SOU 1953:36

Ökad examination av tandläkare

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

Genom beslut den 26 januari 1951 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utredning rörande ökad utbildning av tandläkare och därmed samman- hängande frågor, att utse en av de sakkunniga att såsom ordförande leda utredningsarbetet samt att, i den utsträckning så funnes påkallat, utse sekreterare åt de sakkunniga och tillkalla experter för att stå till deras förfogande för överläggningar och samråd. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen genom beslut samma dag såsom sakkunniga för nämnda ändamål ledamöterna av riksdagens första kammare, redak- tören Gustaf Karlsson i Munkedal och folkskolläraren Nils August Larsson i Östersund, generaldirektören och chefen för patent- och registreringsver- ket Nils Teofil Löwbeer, medicinalrådet Arvid Bernhard Maunsbach, legi— timerade tandläkaren Ivan Oldmark samt rektorn vid tandläkarhögskolan i Stockholm, professorn därstädes Gösta Egon Natanael Westin. Åt Löwbeer uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Direktiven för de sakkunnigas arbete ha angivits i föredragande departe- mentschefens yttrande till statsrådsprotokollet för nämnda dag.

Den 23 februari 1951 uppdrog departementschefen åt f. d. kanslerssekre- teraren, kanslirådet i Kungl. Maj :ts kansli Hilding Nordström att tillsvidare tjänstgöra som de sakkunnigas sekreterare. Genom beslut den 14 april 1951 tillkallade därefter departementschefen intendenten vid tandläkarhögsko-

lan i Stockholm S. R. Fors, t. f. laboratorn vid nämnda högskola T. H. Lön- nerblad och verkmästaren vid samma högskola K. H. Kihlman att såsom experter biträda de sakkunniga. Intendenten Fors har även fungerat som biträdande sekreterare.

De sakkunniga hava antagit namnet 1951 års tandläkarkommitté. För att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt kommittén lämnade uppdraget har till kommittén överlämnats en av Göteborgs och Bohus läns landstings hälsovårdsberedning den 14 november 1950 gjord underdånig framställning om igångsättande av en utredning i syfte att snarast möjligt inrätta en tredje tandläkarhögskola, förlagd till Göteborg.

I en av stadsfullmäktige i Sundsvall till kommittén avlåten, den 17 okto- ber 1951 dagtecknad skrivelse ha stadsfullmäktige framhållit de skäl, som talade för att Sundsvall borde i främsta rummet ifrågakomma såsom för— läggningsort för en eventuell tandläkarhögskola i Norrland, samt erbjudit sig att med kommittén till diskussion uppta frågan om en dylik förläggning av högskolan.

Styrelsen för Västerbottens läns tandläkarförening har i skrivelse till kommittén den 29 juli 1951 framhållit, att folktandvården, vilken befolk- ningen på övre Norrlands landsbygd vore helt beroende av för erhållande av tandvård, hade stora svårigheter att få sitt behov av tandläkare till- godosett, samt att den enda effektiva utvägen att komma till rätta med svårigheterna i detta hänseende vore att anordna tandläkarutbildning i övre Norrland, lämpligen i Umeå. En dylik åtgärd skulle enligt föreningens mening väsentligt kunna bidra till att förbättra tillgången på tandläkare i denna landsdel.

Kommittén har vidare tagit kännedom om två underdåniga skrivelser, vilka behandla spörsmålet om inrättande av en tandläkarhögskola i övre Norrland. Den ena har avlåtits av Norrbottens och Västerbottens läns lands- ting den 11 november 1949. Landstingen ha, under framhållande av att frågan om utbyggande av folktandvården inom nämnda län icke kunde lösas med mindre än att en tandläkarhögskola inrättades i övre Norrland, hemställt, att denna fråga med det snaraste måtte bli föremål för utredning. I den andra har Västerbottens läns landsting den 5 december 1949, under hänvisning till vad de båda landstingen anfört i skrivelsen den 11 november 1949, förklarat, att Västerbottens läns landsting vore villigt att, i avbidan på uppförande av en särskild byggnad för en tandläkarhögskola för övre Norrland, ställa vissa angivna lokaler till högskolans förfogande.

Med anledning av nådig remiss har kommittén den 2 maj 1952 avgivit underdånigt utlåtande över ett av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga den 11 maj 1951 avgivet betänkande med förslag rörande den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande.

Vidare har kommittén på begäran av kanslern för rikets universitet den 13 oktober 1952 yttrat sig över ett av organisationskommittén för medi- cinska högskolan i Göteborg i underdånig skrivelse den 14 maj 1952 fram- lagt förslag rörande den medicinska högskolans framtida förhållande till Göteborgs högskola.

Med skrivelse den 8 april 1953 har lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm till kommittén överlämnat vissa handlingar rörande frågan 0111 utbildning av tandhygienister och dessas verksamhet samt _ under framhållande av att ifrågavarande spörsmål ägde stor betydelse med hänsyn till önskemålet att minska tandläkarnas arbetsbörda — anhållit, att ären- det måtte göras till föremål för utredning och förslag inom kommittén.

Kommitténs utredningsarbete har väsentligen ägt rum inom två sub- kommittéer, av vilka den ena huvudsakligen sysslat med organisatoriska och ekonomiska spörsmål och den andra med statistiska undersökningar i syfte att dels verkställa vissa utredningar, som kunde tjäna till ledning vid en beräkning av det framtida behovet av tandläkare, dels ock beräkna det antal tandläkare, som landet vid olika tidpunkter kan påräkna, under för— utsättning att examinationen av tandläkare ökas enligt vissa angivna alternativ.

Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 maj 1952 lämnat kom- mittén medgivande att låta utföra en statistisk utredning, har den senare av de båda förutnämnda subkommittéerna med anlitande av statistisk expertis — professorn H. Cramér och filosofie licentiaten B. Matérn _ verk— ställt en stickprovsundersökning i avsikt att söka erhålla upplysning om det aktuella tandvårdsbehovet i Sverige, uttryckt i det för behovets tillgodo- seende behövliga antalet arbetstimmar för tandläkare.

Jämlikt särskilda medgivanden av chefen för ecklesiastikdepartementet ha kommitténs medlemmar jämte kommitténs sekreterare och experter eller vissa av dessa personer företagit resor till Malmö, Göteborg och Umeå för överläggningar och förhandlingar med representanter för kommunala myndigheter samt odontologiska och medicinska läroanstalter.

1951 års tandläkarkommitté får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till åtgärder i syfte att utöka examinationen av tandläkare.

Det är kommitténs avsikt att senare uppta till prövning frågan om lämp- liga åtgärder för att den ökade examinationen av tandläkare skall i så stor utsträckning som möjligt komma folktandvården till godo ävensom övriga i departementschefens yttrande berörda spörsmål.

Reservation har avgivits av herr Maunsbach och särskilt yttrande av herr Oldmark.

Stockholm den 30 november 1953.

Nils Löwbeer

Gustaf Karlsson Nils A. Larsson A. B. Maunsbach Ivan Oldmark Gösta W'estin

/ H. Nordström

FÖRSTA KAPITLET

Utredningsuppdraget

Direktiven för den åt 1951 års tandlä- karkommitté anförtrodda utredningen finnas angivna i ett yttrande till stats- rådsprotokollet den 26 januari 1951 av dåvarande chefen för ecklesiastikde- partementet, statsrådet Weijne, vilket yttrande var av följande lydelse:

Tandläkarinstitutet _ numera tandläkar— högskolan — i Stockholm inrättades år 1898 med en examinationskapacitet av 30 färdigutbildade tandläkare för år. Exami- nationskapaciteten höjdes sedan stegvis, år 1920 till 60, i början av 1930-talet till 90 å 100 och år 1943 provisoriskt till 120. I samband med att planerna för upprät— tandet av en andra tandläkarhögskola år 1945 togo fast form, ökades den årliga in- tagningen av odontologie studerande så att den under 5—årsperioden 1945—49 uppgick till i medeltal 190 om året. Det överskott av studerande, som icke rymdes inom tand- läkarhögskolan i Stockholm, hänvisades till Malmö, där den andra tandläkarhög— skolan uppfördes under åren 1946—49. Den togs i bruk successivt och invigdes för sitt ändamål i september 1949. Under det se— nast förflutna läsåret ha de första grup— perna nya tandläkare utexaminerats från denna högskola.

Antalet legitimerade tandläkare i Sve- rige, som vid sekelskiftet var omkring 280 och är 1925 icke fullt 800, uppgår för när- varande till cirka 3 350. Antalet ”effektiva” tandläkare, dvs. fullt sysselsatta, är dock något lägre och torde kunna uppskattas till i runt tal 2800. En examination av 180 tandläkare om året har av 1944 års tandlä- karutbildningssakkunniga beräknats skola uppbringa tandläkarkåren till omkring 3 770 ”effektiva” år 1959 och till omkring 4500 ”effektiva” år 1969. Med samma exa— mination beräknas antalet ”effektiva” tand- läkare maximalt komma att uppgå till om-

kring 5000, vilken siffra beräknats bli uppnådd år 1979.

Trots den stora ökningen av antalet legi— timerade tandläkare under den senaste 25-årsperioden har folktandvårdens utbygg- nad hämmats av brist på tandläkare. Då beslutet om anordnande av en folktand- vårdsorganisation fattades av 1938 års riksdag, räknade man med att organisa- tionen skulle vara fullt utbyggd senast inom 10 år. Behovet av tandläkare för folktandvården inom landstingsområdena beräknades då till omkring 800. Denna siffra har sedermera befunnits vara allt- för låg. I den proposition (nr 84) angående ändringar i folktandvårdens organisation m.m., som underställts 1950 års riksdag, har föredragande departementschefen räk- nat med ett behov av mellan 2100 och 2200 tandläkare för den egentliga folk- tandvården vid fullt ntbyggd organisation förutom minst 300 tandläkare för tandreg- leringsvård och anstaltstandvård m.m. An— talet inom folktandvården tjänstgörande tandläkare uppgick den 1 februari 1950 till endast omkring 600, varav 116 utländska tandläkare och något över 100 sådana, som fullgjorde tjänstgöring på grund av erhållna stipendier under studietiden.

1946 års folktandvårdssakkunniga be- räknade i sitt i december 1948 avlämnade betänkande angående folktandvårdens or— ganisation m.m. ( SOU 1948:53 ), att, om man räknade med en 15-årig utbyggnads- period för folktandvården, cirka 120 över- vägande nyexaminerade tandläkare per år måste tillföras densamma. Då man emel- lertid samtidigt borde räkna med en viss avgång, borde siffran höjas till cirka 130 tandläkare per år. Räknade man i stället med en 20—årig utbyggnadsperiod, borde enligt samma beräkningssätt cirka 100 ny- examinerade tandläkare per år tillföras folktandvården. I förutnämnda proposition 1950: 84, som i denna del godtagits av riks-

dagen, har icke, såsom de sakkunniga före- slagit, i barntandvården inrymts även tandvården för ungdom i åldern 15—20 år. Härigenom blir behovet av tandläkare inom folktandvården något lägre än de sakkunniga beräknat. Det synes likväl osannolikt att folktandvårdens rekryte- ringsbehov kan tillgodoses inom rimlig tid, om ens alls, utan utbyggnad av den nuva- rande högskoleorganisationen, som ju också skall tillgodose behovet av tandlä- kare utanför folktandvårdens ram.

Redan i samband med 1945 års riksdags— beslut angående upprättandet av en andra tandläkarhögskola förutsågs, att en exa- minationskapacitet av 180 nya tandläkare om året skulle komma att visa sig för låg för det framtida behovet. 1945 års riksdag beslöt sålunda (skr. nr 602), med anled- ning av vissa i ämnet väckta motioner, att en tredje tandläkarhögskola skulle inrättas vid tidpunkt och å plats som skulle be— stämmas framdeles. Riksdagen framhöll, att den tredje högskolan borde komma till stånd så snart tillgången på lärarkrafter och övriga på frågan inverkande omstän- digheter gjorde det möjligt.

Folktandvårdens rekryteringssvårigheter gör det enligt min mening befogat, att frå- gan om en ökad utbildning av tandläkare nu tages upp till ny utredning inom eckle- siastikdepartementet genom särskilda sak- kunniga.

De sakkunniga böra i första hand så in— gående som möjligt undersöka det fram- tida tandläkarbehovet med beaktande bl. a. av den av 1950 års riksdag beslutade folk- tandvårdsorganisationen och behovet av tandläkare utanför folktandvårdens ram. Syftet med en dylik undersökning bör vara, att man på grundval av denna skall kunna bilda sig en så säker uppfattning som möjligt om den behövliga examina- tionskapaciteten hos tandläkarhögskolorna.

Därest denna undersökning bekräftar antagandena, att en ökning av tandläkar- examinationen utöver den vid nuvarande organisation maximala är behövlig, böra de sakkunniga utreda, på vad sätt en dylik ökning lämpligen bör åvägabringas. I första hand bör härvid utredas, om förut- sättningar föreligga för att öka de nu- varande tandläkarhögskolornas examina- tionskapacitet genom provisoriska eller permanenta åtgärder. Sålunda torde lo— kalutrymmena vid tandläkarhögskolan i Malmö redan nu tillåta ett högre elevantal

än det nuvarande. Därest dylika förutsätt- ningar saknas, bör upprättande av förut— nämnda tredje tandläkarhögskola övervä— gas. De sakkunniga böra förutsättningslöst pröva denna fråga med beaktande av alla de omständigheter som inverka därpå, så- som frågan om säkerställandet av behöv- ligt antal kvalificerade lärare, förlägg- ningsort och lämplig tidpunkt för inrät- tandet. Eventuellt kan det befinnas lämp- ligt, att båda nu nämnda utvägar tillgripas vid sidan av varandra. Om förutsättningar prövas föreligga för att inrätta en tredje tandläkarhögskola först vid en relativt framskjuten tidpunkt, kan det förtjäna övervägas att genom provisoriska åtgärder under den mellanliggande tidsperioden öka examinationen vid de nuvarande högsko- lorna. över huvud taget böra de sakkun- niga pröva alla de uppslag rörande ökad utbildning av tandläkare, som under ut— redningens gång kunna framkomma. Det bör även vara de sakkunniga obetaget att diskutera uppslag i utbildningsfrågan, som avse att tillgodose folktandvårdens speci- ella behov inom landet i dess helhet eller en viss landsända t.ex. Norrland. De sak- kunniga torde även böra pröva möjlighe- terna att genom särskilda åtgärder i sam- band med utbildningen främja rekryte- ringen av tandläkare till folktandvården.

De sakkunniga böra även ägna uppmärk- samhet åt frågan om fortbildning av tand- läkare och annan jämförlig kursverksam- het eller specialutbildning.

De sakkunniga böra ägna de med utred- ningen sammanhängande ekonomiska frå— gorna noggrann uppmärksamhet och lägga sig vinn om att söka få fram ur ekonomisk synpunkt fördelaktiga lösningar.

I den mån så erfordras för utredningen böra de sakkunniga upptaga förhandlingar med de kommunala myndigheterna på de orter, som kunna komma att beröras av de sakkunnigas blivande förslag.

Tandläkarkommittén har således fått i uppdrag att

1. undersöka det framtida behovet av tandläkare för att med ledning där- av söka beräkna den behövliga exami- nationskapaciteten hos tandläkarhög— skolorna,

2. om det visar sig, att läroanstal- ternas examinationskapacitet behöver

ökas, undersöka, huruvida detta lämpli- gen bör ske

a) genom att öka de nuvarande hög- skolornas examinationskapacitet genom provisoriska eller permanenta åtgärder eller

b) genom att inrätta en 3:e tandlä- karhögskola eller

c) genom en kombination av de un- der a) och b) angivna åtgärderna,

3. undersöka de åtgärder, som i sam- band med utbildningen kunna stå till

buds för att främja rekryteringen av tandläkare till folktandvården,

4. undersöka frågan om fortbild- ningen och specialutbildningen av tand- läkare.

Härjämte har i direktiven särskilt framhållits, att de sakkunniga vore oförhindrade att diskutera uppslag i utbildningsfrågan, som avse att tillgo— dose folktandvårdens speciella behov inom landet i dess helhet eller en viss landsända, t. ex. Norrland.

ANDRA KAPITLET

Folktandvårdsorganisationens utveckling

Anordnande av allmän folktandvård kom jämförelsevis sent att betraktas som en hela landets angelägenhet.

En redogörelse för de första initia- tiven till frågans upptagande och de tidigaste förslagen till åtgärder på om- rådet lämnas i 1928 års sakkunnigbe- tänkande angående ordnande av folk- tandvård, s. 15—47 (”Widénska försla- get”). Nya förslag rörande folktandvår- den avgåvos därefter är 1935 av sta- tens sjukvårdskommitté (”Liibeckska förslaget”) och år 1937 (”Björckska förslaget”).

Sistnämnda förslag låg till grund för 1938 års riksdags beslut om anord- nande av en allmän folktandvård och de med anledning därav utfärdade för- fattningarna i ämnet. Den härigenom tillskapade folktandvårdsorganisatio- nen hade till uppgift att åstadkomma förutsättningar för att befolkningen — såväl barn som vuxna — i landets olika delar skulle få möjlighet att erhålla tandvård till en för det stora flertalet medborgare överkomlig kostnad.

Sedan de praktiska erfarenheter, som vunnits under de första åren av folk- tandvårdsorganisationens verksamhet, givit vid handen, att organisationen vore behäftad med vissa brister och att de i ämnet gällande bestämmelserna icke vore fullt tillfredsställande, upp- drogs genom beslut den 26 april 1946 åt särskilda sakkunniga _ 1946 års folk- tandvårdssakkunniga — att verkställa en allmän översyn av folktandvårds-

organisationen. De sakkunniga borde även taga under övervägande, huruvida särskilda åtgärder borde vidtagas i syfte att stimulera rekryteringen av tandläkare för folktandvården. Den 3 december 1948 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag angående folk- tandvårdens organisation m.m., i vil- ket de föreslogo en del i flera avseen- den genomgripande ändringar i de då rådande förhållandena. Med vissa mo- difikationer lades förslaget till grund för proposition till 1950 års riksdag.

Sedan riksdagen fattat beslut i ämnet, utfärdade Kungl. Maj:t den 22 septem- ber 1950 kungörelse angående statsbi- drag till folktandvård, SFS 1950:605 (senare ändrad genom 1951:238) och förordning om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården, SFS 1950: 606, samt instruktion för tandlä- kare inom folktandvården, SFS 1950: 607 (senare ändrad genom 1951:239). Dessa författningar gälla fortfarande. Den 27 oktober 1950 utfärdades ny folktandvårdstaxa, SFS 1950: 608 (gäl- lande t.o.m. 31/12 1951). Den 7 de- cember 1951 fastställdes folktandvårds- taxa att gälla under år 1952, SFS 1951: 757. Denna sistnämnda taxa äger fort- satt giltighet tills Vidare t.o.m. den 31 december 1953, SFS 1952: 777.

Såväl i statens sjukvårdskommittés betänkande av år 1935 som i 1937 års sakkunnigbetänkande framhölls, att folktandvårdens organisation måste ge-

nomföras successivt under loppet av ett antal år. Vad distriktstandpoliklini- kerna inom landstingsområdena beträf- fade, uppskattades denna tid av sjuk- vårdskommittén till 5 år (se s. 73). I 1937 års sakkunnigbetänkande förut- sattes (se 5. 82), att folktandvårdsorga- nisationen skulle vara fullt genomförd i hela landet inom loppet av 10 år, och i propositionen nr 127 till 1938 års riksdag angående folktandvård förkla- rade föredragande departementschefen, att intet borde underlåtas för att den av de sakkunniga angivna övergångsti- den, 10 år, måtte kunna i görligaste mån förkortas. Erfarenheten har emel— lertid visat, att dessa antaganden varit alltför optimistiska, och, såvitt man nu kan se, måste organisationens uppbyg- gande komma att ta mer än dubbelt så lång tid som ursprungligen beräknades.

Rörande anledningen till att det upp- gjorda tidsschemat icke kunnat hållas uttalade sig departementschefen i pro- positionen nr 84 till 1950 års riksdag (se 5. 4). Olika omständigheter hade bi- dragit härtill, i främsta rummet den bristande tillgången på tandläkare, som varit villiga att ta anställning inom folk— tandvården. Vidare hade klientelets be- hov av tandvård och, delvis som en följd därav, folktandvårdens behov av personal betydligt överstigit vad man från början räknat med. På sina håll hade även byggnads- och materialsvå- righeter bidragit till att försena utveck- lingen av folktandvården.

Vid folktandvårdens inrättande före— låg icke något direkt uttalande vare sig från de kommittéer och sakkunnigbe- redningar, som sysslat med folktand- vårdsfrågan, eller från statsmakternas sida, huruvida meningen vore, att folk- tandvården skulle organiseras så att den kunde tillgodose hela folkets tand- vårdsbehov, eller om den skulle svara för endast en del av detta behov. Ej

heller efter år 1939 har något dylikt ut- talande gjorts. Av det sätt, varpå beräk- ningen av tandläkarbehovet inom folk- tandvården verkställts, framgår dock tydligt, att meningen varit, att behovet av barntandvård skulle kunna till allra största delen tillgodoses inom folktand- vården, under det att övrig tandvård skulle omhänderhas av folktandvården endast i den mån barntandvården icke lade beslag på tandläkarnas tid.1

I princip skulle emellertid folktand- vården vara tillgänglig för alla medbor- gare. Detta underströks kraftigt av de- partementschefen i förutnämnda propo- sition nr 84 till 1950 års riksdag, i det han yttrade (se s. 20), att den omstän- digheten, att folktandvårdsorganisatio- nen under lång tid framåt icke torde kunna i erforderlig utsträckning tillgo- dose hela befolkningens tandvårdsbe- hov, icke finge medföra en begränsning av den ursprungliga målsättningen och leda till avsteg från den grundläggande principen, att folktandvården skulle va- ra tillgänglig för alla medborgare.

Folktandvårdens utbyggande påbör- jades år 1939, då de första folktand- vårdsplanerna fastställdes av medici- nalstyrelsen. Senare ha varje år nya planer fastställts, så att vid utgången av år 1943 godkända planer förelågo för folktandvården i samtliga lands- tingsområden samt städerna Hälsing- borg och Gävle. Numera äro planer fastställda även för städerna Göteborg och Malmö. Under åren 1951—52 har en revision verkställts av samtliga folk—

1 Enligt gällande kungörelse ang. statsbidrag till folktandvård (SFS 1950: 605) skall fast an- ställd tandläkares arbetstid utgöra i genomsnitt 42 timmar per vecka, och inom varje folktand- vårdsdistrikt skola som regel årligen minst 55 procent av de inom distriktet tjänstgörande tand- läkarnas sammanlagda arbetstid ägnas åt orga- niserad barntandvård. För ungdoms— och vuxen- tandvård samt sådan barntandvård, som ej är organiserad, skall således endast 45 procent av arbetstiden tas i anspråk.

Tablå !. Antalet folktandvårdspolikliniker i landet vid olika tidpunkter

Central- Distriktstandpohklmlker

tandpoli-

Annextandpoli- kliniker

Anstaltstandpoli- kliniker

kliniker i verk- samhet

Enligt folktand- vårds- planen

I verk- samhet

Inrättade men ej i verk- samhet

Enligt folktand- vårds- planen

Enligt folktand-

vårds-

planen

I verk- samhet1

I verk- samhet 1

31/12 1939 1940 1942 1944 1946 1948 1950 1951 30/6 1952

153 338 469 519 530 581 598 599

16 3 33 2 102 17 166 21 234 9 294 37 330 57 374 30

664 389 28

15 40 56 56 58 60 57 58 1 1

50 13 13

* Samtliga vid angiven tidpunkt inrättade annex- och anstaltstandpolikliniker voro i verksamhet vid tidpunkten i fråga.

tandvårdsplaner utom de båda sist- nämnda, vilken revision varit påkallad i första hand av kraven att bringa pla— nerna i överensstämmelse med 1950 års folktandvårdsförfattningar och den nya kommunindelningen.

Förslag till folktandvårdsplan för ett landstingsområde eller en stad utanför landsting uppgöres av huvudmannen. Denna plan, som bland annat reglerar antalet distrikt och dessas omfattning samt antalet befattningshavare, fast- ställes av medicinalstyrelsen med hän- syn tagen i första hand till antalet barn i de olika distrikten men därjämte till kommunindelningen, kommunika- tioner och andra lokala förhållanden. Det i varje distrikt erforderliga antalet tandläkare beräknas med utgångspunkt från antalet ”behandlingsbarn” i di— striktet.1 Till en början skedde beräk- ningen med ledning av 1937 års sak- kunnigas siffror och sålunda under an— tagande, att varje tandläkare årligen skulle hinna behandla omkring 800 barn. Sedan erfarenheten visat, att an- talet av de barn, som en tandläkare i

genomsnitt årligen hinner behandla un- der den tid, som för ändamålet står till hans disposition, avsevärt understiger 800, har vid fastställandet av nya pla- ner eller revidering av tidigare fast- ställda antalet tandläkare i varje tand- vårdsdistrikt ansetts böra beräknas ef- ter en behandlingskapacitet av ca 600 barn per år.

De vid 1939 års utgång fastställda folktandvårdsplanerna upptaga 1 cen- traltandpoliklinik, 153 distriktstandpo- likliniker och 15 annextandpoliklini— ker, och vid dessa tandpolikliniker skulle 375 distriktstandläkare tjänst- göra. Vid slutet av nämnda år voro 1 centraltandpoliklinik, 16 distriktstand- polikliniker och 1 annextandpoliklinik i verksamhet, varjämte ytterligare 3 di- striktstandpolikliniker inrättats men ej trätt i verksamhet. Inom folktandvår— den funnos vid samma tidpunkt 36 tjänstgörande tandläkare.

1 Såsom "behandlingsbarn" räknades till en början 30 procent av barnen i åldern 3—6 år och 90 procent av barneni åldern 7—15 år men numera 30 procent av barnen i åldern 3—5 år och 100 procent av barnen i åldern 6—15 år.

Den 30 juni 1952 voro 16 centraltand- polikliniker i verksamhet.1 I tandvårds— planerna ha upptagits 664 distriktstand- polikliniker, varav 389 voro i verksam- het och 28, ehuru inrättade, ej voro i verksamhet, samt 50 annextandpolikli- niker, därav 16 i verksamhet, jämte 13 anstaltstandpolikliniker, samtliga i verksamhet. Vid nyssnämnda tidpunkt funnos i de dittills fastställda planerna upptagna 1 659 tandläkartjänster, av vilka 837 _— således endast halva anta- let —— uppehöllos, varjämte 88 inrättade tjänster voro vakanta.

Enligt en å medicinalstyrelsens tand- vårdsbyrå gjord sammanställning av uppgifter, som insänts av tandvårdsin- spektörerna och vilka avsågo tidpunk- ten den 30 juni 1953, funnos då 16 centraltandpoliklinikcr med 16 lasa- rettstandläkare, 2 biträdande lasaretts- tandläkare och 9 assistenttandläkare samt 447 startade distriktstandpolikli- niker och 19 startade annextandpolikli- niker med sammanlagt 921 distrikts— tandläkare, därav 9 deltidsanställda och 327 med utländsk tandläkarexa- men. Antalet lediga distriktstandläkar— tjänster utgjorde 109.

Såsom framgår av kap. 5 beräknades i sakkunnigförslaget av år 1937, vilket låg till grund för beslutet om folktand- vårdens inrättande, enligt en kalkyl, som av de sakkunniga betecknades som ganska osäker, att antalet av de för samtliga landstingsområden vid fullt genomförd folktandvårdsorganisation behövliga distriktstandläkarna utgjorde i runt tal 800.

Fortgången av folktandvårdsorgani- sationens utveckling efter år 1939 fram- går närmare av här efteråt intagna ta- blåer I—V. De i dessa tablåer redovi— sade siffrorna ha hämtats ur en inom medicinalstyrelsens tandvårdsbyrå på begäran av kommittén verkställd statis— tisk utredning rörande folktandvården.

Tablå II. Antalet distriktstandpoliklini- ker 30/6 1952, uppdelade i olika storleksgrapper

Antal Inrättade

enligt planen

Poliklinikens . storlek 1 verk—

samhet

ej i verk- samhet

l-mans ........ 275 148 23 2- o. 3-mans 275 168 5 4—mans 0. större 114 73 —

664 389 28

Vissa av siffrorna i tablåerna avvika något från dem, som upptas i SOS. All- män hälso- och sjukvård. Avvikelserna äro dock jämförelsevis obetydliga.

Tablå I utvisar antalet folktandvårds- polikliniker (centraltandpolikliniker, distriktstandpolikliniker, annextandpo- likliniker och anstaltstandpolikliniker) i hela landet vid olika tidpunkter, i all— mänhet vartannat år från folktandvår- dens början år 1939 fram till den 30 juni 1952. I tablån lämnas för de olika tid- punkterna uppgifter om antalet tand- polikliniker enligt de fastställda folk- tandvårdsplanerna samt om huru många av dessa, som inrättats och va- rit i verksamhet eller, ehuru inrättade, ej varit i verksamhet.

I tablå II redovisas antalet distrikts— tandpolikliniker vid tidpunkten den 30 juni 1952, fördelade i olika storleks- grupper efter antalet tjänstgörande tandläkare (l-mans, 2- och 3-mans samt 4-mans och större polikliniker).

För att ge en uppfattning om huru det i tablåerna I och II för tidpunkten den 30 juni 1952 redovisade antalet folktandvårdspolikliniker i landet av

1 Centraltandpolikliniker saknades i följande landstingsområden: Stockholms, Kalmar norra, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus läns, Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands, samt i städerna Malmö, Häl- singborg och Gävle. För Stockholm har någon folktandvårdsplan ännu icke fastställts.

Tablå III. Antalet foIktandvärdspolikliniker 30/6 1952 av olika storleksordning inom skilda delar av landet

Distriktstandpolikliniker

Annextand- Anstaltstand-

Central- l-mans 2- och 3—mans 4-nälåieoch polikliniker polikliniker Landsting tapdpolii Inrät-

Stad kliniker 1 tade Inrät— verksam- men ej tade

het i verk— I verk- men ej men ej

”mh" samheti verk- i verk-

samhet samhet

Inrät-

Enligt tade

plan Enligt I verk— Enligt Enligt plan samhet plan plan

Stockholms .......... 33 Uppsala ............. 14 Södermanlands 17 Östergötlands . . . . . 33 Jönköpings ...... . . . . 27

61961le?! Ommas:— heaven— conceal—cr: v—l v—t

Kronobergs ...... . . . . 23 Kalmar norra ....... . 14 Kalmar södra ........ 18 Gotlands . . . . . 9 Blekinge ...... . . . . . . 17

Kristianstads . . . . . . . . . 33 Malmöhus ........... 36 Hallands............ 15 Göteborgs o. Bohus 24 Älvsborgs 41

6 6 8 2 5 16 11 2 5

INHD—ON MMWNN

v—l _:

Skaraborgs ...... . . . . 21 Värmlands 28 Örebro . . . . .......... 17 Västmanlands . . . . . . . . 20 Kopparbergs . . . . . . . . . 26 15

Hämta—(CO Ow—täöä' coon—mao come—ua v—lv—Gv—l win—|N— N v—l

Gävleborgs . . . . 25 17 Västernorrlands . . . . . . 35 17 Jämtlands ........... 28 18 Västerbottens . . . . . . . . 30 21 Norrbottens .......... 39 32

www v—tv—l cen—coca mamma 050005 FIN—NCO ('i'-ih:

NNCQv—lm QPXDNID wine—emm knä?—Mm CD v-A

N l—v—v Q'

P!

men l-lv—l

Malmö .............. 1 1 10 Hälsingborg ......... 4 3 Göteborg ...... . . . . . . 23 20 Gävle ............... 3 1

664 389

' v- rksambet.

Tablå IV. Antalet tandläkartjänster och tjänstgörande tandläkare inom folktand- vården vid olika tidpunkter

Tjänstgörande tandläkare

Enligt

Svenska medborgare

Lediga

planen med full-

ständig leg.

med till- fällig leg. 1

Utländska med- borgare

med be- tjänster gränsad

leg.z

med ut]. tandl.ex.

31/12 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 30/6 1952

315 575 710 803 852 941 952 993 1 129 1 148 1 169 1 227 1 248

36 57 113 169 214 286 345 436 553 595 625 696 778

36 57 113 161 180 195 219 268 373 435 471 524 553

HmmuUVWCDMQ—l

1 659 837 546 17

103 120 154 207

8 52 63 80 72 42 15

1 2 5 8 11 13 17

21 253 88

1 Studerande vid tandläkarhögskola, vilka fullgjort samtliga övningar men ännu ej avlagt tand— läkarexamen. Uppgifterna äro ofullständiga. ' Examinerade tandläkare, vilka varit skyldiga att efter sin examen tjänstgöra inom folktand- vården under viss tid. Uppgifterna äro ofullständiga.

olika slag fördelade sig mellan de sår- skilda landstingsområdena och stä- derna utanför landsting har tablå III upprättats.

I tablå IV redogöres för antalet tand— läkartjänster och antalet tjänstgörande tandläkare inom folktandvården varje år från år 1939 fram till tidpunkten den 30 juni 1952. Upplysning lämnas dels om antalet tjänster enligt folktand- vårdsplanerna, dels om antalet av de inom folktandvården tjänstgörande tandläkarna, dels ock om antalet lediga tjänster. I tablån skiljes mellan svenska medborgare med fullständig respektive tillfällig eller begränsad legitimation och tandläkare, som äro utländska medborgare.

Av tablå V framgår, huru det i tablå IV för tidpunkten den 30 juni 1952 re- dovisade antalet tjänster och tandlä- kare inom folktandvården fördelade sig

mellan de särskilda landstingsområ- dena och städerna utanför landsting.

De i tablåerna redovisade siffrorna torde på vissa punkter böra något kom- menteras.

Av tablå I framgår, att i de folktand- vårdsplaner, som gällde den 30 juni 1952, ha upptagits 664 distriktstandpo- likliniker. Av dessa voro vid nämnda tidpunkt endast 417 ”inrättade” och av dem voro 28 ej i verksamhet. För att en poliklinik skall redovisas som inrättad, böra poliklinikens lokaler med tillhö— rande utrustning vara färdigställda, så att tandvårdsarbetet kan börja, så snart personalfrågan är ordnad. De polikli- niker, som ehuru inrättade ej äro i verksamhet, äro dels sådana, till vilka den erforderliga personalen ej kunnat anskaffas och som därför aldrig kunnat öppnas, dels ock sådana, som en tid varit i verksamhet men måst stängas på

Tablå V. Antalet tandläkartjänster och tjänstgörande tandläkare inom folktand- vården 30/6 1952

Tjänstgörande tandläkare

Tand- läkar- tjänster enligt planen

Svenskar med full- ständig leg.

Landsting

Stad Totala

antalet

Erhållit län eller stip. av huvud! man

Svenskar med utl. tandl.— examen

Svenskar mcd till- fällig leg.

Lediga

Utlän- tjänster ningar

95 36 57 73 69

38 12 36 17 27

Stockholms ...... Uppsala ......... Södermanlands . . . Östergötlands Jönköpings ......

42 27 39 17 36

5 4 14 5 6

Kronobergs ...... Kalmar norra . . .. Kalmar södra . . .. Gotlands Blekinge ........

73 92 46 49 83

16 36 13

9 14

Kristianstads ..... Malmöhus ....... Hallands ........ Göteborgs o. Bohus Älvsborgs .......

5 14 5 11 22

Skaraborgs ...... Värmlands Örebro .......... Västmanlands . . . . Kopparbergs .....

65 75 66 48 60

63 79 41 57 92

24 13 15 26 25

Gävleborgs ...... Västernorrlands .. Jämtlands ....... Västerbottens .. . . Norrbottens ......

33 14 81

6

M almö .......... Hälsingborg ..... Göteborg ........

38 17 113 11

DÖD—702901 &”thth

Gävle ...........

1 659

grund av personalbrist. Beaktas bör, att inrättade polikliniker, vid vilka flera tandläkare skola arbeta, redovisas så— som varande i verksamhet, även om personalen ej är fulltalig.

Att endast ca 63 procent av de i planerna upptagna distriktstandpolikli- nikerna kunnat inrättas beror säkerli- gen i främsta rummet på att det med nuvarande brist på tandläkare ansetts

så gott som utsiktslöst att kunna erhålla nödig personal till poliklinikerna och vidare på svårigheten att erhålla till— stånd till de för beredande av lokal

erforderliga byggnadsarbetena. Sedan flera år tillbaka har även medicinalsty- relsen i olika sammanhang varnat för ett alltför hastigt inrättande av distriktstandpolikliniker. Givetvis ha också huvudmännens och primärkom-

munernas ekonomiska bedömande in- verkat.

De i tablå IV för åren 1943—49 redo- visade tandläkare, vilka varit skyldiga att omedelbart efter sin legitimation tjänstgöra viss tid inom folktandvår- den, ha spelat en betydande roll, då det gällt att hålla arbetet inom folktand- vården i gång.

Under de senaste åren ha de ut- ländska tandläkarnas arbete inom folk- tandvården varit av stor betydelse. Om icke dessa stått till förfogande, skulle i vissa landstingsområden en nästan katastrofal situation ha inträtt. Av de 837 tandläkare, som den 30 juni 1952 hade anställning inom folktandvården, saknade — utom 17 äldre studerande vid tandläkarhögskolorna, vilka erhål- lit tillfällig legitimation —— 274 eller ca 1/3 av hela antalet svensk tandläkar- examen. Tillströmningen till Sverige av utländska tandläkare har som bekant berott på särskilda politiska förhållan— den och kan ej väntas fortsätta för fram- tiden.

Frågan om de utländska tandläkar- nas framtida ställning blir aktuell i den mån som de förvärva svenskt medbor- garskap. Saken diskuterades vid den konferens med rikets tandvårdsinspek- törer, som medicinalstyrelsen anord- nade i februari 1952. Av det vid kon- ferensen förda protokollet framgår, att flertalet av de tandvårdsinspektörer, som yttrade sig i ämnet, förklarade sig ha övervägande goda erfarenheter av dessa tandläkare. De hade i flertalet fall varit arbetsvilliga och lätta att sam- arbeta med samt uppnått nödig kon- takt med patienterna. Deras utbildning i ett flertal odontologiska ämnen före— tedde dock vissa brister, och det vore därför önskvärt, att fortbildningskurser kunde anordnas och kunskapsprov an- ställas, innan de, som skött sig bra, er- hölle fast anställning inom folktandvår-

den. Starka billighetsskäl talade för att dessa snarast möjligt erhölle sina an- ställningsförhållanden reglerade, så att de finge en mera tryggad ställning.

I detta sammanhang vill kommittén erinra om det förslag, som i yttrande den 31 oktober 1951 framlagts av tand- läkarhögskolans i Stockholm kollegie- nämnd rörande anordnande av kun- skapsprov för tandläkare med utländsk tandläkarexamen, vilka ämna söka fast anställning i folktandvården. Kommit- tén erinrar även om medicinalstyrel- sens hemställan den 26 maj 1952, att Kungl. Maj:t ville meddela den, som under minst 5 år på ett tillfredsstäl- lande sätt uppehållit tandläkartjänst inom folktandvården, tillstånd att så- som ordinarie utöva tandläkarkonsten inom visst landstingsområde eller viss stad utom landsting.

Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang lämna här efteråt intagna uppgifter angående arbetet inom folk— tandvården samt rörande kostnaderna för folktandvårdsorganisationen och sättet för dessa kostnaders bestridande.

Vissa uppgifter rörande folktandvården, avseende år 19511

Antal vid distriktstandpoliklinikerna behandlade patienter

Barn: 403 611; därav fullständigt be- handlade 327 151 och partiellt behand- lade 76 460.

Vuxna: 259 667; därav fullständigt behandlade 93 044 och partiellt be- handlade 166 623.

Sammanlagt ha således vid distrikts- tandpoliklinikerna under året behand- lats 663 278 patienter, därav 420195 fullständigt och 243083 partiellt.

1 Uppgifterna ha hämtats ur SOS 1951. Allmän hälso- och sjukvård. De omfatta icke städerna Stockholm och Norrköping, vilka ha kommunal tandvård, som ännu 1951 icke inordnats i folk- tandvården.

Antal arbetstimmar, som presterats av distriktstandläkare

Barntandvård: 731 294, därav i lands- tingsområdena 592 751 och i städer utanför landsting 138 543.

Vuxentandvård: 476 412, därav i landstingsområdena 408 441 och i stå— der utanför landsting 67 971.

Sammanlagt ha således distriktstand- läkarna under året arbetat 1207 706 timmar.

Folktandvårdens inkomster och utgifter (uppgifterna avse även centraltandpoli- klinikerna) år 1951 i 1 OOO-tal kr.1 ”

Utgifter för driften: Avlöningar övriga (utom lo-

kaler, städning, värme, lyse)

Inkomster:

Behandl.avgifter för barn från primärkom- mun Avgifter enl. folk— tandvårdstaxa Driftsbidrag från staten Bidrag fr. lands- ting eller stad utanför lands- ting . ........ 13 044 övriga inkomster 65

28 619

. 22 475 därav v. eentr.tandpol. 978 0. v. distr.tandpol. 21 497

5 880 27 377

264

1 242

721 12 323 5 60

27 377

1 242

Bidragen från landstingen och städerna utanför landstingen utgöra ca 45,6 pro- cent av inkomsterna, avgifterna enligt folktandvårdstaxan ca 34,2 procent, drifts- bidragen från staten ca 15,7 procent, bidragen från primärkommunerna ca 4,3 pro- cent och övriga inkomster ca 0,2 procent.

1 SOS 1952. Allmän hälso— och sjukvård hade vid betänkandets slutjustering ännu icke ut- kommit av trycket. Kommittén har emellertid från medicinalstyrelsens statistiska byrå under hand erhållit vissa preliminära uppgifter, av- seende nämnda år. Dessa uppgifter meddelas här efteråt. Folktandvårdens sammanlagda driftskostna- der under år 1952 ha uppgått till 37 984 000 kr., därav för avlöningar 30 713 000 kr. och för övriga utgifter (utom för lokaler, städning, värme och lyse) 7 271 000 kr. Utgifterna ha täckts på följande sätt: årsav- gifter från kommuner 1 423 000 kr. (= 3,7 %);

behandlingsavgifter 12 226 000 kr. (= 32,2 %); statsbidrag 5 609 000 kr. (= 14,8 %); vissa öv- riga inkomster 223 000 kr. (= 0,6 %) och bi- drag från huvudmännen (landsting, resp. städer utanför landsting) 18 503 000 kr. (= 48,7 %). Utgifterna ha från år 1951 till år 1952 ökat med 32,72 %.

2 Enligt medicinalstyrelsens cirkulär till medi- cinalpersonal den 27 maj 1953 med upplys- ningar och anvisningar rörande karies och söt- sakskonsumtion kunna samhällets årliga ut— gifter för tandvård uppskattas till sammanlagt minst 150 miljoner kronor.

TREDJE KAPITLET

Antalet tandläkare i Sverige

Antalet tandläkare i landet var ännu vid början av innevarande århundrade obetydligt. År 1900 utgjorde det endast ca 280. Därefter har det oavbrutet ökats i jämförelsevis hastig takt, så att det år 1951 var drygt 13 gånger så stort som 50 år tidigare. '

Närmare upplysningar om tandläkar- antalet vid olika tidpunkter lämnas i här efteråt intagna tabell, vars siffror hämtats från den av Maunsbach-Rahm utgivna ”Författningshandbok för tand- läkare”, Stockholm 1953 (s. 18).

Uppgifterna avse i princip hela anta- let tandläkare med svensk legitimation (även icke praktiserande) jämte såda- na utländska tandläkare, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att utöva tand- läkarkonsten i riket.

Enligt den av medicinalstyrelsen ut- givna officiella statistiken angående all- män hälso- och sjukvård (SOS) för år 1951 uppgick det totala antalet legiti- merade tandläkare i landet vid nämnda års slut till 3473, av vilka 3 348 anså- gos vara yrkesverksamma. Härtill borde

översikt över antalet tandläkare i Sve- rige åren 1860—1951

Därav inom folktand- vården

År Antal År Antal

328 413 533 587 605 680 779

läggas 245 utländska tandläkare, vilka i slutet av år 1951 verkade jämlikt till- stånd av Kungl. Maj:t. Av dessa ut- ländska tandläkare tjänstgjorde 227 inom folktandvården på befattningar, som icke kunnat besättas med svensk innehavare. Sammanlagt funnos således i landet 3 593 praktiserande tandläkare, av vilka 779 voro verksamma inom folktandvården (761 vid distrikts- och 18 vid centraltandpolikliniker).

De 3473 legitimerade tandläkarna fördela sig enligt nämnda statistik med hänsyn till bostadsorten (landstings- områden, städer utanför landsting, ut- landet) på sätt, som framgår av här efteråt intagna tablå VI.

Siffrorna i denna tablå äro av stort intresse. De visa den mycket ojämna fördelningen av tandläkarna mellan städerna och landsbygden. I städerna (ca 3 350 000 invånare) funnos vid slu- tet av år 1951 2922 tandläkare, vilket motsvarar 8,7 tandläkare på 10 000 in- vånare eller 1 tandläkare på ca 1 150 invånare. På landsbygden (ca 3 750 000 invånare med inräknande av köpingar och municipalsamhällen) voro endast 529 tandläkare bosatta, vilket motsva- rar 1,4 tandläkare på 10000 invånare eller 1 tandläkare på ca 7 100 invånare. I landet i dess helhet (ca 7 100 000 in— vånare) funnos 4,9 tandläkare på 10000 invånare eller 1 tandläkare på ca 2040 invånare.1

1 Tilljämförelse kan nämnas, att antalet prakti- serande tandläkare per 10 000 av hela rikets be- folkning vid slutet av 1944 utgjorde 3,7 (tandlä- karutbildningssakkunnigas betänkande I, s. 29).

Tablå VI. Antalet legitimerade tandlä- kare i Sverige vid slutet av år 1951 (in- klusive de icke yrkesverksamma)

På 10 000 invånare

Hela antalet

Bostadsort (län, städer utanför landsting)

Stockholms stad ........ 877 Stockholms län ......... 168 Uppsala län ........... 68 Södermanlands län 95 Norrköpings stad ....... 51 Östergötlands län i övr. . . 90 Jönköpings län ......... 114 Kronobergs län ......... 43 Kalmar läns norra ...... 28 Kalmar läns södra ...... 49 Gotlands län ........... 16 Blekinge län ........... 47 Kristianstads län 97 Malmö stad ............ 185 Hälsingborgs stad 62 Malmöhus län i övr. . . . . 150 Hallands län ........... 70 Göteborgs stad ......... 281 Gbrgs o. Bohus län i övr. 58 Älvsborgs län .......... 1 15 Skaraborgs län ......... 78 Värmlands län ......... 102 Örebro län 87 Västmanlands län 79 Kopparbergs län ........ 94 Gävle stad ............. 40 Gävleborgs län i övr. . . . . 54 Västernorrlands län ..... 81 Jämtlands län .......... 55 Västerbottens län ....... 54 Norrbottens län 63 Summa boende i städer . . 2 922

på landsbygden ....... 529 i utlandet ............ 22 Hela riket ............. 3 473

därav män ........... 2 568

... 1:

>—oemmwmmmwwwwwmmqphmwwwmwwmm—wahhh—

=O ÄQmwwODWtmemcäHMm'öow—IGUWQNQW—OQMW—CDR-PCD

år

kvinnor ........ 905

Av tablå VI framgår även — vilket man ju har anledning vänta _— att det i förhållande till folkmängden största antalet tandläkare finnes i städerna utanför landsting. Stockholm hade 11,7 tandläkare på varje 10 OOO-tal invånare, Malmö 9,5, Hälsingborg 8,6, Gävle 8,4, Göteborg 7,8 och Norrköping 5,9. Intet av landstingsområdena kom upp till 5 tandläkare på 10000 invånare. Högst kommo Malmöhus län och Stockholms län med 4,7, respektive 4,6 tandläkare. De lägsta siffrorna visade Gävleborgs

län och Västerbottens län med vardera 2,3 tandläkare. 7 landstingsområden hade mindre än 3 tandläkare på 10 000 invånare, 12 stycken mellan 3 och 4 och 6 stycken mellan 4 och 5.

Av de 3 473 legitimerade tandläkarna voro enligt tablån 2568 män och 905 kvinnor. Kvinnorna utgjorde således ca 26 % av hela antalet.

Såsom förut meddelats, har i medici- nalstyrelsens statistik beräknats, att av de 3 473 legitimerade tandläkarna 3 348 skulle vara yrkesverksamma. Huru många, som kunna anses såsom verk- ligen effektivt tjänstgörande, kan en- dast mycket approximativt beräknas. 1944 års tandläkarutbildningssakkun- niga ha i sitt betänkande, del 1, s. 33 f. gjort vissa beräkningar i nämnda hän- seende och därvid satt gränsen mellan heltids- och deltidsutövande tandlä- kare vid en årlig arbetstid av 1900 timmar, vilket motsvarar 42 timmars arbete per vecka under ca 46 veckor per år. Den genomsnittliga årliga ar- betstiden för de tandläkare, som utöva yrket i full utsträckning, har av de sak- kunniga antagits till 2 000 timmar per år. Med begagnande av en av medici— nalstyrelsen år 1942 gjord enkät ha de sakkunniga beräknat effektivitetspro- centen, dvs. antalet fullt sysselsatta tandläkare av 100 levande, för manliga tandläkare till ca 90 och för kvinnliga tandläkare till ca 75. Om man utgår från dessa procenttal, skulle antalet effektiva manliga tandläkare vid slutet

av år 1951 ha utgjort (lg—($O 2568 =

2 311,20 =) ca 2 310 och motsvarande antal kvinnliga tandläkare (13030 - 905 = 678,75=) ca 680, således tillhopa ca 2990 effektiva tandläkare. 2990 effektiva tandläkare motsvara ca 86 % av hela antalet legitimerade tandläkare, 3473. Detta resultat stämmer i stort

sett med den kalkyl, som redovisats ä 5. 45 i ”Betaenkning angående det frem- tidige Behov for Tandlaeger” (i Dan- mark), Köpenhamn 1949. I betänkandet meddelas, att en verkställd utredning gett vid handen, att ca 85 % av antalet praktiserande tandläkare kunde anses som effektiva.

Rörande antalet tandläkare vid ut- gången av år 1952 har kommittén under band från Sveriges tandläkarförbund erhållit vissa upplysningar. Antalet legi— timerade tandläkare har beräknats ut- göra 3609, därav minst 174 (sannolikt åtskilligt flera) icke yrkesverksamma.

FJÄRDE KAPITLET

De odontologiska läroanstalterna

Tandläkarinstitutet (numera tandläkar- högskolan) i Stockholm var länge den enda odontologiska utbildningsanstal— ten i landet. Sedan, främst på grund av folktandvårdens utveckling, ett träng- ande behov uppstått av en ökad utbild- ning av tandläkare, föreslogs i propo— sition nr 381 till 1945 års riksdag angå- ende åtgärder för ökad utbildning av tandläkare m. m. att å plats, som fram- deles bestämdes, skulle uppföras ett nytt tandläkarinstitut med en årlig examinationskapacitet av omkring 80 tandläkare att tas i bruk fr.o.m. den 1 januari 1948. I den skrivelse, nr 602, vari riksdagen anmälde sitt beslut i an- ledning av nämnda proposition, för— klarade riksdagen, att det syntes riks- dagen uppenbart, att ökade utbild- ningsmöjligheter på här ifrågavarande område med det snaraste borde anord- nas, samt att riksdagen vid sin pröv- ning av förevarande spörsmål — med hänsyn främst till det framtida behovet av tandläkare —— kommit till den upp- fattningen, att övervägande skäl talade för att 2 nya institut borde upprättas, och därför i princip fattat beslut härom. Emellertid vore det — i första hand på grund av förefintlig brist på lärarkraf— ter — icke möjligt att samtidigt igång- sätta utbildningen vid båda de nya in- stituten. Till en början borde därför en- dast ett nytt institut uppföras. Sedan det nya institutet tillkommit, och så snart tillgång på lärarkrafter och öv- riga på frågan inverkande omständig- heter gjorde det möjligt, syntes ytter-

ligare ett tandläkarinstitut böra uppfö- ras å plats och med den examinations- kapacitet, som framdeles kunde komma att bestämmas. Riksdagen anmälde, att riksdagen beslutit, att 2 nya tandläkar— institut skulle inrättas å platser, som framdeles bestämdes, samt att det ena av dessa institut skulle uppföras med en årlig examinationskapacitet av högst 80 tandläkare och vara avsett att tagas i bruk fr.o.m. den 1 januari 1948.

1944 års tandläkarutbildningssakkun- niga, vilka hade till uppgift, utom an- nat, att utarbeta förslag till ett nytt tandläkarinstitut i Malmö, Lund eller Göteborg, framlade i sitt förut omför- mälda, den 28 januari 1946 avgivna be- tänkande I (5. 129) förslag om inrät— tande av ett andra tandläkarinstitut, förlagt till Malmö. En minoritet inom de sakkunniga förordade, att det nya tandläkarinstitutet skulle förläggas till Göteborg. Avgörande för sakkunnig- majoritetens ståndpunkt i förläggnings- frågan var framför allt möjligheterna att vinna anknytning till den medi- cinska fakulteten i Lund.

De sakkunniga fäste i nämnda be- tänkande (s. 150) uppmärksamheten på att organisationen av det föreslagna nya tandläkarinstitutet förutsatte, att institutet skulle kunna bedriva en kon- tinuerlig patientvårdande verksamhet och därför vara skickat att fungera i folktandvårdens tjänst. Sålunda skulle det i begränsad omfattning vara öppet för vårdsökande även under den tid, när eleverna hade ferier. Institutets

patientvårdande verksamhet skulle byg— ga på den principen, att de vårdsö- kande skulle omhändertagas och be- handlas, så långt institutets kapacitet det medgåve, efter en taxa, som i intet fall överstege folktandvårdstaxan, oav- sett om patienten behandlades av kan- didat eller lärare. I den mån de vårdx sökandes antal bleve så stort, att insti- tutets av de sakkunniga i detta avse- ende beräknade kapacitet därmed över— skredes, borde möjlighet finnas att på andra vägar och villkor söka tillfreds- ställa vårdbehovet. Det borde uppdras åt medicinalstyrelsen att efter samråd med de sakkunniga genom omprövning, respektive fastställande av plan för folktandvården för den kommun, till vilken det första nya institutet bleve förlagt, inplacera tandläkarinstitutet såsom centraltandpoliklinik.1

Med åberopande av det i tandläkar- utbildningssakkunnigas betänkande I framlagda förslaget hemställdes i pro- position nr 241 till 1946 års riksdag angående anslag till utbildning av tand- läkare m. m., att det av 1945 års riks- dag beslutade nya tandläkarinstitutet skulle förläggas till Malmö.

Föredragande departementschefen förklarade i sitt yttrande till statsråds- protokollet, att valet av förläggningsort för det tandläkarinstitut, som först skulle uppföras, borde stå mellan stä- derna Göteborg och Malmö. Statsrådet ville emellertid ånyo ge uttryck åt sin uppfattning, att beslut om ett 3:e tand- läkarinstitut skulle kunna fattas inom en snar framtid. Det skulle näm- ligen vara oförmånligt, om den stad, till vilken det närmast aktuella institu- tet icke förlades, skulle vidtaga åtgär- der för utbyggnad av sin folktandvård, vilka innebure försämrade möjligheter att i stadens tandvårdsorganisation in- passa även ett tandläkarinstitut.

Statsrådet framhöll vidare, att tand-

vårdsverksamheten vid ett tandläkarin- stitut medförde besparingar i vederbö- rande kommuns kostnader för folk- tandvården. Det hade därför begärts och av stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö principiellt godtagits, att veder- börande stad skulle bidraga till ett tandläkarinstituts uppförande och drift med belopp, som svarade mot den nettokostnad, staden skulle ha fått vid- kännas för eljest erforderliga tandpoli- kliniker.2 Stadens besparing hade an- setts kunna beräknas med tillämpning av vissa av tandläkarutbildningssak- kunniga angivna normer rörande kapa- citeten av tandvårdsutövningen vid ett tandläkarinstitut.a Statsrådet förklara- de, att han ansåge den uppställda prin- cipen om bidragsskyldighet riktig.

I sin skrivelse i anledning av propo- sitionen 241/46 förklarade riksdagen, att övervägande skäl syntes tala för att det först inrättade nya tandläkarinsti— tutet förlades till Malmö, samt under—

1 Något dylikt uppdrag har ej lämnats medi- cinalstyrelsen. Uppdrag att verkställa utred- ning i bland annat förevarande hänseende har senare, med stöd av medgivande av Kungl. Maj:t, genom beslut av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 11 februari 1949 lämnats sakkunniga, tillsatta för upptagande av förhandlingar med Stockholms stad och Malmö stad rörande visst samarbete mellan dessa städer och vederbörande tandläkarhögskolor. ” Märkas bör, att båda städerna bundit sina erbjudanden vid vissa villkor, bland annat, att det första av de av riksdagen beslutade tand- läkarinstituten förlades till vederbörande stad. 3 Under sina förhandlingar med städerna Göteborg och Malmö meddelade tandläkarut- bildningssakkunniga, att vid ett tandläkarinsti— tut med 80 elever i varje årskurs elevernas prestation inom tandvården för vuxna enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar kunde anses motsvara det arbete, som utfördes av 12 distriktstandläkare. Det arbete, som presterades å institutets barntandvårdsavdelning, beräk- nades motsvara vad som kunde utföras av 1 eller 2 inom barntandvården uteslutande tjänstgörande tandläkare. Den avlastning, som vederbörande stad i fråga om centraltandpoli- klinikverksamheten kunde väntas erhålla, an- sågs motsvara det arbete, som utfördes av 1 chefstandläkare och 1 biträdande tandläkare.

Tablå VII. Antalet å de prekliniska kur- serna årligen intagna eIever å tandläkar- högskolorna under olika tidsperioder

Tablå VIII. Antalet inskrivna och ut— examinerade elever vid tandläkarhög- skolorna åren 1936—52

Stock— År holm

1898—19191 30 — 30 1920—1929 60 — 60 1930—1935 ca 100 ca 100 1936—1942” ca 85 — ca 85 19430.1944 ca 120 — ca120 1945—19493 ca 125 ca 654 ca 190 1950—1952 ca 100 ca 85 ca 185

Malmö Summa

1 Tandläkarinstitutet i Stockholm började sin verksamhet 1898. 2 Studietiden förlängdes 1936 från 3 till 4 år. ** Tandläkarhögskolan i Malmö uppfördes 1946—49. Den 5-åriga studieplanen började tillämpas 1947. 4 En del av dessa studerande ha åtnjutit under- visning såväl i Stockholm somi Malmö (Lund).

strök i samband härmed önskvärdhe- ten av att det 3:e tandläkarinstitutet inom en snar framtid komme till stånd.

Förslag till överenskommelse med Malmö stad rörande statens och stadens ekonomiska förpliktelser med avseende å inrättande av det nya tandläkarinsti- tutet och vissa därmed sammanhäng- ande frågor, vilket förslag uppgjorts av länsstyrelsen i Malmö i samråd med tandläkarutbildningssakkunniga och med vissa ändringar accepterats av sta- den, godkändes i dess jämkade skick av Kungl. Maj:t den 17 december 1948.

Den från högskolan till staden utgå- ende ersättningen för stadens tillhanda- hållande av gas och elektricitet m.fl. nyttigheter samt stadens årliga drifts- bidrag till högskolan fastställdes ge- nom nämnda avtal för en första 5-års— period. Ersättning och driftsbidrag för tiden efter denna periods utgång skulle för en 5-årsperiod i sänder fastställas genom överenskommelse mellan par- terna.

Tandläkarhögskolan i Malmö uppför- des under åren 1946—49 och invigdes på hösten sistnämnda år.

I här förut intagna tablå VII ges en

Stockholm Malmö

Utexa- mine— rade

Utexa- mine— rade

ln- skrivna

ln- skrivna1

ht 1936 87 + 10 53 vt 1937 —— 46 ht 1937 81 + 4 43 vt 1938 — 57 ht 1938 81 + 7 48 vt 1939 — 22 ht 1939 94 + 5 59 vt 1940 — 21 ht 1940 87 + 4 39 vt 1941 -— 40 ht 1941 93 + 1 23 vt 1942 —— 58 ht 1942 91 + 5 51 vt 1943 — 43 ht 1943 120 + 14 47 vt 1944 -— 37 ht 1944 122 + 15 vt 1945 61 + 73 ht 1945 100 + 51 40 vt 1946 — + 98 40 ht 19462 80 + 42 40 Vt 1947 61 72 40 +1 ht 19473 58 43 40 vt 1948 60 58 40 ht 1948 52 92 40 vt 1949 50 55 40 2 ht 1949 50 50 40 33 vt 1950 50 59 40 32 ht 1950 50 64 40 5 vt 1951 51 38 44 85 ht 1951' 51 6 41 8 vt 1952 50 67 40 32 ht 1952 50 44 41 23

1730+721614 606+1 220 =1802

1 Sillrorna efter plustecknet ange antalet medicine kandidater och utländska tandläkare, som under terminen vunnit inträde på hög- skolan (institutet). ? Sista läsåret då den 4-åriga studieplanen tillämpades. 3 Den 5-åriga studieplanen börjar tillämpas. 4Den 5—åriga studieplanen genomförd vid läsårets slut.

översikt över antalet nyintagna elever vid tandläkarinstituten (tandläkarhög- skolorna) under olika tidsperioder.

Uppgift rörande antalet inskrivna och utexaminerade elever vid tand-

läkarhögskolorna i Stockholm och Malmö varje termin under åren 1936— 52 lämnas i den här förut intagna tablå VIII.

Vid ett studium av tablå VIII bör man beakta, att det ej råder någon di- rekt relation mellan antalet under en viss period inskrivna och antalet under samma period utexaminerade studeran- de. De, som inskrivits under en viss termin, kunna nämligen ej avlägga exa- men förrän de deltagit i undervis- ningen under det i studieplanen för tandläkarexamen fastställda antalet ter- miner (enligt den 4-åriga studieplanen 8, enligt den 5-åriga studieplanen 10 terminer).

Alla de nyintagna ha ej fullföljt sina studier fram till tandläkarexamen. Av olika anledningar har en del avgått från läroanstalten utan sådan examen. Den största avgången har brukat äga rum under l:a och 2:a studieåren. Vissa stu- derande ha använt tandläkarkandidat- examen (odontologie kandidatexamen) som merit för att vinna inträde på andra studiebanor. En del har visat sig sakna nödiga förutsättningar för att kunna inhämta de för yrket erforder- liga teoretiska och tekniska kunska— perna. Andra åter ha kommit under- fund med att de icke trivdes med stu- dierna och det praktiska arbetet. De studerande, som kommit så långt, att

de påbörjat sina kliniska studier, ha med jämförelsevis få undantag avlagt tandläkarexamen, även om åtskilliga blivit mer eller mindre försenade.

För att få en uppfattning om huru stor del av de nyintagna, som avbrutit sina studier, har kommittén verkställt vissa beräkningar.

Av tablå VIII framgår, att under tids- perioden höstterminen 1936 — vårter- minen 1948 vid läroanstalten i Stock- holm intagits sammanlagt 1 348 elever. De först intagna av dessa elever kunna ha avlagt tandläkarexamen tidigast vår- terminen 1940 och de, som intagits un- der vårterminen 1948, böra ha avlagt examen höstterminen 1952. Fr. o. m. vårterminen 1940 t.o.m. höstterminen 1952 ha avlagts 1 286 tandläkarexa- mina. Avgången har således utgjort (1 348 —1 286 =) 62 studerande, mot- svarande nära 5 % av antalet inskrivna.

Undersöker man avgången av stude— rande under den period, då den 4-åriga studieplanen var gällande, dvs. åren 1936—46, finner man, att avgången ut- gjort 8 1/2 %.

Huru stor avgången kommer att bli i framtiden, sedan den 5-åriga studiepla- nen tillämpats en längre tid, är mycket osäkert. Många, nu delvis obekanta fak- torer kunna påverka utvecklingen. Tro- ligen kommer den att motsvara 5— 10 % av antalet inskrivna.

FEMTE KAPITLET

Tidigare gjorda beräkningar angående tandläkarbehovet

Beräkningar rörande tandläkarbehovet, såväl enbart inom folktandvården som i fråga om landets totala behov av tand- läkare (således med inräknande av den privata tandvården), ha verkställts i flera olika sammanhang. En senare ut- förd beräkning har regelmässigt kom- mit fram till ett större tandläkarbehov än de tidigare verkställda.

Tandläkar-behovet inom folktandvården

Statens sjukvårdskommitté uttalade i sitt år 1935 avgivna betänkande (s. 64), att vunna erfarenheter av dittills ut- övad försöksverksamhet på folktand- vårdens område syntes giva vid han- den, att en distriktstandläkare borde, med en sammanlagd arbetstid av om- kring 1 000 timmar per år, kunna om- besörja tandvård åt cirka 1 000 skol- pliktiga barn, vilka tidigare fått sina munnar sanerade. Med utgångspunkt härifrån kunde enligt en av sjukvårds- kommittén gjord approximativ beräk- ning (se 5. 71) antalet erforderliga di- striktstandläkare inom landstingsområ- dena uppskattas till sammanlagt 614.

I sakkunnigförslaget av år 1937 (Björckska förslaget) utgingo de sak- kunniga (se 5. 32—36) ifrån, att en tandläkare arbetade under 1900 tim- mar årligen och att av denna arbetstid 1 000 timmar togos i anspråk för barn- tandvård och 900 timmar för tandvård av vuxna. Under en tid av 1 000 timmar antogs en tandläkare, som biträddes av en tandsköterska, kunna behandla i

genomsnitt 800 barn, vilka förut fått sina munnar fullt sanerade. Med utgångs- punkt från detta antagande beräknade de sakkunniga, att det för samtliga landstingsområden vid fullt genomförd folktandvårdsorganisation erforderliga antalet distriktstandläkare utgjorde i runt tal 800. De sakkunniga betonade, att deras beräkningar angående tandlä- karbehovet till ej oväsentlig del måst bygga på faktorer, varom stor ovisshet rådde.

Försvarsväsendets tandvårdsutred- ning 1941 uppgav i sitt år 1944 avgivna betänkande (s. 34), att omkring 1 100 tandläkare beräknades bli sysselsatta inom folktandvården, sedan samtliga polikliniker trätt i full verksamhet.

1944 års tandläkarutbildningssakkun— niga beräknade i sitt år 1946 avgivna betänkande, del I (5. 36), att en enligt de folktandvårdsplaner, som då voro gällande, utbyggd folktandvård skulle kräva omkring 1 200 tandläkare.

1946 års folktandvårdssakkunniga ha i sitt år 1948 avgivna betänkande (s. 50), med utgångspunkt från gäl- lande föreskrift om fördelning av en distriktstandläkares arbetstid — 1 900 timmar per år — mellan barntandvård och vuxentandvård (1 000: 900), beräk- nat att vid fullt utbyggd folktandvårds- organisation skulle behövas omkring 2 500 tandläkare. Utöver dessa för den egentliga distriktstandvården avsedda tandläkare skulle erfordras uppskatt- ningsvis 140 ortodontister (för tandre-

glering), ca 30 tandvårdsinspektörer, lika många lasarettstandläkare och san- nolikt omkring 10 biträdande lasaretts- tandläkare samt ca 150 heltidstjänst- görande anstaltstandläkare. Hela det behövliga antalet tandläkare inom folk- tandvården, sedan denna blivit fullt ut- byggd, har således beräknats till 2 800 _? 900.

Landets totala behov av tandläkare

I förut omförmälda betänkande I (5. 25—27) ha 1944 års tandläkarutbild- ningssakkunniga sökt verkställa en ap- proximativ uppskattning av tandläkar- behovet i landet.

De sakkunniga framhålla, att behovet av tandläkare ej kunde avgöras enbart med hänsyn till den föreliggande fre- kvensen av tandsjukdomarna. I högre grad avgörande vore den värd, som från tidiga barndomen kontinuerligt meddelats individen. Härav följde, att vid rationellt genomförd småbarnstand- vård och skoltandvård jämte efterföl- jande reviderande tandvård tandvårds- behovet inom ett distrikt förskötes där- hän, att flertalet fall bleve av sådan typ,

att sanering och bettrestitution kunde ske genom enklare behandlingsåtgär- der. Vid varje bedömning av ett fram- tida tandläkarbehov bleve det sålunda nödvändigt att taga hänsyn till den för- skjutning av tandvårdsbehovet, som måste inträda i och med införandet av en ordnad tandvård, rationellt utnytt- jad under uppväxt- och ungdomsåren och följd av möjligheten till revide- rande tandvård år från år. Den minsk- ning av tandvårdsbehovet, som vore en följd härav, motverkades emellertid därigenom, att i ett hett med många kvarstående och vårdade tänder en tendens till utveckling och spridning av parodontopatierna (tandlossnandets sjukdomar) inträdde under senare pe- rioder av individens liv. Eftersom några grundläggande, hela landet om- fattande undersökningar rörande tand- sjukdomarnas utbredning och frekvens m.m. ej ägt rum, kunde behovet av tandläkare endast approximativt upp- skattas. Under betonande av uppskatt- ningens osäkerhet ansågo sig de sak- kunniga kunna räkna med, att 4800 effektiva1 tandläkare vore erforderliga för tandvården av landets befolkning.

1 Med uttrycket effektiv tandläkare avsågo de sakkunniga en tandläkare, som arbetar 1900 timmar per år, motsvarande en arbetstid av 42 timmar per vecka under 46 veckor om året.

SJÄTTE KAPITLET

Undersökningar angående tandvårds- och

tandläkarbehovet samt förslag rörande ökningen av de odontologiska

läroanstalternas examinationskapacitet

Undersökningar angående tandvårds- och tandläkarbehovet

I de direktiv, som vid kommitténs till- sättning utfärdades för kommitténs ar- bete, föreskrevs, att kommittén borde i första hand så ingående som möjligt un- dersöka det framtida tandläkarbehovet för att med ledning av denna undersök— ning söka bilda sig möjligast säkra upp- fattning om den behövliga examina- tionskapaciteten hos tandläkarhögsko- lorna.

Kommittén har med hänsyn härtill ansett nödigt att först söka skaffa sig kännedom om storleken av det nuva- rande behovet av tandvård i hela lan- det. Någon hela riket omfattande, i stor skala verkställd undersökning härom har hittills icke ägt rum, vilket är gan- ska förklarligt med hänsyn till de myc— ket stora kostnaderna för en dylik un- dersökning. I de fall, då verkliga under- sökningar på patient gjorts, har det skett i liten skala eller endast inom vissa begränsade befolkningsgrupper (värnpliktiga, skolbarn). Stundom har undersökningsmaterialet utgjorts av ett klientel hos tandläkare eller tandvårds- institutioner. Den mest ingående under- sökningen är den, som utförts av ”Försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941” och redovisats i utredningens år 1944 avlämnade betänkande (SOU 1944: 61). Undersökningen omfattade nära 6 500 värnpliktiga.

Av tids— och kostnadsskäl har kom- mittén ansett det önskvärt att vid ut- förandet av den i direktiven omförmäl- da undersökningen undvika insamlande och bearbetning av ett mycket stort ma- terial. Enligt en förberedande utred- ning, som kommittén låtit verkställa, har det synts vara möjligt att med be— gagnande av ett mindre omfattande, en- ligt moderna statistiska metoder utvalt och bearbetat material komma till ett någorlunda säkert resultat rörande stor- leken av det aktuella tandvårdsbehovet i landet.

De beräkningar rörande det framtida tandläkarbehovet och den därpå bero— ende önskvärda examinationskapacite— tcn hos de odontologiska läroanstalter- na, vilka hittills på skilda tider och i olika sammanhang verkställts, ha lett till mycket varierande resultat. För att kunna göra en säkrare prognos rörande det framtida tandläkarbehovet har det visat sig nödvändigt att vid den statis— tiska undersökningen bygga på en ut— redning om den årliga tidsåtgången för behandling av personer, som gå under regelbunden tandläkarbehandling.

En inom tandläkarkommittén verk- sam subkommitté, statistikutskottet, be— stående av herrar Maunsbach och Old- mark, har tillsammans med statistisk ex- pertis — professorn H. Cramér och filo— sofie licentiaten B. Matérn — verkställt nämnda båda undersökningar och ut-

fört övriga för en prognos erforderliga utredningar. Dessa undersökningar jäm- te därpå grundade prognoser redovisas i en av subkommittén utarbetad, såsom bilaga 1 till detta betänkande fogad redogörelse.

Prognoserna arbeta med 4 olika al- ternativ rörande intagningen vid tand- läkarhögskolorna fr. o. m. är 1956. En- ligt alternativ 1 bibehållcs den nuvaran- de intagningen av 180 studenter per år, enligt alternativ II sker en ökning till 230, medan alternativen III och IV in- nebära en ökning till 280 resp. 330. För vart och ett av dessa alternativ göres en förutberäkning av den framtida ut- vecklingen (fram till år 2000) av anta— let tandläkare under 65 års ålder och ”effektiva antalet” under 65 års ålder. Dessa förutberäkningar bygga väsentli- gen på kalkyler, verkställda av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga. Det ”effektiva antalet" avser att vara ett mått på arbetsinsatsen, alltså med av- drag för sådana fall, då vederbörande på grund av annan verksamhet eller sjukdom ej gör en full arbetsinsats inom tandvården. Det förutsättes, att 25 % av de intagna äro kvinnor samt att 90 % av de intagna fullfölja stu- dierna.

Det effektiva antalet tandläkare un- der 65 års ålder, som f.n. uppskattas till drygt 3 000, beräknas stiga till föl- jande ungefärliga antal år 1980: 4600 (alternativ 1), 5400 (alternativ II), 6200 (alternativ III) och 7 000 (alter— nativ IV). I fråga om alternativen II— IV sker en fortsatt rätt stark ökning mellan åren 1980 och 2000, nämligen till resp. 6 200, 7 600 och 8 900. (I dessa siffror ha ej inkluderats i Sverige verk- samma tandläkare utan svensk exaÅ men.)

För prognoserna erfordras antagan- den rörande den framtida befolknings- atvecklingen :” Sverige. På denna punkt

ha tidigare publicerade utredningar ut- nyttjats. Den totala folkmängden i landet beräknas stiga från nu drygt 7 miljoner till närmare 8 miljoner år 1980.

Den första av de två förut nämnda särskilda utredningarna är en stick- provsundersökning av ett befolknings- material. Till denna utlottades 600 per- soner i åldrarna 3—70 år ur mantals- längderna från 40 församlingar i riket. Varje sådan grupp om 15 personer till- delades en tandläkare, som hade att notera tandstatus och tidigare behand- ling samt upprätta ett förslag till be- handling enligt den standard, han själv tillämpade i sin praktik. Han skulle vi- dare uppskatta den tid, som ansågs er- forderlig för den föreslagna behand- lingen.

Undersökningen av varje grupp ut- fördes av en tandläkare, bosatt på plat- sen eller i dess närhet. Endast väl kända tandläkare med relativt lång er- farenhet anlitades. Av de medverkande tandläkarna voro 26 privatpraktiseran- de och 14 distriktstandläkare. Tandlä— karna utförde undersökningarna utan arvode.

Det visade sig svårt att nå alla de 600 uttagna personerna. Sedan i en första omgång 467 personer blivit un- dersökta, bestämdes därför, att man i fortsättningen skulle koncentrera sig på att söka kontakt med en genom lottning uttagen grupp av 44 bland de ännu ej undersökta. Av dessa 44 kommo 26 till undersökning. Därmed täcker stickpro- vet ca 90 % av befolkningen i ifrågava- rande åldrar, 3—70 år.

Den genomsnittliga tidsåtgången för den föreslagna behandlingen visade sig vara 3 timmar. Om denna siffra skulle vara tillämplig på hela befolkningen över 3 års ålder, kommer man till ett totalt engångsbehov om ca 20 miljoner timmar, motsvarande arbetet av ett ”ef-

fcktivt antal” på omkring 10 500 tandlä- kare.

Vid bearbetningen uppdelades de un- dersökta i 2 grupper, en bestående av personer, som regelbundet _ i allmän- het minst vartannat år —— besökt tand- läkare, och en annan grupp, bestående av sådana, som mera sporadiskt eller ej alls besökt tandläkare. Denna uppdel- ning i grupper skedde enligt de under- söktas egna uppgifter angående deras tandvårdsvanor. Den senare gruppen, som visade sig vara något större än den förra, dominerade i de högre åldrarna. De sporadiska tandläkarbesökarna i yngre åldrar visade sig erfordra en be- tydligt längre behandling än motsva- rande grupp regelbundna tandläkarbe- sökare, medan motsatsen gällde i högre åldrar, sannolikt sammanhängande med att de sporadiska fallen i dessa åldrar visade en så långt framskriden bettför- ödelse, att protes i en stor del av fallen var enda möjliga behandlingen.

Detta framgår klart av ett studium av resp. gruppers munstatus. Av personer över 25 års ålder hade inom grupp A 2 st. av 118 helprotes eller voro i behov av sådan, medan motsvarande siffra för grupp B var 99 av 206. Även i fråga om antalet kvarvarande, funktionsdugliga tänder visade sig en markant skillnad, i det att antalet för grupp A var 21,3 och för grupp B 8,3. (Beträffande de skilda åldersgrupperna hänvisas till bi- lagan.)

Vid den andra undersökningen ut- nyttjades ett material om 363 journaler, . erhållna från 11 privatpraktiserande tandläkare och 9 folktandvårdspolikli- niker. Dessa journaler representerade stickprov, efter särskilda anvisningar uttagna ur vederbörande tandläkares eller polikliniks fasta klientel. De pri- vatpraktiserande tandläkarna uppskat- tade själva den tid, som årligen erford- rats för de utförda behandlingarna,

medan tidsåtgången i folktandvården beräknades med hjälp av tidigare (av 1946 års folktandvårdssakkunniga) framlagd statistik.

Medeltalet av de genomsnittliga år- liga behandlingstiderna var ungefär 1 1/2 timme. Tiderna varierade ganska litet för olika åldrar och voro ungefär desamma för män och kvinnor.

Med ledning av dessa undersökningar och vissa tidigare utredningar formule- rades för prognoserna erforderliga an- taganden. Dessa bygga på en schema- tisk uppdelning av svenska folket i ”re— gelbundna fall” och ”sporadiska fall”. Beträffande utgångsläget antages i en- lighet med resultaten av den förstnämn— da undersökningen, att de regelbundna fallen uppgå till ca 2,7 miljoner med tyngdpunkten förlagd till åldrarna 7— 30 år. Som en arbetshypotes, eller kan- ske snarare som ett önskemål, har upp- ställts det antagandet, att de regelbund- na fallen om 25 år (vid mitten av fem- årsperioden 1976—80) skulle utgöra 80 % av åldersgruppen 3—7 år, 100 % av gruppen 7—25 år, 80 % av gruppen 25—45 år och 60 % av alla äldre. Detta skulle innebära att antalet regelbundna fall på 25 år skulle stiga från 2,7 mil- joner till 5,7 miljoner. Det räknas ej med, att tandvård lämnas åt barn un- der 3 års ålder. Barn i åldern 3—7 år antas antingen vara regelbundna fall eller ej alls erhålla tandvård.

Behandlingstiden för ett sporadiskt fall har antagits utgöra 1/2 timme i år- ligt medeltal. Det kan nämnas att 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga räknade med en halv timmes årlig be- handlingstid för den reviderande vår- den av det fasta klientelet, vilket kan- ske kan fattas som en garanti för att tiden för behandling av de sporadiska fallen ej satts för lågt.

Den årliga behandlingstiden för barn i åldern 3—7 år har i anslutning till

1946 års folktandvårdssakkunnigas ut- redning förutsatts vara 2,8 timmar.

Antagandena om behandlingstideu för regelbundna fall över 7 års ålder ha vad beträffar skolbarnen valts med ledning av 1946 års folktandvårdssak- kunnigas undersökning och vad angår de högre åldrarna med hjälp av den ovan nämnda utredningen om behand- lingstider för patienter under regelbun- den behandling. Då dessa undersök- ningar giva vid handen, att behand- lingstideu varierar föga med åldern, har det antagits, att den är konstant för alla åldrar. På grund av den stora roll, som detta antagande spelar för prognoserna, har statistikutskottet upp- ställt två alternativa hypoteser. Enligt antagande a) (valt något i underkant i förhållande till utredningsmaterialet) räknas med en årlig behandlingstid för regelbundna fall i åldrarna över 7 år av 1,5 timme, enligt antagande b) (valt i överkant) räknas med en årlig be- handlingstid av 1,65 timme.

Vidare har man utgått från att för övergång från gruppen sporadiska fall till gruppen regelbundna fall skulle krävas en engångsinsats av 4 timmars arbete. Detta antagande stöder sig på resultaten från stickprovsundersökning- en av befolkningen. För barn, som ej förut erhållit tandvård, räknas där- emot ej med någon extra tidsåtgång vid inträdet i skolåldern.

För vart och ett av de tidigare nämn- da rekryteringsalternativen göres sedan med stöd av antagandena ett försök till förutbcräkning av hur långt den dispo- nibla arbetskraften räcker till för att förse svenska folket med regelbunden tandvård. Separata prognoser ha utar— betats för de två olika antagandena rö- rande behandlingstiden för regelbund- na fall, a) 1,5 timme per år och b) 1,65 timme per år. (Övriga behandlingstider och utgångsläget äro desamma för båda

grupperna av prognoser.) Beträffande anslutningen till den regelbundna tand- vården om 25 år, dvs. vid mitten av perioden 1976—80, ha prognoserna gi- vit följande resultat:

Rekrytering. (Inom parentes årlig intagning till tandläkarhög-

skolorna) Antagande a) Antagande b)

1 (180) 4,6 4,1 II (230) 6,0 5,3 111 (280) 7,0 6,2 IV (330) 17,5 7,3

1 Hela svenska folket över 3 års ålder. Till- gänglig arbetskraft ej helt utnyttjad.

Antal regelbundna fall i miljoner

För att det uppställda målet beträf- fande anslutningen (5,8 miljoner) skall uppnås vid mitten av perioden 1976— 80 fordras sålunda enligt a) en årlig in— tagning av ca 230, medan intagningen enligt b) blir ca 260. Det visar sig, att tiden för överförande till ”regelbundna fall” och (följaktligen) utgångsläget spela en relativt underordnad roll, så länge nämnda tid är av den storleks- ordning, som framgår av undersökning- en av befolkningsmaterialet. Man kan därför få en viss ledning av att studera följande siffror för det ”effektiva an- tal” tandläkare, som år 1980 skulle er- fordras för att vidmakthålla anslutning- en till den regelbundna tandvården vid önskad nivå:

Förutsatt årlig behand- lingstid i timmar för re- gelbundna fall i åldrarna över 7 år (övriga årliga

behandlingstider i överensstämmelse med ovan)

Erforderligt effektivt antal tandläkare år 1980 för vidmakt- hållande av önskad anslutning till tandvården

,25 4 600 ,50 (a) 5 300 ,65 (b) 5 700 ,00 6 700 Denna tabell går utanför den ram, vars gränser angivas av antagandena a) och b) och inom vilken statistikutskot—

tets beräkningar i övrigt hålla sig, i det att här tillagts antaganden om lägre (1,25) och högre (2,00) årliga tider för behandling av regelbundna fall. Dessa två mera extrema antaganden kunna enligt statistikutskottet representera två olika framtidsbedömningar. Den ena skulle influeras mera av förhopp- ningar om framgångsrika profylaktiska åtgärder —— t. ex. förbättrade kostvanor, bättre munhygien, fluoridering — och tidsvinst genom rationalisering av be- handlingstekniken osv., medan den andra mera skulle betona en väntad efterfrågan på tandvård enligt högre standard än dagens. Statistikutskottet har emellertid velat taga fasta på erfa- renheterna om dagens tandvård, så som de avspeglas i de refererade undersök- ningarna.

Utskottet betonar slutligen, att de framlagda prognoserna endast få fattas som ett försök till vägledning vid av- vägningen av tandläkarhögskolornas

kapacitet.

Förslag rörande ökningen av de odontolo- giska läroanstaltemas examinationskapacitet

Kommittén övergår härefter till att redogöra för den ökning av de odonto- logiska läroanstalternas examinations- kapacitet, som enligt kommitténs me- ning erfordras för att bereda landets be- folkning möjlighet att erhålla en till- fredsställande tandvård.

De svårigheter, som förelegat och alltjämt föreligga att erhålla och be- hålla arbetskrafter för folktandvården, visa, att privatpraktiken utövar en stark lockelse på de nyexaminerade tandlä- karna. Ehuru de ekonomiska villkor, som erbjudas inom folktandvården nu— mera alldeles icke kunna betraktas så- som oförmånliga och särskilt den efter penningvärdets förändring reglerade pensionen innebär en betydande fördel framför vad privatpraktiken kan erbju-

da, är någon verklig förbättring av re- kryteringen till folktandvården icke skönjbar. Det är därför nödvändigt, att de åtgärder i syfte att öka de odontolo— giska undervisningsanstalternas exami- nationskapacitet, som föreslås av tand- läkarkommittén, så avpassas, att de kun- na beräknas innebära en någorlunda säker utsikt till effektiv förbättring av den hittills rådande bristsituationen vad beträffar tandläkare inom folktand- vården.

Varje tillämpad statistisk undersök- ning är _ under förutsättning att un- dersökningsmaterialet är på ett veten- skapligt godtagbart sätt utvalt och de statistiska beräkningarna invändnings- fritt utförda — beroende av värdet av de hypoteser och antaganden, som vid utredningen uppställts. Härav följer, att den statistiska utredning, som kommit- tén låtit utföra och där åtskilliga vik- tiga antaganden av självklara skäl äro mer eller mindre osäkra, endast kan bli i största allmänhet vägledande för kom- mitténs ståndpunktstagande vid upp- rättande av förslag om utökning av an- talet tandläkare i riket. Utredningen vi- sar, huru man med användning av de uppställda hypoteserna kommer fram till siffervärden, som hänföra sig till olika tidpunkter i framtiden. Dessa sif— fervärden bestämmas å ena sidan av uppgifter angående tidsåtgången vid revisionsbehandlingar och saneringar, vilka uppgifter vunnits genom vissa ut- valda odontologers fackmässiga bedöm- ning av behandlingstiden i ett antal fall, och å andra sidan av antaganden, som gjorts angående revisionsfallens procen- tuella fördelning inom befolkningen under årtionden som följa. Det torde stå klart, att relativt obetydliga förskjut- ningar av den beräknade tidsåtgången vid revisionsbehandlingen eller i fråga om procentfördelningen vid folkgrup- pernas omhändertagande för systema-

tiskt genomförd tandvård så starkt på- verka de vunna sifferresultaten, att man vid bedömandet av det krav, som i framtiden kan väntas göra sig gällande i fråga om antalet tillgängliga tandlä— kare inom det svenska samhället, måste ställa in denna fråga i ett vidare och samtidigt mera realistiskt perspektiv. Det synes nödvändigt att något belysa hithörande problemställningar. Eftersom folktandvårdens behov av arbetskrafter ter sig som den viktigaste av de faktorer, kommittén har att ta hänsyn till, och då inom folktandvår— den, enligt vad som framgår av redogö— relsen i kap. 2, en svårartad brist i detta hänseende —— ja i vissa trakter ett verk— ligt nödläge —— är rådande, har kommit- te'n först sökt bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning anställning inom folktandvården under de närmaste årtiondena synes kunna locka de nyexa— minerade tandläkarna i konkurrens med den privata praktiken och dennas möj— ligheter. Därvid ställes man inför svå- righeten att mot varandra väga de båda arbetsformernas fördelar och nackde- lar, sådana de i dagens läge te sig för unga tandläkare. De fördelar, som träda i förgrunden vid fast anställning i folk— tandvården, synas vara väsentligen eko- nomiska. De innebära — såsom fallet är vid alla statliga eller statligt-kommu- nala tjänster — säkerheten av fast tjänst samt förmånen av pension. Vad säker- hetskänslan beträffar bör bemärkas, att den unge tandläkaren inom folktandvår- den snart efter examen kan nå en väl- avlönad tjänsteställning, snabbt börja avbetala sina studieskulder och tidigt ordna för hem och familj. Den privata praktikutövningen medför i dessa av- seenden större svårigheter. Årsinkoms- ten når icke så snabbt samma nivå som vid tjänsteställningen, arbetet blir hår- dare under de första arbetsperiodernas ansvarsfyllda trevanden på egen hand,

giftermål och familjebildning kunna fördröjas. Vad angår folktandvårdstjän- stens sociala förmåner med ekonomiskt säkerställd semester, sjuklön osv. jämte pension, torde en privatpraktik icke de första åren kunna lämna samma semes— termöjligheter, och tillräcklig sjukersätt- ning är under lång tid icke tillgänglig, även om den nya sjukförsäkringen här kan komma att verka förmånligt och kårsammanslutningarna ordnat effek- tiva och värdefulla kollektiva försäk— ringar. Den säkerställda pensionen sy- nes av de ekonomiska fördelarna vara den tyngst vägande. Värdet ligger icke så mycket i storleken av pensionsbelop— pet, som för innehavaren av en god pri- vatpraktik torde kunna säkerställas för- säkringsvägen, utan främst i den stat— ligt-kommunala pensionens hänsynsta- gande till penningvärdeförsämringen, en förmån som den privata försäkrin- gen ännu icke synes kunna erbjuda.

Sammanfattningsvis synes kunna sä- gas, att en anställning inom folktand- vården torde te sig lockande för den unge tandläkaren främst med hänsyn till den ekonomiska säkerhet, som följer med fast anställning och därmed för- knippad pension, som tar hänsyn till penningvärdets fall.

Vad privatpraktiken beträffar, vill det synas, som om denna på grund av de fördelar i andra avseenden än de förut nämnda, som den anses innebära, för närvarande utövar och sannolikt även under de närmaste årtiondena kommer att utöva stark lockelse på de unga tand- läkarna.

Den fria yrkesutövaren tror sig ha obegränsad möjlighet att bestämma över sitt arbete och ordna sin livsföring. Ehuru detta endast i mycket begränsad utsträckning stämmer med verkliga för- hållandet, äro de ”psykologiska” moti- ven ofta de avgörande och dessa synas vid privatpraktiken lova tandläkaren

en frihet, som den fasta anställningen antages förvägra honom. Enligt uppgift från tandläkarhögskolorna synes även flertalet av dem, som där vinna inträde, ha tänkt sig att bli fria yrkesutövare, som kunna bygga upp en praktik helt _enligt egna önskemål.

I jämförelse härmed te sig för den unge tandläkaren framtidsutsikterna sämre vid verksamhet i folktandvården. Karriärmöjligheterna inom denna äro mycket starkt begränsade, och rörelse- friheten är mera beskuren.

Det synes därför sannolikt, att privat- praktiken för avsevärd tid framåt kom- mer att lägga beslag på ett stort an- tal av de unga tandläkarna, som icke från början binda sin karriär vid en tandläkarhögskola. Man skulle kunna uttrycka saken så, att folktandvården får i stort sett motta endast den grupp tandläkare, som icke anser sig våga eller kunna ta de risker, som äro för- enade med arbetet på att uppbygga en egen privatpraktik. I detta sammanhang bör erinras om möjligheten för den unge tandläkaren att erhålla assistent- befattning hos en äldre tandläkare. An- talet av sålunda anställda assistenter synes öka, emedan för flertalet tandlä— kare i privatpraktik patienttillström- ningen synes ligga över den årliga be- handlingskapaciteten.

Den fråga, som synes kommittén svå- rast att avgöra, är den, huruvida privat— praktikens marknad kan väntas bli mät- tad inom en överskådlig framtid. Att den icke är mättad i dag, är ett obe— stridligt faktum. När det gäller att fatta position i nämnda hänseende, möta fle- ra spörsmål, som här efteråt skola nå- got beröras.

I första hand måste man ta hänsyn till odontologiens utveckling. I dag känna vi icke orsakerna till tandsjukdo- marnas utveckling och härjningar, även om man från en del håll med mer eller

mindre berättigande vill göra gällande, att man i fjärran kan skönja proble- mens lösning. Vissa åtgärder för att be- gränsa tandsjukdomarnas verkningar böra dock kunna vidtas. Det är sålunda möjligt, att en kraftig propaganda mot överdrifterna i den svenska sötsakskon- sumtionen kan i någon mån begränsa tandrötans härjningar bland barnen och därmed i viss utsträckning medföra sänkt behandlingsbehov. Mera lovande synes dock utsikten vara att genom fluortillförsel eller fluorbehandling min- ska frekvensen av tandröta inom ett visst samhälle, ja kanske inom landet i dess helhet. Det är även troligt, att en effektivt genomförd och kraftigt under- stödd upplysningsverksamhet och pro- paganda för bättre munhygien skulle kunna minska frekvensen av de tand— och bettsjukdomar, till vilka ett ohygie- niskt muntillstånd kan vara en bidra- gande orsak. Det är slutligen möjligt, att en radikal förbättring av svensk kost- föring, främst vad beträffar tillförsel av vitaminer och mineralia, skulle kunna minska frekvensen av vissa tandutveek- lingsstörningar och tandköttsskador. Kommittén vill fästa uppmärksamhe- ten vid den gynnsamma effekt, som vid tandsjukdomarnas bekämpande san- nolikt skulle ernås genom en stark in- tensifiering av den odontologiskt-medi- cinska forskningen. Genom att ökade medel ställas till förfogande för denna forskning, särskilt för att giva forskar- begåvningar möjlighet att helt ägna sin tid åt arbetet vid väl utrustade och un- derstödda laboratorier och kliniker, skulle förutsättningar skapas att snab- bare nå värdefulla resultat vid kampen mot nämnda sjukdomar. Motsvarande intensifiering av forskningen borde även eftersträvas på det tekniskt-odon- tologiska området i syfte att möjliggöra större svenska insatser inom material— teknik och instrumentkonstruktion.

Härmed skulle åstadkommas en snab- bare utveckling till bättre material och effektivare hjälpmedel vid tandvården, allt ägnat att sänka behandlingstideu i de enskilda fallen. Kommittén avser att i ett senare betänkande uppta samt- liga hithörande problem till närmare granskning. Det är emellertid av vikt att konstatera, att eventuella framsteg inom här nämnda områden endast på lång sikt och efter årtiondens arbete kunna väntas medföra påtagliga resul- tat. Kommittén utgår därför från att un- der de årtionden framåt, som nu kunna överblickas, behovet av tandvård för befolkningen i landet kommer att vara minst lika stort som nu är fallet. Förut har framhållits, att sifferresul- taten av den statistiska undersökningen helt bestämmas av två antaganden, dels uppskattningen av medeltiden för revi- sionsbehandlingarna, dels hypotesen om den procentuella fördelningen av revi- sionsarbetet inom olika folkgrupper. Vad den förstnämnda uppskattningen beträffar böra följande allmänna påpe- kanden göras. Erfarenheten har visat, att omhändertagandet av det enskilda fallet kräver allt längre tid för tandlä- karens arbete både när det gäller barn- tandvård och vuxentandvård. Beräk— ningen av det antal vårdfall, som en inom folktandvårdsorganisationen verk- sam tandläkare årligen hinner behand- la, har utvisat stadigt sjunkande siffror, och erfarenheterna från högskolorna visa likaledes, att det enskilda fallet nu kräver längre tid både för sanering och revision än vad förhållandet var en del år tillbaka. Denna företeelse betingas främst av odontologiens snabba utveck- ling. Undersöknings- och behandlings- åtgärder av gårdagen godtas ej längre av forskningen inom teknik, praktik och klinik. Vad först undersökningen beträf- far, göra sig i nutiden krav gällande på grundligare röntgengranskning och

mera omfattande bettanalys, vitalitets— undersökningar, salivstudier, upprepade bakteriologiska laboratorieprov samt internmedicinsk genomgång av allt större antal fall. Medan tandläkaren av äldre årgångar i flertalet fall gick direkt till behandling av föreliggande tand- eller bettskada, behöver sålunda den modernt utbildade tandläkaren alltmer ökad tid för bett- och tandundersökning, diagnostik och differentialdiagnostik, prognosbedömning och terapiförslag, innan behandlingen kan igångsättas. Bettets och tändernas kliniska sjukjour- nal har inom odontologien vunnit sam- ma avgörande betydelse som inom me- dicinen. Denna nyorientering gäller i särskild grad revisionsbehandlingen. Medan patienten tidigare ånyo infann sig hos tandläkaren för att få t. ex. en ny fyllning i en av honom iakttagen trasig tand eller drevs till förnyad be- handling av akuta smärtor, börjar det nu bli vanligt, att han infinner sig hos sin tandläkare på förutbestämd tid, i första hand för att få kontrollerat, huru- vida behandlingsschemat byggt på för fallet lämpliga riktlinjer och behand- lingsresultat samt genomförda profylak- tiska åtgärder givit beräknade resultat, i andra hand för att få den komplette- ring genomförd, som vid angiven tid- punkt ingår i det fortsatta behandlings- programmet. Det är ovedersägligt, att odontologien här endast befinner sig i första stadiet av en livligt pågående ut- veckling. Den statistiska undersökning, som kommittén låtit verkställa och för vilken en summarisk redogörelse förut lämnats, måste emellertid vara baserad på de uppskattningar av behövlig tid, som dagens yrkesutövare kunna angiva. I fråga om tidsåtgången har man emel— lertid, såsom förut framhållits, att motse en förskjutning inom en relativt nära liggande framtid, som med all sannolik- het leder till behov av längre tid för be-

handlingen av varje enskild patient. För förståelse av denna utvecklings inne- börd bör en annan intressant företeelse i nutiden beaktas. Tandläkarutövningen i Sverige har hittills till övervägande del bestämts av frekvensen av tandröta inom klientelet och av tandläkarnas behandling av den- na sjukdomsföreteelse i form av tand- fyllningar, tandkirurgiska ingrepp, ex- traktioner och proteser. Studiet av tand- lossnandets sjukdomar, de 5. k. parodon- topatierna, och den samtidiga analysen av bettet och anomalierna samt behand— lingen av hithörande sjukdomsgrupper äro av senare datum. Stora grupper av den svenska tandläkarkåren av i dag ha på grund av den tidigare på nämnda områden otillfredsställande undervis- ningen bristfälliga kunskaper rörande sagda frågor. Deras möjligheter att för- värva modernare kännedom om desam- ma ha varit begränsade till frivillig _— men glädjande stor — fortsatt kursun- dervisning. På det nutida undervis— ningsschemat vid högskolorna har kän- nedomen om dessa sjukdomar, under- sökningsmetoderna för deras konstate- rande samt principerna för och prakti- ken vid deras behandling erhållit i stort sett samma utrymme som studiet och behandlingen av karies och dess följd- sjukdomar. I den praktiska arbetsutöv- ningen har emellertid denna nyoriente- ring inom tandläkarkonsten ännu icke hunnit göra sig gällande. De nya tand- läkargrupperna med 5-åriga studier bakom sig ha icke lämnat högskolorna förrän år 1952. Man är under sådana förhållanden berättigad räkna med att dessa och följande tandläkargeneratio- ner i sin praktiska arbetsutövning vid undersökningar, saneringar och revi- sioner komma att tillämpa och följa de allt mera fördjupade kunskaper, de un— der sin studietid vunnit. Av alla tecken att döma kommer det förändrade läget

att leda till mera omfattande vård av det enskilda fallet och kräva längre tid för varje patientbehandling. I vilken om- fattning denna förändring kommer att öka behovet av tandläkare i riket, kan i brist på erfarenhet ej nu bedömas, men det är nödvändigt att räkna med, att de uppskattningar av tid för sanering och revision, på vilka den utförda statisti- ken bygger, säkerligen icke äro tillämp- liga för framtiden.

Med hänsyn till vad som anförts an- gående den stora lockelse, som privat- praktiken utövar samt rörande osäker- heten i de uppskattningar om tiden för framtida behandlingsarbete, på vilka statistiken bygger, har det synts kom- mittén vara nödvändigt att så utöka den årliga examinationen av nya tandläkare, att någorlunda säkerhet kan anses före- ligga för att folktandvårdens behov av tandläkare blir tillgodosett. Man måste därför söka tillse, att ökningen icke stannar vid de siffror, som av den sta- tistiska utredningen att döma förefalla tillräckliga, om använda hypoteser och uppskattningar äro för framtiden gäl- lande. För kommittén har det framstått som önskvärt att söka så öka tandläkar- utbildningen, att ytterligare 150 tand- läkare per år kunde utexamineras. Att döma av den statistiska utredningen vill det emellertid synas, som om en sådan utökning skulle kunna leda till viss överproduktion av tandläkare. Även om kommittén icke känner sig övertygad om att de antaganden, på vilka de sta- tistiska beräkningarna vila, kunna giva säker vägledning, ha dock bärande skäl synts föreligga att begränsa ökningen av antalet årligen vid högskolorna in- tagna studerande till en siffra, liggande mellan 100 och 150. Med hänsyn till det praktiska genomförandet av kommitténs förslag vid fördelningen av eleverna mellan olika kurser och undervisnings- institutioner har kommittén stannat vid

120 såsom ett lämpligt antal för utök- ningen av den årliga intagningen. Av de skäl, kommittén förut anfört, finner den, att det nuvarande nödläget inom folk- tandvården kräver omedelbara kraft- åigärder för snabb ökning av tandläkar— nas antal. En ifrågasatt ny tandläkar- högskola med en årlig intagning av 100 elever utexaminerar sin första årskull allra tidigast läsåret 1961—62, och här— för fordras ett beslut vid 1954 års riks- dag. Andra åtgärder för utökningen, re— sulterande i förslag om en högskolekli— nik i Norrland, fordra ävenledes en av— sevärd tid för sitt genomförande. Det har därför synts kommittén vara av stor vikt att söka pressa ökningen av antalet nyintagna elever i höjden under de när— maste årtiondena. Sker en sådan utök— ning hyser kommittén förhoppning, att privatpraktikens marknad skall bli mät- tad och den svenska sociala tandvårds— organisationen äntligen kunna påräkna att erhålla behövliga arbetskrafter. Först när en dylik situation är för handen bör man ta under övervägande, om åtgärder böra vidtas i syfte att minska intag— ningen. Vid den tidpunkten bör man äga kännedom om resultaten av den serie åtgärder, som nu äro aktuella för bekämpande av tandsjukdomarnas härj- ningar. Tillräcklig erfarenhet kan då även ha vunnits rörande effekten av den nyorientering i tandvårdsutövningen, som följt av moderniseringen av under—

visningen vid högskolorna och av den odontologiska vetenskapens utveckling. Det är fåfängt att nu söka avgöra, huru- vida en sänkning av undervisningsan— stalternas examinationskapacitet då blir nödvändig.

Kommittén föreslår, att antalet av de elever, som årligen skola intas vid de odontologiska undervisningsanstalterna i riket, utökas från nuvarande 180 till 300, motsvarande en total examination av omkring 280 tandläkare per år. Den- na utökning bör äga rum snarast möj- ligt. Endast under denna förutsättning synes möjlighet föreligga för den sven- ska folktandvårdsorganisationen att inom rimlig tid få personalkadern fylld av svenska tandläkare, varigenom dess effektivitet skulle kunna bringas att motsvara de på organisationen ställda förhoppningarna. Kommittén vill varna för åtgärder, som endast innebära en mindre ökning av den nuvarande exa- minationskapaciteten. Så länge situatio- nen är den, att privatmarknaden på om- rådet icke är mättad, kan en dylik mindre ökning av antalet årligen exami- nerade tandläkare icke trygga folktand— vårdens tandläkarbehov. Kommittén an- anser icke, att omfattande och dyrbara nya utbildningsåtgärder böra vidtas, om man icke har utsikt, att därigenom folktandvårdens nödläge verkligen ef- fektivt avhjälpes och dess personalbe- hov täckes.

SJUNDE KAPITLET

Av kommittén föreslagna organisatoriska åtgärder

för att öka examinationen av tandläkare

Såsom i det inledande kapitlet med- delats, anges i de för kommitténs arbete av departementschefen utfärdade direk- tiven, att kommittén, därest det visade sig, att läroanstalternas nuvarande exa- minationskapacitet icke vore tillräcklig för att tillgodose landets behov av tandläkare, borde undersöka, huruvida detta behov kunde tillfredsställas ge- nom att bygga ut de båda befintliga läroanstalterna genom provisoriska el- ler permanenta åtgärder eller genom att inrätta en 3:e tandläkarhögskola el- ler möjligen genom en kombination av dessa åtgärder.

Kommittén har, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för tandläkarbehovet, ansett sig kunna konstatera, att detta behov är mycket stort, varför de båda nu befintliga tandläkarhögskolorna med sin nuva- rande examinationskapacitet icke kun- na på långt när tillgodose detsamma. Huru stor ökning av examinationskapa- citeten, som kan anses motiverad med hänsyn till resultatet av den statistiska undersökning, varför redogörelse läm- nats i kap. 6, kan vara föremål för olika meningar. Av skäl, som anförts i nämnda kapitel, håller kommittén emellertid före, att en ökning av an- talet årligen intagna elever från 180 till 300 (om man tar hänsyn till av- gången under studietiden, motsvarar detta antal intagna elever ca 280 år- ligen utexaminerade) är påkallad, dä— rest tandläkarkåren inom rimlig tid

skall uppnå sådan storlek, att landets befolkning har möjlighet att erhålla en någorlunda tillfredsställande tandvård.

En sådan ökning av läroanstalternas sammanlagda utbildningskapacitet er- nås enklast genom följande anordning. Stockholmshögskolan intar fortfarande årligen 100 elever, Malmö-högskolans intagning ökas från 80 till 100, varjämte en ny tandläkarhögskola inrättas, även den med en årlig intagning av 100 ele- ver. Den sammanlagda årliga intagning— en uppgår således till 300 studerande. En dylik lösning av problemet är säker- ligen också den billigaste, som står till buds.

Då kommittén icke kan förorda den- na lösning, beror detta på att kommit— tén icke kan betrakta det uppställda problemet som ett enbart examinations— tekniskt och ekonomiskt sådant. Kom- mittén har nämligen sett såsom sin upp— gift icke endast att öka utbildningen av antalet tandläkare i riket utan även att samtidigt därmed skapa såväl en ny tandläkarhögskola i västra Sverige, för- slagsvis förlagd till Göteborg, som även en odontologisk utbildningsanstalt i den nordliga delen av landet. Tillkomsten av en sådan utbildningsanstalt, förslags- vis förlagd till Umeå, är enligt kommit— téns mening av största betydelse. Den kan visserligen icke ha något större in- flytande på tandläkartillgången i landet i dess helhet. För att vinna detta mål fordras även den av kommittén ifråga- satta nya tandläkarhögskolan i Göte-

borg. Tillkomsten av en odontologisk högskoleklinik i Norrland — som i frå- ga om ett antal blivande tandläkare kan svara för en viktig del av utbildningen (den kliniska studieperioden) och vil- ken i organisatoriskt hänseende skall utgöra ett annex till tandläkarhögsko- lan i Stockholm —— kan emellertid i andra avseenden medföra resultat, som för kommittén te sig som synnerligen betydelsefulla. Genom särskilda intag— ningsbestämmelser kan garanti skapas, för att den studentgrupp, som skall få en del av sin utbildning förlagd till Umeå, i görligaste mån rekryteras från den nordliga delen av landet. Vidare skulle, såsom kommittén tänkt sig sa- ken, högskolekliniken i Umeå såsom den första i sitt slag erhålla en sådan ut- formning, att folktandvårdsorganisation och högskoleutbildning intimt samman- kopplas. Kommittén väntar, att dessa åtgärder skola bidra till lösningen av det synnerligen svåra problemet att i tillbörlig omfattning tillgodose de nord- liga landskapens behov av tandläkare, särskilt vad folktandvården beträffar. Därjämte skulle Norrland kunna få en centraltandpoliklinik vid Umeå lasarett med kvalificerade specialister inom alla väsentliga områden av odontolo- gien. Tidigare har befolkningen i denna landsdel saknat möjlighet att för råd- frågning och behandling i tandvårds- ärenden vända sig till specialister. De speciella Norrlandsproblemen inom stu- diet av tandsjukdomarnas frekvens, typ och orsakskomplex skulle därjämte kunna upptas till behövlig och länge önskad utredning. Om denna kommit- téns inställning är riktig — att Umeå- klinikens tillkomst skulle på ett smidigt sätt möjliggöra, att en odontologisk ut— bildningsanstalt direkt utnyttjas i folk— tandvårdens tjänst med särskild hänsyn till Norrlands behov _ återstår att lösa problemet, hur denna klinik skall årli-

gen kunna erhålla de 32 studerande —— 16 per termin — vilka fordras för att kliniken skall bli fullt belagd. Kommit- tén har vid utredningen av denna fråga konstaterat, att ingen av de båda nu be— fintliga högskolorna kan ensam åta sig att svara för den utbildning av dessa studerande, som icke skall äga rum vid Umeå-kliniken. För att fullgöra denna skyldighet måste, såsom framgår av det följande, båda de nuvarande högskolor- nas kapacitet utnyttjas. Detta resultat vill kommittén vinna därigenom, att Malmö- högskolan under envar av de prekli- niska och propedeutiska studieperio- dernas 5 terminer åtar sig utbildningen av ytterligare 10 elever, vilket innebär, att totalantalet samtidigt närvarande elever vid denna högskola ökas från nuvarande 400 till 450. Genom att vid början av 6:e studieterminen dessa 10 studenter överflyttas till Stockholms- högskolan för fortsatt utbildning, kan denna högskola i sin tur varje termin sända 16 studenter till högskolekliniken i Umeå för att sedan återta dessa för avslutande av vissa kurser och avläg- gande av tentamina under 9:e och 10:e terminerna. Elevantalet vid Stockholms- högskolan kommer då under 9:e och 10:e terminerna att öka med 10 per ter- min, i jämförelse med nuvarande elev- antalet under dessa terminer, medan under 6:e, 7:e och 8:e terminerna elev- antalet minskar med 6 per termin. Detta innebär en ökning av Stockholms- högskolans elevantal från nuvarande totala antalet 500 till 502. Den ökade belastningen under 9:e och 10:e termi— nerna är icke större än att Stockholms— högskolan bör kunna bära den, även om den, såsom i kap. 9 närmare utredes, ålägger högskolan en med 20 studeran- dc per år ökad examination. Den här förut angivna lösningen av det upp— ställda problemet är enligt kommitténs mening den enda möjliga, om man, på

samma gång man uppnår en ökad ut- bildning av 120 elever per år, vill tryg- ga tillkomsten av Umeå-kliniken.

En närmare redogörelse för kommit- téns förslag och ett ytterligare klarläg- gande av motiven för detsamma lämnas här efteråt. Härvid behandlar kommit- tén varje läroanstalt för sig.

Malmö-högskolan

Vad först beträffar frågan om ett så- dant utbyggande av Malmö-högskolan, att utbildningskapaciteten ökas från 80 till 100 studerande per år, så är detta en åtgärd, som kan föranleda vissa olägenheter för högskolan och den där bedrivna undervisningen. Särskilt kan man befara, att tillgången på patien- ter, lämpliga för den kliniska under- visningen, vilken tillgång redan nu i vissa ämnen är i knappaste laget, ef- ter högskolans utbyggande sannolikt i dessa ämnen blir otillräcklig. Det var, bland annat, farhågorna för dylika olä- genheter, som föranledde riksdagen att i samband med beslutet om inrättande av nya tandläkarhögskolor göra det ut- talandet, att det ur olika synpunkter vore till fördel för såväl undervisning som forskning, om de odontologiska läroanstalterna icke vore för stora. Examinationskapaciteten för den först inrättade nya tandläkarhögskolan an- sågs därför icke böra överstiga 80 nya tandläkare per år. Lokalutrymmena vid Malmö-högskolan äro emellertid, såsom departementschefen i direktiven för kommitténs arbete upplyst, av den storleksordning, att de kunna medge undervisning av ett större antal elever än som motsvarar en intagning av 80 om året. En av kommittén verkställd undersökning har gett vid handen, att det är möjligt att för en mycket måttlig kostnad vidta åtgärder, varigenom vid högskolan skulle kunna utbildas 100 elever per år (50 per termin) under de

5 första sludieterminerna _ de prekli- niska och propedeutiska studieperio- derna. Däremot böra under de 5 sista terminerna — de kliniska och avslutan- de studieperioderna — de 10 elever, som varje termin intagits utöver det ti- digare normala antalet, få sin utbild- ning på annat håll lämpligen genom att överflyttas till Stockholmshögskolan. En närmare redogörelse för de åtgär- der, som bli erforderliga för att möjlig- göra den angivna ökningen av Malmö- högskolans utbildningskapacitet samt för kostnaden för dessa åtgärder läm- nas i kap. 8.

Stockholmshögskolan

Stockholmshögskolan, som nu årligen mottar 100 studerande, kan enligt av kommittén gjorda undersökningar ge- nom att något utöka lärarstaben utbilda ytterligare ett 20—tal elever under den avslutande studieperioden (9:e och 10:e terminerna). Under huvuddelen av den kliniska utbildningen — den som äger rum under 6:e, 7:e och 8:e terminerna _— kan dock högskolan icke ha hand om ett ökat antal elever. Kom- mittén har därför undersökt möjlighe- terna att vid något större sjukhus, till vilket en centraltandpoliklinik skall vara anknuten, inrätta ett slags annex till tandläkarhögskolan i Stockholm. Härigenom skulle en möjlighet yppa sig att tillgodose Norrlands behov av för- bättrad tandvård. Undersökningen har givit vid handen, att en dylik anord- ning synes vara möjlig att genomföra under förutsättning av stort tillmötes- gående såväl i ekonomiskt som i andra hänseenden från vederbörande lands- tings eller stads sida.

Odontologisk högskoleklinik i Norrland

Eftersom odontologiska läroanstalter redan finnas i Stockholm och Malmö samt, såsom framgår av det föregående,

den i princip redan beslutade tredje tandläkarhögskolan enligt kommitténs mening bör placeras i Göteborg, synes naturligt, att det ifrågasatta annexet till Stockholmshögskolan _ vilket sy— nes kunna benämnas odontologisk hög- skoleklinik — förlägges till lämpligt sjukhus i Norrland för att där samti- digt fullgöra vissa funktioner inom folktandvården, bland annat som cen- traltandpoliklinik. Härigenom skulle man i liten skala kunna skapa ett vis- serligen ej fullständigt odontologiskt utbildnings- och forskningscentrum för de nordliga delarna av vårt land, där man hade möjlighet att studera de tandvårdsfrågor, som äro speciellt ak- tuella i Norrland.

Då man skall fatta ståndpunkt rö- rande frågan om inrättande av den ifrågasatta högskolekliniken, bör man ha i minnet det förslag rörande sär- skilda anordningar för tandvården i Norrland, som tidigare framförts av Norrlandskommittén i samband med denna kommittés förslag om ett riks- sjukhus i Norrland.

Nämnda kommitté avgav den 20 novem— ber 1947 betänkande ( SOU 1947:70 ) an- gående ett rikssjukhus i Norrland (”Norr- landssjukhuset”), vilket skulle vara anslu- tet till ett landstingssjukhus som ”moder- sjukhus” och omfatta särskilda avdel- ningar för flertalet av de specialiteter inom sjukvården, vilka icke vore represen- terade vid de vanliga centrallasaretten. Denna ”Norrlands centrala sjukvårdsan- stalt” skulle även ha vissa uppgifter som utbildningsanstalt (s. (35—72). Staten skul- le påtaga sig huvudansvaret för finan— sieringen av sjukhuset såväl i fråga om engångskostnader som driftskostnader (s. 101, 110).

Kommitténs majoritet föreslog, att Norr- landssjukhuset skulle förläggas till Umeå (5. 81). En minoritet förordade Sollefteå. En ledamot ansåg, att Sundsvall främst borde ifrågakomma som förläggningsort (s. 204—210).

I här ifrågavarande betänkande föreslog Norrlandskommittén även, att Norrlands—

sjukhuset skulle kompletteras med vissa specialkliniker på tandvårdens område (s. 132). Dessa specialkliniker borde samman— föras till en ur vissa synpunkter avskild enhet, en tandvårdsanstalt, vilken borde på lämpligt sätt inordnas som ett led i tandvårdsorganisationen (s. 144). De skul— le tillsammans utgöra en centraltandpoli- klinik för landstingsområdet —— vilken skulle ersätta centraltandpolikliniken vid sjukvårdsanstaltens modersjukhus —— och en distriktstandpoliklinik för förläggnings— orten samt även i viss utsträckning vara en försöksinstitution för den framtida or- ganisationen av specialistvården inom folktandvården. De skulle tillika utgöra en differentierad remissanstalt för specia— listtandvård i Norrland (s. 140—143). Vid tandvårdsanstalten skulle även kunna be- drivas odontologisk forskning, speciellt med utgångspunkt från norrländska för- hållanden, samt anordnas fortbildnings- kurser för tandläkare ävensom utbildning av tandtekniker och tandsköterskor (s. 145—150). Tandvårdsanstalten borde ut- göra en del av Norrlandssjukhuset och till- sammans med detta och dess modersjuk- hus — under en efter särskilda bestäm- melser sammansatt direktion —— förvaltas av modersjukhusets landsting. Inom Norr- landssjukhuset borde dock de olika klini— kerna på tandvårdens område i viss mån betraktas som en sluten enhet — en tandvårdsanstalt under egen föreståndare och med efter särskilda bestämmelser be- räknat statsbidrag (s. 161). Liksom i frå— gan om sjukvårdsanstalten borde staten påtaga sig huvudparten av kostnaderna. I övrigt skulle finansieringen äga rum efter i huvudsak samma linjer som föreslagits för sjukvårdanstalten. Huvudmannen (landstinget) borde sålunda, bland annat, svara för ett belopp motsvarande kostna- den för sådana folktandvårdsanstalter, som onödiggjordes genom den ifrågava— rande centrala tandvårdsanstaltens inrät— tande. Västerbottens läns landsting hade under de förda förhandlingarna åtagit sig att lämna vissa bidrag såväl till byggnads- och utrustnings- som till de årliga drifts- kostnaderna (s. 163). Norrlandskommittén — som ansåg, att ett intimt samarbete med den centrala sjukvårdsanstalten kunde ersätta samar- bete med en medicinsk fakultet —— föreslog även att vid den ifrågasatta tandvårdsan- stalten skulle anordnas utbildning av tandläkare, lämpligen 20 om året (5. 175).

Såväl i Umeå som i Sundsvall syntes pa- tientunderlaget vara tillräckligt för en år- lig examination av nämnda antal elever (s. 174, 175). Tandläkarna vid tandvårds- anstalten skulle ombesörja såväl under- visningen vid tandläkarhögskolan som tandvården vid tandvårdsanstalten (s. 180). Den prekliniska undervisningen skulle äga rum i Stockholm eller Uppsala. Frågor rörande tandläkarutbildningen och den odontologiska forskningen samt rö- rande undervisningen vid tandtekniker- och tandsköterskeskolorna skulle handläg- gas av ett lärarkollegium, bestående av föreståndarna för tandvårdsanstaltens samtliga avdelningar och administrativt underställt universitetskanslern. Anstal- tens föreståndare borde i egenskap av rek- tor leda undervisningen.

I de över Norrlandskommitténs betän- kande avgivna yttrandena vitsordades all- mänt av de vederbörande, som uttalat sig i ämnet, behovet av en central tandvårds- anstalt i Norrland med den föreslagna uppgiften. Däremot ansågs, att frågan om att till nämnda anstalt förlägga utbild- ning av tandläkare vore ett spörsmål, som borde behandlas i ett större sammanhang, och därför behövde ytterligare utredas. I vissa yttranden (t. ex. dem som avgivits av tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt av universitetskanslern) av- styrktes bestämt förslaget, att till Norr— land förlägga en utbildningsanstalt för tandläkare av den angivna typen. Kans- lern förklarade, att enligt hans mening samarbetet med den tilltänkta centrala sjukvårdsanstalten icke kunde ersätta sam- arbetet med en medicinsk fakultet. Vidare ansåg kanslern, att det vore praktiskt ta- get omöjligt att under den närmaste fram- tiden förvärva kompetenta lärare för en fullständig tandläkarutbildning i Norrland av samma kvalitet som den, vilken med- delades vid de befintliga tandläkarhög- skolorna.

De av Norrlandskommittén i omför- mälda betänkande framlagda förslagen ha ännu ej varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Vad beträffar frågan om lämpligaste platsen för den tilltänkta högskolekli- niken, kunna flera städer av olika an- ledningar komma i åtanke (Boden, Lu- leå, Umeå, Sollefteå, Östersund, Sunds- vall). I första hand synes dock någon

av städerna Umeå eller Sundsvall böra ifrågakomma. Representanter för båda dessa städer ha skriftligen eller munt- ligen framlagt de skäl, som talade för den stad de representerade. Enligt kommitténs mening erbjuder var och en av sistnämnda båda städer i för- ening med kringliggande landsbygd ett någorlunda tillräckligt patientunderlag för den utbildning, som skulle äga rum på kliniken. De sjukhus, till vilka hög- skolekliniken skulle anslutas, äro lika- ledes i önskvärd grad utbyggda på båda platserna. Kommunikationsmöjligheter- na (järnväg och buss) synas även i båda fallen vara jämförelsevis tillfreds- ställande. I fråga om patientunderlag och kommunikationsmöjligheter torde dock Sundsvall vara överlägset Umeå. Emellertid synes Umeå ha ett bestämt företräde framför Sundsvall på grund av sin centrala belägenhet inom övre delen av Norrland, och kommittén har, särskilt med hänsyn till denna om- ständighet, ansett sig böra förorda Umeå såsom förlåggningsort för hög- skolekliniken.

Såsom framgår av den förut lämna- de redogörelsen för Norrlandskommit- téns förslag om inrättande i Norrland av en tandvårdsanstalt, vid vilken tandläkarutbildning skulle äga rum, skulle den ifrågasatta anstalten såväl i fråga om organisationen som beträf- fande finansieringen erhålla en egen- artad utformning. Även i fråga om den av tandläkarkommittén föreslagna odontologiska högskolekliniken måste man i båda de nämnda hänseendena framgå på i viss mån nya vägar. Kom- mittén håller emellertid före, att försla- get anger den enda framkomliga vägen att inom rimlig tid åstadkomma en odontologisk undervisnings- och forsk- ningsanstalt i Norrland, som ger denna landsdel tillgång till en specialiserad tandvård och vilken kan väntas komma

att, åtminstone i någon mån, öka till- gången på tandläkare inom folktand- vården därstädes. Förslaget förutsätter, som förut i detta kapitel antytts, avse- värda ckonomiska åtaganden från ve- derbörande landstings sida. Härigenom skulle det bland annat kunna bli möj- ligt att bereda högskoleklinikens lärare sådana ekonomiska villkor, att man har utsikt att till denna i en mindre stad belägna, nordliga läroanstalt förvärva lärare, som äro skickliga tandläkare och i fråga om de viktigare lärarbefatt- ningarna tillika väl kvalificerade för bedrivande av vetenskaplig forskning. Detta är en förutsättning för att utbild- ningen vid högskolekliniken skall bli i stort sett likvärdig med den, som un- der motsvarande studieperiod lämnas vid de fullständiga tandläkarhögskolor- na. Vidare skulle det bli möjligt att di- rekt sammanknyta utbildningen vid högskolekliniken med folktandvården och därigenom trygga tillgången på för undervisningen lämpliga patienter.

Kommittén har, såsom framgår av vad förut sagts, avsett, att högskolekli- niken i Umeå skulle för klinisk utbild— ning under 6:e—8ze studieterminerna från Stockholmshögskolan varje termin motta 16 elever (således 32 elever om året), vilka sedermera vid ingången av den 9:e terminen skulle återvända till Stockholmshögskolan för att där avsluta sin utbildning samt tentera och avlägga examen.

Av den i kap. 9 lämnade redogörelsen framgår närmare, huru kommittén tänkt, att högskolekliniken i Umeå skulle organiseras och inplaceras i folktandvården.

Ny tandläkarhögskola i Göteborg

Genom förut angivna åtgärder möj- liggöres en höjning av antalet årligen utexaminerade från Stockholmshögsko- lan med högst 20. De båda nuvarande

tandläkarhögskolornas sammanlagda årliga examinationskapacitet skulle så- ledes kunna ökas från 180 till 200 stu- derande. En dylik ökning av examina- tionen är emellertid, såsom framgår av vad kommittén yttrat här förut, ej till- räcklig för att tillgodose det i landet förefintliga tandvårdsbehovet. Skall detta behov kunna någorlunda fyllas inom rimlig tid, blir det nödvändigt att inrätta en 3:e, av statsmakterna i princip redan beslutad tandläkarhög- skola! Vid bestämmande av denna hög— skolas storlek hör beaktas, å ena sidan, att kostnaden för varje färdigutbildad elev är avsevärt lägre vid en högskola, organiserad för ett jämförelsevis stort antal elever, än vid en, som är avsedd för ett mindre antal,2 och å andra sidan, att erfarenheten vid Stockholmshög- skolan under den gångna tiden visat, att en odontologisk läroanstalt —— även om den har en långvarig erfarenhet att bygga på —— endast med betydande svårighet kan svara för utbildningen av ett elevantal, som bygger på en intag- ning av mer än 100 elever om året. Un- der sådana omständigheter håller kom— mittén, såsom förut meddelats, före, att den nya tandläkarhögskolan bör orga- niseras för att kunna årligen motta högst 100 elever. Skulle mot förmodan behovet av tandläkare i framtiden min- skas, kan examinationen vid Göteborgs- högskolan utan större svårighet anpas- sas efter det minskade tandläkarbeho- vet. En minskning av examinationen kan naturligtvis, om så anses påkallat, även äga rum vid de båda nuvarande högskolorna.

Att efter tillkomsten av den medi- cinska högskolan i Göteborg den 3:e tandläkarhögskolan bör förläggas till nämnda stad kan ej gärna vara föremål för delade meningar. Kommittén anser

1 Se 5. 26. 2 Se den i bil. 2 intagna tablån.

sig i sådant fall kunna räkna med, att Göteborgs stad ställer sig tillmötesgåen- de vid den ekonomiska uppgörelse mel- lan staten och staden, som måste föregå beslutet om högskolans förläggande till Göteborg, och att högskolans verksam- het kan inordnas i stadens folktand- vård på sådant sätt, att garantier ska- pas för att högskolans försörjning med patienter kan ordnas på ett tillfredsstäl- lande sätt.

Den nya högskolans organisation sy- nes på alla väsentliga punkter böra an— sluta sig till de äldre högskolornas.

En detaljerad redogörelse för kom— mitténs förslag till inrättande av den 3:e tandläkarhögskolan lämnas 1 kap. 10.

Sammanlagt skulle de odontologiska läroanstalterna enligt kommitténs för- slag kunna årligen utexaminera högst 300 nya tandläkare, nämligen vid Stockholmshögskolan högst 120, vid Malmö-högskolan högst 80 och vid Göte- borgshögskolan högst 100. Det verkliga antalet årligen utexaminerade blir dock något mindre än 300, eftersom åtskil- liga av de elever, som vunnit inträde vid läroanstalterna, avbryta sin utbild- ning, innan de hunnit fram till exa- men. Antalet av dessa i förtid avgångna studerande synes med stöd av hittills vunnen erfarenhet kunna beräknas ut- göra i medeltal ca 7 % av antalet nyin- tagna.1 Det sannolika antalet årligen ut- examinerade nya tandläkare blir såle- des ca 280. I jämförelse med den nuva- rande årliga examinationen av högst 180 tandläkare, efter avdrag för bortfal- let sannolikt ca 167, innebär kommit- téns förslag en Ökning med högst 120, resp. 113.

Såsom framgår av det förut anförda skulle vid de 3 tandläkarhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö varje termin intas sammanlagt 150 studeran- de. Intagningen skulle äga rum centralt

genom kanslern för rikets universitet och de intagna fördelas mellan de olika högskolorna på sådant sätt, att 50 stu- derande intas vid en var av dessa.

De 50 studerande, som varje termin intas vid Stockholmshögskolan, uppde- las vid intagningen i en grupp på 34 elever, vilka under hela sin studietid utbildas i Stockholm, Stockholmsgrup- pen, och en grupp på 16 elever, vilka erhålla utbildning såväl i Stockholm som i Umeå, Stockholm-Umeå-grup- pen. Eleverna i sistnämnda grupp till- bringa först 5 terminer i Stockholm, sedan 3 terminer i Umeå och därefter de sista 2 terminerna i Stockholm. De 50 studerande, som intas vid Malmö— högskolan, uppdelas vid intagningen i en grupp på 40 elever, vilka fullgöra hela sin studietid vid denna högskola, Malmö-gruppen, och en grupp på 10 elever, vilka under de 5 sista studie- terminerna utbildas i Stockholm, Malmö-StockhoIm—gruppen. De 50 stu- derande, som intas vid Göteborgshög— skolan, tillbringa hela sin studietid vid nämnda högskola.2

Ett av motiven för kommitténs för- slag om inrättande av den odontolo- giska högskolekliniken i Umeå har va- rit, att man hoppats kunna underlätta rekryteringen av befattningshavare för folktandvården inom de nordligaste lä— nen och därigenom, åtminstone i någon mån, minska den stora bristen på tand- läkare i Norrland. En dylik förhopp- ning har också säkerligen bidragit till att Västerbottens läns landsting, såsom närmare framgår av efterföljande kapi— tel 9, förklarat sig villigt ikläda sig eko- nomiska åtaganden för att underlätta

1 Jfr s. 29.

2 Förflyttning från den grupp, där den stude- rande vid intagningen placerats, till en annan grupp bör kunna medges. om giltiga skäl före- ligga. Sådan förflyttning beviljas av universi- tetskanslern efter hörande av de därav berörda högskolorna.

Studieperiod

Tandläkar— högskolan i Stockholm

Odontologiska högskole- kliniken i Umeå

Tandläkar- högskolan i Malmö

Tandläkar- högskolan i Göteborg

1. Prekliniska stu- dieåret (term. 1, 2)

50

50 Malmö-gruppen

50 (Göteborgs med.

Stockholmsgruppen 34 + Stockholm- Umeå-gruppen 16 (Karolinska inst.)

2. Propedeutiska 50 studieperioden (term. 3, 4, 5)

3. Kliniska studie- 44 Stockholmsgruppen 34 + Malmö- Stockholm-gruppen 10

perioden (term. 6, 7, 8)

4. Avslutningsåret 60 (term. 9, 10) 44 + Stockholm- Umeå-gruppen 16

40 + Malmö- Stockholm- gruppen 10

(Med. fakulteten i Lund)

50

högskola)

40 Malmö-gruppen

tillkomsten av högskolekliniken. Kom— mittén förutsätter därför, såsom fram- går av vad förut anförts, att man vid intagning av de studerande vid Stock- holmshögskolan, som skola tilldelas Stockholm-Umeå-gruppen, söker lämna företräde åt sökande, som har sin hem- vist i Norrland.

Fördelningen av de studerande varje termin under de 4 olika studieperio— derna framgår av tablå IX.

Kommittén har icke förbisett, att även en annan lösning av det förut dis- kuterade problemet än den, som kom— mittén föreslagit, är tänkbar. Denna in- nebär, att den ifrågasatta sammankopp- lingen av Umeå-kliniken med Stock- holmshögskolan skulle utbytas mot ett liknande samarbete mellan Umeå-klini- ken och Göteborgshögskolan. Kommit— tén har emellertid av flera skäl icke velat ifrågasätta, att Göteborgshögsko— lan skulle träda i stället för Stockholms- högskolan. Genom en dylik samman— koppling bleve Umeå-klinikens tillbli-

velse helt beroende av Göteborgshögsko- lans inrättande och utveckling, något som säkerligen skulle försena högskole- klinikens tillkomst. Härtill kommer, att Göteborgshögskolan skulle organisato- riskt och administrativt sammanbindas med Umeå-kliniken redan från och med den 6:e terminen, alltså vid en tid- punkt, då endast vissa av professors- och laboratorsbefattningarna vid hög— skolan torde vara besatta med ordinarie innehavare och högskolan ännu saknar någon egentlig erfarenhet på det peda- gogiska och administrativa området. Kommittén kan icke finna en sådan åt- gärd försvarlig. Den högskola, till vil- ken Umeå-kliniken anknytes som ett annex, måste ha de kvalificerade lärar— befattningarna besatta med ordinarie innehavare och ha stor erfarenhet i fråga om undervisning och administra- tion. I annat fall har man ingen garanti för att utbildningen vid kliniken blir i stort sett likvärdig med den, som med- delas vid högskolorna.

ÅTTONDE KAPITLET

Utökning av antalet studerande vid

tandläkarhögskolan i Malmö

Såsom i det föregående närmare angi- vits, innebär kommitténs förslag med avseende på tandläkarhögskolan i Malmö, att dess undervisningskapacitet tas i anspråk i en enligt kommitténs mening lämplig maximal grad. Detta innebär, att den prekliniska undervis- ningens 2 terminer och den propedeu- tiska studieperiodens 3 terminer beläg- gas per termin med 50 studerande mot för närvarande 40. Studentantalet vid högskolan utökas sålunda under halva studietiden med sammanlagt 50 stude- rande. Under den senare hälften av stu- dietiden, 6:e—10:e terminerna, är en motsvarande ökning av studentantalet icke lämplig att genomföra, framför allt med hänsyn till patienttillgången.

Kommittén lämnar i det följande en närmare redogörelse för de av den före- slagna ökningen av studentantalet för- anledda ändringarna i personalorga- nisationen ävensom beträffande en- gångskostnader m. m.

Det prekliniska studieåret, l:a och 2:a terminerna

I underdånig skrivelse den 15 okto- ber 1952 framlade universitetskanslern ett inom universitetskanslersämbetet utarbetat förslag till den preklinis- ka tandläkarutbildningens ordnande m.m. Ett ställningstagande till försla- get krävde emellertid enligt chefens för ecklesiastikdepartementet mening (1953 års åttonde huvudtitel, s. 160)

ytterligare överväganden, och han räk- nade därför med i huvudsak fortsatt provisorium även för budgetåret 1953/ 54. Universitetskanslern har i sina underdåniga skrivelser angående me- del för verksamheten vid tandläkar- högskolorna i Stockholm och Malmö under budgetåret 1954/55 ånyo fram- lagt förslag om ordnandet av den pre- kliniska tandläkarutbildningen m.m. Kommittén har inhämtat att kursgivar- arvodena upptagits med samma belopp vid båda högskolorna, och att de under respektive högskolas omkostnadsanslag upptagna anslagsposterna till materiel för den prekliniska undervisningen m. m. i intet fall beräknats till högre be- lopp vid högskolan i Stockholm än vid högskolan i Malmö. Även personalorga— nisationerna överensstämma med det undantaget att vid högskolan i Malmö föreslagits en för docenten vid univer- sitetet i Lund B. E. Gustafsson person- lig laboratorsbefattning i ämnet histo- logi ävensom en utökning av biträdes- personalen i detta ämne. En ökning av antalet studerande per kurs vid hög- skolan i Malmö till 50 bör därför be— träffande det prekliniska studieåret enligt kommitténs mening icke kunna medföra vare sig en ökning av perso- nalorganisationen vid högskolan eller av anslagsposten till materiel för den prekliniska undervisningen m.m. En- ligt en på kommitténs uppdrag av professorn vid universitetet i Lund

G. Glimstedt verkställd utredning ha representanterna för de i det prekli- niska studieåret ingående ämnena framställt yrkanden om betydande per- sonalförstärkningar och uppräkning av posten till materiel för den prekliniska undervisningen m. m. De sålunda fram- komna yrkandena finner kommittén sig icke kunna biträda.

Representanterna för ämnet pato- logi ha framställt yrkande på en dubb- lering av kursen i allmän patologi vid en ökning av antalet studerande från 40 till 50 per kurs. Ett bifall härtill skulle medföra ökade kostnader för lärarpersonal, ökade materielanslag ävensom ett engångsbelopp av 60 000 kronor för anskaffning av utrustning. Under erinran att vid högskolan i Stockholm antalet studerande i kursen i allmän patologi uppgår till 50, får kommittén uttala, att den icke funnit det för en dubblering av ifrågavarande kurs anförda skälet — att en kvalitativt tillfredsställande undervisning icke vore möjlig för kurser av 50 deltagare — bärande. Kommittén räknar sålunda med att det även vid högskolan i Malmö skall visa sig möjligt att med— dela undervisning i allmän patologi för kurser på 50 deltagare utan dubb- lering av kurserna.

I den av professorn Glimstedt verk— ställda utredningen ha även framställts yrkanden om uppräkning av de för ett genomförande av omorganisationen av den prekliniska tandläkarutbildningen erforderliga engångsanslagen med föl- jande belopp för de prekliniska huvud- ämnena, nämligen:

Kronor

5 000 16 000 20 000

anatomi histologi fysik och fysiologi ......

Summa 46 000

Då en ökning av antalet studerande otvivelaktigt kommer att medföra öka- de kostnader av engångsnatur för an- skaffning av laboratorieplatser och des- sas utrustning samt undervisningsma— teriel finner kommittén de begärda anslagsökningarna, som i intet fall upp— gå till mer än 25 % av de av universi- tetskanslern i ovan angivna underdå- niga framställningar förordade belop- pen, godtagbara.

För inköp av kursmikroskop, lam- por, prcparatlådor m.m. för undervis- ningen i patologi beräknar kommittén ett engångsanslag av 16 000 kronor er- forderligt, eller samma belopp som an- givits för undervisningen i histologi.

Nu nämnda engångsbelopp (46 000 + 16 000 =) 62 000 kronor torde böra disponeras i samråd med utrustnings- kommittén för tandläkarhögskolorna.

Den propedeutiska studieperioden, 3:e—S:a terminerna

Den för den propedeutiska undervis- ningen anställda lärarpersonalen vid de båda högskolorna är av samma stor- leksordning med det undantaget att vid högskolan i Stockholm äro anställ- de 3 amanuenser mer än vid högskolan i Malmö. Vid en utökning av antalet studerande från 40 till 50 per kurs vid den senare högskolan är det enligt kommitténs mening erforderligt att ut- öka amanuenspersonalen med 3 amanu- enser, nämligen 1 för fantomkurserna i proteslära, 1 för fantomkursen i karieslära och 1 för den propedeutis- ka kursundervisningen i tandkirurgi. Detta medför en årlig utgiftsökning av (3 X 6 000 =) 18 000 kronor.

Den föreslagna ökningen av student— antalet anser kommittén icke i övrigt motivera någon ökning av de årliga utgifterna.

Enligt en av kommittén verkställd utredning nödvändiggör den föreslagna

utökningen av antalet studerande en ökning av för den propedeutiska stu— dieperioden avsedda laboratorieplatser med 6, därav 4 vid fantomlaboratoriet för proteslära och 2 vid fantomlabora- toriet för karieslära. Härtill komma kostnader för utökning av antalet plat- ser i demonstrationssalarna, inköp av klädskåp m. m. De sammanlagda kostna- derna härför ha av kommittén beräk— nats uppgå till 22 900 kronor, vilket be- lopp torde böra ställas till utrustnings- kommitténs för tandläkarhögskolorna förfogande.

Ur förslagsanslaget till ”Tandläkar- högskolorna: Bidrag till elever för an- skaffande av instrument” erhåller varje studerande under utbildningens gång en uppsättning instrument till ett sam- manlagt värde av 1 200 kronor. Vid en utökning av antalet studerande vid hög— skolan i Malmö med 10 studerande per kurs eller 20 studerande årligen bör ifrågavarande anslag uppräknas med (20 )( 1 200 =) 24 000 kronor.

Sammanfattning av kostnaderna

En utökning av antalet studerande vid tandläkarhögskolan i Malmö med 10 studerande per termin under de första fem terminerna medför sålunda följande kostnader:

Engångskostnader

1 amanuens i proteslära ............... 1 amanuens i tandkirurgi .............

1 amanuens i karieslära Bidrag till elever för anskaffande av instrument

a) Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar: 3 amanuenser

b) Tandläkarhögskolorna: Bidrag till elever för an- skaffande av instrument 24000

Säger för årliga kostnader 42 000

. engångskostnader:

a) kostnader för anskaffning av ytterligare utrustning för undervisningen i ana- tomi histologi ................ 16 000 fysik och fysiologi ...... 20 000

allmän patologi kostnader för utökning av och ytterligare utrust- ning av fantomlaborato— rierna och demonstra- tionssalarna m.m. ...... 22900

Säger för engångskostnader 84900

Under förutsättning att inrättandet av en högskoleklinik i Umeå enligt kommitténs föreliggande förslag beslu- tas av 1954 års riksdag böra i detta ka- pitel beräknade medel ställas till för- fogande sålunda:

1954/55 1955156 1956/57

6 000 6 000 3 000 6 000 —— 6 000 12 000 24 000

21 000 42 000

4 000 Summa 88 900

NIONDE KAPITLET

Odontologisk högskoleklinik i Umeå

1. Förhandlingar med representanter för Väster- bottens läns landsting Såsom i kap. 7 framhållits måste en i Umeå inrättad odontologisk högskole- klinik i organisatoriskt och administra- tivt hänseende komma att åtskilligt av- vika från vad som gäller för tandläkar- högskolorna. Tandläkarkommittén och vissa repre- sentanter för densamma ha samrått med representanter för Västerbottens läns landsting i syfte att söka utröna, huru landstinget ställde sig till den av kom- mittén tilltänkta organisationen av hög- skolekliniken, huru arbetet på högsko- lekliniken skulle kunna på lämpligaste sätt samordnas med den av landstinget bedrivna folktandvården, samt huru stora ekonomiska bidrag landstinget vore villigt lämna för att underlätta till- komsten av högskolekliniken. Prelimi- närt förslag till avtal mellan staten och landstinget, innefattande bestämmelser i nämnda hänseenden, har uppgjorts av kommittén och fogas som bilaga 3 till detta betänkande. Därest statsmakterna komma att fatta beslut om högskolekli- nikens inrättande, får definitivt förslag till avtal uppgöras efter ytterligare för— handlingar med landstinget. Kommittén redogör här efteråt för det viktigaste av innehållet i det prelimi— nära avtalsförslaget. I Umeå skall, i samband med central- lasarettet därstädes, inrättas en till tandläkarhögskolan i Stockholm anslu— ten läroanstalt för meddelande av viss

undervisning åt blivande tandläkare —— en odontologisk högskoleklinik _ även- som en med denna läroanstalt förenad tandsköterskeskola. Vid högskoleklini- ken, som skall vara organiserad för att motta 32 nya elever om året (16 varje termin), komma de studerande att er- hålla odontologisk klinisk undervisning under 3 terminer (6:e—8ze terminer- na). övrig för tandläkarutbildningen erforderlig undervisning skall meddelas vid tandläkarhögskolan i Stockholm. (5 1.)

Vid högskolekliniken tjänstgöra så- som lärare laboratorer, avdelningstand- läkare, assistenter och amanuenser. Hög- skolekliniken skall vara organiserad på avdelningar för tandkirurgi, proteslära, karieslära, bettanalys, barntandvård och odontologisk ortopedi (tandreglering). Den skall även vara försedd med en särskild mottagningsavdelning. Var och en av de 3 förstnämnda avdelningarna förestås av en laborator, övriga avdel- ningar av avdelningstandläkare. Till föreståndare för högskolekliniken för- ordnar universitetskanslern en av labo- ratorerna. I administrativt och ekono- miskt hänseende ävensom vad angår högsta ledningen av och ansvaret för undervisningen räknas högskolekliniken såsom hörande till tandläkarhögskolan i Stockholm. För högskolekliniken och verksamheten därstädes (tandvårdsar- betet inbegripet) skall gälla, vad som finnes föreskrivet i stadgarna för tand— läkarhögskolorna ävensom i de särskil-

da bestämmelser, som i vederbörlig ord- ning utfärdats för dessa. (5 1.)

Landstinget skall utan ersättning till- handahålla dels i den till sjukhusets centralblock hörande laboratoriebygg- nad, som är under uppförande på lasa- rettets område, erforderliga lokalut— rymmen för flertalet av högskoleklini- kens avdelningar ävensom för tandskö— terskeskolan, dels oclc därutöver, på an- nan plats i staden, nödiga lokaler för högskoleklinikens avdelningar för barn- tandvård och tandreglering. Lokalerna, som skola underhållas av landstinget och på landstingets bekostnad förses med fast inredning, få hyresfritt dispo— neras av staten. Högskoleklinikens ut- rustning med inventarier, apparater och instrument skall bekostas av staten. (& 2.)

Värme, ånga, elektrisk kraft, gas, vat- ten, tryckluft, vakuum och syrgas skall landstinget tillhandahålla för självkost- nadspris. (& 3.)

Högskolekliniken skall inom ramen för klinikens kapacitet dels fungera som centraltandpoliklinik för landstingsom- rådet, dels oclc i viss utsträckning över- ta landstingets distriktstandvård för vuxna och barn. (5, 5.)

För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskoleklinikens verksamhet, bidrar landstinget till driftskostnaderna vid högskolekliniken med belopp, som kan anses motsvara den nettokostnad landstinget skulle ha fått vidkännas för eljest erforderliga tandpolikliniker. I enlighet med denna princip skall lands- tinget till staten erlägga vissa årliga driftsbidrag, vilka skola bestämmas för en tidsperiod i sänder, i regel 3 år. (% 6.)

Rörande beräkningen av det årliga driftsbidraget hänvisas till efterföljan- de avdelning E. (Bidrag från Västerbot- tens läns landsting för driften av Umeå—

kliniken.) Bidraget, som skall motsva- ra nettokostnaden för tandpolikliniker med 18 tandläkare, har, med utgångs- punkt från vid utgången av juni 1953 rådandeförhållanden,preliminärtberäk— nats till 452 000 kronor, sedan högskole- kliniken kommit i fullverksamhet. (& 6.) Landstinget äger uppbära såväl från primärkommunerna utgående behand— lingsavgifter för barn som även statens driftsbidrag för barntandvård. (& 7.) Vid högskolekliniken anställda labo- ratorer skola genom förbehåll, som in— tas i fullmakt, respektive bevis om för- ordnande, åläggas att, i den mån det befinnes erforderligt för fullgörande av högskoleklinikens skyldigheter gent emot landstingets folktandvård, mot sär- skilt årsarvode stå till landstingets för- fogande för specialistkonsultation och specialistvård samt för att biträda med utredningar, yttranden och vårdförslag m. m. Detta arvode beräknas vid nuva- rande löneläge till 14000 kronor för varje laborator. —— Avdelningstandlä— karna skola genom förbehåll, som intas i antagningsbevis, respektive bevis om förordnande, förpliktas att, jämte sin halvtidsbefattning vid högskolekliniken, tjänstgöra andra hälften av arbetsda- gen såsom tandläkare, anställda hos landstinget, mot ett arvode, motsvaran- de hälften av de avlöningsförmåner, som tillkomma en lasarettstandläkare. Högskoleklinikens avdelningstandläkare äro, i den mån de utföra i det föregå- ende omförmält arbete inom folktand- vården, att betrakta såsom landstingets befattningshavare; skolande de i tjäns— tereglemente för nämnda befattningsha- vare meddelade bestämmelserna i till- lämpliga delar gälla för dem. (5 8.) Två av landstinget efter hörande av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anställda och av landstinget avlönade distriktstandläkare, avsedda för barntandvård, skola ha sin verksam-

het förlagd till högskoleklinikens barn- tandvårdsavdelning och där tjänstgöra som extra amanuenser. (& 9.)

Landstinget medger, i vad på lands- tinget ankommer, att vid centrallasaret— tet i Umeå anställda läkare få förord- nas att åt eleverna vid högskolekliniken meddela undervisning i intern medicin och allmän kirurgi ävensom att 1 an- slutning härtill hålla demonstrationer. Vidare medger landstinget, att nämnda undervisning och demonstrationer få avgiftsfritt försiggå i lasarettets lokaler. (% 10.)

De behandlingsavgifter, som upptas å högskolekliniken, få icke överstiga de i folktandvårdstaxan angivna beloppen, dock med undantag för behandling av sådana tandskador, som omförmälas i 2 & folktandvårdstaxan. (5 16.)

Landstingets förvaltningsutskott har förklarat sig icke ha något att erinra mot avtalsförslaget.

Kommittén övergår härefter till att redogöra för de åtgärder, som böra vid- tas i anledning av Umeå-klinikens in- rättande. För de studerande, som skola vistas i Umeå under en del av studie- tiden, måste en särskild studieplan upp— rättas för utbildningen under (5:e—10:e terminerna. Vidare måste en del åtgär— der av organisatorisk och administra- tiv art vidtas såväl vid Stockholmshög- skolan som vid högskolekliniken. Slut- ligen måste utredning verkställas angå- ende de kostnader, som föranledas av Umeå-klinikens inrättande.

II. Särskild studieplan för Stockholm-Umeå- gruppen A. Prekliniska studieperioden (1:a och 2:a terminerna)

Under dessa terminer delta de till denna grupp hörande studerandena i kurserna vid karolinska institutet även- som i de vid tandläkarhögskolan i Stockholm anordnade kurserna i spe-

ciell tandanatomi, speciell tandhistologi och propedeutisk bettlära. De avlägga därefter odontologie kandidatexamen.

B. Propedeutiska studieperioden (3:e ———5:e terminerna)

Under denna studieperiod detta de till gruppen hörande studerandena i de på det ordinarie studieschemat upp- tagna kurserna och fullgöra sålunda under 3:e och 4:e terminerna fantom- kursen i proteslära, under 5:e terminen fantomkursen i karieslära, under 4:e terminen de propedeutiska kurserna i tandkirurgi och under 5:e terminen den propedeutiska kursen i röntgen- diagnostik. De genomgå därjämte un- der 3:e terminen propedeutisk kurs i parodontoprotetik samt kursen i ma- teriallära och under 5:e terminen fan- tomkursen i odontologisk ortopedi. Dessutom bevista de kurserna i allmän patologi under 3:e terminen och i far- makologi under 4:e terminen.

C. Kliniska studieperioden (6:e—8:e terminerna)

Under denna period, då gruppens ut- bildning är förlagd till Umeå, undergår den ordinarie studieplanen vissa ånd- ringar. Vid högskolorna meddelas un- dervisning endast 90 dagar varje ter- min, men därutöver kan komplette- ringsarbete äga rum i samtliga ämnen under ytterligare 15 dagar. Det har synts mindre lämpligt att vid högskole— kliniken i Umeå helt tillämpa detta sy— stem. Orsakerna härtill äro flera. Med de små grupper studerande, som dagli- gen under lärares ledning arbeta vid Umeå-kliniken, bör den individuella undervisningen kunna få sådan omfatt- ning och den personliga ledningen av varje studerandes arbete erhålla sådan effektivitet, att det icke är påkallat att uppdela terminen i obligatorisk tjänst- göring under 90 dagar och 15 dagar, avsedda för komplettering. Endast vid

slutet av 8:e terminen bör inläggas en kortare kompletteringsperiod om 7,5 dagar. Med hänsyn till högskoleklini- kens uppgift som centraltandpoliklinik och lärarnas tjänstgöringsskyldighet innebär det en stor fördel, att den obli- gatoriska tjänstgöringen varje termin omfattar 105 dagar (under den 8:e ter- minen 97,5 dagar) i stället för 90. Då emellertid den under de 10 terminerna för studier avsedda sammanlagda tiden icke får ökas, måste den förlängning av tiden för de obligatoriska tjänstgörin— garna med 37,5 dagar, som i enlighet med det förut anförda skulle äga rum, senare kompenseras genom motsvaran- de minskning av tiden för dylika tjänst- göringar. Denna kompensation lämnas under de avslutande 9:e och 10:e ter- minerna vid Stockholmshögskolan. Även vad beträffar de olika ämnenas placering på schemat är en viss om- läggning av studieplanen för Stock- holm-Umeå-gruppen påkallad. Sålunda är det nödvändigt att förlägga % av undervisningen i barntandvård till Umeå-kliniken, dels därför att denna klinik icke kan arbeta utan att äga en avdelning för barntandvård, dels även därför att barntandvårdsavdelningen vid tandläkarhögskolan i Stockholm icke kan under 9:e terminen motta — utöver de 44 studerande, som tillhöra Stockholmsgruppen och Malmö-Stock- holm-gruppen — ytterligare de 16 stu- derande, som tillhöra Stockholm-Umeå- gruppen. I nära anknytning till barn- tandvården står undervisningen och tjänstgöringen i odontologisk ortopedi (tandreglering). Högskolekliniken i Umeå kan icke fungera utan en special- avdelning för odontologisk ortopedi. Undervisningen i detta ämne omfattar klinisk utbildning under 43 dagar, en- ligt den ordinarie studieplanen förlagda till 9:e och 10:e terminerna. Det är ej möjligt att låta ytterligare 16 studeran—

de delta i undervisningen vid Stock- holmshögskolan under samtliga dessa 43 dagar. En noggrann avvägning av tjänst- göringstiderna ger vid handen, att drygt halva den kliniska studietiden i ämnet måste förläggas till Umeå-kliniken. Av schematekniska skäl innebär detta, att 22,5 dagars undervisning och tjänstgö- ring i odontologisk ortopedi måste äga rum i Umeå.

Ämnet pulpa— och rotbehandling in- går i den ordinarie studieplanen med 22,5 dagar under 9:e terminen. Med universitetskanslerns medgivande har den förändringen vidtagits vid tandlä- karhögskolan i Stockholm, att ämnet karieslära avstått från 7,5 dagar under 8:e terminen, vilken tid anvisats för yt- terligare tjänstgöring vid kariesavdel- ningens underavdelning för pulpa- och rotbehandling. Därmed erhåller ifråga- varande ämne en sammanlagd tjänstgö- ringstid av 30 dagar. Även här gäller, att % av studie- och tjänstgöringstiden i ämnet eller 22,5 dagar måste förläggas till Umeå-kliniken, som icke har möj— lighet att utföra patientvårdande verk- samhet utan en specialavdelning för pulpa— och rotbehandling. En koncen- tration av Stockholm-Umeå-gruppens undervisning i pulpa- och rotbehand- ling till 22,5 dagar, förlagda till tand- läkarhögskolan i Stockholm. skulle icke vara möjlig att genomföra.

Under 6:e terminen äger enligt den ordinarie studieplanen en kurs i tand— histopalologi på sammanlagt 7,5 dagar rum. Om denna kurs bibehålles under 6 :e terminen,.blir det nödvändigt att vid Umeå-kliniken inrätta en avdelning för tandhistopatologi med speciallärare i laborators tjänsteställning. I förhållande till undervisningens omfattning äro dy- lika avdelningar dyrbara att utrusta, taga betydande utrymme, fordra stora driftskostnader och måste äga fast an- ställd biträdespersonal såsom prepara-

tor och laboratoriebiträde. Det är såle- des ur många synpunkter olämpligt att förlägga kursen till Umeå-perioden. Det torde icke erbjuda några större svårig- heter för laboratorn vid tandläkarhög- skolan i Stockholm att där meddela knrsundervisning åt Stockholm—Umeå- gruppen. Kommittén förordar sålunda, att kursen i tandhistopatologi flyttas från (3:e till 9:e terminen.

Det svåraste problemet vid uppgö— rande av studieplanen för Stockholm- Umeå-gruppen utgör frågan, huru den kliniska kursundervisningen i ämnet dental röntgendiagnostik skall ordnas.

Undervisningen i detta ämne är i den ordinarie studieplanen infogad under öze terminens lopp och omfattar, för- utom föreläsningar och demonstratio- ner, tjänstgöring på avdelningen 1 dag i veckan eller sammanlagt 15 dagar un- der terminen för varje student. Kursens förläggning till denna termin har främst motiverats därmed, att de studerande lämpligen böra fullgöra den kliniska tjänstgöringen i röntgendiagnostik jäm— sides med tjänstgöringen och studierna i parodontologi och vidare ha den kli- niska undervisningen i ämnet bakom sig, då de fullgöra de kliniska tjänst- göringarna i ämnena karieslära och proteslära under 7:e och 8:e terminer- na. Under dessa terminer följa de pro- fessorns i röntgendiagnostik föreläs- ningsserie och erhålla därigenom en fortlöpande klinisk-teoretisk undervis- ning i detta ämne under 3 terminer. Om undervisningen i röntgendiagnostik skall utformas på motsvarande sätt vid Umeå—kliniken, blir det nödvändigt att inrätta en särskild röntgenavdelning vid denna klinik för sådan undervis- ning i ämnet, som endast kan meddelas av lärare med hög vetenskaplig kompe- tens, professor eller laborator. Många skäl av ekonomisk och administrativ art synas tala mot en sådan anordning.

Tandläkarhögskolan i Stockholm äger en väl utrustad avdelning för dental röntgendiagnostik, och såsom ledare för densamma står en professor i äm- net. Det måste anses vara rationellt att, så långt ske kan, utnyttja denna avdel- ning för den behövliga undervisningen i ämnet. Stockholmsinstitutionen svarar för 2 undervisningskurser, en prope- deutisk kurs under 5:e och en klinisk kurs under öze terminen, och lärarsta- ben består av 1 professor, 1 avdelnings- tandläkare, 2 assistenter och 4 amanu- enser. I var och en av de studiegrupper, i vilka de studerande på avdelningen äro indelade, ingå högst 8 studenter. Den propedeutiska röntgenkursen för Stockholm-Umeå-gruppen äger rum un- der 5:e studieterminen. Det synes icke föreligga hinder att till röntgenavdel— ningen i Stockholm förlägga även den kliniska undervisningen för nämnda grupp, men i så fall måste denna under- visning förläggas till 9:e terminen, då de studerande från högskolekliniken i Umeå återvänt till Stockholmshögsko- lan. Dessa studerande skola då under 9:e och 10:e terminerna även följa den teoretiskt-kliniska föreläsningsserie, som professorn under 7:e och 8:e ter- minerna ger för de elever, som då stu- dera vid tandläkarhögskolan i Stock- holm.

Vid bedömning av frågan, om en så- dan anordning kan vara pedagogiskt riktig, bör man beakta, att det, om man tar hänsyn endast till ämnet röntgen- diagnostik, i stort sett är likgiltigt, till vilken termin man förlägger undervis- ningen i detta ämne. Om den kliniska undervisningen förlägges till 9:e termi- nen, med möjlighet för studenterna att även följa professorns föreläsningsserie under 10:e terminen, bör röntgenunder- visningen för Stockholm—Umeå-gruppen bli minst lika god som undervisningen för Stockholmsgruppen. Möjligen blir

den till och med värdefullare, enär stu- denterna vid denna senare tidpunkt ha större erfarenhet och rikare kunskaps- förråd. Bedömes emellertid förskjut- ningen pä studieplanen av röntgenun- dervisningen med hänsyn till studie- fordringarna inom andra undervis- ningsområden, främst ämnena karies— lära och proteslära, synes det vara en nackdel, att studenterna icke genom- gått kursen i klinisk röntgendiagnostik, innan de fullgöra de kliniska tjänstgö— ringarna på karies- och protesavdelnin— garna. Dock bör man beakta följande. Varje klinisk avdelning på högskolekli— niken kommer att vara utrustad med egen röntgenapparatur med tillhörande mörkrum. All behövlig röntgenunder- sökning av vanliga behandlingsfall kan sålunda utföras på avdelningarna. Des— sa ledas av laboratorer eller avdelnings- tandläkare, som äga tillräcklig erfaren— het och kunskap på röntgenområdet för bedömning av bilderna samt för vägledning och undervisning av stu- denterna i de enskilda fallen genom röntgendiagnostisk analys. Med hänsyn till den individuella undervisning, som kan ges på högskolekliniken med dess ringa antal studerande, bör risk knap- past föreligga för bristfällig röntgen- undersökning och bedömning i det en- skilda fallet. Härav följer, att studen- terna under de 3 terminernas kliniska tjänstgöring erhålla god träning i rönt- genologisk undersökning och bildanalys av vanliga behandlingsfall. Förutom de ”banala” fallen, som utgöra den över- vägande delen av tandläkarens röntgen- granskning i vanlig yrkesutövning, mås— te emellertid vid en centraltandpolikli- nik, särskilt om där bedrives högskole- undervisning, ett antal behandlingsfall förekomma, där noggrannare röntgen- studium av käkar och ansiktsskelett nödvändiggöres och analys av en spe- cialist är förutsättning för diagnos och

terapi. Dessa fall kunna icke omhänder- tas av andra än experter på röntgen- området. Det sjukhus, till vilket hög- skolekliniken tänkes ansluten, har en välutrustad röntgenavdelning, vid vil- ken specialist på detta område är an— ställd. Till denna sjukhusets röntgen- avdelning böra alla mera svårbedömda fall remitteras. Det förefaller under så- dana omständigheter ej tillräckligt mo- tiverat att vid högskolekliniken för be- tydande kostnader utrusta en särskild röntgenavdelning, då Stockholmshög- skolans röntgenavdelning vid en senare tidpunkt på schemat kan utnyttjas för den mera kvalificerade kliniska under- visningen i ämnet.

Slutligen bör påpekas, att mellan des- sa två grupper av fall _ de vanligen förekommande av banalare typ, som kunna undersökas på varje avdelning inom högskolekliniken, och de svårare och komplicerade fall, som från hög- skoleklinikens mottagning remitteras till sjukhusets röntgenavdelning för un— dersökning och utlåtande — finnas en del specialfall, som borde fackkunnigt studeras på högskolekliniken i direkt anslutning till dess mottagning. Här av- ses främst fallen av frakturer inom tän- der, rötter och ibland även käke, av re- tinerade tänder och särskilt de fall, där studium av käkleden och dess rörelser måste utföras. Flera av dessa fall fordra extraoral fotografering. Fall av denna typ böra icke remitteras till sjukhusets röntgenavdelning utan kunna studeras av avdelningstandläkaren i bettanalys i samarbete med övriga avdelningsche- fer, särskilt chefen för mottagningsav- delningen. För läraren i bettanalys av- sedd röntgenutrustning bör därför er- hålla sådan kvalitet, att den möjliggör extraoral röntgenfotografering. I denne avdelningstandläkares specialistutbild- ning bör ingå tillfredsställande merite- ring även inom ämnet dental röntgen-

diagnostik, förslagsvis 1 års tjänstgö- ring på röntgenavdelning vid tandläkar- högskola. Sådan avdelningstandläkare kan för hithörande till antalet begrän- sade fall vid högskoleklinikens verk- samhet som centraltandpoliklinik ut- nyttjas såsom högskoleklinikens i rönt- genavseende speciellt utbildade befatt- ningshavare. Det bör i detta samman- hang påpekas, att, då högskolekliniken fungerar såsom annex till tandläkarhög- skolan i Stockholm, här ifrågavarande avdelningstandläkare liksom även öv- riga lärare vid högskolekliniken äga möjlighet att inom sina specialområden hänvända sig till högskolans avdelnings- chefer för erhållande av råd och utlå- tanden i besvärliga fall.

Om enligt ovan skisserade linjer den kliniska undervisningen, såväl vad be- träffar kursen som föreläsningarna i dental röntgendiagnostik, förlägges till tandläkarhögskolan i Stockholm efter avslutandet av tjänstgöringarna vid hög- skolekliniken, bör eleven vara mogen för en högkvalificerad undervisning i ämnet under 9:e och 10:e terminerna.

Förslaget innebär sålunda, att den kli— niska kursen i dental röntgendiagno- stik på 15 dagar icke skall äga rum un- der 6:e terminen utan i stället förläg- gas till tandläkarhögskolan i Stockholm under 9:e terminen.

I övriga, här förut ej särskilt behand— lade ämnen bör undervisningen vid högskolekliniken följa ordinarie selle- mat för 6:e, 7:e och 8:e terminerna.

Såsom framgår av vad förut anförts, utökas tiden för den obligatoriska kurs- undervisningen vid Umeå-kliniken med 15 dagar under var och en av 6:e och 7:e terminerna och med 7,5 dagar un- der 8:e terminen. Vidare överflyttas kurserna i dental röntgendiagnostik på 15 dagar och i tandhistopatologi om 7,5 dagar, vilka enligt den ordinarie studieplanen skola fullgöras under 6:e terminen, till 9:e terminen och äga rum vid Stockholmshögskolan. Sammanlagt bli härigenom vid Umeå-kliniken 60 dagar disponibla för kursundervisning. Denna tid utnyttjas för undervisning i barntandvård under 22,5 dagar, i odontologisk ortopedi under 22,5 dagar samt i pulpa- och rotbehandling under 15 dagar eller sammanlagt 60 dagar. Tiden för ämnet karieslära under 8:e terminen minskas till 30 dagar, varvid de då erhållna 7,5 dagarna lämnas till ökad undervisning i pulpa- och rotbe- handling liksom förhållandet är vid tandläkarhögskolan i Stockholm.

Studieschemat för den kliniska un- dervisningsperioden vid Umeå-kliniken kan åskådliggöras genom följande ta- bellariska uppställning.

Tablå X

6 :e terminen

Tandkirurgi: kurs i parodontologi ......................... Bettanalys med parodontoprotetik: klinisk kurs i bettanalys . Karieslära: propedeutisk kurs .......................... 15 Allmän kirurgi: föreläsnings- och demonstrationskurs ......... 7 5 Intern medicin: föreläsnings- och demonstrationskurs ......... ' Barntandvård: klinisk kurs ................................ 15 dagar Odontologisk ortopedi: 22,5 dagar

37,5 dagar 7 5 dagar dagar dagar

klinisk kurs ................................ Sammanlagt 105 dagar

7 :e terminen

klinisk kurs ................................ 45 klinisk kurs ................................ 15 klinisk kurs ................................ 45

Sammanlagt 105

dagar dagar dagar

Karieslära: Pulpa- och rotbehandling: Proteslära:

dagar 59

Karieslära: klinisk kurs . Pulpa- och rotbehandling: klinisk kurs . Proteslära: klinisk kurs . Barntandvård: klinisk kurs . Kompletteringsperiod .......................

Vid avslutandet av denna tjänstgö— ringsperiod skola de studerande i Umeå ha genomgått % av kursen i ämnet barntandvård, avslutat samtliga kurser och erhållit tjänstgöringsbetyg i ämne- na karieslära och proteslära, avslutat kursen i parodontologi inom ämnet tandkirurgi, genomgått halva kliniska kursen i ämnet odontologisk ortopedi, genomgått kliniska kursen i bettanalys inom ämnet bettanalys med parodonto- protetik, genomgått kurserna och un- dergått slutförhören i ämnena allmän kirurgi och intern medicin samt full- gjort % av kliniska kursen i pulpa- och rotbehandling. Sedan kontroll skett, att samtliga dessa kurser och förhör in- skrivits i studie- och tjänstgöringsbo- ken, mottages den studerande vid tand- läkarhögskolan i Stockholm för den

30 dagar 7,5 dagar 52,5 dagar

7,5 dagar 97,5 dagar 7,5 dagar

Sammanlagt

kompletterande och avslutande under- visningen.

D. Avslutande studieperioden (9:e och 10:e terminerna)

I ämnena karieslära och proteslära återstå endast seminarierna, i ämnet tandkirurgi endast seminariet jämte operationskursen, i ämnet odontologisk ortopedi 15 dagars klinisk kurs jämte seminarium och hemuppgifter, i ämnet bettanalys med parodontoprotetik kur— sen i parodontoprotetik om 15 dagar samt i vartdera av ämnena barntand- vård och pulpa- och rotbehandling 1/4 av kursen eller 7,5 dagar. Härtill kom- ma den från 6:e terminen överförda kliniska kursen i dental röntgendiagno— stik och den från samma termin för- flyttade kursen i tandhistopatologi.

Tablå XI 9:e terminens schema upptar:

Odontologisk ortopedi: klinisk kurs ................................ 15 dagar Bettanalys med parodontoprotetik: klinisk kurs i parodontoprotetik ............... 15 dagar Tandkirurgi: operationskurs ............................. 15 dagar Pulpa- och rotbehandling: avslutande klinisk kurs ..................... 7,5 dagar Proteslära: seminarium ................................ 7,5 dagar Barntandvård: avslutande klinisk kurs ...................... 7,5 dagar Dental röntgendiagnostik: klinisk kurs ................................ 15 dagar Tandhistopatologi: kurs ...................................... 7,5 dagar

Sammanlagt 90 dagar

10:e terminens schema omfattar endast:

Karieslära: seminarium ................................ 8 dagar Tandkirurgi: seminarium ................................ 8 dagar Oto—laryngologi: demonstrations- och föreläsningskurs .......... 2 dagar Odontologisk ortopedi: seminarium och hemstudier .................. 6 dagar

Sammanlagt 24 dagar

Därjämte bevista de studerande under 9:e terminen föreläsningarna i speciell bakteriologi och under 10:e terminen föreläsningarna i social Odontologi samt

åhöra under båda dessa terminer pro-

fessorernas föreläsningsserier, ämnet röntgendiagnostik. Umeå-gruppens studenter ha under

även i

6:e, 7:e och 8:e terminerna en med sammanlagt 37,5 dagar utökad obligato- risk kursundervisning. Under 10:e ter- minen få de 66 dagar helt lediga för tentamensläsning samt för slutförhör och tentamina. För samma ändamål ha Stockholmsgruppens elever 28 dagars ledighet under 10:e terminen. Skillna- den blir således (öö—28 =) 38 dagar. Umeå-gruppen har sålunda erhållit full- ständig kompensation för den ökade tjänstgöringstiden vid Umeå-kliniken. Anordningen synes vara till fördel för de studerande inom Stockholm-Umeå- gruppen, vilka få sin obligatoriska stu- dietid under 10:e termin'en nedsatt till omkring 1/4 av de 90 dagarna. Deras möjlighet att avlägga examen i normal tid bör därför vara säkerställd. Det är till och med möjligt, att de kunna av- lägga examen tidigare.

Ill. Åtgärder och kostnader med anledning av Umeå-klinikens inrättande

A. Åtgärder och kostnader vid tandlä- karhögskolan i Stockholm

Under de två första studieperioderna, den prekliniska och den propedeutiska, kommer antalet studerande att som hit- tills utgöra 50 i varje terminsgrupp.

Några kostnadsökningar uppkomma därför icke för undervisningen under dessa perioder. Kommittén, som själv icke verkställt särskild utredning röran- de ordnandet av undervisningen i pre- kliniska m.fl. ämnen, vill understryka den stora betydelsen av att det av uni- versitetskanslern i underdånig skrivel- se den 15 oktober 1952 framlagda för- slaget i ämnet, vilket förslag ånyo bragts under Kungl. Maj:ts prövning genom universitetskanslerns underdå- niga skrivelser angående anslag för verksamheten vid tandläkarhögskolorna för budgetåret 1954/55, snarast möjligt blir genomfört.

Under den kliniska studieperioden (6:e—8:e terminerna) minskar antalet studerande i varje terminsgrupp från 50 till 44. Några särskilda åtgärder be- höva ej vidtas under denna studiepe— riod.

Under det avslutande studieåret, om- fattande 9:e och 10:e terminerna, ökas antalet studerande från nuvarande 50 per termin eller 100 per läsår till 60 per termin eller 120 per läsår. Denna ökning av studentantalet medför en på— taglig ökning av lärarnas, särskilt pro- fessorernas, de självständiga laborato- rernas och laboratorns i pulpa- och rot- behandling arbetsuppgifter.

Enligt nådigt brev den 30 juni 1943 åligger professor en tjänstgöringsskyl— dighet varje helgfri veckodag av 5 tim- mar. I den sålunda fastställda tjänstgö— ringstiden inrymmes, enligt universi- tetskanslerns resolution den 17 april 1953, undervisning och examination samt administrativt arbete. Laborator åligger enligt nådigt brev den 5 decem- ber 1952 en tjänstgöringsskyldighet var- je helgfri veckodag av 4 timmar. Från och med den 1 januari 1953 åtnjuter en- var av de tre självständiga laborato- rerna (i barntandvård, i bettanalys med parodontoprotetik och i tandhistopato- logi) ett årligt befattningsarvode av 1 008 kronor. Kommittén har icke funnit skäl förorda, att den genom en ökning av elevantalet ökade undervisnings- och examinationsbördan kompenseras ge- nom särskilda ersättningar till profes— sorerna och de ovan nämnda laborato- rerna. Skulle erfarenheten visa, att exa- minationsarbetet vid slutet av termi- nerna blir alltför tyngande, synas ifrå- gavarande lärare i stället böra beredas lättnad i arbetsbördan på samma sätt som övriga akademiska lärare, nämli- gen genom minskning av föreläsnings— skyldigheten.

Kommittén vill emellertid framhålla,

att redan nu antalet deltagare på semi- narierna i karieslära, i proteslära och i tandkirurgi är mycket stort. En elev- grupp om 50 studerande per termin plägar enligt studieplanen uppdelas i 2 grupper. Skola ytterligare 10 stude- rande per termin delta i seminarierna, torde det bli nödvändigt att uppdela de studerande i 3 grupper om 20 studeran- de. En dylik åtgärd, som enligt kom- mitténs mening icke torde kunna und- vikas, ökar emellertid professorernas arbete med undervisningen i sådan grad, att vid de tre förutnämnda avdel- ningarna ytterligare arbetshjälp erford- ras enbart för biträde vid seminarierna. Med hänsyn till de kvalificerade arbets- uppgifter, som här komma i fråga, bör för ändamålet avses assistenter. Kom- mittén förordar sålunda, att vid envar av avdelningarna för karieslära, för proteslära och för tandkirurgi anställes en assistent med uppgift att biträda professorn vid seminarieundervisnin- gen. Kostnaderna härför uppgå till (3 X 8 076 =) 24 228 kronor. Vidkommande därefter avdelningar- na för dental röntgendiagnostik och odontologisk ortopedi vill kommittén framhålla, att de båda tandläkarhögsko- lornas lärarkollegier i sina petita för budgetåret 1954/55 med utförlig moti- vering hemställt om inrättande av ytter- ligare en avdelningstandläkartjänst vid den förstnämnda avdelningen. Ämnes- representanten för det senare ämnet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har med motsvarande motivering till kommittén framfört yrkanden om inrät- tandet av en andra avdelningstandlä- kartjänst vid avdelningen för odontolo— gisk ortopedi. Enligt kommitténs me— ning torde undervisningen i de båda ämnena även för Umeå-linjens stude- rande kunna genomföras utan ökning av lärarkrafterna vid avdelningarna. Inrättandet av de ovannämnda avdel-

ningstandläkarbefattningarna har an— nan motivering än Umeå-linjens till- komst.

Enligt kommitténs åsikt föreligga icke tillräckliga skäl för utökning av lärar- krafterna vid avdelningarna för barn- tandvård, för bettanalys med parodon- toprotetik samt för pulpa- och rotbe- handling. Därest erfarenheten i en framtid skulle giva vid handen, att en personalökning erfordras, torde det få ankomma på lärarkollegiet att i sina petita göra framställning härom.

Vad beträffar de administrativa och organisatoriska anordningarna bör Umeå-kliniken organiseras såsom en filialklinik till tandläkarhögskolan i Stockholm och utöva sin verksamhet under högsta ledning av högskolans ad- ministrativa organ (rektor, lärarkolle- gium, kollegienämnd och förvaltnings— nämnd). Högskolans professorer samt laboratorerna i barntandvård, i hett- analys med parodontoprotetik samt i pulpa- och rotbehandling skola var och en utöva högsta ledningen av och ha högsta ansvaret för undervisningen och den patientvårdande verksamheten vid den klinikavdelning vid Umeå—kli- niken, som motsvarar den honom un— derställda huvudavdelningen i Stock- holm. För den dagliga verksamheten vid Umeå-klinikens avdelningar är veder- börande laborator eller avdelningstand- läkare därstädes i första hand ansvarig. De i Stockholm placerade avdelnings- cheferna intaga förmansställning i för- hållande till den vid vederbörande av- delning i Umeå tjänstgörande persona- len. Högskolans personal för admini- stration och förvaltning kommer att ge- nom upprättandet av Umeå-kliniken åläggas betydligt ökad arbetsbörda och få ökat ansvar. Den tyngsta bördan kommer därvid att åvila rektorn och intendenten.

Rektorsarbetet kräver redan nu hel-

dagstjänstgöring av rektor, som fun- gerar icke blott som högskolerektor utan i ett stort antal frågor även som Sjukhuschef. De genom Umeå-klinikens inrättande tillkommande arbetsuppgif- terna böra enligt kommitténs mening inräknas i rektors tjänstgöring och sär- skilt arvode ej utgå härför. Hänsyn till den ökade arbetsbördan torde böra tas vid den omprövning av rektorsarvodet, som under senare tid aktualiserats.

På intendenten faller den ökade bör- dan av den ekonomiska ledningen och kontrollen av Umeå-kliniken, varjämte han kommer att fungera som admini- strativ personalchef för personalen där- städes. Den nuvarande placeringen av intendenten i lönegraden Ca 27 är en- ligt kommitténs mening icke tillräcklig med hänsyn härtill. Omhändertagandet av de kamerala arbetsuppgifterna även för Umeå-kliniken medför en så bety- dande ökning av intendenteus ekono- miska ansvar, att en uppflyttning av hans befattning till lönegraden Ca 29 enligt kommitténs mening är väl moti- verad. Anses en lönegradsuppflyttning icke böra ske i ett dylikt fall bör inten- denten i stället erhålla ett särskilt år- ligt arvode å 1 300 kronor, vilket unge— fär motsvarar skillnaden i mellan nämnda lönegrader.

Även antalet av de på sekreterarens handläggning ankommande ärendena kommer att ökas i betydande omfatt- ning i och med tillkomsten av Umeå- kliniken. Tillsammans med rektor, in- tendenten och vederbörande avdel- ningschef kommer han även att få del- ta i förhandlingar i tandvårdsfrågor med landstingets representanter. Den ökade arbetsbördan motiverar en höj- ning av det nu till sekreteraren utgå- ende årliga arvodet av 3 600 kronor med 1 200 kronor till 4 800 kronor.

För underhåll av sådan utrustning vid Umeå-kliniken, som står under till-

avlöning

syn av hantverkare och vilken har ett inköpsvärde av omkring 1 miljon kro- nor, har kommittén funnit det tillräck- ligt med 2 hantverkare i 12 lönegraden. Någon särskild förmansbefattning har icke ansetts erforderlig. Ansvaret även för underhållet av Umeå-klinikens ut— rustning bör åläggas Stockholmshög- skolans verkmästare, som bör kunna fullgöra detta dels vid besök i Umeå och dels genom instruktioner och an- visningar till hantverkarpersonalen i i Umeå, skriftligen eller telefonledes. Den ökade arbetsbörda och det ökade ansvar, som härigenom ålägges verk- mästaren, bör kompenseras genom att han tillerkännes ett särskilt årligt ar- vode av 600 kronor.

Frågan om den ersättning, som skäli- gen bör utgå till högskolans professo- rer och laboratorerna i barntandvård, i bettanalys med parodontoprotetik samt i pulpa- och rotbehandling för ökat arbete och ansvar genom tillkom- sten av Umeå-kliniken, är mera svår— bedömbar. Inrättandet av Umeå-klini- ken kommer att medföra en ökning av undervisnings- och examinationsarbetet. Tid måste även ägnas åt administration och ledning av vederbörande avdelning vid Umeå-kliniken, bland annat i sam- band med de periodiskt återkommande resorna till Umeå. Med största sanno- likhet kommer en tämligen omfattande rådgivning, skriftligen och telefonledes, att förekomma ej blott beträffande un— dervisnings- och administrativa detalj- frågor utan även beträffande den pa- tientvårdande verksamheten, särskilt komplicerade fall. Det synes därför skä- ligt, att de nämnda befattningshavarna kompenseras för de ökade arbetsupp- gifter, som sålunda otvivelaktigt komma att påläggas dem, genom att de erhålla särskilda årliga arvoden, vilka kommit- tén beräknar till 1 200 kronor för professor och 804 kronor för labora-

tor, eller sammanlagt (5 )( 1 200 + 3 x X 804 =) 8 412 kronor.

Den i det föregående föreslagna ad- ministrativa organisationen täcker emel- lertid icke helt ledningen av den pati- entvårdande verksamheten vid Umeå- kliniken såsom centraltandpoliklinik vid centrallasarettet i Umeå. Den pati- entvårdande verksamheten måste över— vakas av en på platsen tjänstgörande föreståndare för högskolekliniken, som även här förstahandsansvaret för per- sonalens arbete, vården av instrument och annan utrustning, den administra- tiva brevväxlingen, införskaffande av uppgifter, besvarande av remisser, det rutinmässiga samarbetet med lasarettets ledning, vidtagande av förberedande disciplinära åtgärder m.m. I samtliga hithörande frågor skall föreståndaren tjänstgöra som rektors ställföreträdare. Till föreståndare förordnar universitets- kanslern för viss tid, förslagsvis tre år, efter förslag av lärarkollegiet en av la- boratorerna vid kliniken. Föreståndaren bör erhålla ett årligt arvode av 1800 kronor. Detta arvode har upptagits bland avlöningskostnaderna vid Umeå- kliniken (se bil. 4).

Om kommitténs här förut framförda förslag vinna bifall, bör Stockholms- högskolans avlöningsanslag ökas med sammanlagt 36 312 kronor (se bil. 4).

B. Åtgärder och kostnader vid Umeå- kliniken

1. Redogörelse för kliniklo- kalerna

Kommittén redogör först för de loka- ler, som skulle ställas till klinikens för- fogande. Dessa lokalers storlek och till- tänkta disposition ha nämligen infly- tande på storleken av den för kliniken erforderliga personalen.

I den nya laboratoriebyggnaden vid lasarettet i Umeå inredes i våningspla-

nen 3, 4 och 5 tr. huvuddelen av loka- lerna för högskolekliniken. Avdelning— arna för barntandvård och för odonto- logisk ortopedi (tandreglering) erhålla lokaler i en av landstinget planerad ny— byggnad i staden.

Lokalerna i laboratoriebyggnaden omfatta tillhopa omkring 3 500 m2 brut- toyta. I våningsplan 3 tr. ligga, i nära anslutning till varandra, lokalerna för mottagning, tandkirurgi och bettanalys, vilka uppta våningsplanets ena halva och utgöra en lokalenhet. För centrala mottagningen och viss tandkirurgisk be- handling såsom injektion, extraktion, plastikoperationer samt behandling av akuta fall finnas 7 kliniska arbetsplatser (klinikbås) med ett gemensamt sterili- seringsrum. I denna lokalenhet ha dess- utom inrymts en operationsavdelning samt en mindre avdelning för bettana- lys med 4 arbetsplatser ävensom tjänste- rum för avdelningarnas lärare och öv- riga personal. Vidare finnas kapp- och väntrum.

Andra hälften av våningsplanet 3 tr. omfattar följande lokaler: tjänsteloka- ler för laboratorerna i karieslära och i proteslära; amanuens- och lärarklinik, bestående av 5 klinikbås med gemen- samt steriliseringsrum, samt övriga er- forderliga utrymmen; konferensrum samt nödiga lokalutrymmen för kansli- personalen.

Våningsplanet 1; tr. upptages av kan- didatkliniken med tillhörande utrym- men. Till kandidatkliniken, omfattande 34 kliniska arbetsplatser och 2 visnings— rum, höra centralt belägna sterilise- rings-, röntgen- och injektionsrum samt vilrum för patienterna. Till dessa loka- ler äro anslutna elevlaboratorier, stu- die— och modellrum samt demonstra- tionssal. Våningsplanet innehåller slut- ligen kapp— och väntrum, patientkon- troll och tjänsterum för avdelningstand- sköterska.

I våningsplanet 5 tr. äro inrymda tjänsterum för lärarpersonalen samt för instruktionssköterskan vid tandsköter- skeskolan, denna skolas demonstrations— rum, centralt teknikerlahoratorium, ve- tenskapligt laboratorium, omklädnads- och dagrum samt verkstad och central- förråd.

Lokaler för avdelningarna för barn- tandvård och för odontologisk ortopedi skola inrymmas i landstingets plane— rade nybyggnad i kvarteret Fabriken nr 9 och omfatta ca 800 m2 bruttoyta, fördelad på två våningsplan (1 tr. och en del av vindsvåningen).

Det nedre våningsplanet inrymmer kandidatklinik med 8 kliniska arbets- platser, varav 5 för barntandvård och 3 för odontologisk ortopedi, med tillhö— rande steriliserings— och röntgenrum samt laboratorium. Därtill kommer en amanuens- och lärarklinik med 6 kli- niska arbetsplatser. Slutligen upptages våningsplanet av kapp- och väntrum, patientkontroll, teknikerlaboratorium, vetenskapligt laboratorium, demonstra- tionssal, modellrum ävensom tjänsterum för lärare och avdelningstandsköters— kan.

I det övre våningsplanet inrymmas omklädnads- och dagrum.

För förråd får disponeras erforderligt utrymme i källarvåningen.

Ritningar, utvisande utseendet av för- ut omförmälda lokaler, ha uppgjorts och överlämnas samtidigt med betänkandet i ett antal exemplar.

2. Lärarkrafterna

Kommittén lämnar i det följande en redogörelse för organisationen av un— dervisningen och den tandvårdande verksamheten vid kliniken i Umeå samt för behovet av kursgivare och övriga lärarkrafter därstädes. I den följande framställningen redogöres särskilt för varje läroämne, vari undervisning enligt

kommitténs förslag skall bedrivas vid kliniken under den kliniska studiepe- rioden, dvs. 6:e, 7:e och 8:e terminerna.

Karieslära

1. 6:e terminen: propedeutisk-klinisk kurs, omfattande grunderna för konser- verande tandbehandling på patient, ar- betsmetoder och instrumentlära.

Kursgivaren håller föreläsningar och demonstrationer, leder kursdeltagarnas dagliga arbete på avdelningen samt hål- ler förhör i ämnet.

2. 7:e och 8:e terminerna: samman- hängande kurs i tandfyllningskonst, omfattande komplicerad tandfyllning av speciell konstruktion, laboratorieteknik och indikationssystem.

Kursgivaren håller föreläsningar och demonstrationer, leder kursdeltagarna i det dagliga arbetet på avdelningen samt håller förhör i ämnet.

Vid de nuvarande tandläkarhögsko- lorna handhas envar av de nu nämnda kurserna av 1 avdelningstandläkare med biträde av 1 assistent och 2 ama- nuenser. Sammanlagt disponerar så- lunda vardera högskolan 8 lärarkrafter för dessa ändamål. Begränsningen i Umeå av antalet kursdeltagare till 16 per termin minskar visserligen antalet demonstrationer men icke antalet före- läsningar och ej heller det teoretiska, kliniska och praktiska undervisnings- stoffet i kurserna. Därför borde räknas med att vardera kursen handhas av 1 avdelningstandläkare. Kommittén har emellertid ansett det önskvärt att för- söksvis sammanslå de båda nu nämnda kurserna till en och låta 1 avdelnings— tandläkare leda den sålunda samman- slagna kursen. En dylik åtgärd är en- ligt kommitténs mening genomförbar, emedan ledningen av det praktiskt-kli- niska arbetet i viss utsträckning mins- kas därigenom, att antalet per dag tjänstgörande studerande i ämnet blir

mindre än vid högskolorna. En förut- sättning för att det skall bli möjligt att effektivt genomföra den nu före- slagna anordningen med 2 samman- slagna kurser under 3 terminer med till- hopa 48 studerande är emellertid, att kursgivaren-avdelningstandläkaren er- håller biträde vid undervisningen, sär- skilt demonstrationerna, för de 3 skil- da terminsgrupperna. Härför erfordras oundgängligen en assistent.

3. 8:e terminen: klinisk kurs, omfat- tande karies' och övriga tandsjukdo- mars diagnos, klinik och terapi samt jeurnalskrivning.

Kursgivaren håller föreläsningar och demonstrationer samt förhör med kurs- deltagarna. Denna kurs ställer mycket stora fordringar på kursgivarens erfa— renhet, rutin och skicklighet men fram- för allt på hans vetenskapliga utbild- ning och kapacitet. På grund härav har kommittén funnit, att kursen, liksom vid högskolorna, bör ledas av en labo- rator, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för under- visningen samt patientvården och verk— samheten i övrigt vid avdelningen. La— boratorn skall äga utskriva tjänstgö- ringsbetyg i ämnet för de studerande. Såsom biträde å avdelningen med en daglig tjänstgöringstid av 3 timmar be— räknar kommittén 1 amanuens.

Fördelningen av lärarnas dagliga tjänstgöring blir sålunda: 1 laborator 4 timmar föreläsningar, demonstratio- ner, förhör, patientvård och admini- stration; 1 avdelningstandläkare 3,5 tim- mar föreläsningar, demonstrationer och förhör samt det omedelbara ansvaret för verksamheten å avdelningen den del av dagen, då laboratorn icke tjänstgör. Laboratorn biträdes av 1 amanuens och avdelningstandläkaren av 1 assistent, båda med 3 timmars tjänstgöring. Här- igenom finnas 2 lärare tillgängliga å av- delningen under hela arbetsdagen.

Pulpa- och rotbehandling Vid ifrågavarande underavdelning till avdelningen för karieslära hålles under 7:e och 8:e terminerna en klinisk kurs i pulpakirurgi, omfattande pulpitens och periapicalostitens klinik, aseptik, rotdesinfektion, bakteriologi, kompli— kationer och fokalinfektion. Kursen be- vistas av sammanlagt 32 studerande och omfattar 3/4 av undervisningen i ämnet för tandläkarexamen. Den avslutande undervisningen ledes av laboratorn i ämnet i Stockholm under 9:e terminen. Kursen borde liksom vid tandläkarhög- skolorna ledas av en laborator, emedan kursens teoretiska innehåll ställer stora krav på kursgivarens vetenskapliga kva- lifikationer. Kommittén har emellertid funnit, att möjligheter förefinnas att koncentrera de ur vetenskaplig syn- punkt centrala delarna av kursen i äm- net till avslutningsperioden under 9:e terminen vid högskolan i Stockholm. Kommittén har därför ansett sig kunna utgå från att en avdelningstandläkare skall kunna fungera såsom ledare av den begränsade kursen i Umeå samt bära det omedelbara ansvaret för den patientvårdande verksamheten.

Under utredningsarbetets gång har ifrågasatts, att till avdelningstandläka- rens förfogande såsom biträde skulle ställas en mera kvalificerad arbetskraft, en assistent. Undervisningen i karies- lära vid Umeå-kliniken, till vilket ämne pulpa- och rotbehandlingen har starka anknytningar, har föreslagits skola le- das av 2 kvalificerade befattningsha- vare, 1 laborator och 1 avdelningstand- läkare. Möjligheter torde föreligga att så fördela tjänstgöringen mellan nu ifråga— varande lärare, att en kvalificerad lä— rare finnes tillgänglig för rådgivning och anvisningar för verksamheten vid pulpa- och rotbehandlingsavdelningen under den tid av arbetsdagen, då avdel- ningstandläkaren där icke är tjänstgö-

ringsskyldig. Med hänsyn till nu an— givna omständigheter har kommittén funnit det försvarligt att såsom biträde till avdelningstandläkaren endast räkna med en amanuens.

Proteslära

1. 7:e terminen: propedeutisk-klinisk kurs, omfattande arbets- och behand- lingsmetoder för avtagbara och fasta proteser på patient, och poliklinisk kurs, omfattande undersökning, diagnos och behandling av enklare fall samt grunderna för journalskrivning. För dessa 2 kurser, liksom för de 2 kurser- na i karieslära under 6:e, 7:e och 8:e terminerna, stå vid tandläkarhögsko- lorna till förfogande 2 avdelningstand- läkare, 2 assistenter och fyra amanuen- ser. Kommittén har funnit sig böra före- slå, att de 2 nu ifrågavarande kurserna, liksom motsvarande kurser i karieslära, vid Umeå-kliniken försöksvis samman- slås till en sammanhängande kurs under ledning av 1 avdelningstandläkare. Då endast en terminsgrupp, 16 studerande, ingår i dubbelkursen, bör såsom biträde åt kursgivaren 1 amanuens vara tillräck- lig.

2. 8:e terminen: klinisk kurs, omfat- tande indikationer och prognoser för komplicerade tand- och käkproteser i samband med journalskrivning. Led- ningen av denna kurs ställer samma fordringar på högkvalificerad lärare, som motsvarande kliniska kurs i karies— lära. Kommittén föreslår som kursgivare liksom vid högskolorna en laborator, tillika avdelningens platschef och ome- delbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Laboratorn skall äga att utfärda tjänstgöringsbetyg för de studerande.

Förutom den kliniska kursen ingår i undervisningsplanen för 8:e terminen en kurs i den betydelsefulla specialgren

av protesläran, som benämnes käkpro- tetik. Kursen omfattar käkprotetiska ar— bets- och behandlingsmetoder på fan- tom och patient. Vid tandläkarhögsko— lorna ha inom avdelningarna för pro- teslära organiserats särskilda underav- delningar för käkprotetik, envar med en avdelningstandläkare såsom före- ståndare. Under utredningsarbetets gång har ifrågasatts, att en specialutbildad avdelningstandläkare skulle anställas såsom kursgivare vid ifrågavarande specialkurs. Kommittén har emellertid ansett vägande skäl tala för att vid Umeå-kliniken sammanslå den kliniska kursen i proteslära och specialkursen i käkprotetik till en enhetlig kurs under laboratorns ledning. Kommittén vill emellertid uttala, att det synes tänkbart, att patienttillströmningen vid avdel- ningen blir av sådan storleksordning och kraven på laboratorns undervisning så omfattande, att specialutbildad av- delningstandläkare vid en senare tid- punkt kommer att erfordras för den käkprotetiska verksamheten. Nödvän- dighet att redan från klinikens start räkna med en avdelningstandläkare för denna specialitet torde dock icke före- ligga. Det torde böra ankomma på hög- skolans lärarkollegium att i kontakt med landstingets förvaltningsutskott följa utvecklingen inom området och framdeles i petita, under förutsättning av ekonomiskt bidrag från landstinget, hemställa om anvisande av medel för anställande av den specialutbildade personal, som må befinnas erforderlig för vården av käkprotetiska fall.

Såsom biträde åt laboratorn vid den- nes omfattande undervisning och verk- samhet i övrigt anser kommittén en assi- stent erforderlig och vill i samman- hanget understryka, att de studerandes tjänstgöringstid under kursen med 17,5 dagar överstiger tjänstgöringstiden i ka- rieslära.

Fördelningen av lärarnas dagliga tjänstgöringstid blir sålunda: 1 labora- tor 4 timmar föreläsningar, demonstra- tioner, förhör, patientvård och admini- stration; 1 avdelningstandläkare 3,5 timmar föreläsningar, demonstrationer och förhör samt det omedelbara ansva- ret för verksamheten vid avdelningen den del av dagen, då laboratorn icke tjänstgör. Laboratorn biträdes av 1 assi- stent och avdelningstandläkaren av 1 amanuens. Härigenom finnas 2 lärare tillgängliga å avdelningen under hela dagen.

Tandkirurgi

6:e terminen: kurs i parodontologi, omfattande det marginala parodontiets anatomi och patologi jämte parodonto- patiernas terapi och profylax. Vid de båda högskolorna hålles denna kurs av laboratorn i ämnet. Ämnets betydelse, omfattning och svårighetsgrad framgår, bland annat, därav att en betydande minoritet inom 1944 års tandläkarut- bildningssakkunniga reservationsvis framlade förslag om upprättande av sär- skilda professurer häri. Yrkanden här- om ha sedermera framförts upprepade gånger. Kommittén vill för sin del för- orda, att kursen i ämnet vid Umeå-kli- niken ledes av en laborator, tillika av- delningens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt pa- tientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Såsom biträde åt labo- ratorn vid undervisningen föreslår kommittén en amanuens.

Vid sidan av undervisningen och den patientvårdande verksamheten i paro— dontologi måste avdelningens lärare även omhänderta de talrika remisserna från högskoleklinikens övriga avdelnin- gar, avseende tand- och käkoperativa ingrepp såsom rotspetsresektioner, av- lägsnande av retinerade tänder, cysta- operationer m. m., vilka beräknas kom-

ma att utgöra ett stort antal fall årligen. Med ledning av hittills vid högskolorna vunna erfarenheter kan uttalas, att de operativa ingreppen ofta bli av sådan svårighetsgrad, att laboratorn måste ut- föra desamma. Med hänsyn härtill an- ser kommittén, att vid avdelningen bör finnas en assistent med den dubbla uppgiften att biträda laboratorn vid undervisningen och vården av paro- dontifall, när denne är därtill förhind- rad av operationsarbete, samt att om- händerta de fall av tand- och käkopera- tioner, vartill hans kompetens befinnes tillräcklig.

Fördelningen av lärarnas dagliga tjänstgöringstid blir sålunda: 1 labora- tor 4 timmar föreläsningar, demonstra- tioner, förhör, operationer och admini- stration; 1 assistent med särskild upp- gift att omhänderta tandkirurgiska re- missfall; 1 amanuens såsom biträde till laboratorn.

Odontologisk ortopedi

I detta ämne ges under 6:e terminen en propedeutisk-klinisk kurs, omfattan- de tekniken för komplicerad apparatur, dess anläggning på patient samt modell- analys. Kursen fortsättes under 9:e ter- minen i Stockholm under professorns ledning med föreläsningar och demon- strationer. För kursgivningen vid Umeå- kliniken beräknar kommittén en avdel- ningstandläkare med specialistutbild- ning inom ämnet, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Denne avdelningstandläkare blir således centraltandpoliklinikens specialist i tandreglering. De studerandes tjänstgö- ring omfattar hälften av den kliniska utbildningstiden i ämnet eller 22,5 da— gar, vilket innebär, att kliniken under hela arbetsdagen är belagd med tjänst- görande studerande. Sålunda erfordras

biträde åt avdelningstandläkaren för handledning av de studerande under den del av dagen, då denne icke tjänst- gör. Med hänsyn till de kvalifikationer, som fordras härför, och till att veder- börande även måste förutsättas äga så- dan erfarenhet och skicklighet, att han härunder kan ta ansvaret för patient- vården, beräknar kommittén härför en assistent. Denne bör biträda avdelnings- tandläkaren vid demonstrationer och journalskrivning.

Barntandvård

Under 6:e och 8:e terminerna ges en klinisk-teknisk kurs i ämnet, omfattan- de teknik vid och indikation för kon- serverande och kirurgisk behandling i det temporära bettet och i växelbettet. Kursen vid Umeå-kliniken utgör % av den kurs i ämnet, som eljest i sin hel- het ges under 9:e terminen under led- ning av laboratorn i ämnet. Med hänsyn till att kursen i Umeå försiggår under 2 terminer delta 32 studerande däri. Så- som kursgivare beräknar kommittén en avdelningstandläkare, tillika avdelnin- gens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelnin- gen. Kommittén vill understryka vikten av klientelets planmässiga behandling inom ramen för förskoletandvård och skoltandvård. Med hänsyn härtill och till nödvändigheten av att erhålla till- räckligt kvalificerad lärare för de tal- rika demonstrationerna för den yngre studentgruppen beräknar kommittén en assistent såsom biträde till avdelnings- tandläkaren. Assistenten skall jämväl omedelbart ansvara för patientvården under den del av arbetsdagen, då avdel- ningstandläkaren icke tjänstgör.

Behandling av barn ställer stora an— språk på lärarnas tid och omsorg. Många barn fordra behandling i enskil- da behandlingsrum, där den tjänstgö-

rande studeranden oftast är beroende av lärares ständiga råd och anvisningar för vården av det känsliga barnet. Det framstår därför såsom en minimiford- ran att såväl avdelningstandläkaren som assistenten erhålla en amanuens såsom biträde vid undervisning och patient- vård.

Fördelningen av lärarnas dagliga tjänstgöring blir sålunda: 1 avdelnings- tandläkare 3',5 timmar föreläsningar, demonstrationer, förhör, patientvård och administration; 1 assistent 3 tim- mars biträde vid undervisningen, med särskild uppgift att leda demonstratio- ner för den yngre studentgruppen, samt patientvård. Avdelningstandläkaren och assistenten biträdas av var sin ama- nuens.

Bettanalys

6:e terminen: kurs i bettanalys, om- fattande bettregistrering och analysme- toder samt parodontopatiernas behand- ling genom bettinslipning och fixaturer. Såsom kursgivare beräknar kommittén liksom vid högskolorna en avdelnings- tandläkare med specialistutbildning i ämnet, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för undervis- ningen samt patientvården och verk- samheten i övrigt vid avdelningen. Un- der erinran om vad under II: C i det föregående anförts beträffande röntgen— undersökning av en särskild grupp fall vid kliniken, har kommittén funnit, att i kompetensfordringarna för befattnin- gens innehavare bör uppställas krav på viss specialutbildning i dental röntgen- diagnostik.

Kursens omfattning och de studeran- des tjänstgöring nödvändiggöra icke anställandet av assistent eller amanuens å avdelningen.

Mottagningsavdelningen

Umeå-kliniken intar en särställning

bland de odontologiska undervisnings- anstalterna därigenom att den med aka- demisk undervisning kombinerar verk- samhet som enda centraltandpoliklinik för folktandvården inom ett län. Stor betydelse måste därför tillmätas klini- kens mottagningsavdelning, där det mångskiftande vårdsökande klientelet skall undersökas, diagnosticeras och fördelas till klinikavdelningarna. Före- ståndaren för mottagningsavdelningen skall följa fallen i remisser till och mellan avdelningarna och, något som framstår såsom särskilt viktigt, i första hand avgöra, huruvida inkommande fall äro lämpliga för undervisningsav— delning eller böra hänvisas till behand- ling vid amanuens- eller lärarklinik. Han skall samarbeta med avdelningarna och vara väl förtrogen med undersök- ningsmetoderna inom de olika speciali- teterna. Därjämte skall han stå i nära kontakt med lasarettets olika avdelnin- gar och laboratorier. Kommittén har funnit, att en avdelningstandläkartjänst bör avses för ändamålet, men förutsätter därvid, att lärarkollegiet i samråd med landstingets förvaltningsutskott nära följer utvecklingen inom området. I sin verksamhet skall avdelningstandläka- ren dagligen leda de på avdelningen jourtjänstgörande studerandenas arbete och för dem ge behövliga demonstra- tioner. Avdelningstandläkaren har an- svaret för klinikens kort- och registre- ringssystem och patientredovisning samt lämnar erforderliga uppgifter för statistiken över klinikens patientvår- dande verksamhet. Mottagningsavdel- ningen beräknas vara öppen endast hal- va dagen, varför assistent icke ansetts vara erforderlig vid densamma.

Intern medicin

6:e terminen: kurs i intern medicin, omfattande allmän översikt över interna sjukdomar med speciell genomgång av

de sjukdomsgrupper, som äga relation till munnens och tändernas sjukdomar. Kursen omfattar 30 timmar föreläsnin- gar. Slutförhören för 16 studerande be- räknas erfordra 4 timmar. Sammanlagt bör sålunda till kursgivaren utgå ersätt- ning för 34 timmar per kurs med 50 kronor per timme. I sitt förslag röran- de ordnandet av undervisningen i pre— kliniska m.fl. ämnen har universitets- kanslern beräknat en ersättning av 500 kronor per kurs för kursledning och administration m.m. Till kursgivaren förordar kommittén sålunda en sam- manlagd årlig ersättning av (2 >(34 )( X 50 + 2 x 500 =) 4 400 kronor. Så- som biträde till kursgivaren har i uni- versitetskanslerns nyssnämnda förslag upptagits en 3:e amanuens med ett ar- vode av 2 004 kronor för år. Amanuen- sen skall vara kursgivaren behjälplig med utväljande av för ifrågavarande undervisning lämpliga fall, laboratorie- undersökningar, journalskrivning samt demonstrationer. Kommittén förordar, att till kursgivarens i ämnet vid Umeå- kliniken förfogande ställes en amanuens med nyss angivet arvode.

Allmän kirurgi

6:e terminen: kurs i allmän kirurgi, omfattande den allmänna kirurgiens huvuddrag samt, i valda delar, läran om läpparnas, munhålans, käkarnas samt halsens kirurgiska sjukdomar. Denna kurs omfattar 34 timmar föreläsningar och demonstrationer, vartill komma 10 jourtimmar, varunder de studerande gruppvis skola följa kursgivaren på ronder för demonstrationer vid sjuk- bädden och journalskrivning. Slutför- hören i ämnet beräknas taga ytterligare 4 timmar. Ersättningen till kursgivaren bör utgå enligt samma grunder som ovan angivits beträffande kursgivaren i intern medicin, sålunda (2>( 48 X X 50 + 2 x 500 =) 5 800 kronor. Biträ—

Tablå XII, utvisande Iärarstaben vid Umeå-kliniken och dess fördelning på klinikens olika avdelningar

Befattning

Karieslära Pulpa- o rotbehandling Proteslära

Tandkirurgi Odont. ortopedi Barntandvård Bettanalys Mottagnings— avd. Allm kirurgi

Laborator Avdelningstandläkare ........ Kursgivare Assistent

Amanuens, arvode 6 000 kr. . . 3:e amanuens, arvode 2 004 kr.

.—

4 2 3 2 4 1 1 2 1 24

de av amanuens har icke ansetts erfor- derligt vid denna kurs.

Vid överläggningar under utrednings- arbetets gång med landstingets förvalt- ningsutskott och överläkarna vid lasa- rettets i Umeå medicinska och kirurgis- ka avdelningar har utrönts, att lands- tinget vore villigt medge, att de nämnda överläkarna, vilka förklarat sig i prin- cip därtill villiga, finge åta sig uppdra- gen som kursgivare i intern medicin, respektive allmän kirurgi mot här ovan för envar angivna arvoden. Kursgivarna böra förordnas av universitetskanslern efter förslag av lärarkollegiet.

I ovanstående tablå redovisas samt- liga i det föregående för Umeå-kliniken föreslagna lärare.

Det har synts kommittén vara av sär- skilt värde att låta verkställa en jäm- förelse mellan storleken av lärarsta- berna vid Umeå-kliniken med dess sam- manlagt 48 elever och vid tandläkar- högskolorna i Stockholm och Malmö med 150 elever i Stockholm och 120 elever i Malmö, samtliga elevsiffror be- räknade totalt för 6:e, 7:e och 8:e ter- minerna. Jämförelsen kan närmast gö- ras mellan undervisningen i ämnena karieslära, proteslära, tandkirurgi och bettanalys, i vilka ämnen fullständig överensstämmelse föreligger enligt stu- dieplanen. Beräkningen har tillgått så-

lunda, att antalet lärare i karieslära och proteslära för fantomkurserna frånräk- nats totalantalet lärare vid avdelning- arna, professorerna dock undantagna. Man finner då, att i ämnet karieslära för den kliniska undervisningen under 6:e, 7:e och 8:e terminerna följande lä- rare finnas vid vardera av tandläkar- högskolorna: 1 laborator, 3 avdelnings- tandläkare, 3 assistenter och 7 amanu- enser eller sammanlagt 14 lärare. För- delas antalet lärare på antalet elever, 150 i Stockholm och 120 i Malmö, blir jämförelsetalet i Stockholm 1 lärare på drygt 10 studerande och i Malmö 1 lä- rare på 8—9 studerande. I ämnet pro- teslära finnas för den kliniska under- visningen under 7:e och 8:e terminerna vid vardera högskolan 1 laborator, 3 avdelningstandläkare, 4 assistenter och 7 amanuenser eller sammanlagt 15 lä- rare. Fördelade på totalantalet stude- rande under 7:e och 8:e terminerna, 100 i Stockholm och 80 i Malmö, blir jämförelsetalet 1 lärare på knappt 7 elever i Stockholm och 1 på drygt 5 i Malmö. Sammanräknar man vid var- dera högskolan antalet lärare, 14 i ka- rieslära och 15 i proteslära, och förde- lar detta på totala antalet elever, 150 respektive 120, bli jämförelsesiffrorna i Stockholm 1 lärare på drygt 5 stude- rande och i Malmö 1 på drygt 4. Jäm-

föras dessa siffror med läraruppsätt- ningen i vartdera ämnet och i båda äm- nena tillsammans vid Umeå-kliniken för samma undervisning och tjänstgö- ring, kommer man till följande resultat. I karieslära har föreslagits 1 laborator, 1 avdelningstandläkare, 1 assistent och 1 amanuens eller tillhopa 4 lärare på 6:e, 7:e och 8:e terminernas totala an- tal av 48 studerande, vilket betyder 1 lärare på 12 studerande. I proteslära har föreslagits 1 laborator, 1 avdel— ningstandläkare, 1 assistent och 1 ama- nuens eller 4 lärare för 7:e och 8:e ter- minernas undervisning av sammanlagt 32 studerande, dvs. 1 lärare på 8 elever. I båda ämnena är sålunda elevantalet per lärare större i Umeå än vid högsko- lorna, av vilka Malmö-högskolan är gynnsammast ställd. Jämföras siffrorna för båda ämnena tillsammantagna, fin- ner man, att Umeå för 48 elever i båda dessa ämnen har sammanlagt 8 lärar- krafter eller 1 lärare på 6 elever, vilket betyder 1 elev mera per lärare i jäm- förelse med Stockholm och 2 elever mera per lärare i jämförelse med Malmö.

Undersöker man, huru vid Umeå- kliniken den sammanlagda kostnaden för lärarna i nämnda båda ämnen (ka- rieslära och proteslära), utslagen på antalet elever, förhåller sig till motsva- rande kostnad vid tandläkarhögskolor- na, kommer man till följande resultat. Vid Umeå-kliniken skulle totalkostna- den för utbildning i nämnda 2 ämnen per elev bli ca 2 210 kronor, vid Stock- holmshögskolan blir denna kostnad ca 1 890 kronor och vid Malmö-högskolan ca 2 280 kronor.

Verkställes jämförelsen mellan anta- let lärare och antalet elever vid de en- staka kurser i ämnena tandkirurgi och bettanalys, som båda ingå i 6:e termi— nens undervisning, finner man, att på kliniksalen för parodontologi i Stock-

holm tjänstgöra 1 laborator, 1 assistent och 3 amanuenser, medan motsvarande antal i Umeå är 1 laborator, 1 assistent och 1 amanuens. Jämförelsesiffran för Stockholm blir 5 lärare på 50 elever el- ler 1 lärare på 10 elever och för Malmö 5 på 40 eller 1 på 8, medan samma jäm- förelsetal för Umeå blir 3 på 16, dvs. 1 på drygt 5. I ämnet bettanalys tjänst- göra vid vardera högskolan, förutom laboratorn, 1 avdelningstandläkare, 1 assistent och 1 amanuens eller i Stock- holm 3 lärare på 50 elever, dvs. 1 på drygt 16 och i Malmö 3 lärare på 40 elever, dvs. 1 på drygt 13. Vid Umeå- kliniken finnes endast 1 avdelnings- tandläkare för ämnet, vilket betyder 1 lärare på 16 elever. Man finner sålunda, att för kursen i parodontologi Umeå är bättre tillgodosett med lärare än mot- svarande kurser i Stockholm och Malmö. Såsom framgår av den föregå- ende motiveringen, beror emellertid detta därpå, att tandkirurgiska avdel- ningen i Umeå icke har möjlighet att begränsa sin verksamhet enbart till parodontologin utan i stor utsträckning måste arbeta även med andra tand— kirurgiska operationsuppgifter ävensom med behandlingen av de akuta fallen.

En liknande jämförelse kan icke med säkra siffror utföras beträffande ämne- na odontologisk ortopedi, barntandvård samt pulpa- och rotbehandling, emedan kursundervisningen i dessa ämnen i Umeå i vissa avseenden avviker från den ordinarie studieplanen och i odon— tologisk ortopedi endast omfattar halva den kliniska tjänstgöringen, i ämnena barntandvård samt pulpa- och rotbe- handling % av kursen. Så långt jämfö- relsen kunnat utföras, visar den dock, att relationen mellan lärare och elever är i stort sett densamma mellan tand- läkarhögskolan i Stockholm och Umeå- kliniken och gynnsammast vid tandlä- karhögskolan i Malmö.

Den verkställda jämförelsen visar sålunda, att beräkningen och försla- get rörande lärarbefattningar vid Umeå- kliniken skett med största möjliga hänsynstagande till det lägre antalet elever.

Här angivna jämförelsesiffror säga självklart intet om det antal elever, som vid en och samma tjänstgöringstid på dagen stå under 1 lärares ledning vid arbetet i kliniksalar och laboratorier. I dessa avseenden komma de studerande vid Umeå-kliniken i betydligt gynnsam- mare läge än kamraterna vid tandläkar- högskolorna i Stockholm och Malmö. Det individuella omhändertagandet av eleverna under den dagliga tjänstgö- ringen blir alltså vad beträffar ledning- en vid klinikernas och laboratoriernas arbetsplatser väsentligt bättre vid Umeå-kliniken.

3. övrig personal

Kommitténs utredning rörande beho- vet av biträdespersonal har till utgångs- punkt de krav, som föreligga beträffan- de driften vid kliniker och laborato- rier. Bestämmande för personalbehovet är främst klinikernas och laboratorier— nas uppgifter inom ramen för undervis- ning och patientvård men även utform- ningen av byggnadskroppen och sär- skilt möjligheterna att till större kom- plex koncentrera kliniker och labora- torier influerar på personalbehovet.

Genom förläggning av samtliga kli- niska arbetsplatser för de studerande inom ämnena karieslära, pulpa- och rotbehandling, proteslära och parodon- tologi till en gemensam kandidatklinik möjliggöras betydande personalbespa- ringar i vad avser biträdespersonalen. För kandidatkliniken föreslår kommit- tén endast 1 avdelningstandsköterska. På henne ankommer ledningen av skö- terskearbetet under klinikens dagliga verksamhet med dess 34 arbetsplatser.

För förbindelsen mellan patienterna och de tjänstgörande studerandena, för skötseln av de kortsystem, som möjlig- göra överblick av patientvården, samt för lärarnas utredningar rörande pati- enttider, antal behandlingar och övrig kontroll av de studerandes arbete er- fordras för kandidatkliniken 1 kontroll- biträde.

Samma normer, som av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga lagts till grund för beräkning av antalet tandsköterskor vid högskolorna, ha ta- gits till utgångspunkt för bedömning av tandsköterskebehovet vid kandidatkli- niken i Umeå. Kommittén har ansett sig kunna begränsa antalet tandsköterskor vid denna för ämnena karieslära, pro- teslära, parodontologi och rotfyllnad gemensamma klinik med dess sterilise- ringsrum, injektionsrum, vilrum för patienterna, rum för röntgenkontroll, visningsrum, studie- och modellrum samt demonstrationssal till 5. Detta är emellertid möjligt endast under den förutsättningen, att tandsköterskesko- lans samtliga 20 elever fullgöra hela sin praktikanttjänstgöring om 9 måna- der vid högskolekliniken. Härigenom skulle det bli möjligt att vid kandidat- kliniken erhålla den ytterligare sköter- skeassistans, som är ett villkor för att de studerandes klinikarbete, verksam- heten i steriliseringsrum, röntgenrum, visningsrum och demonstrationssal skall löpa friktionsfritt.

För amanuens- och lärarklinikerna, som skola vara i verksamhet hela ar- betsdagen, erfordras såsom ansvarig för sköterskearhetet 1 avdelningstandskö- terska. Vid beräkningen av antalet skö- terskor för dessa kliniker har kommit- tén icke ansett sig kunna tillämpa den för folktandvården gällande bestäm- melsen, att varje heldagstjänstgörande tandläkare skall biträdas av en tand- sköterska. För de 7 behandlingsplat-

serna i amanuens- och lärarklinikerna räknar kommittén med endast 3 tand- sköterskor. Härvid utgår kommittén emellertid från att erforderligt antal praktikanter placeras till tjänstgöring vid nämnda kliniker.

Såsom framgår av den i det föregå- ende lämnade redogörelsen för hög- skoleklinikens blivande lokaler utgöra mottagningsavdelningen samt avdel- ningarna för tandkirurgi och för bett- analys en enhet. Inom denna kunna de vårdsökande undersökas och diagnosti- ceras, få bettanalys utförd, genomgå be- handling för bettanomalier och akuta skador samt undergå tandkirurgiska in- grepp. Ansvarig för all skötersketjänst inom denna enhet är 1 avdelningsskö- terska (operationssköterska). Under henne tjänstgöra 3 tandsköterskor, för- delade med 1 för steriliseringsarbetet och assistans i plastik- och extraktions— rum, 1 för assistans vid mottagningen och vid behandling av akuta fall samt 1 för assistans vid bettanalysavdelning- en. Härtill komma praktikanter i nödig utsträckning.

Genom att ifrågavarande avdelningar sammanförts till en enhet kan kontroll- arbetet anförtros åt endast 1 kontroll- biträde med samma arbetsuppgifter som motsvarande befattningshavare vid kandidatkliniken.

Avdelningarna för barntandvård och odontologisk ortopedi ha i enlighet med principen att på ett rationellt sätt sammanföra kliniksalar och laborato- rier till komplex i personalbesparings- syfte sammanfogats till en organisato- risk enhet i en särskild byggnad. Där- igenom har det blivit möjligt att för verksamheten därstädes beräkna endast 1 avdelningstandsköterska, varjämte antalet tandsköterskor begränsats till 2. Tandsköterskorna avses i främsta rum— met för barntandvårdsavdelningen samt amanuens- och lärarklinikerna. I övrigt

räknar kommittén med att erforderlig sköterskehjälp skall tillhandahållas av elever och praktikanter. För de båda avdelningarna erfordras därjämte 1 kontrollbiträde.

Såsom ledare för tandsköterskeelever- nas dagliga arbete och för viss under- visning vid tandsköterskekursen er- fordras en instruktionssköterska i 17 lönegraden. Arbetsuppgifterna äro de- samma som för instruktionssköterska vid de övriga tandsköterskeskolorna. Stora krav ställas på instruktionsskö- terskans utbildning, skicklighet och ar- betsförmåga.

Det är nödvändigt, att vid kliniken en sköterska samordnar och övervakar sköterskepersonalens dagliga verksam- het. Härför borde närmast avses en husmor vid kliniken. Med hänsyn till att, förutom praktikanter, den kvinnliga biträdespersonalen (avdelningssköter- ska, avdelningstandsköterskor, tandskö- terskor och kontrollbiträden) består av endast 20 personer, har kommittén fun- nit, att instruktionssköterskan bör kun— na vid Umeå-kliniken fylla jämväl en husmors arbetsuppgifter. Instruktions- sköterskan bör jämväl med hjälp av expeditionsvakten övervaka förråds- hållningen vid centralförrådet.

De av kommittén verkställda beräk— ningarna ha givit vid handen, att Umeå- kliniken på grund av klientelets sam- mansättning kommer att i hög grad be- lastas med tandtekniska arbeten. För utförandet av de tandtekniska arbeten, som äro nödvändiga för undervisningen vid kurser och vid avdelningarnas pa— tientvård, ävensom för det tekniska ar- betet vid amanuens- och lärarkliniker- na, fordras 4 tekniker (laboratoriebi- träden). Härtill kommer 1 tekniker vid avdelningen för odontologisk ortopedi. Samtliga dessa 5 befattningshavare bö- ra placeras i 13 lönegraden. Härutöver erfordras en tandtekniker i 20 lönegra-

den med uppgift att dels utföra de mest komplicerade bettrekonstruktionerna, dels ock leda och övervaka de 5 före- nämnda teknikernas arbeten.

För det vetenskapliga arbetet har i den inom lasarettet belägna kliniken in- rymts ett gemensamt laboratorium med tillhörande bilokaler, varjämte ett mindre laboratorium anslutits till av— delningarna för barntandvård och odontologisk ortopedi. Laboratorerna, avdelningstandläkarna och övriga lära— re böra för det vetenskapliga laborato: riearbetet ha till förfogande laborato- riebiträden. Kommittén förordar, att för detta ändamål avses 4 laboratorie- biträdestjänster, varav 2 i 13 och 2 i 11 lönegraden. Av dessa avses 3 tjäns- ter för det gemensamma laboratoriet och en tjänst för det mindre labora- toriet. Kommittén har även funnit det nödvändigt, att vid en institution av denna storleksordning en preparator i 14 lönegraden anställes med uppgift att framställa mikroskopiska preparat, framför allt för det vetenskapliga arbe— tet men även i erforderlig utsträckning för undervisningen. Kommittén är med— veten om, att den förordade koncentra- tionen av det vetenskapliga arbetet till de två nämnda laboratorierna och be- gränsningen av härför avsedd biträdes- personal kan komma att i framtiden medföra brist på lokaler och personal för den vetenskapliga forskningen. Det framstår såsom klart, att den föreslagna personaluppsättningen liksom labora— torieutrymmena icke komma att förslå, därest en i olika avseenden specialise- rad forskning utvecklar sig vid klini— ken, i vilken ej blott laboratorer och avdelningstandläkare utan även assi— stenter och amanuenser delta. Kommit- tén vill fästa uppmärksamheten på att ett vetenskapligt studium av de sär— skilda odontologiska problemställning— ar, som framträda i Norrland, kan leda

till profylaktiska åtgärder av stor bety— delse för folkhälsan. Sedan erfarenhet vunnits beträffande utvecklingen av det vetenskapliga arbetet på högskole- kliniken, torde det böra ankomma på lärarkollegiet, som får förutsättas nära följa alla verksamhetsgrenar vid Umeå- kliniken, att genom landstingets mellan- komst söka erhålla ytterligare lokaler för vetenskapliga laboratorier och i sina medelsäskanden göra framställ- ning om de ytterligare medel för ända- målet, som må visa sig behövliga.

I byggnadsplanen för Umeå-kliniken har upptagits en verkstad med arbets— platser för 2 hantverkare. De till hu- vudkomplexet förlagda avdelningarna innefatta ej mindre än 59 arbetsplatser i kliniksalarna jämte laboratorier för vetenskaplig forskning, för teknikerar— betet och för undervisningen ävensom steriliseringsrum, röntgenrum och operationsrum. Dentalutrustningens in- köpsvärde uppgår till omkring 1 miljon kronor. Erfarenheterna vid tandläkar- högskolorna ge vid handen, att egen verkstad och tillräcklig hantverkarper— sonal i hög grad begränsa de årliga ut- gifterna för underhåll och reparation av utrustningen och göra att vården av de dyrbara instrumenten blir mera omsorgsfull. Under kommitténs arbete har framhållits, att skäl kunna föreligga att förse jämväl de till särskild byggnad förlagda avdelningarna för barntand- vård och för odontologisk ortopedi med en egen mindre verkstad och en hant- verkare, men kommittén har icke fun- nit sig böra förorda en sådan anord- ning. De för Umeå-kliniken föreslagna hantverkarna böra nämligen vid före- fallande behov kunna anlitas för mot- svarande uppgifter vid barntandvårds— avdelningen och avdelningen för odon- tologisk ortopedi. Vid planeringen av de sistnämnda klinikerna har utrymme beräknats såväl för en arbetsplats åt

en vid kliniken tillfälligt tjänstgörande hantverkare som för erforderliga för- råd. De två av kommittén nu förordade hantverkarhefattningarna böra, liksom motsvarande befattningar vid tand- läkarhögskolorna, placeras i 12 löne- graden.

I sina underdåniga framställningar om medel för verksamheten vid tandlä- karhögskolorna under budgetåret 1954/ 55 har universitetskanslern biträtt av lärarkollegierna gjorda framställningar om inrättande av 3 ekonomibiträdesbe- fattningar vid vardera högskolan. Ifrå- gavarande biträden, för vilka räknas med en daglig arbetstid av 8 timmar, skola utföra, förutom ordinärt städ- ningsarbete, städningsarbete inom vissa lokaler under den dagliga arbetstiden, diskningsarbete vid laboratorier m.m. För Umeå-kliniken räknar kommittén med 1 dylikt biträde, placerat i 5 löne- graden, med en daglig arbetstid av 8 timmar.

En betydelsefull uppgift är vid Umeå- kliniken upptagande och redovisning av patientavgifterna. Liksom vid hög- skolorna böra vid kliniken hithörande arbetsuppgifter åvila en kontorist. Ar- betsplats har beretts denne tillsammans med kontrollbiträdet vid allmänna mot- tagningen.

Såsom biträde åt föreståndaren för högskolekliniken beräknar kommittén ett kanslibiträde.

Kommittén förordar, att en central skrivbyrå med två skrivbiträden avlö- nade enligt bestämmelserna angående reglerad befordringsgång, avses för kli- nikens korrespondens och övriga skriv- arbeten. De nackdelar, som möjligen kunna vara förbundna med en sådan anordning, uppvägas enligt kommitténs mening till fullo av fördelen att genom centralisering av skrivgöromålen kunna helt utnyttja biträdenas arbetskapacitet.

Liksom vid högskolornas expeditio—

ner erfordras en expeditionsvakt i 11 lönegraden, som därjämte under in- struktionssköterskan svarar för det dag- liga arbetet vid centralförrådet.

Ett stort antal av de kirurgiska in- greppen och operationerna vid tand- kirurgiska avdelningen och vid barn- tandvårdsavdelningen utföres numera under narkos. Studenterna måste bi- bringas kunskaper på området och assi- stera vid narkosgivning. För dessa ar- betsuppgifter erfordras biträde av nar- kosläkare. Kommittén förutsätter, att lasarettets narkosläkare kan ställa sig till förfogande för nu nämnda arbets- uppgifter mot ett årligt arvode av 2 400 kronor.

Såsom framgår av vad kommittén förut i detta kapitel anfört (under 11: C, s. 58), förutsätter kommittén, att den vid lasarettet anställde röntgenläkaren skall verkställa röntgenundersökning —— särskilt i fråga om käkar och ansikts- skelett — av vissa till centraltandpoli- kliniken inkommande fall. Såsom arvo- de härför har kommittén beräknat ett belopp av 2 400 kronor.

Landstinget har, enligt vad kommit- tén inhämtat, planerat att i samband med ombyggnaden av lasarettet utvidga de för det medicinska biblioteket av- sedda lokalerna dels för mottagande av ytterligare medicinsk litteratur, dels ock med utrymmen, som kunna ställas till förfogande för ett odontologiskt bibliotek. Frågan om personalorganisa- tionen vid biblioteket är ännu icke löst. Enligt kommitténs mening vore det lämpligt, att den för bibliotekets drift anställda personalen även har hand om det odontologiska biblioteket. Härför bör ett arvode av förslagsvis 3 600 kro— nor för år ställas till förfogande.

4. Tandsköterskeskolan

Liksom de övriga odontologiska un- dervisningsanstalterna i riket bör även

! i

t ! |

högskolekliniken i Umeå utnyttjas för statlig utbildning av tandsköterskor. Kommittén förordar sålunda, att en tandsköterskeskola inrättas vid kliniken för 20 elever per kurs.

För tandsköterskeskolan erfordras följande personal, nämligen 1 förestån— dare, 1 instruktionssköterska och timlä- rare för 278 undervisningstimmar (det i gällande undervisningsplaner för tand- sköterskeutbildningen fastställda tim- antalet).

Såsom föreståndare för tandsköter- skeskolan utser lärarkollegiet en av lä— rarna vid kliniken. För sitt arbete bör föreståndaren åtnjuta ett årligt arvode av 1500 kronor eller samma belopp, som utgår till föreståndarna vid de öv- riga tandsköterskeskolorna i landet.

Kommittén har i det föregående läm— nat en redogörelse för de arbetsuppgif- ter, som enligt kommitténs mening böra åvila instruktionssköterskan.

Såsom timlärare böra vid tandsköter— skeskolan liksom vid skolorna i Stock- holm och Malmö tjänstgöra lärare vid kliniken. Kommittén beräknar timlärar— arvodet till 30 kronor, eller sammanlagt (30 x 278 =) 8 340 kronor.

Under sin praktikanttjänstgöring åt- njuta eleverna vid tandsköterskeskolor- na arvode, motsvarande hälften av den lön, som tillkommer statstjänsteman i löneklass 8 i vederbörande ortsgrupp av löneplan nr 1 i statens löneplansför- ordning. Kostnaderna härför vid tand- sköterskeskolan i Umeå uppgå till 72 480 kronor.

Kostnaderna för förbrukningsmate- riel m.m., omkring 2000 kronor per år, ingå i de för högskoleklinikens verk- samhet beräknade kostnaderna.

Inrättandet av en tandsköterskeskola i anslutning till högskolekliniken i Umeå medför sålunda följande kostna- der.

Arvode till en föreståndare .. 1 500 Instruktionssköterska . Timlärararvoden .

Summa kronor 20 316

Härtill kommer ovannämnda belopp av 72 480 kronor till praktikanttjänstgö- rande elever, som emellertid rätteligen torde få anses utgöra en driftskostnad vid kliniken.

Här efteråt intagna tabell upptar den i det föregående för Umeå-kliniken be- räknade biträdespersonalen ävensom dess fördelning på olika avdelningar. Kostnaden för avlöning av denna perso- nal samt kostnadens fördelning på de olika i avlöningsanslaget ingående an- slagsposterna framgår av tabellen i bi- laga 4.

Kostnaden för avlöning av befatt- ningshavarna vid högskolekliniken i Umeå och den därmed förenade tand- sköterskeskolan kommer enligt kom- mitténs förslag att uppgå till samman- lagt 717 688 kronor.

5. Omkostnader

Kommittén beräknar omkostnaderna vid Umeå-kliniken sålunda

1. Sjukvård Förslagsvis 2 000 kronor.

2. Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten. Högsko— leklinikens samtliga lokaler anslutas till landstingets värmecentral i respektive fastighet. Enligt avtalsförslaget skall landstinget till självkostnadspris till- handahålla värme, ånga, gas, vatten, tryckluft och elektrisk kraft m.m. I samråd med landstingets sakkunnige på området ha utgifterna för dessa ända- mål beräknats till förslagsvis 40000 kronor.

b) övriga expenser. Denna delpost innefattar utgifter för städning, telefon, tvätt, skrivmateriel m.m. Telefonan- slutning skall anordnas till lasarettets

Tablå XIII, utvisande biträdespersonalen vid Umeå-kliniken och dess fördelning på klinikens olika avdelningar

Ama- Odont. Veten- nuens orto- Mot- skap- och Tand- pedi Bett- lt liga .. . . ag— sam larar- kirurgi Barn- analys nin a labo- er- klini- tand- == rato- p . sonal ker vård ner

Ge- men- Befattningshavare

Instruktions- sköterska tillika husmor .........

Avdelningssköterska (operations- sköterska) ....... Avdelningstand— sköterska

Kontrollbiträde . . . .

Tandsköterska . . . .

Tandtekniker .....

Preparator Laboratoriebiträde (lgr 13) .........

Laboratoriebiträde (lgr 11) .........

Kontorist .........

Kanslibiträde Skriv(kontors)- biträde

Hantverkare ......

Expeditionsvakt . . .

Ekonomibiträde . . .

2|4|5 40

växel. Tvättanstalt, underställd försva- av ett i avlöningsstaten upptaget ekono- rets fabriksstyrelse, ombesörjer hög- mibiträde. De sammanlagda kostnader- skoleklinikens ävensom lasarettets na beräknar kommittén till förslagsvis tvätt. Städningen verkställes av kollek- 70 000 kronor enligt följande samman- tivavtalsanställda städerskor ävensom ställning:

Städning 13 städerskor a 232 kr. per mån. ........................ Storstädning 13 X 348 kr. . Städningsmateriel ...................................... Semester och sjuklöner .................................. Fönsterputsning m.m.

Telefon

Abonnemangsavgift per kvartal 1 000 kr. .................. Samtalsavgifter (6-öres) . ................................ Rikssamtal ............................................. 10 000 övriga utgifter

Annonsering m. m. . 4 000

Kronor 70 000 78

3. Reseersättningar Såsom torde framgå av den förut i betänkandet lämnade redogörelsen för de organisatoriska och administrativa åtgärder, som föranledas av högskole- klinikens inrättande, bli regelbundet återkommande resor mellan Stockholm och Umeå nödvändiga för att Stock- holmshögskolan skall kunna utöva en effektiv ledning av arbetet vid Umeå- kliniken och garanti erhållas för att undervisningen där blir i stort sett lik- värdig med den, som meddelas vid tandläkarhögskolorna. Rektor och viss administrativ personal samt verkmästa— ren vid tandläkarhögskolan i Stock- holm ävensom cheferna för de avdel— ningar vid högskolan, där det medde- las undervisning, motsvarande den, som äger rum vid Umeå-kliniken, böra ha befogenhet att efter uppdrag av hög- skolans rektor företa resor till Umeå. Likaså böra föreståndaren för Umeå- kliniken och cheferna för klinikens olika avdelningar vara befogade att på kallelse av Stockholmshögskolans rek- tor företa tjänsteresor till Stockholm.

För bestridande av den kostnad, som föranledes av omförmälda resor, upp- tar kommittén ett anslag av förslagsvis 12 000 kronor.

4. övriga utgifter

a) Förbrukningsmateriel. Utgifterna under denna delpost ha beräknats med ledning av kostnaderna vid Stockholms- högskolan för hithörande ändamål och vunna erfarenheter rörande förbruk— ningen under den kliniska studieperio— den. Utgifterna influeras emellertid även av den omständigheten, att be- handlingen vid barntandvårdsavdel— ningen i Umeå skall vara kostnadsfri för patienterna. Vid Stockholmshögskolan uppbäras avgifter för barntandvård. Av härför inflytande medel lämnas där- efter ersättning till de studerande för

de förbrukningsartiklar, som de på egen bekostnad anskaffat för behandlingen av vederbörande patient. Vid Umeå- kliniken kommer staten att tillhanda- hålla förbrukningsartiklarna. Kommit- tén utgår från att avgifter för tand- reglering skola utgå enligt taxan härför vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Med ledning av sålunda angivna om- ständigheter beräknar kommittén utgif- terna under förevarande delpost till förslagsvis 50 000 kronor.

b) Undervisnings- och åskådningsma- teriel. De ovan under a) angivna prin- ciperna för beräkning av kostnaderna för förbrukningsmateriel ha i tillämp- liga delar varit utgångspunkt även för beräkningen av utgifterna under denna delpost, som kommittén upptar med ett belopp av 12 000 kronor.

c) Vetenskapliga laboratorier. För driften av de vetenskapliga laborato- rierna vid kliniken beräknar kommit- tén ett sammanlagt belopp av 15000 kronor.

Omkostnaderna för Umeå—kliniken beräknas sålunda till (2 000 + 40 000 + 70000 + 12000 + 50 000 + 12000 + 15 000 =) 201 000 kronor.

6. Bokinköp m.m. Kommittén vill understryka, att verk- samheten vid Umeå-kliniken ovillkorli- gen måste stödjas av ett bibliotek med bästa möjliga tillgång till facktidskrif- ter, läro- och handböcker samt veten- skapliga arbeten i övrigt, i första hand inom de odontologiska discipliner, vari undervisning och forskning bedrives vid kliniken. Enär lokalerna för högskoleklinikens bibliotek, såsom framgår av det i bi- laga 3 intagna avtalsförslaget, komma att ligga i omedelbar närhet av central- lasarettets bibliotek, där medicinsk lit- teratur och medicinska tidskrifter fin- nas tillgängliga, behöver högskolans

bibliotek ej skaffa sådan litteratur. För uppbyggande av det odontologiska bib- lioteket torde det därför vara tillräck- ligt med ett engångsanslag av 60000 kronor.

Enligt kommitténs mening bör emel- lertid detta anslag kunna fördelas med lika delar på fyra budgetår, dvs. 15 000 kronor per budgetår. Det torde få an- komma på lärarkollegiet vid Stock- holmshögskolan att med stöd av erfa- renheterna vid högskolebiblioteken i Stockholm och Malmö senare göra framställning om de medelsanvisningar, som efter uppbyggnadsperiodens slut må befinnas årligen erforderliga.

7. Nyanskaffning och under- håll av utrustning

Under de första åren av Umeå-klini— kens verksamhet kan medelsanvisning- en för här ifrågavarande ändamål hål- las på en tämligen låg nivå, enär ut- rustningen i alla detaljer är ny. Under- hållsarbetet måste emellertid insättas redan under det första verksamhetsåret. Härför beräknar kommittén, att ett be- lopp av 6 000 kronor skall vara tillfyl- lest. Kommittén vill framhålla, att un- derhållskostnaderna under de följande åren komma att visa en stigande kurva, och att, sedan kliniken varit i verksam- het under några år, medel även måste anvisas för nyanskaffningar.

C. Vissa höjningar av anslagen för ge- mensamma universitetsändamål

1. Stipendier för veten- skapliga studier Tandläkarhögskolan i Stockholm dis- ponerar för närvarande 4 stipendier för främjande av högre odontologiska studier. Antalet sökande till lediga dy- lika stipendier utvisar ett livligt intres- se bland yngre odontologer för veten- skapliga studier. Med hänsyn till önsk—

värdheten att stimulera intresset för vetenskaplig forskning vid Umeå-klini- ken bör enligt kommitténs mening från tiden för Umeå-klinikens tillkomst till Stockholmshögskolans förfogande stäl- las ytterligare ett dylikt stipendium, i första hand avsett för forskning vid nämnda klinik.

Här ifrågavarande anslag bör därför höjas med 3 000 kronor.

2. Gästföreläsningar

Av det för universiteten och övriga under universitetskanslerns inseende stående läroanstalter anvisade anslaget till gästföreläsningar äro 2000 kronor avsedda för envar av tandläkarhögsko- lorna. Under utredningsarbetets gång har framhållits riskerna för isolering ur vetenskaplig synpunkt av lärarperso- nalen vid Umeå-kliniken. Enligt kom- mitténs mening ha gästföreläsningar därför en betydelsefull uppgift att fylla vid kliniken. För att möjliggöra dylika föreläsningar vid Umeå-kliniken föror- dar kommittén, att det för Stockholms- högskolan avsedda beloppet, 2 000 kro- nor, höjes till 4 000 kronor.

Här ifrågavarande anslag bör därför höjas med 2 000 kronor.

3. Bidrag till medicinsk forskning

För detta ändamål är för närvarande till Stockholmshögskolan anvisat ett be— lopp av 52500 kronor. Årligen måste många ansökningar om bidrag för forskningsuppgifter lämnas utan bifall eller ock bidrag lämnas med reducera- de belopp. De 21 lärarna och amanuen- serna vid Umeå—kliniken böra beredas möjlighet att från detta anslag erhålla ekonomiskt stöd för sina forskningsar- beten. För att möjliggöra detta föror— dar kommittén, att det till Stockholms- högskolans förfogande ställda beloppet

höjes med 15 000 kronor till 67 500 kro- nor.

Här ifrågavarande anslag bör därför höjas med 15 000 kronor.

D. Engångsanslag till utrustning

En förutsättning för att landstinget åtar sig att utan ersättning ställa loka- ler, försedda med ändamålsenlig fast inredning till förfogande för högskole- kliniken är, att staten anskaffar och be— kostar för undervisningsanstalten er- forderlig utrustning.

Kommittén har med biträde av exper- tis från utrustningskommittén för tand- läkarhögskolorna låtit upprätta ett för- slag till utrustningslista för högskole— kliniken, som i sammandrag återfinnes i bilaga 5.

Utgångspunkt för kostnadskalkylen har varit det i mars 1952 för artiklar av här ifrågakommande slag gällande prisläget. Kommittén förutsätter, att det uppdrages åt utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna att verkställa anskaffning av den föreslagna utrust- ningen.

Kommittén förordar dels att för an- skaffande av utrustning till högskole- kliniken i Umeå anvisas ett reserva— tionsanslag av 1660 000 kronor, dels ock att det uppdrages åt utrustnings- kommittén för tandläkarhögskolorna att anskaffa ifrågavarande utrustning.

E. Driftsbidrag från Västerbottens läns landsting

Därest Umeå-kliniken arbetar enbart såsom undervisningsanstalt, omhänder- tas klientelet under 308 arbetsdagar per termin av samtliga 48 tjänstgörande studerande. En tandvårdsverksamhet av nu nämnd omfattning beräknas, en- ligt av 1944 års tandläkarutbildnings- sakkunniga nyttjad beräkningsgrund,1 motsvara den arbetsprestation, som un-

der 1 år utföres av 6 distriktstandlä- kare, varav 5 sysselsatta med vuxen— tandvård och 1 med barntandvård. Vid de båda tandläkarhögskolorna ha sedan länge därjämte amanuenskliniker varit i verksamhet. Bortsett från att härmed beretts möjlighet för de yngre lärarna att helt ägna sig åt verksamhet inom högskolan i stället för att utöva pri- vat praktik, ligger amanuensklinikens främsta uppgift däri, att vid densamma behandlas de patienter, som ej lämpli- gen omhändertas av kandidaterna, eller beträffande vilka behandlingen måste fördelas mellan lärare och elever. Ama- nuensklinikerna ha varit av mycket stort värde dels för patientvården, dels ock för att förenkla och effektivisera urvalet av lämpliga tandvårdsfall för undervisningen.

Även för verksamheten vid Umeå-kli- niken fordras oundgängligen en amanu- ensklinik, vid vilken högskoleklinikens assistenter och amanuenser böra vara skyldiga att tjänstgöra och biträda vid vården av patienterna. De vårdsökande skola via mottagningsavdelningen för- delas mellan kandidatklinik och ama— nuensklinik med hänsyn till dels nöd- vändigheten att förse undervisningen med därför lämpliga tandvårdsfall, dels ock den enskilde patientens intresse att bli behandlad med minsta möjliga tids- spillan. Endast härigenom skapas möj— lighet för ett effektivt arbete inom kli- niken och för bästa möjliga behandling av de enskilda fallen. De vid amanuens- kliniken tjänstgörande assistenterna och amanuenserna — sammanlagt 11 befattningshavare —— skola mot timer- sättning tjänstgöra 4 timmar dagligen vid amanuenskliniken under hela året

1 Ifrågavarande beräkningsgrund har kommit till användning jämväl vid förhandlingarna om avtal rörande samordning av högskolornas tandvårdsverksamhet med folktandvården i Stockholm och Malmö samt Göteborg.

med en årlig semester av 25 dagar. Vid assistent- och amanuensbefattningarna, där deras dagliga tjänstgöringsskyldig- het uppgår till 3 timmar, åtnjuta de fe— rier i likhet med övriga lärare vid kli— niken.

Timersättningen till vid amanuenskli- nik tjänstgörande tandläkare utgör för närvarande 12 kronor 95 öre i Stock— holm (5-ort) och 12 kronor 30 öre i Malmö (3-ort). För i Umeå tjänstgöran- de (4-ort) beräknar kommittén en tim- ersättning av 12 kronor 75 öre, därvid kommittén i timersättningen inräknat ersättning jämväl för kallortstillägg. Se- mesterersättning, som per dag utgår med (3 x 12,95 =) 38 kronor 85 öre i Stockholm och med (3 x 12,30 =) 36 kronor 90 öre i Malmö, bör med hänsyn till att tjänstgöringen i Umeå anses om- fatta 4 timmar varje helgfri dag utgå med (4 x 12,75 =) 51 kronor för dag.

De 11 assistenternas och amanuenser- nas arbetsprestation vid amanuenskli- niken har beräknats motsvara den sam- manlagda årliga arbetsprestationen av drygt 6 distriktstandläkare.

Under överläggningarna mellan före- trädare för kommittén och för lands- tinget utgick man ifrån, att högskole- klinikens — betraktad såsom undervis- ningsanstalt — totala kapacitet i fråga om patientvård kunde beräknas mot- svara det arbete, som utfördes av drygt 12 distriktstandläkare (i fråga om kan- didatkliniken 6 och beträffande amanu- enskliniken 6,4 tandläkare). Från landstingets sida framhölls, att om hög- skoleklinikens prestationsförmåga i frå- ga om patientvård icke bleve större, landstinget bleve nödsakat att, vid si- dan om högskolekliniken, uppföra, ut- rusta och driva ytterligare en central- tandpoliklinik vid lasarettet i Umeå samt anställa särskilda distriktstandlä— kare för barntandvården. Kunde hög- skolekliniken däremot överta hela tand-

vårdsverksamheten vid centraltandpoli- kliniken samt hela distriktstandvården för Umeå stad och för den kringliggan- de bygden, skulle härför erfordras yt- terligare minst 6 tandläkare, varav 4 för vuxentandvård och 2 för enbart barntandvård. Om en dylik anord- ning genomfördes, skulle all ovan nämnd tandvårdsverksamhet kunna koncentreras till högskolekliniken och landstinget befrias från avsevärda in- vesteringsutgifter och anställandet av nämnda 6 tandläkare. Samtliga vårdsö- kande skulle hänvisas till Umeå-klini- ken, som därmed skulle erhålla den stora fördelen att kunna bland dessa ut- välja för undervisningen lämpliga fall. Under sådana förhållanden hade man från landstingets sida förklarat sig vil- lig att öka sina investeringar till hela det belopp, ca 2500 000 kronor, som erfordrades för uppförande av en för att möjliggöra den utökade patientbe- handlingen utvidgad högskoleklinik, ävensom att erlägga årliga driftsbidrag, motsvarande den minskning av lands- tingets kostnader för folktandvården, som vunnes genom högskoleklinikens verksamhet. Om högskolekliniken orga- niseras på sätt kommittén i det följande föreslår, kunna de av landstinget fram- ställda önskemålen tillgodoses.

I den distriktstandvård, som lands- tinget önskar överföra till högskolekli- niken, ingår tandvård för omkring 4 250 barn. Studenternas kliniktjänstgö- ring, amanuensklinikens verksamhet samt avdelningstandläkarens patient- vårdande verksamhet under de 31%; timmar om dagen, då han ej tjänstgör som lärare, ha beräknats innebära om- händertagande av 2 500 skolbarn. Kvar står då behovet av tandvård för om- kring 1 700 skolbarn, varför 2 heltids- anställda distriktstandläkare äro erfor— derliga. Dessa 2 distriktstandläkare bö— ra anställas av landstinget men få sin

| i I i i !

verksamhet förlagd till barntandvårds- avdelningen och såsom extra amanuen- ser vid avdelningen arbeta under för— manskap av avdelningstandläkaren där- städes. De äro sålunda icke i sin tjänst- göring underställda landstingets tand- vårdsledning. Enligt kommitténs me— ning bör endast den anställas i nu nämnd befattning, som därtill erhållit lärarkollegiets förord.

Från landstingets sida resas icke någ- ra invändningar mot att en sådan an- ordning vidtages, att avdelningstandlä- karna vid högskolekliniken, vilka tjänst- göra som lärare 3 1/2 timmar om dagen, under återstående 3 1/2 timmar av ar- betsdagen utföra tandvårdsarbete för landstingets räkning och härför av landstinget uppbära arvoden, motsva- rande hälften av de avlöningsförmåner, som tillkomma en lasarettstandläkare. Avdelningstandläkarna, vilka i denna egenskap enligt högskolornas stadgar åtnjuta ferier den 21 december—den 14 januari samt 2 månader under somma- ren, skola arbeta för landstinget på halvtid hela året med undantag av se- mestern, som enligt specialbestämmel- ser för tandläkare inom folktandvår- den utgör 36 vardagar årligen. För sta- tens vidkommande ernås genom ett dy- likt arrangemang, att de för undervis- ningen erforderliga avdelningstandlä- karna beredas heltidsarbete med sådan inkomst, att de icke ställas inför nöd- vändigheten att uppsätta privatpraktik i Umeå. Skulle de nödgas härtill, synes det kommittén föga troligt, att personer med den specialistutbildning och övri- ga meritering, som i allmänhet kräves för avdelningstandläkartjänst, komma att stå till förfogande.

Kommittén förordar sålunda, att den anordning, varför en redogörelse nu lämnats, genomföres. Vid ledigkungö- rande av avdelningstandläkartjänster vid kliniken bör meddelas, att det för-

utsättes, att innehavare av dylik tjänst är villig att under halvtid utföra tand— vårdsarbete för landstinget mot här förut omförmält arvode.

Landstingets representanter ha slutli— gen yrkat på att få draga nytta av labo- ratorerna för specialistkonsultation och specialistvård, i första hand avseende komplicerade fall inom områdena ka— rieslära, proteslära och tandkirurgi, vilka skola för specialistvård remitte- ras till Umeå-kliniken. För ändamålet böra laboratorerna stå till förfogande hela året med undantag av en semester- period om 36 vardagar. Från lands— tingets sida önskar man även erhålla bi- träde av laboratorerna med utredning- ar, yttranden och vårdförslag m. m. Härför är landstinget villigt att till en- var laborator vid kliniken årligen ut- giva ett visst arvode. Kommittén föror— dar, att en dylik anordning möjliggöres och har i avtalsförslaget infört bestäm- melser härom.

Vid de underhandlingar, som förts mellan representanter för kommittén och landstingets förvaltningsutskott, har totalbeloppet för landstingets årliga driftskostnader för de nämnda 18 tand- läkarna beräknats till 452 000 kronorl. Enligt avtalsförslaget äger landstinget uppbära dels den årliga behandlings- avgift, som kommunerna erlägga för varje barn, vilket anmälts till regelbun- det deltagande i den folktandvård, som lämnas vid kliniken, beräknad till 21 000 kronor, dels även statsbidrag för den av landstinget anordnade allmänna tandvården för barn, beräknat till (4 250 barn )( 16 kr. =) 68 000 kronor.

Enligt det av landstingets förvalt- ningsutskott godtagna preliminära avta- let förklarar sig landstinget villigt att årligen ställa nämnda belopp, 452000

1 Rörande grunderna för beräkning av be- loppet hänvisas till bilagan B vid avtalsförslaget, vilket såsom bilaga 3 fogats till betänkandet.

kronor, till förfogande. Från beloppet ersätter landstinget envar av de 3 labo- ratorerna med 14 000 kronor för år för de specialistuppdrag, som angivits i det föregående, och betalar till avdelnings- tandläkarna arvoden för halvtidstjänst— göring, motsvarande hälften av de av— löningsförmåner, som tillkomma en la— sarettstandläkare, enligt verkställd be— räkning utgörande sammanlagt 121 716 kronor för år vid nu gällande index- läge. Därjämte anställer landstinget 2 distriktstandläkare, som skola på heltid uteslutande syssla med barntandvård vid avdelningen härför. Avlöning till nämnda två tandläkare utgår för när- varande med sammanlagt 41 160 kronor för år. Totalt utgöra dessa löner och arvoden 204 876 kronor, eller i runt tal 205 000 kronor. Återstående belopp, 247 000 kronor, utgör landstingets årli- ga driftsbidrag till kandidat- och ama- nuensklinikerna. Åtagandet innebär så— lunda, att den tandvård, som ligger utanför den begränsade patientvården vid undervisningen, bekostas av lands- tinget, som därjämte erlägger nämnda årliga driftsbidrag.

Landstingets årliga bidrag till den patientvårdande verksamheten vid hög- skolekliniken i Umeå uppgår sålunda vid nuvarande kostnadsläge till 247 000 kronor.

F. Inkomster och utgifter, föranledda av den patientvårdande verksamheten

Kommittén har med ledning av de vid tandläkarhögskolan i Stockholm hittills vunna erfarenheterna verkställt i tablå XIV intagna, detaljerade beräk- ning av inkomster och utgifter, föran— ledda av den patientvårdande verksam- heten vid högskolekliniken i Umeå, vilka böra, liksom vid tandläkarhögsko- lorna, redovisas över inkomsttiteln ”In- komster vid tandläkarhögskolorna”.

Inkomsterna ha beräknats överstiga utgifterna med (507 000 —— 301 000 =) 206 000 kronor.

Kommittén får lämna följande kom- mentarer till de i tablån intagna upp- gifterna.

1. Nettoinkomsten vid tjänstgörande kandidaters patientvårdande verksam- het utgöres av patientavgifterna, sedan kandidaterna tillkommande del därav för utlagda materielkostnader fråndra- gits.

2. Amanuenskliniken. De 3 assistenterna och de 4 amanuen- serna tjänstgöra envar 1 100 timmar per år och beräknas inarbeta envar 14 respektive 12 kronor per arbetstimme. För assistenten i odontologisk ortopedi beräknas det per arbetstimme inarbeta- de beloppet uppgå till 11 kronor. Enär barntandvården är avgiftsfri för patienterna, kunna därmed syssel- satta tandläkare icke beräknas tillföra kliniken någon inkomst. Kommittén räknar med att, i likhet med vad som gäller föreståndare för amanuensklinik vid tandläkarhögsko- lorna, arvode skall utgå till förestånda- ren för amanuenskliniken i Umeå med ett belopp av 1 500 kronor för år. Timersättningen till de vid amanu- enskliniken tjänstgörande assistenterna och amanuenserna har, såsom framgår av redogörelsen under E. ovan, räknats efter 12 kronor 75 öre per arbetstimme och semesterersättningen efter 51 kro- nor per dag. Posten tandteknikerräkningar avser utgifter för sådana tandteknikerarbe— ten, som av olika orsaker icke kunna medhinnas vid klinikens tandtekniska laboratorium.

Materielkostnaderna vid amanuens- kliniken beräknas uppgå till 5 000 kro- nor per år och tjänstgörande tandläå kare.

Tablå XIV över inkomster och utgifter, föranledda av den patientvårdande verk- samheten vid högskolekliniken i Umeå

Inkomster

20 000

.Tjänstgörande kandidaters patientvårdande verksamhet, Utglfter

nettoinkomst . Amanuensklinik: a) för vuxna: 3 assistenter (3 x 1 100 x 14) ...................... 4 amanuenser (4 x 1 100 X 12) b) för barn och ungdom: 1 assistent i odontologisk ortopedi (1 100 x 11) ...... 1 assistent i barntandvård . ........................ 2 amanuenser i barntandvård Arvode till amanuensklinikens föreståndare . ............ Timersättningar till 5 assistenter och 6 amanuenser även- som semesterersättningar .............................. Ersättningar under tjänstledigheter .................... Tandteknikerräkningar . Materielkostnader (11 )( 5 000) ........................ . Lärarklinik för vuxna och barn: a) centraltandpolikliniken för vuxna: patientavgifter, avseende specialistbehandlingar av komplicerade fall genom laboratorerna .............. 5 avdelningstandläkare (5 )( 900 )( 18) .............. centraltandpolikliniken för barn: 1 avdelningstandläkare i odontologisk ortopedi ...... 1 avdelningstandläkare i barntandvård .............. 2 distriktstandläkare i skoltandvård ................ Tandteknikerräkningar ............................... Materielkostnader (5 avdelningstandläkare för vård av vuxna 40 000, 1 avdelningstandläkare i odontologisk orto- pedi 2500, 1 avdelningstandläkare i barntandvård 1 500, 2 distriktstandläkare i skoltandvård 6000) . Avgiftsfri tandvård för å lasarettet intagna patienter: för- lust av patientavgifter motsvarande .................... . Bidrag från landstinget ..............................

1 500

164 800 4 700 5 000 55 000

50 000

15 000 247 000

507 000 301 000

3. Lärarkliniken. Var och en av de 5 avdelningstandlä- regleringsarheten å barnklientelet. I karna tjänstgör 900 timmar per år och beräknas inarbeta 18 kronor per arbets- timme. Kommittén utgår från att patientav- gifter skola, liksom vid tandläkarhög- skolan i Stockholm, erläggas för tand—

övrigt är tandvården även vid lärarkli- niken avgiftsfri för barn. Materielkostnaderna vid lärarklini- ken ha i beräkningen differentierats med hänsyn till den tandvård, som läm- nas vid klinikens vårdformer, varvid

hänsyn även tagits till att avdelnings— tandläkarna utföra mera komplicerade behandlingar.

4. Posten ”avgiftsfri tandvård för å lasarettet intagna patienter” avser den av medicinska skäl påkallade tandvård, som enligt Kungl. Maj:ts instruktion för tandläkare inom folktandvården (SFS 1950:607, 5 8) skall utföras av lasarettstandläkare. Då centraltandpoli- klinisk verksamhet inom länet hittills endast förekommit i begränsad ut-

sträckning, låter sig det härigenom uppkommande inkomstbortfallet icke med någon större grad av säkerhet be- räknas.

IV. Sammanställning av kostnaderna

I sammanställningen har hänsyn ta- gits såväl till de kostnader, vilka vid tandläkarhögskolan i Stockholm föran- ledas av Stockholm-Umeå-linjens inrät- tande, som till dem, som orsakas genom inrättandet av tandsköterskeskolan.

Utgifter

Avlöningar (specifikation se bil. 4)

1. Avlöningar till ord. tjänstemän, förslagsvis ........................ 76 000 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, för- slagsvis ........................................................ 147 000 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ............ 323 000 4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 208 000 754 000 Omkostnader 1. Sjukvård, förslagsvis .................................. 2 000 2. Expenser, förslagsvis: a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................. 40 000 b) Övriga expenser . .................................. 70 000 110 000 3. Reseersättningar, förslagsvis ........................... 12 000 4. övriga utgifter: a) Förbrukningsmateriel för högskolans praktiska verk- samhet, förslagsvis ................................. 50 000 b) Undervisnings- och åskådningsmateriel .............. 12 000 c) Vetenskapliga laboratorier .......................... 15 000 77 000 201 000 Bokinköp och bokbindning m. m., reservationsanslag . ................ 15 000 Nyanskaffning och underhåll av utrustning, reservationsanslag ........ 6 000 Gemensamma universiteisändamål Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier, reservationsan- slag, ökning .................................................... 3 000 Gästföreläsningar, reservationsanslag, ökning ........................ 2 000 Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl läro- anstalter, reservationsanslag, ökning .............................. 15 000

996 000

Kronor

Inkomsttiteln ”Inkomster vid tandläkarhögskolorna” Nettoinkomst enligt särskild redogörelse .................... Kronor 206 000

Nettoutgift för statsverket ................................ Kronor 790000 Under förutsättning att inrättandet tes av 1954 års riksdag, höra i detta ka- av en högskoleklinik i Umeå enligt pitel beräknade medel ställas till förfo- kommitténs föreliggande förslag beslu- gande på sätt här efteråt anges:

Anslag j 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

. Avlöningar ...................... 350 000 730 000 754 000 . Omkostnader .................... 160 000 201 000 201 000 . Bokinköp m. m. ................. 15 000 15 000 15 000 . Nyanskaffning och underhåll av ut- rustning ........................ 3 000 6 000 6 000 . Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier, ökning ...... — 3 000 3 000 . Gästföreläsningar, ökning ......... —— 2 000 2 000 . Bidrag till främjande av medicinsk forskning, ökning ................ 8 000 15 000 15 000

Summa kronor 536 000 972 000 996 000 Inkomster vid högskolekliniken ....... — 100 000 206 000

Statens årliga nettoutgift för driften ..... — — 536 000 872 000 790 000 Engångsanslag till utrustning ......... 260 000 7 00 000 700 000 —— ——

TIONDE KAPITLET

Ny tandläkarhögskola i Göteborg

Av den i kapitel 4 lämnade redogörel- sen för hittills vidtagna åtgärder för åstadkommande av en ökad utbildning av tandläkare framgår, bland annat, att riksdagen i skrivelsen 1945: 602 be— slutit, att två nya tandläkarinstitut skulle inrättas å platser, som framdeles bestämdes, samt att riksdagen i anled— ning av propositionen 1946: 241 förkla- rat, att övervägande skäl syntes tala för att det först inrättade nya institutet för- lades till Malmö. Valet av förläggnings- ort hade stått mellan Göteborg och Malmö. Avgörande för ståndpunkten i förläggningsfrågan hade framför allt varit möjligheterna att vinna anknyt- ning till den medicinska fakulteten i Lund. Riksdagen hade understrukit önskvärdheten av att det tredje tandlä- karinstitutet inom en snar framtid komme till stånd.

Genom beslut vid 1948 års riksdag (propositionen nr 221, riksdagens skri- velse nr 407) har från och med den 1 juli 1948 inrättats en medicinsk hög- skola i Göteborg, vilken under de föl- jande åren successivt uppbyggts, så att vid utgången av innevarande budgetår uppbyggnadsperioden i huvudsak kom- mer att vara avslutad. Samtliga teore- tiska institutioner utom för ämnet pa- tologi äro dock tills vidare inrymda i provisoriska lokaler.

I juni 1953 ha byggnadsstyrelsen och Göteborgs stads sjukhusdirektion utlyst en arkitekttävlan, avseende upprättan- de av dispositionsplan för ett av Göte-

borgs stad till förfogande för nybygg- nader för medicinska högskolans teo- retiska institutioner (jämte administra- tion och bibliotek) m.fl. statliga inrätt- ningar stållt större markområde norr om Sahlgrenska sjukhuset. Tävlingsti- den utgår i februari 1954. Inom mark- området skulle utrymme beräknas — utom för de medicinska teoretiska in- stitutionerna — för bland annat en tandläkarhögskola, ett studentkårshus samt panncentral, verkstad och förråd m.m. Beträffande tandläkarhögskolan har det erforderliga tomtområdet be- räknats till omkring 20 000 m2.

Kommittén har i maj 1952 anhållit om byggnadsstyrelsens medverkan vid utredning rörande lokalerna för en ny tandläkarhögskola, förlagd till Göte- borg.

Vid uppgörande av planerna över den nya tandläkarhögskolans byggna- der ha de sakkunniga inom kommittén sökt tillgodogöra sig erfarenheterna från ombyggnaden av Stockholmshög- skolan samt nybyggnaden av Malmö- högskolan. I samarbete med byggnads- styrelsens representanter har utarbetats ett preliminärt förslag, som bygger på följande allmänna principer. Byggna- den uppdelas i två komplex, ett mindre och ett större. Det mindre utgöres av en laboratoriebyggnad, till vilken 1 gör- ligaste mån alla laboratorier för den propedeutiska undervisningen, avdel— ningarna för tandhistopatologi och ma- teriallära samt laboratoriet för speciell

» | |

bakteriologi koncentreras. Därjämte in- gå i denna byggnadskropp lokaler för tandteknikerskolan. Till det större byggnadskomplexet ha i första hand förlagts en klinikrotunda med samtliga arbetsplatser för karieslära, proteslära, parodontologi, pulpa- och rotbehand- ling samt bettanalys med parodonto- protetik. I en annan del av nämnda byggnadskomplex placeras avdelning- arna för barntandvård och odontolo- gisk ortopedi. De två nu nämnda kli- nikavdelningarna ha placerats på var sin sida om mottagningsavdelningen, till vilken anknutits den del av tand- kirurgiska avdelningen, som i pati- entvårdande verksamhet sysslar med de akuta fallen, samt injektions- och extraktionslokalerna. Direkt förbindel- se finnes härifrån till röntgenavdel- ningen, som även äger anknytning till klinikrotundan. Vidare finnas lokaler för rektorsexpedition och den centrala administrationen. Högre upp i bygg— naden ligger en särskild operationsav- delning, lokaler för den internmedi- cinska konsultationen samt tjänsterum och laboratorier för professorer och la- boratorer. De vetenskapliga laborato- rierna ha koncentrerats till en enhet och så har även skett med tjänsterum för övriga lärare och personal. Till källarvåningen har förlagts en verkstad och rum för verkmästare och instru- mentmakare. Även tandsköterskeskolan har fått enhetliga lokaler med tjänste- rum för instruktionssköterskan. Aulan har tänkts placerad under kliniken. Planläggningen har haft till syfte att minska byggnadskroppen och samti- digt låta den på mest rationella sätt uppfylla fordringarna på lokaler för undervisning och forskning samt kli- niker och laboratorier för patientvård.

Byggnadsstyrelsen har funnit skill- naden i lokalbehov mellan det upp- gjorda preliminära förslaget och hög-

skolor av nu föreliggande typ obetyd- lig. Enligt styrelsens mening syntes byggnadskostnadcrna i vart fall ej kunna tillmätas avgörande betydelse vid val av byggnadstyp. Styrelsen har upprättat och till kommittén under hand överlämnat ett lokalprogram med vissa rumsanalyser. Kommittén har icke funnit anledning föreligga att på detta stadium av utredningen närmare ingå på planeringen av den blivande byggnaden utan har endast konstate- rat, att det av byggnadsstyrelsen upp- rättade lokalprogrammet synes vara tillfyllest för utförande av erforder- liga preliminära kostnadsberäkningar. Dylika beräkningar ha utförts av sty- reISen, som i skrivelse till kommittén den 11 september 1953 beräknat bygg- nadskostnaderna för en tandläkarhög- skola i Göteborg till 17 000 000 kronor. Kommittén förutsätter, att den exper- tis inom kommittén, som byggnadssty- relsen anlitat för uppgörande av det preliminära förslaget, vid definitiv ut- formning av byggnadskroppen får till- fälle till fortsatt samarbete antingen di- rekt med styrelsen eller inom en eve'n- tuell organisations-, respektive bygg- nadskommitté.

I. Förhandlingar med Göteborgs stad

I syfte att söka utröna, huru stora ekonomiska bidrag Göteborgs stad vore villig att lämna för att underlätta till- komsten av en till staden förlagd tand— läkarhögskola och huru den patient- vårdande verksamheten på högskolan skulle på lämpligaste sätt samordnas med den av staden bedrivna folktand- vården, har tandläkarkommittén sam- rått med representanter för staden. Vid de förda förhandlingarna har genom ömsesidiga eftergifter enighet uppnåtts på de flesta punkter. Prelimi- närt förslag till avtal mellan staten och

staden, innefattande bestämmelser i förut nämnda hänseenden, har upp- gjorts av kommittén och fogas såsom bilaga 6 till detta betänkande. Därest statsmakterna komma att fatta beslut om Göteborgshögskolans inrättande, får definitivt förslag till avtal uppgöras efter ytterligare förhandlingar med sta- den.

Kommittén redogör här efteråt för det viktigaste av innehållet i det av kommittén uppgjorda preliminära av- talsförslaget.

Göteborgs stad upplåter till staten en vid Guldhedsgatan och i omedelbar närhet av det för de medicinska teore- tiska institutionerna reserverade områ- det belägen, av Kungl. Maj:t godkänd tomt om minst 20 000 m2 för uppfö- rande därstädes av en byggnad, avsedd för tandläkarhögskola och till denna anslutna tandsköterske- och tandtek- nikerskolor. Området får avgiftsfritt nyttjas av staten, så länge utbildning av tandläkare bedrives därstädes. Sta- den har att ombesörja och bekosta framdragande till det upplåtna områ- dets gräns av eventuellt erforderliga tillfartsvägar ävensom av ledningar för vatten, avlopp, elektricitet och gas (55 1 och 2 i avtalsförslaget).

Vatten, gas och elektrisk ström leve- reras från stadens vattenverk, respek- tive gas- och elektricitetsverk på vill- kor, som vid varje tillfälle gälla för andra abonnenter av likartat slag och storlek (5 3).

Högskolan, som organiseras för att motta högst 100 nya elever om året (50 varje termin), skall dels jämte den redan befintliga centraltandpoliklini- ken å Sahlgrenska sjukhuset fungera som stadens centraltandpoliklinik, där- vid högskolans insats beräknas mot- svara det arbete, som utföres av 1 lasa- rettstandläkare och 1 biträdande lasa- rettstandläkare, dels ock i viss ut-

sträckning överta stadens distrikts— tandvård för vuxna och barn, därvid högskolans insats beräknas motsvara det arbete, som utföres av 12 distrikts- tandläkare, sysselsatta enbart med vuxenklientel, och 2 distriktstandlä- kare, sysselsatta enbart med barntand- vård, den ene avsedd för behandling av tandregleringsfall (% 5 första styc- ket).

Centraltandpoliklinikens verksamhet vid Sahlgrenska sjukhuset skall efter tandläkarhögskolans färdigställande omfatta dels tandvård av sjukhusets inneliggande patienter, dels behand- ling av sådana komplicerade fall, vilka ej äro av den art, att de, såsom behöv- liga för den vid tandläkarhögskolan meddelade undervisningen, böra hän- visas till högskolan, dels ock folktand- vård i övrigt (5 5 andra stycket).

Med hänsyn till den minskning av stadens kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskolans verksam— het, åtar sig staden att bidra till hög- skolans uppförande och utrustning med ett engångsbelopp av 415 000 kro- nor och årligt driftsbidrag, som genom överenskommelse mellan parterna be- stämmes för en 5-årsperiod i sänder och som, om man utgår från nu rå- dande förhållanden, beräknats skola uppgå till 250 000 kronor (5 6).

Staden medger, i vad på staden an- kommer, att vid Sahlgrenska sjukhuset anställda läkare må, i den mån deras tjänstgöring vid sjukhuset det tillåter, förordnas att åt eleverna vid högskolan meddela undervisning i invärtes medi- cin, allmän kirurgi, öron-, näs- och halssjukdomar, allmän patologi samt bakteriologi ävensom att i anslutning därtill hålla demonstrationer. Vidare medger staden, att nämnda undervis- ning och demonstrationer få avgifts- fritt försiggå i Sahlgrenska sjukhusets lokaler (& 7).

l i | | i i l !

|

I

Staden förklarar sig vilja medverka till att lärare vid tandläkarhögskolan med deltidstjänstgöring, därest hinder eljest icke möter, anställas inom sta— dens folktandvård såsom arvodestagare i syfte att befrämja samarbetet mellan tandläkarhögskolan och stadens folk- tandvård (å 8).

För att trygga patienttillgången vid tandläkarhögskolan förbinder sig sta- den att vid utbyggnad av sin folktand- vård icke vidta någon åtgärd, varige- nom tillgången på för undervisningen lämpliga patienter äventyras. Innan stadens sjukhusdirektion eller annan stadens myndighet väcker fråga om vidtagande av åtgärd av mera väsentlig betydelse för patienttillgången vid hög- skolan, skall överläggning äga rum med representanter för högskolans lä- rarkollegium (& 9: 1).

Vidare utfäster sig staden att vidta vissa här efteråt angivna positiva åt- gärder för att tillföra högskolan för undervisningen erforderliga patienter av olika slag.

Staden skall, efter överenskommelse med tandläkarhögskolan, åt denna upp- draga tandvården av högst 1 000 skol- barn ävensom av förskolebarn från visst distrikt i närheten av högskolan (% 9: 2 a).

Staden skall tillse, att de från sta- dens distriktstandpolikliniker och sjuk- hustandpolikliniker till centraltandpo- likliniken remitterade käkkirurgiska, käkortopediska och käkprotetiska fal- len samt fallen av svårare gomdefekter, till den del fallen äro ambulatoriska, hänvisas direkt till tandläkarhögskolan (% 9: 2 b).

Vidare skall staden, om högskolan till sjukhusdirektionen anmäler, att högskolan lider brist på för undervis- ningen önskvärda tandvårdsfall av visst annat slag än de i föregående stycke särskilt omförmälda, söka verka

för att patienter, tillhörande den av- sedda behandlingsgruppen, vilka vända sig till stadens tandpolikliniker, i stål- let uppsöka högskolan för att där er- hålla behandling (Q 9: 2 c).

Staden äger uppbära det statsbidrag, som må utgå för den folktandvård, som ombesörjes av högskolan (5 11).

Mot vissa i kommitténs avtalsförslag intagna bestämmelser, åsyftande att trygga högskolans tillgång på lämpliga patienter, ha stadens representanter gjort erinringar. (Promemoria av sjuk— husdirektören Hugo Höglund den 18 augusti 1953.) De ha sålunda uttalat, att arbetsuppgifterna för stadens egen centraltandpoliklinik vid Sahlgrenska sjukhuset icke borde regleras genom särskilda föreskrifter i ett avtal angå- ende tandläkarhögskola (se % 5 andra stycket), enär i gällande författnings- bestämmelser angående statens bidrag till folktandvård funnes angivet, vad som skall utföras vid en centraltand- poliklink. Det har vidare framhållits, att de käkkirurgiska fallen som regel krävde behandling på sjukhus och av läkare, varför de knappast kunde hän- visas till tandläkarhögskolans central- tandpoliklinik (5 9: 2 b). Fallen kunde emellertid givetvis i undervisningssyfte demonstreras för tandläkarhögskolan. Det har även framhållits, att såsom en följd av anmärkningen mot bestämmel- sen i 5 9:2 b föreskriften i % 9:2 c kunde behöva ändras.

Slutligen har från stadens represen- tanter framförts önskemålet, att avtalet icke skulle göras ouppsägbart endast med möjlighet till justering angående driftsbidrag och dylikt, utan att avtalet skulle gälla tills vidare med 2 års ömse- sidig uppsägningstid, såsom stadgats i 1948 års avtal angående den medicin- ska högskolan i Göteborg.

Enligt kommitténs mening äro de i 5 5 andra stycket samt i % 9: 2 b och c

intagna bestämmelserna i syfte att trygga tillgången på Vissa kategorier av för undervisningen behövliga pati- enter av så stor vikt för att garantera en god utbildning av de blivande tand- läkarna, att kommittén måste bestämt vidhålla, att de böra intas i ett kom- mande avtal. Kommittén vill erinra om, att enligt förslaget endast de ambula- toriska fallen skola hänvisas till tand- läkarhögskolan.

Vad beträffar önskemålet om rätt för vardera parten att med 2 års uppsäg- ningstid uppsäga avtalet håller kom- mittén före, att en bestämmelse om dy- lik uppsägningsrätt — vilken icke har någon motsvarighet i avtalet om inrät- tande av tandläkarhögskolan i Malmö — ej kan godtas. Skall staten ikläda sig mycket betydande kostnader för anordnande av tandläkarutbildning i Göteborg, måste staten fordra, att de bestämmelser i avtalet, som icke enligt uttrycklig föreskrift däri skola äga till- lämpning endast under viss tidsperiod, skola gälla, till dess de undergå änd- ring efter ömsesidig överenskommelse mellan parterna.

För att ytterligare utveckla stadens synpunkter i fråga om 55 5 och 9 i av- talsförslaget har Göteborgs sjukhusdi- rektion i skrivelse den 27 oktober 1953 till kommittén överlämnat och åbero- pat en av sjukhusdirektören Höglund avgiven, den 23 oktober dagtecknad promemoria nr 2 i ärende angående överläggningar med tandläkarkommit- tén beträffande tandläkarhögskola i Göteborg. Skrivelsen och promemorian fogas såsom bilaga 7 till detta betän- kande.

I promemorian finnes intagen en skri- velse till sjukhusdirektören från tand- vårdsinspektören och föreståndaren för centraltandpolikliniken på Sahlgrenska sjukhuset O. Osvald samt överläkaren på nämnda sjukhus” öron-, näs- och

halsklinik, professorn C.-A. Hamberger, vilken skrivelse innehåller vissa erin- ringar mot förutnämnda paragrafer i kommitténs avtalsförslag samt motive- ring för inrättande av ”en samlad av- delning för käkkirurgi, käkortopedi och käkprotetik, förlagd till Sahlgrenska sjukhuset, vilken samtidigt helt och fullt kan ställas i undervisningens tjänst”. Det skulle enligt Osvalds och Hamber- gers mening vara lyckligt, om man kun- de åstadkomma en personalunion mel- lan tandläkarhögskolan och sjukhusets centraltandpoliklinik på så sätt, att che- fen för sjukhusets centraltandpolikli- nik samtidigt vore lärare i käkorto- pedi och käkprotetik vid tandläkarhög- skolan.

Därest statsmakterna komma att fatta beslut om inrättande av en tandläkar- högskola i Göteborg får, såsom tidigare i detta kapitel framhållits, definitivt förslag till avtal uppgöras efter ytterli- gare förhandlingar med staden. Därvid höra till närmare prövning upptas de från Göteborg i nämnda promemoria framförda synpunkterna, vilka icke sy- nas nöjaktigt klargörande i fråga om samarbetet mellan sjukhusets central- tandpoliklinik och tandläkarhögskolan samt dennas tillgodoseende med erfor- derligt patientmaterial.

I detta sammanhang må framhållas, att kommittén har grundad anledning förutsätta, att för sist berörda ändamål samarbete skall komma till stånd även mellan högskolan och Göteborgs och Bohus” läns landsting.

II. Personalorganisation

I sjunde kapitlet har kommittén ut- talat, att den nya tandläkarhögskolan borde organiseras för att kunna årligen utexaminera högst 100 elever, dvs. _samma examinationskapacitet, som för

närvarande gäller för tandläkarhögsko- lan i Stockholm. I organisatoriskt hän- seende bör Göteborgshögskolan helt ansluta sig till den vid Stockholmshög- skolan gällande ordningen. Med ut- gångspunkt härifrån och från den av universitetskanslern den 7 mars 1947 med stöd av nådigt bemyndigande den 7 februari samma år fastställda studie- planen för undervisningen vid tandlä- karinstituten har kommittén verkställt beräkning av behovet av personal av olika kategorier vid högskolan även- som av engångs- och årliga kostnader. Till högskolan bör knytas en amanu- ensklinik av ungefär samma storleks- ordning som vid tandläkarhögskolan i Stockholm.

A. Den prekliniska undervisningen m. m.

Enligt den ovan nämnda studiepla- nen omfattar utbildningen 5 år, förde- lade på 10 terminer. Det första studie— året upptas av de prekliniska studi- erna, lokalt förlagda till medicinska högskolans i Göteborg lokaler, samt av de tre prekliniska specialkurserna, nämligen i speciell tandhistologi, spe- ciell tandanatomi och propedeutisk bettlära.

Kommittén har vid sina kostnadsbe- räkningar utgått från att det av uni- versitetskanslern i underdånig skrivel- se den 15 oktober 1952 framlagda för- slaget rörande ordnandet av undervis- ningen i prekliniska m. fl. ämnen kom- mer att genomföras beträffande de nu befintliga högskolorna. Även för den nya högskolan bör den föreslagna or- ganisationen, som möjliggör en effek- tivisering och rationalisering av un- dervisningen i hithörande ämnen, bli gällande. I kommitténs beräkning av personalbehovet för undervisningen i prekliniska m.fl. ämnen, upptas sålun- da en laboratorsbefattning i farmako-

logi. Även i övrigt anslutcr sig denna beräkning till kanslerns förslag rörande ordnandet av undervisningen i prekli- niska m.fl. ämnen beträffande tandlä- karhögskolan i Stockholm.

Kommittén har med företrädare för medicinska högskolan i Göteborg dis- kuterat med undervisningen i nu ifrå- gavarande ämnen sammanhängande frågor. Därvid har från den medicin- ska högskolans sida förklarats, att lärarkrafter säkerligen komme att stäl- la sig till förfogande såsom kursgivare under förutsättning, att den av uni- versitetskanslern föreslagna ordningen för undervisningen bifölles av stats- makterna. Det har emellertid under- strukits, att man i så måtto nödgades giva undervisningen provisorisk karak— tär i de ämnen, där den medicinska högskolan blott disponerade sina nu- varande, provisoriska lokaler, att en- dast föreläsningar och demonstrationer kunde hållas. De i undervisningspro- grammet ingående övningarna kunde upptas först då de nya medicinska institutionerna stode färdiga. Vissa ut- ökningar av dessa erfordrades för om- händertagandet jämväl av tandläkar- högskolans elever. Byggnadsstyrelsen har underrättats om att vid detaljpla- neringen av den medicinska högskolans nya teoretiska institutioner skälig hän- syn borde tas till den undervisning för tandläkarstuderande, som även av- såges skola bedrivas därstädes. I allde- les särskild grad gäller det den farma- kologiska institutionen, i vilken även laboratorn i odontologisk farmakologi bör beredas lokaler för den undervis— ning och forskning, som skall ankom- ma på honom.

I här efteråt intagna tablå XV lämnas specificerad uppgift på de lärare och laboratoriebiträden, som enligt kom- mitténs förslag skola tjänstgöra vid de prekliniska kurserna.

Tablå XV, utvisande Iärar- och laboratoriebiträdespersonal för undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen

Avdel- Labo- nings- Kurs- 1: e 1: e 3: e ååå; rator tand- givare assistent ama- ama- . .. .. bltrade lakare nuens nuens Prekliniska huvudämnen Anatomi .................. 1 1 % Histologi .................. 1 1 1 1/2 Fysik och fysiologi .......... 1 2 1/2 Kemi ..................... 1 1 1 1/2 Prekliniska specialkurser Allmän bakteriologi ......... 1 1 1/2 Speciell tandanatomi ........ 1 2 Propedeutisk bettlära ....... 1 2 Speciell tandhistologi ........ 1 1/2 Övriga hithörande ämnen Allmän patologi ............ 1 1 1 1/2 Farmakologi ............... 1 1 1 1 Allmän kirurgi ............. 1 Intern medicin ............. 1 1 Öron-, näs- och halssjukdomar 1 1 1 | 11 2 | 6 j 9 4 %

I bilaga 8 redovisas avlöningarna till nämnda befattningshavare ävensom avlöningskostnadens fördelning på olika anslagsposter.

B. Den propedeutiska och kliniska un- dervisningen

Efter avlagd tandläkarkandidatexa- men vinna de studerande tillträde till de propedeutiska kurserna under 3:e, 4:e och 5:e terminerna, varunder stu- dierna karakteriseras av dels fantom- kurserna i karieslära, proteslära, odon- tologisk ortopedi och bettanalys med parodontoprotetik, dels ock de prope- deutiska kurserna i tandkirurgi och i dental röntgendiagnostik. Till 3:e ter- minen är därjämte förlagd en grund- läggande kurs i materiallära. Den pro- pedeutiska studieperioden efterföljes av den kliniska perioden under 6:e, 7:e och 8:e terminerna, varefter följa spe- cialkurser under 9:e terminen samt se-

minarier och operationskurs under den 10:e avslutande terminen.

Den kliniska tjänstgöringen i karies- lära är fördelad på 6:e, 7:e och 8:e ter- minerna, vartill kommer seminarieun- dervisning under 10:e terminen. Un- deravdelningens för pulpa- och rotbe- handling kliniska kurser äro förlagda till 8:e och 9:e terminerna. I protes- lära försiggår den kliniska undervis- ningen under 7:e och 8:e terminerna samt seminarieundervisningen under första delen av 9:e terminen. Special- utbildningen i käkprotetik är inlagd under 8:e terminen. Undervisningen i tandkirurgi omfattar klinisk kurs i parodontologi under 6:e terminen samt operationskurs och seminarier under 10:e terminen. Vad övriga ämnen be- träffar äro de kliniska kurserna för- lagda i dental röntgendiagnostik till 6:e terminen, i odontologisk ortopedi till 9:e och 10:e terminerna och i hett—

analys med parodontoprotetik till 6:e och 9:e terminerna. I barntandvård och i tandhistopatologi äger undervis- ningen rum under 9:e, respektive 6:e terminen. Under 9:e terminen försig- går en föreläsnings- och demonstra- tionskurs i speciell bakteriologi, och en föreläsningsserie i social odonto- logi är inlagd i 10:e terminens studie- program. Av de medicinska studieäm- nena tillhöra patologi 3:e terminen, farmakologi 4:e terminen, intern me- dicin och allmän kirurgi 6:e terminen samt öron-, näs- och halssjukdomar 10:e terminen.

1. Lärarpersonal

Undervisningen och studenternas tjänstgöring försiggår på 9 olika av- delningar. Därav upptaga de fem äm- nena karieslära, proteslära, tandkirur- gi, odontologisk ortopedi och dental röntgendiagnostik, samtliga företrädda av professorer, huvuddelen av den för undervisningen anslagna tiden och be- lägga även största delen av utrymmena på kliniksalar och laboratorier. Till av- delningen för karieslära hör underav- delningen för pulpa- och rotbehand- ling, företrädd av en laborator, som är underställd professorn i karieslära. Avdelningarna för bettanalys med pa- rodontoprotetik, för barntandvård och för tandhistopatologi, den sista rent teoretisk, företrädas av självständiga laboratorer.

De fem professorerna hålla föreläs- ningar och seminarier samt examinera envar i sitt ämne, varjämte de ansvara för övrig undervisning och all patient- vårdande verksamhet på avdelningen. De ha därjämte olika administrativa uppgifter. Såsom vetenskapliga forska- re äro de ansvariga för forskningsar- betet vid avdelningen och för samar- betet med övriga avdelningar beträf- fande det vetenskapliga arbetet. De tre

självständiga laboratorerna, som förut- sättas erhålla särskilda befattningsar- voden (1 008 kronor för år), ha mot- svarande arbetsuppgifter.

Inom ettvart av ämnena karieslära, proteslära och tandkirurgi, finnes så- som professorns närmaste man en la- borator. I de två förstnämnda ämnena upptages laboratorns tid, förutom av kursundervisning, i största utsträck- ning av kliniska arbetsuppgifter. Äm- net tandkirurgi är uppdelat i två hu- vudgrenar, varav den ena omfattar lä- ran om de tandkirurgiska ingreppen och verksamheten vid operationsavdel- ningen. Denna del av ämnet står under professorns direkta ledning. Den andra huvudgrenen utgöres av parodontolo- gien. Undervisning, forskning och kli- niskt arbete inom denna huvudgren av ämnet åvilar laboratorn i tandkirurgi.

Antalet varje termin obligatoriska odontologiska kurser blir, liksom vid de befintliga tandläkarhögskolorna, 27 med följande fördelning: karieslära med pulpa- och rotbehandling 7 kur- ser; proteslära med käkprotetik 6 kur- ser; tandkirurgi med parodontologi 4 kurser; odontologisk ortopedi och den- tal röntgendiagnostik samt bettanalys med parodontoprotetik 2 kurser i vart- dera ämnet; barntandvård, tandhisto- patologi, materiallära och speciell bak- teriologi 1 kurs i vartdera ämnet. Även vid mottagningsavdelningen gives un- dervisning i form av demonstrationer och journalläsning. Den nämnda, i kur- ser uppdelade undervisningen handha- ves av laboratorer och avdelningstand- läkare. Av de 27 terminskurserna svara laboratorerna för 7 och avdelnings- tandläkare för 19 medan kursen i spe— ciell bakteriologi handhaves av en arvodesanställd kursgivare. Mottag- ningsavdelningen förestås av en avdel- ningstandläkare, som även leder under- visningen därstädes.

undervisningen ;: | ' 's ... , =D ... = .: ”U 9 *"” ' =: =: '5 __E 5 E.” åxå .! _. så 5 % & 5 c: & ** 0 v := = = ** ””U > '— 0 __ '— = := ” 5 .: ä .: 58359 ”5 gain!» '; =-— E Lärare '(, e.: :=: q» .: ** =: S F— 5 -—'2 '_52 -—,__- i” E,, E : 245 '5 ”U »— %D ;: 2 -- 2 : fc O 0 __E t'!) = := = _g &: 5 £! —— O *5 E 5 % :: *"” ?: :=— % w & m 'ö' [_ != "U "5 cu ..- 0 M =— ,_, => 0 m 9 |— E 4 E G m m :=. Professorer ............ 1 1 1 1 1 5 Laboratorer ........... 1 1 1 1 1 1 1 7 Avdelningstandläkare 4 1 5 3 1 1 1 1 1 1 1 20 Assistenter ............. 4 1 6 3 2 3 2 2 1 1 25 Amanuenser ........... 10 2 9 7 4 4 3 j 3 1 1 2 46

För flertalet av de nu angivna kur- serna erfordras hiträden vid undervis— ningen, särskilt vid demonstrationerna, vid vilka de studerande uppdelas i små- grupper. Härtill nyttjas assistenter, vil- kas totala antal uppgår till 25. Slutli- gen deltaga 46 amanuenser i den dag- liga handledningen av studenternas ar- bete vid kurser samt i kliniksalar och laboratorier.

Kommittén har icke ansett det ligga inom ramen för de för kommitténs verksamhet meddelade direktiven att ta ställning till framkomna yrkanden om utökning av antalet lärartjänster i olika ämnen eller utbyte av tjänster mot högre befattningar. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att lärarkollegierna vid de båda tandläkarhögskolorna hemställt om inrättande vid vardera högskolans avdelning för dental röntgendiagnostik av en ny avdelningstandläkarhefatt- ning och till stöd härför lämnat utför- liga motiveringar. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har även hemställt om inrättande av ytterligare en avdelningstandläkarbefattning vid avdelningen för odontologisk ortopedi därstädes. Professorn i ämnet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har även yrkat på inrättandet av en ny dylik tjänst vid högskolan. Vidare har

frågan om inrättandet av särskilda pro- fessurer i parodontologi diskuterats vid flera tillfällen. Slutligen har förslag väckts om utbyten av vissa tjänster inom assistent— och amanuensgruppen. Därest nu nämnda framställningar och förslag för de två nuvarande högsko- lornas vidkommande i vissa avseenden skulle föranleda personalförstärkning eller befattningsbyte förutsätter kom— mittén, att motsvarande åtgärd genom- föres vid den nu föreslagna högskolan, vid vilken undervisning, forskning och patientvård skall bedrivas i samma omfattning som vid de äldre högsko- lorna.

I ovan intagna tablå XVI lämnas en sammanfattning av kommitténs förslag till antal lärare och amanuenser vid den propedeutiska och den kliniska undervisningen jämte dessa befatt- ningshavares fördelning på olika av- delningar.

I bilaga 8 redovisas avlöningarna till nämnda befattningshavare jämte avlöningskostnadens fördelning på olika anslagsposter.

2. övrig personal

Under denna rubrik sammanföras samtliga till högskolan knutna perso- nalkategorier, som icke äro lärare. Med hänsyn till att den nu föreslagna

Befattningshavare

Karieslära rotbehandling Proteslära Tandkirurgi diagnostik

Pulpa— och Dental röntgen-

Odontologisk ortopedi Barntandvård Bettanalys med parodontoprotetik Tandhistopatologi Materiallära Intern medicin Spec. bakteriologi Djurlaboratorium Allmän mottagning Kansli, bibliotek Gemensam personal Summa

Avdelningssköterska . . . . 1 Avdelningstandsköterska 1 Kontrollbiträde ......... 1 Tandsköterska ......... 6 4 Tandtekniker (lgr 20) . . . Tandtekniker (lgr 18) . . . Preparator ............ Laboratoriehiträde (lgr 13) Laboratoriebiträde (lgr 11) 2 1 2 Intendent ............. Kansliskrivare ......... Kassör ................ Kontorist .............. Skriv(kontors)biträde . . . 1 1 1 Verkmästare ........... Instrumentmakare ...... Hantverkare ........... Expeditionsvakt ........ Telefonist ............. Tamburvakt ........... Vaktmästarbiträde ...... Ekonomibiträde ........

HHUIH '— aa— Nå »— »—

|...

»— cav—>_— Co.- v— 03 ... ..- _. ... ,.— ... IQ.—- :MMngUlJÄNI

nam—___-

Val/z

midt—AMC»)

w—wMHaHp—Aqav—Hu—A

3

12 511104 7,5

5,5j6|31211 2 924

... 0 .a

nya tandläkarhögskolan förutsatts skola få samma omfattning som tandläkar— högskolan i Stockholm, bör den nya högskolan erhålla en med den sist- nämnda högskolan överensstämmande personaluppsättning. De olika perso— nalkategorierna samt personalens antal och fördelning på olika avdelningar framgår av ovanstående tablå XVII.

I bilaga 8 redovisas avlöningarna till dessa befattningshavare jämte avlö- ningskostnadens fördelning på olika anslagsposter.

Utformningen av byggnadskroppen —— särskilt beträffande möjligheterna att ersätta nuvarande decentralisation av samtliga avdelningar med koncen— tration till större komplex och enheter — är i ett stort antal fall bestämmande för personalstyrkan inom olika katego— rier. Kommittén förutsätter därför, att

en ingående omprövning av personal- behovet äger rum, sedan högskolebygg- nadens utformningi detalj fastställts.

C. Tandtekniker- och tandsköterskesko- lorna

Vid ett inrättande av en ny tand- läkarhögskola i Göteborg böra de en- ligt avtal mellan staten och Göteborgs stad såsom en övergångsanordning där- städes upprättade tandtekniker- och tandsköterskeskolorna inordnas under tandläkarhögskolan. Medel för drifts— kostnaderna för nämnda utbildningsan- stalter upptagas sålunda i den i det föl- jande för högskolan beräknade budge- ten. Det nu å riksstaten upptagna för- slagsanslaget av 175 000 kronor för ”An- ordnande av utbildning för tandtekni- ker och tandsköterskor” (nådigt brev den 5 juni 1953 till statskontoret angå-

ende anslag för budgetåret 1953/54 till avlöningar vid universiteten m. fl. läro- anstalter m.m. punkten 15) bör så— lunda vid bifall härtill utgå ur rikssta- ten. Enär medicinalstyrelsen emeller- tid bemyndigats att av ifrågavarande anslag disponera högst 5000 kronor till bestridande av kostnader för så- dana inspektioner av auktoriserade ar— betsplatser för utbildning av tandtek- niker och tandsköterskor, som icke om— besörjas av styrelsen eller inom folk- tandvårdens ram, böra medel för nu nämnda ändamål i annan ordning stäl- las till medicinalstyrelsens förfogande.

Kommittén har för avsikt att i ett kommande betänkande avgiva utred- ning och förslag rörande tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen. Kom- mitténs förslag upptar sålunda oför— ändrad personalorganisation och oför- ändrade kursplaner för de båda sko- lorna i Göteborg, dock förordar kom- mittén, att antalet elever vid tandskö— terskeskolan, nu 20 per kurs, ökas till 30 per kurs, varigenom skolan skulle erhålla samma kapacitet som tandskö— terskeskolorna i Stockholm och Malmö.

Personalorganisationen framgår av följande sammanställning.

Tandteknikerskolan

1 föreståndare och huvudlärare, Ce 32 1 chefstekniker, Ce 22 1 laboratoriebiträde, tillika vaktmäs- tare, Ce 11

Tandsköterskeskolan 1 instruktionssköterska, Ce 17

Härtill komma arvodesanställda tim- lärare vid skolorna samt tandsköter- skepraktikanter.

111. Omkostnader

Kommitténs beräkning av omkost- nadsstat för den föreslagna nya hög- skolan i Göteborg ansluter sig i huvud-

sak till den för tandläkarhögskolan i Stockholm gällande. Dock upptar kom- mittén delposterna till Bränsle, lyse och vatten samt till övriga expenser med samma belopp, som nu utgå vid Malmö-högskolan. Kommittén har där- vid räknat med att anslutning sker till en för medicinska högskolans teoretiska institutioner gemensam panncentral.

Kostnaden för materiel vid den pre- kliniska undervisningen m. m. har upp- tagits såsom en särskild delpost under posten till Övriga utgifter i omkost- nadsstaten.

IV. Bokinköp och bokhindning m.m.

För iordningställande av en odonto— logisk avdelning inom det blivande gemensamma biblioteket vid medicin- ska högskolan och särskilda referens- bibliotek vid de olika avdelningarna vid tandläkarhögskolan räknar kom- mittén med ett engångsanslag av 60 000 kronor, vilket upptages bland kostna- derna för utrustning. Årsanslaget till löpande utgifter beräknar kommittén till 10 000 kronor.

V. Nyanskaffning och underhåll av utrustning

För detta ändamål bör enligt kom- mitténs mening avses en årlig medels- anvisning av samma storleksordning som den vid Stockholmshögskolan el- ler 140000 kronor. Under de första verksamhetsåren, då utrustningen är ny, kan emellertid detta anslag utgå med betydligt reducerat belopp för att successivt höjas, allteftersom omstän- digheterna så påfordra. För de två första åren räknar kommittén med en årlig medelsanvisning av 15000 kro- nor.

VI. Tandläkarhögskolorna: Bidrag till elever för anskaffande av instrument

För anskaffande av instrument er- håller varje elev ett bidrag av 1200

kronor. Det för tandläkarhögskolorna gemensamma anslaget för ändamålet bör sålunda vid upprättandet av ytter- ligare en tandläkarhögskola höjas med (100 x 1 200 =) 120 000 kronor.

VII. Tandläkarhögskolorna: Bidrag till driften av amanuenskliniken

Detta anslag har från och med bud- getåret 1953/54 höjts från 50000 kro- nor till 150000 kronor. Kommittén, som i det föregående förutsatt, att en amanuensklinik skall organiseras jäm- väl i Göteborg, beräknar, att föreva— rande anslag bör höjas med 75 000 kro- nor för att erforderligt driftsbidrag skall kunna utgå även till denna klinik.

VIII. Vissa anslag för gemensamma universi- tetsändamål

A. Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

Vid tandläkarhögskolan i Stockholm finnas inrättade 4 stipendier om 3000 kronor för främjande av högre veten- skapliga studier. Enligt kommitténs mening bör ett motsvarande antal dy- lika stipendier tilldelas den nya tand- läkarhögskolan och förevarande anslag sålunda höjas med (4 x 3 000 =) 12 000 kronor.

B. Gästföreläsningar

För den nya högskolan bör avses en delpost av samma storleksordning som nu (från och med budgetåret 1953/54) utgår till vardera tandläkarhögskolan eller 2000 kronor. Anslaget för ända- målet bör sålunda uppräknas med nu nämnda belopp.

C. Bidrag till främjande av medicinsk forskning

Ur detta anslag utgår till tandläkar- högskolan i Stockholm ett belopp av

52500 kronor. Samma belopp föreslås utgå till den nya högskolan i Göteborg.

D. Resestipendier åt ordinarie lärare m. fl.

Kommittén förutsätter, att lärarna vid den nya högskolan, liksom lärarna vid de två äldre tandläkarhögskolorna, kunna ifrågakomma till resestipendier ur detta anslag.

IX. Engångsanslag A. Byggnadsanslag

Det erforderliga byggnadsanslaget har, såsom förut meddelats, av bygg- nadsstyrelsen med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1953 beräknats till i runt tal 17 000 000 kronor.

B. U trustningsanslag

Liksom fallet är i fråga om utrust- ningen av högskolekliniken i Umeå, har kommittén med biträde av expertis från utrustningskommittén för tand- läkarhögskolorna låtit uppgöra förslag till utrustningslista för högskolan i Göteborg, vilken lista i sammandrag finnes intagen i bilaga 9. Under förut- sättning att den vid utrustningen av tandläkarhögskolan i Malmö tillämpade principen för uppdelning mellan bygg- nadsanslag och utrustningsanslag till- lämpas även vid Göteborgshögskolan, torde kostnaden för utrustningen kun- na beräknas till i avrundat tal 4 000 000 kronor.

Utgångspunkt för kostnadskalkylen har varit det i mars 1952 för artiklar av här ifrågavarande slag gällande prisläget. Kommittén förutsätter, att det uppdrages åt nämnda utrustnings— kommitté att verkställa anskaffning av den föreslagna utrustningen.

Kommittén förordar, att för anskaf- fande av utrustning till tandläkarhög— skolan i Göteborg anvisas ett reserva- tionsanslag av 4 000 000 kronor samt att

det uppdrages åt utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna att anskaffa ifrågavarande utrustning.

X. Sammanställning av kostnaderna

Kommittén har uppgjort här efteråt intagna sammanställning över de årliga

kostnader, som uppkomma genom in- rättande av en tandläkarhögskola i Göteborg med en årlig intagning av 100 elever. Sammanställningen tar hän- syn även till kostnaderna för de till tandläkarhögskolan anslutna tandtekni- ker- och tandsköterskeskolorna.

Avlöningar (specifikation se bil. 8) Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................... 329 000 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, för- slagsvis ...................................................... 706 000 Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ............ 818 000 Rörligt tillägg, förslagsvis ........................................ 606 000 2 459 000 Omkostnader Sjukvård, förslagsvis ............................................ 4 000 Expenser: Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... 180 000 Övriga expenser ...................................... 220 000 400 000 Publikationstryck, förslagsvis .................................... 500 Reseersättningar, förslagsvis . .................................... 1000 övriga utgifter: Förbrukningsmateriel för högskolans praktiska verksam- het, förslagsvis . .................................... 143 000 Undervisnings- och åskådningsmateriel . ................ 34 000 Högskolans vetenskapliga laboratorier .................. 23 000 Materiel för den prekliniska undervisningen m. m., för- slagsvis ............................................ 37 500 237 500 643 000 Bokinköp och bokbindning m.m., reservationsanslag .............. 10 000 Nyanskaffning och underhåll av utrustning, reservationsanslag ...... 15 000 Tandläkarhögskolorna (ökning av resp. anslag) Bidrag till elever för anskaffande av instrument, förslagsvis .......... 120 000 Bidrag till driften av amanuenskliniker, förslagsvis .................. 75 000 Gemensamma universitetsändamål (ökning av resp. anslag) Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier, reservations- anslag ........................................................ 12 000 Gästföreläsningar, reservationsanslag .............................. 2 000 Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter, reservationsanslag ................................ 52 500

3 388 500

Utgifterna ha upptagits med ett sam- manlagt belopp av 3388 500 kronor.

Då inkomsterna beräknas uppgå till sammanlagt 258500 kronor, därav driftsbidrag från Göteborgs stad 250000 kronor och diverse inkomster (hyror m.m.) 8 500 kronor, skulle sta- tens årliga kostnad för högskolan, se- dan denna trätt i full verksamhet, så- ledes utgöra (3 388 500—258 500 =) 3130 000 kronor.

Såsom tidigare framhållits, blir till följd av tandläkarhögskolans inrättan- de det nu i riksstaten upptagna för- slagsanslaget å 175 000 kronor för an-

ordnande av utbildning av tandtekni- ker och tandsköterskor onödigt.

Engångskostnaderna ha beräknats uppgå till 17 000 000 kronor i bygg- nadsanslag och 4000 000 kronor i ut- rustningsanslag eller tillhopa 21 000 000 kronor. Härifrån avgår stadens engångs- bidrag å 415 000 kronor.

Under förutsättning att beslut om in- rättande av en tandläkarhögskola i Gö- teborg fattas av 1954 års riksdag, synas i detta kapitel beräknade medel böra ställas till förfogande på sätt här efteråt anges.

1955/56

””låg 1 term. 1954/55

1956/57 1—3 term.

1957/58 1—5 term.

1958/59 1—7 term.

1959/60 1—9 term.

1960/61 1—10 term.

Avlöningar ...... 40 000 Omkostnader . . . . 22 000 Bokinköp m. m. — Nyanskaffning och underhåll av ut- rustning ....... Bidrag till elever för anskaffande av instrument. . . Bidrag till driften av amanuenskli- niker Stipendier för främjande av högre vetenskap- liga studier ..... Gästföreläsningar Bidrag till främ- jande av medi- cinsk forskning vid universiteten m.fl. läroanstal- ter ............

320 000 180 500 5 000

10 000

2 459 000 643 000 10 000

895 000 292 500 5 000

2 036 000 603 000 10 000

2 346 000 643 000 10 000

5 000 5 000 15 000

95 000 120 000 120 000 120 000

50 000 75 000 75 000

20 000 30 000 40 000 52 500

Summa kronor Inkomster

563 000 1 307 500 2 860 000 3 245 000 —— 8 000 8 000

3 388 500 258 500

Statens årliga nettoutgift för

driften ........ 62 000 563 000 1 307 500 2 852 000 3 237 000 3 130 000

Engångsanslag till utrustning, 4 milj. Engångsanslag till uppförande av högskolebyggna- den, 17 milj.1 ...

550 000

150 000 4 000 000

1 500 000

6 500 000

1 500 000 400 000

6 350 000 — — —

1 Under förutsättning att inga särskilda hinder inträffa, bör enligt byggnadsstyrelsens mening byggnadstiden kunna beräknas till 3 år. Den totala byggnadskostnaden har därför preliminärt uppdelats på sätt här angivits.

ELFTE KAPITLET

Tillgången på lärarkrafter för de högre tjänsterna vid odontologiska

undervisningsanstalter i Göteborg och Umeå

Inledning

Varje planläggning av nya undervis— ningsanstalter för odontologer fordrar särskilt hänsynstagande till frågan, huruvida utsikt finnes, att de högre lärarbefattningarna i professors och laborators tjänsteställning skola inom avsedd tid kunna besättas med kompe- tenta innehavare. Professorerna och la— boratorerna bära ytterst ansvaret för en högskolas arbetsuppgifter, främst beträffande forskningen men även vad angår undervisningens ordnande, av- delningarnas administration och arbe— tet inom lärarkollegium och nämnder. Redan 1944 års tandläkarutbildnings- sakkunniga fäste stor betydelse vid detta spörsmål och ansågo utbyggan— det av nya undervisningsanstalter helt beroende av tillgången på kompetenta lärarkrafter. När departementschefen föreslog och riksdagen åren 1945 och 1946 beslöt upprättandet av två nya tandläkarhögskolor i riket, motivera- des uppskovet med inrättandet av den tredje högskolan främst därmed, att kompetenta sökande till professors- och laboratorsbefattningarna icke ome- delbart kunde påräknas. Under den tid, som sedan dess förflutit, har forsk- ningsarbetet vid högskolorna visat ett glädjande uppsving, och talrika äro de lärare, som genom disputationsarbeten och andra vetenskapliga skrifter sökt skaffa sig meritering till professur och laboratur.

Både den omorganiserade Stock— holmshögskolan och Malmö-högskolan startade med många vakanta tjänster, vilka endast långsamt kunnat besättas med kompetenta innehavare.

Vad först professur-erna beträffar, kvarstår nu endast en vakans, nämli- gen i proteslära vid tandläkarhögsko- lan i Malmö. Denna tjänst torde emel- lertid kunna besättas med kompetent innehavare före 1954 års utgång.

Av de självständiga Iaboraturerna, dvs. de laboratorsbefattningar, där in- nehavaren är chef för självständig av- delning samt ordinarie ledamot av lärarkollegiet (laboraturerna i barn- tandvård, i bettanalys med parodonto- protetik och i tandhistopatologi) äro 3 vid Stockholmshögskolan och 1 vid Malmö-högskolan vakanta. Vakansvika— rierna åt dessa tjänster äro sysselsatta med vetenskapliga arbeten i syfte att förvärva kompetens till respektiva be- fattningar, och det är att förvänta, att samtliga dessa laboraturer skola ha er— hållit ordinarie innehavare före ut- gången av närmast liggande 3-års— period.

Vidare finnas vid vardera av nämnda högskolor 4 laboratorsbefattningar, där laboratorn närmast under professorn i ämnet deltar i den högre undervis- ningen och tjänstgör som klinikchef. Dessa laboraturer äro: i karieslära, i pulpa- och rotbehandling, i tandkirurgi och i proteslära. Vid Stockholmshög—

skolan äro dessa befattningar besatta vid avdelningarna för karieslära och tandkirurgi. I proteslära får befatt- ningen sannolikt ordinarie innehavare inom året, och inom närmaste framti- den torde också befattningen i pulpa- och rotbehandling kunna besättas. Vid Malmö-högskolan äro samtliga 4 ifråga- varande laboratorsbefattningar vakan- ta, men sannolikt kunna 3 av dem — undantaget gäller pulpa- och rotbe- handling — besättas inom närmaste 2 åren.

Det bör bemärkas, att innehavaren av en av dessa icke självständiga labo- raturer vid Stockholmshögskolan, näm— ligen i karieslära, innehar förordnande som vikarie för rektor å dennes profes- sur. Detsamma torde bli förhållandet vid tandläkarhögskolan i Malmö, när tillsättningen av laboratorsbefattningen i karieslära där avgjorts.

I detta betänkande framlägges för- slag om inrättande av dels en tredje tandläkarhögskola i Göteborg, dels ock en odontologisk högskoleklinik i Umeå. Härför fordras tillgång på kompetent lärarpersonal för befatt-

ningar.

följande

Högskolan i Göteborg:

5 professurer: i karieslära, i tand- kirurgi, i protcslära, i dental röntgen- diagnostik och i odontologisk ortopedi.

3 självständiga laboraturer: i barn- tandvård, i bettanalys med parodonto- protetik samt i tandhistopatologi.

4 övriga laboraturer: i karieslära, i pulpa- och rotbehandling, i tandkirur- gi samt i proteslära.

Högskolekliniken i Umeå:

3 laboraturer: i karieslära, i tand- kirurgi och i proteslära.

Det erfordras sålunda sammanlagt 5 professurer och 10 laboraturer.

Det har för kommittén framstått så-

som en fråga av största betydelse att söka klarlägga, i vilken utsträckning kompetenta odontologer äro att på- räkna för ovan nämnda nya befatt- ningar vid högskolan i Göteborg och högskolekliniken i Umeå. Kommittén har därför låtit genom sin ledamot pro- fessorn Westin verkställa en invente- ring på området. Denna har tillgått så, att skrivelse utgått till samtliga avdel- ningschefer vid de båda högskolorna med begäran, att de skulle inkomma med uppgift från sina avdelningar över de personer därstädes, som äro sysselsatta med vetenskapligt merite- ringsarbete och vilka kunna förväntas ha inom en 3-årsperiod nått sådana re- sultat, att de ha utsikt att med fram- gång kunna delta i konkurrens om la— boratur i det ämne, varom fråga är. Uppgifter ha vidare begärts rörande tillgången på personer med meritering för avdelningstandläkartjänst. Samtliga avdelningschefer ha inkommit med svar på de ställda frågorna. Resultatet av den sålunda verkställda invente- ringen framgår av här efteråt intagna redogörelse.

Professorer och laboratorer K a r i e s l ä r a

Professuren i ämnet i Göteborg skulle, om den nu ledigförklarades, sannolikt sökas av 3, möjligen 4 väl meriterade personer med goda tjänst- göringsmeriter och god vetenskaplig utbildning. Om befattningen icke ledig- förklaras förrän om 2—3 år, har anta- let väl meriterade sökande sannolikt utökats med ytterligare ett par perso- ner. Professuren i Göteborg bör så- lunda kunna besättas med en välkvali— ficerad kraft. Det förefaller, som om laboraturen i ämnet under sådana för- hållanden ävenledes skulle utan större svårighet kunna besättas, men det är

icke så säkert, att någon av de övriga sökandena till professuren är villig tjänstgöra som laborator under den av de sökande, som erhållit befattningen. Om laborator från tandläkarhögskolan i Stockholm eller tandläkarhögskolan i Malmö erhåller Göteborgsprofessu- ren, kommer sannolikt den därigenom lediga befattningen att först locka sö- kande. Det är därför möjligt, att labo- raturen vid tandläkarhögskolan i Gö- teborg till en början kommer att inne- has på förordnande av någon avdel- ningstandläkare med god vetenskaplig meritering. Även om man räknar med denna möjlighet, kan man utgå från att ledningen av en ny avdelning för karieslära vid en högskola i Göteborg blir kompetent för arbetsuppgifterna, vid vilken tidpunkt befattningarna än förklaras lediga.

Besvärligare ter sig läget, vad angår laboraturen i karieslära vid högskole- kliniken i Umeå, dock ej på grund av brist på meriterade odontologer, men väl vad beträffar utsikten att kunna locka någon kvalificerad kraft från Stockholm, Göteborg eller Malmö upp till Umeå. Emellertid förefaller antalet personer med behövlig kompetens på området tillräckligt stort just nu för att möjliggöra, att även laboraturen i Umeå besättes. Det blir närmast en fråga om huru de ekonomiska förmå- nerna och framtidsutsikterna vid ifrå- gavarande befattning bedömas.

I ämnet karieslära torde alltså såväl professuren i Göteborg som de båda laboraturerna i Göteborg och Umeå kunna besättas med kompetenta fors- kare och lärare. Om någon eller några av de utnämnda lämna befattningar vid tandläkarhögskolan i Stockholm eller tandläkarhögskolan i Malmö, torde dessa kunna återhesättas utan dröjs- mål.

Även laboraturen i pulpa— och rotbe- handling i Göteborg torde sannolikt kunna få kompetent innehavare. Både vid tandläkarhögskolan i Stockholm och tandläkarhögskolan i Malmö fin- nas personer med god vetenskaplig meritering i ämnet, vilka kunna påräk- nas såsom sökande.

Tandkirurgi

För att rätt kunna förstå situationen beträffande professuren i Göteborg bör hänsyn tas till följande. Nuvarande professorn vid tandläkarhögskolan i Stockholm faller inom närmaste fram- tiden för åldersstrecket. Om han skulle komma att efterträdas av nuvarande professorn vid tandläkarhögskolan i Malmö, torde återbesättandet av pro- fessuren i Malmö kunna ske utan större svårighet, då vid den aktuella tidpunk- ten åtminstone ett par väl kvalificerade sökande böra kunna påräknas. Det före- faller därför troligt, att även professu- ren i Göteborg bör kunna förses med innehavare.

Svårare blir under sådana förhållan- den återhesättandet av de laborators- befattningar, som eventuellt bli lediga genom att två professorsbefattningar fordra nya innehavare. Då emellertid åtskilliga personer äro sysselsatta med undersökningar på tandkirurgiens om- råde, är det möjligt, att väl meriterade sökande kunna påräknas till åtmins- tone laboraturerna i Malmö och Göte- borg samt sannolikt även till laboratu- ren i Umeå.

Även inom ämnet tandkirurgi synes man alltså vara berättigad antaga, att samtliga eller de flesta av här förut nämnda befattningar inom en 3-års- period skola kunna besättas med kvali- ficerade lärare och vetenskapsmän.

Besättandet av befattningar på detta läroområde har alltid erbjudit stora svårigheter. Såsom exempel på den svaga återväxten inom området kan nämnas, att av de 4 befattningar, som nu finnas —— 2 professurer och 2 labo— raturer vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö — har hittills endast 1 kunnat besättas, nämligen professuren i Stockholm. Laboraturen i Stockholm och professuren i Malmö sökas för närvarande av en och samma person. Erhåller denne endera av dessa befattningar, återstå sedan 2 vakanser, sannolikt på de båda laboraturerna. Man synes emellertid ha anledning räkna med, att efter några års förlopp väl kvalificerade sökande kunna på- räknas till båda laboratorsbefattning- arna. Vad beträffar de av kommittén föreslagna 3 nya befattningarna i äm- net — 1 professur och 1 laboratur i Göteborg samt 1 laboratur i Umeå — äro utsikterna att under de närmaste åren kunna besätta dem med ordinarie innehavare ej stora.

På proteslärans område föreligga, så- som av det sagda framgår, närmast oöverstigliga svårigheter att besätta såväl de nu vakanta som de av kom- mittén föreslagna befattningarna inom professors- och laboratorsgraderna med ordinarie innehavare. Det torde därför vara klokast att — åtminstone vad beträffar laboraturerna — räkna med att tjänsterna få uppehållas på förordnande några år, innan sökande, som förvärvat den erforderliga veten- skapliga kompetensen, kunna påräk- nas.

Röntgendiagnostik

Inom detta ämne är tillgången på yngre forskare ytterst knapp. Under sådana omständigheter borde undersö-

kas, huruvida någon medicinsk rönt- genolog kunde intresseras för att skaffa sig viss odontologisk utbildning och bedriva vetenskapligt arbete inom den dentala röntgendiagnostiken. Likaledes bör upptas till diskussion frågan, huru- vida professur i ämnet omedelbart bör inrättas vid tandläkarhögskolan i Göte- borg eller om man till en början kan nöja sig med kursundervisning i äm- net under förslagsvis en t. f. laborator (avdelningstandläkare).

Odontologisk ortopedi

I detta ämne erfordras inrättande av en professur i Göteborg. Det är möj- ligt, att professuren kan komma att be- sättas genom kallelse. Även om så icke skulle bli fallet, finnes utsikt att inom en 3-årsperiod lärare i underordnad ställning vid de nuvarande tandläkar— högskolorna förvärvat sådan veten- skaplig skicklighet, att de äro fullt kompetenta att erhålla förordnande å professuren.

Professuren i Göteborg kommer allt- så möjligen att omedelbart kunna be- sättas med ordinarie innehavare. Un- der alla förhållanden torde kompetent vikarie kunna påräknas.

Barntandvård

Inom detta ämnesområde skall 1 ny laboratur med självständig ställning inrättas nämligen i Göteborg. Labora- turen vid tandläkarhögskolan i Malmö är besatt med ordinarie innehavare. Vid tandläkarhögskolan i Stockholm däremot uppehålles tjänsten av en t. f. laborator. Såvitt nu kan bedömas, tor- de möjlighet icke finnas att besätta den nya laboratorstjänsten med kom- petent lärarkraft. Då inga flera lärar- befattningar i högre ställning än de båda laboraturerna vid högskolorna hittills funnits inrättade, ha karriär-

intresserade yngre tandläkare sökt sig till andra områden av den odontolo- giska forskningen.

Om särskilda åtgärder omedelbart vidtagas för att underlätta för intres— serade personer att bedriva koncentre- rad vetenskaplig forskning under sam- tidig tjänstgöring vid tandläkarhög- skola, skulle kanske möjlighet finnas att förmå några av de inom ämnet karieslära arbetande talrika forskarna att ägna sig åt det tidigare specialom— råde av kariesläran, som barntandvår- den utgör. Det borde under sådana för- hållanden icke vara alldeles uteslutet att få personer med god lärarutbild- ning och påbörjad vetenskaplig verk— samhet inom kariesläran att under de närmaste åren söka förvärva kompe- tens för den nämnda nya laborators— befattningen.

Av det ovanstående framgår, att la- boratorsbefattningen i barntandvård vid tandläkarhögskolan i Göteborg sannolikt icke kan besättas med ordi— narie innehavare inom en 3-årsperiod.

Bettanalys

Den nya laboratorsbefattningen i detta ämne vid tandläkarhögskolan i Göteborg kan sannolikt besättas av kompetent person inom en 3-årsperiod, men försiktigheten kräver, att man be- räknar, att tjänsten under ett par år måste uppehållas på förordnande.

Tandhistopatologi

De tandläkare, som äro sysselsatta med vetenskapligt arbete inom detta område, äro relativt många. Sålunda föreligga goda arbeten från institutio— nerna vid såväl tandläkarhögskolan i Malmö som tandläkarhögskolan i Stockholm. Det synes därför sannolikt, att man inom en 3—årsperiod kan på-

räkna kvalificerade sökande till labo— ratorsbefattningen i detta ämne vid Göteborgshögskolan.

Sammanfattning

Såsom framgår av ovanstående redo- görelse erfordras ett stort antal perso- ner med meritering på professors och laborators nivå, om kommitténs pro- gram för utvidgning av den odontolo- giska undervisningen skall kunna ef- fektivt genomföras. Det är därför gläd- jande att kunna konstatera, att en in- ventering av tillgängliga lärarkrafter möjliggör slutsatsen, att det övervä- gande flertalet av dessa befattningar inom en 3-årsperiod torde kunna finna kompetenta sökande. Om beslutet att inrätta en tredje högskola i Göteborg och en högskoleklinik i Umeå fattas vid 1954 års riksdag och gäller fr.o.m. den 1 juli detta år, torde, såsom på annat håll i detta betänkande utretts, laboratorsbefattningarna vid högskole- kliniken i Umeå böra ledigförklaras påföljande år 1955/56, samt besättas tidigast fr.o.m. den 1 juli 1956. Vad beträffar högskolan i Göteborg, fordras professors- och laboratorsbefattning- arna icke förrän fr.o.m. nyåret 1958, varför en 3-årsperiod förflyter, innan ifrågavarande befattningar ledigförkla- ras nyåret 1957. Brist på kompetenta personer för de högre lärartjänsterna föreligger alltså icke i sådan utsträck— ning, att densamma skulle kunna ut- göra ett bärande skäl för att långsam- mare genomföra programmet eller för att hindra dess genomförande.

Bristen på kompetenta sökande gör sig främst gällande beträffande profes- suren i dental röntgendiagnostik i Gö- teborg och laboratorsbefattningen i barntandvård i Göteborg samt delvis även i fråga om laboratorstjänsterna i proteslära i Göteborg och Umeå. Det är emellertid troligt, att, när detta förhål-

lande bringats till allmän kännedom vid högskolorna, flera intresserade lä- rare skola inrikta sitt arbete på att skaffa sig vetenskaplig meritering till ifrågavarande tjänster. Någon större skada synas läroanstalterna icke kun- na lida, om laboratorsbefattningarna under något eller några år skulle på förordnande uppehållas av skickliga odontologer, som under dessa är slut- föra sitt meriteringsarbete. Vad profes- suren i dental röntgendiagnostik be- träffar, torde det vara möjligt att vid— ta särskilda åtgärder, tillräckliga för att möjliggöra en fullgod undervisning i ämnet, i avvaktan på att kvalificerad person för tjänsten skall kunna erhål- las.

Avdelningstandläkare

Av de 20 avdelningstandläkartjäns- terna vid tandläkarhögskolan i Stock— holm är endast 1 vakant, och denna kommer sannolikt att besättas med kompetent innehavare under nästföl— jande läsår. Av Malmö-högskolans mot- svarande antal befattningar äro 6 tjäns— ter vakanta.

Genomförandet av i detta betän- kande föreslaget program, innefattan- de inrättande av en tredje tandläkar- högskola i Göteborg och en högskole- klinik i Umeå, medför krav på kom- petenta lärare för 20 avdelningstand- läkartjänster i Göteborg och 7 i Umeå eller för sammanlagt 27 dylika tjänster.

Meriteringen för avdelningstandlä- kartjänst består främst i mångårig och grundlig utbildning på specialområdet. Sådan förvärvas genom några års amanuenstjänst samt ytterligare någon tids assistenttjänstgöring. Vanligen in— gå i meriteringen längre eller kortare förordnanden på avdelningstandläkar- befattning. Under denna tjänstgörings- tid har vederbörande dels förskaffat sig goda kunskaper genom litteratur-

studier, dels förvärvat rutin och skick- lighet inom specialområdets behand- lingsuppgifter, dels slutligen såsom as- sistent hållit talrika demonstrationer och föredrag. Kompetentförklaring till tjänst såsom avdelningstandläkare kan emellertid enligt praxis icke ernås, så- vida sökanden ej förutom specialistut— bildningen kan åberopa viss vetenskap- lig meritering. Fordringarna på denna äro emellertid icke stora. Det har näm— ligen främst avsetts, att innehavarna av avdelningstandläkartjänsterna skola vara väl tr"nade, rutinerade och er- farna specJ'Zlister med pedagogisk er- farenhet. Härav följer, att lärarkolle- gierna vanligen icke fordrat större vetenskaplig meritering än en eller flera mindre uppsatser, som bevisa sö- kandens förmåga att på egen hand till modern vetenskaplig utredning upp- taga frågor, som tillhöra i tidskrifts— litteraturen behandlade problemställ- ningar inom forskningsområdet. Oftast förväntas av avdelningstandläkaren, att denne —— vanligen under profes- sorns ledning _ skall åtaga sig och fullfölja de forskningsuppdrag, som kunna ankomma på honom i det team— work, som försiggår på avdelningen. Han skall även i viss utsträckning kunna hjälpa amanuenser och assisten- ter till rätta i deras första vetenskap- liga studier, såväl vad beträffar littera- turgenomgång som i fråga om experi- mentellt eller kliniskt arbete. Inventeringen har givit till resultat, att avdelningscheferna lämnat uppgif- ter på sammanlagt ett 60-tal unga ama— nuenser och assistenter, vilka redan nu äga eller inom en 3-årsperiod väntas ha förvärvat ovan angivna specialist- utbildning, varvid samtliga områden äro väl representerade. Över 50 av dessa ha upptagit till vetenskaplig be- arbetning mindre forskningsuppgifter och drygt 20 av dem ha redan ett eller

två arbeten färdiga. Sålunda kan man glädjande nog konstatera, att en stor tillgång på blivande aspiranter till dessa lärartjänster redan finnes vid högskolorna. Även utanför högskolorna torde åtskilliga unga tandläkare be- driva in- eller utländska studier och ha publicerat mindre uppsatser inom odontologisk teknik, praktik eller kli- nik. Härav vill det synas, som om man vore berättigad räkna med ett fullt till- räckligt antal kompetenta personer för de 27 avdelningstandläkartjänster, som komma i fråga. Detta be tyrkes även därav, att en starkare ko. kurrens vid tillsättandet av de sista avdelningstand- läkartjänsterna på högskolorna gjort sig gällande. Emellertid bör betänkas, att de yngre amanuenser och assisten- ter, varom här är fråga, i ett stort an- tal fall bundit sig vid privatpraktik i Stockholm, resp. Malmö. De, som icke äga egen praktik, ha oftast inträtt så- som kompanjoner eller assistenter i någon kollegas privatpraktik. Även på annat sätt, genom giftermål och bo- stadsförhållanden rn. m., kunna de vara bundna vid den ort, där högskolan är belägen. Detta betyder, att ifrågava- rande tandläkare icke böra betraktas såsom en alltid rörlig lärarkraft, som vid behov kan förflyttas till avdelnings— tandläkartjänst vid Göteborgshögsko- lan eller Umeå-kliniken. Under förut- sättning att de utan ekonomiska förlus—

ter kunna flytta över till annan gynn— sam privatpraktik i t. ex. Göteborg el- ler att de finna ekonomisk fördel i sammankoppling av lasarettstandläkar- och avdelningstandläkartjänst i Umeå, kan man emellertid vänta, att tandlä- karna i fråga komma att anmäla sig såsom sökande till de nya befattning- arna. Flertalet av hithörande amanuen- ser och assistenter torde räkna med avdelningstandläkartjänsten såsom slut— tjänst och har icke för avsikt att genom ytterligare vetenskaplig meritering söka nå högre i den akademiska karriären. Omkring 15 av de förut omförmälda yngre lärarna ha hittills enbart ar- betat inom högskolornas amanuenskli- niker och kunna därför jämförelsevis lätt frigöra sig för förflyttning till annan ort.

Så långt den utförda inventeringen kunnat föras, synes den alltså visa, att man inom en 3-årsperiod kan förvänta fullt tillräckligt antal kompetenta yngre lärare såsom sökande till avdelnings- tandläkartjänsterna. Svårigheterna för deras förflyttning ha ovan angivits. Även om hänsyn tages till sålunda mo- tiverat hinder, synes man dock vara berättigad antaga, att de nya undervis- ningsanstalternas behov av avdelnings- tandläkare skall kunna tillgodoses inom samtliga läroområden och spe- cialavdelningar.

TOLFTE KAPITLET

Sammanfattning av huvudinnehållet i kommitténs betänkande.

Kommitténs hemställan

I direktiven för tandläkarkommitténs arbete föreskrevs, att kommittén borde i första hand så ingående som möjligt undersöka det framtida tandläkarbeho— vet för att med ledning av denna under- sökning söka bilda sig möjligast säkra uppfattning om den behövliga examina- tionskapaciteten hos tandläkarhögsko- lorna.

Kommittén har med anledning av an- visningen i direktiven låtit verkställa vissa statistiska undersökningar.

En inom tandläkarkommittén verk- sam subkommitté — statistikutskottet — har med biträde av statistisk exper- tis sökt beräkna storleken av det aktu— ella tandvårdsbehovet i landet. För att kunna göra en säkrare prognos rörande det framtida tandläkarbehovet har sta- tistikutskottet ansett nödvändigt att vid den statistiska undersökningen även söka erhålla kännedom om den årliga tidsåtgången för behandling av perso- ner, som gå under regelbunden tandlä— karbehandling.

Den första av nämnda utredningar har haft formen av en stickprovsunder— sökning av ett slumpmässigt uttaget be- folkningsmaterial, bestående av 600 per- soner i olika åldrar och från olika de- lar av landet. För engångsbehandling av landets hela befolkning skulle en- ligt stickprovsundersökningen erfordras tandvård under ca 20 miljoner timmar, motsvarande ca 10 500 ”effektiva” tand- läkares arbete under 1 år.

Vid den andra undersökningen — rö- rande tidsåtgången vid reviderande tandvård -— har utnyttjats ett material, bestående av journaler, vilka erhållits från ett antal folktandvårdskliniker och privatpraktiserande tandläkare. Den er- forderliga revideringstiden visade sig uppgå till i medeltal ca 1,5 timme.

Statistikutskottet har beräknat, att år 1980 för vidmakthållande av önskad an- slutning till tandvården skulle erfordras följande antal ”effektiva" tandläkare: om man utgår från en årlig reviderings- tid av 1,25 timme, 4 600, om reviderings- tiden antas vara 1,5 timme, 5300, om den är 1,65 timme, 5 700 och, om den är 2 timmar, 6 700. Utskottet har betonat, att prognoserna endast få fattas som ett försök att lämna vägledning vid avväg- ningen av tandläkarhögskolornas kapa- citet. Med en årlig intagning å tandläkar- högskolorna av sammanlagt 180 elever kan, enligt vad utskottet meddelat, an- talet ”effektiva” tandläkare år 1980 he- räknas uppgå till 4610, med en intag- ning av 230 till 5 420, med en intagning av 280 till 6240 och med en intagning av 330 till 7 050.

Tandläkarkommittén har sökt bilda sig en uppfattning om den ökning av de odontologiska läroanstalternas examina— tionskapacitet, som skulle erfordras för att bereda landets befolkning möjlighet att erhålla en tillfredsställande tand— vård. Kommittén framhåller, att åtskil- liga viktiga antaganden, som ligga till

grund för de av statistikutskottet gjorda prognoserna av självklara skäl äro mer eller mindre osäkra, varför den statis- tiska utredningen endast kan bli i största allmänhet vägledande för kommitténs ståndpunkttagande vid upprättande av förslag om utökning av antalet tandlä- kare i riket.

Kommittén understryker, att sifferre- sultaten av den statistiska undersök- ningen helt bestämmas av två antagan- den, dels uppskattningen av medeltiden för den reviderande behandlingen, dels hypotesen om den procentuella fördel- ningen av revisionsarbetet inom olika folkgrupper. Vad beträffar det först- nämnda antagandet, har erfarenheten visat, att omhändertagandet av det en- skilda fallet nu kräver längre tid både vid sanering och reviderande behand- ling än vad förhållandet var en del år tillbaka. Denna företeelse betingas främst av odontologiens snabba utveck- ling. Verkningarna av nyorienteringen gälla i särskild grad den reviderande be- handlingen. Beaktas bör, att studiet av tandlossnandets sjukdomar och behand- lingen av hithörande sjukdomsgrupper på allvar bedrivits först på senare tiden och jämförelsevis nyligen på högskolor- nas undervisningsschema erhållit i stort sett samma utrymme som studiet av ka- ries och dess följdsjukdomar. Man måste därför räkna med, att de uppskattningar av tid för sanering och revidering, på vilka den utförda statistiken bygger, sä— kerligen icke äro tillämpliga för fram- tiden.

Å andra sidan böra vissa åtgärder för att begränsa tandsjukdomarnas verk- ningar kunna vidtas. Mest lovande synes utsikten vara att genom fluortillförsel och fluorbehandling kunna minska fre- kvensen av tandröta. Märkas bör emel- lertid, att åtgärder i nämnda syfte en- dast på lång sikt kunna väntas medföra påtagliga resultat.

Med hänsyn till den lockelse, som pri- vatpraktiken visat sig utöva på de ny- examinerade tandläkarna, samt osäker- heten i de uppskattningar av tiden för framtida behandlingsarbete, på vilka den statistiska utredningen bygger, har det synts kommittén nödvändigt att så öka den årliga examinationen av nya tandläkare, att någorlunda säkerhet kan anses föreligga för att folktandvårdens behov av tandläkare blir tillgodosett. Det nuvarande nödläget inom folktand- vården måste enligt kommitténs mening anses kräva omedelbara kraftåtgärder för en snabb ökning av tandläkarnas an— tal, och det är därför av stor vikt, att man söker pressa antalet av de vid ut- bildningsanstalterna nyintagna eleverna i höjden under de närmaste årtiondena. Så länge marknaden för de privatprak- tiserande tandläkarna icke är mättad, har kommittén ansett sig böra varna för åtgärder, som endast innebära en mind- re ökning av den nuvarande examina- tionskapaciteten.

På grund av kommitténs förut angivna uppfattning har kommittén ansett önsk- värt att söka så öka tandläkarutbildnin- gen att ytterligare 150 tandläkare per år kunde utexamineras. Enligt den statis— tiska utredningen skulle dock en dylik utökning kunna leda till en viss överpro- duktion av tandläkare. Med hänsyn här- till har kommittén stannat vid 120 såsom en godtagbar siffra i fråga om utöknin- gen av den årliga intagningen.

Kommittén föreslår, att antalet elever, som årligen skola intas vid de odontolo— giska utbildningsanstalterna, ökas från nuvarande 180 till 300.

Kommittén har framhållit, att denna ökning enklast skulle vinnas genom att vid Stockholmshögskolan inta oföränd- rat antal, 100 elever, höja Malmö-högsko- lans utbildningskapacitet från 80 till 100 och inrätta en 3:e tandläkarhögskola

med intagning av 100 elever. Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna för- orda en dylik lösning. Kommittén har nämligen sett som sin uppgift icke en— dast att öka utbildningen av tandläkare i landet utan även att i samband därmed skapa såväl en ny fullständig tandläkar- högskola för västra Sverige som en odontologisk läroanstalt i den nordliga delen av landet, där ett viktigt avsnitt av tandläkarutbildningen kunde äga rum. Vid en dylik läroanstalt skulle även en på norrländska förhållanden inriktad odontologisk forskning kunna bedrivas, och genom dess tillkomst skulle det för befolkningen inom stora delar av Norr- land bli lättare att vid behov få råd och behandling av kvalificerade specialister inom tandvårdens olika grenar. Till plats för den planerade odontologiska utbild- ningsanstalten i Norrland har kommittén föreslagit Umeå. Det avgörande motivet härför har varit stadens centrala läge inom övre delen av Norrland.

Genom den av kommittén tilltänkta utformningen av den odontologiska läro- anstalten (högskolekliniken) i Umeå har möjlighet skapats att intimt sam- mankoppla högskoleutbildning och folk— tandvårdsorganisation, något som kunde väntas bidra till lösningen av det svåra problemet att tillgodose Norrlands be- hov av tandläkare.

Kommitténs förslag till åtgärder för att öka examinationen av tandläkare går ut på följande.

Malmö—högskolan intar varje termin 50 elever i stället för nu 40. Vid intag- ningen uppdelas dessa av universitets- kanslern i 2 grupper, en på 40, vilken får hela sin utbildning vid Malmö-hög- skolan (Malmö-gruppen) och en på 10, vilken först utbildas i Malmö och sedan i Stockholm (Malmö-Stockholm-grup- pen). Båda grupperna utbildas vid Mal— mö-högskolan under de prekliniska och propedeutiska studieperioderna, l:a—

5:e terminerna. Vid den kliniska stu- dieperiodens början, dvs. vid ingången av den 6:e terminen, överflyttas varje termin Malmö-Stockholm-gruppens 10 elever till Stockholmshögskolan, utbil- das där under återstoden av studietiden och avlägga där tandläkarexamen.

Vid Stockholmshögskolan intas som hittills varje termin 50 elever, vilka vid intagningen av universitetskanslern upp— delas i 2 grupper, en på 34, vilken får hela sin utbildning i Stockholm (Stock- holmsgruppen), och en på 16, vilken först utbildas i Stockholm, sedan vid högskolekliniken i Umeå och slutligen återigen i Stockholm, där tandläkarexa— men avlägges (Stockholm-Umeå-grup- pen) . Båda grupperna utbildas vid Stock- holmshögskolan under 1:a——5:e termi- nerna. Vid ingången av 6:e terminen överflyttas varje termin Stockholm- Umeå-gruppens elever till högskolekli- niken i Umeå, där de utbildas under 6:e—8:e terminerna. Därefter återgå de till Stockholmshögskolan, där de bedri- va studier under 9 :e och 10:e terminerna (den avslutande studieperioden) och avlägga tandläkarexamen. Under var och en av 6:e—8:e terminerna utbildas vid Stockholmshögskolan Stockholms- gruppens 34 och Malmö-Stockholm-grup- pens 10 elever samt under var och en av 9:e och 10:e terminerna — utom om- förmälda 44 elever — även Stockholm- Umeå-gruppens 16 elever, således till— hopa 60 elever, vilka samtliga skola av- lägga examen i Stockholm. 1 Stockholm skulle följaktligen högst 120 nya tand- läkare utexamineras varje år.

Högskolekliniken i Umeå skall i orga- nisatoriskt hänseende erhålla en egen- artad utformning, i det att den skall såsom filialavdelning eller annex vara ansluten till tandläkarhögskolan i Stock- holm och stå under ledning av denna högskolas rektor och lärarkollegium. Även i fråga om finansieringen innebär

förslaget ett försök att framgå på nya vägar.

Tandläkarhögskolan i Göteborg skall få samma storlek som Stockholmshög- skolan och följaktligen organiseras för att kunna motta 50 elever varje termin (100 om året).

Den sammanlagda ökningen av de odontologiska läroanstalternas årliga examinationskapacitet skulle enligt kom- mitténs förslag bli högst 120 nya tandlä— kare, 20 vid Stockholmshögskolan och 100 vid Göteborgshögskolan.

Kommittén har närmare redogjort för de åtgärder, som behöva vidtas vid Malmö-högskolan, om denna under de 5 första terminerna av utbildningstiden skall varje termin kunna ta hand om 50 nyintagna elever mot för närvarande 40.

ökningen av elevantalet medför behov av ökade anslag för bestridande av dels ärliga kostnader, 42 000 kronor (3 nya amanuenser, 18 000 kronor, och bidrag till elever för anskaffande av instru- ment, 24 000 kronor), dels ock engångs— kostnader, 84 900 kronor (för anskaf- fande av ytterligare utrustning).

En detaljerad redogörelse har lämnats av kommittén dels för organisationen och administrationen av den odontolo- giska högskolekliniken i Umeå, vilken läroanstalt, såsom förut omtalats, kom- mer att i nämnda hänseenden åtskilligt avvika från vad som gäller för tandlä- karhögskolorna, dels ock för de av kli- nikens inrättande föranledda kostna- derna.

Kommittén har samrått med represen— tanter för Västerbottens läns landsting i syfte att "söka utröna, huru stora ekono- miska bidrag landstinget vore villigt att lämna för att underlätta tillkomsten av högskolekliniken samt huru högskolekli- nikens verksamhet skulle på lämpligaste sätt kunna samordnas med den av lands- tinget bedrivna folktandvården. Preli-

minärt förslag till avtal har uppgjorts av kommittén. Mot detta förslag har lands- tingets förvaltningsutskott förklarat sig icke ha något att erinra.

Enligt avtalsförslaget skall landstinget utan ersättning tillhandahålla erforder- liga lokalutrymmen för högskoleklini- kens samtliga avdelningar ävensom för en med högskolekliniken förenad tand- sköterskeskola. Lokalerna, som hyres- fritt få disponeras av staten, skola på landstingets bekostnad förses med fast inredning och av landstinget under- hållas.

Högskolekliniken skall dels fungera som centraltandpoliklinik för lands— tingsområdet och dels i viss utsträck- ning överta landstingets distriktstand- vård för vuxna och barn.

För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskoleklinikens verksamhet, lämnar landstinget bidrag till högskole- klinikens drift lned visst årligt belopp, som bestämmes för en tidsperiod i sän- der, i regel 3 år. Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden har detta år- liga driftsbidrag preliminärt beräknats till 452 000 kronor. Från driftsbidraget skola i enlighet med vad nedan anges avräknas landstingets kostnader för den särskilda ersättningen till laboratorerna, arvodet för avdelningstandläkarnas ar— bete för landstingets räkning samt avlö- ningen till de 2 distriktstandläkare, vilka tjänstgöra som extra amanuenser på hög- skoleklinikens barntandvårdsavdelning.

Vid högskolekliniken skola vara an- ställda 3 laboratorer, 7 avdelningstand- läkare, 5 assistenter, 7 amanuenser och 2 kursgivare. Den personal, som ej utgö- res av lärare, består av sammanlagt 40 personer.

Laboratorerna skola i samband med anställandet åläggas att mot särskilt års- arvode — vid nuvarande löneläge 14 000 kronor —— stå till landstingets förfogande

för specialistkonsultation och specia- listvård samt för att biträda med utred- ningar, yttranden och vårdförslag m. m. Avdelningstandläkarna skola i samband med anställandet förpliktas att, jämte sin halvtidsbefattning som lärare vid högskolekliniken, under andra hälften av arbetsdagen tjänstgöra som tandlä- kare, anställda hos landstinget, mot ett arvode, motsvarande hälften av de av- löningsförmåner, som tillkomma en lasarettstandläkare. Assistenterna och amanuenserna förutsättas komma att tjänstgöra vid den amanuensklinik, som skall inrättas vid högskolekliniken. 2 av landstinget anställda och avlönade di- striktstandläkare, avsedda för barntand— vård, skola såsom extra amanuenser tjänstgöra vid högskoleklinikens barn— tandvårdsavdelning.

För de studerande, som skola få en del av sin utbildning förlagd till Umeå (Stockholm-Umeå-gruppen), har en sär- skild studieplan utarbetats för studierna i Umeå under 6:e—8:e terminerna och i Stockholm under 9:e och 10:e termi- nerna.

Högskolekliniken i Umeå skall organi— seras som en filialavdelning till tand- läkarhögskolan i Stockholm och utöva sin verksamhet under högsta ledning av högskolans administrativa organ (rek— tor, lärarkollegium m. fl.). Den patient- vårdande verksamheten skall övervakas och det löpande administrativa arbetet utföras av en av de på kliniken anställda laboratorerna, vilken av universitets— kanslern förordnats till klinikens före- ståndare.

Avlöningarna till högskoleklinikens personal tillsammans med den på grund av högskoleklinikens inrättande erfor— derliga ökningen av Stockholmshögsko— lans avlöningsanslag ha beräknats uppgå till sammanlagt 754 000 kronor och om- kostnaderna vid kliniken till 201 000 kronor. För bokinköp och bokbindning

m. in. har beräknats 15 000 kronor samt för nyanskaffning och underhåll av ut- rustning G 000 kronor. Med anledning av högskoleklinikens tillkomst böra vissa anslag till gemensamma universitetsän- damål (bidrag till främjande av medi— cinsk forskning m.fl.) höjas med till- hopa 20 000 kronor. De av högskolekli- nikens inrättande föranledda årliga driftskostnaderna ha sålunda beräknats uppgå till (754 000 + 201 000 + 15 000 + 6 000 + 20 000 =) 996 000 kronor. In— komsterna av den patientvårdande verk— samheten vid högskolekliniken beräknas överstiga utgifterna för samma verksam- het med 206 000 kronor om året. Statens årliga nettoutgift för driften av högsko- lekliniken skulle således uppgå till 790 000 kronor.

I betänkandet redogör kommittén vi- dare för organisationen av och kostna- den för den av kommittén föreslagna nya tandläkarhögskolan i Göteborg.

Kommittén har samrått med represen- tanter för Göteborgs stad i syfte att söka utröna, huru stora ekonomiska bidrag staden vore villig att lämna för att un- derlätta tillkomsten av tandläkarhögsko- lan och huru den patientvårdande verk- samheten på högskolan skulle på lämp— ligaste sätt samordnas med den av staden bedrivna folktandvården. Preliminärt förslag till avtal mellan staten och sta- den har uppgjorts av kommittén och i huvudsakliga delar godtagits av repre- sentanter för staden.

Enligt avtalsförslaget skall staden utan ersättning tillhandahålla tomt. Med hän— syn till den minskning av stadens kost- nader för folktandvård, som vinnes ge- nom högskolans verksamhet, åtar sig staden att dels bidra till högskolebygg— nadens uppförande och utrustning med ett engångsbelopp av 415 000 kronor, dels ock lämna årligt driftsbidrag, som genom överenskommelse mellan parter—

na bestämmes för en 5-årsperiod i sän- der och som, om man utgår från nu rå- dande förhållanden, beräknats skola uppgå till 250 000 kronor.

Högskolan —— som organiseras för att motta högst 50 nya elever varje termin (100 om året) —— skall enligt avtalsför- slaget dels jämte den redan å Sahlgrenska sjukhuset befintliga centraltandpolikli- niken fungera som stadens centraltand- poliklinik, dels ock i viss utsträckning överta stadens distriktstandvård för vux- na och barn.

Avtalsförslaget innehåller även en del bestämmelser i syfte att trygga högsko- lans behov av för undervisningen erfor- derliga patienter av olika slag.

Personalorganisationen vid Göteborgs— högskolan skulle enligt kommitténs för- slag helt överensstämma med den, som finnes vid Stockholmshögskolan, vilken även den har en intagning av 50 elever per termin. Jämväl anslagsbehovet, så- väl beträffande avlöningsanslaget som i fråga om övriga årligen återkommande anslag, har beräknats i stort sett över- ensstämma med motsvarande anslags- behov vid tandläkarhögskolan i Stock- holm.

Under de 2 första terminerna — den prekliniska studieperioden — äger un- dervisningen rum å den medicinska hög- skolans teoretiska institutioner. Följande 8 terminer undervisas de studerande vid tandläkarhögskolan.

Vid högskolan skola finnas 5 profes- sorer, 7 laboratorer, 20 avdelningstand- läkare, 25 assistenter och 46 amanuenser. I fråga om de personalkategorier, som icke äro lärare — tillhopa 104 personer — skall Göteborgshögskolan få en per- sonaluppsättning, överensstämmande lned Stockholmshögskolans.

De i Göteborg redan befintliga, av sta- ten bekostade tandtekniker- och tand— sköterskeskolorna skola anslutas till tandläkarhögskolan.

Kostnaden för högskolebyggnaden har av byggnadsstyrelsen med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1953 beräknats till i runt tal 17 miljoner kronor. För er- forderlig utrustning av högskolan har kostnaden uppskattats till i avrundat tal 4 miljoner kronor.

Avlöningsanslagets storlek har beräk- nats till 2459 000 kronor, omkostnads- anslagets till 643 000 kronor. Härtill komma dels ett par mindre anslag å till- hopa 25 000 kronor, dels ock ökning av 2 för tandläkarhögskolorna gemensam- ma anslag med 195000 kronor och av vissa under rubriken gemensamma än- damål upptagna anslag med 66 500 kro- nor. Sammanlagda årskostnaden har så- ledes beräknats uppgå till 3 388 500 kro- nor. Härifrån avgå beräknade inkomster 258500 kronor. Statens årliga nettout- gift för driften av tandläkarhögskolan i Göteborg skulle således uppgå till 3 130 000 kronor.

Kommittén lämnar i tablå XVIII en sammanställning över den ökning av sta- tens utgifter, som beräknas bli erforder- lig, därest kommitténs förslag genom- föres.

Det har för kommittén framstått såsom en fråga av största betydelse att söka klarlägga, i vilken utsträckning kompe- tenta odontologer äro att påräkna för de föreslagna nya kvalificerade lärarbefatt- ningarna i Göteborg och Umeå. Kom- mittén har därför låtit genom sin leda- mot, professorn Westin, verkställa en detaljerad undersökning beträffande den sannolika tillgången på lärarkrafter för ifrågavarande tjänster.

Vid tandläkarhögskolan i Göteborg skola enligt kommitténs förslag finnas 5 professorer, 7 laboratorer och 20 av- delningstandläkare, vid den odontolo- giska högskolekliniken i Umeå 3 labora- torer och 7 avdelningstandläkare.

Professorn Westins undersökning har

Tablå XVIII, utvisande den ökning av statsutgifterna, som beräknas bli erforderlig, därest kommitténs förslag genomföres1

Budgetår

_ 1960/61 1954/55 1955/56I 1956/57] 1907/58 1958/59 1959/60 och följ.

Årliga driftskostna- der 2

M 9 000 18 000 18 000 18 000 18 000 18 000

Avlöningar . . . . U — 350 000 730 000 754 000 754 000 754 000

G 40 000 320 000 895 000 2 036 000 2 346 000 2 459 000

49 000 688 000 1 643 000 2 808 000 3 118 000 3 231 000

—— 160 000 201 000 201 000 201 000 201 000 22 000 180 500 292 500 603 000 643 000 643 000

22 000 340 500 493 500 804 000 844 000 844 000

Omkostn ader . .

Bokinköp m. m. 15 000 15 000 15 000 15 000 10 000 5 000 5 000 10 000 10 000 10 000

20 000 20 0001 25 000 25 000 20 000

Nyanskaffning . _ _ _ _ _ och underhåll 3 000 6 000 6 000 10 000 15 000 av utrustning — — 5 000 5 000 15 000

3 000 6 000 11 000 15 000 30 000

Bidrag till ele- 24 000 24 000 24 000 24 000 24 000 ver för anskaf- fande av in- G 47 500 95 000 120 000 120 000 120 000 ”rum”" 71 500 119 000 144 000 144 000 144 000

Bidrag till drif- — _ _ __ _ ten av amanu— —— _ _ __ __ enskliniker — — 50 000 75 000 75 000

-— 50 000 75 000 75 000

Stipendier för — —— — främjande av 3 000 3 000 3 000 3 000 högre veten- — 6 000 6 000 12 000

skapliga studier 3 000 9 000 9 000 15 000

Gästförelås— — _ — ningar 2 000 2 000 2 000 2 000 — — — — — — 2 000

__ _ — 2 000 2 000 2 000 4 000

1 Tandläkarkommittén har förutsatt, att den av universitetskanslern förordade men ännu ej be- slutade omorganisationen av undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen kommer att genomföras vid samtliga tandläkarhögskolor. Till den kostnadsökning, som kan uppkomma härigenom, har hänsyn tagits endast vid beräkning av avlönings- och omkostnadsanslagen för den nya tandläkar- högskolan i Göteborg. Den ökning av kostnaden för utrustning av de teoretiska medicinska insti- tutionerna i Göteborg, som kan bli erforderlig på grund av att de odontologie studerandena skola erhålla sin prekliniska utbildning därstädes, influeras av storleken och dispositionen av de lokaler, som skola användas för nämnda utbildning, och kunna därför ej nu med någon säkerhet beräknas. ” M = tandläkarhögskolan i Malmö. U = den odontologiska högskolekliniken i Umeå. G = tandläkarhögskolan i Göteborg.

Budgetår

1954/55 1955/56 1956/57

1960/61

1957/58 och följ. 1958/59 1959/60

Bidrag till främ- M jande av medi— U cinsk forskning G

8 000 10 000

15 000 52 500

15 000 40 000

15 000 30 000

15 000 20 000

18 000 35 000 45 000 55 000 67 500

Summa kronor 83 000

Beräknade in- M komster U

1 141000 2 321 500 3 898 000 4 287 000 4 430 500

206 000 258 500

206 000 8 000

206 000 8 000

100 000

Statens årliga nettoutgift för driften 4 000 83 000 1 141000

100 000 214 000 214 000 464 500

2 221500 3 684 000 4 073 000 3 966 000

Engångsanslag till utrustning, kr. 5 744 900

84 900 260 000 50 000

700 000 550 000

700 000 1 500 000 1 500 000 400 000

394 900 1 250 000 till uppförande av tandläkarhögskola i Göteborg, 17 milj. 1 50 000 4 000 000

2 200 000

6 500 000

1 500 000 400 000

6 350 000

givit till resultat, att inom en 3-årsperiod eller vid den senare tidpunkt, då veder- börande tjänst kan komma att inrättas, kompetenta sökande sannolikt kunna påräknas till det övervägande flertalet av professors- och laboratorsbefattning- arna. Brist på kompetenta sökande sy- nes främst vara att befara i fråga om be- fattningar i dental röntgendiagnostik, proteslära och barntandvård. Med stör- sta sannolikhet blir det emellertid möj- ligt att vid de tjänster, som ej redan vid inrättandet kunna besättas med ordina- rie innehavare, erhålla vikarier med till- räcklig kompetens för ett vikariat.

Vad avdelningstandläkartjänsterna be- träffar kan man vänta, att inom en 3—års- period ett tillräckligt antal tandläkare förvärvat kompetens att erhålla dylika befattningar inom samtliga specialom- råden och specialavdelningar. Huruvida dessa personer, som i flertalet fall ha privatpraktik på bosättningsorten, skola vara villiga att söka avdelningstandlä-

kartjänst på annan plats, torde komma att bero på de inkomster, som de där kunna påräkna vid sidan av avdelnings- tandläkarlönen.

Kommitténs hemställan

Under åberopande av vad i betänkan- det anförts hemställer 1951 års tandlä- karkommitté, att Kungl. Maj:t måtte av- låta proposition till 1954 års riksdag med förslag, att riksdagen ville

I. besluta, att intagningen av stude- rande för utbildning till tandläkare skall i enlighet med kommitténs förslag varje termin ökas från högst 90 till högst 150 elever;

II. för möjliggörande av den under I. angivna ökningen besluta

A. att i Göteborg skall inrättas den 3:e, av riksdagen i princip redan beslu— tade tandläkarhögskolan, som skall mot- ta högst 50 nya elever varje termin — de första vid ingången av vårterminen 1956 _ och vara organiserad i huvudsaklig

överensstämmelse med kommitténs för- slag, ävensom att till högskolan skola anslutas de i staden befintliga tandtek— niker- och tandsköterskeskolorna;

B. att vid tandläkarhögskolan i Mal- mö skola varje termin intas högst 50 elever att utbildas på sätt i betänkandet närmare anges;

C. att i Umeå skall inrättas en för un- dervisning under 3 terminer av blivande tandläkare avsedd odontologisk högsko- leklinik, ansluten till tandläkarhögsko- lan i Stockholm såsom en dess filialav- delning, jämte en med högskolekliniken förenad tandsköterskeskola, samt att högskolekliniken, som varje termin skall motta 16 nya elever — första gången vår-

terminen 1957 —— skall organiseras och arbeta i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit i betän— kandet;

III. bevilja de för genomförandet av förutnämnda beslut erforderliga medel, som böra stå till förfogande under bud- getåret 1954/55, nämligen: i fråga om Malmöhögskolan för anskaffande av kompletterande utrustning 84 900 kronor och såsom bidrag till elever för anskaf— fande av instrument 4000 kronor, be- träffande Umeå-kliniken till utrustning 260000 kronor samt i fråga om Göte- borgshögskolan till utrustning 50000 kronor och till uppförande av högskole- byggnaden 150 000 kronor.

BILAGA 1

Undersökningar angående tandvårds- och tandläkarbehovet i Sverige

Av Harald Cramér, Bertil Matérn, Arvid Bernhard Maunsbach och Ivan Oldmark

Inledning

Läget på tandvårdsområdet karakte— riseras f. 11. av ett markant underskott på tandläkare i förhållande till efterfrå- gan på tandvård. Inom folktandvården har man (sept. 1953) ca 90 vakanser. Därtill komma långa väntetider, såväl inom folktandvården som hos privat- praktiserande tandläkare.

Samtidigt befinner sig tandläkaranta— let i tillväxt. Den kommitté, som senast behandlade rekryteringen till tandlä- karbanan, 1944 års tandläkarutbild- ningssakkunniga, föreslog en ökad intag— ning av studenter till tandläkarutbild- ning. Sedan kommitténs rekommenda- tioner följts av statsmakterna, har den sammanlagda årliga intagningen vid tandläkarhögskolan i Stockholm och den nya högskolan i Malmö varit 180 studenter. På grund av studietidens längd har denna vidgade rekrytering först på de sista åren resulterat i en ökad examination av tandläkare. Samman- lagda examinationerna i Malmö ha hit— tills varit ca 220 tandläkare. Man kan räkna med att antalet tandläkare i Sve- rige kommer att växa med ca 1000 under de närmaste tio åren (se ovan- nämnda sakkunnigas betänkande SOU 1946: 12). Sin fulla effekt når ökningen först mot slutet av 1900-talet.

Dagens uppenbara bristsituation kan ej i och för sig giva något besked om hur stort underskottet år. Även en brist på några hundratal tandläkare, vilken består under en följd av år, kan taga

sig uttryck i en hastigt ökande köbild— ning. Å andra sidan kan man ej uteslu- ta möjligheten av att dagens brist är mycket stor och kanske snarare borde räknas i tusentals än i hundratals tand- läkare, vilket skulle betyda att den nu- varande rekryteringen till tandläkarba- nan vore otillräcklig för att tillgången på tandläkare inom rimlig tid skulle komma i nivå med efterfrågan. I det sammanhanget bör nämnas, att en tand- läkarbrist varit märkbar sedan 1930- talets mitt trots att tandläkarantalet he— la tiden ökat. Man kan knappast undgå ett intryck av att efterfrågan på tand- vård sedan dess varit stadd i hastig tillväxt -— delvis till följd av det all- männas bidrag till folktandvården _ och hela tiden varit större än tillgången på tandläkare. Det torde ju därmed ock- så stå klart, att en förändrad intagning, en åtgärd med verkningar först på lång sikt, måste ses mot bakgrunden av den kommande efterfrågan.

Vi ha velat anföra dessa synpunkter som motivering för de i vissa fall rätt hypotetiska resonemang, som vi nödgas föra i fortsättningen.

Det är givetvis synnerligen vanskligt att söka förutsäga efterfrågans utveck- ling. Vi ha som en arbetshypotes — el- ler snarare som uttryck för en kanske ej alltför orimlig förhoppning — valt det antagandet, att om 25 är ungefär tre fjärdedelar av Sveriges befolkning skulle efterfråga regelbunden behand- ling hos tandläkare. (Denna arbetshy—

potes beskrives utförligt längre fram.) Vi ha sedan studerat olika alternativ beträffande intagningen till tandläkar- högskolorna och sökt förutberäkna hur stor del av svenska folket, som med den enligt resp. alternativ disponibla ar— betskraften kan erhålla regelbunden tandvård, varpå dessa alternativa ut— vecklingslinjer ställts mot den nyss an- tydda arbetshypotesen.

Arbetshypotesen har spelat en viss roll för utformningen av beräkningarna. Dess betydelse i detta avseende är emel- lertid inte större än att de här fram— lagda prognoserna böra kunna tjäna till ledning vid valet av alternativ, även om man ändrar hypotesen. En förutsätt- ning för detta är, att man är beredd att i huvudsak acceptera de grundläggande antaganden om tidsåtgång för olika be- handlingsformer, om tandläkarnas ar- betstid etc., varpå våra prognoser bygga-

Det bör redan från början sägas ifrån, att dessa antaganden — och följaktligen de på dem uppbyggda prognoserna — äro behäftade med osäkerhet, dels av den självklara anledningen, att det är fråga om en bedömning av den okända framtiden, dels därför, att det ej varit möjligt att göra så omfattande och dyr- bara undersökningar, som skulle er- fordrats, därest man velat med större noggrannhet och i detalj fastställa så- väl dagens läge som den tidigare ut— vecklingen på alla de områden, vilka äro av betydelse i sammanhanget. Progno- serna få därför endast fattas som ett försök att så gott sig göra låter utnyttja föreliggande erfarenhet för en ungefär- lig framtidsbedömning. Något entydigt svar på frågan hur många studenter, som böra erhålla tandläkarutbildning, kunna dessa prognoser ej lämna.

I fortsättningen disponeras framställ— ningen på följande sätt. Först lämnas en redogörelse för en förutberäkning av

hur stor samlad arbetskraft, som kom- mer att vara disponibel under återsto- den av 1900-talet enligt de olika intag- ningsalternativen. Därefter följer en på tidigare utredningar uppbyggd pro- gnos rörande befolkningsutvecklingen i Sverige fram t. o. rn. år 1980. Sedan be- skrivas två av statistikutskottet utförda undersökningar, nämligen en undersök- ning av tandvårdsförhållandena hos svenska folket och en undersökning rö— rande behandlingstider vid regelbun- den tandvård. Med ledning av dessa två undersökningar och vissa tidigare ut- redningar utformas sedan de grundläg- gande antagandena om behandlingsti— der m. m., varefter de egentliga progno- serna framläggas.

Förutberäkning av antalet tandläkare under olika hypoteser om den framtida intagningen vid tandläkarhögskolorna

För att söka förutberäkna antalet tandläkare ha vi byggt på av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga utförda undersökningar, kompletterade med se- nare data. Beräkningarna framläggas här som prognoser rörande antalet tandläkare vid slutet av åren 1955, 1960, 1965 osv. under olika hypoteser om den framtida intagningen av studenter vid tandläkarhögskolorna. Prognoserna gäl- la dels totalantalet tandläkare under 65 års ålder, dels ”effektiva antalet” tand- läkare under 65 års ålder. Det effektiva antalet är i princip lika med summan av antalet tandläkare, som arbeta på heltid inom tandvård,1 plus halva anta- let av de halvtidsarbetande, plus en tredjedel av de tandläkare, som ägna endast en tredjedel av ett normalt ar— betsår åt tandvård, osv. Se vidare 5. 33 i nyssnämnda sakkunnigas betänkande, del 1, SOU 1946:12. I tandvårdsarbete innefattas även sysselsättning som lä-

1 Härmed avses 1 900 timmars årligt arbete inom tandvård.

rare vid tandläkarhögskola o.dyl. Det blir således det ”effektiva antalet” tand- läkare under 65 års ålder, som här an- vändes som mått på den samlade arbets- insatsen i tandvården.

Till grund för prognoserna ligga föl- jande antaganden.

1. Dödligheten bland tandläkare an- tages följa de i nyssnämnda tidigare be- tänkande redovisade antagandena, SOU 1946: 12, s. 32 0. 173. Dessa antaganden grunda sig på en undersökning av tandläkarnas dödlighet under åren 1921—44. För enkelhetens skull har vi- dare antagits att de under en femårs- period utexaminerade tandläkarna alla äro i livet vid slutet av samma femårs- period. Således skulle t.ex. de under åren 1956—60 utexaminerade alla vara i livet vid slutet av år 1960.

2. Vid beräkningen av ”effektiva an- talet” har likaledes använts samma an- taganden som i den tidigare utredning- en, se 5. 33—34 av ovannämnda betän- kande. Dessa antaganden bygga på en enkät bland tandläkarna i januari 1942. De nu framlagda siffrorna avse, som re- dan nämnts, endast åldrarna under 65 år. I den tidigare utredningen inklude- rades emellertid i det effektiva antalet även en viss bråkdel av de tandläkare, vilka äro äldre än 65 år. Antagandena om ”effektivitet” redovisades ej full- ständigt i den tidigare utredningens tryckta betänkande. Då de emellertid äro av betydelse för bedömning av de här framlagda prognosernas värde, re- dovisas de nedan.

3. Under åren 1953—55 beräknas att tandläkarexamen avlägges av de studen-

ter, vilka inskrivits vid tandläkarhög— skolorna t. o. m. år 1950 samt äro upp- tagna i högskolornas kataloger för läs— året 1952—53 och icke avlagt examen vid utgången av år 1952.

4. Beträffande de efter år 1950 in— skrivna göras följande antaganden om studietid, åldersfördelning etc.

a) Av de vid tandläkarhögskolorna inskrivna fullfölja 90 % studierna fram till tandläkarexamen.

b) De, som fullfölja studierna, av- lägga examen under femte kalenderåret efter inskrivningsåret. (Exempelvis an- tages att de under år 1955 inskrivna taga sin examen år 1960.)

e) Av de utexaminerade äro 25 % kvinnor.

d) De under en femårsperiod utexa- minerade visa följande åldersfördel- ning vid slutet av samma femårsperiod: I åldersgruppen 25—29 år befinna sig 75 %, i åldersgruppen 30—34 år befin— na sig 25 % av de utexaminerade. Dessa procenttal tillämpas för såväl män som kvinnor.

Antagandena under punkt 4 c) och d) ha valts så att de ungefärligt svara mot förhållandena bland de under åren 1950—52 inskrivna studenterna.

5. I fråga om storleken av de grup- per som årligen tagas in vid tandläkar- högskolorna arbetas med följande fyra olika hypoteser. Hypotes I. Det nuvarande antalet, 180, bibchålles i framtiden. Enligt antagan— dena om avgång under studietiden (punkt 4 a) och om studietidens längd (punkt 4 b) utexamineras således fr. o. m. är 1956 årligen 162 tandläkare.

Åldersgrupp, år .......... 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64

Mot 100 manliga tandläkare

i åldersgruppen svarar föl-

jande "eil'ektiva antal" . . 99 98 Mot 100 kvinnliga tandläkare

i åldersgruppen svarar föl- jande ”effektiva antal" . . 89

97 96

79

Hypotes 11. År 1956 ökas den årliga intagningen till 230, dvs. fr.o.m. år 1961 utexamineras varje år 207 tandlä- kare.

Hypotes III. År 1956 ökas den årliga intagningen till 280, dvs. fr.o.m. år 1961 utexamineras varje år 252 tandlä— kare.

Hypotes IV. År 1956 ökas den årliga intagningen till 330, dvs. fr.o.m. år 1961 komma årligen 297 tandläkare att taga examen.

Vid utgången av år 1952 voro enligt den av Svenska Tandläkare-Sällskapet och Sveriges Tandläkarförbund publi- cerade ”Förteckning över svenska tand- läkare 1953” de svenska tandläkarna 3 609 till antalet. Om dessa tandläkare fördelas efter ålder, finner man att 3 441 voro under 65 år, medan det effek- tiva antalet i denna åldersgrupp — ut- räknat enligt punkt 2 ovan — var 3 020. Detta antal är betydligt lägre än antalet som yrkesverksamma upptagna tandlä— kare i ovannämnda matrikel, 3 435, vil- ket ju är rimligt, då den senare siffran inkluderar en del tandläkare, som äro äldre än 65 år och en del yngre, som utöva yrket i begränsad omfattning.

Det kan i detta sammanhang vara värt att ange hur antalet tandläkare un- der 65 års ålder utvecklats under senare tid. Med hjälp av en stencilerad redo- görelse över beräkningar utförda åt 1944 års tandläkarutbildningssakkun- niga ha här efteråt intagna uppgifter erhållits, vilka kompletterats med siff- ror för år 1952.

Antal tandläkare Effektiva antalet under 65 års ålder under 65 års vid slutet av året ålder

År

600 1 110 2 040

659 1 230 2 256 1944 2 518 2 250 1952 3 441 3 020

Vid de fortsatta beräkningarna har den vid utgången av år 1952 existerande gruppen av tandläkare ”framskrivits” med ledning av dödlighetsantagandena. Till de på så vis erhållna antalen man- liga och kvinnliga tandläkare i olika åldrar ha sedan adderats de likaledes ”framskrivna” antalen successivt ny- examinerade, varigenom totalantalet tandläkare under 65 års ålder har be- räknats vid slutet av åren 1955, 1960, 1965 osv. Genom att på antalen av män och kvinnor i olika åldersgrupper applicera de under punkt 2 ovan an- förda relationstalen rörande ”effektivi- teten” har effektiva antalet tandläkare i åldrar under 65 år räknats ut.

Resultaten av beräkningarna framgå av tabell 1 och diagram I—II.

Det bör påpekas att de i tabell 1 och diagram I—II framlagda prognoserna endast avse åldrarna under 65 år.

Därest förutsättningarna om nyrekry- teringen, dödligheten, sysselsättnings- graden osv. gälla under all framtid, skulle efterhand antalet tandläkare och dettas fördelning på åldrar bliva oför- ändrat från år till år. I nedanstående sammanställning lämnas några data till belysning av hur detta Slutstadium skulle se ut för var och en av de fyra hypote- serna.

1920 1930 1940

Årliga antalet

Totala antalet tandläkare Effektiva antalet

Hypotes utexaminerade

tandläkare

nyinskrivna studenter

tandläkare under

under 65 års 65 år

i alla åldrar ålder

180 230 280 330

162 207 252 297

4 870 6 230 7 580 8 940

7 030 8 980 10 930 12 880

5 770 7 370 8 980 10 580

Dessa prognoser måste givetvis tagas med all reservation. Alldeles särskilt gäller detta antagandena om tandläkar- nas "effektivitet" eller sysselsättnings- grad. Sysselsättningsgraden påverkas av en mängd faktorer, vilkas framtida utveckling det är mycket svårt att be- döma. Framför allt spelar här in av- vägningen mellan tandvårdsverksamhet och hemarbete bland de gifta kvinnliga tandläkarna. Vidare bör det framhållas, att antagandena om ”effektiviteten” grunda sig på erfarenhet från en tid- punkt då — liksom i dag — efterfrågan på tandvård översteg utbudet. I övrigt kan hänvisas till diskussionen av hithö- rande frågor i 1944 års sakkunnigas betänkande, SOU 1946: 12 s. 32 ff. Det bör nämnas, att de antaganden, som nu gjorts, skilja sig från de i nyssnämnda betänkande redovisade i tre avseenden. Vi ha här antagit, att procenten kvinnor bland de nyinskrivna är lägre än enligt de tidigare antagandena. Vidare har här räknats med att 90 % av de vid tandläkarhögskolorna inskrivna fullföl- ja studierna, medan den tidigare utred- ningen ej räknade med någon avgång under studietiden. Slutligen har här som mått på arbetsinsatsen använts effektiva antalet tandläkare under 65 års ålder, medan den förra kommittén inkluderade även en viss kvot av de äldre tandläkarna i det effektiva an- talet.

Det bör vidare nämnas, att om man antar att examinationen fr.o. m. är 1961 inte exakt svarar mot någon av de här framlagda hypoteserna, antalet tandlä- kare — liksom ”effektiva antalet” — lätt kan beräknas. Man har nämligen endast att interpolera lineärt i tabell 1.

För att eventuella ytterligare beräk— ningar rörande det framtida ”effektiva antalet” skall underlättas (man kan t. ex. vara intresserad av att se utveck- lingen vid successiva förändringar av

intagningen även efter år 1956), med- delas följande två grundtabeller.

Av de t. o. m. är 1955 utexaminerade beräknas följande effektiva antal kvar- leva under 65 års ålder vid utgången av åren 1955, 1960 osv.

1955: 3272 1970: 1949 1985: 629 1960: 2910 1975: 1411 1990: 244 1965: 2474 1980: 1 023 1995: 10

Om årligen fr. o. ni. en viss begynnel- setidpunkt etthundra tandläkare utexa- mineras, kommer bland de således ut— examinerade följande effektiva antal av tandläkare under 65 års ålder att finnas efter 5, 10, 15 osv. år från begynnelse- tidpunkten:

5 år: 476 20 år: 1 813 35 år: 2 843 10 år: 939 25 år: 2 212 40 år: 3 009 15 år: 1387 30 år: 2 564 45 år: 3 009

Som redan antytts ha antagandena om effektiviteten valts så att i det effek— tiva antalet inkluderas tandläkare, som ägna sig åt odontologisk undervisning och forskning samt åt administration etc. inom tandvården. För enkelhetens skull kan man kanske låta den minsk- ning av det egentliga tandvårdsarbetet, som ligger häri, uppvägas av den tand- vårdsverksamhet, som utövas i sam- band med studierna vid högskolorna.

Det hör till slut nämnas, att i de nu redovisade prognoserna ej alls inräk- nats i Sverige verksamma utländska tandläkare. Deras antal uppgick i maj 1953 till ca 330.

Det är naturligtvis mycket vanskligt att på denna punkt göra någon förutsä- gelse. Här har gjorts det rätt godtyck— liga antagandet, att antalet i Sverige verksamma utländska tandläkare kom— mer att öka till 350 år 1960 för att där- efter minska med 10 per år. ”Effektivi- tetsprocenten” har för denna grupp satts till 85. Således skulle ”effektiva antalet” utländska tandläkare utvecklas på föl-

Tabell 1. Antalet tandläkare under 65 års ålder samt effektiva antalet under 65 års ålder under olika hypoteser om nyrekryteringen

Hypotes I Hypotes II Årli gt antal examina" 162 Årligt antal examina: 162 t. o. m. är 1960, ' därefter 207 Tandläkare under 65 års ålder Tandläkare under 65 års ålder År vid slutet av året År vid slutet av året hela antalet effektiva antalet hela antalet effektiva antalet 1952 3 441 3 020 1952 3 441 3 020 1955 3 750 3 270 1955 3 750 3 270 1960 4 270 3 680 1960 4 270 3 680 1965 4 690 4 000 1965 4 910 4 210 1970 4 910 4 200 1970 5 360 4 620 1975 5 040 4 350 1975 5 710 4 970 1980 5 380 4 610 1980 6 270 5 420 1985 5 630 4 780 1985 6 730 5 780 1990 5 730 4 850 1990 7 030 6 000 1995 5 790 4 880 1995 7 270 6 160 2000 5 770 4 870 2000 7 370 6 230 Hypotes III Hypotes IV Årligt antal examina: 162 t. o. m. år 1960, Årligt antal examina: 162 t. o. m. är 1960, därefter 252 därefter 297 Tandläkare under 65 års ålder Tandläkare under 65 års ålder År vid slutet av året År vid slutet av året hela antalet effektiva antalet hela antalet effektiva antalet 1952 3 441 3 020 1952 3 441 3 020 1955 3 750 3 270 1955 3 750 3 270 1960 4 270 3 680 1960 4 270 3 680 1965 5 140 4 420 1965 5 360 4 640 1970 5 810 5 040 1970 6 260 5 460 1975 6 380 5 600 1975 7 050 6 220 1980 7 160 6 240 1980 8 040 7 050 1985 7 830 6 770 1985 8 930 7 770 1990 8 330 7 160 1990 9 630 8 310 1995 8 750 7 440 1995 10 230 8 720 2000 8 980 7 580 2000 10 580 8 940

jande sätt (siffrorna avse slutet av resp. år) :

1952: 261 1970: 212 1955: 290 1975: 170 1960: 298 1980: 128 1965: 255 1985: 85

Dessa antal skola således adderas till de i tabell 1 införda ”effektiva antalen” tandläkare med svensk examen.

Den framtida befolkningsutvecklingen i Sverige1

De senast framlagda prognoserna rö— rande den kommande befolkningsut— vecklingen återfinnas i pol. mag. Erik

Hööks utredning ”Befolkningsutveck- ling och arbetskraftsförsörjning” (pub— licerad av Industriens Utredningsinsti- tut 1952). Höök redovisar på s. 30 en förutberäkning av hela befolkningen i arbetsför ålder — med fördelning på femåriga åldersklasser. Denna beräk- ning sträcker sig fram t. o. m. är 1970. På 5. 166 återfinnes en prognos avseen- de alla åldersklasser, vilken gäller tiden t. o. 111. år 1960.

1 Pol. mag. Bengt Holm har biträtt vid sam- manställandet av denna prognos.

Antal 11 om

Årligt antal examinerade efter 1960: hypotes I: 162, hypotes 11:207, hypotes III: 252, hypotes IV: 297

10.000

../

9.000

8.000

7an

t.om

som

Anm

3 mm

2000

1nnn

/

/

. År 1930

I -_ _ I 1940 1950 1960 1970 1980 1990

2000

Årligt antal examinerade efter 1960: hypotes I: 162, hypotes 11:207, hypotes III: 252, hypotes IV: 297

5.000 /

/ // /

r/

[

r

| 0

' År 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000

Beräknad folkmängd i tusental vid slutet av åren

| 1970

Åldersår

1950 1955 1960 1965 1975 1980

604 564 535 533 575 623 640 584 607 561 532 530 572 620 460 587 605 559 530 528 570 414 449 585 602 558 528 526 456 412 447 583 600 555 525

534 456 410 444 580 597 552 542 530 453 408 441 576 593 554 537 525 449 404 438 570 548 536 530 518 443 398 432 482 528 526 520 508 434 391

434 473 512 511 504 493 421 377 415 451 489 488 482 471 328 353 387 421 456 455 449 271 295 317 347 378 409 408 212 225 245 263 288 314 340

136 151 163 180 191 209 227 108 114 127 138 152 163 177

7 044 7 232 7 379 7 497 7 626 7 774 7 912

364 333 318 320 350 380 386 476 469 438 426 442 478 504 348 369 340 319 313 337 370

Såvitt man f. n. kan bedöma förefal- nats med de överlevelsetal, som kunna ler denna prognos bygga på mer realis- tiska antaganden än andra på senare tid framlagda förutberäkningar. Vi ha därför anknutit våra kalkyler till Hööks prognos. För dessa kalkyler erfordras emellertid en förutberäkning, som går något längre fram i tiden. Till komplet- tering av Hööks prognos fordras först och främst antaganden om nativiteten efter år 1960 men också en fortsatt framskrivning av befolkningen.

I ovanstående tabell 2 är införd en förutberäkning väsentligen uppbyggd på Hööks beräkningar men komplette— rad i nyssnämnda avseenden. Som ut- tryck för nativiteten efter 1960 har den yngsta femårsklassens storlek be- räknats i anslutning till en av professor Sten Wahlund framlagd prognos (SOU 1945: 46, s. 308). I fråga om framskriv- ningen av olika åldersgrupper har räk-

utläsas ur Hööks tabeller för den senaste femårsperiod, för vilken resp. ålders- klassers utveckling redovisats. Vidare ha Hööks siffror för år 1950 ersatts med nu tillgängliga preliminära uppgif- ter från 1950 års folkräkning (Statistisk Tidskrift 1952, s. 187). Slutligen ha i de sista raderna av tabellen de yngsta åldersgrupperna uppdelats på åldrarna 0—3, 3—7 och 7—10 år. Dessa senare åldersklassers storlek har approxime- rats genom interpolation i Hööks tabel- ler. De metoder, som använts för kom- plettering, äro alltså delvis synnerligen grova. Med hänsyn till den osäkerhet, som vidlåder varje befolkningsprognos, torde noggrannare metoder emellertid ej erfordras.

Det kan nämnas att Hööks prognos i samtliga åldersgrupper ligger något högre än den nyss omnämnda av Wah-

lund utförda förutberäkningen och lika- ledes högre än den av Statistiska Cen- tralbyrån utförda framskrivningen av den vuxna befolkningen (Folkräkning- en 1945:VI, s. 22' ff.). Möjligheten av ett fortsatt immigrationsöverskott talar för att man, som här skett, skall välja en optimistisk prognos. Ingen av de nu nämnda beräkningarna förutsätter näm- ligen något invandringsöverskott.

Undersökning av svenska folkets tandvårds- förhållanden

Den av kommittén utförda stickprovs- undersökningen av ett befolkningsma- terial planlades på följande sätt. Ett an- tal tandläkare skulle, för var sin del av de i stickprovet ingående individerna, efter noggrann genomgång och journal- föring uppskatta den tid, som skulle åtgå för att åstadkomma erforderlig sa- nering och bettrestitution. Härvid skulle de följa den standard, som de normalt tillämpade i sin praktik. Vidare skulle de utförligt notera tidigare be- handlingar och de av dem föreslagna åtgärderna. Från de undersökta perso- nerna skulle de också skaffa upplys- ningar om frekvensen av tidigare tand- läkarbesök. Genom beskrivningen av tandstatus och föreslagna åtgärder skul- le man få vissa möjligheter att centralt bedöma vederbörande tandläkares för- slag till behandling samt beräkning av tidåtgång.

En preliminär undersökning av ett material av folktandvårdsjournaler gav vid handen, att ett stickprov om 500 åt 600 fall skulle — om det valdes med beaktande av nedan anförda synpunk- ter — räcka till för att uppskattningen av den tänkta tiden för primärbehand- ling skulle få ett medelfel (representa- tionsfel) på 6 a 7 %.

Under sommaren 1952 valdes ur stommarna till mantalslängderna för år 1952 ett stickprov om 600 personer i

åldrarna 3—70 år. (Åldersbestämningen hänfördes till månadsskiftet september —oktober 1952, då fältundersökningen beräknades pågå under de två måna- derna september och oktober.)

Den tidigare utförda bearbetningen av ett material av folktandvårdsjourna— ler hade givit vid handen, att det skulle vara lämpligt att till stickprovet taga ut förhållandevis fler individer i vissa åldrar än i andra. Sålunda borde man låta åldrarna 15—45 år väga särskilt tungt med hänsyn till att dessa ålders— grupper visade sig ha en särskilt stor variation i fråga om behovet av tand— vård. Barngrupperna föreföllo vara mer homogena, vilket ju kan förklaras av att de flesta barn få en likvärdig tand- vård i skolorna. Även de äldsta grup- perna föreföllo vara relativt homogena, vilket kan sammanhänga med att det stora flertalet i dessa grupper fått myc- ket ringa tandvård och att därför pro- tesfallen dominerade. Stickprovet ut— togs så att procenten uttagna personer i olika åldersgrupper förhöll sig enligt följande tablå.

Stickprovsprocent Åldersgrupp proportionell mot nedanstående ta]

3— 9 år 10—14 år 15—24 år 25—44 år 45—59 år 60—69 år

Det klientel, som ingick i det nyss- nämnda materialet av folktandvårds- journaler, visade en relativt stor geo- grafisk variation i fråga om tandvårds- behovet, en variation som även bekräf- tas av tidigare publicerade undersök- ningar. Det föreföll därför lämpligt att, så långt som var praktiskt möjligt, spri- da ut stickprovet över hela landet. Där— för bestämdes att de 600 personerna i stickprovet skulle lottas ut från 40 olika

I första omgången undersökta samt i reststickprovet ingående och intill 30 juni 1953 undersökta fall. (M = män, K = kvinnor.)

Hela antalet Undersökta i Utlott. t. båäårfélölåniu

Åldersgrupp år uttagna pers. första omgången reststickprov reststickprov M K M K M K M K

3— 9 ........... 24 23 23 20 1 0 0 0 10—14 ........... 18 18 18 17 0 1 0 1 15—24 ........... 66 65 43 46 7 5 4 5 25—44 ........... 121 120 89 96 11 9 7 3 45—59 ........... 52 55 41 43 4 4 2 3 607—69 ........... 18 20 12 19 2 0 1 0 299 301 226 241 25 19 14 12

__ __ __ __._ __ _ __

600 467 44 26

församlingar i riket med 15 personer från varje församling.

Det skulle föra för långt att här när- mare redogöra för själva uttagningen av stickprovet. Det bör dock nämnas att den grundläggande principen var slumpmässigt urval, ”random sampling”, varvid alla individer i mantalslängderna, som tillhörde en och samma av de ovan nämnda åldersgrupperna, hade samma chans att komma med i stickprovet. Vi- dare skedde en långtgående geografisk stratifiering syftande till att så vitt möj- ligt representera de olika delarna av landet i riktiga proportioner.

Utlottningen gav till resultat att samt- liga län utom Gotlands kommo att bli representerade. Antalet uttagna i olika åldersgrupper framgår av ovanstående tabell. Var och en av de sålunda uttag- na 40 grupperna om 15 personer tillde- lades en tandläkare bosatt i eller i när- heten av resp. församling. Endast väl kända tandläkare med relativt lång er- farenhet anlitades. Av de medverkande tandläkarna voro 26 privatpraktiseran- de och 14 distriktstandläkare. Tandlä- karna utförde undersökningarna utan arvode.

Det visade sig, att det i många fall var mycket svårt att få de till stickpro-

vet uttagna personerna att underkasta sig tandundersökningen. Detta medför- de, att densamma drog ut på tiden. Så- ledes hade endast 378 fall kommit till undersökning före den 1 december 1952. När ännu vid mitten av februari 1953 endast 467 fall eller 78 % av de 600 uttagna hade blivit undersökta, be- slöts att sätta punkt för den första om- gången av undersökningen och att man i fortsättningen skulle inskränka sig till ett reststickprov av 44 personer, ut- lottade bland de ännu ej undersökta 133 ursprungligen uttagna personerna (se tabell 3).

Denna restgrupp visade sig naturligt nog mycket svåråtkomlig. Ännu den 30 juni 1953 hade blott 26 av de 44 perso- nerna inställt sig till undersökning. Se vidare tabell 3.

Vid undersökningen användes en sär- skild journalblankett jämte utförliga anvisningar.

I fråga om frekvensen av tandläkar- besök gjordes en uppdelning i två kate- gorier, här kallade A-gruppen och B— gruppen. Till A-gruppen hänfördes per— soner, som regelbundet minst vartan- nat år besökt tandläkare. Till B—grup- pen hänfördes individer, som mera spo- radiskt eller ej alls besökt tandläkare.

I ett mindre antal fall visade det sig ogörligt att fastställa huruvida en per- son tillhörde A-gruppen eller B—grup- pen. Dessa tveksamma fall sammanför- des till en särskild C-grupp.

De av fältundersökningens tandläkare lämnade uppgifterna om av dem före— slagen behandling och beräknad tidåt— gång granskades centralt, varvid i ett litet fåtal fall uppenbara felbedömning- ar korrigerades. Granskningen under- lättades av att i stor utsträckning rönt- genbilder och i en del fall även studie- modeller bifogats. Det bör nämnas, att den beräknade tidåtgången även inne- fattar spilltid.

I tabell 4 sammanfattas resultaten av de intill 30 juni 1953 inkomna uppgif- terna. Vid bearbetningen ha uppgifter- na från de i reststickprovet ingående personerna tilldelats en tre gånger så hög vikt som uppgifterna från de i första omgången undersökta individer- na. I tabellen har också varje person i den undersökta delen av reststickpro- vet räknats in tredubbelt i antalet i resp. grupp. (Då reststickprovet utgör endast en tredjedel av de i första om— gången ej undersökta, representerar nämligen en individ i reststickprovet en tre gånger så stor population som en i första omgången undersökt person.)

Det kan vara skäl att med några ord kommentera undersökningens resultat.

Vid jämförelse med de årliga behand- lingstider, som framkommit vid den ne- dan beskrivna undersökningen av ett fast tandläkarklientel, vill det synas som om A-gruppen (den del av stick- provet som representerar de regelbund- na tandläkarhesökarna) företedde ett behov, som i många fall måste ha ut— vecklat sig under flera år av mindre tillfredsställande tandvård, vilket skul- le kunna tolkas så att i denna grupp kommit att inkluderas personer med mera oregelbundna besöksvanor. Man

måste dock beakta att de i tabell 4 upp- tagna tiderna ej avse ett årsbehov av tandvård. Det kan mycket väl hända, att det av undersökningstandläkaren konstaterade behovet i normal praktik skulle täckas genom en serie åtgärder, som sträcka sig över flera år. Vidare har nndersökningstandläkaren, när han gjort upp sitt behandlingsförslag, varit obunden av hänsyn till patientens eko- nomiska villkor, varför det är sannolikt att han ofta föreslagit behandlingar, som den undersökte ej velat låta utföra.

Att uppdelningen, även om den vä- sentligen bygger på patienternas upp- gifter, kan anses tillfredsställande, framgår av att de bägge grupperna tydligt skilja sig från varandra i fråga 0111 munnens och tändernas tillstånd. Av samtliga personer, tillhörande grupp A (över 25 års ålder), 118 st., hade 2 helprotes eller voro i behov av dylik. För gruppen B, 206 personer, var mot— svarande siffra 99. Nedanstående tablå1 visar den markanta skillnaden mellan de båda grupperna i fråga om antalet tänder i behåll.

Ål ders- Antal Medeltal Medeltal , tänder felfria gmpp' är personer i behåll2 tänder 25—34 A 60 23,9 6,8 25—34 B 43 12,6 6,1 35—44 A 40 19,0 5,4 35—44 B 62 10,4 5,1 45—59 A 17 17,3 4,9 45—59 B 76 4,3 2,4

I fråga om den erforderliga behand— lingstiden har granskningen givit vid handen, att den väl stämmer överens med föreliggande erfarenhet över tid—

1 Skiljaktigheterna i antalen mot tabellerna 3 och 4 bero på att åldersgrupperingen här hän- för sig till årsskiftet 1952/53 men i tabellerna 3 och 4 till utgången av tredje kvartalet 1952. 2 Endast sådana tänder medräknade, som kvarstå efter föreslagen behandling.

A = personer, som besöka tandläkare regelbundet. B = personer, som besöka tandläkare endast vid värk eller ej alls. C = personer, vilkas besöksfrekvens ej kunnat bestämmas. Därav i grupp Genomsnittlig behandlingstid Ålders— Antal A B C i minuter grupp, år fall ; Antal % Antal % Antal % A j B | c A + 13 + c 3— 6 24 —— — 3 12,5 21 87,5 =— 81 134 128 7— 9 19 15 79,0 2 10,5 2 10,5 68 334 226 113 10—14 38 31 81,6 7 18,4 —— — 110 301 — 146 15—24 116 80 69,0 34 29,3 2 1,7 177 334 100 222 25—34 105 58 55,2 45 42,9 2 1,9 250 214 52 231 35—44 110 41 37,3 61 55,4 8 7,3 242 193 152 208 45—59 99 17 17,2 75 75,7 7 7,1 197 150 47 151 60—69 34 1 2,9 26 76,5 7 20,6 375 134 41 122 Summa 545 243 253 49 Vägt medel- tal]l ..... 39,8 47,5 12,7 184 187 113 176

1 Vägt med hänsyn till befolkningens åldersfördelning i Sverige år 1952.

åtgången för olika slag av behandling- ar samt att flertalet tandläkare bedömt tidåtgången på ett ganska enhetligt sätt. En tandläkare har ju i sitt dagliga ar- bete att ständigt på förhand söka be- döma möjligheten att inom utstakad tid utföra olika slags tandvårdsoperatio- ner, varför man från början kunde räk- na med att bedömningen av tidåtgång skulle kunna göras relativt väl.

Beträffande den föreslagna behand- lingen visar det sig, att flertalet tand- läkare följt en tämligen likartad stan- dard, även om individuella avvikelser förekomma.

Vad angår de i tabell 4 upptagna siff- rorna för enskilda åldersgrupper bör beaktas, att de i vissa fall äro synner- ligen osäkra på grund av materialets ringa omfattning. Dessa värden äro emellertid att fatta endast som delpos— ter i en kalkyl, avseende hela befolk- ningen. Man kan räkna med att de till- fälliga fluktuationerna i de enskilda ål— dersgruppernas siffror komma att ut- jämnas i en sådan kalkyl.

Det kan synas ganska anmärknings-

värt, att den genomsnittliga behand- lingstiden är densamma i grupp A och i grupp B (ca 3 timmar). Granskar man de enskilda åldersgrupperna, skall man emellertid finna, att i de yngre åldrarna _— som man kan Vänta — be- handlingstiderna äro betydligt högre inom grupp B än inom grupp A. För de äldre åldersklasserna är det tvärtom så att de regelbundna tandläkarbesökarna förete de högsta tiderna. Detta samman- hänger av allt att döma med att grupp B i de högre åldrarna till stor del be— står av personer, som redan bära pro- tes, eller för vilka enda tänkbara åt- gärd är anbringandet av dylik.

Om man antar att en behandlingstid av 3 timmar representerar ett medeltal för alla åldersklasser, kommer man fram till att det samlade tandvårdsbe- hovet i dag för hela svenska folket över 3 år är ca 20 miljoner timmar, motsvarande ca 10500 effektiva tand- läkarår. Denna siffra är anmärknings- värt låg. Det behov, som samlats under decennier av mycket sparsamma möj- ligheter till tandvård, skulle endast re-

presentera ca tre års arbetsinsats av dagens svenska tandläkarkår. Detta — från början oväntade — resultat av stickprovsundersökningen visar, att tyngdpunkten i framtiden kommer att ligga på den löpande vården av regel- bundet återkommande patienter.

Undersökningens resultat måste be- dömas mot bakgrunden av att det ej varit möjligt att nå samtliga de uttagna personerna. Sedan drygt hälften av reststickprovet blivit undersökt, är det fortfarande ca 10 % av svenska folket, som är utan representation. Det bör emellertid nämnas att de 26 i reststick- provet ingående individer, vilka under- sökts, ej visat nämnvärda avvikelser i fråga om tandvårdsvanor och tand- vårdsbehov från de i första omgången undersökta. Slutsiffrorna i tabell 4 ble- vo sålunda så gott som oförändrade sedan reststickprovets värden inarbetats i tabellen.

Undersökning av årlig tidsåtgång för behandling av personer, som gå under regelbunden tandläkarhehandl'mg

En särskild undersökning har ut- förts rörande den arbetstid, som årligen erfordras för att vidmakthålla ett gott tand- och muntillstånd hos sådana pa- tienter, vilka regelbundet besöka tandlä- kare. Därvid ha 20 regioner uttagits ge- nom lottning, varefter undersökningar företagits av tandläkare inom resp. re- gion. Material har hämtats från 9 di- striktstandpolikliniker och 11 privat- praktiserande tandläkare.

Uttagningen av de i undersökningen deltagande tandläkarna har gjorts av statistikutskottet. Hänsyn har tagits till att dessa tandläkare dels måste ha fört relativt utförliga journalanteckningar, dels ha tjänstgjort på platsen en längre följd av år.

Var och en av de privatpraktiseran- de tandläkarna har i sitt patientregis-

ter slumpvis (efter särskilda anvisning- ar) uttagit 20 journaler för personer, som under en längre följd av år regel- bundet gått under behandling och som med någorlunda visshet kunna antagas ej ha fått annan tandläkarbehandling un- der denna period. För var och en av dessa patienter har ur journalerna in- hämtats vilka slag av behandlingar, som utförts under undersökningsperioden och uppskattats hur lång tid som åtgått (inklusive spilltid). Det har särskilt an- märkts, att patienten vid varje behand- lingsperiod skall ha blivit färdigbehand- lad. I en särskild PM ha de i undersök- ningen deltagande tandläkarna fått spe- cificerade anvisningar för undersöknin- gens uppläggning.

Motsvarande uppgifter från folktand— vården ha erhållits genom att patient- journaler infordrats och bearbetats. Därvid har tidsåtgången (bruttotid, in- klusive spilltid) beräknats i enlighet med den undersökning, som utförts och publicerats av 1946 års folktand- vårdssakkunniga (SOU 1948: 53).

Den genomsnittliga undersöknings- perioden är för materialet från privat- tandläkare 12,5 år och från folktandvår- den 7,2 år. Det sammanlagda antalet observationsår är därmed ca 3 800. De erhållna värdena för tidsåtgången ligga för folktandvården i regel något under de privatpraktiserandes, vilket förkla- ras dels av den större spilltiden i pri— vatpraktik, dels av något avvikande be- handlingsformer. (Så t. ex. ägnas i pri- vatpraktiken 22% av tiden åt kron- och broarbeten, medan motsvarande pro- centtal för folktandvården är 16,7 %.)

Den beräknade tidsåtgången stäm- mer väl med vad som framkommit i ti- digare undersökningar.

Dessa båda material gälla vuxna per- soner (över 15 år). Beträffande skol- barn och förskolebarn ha ej särskilda undersökningar gjorts, då tidåtgången

för dessa grupper utförligt beräknats och bedömts av 1946 års folktandvårds- sakkunniga. Vid de fortsatta beräkning- arna ha de värden begagnats, som fram- kommit vid dessa undersökningar.

Resultatet av tidsstudierna redovisas i tabell 5.

Antaganden om behandlingstider vid olika former av tandvård

Av de antaganden på vilka de följan— de prognoserna vila, ha vissa redan re- dovisats, nämligen förutsättningarna om ”effektiva antalet” tandläkare i framtiden samt om den kommande be- folkningsutvecklingen. Därutöver er— fordras ett siffermässigt uttryck för ut— gångsläget, dvs. den nuvarande omfatt- ningen av olika former av tandvård samt antaganden om tidsåtgången för olika kategorier av behandlingar.

För att kunna genomföra en prognos rörande tandvårdens framtida omfatt- ning blir det nödvändigt att arbeta med rätt kraftiga schematiseringar. Här för- utsättes sålunda, att svenska folket —— ur tandvårdssynpunkt sett — delas in i två grupper: patienter med regelbun- det återkommande tandläkarbesök (i allmänhet minst vartannat år), här kal- lade ”regelbundna fall”, samt ”spora- diska faII”, vartill hänföras alla övriga. Dock förutsättes för enkelhets skull, att barn under tre års ålder ej erhålla någon tandvård, samt att barn i åldern 3—7 är antingen äro regelbundna fall eller ej alls få tandvård. Efter ”sanering”1 av bettet kan en person överföras från gruppen sporadiska fall till gruppen re- gelbundna fall.

Med denna starkt förenklade upp- läggning gäller det, i fråga om tidsåt- gången, att formulera antaganden om de genomsnittliga årliga behandlingsti- derna för regelbundna och för spora- diska fall samt den genomsnittliga tiden för sanering.

Behandlingstiden för sporadiska fall har oberoende av åldern antagits uppgå till en halv timme igenomsnitt per år.

Det föreligger intet statistiskt mate- rial till stöd för ett antagande på denna punkt. Det kan nämnas att 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga räkna- de med samma årliga behandlingstid —— 1/2 timme — för revideringsfall.

I fråga om den årliga behandlingsti— den för regelbundna fall erinras om att efterföljande tabell 5 ger tider, vilka _ med rätt liten variation för olika åldrar _ i medeltal ligga kring värdet 1,5 tim- me. Vidare ha 1946 års folktandvårds- sakkunniga redovisat en utredning, ur vilken dragits den slutsatsen, att den genomsnittliga årliga behandlingstideu för skolbarn uppgår till 1,5 å 1,6 timme. (SOU 1948: 53).

Med hänsyn till denna behandlings- tids grundläggande betydelse för pro- gnosen har här arbetats med alterna- tiva antaganden rörande den årliga be- handlingstideu för regelbundna fall över 7 års ålder, nämligen a) 1,5 timme, b) 1,65 timme, dvs. 10 % högre än en- ligt a). Det förra antagandet synes ligga något i underkant i förhållande till de nu nämnda undersökningarna, medan det senare ligger i överkant. Beträffan- de barn i åldern 3—7 år har antagits -— i anslutning till 1946 års folktandvårds- sakkunniga _ att den årliga behand- lingstideu för regelbundna fall uppgår till 2,8 timmar.

I den utredning rörande tidåtgången vid tandvård för skolbarn, som nyss åberopats, hade någon saneringstid ej särskiljts utan denna hade räknats in i tiden för löpande behandling. Någon särskild saneringstid för barn, vilka ej erhållit tandvård före skolåldern ha vi därför ej räknat med.

Som framgår av det följande räknas

1 I detta sammanhang inbegripes i termen "sanering" även bettrestitution.

med att sanering av bettet hos vuxna personer kommer att äga rum —— i den mån tillgången på arbetskraft förslår — inom en grupp, vars tyngdpunkt alltmer förskjutes mot höga åldrar. Enligt de i tabell 4 sammanfattade utredningsresul- taten är saneringstiden relativt låg i högre åldrar. Det har därför antagits att saneringstiden för denna grupp skulle utgöra 4 timmar, ett antagande som innefattar en viss säkerhetsmargi- nal i förhållande till siffrorna i tabell 4.

När det i fortsättningen talas om an- tagandena a och b förutsättes att de — förutom de två olika behandlingstider- na för regelbundna fall över 7 års ål- der — innefatta den nu nämnda antagan- dena om en halv timmes årlig behand- ling av sporadiska fall, 2,8 timmars år- lig behandling av regelbundna fall un— der 7 års ålder samt 4 timmars sane- ringstid.

Det bör nämnas, att vid antagandena om årliga behandlingstider för regel- bundna och sporadiska fall ingen förut- sättning har gjorts om frekvensen av tandläkarbesök. En årlig behandlings- tid av 1,5 timme kan betyda att en pa- tient erhåller % timmes behandling vid var och en av två behandlingssejourer på ett år, eller att han erhåller 3 tim- mars behandling vid tandläkarbesök vartannat år osv.

Det bör slutligen tilläggas, att samt- liga antaganden om tidsåtgång avse bruttotid inklusive spilltid, alltså hela den del av en ”effektiv” tandläkares arbetstid som disponeras för resp. be- handling.

Antaganden om utgångsläget

För att kunna genomföra en prognos rörande tandvårdens framtida omfatt- ning måste man först fastlägga utgångs- läget. Med den schematisering, som in— förts, blir det härvidlag fråga om att göra antaganden om hur stor andel av

Tabell 5

A La 'N $.. 0) 04 |— 0 _- = .5 E ..— m 0) .? =D : (U V no G ..— != & 10 :a l.. 0 ”C! = = ”C = & m r.. :w w .— .EP _ C: G) H G.) D.. D— = :. =D m bb .E å & 0) .a CG & = 0 "5 c'— "U '.'1' m b.!) != =: ”"U :! CG ; 0) D DD =: x.. G) 'D i.. 8. i.. Lil

Hela materialet

Folktandvården

Privattandläkare

Åldersgrupp

olika åldersgrupper som tillhör katego- rin regelbundna fall. Vi ha räknat med följande procentuella andelar vid mit- ten av år 1953 (dvs. vid mitten av fem- årsperioden 1951—55): 3— 7 år: 8 % 35—40 år: 40 % 7—15 år: 80 % 40—45 år: 35 % 15—20 år: 75 % 45—50 år: 25 % 20—-25 år: 70 % 50—55 år: 20 % 25—30 år: 60 % 55—60 år: 15 % 30—35 år: 45 % över 60 år: 5 % För den yngsta gruppen har procent- talet beräknats med ledning av det an- tal tandläkare, som f.n. syssla med småbarnstandvård. För övriga grupper ha procenttalen erhållits genom grafisk utjämning av procentuella antalet ”A- fall” i tabell 2. Det förutsättes sålunda att grupp C, de tveksamma fallen, i sin helhet föres till de sporadiska fallen.

Med dessa antaganden skulle i ut— gångsläget finnas 0,038 milj. regelbund- na fall i åldern 3—7 år samt 2,632 milj. dylika fall i åldrarna över 7 år, jämte 3,686 milj. sporadiska fall. För den år- liga behandlingen av dessa grupper skulle enligt antagande a) krävas ett effektivt antal av 3 104 tandläkare. Till- gången på tandläkare skulle emellertid i utgångsläget vara ca 3 330.1 Ett över— skott på drygt 200 tandläkare skulle så- lunda föreligga, varigenom det skulle finnas utrymme för sanering.

Om man i stället räknar tidåtgången enligt b) skulle den årliga behandling— en av regelbundna och sporadiska fall i utgångsläget kräva ett effektivt antal av 3312 tandläkare, alltså ett antal som ganska nära motsvarar tillgången.

Innan vi gå vidare, skola vi med några ord kommentera de nu gjorda an- tagandena. Det bör än en gång betonas att uppdelningen i ”regelbundna” och ”sporadiska fall” är synnerligen scha- blonmässig och ej svarar mot den kom— plicerade verkligheten, som inrymmer alla övergångsformer från fall med en mycket noggrann och påkostad tand-

vård till fall utan någon som helst tandvård. Vill man göra en uppdelning i två grupper, måste ju någonstans grän- sen dragas. Vi ha, i vad gäller den med- delade behandlingens standard, dragit gränsen med ledning av undersökning- en av ett fast tandläkarklientel, medan vi för fastställandet av storleken av de grupper, som befinna sig på ömse sidor om gränsen, utnyttjat resultatet från befolkningsundersökningen. De nu se- nast anförda beräkningarna rörande ut- gångsläget synas visa att gränsdrag- ningen i båda fallen skett ungefärligen utefter samma linje, såtillvida att det antal regelbundna fall, som finnes en- ligt befolkningsundersökningen, av da- gens tandläkarkår kan få en behandling av den omfattning, som noterats för de i undersökningen av tandläkarnas klientel ingående patienterna. (Detta säger naturligtvis ingenting om dagens efterfrågan eller om bristen på tandlä- kare. Tandläkarnas sammanlagda ar- betstid måste ju a priori vara lika med summan av de tider, som disponeras av patienterna.) Det bör emellertid tilläg- gas, att det förhållandet att kalkylen går någorlunda ihop också sammanhänger med antagandet om behandlingstid för sporadiska fall, ett antagande, som emellertid formulerades på ett tidigare stadium i vårt arbete.

Tekniken vid prognoserna rörande tandvårdens omfattning

Med den schematiska kategoriindel- ning, som införts, blir en prognos rö- rande tandvårdens omfattning helt en- kelt liktydig med en prognos rörande utvecklingen av antalet regelbundna fall.

Den i inledningen nämnda arbets-

1 Detta värde har erhållits genom interpola- tion i de tidigare redovisade tabellerna över effektiva antalet svenska och utländska tand- läkare.

hypotesen innebär, att om 25 år antalet regelbundna fall skulle utgöra:

80 % av åldersgruppen 3—7 år, 100 % av åldersgruppen 7—25 år, 80 % av åldersgruppen 25—40 år, 60 % av åldersgruppen över 45 år.

Om denna önskade anslutning förele- gat redan i utgångsläget, skulle antalet regelbundna fall utgjort 5,3 milj. Om målet skulle uppnås 25 år senare (vid mitten av femårsperioden 1976—80) skulle antalet regelbundna fall då upp— gå till 5,8 milj.

För att den önskade anslutningen överhuvudtaget skall uppnås, fordras att de som nu äro i skolåldern och höra till gruppen regelbundna fall komma att kvarstå i denna grupp, samt att tandvården ytterligare byggs ut för kommande generationer av barn. Det har därför förutsatts att av den dispo- nibla arbetskraften i första hand ett tillräckligt antal utnyttjas för tandvår- den inom denna yngre grupp, beståen- de dels av dem, som i' dag äro under 15 är, dels av kommande generationer. Det har räknats med att procenten regel- bundna fall undan för undan ökas en- ligt följande schema:

Procentuella antalet regelbundna fall inom gruppen, då den befinner

sig i åldern

3Å7 år

Födelseårs- grupp

7—15 år

1951—55 ..... 8 85 1956—60 ..... 20 90 1961—65 ..... 40 95 1966—70 ..... 60 100 1971— ....... 80 100

För denna yngre grupp räknas med att de, som i skolåldern äro regelbund- na fall, kvarstå som sådana även efter skolåldern, dvs. disponera 1,5 (fall a) resp. 1,65 (fall b) timmars årlig be- handlingstid under resten av sitt liv.

Sedan denna yngre grupp rent räkne- mässigt tilldelats ett tillräckligt antal tandläkare, disponeras resten för be- handling av den äldre gruppen, varvid i första hand de som redan i utgångslä- get äro regelbundna fall tillgodoses med löpande vård under resten av sitt liv. Om arbetskraften ej räcker till för detta program, antages att en del av dessa få övergå till att bliva sporadiska fall, dvs. disponera endast en halv tim- mes årlig behandlingstid. Om i stället ett överskott av arbetskraft skulle stå till buds, antages att detta utnyttjas för sanering och fortsatt regelbunden vård av tidigare sporadiska fall. Om slutligen ytterligare arbetskraft förefinnes, sedan hela den äldre gruppen sanerats, sker sanering bland de återstående spora- diska fallen inom yngre gruppen.

Själva räknetekniken skall endast i korthet antydas. Då det är naturligt att som utgångsläge välja mitten av perio— den 1951—55, blir det lämpligt att an— knyta de fortsatta beräkningarna till mittpunkterna av kommande femårspe- rioder. I fråga om folkmängden i olika åldersgrupper och det effektiva antalet tandläkare vid dessa tidpunkter har lineär interpolation tillämpats. Vidare har antagits att dödligheten är densam- ma för en grupp sporadiska fall och för en grupp regelbundna fall i samma ålder. I den mån sanering förekommer, har analogt med de ”intensiteter” av skilda slag, som man räknar med i be- folkningsstatistiken, införts en ”sane- ringsintensitet”. Denna har för grup- pen sporadiska fall antagits vara kon— stant under en femårsperiod och obe- roende av åldern. I de formler, som re- sultera ur dessa antaganden, förekom- mer även dödlighetsintensiteter. För enkelhets skull har räknats med en un— der resp. femårsperiod konstant genom— snittlig dödlighetsintensitet för hela gruppen sporadiska fall och med sam—

ma dödlighet för under perioden sane— rade fall som för kvarstående spora- diska fall.

Med den nu antydda räknetekniken har för vart och ett av de fyra rekry- teringsalternativen en förutberäkning gjorts av hur antalet regelbundna fall skulle komma att utveckla sig, dels för det fall att behandlingstidcrna följa an- tagande a, dels för det fall att behand- lingstiderna följa antagande b.

Resultat av beräkningarna rörande omfatt- ningen av tandvården

Slutresultatet av beräkningarna redo- visas i tabell 6 och diagram III.

För de prognoser, som baserats på det lägre antagandet rörande den årliga be-

Tabell 6. Beräknat antal regelbundna fall

handlingstiden (a), finner man, att den önskade anslutningen till tandvården aldrig skulle uppnås vid rekryterings- alternativ I (årlig intagning 180 stude- rande) och under följande år (ungefär- lig beräkning) för de andra tre alterna- tivcn:

Alternativ II (årlig intagning 230): år 1976.

Alternativ III (årlig intagning 280): år 1971.

Alternativ IV (årlig intagning 330): år 1968.

Därefter skulle enligt alternativen II— IV det effektiva antalet tandläkare ligga högre än det antal, som skulle erfordras för ett vidmakthållande av antalet revi- sionsfall vid den önskade nivån.

vid olika tidpunkter i framtiden under

skilda alternativ rörande intagningen vid tandläkarhögskolorna samt vid två olika antaganden om behandlingstiderna

a) Regelbundna fall: 2,8 timmar per år för småbarn, 1,5 timme per år för övriga åldrar. Saneringstid: 4 timmar. Sporadiska fall: 0,5 timme per år.

Regelbundna fall i miljoner vid mitten av femårsperioden enligt

Femårsperiod

Alt. I Alt. II

Önskad

Alt. III anslutning Alt. IV

1951—55 ........... 2 7 1956—60 ........... 3 5 1961—65 ........... 4 2 1966—70 ........... 4,5 1971—75 ........... 4 6 1976—80 ........... 4 6

...

b) Regelbundna fall: 2,8 timmar per år för småbarn, 1,65 timme per år för övriga åldrar. Saneringstid: 4 timmar. Sporadiska fall: 0,5 timme per år.

Regelbundna fall i miljoner vid mitten av femårsperioden enligt

Femårsperiod

Alt. I Alt. II

Önskad

Alt. III anslutning Alt. IV

1951—55 ........... 2 1956—60 ........... 3 1961—65 ........... 3 1966—70 ........... 4, 1971—75 ........... 4 1976—80 ........... 4

Alternativ rörande den årliga rekryteringen till tandläkarhögskolorna fr. o. m. är 1955:

I: 180 11:230 III: 280 IV: 330

1 Hela befolkningen över 3 års ålder. Dessutom ett ej utnyttjat överskott av arbetskraft (ca 500 tandl.). 136

Antal i mi ljoner Antagande a

R I | ' ' ' " 3 år Hela befolkningen tilldrdl: over __

___- __"

0 __ . . . . . . . . . . . . . x . År 1950 1975 1980

Antal i miljoner Antagande b

8. H ll

' ' ' " er 3 år Hela befolkningen Laldror. ov

.—-.——...—-- _— __»?

___-_- _

Om prognoserna baseras på det hög- re antagandet rörande den årliga be- handlingstiden för regelbundna fall (b), finner man att den önskade anslut- ningen skulle uppnås (ungefärlig be— räkning):

Vid alternativ I: aldrig Vid alternativ II: ca år 1990 Vid alternativ III: år 1975 Vid alternativ IV: år 1971

Om man vill se den önskade anslut— ningen uppnådd vid mitten av perioden 1976—80, skulle sålunda enligt antagan- de a) erfordras en årlig intagning något understigande den enligt alternativ II, eller enligt approximativ uppskattning en årlig intagning av ca 220. Enligt an- tagande b) skulle däremot fordras en år- lig intagning av ca 260 (mellan alterna- tiven II och III).

Den ökning av antalet regelbundna fall, som skulle äga rum enligt progno- serna, åstadkommes dels därigenom att nya generationer träda till och få re- gelbunden vård från 3 eller senast 7 års ålder, dels därigenom att tidigare sporadiska fall över 7 års ålder över- föras till regelbundna fall. Det totala antalet saneringar av fall över 7 års ål— der under tiden 1951—1980 enligt de olika prognoserna framgår av följande översikt:

Antal saneringar i miljoner Rekryterings— under tiden 1951—1980

alternativ

antagande a antagande b

Som redan antytts är saneringen en relativt liten post i kalkylen. Även om antalet saneringar per år är så högt som 100 000, skulle — med 4 timmars saneringstid _ ett effektivt antal av i genomsnitt endast 210 tandläkare vara

sysselsatt med sanering. Om över hu— vud taget saneringstiden antages vara av samma storleksordning som den som framkommit i befolkningsundersök- ningen, kommer denna post att förbliva liten. Som illustration kan nämnas att en höjning av saneringstiden från 4 till 6 timmar skulle medföra en fördröj- ning av slutmålets realiserande med en— dast ca ett år (beräkningen avser alter- nativ III, antagande a). Av detta följer att även mycket stora förändringar i det förutsatta utgångsläget ej skulle på- verka prognosernas slutresultat i någon nämnvärd omfattning.

Man kan därför få en rätt god vägled— ning genom att göra en betydligt enk- lare kalkyl, där man ser bort från sane- ringsbehovet och i stället endast beräk- nar hur många tandläkare som skulle erfordras för den löpande vården exem- pelvis vid slutet av den här betraktade perioden, dvs. 1980. Enligt befolknings- prognosen och den uppställda arbets- hypotesen skulle Sveriges befolkning år 1980 fördela sig på följande sätt:

Antagen tid i timmar per år för löpande vård

anta- anta- gande a gande b

Barn under 3 år . . 386 0 Barn i åldern 3—7 år: utan tandvård . . 101 regelbundna fall 403 Personer över 7 år: sporadiska fall

regelbundna fall

1 583 5 439

7 912 |

Den totala årliga tiden för löpande behandling skulle enligt antagande a) utgöra:

403 000 x 2,8 + 1 583 000 )( 0,5 + + 5 439 000 )( 1,5 = 10,1 miljoner tim- mar, motsvarande arbetet av ett effektivt antal på ca 5 300 tandläkare. Den totala tiden enligt antagande b) blir 10,9 mil-

Summa

joner timmar, motsvarande ett effektivt antal av ca 5 700 tandläkare.

Det är nu lätt att utföra en dylik kal- kyl även med andra antaganden om tidsåtgången för löpande behandling. Om man förutsätter att den årliga be- handlingstiden för regelbundna fall över 7 år endast är 1,25 timme kom- mer man fram till ett erforderligt effek- tivt antal tandläkare år 1980 på ca 4600 (övriga antaganden samma som ovan). Om man i stället räknar med en årlig behandlingstid av 2 timmar per regelbundet fall kommer man fram till siffran 6 700.

Dessa senast anförda beräkningar gå utanför den ram, vars gränser angivas av antagandena a och b, och inom vil— ken vi i den noggrannare kalkylen hål- lit oss. Dessa två mera extrema anta— ganden kunna enligt vår mening repre- sentera två olika bedömningar av ten- denserna. Det lägre antagandet skulle mera influeras av förhoppningar om framgångsrika profylaktiska åtgärder — t.ex. förbättrade kostvanor, bättre munhygien, fluoridering — och tidsvinst genom rationalisering av behandlings- tekniken, medan det andra mera skulle betona en väntad efterfrågan på tand- vård enligt högre standard än dagens.

Våra beräkningar äro helt grundade på dagens tandvård, så som den av- speglas i de refererade undersökningar- na. Man måste vara klar över att de

uppställda prognoserna endast kunna giva en vägledning vid bedömandet av den erforderliga intagningen vid tand- läkarhögskolorna. Det är en mångfald av faktorer, vilkas sannolika utveckling vi ej kunnat taga ställning till.

Vidare måste den arbetshypotes vi valt framstå som tämligen godtycklig. (De redovisade beräkningarna torde emellertid, som redan nämnts, giva en viss vägledning också för den, som vill arbeta med en annan hypotes rörande den framtida anslutningen till tandvår- den.)

Mot bakgrunden av de gjorda beräk- ningarna vilja vi till sist rikta upp— märksamheten på vikten av att man mycket noga följer' utvecklingen av efterfrågan på tandvård. Det framgår ju av tabell 1, att tandläkarantalet ännu år 1980 skulle befinna sig i rätt kraftig tillväxt. Om man relativt hastigt — på ett eller två decennier — skulle hinna mätta efterfrågan på tandvård, skulle man kunna stå inför risken av en över- produktion på tandläkare. På grund av den långa utbildningstiden måste åtgär- der mot en sådan eventualitet planeras i god tid. Om det å andra sidan skulle visa sig, att såväl anslutningen till tand- vården som kravet på behandlingens standard skulle tendera att växa väsent- ligt över den gräns, vi här räknat med, fordras likaså i god tid insatta åtgärder för att möta de höjda kraven.

BILAGA 2

Jämförelse mellan de årliga driftskostnaderna för tandläkarhögskolor

med olika intagningskapacitet

Kolumnerna 1 och 2 uppta de för bud— slag approximativt beräknade kostna- getåret 1953/54 anvisade medlen till derna för högskolor, som förutsättas ha tandläkarhögskolorna i Stockholm och en intagning av 60, resp. 40 elever Malmö, kolumnerna 3' och 4 de med ut— per år. gångspunkt från Malmö-högskolans an-

100 elever 80 elever per år 5-ort per år 3-ort (Sthlm) (Malmö)

60 elever 40 elever per år 3-ort per år 3-ort

Avlöningar ...................... 2 412 000 2 270 000 2 106 000 1 902 000 Omkostnader 540 000 618 500 538 000 480 000 Övriga utgiftsposter ............... 417 500 297 500 234 500 175 500

Summa årliga driftskostnader 3 369 500 3 186 000 2 878 500 2 557 500

Kostnad för utbildning av varje in- tagen elev ..................... 33 700 39 800 48 000 64 000

BILAGA 3

Förslag till avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, och Väster- bottens läns landsting, å andra sidan, angående inrättande i samband

med centrallasarettet i Umeå av en för undervisning av blivande

tandläkare avsedd odontologisk högskoleklinik, ansluten till tandläkarhögskolan i Stockholm

Sedan Kungl. Maj:t med riksdagen beslutit, att i samband med centrallasa- rettet i Umeå skola inrättas en läroan— stalt — en odontologisk högskoleklinik — för meddelande av viss undervisning åt blivande tandläkare ävensom en till högskolekliniken ansluten tandsköters- keskola, har mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Västerbottens läns landsting, å andra sidan, träffats föl- jande avtal.

5 1.

I Umeå inrättas i samband med cen- trallasarettet därstädes en läroanstalt för meddelande av viss undervisning ål blivande tandläkare — en odontolo- gisk högskoleklinik —— ävensom en till denna läroanstalt ansluten tandsköters- keskola.

Vid högskolekliniken, som är organi- serad för att mottaga 32 nya elever om året (16 varje termin), erhålla de stu- derande odontologisk klinisk undervis— ning under 3 terminer (6:e—8:e ter- minerna). övrig för tandläkarexamen erforderlig undervisning meddelas vid tandläkarhögskolan i Stockholm.

Vid högskolekliniken tjänstgöra så- som lärare laboratorer, avdelningstand- läkare, assistenter och amanuenser.

Högskolekliniken är organiserad på av- delningar för tandkirurgi, proteslära, karieslära, bettanalys, barntandvård och odontologisk ortopedi (tandregle—' ring). Vid kliniken finnes även en sär- skild mottagningsavdelning. Var och en av de 3 förstnämnda avdelningarna förestås av en laborator, övriga avdel- ningar av avdelningstandläkare. Till föreståndare för högskolekliniken för- ordnar universitetskanslern en av labo- ratorerna. I administrativt och ekono- miskt hänseende ävensom vad angår högsta ledningen av och ansvaret för undervisningen räknas högskolekliniken såsom hörande till tandläkarhögskolan i Stockholm.

För högskolekliniken och verksam- heten därstädes (tandvårdsarbetet in- begripet) gäller vad som finnes före- skrivet i gällande stadgar för tandläkar- högskolorna ävensom i de särskilda be- stämmelser, som i vederbörlig ordning utfärdats för dessa.

5 2.

Landstinget ställer till Kungl. Maj:ts och kronans förfogande, för anordnan- de av här ifrågavarande undervisning av blivande tandläkare samt för inrät- tande av den till högskolekliniken an—

slutna tandsköterskeskolan, utan ersätt- ning dels i den till sjukhusets central- bloek hörande laboratoriebyggnaden erforderliga lokalutrymmen, beräknade till omkring 3 500 m2 golvyta, för fler- talet av högskoleklinikens avdelningar ävensom för tandsköterskeskolan, dels ock därutöver inom en av landstinget planerad nybyggnad i kvarteret Fabri- ken vid Norrlandsgatan i Umeå erfor- derliga lokaler, omfattande omkring 800 rn2 golvyta, för högskoleklinikens avdelningar för barntandvård och tand- reglering.

Förutnämnda lokaler få hyresfritt disponeras av Kungl. Maj:t och kronan, så länge utbildning av tandläkare, res- pektive tandsköterskor bedrives därstä- des.

Landstinget utför och bekostar den efter lokalernas blivande användning avpassade fasta inredningen av lokaler- na. Såsom fast inredning räknas i prin- cip vad som i den vid avtalet fogade bilagan A upptagits under rubriken Byggnadsanslag.

Staten anskaffar och bekostar hög- skoleklinikens utrustande i övrigt med inventarier, apparater och instrument etc. samt svarar för framdeles med hän- syn till undervisningens behov erfor- derliga ändringsarbeten i lokalerna.

Landstinget utför och bekostar såda- na underhålls- och reparationsarheten, som äro nödiga för lokalernas bevaran- de i fullgott skick.

53.

Landstinget tillhandahåller högskole- kliniken och tandsköterskeskolan för självkostnadspris värme, ånga, elektrisk kraft, gas, vatten, tryckluft, vakuum och syrgas.

% 4. Landstinget ombesörjer mot ersätt-- ning, svarande mot landstingets själv-

kostnad, högskoleklinikens och tand— sköterskeskolans tvätt.

55.

Högskolekliniken skall inom ramen för klinikens kapacitet dels fungera som centraltandpoliklinik för lands- tingsområdet, dels ock i viss utsträck- ning övertaga landstingets distrikts- tandvård för vuxna och barn. Å högsko- lekliniken skall bedrivas en kontinuer- lig patientvårdande verksamhet, dock att under juli månad denna verksamhet må inskränkas till att avse väsentligen upp- gifter, som ankomma på en centraltand- poliklinik, ävensom behandling av akuta fall.

56.

För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskoleklinikens verksamhet, bidrager landstinget till driftskostna- derna vid högskolekliniken med be- lopp, som kan anses motsvara den net- tokostnad landstinget skulle ha fått vid- kännas för eljest erforderliga tandpoli- kliniker. I enlighet med denna princip skall landstinget till Kungl. Maj:t och kronan erlägga vissa årliga driftsbidrag, vilka skola bestämmas för en tidsperiod i sänder. Med här efteråt angivna un- dantag omfattar varje tidsperiod 3 år.

Den första tidsperioden omfattar ti— den den 1 juli 1956—den 30 juni 1957, den andra perioden tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958.1

För varje period skall det årliga driftsbidraget utgå med belopp, motsva-

1 Under förutsättning att beslut om högskole- klinikens inrättande fattas vid 1954 års riksdag, böra de studerande, som skola fullgöra en del av sin utbildning i Umeå, kunna börja sin 6:e utbildningstermin (den l:a tjänstgöringstermi— nen i Umeå) den 1 februari 1957. Vid högskolekliniken bör, minst ett halvt år före nämnda tidpunkt, finnas anställd en labo- rator, vilken skall ha hand om de förberedande åtgärder, som måste vidtagas före undervis- ningens igångsättande.

rande nettokostnaden för dels en cen— traltandpoliklinik med 3 tandläkare, dels oclc distriktstandpolikliniker med tillhopa 10 tandläkare, avsedda för vuxet klientel, och med tillhopa 5 tand- läkare, avsedda för barn. Under de båda första tidsperioderna, då högskoleklini- ken är under uppbyggnad, skall dock driftsbidraget ej utgå med större belopp än som svarar mot det tandvårdsarbete, som då utföres vid kliniken.

Fastställande av driftsbidrag för ovan angivna tidsperioder skall ske med ut- gångspunkt från det närmast före varje periods början rådande löne- och kon— junkturläget samt med tillämpning i öv- rigt av de grunder, som angivits i denna paragraf.

Upplysningsvis antecknas, att med utgångspunkt från vid utgången av juni 1953 rådande förhållanden nettodrifts- kostnaden för centraltandpolikliniken beräknats till 116500 kronor, för di- striktstandpoliklinikerna för vuxna till 104 500 kronor och för distriktstandpo— liklinikerna för barn till 231 000 kro— nor. Det årliga driftsbidraget skulle således med nämnda utgångspunkt, då högskolekliniken är i full verksamhet, uppgå till sammanlagt 452 000 kronor. Redogörelse för beräkningen av här ovan angivna belopp lämnas i den vid avtalsförslaget fogade bil. B.

Det förutsättes, att från driftsbidra- get skola avräknas landstingets kostna- der enligt åå 8 och 9. Avlöning eller ar- vode, som utgår till tjänstledig tandlä- kare för vilken vikarie förordnats, må dock icke avräknas från nämnda bi- drag.

Driftsbidraget erlägges för varje bud- getår förskottsvis med halva beloppet vid budgetårets början och med åter— stoden under januari månad. Eventuellt erforderlig avräkning äger rum i sam- band med inbetalning av driftsbidrag för nästföljande budgetår.

Landstinget äger uppbära de till barntandvården utgående bidragen så- väl från primärkommunerna som från staten. Högskolekliniken tillhandahåller landstingets förvaltningsutskott för an- sökningar om dylika bidrag erforder- liga uppgifter senast 1 månad före an- sökningstidens utgång.

% 8.

Vid högskolekliniken anställda labo- ratorer skola genom förbehåll, som in- tages i fullmakt, respektive bevis om för- ordnande, åläggas att, i den mån det be- finnes erforderligt för fullgörande av högskoleklinikens skyldigheter gent emot landstingets folktandvård, mot sär- skilt årsarvode stå till landstingets för- fogande för specialistkonsultation och specialistvård samt för att biträda med utredningar, yttranden och vårdförslag m. m. Detta arvode beräknas vid nuva- rande löneläge till 14000 kronor för varje laborator. Laborator, som åtnjuter tjänstledighet från sin befattning med skyldighet att vidkännas A- eller B-av- drag, äger behålla så stor del av det särskilda årsarvodet, som landstinget bestämmer.

Avdelningstandläkarna skola genom förbehåll, som intages i antagningsbevis, respektive bevis om förordnande, för- pliktas att, jämte sin halvtidsbefattning vid högskolekliniken, tjänstgöra andra hälften av arbetsdagen såsom tandläka- re, anställda hos landstinget, mot ett arvode, motsvarande hälften av de av- löningsförmåner, som tillkomma en la- sarettstandläkare.

Högskoleklinikens avdelningstandlä- kare äro, i den mån de utföra i föregå- ende stycke omförmält arbete inom folktandvården, att betrakta såsom landstingets befattningshavare; skolan- de för dem de i tjänstereglemente för nämnda befattningshavare meddelade

bestämmelserna i tillämpliga delar gälla. % 9.

Två av landstinget efter hörande av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anställda och av landstinget avlönade distriktstandläkare, avsedda för barntandvård, skola ha sin verk- samhet förlagd till högskoleklinikens barntandvårdsavdelning och där tjänst- göra som extra amanuenser. Även för dessa tandläkares verksamhet gäller vad som stadgats i 5 1 sista stycket.

% 10.

Landstinget medger, i vad på lands- tinget ankommer, att vid centrallasaret- tet i Umeå anställda läkare få förordnas att åt eleverna vid högskolekliniken meddela undervisning i intern medicin och allmän kirurgi samt i anslutning härtill hålla demonstrationer. Dessutom medger landstinget, att nämnda under- visning och demonstrationer få avgifts- fritt försiggå i lasarettets lokaler.

Vidare medger landstinget, att vid centrallasarettet anställda röntgen- och narkosläkare få efter överenskommelse biträda vid patientbehandling å hög- skolekliniken.

% 11.

Landstinget medger, att personal och elever vid högskolekliniken få i samma utsträckning och på enahanda villkor som befattningshavarna vid lasarettet inta måltider å lasarettet samt upplåter mot skälig ersättning rum för eleverna vid tandsköterskeskolan i lasarettets elevhem.

& 12.

Landstinget utfäster sig att göra vad som står i landstingets förmåga för att personalen och eleverna vid högskole- kliniken skola kunna erhålla lämpliga bostäder samt för att patienter, som från avlägsnare orter remitteras till hög-

skolekliniken för erhållande av tand- vård, skola kunna under behandlings- tiden för rimligt pris erhålla kost och logi i närheten av högskolekliniken.

% 13.

Landstinget förklarar sig villigt att i samband med de lokaler, som skola dis- poneras av centrallasarettets medicin- ska bibliotek, utan ersättning tillhanda- hålla nödiga lokaler för högskoleklini- kens odontologiska bibliotek.

5 14.

Landstinget medger, att de för hög- skolekliniken behövliga telefonappara- terna få mot ersättning anknytas till centrallasarettets telefonväxel.

% 15.

Högskolekliniken skall i egenskap av centraltandpoliklinik dels meddela kost- nadsfri tandvård åt sådana vid central- lasarettet inskrivna patienter, vilka av behörig läkare vid sjukhuset på grund av medicinska skäl remitterats till cen- traltandpolikliniken för erhållande av tandvård, dels omhändertaga mera komplicerade fall, vilka dit remitterats av tandläkare eller läkare, eller där pa- tienterna själva sökt tandvård vid klini- ken, dels ock meddela tandvård i öv- rigt.

& 16.

De behandlingsavgifter, som uppta- gas å högskolekliniken, må icke över- stiga de i folktandvårdstaxan angivna beloppen, dock med undantag för be- handling av sådana tandskador, som omförmälas i 2 & folktandvårdstaxan den 7 december 1951.

5 17.

Från tandläkarhögskolan i Stockholm skall årligen till landstinget lämnas en

redogörelse för högskoleklinikens pa- tientvårdande verksamhet.

5 18.

Därest vid sammanträde med tandlä- karhögskolans i Stockholm lärarkolle- gium eller nämnder ärende, som direkt berör samarbetet mellan högskoleklini- ken och landstingets folktandvård, är avsett att förekomma, skall landstingets förvaltningsutskott erhålla underrättelse härom. Förvaltningsutskottet äger, om det så önskar, genom två av utskottet utsedda representanter övervara be- handlingen av ifrågavarande ärende, med rätt för dessa att deltaga i över- läggningen och att få sin mening an- tecknad till protokollet.

Bilaga A

Om vid förvaltningsutskottets sam- manträde ärende av förut nämnd be— skaffenhet skall förekomma, skall tand- läkarhögskolan i Stockholm erhålla un- derrättelse härom, och äger högskolan motsvarande befogenhet, som här ovan tillerkänts landstingets förvaltningsut- skott.

% 19.

I god tid före utgången av varje i 5 6 nämnd tidsperiod skola parterna upp- taga förhandlingar angående storleken av de årliga driftsbidrag, som enligt % 6 skola erläggas av landstinget för nästkommande period, ävensom röran- de eventuellt erforderliga ändringar i avtalet.

Uppdelning å byggnadsanslag och inventarieanslag av de i lokalerna för högskole- kliniken i Umeå förekommande anläggningar och föremål, som icke självfallet skola bekostas med medel från endera av dessa anslag. (Uppdelningen verkställd i enlighet med de normer, som följts vid färdigställandet av nybyggnaden för tandläkarhögskolan i Malmö.)

Bygg- Inven- nads— tarie- anslag anslag Cykelställ . ................................................ 1 Skrapgaller och torkmattor i entréer ........................ 1 Anslagstavlor i entréer inklusive avisosystem därstädes ........ 1 Övrigt avisosystem ........................................ 1 Serielås ................................................... 1 Dörrskydd av rostfritt stål och sparkplåtar .................. 1 Hatthyllor, fasta . .......................................... 1 Gardiner i demonstrationssalar .............................. 1 Podier i demonstrationssalar inklusive räcken ................ 1 Podier för balloptikonapparat .............................. Bänkar i demonstrationssalar ............................... 1 Kateder med fast apparatur för vatten och avlopp eller gas . . . . 1 Kateder, som saknar vatten och avlopp eller gas .............. 1 Väggfasta skrivtavlor ...................................... 1 Fristående skrivtavlor ...................................... 1 Dragskåp ................................................. 1 Expeditionsdiskar ......................................... 1 10 145

Väggfast bord av glas för skrivning .......................... Medicin-, nyckel- och kortskåp .............................. Inbyggda biblioteks-, arkiv- och förrådshyllor (icke special—

byggda) ................................................ Tvätt- och sköljbord med vatten och avlopp .................. Icke väggfasta diskar exempelvis steriliseringsdiskar utan vatten

och avlopp .............................................. Flyttbara väggar exempelvis av glas eller trä ................ Klädställningar, inbyggda .................................. Klädskåp, lösa ............................................ Klädskåp, inbyggda ........................................ Gardinhållare . ............................................ Förmörkningsanordningar .................................. Enkla hyllor på konsoler fastskruvade i vägg ................ Skåp, inbyggda ............................................ Skåp, lösa . ................................................ Fasta väggsittbänkar (ej specialinredningar) . ................ Djurburar . ................................................ Linoleummattor eller liknande .............................. Trallar av trä . ............................................ Blyväggar i röntgenavdelning . .............................. Soptunnor o. d. ............................................ Diskmaskin . .............................................. Inbyggda beredningsbord, diskbänkar m. m. (med eller utan rost-

fri plåt) ................................................ Rullbord .................................................. Centrala luftkompressorer .................................. Rörsystem för gas, tryckluft, vakuum och syrgas .............. Steriliseringsapparater . ....................................

Steriliseringsbord, inbyggda med anordning för ång- eller vat- tenkok av instrument och glas, med eller utan vaskar och disk Steriliseringsdiskar, inbyggda .............................. Autoklaver ................................................ Laboratoriebord med tryckluft och gas (häri ingår ej den elektriska utrustningen i vidare mån än framdragning av

elektriska ledningar genom bänken) ...................... Brandposter med slang och munstycke jämte skåp ............ Lös brandmateriel . ........................................ Ässja i verkstad ............................................ Handdukshängare och klädkrokar i toaletter o.d. ............ Speglar över tvättställ ...................................... Tvålkoppar och pappershållare, fastskruvade i vägg .......... Hissar .................................................... Rör för telefon, synkronur, radioanläggningar och signalapparater Ledningar för radioanläggningar och signalapparater ........ Lysämnesbelysning ........................................ Synkronur ................................................

o— HHHHH

HHb—ÅD—k

p—Å

I—lt—tb—ll—lb—lb—l

Fotlamphållare med glob av standardutförande i källarutrym- men, på toaletter, i trappuppgångar och korridorer, över tvätt- ställ och över spisar .................

Annan belysningsarmatur . .............

Kylskåp

Centralkylanläggning . .................

Bilaga B Till 1951 års tandläkarkommitté

Tandvården har länge varit ett be- svärligt hälsovårdsproblem i Norrland. Norrlandskommittén, som i ett år 1947 avgivet betänkande (statens off. utr. nr 70/1947) ingående behandlat detta spörsmål, har bl.a. föreslagit att en central tandvårdsanstalt med tandläkar- utbildning skall inrättas i Umeå.

Vid 1949 års lagtima sammanträden med Västerbottens läns landsting och Norrbotten läns landsting uttalades all- varliga bekymmer för att dessa län un- der nuvarande förhållanden icke kunde under överskådlig framtid tänkas få sin folktandvård utbyggd enligt fastställda planer. Orsaken härtill vore främst att söka i det förhållandet, att ett ytterst ringa antal tandläkare söka sig till folk- tandvården i övre Norrland. Landstin- gen beslöto, att hos Kungl. Maj:t genom särskilda delegerade framlägga de stora svårigheter, som de båda landstingen i övre Norrland ha att brottas med för att utbygga folktandvården. I en skri- velse till Konungen den 11 november 1949 framhöllo delegerade bl. a., att de överläggningar, som förts i frågan, givit vid handen, att utbyggnaden av folk— tandvården inom de båda länen icke kan lösas med mindre än att en tand- läkarhögskola inrättas i övre Norrland, vid vilken de norrländska studerandena bli i tillfälle att utbilda sig till tandlä- kare. Skrivelsen utmynnade i en hem-

ställan, att frågan med det snaraste måtte bli föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts försorg.

I samband med en uppvaktning i in- rikesdepartementet och medicinalstyrel- sen den 30 november 1949 förklarade sig Västerbottens läns landstings repre- sentanter villiga att underlätta tillkoms- ten av en norrländsk tandläkarhögskola genom att ställa vissa lokaler till för- fogande i en planerad nybyggnad vid Umeå lasarett.

Mot bakgrunden av anförda förhål- landen har Västerbottens läns lands- tings förvaltningsutskott sedermera vid överläggningar, som förts med 1951 års tandläkarkommitté, förklarat sig villigt att lämna sin medverkan vid inrättan- det av en odontologisk högskoleklinik i Umeå bl. a. i fråga om lokaler och an- passning av folktandvårdsorganisatio- nen inom Umeå och närliggande folk- tandvårdsdistrikt efter undervisningens behov ävensom att erlägga årliga drifts- bidrag, motsvarande den minskning av landstingets kostnader för folktandvår- den, som vinnes genom högskoleklini- kens verksamhet.

Tandläkarkommittén har därefter uppgjort förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan å ena och Västerbot- tens läns landsting å andra sidan angå— ende inrättande i samband med läns- lasarettet i Umeå av en för undervis-

ning av blivande tandläkare avsedd odontologisk högskoleklinik, ansluten till tandläkarhögskolan i Stockholm. Mot detta avtalsförslag, av vilket för- valtningsutskottet tagit del, har utskot- tet intet att erinra.

Det folktandvårdsarbete, som beräk- nas bliva utfört vid högskolekliniken har enligt avtalsförslaget ansetts mot- svara den arbetsprestation, som utföres av dels 3 tandläkare, anställda vid en centraltandpoliklinik, dels 10 tandläka- re, avsedda för vuxet klientel, dels ock 5 tandläkare avsedda för barn.1

För att högskolekliniken skall kunna fullgöra en prestation till landstinget i form av folktandvård i angiven omfatt- ning och för att kliniken skall kunna fungera såsom remissanstalt för de komplicerade tandvårdsfallen förutsät- tes från landstingets sida, att de vid kliniken anställda särskilt kvalificerade lärarna, laboratorer och avdelnings- tandläkare, skola — utanför den tjänst- göringsskyldighet, som åligger dem i egenskap av befattningshavare vid hög- skolekliniken _ mot viss ersättning stå till landstingets förfogande för sådant folktandvårdsarbete, som bedrives vid en centraltandpoliklinik. Dessa befatt- ningshavare höra därför genom förbe-

Bilaga

håll i fullmakter, förordnanden och an— tagningsbevis åläggas dylik skyldighet.

En beräkning av den minskning av landstingets kostnader för folktandvår- den i länet, som skulle uppkomma ge- nom inrättande av en odontologisk hög- skoleklinik i Umeå, uppgjord med ut— gångspunkt från nu rådande löne- och konjunkturläge, lämnas i närslutna bi- laga.

Kommer den planerade högskolekli- niken till stånd, skall den övertaga de uppgifter, som för närvarande fullgöras av den i provisoriska lokaler anordnade centraltandpolikliniken vid Umeå lasa- rett. Befattningen som lasarettstandlä- kare kommer då att försvinna. Den nu- varande innehavaren av lasarettstand- läkarbefattningen avses i samband där- med skola, med bibehållande av till ho— nom nu utgående löneförmåner, över- taga annan befattning i landstingets tjänst.

Umeå den 4 oktober 1953.

Bernh. Bäckman G. Heimer

1 Barntandvården i Sävars, Hörnefors, Vän— näs, Holmsunds, Nordmalings, Robertfors och Vindelns tandvårdsdistrikt förutsättes icke skola lämnas vid högskolekliniken.

Beräkning av den minskning av landstingets kostnader för folktandvården i länet, som skulle uppkomma genom inrättande av en odontologisk högskoleklinik i Umeå.

Centraltandpoliklinik i Umeå.

Utgifter: 1 lasarettstandläkare, lgr. 34 (lön inkl. fast tillägg 23 796:—, kallort 120:—, tantiemersättning 10 860: —) . ............ 1 bitr. lasarettstandläkare, lgr.

30 (lön 20 460: —, kallort 120: —, tantiemersättning 8 995: —) . . . .

inkl. fast tillägg

29 575

1 assistenttandläkare, lgr. 24 (lön inkl. fast tillägg 14 988: —,

kallort 120: —, tantiemersättning 5 472: —) ..............

20 580

1 första tandsköterska, lgr. 10, kallort 120: —— .............. 8 064 3 tandsköterskor, lgr. 8, kallort 3 x 120: — ................ 22 104 1 chefstandtekniker, lgr. 21, kallort 120: — ................ 12 756 1 tandtekniker, lgr. 12, kallort 120: —— ...................... 8 772 1 tandsköterskeelev ...................................... 1 500 Semesterersättningar . .................................... 11 357 Pensionsavgifter . ........................................ 9 016 158 500 Förbrukningsartiklar .............................................. 30 000 lnventariers underhåll . ............................................ 6 000

Kronor 194 500

Inkomster: Avgifter för tandvårdsarbeten (3 X 26 000: —) . ...................... 78 000 Landstingets bidrag . .............................................. 116 500

Kronor 194 500

Distriktstandpolikliniker med tillhopa 10 tandläkare med tandvård enbart för

vuxna. Utgifter: 10 distriktstandläkare, lgr. 24, kallort 10 x 120:—, tantiem

10 X 9 000: — ........................................ 241 080 10 tandsköterskor, lgr. 8, kallort 10 x 120: —— .............. 73 680 10 tandtekniker, lgr. 12, kallort 10 x 120: — .............. 87 720 10 tandsköterskepraktikanter ............................ 36 240 Semesterersättningar .................................... 36 970 Pensionsavgifter . ...................................... 28 810 504 500 Förbrukningsartiklar .............................................. 100 000 Inventariers underhåll . ............................................ 20 000

Kronor 624500

Inkomster: Avgifter för tandvårdsarbeten ...................................... 520 000 Landstingets bidrag . .............................................. 104 500

Kronor 624 500

Distriktstandpolikliniker med tillhopa 5 tandläkare med enbart barntandvård.

Utgifter:

5 distriktstandläkare, lgr. 30, kallort 5 x 120:—— .......... 102900 5 tandsköterskor, lgr. 8 kallort 5 x 120: — ................ 36 840 5 tandsköterskeelever, 5 )( 1 500: — ...................... 7 500 Semesterersättningar .................................... 12 706 Pensionsavgifter ........................................ 11 054 171 000

Inventariers underhåll

Inkomster:

Landstingets bidrag ...................

50 000 10 000

231 000

231 000

Kronor 231 000

Sammandrag över landstingets beräknade nettokostnader.

Centraltandpoliklinik .................

116 500

Distriktstandpolikliniker med tillhopa 10 tandläkare med tandvård för

enbart vuxna .......................

104 500

Distriktstandpolikliniker med tillhopa 5 tandläkare för enbart barntand-

vård . .............................

231 000

Kronor 452 000

Förklaring till uträkningen av kostnaderna enligt ovan

1. Löner och fasta tantiemersättnin- gar äro uträknade efter för år 1953 gäl- lande avtal.

Tantiemen ha beräknats efter för år 1952 till tandläkarna vid länets folk— tandvårdskliniker i genomsnitt utbetal— da sådana ersättningar.

2. Semesterersättningarna ha beräk- nats till ca 1/12 av summan av löneför- månerna.

3. Pensionsavgifterna äro beräknade enligt SPA-reglementet.

4. Förbrukningsartiklar ha beräknats till 10000 kr. och inventariers under- håll till 2 000 kr. per tandläkare.

5. Inkomsterna av avgifter för tand— vårdsarbeten å centraltandpolikliniken ha beräknats till 26 000 kr. per tandlä- kare. Härvid har räknats med att tand- läkarna vid centraltandpolikliniken skola kunna arbeta med avgiftsbelagd tandvård i samma utsträckning som tandläkare vid distriktstandpolikliniker

med tandvård för barn och vuxna. Be- loppet 26 000 kr. är baserat på det ge- nomsnittligen under år 1952 inarbetade beloppet per tandläkare med blandad tandvård vid distriktstandpolikliniken i Skellefteå.

6. Då landstinget f.n. icke har någon tandläkare anställd, som arbetar med tandvård för enbart vuxna, har någon uppgift om det inarbetade beloppet för sådan tandläkare ej kunnat erhållas ur bokföringen utan har här räknats med att en sådan tandläkare skall kunna in— arbeta dubbelt så stort belopp som en tandläkare med blandad tandvård. Be— loppet har sålunda upptagits med 52 000 kr. per tandläkare.

7. Några inkomster för primärkom— munernas och statens bidrag till barn— tandvården ha icke medtagits i beräk- ningarna, enär dessa bidrag komma att uppbäras av landstinget.

BILAGA 4

Tabell utvisande avlöningskostnadernas fördelning på olika avlöningsanslag för personal m.m. vid högskolekliniken i Umeå och tandläkarhögskolan i Stockholm efter inrättande av den föreslagna ”Stockholm-Umeå-Iinjen”. (Lönenivå den 1/7 1953.)

Avl. till Arvoden Avl. till befatt- eller ord. och övrig Rörligt nings- arvode tjänste- särskilda icke—ord. tillägg havare män ersättn. personal

Antal Lönegrad

Befattning

Högskolekliniken i Umeå (Ortsgrupp 4, kallortsklass I) Laborator Avdelningstandläkare ..... Assistent ................ Amanuens

Avdelningssköterska (ope- rationssköterska) Avdelningstandsköterska .. Kontrollbiträde Tandsköterska

Tandtekniker

Preparator .............. Laboratoriebiträde ....... Laboratoriebiträde .......

Kontorist

Kanslibiträde ............ Skriv(kontors)biträde ..... Hantverkare Expeditionsvakt ......... Ekonomibiträde (städn.) . .

HHva—H m—n—n— www.-

Arvoden åt

Högskoleklinikens förest. .. 1 800 Bibliotekarie ............ 3 600 Narkosläkare ............ 2 400 Röntgenläkare ........... 2 400

Arvoden vid kurser i Allmän kirurgi, kursgivare 5 800 Intern medicin, kursgivare 4 400

3:e amanuens 2 004

Tandsköterskeskola

Arvode åt föreståndare . . . . 1 500

Transport 70 488 100 284 254 904 177 000

Befattning

Lönegrad eller arvode

Avl. till ord. tjänste- män

Arvoden och särskilda ersättn.

Avl. till övrig icke-ord. personal

Rörligt tillägg

Transport

Instruktionssköterska ..... Timlärararvoden

(278 t. x 301—) ......... Tandsköterskeelever (prak- tikanter) ................

Kallartstillägg till

Ord. tjänstemän ......... Övrig icke-ord. personal . . .

Tillfälliga arbetskrafter Vikariatsersättningar m. m.

Ce 17

halv lön Cg 8

70 488 100 284 254 904

6 852

6 360

9 524

177 000

3 624

Tandläkarhögskolan i Stock- holm (5-0rt)

Assistent ................

Arvoden åt

Professor Laborator Sekreterare Verkmästare Uppflyttning av intendents- befattningen från 27 till 29 lönegraden ..............

108 624

24 228

6 000 2 412 1 200

600

323 000 207 744

Avlöning åt Assistenter och amanuenser under vissa tjänstledigheter Avrundningspost ...........

34 440

3 936

./. 380

Tillhopa kronor

147 000 323 000 208 000

BILAGA 5

— Sammanställning av kostnaderna för utrustning av en odontologisk

högskoleklinik i Umeå med beräknad intagning av

16 studerande pr termin

Sammanlagt komma 48 elever att sam- tidigt bedriva kliniska studier vid hög- skolekliniken.

. Dentalutrustning för opera-

tionssalar . .............. 665120 . Teknikerutrustningar 21 650 . Utrustning för elevlaborato—

rierna .................. 69 655 . Utrustning för sterilise-

ringsrum ................ 10 080 . Tandläkarinstrument . . . . . 75 903 . Dentalröntgenutrustning 70 715

10. 11. 12. 13. 14.

15. 16.

. Elektrisk belysnings- armatur ................. 17 965 . Kontorsmaskiner ........ 35 984 . Fotoutrustning .......... 19 630 Mikroskoputrustning ..... 27 050 Möbler .................. 58 620 Projektionsapparater . . . . . 17 950 Inredningssnickerier . . . . . 140 000 Instrument- och medika- mentskåp .............. 41 150 Specialutrustning ........ 247 500 Omkostnader och oförut- sedda utgifter ........... 141 028

Kronor 1 660 000

BILAGA 6

Förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Göte—

borgs stad, å andra sidan, angående inrättande och drift

av en tandläkarhögskola i Göteborg

Sedan Kungl. Maj:t med riksdagen be- slutit, att en tandläkarhögskola skall in- rättas i Göteborg, har mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Göteborgs stad, å andra sidan, träffats följande av- tal.

5 1.

Göteborgs stad upplåter till Kungl. Maj:t och kronan en vid Guldhedsgatan och i omedelbar närhet av det för de medicinska teoretiska institutionerna reserverade området belägen, av Kungl. Maj:t godkänd tomt om minst 20 000 m”, för uppförande därstädes av en för tandläkarhögskola och till denna an- slutna tandsköterske- och tandtekniker- skolor avsedd byggnad med rätt för Kungl. Maj:t och kronan att avgiftsfritt nyttja området, så länge Kungl. Maj:t och kronan å området bedriver utbild- ning av tandläkare.

Kungl. Maj :t och kronan har att an- svara för fastighetsskatt, om sådan skulle komma att utgå, och för andra på området belöpande onera.

Det åligger staden att vidtaga på sta- den ankommande åtgärder för genom- förande av eventuellt erforderlig änd- ring av gällande stadsplan.

52.

Staden har att ombesörja och bekosta framdragande till det upplåtna områ— dets gräns av eventuellt erforderliga till- fartsvägar ävensom av ledningar för vatten, avlopp, elektricitet och gas.

% 3.

Vatten, gas och elektrisk ström leve- reras från stadens vattenverk samt gas- och elektricitetsverk på villkor, som vid varje tillfälle gälla för andra abonnen— ter av likartat slag och storlek.

54.

Därest tandläkarhögskolan så önskar, tillhandahåller staden genom sjukhus- direktionens centraltvätteri linne, skyddsrockar och dylikt samt utför tvätt därav på samma villkor, som gälla för stadens sjukhus och andra institu- tioner, vilkas försörjning med linne och tvätt ombesörjes av centraltvätteriet. Dessa villkor innebära för vanligt linne ett engångsbelopp för bekostande av en erforderlig första uppsättning och där- efter en brukningsavgift per kilogram tvättgods, avsedd att bekosta löpande nyanskaffning på grund av slitage och svinn, samt en tvättavgift per kilogram gods för tvättningen. I fråga om skydds- rockar och specialplagg utgår ersättning per styck för nya dylika persedlar, som insättas i bruk, och en tvättavgift per kilogram eller per styck för tvättningen.

55.

Högskolan, vilken organiseras för att mottaga högst 100 nya elever om året (50 varje termin), skall dels jämte den redan befintliga centraltandpolikliniken å Sahlgrenska sjukhuset fungera som stadens centraltandpoliklinik, därvid

högskolans insats beräknas motsvara det arbete, som utföres av 1 lasaretts- tandläkare och 1 biträdande lasaretts- tandläkare, dels ock i viss utsträckning övertaga stadens distriktstandvård för vuxna och barn, därvid högskolans in- sats beräknas motsvara det arbete, som utföres av 12 distriktstandläkare, syssel- satta enbart med vuxenklientel, och 2 distriktstandläkare, sysselsatta enbart med barntandvård (den ene avsedd för behandling av tandregleringsfall).

Centraltandpoliklinikens verksamhet vid Sahlgrenska sjukhuset skall efter tandläkarhögskolans färdigställande om- fatta dels tandvård av sjukhusets inne- liggande patienter, dels behandling av sådana komplicerade fall, vilka ej äro av den art, att de, såsom behövliga för den vid tandläkarhögskolan meddelade undervisningen, böra hänvisas till hög— skolan, dels ock folktandvård i övrigt.

Å högskolan skall bedrivas en konti- nuerlig patientvårdande verksamhet, dock att under ferierna denna verksam- het må inskränkas att avse väsentligen uppgifter, som ankomma på central- tandpolikliniken.

& 6.

Med hänsyn till den minskning av stadens kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskolans verksamhet, förbinder sig staden att bidraga till hög- skolans uppförande och utrustning samt drift på sätt här efteråt angives:

1. Såsom engångsbidrag till högsko- lans uppförande och utrustning erlägger staden till Kungl. Maj:t och kronan omedelbart efter högskolans färdigstäl- lande ett belopp av 415 000 kronor.

2. Vidare lämnar staden till högsko- lan ett årligt driftsbidrag, vilket genom överenskommelse framdeles mellan parterna till beloppet bestämmes för en 5—årsperiod i sänder. Den första 5-årsperioden räknas

fr.o.m. den 1 juli, respektive den 1 ja- nuari närmast efter det att de på hög- skolan först intagna eleverna avslutat sin 9:e studietermin.

Fastställande av årsbidrag för en 5- årsperiod skall ske med utgångspunkt från det vid tidpunkten närmast före periodens början rådande löne- och konjunkturläget.

Det här förut omförmälda engångs- bidraget till uppförande och utrustning av högskolebyggnaden skal] av staden inbetalas till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

De årliga driftsbidragen skola av sta— den inbetalas till högskolan i efterskott.

Upplysningsvis antecknas, att med utgångspunkt från vid utgången av juni 1953 rådande förhållanden det årliga driftsbidraget beräknats till 250000 kronor.

57.

Staden medgiver, i vad på staden an- kommer, att vid Sahlgrenska sjukhuset anställda läkare må, i den mån deras tjänstgöring vid sjukhuset det tillåter, förordnas att åt eleverna vid högskolan meddela undervisning i följande äm- nen, nämligen invärtes medicin, allmän kirurgi, öron-, näs- och halssjukdomar, allmän patologi samt bakteriologi även— som att i anslutning därtill hålla de- monstrationer.

De kostnader, som härav uppkomma, skola bestridas av statsmedel.

Staden medgiver, att undervisning och demonstrationer, varom förmäles i första stycket, få avgiftsfritt försiggå i Sahlgrenska sjukhusets lokaler.

% 8.

Staden förklarar sig vilja medverka till att lärare vid tandläkarhögskolan med deltidstjänstgöring, därest hinder eljest icke möter, anställas inom stadens folktandvård såsom arvodestagare i

syfte att befrämja samarbetet mellan tandläkarhögskolan och stadens folk- tandvård.

59.

För att trygga den för undervisnin- gen nödvändiga patienttillgången vid tandläkarhögskolan hava parterna träf- fat följande överenskommelse.

1. Staden förbinder sig att vid ut— byggnad av sin folktandvård icke vid- taga någon åtgärd, varigenom tillgången på för undervisningen lämpliga patien- ter äventyras. Innan stadens sjukhusdi- rektion eller annan stadens myndighet väcker fråga om vidtagande av åtgärd av mera väsentlig betydelse för patient— tillgången vid högskolan, skall över- läggning äga rum med representanter för högskolans lärarkollegium. Därest vid sammanträde med stadens sjukhusdirektion eller med högskolans lärarkollegium ärende, berörande hög— skolans verksamhet för folktandvård inom staden, är avsett att förekomma, skola till sammanträdet kallas 2 repre- sentanter för lärarkollegiet, respektive sjukhusdirektionen, med rätt för dem att deltaga i överläggning rörande så- dant ärende och att få sin mening an- tecknad till protokollet.

2. Staden utfäster sig

a) att efter överenskommelse med tandläkarhögskolan åt denna uppdraga tandvården av högst 1 000 barn vid viss eller vissa i förhållande till högskolan lämpligt belägna folkskolor ävensom av förskolebarnen från visst distrikt i närheten av högskolan.

b) att tillse, att de från stadens di- striktstandpolikliniker och Sjukhustand- polikliniker till centraltandpolikliniken remitterade käkkirurgiska, käkortope- diska och käkprotetiska fallen samt fal- len av svårare gomdefekter, till den del fallen äro ambulatoriska, hänvisas di- rekt till tandläkarhögskolan,

e) att, om högskolan till sjukhusdi- rektionen anmäler, att högskolan lider brist på för undervisningen önskvärda tandvårdsfall av visst annat slag än de här förut särskilt omförmälda, söka verka för att patienter, tillhörande den avsedda behandlingsgruppen, vilka vän— da sig till stadens tandpolikliniker, i stället uppsöka högskolan för att där erhålla behandling.

3. Högskolan å sin sida utfäster sig att inom ramen för sin behandlings- kapacitet behandla de patienter, som vända sig direkt till högskolan eller av stadens folktandvårdskliniker eller an- nan behörig vederbörande remitteras eller hänvisas till högskolan.

4. En mottagning för jourfall bör an- ordnas vid tandläkarhögskolan. Innan så sker, skall särskild överenskommelse härom hava träffats.

& 10.

Den av högskolan bedrivna tandvår- den äger rum inom högskolans lokaler. Patient å stadens sjukhus, som remitte- rats till högskolan, behandlas dock å sjukhuset, därest behandling därstädes erfordras enligt bedömande av sådan läkare, som avses i 5 2 mom. 2 sjukhus- lagen.

& 11.

För den folktandvård, som ombesör- jes av högskolan enligt detta avtal, äger staden uppbära statsbidrag, i den mån sådant bidrag enligt de för varje bud— getår gällande bestämmelserna angå- ende statsbidrag till folktandvård må utgå till stad, som ej deltager i lands- ting, dock under förutsättning att gäl- lande föreskrifter angående ordningen för sökande och rekvisition av sådant . bidrag iakttages.

Högskolan tillhandahåller sjukhusdi- rektionen för ansökan om statsbidrag erforderliga uppgifter senast 1 månad före ansökningstidens utgång.

BILAGA 7

GÖTEBORGS SJUKHUSDIREKTION

Till 1951 års tandläkarkommitté.

Göteborgs sjukhusdirektion får här- med till 1951 års tandläkarkommitté översända och åberopa innehållet i bi- lagda, av sjukhusdirektören Hugo Hög-

I anledning av min promemoria nr 256 av den 18 augusti 1953 angående

överläggningar med tandläkarsakkun- niga beträffande tandläkarhögskola i Göteborg har sjukhusdirektionen beslu- tat föreslå vissa ändringar i sakkunni- gas första utkast till avtal och förut- satt ytterligare överläggningar beträf- fande särskilt & 5 och % 9, mom. 2 b) i avtalsutkastet.

Tandläkarkommitténs ordförande, ge- neraldirektör Nils Löwbeer, har i skri- velse till mig den 6 oktober 1953 med- delat, att kommitténs förhandlingsdele- gerade kommit till det resultatet att, i nuvarande läge, innan ännu statsmak- terna beslutat inrätta tandläkarhögskola

lund den 23 oktober 1953 avgivna pro— memoria (nr 339) i ärende angående vissa ändringar i ett utkast till avtal om en eventuellt blivande tandläkar- högskolai Göteborg med anhållan att promemorians innehåll redovisas i kommitténs betänkande. Göteborg den 27 oktober 1953.

På sjukhusdirektionens vägnar: Evert Frankenberg

B. Grapengiesser

- N:r 339.

P. M. nr 2 i ärende angående överlägg- ningar med tandläkarsakkunniga be- träffande tandläkarhögskola i Göte- borg.

i Göteborg, det är bättre, att de sakkun- niga icke upptaga nya förhandlingar om avtalet utan i sitt betänkande redo- göra för vad som förekommit och framhålla de kravi fråga om garantier beträffande tillgången för högskolan på mera komplicerade fall, som kommit till uttryck i de sakkunnigas formule- ring av andra och tredje styckena i 5 5 samt mom. 2 b) i 5 9 i avtalsförslaget. Dessa krav anses alltjämt oeftergivliga för att utbildningsarbetet vid högskolan ej skall bli lidande. Sedan får Kungl. Maj:t och riksdagen döma och saken därefter tagas upp vid eventuellt nya förhandlingar.

Med anledning av förestående önskar

jag framhålla, att sjukhusdirektionen vid sitt ställningstagande till 5 5 och 5 9 i avtalsutkastet icke lämnade de sakkunniga någon närmare motivering, ty man räknade med att nya överlägg— ningar skulle komma till stånd med dem, då motiven bättre skulle kunna framläggas. Eftersom några förnyade överläggningar icke nu önskas av de

De sakkunniga

& 5, 2:a och 3:e styckena: ”Centraltandpoliklinikens verksamhet vid Sahlgrenska sjukhuset skall efter tand— läkarhögskolans färdigställande omfatta dels tandvård av sjukhusets inneliggande patienter, dels behandling av sådana kom- plicerade fall, vilka ej äro av den art, att de, såsom behövliga för den vid tandläkar- högskolan meddelade undervisningen, böra hänvisas till högskolan, dels ock folktand- vård i övrigt.

Å högskolan skall bedrivas en kontinuer— lig patientvårdaude verksamhet, dock att under ferierna denna verksamhet må in- skränkas att avse väsentligen uppgifter, som ankomma på centraltandpolikliniken.”

& 9, mom. 2 b):

”att tillse, att de från stadens distrikts- tandpolikliniker och sjukhustandpoliklini- ker till centraltandpoliklinken remitterade käkkirurgiska, käkortopediska och käkpro- tetiska fallen samt fallen av svårare gom- defekter, till den del fallen äro ambulato- riska, hänvisas direkt till tandläkarhög- skolan.”

(Eventuellt skulle ”och därvid hinder eljest icke möter” tillfogas efter ordet am— bulatoriska.)

Sjukhusdirektionens ändringsförlag hade tillkommit i anledning av att tandvårdsinspektören och föreståndaren för Sahlgrenska sjukhusets centraltand- poliklinik O. Osvald och överläkaren vid Sahlgrenska sjukhusets öron-, näs- och halsklinik, professor C.-A. Hamber- ger, framfört vissa erinringar, som syn-

sakkunniga, anser jag, att direktionen bör tillställa de sakkunniga sin motive— ring till ändringsyrkandena 1 fråga och anhålla, att jämväl sjukhusdirektionens motivering till ändringsyrkandena re- dovisas till Kungl. Maj:t.

Först återgivas här de berörda be- stämmelserna i deras olika formulering.

Sjulfh usdirelctionen

”att medverka till att käkkirurgiska, käkortopediska och käkprotetiska fall samt de fall av svårare gomdefekter, som be— handlas på sjukhuset, i undervisningssyfte få demonstreras för tandläkarhögskolan i den utsträckning från högskolans sida på- kallas och hinder eljest icke möter.”

tes av sådan betydelse, att förnyade överläggningar borde äga rum. Jag har därför ombett Osvald och Hamberger att skriftligen nedteckna de synpunkter och motiveringar, som föranlett dem att förorda ändring av 5 5 och 5 9. I skrivelse den 20 oktober 1953 anföra de följande:

Enligt avtalsutkastets 5 9 mom. 2 1), skulle staden förbinda sig att tillse, att de ”från stadens distriktstandpolikliniker och sjukhustandpolikliniker till central- tandpolikliniken remitterade käkkirurgis- ka. käkortopediska och käkprotetiska fal- len samt fallen av svårare gomdefekter till den del fallen äro ambulatoriska hänvisas direkt till tandläkarhögskolan”. Detta är en bestämmelse, som tillkommit för att tillförsäkra högskolan patientmaterial inom berörda arbetsområde. I andra styc— ket uti & 5 har kommittén formulerat de uppgifter, som den tänker sig efter hög— skolans tillkomst skulle ankomma på cen- traltandpolikliniken vid Sahlgrenska sjuk- huset. Denna bestämmelse synes kunna givas en sådan tolkning, att centraltand- polikliniken överhuvudtaget förbjudes att handlägga andra komplicerade fall än de, som icke äro behövliga för undervisningen vid högskolan. Detta är ett krav, som synes gå långt utöver hänsynen till högskolans önskan att erhålla tillräckligt med patien- ter. Bestämmelsen kan varken ligga i sta- dens eller den vårdsökande allmänhetens intresse. Den kommer att hejda utveck- lingen genom att hindra centraltandpoli- kliniken att omhändertaga nya grupper av komplicerade fall, som f.n. varken hög- skolorna eller centraltandpoliklinikerna handlägga men som nya rön kunna giva anvisning om. Om staden förbinder sig i enlighet med 5 9, mom. 2 b, eller annan motsvarande lämplig formulering, bör detta vara fullt tillräckligt och ytterligare anspråk på staden i detta hänseende synas ej kunna ställas. Det kan förtjäna påpekas, att varje privatpraktiserande tandläkare och varje distriktstandläkare inom staden är fullt berättigad att handlägga s.k. kom- plicerade fall, därest han anser sig kom— petent därtill. Varför då vägra centraltand- polikliniken denna rätt och därmed må— hända utestänga från behandling hos folk- tandvården personer, som av en eller annan anledning ej äro i tillfälle anlita högskolan?

Beträffande & 9 mom. 2 b.

Till denna paragraf har undertecknad Osvald tidigare föreslagit ett tillägg av övervägande formell natur, nämligen in- skjutandet av orden, ”därest hinder eljest icke möter”. Det torde vara klart, att om något hinder för remiss till högskolan mö-

ter, så kan remiss dit knappast ske. Här kan som exempel anföras det fallet, att en patient bestämt vägrar att vända sig till högskolan, eller att det gäller ett bråds- kande fall, kanske nattetid, och högskolan just då ej har möjlighet att ta emot pa- tienten.

I anslutning till de föreslagna bestäm- melserna i 5 9 hade undertecknad Osvald tidigare föreslagit ett tillägg till denna paragraf av innebörden, att de patienter, som från stadens folktandvård eller sjuk- hustandpolikliniker remitteras till tand— läkarhögskolan och icke lämpa sig eller behövas för undervisningen där, av hög- skolan skola remitteras till centraltand- polikliniken och inte exempelvis till någon privatpraktiserande tandläkare i staden. Tandläkarkommittén kan väl knappast ha något att invända mot ett sådant åtagande från högskolans sida. Det är ju blott ut— tryck för en befogad reciprocitet.

I fråga om vården av de käkkirurgiska fallen vilja vi något utförligare motivera vår ståndpunkt. Man kan lämpligen indela käkkirurgien i överkäkens kirurgi och un- derkäkens kirurgi. Vad beträffar den förra har den sedan åtskilliga år tillbaka här i landet huvudsakligen skötts av öron-, näs- och halsläkare. Det har gällt sådana sjuk- domar som empyem i näsans bihålor, ev. tandrötter i käkhålan, intrasinusala cystor, överkäkstumörer o.d. Frakturerna ha emellertid i regel handlagts av tandläkare, vanligtvis i samarbete med läkare. Plas- tiska operationer, såsom slutandet av gom— defekter m.m., har handlagts av kirurger eller plastikkirurger. Tandkirurgien inom överkäken har väl i allmänhet skötts av tandläkare, som utfört tandextraktioner, rotspetsresektioner, paradentokirurgi o.d.

Vad' underkäkskirurgien beträffar har den handlagts på ett varierande sätt. De större ingreppen, föranledda av svulster i underkäksområdet, ha skötts av öron-, näs— och halsläkare eller kirurger; de plastiska operationerna, främst de s.k. progeniope- rationerna ha skötts av kirurger, plastik— kirurger eller öron-, näs- och halsläkare med biträde av tandläkare för utförande av fixationen. Frakturkirurgien har hand— hafts av läkare, tandläkare eller av läkare och tandläkare i samarbete. Den rena tandkirurgien, innefattande extraktioner, rotspetsresektioner, paradentokirurgi m.m. har skötts av tandläkare. I samband med eller i anslutning till käkkirurgiska be— handlingar förekomma även käkortope—

diska och käkprotetiska behandlingar, ut- förda av tandläkare.

På senare år har vid Sahlgrenska sjuk- huset bedrivits en tämligen omfattande käkkirurgi med öron—, näs— och halsklini- ken som centrum. Här har ett frukt— hringande samarbete ägt rum mellan öron-, näs— och halsläkare, plastikkirurg, tand- läkare och flera andra specialister inom sjukhuset. Ett oeftergivligt villkor för en framgångsrikt bedriven stor käkkirurgi är bl.a. tillgången till en erfaren anestesi- läkare. En sådan har sjukhuset också haft att tillgå. Vidare kräves samarbete med en röntgenavdelning, med en erfaren patolog, med en radiologisk avdelning och slut- ligen även med andra sjukhusets avdel— ningar, exempelvis intern-medicinska av— delningen. Enligt vär erfarenhet har denna uppläggning eller lösning av frågan visat sig mycket värdefull, och dessa linjer böra enligt vår mening i fortsättningen följas här i landet. Under det att Sahlgrenska sjukhuset har alla dessa resurser kan, så- vitt vi förstå, en tandläkarhögskola ej ställa upp något motsvarande. Det är så— lunda i den vårdsökande allmänhetens in- tresse, att de käkkirurgiska fallen skötas vid sjukhuset och ej vid tandläkarhögsko- lan. Nu har emellertid högskolan icke be- gärt annat än de fall, som äro ambulato- riska, och förutsätter att övriga skötas på Sahlgrenska sjukhuset. Härtill är emeller- tid att säga, att åtskilliga fall kunna starta såsom ambulatoriska, därefter intagas på sjukhuset för vård, åter utskrivas och bli ambulatoriska, åter intagas för vård o.s.v. Andra patienter börja med en sjukhus- vistelse, då behandling äger rum, utskri— vas därefter och bli ambulatoriska, intagas kanske återigen o. s.v. Det är därför svårt att draga gränsen mellan inneliggande patienter och ambulatoriska fall. Det är av denna och andra anledningar lämpligast att till en avdelning sammanföra såväl kliniska, som ambulatoriska fall. Vid denna avdelning böra även frakturfallen skötas samt fall med svårare käkinfektio- ner, som kräva sjukhusvistelse.

Ytterligare en synpunkt bör framhållas. Tandläkare äro enligt lag förbjudna att handhava vården av elakartade svulster. Dessa skola skötas av läkare. Det kan väl därför ej heller sägas vara en uppgift för tandläkarhögskolan att själv bedriva eller undervisa i de elakartade svulsternas ki- rurgi. Men givetvis böra tandläkarna äga viss kännedom om tumörerna i munhålan,

så att de kunna igenkänna sådana och i tid remittera patienter till sakkunnig be- handling.

Vi anse sålunda, att en omformulering av & 9, mom. 2 b, bör ske och den bör ske med ett visst mål för ögonen. Vi hålla före, att såväl sjukhuset, staden, de vård- sökande patienterna som också tandläkar- högskolan och undervisningen äro häst be- tjänta av en samlad avdelning för käk- kirurgi, käkortopedi och käkprotetik, för- lagd till Sahlgrenska sjukhuset, vilken samtidigt helt och fullt kan ställas i un- dervisningens tjänst. Till en sådan avdel- ning böra samtliga fall inom denna gren av kirurgi och protetik hänvisas. Vi erinra om att vid de båda nuvarande tandläkar- högskolorna finnas särskilda lärarbefatt- ningar i käkortopedi och käkprotetik. Det skulle enligt vår mening vara lyckligt, om man kunde åstadkomma en personalunion mellan tandläkarhögskolan och sjukhusets centraltandpoliklinik på så sätt, att chefen för sjukhusets centraltandpoliklinik sam- tidigt är lärare i käkortopedi och käkpro- tetik vid tandläkarhögskolan. Denne skulle i frågor, som gäller undervisningen, själv- fallet vara underställd högskolans led- ning, men såsom chef för sjukhusavdel- ningen vara självständig. Prof. Westin har, åtminstone vid ett av förhandlingstill- fällena, givit uttryck för tanken att en personalunion borde åstadkommas.

Den lösning av frågan, som här antytts, skulle dessutom utan tvivel bli den billi- gaste för högskolan och därmed för stats- verket. Vid Sahlgrenska sjukhuset kommer att finnas erforderliga behandlings-, de- monstrations- och undervisningsutrymmen för de patienter och den verksamhet det här gäller. Motsvarande utrymmen kunna sålunda sparas vid tandläkarhögskolan.

Genom den lösning av frågan, som här antytts, vinnes ytterligare den fördelen, att hela det patientmaterial, som här kommer ifråga, och inte blott en mindre del kom— mer att bli tillgängligt för undervisningen i form av demonstrationsfall och behand- lingsfall. Några slitningar eller någon kon— kurrens om fall mellan sjukhusavdel- ningarna och tandläkarhögskolan behöver på detta sätt ej heller uppstå.”

Till vad som redan anförts vill jag blott tillägga, att formuleringen av få 9, mom. 2 b) i sjukhusdirektionens änd- ringsförslag gjordes helt preliminärt,

varvid utsattes att käkkirurgiska, käk- ortopediska och käkprotetiska fall samt de fall av svårare gomdefekter, som be- handlas på sjukhuset, skulle demonstre- ras för högskolan. Generaldirektör Löwbeer har framhållit, att sådana fall också i erforderligt antal måste kom- ma till behandling vid tandläkarhög- skolan.

Hur undervisningen skulle få till— gång till detta material har nu belysts av dr Osvald och professor Hamberger. Det första avtalsutkastet från de sakkun- niga inskränkte sig i detta avseende till att de ambulatoriska fallen skulle hän- visas till tandläkarhögskolan. Sjukhus- direktionens ändringsförslag innebär såsom av ovanstående närmare fram- går, att både de ambulatoriska och de på sjukhuset vårdade fallen ställas till undervisningens förfogande. Av natur- liga skäl måste dock de inneliggande fallen behållas på sjukhuset, och även de ambulatoriska böra behandlas där.

Sjukhusdirektionens förslag utgör vad beträffar patienttillgången en förbätt- ring. Ur anläggnings— och driftsyn-

punkt torde direktionens förslag ställa sig billigare för tandläkarhögskolan. Det är möjligt, att direktionens mening och syfte kunde ha uttryckts tydligare i den preliminärt formulerade ändringen av S 9, mom. 2 b), där uttrycket ”få demonstreras” kanske borde ha ersatts med ”ställas till undervisningens för- fogande” eller annat uttryck, som klart ger vid handen, att fallen böra vårdas på en samlad avdelning vid Sahlgren- ska sjukhuset, vilken samtidigt står till undervisningens tjänst.

Med hänvisning till det anförda får jag föreslå, att sjukhusdirektionen måtte besluta

att till 1951 års tandläkarkommitté översända och åberopa denna prome- moria i ärende angående vissa änd- ringar i ett utkast till avtal om en even- tuellt blivande tandläkarhögskola i Gö- teborg med anhållan att promemorians innehåll redovisas i kommitténs betän- kande.

Göteborg i sjukhusdirektionens direk- törsexpedition den 23 oktober 1953.

H 1190 H öglund

BILAGA 8

Tabell, utvisande avlöningskostnadernas fördelning på olika avlöningsanslag för en tandläkarhögskola i Göteborg. (Intagning av 100 elever per år. Lönenivå den 1/7 1953. Ortsgrupp 4.)

Befattning!

An- tal bef. hav.

Lönegrad eller arvode

Avl. till ord. tjänste- män

Arvoden och särskilda ersättn.

Avl. till övrig ' icke-ord. personal

Rörligt tillägg

Professor

Laborator .................. Avdelningstandläkam ........ Assistent .................... Amanuens

.Avdelningsskötel'ska .........

"Kontrollbitrawie

Tandsköterska ............... _Tandtekniker . . . . . . . . . .. Tandtekniker ............... 'Prepnrater .................. ; Laboratoriebiträde .......... Laboratoriebiträde ..........

Intendent ..................

Kassör Kontorist Skriv(kontors)biträde ........

Verkmästare Instrumentmakare Hantverkare Expeditionsvakt

Telefonist .................. Tamburvakt Ekonomibiträde (städm) ..... Vaktmästarbiträde

Arvoden åt rektor m. fl. Arvode åt rektor ............ Arvoden a 600 kronor för år åt två ledamöter i högskolans lärarkollegium, utsedda av medicinska högsk. ......... Arvode åt högskolans sekrete- rare Arvode åt en eller två bibliote- karier Befattningsarvoden åt vissa la- boratorer ................. Arvode åt en läkare för konsul- tationsverksamhet i intern me- dicin

Arvode åt en narkosläkare . . . . Avdelningstandsköterska ..... ' ,Kansliskrivare: .............. —

Co 14 Ca 34 Ce 24 8 07.6 6 000

Ca 14 Ca 13 Ge" 10 Ge 10 Ce 20 Ge 18 Ge- 14 Ge 13 Ge 1.1

Ca 27 En 15 Ca 15 Ge 1'3 Cf4—Ce8

Ca 16 Ge 16 Ge 12 Ce 11 Cf4—Ce8 Ce 5 Cg 5 Cg 1

* 103 500 ; 109368

201. 900 _ 276" 000 _"

1 200 3 600 3 600 3 000

6 000 3 600

' 196! 560

50 100 57 204 103 200

Transport

309 672 500 700 654 828 519 300

Befattning

Lönegrad eller arvode

Avl. till ord. tjänste- män

Arvoden och särskilda ersättn.

Avl. till övrig icke-ord. personal

Rörligt tillägg

Transport

Prekliniska huvudämnen Anatomi: kursgivare ................ 1:e amanuens ............. laboratoriebiträde ( Vz-tid) . . Histologi: kursgivare ................ lze amanuens ............. 3:e amanuens ............. laboratoriebiträde ( 1/z-tid) . . Fysik o. fysiologi: kursgivare ................ 1:e amanuens . . . . . ........ laboratoriebiträde ( 1/2-tid) . . Kemi: kursgivare ................ 1:e assistent 3:e amanuens ............. laboratoriebiträde ( 1/2—tid) . .

Prekliniska specialkuser Allm. bakteriologi: kursgivare ................ 3 :e amanuens ............. laboratoriebiträde ( 1/2-tid) . . Spec. tandanatomi: kursgivare ........... - ..... 3:e amanuens ............. Prop. bettlära.: kursgivare ................ 3:e amanuens ............. Spec. tandhistologi: avdeln.tandläkare ......... laboratoriebiträde (l,/z-tid) . .

Övriga ämnen vid högskolan Allm. patologi: kursgivare ................ 1:e assistent lze amanuens ............. lahoratoriebiträde ( 1/2-tid) . . Farmakologi: laborator ................. 1:e amanuens ............. 3:e amanuens ............. laboratoriebiträde Allmän kirurgi: kursgivare ................ Intern medicin: kursgivare ................ 3:e amanuens ............. Öron. näsa, hals: kursgivare ................

Transport

309 672 500 700

6 000 2 004 8 400

5 000 2 004

1 600

654 828 519 300

325 296 649 536 688 632 546 024

Befattning

Lönegrad eller arvode

Avl. till ord. tjänste- män

Arvoden och särskilda ersättn.

Avl. till övrig icke-ord. personal

Rörligt tillägg

Transport

Social Odontologi: kursgivare ................ Speciell bakteriologi: kursgivare och ev. amanuens.

Tandteknikerskolan

Föreståndare och huvudlärare . . Chefstekniker Laboratoriebiträde,tillika vakt-

mästare .................. Timlärararvoden

(500 t. x 30: -—) ........... Fortsättningskurs

(90 t. )( 30: _) ............ Arvoden åt två censorer a

400: — ................... Tandsköterskeskolan Arvode åt föreståndare ....... Instruktionssköterska ........ Timlärararvoden

(278 t. x 30: —) ........... Tandsköterskeelever

(praktikanter) ............

Tillfälliga arbetskrafter, vika- rialsersättningar m. m. ...... Avrundningspost ............

Summa

325 296

3 704

649 536 700 15 000

12 424

688 632

68 040

25 748

546 024

432

329 000 706 000 818 000 606 000

BILAGA 9

Sammanställning av kostnaderna för utrustning av en tandläkarhögskola i Göteborg med beräknad intagning av 50 studenter per termin (100 per läs- år). Sammanlagt komma 400 elever att samtidigt bedriva propedeutiska och kliniska studier vid högskolan.

. Dentalutrustning för operationssalar ........ 1 364 000 . Teknikerutrustningar . . . 20 000 . Utrustning för elevlabo- ratorierna . 313 000 . Utrustning för sterilise- ringsrum .............. 37 000 Tandläkarinstrument . . . 183 000

. Dentalröntgenutrustning 132 000 . Elektrisk helysningsar- matur 52 000

. Kontorsmaskiner 59 000 . Fotoutrustning 56 000 . Mikroskoputrustning . . . 138 000

237 000

. Projektionsapparater . . . 82 000 . Inredningssnickerier . . . 379 000 . Instrument- och medika—

mentskåp 31 000

. Specialutrustning 649 000 . Omkostnader 140 000 . Bibliotek 60 000

Summa kronor 3 932 000

Reservation

av herr Maunsbach

I motsats till kommitténs majoritet kan jag icke biträda förslaget om att till Umeå förlägga en till tandläkarhögsko- lan i Stockholm ansluten s. k. högskole- klinik. Detta mitt ställningstagande är baserat på erfarenheter från en lång- varig administrativ verksamhet inom tandvårdens område liksom flerårig ti- digare erfarenhet såsom lärare vid tandläkarinstitutet. De skäl, jag funnit mig höra i detta sammanhang anföra emot förslaget, äro bl. a. följande.

1. Möjligheterna att besätta de inom folktandvården i Norrland inrättade tandläkartjänsterna äro numera i stort sett desamma som inom riket i dess hel- het. Av totalantalet tjänstgörande di- striktstandläkare, vilket den 1 novem- ber 1953 uppgick till 963, hade 195 sin verksamhet i Norrland. Av antalet le- diga tjänster vid samma tidpunkt, in- alles 100, funnos 20 inom norrlandslä- nen (jfr även tablå V s. 20 i detta be- tänkande).

2. Det odontologiska undervisnings- väsendets utf'bckling har hittills gått i riktning mot u'ähordnandet av fullstän- diga och självständiga högskolor. Den föreslagna högskolan i Göteborg följer denna utvecklingslinje. Nu diskuterat förslag innebär ett steg i motsatt rikt- ning, i det att man i Umeå vill inrätta en ofullständig undervisningsanstalt i nära beroende av en moderinstitution, belägen i en helt annan del av landet.

Denna undervisningsform är oprövad i Sverige, i vart fall då det gäller tandlä- karutbildning, och experimentet kom- mer att ställa sig mycket dyrbart för det allmänna. Jag tillåter mig att endast hänvisa till de framlagda kostnadskal- kylerna, i vad de avse en högskoleklinik i Umeå, vilka torde böra ställas i viss relation till här nedan angivna approxi- mativa kostnader för utbyggnad av tand- läkarhögskolan i Malmö. _ Enligt min mening föreligger dessutom risk för att ej endast den ekonomiska och administ— rativa beroendeställningen utan också osjälvständighet på det pedagogiska området skall verka hämmande på den i Umeå föreslagna institutionens verk- samhet och utveckling.

3. Även om det kan göras gällande, att det för de studerande skulle vara av visst värde att redan före tandläkar- examens avläggande få kännedom om tandvårdssituationen i olika delar av landet och i praktiken få utöva folk- tandvård i Norrland, åtminstone pä en ort därstädes, måste — ur studenternas synpunkt —— splittringen av studierna till olika, vitt skilda platser inom riket vara en avgjord nackdel dels ekono- miskt sett, dels ock ur synpunkten av studiernas effektiva bedrivande. Det förbilligande av studierna, som kunde tänkas uppkomma för fåtalet studenter, vilka ha sina hem i eller i närheten av Umeå, på grund av minskade levnads-

omkostnader eller för de norrländska studenterna i allmänhet genom något minskade resekostnader till och från hemorten, torde man i det stora sam- manhanget icke böra räkna med. —— Ty- värr saknas stöd för ett antagande, att de tandläkarstuderande från Norrland, vilka i Umeå skulle fullgöra viss del av sina studier, komma att i större ut- sträckning än andra efter avlagd exa- men också slå sig ned i denna del av Sverige.

4. En omständighet, som icke här för- bises vid planerandet av en högskoleav- delning i Umeå, är Iärarrekryteringen. Även om löneförmånerna kunna te sig relativt förmånliga för lärarna genom en kombination av stats- och landstings- tjänst, anser jag det synnerligen tvek- samt, om det under nuvarande förhål- landen skulle lyckas att få tillräckligt antal kvalificerade krafter till just ifrå— gavarande s. k. högskoleklinik. Man måste nämligen vid frågans bedömning bland annat beakta dels att det klientel, som en specialutbildad tandläkare i första hand önskar ägna sig åt, här tor- de vara mycket begränsat, dels ock att ingen dylik tandläkare i längden torde finna det med långvarig och dyrbar ut- bildning förenligt att använda en stor del av sin arbetstid — utöver sin egent- liga lärartjänst vid skolan — till att lämna vård åt en högskolekliniks överskotts- klientel eller åt annat klientel, där ve- derbörandes specialutbildning endast i mindre grad komme att tagas i anspråk. Det nu anförda ger mig anledning an- taga, att det under många år framåt kommer att råda brist på goda lärar- krafter, som vilja söka sig till en even- tuell högskoleovdelning i övre Norr- land. Att bygga en undervisningsanstalt på så osäkra förutsättningar i fråga om möjligheterna att till densamma anknyta kompetenta lärare förefaller — med hänsyn till det ofrånkomliga kravet på en

fullgod utbildningsstandard även för ifrågavarande studentgrupper — alltför äventyrligt.

Jag vill slutligen uttryckligen fram- hålla, att jag har den största förståelse för det gamla norrländska kravet på att institutioner av för riket central betydelse, undervisningsanstalter och industri, också skola placeras i Norr- land. Vad gäller förläggande av en odontologisk högskoleklinik i Umeå kan jag dock svårligen frigöra mig från den uppfattningen, att en sådan hör till de institutioner, som minst skulle läm- pa sig för Norrland. Icke heller norr- länningarna själva torde i längden kom- ma att vara tillfredsställda med en dylik annexinstitution, om vilken det från början utsagts, att den icke skall ut- vecklas till någon fullständig högskola.

Vad Norrland synes vara betjänt av är självständiga institutioner av sam— hällsnyttig och för landsändan lämplig karaktär, på vilka norrlänningarna själ- va kunna få sätta sin prägel.

Det är mig angeläget understryka, att kraftåtgärder erfordras för en snabb utökning av Sveriges tandläkarkårs nu- merär. Med anledning av de resultat, till vilka statistikutskottet nått fram, anser jag det också stå klart, att en ökad årlig intagning av minst 100 studenter måste komma till stånd. Ehuru den statistiska utredningen visar, att man redan av denna ökning har att vänta mycket god effekt, tillstyrker jag lik: 'p' — med beak- tande av problemet i dess helhet och i synnerhet behovet av att i möjligaste mån förkorta tiden för fullföljandet av folktandvårdens utbyggnadsprogram — förslaget om en ytterligare ökning med 20 elever per år, sålunda med samman- lagt 120 årligen.

I motsats till kommitténs majoritet hyser jag emellertid den bestämda upp-

fattningen, att 20 av de 120 studenterna böra givas fullständig utbildning vid tandläkarhögskolan i Malmö, vars exa— minationskapacitet sålunda föreslås ut- ökad från 80 till 100 per år. Jag åbero- par härvid ett inom kommittén tidigare utarbetat förslag beträffande Malmö- högskolan, vilket stannade vid en om- byggnadskostnad, som av byggnadssty- relsen preliminärt beräknats till 400 000 kronor, vid en utrustningskomplette- ring, kostnadsberäknad till 350 000 kro- nor, samt vid en höjning av de årliga driftkostnaderna med endast 95000 kronor. Förslaget att öka intagningen i Malmö utan att låta samtliga där ge— nomgå hela sin utbildning kan jag ej biträda.

Förslaget att vid sidan av utbild— ningen vid en ny till Göteborg förlagd högskola utexaminera ett ökat antal tandläkare i Malmö synes mig ha förut- sättningar att praktiskt kunna förverkli- gas och — vilket ej bör förbises — har fördelen att snabbt kunna genomföras. Förslaget innebär, såvitt jag kan finna, en statsfinansiellt synnerligen förmånlig lösning av utbildningsfrågan för ifråga- varande årsgrupper av 20 studerande.

I detta sammanhang önskar jag ut— tala, att jag icke helt kan ansluta mig till innehållet i den del av utredningens sjätte kapitel, som benämnts ”Förslag rörande ökningen av de odontologiska läroanstalternas examinationskapaci- tet”, liksom ej heller till vissa avsnitt av sammanfattningen i det tolfte kapit— let. Särskilt gäller detta de enligt mitt

förmenande alltför kategoriska uttalan- dena om att de genom den statistiska ut- redningen vunna resultaten icke skulle vara tillämpliga för framtiden eller rea- listiska. Statistikutskottet har självt i sin såsom bilaga 1 till detta betänkande fo- gade redovisning redan framhållit de osäkerhetsmoment, som av naturliga skäl vidlåda utredningar av denna art. Den överbetoning av dessa osäkerhetsmo— ment, vilken enligt min mening kommit till synes i vissa avsnitt av betänkandet, kan lätt leda till den uppfattningen, att kommittén icke har något egentligt stöd för sitt bedömande av den erforderliga intagningskapaciteten. För egen del vill jag dock understryka, att de företagna utredningarna, trots sina brister, inne- sluta ett värdefullt faktiskt underlag till vägledning vid bedömandet av det odontologiska undervisningsväsendets framtida kapacitet.

Mot bakgrunden av statistikutredning- ens överväganden och analyser kan jag vidare icke bortse från möjligheten av att undervisningsapparatens omfång efter ett antal år skall kunna väsentligt nedskäras. På grund härav betraktar jag utökningen med 120 studenter så- som en till viss del temporär företeelse, vilket ytterligare talar för att ökningen med 20 studenter utöver de 100 i Göte- borg bör komma till stånd vid den re— dan förefintliga institutionen i Malmö. En återgång från årsgrupper om'100 till det nuvarande antalet av 80 årligen in- tagna studenter synes nämligen relativt lätt kunna ske vid Malmö-högskolan.

Särskilt yttrande

av herr Oldmark

I sin bedömning av den behövliga exa— minationskapaciteten hos tandläkarhög- skolorna har kommittén ansett önsk- värt med en utbildning av ytterligare 150 tandläkare per år. Enligt den statis- tiska utredningen skulle dock en sådan utökning kunna leda till viss överpro- duktion av tandläkare. Med hänsyn här- till och med hänsyn till det praktiska genomförandet av kommitténs förslag vid fördelningen av eleverna mellan olika kurser och undervisningsinstitu- tioner har kommittén stannat vid 120 såsom ett lämpligt antal för utökningen.

Den i bilaga 1 redovisade utredning— en visar, att en intagning av 220—260 studenter per år skulle resultera i ett tandläkarantal, som om ca 25 år skul- le ge landets befolkning en tillfreds- ställande tandvård. Kommitténs majo- ritet finner emellertid vissa av de an- taganden, varpå utredningen grundar sig, osäkra, och motiverar siffran 300 dels med att tidsåtgången för revide- rande tandvård framdeles kommer att vara större än dagens på grund av höj- da krav på behandlingens omfattning och kvalitet, dels med att rekryteringen till folktandvården ej torde bli tillfreds— ställande utan en mycket stor ökning av tandläkarantalet.

Att tidsåtgången för varje särskild be— handling framdeles kommer att öka i jämförelse med dagens medelvärde är mycket sannolikt. Men denna tendens

är i någon mån kompenserad genom att de i undersökningen medverkande tand- läkarna genomgående äro erfarna och samvetsgranna och därför i sin bedöm— ning torde ha räknat med en standard en smula över dagens medelvärde.

Ett betydande utrymme för ökad tids— åtgång för den särskilda behandlingen vinnes också genom förbättrade profy- laktiska åtgärder, ändrade kostvanor, minskning av sötsakskonsumtionen, fluorbehandling etc. och icke minst ge- nom den av kommittén förordade för- stärkningen av den odontologiska forsk— ningens resurser.

Kommitténs beskrivning i kapitel 6 av fördelar och olägenheter hos respek- tive privatpraktik och folktandvårds- tjänst utmynnar i farhågor för att re- krytering till folktandvården kommer att förbli otillfredsställande så länge privatpraktikens marknad icke är mät- tad. Faktum är att under årtiondet 1940 -——50 antalet svenska tandläkare i folk- tandvården Ökat från 36 till 524 (488 st.), medan totalantalet verksamma svenska tandläkare stigit från 2 259 till 3 058 (799 st.). För privatpraktiken ha alltså endast 311 tillkommit. Därtill kommer att under perioden ett stort an- tal andra tjänster än i folktandvården blivit tillsatta: ca 45 försvarstandläkare, minst 100 lärartjänster vid tandläkar— högskolorna (huvuddelen i samband med Malmö-högskolans tillkomst) samt

ett mindre antal inom sjukhus, indust- rier m.m. Även om flertalet av dessa senare tjänster äro halvtidsanställningar minskas andelen av tandläkare, som gå till privatpraktik, avsevärt. Folktand- vården och annan offentlig tjänst har således under tioårsperioden fått ett tillskott av svenska tandläkare, som motsvarar grovt räknat % av ökningen i antalet verksamma tandläkare.

Det bör också framhållas, att tand— vårdskapaciteten i landet i och för sig ej är beroende av relationen mellan antalet privatpraktiker och antalet tandläkare i folktandvården. Privat- tandläkaren torde i fråga om arbetets både kvalitet och kvantitet vara jämför— lig med distriktstandläkaren, och de göra båda exakt samma insats i tand- vårdens tjänst.

Av ovanstående framgår, att jag icke kan acceptera kommitténs skäl för en höjning av antalet intagna till 300 per år. Jag förordar en intagning av 280 studenter per år, fördelade med 100 i Stockholm, 80 i Malmö och 100 i Göte- borg.

Även detta antal är högre än vad som enligt statistikutskottets utredning skul— le vara nödvändigt för en rationell ut— ökning av tandläkartillgången. Jag de- lar emellertid kommitténs uppfattning, att en snabb utbyggnad är mycket önsk- värd. Förutsättningen är dock, då även en intagning av 280 per är sannolikt kommer att ge en överproduktion av tandläkare redan under 1970—talet, att senare en översyn av bestämmelserna göres och att erforderliga korrigeringar företagas.

Det av kommittén uppsatta målet, att om ca 25 år ha % av landets befolkning över 3 års ålder under regelbunden tandläkarbehandling, uppnås (se bilaga 1 s. 138 och diagrammet s. 137) enligt alternativ a) år 1969 och enligt alterna-

tiv b) år 1973 om intagningen är 300 per år. Vid en intagning av 280 bli motsva- rande tidpunkter 1970 resp. 1975, alltså en synnerligen obetydlig tidsvinst.

Min uppfattning, att en intagning av 300 per år är för stor, bestyrkes även av tidigare utredningar. I Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m.m. (SOU 1946:12) beräknade sak- kunniga att en intagning av 180 per år erfordrades för att inom de närmaste 25 a 30 åren det behövliga antalet av 4800 effektiva tandläkare skulle upp- nås. Betänkandet resulterade i tillkoms- ten av Tandläkarhögskolan i Malmö. Hittills ha endast ett par hundratal tandläkare utexaminerats från denna högskola. Någon nämnvärd effekt av de åtgärder, som vidtagits på grundval av 1946 års betänkande, har således hit- tills icke hunnit visa sig. Först efter ytterligare några år kommer tillskottet om ca 70 tandläkare per år att avspegla sig i en förbättrad tandläkartillgång.

Beträffande den av kommittén före- slagna högskolekliniken i Umeå ber jag få anföra, att jag icke har några invänd- ningar mot att en utbildningsanstalt för tandläkare, om så befinnes ändamåls— enligt, förlägges till Norrland. Förslaget om högskoleklinik i Umeå synes mig dock medföra betänkliga ekonomiska konsekvenser och svårlösta administ— rativa problem, dels överflyttningar av grupper av studenter, dels omöjligheten att från Stockholm leda såväl undervis- ningen som den patientvårdande verk- samheten i Umeå. Anordningen var be- tingad av diskussionen om en intagning av 330 per år. Den blir mindre nödvän— dig om intagningen begränsas till 280 eller t.o.m. till 300 per år.

Med stöd av ovanstående förordar jag en sammanlagd intagning vid de odon- tologiska läroanstalterna av 280 studen- ter per år.

Till Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

I 1951 års tandläkarkommittés den 30 november 1953 dagtecknade betänkande kapitel 6 har kommittén verkställt en jämförelse mellan förhållandena i pri- vatpraktik och i folktandvård, sådana de i dagens läge te sig för unga tandlä- kare. Resultatet av kommitténs jämfö- relse kan uttryckas sålunda, att så länge privatpraktikens marknad icke är mät- tad folktandvårdens behov av tandlä- kare endast i andra hand och bristfäl- ligt kan tillgodoses. Mot denna kommit- téns uppfattning har herr I. Oldmark i särskilt yttrande gjort vissa erinringar.

”Faktum år”, skriver herr Oldmark, ”att under årtiondet 1940—50 antalet svenska tandläkare i folktandvården ökat från 36 till 524 (488 st.), medan totalantalet verk- samma svenska tandläkare stigit från 2 259 till 3058 (799 st.). För privatpraktiken ha alltså endast 311 tillkommit. Därtill kom- mer att under perioden ett stort antal andra tjänster än i folktandvården blivit till- satta: ca 45 försvarstandläkare, minst 100 lärartjänster vid tandläkarhögskolorna (huvuddelen i samband med Malmö—hög- skolans tillkomst) samt ett mindre antal inom sjukhus, industrier m.m. Även om flertalet av dessa senare tjänster äro halv- tidsanställningar minskas andelen av tand- läkare, som gå till privatpraktik, avsevärt. Folktandvården och annan offentlig tjänst har således under tioårsperioden fått ett tillskott av svenska tandläkare, som mot- svarar grovt räknat % av ökningen i anta- let verksamma tandläkare.”

Med anledning av dessa herr Old— marks uppgifter har kommittén genom herr Westin låtit verkställa en under- sökning, som dock på grund av omstän- digheterna icke kunnat utföras förrän

under betänkandets tryckning. Under- sökningen har haft till uppgift att söka klarlägga dels huru de 1 043 tandläkare, som examinerats under årtiondet 1940 —49, voro fördelade på folktandvårds- tjänster och privatpraktik den 1 januari 1950, dels huru fördelningen av det to- tala antalet verksamma svenska tandlä- kare tedde sig den 1 januari 1953. Kommittén lämnar här efteråt en re- dogörelse för den verkställda undersök— ningen och de därvid vunna resultaten. För att kunna bedöma hur det under årtiondet 1940——49 vunna nytillskottet av 1043 tandläkare den 1 januari 1950 fördelade sig mellan folktandvård och privatpraktik har begagnats medicinal- styrelsens förteckning över svenska lä- kare och tandläkare jämte uppgift på läkar- och tandläkartjänster den 1 ja- nuari 1950 (s. 568—594). Av denna för- teckning framgår, att antalet av de tjänster inom folktandvården, som voro tillsatta med svenska tandläkare, upp- gick till totalt 497. övriga tjänster be- tecknas såsom varande vakanta eller uppehållna av t. f. befattningshavare (utländska tandläkare). Av antalet 497 ha 10 tillsatts år 1939, övriga 487 ha till- satts under tiden 1/1 1949—1/11 1950. Därefter har för var och en av de tandläkare, som ingå i de 487, året för avläggande av tandläkarexamen utretts. Härvid har utrönts, att av nämnda antal 216 avlagt examen före 1940 och 271 under tioårsperioden 1940—49. Herr Oldmark anger, att totalantalet

verksamma svenska tandläkare under tidsperioden 1940—49 stigit från 2259 till 3 058 eller med 799 tandläkare. En- ligt herr Oldmark ha 488 (487) av dessa 799 tandläkare kommit folktandvården till godo, varför endast 311 skulle till- kommit för privatpraktiken. Såsom ovan klarlagts, kommer emellertid en grupp av 216 tandläkare av dem, som besatt de 487 tjänsterna i folktandvår- den, från ett före tioårsperiodens början den 1 januari 1940 erhållet tillskott till antalet verksamma tandläkare i riket.

Enligt uppgift från försvarets tand- vårdsbyrå uppgår försvarstandlåkar- nas antal till 43 och av dessa ha endast 8 examinerats under perioden 1940—— 49. De återstående 35 ingå sålunda icke i antalet av de under perioden utexami- nerade tandläkarna.

Omkring 75 tandläkare av periodens nytillskott ingå i tandläkarhögskolornas kader av lärare den 1 juli 1950. Endast ett försvinnande fåtal av dessa utövade icke privatpraktik på halvtid. Om man enligt herr Oldmarks metod räknar des- sa 75 lärare jämte 8 försvarstandläkare såsom en minskning i "andelen av tand- läkare, som gå till privatpraktik” (s. 170), är detta alltså icke riktigt. De 75+ 8 tandläkarna till högskolor och försvar böra följaktligen icke öva någon inverkan på beräkningen av fördelnin- gen till privatpraktik respektive folk- tandvård av de 1043 under perioden examinerade tandläkarna.

Endast 271 av de 1 043 nya tandlä- karna, 26%, återfunnos, såsom förut nämnts, med sina namn på tjänster i förteckningen över tandläkare i folk— tandvården den 1 januari 1950. Till plat- ser i privatpraktiken måste alltså ha gått (1 043—271 :) 772 eller omkring 74 % av de 1 043. I dessa 772 ingår dels den grupp av 311 tandläkare, som en- ligt herr Oldmark utgör ökningen under perioden, dels även den grupp av 216

tandläkare, som ersätter dem, som över- gått till tjänster i folktandvården. Dessa två grupper uppgå sammanlagt till 527 (528). Återstoden, 245 av de 1 043, har åt- gått för att täcka den minskning av kate- gorien verksamma tandläkare (2259), som uppkommit genom att under tioårs- perioden 1940—49 ett antal avlidit eller av olika skäl, ålder, giftermål, annat yrke, emigration m. m. helt lämnat yr- ket. Här bör dock bemärkas, att någon förlust av samma orsaker även drabbat de 1043. Denna har emellertid upp- skattats till så ringa antal att den i detta sammanhang icke tillmätes be- tydelse.

Sammanfattning

Den verkställda utredningen för klarläggande av fördelningen av de 1043 under åren 1940—49 examine- rade nya tandläkarna mellan platser i privat praktikutövning och tjänster i folktandvården ger sålunda för tid- punkten den 1 januari 1950 följande re- sultat:

Antal % Till nya tjänster i folk- tandvården 'I”ill privatpraktik: ökning enligt herr Oldmark . ........ 311 Ersättning av till folktandvården övergångna ....... 216 Ersättning av övriga förluster .

271 26

245= 772 74 1043 100

Slutsatsen blir sålunda, att endast om- kring 1/4 av de under tioårsperioden 1940—4.9 utexaminerade tandläkarna kommit folktandvården till godo. Resul- tatet är konträrt motsatt det till vilket herr Oldmark kommit.

Det har synts vara av intresse att be- lysa utvecklingen fram till år 1953. Me- dicinalstyrelsens förteckning över tjän- sterna i folktandvården den 1 januari 1953 (s. 662—694) har liksom motsva- rande förteckning för tidpunkten den 1 januari 1950 utgjort materialet för sif- feruppgifterna.1 Sammanlagda antalet tjänster, som den 1 januari 1953 voro besatta med svenska tandläkare, har nu stigit med 100 till 597. Samtliga 10 tand- läkare från år 1939 kvarstå i tjänst. Av de 216 tandläkarna från den 1 januari 1950 med examination före 1940, kvar- stå 195 i tjänst. Här är förlusten sålunda endast 21 tandläkare. Av de 271 tandlä- kare, som utexaminerats under åren 1940—49, ha ej mindre än 131 lämnat sina tjänster (nära 50 %). Försök har gjorts att närmare undersöka vad orsa- kerna äro till förlusten av dessa 152 tandläkare (131 +21). Denna under- sökning visar, att 6 avlidit, 1 är kroniskt sjuk, 5 upphört med yrket och 17 tagit annan tjänst i offentlig tandvård, samt att uppgifterna för 4 tandläkare äro oklara. Vad de återstående 119 tandlä- karna beträffar, har det övervägande flertalet säkerligen gått till privatprak- tik.

Av de 597 tandläkarna på folktand- vårdens tjänster har sålunda redovis- ning skett för 10 tandläkarveteraner från 1939, för 195 kvarstående tandlä- kare med legitimation före 1940 samt för de 140 (271—131) kvarstående tandläkarna från årtiondet 1940—49 eller av tillsammans 345 tandläkare. En fråga av avgörande betydelse är nu den, huru de övriga 252 tandläkarna fördelas med avseende på examinationsår. Så- dan granskning har utförts för varje namn inom gruppen. Nedan angivas re- sultaten i siffror.

1 l förteckningarna finnas icke de tandläkare upptagna, vilka inneha tjänster i Stockholm och Norrköping.

Antal tandläkare med examination före 1940 . .................... Antal tandläkare med examination under 11-årsperioden 1940—50 Antal tandläkare med examination

Summa 250 (+ 2 utan svensk tandläkarexamen)

131 av de 271 tandläkare, vilka ut- gjorde folktandvårdens blygsamma till- skott av totalantalet 1 043 (motsvaran- de 26 f/o), exalninerade under tioårspe- rioden 1940—49, hade alltså redan för— svunnit från sina tjänster. I deras ställe ha 59 från 11-årsperioden 1940—50 ryckt in. Detta betyder, att den 1 ja- nuari 1953 redovisas på folktandvårdens tjänsteställningar endast 199 (140 + 59) av de 1 203 tandläkare, som utexamine- rats under sistnämnda 11 år 1940 t. o. m. 1950. Detta motsvarar 1/u av hela antalet under 11 är från båda högskolorna ut- examinerade svenska tandläkare. Kom— mitténs farhågor för bristande tillström- ning till folktandvården, så länge pri- vatpraktikens marknad ej är mättad, sy- nes vara fullt befogad.

Av de 303 tandläkare, som examine- rats 1951—52, ha 161 gått till folktand- vården. Detta antal motsvarar ej helt stipendiaternas (86 per år).

Av den verkställda undersökningen framgår att folktandvården nu efter 14 års arbete äger en kärna av verksamma svenska tandläkare till ett antal av om- kring 400—450. Detta motsvarar något mellan 10—15 % av de 3435 verksam- ma svenska tandläkarna vid utgången av 1952. Härutöver har man att räkna med ett antal av omkring 150—200 tand— läkare, vilka endast under kortare tids- perioder tjänstgöra i folktandvården. Av stipendiaterna synes endast en mindre del stanna såsom förstärkning av den centrala gruppen. Genom denna

grupps arbete hålles folktandvårdsorga- nisationen uppe under stödet av hjälp- trupperna, de 350 utländska tandläkar- na, förutan vilka organisationen i dag ej skulle vara funktionsduglig. Genom tillräckligt effektiva åtgärder måste sak- läget snarast möjligt ändras till en bätt- re avvägning vid fördelning av tandlä- karna till folktandvård och till privat- praktik. Den mest rationella utvägen torde vara att, såsom kommittén i be- tänkandet föreslagit, sd snabbt ske kan

utbilda betydligt större antal tandläkare än de 180 årligen, som våra nuvarande undervisningsanstalter kunna föra till examen och legitimation.

Stockholm den 9 december 1953.

Nils Löwbeer

Nils A. Larsson

Gösta Westin

/ H. Nordström

Gustaf Karlsson

A. B. Maunsbach

Statens. offentliga utredningar 1953

Systematisk förteckning

, . u

( Siffrorna inom klammer beteckna u-

Allmln lqstlhnlng. Ritt—kinkig. Pdngvdrd.

Förslag till lagstiftnng om insemination. [9] Förslag till brottsbsk. 14

Enhetligt Eriheusträ'. 17 . .

Promemoria med Brs ag till vissa åtgärder för att nedbringa väntetiderna vid innesundersökning i brottmål. [21 Nåd i brottmsl. Staistiska uppgifter för 1900-talets första hälft. 22 Begänlkande med Grslag till vissa ändringar i rättegångsbalken m. m. [26

Abortfrdgan. [29]

deorgnnisation fö- förvarade och internerade. [32]

Sharof-tung. Allmän statsförvaltning.

Valkretsar vid fulluäktigevali kommunerna. 1950 års folkomröst- nings- och valsätuutrednings betänkande. 4. [l] 5. Det propor- tionella valsättet .vid landstin sval. [25] "vi! Lika lön för min om kvinnor i et statliga lönesystemet. [18] Åtgärder för förenhvtligande av besvirstiden i administrativa mil. [301

Xommunallörvaltning.

Staten och kommunernas finansvisen. Beskattningen av untorfordonltraliken. [34]

Polltl.

Smålands Taberg. Itredning rörande frågan om Åtgärder till skydd för Smålands Tshrgs naturvärden. [33]

Nalnnalekonomi och sodnlpolltik.

Generella metoder och fysiska kontroller inom nvesteringspoli— tiken. [6] Utredning om futigzetsbesksttningen. [8]

K ' ' * B " ' J ' ' omläggning av lev- a

nadskostdadsindu. [23]

Hälso- och sjukvård.

Förslag till hälsovådsstadga m. m. 31] Bsdvatteu. Bedömning. rening och ! ydd. [35]

Allmint näring-vinn. Fakta om olja.[ 12]

idenk. ' " fs. " )

u =

Fan egendom. Jordbruk med Hulth!!!-

Betinkande med förslag till liskeristadga m. m. [2] Betinknnlde med förslag till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m. 3]

Vnttenvdsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Sdgverksindustrien isödra Sverige. [19]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikauousvlsen.

Landsby dens elkraftföreörjning. [13] Traliknyiterhet. [20]

Bank-, kredlt- bell penningvlsou.

Förslkringsvdsen.

Kyrkovlsen. Undenknlngovlsen. Andlig odling I övrigt.

lesrutbildniugen. [1] _

Betänkande med förslag till allmänna riktlinjer för den territorriells pastorstsindelningen och församlingspristerliga organisationen m.m. ll Juridisk [ocli samhllllsvetenskaplig utbildning. 1. [15] 2. Bil-gor.

16

BeItldkande och förslag angående folkkltgekolans stillning och uppgift"; [24] Ökad examination av tandllku'e. [36]

Fihn-revisorn.

Förband ooh bygd. [10 Psykologiskt försvar. 27] Befilsordningen vid infanteriet. [28]

Utrikes ärenden. Internationell ritt.

Nordiska parlamentariska kommittén. 4. Nordisk psul'riliett. [4] S.LEttnsder i fråga om t ' m. rn. avmotorford'loni trafiken mellan de nordiska lindas-na. [5