SOU 1954:17
1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande
Sammanfattning
Första avdelningen PiuIsfördulningsmelodcn vid val inom landsting m.m. Förslag till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunal- fullmäktige m. m.
Kap. I. Gällande ordning för platstillsättningen vid val inom landsting m. m.
Kap. II. Tillkomsten av nuvarande bestämmelser samt tidigare reform- yrkanden
Kap. III. Hemställan av 1950 års riksdag om utredning . Kap. IV. Den nuvarande fördelningsmetodens vcrkningssätt . Dualismen i sammanräkningsförfarandet . Brister i metodens verkningssätt .
Kap. V. Rcformvägar Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . Direkta fördelningsmetoder uppbyggda enligt relativ eller absolut rang- ordning Metoder för l'örslahandstillsätlning enligt absolut rangordning . Tillåtelse till mer än en väljarbeteckning . Kap. VI. Utredningens ställningstagande
Särskilt yttrande av herr Håstad
Andra avdelningen
Valmeloden vid borgmästar- och rådmansval. Förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 5 lagen den 5 april 1949 (nr 114) om val av borgmästare och rådman .
Kap. I. Gällande regler om röstsammanräkningen vid val av borgmästare och rådmän
Kap. II. Den hittillsvarande utvecklingen; utredningsuppdraget . Kap. III. Utredningens ställningstagande Särskilt yttrande av herr Håstad
$)
12
Tredje avdelningen
Valkretsindelningcn i Älvsborgs län vid andrakammarvalen. Kap. I. Nuvarande ordning och tidigare förslag Gällande bestämmelser . Utredningens tidigare behandling av frågan Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1952 års riksdag .
Kap. II. Utredningens ställningstagande
Till Herr Statsrådet och" Chefen för Kungl. Justitiedeportementel
Utöver de frågor om reformering av valsättet vid de allmänna valen m. m., angående vilka 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning tidigare avgivit förslag, ha till utredningen hänskjutits tre särskilda spörsmål rörande val.
Enligt beslut den 5 maj 1950 uppdrog Kungl. Maj:t sålunda åt folkom- röstnings- och valsättsutredningen att utreda frågan om revision av. 1930 års lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstäm- ma m. m. i syfte att undanröja rådande olägenheter vid platsfördelning inom grupp med samma partibeteckning.
Genom beslut den 12 mars 1954 av Kungl. Maj:t uppdrogs vidare åt | folkomröstnings— och valsättsutredningen att verkställa utredning rörande frågan om ändrad valmetod vid borgmästar- och rådmansval.
Slutligen har ät utredningen uppdragits att verkställa förnyad under- sökning av frågan om sammanläggning av de båda andrakammarvalkret- sarna i Älvsborgs län eller eventuellt jämkning av dessa kretsar.
Även de tre nämnda spörsmålen ha numera slutbehandlats inom utred— ningen. I anslutning härtill får folkomröstnings- och valsättsutredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande, del VI, angående dels ändrade bestämmelser i fråga om platsberäkningen vid val inom landsting m. m. (första avd.), dels ny valmetod vid val av borgmästare och rådmän (andra avd.), dels ock sammanläggning av Älvsborgs läns båda andrakammarval- kretsar (tredje avd.).
Den 22 augusti 1953 avled medlemmen av utredningen, ledamoten av andra kammaren sekreteraren Adolf Wallentheim. De sakkunniga ha där— efter utgjorts av f. d. ledamoten av första kammaren landshövdingen K. J. Olsson, tillika ordförande, ledamoten av första kammaren borgarrådet J. Bergvall, lagmannen C. 0. Engqvist, ledamoten av andra kammaren pro- fessorn E. Hästad, ledamoten av andra kammaren folkskolläraren G. Skog— lund och ledamoten av första kammaren professorn S. Wahlund.
, Såsom sekreterare i utredningen har tjänstgjort borgmästaren B. G. ,' Widegren och såsom biträdande sekreterare pol. mag. L. Sköld. Utredning- l en har vidare biträtts av ombudsmannen R. Moberg såsom expert.
Till första och andra avdelningarna i betänkandet har herr Håstad av— givit särskilt yttrande, som fogats till dessa avdelningar.
Utredningen har förut avgivit betänkanden och förslag i nedannämnda ämnen.
1. Det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare (SOU 1951:58). avgivet den 28 november 1951;
2. Allmän folkomröstning ( SOU 1952:7 ), avgivet den 26 mars 1952, jämte därtill hörande undersökningar angående folkomröstningsinstituten i Schweiz, i Förenta staterna och i vissa andra länder ( SOU 1952:8 , 9 och 18) ;
3. Kommunal folkomröstning (SOU 1952;—17), avgivet den 10 december 1952;
4. Valkretsar vid fullmäktigval i kommunerna (SOU 1953:1), avgivet den 30 december 1952; samt
5. Det proportionella valsättet vid landstingsval (SOU 1953: 25) av— givet den 1 juli 1953. I anslutning till sistnämnda spörsmål väckte utredningen i skrivelse den 26 mars 19.13 även fråga om viss provisorisk bestämmelse angående val- kretsindelningen vid landstingsval. För att beaktas vid fullgörandet av utredningens uppdrag ha till utred— ningen överlämnats dels den 27 februari 1951 underdånig framställning ax länsstyrelsen i Östergötlands län den 29 november 1938 angående ändring av den proportionella valmetoden vid politiska och kommunala val dels den 14 mars 1951 en av kammarrådet Schalling upprättad, den 30 oktober 1950 dagtecknad promemoria angående häradsindelningen jämte tillhörande handlingar.
Med avlämnandet av nu förevarande betänkande har utredningen slut— fört sitt uppdrag. Stockholm den 26 maj 1954.
K. ]. Olsson John Bergvall C. Olof Engqvist Elis Håstml Gösta Skoglund S. G. W'. lVahInnd /Björn W'itlcgreu
Sammanfattning
Första avd. [Platsfördelningsmetoden vid val inom landsting m.m.
Utredningsuppdraget har i denna del gällt metoden för ordnandet av namnen inom grupp med samma partibeteckning vid proportionella val inom landsting och kommunala beslutande församlingar.
Vid företagen undersökning (kap. IV) har bestyrkts att rådande system för platstillsättning inom grupp vid de ifrågavarande valen — rangordnings- och reduktionssystemet ——— är förenat med sådana svagheter, att en'reform av reglerna härom synes motiverad.
Utredningen har vid sin undersökning funnit att — till skillnad från nu- varande system —— en eller annan form av rangordning mellan namnen efter dessas placering på valsedlarna genomgående bör läggas till grund för plats- tillsättningen. Med utgångspunkt bl.a. härifrån har utredningen skisserat tem alternativa utvägar för en reform. Såsom alternativ 1 har betecknats en metod med relativ rangordning i förening med ett s.k. rörligt streck; såsom alternativ? en metod med enkel absolut rangordning; såsom alter- nativ 3 f01deln1ng1 första hand enligt gällande absoluta rangordningsregel och, där denna brister, enligt relativ rangordning med rörligt streck; såsom alternativ !: en metod med absolut rangordning i förening med förminskad valkvot som fördelningstal och —— för de fall där denna regel brister — det nyss nämnda andrahandsförfarandet enligt relativ rangordning; samt så- som alternativ 5 en relativ rangordningsmetod med ett fast streck och möj- lighet att nyttja fraktionsbeteckningar. (Kap. V).
Vid vägande av de fördelar som äro förenade med ett vart av de nu an— givna systemen har utredningen slutligen stannat vid att förorda alternativ 2, d. v. 5. att det nuvarande rangordnings— och reduktionssystemet ersättes av metoden med enkel absolut rangordning. (Kap. VI). '
Den förordade metoden överensstämmer såtillvida med förstahandsför— farandet enligt hittillsvarande system liksom med den för platstillsättningen vid de allmänna valen tillämpade d'Hondt-Phragménska metoden, att rang- ordningen mellan namnen på valsedlarna är absolut. Detta tar sig uttryck däri, att vid varje sammanräkning endast det främsta av de ännu ej valda namnen på en valsedel tages i betraktande. Den förordade metoden innebär vidare att vid varje sammanräkning valsedel, som icke fått sitt första namn placerat, gäller såsom en hel röst, att valsedeln sedan första namnet pla- cerats gäller såsom en halv röst och sedan två namn vunnit placering såsom en tredjedels röst o. s. v. Härigenom har regeln om absolut rangordning på
ett enklare sätt än enligt det d'Hondt-Phragménska förfarandet utsträckts att gälla vid varje förekommande röstkombination. I denna del har särskilt yttrande avgivits av herr Håstad.
Andra avd. Valmetoden vid borgmästar- och rådmansval.
Även metoden för val av borgmästare och rådmän — vilken är uppbyggd enligt principen om relativ rangordning — bör enligt folkomröstnings- och valsättsutredningens uppfattning reformeras. !
Vid utredningens ställningstagande i denna del har valet kommit att stå [ mellan den relativa rangordningsmetoden med ett rörligt streck och den 1 enkla absoluta rangordningsmetoden. Även för de ifrågavarande valen har i utredningen stannat vid att förorda den enkla absoluta rangordnings- i metoden.
Särskilt yttrande har jämväl i denna del avgivits av herr Håstad.
Tredje avd. Valkretsindelningen i Älvsborgs län vid andrakammarvalen.
Folkomröstnings- och valsättsutredningen —— som redan i ett tidigare sammanhang (bet. I) behandlat denna fråga _ förordar efter nu verkställd, förnyad prövning i överensstämmelse med sin förut uttalade uppfattning i ämnet att de nuvarande båda valkretsarna i Älvsborgs län för andrakam- marvalen sammanslås till en valkrets.
I den händelse nämnda förslag icke skulle vinna beaktande anser ut- redningen en jämkning mellan de nuvarande båda valkretsarna vara er- forderlig (överflyttning av Gäsene kommun från norra till södra val- kretsen).
Första avdelningen
Platsfördelningsmetoden vid val inom
landsting m. m.
Förslag till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting,
kommunalfullmäktige m. m.
Härigenom förordnas som följer:
l 1 g. ! Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdags- ? mannaval eller ock val inom kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, mu- l nicipalfullmäktige eller kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma vara pro- ! portionellt, skola därvid de i denna lag givna bestämmelserna lända till efterrättelse.
2 &.
Vid valet utses av och bland de i valet deltagande erforderligt antal personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.
Där ordföranden med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan an- ledning finner det nödigt, äger han att, sedan valsedlarna avlämnats och innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för 'valförrättningens
1 fortsättande och avslutande. Då så sker, skola av och bland de i valet del— ': tagande utses minst två personer att såsom vittnen närvara vid den fortsatta ; valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna ! förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt | därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens fort- ] sättande borttages, skall ordföranden i vittnenas närvaro förvissa sig, att sigillen äro obrutna. Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fort- sättande erfordras ej.
3 5.
Val skall förrättas med valsedlar, å vilka före namnen utsatts parti- beteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av de väljande eller för viss meningsriktning), men vilka i övrigt äro omärkta. Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra. Valsedlarna skola för att bliva gällande vara enkla och slutna. Sedel mä ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer valet avser.
Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller upptager valsedel nanm å någon, som ej är valbar, anses sådant namn så- som obefintligt. Äro å valsedel upptagna flera namn än vad ovan är med- givet, anses det eller de sista övertaliga namnen som obefintliga.
4 &.
De avgivna valsedlarna ordnas i grupper, så att sedlar med samma parti- beteckning bilda en grupp.
Inom varje grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar ordning mellan namnen å gruppens valsedlar.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. Valsedel gäller för det namn, som står först å sedeln, så länge detta namn ej erhållit rum i ordningen. Därefter gäller valsedeln för det namn, vilket, bortsett från namn som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.
Valsedel, vilken gäller för sitt första namn, räknas som en röst, valsedel gällande för sitt andra namn som en halv röst, valsedel gällande för sitt tredje namn som en tredjedels röst, och så vidare efter samma grund.
Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen, som erhållit högsta rösttalet.
valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan," tilldelas den grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jäm- förelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att grup- pens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper. Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser från två grupper, skall dock vid beräkning av det antal platser, som ut— delats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels Plats; '. och så vidare efter samma grund. ; Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som mot- i l 1 l l 4 l l i l 5 5. 1 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika | i | svarar antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från vidare jämförelse.
2 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.
6 &. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras. skiljas genom lottning.
7 5. Vid val av suppleanter skall vad här ovan är stadgat i frågaom val av ledamöter äga motsvarande tillämpning.
8 5.
Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för ledamot, skall bestämmas enligt följande regler:
11) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den grupp, från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga supp— leanter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre rösttal. | 11) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit | tidigare uppfört i den jämlikt 4 & bestämda ordningen inom gruppen.
Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats honom.
1 l |
Denna lag träder i kraft den , då lagen den 6 juni 1939 (nr 254) nm proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. 111. upphör att gälla.
Fortsättes efter förstnämnda dag valförrättning, som dessförinnan på- börjats, skall dock å förrättningen i deSs helhet tidigare lag äga tillämpning.
Kap. 1. Gällande ordning för platstillsättningen vid
val inom landsting m 111.
De är 1909 införda bestämmelserna om proportionellt valsätt avsågo valen till riksdagens båda kamrar liksom valen till landsting och stadsfullmäktige samt därutöver de inom riksdagens kamrar förrättade valen av riksdagsutskott. För tillsättandet av platser inom en grupp med samma partibeteckning (ordnan- det av kandidaternas namn) föreskrevs därvid en kombinerad rangordnings— och reduktionsmetod. Vid denna metod är, på sätt närmare angives i det föl- jande, ordningen mellan namnen på röstsedlarna avgörande under vissa för- utsättningar, men om dessa brista, be- räknas i andra hand rösttal för kandi— daterna utan något som helst avseende på den ordningsföljd i vilken de upp- tagits på sedlarna.
Sedan proporlionalitetsprincipen ut- sträckts till att gälla även vissa val inom landsting och stadsfullmäktige, upptogos motsvarande bestämmelser för dessa val i en är 1913 utfärdad stad- ga. Genom ändring i stadgan år 1918 kom denna att avse även proportionella val å kommunalstämma och kyrkostäm- ma, inom kommunalfullmäktige m. m.
1913 års stadga ersattes sedermera år 1930 av den ännu gällande lagen om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. Samtidigt fingo proportionalitetsbe- stämmelserna tillämpning även på val inom kyrkofullmäktige.
Reglerna för namnens ordnande inom partierna bibehöllos enligt 1930 års lag i sak oförändrade, oaktat redan åren 1921 och 1922 för riksdagsmannaval
och kommunalval införts en annan sam- manräkhingsmelod för platstillsättning- en, d'Hondt—Phragméns metod, varvid tillämpas absolut rangordning, d. v. s. principen att namn som står längre ned på en röstsedel icke i något fall tages i betraktande förrän samtliga högre upp stående namn blivit valda.
I den nu gällande riksdagsstadgan av år 1949 har för val av riksdagens ut- skott likaledes den äldre rangordnings- och reduktionsmetoden bibehållits.
Frågan i vilka fall val som förrättas inom kommunala församlingar skola vara proportionella, besvaras ej i 1930 års lag, utan man har här att gå till kommunallagen och motsvarande för- fattningar. I 22 5 av den nyligen an- tagna kommunallagen, vilken skall trä- da i tillämpning den 1 januari 1955, stadgas sålunda att val av kommunens styrelse liksom i allmänhet av nämnder m. m. skall vara proportionellt, om det begäres av ett visst antal bland de väl- jande. En liknande regel, ehuru av nå- got mera begränsad räckvidd, gäller för övrigt redan nu för de borgerliga pri— märkommunerna. Även landstingslagen och det nyligen antagna förslaget till ny sådan lag liksom lagen om försam- lingsslyrelse upptager en motsvarande bestämmelse.
Lagen den 6 juni 1930 om proportio- nellt valså'tt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. anknyter i 1 5 till de sist nämnda bestämmelserna ge- nom stadgande att, om enligt gällande föreskrifter proportionella val skola anordnas inom landsting — dock ej
riksdagsmannaval — å kommunalstäm- ma, municipalstämma, allmän rådstuga eller kyrkostämma eller inom kommu- nalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige eller kyrkofullmäktige, de i samma lag givna bestämmelserna skola lända till efterrättelse.
Reglerna för platstillsättningen inom parti eller grupp återfinnas i 4 5. Denna sammanräkning, som alltså sker enligt rangordnings- och reduktionsregeln, tillgår på följande sätt.
De avgivna valsedlarna ordnas först i grupper, så att sedlar med samma partibeteckning bilda en grupp. Inom varje grupp fastställes därefter, i den mån detta är erforderligt för utseende av det antal personer valet gäller, ord- ningen mellan namnen å gruppens val- sedlar. Så långt följande förutsättningar äro uppfyllda tillämpas därvid rang- ordningsregeln. Om samma namn står först på mer än hälften av gruppens valsedlar (gruppens rösttal) blir detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som ha samma första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens rösttal, även samma andra namn, blir detta namn gruppens andra; upptaga valsedlar, som ha samma första och samma andra namn samt utgöra mer än tre fjärdedelar av gruppens rösttal, även samma tredje namn, blir detta gruppens tredje namn 0. s. v. ef- ter samma grunder.
I den mån ordningen inom gruppen ej längre kan bestämmas enligt denna rangordningsregel därför att splittring— en inom gruppen är större än nyss för- utsatts, fortsättes sammanräkningen en- ligt reduklionsregeln. Härvid är som nämnts icke ordningen mellan namnen på valsedlarna avgörande utan endast storleken av deras rösttal. Frånvaron av varje rangordning tar sig uttryck däri att varje å en valsedel upptaget
namn tillgodoräknas sedelns hela röst- tal. Rösttalen fastställas genom särskil- da sammanräkningar, varvid valsedel, som ej fått något namn placerat, räknas som en hel röst, valsedel med ett namn placerat räknas som en halv röst, sedel med två namn placerade som en tred- jedels röst o. s. v. För varje gång kom- mer det namn närmast i ordningen, som sammanlagt får högsta rösttalet.
Såväl 1930 års lag om proportionellt valsätt (6 5) Som 1949 års riksdags- stadga innehålla" en bestämmelse att mellan lika rösttal skall, där så erford- ras, skiljas genom lottning. I praxis har dock frågan omfördelningen av plat- serna mellan oplacerade namn med lika rösttal inom riksdagen lösts så, att det namn som stått först å valsedeln ägt företräde framför längre ned placerade namn, varemot vid tillämpning av 1930 års lag — enligt bestämmelsens orda- lydelse —— lottning företagits.
I ett väsentligt avseende äro således de båda regler, vilka innefattas i den gällande metoden för platsfördelning inom partierna, uppbyggda efter helt skilda principer. Vid tillämpningen av reduktionsregeln är ordningen mellan namnen på valsedlarna likgiltig, medan denna enligt rangordningsregeln som namnet anger är avgörande. Enligt rangordningsregeln kan nämligen en valsedel ej tillgodoräknas ett därå upp- taget namn förrän samtliga ovanför be— fintliga namn blivit placerade. Såvitt rör riksdagsmannavalen och kommu- nalvalen tillämpas, som förut antytts, genomgående en sådan rangordning mellan namnen.
Fördelningen av platserna mellan de olika valsedelgrupperna (partierna) sker liksom vid förstakammarvalen _— tidigare även vid andrakammarvalen och de kommunala valen — i enlighet med d'Hondts metod (5 5).
Kap. II. Tillkomsten av nuvarande bestämmelser
samt tidigare reformyrkanden
Efter det proportionella valsättets in- förande 1909 hemställdes motionsledes redan följande år om utredning i vad mån sådant valsätt även kunde utsträc- kas att omfatta vissa inom landsting förekommande val. Ifrågavarande för- slag avslogs emellertid av riksdagen i enlighet med konstitutionsutskottets ut- låtande (nr 6) under hänvisning bl. a. till att tillräcklig erfarenhet av de nya bestämmelserna om landstingens sam- mansättning ännu ej hade erhållits. Vi- dare påpekades att frågan om införan- de av dylikt valsätt vid val inom stads- fullmäktige ägde ett så intimt samband härmed att vid den enas upptagande till behandling den andra knappast kunde lämnas obeaktad.
Vid 1911 års riksdag väcktes fyra mo- tioner i ämnet. Med anledning av dessa anhöll riksdagen (skr. nr 137) att Kungl. Maj:t efter verkställd utredning skulle framlägga förslag till införande av proportionellt valsätt vid val av så- dana hos stadsfullmäktige och lands- ting förekommande utskott och nämn- der, vilkas uppgift vore att förbereda de hos nämnda församlingar förekom- mande ärendena.
Ett förslag i denna riktning framla- des även i en proposition (nr 185) vid 1913 års riksdag. I propositionen fram- hölls, att det vore enklast att för ifråga- varande val upptaga samma bestäm— melser, som gällde för val av riksda- gens utskott, och med vilka belåtenhe- ten varit allmän. Då det eméllertid ansågs, att ett inarbetande av sådana bestämmelser i kommunalförfattningar-
na avsevärt skulle komma att tynga dessa, föreslogs att de skulle meddelas i en särskild stadga. Propositionen god- kändes i huvudsakliga delar av riksda— gen.
Den i enlighet med nämnda beslut utfärdade stadgan den 13 juni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige upptog i 3 5 de bestämmelser som reglera plats- fördelningen inom grupp med samma partibeteckning. Enligt denna stadga skulle liksom enligt samtliga dåtida val? författningar rangordningsregeln kom— binerad med reduktionsregeln tilläm- pas vid platsfördelningen.
Vid 1930 års allmänna kommunallags- revision ersattes, på sätt förut nämnts, 1913 års stadga av lagen om proportio- nellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. varvid bestäm- melserna rörande platsfördelningen bi- behöllos i sak oförändrade. Någon änd- ring av nämnda fördelningsregler var icke ifrågasatt vid denna revision.
Vid ett par tillfällen ha inom riksda- gen framförts förslag syftande till att vid ifrågavarande val ersätta gällande sammanräkningsmetod med annat syså tem. Med anledning av en proposition till 1921 års riksdag, vari föreslogs en sammanräkningsmetod baserad på re- geln om absolut rangordning för val till riksdagens båda kamrar, påyrkades så- lunda i en motion (Iz225 av herr Sten- dahl) utredning om ej det för riksdags- valen föreslagna systemet även skulle kunna tillämpas vid val såväl till "som
inom landsting, stadsfullmäktige, kom- munalfullmäktige m. m. Konstitutions- utskottets majoritet (utl. nr 49) av- styrkte såväl propositionen som den nämnda motionen, medan ett antal re- servanter hemställde om bifall till det kungliga förslaget. I fråga om motionen framhöllo reservanterna, att det torde vara obestridligt att bristerna i den använda sammanräkningsmetoden icke blott framträtt vid val till riksdagen utan även till bl.a. landsting, stadsfull- mäktige och kommunalfullmäktige, var— för det syntes önskvärt att den nya för- bättrade metoden snarast måtte tilläm— pas även vid dylika val. Vad angår ett införande av densamma vid val inom ifrågavarande korporationer ansågs emellertid icke tillräckliga skäl före- finnas till någon ändring. De i reserva- tionen framförda förslagen och syn- punkterna vunno riksdagens bifall. Frågan om ett införande av regeln om absolut rangordning även vid andra allmänna val än val till riksdagen upp- togs sedan av en 1.919 tillsatt kommitté, proportionsvalsakknnniga, som i sitt i slutet av år 1921 avgivna betänkande, del III, framlade förslag i ämnet. Här- vid behandlade de sakkunniga även val- ordningen vid val av riksdagens ut- skott samt vid val inom landsting och stadsfullmäktige m. m. och förordade att jämväl för dessa val den nya re- geln om absolut rangordning skulle komma i tillämpning. I fråga om val- sättet vid utskottsvalen anförde propor— tionsvalsakknnniga som motivering föl- jande, vilket även i tillämpliga delar åberopades beträffande de sakkunnigas förslag till ändringar i 1913 års stadga.
Vid val till riksdagens utskott har sam— ma sammanräkningsmctod tillämpats som vid val till riksdagens båda kamrar. Det ligger i sakens natur, att den reform, som i fråga om sammanräkningsmetodcn ge- nom lagcn den 17 juni 1921 genomfördes
med avseende på riksdagsmannavalen, bör vidtagas även med avseende på utskotts- valen. Visserligen hava den gamla meto-. dens brister icke framträtt i samma grad vid utskottsvalen som vid riksdagsmanna- valen, i det att rangordningsregeln så gott som undantagslöst kommit till använd- ning vid utskottsvalen. Om inga särskilda skäl till avvikelser föreligga, är det emel- lertid givetvis mest ändamålsenligt att för samtliga offentliga proportionsval tillämpa samma valmetod. Och skäl till avvikelser torde icke i fråga om utskottsvalen kunna andragas. ' Proportionsvalsakkunnigas förslag i denna del ledde icke till någon vidare åtgärd från statsmakternas sida, men det berördes i en proposition (nr 120) till 1922" års riksdag. I propositionen, som bl. a. gällde införandet av den nya sammanräkningsmetoden för kommu- nalvalen, framhölls, att om inga sär- skilda skäl till avvikelser förelåg det visserligen måste anses mest ändamåls— enligt att för samtliga offentliga pro- portionella val bruka samma valmetod. Men då den gällande sammanräknings- metoden ej hade med-fört några olägen- heter" i avseende på valen inom lands— ting och stadsfullmäktige m. m., syntes det tveksamt om några skäl till lagänd- ring förelåg för dessa val. Vidare erin- rades om att den mening som företrätts av de förenämnda reservanterna i 1921 års konstitutionsutskott på denna punkt ej torde ha mött någon gensaga inom riksdagen. Frågan om ett införande av ny sammanräkningsmetod vid valen inom de kommunala myndigheterna hängde dessutom intimt samman med spörsmålet om ordningen vid riksdagens utskottsval, i vilken senare fråga Kungl. Maj:t icke hade för avsikt att fram- lägga nägot förslag. I propositionen påpekades vidare att frågan om infö- rande av proportionellt valsätt vid vis- sa på landsting samt stads- och kom- munalfullmäktige ankommande val ut- över vad redan därom var stadgat hade
överlämnats till 1919 års kommunalför- fattningssakkunniga, vilka ännu ej hade inkommit med utlåtande. Den föredra— gande departementschefen anförde dessutom följande.
Och onekligen skulle det vara av intresse att, innan metodfrågan upptages till av- görande, vinna kännedom icke blott angå- ende den omfattning, vari proportionellt valsätt, med stöd av därom gällande be- stämmelser, hittills kommit till använd— ning vid dessa val, samt angående frågan, huruvida behov yppats av införande i ut- sträckt omfattning av proportionellt valsätt inom korporationerna i fråga, utan även rörande de olägenheter, som tillåventyrs varit förenade med den nuvarande meto- dens användning inom nämnda korpora- tioner. Tillsvidare bör den nuvarande me- toden enligt min mening kunna utan olä- genhet bibehållas, så mycket hellre som erfarenheten torde hava visat, att i de täm- ligen sållan förekommande fall, då dessa val skett proportionellt, samtliga medlem— mar av ett parti i allmänhet röstat med likalydande valsedlar, vilket haft till följd, att vid kandidatnamnens ordnande inom partierna varje uträkningsförfarande varit överflödigt.
I riksdagens skrivelse med anledning av denna proposition gjordes intet som helst uttalande om metodens införande för val inom ifrågavarande korporatio- ner. Den i propositionen omnämnda utredningen, som överlämnats till kom— munalförfattningssakkunniga, kom ald- rig till stånd.
I samband med en vid 1927 års riks- dag väckt motion om ändring i 1913 års stadga vad avser rätten att göra strykningar på valsedlar framhöll kon- stitutionsutskottet i sitt utlåtande (nr 4) bl. a., att stadgan i sina bestämmel- ser om röstsammanräkning på grund
av sitt var uppbyggd på andra principer än de som enligt 1921 och 1922 genomförda lagändringar gällde vid val till riksda- gens andra kammare och val av första-
kammarelektorer, kommunalfullmäkti- ge, stadsfullmäktige och landstings- män. Utskottet uttalade vidareyatt i fråga om de val, för vilka 1913 års stadga gällde, hade det ej ansetts lämp- ligt att föreskriva den mer invecklade sammanräkningsmetod, som. genom- förts beträffande de politiska och kom- munala valen i allmänhet och som var byggd på en mera genomförd rangord— ningsregel.
Slutligen kan nämnas att föreliggande spörsmål berördes i ett år 1947 avgivet betänkande (SOU 1947:79) med för- slag angående riksdagens arbetsformer. I en vid 1945 års riksdag väckt motion hade nämligen yrkats på viss översyn av stadgan om val till riksdagens ut- skott. Motionens syfte var att stadgans fördelningsregler, vilkas tillämpning hade medfört vissa tolkningssvårighe- ter, skulle bringas i så nära överens- stämmelse som möjligt med den i lagen om val till riksdagen föreskrivna meto- den, d. v. s. d'Hondt—Phragméns metod. Konstitutionsutskottet ansåg emellertid, att det icke förelåge något praktiskt be- hov av ändring i reglerna. I nämnda betänkande framhölls i detta samman— hang, att eftersom stadgans regler över- ensstämde med inom kommunala för- samlingar gällande bestämmelser för vals förrättande, så borde de göras till föremål för översyn tillsammans med dessa likartade bestämmelser.
Kap. III. Hemställan av 1950 års riksdag om utredning
Frågan om en revision av gällande regler om platsfördelning vid val inom landsting och kommunalstämma m. m. kom ånyo före vid 1950 års riksdag. I från skilda håll väckta motioner upp- togs nämligen vid denna riksdag äm- net till behandling, varvid man anting- en begärde en utredning i frågan eller ställde krav på införande av annan för- (lelningsregel.
I en inom första kammaren avgiven motion (nr 39) av herr Petrén m. fl. erinrades om att bristerna i gällande metod framträtt mycket bjärt vid ett val år 1949 inom Västmanlands läns landsting. Motionärerna hemställde i anledning därav om utredning och för- slag i ändamål att bringa ifrågavarande regler för röstsammanräkningen till överensstämmelse med de regler om proportionellt valsätt, som finnas i andra valförfattningar.
Två andra motionärer, herrar Pers- son i Norrby och Ericsson i Näs fram- höllo (mot. 11:22), att med nuvarande bestämmelser kom det vid valet ibland att helt bero på slumpen vilka som valdes, nämligen om rösttalen för två eller flera grupper av kandidatnamn voro lika. Då bleve det likgiltigt i vil- ken ordning namnen upptogos. Rang- ordningen blev bruten redan från bör- jan och vilken som helst kandidat kun- de bli vald. Vidare erinrades om att rangordningen även lätt kunde brytas genom strykningar av namn. Valet kunde således bli slumpartat även om lika rösttal ej skulle föreligga. De båda motionärerna hemställde därför, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle be—
gära förslag till sådan ändring av ifrå- gavarande bestämmelser, att ordnandet av namnen å kandidatlistorna måtte ske enligt samma regler, som voro före- skrivna i lagen om val till riksdagen. Vidare upptogs frågan i två inom andra kammaren av herr Häslad väckta motioner (nr 343 och 344). I den först- nämnda av dessa yrkades på en revi- dering av riksdagsstadgan i vad avser utskottsvalen, så att dess fördelnings- regler bättre klargjordes i lagtexten och bringades så nära som möjligt den i vallagen föreskrivna metoden. I den se- nare begärdes i samma syfte en över- syn och revidering av lagen om pro- portionellt valsätt vid val inom lands- ting, å kommunalstämma m. m. I sin motivering för dessa båda yrkanden framhöll motionären bl. a., att de båda ifrågavarande författningarna, som i hithörande delar voro lika lydande, in- nehöllo en fördelningsregel, som sär- skilt i två hänseenden inbjöd till kritik och tvekan om den rätta tolkningen. För det första riktades kritiken mot bestämmelsen, att vid fördelningen av platser inom en grupp reduktion av en särlistas rösttal måste ske så snart nå- got av sedelns namn _ oavsett vilken plats det intog på sedeln —— placerats. Detta stadgande stod helt i strid med det betraktelsesätt som anlades enligt vallagen där nämligen en listas röst— värde ej fick reduceras förrän dess första namn placerats. För det andra påpekade motionären, att de berörda författningarna icke gåvo några otve- lydigt klara föreskrifter om hur röst- värdet för oplacerade namn skulle be-
räknas i det fall, att rangordningen hade brutits. I sådana fall hade nämli- gen olika tolkningar av de likalydande reglerna gjorts vid tillämpningen av de båda ifrågavarande författningarna. Mo- tionären önskade för sin del framhålla, att ett inskrivande av att regeln om absolut rangordning även härvidlag skulle gälla torde erbjuda den bästa lös- ningen.
Konstitulionsutskoltet tillstyrkte (utl. nr 5) i anledning av nämnda motioner en utredning av frågan om revision av 1930 års lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunal- stämma m. m. i syfte att undanröja rå- dande olägenheter vid platsfördelning inom grupp med samma partibeteck- ning. Resultatet av denna utredning borde sedan enligt utskottets mening kunna tjäna till vägledning vid en revi- sion av 1949 års riksdagsstadga.
I sitt utlåtande framhöll utskottet, att omständigheterna vid ett i motionerna omnämnt val hade visat, att olägenhe- ter kunde uppkomma vid fördelningen av platser inom ett parti enligt stad-
gandena i nämnda lag. Utskottet anför- de vidare.
Osäkerheten rörande de härom gällande författningsbestämmelsernas rätta tolk- ning liksom risken för att väljarnas me- ning icke skall komma till rättvist uttryck i valresultatet utgöra enligt utskottets me— ning bärande skäl för en revision av de— samma. Härvid hör om möjligt en enklare sammanräkningsmetod eftersträvas än den vid riksdagsmannaval och kommunalval gällande. Denna skulle nämligen genom sin invecklade beskaffenhet sannolikt komma att medföra tolkningssvårighcter vid till- lämpningen särskilt inom de kommunala församlingarna.
Konstitutionsutskottets utlåtande god- kändes av riksdagens båda kamrar. Riksdagen hemställde därefter i skri- velse till Kungl. Maj:t den 11 mars 1950 (nr 61) under åberopande av nämnda utskottsutlåtande om ifrågava- rande utredning.
Enligt beslut den 5 maj 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1950 års folkomröst- nings- och valsättsutredning att verk- ställa den av riksdagen begärda utred- ningen.
Innan utredningen övergår till att re- dogöra för de olika fördelningsregler, som kunna komma i fråga vid en re- formering av metoden för platsfördel- ningen inom partierna vid val inom landsting och skilda kommunala för- samlingar m. m., skall här till behand- ling upptagas det rådande valsystemets allmänna verkningssätt samt de olägen- heter, som kunna anses vara förbundna med detta system.
Såsom redan framhållits i kap. I in- nefattar den för berörda val nu gällan- de metoden för platsfördelningen inom de skilda väljargrupperna två olika reg- ler, den s.k. rångordningsregeln —— som i första hand skall komma till an— vändning, men för vars tillämpning fordras att vissa förutsättningar förelig- ga — och reduktionsregeln, som blir att tillämpa i den mån dessa förutsättning- nr ej äro för handen.
Rangordningsregeln föreskriver att, om valsedlar med ett sammanlagt röst- värde av mer än hälften av partiets rösttal upptaga samma första namn, detta namn blir det första i ordningen; upptaga sedlar med ett röstvärde av mer än två tredjedelar av partiets röst- tal utom samma första namn jämväl samma andra namn, blir detta namn det andra i ordningen, o. s. v. efter samma grund. Kunna namnen icke till erforderligt antal eller icke alls ordnas efter denna rangordningsregel, måste man alltså övergå till reduktionsregeln. Enligt reduktionsregeln gäller en val- sedel såsom Izel röst för varje därå upp- taget nanm, så länge icke något av se- delns namn har placerats; såsom halv
Kap. IV. Den nuvarande fördelningsmetodens verkningssätt
röst för varje återstående namn sedan ett av namnen erhållit rum i ordningen; som en tredjedels röst sedan två av sedelns namn vunnit placering o. s. v. Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i tur, som får det högsta rösttalet. Vid reduktionsregeln sådan den enligt gällande ordning utformats tages således ingen som helst hänsyn till den ordning i vilken namnen ha uppförts på valsedlarna.
Dualismen i sammanräkningsförfarandet Mot rangordnings— och reduktionsme- toden har kritik riktats i flera avseen- den. Anmärkningarna ha emellertid härvid aldrig gällt själva rangordnings- regeln. Vilken synpunkt som än anläg- ges beträffande lämpligheten av att till- lägga namnens ordningsföljd på valsed- larna en absolut verkan, kunna nämli- gen knappast några invändningar göras mot att ordningen mellan namnen till- erkännes betydelse i den begränsade omfattning, som innefattas i den nämn- da rangordningsregeln. Tankegången bakom förfarandet enligt denna metod, som kan sägas konvertera den d'Hondt- ska, är nämligen att om majoriteten inom ett parti successivt delas i två eller tre 0. s. v. lika grupper, så blir var och en av dessa större än återsto— den inom partiet. Då en enig grupp inom ett parti disponerar över t. ex. mer än hälften av partiets röster och således över mer än alla övriga val— mäns tillsammantagna bör —— även om dessa övriga skulle ha förenat sig om det namn den förra gruppen satt i andra rummet —— knappast något vara
att anmärka mot att denna fraktion till- erkännes rätt att besätta första plats med den kandidat, som den helst öns- kar se vald. Något missnöje med den gällande metodens verkningssätt i den- na del har heller aldrig försports. Kritiken har i allmänhet icke heller riktats mot själva reduktionsregeln i och för sig, även om mycket befogade anmärkningar kunna göras mot denna. Däremot ha allvarliga invändningar gjorts mot den dualism, som kommit att utmärka rangordnings- och reduk- tionsmetoden. Kombinationen av två olika regler måste verka förvirrande, särskilt som de båda reglerna kunna sä- gas bygga på helt motsatta principer. Enligt rangordningsregeln få namnen på en valsedel endast tagas i betrak- tande i den ordning de äro uppförda å sedeln; ett lägre stående namn kan således icke tillgodogöra sig ens någon del av valsedelns röstvärde, innan de högre stående namnen vunnit place- ring. Rangordningen är med andra ord absolut. Enligt reduktionsregeln är däremot ordningen mellan namnen lik- giltig; samtliga namn på en valsedel få vid sammanräkningarna tillgodogöra sig ett lika röstvärde. Det är detta för- hållande som måste väcka gensaga. Man kan nämligen våga antagandet, att väljarna uppgöra sina valsedlar under den förutsättningen, att namnen före- trädesvis skola väljas i den ordning i vilken de upptagits på valsedeln. Erfa- renheterna från den tid, då rangord- nings- och reduktionsmetoden även till- iämpades för bl. a. andrakammar- och landstingsvalen, bekräftar också riktig- heten av detta antagande. Vid platstill- sättningen kan det nu emellertid in- träffa att — till följd av att rangord- ningsregeln ej kan användas — man i stället utgår från ett rakt motsatt be- traktelsesätt, nämligen att full jäm- ställdhet råder mellan namnen. Att få
väljarna att uppgöra sina valsedlar un- der hänsynstagande till dessa båda mot- stridiga principer är givetvis ogörligt, i synnerhet som det ofta icke är möj- ligt att på förhand bedöma i vilka fall den ena eller den andra regeln kommer att tillämpas.
Såsom redan påpekats kunna ej några anmärkningar riktas mot själva rang- ordningsregelns verkningssätt. Det är först då denna regel icke längre går att använda, som den gällande fördelnings- metoden kan komma att medföra mind- re tilltalande valutslag. För att vinna en utgångspunkt för prövningen av vilka vägar som böra beträdas vid en reformering av ifrågavarande valme- tod, torde det som tidigare nämnts bliva nödvändigt att närmare ingå på de vik- tigaste olägenheter, som kunna upp- komma när rangordningen spränges. I detta sammanhang torde det böra an- märkas att ofta subjektiva synpunkter måste komma att spela in vid avgöran- det av frågan, om en brist hos en me- tod skall anses föreligga. En tidigare utredning av valsättsfrågan har på tal härom framhållit, att om t. ex. inom ett parti bestående av 100 valmän 55 önska till representanter i första rum- met A och i andra rummet B samt 45 vilja se C och B valda i nu nämnd ord- ning, kan det givetvis vara tvivel un- derkastat, huruvida metoden bör vara sådan att A och B eller A och C skola väljas. Vilken mening som omfattas be- ror uppenbarligen på vad man anser att väljarna avsett med att sätta den ene kandidaten före den andre. Anser man detta betyda, att den senare kan— didaten ej bör få komma i betraktande innan den förre valts, befinnes givet- vis den regel vara felaktig som leder till att B blir vald framför C. Anser man däremot det i andra rummet å en valsedel upptagna namnet böra få kom- ma i betraktande samtidigt med det i
första rummet upptagna, om än med en mindre andel av valsedelns röstvär- de, blir förhållandet ett annat.
Brister i metodens verkningssätt
Den mest påtalade svagheten hos rangordnings- och reduktionsregeln ligger däri, att faran för s. k. 'dekapite- ring är betydande. Med dekapitering avses då en sådan valmanöver, som medvetet eller omedvetet förhindrar in- valct av ett partis främsta kandidater.
Om det t. ex. för ett parti har avgi- vits 100 röster, vilka fördela sig med 55 på en valsedeltyp upptagande namnen A och B samt med 45 på en annan upptagande enbart namnet C, blir A i enlighet med rangordningsregeln par- tiets första namn, eftersom mer än hälf- ten av partiets valmän önska se denne vald i första hand. Skulle emellertid fem väljare, som använt majoritetslis- tan, ha strukit det främsta namnet, blir resultatet följande.
Ex. 1. Valsedeltyper: A B C B Rösttal: 50 5 45 Summa: 100
Icke någon av listorna med samma första namn har erhållit mer än hälften av de för partiet avgivna rösterna, var- för rangordningsregeln ej kan tilläm- pas. Enligt reduktionsregeln utses vid första sammanräkningen B, som har 55 röster. A har därvid 50 och C 45 röster. Vid andra sammanräkningen reduceras A:s rösttal till 25, eftersom B som står på samma valsedeltyp redan blivit vald, medan C fortfarande har oförändrad röstmängd. Trots att alltså A upptagits som första namn på hälften av partiets valsedlar, placeras såväl B som C före vid sammanräkningsförfarandet.
Således kunna minoritetsgrupper inom partierna genom strykningar av
de främsta och därför mest omstridda namnen eller genom att framföra val- sedlar, som blott upptaga ett eller några enstaka på huvudlistan sämre placera- de namn, åstadkomma att rangordning- en spränges. Ytterligare ett exempel må belysa detta.
Ex. 2. Valsedeltyper: A E D H B F G G D H Rösttal: 54 46 5 5 S:a 110
Antag att två platser skola besättas. Rangordningsregeln kan icke tillämpas, varför vid första sammanräkningen samtliga namn få tillgodogöra sig val- sedlarnas fulla röstvärden. Härvid er- håller D högsta rösttalet, 59. A-listans rösttal reduceras därefter till 27, var- för andra rummet i ordningen tillfaller H med 51 röster.
I det senast anförda exemplet tillsät- tas alltså platserna med kandidater, vilkas namn uppförts sist på de båda stora gruppernas listor. De två minori— tetsgrupperna få, trots att de endast förfoga över mycket obetydliga egna rösttal; faktiskt besätta partiets båda platser. Huvuddelen av väljarna ha i ett sådant fall blott beretts tillfälle att tillkännage ett önskemål, medan det re- ella avgörandet legat i händerna på några till synes betydelselösa särgrup- per. Detta är visserligen ett konstruerat exempel, men förefaller ändock icke enbart vara av teoretisk natur. Liknan- de förhållanden med ofta alldeles obe- räkneliga valutslag kunna — till följd av enstaka strykningar på valsedlarna —— låtteligen uppkomma i fall, då rang- ordningen _brytes i ett tidigt skede och ett flertal platser finnas att fördela. Denna risk för dekapitering måste där- för betraktas som en mycket allvarlig
anmärkning mot den gällande samman- räkningsmetoden.
Även i ett annat avseende, som i hög grad påminner om dekapitering, kunna olägenheterna med rangordnings—v och reduktionsmetoden framträda. Det är då anhängarna av en i visst rum å hu- vudlistan uppsatt kandidat befarat, att partiet ej skulle erhålla så många plat- ser att rangordningsregeln skulle för- hjälpa honom till placering, och därför gått till val med hans namn uppsatt längre upp på listan men därvid även medtagit ett i lägre rum på huvudlistan placerat namn.
Ex. 3. Valsedeltyper: A B C B C C Rösttal: 57 29 2 Summa: 88
Om två platser skola tillsättas får A enligt rangordningsregeln den första. Vid andra sammanräkningen erhållas
57 följande rösttal: B ? + 29 = 57%; C %]— + 29 + 2 = 59%. B blir således ej, som avsett var, hjälpt av spränglistan, vilken i stället medför att mandatet gi- ves åt C, som ju endast har två första- handsröster. Hade BC-listans anhängare däremot i stället använt A-gruppens valsedlar, skulle de främjat invalet av B.
Förutom de redan påtalade olägenhe- terna, som äro förknippade med kom- binationen av två sins emellan skilj- aktiga fördelningsregler, har kritik även riktats mot ett par andra brister av mera matematisk beskaffenhet. En av dessa anmärkningar gäller röstreduk- tionen. Om valsedlar, som gem-ensamt bidragit till ett eller flera namns place- ring, sedermera understödja skilda namn, blir sålunda enligt den anförda meningen röstreduktionen för dessa
olika listtyper alltför stor. Varje sådan valsedeltyp får nämligen vidkännas lika stor reduktion, som om den ensam hade svarat för placeringen av de re- dan valda kandidaterna. Vid' tävlan mellan olika partier däremot begränsas röstreduktionen ifall partierna ha nå- got namn gemensamt till hälften eller tredjedelen o. s. v. Det nu nämnda för- hållandet kan belysas av följande exem- pel.
Ex. 4. Valsedeltyper: A A K B D L C E Rösttal: 52 48 27 Summa: 127
Om partiet skall besätta två platser, erhåller A den första enligt rangord- ningsregeln. Vid andra sammanräkning- en får AB-gruppen rösttalet 5—22- = 26;
AD-gruppen 4—28 = 24 samt K-gruppen 27. Andra rummet i ordningen tillfaller således antingen K eller L. Mellan dessa båda måste skiljas genom lott- dragning. Hade det i stället varit tre partier som konkurrerat om mandaten, skulle AB-gruppen och AD-gruppen en- dast fått vidkännas halv röstreduktion. K-gruppen skulle i ett sådant fall icke ens ha kunnat erhålla den tredje plat- sen i ordningen.
Å andra sidan har rangordnings— och reduktionsmetoden även påståtts vara behäftad med ett fel av rakt motsatt beskaffenhet. Vid tillämpning av denna metod kan det nämligen inträffa, att en grupp inom ett parti genom att upp- dela sig på två valsedeltyper kan un- dandraga en del av sin röstmängd all reduktion och därigenom tillskansa sig en obehörig favör. Saken skulle kunna åskådliggöras med följande exempel.
Valsedeltyper: A B C
B
Rösttal: 51 12 37 Summa: 100 Skola två platser besättas, får A den första efter rangordning, varpå reduk- tionsregeln måste tillgripas. Vid andra
sammanräkningen erhålla B —2' + 12 = 37% och C 37 röster. B blir alltså vald oaktat C har mer än hälften av de båda andra listornas sammanlagda rösttal och följaktligen också enligt grundprin- cipen för reduktionsregeln borde ha tillerkänts denna plats. Den meningen har därför framförts, att i ett dylikt fall AB-gruppen och B-gruppen borde betraktas som en enhetlig grupp. På ett sådant sätt förfares enligt den d'Hondt- Phragménska metoden, som användes vid bl. a. riksdagsvalen och kommunal- valen. B borde således enligt detta be— traktelsesätt ha erhållit rösttalet % = 31%. Man har nämligen påpekat, att denna i metoden inneboende möjlighet till vinstgivande uppdelningar av väl- jargrupper annars lätt skulle kunna för- anleda till obehöriga valmanipulationer. Å andra sidan förtar man genom en dylik åtgärd helt den självständiga ef- fekten hos B:s tolv förstahandsröster utan att man på något sätt är förvissad om att de väljare, som enbart stött B, även känna gemenskap med A-gruppen. Det kan därför enligt utredningens upp- fattning i ett fall av denna art vara tveksamt, vilket av de båda förfarings- sätten som skall anses ge den största rättvisan. Från rent objektiva utgångs- punkter kan denna fråga knappast nöj- aktigt besvaras.
De anmärkningar, som under årens lopp ha framförts i fråga om rangord- nings- och reduktionsmetodens sätt att verka, ha i allmänhet varit föranledda
av de ofta slumpartade resultat som erhöllos i samband med metodens tidi- gare användning vid andrakammar- och landstingsvalen. Däremot har mera sällan någon kritik riktats mot verk- ningarna av metoden inom dess nuva- rande tillämpningsområde. Detta torde sammanhänga med att vid såväl valen inom landsting m. ni. som vid riksda- gens utskottsval —— i den mån dessa val över huvud taget förrättats enligt pro- portionell metod _ sammanhållningen inom de olika partigrupperna i allmän- het varit så stor, att samtliga platser kunnat besättas i kraft av absolut rang- ordning. Några olägenheter av metoden ha därför knappast kunnat uppmärk- sammas. Skulle det emellertid i något fall uppstå betydande oenighet inom ett parti vad beträffar kandidatnam- nens ordnande på valsedeln, kunna lätt bristerna i metoden framträda. Särskilt synes det härvid vara svårt att undvika risk för s. k. dekapitering.
Att dylika olägenheter vid platsför- delningen även faktiskt, om än i myc- ket sällsynta fall, uppkommit även vid nu ifrågavarande val belyses bl. a. av omständigheterna vid ett val år 1949 inom Västmanlands läns landsting. Vid landstingets val av förvaltningsutskott avgåvos härvid under partibeteckning- en »Arbetarpartiet» 24 röster, vilka schematiskt fördelade sig på följande sätt.
Ex. 6. Valsedeltyper: A K B L C M D N E 0 F P Rösttal: 12 12 S:a 24
Partiet ägde rätt att tillsätta sex plat- ser. Vid valet ansågs namnet A av vissa skäl såsom obefintligt. Då rangord-
ningsregeln ej kunde tillämpas och då vidare alla de elva valbara kandidaterna enligt reduktionsregeln förfogade över lika rösttal, 12, måste för besättandet av partiets första plats lottning företa- gas mellan samtliga d-e elva kandidater- na. Härvid tillföll första platsen kandi- daten N på K-listan, varefter denna listas röstvärde reducerades till sex. Vid andra sammanräkningen måste lottdragning äga rum mellan de fem namnen på A-listan, varvid C erhöll detta rum i ordningen. För besättandet av partiets tredje plats måste sedan lottdragning ske mellan de återstående nio kandidaterna, som nu var och en förfogade över sex röster. Även vid de återstående platstillsättningarna måste efter samma grunder lotten vara avgö- rande för ordningsföljden mellan de icke redan utsedda kandidaterna. Valet resulterade i att N, C, B, K, M och D blevo valda i nu nämnd ordning. Det namn, som uppsatts i andra rummet på K-listan, I., ställdes alltså genom detta åt slumpen överlämnade avgörande utanför förvaltningsutskottet. Det för— tjänar emellertid dessutom påpekas, att ifrågavarande val lätt kunde ha fått en
betydligt ogynnsammare utgång. Vid de skilda lottdragningarna var nämli- gen sannolikheten lika stor för att de sist på de båda listorna placerade nam- nen skulle blivit utsedda som för att de främsta namnen — vilket nästan nu helt blev fallet — skulle väljas.
Att sådana resultat kunna uppkomma beror som tidigare nämnts på att ingen form av rangordning får gälla vid till- lämpningen av reduktionsmetoden. På denna punkt råder det dock en viss oklarhet. Visserligen innehålla såväl riksdagsstadgan med dess bestämmel- ser om utskottsval som 1930 års lag om proportionellt valsätt en paragraf, vari fastslås att mellan lika rösttal skall skiljas genom lottdragning, men detta oaktat ha de båda lagarna —— såsom redan framhållits i kap. I -— tolkats och tillämpats på skilda sätt i fall lik- nande det ovannämnda i Västmanlands läns landsting. Vid utskottsvalen har frågan lösts så, att det namn, som stått först å valsedeln, ägt företräde fram- för längre ned placerade namn, var- emot vid tillämpning av 1930 års lag, som framgår av det relaterade valet, lottning har företagits.
Kap. V. Reformvägar
Allmänna synpunkter
I fråga om varje valsystem är det an- geläget tillse att metoden för mandatens fördelning blir så enkel att tillämpa som möjligt. Denna synpunkt framträ- der med särskild skärpa när det gäller sådana val inom beslutande kommunala församlingar, om vilka nu är fråga.
På sätt framgår av redogörelsen för verkningssättet hos den nuvarande sam- manräkningsmetoden vid nämnda val för platstillsättning inom grupp, har re- dan vid en tillämpning av reduktionsre- geln svårigheter ibland uppstått att rätt tolka författningstexten vad beträffar oplacerade namns företräde framför varandra. Trots att rangordnings— och reduktionssystemet ej kan anses inne- fatta särskilt omständliga och inveckla- de bestämmelser, torde erfarenheten vi- dare ha visat att metoden även i övrigt har förorsakat vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen. Framför allt föreligger risk för tillämpningssvårighe— ter i de mindre kommunerna med deras begränsade tillgång på särskild expertis. Av dessa skäl kan utredningen för sin del icke ansluta sig till det emellanåt framförda förslaget att även för här åsyftade val införa den d'Hondt-Phrag- menska fördelningsregeln, vilken gäller för riksdags- och kommunalvalen. Den- na senare metod — mot vars allmänna verkningssätt några invändningar icke torde ha rests _— kan nämligen i sådana fall, då en mera påtaglig splittring före- kommer inom ett parti, medföra mycket svåra och tidsödande sammanräkning- ar, vid vilka lätt göras misstag.
Såsom redan tidigare framhållits, ha
de största olägenheterna med det gäl- lande rangordnings- och reduktionssy- stemet sin rot i den omständigheten att det är uppbyggt efter två motsatta prin- ciper: Vid förstahandsförfarandet är rangordningen absolut, d. v. 5. ett efter- följande namn på en valsedel får icke i någon mån tagas i betraktande förrän samtliga ovanför detsamma upptagna namn blivit placerade. Vid andrahands- förfarandet enligt reduktionsregeln gäl- ler däremot icke någon form av rang- ordning; samtliga namn å en valsedel behandlas alltså här såsom likvärdiga. Det är detta dualistiska beräkningssätt som vållat olägenheter vid den praktis- ka tillämpningen. Vid en reformering av valsystemet bör det därför vara en riktlinje, att denna dualism upphäves eller åtminstone väsentligt reduceras till sin betydelse.
Av den lämnade redogörelsen har framgått, att felaktigheterna i metoden för de ifrågavarande valen framträda först när rangordningen spränges och man blir tvungen att övergå till en för- delning i enlighet med reduktionsre- geln. Av denna anledning synes det stå klart, att rangordningen bör på något sätt utsträckas. De vid olika slags val vunna praktiska erfarenheterna ha ock— så visat, att väljarna vid uppgörandet av sina valsedlar i allmänhet utgå från den förutsättningen, att ordningen mel— lan namnen skall vara åtminstone i viss mån avgörande. Detta betraktelsesätt kan enligt utredningens uppfattning an- ses ha inträngt i det allmänna medve- tandet i sådan utsträckning, att man vid en reformering av valmetoden mås-
te anpassa sig därefter och låta någon form av rangordning genomgående gälla.
Rangordningen kan emellertid utfor— mas på två principiellt olika sätt: Den är antingen absolut, vilket som nämnts innebär att en röstsedel aldrig får till- godoräknas ett lägre stående namn in- nan de högre stående vunnit placering, eller relativ, d. v. 5. ett efterföljande namn kan väl beaktas dessförinnan men får tillgodoräkna sig endast en viss mindre andel av valsedelns röstvärde än ett framförvarande. Vid en under- sökning av olika vägar att utsträcka rangordningens tillämplighet böra båda dessa alternativ göras till föremål för prövning.
Bland de allmänna krav som måste ställas på en godtagbar sammanräk— ningsmetod är vidare att uppmärksam- ma, att den såvitt möjligt icke skall giva rum för slumpmässiga valutslag eller locka till taktiska valmanipulalioner. Det har redan påtalats, att det nuva- rande fördelningssystemet innebär en fara för dekapitering. Å andra sidan äro möjligheterna för lönande uppdel- ningar inom partierna tämligen små vid en tillämpning av denna 'metod. Till följd av sistnämnda omständighet kan det sägas, att metoden i viss mån främ- jat sammanhållningen inom de olika partierna. Risken för dekapitering skul- le till en väsentlig del kunna elimineras genom en utvidgning av rangordnings- reglernas användningsområde, men en sådan åtgärd kan lätt komma att med- föra ökade möjligheter för andra slags valmanövrer. Visserligen'kan det finnas skäl för att skilda meningsriktningar inom ett parti i högre grad än vad som nu är fallet skola äga möjlighet att er- hålla en representation motsvarande de- ras andelar av de samlade rösterna, men det synes därför ej önskvärt, att en me- tod är så konstruerad att den kan leda
till en splittring på olika särlistor av enbart taktiska orsaker. Det är vid nämnda förhållanden anledning under— stryka, att en reform syftande till att undanröja rådande olägenheter hos den nuvarande fördelningsmetoden icke bör genomföras på ett sådant sätt att nya, nu ej förekommande missförhållanden uppträda.
I anslutning till dessa allmänna rikt- linjer torde ändamålet med undersök- ningen sammanfattningsvis kunna anges vara att på grundval av principen om relativ eller absolut rangordning söka finna en tillräckligt enkel och även el- jest godtagbar fördelningsmetod. Utred- ningen vill i detta sammanhang under- stryka att den ifrågasatta reformen blott gäller platsfördelningen mellan kandi- daterna inom varje särskilt parti, icke förhållandet mellan de olika partierna. De nu avsedda fördelningsreglerna kom- ma därför _ till följd av den vanligen föreliggande sammanhållningen inom partierna — endast ganska sällan i till- lämpning.
I den följande framställningen har utredningen för att närmare klargöra funktionen av olika diskuterade fördel- ningsmetoder och de utslag, som där- vid möjligen kunna föranleda erinran, använt teoretiskt konstruerade exempel i allmänhet avseende ytterlighetsfall.En- dast ett exempel återger ett fall, som inträffat i verkligheten. På några un- dantag när äro exemplen således av in- tresse för att belysa olika gränslägen. Endast under förutsättning att flera oli- ka omständigheter sammanträffa, är det möjligt att liknande fall skulle kunna inträffa i praktiken. En svaghet hos nå- gon av de diskuterade metoderna, som kommer till synes i ett eller annat av de anförda exemplen, kan därför ha mye- ket ringa praktisk betydelse. Det är an- geläget att dessa förhållanden prövas för varje särskilt fall och att exemplen
icke giva—anledning till mera vittgående slutsatser rörande verkan av eventuella svagheter hos metoderna, än som fram- går vid en sådan prövning. Den nyss anförda omständigheten, att fördelning inom parti över huvud taget mera säl- lan kommer till användning vid de ifrå- gavarande valen, måste ytterligare be- gränsa de praktiska verkningarna av så— dana utslag, vilkas lämplighet i och för sig kan diskuteras. Även denna omstän- dighet synes därför böra medverka till att enstaka sådana utslag icke i och för sig höra i alltför hög grad få återverka på frågan om en metods allmänna lämp- lighet för ifrågavarande ändamål.
Direkta fördelningsmetoder uppbyggda enligt relativ eller absolut rangordning
En av de reformvägar, som ingående prövats av utredningen, har gällt den s. k. relativa rangordningen. På sätt re- dan framhållits ovan skulle man näm- ligen kunna stadga, att vid fördelningen av platserna inom partierna företrädet för ett namn framför ett annat ej har absolut verkan. En relativ rangord- ningsregel innebär alltså, att ett lägre stående namn alltid får tillgodoräkna sig en viss mindre andel av valsedelns röstvärde än ett högre stående namn. Härvid måste emellertid såväl för att erhålla enkla bestämmelser som för att undvika mindre tillfredsställande val- utslag förutsättas, att den del av valse- delns röstvärde, som tillkommer ett å sedeln upptaget namn, under hela sam- manräkningsförfarandet bibehålles Icon- stant och således icke kan undergå nå- gon ytterligare röstreduktion efter hand som andra namn bli placerade. Så var denna metod också ursprungligen tänkt. (Jfr emellertid den hittillsvarande me- toden för borgmästar- och rådmansval.)
För fastställande av storleken av de röstandelar som skola tillfalla de olika namnen på en lista kunna skilda nor-
mer väljas. Den gradering av röstvär- dena, som i allmänhet har förutsatts, har varit att första rummet på en valse- del skall erhålla en röst, andra rummet en halv, tredje rummet en tredjedels röst o. s. v. Vid sammanräkningen skall för varje namn de olika röstandelar som namnet fått från skilda listor samman- läggas, varvid rösttalet erhålles. Plats— tillsättningen kan därefter ske genom denna enda sammanräkning efter stor- leken av kandidaternas sammanlagda rösttal. En på nu angivet sätt utformad metod har den fördelen att den — bl. a. till följd av att alla platser kunna till- sättas vid en enda sammanräkning — är enkel och lättfattlig. Om vidare en lämplig skala väljes för namnens grade- ring, kunna även från proportionell synpunkt tillfredsställande resultat upp— nås. Den nu skisserade metoden för re- lativ rangordning skulle kunna åskåd- liggöras genom följande exempel.
Ex. 7. Valsedeltyper: A B D
B C E G D F Rösttal: 59 31 10 Summa: 100
Vid sammanräkningen erhålla A 59
.. 29 _ 59 ' 31 roster, B 2 + 31 = 60 1/2, C _S— T 5:
31 10 351/6, D —3* + 10 = 201/3, E ? = 5 och
10 F ? = 31/3 röster. Om tre platser skola tillsättas, väljas alltså B, A och C i nu nämnd ordning. Såsom nyss framhållits framstår det vid tillämpning av relativ rangord- ning som nödvändigt att varje kandidat redan från början erhåller en fast röst- andel, vilken ej vidare skall kunna re- duceras. I särskilda fall kan den relati- va rangordningsregeln eljest — på sätt utredningen skall närmare påvisa i samband med behandlingen av valme- toden för borgmästar- och rådmansval
— medföra mindre rimliga konsekven- ser.
Mot den relativa rangordningen kun- na emellertid även anföras betänklighe- ter av annat slag. En sådan fördelnings- princip utformad på enklaste sätt före- faller sålunda att vara mindre lämplig i de fall, där ett större antal platser äro att fördela. Det kan nämligen där- vid inträffa att röstsammanräkningen blir mycket omfattande. Vidare kan denna rangordningsregel giva anledning till skilda former av taktiska valmanöv- rer. Sistnämnda förhållande kan bely- sas av följande två exempel, i vilka för- utsättes att skalan 1, 1/2, 1/3, 1/4 o.s.v. användes för graderingen av röstvär- dena.
Ex. 8. Valsedeltyper: A E B C D E Bösttalz 40 '3 Summa: 43
Här föreligger ett fall av dekapitering. Om tre väljare, på sätt angivits i exemp- let, stryka de fyra främsta namnen eller framgå med en egen valsedel upptagan- de enbart huvudlistans femte namn, är detta tillräckligt för att omintetgöra de
fyrtio väljarnas vilja, att D skall place-_
ras före E. D erhåller nämligen röst-
g
40 talet —4— = 10, medan E får 5 + 3 = 11.
Även olika former av uppdelnings- manövrer skulle kunna löna sig, vilket framgår av nedanstående exempel.
Ex. 9. Valsedel- typer: A B C D B C A C A B Rösttal: 21 21 21 37 Summa; 100
Genom att dela upp sig på tre lika stora grupper och samtidigt variera namnens ordningsföljd kan i detta fall 63 röstande erövra tre platser, innan en grupp med 37 röster får någon. Var och en av de tre kandidaterna A, B och C
.. . .. 21 21 har namligen rosttalet 21 + 5 + —3- =
38 1/2. Enligt ett fullt proportionellt be- traktelsesätt borde emellertid först 76 rös- ter av 100 äga rätt att tillsätta samtliga tre platser i tävlan med en enig minoritet.
För att giva de främsta namnen ett större skydd mot dekapiteringsrisken skulle man kunna ifrågasätta att använ— da en hastigare avtagande serie för röstandelarnas gradering än den nyss angivna, förslagsvis 1, 1/2, 1/4, 1/8 0. s. v. En sådan skala kan dock leda till mindre rimliga resultat, vilket fram- går av följande fall.
Ex. 10. Valsedeltyper: A A F B B C C D E Bösttal: 47 47 6 Summa: 100
De tre första platserna tillfalla A, B och C. Om fjärde plats konkurrera D, E och F. Såväl D som E får därvid röst- talet %7 = 5 7/8, varför den lilla gruppen om sex röster av hundra tager en plats av fyra.
Även andra normer för röstandelar- nas gradering skulle möjligen kunna tänkas. I stället för att såsom vanligen sker dividera de ursprungliga rösttalen med 1, 2, 3, 4 o. s. v. vore det tänkbart att multiplicera rösttalen med en tal- serie, vars lägsta term är 1. Inom utred- ningen har en dylik variant av den re- lativa rangordningsmetoden prövats. Enligt denna regel skulle i princip blott så många namn på varje valsedel tagas med i beräkningarna, som motsva- ra det antal mandat partiet tillerkänts.
| i |
Mot sistnämnda förhållande är i och för sig icke något att invända. Vid plats- tillsättningen erhåller enligt denna me- tod första namnet på en valsedel en röstmängd som är lika med det antal mandat partiet har att besätta, andra namnet får en röst mindre o.s.v. till dess sista namnet bland dem, som tagas med i beräkningen, erhåller en röst. Däref- ter sammanslås de olika röstmängder, som ett namn fått från skilda valsedlar, varvid namnets sammanlagda rösttal er— hålles. De som på detta sätt uppnått de högsta rösttalen förklaras valda från partiet i den ordning som deras rösttal ange. Om t. ex. ett parti äger rätt att till- sätta fyra platser, får det främsta nam- net på varje valsedel för detta parti fyra röster, andra namnet tre, tredje namnet två och fjärde namnet en röst. Övriga namn tagas alltså ej i betraktande.
En metod av nu antytt slag leder i de flesta fall till samma resultat, som skulle ha erhållits om röstskalan varit 1, 1/2, 1/3, 1/4 o.s.v. Vissa lägen kunna emellertid uppkomma, där metoden medför uppenbart orimliga valutslag. Sistnämnda förhållande torde belysas av följande exempel.
Ex. 11. Valsedeltyper: A E K B F L C G D H Rösttal: 52 48 23 Summa: 123
Enligt ett fullt proportionellt betrak- telsesätt borde i detta fall K—listan ha rätt att besätta femte plats. Vid en till- lämpning av den nu skisserade fördel- ningsregeln kan emellertid denna lista —— enligt vad lätt kan bevisas —— aldrig erhålla en plats, oavsett hur många mandat som fördelas.
Av det nu anförda och av de under- sökningar i övrigt som företagits inom utredningen kan den slutsatsen dragas,
att om relativ rangordning skall ligga till grund för en reformering av ifråga- varande sammanräkningsmetod, bör graderingen av röstvärdena ske enligt skalan 1, 1/2, 1/3, 1/4 o.s.v.
Såsom framgått av den lämnade re- dogörelsen äro de betänkligheter, vil- ka kunna anföras mot en metod med re- lativ rangordning, väsentligen av två slag. Dels utgör en sådanprangordnings— regel ej alltid ett effektivt skydd för de främsta namnen på en lista, dels kunna anhängarna av en majoritetslista ibland få möjlighet att genom uppdelningsma- növrer utestänga även en stark minori— tet från en skälig tilldelning.
Verkan av rangordningen kan i viss mån förstärkas och den förstnämnda olägenheten — dekapiteringsrisken — således till stor del elimineras genom införandet av ett automatiskt streck ef- ter det antal namn, som motsvarar grup- pens eller partiets platsantal. Det au- tomatiska strecket innebär alltså, att på en valsedel endast så många namn upp— ifrån räknat få tagas i betraktande vid fördelningen, som motsvara antalet av de platser partiet har att besätta (rela- tiv rangordning med fast streck). I ex. 8 (s. 28) skulle således vid användning av den nu skisserade tilläggsbestäm- melsen kandidaten E — under förut- sättning att fyra platser äro att fördela — ej få tillgodoräkna sig någon som helst röstandel från huvudlistan. Till stöd för tankegången bakom en sådan bestämmelse kunna anföras även teore- tiska skäl. Det synes sålunda rimligt att vid ett proportionellt val på varje lista endast få medräknas så många namn som skulle komma i åtanke, om listan i fråga haft att besätta samtliga platser inom partiet. Men även om ett sådant fast streck fogas till den relativa rang- ordningsmetoden, kommer risken för dekapitering dock ej helt att försvinna,
vilket framgår av nedanstående exem- pel.
Ex. 12. Valsedeltyper: A C D
B
C . Rösttal: 20 4 11 Summa: 35
Om tre platser skola tillsättas, få samtliga namn tillgodoräkna sig en viss röstandel från den eller de valsedlar där de förekomma. Följande rösttal erhål- las: A 20; B 10; C 10 2/3; D 11. Trots att således 20 av de 24 väljare, som medtagit C:s namn, önskat se B vald före denne, blir resultatet det motsatta.
Införandet av ett fast automatiskt streck skulle dessutom kunna leda till andra tämligen egenartade valutslag. Det kan nämligen inträffa att, om ett parti får en plats, en viss kandidat blir vald, men om partiet i stället erhåller två platser, denne kandidat ej ens kom- mer på andra plats utan två andra kan- didater utses. Ordningen mellan nam- nen inom ett parti kan alltså bli bero- ende av ökning eller minskning av and- ra partiers styrkeförhållanden. Sådana yttre faktorer borde dock självfallet va- ra fullständigt ovidkommande vid be- stämmandet av ordningen mellan nam- nen inom ett parti. Det nu sagda kan åskådliggöras genom följande exempel.
Ex. 13. Valsedeltyper: A B C B C Bösttal: 18 12 15 Summa: 45
Om en plats skall tillsättas, utses A med 18 röster. B och C få ju därvid resp. 12 och 15 röster. Skola däremot två platser besättas, tillfalla de B och c, båda med rösttalet21.
Utöver den obehöriga influens från andra partiers styrkeförhållanden som sålunda följer av det automatiska strec- ket kvarstär dessutom, trots detta
streck, den förut berörda möjligheten för en majoritetsgrupp att medelst konstlade uppdelningar tillskansa sig favörer på bekostnad av även tämligen stora minoritetsgrupper. I ex. 9 (sid. 28) skulle sålunda resultatet fortfaran- de bli att de 63 rösterna tillsätta tre platser, innan den eniga minoriteten på 37 röster erhåller någon.
Inom utredningen har närmare un- dersökts i vad mån det är möjligt att undvika nu nämnda olägenheter hos en relativ rangordningsmetod med automa- tiskt verkande streck. Därvid har utred— ningen funnit att de båda sist påtalade bristerna hos metoden delvis skulle kun- na avhjälpas genom att låta det automa- tiska strecket successivt förflytta sig för varje plats som besättes. Vid sam- manräkning för besättandet av ett par- tis första plats skulle således endast det främst stående namnet på varje valsedel få tagas i betraktande, vid sammanräk- ning för andra platsen skulle de två främsta namnen få gälla, vid samman- räkning för tredje platsen de tre främsta o.s.v. (Även om vid tidigare sammanräk- ning något av nämnda namn placerats, föranleder detta icke att ytterligare namn tagas i betraktande).
Den nu skisserade ordningen (relativ rangordning med rörligt streck) inne- bär formellt att skilda sammanräkning- ar äga rum, Emellertid bibehållas för varje fördelningsomgång de en gång be- räknade röstvärdena — detta till skill- nad från den vid borgmästar- och råd- mansval tillämpade metoden. Det nu angivna därför jämfört med de förut omnämnda va- rianterna av relativ rangordning blott den skillnaden, att de fasta röstandelar som tillkomma skilda kandidater ej få tillgodoräknas dessa förrän vid den sammanräkning, som motsvarar veder- börande namns placering på valsedeln.
Relativ rangordning rörligt
alternativet innebär
med
streck eliminerar dock ej helt varje er— inran som gjorts mot den relativa rang- ordningen. Sålunda föreligger det allt- jämt — åtminstone teoretiskt _— vissa möjligheter för majoritetsgrupper att företaga lönande uppdelningar, vilket framgår av följande exempel.
Ex. 14. Valsedel- typer: A B C D B C C Rösttal: 35 17 14 34 Summa: 100
Om tre platser skola besättas, tillfalla de enligt den senast skisserade meto- den A, B och C med rösttalen 35, 34 1/2 resp. 34 1/6. En grupp på 66 valmän skulle alltså genom en lämplig uppdel- ning kunna tillförsäkra sig tre platser, innan en grupp med 34 röster erhåller någon.
Om man enligt det nyss anförda kom- binerar den relativa rangordningsregeln med en bestämmelse om ett rörligt au- tomatiskt streck, som således successivt förflyttas ett steg nedåt för varje plats- tillsättning, närmar man sig i hög grad den absoluta rangordningen.
Enligt en metod med absolut rangord- ning tages, såsom redan nämnts, vid varje sammanräkning endast det främs- ta av de ännu ej valda namnen på en valsedel i betraktande. Den enklaste och mest lättfattliga formen för ett absolut rangordningssystem blir då, att valse- del, som icke fått sitt första namn pla- cerat, gäller som en hel röst; sedan förs- ta namnet placerats, gäller valsedel så- som en halv röst; sedan två namn vun— nit placering som en tredjedels röst, o.s.v. (enkel absolut rangordning).
En på så sätt utformad metod med absolut rangordning har emellertid i viss mån samma svagheter som den re- lativa rangordningsregeln med ett rör- ligt streck. 1 ex. 14 skulle även vid till-
lämpning av denna absoluta rangord- ning 66 röster av 100 vinna alla tre platserna gent emot den eniga minori- teten. En undersökning har visat, att enligt den nu gällande fördelningsmeto— den för val inom landsting m. m. först 73 väljare av 100 kunna vid för dem förmånligaste uppdelning få tillsätta samtliga de tre tillgängliga platserna, medan enligt den d'Hondtska principen först 76 väljare av 100 äga denna rätt gent emot en enig minoritet. Vidare fö- religger teoretisk möjlighet för att även en minoritet inom ett parti i särskilda fall skulle kunna få vissa favörer ge— nom uppdelningar.
Ex. 15. Valsedeltyper: A B C B D Rösttal: 29 15 56 Summa: 100
Skola tre platser besättas, får vid till— lämpning av den nämnda absoluta rang- ordningsregeln C den första platsen på rösttalet 56, medan den andra och den tredje tillfalla A och B på rösttalen 29 resp. 29 1/2. D förfogar vid båda dessa senare platstillsättningar över 28 röster. De 44 väljarna erhålla alltså på grund av att de äro splittrade två platser, un- der det att de 56 eniga valmännen blott få en plats.
Den nu påvisade svagheten, som ger sig tillkänna i vissa gränsfall, har den absoluta rangordningsmetoden gemen— sam med de tidigare skisserade varian- terna av den relativa rangordningsre- geln. Även under vissa andra speciella förhållanden kunna de nu diskuterade systemen med absolut eller relativ rang— ordning leda till valutslag, vilkas skälig- het kan bliva föremål för delade me- ningar.
Ex. 16. Valsedeltyper: A B D C C Rösttal: 34 34 32 Summa: 100
Har i detta exempel partiet tre platser att besätta, tillfalla de enligt såväl den relativa som den här berörda absoluta rangordningen A, B och C, medan D ställes utanför. Såsom redan påpekats i föregående kapitel kan man icke i ett fall som detta _- liksom ej heller i en del andra här anförda exempel _ från rent objektiva utgångspunkter avgöra vilket resultat som skall anses bäst speg- la den proportionella rättvisan. Den för- hållandevis ringa reduktion av rösttalet, som i ex. 16 drabbar C, kan emellertid förefalla något anmärkningsvärd jäm- fört med den starka reduktion av röstta- len, som enligt dessa metoder inträder i det fall att en grupp, vilken röstat enigt på samma första namn, delat sig i frå- ga om det andra namnet. Det sagda kan belysas av följande exempel.
Ex 17. Valsedel- typer: A A D E B G F F Bösttal: 33 32 18 17 Summa: 100
Skola i detta fall fyra platser besät- tas, utses enligt både den relativa och den absoluta rangordningsregeln A, D, F. och F. Den större gruppen med 65 röster får följaktligen en plats, medan den mindre gruppen på 35 väljare, vil- ka förenat sig om F som andra namn, erhåller tre platser.
Om resultatet av de undersökningar, för vilka hittills redogjorts kan sam- manfattningsvis anföras, att såväl me- toden med relativ rangordning och ett rörligt streck som metoden med enkel absolut rangordning avhjälper de mest kännbara olägenheterna hos det nuva- rande rangordnings- och reduktionssys- temet. Sålunda kan någon dekapite— ringsrisk knappast anses föreligga vid tillämpning av relativ rangordning i nu angiven utformning och än mindre vid
absolut rangordning. Dessa metoder fö- refalla även vara enklare att använda än rangordnings- och reduktionssyste- met. På grund av de nämnda metoder- nas större enhetlighet kunna dessa icke heller på samma sätt som det nuvaran- de systemet giva upphov till rent slump- artade valutslag. Å andra sidan bör vid en jämförelse icke helt bortses från att möjligheten till lönande uppdelnings- manövrer åtminstone teoretiskt ej kan uteslutas vid dessa metoder.
På sätt skall närmare utvecklas i följande kapitel har folkomröstnings- och valsättsutredningen — oaktat sist- nämnda svaghet — funnit metoden med relativ rangordning kombinerad med ett rörligt streck och metoden med en- kel absolut rangordning var för sig kun- na erbjuda en godtagbar utväg för en reform av platstillsättningen vid val in- om landsting m. m.
Metoder för förstahandstillsättning enligt absolut rangordning
Övriga uppslag till reglering av sam- manräkningsförfarandet, vilka behand- lats av utredningen, har det gemensamt med den nuvarande metoden, att plats- tillsättningen ibland måste verkställas i tvä olika fördelningsomgångar, vid vil— ka delvis skilda principer vinna till- lämpning.
På sätt framhållits i föregående ka- pitel kunna knappast några anmärk- ningar riktas mot den gällande absoluta rangordningsregelns verkningssätt i och för sig. Man kan därför tänka sig att bibehålla nämnda regel oförändrad men att för andrahandsförfarandet utbyta den nuvarande reduktionsregeln mot någon annan fördelningsprincip, på det sättet att man säkerställer sig mot mer eller mindre slumpmässiga valutslag i de lägen, där den absoluta rangordning- en upphör att verka. Möjligt är också att i viss mån utvidga tillämpningen av
absolut rangordning samt att ge andra- handsförfarandet en snävare begränsad tillämpning.
Utredningen har redan som en all- män utgångspunkt för en reformering av valordningen betonat att någon form av rangordning genomgående bör gälla vid platstillsättningen. Därför har ut- redningen i nu förevarande samman- hang prövat i vad mån man skulle kun- na erhålla en säkrare utskiftning av platserna än hittills varit fallet genom att kombinera absolut rangordning för förstahandsförfarandet med en tilläggs- bestämmelse, grundad på relativ rang- ordning. För att undgå de i den tidigare framställningen påpekade bristerna av relativ rangordning har utredningen funnit det mest ändamålsenligt att även för detta fall medtaga ett stadgande om ett automatiskt streck, vilket successivt nedflyttas för varje platstillsättning (rörligt streck).
En metod omfattande gällande abso— luta rangordningsregel jämte nämnda andrahandsregel kan beskrivas på föl- jande sätt. Om samma namn står först på mer än hälften av partiets valsedlar, blir detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som ha samma första namn och utgöra mer än två tredjedelar av partiets rösttal, även samma andra namn, erhåller detta senare namn den andra platsen; upptaga valsedlar, som ha samma första och samma andra namn samt utgöra mer än tre fjärdede— lar av partiets rösttal, samma tredje nanm, blir detta partiets tredje namn; o.s.v. efter samma grund. När denna rangordningsregel icke längre går att tillämpa, får man fortsätta fördelningen enligt relativ rangordning med rörligt streck. Härvid besättas platserna i ord- ning efter storleken av särskilda för namnen beräknade rösttal. Rösttalet för ett namn erhålles genom att samman- lägga de olika röstandelar, som namnet
får från skilda valsedlar, varvid första rummet å en valsedel gäller som en röst, andra rummet som en halv, tredje rum- met som en tredjedels röst o.s.v. En röst- andel från en valsedel får emellertid icke tillgodoräknas ett namn förrän vid sammanräkningen för besättandet av den plats i ordningen, som motsvarar detta namns placering på vederbörande valsedel. Vid första sammanräkningen kunna således endast de främst å val- sedlarna uppsatta namnen tagas i be- traktande, vid andra sammanräkningen få de två främsta namnen tillgodogöra sig sina röstandelar o. s. v.
En på nu angivet sätt utformad val- metod måste medföra samma valresul- tat som den i föregående avsnitt be- handlade metod, vid vilken relativ rangordning med ett rörligt streck re- dan från början äger tillämpning. Den nu gällande absoluta rangordningsre- geln går nämligen blott att använda i sådana fall, där sammanhållningen in- om ett parti är mycket stark, och under dessa förutsättningar verka samtliga de av utredningen diskuterade fördelnings- metoderna på samma sätt. När å andra sidan den absoluta rangordningsprinci- pen ej längre är tillämpbar, bli ju de båda metoderna identiskt lika, varför icke heller i dylika fall några skiljakti- ga valutslag kunna uppkomma.
Den här beskrivna kombinationen av absolut och relativ rangordning har så- ledes vad beträffar verkningssättet sam- ma förtjänster och samma svagheter som systemet med enbart relativ rang- ordning i förening med ett rörligt streck. Genom en reformering av val- ordningen efter denna linje skulle man alltså bl. a. i stort sett undgå dekapite- ringsfaran och risken för slumpmässiga utslag i fall av oenighet inom partier. Den nu avsedda kombinationsmetoden med absolut och relativ rangordning kan därför också anses som en lämplig
lösning vid en reformering av valord- ningen för valen inom landsting m. 111.
Då enligt gällande ordning mycket stränga krav uppställts för att den ab- soluta rangordningen skall kunna till- lämpas, kan en t. o, m. mycket ringa splittring inom en partigrupp förorsaka att även andrahandsprincipen måste tillgripas för platstillsättningen. Detta har som förut antytts givit utredningen anledning att jämväl pröva huruvida man kan finna ett lämpligt system, som ytterligare tillgodoser önskemålet om en proportionellt sett säkrare utskiftning av platserna, genom att mildra de ford- ringar vilka nu uppställas för att abso- lut rangordning skall gälla mellan nam- nen så att förstahandsförfarandet får en vidare tillämpning. Samtidigt synes lämpligt att för andrahandsförfaran- det på sätt i det föregående ifrågasatts utbyta den nuvarande reduktionsregeln mot relativ rangordning med rörligt streck.
Ett sätt att giva ökad tillämpning åt den absoluta rangordningsregeln synes vara att för fördelningen mellan nam- nen inom varje parti så långt möjligt använda metodiken med s. k. förmins- kad valkvot.1
Den förminskade valkvoten erhålles genom att antalet röster _ i det här fallet inom ett parti _ divideras med det antal platser som tillerkänts partiet, ökat med 1, varefter den erhållna kvo- ten höjes till närmast högre hela tal. Längre än till en fördelning efter detta tal är det knappast möjligt att driva den absoluta rangordningsprincipen i detta fall, om man vill undvika mindre till- fredsställande fördelningsresultat eller alltför tillkrånglade bestämmelser. En sådan fördelning av platserna efter för— minskad valkvot bör vidare ske succes- sivt vid olika sammanräkningar för undgående av vissa besvärligheter, vil- ka eljest kunna uppstå. Den nu skisse-
rade regeln skulle kunna uttryckas på följande sätt.
Så långt det är möjligt fördelas plat- serna med tillhjälp av det på angiv- na sätt erhållna fördelningstalet. Vid första sammanräkningen tilldelas där- vid plats åt det eller de i första rummet på valsedlarna upptagna namn, vilkas rösttal uppnå fördelningstalet. Vid andra sammanräkningen tilldelas plats åt det eller de namn, som _ bortsett från namn vilka vid första sammanräk- ningen erhållit placering _ stå främst på valsedlarna och som ha ett rösttal uppgående minst till två gånger fördel- ningstalet. Vid tredje sammanräkningen tilldelas plats åt det eller de namn, som —bortsett från namn vilka vid första el- ler andra sammanräkningen vunnit pla- cering — stå främst på valsedlarna och som ha ett rösttal uppgående minst till tre gånger fördelningstalet. Vid övriga sammanräkningar tillgår fördelningen på motsvarande sätt. Vid sammanräk- ningarna få namnen, oavsett om något namn på valsedeln redan placerats, till— godoräkna sig sedelns fulla röstvärde.
Tydligt är att med denna metod till- läggsbestämmelsen om fördelning av eventuellt överblivna platser endast säl— lan behöver tillgripas. En redogörelse för hur denna bestämmelse tillämpas i de fall, då den absoluta rangordningen upphör att verka, har redan lämnats å föregående sida.
Ehuru andrahandsförfarandet icke helt uteslutes vid en på angivet sätt ut— formad valmetod, blir hela förfarandet enligt denna mer enhetligt än för när— varande. Det genomgående draget för
1 Den förminskade valkvoten har för i viss mån annat ändamål — lagts till grund för valmetoder, som utarbetats av schweizaren Hagenbach—Bischoff och av engelsmannen Droop. Nämnda valkvot be— nämnes därför även Hagenbach—Bischoffs eller Droops fördelningstal. Jfr. utredning— ens bet. 1 (SOU 1951:58) s. 77_79.
| ? l 4 _!
|
såväl förstahands- som andrahandsför- delningen kommer icke blott att gälla ran-gordningsprincipen utan även den d”Hondtska principen. Mellan metoden att använda förminskad valkvot som fördelningstal och d'Hondts metod fin- nes nämligen ett direkt matematiskt samband.
Den nu ifrågasatta föreningen av ab- solut rangordning, bestämd efter för- minskad valkvot, samt relativ rangord- ning med ett rörligt streck till en sam- manräkningsmetod kan även åskådlig- göras av följande exempel.
Ex. 18. Valsedeltyper: A C E B D C E Rösttal: 52 30 18 Summa: 100 Antag att fyra platser skola tillsät- 100 tas. Fördelningstalet blir då ? = 20, upphöjt till 21. Vid första sammanräk- ningen få A (52 röster), C (30) och E (18) deltaga. Av dessa uppnå såväl A som C fördelningstalet, varför de båda väljas. Vid andra sammanräkningen ha B 52 röster, D 30 och E 18 röster, B blir härvid utsedd eftersom hans rösttal är större än två gånger fördelningstalet. Vid tredje sammanräkningen kvarstå D och E med samma rösttal som vid den föregående sammanräkningen. Icke nå- got av dessa rösttal når emellertid upp till tre gånger fördelningstalet, varför man nu måste fortsätta sammanräkning- en i enlighet med den relativa rangord— ningsregeln. Härvid erhåller E den fjär- de platsen på 28 röster mot Dzs 15. En- ligt gällande metod skulle under mot- svarande förhållanden blott en av de fyra platserna kunnat tillsättas med stöd av den absoluta rangordningsregeln. Vid den prövning som företagits in- om utredningen av den här skisserade metodens verkningssätt har bekräftats, att den från proportionell synpunkt
medför betydande säkerhet. I 16 av de sammanlagt 18 exempel, vilka i detta och närmast föregående kapitel anförts med syfte att klarlägga svagheter och förtjänster hos skilda valmetoder, för- anleder denna metod icke någon som helst erinran. De båda återstående (ex. 1; och 17) gälla de fall, då en grupp med gemensamt första namn, delat sig i frå- ga om de övriga namnen. Liksom övriga av utredningen hittills behandlade för- delningssystem leder ifrågavarande me- tod för dessa fall till en allt för stark röstreducering för sådana efterföljande namn. Några andra olägenheter i fråga om verkningssättet har metoden icke.
Av utredningens undersökning fram- går således, att av de hittills prövade nya metoderna systemet med första- handsfördelning enligt absolut rangord- ning och förminskad valkvot skapar den säkraste garantien mot slumpmässiga valutslag och minst kan locka till upp- delningar och liknande. Å andra sidan måste medges att förklaringen till mc- todens uppbyggnad ej är särskilt lättill- gänglig. Denna fördelningsmetod före— faller därjämte kunna bli något svårare att tillämpa än de övriga nämnda meto— derna, detta desto mer som reglerna kanske få ytterligare kompliceras med en bestämmelse, som reglerar ordning— en mellan de namn vilka vunnit place— ring på fulla valkvotcr. Utredningen fin- ner dock att även den nu skisserade metoden på grund av sina fördelar är väl förtjänt av att övervägas vid en re- form av platsfördelningen vid de ifrå- gavarande valen.
Tillåtelse till mer än en väljarbeteckning?
Var och en av de fyra under föregå— ende avsnitt upptagna valmetoderna kan, på sätt utredningen framhållit, från olika synpunkter anses lämplig att vid en reform av platstillsättningen iu—
om partierna vid val inom landsting m. m. ersätta det nu gällande samman- räkningssystemet. Tydligt är emellertid att man _ under förutsättning att allt för invecklade fördelningsregler skola undvikas — icke med någon av dessa nya metoder kan vinna full säkerhet mot att fördelningsresultatet i vissa komplicerade lägen kan från proportio- nell synpunkt diskuteras. Till följd här- av har vid utredningen uppmärksam- mats möjligheterna att komplettera val- ordningen med rätt för anhängarna av skilda valsedeltyper att använda mer än en väljarbeteckning. Ett införande av s. k. fraktionsbeteckning skulle nämli— gen vid tillämpning av olika fördel- ningsmetoder kunna tänkas erbjuda ett skydd mot dekapiterings- eller andra valmanövrer.
lnom utredningen har _ närmast i samband med behandlingen av de rela- tiva rangordningsmetoderna _ fram-
kommit ett uppslag till valordning med tillåtelse att begagna mer än en väljar— beteckning, vars möjligheter att använ- das för ifrågavarande val ingående har undersökts. En rätt att bruka även frak- tionsbeteckning kan emellertid lika väl kombineras med någon annan fördel- ningsprincip än den relativa rangord- ningen. De problem som uppkomma vid ett införande av fraktionsbeteckning äro också av samma art oavsett vilken fördelningsregel som tillämpas, varför resultatet av den verkställda undersök- ningen i princip jämväl äger tillämp- ning vid andra här tänkbara valsätt.
Det utkast till valordning med rätt att förutom sedvanlig partibeteckning även upptaga en andra beteckning (fraktions- beteckning), som varit under särskilt övervägande inom utredningen, bygger såsom redan antytts i fråga om plats- fördelningsregeln på relativ rangord- ning. Graderingen av röstvärdena har
härvid utformats på samma sätt som vid de tidigare beskrivna metoderna. En valsedel får alltså gälla såsom hel röst för det första, såsom halv röst för det andra, såsom tredjedels röst för det tredje dårå upptagna namnet, o.s.v. efter samma grund. Vid sammanräkningen för besättandet av de tillgängliga plat- serna inom ett parti utses kandidaterna i ordning efter storleken av deras röst- tal, vilka erhållas genom summering av de olika röstandelar, som en kandidat får från skilda valsedlar. För att emel- lertid minska svagheterna hos den re- lativa rangordningen har metoden även kompletterats med ett s. k. automatiskt streck. Härigenom få alltså endast så många namn på en valsedel medtagas vid sammanräkningsförfarandet, som partiet i fråga har platser att besätta. Det har emellertid för detta fall befun- nits tillräckligt att det automatiska strecket är fast.
I enlighet med vad nyss nämnts har metoden kompletterats med ett stadgan- de om rätt för olika grupper inom ett parti att för sina vallistor införa frak- tionsbeteckningar under partiets gemen- samma huvudbeteckning. Om denna rätt till mer än en väljarbeteckning ut- nyttjas av någon grupp, tillgår samman- räkningen på följande sätt.
Först ordnas namnen dels inom varje fraktion för sig och dels mellan alla ofraktionerade valsedlar enligt den be- lskrivna relativa rangordningsregeln. Vid detta förfarande får icke någon hänsyn tagas till att namn kunna vara gemensamma för flera fraktionsgrup- per eller för en eller flera sådana grup- per samt den ofraktionerade gruppen. Härefter vidtar fördelningen av de par— tiet tillerkända platserna mellan å ena sidan alla ofraktionerade valsedlar sammanförda till en grupp och å andra sidan de olika fraktionerna var för sig. Denna fördelning sker enligt d'Hondts
metod, d.v.s. samma metod som vid ifrå- gavarande val tillämpas för fördelning- en av mandaten mellan partierna.
Den nu angivna metoden kan åskåd- liggöras av följande exempel. (Beträf- fande tillämpningen av metoden i de fall, där endast en väljarbeteckning kommer till användning inom ett parti, hänvisas till den tidigare behandlingen av den relativa rangordningsprincipen.)
Ex. 19.
(Ofraktio- Frak- nerade) tion Valsedel- typer: A B C D B C C Rösttal: 35 17 14 34 Summa: 100
Det förutsättes att partiet har tre plat- ser att tillsätta. Till en början skall så- ledes ordningen mellan namnen bestäm- mas dels inom fraktionen och dels mel- lan de ofraktionerade vallistorna, allt enligt den relativa rangordningsmeto- den med ett fast automatiskt streck. Fraktionen upptar endast ett namn, varför någon beräkning för platsbe- stämning här ej behöver företagas. Mel- lan de ofraktionerade namnen blir ord- ningen A, B och C, eftersom kandida- ternas samlade rösttal är resp. 35, 34 1/2 och 341/6. Härefter skola parti- ets tre platser fördelas enligt d”Hondts metod mellan å ena sidan den nu nybil- dade gruppcn ABC med 66 röster och å andra sidan fraktionen med 34 röster. Härvid erhåller A den första platsen på jämförelsetalet 66, D den andra på 34 och B den tredje på jämförelsetalet 33. Förutom att belysa själva förfaringssät- tet vid platsbestämningen visar exemp- let _ som med undantag för den nu in- förda fraktionsbeteckningen helt över- ensstämmer med er. 14 _ att fraktions- beteckningen möjliggjort för kandidaten D att vinna placering. Hade nämligen D-gruppen icke kunnat skydda sig med
en sådan andra väljarbeteckning, skulle enligt den här tillämpade relativa rang- ordningsmetoden platserna ha besatts av A, B och C i nu nämnd ordning._
I ex. 19 belyses hur fördelningen av platserna mellan fraktionen och den ofraktionerade gruppen tillgår enligt d'Hondts regel i det fall att en frak- tionslista inom ett parti icke har något namn gemensamt med de övriga valsed- larna. Då detta dock ej alltid kan vän- tas bliva fallet, kan sådan komplette- ring av valmetoden ifrågasättas att den erhåller ett tilläggsstadgande, som reg- lerar frågan om sådana namn, som äro gemensamma för två eller flera olika grupper. Skall hänsyn tagas härtill sy— nes det vara rimligt att bestämma hur stor andel av en utdelad plats som bör påföras envar av de grupper, vilka ge- mensamt tillsatt platsen, varefter dessa gruppers jämförelsetal skulle kunna be- räknas på grundval av denna andelsbe- stämning. Vid fastställande av jämförel- setalen för sådana grupper förefaller det vara mest ändamålsenligt att _ lik- som vid de allmänna valen — använda den d*Hondl-Phragménska metodiken, vilket innebär att tillsättandet av en plats anses i lika mån åstadkommen av varje därvid avgiven röst. Om en grupp, som förfogar över 52 röster, och en an- nan grupp räknande 48 röster gemen- samt tillsatt en plats, svara alltså de båda grupperna för resp. 52/100 och 48/100 av denna plats. Ett fullt hän- synstagande till frågan om de gemen— samma namnen skulle emellertid kräva , att den d'Hondt-Phragménska principen genomgående tillämpas vid platsfördel— ningen mellan fraktionerade och ofrak— tionerade namnsedlar. Utredningen har dock redan i ett tidigare sammanhang framhållit att så invecklade bestämmel- ser icke kunna läggas till grund för en reformering av ifrågavarande valsätt.
I syfte att icke i allt för hög grad
komplicera valreglerna och därigenom försvåra valförrättningen har utredning- en undersökt möjligheterna att begrän- sa omfattningen av detta särskilda sam- manräkningsförfarande för de gemen- samma namnen. Av denna anledning har prövats i vad mån man skulle vin— na en mer betydande förenkling genom att vid platsfördelningen endast bruka den d'Hondt-Phragménska principen för de fall, där två eller flera olika grupper ha de främsta namnen gemen- samma i. en och samma ordnings- följd. Detta skulle alltså innebära att, om två eller flera grupper ha samma första namn, hänsyn skall tagas härtill vid röstreduktionen för dessa grupper; om grupper, som ha samma första namn, även upptaga sam- ma andra namn, skall detta beaktas; om två eller flera grupper, vilka ha samma första och samma andra namn, dessut- om uppvisa gemensamt tredje namn skall hänsyn 'tagas till detta vid röstre- duceringen; o.s.v. efter samma grund.Är däremot något annat namn gemensamt för två eller flera grupper, skall det _ som nämnts för att ej allt för mycket belasta metoden med invecklade be- stämmelser _ anses som valt enbart av den grupp, på vars lista det först kom— mer i fråga för vinnande av placering. Ett sådant gemensamt namn skall alltså vid följande sammanräkningar betrak- tas såsom obefintligt på övriga valsed- lar.
Ett på nu angivet sätt utformat val- system kan belysas av nedanstående enkla exempel.
Ex. 20. (Ofraktio- Frak- ncrade) tion Valsedel- typer: A B A B" A D C C E Rösttal: 34 13 53 Summa: 100
Partiet har två platser att besätta. Mel— lan de ofraktionerade 47 valsedlarna blir ordningen: A 40 1'/2 och B 30. In- om fraktionen är ordningsföljden A 53 och D 26 1/2. Hade det således i detta fall ej förelegat någon fraktionsbeteck- ning, skulle _ utöver det gemensamma första namnet _ den splittrade minori- teten på 47 röster äga att utse en kandi- dat, medan den eniga majoritetsgrup- pen cj finge någon plats. Nu skola emel— lertid de två platserna utskiftas mellan fraktionen och den nybildade AB-grup- pen enligt den nyss angivna principen. Härvid utses först A med jämförelsetalet 100. Vid andra sammanräkningen skola till följd av att A var gemensamt första namn såväl AB-gruppcns som fraktio- nens rösttal divideras med den andel varmed de deltagit vid besättandet av denna första plats, ökat med 1. B får
47 härvid jämförelsetalet m = 31.97 och
53 D m = 34.64, varför D således erhål- ler partiets andra plats. Det anförda exemplet är så konstrue- rat att de andelar, med vilka de olika grupperna deltagit vid den första plats- tillsättningen, direkt kunna uttryckas i hundradelar (decimalbråk), varvid någ- ra extra divisioner ej erfordras. Vidare åskådliggör ex. 20 det minst komplice- rade fallet med gemensamma nanm, nämligen när en fraktion och den ofrak- tionerade gruppen endast uppvisar sam- ma första namn. Trots dessa båda om- ständigheter blir sammanräkningsförfa- randet, som synes, tämligen invecklat. På grund härav och då de nu skisserade bestämmelserna dessutom blott ofull— ständigt löser problemet om de gemen- samma namnen, kan icke heller denna lösning förordas. Folkomröstnings- och valsättsutred- ningen har därför utgått från att, om rätten att använda fraktionsbeteckning- ar skall kunna tillåtas vid ifrågavaran-
de val, spörsmålet om röstreduktionen för sådana grupper' som framföra ge- mensamma kandidater icke kan särskilt beaktas. En dylik kandidat måste alltså anses vara helt vald av den grupp, på vars lista han först kommer i fråga för placering, och han betraktas därefter så- som obefintlig på övriga gruppers val— sedlar. Endast under denna förutsätt- ning torde en valmetod, som tillåter mer än en väljarbeteckning, bli så en- kel att använda att den lämpar sig för val inom de kommunala församlingarna.
Å andra sidan kan en sådan underlå- tenhet att taga hänsyn till de gemen- samma namnen leda till tämligen egen- artade valutslag. Detta torde framgå bl. a. av följande exempel, vilket f. ö. även belyser en av svagheterna vid den närmast förut behandlade lösningen att de främsta gemensamma namnen beak- tas, men endast dessa.
Err. 21. Fraktion Valsedeltyper: A D B A C E ltösttal: 49 51 Summa: 100
Antag att tre platser äro att fördela inom partiet. Namnen äro redan ordna- de inom de båda grupperna såsom fram- går av exemplet. Vid första samman- räkningen väljes D med jämförelsetalet 51. Vid andra sammanräkningen får den ofraktionerade gruppen placera sitt främsta namn, A, med jämförelsetalet 49. Vid tredje sammanräkningen slutli- gen betraktas i enlighet med nu angivna bestämmelser namnet A såsom obefint- ligt på fraktionens valsedel, varför kan- didaten E blir partiets tredje namn på jämförelsetalet 25 1/2 mot 24 1/2 för B. Från proportionell synpunkt synes det emellertid vara riktigast att de båda nästan jämnstarka grupperna utöver det gemensamma namnet A får tillsätta var
sin kandidat, i detta fall D och B. Detta resultat hade även erhållits om någon fraktionsbeteckning ej hade varit" för handen. För att emellertid under den givna förutsättningen, att majoritets- gruppen i detta fall utnyttjar sin rätt att bruka mer än en väljarbeteckning, åstadkomma det proportionellt sett rik- tigaste valutslaget hade fordrats att den d'Hondt-Phragménska principen genom- gående fått komma till användning vid fördelningen mellan fraktionerade och ofraktionerade namnsedlar.
Även andra olägenheter kunna upp- komma av en fraktionsmetod, som icke tager någon hänsyn till att gemensam- ma namn kunna förekomma hos skilda grupper. Så t. ex. kan en minoritet, vil- ken är ense med majoriteten vad beträf- far partiets första namn, genom använ- dande av fraktionsbeteckning få rätt att tillsätta partiets andra plats.
Ex. 22. Fraktion Valsedeltyper: A A B D C E Rösttal: 66 34 Summa: 100
Om i detta fall två platser skola besät- tas, tillfalla de A och D. Vid första sam- manräkningen utses nämligen A från huvudlistan, varefter detta namn bc- traktas som obefintligt på fraktionslis- tan. Härefter väljes D på jämförelsetalet 34 mot 33 för B. Utöver det gemensam- ma första namnet får alltså den lilla gruppen med 34 röster utse en kandi- dat, medan de 66 väljarna icke erhålla någon plats.
Till följd av att ett namn ej får till- godoräkna sig röstandelar från både fraktionerade och ofraktionerade val- sedlar kan den berörda metoden vidare medföra vissa dekapiteringsrisker. Det- ta visas av följande exempel.
Ex. 23. Fraktion Valsedel- typer: A C D B B C C Rösttal: 51 10 39 Summa: 100
Det förutsättes att partiet har tre plat- ser att tillsätta. Om någon fraktionsbe- teckning icke kommit till användning, skulle i ordning ha utsetts A, B och C på rösttalen 51, 45 och 40, medan kan- didaten D hade ställts utanför på röst- talet 39. Det är således i detta fall nöd- vändigt för DBC—gruppen att tillgripa fraktionsbeteckning, om invalet av D skall tryggas. Mellan de ofraktionerade namnen blir ordningen nu A, C och B på resp. 51, 27 och 25 1/2 röster. Vid fördelningen av partiets tre platser mel- lan den nybildade gruppen ACB och fraktionen DBC väljas A på jämförelse- talet 61, D på 39 samt C på jämförelse- talet 30 1/2. Trots att 90 av 100 väljare föredragit B framför C, blir således val- utslaget det motsatta. Att dissidentgrup- pen, bortsett från det första namnet, va- rit lojal med huvudlistan och accepterat dennas övriga kandidater tillmätes allt- så vid den angivna valmetoden ingen betydelse. I ett fall som detta kan meto- den därför närmast anses bidraga till att vidga klyftan mellan de olika grupper- na inom partiet. Kandidaten D kunde emellertid även ha blivit vald utan an- vändande av fraktionsbeteckning, näm- ligen om de 39 väljarna enbart hade uppfört detta namn på sina valsedlar och underlåtit att medtaga B:s och C:s
namn. En sådan åtgärd skulle dock få samma effekt, att än tydligare markera särbildningarna inom partiet.
Av den prövning som företagits inom utredningen av detta valutkast med rätt för särgrupper att begagna fraktionsbe— teckning framgår att metoden rent tek- niskt erbjuder en utväg att avhjälpa flertalet av de olägenheter, som kunna uppstå vid en platsfördelning enligt re— lativ rangordning. Så t. ex. är denna metod den enda av de nu behandlade som kan ge ett fullt riktigt utslag i de fall (ex. 4 och 17), där inom ett parti en grupp med gemensamt första namn delat sig i fråga om de övriga namnen. Metoden förefaller vidare under den an- tagna förutsättningen, att någon hänsyn icke tages till namn som äro gemen— samma för flera fraktioner eller för fraktion och utanförstående ofraktione- rade grupper, vara tämligen enkel att tillämpa. Å andra sidan är emellertid metoden även behäftad med vissa svag- heter. Till följd av underlåtenheten att i sådana lägen som sist nämnts beakta namngemenskapen för skilda grupper inom ett parti kan det nämnda valsy- stemet sålunda, på sätt bl. a. framgår av ca: 21—23, medföra från proportio- nell synpunkt mindre rättvisande val- utslag. Denna omständighet skulle dess- utom vid en praktisk tillämpning av metoden kunna komma att spela en ej obetydlig roll, eftersom man torde få utgå från att tillkomsten av en frak— tionslista ofta härrör från en önskan att placera ett visst namn, medan fraktions— gruppen kan väntas i övrigt acceptera huvudlistans kandidater.
| i I 4 | ! I i, » » i . i
Såsom framgår av den tidigare läm- nade redogörelsen har det gällande rangordnings- och reduktionssystemet i allmänhet icke medfört några otill- fredsställande utslag vid valen inom landsting och kommunala beslutande församlingar. I de få fall där dessa val över huvud taget förrättats proportio- nellt har nämligen sammanhållningen inom partierna i allmänhet varit så stark att något speciellt uträkningsför- farande icke varit erforderligt för kan- didatnamnens ordnande. Av denna an- ledning kan det förefalla som om beho- vet av en reform i fråga om platstill- sättningen vid nämnda val ej kan anses mera framträdande.
Läget kan dock vara sådant, att en platsberäkning erfordras och att därvid den absoluta rangordningen spränges, så att förfarandet måste fortsättas enligt reduktionsregeln. Denna fördelningsre- gel måste anses mindre lämplig, då den icke alls tager någon hänsyn till den ordning, i vilken namnen upptagits på valsedlarna, och därför ej heller kan sägas giva ett riktigt uttryck för de väl- jandes intentioner. Denna brist hos re- duktionsregeln framträder med desto större skärpa som den kombinerats med den efter rent motsatt princip uppbygg- da absoluta rangordningsregeln. Saknas vid något tillfälle samarbetsvilja inom ett parti, riskerar man alltså vid den nuvarande valmetoden mycket otill- fredsställande, ibland rent slumpmässi- ga utslag, vilket belyses bl. a. av om- ständigheterna vid det tidigare om- nämnda valet inom Västmanlands läns landsting. Särskilt synes det vara svårt
Kap. VI. Utredningens ställningstagande
att, i de fall där rangordningen ej blir tillämplig, undvika faran för s. k. deka- pitering. Även om svagheten i den gäl- lande valmetodcn endast sällan aktuali- seras, måste således olägenheterna dock för sådana fall anses betydande och svårligen kunna accepteras. Av detta skäl kan — såsom riksdagen också fun- nit — en reform av reglerna för plats- tillsättning inom grupp vid de ifrågava- rande valen anses motiverad.
Såsom i den föregående framställning- en anmärkts är det vid valen inom landsting och olika kommunala försam- lingar särskilt påkallat att valmetoden är enkel och lätt tillämplig. De vanligen föreliggande fallen -—— präglade av mer eller mindre fullständig sammanhåll- ning inom partierna —— motivera ej någ- ra invecklade fördelningsregler, och för undantagsfallen kan det vara skäligt att godtaga en viss schematisering, om sy- stemet därigenom vinner i enkelhet. Mera invecklade regler kunna också or- saka svårigheter vid tillämpningen. För platsfördelningen inom partierna kan av skäl som nu nämnts ett införande av den för de allmänna valen gällande d'Hondt-Phragménska metoden enligt utredningens mening icke komma i fråga.
Eftersom de olägenheter som kunna uppkomma vid användning av gällande metod särskilt sammanhänga med (1858 två motstridiga beräkningssätt, måste vid en reform av valsättet denna dua- lism antingen helt upphävas eller åt- minstone väsentligt reduceras. Då olä- genheterna vid metoden framträda först när rangordningsregeln ej längre går
att begagna, bör en reform inriktas på ett fördelningssystem, vid vilket en på ett eller annat sätt utformad rangord- ning mellan namnen efter deras place- ring på röstsedlarna konsekvent följes. Någon påbyggnad av det nuvarande andrahandsförfarandet enligt reduk- tionsregeln kan således ej förordas.
Enligt vad tidigare framhållits är det vidare angeläget att sammanräknings- metoden såvitt möjligt utesluter slump- mässiga variationer i valutslagen liksom taktiska valmanipulationer. Då det kan antagas att det gällande rangordnings- och reduktionssystemet främjat sam- manhållningen inom partierna, har vid utredningens prövning särskilt upp- märksammats att icke ökade förutsätt- ningar för splittring inom partierna skapas vid en reformering av valord- ningen. Av denna anledning har utred- ningen ej funnit sig kunna tillstyrka en metod med relativ rangordning utan så— dan begränsning som ligger i ett s. k. automatiskt streck. Att därvid ett rör— ligt streck utgör en säkrare garanti än ett fast sådant, utvisas av den föregå- ende undersökningen.
Samma skäl, som kunna åberopas för att metoden vid platsfördelningen inom de olika grupperna vid de ifrågavaran- dc valen bör vara så enkel som möjligt, tala även för att man vid en reform i detta avseende utgår från det hittills tillämpliga, invanda förfarandet och ge- nom dcn jämkning därav eller den på- byggnad, som kan befinnas lämplig, så- vitt möjligt undanröjer systemets svag- heter. Att reduktionsregeln bör avlägs- nas, har nyss anmärkts. Från den nu angivna synpunkten ter det sig således naturligt att utgå från metoden för det nuvarande förstahandsförfarandet med dess rangordningsregel. Utmärkande för gällande bestämmelser härom äro de mycket stränga krav som uppställts för att regeln skall kunna tillämpas.
För en reform kunna nu två alterna- tiva huvudlinjer tänkas.
Den ena av dessa utvägar innebär att rangordningsregeln så omformas, att den såvitt möjligt blir tillämplig i alla lägen. Reformen skulle i detta fall med- föra att något andrahandsförfarande icke erfordras och att fördelningen så- ledes alltid kan ske enligt ett fullt en- hetligt system. Ur den tidigare under- sökningen ha framgått två metoder, vil- ka kunna anses möjliga för en reform efter denna linje, nämligen metoden med relativ rangordning och ett rörligt streck (alternativ 1) samt metoden med enkel absolut rangordning (alternativ 2). Enligt det förra alternativet skulle alltså ske en övergång från absolut till relativ rangordning, medan enligt det senare alternativet principen om abso- lut rangordning bibehålles och t.o.m. utsträckes att gälla för samtliga före- kommande fördelningstall.
Den andra av de antydda utvägarna skulle vara att bibehålla regeln om ab- solut rangordning så långt den nu gäl- ler eller att utsträcka den, dock ej över hela linjen. I samband därmed skulle det reservförfarande, som då alltjämt måste tillgripas i de undantagsfall där en mera långtgående oenighet råder in- om en väljargrupp, närmas till huvud- förfarandet, lämpligen genom att rela- tiv rangordning därvid blir gällande. Vid undersökningen av olika metoders lämplighet har utredningen även i den- na del stannat inför två alternativ. Vid det ena förutsättes att den gällande ab- soluta rangordningsregeln bibehålles oförändrad, medan för andrahandsför- farandet tillgripes den relativa rang- ordningsmetoden med ett rörligt streck (alternativ 3). Enligt nästa alternativ utsträckes tillämpligheten av absolut rangordning genom att, så långt detta är möjligt, använda förminskad valkvot som fördelningstal, och för andrahands-
förfarandet _ vilket i detta fall i än högre grad än enligt alternativ 3 har karaktären av en sällan tillämpad re— servbestämmelse —— begagnas även här relativ rangordning med rörligt streck (alternativ 4).
Till de två nu angivna huvudvägarna för en reform kommer ytterligare en möjlighet, nämligen nyttjandet" av frak- tionsbeteckning. Denna utväg har prö— vats i anslutning till den relativa rang- ordningsmetoden med ett fast streck (alternativ 5).
Den närmare innebörden av de nu angivna fördelningsmetoderna framgår av den under kap. V lämnade redogö- relsen, där utredningen även utförligt uppehållit sig vid de undersökningar som från utredningens sida företagits för att klargöra verkningssättet i skilda avseenden hos dessa metoder. Till den- na redogörelse hänvisas här.
Den verkställda undersökningen be- kräftar — såsom också är naturligt _ att samtliga de fem nämnda alternativen till fördelningsmetod sinsemellan lik- som även i förhållande till nu gällande metod i allmänhet leda till enahanda resultat. Utredningen erinrar härvid äter om att fråga endast är om plats- fördelningen mellan kandidaterna inom partierna —— ej mellan partierna inbör- des — och att till följd av sammanhåll- ningen inom partigrupperna de ifråga- varande fördelningsreglerna blott säl- lan komma i tillämpning eller att åt- minstone fall av stark splittring äro sällsynta. Om utslaget av en metod i ett eller annat gränsläge framstår som dis- kutabelt, kunna därför som tidigare på- pekats, de praktiska verkningarna lik- väl vara mycket små. Utsikterna för att metoden skall kunna befinnas praktiskt användbar för det ifrågavarande ända- målet behöva således icke av denna an- ledning nämnvärt förringas. Det är å andra sidan tydligt att man vid en re-
form av reglerna för platstillsättningen vid valen inom landsting m. m. bör ef— tersträva att avlägsna nu föreliggande möjligheter till att i splittringsfallen uppkomma valutslag, vilka för valmän- nen framstå som helt oberäkneliga och överraskande. Även om det icke kunnat påvisas något konkret fall av medvetet försök till dekapitering, d.v.s. utestäng- ande av en majoritetsgrupps huvudkan- didat inom ett parti, måste det självfal- let ocksä anses önskvärt att den enligt gällande metod föreliggande möjlighe- ten härtill elimineras.
Beträffande var och en av de fem al- ternativt angivna fördelningsmetoderna kan utan tvekan konstateras, att de ge- nerellt sett lämna större säkerhet än nuvarande metod för att valutslagen skola stå i huvudsaklig överensstämmel- se med valmännens intentioner och styrkeförhållandena mellan grupperna. Den större enhetligheten i förfarandet enligt de förstnämnda metoderna »— åstadkommen genom att en enda fördel- ningsprincip blir rådande eller att i varje fall de två delförfarandena när- mas till varandra och rangordningen blir genomgående innebär en förbätt- ring ieke endast i konstruktivt avseende. Därigenom undviker man även i splittl ringssituationer sådana slumpmässiga utslag, varpå det förut berörda Väst— manlandsfallet utgör ett exempel (ex. 6). Vart och ett av de nämnda alterna- tiven måste alltså med hänsyn till sina allmänna verkningar vara att föredraga framför den hittills tillämpade metoden.
Vad särskilt angår dekapiteringsris- lcen torde denna risk helt elimineras enligt såväl den enkla absoluta rang- ordningsmetoden (alternativ 2) som den absoluta rangordningsmetoden med fördelning efter förminskad valkvot (al- ternativ 4). Någon större dekapiterings- fara föreligger knappast heller enligt övriga alternativ, även om de teoretiska
möjligheterna icke äro alldeles uteslut- na. Från den nämnda synpunkten måste samtliga fem alternativ för en reform innebära en väsentlig fördel i förhål- lande till gällande rangordnings- och reduktionssystem.
På grundval av undersökningen kan om metodernas verkningar i särskilda avseenden ytterligare anföras följande.
Några av anmärkningarna mot nuva- rande beräkningsmetod ha gällt röstre- duktionen. Denna har påståtts i en del fall kunna bli för liten och i andra för stor. Vad först angår påståendet om för liten röstreduktion för grupper som de- la upp sig på visst sätt (jfr ex. 5), har utredningen redan i kap. IV på tal om denna fråga framhållit att det är tvek- samt, om den nämnda omständigheten över huvud taget bör betraktas som en olägenhet vid metoden. Vidare tvingas man, om förfarandet skall förhindras, att tillgripa den diskutabla utvägen att nedvärdera den självständiga effekten av vissa förstahandsröster, medan man låter andra förstahandsröster gälla för sitt fulla röstvärde. Då detta ej sker enligt de nu behandlade fem alternati- ven kan även vid dem i mer eller mind- re stor utsträckning liknande röstning på olika kandidater genomföras med ut- sikt till framgång som vid rangord- nings- och reduktionsmetoden. Utred- ningen har emellertid av anförda skäl ej kunnat tillmäta det nämnda förhållan- det någon betydelse vid en bedömning av de skilda metodernas verkningssätt.
Den andra anmärkningen förefaller däremot att vara mera berättigad. I vis- sa fall kan nämligen den nuvarande sammanräkningsmetoden medföra allt för stor röstförbrulcning för sådana grupper inom ett parti, vilka ha gemen- samt första namn men som skilja sig i fråga om de övriga namnen (jfr ex. 4). Av de här berörda nya fördelningsme- toderna undanröjer endast metoden
med rätt att använda fraktionsbeteck- ningar (alternativ 5) denna svaghet. Om nämligen vid en tillämpning av denna metod de grupper som ha ett gemen- samt första namn gå fram under sam- ma fraktionsbeteckning, skydda de sig gent emot andra valsedeltyper inom partiet mot den allt för starka röstredu- cering, som eljest skulle ha gjorts. Här- till bör dock anmärkas att i detta fall skulle fraktioneringen således brukas för att värna skilda grupper inom ett parti,vilka framföra gemensamma namn, medan fraktionsmetoden, sådan den här utformats, eljest i praktiken hindrar skiljaktiga grupper att förena sig om gemensamma kandidater.
Enligt övriga alternativ får man — liksom enligt nuvarande ordning _— för ifrågavarande särfall godtaga den väl kraftiga röstreduceringen. Det kunde möjligen ifrågasättas att söka en lös- ning enligt den princip, som nu gäller vid platsfördelningen mellan skilda par- tier, därest dessa gemensamt välja en kandidat. Om två grupper gemensamt tillsatt en plats, skall enligt denna regel vardera gruppen anses ha i lika mån bidragit härtill; om tre grupper gemen- samt valt en kandidat, skall varje grupp belastas med en tredjedels plats, 0. s. v. För tillämpningen av nämnda regel mås- te emellertid förutsättas att grupperna —— såsom fallet är i fråga om en grupp som sammanhålles av en ,partibeteck- ning — äro fixerade. Sådana nanm- grupper, om vilka nu är fråga, växla däremot för varje plats som skall besät— tas. Att utsträcka regeln till den ifrå- gavarande delen av förfarandet synes därför icke möjligt. För att kunna un- danröja den nämnda svagheten torde man vid detta förhållande nödgas kom- plicera valreglerna i den riktning som skett enligt d'Hondt-Phragméns metod, och detta har redan förut avvisats av utredningen.
| i i l i !
Vid tillämpning av rangordnings- och reduktionsmetoden föreligga — med de undantag som nyss nämnts — knappast några möjligheter att genomföra lönan- de uppdelningsmanövrer. På sätt utred- ningen tidigare framhållit bör emeller- tid särskilt uppmärksammas att en re- form av valordningen icke skapar nya sådana möjligheter.
Såsom framgår av redogörelsen un- der kap. V kunna — åtminstone teore— tiskt _ vissa uppdelningsmöjligheter tänkas enligt tre av de behandlade valme- toderna, nämligen den relativa rang- ordningsmetoden med ett rörligt streck, den enkla absoluta rangordningsmeto- den samt den gällande rangordningsre- geln kombinerad med den först nämnda relativa rangordningsmetoden (alterna- tiven 1, 2 och 3), vilka till sina verk- ningar äro mycket likartade. Sålunda kan (jfr ex. 14) vid en utskiftning av tre platser en grupp på 66 valmän teo- retiskt sett genom en uppdelning utc- stänga en enig minoritet på 34 röster från att ens få någon kandidat placerad. På liknande sätt kunna enligt de angiv- na tre metoderna fall tänkas, där en mi- noritet inom ett parti genom en upp- delningsmanöver tillförsäkrar sig plat- ser på bekostnad av en enig majoritets- grupp (jfr ex. 15). Vid en bedömning av huruvida dessa teoretiskt föreliggan- de uppdelningsmöjligheter vid de nämn— da tre metoderna även kunna få prak- tisk betydelse, bör särskilt hållas i min- net att för ett genomförande av dessa åtgärder fordras dels vetskap om motsi- dans avsikter och dels kännedom om de skilda gruppernas exakta styrkeför- hållanden och ordningsföljden mellan namnen. När härtill lägges att en sådan uppdelning ej kan ha någon effekt an- nat än i vissa speciella lägen, torde knappast finnas anledning förmoda att vid en tillämpning av någon av dessa
nya metoder de nämnda splittringsris- kerna skulle bli av någon betydelse. Den absoluta rangordningsmetoden med platstillsättning efter förminskad valkvot (alternativ 4) har den förtjäns- ten i förhållande till de nyssnämnda tre metoderna att utsikterna att med någon framgång begagna sådana uppdelnings— manövrer även teoretiskt synas vara helt uteslutna. Den relativa rangord- ningsmetoden med ett fast automatiskt streck skulle väl i och för sig i något större utsträckning än de övriga meto— derna kunna medföra risk för splitt— ring, men med rätt bruk av fraktions- beteckningar (alternativ 5) kunna ma- joritets— eller minoritetsgrupper även här på ett effektivt sätt skydda sig mot befarade uppdelningar av motparten. Sammanfattningsvis kan om nu gjor- da erinringar anföras, att utredningen icke funnit dem ägnade att rubba dess förut uttalade uppfattning att samtliga de alternativt uppställda fem valmeto- derna allmänt sett måste giva större sä- kerhet för en riktig fördelning av plat- serna än den gällande metoden. I den mån någon olikhet i detta avseende fö- religger mellan metoderna, måste säker- heten anses störst vid den absoluta rangordningsmetoden med förminskad valkvot såsom fördelningstal (alternativ 4). Mot denna metod kan endast den anmärkningen riktas att röstreduktionen för sådana grupper, som gemensamt bi- dragit till ett eller flera namns place— ring men därefter understödja skilda kandidater, kan bli för stor i vissa fall. Detta fel har metoden, som nyss nämnts, gemensamt med förutom gällande me- tod övriga nu prövade metoder med un- dantag för alternativet med möjlighet till fraktionsbeteckning (alternativ 5). Beträffande sistnämnda alternativ är å andra sidan att märka, att man därvid __ för att undvika en långtgående kom- plicering av beräkningssättet —- icke ta-
git hänsyn till att namn kunna vara ge- mensamma för fraktion och annan grupp eller flera fraktioner inom ett parti. Såsom närmare belysts vid redo- görelsen i kap. V kan nämnda förhål- lande leda till för detta alternativ spe- ciella egendomligheter i fråga om plat- sernas fördelning.
Vad härefter beträffar den tekniska konstruktionen kan först konstateras att samtliga de fem berörda valmetoderna i den ena eller den andra formen byg- ger på såväl d'Hondts som rangordning- ens principer. Rent generellt kan det nämligen sägas att enligt alla systemen får det första namnet tillgodoräkna sig valsedelns fulla röstvärde, det andra namnet hälften därav, tredje namnet en tredjedel av den röstmängd som till- kommit första namnet o.s.v. Namnen äga dessutom vid alla metoderna ett visst företräde framför varandra allt efter den ordning, vari de uppförts på valse- deln. Men utöver dessa allmänna kän- nemärken skilja sig de olika fördel- ningsreglerna mer eller mindre i fråga om den närmare utformningen.
Från konstruktiv synpunkt måste den valmetod vara att föredraga som i alla lägen förmår att ordna samtliga namn enligt ett enhetligt förfarande. Så är fal— let med den relativa rangordningsme- toden med ett rörligt streck (alternativ 1) och den enkla absoluta rangordnings- metoden (alter'nativ 2). 'Ordnandet av namnen kan även sägas ske enhetligt vid tillämpning av den relativa rang- ordningsmetoden med ett fast streck och möjlighet till användande av frak- tionsbeteckningar (alternativ 5). Ge- nom bestämmelsen om fraktion tillkom- mer dock utöver fördelningen mellan partierna och mellan namnen ett nytt led i sammanräkningsförfarandet. Så- som synnerligen enkelt och lätt tillämp- ligt framstår alternativet med absolut rangordning (alternativ 2), bl. a. där-
för att därvid —— i motsats till alternati- ven 1 och 5 »— icke erfordras något slag av spärranordniug.
Vid de återstående fördelningssyste- men (alternativen 3 och 4) medger hu- vudregeln icke alltid en fullständig för- delning av platserna. En särskild kom— pletterande tilläggsbestämmelse måste tillgripas för de fall, där den absoluta rangordningen enligt dessa metoder ej vidare kan tillämpas. Dessa båda nya system med förstahandstillsättning en- ligt en absolut rangordningsregel äro dock från nu berörda synpunkt över- lägsna det gällande fördelningssystemet därigenom att de även för andrahands- förfarandet tillämpa en form av rang- ordning mellan namnen efter dessas placering på valsedlarna.
Av vad sålunda anförts i fråga om så- väl verkningssättet som konstruktionen hos de fem metoder, vilka uppställts så- som alternativ för en reform av nuva- rande ordning för platstillsåttningen in- om partigrupperna vid de ifrågavaran— de valen, framgår att enligt utredning— ens uppfattning envar av dessa meto- der har ej obetydliga fördelar i förhål— lande till gällande system och att nämn- da metoder därför äro mer eller mindre att föredraga framför detta.
När det härefter gäller att mot var- andra väga angivna möjligheter för en reform, uppställer sig till en början frå- gan, om ett fraktionssystem sådant som det enligt alternativ 5 skisserats, i det- ta sammanhang kan anses påkallat eller eljest lämpligen bör upptagas för de ifrågavarande valen.
Genom införande av möjlighet till fraktion skulle onekligen de svagheter, med vilka det nuvarande rangordnings- och reduktionssystemet är behäftat, mc— ra fullständigt än enligt övriga prövade metoder kunna avlägsnas. På sätt be- rörts redan under kap. V, erfordras emellertid synnerligen invecklade regler,
om man vill taga hänsyn till att namn ordning med förminskad valkvot som kunna vara gemensamma för en frak- fördelningstal och ett andrahandsförfa- tion och utanförstående grupp inom rande enligt relativ rangordning med samma parti. För att uppnå tillbörlig rörligt streck _ anses i vissa speciella enkelhet har utredningen därför vid ut- fall lämna något större säkerhet för ett l'ormningen av alternativ 5 avstått från rättvisande utslag än de övriga av dessa hänsynstagande till eventualiteten av metoder. Skillnaden torde emellertid åt- sådana gemensamma namn. Härav följer minstone i praktiken vara av mycket dock, som tidigare påvisats, att i dylikt ringa betydelse. Då nämnda metod vi— läge utfallet av denna metod kan fram— dare måste anses som den minst enkla [ stå som mindre tillfredsställande. Re- av dem som nu äro i fråga, kan den an- j dan detta förhållande, att den ökade sä— förda olikheten i verkningssättet enligt * kerheten i ett avseende åtminstone i utredningens mening ej utgöra tillräck- I viss mån motväges av en ny svaghet på ligt motiv för att utredningen skulle för- I
en annan punkt, måste föranleda tvivel orda samma metod. om lämpligheten av att för de ifrågava- Beträffande alternativ 3 — som jäm-
rande valen tillgripa ett fraktionssys- te gällande absoluta rangordningsregel tem. Härtill kommer, som förut i olika omfattar ett andrahandsförfarande av . sammanhang framhållits, att fråga en- nyss angiven beskaffenhet _— överens— ! dast är om platsfördelningen inom de stämmer detta till verkningssättet helt
särskilda partierna och att det närmast med alternativ 1 och nära med alterna- j gäller att för de fåtaliga fallen av star- tiv 2, vid vilka alternativ varje andra- ' kare partisplittring undanröja den på- handsförfarande är obehövligt. Även i ' tagliga osäkerhet, som i sådana fall föl- detta fall synes därför den konstruktiva
jer av hittills gällande fördelningsme- enkelheten böra fälla utslaget. tod. Med hänsyn till splittringsfallens Vid nu nämnda förhållanden har det ringa frekvens torde man därvid vara slutliga valet för Utredningen kommit l väl försvarad att godtaga en viss sche- att stå mellan alternativen 1 och 2, d.v.s. * mellan metoden med relativ rangord- ning kombinerad med ett rörligt streck och metoden med enkel absolut rang— ordning.
Såsom antytts redan vid redogörelsen för olika valmetoder och utredningens undersökningar av dessa, är frågan hu- ruvida relativ eller absolut rangordning från principiell synpunkt är att före- draga som grundregel för platstillsätt- ningen vid val i stor utsträckning bero- alternativ 5 för valen inom landsting ende av subjektiva värderingar. Skillna- OCh kommunala beslutande försam- den mellan metoderna ligger ju i det matisering, om därigenom kan vinnas större enkelhet i metoden. Det praktiska värdet av fraktioner måste därför i fö- revarande sammanhang vara mycket li-
tet och införandet av särskilda bestäm-
. nlelscr av denna art vid just dessa val föga påkallat.
Utredningen kan på de nu anförda rent praktiska skälen icke förorda in- förande av ett fraktionssystem enligt
l lingar. mer eller mindre fullständiga företräde
Av de därefter återstående fyra för- som därvid anses tillkomma ett fram- delningsmetoderna kan på sätt förut förstående namn på en valsedel i för- nämnts den såsom alternativ 4 beteck- hållande till de efterföljande. Några nade metoden _— innefattande ett förs- rent objektiva grunder till stöd för be- tahandsförfarande enligt absolut rang- dömandet om väljarna skola anses i så-
dan högre eller lägre grad koncentrera sin röststyrka på de första namnen tor- de knappast föreligga. Det må emeller- tid erinras om att vid de allmänna va- len absolut rangordning mellan namnen sedan lång tid är rådande genom den för platstillsättningen vid dessa val till- lämpade d'Hondt-Phragménska fördel— ningsmetoden.
Vad beträffar de praktiska verkning- arna av metoderna enligt alternativen 1 och 2 ha de olikheter i placeringen av ett eller annat namn, som kunna följa av den nyss nämnda principiella skilj— aktigheten i metodernas uppbyggnad, i stor utsträckning utjämnats genom att den relativa rangordningsmetoden en— ligt alternativ ] försetts med ett rörligt streck. I fråga om verkningssättet tor- de dessa alternativ därför lämna i stort sett överensstämmande resultat. Den enkla absoluta rangordningsmetoden har dock den fördelen, att den ej ger någon som helst möjlighet till dekapi- tering.
En omständighet, som ytterligare ta- lar till förmån för den sistnämnda mc- toden, är att denna kan tillämpas utan något sådant automatiskt streck, som erfordras vid den relativa rangordnings— metoden, eller annan form av spärr. Härtill kommer även att principen om absolut rangordning redan nu ligger till grund för platstillsättningen vid de ifrå- gavarande valen såvitt angår första- handsförfarandet. Ett accepterande av metoden med enkel absolut rangordning innebär alltså endast den ändringen i rådande förhållanden att samma prin- cip utsträckes till att gälla samtliga för- delningsfall.
På grund av vad sålunda anförts har folkomröstnings- och valsättsutredning— en slutligen stannat vid att förorda, att gällande rangordnings- och reduktions- system för platstillsättningen inom par- ti vid val inom landsting och kommu-
nala beslutande församlingar ersättes med enkel absqut rangordningsmetod.
Förslaget innebär följande. Liksom hittills skola avgivna valsedlar, vilka be- funnits giltiga, först ordnas i grupper efter sin partibeteckning, varefter i den mån det erfordras ordningen mellan namnen inom varje grupp bestämmes genom särskilda sammanräkningar. Den absoluta rangordningen kommer därvid till uttryck genom att varje val- sedel — i olikhet med vad enligt reduktionsregeln är fallet — varje gång gäller endast för ett namn, nämligen det som står först på sedeln eller, sedan ett eller flera av de på sedeln upptagna namnen placerats, det som därefter står främst. Så länge valsedel gäller för sitt första namn räknas den som en röst. Valsedel gällande för sitt andra namn räknas som en halv röst, valsedel gäl- lande för sitt tredje namn som en tred- jedels röst o. s. v. efter samma grund. Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen som erhållit högsta rösttalet.
Enligt den för land och stad gemen- samma kommunallag, som skall träda i kraft den 1 januari 1955, avskaffas kommunalstämma, municipalstämma och allmän rådstuga. Det under 1 5 i 1930 års lag upptagna stadgandet om tillämpningen av ifrågavarande valbe- stämmelser bör därför i förevarande sammanhang så jämkas, att hänvisning- en till de nämnda kommunala försam- lingarna utgår. Av samma skäl bör jämkning även ske av lagens rubrik. Vid dessa förhållanden synes det lämp— ligt att 1930 års lag i sin helhet ersät- tes av ny lag i ämnet. I anslutning här- till har utredningen framlagt förslag till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige m. m.
De av utredningen förordade regler- na om platstillsättning inom parti upp-
| | 1 i | ?
tagas i 4 5 av förslaget. Det torde utan vidare stå klart, att vid protokollering rörande verkställda sammanräkningar rösttal och röstvärden böra angivas i sådan omfattning att en tydlig bild av förfarandet erhålles. Någon särskild be- stämmelse om protokollets innehåll,
Av herr Håslad:
Den av kommittén gjorda utredning- en rörande olika tänkbara metoder har visat, hur svårt för att inte säga omöj- ligt det är att skapa ett förfarande som på en gång är ostridigt rättvist och så enkelt att det utan besvär och risker för missförstånd kan användas av kommu- nala förtroendemän.
Enligt min mening kan det med fog hävdas att det förslag, som kommittén till sist stannat för, inte uppfyller alla krav på proportionell rättvisa; exem- pelsamlingen visar sålunda, hur vid stor splittring sådana resultat kunna uppnås som enligt hittills gängse proportiona- listiska principer inte skulle anses som godtagbara. Ett fakultativt system med fraktionsbeteckning undanröjer prak- tiskt taget alla dessa risker; endast när
Särskilt yttrande
motsvarande den som finnes i samma paragraf av 1930 års lag, har därför ej ansetts erforderlig.
Bortsett från den nyss nämnda jämk- ningen av 1 5 ha övriga bestämmelser utan ändring överförts till lagförslaget från 1930 års lag.
gemensamma namn förekomma skulle det enkla förfarande, som diskuterats av utredningen, kunna leda till resultat, vilkas >>riktighet>> kan bli föremål för olika bedömanden. Säkerligen skulle dock vetskapen om metodens verkning- ar föranleda grupperna inom ett parti att rätta uppställningen av listorna där- efter. I vart fall skulle denna olägenhet hos fraktionsmetoden vara mindre än den risk för oförklarliga resultat, som är förknippad med kommitténs förslag.
Då jag emellertid hyser den uppfatt- ningen att den av utredningen föreslag- na metoden i praktiken torde kunna fungera på ett nöjaktigt sätt och då dänsamma erbjuder den största enkel- heten har jag trots ovan anförda syn- punkter anslutit mig till utredningens förslag.
Valmetoden vid borgmästar- och rådmansval
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 & lagen den 5 april 1949
(nr 114) om val av borgmästare och rådman
Härigenom förordnas, att 5 5 lagen den 5 april 1949 om val av borg- mästare och rådman skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
5 5.
I Särskild sammanräkning ——— tre förslagsrummen.
' Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. Valsedel gäller för det namn som står först åt sedeln, så länge detta namn ej erhållit förslagsrum. Därefter gäller valsedeln för det andra å sedeln upptagna | namnet, så länge detta ej erhållit förslagsrum, och därefter för det tredje namnet.
Valsedel, vilken gäller för sitt första namn, räknas som en röst, valsedel gällande för sitt andra namn som en halv röst och valsedel gällande för sitt tredje namn som en tredjedels röst.
Vid varje sammanräkning erhåller det namn förslagsrum, som fått högsta rösttalet. Mellan lika — — — genom lottning. Därest vid — — — av rösterna.
Denna lag träder i kraft den Företages därefter sammanräkning med anledning av valförrättning, som påbörjats före nämnda dag, skall dock å förrättningen i dess helhet tidigare gällande bestämmelser äga tillämpning.
Kap. 1. Gällande regler om röstsammanräkningen
vid val av borgmästare och rådmän
I 5 31 regeringsformen gives det all- männa stadgandet att till tjänst som borgmästare eller lagfaren rådman i stad äger stadsfullmäktige föreslå tre behöriga personer. Bland de föreslagna utnämner Konungen en till innehavare av tjänsten. I fråga om de närmare be- stämmelserna om val för upprättande av nämnda förslag hänvisas i samma lagrum till särskild, stiftad lag.
Dessa närmare bestämmelser återfin- nas i lagen den 5 april 1949 om val av borgmästare och rådman. I denna lags 4 & stadgas att valsedel — vilken ej får vara försedd med partibeteckning _— skall innehålla ett, två eller tre namn uppförda i följd, det ena under det and- ra. Äro flera giltiga namn än tre upp- tagna på någon valsedel skall det eller de sista övertaliga namnen anses såsom obefintliga.
Tillvägagångssättet vid rösternas sam- manräkning regleras i 5 5. Enligt de däri givna stadgandena skall särskild sammanräkning av valsedlarna äga rum för besättande av vart och ett av de tre förslagsrum, som valet avser. Härvid förfares på följande sätt.
Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom en hel röst för det första, såsom en halv röst för det andra och såsom en tredjedels röst för det
tredje å densamma upptagna namnet. Den som härvid erhållit högsta röstta- let sättes i första förslagsrummet. Vid andra sammanräkningen gäller varje valsedel, som ej upptager den redan valdes namn, på samma sätt som vid första sammanräkningen. Valsedel, som däremot innehåller den redan valdes namn, gäller blott som halv röst för det första och som tredjedels röst för det andra av de återstående namnen, oav- sett om dessa senare äro placerade före eller efter den redan valdes. Det namn, som vid denna sammanräkning fått högsta rösttalet, erhåller andra för- slagsrummet. Vid tredje sammanräk- ningen gäller valsedel, som icke upp— tager något av de redan på förslagsrum uppsatta namnen, på det sätt som stad- gats för första sammanräkningen. Val- sedel, som innehåller ett av dessa namn, gäller såsom halv röst för det första och såsom tredjedels röst för det andra av de återstående namnen. Valsedel, som upptager båda de tidigare uppför- da namnen, gäller såsom tredjedels röst för det återstående namnet. Det namn, som härvid erhållit högsta rösttalet, sät— tes i tredje förslagsrummet.
Mellan lika rösttal skall skiljas genom lottning.
Enligt den ursprungliga lydelsen av 5 31 i 1809 års regeringsform skulle stå- dernas borgerskap allt framgent åtnjuta den rättigheten, som de ditintills hade innehaft, att till borgmästartjänster före- slå trc behöriga män, bland vilka Ko- nungen hade att utnämna en. Samma bestämmelser skulle även gälla beträf- fande rådmans- och magistratssekrete- rarsysslorna i Stockholm.
I samband med 1866 års representa- tionsreform ändrades detta stadgande därhän, att rösträtten vid borgmästar— val kom att omfatta samma personer, som voro berättigade att delta i riks- dagsvalen. År 1909 antogs en förnyad lydelse av % 31, enligt vilken rösträtten vid borgmästarval tillerkändes samtliga i stad bosatta, kommunalt röstberätti— gade män.
Utöver dessa allmänna bestämmelser om borgmästarval samt om rådmans- och magistratssekreterarval i Stock- holm, vilka intagits i regeringsformen, funnos ursprungligen icke några för de olika städerna gemensamma stadganden om nämnda val.
Vid 1920 års riksdag föreslogs i pro- position (nr 299) en ändring av 5 31 regeringsformen innebärande att vid val av borgmästare samt av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm röst- rätt skulle tillkomma även kvinnor och att lika rösträtt skulle tillkomma envar i sådant val deltagande. Vidare före- slogs att i denna paragraf även skulle meddelas en hänvisning till allmän lag, innefattande bestämmelser om ifråga- varande val. En dylik lag borde antagas
Kap. II. Den hittillsvarande utvecklingen; utredningsuppdraget
i samband med att den föreslagna änd- ringen av regeringsformen slutligt god- kändes.
Ett sådant förslag till lag om val av borgmästare i stad med magistrat samt av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm framlades i proposition (nr 25) till 1921 års riksdag. Vad beträffar sammanräkningsmetoden upptogs här- vid i 7 5 de bestämmelser, som alltjämt äro tillämpliga. Lagförslaget var till hu- vudsakliga delar grundat på valordning— arna den 11 februari 1910 för Stock— holm — vilken gällde även i fråga om stadsfullmäktigeval och den 13 juni 1919 för Lund. I fråga om sammanräk- ningsreglerna överensstämde dessa val— ordningar helt med vissa äldre för Stockholm och Lund givna bestämmel- ser.
I sitt utlåtande (nr 19) i anledning av 1921 års proposition anmälde första lagutskottet, att inom utskottet ifråga- satts, huruvida icke de i 7 5 föreslagna reglerna om röstsammanräkningen vore i behov av en omarbetning, enär de läm- nade alltför stora möjligheter öppna för s. k. dekapitering. Det hade sålunda framhållits hurusom en minoritet av väljare kunde tänkas bli i stånd genom- driva att det av en majoritet i första rummet på valsedlarna uppförda nam— net blott erhölle ett lägre förslagsrum. Vidare var det möjligt att ett namn, varom visserligen icke en absolut majo- ritet men likväl den starkaste gruppen inom valmanskåren enats såsom första namn, t. o. m. helt utestängdes från det slutliga förslaget. Första lagutskottet
fann emellertid de anförda betänklighe- terna ej vara av sådan beskaffenhet att de borde föranleda någon erinran mot lagförslaget.
Såsom skäl för sitt ställningstagande framhöll utskottet, att även om de fö- reslagna sammanräkningsreglerna voro förenade med en viss fara för dekapite- ring, de berörda missförhållandena vid ifrågavarande val ändock torde komma att bli mindre framträdande, till följd av att en valsedel alltid skulle ha olika röststyrka för på olika rum upptagna namn. Vad särskilt angick den uttryck- ta farhågan att en person med mycket stark förankring hos väljarna genom valmanövrer kunde undanskjutas, syntes enligt utskottets uppfattning sådana re- sultat kunna undvikas genom att — på sätt lagförslaget medgav — på val- sedeln endast uppföra det namn, vars plats man önskade garantera.
Första lagutskottets utlåtande god— kändes av riksdagens båda kamrar efter debatter, vari bristfälligheterna hos sammanräkningsmetoden påtalades.
I en vid 1931 års riksdag framlagd proposition (nr 80) angående huvud- grunderna för en rättegångsreform framhöll föredragande departements- chefen bl. a. att även om den gällande ordningen vid borgmästarvalen icke medfört alltför oroväckande konsekven- ser, var det dock omisskänneligt att vid dessa val ovidkommande hänsyn ej säl— lan spelat in samt att utgången under- stundom berott av slumpen eller av en lyckad kupp.
Om detta uttalande erinrades i en ut- redning angående ordningen för stads- domartjänstcrnas tillsättande och om allmänna bestämmelser rörande rådhus- rätternas rekrytering (SOU 1933:31), verkställd av inom justitiedepartemen- tet tillkallade sakkunniga. Även dessa anförde exempel på de otillfredsställan- de utslag, som städernas valrätt i fråga
om borgmästarna tidigare givit. Dessa olägenheter hade emellertid enligt de sakkunnigas mening i huvudsak för- svunnit efter införandet av den propor- tionella valmetod som föreskrevs i 7 & i 1921 års lag om val av borgmästare med flera. Denna metod förutsatte näm- ligen en mycket stor enighet bland de väljande för att Kungl. Maj:ts utnäm- ningsrätt skulle göras illusorisk.
Processlagberedningen, som i betän- kande med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. (SOU 1944:9—10) även avgav förslag till lag om val av borgmästare och lagfaren rådman i stad, uttalade därvid att den vad angingc valsedlarnas innehåll och röstberäkningen icke funnit anledning frångå de regler, som meddelats i 1921 års lag.
I avgivet yttrande över processlagbe- redningens förslag anförde magistraten i Lidköping i fråga om bestämmelserna angående röstberäkningen följande.
Bestämmelserna i 7 & tredje och fjärde styckena innebära bl: a. en reduktion av rösttalet för den eller dem, som å valsedel upptagits framför den eller de redan place- rade. Det synes kunna ifrågasättas, om det— ta är principiellt riktigt och om dessa reg- ler verka rättvist. Innebörden av de före— slagna bestämmelserna torde vara för all- mänheten mycket svårfattlig, och hela val— och sammanräkningsproceduren skulle be- tydligt förenklas, om förslagsrummen be- stämdes redan i culighet med de vid en första sammanräkning erhållna resultaten. Fråga är, om icke en sådan ordning också skulle vara mera rättvis.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län utta— lade att de sålunda anförda synpunkter- na syntes förtjänta av beaktande.
Vid 1944 års riksdag framlades i pro- position (nr 246) ett förslag till viss ändring av & 31 regeringsformen inne- bärande att stadgandet angående råd- män och magistratssekreterare i Stock- holm skulle ersättas med en för alla stä- der gällande föreskrift att _— då lagfa-
I | | 1
ren rådman skall tillsättas —— staden äger föreslå tre behöriga personer, av vilka Konungen utnämner en till befatt— ningen. Det förutsattes härvid att sta- dens förslagsrätt, i motsats till vad som gällde vid borgmästarvalen, skulle ut- övas av stadsfullmäktige. Vad angick valproceduren skulle enligt ändringsför- slaget liksom dittills beträffande borg- mästarvalen hänvisas till särskild lag.
Sedan 1944 års riksdag efter hemstäl- lan av konstitutionsutskottet såsom vi- lande för vidare grundlagsenlig behand- ling antagit det förenämnda ändrings- förslaget, förelades 1945 års riksdag i proposition nr 28 ett förslag till lag om val av borgmästare och lagfaren råd- man. Med anledning av de erinringar, som framställts i några remissyttran- den över processlagberedningens för- slag, förklarades emellertid i denna proposition att det ej hade ansetts lämp- ligt att förorda någon ändring av försla- gets bestämmelser om röstberåkningen, vilka oförändrade upptagits från 1921 års lag. Icke heller första lagutskottet (utl. nr 21) fann vid sin granskning av det framlagda lagförslaget anledning till erinran mot sammanräkningsreglerna, och förslaget antogs av riksdagen. Lag i överensstämmelse härmed utfärdades den (i april 1945.
I enlighet med en inom första kam- maren väckt motion, nr 141 av herr Sjödahl, antog 1948 års riksdag såsom vilande ett förslag till ny lydelse av 5 31 regeringsformen, innebärande att val av borgmästare skulle förrättas av stads- fullmäktige i likhet med vad som gällde beträffande val av rådmän. Enligt andra stycket nämnda paragraf skulle närma- re bestämmelser om dessa båda val med- delas genom särskild lag.
Ett förslag till sådan ny lag om val av borgmästare och rådmän förelades i proposition (nr 5) 1949 års riksdag. I propositionen framhölls att eftersom de
dittillsvarande föreskrifterna om dessa val hade tillkommit så sent som år 1945 och tillämpningen därav veterligen icke föranlett några erinringar, den erfor- derliga omarbetningen av lagen syntes böra begränsas till en anpassning efter grundlagsstadgandets nya lydelse och följaktligen ske så att de bestämmelser som gällde rådmansval i princip gjordes tillämpliga jämväl å borgmästarval. I enlighet härmed överflyttades föreskrif- terna om röstsammanräkningen oför- ändrade från 1945 års lag till det nya lagförslaget.
Vid sin granskning av detta förslag erinrade första lagutskottet (utl. nr 11) om att de gällande omröstningsreglerna voro utformade med tanke på att de i valet deltagande utgjordes av ett stort, icke i förväg bestämbart antal röstande. Då nu valen helt skulle förläggas till stadsfullmäktige, där de röstandes an- tal och ofta även ställningstagande kun- de på förhand beräknas, uppstod frågan om dessa regler kunde anses tillfreds- ställande. Utskottct fortsatte.
Då utskottet granskat lagförslaget ur denna synpunkt, har utskottet särskilt upp- märksammat bestämmelserna om rösternas sammanräkning i 5 5 andra, tredje och fjärde styckena. DeSSa äro hämtade ur 5 12 valordningen den 11 februari 1910 för Stockholms stad, vilken gällde bl. a. för upprättande av förslag till borgmästare-, rådmans- och magistratssekreteraresyssla, och överfördes därifrån ordagrant till den första lagen om borgmästarval av år 1921. Redan. vid detta tillfälle riktades allvarliga erinringar mot sammanräkningsmetoden. Man pekade därvid på att enligt denna fun- nes möjlighet att den, som flertalet av de röstande uppfört i första rummet, över hu- vud icke komme med på förslaget. Anled- ningen till att valet kan få sådan utgång är dels att samtliga å valsedlarna förekom— mande namn medräknas vid varje sam- manräkning, varvid namnens röstvärde be- räknas med hänsyn till deras placering å valsedeln, dels ock att sedan ett namn pla- cerats å förslagsrum, de namn, vilka äro upptagna å samma sedel som det placerade namnet, få vidkännas reduktion av sitt
röstvärde, även om 'de få sedeln uppförts fö- re det placerade namnet. Metoden har också vid åtminstone något val i praktiken redan nu visat sig leda till ur billighetssynpunkt mindre tilltalande resultat. I en sluten val- korporation såsom en stadsfullmäktigeför— samling öppna emellertid sammanräk- ningsreglerna än vidare möjligheter till sär- skilda arrangemang, varigenom även en mycket betydande minoritet kan förhindras placera något namn åt förslaget till tjänsten.
Då det gällde att ersätta den gällande sammanräkningsmetoden med en an- nan, kunde enligt första lagutskottets uppfattning olika lösningar tänkas. En utväg vore att vid besättande av första förslagsrummet hänsyn skulle tagas en- dast till de första namnen på valsedlar— na och att övriga namn finge deltaga blott vid besättande av de två andra för- slagsrummen. Med hänsyn till frågans invecklade beskaffenhet var utskottet emellertid icke berett att föreslå någon ny sammanräkningsmetod. Den gällan- de metoden var dock behäftad med så påtagliga brister att den lämpligen bor-
de utbytas mot en mera rättvisande. Detta spörsmål borde snarast göras till föremål för utredning. Utskottet ville emellertid ej motsätta sig att i avbidan på sådan utredning den dittillsvarande ordningen fick tills vidare bibehållas.
Första lagutskottets utlåtande godkän- des av riksdagens båda kamrar. I skri- velse till Kungl. Maj:t den 2 april 1949 (nr 109) hemställde riksdagen därefter om utredning och förslag till ändrad valmetod vid borgmästar— och rådmans- val.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndi- gande den 10 juni 1949 förordnade che- fen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, en sakkunnig att inom de- partementet verkställa ifrågavarande ut- redning. Den sakkunnige har sedermera entledigats från uppdraget, innan detta slutförts.
Därefter har Kungl. Maj :t enligt be- slut den 12 mars 1954 uppdragit åt 1950 års folkomröstnings- och valsättsutred- ning att verkställa nämnda utredning.
Den nuvarande valmetoden vid borg- mästar- och rådmansval är uppbyggd enligt principen om relativ rangord- ning, vilket innebär att efterföljande namn på en valsedel kunna få tillgodo- räkna sig vissa andelar av valsedelns röstvärde även om de framförvarande namnen ännu icke vunnit placering. På sätt folkomröstnings- och valsättsutred- ningen redan framhållit i samband med prövningen av frågan om ny fördel- ningsmetod för val inom landsting och kommunala beslutande församlingar (kap. V, 5. 29 f.) kunna emellertid olä- genheter av skilda slag — bl. &. dekapi- teringsrisker —— framträda vid en till- lämpning av en sådan relativ rangord— ningsregel, även om den förenats med en bestämmelse att hänsyn tages endast till ett visst begränsat antal namn på valsedlarna, s. k. fast automatiskt streck. Ett sådant fast streck gäller re- dan enligt platsfördelningsmetoden för borgmästar— och rådmansvalen i dess nuvarande utformning, eftersom val- sedlarna icke få upptaga fler än tre namn, (1. v. s. samma antal som valet avser.
För borgmästar- och rådmansvalen tillkommer dessutom att vissa egendom— ligheter i utslagen kunna följa av den för metoden vid dessa val säregna be- stämmelsen om särskild sammanräk- ning för varje rum på förslaget och i samband därmed en omvärdering av röstvärdena. Denna bestämmelse strider mot den vanliga principen för relativ rangordning att fördelningen skall verkställas vid en sammanräkning på grundval av en gång för alla fastställda
Kap. III. Utredningens ställningstagande
röstandelar för namnen, vilka andelar således förbli oförändrade. Särskilt an- märkningsvärt är att enligt den nuva- rande metoden sker en reduktion av rösttalet även för det främsta namnet på en valsedel så snart ett lägre stående namn på samma valsedel vid en sam- manräkning erhåller högsta samman- lagda rösttalet och därför uppföres på förslagsrum. Hur överraskande denna bestämmelse kan verka, belyses av föl- jande exempel, vilket överensstämmer med ex. 7 ii s. 27.
Ex. 24. Valsedeltyper: A B D B C E G D F Rösttal: 59 31 10 Summa: 100
Vid första sammanräkningen fördela sig enligt lagen om val av borgmästare och rådman rösterna sålunda: A 59, B 601/2, C 351/6, D'201/3, E 5 och F 3 1/3 röster, varför B erhåller första förslagsrummet. Vid andra sammanräk- ningen reduceras rösttalet för A — ehu- ru denne av dem som röstat på honom uppförts före B -— till 291/2, medan rösttalet för G fortfarande är 351/6. C kommer således i andra förslagsrum- met. Vid tredje sammanräkningen slut- ligen får A ej högre rösttal än 19 2/3, eftersom även C är uppförd på samtliga de 59 valsedlar, vilka ha A såsom främsta namn. Det ursprungliga röst- talet för D, 20 1/3, har däremot ej un— dergått någon reduktion. Följaktligen sättes D i tredje förslagsrummet.
En kandidat, som upptagits såsom främsta namn på i det närmaste 60 pro-
cent av de avgivna valsedlarna, kan alltså vid ett borgmästarval utmanövre- ras med den verkan att han över huvud taget ej uppsättes i något förslagsrum.
Olägenheterna av att röstvärdena en- ligt den gällande sammanräkningsme- toden omräknas åskådliggöras ytterli- gare av följande exempel.
Ex. 25. Valsedeltyper: A B C B C D » D D Rösttal: 19 11 15 Summa: 45
Vid första sammanräkningen erhålla såväl B som C det högsta rösttalet, 20 1/2, varför lottning måste företagas. Om man gör antagandet att C vinner vid denna lottdragning och alltså upp- föres i första förslagsrummet, kommer andra förslagsrummet att tillfalla A på 19 röster och tredje förslagsrummet D på 171/2 röster. B får under nämnda förutsättningar rösttalet 15 vid såväl andra som tredje sammanräkningen.
Metoden kan således ge det egenar- tade resultatet att en kandidat, som vid sammanräkningen för besättandet av första platsen efter lottdragning förlo- rar denna till en annan kandidat med samma rösttal, icke blott går miste om detta första förslagsrum utan även ute- stänges från de båda övriga förslags- rummen.
De båda nu angivna exemplen avse endast tänkta fall. Då de därvid fram- komna resultaten bero av flera samver- kande faktorer, kan det väl i praktiken icke annat än mycket sällan inträffa att missförhållandena i fråga om valutsla- gen bli så påtagliga, som av exemplen framgår. Exemplen visa dock på så- dana bristfälligheter i grunderna för den tillämpade fördelningsmetoden, att dessa från "principiell synpunkt icke gärna kunna godtagas. Såsom framgår av den historiska redogörelsen (kap.
II) har också 1949 års riksdag med hänsyn till ifrågavarande brister uttalat sig för att metoden utbytes mot en mera rättvisande. Även enligt utredningens uppfattning bör därför en reform kom- ma till stånd beträffande metoden för val av borgmästare och rådmän.
Vad angår de olika lösningar, som kunna övervägas för att ersätta den gäl- lande valmetoden, kan utredningen i stor utsträckning hänvisa till den ut- förliga redogörelse som i detta avseende lämnats vid behandlingen av platstill- sättningen vid proportionella val inom landsting och kommunala beslutande församlingar. De uttalanden, som där- vid gjorts i fråga om de allmänna verk— ningarna av skilda metoder och om des- sas lämplighet gälla även för nu före— liggande fall. Till frågan om lämplig metod vid valen av borgmästare och rådmän mä här ytterligare anföras föl- jande.
Av det föregående framgår att de på- talade bristerna hos den gällande val— metoden till en väsentlig del samman- hänga med den speciella regeln om skil- da sammanräkningar med växlande röstvärdering. Betydligt större säkerhet skulle därför erhållas redan genom borttagande av denna regel, varigenom förfarandet även skulle vinna i enkel- het. Den antydda ändringen skulle in- nebära att metoden komme att helt över- ensstämma med den av utredningen ti- digare beskrivna relativa rangordnings- metoden med ett fast streck.
På sätt framgått vid utredningens nn- dersökning av skilda fördelningssystem, kvarstå emellertid vid en tillämpning av denna relativa rangordningsmetod ej oväsentliga svagheter. Trots förekoms- ten av ett fast automatiskt streck utgör metoden ej alltid ett effektivt skydd för de främsta namnen på en valsedel, d. v. 5. en viss risk för dekapitering fö- religger. Ett tidigare anfört fall (ex. 12.
ä 5. 30) visar sålunda att en kandidat. vars namn medtagits på 24 valsedlar, kan vid en tillämpning av ifrågavaran- de metod bliva invald före en annan kandidat, ehuru denne på 20 av samma sedlar placerats framför den förstnämn- de. Vidare lämnar den relativa rang- ordningsmetoden med ett fast streck visst spelrum för olika valmanövrer. Så- lunda kan en grupp, som förfogar över 63 röster, medelst uppdelningar helt utestänga en enig minoritetsgrupp på 37 röster från att placera sin kandidat på ens något av de tre förslagsrummen (jfr. ex. 9). Liksom i fråga om valen inom landsting och kommunala beslu- tande församlingar kan utredningen därför ej förorda relativ rangordning med fast streck för borgmästar— och rådmansvalen.
Om relativ rangordning skall bibehål- las för val av borgmästare och rådmän, bör metoden i enlighet med det anförda i varje fall förenas med ett rörligt streck, innebärande att vid sammanräk— ningen för besåttande av första förslags- rummet endast det främsta namnet på varje valsedel får tagas i betraktande, att vid andra sammanräkningen de två främsta namnen medräknas och att först vid tredje sammanräkningen alla namnen på en valsedel tillåtas att gälla.
Denna relativa rangordningsmetod med rörligt streck begränsar väsentligt verkan av sådana uppdelningsmanövrer som nyss påtalats. Såsom tidigare an- förts undanröjes dock icke varje svag- het hos metoden genom anordningen med ett rörligt streck. I det nämnda de- kapiteringsexemplet skulle sålunda även denna variant av den relativa rangordningsregeln leda till ett mindre rättvist valutslag. Vidare kunna i extre- ma fall uppdelningsmanövrer löna sig.
Ehuru sålunda även den relativa rangordningsmetoden med rörligt streck icke går helt fri från anmärkningar, är
det dock tydligt att den måste anses vä- sentligt säkrare än nuvarande metod för val av borgmästare och rådmän och ej heller ens i undantagsfall kan föranleda så påtagliga avvikelser från en skälig fördelning som denna. Vid sin prövning av olika utvägar att reformera platstill- sättningen vid valen inom landsting m. m. har utredningen funnit relativ rangordning med rörligt streck lämplig att ersätta den för dessa val gällande metoden. Av skäl, som därvid närmare utvecklats, anser utredningen att den relativa rangordningsmetoden med rör- ligt streck även väl lämpar sig att regle- ra ordningen mellan kandidaterna vid val av" borgmästare och rådmän.
Vid prövning av frågan om ny me- tod för platstillsättningen vid valen in- om landsting och kommunala beslutan- de församlingar har utredningen, vid sidan om relativ rangordning i den sist berörda utformningen, framhållit ett system grundat på principen om abso- lut rangordning mellan namnen — s. k. enkel absolut rangordningsmetod _ så- som från skilda synpunkter möjligt och lämpligt att ersätta nuvarande platsför- delningsmetod. Principen om absolut rangordning innebär, på sätt namnet antyder, att ett framförstående namn på en valsedel har absolut företräde framför de efterföljande, så att dessa ej ens i någon mån tagas i beräkning så länge det förra namnet icke vunnit pla- cering. Rörande utformningen i övrigt av den enkla absoluta rangordningsme- toden hänvisas till vad därom anförts i samband med valen inom landsting m. 111. Här erinras endast om att samma princip för förhållandet mellan namnen — absolut rangordning —— ävenledes ligger till grund för den sedan lång tid för de allmänna valen brukade, mera invecklade metoden för namnens ord- nande inom olika partier eller grupper, den d'Hondt-Phragménska metoden.
Vad angår förhållandet mellan relativ och absolut rangordning är det, som ut- redningen i tidigare sammanhang fram- hållit, icke möjligt att på rent objektiva grunder lämna något principiellt före- träde åt den ena eller den andra meto- den. Den fråga det här gäller är, i vil- ken utsträckning det kan anses att väl- jarna i första hand koncentrera sin röst- styrka på det främsta namnet på valse- deln eller i vad mån de — redan innan deras huvudkandidat blivit placerad — vilja bidraga till att de av dem därefter upptagna namnen vinna placering. Ett sådant bedömande blir uppenbarligen i hög grad beroende av subjektiva vär- deringar. Även ändamålet med valet och dettas allmänna karaktär kan här in- verka. Förhållandena överensstämma i detta avseende icke helt när det gäl— ler de förut behandlade valen av poli- tiska verkställighetsorgan å ena sidan och de nu ifrågavarande domarvalen å den andra. Den anförda olikheten kan dock knappast anses äga större bety- delse vid ett ställningstagande i den fö- religgande frågan.
På sätt förut visats vid undersökning- en av verkningarna av metoden med re- lativ rangordning i förening med ett rörligt streck och metoden med enkel absolut rangordning (s. 30 f.), giva me- toderna i praktiken nära nog överens- stämmande resultat. I ett avseende är den enkla absoluta rangordningsregeln dock avgjort att föredraga, då den ej öppnar några som helst möjligheter till dekapitering.
Om någon skillnad i fråga om enkel- het vid tillämpningen kan anses före- ligga mellan de nämnda metoderna, blir
utslaget ävenledes till förmån för mc— toden med absolut rangordning.
Av bl. a. dessa skäl, tillsammans med den omständigheten att principen om absolut rangordning mellan namnen på valsedlarna redan gäller vid de allmän- na valen, har folkomröstnings- och val- sättsutredningen för platstillsättningen vid valen inom landsting och kommu- nala beslutande församlingar förordat den enkla absoluta rangordningsmeto- den. Till förmån för en övergång till denna metod även vid valen av borg— mästare och rådmän talar med särskild styrka, att samtliga de proportionella val som förekomma inom stadsfullmäk— tige därigenom skulle komma att för- rättas enligt en och samma metod, för- utsatt att utredningens nyssnämnda för- slag vinner bifall.
På grund av det anförda vill utred- ningen förorda att den nuvarande me- toden för valen av borgmästare och rådmän ersättes av metoden med enkel absolut rangordning.
I anslutning härtill har utredningen utarbetat förslag till lag angående änd- rad lydelsc av 5 5 lagen den 5 april 1949 (nr 114) om val av borgmästare. och rådman. Det föreslagna stadgandet har utformats i princip på samma sätt som motsvarande förslag för valen inom landsting m. ut. De skiljaktighcter som förekomma förklaras bl. a. därav att sistnämnda förslag endast avser plats- fördelningen inom grupp med samma partibeteckning, medan vid stadsdomar— valen partibeteckning ej förekommer och förslaget beträffande dessa val så- ledes gäller fördelningsförfarandet i dess helhet.
Av herr Håstad:
I anslutning till mitt särskilda yttran— de å s. 49 vill jag peka på att den av utredningen föreslagna metoden kan leda till att en person, som står som för- sta namn på mer än en tredjedel av sedlarna, kan uteslutas från förslags— rum i det fall att övriga röstande på visst sätt gruppera ordningen mellan de gemensamma namn som förekomma på deras sedlar (ex. 14, s. 31). Det kan inte betraktas såsom ett blott teore- tiskt fall att en tredjedel av en stads- fullmäktigeförsamling vill framföra ett namn som övriga stadsfullmäktige icke önska på förslaget. Enligt alla hittills tillämpade proportionella metoder har det ansetts givet att denna tredjedel skall vara berättigad till det tredje man- datet, d. v. s. i detta fall det tredje för- slagsrummet. Vill man även vid borg- mästarval garantera denna tredjedel sin proportionella rätt utan att i övrigt
Särskilt yttrande
frångå den av utredningen förordade metoden, torde detta enklast kunna ske genom en tilläggsregel, av innebörd att tredje förslagsrummet alltid skall ga— ranteras den som uppförts överst på minst en tredjedel av valsedlarna, där- est samme kandidat eljest icke uppförts på förslag.
Det ligger i sakens natur att jag icke ansett fraktionsförfarandet lämpligt vid domarval.
Att jag likväl anslutit mig till utred- ningens förslag har berott på att jag hyser en viss tvekan om hur långt pro- portionalismen bör drivas vid val för uppsättande av förslag till domare. Dä utredningens förslag bygger på princi- pen om fullständig proportionalitet har jag dock känt mig nödsakad att fästa uppmärksamheten på ovannämnda på- tagliga brist hos metoden, vars verk- ningar just vid dessa val kunna bli mer framträdande.
Valkretsindelningen i Älvsborgs län vid
andrakammarvalen
Gällande bestämmelser
Enligt 30 5 lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen med i nämn- da paragraf senast den 17 mars 1944 vidtagna ändringar utgör antalet andra— "ammarvalkretsar 28. Till grund för denna indelning ligger länsindelningen. Flertalet län, liksom Stockholms stad, bilda sålunda var sin valkrets. Emeller- tid äro tre län vart för sig delade i två kretsar. Detta gäller Göteborgs och Bo- hus län, där Göteborgs stad utgör en valkrets och länets landstingsområde en, vidare Malmöhus län, där städerna Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Lund tillsammans bilda den s. k. fyr— stadskretsen medan övriga delar av lä- net utgöra en valkrets, samt slutligen Älvsborgs län, som är delat i en nord- lig och en sydlig valkrets.
Älvsborgs läns norra valkrets inne— fattar Nordals, Sundals, Valbo, Tössbo, Vedbo, Flundre, Väne, Bjärke, Vättle, Ale, Kullings och Gäsene härad samt städerna Åmål, Vänersborg, Alingsås och Trollhättan, medan Älvsborgs läns södra valkrets utgöres av Ås, Kinds, Redvägs, Marks, Vedens och Bollebygds härad samt städerna Borås och Ulrice- hamn.
Utredningens tidigare behandling av frågan
Folkomröstnings- och valsättsutred- ningen har i sitt betänkande om det pro-
Kap. 1. Nuvarande ordning och tidigare förslag
portionella valsättet vid val till riksda- gens andra kammare (SOU 1951 :58) som en allmän synpunkt i fråga om valkrets- indelningen framhållit bl. a. (s. 39 ff.), att vid proportionella val stora valkret- sar av naturliga skäl erbjuda bättre för- utsättningar än småvalkretsar för en jämn fördelning av mandaten. Det skulle där- för från proportionell synpunkt kunna vara önskvärt att förstora åtminstone de mindre av de nuvarande andrakam- markretsarna. Att emellertid mer all- mänt förstora valkretsarna vid dessa val fann utredningen av olika skäl väc- ka så allvarliga betänkligheter, att en dylik utväg icke kunde förordas. Frå- gan om de minsta valkretsarnas ställ- ning borde dock — oavsett vilken för— delningsmetod som komme att tilläm- pas för mandatens utskiftning —— un- derkastas en särskild prövning. Utred— ningen fann därvid det vara särskilt betänkligt, att antalet valkretsar med endast fem mandat hade Ökat och att två kretsar, nämligen Blekinge och Jämtlands län, t. o. m. riskerade att på grund av hefolkningsutvecklingen inom en nära framtid få sitt mandatantal re- ducerat till fyra. Eftersom valkretsar av denna ringa storlek skulle komma att lämpa sig mindre väl för en proportionell mandatfördelning, föreslog utredning- en, att Blekinge och Kristianstads län skulle sammanföras till en valkrets
samt Västernorrlands och Jämtlands län likaledes till en.
I fråga om de övriga av nuvarande 5-mansvalkretsar framgick av utred— ningens undersökningar bl. a. att Älvs- borgs läns södra valkrets visar en klar tendens till folkökning. Under perioden 1921—1950 har folkmängden i denna valkrets sålunda ökats även relativt sett (1921 2,2 % av befolkningen i riket, 1951 2,4 %). Valkretsen är vidare den enda av 5-mansvalkretsarna, som vid 1948 års val stod nära att förvärva ett sjätte mandat. Vad beträffar tänkbara sammanläggningar berörande denna valkrets framhöll utredningen, att en angränsande 5-mansvalkrets — Hal- lands län — och den nuvarande södra valkretsen i Älvsborgs län tillsammans utgjorde ett geografiskt tämligen sam— lat område. Endast särskilt vägande skäl borde emellertid enligt utredning- ens uppfattning kunna föranleda att en länsdel lägges till annat län för att ut- göra en valkrets. Det syntes för Älvs- borgs län desto mindre påkallat att gö- ra ett sådant undantag eftersom även den norra delen av länet —— med sex mandat —— utgjorde en jämförelsevis li- ten valkrets. Vid en eventuell samman- slagning av de båda länsdelarna till en valkrets skulle denna dessutom bliva berättigad till 12 mandat, varför repre- scntationen för länet i andra kammaren bättre än vad som faktiskt är fallet skul- le komma att svara mot den samlade folkmängden i länet. Då utredningen vi- dare icke kunde finna, att några mera vägande skäl för Älvsborgs läns uppdel- ning i tvenne valkretsar numera före- låg, föreslogs att de båda kretsarna skulle sammanläggas till en gemensam krets för hela länet.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län
I sitt remissyttrande över utredningens förslag anförde länsstyrelsen i Älvs-
borgs län angående frågan om samman- slagning av de nuvarande båda kretsar- na i länet följande.
Utvecklingen icke minst av kommunika— tionerna har enligt länsstyrelsens uppfatt— ning medfört, att de skäl som en gång för- anledde lånets uppdelning i valkretsar för— lorat i styrka. Länsstyrelsen kan därför in— stämma i utredningens uttalande, att några mera vägande skäl för denna uppdelning numera icke torde föreligga. För att länet hör bilda en enda valkrets talar dessutom, att länets representation i andra kamma- ren därigenom skulle komma att bestäm- mas under hänsynstagande till länets sam- lade folkmängd och icke såsom nu till folkmängden i vardera valkretsen för sig, en förändring som ju med nuvarande folk- mängdssiffror skulle medföra en ökning av länets andrakammarmandat från 11 till 12.
1952 års riksdag
I proposition nr 175 till 1952 års riksdag framlades ett förslag till ny val- metod att tillämpas vid andrakammar» valen samma år. Denna valmetod var uppbyggd efter i huvudsak de princi- per som det system, vilket föreslagits av utredningen. Däremot upptogs icke utredningens förslag att i två fall skulle bildas valkretsar omfattande två län under motiveringen, att starka skäl fort— farande ansågos tala för att länen i val- kretshänseende borde hållas åtskilda från varandra. För att undvika olägen— heten med allt för små valkretsar upp- togs i stället ett uppslag, som anvisats i en till utredningens förslag fogad re— servation av herr Håstad. I propositio- nen föreslogs i enlighet härmed, att i riksdagsordningen skulle stadgas dels att, därest det antal riksdagsmän som vid fördelning enligt de nuvarande reglerna om folkmängd och största överskott borde utses i en valkrets an- tingen icke uppgick till tre eller också till minst tre men ej fem, antalet skulle ökas, i förra fallet till tre och i senare fallet till fem, dels också att i anledning
härav antalet ledamöter i andra kam- maren skulle kunna överstiga 230. På detta sätt skulle man alltså erhålla en garantiregel mot lägre mandatantal än fem i alla kretsar utom Gotlands län.
I valsättspropositionen framhölls vi- dare, att någon anledning icke förelåg att nu göra ändring i fråga om Älvs- borgs läns av geografiska och andra skäl betingade uppdelning i två val- kretsar.
Spörsmålet om valkretsindelningen i Älvsborgs län upptogs emellertid i ett antal med anledning av nämnda pro- position väckta motioner.
I en motion i första kammaren (nr 458) av herr Björck och en med denna likalydande motion i andra kammaren (nr 607) av herr Sjölin m. fl. erinrades sålunda om att såväl de sakkunniga som länsstyrelsen i Älvsborgs län hade för- ordat en sammanslagning av de båda valkretsarna i detta län. Motionärerna funno för sin del, att de av utredningen och länsstyrelsen framförda skälen för en sådan sammanläggning voro mycket väl motiverade. Det förelåg enligt mo- tionärernas mening ej någon som helst anledning att Älvsborgs län skulle vara det enda län, som vore uppdelat vid val till andra kammaren. I anledning här- av hemställdes att riksdagen måtte be— sluta sådan ändring i vallagen, att det- ta län komme att utgöra en andrakam- marvalkrets.
I samma riktning gick en hemställan i likalydande motioner, som väckts i första kammaren (nr 457) av herrar Helmer Persson och Norling och i and- ra kammaren (nr 608) av herr Karls- son i Stuvsta m. fl. Såvitt avsåg val- kretsindelningen yrkades i dessa mo- tioner, att riksdagen för sin del skulle besluta att godkänna de förslag, som i dessa avseenden framlagts av folkom— röstnings- och valsättsutredningen. Ett bibehållande av uppdelningen av
Älvsborgs län men med ändring av gränsdragningen mellan kretsarna för- ordades i en inom första kammaren väckt motion (nr 459) av herrar Boo och Hesselbom. Därvid föreslogs, att 30 & vallagen skulle vad beträffar Älvsborgs län få följande ändrade lydelse.
»Älvsborgs läns norra valkrets, inne- fattande Nordals, Sundals, Valbo, Töss- bo, Vedbo, Flundre, Väne, Bjärke, Vätt- le, Ale och Kullings härad jämte den del av Gäsene härad, som omfattas av Vårgårda kommun, samt städerna Åmål, Vänersborg, Alingsås och Trollhättan;
Älvsborgs läns södra valkrets, inne- fattande Ås, Kinds, Redvägs, Marks, Ve- dens och Bollebygds härad jämte den del av Gäsene härad, som omfattas av Gäsene kommun, samt städerna Borås och Ulricehamn.»
Jämfört med den faktiska indelning- en innebar detta förslag att Gäsene storkommun skulle överföras från nor- ra till södra valkretsen. I den till grund för detta yrkande lämnade motivering- en framhölls, att länets geografiska ut- sträckning kunde anföras som skäl för den ståndpunkt, som framförts i val- sättspropositionen. Å andra sidan måste emellertid enligt motionärernas upp- fattning gränsdragningen mellan de bå- da valkretsarna betecknas som olämp- lig. Enligt nu gällande indelning utgjor- des nämligen södra valkretsen av stä- derna Borås och Ulricehamn samt av Kinds och Redvägs, Marks och Borås domsagor med undantag av Gäsene hä- rad i Borås domsaga, vilket sistnämnda härad tillhörde norra valkretsen. Det påtalades, att Gäsene härad sedan gam- malt räknades till den s. k. Sjuhärads- bygden, som alltjämt utgjorde en enhet med Borås som medelpunkt. Kommuni- kationerna voro sålunda bättre med Borås och denna stads uppland än med de norra länsdelarna. Att Gäsene härad naturligt hörde samman med boräsom—
rådet framgick bl. a. därav att häradet var sammanfört med övriga härader i Borås domsaga till en gemensam lands- tingsvalkrets. Sistnämnda förhållande skulle emellertid komma att innebära, att häradets befolkning hade att välja landstingsmän tillsammans med befolk- ningen i södra länsdelen, medan de fingo välja riksdagsmän tillsammans med befolkningen i norra länsdelen. De båda motionärerna framhöllo dessutom, att den nya kommunindel- ningen hade medfört, att kommungrän- serna ej längre sammanföllo med lands- tiugsvalkretsarnas gränser, varför en ändring av dessa senare måste göras. En sådan ändring komme emellertid att ytterligare förvirra valkretsindelningen i länet. Därför borde en sådan ändring av valkretsindelningen komma till stånd, att såväl kommun- som lands- tingsvalkrets- och riksdagsvalkretsgrän- serna skulle komma att sammanfalla. Ett sådant förhållande torde dock enligt de båda motionärernas mening knap- past bli möjligt utan att en ändring av valkretsindelningen vid andrakammar- valen genomfördes. Konstitutionsutskottet delade (utl. nr 22) folkomröstnings- och valsättsutred- ningens uppfattning, att det var angelä- get att förhindra att mandatantalet i nå- gon valkrets — frånsett Gotlands län —— nedgick under fem. Däremot ansåg nt- skottet skilda skäl kunna anföras mot en sammanslagning av de mindre kret- sarna och tillstyrkte därför i stället den i propositionen föreslagna garantire- geln mot mandatantalets nedgång, vil-
ken utskottet fann erbjuda en betydligt smidigare utväg.
Vad beträffar den av såväl utredning- en som några av motionärerna påyrkade sammanslagningen av Älvsborgs läns två valkretsar önskade konstitutionsut- skottet framhålla, att valkretsindelning- en — bortsett från de särskilda stads- valkretsarna i Malmöhus samt Göte- borgs och Bohus län — lämpligen bor- de sammanfalla med länsindelningen. Redan av det skälet, att vissa olägenhe- ter kunde vara förbundna med att kort tid före ett andrakammarval ändra val- kretsindelningen, var utskottet emeller- tid ej berett att tillstyrka att en sam- manslagning skulle komma till stånd redan till 1952 års val. Utskottet före- slog därför, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begära ytterligare utred- ning om sammanläggning av Älvsborgs läns båda valkretsar. Skulle vid denna utredning dock befinnas, att en sam- manslagning icke borde komma till stånd, borde enligt utskottets uppfatt- ning den i motionen 1:459 föreslagna jämkningen av gränsen mellan länets båda nuvarande valkretsar, för vilket förslag i och för sig beaktansvärda skäl hade anförts, bli föremål för utredning.
Konstitutionsutskottets utlåtande god- kändes av riksdagens båda kamrar. ] skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 maj 1952 (nr 265) hemställde därefter riks- dagen om ifrågavarande utredning.
Sedermera har åt folkomröstnings— och valsättsutredningen uppdragits att verkställa den sålunda av riksdagen be- gärda förnyade utredningen.
Den gällande uppdelningen av Älvs— borgs län i skilda valkretsar för andra- kammarvalen kan delvis förklaras av historiska skäl. Fråga är emellertid, om numera grundad anledning föreligger att bibehålla en dylik uppdelning av just detta län.
Folkomröstnings- och valsättsutred— ningen har, som framgår av den förut lämnade redogörelsen, redan i samband med sina allmänna överväganden rö- rande valkretsindelningen för andra- kammarvalen förordat att Älvsborgs läns båda valkretsar skulle sammanslås till en valkrets, och utredningens för- slag i denna del har sedermera till- styrkts av länsstyrelsen i länet. Emel- lertid har utredningen med anledning av framställningen från 1952 års riks- dag i ämnet upptagit spörsmålet om valkretsindelningen för detta län till förnyad prövning.
Redan år 1903 föreslog en statlig ut- redning att kretsindelningen för andra- kammarvalen borde bygga på länsindel- ningen och i enlighet därmed upptogs Älvsborgs län i detta förslag som en enda valkrets, vilken enligt dåtida folk— mängdssiffror skulle varit berättigad till tolv mandat. Att märka är att man i detta sammanhang gjorde undantag för en del andra län, vilka föreslogos uppdelade på två eller flera kretsar. I det förslag till en proportionell valord- ning, som slutgiltigt antogs år 1909, tillämpades emellertid endast undan- tagsvis grundsatsen om länen som en— heter för valkretsindelningen. I allmän- het omfattade de olika länen två eller tre valkretsar. Så till vida följdes dock
Kap. II. Utredningens ställningstagande
länsindelningen, att valkretsgränserna aldrig tillätos bryta länsgränserna. En— ligt den valordning som sålunda gällde från 1909 fram till 1921 var riket inde- lat i 56 valkretsar, varvid Älvsborgs län bildade tre —— norra, mellersta och söd- ra kretsen.
En år 1919 tillkallad utredning, pro- portionsvalsakkunniga, framlade i sitt år 1921 avgivna betänkande, del II, ett förslag till valkretsindelning för andra- kammarvalen, som i huvudsak grunda- des på länsindelningen. Enligt detta förslag, vilket ligger till grund för den sedan 1921 gällande indelningen i val- kretsar för valen till andra kammaren, skulle som regel varje län utgöra en val- krets, men för tre län förordades en tu- delning. Detta gällde Göteborgs och Bo- hus län, där Göteborgs stad föreslogs bilda en valkrets, samt Malmöhus och Älvsborgs län. Det sistnämnda länet skulle enligt de sakkunnigas förslag be- stå av en nordlig valkrets, omfattande de tidigare norra och mellersta kretsar- na med (efter 1920 års folkmängdssiff— ror) sju riksdagsmän, och en sydlig val- krets med fem riksdagsmän. Såsom skäl för denna uppdelning anfördes bl. a., att den södra valkretsens kommunika- tionsförhållanden i viss mån syntes ställa detta område i mindre kontakt med övriga delar av länet samt att fö- refintligheten av särskilda hushåll- ningssällskap för områdena i fråga hän- tydde på en .viss åtskillnad i intressen.
Genom 1921 års reform kom således Älvsborgs län att — då indelningen i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län endast gäller särskilda stadsvalkret-
sar —— som enda län förbliva uppdelat i två valkretsar även beträffande lands- bygden. Till detta avgörande torde ut- över redan anförda omständigheter ha bidragit, att Älvsborgs län som en enda valkrets skulle haft att utse tolv riks- dagsmän, vilket efter dåtida mått var att anse som en mycket hög siffra. Som en jämförelse kan nämnas att enligt 1920 års befolkningssiffror endast Stockholms stad och östergötlands län uppnådde motsvarande tal (16 resp. 12 andrakammarledamöter). Endast en av de övriga valkretsarna var samtidigt be- rättigad till mer än tio mandat. Sedan befolkningsförhålla'ndena allt mer ha förändrats, har detta skäl för en upp- delning av Älvsborgs län förlorat i bety- delse. Inom en icke allt för avlägsen framtid måste man sålunda räkna med att Stockholms stad skall äga utse 25 ledamöter av andra kammaren, medan Stockholms län och Göteborgs stad bli berättigade till tretton representanter. Vidare kan det tänkas att den s. k. fyr- stadsvalkretsen — nu med elva mandat —— kommer att växa till en 12-mans- krets. Under sådana omständigheter kan ej längre befolkningens storlek an- föras som motiv för att i förevarande hänseende särbehandla Älvsborgs län.
På grund av de ändrade tidsförhål— landena ha alltså skälen för en uppdel- ning av Älvsborgs län på två valkretsar blivit mindre. Redan härigenom finnes viss anledning att nu överväga en änd- ring. Även från en annan synpunkt har frågan om en förändring av kretsindel- ningen i detta län gjort sig påmind. Som tidigare framhållits, föreslogs i en vid 1952 års riksdag inom första kammaren väckt motion att nuvarande Gäsene stor- kommun skulle överföras från norra till södra valkretsen. För detta förslag fin— nas i och för sig starka skäl. Gäsene härad, som enligt vallagen skall ingå i Älvsborgs läns norra valkrets, omfatta-
de tidigare 22 olika kommuner. Genom den vid årsskiftet 1951—1952 ändrade kommunindelningen sammanlades sex- ton av dessa kommuner till en storkom- mun, Gäsene, fem kommuner bildade tillsammans med tretton kommuner i Kullings härad (tillhörande norra val- kretsen) en annan storkommun, Vårgår- da, medan en kommun överfördes till Skaraborgs län. Den del av det gamla häradet som nu utgöres av Gäsene stor- kommun ingår i Borås domsaga, under det att Vårgårda kommun tillhör Vättle, Ale och Kullings domsaga. Då enligt ny- ligen fattat beslut Borås domsaga för landstingsvalen skall bibehållas som en valkrets och eftersom Gäsene stor- kommun dessutom synes ha sina huvud- sakliga förbindelser med de södra de- larna av länet, förefaller det lämpligt att komunen även för andrakammarva- len blir förenad med den södra länsde— len. Eftersom det således under alla för- hållanden måste anses erforderligt att jämka den nuvarande valkretsindelning- en i Älvsborgs län, har folkomröstnings- och valsättsutredningen härigenom stärkts i sin uppfattning att frå- gan om ändrad indelning för länet nu icke bör uppskjutas, och detta vare sig en sammanslagning av valkretsarna eller allenast en jämkning av gräns- dragningen mellan dem befinnes vara att föredraga.
Mot en sammanslagning av Älvsborgs läns båda andrakammarvalkretsar skul- le möjligen kunna anföras länets bety- dande utsträckning, i söder gränsande till Småland och Halland och i norr till Värmland och Norge. Vidare har pekats på kommunikationsförhållandena, vilka delvis ansetts medföra endast bristfällig kontakt mellan olika bygder inom länet. Att en viss avskildhet mellan länets oli- ka delar förekommer är obestridligt, men den mest påtagliga gränslinjen med hänsyn till natur och näringsliv
mellan de skilda delarna synes knap- past sammanfalla med de nuvarande valkretsgränserna. Ur fysiskt geografis- ka och ekonomiska synpunkter går den viktigaste skiljelinjen ungefärligen vid landskapsgränsen mellan Dalsland och Västergötland. Med kännedom om dessa förhållanden torde man icke kunna an- se att de nuvarande valkretsarna utgöra särskilt naturliga enheter. För en sådan bedömning spelar det också en mindre roll till vilken av kretsarna som Gäsene storkommun räknas. Att vid valkretsin- delningen avskilja Dalsland till en egen valkrets är å andra sidan ogörligt från proportionell synpunkt, eftersom Dals- land endast har en folkmängd motsva- rande två mandat.
Nu skulle man dock kunna peka på att Älvsborgs län jämte Kalmar län är det enda länet i riket som är uppdelat på två hushållningssällskap, vilket skul- le kunna tyda på en viss olikhet i in- tressegemenskapen för skilda delar av länet. Men eftersom icke heller gränser- na mellan hushållningssällskapens om- råden sammanfalla med de nuvarande valkretsgränserna, kan enligt utred- ningens uppfattning denna uppdelning icke få tillmätas någon större vikt i nu förevarande sammanhang. Med lika stor rätt kan hävdas att, då länet — till skill- nad från Kalmar län — utgör en enda landstingskommun, det redan vid till- komsten av för länet gemensamma an- stalter och inrättningar m. m. mellan de olika delarna utvecklats en så fast intressegemenskap, att den skulle kun- na vara tillräcklig anledning att även för valen till andra kammaren betrakta länet såsom en naturlig enhet.
Det kan icke heller med fog påstås att länets betydande utsträckning i norr—- söder och de mindre goda kommunika- tionerna ställa Älvsborgs län i någon särklass i förhållande till andra län. Tvärtom äro förhållandena på vissa
andra håll säkerligen mindre gynnsam- ma för att ett län från valkretssynpunkt skall kunna betraktas som en lämplig enhet. Till följd av kommunikationer- nas utveckling och befolkningens ökade rörlighet torde dessutom motiven för en fortsatt uppdelning efterhand ha kommit att framträda med väsentligt mindre styrka än förr. Även om järn- vägsförbindelserna mellan skilda delar av Älvsborgs län kunna anses som mindre goda, har dock en avsevärd för- bättring i kommunikationshänseende skett till följd av den kraftiga expan— sionen av landsvägstrafiken under spe- ciellt det senaste årtiondet. Länsstyrel- sen i Älvsborgs län har, som redan nämnts, bl. a. från synpunkten om kom- munikationernas allmänna utveckling även förordat en sammanläggning av de båda länsdelarna till en valkrets. Utredningen har som allmän riktlin— je för valkretsindelningens utformande i sitt tidigare avlämnade betänkande härom framhållit, att man bör taga i sikte att valkretsarna skola utgöra med hänsyn till befolkningens levnadsför- hållanden och intressen, kommunika- tionsleder och det ekonomiska livet i övrigt så naturliga enheter som möjligt. Utredningen kan i anslutning till det nyss anförda icke finna. att en samman- slagning av de nuvarande båda valkret- sarna i Älvsborgs län skulle från föreva- rande utgångspunkt väcka betänklighe- ter. Härtill komma de fördelar som vin- nas bl. a. från administrativ synpunkt genom att valkretsindelningen även för detta län skulle sammanfalla med läns- indelningen. Utredningen har i detta sammanhang icke förbisett att en om- reglering av länsindelningen för ifråga- varande landsdel förr eller senare kan bli aktuell. Lämpligheten av en sådan omreglering måste emellertid bedömas under hänsynstagande till en mångfald skilda förhållanden — ett frågekomplex
till vilket utredningen ej har haft någon anledning att taga ställning. Sedan riks- dagen nyligen avslagit en begäran om översyn av rikets indelning i län och landstingsområden, föreligger icke av denna anledning skäl att ytterligare dröja med en reformering av valkrets- indelningen för Älvsborgs län.
Såsom folkomröstnings- och valsätts- utredningen redan tidigare har fram- hållit i olika sammanhang, röner till- lämpningen av proportionalitetsprinci- pen stort inflytande av om ett större eller mindre antal mandat äro att för- dela i de skilda valkretsarna. Oavsett den matematiska konstruktionen av för- delningsmetoden uppkomma i allmän- het de största variationerna i fördel- ningsresultaten i de mindre kretsarna. Förekomsten av småvalkretsar innebär således alltid vid proportionella val ett större spelrum för slumpmässiga avvi- kelser i den ena eller den andra rikt- ningen från den fördelning som från proportionell synpunkt anses önskvärd. Frågan om det minsta antal mandat, som bör finnas i en valkrets för att des- sa med säkerhet skola kunna utskiftas mellan partierna efter en någorlunda rättvisande grund, är emellertid i hög grad beroende av de för tillfället i val- kretsen rådande styrkeförhållandena mellan väljargrupperna och kan därför svårligen generellt besvaras. Utredning- en har dock i sitt betänkande om valsät- tet vid andrakammarvalen påpekat, att fördelningen av ett så begränsat antal mandat som fem vid de hos oss förelig- gande partiförhållandena ofta ger en endast mycket approximativ rättvisa.
Enligt den gällande valkretsindelning- en har för närvarande den norra val- kretsen i Älvsborgs län sex represen- tanter i andra kammaren, medan den södra har fem. Båda dessa kretsar mås- te alltså betecknas som jämförelsevis små. Det har redan framhållits ovan,
att det ställer sig svårt att i valkretsar av denna storleksordning erhålla en proportionellt sett nöjaktig fördelning av mandaten mellan partierna och att således undvika tillfälliga slumpvaria— tioner. Detta förhållande framträder i högre grad vad beträffar de båda val- kretsarna i Älvsborgs län än i fråga om flertalet övriga jämförbara kretsar i ri- ket, eftersom röstfördelningen mellan de fyra största partierna i dessa båda valkretsar är ovanligt jämn. Vid en sammanslagning av de båda kretsarna till en gemensam krets för hela länet skulle givetvis en större säkerhet vin- nas för att de olika politiska menings- riktningarna skulle tillgodoses med en representation, som fullt ut motsvarar deras samlade röstinnehav. Icke något av partierna i Älvsbrogs län har vid de senaste valen erhållit en sådan andel av de avgivna rösterna att det med viss- het kunnat påräkna en fullt proportio- nell representation. På grund härav sy- nes det som om en sammanslagning för vart och ett av de inom länet nu repre- senterade partierna skulle kunna få be- tydelse.
Den nu anförda synpunkten att en stor valkrets i allmänhet bättre säker- ställer en proportionell rättvisa utgör enligt utredningens uppfattning ett tungt vägande skäl för en förening av de båda länsdelarna till en valkrets. Ut- redningens tillkomst har ju bl. a. moti- verats med önskvärdheten att åstad- komma större proportionell rättvisa, varför en sådan åtgärd helt ligger i lin- je med utredningens allmänna målsätt— ning.
Vid en sammanslagning av den norra och den södra valkretsen till en för hela länet gemensam krets skulle den- na enligt senast tillgängliga folkmängds- uppgifter (1/1 1953) bli berättigad till tolv mandat mot nu sammanlagt elva. Representationen för länet i andra kam-
maren skulle alltså — genom att den komme att bestämmas under hänsyns- tagande till den samlade folkmängden och icke såsom nu till folkmängden i vardera valkretsen för sig — komma att bättre svara mot länets innevånarantal än vad som nu är fallet. Denna syn- punkt, som talar för en sammanlägg- ning av de båda valkretsarna, betona- des särskilt av länsstyrelsen i Älvsborgs län i dess yttrande över utredningens tidigare förslag i förhandenvarande fråga. Visserligen skulle förslaget till ändrad valkretsindelning med Gäsene storkommun överflyttad från norra till södra valkretsen enligt 1953 års folk- mängdssiffror medföra att vardera val- kretsen hade att utse sex riksdagsmän, men givetvis ökar säkerheten för en från befolkningssynpunkt rättvisande representation för länet i och med att det utgöres av en enda valkrets.
En sammanslagning av de båda val- kretsarna i Älvsborgs län skulle dock kunna tänkas inge vissa betänkligheter, nämligen om den mandatökning som under sådana förhållanden tillkommer länet skulle förorsaka motsvarande minskning av antalet mandat för en re- dan tidigare tämligen liten valkrets på annat håll. Då det emellertid ställer sig mycket vanskligt att nu förutse den framtida befolkningsutvecklingen och det dessutom råder en viss osäkerhet om det sammanlagda antalet mandat, som vid ett kommande val kunna finnas att fördela, bör den framförda synpunk- ten ej få tillmätas en avgörande bety- delse. Om någon hänsyn alls kan tagas till en sådan anmärkning, bör för övrigt påpekas att den. ej särskilt riktar sig mot alternativet med en sammanlägg- ning av kretsarna. Som nämnts synes det ju nämligen erforderligt att — om nå- gon sammanläggning icke kommer till stånd — företaga en jämkning av grän- serna mellan valkretsarna i länet, och
denna jämkning kommer troligen också att leda till en ökning av länets samlade andrakammarrepresentation. En fördel- ning av andrakammarmandaten på de olika valkretsarna i riket giver dessutom enligt de senaste befolkningsuppgifterna vid handen, att _ under de alternativa förutsättningarna att Älvsborgs län bil- dar antingen en valkrets eller också två på här antytt sätt jämkade kretsar — samtliga de övriga kretsarna skulle få exakt den representation, som de nu äga i andra kammaren. Till följd av den av 1953 års riksdag slutgiltigt antagna garantiregeln att, om efter utskiftning- en av de ursprungliga 230 platserna en valkrets ej blivit berättigad till tre el- ler också till minst tre men ej fem mandat, antalet skall för valkretsen ökas till tre resp. fem mandat, skulle nämligen det sammanlagda antalet plat- ser härvid komma att uppgå till 231. En mandatökning för Älvsborgs län skulle alltså enligt nu tillgängliga uppgifter icke gå ut över någon annan valkrets.
Utredningen kan av det anförda icke finna, att den ökade säkerhet för en rättvis utskiftning av mandaten som vinnes genom en sammanslagning av de nämnda båda kretsarna skulle med- föra mindre goda förutsättningar för en proportionell mandatfördelning på något annat håll. Vid sina övervägan- den i ämnet har utredningen ej heller i övrigt funnit några hinder föreligga mot en sammanslagning av den norra och den södra valkretsen i Älvsborgs län.
I enlighet med det sålunda anförda vill folkomröstnings- och valsättutred- ningen för sin del föreslå att Älvsborgs län för val till riksdagens andra kam- mare skall utgöra en enda valkrets i stället för som hittills två. Såsom fram- gått av den lämnade redogörelsen har utredningen redan i ett tidigare sam- manhang förordat denna sammanslag-
ning, och utredningen har vid sina för- nyade överväganden ej funnit skäl från- gå denna sin uppfattning.
För genomförande av nämnda för- slag fordras endast den ändringen i 30 5 lagen om val till riksdagen att de däri hittills upptagna särbestämmelser- na rörande Älvsborgs län uteslutas. Det- ta län kommer därigenom utan vidare att ingå under den i paragrafen givna huvudregeln att vart och ett av rikets län, utom de som särskilt angivits, skall bilda en valkrets för valen till andra kammaren.
Skulle emellertid det av utredningen framlagda förslaget icke vinna beak- tande, synes på sätt anförts en jämk- ning av gränserna mellan norra och "södra valkretsen vara erforderlig. Här- vid förefaller den lösning, som påyrkats i motionen 1:459 vid 1952 års riksdag och som innebär ett överförande av Gä- sene kommun från norra till södra kret- sen, vara mest ändamålsenlig. Utred- ningen vill dock fästa uppmärksamhe-
ten på att den i motionen föreslagna lagtexten vad beträffar indelningen av Älvsborgs län erhållit en mindre lämp- lig utformning. Enligt det nämnda för- slaget skulle nämligen —- liksom enligt gällande lagbestämmelser —- häradsin- delningen tagas som allmän utgångs- punkt vid angivandet av kretsarnas om- fattning. I samband med reformen av kommunindelningen vidtogs emellertid icke någon jämkning av häradsindel- ningen, vilket torde ha berott på att häradena i allt väsentligt förlorat sin tidigare betydelse såsom judiciella och administrativa enheter och häradsin- delningen därför numera närmast blott äger historisk karaktär. I en inom kam- markollegiet upprättad promemoria, vilken överlämnats till utredningen, ha även dessa förhållanden förts på tal. Vid bibehållande av skilda valkretsar i länet bör därför lagtexten hänvisa till indelningen i kommuner eller domsa- gor. Enklast torde därvid vara en hän- visning till domsagoindelningen.
