SOU 1953:29

Abortfrågan

11. De illegala aborternas antal och geografiska fördelning. Av Ture Aldén

III. Illegalt aborterade kvinnor. Av Ture Aldén .. IV. Operationsriskerna vid legal abort. Av Erik Klintskog .. V. Psykiatriska synpunkter på abortsituationen. Av Yngve Holmstedt .. VI. Efterundersökningar av abortklientelet

VII. Abortprofylaktisk verksamhet i Danmark

Till Herr Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 november 1949 tillkallade chefen för inrikesdepartementet genom beslut den 20 januari 1950 under- tecknade, socialläkaren Gunnar Inghe, överläkaren vid kvinnokliniken å Centrallasarettet i Stocksund Harald Johansson, överläkaren vid Ulleråkers sjukhus Eva Lagerwall, advokaten Valborg Lundgren, borgmästaren Sven Lutteman och förbundsordföranden Inga Thorsson, att såsom sakkunniga inom departementet biträda med utredning om översyn av den abortföre- byggande verksamheten och därmed sammanhängande spörsmål. Åt under— tecknad Lutteman uppdrog departementschefen att vara ordförande.

De sakkunniga har antagit benämningen 1950 års abortutredning. Till sekreterare åt utredningen utsåg departementschefen genom beslut den 10 mars 1950 t. f. bitr. stadsfiskalen Ture Aldén.

Såsom experter att vid behandling av särskilda frågor medverka vid ut— redningsarbetet har departementschefen utsett den 10 mars 1950 kurato- rerna Lis Lagercrantz-Asklund och Karin Malmfors samt den 15 september 1950 legitimerade läkaren Yngve Holmstedt.

Sedan uppdraget numera slutförts, överlämnas härmed vördsamt utred-

ningens betänkande i abortfrågan.

Den 15 maj 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningen att verkställa översyn av tillämpningsföreskrifterna till förordningen den 9 september 1938 (nr 569) med vissa bestämmelser angående fosterfördrivande medel. Till fullgörande av detta uppdrag har utredningen den 2 juli 1953 avgivit. förslag i ämnet.

Stockholm den 2 september 1953.

Sven Lutteman Gunnar Inghe Harald Johansson

Eva Lagerwall Valborg Lundgren Inga Thorsson

/ Ture Aldén

Inledning

I samband med att dåvarande chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Eije Mossberg, hemställde om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sak- kunniga för översyn av den abortföre- byggande verksamheten och därmed sammanhängande spörsmål, anförde de- partementschefen till statsrådsproto- kollet —— sedan han redogjort bland an- nat för den abortförebyggande verk- samhetens utveckling efter det 1941 års befolkningsutredning år 1944 avgivit sitt betänkande i abortfrågan — föl-

jande:

Utredningen bör såsom utgångspunkt för sitt arbete låta företaga en lämplig so— cialstatistisk bearbetning av det förelig- gande skriftliga materialet rörande legala aborter jämte vissa undersökningar om eventuella självmord eller förlossningar hos dem, som fått avslag på ansökning om legal abort. Bearbetningen bör kunna grundas dels på de rapporter om verkställt avbrytande av havandeskap, som av veder- börande läkare insändas till medicinalsty- relsen, dels på de handlingar som enligt tillämpningsföreskrifterna till abortlagen skola bifogas till medicinalstyrelsen ställd ansökning om avbrytande av havandeskap och dels slutligen på de läkarutlåtanden angående rättskapabla kvinnor som hos läkare gjort framställning om tillstånd till avbrytande av havandeskap.

Rapporterna om verkställda legala abor- ter höra underkastas bearbetning med av- seende på fördelningen av dessa mellan de olika indikationerna i abortlagen , och re- sultatet härav bör analyseras. Ur ansök- ningshandlingarna bör kunna hämtas upp- gifter om de motiv, som driva de abortsö- kande kvinnorna, deras sociala och ekono- miska situation samt de övriga omständig-

heter, som föranleda beviljande av eller avslag på deras ansökan. Försök bör göras till en förnyad uppskattning av antalet illegala aborter och deras geografiska för- delning och därefter bör undersökas om något samband kan spåras mellan antalet legala och illegala aborter i olika delar av landet. Slutligen bör utredningen söka kom- ma fram till en sammanfattande analys av de orsakssammanhang som ligga bakom framställningen om legal abort.

På grundval av denna socialstatistiska undersökning bör utredningen granska den abortförebyggande verksamheten och framlägga de förslag till vilka gransk- ningen ger anledning. Prövningen bör om- fatta såväl rådgivningshyråernas organisa- tionsformer och arbetsresultat som stats- bidragsbestämmelsernas utformning. Jag erinrar i detta sammanhang om att medi— cinalstyrelsen i skrivelser den 14 septem- ber 1948 och den 31 augusti 1949 framlagt vissa förslag till ändring av nu gällande statsbidragsgrunder. Utredningen torde även böra granska själva det tekniska an- sökningsförfarandet vid framställning om legal abort. '

På grundval av den socialstatistiska un- dersökningens resultat bör utredningen vi- dare från abortprofylaktiska synpunkter granska de ekonomiska och sociala hjälp- åtgärder för blivande mödrar, som stå till samhällets förfogande. Härvid böra de på rådgivningsbyråerna tjänstgörande kura— torernas erfarenheter inhämtas. Särskild uppmärksamhet torde behöva ägnas den speciella ekonomiska hjälp, vilken av ku- ratorerna skall kunna lämnas abortsökande kvinnor och för vilken statsbidrag utgått med 4000 kronor för kurator och budget- år. Om den socialstatistiska undersöknin- gen därtill föranleder, bör utredningen även vara oförhindrad att framlägga för- slag till andra åtgärder, som kunna vara ägnade att förebygga att abort tillgripes.

Utredningen bör däremot icke taga upp

frågan om ändring av nu gällande lagstift— ning beträffande avbrytande av havande- skap.

1941 års befolkningsutredning uttryckte i sitt betänkande i abortfrågan den be— stämda uppfattningen, att rådgivning be- träffande förebyggande födelsekontroll vore att betrakta som den viktigaste bland de abortprofylaktiska åtgärderna. I den förut omnämnda propositionen nr 369 till 1945 års riksdag framlade Kungl. Maj:t även förslag att ordna sådan rådgivning för kvinnor, tills vidare som försöksverk- samhet anordnad som ett led i den före— byggande mödravården, vilket förslag av riksdagen bifölls. Såväl av befolkningsut- redningen som i Kungl. Maj:ts proposition framhölls, att sedan erfarenheter av denna till mödravården förlagda verksamhet vun- nits, torde den höra tagas under ompröv- ning och ställning tagas till framförda förslag, att preventivmedelsrådgivning för kvinnor borde meddelas även vid sjukhu- sens gynekologmottagningar och av tjäns- teläkare. Jag anser att i enlighet härmed utredningen bör verkställa en undersök— ning av i vilken omfattning preventivme- delsrådgivning meddelats inom den före— byggande mödravården samt framlägga de förslag rörande den fortsatta verksamheten på detta område, som undersökningen kan föranleda. På samma sätt bör utredningen upptaga till granskning den som försöks— verksamhet inom den förebyggande mödra- vården anordnade kostnadsfria havande- skapsdiagnosen och framlägga förslag med anledning härav.

I sitt arbete skall utredningen ha rätt att vid behov anlita medicinalstyrelsens sta- tistiska avdelning.

Till fullgörande av sitt uppdrag har utredningen i första hand låtit verk- ställa en socialstatistisk bearbetning av akterna rörande kvinnor, som hos mc- dicinalstyrelsen ansökt om legalt av- brytande av havandeskap. Denna un— dersökning (bil. I), som stått under ut- redningens ledning, har verkställts av förste aktuarien i medicinalstyrelsen Erik Soop. Till komplettering härav har på en sampling av klientelet 1950 företa— 'gits en närmare granskning av den so- ciala och medicinska situationen samt motivbildningen, omfattande såväl an-

sökningar till medicinalstyrelsen som s. k. tvåläkarintyg.

Uppgifter omklientelet har erhållits jämväl genom efterundersökningar, som utredningen låtit verkställa i Göteborg och Malmö, genom en liknande under- sökning vid rådgivningsbyrån i Solna samt genom en undersökning som verk— ställts av utredningens expert Yngve Holmstedt. En av fil. kand. Greta Petrén verkställd sociologisk undersökning av de legala aborterna i Hälsingborg un- der viss tidsperiod har ställts till utred- ningens förfogande. Därjämte har viss undersökning verkställts rörande ett antal illegalt aborterade kvinnor.

Ett försök har gjorts att uppskatta de illegala aborternas antal och geogra- fiska fördelning, varjämte en särskild undersökning verkställts rörande själv- mord och förlossningar hos dem, som fått avslag på ansökan om legal abort.

Med. lic. Erik Klintskog har till ut- redningens förfogande ställt en under- sökning om operationsriskerna vid le- gal abort.

Vid granskning av den abortföreby,— gande verksamheten har informationer om rådgivningsbyråernas organisations— former och arbetsresultat samt den abortförebyggande verksamhet, som be— drives vid vissa lasarett, erhållits ge- nom — förutom utredningens experttr Lagercrantz-Asklund och Malmfors —— resor av kommitténs ledamöter samt u:- sända frågeformulär.

Den preventivmedelsrådgivning, son bedrives inom den förebyggande möc— ravårdens ram, har undersökts genon en rundfråga i ämnet, och på motsvz- rande sätt har undersökning verkställs rörande effektiviteten av vissa sociah och ekonomiska stödåtgärder mel abortprofylaktiskt syfte.

Samråd har i stor utsträckning fört- kommit med företrädare för statligt och kommunala myndigheter och korr-

mittéer ävensom enskilda sammanslut- ningar, varjämte rörande vissa av ut— redningen behandlade frågor överlägg— ningar ägt rum med representanter för olika läkarorganisationer ävensom med lekmannarepresentanter från de olika sjukvårdsområdena.

överläggningar har vidare förekom- mit med representanter för statens me- dicinska forskningsråd om planlägg— ningen av en efterundersökning röran- de de fysiska och psykiska följderna av ett abortingrepp, varjämte utredningen hos forskningsrådet gjort framställning, att rådet måtte ställa medel till förfo— gande för vetenskaplig forskning an- gående preventivmedel.

Vid utredningens arbete har fram- kommit, att ett ur abortprofylaktisk synpunkt godtagbart prövningsförfa- rande förutsätter vissa ändringar i 1938 års lag om avbrytande av havan- (leskap samt tillämpningskungörelsen till denna lag. Efter framställning har Kungl. Maj:t uppdragit åt utredningen att vid fullgörande av sitt förut erhåll- na uppdrag även pröva och framlägga förslag i frågan angående revision av gällande bestämmelser om ansöknings- och prövningsförfarandet vid fram- ställning om legal abort.

Efter framställning från utredningen har Kungl. Maj:t den 24 juli 1953 med— givit, att utredningen må i sitt betän— kande lämna redogörelse för vissa fall av legala aborter ävensom för vissa andra av läkare lämnade uppgifter utan hinder av att det till grund för redogö- relsen liggande materialet hämtats från handlingar, vilka icke är av offentlig natur, under förutsättning att ifråga- kommande fall och uppgifter återgives på sådant sätt, att de däri berörda per- sonerna icke kan identifieras av utom- stående.1

Utredningen har under hand avgivit yttrande till straffrättskommittén över

ett förberedande utkast till brottsbalk, såvitt gäller fosterfördrivningsbrottet.

Hos ärvdabalkssakkunniga har utred- ningen hemställt, att sådant förtydli— gande av 7 kap. 10 % föräldrabalken måtte övervägas, att otvetydig rätt till- erkännes kvinna, som låtit verkställa legal abort, att, där så finnes skäligt, av den man, vilken är eller kan vara fader till hennes foster, erhålla ersättning för med aborten sammanhängande kostnad och förlust.

I skrivelse till hyresregleringskom— mittén har utredningen framhållit bo— stadsfrågans betydelse i abortprofylak- tiskt hänseende för en stor del av abortklientelet (se hyresreglerings- kommitténs betänkande 1, s. 158).

Utredningen har avgivit yttrande över en av fru Elsa Ewerlöf vid 1951 års riksdag väckt motion (II: 379) om vissa åtgärder i abortförebyggande syfte.

Genom förmedling av utrikesdepar— tementet och genom direkta hänvändel- ser till vissa främmande beskickningar har uppgifter införskaffats om lagstift- ningen på hithörande område i vissa länder, varjämte utredningen härutin- nan erhållit visst biträde genom justi- tiedepartementet.

Redan på ett tidigt stadium stod det klart för utredningen, att en mera in- gående kännedom om abortfrågans läge i våra grannländer än som kan vinnas på nyss angiven väg skulle vara av stort värde. Med vederbörligt tillstånd av- lade utredningens ledamöter och sekre- terare därför den 10—13 oktober 1950 ett studiebesök i Köpenhamn. Kontak- ten 1ned den i Danmark verksamma svangerskabskommissionen har däref-

1 Ehuru på grund härav i samtliga hithörande fall identifikationsdata blivit i erforderlig om- fattning retuscherade, hemställer utredningen, att vid offentligt åberopande av betänkandet kasuistiska uppgifter ur detsamma icke med- tages.

ter i viss utsträckning upprätthållits. På initiativ från den norska straffelov- komiteen ägde den 9—11 maj 1952 över- läggningar rum i Norrköping och Stock- holm mellan nämnda kommitté och ut- redningen.

Abortutredningen vill som sin be—

stämda uppfattning uttala, att en under- sökning av förutsättningarna för att tillskapa en så långt möjligt enhetlig nordisk lagstiftning rörande legalt av- brytande av havandeskap och därmed sammanhängande frågor snarast bör komma till stånd.

Abortfrågans utveckling i vårt land har i tidigare betänkanden varit föremål för ingående redogörelser, varför ut- redningen här i första hand hänvisar till vad härom anförts i 1934 års abort- kommittés och 1941 års befolkningsut- rednings betänkanden (SOU 1935:15och 1944: 51).

Beträffande utvecklingen efter år 1944 vill utredningen här redovisa föl- jande.

Fosterfördrivningsbrottet

I strafflagens bestämmelser rörande kvinna, som gjort sig skyldig till fos— terfördrivning, infördes genom lag, som trädde i kraft den 1 juli 1946, den ändringen, att, om omständighe- terna är synnerligen mildrande, hon må frias från straff. Därjämte har åtalsprövning införts. Åtal för foster- fördrivning enligt 14 kap. 26 % straff- lagen må ej äga rum med mindre stats- åklagare funnit skäl därtill samt åtals- frågan därjämte underställts riksåkla— garämbetets prövning. —— I det av straffrättskommittén i april 1953 fram- lagda förslaget till brottsbalk bibehål- les i princip kriminaliseringen av fos- terfördrivning och några mera väsent- liga sakliga ändringar föreslås icke i denna del.

Abortindikationemn

I propositionen nr 156 till 1946 års riksdag framlades förslag till vissa ändringar i 1938 års abortlag.

FÖRSTA KAPITLET

Historik

Den viktigaste av de ändringar, som föreslogs, var att vid sidan av de tidi- gare gällande medicinska, blandat so- cialmedicinska, humanitära och euge- niska indikationerna infördes en sär- skild socialmedicinsk indikation ”för— utsedd svaghet”. Enligt denna skulle abort medgivas när med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden och om- ständigheterna i övrigt kunde antagas, att hennes kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas ge- nom barnets tillkomst och vården om barnet. Den tidigare blandat socialme- dicinska indikationen, till vilken hän- fördes fall, i vilka barnets tillkomst med hänsyn till svaghet hos kvinnan skulle medföra allvarlig fara för hen- nes liv eller hälsa, bibehölls emellertid och benämnes numera medicinskt so- cial. Liksom förut sammanfördes denna indikation med den medicinska, enligt vilken abort fick framkallas, när på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan barnets tillkomst skulle med- föra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Som motiv för den nya socialmedi- cinska indikationen framhölls, att er- farenheten av 1938 års lag syntes ha visat, att lagtexten behövde förtydligas och den blandat socialmedicinska in- dikationens tillämpningsområde utvid- gas något. Den nya indikationen inne- bar icke abort på rent sociala skål; även medicinska synpunkter skulle an— läggas vid bedömandet. Det förutsattes

emellertid icke, att sjukdom, kroppsfel eller svaghet skulle förefinnas hos kvinnan vid tiden för ingreppet, utan uppmärksamheten skulle i stället mera riktas på den framtida utvecklingen. Vidare borde hänsyn tas icke endast till den kraftnedsättning, som skulle följa av barnets tillkomst utan även till de omsorger och den arbetsbörda, som barnet för framtiden kunde antagas vålla henne och som kunde medföra en gradvis fortgående nedslitning av hennes krafter.

Riksdagen godkände propositionen. Därjämte vidtogs den ändringen, att medicinalstyrelsen, när synnerliga skäl därtill är, äger medgiva, att abortin- grepp må äga rum intill utgången av den 24:e havandeskapsveckan.

Vid 1948 års riksdag väckte herr J. W. Johnsson i Stockholm en motion i andra kammaren, innebärande att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t an— hålla om framläggande av förslag till sådan ändring i abortlagen, att områ- det för legal abortframkallning bleve fastare och snävare fixerat. I motionen anfördes bl.a., att frågan stode öppen, om den väg som valts för att bemästra de illegala aborterna verkligen gav en ur djupare synpunkter tillfredsställan- de lösning. Indikationerna för abort syntes för vida. Lagens formulering medgav i praktiken abort under nästan vilka omständigheter som helst. Det hade visat sig, att abortsökande kvin- nor t. ex. genom hot om självmord eller om hänvändelse till illegal abortör re- lativt lätt hade kunnat inordnas under bestämmelsen i 1 5 2) abortlagen.

I sitt yttrande över motionen anförde första lagutskottet, att motionärens påstående att tillämpningen av den i 1 5 andra punkten abortlagen upptagna socialmedicinska indikationen blivit för vidsträckt icke vinner stöd av sta- tistiska uppgifter. Under första halv-

året 1947 har abort på ifrågavarande indikation företagits i endast 34 fall. På grund bl.a. härav hemställde ut- skottet, att motionen icke måtte föran- leda någon riksdagens åtgärd. Riks- dagen följde utskottet.

I motion till 1953 års riksdag har herr Gustafsson i Borås m.fl. hemställt om utredning i syfte att ernå en fastare fixering av ahortlagens tillämpnings- område m. m. Riksdagen har efter för- slag av första lagutskottet avslagit mo— tionen (se första lagutskottets utl. nr 17).

I likalydande motionerna till 1953 års riksdag I: 114 av herr Ahlberg och II: 157 av herr Hagård m.fl. om vissa utredningar i befolkningsfrågan hem- ställes, att 1950 års abortutredning skulle erhålla direktiv att upptaga även abortlagstiftningen till omprövning. Motionerna, som hänvisats till statsut- skottet och som berörts även i första lagutskottets nyssnämnda utl. nr 17, har ej blivit föremål för utskottsbe- handling under vårsessionen.

Prövningsförfarandet vid legal abort

Ursprungligen stadgades i abortlagen , att avbrytande av havandeskap ej finge företas, med mindre den läkare, som utför ingreppet, samt annan läkare i viss tjänsteställning i skriftligt utlå- tande förklarat förutsättningar för åt- gärden vara för handen. När det gällde avbrytande av havandeskap på euge— niska indikationer eller då kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet sak- nade förmåga att lämna giltigt sam- tycke till åtgärden, kunde endast me- dicinalstyrelsen fatta avgörande. Där— jämte fanns en särskild bestämmelse om nödfall. Då fråga var om avbrytan- de av havandeskap på grund av sjuk- dom eller kroppsfel hos kvinnan och föreskriven prövning eller utförande av ingreppet på anstalt icke utan råda

kunde äga rum med hänsyn till dröjs- mål eller olägenhet, som därigenom skulle uppstå, ägde legitimerad läkare ändock företaga ingreppet.

I dessa bestämmelser gjorde 1946 års riksdag en ändring, som kommit att få genomgripande betydelse.

I propositionen med förslag till änd- ringar i abortlagen föreslogs beträffan- dr prövningsförfarandet en väsentlig utvidgning av medicinalstyrelsens be- fogenhet att meddela tillstånd till av- brytande av havandeskap. Medicinal- styrelsen skulle nämligen få pröva abortansökan på samtliga indikationer i fråga om såväl rättskapabla som rätts- inkapabla kvinnor.

Detta blev också riksdagens beslut. För 1947 års riksdag framlade Kungl. Maj:t på grundval av ett utav medici- nalstyrelseutredningen avgivet betän- kande i ämnet genom proposition nr 67 förslag till omorganisation av medici— nalstyrelsen, betingad av den avse- värda stegring av styrelsens arbets- börda, som den allmänna utvecklingen inom styrelsens verksamhetsområde medfört.

I propositionen föreslogs att för handläggningen av ärenden om till- stånd till bl.a. abort och sterilisering skulle inrättas en särskild nämnd, so- cialpsykiatriska nämnden, vilken skulle bestå av tre ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t. Detta bifölls av riksda- gen. I enlighet härmed föreskrevs i 29 % instruktionen för medicinalstyrelsen (SFS 1947: 573), att ärenden angående bl.a. sterilisering och avbrytande av havandeskap skall handläggas av sty- relsens socialpsykiatriska nämnd, vil- kens beslut gäller såsom styrelsens. Be- träffande nämndens sammansättning, därom ändrade bestämmelser måst ut— färdas på grund av en ständigt växande arbetsbörda, hänvisas till framställ— ningen rörande prövningsförfarandet.

1947 utfärdade medicinalstyrelsen i skriftserien ”Meddelanden från Kungl. Medicinalstyrelsen” (nr 93) råd och anvisningar rörande tillämpningen av bl.a. abortlagen, vilka haft stor bety- delse för utvecklingen på detta område.

Abortförebyggande åtgärder

1941 års befolkningsutredning yttrade angående den abortprofylaktiska verk- samheten bl.a. att de åtgärder, som ”måste genomföras om man önskar uppnå en verklig minskning av antalet illegala aborter, äro: sexualhygienisk upplysnings- och rådgivningsverksam- het för att nedbringa antalet icke öns— kade havandeskap, ekonomiska och so- ciala reformer med sikte på läget för de kvinnor, som dock komma i s.k. abortsituation samt personlig hjälp och rådgivning åt dessa kvinnor genom sär- skilda, härför tillsatta kuratorer . . .”

S tatsmaklerna

I denna anda har ett flertal åtgärder av statsmakterna vidtagits.

Genom lagen den 21 december 1945 om förbud mot arbetstagares avskedan- de i anledning av äktenskap eller ha- vandeskap m. ni. har dessa arbetstaga- res ställning väsentligt förbättrats.

Den 21 december 1945 utfärdades vi- dare kungörelse om ändrad lydelse av 1 5 i kungörelsen angående statsbidrag till förebyggande mödra- och barna- vård. Till sådan förebyggande vård skall numera hänföras även havande— skapsdiagnos och rådgivning beträffan— de förebyggande födelsekontroll.

1945 års riksdag anvisade vidare me- del till vissa abortförebyggande åtgär- der, huvudsakligen såsom försöksverk- samhet. De anvisade statsbidragen skulle gälla upprättande av rådgivnings- byråer för stöd och rådgivning åt ha- vande kvinnor i abortförebyggande syfte, anordnande av allmän sexual-

upplysning för vuxna genom folkbild- ningsorganisationerna, kostnadsfri pre- ventivmedelsrådgivning åt kvinnor och män och kostnadsfri havandeskaps- diagnos. För dessa ändamål har medel anvisats även de följande åren och av de belopp, som anvisades av 1953 års riksdag, belöper på rådgivningsbyråer- nas verksamhet 185000 kronor, på de kostnadsfria havandeskapsdiagnoserna 38 000 kronor, på sexualupplysning för vuxna 45 000 kronor och på preventiv- medelsrådgivning för män 1 000 kronor. Kostnaden för sådan rådgivning för kvinnor ingår i anslaget för den före- byggande mödravården.

Vid 1951 års riksdag väckte fru Elsa Ewerlöf i Stockholm en motion i andra kammaren, innebärande att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville bl.a. dels föran- stalta om sådan ändring av gällande regler, att behandling av ansökan om abort på grund av socialmedicinska och medicinskt sociala indikationer ob- ligatoriskt skulle föregås av socialut- redning, dels låta undersöka möjlighe- terna att vid planering av abortföre- byggande verksamhet i nya distrikt in- rätta allmänna familje- och äktenskaps- rådgivningsbyråer, till vilka denna verksamhet anslutes.

I motionen anfördes som grund för sistnämnda hemställan bl.a. följande.

Ett allt större intresse har i våra dagar börjat ägnas behovet av en allmän rådgiv- ning i familje- och äktenskapsfrågor, med vilken intimt hör samman den sexualråd- givning, som nu på ett mindre lyckligt sätt anknutits till mödravårdsceutralerna och därför i praktiken är föga utnyttjad. Inpas- sade i en dylik allmän rådgivning i familje- och äktenskapsfrågor synes såväl den abort— förebyggande verksamheten som sexualråd- givningen få väsentligt större möjligheter att verka för sina syften.

Utredningen, till vilken motionen re- mitterades, framhöll i sitt yttrande, att

den hade dessa frågor under överivä- gande. Andra kammarens allmänna lbe- redningsutskott hemställde, att motzio- nen med anledning därav icke måitte föranleda någon riksdagens åtgäird, vilket ej heller blev fallet.

Beträffande rådgivnings- och upplys- ningsverksamheten bör här anmärk:as, att skolöverstyrelsen utgivit handlerd- ningar, 1944 beträffande sexualundeer- visning för lärare vid folkskolorna och 1949 för lärare i högre skolor, att mle- dicinalstyrelsen 1947 utgav en folik- skrift i abortfrågan samt att som nr 596 i serien medicinalstyrelsens meddelan- den 1949 utfärdats råd och anvisningar rörande förebyggande födelsekontroll, närmast för läkare, barnmorskor och distriktssköterskor.

Medicinalstyrelsen har den 28 aru— gusti 1946 utfärdat normalinstruktiom för de statsunderstödda rådgivnings- byråerna.

Den 18 oktober 1946 utfärdades kun- görelse om tillhandahållande av pre- ventivmedel på apotek.

De särskilda bestämmelserna angå- ende användande i vissa slag av arbete av gravid kvinna eller kvinna, som ny- ligen fött barn, regleras numera i ar— betarskyddslagen den 3 januari 1949.

Ändringar har vidtagits i bestämmel- serna rörande den sociala hemhjälps- verksamheten. Det av 1953 års riksdag för statsbidrag till avlönande av hem- vårdarinnor anvisade beloppet uppgår till 3 160 000 kronor.

Mödrahjälpen har i viss mån ändrat karaktär, i det att den numera alltmera sällan torde lämnas in natura, varjämte maximibeloppen höjts. Även bidrags- förskottens maximibelopp har höjts.

Närmare redogörelser för samtliga åtgärder från det allmännas sida, vilka kan antas ha direkt abortprofylaktiskt värde, lämnas under olika avsnitt av detta betänkande.

Det bör här anmärkas, att följande kommittéer, som ännu icke slutfört sitt arbete, handhar frågor, som direkt eller indirekt har abortprofylaktiskt intresse, nämligen bostadskollekliva kommittén, hyresregleringskommittén, barnavårds- kommitlén, 1951 års utredning om ar- betslöshetsförsäkringen, vilken erhållit uppdrag att bl. a. utreda möjligheterna att inom denna försäkrings ram bereda yrkesarbetande kvinnor skydd mot in- komstbortfall vid barnsbörd, och sa- cialförsäkringsutredningen, som enligt sina direktiv har att ompröva mödra- hjälpen, den till medlemmar i erkända sjukkassor utgående moderskapshjäl- pen samt moderskapspenningen.

Beträffande kommittébetänkanden och övriga officiella utredningar, som publicerats under de senare åren och som äger intresse för föreliggande ut- redning, hänvisas till redogörelserna under de olika punkterna i detta be- tänkande.

Kommunala initiativ

Bland kommunala initiativ med abortprofylaktiskt värde bör nämnas den försöksverksamhet med familjeråd- givning, som 1951 började i Stockholm (stadskollegiets utl. 17/1951).

Vidare må nämnas den kommitté, som stadskollegiet i Stockholm tillsatte den 26 juni 1952 med uppgift att ut- reda den förberedande handläggningen av de legala abortfallen i Stockholm, dessas fördelning på stadens olika kvinnokliniker samt därmed samman- hängande organisatoriska och admini- strativa spörsmål. Utredningen, som sker med biträde av medicinalstyrel-

sen, avser tiden från och med 1947, och innefattar bedömning ur medicinsk och social synpunkt av abortfallen och de- ras handläggning.

Vissa andra värdefulla insatser från kommunalt håll berörs i det följande.

Enskild verksamhet

Det mest betydelsefulla arbetet, då det gäller enskild verksamhet av abort- förebyggande värde, utföres av Riks- förbundet för sexuell upplysning. Dess verksamhet har med åren blivit alltmer omfattande, och i förbundets regi dri- ves nu rådgivningsbyråer, mödrahem, biologiskt laboratorium, adoptions- verksamhet m.m. Förbundets rådgiv- ningsbyråer, som är belägna i Stock- holm, Göteborg och Uppsala, uppvisar för varje år ett ökat antal besökande, och verksamheten har utökats med mottagningar även i andra städer. För- bundets tidskrift ”Populär tidskrift för psykologi och sexualkunskap”, som började utkomma 1950, är värd ett särskilt omnämnande liksom förbun- dets intensiva och över hela landet gående upplysnings- och utbildnings- verksamhet.

Allt oftare förekommer numera, att —— liksom ifråga om statliga och kom- munala befattningshavare — jämväl i enskild tjänst arbetsgivaren avtalsen- ligt utbetalar viss lön under längre eller kortare tid av graviditeten.

Såväl i facktidskrifter som i fristå- ende arbeten och broschyrer har bety- delsefulla inlägg förekommit i abort- frågan. Den allmänna diskussionen kring abortfrågan refereras i följande kapitel av detta betänkande.

ANDRA KAPITLET

Diskussioner kring abortfrågan

Under de två senaste decennierna har diskussionen kring abortfrågan varit särskilt livlig. Tidigare, när uttalan— dena och meningsskiljaktigheterna hu- vudsakligen rört de juridiska aspek- terna och de straffrättsliga synpunk- terna sålunda kom att dominera, var diskussionen begränsad till en trängre krets och fördes inte heller offentligt på samma sätt som senare.

Debatten har väl i huvudsak präglats av de befolkningspolitiska, medicinska och religiösa synpunkterna på proble- met, men allt emellanåt har också den rent personliga rösten kommit till tals, den som framfört kvinnan och hennes önskemål. De skilda åsikterna syns re- presentera alla olika riktningar från den yttersta uppfattning å ena sidan, som hävdar den enskilda kvinnans rätt att själv helt bestämma, om hon vill föda sitt barn eller icke, till den ytter- ligheten å andra sidan, som bestrider praktiskt taget varje rätt till abort. Även om stämmorna varit många, har man i diskussionen tyckt sig urskilja två hu- vudlinjer, representerande till synes ”oförsonliga" läger.

Den ena sidan talar om abort såsom ”barnamord” och anser, att staten i abortlagstiftningen sanktionerar foster- fördrivning, vilket allvarligt påtalas. Representanterna för denna inställning har många argument, såväl medicinska som moraliskt—religiösa. De läkare, som hänför sig till dessa synpunkter, åbe- ropar vanligen läkarinstruktionen och

gällande etiska normer. Ansvaret lför liv liksom femte budet _ vilket shun— dom formuleras såsom förbud att ut- släcka liv _— har också fått tjäna såsmm argument i sammanhanget.

Den andra sidan har särskilt betomat kvinnans situation och mer lagt vikt wid nödvändigheten att beakta hennes sxvå- righeter. Man har hävdat, att hänsynlen till kvinnan och hennes bästa i samhäl- let, sådant det nu är, bör gå före hän- synen till det ofödda barnet.

Bland övriga synpunkter, som stun- dom gjort sig gällande, finner man den som hävdar varje kvinnas rätt att själv bestämma över sin kropp och att även själv avgöra, om hon vill föda det barn hon väntar. En annan uppfattning gör gällande, att det må vara ansvarskän- nande föräldrars rätt att själva avgöra. om de är i stånd att ta hand om ytter- ligare ett barn. Andra åter anser, att all hänsyn skall tagas till kvinnans önskan att icke föda sitt barn men för— menar, att ur befolkningspolitiska och även andra synpunkter detta önskemål kan tillmötesgås först sedan hon fött ett eller flera barn. Då är man emeller- tid inte villig lösa frågan genom att bevilja abort utan tillråder sterilisering av kvinnan.

Helt naturligt har å ömse håll argu- menten byggts ut med förklaringar, på- ståenden och slutsatser, och även om dessa många gånger färgats av en relt personlig uppfattning, så har man dock i största möjliga utsträckning sökt stöd

för sina uttalanden i verkställda under- sölkningar.

Bland alla olika, rent medicinska fak— torer, som har åberopats emot abortin- grlepp, lägger man även märke till döds- fallsrisken.

Vidare har anförts, att risken för ste- rilitet efter ett abortingrepp skulle vara så betydande, att även denna omstän- dighet måste allvarligt tas i betraktan— de.. Någon tillförlitlig undersökning av beskaffenhet att lämna stöd för åsikten att ett legalt avbrytande av havande- skap kan medföra framtida sterilitet har emellertid inte åberopats.

Särskilt från läkarhåll har ofta för- nummits en stark reaktion emot ”sken— helighctsklausulen” (förutsedd svag— het), som den socialmedicinska indika- tionen då benämnes. Det har sålunda ibland gjorts gällande, att denna be- stämmelse skulle öppna möjlighet för snart sagt varje abortsökande kvinna att få tillstånd att avbryta havandeska- pet, vilket skulle återspeglas bl. a. i en stor ökning av antalet legala aborter efter lagändringen. Det har även på- ståtts, att indikationen till sin natur är helt social och att den medicinska delen är svår att upptäcka eller rent av obefintlig. Mestadels har dessa invänd- ningar kommit från dem som har en negativ inställning till abort överhu- vudtaget. Stundom tillfogas även en sär- skild förklaring, att denna negativa hållning inte endast är ett uttryck för ogillande av lagens utformning utan också en reaktion mot en social inställ- ning till hela abortproblemet, som an- ses felaktig. O-lika erfarenheter, vanligen av mer subjektiv natur, har åberopats, men även en del fakta har lagts fram.

Försök har också gjorts att belysa denna bestämmelses verkningar. I ett fall uppgav sålunda en läkare, att han i sitt arbete under cirka sex månader på en angiven klinik här i landet kon-

taktat samtliga abortsökande kvinnor, som lades in på allmän sal. Under den ifrågavarande tiden hade 83 kvinnor tagits in för avbrytande av havande- skapet på grund av den nytillkomna socialmedicinska indikationen; samt— liga hade erhållit medicinalstyrelsens tillstånd att avbryta sitt havandeskap. Sedan patienterna behandlats och för- sök gjorts att hjälpa dem till rätta samt efter det att de faktorer, som kunde ligga bakom dessa patienters abortöns- kan, närmare undersökts, skulle 30 kvinnor själva ha kommit till insikt om att abort var en förkastlig utväg och sedermera också fött sina barn. Under- sökningar, som gjordes efter framläg- gandet av dessa uppgifter, ådagalade emellertid, att i hela landet endast nio kvinnor av dem som fått tillstånd till abort på socialmedicinsk indikation, avstått från beviljad abort under den tid, som här var i fråga. Från under— sökaren gjordes då gällande, att det syntes honom fullständigt irrelevant, om fallen rubricerades under social- medicinsk eller medicinskt social in- dikation. Därtill uppgav han, att avsik- ten icke varit att framlägga några bevis beträffande just den socialmedicinska indikationen utan endast att visa, att man med en energisk profylaktisk verksamhet skulle kunna lösa många fler kvinnors problem än som nu sker.

I senare delen av förklaringen ansåg sig tydligen alla parter kunna instäm- ma; beträffande den förra delen hän- visades till det faktum undersökaren ursprungligen sagt sig vilja bevisa och som han då också tydligen ansett be- visat.

Som i så många andra diskussioner i abortfrågan kunde även här konstate— ras, att många av de genmälen, som följde, och de slutsatser, som drogs på skilda håll, alldeles uppenbart diktera- des mer av polemiskt intresse än av

vilja att sakligt och i samförstånd söka uppnå bättre förhållanden för kvin- norna. Som exempel kan nämnas ut- tryck sådana som ”medicinalstyrelsens folkförstörande verksamhet”, ”märklig humanitär bragd höll ej streck inför fakta” osv.

Ett argument, som med skärpa fram— hållits emot abortingrepp annat än i yttersta nödfall, har man velat finna i den omständigheten, att kvinnan efter ingreppet ofta grips av ångest vid tanke på vad hon låtit ske, att hon då ångrar sitt medgivande till eller rent av sin önskan om abort och att hennes psy- kiska hälsa därför kan bli allvarligt li- dande efter en abort. Slutsatsen av dessa påståenden drages så, att abort är tänkbar endast i de fall, där kvin- nans liv icke kan räddas på annat sätt. Den belastning, som en tärande ångest och en ångerkänsla, vilken lätt kan få permanent karaktär, utgör för en kvinna i det dagliga livet, anses så invalidise- rande, att hon sålunda just genom abor- ten — som påstås orsaka detta psykiska insufficienstillstånd — måhända blir helt eller delvis arbetsoförmögen. Hon kan bli inkapabel att sköta hem och eventuella övriga barn och blir ej hel— ler längre en lämplig eller duglig sam- hällsmedlem. Och det var just detta man genom abortingreppet skulle söka förhindra.

Den känsla av ”misslyckande”, som uppges plåga vissa kvinnor efter en ut— förd abort, har också framförts såsom betydelsefullt faktum, när det gällt att framhålla farorna vid ett abortingrepp. Kvinnan kommer så småningom till in- sikt om att hon avböjt sin naturliga kallelse att föda barn, hon känner sig mindre värd, därför att hon inte kun- nat finna en möjlighet att reda upp si- tuationen och få det barn, som kanske skulle kunnat ge hennes liv det rikaste innehållet — bortsett från att hon ock-

så berövat samhället en måhända utonn- ordentligt värdefull medlem, något smm än starkare accentuerar känslan av "misslyckande”.

I sådana fall när det eller de barm, som fötts före abortingreppet eller dälr— efter, avlider, måste — enligt denna im- ställning _— ångern över den företagma aborten verka förlamande på kvinnan och medföra ett svårt trauma. Även för den ensamstående kvinnan blir abor't— ingreppet en belastning. Hon måste gr'i- pas av en än starkare ensamhetskänslza, när hon —— kanske först på äldre dagar —— saknar den nära anförvant och d(et stöd, som det barn hon inte fött mf - hända skulle ha utgjort.

Neurostillstånd, oförmåga till arbette i full utsträckning, livslång depressiom —— även om den kan vara av lindrigar'e beskaffenhet —— bör inte befordrazs, framhåller man, och eftersom dylika tillstånd ofta följer ett abortingrepp, säges också dessa faktiska förhållanden i sig utgöra starka argument emot pro- vocerad abort.

Man vill — objektivt sett —— inte på- stå, att alla kvinnor, som underkastar sig ett abortingrepp, skulle lida av ångest eller gripas av ångerkänslor, men man framhåller, att den omständigheten att sådana tillstånd kan följa på en abort hos någon eller några kvinnor redan i och för sig är så allvarlig, att största försiktighet måste iakttagas.

Mot dessa argument har emellertid också en annan uppfattning gjorts gäl— lande. Den hävdar, att det säkerligen kan vara riktigt, att en del kvinnor ångrar abortingreppet, men att man hos de flesta av dem _ i den mån det verkligen inte varit möjligt att förmå dem att avstå från abort — kan iaktta en sådan psykisk läggning, att känslan av ångest och ånger följer dem i olika skiften i livet, hur de än handlar. De skulle kunna ångra även, att de låtit

övertala sig att föda barnet, om detta exempelvis skulle utveckla sig på ett inte önskvärt sätt, kanske orsaka att öv- riga barn fick sämre omvårdnad och ut- bildning eller att samtliga barn blev omhändertagna av myndigheterna _ allt helt oberoende av de verkliga orsa- kerna till denna utveckling.

Det sägs vidare, att den ensamstående modern ofta kan leva i ångest vid tanke på de svårigheter, som kommer att möta hennes barn under uppväxten och kanske även i framtiden. Hon kan bit- tert ångra, inte endast att hon inlåtit sig i en förbindelse, som orsakat gravi— ditet, utan också att hon inte med allvar sökt driva igenom sin eventuella önskan om abort, när sedermera hennes arbets- börda blir för tung, när förebråelser riktas mot henne från barnet, när bar— net måhända blir allvarligt sjukt, inva- lidiserat eller avlider eller när hennes barn visar sig inte bli det stöd hon kanske haft anledning räkna med.

Den ensamstående kvinna, som av- böjt ett förhållande, som eventuellt skulle ha kunnat leda till graviditet, ångrar detta, när hon känner sig isole- rad och ensamställd. Hennes arbetsför- måga blir lidande av att hon känner sig ”mindervärdig”, därför att hon inte kunnat fullfölja sin naturliga uppgift och bli mor.

Ångerns innebörd, framhålles från detta håll, kan svårligen klarläggas. Känslan är beroende av så många fak- torer i människans psyke, att det knap- past är möjligt att generellt påstå, att människor plågas därav vid en speciell uppgiven orsak. Människors sinnen, sä- ges vidare, är också relativt lätt påver- kade, och det anses vara ganska enkelt att provocera känslor av hat, rädsla och även ånger. Särskilt markant är detta, när den offentliga debatten erhåller en tendentiös prägel och när den uppen- barligen avsiktligt syftar att nå ett öns-

kat resultat, därvid användes, framhål- ler man, en suggestiv påverkan av vä- sentlig betydelse, varigenom ”ånger” över ett abortingrepp kan frammanas ganska lätt.

För många kvinnor är också känslan av tacksamhet efter det utförda ingrep- pet den helt övervägande, påpekar man vidare. Aborten har i deras situation varit den enda lösningen, och varken penninghjälp, löfte om adoption av har- net eller andra konkreta förslag har kunnat godtagas. Även om antalet av dessa kvinnor skulle vara ringa — nå- got man ej känner till _— så måste stor hänsyn tas också till deras existens och krav i en nödsituation .

Den livsinställning, som kräver lugn, trygghet och höjd levnadsstandard, den uppfattning, som begår bättre livs- villkor och större säkerhet i framtids- planeringen, samhällets sociala struk- tur, kulturutvecklingen, har också fått ett utrymme i argumenteringen i abort- frågan. Med större eller mindre skärpa framhålles sålunda, att kvinnans abort- krav betingas av exempelvis önskemå- let att hennes barn skall få bättre ut- bildning än hon själv, att hon inte är villig pruta på sin eller familjens be— kvämlighet och allmänna standard ge- nom att föda ytterligare ett eller flera barn. Även en senare tids ”kvinno- behov” har gjorts gällande vara av den arten, att barn och framför allt flera barn skulle utgöra hinder för tillfreds- ställandc av dessa behov.

De sålunda angivna grundorsakerna till kvinnans abortönskan måste enligt denna uppfattning undanröjas, om den inte skall nå en sådan styrka, att hon driver igenom sin vilja och erhåller abort — legalt eller illegalt. Någon an— visning hur förändringen skall komma till stånd kan knappast spåras, och fråga är — sägs det från andra håll — om det ens kan vara önskvärt att åstad-

komma förändring i sådan riktning, som indirekt antyds genom dylika på- ståenden. Döljer sig inte ett bakåtsträ- vande därunder? Är det intresset att hjälpa kvinnan på bästa sätt ur hennes konfliktsituation, som utgör drivfjädern i inlägg av detta slag? Om man vill för- bättra, sägs vidare, om man helt inrik- tar sig på att arbeta för lyckligare för- hållanden för såväl kvinnor som män, kan det dock omöjligen vara eftersträ- vansvärt att söka sig tillbaka till en gången tids ”kvinnoroll”, som icke kan sägas ha varit ”lyckligare” och som alls icke skulle kunna inpassas i vår tid.

Samhällets konstruktion och de brist- fälliga åtgärder, som samhället nöjt sig med att vidtaga för att hjälpa kvinnan, har också starkt betonats i diskussio— nen. Gärna framhålles i detta samman- hang manssamhällets kallsinniga be- handling av kvinnorna, dess brist på förståelse för kraven på bättre hem- hjälp, fler daghem, ökad kontanthjälp osv. Det hävdas, att kvinnan har en klar rätt att få hjälp och allt stöd, som behövs, för att hon skall kunna reda upp den situation hon vid graviditet försatts i. Ingen vågar eller vill väl di- rekt motsäga detta påstående; uppfatt- ningarna om hur hjälpen skall ges går dock diametralt isär, helt naturligt be- roende bl. a. på vars och ens person- liga uppfattning om samhällets skyldig- heter och möjligheter, vars och ens per— sonliga inställning till en abortsitua- tion och vars och ens allmänna livs- åskådning. ”Hjälpen måste bli effektiv” är ett önskemål, som ofta uttalas i detta sammanhang. De flesta synes nog dela detta önskemål, men meningarna går isär, när det gäller att avgöra vilken hjälp, som skall anses vara effektiv.

En del hävdar, att hjälpen till en gravid kvinna måste vara påtaglig och innebära, att det väntade barnet icke skall behöva medföra en alltför tung be-

lastning för kvinnan. Här framhålles betydelsen av praktiska åtgärder i stör- re omfattning än hittills: lämplig bo- stad, daghem, hemhjälp etc., liksom också betydelsen av ökade ekonomiska bidrag i samband med graviditet och barns födelse och även därefter i form av barnbidrag.

Andra framför som sin åsikt, att allt detta må vara gagnerikt och nödvän- digt. Man anser emellertid att det svår- ligen går att realisera i en sådan om- fattning, att kvinnorna kommer att av- stå från en bestämt önskad abort. Man uttrycker sin varma känsla för kvin- norna i en svår situation och man vill gärna erbjuda hjälp. Förslagen blir: adoption, fosterhem, barnhem, när bar— net väl är fött.

Från ytterligare andra håll invändes, att dessa varmhjärtade förslag till hjälp åt kvinnan tar mycket ringa hänsyn till kvinnan och hennes känslor, till hennes eventuella ångest och förtviv- lan, sedan hon sålunda ”hjälpts” att adoptera bort sitt framfödda barn. Yt- terligt liten tanke säges man vidare ägna den känsla av ånger, som griper kvinnan, när hon sedermera förgäves söker återfå sitt barn från ett foster- hem. Man tycks — hävdas från detta håll — vilja bortse från den förtvivlan, som bemäktigar sig kvinnan, när hon härigenom —— vanmäktig — känner sig berövad allt, även sitt eget värde som människa.

”Mödrahjälpspolitikens” utformning har betecknats såsom en betydelsefull faktor vid diskussion om nativitet och abort. Man har därvid stundom gjort jämförelser mellan denna mödrahjälps- politik i Sverige och i andra länder, och man har då ur andra länders social- politiska system tagit ut några enstaka förmåner: barnbidrag, moderskapshjälp etc., omräknat beloppen efter dagens kurs i svensk valuta och jämfört belop-

pens storlek med vad man ansett vara ungefärligen samma förmåner i Sverige. Eftersom de svenska förmånerna vid en sådan jämförelse i vissa fall visat sig vara lägre och nativiteten i jämförda länder påstås vara i stigande under det att förhållandena i Sverige uppges vara mindre gynnsamma i detta hänseende, anser man, att ökat ekonomiskt bidrag måste sägas främja en förhöjd nativitet och leda till minskning av aborterna. Bland alla de invändningar, som framkommit emot att i diskussionen in- föra argument av detta slag och på detta sätt, kan nämnas den, som särskilt vän- der sig emot metoden att göra jämfö- relser mellan förhållanden, som ej är jämförbara. Att ur ett socialpolitiskt system med alla dess detaljer, utfor— made efter varje lands art, välja ut några enstaka förmåner och väga dem mot likartade förmåner i ett annat land med ett helt annat socialpolitiskt system anses vara helt orimligt, om man vill gö- ra anspråk på objektivitet. Ej ens om slutsatserna av dylika ”jämförelser” dras synnerligen försiktigt och man inskrän- ker sig till att betona möjligheten av att ett annat lands ”mödrahjälpspolitik” kan ha haft stor betydelse i den fråga det gällt att finna argument för, vill re— presentanterna för den motsatta upp- fattningen medge, att dylik argumenta— tion är av positivt värde. Den har tvärt- om på grund av sin osaklighet påvisats utgöra en belastning när det gällt att hos myndigheterna vinna gehör för den allmänna önskan om större ekonomiska bidrag och effektivare praktisk hjälp. De flesta tänker i sitt resonemang för övrigt ytterligt litet om ens alls på de ekonomiska möjligheter, som kan före- ligga för att i verkligheten genomföra önskemålen om praktiska åtgärder och större ekonomiska bidrag. Andra reflek— terar något däröver men löser för sin del problemet genom att hänvisa till

kvinnans rättighet att ställa krav på samhället. Möjligen går de något längre och hänvisar samhället att minska eller helt stryka utgifter till något ändamål, som just debattören för sin del anser onödigt eller rent av onyttigt.

I dylika sammanhang liksom ofta vid resonemang om abortproblemet glider diskussionen gärna över på frågan om individens frihet och samhällets krav. De befolkningspolitiska synpunkter, som hävdas i sammanhanget, har van- ligen en saklig bakgrund: kurvor, sta- tistiskt material osv. Men de befolk- ningspolitiska kraven från samhällets sida anses kunna råka i allvarlig kon— flikt med den enskildes krav på att själv få fritt välja och bestämma. De flesta mogna människor hyser en stark öns- kan att få barn, men möjligheten att förhindra, att barnen föds vid en olämplig tidpunkt kan endast vara till fördel för såväl samhället som den en- skilde — även för barnet. Och detta gäller, resonerar man, även för det fall, att en abort skulle bli nödvändig. Sam- hällets intresse — nr befolkningspoli- tisk synpunkt — att graviditet icke skall avbrytas annat än i enstaka un- dantagsfall, tyder vanligen på en öns- kan, att så många barn som möjligt skall födas, en synpunkt som en kate- gori säger sig förstå, när det gäller ett land, som är nödsakat ägna särskild omtanke åt befolkningstillväxten på grund av en militär maktställning. Ett sådant hänsynstagande säges icke vara aktuellt i Sverige. Man anser sig vidare icke behöva frukta, att folket skall dö ut, för den händelse man nöjer sig med de barn, som är önskade.

”Barnets försvarare”, som stundom starkt hävdar fostrets rätt att födas, gör i debatten gärna gällande att fostret är en levande individ och driver diskus- sionen från denna utgångspunkt. En annan uppfattning frågar, om fostret

har något självständigt krav på att få komma till världen och svarar, att detta knappast är tänkbart. Det hävdas från dessa håll, att även om fostret är en levande individ vi i Sverige dock icke räknar med ett besjälat foster, och nå- gon ”önskan” anses fostret inte heller kunna ha, då det får antagas vara utan medvetande.

Under åberopande av allmänpreven- tionens betydelse har stundom, till be- gränsning av de illegala aborterna, vilka man påstår har ökat trots abortlagen, framhållits nödvändigheten av att skärpa strafflagens bestämmelser på detta område. Man påpekar, att straff- skärpningen, när det gäller abortörerna bör vara särskilt sträng, men gör även gällande, att straffet måste göras ordent— ligt kännbart även för ”provokatriser- na” — de kvinnor som låtit illegalt ahortera sig.

Betydelsen av straffskärpning på detta område har från andra håll starkt betvivlats och det har därvid särskilt framhållits, att en kvinna knappast räk- nar med upptäckt och straff i det till- stånd, i vilket hon befinner sig på grund av en iråkad ovälkommen graviditet. Man anser det praktiskt taget uteslutet, att en kvinna, som i sin nödsituation icke ser annan utväg än en abort, skall avskräckas härifrån inför ett allvarligt straffhot.

En så våldsam brytningstid som vår har svenska kyrkans biskopar ansett skapa en viss osäkerhet mångenstädes också inom de kristna samfunden, då det gäller evangeliets tillämpning på bl.a. sexualetikens område. Man har därför funnit sig böra rikta ett sam- fällt budskap till ämbetsbröderna och genom dem också till församlingarna. Om aborter har biskoparna i detta brev uttalat bl. a., att kyrkan med dju- paste bekymmer ser på ”den mentalitet, som vill giva den gravida kvinnan fritt

val att föda sitt barn eller ej”. Endast i de fall, där avlandet inneburit ett uppenbart våld mot kvinnan, anses hon själv kunna begära abort, om hon efter moget övervägande finner, att det är bättre att detta barn inte blir fött.

Emellertid hävdar man, att läkare, som vid undersökning konstaterar, att havandeskapets fortsättande till födsel med till visshet gränsande sannolikhet kommer att för modern medföra döden eller för endera modern eller barnet fy- sisk eller psykisk livsoduglighet, bör kunna överväga möjligheten att avbryta havandeskapet. ”På sådan medicinsk in- dikation kan den kristna kärleken till- råda abort.”

Kyrkan uppskattar, sägs det vidare, inrättandet av rådgivningsbyråer i abortförebyggande syfte med en väl ut- bildad och ansvarsmedveten personal. Man framhåller även erfarenheten av den ångest och oro, som kan plåga både dem som aborterat och de läkare och sköterskor, vilka måste medverka vid utförandet av abort. Faderns ansvar betonas, och den man, som sviker mo- dern och det väntade barnet förklaras vara ovärdig såsom människa och san.- hällsmedlem.

I brevet betonas tillika, att det är en allvarlig dom över ett kultursamhällt, om havandeskap avbrytes på grund av samhällets oförmåga att bereda sociala livsmöjligheter för barnet och barna- föderskan. Ett kultursamhälle, säges det, måste låta sig angeläget vara att avhjälpa dessa sociala brister.

Mycket har talats och en hel del skrivits om det s.k. biskopsbrevet. Va—l angår just abortfrågan har många av (1: argument, som redan här ovan referr— rats i skilda sammanhang, anförts ock— så emot deklarationerna i brevet. Uta] att på nytt ingå på argumenten orc. ånger och ångest, indikationerna så- dana de utformats i lag och hur de i

l ! 7 t

olika sammanhang har ansetts påverka aborterna m. ni. hör måhända samman- fattningsvis nämnas några huvudsyn- punkter i övrigt, som särskilt betonats i diskussionen.

Det har sålunda bl. a. anförts, att man knappast med krav på ett objektivt be- dömande kan tala om någon abortmen— talitet, som skulle vilja ge den gravida kvinnan fritt val att föda sitt barn eller ej. De önskemål i denna riktning, som kan förekomma, bedöms vara så sällsyn- ta, att de ej behöver orsaka bekymmer. Man anser icke heller, att biskoparna egentligen velat vända sig emot denna ytterlighetsriktning utan har tolkat brevets innehåll så, att kyrkan och den kristna kärleken kan tillråda abort allenast vid en medicinsk indikation av den otvetydiga innebörd, som omför- mäles i brevet och som ovan återgivits. Vad som i brevet yttras om kultursam- hällets skyldigheter att avhjälpa de so— ciala brister, som skulle utgöra orsak till att havandeskap måste avbrytas, har tolkats så, att kyrkan anser sig icke kunna godtaga abort på ren social in- dikation. Men man har även ansett sig kunna av detta uttalande i biskopsbre- vet jämfört med vad som i övrigt an— förts kunna dra den slutsatsen, att kyr- kan icke är beredd godtaga abort på socialmedicinsk eller medicinskt social indikation.

Man uppskattar uttalandet, att ett kultursamhälle måste låta sig angeläget vara att avhjälpa de sociala bristerna, men man önskar åtminstone någon an- tydan om hur detta skall gå till och på vilket sätt kyrkan är villig att allvarligt medverka härtill. Man är också benägen uppskatta, att kyrkan icke lämnat pro- blemet å sido, liksom att biskoparna funnit sig böra rikta ett budskap i frå- gan till ämbetsbröder och församlingar, men man efterlyser andra insatser _ av positiv art — från kyrkans sida

än ett enkelt uttalande, att en barna- föderska i en svår situation må få ekonomiskt stöd eller hjälp att an— skaffa ett gott fosterhem. Man förund- rar sig jämväl över bristen på förståelse för den gravida kvinnan i vad hon själv anser vara en nödsituation och vad som måhända också är att betrakta så— som en sådan. Man ställer också frågan, om biskoparna möjligen tänkt sig att ångesten skulle minskas och ångern ute- bli för den händelse att alla de kvinnor, som söker hjälp och råd hänvisades till samtal på abortbyrå med väl utbildad och ansvarsmedveten personal, fick ekonomiskt stöd eller utlovades ett gott fosterhem till det barn, som väntas. Och slutligen kan sägas, att såsom en grundton genom diskussionen går upp- fattningen, att de uttalanden, som av biskoparna gjorts i brevet, präglas av en starkt framträdande kärlekslöshet i förhållande till den gravida kvinna, som befinner sig i en verkligt svår si— tuation.

De huvudlinjer i meningsbrytningen kring abortfrågan i senare tid, för vilka utredningen nu velat lämna en över- siktlig redogörelse, utvisar, att diskus- sionen löper över ett omfattande regis— ter av skilda uppfattningar. Med pro- blemets omedelbart mänskliga anknyt- ning blir det lätt brännande varje gång det på nytt tages upp till debatt. Otvi— velaktigt har åtskilliga värdefulla syn- punkter därvid framkommit och myc- ken ärlig strävan att hjälpa till rätta människor i nöd har också kunnat skön- jas, men å andra sidan lär det inte kun- na bestridas, att på sina håll bakom inläggen spårats mera en önskan —— medveten eller omedveten — att låta egna aggressioner, besvikelser eller misslyckanden, egen oro eller ångest komma till uttryck, än en allvarlig vilja till en positiv insats för att främja den allmänna strävan att uppnå ett bättre

tillstånd. Icke alltid har känslan av an— svar inför levande människor i en livs- viktig angelägenhet i uttalanden, som gjorts, eller i artiklar, som skrivits, varit så framträdande som bort kunna förväntas. Man tar också alltför okri— tiskt ett enstaka fall som utgångspunkt vid sin argumentering och framhåller detta såsom ett typfall, oaktat man kän- ner det endast genom hörsägen. Bris— tande praktisk erfarenhet och personlig obekantskap med klientelet och dess faktiska problem utgör därtill mången gång förklaring till en ensidig och kate- gorisk inställning. Man har kunnat ob- servera, att rent personlig erfarenhet och direktkontakt i frågan tvungit den kategoriske att ompröva sin tidigare ståndpunkt och orsakat en ändring i uppfattningen. En sådan omsvängning har sålunda exempelvis kunnat iakttas hos gynekologerna, vilkas diskussions- inlägg under 1930-talet hade en helt annan prägel än nu vanligen är fallet. Utredningen vill ingalunda klandra den som av personlig övertygelse hävdar synpunkter och åsikter, som utred- ningen för sin del icke ser sig i stånd att godtaga. Men anledning saknas inte att särskilt erinra om det betydande ansvar, som i våra dagar åtföljer varje offentlig meningsyttring med hänsyn till den vidsträckta spridning press och

radio skänker. Ur denna synpunkt skulle, enligt utredningens mening, i många fall ha förelegat skäl att påkalla eftertanke för den rent mentalhygie— niska sidan _ ett uttalandes inverkan på människor av olika psyke _ innan måhända helt ensidiga uppfattningar fixerades i tal eller skrift.

Givet är att abortfrågan lika litet som andra djupgående samhällsproblem av kontroversiell karaktär löses genom ut- fall i debatten eller slående eller spets- fundiga formuleringar, ej heller kom- mer den närmare sin lösning utan upp- riktigt god vilja och allvarliga ansträng- ningar att föra in sakliga argument av betydelse i diskussionen. Och måhända är detta ett av de mer påtagliga men tillika nedslående dragen i meningsut- bytet, att man i alltför stor utsträckning använt hypotetiska eller teoretiska be- grepp och föreställningar utan nödigt stöd i verkligheten. Under sådana för- hållanden har utredningen funnit ange— läget att igångsätta och främja efterun- dersökningar på kvinnor, som undergått legal abort, för att därigenom utgångsd punkter skall kunna vinnas för ett verklighetstroget bedömande av de reaktioner, kring vilka olika meningar brutits. Sålunda bör, enligt utredningens uppfattning, även skapas ett faktiskt underlag för bedömandet.

När en kvinna råkar i en ovälkommen grossess ser hon ej sällan till en början endast en lösning på sina problem, näm- ligen ett abortingrepp. Som regel vet hon föga eller intet om de risker hon därigenom utsätter sig för, vare sig in- greppet sker legalt eller illegalt. Många är dock rädda för följderna av ett in— grepp, men de anser sin situation så förtvivlad, att de hellre tar de eventu— ella risker som kan var förknippade med abortprovokationen, än fullföljer sin graviditet.

En undersökning av abortklientelets kännedom om de faror, som följer med ett abortingrepp finns i befolkningsut— redningens betänkande ( SOU 1944:51 s. 321 ). Härav framgår, att de abortsö- kande föga beaktade de risker, som var förbundna med ingrepp i fosterfördri- vande syfte, men att man ibland hyste vissa betänkligheter för det väntade barnets öde, när provokationsförsöken misslyckats.

Att kvinnor ej sällan underkastar sig illegala ingrepp under mången gång synnerligen primitiva och ohygieniska förhållanden torde bl.a. bero just på okunnigheten om riskerna. Vid ett le- galt ingrepp ligger saken annorlunda till, då kvinnan på rådgivningsbyråerna före ingreppet skall upplysas om sjuk- husvistelse, operationsteknik och olika i samband därmed förenade riskmoment.

Varje operativt ingrepp innebär själv- fallet risker för den opererades liv eller hälsa. De nya landvinningar, som un-

TREDJE KAPITLET

Risker vid ab ortingrepp

der senare år ägt rum på medicinens område, har starkt minskat komplika- tionsfaran. Man känner emellertid föga till de senkomplikationer, som kan följa på ett abortingrepp. Dessa kan nämli— gen bero på inflammatoriska föränd- ringar i underlivsorganen, deformiteter i livmoderkanalen och fistelbildningar mellan denna och omgivande organ, hormonala rubbningar eller andra ge- nitala dysfunktioner såsom smärtsam— ma regleringar, smärtor vid samlag, fri— giditet, allt tillstånd vilka kan leda till sterilitet eller regleringsrubbningar. Senkomplikationerna kan också vara av psykisk art t. ex. ångestkänslor och de- pressionstillstånd.

Man måste också ta hänsyn till andra omständigheter. I det läge en abortsö- kande kvinna befinner sig, kan man ofta räkna med desperata handlingar av olika slag från hennes sida, särskilt självmordsförsök och illegal abort. Man nödgas därför beakta även dessa om— ständigheter och kan inte begränsa frå- geställningen till enbart en jämförelse mellan komplikationsfaran vid legal abort och förlossning. En ökning av avslagsfallen kan nämligen medföra flera självmord eller illegala aborter och utredningen har funnit det erfor- derligt att undersöka frekvensen av dy- lika handlingar bland abortklientelet, vilket utredningen enligt direktiven också fått sig förelagt. Härvid är också kännedom om komplikationsfaran vid illegal abort av intresse.

Primär-komplikationer Illegal abort

Det material, som står till förfogande för att bedöma primärkomplikationerna vid illegal abort, är ofullständigt.

I befolkningsutredningens betänkan- de (SOU 1944: 51 s. 50) refererades en undersökning av Holtz om riskerna vid illegala abortingrepp. Det material han undersökt utgjordes av kvinnor, som sökt sig till sjukhus för att erhålla be- handling efter spontan eller illegal abort. Anmärkas bör, att materialet hän- för sig till en tidsperiod, då kemotera— peutiska och antibiotiska läkemedel etc. ännu icke kommit till användning. Re- sultatet av undersökningen blev att vid okomplicerad tidig abort, dvs. missfall före fjärde graviditetsmånadens början, uppgick dödsfallsfrekvensen till 0,5 %. Primärsjukligheten uppgick till sam- manlagt 9%, dödsfallen inberäknade. Vid en okomplicerad sen abort var sjukligheten betydligt större. Dödlig- heten uppgick till 1 % och den totala primärsjukligheten med dödsfallen in- beräknade till ca 20 %. Av de kompli— cerade abortfallen visade de febrande fallen vid tidig abort en dödlighet på 15 % och vid sen abort en dödlighet på 25 %.

Då Holtz, undersökning endast avser fall, som vårdats på sjukhus, känner man inte till dödlighet och sjuklighet hos de kvinnor som icke sökt vård efter ett ingrepp.

Av bilaga III framgår att dödsfalls- frekvensen bland illegalt aborterade kvinnor var ca 2 % och att 28 % av de behandlade kvinnorna måste uppsöka sjukhus för vård. Av denna undersök— ning framgår även, att 246 kvinnor av 352, som genomfört en illegal abort, icke behövde söka sjukhusvård och icke heller hade några direkta kompli— kationer efter ingreppet oaktat i många fall synnerligen primitiva metoder

kommit till användning. Några fullstän- diga uppgifter om primärsjukligheten bland dem, som varit inlagda på sjuk- hus, har icke stått att få. Det bör dock anmärkas, att två av de kvinnor, som förts till sjukhus, avlidit där till följd av ingreppet.

Anmärkningsvärt är emellertid det stora antal kvinnor, som icke sökt sjuk- husvård. Orsaken härtill är svår att finna. Möjligen kan det bl.a. samman- hänga med att i materialet ingår 62 kvinnor, vilka behandlats av en abor- tör, som hade uppnått jämförelsevis stor skicklighet. I några fall då feber till- stötte gav han dem antibiotiska läke- medel, och mycket få patienter fördes till sjukhus.

I detta sammanhang kan som jämfö— relse nämnas, att helsedirektoratet i Norge samlat in uppgifter från de nor- ska sjukhusen angående de fall, som 1920, 1933 och 1949 lagts in med på- gående abort. Man har därvid inte skilt mellan spontana och kriminella abor- ter. 1920 inlades på de norska sjukhu- sen 1 121 kvinnor, av vilka ingen dog. 1933 intogs på sjukhus 2331 abortfall. Av dessa förde 23 fall till döden. 1949 var antalet vårdade abortfall 6092, av vilka 5 dog.

En särskild undersökning av aborti— rade kvinnor, som inlagts på Oslos sjukhus, utvisade att dödlighetsfrekver- sen under 1938—40 var 0,5 % av 1 186, 1943—45 1,16 % av 3 093 och 1948—4) 0 % av 1 724 aborter.

Några säkra slutsatser kan man givet- vis inte dra av de anförda siffrorna. Dödlighetstalen tyder dock på att visst risker fortfarande är förknippade mel de illegala abortingreppen. De norskl undersökningarna tyder dock på att ri:- kerna minskar och detta förhållande måste bl. a. tillskrivas de moderna b(— handlingsmetoder, som uppenbarligei även abortörerna lärt sig att använda

I bilaga IV har Klintskog redogjort för ett stort antal litteraturuppgifter om primära operationsrisker vid legal abort och utredningen vill här hänvisa till denna sammanställning. Av hans egna undersökningar rörande totalmor— taliteten i medicinalstyrelsens material av legala aborter, utförda i Sverige — vilket utgör det största samlade abort- materialet i världen — framgår bl.a. att av 28 447 under åren 1946—51 abor- terade kvinnor 46 avlidit i samband med ingreppet. Detta motsvarar en mortalitetsfrekvens av 1,6 0/m. För 1949 ——51 uppgick dödsfallsfrekvensen vid abort utan samtidig sterilisering till en- dast 0,6 0/00.

Holtz (Förh. v. Nord. För. f. obstetr. o. gynek. 1950, s. 77) har i en redogö— relse för primär- och senresultaten vid havandeskapsavbrott angivit primär- komplikationer i 3,8 % av 500 fall av legal abort, som han utfört under de sista 15 åren. Av mera allvarlig beskaf- fenhet var dessa komplikationer dock i endast ungefär hälften av fallen. Ingen kvinna hade avlidit till följd av in-- greppet.

Furuhjelm (Sv. Läkartidn. 1947zl8) fann på ett material från 1945—46 komplikationer hos 40 % av 142 fall, av vilka 40 utgjordes av patienter, på vilka samtidigt utförts abortprovokation + sterilisering. Den relativt höga kompli- kationsfrekvensen torde bero på vilka symtom som räknats som postoperativa komplikationer. Sålunda anger Holtz endast fall med blåsfistel, feber översti- gande 38” under mer än två dagar och adnexinflammation som svårare kom- plikationer, medan övriga anses som skäligen betydelselösa. Furuhjelm där- emot upptar i sitt material som kompli- kationer sådana symptom som tempera— turstegring även under 38”, blödning och njurinflammation.

Det är intet tvivel om att både död- lighets- och sjukdomsrisker i betydan- de grad minskat under senare är tack vare moderna antibiotica och kemo- terapeutica, kännedomen om vätskeba- lansens betydelse samt framåtskridan- det inom anaestetiologien. Även en för— bättrad operationsmetodik har i detta hänseende varit av stort värde.

Fabricius-Möller och Oram (Ugeskr. f. laeger 1951 nr 16) har sålunda använt sig av en teknik, som i stor utsträck- ning begagnas av "kvacksalvare" (par- tiell utrymning, senare ev. åtföljd av total utrymning). Deras material, som omfattar 307 fall i 2—6:e graviditetsmå- naden, företedde komplikationer i 3,3 %, dock utan laesioner eller döds- fall. Däremot förefinnes i detta mate— rial ofta en betydande temperaturreak- tion, som dock i endast 2 fall resulte— rade i allvarligare senkomplikationer.

Till jämförelse härmed har Kähnel (Förh. v. Nord. För. f. obstetr. o. gynek. 1952, s. 260) framlagt ett abortmaterial för tiden 1937—52, där annan opera- tionsmetodik använts vid ingrepp efter 3 graviditetsmånaden. Under de första 13 1/2 åren, som omfattar 699 fall, ut- fördes abortprovokationer genom an- tingen utrymningli en seance, utrym- ning efter Hegar-dilatation, eventuell ballongdilatation + utrymning, vaginal hysterotomi + utrymning eller sectio caesarea parva med komplikationer i 11—12 %. Under de sista 1 1/2 åren har i 229 fall 110 patienter aborterats med liknande operationsmetod som i Fabri- cius-Möllers och Orams material (ut— rymning i en seance), varvid komplika- kationsrisken sjönk till 2—3 %.

Lindeberg (Sv. Läkartidn. 1952z49) relaterar ett material på 32 patienter från mars 1951 till september 1952, där fr. o. m. 9:e graviditetsveckan abort- provokation utförts genom cervixdila- tation + inläggning av laminariastift

med efterföljande värkstimulerande kur och/eller instrumentell utrymning. Lindeberg betecknar metoden som risk— fri, då behandlingen skett ”utan att någon nämnvärd komplikation tillstött hos något av fallen”.

Liknande resultat har man med la- minariametoden kommit till i ett finskt material på 218 fall från 1952. (Niemi— neva—Schroderus-Ylinen, Sv. Läkartidn. 1953:21), där feber över 380 förekom sammanlagt i 8,3 %. Laminariametoden betecknas i redogörelsen som ”en god rutinmetod vid avbrytandet av havan- deskapet under den första tredjedelen av graviditeten”.

v. Friesen (Sv. Läkartidn. 195321) invänder, att i Lindebergs material icke mindre än 5 fall hade ”frysning och ordentliga febertoppar kring 400”. Fe- berkomplikationer vid laminariameto- den har tidigare redovisats från två svenska kliniker (Svanberg, Nord. Me— dicin 1948, s. 1870, Brosset, Sv. Läkar- tidn. 1946: 43). v. Friesen hävdar efter sammanställning av en del undersök- ningar från senare år, att vaginal hyste- rotomi är riskfriare än laminariameto- den, och att den tekniskt icke är svårare än att den borde föredragas. .

Farhägor att vid senare graviditet och förlossning komplikationer skulle upp- stå beroende på föregående vaginal hy— sterotomi anser Holtz (Sv. Läkartidn. 1953: 3) ogrundade.

Den tidigare omnämnda undersök- ningen av helsedirektoratet i Norge gällde också legala avbrott för 1949. Härvid visade det sig, att 2 009 aborter hade företagits. Av dessa hade endast två haft dödlig utgång, alltså 1 0/.,.,.

Av det ovan anförda framgår, att vid en jämförelse mellan riskerna för kvin- nan vid legal och illegal abort, dödlig- hetsfrekvensen torde vara större vid ett illegalt än vid ett legalt ingrepp. Även komplikationsrisken för övrigt är tro-

ligen högre vid det kriminella ingrep- pet.

Av intresse är i vad mån det oftare inträffar dödsfall eller tillstöter kom- plikationer vid legal abort än vid nor- mal förlossning. Klintskog har i sin uppsats tagit ställning härtill och fun- nit, att mortaliteten vid förlossning 1950 uppgick till 0,6 O/w. I abortmateria- let för 1949—51 var ju dödlighetsfre- kvensen vid enbart abort 0,6 0/00 — allt- så densamma som vid förlossning —— och vid abort i samband med sterilise- ring 2,7 O/m. Dessa siffror visar, att mortaliteten ligger avsevärt högre vid det mer komplicerade ingrepp, som abort + sterilisering innebär. Man får icke förbise, att de kvinnor, som erhål- ler abort, många gånger befinner sig i ett somatiskt sämre tillstånd än barna- föderskorna, då det ju ofta är den sjuk- dom eller svaghet de lider av, som in- dicerat abortingreppet. Sålunda hade 16 av de 46 kvinnor i Klintskogs mate- rial, som avlidit, fått aborten verkställd på grund av indikationen ”kroppslig sjukdom”.

En jämförelse mellan primärriskerna vid legal abort och normal förlossning är emellertid svår att anställa, beroende på vad som skall anses som komplika- tion. Man får t. ex. vid förlossning skilja mellan å ena sidan avvikelser från det normala förlossningsarbetet, som med- för ingrepp av ett eller annat slag, och å andra sidan efter förlossningen till- stötande moment. Holtz har meddelat, att han vid en undersökning av 500 för- lossningsfall i en fortlöpande serie fann, att 3,3 % blev förlösta medelst in- grepp i form av tångextraktion, utdrag- ning på fot eller säte, perforation eller dylikt. v. Friesen (Acta obst. et gynec. scand. 1951:XXXI suppl. 3) har konsta- terat, att vid 206 av 4 415 förlossnings- fall, motsvarande 4,7 %, tillstötte feber med mer än 38". _ Sammanfattnings-

vis synes riskerna för primärkomplika- tioner vid abort och fullföljt havande- skap inte vara påfallande olika.

Några psykiska primärkomplikatio— ner är inte beskrivna i litteraturen.

S-enkomplikationer

Det är allmänt bekant, att senkompli- kationer i form av sterilitet brukar upp- stå i samband med kriminella aborter. I vilken omfattning detta förekommer, torde vara omöjligt att ange. Sannolikt uppträder denna komplikation oftare vid illegala än legala aborter. Härför talar den troligen högre frekvensen pri- mära komplikationer. Holtz (Hygiea 1937 bd 99 h. 20) har i ett stort mate- rial av infekterade aborter, som under- sökts efter minst fem års observations— tid, funnit, att ej mindre än 25 % av dessa kvinnor möjligen blivit definitivt sterila.

Några grundligare undersökningar, som tar sikte på senkomplikationerna vid illegal abort, finns veterligen inte.

Den följande framställningen tar där- för endast upp senkomplikationerna vid legal abort.

Somaliska följder. Erfarenheten av de risker och sjukliga följdtillstånd, som kan medfölja ett legalt avbrytande av havandeskapet samt frekvensen av des- sa följdtillstånd är för närvarande obe- tydlig.

De somatiska senföljderna har i Sve- rige undersökts av Holtz och framlagts i hans tidigare omnämnda uppsats om primär- och senresultaten vid havande- skapsavbrott. Han konstaterar därvid, att av 462 patienter, som han undersökt efter 1—4 år, hade menstruationsruhb- ningar inträtt hos 10 %. Vissa av dessa kvinnor hade dock företett dylika sym— tom även före aborten, och menstrua- tionsrubbningar efter ingreppet hade sålunda med säkerhet iakttagits i 8 % av de undersökta fallen. Däremot hade

2,6 % av kvinnorna blivit kvitt sina be— svär efter abortingreppet. Av 426 till- frågade patienter uppgav 29, att de var frigida vid efterundersökningen, varav 11 dock hade besvärats härav tidigare. I endast 11 fall, vilket motsvarar 2,6 % av de tillfrågade, kunde dock med sä- kerhet konstateras, att frigiditeten hade varit en följd av aborten. En undersök- ning av fruktsamheten gav till resultat, att sterilitetsfrekvensen hos 117 i detta avseende undersökta fall efter ingrep— pet uppgick till ca 6 %. Sammanfatt- ningsvis anför Holtz, att senresultaten av havandeskapsavbrytande visar, att rubbningar av olika slag uppstått hos 12,8 % av de undersökta kvinnorna.

Som jämförelse må nämnas en annan av Holtz företagen undersökning om cttbarnssteriliteten (Nordisk Medicin 1939 s. 383), där han konstaterar ca 7 % sterilitet efter första förlossningen. Härtill kommer att en genomgången förlossning kan följas av även andra rubbningar.

Axel Olsen (Nordisk Medicin 1950 s. 1289) har redovisat två danska mate- rial omfattande 84 och 333 kvinnor, som aborterat 1939. I det först nämnda materialet har tillförlitliga upplys- ningar om tillståndet kunnat erhållas i 71 fall; i det sistnämnda endast i 86 fall.

I 6 resp. 10 fall i de båda materialen förelåg underlivslidande och i 5 fall i vartdera materialet menstruationsrubb- ningar. Sterilitet förekom hos 2 resp. 5 kvinnor.

Psykiska följder. I debatten kring abortfrågan har särskilt på senare tid de psykiska följdtillstånden efter abort spelat en stor roll, inte minst frågan huruvida kvinnor efter ingreppet har fått psykiska skador, så att de känner ånger eller skuld lång tid efter ingrep- pet. Genom utredningens försorg har efterundersökningar företagits för att belysa bl. a. dessa frågor.

Malmfors har undersökt 200 kvinnor, varav 84 genomgått legal abort (se bil. VI). Endast 39 av dessa 84 kvinnor har förklarat, att de var helt tillfreds med den utförda aborten. Av de övriga vi- sade samtliga tecken till motvilja i va- rierande grad, från olustkänslor till medvetet bortträngda skuldkänslor, öppen ånger och skuld. Tio kvinnor hade dessutom försämrats psykiskt.

Ekblad (Sv. Läkartidn. 1952: 23) har verkställt en psykiatrisk efterun- dersökning av kvinnor, som fått legal abort. Även han finner, att kvinnor ibland känt självförebråelser över abortingrepp eller ångrat sig, men att dessa reaktioner varit av mycket olika intensitet och varaktighet. I ett material på 103 kvinnor, som han undersökt, har 79 % uppgivit, att de varit enbart nöj- da med och tacksamma för ingreppet och ansett, att aborten var den enda och bästa lösningen på deras problem. Några psykiska besvär har de icke haft och ej heller några skuldkänslor över ingreppet. De kvinnor, som känt ånger eller förebråelser, omfattade två grup- per. Den ena gruppen -— 10 fall _ be- stod av sådana som vid tidpunkten för efterundersökningen icke längre hade några besvär av psykisk art men som uppgav, att de omedelbart efter ingrep- pet gjort sig förebråelser. Den andra gruppen var vid efterundersökningen icke helt fri från psykiska besvär. En- dast hos tre kvinnor förekom sådana följder, som hade inkräktat på kvin- nans arbetsförmåga, eller som kunde rubriceras såsom sjukdomssymtom. Ek- blad kommer till den slutsatsen, att ris- ken för psykiska skadeverkningar vid en legal abort synes vara störst hos kvinnor, som tidigare Visat påtagliga neurotiska insufficienssymtom.

Detta är särskilt intressant, eftersom indikationerna för abort i sådana fall måste te sig desto mer tvingande ju

sämre kvinnornas hälsa är. Här före- ligger tydligtvis ett dilemma. Ekblad har således kommit till annat resultat än Malmfors. Hans fall med psykiska insufficienssymtom är färre och sym- tomen är dessutom av mindre svår be— skaffenhet. Anledningen till differensen är i viss mån beroende på skiljaktigt bedömande av situationer.

För att få en helhetsbild av senfölj- derna vid legal abort torde det emeller- tid vara erforderligt att göra en jämfö- relse med det psykiska tillståndet hos de kvinnor, som fått avslag på sin abortansökan och burit fram sina barn. En dylik undersökning har bl. a. gjorts av Bergvall (se bil. VI) på 204 kvinnor. Hon har därvid funnit, att av de 72 aborterade kvinnorna, 50 förklarat sig helt tillfreds med ingreppet. Däremot har 14 uppgivit, att de känt olust men att de varit tacksamma för att aborten beviljats, och 4 patienter har känt skuldkänslor, som de inte har kunnat tränga bort. De 117 kvinnor, som fött barn, hade reagerat på följande sätt: 85 var helt tillfreds med utvecklingen, några var tveksamma och 6 kvinnor förklarade, att de tagit skada av att graviditeten fullföljts. En av dess=l kvinnor vårdades vid tidpunkten för efterundersökningen på psykiatrisk: polikliniken.

Holmstedt (bil. V) har vid sin efter- undersökning av klientelet från rådgiv— ningsbyrån i Stockholm i viss mån också berört hithörande frågor. Ha] anser för sin del, att abortprovokation i flera fall varit erforderlig för att mai skulle undvika sinnessjukvård fö? abortsökande kvinnor.

Dickmeiss och Hjerrild (Nordisk Me- dicin 1950 s. 327) har på ett danskt ma- terial gjort en undersökning angåendz de socialmedicinska förhållandena hos 127 kvinnor, som ansökt om legal abort Vissa patienter har blivit föremål fö”

personlig undersökning. Från andra åter har man erhållit uppgifter genom utsändande av frågeformulär. Av 66 kvinnor, som erhållit legal abort, be- fanns 35 vara till freds och ha god ar- betsförmåga. Däremot var 12 inte fullt arbetsdugliga efter aborten. I övrigt saknas upplysningar eller har kvinnor- na steriliserats. Av de 10 gifta kvinnor, som visat sig mindre arbetsföra, hade 3 psykiska besvär, 2 olyckliga äkten- skap och 5 dåliga sociala förhållanden. ——- I materialet fanns vidare 60 kvinnor, som vägrats abort. Av dessa genomför- de 49 havandeskapet, medan 9 aborte- rade spontant eller på annat sätt. En kvinna var icke gravid, och upplys- ningar saknas om en. Vid efterunder- sökningen uppgav 12, att de var glada över att havandeskapet fullföljts och 15 menade, att den legala aborten hade varit den bästa lösningen på deras pro- blem, medan 22 inte kunde lämna några upplysningar om sin reaktion.

Slutligen skall här redovisas en av H. Hoffmeyer vid mödrahjälpen i Kö- penhamn företagen efterundersökning av 392 kvinnor, som sökt abort 1943. Undersökningen har ännu inte publi- cerats, men vissa resultat har ställts till den svenska utredningens förfogande. Av undersökningsmaterialet har 189 kvinnor fött barn efter avslag, 136 har erhållit legal abort, 39 har spontanabor- terat och 21 aborterat illegalt.

I 5 fall, som aborterat, är upplysning- arna ofullständiga och 2 kvinnor har avlidit.

De 189 kvinnor, som fött barn, för- delade sig vid efterundersökningen på följande grupper. 31 kvinnor var glada över att de fött barnet och kunde inte förstå, att de någonsin önskat abort. 66 kvinnor var glada över att de fött bar- net, men vidhöll, att deras situation både före och efter hade varit så vansk- lig ur hälsosynpunkt ävensom i person-

ligt och socialt hänseende, att havande- skapet borde ha avbrutits. En liknande inställning hade 40 kvinnor, som var glada över att ha fött barnet och vars förhållanden sedermera utvecklats i gynnsam riktning så att de blivit i stånd att taga hand om barnet. De an- såg dock fortfarande vid efterunder— sökningen, att deras förhållanden vid tidpunkten för abortsituationen varit så svåra, att de borde ha fått abort. 29 kvinnor vacklade i sin inställning. Det bör framhållas, att i gruppen ingår 14 kvinnor som nödgats att adoptera bort sina barn och 9 mödrar till barn som avlidit. En negativ inställning intog 13 kvinnor, som ansåg, att de borde ha fått abort och 9 kvinnor, som delvis var undermåliga, kunde inte lämna besked om sin inställning.

Av 136 kvinnor, som fått legal abort, var 112 tillfreds med avgörandet, me- dan 5 var missnöjda. För 9 kvinnor var ställningstagandet komplicerat och i 10 fall kunde några upplysningar inte erhållas.

Av de spontanaborterade var 30 och av de illegalaborterade 16 tillfreds med utvecklingen medan de övriga vacklade eller var missnöjda.

Hoffmeyers kasuistik, utredningens egna efterundersökningar och annat tillgängligt material visar, att kvinnor- nas psykiska reaktion efter ingreppet växlar. Det synes i stor utsträckning vara beroende på utvecklingen av deras personliga förhållanden och miljösitua- tion under tiden efter abortingreppet. All generalisering rörande psykiska ef- terverkningar bör sålunda ske med största varsamhet.

Sammanfattning av komplikationerna

Av de redovisade undersökningarna framgår, att primärkomplikationerna vid en legal abort ännu är i viss mån ofullständigt kända, men att de numera

icke torde vara allvarligare eller oftare förekommande än vid förlossning. An- ledningen härtill är säkerligen de för- bättrade behandlingsmetoderna. Endast vid legal abort i förening med sterilise- ring föreligger en högre dödsfallsrisk. Denna torde emellertid kunna något minskas genom att ingreppet sker i två etapper, något som dock icke är möjligt i de fall, där medicinalstyrelsen ställt sterilisering som villkor för aborten.

Senkomplikationer är ännu så pass okända, att säkra uttalanden ej kan göras.

En brett upplagd efterundersökning över fysiska och psykiska följdtill- stånd, som kan tänkas uppstå hos det legala abortklientelet, pågår för närva- rande; medel härtill har ställts till för- fogande av statens medicinska forsk- ningsråd. Efterundersökningen utföres av specialister bl. a. i obstetrik-gyneko- logi och i psykiatri med biträde av röntgenolog och socialkurator. Den om- fattar ett storstadsklientel och ett lands- bygdsklientel. Man har anledning anta, att denna undersökning, som omfattar det hittills största abortmaterialet i världen, kommer att ge en mer allsidig belysning av de fysiska och psykiska senkomplikationerna efter en legal abortprovokation än fallet varit vid andra undersökningar.

Suicidalrisken

Suicidalrisken har tidigare berörts av Inghe (SOU 1944: 51 s. 301). Under- sökningsmaterialet utgjordes av brev till Riksförbundet för sexuell upplys- ning under 1933—41 av personer, som direkt eller indirekt anhöll om hjälp till abort. I dessa brev förekom hot om självmord. Cirka 10 % av de ogifta och 2 % av de gifta hade därvid yppat suici- daltankar. Det hade också vid flera till- fällen inträffat, att riksförbundet fått meddelande om att vederbörande verk- ligen satt sina planer i verket.

I en undersökning, grundad på ob-- duktionsprotokoll från 1925—44 kon- staterar Bengtsson (Sv. Läkartidn.. 1947: 28), att av 247 kvinnor som tagift sitt liv, var 7,7 % gravida. En analys aw fallen visade, att huvudparten av de! gravida kvinnorna var ogifta. Vidare kunde man iaktta, att en stor del av de: icke gravida kvinnorna var psykisktt abnorma, medan endast ett fåtal av de gravida hade visat psykiska avvikelser. — Dahlgren (”On suicide and attemptedl suicide” 1945) har i sitt rättsmedi— cinskt obducerade material funnit 3,7 %* gravida, varav flertalet var psykiskt av— vikande.

I ett efterundersökningsklientel från Göteborg från 1940—46 bestående av 344 abortsökande kvinnor, har Lind- berg (Sv. Läkartidn. 1948z29) funnit att 18 % av fallen hotat med självmord.. Ingen av dessa hade emellertid satt sina planer i verket.

I den av medicinalstyrelsens statis- tiska avdelning utförda undersökningen (bil. 1) visar det sig att 14 % av de abortsökande hotat med suicidium. Av samtliga sökande 1949 hade 20 % av de förut gifta och 26 % av de ogifta hotat med att begå självmord. Av de gifta kvinnorna hade 8 % yppat suicidaltan— kar.

Till liknande resultat har Holmstedt kommit i sin stickprovsundersökning av 100 kvinnor från rådgivningsbyrån i Stockholm (bil. V). Han fann sålunda, att 14 av de undersökta kvinnorna ho- tat med självmord.

Av särskilt intresse är att undersöka i vad mån det föreligger risk för att hotelserna sätts i verket. Utredningen har därför sökt utröna i vilken omfatt- ning självmord förekommit bland de kvinnor, som fått avslag på sin abort- ansökan. Samtliga avslagna ansökningar om legal abort under 1947 — 124 fall — 1949 — 635 fall — till Medicinalstyrel-

sen, har genomgåtts och uppgifter om kvinnornas vidare öden efterforskats.

I första hand har pastorsämbeten i de församlingar, där kvinnorna varit kyrkobokförda, tillskrivits med förfrå- gan, huruvida vederbörande kvinna av- lidit eller fött barn och genom dessa har upplysningar kunnat erhållas om 740 kvinnor.

Med hänsyn till önskvärdheten av att undersökningen blev så noggrann som möjligt har i de fall då uppgifter icke kunnat erhållas från pastorsämbetena utredning även begärts från andra myndigheter och institutioner. Sålunda har upplysningar om 5 kvinnor erhål- lits från Statens utlänningskommission, om 4 kvinnor från sjukhus, mödrahem eller dylikt samt om en kvinna från pastorsämbete i Finland. I de fall, då upplysningar icke kunnat erhållas från pastorsämbetena, har det gällt kvinnor, som saknat mantals- och kyrkobokfö- ringsort här i riket.

Om 9 kvinnor har upplysningar icke kunnat erhållas. I 4 fall har föreskrivet åldersbetyg icke funnits tillgängligt. Beträffande 5 utlänningar har dock i 2 fall upplysningar erhållits, att de läm- nat riket och avrest till okänd utri- kes ort. Det torde dock böra anmär- kas, att beträffande dessa kvinnor har förfrågningar riktats till samtliga tänk- bara kyrkobokföringsmyndigheter lik- som till Statens utlänningskommission. För att i möjligaste mån eliminera den felkälla, som kan ligga i att någon av dessa 9 kvinnor begått suicidium, har namnuppgifter infordrats på de gravi- da självmörderskor, som under 1947 och 1949 obducerats å Statens rättslä- karstationer i Stockholm och Lund. Resultatet av undersökningen har blivit, att av de 759 kvinnor, som under 1947 och 1949 fått avslag å ansökan om

legal abort, ingen begått självmord. Enligt uppgifter från statens båda

rättsläkarstationer har under 1947—50 å stationerna obducerats 100 själv- mörderskor. Av dessa var 5 gravida. Vid studium av polisrapporter, som upprättats i samband med dessa döds- fall framkom med säkerhet ett fall där självmordet icke kunde anses ha något samband med graviditeten.

Givetvis är sistnämnda siffror inte representativa, då ett stort antal själv- mordsfall tas in för vård å de allmän- na sjukhusen, där dödsbevis i förekom- mande fall utfärdas utan att någon ob— duktion skett. Detta gäller särskilt sömn- medelsförgiftningarna. Det kan nämnas, att under 1949 uppgick antalet i sluten vård omhändertagna sådana fall till 916. De på rättsläkarstationerna hand- lagda fallen kan således icke läggas till grund för någon statistik utan illustre- rar endast den roll graviditeten spelar som självmordsmotiv.

Det må ytterligare nämnas, att enligt de till medicinalstyrelsen 1949 ingivna ansökningshandlingarna 69 kvinnor gjort suicidalförsök.

Dickmeiss & Hjerrild (Nordisk Medi- cin 1950 s. 327) har på ett danskt ma- terial funnit att av 66 kvinnor, som er- hållit legal abort, 5 vidhöll efter in- greppet, att om de blivit avvisade de skulle ha begått självmord. Av 60 kvin— nor, som förvägrats abort, har en icke kunnat återfinnas i folkbokföringen. Denna kvinna visade dock icke vid den första undersökningen sådana symtom att man kunde räkna med suicidalrisk. Endast en av de avvisade umgicks med självmordsplaner.

Även om inget självmord inträffat bland avslagsfallen hos medicinalsty- relsen under 1947 och 1949, har man sig dock bekant, att dylika ägt rum under andra år.1

En hemmafru med flera barn sökte 1950 abort hos medicinalstyrelsen. Hon

1 Ang. offentliggörande se not å sid 11.

hade blivit gravid med en annan man än maken. Barnafadern, som var ma- kens arbetsgivare, var även han gift och bodde i samma fastighet som kvin— nan. Medicinalstyrelsen avslog fram- ställningen och vid underrättelsen här- om tog patienten sitt liv.

Ett tidigare publicerat fall rör en 18- årig flicka som hade blivit gravid med en hållningslös sjöman. Hon sökte abort med hänvisning till barnafaderns status. Denne, som då avtjänade frihets— straff, undersöktes av fängelseläkaren, som icke var psykiater. Läkaren fann inte något fel på mannen, och hennes framställning avslogs. Kort tid härefter tog hon sitt liv.

En kvinna hade blivit gravid med en flykting och efter ansökan till medici— nalstyrelsen beviljades aborten. Kort tid därefter begärde en annan kvinna, som var bekant med den aborterade, till- stånd att avbryta sitt havandeskap. Hon var gravid med samma flykting, som emellertid lämnat landet. Vid undersök— ningen uppträdde hon kyligt, lugnt och sansat. Några tecken till depression kunde ej iakttas, och ej heller var hon upprörd eller desperat. Oaktat situa— tionen i dessa båda fall var likartad ansågs en ansökan till medicinalstyrel- sen i detta fall inte indicerad. Några dagar senare gjorde "patienten ett all- varligt suicidalförsök. Då ingavs ansö- kan om tillstånd till abort. Patienten var emellertid så desperat, att hon inte kunde vänta utan hon gick till en ille- galabortör. Kort tid därefter infördes hon blödande och högfebril till sjukhus.

I en av Ettlinger och Flordh nyligen företagen undersökning av självmords— fall återfinnes följande fall. En 26-årig kontorist sökte abort hos medicinalsty- relsen. Hon hade blivit gravid med en utlänning, som lovat henne äktenskap, men därefter dragit sig undan. Medici- nalstyrelsen avslog framställningen och

samma dag kvinnan erhöll del av detta beslut, sökte hon beröva sig livet genom sömnmedel och infördes medvetslös till sjukhus.

De här anförda exemplen visar, att självmordsrisken inte får underskattas. Utan abortlag eller med en restriktivt tillämpad lag är det ej otroligt, att dy- lika fall emellanåt skulle inträffa i större omfattning. Med nuvarande praxis synes dock risken för suicidium av de verkställda efterundersökning- arna att döma vara relativt liten.

Slutligen må här erinras om att själv- mord kan förekomma inte bara i det legala klientelet utan även i det illegala. I det av Aldén undersökta illegala klien- telet återfinnes sålunda en kvinna som begått självmord efter ett misslyckat ingrepp och 19 kvinnor som uttalat hot om suicidium, om inte den illegala aborten lyckades.

Illegal abort efter avslagen ansökan om legal abort

Utredningen har även sökt utröna hur stor risken för illegal abort är bland de abortsökande, vilka får avslag. Härvid måste man skilja mellan de kvinnor, som avvisats på rådgivnings- byråerna eller som ej fullföljt sin an- sökan där och de, som fått avslag i me.- dicinalstyrelsen.

På rådgivningsbyrån i Stockholzn har man sökt hålla kontakt med de kvinnor, som ej fullföljt sin ansöka]. Det har visat sig, att ytterst få av dessa illegalaborterat. Som i annat samma)— hand framhållits, uppgår de illegal— aborterade till ca 2% av samtliga abortsökande på denna rådgivning;— byrå. Högre antal kriminella aborter visar de undersökningar som har förs- tagits i Göteborg. Den av kurator Berg- vall verkställda efterundersökningtn utvisar 7,5 % spontan- och illegalabof- terade av samtliga abortsökande på

rådgivningsbyrån i Göteborg. Av 344 abortsökande kvinnor, som under 1940 —46 avvisats från psykiatriska kliniken i Göteborg har enligt Lindberg (Sv. Lä- kartidn. 1948: 29) 14,5 % spontan— eller illegalaborterat och Sjövall (Sv. Läkar- tidn. 1952: 28) redovisar vid en under- sökning av abortsökande 18 %, vilka fått avslag och gått till spontan— eller illegal abort. Motsvarande resultat i Hoffmeyers ovan nämnda material är 23 %.

Emellertid går endast en del av kli- entelet, som söker legal abort, genom rådgivningsbyråerna. Utredningen har därför i samband med den tidigare redovisade undersökningen om suici- dalrisken även undersökt, hur många kvinnor bland avslagsfallen, som fött barn. Härvid framkom, att av de 759 kvinnor, som under 1947 och 1949 fått avslag på sin ansökan hade 76,9 % fött barn. Av de övriga hade 21,9 % spon- tnn- eller illegalaborterat, medan 1,2 % inte kunnat återfinnas.

Tidpunkten för abortingreppet

I befolkningsutredningens betänkande i abortfrågan (SOU 1944: 51 s. 197) rö- rande en undersökning av kvinnor, som på 1930—talet vårdats för illegal abort på Sabbatsbergs sjukhus har Inghe re- dovisat tidsintervallerna mellan kon- ception och ingrepp. Han fann där- vid i likhet med tidigare undersökare, att den illegala abortfrekvensen var högst i tredje graviditetsmånaden och näst högst i andra. Han fann vidare, att ingreppet företogs tidigare bland gifta än bland ogifta.

Av Aldéns undersökning framgår li- kaledes att de flesta illegala abortin- greppen äger rum i andra och tredje graviditetsmånaderna. De gifta kvinnor- na har verkställt ingreppen tidigare än de ogifta.

Enligt

den socialstatistiska utred-

ningen, som ju avser ett legalt abort- klientel, har de flesta ingreppen där- emot skett i tredje—fjärde månaden eller fjärde—femte månaden. Detta innebär, att ett legalt abortingrepp kommer till stånd senare än ett illegalt.

En jämförelse mellan gifta och icke gifta kvinnor i det legala materialet visar, att de gifta kvinnorna i genom- snitt får legal abort utförd på ett tidi- gare stadium än de ogifta. Sålunda do— minerar de gifta kvinnorna, när det är fråga om ingrepp inom två till tre må- nader från konceptionstillfället, medan de ogifta överväger när ingreppet har skett i fjärde—femte månaderna eller senare. En anledning kan vara, att de ogifta vill hemlighålla graviditeten längre än de gifta och över huvud taget har svårare att bemästra-sin situation och finna lämpliga utvägar.

Det kan även tänkas att många kvin— nor föredrar den olagliga utvägen fram- för utfrågning och en befarad väntetid på en rådgivningsbyrå.

Det må i detta sammanhang erinras om de synpunkter som Svenska Gyne- kologförbundet anlagt på frågan om den lämpliga tidpunkten för en abortopera- tion. I en till utredningen ställd pro- memoria har gynekologförbundet före- slagit, att ett legalt avbrytande av ha- vandeskap på ”alla grader av blandad social—medicinsk indikation” icke skall få utföras före 20:e veckan men att det måste ske före 24:e veckan. Som grund för detta önskemål har gynekologför- bundet anfört, att risken ur gynekolo- gisk synpunkt icke är större om ingrep- pet utförs vid denna tidpunkt än vid en tidigare. Därjämte skulle man vinna, att den psykiska labilitet, som utmärker en gravid kvinna under de första ha- vandeskapsmånaderna och som påver— kar det psykiatriska bedömandet, vid denna sena tidpunkt har försvunnit. Gynekologförbundet har vidare anfört,

att en kvinna vid denna senare tidpunkt har helt andra förutsättningar att be— döma sin situation. Ytterligare ett vä- gande skäl har anförts. Ett alltför tidigt ingripande skulle därtill medföra att ingreppet sker i fall, där spontanabort ändock skulle ha inträffat, t. ex. genom att ägget är missbildat.

Utredningen är av den uppfattningen, att ett genomförande av gynekologför-

bundets önskemål rörande tidpunkten för ingreppet skulle innebära en sådan psykisk påfrestning för kvinnan, att detta mer än väl upphäver de fördelar, som förslaget påstås medföra. En yt— terligare förlängning av tiden mellan konception och operation skulle därför säkerligen medföra att de illegala abor- terna skulle öka i antal, en utveckling som icke kan anses önskvärd.

Abortfrekvensen

Abortfrekvensens förändringar är en av de viktigaste frågorna, när det gäl- ler att bedöma effekten av de samhälle— liga åtgärder av olika slag, som i Sve- rige vidtagits mot aborterna. Syftet med de sociala hjälpåtgärderna och den spe- ciella abortlagstiftningen är i första hand att söka nedbringa antalet aborter och i andra hand att minska de risker för kvinnornas hälsa, som uppstår vid en kriminell abort genom att bereda kvin- norna möjlighet att erhålla legal abort. Den effekt dessa åtgärder kunnat ha på abortfrekvensen har emellertid givit upphov till omfattande diskussion och olika meningar har därvid yppats. Det har exempelvis gjorts gällande, att re— sultatet skulle ha blivit rakt motsatt vad man från början avsett och att inte endast de legala aborterna ökat, vil- ket var förutsett, utan att även samti- digt en stegring skett av de kriminella aborterna. Anledningen till denna på- stådda utveckling har angivits vara, att samhällets godkännande av legal abort i betydande utsträckning skulle ha ska- pat en ”abortmentalitet”, som inom vida kretsar även skulle ha minskat motstån- det eller motviljan mot att företa ille- gal abort, trots de betydande risker kvinnorna därmed utsatte sig för. Med utgångspunkt från sådana spekulatio- ner har man också på sina håll helt velat förkasta de åtgärder, som samhäl- let ansett sig böra vidtaga för att för- bättra situationen på detta område.

FJÄRDE KAPITLET

Abortklientelet

En analys av frågan om abortfre— kvensens utveckling och förändringar under senare år har utredningen där- för ansett vara en central uppgift. I direktiven har också särskilt under- strukits, att utredningen bör syssla med frågan om abortfrekvensen och göra ett försök att företa en förnyad uppskattning av antalet illegala aborter och deras geografiska fördelning samt utröna om något samband kan spåras mellan antalet legala och illegala abor— ter i olika delar av landet.

Befolkningsutredningens diskussion om abortfrekvensen

I befolkningsutredningens betänkande i abortfrågan (SOU 1944: 51) redogjor- des för den tidigare utvecklingen av antalet aborter i landet (5. 13 samt s. 53 ff.). Efter att ha behandlat frågan om antalet spontana aborter och det sakta tilltagande antalet legala aborter, be— rörde befolkningsutredningen även fre- kvensen av de kriminella aborterna. Det ansågs lönlöst att göra en förnyad uppskattning av deras antal och man nöjde sig med att redogöra för tidigare undersökningar, bl.a. av Edin (SOU 1935: 15). I övrigt uppehöll sig befolk- ningsutredningen framför allt vid frå- gan om de illegala aborterna kunde tänkas öka eller minska. Några säkra slutsatser kunde man emellertid inte dra. Vissa omständigheter talade för en måttlig, fortsatt ökning av de illegala aborterna, medan andra skäl närmast

1938—52 Antal Antal Antal Antal lggaäa legala År levande legala aå (Togo aborter födda aborter pb i Dan- arna' k föderskor mar 1938 93 946 443 4,72 — 1939 97 380 439 4,51 484 1940 95 778 506 5,28 522 1941 99 727 496 4,97 519 1942 113 961 568 4,98 824 1943 125 392 703 5,61 977 1944 134 991 1 088 8,06 1 286 1945 135 573 1 623 11,99 1577 1946 132 597 2 378 17,93 1 930 1947 128 779 3 534 27,44 2 240 1948 126 683 4 585 36,19 2 543 1949 121 272 5 503 45,38 3 425 1950 115 414 5 889 51,03 3 909 1951 1110 027 6 328 57,51 —— 1952 1110 100 5 322 48,44 —

1 Preliminär.

talade för att denna ökning upphört eller t.o.m. under 1930-talet förbytts i en minskning. Detta förhållande tydde ju under alla omständigheter på att någon mera markant förändring av de illegala aborternas antal knappast kun- de ha ägt rum under decenniet före be- folkningsutredningens tillsättande.

Under det decennium som gått sedan befolkningsutredningen framlade sitt betänkande i abortfrågan har emeller- tid de legala aborterna ökat starkt sam- tidigt som en viss försöksverksamhet på det abortprofylaktiska området kommit i gång. Situationen har således förändrats. Frågan är nu vilken effekt detta haft på de kriminella aborterna och den totala abortfrekvensen.

Den legala abortfrekvensen

Den 1 juli 1935 infördes anmälnings- plikt för läkare, som företagit abort på medicinsk indikation. Antalet av läkare tidigare utförda aborter är inte när— mare känt. Sådana torde dock endast ha företagits i begränsad omfattning.

Av medicinalstyrelsens utredning 19310 framgick exempelvis, att detta år före- kommit 245 fall av abort på medicin- ska skäl. Under 1936—37 förekom något över 400 fall årligen. Utvecklingen från 1938 framgår av tabell 1. Efter den nya abortlagen 1938 dröjde det tydligen åt— skilliga år, innan någon nämnvärd ef— fekt kunde skönjas på den legala abort- frekvensen. Först 1943 kunde en obe- tydlig stegring iakttas, som sedan fort- satte 1944 och följande år, då den för- siggick i en alltmer ökad takt. Maxi- mum nåddes 1951 med 6 328 legala aborter, motsvarande 58 fall på 1 000 barnaföderskor. Från 1938 till 1951 hade antalet legala aborter i landet ungefär fjortondubblats. Med hänsyn till nativitetsföråndringen förelåg un- gefär en tolvdubbling av antalet legala aborter under dessa år. ökningen hade dock under senare år varit något mind- re accentuerad än tidigare och 1952 förbyttes den i en viss nedgång.

Denna nedgång synes ha fortsatt 1953. Antalet av medicinalstyrelsen be- viljade aborter sjönk från 1 414 under första kvartalet 1952 till 1060 under första kvartalet 1953, alltså en nedgång med 25 %.

Den ökning i de legala aborternas antal, som skett under 1938—51 är inte någon för vårt land speciellt utmärkan- de företeelse. Sålunda uppvisar Dan- mark en i det närmaste likartad utveck- ling av den legala abortfrekvensen (ta- bell 1).

Även i Norge har en stegring ägt rum. Några kontinuerliga siffror finns inte tillgängliga, men enligt två undersök- ningar, som verkställts av helsedirekto- ratet, framgår, att antalet legala abor- ter i Norge 1933 och 1949 utgjorde 1 622 respektive 2 009.

Stegringen är tydligen avsevärt mind- re än i Sverige, men det beror framför allt på att den icke kriminella abortfre

kvensen varit högre i Danmark och Norge. I dagens läge synes frekvenssiff— rorna vara jämförliga. Därvid må mär- kas, att i norsk lagstiftning inte finns någon motsvarighet till den svenska abortlagen.

Samtidigt som den legala abortfre- kvensen ökat har en allt större del av aborterna företagits efter medgivan- de av medicinalstyrelsen. Medicinalsty— relsefallens andel av totalantalet har mellan 1939 och 1952 sålunda stigit från 19 % till omkring 85 % (jfr tabell 33).

Av intresse är om nedgången i den legala abortfrekvensen 1952 beror på färre ansökningar om legal abort eller på andra omständigheter. Under senare år har i medicinalstyrelsen relativa antalet avslag på kvinnors ansökan om tillstånd att få legal abort visat en stigande ten- dens. 1949 avslogs sålunda endast 12,8 % av de insända ansökningarna, 1951 däremot 16,5 % och 1952 21,4 %. Ett av skälen till det minskade antalet legala aborter 1952 synes således vara en ökad tendens att avslå ansökning— arna i medicinalstyrelsen. Det torde emellertid inte vara den enda orsaken. Även antalet till medicinalstyrelsen in- sända ansökningar har nämligen ned- gått. 1949 insändes 5736 ansökningar, 1951 6 884 samt 1952 6 201. 1952 mins— kade alltså antalet ansökningar med närmare 700. Denna nedgång kan i sin tur ha flera orsaker.

En faktor, som i viss utsträckning förklarar såväl ökningen i antalet le- gala aborter från 1950 till 1951 som den därpå följande nedgången, är 1951 års rubeolaepidemi. Vid de verkställda aborterna 1950 ställdes diagnosen ”röda hund” (rubeola) i endast ett fall, 1951 i 284 fall och enligt hittills tillgäng- liga uppgifter kommer antalet på denna diagnos beviljade aborter i medicinal- styrelsen 1952 icke att överstiga 10. AV de 284 rubeolafallen 1951 hade 264 be—

viljats abort av medicinalstyrelsen. Den nedgång i antalet ansökningar hos medicinalstyrelsen, som skedde 1952, kan således till cirka en tredjedel ha sin grund i en tidigare anhopning av rubeolafall. Men den förklarar inte hela nedgången. Denna skulle även kunna sammanhänga med att vederbörande lä- kare och kuratorer visat större återhåll- samhet att vidarebefordra kvinnornas ansökningar till medicinalstyrelsen. Hu- ruvida en sådan ökad restriktivitet fak- tiskt förekommit under 1952 har emel- lertid utredningen inte säkert kunnat utröna, men genom stickprovsunder- sökningar vid rådgivningsbyräerna sy- nes det framgå, att så troligen inte varit fallet.

På rådgivningsbyrån i Stockholm har de abortsökandes antal sålunda sjunkit något eller från 2425 under 1951 till 2 168 under 1952. Antalet abort- sökande, som burit fram sina barn utan att ansökan ingivits till medicinalsty- relsen, sjönk likaledes från 519 till 465. Däremot återspeglades medicinalstyrel— sens praxis på så sätt, att trots ned- gången i antalet abortsökande antalet avslag ökade från 367 till 404. I Malmö har ej heller någon ökad restriktivitet förekommit. Antalet abortsökande har stigit från 374 1951 till 397 1952, medan antalet avvisade från byrån under samma tid sjunkit från 216 till 200.

Då det minskade antalet ansökningar till medicinalstyrelsen sålunda inte sy- nes bero på ändring i rådgivningsbyrå- ernas praxis, skulle nedgången kunna sammanhänga med ändrad praxis av andra läkare, som handlägger abortfall. Möjligen kan en ökad restriktivitet från deras sida föreligga — något som utred- ningen inte kunnat utröna.

Då någon ändring av rådgivningsby- råernas praxis inte kan påvisas, är det kanske ändå rimligt att anta, att den

iakttagna nedgången av antalet legala aborter under 1952 och 1953 faktiskt beror på att färre kvinnor framställt Önskan om legal abort. Orsaken härtill är svårare att yttra sig om. Man får i detta sammanhang inte bortse från den tillspetsade diskussion i abortfrågan, som inte bara förts i dagstidningarna utan även i fackpressen och som må- hända verkat opinionsbildande.

Det kan ju tänkas att den legala abortfrekvensen tills vidare nått en maximinivå (jfr dock nedan s. 75), så att den föregående ständiga stegringen i fortsättningen kommer att avlösas av variationer kring ett jämförelsevis sta- bilt värde.

Huruvida anledningen till det ökade antalet avslag hos medicinalstyrelsen är att indikationerna tillämpas snävare, undandrar sig utredningens bedöman- de. ökningen kan också sammanhänga med att de intygsskrivande läkarna i större utsträckning än tidigare visat benägenhet att _ även om möjligheten till bifall är liten — på patientens öns- kan överlämna ansökningshandlingarna till medicinalstyrelsen för dess avgö- rande. Tveksamma fall förekommer också i betydande antal.

Innan frågan om anledningarna till förändringarna av den legala abortfre- kvensen ytterligare diskuteras, är det lämpligt att undersöka förändringarna av den illegala abortfrekvensen och i samband därmed totalfrekvensen pro— vocerade aborter.

Antalet illegala aborter och den totala abortfrekvensen

Vissa försök till exakta beräkningar av den illegala abortfrekvensen som un- der senare år företagits i Sverige,1 lider samtliga av den bristen, att de är base— rade på sjukhusmaterial och att någon hänsyn inte tagits till det stora antal illegala aborter, som vårdas utanför

sjukhusen. Fluktuationer av antalet på sjukhus inlagda aborter måste bedömas med stor försiktighet. En stegring kan bero på ökad benägenhet hos kvinnorna att lägga in sig på sjukhus och behöver inte sammanhänga med stegrad abort- frekvens. Då det är känt att antalet per- soner intagna på lasarett och sjukstu- gor i landet sedan många år visar en jämnt fortgående ökning i förhållande till folkmängden (se tabell 51) lär man med försiktighet böra bedöma rappor— ter om ökad illegal abortfrekvens base- rade på sjukhusuppgifter.

När utredningen fick i uppdrag att bl. a. söka utröna den illegala abortfre- kvensen i landet, gällde det att finna en metod att beräkna antalet abortfall, som också tog hänsyn till de talrika fall, som vårdades utanför sjukhusen. Kunde man få ett mått på hur pass stor del av de illegala abortfallen, som vårdas på sjukhus, den s.k. hospitaliseringsfre— kvensen, skulle man sedan approxima- tivt kunna uppskatta hela antalet ille- gala aborter. Utredningens sekreterare har i bilaga II företagit en sådan beräk- ning. Utgångspunkten har dels varit 352 illegala abortfall, som under 1938—— 49 blivit föremål för rättsliga åtgärder. dels 580 abortsökande kvinnor, som un- der 1947—50 fått avslag på sin ansökan om abort av medicinalstyrelsen eller avvisats från rådgivningsbyrå och se- dan icke fött barn.

Med utgångspunkt från dessa båda material har hospitaliseringsfrekvensen uppskattats för olika år. Denna har. som framgår av bilagan, tilltagit oav- brutet och synes öka betydligt starkare än vad som är fallet för sjukdomsfall i allmänhet. Trots de relativt små mate- rial det rör sig om, är stegringen av hospitaliseringsfrekvensen så kraftig, att den inte kan bero på en slump.

1 Se t.ex. Wetterdal: Nord. Med. 1947 s. 1 22". och Ingelman-Sundberg: Sv. Läk.-tidn. 1951 : 17.

Vidare har uppgifter införskaffats från samtliga lasarett och sjukvårdsin- rättningar om antalet förlossningar, missfall och legala aborter i Sverige 1947—49. På grundval av därvid in- komna uppgifter om antalet missfall i landet och hospitaliseringsfrekvensen under olika är kunde därefter hela an- talet missfall beräknas på och utanför sjukhus. Efter korrektion för spontan- aborterna, på gängse sätt uppskattade till ca 10 % av antalet graviditeter, er- hölls slutligen en siffra för antalet ille- gala aborter (se tabell 54).

Det är klart, att en beräkning av detta slag måste bedömas med största försiktighet, då flera felkällor förelig- ger. För det första är de använda hos— pitaliseringssiffrorna osäkra. De kan av en ren slump avvika betydligt åt det ena eller andra hållet. Vidare torde an— talet på lasarett och sjukstugor vårdade missfall ej vara komplett, även om de erhållna uppgifterna befunnits vara till- förlitligare än vad som redovisats i sjukhusens årsberättelser till medicinal— styrelsen. Det kan också diskuteras, om det är riktigt att uppskatta spontan- aborterna till 10 %. Det kan ju tänkas, att kvinnan ibland skulle ha spontan- aborterat, om hon inte dessförinnan lå- tit företa en illegal abort och att man alltså i en dylik sammanställning bor- de nöja sig med en något lägre pro- cent för spontanaborterna än den an- vända. Antalet patologiska graviditeter (dött och kvarhållet ägg, utomkvedsha- vandeskap m. m.) är inte heller säkert känt.

Även om beräkningarna inte kan göra anspråk på någon exakthet är de ändå av ett visst värde. Hänsyn har framför allt tagits till det stora antalet illegala aborter, som vårdats utanför sjukhus och som man inte kommit åt vid tidi- gare beräkningar av abortfrekvensen. Det synes rimligt anta, att de här före—

tagna beräkningarna är mera tillförlit- liga än de som företagits med utgångs- punkt uteslutande från sjukhusmaterial. En omständighet av intresse är därvid Aldéns påpekande, att man vid en be- räkning av antalet illegala aborter 1930 med denna metod kommer fram till att de snarare skulle ligga över än under den av Edin som maximigräns angivna siffran 20000 fall. Antalet på sjukhus vårdade illegala fall, beräknat enligt Aldéns metod, stämmer också tämligen väl med det av 1934 års abortkommitté angivna.

Med denna beräkningsmetod kom- mer man fram till att det 1949 skulle ha företagits omkring 10 000 illegala abor- ter. Detta antal skulle vara väsentligt lägre än den enligt samma metod er- hållna siffran från 1930. Antalet illegala aborter skulle således under en 20-års- period ha minskat med hälften, kanske mer. Utredningen vill dock återigen un- derstryka osäkerheten hos de erhållna siffrorna. Redan t.ex. smärre föränd- ringar i hospitaliseringsfrekvensen leder till avsevärda förskjutningar i de er- hållna siffrorna. Man torde dock våga konstatera, att övervägande sannolikhet talar för att en viss nedgång av antalet kriminella aborter faktiskt skett under dessa år. Hur stor minskningen kan vara, synes mera ovisst.

Av betydande intresse är också den stigande legala abortfrekvensens inver- kan på den illegala. I bilaga II har där- för åren 1947—49 närmare granskats. Under dessa år ökade antalet legala abortfall i hela landet med ca 2 000. An- vändes de erhållna hospitaliseringsfre- kvenserna för beräkning av antalet ille- gala aborter, skulle dessa ha minskat med samma siffra. Totalantalet provo- cerade aborter skulle därför bli i stort sett oförändrat. Sättes totalantalet i relation till ett beräknat totalantal gra- viditeter får man en ytterst obetydlig

siffermässig stegring av antalet aborter. Denna är emellertid så ringa, att den med hänsyn till den stora felmargina- len inte kan tillmätas någon som helst betydelse. Antalet kriminella aborter återigen skulle under dessa tre år ha minskat från 7,8 % till 6,8 % av hela antalet graviditeter.

Förhållandena i Stockholm skulle vara något avvikande. Trots en stegring av antalet legala aborter synes de kri- minella inte ha minskats. De skulle hela tiden ha hållit sig omkring 11 % av an- talet graviditeter. Å andra sidan skulle inte heller någon stegring ha förekom- mit, vilket ju annars på en del håll be- stämt gjorts gällande i den ständigt på- gående dehatten i abortfrågan. Men ef- tersom inte heller någon nedgång skett, skulle det ökade antalet legala aborter ha medfört en viss stegring av total- antalet provocerade aborter från 14,4 % till 18,0 % av antalet havandeskap. Ef- tersom någon sådan tendens inte kunde spåras för landet i dess helhet, skulle det ju närmast innebära att totala abort— frekvensen minskat i övriga delar av landet. Det säger sig självt att några säkra slutsatser inte kan dras av dessa beräkningar. De stöder sig på alltför många ovissa faktorer. Det synes dock utredningen rimligt att anta, att resul- taten motsvarar verkligheten bättre än förut gjorda beräkningar, som ej tagit hänsyn till de talrika aborterna utanför sjukhus. Dessutom är det ju möjligt, att denna metod att beräkna de illegala aborterna skulle ge säkrare resultat, om ett större material stod tillbuds.

Sammanfattniugsvis synes denna ana- lys av frågan om abortfrekvensen visa, att en viss nedgång av de illegala abor- ternas antal har skett sedan 1930-talet men att den totala abortvolymen endast undergått smärre förändringar. I jäm— förelse med 1930 har möjligen skett en faktisk nedgång även av den totala

abortvolymen. Då kunde antalet fram—- kallade aborter enligt den av Aldén anu- vända metoden uppskattas till troligem mer än 20 000. År 1949 återigen skulle: totalantalet provocerade aborter röra sig omkring 16 000. Vad som främst skett under senare år torde alltså inne»— bära, att uppgången av antalet legala! aborter har motsvarats av en liknande nedgång av antalet illegala aborter. ][ stor utsträckning rör man sig dock med spekulationer.

Det påvisade sambandet mellan den illegala och legala abortfrekvensen har" stort intresse. Det tycks föreligga en växelverkan såtillvida att en stegring av den legala abortfrekvensen medför en sänkning av den illegala och — får man anta _— vice versa. Det är av vikt att betrakta den ovan omtalade minsk- ningen av antalet legala aborter 1952 från denna synpunkt. Det kan ju tänkas, att minskningen endast är skenbar och att det i själva verket skett en ökning av den illegala abortfrekvensen i stället.

Om det förhållit sig så, att rådgiv— ningsbyråerna blivit mer restriktiva, hade man nog utan vidare varit berät- tigad att draga en sådan slutsats. Då abortklientelet märker, att det inte er- håller ”hjälp” i annat än ringa omfatt- ning, sprider sig givetvis detta, och er- farenheten visar, att de abortsökande under sådana förhållanden många gån- ger vänder sig direkt till illegalabor- törer.

Då tendenser till ökad restriktivitet inte synes föreligga i varje fall hos råd- givningsbyråerna, finns det å ena sidan anledning att antaga, att den iakttagna nedgången av den legala frekvensen uteslutande skulle vara en vinst, då det inte finns något som talar för ökat an- tal illegala aborter. Å andra sidan kan den högre avslagsprocenten hos medi- cinalstyrelsen ha inverkat. Det är inte osannolikt att många kvinnor väljer den

snabbare och säkrare vägen att få sin abort, nämligen att vända sig till kvack- salvaren, i stället för att avvakta ett be- slut hos medicinalstyrelsen, som med hänsyn till de många avslagen måste te sig synnerligen osäkert. Att enbart på siffermaterial från byråerna och medi- cinalstyrelsen draga några slutsatser är inte möjligt. Först när man har tillgång till uppgifter om antalet vårdade miss- fall på sjukhusen under 1952 står man på en något säkrare mark, och för att kunna få en tillförlitlig uppfattning om förändringarna beträffande antalet ille- gala aborter är det också erforderligt att äga kännedom om hospitaliserings- frekvensen för de kvinnor som fått missfall detta år.

De här anförda synpunkterna aktua— liserar frågan hur fortlöpande analyser av abortfrekvensens förändringar skall kunna ske. Svårigheten har varit att finna en undersökningsmetod, som på ett relativt enkelt sätt kan inregistrera de förändringar, som äger rum. Att en- bart bygga på sjukhusmaterial kan inte vara tillfredsställande och även om man skulle lägga rådgivningsbyråernas upp- gifter till grund när man ändå inte ett godtagbart resultat, då det ju är många kvinnor, som aldrig söker sig dit.

Utredningen är emellertid av den uppfattningen, att undersökningar av abortfrekvensens förändringar regel— bundet bör företagas även om svårig- heter skulle föreligga och föreslår, att medicinalstyrelsen ålägges att vart tredje år verkställa en dylik antingen i enlighet med den av Aldén använda metoden eller någon annan som kan be- finnas vara lämplig.

Abortklientelets geografiska fördelning

I bil. I har hos medicinalstyrelsen abortsökande kvinnor satts i relation till antalet barnaföderskor 1949, förde- lade på olika landsändar. Vidare har i

bil. II de från sjukvårdsinrättningarna insamlade uppgifterna om antalet miss- fall, förlossningar och legalaborter be— arbetats och fördelats geografiskt.

Av intresse i detta sammanhang är agglomereringens samband med abort— frekvensen. Landet har därför uppde- lats i storstadsområden samt områden med medelhög och svag agglomerering. Till storstadsområdena har förts Stock- holms stad och län, Göteborgs stad samt Göteborgs och Bohus län, Malmö stad och Malmöhus län. Som områden med medelhög agglomerering har an- setts åtta län, där tätbebyggelsen upp- gått till eller överstigit 60 % av totala folkmängden enligt 1950 års folkräkning. Enligt denna gruppering har antalet abortsökande 1949 bearbetats och resul- tatet redovisas i tabell 2. Där återges också från det betänkande, som avgavs av 1934 års abortkommitté, en redovis— ning av antalet aborter i förhållande till antalet barnaföderskor 1930 baserad på en utredning av medicinalstyrelsen. Denna kommitté lät även sända en rundfråga till landets praktiserande lä- kare med begäran om uppgifter röran- de de kvinnor, som en månad 1934 he- gärt abort på annan än rent medicinsk grund. Det framkom, att 732 kvinnor under denna tid begärt att få havande- skapet avbrutet. Dessa uppgifter förde- lades sedan på olika län men har här omarbetats på sätt tabellen utvisar.

De tal, som närmast är jämförbara med varandra, är antalet abortsökande 1934 och 1949. Det framgår av tabellen, att antalet abortsökande är högst i stor- stadsområdena. Proportionen mellan de abortsökande från olika agglomererings— områden är i stort sett densamma 1934 som 1949. Andra jämförelser torde man inte vara berättigad att dra med hän— syn till att det rör sig om två olika ma- terial. — Ännu vanskligare blir en jäm- förelse med 1930 års siffror, då i dessa

Tabell 2. Abel-[frekvensen vid olika tidpunkter inom områden med växlande

agglomerering Antal redovisade Antal abort- Antal abort- aborter per 100 sökande kvinnor sökande per 100 barnsbörder per 100 barnaföderskor — 1930 barnsbörder 1934 1949

Storstadsområden ................... 17,3 20,1 8,2 Områden med medelhög agglomerering. 10,5 7,8 4,7 Områden med svag agglomerering ...... 7,9 4,9 2,3

ingår inte bara de illegalt jämte ett fåtal legalt verkställda aborter utan även ett stort antal spontanaborter, som ju inte ingår i materialet från 1949. Tendensen är dock klar, nämligen att abortfrekvensen är högst i de tätast be- folkade delarna.

Antalet verkställda legala aborter 1949 och deras geografiska fördelning har inte bearbetats av medicinalstyrel- sens statistiska avdelning. Genom ut- redningens rundfråga till sjukvårdsin- rättningarna har dock uppgifter erhål- lits härom. Antalet till utredningen rap- porterade legala aborter uppgick sålun- da till 5 384, medan det verkliga antalet ulgjorde 5 503. Detta innebär, att upp- gift saknas, var 119 legala aborter före- tagits, vilket motsvarar ungefär 2,2 % av samtliga. De sålunda insamlade upp— gifterna har ställts i samband med ag— glomereringen enligt de principer, som redogjorts för här ovan. Resultatet framgår av tabell 3. Det må påpekas, att frekvenstalen för kriminell abort beräknats med användning av den förut erhållna hospitaliseringsfrekven- sen. Siffrorna är följaktligen osäkra, speciellt som hospitaliseringsfrekvensen rimligen måste ha varierat i olika delar av landet.

I tabellen framträder sambandet mel- lan befolkningstätheten och abortfre- kvensen. Vad speciellt de legala abor- terna beträffar, överensstämmer Aldéns siffror i stort sett med vad som fram- kommit vid medicinalstyrelsens utred-

ning baserad på ansökningshandlingar' (bil. I). Aldéns siffror ligger dock nå- got lägre emedan de är ställda i rela— tion till antalet graviditeter och inte till] barnaföderskor. En jämförelse mellam den legala och illegala abortfrekvensem ger till resultat, att den illegala frekven— sen överväger inom samtliga tre grup— per av områden. Endast i några få lära är det, som framgår av bil. II, fler le— gala än illegala aborter.

I tabell 2 finns en uppgift å antalet abortsökande 1949 hos medicinalstyrel- sen, ställt i relation till antalet barna- föderskor. Samma relationstal för samt- liga verkställda aborter detta år åter— finns i tabell 3. Antalet abortsökande överstiger tydligen verkställda aborter i storstadsområdena, medan i de övriga områdena skillnaden är rätt obetydlig. Anledningen härtill sammanhänger tyd- ligen med att tvåläkaraborter är vanli- gare i landsortsområdena än i storstä- derna. I den stickprovsgranskning av 1950 års abortärenden, som utred— ningen låtit företaga och som redovisas längre fram i detta kapitel visar det sig, att av ansökningsårendena till me— dicinalstyrelsen hade 41 % ingivits från storstäderna och endast 26 % från landsbygden. Skillnaden är starkt signi- fikant, se härom not 5. 55.

Av tabell 57 framgår vidare frekven- sen beräknade illegala och verkställda legala aborter i landet 1949. Det visar sig, att den illegala abortfrekvensen på de flesta håll är högre än den legala

Tabell 3. Legal och illegal abortfrekvens inom områden med olika agglomerering

Procentuella antalet beräknade gravidi-

Legalaaborter . . per 100 teter som 1949 enhgt Alden slutat med barnaföder- ille al ille al eller Skol" 1949 abål't legal abort legål abort

Storstadsområden ................ 7,2 Områden med medelhög agglo-

merering ...................... 4,8 Områden med svag agglomerering . . . 2,4

9,7 5,4 15,1 7,2 3,8 11,0 4,4 2,0 6,4

abortfrekvensen. Undantag utgör en- dast Stockholms län, Uppsala län, Kro- nobergs län, Gotlands län och Jämtlands län.

Av intresse i detta sammanhang är att utröna, huruvida det föreligger nå- got samband mellan den illegala och le- gala abortfrekvensen. Ett mått på ett sådant samband kan erhållas genom ut- räkning av den s.k. korrelationskoeffi- cienten. Denna befinnes på grundval av siffrorna i tabell 57 vara + 0,36, vilket tyder på ett visst men ganska obetydligt samband. Områden med hög illegal abortfrekvens skulle alltså ha en ten- dens att även visa en relativt hög legal abortfrekvens, vilket i och för sig inte vore särskilt anmärkningsvärt. Det framgår för övrigt också av tabell 3. Om ett antal illegala aborter i områden med hög total abortfrekvens ersättes med legala aborter, måste tydligen de kvardröjande illegala aborterna ändå komma att ligga på en ganska hög nivå. I områden med låg total abortfrekvens däremot skulle ju endast ett jämförelse- vis lägre antal illegala aborter kunna ersättas av legala och det skulle följakt- ligen se ut som om hög illegal och legal abortfrekvens följdes åt. Det beror tyd- ligen bara på den ojämna fördelningen i landet av det totala antalet provoce- rade aborter.

Av större intresse skulle därför vara att jämföra den illegala och legala abort- frekvensen i län, där den totala provo- cerade abortfrekvensen låg på en något

jämnare nivå. Om sambandet beräknas för län med lägre total provocerad abortfrekvens än 10 % av antalet beräk- nade graviditeter (dvs. ej medräknat Stockholms stad, Uppsala län, Jönkö- pings län, Malmö stad, Göteborgs stad, Göteborgs och Bohus län samt Väster- norrlands län — se tabell 57) får man en korrelationskoeffieient på —0,58. Denna visar alltså ett negativt samband mellan legal och illegal abortfrekvens, dvs. om antalet legala aborter är högt är antalet illegala aborter lågt. Detta negativa samband måste visserligen be- traktas som ganska måttligt. Det tillåter dock slutsatsen att ett sådant samband faktiskt torde föreligga. Den ökade fre- kvensen legala aborter synes alltså med- föra en viss tendens till minskad fre- kvens av illegala aborter inom de delar av landet, där den totala abortfrekven- sen är måttlig. Detta stämmer med vad som visats angående sambandet mellan den legala och illegala frekvensen för åren 1947—49, se s. 43—44.

Redovisningen av aborternas geogra- fiska fördelning i tabell 57 synes visa att vissa förskjutningar skett sedan 1930. Det mest markanta är att flertalet av götalandslänen inte längre visar sam- ma förhållandevis låga abortfrekvens som för tjugo år sedan.

Abortklientelets sociala och medicinska struktur

I utredningens direktiv anbefalles en socialstatistisk bearbetning av det hos medicinalstyrelsen förvarade materialet

rörande legala aborter. Undersökningen skulle avse de motiv, som driver de abortsökande kvinnorna, deras sociala och ekonomiska situation samt andra omständigheter av betydelse för be- handlingen av abortärenden i medici- nalstyrelsen.

Utredningen har utom den statistiska bearbetningen av ansökningshandling- arna i medicinalstyrelsen (se bil. I), låtit företa en stickprovsundersökning av abortmaterialet från 1950 och har därvid närmare granskat den social- medicinska situationen och motivbild— ningen. Detta år inkom till medicinal— styrelsen 6361 ansökningar om abort. Av dessa bifölls 5 159 medan 1 123 av- slogs och 89 återkallades eller på annat sätt inte fullföljdes. Vart tionde ärende utvaldes för undersökning. Antalet verkställda aborter uppgick 1950 till 5 889. Därav företogs 1 096 på tvåläkar- intyg. Drygt hälften av tvåläkarintygen, i stort sett omfattande första halvårets fall, bearbetades på samma sätt som an-

sökningshandlingarna.

En stickprovsundersökning av detta slag är ganska svår att företa till följd av materialets heterogena beskaffenhet. Intygsformulären är sålunda ojämnt ifyllda och uppgifterna däri, som här— rör från ett stort antal personer, har inte från början avsetts för vetenskap— ligt bruk. Förekommande medicinska data har sammanställts för att belysa patienternas situationer ur de synpunk- ter, som vederbörande läkare ansett mest relevanta för fallets bedömande. De sociala uppgifterna åter har ibland lämnats av kuratorer men mycket ofta av personer utan någon som helst social utbildning eller träning.

Att utredningen ändå låtit bearbeta materialet beror på att det — trots allt — ger en ganska fyllig bild av kliente— lets situation. Det är ju också represen- tativt för det legala abortklientelet som

helhet. De sammanställningar. som gjorts i andra sammanhang, har i regel rent lokal anknytning.

Vid sidan av dessa bearbetningar av medicinalstyrelsens material har fakta om klientelets förhållanden även fram- kommit i de efterundersökningar, som utredningen låtit företa (se bilaga VI). Vissa upplysningar om det illegala abortklientelet har lämnats i Aldéns undersökning (se bilaga III). Även Holmstedt har i sin sammanställning belyst problemet från vissa synpunkter (se bilaga V).

Under senare år har den ständigt stigande frekvensen legalt aborterade medfört ökat intresse för frågan bland läkare och socialarbetare. Under årens lopp har därför företagits ett flertal sammanställningar av abortmaterial, som belyser frågan från olika synpunk- ter och som också kommer att beaktas i följande framställning.1

Civilståndsfördelning

Antalet hos medicinalstyrelsen abort— sökande utgjordes 1949 (se bilaga I) till 65,1 % av gifta, 8,5 % av förut gifta och 26,4 % av ogifta. År 1939 däremot ut- gjorde de gifta 45,7 %, de förut gifta 2,4 % och de ogifta 51,9 %. Detta visar otvetydigt, att samtidigt med en stigan- de legal abortfrekvens har antalet gifta kommit att utgöra en allt större del av klientelet.

Bland det illegala klientelet synes en motsatt utveckling ha ägt rum. Av bi- laga III framgår att antalet gifta bland personer som låtit verkställa illegal

1Bland dessa undersökningar må nämnts några uppsatser i Sv. Läk.-tidn.. t. ex. Lind- berg: Vad gör den abortsökande kvinnan, nir psykiatern sagt nej? (1948: 29), Lindqvist: E?- farenheter av rådgivningsverksamhet i abort- frågor (1948: 37), Tropé-Carlsson: Några syl- punkter på ett års försöksverksamhet med m abortkuratorsinstitution knuten till Landskrora barnavårdsnämnd (1951: 15), Sjövall: Göte- borgs abortklientel år 1951 (1952: 28).

abort 1938—43 utgjorde 44,4% men 1949 endast 25,0 %, medan motsvaran- de siffra för ogifta var 44,4% resp. 58,3% och för förut gifta 11,2 resp. 16,7 %. Dessa uppgifter baseras emel- lertid på ett jämförelsevis litet material och är därför osäkra. Tendensen är dock otvetydig.

Jämförelser med tidigare undersök- ningar är rätt svåra att företa. Medicinal- styrelsens utredning 1930 om på sjuk— hus m.m. vårdade missfall visade, att ca 75% utgjordes av gifta kvinnor. Abortkommittén påpekar emellertid att flertalet av de kvinnor, som sökt abort, var ogifta och drog den slutsatsen, att de ogifta kvinnorna inte vågade lägga in sig på sjukhus i samma utsträckning som de gifta. Dessutom ingick ju även de spontana abortfallen i medicinalsty- relsens siffror och dessa är helt natur- ligt mycket vanligare bland gifta, efter— som antalet konceptioner är så mycket högre hos dem. I sabbatsbergsundersök- ningen 1930—37 hade ungefär lika många gifta som ogifta lagts in på sjuk— hus för abort, som i flertalet fall var illegal (se bilaga 1 till SOU 1944:51). Sedan dess skulle alltså, enligt vad Al- dén nu visat, andelen ogifta bland det illegala klientelet ha stigit betydligt.

Problemet kan också belysas genom att man undersöker civilståndsfördel- ningen bland kvinnor, som vid olika tidpunkter sökt abort hos läkare eller på poliklinik. I abortkommitténs be— tänkande 1935 finns redovisade 1974 kvinnor, som sökt abort under 1931— 34. Av dessa var 1 364 ogifta, motsva— rande 69 %. Riksförbundet för sexuell upplysning hade under 1940—42 ca 430 abortsökande, varav ca 62 % var ogifta. Vid de efterundersökningar, som genom utredningens försorg företagits i Göte— borg, Malmö, Solna och Hälsingborg och som avser tiden 1947—51, har civilståndsfördelningen förskjutits. De

Tabell 4. Civilståndsfördelning bland abortsökande vid rådgivningsbyrån i

Stockholm Antalet Antalet Antal icke År abort— icke vifta gifta i % av sökande ” samtliga 1942—44 496 l 327 l 65,9 1945—48 Uppgifter saknas 1949 2 090 1 006 i 48,1 1950 2 407 l 1 141 l 47,4 1951 2 425 1 064 : 43.9 1952 2 168 I 996 [ 41.4

abortsökande utgjorde sammanlagt 841 och av dessa var 32 % ogifta. Materialen är rätt skiftande till sin beskaffenhet och en jämförelse måste göras med försiktighet. Utvecklingen är emellertid ganska tydlig och fram- går klart även av uppgifter från rådgiv— ningsbyrån i Stockholm (tabell 4). Det är alltså inte bara bland de kvin— nor, som fått legal abort, som gifta kom— mit att dominera allt mer. Även bland dem, som vänder sig till läkare eller rådgivningsbyråer utgör de gifta nu- mera flertalet. Detta innebär, att steg— ringen av de legala aborterna varit star- kast bland de gifta, medan de ogifta i förhållandevis större utsträckning fort— farande vänder sig till illegalabortörer. Detta förhållande måste emellertid bedömas med hänsyn även till den rela— tiva abortfrekvensen bland gifta och ogifta. Eftersom antalet konceptioner bland gifta är så förhållandevis mycket större än bland ogifta, kan man inte få någon riktig uppfattning av abort- frekvensen, förrän man sätter antalet abortfall i relation till antalet gravidi— teter. Då det i regel är svårt att få en uppfattning om det verkliga antalet gra- viditeter, brukar antalet abortfall sät— tas i relation till antalet barnaföderskor. En sådan sammanställning har gjorts i bilaga I. Det visar sig att den relativa legala abortfrekvensen, bedömd med utgångspunkt från ansökningshandling-

arna i medicinalstyrelsen, är avsevärt högre för ogifta och förut gifta än för gifta kvinnor. I Stockholm är den 6—7 gånger så hög, för hela landet ungefär 5 gånger så hög bland ogifta och förut gifta som bland gifta. Proportionen väx- lar något för olika delar av landet men förhållandevis obetydligt. En liknande sammanställning som företogs på kvin- nor som 1930—37 vårdats för abort på Sabbatsbergs sjukhus visade samma för- hållande bland det dåvarande illegala klientelet (se bilaga 1 SOU 1944:51).

Med den ungefärliga kännedom som man har om civilståndsfördelningen be- träffande illegala och legala abortfall är det möjligt att göra en summarisk uppskattning av hur många havande- skap, som avbryts med provokation bland gifta resp. ogifta kvinnor. Till ogifta räknas då i denna kalkyl även förut gifta. Lämpligen kan man utgå från att 1949 omkring 35 % av det le- gala abortklientelet var ogifta, av det illegala omkring 75 %. Då antalet bar- naföderskor är känt erhålles bortsett från spontanaborterna följande siffror. Ungefär 46 % av de ogifta kvinnornas havandeskap avbrytes. Motsvarande siffra för gifta kvinnor är omkring 5 %. De ogifta skulle alltså i hela lan- det avbryta havandeskapet omkring 9 gånger så ofta som de gifta. För Stockholms vidkommande befinnes det, att ogifta kvinnor skulle avbryta ha— vandeskapet i omkring 68 % av alla fall, gifta däremot i omkring 15 %. Den provocerade abortfrekvensen skulle alltså i Stockholm vara 4—5 gånger så hög bland ogifta som bland gifta. Detta innebär bl. a., att det är vanligare att en ogift kvinna i Stockholm avbryter ha— vandeskapet än att hon föder barn. Det ges dock även en tredje möjlighet, näm- ligen att hon gifter sig och sedan föder barnet inom äktenskapet. Då man vet hur många kvinnor i Stockholm, som

föder barn inom sex månader efter äk- tenskapets ingående (och de flesta av dessa torde då ha känt till grossessen), är det möjligt att uppskatta även hur stor del som söker den utvägen. Det vi- sar sig då att ungefär varannan ogift gravid kvinna i Stockholm 1949 avbru— tit havandeskapet genom abort, medan knappt en fjärdedel fött barnet såsom ogifta och drygt en fjärdedel sedan de gift sig.

Å lderssammansättning

Av bilaga I framgår att åldersfördel- ningen bland gifta och ogifta abortsö- kande kvinnor är helt olika. Bland gifta är endast ett fåtal under 20 år. Maxi- mum infaller mellan 25 och 30 år, och det är ingalunda ovanligt, att kvinnor- na är över 40 år. Bland de ogifta där- emot är närmare en fjärdedel under 20 år, maximum infaller i 20—25 års ål- dern, och det är ovanligt med abortsö- kande ogifta kvinnor över 40 år. Det förefaller som en viss förskjutning mot lägre åldrar skulle ha ägt rum bland ogifta sedan 1943 och möjligen också i någon mån bland de gifta. Talen år dock ganska små för 1943 och tillfäl— ligheter kan därför ha spelat in. För de ogifta synes dock förskjutningen vara påtaglig.

Att jämföra åldersfördelningen i det nuvarande legala klientelet med resul- tatet från tidigare undersökningar ir vanskligt, eftersom dessa huvudsakligen omfattat illegalt klientel. En jämförelse med undersökningen på Sabbatsbergs sjukhus under 1930-talet, som återgesi befolkningsutredningens betänkande i abortfrågan, visar inga nämnvärda för- ändringar i åldersfördelningen vare sig för gifta eller ogifta. Det är dock mtj- ligt att förskjutningar i ålderssammai- sättningen döljs på grund av klienteleis olika beskaffenhet i andra avseendei. Jämför man åldersfördelningen blard

| i ;

de hos medicinalstyrelsen 1949 abortsö- kande med det nuvarande illegala klien- telet (se bilaga III) får man inte heller fram någon olikhet för de ogifta. För de gifta däremot föreligger en förskjutning till något lägre åldrar bland det illegala klientelet vid jämförelse med kvinnor, som sökt legal abort. Medelåldern är 28,9 resp. 32,4 år. Det kan visas, att dif- ferensen mellan dessa båda tal ej kan bero på en tillfällighet. Det skulle kun- na tolkas så, att yngre gifta kvinnor an- tingen lättare än äldre vänder sig till kvacksalvare eller också har svårare att få legal abort och därför i större ut- sträckning tvingas vända sig till kvack— salvare.

De sammanställningar som gjorts vid olika tillfällen beträffande ålders- fördelningen hos kvinnor som sökt abort på rådgivningsbyråer och dylikt (se t. ex. bilaga VI) visar ingen nämn- värd förskjutning under årens lopp. Det rör sig i regel om begränsade material och de olikheter, som kan påvisas, är inte större än att de kan tillskrivas slumpen. Även vid jämförelse mellan dessa klientel visar dock det illegala abortklientel, som Aldén undersökt, en påtaglig förskjutning till yngre åldrar beträffande gifta. För ogifta kan ingen säker sådan olikhet påvisas.

Om antalet abortfall sätts i relation till antalet barnaföderskor får man den relativa abortfrekvensen. Denna har undersökts under olika år beträffande de abortsökande hos medicinalstyrelsen (se bilaga I). Det visar sig, att den rela— tiva abortfrekvensen är lägst i yngre år. För gifta är den sedan i oavbrutet sti- gande och högst bland kvinnor över 45 år. För de ogifta stiger den brantare till 25—30 års åldern och blir sedan i stort sett stationär. I alla åldrar är den flerdubbelt större bland ogifta än bland gifta. Anmärkningsvärt är att ökningen av relativa antalet ogifta abortsökande

under årens lopp är störst bland de yngre. Bland gifta synes föreligga en liknande tendens, ehuru mindre ut-* präglad.

En undersökning av den relativa abortfrekvensen redovisas även i be- folkningsutredningens betänkande i abortfrågan (se SOU 1944:51 , bilaga 1). Det gällde den gången huvudsakli- gen illegalt klientel. Där kunde påvisas liknande förändringar av den illegala abortfrekvensen med stigande ålder. Jämför man de två undersökningarna, är det påfallande, att stegringen i abort- frekvensen med tilltagande ålder är be- tydligt starkare i materialet från 1949, som gäller kvinnor, som har sökt till'- stånd till abort hos medicinalstyrelsen, än bland det illegala abortklientelet på 1930-talet. Då visade bland de gifta ål— dersgruppen över 40 år en 10 gånger så hög relativ abortfrekvens som ålders— gruppen under 20 år, nu däremot en ca 18 gånger så hög frekvens. För ogifta var på 1930—talet ökningen av abortfre- kvensen mellan 20 och 40 år tvåfaldig. Nu kan man konstatera en omkring fyr- faldig ökning. Det tyder alltså på att det framför allt skulle vara något äldre kvinnor, som nu erhåller legal abort i stället för illegal abort.

Up pväxtförhållanden

I befolkningsutredningens betänkan- de i abortfrågan (SOU 1944: 51 s. 85) lämnades vissa uppgifter om abort- klientelets barndomsmiljö. Därav fram- går att illegalt aborterade kvinnor i Stockholm i anmärkningsvärt stor ut- sträckning rekryterades bland kvinnor, som fötts utanför Stockholm och sedan inflyttat. Risken för abort skulle alltså vara högre för inflyttade kvinnor än för kvinnor födda i Stockholm.

Även i nu tillgängliga undersökningar har vissa författare (t. ex. Aldén, Holm- stedt, Petrén i resp. bilagor) läm-

mat vissa data om barndomsmiljön bland kvinnor, som sökt abort eller aborterat illegalt. Det är emellertid svårt att dra slutsatser av sådant mate- rial, då man inte känner närmare till genomsnittsbefolkningens situation. Hu- ruvida abortklientelets barndomsmiljö och förhistoria uppvisar speciellt an- märkningsvärda drag torde därför allt- jämt få betraktas som outrett. Bearbet- ningen av handlingarna i medicinalsty- relsen har icke givit något resultat på den punkten.

Socialgruppering

Abortklientelet rekryteras från alla skikt av befolkningen. De förvärvsarbe- tande kvinnorna syns vara något över- representerade både bland gifta och ogifta (jfr bilaga I). Yrkesuppgifterna i ansökningshandlingarna är visserligen av allt att döma ofullständiga och då- ligt preciserade, men det torde snarare ha medfört för låga frekvenssiffror rö- rande förekomsten av förvärvsarbete bland de sökande. Jämförelse med för— hållandena i genomsnittsbefolkningen försvåras av abortklientelets avvikande sammansättning och olika fördelning med hänsyn till agglomereringen.

Jämför man de sammanställningar ställningar, som gjorts av Aldén och av medicinalstyrelsens statistiska avdel- ning, förefaller det, som om frekvensen yrkesverksamma skulle vara högre inom det illegala klientelet än inom det legala. Bland gifta kvinnor förekommer således i dessa båda material 36,4 % yrkesverksamma bland de illegalt abor- terade mot 16,8 % yrkesverksamma bland legalt abortsökande. Motsvaran- de siffror för ogifta är 98,9% resp. 86,9 %.

Bland abortsökande gifta och förut gifta kvinnor minskar vidare antalet förvärvsarbetande med ökat barnantal. Bland ogifta synes däremot förvärvsar-

bete vara vanligare bland kvinnor med barn. Det torde sammanhänga med att det bland barnlösa ogifta finns många tonåringar och studerande.

I en utredning från 1930—talet om yrkes- grupperingen bland huvudsakligen ille- galt aborterade kvinnor (SOU 1944: 51, bilaga 1) påvisades en särskilt hög abortfrekvens bland servitriser, köks- biträden och hårfrisörskor, medan bl. a. kontoristerna syntes starkt underrepre- senterade. I den sammanställning om det illegala klientelet, som nu gjorts av Aldén, synes den högsta abortfrekven- sen föreligga hos kontorister, servitriser och affärsanställda (gruppen arbeters- kor, som också ligger högt på listan, re- presenterar en mycket stor yrkesgrupp, varför den relativa abortfrekvensen inte torde vara anmärkningsvärt hög). Bland legalt abortsökande framträder inte servitriserna särskilt. Däremot frapperar det stora antalet kontorister och butiksanställda, vilka synes vara överrepresenterade, medan exempelvis företagarna är underrepresenterade.

Även i efterundersökningarna (bi- laga VI) och en del andra sammanställ- ningar lämnas data, som belyser yrkes— förhållandena bland abortklientelet. Dessa material är emellertid mindre och föga representativa.

Bland barnafäderna är yrkessamman- sättningen ungefär densamma för det legala och det illegala klientelet (bila— ga I och III). Av intresse är Aldéns pä— pekande, att bland män, som ej varit gifta med partnern, förhållandevis många var kontors-, affärs— och restau- ranganställda, alltså haft samma yrke, som visade högsta abortfrekvensen bland kvinnorna.

Sammanställningar av detta slag är givetvis vanskliga att bedöma. Särskit svårt är det att jämföra frekvenssifi- rorna med data ur den offentliga stat,— stiken. Det framlagda materialet tyder

emellertid onekligen på en viss om- strukturering även av abortklientelets yrkessammansättning vid övergången från illegalitet till legalitet. Anledningen till denna relativt högre abortfrekvens för vissa socialskikt är svår att avgöra utan mera ingående so- cialpsykologiska undersökningar.

Ekonomiska förhållanden

De ekonomiska förhållandena bland abortklientelet är svåra att penetrera. Tillfredsställande undersökningar har icke framlagts. I bilaga 1 till befolk- ningsutredningens betänkande i abort- frågan finns vissa sammanställningar, som tyder på att abortklientelet har genomsnittligt lägre inkomst än motsva- rande yrkesgrupper i den tillgängliga statistiken. Särskilt gäller detta gifta kvinnor. Undersökningarna är emeller- tid behäftade med vissa fel.

De nu bearbetade handlingarna i medicinalstyrelsen innehåller endast tillfälligtvis uppgifter om den ekono- miska situationen. Någon bearbetning har därför icke kunnat företas. I vissa efterundersökningar har emellertid lämnats inkomstuppgifter (bilaga VI). I Göteborg skall exempelvis 8 % av de abortsökande ha haft socialunderstöd. Av de övriga hade ungefär hälften en familjeinkomst på under 6000 kronor om året. Även i Solna figurerade under- stödstagare bland abortklientelet. Hos ca 35% låg familjeinkomsten under 6000 kronor. Av de ensamstående var 13 % utan inkomst eller beroende av socialvården. Av de övriga hade två tredjedelar mindre än 5000 kronor i inkomst.

Det rör sig emellertid här om små stickprov. Då man ej känner de taxe— rade inkomsterna är det svårt att göra jämförelser med den offentliga statisti- ken. Några slutsatser vågar man därför inte dra.

Undersökningar, som bifogats be- folkningsutredningens betänkande i abortfrågan, tydde på att det illegala abortklientelet skulle vara mera trång- bott än genomsnittsbefolkningen. Det fanns emellertid intet, som antydde, att bostädernas kvalitet skulle vara sämre.

Abortutredningen har icke kunnat insamla något primärmaterial och där- för har det inte heller varit möjligt att företa så noggranna undersökningar om klientelets bostadsförhållanden. att jäm- förelser med den övriga befolkningens bostadsvanor kunnat genomföras. I me- dicinalstyrelsens material är uppgifter— na om bostäderna mycket växlande. I många handlingar talas det inte alls om bostadssituationen. Detta behöver inte innebära, att bostäderna har varit till- fredsställande, utan blott att frågan an- setts sakna betydelse för indikations- ställandet. I ett stort antal fall lämnas dock detaljerade uppgifter om bostads— svårigheter och detta anses tydligen ha bidragit till att skapa den komplicerade situation, som drivit kvinnan till abort.

I tabell 5 har redovisats förekomsten av de viktigaste bostadssvårigheterna, vilka rubricerats som bostadslöshet, då- liga bostäder och trångboddhet. Med bostadslöshet menas då här inte att sö— kanden helt saknar bostad så att hon måste gå brandvakt på nätterna utan innebär, att hon har ordnat proviso- riskt för sig hos släktingar, svärföräld— rar, bekanta eller i möblerat rum, på hotell eller pensionat, hem för arbets- sökande kvinnor etc. Ibland är barnen placerade på barnhem eller i foster- hem. I åtskilliga fall har den abortsö— kande aldrig fått möjlighet att flytta ihop med maken.

Under rubriken dåliga bostäder har förts de fall, där det lämnats beskriv- ningar på bostäder med frappanta bris- ter av olika slag. I många ansöknings—

Därav i procent

Dåliga Trång- bostäder boddhet

Klientel Antal fall

Bostads— löshet

Beviljade nämndärenden ............ Avslagna nämndärenden Två-läkarfall

536 10,1 100 8,0 645 2 6

:

handlingar beskrivs i drastiska ordalag ohygieniska och föga människovärdiga bostäder. Ibland är de utdömda av häl- sovårdsnämnden och många gånger saknas vatten och avlopp, vilket med- fört svårigheter vid skötseln av barnen. Det kan också vara långa vägar till brunnen eller älven. Somliga bostäder är otäta och dragiga. Det ryker in, lä— genheterna är fuktiga och kalla, de be- står av nödbostäder, timmerkojor osv.

Trångboddhet är i denna samman- ställning ett diffust begrepp, då det ofta inte lämnas några exakta uppgifter om bostädernas storlek eller antalet boen- de. Uppgifter om bostadsytan förekom- mer aldrig. Ibland framgår dock tyd- ligt, att vederbörande måste vara myc- ket trångbodda) En hemmafru dispo- nerar t. ex. med maken och de tre bar- nen ett rum med alkov men saknar kök. En annan hemmafru bor med fyra barn i en liten stuga om ett rum och kök utan värme och vatten. En kvinna bor med två barn, maken och svärmodern i ett rum och kök. Maken har hemarbete och behöver arbetsro, så att patienten ibland måste gå ut med barnen. En hemmafru i Västerbotten bor med ma- ken och sex barn i ett rum och kök. Det finns bara en köksspis för uppvärm- ning. Bostaden är dessutom kall och dragig. En kvinna med tretton barn bor tillsammans med maken i en fuk- tig, hälsovådlig och trångbodd lägen- het på två rum och kök. En familj på åtta personer trängs i ett rum och kök. Förutom föräldrarna och de två har—

nen vistas där även andra släktingar. En sörmländska bor tillsammans med maken och fem barn i ett rum och kök. Mannen har nattarbete och måste sova om dagarna. Uppkommen irritation mellan makarna tillskrivs framför allt trångboddheten. En fabriksarbeterska bor tillsammans med föräldrarna och syskonen, sammanlagt tolv personer, i tre rum och kök. Exemplen skulle kun- na mångfaldigas.

Detta är alltså ett urval av fall, där mera i detalj redovisats trångboddhet. För att få fram ett säkrare material om den relativa trångboddheten hade be- hövts mer representativa uppgifter, i varje fall för en jämförelse med den offentliga statistikens data om bostads- svårigheterna.

Det är under alla förhållanden tyd- ligt, att de här redovisade förhållan- dena i individuella fall måste ha spelat en betydande roll för motivbildningen De måste bidraga att komplicera situa- tionen och göra det svårare för kvin- norna att ordna sitt liv, så att de blir i stånd att ta hand om flera barn. Bo- stadssvårigheterna befordrar säkerligen också uppkomsten av de psykiska in» sufficienstillstånd, som så ofta är den avgörande indikationen för abortin- greppet. Att en förbättring av bostads- förhållandena tjänar ett abortprofylak- tiskt syfte är därför ganska uppenbart

Tabellen visar, att förekomsten av bo— stadssvårigheter är vanligare bland per- soner, som gjort framställning om abort

1 Ang. offentliggörande, se not å s. 11.

hos medicinalstyrelsen än bland såda- na, som fått abort på tvåläkarintyg. Detta resultat är föga överraskande, då rent medicinska skäl bör ha spelat en större roll för den senare kategorin.

Dåliga bostäder är vanligast i Norr- land (22,7 % mot 8,0 % för övriga de— lar av landet). Bostadslösheten är möj- ligen något större i Stockholm än på andra håll i landet (bland tvåläkarfal- len 4,1 % mot 0,7 %, bland nämnd- ärendena 4,3 % mot 2,5 % — den se- nare skillnaden dock ej fullt signifika- tiv).1

Bostadssvårigheterna är också vanli- gare bland gifta och förut gifta än bland ogifta (tabell 6). Det gäller sär- skilt trångboddhet och dåliga bostäder, medan bostadslösheten är något vanli- gare bland ogifta.

Bland yngre kvinnor förekommer bo- stadssvårigheter genomsnittligt något oftare än bland äldre. Speciellt över- väger bostadslösheten, medan dåliga bostäder är vanligare hos äldre abort— sökande (tabell 7). Överraskande är att trångboddheten inte åberopas mera bland gifta än bland ogifta.

Man kunde ju också ha väntat, att trångboddheten skulle visa sig samman- hänga med barnantalet. Det är visser- ligen också fallet (tabell 8), men skill- naden mellan stora och små familjer är ganska liten. (För tvåläkarfallen är signifikansen dessutom rätt svag med en sannolikhet mellan 0,01 och 0,025). För barnlösa och för familjer med litet antal barn spelar dock bostadslösheten ibland en viss roll.

Förekomsten av somatiska sjukdomar bland abortklientelet synes icke stå i samband med bostadssvårigheterna. Däremot är det anmärkningsvärt, att bostadssvårigheter är relativt ovanliga bland fall med ”svårare psykiska lidan- den” som sinnessjukdom, organiska hjärnförändringar o.dyl. Bland fall

med psykiska avvikelser, utvecklings- hämningar eller insufficienssymtom av olika slag är bostadssvårigheter betyd- ligt vanligare. Detta kan ha två förkla— ringar. Antingen har det vid abortfall med sådana svåra psykiska lidanden inte ansetts behövligt att beskriva even- tuella bostadssvårigheter eller också har bostadsproblemet faktiskt varit värre för abortsökande med lättare psy- kiska förändringar. Detta skulle i sin tur innebära, att bostadssvårigheterna varit en av de socialt pressande omstän- digheter, vilka framkallat eller fördju- pat den psykiska insufficiens, som lett till en abortsituation. Vilken förklaring, som är riktigast, är svårt att säga. Den senare stämmer dock ganska väl med allmänna socialpsykiatriska erfaren- heter.

I diskussionen kring abortfrågan un- der senare år har ganska ofta bostadssvå— righeterna kommit i förgrunden. Särskilt från kuratorshåll har gång på gång gjorts gällande, att bostadsbekymren är ett av de viktiga problem, som måste lösas, för att man skall kunna finna förnuftiga ut- vägar ur akuta abortsituationer. Det här framlagda materialet synes bestyrka, att bostadsförhållandena spelar en viss

1 Stickprovsundersökningen av handlingarna i medicinalstyrelsen publiceras inte i sin helhet i betänkandet, då den är alltför omfattande. Utredningen har nöjt sig med att anföra siffror av särskild betydelse för frågans bedömande och nöjer sig för övrigt med att hänvisa till primär- materialet, som ligger samlat i form av tabeller bland utredningens arkiverade handlingar. Vid bearbetningen har materialet liksom vissa andra sammanställningar signifikansbedömts med 7.2- metoden. Ett resultat har därvid ansetts signi- fikant, dvs. så tillförlitligt att det kan tillåta bestämda slutsatser, om sannolikheten för att slumpen spelat in understiger 0,01. Det innebär, att endast i ett fall på 100 skulle kunna före- komma, att ett erhållet resultat berott på ren tillfällighet. De i texten återgivna tabellerna och frekvenstalen har alltid föregåtts av en sådan signifikansbedömning, vilket därför ej påpekas särskilt varje gång. Om endast en lägre sanno- likhetsnivå uppnåtts, har detta tolkats som ett osäkert resultat, som inte föranlett några be— stämda uttalanden eller slutsatser.

Tabell 6. Bostadssvårigheter och civilstånd

Beviljade nämndärenden Tvåläkarfall

bostads-

lösa 0 Å)

dålig bostad %

Antal fall

bostads-

lösa 0] /0

trång— boddhet

dålig bostad

%

trång- boddhet %

Antal fall

| Gifta ............. | Ogifta ............ i Förut gifta ........ j

380 , 11 115 , 1 41 , 17

,8 ,7 1

:

1 463 4 144 2 37

0,9 * 3,7 ! 4,9 _ I

4 2 5,4 5

roll i sammanhanget. Särskilt den va- rierande frekvensen av olika sorters bo- stadsbekymmer hos skilda grupper av abortsökande tyder på ett socialpoli- tiskt samband mellan bostadsbekymren och den allmänna situation, som lett till kvinnans önskan att avbryta havande— skapet. Då det emellertid inte finns några systematiska undersökningar av likartat slag för genomsnittsbefolk- ningen, kan självfallet intet säkert så- gas om bostadsförhållandenas roll i ut- vecklingen fram till det socialt farliga läge, i vilket abortklientelet hamnat.

Barnantal

Redan befolkningsutredningen kon— staterade, att det var jämförelsevis ovanligt med barnlöshet bland abort- klientelet och att genomsnittsantalet barn i familjer med barn var ungefär normalt, vilket tydde på att abortklien- telet ingalunda i större utsträckning än andra människor avstod från att föda barn (SOU 1944: 51, bilaga 1).

De undersökningar, som nu företa- gits, bestyrker detta förhållande. Av gifta abortsökande är endast 3,7 %

barnlösa, medan 30,5 % har fyra barn eller mera (bilaga I). Bland förut gifta är 11,3 % barnlösa och 12,5 % har fyra eller flera barn. Bland de ogifta är 76,8 % barnlösa. Av de övriga har de flesta blott ett barn. En jämförelse med barnantalet i befolkningen visar, att abortsökande över lag är barnrikare. Antalet barnlösa i totalbefolkningen uppgår i olika åldersgrupper till om- kring 15—40 % av samtliga. Däri ingår emellertid även ett antal sterila äkten- skap, som måste horträknas vid en jäm- förelse (eftersom de abortsökandes äk- tenskap visat sig vara icke sterila). An- talet sterila äktenskap brukar uppskat- tas till omkring 10 % av samtliga. Även om man tar hänsyn härtill, kvarstår tydligen en stark underrepresentation av barnlösa äktenskap bland de abort- sökande. Även familjer med tre eller flera barn är enligt bilaga I vanligare inom abortklientelet än i genomsnitts- befolkningen.

Efterundersökningen från Hälsing- borg bestyrker också det relativt höga barnantalet bland de abortsökande (bi- laga VI).

Tabell 7. Bostadssvårigheter och ålder

Beviljade nämndärenden Tvåläkarfall

bostads- lösa

Antal dålig

fall A) bostad O

bostads- lösa

dålig bostad %

trång- boddhet 0 /o

trång- boddhet %

116 420

0,8 3 0

Tabell 8. Bostadssvårigheter och barnantal

Beviljade nämndärenden Tvåläkarfall Antal bam Antal bostads- dålig trång- Antal bostads- dålig trång- fan lösa bostad boddhet fal] lösa bostad boddhet % % % oo % % , . of 3 ............ i 380 3,9 1 7,1 8,4 530 i 2,5 ! 2,5 i 3,0 ' 4—13 ............ | 156 0,6 | 17,3 12,8 115 | — | 3,5 | 8,7

Inom det illegala abortklientelet före- faller barnlösheten bland gifta vara något vanligare, 14 % (bilaga III). Av de ogifta är omkring 80% barnlösa. Även en jämförelse med den ovan cite- rade undersökningen i befolkningsut- redningens betänkande tyder på att det legala abortklientelet skulle ha genom- snittligt högre barnantal än det illegala. Detta är ytterligare ett uttryck för den omstrukturering av abortklientelet, som äger rum, när en del av detta övergår till legalitet.

Förbindelsens art

Av stickprovsundersökningen på akt- materialet i medicinalstyrelsen fram- går att abortansökningarna i 6,3 % här- rör från gifta kvinnor, hemskilda in— räknade, som blivit gravida med annan än maken. Bland tvåläkarfallen är mot— svarande siffra 10,0 %. Bland ogifta är en del samboende och ungefär hälften synes ha haft stadigvarande sällskap med barnafadern. Många har dock haft tillfälliga eller mera kortvariga förbin- delser, i olika material varierande om- kring en tredjedel av samtliga fall.

Inom det illegala klientelet synes föreligga liknande förhållanden (bilaga III). Otrohet förekommer hos omkring 5 % av de gifta och tillfälliga förbin- delser hos omkring en fjärdedel bland de ogifta. Cirka 6 % av de ogifta visste ej ens vem barnafadern var. Andra un- dersökningar visar liknande förhållan- den. (bilaga V). Undersökningar på ille— galt klientel på 1930-ta1et (SOU 1944: 51

bilaga 1) redovisade ett väsentligt lägre antal kvinnor med lösa förbindelser av olika slag. Det behöver dock inte bero på att abortklientelets sammansättning sedan dess förskjutits. Uppgifterna i den undersökningen härrörde uteslu— tande från kvinnorna själva. Man kan anta, att det material, som nu bearbe- tats, baseras på betydligt djupare och grundligare penetration av de faktiska förhållandena än vad som var möjligt för femton år sedan.

Frekvensen av otrohet bland gifta resp. av lösa eller tillfälliga förbindel- ser bland ogifta visar, att sexualförbin- delsens valör spelar en betydande roll som abortorsak. Denna fråga har när- mare berörts av Holmstedt i bilaga V. Han har även försökt bedöma i vilken utsträckning förbindelserna varit full- värdiga eller visat dåliga relationer mellan parterna. Endast i omkring en tredjedel av äktenskapen skulle en nå- gorlunda fullvärdig förbindelse före- ligga, medan direkt dåliga relationer skulle föreligga hos över en tredjedel. Bland äktenskapen framgick detta på flera sätt. Bortsett från de äktenskap, där otrohet förekommit hade åtskilliga makar umgåtts med planer på skils- mässa. En stor del kvinnor var gravida vid äktenskapets ingående och flera av dessa uppgav ”tvångsäktenskap” för legalisering av barnet. Graviditeten hade i många fall betydligt försämrat relationen mellan makarna. Bland de ogifta åter är det enligt Holmstedt när— mast ovanligt med fullvärdiga förbin-

delser. Endast omkring hälften hade i egentlig mening fasta förbindelser. De påfrestningar på förbindelsen, som gra- viditeten medfört, hade i närmare hälf— ten av alla fallen lett till att förbindel- sen vid ansökningstiden betraktades som bruten. Att inte så få av kvinnorna dessutom visat sig vara frigida är vi- dare att notera, även om betydelsen av detta faktum är svår att bedöma, då man inte känner till hur pass utbredd frigi- diteten är i genomsnittsbefolkningen. Ur abortprofylaktiska synpunkter är förhållandet till kontraheten av största intresse, speciellt därför att dylika abortorsaker är föga påverkbara genom sociala hjälpåtgärder av gängse art. Det är känt, att kvinnor, hos vilka konflik- ter av detta slag utgör det drivande abortskälet, är mycket svåra att kom- ma till rätta med. De har mycket svårt att tänka sig att acceptera ett avslag. Holmstedt är rätt pessimistisk på den punkten (bilaga V). Det är också i den- na grupp, som man oftast finner, att en avslagen abortansökan åtföljes av en illegal abort (se t. ex. Lindberg, Sv. Läkartidn. 1948:29). Förekomsten av en stor grupp med personliga svårig- heter är också en av huvudanledning- arna till att en adekvat rådgivning för abortsökande kvinnor måste fördjupas till en familjerådgivning med resurser att allsidigt behandla kvinnornas situation. Av intresse är även att undersöka om dessa mera lösa och tillfälliga förbin- delser förekommer oftare bland vissa sociala grupper än bland andra. Bland de ogifta visade sig de tillfäl— liga förbindelserna avta med stigande ålder. Av dessa förekom sålunda bland nämndärendena 29% i åldersgruppen 15—19 år, 9,7 % i åldersgruppen 20— 24 år, 5,8 % i åldersgruppen 25—29 år osv. Genomsnittligt var graviditeterna hos ogifta abortsökande över 20 år en- dast i 4,2 % resultatet av tillfälliga för-

bindelser. Bland tvåläkarfallen synes föreligga en liknande tendens, men det är inte möjligt att dra några säkra slut- satser.

Gifta yrkesutövande kvinnor blir of- tare än hemmafruar gravida med annan än maken (bland nämndärendena 13,1 % resp. 2,3 %, bland tvåläkarfal- len 9,2% resp. 1,0 %). Bland ogifta finns inte något speciellt samband mel- lan de tillfälliga förbindelserna och viss yrkesgrupp. Utgår man från man- nens socialgrupp, visar sig graviditet med annan än maken vara vanligare i socialgrupp I och II än i socialgrupp III (15,1 % resp. 6,1 %). Bland ogifta tillhörande socialgrupp III synes det dessutom vara vanligare med sambo- ende och långvarigt sällskap än i so- cialgrupp I och II, där tvärtom kortva- riga förbindelser synes överväga. Detta framgår dock endast av nämndären- dena, medan motsvarande uppgifter be- träffande tvåläkarfallen inte tillåter säkra slutsatser. Uppgifterna om för- bindelsens art och socialgrupperingen är över huvud taget ofullständiga be- träffande tvåläkarfallen.

Bland de fall, där kvinnan blivit gra- vid med annan än maken, dominerar vidare psykiska insufficienstillstånd av olika slag. Sådana förekommer bland nämndärendena hos 74 % av dessa och endast i ca 38% bland övriga gifta. Bland tvåläkarfallen är skillnaden ännu större. Motsvarande kan icke iakttas för ogifta med tillfälliga förbindelser. Bland dem är i stället oligofrena och psykoinfantila frapperande många. Des- sa båda diagnoser förekommer samman- lagt hos 45 % av alla ogifta med tillfäl- liga förbindelser och endast hos 10 % av de övriga.

Relationen till barnafadern

Befolkningsutredningen framhöll i sitt betänkande (SOU 1944: 51), att den

situation, som barnafadern befinner sig i, direkt påverkar den abortsökande kvinnans läge. Vare sig kontrahenterna är gifta eller ej spelar bl.a. mannens inkomstförhållanden stor roll. I det ena fallet gäller det hans eventuella möjlig- heter att försörja ett barn, i det andra åter om han anser sig ha råd att ingå äktenskap. Onekligen har barnafadern ej sällan ett direkt intresse av att ha- vandeskapet avbrytes, och detta är gi- vetvis starkast i de utomäktenskapliga förbindelserna.

Särskilt när det gäller ogifta abortsö- kande har utredningen funnit, att kvin- nans handlingssätt ofta är helt beroen- de av mannens inställning till den in- trädda graviditeten. Av särskild bety- delse är de fall, där barnafadern över- givit kvinnan. Till denna grupp kan man även sammanföra de abortsökande, där barnafadern först i samband med kvinnans grossess upplyst, att han re— dan är gift. Psykologiskt hör dessa grupper även ihop med sådana fall, där barnafadern är okänd eller tillfällig eller han är en annan än maken eller fästmannen.

Att dessa fall inte är få, framgår av utredningens stickprovsgranskning där 17 % av de beviljade och 30 % av de icke beviljade nämndärendena hörde till dessa grupper medan tvåläkarfallen redovisar 11 % (tabell 17 grupperna 18, 19, 20 och 22).

Andra faktiska omständigheter, vilka uppenbarligen utgjort en starkt pådri— vande faktor vid kvinnans önskan att få abort, utgör barnafaderns natur, hans uppträdande, hans läggning. Sjövall har efter undersökning av 748 ärenden från psykiatriska kliniken och polikliniken i Göteborg samt från Göteborgs stads rådgivningsbyrå för abortsökande kon- staterat (Sv. Läkartidn. 1952z28), att var fjärde barnafader på grund av sjuk- dom eller psykisk abnormitet orsakat

ökade svårigheter för kvinnan eller på grund av nedsatt arbetsförmåga eller bristande ansvarskänsla skärpt hennes arbetsbörda och ofta även hennes för- sörjningsplikter. I främsta rummet av- ses måhända alkoholister eller svårt al- koholiserade män, men ett avsevärt an- tal kvinnor har också belastningen att barnafadern varit kriminell eller aso— cial, att han uppträtt brutalt, är arbets— ovillig eller ansvarslös. Såsom psykopat har barnafadern betecknats av en del kvinnor.

Den manlige kontrahentens sociala och psykiska status har undersökts av Schlaug (Sv. Läkartidn. 1952: 13). Det visar sig därvid att i 488 abortärenden, som handlagts vid psykiatriska kliniken i Lund under 1945—49 förekom i 41 fall "svårare onormala” män och i 69 ”lät- tare onormala”. De svårare rubbningarna utgjordes i 7 fall av psykoser, i 4 fall av oligofreni, i 23 fall av grävare psy- kopati och i 7 fall av andra psykopato- logiska symtom. Bland de 69 lättare ab- norma befann sig 26 alkoholister. En jämförelse med den kvinnliga partnern utvisade emellertid, att abnormiteter förekom i ungefär lika stor utsträck- ning där, nämligen i 122 fall mot de ovan nämnda 110. Någon annan under- sökning av abortklientelets manlige partner i detta avseende har veterligen inte gjorts. Fördelningen av de psykolo- giska avvikelser, som Schlaug anfört är inte känd inom genomsnittsbefolk- ningen, vilket Schlaug själv också fram- hållit.

I ett icke ringa antal fall utgör barna— fadern den osynliga pådrivande kraf— ten. Detta gäller vare sig kvinnan vän- der sig till läkare och rådgivningsbyrå för att få legal abort eller till kvacksal- vare för att få ett olagligt ingrepp ut- fört. Av bil. III framgår, att i 33 fall av 352, motsvarande 9 %, kvinnan har ut— satts för påtryckningar från kontrahen—

ten att verkställa abort, därvid i tre fall av sådan styrka, att påverkan från har- nafadern var det enda synbara abort- motivet. I vilken omfattning en sådan påverkan skett när det gäller kvinnor som ansöker om legal abort är svårt att säga. I socialpsykiatriska nämnden uppges man i en del fall ha märkt, att ansökningshandlingarna ingivits endast för att den abortsökande efter ett av- slag för sina närmaste skulle kunna på- visa att möjligheten att få legal abort är stängd. I de fall, där kvinnan motvil- ligt eller rent av mot sin egen vilja gör framställning om abort, är det måhända icke så svårt att hjälpa henne till rätta. Men i sådana fall, där hon själv icke ser annan utväg än abort _ det må vara under inflytande från annat håll eller ej —— eller där hennes inställning är mer odeciderad och vacklande, kan en alltför pådrivande barnafader ha den största betydelse för hennes ställnings- tagande och möjligheterna för omgiv- ningen att hjälpa henne att acceptera situationen och föda barnet. Även den ointresserade barnafadern, den som ”inte vill lägga sig i saken”, men som uppträder förorättad, otursförföljd el- ler likgiltig måste accentuera önskan hos den gravida kvinnan att komma ur situationen, så att hon icke riskerar att förlora mannen eller så att hon må- hända får möjlighet att återvinna ho- nom.

Hälsotillstånd

En bearbetning av aktmaterialet i me— dinalstyrelsen beträffande klientelets sjukdomar möter betydande svårighe— ter. Intygen är ofta så pass kortfattade och summariska, att det är svårt att få klarhet, hur pass svåra de beskrivna sjukdomarna egentligen är. Om flera diagnoser föreligger, är det ibland näs- tan omöjligt att avgöra vilken sjukdom, som har tillmätts avgörande betydelse

när abortindikationen fastställts. Be- träffande de psykiska :jukdomarna mö- ter den speciella svårigheten, att det inte finns någon enhetlig terminologi, att en rad skiftande psykiatriska skolor figurerar, att olika läkare använder sina speciella diagnoser )ch att många har fabricerat en alldeles privat termi— nologi, som det ibland inte är så lätt att tolka. Därtill kommer att de psykolo- giska beskrivningarna ofta är fragmen- tariska.

Vid bearbetningen av materialet har fallen grupperats med hänsyn till den viktigaste somatiska resp. psykiska sjukdomen. I de fall flera sjukdomar förekommer, innebär detta att åtskil- liga sjukdomar faktiskt är underrepre- senterade. Det gäller särskilt _— med hänsyn till abortsituationen — mindre svåra sjukdomar som exempelvis reu- matiska affektioner, blodbrist, åder- bråck, magkatarr, allnän svaghet osv.

Vad de psykiska sjukdomarna beträf- far har det varit svårt att finna någon logisk gruppering. I möjligaste mån har de intygsskrivande läkarnas egna dia- gnoser eller personlighetsbeskrivningar följts. Den erhållna listan gör inte an- språk på att motsvara något känt psy- kiatriskt system. Det får betraktas som medelproportionalen mellan hundratals olika läkares sätt att klassificera pati- enterna. Resultatet måste naturligtvis bedömas med en viss varsamhet.

I tabell 9 har redovisats de viktigaste somatiska diagnoserna i stickprovsnia- terialet. Det bör påpekas, att de abso- luta siffrorna i kolumnerna inte kan jämföras sinsemellan. Nämndärendena utgör ju 1A.,-sampling, medan tvåläkir— fallen omfattar drygt hälften av samt- liga tvåläkarärenden. Vill man jämföra de absoluta frekvenserna, måste man därför multiplicera antalet nämndären— den med 10 och ungefär fördubbla an— talet tvåläkarfall. Om man på detta sätt

skriver upp talen, visar det sig, att de vanligaste somatiska sjukdomarna är affektioner i rörelseorganen, klenhet och undernäring, tuberkulos samt or- ganiska nervsjukdomar. Därnäst kom- mer sjukdomar i cirkulationsorganen.

De oftast förekommande psykiska diagnoserna (tabell 10) är depressioner och insufficienstillstånd av olika slag, medan oligofreni, psykoinfantilism, le- sioner och psykoser endast utgör mind- re grupper. Alla diagnoserna är ej re- presenterade bland nämndfallen. Det kan påpekas, att Holmstedt i sin sam— manställning fann en betydligt större frekvens psykoinfantila, nämligen ca 25 % (bilaga V). En annan författare (Sjövall, Sv. Läkartidn. 1952: 28) fann däremot endast enstaka fall av psyko- infantilism eller omogenhet. Detta är ett instruktivt exempel på svårigheterna att bearbeta material av denna beskaf- fenhet. Tydligen avser dessa läkare inte samma tillstånd med sina diagnoser. Samma ojämnhet återfinns utan tvivel också i stickprovsmaterialet.

De kroppsligt friska är vanligare bland nämndärendena än bland tvålä- karfallen. Det är helt naturligt, efter- som dct ju särskilt är vid kroppslig sjukdom som tvåläkarutvägen brukar begagnas. Psykiskt friska är däremot tvärtom ovanligare bland nämndären— dena än bland tvåläkarfallen. Det torde vara ett uttryck för att psykiska sjuk- domsfall många gånger är svårbedömda. Läkarna har vant sig vid att skicka in abortfall med dylika sjukdomar till me— dicinalstyrelsen för prövning. I den mån kvinnorna betraktas som s. k. rätts- inkapabla skall medicinalstyrelsen prö- va ärendena. Det bör slutligen noteras, att även bland lkvinnor, vars ansökan blivit avslagen av nämnden, finns många med kroppslig eller psykisk sjukdom.

För att få en bättre bild av den rela-

Nämnd- ärenden Två- Diagnos bevxl- ej be- läkar- jad viljad fall abort abort Tuberkulos ......... 6 — 166 Könssjukdomar ..... 9 —— 1 Tumörer ........... 6 — 14 Allergiska sjukdomar . 2 1 — Amnesomsättnings-

sjukdomar (struma, diabetes, fettsot

rn. m.) ........... 10 2 19 Blodsjukdomar och

sjukdomar i blod—

bildande organ . . . . 12 2 16 Organiska nervsjuk-

domar ........... 28 2 27 Ögon- och öronsjuk-

domar ........... 1 1 — 8 Hjärtsjukdomar ..... 9 — 35 Övriga sjukdomar i cir-

kulationsorganen . . 18 2 20 Sjukdomar i andnings-

organen .......... 5 1 1 1 Sjukdomar i digestions—

organen .......... 1 1 2 18 Urinvägssjukdomar .. 10 1 33 Underlivssjukdomar . . — 1 4 Havandeskapssjuk-

domar ........... 2 1 10 Hudsjukdomar ...... 7 — 8 Sjukdomar i rörelseor—

ganen ............ 45 6 40 Klenhet och undernä-

ring .............. 38 1 35 Övriga sjukdomar . . . 1 — 2 Somatiskt friska ..... 1306 78 178

Summa 536

| 100 | 645

1 Därav fyra fall av Rh-immunisering.

tiva betydelsen av kroppsliga resp. psy- kiska sjukdomar bland klientelet har fallen även grupperats med hänsyn till den viktigaste diagnosen vare sig den är psykisk eller somatisk. Det är natur- ligtvis ganska svårt att i konkreta fall med både psykiska och somatiska symptom avgöra vilken faktor som är den viktigaste. De erhållna frekvensta- len får därför betraktas som uppskatt- ningsvärden och inte tillmätas alltför stor vare sig relativ eller absolut be- tydelse.

Nämnd- ärenden

bevil- jad abort

Två— läkar-

Diagnos ej be-

viljad

Melankoli Schizofreni ......... Schizoidi, schizothymi, paranoidi ......... Epilepsi ............ Ixofreni, ixoidi, epilep— toidi Reaktiv psykos, förvir- ringstillstånd, psykos utan närmare he- stämning ......... 5 Encephalopatier av olika slag ......... 13 "Depression" ....... Subsoliditet, hysteri . . 14 Substabilitet ........ 10 Subvaliditet, asteni . . 72 Psykisk insufficiens, uttröttningstillstånd . 54 Neuros, psykopati och andra oklart be- stämda fall 50 Lindrig oligofreni . . . . 47 Höggradig oligofreni . . 19 Psykoinfantilism . . . . 32 Risk för uppkomsten av psykisk sjukdom 8 Ingen psykisk sjukdom eller abnormitet . . . 54 50

536 100

302 645

Summa

Tydligen föranleder flertalet svårare somatiska sjukdomar intyg av två lä- kare och icke hänvändelse till medici- nalstyrelsen (tabell 11). Däremot är det betydligt vanligare bland nämndären— dena med sådana tillstånd, vilka rubri- ceras som uttröttning, klenhet etc. Lika- ledes överväger bland nämndärendena samtliga psykopatologiska diagnoser. Sådana är dock ingalunda ovanliga bland tvåläkarfallen. Gruppen ”psykiskt avvikande” omfattar således omkring 28 % av alla tvåläkarfall. Vid avslag i medicinalstyrelsen föreligger mera säl- lan svårare kroppslig sjukdom, något oftare psykiska skavanker. Många tycks ha varit friska. De helt friska är eljest

få både bland nämndärendena och två- läkarfallen.

Vanligast är att det förekommer både psykiska och somatiska symtom samti- digt. Därvid kan iakttas att vid svåra somatiska sjukdomar anföres mindre ofta samtidiga psykiska symptom, lik- som att vid svåra psykiska sjukdomar (som t.ex. psykoser) relativt sällan även åberopas somatiska symtom.

Dessa förhållanden är föga överras- kande. Många psykoser är så svårarta- de, att havandeskapets avbrytande kan vara motiverat utan att det samtidigt föreligger några somatiska sjukdomar. Det kan ju också hända, att läkaren inte ens brytt sig om att redovisa de sist- nämnda. Detsamma gäller svåra soma- tiska sjukdomar, där eventuella psy- kiska insufficienssymtom är av sekun- därt intresse och kanske helt enkelt förbigåtts vid redovisningen. Vid mind-

Tabell 11. Somatiska och psykiska sjuk- domar

Nämnd- ärenden

Huvuddiagnos bevil- ej be- j ad vilj ad abort abort

Kroppslig sjukdom eller kroppsfel ..... Uttröttningstillstånd, "utsläpad", klenhet. Sinnessjukdom (inkl. epilepsi) .......... Efterblivenhet ....... Hjärnlesioner av olika slag .............. Psykoinfantilism . . . . Psykiskt avvikande, neurotiska tillstånd, insufficiens Rent eugeniska fall, inkl. .Rh-fall (pat. själv helt frisk) . . . . Varken psykisk eller somatisk sjukdom, klenhet eller eugeni- ska faktorer .......

Summa

Beviljade nämndärenden i % Tvåläkarfall i % _ Stockholm Övriga Lands- Stockholm Övriga Lands- Diagnos Göteborg städer bygden Göteborg städer bygden Malmö Malmö n=206 n=174 n=152 n=216 n=207 n=216 Kroppslig sjukdom eller kroppsfel ............... 7,8 12,1 9,9 48,6 62,3 70,8 Uttröttningstillstånd, "utslä- pad", klenhet ........... 14,1 16, 28,9 8,8 4,8 7,4 Sinnessjukdom (inkl. epilepsi) 3,4 6, 5,3 1,4 0,5 0,5 Efterblivenhet ............. 8,7 8, 10,5 — 0,5 0,5 Hjärnlesioner av olika slag . . 2,4 2, 3,9 — 1,9 4,6 Psykoinfantilism .......... 6,3 7, 5,3 0,9 1,0 —— Psykiskt avvikande, neuroti- ska tillstånd, insufficiens . . 54,3 41,4 30,9 40,3 28,5 15,7 Rent eugeniska fall, inkl. Rh- fall (pat. själv helt frisk) . . . 1,9 3,4 1,3 — _ — Varken psykisk eller somatisk sjukdom, klenhet eller euge- niska faktorer ........... 1,0 2,3 3,9 — 0,5 0,5 re allvarliga somatiska tillstånd där- gen uttryck för läkarnas växlande emot är det mycket vanligt att det sam- tidigt anges psykiska symptom. Det är alltså i sådana fall samspelet mellan psykiska och somatiska belastnings- faktorer som gör det indicerat att av- bryta havandeskapet.

Vad de olika sjukdomsgrupperna be- träffar kan noteras, att de somatiska sjukdomarna bland nämndärendena är genomsnittligt mindre allvarliga än bland tvåläkarfallen. Tuberkulos utgör exempelvis omkring en fjärdedel av två- läkarfallen men förekommer endast som ströfall bland nämndärendena. Detsamma gäller t.ex. hjärtsjukdomar och njursjukdomar. Bland nämndären— dena är de största grupperna klenhet och undernäring samt sjukdomar i rö- relseorganen. Dessa diagnoser förekom- mer för övrigt mycket ofta även som bidiagnoser till allvarligare sjukdoms- tillstånd.

Av intresse är att medan frekvensen av somatisk sjukdom vid nämndären- den är ungefär densamma på olika håll i landet visar tvåläkarfallen mycket skiftande förhållanden. Detta är troli-

benägenhet att använda tvåläkarintyg.

Psykiska sjukdomar är ojämnt förde- lade även bland nämndärendena. Två- läkarfallen visar ännu ojämnare fördel- ning av frekvensen psykisk sjukdom, som skiftar starkt i olika delar av lan- det. Detta bestyrker, att praxis är myc- ket beroende på rent lokala förhållan- den och olika läkares inställning.

Även de medicinska huvuddiagnoser- na i tabell 11 visar en sådan ojämn fördelning vid tvåläkarfallen, medan nämndärendena (frånsett storstäderna) är rätt jämnt fördelade. Bland tvåläkar- fallen saknas psykiska diagnoser helt i många län. I talrika andra (t. ex. Söder- manlands län, Malmöhus län, Koppar- bergs län, Jämtlands län) är de psykiska diagnoserna lika vanliga som de soma- tiska och i en del fall t. o. rn. vanligare.

Om man tar hänsyn till agglomere- ringen visar det sig, att insufficienta och neurotiska abortsökande är vanli- gast i de större städerna och ovanligast på landsbygden. För övrigt är samban— det mellan agglomerering och sjukdom skiftande (tabell 12).

Beviljade nämndärenden i % Tvåläkarfall i %

Diagnos Gifta

n =380

Ogifta n = 115

Förut gifta n = 37

Förut gifta n = 41

Gifta n = 463

Ogifta n = 144

Kroppslig sjukdom eller kroppsfel ............... Uttröttningstillstånd, "utslä— pad", klenhet ........... Sinnessjukdom (inkl.epilepsi) Efterblivenhet ............. Hjärnlesioner av olika slag . . Psykoinfantilism .......... Psykiskt avvikande, neuroti- ska tillstånd, insufficiens . . Rent eugeniska fall, inkl. Rh— fall (pat. själv helt frisk) . . Varken psykisk eller somatisk sjukdom, klenhet eller euge- niska faktorer ...........

Kroppslig sjukdom är vanligare bland gifta än ogifta abortsökande. Förut gifta visar den lägsta frekvensen (ta- bell 13). Uttröttningstillstånd av olika slag är vanligare bland de gifta, medan förut gifta ligger mitt emellan. Däremot förekommer efterblivenhet och psyko— infantilism mera bland ogifta än bland gifta. Tvåläkarfallen kan man i detta sammanhang bortse från eftersom efter— blivna och psykoinfantila bland dem är så få. Viktigare är att insufficiens- tillstånden är vanligare bland ogifta och särskilt bland förut gifta. Det bör dock påpekas, att psykastenikerna förefaller vara vanligare bland gifta än bland ogifta. Bland nämndärendena förekommer exempelvis 16,6% gifta psykasteniker mot 5,8% ogifta och förut gifta. Samma tendens återfinns

37,8

bland tvåläkarfallen. Detsamma fram- häver för övrigt Holmstedt (bilaga V). Han anser, att utpräglade psykasteni- ker, för vilka graviditeter och barn kan utgöra en svår belastning, sällan blir gravida mot sin vilja så länge de är ogifta. De vågar nämligen inte ge sig in på ”osäkra” sexualförbindelser. Det är alltså förstämningstillstånd av de- pressiv natur, hysteriska reaktioner m.m., som överväger bland de ogifta.

Sambandet mellan ålder och diagnos framgår av tabell 14, som gäller bifall- na nämndärenden. Kroppslig sjukdom, uttröttningstillstånd, klenhet o.dyl. samt hjärnskador av olika slag visar tydligt stigande frekvens vid tilltagan- de ålder, efterblivenhet och psykoin— fantilism däremot en sjunkande fre- kvens. Sinnessjukdomar och insuffi—

Tabell 14 Sambandet mellan ålder och diagnos hos bifallna nämndärenden

Därav i procent

Ålder år

uttrött- ningstillst. klenhet

Antal fall kroppslig

sjukdom

sinnes- sjukdom

insuffi— ciens- tillstånd

hj ärn— skador

efter- blivenhet

psyko- infantilism

5,3

21, 46,5 3,3 46,1 1,9 44,8

Tabell 15. Huvuddiagnos fördelad på mannens socialgrupp

j Beviljade nämndärenden i % Tvåläkarfall i % Diagnos Socialgrupp Socialgrupp Socialgrupp Socialgrupp I och II III I och II III n=155 n=320 n=160 n=189 Kroppslig sjukdom eller kroppsfel . . 8,4 10,9 44,1 62,2 Uttröttningstillstånd, klenhet ...... 15,5 24,1 12,4 10,1 Sinnessjukdom ................. 8,4 3,8 1,2 1,6 Efterblivenhet .................. 4,5 9,7 — 1,1 Hjärnskador ................... 4,5 2,2 5,0 2,6 Psykoinfantilism ................ 3,2 8,1 1,2 — Insufficienstillstånd o. d. ......... , 55,5 | 41,2 36,0 2 ,6 cienstillstånd visar däremot ingen växlar med barnantalet. Det är tydligast nämnvärd förändring vid stigande ål- der. Bland tvåläkarfallen kan inga säkra förskjutningar påvisas.

De somatiskt helt friska är något van- ligare bland yngre än bland äldre. I 15—29 års åldern är sålunda 66 % av de abortsökande friska mot 49 % i ål- dern 30—49 år. Bland tvåläkarfallen är skillnaden något mindre. Däremot är psykiskt helt friska tvärtom vanligare bland äldre abortsökande än bland yngre resp. 6 % och 14 %. Tvåläkar- fallen visar här ingen olikhet alls.

Olika yrkesgrupper bland de abort— sökande visar intet av särskilt intresse med hänsyn till diagnosen.

Av större intresse är fördelningen på mannens socialgrupp (tabell 15). Vissa sjukdomar är tydligen vanligare i so- cialgrupp I och II än i socialgrupp III, nämligen insufficienstillstånd av olika slag. Däremot överväger kroppslig sjuk- dom i socialgrupp III (speciellt bland tvåläkarfallen). Uttröttningstillstånden är också vanligare i socialgrupp III än i de övriga grupperna, när det gäller nämndfall, medan skillnaden är obe— tydlig för dem som fått abort på två— läkarintyg.

Bland tvåläkarfallen förekommer psy- kiskt friska i olika frekvens inom resp. socialgrupp (se vidare 5. 83—84).

Det visar sig vidare, att diagnoserna

vid uttröttningstillstånd, klenhet etc., vars frekvens ökar betydligt med sti— gande barnantal (tabell 16). Psykiska insufficienstillstånd minskar däremot då både bland nämndärenden och två- läkarfall. Efterblivenhet och psykoin- fantilism minskar också starkt. För öv- rigt växlar förhållandena en smula.

Abortsökande med få barn är oftare kroppsligt friska än abortsökande med många barn. Bland tvåläkarfallen är skillnaden mindre men tendensen går i samma riktning. Detta framträder tyd— ligast bland tvåläkarfallen, medan ten— densen bland nämndärenden är något osäkrare. Vad speciella somatiska sjuk— domar beträffar finner man som vän- tat, att tuberkulos är vanligare bland kvinnor med få barn och sjukdomar i cirkulationsorganen, tumörer, reuma— tiska åkommor etc. något vanligare bland kvinnor som är äldre eller har många barn.

Sammanfattningsvis kan framhållas, att det finns en påtaglig skillnad mellan olika sociala grupper beträffande de sjukdomar, som figurerar i aborthand- lingarna. Kroppsliga sjukdomar övervä— ger på landsbygden, bland lägre social- skikt samt bland gifta och äldre kvin- nor med många barn. Detsamma gäller gruppen uttröttningstillstånd, klenhet etc. medan psykiska insufficienstill-

Tabell 16. Huvuddiagnos fördelad efter barnantal

Beviljade nämndärenden i % Tvåläkarfall i %

Diagnos

0—2 barn n = 284

0—2 barn 11 = 427

3—13 barn n = 227

3—13 barn ; n = 216 1

Kroppng sjukdom eller kroppsfel . . . 7,0 Uttröttningstillstånd, klenhet ....... 5,6 Sinnessjukdom, hjärnskador ....... 8,8 Efterblivenhet ................... 1 1,6 Psykoinfantilism ................. 10,6 Insufficienstillstånd ............... 56,3

14 1 62,5 56,0 1 37,9 3,5 13,9 6,6 2,1 5,1 - 6,6 _ 0,9 2,2 0,9 _ 32,6 30,9 24,1

stånd överväger i städerna, särskilt storstäderna, bland ogifta och förut gifta kvinnor, i socialgrupp I och II samt hos yngre kvinnor och kvinnor med få barn. Dessutom kan konstateras, att efterblivenhet och psykoinfantilism är vanligast bland ogifta och yngre kvinnor samt kvinnor med få barn.

Motivbildning

I befolkningsutredningens betänkande i abortfrågan (SOU 1944: 51) diskutera- des utförligt kvinnornas motiv att söka abort. Man stödde sig på en serie un- dersökningar av kvinnor, som sökt för abort eller behandlats för i regel illegal abort. Det framlagda materialet gav en ganska fyllig bild av den komplicerade motivbildningen. Sedan legala aborter börjat företas i allt större utsträckning, föregångna av grundliga sociala och psykologiska utredningar, föreligger ett betydligt rikare material för att bedöma de invecklade orsakssammanhangen vid uppkomsten av en abortansökan. Fram- för allt torde det vara möjligt att ut- vidga analysen av kvinnornas situation så att den inte endast baserar sig på frågan om deras motiv, alltså på kvin- nornas egna upplysningar om sina su- bjektiva attityder till situationen, utan även på beskrivningen av konkreta miljöförhållanden av olika slag. Särskilt när ansökningshandlingarna sändes in från rådgivningsbyråerna baserar sig

ju de olika data, som lämnas i rappor— tcn, inte uteslutande på patientens egna uppgifter. Det har i regel även förekom— mit samtal med anhöriga eller andra personer, som känner den sökande, so— cialkuratorerna har kanske gjort hem— besök eller har en primär kännedom om miljön osv. Det nu föreliggande ma- terialet borde därför kunna ge en mera: objektiv bild av den faktiska situatio- nen.

Tyvärr är materialets brister som ti— gare framhållits också stora. I vissa handlingar har lämnats konkreta be- skrivningar av miljön men utan när- mare analys av i vilken utsträckning de omnämnda förhållandena spelat någon roll för motivbildningen hos kvinnan. I andra har man gått in utförligt på kvinnans motiv men inte närmare dis— kuterat den faktiska situationen. I en del intyg åter har ingenting alls sagts om kvinnornas syn på sitt läge. Torftigast är i detta avseende tvåläkarintygen.

Trots dessa brister hos materialet har det ansetts nödvändigt att här läm- na en översikt över vad man nu vet om kvinnans miljösituation, som den fram- träder vid utredningarna och i hennes egna uppgifter. Till en början skall i detta avsnitt beröras frågan om hennes motiv. Som bekant föreligger alltid spe- ciella teoretiska svårigheter vid motiv- undersökningar. Frågeställningen är final och inte kausal. Man efterforskar

kvinnans subjektiva tolkning av sina svårigheter och förutsätter då bl.a. en viss introspektiv förmåga hos henne, som många kvinnor kanske inte be- sitter. Man utgår också från att hon är uppriktig och så gott hon kan verkli- gen redovisar sina motivkomplex —— vilket ingalunda är säkert i alla fall. Dessa problem har närmare ventilerats i befolkningsutredningens betänkande i abortfrågan (s. 69—71) och kan där- för förbigås här.

Det finns talrika sammanställningar om kvinnornas motiv. Exempel lämnas i bilagorna.1 Erfarenheterna från stick- provsundersökningen stämmer i stort sett med dessa undersökningar. Det finns därför ingen anledning att utöka antalet motivtabeller med ännu en. Det råder också en anmärkningsvärt god överensstämmelse mellan dessa erfaren- heter från det legala abortklientelet och de beskrivningar av abortmotiven, som lämnades i befolkningsutredningens be- tänkande, vilka ju huvudsakligen base— rades på uppgifter från illegalt klientel. Någon nämnvärd ändring av abortmoti- ven synes således inte ha inträtt.

All erfarenhet, bestyrkt av talrika undersökningar, visar att motivbild- ningen för flertalet abortsökande kvin- nor är mycket komplicerad. Det är säl- lan endast en faktor, som åberopas. Vanligtvis har man en rad skäl, det ena mera vägande än det andra, vilka till— sammans gör situationen så svår, att abort synes vara enda utvägen. Det är också uppenbart, att ju djupare man går in på hennes situation, desto mera komplicerad synes den vara. Det som i första hand framträder är i regel sociala och ekonomiska skäl. Ofta framkommer emellertid så småningom även mera personliga motiv, erotiska svårigheter, familjebekymmer och slutligen även so- cialpsykologiska sammanhang, om vilka kvinnan kanske själv endast är svagt

medveten, och som knappast längre förtjänar rubriken motiv. En åskådlig bild av det invecklade socialpsykolo— giska konfliktläge, som föreligger hos abortsökande kvinnor, har lämnats exempelvis av Holmstedt i hans bilaga. Det säger sig själv, att dessa förhållan- den sätter den behandlande kuratorn och läkaren på svåra prov. Man måste vara en god människobedömare, ha för- måga att vinna kontakt med klientelet och att tålmodigt och varsamt veckla upp de motivskikt, som ligger innanför varandra.

I det invecklade samspelet mellan olika abortmotiv föreligger uppenbar— ligen vissa typiska situationer, som återkommer ideligen, beskrivna på olika sätt alltefter kvinnans aspekt på problemet.

Det finns först och främst en stor grupp kvinnor, som i första hand åbe— ropar kroppslig sjukdom. Det är syn- barligen vanligast bland gifta kvinnor. En del av dem har inte själva någon speciell önskan att få havandeskapet av— brutet utan har råtts därtill av omtänk- samt folk. Deras abortönskan behöver alltså inte vara särskilt starkt emotio- nellt laddad. Det finns särskilt vid svå- ra sjukdomar sådana, som med glädje skulle hälsa en möjlighet att i stället få föda barnet. Påfallande är emellertid också att många abortsökande kvinnor åberopar relativt lindriga kroppsliga sjukdomar, som inte i och för sig kan väntas bli allvarliga även om havande- skapet fortsätter. Synbarligen känner sig kvinnorna dåliga, trötta, slitna, mindre vitala och motståndskraftiga och såtillvida är även sådana sjukdomar viktiga orsaksfaktorer i den uppkomna abortsituationen.

Mycket ofta åberopas inte heller di-

1 Bland undersökningar, som gått in på abort- motiven bland det legala abortklientelet kan nämnas tidigare anförda skrifter av Tropé- Carlsson, Sjövall och Lindberg i Sv. Läk.-tidn.

rekta sjukdomar utan klenhet, trötthet, överansträngning. Motivet kan skifta betydligt. En del kvinnor är trötta efter föregående partus och tror sig inte kunna orka med flera barn, särskilt som de inte har någon hemhjälp. För- lossningarna har kanske kommit för tätt. De har redan så många barn, att hushållet blivit tungrott. De tror sig inte kunna klara allt, särskilt som de samtidigt har förvärvsarbete. Ibland kompliceras situationen ytterligare ge- nom att barnen är sjuka eller att någon sjukling finnes i hemmet. En och annan beklagar sig över de svårskötta och tröt— tande barnen.

Självfallet är motiv av det slaget van- ligast bland äldre kvinnor med många barn och uppträder mest expressivt hos de 5. k. utsläpade mödrarna.

Ett annat inte sällan framskymtande motiv är trångboddhet, omoderna och dåliga bostäder eller bostadslöshet. Vanligare är dock att rent ekonomiska skäl skjuts i förgrunden. Familjeinkom- sten är för låg. Man har inte råd med flera barn och ser inte heller någon möjlighet att få det bättre ställt i fram- tiden. Ibland är ekonomin tilltrasslad med skulder, pantsättningar, avbetal— ningar osv. Särskild tyngd får detta motiv när familjeförsörjaren, barnafa- dern, är sjuk och familjen därför råkat i nödläge. Arbetslösheten var ett vanligt motiv i utredningarna på 1930-talet. Numera skymtar det mera sällan. Här- med sammanhänger också nödvändig— heten för kvinnan att arbeta utom hem- met för ekonomiens skull. Hennes ängs— lan att förlora platsen eller bostaden är ett vanligt inslag i motivväven. Bland de yngre kvinnorna är oviljan att behöva avbryta studierna i många fall en väsentlig faktor.

Många gånger har kvinnorna själva svårt att analysera sin situation. Deras bekymmer och farhågor konkretiseras

icke. De är endast diffust ängsliga för "framtiden”. De vet inte hur det skall gå eller hur barnen skall få det. Ängs- lan att behöva anlita socialvården är ett gammalt motiv, som man alltjämt stöter på. ”Vad skall kommunalnämnds- ordföranden säga?"

En annan mycket viktig och vanlig motivgrupp rör familjeförhållandena. Äktenskapet är olyckligt. Man funderar på skilsmässa eller är kanske redan hemskild. Den viktigaste anledningen är alkoholmissbruk hos maken. Det är ju den ständigt återkommande central- frågan i alla socialpsykologiska sam- manhang. Ibland kan emellertid maken också vara neurotisk, nervös eller sjuk, kanske otrogen. Även hållningslöshet eller asocialitet hos maken kan natur- ligtvis spela in. Det förekommer även. att den abortsökande känner sig en- sam och isolerad, därför att maken långa tider är borta från hemmet på grund av sitt arbete och hon får ta hand om barnen helt på egen hand.

Styrkan hos dessa motiv samman- hänger självfallet med hur pass svår familjesituationen är. Många gånger är man närmast förvånad över hur pass lätt kvinnorna resignerar inför sin gra- viditet trots att familjeinteriören kan vara rent skrämmande. Hos hustrurna till alkoholister har ju resignationen ofta blivit en vana.

Naturligtvis påträffar man hos flerta- let ogifta — och hos en del gifta i spe- ciella situationer — farhågor för vad omgivningen skall säga. Det förefaller dock som om detta motiv skulle ha minskat något både i utbredning och intensitet efter den första utredningen i abortfrågan för snart 20 år sedan. In- ställningen till barnafödande utom äk- tenskapet har blivit mera naturlig och mindre ångestladdad. Det finns dock alltjämt kvinnor, som är rädda för skan- dalen.

Alla sammanställningar av abortmotiv visar, att barnafaderns attityd till gros— sessen måste spela en mycket stor roll handlingssätt. Ständigt och jämt framhålles av den abortsö- kande, att barnafadern är ansvarslös, att hon inte kan påräkna något stöd av honom, att han inte vill eller inte kan gifta sig med henne. Mycket ofta är hon direkt övergiven. Viktigt är dock att den sökande inte alltid behöver vara lämnad i sticket. Ofta Visar sig mannen bara likgiltig. Han låter henne bestäm- ma och fatta beslut. Hon försöker då först gissa sig till vad han i själva ver— ket vill. De unga abortsökande kvin— norna saknar i mycket stor utsträck- ning hjälpsalnhet och stöd från barna- fadern. I de fall barnafadern intar en positiv attityd till henne och gravidite- ten, försvinner hon i de flesta fall auto- matiskt från de abortsökandes skara.

Men det finns också fall, där barna- fadern uppenbarligen inte har något emot att havandeskapet fortsätter, men där kvinnan själv är mycket bestämd i sin strävan att få det avbrutet, kanske just motiverad av hennes förhållande till barnafadern. Hon kan ändå känna sig lurad eller besviken på honom. Han har kanske visat sig asocial, kriminell eller misskötsam med sprit eller också har hennes tycke för honom så små— ningom svalnat av andra skäl. Hon är inte längre kär i honom och vill inte ha barn med honom. Kanske hon [. 0. m. börjat känna avsmak för honom och är rädd att ett barn bara skulle fjättra henne fastare vid en person, som hon helst inte längre vill ha något att göra med.

En särställning intar otrohetsfallen. De är ju inte särskilt vanliga men kan gälla både gifta och ogifta kvinnor. I regel är kvinnorna då emotionellt starkt påverkade, dödsförskräckta vid tanken på att maken eller fästmannen skulle få för kvinnans

reda på vad som förekommit och lika- ledes ängsliga för att kanske förlora honom. De flesta undersökare synes vara eniga om att den sortens fall är mycket svåra att komma tillrätta med. Vanligare än dessa fall är de mera till— fälliga eller lösa förbindelserna hos ogifta, som också kan ledsagas av myc- ket svåra psykiska besvär. Motivväven är då ganska komplicerad, uppblandad med både konventionella inslag, besvi- kelse över partnern och praktiska, so- ciala eller ekonomiska aspekter.

Här finns för det första det rent kon— ventionella motivet, den sökande är rädd för skandalen att få barn utom äk- tenskapet. I många fall är det därvid konflikten med föräldrahemmet, som synes svårast. Hon är rädd att bli av- visad hemifrån och är så pass osjälv- ständig och hunden vid föräldrarna, att hon inte alls kan förstå, hur hon då skulle klara sig. I andra fall är relatio- nen till arbetsplatsen besvärligast. Den sökande kanske vet, att hon inte kan avskedas men hon står själv inte ut med trycket och skammen utan ser sig tvingad att sluta, om hon inte kan få abort. Denna motivgrupp är i många fall starkt emotionellt laddad. De unga kvinnorna kan vara fullkomligt oreson- ligt ångestfyllda och beredda till de mest desperata åtgärder hellre än ”stå där med skammen”.

Vid sidan om dessa huvudgrupper av motiv skymtar en rad andra mindre viktiga. I en del fall föreligger en obe- stämd och ofta ganska svåråtkomlig rädsla för graviditeten, för förloss- ningen, för barnet. Den kan ibland vara rationellt motiverad av en föregå- ende svår graviditet eller förlossning men är oftast irrationell, beroende på ett speciellt psykiskt konfliktläge hos kvinnan. I andra fall förekommer ock- så ängslan för att få missbildade barn eller för att sinnessjukdom eller alko-

holism skall gå i arv. I andra fall dokumenteras vid utfrågningen en mot- vilja mot barn och mot hushållsarbete, vars innersta rötter det kan vara myc- ket svårt att komma underfund med, men som kan ha resulterat i närmast panikartade reaktioner vid gravidite- ten.

Bland dessa mera ovanliga abortmotiv kan vidare omtalas åldersskillnad mel— lan parterna. Barnafadern anses kan- ske för ung eller för gammal. Det kan också hända att kvinnan själv anser sig vara för ung för att föda barn. Eller hon känner sig kanske för gammal och skäms över att de andra barnen skall få reda på att hon blivit gravid. Kvinnor som har fått barn omhändertagna av det allmänna kan vara utomordentligt ängsliga för att på nytt råka i en sådan situation. Adoptionen eller omhänder- tagandet av barnen för samhällsvård eller skyddsuppfostran var en svår på— frestning, som den sökande under inga förhållanden vill råka i på nytt.

Här har endast lämnats en provkarta på de motiv kvinnorna åberopar, när de söker abort. Vad som närmast frap- perar är den mångskiftande karaktären av dessa motiv. Det rör sig om alla möj- liga sociala och personliga bekymmer. I den mån de motsvaras av en objektiv verklighet, innebär det, att de sociala, psykologiska och medicinska svårighe- ter, som karakteriserar abortsituatio- nen, är utomordentligt brokiga och skiftande från fall till fall. Ur reform— synpunkt innebär detta att hela pro— blemet måste vara ytterligt svårbe- mästrat och besvärligt att komma till- rätta med.

Dominerande miljöfaktorer-

Då motivbildningen hos kvinnan är rätt svår att utreda och dessutom endast bristfälligt återspeglar de verkliga kau— salsammanhangen har i fortsättningen

gjorts ett försök att penetrera vissa objektiva miljöfaktorer, som dominerat de sökandes situation, i stället för att efterlysa deras egen attityd till dessa. Visserligen baserar sig upplysningarna om dessa dominerande miljöfaktorer alltjämt i stor utsträckning på kvinnor— nas egna uppgifter och är såtillvida i många fall förmodligen osäkra och mindre tillförlitliga. Man rör sig dock på ett något konkretare plan än vid en diskussion om motivbildningen hos de abortsökande.

För den fortsatta framställningen har i huvudsak stickprovsundersökningen på medicinalstyrelsens material legat till grund. I flera tidigare refererade undersökningar belyses samma fråge— ställningar. I stort sett synes de olika erfarenheterna överensstämma.

Vid bearbetningen av materialet har man gjort ett försök att finna den domi- nerande miljöfaktorn i varje särskilt fall. Ibland utgör miljöfaktorerna un- derlaget för de motiv, som kvinnan skjutit i förgrunden. Ibland har dock andra faktorer i miljön ansetts mer be- tydelsefulla än dem som kvinnan själv i första hand framhävt.

Självfallet är det ganska svårt att bland de många miljöfaktorer, som re- dovisats i ansökningshandlingarna, välja ut den viktigaste. Urvalet måste bli både subjektivt och godtyckligt. Det är också svårt att redovisa vilka riktlin- jer som följts, därför att man i varje en- skilt fall sökt avgöra vad som tett sig som den viktigaste faktorn i just det speciella fallet. Redovisningen bör dock kunna ge en viss föreställning om stor- leksordningen av de olika faktorernas betydelse för uppkomsten av abortsitua- tionen. Den bör också kunna ge en viss orientering över den sociala bakgrun- den till kvinnans ansökan om abort ( tabell 17).

Det kan inte undvikas att man vid en

Beviljade Ej beviljade Tvåläkar- nämnd- nämnd- fallen Dominerande miljöfaktorer ärenden ärenden % % % n=536 n=100 n=645 1. Ingen miljöfaktor av större betydelse .......... 12,1 9,0 58,5 Sociala faktorer 2. Bostadslöshet ............................. 2,1 5,0 0,5 3. Andra bostadssvårigheter ................... 3,2 1,0 1,1 4. Ekonomiska svårigheter .................... 14,9 17,0 10,7 5. För stor arbetsbörda ....................... 19,0 4,0 5,4 6. Stäckta studieplaner och arbetsmöjligheter 1,3 5,0 0,5 7. Barnafadern död ......................... 0,4 _ — 8. Kan ej ordna för barnet ..................... 0,4 2,0 0,2 9. Flyktingsituation .......................... 1,9 — 0,5 Konventionella faktorer 10. Rädsla för och hänsyn till föräldrarna, ej stöd i föräldrahemmet ......................... 3,2 7,0 1,9 11. Vanära o. d., konventionella skäl ............. 0,7 3,0 1,1 12. För gammal eller för ung ................... 0,4 — 0,2 13. Barnafadern för gammal eller för ung ......... — 0,3 Familjeförhållanden _ _ 14. Barnafadern alk—oholist, asocial, misskötsam. . . . 11,4 4,0 3,3 15. Trassel med svärföräldrar ................... 0,4 — — 16. Olyckliga familjeförhållanden för övrigt ....... 5,0 6,0 3,1 17. Skilsmässofall ............................. 4,5 5,0 1,2 nig Erotiska förhållanden 18. Övergiven av barnafadern .................. 5,2 7,0 2,8 19. Konflikt med barnafadern (kan eller vill inte gifta sig etc.) .................................. 3,0 12,0 2,6 20. Lös eller tillfällig förbindelse ................ 3,7 1,0 1,7 21. Våldtäkt eller pat. under 15 år ............... 0,4 »— _ 22. Endera gift med annan, otrohet .............. 5,4 10,0 4,3 23. Patienten asocial, lösaktig, prostituerad etc. . . . . 1,5 2,0 —

sådan gruppering gör våld på materia- let. Vissa tämligen vanliga faktorer ter sig skenbart ovanliga därför att de är kombinerade med andra, som har tett sig viktigare. Så är t. ex. de konventio- nella faktorerna betydligt vanligare än vad som framgår av tabellen. De har emellertid i de enskilda fallen ofta till- mätts mindre betydelse vid samtidig förekomst av t.ex. motsättningar till föräldrarna eller till barnafadern, lös eller tillfällig förbindelse etc. Man får således tänka sig, att ett Visst konven- tionellt tryck är aktuellt för de flesta ogifta kvinnor, som söker abort, även

om andra faktorer kan betyda mera för deras framställning om havandeskapets avbrytande.

Det framgår bl.a. av tabellen, att det bland tvåläkarfallen är ganska vanligt, att någon speciell miljöfaktor inte upp- givits i intyget. Det beror naturligtvis på att sjukdomen varit viktigast. Det kan ju också hända, att vissa miljöfak- torer verkat försvårande på situationen utan att läkaren omnämnt dem i inty- get. Det medför emellertid, att de olika miljöfaktorerna nästan genomgående visat lägre frekvens bland tvåläkarfal- len än bland nämndärendena.

Beviljade nämndärenden i % Tvåläkarfalli % Städer _. Städer M'l"'f kto med över Ovriga Lands- med över Övriga Lands— * 110 a r 100 000 städer bygden 100 000 städer bygden invånare invånare 11 = 206 11 = 178 11 = 148 11 = 215 n = 208 11 = 216 l Sociala faktorer .......... 38,3 40,4 53,4 16,3 , 18,3 ] 22,2 Konventionella faktorer ..... 2,4 5,1 5,4 5,6 3,4 i 1,4 Familjemotsättningar ....... 24,3 22,5 16,2 10,2 8,7 4,2 Erotiska förhållanden ...... 25,2 17,4 12,2 19,1 9,1 1 5,6 Inga miljöfaktorer av större betydelse ............... | 9,7 14,6 12,9 48,8 60,6 [ 66,7

De övriga miljöfaktorernas betydelse framgår av tabellen.

Några olikheter beträffande de olika miljöfaktorernas fördelning i geogra- fiskt hänseende kan inte påvisas. Där- emot föreligger ett visst samband med agglomereringen (tabell 18). Sålunda ökar de sociala faktorerna i betydelse samtidigt med att agglomereringen min- skar. De spelar störst roll på landsbyg- den. Den viktigaste anledningen härtill tycks vara den stora arbetsbördan i fa- miljerna, som avgjort skjuts i förgrun- den vid landsbygdsfallen. Frekvensen av denna miljöfaktor bland nämndären— dena uppgår i städerna till 15 % men på landsbygden till ca 30 %. För andra sociala faktorer tycks sambandet med agglomereringen inte vara så framträ- dande.

Däremot förefaller familjemotsätt- ningar och erotiska konflikter vara vanligast i storstäderna, mindre i öv- riga städer och lägst på landsbygden. De konventionella faktorerna visar ingen bestämd relation till agglomere- ringen. Påpekas kan slutligen att sär- skilt bland tvåläkarfallen synes antalet, där inga miljöfaktorer angivits, tillta med minskad agglomerering.

Som väntat är miljöfaktorernas för- delning bland gifta och ogifta mycket olika (tabell 19). Vissa miljöfaktorer förekommer praktiskt taget uteslutande

bland gifta och andra endast hos ogifta. De sociala faktorerna är således mycket vanligare bland gifta än bland ogifta. Det är framför allt de ekonomiska svä- righeterna och arbetsbördan som orsa- kar denna skillnad. Detta kan bero på att de ekonomiska svårigheterna anses vara en mindre betydelsefull faktor för de ogifta än exempelvis barnafaderns opålitlighet eller liknande. Den stora arbetsbördan bland de gifta samman- hänger naturligtvis främst med skötseln av barnen och hushållet. Bland de ogifta tycks de sociala svårigheter, som oftast ansetts dominera, vara bostadslöshet, hinder för fortsatta studier och lik- nande.

Även familjemotsättningarna domine- rar bland de gifta. Att det förekommer ett och annat ströfall även bland ogifta och förut gifta beror på att en del av dem är samboende. Barnafadern har i sådana fall varit alkoholist, asocial eller misskötsam. Bland ogifta är det däremot betydligt vanligare med konventionella faktorer och erotiska konflikter. Det är framför allt konflikten med föräldrarna, som ibland varit så svår, att det före- fallit berättigat att rubricera den som dominerande miljöfaktor. Största rollen för de ogifta synes emellertid de ero- tiska konflikterna spela. De är både bland ogifta och förut gifta den domi- nerande miljöfaktorn. Det är den som

Beviljade nämndärenden Tvåläkarfall Miljöfaktor Gifta Ogifta Förut gifta Gifta Ogifta Förut gifta i % i % i % i % i % i % n=380 n=150 n=41 n=463 n=144 n:37 Sociala faktorer ........... 52,4 14,8 36,6 23,3 5,6 i 18,9 Konventionella faktorer ..... 0,5 16,5 4,9 0,4 12,5 5,4 Familjemotsättningar ....... 28,7 3,5 2,4 9,7 2,1 2,7 Erotiska förhållanden ...... 3,9 57,4 53,7 3,0 31,5 40,5 Inga miljöfaktorer av större betydelse ............... 14,5 7,8 2,4 63,5 48,6 32,4 !

1 I denna tabell har olikheten mellan gifta och ogifta signifikansbedömts med gå på vanligt sätt. Olikheten mellan ogifta och förut gifta har därefter undersökts för sig. Faktorerna har därvid sam- manslagits till fyrfältstabeller. De erhållna signifikanserna är ganska svaga. Sannolikheten för att olikheten mellan ogifta och förut gifta skulle bero på en slump överstiger således något 0,01.

gör att miljöfaktorer över huvud taget synes spela en större roll för ogifta och förut gifta än för gifta.

Bland nämndärenden synes de so- ciala miljöfaktorerna även vara betyd- ligt vanligare bland äldre än bland yngre kvinnor (tabell 20). Familjemot- sättningar tycks föreligga ungefär i samma utsträckning både bland äldre och yngre kvinnor. De konventionella faktorerna och erotiska konflikterna är däremot påtagligt vanliga bland de yngre.

En närmare analys av de olika fak— torerna visar, att det framför allt är den större arbetsbördan i hemmen, som gör de sociala faktorerna vanliga bland äldre kvinnor, medan det är konflikterna med föräldrarna, som gör de konventionella faktorerna så pass vanliga bland yngre kvinnor. Otrohet synes vara ungefär lika vanlig bland äldre som yngre kvinnor,

åtminstone bland nämndärendena. Att de erotiska förhållandena spelar större roll för yngre än för äldre synes framför allt bero på konflikter med barnafadern samt förekomsten av lösa och tillfälliga förbindelser.

I tabell 21 har redovisats de olika mil- jöfaktorernas fördelning på yrkesut- övande och icke yrkesutövande kvin- nor. Konventionella faktorer och ero- tiska konflikter är påtagligt vanligare bland yrkesutövande än bland icke yr- kesutövande. Det tycks gälla flertalet av de faktorer, som sammanförts under dessa huvudrubriker. Otrohet, dvs. att endera parten är gift med en annan, är således mycket ovanlig bland ej yrkes- utövande kvinnor. Bland nämndären- dena förekommer bara 3 sådana fall mot 26 bland yrkesutövande och bland tvåläkarfallen finns bara 5 otrogna

Tabell 20. Miljöfaktorer och ålder

Beviljade nämndärenden Tvåläkarfall

Miljöfakta 15—29 år 30—49 år 15—29 år 30—49 år i % i % i % i % n=238 n=298 n=294 n=351 Sociala faktorer .................. 35,7 49,0 15,6 21,9 Konventionella faktorer ............ 7,6 1,7 4,8 2,3 Familjemotsättningar .............. 21,0 21,5 5,1 9,7 Erotiska förhållanden ............. 26,9 13,1 17,0 6,8 Inga miljöfaktorer av större betydelse 8 8 14,8 57 5 9 3

Beviljade nämndärenden Tvåläkarfall

Yrkes- Ej yrkes- Yrkes- Ej yrkes-

Miljöfaktor utövande utövande utövande utövande

kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor i % i % i % i % n=233 n=300 n=249 n=382 Sociala faktorer .................. 30,0 53,7 18,5 20,2 Konventionella faktorer ............ 7,7 1,3 8,4 0,3 Familjemotsättningar .............. 18,0 24,0 12,9 4,2 Erotiska förhållanden ............. 38,2 4,0 25,3 2,6 Inga miljöfaktorer av större betydelse 6,0 17,0 34,9 73,0

hemmakvinnor mot 23 otrogna yrkes- kvinnor trots att yrkeskvinnorna är något färre till antalet än hemmakvin- norna.

Däremot synes åtminstone bland nämndärendena de sociala faktorerna vara vanligare bland hemmakvinnorna än bland yrkeskvinnorna. Framför allt är det de ekonomiska svårigheterna och arbetsbördan i hemmet, som medför olikheten. Anmärkningsvärt är emeller— tid, att miljöfaktorerna sammanlagt sy- nes spela en mindre roll för hemma- kvinnorna än för yrkeskvinnorna. Det måste vara ett uttryck för den mera komplicerade sociala situation som yr- keskvinnorna befinner sig i och vid vil— ken en graviditet därför medför större svårigheter av olika slag än för hemma- kvinnorna. Bland hemmakvinnorna är i gengäld förekomsten av somatisk sjuk-

dom en viktigare orsak till abort än bland yrkeskvinnorna.

Mellan olika grupper av yrkesutövan— de kvinnor kan inte påvisas någon så— ker olikhet beträffande miljöfaktorerna. Med hänsyn till barnafädernas yrken och socialgruppsfördelning synes det vara vanligare med ekonomiska svårig- heter i socialgrupp III än i socialgrupp I och II.

Som väntat visar sig de sociala fak- torerna allt viktigare med stigande barnantal (tabell 22). Särskilt blir de ekonomiska svårigheterna och den stora arbetsbördan vanligare. När det är många barn i familjen förekommer i själva verket endast två dominerande miljöfaktorer, nämligen stor arbets- börda för hustrun och alkoholiserad, asocial eller misskötsam make.

Både konventionella faktorer och ero-

Tabell 22. Miljöfaktorer och barnantal

Beviljade nämndärendeni % Tvåläkarfall i % . Inga 1—3 4—6 7—13 Inga 1—3 4—6 7—13 Miljofaktor barn barn barn barn barn barn barn barn n=97n=283n=124n=32n=145n=38n=95n=20 Sociala faktorer . . . . 12,4 40,6 60,5 90,6 4,8 16,2 48,4 40,0 Konventionella fakto- rer ............. 16,5 2,1 0,8 —- 11,0 0,8 —— —- Familjemotsättningar 6,2 27,9 21,0 9,4 2,8 9,7 7,4 5,0 Erotiska förhållan- den ............ 56,7 14,5 5,6 — 26,9 8,9 1,1 —— Inga miljöfaktorer av större betydelse . . 8,2 14,8 12,1 -— 54,5 64,4 43,2 55,0

tiska konflikter minskar däremot påtag- ligt vid stigande barnantal. De är ovan- liga redan när barnantalet överstiger tre. Familjemotsättningar är däremot tämligen ovanliga vid barnlöshet, van- ligast vid måttligt antal barn och mins- kar sedan snabbt vid högre barnantal.

Med hänsyn till förbindelsens art är det självklart, att erotiska förhållanden är den dominerande miljöfaktorn för gifta kvinnor, som blivit gravida med annan än maken. Anmärkningsvärt är däremot, att sociala faktorer är så pass vanliga även bland dem. Bland andra gifta dominerar helt de sociala fakto- rerna oeh familjemotsättningarna. För de ogifta (tabell 23) är det mest påtag- liga, att de sociala faktorerna avtar i betydelse ju lösare förbindelsen är. För övrigt varierar de olika faktorerna rätt oregelbundet. Några olikheter, som till- låter säkra slutsatser, kan inte påvisas.

Av tabell 24 framgår, att i den mån det finns några miljöfaktorer av bety- delse vid de somatiska sjukdomstill— stånden hos abortsökande, är dessa fak- torer i regel av socialt slag. Det före— kommer också en del familjemotsätt- ningar. Detsamma gäller i stort sett ut- tröttningstillstånden, där också de so- ciala faktorerna dominerar följda av familjetrassel. Det är en påtaglig olik- het mot gruppen psykiska insufficiens— tillstånd o. dyl., där även konventionella faktorer och erotiska konflikter spelar en betydande roll. Sådana faktorer är också viktiga vid oligofreni och psyko- infantilism.

Diskussion kring förskjutningama av kliente- lets sammansättning

I diskussionen kring abortfrågan har upprepade gånger gjorts gällande att möjligheten att få legal abort kommit vissa kategorier kvinnor, som eljest aldrig skulle ens ha reflekterat på den utvägen, att söka få havandeskapet av—

brutet. Det är sannolikt att detta i viss utsträckning är riktigt. All erfarenhet bestyrker, att särskilt gifta och barn— rika kvinnor, s.k. utsläpade mödrar, ytterst sällan lät avbryta havandeska- pet, så länge endast illegala utvägar stod till buds. Visserligen fanns redan 1938, när abortlagen infördes, en möj- lighet att få legal abort, men den ut- nyttjades i mycket ringa utsträckning. Eftersom den totala abortfrekvensen inte ökat utan synes vara oförändrad eller kanske t.o.m. visar en långsamt sjunkande tendens, måste denna ut- veckling innebära, att samtidigt andra kategorier av kvinnor, som rekryterat det illegala abortklientelet, numera är i avtagande. Utredningen anser dock inte, att en sådan förändring av klientelets struktur är en utveckling till det sämre. Just för kategorin utsläpade mödrar är ju abort ofta synnerligen väl motiverad båda av mänskliga hänsyn och medi— cinska skäl.

Sammanfattningsvis kan sägas, att abortklientelet av allt att döma genom- går en långsamt skeende förändring. Den stigande frekvensen legala aborter synes medföra en långsam nedgång av de illegala aborterna. Den totala abort- volymen synes dock inte undergå några mera markanta förändringar. Överblic- kar man en längre tidsperiod är det dock möjligt att även den har minskat något sedan 1930-talet (jfr bilaga II 5. 234).

Fördelningen av aborterna på olika delar av landet synes också undergå vissa förändringar. Närmast verkar det som om —— frånsett storstäderna —— det skulle ske en viss utjämning av skillna- derna i abortfrekvens mellan olika landsändar. Bland det legala klientelet ökar antalet gifta kvinnor mest, medan det illegala alltmer kommit att domine- ras av ogifta kvinnor. Förändringen i ålderssammansättningen är mindre

Tabell 23. Miljöfaktorer och förbindelsens art

Beviljade nämndärenden Tvåläkarfall 1

Gifta Endera Ogifta, Ogifta, Ogifta, Ogifta, Gifta Endera Ogifta, Ogifta, Ogifta, Miljöfaktor med gift med sam— sällskap sällskap tillfällig med gift med sällskap sällskap tillfällig

varandra annan boende mer än mindre än för- varandra annan mer än mindre än för-

6 mån. 6 mån. bindelse 6 mån. 6 mån. bindelse "% i% i% i% i% i% i% i% i% i% i%

n=358 n=38 n=18 n=51 n=20 n=38 n=449 n=27 n=46 n=14 n=21

0 0 10,5 24,1 0 0 18,4 0 4 5,0 —— 9,8 5 0 68,4 0 2

Sociala faktorer .... . . .. 54,5 13,2 38,9 2 19 6 — Konventionella faktorer . . 0,3 5,3 — 1 26,1 35.7 Familjemotsättningar . . . . 29,6 7,9 4 3 Erotiska förhållanden . . . 0,6 68,4 5 , Inga miljöfaktorer av

större betydelse . . . . . .. 15,1 5,3 —- 7,8 —— | 2,6 65,5 j -— 10,9 —— —-

39,1 64,3 90,5

1 Ogifta samboende bland tvåläkarfallen omfattar blott 4 fall och har icke fördelats.

Tabell 24. Miljöfaktorer och olika sjukdomsgrupper1

Beviljade nämndärenden Tvåläkarfall

Uttrött— Sinnes- Psyko- Psykiska Uttrött- Sinnes- Psykiska _ Somatisk nings- sjukdom Oligofreni infan- avvikelser Somatisk nings- sjukdom avvikelser

Mlllofaktor sjukdom tillstånd och ence- tilism o.d. sjukdom tillstånd och ence- o.d.

o. d. phalopati o. d. phalopati i % i % i % i % i % i % i % i % i% i %

n=52 n=102 n=40 [(=—48 n=35 n=235 n=388 n=45 n=20 n=184

71,1 25,0 10,3 16,8 35,9 12,0

Sociala faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . 53,8 73,5 34,1 33,3 28,6 34, Konventionella faktorer . . . . . — — 2,4 6,3 17,1 5 Familjemotsättningar . . . . . . . . . . . . . 17,3 2,5 24,4 12,5 17,1 2 Erotiska förhållanden . . . . . . . . . . . . 1,9 2,9 14,6 39,6 ' 34,3 2 Inga miljöfaktorer av större betydelse 26,9 1,0 24,4 8,3 2,9 1

CQv—t 9 0 5, 0 3 0, 2,3 13,3 5. 0 8 0, 7 6 0, OOOHO

v-AQ' 59. in H

1 Vid signifikansbedömningen av denna tabell har sammanförts sociala faktorer och familjemotsättningar å ena sidan och konventionella faktorer och erotiska förhållanden å den andra. På grund av den ringa frekvensen har det också varit nödvändigt att föra samman vissa av diagnoserna.

markant, men vissa data tyder på att en lätt förskjutning av klientelet till yngre åldrar pågår. Dessutom kan det antas, att det sker en strukturell för- ändring även på det viset, att det legala abortklientelet i ökad utsträckning re- kryteras bland skikt, som tidigare mera sällan sökt illegal abort, t.ex. ”utslä- pade mödrar”. Man får dock även anta, att tillkomsten av rådgivningsbyråerna med deras kuratorer medfört, att en del kvinnor kan få sådan hjälp, att de fin- ner sig i att avstå från havandeskapets avbrytande. Det är sannolikt, att dessa framför allt rekryteras bland de yngre och mindre utslitna kvinnorna.

Det är vanskligt att uttala sig om an- ledningarna till de förändringar av abortklientelets struktur, som tydligtvis pågår. Det är härvid av mindre intresse att endast studera det legala klientelet, som ju annars står i rampljuset och är föremål för ständiga kommentarer. Det illegala klientelet förändras tydligen också, men detta beaktas föga i den all- männa diskussionen.

I diskussionen har ofta gjorts gällan- de, att anledningen till den starka steg- ringen av den legala abortfrekvensen var lagändringen 1946 med införandet av den s.k. förutsedda svagheten som indikation. Det är dock tydligen inte riktigt. Stegringen satte in betydligt tidigare, redan 1944, i full utsträckning.

Anledningen till att stegringen nu synes ha avstannat, trots att ett mycket stort antal kvinnor ännu söker och er- håller illegal abort är svår att närmare analysera. Det illegala abortklientelet tycks ju fortfarande vara större än det legala. En förklaring till det stora an- talet illegalaborterade torde vara att abortlagens indikationer inte täcker dessa kvinnors situation. Att vidga in— dikationerna och ge dessa kvinnor ökad möjlighet att få legal abort torde vara en diskutabel utväg, som det för övrigt

inte ingår i utredningens uppdrag att pröva.

Det allvarligaste förhållandet är, att flertalet av dessa kvinnor troligen går direkt till illegala abortörer utan att ens låta sin sak prövas av samhällets organ. De får då inte heller tillgång till den hjälpverksamhet, som kanske i en del fall skulle kommit dem att finna abort mindre tvingande. Anledningen härtill är inte blott bristen på rådgivningsby- råer på en del håll. Den högsta illegala abortfrekvensen finner man alltjämt i Stockholm, där rådgivningsbyrån för abortsökande är väl inarbetad. Vissa er- farenheter talar för att en del kvinnor drar sig för att vända sig till rådgiv- ningsbyråerna, emedan de är rädda för att bli ”övertalade” att föda barnet. En del torde också finna den dubbla pröv- ningen på byrån och i medicinalstyrelsen med därav orsakad väntetid alltför på- frestande och föredrar den direktare och för dem mindre ovissa utvägen att vända sig till en abortör.

Tydligen är det nödvändigt att man vid utformandet av den abortprofylak- tiska apparaten tar största möjliga hän- syn till det kvarstående illegala klien- telet och söker utforma åtgärderna på ett sätt som undan för undan vidgar verksamheten till att förebygga allt fler och fler kvacksalvaraborter.

Inrättandet av byråer på flera platser måste rimligtvis medföra en stegring av den legala abortfrekvensen utöver nuvarande nivå. Man bör emellertid då också kunna räkna med en nedgång av det illegala abortklientelet. Det finns ingen anledning att omedelbart vänta en nedgång i den totala abortvolymen, men en förskjutning från illegala till legala aborter utgör icke desto mindre ur medicinska och mänskliga synpunk- ter en förbättring av situationen. För att effektivt sänka den totala abortvo- Iymen krävs en process på längre sikt.

Genomgången av abortklientelets för- hållanden visar otvetydigt, att det råder en betydande skillnad mellan olika grupper av abortsökande kvinnor både beträffande förekomsten av sjukdomar och miljöfaktorer av olika slag. Detta är av största betydelse vid utformandet av den abortprofylaktiska organisatio— nen. Det tarvas olika åtgärder för att hjälpa en kvinna i en abortsituation, exempelvis om hon lider av somatisk sjukdom, psykiska störningar, eller om miljösituationen domineras av sociala eller ekonomiska bekymmer eller de personliga relationerna till barnafadern träder i förgrunden.

Analysen av abortklientelets hälso- tillstånd och sociala struktur visar ock- så, att det finns ett mycket stort antal abortsökande kvinnor, för vilka det tills vidare ter sig ganska svårt att finna någon hjälp. Det finns först och främst den stora gruppen kroniskt sjuka, de- bila eller mera grovt efterblivna kvin- nor samt ärftligt belastade. I det Göte- borgsmaterial, som redovisas av Sjö- vall (Sv. Läkartidn. 1952: 28) anges dessa fall uppgå till 45,7 % av samtliga abortsökande, och de skall ha utgjort 70,7 % av samtliga beviljade abortfall. För denna grupp har man, framhåller Sjövall, ”små möjligheter att pressa ner abortfrekvensen”.

En annan grupp av kvinnor, för vilka man för närvarande har mycket svårt att finna lämpliga utvägar, är som tidi- gare antytts de emotionellt ytterst lad- dade, upprivna och desperata kvinnor, som befinner sig i otrohetssituation, un- der svårt konventionellt tryck eller i akuta erotiska svårigheter med barna- fadern. Det är den kategorin som Lind- berg (Sv. Läkartidn. 1948:29) i över- ensstämmelse med flera andra undersö- kare funnit svårast att hjälpa tillrätta. I hans material hade över en fjärdedel

av dessa kvinnor illegalaborterat efter en avslagen abortansökan, medan cirka en sjättedel av kvinnor med framför allt familjära konflikter och ungefär en tiondel av de kvinnor, där rent sociala bekymmer och kraftlöshet dominerat, låtit företa illegal abort efter avslag. Den allmänna erfarenheten — redovi- sad även i efterundersökningarna —— är, att de lättaste fallen att komma tillrätta med är kvinnor med ekonomiska och andra sociala bekymmer. Kuratorerna har trots de otillräckliga resurser, som samhället för närvarande ställer till förfogande, vissa möjligheter att hjälpa dem som inte längre är ovilliga att föda sitt barn. I denna kategori återigen finns det en betydande grupp, som på grund av trötthet, slitenhet eller svåra somatiska sjukdomar kan vara föga läm- pade att gå fram med barnet och som därför tills vidare utgör en ganska resi- stent grupp vid samhällets ansträng- ningar att pressa ner abortfrekvensen. Det är dock intet tvivel om, att det i många fall skulle gå att låta sådana kvinnor fullfölja havandeskapet, om det blott vore möjligt att samtidigt bereda dem den mest avancerade medicinska behandling och att företa alla önskvär- da förbättringar av deras miljöförhållan— den. Den moderna medicinska utveck- lingen har lett till, att det enligt många läkares uppfattning inte längre i och för sig behöver vara nödvändigt att av- bryta havandeskapet ens vid allvarliga hjärtsjukdomar, svår tuberkulos m.m. Kan de gravida kvinnorna få ordentlig skötsel, beredas full vila under lång tid, eventuellt på sjukhus, och behandling av de bästa specialisterna behöver ris- kerna, anses det, vid havandeskapets fullföljande inte vara särskilt stora (se t.ex. Ask-Upmark Sv. Läkartidn. 1953: 9). Dessa erfarenheter är ju myc- ket viktiga och uppmuntrande. De måste stimulera till ökade ansträng—

ningar att försöka ordna de sociala för- hållandena så att alla sjuka, slitna och tröttkörda gravida kvinnor kan få kom- ma i åtnjutande av sådan behandling och omvårdnad. Den kan tydligtvis i . många fall, särskilt med hänsyn till den

då stegrade arbetsbördan, vara behöv- ligt även lång tid efter förlossningen. överväganden av detta slag i anslut- ning till analysen av abortklientelets struktur visar således ytterligare pro- blemets svårbemästrade karaktär. Man kan inte vänta sig några snabba re- sultat vid ett reformarbete. Som tidi- gare framhållits visar också den totala abortfrekvensen en anmärkningsvärd konstans. I själva verket torde abortfrå- gan intimt sammanhänga med samhäl- lets allmänna sociala struktur. Detta gäller inte bara vårt land utan är en tes av allmän giltighet. Det torde behövas mycket långtgående reformer av både socialt och social-psykologiskt slag för att avgörande framgångar skall kunna vinnas i kampen mot aborterna. Det bör särskilt understrykas, att en minskning av de legala aborterna inte i och för sig behöver innebära ett framsteg. Som tidigare diskuterats förhåller sig troligt- vis den illegala och lega abortfrekven- sen till varandra som två kommunice- rande kärl. Sjunker det i det ena kärlet, stiger det i det andra. Det är ändå till Sist kvinnan själv, som avgör, om hen-

nes havandeskap skall avbrytas. Vid av- slag finns alltjämt möjligheter för hen- ne att få illegal abort.

Utredningen har härmed velat under- stryka den komplicerade karaktären av abortfrågan. Man skall inte vänta sig några lättköpta framgångar. Man vin- ner också föga genom en upprörd debatt i frågan. Det behövs en saklig analys av detaljproblemen på det reformato- riska planet, ett långt och mödosamt arbete som ännu nätt och jämt begynt. Utredningen hyser inte tvivel om att det skall vara möjligt att minska den totala abortfrekvensen högst Väsentligt. Bland orsaksfaktorerna finns många, som bör vara väl tillgängliga för social profylax och terapi. Men arbetet kommer att ta avsevärd tid och kräva uthållighet och energiska insatser av dess företrädare. Vinsten med den hittills utformade abortprofylaktiska organisationen är att man fått kontakt med en stor del av abortklientelet, skapat möjlighet för många kvinnor att föda sina barn, räd- dat många från kvacksalvarnas fram- fart samt åstadkommit en viss omstruk- turering av klientelet som det vill synas i rätt riktning. Som tidigare framhål- lits finns ju också faktorer, som talar för att den totala abortfrekvensen så småningom börjar gå ned. På den punk- ten kan man dock inte uttala sig med någon säkerhet.

Utredningen har i sina direktiv erhållit uppdrag att göra en analys av hur de olika i abortlagen angivna indikationer- na för legal abort under årens lopp tillämpats. Detta framstår som en sär- skilt angelägen uppgift, eftersom det i diskussionen kring abortfrågan från en del håll gjorts gällande, att den medi- cinskt-sociala indikationen (svaghet) och speciellt den 1946 nytillkomna so— cialmedicinska indikationen (förut— sedd svaghet) tillämpats på ett sådant sätt och i sådan omfattning, att man här har att söka orsaken till den kraf- tiga ökningen av antalet legala aborter. Utredningen, som på annat håll i betän- kandet (s. 77) tar ställning till frågan om ett eventuellt samband mellan till- komsten av den social-medicinska indi- kationen och ökningen i abortfrekven- sen, lämnar här nedan en översikt över tillämpningen av de olika indikationer- na och en analys av principerna här- för.

Att på grundval av det tillgängliga statistiska materialet göra en tabellarisk uppställning över denna utveckling med anspråk på fullständig exakthet är icke möjligt. Källorna härför är icke pri- märmaterialet — ansökningshandling- arna i medicinalstyrelsen, respektive tvåläkarutlåtandena _ utan de uppgif— ter om antalet verkställda legala abor- ter som ingår i Sveriges Offentliga Sta- tistik (S. 0. S.), Allmän Hälso- och Sjuk- vård. Då man i denna statistik, där två- läkarfallen ingår, icke skiljer på den

FEMTE KAPITLET

Indikationerna vid legal abort

medicinska och den medicinskt sociala indikationen, har den av utredningens läkarledamöter, som tidigare varit ord- förande i socialpsykiatriska nämnden, genomgått de diagnoser, som i Allmän Hälso- och Sjukvård angivits som skäl för operationstillståndet och ur dessa sökt få fram en uppdelning av indika- tionerna i enlighet med socialpsykia- triska nämndens praxis.

Resultatet härav återges i tabell 25. Av tabellen framgår, att indikationen svaghet fått en alltmer ökad betydelse, medan antalet aborter på sjukdom eller eugenisk indikation procentuellt mins— kat. Abort på indikationen förutsedd svaghet har förekommit i allt större antal.

Även andra uppgifter om fördelning— en av de utförda legala aborterna på de olika indikationerna kan anföras. I tabell 26 redovisas stickprovsundersök- ningen av handlingarna i medicinalsty- relsen 1950.

Mer än 60 % av tvåläkarintygen har sålunda utfärdats när indikationen sjukdom eller kroppsfel föreligger. Där- emot förekommer de mera sparsamt vid svaghet. När det gäller ärenden som av- gjorts i socialpsykiatriska nämnden, är förhållandet däremot det omvända.

Slutligen har två av utredningens ledamöter, tidigare ordförande (tabell 27) och ledamot (tabell 28) i socialpsy— kiatriska nämnden, genomgått sina pro- memorior över ärendena och besluten vid de nämndsammanträden, som de bevistat under första halvåren 1949 och

År Antal fall Sjukdom, S a 11 t | kroppsfel v g e 1940 506 71,9 3,4 1941 496 65,1 1,6 1942 568 56,0 2,1 1943 703 58,1 2,3 1944 1 088 58,9 2,5 1945 1 623 65,9 5,9 1946 2 378 1947 12 079 57,2 21,8 1948 21 991 45,5 36,8 1949 5 503 36,3 47,1 1950 5 889 30,2 50,7

Därav i procent Fgåzåslfåd Eugenisk Humanitär

—— 23,7 1,0 — 33,3 — — 40,5 1,4 —— 38,4 1,2 —— 37,7 0,9 — 27,3 0,9

Uppgifter saknas 2,2 18,2 0,6 2,6 14,8 0,3 4,4 11,9 0,3 9,6 9,2 0,3

1 Avser tiden 1/1—19/8 1947. 2 Av hela antalet verkställda aborter 4 585 har endast 1 991 bearbetats av medicinalstyrelsen.

1952 och därefter gjort följande upp— ställningar över antalet på indikationen svaghet, resp. förutsedd svaghet bifall- na ärenden.

Redogörelse

I den ovan nämnda stickprovsunder- sökningen av 1950 års material (tabell 26) har de i socialpsykiatriska nämn- den behandlade abortansökningarna fördelats efter indikationer. Följande fakta i fråga om indikationernas för- delning kan hämtas ur detta material.

Hemort

Indikationerna i såväl tvåläkarfallen som nämndärendena är tämligen jämnt fördelade på de olika länen. Avslag sy- nes jämförelsevis ofta förekomma på ansökningar från Stockholms stad —— 23,3% mot 11,5 % i övriga delar av landet — men för övrigt kan några mar-

kanta avvikelser i detta hänseende knappast iakttas. I något enstaka fall kan dock en viss indikationsgrupp vara starkt eller svagt representerad. Sålun- da omfattar i Göteborg indikationen svaghet ej mindre än 64 % av samtliga beviljade ansökningar, vilket dock på grund av det begränsade antalet fall skulle kunna bero på en tillfällighet. Nämndfall och tvåläkarärenden synes förekomma i ganska skiftande utsträck- ning på olika håll i landet och detta återverkar på indikationernas fördel- ning, då tvåläkarintygen endast utnytt- jas för vissa abortfall. Av stickprovs- undersökningen framgår att antalet två- läkarfall i förhållande till antalet nämndärenden är relativt stort i övre Norrland, i Södermanlands län och i Malmöhus län. Inom vissa områden är däremot tvåläkarfallen påfallande fåta- liga. Så är förhållandet i Göteborg, i

Tabell 26. Indikationerna för beviljande av abort enligt stickprovsundersökningen

Därav i procent

Antal fall

Sjukdom, Förutsedd .

kropps fel Svaghet svaghet Arvsrlsk Nämndärenden ........ 536 15,9 62,3 10,3 11,6 Tvåläkarutlåtanden ..... 645 61,9 38, 7 0,4 -—

Avslagna eller remitterade

År Genomgångna

Därav i procent på indikationen

förutsedd svaghet

Bifallna

svaghet

1949 | 1952

1414 157 804 171

1 257

50.6 4. 633 0

1 52,1 1 ,3

Uppsala län och i Gävleborgs län. Även i östergötlands län och i Malmö är två- läkarfallen jämförelsevis få.

Orsaken härtill torde vara dels att abortbyråer icke finnes överallt i lan— det och dels att praxis är skiftande. Att tvåläkarintygen på vissa håll använ- des i högre grad än på andra torde framför allt bero på läkarnas benägen— het att utfärda tvåläkarintyg vid kroppslig sjukdom i stället för att i så- dana fall underställa ärendet medici- nalstyrelsen. Sålunda har i stickprovs- undersökningen medicinalstyrelsen icke i något fall ställt indikationen sjukdom beträffande abortsökande från Övre Norrland, där antalet tvåläkarintyg är relativt stort.

Av uppgifterna om abortfrekvensen framgår att intet säkert samband före- ligger mellan den absoluta abortfre- kvensen och antalet tvåläkar- respek- tive nämndärenden i de olika länen.

Indikation och befolkningstäthet

Sökande från städerna får oftare av- slag på sin abortbegäran än de, som är bosatta på landsbygden. Sålunda före- kommer avslag på ansökningar från städer med över 100 000 invånare i 19,5 %, från övriga städer i 14,1 % och från landsbygden i 8,4 %.

Däremot är vid bifall på abortansök- ning de olika indikationernas fördel- ning på storstad, övriga städer och landsbygd ganska jämn. Den enda säkra avvikelse, som kan konstateras, är att ett större antal fall med indikationen

svaghet förekommer på landsbygden och i storstäderna än i de mindre stä— derna. Bland de fall, som beviljats abort på indikationen svaghet, kan man ob- servera den — troligen ganska betydel- sefulla — omständigheten, att typen uttröttningstillstånd, ”utsläpad kvinna”, klenhet m.m. (fysisk svaghet) är van- ligast på landsbygden med frekvensen 28,9 % av antalet bifallna mot 14,1 % i storstäderna (jfr tabell 12). Däremot är typen psykiskt avvikande, neurotiskt tillstånd, insufficiens (psykisk svaghet) vanligare i storstäderna med frekven- sen 54,3 % mot 30,9 % på landsbygden.

Förekomsten av tvåläkarfall visar en ganska tydlig förskjutning. Av samtliga nämndärenden har 41,0 % inlämnats från storstäderna och endast 26,4 % från landsbygden. Motsvarande siffror beträffande tvåläkarintygen är i båda fallen 33,3 %. Dessa är således vanli- gare på landsbygden än i städerna, sär- skilt de större städerna. Sannolikt be- ror detta på en benägenhet att i städer- na, speciellt i storstäderna överlämna bedömandct av en vabortansökning till medicinalstyrelsen även i fråga om fall, som skulle kunna avgöras genom två- läkarintyg. Orsaken kan också vara en anhopning i de större städerna av svår- bedömbara fall, vilka i stor utsträck- ning handlägges på rådgivningsbyrå- erna. Till följd av den lägre legala abortfrekvensen på landsbygden blir de klara somatiska fallen där jämförelse- vis vanligare, vilket är ägnat att bidra till ett relativt större antal tvåläkarfall.

Tabell 28. Enligt ledamotens pm

År Genomgångna Avslagna eller remitterade

Därav i procent på indikationen Bifallna f" t dd om se svaghet svaghet

1949 1 073 114 1952 1 065 263

959 48,4 5,3 802 49,7 9,1

Civilstånd

Indikationen svaghet är relativt van- lig bland de gifta abortsökande —— 58,0 % mot 35,0 % bland de ogifta. De övriga indikationsgrupperna visar inga mera markanta skiljaktigheter mellan de olika civilstånden.

Anmärkningsvärt är, att avslag på abortansökning förekommer i betydligt högre frekvens bland de ogifta abort- sökande än bland de gifta. Av de ogifta kvinnor, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort, har 25,0 % fått sin an- sökan avslagen mot 11,2 % av de gifta.

I fråga om nämndärenden och två- läkarfall är fördelningen på de olika civilstånden ungefär lika.

Åldersgrupper

Intet markant samband kan påvisas mellan viss ålder och viss indikation. De olika indikationerna synes vara ungefär lika vanliga bland äldre som bland yngre abortsökande kvinnor.

Yngre kvinnor synes däremot något oftare ha fått avslag på sin abortansök— ning. I åldersgruppen 15—34 år har 16,8 % fått avslag, i åldersgruppen 35 —49 år 10,1 %.1

Ingen större skillnad förekommer i fråga om åldersfördelningen för abort- sökande, som fått sitt ärende behandlat av medicinalstyrelsen och de, som fått aborten beviljad på grund av tvåläkar- intyg. Sannolikt har dock ett något större antal kvinnor över 40 år erhållit abort på tvåläkarintyg än genom medi- cinalstyrelsens beslut.1 Svårare soma-

tiska sjukdomar, som ju dominerar bland tvåläkarfallen, blir givetvis van- ligare i materialet ju äldre kvinnorna är (jfr tabell 14).

Yrkesfördelning

Några mer markanta olikheter be- träffande de olika yrkesgruppernas re- lativa fördelning på skilda indikationer kan ej påvisas. Kvinnor tillhörande så- dan yrkeskategori, som framför allt do- mineras av ogifta, har relativt ofta fått avslag på sina ansökningar om abort, vilket sannolikt beror på att de flesta är unga och friska.

Däremot visar yrkesgruppen ”hem- mafruar och hemmadöttrar”, där de gifta kvinnorna dominerar, anmärk- ningsvärt få avslag på ansökningarna om abort.

Jämföres nämndärenden och tvålä- karfall med hänsyn till yrkesgruppe- ringen företer endast gruppen ”hemma- fruar och hemmadöttrar” säkert avvi- kande förhållanden. Det är tydligt, att dessa kvinnor jämförelsevis ofta får abort på tvåläkarintyg.

Socialgrupp

Uppgifterna särskilt för tvåläkarfal- len är i viss utsträckning ofullständiga, då i många fall uppgifter saknas om mannens yrke. Om man bortser här— ifrån och fördelar klientelet med hän- syn till mannens yrke efter valstatisti- kens yrkesfördelning kan något bestämt

1 Signifikansen ligger vid omkring 0,02 och måste alltså betecknas som rätt svag.

däravi% Material Antal socialgrupp fall 1 j 11 ] 111 l Nämndärenden ..I 589 4,6l28,5|66,9 Tvåläkarfall ...... ] 350 11,4|34,6 54,0j

samband mellan viss indikation och viss yrkesgrupp icke påvisas. Inte hel- ler en indelning av yrkena i social- grupper visar någon olikhet i indika— tionernas fördelning.

En abortsökande, som tillhör jord— bruksbefolkningen, får emellertid mer sällan avslag på en ansökan (3,9 %), än en sökande, som tillhör andra yrkes- grupper (15,7 %).

Vid jämförelse av socialgruppsfördel- ningen bland nämndärenden och två- läkarfall framkommer, att socialgrupp 1 och II förekommer oftare bland två- läkarfallen än bland nämndärendena (tabell 29). En kvinna från social- grupp I eller II får sålunda sin ansök- ning jämförelsevis oftare beviljad på tvåläkarintyg än en kvinna från social— grupp III. Att orsaken till abort i dessa fall i större utsträckning skulle vara kroppslig sjukdom, som ju dominerar bland tvåläkarfallen, kan icke verifieras. Man får kanske anta, att kvinnor från socialgrupp I eller II har större möjlig- heter att få sin abortansökning beviljad genom tvåläkarintyg än de, som tillhör socialgrupp III, vilka sannolikt oftare söker sig till rådgivningsbyråerna.

Barnantal

Indikationen svaghet företer en ökad frekvens med tilltagande barnantal. I samma utsträckning minskar antalet avslag med stigande barnantal. Barn- lösa kvinnor eller kvinnor med få barn erhåller sålunda tämligen ofta avslag av medicinalstyrelsen, mångföderskor där- emot mycket sällan.

Kvinnor med få barn erhåller något oftare abort på tvåläkarintyg än mång- föderskorna, vilkas ärenden i stället prövas av medicinalstyrelsen. Det he— ror förmodligen på att det i fråga om mångföderskorna i de flesta fall är svaghet som utgör abortindikation, och då torde läkarna gärna vilja ha ären- det prövat av medicinalstyrelsen.

Somaliska diagnoser

De olika somatiska sjukdomarna är tämligen jämnt fördelade på samtliga större indikationsgrupper. Sålunda ru- briceras svaghet resp. sjukdom inte som abortindikation vid vissa bestämda olika somatiska sjukdomar. Som soma- tiskt friska betecknas 72,7 % av de kvinnor, som erhållit abort på indika— tionen förutsedd svaghet, 64,5 % på eugenisk indikation, 53,3 % på indika— tionen svaghet och 51,8 % på indikatio— nen sjukdoml.

Somatiska sjukdomssymtom saknas sålunda jämförelsevis ofta vid indika— tionsgruppen sjukdom bland nämnd— ärendena, vilket sannolikt beror på att abortsökande med sådana symtom van- ligen erhåller abort med stöd av tvålä- karintyg. Indikationen sjukdom bland nämndärendena avser oftast psykisk sjukdom.

Kvinnor, som beviljats abort på indi- kationen svaghet, är förhållandevis ofta kroppsligt sjuka och vanligen förelig— ger i dessa fall flera abortmotiv. Varje symtom i och för sig utgör ingen abort— indikation, men motståndskrafteu är hos kvinnan så pass nedsatt, att man med skäl måste anse, att ett fullföljande av graviditeten och ett omhändertagan— de av barnet skulle innebära allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Det är ju också synnerligen vanligt att olika anledningar till abortönskan på så sätt

1Fördelningen är endast svagt signifikativ (sannolikheten = omkring 0,02).

gripa in i varandra. Ej sällan förelig— ger i själva verket flera abortindikatio— ner.

Vid de tillfällen, då medicinalstyrel- sen avslagit abortansökningen, har det i flertalet fall icke förefunnits någon somatisk sjukdom. Det är således fram- för allt vid de psykiska sjukdomstill- stånden, som tillräckliga indikationer för abort icke ansetts föreligga.

Psykiska diagnoser

Som tidigare framhållits, är psykisk sjukdom hos det legala abortkliente- let betydligt vanligare bland nämnd- ärendena än bland tvåläkarfallen (85 % resp. 53%). En av orsakerna härtill torde vara, att läkarna skall låta ären- det avgöras av medicinalstyrelsen när de misstänker, att patienten är rättsin— kapabel. Av dem som fått avslag på sin abortansökan har 50 % varit psykiskt sjuka eller abnorma. Detta tyder på att man vid bedömandet tagit hänsyn till förekomsten i vissa fall av en ”fysiolo- gisk” graviditetsdepression, vilken man kan beräkna avtar under graviditetens förlopp. Vidare är psykisk ohälsa van- ligare hos abortsökande från storstä- derna än från mindre städer och lands— bygden. Man kan också konstatera, att psykiska sjukdomstillstånd eller abnor— miteter är vanligast vid indikationerna svaghet och sjukdom (92,3 resp. 93,9 %) och är ovanligast vid förutsedd svag- het (74,5 %).

Vid tillstånd som asteni, psykasteni, psykisk insufficiens, uttröttningstill— stånd o.d. har abort oftare beviljats på indikationen svaghet (31,3 %) än på indikationen sjukdom (12,3 %). Det är tydligen sådana tillstånd, som företrä- desvis rubriceras som svaghet vid indi- kationsställandet.

Anmärkningsvärt är att svåra psy- kiska sjukdomstillstånd såsom psyko- ser och encefalopatier förekommer så-

väl i indikationsgruppen sjukdom som i grupperna svaghet eller förutsedd svaghet. Till och med några få fall av schizofreni förekommer i indikations- gruppen svaghet. I stickprovet har samtliga sökande, som angivits lida av psykos eller reaktiva psykotiska förvir- ringstillstånd, beviljats tillstånd till abort. Avslag på abortansökan är där- emot relativt vanlig vid depressioner och insufficienstillstånd av olika slag.

Oligofreni förekommer av naturliga skäl sällan bland tvåläkarfallen, efter- som tvåläkarutlåtande icke får grundas på eugenisk indikation.

Oligofrena abortsökande beviljas van- ligen legal abort på eugenisk indikation (64,6 % av totalantalet oligofrena), mera sällan på indikationen svaghet (22,9 %) och sjukdom (4 %). Medici- nalstyrelsen har således i vissa fall be- viljat oligofrena abortsökande tillstånd till abort på socialmedicinsk eller me— dicinskt social indikation, vilket beror på att det då varit fråga om unga kvin- nor, hos vilka en viss eftermognad och därmed också en bättre anpassning har kunnat förmodas inträda. Man har härigenom kunnat undgå att ställa ste— riliseringsvillkor då abort beviljats.

Sammanfattande diskussion

Tabell 30 utvisar till vilken indika- tion de olika av de intygsskrivande lä- karna angivna diagnoserna förts i me- dicinalstyrelsen.

Det enligt läkarintygen relativa fåtal psykosomatiskt friska som erhållit me— dicinalstyrelsens tillstånd till abort (12 av sammanlagt 57 fall psykosoma- tiskt friska) har i regel förts till grup— pen förutsedd svaghet; i ett fall, som en- ligt medicinalstyrelsens bedömning var ett typiskt svaghetsfall, har aborten be— viljats på medicinskt social indikation. Cirka fyra femtedelar av såväl psykiskt som somatiskt friska abortsökande har

Antal Däravi procent på indikationen Huvuddiagnos bifallna förutse d d arenden Sjukdom svaghet svaghet arvsrisk

Kroppslig sjukdom, kroppsfel ......... 52 21,2 63,5 15,3 —— Uttröttningstillstånd, ”utsläpad", klenhet 102 1,0 91,2 5,9 2,0 Sinnessjukdom (inkl. epilepsi) ........ 26 34,6 19,2 3,9 42,3 Efterblivenhet ...................... 48 4,2 22,9 8,3 64,6 Encephalopathia, hypofreni, präsenilitet

m. m. ........................... 14 (35,7) (64,3) — — Psykoinfantilism ................... 35 20,0 62,8 17,2 — Psykiska avvikelser, neurotiska tillstånd,

insufficiens ....................... 235 20,9 66,4 8,5 4,2 Rent eugeniska fall (inkl. Rh-fall) ...... 12 (8,4) (33,3) — (58,3) Varken psykisk eller fysisk sjukdom eller

klenhet .......................... 12 — (8,3) (91,7) ——

således icke fått! sin ansökan beviljad. Av tvåläkarfallen saknar två patienter enligt intygen symtom på psykisk eller somatisk sjukdom. Den ena av dessa har haft mycket arbete och påstår sig ej orka med flera barn; den andra är ensamstående och har sociala svårig- heter och ser ingen annan utväg än abort eller suicidum.

Fall med huvuddiagnosen kroppslig sjukdom eller kroppsfel har medicinal- styrelsen ofta fört till indikationen svaghet (tabell 30). Sannolikt har man ansett det föreligga ett allmänt slitage; kroppslig sjukdom har varit en bidra— gande orsak till svaghetstillståndet, men har dock ej ensam kunnat motivera abort. Ett mindre antal av dessa fall har rubricerats som förutsedd svaghet, sjuk- dom och kroppsfel.

Uttröttningstillstånden har i nästan samtliga fall rubricerats som svaghet, blott några få som förutsedd svaghet. Därtill kommer två fall på eugenisk in- dikation och ett fall på indikationen sjukdom.

Sinnessjukdomarna har förts under mycket växlande indikationer. De flesta har förts som eugeniska fall eller till indikationen sjukdom, några har också rubricerats som svaghet eller förutsedd svaghet.

Samma förhållande gäller också för dem som av de intygsskrivande läkarna betecknats som efterblivna. Den euge- niska indikationen är dock vanligast.

Även encefalopatier förekommer i de flesta fall under indikationen svaghet.

Att socialpsykiatriska nämnden be- viljat abort på medicinskt social indi- kation åt kvinnor, som enligt de intygs- skrivande läkarna lider av sinnessjuk- dom eller anses böra få abort på grund av arvsrisk, kan te sig svårbegripligt. Förklaringen är följande. Inom medi— cinalstyrelsen har det blivit praxis att ange indikationen på det skriftliga till- ståndet till abort, som kommer den abortsökande till handa och som skall visas operatören. Denne får på så sätt uppgifter till den statistik, som han är skyldig att föra. Det är ofta oförenligt med den hänsyn som måste tas till den gravida kvinnan att skicka henne ett meddelande, att hon lider av psykisk eller kroppslig sjukdom eller att det väntade barnets fader, med vilken hon kanske redan har flera barn, är bärare av farliga arvsanlag. Av dessa skäl har, där indikationen sjukdom eller arvs- risk för det väntade barnet varit sak— ligt berättigad, tillstånd till abort ibland givits, inte på medicinsk eller eugenisk utan på medicinskt social indikation.

Denna indikationsgrupp är alltså inte enhetlig utan omfattar åtskilliga abort- fall, om vars rätt att avbryta havande- skapet inte ens de, som i den offentliga diskussionen rest invändningar mot ett i deras ögon alltför generöst beviljande av ”svaghetsaborter”, skulle hysa några tvivel. I debatten beaktas alltför litet att de indikationsgrupper, som återfin- nes i statistiken, således inte är i veten- skaplig mening enhetligt sammansatta.

De psykoinfantila fördelar sig på samtliga indikationer utom eugenisk; flertalet rubriceras dock som svaghet. Så är också förhållandet med de psy— kiska insufficienstillstånden, neuroser- na etc., där cirka två tredjedelar faller under indikationsgruppen svaghet.

De kvinnor, som sökt abort på grund av Rh-immunisering och som själva i regel är somatopsykiskt friska har i allmänhet rubricerats under eugenisk indikation, i några fall också under svaghets- och sjukdomsindikation. Dock har i dessa fall icke ställts sterilise- ringsvillkor, enär under dylika förhål- landen någon arvsrisk från modern icke föreligger.

Den grupp, som avser Rh-immunise- rade abortsökande, är uteslutande re— presenterad bland gifta kvinnor.

Den i tabell 25 återgivna utveck— lingen i fråga om de legala aborternas fördelning på lagens olika indikationer visar tydligt, att den medicinskt soci- ala indikationen kommit att tillämpas i en allt mer stigande del av totalantalet. Utredningen har sökt analysera orsa- kerna härtill.

Utan tvivel kan man i denna utveck- ling spåra ett allt större hänsynstagan— de till den yttre faktorn i abortsitua— tionen. Det bör påpekas, att under abortlagens första år beviljades ett mycket ringa antal aborter, där man kan anta att hänsyn tagits till kvinnans yttre situation (under åren 1939—43

sammanlagt 55 fall). I propositionen nr 1946:156, vilken bifölls av riksda— gen, framhölls också såsom ett av moti- ven till de ändringar i abortlagen som föreslogs, att avsevärt större hänsyn borde tas härtill. Samma motiv har även anförts för införandet av den so- cialpsykiatriska nämnden i medicinal- styrelsen fr.o.m. den 1 juli 1947. Ut— redningens stickprovsundersökning på 1950 års material visar tydligt, att yttre miljöbetingelser spelar en större roll för sådana kvinnor, som får abort be— viljad på grund av svaghet än för dem som får bifall på andra indikationer (tabell 31). Sålunda var t.ex. genom- snittsantalet barn till de kvinnor, som fått svaghetsabort, 3,0 mot 2,3 för dem som fått bifall på förutsedd svag- het, 1,8 för dem som fått bifall på grund av sjukdom och 2,1 för dem som fått legal abort efter tvåläkarutlåtande. Ut- vecklingen kan troligen även delvis tillskrivas det förhållandet, att vissa drag i den sociala utvecklingen under de senaste åren åstadkommit ett star- kare yttre tryck på de kvinnor det här gäller och framtvingat ett stigande an- tal sådana legala aborter, där de sociala omständigheterna spelar en väsentlig roll. Så kan man exempelvis peka på det ökade barnantalet i många familjer, den ökade förekomsten av förvärvsar- bete bland de gifta kvinnorna och svå- righeten att — ens tillfälligt — få hjälp med den stora arbetsbördan i hemmen. Vidare kan erinras om bostadsproble- met. En kritisk bostadssituation kan ha ödesdiger inverkan på kvinnornas häl- sa och krafter (se 5. 55 ff.).

Man bör emellertid beakta att den medicinskt sociala indikationen icke är en social indikation; det är alltså icke de yttre omständigheternas tryck i och för sig som avgör om abort skall bevil- jas eller icke. I många fall, där bifall givits till en ansökan, kan de sociala

Avslag

Sjukdom Svaghet Förutseddl Eugenisk eller

Dominerande miljöfaktor svaghet _ återtagen

' ansökan i % i % ' % ' 1% i %

n=81 n=324i1n=551n=73 n=100 Sociala faktorer .................... 32,0 50,5 32,6 I 31,5 34,0 Konventionella faktorer .............. 4,9 3,1 7,2 6,9 10,0 Familjemotsättningar ................ 21,0 21,0 27,4 19,1 15,0 Erotiska förhållanden ............... 27,2 15,1 23,6 26,0 32,0 | Inga miljöfaktorer av större betydelse . . 14,8 10,2 9,1 16,5 9,0

skälen rent objektivt te sig ganska svaga och det finns kanske de som anser att situationen borde kunna lösas på ett annat och mer positivt sätt. De sociala skälen är emellertid aldrig avgörande (jfr t. ex. tabell 5 där bostadssvårighe- ter är lika vanliga bland beviljade som avslagna ärenden). I stället har den prövande instansen måst fråga sig, hur dessa yttre omständigheter påverkat just den kvinna, vars fall man har att bedöma, med hennes konstitution, kraftresurser och psykosomatiska reak- tioner. En — fysiskt eller psykiskt —— starkare kvinna hade kanske med lätt- het kunnat klara upp yttre svårigheter, som fullständigt bryter ned denna abort- sökande. I samspelet mellan sociala och medicinska faktorer fäller till slut de medicinska faktorerna avgörandet. Att så varit fallet vid prövningen av abortansökningarna framgår av tabell 30.

Det har ovan i detta kapitel redan framhållits, att kvinnor, som beviljats abort på den medicinskt sociala indika- tionen, i ganska avsevärd utsträckning är behäftade med någon kroppslig Osjuk- dom. Denna slutsats tyder på att grän- serna mellan de olika indikationerna är flytande och att de i själva verket griper in i varandra, något som kan ut- läsas av tabell 30 även i fråga om andra sjukdomsgrupper. Ofta är det endast en gradskillnad i en fysisk eller psykisk sjukdomsbild som avgör om beviljandet

sker exempelvis på den medicinska eller på den medicinskt sociala indika- tionen. Härtill bidrar även att, trots att de yttre faktorerna har den största be- tydelsen när det gäller den medicinskt sociala indikationen, de är långt ifrån betydelselösa, när det gäller den medi- cinska. I själva verket är miljöfakto- rerna, vilket framgår av stickprovsun- dersökningen 1950, förvånansvärt jämnt spridda över de olika indikationerna.

Tabell 31 bestyrker utredningens uppfattning, att det vid bedömningen av en abortansökan praktiskt taget ald— rig är helt likgiltigt hur de yttre om- ständigheterna, under vilka en abortsö- kande kvinna lever, är beskaffade.

Det är även värt att observera att det, såväl i fråga om den medicinska som den medicinskt sociala indikatio- nen, icke är sjukdomen respektive svagheten i och för sig, som avgör om tillstånd beviljas. Enligt lagens ordaly- delse är för denna fråga avgörande om sjukdomen eller svagheten är av den art, att barnets tillkomst skulle komma att medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa. Av största betydelse för ärendets bedömande är enligt den abortförebyggande verksamhetens prin- ciper vidare, huruvida det är möjligt att vidtaga sådana åtgärder, som skulle kunna förebygga en abort trots den föreliggande sjukdomen eller svagheten. över hälften av de kvinnor, som fått

avslag på sin abortansökan har visat sig behäftade med något slag av sjuk- doms- eller svaghetssymtom. Dessa symtom har emellertid icke ansetts vara av den art, att de motiverat en abort.

Tillika med den medicinskt sociala indikationen har även den 1946 inför- da socialmedicinska (förutsedd svag- het) blivit livligast diskuterad. Det finns därför skäl att granska utveck- lingen i fråga om tillämpningen av den- na indikation.

De båda ledamöter av utredningen, som tidigare tjänstgjort i socialpsykia— triska nämnden, har med utgångspunkt från sina promemorior (tabell 27 och 28) kunnat konstatera, att det är säll- synt — ehuru det förekommer _ att en ansökan om abort inges utan att några i lagens mening godtagbara skäl åbero- pas i ansökningen. Vanligast är, att i de ansökningar, som avslås, anges vissa skäl, som emellertid inte i lagens me- ning är tillräckliga för bifall. Någon gång kan väl de skäl, som sålunda an- förs, vara av medicinsk natur, men i övervägande antalet fall gäller det skäl av socialmedicinsk karaktär. Visserli- gen har abortansökningar bifallits på indikationen förutsedd svaghet i större utsträckning under 1952 än under 1949, men eftersom avslagen på ingivna an- sökningar samtidigt ökat till mer än det dubbla, har indikationen förutsedd svaghet inte tillämpats så generöst, som stundom gjorts gällande i diskus— sionen, där frågan tillmätts en bety- delse, som på intet sätt motsvarar den relativt ringa omfattning, i vilken den tillämpats. Då antalet svaghetsaborter procentuellt sett är praktiskt taget oför- ändrat inom materialen från 1949 och 1952, tyder ökningen av antalet abor- ter, beviljade på indikationen förut- sedd svaghet, enligt de båda nämnd- ledamöternas erfarenhet, snarast på att ett visst antal aborter av en typ, som

1949 beviljades på indikationen svag- het, under 1952 i stället beviljades under rubrik förutsedd svaghet. Detta skulle snarast innebära en skärpning i till- lämpningen av svaghetsaborten — man har sålunda fordrat ett kraftigare utta— lat svaghetstillstånd för bifall på me- dicinskt social indikation. Det relativt ringa antal legala aborter, som beviljats somatiskt och psykiskt friska kvinnor på indikationen förutsedd svaghet, ty- der även på att det i fråga om denna indikation i flertalet fall föreligger ett visst sjukdoms- eller svaghetstillstånd och att man anser sig kunna räkna med en allvarlig försämring härav i händel- se av ett avslag. Att så är fallet torde sammanhänga med att det måste vara ett relativt litet antal somatiskt och psykiskt friska kvinnor, beträffande vilka man på ett klart och från medi- cinsk synpunkt hållbart sätt kan ”för— utse” en allvarlig nedsättning av deras kroppsliga eller själsliga krafter, om graviditeten skulle fullföljas. Utredningen vill framhålla, att det här förda resonemanget om den so- cialmedicinska indikationen är baserat på den erfarenhet de båda ledamöter av utredningen erhållit, vilka tidigare tjänstgjort som ordförande, respektive ledamot i socialpsykiatriska nämnden, samt på de faktiska uppgifter, de kun- nat lämna från denna sin tjänstgöring. Utredningen anser, att de synpunkter, som dessa ledamöter kunnat redovisa. är av sådan karaktär, att de bör fram- läggas i detta sammanhang. Utredningen vill även erinra om att under socialmedicinsk indikation hän— förts även fall, där abort ansetts nöd- vändig och självklar men där ingen av de i lagen angivna indikationerna varit klart tillämplig. Som exempel kan näm- nas unga kvinnor med svårarbetade be- tcenderubbningar utan klart påvisbara hereditära orsaker, hos vilka man dock

har anledning förmoda, att en viss ef- termognad skall inträda. Även de fall, där abort beviljats kvinna, som genom- gått rubeola, har hänförts till social- medicinsk indikation. Den ökade före- komsten av dylika fall har givetvis medfört en ökning i tillämpningen av den socialmedicinska indikationen.

Utredningen vill till slut för ytterli— gare belysning av frågan hur abortla— gens olika indikationer tillämpats, an- föra några konkreta exempel hämtade ur stickprovsundersökningen. Identifi- kationsdata är ändrade.1

Det första gäller en 27-årig hemma- fru. Maken är byggnadsarbetare. De har fyra barn. Kvinnan har varit klen sedan sista barnets födelse. Dessförin— nan har hon haft mycket besvärliga graviditeter och förlossningar. Nu har hon tidvis värk i ryggen. Hon orkar inte med arbetet i hemmet, mycket be- roende på den svåra värken. Hon tål tidvis knappast de fyra barnen i sin närhet. Bostaden är tungarbetad. Den består av ett rum och kök i en liten stuga utan värme och vatten, avlägset belägen. Hon anser sig inte orka med mera. Hon har ständiga självförebråel- ser för att hon inte kan sköta hem och barn så bra, som hon önskar. Vid läkar— undersökningen sattes diagnosen hu- vudvärk och rygginsufficiens. Den psy- kiska beskrivningen betecknar henne som småängslig, blödig och labil men för övrigt utan anmärkning. Hon bevil- jades abort på indikationen svaghet.

En annan hemmafru, 22 år gammal, gift med en skogsarbetare, har fyra barn under skolåldern. På grund av de täta barnsbörderna har kvinnan blivit överansträngd och blodfattig. Hon an- ser sig inte orka med hemmets skötsel och barnens fostran. Hon har blivit lik- giltig för allt och tycker det är hopp- löst. Bostaden är dålig. Den består av ett rum och kök, omodern, det ryker in

och det tar ett par timmar att elda upp den. Rummet är litet och kallt. Det är trångt med de fyra barnen. Dessutom finns det råttor i bostaden. Väggarna är otäta och dragiga. Själv lider pati- enten av gallstensanfall. I diagnosen betecknas hon som deprimerad och apatisk. Hon fick abort på indikationen svaghet.

En 48-årig frånskild kvinna försör— jer sig som städerska. Hon har ett barn förut. Hon skildes på grund av makens otrohet. Hon lever helt för sin son och gör stora uppoffringar för hans bästa. Han går i läroverk. Hon sliter och slå- par med förvärvsarbete och hyr ut rum, lever ganska isolerat och har myc- ket dålig ekonomi. Nu har hon haft en förbindelse under ett halv års tid med en skomakare. De har dock känt var- andra längre tid. Han är gift. Hon måste arbeta. Ekonomiskt klarar hon sig inte annars. För sin pojkes skull an- ser hon sig inte kunna få ett barn utom äktenskapet. Barnafadern kan inte skil- jas och har för övrigt urusel ekonomi. Själv anser hon sig vara för gammal för att orka med ytterligare ett barn och alla de svårigheter som följer med. Den somatiska diagnosen är rygginsuf— ficiens, den psykiska diagnosen psykisk insufficiens. Hon fick abort på indika- tionen förutsedd svaghet.

En 22-årig gift kvinna är städerska, maken transportarbetare. De har tre barn. Mannen super och slarvar med pengar. Hon måste städa på kvällarna för att klara hyra, kläder etc. Barnbi— draget går till mat. Det är mycket ar- bete med barnen, som är gnälliga. Hon kan inte tänka sig att orka med flera barn. Vid eventuell skilsmässa kommer maken inte att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. Kroppsligt frisk. Psykiskt föreligger en reaktiv insufficiens hos

1 Angående offentliggörande, se not ä 5. 11.

patienten. Dessutom är hon debil. Abort beviljades på indikationen för- utsedd svaghet.

En 30-årig gift kvinna har två barn. Hon har en enorm arbetsbörda. Första barnet är lytt och lider dessutom av bråck och eksem. Andra barnet föddes fem veckor för tidigt och har orsakat patienten mycket arbete och oro. Själv fick hon ledgångsreumatism efter för- sta partus och senare epidemisk hjärn- hinneinflammation. Hon sköter sitt för- äldrahem och en invalidiserad mor förutom sitt eget hem. Hon har inte fått sova ordentligt på många år för bar- nens skull. Hon bor vägg i vägg med föräldrarna som klagar på barnens stoj. Det är därför ständiga konflikter med föräldrarna. Kroppsligt anses patienten vara frisk men psykiskt djupt depri- merad. Hon fick abort på indikationen svaghet.

28-årig gift kvinna från större stad. Maken målare. De har tre barn. Mannen missbrukar sprit och sköter inte eko- nomien ordentligt. Lägenheten är så trång att patienten inte ens vet var hon skall sätta en sång till. ”Jag står inte ut som jag har det. — Ännu mindre om jag får fler barn.” Orkar inte arbeta hemma. Hon skulle behöva ha för- värvsarbete för ekonomiens skull. Kroppsligt frisk men psykiskt visar hon en kraftigt uttalad depression. Hon beviljades abort på indikationen svag- het.

38-årig gift kvinna. Maken fabriks- arbetare, de har två barn. Äktenskapet var ohållbart från begynnelsen. Det har varit konflikter redan efter första året. Båda makarna är debila. Mannen slar— vig med sprit och pengar. Han miss— handlar patienten. Båda, men speciellt mannen, häftiga, slår omkring sig och kastar föremål. Patienten säger sig inte orka fler barn eller mera arbete. Hon tycker att maken kunde visa mera in-

tresse för henne, hemmet och barnen. Kroppsligt lider hon av blodbrist och är dessutom gravt debil. Hon beviljades abort med villkor om sterilisering.

28-årig gift kvinna. Maken lägre tjän- steman, de har ett barn och hon har tidigare genomgått en abort. Patienten har förvärvsarbete. Hon har alltid va- rit klen och nervös och blev sämre efter partus. Hon har inga reservfonder av krafter. Äktenskapet är mindre lyckat. Patienten har flyttat från maken, då hon inte härdade ut. Han vägrar dock skilsmässa och betalar inte heller nå— gonting till dottern eller patienten. Dot- tern lider av inresekretorisk sjukdom och vårdas på sjukhus. Patienten är trött och pressad av sitt arbete och av ovissheten beträffande äktenskapets upplösning. Mannen hotar med suici— dium vid tal om skilsmässa. Hon kan inte tänka sig att få ytterligare ett barn med honom, speciellt som han tving— ade sig till det koncipierande samlaget när patienten sov. Hon vill ej tala om graviditeten för sin mor, som skulle bli förtvivlad. Kroppsligt frisk frånsett myopi. Psykiskt är patienten subvalid och supersolid med insufficienssym- tom. Hon beviljades abort på indika- tionen svaghet.

30-årig ogift yrkeskvinna från starkt religiös miljö. Speciellt modern är myc- ket sträng i sina åsikter. Hon är därför mycket rädd för vad föräldrarna, spe- ciellt modern, skall säga liksom den öv- riga släkten. Hon tror att modern skulle få en chock. Barnafadern har övergivit henne. Hon bor inackorderad och får inte behålla sin bostad, om hon skall bära fram barnet. Kroppsligt frisk. Psy— kiskt företer hon ett reaktivt depres- sivt tillstånd. Dessutom är hon psyka- stenisk med massiv hereditet för psy- kiska sjukdomar av endogen karaktär. Det föreligger suicidalrisk. Hon bevil- jades abort på indikationen svaghet.

Utredningen önskar även belysa oli- ka typer av avslagsfall med några kon- kreta exempel.

22-årig ogift fabriksarbeterska från stad. Hon är förlovad med en målare. Patienten har ett barn förut med annan man. De bor hos de blivande svärför- äldrarna under primitiva förhållanden och kan inte gifta sig förrän de får bo- stad. Barnafadern är tre år yngre än patienten. Hon kan inte besvära barna- faderns mor med ännu ett barn (den blivande svärmodern sköter patientens barn om dagarna). Ekonomien är knapp, särskilt betungande är att har- nafadern snart skall fullgöra sin värn- plikt. Kroppsligt och psykiskt är kvin- nan frisk och beviljades ej abort.

26-årigt ogift biträde med två barn. Hon har hand om det ena av sina barn och bor i ett möblerat rum. Hon försör- jer sig och barnet på 60 kronor i vec- kan. Barnafadern är gift, men skall skiljas. Han har emellertid redan skaf- fat sig en ny väninna, varför patienten inte kan få något stöd hos barnafa- dern. Själv har hon ett par år varit in— sufficient och inte orkat arbeta full tid. Hon har magsår. Hon tycker inte hon orkar med förhållandena, som de nu är och ännu mindre, om hon får ett barn till. Enligt barnavårdsmannen går hen- nes barn knappast att adoptera bort. Psykiskt betecknas hon som insuffi- cient. Hon beviljades ej abort av medi- cinalstyrelsen.

28-årig ogift försäljerska. Barnafa- dern chaufför. De har haft stadig för- bindelse sedan ett halvt år. Han är flyk— ting och har lovat henne äktenskap. Nu anser han sig tvungen att emigrera till Kanada och vill ta med patienten men anser det uteslutet för dem att taga hand om barn, innan de fått ordnatför sig i det nya landet-. Sedan patienten blivit gravid, reste barnafadern och hon får endast komma efter utan barn. Hon

är mycket fäst vid honom och vill till varje pris återförenas med honom. So- matiskt betecknas hon som klen. Psy- kiskt företer hon en reaktiv depression på grund av situationen. Hon beviljades icke abort av medicinalstyrelsen.

18-årig ogift damfrisörska. Inga barn. Hon har sporadiskt varit tillsammans en längre tid med en ingenjör. Det finns inte en tanke på äktenskap från barna— faderns sida. Han är dessutom arbets- lös, bor hos en sjuklig far och har förut två barn utom äktenskap. Vida— re spritar han. Själv har patienten en intolerant mor. I många år har det vi- dare varit trassel med patientens ner— ver. Hon är nu ängslig för skammen och vanäran. Hon vantrivs i hemmet och med modern. Hon vill absolut inte ha barn som ogift. ”Usch, vad skall folk säga.” Hon företer en lätt struma men är för övrigt somatiskt frisk. Psykiskt betecknas hon som psykoinfantil. Hon beviljades icke abort.

45-årig gift kvinna. Maken är di- versearbetare, de har två barn. De äk— tenskapliga förhållandena är dåliga. Maken har också två barn utom äkten- skapet och försörjer fortfarande det ena, som är sjukligt. Skilsmässa är ak- tuell. Dessutom känner hon sig för gam— mal för att få barn. Hon trodde sig vara i klimakteriet. Hon har aldrig varit barnkär och måste tjäna pengar för har- nens skull. Även hon är yrkesarbetan— de. Hon vill inte bli ytterligare bun— den vid maken utan vill ha en liten tid över för sig själv nu när sönerna vuxit upp. Fasar för att behöva anlita fattig- vård. Kroppsligt frisk. Psykiskt ade- kvat nedstämdhet. För övrigt utan an- märkning. Ej abort.

19-årig gift flykting. Maken lagerar- betare, de har ett barn. Mannen tål ej barnskrik. Patienten får gå omkring med barnet på natten för att det ej skall skrika. Hon är trött och säger sig inte

orka med mer. Ekonomien är knapp. Patienten hade räknat med att kunna börja arbeta, när nu den nya gravidite- ten kom i vägen. Hon är så bunden vid barnafadern, att hon absolut vill bli av med fostret, som han förbjudit henne att bära fram. Hon medger, att varken hon eller maken passar att fostra barn, nervösa och häftiga som de är. Even- tuellt skall de utvandra och kan då ej ha två barn. Kroppsligt och psykiskt frisk. Ej abort.

35-årig hemmafru. Maken biltvättare, de har två barn. Hon anser, [att famil- jens ekonomi inte tillåter flera barn och att hon själv är för gammal att föda några barn. Hon lider av att se hur för- slitet hemmet är men kan inte göra ny- anskaffningar. Hon hade tänkt att ta förvärvsarbete, när barnen blev litet större. Bostaden är trång. Hon är inte road av hushållsarbete, vill hellre ha yrkesarbete. Förtvivlad föratt hon ald- rig hinner med något för egen del. Ar- betsbördan är för tung. Hon orkar inte. Har svårt att acceptera att på nytt börja med spädbarnsvård. Somatisk diagnos: ont i ryggen. Psykisk diagnos: infantil något sliten kvinna, för övrigt utan an- märkning. Ej abort.

25-årig ogift kontorist. Patienten skall inom kort gifta sig med barnafadern. De har varit tillsammans ett halvt år. Han har dock tilldömts vårdnaden av sina två barn i ett föregående äkten— skap och anser sig ej kunna börja nytt äktenskap med tre barn. De har en lä- genhet på ett rum och kök, liten och trång. Patienten är säker på att ett äk- tenskap under dessa premisser skulle vara dömt att misslyckas. Hon är inte särskilt barnkär. Vill inte starta äkten— skapet med ett barn på väg. Kropps- ligt frisk. Psykiskt betecknas hon som hysterika. Ej abort.

24-årigt gift affärsbiträde. Maken svetsare. De har ett barn och hon har

genomgått en abort tidigare. Hon hade vid sista graviditeten mycket svårt att få behålla fostret. Fick ligga halva ti- den och fick hormonsprutor. Barnet kinkigt och har sömnrubbningar, var- för patienten är uttröttad till brist- iingsgränsen. Dessutom diverse ner- vösa besvär. Hon har nu småblöd— ningar och kommer troligen att spon- tanabortera. Hon orkar inte vänta på det och bli än mer sliten. Anemi på 62 %. Debil. Psykisk diagnos: akut psy- koneuros med exogen utlösning. Abort ej beviljad.

25-årig hemmafru. Gift med en elek- triker. De har två barn. Patienten kän— ner sig så trött, klen och nervös att hon ej orkar med ytterligare barn nu. Hon är nere efter sin fars död. Tycker det är för tätt efter senaste partus. Beteck— nas som ”bekvämlighetssynpunkter”. Kroppsligt och psykiskt frisk. Ej abort.

Rh-immunisering som abortindikation

Under senaste åren har frågan huru- vida indikation till legal abort kan an- ses föreligga för Rh-immuniserade gra- vida kvinnor blivit av allt större bety- delse. Sedan nian i början av 1940-talet upptäckt Bli-faktorn i blodet hos män- niskan och kunnat visa, att av vit be- folkning 85 % tillhör gruppen Bli—posi— tiv medan 15 % tillhör gruppen Rh-ne- gativ, kunde sedermera konstateras, att en Bli—negativ individ ibland kan ha antikroppar i sitt serum som är verk— samma mot Rh-positiva blodkroppar. Dessa Bli-antikroppar påträffas endast hos sådana Bli-negativa individer, som fått Rh-positivt blod injicerat antingen i muskulaturen eller direkt i blodbanan genom blodöverföring eller hos en kvinna även genom graviditet med Rh- positivt foster. Ett uppträdande av anti— kroppar i blodet måste således vara re- sultatet av en immuniseringsprocess, en Rh-immunisering.

Tabell 32. Utförda abortprovokationer på grund av erythroblas'tos (enligt SOS Allmän hälso- och sjukvård)

År | Antal 1947 2 1948 2 1949 G 1950 15 1951 16

Man har också kunnat visa, att en dylik Rh-immunisering hos en gravid kvinna praktiskt taget regelbundet ger vissa typiska sjukliga förändringar hos hennes Rh-positiva foster och nyfödda barn medan ett Bli-negativt foster blir helt opåverkat av en dylik immunise— ring hos dess moder. De sjukdomstill- stånd, som man fann hos Bli-positiva barn till Rh—negativa och Rh-immuni- serade mödrar, överensstämde med vad man sedan gammalt kallade erythro- blastossjukdomar (anaemia neonatorum gravis, icterus neonatorum gravis och hydrops foetalis) numera med ett ge- mensamt namn benämnda morbus hae- molyticus neonatorum. Erythroblastos- sjukdomarna uppträder familjärt. Van- ligen är det första eller de första har- nen i familjen friska, medan sedan of- tast alla följande sjukna och vanligen svårare, desto högre födelsenummer de har. Dödligheten hos foster och barn i dessa sjukdomar har varit hög. Mellan 20—30 % är dödfödda och av de levan- de födda, obehandlade dör 50—60% inom första levnadsveckan. Av de över- levande uppvisar en mindre procent hjärnskador, som oftast leder till grav efterblivenhet, psykiskt och motoriskt.

Det är under senaste åren klarlagt, att dessa svåra, familjärt uppträdande sjukdomstillstånd hos nyfödda i 98— 99 % av fallen beror på en Rh-immuni- sering av modern. En Rh-negativ kvin- na blir genom grossesser med Rh-posi— tiva foster immuniserad mot Rh-fak-

torn, varvid Rh-antikroppar uppstår. Hon kan också redan före eller under grossessen bli ytterligare Rh-immunise- rad genom tillförsel av Rh-positivt blod genom blodöverföring antingen direkt i blodbanan eller genom injektion i mus- kulaturen. De i moderns cirkulation bildade Rh-antikropparna överföres via moderkakan till fostrets cirkulation och absorberas till fostrets Rh-positiva blodkroppar, vilket resulterar i ett ab- normt snabbt sönderfall av de röda blodkropparna. De levande födda bar— nen med denna sjukdom sjukna vanli- gen svårt inom 1—2 dygn och de flesta dödsfallen inträffar på 2—4 dagen efter födelsen.

Med hänsyn till den stigande frekven- sen ansökningar hos medicinalstyrelsen av Rh-immuniserade, gravida kvinnor om tillstånd till legal abort samt bevil- jade och utförda abortprovokationer (tabell 32) har utredningen ansett sig böra ta upp frågan om de skäl, som kan finnas till ett avbrytande av havande- skapet på denna grund.

Utredningen har med anledning här— av berett föreståndaren för Bli-avdel— ningen vid Statens rättskemiska labo— ratorium i Stockholm, docent Birger Broman tillfälle framlägga vissa syn- punkter på Rh-immuniseringens bety- tydelse för mor och barn och vill i det följande redovisa dessa.

Otvivelaktigt är för närvarande på många håll rädslan för Rh-immunise- ringen och dess risker överdriven. En— bart fastställandet av att en kvinna är Rh-negativ och hennes sexuelle part- ner Rh-positiv bör icke ge anledning anta att en Rh-immunisering föreligger eller måste inträda vid grossess. I en så- dan situation uppkommer nämligen en Rh-immunisering i mindre än 5 % av fallen. Konstateras den i god tid före en väntad förlossning, finns i regel goda utsikter för att med nuvarande

behandlingsmetoder rädda ett levande fött barn. En Rh-immunisering av en Bli-negativ moder påverkar icke di— rekt hennes hälsotillstånd. För fostrets del saknar Rh-immuniseringen bety- delse, såvida fostret är Rh-negativt. Om fostret är Bli-positivt blir det emel- lertid i regel mer eller mindre skadat (morbus haemolyticus neonatorum). Skulle moderns antikroppstiter vara låg och det är fråga om det första sjuka fostret, brukar sjukdomen bli lindrig. Om moderns antikroppstiter däremot är hög och speciellt om ett eller flera tidigare syskon lidit av morbus haemo- lyticus neonatorum är sannolikheten för svår sjukdom hos barnet stor. Dock föreligger långt ifrån någon fullständig parallellitet mellan antikroppstitern och fostrets sjukdomsgrad.

Det finns därför ingen möjlighet att under grossessen med säkerhet ställa en riktig prognos för det väntade har- net. Även om, sedan en Bli-immunise- ring av modern inträtt, sjukdomens svå- righetsgrad hos hennes barn ökar med stigande födelsenummer, finns från denna regel dock talrika undantag. Kvinnans tidigare förlossningshistoria kan därför icke ge något säkert stöd för prognosbedömandet för ett nytt foster. Med utgångspunkt från ovan återgivna förhållanden finns anledning anföra följande synpunkter på frågan om Rh— iunnunisering som indikation för abort.

För moderns del torde Bli-immunise- ring aldrig indicera abort annat än på rent psykiska grunder. Medvetandet hos en gravid kvinna om att hon är Rh- immuniserad och att risk därför finns för svår, kanske livshotande sjukdom hos fostret och det nyfödda barnet kan ibland ge upphov till ett allvarligt de- pressionstillstånd hos kvinnan, vilket i och för sig kan utgöra legal abortindi- kation.

För fostrets del finns alltid en mer eller mindre stor möjlighet att utan be- stående men överleva de från Rh-im— muniseringssynpunkt farliga sista fyra fostermånaderna och första levnads- veckorna. De hjärnskador, som före— kommer. hos dessa barn, kan om barnen överlever orsaka en försenad utveck- ling och ibland en grav efterblivenhet. Senaste erfarenheter visar, att dessa svåra skador hos överlevande efterblivna barn kan minskas genom ett omhänder- tagande av de nyfödda med bl.a. s.k. utbytestransfusion i härför lämpade fall. Det är därför av vikt, att en Rh- immuniserad gravid patient förlöses på förlossningsanstalt, som har möjlig— het erbjuda vård på detta speciella om— råde. Om så blir fallet, borde risken för att få ett överlevande barn med bestå- ende allvarlig skada kunna räknas så liten (några få procent), att man icke av det skälet kan finna abort indicerad.

Rubeola och graviditet

En omfattande litteratur över virus- sjukdomen röda hund (rubeola) under graviditet har klarlagt, att sjukdomen kan förorsaka utvecklingsrubbningar hos fostret, framför allt blindhet bero- ende på katarakt eller andra ögonsjuk- domar, dövstumhet, hjärtfel, mikroce- fali och psykisk efterblivenhet. Även medfödda bråck och uppfödningssvå- righeter har beskrivits som följder av graviditetsrubeolatillstånd, vilkas kau- salitet dock är svår att bedöma.

Sedan Gregg (Tr. ophth. Soc. Austral. 3:35 1941) med anledning av några utbredda epidemier i Australien publi- cerat en grundläggande undersökning över detta problem, varvid han kunde konstatera medfödda missbildningar hos barn till mödrar, som haft rubeola under graviditet, har ett icke ringa an- tal publikationer följt från såväl Ame- rika som Europa och bl.a. även från

vårt land (Grönvall-Selander Nord. Med. 194öz37, Hagströmer Sv. Läkar- tidn. 1947:44 och Lundström Sv. Lä- kartidn 1951:48), som bekräftat detta förhållande.

Av litteraturen framgår att rubeola kan förorsaka missbildningar men att icke alla foster skadas. Om storleksordning— en av den risk, som det blivande barnet löper, är våra kunskaper bristfälliga.

I tidigare uppsatser om rubeola och graviditet har angivits att risken för missbildningar är nära 100 %, om inku— bationen skett under de två första må- naderna av graviditeten men att risken efter fjärde månaden är mycket liten.

Senare har emellertid Gregg angivit, att riskerna avsevärt överdrivits, att i endast ca 10 % av fallen med rubeola under graviditet fostren tagit skada och att rubeola icke är någon abortindika- tion (cit. efter Sjögren Sv. Läkartidn. 1952: 32).

I England och Tyskland har man funnit svåra missbildningar, men fre- kvensen har varit växlande av orsaker, som ej är klarlagda. I publicerade ma- terial syns rubeola framför allt under de tre första månaderna av grossessen innebära den största risken för foster- skada, men även då modern haft rube- ola strax före konceptionen kan miss- bildningar i vissa fall uppstå.

Sedan i vårt land en rubeolaepidemi 1951 utbrutit, som i icke ringa ut- sträckning även träffade vuxna perso— ner och därmed även gravida kvinnor, har i belysning av det senaste decen- niets forskningar vissa frågeställningar berörande detta problem aktualiserats.

Sålunda lämnade medicinalstyrelsen tillstånd till avbrytande av havandeska- pet på grund av rubeolainfektion 1950 i ett fall. Under 1951 beviljades av den— na anledning efter ansökning hos me- dicinalstyrelsen tillstånd till abort i sammanlagt 264 fall, därav 31 på medi-

cinskt social, 226 på socialmedicinsk och övriga 7 på medicinsk indikation (de- pression). Dessutom tillkom under det- ta år 20 fall, där avbrytandet av gravi- diteten företagits på tvåläkarintyg, var- av 19 på socialmedicinsk och en på medicinsk indikation (lungtuberkulos). Även under 1952 och under den hittills tilländalupna tiden av 1953 har tillstånd lämnats till abort på denna grund ehuru i avsevärt mindre utsträckning.

Utredningen har därför funnit anled- ning ta upp till diskussion frågan om rubeola och graviditet och de därmed sammanhängande spörsmålen om rube- olainfektionens risker för fostret och det nyfödda barnet samt de nuvarande möjligheterna att genom profylaktisk behandling av modern förebygga sjuk- domen och dess följder.

Abolins (Nord. Med. 1952 s. 1369) har i ett förlossningsmaterial från Stockholmssjukhusen under 1950—51 icke funnit något stöd för uppfatt- ningen, att rubeolainfektion under gra— viditeten skulle vara en så farlig kom— plikation, att det kan anses berättigat att utföra abort på kvinnor, som under tidigare delen av graviditeten haft ru- beola. Han anser dock, att sjukdomen är en realitet, som man måste beakta.

I anslutning till ovannämnda rube— olaepidemi här i landet 1951 har nu- dersökning igångsatts av Lundström med tillhjälp av uppgifter som genom medicinalstyrelsens försorg införskaf- fats från samtliga förlossningsanstalter i riket. Även om det f.n. är omöjligt att dra några bestämda slutsatser av materialet, då utvecklingsrubbningar, som beskrivits vid graviditetsrubeola ofta ej framträder förrän lång tid för- flutit efter barnets födelse, är det dock tydligt, att vid ifrågavarande epidemi rubeolainfektion under första gravidi- tetsmånaderna åtföljts av ökad frekvens av medfödda utvecklingsrubbningar så-

som katarakt och hjärtfel. Även debili- tet och dödföddhet visade en ökad fre- kvens i jämförelse med kontrollmate- rialet. Från de graviditeter, som efter tillstånd av medicinalstyrelsen avbru- tits, har ett antal foster insamlats och en patologisk-anatomisk undersökning påbörjats (Lundström Acta paadiatrica XLI: 1952).

Med den kännedom om riskerna för utvecklingsrubbningar hos foster som man vid tidpunkten för ovannämnda rubeolaepidemi i Sverige hade, fanns knappast någon annan lösning av frå- gan än att avbryta graviditeten, om kvinnan infekterats med rubeola under de tre första graviditetsmånaderna. Av senare vunna erfarenheter att döma är det emellertid tydligt, att abortprovo- kation är en dålig lösning av problemet.

Genom ökad kännedom om rubeola- infektionens inverkan på fostret under graviditeten finns nämligen möjlighet att genom intensifierad infektionspro- fylax påverka sjukligheten och dödlig- heten hos såväl fostren som de nyfödda barnen i gynnsam riktning. De försök, som hittills gjorts att förebygga sjuk— domen och dess följder genom att med konvalescentserum behandla gravida kvinnor, som antingen blivit utsatta för smittorisk eller insjuknat i rube- ola, har också givit uppmuntrande re- sultat (Lundström ännu ej publicerat arbete).

Innan värdet av denna behandling blivit fullständigt klarlagt finns anled- ning anta, att viss risk föreligger för missbildningar hos fostret vid rubeola- infektion hos modern under gravidite- tens första tre månader.

Även om diagnosen är säkerställd av med sjukdomen förtrogen läkare, torde dock en större återhållsamhet med be- viljandet av legal abort på socialmedi- cinsk indikation böra iakttas än tidiga- re. I stället bör rubeolaexponerade gra-

vida kvinnor behandlas i förebyggande syfte med immunglobulin och gravida kvinnor, som under de första fyra gra- viditetsmånaderna insjuknat i säkert diagnosticerad, manifest rubeola, så snart ske kan behandlas på samma sätt.

Sambandet mellan abort och sterilisering

Abortlagens bestämmelse om sterili- sering som villkor för abort har föl— jande lydelse: ”Havandeskap må ej av— brytas på grund av arvsanlag hos kvin- nan . . . med mindre jämväl sterilisering å henne företages, utan så är att sådan åtgärd av särskilda skäl finnes olämp- lig.” Motiveringen härför är att samhäl- lets intresse att hindra tillkomsten av undermåliga individer ”kräver icke blott att den ärftligt belastade kvinnan hindras att erhålla ett bestämt barn utan att man överhuvud avskär henne från möjligheten att i framtiden erhålla barn” ( SOU 1935:15 s. 120 ).

De ”särskilda skäl” att underlåta ste- rilisering, som nämnes i lagen, åsyftar enligt motiveringen dels fall, där kvin- nans hälsotillstånd talar mot detta in- grepp, dels fall, där det är onödigt, t. ex. på grund av att kvinnan befinner sig nära klimakteriet eller kommer att omhändertas för varaktig vård.

Utredningen har av vissa skäl funnit anledning ta upp frågan om det berät- tigade och lämpliga att överhuvudtaget ställa sterilisering som villkor för abort, även om aborten beviljas på grund av arvsrisk från det väntade bar- nets moder. I intet annat land finns en dylik bestämmelse om villkor för abort. Även om steriliseringsvillkoret icke innebär tvång till sterilisering ställs dock den abortsökande kvinnan inför valet att antingen erhålla abort och samtidigt steriliseras eller att föda bar- net. Något utbrett missnöje bland de abortsökande med bestämmelsens till- lämpning har visserligen icke försports

enligt sakkunskapen i medicinalstyrel- sen, ty i de flesta fall syns sterilise- ringsvillkoret ha accepterats utan större svårighet. Ej sällan har den abortsö- kande kvinnan före medicinalstyrel- sens ställningstagande förklarat sig medge eller direkt önska sterilisering. De relativt fåtaliga, som är ovilliga att låta sterilisera sig i samband med abor- ten, är i många fall gravt hållningslösa individer eller oligofrena kvinnor, som ur alla synpunkter är mycket olämpliga att föda barn. Då i sådana fall sterili- sering sätts som villkor för abort, före- drar kvinnan ej sällan att föda barnet, vilket från samhällets synpunkt måste anses synnerligen beklagligt. Sterilise- ringsvillkoret torde därför vid dessa tillfällen vara till nackdel. Ej heller i de fall, där den abortsökande före abor- tens beviljande medgivit eller önskat sterilisering synes steriliseringsvillko- ret ha något berättigande. Inget hinder föreligger ju för den abortsökande att efter en eventuell abort själv ansöka om sterilisering.

Som ett av de mer väsentliga argu- menten mot bestämmelsen om sterilise- ring som villkor för abort vill utred- ningen framhålla den tidigare omnämn- da avsevärt ökade dödlighetsrisken vid samtidig abortprovokation och sterilise- ring av kvinnan i jämförelse med endast ett avbrytande av havandeskapet (s. 30).

Därtill kommer att det vetenskapliga underlaget för ärftlighetsrisker vid en del sjukdomar, t.ex. vissa fall av epi- lepsi i fråga om nedärvningssätt, arvs- prognos och insjukningsrisk måste an- ses som ovisst eller rent av obefintligt, varför grunden för steriliseringsvillko- ret i dessa fall måste betecknas som mycket osäker.

I fråga om yngre kvinnor, vilka före- faller sinnesslöa eller vilkas livsföring syns tala för svår psykisk abnormitet, finns ofta anledning ta hänsyn till möj-

ligheten av eftermognad. Det är i dessa fall nämligen tänkbart, att miljöfakto- rer spelat stor roll. Det har på grund härav förekommit, att en kvinna erhål- lit tillstånd till abort utan sterilise- ringsvillkor under det att för en annan i likartad situation sterilisering ställts som villkor för aborten. Lämplighets- synpunkter talar för att i intetdera fal- let sterilisering ställs som villkor för avbrytande av havandeskap.

Under hänvisning till vad ovan an- förts får utredningen uttala som sin uppfattning, att sterilisering som vill- kor för avbrytande av havandeskap bör frikopplas från den eugeniska indika- tionen och steriliseringsfrågan bedömas från fall till fall.

I det fall, där kvinnan är uppenbart olämplig att handha vårnaden om de barn, hon sätter till världen, t. ex. vid svår psykisk abnormitet, och det icke är möjligt att uppvisa en klart ärftlig orsak, tillåter abortlagen icke ett av- brytande av havandeskapet, såvida den abortsökande icke företer några medi- cinska insufficienssymtom. Däremot kan en sådan kvinna få tillstånd till enbart sterilisering på social indika- tion, enär hon anses vara ”på grund av asocialt levnadssätt för framtiden up- penbart olämplig handha vårdnaden om barn” (1 5 lagen den 23 maj 1941 om sterilisering). Om däremot ärftlig or- sak är klart påvisad kan legal abort he- viljas på eugenisk indikation. Men om medicinalstyrelsen av olika skäl icke vill föreskriva sterilisering som villkor för aborten, beviljas i dessa fall ej säl- lan abort på indikationen förutsedd svaghet, vilket i själva verket icke är adekvat med tanke på denna indika- tions avsedda innebörd. Att abort bör beviljas i dylika fall är ställt utom allt tvivel. De asociala kvinnor, som det här är fråga om, är i många fall mycket unga och de saknar därför den livs-

erfarenhet och ansvarskänsla, som är erforderlig för att kunna ta vård om ett barn. Härtill kommer svårigheten att i händelse av en fullföljd graviditet adop- tera bort barnet. Blivande adoptivför- äldrar kräver nämligen att barnets för— äldrar inte skall vara asociala. Att låta en kvinna bära fram sitt barn endast för att det skall omhändertagas på barn- hem eller i ett fosterhem, kan inte vara någon tillfredsställande lösning.

Enligt vad utredningen erfarit, har man vid landets enda hemskola inom ungdomsvårdsskoleorganisationen stor erfarenhet av de utomordentliga vansk- ligheter som föreligger för att kunna ordna den framtida situationen på ett acceptabelt sätt både för den nya mo- dern och för barnet.

Utredningen önskar därför ifrågasätta om icke i de fall, då kvinnan på grund av asocialt levnadssätt är uppenbart olämplig att ha vårdnaden om barn, men någon ärftlig orsak härtill icke kan påvisas, möjlighet borde finnas till legal abort på en indikation, som mot- svarar den i steriliseringslagen intagna sociala indikationen. ”Social” abortin- dikation av detta slag är troligen för dessa mycket unga flickor en bättre hjälpåtgärd än någon form för omhän- dertagande som samhället nu kan er- bjuda. Då det i utredningens direktiv klart utsagts, att abortlagens indikatio- ner i detta sammanhang inte får prö— vas, kan utredningen endast rekommen- dera, att dessa synpunkter framdeles blir föremål för övervägande.

I åtskilliga sammanhang har riktats kri- tik mot den del av samhällets hjälp- verksamhet, som avser hjälp vid havan- deskap och barnsbörd. Kritiken har —— understundom under hänvisning till förhållandena i Danmark _— framställt krav på en enhetligare, mera rationell och effektiv form för denna hjälpverk- samhet. Ett förslag i denna riktning framlades även av socialvårdskommit- tén i betänkande XII (SOU 1946:23), där man föreslog införande av ett mo- derskapsbidrag, som skulle utgå utan vare sig behovs- eller inkomstprövning och som var avsett att ersätta alla de nu- varande ekonomiska hjälpformerna i samband med moderskap. Därjämte skulle moderskapsbidraget inrymma viss ersättning för inkomstbortfall för förvärvsarbetande kvinna. Betänkandet har inte föranlett lagstiftningsåtgärd men, som framgår av det följande, är hela frågan för närvarande föremål för nya utredningar.

Det är uppenbarligen en vansklig uppgift att söka fastslå, vilka ingripan- den och initiativ —— de må komma ge- nom lagstiftning och eljest från samhäl- lets sida eller genom enskildas åtgöran- den — som kan ha abortförebyggande värde. Utan att överdriva kan man dock säkerligen våga påstå, att allt som är ägnat att skapa trygghet för den gra- vida kvinnan har sådant värde. I detta kapitel kommer utredningen emeller- tid att behandla endast sådan abortpro- fylax, som ligger på det rent ekono-

SJÄTTE KAPITLET

Sociala och ekonomiska hjälpåtgärder

miskt-sociala planet; i fråga om rådgiv- nings— och upplysningsverksamhet av skilda slag hänvisas till andra delar av betänkandet. Men även i fråga om de ekonomiskt-sociala åtgärderna är en avgränsning vansklig. Vad som för den ena kvinnan kan framstå som så bety- delsefullt, att det rent av är avgörande för henne, då det gäller att frånträda en abortönskan, ter sig för en annan kvinna i subjektiv abortsituation som värdelöst.

Bland sociala stödåtgärder av abort— profylaktiskt värde kan nämnas den förebyggande mödra- och barnavården, rätten till kostnadsfria skyddsläkeme- del, den fria förlossningsvården, resor för mödrar och barn, de fria Skolmål- tiderna m. m. Givetvis låter det sig så- gas, att utformningen av skattelagarna har betydelse för inte bara äktenskaps- frekvensen utan även nativiteten. Lika— så är det klart, att storleken av de all- männa barnbidragen liksom villkoren för att erhålla de särskilda barnbi- dragen och dessas storlek kan vara av viss betydelse vid de samtal, som en kurator på en rådgivningsbyrå för med en kvinna i abortsituation. Men vanli— gen är de frågor, som kräver omedel- bart svar, så påträngande och aktuella, att hänvisning till avlägset liggande hjälp har ringa eller ingen effekt. Vilken ekonomisk hjälp kan jag få just nu; vad skall jag leva av, då jag på grund av gra- viditeten måste lämna mitt arbete; kan arbetsförmedlingen skaffa mig något lät- tare arbete, medan jag väntar barnet;

var kan jag vistas som ”obemärkt”; var kan jag få bostad åt mig och barnet; var skall jag göra av barnet, när jag kan börja arbeta igen; finns det ingen som kan hjälpa mig att ta hand om min redan nu stora barnskara, då jag nu åter ”går i väntans tider”; finns någon möjlighet att ordna med bra fosterhem, tills jag kan ta vård om barnet själv, eller med adoptivhem, om jag inte skulle få denna möjlighet? Det är des— sa och liknande frågor, som i första hand kräver svar. Utan att därför ifråga- sätta värdet av ett flertal sociala åtgär- der, som syftar till att hjälpa och stödja den gravida kvinnan, vill utredningen här begränsa sin undersökning till de mera direkt abortprofylaktiska stödåt- gärderna av ekonomiskt-social natur. Eftersom den omedelbara hjälpverk- samhet, som rådgivningsbyråerna ut- övar genom till deras förfogande av stat eller kommun ställda anslag, behandlas i redogörelsen för dessa byråers arbete, kommer här att närmare granskas en- dast övrig hjälpverksamhet av ekono- misk art, arbetsmarknadsfrågor samt frågan om kompensation för inkomst- bortfall vid graviditet, bostadsfrågan, daghem och liknande anläggningar, hemhjälpsfrågan och adoptionsfrågan.

Hjälpverksamhet av ekonomisk art

Enligt förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspenning utgår sådan med 75 kronor till kvinna, som till lindrande av med barnsbörd förenade kostnader är i behov härav. Behov skall anses föreligga, om hennes _ eller, om hon är gift och sammanlever med man- nen, makarnas — beskattningsbara in- komst vid senaste taxeringen till statlig inkomstskatt icke uppgår till minst 4 000 kronor. Vid särskilt ömmande förhållanden kan dock behov av moder- skapspenning anses vara för handen även vid högre beskattningsbar in-

komst. Moderskapspenningen utgår av statsmedel men behovsprövningen och utbetalningen handhas av centralsjuk— kassorna, i förekommande fall med bi- träde av lokalsjukkassor. Hjälp av detta slag utgår icke till kvinna, som enligt 32 å i förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor är berättigad till moderskapshjälp. Till medlem av erkänd sjukkassa utgår sådan hjälp utan behovsprövning med 110 kronor. Cen- tralsjukkassa äger efter medgivande av tillsynsmyndigheten utbetala högre be- lopp och i regel utbetalas 125 kronor. Förutsättning för utfående av moder— skapshjälp är oavbrutet medlemskap i sjukkassa under minst 270 dagar före nedkomsten. Lagen om allmän sjukför- säkring, som upphäver sjukkasseförord- ningen, innehåller ingen motsvarighet till moderskapshjälpen. Motioner till 1953 års riksdag om höjning av moder- skapspenningens och moderskapshjäl- pens belopp har under hänvisning till pågående utredningar avslagits.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp utgår sådan av statsme— del till kvinna, som i anledning av ha- vandeskap eller barnsbörd är i uppen- bart behov av understöd. Mödrahjälpen är inte bunden till någon bestämd in- komstgräns men utgår endast, när hjälpbehov föreligger. Mödrahjälp läm- nas i den form, som i varje särskilt fall finnes lämpligast, till ett samman- lagt värde av högst 600 kronor eller vid flerbörd 800 kronor. Dessa belopp gäl- ler från och med den 1 juli 1953; tidi- gare har under en följd av år beloppen utgjort 400 resp. 500 kronor. Mödra- hjälp sökes hos vederbörande barna- vårdsnämnd, som verkställer utredning och därefter avger yttrande till mödra- hjälpsnämnden, vilken är beslutande i ärendet. Barnavårdsnämnden skall även ge förslag till lämpliga hjälpåtgärder. Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet

och äger meddela nödiga råd och an- visningar. Dylika har även utfärdats, därvid införts ortsgradering av bi- dragsbeloppen och dessa anknutits till inkomst och barnantal. Det har emel— lertid ansetts, att trots anvisningarna tillämpningen av mödrahjälpsbestäm— melserna blivit anmärkningsvärt ojämn i landets olika delar.

Med anledning av en promemoria från 1950 års besparingsutredning verk- ställde socialstyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj:t en ingående utredning rö- rande mödrahjälpsbestämmelsernas lo- kala tillämpning. I skrivelse den 18 ok- tober 1951 framlade socialstyrelsen re- sultatet av denna utredning. Styrelsen fann, att det författningsmässigt borde fastslås, att mödrahjälpsnämnderna ha- de skyldighet att följa av Kungl. Maj:t fastställda normer samt att avsteg från normerna skulle få ske allenast efter av socialstyrelsen fastställda, enhetliga riktlinjer. Styrelsen framlade samtidigt förslag till av penningvärdets försäm- ring föranledda ändringar i gällande normer samt slutade sin skrivelse så- lunda: ”Styrelsen vill i detta samman- hang betona önskvärdheten av att en effektiv moderskapsförsäkring genom— föres så snart de statsfinansiella förhål- landena medgiva det.”

Av Kungl. Maj:t fastställda normer för tillämpning av mödrahjälpsförord- ningen finns inte, men Kungl. Maj:t har uppdragit åt styrelsen dels att med beaktande av inträdda löne— och pris— stegringar utfärda normer för prövning av behov av mödrahjälp dels ock att verka för att dessa normer i möjligaste mån tillämpas enhetligt, därest icke förhållandena i viss del av landet anses böra föranleda avsteg.

I samband med att Kungl. Maj:t hos 1952 års riksdag äskade medel till möd— rahjälpen, yttrade departementschefen bland annat följande:

De nuvarande formerna för hjälp vid havandeskap och barnsbörd äro icke i alla hänseenden tillfredsställande. Förslag till förbättringar ha framlagts bl.a. av social- vårdskommittén. Jag har ansett det ange- läget, att spörsmålen rörande denna hjälp upptagas till behandling i samband med den översyn av den obligatoriska sjukför- säkringen och yrkesskadeförsäkringen, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1951 skall företagas genom särskilda utredningsmän. Åt dessa har där- för även uppdragits att ompröva mödra- hjälpen samt moderskapspenuingen. Enligt de meddelade direktiven skola utrednings— männen undersöka möjligheten att få till stånd en enhetligare och mera rationell och effektiv form för denna del av sam- hällets hjälpverksamhet.”

Här ovan nämnda utredningsmän, so- cialförsäkringsutredningen, har den 4 november 1952 avgivit ett delbetänkan- de och kommer att i ett senare betän- kande ingå på den samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd.

I den kritik, som uttalas i ovan cite- rade delar av propositionen till 1952 års riksdag i samband med äskande av anslag till mödrahjälpen, kan utred- ningen helt instämma. Erfarenheten visar, att varken moderskapspenning, moderskapshjälp eller mödrahjälp, så- dana dessa för närvarande är utforma- de, har något större abortprofylaktiskt värde. Den höjning av maximibeloppen för mödrahjälpen, som 1953 års riksdag beslutat, har emellertid uppenbarligen ökat mödrahjälpens värde. Att samhäl- lets hjälpverksamhet i detta samman— hang måstc utformas mera enhetligt, rationellt och effektivt är alltså utred— ningens bestämda mening. Då emeller- tid frågan är under behandling hos sär— skilda sakkunniga, saknar utredningen anledning att här framlägga några kon- kreta förslag.

I november 1952 framlade änkepen- sioneringskommittén ett förslag, som bör här omnämnas. Kommittén föreslår sålunda införande av s.k. vårdnadsbi-

drag. Innebörden härav är i korthet följande. Bidrag motsvarande änkebi- drag skall kunna utgå till frånskild kvinna (ej till hemskild), som har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, vilket icke fyllt 10 år. Under vissa speciella förutsätt— ningar skall även ogift moder äga rätt till bidrag av ifrågavarande slag. Dessa förutsättningar är 1) att barnet uppnått en ålder av tre månader; 2) att fader- skapet till barnet blivit fastställt; 3) att modern stadigvarande eller med alle— nast tillfälliga avbrott alltsedan barnets födelse sammanbott med detsamma samt 4) att modern och barnet bilda särskilt hushåll. I övrigt hänvisas till betänkandet (SOU 1952: 36).

Det är uppenbart, att visst abortpro— fylaktiskt värde måste tillerkännas en lagstiftning i den anda, som sålunda föreslagits, även om räckvidden blir tämligen begränsad.

Av icke obetydligt socialt värde är utan tvivel möjligheten för kvinna att av allmänna medel utfå s.k. bidragsför- skott, varmed förstås förskott på under- hållsbidrag, som barn under 16 år en- ligt lag äger utfå av sin fader men denne underlåter att betala. Bidrags- förskott kan beviljas för såväl barn i som barn utom äktenskap, i båda fallen under förutsättning att barnets föräld- rar lever åtskilda och att barnet ej sam— manbor med fadern. Förskottet utgår med det belopp, som fadern enligt dom- stolsbeslut eller avtal är skyldig ut- giva, dock högst med 600 kronor för år. Detta maximibelopp fastställdes av 1953 års riksdag att gälla från och med den 1 juli 1953; tidigare uppgick maxi— mibeloppet till 250 kronor och fr. o. m. den 1 juli 1952 till 324 kronor. Förskot- tet är helt oberoende av moderns och barnets ekonomiska förhållanden.

Det torde otvivelaktigt vara så, att oro inför möjligheten att kunna utfå

underhållsbidrag från det väntade bar- nets fader icke sällan bidrar till att framkalla abortönskan hos ogifta kvin- nor. Givetvis måste man i första hand fordra, att barnafadern ålägges ett or- dentligt underhåll och att detta under- håll också utkräves. Erfarenheten visar emellertid, att de mån, det här rör sig om, ofta befinner sig i små ekonomiska förhållanden och att svårigheten att genom införsel utfå bidrag ofta är bety- dande på grund av tredska från den betalningsskyldiges sida. Även om star- ka skäl kan åberopas för att krimina- lisera vissa former av försummelse att fullgöra försörjningsplikt, lär man inte komma långt på den vägen. I det nyli- gen framlagda förslaget till brottsbalk upptas heller inga straffbestämmelser i sådant hänseende; det nuvarande stad- gandet i 14 kap. 35 5 strafflagen har visat sig vara praktiskt betydelselöst. Sett mot bakgrunden av de svårigheter som mången gång föreligger att utfå bi- drag från den försörjningsskyldige, får bidragsförskottet ett inte obetydligt abortprofylaktiskt värde, i allt fall när det, som fallet får anses vara efter 1953 års böjning, utgår med tillfredsställande belopp.

Bidragsförskottet minskar emellertid i värde som abortprofylaktisk faktor, enligt vad erfarenheten visar, på grund av bestämmelsen, att barnet och dess moder inte får sammanbo med fadern, om förskott skall få utbetalas. En änd— ring av denna bestämmelse har sanno- likt vittgående konsekvenser men synes böra övervägas vid den pågående, förut nämnda allmänna översynen av sam- hällets hjälpverksamhet i samband med havandeskap och barnsbörd.

Arbetsmarknadsfrågor och därmed samman— hängande spörsmål

Genom lagen den 21 december 1.945 om förbud mot arbetstagares avskedan—

103

de i anledning av äktenskap eller ha— vandeskap m.m. synes den fråga, som lagens rubrik anger, ha fått en så till- fredsställande lösning, som f. n. är möj- lig. Den innebär huvudsakligen, att ar- betstagare inte får skiljas från sin an- ställning på den grund att han slutit trolovning eller ingått äktenskap. Kvinn- lig arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande arbete hos arbetsgi- varen, får inte skiljas från anställningen med anledning av, att hon blivit ha- vande eller fött barn eller på grund härav avhåller sig från arbetet högst sex månader. Att giva lagstiftningen en sådan formulering, att den även i tider av vikande konjunkturer innebär ett verkligt skydd mot kringgående motiveringar för uppsägning, lär ej vara möjligt. Enligt vad utredningen inhämtat har emellertid lagstiftningen varit av stort värde, bl.a. för kontors- anställda.

Utredningen har icke funnit sig böra föreslå ändring i den ifrågavarande lagstiftningen men hänvisar till en i slutet av detta kapitel intagen redogö- relse för viss internationell behandling av denna fråga.

Arbetarskyddslagens bestämmelser i förevarande hänseende innebär i hu- vudsak följande.

Kvinna, som med vederbörligt intyg styrker, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor, får inte förvägras ledighet från arbetet. Kvinna, som fött barn, får inte användas till vissa slag av arbete under de sex första veckorna efter barnsbörden, om inte med läkarintyg styrkes, att hon inte utan men för sig eller barnet kan börja arbetet tidigare. Kvinna, som ammar sitt barn, får inte förvägras erforderlig ledighet härför. De slag av arbete, som arbetarskyddslagen vill skona den ny- förlösta kvinnan från, är bl.a. hant- verks- och industriellt arbete, arbete

med transport av personer eller gods och arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse. Förbudet gäller inte uträt- tande av hud eller ärende eller lättare distributionsarbete.

Uppenbarligen är de nu återgivna stadgandena av mycket stort socialt värde, men detta värde minskas av att generella bestämmelser om kompensa— tion för det inkomstbortfall, som de ga- ranterade ledigheterna medför, saknas. Det är därför ingalunda ovanligt, att kvinnor se sig nödsakade taga annat arbete, som faktiskt är minst lika på- kostande ur hälsosynpunkt. Å andra si- dan är det heller icke ovanligt, att möd— rar begär och även beviljas betydligt längre ledighet än sex veckor. Ledighe— ter på tre till sex månader är tämligen vanliga. Arbetarskyddsstyrelsen har härom anfört:

Även om lagbestämmelserna haft en av- görande inverkan på den allmänna upp- fattningen i ifrågavarande avseende, är det dock uppenbart, att senare års arbets— marknadsläge väsentligt medverkat till denna generösare inställning till en längre tids ledighet från förvärvsarbete vid barns— börd. Underskattas bör icke heller i detta sammanhang den propaganda, som på 30— talet insattes med anledning av den sjun— kande nativiteten. Den upplysningsverk- samhet, som av läkare och mödravårdscen— traler bedrives angående betydelsen av att barnet de första månaderna icke skiljes från modern och att behovet av naturlig uppfödning av barnet tillgodoses, har även verkat i samma riktning. Härtill kommer, att daghemmen i allmänhet icke taga emot spädbarn under 6 månader och svårigheter] att för rimliga kostnader erhålla hem- hjälp.

Vad ovan anförts beträffande mödrarnas egen önskan att utöka barnsbördsledighe— ten gäller främst de gifta mödrarna med make i livet. De ensamstående mödrarna ha alltjämt, trots samhällets hjälpåtgär- der, att brottas med stora svårigheter bl. a. av ekonomisk art. De enstaka gånger en barnaföderska numera begär att få återgå till arbetet före de lagstadgade 6 veckorna, gäller det så gott som undantagslöst en ensamstående moder.

Genom moderskapshjälp, moderskaps- penning och mödrahjälp erhålla barnafö— derskorna bidrag till de kostnader, som äro förenade med barnsbörden. Däremot har frågan om ersättning från samhällets sida för den förvärvsarbetande kvinnans in- komstbortfall i samband med barnsbörd ännu icke blivit löst, ehuru denna fråga alltsedan början av 1900—talet varit före— mål för utredningar och olika förslag till frågans lösning ha avgivits. Det synes rim- ligt, att rätt till ersättning för förlorad ar- betsförtjänst tillerkännes åtminstone de kvinnor, som på grund av arbetarskydds- lagens bestämmelser icke få arbeta under de sex första veckorna efter barnsbörd. Denna ersättning skulle alltså även till- komma de gifta förvärvsarbetande möd- rarna. Ty även om familjeinkomsterna ökat och den gifta modern i allmänhet icke av ekonomiska skäl måste avstå från en lång- re ledighet i samband med barnsbörden, är dock hennes livsföring, allmänna levnads- standard och ekonomiska åtaganden i re- gel beroende av den inkomst hon kan ha av eget arbete, och det är svårt att tillräck- ligt snabbt anpassa utgifterna efter de minskade inkomsterna. Det kan även vara mindre lämpligt med en sänkt levnadsstan- dard under den period av kvinnans liv, då hon är i behov av bättre föda och mera väl— ordnade förhållanden än eljest.

Frågan om ersättning för inkomst- bortfall under tjänstledighet på grund av havandeskap eller barnsbörd är en- ligt utredningens mening av en utom- ordentlig betydelse. En tillfredsställan- de lösning av denna fråga skulle utan tvivel vara ett mycket starkt maktmedel i samhällets kamp mot aborterna. För stora grupper arbetstagare har frågan redan lösts på ett sätt, som i regel är tillfredsställande. I första hand gäller detta de stats- och kommunalanställda. Även vid träffande av avtal mellan en- skilda arbetsgivare och kvinnliga ar- betstagare har frågan i viss utsträck- ning beaktats. Som exempel härpå kan återges följande ur avtal mellan Sveri- ges Verkstadsförening och Svenska In- dustritjänstemannaförbundet.

Kvinnlig tjänsteman som beviljas tjänst— ledighet i samband med havandeskap eller barnsbörd och förklarar sig ha för avsikt

att återinträda i tjänst efter ledigheten under minst tre månader, erhåller full lön under en månad för varje fullt anställ- ningsår hos företaget, dock högst två må- nader, samt halv lön under ytterligare en månad. Vid sjukdom, som sammanhänger med havandeskapet och som fortvarar eller inträffar de närmast följande tre månader— na efter tjänstledigheten, utgår sjuklön för därtill berättigad med hälften av ordinarie belopp och är sjuklönerätten begränsad till högst tre månader.

För anställda inom bank- och försäk- ringsväsendet gäller även viss rätt till lön under havandeskap och barnsbörd. Likaledes innehåller en del av de kol- lektivavtal, som slutits av till landsor- ganisationen anslutna fackförbund, be- stämmelser i ämnet, men mycket stora grupper av arbetstagare står fortfarande helt utan rätt till gottgörelse för in- komstbortfallet.

Utredningen hävdar, att frågan om gottgörelse för utebliven inkomst under graviditet och tiden närmast efter ned- komsten är en angelägenhet, som kräver ingripande från samhällets sida i form av moderskapsförsäkring eller på annat lämpligt sätt. Då emellertid denna fråga är föremål för prövning av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringsutredningen, ser sig abortutredningen förhindrad att framlägga förslag härutinnan.

Utredningen har genom arbetsmark- nadsstyrelsens försorg erhållit en sam- manställning rörande arbetsförmedling- ens medverkan vid placering av gravi- da kvinnor och av mödrar, som önskar anställning, där barn får medfölja. I styrelsens rapport anföres bland annat följande:

Hela antalet under treårsperioden 1948— 50 hos arbetsförmedlingarna registrerade ansökningar om arbete av kvinnor, som på grund av havandeskap önskade anställning uppgick till ca 1 600. Detta antal omfattar endast sådana fall, där den sökande själv uppgivit graviditet. —— Nämnderna ha fram- hållit, att det faktiska antalet gravida, som genom arbetsförmedlingen sökt anställning

torde vara långt större, då vederbörande i flertalet fall icke för arbetsförmedlaren klarlägger sin situation. —- Över 40 % av hela antalet ansökningar gjordes i Stock- holms stad. Det därnäst största antalet (7 %) uppvisade Malmöhus län, medan i Göteborgs och Bohus län endast ett fem- tiotal ansökningar gjorts. Lägsta antalet ansökningar registrerades i Gotlands, Väs- terbottens, Västernorrlands och Skaraborgs län.

Antalet mödrar, som önskade plats, där barn få medfölja, visade sig vara betydligt större och uppgick till närmare 7000. De flesta ansökningarna eller en tredjedel av samtliga gjordes i Stockholms stad. Det därnäst största antalet förelåg i Gävle- borgs, Örebro, Malmöhus och Kopparbergs län, de enda län i vilka antalet ansökningar översteg 300. Lägsta antalet (under 100) hade Gotlands, Blekinge och Göteborgs och Bohus län.

Flertalet länsarbetsnämnder ha funnit det relativt svårare att placera mödrar med barn än gravida, vilket bekräftas av tillsättningsresultatet, 53% för de förra mot 65 % för de senare. Största placerings- möjligheterna erbjuda, i synnerhet för mödrar med barn, landsbygden och de mindre tätorterna med deras ur utrymmes- synpunkt fördelaktigare bostadsförhållan— den, då de anställningar, som kunna kom- ma i fråga för dessa sökande, så gott som uteslutande falla inom det husliga områ- det. Att även de gravida, som icke äro be— roende av att få medföra barn, i allmänhet lättare kunna placeras på landsbygden, sammanhänger dels med att de vanligen uppsöka förmedlingen i syfte att erhålla miljöförändring dels med att de ofta önska arbete på mera avskilt belägna platser, var- för även för denna kategori i stort sett endast husligt arbete med bostad på ar- betsplatsen kan ifrågakomma.

På grund av de olägenheter, som ur ar- betsgivarens synpunkter följa med anstäl- landet av gravida kvinnor och mödrar, som medföra barn, äro de anställningsvillkor, som i allmänhet erbjudas dessa kvinnor, mindre förmånliga. Platser, som äro av— lägset belägna eller ur andra synpunkter mindre attraktiva och som sålunda ha sär- skilda svårigheter i konkurrensen om ar— betskraften, erbjuda i större utsträckning än andra platser sysselsättningsmöjligheter för personer som likt gravida kvinnor och mödrar, som önska medtaga barn, måste pruta på sina fordringar.

Länsarbetsnämnderna uppge, att det all- 106

tid är förenat med speciella svårigheter att finna arbetstillfällen för ifrågavarande sö- kande. Beträffande de gravida framhålles, att de oftast uppsöka arbetsförmedlingen först i tämligen framskridet stadium, när deras tillstånd börjar bli besvärande i de- ras ordinarie arbete. Arbetsgivarna äro därför ytterst obenägna att anställa denna arbetskraft, för vilken man måste räkna med såväl nedsatt arbetsförmåga som kort- varig anställningstid. De anställningar, som förmedlats, ha nästan uteslutande fallit inom det husliga arbetsområdet, före- trädesvis hembiträdesyrket. Endast i nu— dantagsfall ha sökande kunnat placeras på vikariat eller tillfälliga anställningar på kontor. Inom industrin äro möjligheterna i det närmaste obefintliga, då arbetsgi- varna icke anse det lönt att lära upp ovan arbetskraft, som de endast kunna räkna med att få behålla några få månader. Ännu mera ensidiga äro försörjningsmöj- ligheterna för ensamstående mödrar. Svå— righeterna att erhålla lämplig bostad samt att ordna för barnens omhändertagande under arbetstiden göra, att de nästan ute- slutande äro hänvisade till anställningar som hembiträden eller hushållerskor hu— vudsakligen på landsbygden, där trång- boddheten icke är så stor och där en per— son mer eller mindre i maten icke spelar samma roll som i ett stadshushåll. Besvär- ligheterna att där erhålla arbetskraft äro även så stora, att arbetsgivarna äro mera benägna att överse med den tid, som går förlorad för barnens skötsel och tillsyn. Lättast synes det vara att placera möd- rarna i familjer med barn, som regel dock endast om familjens egna barn äro äldre än den arbetssökandes. En annan omstän- dighet, som inverkar menligt på place- ringsmöjligheterna, är att dessa sökande till stor del tidigare haft andra yrken och äro helt ovana vid husligt arbete. Lönerna bliva med hänsyn härtill och den förmån, som barnets medförande anses utgöra, ofta små. ————————————— Förmedlingen av gravida kvinnor och en- samstående mödrar har endast i Stock- holms stad uppdragits åt särskild tjänste— man. I övriga län skötes denna förmedling, där så ske kan, av kvinnliga assistenter. I särskilt besvärliga fall ha arbetsvårdsex- peditionerna anlitats. I ett par län anser man, att bättre resultat kanske kunde upp- nås, om denna förmedlingsuppgift anför- troddes åt särskild tjänsteman. Å andra sidan skulle den centralisering, som måste bli en följd härav, medföra vissa nackdelar,

varför man icke utan vidare vill rekom- mendera en sådan anordning.

En viss efterkontroll av hur arbetsplace— ringen utfallit anses av flertalet läns— arbetsnämnder önskvärd. I samtliga fall förklaras dock, att denna icke bör åvila ar- betsförmedlingen utan bör ske genom bar— navårdsnämnden. Placeringen av obemärk— ta och mödrar, som medföra barn, föregås alltid från förmedlingens sida av en nog- grann undersökning av platsens lämplighet. Trots detta kan det dock i vissa fall in- träffa, att en placering utfaller mindre väl. Nämnderna anse dock denna risk vara täm- ligen obetydlig, när det gäller anställ- ningar, som gått genom förmedlingen, men framhålla, att noggrannare kontroll av dy- lika, som erhållits via annons, i många fall vore synnerligen befogad.

De nämnder, som haft egentlig erfaren- het av arbetslöshetsförsäkrade gravida kvinnor, anse samtliga, att dessa kvinnor knappast i högre grad stå till arbetsmark- nadens förfogande. De tillhöra i flertalet fall de relativt väl avlönade serviceyrkena, t.ex. affärsbiträden och servitriser, och äro ytterst obenägna att taga ett lägre av- lönat husligt arbete. Någon klarare upp— fattning om skyldigheten att antaga arbete synes icke vara förhanden, och många torde uppsöka förmedlingen endast i av— sikt att stämpla för arbetslöshetsunderstöd. Då det är i det närmaste omöjligt för ar- betsförmedlaren att i varje särskilt fall kunna avgöra graden av den sökandes ar- betsförhet, föreslå nämnderna, att de ar— betslöshetsförsäkrade "gravida skola upp- visa läkarintyg med uppgift om graden av arbetsförhet.

Samtliga nämnder framhålla, att de an- ställningar, som kunnat förmedlas, för ett stort antal av här ifrågavarande klientel måste betraktas som en ren nödlösning. Angeläget vore, att ensamstående mödrar bereddes tillfälle att kvarstå i sina gamla yrken eller på annat sätt kunde skaffa sig en mera tillfredsställande försörjning. Största hindret härför synes vara de rå— dande bostadsförhållandena samt omöjlig— heten att få barnen omhändertagna under arbetstiden. För mödrar, som önska med- föra mer än ett barn, synas utkomstmöj- ligheterna vara så gott som obefintliga även inom det husliga arbetsområdet. Nämnderna ha därför, utöver utökat antal barndaghem, föreslagit större möjligheter att via hemarbetscentraler e. d. sysselsätta dessa kvinnor. Det anses vidare, att in- tresse borde väckas hos arbetsgivarna

inom vissa serviceyrken och inom indu- strin att genom tillfälliga omplaceringar och ev. deltidsarbete göra det möjligt för gravida kvinnor att kvarstanna på sina gamla arbetsplatser. En utökad mödra- hemsverksamhet skulle vidare förhindra, att nyblivna mödrar måste söka sig ut i förvärvslivet, innan de helt hunnit åter- hämta sina krafter och äro fullt arbets— föra.

I sin rapport behandlar arbetsmark- nadsstyrelsen bl.a. även bostadsfrågan samt möjligheterna att skaffa daghems- plats för barnen, till vilka frågor ut- redningen återkommer i det följande.

Svårigheterna att placera de kvinnor, som det här är fråga om, på arbets- marknaden blir uppenbarligen större vid en lågkonjunktur, då tillgången på arbetskraft är större och antalet arbets- tillfällen mindre än under den period, undersökningen avser.

I en sammanställning över eventuella åtgärder för att förbättra ensamstående mödrars placeringsmöjligheter på ar- betsmarknaden uppehåller sig arbets- marknadsstyrelsen huvudsakligen vid frågan om förbättrade förhållanden på bostads- och daghemsområdet samt till- lägger:

Även beträffande yrkessutbildningen torde åtgärder i många fall vara erforder- liga särskilt i fråga om de yngsta ålders- grupperna. Som av Stockholmsmaterialet framgår, saknades ofta bestämd yrkestill- hörighet, dvs. de sökande hade haft diverse mer eller mindre kortvariga anställningar, för vilka speciella kvalifikationer icke be- hövts. Då man i regel måste räkna med att dessa kvinnor för sin försörjning äro be- roende av att så snart som möjligt efter barnets födelse komma i förvärvsarbete, torde den lämpligaste tiden för en syste- matisk förberedande yrkesutbildning (i förekommande fall yrkesförkovran) vara tiden för vistelsen på mödrahem. En förut— sättning är emellertid, att varje kvinna verkligen beredes tillfälle till utbildning inom ett yrke, för vilket hon känner in- tresse och kan antagas lämpa sig. Många av dessa kvinnor uppehålla sig dock under den tid, de icke kunna ha förvärvsarbete. _hos föräldrar, släktingar e. d. Även för dem torde i åtskilliga fall denna tid böra

utnyttjas för kompletterande yrkesutbild— ning. Vistelsen på mödrahemmen är också i regel för kort, för att en utbildning skall hinna mer än påbörjas. För att uppnå ett tillfredsställande resultat i detta avseende och möjliggöra att eventuellt påbörjad yr— kesutbildning skall kunna slutföras samt komma även andra än på mödrahem in— tagna kvinnor till del, skulle därför behö- vas även utbildningsbidrag e.d. (jfr bered- skapskurserna), varvid särskilt måste be— aktas, att även barnets legitima behov un- der moderns utbildningstid tillgodoses.

Utredningen finner, att resultatet av den gjorda undersökningen ytterligare understryker behovet av en lösning av frågan om ersättning för inkomstbort- fall i samband med barnsbörd. Något verkligt'behov av att placera gravida kvinnor på arbetsmarknaden skulle då inte föreligga, utom för dem, som av olika skäl önskar miljöbyte under gravi- diteten och som inte kan ekonomisera vistelsen på annan ort med till dem ut- gående bidrag. Givetvis kommer alltid att kvarstå en kategori kvinnor, som önskar anställning, dit barn får med- föras, och att en efterkontroll genom barnavårdsorganen i dessa fall är önsk- värd, synes uppenbart. För flertalet en- samstående mödrar med barn är det emellertid enligt utredningens mening önskvärt att de kan återvända till det yrke, de tidigare utövat och väl i regel har viss utbildning för, eller också kan placeras på sådana platser på arbets- marknaden, där de bäst passar; den omständigheten, att kvinnan har att dra försorg om barn, bör alltså inte få ha avgörande inflytande på hennes arbets- placering. För att detta skall bli möj- ligt, måste emellertid ej blott bostads- svårigheterna övervinnas utan även sör- jas för att möjlighet finnes för kvinnan att på betryggande sätt placera sitt barn under arbetstiden. Vad arbets— marknadsstyrclsen anfört angående yr— kesutbildningen av dem, som saknar bestämd yrkestillhörighet, synes utred-

ningen värt beaktande, men yrkesut— bildningcn får icke erhålla tvångska— raktär.

Bostads- och bosättningsfrågor

Utredningen har ägnat mycken upp- märksamhet åt sambandet mellan bo- stadsfrågan och abortproblemet. Tidi— gare har i detta betänkande redovisats resultatet av verkställda undersök- ningar rörande sociala och ekonomiska förhållanden samt motivbildning hos abortklientelet. Av undersökningarna framgår, att bostadssvårigheter är rela- tivt vanliga bland abortsökande kvin- nor. Givetvis måste man tänka sig att i varje enskilt fall det varit fråga om en mycket komplicerad orsaksväv, som givit upphov till den svårartade situa- tion, vilken drivit kvinnan till att vilja avbryta sitt havandeskap. Det är där- för ogörligt att i varje fall avgöra vil- ken roll bostadsfrågan spelat. Den kan ibland ha varit en dominerande faktor. I andra fall kan den ha utgjort en kom— plicerande och försvårande omständig- het, som gjort att andra abortframdri- vande faktorer blivit än svårare att ut— härda. Att vid prövning i medicinal— styrelsen av abortansökningar bostads- förhållandena i realiteten om också inte formellt kommit att ibland spela en av- görande roll, är ställt utom allt tvivel. Då man talar om abortklientelets bo- stadssvårigheter, måste man hålla i minne, att icke blott bristen på lämp— liga bostäder utan även de höga hyror- na i nybyggda fastigheter är faktorer att beakta.

Utredningen är väl medveten om att bostadssituationen är föremål för stän— dig uppmärksamhet från statsmakter— nas sida och att för närvarande hyres- regleringskommittén är sysselsatt med hithörande frågor. På grund av det lätt påvisbara sammanhanget i vissa fall mellan bostadssituationen och kvinnans

abortönskan har utredningen dock an- sett sig böra något ytterligare dröja vid frågan. I skrivelse till hyresregle- ringskommittén har utredningen fram- hållit vissa synpunkter i ämnet samt även tillhandahållit visst utrednings- material.

I sin i annat sammanhang citerade skrivelse till utredningen har arbets- marknadsstyrelsen andragit följande:

Dä särskilda hus för ensamstående möd— rar ur flera synpunkter icke ansetts böra rekommenderas, torde enda möjligheten vara ett ökat byggande av smålägenheter, åtminstone på vissa orter med goda syssel- sättningsmöjligheter för kvinnlig arbets- kraft, varjämte ensamstående mödrar böra beviljas förtursrätt vid förhyrandet av så— dana lägenheter. Med hänsyn till de genom- snittliga kvinnolönerna inom flertalet yr- kesområden torde vidare erfordras bostads- subventioner i en eller annan form, t.ex. genom utvidgade gränser för erhållande av kommunalt bostadsbidrag, samt eventuellt även bosättningsbidrag eller —lån.

Utan tvivel är det för den, som söker förmå en kvinna att frånträda sin abortönskan, vilken mer eller mindre tydligt sammanhänger med bostads- situationen, av utomordentligt värde att kunna ge anvisning på en hygglig bo— stad till överkomligt pris. Då det gäller hyrornas storlek, finnes möjligheter för det allmänna att ge stöd och hjälp ge- nom olika låne— och subventionsformer. Ett förnuftigt utnyttjande av socialvår- dens möjligheter, t. ex. genom hjälp till insats för förvärv av bostadsrätt, vilket tillämpas i vissa kommuner, bör under- stundom även kunna öppna en utväg. Största intresset i förevarande samman- hang har de s.k. bostadsraballerna. Rö- rande dessas nuvarande utformning hänvisas till det betänkande, som den 12 december 1952 framlagts av 1951 års bostadsutredning, ävensom propositio— nen nr 138 till 1953 års riksdag. Bo- stadsutredningen hade föreslagit infö- rande av ett särskilt bostadsbidrag för

i första hand de grupper, som inte kan få familjebostadsbidrag, och som exem- pel särskilt nämnt bl.a. ensamstående mödrar med ett barn. I propositionen upptogs intet förslag om särskilt bo— stadsbidrag med bl.a. den motive- ringen, att det inte kunde anses klart, att det ifrågavarande hjälpbehovet bor- de täckas inom bostadspolitikens ram. Abortutredningen hävdar emellertid, att bostadsutredningens förslag i denna del bör upptas till förnyad prövning eller att motsvarande stöd på annat sätt tillförs de kvinnor, varom det här är fråga.

Då det uppenbarligen faller helt utanför abortutredningens behörighet att ens försöka uppdraga några riktlin- jer för bostadsförsörjningen eller för förbättring av det förefintliga bostads— beståndet, vill utredningen här ytterli- gare endast beröra frågan om fördel- ningen av förefintliga bostäder och främst om förtnrsrätt för det klientel, som utredningen närmast har att sörja för.

Hyresregleringskommittén har i sitt betänkande ”Behovsprövning på bo- stadsmarknaden” (SOU 1952: 37) fram- lagt förslag i de sålunda aktuella hän— seendena. Kommittén har funnit att ”ge- nom en reglering i en eller annan form av upplåtelser av lediga lägenheter en samhälleligt sett mera önskvärd fördel- ning av det lediga lägenhetsbeståndet kunde åstadkommas”. Kommittén har vidare funnit, att en sådan reglering kan nås antingen genom lagstiftning till vilken förslag utarbetats, eller genom frivilliga överenskommelser samt stan- nat för att rekommendera Kungl. Maj:t att f.n. pröva den sistnämnda utvägen. Genom propaganda och liknande åtgär- der skulle enligt detta alternativ fastig— hetsägarna förmås att hjälpa dem, som hårdast drabbats av bostadsbristen, närmast barnhushållen och unga kon-

trahenter, som ämnar bilda familj, ge- nom att främst tillgodose dessa vid upp- låtelse av lägenhet. Lägenhet, som fri- gjorts genom att innehavaren beretts annan bostad av kommunal bostadsför- medling, skulle upplåtas till bostadssö- kande, som anvisas av kommunal bo- stadsförmedling. Lägenheter å ett rum och kök skulle uthyras till hushåll om minst två personer, i första hand per- soner med barn, personer, som ämnar ingå äktenskap, samt makar. Lägenhet om två rum och kök samt större lägen- heter skulle uthyras till hushåll om minst tre personer, därvid i första hand skulle ifrågakomma familjer med barn, änklingar, änkor eller ogifta personer med barn. I orter, där fastighetsägar- förening inrättat en särskild s. k. uthyr- ningsnämnd, skulle avvikelse från prin- ciperna kunna få ske efter tillstyrkan av nämnden.

Lagstiftningsalternativet innebär i stora drag följande: Lagen blir tillämp- lig endast inom kommun, som fattat be- slut därom, och om kommunen har mindre än 20 000 invånare, blir beslut om regleringens införande giltigt en- dast om det fastställes av Kungl. Maj:t. Där lagen är tillämplig, skall det finnas kommunal bostadsförmedling. Flertalet lägenheter, som produceras i nya hus, eller eljest blir tillgängliga, omfattas av regleringen. Behovsprövningen skall främst tillgodose hushåll med barn samt sådana bostadssökande utan barn, som ingått eller ämnar ingå äktenskap. 25 % av de lägenheter, som eljest är underkastade reglering, hänföres till s.k. fri sektor och får fritt upplåtas. Lägenheter om rum och kök skall inne- has av hushåll med minst två familje- medlemmar samt lägenheter om tre eller flera rum och kök av hushåll med minst tre familjemedlemmar. Kommittén har ansett, att förtursrätt till lägenhetsanvis- ning i vissa fall måste anses föreligga

men har inte velat i lagtext företaga nå- gon uppräkning eller gradering. Förturs- rätten uttryckes i lagen sålunda: ”Före- ligga ömmande omständigheter, såsom sjukdom eller avsaknad av egen bostad, må kommunala bostadsförmedlingen giva sådan sökande förtur till anvisning av bostad.” Enligt kommitténs mening skall det för att förtur skall anses fin- nas, föreligga en för sökandens eller någon hans familjemedlems kroppsliga hälsa eller psykiska välbefinnande av- görande omständighet. Vidare anför kommittén:

Förtur bör kunna medges om bostadsför— hållandena äro sådana, att enligt läkare- intyg förutsättningar för avbrytande av ha- vandeskap äro förbanden. -— — — Det är icke avsett, att bostadsförmedlingarna skola upprätta någon turordning mellan förtursfallen inbördes. Att det vid bedö- mande av en viss sökandes till förtur he- rättigande svårighet i jämförelse med and- ra förtursberättigade sökandes bör tagas hänsyn bland annat till längden av den tid, under vilken dessa svårigheter före— legat, torde emellertid utan särskilt stad- gande vara uppenbart. Å andra sidan kan — såsom exempelvis då abort är aktuell — det skäl som åberopas till stöd för förtur nödvändiggöra omedelbar anvisning av lä- genhet.

Kungl. Maj:t och riksdagen har an- slutit sig till det 5. k. frivilligalternati- vet. Om härigenom kan nås för abort- klientelet tillfredsställande resultat, är mycket tvivelaktigt. Utredningen hyser emellertid den allmänna uppfattningen,

att antalet fall, i vilka bostadsfrågan är .

den utslagsgivande abortfaktorn, trots allt inte är större i procent av antalet bostadssökande än att för flertalet fall genom samarbete mellan kommunal bo- stadsförmedling och rådgivningsbyrå eller motsvarande organ frågan borde kunna lösas utan att andra bostadssö- kandes intressen allvarligt träddes för nära. Vad nu sagts gäller företrädesvis fall av bostadslöshet men torde även för de större orterna gälla trångbodd-

het och bristfälliga bostäder. För lands- bygdens vidkommande är huvudproble- met att höja och modernisera bostads- beståndet, vilket blir en uppgift på längre sikt.

Utredningen vill sammanfatta vad som ovan anförts till ett bestämt krav, att vid bostadspolitikens framtida ut- formning tillbörlig hänsyn tas till de frågor, som sammanhänger med abort- problemet, och att på området erfarna personer beredes tillfälle göra sina syn- punkter gällande.

De s.k. kategorihusen, varmed'utred- ningen här åsyftar särskilda bostäder, avsedda för ensamstående mödrar och barn, finns icke till större antal och flertalet drivs av enskilda stiftelser. Värdet av dessa bostadsmöjligheter bör icke helt underkännas, helst under nu— varande bekymmersamma bostadssitua- tion, och fall kan säkerligen påvisas, då anvisande av bostad i kategorihus av detta slag förmått kvinna att frånträda en abortönskan. Utredningen har emel- lertid den uppfattningen, att nackde- larna med kategorihus överväger, och anser sig därför icke kunna rekommen- dera, att åtgärder vidtages för att främja tillkomsten av dylika hus.

Särskild uppmärksamhet har utred- ningen ägnat mödrahemmen, som till skillnad från nyss nämnda kategorihus är avsedda endast som en tillfällig till- flyktsort i samband med barnsbörden.

För varje landstingsområde i landet finnes en av Kungl. Maj:t fastställd plan för barnhemsvårdens ordnande. Genom denna är bl.a. antalet mödra- hem fixerat. Ett studium av planen vi- sar, att det numera finns minst ett möd- rahem i varje län. Huvudparten av mödrahemmen drivs av landstingen, barnavårdsförbund eller barnavårds- nämnd i stad utom landsting. Endast ett mindre antal mödrahem innehas av religiösa eller ideella organisationer.

En jämförelse mellan antalet vård- platser och medelbeläggningen på hem- men ger till resultat, att de i stort sett är fullbelagda året runt. Mödrahem- mens storlek varierar mellan 6 och 30 vårdplatser, men tillsynsmyndigheten anser, att patienternas antal icke bör vara större än 17. De nya mödrahem, som bygges, har också detta antal vård— platser som maximum. I många fall är mödrahem kombinerat med spädbarns- hem. Detta har ibland ansetts olämp- ligt.

Varje mödrahem är i regel organise- rat med en föreståndarinna, en biträ- dande föreståndarinna, en kokerska och biträden. I övrigt är verksamheten lagd så, att klientelet skall bidraga till arbetet på mödrahemmet. I första hand sköter modern sitt barn, och därjämte deltager hon i det arbete, som är erfor- derligt för verksamhetens behöriga gång. Någon bestämd tid för vistelsen å godkänt mödrahem finns numera inte. Avgiften är fr.o.m. den 1 juli 1953 fastställd till 3 kronor per dag och barn. Samma avgift utgår också före förlossning för blivande mödrar. I den mån dessa är berättigade till möd- rahjälp tages denna i första hand i an- språk för vårdkostnaden. I många fall är den nämligen beviljad för att möj- liggöra vistelse på mödrahem. Räcker mödrahjälpsbidraget inte till, för den händelse kvinnan t.ex. behöver tand- vård, träder hemkommunen emellan och lämnar socialhjälp.

Som regel får mödrarna disponera barnbidraget. Endast om kommunen lämnat socialhjälp spärras bidraget och användes för att täcka kommunens kostnader, ett förfaringssätt, vars lämp- lighet starkt kan ifrågasättas. Dessutom får kvinnorna på de flesta mödrahem fickpengar. Några bestämda normer härför finns dock inte. Enligt en av Kungl. socialstyrelsen 1951 verkställd

undersökning varierade fickpengarnas belopp, i den mån de utgick, mellan 3 och 30 kronor per månad. De erhölls antingen från mödrahjälpsbidraget, kommunen eller anordnaren av möd- rahemmet.

Mödrahemmen har bland de abortsö- kande kvinnorna inte haft det bästa rykte. Många har, när frågan om möd- rahem kommit på tal, bestämt vägrat att bosätta sig på ett dylikt. Anledning- arna till det vanrykte, som kommit mödrahemmen till del, är flera. Fort- farande torde den föreställningen leva kvar, att vårdtiden är fastställd till ett visst antal månader, vilket tidigare gi- vit hemmen en viss anstaltskaraktär. Likaså torde många även tro, att pa- tienterna tvingas att deltaga i andakts— övningar, oaktat några obligatoriska så- dana enligt uppgift av tillsynsmyndig- heten numera icke förekommer. Den kanske viktigaste anledningen till möd— rahemmens vanrykte är dock kliente- lets heterogenitet.

Utöver de mödrahem, som finns upp- tagna i barnhemsplanen, driver bl.a. Riksförbundet för sexuell upplysning ett mödrahem.

Förestående redogörelse gäller de vanliga mödrahemmen, som även bru- kar kallas vårdhem. Dessutom finns emellertid en annan typ av mödrahem, s.k. hemskolor. Dessa skiljer sig från övriga mödrahem företrädesvis genom att klientelet får utbildning i hushålls- göromål och spädbarnsskötsel. Efter avslutad kurs erhåller mödrarna betyg. Då särskilda utbildningsplaner måste följas, förutsättes, att vistelsen på en hemskola icke understiger sex månader.

De ekonomiska villkoren för möd- rarna är bättre på hemskolorna än öv- riga mödrahem. Genom att statsbidrag utgår med 3:50 kronor per barn och dag erlägges inga kostnader av kvin— norna själva. Av mödrahjälpsbidraget, 112

som disponeras av hemskolan, erhåller eleverna som regel 30 kronor i måna- den i fickpengar. Dessutom får de dis- ponera hela barnbidraget.

Trots de fördelar, som är förknip- pade med vistelsen på. hemskolorna, jämfört med de vanliga mödrahemmen, synes kvinnorna ändock föredra de se— nare. Orsaken är säkerligen delvis att söka i den föreskrivna minimitiden för vistelsen på hemskolorna.

Vid övervägande av dessa hjälpfor- mer ur abortprofylaktisk synpunkt vi- sar det sig, att mödrahemmen fyller en stor funktion. För många ensamstående kvinnor, som icke har någonstans att ta vägen med sitt barn, erbjuder de en tillflyktsort. Beläggningen på mödra- hemmen, som trots vanryktet är hög enligt den för kommittén tillgängliga statistiken, talar också sitt tydliga språk för nödvändigheten av denna hjälp- form. Genom den utbyggnad av verk— samheten, som skett i anslutning till den upprättade barnhemsplanen, synes dock för närvarande behovet av möd- rahem vara täckt. Genom att flertalet mödrahem numera drives i kommunal regi och samtliga inom barnhemsplanen dessutom är underkastade kontinuerlig inspektion synes mödrahemmen ha er- hållit en form, som kan tillgodose de anspråk man har rätt att ställa. Samti- digt kvarstår vissa önskemål såsom att i den mån mödrahemmen alltjämt har anstaltskaraktär, denna så mycket som möjligt undanröjes.

Kommittén, som finner att den hit- tillsvarande verksamheten bedrives på ett i huvudsak tillfredsställande sätt, har därför icke funnit sig böra föreslå några ändringar i fråga om de vanliga mödrahemmen, varemot verksamheten på hemskolorna torde böra göras till föremål för översyn.

Statens bosättningslän. Enligt kungö- relse den 29 juni 1946 kan bosättnings-

lån beviljas åt behövande trolovade och äkta makar för inköp av möbler och andra bosättningsföremål m.m. Maxi- malt lånebelopp har hittills utgjort 2000 kronor. Lånen utgår av statens bosättningslånefond, som förvaltas av riksbanken. Ansökan ingives till ett kommunalt valt ortsombud, som yttrar sig däröver. Är sökandena bosatta inom skilda kommuner, skall jämväl ortsom— budet i den andra kommunen yttra sig över ansökan. Ärendet avgöres därefter av riksbanken. Bosättningslånet för- räntas efter en av Kungl. Maj:t fastställd räntefot, f.n. 4 %. Lånet skall i regel vara återbetalt efter åtta år. Borgen er- fordras inte, men låntagarna skall hålla lösöret försäkrat till minst lånebelop— pet. I ömmande fall kan riksbanken medge befrielse från återbetalnings- skyldighet.

Ifrågavarande hjälpform torde ha en betydande abortförebyggande verkan. Emellertid har kritik i skilda hänseen- den riktats mot lånevillkoren.

I sin 1951 avgivna berättelse fram- ställde riksdagens revisorer vissa erin- ringar i avseende å denna låneform. Revisorerna framhöll bland annat, att praxis vid lånens beviljande växlade anmärkningsvärt mycket mellan de olika riksbankskontoren, att indriv- ningen understundom icke syntes vara tillräckligt effektiv samt att lånen i många fall icke kommit att tjäna sitt huvudsyfte, nämligen att befria lånta— garen från dyra avbetalningsaffärer.

Den 21 december 1951 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att före- ta en översyn av bestämmelserna angå- ende statens bosättningslån.

Den 10 november 1952 avlämnade so- cialstyrelsen resultatet av den begärda undersökningen. Av denna utredning inhämtas bland annat följande. Till sta- tens bosättningslånefond har hittills anvisats 54100 200 kronor. Den 30 juni

1952 utestod 54 942 lån om sammanlagt 46 595 671 kronor. Med beaktande av vad som efterskänkts och avskrivits ut— gjorde den faktiska belastningen på fon- den sist nämnda dag 47 622 512 kro- nor. Siffrorna visar tydligt, att dessa lån, som började utlämnas 1938, anli— tats i en betydande omfattning.

Socialstyrelsen föreslog i huvudsak följande ändringar beträffande bosätt- ningslånen:

1. bosättningslån skall kunna beviljas även ogift moder med minderårigt barn;

2.1ånens maximibelopp höjes från 2 000 kronor till 3 000 kronor;

3. räntan sänkes från 4 till 2,5 %;

4. riksbankskontoren skall tillämpa sådana principer, att långivningen ut— sträckes till ekonomiskt sämre ställda kategorier och anpassa lånebeloppen till låntagarens verkliga behov av bo- sättningsutrustning.

På förslag av Kungl. Maj:t har 1953 års riksdag beslutat i enlighet med so- cialstyrelsens förslag under punkterna 1. och 2., varigenom låneformens abort— profylaktiska värde otvivelaktigt ökat.

Daghemmen

1946 års kommitté för den halvöppna barnavården har 1951 framlagt sitt be— tänkande om daghem och förskolor. Abortutredningen vill betona, att all erfarenhet från rådgivningsbyråer och eljest från det abortförebyggande arbe- tet klart visar, att bekymret för barnets omhändertagande, sedan modern kan återtaga sitt förvärvsarbete, ofta tryc- ker den gravida kvinnan och lätt blir en starkt abortpådrivande faktor. Isitt förut citerade yttrande till utredningen skri- ver arbetsmarknadsstyrelsen följande:

Antalet daghemsplatser i riket beräknas för närvarande till ca 11000, medan an— talet ensamstående mödrar uppgår till om— kring 119 000. Till och med i åtskilliga stä-

der saknas helt daghem. Barnets omhän- dertagande under moderns arbetstid stöter därför ofta på mycket stora svårigheter. Ökade möjligheter måste därför skapas för att med tillhjälp av familjedaghem lösa detta problem i synnerhet på orter, där inrättande av daghem icke är aktuellt. Ut- byggandet av daghemsverksamheten måste vidare betraktas som en fråga på relativt lång sikt. Den av 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården föreslagna förskoleverksamheten torde för ifrågava- rande kvinnor vara helt utan intresse. An- geläget är därför, att inrättande av försko- lor icke inkräktar på byggandet av daghem utan får komma i fråga först i andra hand. Som ett komplement till daghemmen böra familjedaghemmen tills vidare på allt sätt stödjas. Då det ofta visat sig svårt att finna familjer villiga att omhändertaga andras barn, måste verksamheten even- tuellt göras mera ekonomiskt lönande. Utredningen kan endast understryka vikten av att daghem utan dröjsmål till— skapas i erforderlig omfattning i enlig- het med — som fallet är i Stockholm —— ' en i förväg uppgjord plan i huvudsak- lig överensstämmelse med 1951 års be- tänkande. För närvarande finns i viss omfattning daghem vid större arbets— platser, där mödrar, som arbetar vid företaget, får lämna in sina barn under arbetstid. Dessa anläggningar har säker- ligen tillkommit väsentligen för att göra företaget konkurrenskraftigt i kampen om arbetskraften. Vid god tillgång på arbetskraft kan man sannolikt icke räk- na med samma intresse för dylika so- ciala välfärdsanordningar vid företa- gen. Utredningen hävdar, att det all- männa i princip bör vara huvudman för daghemsverksamheten och att den framtida utbyggnaden i första hand bör ske i kommunal regi, därvid de statliga bidragen bör göras sådana, att kommu- nerna stimuleras påskynda utbyggnaden. Framför allt för en ensamstående mer blir omhändertagandet och värden om barnet vid sjukdomsfall ett verkligt be— kymmer. Ibland framkommer tanken härpå redan hos den gravida ogifta

kvinnan och är då ägnad att bli ytter- ligare en abortpådrivande faktor. Ut- redningen anser det angeläget, att man prövar alla tänkbara utvägar att hjälpa de ensamstående mödrarna i denna situation. Helst borde detta ske genom att samhället skyddar dem för de eko- nomiska följderna av ett inkomstbort- fall om de stannar hemma från sitt ar- bete och vårdar det sjuka barnet; det borde även vara möjligt att vid lättare infektioner och sjukdomsfall genom den sociala hemhjälpen eller hemsama- ritorganisationen ordna med vård och tillsyn av barnet i hemmet.

Social hemhjälpsverksamhet

Enligt kungörelse den 31 december 1943 om statsbidrag till social hem- bjälpsverksamhet (senaste lydelse, se SFS 225/1951 och 588/1952) har dylik verksamhet till ändamål att i hem, där på grund av husmoderns bristande ar- betsförmåga eller behov av vila eller annan familjemedlems sjukdom eller därmed jämförbara omständigheter till- fälligt behov av biträde med hemmets skötsel föreligger, genom särskild hem- vårdarinna lämna sådant biträde under kortare tid. Hemhjälp får även lämnas ensamboendc. Statsbidrag kan utgå till såväl kommun som enskild samman— slutning. För mindre bemedlade till- handahålles hemhjälpen kostnadsfritt; av bemedlade bör skälig ersättning ut- tagas. Socialstyrelsen har utarbetat för- slag till grunder för dagavgift, avsett att tjäna som underlag vid debiteringen. Förslaget är graderat med hänsyn till årsinkomst och barnantal. Så gott som alla landets kommuner utnyttjar möj- ligheten till statsbidrag för hemhjälps- verksamhet. 1952 utgick därjämte bi- drag till två kommunalförbund och fem rödakorskretsar. Möjligheten att erhålla hemhjälp utnyttjas i mycket stor om- fattning. Högsta antalet hemvårdarin-

ner, för vilka statsbidrag får utgå, är 1951 3 100. Det av 1953 års riksdag be- viljade statsbidraget för verksamheten är 3 160 000 kronor.

Den 27 september 1952 har bostads- kollektiva kommittén avgivit betänkan— de angående hemhjälp (SOU 1952: 38). Betänkandet kommer icke att föranleda proposition till 1953 års riksdag. Kom- mittén framhåller den stora sociala be- tydelsen av den sociala hemhjälpen och konstaterar, att den i sin nuvarande ut- formning icke är tillfyllest för de före— liggande behoven. De ändringsförslag, kommittén framlagt, föranleder icke nå- gon erinran ur de synpunkter, utred- ningen har att företräda. Utredningen vill därför endast understryka, att möj- ligheten att lämna hemhjälp är av stort abortprofylaktiskt värde, särskilt i de fall, där sökanden är att hänföra till kategorien ”utsläpade mödrar”, och hjälpens värde stiger, om den kan ut- fästas bli regelbunden för en längre tidsperiod.

Adoptionsfrågau

I den abortförebyggande verksamhe- ten ställes kuratorn ofta inför frågan om en kvinna, i stället för att genomgå en legal abort, skall föda sitt barn och därefter låta någon utomstående adop- tera det. Särskilt när det gäller kvin- ner, som övergivits av sin manlige part- ner, är de i början av graviditeten stun- dom angelägna att en adoption ordnas. Erfarenheten har emellertid visat, att de närmare förlossningen ofta ändrar inställning och önskar behålla barnet. De flesta ensamstående mödrar tar ock- så som regel själva hand om det. När det gäller att ge råd i den oerhört känsliga fråga, som en blivande adoption utgör, måste kuratorn hålla dessa omständig— heter i minnet.

De svårigheter, som uppstår i detta sammanhang, har uppmärksammats av

såväl läkare som kuratorer. Den syn- punkten har bland annat framförts, att en ”adoptionsmentalitet” lätt kan upp- stå. Ett löfte om adoption i en abort- situation kan medföra, att kvinnan tar fasta på detta och anser adoptionen vara den enda riktiga utvägen. Särskilt om en läkare givit råd eller löfte om adoption, blir detta ofta ett kungsord för patienten. Häremot har invänts, att visserligen hör mor och barn samman under normala förhållanden, men adop- tionen är dock många gånger det halm- strå som kvinnan griper efter och av— står hon därvid från abort, måste _ särskilt som goda adoptivhem i regel finnes att tillgå _— adoptionen vara en lycklig lösning.

Från det praktiska abortförebyggan- de arbetet har utredningen inhämtat, att man vid en av landets rådgivnings- byråer aldrig föreslår adoption som en principiell lösning av kvinnans pro- blem. Endast om det vid tiden närmast förlossningen visar sig, att hon saknar alla möjligheter att själv ta hand om sitt barn, har adoptionsfrågan tagits upp till diskussion.

De blivande mödrarnas egen inställ- ning till denna fråga är givetvis bero— ende på många omständigheter. För de yngre och yngsta mödrarna i synner- het uppstår ett särskilt problem genom att de är mycket lätta att övertala. De ser också i allmänhet ingen annan ut— väg ur sina svårigheter än den adop- tionen anvisar. Emellertid råkar även de in i den svåra situation, som tidigare skildrats, och vill gärna behålla barnet. Som regel saknar dessa unga kvinnor möjlighet att bereda barnet vård och nödgas lämna det till fosterföräldrar. Härvid kompliceras situationen. Deras föresatser att hålla kontakt med barnet blir nämligen rätt snart inaktuella och kontakten försvåras ofta genom foster- föräldrarnas inställning.

Tidigare har framhållits (se 5. 48 ff.), att det icke gifta abortkliente- let visar tendens att öka i antal, sam- tidigt som det blir allt yngre. Från 1946, då de ogifta och förut giftas an- sökningar, beräknade per 100 barnafö— derskor, uppgick till 6,3 har ansökning- arna 1949 ökat till 17,4. Särskilt i Stock- holm har denna ökning varit påtaglig, där motsvarande siffror är 15,5 och 59,2. Den procentuella fördelningen av antalet abortsökande ogifta kvinnor under 20 år har för de nämnda åren uppgått från 18,8 till 22,8 och i ålders- gruppen 20—24 år från 35,5 till 37,1. Dessa siffror, som torde åskådliggöra förskjutningarna från illegal till legal abort, må belysa den ökade betydelse som det unga och ogifta abortklientelet fått och vilket direkt torde återverka på antalet adoptioner.

För att ge en bild av adoptionsfrågan i sin helhet kan nämnas, att enligt till- gängliga uppgifter adopterades under 1945—47 i medeltal 3 121 barn årligen. Därefter har antalet adopterade barn visat en tendens att sjunka. Enligt av statistiska centralbyrån utförda preli- minära beräkningar har antalet adop- terade barn i landet utgjort 3213 år 1948, varefter det nedgått till 2 743 år 1951.

Antalet adoptioner är alltså alltjämt betydande och återgång av adoption sker i ytterst ringa utsträckning, endast något tiotal per år.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser utredningen att särskild upp— märksamhet bör ägnas adoptionsfrågan.

Vad först angår det abortförebyggan- de arbetet på rådgivningsbyråerna och i övrigt är kommittén av den uppfatt- ningen, att tillrådande av adoption bör ske med största urskiljning. Särskilt när det gäller unga mödrar synes det kunna vara förenat med våda att ut- sätta dem för den psykiska press som en

förutsedd omsvängning i deras känslo- liv kan medföra och som ställer dem i en ny konfliktsituation mot slutet av graviditeten. Fall med lycklig utgång kan väl påvisas men även fall, där all— varlig psykisk skada uppstått. Det ar- gument, som i debatten kring abortfrå— gan vid vissa tillfällen framförts, näm- ligen att adoption eller anskaffande av ett gott fosterhem skulle vara att före— draga framför legal abort, synes i många fall leda till alltför riskabla konsekven- ser med hänsyn till kvinnornas fram- tida psykiska hälsa och som argument vid kurators samtal med en abortsö- kande kvinna måste det betecknas som direkt förkastligt.

I den mån adoption ändock bör ske vid fullföljd graviditet, blir anskaffande av ett adoptivhem en synnerligen vik— tig uppgift. Stockholms stad har orga- niserat en särskild adoptionsbyrå och även riksförbundet för sexuell upplys- ning har en särskild avdelning för adoptionsfrågor. Att denna verksamhet måste handhavas av kompetent perso— nal är uppenbart.

Kostnadsfri bavandeskapsdiagnos

Utredningen vill under detta avsnitt till prövning upptaga även den verk- samhet med de kostnadsfria havande- skapsdiagnoserna, som faller under den förebyggande mödra- och barnavården och för vilken statsbidrag beviljats allt- sedan 1945. För närvarande finns 15 av medicinalstyrelsen godkända laborato— rier för utförande av sådana prov åt mödravårdsorgan och abortrådgivnings- byråer. Ersättningen utgår med högst 18 kronor per prov. Belastningen på detta anslag utgjorde för budgetåret 1950/51 29 823 kronor, motsvarande 1 657 undersökningsfall. För budgetåret 1953/54 är anslaget 38 000 kronor.

Antalet undersökningsfall är alltså tämligen lågt. Som jämförelse kan näm-

nas, att riksförbundet för sexuell upp- lysning 1950 utförde 3 985 prov av ifrå- gavarande slag.

Man torde kunna säga, att den för- söksverksamhet på detta område, som bedrivits med statsbidrag, fyller ett behov och bör fortsättas. Storleken av den ersättning, som skall utgå till laboratorierna, torde höra av medici— nalstyrelsen prövas tid efter annan.

Internationell konvention

I proposition nr 73 till 1953 års riks- dag har Kungl. Maj:t begärt riksdagens yttrande angående ett av internationella arbetsorganisationens allmänna konfe- rens 1952 fattat beslut rörande konven- tion och rekommendation angående skydd vid havandeskap och barnsbörd.

Av sagda konvention och rekommen- dation skall här intagas följande.

(Ur konventionen) ”Artikel 3.

1. Kvinna, 51 vilken denna konvention är tillämplig, skall efter företeende av läkar- intyg, som angiver den sannolika tidpunk- ten för hennes nedkomst, äga rätt till en tids ledighet på grund av havandeskap och barnsbörd.

2. Sådan ledighet skall avse minst 12 veckor och innefatta en obligatorisk ledig- hetsperiod efter nedkomsten.

3. Varaktigheten av den obligatoriska ledighetsperioden efter nedkomsten skall fastställas i den nationella lagstiftningen, men må densamma icke i något fall un- derskrida sex veckor; återstoden av den sammanlagda ledigheten på grund av ha— vandeskap och barnsbörd må uttagas an- tingen före den sannolika dagen för ned- komsten eller efter utgången av den obli- gatoriska ledighetsperioden eller delvis före den sannolika dagen för nedkomsten och delvis efter utgången av den obligatoriska ledighetsperioden, i enlighet med vad som härom må föreskrivas i den nationella lag- stiftningen,

4. Ledigheten före den sannolika dagen för nedkomsten skall utsträckas att om- fatta tidsperioden mellan nämnda dag och den dag, då nedkomsten verkligen inträf— fat; den obligatoriska ledighetsperiod, som

skall uttagas efter nedkomsten, må dock icke på grund härav inskränkas.

5. I fall av sjukdom, som enligt läkar— intyg härrör av havandeskap, skall den nationella lagstiftningen föreskriva ytter- ligare ledighet före nedkomsten. Längsta tiden för sådan ledighet må bestämmas av vederbörande myndighet.

6. I fall av sjukdom, som enligt läkar- intyg härrör av förlossningen, skall kvin- nan äga rätt till förlängd ledighet efter nedkomsten. Längsta tiden för sådan ledig- het må bestämmas av vederbörande myn- dighet.

Artikel 4.

1. Under frånvaron från arbetet jämlikt föreskrifterna i artikel 3 skall kvinnan äga åtnjuta kontant ersättning samt hälso- och sjukvård.

2. Beloppet av den kontanta ersättningen skall i den nationella lagstiftningen fast- ställas på sådant sätt, att kvinnan och har- net tillförsäkras skäligt uppehälle under hygieniskt tillfredsställande förhållanden och vid en godtagbar levnadsstandard.

3. Hälso- och sjukvården skall innefatta vård av utbildad barnmorska eller läkare såväl före som vid förlossningen ävensom eftervård samt vård å sjukhus, om så er- fordras. Rätten till fritt val av läkare lik- som av sjukvårdsinrättning, offentlig eller privat, skall lämnas oförkrånkt.

4. Kontant ersättning liksom hälso— och sjukvård skola tillhandahållas antingen inom ramen av en obligatorisk socialför- säkring eller bestridas av allmänna medel, skolande sagda förmåner under alla om- ständigheter såsom en i lag grundad rätt tillkomma alla kvinnor, som uppfylla här— utinnan föreskrivna villkor.

5. Kvinnor, som icke kunna åberopa i lag grundad rätt till förmånerna i fråga, skola äga åtnjuta skäliga förmåner i form av so- cialhjälp, efter den inkomstprövning, som föreskrives för sådan hjälp.

6. Då kontant ersättning, som utgår jäm- likt obligatorisk socialförsäkring, beräknas på grundval av tidigare inkomst, skall den- samma motsvara minst två tredjedelar av kvinnans tidigare arbetsinkomst, beräknad på sätt i och för socialförsäkringen före— skrives.

7. Avgifter, som påföras enligt en obli- gatorisk socialförsäkring, som lämnar för- måner vid havandeskap och barnsbörd, och skatter, som utgå på grundval av utbetalad avlöning i syfte att tillhandahålla sådana förmåner skola, vare sig de erläggas av

både arbetsgivaren och de anställda eller av arbetsgivaren ensam, inbetalas för samt- liga inom vederbörande företag anställda män och kvinnor utan avseende å kön.

8. I intet fall skall arbetsgivaren indivi- duellt svara för kostnaderna för sådana förmåner, som utgå till av honom anställ- da kvinnor.

Artikel 5.

1. Kvinna, som ammar sitt barn, äger att för detta ändamål avbryta sitt arbete un- der en eller flera perioder, vilkas längd be- stämmes i den nationella lagstiftningen.

2. Avbrott i arbetet för amning äro att betrakta som arbetstid och skola ersättas såsom sådan för det fall frågan regleras genom eller i enlighet med den nationella lagstiftningen; vid reglering genom kollek- tivavtal skola avtalets bestämmelser gälla.

Artikel 6.

Kvinna, som är frånvarande från arbe- tet på grund av havandeskap eller barns- börd enligt föreskrifterna i artikel 3, må arbetsgivaren icke uppsäga under dylik frånvaro ej heller å sådan tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under frånvaro, som nyss nämnts.”

(Ur rekommendationen)

"I. Ledighet vid havandeskap och barnsbörd.

1. 1) Då så befinnes nödvändigt med hän- syn till kvinnans hälsa och eljest närhelst så är möjligt, bör den i artikel 3, mom. 2 av konventionen angående skydd vid ha- vandeskap och barnsbörd (reviderad), 1952, stadgade ledigheten utsträckas till en sam- manlagd period av 14 veckor.

2) Övervakande myndighet bör äga att för särskilda fall med stöd av läkarintyg föreskriva en ytterligare förlängning av den i mom. 4, 5 och 6 av artikel 3 i kon- ventionen angående skydd vid havandeskap och barnsbörd (reviderad), 1952, stadgade ledigheten före och efter nedkomsten om och i den män en dylik förlängning synes erforderlig för att skydda moderns och bar- nets hälsa, samt särskilt i händelse av för- handenvarande eller förutsebara abnorma förhållanden, såsom missfall och andra komplikationer före eller efter barnets fö- delse.

II. Förmåner vid havandeskap och barns- börd.

2. 1) Såvitt möjligt, bör kontant ersätt- ning som skall utgå jämlikt artikel 4 av konventionen angående havandeskap och barnsbörd (reviderad), 1952, fastställas

efter en högre skala än den i konventionen angivna minimistandarden och uppgå till 100 procent av kvinnans tidigare arbetsin- komst, beräknad på sätt i och för socialför- säkringen föreskrives.

2) Såvitt möjligt, böra de hälso— och sjukvårdsförmåner, vilka skola utgå i en- lighet med artikel 4 av nämnda konven— tion, omfatta såväl sluten som öppen vård av allmänpraktiserande läkare och av spe— cialist, innefattande jämväl hembesök; tandvård; vård av utbildad barnmorska och annan förlossningsvård i hemmet eller å sjukhus; sjuksköterskevård i hemmet eller å sjukhus eller annan sjukvårdsin- rättning; vistelse å sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning; läkemedel, tandprote— ser o.d. jämte övriga medicinska eller kirurgiska hjälpmedel; samt vård, som un- der lämplig medicinsk kontroll lämnas av andra legitimerade utövare av vård i sam— band med havandeskap och barnsbörd.

3) Hälso- och sjukvårdsförmåner böra syfta till att vidmakthålla, återställa eller förbättra den skyddade kvinnans hälsa samt förmåga att arbeta och tillgodose sina personliga behov.

4) De institutioner eller myndigheter, som äro ansvariga för tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdsförmånerna, höra på lämpligt sätt söka förmå kvinnorna att utnyttja de allmänna hälsovårdsanord- ningar, som ställas till deras förfogande av offentliga myndigheter eller av andra, av dessa myndigheter erkända organ.

5) Därutöver må den nationella lag- stiftningen kunna uppdraga åt sådan insti- tution eller myndighet att vidtaga åtgärder till främjande av ifrågavarande kvinnors och deras barns hälsa.

6) Andra natura— eller kontantförmå- ner, såsom spädbarnsutrnstning eller bi- drag till inköp av sådan, tillhandahållandet av mjölk eller särskilda bidrag till am- mande mödrar etc., böra lämpligen utgå vid sidan av de i punkterna 2) och 3. nämnda förmånerna.

III. Anordningar för ammande mödrar och spädbarn. 3. 1) Då så är möjligt böra amningsraste: utsträckas till sammanlagt minst 1 % tim- me för arbetsdag; ändring i amningsperio- dernas antal och längd bör medgivas, då behovet härav styrkes genom läkarintyg. 2) Åtgärder böra vidtagas för inrättan- det av lokaler för amning och spädbarns- vård under dagen, företrädesvis utanför de företag, där kvinnorna arbeta; såvitt möj-

ligt böra åtgärder vidtagas för att dylika anordningar skola finansieras eller åtmins- tone ekonomiskt understödjas av samhäl- let eller inom ramen för den obligatoriska socialförsäkringen.

3) Utrustningen och den hygieniska standarden av lokaler för amning och späd- barnsvård under dagen samt dagvårdsper- sonalens antal och kvalifikationer böra motsvara de krav, som angivits i vederbör— ligen fastställda anvisningar, och böra god— kännas och övervakas av vederbörande myndighet.

IV. Skydd mot uppsägning.

4. 1) Såvitt möjligt bör den period före och efter nedkomsten, under vilken kvinna jämlikt artikel 6 av konventionen angå- ende skydd vid havandeskap och barnsbörd (reviderad), 1952, icke må av arbetsgiva- varen avskedas, utsträckas att gälla från och med den dag, då kvinnan genom före- tett läkarintyg underrättat arbetsgivaren om sitt havandeskap, till och med minst en månad efter utgången av den ledighet i samband med havandeskap och barns- börd, som angives i konventionens arti- kel 3.

2) Bland de skäl som berättiga till ent— ledigande även under den period, då kvin— nan eljest åtnjuter skydd däremot, må nämnas fall av allvarlig försummelse från den anställda kvinnans sida, inställande av företagets drift eller anställningskon- traktets upphörande. Där företagsnämnd finnes, är det önskvärt att denna beredes tillfälle att yttra sig rörande sådant av- skedande.

3) Under sin författningsenligt med— givna frånvaro från arbetet före och efter nedkomsten, bör kvinnan äga rätt att räk- na tjänstetid och bibehållas vid sin rätt att återinträda i sitt tidigare arbete eller i motsvarande arbete med samma lön.

V. Skydd för anställda kvinnors hälsa före och efter nedkomsten.

5. 1) Natt- och övertidsarbete bör vara förbjudet för havande och ammande kvin- nor, och deras arbetstid bör vara förlagd så, att tillräckliga viloperioder tillförsäk— ras dem.

2) Anställning av en kvinna i ett ar— bete, som enligt vederbörande myndighets beprövande finnes kunna äventyra hennes eller barnets hälsa, bör förbjudas under havandeskapet och intill åtminstone tre månader efter nedkomsten eller längre, om kvinnan ammar sitt barn.

3) Arbete som åsyftas i punkt 2 hör särskilt innefatta

a) allt tungt arbete i) som innebär att lyfta, draga eller skjuta tyngre förmål; eller

ii) som kräver en oskäligt stor eller ovanlig fysisk ansträngning, däri inbegripna långa perioder av stående; b) arbete, som fordrar särskild an—

strängning att hålla balansen, även- som

c) arbete med vibrerande maskiner. 4) Kvinna, som i vanliga fall är an— ställd vid arbete som av vederbörande myn— dighet befunnits hälsovådligt, bör, utan att behöva vidkännas minskning av löneförmå- ner, äga kräva förflyttning till annat slag av arbete, som icke är menligt för hennes hälsa.

5) Sådan rätt till förflyttning bör i särskilda fall vid havandeskap även till— komma envar kvinna, som genom läkarin— tyg styrker, att en förändring av hennes arbete är nödvändig med hänsyn till egen och barnets hälsa."

Departementschefen fann, att såväl konventionen som rekommendationen borde överlämnas till socialförsäkrings- utredningen för att beaktas vid fullgö- rande av dess uppdrag.

Andra lagutskottet, som anslöt sig till departementschefens uttalande, hem- ställde, att detsamma måtte bifallas av riksdagen, vilket också blev fallet.

Enär de viktiga frågor, som avhand- las i konventionen och rekommenda- tionen, sålunda blir föremål för särskild granskning för eventuell komplettering av den svenska lagstiftningen, finner sig abortutredningen icke böra närmare ingå på samma frågor, men utredningen vill förorda en undersökning av möjlig— heten att bortta den särskilda karens- tiden i lagen om förbud mot arbetsta- gares avskedande. Av stor vikt är även, att rätten till nödvändig ledighet jäm- väl utöver amningstiden överväges; re- dan nu bör, synes det, de socialvårdan- de organen ta hänsyn till detta behov vid prövning av rätten till socialhjälp.

SJUNDE KAPITLET

Abortårendenas handläggning

Prövningsförfarandet

Redogörelse

Från och med tillkomsten av lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av ha— vandeskap (abortlagen) skulle legala abortärenden avgöras genom utlåtande av två läkare med de undantagen, att tillstånd måste inhämtas hos medicinal- styrelsen i fråga om abort på eugeniska indikationer eller om ansökan från så- dana kvinnor, som på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden (s.k. rättsinkapabla kvinnor). Genom lagändringen den 17 maj 1946 vidtogs den förändringen, att medicinalstyrel- sens prövningsrätt utvidgades att gälla samtliga indikationer i lagen. Påföljan- de år tillsattes inom medicinalstyrelsen en särskild instans för handläggning av framför allt dessa ärenden, den s. k. so- cialpsykiatriska nämnden. Som leda- möter i nämnden tjänstgör vid varje sammanträde två av Kungl. Maj:t utsed- da ledamöter, av vilka den ene är läkare och nämndens ordförande samt _ som föredragande _ chefen för styrelsens byrå för social- och rättspsykiatri eller ersättare för honom. Dessutom kallas styrelsens vetenskapliga råd för arvs- biologi och arvshygien för samråd med nämnden.

Den abortsökande kvinnan har alltså för närvarande möjlighet att på två vä- gar få sitt ärende prövat. Antingen kan hon uppsöka en sådan läkare, som en- ligt kungörelsen med tillämpningsföre-

skrifter till abortlagen har rätt att jämte operatören avge utlåtande i ärendet. Dessa två läkare har då att ta ställning till om de anser förutsättningar finnas för ett legalt avbrytande av havande- skapet. Endast i två fall (se ovan) är dessa läkare tvungna att hänvisa ären- det till central prövning i medicinal- styrelsen. Kvinnan kan också, försedd med föreskrivna ansökningshandlingar, vända sig direkt till den centrala in- stansen och alltså få sitt ärende prövat av medicinalstyrelsen i dess socialpsy- kiatriska nämnd. Till den personliga ansökan skall då fogas vissa i tillämp— ningsföreskrifterna angivna intyg enligt fastställda formulär. Medicinalstyrelsens socialspykiatris— ka nämnd sammanträder en gång varje vecka på fastställd veckodag. Nämndens ledamöter har då i förväg studerat handlingarna och tagit ställning till fallen. Genomgången av ärendena vid nämndens sammanträde kan härigenom gå ganska snabbt; de fall om Vilka alla har samma uppfattning, föranleder ingen diskussion, i övriga fall tar den ledamot, som har en avvikande mening mot föredraganden, upp fallet till när- mare gemensam granskning. Utgången av ett ärende kan avgöras genom om- röstning, om någon ledamot påkallar det. Därvid inträder det närvarande ve- tenskapliga rådet som ledamot; vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Varje ledamot har även rätt att vid av-

TOtala Avgjorda i medicinal- Tvåläkarintyg Nödfall År antalet styrelsen

legala

aborter Antal % Antal % Antal % 1939 439 84 19,1 323 73,6 32 6,3 1940 506 135 26,7 351 69,4 20 3,9 1941 496 172 34,7 313 63,1 11 2,2 1942 568 256 45,1 303 53,3 9 1,6 1943 703 287 40,8 400 56,9 16 2,3 1944 1,088 546 50,2 527 48,4 15 1,4 1945 1 623 917 56,4 697 43,0 9 0,6 1946 2 378 Uppgifter saknas 1947 3 534 2 442 69,1 1 081 30,6 11 0,3 1948 4 585 3 540 77,2 1 036 22,6 9 0,2 1949 5 503 4 555 82,8 943 17,1 5 0,1 1950 5 889 4 786 81,3 1 096 18,6 7 0,1 1951 6 328 5 324 84,1 997 15,8 7 0,1 1952 5 322 4 509 84,7 811 15,2 2 0,1

vikande mening få sin reservation an- tecknad till protokollet. över nämndens beslut kan ingen klagan föras i högre instans, men en sökande har rätt att be- gära omprövning hos nämnden, om hon inte är nöjd med avslaget.

Många gånger kan de intyg, som av- givits i ett ärende, vara så pass ofull- ständiga (se härom nedan), att nämn- den finner det svårt att avgöra frågan på det föreliggande materialet. Om det finns tillräcklig tid inom den lagligt fastställda tiden för havandeskapsav- brytande, remitteras ärendet tillbaka till intygsgivaren för ny eller ytterligare utredning, ofta i samarbete med viss anvisad expert, t.ex. psykiater, gyne— kolog, internist, kurator. Även om nämnden anser ett utredningsmaterial tillräckligt, kan den ibland hysa stor tveksamhet vid bedömandet av om i ett visst fall indikation för bifall förelig- ger; nämnden kan i sådana fall gå på avslagslinjen, när den känner till att ut- redningsorganet har möjlighet till kon— takt med och efterkontroll av den sö- kande. Beslutet kan nämligen tas upp till ny prövning, om kvinnans fysiska och psykiska tillstånd skulle försämras efter avslaget.

Antalet legala aborter har ökat myc- ket starkt sedan början av 1940-talet. Ett karakteristiskt drag i denna utveck- ling har varit en förskjutning i pro— portionen mellan aborter, avgjorda i medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, och aborter, utförda efter utlå- tande av två läkare i riktning mot ett allt mera ökat antal centralt avgjorda ärenden. Denna förskjutning framgår av tabell 33.

Kombinationen av dessa två faktorer: en stark ökning av det totala antalet och en ökad andel medicinalstyrelse- aborter av totalmängden har orsakat en ständigt ökad arbetsbörda för styrel- sens socialpsykiatriska nämnd. För nämndledamöterna har framför allt in- läsningen av handlingarna blivit betung- ande, eftersom det är vid denna som det personliga ställningstagandet i varje särskilt fall sker. Det har också befun- nits nödvändigt att från år 1949 suc- cessivt öka nämndledamöternas antal, så att det för närvarande för var och en av de två platser i nämnden, som skall besättas med personer utanför styrelsen, finns två ordinarie ledamöter och två suppleanter, vilka samtliga fyra tjänstgör alternerande. Den stora ar-

betsbördan har också medfört, att an- antalet föredragande i nämnden utökats till tre, vilka tjänstgör i tur och ord— ning.

Till varje abortansökan hos medici— nalstyrelsen skall _ som förut nämnts — vara fogade två intyg. I intyg A av- ges som svar på ett stort antal detalj— frågor en redogörelse för den sökandes yttre förhållanden. Efter att ha uppgi— vit vissa personliga data om den sö- kande skall intygsskrivaren skildra hennes släktförhållanden, särskilt om fall av svårare ärftliga sjukdomar eller rubbningar har förekommit, hennes ti— digare och nuvarande levnadsförhål- landen samt hennes nuvarande tillstånd. A—intyget skall avges av ”anförvanter, make eller andra”. Intygsskrivarna har därför varit av mycket växlande slag. På orter, där rådgivningsbyråer för abortsökande upprättats, skrivs intyget i flertalet fall av kurator, som tjänst- gör vid byrån. På andra orter syns praxis alltmer ha blivit, att intyget skrivs av annan socialfunktionär, så- som lasarettskurator, socialvårdsassi- stent, distriktssköterska eller distrikts- barnmorska. I andra fall har make, an- hörig eller bekant till sökanden avgivit intyget. Enligt den socialstatistiska un- dersökningen (bil. I) fördelar sig A-in- tygsskrivarna på följande sätt (under rubriken kurator innefattas även lasa- rettskuratorer) :

Kurator . ................ 51,4 % Anhörig till sökande e. d. 37,8% Sjuksköterska e.d. ...... 6,7 % Kommunal förtroendeman 2,7% Läkare ................. 1,4 %

Intyg C skall vara avfattat av legiti- merad läkare. Även detta är utformat med en lång rad detaljerade frågor. Lä- karen skall i intyget skildra den sökan- des hereditet, henne somatiska och psy- kiska anamnes och hennes nuvarande somatiska och psykiska status. Helst skall därefter ställas en diagnos. En

rad frågor om det väntade barnets fa- der, framför allt med sikte på hereditet och tidigare och nuvarande psykiskt hälsotillstånd ges även. Till slut skall intygsskrivaren avge sitt slutomdöme med till- eller avstyrkan av ansökningen samt ange grunderna härför.

De intygsskrivande läkarnas ställ- ning och tjänsteförhållanden varierar ganska starkt. Enligt den socialstatis- tiska undersökningen fördelar de sig sålunda:

Läkare vid sinnessjukhus eller psy—

kiatrisk klinik . ................ 51,2 % Privatpraktiserande läkare ....... 14,9 % Provinsial-, stads-, köpings— eller

municipalläkare ............... 13,3 % Läkare med annan tjänst, t.ex.

verksläkare, järnvägsläkare .. .. 10,6 % Läkare vid kroppssjukhus . ...... 10,0%

Då abortansökningens väsentligaste grund är arvsrisk från det väntade bar- nets fader bör uppgift om honom läm- nas i ett särskilt intyg B. Detta är upp- ställt på liknande sätt som A- och C-in— tygen med detaljerade frågor rörande hans släktförhållanden, levnadsförhål- landen samt föregående och nuvarande hälsotillstånd. Om detta intyg anges en— dast att det bör ifyllas av ”lämplig per- son”. I flertalet fall är intygsskrivaren socialfunktionär eller läkare.

Om avbrytandet av havandeskapet icke sker efter ansökan till medicinal- styrelsen utan genom beslut av två lä- kare skall följande handlingar upprät- tas.

I ett särskilt utlåtande skall anges de skäl, på vilka beslutet grundat sig. Ut- låtandet, som i princip innehåller lik- artade frågor som intyg C, utmynnar i en förklaring, att förutsättningarna för avbrytande av kvinnans havandeskap är för handen.

Efter verkställd operation skall ope- ratören inom en månad till medicinal— styrelsen inge en berättelse över ingrep— pet.

Då man går att granska hur det nu- varande prövningsförfarandet kommit att verka vid bedömandet av ansök- ningar om legal abort, bör detta kanske lämpligen inledas med en översikt över den diskussion, som tidigare ägt rum i frågan om prövningsförfarandet bör vara centraliserat eller decentraliserat.

Denna fråga diskuterades första gången utförligt i det betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap, som 1935 avgavs av den s.k. abortkommittén. Här fram- hölls, att eftersom det var uteslutet att lämna åt en läkare vilken som helst, att ensam avgöra, om de förutsättningar för abortframkallning, som anges i la- gen, är förhanden, valet måste komma att stå mellan två alternativ: central prövning eller lokal prövning. Till för- män för den centrala prövningen talade enligt kommitténs mening följande skäl.

Den prövande instansen kunde sam— mansättas av personer med den sakkun- skap av skilda slag som var nödvändig för bedömningen. En central prövning skulle också ge garanti för ett objektivt och enhetligt bedömande. Till slut före- föll det också sannolikt att ett utlåtan- de av central myndighet skulle få större auktoritet än ett beslut av en lokal in— stans.

Mot den centrala prövningen ansåg kommittén följande skäl tala.

Det torde inte kunna undvikas, att prövningen väsentligen blir ett skrift— ligt förfarande. Myndigheten fick ej den personliga kontakt med kvinnan, som måste bli av särskilt värde i ärenden av denna art. En viss fara torde finnas för att utgången av prövningen blev på- verkad av inställningen hos den, som myndigheten måste vända sig till för närmare information, utan att denne hade något ansvar för prövningen. Slut- ligen kunde man antagligen räkna med

att en stor del kvinnor icke komme att vara benägna att få sin sak prövad av offentlig myndighet och i stället sökte upp kvacksalvare.

De skäl, som anförts mot en central prövning, syntes enligt abortkommittén vara av avgörande betydelse. Man borde därför i valet mellan de två alternati- ven stanna för att låta prövningen nor- malt ankomma på en lokal instans.

Vid diskussionen av hur den lokala prövningen borde organiseras ställdes kommittén åter inför olika alternativ: att låta prövningen verkställas av lokala myndigheter eller nämnder, att över— lämna den åt en enda särskilt kvalifi— cerad läkare eller åt två eller flera lä- kare i samråd. Mot den lokala nämnden talade enligt kommitténs mening att, framför allt vid fall av utomäktenskap- liga havandeskap, kvinnorna hellre skulle vända sig till kvacksalvare än hänskjuta sitt ärende till en nämnd, eftersom de förhållanden, på vilka prövningen måste grundas, ofta är av intim och ömtålig art. Prövningen borde därför anförtros enbart läkare, en eller flera i samråd. Iuvändningen att läkare icke har den allsidiga sakkunskap, icke endast me— dicinsk utan även social och juridisk, som är nödvändig, ansåg kommittén icke vara tillräckligt bärande. Läkarna får dock genom sitt arbete tillfälle att sätta sig in i patienternas levnadsför- hållanden och sociala miljö och får därigenom den nödvändiga erfarenhe— ten för dessa ärenden. Dock torde det vara riktigt att icke alla läkare har den förtrogenhet med och den erfarenhet av användbara sociala hjälpmedel, som är nödvändig. Man borde därför för- vissa sig om att för uppgiften lämpade läkare kommer att medverka i pröv- ningen.

Abortkommittén diskuterade häref- ter, hur många läkare, som borde med- verka vid varje ärende, och stannade

vid att föreslå deras antal till två. I fråga om dessa läkares kvalifikationer förde kommittén ett utförligt resone- mang, huvudsakligen kring problemet, hur man skulle förena önskemålet om frihet för kvinnan att välja läkare och nödvändigheten att få garanti för en objektiv tillämpning av lagen. Kommit- tén föreslog, att de båda läkarna skulle vara den av kvinnan först tillfrågade samt en av Kungl. Maj:t särskilt för- ordnad. Omkring hundra sådana läkare borde utses, företrädesvis chefläkare på sjukhus eller förste provinsialläkare. Någon distriktsindelning borde enligt kommitténs uppfattning icke förekom- ma. I vissa fall exempelvis när de två läkarna är av olika mening, när de icke själva vågar ta ansvaret för ett avgö- rande eller när den sökande av en eller annan anledning så önskar, borde det finnas möjlighet att hänskjuta pröv- ningen till en central instans, dvs. me- dicinalstyrelsen. Detta skulle även göra en besvärsinstans i vanlig mening onö— dig. Kommittén föreslog även att vid fall av eugenisk indikation samt fall gällande rättsinkapabla kvinnor pröv— ningen skulle obligatoriskt ankomma på medicinalstyrelsen, eftersom det vid dessa fall syntes nödvändigt att fordra speciell sakkunskap.

Lagrådet yttrade vid sin granskning av kommitténs förslag, att de båda syn- punkter, som enligt kommitténs me- ning borde läggas på prövningsförfa- randet, nämligen att det skall tillvinna sig de abortsökande kvinnornas för- troende och att det skall fylla kraven på en så grundlig och objektiv pröv- ning, som praktiskt är möjlig, icke tycktes _vara tillräckligt tillgodosedda. Härför syntes det enligt lagrådets me- ning vara nödvändigt, att de båda lä- karnas förklaring, att förutsättningar för ett legalt avbrytande av ett havan- deskap vore för handen, stadfästes av

medicinalstyrelsen. Man skulle härige- nom vinna å ena sidan den önskvärda personliga kontakten mellan den abort- sökande kvinnan och läkaren på orten, å andra sidan den erforderliga sakkun- skapen och auktoriteten samt en enhet- lig tillämpning. I händelse lagrådets förslag på denna punkt genomfördes, skulle endast för de eugeniska fallen bibehållas obligatorisk förstahands- prövning i medicinalstyrelsen; ansök- ningar från kvinnor, som ansågs rätts- inkapabla, skulle kunna behandlas på samma sätt som övriga ärenden.

En av lagrådets ledamöter förklarade i ett särskilt yttrande, att han önskade behålla en lokal prövningsinstans som den avgörande i enlighet med kommit— téns förslag men icke ansåg, att medici— nalstyrelsen skulle erhålla så vittgå- ende befogenheter som en med de prö— vande läkarna sidoordnad första in- stans, som föreslogs av kommittén. En- dast då de prövande läkarna inte var eniga eller de ansåg det av annan orsak lämpligt att hänskjuta fallet till medi- cinalstyrelsens bedömning, borde ett centralt avgörande få ske.

I proposition till 1938 års riksdag med förslag till lag om avbrytande av iavandeskap stannade Kungl. Maj:t vid att föreslå en enbart av läkare samman- satt lokal prövningsinstans. En bidra- gande orsak till detta ställningstagande var att i det slutliga lagförslaget genom- förts en begränsning av indikationerna i det att den av kommittén föreslagna sociala indikationen uteslutits. I fråga om vilka läkare, som skulle verkställa prövningen, föreslogs i propositionen att den lokala instansen skulle bestå av den läkare, som utför ingreppet, samt en tjänsteläkare i särskild ställning. En- dast då det gällde eugenisk indika- tion samt vid fall, då kvinnan ansågs rättsinkapabel, föreslogs obligatorisk central prövning i medicinalstyrelsen.

1941 års befolkningsutredning upp- tog i enlighet med sina direktiv abort- frågan till en allsidig behandling och diskuterade därvid även det prövnings- förfarande vid legal abort, som i enlig- het med Kungl. Maj:ts proposition be- slutades av 1938 års riksdag. Utred— ningen framhöll som sin mening, att tillämpningen av 1938 års lag icke bli- vit sådan som lagstiftarna tänkt sig, framför allt i fråga om den s.k. blan- dat socialmedicinska (den nuvarande medicinskt sociala) indikationen, vil- ken under 1939—43 tillämpats endast i sammanlagt 55 fall. Dock avvisade även befolkningsutredningen en prövning av de blandat socialmedicinska aborterna i en central instans, i varje fall så länge kuratorsinstitutionen färdigut- byggts. Utredningen föreslog i stället att klagan skulle kunna föras hos medi- cinalstyrelsen över ett avslag av den ena eller båda de läkare, som har att verkställa den lokala prövningen. För avgörande av klagoärenden rörande le- gal abort borde i medicinalstyrelsen in- rättas en särskild nämnd med såväl medicinsk som social sakkunskap.

I proposition nr 156 till 1946 års riks- dag framhölls, att medicinalstyrelsen borde få större befogenhet i fråga om prövning av abortärenden; särskilt vik- tigt vore detta i fråga om tillämpningen av den då nytillkomna socialmedicinska indikationen. Departementschefen ansåg det emellertid mindre lämpligt att i en— lighet med befolkningsutredningens för- slag införa besvärsrätt hos medicinal- styrelsen. I stället borde man medge kvinnan rätt att själv välja, om hon vill vända sig direkt till medicinalstyrelsen eller till för prövning av sådana ären- den behöriga läkare. Den befogenhet medicinalstyrelsen sålunda skulle er- hålla, borde gälla även fall, där kvin- nan tidigare vänt sig till läkare och fått avslag. Efter att i fortsättningen ha dis—

icke

kuterat en begränsning av medicinalsty— relsens prövningsrätt att gälla endast de socialmedicinska fallen, stannade de- partementschefen vid att föreslå, att prövningsrätten skulle gälla samtliga lagens indikationer. Detta motiverades bland annat med att det ofta torde vara svårt att dra gränsen mellan rent medi- cinska och socialmedicinska fall. Att tillämpa olika slag av prövningsförfa- rande för dessa olika grupper av fall skulle därför vålla praktiska olägen- heter. 1946 års riksdag beslöt i ärendet i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

Kritik

Fördelen med en centraliserad pröv- ning genom medicinalstyrelsen har all— tid angivits vara, att den ger möjlighet till den mest allsidigt sakkunniga och mest enhetliga bedömning av abortären- den. Tillkomsten den 1 juli 1947 av en särskild nämnd för dessa ärenden, med lekmannainslag vid sidan om läkarre- presentanterna, avsåg att ge garanti för att prövningen _ framför allt av de ärenden, där yttre faktorer medverkade till helhetsbilden —— verkligen blev all- sidig och objektiv.

Mot bakgrunden av de diskussioner, som förts under årens lopp kring frå- gan om prövningsförfarandets form kan nu, efter det att alltsedan 1946 cen- traliserad prövning i allt större ut— sträckning kommit att tillämpas, föl- jande erfarenhetsmässiga synpunkter läggas på denna frågeställning.

Nämndens arbetsbelastning har suc- cessivt ökat. Under 1952 uppgick anta— let abortärenden per veckosammanträ- de i genomsnitt till 117. Detta är natur— ligtvis en besvärande faktor, eftersom det vållat nämndens utanför medicinal- styrelsen stående ledamöter växande svårigheter att vid sidan om ordinarie arbete få tid att noggrant inläsa hand- lingarna och ta ställning till varje ären—

de, vilket är en självklart nödvändig förutsättning för systemet. Dessa svå- righeter torde dock icke vara större än att de kunde bemästras, om systemet i övrigt fungerade på ett klanderfritt sätt. Denna fråga skall i det följande disku- teras.

Följden av den ständigt växande ar- betsbördan har blivit, att man sett sig tvungen att på varje post i nämnden fördubbla uppsättningen ledamöter för att göra varje enskild ledamots arbets- prestation mer rimlig. Naturligtvis har det också inneburit en kraftig lättnad i arbetet, att de två ordinarie ledamö- terna endast behövt ha vardera femton sammanträden per år och de två supp- leanterna vardera elva. Denna person- förstärkning och den därav följande ständiga växlingen i nämndens sam- mansättning har emellertid också haft andra konsekvenser. Det är självklart, att alla ledamöter icke kan ha en exakt likartad inställning till de svåra frågor som de är satta att avgöra. Olika ären- den kan därför också komma att bedö- mas på ett ganska varierande sätt, be- roende på den skiftande personuppsätt- ningen i nämnden. Den stigande till- lämpingen av ett centralt prövnings- förfarande har därigenom kommit att motverka detta förfarandes ursprung- liga syfte, nämligen att få fram en en- hetlig bedömning av ärendena. Men det är inte endast så att olika ären- den kan komma att bedömas ganska olikartat. Genom det relativt ofta till- lämpade systemet med remiss för en sakligare och grundligare förberedande prövning kommer samma ärende upp till behandling i nämnden vid mer än ett sammanträde och det tillhör undantagen, att nämndens sammansätt— ning är densamma vid de bägge behand— lingarna. Samma ärende kan därför komma att vid olika tillfällen bedömas mer eller mindre olika. Att enhetlighe-

ten i bedömningen av abortärendena genom frågans själva utveckling kom- mit att bli allt mindre måste anses vara till avgjord nackdel för det nuvarande prövningsförfarandet.

Denna nackdel bör emellertid inte överbetonas. Nämndens olika ledamö— ter har dock tillfälle att genom kontak- ter och diskussioner delge varandra sina synpunkter på ärendenas bedöm- ning och sammanjämka sina uppfatt- ningar. Huvudfrågan måste vara om det nuvarande systemet ger garanti för en så rättvis, sakkunnig och objektiv pröv- ning som möjligt. Härom säger person- liga erfarenheter och utredningens un- dersökningsmaterial följande.

En av de — tungt vägande —— förde— larna med en lokal prövning har så gott som helt kommit bort i ett system, där endast 10 ärenden av 100 avgörs lokalt, nämligen den personliga Icon- iakten mellan den sökande och den som har att ta definitiv ställning till hennes ärende. I en tid, då man i växande grad söker tillgodose de personliga momen— tens stora betydelse i all hjälpande och omvårdande verksamhet, måste denna omständighet framstå som alltmera olycklig. Kanske anser vissa abortsö- kande det snarare vara en fördel att deras ärende avgörs av en opersonlig relativt auktoritativ myndighet i det centrala verket i Stockholm. Men för flertalet ter det sig sannolikt icke så. De önskar få sin sak prövad och av— gjord vid personligt besök och samtal med den eller dem som har att företaga detta avgörande. Från samhällets syn- punkt är det även utan tvekan så att den personliga kontakten med de hjälp- sökande utgör ett viktigt bidrag till den rätta förståelsen för deras svårigheter och av det i varje särskilt fall bästa sättet att lösa dem. Att man icke utan mycket starkt tvingande skäl bör göra avkall på det personliga momentet vid

avgörandet av en abortansökan är för utredningen uppenbart.

Föreligger då sådana starkt tvingande skäl för ett så gott som helt och hållet centraliserat system? En stor och oum- bärlig fördel med ärendenas avgörande i medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd är det samspel mellan medi- cinskt och lekmannamässigt betraktel- sesätt som nämndens sammansättning har inneburit. De yttre — sociala, eko— nomiska, personliga —— faktorernas roll såsom bidragande och medverkande i abortsituationen har härigenom fått rik— tigare proportioner än genom det tidi- gare enbart läkarmässiga avgörandet. Utredningen har därför ansett det vara av vikt, att man även i fortsättningen erhåller lekmannamedverkan i pröv- ningsapparaten. Men den utgör dock icke något tvingande skäl för bevaran- de av ett centraliserat prövningssystem.

Det är helt naturligt — och har även tidigare framhållits —— att man vid en central prövning är ytterligt beroende av det sätt, varpå förinstansen utrett ärendena och avfattat de till ansökan fogade intygen. Enligt abortlagens till- lämpningsföreskrifter skall ett intyg A avges av anförvanter, make eller andra samt ett intyg C av legitimerad läkare. När statsbidrag lämnats för att upprätta en abortförebyggande verksamhet med speciella rådgivningsbyråer, torde det väl emellertid ha varit lagstiftarnas av- sikt att de på dessa byråer tjänstgöran- de särskilt sakkunniga läkarna och ku- ratorerna skulle komma att i praktiken bli intygsskrivare. I vilken utsträck— ning intygen sedan i praktiken kommit att avfattas av dessa särskilt sakkun- niga eller liknande, såsom lasarettsku- ratorer, läkare med vederbörlig specia- listutbildning osv. framgår av vad som tidigare återgetts ur den socialstatis- tiska undersökningen.

I fråga om A-intyget — ofta av stor,

i vissa fall avgörande betydelse för be- dömandet och detta även av rent medi- cinska fall _— kan utredningen icke finna det tillfredsställande att en an- hörig är intygsskrivare i närmare 40 % av fallen. Intygets tillkomst skall före- gås av ett försök att med anlitande av samhällets alla hjälpresurser samt ge- nom diskussion och rådgivning finna andra utvägar ur abortsituationen än den legala aborten. I A-intyget skall även redovisas den abortsökandes per- sonliga, sociala och ekonomiska lev- nadsförhållanden. Det är uppenbart, att med en anhörig som intygsskrivare intygets avfattning ofta måste lämna åt- skilligt övrigt att önska. För närvaran- de har man med de nuvarande A-inty- gen inte heller några som helst garan- tier för att alla andra utvägar ur abortsituationen än den legala abor- ten verkligen prövats. Därmed är också sagt, att det centrala prövningsinstitu- tet saknar en av sina viktigaste förut- sättningar, så länge icke rådgivningsor- ganisationen är utbyggd över hela lan- det. Helt naturligt finns det dock annan socialt utbildad personal än de special- utbildade abortkuratorerna som har möjlighet att företa en objektiv social- utredning och utfärda ett för en central prövning godtagbart intyg A, även om man icke kan räkna med att de kan sätta in den personliga rådgivningen och psykoterapi som abortförebyggan- de åtgärd._ Utredningen tänker härvid både på distriktssköterskorna, som sva- rar för 6,7 % och de kommunala för- troendemännen, som svarar för 2,7 % av A-intygen. Största möjliga garantier för att alla andra utvägar än abort undersöks i varje fall har man emel— lertid endast då en specialutbildad och erfaren kurator står bakom A-in- tyget.

C-intyget har i drygt 50 % avfattats av läkare vid sinnessjukhus eller psy—

kiatrisk klinik. Största delen av dessa intyg —— troligen ungefär motsvarande antalet av abortkuratorer avgivna A- intyg —— har utfärdats av dessa läkare i deras egenskap av föreståndare för en rådgivningsbyrå. Ett visst antal av psy- kiater utfärdade C-intyg har skrivits på deras privatpraktik; gruppen av utav privatpraktiserande läkare avgivna C- intyg bör därför rätteligen vara några procent större än vad som anges i ta- blån på s. 122 (14,9 %). Ett relativt stort antal intyg _— 13,3 % — är utfärdade av tjänsteläkare i den öppna vården, dvs. provinsial-, stads-, köpings- och muni- cipalläkare. Detta är helt naturligt, då dessa läkare ofta åtnjuter stort förtro- ende bland sina patienter och därför söks upp även i detta ärende. Många av dem har också genom sitt arbete i den öppna vården förvärvat stor social erfarenhet och människokunskap och torde därför vara ägnade att handlägga abortärenden. I landsbygdsdistrikten tillkommer ytterligare en omständighet. som förklarar den höga procentsiffran, nämligen att tjänsteläkarna i den öppna vården är de enda, som finns att tillgå. Emellertid kan man icke heller bortse ifrån att de flesta redan tidigare har en så stor arbetsbörda och i många fall relativt liten förtrogenhet med just abortfrågan, att de icke har möjlighet att utfärda ett C—intyg, så beskaffat att en central prövningsinstans av detta får en fullständig och allsidig uppfatt- ning av det fall som skall avgöras. Med hänsyn härtill är det inte så underligt att ett stort antal C-intyg är ofullstän— diga.

Om ett av anhöriga utfärdat A-intyg läggs till ett sådant ofullständigt och knapphändigt C-intyg, understundom rentav försett med en i intyget felaktigt motiverad tillstyrkan med hänsyn till uppgifterna, måste den centralt prö- vande nämnden mången gång ha över-

mänsklig förmåga för att träffa ett rik- tikt avgörande. Det har tidigare i detta kapitel påpekats, att nämnden under senare år i stigande utsträckning åter- sänt ofullständiga handlingar till in- tygsgivare för ytterligare utredning. Ett stort antal ärenden inkommer emel- lertid till medicinalstyrelsen så kort tid före utgången av den för ingreppet lagliga tiden (33,4 % av 1949 års mate- rial opererades i graviditetens 4—5 må- nad), att det icke finns möjlighet till ett sådant förfarande. Nämnden är då tvingad att besluta om bifall eller av- slag utan personlig kontakt och utan tillfredsställande utredningsmaterial; man kan icke utan vidare ta för givet att beslutet vanligen blir bifallande. Emellertid inrymmer ett avslag i ett tveksamt fall, framför allt då det icke gått genom en rådgivningsbyrå och ut- redningsmaterialet icke är tillfredsstäl— lande, alltid ett betydande osäkerhets- moment. I nämnden kan man nämligen icke känna till vederbörande läkares in- tresse för och möjlighet att efter avsla- get på annat sätt hjälpa den abortsö— kande kvinnan över hennes svårigheter.

Till frågan vilka möjligheter den so— cialpsykiatriska nämnden som central prövningsinstans egentligen har att ta en självständig ställning till ärendena gentemot den förprövande lokala in— stansen, nämligen den intygsskrivande läkaren, kan följande uppgifter från den socialstatistiska undersökningen anföras som belysning. Av tabell 48 kan utläsas att i 87 % av de ärenden, för vilka intygsgivaren förordat avslag på ansökningen, har nämnden intagit samma ståndpunkt och meddelat avslag; i 13% har man efter genomgång av handlingarna kommit till annan upp- fattning och bifallit ansökan. I de fall, där intygsskrivaren tillstyrkt ansökan är följsamheten ännu större: 94,4 % av dessa fall har också bifallits av nämn—

den medan endast 5,6 % avslagits trots tillstyrkan. Bidragande till denna stora överensstämmelse mellan uppfattning- arna hos den lokala förprövande och den centrala avgörande instansen har i tveksamma fall varit känslan av att lä- karen på platsen ändå genom den per- sonliga kontakten med den abortsökan- de kvinnan torde ha de bästa förutsätt— ningar att bedöma ärendet. Nämnden har därför oftast följt läkarens uppfatt— ning, såväl när det gällt bifall som av- slag. I många fall har också —— enligt vad utredningen erfarit från ledamöter i nämnden —— dessa genom tidigare er- farenhet av en läkares sätt att utreda abortärenden bildat sig en uppfattning om hans förutsättningar att bedöma ett aktuellt fall, och detta har givetvis även influerat på ställningstagandet. Nämn- den positiva eller negativa intryck för- stärks därvid även ofta av kvaliteten på A-intyget. Den personkännedom om landets läkarkår, som på detta sätt bli— vit ett inslag i bilden vid bedömande av tveksamma fall, har dock knappast va- rit förutsedd som nödvändig, då den centrala prövningsapparaten inrätta- des.

Om det förhåller sig så att den för- prövande och intygsskrivande läkaren i realiteten också fäller utslaget i det övervägande flertalet fall, uppstår frå- gan i vilken utsträckning denna ställ- ning missbrukats. Teoretiskt kan man naturligtvis icke bortse ifrån risken att det kan finnas läkare, som låter ovid- kommande motiv påverka sitt ställ— ningstagande till en abortansökan och sin intygsskrivning. Man har härvidlag att tänka på att likaväl som en restrik- tivt inställd läkare kan avfatta C-intyget så, att detta leder till avslag i nämnden, kan en principiellt generösare inställ- ning till provocerade aborter än vad den gällande abortlagstiftningen ger ut- tryck åt få en läkare att avfatta sitt C-

intyg så att fallet syns möjligt att hän- föra under någon av lagens indikatio— ner. Med någon vana att utfärda intyg och erfarenhet av nämndens bedöm- ningspraxis torde det vara relativt en- kelt för en sådan läkare att skriva ”gångbara" intyg. Man torde icke heller helt kunna utesluta möjligheten av att ekonomiska hänsyn kan påverka en lä— kares intygsskrivning. På grundval av de undersökningar, som verkställts av medicinalstyrelsens ansöjkningsmate- rial, samt det personliga erfarenhets- material, som utredningen har till sitt förfogande, kan man icke kategoriskt förklara, att fall, där ovidkommande hänsyn spelat in vid intygsskrivningen, icke förekommit. Tvärtom talar åtskilligt för att vissa läkare är kända för att ha skrivit C-intyg, som lett till att en abort- ansökan bifallits, vilken, enligt upp- gifter som senare blivit kända, inte va- rit motiverad. Denna företeelse bör emellertid icke överbetonas, dels eme- dan det gäller enstaka läkare, dels emedan socialpsykiatriska nämnden, enligt vad som erfarits, har sin upp- märksamhet riktad på och komplette- rar dylika fall. Dock är naturligtvis icke denna företeelse ägnad att styrka argumenten för bevarande av det nuva— rande prövningssystemet.

Som sammanfattning av de här anför- da kritiska synpunkterna på det nuva- rande till ca 85 % centrala prövnings- förfarandet vill utredningen framhålla följande.

Systemet avsåg att ge garantier för största möjliga enhetlighet och objekti— vitet vid avgörande av legala abortan- sökningar. Vidare syftade man till att i högre grad än förut låta de yttre miljö- omständigheternas betydelse för upp- komsten av en abortsituation bli beak- tade. Dessa bägge synpunkter ansågs vara så betydelsefulla, att man för att tillgodose dem gav avkall på kravet om

personlig kontakt mellan den sökande och den som har att ta ställning till hennes ansökan.

Allting talar för att den andra av dessa bägge synpunkter också blivit tillgodosedd inom det nuvarande syste— met. Däremot kan utredningen icke finna, att den centrala prövningen med- fört ett avsevärt större mått av enhetlig— het vid ärendenas avgörande. Redan utvecklingen av arbetet inom nämnden har påvisats motverka detta syfte. Av- görandet, på papperet förlagt till social- psykiatriska nämndens sammanträden, har vidare i realiteten i flertalet fall skett redan ute på fältet, då läkaren skrivit sitt C-intyg. Drastiskt och kan- ske med någon överdrift kan man ka- rakterisera det faktiska läget så att var— je legitimerad läkare i landet, som ju är berättigad att skriva C—intyg, har kom- mit att bli den avgörande instansen, utan att dock bära det formella eller reella ansvaret. Eftersom det inom lä- karkåren finns och måste finnas de mest skiftande principiella inställnin- gar till abortfrågan som sådan och de mest varierande grader av kunnighet i hithörande frågor, ger detta realiter till resultat ett i hög grad oenhetligt pröv— ningsförfarande, klart i strid med lag- stiftarnas mening.

Utredningen önskar icke överdriva betydelsen av dessa kritiska synpunk- ter. Enligt utredningens uppfattning förhåller det sig icke på det sättet, att genom den här skildrade utvecklingen ett större antal kvinnor fått sina ansök- ningar felbedömda i medicinalstyrel- sen. Utredningen har ansett sig i stället kunna dra följande slutsats, ehuru inga siffermässiga belägg härför finns eller kan åstadkommas: Genom att rådgiv- ningsinstitutionen ännu icke utbyggts över hela landet har ett stort antal kvinnor varken fått sin situation prö- vad eller erhållit erforderlig hjälp av

samhället. Troligen är detta antal mång- dubbelt större än det antal kvinnor, som möjligen kan ha fått abort i oträngt mål.

Om alltså det nuvarande systemet av olika skäl icke medfört sådana skade- verkningar som faktiskt kunde ha skett, finns det å andra sidan mycket få argument som talar till dess direkta fördel och som motiverar att man för framtiden konserverar ett system, som saknar ett för modern socialvård vä— sentligt drag, det personliga momentet. Utredningen har därför kommit fram till den bestämda uppfattningen, att man bör söka konstruera en ny form av prövningsförfarande, som bevarar de värdefulla dragen i det nu gällande men eliminerar dess påtagliga nack- delar.

Förslag

Utredningen föreslår därför att pröv- ningsförfarandet decentraliseras och förlägges till lokala prövningsinstanser. Emellertid vill utredningen avvisa en fullständig återgång till det gamla sy- stemet då prövningen var -— med un- dantag av eugeniska fall och fall där rättskapaciteten kunde ifrågasättas —— förbehållen två läkare. Lekmannarepre- sentationen i medicinalstyrelsen har som tidigare framhållits med all rätt inneburit ett starkare aktgivande på de yttre faktorernas betydelse för abortsi- tuationen. Denna allsidigare syn på frågan önskar utredningen se bevarad i ett nytt lokalt prövningsförfarande.

Organisationen av prövningsförfaran- det har utredningen därför tänkt sig på följande sätt.

Som lämpligt verksamhetsområde för en lokal prövningsinstans bör sjuk- vårdsområdet kunna tjänstgöra. Utred— ningen föreslår, att det inom varje så- dant inrättas en nämnd för prövning av ansökningar om legal abort. I Stock—

holm blir det nödvändigt att inrätta två nämnder. — I övrigt får utvecklingen visa, om ytterligare uppdelningar av landstingsområden kan bli erforderliga.

Nämnden bör bestå av två läkare samt en tredje ledamot, som bör äga be— prövad social erfarenhet, självständig- het och gott psykologiskt omdöme. Ut- redningen utgår ifrån såsom givet, att nämnden kommer att bestå av både kvinnor och män. Av läkarna skall den ene vara psykiater i viss tjänsteställ- ning, den andre gynekolog eller allmän kirurg verksam som tjänsteläkare vid lasarett eller motsvarande inom samma område. Erfarenheten under de gångna åren har visat det önskvärda i att just gynekolog och psykiater kopplas direkt in redan på ärendenas förberedande handläggning och avgörande. En fördel är, att gynekologen eller kirurgen som sedan skall verkställa ingreppen eller tillse, att de utföres, i många fall här- igenom blir i tillfälle att på ett tidigt stadium få en uppfattning om fallens karaktär och därmed en riktigare bild av de abortsökande kvinnorna än då han först ser dem i samband med ope- rationen. Inom psykiaterns specialitet faller i flertalet ärenden den sjukdoms- bild som den abortsökande kvinnan uppvisar.

Den utveckling, som abortfrågan un- dergått sedan den på 1930—talet första gången blev föremål för en mera allmän diskussion, har, såsom ovan framhållits, inneburit att abortfrågan förlorat sin karaktär av rent medicinskt spörsmål och att sociala aspekter alltmer vunnit beaktande. Frågans stora allmänmänsk- liga och samhälleliga betydelse har här- igenom ytterligare accentuerats. Utred- ningen har ansett det angeläget att be- vara den vinst för den framtida utveck- lingen, som detta innebär, och har där- för funnit det lämpligt föreslå, att den tredje ledamoten i nämnden skall före-

träda den sociala kunnigheten och er- farenheten. För att understryka att abortfrågan även har social karaktär föreslår utredningen, att denna ledamot förordnas till ordförande.

Flera andra skäl talar för detta för- slag. För de båda läkarledamöterna måste handläggningen av abortärenden bli en mindre uppgift i jämförelse med deras arbetsbelastning i övrigt och alla de mångahanda uppgifter, som faller under deras läkargärning. Samma syn- punkter kan givetvis anföras i fråga om den ledamot, som representerar den sociala sakkunskapen och som kan vara betungad med åtskilliga samhällsupp- drag. När det gäller att utse denne, är man dock inte hänvisad till ett så be- gränsat personval som beträffande lä- karrepresentanterna. Valet kan träffas med hänsynstagande till vederbörandes arbetsuppgifter och möjligheter att dis- ponera sin tid.

Man måste vidare räkna med, att full- görandet av ordförandeuppdraget kom— mer att kräva ett visst mått av expedi- tionsarbete. Något bistånd kommer att lämnas av rådgivningsbyråns personal, men ansvaret kommer dock att vila på ordföranden. Utredningen har ansett det uteslutet att betunga någon av de högt kvalificerade läkare, som kommer att sitta i nämnden, med dessa expedi- tionella göromål.

Under utredningens diskussion av denna fråga har den uppfattningen framkommit, att det vore olyckligt att fullständigt låsa fast ordförandeupp- draget på sätt som här föreslagits. Man kunde härigenom riskera att i något sjukvårdsområde ordföranden icke vore i stånd att på ett tillräckligt auktorita- tivt och opartiskt sätt leda nämndens arbete. En möjlighet borde därför en- ligt denna uppfattning lämnas öppen att, när någon för ordförandeuppdraget kapabel socialsakkunnig representant

inte står att finna inom ett sjukvårds- område, i stället utse en av läkarleda- möterna till ordförande.

Frånsett de sakliga synpunkter på ordförandefrågan som ovan anförts har utredningens majoritet inte kunnat dela dessa farhågor utan häremot anfört, att ingen tvekan föreligger, att det i varje sjukvårdsområde finns möjlighet att be- sätta ordförandeposten med en socialt sakkunnig ledamot av den typ utred- ningen föreslagit.

Utredningen föreslår, att nämndens ordförande förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av två år i taget,medan de två läkarledamöterna utses av medicinal— styrelsen.

Den lokala nämnden skall pröva och avgöra alla ansökningar om legal abort. Undantagna härifrån är endast dels de s. k. nödfallen, vilka liksom förut skall avgöras av en enda läkare, dels de fall där nämnden med skäl kan antaga, att huvudsakligen eugeniska orsaker finns. Dessa senare fall, för vilka det som re- gel icke föreligger tillgång till den nöd- vändiga sakkunskapen inom de olika sjukvårdsområdena, skall nämnden överlämna till medicinalstyrelsens prövning. Emellertid bör det finnas möjlighet för medicinalstyrelsen att delegera prövningen av sådana ären- den till den lokala nämnden i de områ- den, där det kan vara möjligt att få sådan arvsbiologisk sakkunskap före- trädd i nämnden. Om medicinalstyrel- sen beträffande dessa fall finner, att den lokala prövningsnämnden varit be— hörig att avgöra ärendet, bör detta icke återremitteras utan avgöras av social- psykiatriska nämnden.

Utredningen anser det däremot icke nödvändigt att ge medicinalstyrelsen prövningsrätten i fråga om de som för närvarande i detta sammanhang går under beteckningen rättsinkapabla. De psykiater, åt vilka det enligt utred-

ningens förslag skall uppdras att vara ledamöter i de lokala nämnderna, bör vara så erfarna och kompetenta att be- döma de psykiska tillstånd, varom här är fråga, att även sådana fall skall kunna handläggas och avgöras lokalt.

Vid behov skall nämnden även äga rätt att rådgöra med expertis som inte är representerad i nämnden. Så bör exempelvis en jurist kunna tillfrågas vid fall, då den rättsliga handlings- förmågan kan ifrågasättas eller vid vis- sa humanitära fall.

Utredningen har funnit sig böra före- slå, att ett "bostadsband" skall föreskri- vas i så måtto att den abortsökande kvinnan skall vara skyldig att vända sig med sin ansökan till nämnden i det sjukvårdsområde, där hon stadigvaran- de vistas. I annat fall skulle man näm- ligen kunna tänka sig att en nämnd i ett visst område kunde komma att —— berättigat eller icke — få rykte som speciellt ”abortvänlig” och att denna så småningom i större eller mindre ut- sträckning kunde komma att tjänstgöra som ett slags central nämnd, då kvin- nor i olika delar av landet skulle ställa sina ansökningar dit. Däremot vill ut- redningen icke förorda ett ”bostads- band” inom området, när det gäller ut- förande av ett beviljat abortingrepp. Utredningen räknar med att detta i det övervägande antalet fall kommer att ut- föras genom gynekologen inom nämn- den eller honom underställd läkare. 1 de troligen ganska fåtaliga fall, där ett bifall i nämnden givits mot gynekolo- gens röst, bör kvinnan äga rätt att få ingreppet utfört av annan operatör inom eller utom området.

Beslut inom nämnden, som skall mo- tiveras, fattas med enkel röstövervikt. I likhet med befolkningsutredningen, vilken på sin tid avvisade den centrala prövningen, har utredningen funnit det skäligt att föreslå klagorätt hos medi-

cinalstyrelsen över nämndens beslut. Yid skiljaktiga meningar inom nämn- den bör sålunda den ledamot, som blir överröstad, såväl när det gäller bifall som avslag, ha rätt att kräva att beslu— tet underställs medicinalstyrelsens pröv- ning. Utredningen har övervägt att före- slå klagorätt för den abortsökande kvin- nan endast då avslaget har beslutats med enkel röstövervikt inom nämnden. Emellertid har utredningen stannat för att föreslå sådan klagorätt vid alla fall av avslag, även enhälliga. Utredningen är av den uppfattningen att eftersom ledamöterna i nämnderna väntas besitta kunnighet, omdöme, vidsynthet och medmänsklig förståelse, kommer deras beslut i det stora flertalet fall att bli sådana att de kommer att respekteras av de abortsökande. Möjligheten härtill blir än större, då varje nämnd kommer att underbyggas med en utbyggd abort- profylaktisk rådgivningsbyrå. Emeller- tid kan det givetvis inträffa, att det i någon nämnd kommer att tillsättas leda- möter, några eller samtliga, som har en i abortfrågan alltför extrem uppfatt- ning. Inför man möjlighet för både den abortsökande och för en överröstad le- damot att överklaga ett avslag, kan ett stort antal överklaganden från ett be- stämt område bli ett observandum för medicinalstyrelsen, som då bör närmare granska arbetssättet hos nämnden i detta område.

Överhuvudtaget skall medicinalsty- relsen vid sidan om uppgifterna att av- göra ansökningar, som grundar sig på eugeniska indikationer och att tjänst- göra som klagoinstans —— medicinalsty- relsens utslag skall härvid vara utan appell — även utöva inspektion över nämndernas verksamhet och noga följa utvecklingen. Samtliga av de lokala nämnderna prövade ärenden skall inom viss tid — förslagsvis varje kvartal -— inrapporteras till medicinalstyrelsen,

som skall utföra en löpande bearbetning och granskning av materialet. Rappor- terna bör därför vara uppbyggda på ett sådant sätt att medicinalstyrelsen vid sin granskning har möjlighet att utläsa de förhållanden, som påverkar verk- samhetens utveckling. Sålunda bör rap- porterna innehålla uppgifter om civil- stånd, yrke, ålder, barnantal och andra yttre data, diagnos och tillämpad indi- kation. Åt medicinalstyrelsen bör upp- dragas att utfärda de närmare föreskrif- terna. Vid upprepade fall av påtagligt olämplig handläggning av ärenden i någon nämnd skall medicinalstyrelsen äga rätt att påkalla en ändrad samman- sättning av nämnden.

Beträffande ärendenas handläggning i nämnderna har utredningen funnit det angeläget att föreslå som huvudregel, att besluten skall grunda sig på person- lig kontakt mellan den sökande och nämndens ledamöter. Endast på så sätt kan det betydelsefulla personliga mo— mentet beaktas. Detta utredningens för- slag skall emellertid icke fattas på så sätt att den sökande skall inställa sig inför nämnden som inför en domstol. Tvärtom önskar utredningen uttala som sin uppfattning, att där en sådan hand- läggning av ärendena på det lokala för- beredande planct redan nu förekommer —' se härom närmare vid diskussionen om rådgivningsbyråerna — måste den anses oförsvarlig, både från psykolo- giska och mänskliga synpunkter. Den av utredningen här föreslagna person- liga kontakten mellan den sökande och nämndens ledamöter bör kunna ordnas på ett relativt enkelt och smidigt sätt. De två läkarledamöterna kommer att i övervägande flertalet fall träffa kvin- nan i och för undersökning. För den tredje ledamoten bör möjlighet ordn'as till mottagning i anslutning till det sammanträde i nämnden, då ärendet i fråga skall avgöras.

Då utredningen sålunda som huvud- regel föreslår, att besluten i nämnden skall föregås av personlig kontakt mel- lan sökanden och nämndens ledamöter, förbiser utredningen icke, att just häri ligger en risk för att vissa kvinnor av olika skäl _ skygghet att diskutera de intima frågor, som det här så gott som alltid gäller, med flera utomstående, en förutfattad misstro mot en samhällelig prövningsapparat m.m. —— kommer att vägra att uppsöka nämndens ledamöter och i stället hamna hos en illegal abor— tör. Utredningen fäster emellertid så stor vikt vid just den personliga kon- takten, att utredningen icke anser sig kunna förorda en långt gående upp- mjukning av huvudregeln. Utredningen anser även, att om nämnderna rätt handhar sina uppgifter, den misstanke för byråkratisk handläggning av åren- dena, som må finnas i vissa kretsar, kommer att undanröjas. I sådana fall av rent medicinsk indikation, där de so— ciala faktorerna uppenbarligen saknar betydelse, kan naturligtvis personligt sammanträffande med den läkare, som ställt diagnosen, vara tillfyllest. Likale- des kan fall förekomma, där den social- utredning, som på sätt nedan kom- mer att närmare utvecklas, så gott som undantagslöst skall föreligga, klart ger vid handen, att ett rigoröst vidhållan- de av kravet på personlig kontakt skulle lända kvinnan till skada. Det bör obser- veras, att kontakt alltid måste ha funnits mellan den socialvårdstjänsteman, som verkställt den förberedande utrednin- gen, och den sökande och att i säker— ligen flertalet fall sökanden träffat den inför nämnden föredragande kuratorn (se härom mera i det följande). Således torde åt nämnden kunna inrymmas en befogenhet att besluta om befrielse från skyldighet för sökande att ta personlig kontakt med nämndens samtliga leda- möter i fall, där på grund av innehållet

i föreliggande utredning sådan kontakt uppenbarligen skulle sakna betydelse eller orsaka skada. Den sökande har ju träffat —— förutom kuratorn — även den intygsskrivande läkaren. I rapporterna till medicinalstyrelsen bör anges, om nämnden haft personlig kontakt med sökanden eller icke.

Då ett ärende kommer under pröv- ning hos medicinalstyrelsens socialpsy— kiatriska nämnd, synes personlig instäl- lelse endast behöva påfordras, då nämn- den, som vid de eugeniska fallen, är första instans eller vid överklaganden, då kvinnan är klagande. Även i dessa fall bör nämnden emellertid kräva per- sonlig inställelse endast, då detta anses som oundgängligen nödvändigt för ett bedömande av ärendet.

På varje ort, där en lokal nämnd är verksam, skall i regel finnas en råd- givningsbyrå som biträder nämnden i dess arbete. Den som handhaft ett ären- de, bör vanligen föredra det inför nämnden. Nämndens placeringsort är i regel sjukvårdsområdets största ort, troligen med flertalet av områdets abortsökande. Den förberedande hand- läggningen och den abortprofylaktiska verksamheten på placeringsorten bör därför skötas av kurator eller kuratorer som är anställda vid ortens rådgivnings- byrå.

I alla ärenden, som skall prövas av den lokala nämnden, skall föreligga en social utredning, företagen av en här- för lämplig och utbildad social tjänste- man, om möjligt en kurator. Denna so- cialutredning, som är av utomordentligt stor vikt, erbjuder även det första till- fället för samhällsorganen att med den sökande diskutera andra utvägar än abort och sätta in sin förebyggande verksamhet. Utredningen har ansett det erforderligt att föreslå detta som hu- vudregel vid samtliga indikationer. Så- som analysen av lagens tillämpning i

det föregående har visat, kan man icke i någon indikation, icke ens vid en rent medicinsk indikation, bortse från den betydelse som den yttre miljön har i abortsituationen. Endast i strängt av- gränsade undantagsfall bör nämnden kunna göra avkall på detta krav före- trädesvis i sådana medicinska fall, som dock ibland inträffar, när miljöförhål- landena alldeles uppenbart saknar all betydelse. Socialutredningen bör verk- ställas på den ort, där den sökande sta- digvarande vistas.

Det har av Svenska Gynekologförbun- det hävdats, att fall av rent medicinsk indikation fortfarande borde kunna handläggas av två behöriga läkare, allt- så utan socialutredning och nämndav— görande. Utredningen har vid diskus— sion av denna fråga kommit till följan- de resultat.

Som tidigare vid flera tillfällen fram- hållits och som belysts i avsnittet om de olika indikationerna, kan man icke i någon indikation bortse från den yttre miljöns betydelse. Icke ens vid rent so- matisk sjukdom är det för abortären- dets avgörande oväsentligt, om den yttre miljön kan underlätta genomfö— rande av graviditeten eller om den är så påfrestande, att den ytterligare förstär— ker skälen för legal abort. Utredningen anser sig därför icke kunna ge avkall på kravet om social utredning även i dessa fall. Det synes därför icke finnas någon anledning att icke låta dem gå genom den lokala nämnden.

Utredningen har tidigare påpekat, att själva arbetssättet inom den nuvarande centrala prövningsinstansen samt an- svällningen av antalet ärenden fått som följd en utveckling bort ifrån det en- hetliga bedömningssätt, som alltid an- setts vara en av det centrala systemets fördelar. Givetvis kan den invändningen göras mot det här skisserade förslaget till ett decentraliserat prövningsförfa-

rande, att det innebär ytterligare ökade möjligheter till oenhetliga avgöranden. Utredningen är emellertid av den övertygelsen, att detta nya system icke kommer att medföra ett avsevärt mera oenhetligt bedömande än det nu gällan- de och ej heller kommer det att lämna ökade möjligheter till en sådan tillämp- ning av lagen, som icke varit lagstiftar- nas avsikt. En direkt och konkret kon— frontation med abortproblemet och de abortsökande har ofta visat sig få även en tidigare helt oförstående och nega- tivt inställd människa att acceptera abortlagens innebörd och att tillämpa den på ett väl avvägt sätt. De förbätt- ringar i utredningsförfarandet samt kanske framför allt den personliga kon- takt mellan den sökande och prövnings— organet, som förslaget innebär, utgör en påtaglig vinst. De lokala nämnderna kommer också att få större möjligheter att pröva andra utvägar ur abortsitua— tionen än en legal abort. Genom medi- cinalstyrelsens övervakning och inspek- tion erhåller man även en viss garanti för kontinuitet och enhetlighet. Fram- för allt kan man enligt utredningens mening räkna med att det nya systemet med dess möjlighet till förbättrat utred- ningsförfarande och ökad personlig kontakt med kvinnan kommer att vara ett led i en utökad verkligt abortföre- byggande verksamhet — när det gäller såväl de legala som illegala aborterna.

Vid genomförandet av ett decentrali- serat prövningssystem uppkommer frå- gan om de s.k. tvåläkarintygens ställ- ning. Utredningen har efter övervägan- de stannat vid att föreslå, att dessa intyg helt borttas. Skälen härtill är följande.

Ytterst få abortansökningar kan be- dömas på ett allsidigt sätt utan en so- cialutredning; detta gäller, som förut påpekats, samtliga indikationer. Det skulle därför icke vara försvarligt att i framtiden bevara ett förfaringssätt

Tabell 34. Granskning av tvåläkarfall enligt medicinalstyrelsens praxis

Därav

troliga Antal avslag i prövade social- tvåläkar— psykia-

f all triska

nämnden i %

Psykisk sjukdom, svag— het, förutsedd svag- het .............. 46 52 Somatisk sjukdom, svaghet, förutsedd

svaghet ........... 161 8 Kroppsfel .......... 5 —— Humanitär indikation 1 —

213 17

med ett renodlat läkarbedömande ens vid somatisk medicinsk indikation. Om man emellertid ser sig nödsakad att föreskriva socialutredning även vid tvåläkarfallen och därtill kommer, att den ene av dessa intygs undertecknare är operatören, dvs. som regel just den gynekolog, som bör ingå som en av le- damöterna i den lokala nämnden, ver- kar det tämligen onödigt att vid sidan av nänmdavgörandena bevara en ytter- ligare prövningsmöjlighet.

Därtill kommer att tvåläkarintygen för närvarande icke alltid är avfattade ens med den medicinska sakkunskap som man har rätt att kräva. För avgi- vande av ett C—intyg till socialpsykia- triska nämnden krävs svensk läkarlegi- timation. Som behörighetsvillkor för att med ett tvåläkarintyg själv avgöra ett abortärende gäller för den ene läka— ren att han skall vara anställd på ”lasa- rett, därmed jämförlig allmän anstalt eller sjukstuga” samt för den andre att han skall vara ”annan läkare i den tjänsteställning Konungen föreskriver”. Då det emellertid ibland inträffar att en vikarie tillfälligt uppehåller en tjänst, utan svensk Iäkarlegitimation, är denne behörig att utfärda tvåläkarutlåtande för

abort fastän icke behörig att avfatta ett C-intyg. Eftersom tvåläkarutlåtandena icke blir föremål för en sakgranskning i medicinalstyrelsen utan endast genom- gås jämte operationsberättelserna för kontroll av de formella betingelserna, kan här finnas möjlighet till mer eller mindre allvarliga felbedömanden.

Utredningen, som ansett det önskvärt att bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning tvåläkarintygen skulle ha bifallits vid en prövning inför social— psykiatriska nämnden, har låtit verk— ställa en undersökning härav. Av de under 1950 avgivna utlåtandena och operationsberättelserna har vart femte ärende utsorterats eller tillhopa 213 ärenden. Dessa har ganskats av två le- damöter i utredningen, som tidigare varit verksamma som ordförande och ledamot i socialpsykiatriska nämnden. Undersökningen framgår av tabell 34.

Granskningen utvisar alltså, att totalt skulle 17 % ha avslagits, om ärendena prövats i medicinalstyrelsen. Avslags- procenten skulle ha blivit särskilt mar- kant, om de ärenden prövats, där psy— kisk sjukdom angivits som grund för ingreppet. Som framgår av tabellen skulle inte mindre än ca 50 % av dessa har lämnats utan bifall.

Vidare kan nämnas, att utredningens ledamot Inghe från tvåläkarfallen ur stickprovsmaterialet från 1950 plockat ut 22 fall, där enligt hans mening indi- kationerna för abort icke syntes vara särskilt bärande. Utredningens båda ledamöter, som tidigare tillhört social- psykiatriska nämnden, har genomgått dessa 22 fall och ansett sig kunna kon- statera, att i varje fall 10 av dessa icke torde ha fått bifall på sin ansökan, om ärendena prövats i medicinalstyrelsen på i utlåtandena anförda uppgifter. Så- lunda framkommer i många fall endast subjektiva symtom (t.ex. ”klagar över trötthet”). I ett fall har uppgifter

lämnats av patientens mor. I en del andra fall anföres endast ”psykiskt och fysiskt 0” men ”ekonomien dålig”, ”so- matopsykiskt u.a. men har sex barn”, ”förtvivlad, abort vidrig utväg men inga möjligheter till hemhjälp”, ”inga orga- niska fel påvisbara men klagar över trötthet”, samtidigt som uppgifter om sociala förhållanden saknas. Andra uppgifter, som anförts som skäl för aborten är: ”för närvarande ej insuffi- cicnt men frånskild flykting med två barn”, ”frisk och sund gravid i sju vec- kor, gift med utlänning som avhoppat och planerar resa till USA”. Det är på- tagligt, att många av dessa fall gäller graviditeter i ett tidigt stadium (4—5 veckor, 2 månader, 7 veckor). Utredningen har även ur stickprovs- materialet ansett sig kunna göra vissa andra konstateranden beträffande två- läkarintygen. Det framgår av tabell 29 att bland nämndärendena förekom kvinnor ur socialgrupp I i 4,6 %, so— cialgrupp II i 28,5 % och socialgrupp III i 66,9 %. Bland tvåläkarintygen var motsvarande siffror 11,4 % för social- grupp I, 34,6 % för socialgrupp II och 54,0 % för socialgrupp III. En kvinna ur socialgrupp I får alltså jämförelsevis oftare legal abort på tvåläkarintyg än en kvinna ur socialgrupp III. Vidare kan nämnas, att tvåläkarfallen från Stockholm uppvisar 46,1 % fysiskt friska patienter mot 20,6 % från övriga delar av landet. I 53,9 % av Stockholms tvåläkarfall har sålunda psykiska sjuk- domssymtom åberopats som skäl för aborten. Dessa sjukdomssymtom är vida vanligare bland sökande från so- cialgrupp I än bland sökande från de två andra socialgrupperna. Bland samt- liga tvåläkarfall var sålunda 12,5 % av de sökande från socialgrupp I psykiskt friska, medan motsvarande siffra för socialgrupp II var 33,4 % och för so- cialgrupp III 45,1 %. Bland nämndären-

dena förekom ingen sådan olikhet. Ut- redningen anser sig ha anledning att konstatera, att de psykiska sjukdoms- tillstånden är vanligare bland tvåläkar- abortfallen, när den abortsökande till- hör den högsta socialgruppen. Kombi- nerar man detta med resultatet av den genomgång av tvåläkarutlåtandena, som redovisas här ovan, enligt vilket drygt 50 % av de bedömda tvåläkaraborterna med psykiska symtom sannolikt inte skulle ha bifallits vid prövning i medi- cinalstyrelsen —— det bör anmärkas, att fall med grava psykiska symtom på grund av eventuell rättsinkapacitet skall prövas av medicinalstyrelsen och där- för knappast kan förekomma i större utsträckning bland tvåläkarintygen —— kan man icke undgå det bestämda in- trycket, att systemet med abort efter tvåläkarutlåtanden kommit att i viss utsträckning underlätta för det högsta socialskiktet att erhålla legal abort. Detta förstärker enligt utredningens uppfattning motiven för att när det nya prövningsförfarandet genomförts skaffa detta system, vilket utredningen alltså föreslår.

Slutligen vill utredningen beröra frå- gan om det praktiska genomförandet av förslaget med lokala prövningsnämn- der. En noggrann inventering inom varje sjukvårdsområde av de personella resurser, som för närvarande står till buds, utvisar, att det inom de flesta av dessa finns möjligheter att tillgodose de planerade nämnderna med psykiatriskt skolad läkare i tjänsteställning. Därest så icke är möjligt, bör en annan intres- serad och lämplig läkare i tjänsteställ— ning kunna komma i fråga. Om det i något område icke skulle finnas gyne- kolog i tjänsteställning, kan i stället la- sarettsläkaren vid den kirurgiska avdel— ningen förordnas. Då man kan beräkna, att tillgången på gynekologer inom en nära framtid kommer att öka, kan man

av-

från den synpunkten bedöma möjlighe- terna att genomföra ett decentraliserat prövningsförfarande som goda. I detta sammanhang vill utredningen dock framhålla, att specialistkompetens icke bör vara ett absolut villkor för att vara ledamot i prövningsnämnd. Förutsättningen för att en lokal pröv- ningsnämnd skall kunna arbeta på ett tillfredsställande sätt är att en rådgiv- ningsbyrå finns inrättad i anslutning till nämnden. På sätt som ovan fram- hållits, kommer i flertalet fall byråns läkarpersonal att ingå i nämnden och även i övrigt kommer samarbetet mellan de båda organen att bli så intimt, att rådgivningsbyrån blir ett nödvändigt organ för nämndens verksamhet. Här- emot kan invändas, att då socialpsykia- triska nämnden i medicinalstyrelsen kan avgöra sina fall utan tillgång till rådgivningsbyrå, bör också de planera— de prövningsnämnderna kunna göra det. Detta resonemang är emellertid inte riktigt, då medicinalstyrelsen för sitt

avgörande inte är beroende av någon rådgivningsbyrås personal, vilket där- emot nämnderna kommer att bli. Kon- sekvenserna av detta förhållande blir, att prövningsnämnder kan införas en- dast på de platser, där rådgivningsby— råer finns i verksamhet inom området eller uttryckt med andra ord, att ett genomförande av utredningens förslag måste ske successivt i takt med utbygg— naden av rådgivningsbyråerna.

Utredningen vill slutligen under- stryka, att det icke finns någon anled- ning att låta prövningsnämnderna trä- da i funktion såsom en försöksverk- samhet utan anser att nämnder bör in- rättas definitivt i takt med tillgången på rådgivningsbyråer och lämplig personal.

Utredningens förslag om prövnings- förfarandets utformning föranleder vis- sa ändringar i abortlagen samt utfär- dande av ny tillämpningskungörelse. Utkast har uppgjorts och utredningen hänvisar till den särskilda motiveringen till förslagen.

Förundersökningen och den abortförebyggande rådgivningen

Tillkomst och utveckling

Efter förslag av Kungl. Maj :t (pro- position nr 369/1945) beslöt 1945 års riksdag att anslå medel för bidrag till landsting, resp. stad utom landsting för att såsom försöksverksamhet upprätta kuratorsinstitutioner för abortsökande. Frågan om hur dessa institutioner skulle organiseras och arbeta hade dessförinnan behandlats av 1941 års be— folkningsutredning i dess betänkande i abortfrågan (SOU 1944: 51). Deras upp- gifter angavs vara att på ett personligt sätt ta sig an de abortsökande kvinnor- na, att göra de nödvändiga utredning- arna och förmedla ansökan om legal abort i de fall, där sådan anses tänk-

bar och att i övrigt söka hjälpa de råd- sökande igenom svårigheterna och för- må dem att bära fram barnet. Vid kura- torsinstitutionerna föreslogs tjänstgöra en läkare och en eller flera kvinnliga kuratorer. Organisatoriskt ansågs insti- tutionerna böra anknytas till den före— byggande mödravården, ehuru huvud— männen föreslogs erhålla stor frihet i fråga om deras yttre form. Statsbi- dragsgivningen begränsades under för- söks— och det första utbyggnadsskedet till tio institutioner, arbetande efter en av medicinalstyrelsen godkänd plan och enligt en av medicinalstyrelsen ut- arbetad normalinstruktion.

Som ett led i det abortförebyggande

% 1 !

arbetet ställdes till varje byrås förfo- gande särskilda medel till ett belopp av 4 000 kronor per år för att avhjälpa överhängande behov hos de abort- sökande. Denna verksamhet angavs vara i viss mån en nyhet inom social- vården, i det att kuratorn avsågs erhålla stor rörelsefrihet beträffande medlens användning och föreskrevs skyldighet att anmäla och motivera utbetalning— arna först i efterhand.

I fråga om fördelningen av kostna- derna för kuratorsverksamheten för abortsökande beslöts att staten skulle bekosta arvodet åt de vid institutionen tjänstgörande läkarna och den särskilda ekonomiska hjälpen åt de abortsökande genom kuratorn samt bidraga till av- löningen åt kuratorn och kostnaderna för hennes resor för hembesök, medan huvudmännen skulle svara för övriga kostnader i samband med starten och driften av institutionerna. För att er— hålla statsbidrag skulle huvudmännen även uppfylla det villkoret att tiller— känna kuratorn en minimilön motsva- rande lönegrad A11 i det dåvarande statliga civila avlöningsreglementet, nu lönegrad Ca 15 i statens allmänna avlö- ningsreglemente. Statsbidraget till ku- ratorns avlöning bestämdes till 20 kro- nor per mottagning; arvodet till läkaren bestämdes till 15 kronor per mottag- ning. För kuratorns resor för hembe- sök beviljades statsbidrag enligt sam- ma grunder som för resorna inom mödravården eller med 70% av de sammanlagda resekostnaderna inom Norrbottens, Västerbottens och Jämt- lands län, med 60 % inom Västernorr- lands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 % inom riket i övrigt. Enligt samma grunder erhöll de abortsökande rätt till bidrag för resor till kuratorsinstitutionerna, om de av läkare hänvisats dit.

Under de år som förflutit efter riks-

dagsbeslutet om statsbidrag till en för- söksverksamhet i abortförebyggande syfte har sådan verksamhet bedrivits med statsbidrag i ett antal städer utom landsting och landstingsområden. Vid årsskiftet 1952—53 var nio rådgivnings- byråer för abortsökande i funktion, nämligen Stockholms stads rådgivnings- byrå för sexualfrågor, sjukhusdirektio- nens rådgivningsbyrå i abortfrågor i Göteborg, Malmö stads rådgivningsbyrå i abortfrågor, Stockholms läns rådgiv- ningsbyrå i sexualfrågor i Solna, Got- lands läns rådgivningsbyrå i sexualfrå- gor i Visby, landstingets rådgivnings- byrå i sexualfrågor i Gävle, Västernorr- lands läns landstings rådgivningsbyrå i sexualfrågor i Sundsvall, östergöt- lands läns landstings rådgivningsbyrå i sexualfrågor i Linköping och Hälsing- borgs stads rådgivningsbyrå i sexualfrå- gor. Därtill har medicinalstyrelsen god- känt plan för abortförebyggande verk- samhet vid rådgivningsbyråer i Hudiks— vall och Örnsköldsvik.

Statsbidraget har från den 1 januari 1947 höjts till 25 kronor för kuratorns mottagning, medan läkarens arvode ut- går oförändrat med 15 kronor och har beräknats för i genomsnitt tio rådgiv- ningsbyråer, vardera med en läkare och en kurator. 1949 års riksdag beslöt dock, efter förslag av Kungl. Maj:t, att statsbidrag kunde efter Kungl. Maj:ts medgivande utgå härutöver till det yt- terligare antal byråer, som kunde kom- ma att bli erforderligt, dock högst fem. Samma beslut har därefter fattats av riksdagen även följande år. I fråga om anslaget till den särskilda ekonomiska hjälpen åt abortsökande beslöt 1950 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t att, utöver det utgående bidraget om 4 000 kronor per byrå ett sammanlagt belopp av 10 000 kronor skulle varje år ställas till medicinalstyrelsens förfogande för utbetalning till byråer, för vilka det nu-

visade beloppet visade sig vara otill- räckligt för att tillgodose hjälpbehovet.

1953 års riksdag har beviljat anslag för sammanlagt tretton rådgivningsby- råer. Utöver de tidigare omnämnda nio byråerna har statsmedel ställts till för- fogande för byråer i Hudiksvall, Örn- sköldsvik, Karlstad och Lund. I Karl- stad finns dock redan en byrå, ehuru huvudmannen icke hittills begagnat sig av möjligheten att erhålla statsbidrag.

Vid sidan om verksamheten vid de statsunderstödda rådgivningsbyråerna — vilken utredningen enligt sina direk— tiv har att granska och med tanke på en fortsatt verksamhet i mera definitiva former bedöma — pågår abortförebyg- gande verksamhet även i annan form. För övrigt bedrivs denna verksamhet på andra orter av en eller ett par läkare, oftast gynekolog och psykiater, i sam- arbete med lasarettskurator. Så sker exempelvis i Norrköping, Borås, i Göte- borgs och Bohus län, Malmöhus län, Kopparbergs län m. fl. områden.

I det följande redovisar utredningen de synpunkter på byråernas funktions- sätt och de erfarenheter av den hittills- varande verksamheten, som framkom- mit genom utredningens kontakter med byråernas läkare och kuratorer.

Funktionssätt och hittillsvarande erfarenheter

De rådgivningsbyråer, som var i funktion vid årsskiftet 1951—52, arbe- tade under 1951 enligt de uppgifter, som byråerna författningsenligt skall insända till medicinalstyrelsen, enligt uppställningen i tabell 35.

Som framgår av tabellen har råd- givningsbyråernas normalorganisation med en läkare som föreståndare och en halvtidsanställd kurator som dennes biträde i många fall överskridits på grund av ökningen i antalet abortsö- kande. Detta gäller givetvis framför allt de byråer, där verksamheten varit i

gång en något längre tid, nämligen by- råerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Solna och Gävle. Föreståndaren, som i regel är psykiater, biträds här av två eller flera kuratorer, ibland även av en sjuksköterska. I Stockholm måste byrån med hänsyn till det stora antalet sökan- de vara utrustad med ännu betydligt större personal.

Kuratorernas anställningsförhållan- den förtjänar i detta sammanhang att något kommenteras. 1941 års befolk- ningsutredning rekommenderade, att de skulle anställas med halvtidstjänstgö- ring på byråerna och kombinera denna med annan kuratorstjänstgöring. Som motiv härför anförde befolkningsutred- ningen, att arbetet bland de abortsö- kande var starkt psykiskt påfrestande och icke borde utföras under mer än halv arbetstid. Särskilt lämplig torde halvtidstjänstgöringen vara under verk- samhetens utbyggnadsskede, då dess omfattning var mera osäker. Även i me- dicinalstyrelsens normalinstruktion re- kommenderas halvtidsanställning. Där- est en utökning av arbetskraften blir erforderlig, bör detta enligt instruktio- nen ske genom att anställa ytterligare halvtidsarbetande och icke genom att förvandla en halvtidstjänst till heltids- tjänst. Praxis har på denna punkt blivit växlande. På några byråer arbetar ute— slutande halvtidsanställda kuratorer och kombinerar i regel denna tjänst med tjänst som sjukhuskurator. På and- ra arbetar såväl heltids- som halvtids— anställda, på byrån i Solna endast hel- tidsanställda.

Både befolkningsutredningen och me- dicinalstyrelsen har uttalat sig beträf— fande rådgivningsbyråernas mottag— ningar och Iokaler. Befolkningsutred- ningen betonade, att huvudmännen borde erhålla stor frihet i fråga om 10- kaler, tid för mottagning m. m. för att kunna organisera verksamheten på det

fhm] Under året B å Läk K t Sgkaäldre inskrivna som yr are ura orer nu e. beviljats legal året nyin- abort skrivna) Stockholms stads rådgiv- 1 (föreståndare) gyne- 4 heltids— och 7 ningsbyrå för sexualfrågor kolog, 15 konsulter, halvtidsan- därav 12 psykiater och ställda+ extra 3 gynekologer 2 425 1 243 (51 %) Sjukhusdirektionens råd- 1 (föreståndare) psy- 3 halvtidsan— givningsbyrå i abortfrågor kiater ställda iGöteborg 450 192 (43 %) Malmö stads rådgivnings- 1 (föreståndare) psy- lheltids + 1 byrå i abortfrågor kiater halvtidsanställd 409 167 (41 %) Stockholms läns rådgiv- 1 (föreståndare) psy- 2 heltidsan— ningsbyrå i sexualfrågor i kiater, 1 gynekologisk ställda Solna konsult 488 254 (52 %) Gotlands läns rådgivnings- 1 (föreståndare) kirurg 1 halvtidsan- byrå i sexualfrågor i Visby ställd 70 36 (51 %) Landstingets rådgivnings- 1 (föreståndare) psy- 2 halvtidsan— byrå i sexualfrågor i Gävle kiater, 1 gynekologisk ställda konsult 310 153 (49 %) Västernorrlands läns lands- 1 (föreståndare) gyne— 1 halvtidsan- tings rådgivningsbyrå i kolog, 1 psykiatrisk ställd sexualfrågor i Sundsvall konsult 231 112 (48 %) Östergötlands läns lands- 1 (föreståndare) gyne- lhalvtidsan— tings rådgivningsbyrå i kolog ställd sexualfrågor i Linköping (fr. 15/5 1951) 86 35 (41 %) Hälsingborgs stads rådgiv— 1 (föreståndare) psy- 1 halvtidsan- ningsbyrå i sexualfrågor kiater, 1 gynekologisk ställd (fr. 1110 1951) konsult 69 35 (51 %)

av lokala skäl lämpligaste sättet. Medi- cinalstyrelsen framhåller i sin normal— instruktion, att rådgivningsbyrån av diskretionsskäl bör förläggas i anslut— ning till ett lasaretts poliklinikmottag- ning eller i varje fall kombineras med mottagning för allmän sexualupplys- ning eller kvinnosjukdomar. I allmän- het synes också rådgivningsbyråernas mottagningar ha förlagts till lasaretten, i flertalet fall till deras kuratorsexpe— dition. I Stockholm drives emellertid verksamheten i särskilda lokaler, kom- binerad med mottagning för sexualupp-

lysning och rådgivning. Byrån i Solna är samordnad med verksamheten för öppen vård av psykiskt sjuka.

De abortsökande kvinnorna tar som regel den första kontakten med råd- givningsbyråerna per telefon varvid tid för besök bestäms. Särskilt vid de större byråerna uppstår härvid som re- gel en väntetid, framför allt under så— dana tider av året, när tillströmningen av patienter är störst. En väntetid på mer än en vecka måste anses direkt ogynnsam, eftersom risken då blir stor för att byrån tappar kontakten med den

rådgivningsbyråer 1 948 1 949 1950 _ _ Abort Abort Abort Rådgivnlngsbyl'å beviljad av Tvåläkar- beviljad av Tvåläkar- beviljad av Tvåläkar— medicin al- intyg medicinal- intyg medicinal- intyg styrelsen styrelsen styrelsen Stockholm ................ 857 18 1 077 31 1 263 68 Göteborg ................. 104 4 119 2 144 3 Malmö ................... 163 —— 1 64 —— 1 64 6 Solna .................... _ —— 238 1 1 52 , —— Gävle .................... _ — 94 _— 124 g 5

sökande och eftersom dyrbar tid går förlorad för utredningsarbetet. Vid by- rån i Stockholm har man sökt lösa den- na fråga på så sätt att man har en re- servpersonal av tidigare anställda kura- torer, som kan rycka in vid behov. Från andra byråer har uppgivits en väntetid på upp till 3—4 veckor, beroende fram- för allt på otillräckligt antal kuratorer. På några håll har man omedelbart hän- visat de sökande till gynekologunder- sökning för att utnyttja väntetiden. Kurator är emellertid vanligen den av byråns personal, som först tar kon- takt med patienten. En av hennes upp- gifter är att verkställa en utredning av patientens ekonomiska, sociala och per- sonliga förhållanden eller med andra ord de miljöomständigheter, under vilka patienten lever. De av kuratorn förda samtalen kompletteras i viss utsträck- ning med hembesök. Dessa kan ofta ha stor betydelse för uppfattningen av hur ett fall skall behandlas. Emellertid före- kommer hembesök trots detta i relativt begränsad utsträckning. Rådgivnings- byrån i Stockholm uppvisar troligen den procentuellt lägsta siffran; 1950 verkställdes där 59 hembesök på 2 407 sökande eller i cirka 2,5 % av fallen. Orsaken härtill är i första hand bristan- de tid för kuratorerna. I Stockholm har man exempelvis sett sig nödsakad att väga värdet av hembesöken mot den

tid, som går förlorad genom långa färd— vägar o. dyl. Men det finns även andra skäl, som enligt kuratorernas erfaren- heter talar emot att generellt företaga hembesök. Då rent somatiska indika- tioner föreligger för abort kan ofta, dock icke i alla fall, hembesök undva- ras. I fråga om sådana patienter, som genom andra socialvårdsorgan redan varit i kontakt med samhället, förelig- ger i flertalet fall tidigare en utredning om hemmiljön, som efter patientens till- stånd kan införskaffas. Vidare måste man även ta hänsyn till att många abortsökande kan reagera med stor motvilja mot hembesök. Orsakerna här- till kan vara rädsla för grannar, för att syftet med besöket skall röjas för om- givningen, för föräldrarna, hyresvärdin- nan m.fl. Av viss betydelse, ehuru ej så vanlig, är den aversion, som vissa patienter har mot att visa upp sin hem- miljö för kuratorn. Vid några av de rådgivningsbyråer, som är verksamma inom landstingsområden, t.ex. byråer- na i Solna och Gävle, har i viss ut- sträckning distriktssköterskor anlitats för sådana hembesök, som har bedömts vara värdefulla och önskvärda men som kuratorn icke kunnat verkställa.

Av stor betydelse är det samarbete mellan psykiater och gynekologer, som upprättats på byråerna. Alltmer vanligt är att patienter vid byråer, vars före-

[ Stockholm Göteborg

Malmö Solna Gävle

Därav Därav Därav Därav Antal Därav

ÅT Antal procent Antal procent Antal procent Antal procent sö- procent sökande legala sökande legala sökande legala sökande legala kande legala

| aborter aborter aborter aborter aborter

1948 1 805 355 30 49 1949 2 090 53 362 34 364 40 448 45 217 41 1950 2 407 54 428 34 384 44 370 41 284 45 ? 1951 2 425 51 450 43 409 41 488 52 310 49

ståndare icke är gynekolog, på ett tidigt stadium av utredningen sänds till gyne- kologundersökning, dels för att få kon-- staterat att graviditet verkligen före- ligger, dels för att gynekologen _ ope- ratören om tillstånd till legal abort er- hålles — skall ha tillfälle att få en upp- fattning av den sökande under den tid, då hon verkligen är i abortsituation, dvs. innan tillståndet erhållits. Det har nämligen visat sig, att hennes psykiska status ofta har förändrats till det bättre, sedan hon erhållit tillstånd till opera- tion, ett förhållande, som kan ha ingett operatören, som icke sett henne dess- förinnan, betänkligheter angående in— greppets berättigande. Vissa gynekolo- ger verkställer ändock abortoperatio- nerna, så snart tillstånd därtill före- ligger, medan andra fäster stor vikt vid att få tillfälle att medarbeta i utred- ningen på ett tidigt stadium. Vid en byrå i landet diskuteras ärendena vid en gemensam konferens mellan psykia- terna och kvinnoklinikens läkare, var— vid även patienterna demonstreras. En- ligt uppgifter från rådgivningsbyråerna är en av vinsterna med samarbetet mel- lan psykiater och gynekologer, att gy- nekologen efter ett eventuellt bifall av medicinalstyrelsen även är villig att ut- föra operationen.

Det kan i detta sammanhang framhål- las, att operationer av byråernas klien- tel i ringa utsträckning sker efter utlå-

tande av två läkare. Man föredrar all- månt att sända in ansökningar till me- dicinalstyrelsen för avgörande i dess socialpsykiatriska nämnd. En uppfatt- ning om antalet tvåläkarintyg ger tabell 36.

Besöksfrekvensen på byråerna har i allmänhet varit i stigande under de år, då verksamheten pågått. Utvecklingen på de fem äldsta byråerna framgår av tabell 37.

Vid några av byråerna visar såväl antalet sökande som procentuella an- talet av dem som erhållit legal abort en kontinuerlig stegring, medan vid andra byråer någon klar tendens ej kan utläsas. Alltför många faktorer påver- kar byråernas arbetsresultat för att man skall kunna mäta detta rent siffermäs- sigt. Inte heller är det möjligt att göra direkta jämförelser mellan de olika by- råerna, då deras resurser att kunna om- händerta de sökande är alltför olika. Av tabell 38 framgår emellertid pro- centuella antalet sökande, som efter be- sök på byrån avstått från sin abortan- sökan eller fått denna avslagen.

Tämligen ofta förekommer att råd- givningsbyråns läkare och kurator icke finner indikationer föreligga för legal abort, men den sökande ändock yrkar att få sitt ärende prövat av medicinal- styrelsen. Samtliga byråer uppger att i sådana situationer ansökningen över- sänts till medicinalstyrelsen, om kvin-

Tabell 38. Antal sökande, som vid vissa byråer avstått från abort

1948 1949 1950 % % % Stockholm .......... 43 39 37 Göteborg ........... 56 58 —— Malmö ............. 38 40 47

nan så påfordrar; det händer emeller- tid, att hon avstår härifrån när hon för- står, att man från rådgivningsbyrån kommer att avstyrka framställningen. I vissa situationer kan ett avslag från medicinalstyrelsen ha en terapeutisk effekt. Då kvinnan nämligen vet, att alla utvägar försökts för att på legal väg erhålla abort, kan personalen på byrån vid den fortsatta kontakten ofta få hen- ne att acceptera situationen och full- följa graviditeten. Någon gång kan den motsatta situationen inträffa, att byråns personal utverkar tillstånd till en abort, för vilken lagliga indikationer förelig— ger, och att man med utnyttjande av den avspänning, som blivit en följd av bifallet, söker få kvinnan att avstå från operationen, då man av speciella anled- ningar anser detta vara särskilt ange- läget.

Kuratorn är även den av rådgivnings- byråns personal, som utför huvudpar- ten av det abortförebyggande arbetet. Redan vid en abortsökandes första konsultation på byrån söker kuratorn vinna hennes tillit och förtroende och få henne att spontant tala ut om hela sin situation. Efter inledande samtal och undersökningar uppstår frågan för kuratorn vilka åtgärder som skall vid- tas i fallet. På de flesta byråer kommer man genom överläggningar mellan ku- ratorn och läkarna fram till en, oftast gemensam, uppfattning huruvida kvin— nans ansökan kan tillstyrkas eller ej. Av stor betydelse är frågan vid vilken tid- punkt kuratorns abortförebyggande åt-

gärder bäst sättes in. Byråerna tilläm- par allmänt den regeln att detta icke bör ske på ett alltför tidigt stadium, innan man vet om klara och tvingande indikationer för ett abortingrepp före— ligger. Om så är fallet, kan nämligen övertalningsargument, som kuratorn tidigare framfört, ha etsat sig fast i kvinnans medvetande och efter utförd operation ge upphov till samvetsbetänk- ligheter och ånger. Oftast väntar man med att påbörja det abortprofylaktiska arbetet, till dess större delen av utred- ningen är färdig, och i varje fall till dess patienten undersökts av psykia— tern. Någon generell regel kan natur- ligtvis aldrig uppställas. Det goda sam- arbetet kring fallet mellan läkare och kurator blir av särskild betydelse, då avstyrkan av en ansökan är trolig. När det visar sig, att indikationer för att tillstyrka en abortansökan icke före- ligger, söker kuratorn finna positiva vägar ur den sökandes svåra situation. Motiven för abortansökan kan som tidi- tidigare framhållits vara av mycket växlande slag och ofta sammanvävda med varandra. De abortprofylaktiska åtgärderna måste anpassas därefter. Samhällets sociala och ekonomiska hjälpmöjligheter måste mobiliseras och de ofta personligt tilltrasslade situatio- ner, under vilka de sökande lever, mås- te klarläggas och om möjligt avhjälpas. Det kan gälla för kuratorn att förmedla en personlig kontakt med anhöriga, i fråga om en ogift kvinna t. ex. föräld- rar, som den sökande själv icke vågar ta. Det kan gälla ett direkt och omedel— bart ekonomiskt bistånd, vartill kura- torn har viss möjlighet genom de sär- skilda medlen på 4 000 kronor. Alltmer synes man i det abortprofylaktiska ar- betet i samarbetet mellan psykiater och kurator tillämpa psykoterapeutiska me- toder, varvid man tar sikte på att finna en lösning på hela den konfliktsitua-

tion, som den sökande lever i, i stället för att isolerat söka råda bot på de för henne medvetna akuta svårigheter, som lett till hennes abortansökan.

Många gånger har det visat sig svårt att enbart på grundval av kuratorsut- redningar och läkarundersökning avgö- ra, huruvida indikationer för ett avbry— tande av havandeskapet föreligger. Möjligheten att lägga in sökande för en tids observation tillmätes därför stor betydelse. För flera byråer stöter detta på svårigheter, bl. a. på grund av plats- bristen vid sjukhusen. De byråer, vars lokaler är inrymda inom ett sjukhus, har givetvis de bästa förutsättningarna för inläggning. Sålunda har man i Malmö under 1948—50 kunnat lägga in respektive 36, 31 och 45 sökande för observation, vilket för 1950 motsvarar ungefär 13 % av samtliga sökande, oak- tat sjukhusets psykiatriska klinik en- dast har 17 kvinnliga platser. 1 Göte- borg har frågan lösts på det sättet, att de abortsökande remitterats till psy- kiatriska kliniken. Större svårigheter har man hittills haft i Stockholm, där observationsfallen läggs in på olika sjukhus allt efter platstillgång. Rådgiv- ningsbyrån i Solna har särskilt goda möjligheter att ordna observationsplat- ser för sina patienter, eftersom byrån bl.a. kan disponera landstingets neu- roshem Bylehemmet i Täby och Ulv- sunda vårdhem för lättare psykiskt sjuka. Nyligen har dock byrån i Stock- holm fått möjlighet att disponera ett antal platser på ett av stadens konva- lescenthem och sannolikt kommer en psykiater att knytas till hemmet.

De omedelbara ekonomiska resurser, som står till buds för rådgivningsbyrå— ernas verksamhet, utgörs först och främst av det statliga anslag på 4000 kronor per år, som tillkommer varje byrå. Detta belopp är enligt byråernas uppgifter fullständigt otillräckligt, och

kuratorerna nödgas ofta anlita privata hjälporganisationer för att råda bot på de mest trängande behoven. Vissa landsting, respektive städer utom lands- ting har beviljat särskilda anslag för den direkta ekonomiska hjälpen till de abortsökande. Stockholms stad har så- lunda, trots att rådgivningsbyrån kun- nat disponera 6 000 kronor av det extra statliga anslaget på 10000 kronor, an- sett det erforderligt att anslå 16000 kronor per år, att efter behovsprövning av en nämnd bestående av byråns före- ståndare och två kuratorer utdelas till patienter med hemortsrätt i Stockholm. Detta anslag har för 1953 höjts till 25 000 kronor. Till byrån i Solna utgår ett extra statligt anslag på 2 000 kronor samt därtill ett anslag av landstinget på 1500 kronor. I den mån dessa medel och hjälp från enskilda organisationer icke föreslår, nödgas kuratorerna hän— visa sökande till socialvården.

Enligt byråernas erfarenheter är de abortsökandes angelägnaste ekonomiska bekymmer oftast skulder för mat, hyra och kläder samt avbetalningsskulder. Patienterna får den ekonomiska hjälpen i kontanter och anmodas att till byrån sända in kvitton för de betalade belop- pen. Ytterst sällan synes någon miss- bruka detta förtroende. Det vanliga maximibeloppet utgör omkring 150 kro— nor. Enligt de utfärdade anvisningarna skall denna ekonomiska hjälp vara ett led i det abortförebyggande arbetet och kan således icke utgå till patient, som erhåller legal abort. Självfallet är emel- lertid lika ofta de kvinnor, som erhål- ler abort i behov av ekonomisk hjälp. På de rådgivningsbyråer, som har kom- munalt anslag, finns möjlighet att i un- dantagsfall bisträcka dessa kvinnor med hjälp av de kommunala medlen.

Enligt byråernas uppgifter intar bo- stadsfrågan en framträdande plats bland de abortsökandes svårigheter, och

en angelägen uppgift för kuratorerna blir att söka lösa denna fråga. För detta ändamål hålls kontakt med vederbö- rande kommunala bostadsförmedling, som synes ta den hänsyn som är möjlig till önskemål, framförda från rådgiv- ningsbyråerna. På de platser, där en betydande kö av bostadssökande finns antecknad på bostadsförmedlingen, är detta givetvis en ömtålig avvägningsfrå- ga. Ett fall, som från rådgivningsbyråns synpunkt ter sig mycket ömmande, är kanske inte sämre lottat än andra, som stått i kö längre på bostadsförmedling- en, och kan inte beviljas förtursrätt. I den mån en kurator t. ex. i Stockholm bedömer en abortsökandes fall som s. k. katastroffall, inträffar det emellertid, att bostadsförmedlingen efter framställ- ning från byråns föreståndare ger hen- ne förtursrätt till lägenhet.

En annan viktig uppgift i det abort- profylaktiska arbetet är att bereda vila och rekreation åt uttröttade mödrar och anskaffa ersättare i hemmet, oftast en hemvårdarinna, under vilohemsvistel- sen. Även möjligheterna härtill varierar starkt på de olika byråerna, beroende på tillgången på lämpliga vilo- eller semesterhem.

Från samtliga byråer uppges det kon- tanta bidraget samt hjälp med bostads- anskaffning vara de från abortprofylak- tisk synpunkt viktigaste hjälpformerna. De utgör en värdefull anknytning till den uppgift, som är en av kuratorernas mest angelägna, nämligen att hålla per- sonlig kontakt med och ta hand om de sökande, som antingen på byrån eller i medicinalstyrelsen fått avslag på sin ansökan.

Vad man har att frukta och söka före- bygga är att avslagsfallen går till illegal abort eller suicidium. Kuratorerna har också på det hela taget haft god fram- gång i sina försök att hålla kontakt med dessa kvinnor fram till förlossningen.

Dock har det icke kunnat undvikas att ett visst antal av dem företagit illegal abort. Av byrån i Stockholm uppges emellertid, att detta antal minskat från att i begynnelsen av byråns verksamhet ha uppgått till 35 % till att 1952 utgöra 1,4 %. Härtill kommer 1 %, som byrån tappat kontakten med. Från Göteborg rapporteras, att 1948 3,7% och 1949 2,5 % av de sökande skaffat sig illegal abort. Antalet som spontana redovisade aborter är påfallande högt bland de kvinnor, vars abortansökan avslagits (i Stockholm 1948, 1949, 1950 respektive 27,7, 23,5 och 22,5 %). Att ett större antal kriminella aborter skulle dölja sig i denna siffra håller kuratorerna knap- past för troligt. Några självmord bland sådana kvinnor som genom en rådgiv- ningsbyrå fått avslag på sin abortansö- kan är icke kända; dock har försök härtill gjorts i några enstaka fall men upptäckts i tid. Vid en rådgivningsbyrå har emellertid ett självmord inträffat. Det rörde sig här om en kvinna, för vil- ken klara indikationer för abort före- låg, men vars ansökan ännu icke av- gjorts. Enligt inhämtade upplysningar var hennes psykiska sjukdom sådan, att självmordet kunnat inträffa vare sig hon varit gravid eller ej.

En något lättare uppgift är att efter operationen hålla kontakt med de kvin- nor, som erhållit legal abort. Ibland be- höver de eftervård, antingen i form av psykiatrisk vård eller som konvale- scentvård på grund av allmän uttrött- ning och nedslitning. De flesta byråer har även möjlighet att ordna med sådan eftervård. Framför allt inställer sig de opererade kvinnorna efter en tid för gynekologisk efterundersökning, varvid tillfälle erbjuds till sexualrådgivning och pessarutprovning. En värdefull möjlighet till kontakt, fortsatt hjälp och bistånd erhålls härvid. Vid alla byråer fäster man stort avseende vid möjlig-

heten att bedriva sexualupplysning. De flesta av dem har också en sådan möj- lighet, antingen på själva byrån eller vid en närbelägen gynekologavdelning eller mödravårdscentral. Endast byrån i Göteborg uppges på grund av bristan- de tillgång på lämpliga lokaler på sjuk- huset hänvisa sina patienter till Riks- förbundets för sexuell upplysning lo- kala byrå för pessarutprovning.

Det har tidigare framhållits, att kura— torerna på de flesta rådgivningsbyråer enligt medicinalstyrelsens normalin— struktion är halvtidsanställda. Endast på byrån i Solna arbetar enbart heltids— anställda kuratorer; på byråerna i Stockholm och Malmö finns såväl hel— som halvtidsanställda. I Stockholm be- räknas de heltidsanställda kuratorerna kunna utreda och behandla sex nya fall i veckan, medan man för de halvtids- anställda med 20 arbetstimmar i veckan beräknar tre. De sex till sju timmar, som en halvtidsanställd kurator sålunda kan disponera för varje sökande, upp- ges helt åtgå för utredningsarbete av normalfallen. För särskilt komplicerade fall, för fortlöpande kontakt med och rådgivning åt avslagsfallen eller för den eftervård, som ofta är nödvändig även för de legala abortfallen, finns med denna beräkningsgrund ingen ordinarie arbetstid. Ett allmänt intryck är, att en stor del av kuratorsarbetet på byråerna måste fullgöras på övertid.

Ett för arbetets utveckling karakteris- tiskt drag är att det egentligt abortpro— fylaktiska arbetet vidgats att bli något som kan betecknas som familjerådgiv— ning. Detta är en naturlig följd av arten av de problem, som de abortsökande här på, och som uppenbaras under sam- talen med kuratorn. Självfallet räcker det inte med att läkaren och kuratorn bedömer en abortsökandes fysiska eller psykiska tillstånd vara sådant att abort- indikation föreligger eller icke förelig-

ger och därefter till- eller avstyrker an- sökan. Skall ett i verklig mening och på lång sikt abortprofylaktiskt arbete be- drivas, måste själva den konfliktsituae tion angripas, som fört kvinnan fram till abortönskan. I ett stort antal fall visar det sig att utom sociala eller eko- nomiska bekymmer även finns samlev— nadsproblem med den närmaste omgiv- ningen, ofta som den starkaste driv— kraften till aborten. Om icke kvinnans abortönskan sätts in i hela sitt samman- hang och de djupast liggande orsakerna till denna angrips, anser man icke myc- ket vara vunnet med den kontakt som etableras vid abortansökan. På så sätt har byråernas rådgivningsarbete vid- gats att bedrivas på en allt bredare bas, vilket givetvis ytterligare skärper kra- ven på kuratorernas kompetens och lämplighet för sina uppgifter.

1941 års befolkningsutredning upptog i sitt betänkande frågan om abortkura— torernas utbildning till diskussion. Be— folkningsutredningen föreslog att kom- petens som abortkurator skulle kunna förvärvas efter genomgång av en av me- dicinalstyrelsen och socialinstitutet i Stockholm gemensamt anordnad speci- ell utbildningskurs på fyra månader. Vid kursen skulle undervisning medde- las i de avsnitt av ämnena medicin, psykologi, socialpolitik, sociologi och juridik, vilka är av direkt betydelse för kuratorns uppgifter. Praktisk tjänstgö- ring vid en rådgivningsbyrå och vid en sjukhusavdelning för abortpatienter skulle även förekomma. Detta blev efter förslag av Kungl. Maj:t riksdagens beslut. Två sådana utbildningskurser har därefter, 1947 och 1950, hållits vid institutet, vardera med 15 deltagare. Dessa har emellertid icke varit tillräck- liga för behovet av abortkuratorer, utan medicinalstyrelsen uppgav sig hösten 1951 ha varit nödsakad att i nio fall meddela dispens från utbildningen.

Utredningens synpunkter på den hittillsvarande verksamheten samt förslag

Utredningen har även att i enlighet med sina direktiv företa en granskning av rådgivningsbyråernas hittillsvarande verksamhet och arbetsresultat samt framlägga de förslag, som denna gransk— ning föranleder.

När byråerna upprättades, var de av- sedda att vara ett led — det verksam- maste — i det abortförebyggande arbe- tet. En måttstock på effektiviteten i de- ras arbete torde därför i positivt avse— ende utgöras av antalet sökande, som förmåtts att avstå från abort och föda barnet, i negativt avseende av antalet sökande, som erhållit abort. Det är emellertid omöjligt att använda så enk- la och schematiska bedömningsgrunder i fråga om byråernas arbetsresultat. Genom deras tillkomst avsåg man även att vidga möjligheterna till legal abort dels därför att detta trots allt är och alltid kommer att vara den nödvändiga utvägen ur abortsituationen för ett an- tal kvinnor, dels därför att utsikt att erhålla legal abort är det viktigaste mo— tivet för en abortsökande att överhuvud- taget vända sig till en rådgivningsbyrå och att etablera den kontakt med sam— hällets organ, som med skäl ansetts vara den enda möjliga vägen att komma till rätta med det illegala abortproblemet. För detta får man dock icke släppa ur sikte att även den legala aborten alltid är en negativ, ehuru ibland nödvändig lösning av abortsituationen. Av denna orsak måste en granskning av byråer— nas arbete göras enligt mera nyanse— rade principer, och omdömet måste grundas på en övertänkt uppfattning om vart man vill komma.

Det legala abortklientelet utgjordes 1950 till cirka 68 % av gifta kvinnor ifråga om de sökande hos socialpsy— kiatriska nämnden och 72 % ifråga om dem, som erhållit s.k. tvåläkarutlåtan—

de. I ett tidigare avsnitt har visats, att samhället genom abortlagstiftningen i högre grad nått kontakt med de gifta abortsökande än med de ogifta. Orsakerna till svårigheterna att få kontakt med de ogifta abortsökande är flera. För en ogift kvinna är det i fler- talet fall fortfarande en katastrof att överhuvudtaget få barn. Inte ens om man ställde kraftigt ökade sociala och ekonomiska hjälpmedel till byråernas förfogande, skulle man kunna nå mer än en begränsad del av de ogifta, efter- som dessa söker abort och ingenting annat och byråerna och medicinalsty- relsen naturligtvis snabbt gjort sig kän- da för att avslå ett relativt stort antal ansökningar, framför allt från de ogifta. (1950 erhöll 15,9 % av de sökande av- slag på sin ansökan. För de ogifta var avslagsprocenten 23,9, för de gifta där- emot betydligt lägre, 11,7). Byråernas värde för de ogifta måste först och främst ligga i deras funktion som sexu- alrådgivningscentraler för att förebygga att graviditet över huvud taget inträder. En del abortsökande, kanske framför allt bland de ogifta, har också ett krav på sekretess- och personligt integritets- skydd, som de anser icke blir tillgodo- sett på de samhälleliga rådgivnings- byråerna. För dem är det en enklare och betydligt snabbare procedur att uppsöka en illegalabortör, som utan att ställa några besvärliga frågor omedel— bart verkställer ingreppet. Att de där- med vandrar utanför lagens råmärken avskräcker dem icke. Byråerna måste givetvis i all den utsträckning det är möjligt ta hänsyn till denna inställ— ning. Utredningen vill i detta samman— hang erinra om gällande lagbestäm- melser angående utlämnande av all- männa handlingar och tystnadsplikten. Sekretessen gentemot utomstående mås— te naturligtvis vara fullständig, men för envar sökande av denna typ är varje

person som utöver operatören tar be- fattning med hennes ärende, egentligen en person för mycket. Eftersom man icke kan eftersätta samhällets funda- mentala krav på att antalet aborter, både illegala och legala, i möjligaste mån skall nedbringas och att de legala aborter, som sker, skall vara omsorgs— fullt prövade, uppstår för byråerna en intressekonflikt. Såvitt utredningen kan bedöma, måste byråerna sätta den om- sorgsfulla prövningen och ett efter de individuella fallen avpassat abortpro- fylaktiskt arbete i första hand, ehuru man är medveten om att därmed ett visst antal kvinnor icke kan förmås att besöka rådgivningsbyråerna.

Byråerna kommer alltid att redovisa ett visst antal legala aborter. Detta an- tal växlar från tid till annan och från ort till ort, helt naturligt beroende på de abortdrivande faktorernas växlande styrka. Det enda riktiga måttet på effek- tiviteten i en byrås arbete är om varje individuell sökande fått hjälp till just den lösning som är den riktiga i hennes fall, detta må vara legal abort eller hjälp och stöd av olika slag för att full- följa graviditeten. Ett så hårt ”övertal- nings”-arbete får kuratorerna aldrig be- driva gentemot de abortsökande, att kvinnor för vilka abort är den enda nödvändiga utvägen och vilka är klart berättigade till abort enligt lagens me- ning, tvingas att avstå härifrån eller vandra från byrån till en illegalabortör. Genom det minskade förtroende för samhällsorganen som detta medför, för- lorar man på längre sikt mer än vad man vinner även i abortprofylaktisk mening.. Några siffermässiga bevis för om rådgivningsbyråerna ”lyckats” eller icke är alltså omöjligt att anföra; det viktiga är, om deras personal kunnat tillvinna sig de hjälpsökande kvinnor- nas förtroende. Efter hand som de eko- nomiska och sociala hjälpåtgärderna

förbättras och den förebyggande födel- sekontrollen effektiviseras, kan de le- gala aborterna härigenom tänkas på längre sikt bli kraftigt nedbringade.

I ett avseende skulle man dock kunna siffermässigt påvisa resultatet av byrå- ernas arbete och det gäller den före-' byggande födelsekontrollen. Det är re- lativt vanligt, att de abortsökande kvin— norna icke ägt kännedom om eller vid- tagit några antikonceptionella åtgärder. I samband med besöket på byrån får patienten upplysning om preventivtek— nik och tillrådes att anskaffa pessar.

Av de efterundersökningar, som redo- visas i bil. VI, framgår, att endast ett mindre antal kvinnor före besöket på byrån tillämpat antikonceptionella me- toder. Det har även visat sig, att de abortsökande efter besöket på byrån i relativt liten utsträckning tagit lärdom av den situation de råkat i och följt de råd som meddelats dem.

Ekblad har i sin tidigare omnämnda uppsats särskilt understrukit det an— märkningsvärda i att åtskilliga kvinnor kort tid efter genomgången abort på nytt råkat i grossess.

Utredningen vill framhålla, att pre- ventivmedelsrådgivningen på rådgiv- ningsbyråerna förtjänar den största uppmärsamhet. Det är — enligt vad efterundersökningarna visar — inte till- räckligt att endast omtala för de abort- sökande kvinnorna, vilka skyddsmedel som finns och hur man kan skaffa dem, utan rådgivningsbyråernas personal måste också bemöda sig om att tillse, att patienterna verkligen följer de råd som meddelats.

Utredningen är av den uppfattningen, att den försöksverksamhet som pågått på de hittills upprättade nio rådgiv- ningsbyråerna för abortsökande till- räckligt ådagalagt ett stort behov av en verksamhet av detta slag i förtsättnigen. De resultat som byråerna kan redovisa

gör det tydligt, att förhoppningen att samhället genom byråerna skulle få kontakt med det abortsökande klientelet till en ganska betydande del kunnat in- frias. Likaså s-ynes de företagna efter- undersökningarna ge vid handen, att 'en i de individuella fallen på det hela taget väl avpassad bedömning gjorts. Försöksstadiet bör nu kunna anses pas- serat. Verksamheten bör kunna utfor- mas efter mera definitiva riktlinjer och utrustas med större resurser än tidi— gare.

Utredningen föreslår därför, att sta- ten skall genom ekonomiskt bidrag till landsting, respektive stad utom lands- ting understödja en rådgivande verk- samhet för abortsökande kvinnor med sikte på att en sådan verksamhet bör utbyggas och småningom komma till stånd inom samtliga landstingsområden och städer utom landsting.

En sådan utbyggnad förutsätter plan- läggning. I många sjukvårdsområden är därjämte de geografiska förhållandena sådana, att den rådgivande verksamhe- ten säkerligen inte bör äga rum på bara en plats inom området. Utredningen re- kommenderar, att under sådana om- ständigheter det abortprofylaktiska ar- betet organiseras med rådgivningsby- rån som central och att därifrån suc— cessivt utbygges ett system med filialer efter mönster av den förebyggande mödra- och barnavården. Ett dylikt sy— stem med filialer inom den abortföre- byggande verksamheten tillämpas av den danska mödravården med mycket gott resultat. Även RFSU har på samma sätt med framgång arbetat med samma system. För att åstadkomma en enhetlig och rationell utbyggnad av organisa— tionen föreslår utredningen, att det in- om varje sjukvårdsområde skall upp- rättas en plan för den abortförebyggan- de verksamheten. Planen skall under— ställas medicinalstyrelsen för godkän-

nande. Under utbyggnadsstadiet torde det undantagsvis kunna godkännas att två angränsande sjukvårdsområden upprättar och driver en gemensam råd— givningsbyrå.

Utredningen övergår nu till en detalj— granskning av byråernas organisato— riska uppbyggnad, resurser och arbets- sätt.

Den organisatoriska anknytning till den förebyggande mödravården, som har bestått under försöksstadiet, tycks enligt redovisade erfarenheter icke ha vållat några svårigheter. Huvudmännen har haft stor frihet att inom denna ram utforma den abortförebyggande verksamheten på det för dem lämpli- gaste sättet, och formerna är ganska skiftande. Utredningen anser, att denna frihet att anpassa verksamheten efter skilda lokala förhållanden är av stor betydelse och bör bestå även i fram- tiden. Doek önskar utredningen fram- föra några synpunkter på den utveck— ling, som har förekommit i fråga om byråernas arbetssätt och som icke kan undgå att få verkningar även för deras organisatoriska form. Det har från flera byråer vitsordats, att det abort- profylaktiska arbetet i egentlig mening icke kan skiljas från den allmänt råd— givande och stödjande hjälp till lösande av samlevnadsproblem, som går under namnet familjerådgivning och som för- söksvis igångsatts på några orter i lan- det. De yttre problem och bekymmer som driver en fysiskt eller psykiskt sjuk eller klen kvinna att under en ovälkom- men graviditet söka abort är på det hela taget de samma som kommer en människa att söka hjälp på en familje— rådgivningsbyrå. De abortsökande skil- jer sig egentligen från klientelet på familjerådgivningsbyrån endast där- igenom, att de bär på den ytterligare komplikationen att befinna sig i en ovälkommen graviditet. På abortrådgiv-

ningsbyråerna har man gjort samma er- farenhet, som de, vilka redovisas från försöksverksamheten på Stockholms stads familjerådgivningsbyrå, nämligen att de sexuella problemen intar en rela— tivt undanskymd plats i de problem- komplex, som bärs fram av de hjälp— sökande, vilket är en intressant iakt- tagelse. Intrycket av ett nära samband mellan abortrådgivningen och familje- rådgivningen förstärkes av att de abort- sökande kvinnorna — vare sig deras ansökan avslagits eller bifallits _ i stor utsträckning behöver en rådgiv- ning, ibland rent av behandling av sam— ma slag som man avser att ge inom familjerådgivningen. När samhället ge- nom abortrådgivningen fått kontakt med en kvinna, som lever under all- mänt svåra förhållanden, måste det nämligen vara uppenbart oriktigt att betrakta hennes abortansökan som ett isolerat problem, fristående från hen- nes allmänna situation. Kontakttillfället måste i stället utnyttjas till en strävan att sanera hela hennes miljö, avhjälpa alla de bekymmer som lett fram till en abortönskan och på så sätt förhindra att hon på nytt, kanske inom kort tid, åter befinner sig i samma situation. Kuratorerna inom abortrådgivningen har också _ som redan påpekats —— i mån av tid börjat alltmer bedriva fa- miljerådgivning. Denna breddning av verksamheten, vartill själva abortfal- lens art visat vägen, vill utredningen beteckna som riktig och önskvärd. Det är därför nödvändigt att ge kuratorerna ökade möjligheter, framför allt ökad tid till att ägna sig åt allmänt rådgivande verksamhet som ett led i abortprofy- laxen.

Inte mindre än sju av de nio upprät— tade rådgivningsbyråerna bär officiellt beteckningen rådgivningsbyrå för sexu- alfrågor. Dels är detta ett uttryck för att de även som ett viktigt inslag i ar-

betet bedriver allmän sexualrådgivning. Dels är det betingat av en önskan att icke genom själva institutionensnamn särskilt utpeka de abortsökande kvin- norna. Utredningen vill starkt under- stryka den absoluta nödvändigheten av en intensifierad sexualupplysning och framlägger i annat sammanhang förslag härom. Emellertid måste utredningen ändock finna det betänkligt att i fort- sättningen så isolera sexualproblemen från de övriga samlevnadsproblem, med vilka de har ett så nära samband, att speciella rådgivningsbyråer härför upprättas. Med den ställning som såväl abortfrågan som sexualproblemen fort- farande har i det allmänna medvetan- det måste det även vara ett önskemål, att de som behöver hjälp av detta slag icke skall dra sig för att söka den där- för att de genom besök på en speciell institution tillkännager detta. Flera sak- liga och praktiska skäl talar alltså för en allmän breddning av det abortföre- byggande rådgivningsarbetet.

Det har kommit till utredningens kännedom, att man i flera landsting hy- ser stort intresse för den nyligen star- tade familjerådgivningen. Stockholms stad har sedan juni 1951 sådan verk- samhet i gång som försöksverksamhet, inom ett par landstingsområden har man börjat med familjerådgivning på privat initiativ och på ytterligare något håll är man på grund av motion till landstinget i färd med en utredning i ämnet. På grund av att familjerådgiv- ning pågått endast helt kort tid och er- farenheterna av denna än så länge är begränsade, anser sig utredningen icke i stånd att nu framlägga definitiva för- slag i fråga om denna verksamhet. När ytterligare erfarenhet vunnits om fa- miljerådgivningsverksamheten, bör en- ligt utredningens mening frågan om stöd åt en sådan verksamhet genom statsbidrag upptas till prövning. I den

mån man på något håll har planer på att starta en familjerådgivningsbyrå, bör enligt utredningens mening redan från början en samordning äga rum med den rådgivningsverksamhet för abortsökande, som enligt utredningens förslag skall upprättas i varje sjuk- vårdsområde. Som en slutsats av detta resonemang om en breddning av råd- givningsverksamheten vill utredningen föreslå, att den organisatoriska anknyt- ningen av abortrådgivningsfrågorna till den förebyggande mödravården upphör och den allmänt familjerådgivande verksamheten, däri inbegripen abort- rådgivningen, blir en framtida själv- ständig uppgift för huvudmännen.

Mot bakgrunden av det nu anförda vill utredningen uttala sig om byråer- nas arbetsformer. Den av byråns perso- nal som utför huvudparten av arbetet är kuratorn. Efter förstärkning av byrå- ernas abortprofylaktiska resurser och utbyggnad av den allmänt rådgivande verksamheten kommer huvudvikten av arbetet i framtiden att än mer ligga på en vidgad social, ekonomisk och per- sonlig förebyggande verksamhet. Så småningom måste man på denna väg komma fram till ett stadium, där de flesta sökande kan förmås att avstå från sin abortönskan, och att i stället bära fram barnet, medan ett mindre antal, som går till legal abort, ännu klarare än hittills framstår som fall, man miss- lyckats med. Den på rådgivningsbyrån tjänstgörande kuratorn kommer att i detta arbete få en dominerande uppgift, i och med att förmedling av legal abort till de fall, där man ”misslyckats” blir den mindre biuppgiften. Härav följer även att för de läkare, som deltar i råd- givningsbyråns arbete, dvs. gynekolog och psykiater, måste förundersökning, prövning och — i de fall legal abort måste företas — själva byråarbetet i flertalet fall bli en bisyssla i förhållan-

de till deras ordinarie arbetsuppgifter. Enligt utredningens uppfattning blir konsekvensen av denna utveckling, att föreståndarskapet för rådgivningsbyrån vilar på kuratorn, som redan de facto bär huvudansvaret för dess verksamhet. De båda läkare, som inkopplas på ären- denas utredningsstadium får härigenom sinsemellan jämnställda uppdrag som konsulter, något som även praktiskt ska— par ett bättre utgångsläge för deras eventuella ställning i den lokala pröv- ningsnämnden.

Utredningen föreslår därför, att en rådgivningsbyrå för abortsökande skall förestås av en byråföreståndare som skall bära huvudansvaret för den abort- profylaktiska verksamheten. Till byrån skall knytas läkare med vederbörlig specialistkompetens, dvs. oftast gyneko- log och psykiater, och erforderligt antal kuratorer. Byrån bör därjämte ha skriv- biträden i nödvändig omfattning samt utrustas med rationella och arbetsbespa- rande kontorstekniska hjälpmedel.

Förslaget att rådgivningsbyrån skall förestås av en heltidsanställd förestån- dare, som inte är läkare, avviker, åt- minstone formellt, från gällande ord- ning. Det ligger i sakens natur, att ett arbete av den art, varom här är fråga, kräver utövarens fulla arbetsinsats. En väsentlig del av föreståndarens arbete ligger på det rent sociala planet och många uppgifter av administrativ natur faller också på föreståndaren. Byråns läkare kan inte komma att ägna mer än en mindre del av sin arbetsdag åt byrå- arbetet, och det syns utredningen föga rimligt, att en specialistutbildad läkare skall belastas med göromål, som ofta kan förefalla tämligen triviala och åt vilka man knappast kan begära, att han skall hinna ägna erforderlig uppmärk- samhet. Vad ovan sagts angående valet av ordförande i de lokala nämnderna äger här viss tillämpning.

Rådgivningsbyråernas kuratorstjäns- ter är nu så gott som undantagslöst be- satta med vid socialinstituten diplome- rade (socionomer), vilka dessutom be- vistat Specialkurser för abortkuratorer. Vid Socialinstitutet i Stockholm har, som tidigare nämnts, ett par dylika kur- ser hållits och nästa kurs kommer att äga rum 1954. Hittills har till kurserna antagits socialarbetare som efter diplo- meringen varit yrkesverksamma och som ansetts besitta särskilda personliga kvalifikationer för arbetet. I viss ut- sträckning har kursdeltagarna kunnat få stipendier, vilka inte täckt omkost- naderna för att bevista kurserna. Det är kanske av ekonomiska skäl som sökan- de till kurserna oftast varit ogifta och unga.

Av byråföreståndaren väntar sig ut- redningen att hon förutom handlag med klientelet också skall besitta personlig pondus och förmåga att bära ansvar samt att organisera verksamheten.

Uppenbarligen kommer stora krav att resas på denna befattningshavare. Ut- över de sedvanliga arbetsuppgifterna tillkommer rent administrativa åliggan- den. Bland dessa märks särskilt för- handlingar med huvudmannen angåen- de lokaler, inventarier och personalfrå- gor. Härtill kommer, att föreståndaren även i andra avseenden skall företräda byråns intressen utåt. Tillsättandet av tjänsten kommer därför att i hög grad intressera huvudmannen och utredning- en har därför stannat inför att låta de landsting eller städer utom landsting, som inrättar byråer med statsbidrag till- sätta byråföreståndarna. Tillsättnings- beslut skall underställas medicinalsty— relsen. Utredningen föreslår för denna befattning löneplacering motsvarande Ca 27 med tanke på det stora ansvar och de viktiga arbetsuppgifter, som åvi- lar innehavaren av denna befattning. Utredningen har undersökt, om det

finns någon annan befattning, som skul- le kunna jämföras med tjänsten som by- råföreståndare och därvid funnit, att samma grad av ansvar på ett närbesläk— tat arbetsfält åvilar exempelvis de be- fattningshavare som tjänstgör som sta— tens fattigvårds- och barnavårdskonsu- lent och rektor vid skola inom ung- domsvårdskoleorganisationen. Dessa tjänster är placerade i 27:e lönegraden. Undantagsvis bör dock med hänsyn till arbetsvolymen, dvs. den lägre abort- frekvensen inom vissa sjukvårdsområ- den, lägre lönegradsplacering kunna ifrågakomma, dock lägst motsvarande Ca 24. Medicinalstyrelsen bör vid god- kännande av tillsatt befattningshavare avgöra lönegradsplaceringen. Befatt- ningarna skall kunna rekryteras bland erfarna kvinnor, som inte nödvändigt- vis behöver vara socionomer, utan ock- så genom erfarenhet på annat sätt kan ha förvärvat nödig utbildning eller an— nars ha visat sig särskilt lämpliga. Det synes utredningen önskvärt att även dylika kvinnor kan bli antagna till spe- cialkurser, vilka liksom hittills bör läg- gas upp vid socialinstituten samt att statsanslag till stipendier för kursdelta- gare utgår med större belopp än hittills. Som närmare utvecklas i avsnittet om verksamheten vid abortförebyggande byråer, sådan utredningen tänker sig organisationen utbyggd, måste för soci- alutredningar rörande sökande som bor långt från byråerna, personer utanför den anställda personalen anlitas. Att ordna särskilda kurser för dylika funk- tionärer är inte tänkbart, men önsk- värt vore att varje byrå disponerade medel för att kunna kalla dem till ori- enterande föredrag och konferenser (reseersättning och traktamenten). För socialutredningar kan bl.a. bar- navårdsmän inom ett distrikt komma i fråga. De har hittills i den mån de va- rit heltidsanställda varit så betungade

av att bl.a. infordra underhållsbidrag att de mäktat med ett minimum av fält- arbete. Skulle i enlighet med barna- vårdskommitténs planer storkommuner- na komma att anställa fler barnavårds— män och befria dem från indrivnings- uppgifter, bör de enligt utredningens mening kunna fylla en viktig uppgift i det abortprofylaktiska arbetet. Ett öns- kemål är att varje ogift kvinna så snart graviditet fastställs, får kontakt med en barnavårdsman, vilken kan utan att hon behöver uppsöka någon särskild myn- dighet ge henne praktiska råd och för- slag. Skulle det visa sig, att hon önskar abort, faller det sig naturligt, att barna- vårdsmannen, som redan känner till hennes förhållanden, verkställer den so- ciala utredningen. Att barnavårdsmän- nen är disponibla för dessa uppgifter förutsätter dock, att kåren blir mera talrik och mindre betungad av andra uppgifter än den hittills varit. Barna- vårdskommitterade utreder för närva- rande denna fråga och torde komma att framlägga förslag om ett bättre utnytt- jande av barnavårdsmannainstitutio- nen. Skulle den få en bättre utformning, synes det naturligt, att heltidsarbetan- de barnavårdsmän, om de så önskar, får tillgång till undervisningen för abortkuratorer.

På byrån tjänstgörande kuratorer ävensom skrivpersonal anställes av hu- vudmannen.

Läkarkonsulterna bör enligt utred- ningens uppfattning tillsättas av huvud- männen och utnämningen godkännas av medicialstyrelsen'.

I fråga om det abortprofylaktiska ar- betet på byråerna, bör detta bedrivas efter samma praxis, som har utbildat sig under försöksperioden och som utred- ningen fått ett positivt intryck av. Det blir alltså fråga om att verkställa ut- redning av de sökandes yttre förhållan— den, att i samarbete med byråns läkare

bedöma huruvida indikation för legal abort kan tänkas föreligga eller icke samt att sätta in en personligt och indi- viduellt präglad rådgivnings- och prak- tisk hjälpverksamhet. I vissa fall kan även vård och behandling i öppen eller sluten form bli erforderlig.

Utredningen har fått ett starkt in- tryck av att de byråer, som är i funk— tion, arbetar med ansträngda personal— resnrser. Arbetsbelastningen på en by- rås personal får icke vara så stor, att övertid nästan konstant måste tillgripas för att hålla det löpande arbetet i gång och icke förlänga väntetiderna till det orimliga. Abortfrågans karaktär och gällande lagstiftning gör att en viss tids— nöd alltid finns; det är därför angelä- get, att icke genom begränsade perso- nalresurser göra denna tidsnöd än mer trängande. Här kommer frågan om det lämpliga i halvtidsanställning för ku— ratorn in i bilden. På sina håll har framhållits,» att där denna halvtidsbe— fattning kombineras med halvtidsbefatt- ning som sjukhuskurator, har de arbets- uppgifter som denna senare tjänst inne— bär en tendens att i praktiken ge hel- tidssysselsättning, varför allt abortråd- givningsarbete i så fall utföres på över- tid. Utredningen har därför övervägt, om det icke borde vara lämpligt att göra kuratorsbefattningarna på rådgiv— ningsbyråerna till heltidsbefattningar med en något förkortad arbetstid som kompensation för det psykiskt oerhört påfrestande arbetet och har stannat vid att förorda detta.

Frågan uppkommer därefter om den arbetsprestation, som kan anses rimlig för en abortkurator. En sådan uppskatt- ning är nödvändig för att kunna få ett begrepp om personalbehovet vid en viss väntad patienttillströmning. Vid råd— givningsbyrån i Stockholm beräknas de halvtidsanställda kuratorerna kunna ut- reda och bebandla tre nya fall i veckan,

vilket med 20 arbetstimmar i veckan in- nebär cirka sju timmar för varje fall. Det har redan tidigare framhållits, att kuratorerna beräknar att denna tid helt går åt för utredningen, de upprepade samtalen med patienten, kontakterna med barnafadern och anhöriga, samråd med läkaren och journalskrivning. För bl.a. önskvärda hembesök, en i så många fall behövlig eftervård för såväl bifalls- som avslagsfall finns ingen tid inom den fastställda arbetstiden. Helst skulle utredningen velat föreslå, att den här påtalade prestationsprincipen som grund för kuratorernas arbete helt slo- pades i framtiden. Utredningen har dock förståelse för att vissa prestations- normer måste finnas och att det mest praktiska anses vara, att som sådan norm välja ett fixerat antal handlagda fall per vecka. Emellertid är det ytterst angeläget, att denna beräkning icke fastlåses så, att antingen en betydande del av arbetet måste fullgöras på över- tid eller att behandlingen av patienter- na blir lidande på den alltför korta tid, som anslås till var och en. Ett av de viktigaste dragen i ett personligt präg- lat rådgivningsarbete av detta slag är just att kuratorn -har tid med den hjälp- sökande, så att denna känner, att hon verkligen får tala ut om sina bekymmer inför en människa, som vill och kan lyssna; kuratorn kan då grundligt lära känna henne och finna lösningar, som just i hennes fall stå till buds. Utred- ningen vill därför förorda största möj- liga smidighet vid fastställandet av var- je kurators arbetsprestation, så att tid också finns för nödvändiga hembesök och andra uppgifter.

Även på andra områden är byråernas nuvarande resurser för begränsade. Från många håll beklagas de bristande möjligheterna att ta hand om sådana sökande, vilkas fall är tveksamma, och lägga in dem för observation. Olika by-

råer har därvid tillämpat olika princi- per, allt efter de resurser som står till buds. Utredningen önskar framhålla det önskvärda i att byråerna har möjlighet till observationsinläggning antingen på en psykiatrisk klinik, ett vårdhem av något slag eller vilohem, som har till- gång till läkarkontroll och vars verk— samhet icke bör uteslutande präglas av abortärenden. Det är utredningen be- kant, att man på sina håll har för sed att lägga in tveksamma fall för obser- vation på vårdavdelning för nyförlösta, vilket är olämpligt. Icke heller kan ut- redningen finna det lämpligt att obser- vationsfall vårdas tillsammans med så- dana kvinnor, som erhållit avslag på sin abortansökan eller övertalats att full- följa graviditeten men som ändock är i behov av viss vård. Ett visst antal av observationsfallen kommer nämligen med säkerhet att gå till legal abort; att då ha utsatt dem för den påfrestning det måste innebära att dagligen vara tillsammans med kvinnor, som skall föda sitt barn, är icke lämpligt. I ett landstingsområde, där förut så skett har man nyligen upprättat ett speciellt hem för denna senare kategori och skiljer dem därigenom från observations- fallen.

Utredningen har fått den uppfatt- ningen, att de arbetsmetoder, som till- lämpas av personalen på rådgivnings- byråerna, på det hela taget är väl av— vägda och anpassade efter nödvändig- heten att förena samhällets krav på noggrann prövning och omsorgsfull handläggning med de hjälpsökande kvinnornas rätt till en hänsynsfull, tole- rant och vidsynt behandling. På några platser i landet sker emellertid hand- läggningen av dessa ärenden och ställ- ningstagandet till fallen under former, som utredningen icke kan finna fören- liga med kravet på hänsyn och försko- ning från onödiga psykiska påfrest-

ningar, exempelvis när en abortsökan- de kvinnas ärende diskuteras och avgö- res i en stor krets av psykiater och gy- nekologer och den sökande ”demon- streras” inför denna skara läkare. De gynekologer, som här skall träffa sitt avgörande, kan icke heller under en några minuter lång ”demonstration” er- hålla en rättvisande bild av det svårbe- dömbara psykiska tillstånd, som så många abortsökande befinner sig i och som kan fordra timslånga samtal med psykiater och kurator för att klarläggas. Ett oavvisligt krav på dem som deltar i både den förberedande och den avgö- rande handläggningen av abortärenden är att denna sker under för kvinnorna så föga påfrestande och förödmjukande förhållanden som möjligt. Situationen är sannerligen för de flesta av dem svår nog ändå. Undervisningens krav kan säkerligen tillgodoses i smidigare for— mer.

Utredningen har noterat, att kurato- rerna på flera byråer frivilligt har på- tagit sig uppgiften att skaffa sig fortsatt utbildning vid sidan om sitt ansträng- ande arbete i syfte att därmed göra sig än mer kvalificerade för en fördjupad abortprofylaktisk verksamhet. Den ut- veckling av rådgivningsbyråernas arbe- te, som markeras genom behovet av så- dan vidareutbildning, innebär enligt ut- redningens uppfattning, att frågan om en utökning av undervisningen vid den speciella utbildningskursen för abort- kuratorer måste upptagas till behand— ling i medicinalstyrelsen.

I direktiven har utredningen ålagts att granska även det tekniska ansök- ningsförfarandet vid framställning om legal abort. När socialutredning enligt utredningens förslag kommer att krävas i samtliga fall, är det naturligt att så- väl A- som C—intygen bör omarbetas. Principen bör vara, att A—intyget läm- nar en med läkarens medicinska syn-

punkter jämnlöpande skildring av den sökandes sociala och socialpsykologiska levnadslopp och aktuella tillstånd.

Det synes utredningen vara av stor betydelse att redan av intygsformulären framgår, att en kvinna som söker abort är en patient som är ur balans och som under alla förhållanden, vare sig hen- nes ansökan avslås eller bifalles av nämnd, utgör ett medicinskt-psykolo- giskt problem, vilket inte får avfärdas i och med att byrån tagit ställning till det aktuella abortkravet. Därför bör re- dan intygen vara så avfattade, att både kurator och läkare däri uttrycker sin åsikt om den planerade behandlingen av kvinnan. Byråns journaler kan lämp- ligen föras i anslutning till det exem- plar av intyget, som arkiveras på byrån. För att läkare och kurator vid den fort- satta handläggningen av fallet skall ha tillgång till en resumé av vad som ut— retts i ärendet, synes det lämpligt, att bå- das intyg har en första sida med en kort sammanfattning, gjord av kuratorn, med alla huvuddata och att själva intyget skrives på formulärets övriga tre sidor. En sådan första sida av intyget bör kunna förenkla statistisk bearbetning och årsrapporter rörande materialet på byrån samt underlätta avgivande av uppgifter till överinspektören i medi- cinalstyrelsen, för det fall denne skulle Vilja utöva mer ingående kontroll un- der viss period eller av viss byrå.

Beträffande den rent praktiska nt- formningen av formulären kan som önskemål anföras att i marginalen till intygen bör finnas anvisningar för skildringen av huvudtyperna av fall: rent somatiska, rent psykiatriska samt de sällsynta humanitära, där polisför- hörsprotokoll inte bifogas (incest, gra— vida under 15 år o. dyl.). På läkarinty- get bör finnas anvisningar om lämpliga testmetoder vid intellektuell undermå- lighet. Utrymme på blanketten bör fin-

nas för de läkare, som önskar göra en diagnostisk sammanfattning. På kura- torsintyget bör tillräckligt utrymme på blanketten finnas för kuratorns skildring av sökandes aktuella tillstånd samt ku- ratorns inställning till indikation och bifall eller avslag. På båda intygen bör slutligen finnas plats för yttrande an- gående lämpligheten av sterilisering och undertecknarens motivering. Där- med synes ifyllandet av ett särskilt in- tyg i steriliseringsfrågan i de fall, då man samtidigt ansöker om abort och sterilisering, kunna falla bort.

Att här i detalj uppgöra förslag till intyg finner utredningen inte kunna komlna i fråga utan detta bör ankom- ma på medicinalstyrelsen.

I detta avsnitt om rådgivningsbyråer- nas verksamhet ämnar utredningen en— dast upptaga till diskussion den ekono- miska hjälpform som tillskapats i spe- ciellt abortförebyggande syfte och som anförtrotts åt byråernas kuratorer. Öv— riga sociala och ekonomiska åtgärder av allmän natur upptas till behandling i annat sammanhang. För denna hjälp har sedan dess tillkomst utgått ett år— ligt anslag av 4000 kronor för varje byrå. Hjälpformen har av kuratorerna uppgivits vara av utomordentligt stort värde för deras arbete; härtill bidrar inte minst möjligheten att snabbt och utan minsta spår av byråkrati ge den abortsökande hjälp att komma över ett tryckande ekonomiskt behov just i rätta ögonblicket. Hjälpen utövas i former, som är för svensk socialvård helt ena- stående och vid dess införande yppades också av några remissinstanser en viss tveksamhet. Utredningen anser att erfa- renheterna under de år som gått till fullo dokumenterat dess stora värde i det abortförebyggande arbetet; beteck- nande nog uppger kuratorerna enstäm- migt, att den är deras mest betydelse- fulla hjälpmedel. Utredningen föreslår

därför att rådgivningsbyråerna även i fortsättningen utrustas med medel för en ekonomisk hjälpverksamhet av detta slag i abortförebyggande syfte. Liksom förut bör dessa medel helt bekostas ge- nom statsanslag. Efter beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen bör den anslagna totalsumman ställas till medicinalstyrel- sens förfogande för utdelning till byrå- erna i lämpliga proportioner. Kuratorn bör liksom tidigare vara den som an- svarar för det omedelbara handhavan- det av användningen av medlen; hon har att i efterskott redovisa använd- ningen för medicinalstyrelsen enligt styrelsens föreskrifter.

När 1941 års befolkningsutredning på sin tid hade att avväga sitt förslag om beloppets storlek, var man på flera sätt i en annan situation än nu. Man fast— ställde en summa, som i den tidens pen- ningvärde och med den besöksfrekvens på byråerna som man då kunde förut- säga, ansågs skälig. En viss roll spelade även synpunkten att man med denna hjälpform beträdde helt ny mark inom socialvården, och att man med hänsyn härtill under ett försöksstadium icke borde ta till summan för hög.

Situationen är idag i grund föränd- rad. Levnadskostnaderna har sedan 1944, då befolkningsutredningens be- tänkande i abortfrågan framlades, stigit högst avsevärt. Besöksfrekvensen på by- råerna har blivit en annan än man då kunde förutse. Byrån i Stockholm hade under åren 1942—45 ett genomsnittligt besökarantal per år på något mer än 300. 1951 var antalet sökande 2 425. Det statliga anslaget till byråerna har under hela denna tid varit oförändrat 4000 kronor per år; genom det extra tillskott på sammanlagt 10 000 kronor som pro- visoriskt utgått efter beslut av 1950 års riksdag erhåller dock Stockholmsbyrån totalt 10 000 kronor per år av statsme- del. Summan är naturligtvis helt otill-

räcklig efter verksamhetens nuvarande omfattning, vilket framgår av att den måst kompletteras såväl med anslag av kommunerna och landsting som med hjälp från privata organisationer samt socialvården. Skulle exempelvis byrån i Stockholm 1951 erhållit en summa som stod i samma förhållande till besöks- frekvensen som då hjälpen infördes, hade denna uppgått till cirka 32000 kronor. Härtill kommer den här ovan omnämnda levnadskostnadsstegringen.

Utredningen föreslår, att summan i fortsättningen beräknas per kurator på byråerna och icke per byrå. Detta torde vara den enda möjligheten att få hjälp- resurserna att hålla jämna steg med verksamhetens utveckling. Som utgångs- punkt för bedömningen av hur stort be- lopp som bör anslås för varje kurator borde lämpligen tas uppgifter om de be- lopp som hittills utbetalats av kuratorer- na. Den enda uppgift, som härvid stått utredningen till buds, är att dessa bru- kat maximeras till 150 kronor. Utred- ningen har därför i stället utgått från det antagandet, att man bör räkna med ett genomsnittsbelopp av 50 kr per pa- tient. Accepterar man för detta ända- mål den prestationsnorm som fastsla- gits för Stockholmsbyrån innebär detta, att varje halvtidsanställd kurator hand- lägger cirka 200 fall årligen. Man skulle då komma fram till ett belopp för år och kurator på 10000 kronor, ett be- lopp som utredningen även med hänsyn till utvecklingen sedan 1944 finner skä- ligt föreslå.

Givetvis innnebär detta en betydande kostnadsökning. Beräknat efter uppsätt- ningen kuratorer på de 1951 i gång va— rande byråerna uppstår en kostnad för statsverket på (24 X 10 000) 240 000 kro- nor mot begärt för budgetåret 1953/54 62 000 kronor. Kostnadsökningen måste emellertid ses mot bakgrunden av vad man därmed vinner i ytterst välbehöv-

lig hjälp åt en kategori hårt ekonomiskt trängda kvinnor och i en minskning av antalet aborter. Utredningen måste där- för finna en kostnad för statsverket av denna storlek mycket välmotiverad.

Genom den intensifiering av den abortförebyggande verksamheten som föreslagits, kommer också ytterligare kostnadsökningar att följa. En beräk- ning av dessa framlägges i kap. 9.

Förslag till viss omorganisation inom medicinalstyrelsen

Enligt instruktionen för medicinal- styrelsen (SFS 1947: 573) är denna or- ganisatoriskt uppdelad på nio byråer. Av dessa handlägger medicinalbyrån bl.a. ärenden angående förebyggande mödravård och byrån för social- och rättspsykiatri ärenden rörande sterilise- ring och avbrytande av havandeskap. Chef för var och en av dessa byråer är ett medicinalråd.

Inom medicinalbyrån förberedes mödravårdsärendena av en särskilt för- ordnad föredragande.

Ärendena angående sterilisering och avbrytande av havandeskap behandlas av socialpsykiatriska nämnden (s. 120).

I andra sammanhang framhålls be- tydelsen av inspektion och ledning av det komplex, som de preventivme- delsrådgivande organen, rådgivningsby- råerna och de lokala prövningsnämn— derna kommer att bilda. Som ovan an- förts, finns dock redan inom medicinal— styrelsen socialpsykiatriska nämnden och vissa befattningshavare, som hand- lägger de hithörande frågorna och som synes vara lämpade att även i fortsätt- ningen göra det. Utredningen har där- för icke funnit anledning föreslå någon ändring i detta avseende i den hittills gällande allmänna organisationen av medicinalstyrelsen. Ärenden rörande mödravården bör därför alltjämt hand- läggas på medicinalbyrån och ärenden

angående avbrytande av havandeskap på byrån för social- och rättspsykiatri. Ett genomförande av utredningens för- slag förutsätter därför endast en ut- byggnad av vissa tjänster.

De ökade arbetsuppgifterna kommer att medföra, att det erfordras ytterli- gare två befattningar, vilka bör lyda un- der medicinalbyrån. Som tidigare nämnts, finns redan nu en föredragan- de för mödravårdsärenden. Denne handlägger bl.a. ärenden rörande pre- ventivmedelsrådgivning inom den före- byggande mödravårdens ram. Det synes lämpligt, att denne tjänstemans befatt- ning med dessa uppgifter utvidgas till att omfatta inte bara den rådgivnings— verksamhet, som nu meddelas hos möd- ravårdsorganen, utan även den som en- ligt utredningens förslag skall ske hos samtliga tjänsteläkare och på gyneko- logavdelningarnas öppna mottagningar. Den preventivmedelsrådgivning, som äger rum å rådgivningsbyråerna, bör också falla under hans arbetsområde.

Utredningen föreslår, att den nuva- rande tjänsten som föredragande i mödravårdsärenden med hänsyn till de nya åliggandena ombildas till en över- inspektörsbefattuing för mödravård. En annan anledning till att en heltidstjänst bör inrättas är också, att mödravården beräknas bli föremål för utbyggnad och vidgad tillsyn.

Verksamheten på rådgivningsbyråer- na bör också underkastas tillsyn och inspektion. Denna bör falla på en an- nan nyinrättad tjänst, vilken likaledes bör bli en överinspektörsbefattning. Ge- nom den föreslagna organisationen av rådgivningsbyråerna kommer det abort- profylaktiska rådgivningsarbetet att spela en betydande roll. Angående valet av befattningshavare får utredningen framhålla följande.

På tjänstens innehavare kommer att ställas stora krav. Då det abortprofylak-

tiska arbetet på byråerna kommer att dominera och byråföreståndarna skall bära ansvaret för detta arbete bör vid tjänstens besättande hänsyn tas till rent personlig lämplighet, människokunskap, organisationsförmåga och omfattande erfarenhet av socialt arbete.

Den stora kår av kvinnliga befatt- ningshavare, som sjukhuskuratorerna utgör, saknar för närvarande företräda- re i medicinalstyrelsen. Tillsynen över dessa utom rådgivningsbyråerna befint- liga kuratorstjänster bör utövas av den föreslagne befattningshavare, som bör erhålla benämningen överinspektör för kuratorsverksamheten.

Det må framhållas, att det torde bli erforderligt med ett intimt samarbete mellan överinspektörerna, särskilt när det gäller inspektionen av rådgivnings- byråerna.

De lokala prövningsnämndernas verk- samhet bör granskas och inspekteras av medicinalrådet på byrån för social- och rättspsykiatri. Då de abortärenden, som efter införandet av ett decentraliserat prövningsförfarande kommer under so- cialpsykiatriska nämndens prövning, icke torde uppgå till något större antal, kan föredraganden därför i stor ut- sträckning ägna sig åt de nya arbets- uppgifterna.

Genom den omläggning av prövnings- förfarandet, som föreslagits, kommer den socialpsykiatriska nämndens verk- samhet att betydligt inskränkas. Utred- ningen, som anser att nämnden bör bi- behållas med erforderligt antal ledamö- ter och föredragande, föreslår, att vid behandlingen av ärenden rörande pröv- ningsnämndernas verksamhet vederbö- rande överinspektörer kallas till sam- råd med nämndens övriga ledamöter.

Efter den föreslagna omorganisatio- nen skulle de berörda organen och be— fattningshavarnas arbetsuppgifter bli följande.

Socialpsykiatriska nämnden kommer i fortsättningen att som första instans handlägga ansökningar om avbrytande av havandeskap på eugenisk grund. Som tidigare framhållits, kan dock ve- derbörande lokala prövningsnämnd — i den mån den har tillgång till veten— skaplig expertis —— erhålla tillstånd att handlägga även dessa fall. Vidare tjänst— gör socialpsykiatriska nämnden som andra instans i fråga om överklagade ärenden från de lokala prövningsnämn- derna. I övrigt skall nämnden såsom hittills handlägga ärenden angående kastrering, sterilisering och tillstånd att ingå äktenskap.

Medicinalrådet för social- och rätts- psykiatri kommer även efter omorgani- sationen att tjänstgöra som föredragan- de i socialpsykiatriska nämnden. De nya arbetsuppgifterna blir i första hand granskning av inkommande rapporter från de lokala prövningsnämnderna. Därest så erfordras skall han äga rätt att företa tjänsteresor.

överinspektören för mödravården

skall — utöver de hittillsvarande upp- gifterna —— granska de rapporter om preventivmedelsrådgivning, som inkom- mer från gynekologerna i överläkar-

ställning. Genom inspektioner bör. han som hittills övervaka den förebyggande mödravården och därtill all statsunder- stödd preventivmedelsrådgivning. överinspektören för kuratorsverksam— heten. Genom inspektioner hos rådgiv- ningsbyråerna och samtliga inom sjuk— vården anställda kuratorer skall över- inspektören övervaka deras verksamhet. Inspektionen av rådgivningsbyråerna bör särskilt avse abortprofylaxen och eftervården åt abortsökande.

Ur kostnadssynpunkt kommer den ändrade organisationen att innebära, att en tjänst som föredragande utbyg— ges till heltidstjänst samt att ytterligare en tjänst nyinrättas. Därjämte torde vis- sa kostnader kunna inbesparas genom det mindre antal ärenden, som social- psykiatriska nämnden får att handlägga.

Vid övervägande av de nyinrättade tjänsternas lönegradsplacering får ut- redningen —— med beaktande av att me— dicinalråd är placerade i lönegrad Cp 14 — föreslå, att tjänsterna som överinspektör placeras i Cs 13. Någon anledning att i lönehänseende skilja mellan de båda överinspektörsbefatt- ningarna inom medicinalstyrelsen sy- nes icke föreligga.

I tidigare avsnitt av detta betänkande har klarlagts, att det årliga antalet pro- vocerade aborter i vårt land är mycket betydande, och den allmänna meningen torde vara, att ett kraftigt nedbringande av dessas antal är i hög grad önskvärt. Särskild uppmärksamhet måste ägnas sådana legala aborter, som beviljas på medicinskt sociala och socialmedicin- ska indikationer, samt de illegala abor- terna, för vilka motiven visserligen i hög grad växlar men som ytterst har sin grund huvudsakligen i de sociala förhållandena i samhället.

Om man i likhet med utredningen vill pressa ned de illegala aborternas antal till ett minimum och även reducera de legala aborterna till vad som kan be- tecknas som oundvikligt, ligger det gi- vetvis närmast till hands att rekommen- dera sådana sociala och ekonomiska hjälp- och stödåtgärder, som är ägnade att främja detta syfte. Emellertid måste man vid utformande av all social hjälp- verksamhet räkna med att de ekonomis- ka förhållandena alltid starkt begränsar möjligheterna. Beträffande abortkliente-

let kommer härtill — vilket undersök- ningen rörande motivbildningen vid le- gal abort klart visar — ett flertal rent

mänskliga faktorer, som icke låter sig påverka av aldrig så effektiva hjälp— och stödformer. Man måste således all- tid räkna med att, hur samhällshjälpen än gestaltas, ett mycket stort antal gra— viditeter kommer att för kvinnan fram- stå som icke önskade. Bland de kvin-

ÅTTONDE KAPITLET

Sexualupplysning och födelsekontroll

nor, som råkar i denna situation, kan många övertalas att föda barnet men ingalunda alla och av de senare är en del enligt lag berättigade till legal abort. Eftersom avbrytande av ett havande— skap alltid är en handling, som kränker djupt rotade värdenormer, måste alla utvägar att förhindra icke önskade ha- vandeskap prövas. Utredningen är där— för av den bestämda uppfattningen, att den största uppmärksamhet måste ägnas frågan om födelsekontroll och sexual- upplysning.

På vissa håll uppfattas emellertid var- je propaganda för födelsekontroll en- sidigt som en propaganda för begräns- ning av barnantalet eller rent av för ”lösliga seder” inom sexualumgänget. Det är därför angeläget erinra om att kunskap om födelsekontrollerande åt- gärder skapar möjlighet till ett sådant utspridande av barnsbörderna, som för kvinnans egen välfärd och familjens bästa framstår som önskvärt eller rent av nödvändigt. Betydelsen av att före- bygga sådana graviditeter, som leder till abort på eugeniska indikationer, ligger i öppen dag.

Utredningen hävdar alltså, att sam— hälleliga åtgärder till främjande av en fullgod sexualupplysning och framför allt av en effektiviserad preventivme- delsrådgivning är oundgängliga och viktiga medel i kampen mot de provo- cerade aborterna. Utredningen kommer att här till behandling upptaga dessa frågor och vissa därmed sammanhäng-

ande spörsmål, varefter utredningen av- ser att granska preventivmedelsfrågans läge.

Scxualupplysningen och vissa därmed samman- hängande frågor

Det finns mycket få människor, som anser att de i uppväxten av vuxna bi- bringats någon sexualkunskap av värde, vilket läkare ständigt får höra av sam- ma patienter, som tillägger, att de be— klagar detta, men inte för egen del vet vad de skall säga till sina barn om sexuallivet. Föräldrar inom de mest skilda åsiktsgrupper torde anse att det åligger dem att lämna barnen en orien- tering men i de allra flesta fall skjuter de upp att göra det _ och förverkar därmed barnens förtroende — tills de märker att deras barn på annat sätt skaffat sig kunskaper. Många tröstar sig då med att i skolan troligen en sak- lig underv-isning getts, andra med att konfirmationsläraren eller en frikyrk- lig pastor tagit hand om saken. Särskilt i kyrkliga eller frireligiösa kretsar är man benägen att överlåta sexualunder- visningen helt till kyrkan och ansluta sig till dess uppfattning att sexuell ut- lösning inte bör förekomma i någon form före äktenskapet. Många i dessa kretsar anser, att allt som rör könslivet bör beröras så litet och så sent som möjligt och ställer sig avoga till att sko- lan befattar sig med ämnet. Jämnåriga, affischer, biografer och veckopress sör- jer emellertid för att även barn som vuxit upp i religiösa hem inhämtar helt andra synpunkter på förhållandet mel- lan man och kvinna än dem som anses önskvärda i hemmen.

I ungdomsvårdskommitténs betänkan- de ”Ungdomen och samhället” (SOU 1951: 41) finns en utredning om ungdo- mens sexualvanor, som ger åtskilliga upplysningar av intresse. Undersök- ningen vederlägger antagandet att nå-

gon skillnad skulle finnas i fråga om åldern för det första samlaget, partnerns ålder och förbindelsens långvarighet hos ungdomar som vuxit upp på landet och i städer med deras större rikedom på sexualstimuli i alla former. Puberte- tens inträde anses under 1900-talet ha förskjutits något nedåt och av 1942 in- tervjuade män hade 80 % haft samlag före 20 års ålder, såvida de inte var studenter, vilka hade en frekvens av endast 40 % som före 20 års ålder levat intimt med en flicka. Ur sexualunder- visningens synpunkt är detta ett intres- sant faktum, eftersom det är i de högre skolformerna som denna undervisning längst och mest grundligt bedrivits, me- dan den i folkskolorna endast förekom i liten utsträckning under det under- sökta klientelets uppväxt. Genomsnitts- åldern för det första samlaget var i ung- domsvårdskommitténs material hos män, som inte tagit studentexamen, 17 år och partnern var i 53 % jämnårig, i 24 % yngre; Genomsnittsåldern för det första samlaget hos flickor beräknades på ett mindre representativt material till 18 år. Tonårspojkarna gjorde i 58 % sina första erfarenheter i en förbindelse av tillfällig art, medan vid stigande ål— der den första förbindelsen oftare hade en fastare karaktär.

Man har alltså att räkna med att en stor del av landets ungdom endast någ- ra år efter att den lämnat folkskolan skaffar sig sexuella erfarenheter, vid en ålder då graviditet varken ur samhäl- lets, det blivande barnets eller föräld- rarnas synpunkt är önskvärd. Några större förskjutningar i detta läge har inte skett under 1900-talet och det kan inte betraktas som en övergående före- teelse, men ännu förekommer det i stor utsträckning att ungdomar lämnar sko- lan utan annan sexualkunskap än den mycket tvivelaktiga de inhämtat på an- nat sätt.

Befolkningskommissionen yrkade 1936 på att sexualundervisning skulle medde- las i folkskolorna och sedan dess har skolöverstyrelsen ordnat kurser för lä— rare. 1942, då man kunde beräkna att ungefär hälften av småskol— och folk- skollärarkåren deltagit i dylika kurser, infördes genom en kungörelse sexual- undervisning i folkskolorna men den gjordes inte obligatorisk. Enligt kun- görelsen, som ännu gäller, kan skolsty- relserna underlåta att ordna sexualun— dervisning när vederbörande lärare ställer sig avvisande eller inte anses lämplig av andra skäl. Det står skol- styrelserna fritt att för undervisningen anlita annan lärare eller läkare.

1945 publicerades en handledning för folkskollärarna, utarbetad av särskilt tillkallade sakkunniga, vilka företrädde vitt skilda åsikter i sexualfrågan. Den innehåller allmänna anvisningar, kurs- planer och lektionsutkast för en under- visning, som i småskolan är förlagd till ämnet hembygdskunskap, i femte och sjätte klasserna till naturkunnighet samt för avslutningsåret eller fortsättnings- skolan utgör ett självständigt ämne. Småskollärarinnorna förutsätts under— visa om skillnaden mellan könen, fost- rets utveckling, förlossningen och bar- nets beroende av föräldrarna och hem- met. Sedan i femte klassen djurs och växters fortplantning avhandlats och flickorna fått undervisning i menstrua- tionshygien, återkommer i anslutning till människokroppen ämnet, när bar- nen är 12 år och skall då omfatta köns- organens byggnad, demonstrerad på planscher, befruktningen och fosterut- vecklingen, barnets förhållande till mo- dern samt onanien, förslagsvis under två för pojkar och flickor gemensamma lektioner, men med frihet för läraren att undervisa dem var för sig. När äm- net åter tas upp före skoltidens slut, för-

utsätts ”det etiska, karaktärsdanande momentet” vara det viktigaste och an— dervisningen skall syfta att ”skänka ungdomen stoff för dess idealbildning”, framhålla lämpligheten av sexuell av- hållsamhet under uppväxten, beröra könssjukdomarna och vissa sexuella av- vikelser, samhällets hjälpåtgärder vid familjebildning och några arvshygie— niska synpunkter, medan ingenting nämns om preventivmedel.

Efter att denna handledning blivit tillgänglig har skolöverstyrelsen på oli- ka platser i landet ordnat i allt 77 kor- tare kurser, vilka fram till 1952 torde ha besökts av i runt tal 15 000 folkskol- lärare (det totala antalet folkskollärare överstiger det dubbla). Dessutom har fyra längre kurser funnits tillgängliga för lärare av alla kategorier, med 100— 150 deltagare i varje kurs.

I vilken omfattning sexualundervis- ning bedrivs i folkskolörna har i slutet av 1950 undersökts av skolöverstyrel- sen. Folkskoleinspektörerna i tre in- spektionsområden i Västerbotten, fyra i Norrbotten samt i de sex största stä- derna har meddelat att undervisning där förekommer och nästan helt följer handledningen. Svar har ingått från yt- terligare 37 inspektionsområden och in- om 6 av dessa har handledningen följts av alla lärare inom skoldistrikten, inom 17 av flertalet medan inom 14 en- dast ett fåtal lärare meddelar dylik un- dervisning. Inom ett inspektionsområde har endast hälften av skolstyrelserna ordnat sexualundervisning. Eftersom uppgifter saknas från somliga inspektö- rer, kan man inte beräkna det totala antalet skolor där undervisning bedrivs. Dess omfattning och art är naturligtvis, även då sexualundervisning meddelas, mycket växlande. Den uppges inom 14 inspektionsområden inte ha gett upphov till några problem, vilket gäller alla utom en av städerna utom landsting. I

en av dessa städer har man inte varit nöjd med den praxis som följts.

Vissa moment i undervisningen har på sina håll vållat lärarna bryderi. Det— ta gäller könsorganens anatomi, faderns roll och befruktningen, sexuella avvikel- ser och framförallt onani samt preven- tivmedel, om vilka dock handledningen inte innehåller några anvisningar. Inom de distrikt där sexualundervisning utan motivering saknas bland kursmomenten, torde detta bero på ett väntat motstånd från hemmens, ev. religiösa åsiktsgrup- pers sida. I skolöverstyrelsens handled— ning finns det utmärkta förslaget att småskollärarna, när de lärt känna sina barn, kallar samman föräldrarna för att orientera dem om vilken art av sexual- kunskap som kommer att meddelas i skolan. Denna anvisning följs enligt skolöverstyrelsen i allt större. omfatt- ning. Inte minst bland småskollärarna är många uppgiften vuxna och resulta- ten har varit goda.

Sexualundervisning meddelad av föräldrar

Genom skolornas kontakt med hem- men kan mycket göras för att ge för— äldrarna råd på vilket sätt de bör be— svara barnens frågor om sexuallivet och de kan få anvisning om någon av de ut- märkta vägledningar för föräldrar som på senare år kommit i bokmarknaden. För att i praktiskt handlande omsätta den av alla barnpsykiater erkända san- ningen, att endast med hemmets medver- kan barnen kan få en sund sexualsyn, har även orienterande föredrag ordnats på initiativ av Målsmännens riksför- ening, som får allt fler avläggare i lan- det, ABF, kvinnoföreningar m. fl.

Sexualundervisning vid folkskole— seminarier

Skolöverstyrelsen har för folkskole— seminariernas lärare ordnat ingående

kurser i sexualundervisning och det an- ses där inte att det längre finns något fog för de blivande lärarnas, även i pressen ventilerade missnöje, med den kunskap som bibringas dem. Lektioner under handledning för barn i de klasser där sexualundervisning skall meddelas har man av begripliga skäl inte alltid lyckats att ordna i önskad omfattning, men sannolikt har, i de fall där semi- narieeleverna varit missnöjda, diskus- sioner kring ämnet inte förekommit i sådan form att de känt sig så full förtro— genhet med det.

Sexualundervisniug i högre skolor

För högre skolformer har skolöver- styrelsen 1949 gett ut en handledning, som befriats från de flesta av de skön- lietsfläckar, som vidlåder handledning- en för folkskollärarna. Sexualundervis- ningen har, åtminstone på gymnasierna, strövis förekommit sedan 1900-talets andra decennium och i större omfattning än i folkskolan. Den torde, sedan hand- ledningen kommit, inte bereda akade- miskt utbildade lärare några svårigheter, vilket de också bekräftat vid en av över- styrelsen 1952 ordnad enkät. Undervis- ningen är för dessa skolformer förlagd till 11- och 12—årsåldern, den mera grundliga till 15—16-årsåldern, där mo- ralbildande aspekter skall beröras, och den fördjupas i gymnasiernas sista klasser, där upplysning om preventiv- medel, abort m.m. ingår. Handledning- en innehåller dessutom råd till lärare om hur de bör ställa sig till eventuella sexualhandlingar hos eleverna och des- sa råd har fått en bättre utformning än i handledningen för folkskoleundervis- ningen.

Utredningen anser, att förutsättningar nu föreligger för att göra sexualunder- visningen obligatorisk för alla barn i skolåldern. Alltför många graviditeter uppstår hos helt unga flickor genom en

samverkan av okunnighet och nyfiken— het. Emellertid kan man varken förut— sätta att alla lärare vuxit upp i en så- dan miljö att de själva fått en balanse- rad inställning till sexuella frågor eller att de själva alltid har en normal sexu- ell inriktning. Somliga lärare måste där- för, oavsett (len utbildning som bibring— as dem, vara oskickade som sexualpeda- goger. Dessutom är på vissa platser opinionen så negativt inställd till all sexualupplysning att den på dessa orter endast bör handhas av personer med sällsynt gott handlag. Det synes därför utredningen lämpligt att skolstyrelserna generellt ålägges att ordna sexualunder- visning enligt de kurser som finns an- givna i skolöverstyrelsens handledning- ar och att, om lämplig lärare vid skolan inte finnes att tillgå, sörja för att under- visningen bedrivs av annan kompetent person. Skall undervisningen läggas i händerna på lokala lärare, bör det ford- ras att dessa företer intyg om förvärvad kompetens — den personliga lämplig- heten torde man inte kunna få styrkt. Det torde råda enighet om att handled- ningen för folkskollärare behöver om- arbetas. Ingen lärare kan medverka till ungdomens idealbildning genom att an- lägga värdenormer som är för honom själv främmande och av lärjungarna ge- nast uppfattas som oäkta i lärarens mun. Handledningen söker anknyta till barnens egna hem som förutsättes vara lyckliga i en allt annat än realistisk om- fattning. Flera lektionsutkast behövs, utarbetade av lärare med större erfaren- het av de miljöer deras elever kommer från och som företräder olika synpunk- ter på ämnet, med tanke på att under- visningen inte kan ges samma utform- ning i skilda delar av landet.

Att för sexualundervisningen i skolor- na anlita läkare torde inte vara en lös- ning som kan eller bör tillämpas i stör- re utsträckning. Läkarutbildningen ger

underlaget av nödiga kunskaper, men varken pedagogiska kvalifikationer eller överblick över de sociala faktorerna. Bortsett från att exempelvis provinsial- läkarna inte har tid att befatta sig med skolundervisningen inom sina distrikt, har det vid utredningens förfrågningar om preventivmedelsrådgivningen fram— gått, att många brister åtminstone tidi- gare vidlådit den medicinska undervis- ningen i dessa frågor.

Sexualundervisning under militärtjänst

Sexualundervisning efter skolåldern förekommer för större delar av befolk- ningen endast under värnplikten. För- bandens läkare är ålagda att hålla orien- terande föredrag vid inryckningen, vil- ka vanligen begränsas att gälla upplys- ning om och ofta drastiska varningar för könssjukdomarna. Varje värnpliktig får i samband med orienteringen en av medicinalstyrelsen och försvarets sjuk- vårdsförvaltning utarbetad broschyr, ”En folkfara”, som ger upplysningar om de veneriska sjukdomarna och deras fö- rebyggande behandling. Sexuell upplys- ning i annan form har endast förekom- mit sporadiskt för militärer. Exempelvis har upplysningsfilmer visats och genom Riksförbundets för sexuell upplysning försorg föredrag hållits, där bl. a. pre- ventivmedel och abortfrågan berörts. Ett uppslag, som avvisats av de flesta regementschefer, men realiserats sedan 1944 vid flottans örlogsstation på Skeppsholmen, är att ställa upp preven- tivmedelsautomater vid militära för- läggningar. Vid flottan har erfarenhe— terna varit goda, bortsett från att åver- kan och automatinbrott förekommit några gånger. Således såldes 1950 över tusen förpackningar på tre kondomer var ä 1 kr. Vid enstaka truppförband har på senaste tiden automater av detta slag funnits. Förbandsläkarnas obliga- toriska föredrag borde enligt utredning-

ens mening med fördel kunna breddas till en mera utförlig orientering om sexuallivet, där hänsyn tas även till den kvinnliga partnern och barnafaderns förpliktelser samt förebyggande födel— sekontroll behandlas.

Sexualundervisning inom folkbildnings- organisationerna

Inte minst som en följd av Riksför- bundets för sexuell upplysning många initiativ har riksdagen för sexualhygie- nisk orientering från budgetåret 1946/47 beviljat folkbildningsorganisa- tionerna ett årligt anslag, som för bud- getåret 1951/52 belöpte sig till 45 000 kronor. Huvudparten av anslaget har gi- vits till Arbetarnas bildningsförbund, som för dessa medel ordnat föreläsning- ar huvudsakligen inom till förbundet anslutna kvinno- och ungdomsorganisa- tioner. Framförallt i de större städerna har de lokala arrangörerna kostnads- fritt ordnat enkel— eller dubbelföreläs- ningar eller serier på tio föreläsningar. Som föreläsare har fungerat av medici- nalstyrelsen godkända personer, dels läkare, dels fru Elise Ottosen-Jensen och fil. dr J. Wintzell. I ABF:s regi har un- der de senaste åren hållits något över 500 föreläsningar årligen. Trots ökade rese- och traktamentskostnader, har un- der budgetåret 1951/52 antalet föreläs- ningar kunnat hållas på samma nivå.

Det totala anslaget som staten bevil- jat för sexualupplysning sänktes för budgetåret 1951/52 från 50000 kronor med 5000 kronor, emedan det föregå- ende år inte helt utnyttjats, sannolikt beroende på en tillfällighet. De sexual- hygieniska har nämligen hört till de mest talrikt besökta av ABF:s föreläs- ningar och samlade exempelvis 1951 mer än 37000 åhörare. Under de år statsbidrag utgått har föreläsningar av detta slag i genomsnitt besökts av 30— 40 000 personer.

Utredningen vill således föreslå att statsbidraget i fortsättningen utgår med det tidigare beloppet på 50 000 kronor och ifrågasätter, om inte denna upplys- ningsverksamhet borde utökas genom att upplysningsfilmer, bildband och dy- likt ställs till ABF:s och andra folkbil- dande föreningars förfogande.

Sexualupplysniug genom film

Medicinalstyrelsen lät 1945 spela in kortfilmen ”Osynliga fiender” om följ- derna av vissa könssjukdomar. 1947 in- spelades på initiativ av kommittén för social upplysning kortfilmen ”Vi skall ha barn” om samhällets stöd vid havan- deskap och barnsbörd. Sedan dess har inte på statligt initiativ filmer i sexual- upplysningens tjänst inspelats i Sverige men flera utländska långfilmer av del- vis god konstnärlig kvalitet har visats, vilka gett sexualupplysning i inskränkt bemärkelse eller, mer eller mindre ten- dentiöst, belyst abortfrågan, liksom kommersiellt inspelade svenska filmer utan enbart upplysningssyfte. Det har visat sig, att ren upplysningsfilm når en ganska begränsad publik, medan kom— mersiellt inspelad film har större utsik- ter att nå en god konstnärlig nivå och verka opinionsbildande.

För bl. a. medicinska undervisnings— ändamål har särskilt i de anglosaxiska länderna goda korta färgfilmer spelats in, vilka distribueras till vederbörande undervisningsanstalter genom Societas medica scandinavica. Bland dessa fil- mer finns i Sverige inte någon tillgäng- lig som belyser sexualfrågan. En viss sensation väckte det, då 1952 i Uppsala visades en i Sverige inspelad, kort me- dicinsk undervisningsfilm i färg av framkallad abort med dött eller nära fullgånget foster, vilket skedde i sam- band med ett läkarföredrag i abortav- skräckande syfte vid en offentlig dis- kussion.

Genom statens biografbyrå synes en centraliserad distribution av svensk och utländsk, lämplig sexualundervisande film kunna ske och kopior till nedsatt hyra ställas till folkbildningsorganisa- tionernas disposition. En dylik centrali- sering synes ägnad dels att bereda folk- bildningsorganisationerna önskvärda lättnader, dels att skapa garantier för att filmer avsedda för annat syfte än en brett lagd folknpplysning inte, på sätt som skedde i Uppsala, används i osak- ligt syfte.

Utbildning för preventivmedels- rådgivning

Av utredningens rundfråga till de lä- kare som handhar preventivmedelsråd- givningen har framgått att i den medi- cinska utbildningen tidigare inte ingått någon undervisning i förebyggande fö- delsekontroll. Från samtliga de medi- cinska läroanstalterna har utredningen inhämtat, att denna undervisning nu är tillfredsställande ordnad. Emellertid är den vid vissa universitet enbart teore- tisk och vid andra får de blivande lä- karna tillfälle att frivilligt delta i prak- tisk pessarutprovning om de så Önskar. Fortfarande förekommer det således att blivande läkare endast inhämtat teore- tisk kunskap om preventivteknik, även om detta kan väntas bli annorlunda när 1948 års läkarutbildningskommittés för- slag vinner gehör att utprovning av pre- ventivmedel skall praktiskt inläras un- der den förkortade gynekologiundervis- ningen (SOU 195327, 5. 232). I detta sammanhang kan nämnas, att kommit- tén i sitt förslag om undervisning i so- cialmedicin, under vilket ämne abort- och steriliseringsfrågor faller, samt i psykiatri fäster ringa avseende vid un- dervisning i abortprofylax och särskilt vad psykiatriundervisningen beträffar lämnar den enskilde läraren en mycket vid marginal i valet av kursmoment, så

att de sexualhygieniska synpunkterna kan väntas få en mycket växlande ut- formning beroende på lärarnas person- liga uppfattning om deras relativa vikt.

Utredningen har på s. 175 ff. i betän- kandet berört de uppgifter som chefsgy- nekologen inom varje lasarettsområde tänkes få inom den förebyggande födel- sekontrollen. Det förutsättes där, att han skall öva tillsyn över verksamheten i sitt område och vid behov ge_praktiska råd och undervisning åt kolleger. Det synes dessutom önskvärt att vid fort- bildningskurser för läkare preventivme- delsrådgivning och abortförebyggande rådgivning ingår som kursmoment. Det- ta är av så mycket större vikt som den senares omläggning kan ge upphov till nya erfarenheter och som andra gravi- ditetsförebyggande medel än de nuva- rande mekaniska preventiven kan vän- tas komma och erfarenheter om deras effektivitet etc. bör spridas.

Pessaret har hittills varit det för kvinnor mest tillförlitliga medlet, men utprovningen är en tidsödande belast- ning för förut hårt anlitade läkare, exempelvis provinsialläkare i Norrland, där alla distrikt inte är besatta. Utred- ningen har vänt sig till byråbarnmors- kan i medicinalstyrelsen och inhämtat, att barnmorskorna inte torde kunna av- lasta läkare genom att ta hand om dessa uppgifter. I barnmorskornas utbildning ingår kontroll av att en kvinna, som fått pessar utprovat av läkare, kan handha det på rätt sätt. Blivande barn- morskor får varken lära sig att utföra själva utprovningen eller kan anses skickade att påta sig detta ansvar. I sjuksköterskeutbildningen ingår inte preventivmedelsrådgivning.

I samband med graviditetsdiagnos ut- delas, när graviditet fastställts, svenska socialvårdsförbundets skrift ”Hur hjäl- per samhället mor och barn?”, vilken innehåller uppgifter om mödra- och

barnavårdscentralerna samt bruksanvis- ning för pessar. Riksförbundet för sexu- ell upplysning har till landets tjänste— läkare distribuerat ”Praktisk födelse- kontroll”, med underrubriken Lärobok för läkare, sköterskor och barnmorskor, vilken innehåller detaljerade beskriv- ningar av de preventivmedel som finns, hur de provas ut, används etc. För lä- kare finns en utmärkt broschyr av dok- tor Nils Nielsen, ”Om födelsekontroll”, som distribueras genom medicinalsty— relsen (Medicinalstyrelsens meddelande nr 96).

En ny broschyr om abortfrågan torde inte vara påkallad innan den abortföre- byggande verksamheten fått en definitiv utformning.

Sammanfattningsvis önskar utred- ningen framhålla som sina önskemål, att undervisning i sexualkunskap göres obligatorisk i alla skolformer, att upp- märksamhet ägnas åt att blivande lärare får en sakligt fyllig utbildning och grundlig förtrogenhet med sexualfrågan ur pedagogisk synpunkt och sin upp- märksamhet fäst på vad som kan vin- nas genom kontakt mellan läraren och hemmen för att bibringa barnen en sund och saklig syn på förhållandet mellan könen. Den mycket begränsade sexualkunskap, som meddelas värnplik- tiga, bör breddas till att omfatta abort- profylaktiska synpunkter. Spridande av sexualkunskap genom folkbildningsor- ganisationerna bör ytterligare uppmunt- ras av staten. Preventivmedelsrådgiv- ningen synes som hittills böra ligga i händerna på läkare och utredningen framlägger nedan å s. 175 ff. förslag för intensifiering av denna verksam- het.

Preventivmedelsrådgivningen

Redan befolkningsutredningen fram- höll i sitt betänkande (SOU 1944: 51) vikten av att preventivmedelsrådgiv-

ningen intog en framträdande plats bland de abortprofylaktiska åtgärderna. Departementschefen, som anslöt sig till denna tanke, anförde till statsrådspro- tokollet:

Den allmänna sexualupplysningsverk- samheten bör såsom befolkningsutred- ningen framhåller även ge kunskaper om förebyggande födelsekontroll. Emellertid finner utredningen av behovet påkallat att särskild individuell rådgivning i detta ämne anordnas för vuxna. Utredningen föreslår, att preventivrådgivningen för kvinnor anordnas som ett led i den före— byggande mödravården och således utan kostnad för den rådsökande meddelas vid mödravårdscentraler och mödravårdssta— tioner. I motsats till ett antal remissin- stanser är jag av den uppfattningen, att en ansvarsmedveten preventivrådgivning väl låter sig förenas med verksamheten i övrigt inom den förebyggande mödravården. En- ligt min mening torde vidare de farhågor vara överdrivna, vilka i vissa yttranden uttalas för att en i fråga om födelsekon- troll rådsökande kvinna skulle avskräckas från att anlita en institution, avsedd i hu- vudsak för rådgivning åt blivande mödrar. Jag biträder sålunda utredningens förslag i denna del och ämnar, därest riksdagen icke framställer erinran häremot, förorda av förslaget betingad ändring av kungörel- sen angående statsbidrag till förebyggande mödra— och barnavård. Erfarenheter av till mödravården förlagd rädgivningsverksam- het torde böra avvaktas, innan ställning tages till förslaget, att kostnadsfri preven- tivrådgivning för kvinnor skall meddelas även vid sjukhusens gynekologmottagnin- gar och av tjänsteläkare. Vad härefter an- går preventivrådgivningen för män torde denna kunna väsentligen meddelas i sam— band med en ansvarsstärkande, mera om- fattande sexualupplysning bland försvarets rekryter och manskap. Den ytterligare råd- givning som kan visa sig erforderlig torde i enlighet med befolkningsutredningens förslag böra lämnas kostnadsfritt vid de manliga poliklinikerna för könssjukdomar. — Uppenbart är, att de personer som skola handhava ifrågavarande rådgivning själva måste äga tillräckliga insikter i äm- net. Det torde få ankomma på medicinal- styrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder i denna del.

För att utröna hur preventivmedels—

rådgivningen fungerat på mödravårds- centralerna och -stationerna, särskilt i vilken omfattning den förekommit samt hur den bedrivits, har utredningen till dessa utsänt ett frågeformulär, som av- sett tiden 1/1 1947—1/7 1950.

Sammanlagt utsändes 585 frågeformu- lär angående preventivmedelsrådgiv- ning till mödravårdscenlraler och -sta— tioner i samtliga landstingsområden. Mödravårdscentralerna i de landstings- fria städerna har även tillskrivits och resultatet därav kommer att redovisas särskilt här nedan. De svar, som influ- tit på frågorna, har som regel avgivits av vederbörande läkare, som tjänstgör vid centralen eller stationen, men i någ- ra fall har även distriktssköterska eller barnmorska besvarat formuläret. Mate- rialet har vid bearbetning visat sig vara synnerligen heterogent. I de flesta fall har frågeformulärets frågor besvarats synnerligen knapphändigt och många har nöjt sig med att endast avgiva en förklaring, att preventivmedelsrådgiv- ning inte förekommer. I andra fall åter har endast vissa frågor besvarats. Det antal svar, som inkommit på ovannämn- da frågeformulär, är 482, vilket inne- bär, att 82,4 % av samtliga de tillfråga- de har svarat. Vid en undersökning hur svaren är fördelade på olika län visar det sig, att det lägsta antalet svar — procentuellt sett _— utgör 70,8 % och härrör från Kristianstads län. Från samtliga övriga län har svar inkommit till ett procenttal, som ligger mellan denna siffra och 100 %. Av mödravårds— centralerna svarade 75 % och av möd- ravårdsstationerna 83 %.

Med anledning härav torde det in- samlade materialet få anses vara repre- sentativt såväl för fördelningen geogra- fiskt som på centraler och stationer.

Vid bearbetningen har i första hand de centraler och stationer utsorterats, där preventivmedelsrådgivning inte

äger rum. Därvid har ansetts att pre— ventivmedelsrådgivning förekommit, även om endast en person begärt råd under den tid frågeformuläret avser, nämligen 1/1 1947—30/6 1950. Trots detta visar det sig att preventivmedels- rådgivning icke i någon form ägt rum på tre mödravårdscentraler av typ I, 28 av typ II samt 200 mödravårdsstationer. Detta motsvarar alltså vad beträffar de två sistnämnda kategorierna ungefär 50 % av antalet inkomna svar. Förmod- ligen ligger procenttalet betydligt högre i verkligheten, då man kan utgå från att intresset för preventivmedelsrådgivning hos de läkare, som underlåtit att svara på frågeformuläret, är ganska ringa. Vad beträffar de mödravårdscentraler av typ 1, där preventivmedelsrådgivning ej äger rum, sker sådan i stället i två av fallen å vederbörande lasaretts gyne- kologiska mottagning.

En fråga av intresse är givetvis att undersöka i vilken omfattning preven- tivmedelsrådgivning förekommer å een- tralerna och stationerna i olika delar av landet. Med anledning härav har tabell 39 upprättats, som utvisar det antal mödravårdseentraler och mödravårds- stationer i de olika länen, där man med ledning av det insamlade materialet kan påvisa, att preventivmedelsrådgivning förekommer respektive icke förekom- mer.

Som framgår av tabellen visar i synnerhet Stockholms län ett förvå- nansvärt lågt antal mödravårdscentra- ler och mödravårdsstationer, där pre— ventivmedelsrådgivning förekommer. Orsaken härtill är sannolikt närheten till Stockholm med dess möjligheter till preventivmedelsrådgivning på särskilda rådgivningsbyråer och gynekologavdel- ningar samt förekomsten av en rådgiv- ningsbyrå för sexualfrågor inom länet i Solna. Liknande förhållanden har kun- nat iakttagas även på andra håll.

Tabell 3.9. Preventivmedelsrådgivning- ens geografiska fördelning på mödra-

vårdsorganen. Före- Före- kommer kommer ej

Stockholms län ...... 8 21 Upsala län .......... 4 4 Södermanlands län . . 6 7 Östergötlands län . . . . 6 15 Jönköpings län ...... 9 10 Kronobergs län ...... 7 8 Kalmar län ......... 13 7 Gotlands län ........ 4 3 Blekinge län ........ 5 7 Kristianstads län ..... 9 8 Malmöhus län ....... 6 9 Hallands län ........ 13 2 Göteborgs o. Bohus län 8 10 Älvsborgs län ....... 10 24 Skaraborgs län ...... 9 13 Värmlands län ...... 12 17 Örebro län ......... 6 13 Västmanlands län . . . 12 6 Kopparbergs län ..... 13 11 Gävleborgs län ...... 16 9 Västernorrlands län .. 18 10 Jämtlands län ....... 13 6 Västerbottens län . . . . 26 5 Norrbottens län ..... 18 6

Summa 251 231

Sålunda har fyra mödravårdsstatio- ner i närheten av Lund och fem i närheten av Sundsvall uppgivit, att patienterna för preventivmedelsrådgiv— ning söker sig till eller remitteras till gynekologavdelningen i Lund respek- tive den nyinrättade rådgivningsbyrån i Sundsvall. Inom landet i övrigt över- väger antalet mödravårdscentraler och stationer, där preventivmedelsrådgiv- ning förekommer —— med undantag för Hallands och Kalmar län — i de nord- ligaste länen. Särskilt i Västerbottens län visar det sig, att preventivmedels- rådgivning är vanlig inom mödravår- dens ram. Orsaken härtill är exempelvis de dåliga ekonomiska förhållandena och de stora barnkullar, som växer upp där. Detta framskymtar också i svaren, där en och annan norrländsk läkare fram- håller, att det är en social plikt att in—

gripa i sådana fall. Sålunda skriver en provinsialläkare i Norrbotten: ”För en provinsialläkare på landsbygden utgör preventivmedelsrådgivningen ej en 'verksamhet' utan ofta en tvingande nödvändighet i vissa ytterlighetsfall. Endast ett fåtal begär självmant preven- tivmedelsråd”. I andra svar från Norr— land anföres drastiska exempel på be- hovet av preventivmedelsrådgivning.

I många fall har anledningen till att rådgivning ej förekommit angivits vara bl. a. liten verksamhet inom mödravår- den eller alltför kort verksamhetstid för att rådgivningen skulle ha kunnat på- börjas. I det ojämförligt största antalet fall, där preventivmedelsrådgivning icke förekommer, har detta enligt sva- ren berott på att ingen har sökt råd. Detta har varit förhållandet i 64 fall, motsvarande 26,8 % av antalet centra— ler och stationer där rådgivning ej fö- rekommer. I vissa fall har därjämte — så snart någon patient begärt preven- tivmedelsrådgivning — vederbörande hänvisats till gynekologavdelning, råd- givningsbyrå eller i några fall till Riks— förbundet för sexuell upplysning eller också har föreståndaren för stationen eller centralen kunnat konstatera, att patienterna regelmässigt söker sig di- rekt till gynekologavdelning e. dyl. And- ra orsaker till att preventivmedelsråd- givning ej äger rum är dålig utrustning och otillfredsställande lokaler samt att läkaren saknar utbildning. Två läkare har slutligen ej observerat sin författ- ningsenliga skyldighet att lämna pre- ventivmedelsrådgivning.

I det utsända formuläret framställdes frågan om preventivmedelsrådgivning- en är sammankopplad med mödravår- den eller icke. Det visar sig därvid, att rådgivning bedrives å mödravårdssta- tion eller mödravårdscentral i 163 fall. I 134 fall handlägger läkaren däremot preventivmedelsrådgivningen på sin

privata mottagning. I 15 fall förekom- mer preventivmedelsrådgivning såväl å tjänstemottagning som i samband med mödravården. Vad angår frågan om lämpligheten av en sammankoppling av preventivmedelsrådgivningen med den förebyggande mödravården går mening- arna starkt i sär. Sålunda har 209 läka— re ansett, att sammankopplingen är olämplig, medan 85 ansett, att arrange- manget är lämpligt. Något vägande skäl för en sammankoppling har icke an- förts medan däremot sekretesskäl och bristande tid anförts som argument mot att preventivmedelsrådgivningen sker inom mödravårdens ram. I flera fall har således framhållits — detta gäller hu- vudsakligen mindre samhällen — att alla känner varandra och att kvinnorna av den anledningen icke vill uppsöka den speciella form av mottagning, som det här är fråga om. Likaså kan de inte undgå att i mindre samhällen utfrågas om anledningen till besöket av de kvin- nor, som sitter i väntrummet.

Beträffande argumentet bristande tid får man genom svaren av de läkare, som åberopat detta, en inblick i provin- sialläkarnas slitsamma liv, med överful- la väntrum, ständiga sjukresor och tele- fonpåringningar under nätterna. Den tid, som är anslagen åt den förebyggan- de mödra- och barnavården, kan i många fall icke överskridas. Då en pes- sarinprovning som regel tar mångdub- belt längre tid än en vanlig konsulta— tion på mödravårdscentralen eller sta- tionen, blir resultatet, om preventivme— delsrådgivningen förlägges dit, onödig irritation och längre väntan för de kvinnor, som uppsöker lokalen i annat syfte.

I flera fall klagas det på de dåliga eller icke ändamålsenliga lokaler, som står läkaren till buds i samband med den förebyggande mödravården. En läkare i Mellansverige anför: ”Möd—

ravårdsmottagningen äger rum i Beta- niakyrkan och där saknas och bör väl ej heller anordnas utrustning för pes- sarieanläggning.” Några läkare anser, att miljön är synnerligen olämplig. Varken läkaren eller patienten får den ro, som är erforderlig för konsultatio- nen och inprovningen, då de många gånger störs av barnskrik och signaler från väntande bilar.

Bland andra skäl, som åberopas mot en sammankoppling, kan nämnas blyg- het hos de kvinnor, som söker för pre- ventivmedelsrådgivning. De känner sig nämligen generade av att barnmorskan eller distriktssköterskan är närvarande under rådgivningen. Vidare anföres det rent psykologiskt oriktiga i att en kvin— na, som önskar preventivmedelsrådgiv- ning, i väntrummet sammanföres med kvinnor, som väntar eller nyligen har fött barn. Särskild mottagning för pre— ventivmedelsrådgivning har — såvitt man kan utläsa av de inkomna svaren _ hållits endast hos en läkare, vilken haft två mottagningar för preventivme- delsrådfrågning i månaden. Varje mot- tagning har haft en längd av en timme och antalet patienter har varit 3—4 per gång.

Uppgifter har vidare infordrats på det antal patienter, som mottagits, var— vid — därest exakta uppgifter icke skulle kunna lämnas — en uppskattning av antalet patienter skulle göras. Vid bearbetningen av det material, som in- kommit, har en uppdelning av mödra- vårdscentraler i typ I och II samt möd- ravårdsstationer skett (tabell 40).

Antalet patienter, som sökt och icke erhållit preventivmedel, uppgår till 25. Av dessa har 17 avråtts på grund av patientens ålder, framfall eller dylikt. Ytterligare 8 har avråtts på grund av läkarens etiska eller religiösa inställ- ning i det aktuella fallet.

De preventivmedelsmetoder, som har

Tabell 40. Preventivmedelsrådgivning vid mödravårdscentraler och -stationer 1947—30/6 1950

Mödra- Mödra- Mödra— Antal vårds- vårds- vårds- patienter central central station typ I typ II 1— 5 6 29 324 6—1 0 1 12 46 1 1—20 3 3 24 över 20 3 10 1 7 Summa 1 3 54 41 1

tillråtts, har nästan uteslutande varit pessar och kondom.

Ett försök att klassificera klientelet efter ålder och civilstånd misslyckades, då de flesta läkarna icke fört anteck- ningar. En bearbetning av de svar, som lämnades på dessa frågor, gav endast till resultat, att det är övervägande gifta kvinnor, som söker upp mödravården för preventivmedelsrådgivning. — Någ- ra systematiska efterundersökningar rö- rande resultatet av rådgivningen har ej skett. Vissa patienter har dock trots er- hållna råd blivit gravida. Orsaken här- till har varit att preventivmedlet icke använts vid samtliga samlag eller att kvinnan på grund av låg intelligens- ålder icke förstått dess användning.

Ett spörsmål av rent principiell be- tydelse har framskymtat i svaren, näm- ligen läkarens rätt att vägra preventiv- medelsrådgivning. Några läkare har meddelat råd först efter det delprövat kvinnans sociala situation och en läka- re uppger, att endast gifta kvinnor av honom tillråtts preventivmedel. En an— nan läkare meddelar icke rådgivning, när ändamålet med preventivet är ”se- deslöst leverne”.

I fyra fall har en klart negativ inställ- ning hos vederbörande läkare att till- handagå allmänheten med preventiv- medelsupplysning försports. Sålunda anger en läkare i Sydsverige som moti-

vering till att han inte handlägger dy- lika fall att ”lösaktigheten är stor nog utan statlig uppmuntran”.

Av svaren har i många fall kunnat ut- läsas, att befolkningens inställning till preventivmedel och dess användning i vissa trakter har varit påfallande nega- tiv.

Föreståndarna för mödravårdscentra- lerna och -stationerna har beretts till- fälle dels att angiva särskilda synpunk- ter på preventivmedelsrådgivningen och dels att anföra särskilda önskemål. Be- träffande de synpunkter som framförts märkes särskilt provinsialläkarens sto- ra arbetsbörda och svårigheter att äta sig ytterligare uppgifter. En provinsial- läkare uppger, att han ”långa tider av året regelbundet arbetar med mottag- ning och sjukresor från omkring kl. 8 till 23; dessutom nattresor och ej en ledig söndag per år utom under semes- ter”. En annan framhåller att ”det är orimligt, att en provinsialläkare skall kunna (verkligen kunna) allting och hinna allting”. I nära samband härmed står det faktum, att inprovning av pes- sar tar lång tid. En läkare framhåller exempelvis, att han har cirka 50 patien- ter på varje mödra- och barnavårds- mottagning och därför svårt att kunna ägna fallen tillräckligt noggrann be- handling. Flera läkare har även kon- staterat, att kvinnorna hellre söker upp läkaren privat på hans vanliga mottag- ning. Härigenom kan samtalet och den följande inprovningen ske i lugn och ro. Bland de särskilda önskemålen står i första hand specialutbildning för läka- ren. Det har framförts förslag om att särskilda kurser skulle anordnas, att preventivmedelsrådgivning skulle upp- tagas på fortbildningskurser för läkare samt att föredrag måtte anordnas. Flera läkare önskar också, att preventivme- delsrådgivningen sker på gynekologav- delningar eller i varje fall på mödra-

vårdscentraler av typ I med tillgång till specialutbildad personal och god ut- rustning, där sekretessen rörande de preventivmedelssökande kvinnorna på ett bättre sätt kunde tillgodoses.

Vad beträffar preventivmedelsrådgiv- ningen i städerna utom landsting har svar inkommit från mödravårdscentra- ler i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg. Något de— taljerat besvarande av frågeformuläret har inte kunnat ske i något fall, med undantag för Norrköping, där dock verksamheten endast bedrivits från den 1 juli 1950 och där 44 patienter motta- gits under tiden fram till den 1 januari 1951. I svaren framhålles bl.a. att pa- tienter endast undantagsvis uppsöker mödravårdsmottagningarna i preventiv- medelssyfte. I Malmö är det t. ex. så säll- synt att det är knappt ett fall om året. Preventivmedelsrådgivningen handha- ves i stället på kvinnoklinikernas öppna mottagningar eller hos vederbörande läkare. I Göteborg och Malmö sker även en betydande rådgivning hos Riksför— bundet för sexuell upplysning. Ett visst samarbete existerar även mellan riks- förbundet och kvinnokliniken i Göte- borg, som hänvisar nästan alla sina pre- ventivmedelssökande till riksförbun- dets byrå.

Lämpligheten att sammankoppla pre- ventivmedelsrådgivning och mödra- vårdsmottagning har i ett par fall ifrå- gasatts. Sistnämnda mottagningar är många gånger så fulltecknade, att en rådgivningsverksamhet — även i blyg- samma former — skulle spränga ramen för arbetsprogrammet. Vidare har fram- hållits det psykologiskt oriktiga i en sammankoppling, vilket även återspeg- lats i att patienterna spontant undviker mödravårdsmottagningarna.

Särskild mottagning för preventiv- medelssökande finns endast anordnad i Norrköping och där från den 1 juli

Tabell 41. Antal patienter vid preven- tivmedelsrådgivningen inom mödravår-

dens ram År Antal patienter 1947 730 1948 920 1949 1 380 1950 (1/1—30/6) 1 280 Summa 4 310

1950. Mottagning äger där rum en gång i veckan med frekvens av 1—6 patien- ter. Väntetid förekommer ej då konsul- tationstid bestämmes i förväg. Mottag- ningens längd är omkring en timme. Det antal patienter, som mottagits, har som nyss framhållits varit synnerligen ringa. Ett undantag utgör dock Hälsing- borg, där å barnbördshuset cirka 100 preventivmedelssökande mottagits per år. En fråga, som slutligen inställer sig, är vilken omfattning preventivmedels- rådgivningen haft inom mödravårdens ram. Av tabell 40 kan erhållas en viss uppfattning om antalet preventivme- delssökande inom hela riket inom mödravården. Det tal, som härvid er- hålles, bör då utgöra 82,4 % av hela an- talet patienter. Efter uppmultiplicering till 100 % och med vederbörlig hänsyn tagen till städerna utom landsting har erhållits tabell 41 över antalet preven- tivmedelssökande. Det bör observeras, att siffran för 1950 endast avser halva året. Det här uppskattade antalet patienter torde lig- ga betydligt i överkant, då förutsätt- ningen varit att de centraler och statio- ner, som ej besvarat formuläret, haft samma frekvens som de övriga, vilket — som tidigare framhållits — säkert inte är fallet. Under den tid frågeformu- läret avser torde cirka 4300 patienter ha erhållit preventivmedelsrådgivning inom mödravårdens ram.

Preventivmedelsrådgivning på råd- givningsbyråer för abortsökande sker dessutom i relativt stor omfattning. Som exempel kan nämnas, att under 1950— 52 å Stockholms stads rådgivningsbyrå upplysning meddelades åt 895 resp. 984 och 1 199 sökande. Rådgivning i före- byggande födelsekontroll bedrives emel- lertid även under andra former.

Sedan många år tillbaka har Riksför- bundet för sexuell upplysning (RFSU) drivit en omfattande upplysnings- och rådgivningsverksamhet dels i första hand genom sina egna rådgivningsby- råer, dels genom mottagningar på ett flertal platser. Den statistik över hand- lagda ärenden, som rör födelsekontroll, visar helt andra siffror än vad mödra- vårdsorganen kunnat uppvisa. På RFSU:s byrå i Stockholm mottogs t. ex. 1949 10208 och 1950 13 229 preventiv- sökande. På byrån i Göteborg var mot- svarande siffror 2133 och 3 053. —- Ge- nom en särskild försäljningsorganisa- tion tillhandahåller RFSU därjämte pre- ventiv-medel samt vissa kemiska prepa- rat till relativt låga priser.

Genom de efterundersökningar, som utredningen låtit verkställa, har också vissa upplysningar vunnits om preven- tivmedelsvanorna hos abortklientelet.

Resultaten är emellertid ytterst otill- förlitliga. Många gånger drar sig kvin- norna för att berätta, att de uraktlåtit vidta preventivåtgärder eller att de kän- ner till modern preventivteknik. Ej säl- lan vill de säkerligen också ställa sig själva i bättre dager genom att ange, att den abortsituation de råkat i är resulta- tet av en ”olyckshändelse”. Man måste sålunda bedöma de svar, som erhållits, med största försiktighet. Av speciellt intresse är att undersöka, i vad mån kunskapen om preventivmedel är spridd bland abortklientelet. I befolk- ningsutredningens betänkande (SOU 1944: 51) föreligger en undersökning av

Inghe av ett illegalt abortklientel från 1930-talet, som vårdats på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, varav framgår, att endast 25% av kvinnorna hade hört talas om pessar. 80 % av kvinnorna uppgav, att de hade känt till coitus in- terruptus. 6 %, huvudsakligen ogifta, påstod, att de var helt okunniga om förekomsten av antikonceptionella me- toder.

Jämför man dessa uppgifter med vad som framkommit genom särskilt Holm- stedts undersökning (bilaga V) på ett storstadsklientel från de senaste åren, finner man att kännedomen om preven- tivmedel numera är betydligt mera ut— bredd. Nästan alla kvinnor i Holmstedts undersökningsmaterial har förklarat, att de använt preventiva åtgärder — kon- dom, pessar och coitus interruptus. Han gör gällande, att hos detta klientel okunnigheten om preventivmedel nume- ra synes vara i det närmaste hävd.

Emellertid kan man inte undgå att förvånas över i hur ringa utsträckning preventivmedel kommer till användning hos abortklientelet (se bilaga VI).1 Till- förlitligheten av Holmstedts uppgift be- höver emellertid inte ifrågasättas, då det ju visat sig att oaktat upplysning de abortsökande kvinnorna visat obenä- genhet eller oförmåga att använda skyddsmedel. Härtill kommer, att kän- nedomen om preventivteknik kanske är bättre spridd bland abortklientelet i Stockholm än på andra håll i landet.

En jämförelse mellan Inghes under- sökning från 1930-talet och den här re- fererade undersökningen visar sålunda, att kännedomen om preventivmedel må- hända ökat åtminstone i Stockholm men att det tydligen brister i tillämpningen av kunskaperna.

En stor del av de provocerade abor- terna, såväl legala som illegala, utgör ett beklagligt alternativ till en effektiv,

1 Jfr Ekblad Sv. Läkartidn. 1952z23.

förebyggande födelsekontroll. Då utred- ningen anser, att provocerad abort icke kan accepteras som ett födelsekontrol- lerande medel är det nödvändigt, att de bästa preventivmetoderna får en ökad användning, vilket möjliggör en rimlig och förnuftig barnbegränsning.

Resultatet av utredningens rundfråga till mödravårdsorganen tyder på, att preventivmedelsrådgivningen där icke utfallit gynnsamt. Avsevärda olägenhe- ter synes vara förknippade med att dri- va rådgivningen enbart på mödravårds- mottagningarna och de kvinnor, som sökt råd, har varit fåtaliga. Nya vägar måste därför prövas. Utredningen har ansett sig böra anknyta till den tanke, som ursprungligen framfördes av be- folkningskommissionen och senare även av befolkningsutredningen och som be- rördes i departementschefens ovan åter- givna uttalande, nämligen att verksam- heten också borde förläggas till tjänste- läkarnas mottagningar och sjukhusens öppna gynekologmottagningar.

För att preventivmedelsrådgivningen skall få största möjliga effekt, föreslår utredningen, att —— förutom den verk- samhet som för närvarande ställvis be- drivs inom den förebyggande mödra- vårdens ram —— kostnadsfri preventiv- medelsrådgivning även skall äga rum å stads-, distrikts-, köpings-, municipal- och provinsialläkares mottagningar samt å gynekologavdelningarnas öppna mottagningar och gynekologpoliklini- kerna. Härigenom vinner man, att kvinnan tillförsäkras ett bättre anony- mitetsskydd och undgår det personliga obehag, som ofta just i detta ärende kan vara förknippat med ett besök på ett av den förebyggande mödravårdens organ. Även ur läkarens synpunkt måste för- ändringen bli till det bättre. Verksam- heten kan bedrivas utan störande 1110- ment i en mottagningslokal, som är läm- pad för detta ändamål.

Genom denna anordning kommer de ovannämnda tjänsteläkarna var och en inom sitt distrikt att ansvara för verk- samheten. För att undvika att en kvinna kan bli beroende av en viss läkare, som hon av olika skäl inte önskar konsul- tera, anser utredningen att något tvång att hänvända sig till den tjänsteläkare, inom vilkens distrikt hon bor, inte skall föreligga. En kvinna, som söker råd i och för förebyggande födelsekontroll, skall sålunda kunna hänvända sig till vilken som helst av ovannämnda tjänste— läkare. Likaså bör hon ha möjlighet att vända sig till sjukhusens öppna gyne- kologmottagningar eller om sådan inte finns inrättad i det sjukvårdsområde, där hon vistas, till den öppna kirurgiska mottagningen. Då de hittills gjorda er- farenheterna tyder på att det så gott som uteslutande är kvinnor, som kom- mer att begära upplysning, är för när- varande pessarinprovning läkarens vik- tigaste uppgift i detta sammanhang. När en tjänsteläkare misstänker me- dicinska kontraindikationer skall han i den mån han inte anser sig själv vara kompetent att bedöma dessa, ha skyldighet remittera den hjälpsökande till annan, specialutbildad läkare i tjän- steställning. Tjänsteläkare skall vidare vara skyldig att till den nedan omnämn- de gynekologen i länet avge rapport om sådana förhålladen, som kan vara av intresse för rådgivningsverksamhetens fortsatta planläggning. Eftersom intet bostadsband skall förefinnas, bör ären- denas redovisning ordnas genom att sär- skild patientjournal föres. De närmare föreskrifterna härom bör utfärdas av medicinalstyrelsen. Inom varje sjuk- vårdsområde kommer —— så snart er- forderliga utbyggnader skett — att fin- nas minst en specialistkompetent gyne- kolog i överläkarställning. Utredningen föreslår, att denne skall erhålla överinseendet över preventiv-

medelsrådgivningen inom sitt område och därvid övervaka och leda preven- tivmedelsrådgivningen, att han själv el- ler genom honom underställd läkare skall handlägga remissfall, som hänvi— sas till lasarettet samt att han skall läm- na råd och anvisningar åt tjänsteläkar- na inom sjukvårdsområdet. Då en så- dan uppgift kan tänkas nödvändiggöra personlig kontakt med de ovan angivna läkarna bör han ha rätt att företa tjän— steresor inom sjukvårdsområdet. Utred- ningen, som föreslagit en decentralise- ring av prövningsförfarandet vid legal abort till lokala nämnder inom varje sjukvårdsområde, har avsett att ifråga- varande gynekolog som regel skall bli en av ledamöterna i nämnden. Därige- nom har han möjlighet att kunna följa utvecklingen inom i stort sett hela den abortförebyggande verksamheten i sjuk— vårdsområdet. Då det gäller att ge kol- legorna inom sjukvårdsområdet anvis— ningar och råd skall han i första hand bibringa de tjänsteläkare, som saknar utbildning i preventivrådgivning och preventivteknik, kunskaper i detta av- seende samt i mån av behov orientera dem om vetenskapens senaste rön ifråga om preventivmetoder. Sådan undervis- ning bör lämpligen förläggas till några mottagningar vid gynekologiska special- avdelningen inom sjukvårdsområdet. Där specialistutbildad gynekolog i över- läkarställning icke finns att tillgå, bör dennes åligganden i detta avseende åvi- la den för den kirurgiska verksamheten inom sjukvårdsområdet huvudansvarige läkaren, som i så fall bör inträda i gy- nekologens ställe i den planerade lokala prövningsnämnden.

Genom en sådan anordning Sättes gy- nekologen i överläkarställning i cent- rum av hela den verksamhet inom sjuk- vårdsområdet som i så hög grad berör hans dagliga arbete.

Utredningen anser, att ett visst årligt

arvode skall utgå av statsmedel till den överläkare, som har överinseendet av preventivmedelsrådgivningen inom sjuk- vårdsområdet. Arvodet fastställes inom vissa gränser av medicinalstyrelsen, som även meddelar förordnande att gäl- la tills vidare. Ersättning för kostnads- fri preventivrådgivning utbetalas av statsmedel enligt gällande tjänsteläkar- taxa till vederbörande läkare om råd— givningen bedrivs inom mödravårdens ram eller av tjänsteläkare på hans mot- tagning.

De remissfall, vilka handlägges av ve- derbörande överläkare, som har över- inseendet över preventivmedelsrådgiv- ningen inom sjukvårdsområdet, eller av honom underställd läkare, skall ersättas av statsmedel enligt fastställd taxa för beräkning av ersättning för läkarvård, meddelad vid mottagning för öppen sjukvård å lasarett.

Samma bestämmelser angående er- sättning föreslås gälla, om den hjälpsö— kande vänder sig direkt till lasarettens öppna gynekologmottagningar.

Sker preventivupplysning å särskild sexualrådgivningsbyrå eller å gyneko- logpoliklinik, där vederbörande läkare åtnjuter arvode eller lön, utgår ingen ersättning av statsmedel.

Utredningen föreslår, att kontroll av verksamheten sker på följande sätt. De tjänsteläkare, som ombesörjer preven- tivmedelsrådgivningen, bör icke betung- as med någon rapportskyldighet. Då er- sättning för deras arbete kommer att utgå av statsmedel, kan uppgifterna om rådgivningsverksamheten utläsas av de utställda räkningarna. Dessa inges till den överläkare, som har överinseendet av preventivmedelsrådgivningen inom sjukvårdsområdet. Efter granskning gö- res en sammanställning som vidarebe- fordras till medicinalstyrelsen.

Resultatet av de undersökningar, som refererats här ovan visar, att den hit-

tillsvarande preventivmedelsrådgivning— en varit synnerligen bristfällig. För att uppnå nödvändig effektivisering, har det synts utredningen önskvärt, att även en central översyn av verksamhe- ten genom särskild tjänsteman i medi- cinalstyrelsen är nödvändig. Förslag härom har utformats i kap. 7 s. 160.

Preventivmedlen

En given förutsättning för att en ald- rig så fullgod preventivmedelsrådgiv- ning skall få önskad effekt är givetvis, att goda preventivmedel finns lätt till- gängliga till rimliga priser. I alla dessa hänseenden brister för närvarande en hel del, och säkerligen är det icke en- dast bristande kunskap, som är orsaken till att antikonceptionella medel an— vänds i så ringa omfattning, som de verkställda efterundersökningarna på en del av abortklientelet ger vid han- den. Givetvis måste man också räkna med att mycket ofta direkt motvilja mot användande av preventivmedel eller ren likgiltighet är orsakerna, men att bris- tande förtroende för preventivmedlens effektivitet liksom även prisfrågan och sättet för preventivmedlens tillhanda- hållande är bidragande faktorer till att dylika medel icke kommer till använd- ning i önskvärd omfattning, synes up- penbart för utredningen.

Preventivmedelshandeln regleras för- fattningsenligt genom KF den 9 sep- tember 1938 om handel med preventiv— medel (ändrad i vissa delar genom K F den 4 mars 1949) jämte därtill ansluten kungörelse med vissa närmare föreskrif- ter ävensom KK den 18 oktober 1946 om tillhandahållande av preventivme- del å apoteksinrättning. Sistnämnda kungörelse tillkom på förslag av 1941 års befolkningsutredning (SOU 1944: 51). Till de uttalanden, som av befolk- ningsutredningen i samma betänkande gjordes angående preventivmedelshan-

deln, vill abortutredningen i första hand hänvisa (s. 153—156). Icke minst på grund av befolknings— utredningens uttalande, att utredningen förutsatte, att statens priskontrollnämnd i fortsättningen skulle bevaka prisfrå- gans vidare utveckling, begärde abort- utredningen hos priskontrollnämnden "uppgift på åtgärder, som av nämnden

vidtagits för reglering av priserna på preventivmedel. Nämnden meddelade den 4 oktober 1950, att nämnden, innan medicinalstyrelsen utfärdat föreskrifter angående kvalitetskontroll av preventiv- medel, fann sig icke ha anledning att upptaga till prövning, huruvida särskil- da prisreglerande åtgärder borde vid- tagas rörande preventivmedel. Sedermera har medicinalstyrelsen den 28 februari 1951 utfärdat kungörel- se (MF nr 14) med särskilda föreskrif- ter med anledning av kung. den 18 ok- tober 1946 om tillhandahållande av pre- ventivmedel å apoteksinrättning, vil- ken medicinalstyrelsekungörelse inne- håller vissa föreskrifter beträffande kondomer samt slidpcssarer. För kon- domer har styrelsen vidare utfärdat ge.- nerella föreskrifter, innefattade i sty- relsens cirkulär den 28 februari 1951 angående förfaringssättet vid undersök— ning av visst preventivmedel, avsett att tillhandahållas på apotek. Kvalitetsford- ringarna för pessarer fastställes där- emot, bland annat på grund av variatio— nerna i konstruktionen, från märke till märke. Medicinalstyrelsen avser att, då längre tids erfarenhet föreligger av nu- varande ordning, företaga en översyn av kvalitetsfordringarna. Beträffande de 5. k. kemiskt verkande preventivmedlen har medicinalstyrelsen ännu inte funnit det möjligt att meddela andra före- skrifter än att styrelsen upprättat för- teckningar över sådana medel, vilka sty— relsen ansett sig kunna förorda, resp. betraktar som olämpliga.

Sedan medicinalstyrelsen sålunda ut- färdat föreskrifter angående kvalitets- kontroll för preventivmedel, torde för- utsättningar föreligga för priskontroll- nämnden att ingripa i priskontrolleran- de syfte. Med hänsyn till de ofta myc- ket oskäliga vinstmarginalerna för kon- domer framstår en priskontroll som_ synnerligen angelägen. Givetvis måste medicinalstyrelsens kvalitetskontroll därvid omfatta även andra preventiv- medel än sådana, som skall tillhanda- hållas på apotek.

Utredningen har sökt skaffa uppgif- ter angående antalet i landet försålda kondomer och pessarer. Kondomer till- verkas i Sverige endast av ett företag. Genom sjukvårdsheredskapsnämnden har inhämtats uppgift om tillverkning- ens storlek. Riksförbundet för sexuell upplysning är i Sverige ensam tillver- kare av pessarer; produktionskapacite- ten uppgår till cirka 80 000 st. om året och den inhemska försäljningen till cir- ka 25 000 st. Beträffande importen kan av tullstatistiken utläsas, att under år 1950 värdet av preventivmedelsimpor- ten uppgick till 1 126 411 kronor, därvid huvuddelen av importen avsåg kondo- mer med en uppskattad kvantitet av 100 000 gross. Sjukvårdsberedskaps- nämnden har dock framhållit, att 1950 års import torde varit större än normalt beroende på dels statliga lagringsköp och dels lagerökning hos importörerna samt att den normala importen av kondo- mer kan beräknas till cirka 60 000 gross per år. En beräkning av den årliga för- brukningen inom landet av kondomer är givetvis vansklig, men med utgångs- punkt från förut angivna importsiffror och den inhemska tillverkningen torde en siffra på omkring 80 000 gross (11,5 millioner) kunna godtagas. Kvantiteten sammanfaller helt med den beräkning av i landet försålda kondomer, som fö- rekommer i yttrande av befolknings-

kommissionen (SOU 1936: 51) och mås— te betecknas som låg, särskilt mot bak- grunden av den upplysningsverksamhet, som bedrivits under senare år. Att års- förbrukningen av pessarer fortfarande är ringa, synes uppenbart. Beträffande fördelningen av de försålda varorna har sjukvårdsberedskapsnämnden uppskat- tat, att 60—70 % av preventivmedlen försäljes av enskilda firmor samt res- ten av apoteken och riksförbundet. Apotekens andel av försäljningen av kondomer har under 1950 beräknats uppgå till cirka 10 000 gross.

Att monopolisera preventivmedels- handeln åt apoteken skulle givetvis öka förutsättningarna för en skälig prissätt- ning på preventivmedel, men härvid måste ihågkommas, att den sociala ta- bueringen av preventivmedlen, som ti- digare påtalats, ingalunda har brutits, och säkerligen torde den ej heller kom- ma att brytas genom ett apoteksmono- pol. Ett dylikt skulle därför troligen snarare komma att verka i en enligt ut- redningens mening icke önskvärd rikt- ning, dvs. en minskad användning av preventivmedel, därest icke illegal han- del skulle förekomma i större omfatt- ning. Särskilt bör uppmärksammas, att landsbygdens behov av preventivmedel för närvarande torde så gott som helt tillgodoses genom s.k. postorder och att jämväl i övrigt denna inköpsform endast med svårighet och på lång sikt kan utbytas mot direktförsäljning. Vid apoteksmonopol torde det även bli nöd- vändigt att upphäva de nuvarande be- gränsningarna i apotekens försäljnings— plikt. En verkställd undersökning har visat, att förutsättningarna härför för närvarande inte föreligger.

Med beaktande av vad sålunda upp— tagits har utredningen icke ansett sig kunna framlägga några direkta förslag beträffande handeln med och prissätt- ningen av preventivmedel. Emellertid

bör här inte förbigås den automathandel med preventivmedel, som numera i viss omfattning prövas. Redan 1946 uttalade medicinalstyrelsen sin principiella an- slutning till sådan handel och utred- ningen vill biträda detta uttalande. Av många skäl, som ligger så i öppen dag, att de knappast behöver redovisas här, måste man emellertid framgå med viss försiktighet och noga studera de erfa- renheter, som kan vinnas. Utredningen förutsätter, att frågan noga följes av me— dicinalstyrelsen. Om 1938 års lagstift- ning rörande handeln med preventiv- medel skulle komma att lägga hinder i vägen för en önskvärd utveckling ifrå- ga om automathandeln med preventiv- medel, bör initiativ tagas till en ändring av denna lagstiftning.

Vad slutligen angår preventivmedlens kvalitet vill utredningen erinra om att utvecklingen här inte hållit jämna steg med den medicinska forskningen i öv- rigt. Gång efter annan redogörs visser- ligen i pressen för resultat av vissa, i regel utländska prov, men speciellt ifrå- ga om kvinnans möjlighet att själv skydda sig mot konception har några nya medel icke _ i allt fall inte i prak- tiskt sammanhang —— framkommit på mycket länge. På grund härav har ut- redningen hos Statens medicinska forskningsråd gjort framställning, att rådet måtte ställa medel till förfogande för vetenskaplig forskning på ifrågava- rande område. Rådet har även ådaga- lagt intresse för den sålunda väckta frågan.

NIONDE KAPITLET

Kostnadsfrågor

Av utredningen framlagda förslag och uttalade önskemål rörande abortprofy- laxens framtida utformning föranleder kostnader, som helt eller delvis måste bäras av statsverket. I vissa fall har kostnadsfrågan berörts i det föregåen- de. Utredningen vill här till närmare granskning upptaga statsverkets kost- nader, föranledda av utredningens för- slag ifråga om preventivmedelsrådgiv- ningen, rådgivningsbyråernas organisa- tion och prövningsförfarandet.

Beträffande gällande statsbidragsbe- stämmelser m. ni. vill utredningen hän- visa till följande.

KK den 15 juni 1944 (nr 396) angå- ende statsbidrag till förebyggande möd- ra- och barnavård, ändrad genom kung. den 21 december 1945 (nr 862), den 30 juni 1947 (nr 433), den 14 maj 1948 (nr 252), den 9 december 1949 (nr 633), den 9 maj 1952 (nr 225) och den 5 juni 1953 (nr 461). Se jämväl MF nr 173/1944.

KK den 21 december 1945 (nr 863) angående statsbidrag till viss verksam- het för stöd och rådgivning åt ha- vande kvinnor i abortförebyggande syf- te, ändrad genom kungörelser den 30 december 1946 (nr 907) och den 9 de— cember 1949 (nr 636); se jämväl MF nr 154/1946 samt medicinalstyrelsens V.P.M. angående anslag till abortföre- byggande åtgärder den 30 augusti 1948, den 31 augusti 1949, den 24 augusti 1950, den 25 augusti 1951 och den 27 augusti 1952, redovisade i statsverks— propositionen för resp. budgetår.

Preventivmedelsrådgivningen

Utredningens förslag innebär i kort- het, att den kostnadsfria preventivme- delsrådgivning, som för närvarande be- drivs inom den förebyggande mödra- vårdens ram samt på de statsunder- stödda rådgivningsbyråerna, skall bibe- hållas. Därjämte skall kostnadsfri sådan rådgivning lämnas på alla stads-, di- strikts-, köpings-, municipal— och pro- vinsialläkares mottagningar samt på gy- nekologavdelningarnas (ev. kirurgav- delningarnas) öppna mottagningar på sjukhusen. Verksamheten övervakas in- om varje sjukvårdsområde av en gyne- kolog (ev. kirurg) i överläkarställ— ning.

Om rådgivningen bedrivs inom den förebyggande mödravårdens ram eller på tjänsteläkares mottagning, skall er— sättning utgå av statsmedel efter gällan- de tjänsteläkartaxa. De remissfall, vilka handläggs av den överläkare, som har tillsynen över verksamheten inom sjuk— vårdsområdet, eller av honom under— ställd läkare, ersätts av statsmedel en— ligt fastställd taxa för beräkning av er— sättning för läkarvård, meddelad vid mottagning för öppen vård å lasarett. Samma bestämmelser gäller, om sökan- den vänder sig direkt till lasarettens gy- nekolog- eller kirurgmottagningar. Sker preventivmedelsrådgivning på statsun- derstödd rådgivningsbyrå eller på gyne— kologpoliklinik, där vederbörande lä— kare åtnjuter lön eller arvode, utgår ingen särskild ersättning av statsmedel.

Till den överläkare, som har överinse- endet över verksamheten inom sjuk- vårdsområdet, bör utgå fast årligt ar- vode av statsmedel.

Storleken av arvodet till överläkaren, som utövar den övervakande verksam- heten, föreslår utredningen till lägst 750 kronor och högst 1 500 kronor per är, beroende på områdets befolkningstät- het. Det bör ankomma på medicinal- styrelsen att i samband med förord- nandet verkställa inplacering i arvodes- klass.

Det är uppenbarligen helt uteslutet att med någon grad av hållbarhet göra en beräkning av statsverkets kostnader för den utvidgade rådgivningsverksamhe- ten, då dessa helt blir beroende av den omfattning, i vilken de nya möjlighe- terna till kostnadsfri rådgivning kom— mer att utnyttjas. Utredningen beräknar, att kostnaden för flertalet konsultatio- ner kommer att stanna vid tio kronor per fall (grupp 3a i provinsialläkar- taxan) och frekvensen kommer så- kerligen endast långsamt att stegras. Angående antalet preventivmedelssö— kande hos mödravårdsorganen, se 5. 173.

Behovet av resor för den överläkare, som har övervakningen inom sjuk- vårdsområdet, låter sig icke på förhand beräkna, men uppenbarligen torde det komma att röra sig om tämligen obetyd- liga belopp.

Det torde böra ankomma på medici- nalstyrelsen som övervakningsmyndig- het, i första hand genom överinspektö- ren för mödravården, att utarbeta detal- jerade statsbidragsbestämmelser och öv- riga erforderliga föreskrifter för utbe- talning, kontroll m. m. I kungörelsen nr 396/1944 angående statsbidrag till den förebyggande mödravården bör i 7 5 in- tagas särskild bestämmelse rörande er- sättningen för rådgivning beträffande förebyggande födelsekontroll.

Inom varje lokal prövningsnämnds verksamhetsområde skall vanligen fin- nas en rådgivningsbyrå. I mån av behov upprättas flera byråer eller anordnas filialmottagningar. Byrå förestås av en föreståndare, som även utför kurators- arbete, varjämte på byrån skall finnas anställda kuratorer och administrativ personal i erforderlig omfattning. Till varje byrå knyts minst två läkare med specialistkompetens inom psykiatri och gynekologi.

För varje byrå skall finnas en av me- dicinalstyrelsen godkänd plan, upprät- tad av vederbörande huvudman. Medici- nalstyrelsen skall godkänna personvalet, såvitt gäller byråföreståndaren och lä- karna. Statsbidrag utgår till byråföre- ståndarens lön samt därjämte till det antal läkare och kuratorer, som medici- nalstyrelsen bestämmer. Vidare måste statsbidrag utgå till erforderliga resor för kurator. Kallas kvinna till inställel— se på rådgivningsbyrå, bör kostnaden bäras av statsmedel.

För närvarande ankommer det på ve- derbörande huvudman att själv bestäm- ma, om rådgivningsbyrå skall inrättas eller icke. Utredningens förslag röran- de prövningsförfarandet förutsätter, att rådgivningsbyrå måste finnas, vanligen på varje ort, där lokal prövningsnämnd är verksam. Redan detta bör, enligt ut- redningens mening, föranleda andra grunder för beräknande av statsbidraget för vissa fasta kostnader. Lämpligast synes vara, att för byråföreståndarens lön utgår statsbidrag med viss procent, förslagsvis 50. För övriga kuratorer bör statsbidraget beräknas efter samma grunder som för närvarande, dvs. per mottagning. Beträffande läkarna anser utredningen i likhet med vad medicinal- styrelsen redan 1948 förordat, att bidrag bör utgå lned visst belopp per timme av den tid, varunder läkarmottagning hålls.

Vad därefter angår de belopp, som sålunda skulle komma att åvila stats- verket, har utredningen stannat för att föreslå, att som ersättning till byråföre— ståndare får godkännas en lön, som i re- gel skall motsvara grundlön för statlig tjänsteman med placering i lönegrad Ca 27 men efter medgivande av medici- nalstyrelsen må bestämmas till lägst grundlönen i Ca 24. Statsbidrag utgår med belopp, motsvarande hälften av de kontanta löneförmåner, som för hela året skulle utgått till å vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman i motsva- rande löneställning med två intjänade ålderstillägg, dvs. lägst lönegrad Ca 24, löneklass 26 och högst lönegrad Ca 27, löneklass 29. För övriga kuratorer bör- statsbidraget utgå med lägst 25 kronor per mottagning. Statsbidraget till läkar- na föreslås till 20 kronor per mottag- ningstimme. För kuratorernas resor bör statsbidrag utgå efter samma grunder som för närvarande. Till frågan om de hjälpsökandes resor återkommer utred- ningen i det följande.

För rådgivningsbyrå, belägen inom ortsgrupp 3 och med en organisation, bestående av — förutom skrivbiträde och ev. annan erforderlig administrativ personal — en byråföreståndare, två lä- kare samt en kurator, skulle från före- stående utgångspunkter statsbidragen belöpa sig till följande belopp. Beräk- ningen bygger på följande premisser.

Byråföreståndarens lön efter

Ca 27: 29, 50 % därav ...... 9 456 Fyra mottagningar i veckan av kuratorn efter 25 kronor per mottagning .......... 5 200 Sex mottagningstimmar i vec- kan för läkarna tillhopa efter 20 kronor i timmen ....... 6 240 Summa kr. 20 896

Byråföreståndaren hinner personligen ta två nya fall i veckan. Kuratorn tar

fyra nya fall i veckan. Årskapaciteten blir cirka 300 fall om året. Fyra av fal- len är huvudsakligen psykiaterfall, som — efter socialutredning — kräver minst en timme per fall. Återstående två är övervägande somatiska.

För vissa byråer blir kostnaderna up- penbarligen väsentligt högre, beroende på ett större behov av kuratorer och lä- karkonsulter, men å andra sidan blir statsbidraget till flera byråer icke obe- tydligt lägre än i det beräknade fallet. Om genomsnittskostnaden per byrå be- räknas till 25000 kronor, betyder det vid en utbyggnad till 25 byråer en stats- bidragskostnad på 625 000 kronor. Här- till kommer kuratorernas resekostnader vid hembesök m. m., vilka kan uppskat- tas till 2 000 kronor per byrå, samt det till kuratorernas förfogande ställda sär— skilda anslaget för täckande av omedel— bara hjälpbehov, beträffande vilket be- räkning gjorts på annan plats i betän- kandet (s. 158).

Utredningen har icke ansett sig böra uppgöra utkast till ändring av kungö- relsen nr 863/1945 om statsbidrag till rådgivningsbyråernas verksamhet, enär den slutliga utformningen av statsbi- dragsbestämmelserna, som bör verkstäl- las genom överinspektörens för rådgiv- ningsbyråerna försorg, blir beroende av en del faktorer, som icke låter sig för närvarande bedöma.

Prövningsförfarandet

Lokal prövningsnämnd skall enligt utredningens förslag bestå av två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och en av Kungl. Maj:t utsedd socialt sak- kunnig. Nämnd beräknas behöva sam- manträda högst en gång i veckan, i re- gel på den ort, där rådgivningsbyrån för sjukvårdsområdet är belägen. Un- dantagsvis kan nämnden behöva sam- manträda på annan ort inom området.

För nämndens ledamöter bör utgå

sammanträdesarvode och för ordföran- den därjämte ett fast ordförandearvode. Resekostnader kan uppkomma för nämndens ledamöter för bevistande av sammanträdena. Samtliga nämndkostnader bör utgå av statsmedel. Utredningen förutsätter att rådgivningsbyråns administrativa re— surser ställs till nämndens förfogande, så att några särskilda kostnader icke be- höver beräknas för sammanträdeslokal, utskrift— och expeditionskostnader och dylikt.

De kvinnor, som söker rådgivnings- byrå, får där såväl socialutredning som erforderliga läkarundersökningar kost- nadsfritt utförda. För socialutredning, som företages i kvinnans hemort, kom- mer icke heller att behöva utgå några kostnader, då den kommer att utföras av socialvårdstjänsteman som tjänste- åliggande eller av kommunal förtroen- deman. Vill kvinnan i sin hemort eller eljest utom rådgivningsbyrån anskaffa läkarintyg, bör kostnaden härför bäras av henne själv. Utredningen förutsätter, som tidigare utförligt behandlats, per- sonlig kontakt med utrednings- och/el- ler prövningsorganen som huvudregel. Detta kan givetvis föranleda resekost— nader, vilka enligt utredningens mening bör helt ersättas av statsmedel. Om kvinna, som insänt en på annan ort verkställd socialutredning, för komplet- tering av denna eller för fullständigan- de av insänt läkarintyg kallas till råd- givningsbyrån, kan vid samma tillfälle den personliga kontakten med pröv-

ningsorganet ordnas. Detta är anled- ningen till att utredningen, som ovan angivits, föreslagit att sådan resa även bör bekostas av statsmedel. Undantags- vis kan resekostnad uppkomma för kvinna för inställelse hos socialpsykiat- riska nämnden.

Som skäligt sammanträdesarvode för den lokala prövningsnämndens ledamö- ter vill utredningen föreslå 5 kronor per protokollfört ärende, dock minst 25 kronor och högst 75 kronor per sam- manträdesdag. Som skäligt ordförande- arvode föreslås 1200 kronor om året. Efter det att någon erfarenhet vunnits, blir måhända en differentiering av ord- förandearvodet nödvändig. Om antalet fall, som kommer att prövas av nämn- derna tillhopa, beräknas till 10 000 per år, motsvarar detta efter 5 kronor per fall en årskostnad av 50 000 kronor. De föreslagna maximi- och minimispärrar- na påverkar emellertid detta belopp, varför någon närmare beräkning av denna kostnad icke är möjlig. Ej heller kan någon tillförlitlig uppskattning gö- ras av resekostnaderna. Detta gäller så- väl nämndledamöternas resor som de hjälpsökandes. De flesta abortsökande torde emellertid komma att härröra från de orter, där rådgivningsbyrå in- rättas, eller dessa orters nära grann- skap, varför antalet resor, som medför högre kostnader, icke lär bli särdeles stort.

Angående kostnaderna för föreslagen omorganisation inom medicinalstyrel- sen hänvisas till s. 160.

Reservation

Av Eva Lagerwall

Utredningen föreslår på s. 130 ff. en för hela landet likartad organisation av abortbyråer och lokala nämnder, vilken av nedan redovisade skäl kan te sig diskutabel.

I betänkandet prisas på s. 150 den fri- het som befolkningsutredningen gav huvudmännen när det gällde att inrätta abortbyråer. Denna frihet skall enligt förslag ett par sidor längre fram nu snöpas. Att abortrådgivning kan till alla parters tillfredsställelse drivas under ledning av lekmän med läkare, anställ- da som konsulter, har den danska möd- rahjälpen visat. Det har där fallit sig naturligt att låta en väl inarbetad insti- tution överta en viss och stor del av abortklientelet. Utgångsläget är ett an- nat i Sverige, där vi har en sedan länge enbart av läkare ledd abortråd- givning. Nästan undantagslöst är före— ståndarskapet för chefen-läkaren en bi— syssla. Att de största byråerna behöver en heltidsanställd föreståndare, vilken med nuvarande brist på specialister inom de aktuella facken inte i regel kan rekryteras bland läkare, talar starkt för majoritetens förslag. På nystartade och mindre byråer kan dock arbetet inte väntas ställa sådana krav, att inte en särskilt intresserad läkare kan gå i land med dem vid sidan om andra uppgifter.

Av största vikt för en god abortpro- fylax är att byråarbetet läggs upp effek- tivt från början, så att varje befatt- ningshavare sköter de uppgifter han eller hon bäst passar för och under

lugna, avspända förhållanden. Inte minst kuratorsarbetet kräver ostörd ar- betsro och ett maximum av disponibili- tet för varje sökande. För att anvisa en gravid utvägar att föda barnet måste ku- ratorn inte bara ha god psykologisk in— levelse utan också ro och tid att göra utredningen så allsidig att hon uppdagar varje faktor som kan utnyttjas positivt. Kuratorn vinner genom förtrogenhet med kvinnans alla personliga och mil- jöomständigheter bättre förutsättningar att finna abortprofylaktiska utvägar än de läkare som handlägger fallet. Utred— ningen önskar tilldela kuratorn före— ståndarskap för att särskilt betona vik- ten av hennes insatser, bl.a. genom att ge henne en god löneplacering. Mycket ofta torde också särskilda kvalifikatio— ner för god kontakt med klientelet komma att förenas med administrativ duglighet och regeln att kurator eller jämställd kvinna skall vara byråföre- ståndare kan i dessa fall följas.

Det förefaller emellertid troligt att många kuratorer av den typ, som är ovärderlig för abortprofylaxen, inte har intresse eller fallenhet för organisation och chefskap och helt enkelt inte kom- mer att söka tjänster som kräver båda slagen av begåvning. Inte minst där en byrå redan länge varit verksam, kan en kurator veta att hon inte är skickad att fylla en föreståndares uppgifter lika väl som hennes chef gjort, och kan med skäl betvivla förutsättningarna för sam- arbete med denna läkare, om han skall

bli konsult. När en ny byrå skall inrät- tas, kan en kurator med särskilda förut- sättningar för abortförebyggande arbete underlåta att söka föreståndartjänst emedan hon vet, att en läkare lättare än hon kan skaffa sig gehör hos myndig- heter och utan att dagligen leda arbetet kan skapa ett gott grupparbete, som i denna verksamhet spelar en mycket stor roll för klientelet. En stelbent or- ganisation, som förmenar varje tjänste- man i en byrås arbetsgrupp att fylla de uppgifter han är mest skickad för, sy- nes medföra onödiga risker. Att en med annat arbete överhopad läkare inte all- tid lyckats tillgodose en byrås behov så att faran för slentrianmässig handlägg- ning kan anses helt utesluten, är inte ett vägande skäl att föreslå en lika ens- artad organisation av annan typ. Rim- ligt synes att ge huvudmannen valet mellan olika, av lokala och personella skäl betingade arbetsformer för byrå- erna.

Delvis samma argument gäller försla- get att alltid anförtro ordförandeskap i nämnd åt lekmannaledamoten. På de flesta orter kommer det endast att fin- nas en gynekolog resp. psykiater med de uppställda kvalifikationerna för säte i nämnden. Lekmannaledamoten torde tämligen undantagslöst bli en kvinna. De personer som kan komma i fråga blir väl kända liksom deras förutsätt- ningar för samarbete. Man kan knap- past förutsätta att nämnden alltid kom- mer att fungera mest effektivt om lek- mannen, som måste börja med en be- gränsad erfarenhet i abortfrågan, regel- mässigt skall vara ordförande. Efter- som nämnden kommer att vara bero- ende av en abortbyrå, kan även samar- betet med byrån underlättas när en lä- kare, som tjänstgör på det sjukhus där byrån är inrymd, blir ordförande.

Man kan också anlägga en annan syn— punkt på utredningsmajoritetens för- slag. Inom de läger, där man kritiserar den nuvarande tillämpningen av abort- lagen, kommer man troligen att ana underförstådda och i betänkandet inte utsagda avsikter. Den föreslagna abort- förebyggande verksamheten kan, genom att i organisationen kvinnor tilldelas chefsposter, få sken av att utredningen velat framhäva abortfrågan som en kvinnofråga. Det tycks finnas många som anser, att den nuvarande abort— lagstiftningen tvingats fram av en kvin- noopinion, kanske särskilt företrädd inom en viss politisk grupp, vilken utan att krasst utsäga detta skulle mena att det är varje kvinnas ensak om hon vill föda barn. Samma personer torde anse att aborter beviljas av den, som mer eller mindre medvetet hemfallit åt en abortmentalitet, bakom vilken skulle stå kvinnor. Inte minst av bilaga V torde framgå, hur annorledes proble- men ligger till ur en” läkares synvinkel som med helt andra värdenormer, men ställd inför alla omständigheterna kring ett väntat barn, tvingas tillstyrka abor- ter i samma omfattning som är bruklig. Det är män av en typ som, liksom fler- talet kvinnor, i en legal eller illegal abort ser ett samhällets nederlag, vilka bör aktivt engageras i abortprofylaxen och tvinga fram nödiga reformer. Ge- nom större organisatorisk variation, i varje enskilt fall betingad av hänsyn till verksamhetens effektiva utformning, undviker man att aborter stämplas som en olycka enbart för en gravid kvinna.

Enligt min uppfattning kan det inte nog betonas, att icke önskade gravidi- teter är ett problem som rör familje- och barnafäder lika mycket som den kvinna vilken blivit havande, och männen i samhället lika mycket som kvinnorna.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 4, 7, 9 och 10 åå i lagen den 17 juni 1938

(nr 318) om avbrytande av havandeskap1

1 5. Havandeskap må . . . . nat slag. Avbrytande av . tjugonde vecka. Lokal nämnd, varom förmäles i 43, må dock .. . . tjugofjärde veckan.

4 5 .

För prövning av ansökan om avbry- tande av havandeskap skola finnas Io— kala prövningsnämnder till det antal Konungen bestämmer.

Nämnd skall bestå av tre ledamöter, varav en, tillika ordförande, förordnas av Konungen för en tid av två år. Öv- riga ledamöter, vilka skola vara läkare i tjänsteställning, utses av medicinal- styrelsen för samma tid. I enahanda ordning utses en suppleant för envar av nämndens ledamöter.

Havandeskap må ej avbrytas, med mindre den lokala prövningsnämnd, in- om vars verksamhetsområde kvinnan är mantalsskriven eller mera varaktigt up— pehåller sig, eller — i fall som avses i fjärde stycket och i 9 5 — medicinal— styrelsen lämnat tillstånd därtill.

Avbrytande av havandskap på den i 1 5 4. angivna grund må ske endast ef-

svårt lyte av an—

ter prövning av medicinalstyrelsen, där ej styrelsen åt lokal prövnings- nämnd uppdrager beslutanderätten här- utinnan.

75. Kan, då fråga är om avbrytande av . i den ordning denna lag angiver, eller utförande. . . . nämnda stadgan— den.

95.

Beslut, varigenom lokal prövnings- nämnd avslagit ansökan om avbrytande av havandeskap, må av sökanden un- derställas medicinalstyrelsens prövning.

Enahanda rätt tillkommer nämnd- ledamot, som icke biträtt av nämnden fattat beslut, vare sig detta innefattar bifall till eller avslag & dylik ansökan.

Över medicinalstyrelsens beslut i ärende angående avbrytande av havan- deskap må klagan ej föras.

10 5. Har någon efter prövning, som avses i 4, 7 eller 9 55 avbrutit . . . strafflagen.

Denna lag träder i kraft den. . ..

c

1 Senaste lydelse av 1 och 4 55 se SFS 1946:210 och 10 å se SFS 1942:392.

Förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen den 17 juni 1938

1 5.

Lokal nämnd för prövning av ansök- ningar om avbrytande av havandeskap skall finnas inrättad, en inom varje sjukvårdsområde. I Stockholms stad skola finnas två nämnder, vardera med det verksamhetsområde medicinalsty- relsen bestämmer.

Det ankommer på medicinalstyrelsen att efter landstingets hörande föreskriva på vilken ort nämnden skall ha sitt säte.

25.

Till ledamöter av lokal prövnings- nämnd skall medicinalstyrelsen utse härför lämpade läkare i tjänsteställning, vilka _ där detta är möjligt —— skola företräda, den ena obstetrik och gyne- kologi och den andra psykiatri.

3 5.

Ansökan om tillstånd att avbryta ha- vandeskap må, där fråga är om kvinna som har förmåga att lämna giltigt sam- tycke till åtgärden, göras endast av kvinnan själv.

4 5.

Är fråga om kvinna som på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till avbrytan- de av havandeskapet, må ansökning om tillstånd till sådan åtgärd göras:

1. av kvinnan själv;

2. för underårig kvinna av den, som

har vårdnaden om henne;

3. för omyndigförklarad kvinna av förmyndaren;

om avbrytande av havandeskap

4. för kvinna, som är intagen på all- män anstalt, av anstaltens läkare eller föreståndare.

55.

Ansökan om tillstånd att avbryta ha- vandeskap skall göras skriftligen hos vederbörande lokala prövningsnämnd och vara av sökanden egenhändigt un- derteeknad.

Vid ansökningen skola fogas ålders- betyg för kvinnan, utredning rörande kvinnans personliga och ekonomiska förhållanden (socialutredning), upprät- tad av härför lämplig person, samt av legitimerad läkare på heder och sam- vete avgivet intyg angående verkställd undersökning.

Nämnden må befria från skyldighet att ingiva socialutredning, där sådan uppenbarligen icke erfordras.

Ansökningen och övriga handlingar skola vara avfattade enligt fastställda formulär.

6 5.

Ansökan om tillstånd att avbryta ha- vandeskap skall, så snart ske kan, av nämnden upptagas till behandling.

Finner nämnden därvid, att den sak- nar behörighet att pröva ansökningen, enär kvinnan varken är mantalsskriven inom nämndens område eller mera var- aktigt uppehåller sig där, skola hand- lingarna ofördröjligen med besked här- om återställas till sökanden.

Befinnas de skäl, som må föreligga

för att avbryta havandeskapet, huvud- sakligen vara av sådan art, som avses i 1 5 4. lagen om avbrytande av havande- skap, skola handlingarna ofördröjligen översändas till medicinalstyrelsen samt sökanden underrättas härom.

Föreligger icke från dem, som enligt 5 5 första stycket lagen om avbrytande av havandeskap böra beredas tillfälle till yttrande, skriftligt uttalande i äm- net, skall nämnden, när skäl därtill äro, lämna dem tillfälle att avgiva yttrande över ansökningen.

Erfordras eljest för prövningen ytter- ligare upplysningar och kan det felande ej lämpligen genom nämndens försorg anskaffas, skall nämnden förelägga sö- kanden viss tid att inkomma därmed.

Härefter skall ärendet, så snart ske kan, av nämnden avgöras.

75.

Innan nämnden fattar slutligt beslut över hos nämnden gjord ansökan om tillstånd att avbryta havandeskap, skall kvinnan personligen ha sammanträffat med nämndens ledamöter, därest icke detta, såvitt föreliggande utredning gi- ver vid handen, antingen uppenbarligen skulle sakna betydelse för ärendets be- dömning eller med skäl kan antagas lända kvinnan till skada.

85.

Nämnden är beslutför allenast då den är fulltalig. Som nämndens beslut gäl- ler den mening, som omfattas av nämn- dens flertal.

Nämndens beslut skola avfattas skriftligen och förses med motivering till nämndens ståndpunkttagande. Be- slutet skall för sökanden hållas tillgäng- ligt sist å tredje dagen efter beslutets fattande.

95. Ledamot av nämnd, som icke biträtt av nämnden fattat beslut att bifalla

gjord ansökan om avbrytande av ha- vandeskap och som vill underställa be- slutet medicinalstyrelsens prövning, skall senast dagen efter den då beslu- tet hållits tillgängligt skriftligen göra anmälan därom till nämndens ordföran- de. Har sådan anmälan skett, må beslut om tillstånd att avbryta havandskap ej verkställas, förrän medicinalstyrelsen meddelat besked i ärendet.

Har nämnd avslagit ansökan om av- brytande av havandeskap, skall den, som vill underställa beslutet medicinal- styrelsens prövning, skriftligen göra an- mälan därom till nämndens ordförande.

Det åligger nämndens ordförande att, sedan anmälan enligt första eller andra stycket inkommit, ofördröjligen över— sända samtliga handlingar i ärendet till medicinalstyrelsen.

10 5.

Finner medicinalstyrelsen vid pröv— ning av ansökan om tillstånd att avbryta havandeskap ytterligare utredning er- forderlig, må sådan infordras genom ve- derbörande lokala prövningsnämnd el- ler på annat lämpligt sätt. Där sådant för ärendets bedömande finnes uppen- barligen nödvändigt, må kvinnan kallas till personlig inställelse.

11 5.

Det ankommer på medicinalstyrelsen att öva tillsyn över de lokala prövnings- nämndernas verksamhet.

Nämnderna skola till medicinalstyrel- sen insända redogörelse för verksam- heten.

I denna kungörelse omförmälda for— mulär fastställas av medicinalstyrelsen, som jämväl har att meddela erforder- liga anvisningar.

12 5. Läkare, som avbrutit havandeskap, skall på tid som medicinalstyrelsen be- stämmer till styrelsen insända redogö-

relse därom. I fall, som avses i 7 5 lag om avbrytande av havandeskap, skola därjämte samtliga handlingar i ärendet insändas.

Åsidosättes vad sålunda föreskrives, vare straffet dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

. Genom densamma upphäves kun-

görelsen den 9 september 1938 (nr 571) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av ha- vandeskap.

Specialmotiver'ing till ändringarna i abortlagen

Det av utredningen framlagda försla- get till ändringar i lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av ha- vandeskap föranledes uteslutande av förslaget till omgestaltning av pröv- ningsförfarandet vid legal abort. Be- träffande motiveringen för dessa änd- ringar hänvisas i första hand till vad härom anförts i kap. 7. Att jämväl an- nan ändring i abortlagen enligt utred- ningens mening är önskvärd, framgår av vad utredningen anfört i kap. 5. Utredningen saknar emellertid behörig— het att i detta hänseende framlägga för- slag.

Till 5 1.

Den prövning, som nu ankommer på medicinalstyrelsen för tillstånd till ope- ration efter havandeskapets tjugonde vecka, bör ankomma på de lokala nämn- derna, vilka otvivelaktigt kommer att besitta erforderlig sakkunskap.

Till 5 4.

Utöver vad den allmänna motivering- en härom innehåller vill utredningen framhålla följande. Utredningen har ut- gått från att såväl läkare som lekmän skall vara representerade i nämnden. De två av medicinalstyrelsen utsedda ledamöterna skall vara läkare. Den av Konungen utsedda ledamoten (ordfö- randen) bör alltså vara lekman. Att fastslå detta i författningstexten eller att föreskriva viss kompetens, synes icke erforderligt liksom ej heller att så-

väl män som kvinnor bör finnas i varje nämnd.

Tolkningen av uttrycket ”mera var- aktigt uppehåller sig”, vilket för övrigt återfinnes i rättegångsbalkens forumbe- stämmelser, bör icke komma att erbju- da några större svårigheter. Vad utred- ningen främst velat förhindra är, att abortsökande kvinna, i syfte att få sitt ärende prövat av viss lokal prövnings- nämnd, tillfälligt bosätter sig på ort in- om nämndens verksamhetsområde.

Till 5 7. Ändringen är av redaktionell natur.

Till 5 9.

Utöver den allmänna motiveringen i kap. 7 vill utredningen framhålla föl- jande. Klagorätt bör finnas allenast över beslut, som innefattar prövning i sak av ansökan om avbrytande av havande- skap. Sålunda kan det inte komma ifrå- ga att medge någon rätt att klaga över beslut, varigenom nämnden beslutat be- fria från socialutredning, dispensera från kravet på personlig inställelse av kvinnan, överlämna inkommen ansökan till medicinalstyrelsen, enär den bedö- mes grunda sig på arvsbiologisk indika- tion, eller annat dylikt beslut, som icke innefattar slutlig prövning av ansök- ningen.

Tidsfrister och andra nödiga före- skrifter rörande fullföljdsförfarandet bör enligt utredningens mening inflyta i en tillämpningskungörelse.

Ändringen är av redaktionell natur.

Utredningen förutsätter, att straff- rättskommitténs förslag till ändringar i 12 och 13 %% abortlagen genomförs. Om så sker, torde utredningens änd- ringsförslag i samma lag icke behöva föranleda några jämkningar i dessa lag- rum. I motsatt fall måste en översyn äga rum.

Enligt utredningens mening torde de lokala prövningsnämnderna vara att ”myndighet” hänföra till begreppet (13 5).

Beträffande ledamöterna i de lokala prövningsnämnderna torde dessa bli underkastade ämbetsansvar. Fel och försummelse från deras sida blir därför straffbara enligt den blivande brotts- balken.

Specialmotivering till tillämpningskungörelsen

Till 5 1 .

Det definitiva antalet nämnder är svårt att på förhand fastslå. Redan nu torde man emellertid kunna säga, att för Stockholm erfordras minst två nämn— der. I övrigt låter sig icke i förväg be- döma, om uppdelning av något sjuk- vårdsområde i två nämndområden blir nödvändig. Icke allenast ärendenas an- tal bör därvid beaktas; stora avstånd och därav föranledda långa resor kan även vara skäl för uppdelning. Vid kun— görelsens utfärdande bör — efter då av medicinalstyrelsen verkställd särskild undersökning _ omprövas behovet av nämnder. Som utredningen förut påpe— pekat, kan det under vissa förhållanden bli så, att en rådgivningsbyrå får hand- ha uppgifterna för två angränsande sjukvårdsområden. Detta bör emellertid ej medföra, att endast en lokal nämnd inrättas.

Utredningen är angelägen understry- ka, att enligt utredningens uppfattning det decentraliserade prövningsförfaran- det snarast bör genomföras i hela lan- det och icke allenast på försök i visst eller vissa sjukvårdsområden. Endast omöjlighet att anskaffa lämpliga leda— möter för prövningsnämnderna eller kuratorer för rådgivningsbyråerna bör få hindra genomförandet.

Det är viktigt, att den lokala nämn— den förlägges till den ur alla synpunk- ter lämpligaste orten inom området. I första hand bör den ligga så, att för de läkare, som skall ingå i densamma, vål-

las så ringa avbräck som möjligt i den ordinarie verksamheten. Att den bör lig- ga på samma ort som en rådgivnings- byrå är önskvärt för att icke säga nöd— vändigt; denna bör å sin sida för att kunna göra största möjliga nytta vara förlagd dit, där de flesta ärendena inom området är att förvänta. En samman- jämkning av de olika synpunkterna, därvid även bör beaktas nedbringandet av resekostnaderna för klientelet, torde inte möta större svårigheter. Att undan- tagsbestämmelser under en övergångs— tid kan bli erforderliga framgår av vad ovan sagts om att en byrå kan vara ge- mensam för två sjukvårdsområden.

Det bör måhända direkt utsägas, att nämnden givetvis *är oförhindrad att sammanträda var som helst inom sitt prövningsområde.

Till52.

En av utredningen verkställd inven- tering ger vid handen, att läkare i tjän- steställning med psykiatrisk utbildning torde finnas inom de flesta sjukvårds- områden, även om dessa läkares myc- ket stora arbetsbörda kommer att i vis— sa fall försvåra att få den mest lämpade till ledamot av nämnden. Därest inom visst område icke skulle finnas gyne— kolog i tjänsteställning, kan i stället förordnas lasarettsläkare med speciali- tet kirurgi. Det är enligt utredningens mening önskvärt, att läkare, som tjänst— gör på rådgivningsbyrån i den lokala prövningsnämndens stationsort, om

möjligt ingår som ledamöter i nämnden. Fördelarna är uppenbara, då i sådant fall i regel samma läkare, som får den första kontakten med kvinnan, även får deltaga i avgörandet. I åtskilliga fall torde samme läkare även bli operatör i händelse av bifall.

Till 5 3. Överensstämmer i sak med lå i nu- varande tillämpningskungörelse.

Till 5 4. Avvikelsen från nuvarande 2 5 till— lämpningskungörelsen är endast av re- daktionell natur.

Till 5 5.

Utredningen fäster den största vikt vid den s.k. socialutredningen, som är avsedd att avlösa de ännu tämligen tal— rika ”släktintygen”. Dylik socialutred- ning skall föreligga i alla fall, som skall prövas av nämnden, såvida icke nämn— den undantagsvis, t. ex. i rent medicin- ska fall, ger avkall på detta krav. I bästa fall är dessa utredningar verkställda ge- nom rådgivningsbyrån i den ort, där den lokala nämnden har sin verksam- het. Men de kan även verkställas i sö- kandens hemort, om denna är en annan och från byråns ort tämligen avlägsen plats. Även om där icke finnes special- utbildad personal, torde i regel finnas någon inom social- eller sjukvård verk- sam befattningshavare eller förtroende- man, som kan verkställa utredningen. Denna granskas för övrigt av byrån på nämndens verksamhetsort och kan så- lunda göras till föremål för komplette— ringar, i sista hand genom personlig undersökning i sökandens hemort ge- nom någon kurator på rådgivningsby- rån. Utredningar av make, anförvanter och dylika skall icke vidare godtagas, men att i författningstext fixera kretsen av behöriga socialutredare är knappast

lämpligt. Måhända kan anvisningar här— om utfärdas av vederbörande överin- spektör i medicinalstyrelsen.

Till 5 6.

Att avvisa en ansökan av formella skäl torde behöva förekomma endast i undantagsfall, enär forumfrågan bör kunna bedömas redan under socialut- redningens verkställande. Man kunde måhända överväga att föreskriva skyl- dighet för nämnd, som på grund av fo- rumregeln avvisar ansökan, att översän- da handlingarna till rätt nämnd. Detta förutsätter emellertid, att den avvisande nämnden träffar ett avgörande, som binder den mottagande nämnden. För övrigt bör sökanden själv få avgöra, om hon vill vidhålla sin ansökan, även om den skall prövas av annan nämnd.

Till 5 7.

Beträffande vikten av den personliga kontakten mellan sökanden och nämn- dens ledamöter hänvisas till den all- männa motiveringen. Läkarintyget och socialutredningen kan emellertid under- stundom klart utvisa, att personlig kon— takt icke blott kan undvaras utan rent av bör undvikas. Utredningen förutsätter emellertid, att nämnderna kommer att ådagalägga stor återhållsamhet vid dis- pensering från huvudregeln, som är personlig kontakt. Man torde kunna ut— gå från, att i fall, där personlig kontakt med hela nämnden icke påkallas, någon av nämndens läkare eller föredragande kurator träffat kvinnan.

Till 55 8 och 9.

Enligt den av utredningen föreslagna nya lydelsen av abortlagens9 5 har sö- kanden klagorätt över av nämnd med— delat avslagsbeslut, varjämte överröstad nämndledamot har samma rätt beträf— fande varje slutligt beslut av nämnden. Vid klagan över ett avslagsbeslut behö— ver viss tid för talans fullföljande icke

föreskrivas, eftersom något verkställ- bart beslut icke föreligger. Annorlunda förhåller det sig, då nämnd med två röster mot en bifallit gjord ansökan. Mycket kort tid för fullföljd måste här föreskrivas, eftersom uppskov med ope- ration kan lända kvinnan till skada. Man torde kunna utgå från att full- följdsrätten kommer att av nämndleda— mot begagnas allenast i fall av princi- piell natur och aldrig under sådana om- ständigheter, att därigenom den i lagen angivna yttersta tidsfristen för opera- tion kommer att överskridas. Den i 8 % angivna tidsfristen innebär givetvis icke hinder för nämnden att tidigare tillhan- dahålla sitt beslut.

Några föreskrifter om underrättelse- skyldighet för nämnden till sökanden har inte föreslagits, enär det måste ligga i sakens natur, att sökanden skyndsamt får del av nämndens beslut över hennes ansökan. Utan särskild begäran bör hon dock ej delges den i beslutet angivna indikationen. Avslagsbeslut bör givetvis delges sökanden ofördröjligen, sedan beslutet blivit tillgängligt. Likaså bör enhälliga bifallsbeslut genast delges sö- kanden. Däremot torde det vara lämp- ligt, att bifallsbeslut, som fattas med två röster mot en, icke delges sökanden, förrän det är fastslaget att den överrös- tade ledamoten icke begagnar sig av sin klagorätt. Det skulle nämligen utan tvi- vel innebära en alltför stark psykisk på- frestning för kvinnan, om hon först fick del av nämndens bifallsbeslut och nå- gon tid därefter av ett cv. avslag från medicinalstyrelsen. För att möjliggöra för nämnden att så snart som möjligt underrätta sökanden har föreslagits skyldighet för ledamot som vill ha bi- fallsbeslut underställt medicinalstyrel- sen, att inom mycket kort frist skriftli- gen anmäla detta till nämndens ordfö- rande. I samma skrift bör utvecklas de synpunkter klaganden vill åberopa.

Fullföljes talan, måste medicinalstyrel- sens beslut avvaktas.

Lokal prövningsnämnd torde icke be- höva utrustas med särskilt kansli. Ut- redningen utgår från att vederbörande rådgivningsbyrås administrativa resur- ser ställs till nämndens och dess ordfö— randes förfogande.

Till 5 10.

Utredningen utgår från att ärenden av ifrågavarande art fortfarande skall handläggas av den social-psykiatriska nämnden. Det synes uppenbart, icke minst med tanke på att nämnden har sitt säte i Stockholm, att stor varsam— het bör iakttas, då det gäller att kräva personlig inställelse av kvinnan, men fall kan givetvis förekomma, då nämn- den finner personlig kontakt oundgäng- ligen nödvändig för ett riktigt bedö- mande. Till den utredning, som kan be- höva införskaffas, hör t.ex. intyg om det väntade barnets fader.

Som framgår av vad tidigare anförts, kommer medicinalstyrelsen att handläg- ga en del ärenden som första instans och dessutom tjänstgöra som andra in- stans.

Till 5 11.

Som utredningen i annat samman- hang framhållit, fäster utredningen stor vikt vid den övervakande verksamhet, som medicinalstyrelsen förväntas kom- ma att utöva beträffande den decentra— liserade handläggningen av abortären- dena. Alldeles särskilt viktig blir denna styrelsens övervakning under den första tiden, då den nya ordningen skall inar- betas. I övrigt vill utredningen hänvisa till vad som andragits i avsnittet an- gående medicinalstyrelsens organisa— tion.

Anvisningar av skilda slag och detalj- föreskrifter blir sannolikt nödvändiga. Det syns icke lämpligt att i en kungl. kungörelse intaga sådana bestämmelser.

BILAGOR

BILAGA I

Socialstatistiska data rörande kvinnor, som hos medicinal—

styrelsen ansökt om legal abort1

Översikt av antalet verkställda aborter enligt lagen om

avbrytande av havandeskap

Antalet verkställda aborter har sedan tillkomsten av i rubriken angivna lag varit följande, såvitt framgår av till me- dicinalstyrelsen inkomna operations- berättelser. Talen ange de under resp.

år inkomna berättelserna och då dessa i stort sett komma två månader efter operationen, är det klart, att full över- ensstämmelse icke råder med de resp. är faktiskt utförda operationerna.

Därav på grund av År Hela antalet tillstånd av medi- tillstånd av två .. . .. nodfall cinalstyrelsen lakare 1938 1443 i —— — 1939 439 84 323 32 1940 506 135 351 20 1941 496 172 313 11 1942 568 256 303 9 1943 703 287 400 16 1944 1 088 546 527 15 1945 1 623 917 697 9 1946 12 378 — »— —— 1947 3 534 22 442 21 081 *11 1948 4 585 23 540 21 036 29 1949 5 503 4 555 943 5 1950 5 889 4 786 1 096 7 1951 6 328 5 324 997 7 1952 5 322 4 509 811 2

1 Uppgift om aborternas fördelning efter tillståndsgivare saknas. 2 Ungefärlig uppdelning.

Abort i nödfall har, som man härav finner, minskats under årens lopp, me— dan övriga aborter enligt lagen ökats kraftigt. På det hela taget föreligger en fjortondubbling av antalet mellan åren 1938 och 1951, då maximiantalet inträf-

fade. Aborter efter tillstånd av medici— nalstyrelsen utgjorde 1939 19 % och 1952 85 % av totalantalet.

. 1 Undersökning verkställd av medicinalstyrel- sens statistiska avdelning.

Till medicinalstyrelsen inkomna ansökningar om

avbrytande av havandeskap

1. Materialet Vid ansökan om avbrytande av ha— vandeskap användas tryckta blanketter, nämligen en för själva ansökan, en för intyg A med vissa uppgifter om kvin- nan, lämnade av den, åt vilken hon ve- lat anförtro uppgiften (anförvant, vä— ninna, socialkurator) och för intyg C likaledes med uppgifter om kvinnan _ speciellt hennes hälsotillstånd — läm- nade av legitimerad läkare. Dessa hand- lingar, jämte åldersbetyg, äro obligato— riska för alla sökande. Om havande- skapet anses böra avbrytas på grund av arvsanlag från det väntade barnets fa- der, skola dessutom särskilda uppgifter om denne lämnas av ”lämplig person” i intyg B. De flesta uppgifter, som sålunda åt- följa abortansökan, lämpa sig mindre väl för statistisk bearbetning. Detta be- ror på att de flesta av de på blanket- terna tryckta frågorna icke äro tillräck- ligt preciserade härför och framför allt på att de icke äro så uppställda, att svar framtvingas på varje fråga. Följden här- av är, att man icke får jämförbara svar på en del frågor och icke genomgående besked beträffande vissa andra. Dessa anmärkningar gälla särskilt frågorna om sökandens hereditets— och miljöför- hållanden.

Som exempel på otillräckligt precise- rade frågor kunna nämnas uppma— ningen att angiva ”Yrke eller samhälls- ställning”. Svaren härpå bli i stort sett icke jämförbara med gängse yrkesgrup- peringar. Huruvida kvinnan vid tiden för grossessen utövat yrket framgår icke, såvida förhållandet icke händelse- vis belyses av svaret på andra frågor.

Sökandens ekonomiska villkor efterfrå- gas endast, om anledningen till ansökan är den, som anges i abortlagen 1 5 2, och därvid endast genom en allmän uppmaning, som ges i sammanhang med en fråga om arbetsbördan i och utom hemmet m.m. Följden är, att precise- rade uppgifter om inkomst- och förmö- genhetsförhållanden i regel saknas. I fråga om de medicinska uppgifterna i intyg C lämnas läkaren stor frihet att välja ut de upplysningar han vill lämna. Blanketterna inbjuda kort sagt ej veder- börande till att lämna svar på noggrant avgränsade frågor. I praktiken torde de enda uppgifter, som äro säkra, jämför- bara och genomgående förekommande i hela materialet vara de som gälla sökan- dens civilstånd, födelseår och kyrko- bokföringsort. Tämligen väl användbara torde också uppgifterna om vistelseor- ten, datum för sista menstruationen och antalet barn vara (det sista i varje fall för de gifta).

Dessa materialets ur statistisk synvin— kel mindre lämpliga egenskaper förkla— ras helt naturligt av att blanketterna icke tillkommit i syfte att utgöra grund— valen för statistiska utredningar utan för bedömningen inom socialpsykia— triska nämnden. För denna bedömning torde handlingarna vara bättre lämpade i befintligt skick än om de omtalat en- bart sådana fakta, som lämpa sig för statistisk bearbetning. Att lämna upp- lysningar om dylika fakta skulle dess— utom varit ganska mödosamt. Exempel- vis skulle de för en statistisk klassifika- tion så betydelsefulla uppgifterna om yrke och inkomst vålla mycket besvär, om de genomgående framtvingades, men

endast i en del fall vara av värde vid bedömningen av själva abortfrågan.

För här nedan redovisade statistiska bearbetning ha valts ansökningshand— lingar från åren 1939, 1943, 1946 och 1949. Till följd av ansökningarnas stora antal sistnämnda år bearbetades i detta fall endast halva materialet, utvalt efter en slumpmetod.

Från handlingarna ha följande upp— gifter noterats för bearbetning, nämli- gen sökandens ålder, civilstånd, yrke, hemvist (och hemort), barnantal, antal tidigare aborter, datum för sista men— struationen, förekomsten av suicidalhot och barnafaderns civilstånd och yrke. Beträffande 1949 års material noterades dessutom intygsskrivarnas ställning i förhållande till sökanden (även läka- rens eventuella tjänsteställning) och lä- karens indikation (motiv för till- resp. avstyrkande av ansökningen). Från me- dicinalstyrelsens diarier kompletterades denna årgång med uppgift om social— psykiatriska nämndens beslut och från vissa inom styrelsen befintliga samman- ställningar med uppgift om nämndens indikation för tillstånd. Försök ha även gjorts att utnyttja ansökningshandling— arnas uppgifter om sinnessjukdom m. m. hos sökanden och hennes släkt men ha icke givit resultat, värt att redovisas.

I detta sammanhang må slutligen nämnas, att A-intygen i 1949 års ansök- ningar fördelade sig efter intygsskriva- ren sålunda:

Anhörig (eller vän) till sökan-

den ...................... 37,8 % Kurator .................... 51,4 ,, Sjuksköterska el. dyl. ........ 6,7 ,, Kommunal förtroendeman . . . . 2,7 ,, Läkare . .................... 1,4 ,,

Summa 100,0 %

C-intygen i 1949 års ansökningar för— delade sig efter läkarens tjänsteförhål- landen sålunda:

Provinsialläkare (även stads—, köpings- eller municipallä- kare) Läkare vid sinnessjukhus (eller psykiatrisk klinik) ..

Läkare vid kroppssjukhus . . . .

Andra läkare med tjänst eller anställning (amanuenser vid universitetskliniker, järn- vägsläkare m. fl.) .......... Övriga läkare (läkare utan tjänst angiven i medicinal- styrelsens förteckning över svenska läkare) ........... 14,9 ,,

Summa 100,0 %

Ett betydande antal intyg utfärdade av ”Andra läkare med tjänst eller an- ställning” hade skrivits av amanuenser vid psykiatriska kliniker o.dyl.

13,3 %

51,2 ” 10,0 ,,

10,6 ,,

2. Ansökningamas antal Antalet till medicinalstyrelsen inkom- na ansökningar om abort under de år, som valts för denna utredning, var föl- jande:

År 1939 Antal 129

1949 5 736

1943 389

Som redan nämnts, bearbetades alla handlingarna för åren 1939—46 men en- dast hälften för år 1949 (noga räknat 2 715 fall, eller 47,3 %). För sistnämnda år meddelas därför i de flesta tabeller uppskrivna tal, så gjorda, att de obser— verade talen multiplicerats med kvoten mellan 5 736 och 2 715.

Som kontroll på att den bearbetade hälften av 1949 års material är repre- sentativt för hela massan lämnas föl- jande jämförelse mellan medicinalsty— relsens indikationer för de bearbetade, beviljade fallen och verkställda opera- tioner med tillstånd av medicinalstyrel- sen enligt 4 555 år 1949 inkomna berät— telser.

Det erinras om, att exakt överens— stämmelse icke kan fordras mellan de

1946 1 831

Procentaell fördelning är 1949 Bf???" Vek- Indikation beviljade Ställda ansök- opera- . tioner ningar Eugenisk: sinnes- sjukdom ........ 5,7 5,6 Eugenisk: sinnesslö— het ............. 6,6 6,7 Eugenisk: epilepsi, svår kroppslig sjuk- dom ............ 2,4 2,1 Medicinsk och social- medicinsk: rätts- kapabla ......... 73,1 72,4 Medicinsk och social- medicinsk: rättsin- kapabla ......... 11,9 12,8 Humanitär ........ 0,3 0,4 Summa 100,0 100,0

under ett visst år beviljade ansökning— arna och verkställda operationerna en- ligt samma år inkomna berättelser, eme— dan icke varje fall i det ena materialet går igen i det andra (på grund av ”overlapping” och felande berättelser).

Antalet avslagna ansökningar utgjor- de 11,1 % av samtliga 5 736 enligt medi- cinalstyrelsens officiella beräkning av- seende år 1949. I det bearbetade mate- rialet utgjorde de avslagna 12,8 %. Skill- naden mellan dessa tal faller visserligen inom de statistiska slumpgränserna (eller inom tre gånger medelfelet), men är så stor, att anledning föreligger miss- tänka någon speciell orsak. Närmast till hands ligger förklaringen, att vid den här redovisade speciella bearbetningen ett och annat fall, för vilket anteckning

om medicinalstyrelsens indikation av någon anledning icke kunnat återfinnas, räknats som avslaget.

3. Sökandenas civilstånd

De abortsökande kvinnorna fördelade sig efter civilstånd på sätt som framgår av tablån nederst på denna sida.

Man finner här, att antalet gifta abortsökande ökats starkare än övriga grupper under den tid utredningen om- spänner, så att denna kategori från att 1939 ha omfattat 45,7 % av samtliga, är 1949 omfattade 62,1 %. Inräknat de hemskilda utgjorde de gifta vid sist- nämnda tillfälle 65,1 % av hela klien- telet. Då samtidigt de förut gifta också ökats relativt starkt, ha de ogifta _— trots mångdubbel ökning av det abso- luta antalet —— gått relativt tillbaka, eller från 51,9 till 26,4 % av samtliga. Det kan vara av intresse att jämföra civil- ståndsfördelningen i vårt material med befolkningsstatistikens senaste uppgif- ter (se upptill, nästa sida).

De gifta abortsökandena skulle så- lunda år 1949 vara något över —— och de ogifta betydligt underrepresenterade i förhållande till samtliga kvinnor i fer- til ålder, men detta förklaras av avvi— kelser i åldersfördelningen (främst det ringa antalet abortsökande i åldersgrup- pen 15—20 år). I jämförelse med barna- föderskorna föreligger däremot en verk- lig skillnad, bestående i att gruppen ogifta var flerdubbelt större i abort- klientelet. De förut gifta slutligen voro i båda jämförelseleden överrepresente—

_ _ Antal fall Procentuell fördelning | ClVllStånd 1939 | 1943 | 1946 | 1949 1939 1943 1946 1949 Gifta ......................... 59 190 971 3560 45,7 48,9 53,0 62,1 Hemskilda .................... _ 64 173 _ 1,0 3,5 3,0 Frånskilda .................... 1 118 355 0,3 2,8 6,5 6,2 Ankor ........................ 2 46 131 1,6 1,0 2,5 2,3 Ogifta ........................ 67 130 632 1517 51,9 46,3 34,5 26,4 Summa 129 339 1 831 5736 100,0 100,0 100,0 100,0

Befolkningsstatistikens uppgifter Civilstånd De abortsökande Samtliga kvinnor år 1949 i åldern 15—45 Barnaföderskor år vid slutet av 1949 år 1948 Gifta (inkl. hemskilda) ................ 65,1 61,0 i 90,5 Frånskilda .......................... 6,2 [ Änkor .............................. 2,3 2'4 0'6 Ogifta .............................. 26,4 36,6 8,9 | Summa 100,0 [ 100,o ( 100,o

rade bland de abortsökande. (Jfr vidare nedan under punkt 5.)

I detta sammanhang tillfogas tablån nedan med vissa uppgifter om fadern till det väntade barnet.

4. Sökandenas geografiska fördelning Talen i tab. 42 grunda sig på uppgif- terna om sökandens hemvist. Detta har i de allra flesta fall varit detsamma som hemorten, ett omdöme, som gäller även dem, som vistats i Stockholm. Tabellen lämnar, förutom den abso- luta och relativa fördelningen, uppgift om antalet sökande satt i relation till 100 barnaföderskor. Helst skulle man i stället för sistnämnda uttryck haft upp- gift om antalet abortsökande per 100 gravida kvinnor (dvs. antalet barnafö- derskor, kvinnor med spontan abort, abort enligt lagen och illegal abort). Så- dana tal skulle ha visat, hur många kvinnor i viss situation, som begärt lc- gal abort. Det är för att man icke har uppgift om alla dessa kategorier, som

de abortsökande satts i relation till bar- naföderskorna. Att metoden icke är fullt tillfredsställande inses, om man besinnar, att de abortsökande i viss _— kanske betydande _ omfattning rekry- teras bland dem som eljest skulle fött sina barn. Skillnaderna i de framräk— nade relationstalen mellan olika län och tidpunkter överdrives sålunda, beroen- de på att antalet abortsökande påverkar båda täljaren och nämnaren i det bråk, som relationstalet utgör. Särskilt vad angår de ogifta på en ort som Stock- holm, där de abortsökandes antal för- håller sig till deras, som fött barn, som 6: 10, är förhållandet värt att beakta. Det framgår, att Göteborgs stad hade större antal abortansökningar år 1939 än någon annan ort. Ännu 1943 höll staden sin plats i täten, när det gällde ansökningar från gifta kvinnor, men den hade då passerats av Stockholm, vad angår de ogifta (och förut gifta). Relativt till antalet barnaföderskor hade Göteborg likväl de högsta talen för båda

Barnafaderns civilstånd, procentuell fördelning år 1949 Den abortsökande Gift med 0 .f .. .. kvinnans civilstånd sökanden Gift med f ågl &(ä'enh åka-lik Summa (även under annan r Pskll. oc (e er mt e hemskillnad) an mg) angive ) Gift (inkl. hemskild). . 90,8 2,6 i 5,1 1,5 100,0 Förut gift ........... 13,5 16,9 67,4 12,2 100,0 Ogift .............. — 17,0 69,2 13,8 100,0 Samtliga 59,2 7,6 | 27,5 5,7 100,0

1 Fadern till det väntade barnet avliden.

civilstånden t. o. m. är 1946. Ordnade efter frekvensen ansökningar i förhål- lande till 100 barnaföderskor intogo or- terna år 1949 följande rangordning:

Gifta (inkl. hemskilda)

Stockholms stad . ................ 9,4 Uppsala län . .................... 7,4 Förorter till Stockholm (i länet) .. 6,2 Malmö stad ...................... 4,5 Göteborgs stad .................. 4,3 Stockholms län (exkl. förorter) .. 4,3 Jönköpings län .................. 4,1 Gotlands län .................... 3,7 Västernorrlands län .............. 3,6 Västmanlands län ................ 3,0 Göteborgs o. Bohus län (exkl. Göteborg) . .................... 2,9 Gävleborgs län .................. 2,9 Östergötlands län ................ 2,8 Skaraborgs län .................. 2,5 Kopparbergs län ................ 2,5 Hallands län .................... 2,3 Södermanlands län .............. 2,2 Norrbottens län . ................ 2,2 Jämtlands län . .................. 2,0 Värmlands län . .................. 1,9 Malmöhus län (exkl. Malmö) . .. . . 1,8 Kalmar län . .................... 1,7 Kristianstads län ................ 1,7 Älvsborgs län ................... 1,4 Örebro län ...................... 1,2 Blekinge län .................... 0,9 Kronobergs län . ................ 0,8 Västerbottens län ................ 0,5

Ogifta, änkor och frånskilda

Stockholms stad ................ 59,2 Jönköpings län ................ 44,7 Uppsala län .................... 35,3 Förorter till Stockholm (i länet) 30,7 Göteborgs stad .................. 21,3 Malmö stad .................... 21,3 Stockholms län (exkl. förorter) . . 16,1 Södermanlands län ............ 13,4 Hallands län . .................. 12,8 Skaraborgs län ................ 12,5

östergötlands län ............... 11,7 Göteborgs o. Bohus län (exkl.

Göteborg) .................... 11,2 Kristianstads län . .............. 11,2 Västmanlands län .............. 10,6 Värmlands län . ................ 10,6 Gotlands län ................... 10,4 Kopparbergs län ................ 9,4 Malmöhus län (exkl. Malmö) . . . . 9,2 Älvsborgs län .................. 9,0 Gävleborgs län . ................ 7,3 Västernorrlands län ............ 6,7 Kronobergs län ................ 6,3 Norrbottens län ................ 5,3 Blekinge län .................... 4,8 Örebro län . .................... 4,6 Kalmar län .................... 4,3 Jämtlands län .................. 3,3 Västerbottens län . .............. 0,5

Att storstäderna intaga en ställning i täten är tydligt. En gruppering av rikets städer efter storlek i flera grupper skulle sannolikt visa en genomgående tendens med högre tal för de större stä- derna. Anmärkningsvärt är att Uppsala län ligger så högt på listan. Malmöhus län, som — förutom många tätorter —— liksom Uppsala län hyser ett universi- tet, har däremot relativt låga tal. Intill varandra liggande län som Älvsborgs och Skaraborgs ha helt olika frekvens, varvid Skaraborgs med långt mindre tätortsbefolkning och industrialisering har de högsta talen. Örebro och Väst- manlands län med tämligen likartad all- män struktur, ha starkt avvikande fre- kvenstal för abortansökningar. Liknan- de gäller Jönköpings och Kronobergs län.

Som underlag för en analys av mate- rialet i syfte att nå en uppfattning om orsakerna till de lokala variationerna i ansökningsfrekvensen ha ansökningar- na från Göteborgs stad, Uppsala, Jönkö- pings, Gotlands och Norrbottens län underkastats specialbearbetning. I fråga om fördelningen på civilstånd och åld—

Därav i % i åldern Genomsnitts- ålder Civilstånd Antal och år abort- 45 år Hela Därav sökande under 20—24 25—29 30—34 35—39 40_ 44 och mate- Stock- 20 år är år är år ar (då; ri alet holm Gifta (inkl. hem- skilda)

År1939 ....... 59 .. . .. .. .. .. . .. .. 1943 ....... 194 . . 8,2 23,7 29,4 25,8 10,3 2,6 32,7 32,6 1946 ....... 1 035 0,3 10,6 23,7 28,9 24,3 11,2 1,0 32,2 32,0 1949 ....... 13 733 0,5 11,0 27,0 26,7 23,2 10,5 1,1 31,9 31,2

Förut gifta

År 1939 ....... 3 . . . . . . . . . .

1943 ....... 15 — -— -— — —— — — 34,7 1946 ....... 164 0,6 4,9 23,8 32,3 25,0 11,6 1,8 32,9 1949 ....... 1486 — 7,8 23,5 32,1 24,9 11,3 0,4 32,5

Ogifta

År1939 ....... 67— .. .. .. .. .. .. .. .. .. 1943 ....... 180 14,4 33,9 18,9 16,1 12,8 3,9 — 26,5 25,7 1946 ....... 632 18,8 35,5 23,7 10,8 7,4 3,8 _ 25,2 25,7 1949 ....... 11 517 22,8 37,1 24,8 7,4 5,7 2,1 0,1 24,1 24,7

1 Uppskrivet tal.

rar framkommo inga signifikativa skill- nader jämfört med de sökande från hela riket, men Uppsala län visade beträf- fande de ogifta tendens till relativt stort antal sökande under 30 år. —— De indi— kationer, efter vilka ansökningarna från ovan nämnda områden bifallits, avveko heller icke tydligt från genomsnittet. —— Beträffande de intygsskrivande läkarna, fann man, att i flera av de särskilt un- dersökta områdena avtecknade sig nå- gon läkare framför de andra genom många intyg. Mest utpräglat gällde detta för Jönköpings län, där 65 % av alla in— tygen härrörde från en person. — Yrkesfördelningen av de abortsökande har också undersökts men gav heller icke någon förklaring. Visserligen fann man vissa avvikelser mellan riksmedel- talet och de utvalda områdena, såsom relativt många sjukhusanställda i Jön- köpings län, industriarbeterskor sam- mastädes liksom i Göteborgs stad och hemmafruar på Gotland och i Norrbot- ten. En del av denna variation skylles dock på geografiska olikheter i yrkes-

verksamheten, och i övrigt var den icke av den storleksordning, att det finns anledning tala om någon anmärknings- värd tendens.

I detta avsnitt må slutligen nämnas, att antalet abortsökande med utlandet som hemort, eller som betecknats som flyktingar, var:

1949 258

1939 1943 0 3

1946 75

År 1949 utgjorde utlänningarna alltså 258 (uppskrivet tal), vilket gör 4,5 % av hela antalet abortsökande. Omkring hälften av dem bodde i Stockholm och dess förorter.

5. Sökandenas åldersfördelning

Ovanstående tablå ger en översikt av sökandenas åldersfördelning. Uppgifter om kvinnornas ålder i kombination med civilstånd och medicinalstyrelsens indi- kation för aborten resp. uppgift om av- slag på ansökan finnes för år 1949 i tab. 43.

Av tablån förefaller, som om en viss,

Civilstånd Antal abortsökande per 10 000 barnaföderskor i åldern och år under 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45 år och Samtliga 20 år är är år år är däröver åldrar Gifta1 År 1939 .......... _ _ _ _ _ _ _ 7 1943 .......... — 6 14 19 29 36 119 17 1946 .......... 8 41 66 103 140 197 221 85 1949 .......... 42 163 284 402 556 742 1 010 337 Ogifta, änkor, från- skilda1 År 1939 .......... 28 39 101 105 170 _ _ 57 1943 .......... 93 130 197 342 485 250 — 174 1946 .......... 338 472 904 1 081 1 433 1 748 — 634 1949 .......... 898 1 395 2 734 3 288 3 816 4 286 — 1 736

1 Uppgifterna om barnaföderskor, som hämtats

ur publikationen Befolkningsrörelsen (Sveriges

off. stat.), avse formellt icke "gifta" och "ogifta" utan kvinnor med barn inom resp. utom äkten- skap, men denna olikhet mot abortmaterialet har ringa praktisk betydelse.

icke särskilt stark förskjutning mot lägre åldrar hade ägt rum från 1943 till 1946 och 1949. Detta gäller också Stock- holm (med förorter), då denna ort tages för sig, vilket framgår av kolumnen längst till höger i tablån, som införts med anledning av de geografiska för- skjutningarna i materialet under den omhandlade perioden. Visserligen äro skillnaderna i talen för genomsnitts- åldern icke så stora, att de i all— mänhet falla utanför slumpgränserna, om dessa sättas till tre gånger medel- felet på differensen, men i de flesta fall äro de större än två gånger medelfelet. Detta gäller även talen för Stockholm. Det är alltså såtillvida en viss, icke obe— tydlig sannolikhet för att åldersförskjut- ningarna enligt tablån icke bero på slumpen. Andra statistiska tests, som ut- förts, styrka detta. Då härtill lägges, att någon ökning av kvinnornas antal i åld- rarna 15—30 är icke ägt rum under 1940-talet, utan att tvärt om en minsk- ning inträtt, medan däremot åldrarna över 30 år ökats, synes slutsatsen, att det skett en verklig förskjutning mot lägre åldrar berättigad.

(Jfr även tablån i slutet av denna av- delning.) I ovanstående tablå angives antalet

abortsökande i förhållande till 10000 barnaföderskor i olika åldrar. Svagheten i metoden att sätta antalet abortsökande i relation till barnafö- derskorna, som påpekats ovan under punkt 4, gäller naturligtvis även här. Emellertid antyder sammanställningen utan tvivel, att ansökningsfrekvensen stiger med kvinnornas ålder och att den är flera gånger större bland ogifta än bland gifta. Den starka ökningen under perioden framträder också, ehuru i överdriven grad till följd av be- räkningsmetoden. Ökningen mellan 1946 och 1949 har enligt tablån skett för t. ex. de ogifta från 634 till 1 736 per 10 000 barnaföderskor. Den senare frekvensen är 2,7 gånger större än den förstnämn- da. Lägger man samman de abortsö- kande och barnaföderskorna för att därefter beräkna de förra i procent av summan, får man för år 1946 talet 6,0 och för år 1949 14,8 %. Det senare talet är 2,5 gånger större än det förra. Med den reservation, som dessa förhållanden mana till, meddelas på följande sida en tablå, som visar, hur många gånger flera abortansökningarna per 10 000 barnaföderskor voro 1949 än 1946 i olika åldersklasser. Den förskjutning nedåt av den abort-

(Se texten föregående spalt) 20 är år 20—24

45 år och däröver

25—29 år

år år

Abortsökande gifta ......... 4,0

Abortsökande ogifta, änkor,

frånskilda 2,6 3,0

4.3 3,9 4,0 3,8

3,0 3,0 2,7 2,4

sökandes ålder, som ovan berörts, fram- träder här också, men endast för de gifta och är dessutom föga uttalad. Bi- dragande till att tendensen dämpats, är att även barnaföderskornas ålder i nå- gon mån förskjutits nedåt, om också i tämligen olika mån för skilda ålders- grupper och civilstånd. Speciellt gäller, att de allra yngsta ogifta barnaföders- korna ökats mellan 1946 och 1949. Des- sa förhållanden belysas av nedanstående tablå över barnaföderskornas åldersför- delning (i %) (enl. off. stat.).

6. Sökandenas barnantal och tidigare aborter De uppgifter om barnantal, som här lämnas, gälla barn, som levde vid ansök- ningstillfället. Uppgifterna om tidigare aborter kun- na väntas ligga i underkant. Huruvida detsamma gäller barnantalet är ovisst, enär sökanden visserligen å ena sidan kan tänkas vilja undanhålla upplys- ningar om ev. barn utom äktenskap men å andra sidan i många fall säkert önskar stödja sin ansökan genom att framhålla, att familjen är stor. Uppgifter om sökandenas procentu- ella fördelning efter civilstånd och barnantal i kombination med medici- nalstyrelsens abortindikation lämnas för år 1949 i tab. 44. Man finner där, att bland de gifta hade 3,7 % intet barn,

medan 55,3 % hade 3 barn eller mera. Relativt barnfattiga voro dels de, för vilka indikationen varit eugenisk på grund av sinnessjukdom (vilket icke framgår av tabellen, emedan samtliga eugeniska indikationer där sammansla- gits), dels de rättsinkapabla med medi- cinsk eller social-medicinsk indikation. Relativt barnrik var däremot den stora gruppen av rättskapabla, som fått me- dicinsk eller social-medicinsk indika— tion och de sinnesslöa med eugenisk indikation. Tendenserna vid olika indi- kationer voro desamma för gruppen ”förut gifta”, ehuru barnantalet här överlag var lägre. De barnlösa voro så- lunda här 11,3 % och de med 3 eller flera barn 30,0 %. Självklart hade de ogifta det lägsta barnantalet. Här ut- gjorde de, som uppgivit intet barn 76,8 % av samtliga, och av de övriga hade de allra flesta endast ett barn. Även beträffande de ogifta gäller, att de sinnesslöa hade relativt många barn, men också de sinnessjuka i denna grupp visade tendens i samma riktning.

De gifta abortsökandena torde över lag vara barnrikare än genomsnittsbe- folkningen, vilket framgår av tab. 45. Eftersom de abortsökande i relativt stor utsträckning höra hemma i städerna, har för totala antalet samboende äkta makar i denna tabell medtagits separata

. . . Under 20—24 25—29 30—34j35—39 40—44 45—50 CiVilstånd och år 20 år år j är år är | år är Gifta barnaföderskor, 1946 ............ 3,2 22,3 30,5 24,0 14,8 4,8 0,4 Gifta barnaföderskor, 1949 ............ 3,6 22,7 32,1 22,3 14,1 4,8 0,4 Ogifta barnaföderskor, 1946 ............ 28,3 39,1 16,6 8,9 4,9 2,0 0,2 Ogifta barnaföderskor, 1949 ............ 33,4 37,3 15,5 7,1 4,7 1,8 0,2

A tal b rt- gökaåd'f, Därav i % med nedanstående antal tidigare aborter . . k ' lestånd $$$; 1 eller flera Både legal (bearbetade Ingen abort 1 legal abort andra och annan fall) aborter abort Gifta (inkl. hemskilda) 1 767 74,1 4,1 20,0 1,8 Förut gifta .......... 230 71,7 6,1 20,0 2,2 Ogifta ............. 718 93,0 2,9 4,1 —

uppgifter för städer och landsbygd. Man ser, att de abortsökande i alla ålders- grupper, som jämförelsen omfattar, skil- ja sig starkt från totalbefolkningen. En- dast ett fåtal procent av de sökande äro helt utan barn, medan de barnlösa i totalbefolkningen utgöra 15—40 % av samtliga. I totalbefolkningens tal ingå visserligen icke barn, som äro 18 år eller mera, men i de åldersgrupper, som i vår tabell försetts med procenttal, spe- lar denna inskränkning ingen nämn— värd roll. Även om man reducerar an- talet av totalbefolkningens nollbarns- familjer med de ofrivilligt sterila (ca 10 %*) och besinnar, att antalet barn per familj (särskilt i yngre familjer) möjligen kan ha ökats mellan 1945 och 1949, kvarstår sannolikt en betydande skillnad. Tre eller flera barn, återigen, hade 27,3 % av de abortsökande redan i åldersgruppen 20—24 år (19,5 + + 7,8 %) och 42,6 % i gruppen 25—29 år, medan motsvarande tal i totalbefolk- ningen voro endast 1,9% i städerna och 4,0 % på landsbygden för den för- sta åldersgruppen och 5,8 resp. 13,2 % för den andra.

Vad angår de osäkra uppgifterna om tidigare aborter, lämnas en samman- ställning upptill på denna sida.

7. Sökandenas yrke Under punkt 1 ovan ha redan vissa svagheter hos uppgifterna om yrket be— rörts. Här skall endast tillfogas, att upp- gifterna i mycket begränsad omfattning gå att använda för jämförelse med den

officiella statistikens bästa indelningar. De sistnämnda röra sig i första hand med begreppet näringsgren (jordbruk, industri, handel, samfärdsel etc.). En indelning av abortmaterialet efter så- dan grund låter sig icke göra, därför att näringsgrenen i allmänhet icke redo- visas i ansökningshandlingarna. Där an- ges yrket med uttryck som ”kontorist”, ”städerska", ”butiksbiträde”, ”biträde” (enbart), ”sjuksköterska” och annat dy— likt, som i den officiella statistiken be- nämnes individualyrken. Vissa av dessa (i exemplen ovan butiksbiträdet och sjuksköterskan) gå att klassificera efter näringsgren, andra icke. Inom närings— grenarna redovisar den officiella stati- stiken vanligen socialgrupperna företa— gare, förvaltningspersonal och arbetar- personal. Företagarna i abortmaterialet gå ofta icke att särskilja från övriga, men om ett yrke hör till förvaltnings- eller arbetarpersonal kan i allmänhet fastställas något så när tillförlitligt. Den officiella statistiken innehåller emellertid få uppgifter om individual- yrken senare än från 1940 års folkräk— ning. (I Statistiska Centralbyrån finnes visserligen en manuskripttabell med uppgifter om vissa individualyrken en- ligt 1945 års folkräkning, men utan uppdelning på åldrar, vilket gör den oanvändbar för här föreliggande syf- ten.) Under dessa omständigheter erbju- der sig den bästa jämförbarheten mellan abortmaterialet och den hårt kritiserade

1 Se bil. till SOU 1936: 59, Betänkande i sexual- frågan.

Antalet förvärvsarbetande resp. icke förvärvsarbetande i % av hela antalet kvinnor bland abortsökande och i hela befolkningen

Kvinnor i åldern 15—45 år enligt 1945 års folkräkning Civilstånd och förvärvsarbete Abortsokande Dzo d:o stan- år 1949 S . Dzo exkl. .. amthga . dbruks- dardraknat ”" . för ålders- befolkmngen fördelningen Gifta kvinnor Förvärvsarbetande .............. 16,8 13,0 16,3 16,5 Icke förvärvsarbetande ........... 78,2 87,0 83,7 83,5 Uppgift saknas .................. 5,0 — —— — Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 Förut gifta kvinnor Förvärvsarbetande .............. 78,2 69,4 71,3 74,2 Icke förvärvsarbetande ........... 15,2 30,6 28,7 25,8 Uppgift saknas .................. 6,6 — — -— Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 Ogifta kvinnor Förvärvsarbetande .............. 86,9 65,0 79,7 82,3 Icke förvärvsarbetande ........... 12,1 35,0 20,3 17,7 Uppgift saknas .................. 1,0 —— — . —— Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

yrkes- och socialindelningen i valstati- stiken och icke heller denna jämförbar- het är god (se ovan).

Innan en sådan jämförelse anställes, meddelas tablån här ovan utvisande frekvensen förvärvsarbetande inom olika civilstånd.

Uppgifterna från folkräkningen ha hämtats från sammanställningar över yrken efter näringsgrenar. Materialet stammar i detta fall från mantalsuppgif— terna, vilka möjligen __ på grund av sin sammankoppling med skattesystemet _— redovisa de yrkesverksamma i under- kant. I abortmaterialet torde däremot yrkesverksamhet gärna framhävas, då den kan vara ett argument till förmån för ansökningen. Sålunda torde även deltidsarbete stundom ha upptagits som den sökandes yrke (jfr punkt 1 ovan). Av abortmaterialet har här endast år- gången 1949 medtagits, vilket beror på att fall, där uppgift om förvärvsarbete saknats, voro alltför många år 1946. Att avståndet i tiden mellan folkräknings-

året (1945) och år 1949 kan ha bety- delse för jämförbarheten, bör för den skull icke glömmas.

Det är svårt att på föreliggande upp- gifter bilda sig en uppfattning i frågan, om de abortsökande äro mer eller mind- re förvärvsarbetande än kvinnor i ge- men. Så som talen i de två kolumnerna längst till Vänster stå i tablån ovan, förefaller det, som om antalet förvärvs- arbetande bland de abortsökande vore relativt stort. Sorn orsak härtill kan — förutom det som nyss sades om materia- lets beskaffenhet —- anföras, att de abortsökande i relativt stor utsträck- ning höra hemma i tätorterna, där fre- kvensen förvärvsarbetande är relativt stor, och att vissa olikheter föreligga i åldersfördelningen. De sistnämnda två omständigheternas betydelse framgår i någon mån, om man jämför de abort- sökandes tal med folkräkningens, sedan jordbruksbefolkningen eliminerats resp. sedan även en standardräkning med hänsyn till åldersfördelningen inom

0 barn 1 bar n 2 barn 3 barn 4 ogh flera arn _ Gifta” .............. 57,6 35,3 17,4 11,7 6,0 Förut gifta .......... 96,4 87,4 80,6 65,9 50,8 "Ogifta ............. 84,5 93,1 100,0 100,0 100,0

1949 års abortklientel ägt rum. (Tyvärr medger icke materialet, att jordbruks- befolkningen elimineras också från de abortsökande, vilket skulle ha förbättrat jämförbarheten.)

Av tablån på denna sida ser man, att relativa antalet förvärvsarbetande gifta abortsökande sjunker, då antalet av kvinnans barn ökas, men att det under samma omständigheter stiger bland de ogifta. De förut gifta visa samma ten- dens som de gifta, ehuru procenttalen ligga högre och sänkningen vid stigande barnantal är svagare.

Att de ogifta barnlösa hade lägre pro- centandel förvärvsarbetande än de förut gifta, beror delvis på att de ogifta inklu— dera en tämligen stor grupp tonåringar och bland dem icke mindre än 106 stu- derande. Sammanfattar man det som här visats om frekvensen förvärvsarbe- tande och det som tidigare anförts om barnantalet per abortsökande, torde kunna sägas, att i varje fall de gifta abortsökande karakteriseras av ett med hänsyn till barnantalet tämligen livligt deltagande i förvärvsarbetet.

Ser man därefter på de olika i tab. 46 angivna yrkena, finner man, att de kon- torsanställda utgöra den största grup- pen, följd av arbeterskor (i de flesta fall inom industrin — endast en jord- bruksarbeterska förekom) och gruppen husligt arbete. Till kontorspersonalen ha i detta fall räknats även telefonister och till gruppen husligt arbete även anställda i t. ex. restaurangkök och sjukhuskök och alla, som uppgivit städ- ning som verksamhet. Även de sparsamt förekommande innehavarna av firmor

ha räknats med i grupperna kontors— eller butiksanställda. Till arbeterskorna ha förts de, för vilka ”sömmerska” upp- givits som yrke, vilket nog kan vara diskutabelt. Bland lärarinnorna finnas småskollärarinnor, handarbetslärarin- nor m.fl. I gruppen sjuksköterskor ingå även tandsköterskor och ett par tand- tekniker och i gruppen ”Sjukvårdsper- sonal, annan” förutom sjukvårdsbiträ- den, även barnsköterskor. I gruppen ”övriga yrken” ingå spårvägskonduk— triser och tidningsbud. Tyvärr finnes ju ingen motsvarande uppställning av individualyrken inom den officiella yr- kes— och socialgruppsstatistiken senare än 1940 års folkräkning, varför någon jämförelse med denna statistik icke kan verkställas.

I stället har materialet grupperats på sätt som framgår av tab. 47, där såvitt möjligt motsvarande tal från valstatisti- ken för 1948 också upptagits. Det behö— ver, efter vad ovan sagts, knappast stry- kas under, att alla uppgifterna i denna tabell äro ytterst osäkra. Detta gäller även indelningen i socialgrupper. Dess- utom gälla följande principiella olik- heter mellan materialen.

Bland de abortsökande ingå även personer, som salma rösträtt (utlän- ningar och personer under 22 års ål- der), däremot icke åldringar och yr- keslösa, vilka äro med i valstatistiken. Tabellen upptager bl. a. en kolumn ”gifta kvinnor” och en kolumn för de gifta kvinnornas män. Den förra om- fattar endast de yrkesverksamma, me- dan den andra omfattar männen, såväl till dessa kvinnor som till hemmafruar—

Kvinnor (gifta och ogifta)

Förvärvs- arbetande abortsökande

år 1949

Socialgrupp

Män Röstberättigade Gifta .med Röstberättigade år 1948 abortsokande år 1948 år 1949

Antal fall .................. 11 143 87 353 11 599 230 960 Därav i % tillhörande: Socialgrupp I ............ 1,9 2,9 5,4 5,5 Socialgrupp II ............ 45,3 44,3 31,0 37,7 Därav företagare ........ 0,4 9,3 12,3 24,7

butiks-, kontorspersonal, tjänstemän (utom lärare) 38,1 22,2 14,4 8,7 övriga ................. 6,8 12,8 4,3 4,3 Socialgrupp III ........... 52,8 52,8 63,6 56,8 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

1 Observerat antal (ej uppskrivet att avse hela antalet).

na, i den mån dessa män dels varit fäder till de väntade barnen, dels haft yrkesuppgift. De fall ha alltså uteslutits, där annan än den äkta mannen varit barnets fader, och detta beror på att dessa i regel sakna yrkesuppgift för den äkta mannen i ansökningshandlingarna. Ett sammandrag och en procentberäk- ning, som grundar sig på tabellen, åter- ges upptill på denna sida.

Innan man drager några slutsatser i denna del av ämnet, synes det vara fog uppställa en annan tablå, där jordbruks- befolkningen dragits ifrån — detta eme-

dan de abortsökande i så ringa ut- sträckning rekryteras från denna nä- ringsgren. Bland de abortsökandes män utgjorde nämligen jordbrukarna och jordbruksarbetarna endast 10,4% av samtliga mot 28,0 % bland de röstberät- tigade männen. Bland de abortsökande själva fanns endast en jordbruksarbe- tare, vilket redan nämnts.

Båda tablåerna ge samma huvudin— tryck, nämligen att de abortsökande (och deras familjer) fördela sig på so- cialgrupper ungefär som genomsnitts- befolkningen. Socialgrupp I skulle möj-

Sammandrag av socialgrupperingen exklusive jordbrukarna (och lantarbetarna)

Kvinnor (gifta och ogifta) Män Social u FÖWäWS' . gr pp arbetande Röstberättigade Giftaumed Röstberättigade abortsökande år 1948 abortsokande år 1948 år 1949 år 1949 Socialgrupp I .............. 1,9 3,1 6,0 7,7 Socialgrupp II ............. 45,3 43,4 29,2 28,8 därav företagare .......... 0.4 6,5 8,3 10,8 butiks—, kontorspersonal, tjänstemän (utom lärare) . 38,1 23,4 16,0 15,7 övriga ................... 6,8 13,5 4,9 2,3 , Socialgrupp III ............. 52,8 53,5 64,8 63,5 | Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

Antal fall, då suicidalrisk an- förts i C—intyget ........... 8

I % av samtliga fall ........ 6,2

43 452 783 (uppskrivet tal) 11,0 24,7 13,6

ligen kunna tyckas underrepresenterad, men med tanke på osäkerheten i upp- delningen gör man bäst i att icke fästa avseende vid tablåernas utslag i denna riktning. Däremot är det sannolikt rik- tigt, att de kvinnliga företagarna äro starkt underrepresenterade, men grup- pen butiks-, kontors- etc. -personal starkt överrepresenterad i abortmate— rialet. Visserligen kan det tänkas, att skillnaderna enligt tablåerna överdrivas av att de abortsökande i stort sett äro yngre än de röstberättigade, men denna olikhet torde icke förklara hela skill- naden. Räknar man bort kvinnor under 22 år från abortmaterialet, har man åstadkommit en något bättre jämförbar- het med valstatistiken. Av de 926 kvin- nor, som kvarstå, tillhöra 2,4 % social- grupp I, 43,9% socialgrupp II (var- ibland 0,5 % företagare och 35,5 % butiks-, kontors- etc. -personal) och 53,7 % socialgrupp III. Med undantag av att socialgrupp I ökades betydligt, uppstod alltså ingen större förändring.

Icke heller tillvaron av utlänning- arna i abortmaterialet påverkar social- och yrkesgrupperingen i högre grad. Antalet utlänningar, som ingår, fram- går av nedersta raden av tab. 47. Extra- herar man ytterligare de 80 utländskor, som angivas i de två kolumnerna för abortsökande kvinnor, bli procenttalen för socialgrupp I 2,5, II 45,1 och III 52,4. Företagarnas i grupp II procenttal blir 0,6 och butiks-, kontors- etc. -grup- pens 36,9. Att företagarna blivit något underrepresenterade till följd av svårig- heten att särskilja dem i abortmateria— let, bör också beaktas.

8. Abortindikationen Uppgifterna om abortindikationen ha bearbetats endast för år 1949. Tab 48 vi- sar en konfrontation mellan den intygs- skrivande läkarens indikation och medicinalstyrelsens (socialpsykiatriska nämndens). Dessa tal äro icke ”upp- skrivna” och avse alltså icke fullt halva materialet.

Det framgår av tabellens nedersta ra- der, att indikation helt utelämnats eller icke klart angivits av den intygsskri- vande läkaren i 69 fall, eller 2,5 % av samtliga 2 715. Det framgår vidare, att läkaren avstyrkt ansökan i 168 fall (6,2 % av samtliga) och att medicinal- styrelsen likväl beviljat 22 av dessa. Å andra sidan har medicinalstyrelsen av— slagit 347 ansökningar, eller 12,8 %, av vilka 132 (347—146—53—16) till- styrkts av läkaren.

Jämför man därefter läkarnas och medicinalstyrelsens indikationer, skall man finna, att dessa i de flesta fall icke strida mot varandra. Läkaren anför av naturliga skäl flera indikationer än me- dicinalstyrelsen, då han icke kan vara säker på, vilken som kan vara avgö- rande i det särskilda fallet. Blandade indikationer bli därför ganska vanliga på C-intygen. Tolkar man tabellen, så att överensstämmelse anses föreligga, då medicinalstyrelsen beviljat ansökan på indikation, som även förekommer på C-intyget, finner man, att indikationen överensstämt i omkring 90 % och miss- stämt i omkring 10 % av fallen (2 056 resp. 201 fall). Härvid ha icke de fall, som avstyrkts av endera instansen, med— räknats. Till dem som icke överens—

Sökandens ålder

Samtliga

Under 20 år

30 år och däröver

sökande

20—29 år

År 1946 Gifta (inkl. hemskilda) ...... Förut gifta ................. Ogifta 20,2

Gifta (inkl. hemskilda) ...... Förut gifta ................. Ogifta

17,0

21,7 17,9 19,1 25,5 32,8 30,5 35,0 35,3 32,3

9,6 6,8 8,0 20,4 19,8 20,0 29,0 24,9 25.6

stämt ha t. ex. räknats alla på tabellens första rad upptagna fall (utom de av- slagna), dvs. de i vilka läkaren anfört enbart sociala skäl.

Hur läkarnas omdömen procentuellt fördela sig på olika indikationer, fram- går av tab. 49, där fallen dessutom för- delats på olika kategorier av läkare. Skillnaderna mellan läkarnas val av in- dikation förefalla tämligen stora, men det är svårt att avgöra, om de äro ty- piska för kategorierna eller bero på in- dividuella olikheter hos läkarna eller på skiljaktigt klientel. Så som talen stå, ser det ut, som om provinsial-, stads- etc.- läkarna oftare angåve social (eller me- dicinsk-social eller eugenisk-social) in- dikation än övriga, särskilt i förhål- lande till läkarna vid sinnessjukhus. Lä- karna vid kroppssjukhus ha vidare i re- lativt stor utsträckning uttryckt tvek- samhet om det motiverade i ansökan eller hänskjutit hela frågan till medici- nalstyrelsens prövning. Gruppen ”övri- ga tjänsteläkare” synes i relativt stor ut- sträckning ha avstyrkt ansökningarna.

Av nedersta raden i tabellen framgår frekvensen av de fall, då uppgift om suicidalrisk ingått som en del av indi- kationen, och man finner, att sinnes- sjukläkarna oftare än övriga formulerat sådan indikation (6,3 % av fallen mot ett genomsnitt av 4,2 %). Emellertid an-

föres ofta suicidalrisk i intyg C om sö— kandens psykiska tillstånd utan att ta- gas med som indikation. Räknar man med även dessa fall, stiger antalet an- sökningar med suicidalrisk betydligt, eller från nyssnämnda genomsnitt av 4,2 % till 13,6 % av samtliga. Se vidare tablån s. 210.

Inom olika civilstånd och åldersgrup- per ingingo antalet fall, då suicidalrisk nämnts i C-intyget, med frekvenstal (% av samtliga sökande i resp. grupp), som framgå av tablån ovan.

Nedgången mellan 1946 och 1949 gäl- ler uppenbarligen alla de angivna ål- dersgrupperna och civilstånden.

Antalet ansökningar år 1949, i vilka hot om suicidium nämnts i C—intyget var, som redan angivits, 783. Av dessa avslogos 19 av medicinalstyrelsen. Av de beviljade aborterna med suicidal- risk kommo 29 icke till utförande, såvitt framgår av inkomna rapporter, vilket uppenbarligen icke är detsamma som att vederbörande fött sina barn. Alla dessa tal äro uppskrivna.

Antalet fall, då enligt ansöknings- handlingarna försök till självmord be- gåtts (alltså före ansökningens ingi- vande), har särskilt framräknats, och befunnits vara för 1939 3 fall, år 1943 11 fall, är 1946 28 fall och år 1949 69 fall (uppskrivet tal). Mer än hälften av

Sökandens ålder C' 'l m d Samtliga lVlS n " Under 20 år 20—24 år 25—29 år 33333? sakande Gifta (inkl. hemskilda) 20,4 12,1 7,6 10,3 __ Förut gifta .......... —— 16,4 10,7 12,6 __ Ogifta ............. 25,1 21,9 15,7 8,2 19,0 Samtliga 25,1 21,3 13,2 8,0 12,8

dem, som gjort självmordsförsök sist— nämnda år, voro ogifta.

Beträffande den geografiska fördel- ningen av de fall, där hot om suicidium anförts i C-intyget, gäller, att Stockholm med förorter _ i varje fall år 1949 _ var överrepresenterat, i det 51 % av sö- kandena med suicidalhot då hade sitt hemvist där (mot 37 % av samtliga sö- kande).

Det har redan nämnts, att de avslagna ansökningarna år 1949 (733 stycken, uppskrivet tal) voro 12,8 % av samtliga. Detta tal återfinnes även i ovanstående sammanställning, som visar procentu- ella antalet avslagna ansökningar i olika civilstånd och åldersgrupper år 1949.

Sammanställningen visar tydligt, att avslagsprocenten sjunker vid högre ål- der hos sökanden. Däremot bör man icke fästa sig vid de högre procenttalen för de ogifta jämfört med övriga civil- stånd, då skillnaderna icke äro statis— tiskt Säkerställda.

Även vid stigande barnantal sjunker avslagsprocenten, vilket visas av tablån nedtill på denna sida.

I tablån upptill på nästa sida, som grundar sig på tab. 43 och 44, redovisas de bifallna ansökningarna procentuellt

fördelade efter medicinalstyrelsens in— dikationer samt sökandens civilstånd, ålder och barnantal.

Man ser, att medicinska och socialme- dicinska indikationer dominera och att den största gruppen i tabellen är ”Övriga rättskapabla” med sådan indi— kation. Särskilt bland de gifta är denna grupp av stor betydelse (75,6 %). Den ökar dessutom vid stigande ålder och barnantal. Det omvända gäller de rätts— inkapabla, vilka karakteriseras av sådan depression eller psykos, att de av den intygsskrivande läkaren och (eller) me- dicinalstyrelsen icke ansetts kapabla att själva bedöma sin situation. Indikatio- nen 1 5 2) abortlagen sjunker med sti- gande ålder och barnantal och är lägre bland de gifta än bland de ogifta. Möj- ligen kunde detta förklaras av att den förutsedda svaghet, vilken åsyftas i nämnda lagrum, vid högre åldrar och barnantal icke behöver åberopas, då svagheten redan är förbanden vid an— sökningstillfället. Den eugeniska indika— tionen betyder mest bland de ogifta och minst bland de gifta, vilket förefaller förklarligt, då de gifta på det hela taget utgöra ett positivt urval i de flesta av- seenden.

Abortsökande med Samtliga 0 barn 1 barn 2 barn 4 3 barn 4 01211 flera arn Procentuellt antal avslagna ansökningar år 1949 ...... 18,7 17,3 12,6 10,4 4,5 12,8

Medicinsk och socialmedicinsk H _ . ' - - umam- De abortsökandes civilstånd, En???” mdlkåtmn tär S ålder och barnantal m.] a- 1 3 2» Övriga R"tt _ indika- umma "011 rätts- rätts- . ka Sbl tio,, kapabla kapabla m apa a .................... 11,4 4,3 75,6 8,7 — 100,0 Förut gifta ................ 19,0 5,9 64,7 10,4 _ 100,0 Ogifta ................... 22,4 6,8 48,5 21,2 1,1 100,0 Samtliga 14,7 5,1 68,0 11,9 0,3 100,0 Därav i åldern under 20 år ..... 9,3 12,6 53,7 20,3 4,1 100,0 20—29 år .......... 16,5 6,0 62,9 14,6 _ 100,0 30 år och däröver . .. 13,9 3,6 73,5 8,9 0,1 100,0 med 0 barn ............. 16,7 6,4 52,4 23,3 1,2 100,0 1 barn ............. 21,6 5,9 58,4 14,1 — 100,0 2 barn ............. 14,5 5,0 68,9 11,6 — 100,0 3 barn ............. 11,6 4,8 74,4 9,2 — 100,0 4 eller flera barn . . . . 10,5 3,5 84,0 2,0 _ 100,0

Det må utöver tablåns uppgifter med- delas, att i gruppen ”övriga rättska- pabla” dominerar diagnosen ”svaghet”. Av de 68,0 %, som gruppen omfattar en- ligt tablån, kunna icke mindre än 52,5 hänföras till ”svaghet”, medan 8,1 utgö- ras av ”depression” och återstående 7,4 enheter fördela sig på en rad dia— gnoser, såsom neuros, psykos, tuberku- los, hjärtsvaghet och andra rent medi- cinska omständigheter. (Fördelningen på diagnoser grundar sig på publ. ”All- män hälso— och sjukvård”, årg. 1949.)

9. Intervallet mellan konceptionen och abort- operationen. Tab. 50 innehåller uppgifter om in- tervallet mellan konception (egentligen sista menstruationen före konstateran- det av graviditeten) och operation i

kombination med civilstånd och abort- indikationen enligt 1949 års material. I 287 fall (1 020—733), där operation ve- terligen utförts, har intervallet icke kunnat beräknas enär ettdera datum (menstruations- eller operationsdatum —i de allra flesta fall det förra) fattats. De som erhållit tillstånd till abort men ändå icke låtit operera sig på sjukvårds- anstalt av föreskrivet slag, utgjorde 116. Huruvida dessa haft spontan abort, kri- minell abort eller fött sina barn, är icke utrett. De fördelade sig med 80 på de' gifta, 11 på de förut gifta och 25 på de ogifta. (Alla dessa tal äro uppskrivna.) Medtagas de icke opererade i kalkylen, kan man göra följande sammanställning över den procentuella fördelningen av de sökande, som erhållit aborttillstånd, efter intervallets längd.

Intervall Gifta Förut gifta Ogifta Samtliga

Under 2 månader ................ 0,8 —— -— 0,5 2—3 månader .................. 23,9 16,7 17,2 21,6 3—4 månader .................. 41,8 41,1 38,4 40,9 4—5 månader .................. 29,7 35,1 38,2 32,3 5 månader eller mera ........... 1,3 4,3 4,0 2,2 Icke opererade på sjukv.—anstalt . . . . 2,5 2,8 2,2 2,5 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 42. Hos medicinalstyrelsen abortsökande åren 1939, 1943, 1946 och 1949 fördelade efter hemvist

Hemvist

Gifta (inkl. hemskilda)

Ogifta (inkl. förut gifta)

Antal abortsökande kvinnor

Abortsökandenas procentuella fördelning

Ansökningar på 100 gifta barnaföderskor

Antal abortsökande kvinnor

Abortsökandenas procentuella fördelning

Ansökningar på 100 ogifta barnaföderskor

1939| 19431 1946|11949

1939| 1943 1946[ 1949 1939| 1943] 1946| 1949

1939] 1943] 1946|11949

1939 1943|1946 1949 1939|1943 1946 1949

Stockholms stad . . . . . . . Sthlms förorter 2(i länet).

Stockholms län i övrigt Uppsalalän Södermanlands län . . .

Östergötlands län . . . . Jönköpings län . . . . . . Kronobergs län . Kalmarlän Gotlandslän

Blekinge län . . . Kristianstads län Malmö stad . . . Malmöhus län i ovrigt Hallands län . .

Göteborgs stad . . .

Göteborgs o. Bohus l. Älvsborgs län . . . . . . . Skaraborgs län . . . . . . Värmlands län . . . . . .

Örebrolän Västmanlands län . . Kopparbergs län . . . . . Gävleborgs län . . . . . . Västernorrlands län . .

Jämtlands län . . . . . . . Västerbottens . . . . . . . . Norrbottens län . . . . . .

3 289 65 30 58 10 1 050 171 127 186 76

*FU'JOOINM halv-4 lm

27 156 24 186 1 19 10 61 3 36

i—amv-cv-c [*]"I

21 68 130 102 61

monom [wu-(NN

239 93 76 97 76

ID 0130me N [HQ—1 N

11 23 17 23 23 44 102 102 121 156

"III”

44 21 112

HQCDCDO'J Gömd

28,1 4,6 3,4 5,0 2,0

_ .

hsa—ho—

..

mao—coq into-nio

o—co'o gom—iom

_

NQ-qcoo same.-..—

|

cow—mms . .. .. _ (:D—leo

NNO—ö OHth—d

common—co Owe—colu— låg-"v"]

hmm—4.— N

come—iam

cm"—(OCD LO.—MWe

..

wmocoq ahr—m.m

cadeau! vuotta-coq:

acqo _om

»

0,3 joe 2,3 1,5 2,1 . . . . 0,3 0,4 0,5 0,2

mHth cave—cm

».

0,2 2,4 0,5 0,4

.. ..

o—ch—N

3,0 0,5 0,8 0,5

wav-Tolv—

0,3 0,6 0,4 0,5 0,5

"cd:—fån"

..

ha (”&th

243 20 21 49

6

814 93 50 102 41

smile

17 36 2 5 4

64 97 10 12 13

HUD—QH

7 4 48 34 17

10 40 68 59 23

_Nmrgxn N|

OFGDCDLO 00

121 29 27 12 29 114 23 36 40 48

MLOQ' MHN—O'.) H

5 13 11 7 11

19 38 49 55 43

MMCDQQ I'd—ANN.)

6 5 7

17 2 23

01001 NNN

(;;—hmmm ondare cav—wacom

».

h—iccho in_mmoxn

.. .e—

mm;-60101" H

_— momhco th—v-cco tom—__.

iomed—cm"

NINQ'LGCD OCDQODQ'

PHQÄOV K.G—MNW

"Haft—ica own-To... aacnqoow O—NNN

00. o

"3. o

MNF-4 : , |

a:; 0

1,1 4,5 15,5 " j3,1 7,3

Hela riket

Därav städer med över 100 000 inv. övriga städer landsbygden . .

194 1 035 3 733 104 42

601 245

1 590 1 108

com_— o MHN

100, 100,0 100, 53,6 21,6 58,1 23,6 42,6 29,7

48 189 1035 24,8 18,3 27,7

cuda m

cat—moon: MGQLOQ 610me omen Q' N

10,1 * 0,0

1,5 0,3 . .

_ F W.;

0,1

70 195 796 2003 30 18

22

95 50 50

432 233 131

1 089 573 341

0 6 0 0

100,

q 0 :: Fd

100,0

42,9 25,7 31,4 48,7 25,6 25,7

0,6

%1,1

0,3

3,2 0,8

1 Uppskrivna tal. ? Lidingö, Djursholm, Stocksund, Danderyd, Solna, Sundbyberg, Sollentuna, Nacka, Saltsjöbaden, Huddinge och — före 1949 —— Spånga.

755e1l43. Abortsökande hos medicinalstyrelsen år 1949 fördelade efterc'ivilstdnd, ålder och medicinalstyrelsens mar

Medicinsk o. social-

Eugemk mammon medicinsk indikation

svår kropps- sjukdom eller epilepsi hos

Civilstånd och ålder sinnessjukdom sinnesslöhet hos hos

I 5 2, övriga rätts- rätts- rätts- in- kapab- kapab- kapab la1 la la

båda kv ni båda

2 520 290 13 — 223 38 632 95 693 72 623 55 305 23 31 7

53

2 17

IN y..

Gifta (inkl. hemskilda) ......

Därav i åldern under 20 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—

&IWDISII [”WM'I SINPWII

275 44 22 _ 70 11 75 21 67 8 41 4

Förut gifta (frånskilda, änkor)

Däravi åldern under 20 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—

wIIINIII G”IIIN!!!

Ogifta ...................

Därav i åldern under 20 år . . 20—24 ,, .. 25—29 ,, .. 30—34 35—39 40—44 45—

N

Samtliga ...............

Därav i åldern under 20 år . . 20——24 ,, . . 25—29 ,, . . 30—34 35—39 40—44 45—

[61%th [

***Nlllllw *””!IINI"

ln BQWQN ml !

* "Förutsedd svaghet".

och medicinalstyrelsens indikation. (Uppskrivna tal)

. . . . Öv- Eugsmsk lndlkation Medicinsk och social- riga eroende på d' . k' d'k 1. H _ t egenskap hos me icms m 1 a ion u. _u an Civilstånd och mtgm- A Eli-lån Su . .. ar v- a i rn- barnantal Ing 2' Övriga Ratts— indika- slag (åter- ma kvin- man- båda Sum- ratts- ratts— lm tion kal- kapab- kapab- kapab- nan nen ma l , lade a la la etc.) Gifta (inkl.]iemsliilda) 277 65 38 380 144 2 520 290 — 384 15 3 733 Därav i % med 0 barn .......... 7,6 —— — 5,5 1,4 2,5 6,5 -— 8,9 — 3,7 1 barn .......... 16,2 35,4 26,3 20,5 18,0 12,3 22,1 — 27,3 26,7 15,7 2 barn .......... 23,8 32,3 29,0 25,8 26,4 23,3 35,9 -— 29,7 13,3 25,3 3 barn .......... 24,6 12,3 28,9 22,9 29,2 24,8 27,6 — 23,7 13,3 24,8 4 och flera barn .. 27,8 20,0 15,8 25,3 25,0 37,1 7,9 — 10,4 46,7 30,5 Förut gifta ........ 62 13 6 81 25 275 44 —— 61 — 486 Därav i % med 0 barn .......... 3,2 15,4 — 4,9 8,0 10,9 25,0 — 13,1 — 11,3 1 barn .......... 32,3 53,8 33,3 35,8 24,0 29,8 47,7 —- 21,3 — 31,1 2 barn .......... 17,7 30,8 — 18,5 44,0 31,6 18,2 — 21,3 —- 27,6 3 barn .......... 16,1 — 66,7 17,3 8,0 18,6 ,1 — 23,0 — 17,5 4 och flera barn .. 30,7 — —— 23,5 16,0 9,1 -— —— 21,3 — 12,5 Ogifta ............ 215 42 1 7 274 84 594 260 13 288 4 1 517 Därav i % med 0 barn .......... 54,9 71,4 64,7 58,0 79,8 81,5 86,9 100,0 73,6 100,0 76,8 1 barn .......... 28,4 19,1 23,5 26,7 20,2 16,0 12,3 — 19,8 -— 18,0 2 barn .......... 11,1 ,5 11,8 10,9 — 0,7 0,8 — 5,2 — 3,4 3 barn .......... 2, —— — 2,2 — 1,2 — — 0,7 —— 1,0 4 och flera barn .. 2,8 — — 2,2 — 0,6 — — 0,7 — 0,8 Samtliga .......... 554 120 61 735 253 3 389 594 13 733 19 5 736 Därav i % med 0 barn .......... 25,5 26,7 18,0 25,0 28,0 17,0 43,1 100,0 34,6 21,1 23,7 1 barn .......... 22,7 31,6 26,2 24,5 19,4 14,3 19,7 _ 23,9 21,1 17,6 2 barn .......... 18,2 24,2 21,3 19,4 19,4 20,0 19,2 — 19,4 10,5 19,7 3 barn .......... 15,2 6,7 24.6 14,6 17,4 20,2 14,1 —- 14,6 10,5 17,9 4 och flera barn . . 18,4 10,8 9,9 16,5 15,8 28,5 3,9 — 7,5 36,8 21,1

1 "Förutsedd svaghet".

Tabell 45. Gifta abortsökande (inkl. hemskilda) hos medicinalstyrelsen år 1949 fördelade efter ålder och antalet (levande) barn jämte motsvarande tal för hela befolkningen 1945

Kvinnans ålder

Anm har" ” m" Under 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45 år Sum-

20 är år är år är år -— ma

Abortsökande gifta kvinnor år 1949

(uppskrivna tal) ............. 17 410 1 010 995 866 393 42 3 733 Därav med 0 barn ............. —— 19 46 40 13 17 4 139 1 barn ............. 6 135 199 118 82 40 4 584 2 barn ............. 11 144 334 226 165 57 9 946 3 barn ............. — 80 256 307 209 74 2 928 4 eller flera barn . . . . — 32 175 304 397 205 23 1 136

Dzo, procentuell fördelning ....... 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 0 barn ...................... . . 4,7 4,6 4,0 1,5 4,3 . . 3,7

1 barn ...................... .. 32,9 19,7 11,9 9,5 10,2 .. 15,7 2 barn ...................... . . 35,1 33,1 22,7 19,1 14,5 .. 25,3 3 barn ...................... . . 19,5 25,3 30,9 24,1 18,8 . . 24,8 4 eller flera barn ............. . . 7,8 17,3 30,5 45,8 52,2 . . 30,5

Samboende äkta makar i hela riket

år 19451 Städerna, hela antalet .......... 212 3 252 6 921 7 976 7 551 Därav i % med 0 barn2 ....... 35,6 39,2 31,0 21,9 23,0 1—2 barnz ..... 64,0 58,9 63,2 65,8 60,5 3 eller flera barn2 0,4 1,9 5,8 12,3 16,5 Landsbygden, hela antalet ...... 318 3 630 7 221 8 637 9 055 Därav i % med 0 barn2 ....... 25,1 28,0 19,7 15,1 14,7

1—2 barn2 ..... 74,3 68,0 67,1 61,8 56,1 * 3ellerflerabarn2 0,6 4,0 13,2 23,1 29,2

1 Uppgifterna äro hämtade från den s. k. tolftedelssamplingen i 1945 års folkräkning. Verkliga antalet är ca 12 gånger här angivna. 2 Under 18 år.

Tabell 46. Abortsökande hos medicinalstyrelsen år 1949 fördelade efter civilstånd, barnantal och individualyrke (sysselsättning). (Uppskrivna tal)

Summa abort- sökande abso- luta % tal Gifta, med nedanstående Förut gifta, med nedanstående Ogifta, med nedanstående antal barn antal barn antal barn

Individualyrke 4 e. Sum- 4 e. Sum- 4 e. Sum-

ilera ma flera ma flera ma Färvärvsarbetande ....... . . 68 31 12 2 325 Kontorsanställda (även inne- havare)................ 625 Butiksanställda (även inne— havare)................ 297 Lärarinnor........ 39 Konstnärlig och litterär verk- samhet Sjuksköterskor o. d. Sjukvårdspersonal, annan . . Hårt'risörskor o. d. . . . . . . . . 58 Husligt arbete (även i stor- hushåll) Serveringspersonal . . . . . . . . Arbeterskor (industri m. rn.) Övrigayrken

=” I

22 65

NNNI

NCDNN

Icke förvärvsarbetande . . . .

Studerande ..... Hemmafruar eller -döttrar . . Uppgiftsalmas

ln ID

Summa

Tabell 47. Abortsökande hos medicinalstyrelsen år 1949 fördelade på socialgrupp och individual- yrke jämte motsvarande tal för hela befolkningen enligt 1948 års ualstatistilc. (Observerade tal)

Abortsökande 1949

Röstberättigade befolkningen 19481

Förvärvs- arbetande gifta kvinnor

De gifta abortsö-

kandenas

man

Förvärvs- arbetande ogifta och förut gifta

Kvinnor2 M än

Socialgrupp I ....................... Godsägare, industriidkare, direktörer m. fl. .......................... Högre förvaltningspersonal i enskild tjänst .......................... Högre förvaltningspersonal i allmän tjänst .......................... Fria yrken tillhörande grupp I ...... Övriga tillhörande grupp I .........

Socialgrupp II ......................

Lantbrukare Hantverkare (företagare) ........... Handlande (mindre) (företagare) Övriga näringsidkare .............. Sjökaptener, skeppare, styrmän ..... Handelsbiträden o. d. Verkmästare och förmän i industrin . Kontorspersonal .................. Tjänstemän tillhörande grupp II . . . . Folkskollärare m. fl. ............... Fria yrken tillhörande grupp II ..... Övriga tillhörande grupp II .........

Socialgrupp III .....................

Rättare m. fl. ..................... Torpare, lägenhetsägare rn. fl. Jordbruks- och skogsarbetare ....... Sjömän och fiskare ................ Arbetare, andra än ovan nämnda . . . Tjänstemän tillhörande grupp III

Lägre huslig tjänst ................ Övriga tillhörande grupp III ........

Summa

Därav utlänningar

86 13

12 766

— 12 _ 153 3 020 — 19 — 257 3 068 _ 39 2 845 4 334

7 8 1 609 1 424 2 8 10 688 920

132 496 386 38 682 86 964 — 78 — 2 676 39 019 — 39 — 2 730 9 488 — 63 1 1 915 6 483

2 17 2 773 1 987 — 9 — 6 860 29 40 106 6 410 3 782 — 26 — 114 5 885 83 94 1 212 8 639 12 298

5 96 1 4 334 4 053 1 4 5 2 982 1 324 4 17 12 789 1 204 8 13 48 7 314 581

159 1 017 444 46 119 131 230 — 13 — 37 1 838 _ 5 — 1 101 3 286

1 70 1 600 20 572 — 9 _ 43 2 906 121 875 279 18 070 92 457 — 45 22 2 061 9 055 37 _— 142 13 151 45 — — — 11 056 1 071 300 1 599 643 87 353 230 960

19 41 61 _ —

1 Avser 1/10 av befolkningen. * Inkluderar alla förvärvsarbetande kvinnor jämte övriga, som icke räknats som familjemedlemmar.

Tabell 48. Jämförande översikt av den intygsskrivande läkarens och medicinalstyrelsens bedöm— ning av de abortsökande år 1949. (Observerade tal)

Medicinalstyrelsens indikation Medicinsk och social- Övriga (till höger) medicinsk indiktion Hu— utan Euge- mani- kull"!— nisk I & 21, Övriga Rätts- tär Avslag 2; ton Sum— Intygsskrivande läkarens indi- rätts- rätts- in- indi— (kål:- ma indikation kation kapab— kapab- kapab- kation lade (nedan) la la la etc ) Sociala förhållanden ........... 6 11 94 2 —— 12 — 125 Medicinsk indikation ........... 25 14 742 207 -— 38 4 1 030 Eugenisk indikation ............ 157 2 17 2 —— 14 1 193 Humanitär indikation .......... — — —— — 4 —— — 4 Blandad eugenisk och medicinsk indikation ................... 81 2 43 4 1 7 — 138 Blandad medicinsk och social indi- kation (inkl."förutsedd svaghet") 24 64 606 60 1 57 3 815 Blandad eugenisk och social indika- tion ........................ 30 4 1 1 1 — 2 1 49 Blandad medicinsk, social och eu- genisk indikation ............. 10 3 8 — _ 2 —— 23 Avstyrkande .................. 1 5 15 1 — 146 -— 168 Tveksamhet, hänskjutes tillmedici - nalstyrelsen för prövning ..... 8 8 31 1 — 53 — 101 Indikation oklar eller saknas . . . . 6 7 37 3 _ 16 — 69 Summa 348 120 1 604 281 6 347 9 2 715

1 "Förutsedd svaghet".

Tabell 49. De intygsskrivande läkarnas abortindikationer enligt 1949 års material

Provin- .. .. . Lakare Lakare . . Den intygsskrivande läkarens straff, vid vid Pim? Pn??- S indikation 5 21 S' sinnes- kropps- jens e- pra [', umma etc. . . lakare serande läkare Sjukhus Sjukhus Antal fall (uppskrivna tal) ............ 766 2 935 572 608 855 5 736 Därav i % med: Sociala förhållanden ............... 13,8 1,4 8,1 3,1 5,9 4,6 Medicinsk indikation .............. 23,1 46,2 24,7 40,3 30,1 37,9 Eugenisk indikation ............... 10,7 4,8 9,2 10,4 8,2 7,1 Humanitär indikation ............. —— 0,1 0,4 0,2 0,1 Blandad eugenisk och medicinsk indi- kation ......................... 2,2 6,0 4,4 1,7 7,7 5,1 Blandad medicinsk och social indika- tion (inkl." förutsedd svaghet"). . . . 32,5 28,4 31,0 29,2 33,3 30,0 Blandad eugenisk och social indikation 3,9 1,6 0,8 1 1 1,7 1,8 Blandad medicinsk,social och eugenisk indikation ...................... 0,6 1,1 1,1 _ 0,8 0,9 Avstyrkande ..................... 4,4 6,5 2,2 10,4 6,4 6,2 Tveksamhet, tillstyrkt eller hänskjuten till medicinalstyrelsen för prövning . 3,3 2,4 14,0 0,3 4,0 3,7 Oklar eller icke angiven indikation . . . 5,5 1,5 4,1 3,5 1,7 2,6 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Därav i % med suicidalrisk angiven i in- dikationen ....................... 1,1 6,3 3,0 2,4 1,7 4,2

"label! 50. Abortsökande hos medicinalstyrelsen år 1949 fördelade efter tidsintervall mellan menstruation och abortoperation samt cwr 3 an

och medicinalstyrelsens indikation. (Uppskrivna tal)

. . ! Eugenisk indikation Medicinsk och social— ÖV nga

medicinsk indikation HU; _utap ___ mani- mdi— Sum-

Civilstånd och intervall Sinnessjukdom Sinnesslöhet Svår kropps— I 5 2, Övriga Rätts- tär Avslag, kation ma hos hos sjukdom, epilepsi Sum- rätts- rätts- in- indi— & (åter- , ma kapab— kapab- kapab- kation kal— kv i m i båda kv ] m ' båda kv i m i båda la1 la la lade)

129 2 53

(N 1—

19 380 144 2 520 290 _ 384 15 3 733 _ 2 _ 23 -— _ —— _ 25 ' 78 23 566 89 _ _ —— 756 151 55 1 025 91 _ _ _ 1 322 107 47 697 87 _ _ -— 938 _ 8 4 23 6 _ — _ 41 _ 24 15 129 4 —— 384 15 571 _ 10 _ 57 13 — _ — 80

Gifta (inkl. hemskilda) ...... 95 46 Därav med intervall —2 mån. 2 _ 2—3 mån. 17 13 3—4 mån. 46 17 4—5 mån. 17 12 5— mån. _ _ utan uppgift om intervall. . . . 9 4 icke opererade på sjukv.-anst. 4 —

h _ SIW-”llll || 020 v—vr Galan—collar]

OC? [malwll _. N

Förut gifta (frånskilda, änkor) 26 _ 81 25 275 44 _ 61 — 486 Därav med intervall —2 mån. — 2—3 mån. 7

3_4 mån. 9 4—5 mån. 4 2

1

| C 63 ** l

”lliwlll |

13 _ 42 11 _ _ _ 66 _ 28 17 95 23 _ _ _ 163 _ 26 6 99 8 _ — — 139 _ 2 _ 13 2 _ _ _ 17 _ 6 2 21 _ _ 61 _ 90 _ 6 _ 5 _ _ _ 11

5— mån. utan uppgift om intervall. . . . icke opererade på sjukv.-anst.

] ”iwlllll NIÖII Mm

288 4 1 517

1. H '='". ..,

— 274 84 594 260 106 51 _ 103 40 207 91 — 107 23 213 95 _ 21 2 13 10 _ 14 6 36 9 _ _ 2 19 4

Q) 0— _ q- Q 63 7— CD

Ogifta ................... Därav med intervall —2 mån. 2—3 mån. 8 2 3—4 mån. 17 19 4—5 mån. 17 9 5— mån. 13 — utan uppgift om intervall . . . 6 _ icke opererade på sjukv.—anst. _ _

I | I I

_ _ 199 445 _ _ 443 — _ 46 288 4 359 —— —— 25

*l'NINII! 0305 IO INN

| 1 | *lwwllll IQIMWI

lll

733 19 5 736

fx _.

Samtliga ................. 182 87 298 Därav med intervall —2 mån. 2 — 2_3 mån. 32 15 3—4 mån. 72 40 4_5 mån. 38 28 5—- mån. 15 _ utan uppgift om intervall. . . . 15 4 icke opererade på sjukv.-anst. 8 —

19 735 253 3 389 594 — 2 _ 23 _ 25 10 G 120 34 714 151 _ _ 1021 () 1 930

4 —— _ 1 520

_ _ _ 104 _ 733 19 1 020 _ _ _ 116

110 123 12 21

282 112 1327 205 240 76 1009 190

44 23 186 13 16 2 81 17

6 24 2 4

l ! eiwww

1 "Förutsedd svaghet."

BILAGA II

Om de illegala aborternas antal och geografiska fördelning

Av jur. kand. Ture Aldén

Ett flertal försök har under årens lopp gjorts för att uppskatta de illegala abor- ternas antal i Sverige. Den första stora undersökning, som genomförts, ägde rum år 1930. Medicinalstyrelsen utsän- de då frågeformulär till landets samt- liga lasarett, sjukhus, sjukstugor, barn- hördshus och förlossningsanstalter lik- som till landets alla läkare och barn- morskor med begäran om uppgift å an- talet vårdade aborter bl. a. år 1930. De insamlade uppgifterna bearbetades där- efter statistiskt av byråchef K. A. Edin. _ Totalt redovisades 10 445 aborter, varav 10 200 var spontana eller krimi- nella. Vid uppskattningen av hela an- talet kriminella aborter antog Edin, att deras antal var åtskilligt större än 10 000. Hur stort antalet var kunde inte bestämmas, men antagligen översteg det inte 20 000.

En annan undersökning har verk- ställts av 1934 års abortkommitté, som avlät en rundskrivelse till Sveriges praktiserande läkare med förfrågan om det antal framställningar om abort, som de erhållit under en viss månad. På grundval härav beräknades antalet abortsökande kvinnor, som vänt sig till läkare under ett år, till 8 784.

För att få svar bl. a. på frågan om de kvinnor, som vänt sig till läkare, full- följt havandeskapet eller vidhållit sin abortönskan har med. dr W. Gårdlund, Stockholm, verkställt en undersökning in sitt klientel och dessutom har två andra efterundersökningar verkställts i

Lund och Stockholm. Av de resultat, som därvid erhållits, har 1941 års be- folkningsutredning dragit den slutsat- sen, att ca 5000 kvinnor årligen går från läkaren till abortören. Därtill kom- mer det stora antal kvinnor, som direkt låter utföra den illegala aborten.

Av dessa undersökningar framgår, att något exakt mått på antalet illegala aborter icke kunnat erhållas. Försök har också gjorts att få en uppfattning om de förskjutningar, som ägt rum i abortfrekvensen från tid till annan. Härför är givetvis förutsättningarna gynnsammare än för en uppskattning av hela antalet, då jämförelse kan ske mel— lan antalet abortfall, som vårdats å sjukhus år från år. Edin verkställde även en sådan undersökning, då Medi- cinalstyrelsens ovannämnda frågefor- mulär för sjukvårdsanstalternas vid- kommande också avsåg år 1922. Enligt Edins beräkningar hade mellan åren 1922 och 1930 antalet aborter i förhål- lande till antalet barnaföderskor ökat med ca 60 %.

De senast publicerade mest kända undersökningarna avseende den rela- tiva abortfrekvensen har utförts av pro- fessor Per Wetterdal (”Några synpunk— ter på abortproblemet”; Nordisk Medi- cin 1947 s. 1221) och docent Axel Ingelman-Sundberg (”Abortlagens verk- ningar i Stockholmsdistriktet 1940— 49”; Svenska Läkartidningen 1951:17). Wetterdal har därvid jämfört antalet på sjukhus i Stockholm vårdade abort-

fall med bl.a. antalet kvinnor i fertil ålder och antalet barnföderskor och Ingelman-Sundberg har undersökt för- hållandet mellan graviditeter samt missfall och legala aborter inom Stock- holms stad och län sådant det kommit till uttryck i sjukhusstatistiken. Härvid har vissa förskjutningar kunnat konsta- teras och Ingelman-Sundberg kommer till den slutsatsen, att antalet förloss— ningar minskat medan icke blott de le- gala aborterna utan även missfallen ökat i antal. Beträffande de sistnämnda har dessa i det undersökta materialet ökat från 2017 år 1947 till 2407 år 1949, motsvarande en procentuell ök- ning av 1,87 % av graviditeterna. Då de spontana står i viss konstant relation till antalet graviditeter, skulle ökningen bestå i kriminella aborter.

Svårigheten med genomförandet av undersökningar avseende en uppskatt- ning av de illegala aborternas antal eller förskjutningar i abortfrekvensen ligger givetvis i att man icke har någon uppfattning om antalet aborter, som icke vårdats på sjukhus, eller uttryckt på annat sätt, att man icke har något mått på hospitaliseringsfrekvensen, dvs. i vilken omfattning abortpatienter vårdas på sjukhus. Om man ett ögon- blick stannar inför exempelvis Ingel- man-Sundbergs undersökning, finner man, att den beträffande missfallen realiter endast utsäger, att antalet så- dana, som vårdats på sjukhus under åren 1947—49, ökats. Den första slut- sats, som man är benägen att dra här- av, är givetvis att antalet missfall över huvud taget ökat. En förutsättning här- för är dock, att hospitaliseringsfrekven- sen icke undergått några förändringar under åren 1947—49 eller också att den visat sjunkande tendens. Skulle den där- emot ha ökat, föreligger ju möjligheten att totala antalet missfall varit detsamma eller kanske till och med minskat.

Relativ för- Intagna å Per 100 ändring i Årtal lasarett och in- förhållande sjukstuga vånare till föregående år 1940 413 231 6,49 _ 1941 443 151 6,92 + 6.6 1942 490 189 7,59 + 9,7 1943 546 708 8,38 + 10,4 1944 573 604 8.69 + 3,7 1945 572 791 8,58 — 1,3 1946 592 598 8,76 + 2,1 1947 597 311 8,73 — 0,3 1948 615 272 8,88 + 1,7 1949 648 485 9.28 + 4,5

Åtskilliga tecken tyder emellertid på att en ökning av hospitaliseringsfre- kvensen i allmänhet ägt rum under de sista tio åren. Orsakerna härtill torde bl. a. vara att söka i det ökade antalet vårdplatser vid sjukvårdsanstalterna, den fortsatta flykten från landsbygden och de förbättrade behandlingsmeto- derna. I tabell 51 lämnas en översikt av antalet intagna patienter å lasarett och sjukstugor under åren 1940—49. Då lan— dets befolkning under samma tidsrymd ökat med 614 749, har därjämte för varje år angivits antalet intagna patien- ter per 100 invånare.

Av tabellen framgår, att en absolut ökning med 0,55 % och en relativ med omkring 6,3 % ägt rum under åren 1947—49. En förutsättning härför är dock att sjukligheten varit relativt kon- stant. Redan detta gör, att riktighe- ten av de resultat, som undersökningar, grundade på enbart sjukhusstatistik, givit, måste dragas i tvivelsmål. När man härefter, som det sedan skall visa sig, har anledning antaga, att den sär- skilda hospitaliseringsfrekvensen för kvinnor, som vårdats för missfall un- der sagda tid, visar en än brantare steg- ring, måste man ifrågasätta riktigheten av i varje fall Ingelman-Sundbergs slutsatser.

Antal fall, . . . . som där- Orsaken till pol1smgripande igenom Upp- dagats 1. Person, gripen av misstag som efterspanad för stöld, innehar abortverktyg och patientför- teckning .................. 62 2. Person, misstänkt för tjuvnads- brott, erkänner vid förhör fos- terfördrivning (3 abortörer) . . 18 3. För brott misstänkt uppger vad han vet ("tjall") ........... 3 4. Polisens egen spaning ....... 24 5. Till polisen meddelad miss- tanke, att viss kvinna låtit be- handla sig i fosterfördrivande syfte ...................... 58 6. Angivelse mot viss kvinna . . . 35 7. Angivelse mot viss abortör . . . 13 8. Aborterad kvinna anger sig själv ...................... 7 9. Fosterfördrivning uppenbarad i

samband med annan utredning om fosterfördrivning ........ 99 10. Fosterfördrivning uppenbarad i samband med annan utredning om brott 11. Död aborterad kvinna funnen på enskilt område (4 kvinnor) 6 12. Kvinna avliden på sjukhus eller på väg dit (2 kvinnor) ....... 4 13. Läkare anmäler aborter i sam- band med att kvinna intages på sjukhus (3 kvinnor, därav en för nervöst sammanbrott på grund av misstanke om stöld) 4 14. Uppgift saknas ............. 15 352

En annan felkälla, som uppenbarli- gen icke beaktats, är frågan om de ho- tande missfallen. Dessa brukar i stor ut- sträckning i journalerna registreras som abortfall. Dessas antal har säkerli- gen ökats de sista åren beroende på såväl de större möjligheterna att före- bygga missfall som allmänhetens känne- dom härom. Det är icke ovanligt, att en kvinna, som fått tidigare graviditeter avbrutna genom spontanaborter, vid förnyad graviditet låter lägga in sig på sjukhus vid tidpunkten för varje beräk-

nad menstruationsperiod till dess har- net är fött. Hur stor denna frekvens är, kan omöjligt avgöras, då den varierar från sjukhus till sjukhus. Emellertid tor- de man vid beräkningar av här avsett slag vara tvungen att ta hänsyn härtill.

Metodik

För att få ett tillförlitligare mått på antalet illegala aborter än som kunnat erhållas genom de ovan refererade un- dersökningarna skall här göras ett försök att bestämma hospitaliserings- procenten hos de kvinnor, som spon- tan- eller illegalaborterat. Materialet har anskaffats på följande sätt. Från landets domstolar har _ på sätt angi- vits i bilagan om de illegalt aborterade kvinnornas sociala förhållanden _ er- hållits uppgift å 321 kvinnor, vilka verkställt 352 illegala aborter. Genom det tillhandahållna aktmaterialet har direkt upplysning erhållits, hur många av dessa abortfall, som vårdats på sjuk- hus. De 352 aborterna fördelar sig på åren 1938—49.

Av betydelse är givetvis på vad sätt uppgifter om aborterna kommit till myndigheternas kännedom. Det ligger nära till hands att tro, att sjukhusfallen är överrepresenterade i polismaterialet. Så är emellertid ej fallet. Tabell 52 ger en upplysning på vad sätt polisen fått kontakt med de olika fallen.

Av denna tabell framgår, att endast 14 av de 352 fallen uppdagats genom dödsfall eller läkaranmälan, vilket allt- så innebär, att sjukhusfallen endast i ringa mån påverkat resultatet. Tabellen upptar i övrigt en provkarta över de olika sätt myndigheterna erhåller kän— nedom om begångna illegala aborter.

Ytterligare material har anskaffats från rådgivningsbyråerna för abortsö- kande i Stockholm, Göteborg, Malmö och Solna. Från dessa har upplysning erhållits om sammanlagt 600 kvinnor,

som ansökt om legal abort. Dessa har därefter antingen fått avslag å sin an- sökan av medicinalstyrelsen eller har deras ansökan icke vidarebefordrats av rådgivningsbyrån. Enligt vad läkare och kuratorer erfarit har dessa kvinnor sedermera icke fött barn. I ett antal fall hade rådgivningsbyrån tappat kon- takten med kvinnan och dessa fall har varit osäkra beträffande utgången. Sist- nämnda kvinnor har därför underkas— tats kontroll hos folkbokföringsmyndig- heterna för utrönande, huruvida de fött barn eller ej. Det visade sig härvid, att 11 kvinnor fött barn. Därefter har en undersökning skett huru många av de återstående kvinnorna som under de närmaste 9 månaderna varit intagna på sjukhus i samband med eller omedel- bart efter en abort. Vid genomgång av det sålunda erhållna materialet visade det sig, att ytterligare 9 kvinnor icke aborterat utan i stället genomgått nor- mal förlossning i anslutning till gravi- diteten. Sedan även dessa frånräknats, utgjorde återstoden 580 kvinnor. På grund av den relativt korta tid som rådgivningsbyråerna varit i verksamhet fördelar sig dessa kvinnor på åren 1947 _50. Sammanlagt rör sig hela materia— let om 932 abortfall. Med ledning av de erhållna uppgifterna har tabell 53 upp- rättats.

De kvinnor, som tabellen avser, här- rör alltså från två material. I domstols- materialet torde man kunna utgå från att så gott som alla kvinnor illegalabor— terat, medan i materialet från rådgiv- ningsbyråerna förekommer såväl ille- gal- som spontanaborter. Anledningen till att de båda materialen slagits ihop är att de var för sig var för små för att tillåta några bestämda slutsatser. Fre- kvensen av kvinnor, som inlagts på sjukhus, visade endast smärre differen— ser i de båda materialen.

Vid en granskning av tabellen fin—

År Antal | Vårdade iVårdadei % 1938—43 36 10

1944 36 9 1945 46 11 26'1 15313 1946 58 16 1947 143 50 35,0 :l:4,0 1948 228 87 38,2 i3,2 1949 160 70 43,8 :l:3,9

1950 225 112 49,8 i3,3 '

ner man, att procenttalet för å sjukhus vårdade kvinnor undergått en betydan— de stegring under de sista åren. Tabell 53 visar således en i stort sett överens- stämmande utveckling som tabell 51, med undantag av att den procentuella stegringen är betydligt kraftigare.

De olika frekvenstalen har försetts med medelfel beräknade enligt Ritalas tabeller. Som synes är den procentuella stegringen från ett år till ett annat icke statistiskt säkerställd eller sannolik. Då procenttalen emellertid ger uttryck för en förskjutning i hospitaliseringsfre- kvensen, har heterogeniteten i serien undersökts genom Ät!-analys.1 Härvid vi- sar det sig att sannolikheten för att slumpen skulle ha spelat in är mindre än 0,001 och ökningen av hospitalise- ringsfrekvensen får därför anses säker- ställd.

Förklaringen till denna ökning upp till i det närmaste 50 % ligger antagli- gen i följande förhållanden. Den 1 juli 1946 genomfördes en lagändring, enligt vilken bl. a. statsåklagare har att pröva, huruvida en kvinna, som fördrivit sitt foster, skall ställas under åtal eller ej. Finner han skäl till åtal, skall frågan underställas riksåklagarens prövning. Detta har i praktiken medfört, att straffrihet för illegalt aborterande kvin- nor i det närmaste införts. Kunskapen

1 12, som är 25, 81, har beräknats enligt for- S(HIP)—"1P meln ___—— (Se Bonnier—Tedin

pp —(1 —p) "Biologisk variationsanalys" s. 221.)

härom har förmodligen spritts och med- fört att illegalt aborterande kvinnor i större utsträckning vågar söka sig till sjukhusen. En annan faktor av betyden- het är möjligheten att bli behandlad med penicillin, som särskilt de sista åren kommit till allmännare använd- ning å sjukhusen, samt de förbättrade behandlingsmetoder i allmänhet, som står till buds å desamma.

Det hör redan här anmärkas, att un- dersökningen hur många av rådgiv- ningsbyråernas kvinnor, som varit in- tagna på sjukhus, icke kunnat utsträc— kas att omfatta hela landet utan av praktiska hänsyn begränsats till sjuk— husen i rådgivningsbyråernas omedel- bara närhet. De angivna procentsat- serna synas med hänsyn härtill snarare vara för låga än för höga.

Ett visst urval föreligger måhända däri, att rådgivningsbyråernas kvinnor är bosatta i eller i närheten av stor- städer. Detta återverkar givetvis så att procentsatsen kvinnor, som vårdats på sjukhus, kanske blivit något för hög, då de kvinnor, som bor på landsbygden eller i mindre samhällen, icke har sam- ma möjligheter att låta lägga in sig på sjukhus. —— Huruvida någon skillnad i hospitaliseringsfrckvensen föreligger mellan spontan— och illegalaborterna är givetvis omöjligt att säga. Man skulle kunna tro, att den vore lägre för de spontanaborterande, då en spontan- abort många gånger inte skiljer sig vä- sentligt från en vanlig menstruations- blödning. Å andra sidan saknas här den återhållande faktorn, rädslan för polisen, som avhåller en del av de kri- minellt aborterade kvinnorna att upp- söka sjukhusen. Härtill kommer, att yrkesabortörerna _— enligt vad som framkommit vid en granskning av dom- stolsmaterialet — i vissa fall ordinerat sulfa och penicillin, varvid sjukhusvård undvikits. Med hänsyn härtill och svå-

righeten att skilja de provocerade och spontana aborterna kommer i fortsätt- ningen att arbetas med en gemensam hospitaliseringsprocent.

De illegala aborternas antal

De procenttal, som erhållits i tabell 53, kan nu användas för beräkningar av de illegala aborternas antal olika år. En förutsättning härför är dock att man känner antalet abortfall, som vår- dats å landets sjukhus vid ifrågavaran- de tidpunkter. Den officiella statistiken redovisade för exempelvis år 1949 sam- manlagt 9 716 spontana eller illegala aborter, som vårdats å sjukvårdsanstal- ter. I vad mån denna siffra, som häm- tats ur ”Allmän hälso- och sjukvård år 1949” är riktig, undandrager sig bedö- mande. Den har av medicinalstyrelsens statistiska avdelning sammanställts av årsredogörelserna från förlossningsan- stalter och förlossningsavdelningar samt andra anstalter, där abortfall vårdats. Som en jämförelse kan nämnas, att en- ligt dessa årsredogörelser hade antalet legala aborter utgjort 4890 medan de i själva verket var 5503 enligt vad till medicinalstyrelsen under året inkomna särskilda rapporter utvisade. Antalet missfall kan därför antagas vara högre än 9 716. I anledning härav har fråge- formulär utsänts till samtliga lasarett och sjukvårdsinrättningar i Sverige utom Stockholms stad med hemställan om uppgifter över förlossningar, miss- fall och legala aborter. Svar på fråge- formuläret har ingått från något över 90 % från såväl lasarett som sjukstugor. I den mån svar ej erhållits har komplet— terande uppgifter införskaffats från de årsberättelser, som vederbörande sjuk- hus insänt till medicinalstyrelsen.

En gemensam uppgift för Stockholms stad och län beträffande förlossningar, missfall och legala aborter finns som tidigare nämnts i Axel Ingelman-Sund—

bergs uppsats om abortlagens verk- ningar i Stockholmsdistriktet 1940— 49. När motsvarande siffror har beräk- nats för Stockholms stad har Ingelman- Sundbergs resultat tagits till utgångs- punkt och från hans siffror har dragits de uppgifter, som erhållits från sjukhus i Stockholms län.

Vid en granskning av materialet fin- ner man, att de uppgifter, som influtit, avsevärt skiljer sig från vad sjukhusen meddelat medicinalstyrelsen i sina års- berättelser. Antalet till utredningen in- rapporterade missfall, som vårdats på sjukhusen, uppgick till sammanlagt 11248, medan till medicinalstyrelsen ju endast lämnats uppgift om 9 716. Det antal legala aborter, som inrapporterats till utredningen, utgjorde 5384. Enligt till medicinalstyrelsen ingivna årsredo- görelser hade som ovan nämnts verk- ställts 4 890, medan det verkliga antalet legala aborter, som utfördes i Sverige år 1949, uppgick till 5503. Med utgångs- punkt härifrån torde man kunna anse, att de uppgifter, som influtit till utred- ningen, är betydligt mera tillförlitliga än vad den officiella statistiken utvisar. Emellertid torde även dessa ligga en aning i underkant som jämförelsen med antalet legala aborter utvisar. Emeller- tid måste hänsyn tagas till följande fel- källa. I många fall kan dubbelföring av abortfall äga rum genom att en kvinna intages på en kirurg- eller gynekolog- avdelning och registreras där, varefter hon överföres för vård t. ex. till en me- dicinsk avdelning, där hon likaledes registreras. En annan faktor att taga hänsyn till utgör de hotande missfallen.

Då den för år 1949 erhållna siffran 11 248 avseende vårdade missfall, som nyss sagts, säkerligen är något i under- kant, har de nämnda felkällorna ansetts utjämnade genom att den till utred- ningen inrapporterade siffran lägges till grund för beräkningarna. Dessa skall i

första hand avse en bestämning av an- talet illegala aborter år 1949.

Med utgångspunkt från den funna hospitaliseringsprocenten 43,8 kan to- tala antalet aborter år 1949 beräknas till 25 680. Då man i regel brukar be- räkna antalet spontana aborter till en tiondel av antalet graviditeter, kan spontanaborterna, då förlossningarna år 1949 uppgick till 122494 och de legala aborterna till 5503 beräknas på följande sätt: 110 (122 494 + 5 503 + 25 680) = 15 368.

Antalet kriminella aborter bör då ut- göra skillnaden mellan 25 680 och 15 368 eller ca 10000. Självfallet ligger det i sakens natur, att denna siffra ej kan vara ett exakt uttryck för antalet kriminella aborter, då hospitaliserings- frekvensen redan i sig själv är osäker och dessutom smärre variationer med- för betydande förändringar i slutsiff— rorna.

Med den angivna beräkningsgrunden skulle av dessa 10000 illegala aborter ca 4 300 ha vårdats på sjukhusen. Som jämförelse kan nämnas, att enligt sjuk- husens till Medicinalstyrelsen lämnade rapporter hade under år 1949 vårdats ca 630 infekterade abortfall å landets sjuk- hus. Emellertid torde det böra framhål- las, att denna sistnämnda siffra är myc- ket osäker med hänsyn till i första hand olika läkares sätt att definiera begrep- pet ”infekterat missfall”. En del läkare anser, att infektion föreligger redan vid en temperatur av 37,5”, medan andra har ställt större krav. Då därjämte in— samlandet av dessa uppgifter nyligen på- börjats, har desamma blivit bristfälliga och någon tabell i detta hänseende har icke kunnat uppgöras av Medicinalsty- relsen. Slutligen bör även framhållas, att infektion icke följer å alla krimi- nella aborter samt att — som ovan nämnts —— vissa yrkesabortörer använ-

der moderna antibiotica. För att ytter- ligare belysa'frågan om antalet vårdade provocerade aborter kan nämnas, att i en undersökning, som verkställts av Westman och Leisner (Sv. Läkartidn. 1932 s. 389) på ett äldre abortmaterial, medgav drygt 60 % av de inlagda pa— tienterna, att de utsatts för provoka- tion. I Inghes undersökning medgav 37% av de tillfrågade kvinnorna, att de varit med om ett ingrepp.

Tillämpning av den använda metoden

För att belysa värdet av den använda metoden skall den här prövas på det material, som insamlades genom Medi- cinalstyrelsen år 1930. Svårigheten lig- ger givetvis i att få en tillförlitlig siffra på hospitaliseringsfrekvensen beträf- fande de kvinnor, som då sökte vård för missfall. Om man på samma sätt som i tabell 51 för år 1930 beräknar an- talet på lasarett och sjukstugor intagna per 100 invånare, kommer man till 4,3. Den allmänna hospitaliseringsfrekven- sen var således vid detta tillfälle betyd- ligt lägre än under 1940-talet. Den i detta fall gällande hospitaliseringsfre- kvensen för aborterande kvinnor bör i anslutning härtill ligga lägre än det i tabell 53 funna lägsta procenttalet eller 26,1. Frågan är endast, hur lågt.

Ett samlat abortmaterial från åren 1932—34, vilken tidsperiod ligger i ti- den nära år 1930, har man i den år 1935 dömde storahortören Rudolf Olofs- sons klientel. Detta material, som om- fattar 149 kvinnor, har bearbetats med avseende å hur många, som varit in— tagna för vård å sjukhus. Det visade sig därvid, att endast 6 kvinnor inta- gits för vård efter ingreppet. Härav var kausaliteten mellan ingreppet och sjuk- husvistelsen osäker i ett fall, en kvinna förnekade abort och en kvinna, som var sängliggande å Olofssons ”klinik”, när denne blev gripen och anhållen,

överfördes genom polisens försorg till sjukhus. Hospitaliseringsfrekvensen låg alltså i detta material mellan 2—4 %. Emellertid kan detta abortklientel inte anses representativt, då Olofssons be- handlingsmetoder var synnerligen kva— lificerade. Han företog sålunda regel- mässigt s.k. skrapning efter ingrep- pen och därest någon patient fick feber eller blödningar, uppsökte han dem eller tog på nytt in dem för att genom ny skrapning utskaffa abortresterna. Genom detta förfaringssätt undanröjdes i många fall den förutsättning för inta— gande på sjukhus, som eljest skulle ha förefunnits och som är utmärkande för abortklientelet i övrigt. Detta material kan således ej läggas till grund för en undersökning av här avsett slag.

En annan möjlighet skulle vara att uppskatta hospitaliseringsfrekvensen vid illegal abort 1930 genom att utgå från 110spitaliseringsfrekvensen 1947, vilket är det tidigaste år, för vilket en sådan frekvens kunnat erhållas. Om man antar, att hospitaliseringsfrekven- sen för abortfallen under åren 1930—47 visat samma stegring, som intagning av andra sjukdomsfall på sjukhus under dessa år, är det lätt att få fram en fre- kvenssiffra för 1930. År 1947 intogs 8,73 personer av 100 på sjukhus, 1930 där- emot 4,31. Förhållandet mellan dessa båda tal är 0,49. Hospitaliseringsfre- kvensen för illegala abortfall är enligt tabell 53 35,0. Efter multiplikation med 0,49 blir då hospitaliseringsfre- kvensen för 1930 = 17,3.

Det är klart, att denna siffra är högst osäker. Det är dock knappast något som tyder på att den är för hög. Hospitali- seringsfrekvensen för abortfallen har ju hela tiden stigit mycket starkt och såtillvida skulle man ha skäl att miss- tänka, att den hade lägre värde 1930. I och för sig är det också ganska rimligt att förmoda, att kvinnorna, som då

in! |, »— :-. ... —- av Q) Om = =_ 532 2” .a —— _- e— 3 s 5 &! Tue 22 så se? 35%? ag_sä. "53: en 121 "= ”533 o'" :o =—"' ";;-Q'” :)..-4. o>o _q) :: o & vm MCE a_n ska etc:» :en:—omg E_n --— .: E o': o> »” oå” c.a-c .:::3 g _: .a »s 5. = ,, "se 35 'om 'em-å ”gg E>€oo*-c %» e s 't: az,—, ==» == ==-= sa:-:e'sgw; 14.5.” : ru & &... .:u =E =E: '='”: xxod um nu— :e =D "5 ms 16.12 få: å'i'" ggg; oxh-Tuol— = c) ;. ;. l—d - c - > '3__=n_1:uo => ”- »—' := vä .... än. tr.-K=; fräs ; :c 1947 35,0 128189 3534 9974 28497 160210 16021 12500 16000 7,80 10,01 1948 38,2 127622 4585 10660 27906 160113 16011 11900 16500 7,44 10,31 |1949 43,8 122494 5503 11248 25 680 153 677 15368 10300 15800 6,80 10,38

aborterade illegalt, i stor utsträckning drog sig för att söka sig till sjukhus. Frekvenstalet för 1930 bör ju också rätt betydligt understiga genomsnittssiffran för 1938—46, som enligt tabell 53 är 26,1.

Antas 17,3 vara ett någorlunda rim- ligt värde på hospitaliseringsfrekven- sen, får man med ovan angivna metod fram att antalet illegala aborter skulle ha uppgått till 24 500. På sjukhus skulle ha vårdats 4 200 fall.

Det må erinras om att enligt Edins beräkningar antalet provocerade abor- ter skulle vara ca 10 000, men att han själv ansåg, att de säkerligen var betyd- ligt flera, varpå han på vissa grunder bestämde maximisiffran till 20 000. Den här erhållna siffran ligger alltså något högre än den av Edin angivna maximi- gränsen. Som bekant har det emellertid många gånger gjorts gällande, att Edin varit för försiktig i sina beräkningar och att det verkliga antalet illegala aborter legat inte oväsentligt högre än han angivit. Naturligtvis är den nu framräknade siffran synnerligen osä- ker. Den verkliga siffran kan ligga be- tydligt högre eller läge. Att den snarare ligger över än under de av Edin som maximum angivna 20000 fallen synes dock troligast.

Av de 6560 abortfallen, som vårdats på sjukhus år 1930, hade såsom säkert kriminella angivits 231, som febrande 1 533 och som icke febrande 4 796. Med

utgångspunkt från ett par undersök- ningar, verkställda 1922 och 1932, hade 1934 års abortkommitté sökt beräkna antalet å sjukhus vårdade kriminella aborter, varvid man räknade med att 90 % av de febrande och 50 % av de icke febrande var kriminella. Härvid erhölls en minimisiffra av 4000. Detta resultat stämmer alltså med den här utförda beräkningen.

Den utförda kontrollundersökningen utvisar således, att den använda meto- den med en för varje tidsperiod beräk- nad hospitaliseringsfrekvens synes ge rätt rimliga resultat.

Förändringar i abortfrekvensen

Av särskilt intresse är de förskjut— ningar, som kan ha ägt rum i antalet kriminella aborter från år till år. Som framgår av ovanstående måste en sådan beräkning vara oerhört vansklig att ut- föra med hänsyn till alla de variabla faktorer, som påverkar resultaten, så- som förskjutningarna i hospitaliserings- frekvensen, problemet med de hotande missfallen, tillförlitligheten i registre- ringen av abortfall osv. Med hänsyn till svårigheten att dels erhålla en exakt hospitaliseringsprocent, dels exakta uppgifter i övrigt har beräkningen för hela riket begränsats till en jämförelse mellan åren 1947—49.

Till grund för dessa beräkningar har lagts de uppgifter om missfall som in-

Vårdade miss- Beräknade Kriminella Antal fall inom aborter provocerade Å r Stockholms- uttryckt i aborter distriktet enl. totala antalet spontan- kriminella procent av i procent Ingehnan— missfall aborter aborter antalet av antalet Sundberg graviditeter graviditeter 1947 2 017 5 769 2 768 3 001 10,84 14,38 1948 2 287 5 993 2 810 3 183 11,32 16,97 1949 2 407 5 501 2 645 2 856 10,79 17,96

samlats på sjukhusen. Dessa visade sig utgöra för år 1947 9974 och för år 1948 10 660. År 1949 vårdades som nyss nämnts 11248 missfall. Då man där- jämte för de ifrågasatta åren känner an- talet förlossningar och legala aborter, har tabell 54 kunnat uppgöras, som samtidigt visar uträkningens gång.

Som synes har _— oaktat att antalet vårdade missfall undergått stegring — antalet beräknade kriminella aborter visat tendens till minskning.

Det framgår vidare, att totala antalet provocerade aborter, legala och illegala, hållit sig på i stort sett samma nivå för alla tre åren.

Det ligger i sakens natur, att man med hänsyn till de många felkällorna och det synnerligen approximativa be'- räkningssättet icke kan draga den slut— satsen, att antalet illegala aborter sjun- kit från år 1947 till 1949. Emellertid talar vissa omständigheter för att så verkligen är fallet. I de olika anstalter- nas till medicinalstyrelsen inkomna års- redogörelser skall också finnas anteck- ning om hur många av de vårdade abortfallen, som varit infekterade. Med ledning härav har det procentuella an- talet infekterade aborter av samtliga missfall beräknats av Medicinalstyrel- sen. År 1948 utgjorde de 9,4 % och 1949 6,5 %.

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att med utgångspunkt från de här vunna resultaten taga upp Ingel-

man—Sundbergs undersökning av Stock- holmsdistriktet till granskning.

Om man tar hänsyn till de ovan om- talade förändringarna i hospitalise- ringsfrekvensen, föreligger anledning att antaga, att resultatet i viss utsträck- ning kommer att bli ett annat.

Med användande av den ovan i tabell 53 funna hospitaliseringsprocenten — någon särskild sådan för Stockholm har icke kunnat erhållas, och det kan där- för tänkas, att den här nedan använda inte ger ett för Stockholm riktigt re— sultat _ för åren 1947—49 har därför med ledning av Ingelman-Sundbergs re- sultat tabell 55 upprättats.

Av tabellen framgår, att under ovan angivna förhållanden för Stockholms- distriktet antalet kriminella aborter i stort sett är oförändrade.1

Frågan huruvida Ingelman-Sundbergs eller mitt resultat bäst motsvarar verk- ligheten är emellertid svårt att säga och beroende på om hospitaliseringsfre- kvensen för aborterade kvinnor verkli- gen ökat. Att så skett är emellertid gan- ska tydligt, och i så fall borde det här förda resonemanget komma närmast verkligheten.

En annan fråga, som tidigare berörts,

1 Ett liknande resultat kommer man till vid beräkning av antalet kriminella aborter i Malmö å ett material, som hopsamlats av dr Yngve Mauléon ("Legala aborter i Malmö 1939—1950" Sv. Läkartidn. 1952z3). De kriminella aborterna. uttryckta i procent av graviditeterna skulle för åren 1947—1950 bli 17,0, 16,3, 15,9 och 13,9.

påverkat Ingelman-Sundbergs siffror. Otvivelaktigt har det under just de här aktuella åren blivit modernt att under en graviditet lägga in sig en eller flera gånger på sjukhus för att undvika miss- fall, om dispositioner därför finnes.

De illegala aborternas geografiska fördelning

Vid ett försök till uppskattning av de illegala aborternas geografiska fördel- ning föreligger ännu större möjligheter till missvisande resultat än vid en be- räkning av deras antal. Orsakerna här— till är i första hand de många variabla faktorer, som är lokalt betingade. Det må här endast nämnas de olika möjlig- heterna att kunna erhålla sjukhusvård till följd av de geografiska förhållan- dena, det religiösa inflytandet i vissa delar av landet, befolkningens samman- sättning, möjligheten att få legal abort osv.

De enda faktiska siffror, som man kan lägga till grund för en uppskattning av den geografiska fördelningen är det antal missfall, som har vårdats å de olika sjukhusen inom varje län. En så- dan undersökning har skett på grund- val av det från landets sjukhus insamlade materialet om antalet förlossningar, missfall och legala aborter. Vid bear- betningen av materialet har en uppdel- ning av sjukhusen skett länsvis med undantag för de tre största städerna. Den metod, som tillämpats vid beräk- ningen av den geografiska fördel- ningen, är densamma, som använts vid uppskattningen av de illegala aborter— nas antal i hela landet. Med utgångs- punkt från en hospitaliseringsprocent av 43,8 har det totala antalet aborter beräknats inom varje län på grundval av antalet vårdade missfall. Därefter har sammanlagda antalet graviditeter inom varje län beräknats. Som utgångs- punkt har därvid tagits förlossnings—

Därav Antal inlagda Procent- aborter på tal sjukhus Städer med över 100 000 inv. . . 157 41 26,1:t3.47 Övriga städer och landsbygd .. . . 195 61 31,3 :t:3.32

siffrorna ur tabell 34 i ”Allmän hälso- och sjukvård år 1949”, då där även redovisats förlossningar utom anstalt.

En fråga av särskilt intresse är, huru— vida någon skillnad föreligger i hospi- taliseringsfrekvensen inom olika delar av landet. Det enda tillgängliga materia- let, som omfattar hela landet, är polis- materialet med 352 illegala aborter. En bearbetning av hospitaliseringsfrekven— sen ger därvid det resultat, som framgår av tabell 56.

Att de erhållna procenttalen ligger avsevärt under 43,8 % sammanhänger med att detta material omfattar en 10- årsperiod med avsevärt lägre hospitali— seringsprocent än 1949.

Som framgår av tabellen föreligger, som man kunde förvänta med hänsyn till det ringa antalet fall, ingen statis- tiskt säkerställd skillnad. Med ledning härav har hospitaliseringsfrekvensen antagits vara densamma för hela landet.

Ett försök att beräkna hospitalise- ringsfrekvensen för Stockholm, Göte- borg och Malmö gav för år 1949 talet 43,1 i 3,9, vilken ligger inom gränser— na för den för hela landet gemensamma siffran 43,8 i 3,9.

Tabell 57, som även redovisar antalet vårdade missfall och legala aborter, har beräknats på grundval av de resultat, som uppgjorts, sedan graviditeternas och de kriminella aborternas antal fast- ställts. Med hänsyn till de ovan om- nämnda felkällorna måste den emeller- tid bedömas med största försiktighet.

Antal Antal graviditeter, uttryckt abort— i procent, som slutat med (f*nlald sökande Antal re SW? e kvinnor abort- & åoäoeg 1934 i % Antal sökande Ibarna- av antalet vårdade krimi— per 100 föderskor levande missfall krimi- nell barna- fodda legal ["dersk r 1939 FM 1933 nl. nell eller 0 0 e abort medicmal- abort legal år 1949 styrelsens abort.— abort utrednina kommit— ” téns läkar- enkät Stockholms stad ....... 2 044 14,4 8,7 23,1 12,6 [ 25 8 35 5 Stockholms län ........ 363 1,7 3,2 4,9 11,8 [ ' ' Uppsala län ........... 299 6,0 9,6 15,6 11,0 12,9 5,5 Södermanlands län 323 6,3 2,6 8,9 3,1 10,7 9,6 Östergötlands län ...... 467 4,4 2,6 7,0 3,6 8,6 9,1 Jönköpings län ........ 419 5,8 4,3 10,1 5,9 6,4 4,8 Kronobergs län ........ 127 0,0 1,1 1,1 1,1 5,5 3,4 Kalmar län ........... 356 7,7 1,4 9,1 1,6 % 7 1 4 2 Gotlands län .......... 71 1,2 3,0 4,2 4,2 ' ) Blekinge län .......... 196 5,3 1,0 6,3 1,3 7,3 10,9 Kristianstads län ....... 324 4,7 2,0 6,7 2,4 7,2 9,3 Malmö stad ........... 372 10,1 3,7 13,8 6,2 ; 11 4 11 6 Malmöhus län f. ö. ..... 540 5,3 2,6 7,9 2,5 ' ' Hallands län .......... 227 4,7 2,3 7,0 3,0 7,3 7,0 Göteborgs stad ......... 754 10,2 4,4 14,6 5,8 | 12 6 11 3 Göteborgs och Bohus län 316 8,5 2,4 10,9 3,5 l ' ' Älvsborgs län ......... 554 7,6 1,9 9,5 1,9 7,0 7,2 Skaraborgs län ........ 294 4,0 2,1 6,1 3,3 8,3 2,2 Värmlands län ........ 398 6,9 2,1 9,0 2,9 7,9 14,3 Örebro län ............ 302 4,5 1,5 6,0 1,6 10,7 10,3 Västmanlands län ...... 277 4,0 2,6 6,6 3,7 11,2 7,7 Kopparbergs län ....... 371 5,4 1,6 7,0 3,4 3,4 5,4 Gävleborgs län ........ 391 4,9 2,8 7,7 3,5 3,5 5,8 Västernorrlands län . . . . 504 8,1 3,1 11,2 4,0 10,6 8,7 Jämtlands län ......... 155 1,3 5,5 6,8 2,3 8,7 6,5 Västerbottens län ...... 392 6,3 0,4 6,7 0,5 7,8 2,6 Norrbottens län ........ 412 4,1 1,6 5,7 2,5 2,5 2,7

Det erhållna resultatet 0 % kriminella aborter för Kronobergs län samman- hänger antagligen med att den hospita- liseringsfrekvens, som genomgående använts, nämligen 43,8 säkerligen lig- ger något i överkant för detta län. Det må erinras om att länet har ringa agglomerering och att 1949 över 20 % av förlossningarna skedde utom anstalt, en siffra som endast överträffades av Gotlands och Jämtlands län. En hospi- taliseringsfrekvens av 40 %, som ligger inom gränsen för medelfelet ger sålun- da 0,9 % kriminella aborter.

I anslutning till tabellen må först an- märkas, att den legala abortfrekvensen överstigit den illegala i 5 län, nämligen Stockholms, Uppsala, Jämtlands, Kro- nobergs- och Gotlands län. I övrigt in- tar de tre största städerna tätplatsen.

För jämförelse med tidigare under— sökningar har i tabellen intagits upp- gifter från 1934 års abortkommitté, nämligen redovisade aborter 1930 en— ligt en av medicinalstyrelsen gjord ut- redning och resultatet av en enkät till landets läkare.

Uppgifterna om antalet aborter 1930

Beräk- Totala

Förloss— Druv- ] e gala Summa nade antalet

. Missfall börd b rt havande- antalet provo- ningar m. m. a 0 er skap kriminella cerade

aborter aborter Norrköping ........... 1 826 156 20 111 2 113 125 236 Borås ................ 1 968 250 25 36 2 279 311 347

bör därvid närmast jämföras med an- talet kriminella och legala aborter 1949. Det framgår av tabellen att bortsett från Stockholm samt Stockholms län, Göte- borgs och Bohus län och Malmöhus län var antalet abortfall 1930 genomgående högst i Svealand med undantag av Värmlands län samt de tre norrlandslä- nen Gävleborgs län, Västerbottens län och Jämtlands län. Lägst låg frekvensen i åtta län i Götaland nämligen Hallands, Blekinge, Kristianstads, Kalmar, Got- lands, Älvsborgs, Jönköpings och Kro— nobergs län.

1949 var antalet kriminella och legala aborter alltjämt högst i storstäderna men nu med Uppsala län i jämnbredd. För övrigt tycks dock ha skett en viss omkastning. Svealandslänen visar nu en rätt läg abortfrekvens med undan- tag just för Värmlands län (alltså mot- satsen mot 1930). Av norrlandslänen är det numera blott Västernorrlands län, som kommer högt på listan, götalands- länen har ryckt upp, i synnerhet Jön- köpings län, Kalmar län och Älvsborgs län.

Det må framhållas, att dylika jämfö- relser är oerhört vanskliga att genom- föra, då det gäller landsdelar, som in- bördes är olika och kanske förändrat karaktär under de 20 år, som ligger mellan undersökningarna.

Ett betydligt mera givande resultat skulle erhållas, om man hade möjlighet att jämföra landsdelar eller orter, som till sin sociala struktur vore likartade. Med anledning därav har en undersök-

ning gjorts av två fabriksstäder, nämli- gen Norrköping och Borås. Båda är till storleksordningen relativt lika med övervägande textilindustri.

Tabell 58 är sammanställd av upp- gifter för år 1949, som erhållits från la- saretten i Norrköping och Borås.

Som framgår av tabellen, är födelse- talen i stort sett lika så när som på ett 100—tal mer på Borås. Däremot har i Borås vårdats ca 100 missfall mer än i Norrköping, medan antalet legala abor- ter är fler i Norrköping än i Borås.

Om man med användande av den metod som här angivits, söker beräkna antalet illegala aborter i de båda stä- derna, finner man att för Norrköpings del hela antalet aborter kan beräknas till 356, varefter —— sedan de spontana fråndragits — de kriminella skulle upp- gå till 125. Motsvarande siffror för Bo- rås skulle bli 571 och 311.

Antalet i Norrköping och Borås å sjukhus vårdade kriminella fall skulle därjämte enligt dessa beräkningar ut- göra 55 respektive 126. För Norrköpings del har viss jämförelse kunnat äga rum på grund av en särskild bearbetning av missfallen, vilken verkställts av dr L. Simon. År 1949 vårdades på Norrkö- pings kvinnoklinik 25 infekterade aborter, fördelade på 14, som hade fe- ber vid intagningen och 11, som fått feber därefter. Härvid har ansetts, att ett abortfall var infekterat, om patien- ten vid intagningen hade en temperatur av minst 38,5” eller efter intagningen av minst 38,5o vid en eller över 380 vid

två mätningar. Det bör anmärkas, att i de 25 fallen ingår även ett par fall av icke genitalinfektion. _— Om man jäm— för den beräknade siffran kriminella aborter, som intagits för värd, 55, med antalet infekterade abortfall, som de facto konstaterats, synes den beräknade siffran rimlig, särskilt med hänsyn till de stränga krav som uppställts för att ett fall skall anses infekterat. Därjämte är väl så gott som samtliga infekterade missfall kriminella och härtill kommer dessutom ett antal icke infekterade.

För Borås del har endast 9 av de regi- strerade 250 missfallen betecknats som infekterade, motsvarande 3,6 %. Hur denna siffra bestämts, har icke angivits. Emellertid har den högsta årliga siff- ran för infekterade missfall under tio- årsperioden 1940—49, som redovisats, uppgått till 10,2 % av missfallen. Från år 1944, då antalet infekterade var 10,0 procent, har detta antal sjunkit succes- sivt ned till 3,6 % år 1949. Det är tänk- bart, att den tidigare omnämnda fel- källan avseende hotande missfall här spelat in i viss utsträckning. Den ille- gala aborttekniken är måhända ej hel— ler densamma i Borås som i Norrkö- ping.

Redan av det vårdade antalet miss- fall framgår, att Borås förmodligen har en högre illegal abortfrekvens än Norr— köping. Genom beräkning med den här

använda metoden får man dessutom fram, att antalet illegala aborter är över dubbelt så stort som i Norrköping eller ca 200 fall mer. Detta förhållande är ägnat att förvåna, då antalet förloss— ningar ju visar i stort sett samma siffra i båda städerna. Förklaringen ligger antagligen däri, att i Borås uppenbar- ligen drivits en snävare legal abortpo- litik än i Norrköping (34 legala abor- ter mot 111), och att i den sistnämnda staden det illegala abortklientelet där- för i större utsträckning fångats upp av socialorganen.

Sammanfattning

De utförda beräkningarna, som är behäftade med flera felkällor och även i övrigt är approximativa, synes ge vid handen, att antalet illegala aborter se— dan 1930—talet troligen undergått en minskning. Från att år 1930 ha uppgått till ca 24 000 utgjorde de år 1949 ca 10000. En undersökning av de föränd- ringar, som antalet illegala aborter har undergått 1947—49 visar, att antalet synes vara i sjunkande i hela landet me- dan det är stationärt i Stockholm.

Några säkra slutsatser angående de illegala aborternas fördelning torde ej heller kunna dragas, med undantag av att de synes förekomma i större ut- sträckning i storstäderna än i landet i övrigt.

BILAGA III

Illegalt aborterade kvinnor

Av jur. kand. Ture Aldén

Material och metodik

Oaktat det stora intresse, som abort- frågan tilldragit sig i Sverige under de sista åren, har få undersökningar om de illegalt aborterade kvinnornas so- ciala förhållanden ägt rum. Orsaken härtill är bl.a. att en sådan undersök- ning stöter på speciella svårigheter. Då fosterfördrivning i svensk lag princi- piellt är straffbelagd, är de kvinnor, som verkställt en illegal abort, givetvis ovilliga att medge ingreppet eller be- handlingen och uppgifter om illegala aborter kommer därför i mycket få fall till myndigheternas kännedom. Vid in- samlande av material för en dylik socio- logisk undersökning synes därför en— dast ett fåtal vägar vara framkomliga.

De undersökningar, som hittills ägt rum, har huvudsakligen grundats på material, som erhållits genom sjukhu- sen. Ett mycket stort antal kvinnor söker nämligen sjukhusvård efter ett illegalt ingrepp. Det kan nämnas, att den sista undersökning, som ägt rum på detta område, nämligen den som verk- ställts av nuvarande socialläkaren Gun- nar Inghe och barnspsykiatern Gustav Jonsson (SOU 1944:51), har skett på detta sätt. Där har uppgifter inhämtats på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, dels genom studium av 4042 fall ur sjukjournaler från åren 1930—34, dels genom samtal med 787 patienter under tiden oktober 1935—maj 1937.

Uppgifter om illegala aborter kan vidare erhållas genom polis- och åkla-

garmyndigheter samt domstolar och avser sådana fall, som kommit till poli- sens kännedom och där blivit föremål för utredning. Det stora antal ansök- ningar om legal abort, som ingivits till Kungl. Medicinalstyrelsen, har öppnat ytterligare en möjlighet att studera de illegala abortfallen. Genom sammanstäl- lande av uppgifter om de kvinnor, som fått avslag å sin ansökan, med folkbok— föringens uppgifter, huruvida de fött barn eller ej, kan abortfallen utsor- teras. Slutligen finns en grupp kvin- nor, som å rådfrågningsbyråer för abortsökande eller hos socialkuratorer begärt abort och som därefter — enligt vad rådgivningsbyråernas efterunder- sökningar visar — aborterat.

Givetvis föreligger betydande brister beträffande undersökningsmaterialet i samtliga nu nämnda fall. Utan att göra anspråk på något slag av fullständighet kan här endast nämnas följande. Den största svårigheten vid sjukhusunder- sökningarna är att avgöra, vilka abor- ter, som är illegala eller ej. Som regel brukar kvinnorna bestrida provokation och undersökaren är då hänvisad till enbart den kliniska bilden. Även om man kan utgå från att så gott som samt- liga febrila abortfall kan betraktas som illegala, finns det dock bland dem spontanaborter, liksom det bland de icke febrila kan finnas provocerade aborter. Ett visst urval föreligger även genom att det endast rör kvinnor, som vårdats å sjukhus samt att en un-

dersökning av detta slag i stor ut- sträckning måste bli geografiskt be- gränsad till städerna. — Polismaterialet är likaledes ett urvalsmaterial, då det endast är fråga om fall, som kommit i kontakt med polisen. Därjämte inverkar även åtskilliga andra omständigheter så att detta material inte kan betraktas som slumpvis utvalt. Sålunda är i för- sta hand materialets omfattning bero- ende på de olika polismyndigheternas effektivitet. Med hänsyn till att de abor- terade kvinnorna huvudsakligen upp- täckts i samband med avslöjandet av yrkesabortörer, blir de kvinnor, som en- samma verkställt ingrepp säkerligen un- derrepresenterade.

De övriga möjligheterna att erhålla upplysning om illegalt aborterade kvin— nor ger om möjligt ett ännu mindre re- presentativt material och härtill kom- mer svårigheten att avgöra, om spon- tan eller illegal abort förelegat.

När i detta fall polismaterialet läg- ges till grund för undersökningen beror det på att man härigenom får ett mate- rial, som omfattar hela landet. Vidare kan man utgå från att — som nedan framhålles —— de erhållna uppgifterna på grund av kontroll i stor utsträckning är objektivt riktiga.

Den här föreliggande undersökningen grundar sig på domstols— och förunder- sökningsprotokoll. Den avser mål an- gående illegala aborter, vilka avdömts av underdomstol under tiden 1 juli 1947 ——31 december 1949. Med hänsyn till gällande åtalsregler har några upplys- ningar icke kunnat erhållas ur den offentliga rättsstatistiken, då ju endast ett mycket ringa antal av de illegalt aborterade kvinnorna åtalas vid dom- stol. Uppgifterna har i stället insamlats på följande sätt. Från statistiska cen- tralbyrån har erhållits straffregistrets aktnummer på personer, som under ovannämnda tid ådömts straff för fos-

terfördrivning, varefter från straffregi- stret rekvirerats fullständigt utdrag upptagande vederbörandes personalia, bestraffning och den domstol, som dömt ] målet. Från denna har sedan aktmate- rialet införskaffats.

Vid granskning av det föreliggande materialet finner man, att det i viss mån är ojämnt beroende på de olika polis- myndigheternas praxis, när det gäller att verkställa utredningar. Då därjämte brottet för kvinnan själv i vissa fall vid tidpunkten för utredningen varit pre- skriberat, har uppgifterna i dessa fall om uppväxtförhållanden, skolutbildning samt sociala förhållanden bortfallit. Även övriga uppgifter är under sådana förhållanden knapphändiga. Å andra sidan har mycket utförliga socialutred- ningar verkställts beträffande kvinnor- na, när åtalsprövning skett genom stats- åklagare.

Då, som ovan framhållits, domstolen i endast få fall direkt prövat, huruvida kvinnorna själva gjort sig skyldiga till fosterfördrivning, har de fall icke med— tagits vid bearbetningen, där kvinnan nekar till gärningen eller graviditet icke med säkerhet förelegat. Vid samtliga övriga fall har kontroll verkställts ge- nom jämförelse av polisutredningens uppgifter med straffregisterutdragen över dömda abortörer. Härvid har till- setts, att ingen kvinna medtagits i ma- terialet utan att någon person blivit fälld för fosterfördrivning eller delak- tighet däri beträffande henne. Detta har tekniskt skett genom en granskning av tidpunkterna för ingreppen och antalet brott, som vederbörande abortör dömts för.

Beträffande de förekommande upp— gifterna kan följande nämnas. I sam- band med utredningar om brott brukar vissa uppgifter regelmässigt kontrolle— ras av polismyndigheten. Detta gäller i första hand de misstänktas ålder, civil-

stånd, bostad och yrkesanställning. Man kan sålunda utgå från att samtliga dessa uppgifter är korrekta i materia- let. Vad övriga uppgifter beträffar kan man räkna med att dessa i stor ut- sträckning blivit kontrollerade. Främst gäller detta omständigheterna kring den brottsliga gärningen, såsom tid- punkt, plats och utförande, men även barnafaderns personalia, kvinnans upp- växtförhållanden och graviditet brukar underkastas kontroll. I den omfattning det varit möjligt har uppgifterna vid be- arbetningen hämtats ur de officiella handlingar, som ingått i aktmaterialet. Uppgifter om tidpunkten för kvinnans graviditet har sålunda i möjligaste mån inhämtats från journalutdrag i de fall, då kvinnorna vårdats på sjukhus, eller från läkarintyg, som ingivits i målet till styrkande av att hon varit gravid.

Övriga uppgifter grundar sig på vad kvinnorna själva uppgivit eller vad som eljest varit ostridigt. Någon anled- ning att anta, att felaktiga uppgifter skulle ha lämnats, torde knappast fin- nas, då kvinnorna efter erkännandet av gärningen icke kan ha anledning att undanhålla eller förvanska omständig- heterna kring densamma. Enda undan- taget härifrån kan möjligen vara upp- gifterna om de motiv, som drivit kvin— norna till den illegala aborten. Här fin- nes givetvis risken av tendentiösa svar, då en viss benägenhet att framhålla mildrande omständigheter kan tänkas. Därjämte har vissa kvinnor vägrat att lämna uppgift om barnafadern, antag— ligen beroende på att de endast känt honom helt flyktigt eller att de icke önskat, att han skulle bli indragen i ut— redningen.

Genom den noggrannhet, som känne- tecknar polisutredningar i samband med misstänkta dödsfall, har fullständiga uppgifter om de kvinnor, som avlidit till följd av illegal abort, kunnat noteras.

Abso- Rikets luta Pro- folkmängd tal cent i procent

1948

Städer med över 100 000 inv. . ... 157 44,6 21,4 Övriga städer 74 21,0 23,6 Landsbygd ...... 121 34,4 55,0 352 ] 100,0 | 100,0

Det föreliggande materialet, som med hänsyn till att det omfattar vissa kvin— nor, som underkastat sig illegal abort vid mer än ett tillfälle, här redovisas i antal fall, avser 352 aborter å 321 kvin- nor och fördelar sig geografiskt på sätt som framgår av tabell 59, där även befolkningens procentuella fördelning medtagits.

Som synes är storstadsfallen över— representerade i materialet i jämförelse med genomsnittsbefolkningen, medan det motsatta förhållandet gäller lands— bygdsfallen och i viss mån ”övriga stä- der”.

Det har tidigare angivits, att under- sökningen avser mål, som avdömts av underdomstolarna under tiden 1 juli 1947—31 december 1949. Härav följer, att aborterna icke inträffat enbart un— der denna tidsperiod utan många ligger längre tillbaka i tiden. Samtliga fall från och med år 1938 har bearbetats. Fallens fördelning på olika är framgår av tabell 60:

Tabell 60. Fallens spridning

1938—43 1944 1945 1946 1947 1948 1949 Antal fall 36 36 46 58 80 84 12

Det kan synas, som om de äldsta fal- len är alltför få och ligger för långt tillbaka i tiden för att vara av betydelse för undersökningens resultat. Att de medtagits, beror på att undersökningen därigenom blir representativ för hela den tid lagen den 17 juni 1938 om av-

brytande av havandeskap varit gällan- de, varjämte ett ytterligare urval har undvikits.

Om abortprovokationen

De kvinnor, som underkastat sig ille- gal abort i detta material, har i de flesta fall genomgått en lång serie behand- lingar. Direkta ingrepp har icke alltid inlett provokationen utan i många fall har kvinnorna till att börja med försökt att återfå sin menstruation genom andra medel. I den mån uppgifter här- om har förekommit, har de registrerats och givit till resultat att intagandet av patentmediciner och hormonpreparat varit dominerande (67 %). De allmän- nast förekommande bland dessa me- del har varit kinakapslar och blod- renande droppar. Sprit, företrädesvis konjak, har därefter kommit till an- vändning. I övrigt har varma bad, gym- nastik m. m. begagnats. Av de kvinnor, som företagit abort i Stockholm, har 10 st. eller 7 % hos läkare underkastat sig injektion av hormonpreparat vid ett eller flera tillfällen före abortingrep- pet för att på så sätt framkalla missfall. Ingen av dessa metoder har dock lett till resultat.

När i det följande talas om olika abortmetoder, som kommit till använd- ning, avses därmed den behandling, som ledde till havandeskapets avbry- tande eller, därest detta icke lyckades, den sista behandling kvinnan underkas— tade sig. Av metoderna kan man ur- skilja fyra huvudtyper, nämligen in- grepp med sond och med livmoder- spruta, skrapning och massage. Till den första gruppen har hänförts icke bara ingrepp med fabriksgjord sond utan även de fall, då andra verktyg kommit till likartad användning samt till den andra gruppen ingrepp med lavemang- kanna, vars slang försetts med pip för att kunna användas vid livmoderskölj- ning. I tabell 61 ges en översikt av de olika ingreppens följder i fråga om dödsfall och sjukhusvård. Dödsfallen har här upptagits till 6, vartill kommer ett tveksamt fall, där obducenten på grund av den för långt framskridna förruttnelsen hos liket icke med säker- het kunnat fastställa dödsorsaken. Själv- mord kunde eventuellt också tänkas föreligga.

Beträffande dödsaborterna avled två kvinnor, sedan de förts till sjukhus. Av ingreppen i övrigt stannade 9 vid för-

Tabell 61. Provokationsmetoder

Utan direkta Dödsfall Insåglgkdhaupå komplika- Summa tioner Sond Fabriksg jord ......................... 1 67 138 206 Hemmagjord ......................... 9 8 1 7 Livmoderspruta använd som sond ...... 2 2 Strumpsticka ......................... 2 2 4 Övriga .............................. 1 2 3 Sprutmetod Livmoderspruta ...................... 3 21 7 9 103 Lavemangkanna med pip .............. 1 2 3 Skrapning Kyrette .............................. 3 3 Massage ............................... 1 10 11 6 100 246 352

Procentuell fördelning

Summa l:a mån. 2:a mån. 3:e mån. 4:e män. 5:e mån.j6:e mån. 7:e mån. Gifta ............. 119 12,6 45,4 30,3 5,9 4,2 0,8 0,8 Icke gifta ......... 228 5,3 36,8 43,4 11,0 1,8 0,4 1,3 347 7,8 39,4 39,4 9,0 2,6 0,6 | 1,2

sök i strafflagens mening. Av dessa blev 2 fall inlagda på sjukhus.

Under begreppet hemmagjord sond har hänförts 2 fall, där järntråd överdra- gen med ventilgummi, och 1 fall, där gummislang, armerad med en träpinne, kommit till användning. I de övriga fal- len har den hemmagjorda sonden ut- gjorts av specialbehandlad elektrisk ledningstråd. I de 3 fall, som i tabellen betecknats som ”övriga”, har abortred— skapet utgjorts av cykeleker, vidjekvist och metallrör. Att det sistnämnda kom- mit till användning hade sin grund i att abortören hört berättas ”att det skulle luft till för att avbryta ett havan- deskap”. Av den anledningen hade han under behandlingen blåst i röret med resultat, att den behandlade kvinnan dog i luftemboli.

Som ett tecken på intensiteten i kvin- nans abortönskan kan man måhända ta det förhållandet, att — som tidigare framhållits —— oaktat första ingreppet i flera fall misslyckats hon underkastat sig ytterligare behandlingar. Av de 352 undersökta fallen har 271 stannat med en behandling, i 41 fall har det skett två, i 20 fall tre och i 9 fall flera än tre behandlingar. Det bör här anmärkas, att en behandling kunnat omfatta flera ingrepp. Härtill kommer 11 fall, som behandlats av en abortör, vilken me- delst en speciell massage klämt ihjäl fostren. Det genomsnittliga antal be- handlingar, som var och en av dessa sistnämnda 11 kvinnor underkastade sig —— beräknat enligt de approximativa

uppgifter, som de själva lämnat — torde icke ha understigit 12 gånger.

Fem kvinnor har därjämte tvingats underkasta sig samlag med abortören för att få ingreppet utfört. De har för- klarat, att de i sin förtvivlade situation icke hade något val. De två abortörer det gäller har å sin sida förklarat, att sam- laget var ett led i behandlingen, den ene på grund av att han eljest inte kunde få in livmoderspegeln, den andre för att ”det skulle gå lättare att få tag i livmoderöppningen”.

Av de undersökta 352 aborterna har 306 behandlingar skett av yrkesabortör, 42 av annan person och 4 ingrepp har företagits av kvinnan själv. Vid bedö- mande av, huruvida en person vore att anse som yrkesabortör eller ej, har domstolens avgörande, huruvida abor— törerna vanemässigt eller i vinnings- syfte gjort sig skyldiga till fosterfördriv- ning, tjänat till efterrättelse. Av de 42 ingrepp, som verkställts av annan abor- tör, har kvinnans äkta man i 2 fall gjort ingreppet, hennes fästman eller sexual- partner i 5 fall och vän eller väninna i 11 fall.

En undersökning i vilken havande- skapsmånad ingreppet skett ger till re- sultat tabell 62 (uppgift saknas om 5 kvinnor).

Av denna tabell framgår, att de flesta ingreppen skett i andra och tredje gra- viditetsmånaderna. Vid en jämförelse mellan de gifta och icke gifta kvin- norna visar det sig, att havandeskapet avbrytes tidigare hos de gifta kvinnor-

I procent därav Antal f 11 _ 21—25 26—30 31—35 36—40 _

a 20 år är är är år 41 år

Gifta (inkl. hemskilda) ...... 123 2,4 30,8 35,8 22,8 4,9 i 3,3 Ogifta .................... 197 24 6 36,0 23,8 10,7 2,6 0,5 Förut gifta ................. 32 — 12,5 31,3 31,3 18,7 6,2

( 352 15.6 32.1 | 28,7 | 16,8 | 4,8 j 2.0

na, där en procentuell övervikt finnes inom första och andra månaderna, me— dan de icke gifta gör ingreppen senare, företrädesvis i tredje månaden, då nära hälften av dem verkställt ingreppet. Av särskilt intresse är att endast 13,4 % av ingreppen skett i fjärde månaden eller senare. Detta synes tyda på, att de ille- galt aborterande kvinnorna är ange— lägna om att få ingreppen utförda så snart som möjligt.

De sex dödsfallen i materialet har in— träffat med ett i andra månaden, två i tredje månaden, ett i fjärde månaden och två i femte månaden, medan de ingrepp, som skett i sjätte och sjunde månaden haft en för kvinnan lycklig utgång.

Åldersfördelning och civilstånd

Åldersfördelning och civilstånd bland de undersökta fallen framgår av ta- bell 63. Av denna kan utläsas, att över 60 % av de ogifta kvinnorna har verk- ställt ingreppet före 25 års ålder och ej mindre än en fjärdedel av dem före 21 års .ålder. För de gifta har naturligtvis en förskjutning till högre åldersklasser ägt rum och de flesta ingreppen har där skett i åldern 21—30 år. För de

förut gifta föreligger givetvis en ytter- ligare förskjutning mot högre ålders— klasser.

Vid en jämförelse mellan antalet gifta och ogifta visar det sig, att de ogifta i materialet är betydligt flera än de gifta. Vid en jämförelse med till exempel Inghes undersökning framgår att i hans material finnas ungefär lika många gifta som ogifta. Man kan med anledning därav fråga sig, huruvida det skett någon förskjutning i civilstånds— fördelningen sedan Inghes undersök— ning gjordes. Med anledning därav har tabell 64 uppgjorts.

Av denna tabell framgår, att de gifta från att ha haft ungefär lika stor an- del i materialet som de ogifta under åren 1938—44 undergått en markant nedgång från och med år 1945, då deras antal sjunkit till varierande mellan en tredjedel och en fjärdedel i materialet. En it”-test ger resultatet 12,7617, vilket innebär att sannolikheten för att slum— pen skulle ha åstadkommit detta värde är mindre 0,05 (enstjärnig signifikans). Den förklaring, som man kan lämna härtill, är antingen att abortfrekven- sen bland de gifta sjunkit i förhållande till de ogifta eller att de gifta kvinnorna

Tabell 64. Civilståndens förskjutning

Civilstånd 1938—43 1944 1945 1946 1947 1948 1949 j Gifta ..................... 44,4 55,6 26,1 37,9 26,2 34,5 25,0 ' Ogifta .................... 44,4 41,7 63,0 51,7 65,0 57,1 68,3 Förut gifta ................. 11,2 2,7 10,9 10,4 8,8 8,4 15,7 j

Tabell 65. Förhållande till barnafadern

Tillfällig

. . .. Fast .. _ - _ . Uppgift C1Vllstånd Måla—158 sällskap Forlovad Glft * Owrlga saknas GiftQ ..................... 7 14 l — 102 _ — Ogift .................... 45 118 27 —— 2 5 Tidigare gift .............. 11 15 l 4 — 2 Procentuell fördelning ...... 17,9 41,7 1 8,8 29,0 1,2 1,4

numera verkställer aborterna på legal väg.

Antalet utländska kvinnor, som före- kommer i materialet, uppgår till 14 stycken motsvarande 4 %. De kommer samtliga från de nordiska grannlän— derna och Estland.

Vid undersökningen av kvinnornas förhållande till kontrahenten har hän- syn tagits icke enbart till deras civil- stånd. Detta skulle säkerligen icke ge en riktig bild av de förhållanden, sonl kvinnorna levat under. I stället har en uppdelning skett på tillfälliga förbin- delser, fast sällskap, förlovad och gift. Vid avgörandet, huruvida en förbin- delse llar varit tillfällig eller icke, har hänsyn tagits till förbindelsens längd och bindningen till motparten. Med ledning därav har tabell 65 uppgjorts.

Av denna tabell framgår, att tillfäl- liga förbindelser förekommit i relativt liten utsträckning när det gäller gifta kvinnor (5,7 %), medan de bland de icke gifta uppgår till minst 22,8 %. Emellertid utgör de tillfälliga förbindel- serna, som framgår av tabellen, endast en mindre part i materialet, då de som haft fast sällskap, varit förlovade eller gifta uppgår till i det närmaste 80 %.

Det kan synas egendomligt, att en kvinna kan vara gift och samtidigt ha fast sällskap. En närmare undersök— ning av de 14 kvinnor, det här rör sig om, visar, att 10 av dem var hemskil— da, 2 levde under söndring i äktenska- pet och i ett fall var det fråga om en estländsk kvinna, vars man blivit de—

porterad och som hon hade tappat kon- takten med sedan flera år. Beträffande de gifta, som haft tillfälliga förbindel- ser, hade en kvinna erhållit hemskill- nad.

Ett speciellt intresse erbjuder de icke giftas tillfälliga förbindelser. En när- mare undersökning av dem ger till ro- sultat, att endast en kvinna levat i pro- miskuitet och under konceptionstiden haft samlag med flera män. Elva kvin- nor visste ej vem kontrahenten var och i denna siffra är givetvis inräknade sådana fall, då kvinnan endast känt vederbörandes förnamn, t. ex. ”Len— nart”, ”en flottist, som hette Sven”. Fem kvinnor har vägrat att uppgiva kontra— hentens namn. Av de tidigare gifta kvinnorna visste tre ej vem barnafa- dern var och fyra vägrade att uppge barnafadern.

Under ”tillfällig förbindelse” i tabel- len har vidare inplacerats 2 kvinnor, varav en varit förlovad och en haft fast sällskap men där tveksamhet rått, hu- ruvida hennes fästman varit den bli- vande barnafadern eller en annan man, som hon haft i en tillfällig förbindelse.

I tabellen har vidare upptagits en ko- lumn ”övriga”. Det rör sig om brottsligt hävdande, i detta fall 3 våldtäkter (av vilka ingen dock blivit polisanmäld) och 1 blodskamsbrott. Det kan i detta sammanhang nämnas, att brottsligt häv- dande förekommit i, förutom dessa 4 fall, ytterligare ett, där kvinnan varit under 15 år, men detta fall har i tabel— len redovisats som fast sällskap.

Antal 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 fall _20 år år är år är är år 50 år* Gift ...... se _ 13,9 36,1 25,0 11,1 9,7 2,8 1,4 Ogift ..... 72 12,8 38,4 24,4 12,3 2,3 7,0 2,3 _ 158 | 7,0 | 27,2 29,7 | 18,4 | 6,3 | 8,2 2,5 0,7

En undersökning av kontrahenternas ålder har — i den mån uppgifter före- legat —— också verkställts och resulta- tet därav framgår av tabell 66. Som synes, är den procentuella fördelningen ungefär densamma som för kvinnorna med en något större spridning och för- skjutning åt högre åldrar.

En undersökning av kontrahenternas civilstånd visar, att 37 av dem, vilket motsvarar 14,8 % av samtliga, beträf- fande vilka civilståndet var känt, varit gifta med annan kvinna än den som väntade barn. Det framgick emellertid, att dessa äktenskap varit betydligt mera stabila än hos de gifta kvinnor, som hade fast sällskap, då endast 6 av des- sa män var hemskilda. De övriga var icke villiga att upplösa sina äktenskap i anledning av abortsituationen, vilket också framkommer nedan i motiven för kvinnans abortönskan. Det kan noteras att 27 av de gifta männen hade haft för- hållande med ogift kvinna och att han i 3 fall var hennes arbetsgivare.

I 20 fall eller 5,7 % var kontrahenten utländsk medborgare. Bland utlänning- arna har därvid medräknats även såda- na fall, där kvinnan endast slutit sig till vederbörandes nationalitet, såsom ”hol- ländsk sjöman”, ”en norrman” och dy-

likt. Utlänningarna fördelar sig med bl.a. 9 från de nordiska länderna och 4 från Balticum. Bland övriga nationa— liteter märks 2 japaner.

Bamnntal

En undersökning av barnantalet framgår av tabell 67 här nedan. Som sy- nes är det jämförelsevis få av de gifta kvinnorna, som levat i barnlösa äkten— skap. För de gifta och förut gifta upp- går de till endast 12 %. Påfallande stort är antalet ogifta kvinnor, som har barn (20,3 % av samtliga ogifta). Detta för- hållande avspeglas på ett särskilt sätt i fråga om dessa kvinnors motiv för den verkställda aborten.

De 16 gifta kvinnor, som icke hade barn, men ändock gjort illegal abort, har särskilt undersökts. Av dessa hade två haft en tillfällig förbindelse vid sidan av äktenskapet, två låg under hem- skillnad och två var flyktingar, som på grund av den ovissa situationen inte ville sätta barn till världen. I övriga fall dikterades abortönskan av ekono- miska svårigheter, sjukdom (båda ma- karna tbc-patienter), misshälligheter i äktenskapet eller bostadssvårigheter (makarna bebodde möblerat rum). Vid förnyad graviditet har för övrigt en av

Tabell 67. Antal barn

. . Inget Ett Två Tre Fyra barn Uppgift CMIStånd barn barn harn barn eller flera saknas GiRa .................... 16 36 35 14 13 9 Ogifta ................... 1 55 41 1 — —— —— Förut gifta ................ 2 12 7 8 2 1

dessa kvinnor fått legal abort. Endast i ett fall kan bekvämlighetssynpunkten sägas ha dominerat (”ville ha det skap- ligt ekonomiskt ställt, innan Vi skaffade barn”).

Endast 5 av kvinnorna i materia- let har före eller efter det illegala in- greppet genomgått legal abort under den tid undersökningen avser. De för- delar sig på 2 gifta, 1 ogift, och 2 förut gifta.

Som tidigare framhållits, avser under- sökningen 352 illegala aborter, förde— lade på 321 kvinnor. Några av dessa har dock uppgivit, att de underkastat sig ytterligare illegala aborter, som här icke blivit föremål för utredning. Det rör sig om sådana aborter, som an- tingen skett före år 1938, eller som ve— derbörande kvinna ådömts straff för i samband med annan polisutredning eller varom upplysning erhållits på an- nat sätt. Om man tar hänsyn även till dessa aborter fördelar de sig på materia- lets 321 kvinnor på följande sätt: 288 kvinnor har genomgått en illegal abort, 26 kvinnor två och 8 kvinnor tre eller flera.

Vid studium av sistnämnda 8 kvin- nors förhållanden framgår, att de, som samtliga var gifta, uppenbarligen icke ägt kunskap om antikonceptionella me- del utan begagnat aborten i barnbe- gränsningssyfte. Det kan här nämnas, att den kvinna, som gjort de flesta ille- gala aborterna eller nio, hade fött icke mindre än 7 barn. Ingreppen, som i flera fall skett av hennes man, hade verkställts till att börja med för att sprida förlossningarna och därefter för att undvika nya.

Yrke

Uppgift om kvinnornas yrke eller sysselsättning vid abortingreppet har kunnat erhållas beträffande nästan samtliga fall eller 337. Av dessa var

Yrke Procenttal

Kontorister ................ 21 ,3 Arbeterskor ................ 19,0 Servitriser ................. 15,9 Afl'ärsanställda ............. 14,4 Husligt arbete .............. 13,6 Sjukvårdspersonal .......... 6,6 Köksbiträden .............. 4,3 Telefonister ................ 2,3 Hårfrisörskor .............. 1,6 Övriga .................... 1 ,6

100,0

79 icke yrkesverksamma, fördelade på 78, som skötte hemmet och en stude- rande. De fall i materialet, där kvinnan hade yrkesarbete, uppgick således till 258.

För att redovisa hur yrkena är repre- senterade har tabell 68 uppgjorts, där yrkena ordnats efter sin procentuella fördelning.

Till gruppen kontorister har hänförts även skrivbiträden i statlig eller kom- munal tjänst. Till arbeterskor har förts, förutom fabriksarbeterskorna, även sömmerskor och tvättbiträden, till hus- ligt arbete hembiträden, städerskor och barnflickor samt till affärsanställda två egna rörelseidkare. Under beteckningen sjukvårdspersonal har sammanfattats sjukvårdsbiträden, tandsköterskor och barnsköterskor, laboratoriebiträden och henlsystrar.

Tabell 69. Förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande, fördelade på civil-

stånd . .. Icke Civilstånd igår!-:$ förvärvs- arbetande Gifta .............. 43 75 Ogifta ............. 188 2 Förut gifta .......... 27 2 258 79

Tabell 70. Kontrahentens yrke

Gift med ”31251" Yrke kv.";wn kvinnan l 0 i % Allmän tjänst och fria yrken ............... 2,6 2,5 Affärsbiträden, handels- resande ............. 2,6 7,9 Egen företagare ........ 5,2 3,0 Kontors- och förvaltnings- personal ............. —— 9,3 Ingenjörer, tekniker, ritare 7,8 4,4 Arbetare i hantverk ..... 22,1 17,7 Arbetare i industri ...... 26,0 12,3 Grovarbetare, transport- arbetare ............. 11,7 16,8 Chautl'örer ............. 7,8 5,4 Lägre tjänstemän ....... 6,4 3,4 Studerande ............ 1,3 4,4 Konstnärlig verksamhet . . ,9 0.5 Officerare, sjöbefäl ..... —— 3,0 Hotell och restaurant— personal ............. 1,3 6,0 Övriga ................ 1,3 3,4 100,0 100,0

Av intresse kan i detta sammanhang vara de förvärvsarbetande och icke för- värvsarbetande kvinnornas fördelning på civilstånd (tabell 69).

De gifta kvinnor, som man i detta av— seende kunnat erhålla uppgift om, hade alltså yrkesarbete till närmare 40 % och bland de övriga båda grupperna dominerade de förvärvsarbetande helt. Det kan anmärkas, att de gifta kvinnor, som endast haft tillfälliga arbeten, redovisats som icke förvärvsarbetande.

En motsvarande undersökning av kontrahentens yrke omfattande 77 män, gifta med kvinnan, och 203 män, som icke varit gifta med henne, framgår av tabell 70.

Denna tabell visar, att bland de män, som varit gifta med kvinnorna, grup- perna arbetare i hantverk och industri samt grovarbetare utgör ej mindre än 59,8 %. En jämförelse av proportionen mellan yrkena hos de män, som ej varit gifta med kvinnorna, ger ett likartat resultat, men förhållandevis många har

dock varit kontors-, affärs- och restau- ranganställda. Det rör sig i dessa fall om motsvarande yrken, som bland kvinnorna hade den högsta abortfre- kvensen.

Ett försök att utreda inkomstförhål- landena hos klientelet gick ej att ge- nomföra på grund av att endast en tred— jedel av kvinnorna lämnat uppgifter härom, varjämte uppgiftslämnarna ej heller var representativa för yrkesför- delningen i materialet och ej heller för den geografiska fördelningen. Därjämte förekom naturaförmåner, som var svå- ra att uppskatta eller jämföra. Det kan dock här anmärkas, att en frånskild kvinna och en familj helt levde på socialhjälp.

Bamdomsmiljö

För att undersöka, från vilka sam— hällsskikt de illegalt aborterande kvin- norna kommit och under vilket infly- tande de stått från föräldrahenlmets sida, har uppgifter om målsmans yrke, ”broken home”, skolförhållanden och bostadsförhållanden bearbetats. Uppgif- ten om målsmans yrke har kunnat er- hållas beträffande 238 kvinnor. Yrkena har därefter fördelats på socialgrupper på sätt, som framgår av tabell 71. En- ligt denna syns kvinnorna huvudsakli- gen komma från socialgrupp III.

Vid bearbetningen av hur många kvinnor, som var födda inom eller utom äktenskap samt i vilken utsträck- ning de bestående äktenskapen blivit upplösta, framgick, att av de 255 fall, där uppgift härom förefunnits, 23 kvin— nor var födda utom äktenskap och 232 inom äktenskap. Av dessa sist— nämnda hade emellertid hemmen upp- lösts till följd av faderns eller moderns död eller äktenskapsskillnad i 18 fall. Sistnämnda siffra är säkerligen något för låg med hänsyn till att fullständiga uppgifter icke influtit i samtliga polis-

rapporter. De kvinnor, som kommer från 5. k. ”broken homes”, uppgår såle- des till sammanlagt 41 i materialet, motsvarande 16,1 %.

Kvinnornas skolförhållanden utvisar, att av 198 kvinnor 1 varit intagen på sinnesslöanstalt, 174 hade genomgått folkskola och 23 avlagt realexamen. l sistnämnda siffra har inräknats såda- na, som hade genomgått kommunal flickskola samt 3, som genomgått ut- ländsk skola med _ såvitt man kan be- döma — motsvarande kunskapsford- ringar.

Uppgift om första arbetsanställning har kunnat erhållas beträffande 181 kvinnor. Härtill kommer 15, som aldrig varit yrkesverksamma, utan efter av- slutad skolgång vistats i hemmet, till dess de ingått äktenskap. Endast en ogift s.k. hemmadotter är med i denna grupp. För de kvinnor, som innehaft anställning, har medianåldern för för- första anställningen beräknats, varvid den visat sig uppgå till 15,6 år. Nå- gon skillnad mellan gifta och ogifta kvinnor, när det gäller tidpunkten för första anställning, har icke kunnat på— visas.

Av 90 ogifta kvinnor, som lämnat uppgift om sina bostadsförhållanden, motsvarande 45 % av samtliga ogifta i materialet, har 28 varit inneboende hos föräldrarna vid tiden för aborten, me- dan 62 ha haft egen bostad.

Social status

Ytterst få av de 321 kvinnorna har va— rit föremål för ingripande från myndig- heternas sida. Endast 3 har varit be- straffade tidigare, varav 1 erhållit vill- korlig dom för fosterfördrivning (14 kap. 26 & strafflagen), 1 för delaktighet däri samt 1 kvinna såväl villkorlig dom som frihetsstraff för stöld. En kvinna har därjämte varit omhändertagen av barnavårdsnämnden för tillgreppsbrott.

socialgrupper Socialgrupp Procenttal Socialgrupp I ............. 5 9 Socialgrupp II ............. 34,5 Socialgrupp III ............. 59,6

Som tidigare framkommit under under- sökningen har 2 kvinnor erhållit so- cialhjälp och 1 varit sinnesslö'. I endast 2 fall har av polisutredningarna fram- gått, att kvinnorna varit hemfallna åt asocialt levnadssätt.

En undersökning, i vilken omfattning kvinnorna växlat anställning under de två sista åren före aborten, torde visa på en stabil livsföring hos klientelet. Av 159 kvinnor, som lämnat uppgift härom, har 85 haft en anställning, 33 2 anställningar och 38 3 eller flera an— ställningar. Av dessa 38 utgjorde dock 14 restauranganställda och 6 hembiträ- den, vilket möjligen kan förklara den högre frekvensen av anställningsbyte.

Motiven till den illegala aborten

En undersökning av motiven till den verkställda aborten stöter på speciella svårigheter, i synnerhet när den sker genom bearbetning av uppgifter, som upptagits av en mängd olika personer. Härvid kan givetvis sådana faktorer in- verka på resultatet som frågeställarens personliga uppfattning av kvinnans si- tuation och det sätt, som frågorna fram— ställts på. Ett ytterligare problem är att kvinnorna sällan åberopat ett mo- tiv utan som regel flera. Att därvid kunna peka på det mest vägande torde icke kunna ske med hänsyn till de nyss- nämnda förhållandena vid uppgifter- nas upptagande. Ett sätt vore att redo- visa de olika kombinationerna av mo— tiv, men med hänsyn till deras antal skulle överskådligheten gå helt förlo-

Uppgivet motiv Antal Ekonomiska förhållanden 1. Dålig ekonomi ............... 45 2. Mannen arbetslös, arbetsoförmö— gen eller har osäker plats ...... 3 3. Fruktan att förlora anställning eller lida avbräck i yrkesutövning 3 Sjukdom m. m. 1. Kvinnan sjuk eller "nervös" . . . 26 2. Mannen sjuk eller "nervös" . . . . 9 3. Anser sig för gammal ......... 3 4. Orkar inte flera barnsängar . 9 5. Önskar sprida förlossningarna. . 5 Personliga förhållanden 1. Misshälligheter i äktenskapet . . . 12 2. Mannen slarvig, supig eller otrogen ..................... 10 3. Ville ej föda barnet på grund av förestående skilsmässa ........ 2 4. Barnafadern annan eller möjligen annan än den äkta mannen . . . . 10 Sociala förhållanden 1. Dålig bostad ................. 7 Övriga motiv 1. Har redan barn och önskar ej flera ........................ 15 2. Rädsla för förlossningen ....... 10 3. Tidigare barn sjuka eller efter- blivna ...................... 2 5. Ville företaga utlandsresa ...... 1

rad. En annan svårighet är att alla fak- torer, som påverkat kvinnan att göra den illegala aborten, icke kommer till uttryck vid en inventering av motiven. Det kan här nämnas, att kvinnorna många gånger utsatts för påtryckning att verkställa en illegal abort och att det är denna omständighet, som i förening med något av de nedan angivna moti- ven utlöst handlingen. Då det fram- kom, att för 3 ogifta kvinnor påtryck— ningen att utföra abort från kontrahen- tens sida varit så stark, att detta blev enda motivet till aborten, undersöktes hur många kvinnor i materialet, som varit utsatta för påtryckningar och av vilka det skett. Härvid medtogs icke så—

dana fall, där ”samtycke” från kontra— hentens sida förelagt utan endast fall av direkt påverkan. Sådan förekom i inte mindre än 43 fall. Den som sökt övertala kvinnan att utföra aborten var i 33 fall kontrahenten, i 7 fall någon av kvinnans föräldrar, i 2 fall väninna och i 1 fall kvinnans arbetsgivare. Nå- gon som helst upplysning vilken bety- delse detta haft i de 40 fall, där påtryck- ningarna icke åberopats som motiv för aborten, har icke stått att vinna.

Med hänsyn till de ovan nämnda om- ständigheterna har den utvägen valts, att varje motiv redovisas för sig och med den frekvens det haft. Några säkra statistiska resultat torde väl ändå icke kunna dragas ut av denna del av under- sökningen.

Vid bearbetningen har en uppdelning skett på så sätt, att de gifta kvinnorna undersökts för sig och samtliga ensam- stående kvinnor, omfattande ogifta, förut gifta och hemskilda sammanförts i en grupp. Anledningen härtill är att de sistnämnda visade sig i stor utsträck- ning ha likartade problem. Det kan här nämnas, att 6 gifta och 7 ogifta kvinnor icke angivit något skäl för aborten. De gifta kvinnornas motiv framgå av tabell 72 och de ogiftas av tabell 73.

Som synes kan de olika motiven uppdelas i vissa grupper. Otvivelaktigt griper motiven in i varandra inom varje grupp och är i viss mån avhängiga av varandra utan att därför identitet före- - ligger. De vanligaste motiven är, som man kan vänta, dålig ekonomi och sjukdom eller nervositet hos kvinnan. En bearbetning av de fall, som åberopat dålig ekonomi, gav inget resultat, som kunde tjäna som utgångspunkt för ett bedömande, om det här rörde sig om en viss avgränsad grupp bland de gifta kvinnorna eller om någon förskjutning ägt rum under den tid undersökningen avser. Till belysande av vad som an—

förts som dålig ekonomi kan anföras följande exempel.1

1. Hårfrisörska, 26 år, har tidigare en dotter utom äktenskap, som hon försör- jer. Mannen, som är tekniker till yrket förbrukar alla sina inkomster på res— taurangbesök. Själv arbetar hon och tjä- nar därvid 80 kronor i veckan, varige— nom hon kan hålla ihop hemmet. Hon anser sig icke kunna försörja ett barn till.

2. Hemmafru, 24 år, har ett barn, vid tillfället ett år gammalt. Hon har ingått äktenskap med sin man, som är akade- miker, under dennes grund av att hon väntade första barnet. Mannens studieskuld är 7000 kronor och efter avdrag på lönen, uppgående till 690 kronor per månad, för skatt, amorteringar och räntor leva de under existensminimum. De 26 fall, där kvinnan varit sjuk eller ”nervös” fördelar sig på 10 rent somatiska sjukdomar, 10 fall av psykisk depression och 6 fall, där allmän klen- het åberopas. De somatiska fallen inne- fattar bl. a. 2 fall av astma, 2 fall av tbc, kroniskt hjärtfel och njursjukdomar. Som exempel på vad som här angi- vits som nervositet kan anföras:

3. Fabriksarbeterska, 31 år, har nyli- gen genomgått en graviditet, som slutat med missfall i femte månaden. En må- nad efter missfallet är hon åter gravid. Hennes man är arbetslös och makarna lever på hennes inkomst, 300 kronor i månaden. Hon känner sig ”nervös”, och ”orkar” ej med ytterligare en graviditet.

4. Hemmafru, 29 år, har tvillingar, 3 år gamla. Vid den tidigare gravidite- ten hade hon svällt upp onormalt i kroppen och deras ekonomi tillåter ej flera barn. Hon känner sig ”nere”; en- ligt makens uppfattning var hon ”para- lyserad av skräck inför havandeska- pet”.

5. Hemmafru, 31 år, har två barn i

studietid på '

åldern 6 och 3 år. Båda förlossningarna har varit svåra. Hennes nerver är nu ”totalt slut”.

Då mannens sjukdom åberopats som motiv för aborten har det i samtliga fall rört sig om somatiska sjukdomar, bl. a. tbc i 3 fall och könssjukdom i 1 fall.

De kvinnor, som ansett sig för gamla för att föda barn, har varit i åldern 39—42 år.

Någon närmare beskrivning, vari misshälligheterna i äktenskapet skulle ha bestått, när detta åberopats som abortmotiv, har som regel inte lämnats. I ett par fall klagar kvinnorna över bru- talitet och misshandel från mannens sida.

Slutligen skall här lämnas två exem- pel på dåliga bostadsförhållanden, som åberopats, det ena hämtat från Stock- holm och det andra från landsbygden i västra Sverige:

6. Makarna förhyra tillsammans med nio andra personer en möblerad sex- rumsvåning i Stockholm. I denna vå- ning disponerar de ett rum och tillgång till kök.

7. Makarna har två barn i åldern 5 och 2 år samt har vårdnaden om en 10-årig brorsdotter till hustrun. Bosta— den består av en stuga, som utdömts av hälsovårdsnämnden, om ett rum och kök. Golvytan är 27 kvadratmeter och köket fryser vintertid. De motiv, som de ogifta förebringar, visar en något rikare differentiering. En sammanställning av dem ger föl- jande resultat. Som synes spelar den dåliga ekono- mien en dominerande roll även bland de ogifta. Det rör sig här huvudsakli- gen om kvinnor, vilka delvis avlönas

1 Den 25/11 1949 medgav Kungl. Maj:t, att förf. för viss kriminologisk undersökning fick taga del av straffregistret m. m. under förutsätt- ning, att offentliggörande icke skedde på sådant sätt, att vederbörande med ledning därav kunde identifieras. Identifikationsdata har därför re- tuscherats. Ang. återgivande av kasuistik se not å sid 11.

Uppgivet motiv Antal Ekonomiska förhållanden 1. Dålig ekonomi ............... 60 2. Fruktan att förlora anställning . . 9 3. Fruktan att arbetsmöjlighet eller yrkesutbildning skulle för- svåras ...................... 5 4. Kunde ej påräkna ekonomiskt stöd av barnafadern .......... 15 Sjukdom m. m. 1. Sjukdom och nervositet ....... 25 2. Kontrahenten sjuk ............ 3 Förhållande till föräldrahemmet 1. Rädsla för föräldrarna ........ 46 2. Kunde ej påräkna bistånd från föräldrarna .................. 3

3. Ville ej ligga föräldrarna till last 6

Förhållande till kontrahenten

1. Övergiven av kontrahenten . . . . 40

2. Kontrahenten redan gift ....... 28

3. Likgiltighet eller motvilja mot kontrahenten eller äktenskapet . . 28

4. Visste ej vem som var far till det väntade barnet ............... 5 5. Tillfällig förbindelse .......... 9 6. Kontrahenten asocial ......... 7 7. Bruten förlovning ............ 2 8. Fästmannen avliden .......... 1 9. Kontrahenten utlänning ....... 2 Konventionella hänsyn 1. Skammen att bli ogift mor ..... 9 2. Enklare konventionella skäl . . . 9 3. Låg under hemskillnad ........ 12 Kunde ej ingå äktenskap ........... 30 Elf utomäktenskapligl barn tidigare . . 28 Andra moliv —1. Ansåg sig eller kontrahenten för ung ........................ 17 -2. Otrogen mot fästmannen ...... 3 3. Rädsla för arvsanlag .......... 7 4. Bostadsfrågan ............... 15 5. Direkt påverkan av kontrahenten 3 6. Abort bekvämt ............... 2 7. Övriga ...................... 9 8. Brottsligt hävdande ........... 5

med naturaförmåner och vars kontant- lön därför är ringa. Följande exempel kan anföras:

8. Köksbiträde, 20 år, har i avlöning fritt vivre och 110 kronor kontant per månad. Kontrahenten, som hon haft i tillfällig förbindelse, känner hon endast

till förnamnet, varför hon ej kan få un- derhållsbidrag.

9. Hembiträde, 27 år, har i avlöning fri bostad och 150 kronor kontant per månad. Hon försörjer delvis åldrig mo- der. 10. Kallskänka, 20 år, har i avlöning fri kost och 100 kronor kontant per må- nad. Kontrahenten har tidigare två barn utom äktenskap, varför möjligheten att få underhållsbidrag synes liten.

I de övriga fallen har trots en förhål- landevis god inkomst ekonomin under- minerats genom försörjningsplikt mot föräldrar eller ett tidigare barn utom äktenskap samt skuldsättning.

De 9 kvinnor, som hyst rädsla att förlora sin anställning, har utgjorts av ett hembiträde samt återstoden servi- triser och andra restauranganställda.

En ekonomisk faktor av betydenhet är också i vad mån kvinnan kunnat på- räkna ekonomiskt stöd av barnafadern även om äktenskap ej varit aktuellt. I ett par fall har denne förklarat, att han kommer att vägra att betala, i andra fall åter har det framgått av omständig- heterna, att han på grund av tidigare underhållsbidrag icke har möjlighet att prestera mera.

11. Fabriksarbeterska, 20 år, har ti- digare ett barn utom äktenskap. Hon är på nytt gravid, nu med gift man. När hon, som tänkt föda barnet, om— talade sin situation för kontrahenten, förklarade denne, att hon fick välja mel- lan abort, som han bekostade, eller att han i framtiden icke skulle betala något för barnet. 12. Kallskänka, 26 år, är gravid med ogift tjänsteman. När hon omtalade sin situation, förklarade kontraheten, att hans ”ekonomiska ställning inte var sådan, att han kunde gifta sig”. Han drog sig därefter undan. När hon sedan erfor, att han hade en tvåårig son utom äktenskap, för vilken han icke lämnade

underhållsbidrag, fastän han ådömts detta, beslöt hon sig för abort.

Sjukdom som, grund för aborten bland de ogifta kvinnorna visar unge- fär samma proportion mellan somatiska och psykiska åkommor som hos de gifta. De förstnämnda uppgår här till 10, varav märkes 4 fall av tbc och 4 av könssjukdom.

Hos de kvinnor, som åberopat nervo- sitet eller psykisk depression, under- strykes allvaret i sjukdomsbilden ge- nom att två kvinnor tidigare gjort sui- cidalförsök i annat sammanhang och ytterligare fem har uttalat hotelse där- om på grund av graviditeten.

Stor betydelse har kvinnans förhål- lande till föräldrarna och hemmet. Den dominerande faktorn är här rädslan för att omtala graviditeten. Utan att de kvinnor, som åberopat detta skäl, när- mare utfrågats på denna punkt, har 20 % av dem uppgivit, att endera eller båda av föräldrarna varit religiösa och att det är på den grunden, som de ej vågat anförtro sig åt dem. Situationen kompliceras givetvis när kvinnan där- jämte är beroende av föräldrahemmet för bostad eller dylikt. Att denna rädsla verkligen är en realitet att räkna med framgår av flera kvinnors redogörelser. En kvinna uppger till exempel, att när en syster till henne väntade barn utom äktenskap, blev hon utstött ur hemmet. En annan kvinna hade gjort synnerli- gen bittra erfarenheter av föräldrarnas reaktion, när hon kom hem med sitt första utomäktenskapliga barn.

Mannens uppträdande spelar givet— vis en betydande roll när en kvinna upptäcker att hon är gravid. Det måste vara oerhört påfrestande, att i en så- dan situation bli lämnad ensam eller få erfara, att mannen redan är gift. Sistnämnda omständighet har i och för sig av många kvinnor betraktats som motiv för aborten. — I 7 fall har man-

nen därjämte visat klart asociala ten- denser. En var vid abortens utförande intagen på fångvårdsanstalt och i de övriga fallen var mannen alkoholiserad och med oordnad livsföring.

Märkligt nog är vanäremotivet av mycket ringa betydelse. Om man bort- ser från hemskillnadsfallen, som utgör en klart avgränsad grupp och där icke bara vanäran utan även andra syn- punkter spelar roll såsom försämrad ställning i en eventuellt kommande pro- cess om äktenskapsskillnad, är det ett fåtal kvinnor, som åberopa sig åt kon- ventionella motiv. Endast 9 kvinnor har ansett, att det är en skam eller skandal att föda barnet utom äktenskap och 9 andra kvinnor har därjämte föreburit liknande motiv men av mindre styrka. Som exempel på vad som avses i de sistnämnda fallen kan anföras, att en kvinna ”inte kunde tänka sig att ingå äktenskap, därest hon var gravid dess- förinnan”. En relativt nybliven änka an- såg det vara skandal ”att få barn så snart efter makens död”. De övriga kvin— norna inom denna grupp har funnit sin situation ”genant” eller ”förarglig”.

Vid bearbetningen konstaterades, att ett flertal kvinnor med säkerhet skulle ha fött sina barn, om de haft möjlighet att ingå äktenskap. Dessa kvinnor sam- manfördes i en grupp, omfattande 32 fall, vilka särskilt undersöktes med av- seende å orsaken till det uteblivna äk- tenskapet. De fördelar sig på följande sätt:

Dåliga inkomster och studieskulder hos mannen 12 fall, svårigheter att skaffa bostad 10 fall. I 4 fall har for— mella äktenskapshinder omöjliggjort giftermål beroende på att kvinnan icke varit tillräckligt gammal eller att äkten- skapshinder av annan art förelegat, så- som smittosam könssjukdom. I 2 fall har från mannens sida försörjnings- plikt förelegat mot föräldrar och i 3

fall har han saknat anställning. I 1 fall finnes ingen orsak angiven.

En grupp, som erbjuder särskilda problem, är de kvinnor, som redan har barn utom äktenskap och nu väntar yt- terligare ett. Att uppfostra och försörja ett barn har de gått i land med med att utöver ett yrkesarbete ta vård om flera, anser de vara en omöjlighet.

Ett par exempel skall belysa denna situation.

13. Affärsbiträde, 30 år, har ett barn, 7 år gammalt, som hon har vårdnaden om. Fadern till det väntade barnet är gift. Hon anser sig inte kunna ha för- värvsarbete, sköta två barn och bidraga till sin moders uppehälle. 14. Servitris, 24 år, har ett barn, 1 år gammalt. Fadern till det väntade barnet är statsanställd med låg lön. Hennes egen inkomst uppgår till 72 kronor i veckan. Hon anser sig ej kunna försörja ytterligare ett barn på denna inkomst. I många fall har kvinnans föräldrar tagit hand om det första barnet och när det andra är på väg uppstår frågan, om föräldrarna kan ta vård även om det. En kvinna uppger, att hon ”helt enkelt inte kunde komma hem med ytterligare ett barn till sina fattiga föräldrar”. Denna tankegång går igen hos nästan samtliga av dessa kvinnor, ibland i den formen, att de inte vill ligga sina för- äldrar till last. Slutligen skall här nämnas några ord om bostadsfrågan, som haft betydelse för 15 kvinnor. De har så gott som samt- liga varit inneboende i möblerade rum eller delat möblerat rum med väninna. De har insett omöjligheten att kunna uppfostra barnet i denna bostad. En speciell svårighet har en av kvinnorna haft, som varit inneboende i en stiftelse för ogifta kvinnor och som till följd av barnsbörden skulle ha nödgats flytta och bli utan bostad. I detta sammanhang skall vidare om-

nämnas, att 5 gifta och 14 icke gifta kvinnor har uppgivit, att de haft för av- sikt att beröva sig livet i samband med den icke önskade graviditeten. I mate- rialet förekommer också ett självmord, där en gift kvinna, som väntade barn med en på annat håll gift man, efter ett misslyckat illegalt abortingrepp tog sig av daga. Härtill kommer det tidigare omnämnda tveksamma fallet, där det ej kunde utrönas, om självmord eller dödsabort förelegat.

Sociala hjälpåtgärder

För att utröna i vilken omfattning kvinnorna har känt till möjligheterna för legal abort och samhällets sociala hjälpåtgärder överhuvudtaget har note- rats de fall, där kvinnorna vid polisut- redningen direkt tillfrågats härom. De utgör sammanlagt 136 stycken. Av des— sa fall kände 36 kvinnor varken till legal abort eller övriga hjälpåtgärder. Man skulle kunna tro, att dessa 36 fall med hänsyn till den tid, som undersök- ningen avser, huvudsakligen skulle avse äldre fall, men de fördela sig på föl- jande sätt:

1 fall 1943

3 ,, 1944 2 ,, 1945 30 ,, från och med 1946. Återstående 100 kände emellertid till i varje fall möjligheten att få legal abort. Med anledning därav undersök- tes, varför de icke begagnat sig av den- na möjlighet i stället för att gå till kvacksalvare. 41 stycken hade lämnat uppgift härom och den illegala abor— ten berodde på, i 3 fall avslag på legal abortansökan från medicinalstyrelsen och i 19 fall att fallet prövats av läkare eller kurator, som ej ansett förutsättningar föreligga. Vidare hade 12 kvinnor själva ej ansett, att det var lönt att ansöka om legal abort, 4 an- sågo, att utredningsförfarandet var obe-

hagligt och 2 tyckte, att det tog för lång tid. Slutligen var det en kvinna, som ej vågade göra ansökan om legal abort, då hon led av syfilis i smittosamt skede och hade haft samlag under den- na tid, varför hon var rädd för straff- påföljd. Av de 19 fall, där läkare eller kurator prövat ansökan och denna ej insänts till medicinalstyrelsen, var or- saken i ett fall att graviditeten var för långt framskriden. Vidare hade 2 fall varit inlagda på psykiatrisk klinik för

observation. Endast i ett fall hade — enligt kvinnans egen uppgift — hon av- färdats av läkaren utan närmare under- sökning, i detta fall med motiveringen ”det finns ju barnbidrag”.

I de 12 fall, då kvinnorna själva ej ansett det vara lönt att söka legal abort berodde det uppenbarligen i flera fall på bristande kunskap om möjligheten att få legal abort. 4 kvinnor har förkla— rat, att legal abort får man ”endast om man är sjuk eller så”.

BILAGA IV

Operationsriskerna vid legal abort

Av med. lic. Erik Klintskog

Den operationsrisk, som en legal abort medför har bedömts mycket olika av olika läkare. Innan de ryska gynekolo- gerna meddelade sina erfarenheter av abortprovokationer på friska kvinnor under 1920- och 1930-talet, hade ris- kerna vid legal abort endast kunnat be- dömas efter ingrepp på kvinnor lidan- de av oftast allvarliga kroppsliga sjuk- domar såsom hjärtfel, lungtuberkulos, njursjukdomar, graviditetstoxikoser och liknande. I åtskilliga fall var den sjuk- lighet eller dödlighet som åtföljde in- greppen direkt orsakade av den grundsjukdom, som utgjorde indikation för abortprovokationen. Det är därför naturligt att man i ett dylikt material finner höga risksiffror. Uppgifter an- gående det ryska abortmaterialet är de första, som ger en viss möjlighet till bedömning av de egentliga operations- riskerna, alltså de risker som ingrep- pet i och för sig medför, enär i detta abortmaterial ingreppen huvudsakligast har utförts på social indikation, dvs. på kroppsligt friska kvinnor. Erfarenhe- terna från Ryssland är emellertid ej utan vidare jämförbara med andra län- ders av flera orsaker; dels ingår i flera ryska statistiker såväl kriminella som lagliga som spontana aborter, dels med- gav den ryska abortlagen ej legal abort efter tredje graviditetsmånaden annat än på medicinsk indikation (enligt lag- bestämmelse 3/11 1924), dels på grund av den korta vårdtiden, i allmänhet ut- skrevs kvinnorna ett par dagar efter

det aborten utförts (Karlin, 1933). — För Sveriges vidkommande blev det egentligen först i och med att eugenisk abortindikation tillkom 1939 möjligt att undersöka riskerna vid legal abort på kroppsligt friska kvinnor. Denna möj- lighet har sedermera ökat, sedan i Sve— rige abort i stort antal kommit att ut- föras på indikationen depression, ofta utlöst av sociala orsaker och person- liga svårigheter. Ytterligare har antalet kroppsligt friska kvinnor ökat i det svenska abortmaterialet, sedan indika- tionen förutsedd svaghet tillkom.

De tidigare uppfattningarna om ris- kerna vid legal abort är sålunda _— utan- för Ryssland — baserade på operatio- ner utförda på i allmänhet kroppsligt sjuka kvinnor, vilket i och för sig med- för en högre risk, dessutom kan de höga risksiffrorna i äldre material ha sin or- sak i att olämpliga operationsmetoder har använts.

På grund av olika material beträf- fande indikationer och operationsme- todik har skilda läkare kommit till va- rierande uppfattningar om riskerna vid legal abort. De meddelade åsikterna och resultaten är grundade antingen på stor personlig erfarenhet av abortpro- vokationer eller på bearbetningar av större abortmaterial.

Sålunda ansåg sig Kisch (1922) kun- na konstatera att legal abort ej vore far- ligare än en normal förlossning. Dann- reuther (194-6) ansåg risken vara lika med noll — med undantag för kirurgi-

ska olyckshändelser — om ingreppet utfördes kirurgiskt av en erfaren gyne— kolog i en modern operationssal.

De flesta erfarna gynekologer har dock meddelat som sin erfarenhet, att legal abort ingalunda är ett ofarligt ingrepp. Strassman (1922) framhöll, att abortingrepp är en farlig operation även om den utföres av specialist. Bumm (1923) vände sig mot den upp- fattning som ofta framfördes i början på I920—talet att legal abort vore ett ofarligt ingrepp, ”motsatsen är riktig”. Karlin (1924) konstaterade på grund av sin erfarenhet av det ryska abort- materialet att legal abort även i hän- derna på den skickligaste gynekolog förorsakar en viss procent sjuklighet och dödlighet. Kjelland-Mördre (1929) ansåg en lege artis framkallad abort medföra en viss risk. Även Holland (1931) påpekade att operationen har en risk, som ehuru liten, gynekologen men icke den hänvisande läkaren har att taga ansvar för. Whitehouse (1932) framhöll det vara gynekologens plikt att informera de icke medicinskt orien— terade om de möjliga riskerna vid legal abort, icke endast döds- utan även sjuklighetsriskerna för kvinnan, samt underströk att ingreppet icke alltid är riskfritt ens om det utföres av erfaren operatör under bästa betingelser. Kiril- low (1933) ansåg sig på grund av erfa- renheter av det stora abortmaterialet i Ryssland kunna fastslå att det ej finns någon annan operation, som i sig själv medför så många faror för organismen som legal abort, beroende på att härvid ett fysiologiskt tillstånd tillfälligt över- föres i ett patologiskt; detta patologiska tillstånd kan liksom varje sjukdom kvarlämna spår oavhängigt av kirur- gens konst. Till en liknande uppfatt- ning kom Laptew (1933), vilken lik- som Kirillow grundade sin åsikt på ryskt abortmaterial. Schmid (1933)

meddelade att legal abort icke är ett lik- giltigt ingrepp, vilket han ofta fann vara uppfattningen icke endast hos lek- män utan även bland remitterande lä- kare. Infektionsrisken betecknades som farligast. Även Anderes (1935) framhöll att riskerna vid legal abort underskatta- des starkt samt yrkade på att det slut- liga ställningstagandet till en legal abort måste tillfalla operatören, på vilken vilar det fulla ansvaret för det opera- tiva ingreppet. Anderes förmodade att många indikationsintyg ej skulle skri- vits om vederbörande läkare känt till de faror som hotar patienten vid opera— tionen. På grund av komplikationsris— kerna ansåg Hesseltine och medarbe- tare (1940) att legal abort endast borde utföras av kompetent operatör samt så sparsamt som möjligt efter fjärde gra- viditetsmånaden. Greenhill (1944) och De Lee & Greenhill (1948) betecknade legal abortprovokation som en av de farligaste operationerna i obstetriken. Olow (1946) angav att sjukligheten or- sakad av legal abort icke är alldeles be- tydelselös och att det icke ens saknas en viss dödsrisk samt framhöll, att detta alltid varit gynekologerna bekant; undersökningar i detta ämne förvän— tades kunna bidraga till en ändring av den vanliga lekmannauppfattningen, att en abortprovokation om den bara utföres av en sakkunnig hand vore ett ofarligt ingrepp. Denna lekmannaupp- fattning syntes delad även av läkare utanför gynekologers och kirurgers krets. Siegel & Kohn (1946) angav på ett material av 80 fall av legal abort 35,5 % morbiditet vid vaginala opera— tioner och 27,5 % vid abdominella ope— rationer. Lork (1947), vilken var den förste efter de ryska författarna på 1920- och 1930-talet, som meddelade er- farenheter av ett större material legala aborter på kroppsligt friska kvinnor, ansåg, att kännedomen om de faror och

allvarliga följder, som legal abort kun- de medföra, skulle vara såväl läkaren som patienterna till hälsosam varning. Feniger & Wetterdal (1947) anförde att legal abort icke alltid är ett ofarligt in- grepp för kvinnan. Svanberg (1948) drog slutsatsen av en undersökning rö- rande 709 fall av legal abort och 504 fall av legal abort + sterilisering, att de omedelbara komplikationerna vid dessa operationer även om de utföras under gynnsamma betingelser dock är förena- de med icke så små risker. Holtz (1949) ansåg att förekomsten av komplikatio- ner vid tidigare använda metoder be- rodde på att man eftersträvat att få i gång värkarbete, och enär uterus med denna metod tömde sig först efter flera dagars förlopp utvecklade sig infektio— ner. Holtz övergick därför till att töm- ma uterus i en seance även vid avan- cerade graviditeter medelst vaginalt kejsarsnitt och sammanfattade sina er- farenheter av 405 fall av legal abort ut- förda med dilatation + utrymning i en seance eller med vaginalt kejsarsnitt + utrymning i slutsatsen: dessa ingrepp är visserligen icke fullkomligt riskfria men frekvensen av komplikationer är mycket låg, endast 4,4 %; allvarliga komplikationer är mycket sällsynta. Bisch (1950) angav sjukligheten efter ingreppet till 15,6 % i ett material av 1563 legala aborter; i detta material hade i en del fall komplikationer uppträtt först sedan patienterna lämnat sjukhu- set. Den verkliga komplikationsfrekven- sen i hela materialet ansågs ligga vä- sentligt högre enär samtliga opererade patienter efter hemkomsten ej blivit undersökta. — Den höga sjukligheten förklarade Bisch med att metreurys använts som operationsmetod i en se- nare del av materialet, där denna me- todik övergivits, sjönk sjuklighetssiff— ran till 7,4 %. Holtz (1951) meddelade 3,8 % komplikationer på 500 fall av le-

gal abort och att mera anmärknings- värda komplikationer endast inträffade i 2 %; komplikationsfrekvensen var ej högre vid vaginalt kejsarsnitt än vid dilatation med Hegar och utrymning i en seance, varför Holtz drog slutsatsen att det ej vore större risk att utföra legal abort i de senare graviditetsmåna- derna. Oram (1951) meddelade 68 % med temperaturstegring upp till 39” i ett material av 436 fall av legal abort utförda medels partiell utrymning (en metodik som praktiskt taget ej använ- des i Sverige), men ansåg denna feber icke vara av reell betydelse och att abortens förlopp i sådana fall borde betraktas som normalt.

Vid utrönande av komplikationer vid legal abort är frågan om den med in- greppet förenade dödsrisken (mortali— teten) helt naturligt den viktigaste. På grund härav skall huvudsakligen mortaliteten behandlas i den följande framställningen.

Tidigare undersökningar angående mortaliteten vid legal abort

I äldre undersökningar över kompli- kationerna vid legal abort är mortali- tetssiffrorna höga, delvis beroende på själva ingreppen, men sannolikt mest på grund av att operationerna utförts på somatiskt sjuka kvinnor samt att i materialet ofta ingår fall med abort och samtidig sterilisering. Det är först fr.o.m. 1930-talets tidigare hälft som erfarenheter angående dödlighetsrisken Vid legal abort börjar framläggas, base- rande sig på större material. Från den- na tid stamma "följande uppgifter. Kjel- land-Mördre sammanställde resultaten från 21 norska sjukhus för åren 1920— 29, mortaliteten vid enbart abort (ut- skrapning eller bougieinläggning) var 20/00 (1 dödsfall i infektion vid 494 aborter) och vid abort+ sterilisering 90/00 (2 dödsfall i bukhinneinflamma—

ticn vid 221 operationer). Rassa angav 500/oo mortalitet vid 281 fall av legal abort på indikationerna tbc., gravidi- tetstoxicos, nephrit etc. Maurizio erhöll 170/oo mortalitet på 240 fall av legal abort, vilka i 47 fall dessutom var kom- binerade med samtidig sterilisering. Bmthin hade 80/00 mortalitet på 244 fall, Fuchs 40/00 mortalitet på 223 fall, Franqué 23 "/oo mortalitet på 129 fall, Bucura 20 o/oo mortalitet och Spitzer 180/oo mortalitet på 162 fall.

Från Sverige meddelade Näslund (1933) en totalmortalitet av 53 0/00 vid 359 fall, i 14 av dessa hade samtidigt ut- förts sterilisering. Schmid (1933) hade 6,50/00 mortalitet vid 154 fall. Ander-es (1935) angav en mortalitet av 30/00— 30 "/oo samt att vid tyska kvinnokliniker mortalitetssiffran var 11 o/oo.

Ryska läkare meddelade 1933 an- märkningsvärt låga mortalitetssiffror. sålunda redovisade Karlin två dödsfall i sepsis på ett material av 7167 aborter utförda på social indikation = 0,30/00 mortalitet. Areschew hade ett dödsfall på 527 sociala aborter = 1,9 o/oo morta- litet.

Anglosachsiska läkare publicerade under 1940-talet höga mortalitetssiffror på små material. Cosgrove och medar- betare angav 55 0A... mortalitet, Kuder & Finn 70/00 mortalitet på 280 fall, Siegel

& Kohn 500/oo på 80 fall, Perlmutter 50/00 på 199 fall. — Tietze meddelade 1950 för tiden 1943—47 3592 fall av legal abort i New York City. Den opera- tivt betingade mortaliteten uppgick till 20/00 (7 dödsfall) och den totala morta- liteten uppgick till 3,3 0/00 (12 döds- fall).

Från Tyskland meddelade Bisch (1950) 1563 fall av legal abort, i ett mindre antal kombinerade med sterili- sering; 1298 fall opererades med in- strumentell utrymning i en seance, i denna grupp inträffade det enda döds- fallet = 0,8 0/00 mortalitet.

Skajaa har nyligen meddelat uppgif- ter om mortaliteten vid legal abort i Norge, det redovisade materialet är hämtat från åren 1920—49. Av 5900 aborter var %—% kombinerade med sterilisering. 11 dödsfall orsakades av ingreppet, 7 av dessa inträffade vid abort + sterilisering. Den operativt be- tingade mortaliteten är i detta material ca lo/oo vid abort och ca 3,50/00 vid abort + sterilisering.

År 1949 utfördes på samtliga norska sjukhus 2009 aborter, hur många av dessa som kombinerats med sterilise- ring är ej känt. 2 dödsfall inträffade (total mortalitet 1"/.»), det ena (efter abort+sterilisering) orsakades av tarmvred, vid det andra (enbart abort)

Tabell 74 Total mortalitet vid abortprovokation Total mortalitet Antal fall %.

Jerlov, 1943 (Göteborg 1930—41) ........................... 0 (O,/489) Brosset, 1946 (Allm. barnbördshuset, Sthlm. 1938—45) ......... 0 (0/161) Feniger &Wetterdal, 1947 (Sabbatsberg, Sthlm. 1936—45) ...... 6,6 (1/151) Furuhjelm, 1947 (Karolinska sjukhuset, Sthlm.) ............... 0 (0/102) Bengtsson & Sjöstedt, 1948 (Lund 1939—47) .................. 0 (0/214) Svanberg, 1948 (Göteborg 1942—47) ......................... 1,4 (1 /709) Holtz, 1951 (Södersjukhuset, Sthlm. 1946—49) ................ O (0/500) Mauléon, 1952 (Malmö 1939—50) ........................... 1,8 (1/549)

Total mortalitet vid abortprovokation + samtidig sterilisering

Total ! mortalitet Antal fall (

[wo | !

|

Jerlov, 1943 (Göteborg 1930—41) ........................... | 10 (B,/298) Brosset, 1946 (Allm. barnbördshuset. Sthlm 1938—45) ......... 7,3 (_ 1/137) Feniger & Wetterdal, 1947, (Sabbatsberg, Stockholm 1936—45) . . 0 (0/81 ) Furuhjelm, 1947 (Karolinska sjukhuset, Sthlm) ................ 0 (0/40 ) | Bengtsson & Sjöstedt, 1948 (Lund 1939—47) .................. 8 (1/132) Svanberg, 1948 (Göteborg 1942—47) ......................... 6 (3/504) Mauléon, 1952 (Malmö 1939—50) ........................... 2,2 (1/454)

var dödsorsaken ej fullt klarlagd men infektion var bidragande.

Svenska gynekologer har under se- naste decenniet publicerat mortalitets- siffror från resp. specialkliniker, som sammanfattas i tabell 74 och 75.

Av de nu angivna mortalitetssiffrorna kan oftast endast den totala mortaliteten vid ingreppen avläsas. Det hittills publi- cerade svenska materialet är ofullstän- digt, det innehåller endast uppgifter från en del av de gynekologiska special- klinikerna. Ungefär halva antalet abor- ter utföres dock på icke gynekologiska avdelningar. Det är av stor betydelse att fastställa den operativt betingade mor- taliteten vid de legala aborterna i Sve- rige särskilt med hänsyn till de förfat- tare, vilka i sina meddelanden ej ha något dödsfall. För att nå fram till en djupare kunskap om detta förhållande fordras tillgång till betydligt större och allsidigare material än som hittills pu- blicerats. Av redovisade uppgifter fram- går att mortaliteten vid abortprovoka- tion sjunkit under senare år.

Tidigare har påpekats att de låga mortalitetssiffrorna i det ryska mate— rialet av skilda orsaker icke är jämför- bara med andra länders. I övriga ut- ländska material — med undantag för de norska och danska _— ligger morta- litetssiffrorna i allmänhet något högre

än de svenska, vilket måste bero på skillnaden i operationsmetoder och in- dikationer.

Undersökningar rörande mortaliteten i medici- nalstyrelsens material av legala aborter utförda i Sverige 1935—51

De i medicinalstyrelsens arkiv för- varade handlingarna angående utförda legala aborter i Sverige utgör det stör- sta samlade abortmaterialet i världen. Det medger därför ett ingående stu- dium av hithörande problem. Tidigare svenska undersökningar har givit er- farenheterna från några gynekologiska kliniker. En studie av det samlade abortmaterialet är av intresse på grund av dess storlek, varigenom av slumpen beroende variationer kan elimineras -— i stor utsträckning även i detaljfrågor — samt därför att materialet är repre— sentativt för hela landet.

Medicinalstyrelsens material av legalt utförda aborter under perioden 1/7 1935—31/12 1951 uppgår till över 35 000 fall, av vilka ca 10 300 samtidigt även undergått sterilisering.

Operationerna har oftast utförts va- ginalt, antingen med utrymning efter vidgning av livmoderhalsen med Hegar- stift (mera sällan har laminariastift an- vänts), eller med vaginalt kejsarsnitt. Vid abort + samtidig sterilisering har

Operativt betingad mortalitet vid de vanligaste operationsmetoderna 1939 —48

Vaginal utrymning efter dilatation i en

seance ............................ 6 dödsfall vid 3 793 op. = 1,58 & 0,65 ",,,, Vaginalt kejsarsnitt ................... 5 dödsfall vid 3 176 op. = 1,57 5: 0,70 ",,,, Abdominellt kejsarsnitt ............... 5 dödsfall vid 1 417 op. = 3,52 1— 1,58 ",,,, Abdominellt kejsarsnitt + sterilisering . . . 22 dödsfall vid 4 313 op. = 5,10 :1: 1,08 om, så gott som alltid utförts abdominellt (bukhinneinflammation, sepsis, tarm-

kejsarsnitt med åtföljande resektion eller helt avlägsnande av äggledarna, amputation av livmodern har förekom— mit i ett relativt mindre antal fall.

Genom operationen uppkomna kom- plikationstillstånd av mer eller mindre allvarlig art utan att dock leda till dö- den är ej sällsynta i detta material. En närmare redogörelse för dessa kompli- kationer skulle ställa allt för stora krav på utrymmet i denna översikt. Utan att förringa betydelsen av dem, inskränker jag mig därför i detta sammanhang till att endast omnämna, att feber är den vanligaste komplikationen — oftast or- sakad av infektion i livmodern efter ingreppet, att äggledar-äggstocksinflam_ mation och andra infektiösa processer i bäckenet ingalunda är ovanliga, att sepsis (blodförgiftning) även förekom- mer trots modern behandling med an- tibiotika, att i samband med vaginala operationer perforerande skador å liv- modern eventuellt kombinerade med se— kundära, allvarliga tarmskador har in- träffat även för vana operatörer, att blodpropp i lungan, tarmvred och buk- hinneinflammation hos patienter med legal abort huvudsakligast uppträder efter abdominellt kejsarsnitt med eller utan samtidig sterilisering.

Av de i materialet ingående ca 35 000 legalt aborterade kvinnorna har ett 100- tal avlidit i samband med operationen, av dessa har mer än hälften dött på grund av komplikationer enbart upp- komna genom det operativa ingreppet

vred, blodpropp i lungan, förblödning, kollaps, narkosdöd etc.).

Helt naturligt är mortaliteten högst under de första åren samt lägre under de sista, då indikationerna med kropps- lig sjukdom går relativt tillbaka i för- hållande till indikationerna svaghet och psykisk depression som nu dominerar. Dessutom har även förbättrade opera- tions- och behandlingsmetoder (bl.a. införande av penicillinbehandling vid infektiösa komplikationstillstånd) in- verkat.

Ur risksynpunkt har man att göra med två skilda slags aborter, enbart abort och abort + sterilisering. Morta- liteten är avsevärt högre i de fall där abortprovokationen kombineras med ett steriliserande ingrepp (tabell 76). Vid den kombinerade operationen har ope- ratören så gott som undantagslöst valt att utföra de bägge ingreppen samtidigt medels ett abdominellt kejsarsnitt jämte anslutande steriliseringsoperation.

Under perioden 1939—48 har inga signifikanta differenser kunnat påvisas för mortaliteten i tidigare och senare graviditetsmånader, dvs. dödsrisken är ej större för legal abort vid avancerad

Tabell 77

Total mortalitet vid legal abort 1946—51

År 1946—48 27 döda = 2,5 %, År1949—51 19 döda = 1,1%, År1946—51 .] 46 döda = 1,6 %

Total mortalitet vid enbart abort 1946—51

År 1946—48 ........................ 12 döda av 7 425 = 1,6 %, mortalitet År 1949—51 ........................ 7 döda av 13 240 = 0,6 %, mortalitet År 1946—51 ........................ 19 döda av 20 665 = 0,9 %, mortalitet

graviditet. — Å de gynekologiska av- delningarna är den operativt betingade mortaliteten något lägre än å de icke gynekologiska avdelningarna. Legal abort utföres vanligast i 4:e och 5:e gra- viditetsmånaderna.

Abortmaterialet för åren 1946—51 är av speciellt intresse på grund av att den nu gällande abortlagen trädde i kraft förstnämnda år.

Under dessa år inkom till medicinal- styrelsen rapporter om 28 447 aborte- rade kvinnor, varav 46 avlidit (tabell 77). _ I det följande redogöres endast för total mortalitet.

En uppdelning av 1946—51 års mate- rial på fall med enbart abort och abort+sterilisering ger vid handen, att den tidigare visade ökade mortali- teten Vid det kombinerade ingreppet alltjämt kvarstår (tabell 78 och 79).

Indikationerna för utförande av le- gal abort i de 46 fall, som ledde till dö- den under perioden 1946—51, återges i tabell 80.

Av de 16 dödsfallen vid somatisk sjukdom var emellertid endast 7 be- tingade av grundsjukdomen, nämligen av lungtuberkulos: 3, av njurinflamma- tion: 2, av akut gul levertrofi och av kräfta vardera 1 fall. — 39 dödsfall orsakades av operationskomplikationer:

sepsis eller bukhinneinflammation: 14, tarmvred: 12, kollaps, chock, narkos- död 5, hlodpropp: 4, urinförgiftning: 1, intraabdominell förblödning: 1, lung- inflammation: 1, akut hjärnblödning: 1.

Perioden 1949—51

Under perioden 1949—51 har 19 kvinnor avlidit. Dessa dödsfall har spe- ciellt intresse på grund av att de in- träffat under de allra sista åren, var- för man här kunnat tillämpa den medi— cinska vetenskapens senaste rön för att söka förhindra den fatala utgången. En översikt av väsentliga medicinska data i dessa fall ges i tabell 81 (s. 260—261). Fallen fördelar sig tämligen jämnt på de tre åren. 14 har avlidit efter Medici- nalstyrelsens medgivande till abort, 4 har avlidit efter utlåtande av två läkare och 1 har avlidit vid s.k. nödfall. Som framgår av tabell 81 (s. 260—261) har obduktion visat, att i några fall sjukdom förefunnits, ehuru aborten beviljats på indikationen förutsedd svaghet eller svaghet.

7 dödsfall har inträffat på gynekolo- giska samt 12 på icke gynekologiska av- delningar.

Man kan nu med skäl fråga: Hur många av dessa kvinnor skulle ha av- lidit i samband med graviditeten, även

Tabell 7.9

Total mortalitet vid abort + sterilisering 1946 —51

År 1946—48 ........................ 15 döda av 3 302 = 4,5 %, mortalitet År 1949—51 ........................ 12 döda av 4 480 = 2,7 %, mortalitet År 1946—51 ........................ 27 döda av 7 782 = 3,5 %, mortalitet

om intet abortingrepp företagits? Frå- gan är ytterst svår att besvara. Morta- liteten i 1949—51 års material utgör vid enbart abort 0,60/00 och vid abort+ sterilisering 2,7 0/00 (tabell 78 och 79). Mortaliteten vid förlossning var 0,60/00 år 1950 (71 dödsfall på 115 957 förloss- ningar). Det kan ifrågasättas det berät- tigade i att jämföra så vitt skilda stor- lekstal, som aborterna och förlossning- arna lned resp. dödsfall uppgår till under motsvarande period. Gör man en sådan jämförelse förefaller det som om dödsrisken vid enbart abort och vid förlossning vore densamma. Av 7 döds- fall efter enbart abort berodde dock 4 på sepsis. Vill man nu fortsätta samma resonemang skulle man komma fram till att ungefär hälften av alla kvinnor som dör i samband med förlossning, skulle dö i sepsis. I verkligheten före-' kommer sepsis som dödsorsak vid för— lossning endast i några få procent av samtliga dödsfall. Redan härav inses vanskligheten att dra slutsatser av de likstora risktalen vid enbart abort och förlossning.

De legala abortingreppen är behäf- tade med en viss mortalitet, som vid

Indikationer vid dödsfall i samband med legal abort 1946—51

I. Kroppslig sjukdom1 ........ 16 II. Svaghet, depression etc. ..... 15 Ill. Förutsedd svaghet .......... 3 IV. Sinnessjukdom, psykopati epilepsi, imbecillitet hos

kvinnan .................. 11 V. Psykopati hos mannen ...... 1 Summa 46

1Lungtuberkulos: 5, hjärtfel: 3, njurinflam- mation: 2, graviditetskräkningar: 2, ryggrads- deformering: 1, bröstkörtelkräfta: 1, astma: l, akut gul leveratrofi: 1.

kombinerad abort- och steriliserings- operation ligger högre än vid förloss- ning, en omständighet av särskild bety- delse, då sterilisering ställes som vill- kor för legal abort. Av tabell 81 (s. 260 —261) framgår, att dödsorsaken i samt- liga abort-steriliseringsfall ej haft påvis- bart samband med indikationerna för ingreppen. En möjlighet att minska

denna risk ligger i — om det ej anses lämpligast att kvinnan föder barnet och därefter steriliseras _— att sterilisera

henne 1 a 2 veckor efter en vaginalt utfört abort.

Fall nr Aborter Förlossn. Indikation Tlnåiånd Ålder Op.-metod

1 0 5 Förutsedd svaghet II 34 Hysterotornia abd. + sterilisatio 2 0 1 Sinnessjukd. (depres— I 36 Dzo

sion)

3 0 0 Svaghet I 49 D:o

4 1 5 D:o I 38 D:o

5 O 3 Förutsedd svaghet I 32 Enkel utrymning i en seance 6 0 4 Depression I 35 Hysterotomia abd.

7 0 0 Sinnesslöhet I 40 Hysterotomia abd. + sterilisatio 8 1 1 Lungtbc. II 27 Laminaria + senare ut— rymn. 9 0 2 Svaghet I 42 Hysterotomia abd. + sterilisatio

10 0 12 Lung- och tarmtbc. II 37 Dzo

(Rtg: obetydl. tbc. förändr. i ileocae—

calreg.) 11 0 1 Sinnesslöhet I 34 D :o 12 0 4 Svaghet I 44 D :o 13 3 0 Psykopati I 31 D :o 14 0 2 Svaghet I 21 Hinnspr. 15 0 1 Njurinsuil". III 22 Hysterotomia vaginalis 16 0 4 V. 0. c. 11 42 Hysterotornia abd. 17 1 4 Svaghet I 40 Hysterotomia abd. + sterilisatio 18 0 3 Sinnesslöhet I 38 D :0 19 0 3 Depression I 32 Hysterotomia abd.

l—i = medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd. II = två läkare. 111 = en läkare (vid nödfall).

Omedelbar kompl.

Efterförloppskompl.

Dödsorsak

Anmärkning

Död på op.-bordet

Uterusperf.

Riklig blödning

Död på op.-bordet

Kräkningar, hög feber

Hemiplegia

Aktivering av gammal njurinsufficiens Peritonitbild

Ileus

Intraabdominell blöd- ning Sepsis, akut njurinsufii—

ciens Embolia pulm.

Ileus

Feber, septiskt utseende

Ileus

Dzo

Sepsis

Uremi, anemi

Angina tonsillar., peri-

tonit Njurinsuff., pneumoni

Embolia pulm.

Degeneratio cordis Troligen sepsis

Haemorrhagia cerebri

Uremia

Ileus paralyticus

D :o

Intraabdominell för- blödning

Sepsis

Embolia pulm.

Ileus

Troligen sepsis

Ileus paralyticus D :o Sepsis

Glomerulonephritis sub- chron

Sepsis Pelveoperitonit

Embolia pulm.

Insulf. cordis

Obduktion: fetthjärta

Död efter 9 dagar. Obduktion: akut endometrit Mola. Död efter 13 dagar. Obduk- tion: gåsäggstor blödning i högra hemisfären Död efter 9 dagar. Grav sekundär anemi Död efter 5 dagar. Ej obduktion

Relap.: paralyt. ileus, tarmfistel. Död efter 9 dagar. Obduktion: op.-området u. a., paralyt. ileus

Död efter 1 dag. Obduktion: blöd- ningen kom från op.-området Död efter 7 dagar. Obduktion: akut endo- och myometrit Död efter 9 dagar. Obduktion: embolin utgick från bäcken- trombos Relap.: mekan. ileus, sammanlöd- ningar till op.-området, tarm- resektion, inga tecken på tbc. Död efter 12 dagar. Ej obduktion Död efter 4 dagar. Obduktion: njurförändringar av nekrostyp, lätt rodnade meteoristiska tar- mar, varig urin i ena njur- bäckenet Död efter 7 dagar. Obduktion: ut- präglad paralytisk ileus Död efter 6 dagar. Obduktion: tarmdilatation Död efter 4 dagar. Obduktion: akut sepsis Död efter 2 dagar. Obduktion: ut- bredd subkionisk glomerulone- frit Död et'ter 11 dagar. Ej obduktion

Död efter 20 dagar. Obduktion: mer än knytnävstor Douglas- abscess. Njurar: ödem och blöd— ningar i parenkymet Död efter 7 dagar. Obduktion: embolin utgick från bäcken- trombos Obduktion: akut lungödem

BILAGA V

Psykiatriska synpunkter på abortsituationen

Erfarenheter från Stockholms stads rådgivningsbyrå för sexualfrågor

Av med. lic. Yngve Holmstedt

Stockholms stads rådgivningsbyrå för sexualfrågor öppnades under proviso- riska former år 1942. Bland annat i an- slutning till att ändringar i lagen om avbrytande av havandeskap trädde i kraft år 1946 vidgades verksamheten och 1949 erhöll byrån sina nuvarande lokaler, Döbelnsgatan 59, och sin nu- varande organisation. Föreståndaren är gynekolog. Kvinnor, som söker vid råd— givningsbyrån för att få möjligheten till abort bedömd eller söker hjälp i sam- band med oönskad graviditet, omhän- dertages först av någon av byråns kura- torer och genomgår sedan gynekologisk undersökning. Om psykiatrisk under- sökning anses behövlig, och detta gäller huvudparten av detta klientel, hänvisas kvinnan till någon av de vid byrån ar- betande psykiatriska konsulterna, vilka utför sina undersökningar antingen på byråns lokaler eller vid sina privata mottagningar.

Sedan 1946 har jag tjänstgjort som psykiater vid byrån och har undersökt över tusen abortsökande.

Materialet till den här publicerade undersökningen har erhållits på följan— de sätt. Varje abortsökande eller hjälp— sökande i samband med graviditet re— gistreras med löpande nummer vid an- mälan på byrån. Var femte av dessa kvinnor har under tiden april—juli 1951 hänvisats till mig — oberoende av om de sökt för psykiska eller

kroppsliga besvär — med undantag av 11 patienter, vilka utretts av annan psy- kiater.1 Ytterligare 20 kvinnor har av följande anledningar uteslutits ur ”den fortlöpande raden av vart femte fall”. För att tillfredsställa kraven på likfor- mig noggrannhet vid bedömningen av fallen ur psykiatrisk synpunkt har en— dast fall medtagits, vilka föranlett an- sökningsförfarande, inklusive utförligt läkarutlåtande (”Intyg C”), till medi- cinalstyrelsen. 14 kvinnor (av dessa 20) övertalades att föda barnet, 3 erhöll spontanabort och 3 avbröt undersök- ningen av olika anledningar innan an- sökningshandlingar utfärdats och full- ständig utredning sålunda verkställts. Av sammanlagt 131 kvinnor, utgörande en fortlöpande rad av vart femte fall av registrerade abortsökande kvinnor vid byrån, har här 100 närmare analy- serats.

Detta material kan alltså anses vara ur statistisk synpunkt representativt för byråns abortsökande, vilkas belägenhet varit sådan att abortindikationer har kunnat tas under diskussion och ansök- ningshandlingar om abort insänts till medicinalstyrelsen.

Den psykiatriska undersökningen har skett sedan kuratorsutredning och gy-

1 Några av dessa 11 patienter har utretts av psykiater, som tidigare behandlat sökanden i fråga, andra åter har genom förbiseende av ve- derbörande kurator remitterats till annan psy- kiater.

Tabell 82. Slutlig utgång av materialets 100 graviditeter

malerial år 1950 (ur årsrapporten)

Resultat Antal Föder barnet ............ 30 Legal abort ............. 68 (därav abort

+ sterilise- ringi 12 fall) Illegal abort efter avslag . . .

Summa &

nekologisk undersökning verkställts och har omfattat minst två undersökningar om sammanlagt cirka två timmar. Of— tast har också det väntade barnets fa- der eller (och) annan närstående kal- lats till samtal. Endast i några få fall har barnafadern av olika skäl icke kun- nat kontaktas.

Byråns kuratorer har haft kontakt med patienterna efter utredningens av- slutande, på något enda undantag när. Utredningsresultaten, jämförda med medicinalstyrelsens beslut, rapporter från sjukhusen och kuratorerna — och i vissa fall egen fortsatt kontakt med patienterna — ligger till grund för ne— danstående tabellariskt redovisade re- sultat av materialets 100 graviditeter.

De ovannämnda 131 fallen, utgörande en fortlöpande rad av vart femte fall bland byråns abortsökande klientel, re- dovisas här beträffande den slutliga

Tabell 83. Slutlig utgång av materialet om 131 graviditeter

Resultat Antal

ll

Föder barnet .. 47 35,9 % (sterilisering efter förloss-

ning i 2 fall)

Legal abort . . . . 76 = 58,0 % (abort+ste- rilisering i 16 fall) Illegal abort efter avslag ....... 2 = 1,5 % Spontan abort . . 3 = 2,3 % Avbruten utred- ning ........ 3 = 2,3 % Summa 131 = 100,0%

131 Byråns klientel år 1950 graviditeter år 1951 Antal ....... 2 407 131 Föder barnet 820 = 34,1 % 47 = 35,9 % Legal abort .. 1 306 = 54,3 % 76 = 58,0 % Sterilisering. . 248 = 10,3 % 18 = 13,7%

utgången av graviditeterna. Vidare med- delas nedan en tabellarisk jämförelse mellan detta material och hela byråkli- entelet år 1950.

Tabellarisk översikt av materialets samman- sättning med hänsyn till ålder, civilstånd, födelseort, antal barn och aborter

Då undersökningens huvudsyfte är knutet "till den psykiatriska bedöm- ningen och materialet är för litet för ingående socialstatistisk bearbetning har en fullständig socialanamnestisk analys ej verkställts. Några tabeller, be-

Tabell 85. Åldersfördelning

Ålder Antal fall

— 1 9 10 20—24 19 25—29 24 30—34 24 35—39 13 40—44 9 45—49 1 Summa 100

Tabell 86. Civilstårld och inflyttnings-

frekvens . . Född i Intlyttad till .

ClVllstånd Sthlm Sthlm 8 .a Gifta ....... 15 37 (4 f. utrikes)1 52 Ogifta ...... 6 25 (5 f. utrikes) 31 Hemskilda . . — 7 (2 f. utrikes) 7 Frånskilda . . 1 6 (1 f. utrikes) 7 Ankor ...... —— 3 (1 f. utrikes) 3 Summa 22 | 78 (13 f. utrikes) 1 100

1 (Av utrikes födda var 6 svenska medborgare.)

(Iivilstånd Barnlösa ] barn 2 barn 3 barn * 4 barn Gifta .............................. 19 22 17 t 6 Ogifta (inkl. hemskilda) ............ 22 6 3 _, ——_ | 27 | 25 25 17 ] 6 |

1 Av de. gifta hade 3 fått legal abort tidigare, av de ogifta 1. Uppgifter om illegala aborter och spontanaborter visade sig alltför osäkra och opålitliga.

lysande vissa data om materialets art och sammansättning ur denna synpunkt må dock meddelas.

Allmänna synpunkter på psykiatrisk bedömning av abortsökande

Läkarens uppgift vid bedömningen av fallen är på intet sätt begränsad till att rätt och slätt ”ställa diagnos”. Enbart symtombilden i inskränkt bemärkelse ger aldrig tillräckliga hållpunkter för fallens bedömning. Tvärtom måste läka- ren försöka bilda sig en så fyllig och nyanserad uppfattning som möjligt om sökandens totalsituation.

Här må framhållas betydelsen av att läkaren har tillgång till en socialutred- ning, utförd av specialutbildad social- kurator. Ett önskemål är att vid varje fall av abortbedömning en ”abortkura- tor” inkopplas. Vid byrån i Stockholm handlägges fallen av gynekolog och psy- kiater (eller i förekommande fall av annan specialist) på grundval av den ovannämnda socialutredningen. Tillfälle att gemensamt kunna diskutera mera komplicerade fall, bland annat vid de konferenser, vilka ordnas för läkare och kuratorer varje vecka, har visat sig vara en oskattbar förmån.

Beträffande den psykiatriska bedöm- ningen är det framför allt ur fyra syn- punkter, som varje fall måste skärskå- das.

För det första: vilken personlighets- typ tillhör patienten, vilka speciella reaktionstendenser har hon, hur ser

hennes behovs- och värderingssystem ut? Det gäller att genom noggranna undersökningar försöka få fram fakto- rer, som erfarenhetsmässigt spelar roll för eller karakteriserar personlighetsut- veckling: hereditära förhållanden, upp- växtmiljö och speciellt relationer till för- äldrar och syskon, hur den psykosexu- ella utvecklingen gestaltat sig med ton- vikt på mognadsgradering efter princi- pen "grad av integrering av sexualiteten i totalpersonligheten”, hur vederböran- de reagerat inför livets påfrestningar, hur hon bemästrat konflikter, huruvida psykopatiska stigmata eller neurotiska mekanismer brukar komma till uttryck, om hon har vad man kallar låg insuffi- cienströskel. På så vis söker man bilda sig en uppfattning om hur inre och yttre faktorer format hennes habitualattityd och —— helst också »— hennes habitual- väsen. Redan nu kan sägas att denna analys är svår och omständlig, inte minst med hänsyn till att den aktuella jämviktsrubbningen hos patienten an- senligt influerar på hennes syn på sig själv och hennes miljö.

För det andra: hur ter sig sökandens emotionella relation till det väntade barnets fader? Innebär förhållandet personlighetsgemenskap eller är förbin- delsen mer eller mindre tillfällig — känner hon tillit och trygghet till hans villighet att stödja henne, eller motsat- sen?

För det tredje: vilken är sökandens aktuella miljö för övrigt, vilka ekono—

| Civilstånd Författarens indikationer1 Därav abort 00 | 0 ? 1 | 2 | 3 | 4 | 5 +sterihsermg Gifta ......................... 9 7 1 7 18 9 1 9 Hemskilda .................... 1 — —- 1 3 2 —— — _ Ogifta ........................ 6 8 2 4 7 4 — _ _ Frånskilda .................... _ | —- _ — 6 1 _ _ 1 Änkor ........................ 1 | — , — — 1 1 — _ 2 17|15|312|35|17|—|1| 12

miska, sociala och bostadsvillkor lever hon under, vilka påfrestningar utsätts hon nu för och vilka kan antagas vänta henne?

För det fjärde: hur har hon reagerat på den oönskade grossessen, vilken diagnos kan ställas på den aktuella symtombilden? Frågeställningen inne- sluter också en analys av hennes attityd inför undersökningssituationen, av hen- nes reaktion på diskussion av alternativ till abort, ”övertalningsförsök” etc.

Sedan patienten utretts ur dessa syn- punkter åligger det läkaren att på grundval av dessa premisser genom prognostiska överväganden med hänsyn till hennes speciella resurser och spe- ciella miljökonstellation söka nå fram till en slutbedömning.

I flera fall finnes dubbel indikation.

Så fanns ett fall av våldtäkt ”med polis- utredning”, ytterligare ett ”utan polis- utredning”, vidare tre fall med också eugenisk indikation. I dessa fall förelåg också annan indikation och enbart denna har införts i tabellen. I sex fall hade till indikationen ”svaghet” fogats också ”förutsedd svaghet”, enär i dessa fall speciellt påtaglig försämringsrisk förelåg, och dessa presenteras i tabel- lerna som ”svaghetsfall”.

Diskrepanserna mellan författarens och medicinalstyrelsens ställningsta- gande är icke betydande och berör i samtliga fall patienter, vilka enligt min mening var gränsfall, vilkas klassifice- ring kunde diskuteras.

69 patienter erhöll alltså tillstånd till abort. En av dessa avböjde dock opera- tion. Såsom av tabell 82 framgår fort-

TabeII 89. Medicinalstyrelsens ställningstagande1

Därav abort Civilstånd 0 1 2 ' 3 4 5 och sterilise- ring Gifta .......................... 16 6 22 6 — 2 9 Hemskilda .................... 1 1 3 2 — —- — Ogifta ......................... 13 5 7 6 _ _ — Frånskilda ..................... —— 1 6 —— —— — 1 Ankor ........................ 1 — 1 1 — — 2 Summa 31 13 39 15 — 2 12 1 Indikatiansbeleckningar. "sjukdom” 00 = indikation saknas "svaghet"

0 = otillräcklig indikation - ? = "tveksamt" eller "överlämnas till bedömning av medicinalstyrelsen"

”förutsedd svaghet" humanitär indikation eugenisk indikation

|| || II II II

(J!-FWMH

sätter graviditeten hos 30 patienter, me- dan 2 aborterat illegalt efter avslag. Anmärkningsvärt är att indikationen i samtliga fall var psykiatrisk. I 6 fall förelåg emellertid också somatisk sjuk- dom, vilken dock i intet fall enligt min mening indicerade abort i och för sig. Tydligen står psykiska besvär i för- grunden för det alldeles övervägande flertalet av de abortsökande. I materia- lets samtliga fall förelåg en psykisk jämviktsrubbning av lättare eller svå- rare slag, från den invalidiserande in- sufficiensen till en måttlig olust eller nedstämdhet. Enligt tabell 88 hade 12 fall kommit under rubriken ”sjukdom”. Samtliga företedde en invalidiserande psykisk insufficiens. Gränserna mellan indikationsgrupperna ”sjukdom”, ”svag- het” och ”förutsedd svaghet” måste givetvis enligt sakens natur vara flytan- de. Vad den ene läkaren t. ex. ser som en aktuell ”svaghetsbild” kan en annan ur sin synvinkel obestridligen ha rättig— het att nominera som ”förutsedd svag- het”, om nämligen renodlat prognos- tiska synpunkter ter sig mera relevanta för den senare än den förre. Svårighe- terna att få en objektiv norm för grade- ring av psykiska jämviktsrubbningar är så pass stora, att diskrepanser vid bedömningen olika läkare emellan måste uppstå, liksom mellan den intygsskri- vande läkaren och medicinalstyrelsen.

Läkarens dilemma såsom bedömare av abort- situationer

ödesdigrare än ovan relaterade bris— tande överensstämmelse i en ren no- menklaturfråga ter sig bedömningsdis- krepanser i sakfrågan: skall denna kvin- na anses ha resurser nog att bemästra väntade svårigheter? — vad skulle ett barn kunna komma att betyda för hen- ne i positiv mening?—i vad mån är hen- nes aktuella abortönskan att anse mera som utslag av fysiologiskt rubbat jäm-

viktsläge under en oönskad grossess än som ett adekvat uttryck för en ohållbar situation under hänsynstagande till per- sonliga resurser och miljö? — alltså: bör hon fortsätta graviditeten eller ej?

Svårigheterna att uppnå och tillämpa fasta normer för bedömning av abort- sökande är betydande och av princi- piellt olika innebörd.

Sökandens attityd till undersökningen

Läkaren ställs vid bedömning av abortsökande inför en situation, täm- ligen avvikande från den vanliga läkar- verksamheten. En patient med kropps- liga besvär, t. ex. blindtarmsinflamma— tion, överlämnar i allmänhet åt läkaren att bedöma diagnos och behandling i trygg förvissning om att dennes sak- kunskap skall förhjälpa henne till hälsa. En ordinär patient med psykiska besvär tror sig visserligen ofta vara på det klara med orsaken till det onda, men hon har vanligen härvidlag ingen deci- derad uppfattning och hoppas förtroen— defullt att läkaren nog skall finna rätta behandlingen för henne.

Den abortsökande däremot tror sig i allmänhet exakt veta vad som bör göras för att återställa den rubbade balansen. Hon vill ha abort och ingenting annat. Hon uppfattar diskussion om andra al- ternativ att lösa situationen, kanske övertalningsförsök, ofta som snarast kränkande, meningslösa eller grymma. Patienten värjer sig oftast intensivt mot att låta sig påverkas i sådan riktning att abort skulle framstå som kanske und- gänglig. Övervägande antalet abortsö- kande skaffar sig veritabla skygglappar mot alla argument, som innebär risker att hon själv skulle börja tveka inför bästa sättet att få svårigheterna bemäst- rade. Alla torde uppleva höggradig olust i och med sin situation — delvis orsa- kad -av att alltid stridiga emotionella krafter driver sitt spel: en mer eller

mindre latent, men icke desto mindre verksam modersdrift kontra den olust och ångest, som totalsituationen inger sökanden — en olust, som hon i någon mån kan minska genom att fatta decide- rad ståndpunkt. Denna ståndpunkt, ”jag skall ha abort . . . jag måste ha abort . . . jag har rätt till abort . . .” fasthålles sedan vanligen benhårt, uppenbarligen bland annat syftande till att hindra ytterligare en ångestkälla att uppstå, nämligen rådvillheten.

Patienten kommer därför ofta att be- trakta kurator och läkare som tänkbara hinder för henne att omsätta sin träng— tan efter abort i verklighet. Samtalen blir därför ur övertalningssynpunkt tämligen ofta verkningslösa.

Läkaren-bedömaren utsättes av pa- tienten, ofta nog också av anhöriga, för en stark press. Han har svårt att argu- mentvis övertyga vederbörande om att också andra utvägar än abort kanske kan tänkas. Han kan få beskyllningar för hårdhet, omänsklighet och grymhet om han inte låter ”beveka sig”; om han däremot säger ”ja” i stället, en tack- samhet, som inte vet några gränser.

Bedömningen blir därför affektivt på- frestande. Faran, att läkarens medlidan- de med en olycklig människa —— kanske rationaliserad i en lättillgänglig psy- kiatrisk diagnos som skydd mot olusten att känna sig utpekad som hjärtlös och hård, kommer att inverka menligt på en ”objektiv bedömning”, finnes alltid.

Det allra mest svårbemästrade pro- blemet för bedömaren ligger däri, att han eller hon inte är någon slags ”ob- jektivt registrerande robot”, vilket kan- ske vore idealet. Tvärtom — bedömaren påverkas intensivt av patients och an- hörigas starka affektutstrålningar. Spe— ciellt spelar just den senare påtalade ”infantila regressionen” hos patienterna stor roll för aktivering också av bedö- marens infantila komplex. Hur bedöma-

ren själv kommit till rätta med dessa återspeglas dels i bedömarens allmänna syn på abortfrågan, dels — tyvärr — också på hans bedömande av det en— skilda fallet.

Möjligheten att psykoterapeutiskt in— fluera patienten är av antydda skäl täm— ligen liten. De starka emotionella kraf- ter, som alltid —— kanske sedan decen- nier tillbaka _ varit och är i verksam- het bakom en abortsituation, låter sig relativt sällan bemästras med psykote— rapi. I fall där indikationen synes obe— fintlig eller för svag och patienten icke låter sig övertalas att föda barnet är det ofta lämpligt att låta medicinalstyrelsen fälla utslaget.

Diagnostisk-prognostiska svårigheter

Sedan länge har det framhållits av läkare, som sysslat med hithörande ting, att det på intet sätt är tillfyllest med en medicinsk diagnos. Sökandens totalsi- tuation måste beaktas. Varje sökande utgör på visst sätt i hög grad sin egen ”typ” som man svårligen kan klassifi- cera och etikettera annat än ur ytliga och lättillgängliga synpunkter. Det dy— namiskt centrala hos patienten, hennes behovs- och värderingsskala, låter sig för närvarande knappast terminologise- ras, än mindre uttryckas i en formel, som skulle underlätta katalogisering, statistisk bearbetning och utarbetande av indikationsnormer. Det rent indivi- duella är viktigare än det allmängiltiga och principiella. Vår benägenhet att tvingas gruppera människor i mer eller mindre välavgränsade kategorier inne— bär ur bedömningssynpunkt en stor risk. Stora krav måste ställas på bedö- maren vad utbildning, erfarenhet, in- tresse och omdöme beträffar.

Då dessutom prognostiska övervägan- den är centrala vid bedömningen, och härvidlag kanske helt ovissa framtids- utsikter av ekonomisk och social natur

kan spela in försvåras bedömningen ytterligare.

Av praktiska skäl är också den tid bedömaren kan ägna varje fall alltför beskuren med hänsyn till uppgiftens ömtålighet och svårighetsgrad och de ofta oöverskådliga konsekvenser, som ställningstagandet för med sig.

Ytterligare en vansklighet är att läka- ren ställs inför tvenne alternativ, av vilka han tvingas välja det ena. Vid när— mare hälften av fallen skulle man i stäl- let vilja ”avvakta och se hur det går”. Den sena tidpunkt, vid vilken de sökan- de i allmänhet kommer till bedömning, gör detta ogörligt.

En ändå större vansklighet än den i inskränkt mening psykiatriska bedöm- ningen av patienten är dock den insta- bila grund, varpå hela abortfrågan vi- lar. Onekligen beträder man osäker mark, ett veritabelt gungfly, då man konfronteras med frågeställningen: abort eller icke abort? Livsåskådnings- frågor, uppfattning om moral, sakro- sankta principer om ”livets helgd”, reli- giösa tänkesätt eller en radikal inställ- ning med bland annat hög värdering av den enskildes självbestämmanderätt spe— lar här roll. Det torde inte finnas två människor, som i dessa ting har samma detaljinställning.

Vår lagstiftning ser i den samhälle- liga bedömningen av abortsituationer en medicinsk fråga och hänvisar därför bedömning och indikationsställande till läkare. Det berättigade i att bedöm— ningen gjorts till en medicinsk angelä- genhet förstås kanske rent teoretiskt av den stora allmänheten. Men av folks be- teende att döma tycks denna lagens innebörd ej alls ha accepterats. Pre— misserna för bedömning ter sig synbar- ligen allom lättillgängliga och vardag- liga. En gravid kvinna och hennes miljö tillhör allmänmänskligt erfarenhetsgods och tillåter till synes ”sunda förnuftet”

att dra slutsatser om hur hennes situa- tion bör lösas. För att anknyta till an a- logien abortsituation — blindtarmsin- flammation: ingen förnuftig människa gör väl anspråk på att ge läkaren direk- tiv om hur hennes sjuka blindtarm skall behandlas. Att de abortsökande själva vill föreskriva ”behandlingen” av sitt tillstånd har berörts tidigare. Men alla ”upplysta” människor tvingas tydligen att ta ställning till abortfrågan. Denna tränger sig på oss därför att den berör minst två starkt laddade känslokomplex hos oss med rötter i barndomen: ”du skall icke döda” respektive ”du skall icke synda” (i sexuell mening). Frågan inrymmer därför för alla och envar moraliska synpunkter och livsåskåd- ningsaspekter av sådan vikt att ingen kan undgå att fatta position.

I debatter, rent teoretiskt, erkänner man kanske att medicinsk bedömning av varje fall måste fälla avgörandet. Man nöjer sig alltså officiellt med att princi- piellt ta ställning till problemet i vilken utsträckning legal abort över huvud ta- get skall få äga rum. Erfarenheten visar dock att anspråken på att ”förstå och ta ställning” sträcker sig betydligt läng— re. Då det gäller individuella fall, släk- tingar eller bekanta, är tvärsäkerheten beträffande vilken behandling, som bör sättas in _— då nästan alltid i form av abort —— påfallande. Gång efter annan gör man den erfarenheten, att ”princi— piella motståndare till abort” beträf— fande just deras dotter, hustru, anför- vant eller hembiträde, intensivt pläde- rar för abort ”just i detta enda, öm- mande fall”. Detta gäller — med förlov sagt — även läkare.

Och ändå är medicinsk bedömning av abortsituation betydligt svårare och mera komplicerad än ställningstagande till en appendicit, därom har ens erfa- renhet givit smärtsamt och eftertryck- ligt besked.

Inte minst påverkar den affektladda- de atmosfär, som alltjämt står i tjocka moln kring abortfrågan och då och då manifesterar sig i praktfulla urladd- ningar i offentlig debatt, i fack- och tidningspress, bedömarna — i allmän- het psykiater _ själva. Hos varje spe- cialutbildad person med viss av sam- hället anförtrodd yrkesutövning kräver självkänslan att hon skall ”begripa och förstå” företeelser inom sitt specialfack.

En psykiater tvingas därför att skaffa sig en bestämd uppfattning om abort- frågan. Han måste söka lotsa sig förbi alla blindskär fram till målet: en deci- derad inställning till abortfrågan i sin helhet och någorlunda distinkta medi— cinska bedömningskriterier för den en- skilda abortsituationen. Att hans upp- fattning —— liksom varje annan män- niskas inställning i denna fråga — måste bli av personligt präglad kom— promissnatur, där inte minst hans egen livsåskådning spelar in, är tydligt. Det torde nämligen vara möjligt att beträf- fande abortfrågan kläda varje känslo- betingad inställning i anständiga argu— mentdräkter — och allas inställningar är härvidlag starkt känsloburna. Man har mycket att välja mellan: från det i katolska länder deciderade avståndsta- gandet från abortingrepp under alla förhållanden, över den i Sverige all- mänt accepterade åsikten, att abort är tillåten, då kvinnans liv är i fara, vidare över den i lagen utformade normen, att indikation föreligger, då kvinnans hälsa äventyras, till en inställning, som vill medge abort, då kvinnan lever under trycket av sociala missförhållanden, ända till en ytterlighetsinställning, som vill låta kvinnan själv bestämma, om hon skall ha abort eller ej. För motive- ringen till den egna ståndpunkten tas olika principer i anspråk, ”livets helgd”, ”livets mening”, ”läkarens plikt är att rädda liv, icke att ta liv”, ”lutt—

ring genom prövning , man skall icke rubba naturens ordning”, ”man skall undanröja orsaker till mänsklig nöd och ångest”, ”kvinnor skall inte behöva lida för att samhället inte bereder dem trygghet, försörjning och bostad”, ”man skall inte ställa sig som förmyndare över andra”, osv. Slutligen finns en rent nihilistisk inställning, ”vi vet all- deles för litet om dessa svåröverskåd- liga sammanhang och kommer aldrig att få veta tillräckligt _ grundproble- men är av irrationell art", med konse- kvensen: ingen som helst handlingslinje eller vilken handlingslinje av kompro- missnatur som helst. Mångas inställning präglas av starkt personligt engage— mang, där argumentering för den egna åsikten utmärkes mera av känslans styrka än av saklighet och där motive- ringen för den egna uppfattningen gär- na glider över i beskyllningar mot olik- tänkande.

Den svenska lagstiftningen kan alltså betraktas som en kompromiss, ett för- sök att komma fram till ett lagreglerat handlingsmönster i en för samhället och den enskilde mycket betydelsefull fråga. Bakgrunden till lagstiftningen finns i den verkliga nödsituation, som rådde och ännu råder, i det att många tusen kvinnor årligen kommer i abortsitua- tion och i mycket stor utsträckning kän- ner sig tvingade till abort, legal eller illegal.

Såsom antytts är den uppgift, som lagen anvisar läkarna såsom abortbedö- mare, mycket grannlaga och vansklig.” Kanske måste man medge att den i viss mening fordrar för mycket med hänsyn till mänsklig kunskaps- och omdömes- begränsning, nämligen om man fått klart för sig abortfrågans ovedersägligen helt irrationella bakgrund. Såsom denna un— dersökning vill visa föreligger dock i många fall av abortsituation indikation till abort i lagens mening och min över-

tygelse är att för närvarande ingen bättre temporär kompromisslösning av dagens abortfråga existerar än en sam- vetsgrann tillämpning av lagen. (Jag är visserligen medveten om att ingen skulle kunna arbeta med denna uppgift om han hade en annan inställning, att ”be- jakandet av lagen” möjligen kan vara påverkad av — kanske rent av också ett försvar för — ens verksamhet. Jag hop- pas dock att min inställning väsentligen bottnar i min erfarenhet som psykiater att för närvarande ett utbrett behov av legala aborter finnes.)

Allmänna synpunkter på den psykiska utveck- lingen hos kvinnor i oönskad grossess fram till abortsituationen

”Abortsituation” kan definieras som oönskad graviditet medförande så stark olust (ångestmanifestationer i olika former) att kvinnan känner sig tvingad till abort.

Icke planerade graviditeter översti- ger de planerade betydligt i antal. Men mestadels övervinnes den olust, som alla kvinnor känner inför en oönskad grossess — delvis accentuerad genom störande hormonell influens på den psykiska jämvikten _ hon resignerar och accepterar faktum. Men i ett alltför stort antal fall sker aldrig acceptans utan abortsituation inträder.

Ett centralt affektivt och psykodyna- miskt fenomen hos patienten är ånges- ten. Abortsituationen innebär alltid ett utpräglat konfliktladdat affektspel, som inrymmer olika varandra bekämpande känsloburna impulser och handlings- tendenser. Vanligen utkristalliseras efter den första tidens villrådighet med olika attityder inom skalan desperata ”abort- provokationsförsök” med diverse mer el- ler mindre — mest det senare — ägnade metoder (mediciner, gymnastiska öv- ningar, bad, tafatta ingrepp lokalt på genitalia) över avskärmningsförsök ef-

ter mönstret ”det får inte vara en gros— sess, alltså kan det inte vara det”, till en handlingsförlamande bidan av apa- tisk typ, under loppet av ett par måna- der en alltmer imperativ abortönskan, innebärande beslutsamma handlingsten- denser ”jag måste ha abort”. Genom in- ställningen ”jag har bestämt mig för att skaffa bort det” vinner patienten viss befrielse. Villrådighetsångesten avlägs- nas. Under abortsituationen känner sig kvinnan som fången i en mörk grotta, där en liten ljusöppning i fjärran så småningom avtecknar sig allt klarare, markerande vägen till befrielsen ur ångestens gastkramning. Det gäller allt- så att till varje pris snarast nå den där öppningen, aborten. Att bakom gluggen kanske ett stup eller annan fara hotar, bekymrar henne inte. Rättare sagt, ångesten är redan så dominerande, att hon ofta inte är tillgänglig för argumen- tering om vad som eventuellt kan finnas bakom öppningen; hon måste ut och det snart. En abortsökande har därför prak- tiskt taget alltid ångestskapade skygg- lappar mot alla sakskäl, som skulle kunna inge henne betänkligheter mot abort. Hon anar —— riktigt nog _— att om något argument mot abort skulle vinna resonans hos henne, skulle ångesten —— visserligen kanske objektivt sett endast temporärt — ytterligare stegras.

Hon söker alltså med all sin kraft att avvärja alla hinder i vägen fram till aborten, befrielsen ur ett existenshotan- de fängsel. Två stigar leder fram till den hägrande ljusöppningen, en laglig och en olaglig. Den olagliga förefaller många gånger bekvämare och kortare, men samtidigt farligare; den lagliga mindre riskfull, men samtidigt längre, mödosammare och dessutom inte säkert förande till målet. Samhället föreskriver att speciella bedömare skall stoppa upp dessa ångestjagade kvinnor, skärskåda dem och fälla domen: ge passersedel

eller söka anvisa andra framkomstvä- gar. Vad praktiskt taget alla abortsökan- de vill ha är abort och intet annat. De måste därför ur denna synpunkt be- trakta kuratorer och läkare som tänk- bara hinder att övervinna, inte i första hand utan vidare som hjälpare och råd- givare. Lika stor som ”tacksamheten och förtroendet” efter tillstyrkan bru- kar vara, lika stor är ofta ”bitterheten och hätskheten”, med olika grad av do- minerande depressiv eller aggressiv be- toning, efter avstyrkande. Många accep- terar dock ett avslag och synas just i och med detta ”ställas om” psykiskt i positiv mening eventuellt i anslutning till psykoterapeutisk eller social hjälp.

Psykiskt tillstånd vid undersökningen

Den psykiska bilden vid undersök- ningen är synnerligen variabel från fall till fall. Att försöka skapa några be- stämda kategorier och sedan plocka in materialet i av kategorikriterierna be- stämda fållor, har visat sig ogörligt, spe- ciellt med hänsyn till materialets be- gränsade omfattning.

I stället skall en allmän beskrivning av tillståndets art lämnas med antyd- ningar om i vilka riktningar tillstånds- bilden varierar. Talmässiga frekvens- tabeller skulle härvidlag ge ett sken av enkelhet och fakticitet åt en i själva verket mycket komplicerad och siffer- mässigt knappast gripbar mångfald.

Alla patienterna har sin psykiska jäm- vikt rubbad. Man ser lätta och måttliga psykiska symtom ända fram till den svåra, invalidiserande insufficiensen. Som tidigare påpekats står ångesten i de allra flesta fall i centrum. En dysfo- risk-depressiv bild, ofta med inslag av trötthet och initiativlöshet ända till apati, är den vanligaste symtomkonstel— lationen.

Såsom av indikationstabellen framgår hade i 12 fall indikationen bedömts

som ”sjukdom". I samtliga av dessa fall var den psykiska rubbningen av sådan svårighetsgrad att anledning fanns till sjukhusvård, oberoende av abortindi- kationen. I ytterligare ett 20-tal fall fanns relativ indikation till sjukhus- vård, likaledes oberoende av abortindi- kationen.

I det enskilda fallet modifieras sym- tombilden alltefter personlighetstypen med hänsyn till karaktär, temperament och intelligens, med graden av emotio- nell mognad och självkänsla, livserfa- renhet och självtillit. Symtombilden som sådan har i själva verket tämligen be- gränsat intresse, den måste ses mot bakgrunden av vederbörandes person- lighetstyp å ena sidan, av den speciella miljökonstellationen å den andra. Spe- ciellt stor affektutlevelseförmåga, väl ut- vecklad hos vissa emotionellt omogna, hysteroida och psykoinfantila, vilken tydligen står i centrum för vissa lek- mäns föreställning om bakgrunden till bedömning av abortsökande, ”den som kan gråta och skrika mest får abort”, har som isolerat symtom ett mycket re- lativt värde.

I stor utsträckning är attityden inför bedömaren ”en reaktion på en psyko- gen reaktion” i så måtto, att de psyko- infantilas hjälplöshet accentueras, de mognas och differentierades ångest maskeras. I mycket stor utsträckning sker nämligen en ”infantil regression” i den meningen att barnsliga beteende- mönster återupptages. Orsaken ligger väl framför allt däri, att som förut an- tytts, ytterst ömtåliga infantila komplex aktiveras, av typen ”du skall icke döda" och ”du skall icke synda”. Tidigare spänningsförhållanden till föräldrarna i anslutning till dessa komplex återupp- livas. Känslor och attityder, ursprung- ligen sammankopplade med far eller mor, projicieras nu på kurator och lä- kare, och den utpräglat psykoinfantila

attityd, som man så ofta finner hos de abortsökande, får härigenom sin förkla- ring. Dock torde — såsom senare skall visas — ”habituellt psykoinfantila” kvinnor vara överrepresenterade i ma- terialet.

Lättast begriplig ter sig denna "in- fantila regression” hos yngre, ogifta kvinnor, men även hos äldre, gifta kvin- nor kan man finna den antydd. Hos dessa senare upplevs samvetskompo- nenten i olusten kanske mindre i an— slutning till associationer av typen "brott mot anständighet och livets la- gar” utan mera ”man borde väl som vuxen människa med ansvar ha vetat att skydda sig”.

Beroende på hur det infantila mönst- ret för föräldrarelationen utformats i det enskilda fallet finner man alltså trotsig hätskhet, passiva, hjälplösa väd— janden, stursk självtillräcklighet och desperata, hotfulla krav etc.

Tendens till denna infantila regres- sion, som nästan undantagslöst torde finnas, upplevs hos mogna, mera diffe- rentierade kvinnor med viss stolthet och självkänsla, som ytterligt förödmju- kande. De gör då allt för att bemästra dessa förhatliga yttringar, går för långt i sina kompensationssträvanden och ter sig överlägsna, kalla, lugna, sakliga. De vill till varje pris inte verka hjälpsö- kande.

De flesta abortsökande är psykiskt spända. Dock finnas fall, där ett apa- tiskt inslag tagit överhanden. Omdömet lider alltefter insufficiensens grad, lik- som förmågan av uppmärksamhet, av koncentration etc.

Helt allmänt kan sägas att den psy- kiska bilden färgas eller snarare får det mesta av sin prägel av den enskildes personlighetstyp och emotionella mog- nadsgrad.

Så till exempel dramatisera de hyste- roida oftast sin situation och deras för-

måga av rollskapande kånsloutlevelse varierar från den nyanserade patetikans fängslande framställning av ”martyr- skap med högburet huvud” till hennes torftigare systers mera odisciplinerade ”affekt- och andningsmuskelengage- mang”. Den psykasteniska kvinnan präglas av stark ångest och ”trötthet intill döden". Förmåga av kontakt, sug- gestibilitet etc. varierar likaledes allt- efter vederbörandes personlighetstyp.

Såsom tidigare framhållits, fasthålles ofta kravet på abort. Abortönskan är imperativ och patienterna är oemottag- liga för argument. Ofta tillgripes hot om illegal abort eller självmord. Om- kring hälften antyder hot om illegal abort, medan av de 100 fallen 16 stycken kunde bedömas som säkert ka- pabla att omsätta hotet i handling. Risk för illegal abort torde ha före- legat för ytterligare 20. 14 stycken ho— tade ta livet av sig, om de icke fick abort. Dessa siffror har ett mycket be- gränsat värde, enär i många fall situa- tionen varit sådan (de svåraste fallen), att mera ingående diskussion om alter- nativ till abort icke kunde anses stäm— ma överens med medicinska och huma— nitära krav. Risken för självmord är i själva verket ytterligt liten.

I 10 fall var diagnosen psykos av vä- sentligen reaktiv typ motiverad och i dessa fall hade intagning på sinnessjuk- hus eller annan psykiatrisk avdelning varit indicerad, om de icke hade om- händertagits för utförande av abort— provokation. Skulle icke i flera andra fall abortprovokation ha utförts, måste man räkna med att de senare varit tvungna att anlita sinnessjukvård.

Hos samtliga 10 psykotiska kvinnor förelåg ett betydande psykogent-reak- tivt inslag. I tre fall dominerade para— noida reaktionssätt, i två fall schizo- freniforma, i två psykastenisk-anankas- tiska och i tre fall hysteroida.

Denna fråga sammanhänger intimt med svaga punkter i personlighetsstruk- turen, varom talas på annat ställe. Av de 100 patienterna var inte mindre än 44 ur psykisk balans vid tiden för kon- ceptionen, alltså oberoende av gravidi- teten. 16 av dessa jämviktsrubbningar var av så pass svår beskaffenhet, att man torde kunna rubricera dem såsom psykisk insufficiens, väsentligt inkräk- tande på vederbörandes arbetsförmåga. I 6 fall kunde kroppslig orsak anges som väsentlig för rubbningen. Dessa 44 fall hade nästan alla också tidigare haft en eller flera episoder av störd jämvikt, många medförande behov av sjukskriv- ning och sjukhusvård. Förutom de 44, som alltså var ur psykisk balans vid konceptionstiden, fanns 8 stycken, som tidigare hade drabbats av ett eller flera insufficienstillstånd.

Dessa siffror är givetvis relativa. Jag har gjort försök att gradera insuf- ficienstillstånden, men har kommit till resultatet att en sådan gradering bleve ofullständig utan tillgång till noggranna journaluppgifter från tidigare behand- lande läkare.

Hos 7 stycken fanns en utpräglat låg ”insufficienströskel”, dvs. vederböran- de hade ofta råkat in i psykisk insuf- ficiens även under inverkan av måttliga påfrestningar. Några balanserade kon- stant på tröskeln. I dessa fall utfördes också sterilisering.

Resultatet talar möjligen eller troli- gen för att klientelet i större utsträck- ning än ”normalbefolkningen” är utsatt för risken av psykisk insufficiens, att de abortsökande i Stockholm, hos vilka situationen varit sådan, att abortindi- kation kunnat övervägas, alltså icke kan komma över svårigheter lika lätt som andra, inte lika väl positivt bear- beta uppkomna konflikter — eller att de realiter genomsnittligt utsättas för

personlighetsdrag''1 | Antal Psykoinfantila .......... 25 Hysteroida ............. 16 (därav "mar- tyristiska" 2, "benägna för somatiska konversions- symtom" 3) Psykasteniska ........... 11 (därav4 anan- kastiskt fär- gade) Passiva, självosäkra ..... 10 Oligofrena: debila (IK enl. CVB 75—87) ............. 5 torftiga ............... 14 Sensitiva ............... 8 Paranoida .............. 3 Ixoida ................. 3 Depressiva ............. 2 Schizoida .............. 2

1 6 fall präglades av psykisk reaktion på kroppslig sjukdom. 7 fall hade — som tidigare angivits — utpräglat låg insufficienströskel.

större påfrestningar än ”normalbefolk- ningen”. Ovedersägliga bevis i den ena eller andra riktningen torde även med tillgång till jämförelsematerial vara svåra att prestera.

Personlighetstyper

Enligt min mening är den viktigaste uppgiften för psykiatern att som första led i bedömningsförfarandet söka klar- lägga den sökandes personlighetstyp.

Först sedan man enligt tidigare an- givna metoder har fått en uppfattning om denna finns förutsättning för pro- gnostisk överläggning om hur just denna patient kommer att reagera med hän- synstagande till hennes speciella livs- villkor inför de båda alternativen ”föda barnet” och ”abort”.

Eftersom det i flertalet fall icke rör _sig om mera deciderat patologiska per- sonlighetstyper, ställer uppgiften stora krav på psykiaterns kunnighet, erfaren-

het och omdöme. Att klassificera män- niskor med hänsyn till olika personlig- hetsdrag är ett ur många synpunkter vanskligt företag.

För det första har intresset för posi- tiva drag i personlighetsstrukturen be- handlats mycket styvmoderligt av forsk— ningen, delvis beroende på att psykolo- giskt intresserade läkare enligt sakens natur kommit att väsentligen syssla med psykets svagheter och brister, med missanpassningsfenomen och psykiska sjukdomstillstånd. Läkartekniskt an- vändbara kriterier för taxering av ”po- sitiva personlighetsaspekter” står knap- past, annat än inom mycket begränsade områden, t. ex. ”intelligensen”, till buds och därför måste här dessa aspekter -— som säkerligen i själva verket är lika betydelsefulla för bedömningen och gi- vetvis ”intuitivt” verksamt influerar på läkarens bedömning _ lämnas åsido så- som icke tillräckligt analyserbara.

För det andra innebär gängse klassi— ficeringssystem med hänsyn till olika personlighetsdrag en nästan sekteris- tiskt dogmatroomfattad schematisk upp- fattning — just bräckligheten av det empiriska och kunskapsteoretiska un- derlaget tjänar uppenbarligen som eg- gelse till ”tro” i en omfattning, som är indirekt proportionell till systempre- missernas oantastlighet.

För det tredje är de flesta människor inga ”typer” utan har ett visst drag i olika schatteringar. Man gör våld på det faktiska tillståndet om man söker pressa in dem i ett schema, i mer eller mindre välavgränsade fällor.

För det fjärde har de flesta system icke enbart attitydbeskrivande karaktär utan gör också anspråk på att etiolo— giskt söka inordna olika beteendesätt alltefter uppkomstmekanismer. En del skolor lägger därvidlag tonvikten på det. konstitutionellt-hereditära, andra ser olika miljöfaktorer såsom väsentliga

reglerande krafter i den enskildes psy- kodynamik. Andra ser i människors be- teende och attityder mest ett uttryck för vederbörandes neurotiska reaktio- ner, kanske ett försvar mot inneboende, hatade tendenser ävensom ”reaktioner mot reaktioner", m. in.

Att söka indela materialet i enlighet med sedvanliga psykopatikategorier, att försöka sig på en uppskattning av ”nor- mala”, ”avvikande” och ”patologiska” eller att taxera frekvensen av neuroti- ker, har alltså — med hänsyn till fråge— ställningens kaotiska läge —— förefallit mig tämligen ofruktbart.

Jag har valt att helt enkelt söka be- skriva vissa anamnestiskt och i den ak- tuella situationen framkomna särdrag i attityden, vilka kan sägas motsvara sva- ga punkter i patientens personlighets- strukur, drag, som kan bli ödesdigra för patientens psykiska balans inför tryc- ket av påfrestningar, respektive direkt ge upphov till konfliktsituationer. Ingen som helst etiologisk syn har alltså lagts på dessa begrepp.

Vid genomgången av materialet har ett eller flera ”dominerande negativa personlighetsdrag” antecknats för varje patient. Samma patient kan alltså åter— finnas under två eller högst tre rubri- ker. De flesta har dock åsatts endast en term. 15 patienter hade intet ”nega- tivt karakteristikum” och har alltså ej plats i tabellen.

Ytterligare måste understrykas, att de attitydkategorier, som tillämpats, på intet sätt avser att täcka ”mänsklig ne— gativ attitydvariation”. Man kunde ha utökat termerna efter behag, ”aggressi- va”, ”dysforiska”, ”hypertyma”, etc. Men någon gräns måste uppsättas. Även om också rubricerandet av den ena eller andra patienten kan diskuteras i vissa fall, har dock försök gjorts att ta med endast ”typiska” fall. Tabellen tjänar endast det syftet att ge en översikt av i

vilken riktning klientelets personlig— hetsstruktur går.

Siffrorna ger endast en ungefärlig uppskattning och kan t.ex. inte tjäna som strikta jämförelsetal gentemot den s.k. normalbefolkningen. Vissa slutsat- ser torde dock kunna dragas. Att de psy- koinfantila (psykoinfantila här enligt göteborgspsykiatern Lindberg) så pass påtagligt finnes representerade får icke ses mot bakgrunden av att de abortsö- kande i stor utsträckning reagerar in— fantilt rent situationsbetingat. Denna höga frekvens psykoinfantila har kun- nat verifieras också ur anamnestiska överväganden genom samtal även med anhöriga. Det är möjligt eller sannolikt att bland abortsökande i allmänhet en överrepresentation av psykoinfantila och hysteroida personlighetsstrukturer föreligger. Utan eget jämförelsematerial kan dock givetvis intet bevisas.

Bland de 11 psykasteniska fallen var karakteristiskt nog endast 2 icke gifta, väl avspeglande den alldagliga erfaren- heten, att bland de utpräglat psykaste- niska, för vilka graviditeter och kanske framför allt ”många barn” utgör svåra belastningsprov, oönskade graviditeter hos ogifta sällan förekommer. Psykaste— niker vågar inte ge sig in på ”osäkra” sexualförbindelser. Bland gifta abort- sökande föreligger å andra sidan dels troligen överrepresentation av psykaste— niker, dels finner man bland dessa en- ligt sakens natur relativt sett mycket svåra insufficienstillstånd, indicerande abort och ofta sterilisering — om kvin- nans ålder och äktenskapets bristande hållfasthet icke kontraindicerar.

Förhållandet till partnern

Att bedöma arten av ett par män- niskors relation till varandra är i och för sig en vansklig sak. Svårare ter sig uppgiften då det gäller förhållandet mellan en man och en kvinna under

Förhindelsens art Antal %

Mogen gemenskapsförhin- delse ................... 15 29 Acceptabel relation ........ 17 33 Dålig relation ............. 20 38 Summa 52 100

sådana omständigheter, att kvinnan be- finner sig i abortsituation. Det gäller bland annat att försöka bortse från den så att säga adekvata misstämning mel- lan parterna, som alltid måste inställa sig vid en oönskad grossess medförande abortönskan. I och för sig innebär ju denna situation risk för allvarlig rubb- ning i kontrahenternas gemenskapsliv. Ibland kan redan situationen som sådan betraktas som tecken på en dylik rubb- ning.

Det har visat sig svårt eller omöjligt att med någon ansenlig grad av säker- het värdera kontrahenternas uppgifter om i vad mån enbart graviditeten som sådan eller denna helt ovidkommande störningsfaktorer, eventuellt redan be- fintliga före inträdd konception, spelat största rollen för missanpassningen

Tabell 92. Ytterligare uppgifter om äktenskapets art

Antal Skilsmässa planerad ..... 7 Koncipierad genom annan än maken ............ 6 (därav 2 med skilsmässa planerad) Medgivit graviditet vid äk- tenskapets ingående .. . . 31 (59 %)

Medgivit"tvångsäktenskap" enbart för att legalisera barnet ................ 14 (30 %)

Relationen mellan makarna betydligt försämrad ge-

nom graviditeten ...... 10 Relationen något försämrad genom graviditeten ..... 17

Tabell 93. Förbindelsens art hos icke gifta (inkl. hemskilda) Förbindelsens art Antal %

Samboende ............... 7 "Förlovade" .............. 5 23 48 "Fast sällskap" ........... 11 "Lösligt sällskap" ......... 11 23 Tillfällig förbindelse ....... 13 14 29 "Våldtäkt" ............... 1_

Summa 48 | 100 i

mellan dem. Oftast föreligger givetvis ett samspel mellan olika slags konflikt- anledningar, vilka accentueras under trycket av den oönskade grossessen. Bedömningen av kontrahentrelationen medelst attributen ”mogen”, ”accepta- bel” och ”dålig” hänför sig emellertid till tiden kring konceptionen. Det måste framhållas att givetvis ej heller här uppgifterna angående relationen, ”säm- re genom graviditeten”, etc. nedteck— nats som resultat av någon slags direkt utfrågning. Värderingarna har gjorts på grundval av totalundersökningen med analys av såväl sökandens som i de allra flesta fallen — partnerns attityd och uppgifter.

Med ”mogen gemenskapsrelation” be- tecknas sådana förbindelser, där i prin- cip monogam-sexuell inställning råder, där förhållandet har karaktären av kompanjonskap, i vilket båda samarbe- tar utan undertryckande av endera par- ten, och där den emotionella bind-

Tabell 94. Relation till partnern. Icke gifta (inkl. hemskilda)1

Antal Mogen gemenskapsförbindelse 4 Acceptabel relation ......... 11 Dålig relation .............. 8 Summa 23

1 Vid löslig och tillfällig förbindelse är relatio- nen givetvis "dålig".

ningen mellan kontrahenterna är till- fredsställande. Beteckningen utesluter givetvis icke sådana fall, där endera eller båda parterna uppvisar vissa psy- kopatologiska drag eller missanpass- ningssymtom med temporära konflikter eventuellt också av otrohetstyp, men bindningen trots detta är så fast, att konfliktanledningarna därigenom över- bryggas. Med ”acceptabel relation” av- ses sådana fall, som leva drägligt tillsam- mans, men där alternativ till samlevnad med partern i fråga ofta ställs och där alltför ofta förbindelsen har karaktär av surrogatförbindelse. Rädsla] för en— samheten, ekonomiska aspekter, be- kvämlighet eller passivitet, hänsyn till barnen, kan i dylika fall stå i vägen för en av endera eller båda parterna efterlängtad förändring. Konfliktanled- ningarna är tämligen många och mot- sättningarna stora. Med "dålig relation” slutligen avses de förbindelser, där ovan berörda motsättningar skärpts, där kon- flikter av svårare art ständigt utgör ett hot mot förbindelsens fortsättande. En oönskad grossess kan t.ex. här vara direkt utlösande moment för mer eller mindre konstanta separeringstendenser.

Beträffande de icke gifta har det vi- sat sig lämpligt att inskjuta en grupp ”lösligt sällskap” mellan grupperna ”fast sällskap” och ”tillfällig förbindel- se”. Med denna beteckning avses för- hållanden, där vederbörande icke har något som helst avtal om trohet med varandra och otrohet mer eller mindre likgiltigt accepteras. Man träffas ibland, ”har trevligt och har samlag då och då”. Förhållandet är resultatet av en mer eller mindre tillfällig sexuell drag— ning eller kan ses som surrogat för längtan efter ömhet och kärlek. Frågan om legalisering eller ens ”fast sällskap” har icke varit på tal i allvarligt sam- manhang. En del har typen ”praktiskt inställda förhållanden för avlastning av

sexualdriften” utan emotionell gemen- skap. Dessa ”lösliga förhållanden” har samt och synnerligen icke visat sig hållfasta under en oönskad graviditets påfrestningar. För fullständighetens skull må anföras att förhållandet givet- vis icke betecknats som ”lösligt” på grundval av den aktuella schismen. Be- teckningen hänför sig till parternas re- lation vid konceptionstiden.

Siffrorna får enligt sakens natur icke uppfattas såsom uttryck för ett med hundraprocentig säkerhet återgivet fak- tiskt tillstånd. Felkällorna är tämligen stora. Analysen av fallen har dock inne— burit också ansenliga bemödanden att hålla dessa felkällors inverkan inom trängsta möjliga ram. Speciellt finns risk för förvanskning i negativ riktning, dels på grund av att en situationsbe- tingad försämring av relationen kan medföra en allmän svartmålning av för- hållandet hos parterna, dels beroende på en opportun förvanskning, i det att många har den åsikten att en deciderat ogynnsam partrelation borde vara ett verksamt stöd för abortindikation. Ta- belluppgifterna är dock på grund av patientundersökningens art och omfatt- ning, inklusive ”kontrollmöjligheterna”' genom långvariga samtal med partner och ibland anhöriga eller bekanta, att betrakta som relativt tillförlitliga.

Gifta

Enligt tabellerna 91 och 92 levde alltså bland de gifta 29 % i helt till- fredsställande relation till maken. 38 % levde i helt ogynnsamt emotionellt för— hållande till maken och resten, 33 %, i acceptabelt förhållande. 59 % av de gifta kvinnorna medgav att de gift sig som gravida, medan 30 % medgav att rent ”tvångsäktenskap”, ”enbart för att legalisera barnet”, förelåg. Skilsmässa hade planerats i 7 fall, de fall givetvis oräknade, där skilsmässa mer eller

Tabell 95. Ytterligare uppgifter om för- hållandets art hos icke gifta

Fast förb. Lösl. förb. Förhzs långvarighet (genomsnitt) ..... 1 år 3 mån. 5 mån. Förh. betraktas som brutet ........... 14 fall 11 fall Ej deciderat sämre genom grav. ..... 9 fall 0 fall

mindre ofta kom på tal. Förhållandet mellan parterna hade försämrats genom den aktuella graviditeten i ungefär hälf— ten av fallen. I 6 fall slutligen uppgavs grossessen uppkommen genom otrohets- konception och i dessa äktenskap var skilsmässa överenskommen i 2 fall.

Icke gifta (inklusive hemskilda)

23 stycken av de icke gifta levde i fast förbindelse, motsvarande 48 % av totalantalet ogifta. Endast 1 på 12 av de icke gifta levde i ”moget gemen- skapsförhållande”. I något mer än hälf— ten av fallen (52 %) var graviditeten resultatet av en mer eller mindre löslig förbindelse, av vilka 14 (29 % av an- talet ogifta) var av rent tillfällig natur (inklusive ett fall av våldtäkt). Genom den inträdda graviditeten hade förhål- landet icke allvarligt försämrats i en- dast 9 fall, medan förhållandet vid un- dersökningstiden betraktades som bru- tet i övriga 39 fall. Att en del av dessa sistnämnda kvinnor skulle komma att återupptaga förbindelsen med samme

Tabell 96. Relation till partnern. Hela materialet

Gifta Icke gifta Mogen gemenskaps- förbindelse ........ 15 4 Acceptabel förbindelse 17 11 Dålig förbindelse . . . . 20 33 Summa 52 48

partner kan man dock ta för givet, i så fall kanske ur synpunkten personlig- hetsgemenskap ”på samma slappa sätt” som tidigare.

Sammanfattningsvis kan om hela ma- terialet framhållas, att endast 19 % före den aktuella graviditetens inträde kunde karakteriseras som emotionellt mogna förbindelser, att 46 % av förbindelserna vid ansökningstiden betraktades som brutna samt att tillfälliga och lösliga förbindelser bland de icke gifta var nå- got vanligare än fasta.

Som jämförelse med dessa resultat kan återges en tabell från en undersök- ning av dr G. Jonsson i Abortbetänkan- det år 1944, utvisande procentuell för- delning av förbindelsens art hos 787 kvinnor, som tillfrågats därom, sedan de på Stockholmssjukhus behandlats för sjukdomstillstånd i anslutning till _ mestadels illegal — abort.

Äktenskap Samboende 6 % Annan stadigvarande förbindelse 37 % Tillfällig förbindelse . 7 % Ingen eller osäker uppgift ...... 6 %

Summa 100 %

Sexualorganisation och preventivteknik

Patienternas uppgifter om deras sexualliv måste bedömas med kanske större försiktighet än andra anamnesti— ska data. Dels är området i och för sig ömtåligt, dels är det under förhanden— varande omständigheter olustpräglat. Visserligen önskar många öppet disku- tera sina sexuella problem i samband med besvikelser och misslyckanden inom denna livssfär, men några anser i stället att deras sexualliv knappast kan ha något intresse för utredningen. Dessa senare — dock ett mindre antal — vill komma från ämnet och svarar så kort och undvikande eller så kort och be- stämt som möjligt och tillåter sålunda

Rubbning Antal Totalfrigida ................... 13 Orgasmfrigida ................. 8 ”Sällan orgasm" eller "enbart

plikt" ...................... 13

Summa ! 34

icke säker inblick i hur deras sexualliv i verkligheten gestaltar sig. Svårigheten att värdera uppgifterna är alltså bety- dande. Man kan tänka sig felaktiga svar i både ”positiv och negativ riktning”. En del vill inte medge vad de anser vara defekter hos dem, andra kanske överdriver ett missförhållande under trycket av aggressioner riktade mot partnern etc. Uppgifterna har givetvis —— liksom för övrigt — korrelerats med partnerns.

13 abortsökande uppgav sig vara full- ständigt frigida, dvs. de känner aldrig lust till sexuellt umgänge och de har aldrig haft orgasm med undantag för 4 fall, som blivit totalfrigida efter för- lossning. Några fall, som blivit frigida efter partus under de sista 3 åren, har icke räknats hit. Partiellt frigida såtill- vida att de aldrig upplevt orgasm upp- ger sig ytterligare 8 kvinnor vara. 13 av de övriga uppger sig ”mycket säl- lan” ha orgasm. De flesta av dessa är helt kallsinniga inför det sexuella sam- livet, ”gör fullständigt detsamma”, går med på samlag ”bara av plikt”, ”för att han inte ska gå ifrån mej”, och är långa perioder totalfrigida. Flera har uppma- nat den äktenskaplige partnern att gå till andra och finner en lättnad i hans ”otrohet”.

3 av de abortsökande medgav också dragning till kvinnor och två av dem hade tydligen också haft ömhetsförhål- landen med sexuell intimitet till vänin- nor. 6 patienter medgav promiskuitet åtminstone under någon period av sitt

liv. Av dessa tillhörde 4 den typ av kvinnor, som är mycket lätt uppeggad men aldrig når fram till orgasm. Ett par av dessa hade ett utpräglat, aldrig tillfredsställt ömhetsbehov.

Hos sammanlagt 34 patienter kunde alltså konstateras tämligen allvarliga sexuella rubbningar. Detta är väl att märka en minimisiffra. Det mycket vik- tigare problemet om sexualitetens mer eller mindre harmoniska integrering i personlighetslivet får sin belysning i avsnittet om ”relationen till partnern”.

Lättare rubbningar, ”sällan orgasm”, missnöje med partnerns sexualbeteende av olika anledningar, inte minst otro- hetstendenser och alkoholmissbruk (”bara då han är full vill han ha sam- lag”), mer eller mindre långvariga till- stånd av sexuell kallsinnighet hos pa- tienterna i samband med skräck för att bli gravida, trötthet eller nedsatt all— mäntillstånd, var dessutom vanliga.

En säker positiv korrelation fanns mellan utpräglat lyckliga förhållanden och god sexuell överensstämmelse, möj- ligen mindre tydande på att god sexuell överensstämmelse ger utsikt till lyckligt äktenskap utan mera på den omständig- heten att då sexuallivet har förutsätt- ningar att inordnas i en harmonisk per- sonlighetsgemenskap, det sexuella sam- livet också ofta blir tillfredsställande. I några fall uppgavs det sexuella samlivet vara ”bra”, ”det enda som håller oss samman”. Dessa kvinnor var emotio- nellt omogna med bland annat psyko- infantila drag.

Försök att sammanställa uppgifter om de abortsökandes uppgivna antal sexual— förbindelser med olika män har måst uppgivas, enär svaren uppenbart varit opålitliga i alltför stor utsträckning. Många anser sig icke böra medge otro- het eller tidigare förbindelser av för- ståeliga skäl, bland annat rädsla att det skulle komma till partnerns kännedom.

Mycket ofta framfördes klagomål över hur rädslan för konception ut- gjorde hinder för fullständig avkopp- ling och hängivelse och alltså för full- gott utbyte i sexuellt avseende.

Att ange några siffror på hur sökan- dena försökt undvika oönskade gravidi- teter förefaller meningslöst, enär de allra flesta skäms för att de inte kun- nat skydda sig och därför i mycket stor utsträckning använder undanflykter och förvrängningar i avsikt att framstå som mindre ansvarslösa. Nästan alla säger sig använda preventivteknik, con— dom, pessar eller coitus interruptus. De flesta uppger att condom eller pessar kommer till användning men ofta med inskränkande kommentar, condom ”ibland” eller ”oftast”, pessar ”ibland eller oftast”. Endast rent undantagsvis medges det att ingen som helst preven- tiv åtgärd använts, och då vanligen vid ”ett enda tillfälle”, det åsyftade kon- ceptionstillfället. Många skyller på att det måste ha varit fel på condomen eller pessaret och medger inte att de slarvat en enda gång. Inom parentes sagt brukar många just framhålla sin skrupulösa noggrannhet med att alltid använda preventivmedel som ett viktigt argument för abort.

Okunnighet angående olika slags pre- ventivmedel synes numera vara i det närmaste hävd hos detta klientel. Men steget från denna kunskap till realise- rande av betryggande preventivteknik är tydligen mycket långt, därom ger frekvensen av abortsituationer skräm- mande vittnesbörd.

Uppväxtförhållande och relation till föräldrarna

Det kan numera anses fastslaget att uppväxtförhållandena och speciellt ar- ten av den emotionella relationen till föräldrarna eller deras ersättare spelar mycket stor roll för en individs person- lighetsutveckling.

Antal 'Född 11. å ..................... 11 Fadern död .................. 7 Modern död .................. 6 Föräldrarna skilda ............ 11 Annan anledning .............. 4 Summa 39

39 patienter hade uppfostrats i ”splittrade hem”. 11 hade fötts utom äktenskapet (föräldrarna hade sedan icke sammanbott), 11 kom från skils- mässohem, i 7 fall hade fadern dött, i 6 fall modern och i ytterligare 4 fall hade hemmet splittrats av annan anled- ning (långvarig sjukdom, ena föräldra— parten avvikit). Förändringen i barn- domshemmet skall ha inträtt innan pa- tienten fyllt 16 år för att här beteck- ningen splittrat hem kommit till an- vändning. Denna frekvenssiffra, 39 %, på splittrade hem överstiger kanske men ej säkert genomsnittsfrekvensen.

Såsom tidigare påvisats är det van— ligt att infantila beteendemönster åter— upptages under grossess medförande abortönskan, ävensom att — såsom bland annat anamnestiska övervägan- den ger vid handen — troligen psyko- infantila strukturer är överrepresen— terade bland de abortsökande. Delvis sammanhängande med denna ”infantila regression” respektive ”psykoinfanti- lism” är också iakttagelsen att spända, ambivalenta reaktionssätt till föräld- rarna mycket ofta framträder hos de abortsökande, oberoende av om föräld— rarna finns i livet eller icke.

Hos inte mindre än 40 patienter kunde dylika patologiska föräldrarela— tioner —— bedömda som ”neurotiska” _ uppdagas. Arten av denna emotionella spänning i upplevandet av föräldrarna varierar åtskilligt från fall till fall. Vi finner patologisk bandenhet och ”un-

derkastelse”, eller trots och aggression till den ena eller andra föräldrapartcn med eller utan motsatt inställning till den andra. Sedda ur synpunkten ”iden— tifiering med någon av föräldrarna ”har dessa subjektiva föräldrarelationer sitt stora intresse. Ofta återspeglas tvivels- utan en identifiering med den som identifikationsobjekt i det speciella fal- let olämpliga modern å ena sidan eller en identifiering med fadern å den andra i kvinnans livsinställning, be— hovsskala och målsättningar, kanske speciellt i sistnämnda fall med ödesdi- ger nedvärdering av de kvinnliga sexu- alfunktionerna respektive ambivalens eller olust till ”barn”. De problemställ- ningar, som rymmes inom denna äm- nessfär, torde ha central betydelse för hela abortfrågan, men de är förvisso av så komplicerad och svåranalyserad natur, att tidpunkten ännu icke är inne för strikt vetenskaplig behandling. Man vet exempelvis mycket litet om vilken roll hereditära komponenter spelar för uppkomsten av dylika missanpassnings— symtom, liksom tämligen litet om vil- ken roll föräldrarna respektive hon själv kan ha spelat för detta kvinnans sätt att uppleva föräldrarna. Dessutom medför också undersökningssituationen att dylika — kanske i vanliga fall mera latenta förhållningssätt _ kommer i dagen. I åtminstone 10 fall kunde emel- lertid en tydlig fadersidentifikation med därav betingad eller åtminstone samordnad livsstil konstateras, vilken också inrymde för acceptansen av mo- derskap och barn deletära behovskom- ponenter. I ungefär dubbla antalet kunde en dylik livsutveckling, fastän med mindre drastisk pregnans, regis— treras.

Bland de patienter, som visade utta— lad föräldraambivalens kom hälften, alltså 20 stycken, från splittrade hem. Siffrorna är givetvis för små för att

! i t r

någon slutsats om splittrade hems be- tydelse för uppkomsten av patologiska föräldrarelationer skall kunna dragas.

Såsom av tab. 86 framgår hade 78 pa- tienter inflyttat till Stockholm. 13 var av utländsk börd. 2 hade tagit sin till- flykt till Stockholm under graviditeten i förhoppning om att här lättare kunna få abort, respektive på grund av olust- känsla inför ”avslöjande i hemorten”.

Subjektiva abortmotiv (abortmotiven)

Man brukar skilja mellan ”subjek- tiva” och ”objektiva” abortmotiv. De förra är de av kvinnan uppgivna orsa- kerna till varför hon söker abort. De senare skulle vara de _ kanske — mera djupliggande och för sökanden själv delvis dolda motivkomplex, som skulle motsvara de verkliga orsakerna till hennes abortönskan. Vad dessa objek- tiva motiv beträffar, kan tyngdpunkten läggas vid samhällets sociala struktur, vid kulturutvecklingen, vid ”allmänna i tiden verksamma tendenser”, vid kvinnans personlighetsstruktur och re— aktionstendenser ända fram till ett för— sök till syntes i form av en kartläggning av hennes behovs- och driftsutveckling alltsedan barndomen under hänsynsta- gande till inre och yttre krafters spel. Dessa s.k. objektiva motiv måste där- för också de bli i högsta grad subjek- tiva, eftersom de ändock måste vara subjektiva tolkningar av sökandens be- hovs- och värderingssystem. ”Tolken” går därvidlag efter sina egna behovs- och värderingsnormer — några allmän- giltiga sådana gives sannerligen icke — och därför måste också uppfattningen om dessa ”objektiva” motiv i hög grad variera efter olika bedömares person- lighetsstruktur, livsåskådning, utbild- ning och framför allt vederbörandes speciella uppfattning om olika tänkbara faktorers betydelse för mänsklig psyko- dynamik.

”De subjektiva abortmotiven” hos en kvinna är inte heller entydiga. Man kan direkt fråga patienten om vilka motiv hon anser viktigast. Dessa enquet-svar har dock mycket begränsat värde av många skäl. Å ena sidan ställer ett dy— likt förfaringssätt ofta alltför stora krav på patientens introspektion, förmåga av abstrakt tänkande och formulerings— konst. Hon skulle då ofta uppge motiv, som kanske inte är så centrala, respek- tive glömma andra, helt bortsett alltså från opportuna, medvetna eller omed- vetna förvanskningar. Å andra sidan befinner sig varje abortsökande i en så svår behovskonflikt, att alla — utom sällsynta undantagsfall —— står under så starkt känslotryck att omdömesförmå- gan av den anledningen påverkas. Olust- spänningen söker avlastning bland an- nat genom sådana rationaliseringar av tillståndet att motiveringen till hennes abortsökan för henne själv och andra skall te sig så övertygande som möjligt. Självkänslans krav innebär en censur, som hindrar alltför plågsamma sam- manhang (inom sfären skam, skuld, an- svar, livsmisslyckande) att komma till sin rätt i sökandens attityd eller ens bli medvetna för henne. Den lurande faran för ångestökning genom villrådighet angående bästa sättet att lösa situatio- nen skapar effektiva skygglappar mot argument, som talar emot abort. Allt detta innebär risk för misstag angående abortmotiveringen hos kvinnan själv — och hos bedömaren. Bedömningssvårig- heten ökas slutligen också av de rent medvetna förvanskningarna av situatio- nen i syfte att framställa den i så be— hjärtansvärd dager som möjligt.

Principiellt har jag tagit fasta på så- dana motiv, som under undersökning- ens gång framstått som säkerställt cen— trala för patienten själv. Något som helst försök till ”ytterligare tolkning” av motiven har alltså icke gjorts.

Antal

Komplikationer med partner . . . . 50 Nervösa besvär ............... 44 Vanära ....................... 27 Ekonomi ..................... 14 Nyligen fött barn .............. 12 För ung ...................... 11 Klenhet ...................... 11 Planeringsrubbning, standard-

sänkning ................... 11 Bostad ....................... 10 Kroppslig sjukdom ............ 9 M otvilja mot moderskap, mot barn 7 Vill ha förvärvsarbete ......... 8 Kan inte skiljas annars ........ 6 För gammal .................. 4 Otrohet ...................... 4 För många barn .............. 4 För stor arbetsbörda ........... 4 Äktenskapet splittras eljest ..... 3 "Våldtäkt" ................... 2

Ännu en omständighet som kompli- cerar redovisningen av de uppgivna abortmotiven må påtalas. Till slut är det kvinnans speciella psykiska reak- tion på det ena eller andra missförhål— landet före och under abortsituationen, som är avgörande för hennes abort- önskan. Banalt uttryckt: ”det är ånges— ten som driver henne”. All abortmoti- vering är därför egentligen av typen: ”mina nerver stoppar inte”. Fall av kroppslig sjukdom och "rent sociala fall” (i den mån några dylika fall rea- liter existerar) härvidlag icke undan- tagna. Vissa patienter framför också som viktigaste motiv just ett reaktivt symtom av nervös art. Andra gör det inte, fastän de skulle vara lika berätti- gade att göra det. Individuella olikhe- ter i läggning och intresse för intro- spektion förklarar dessa skiljaktigheter i abortmotivering i olika fall.

Vid uppgörandet av motivtabellen har ”nervösa besvär” tagits med endast om patienten anser sig tidigare ha varit ”nervös” och av den anledningen inte anser sig orka med ytterligare belast- ning.

För somliga patienter har endast ett centralt motiv noterats, för andra två eller tre. Samma patient kan alltså fin— nas representerad på mera än ett ställe i tabellen. Bakom varje fall rymmes all- tid ett helt komplex av motiv och sov- ringen av de enskilda komplexdetal- jerna kan icke bli annat än i viss mån godtycklig. Tabellen kan därför endast tjäna syftet att ge en viss uppfattning om hur patienterna bedömer sina svå— righeter.

För hälften av de abortsökande har komplikationer med det väntade bar- nets fader tett sig som centralt motiv. Givetvis var mycket ofta hos ogifta abortmotivet knutet till relationen till partnern, till vanäran och otryggheten. Ekonomiska svårigheter har berörts av de allra flesta, men som centralt motiv finnes det endast hos 14. Bostadssvårig- heter är väsentliga i 10 fall. Av stort intresse är att planeringsrubbning, spe- ciellt i form av risk för sänkning av uppnådd standard, andragits som cen- tralt motiv i 11 fall. I minst hälften av fallen framhölls detta motiv som vik- tigt, även om väsentligare anledningar till abortönskan fanns. Det är att märka, att det visst icke enbart var psykaste- niska kvinnor, för vilka den hotande standardsänkningen var essentiell.

Klart neurotiska behov och värde- ringar framträdde hos 7 av patienterna, som ”hatade” sina barn eller tanken på att få barn (här givetvis den naturliga ambivalens till nlödrasituationen icke medräknad, som i kanske flertalet fall kan spåras i det aktuella läget). Bland de 8 kvinnor, som anförde hotade pla— ner på förvärvsarbete såsom avgörande abortskäl, fanns också många med starkt ambivalent inställning till sina sexualfunktioner, inklusive mödraskap. Denna ambivalenta inställning kunde spåras hos åtminstone hälften av klien- telet habitnellt, alltså med bortseende

från den accentuering av dylika tenden- ser, som enligt sakens natur frammanas under abortsituation.

Sammanfattande slutsatser och slutomdöme

Av 131 slumpmässigt valda abortsö- kande, vilka utretts vid Stockholms stads rådgivningsbyrå för sexualfrågor under våren 1951, erhöll 58% legal abort medan 36 % ämnade föda barnet. 100 av dessa fall har närmare analyse- rats ur psykiatriska synpunkter. Hos alla dessa har situationen varit sådan att frågan om legal abort har kunnat tagas under övervägande. Av dessa 100 fall erhöll 68 legal abort, medan 30 äm- nade föda sina barn och 2 genomgick illegal abort.

Situationen för de abortsökande är så prekär att ofta ingen annan utväg än abort synes möjlig, om man icke all- varligt vill riskera kvinnans hälsa. En analys av hennes personlighetstyp, hennes psykosexuella utveckling med tonvikt på hennes behovssystem och värderingsnormer samt resultatet av ”den testning av hennes hållfasthet, som livet tidigare utfört”, ger _— såsom undersökningen velat visa — bedöma- ren möjlighet att skapa sig en bild av kvinnans fysiska och psykiska resur- ser. De krav, som graviditet, förloss- ning och småbarnsomhändertagande ställer på kvinnan i den aktuella situa- tionen under hänsynstagande till eko- nomiska och sociala villkor, arten av relationen till det väntade barnets fa- der och slutligen kvinnans reaktion på graviditeten, alltså arten och graden av psykisk jämviktsrubbning, dessa krav korreleras med hennes resurser och

slutsats angående vilket alternativ, som bör väljas, är möjligt. Abort har taxe- rats som ett allvarligt psykiskt och fy- siskt trauma — men trots detta har alltså i den redovisade omfattningen abort ansetts såsom indicerad, såsom det —— trots allt — minst skadliga av två ur olika synpunkter riskabla alternativ.

Den känsla av stark olust och tvehåg- senhet som griper en då man konfron- teras med senare års höga legala abort- frekvens i landet och Stockholm är högst förklarlig och motiverad. Jag hoppas dock att denna undersökning skall kunna bidraga till en allmännare insikt om hur enormt komplicerad bakgrunden till abortfrågan är i dess allmänna och individuella aspekter och hur lagen, rätt tillämpad, för när- varande tillgodoser ett förefintligt be- hov av legala aborter. Vad dessa legala aborter undanröjer av ångest, nöd, psy— kisk ohälsa och tragiska konflikter bör icke underskattas. Av de 68 aborterade i mitt material skulle säkerligen minst hälften ha skaffat sig illegal abort med de risker denna innebär, de övriga sannolikt fått dragas med ohälsa under längre eller kortare tid. Av rapporter från kuratorerna och sporadiska egna iakttagelser angående huvudparten av dessa aborterade framgår, att ingen enda hittills önskat aborten ogjord. Vis- serligen gör några sig också förebrå- elser över ingreppet, men detta helt naturliga inslag i deras reaktion på ingreppet skyms helt och hållet av den tillfredsställelse och tacksamhet de känner över sin förbättrade hälsa och arbetsförmåga.

BILAGA VI

Efterundersökningar av abortklientel i Göteborg, Malmö,

Hälsingborg samt Stockholms län

På initiativ av 1950 års abortutred- ning har efterundersökningar av abort- klientelet vid tre av landets rådgiv- ningsbyråer ägt rum.1 Till utredningen har redovisats resultaten av undersök- ningarna, av vilka en, nämligen den från Stockholms läns rådgivningsbyrå, dock tidigare blivit föremål för publicering i Sv. Läk.-tidn. den 19 oktober 1951. Med hänsyn till betydelsen av en jäm- förelse mellan de tre undersökningarna lämnas här ett sammandrag av samtliga. De ha utförts av kuratorerna Britta Bergvall i Göteborg, Gudrun Odquist i Malmö och Karin Malmfors i Solna. Till utredningens förfogande har där- jämte ställts en uppsats av fil. kand. Greta Petrén avseende abortklientelet i Hälsingborg, vilken likaledes refereras.

Göteborg

Rådgivningsbyrån började sin verk- samhet redan 1947. Personalen, som till en början bestod av en psykiater och en halvtidsanställd kurator, har nu utökats till att omfatta — förutom psykiatern — tre halvtidsanställda kuratorer. Nå- gon gynekolog har inte varit knuten till byrån. Ej heller har byrån haft egna lokaler, vilket försvårat arbetet. Antalet avslutade ärenden under åren 1947—51 har uppgått till 1 559. Den genomförda efterundersökningen har skett 1951 efter den principen, att samtliga de fall, som på byrån handlagts av kurator Bergvall, sammanlagt 283, har utsorterats. Ur

materialet har bortgallrats de kvinnor, som erhållit abort på eugenisk indika- tion med sterilisering som villkor, de som ej varit gravida, och de som av- flyttat från Göteborg. En kvinna hade avlidit. Därjämte kunde 37 kvinnor ej anträffas. Materialet kom därför att om- fatta 204 fall.

Undersökningen har skett genom hembesök. Det undersökta materialets sammansättning, som framgår av tabell 100, visade sig i stort sett överensstäm- ma med en samtidigt utförd statistisk bearbetning av byråns hela klientel. En viss avvikelse i fråga om civilstånd kun- de dock märkas genom att de gifta kvin- norna var något starkare represente- rade vid efterundersökningen än i ma— terialet i övrigt. Detta förhållande be- ror antagligen på att de gifta kvinnorna varit lättare att träffa, liksom att de säkerligen också i mindre utsträckning flyttat från Göteborg.

Klientelets inkomstförhållanden fram- går av nedanstående tablå.

Av de gifta kvinnorna arbetade 102 i eget hushåll, medan 34 var yrkesverk- samma. Mannens yrke befanns i 51 fall vara fabriks— eller grovarbetare. Övriga mera talrikt representerade yrken var hantverkare, tjänstemän, affärsmän och chaufförer. —— Av de ensamstående kvinnorna var 18 fabriksarbeterskor, 14 kontorsanställda och 9 affärsbiträden.

Bland abortmotiven övervägde hos de 1 Ang. offentliggörande av kasuistik se not å s. 11.

Makars Fnsam- Göteborgsklientelels gemen— ståendes inkomster samma inkomst inkomst Socialunderstöd ..... 11 i 3 ' För sörjes av anhöriga -— i 12 Under 4 000 kr. .... 3 ' 41 4 000— 6 000 kr. . .. 58 ' 12 6000— 8000 kr. 41 , — 8 000—10 000 kr. ... 18 —— Över 10 000 kr ...... 6 j — 136 j 68

gifta sådana skäl, som är utmärkande för gruppen utsläpade mödrar. Ej mind- re än 40 kvinnor uppgav, att de ej or- kade med flera barn och 33 av dem hade också vid ansökningstillfället minst tre. 30 kvinnor uppgav medicinska skäl och 18 kvinnor ekonomiska svårigheter eller bostadssvårigheter som orsak till den önskade aborten. Olyckliga äktenskap, delvis tillsammans med andra omstän- digheter, utgjorde ytterligare en stor grupp. — Av de ogifta ansåg sig 13 för unga för att få barn, 12 var övergivna av barnafadern och 10 hade andra svå- righeter med denne. Det höga antalet ensamstående, som ansåg sig för unga att få barn, förklaras måhända därav, att kurator Bergvall av en tillfällighet kommit att ta hand om flertalet av de yngsta abortsökandena.

Resultatet av besöket på byrån redovi- sas i tabell 102. Som synes har en rela- tivt hög procent av de abortsökande övertalats att föda sina barn, och av- slagsfallen hos medicinalstyrelsen är få. Detta sammanhänger med att om abort- indikation inte förelegat, har fallet ej heller underställts medicinalstyrelsens prövning. När det gällt att ta ställning till mera svårbedömda fall har samar- bete med psykiatriska kliniken ägt rum. Fallen har remitterats dit och som regel blivit intagna på vårdavdelning för ob- servation. 16 fall har på detta sätt blivit bedömda även av klinikens läkare.

Av tabell 101 framgår, att spontan och kriminell abort förekommit i samman— lagt 7,5 %.

De abortsökandes reaktion efter par- tus eller abortingrepp har blivit föremål för särskild undersökning. Kurator Bergvall konstaterade därvid, att hur passivt en undersökare än förhåller sig under intervjuen och hur spontana ut— talandena än har varit, måste vissa fel— aktigheter ändock uppstå.

De 117 kvinnor, som övertalats att föda barn, reagerade vid kurator Berg— valls besök på följande sätt.

De kvinnor, som förklarat sig helt tillfreds med utgången motsvarar 73 % av de övertalade. Många av dem har talat om trötthet under graviditeten och tiden efter partus, men är ändå över- tygade om att deras fall har bedömts rätt. De 18 fall, som bedömts som tvek- samma, sade att de var nöjda med ut- gången men framhöll att de haft svårig- heter under graviditeten och tiden där- efter. ”Man hade besparats en del om man fått abort.” — ”Men det var väl bäst som skedde.” — ”Hade man aldrig fått tösen, så hade man väl aldrig sörjt över det.” Av de 6 kvinnor, som upp- ger sig ha tagit skada av graviditeten, har —— enligt egna uppgifter — en ådra— git sig diskbråck efter förlossningen och är själv övertygad om att detta är en direkt följd därav. En kvinna födde ett dött och en annan ett blint barn. Båda blev svårt deprimerade. En från-

En- Abortsökande i Göteborg som fött Gifta sam" sum" barnet ståen- ma de Helt tillfreds ........ 53 32 85 Tveksamma ........ 13 5 18 Anse, att de borde fått abort ............. 4 4 8 Anse, att de tagit skada av graviditeten . . . . 2 4 6 i 72

Gifta Ensamstående L lt b te deiGöt b 0 Summa ega a or ra e or,, Svaghet |Sjukdom Svaghet |Sjukdom

Helt tillfreds ....................... 29 | 8 7 6 50 Olust ............................. 9 1 2 2 14 Medvetna skuldkänslor .............. 2 —-- — > 2 4 Ånger ............................. 2 1 —— 1 4

42 ] 10 9 1 11 | 72

skild kvinna ingick äktenskap med barnafadern och detta slog mycket illa ut. De återstående två har ådragit sig nervösa åkommor, och en av dem vår- dades på psykiatriska kliniken i 10 veckor efter nedkomsten. Vid tidpunk- ten för efterundersökningen åtnjöt hon fortfarande poliklinisk vård.

De ogifta kvinnor, som burit fram barnet, var 44 stycken. Av dessa har 23 gift sig med barnafadern. Ytterligare 4 har för avsikt att gifta sig med barna- fadern när den ekonomiska situationen eller bostadsfrågan löst sig. 5 har gift sig med annan än barnafadern och 12 är alltjämt ogifta. Av de 23 gifta uppger 16, att de lever under goda äk- tenskapliga förhållanden, 5 är från- skilda och 2 säger, att de är olyckliga och överväger skilsmässa.

Vid undersökningen av de abortera- des reaktion efter ingreppet fann kura- tor Bergvall, att det om möjligt var ännu svårare att få objektiva svar. Frågan är synnerligen känslobetonad och det kan vara en ren tillfällighet om kvinnan svarar på ena eller andra sättet. Man torde därför ej kunna draga några be- stämda slutsatser av nedanstående siff- ror.

De, som redovisats som ”Helt till- freds”, har icke svävat på målet när de talat om aborten. Somliga har förklarat att de känt sig friskare efter ingreppet. Ofta framkom uttalanden som ”det var det enda möjliga för mig” — ”det hade blivit en katastrof annars” — ”nu tän- ker jag aldrig på det”. Av de 72 som

fått abort har således 50 (69,5 %) för- klarat sig helt tillfreds. De har ej känt vare sig fysiska eller psykiska besvär efter ingreppet.

Under rubriken ”Olust” återfinns 14 kvinnor. Samtliga har förklarat att de var tacksamma för att aborten bevilja- des, de anser att ingreppet var nödvän- digt och att de den gången aldrig hade kunnat klara upp graviditeten. Samti- digt talar de om att de ej kunnat glöm— ma bort vad som skett, ”det känns i hjärtat ibland” — ”jag blir så ledsen när jag ser småbarn” — ”det sitter en tagg i hjärtat” — ”det känns tomt på något sätt”. En kvinna anlägger mora- liska synpunkter: ”jag borde inte gjort det, det var inte rätt, men jag hade nog inte orkat”.

4 patienter känner skuldkänslor som de förgäves sökt tränga bort. De för- klarar, att de är nöjda med den hjälp de fått men de plågas alltjämt vid tan- ken på vad som skedde. ”Jag vågar inte tänka på det och jag skulle inte vilja vara med om det en gång till.” _ ”Jag skulle aldrig vilja råda någon till en sådan sak.” En patient känner svåra självförebråelser och religiösa betänk- ligheter och hon anser att hon handlat omoraliskt, men framhåller också den mycket svåra belägenhet hon befann sig i vid det tillfället. En ung kvinna för- klarar sig nöjd med utgången men börjar samtidigt stilla gråta och visar tydligt att hon innerst inne sörjer över operationen. Hon har sedermera gift sig och fött barn. Den fjärde förklarar att

hon ej kan komma ifrån tanken på aborten: ”Det går inte en dag utan att jag tänker på operationen. Jag blir led- sen när jag ser småbarn och jag känner ständiga självförebråelser. Men jag vet att jag aldrig skulle ha klarat upp situa- tionen och jag har aldrig ångrat att operationen gjordes.”

De sista 4 patienterna har klart sagt ifrån att de ångrat aborten. En av dem, som vid aborttillfället levde under synnerligen pressande sociala förhål- landen, anser, att hon blivit nervös och dessutom kroppsligt klen, vilket hon hänför till operationen. — Det andra av ”ångerfallen” beviljades abort på grund av en allvarlig psykogen depres- sion. Abortmotivet var otrohet i äkten- skapet. Hon lever alltjämt i ett olyck- ligt äktenskap, älskar ”den andre”, men kan ej besluta sig för skilsmässa från maken. Hon kallar sig själv för ”mör- derska”. Den tredje har fött 11 barn, av vilka 2 är döda. Hon uppger, att hon blivit nervös och tungsint efter ingreppet. Hon säger vidare, att hon avråder alla hon hör tala om abort. ”Hellre nio till än en sådan operation." Hon grubblar även över att hon samti- digt blev steriliserad. —— Den fjärde, som ångrat sig, sökte abort på byrån 1948 då hon väntade sitt sjätte barn. Eftersom hon då var tveksam avrådde man henne. När hon återkom 1949 blev hon beviljad abort och sterilisering. Hon förklarar nu att hon känner ånger och tomhet, ”våndas” över vad hon gjort. Hon tror, att hon aldrig kommer över detta och anser nu att hon säkert hade kunnat klara ännu ett barn. ”Kuratorn måste varna alla som vill ha abort, så dom inte får det som jag.” Hon är tacksam att hon blev avrådd 1948.

Man kan inte utan vidare dra den slutsatsen att de, som känt ånger eller skuld efter aborten, skulle blivit lyck- ligare och mer tillfreds om de fullföljt

graviditeten. En förnyad psykiatrisk undersökning av dem skulle kanske kunna ge förklaring på varför de reage- rat som de gjort. Att inte ångerfallen blivit flera torde vara en följd av den restriktiva linje man försökt följa vid rådgivningsbyrån. Denna återhållsam- het tycks dock icke ha medfört att nå- got större antal av de kvinnor som fött sina barn därigenom förorsakats fysisk eller psykisk ohälsa.

Kurator Bergvall konstaterar, att den samhälleliga hjälp, som byrån kunnat erbjuda, varit otillräcklig. Den ekono— miska hjälpen har varit alltför begrän- sad för att förmå någon att avstå från en abortönskan. Det statsbidrag, som byrån förfogat över, har lämnats i pos- ter varierande mellan 50 och 300 kro- nor. Bidrag har endast lämnats till den, som beslutat sig för att fullfölja gravi- diteten. Av undersökningens 116 kvin- nor, som fött barn, har 26 fått bidrag med i medeltal 127 kronor. Flera kvin- nor omtalade, att de särskilt fäst sig vid kuratorns löfte att få komma tillbaka om de skulle råka i svårighet och att de kunde räkna med en visserligen blyg- sam men dock hjälp.

Vilohemsvistelse och hjälp av hem- syster har dock i flera fall avböjts av de abortsökande kvinnorna under olika skäL '

I de fall, då ogifta kvinnor övergivits av den manliga partnern, har frågan om vårdnaden av barnet trätt i förgrun- den. Adoption har i Göteborg princi- piellt aldrig föreslagits som en lösning på svårigheterna. Endast om det vid tiden närmast före förlossningen visat sig, att kvinnan saknat alla möjligheter att själv taga vård om sitt barn, har adoptionsfrågan diskuterats. Vid efter- undersökningen visade det sig, att av de 45 ensamstående kvinnor, som burit fram barnet, 37 hade själva tagit hand om det, medan 5 lämnat sina barn i

Antikonceptionell Före besöket på byrån Efter partus eller abort metod gifta ! ensamst. summa gifta ensamst. summa I

Ingen alls ................ 85 67 152 33 43 76 Coitus interruptus ......... 7 _ 7 13 3 16 Pessar ................... 12 —— 12 34 1 1 45 Kondom .................. 31 1 32 24 7 31 Pessar + kondom .......... — _ —— 1 —- 1 Kemiska medel ............ 1 — 1 — — —

Sterilisering efter abort eller partus .................. — — — 32 1 33 Sterilisering av mannen . . . . — — — 2 — 2 136 68 204 139 65 204

fosterhem under förhoppning att de själ- va så småningom skulle få möjlighet att ta dem till sig. Endast 1 hade adopterat bort barnet. Ett barn hade avlidit och ett vårdades på anstalt för missbildade. Då de abortsökandes inställning till mödrahem till övervägande del varit negativ, har försök med inackordering i privat hem på landet försökts. Dessa försök har som regel slagit väl ut. Rådgivning om förebyggande födelse- kontroll ingår som ett viktigt led i by- råns verksamhet. När en abortsökande kvinna besöker byrån tillfrågas hon om någon antikonceptionell metod använts. Vid efterundersökningen har därför ovanstående tablå kunnat uppgöras. Av de 204 sökande har sålunda 152 uppgivit, att de ej tillämpat någon anti- konceptionell metod alls. Denna siffra är såtillvida felaktig, Som däri torde ingå ett stort antal fall, som tillämpat coitus interruptus. Endast 12 hade haft pessar och i 32 fall hade kondom an- vänts. Redan vid första kontakten med byrån har patienterna fått ingående upplysningar om födelsekontroll och uppmanats att efter partus eller abort utpr0va pessar. I den mån tiden tillåtit har kurator på nytt satt sig i förbin- delse med patienterna efter förlossning eller operation och påmint om vikten av att skaffa sig skydd. Tyvärr har många gånger givna råd ej följts eller fallit i glömska. Gång efter annan har

patienter återkommit till byrån för att på nytt söka abort, det ”blev aldrig av” att man vände sig till R.F.S.U. Alldeles resultatlös har dock icke byråns pre- ventivrådgivning varit. Vid efterunder- sökningen hade antalet patienter som ej använt någon metod alls sjunkit från 152 till 76 och de som använt pessar utgjorde 46 i stället för 12.1

Av de 204 kvinnorna har 33 blivit steriliserade i samband med abort eller partus. Av dessa var 32 gifta och 1 ogift. I samtliga fall gällde det kvinnor med flera barn, 5. k. utsläpade mödrar. Det stora flertalet av dem har uttryckt sin tillfredsställelse med operationen. De säger sig nu känna trygghet i stället för den ständigt återkommande ängslan för en ny graviditet. 7 av dem har dock känt olust och ånger över att de gick med på steriliseringen. Uttalanden som ”jag känner mig mindervärdig” — ”det känns så tomt och underligt” etc. har ej varit ovanliga. En enda av de steriliserade säger, att hon känner läng- tan efter att få föda ännu ett barn. I 2 fall har mannen steriliserats; båda gångerna gällde det alkoholister. Dess-

1 Liknande erfarenheter av preventivvanorna har Elisabet Sjövall gjort. I sin uppsats "Göte- borgs abortklientel 1951" (Sv. Läkartidningen 1952: 28), har hon beräknat att enligt vad gifta kvinnor uppgivit vid besöket på rådgiv— ningsbyrån har kondom regelbundet kommit till användning i endast 4,6 % och pessar i 0,9 % av abortfallen. För de ogifta var siffran lägre, 2,2 respektive 0,6 %.

utom har ansökan om sterilisering in- sänts till och beviljats av medicinalsty- relsen för två män, som sedan icke kunde förmås att gå till sjukhus och få ingreppet utfört.

Malmö

Rådgivningsbyråns personal består av en psykiater, som är föreståndare, två kuratorer och en mottagningsskö— tcrska. Någon gynekolog är inte knuten till byrån och egna lokaler saknas. Mot- tagningen äger nämligen rum på psy- kiatriska polikliniken. Någon preven- tivmedelsrådgivning är ej organiserad vid byrån, utan patienten hänvisas till kvinnoklinikens poliklinikmottagning. Dessutom äger i detta avseende ett visst samarbete rum med en sexuell rådgiv— ningsbyrå, som drives i hälsovårds- nämndens regi. Antalet sökande har under 1948—51 varit 1 498.

Den verkställda efterundersökningen har skett 1952 efter den principen, att samtliga fall, som handlagts på byrån un- der tiden 1 juli 1949—30 juni 1950, har utsorterats. Av dessa har 206 kunnat återfinnas i Malmö och undersökningen har koncentrerats på dem. Då kurator Odquist tillträtt sin befattning i oktober 1950, har hon, när det gällt sådana fall, som hon ej handlagt själv, genom stu- dium av journaler och samtal med läka- ren i förväg penetrerat fallen.

Undersökningen har skett genom hembesök i huvudparten av fallen. Ett fåtal har dock kallats till psykiatriska polikliniken eller också kontaktats i samband med annat besök där.

Det undersökta materialets fördel- ning på civilstånd och ålder framgår av tabell 100. Av de 146 gifta kvinnorna var 61 fall gifta med grov- eller fab— riksarbetare. Bland andra mera talrikt representerade yrken var tjänstemän, hantverkare och chaufförer. —— Av de ensamstående kvinnorna var 17 fab—

riksarbeterskor, och därnäst kom kon- torister och affärsbiträden. 3 av de ensamstående kvinnorna hade åtnjutit socialunderstöd.

Bland abortmotiven var den största gruppen hos de gifta bristande krafter och för täta graviditeter. Sammanlagt 62 kvinnor anförde dylika skäl. Därnäst hade i 55 fall åberopats dålig ekonomi. Disharmoni i äktenskapet, bostadsbe- kymmer och sjukdom hörde också till de vanligare motiven. — De ensamstå- ende 60 kvinnorna förebar i 19 fall, att de redan hade tillräcklig arbets- och försörjningsbörda, i 17 fall disharmo- nisk förbindelse med barnafadern och i 14 fall knapp ekonomi.

Resultatet av besöket på byrån redo- visas i tabell 101. Av de kvinnor, som övertalats att föda barn och som fått avslag på sin ansökan, har 98 fött barn, 4 har fått missfall och 1 kvinna visade sig ej vara gravid. Missfallen har ut- gjorts av —— såvitt man kunnat utröna —— 3 spontanaborter och 1 infekterad abort i fjärde månaden. De kvinnor, som fött barn, reagerade på följande sätt:

Ingen reaktiv insufficiens under gra- viditeten eller efter ............ 63 Reaktiv insufficiens efter partus .. 1 Reaktiv insufficiens under gravidite— ten samt längre tid därefter, men numera nöjd ................... 6 Insufficient under graviditeten men nöjd efter . .................... 27 Försökt kriminell abort utan resul— tat, numera nöjd .............. 1 98 De kvinnor, som förklarat sig helt nöjda, utgör 64,3 %. När det gäller att bedöma resultatet av övertalningen bör också följande uppgifter redovisas. Ett barn var dödfött, åtta hade placerats i adoptivhem, ett i fosterhem, ett vårdats av den abortsökande kvinnans föräld-

Vid efter- undersök- ningen

Eftcr in— greppet

Legalt aborterade i Malmö

Ingen reaktion, nöjd . . 80 Olust 5 Skuldkänslor 3 Ånger .............. 4

rar, ett av barnafadern och ett barn var omhändertaget för samhällsvård.

Som framgår av tabell 101 verkställ— des bland de undersökta kvinnorna 92 abortingrepp. Dessa kvinnors reaktion har undersökts såväl omedelbart efter ingreppet som vid efterundersökningen. Ovanstående tablå visar reaktionen vid de båda intervjutillfällena.

För likformighetens skull har samma uppställning begagnats som i Göteborgs- undersökningen.

Det torde vara uppenbart, att det är synnerligen svårt att pressa in de olika fallen i ovanstående schema. Styrkan i olustvariationerna är givetvis oerhört svår att mäta och gränsdragningen mel- lan olust — skuldkänslor — ånger kan _— beroende på om kvinnan svarar på det ena eller andra sättet — bli slump— artad.

Ingen kvinna i materialet har dock visat några tecken på ångestneuros. Alla de kvinnor, som uttalat ånger eller olust, har noggrant redovisats. Ingen har 'sökt läkare eller sjukhusvård på grund av reaktiva insufficiensbesvär efter ingreppets utförande med undan- tag av en kvinna, vilken även före in— greppet varit insufficient.

De begränsade resurser, som en råd- givningsbyrå har till sitt förfogande, avspeglar sig i den samhälleliga hjälp som kan ges de abortsökande. Ekono- misk hjälp har sålunda kunnat utgå till endast 63 av de 206 undersökta kvin— norna. 3 kvinnor har fått hjälp med bostad och ytterligare 3 kvinnor har fått såväl ekonomisk hjälp som bostad.

De övriga 137 har icke kommit i åt- njutande av sociala hjälpåtgärder. — Vilohem eller spädbarnshem finns ej, och möjligheterna till konvalescentvård är mycket små, såvida kvinnan ej är medlem av sjukkassa.

En undersökning av de preventiva åtgärderna före abortsituationen visar att 166 kvinnor icke använt några pre— ventivmedel eller att coitus interruptus har tillämpats. I 24 fall har kondom använts och i 11 pessar. 5 kvinnor har använt olika preventiva metoder i kom- bination eller enbart sköljningar.

I samband med abortingreppet steri— liserades 54 kvinnor. Därjämte har 10 kvinnor, som övertalats att föda barn, steriliserats efter partus. Av de kvin— nor, som förklarat, att de ångrat in- greppet, har 1 angivit sterilisering som grund, och 2 kvinnor, som vid efterun- dersökningen uppgivit, att de haft olust— känslor, påstod detsamma.

Solna

Rådgivningsbyrån består av en före- ståndare som är psykiater, en gyneko— logkonsult, två kuratorer och en mot— tagningssköterska. Byrån disponerar egna lokaler. Därjämte har den tillgång till platser å två sjukvårdsinrättningar, nämligen Bylehemmet i Täby och Ulv- sunda vårdhem.

Efterundersökningen har genomförts på så sätt, att kurator Malmfors med början från de kvinnor, som under år 1948 uppsökt byrån, i kronologisk ord- ning 1951 samlat 200 fall. I den mån nå— gon kvinna inte anträffats — och detta skedde i 80 fall — gick kurator Malm- fors till nästa. De undersökta kvinnorna var samtliga boende inom centrallasa- rettets upptagningsområde, som omfat- tar såväl städer och andra tätorter som ren landsbygd. Undersökningen har skett genom hembesök.

Beträffande det undersökta materia-

Makar- Solnaklientelets nas ge- Ensam- inkomster men- ståendes samma inkomst inkomst Stadigvarande socialhjälp 2 4 Tillfälligt utan inkomst eller maken arbetslös- hetshjälp ............ 2 4 Underhåll genom pen- sionsstyrelsen ........ 1 -— Under 5 000 kr. ....... — 36 Över 5 000 kr .......... — 16 0—6 000 kr. ....... 47 — 6 0004 8 000 kr. ...... 49 —— 8 000—10 000 kr. ...... 12 — Över 10000 kr. ........ 20 — Ej förmåtts uppgiva in- komst ............... 7 —— 140 60

lets sammansättning hänvisas till tabell 100. Vid en jämförelse med byråns års- berättelser, framgår att detta i stort stämmer överens med byråns hela klien— tel.

Inkomstförhållandena hos de under- sökta kvinnorna och deras familj fram- går av ovanstående tablå.

Av de gifta kvinnorna var 51 gifta med grov- eller fabriksarbetare. De når- mast i ordning följande yrkena var tjänstemän, chaufförer och hantverkare. —— Bland de ensamstående var 21 kon- torister, 8 fabriksarbeterskor och 5 af- färsanställda.

Resultatet av kvinnornas besök på byrån redovisas i tabell 101. Av de kvinnor, som övertalats att föda sina barn, företedde 25 psykoneurotiska be- svär i abortsituationen. Vid efterunder- sökningen fann kurator Malmfors, att samtliga var belåtna _med utgången av ärendets behandling. Flera uttryckte sin tacksamhet över att abort ej bevil- jats.

I många fall hade de sociala förhål- landena inte undergått någon föränd- ring. Endast i ett fåtal fall hade bo- stadssituationen förbättrats. Kurator Malmfors fann i detta sammanhang att

ett av de ständigt återkommande sociala problemen var trångboddheten för fler- barnsfamiljer. Garanti för rymligare bo- stad till det väntade barnets ankomst skulle kunna få många kvinnor att med glädje acceptera ett havandeskap, som de kanske annars inte gått i land med. I 17 av de 58 ”övertalningsfallen” gjor- des framställning från rådgivningsby— rån till de kommunala bostadsmyndig- heterna och i 13 fall förbättrades också bostadssituationen. Detta resultat ligger enligt kurator Malmfors” erfarenhet be- tydligt över genomsnittet.

Samtliga de kvinnor, som fått abort beviljad, hade erhållit bifallsbeslutet på indikationerna sjukdom eller svaghet.

Om sitt tillvägagångssätt vid efterun- dersökningen när det gällt aborterade kvinnor har kurator Malmfors själv uppgivit:

”Då jag hela tiden varit starkt med- veten om svårigheten och vanskligheten i min uppgift att samtala med aborte— rade kvinnor i det ömtåliga spörsmål, som den genomgångna aborten för de flesta är, vill jag här på nytt framhålla det såsom alldeles självklart, att jag icke begagnat mig av vetskapen om ett skuld- komplex för att framsuggera svar i viss riktning. Enligt gängse samtalsteknik har jag i görligaste mån sökt förhålla mig passiv, medan kvinnan spontant fått tala. Det är på dessa spontana ytt- randen jag stöder mig vid bedömandet av hennes reaktion en tid efteråt.”

Följande tablå visar de aborterades reaktion:

Legalt aborterade Svag- Sjuk- Sum- | i Solna het dom ma

Helt tillfreds ........ 24 15 39 Olust .............. 3 l 4 Medvetet bortträngda

skuldkänslor ...... 4 5 9 Ånger .............. 15 7 22 Psykiska hälsan för-

sämrad ........... 8 2 10

Sociala hjälpåtgärder

] Övertalade

"Avslagsfall" Aborterade Summa j

Vilohem ......................... ! Ekonomisk hjälp ................. Bostadsintyg ...................... Hemhjälp ....................... Placering av barn ................

15 1 1

43 24 7 1

! 10

Summa !

! j.! ! !

tog MODO-uv!

| 27

117

Av de 39 kvinnor, som var helt till- freds med utgången, hade 15 sterilise- rats. De uttalade samtliga sin tacksam- het över steriliseringen och kurator Malmfors har gjort det antagandet att glädjen över detta ingrepp kan ha nu- danskymt tankarna på aborten.

De kvinnor, som upptagits under ru- briken ”olust”, har samtliga ruvat över abortingreppet i allmän olust och håg- löshet. Som exempel anföres ett ytt- rande av en kvinna med fem barn: ”Det kändes så hemskt första tiden efteråt men man vänjer sig vid tan- ken.” —— Andra kvinnor har med för- nuftsskäl sökt tränga bort de känslor, som vill komma fram vid tal om abor- ter. —- 22 kvinnor uttalade tydliga skuld- och ångerkänslor. Av dessa hade 5 vid efterundersölmingen fött ”ett nytt barn i stället för det andra”. Ytter- ligare 2 var gravida på nytt och 3 öns- kade ny grossess. _ Slutligen har den psykiska hälsan hos 10 kvinnor försäm- rats efter abortingreppet. Detta hade blivit det psykiska trauma, som ytter- ligare fixerat de nervösa symtomen.

Då kvinnan fått avslag på sin ansö- kan om abort, har det i vissa fall före- kommit, att hon själv insett, att tillräck- liga skäl för ett avbrytande av havande- skapet inte funnits, men att hon ändock önskat få ärendet prövat i medicinal- styrelsen. Orsaken härtill har många gånger varit, att hon velat redovisa ett avslag inför t.ex. sin make. Bland av- slagsfallen var de gifta kvinnor, som fått barn, överlag belåtna. De ensam- stående hade däremot haft svårigheter

att kämpa med och de kvinnor bland avslagsfallen, som reagerat med be- tryckthet och förstämning, tillhörde samtliga denna kategori.

Sociala hjälpåtgärder har kunnat läm- nas till 117 kvinnor enligt ovanstående tablå.

Kurator Malmfors konstaterar, att den samhälleliga hjälpen är otillräcklig. Ut- över det statliga bidraget på 4 000 kro- nor, som år 1950 fördelades på 58 sö- kande, har kuratorerna på byrån under samma tid mottagit 4 385 kronor jämte kläder från privata hjälporganisationer för att avhjälpa de mera akuta behoven. —- Mödrahjälpen är likaledes otillräck- lig. — Genom utfärdande av intyg har i vissa fall förtur kunnat beredas abort- sökande vid bostadsförmedlingarna.

Före abortsituationen hade i materia- let 64 kvinnor vidtagit antikonceptio- nella åtgärder, varvid den vanligaste metoden var coitus interruptus. De öv- riga 136 hade över huvud inte begagnat någon metod. Efter partus eller abort- operation vidtog patienterna i 68 fall preventiva åtgärder. Kvinnan använde i 55 fall pessar jämte syregelé. I 5 fall använde mannen kondom och i 8 fall begagnades både pessar och kondom. Trots att såväl rådgivning som försälj- ning av preventivmedel förekommer på byrån, hade endast 34 % följt de er- hållna råden.

Hälsingborg

Den av fil. kand. Greta Petrén 1950 verkställda undersökningen av abortkli- entelet i Hälsingborg omfattar tidsperio-

den 1 januari 1947—30 juni 1950. Någon rådgivningsbyrå existerade inte då i staden. Huvudparten av abortärendena handlades i stället vid barnavårds- nämnden, där tillgång fanns på kurato- rer. Uppgifter om övriga abortärenden har erhållits genom studium av journa- lerna å barnbördshuset, där de legala ingreppen skett.

Vid bearbetningen av materialet, som utgjorts av ansökningshandlingar och berättelser över verkställda ingrepp samt vissa uppgifter, som insamlats vid barnavårdsnämnden, har detta delats upp i tre grupper. Den första gruppen, huvudgruppen, avser ärenden, som handlagts vid barnavårdsnämnden och omfattar — efter viss gallring — 124 fall. Den andra gruppen avser övriga ärenden, kompletterings- eller K-grup- pen, och omfattar 107 fall, varav 57 två- läkarintyg. Slutligen har ur dessa båda grupper avslagsfallen utsorterats och blivit föremål för en särskild under- sökning. Avslagen utgörs av 31 fall ur huvudgruppen och 1 fall ur K-gruppen.

En undersökning av hur abortfallen fördelade sig geografiskt i Hälsingborg utföll sålunda.

Fallen visade en stor spridning över staden, såväl på ”norr” som på ”söder”. Ytterområdena med villa- och egna- hemsbebyggelse visade mycket få fall, men för övrigt var fördelningen täm- ligen jämn. Det enda man kunde se var att fallen låg något tätare på ”söder”, ett bostadsområde med övervägande ar- betarbefolkning.

Fallens fördelning på ålder och civil- stånd framgår av tabell 100.

Antalet födelser före det havande- skap, som de sökande önskade få av- brutet, visade ett medelvärde för de beviljade ansökningarna av 2,41. För de gifta kvinnorna var motsvarande tal 2,98. Om det pågående havandeskapet fullföljdes, skulle således de gifta abort-

sökande kvinnorna i Hälsingborg kom- ma upp i ett barnantal (i medeltal 4 barn), som ligger betydligt över medel- talet för svenska äktenskap. Detta för- hållande är så mycket mer påfallande som det här rör sig om relativt unga kvinnor med många år av den frukt- samma perioden framför sig.

För de 152 gifta abortsökandena be- fanns mannens yrke i 95 fall vara fab- riksarbetare, grovarbetare eller dylikt, vilka. yrkesgrupper sålunda helt domi- nerade. Närmast kom de lägre tjänste- männen, såsom post- och spårvägsper- sonal samt underofficerare. Bland de ogifta och förut gifta kvinnorna var ur yrkessynpunkt fabriksarbeterskor och kontorister talrikast förekommande i nu nämnd ordning.

Av huvudgruppen bifallna ansök- ningar utgjordes 24,7 % av kvinnor, som led av sinnessjukdom, psykopati eller därmed jämställda tillstånd. En gransk- ning av makens eller kontrahentens betydelse för abortönskan gav till resul- tat, att de personliga relationerna på- verkades av dennes uppträdande.

Vid en jämförelse mellan de bifallna ansökningarna i huvudgruppen och K- gruppen kunde en mängd olikheter iakt- tas. Sålunda var de ogifta talrikare representerade i K-gruppen, medan hu- vudgruppens kvinnor hade lägre medel- ålder. Medelvärdet av antalet födelser, kända aborter och barn, vårdade i hem- met, låg dock högre hos huvudgruppens kvinnor. De sociala förhållandena vi- sade sig vara avsevärt sämre för huvud- gruppens än K-gruppens kvinnor. I det övervägande antalet fall inom huvud- gruppen tillhörde kvinnans make — eller om hon var självförsörjande, kvin- nan själv —— arbetarklassen. De fyra fall, där kvinnans make var läkare, di- rektör eller motsvarande, tillhörde K- gruppen. —— En undersökning av de faktorer, som varit av betydelse för

15—20 21—25 26—30 31—40 41— S:a

Göteborg

Gifta ............................ 5 69 52 13 136 Ogifta ........................... 27 28 12 1 68 Malmö

Gifta ............................ 4 33 46 57 6 146 Ogifta ........................... 12 19 13 15 1 60 Stockholms län

Gifta ............................ 3 22 53 56 6 140 ngta ........................... 17 16 13 14 — 60 Hälsingborg

Gifta ............................ 1 13 47 68 23 152 Ogifta ........................... 11 28 18 20 2 79

abortsituationen, ger en dominans bland huvudgruppens kvinnor av olika svag- hetstillstånd. Därnäst har personliga svårigheter till partnern spelat en stor roll liksom dålig ekonomi. Inom K-grup— pen med dess många tvåläkarintyg har, som väntat, de medicinska indikationer- na övervägt. Emellertid behöver före- komsten av tvåläkarutlåtande inte inne- bära, att indikationen är övervägande, medicinsk, men praxis i Hälsingborg tycks ha varit att framför allt i sådana fall använda tvåläkarutlåtande. Ingenting tyder på att denna grupp levt under socialt sett lika pressande förhållanden som huvudgruppen. Att åldern ligger genomgående något högre kan förklaras av att de större yttre påfrestningar, som huvudgruppen levt under, på ett tidigare stadium lett kvinnorna i denna grupp i ett läge, där ett genomförande av ett inträtt havandeskap för dem tett sig som omöjligt att orka med. Mot detta pekar också att antal födelser, kända

aborter och barn, vårdade i hemmet, hos huvudgruppens kvinnor, trots deras något lägre ålder, varit högre. Med av- seende på yrkesfördelningen tycks för de gifta kvinnornas makar skillnaden ligga i att de bäst situerade återfinns inom K-gruppen. För ogifta och förut gifta kvinnor utgjorde fabriksarbeters- kor det största antalet inom huvudgrup- pen, kontorsanställda däremot inom K-gruppen.

En granskning av avslagsfallen visar, att huvudsakligen de ogifta kvinnorna fått avslag. Antal födelser och kända aborter liksom kvinnornas ålder ligger för denna grupp avsevärt lägre än mot- svarande tal hos huvudgruppen. Vidare framgår, att sjukdom och svaghet är be- tydligt ovanligare hos avslagen än hos de fall, som beviljats abort. De svag- hetstillständ, som det bland avslagen rört sig om, har heller inte haft den karaktär av allmän nedslitning av de fysiska och psykiska krafterna, som är

Tabell 101. Resultat av besöket

Stockholms län Göteborg j Malmo Övertalade att föda .................. 60 = 30 % 117 = 57,5 % ! 84 = 40,8 % Verkställda legala aborter ............ 84 = 42 % 72 = 5,0 % 92 = 44,6 % Beviljade ej verkställda aborter ....... 13 = 6,5 % — 10 = 5.0 % Avslag å ansökan ................... 31 = 15,5 % —— 19 = 15.6 % Spontanabort ....................... 7 = 3,5 % 10 = 5 % 1 = 0,5 % Kriminell abort ..................... 5 = 2,5 % 5 = 2.5 % _"

så vanlig hos de kvinnor, som beviljats legal abort. Det har i stället ofta gällt ett tillstånd av trötthet och depression, som förefallit normalt i det första sta— diet av ett havandeskap hos en kvinna, som därtill haft ekonomiska eller per- sonliga bekymmer att bära på. Det ty- piska fallet i denna grupp visar en kvinna, som till de sedvanliga gravidi- tetsbesvären haft ekonomiska svårighe- ter att kämpa med och dessutom befun- nit sig i en känsloladdad konfliktsitua- tion i förhållande till maken eller kon- trahenten, men som för övrigt varit psykiskt och fysiskt frisk.

Med hänsyn till undersökningens ka- raktär skiljer den sig från de tidigare refererade, där huvudvikten lagts på efterundersökningen av klientelet. Be- träffande de 32 avslagsfallen har emel- lertid vissa uppgifter införskaffats rö- rande kvinnans situation. Av dessa hade 27 fött barn, en kvinna hade fått legal

abort efter förnyad ansökan genom pri- vatpraktiserande läkare, en kvinna hade vid tidpunkten för undersökningen ännu ej fött sitt barn. Om 2 kvinnor saknades uppgift.

Av de 27 kvinnor, som fött barn, hade 7 lämnat barnet ifrån sig till adoptiv- hem, barnhem eller nära anhöriga. Ytterligare 3 hade förfarit på samma sätt, men sedan tagit tillbaka barnet, antagligen beroende på att de ingått äktenskap. 8 kvinnor brottades efter barnets födelse med stora ekonomiska svårigheter och 4 av dessa åtnjöt fat— tigvård. I 4 andra fall hade situationen varit besvärlig efter barnets födelse men förbättrats, varvid i 1 fall till en början fattigvård åtnjutits i två år. I ytterligare 1 fall hade ekonomiska svå— righeter förelegat, medan i de andra 2 fallen personliga besvärligheter före- kommit. Endast i 5 fall kunde utgången betecknas som god.

BILAGA VII

Abortprofylaktisk verksamhet i Danmark

Utredningen har verkställt ett studiebe- sök i Köpenhamn, därvid mödrahjäl- pens institutioner ingående studerades (s. 11). Då utredningen fick ett mycket positivt intryck av det sätt, på vilket mödrahjälpen verkade, har utredningen ansett en närmare redogörelse önsk- värd. Arten och omfattningen av den danska mödrahjälpen framgår av en broschyr, som är av följande innehåll:

,'MODREHJ/ELPSINSTITUTIONERNE I DANMARK

er oprettet ved det offentliges foran— staltning i henhold til lov af 15. marts 1939 med det formål att give svangre kvinder og mödre personlig, social og juridisk bistand, råd og vejledning.

Der findes 7 madrehjaelpsinstitutio- ner samt et antal filialer. Rejsende med- arbejdere afholder regelmaessige kon- sultationer i 70 byer til forud offentlig- gjorte tider. Madrehjaalpen har som medarbejdere kvindelige socialrådgive- re, der er udgået fra en anerkendt so- cial skole, samt kvindelige jurister og statsvidenskabelige kandidater. Til in- stitutionerne er knyttet en raekke laager, herunder specialister i gynaekologi og psykiatri.

Madrehjaelpens tavshedspligt.

Al hjaelp, der ydes af Modrehjaelpcn, er gratis.

medarbejdere har

Personlig bisland:

Mödrehjaelpen tager sig af enhver kvinde, gift som ugift, der henvender sig i anledning af svangerskab og föd- sel. For den ugifte eller på anden måde cnligtstillede kvinde virker svangerska- bet ofte som en katastrofe eller som en raekke af vanskeligheder, hun ikke selv kan se nogen vej ud af. Men også for den svangre kvinde, der lever i aegte- skab, kan problemer tårne sig op. Alene det at tale ud med et forstående men— neske kan vaere af den störste betydning og förer ofte til, at der viser sig at vaere en vej frem. Mödrehjaelpen seger at finde en lösning på de vanskelighe- der, som mader kvinden, hvad enten de er af personlig, social, ekonomisk eller anden karakter.

Social, juridisk og laegelig bistand:

For enhver svanger kvinde, der måtte önske det, kan medrehjaelpen skaffe ophold på et svangrehjem eller i privat plads.

Til fadsel og barselseng kan der, när det önskes, skaffes plads på en fodeaf- deling eller under private forhold.1

E?" 1I henhold til lov af 12. april 1949 om hus- moderailasning kan der ved födsel i hjemmet ydes husmoderaflesning indtil 14 dage efter nor— mal födsel, når der ved laege- eller jordemoder- rekvisition dokumenteras at vaere behov herfor. Husmoderaflesning ydes gratis til ubemidlede madre, medens der iavrigt opkraeves en efter de pågaellendes ekonomiske forhold afpasset betaling. Enkelte kommuner har helt eller del- vis overladt administrationen af husmoderafles- ningen til modrehjaelpsinstitutionerne. Flere modrchjaelpsinstitutioner administrerer ligele-

Efter födslen kan moderen få gratis ophold på mödre- og barnehjem sam- men med barnet, indtil dette er 1 år.

Hvis moderen önsker det, kan barnet gennem mödrehjaelpen blive anbragt i pleje enten hos private eller på borne- hjem.

Hvor moderen ser sig nödsaget til at bortadoptere barnet, optrzeder medre— hjaelpen som mellemmand mellem mo- deren og de vordende adoptivforaeldre og foranlediger adoptionen gennemfört.

Modrehjaelpen yder bistand ved ord— ningen af faderskabssager og giver om nödvendigt forskud på de underholds- bidrag, som barnets fader tilpligtes at betale til moder og barn for og efter fadslen.

Madrehjaelpen yder også den forladte, fraseparerede og fraskilte hustru juri- disk bistand med hensyn til fastsaettelse af bidrag.

I saarlige tilfaelde kan mödrehjaelpen yde direkte ekonomisk stötte til imöde- gåelse af den trang, de kan opstå under eller i tilknytning til en graviditet. Hvis forholdene i det enkelte tilfaelde gör det påkraevet, kan der gives udstyr til speed- barnet.

Mange kvinder henvender sig til mödrehjaelpen med anske om svanger- skabsafbrydelse. I loven om svanger- skabshygiejne, der giver enhver svang- er kvinde ret til gratis helbredskontrol hos laege og jordemoder, er det pålagt disse at henvise til madrehjaelpen i de tilfaelde, hvor personlige, sociale eller ekonomiske vanskeligheder er årsag til önsket om svangerskabsafhrydelse. Hvor der er alvorlig fare for kvindens liv og helbred, uden at denne fare skyl-

des på kommunernes vegne uddeling af maelke— maerker i henhold til lov af 4.ju1i 1946, hvor— efter enhver kvinde, som er nydende medlem af en sygekasse eller er dermed ligestillet, har ret til 1/2 1 mmlk daglig efter tredie svangerskabs- måned, of til 1/1 1 efter fodslen, indtil barnet er 1/ 2 år.

des egentlig sygdom, kraaves ifölge loven attest fra mödrehjaelpenJorinden svan— gerskabsafbrydelse kan foretages. I de tilfaelde hvor afbrydelse skönnes at vare nödvendig, foranlediger mödrehjaelpen, at hospitalsindlaeggelse finder sted.

lövrigt giver mödrehjaelpen oplysning om den hjeelp, der står til rådighed for moder og barn, såfremt svangerskabet gennemfares, og i mange tilf'celde bevir— ker den personlige stötte, navnlig i for- bindelse med praktisk og ekonomisk bi- stand, at kvinden både kan og vil gen- nemföre sit svangerskab.

Stötte gennem private midler:

Udover den ovennaevnte bistand kan modrehjaelpen, såfremt private stötter arbejdet og stiller midler til rådighed, påtage sig andre opgaver, der tjener til at forbedre kårene for moder og barn: Den svagelige moder kan efter födslen komme på rekreationsophold sammen med den nyfadte. Der kan ydes hjaelp til anskaffelse af börnetoj, seng og vogn. I saerlige tilfaelde kan mödrehjaelpen yde bistand til en forbedring af bolig- forholdene, eller moderen kan hjaelpes til en uddannelse, således att hun, hvad enten hun er enligtstillet eller medfor- sorger, kan medvirke til at skabe mere betryggende forhold i hjemmet.

De private midler giver mödrehjael- pen en meget vaerdifuld mulighed for at yde en hjaelp, der er afpasset efter de individuelle forhold.

Oplysningsarbejde:

Madrehjaelpen giver i sit daglige ar- bejde menneskelig, paedagogisk og sund— hedsmaassig oplysning vedrorende svan- gerskab og moderskab. Der afholdes kursus for mödre og vordende mödre, blandt andet vedrörende svangerskabs- hygiejne, spaedbarnets pleje og pasning. behandling og beskaeftigelse af småbarn og lignende.”

I övrigt hänvisas till lov om medre- hjeelpsinstitutioner nr. 119 av den 15 mars 1939.

Utredningens allmänna intryck av mödrahjälpens sätt att arbeta var, att den på ett smidigt och effektivt sätt utan byråkratiska former förstod att förverkliga syftet med ovannämnda lag.

Som exempel på abortprofylaktisk verksamhet i Danmark kan även näm- nas den år 1949 på kommunalt initiativ i Aarhus upprättade sexualkliniken. som bedriver upplysningsverksamhet i sexuella frågor för såväl kvinnor som män. '

Det bör slutligen anmärkas, att den

danska svangerskabskommissionen jäm- väl har frågan om mödrahjälpsinstitu- tionernas organisation och verksamhet under övervägande.

I vidare mån än här skett har utred- ningen icke ansett sig ha anledning att publicera insamlat material angående förhållandena på hithörande område i främmande länder. — Rörande foster- fördrivningsbrottet i främmande rätt hänvisas till straffrättskommitténs för- slag till brottsbalk (SOU 1953: 14), där i bil. 1, s. 485 ff. finnes en utförlig re- dogörelse.