SOU 1961:44

Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet : överväganden och förslag

N 4-0 Gc

3. Speciella f olkbildnjngsåtgärder

Genom beslut av 1956 års riksdag sammanfördes nio olika anslag till re- servationsanslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder. Budgetåret 1958/59 överflyttades hit en tionde post, som tidigare återfunnits under elfte huvudtiteln.

För dispositionen av anslaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i kung. 1947 : 508 med däri vidtagna ändringar. Därutöver har Kungl. Maj:t i nådigt brev den 1 juni 1956 (ändr. 31/5 1957 och 5/6 1959) meddelat sär- skilda bestämmelser beträffande vissa av anslagsposterna. Samtliga anslag disponeras av skolöverstyrelsen.

Den första posten, Bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för bildnings- verksamhet bland sjömän, omfattade ett anslag, som före budgetåret 1947/48 utgick under titeln Bidrag till bildningsverksamhet bland sjömän men efter förslag av 1944 år-s folkbildningsutredning överfördes till Bi— drag -till studieförbund för organisations- och administrationskostnader. Från anslaget bestreds kostnader för studiecirkelledarutbildning och in- struktionsverksamhet för bildningsarbetet bland sjömän.

Den andra anslagsposten, Bidrag till Svenska kyrkans sjömansvårds- styrelse för bildningsverksamhet bland sjömän fanns också före budget— året 1947/48 under anslagsrubriken Bidrag till bildningsverksamhet bland sjömän. Från och med budgetåret 1947/48 beräknades under detta anslag endast medel till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för d-en instruk- törs-, st=udiecirkel- och biblioteksverksamhet bland sjömän i hemlandet, som bedrives av sjömansvårdsstyrelsens utskott för sjömansvård.

I fråga om båda dessa anslagsposter har Kungl. Maj :t föreskrivit, att vid bedrivandet av bildningsverksamheten samråd skal-l äga rum med Svenska sjöfolksförbundet.

• Sida 34
•  Original

Den tredje anslagsposten, Bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare motsvarades tidigare av ett obe- tecknat anslag, Bidrag till bildningsverksamhet bland fiskare, som inför- des från och med budgetåret 1953/54, sedan det konstaterats, att princi- piella skäl talade mot att Svenska fiskarenas studieförbund godkändes som riksförbund för studiecirkelverksamhet enligt kungörelsen 1947: 508.

Anslagsposten 4, Bidrag till kursverksamhet bland samerna motsvarades av det tidigare utgående obetecknade anslaget med samma namn, som in- fördes genom beslut av 1954 års riksdag.

1 k. br. den 1 juni 1956 föreskrives, att skolöverstyrelsen skall besluta om bidragets fördelning varvid skall iakttagas, att för kursverksamheten bidrag må utgå dels till bestridande av kostnaderna för kursernas anord— nande, dels till resekostnadsersättning åt deltagarna enligt reseklass C i allmänna resereglementet.

Anslagspost 5, Understöd för anordnande av universitetscirklar, mot- svarades av reservationsanslaget till Understöd för anordnande av s. k. universitetscirklar, som infördes från och med budgetåret 1947/48.

Enligt gällande bestämmelser, som återfinnes i k. br. den 31 maj 1957, skall universitetscirkel stå under ledning av universitetslärare eller annan genom högre akademiska studier kvalificerad lärare. Studietiden skall ut— göra 2 år samt omfatta minst 24 sammankomster om sammanlagt minst 48 studietimmar per år. Antalet deltagare vid varje sammankomst skall vara minst 10. Skolöverstyrelsen kan medge undantag både beträffande studietiden och deltagarantalet.

Statsbidrag utgår till handledararvode med högst 35 kronor för studie- timme, till resekostnadsersättning och traktamente åt lärare samt till stu- diematerial med högst hälften av den verkliga kostnaden, dock med högst 10 kronor per deltagare.

1941:- års folkbildningsutredning framlade som tidigare nämnts i SOU 1946: 68 bl. a. förslag om statsunderstöd till studiecirkelverksamhet, om- fattande fyra olika typer av cirklar, av vilka universitetscirklarna ut— gjorde en.

Universitetscirklarna skulle behandla bildningscirkelns ämnen och le— das av genom högre akademiska studier kvalificerade lärare. Utredningen räknade med en studietid av 96 studietimmar, fördelade på två år. Mini- miantalet deltagare ansågs böra utgöra 10. Utredningen föreslog vidare, att lärarkostnaderna skulle bestridas av statsmedel. Som ledare räknade utred- ningen i första hand med stipendierade docenter.

I propositionen 1947: 204 förklarade sig föredragande departementsche— fen dela utredningens uppfattning om värdet av kontakt mellan eliten inom folkbildningsarbetet och företrädare för den vetenskapliga forsk-

• Sida 35
•  Original

ningen. Understödsgrunderna godtogs av departementschefen med tilläg— get, att bidrag av statsmedel också skulle utgå till bestridande av lärar- nas rese- och traktamentskostnader, där sådana förekomme. Som ledare skulle kunna anlitas nuvarande och förutvarande universitetslärare lik- som andra lärare med docentkompetens.

Riksdagen biföll utan erinran, vad i denna del av propositionen föresla— gits.

Ur anslagsposten må även utgå högst 6000 kronor som bidrag till av Geijersamfundet anordnad akademisk sommarkurs på Geijerskolan i Ran— säter. Bidrag till sådan kurs skall beräknas på samma sätt som för uni- vers-itetseirkel, dock att bidrag till handledararvode åt annan än univer- sitetslärare eller annan genom högre akademiska studier kvalificerad lä- rare skall utgå med belopp motsvarande timarvode enligt timlärarkungö— relsen för lärare vid folkhögskola.

Anslagsposten 6, Bidrag till utgivande av tidskrifter, uppstod genom ut— brytning av den under reservationsanslaget till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet m. m. redovisade anslagsposten till bidrag till ut— givande av tidskrifter.

Enligt k. br. den 3 juni 1960 utgår bidrag i mån av behov med högst 11 000 kronor till redaktionen för tidskriften Folkbildningsarbetet och med högst 14 000 kronor till redaktionen för tidskriften Studiekamraten. Av respektive tidskrift skall kostnadsfritt överlämnas visst antal exemplar till ecklesiastikdepartementet, skolöverstyrelsen samt olika angivna bib- liotek.

Även den sjunde anslagsposten, Bidrag till Musikfrämjandet, uppstod genom utbrytning ur reservationsanslaget till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet m. 111.

Enligt k. br. den 1 juni 1956 skall bidraget användas till av Musikfräm- jandet anordnad kursverksamhet för kommunala musikledare och för pedagogisk utbildning av musiker för uppgifter inom det folkliga musik- bildningsarbetet.

Anslagsposten 8, Bidrag till kurs- och konferensverksamhet, uppstod genom sammanförande av dels den under det obetecknade anslaget till Un- derstöd åt anstalter och föreningar, som anordnar populärvetenskapliga föreläsningar, upptagna anslagsposten till resestipendier åt deltagare i av skolöverstyrelsen anordnade konferenser för föreläsare, dels den under samma anslag upptagna anslagsposten till bestridande av omkostnader i samband med nyssnämnda konferenser, dels det under reservationsansla- get till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet m. m. redovi- sade bidraget till anordnande av utbildningskurser för studieledare utan- för studieorganisationerna.

• Sida 36
•  Original

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni 1959 må för kurs, som anordnas av folkbildningsorganisation, bidrag utgå till bestridande av kostnaderna för kursens anordnande samt till traktamente med högst 14 kronor per dag och resekostnadsersättning enligt reseklass C i allmänna reseregle- mentet åt kursdeltagare.

Den nionde anslagsposten, Stöd åt försöksverksamhet och undersök- ningar inom det folkliga bildningsarbetet, tillkom genom överflyttning av den under reservationsanslaget till Utbildning av studieledare för folkbild- ningsarbetet m. m. upptagna anslagsposten till stöd åt nya bildningsfor- mer inom det folkliga bildningsarbetet.

Anslagsposten 10, Bidrag till folkbildningsorganisationerna för anord- nande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet, överflyttades till förevarande reservationsanslag från och med budgetåret 1958/59. Tidi— gare hade medel för ändamålet beviljats under ett obetecknat anslag på elfte huvudtiteln.

Enligt föreskrifter i kungl. brev den 18 april 1958 skall anslagsposten disponeras av skolöverstyrelsen, varvid liksom hittills dispositionen skall ske — med beaktande av vad riksdagen i skrivelse 1945: 600 anfört — i överensstämmelse med i propositionen 1945: 369 förordat förslag.

C. Ungdomsfostrande verksamhet 1. Hemgårdar

Anslaget Bidrag till verksamheten vid hemgårdar utgår till riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar för dess ungdomsfostrande arbete. An- slaget utbetalas och disponeras av skolöverstyrelsen. Enligt k. br. den 3 juni 1960 skall ur anslaget för budgetåret 1960/61 till riksförbundet utgå ett belopp av 36000 kronor såsom bidrag till bestridande av förbundets administrationskostnader.

Statsbidraget till hemgårdsverksamheten infördes budgetåret 1941/42. Såsom villkor för understödet gällde, att hem-gårdarna skulle vara öppna även för icke föreningsmedlemmar. När 1944 års folkbildningsutredning behandlade statsbidragsfrågan på förevarande område i SOU 1946:68 , hänvisade den till ungdomsvårdskommittén. Denna kommitté föreslog i sitt betänkande 1947:12 statligt stöd till verksamheten vid 5. k. fritidsgårdar, under vilken beteckning kommittén inbegrep icke bara hemgårdar utan även sådana studiehem, som fyllde vissa krav i fråga om allsidighet, kon— tinuitet hos verksamheten m. m. Kommitténs betänkande framlades emel- lertid icke för riksdagen.

I betänkandet Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksam- het tog 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar även upp frågan om statsbidrag till

• Sida 37
•  Original

hemgårdarna. Med hänsyn till att det arbete, som hemgårdarna utförde framför allt i storstäderna och på industriorterna, torde få betraktas som ett viktigt led i frivilliga sammanslutningars strävanden att förebygga asocialitet i skilda former, ungdomsbrottslighet, ungdomsfylleri m. m., före- slog utredningen, att hemgårdsrörelsen i fortsättningen skulle erhålla ökat statligt stöd. Då hemgårdarna kämpade med särskilt stora problem i fråga om arbetskraften, kunde det i och för sig tänkas, att det ökade statliga stödet finge formen av bidrag till hemgårdarnas lönekostnader. Från prin- cipiell synpunkt föreföll det emellertid utredningen diskutabelt, om sta- ten genom särskilda avlöningsbidrag skulle alltför markerat engagera sig i hemgårdsrörelsen. Denna skulle därigenom också kunna befaras få en mindre fri karaktär. Utredningen fann det därför vara mest ändamålsen- ligt, att ett ökat statsanslag såsom tidigare fördelades genom skolöversty- relsens försorg efter förslag av styrelsen för Sveriges hemgårdar. Utred— ningen föreslog en höjning av anslaget från dåvarande 45 000 kronor till 150 000 kronor.

Vad utredningen sålunda föreslagit blev också 1954 års riksdags be— slut. Från och med 1955 har genom olika beslut av Kungl. Maj:t föreskri- vits, att viss del av statsbidraget finge användas till bestridande av riks- förbundets administrationskostnader, från början 10 procent och för när— varande 12 procent.

1958 års besparingsutredning uttalade i sitt betänkande beträffande hem- gårdarna och studiehemmen, att den vid dessa bedrivna verksamheten tjänade syften, som i och för sig vore gagneliga och vårda stöd från det all- männas sida. Det var dock enligt utredningens uppfattning tveksamt, om stöd borde lämnas i form av statsbidrag, då bidragsbeloppen vore så obe- tydliga, att de knappast kunde vara av egentlig betydelse. Utredningen förordade därför, att statsbidragen i fråga — eventuellt efter någon över- gångstid — skulle upphöra att utgå. I remissutlåtandena över betänkan- det underströks emellertid, att även detta begränsade stöd vore av stort värde, i synnerhet för den del av gårdarna, som inte hade kommun som huvudman. 1960 års riksdag beslöt också att bibehålla anslaget och att öka det med 50 procent.

2. Ungdomsledarutbildning Statsbidraget till ungdomsledarutbildningen utgår från reservationsansla- get Utbildning av ungdomsledare under åttonde huvudtiteln. Anslaget har t. o. m. budgetåret 1960/61 varit uppdelat på tre delposter: 1. Bidrag till regionala och centrala kurser för ungdomsledare. 2. Till skolöverstyrel- sens disposition för anordnande av kurser för ungdomsledare. 3. Till skol- överstyrelsens disposition för anordnande av försökskurs för ungdoms- ledare. I det följande kommer de tre delposterna att behandlas var för sig.

• Sida 38
•  Original

a. Bidrag till regionala och centrala kurser för ungdomsledare Gällande statsbidragsbestämmelser

Enligt kungl. kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575; ändr. 1957: 307) an— gående statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet ut- går statsbidrag för regional ungdomsledarkurs, som omfattar minst två och högst fem dagar med deltagande från viss landsdel, och till central kurs, omfattande minst sex och högst 12 dagar med deltagare från hela riket.

Vid båda slagen av kurser skall undervisning varje dag meddelas minst sex undervisningstimmar i sådana ämnen, som av skolöverstyrelsen god— känts som huvudämnen eller övningsämnen vid dylika kurser. Vid cen- tral kurs kan det föreskrivna minimiantalet undervisningstimmar i så- dana ämnen minskas med högst två, om i stället undervisning meddelas motsvarande antal undervisningstimmar i ämne som anknyter till kurs- anordnarens intresseområde.

Statsbidrag utgår med tio kronor per deltagare och kursdag. Resebidrag utgår för resa från hemorten till kursorten och åter enligt billigaste färd— sätt, dock vid regional kurs med högst 15 kronor (inom de fyra nordli- gaste länen 20 kronor) och vid central kurs högst 75 kronor.

Förarbeten

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ung- domsvårdande sammanslutningar fann i sitt andra betänkande, Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet, det vara uppenbart, att frå- gan om vilken roll ungdomsorganisationerna skulle kunna spela för att allvarligt påverka ungdomens vanebildning och för att kunna nå den ung- dom som stod utanför föreningslivet, i mycket hög grad berodde på de kvalifikationer som sammanslutningarnas ledande krafter ägde för denna uppgift. Ungdomsledare av skilda slag måste därför utöver personliga kvalifikationer äga åtminstone grundläggande insikter i sådana ämnen som berörde vitala problem för ungdomen och särskilt för den del av ung- domen som befinner sig i brytningsåren.

Utredningen fann starka skäl tala för att samhället skulle svara för en viss del av de kostnader som krävdes för utbildning av ledare och instruk- törer i ungdomsarbetet. Den del av utbildningen som staten skulle ge stöd, borde avgränsas till vissa ämnesområden. Syftet med det statliga bidra- get borde vara att ge ungdomsledarna elementära insikter i sociala och psykologiska sammanhang, i miljökunskap, ungdomsarbetets metodiska frå— gor samt i fritidsverksamhetens teknik.

Ungdomssammanslutningarna själva borde i så stor utsträckning som möjligt svara för utbildningen, men vissa kurser borde äga rum i statens egen regi. Ungdomssammanslutningarnas egna kurser borde vara dels

• Sida 39
•  Original

regionala, dels centrala. Kurs, som anordnades i viss organisations namn med statsbidrag, borde stå öppen även för andra än organisationens egna medlemmar.

Utredningen uppställde vissa grundläggande krav för statsbidrag, så- som att den sammanslutning, som anordnade kursen, borde vara riksom- fattande och inriktad på ungdom i åldern 12—25 år samt ha minst 3 000 medlemmar. Statsbidraget borde begränsas till den del av utbildningen, som avsåg för all ungdomsledarutbildning gemensamma ämnen. Som så— dana gemensamma ämnen betraktades huvudämnena livsåskådningsfrå— gor, psykologi, pedagogik, hälsolära, samhällslära, alkoholfrågan och sexual- frågan samt övningsämnena talteknik, dramatik, musik, lek, idrott och fri- luftsliv, praktisk sysselsättning och förvaltningsuppgifter.

Statsbidraget föreslogs konstruerat med visst bidrag per deltagare och dag jämte ett beräknat bidrag för resekostnadsersättning. Utredningens förslag återfinnes oförändrade i gällande statsbidragsbestämmelser på två undantag när. Det ena gällde reseersättningarna, där utredningen före- slagit, att statsbidrag skulle utgå till ersättning för deltagarnas resa till och från kursorten enligt billigaste färdsätt, och det andra gällde orien- tering i ämne, som anknöt till kursanordnarens speciella intresseområde, där utredningen föreslagit, att två timmars orientering i sådant ämne skulle kunna jämställas med stat—sbidrags-berättigande undervisningsämne vid både centrala och regionala kurser.

Föredragande departementsche-fen fann i propositionen 1954: 156 för- slaget väl underbyggt och ansåg sig bara på vissa punkter böra föreslå jämkningar. Sålunda föreslog han, att samarbetande ungdomsorganisa- tioner, vilka tillhopa redovisade 3 000 medlemmar och gemensamt önskade ikläda sig huvudmannaskapet för en kurs, borde godkännas som sökande, att ämnet ungdomspsykologi borde givas företräde framför socialpsyko- logien, att reseersättningen skulle maximeras till i medeltal högst 15 kro- nor per deltagare vid regional kurs och [högst 75 kronor vid central kurs, samt att rätten till utbyte av statsbidragsberättigande undervisningsämne mot två timmars orientering i ämne ino-m kursanordnarens speciella in- tresseområde borde gälla endast centrala kurser.

I anledning av propositionen väcktes dels en motion (11: 651), vari fö- reslogs, att den genomsnittliga resekostnaden för regionala kurser i Norr- land måtte höjas till 20 kronor, dels två likalydande motioner (1:522 och II: 663), i vilka hemställdes, att ett belopp av 120 000 kronor skulle bry- tas ut ur det föreslagna reservationsanslaget och ställas till riksidrotts- förbundets förfogande via avsättning-sanslaget till fonden för idrottens främjande.

Särskilda utskottet biträdde i utlåtande 1954: 6 vad departementsche- fen föreslagit =och yrkandet i motionen II: 651 men avstyrkte bifall till mo- tionerna I: 522 och II: 663, då utskottet inte ville göra avsteg från principen,

• Sida 40
•  Original

att anslaget skulle fördelas och administreras av en och samma statliga till- synsmyndighet. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

1955 års ungdomsutredning förordade i sitt betänkande Staten och de politiska ungdomsorganisationerna (SOU 1956: 42), att de politiska ung— domsorganisationerna borde få del av statsbidraget till ungdomsledarut- bildning.

l skolöverstyrelsens tillämpningsföreskrifter till kungörelsen 1954z575 säges beträffande ungdomsledarutbildningen, att endast vissa särskilt an- givna ämnen får förekomma vid de statsbidragsberättigade ungdomsle- darkurserna, att endast av skolöverstyrelsen godkända föreläsare får vara lärare vid kurserna samt att ungdomsledarkurserna skall stå öppna för alla. Utredningen fann dessa föreskrifter utgöra tillräcklig garanti för att kurserna inte skulle komma att inlemmas i organisationernas politiska aktivitet. Utredningen förordade dock som särskilt villkor för statsbidrag, att under en övergångstid vederbörande studieförbund skulle inkopplas som mellanled i utbildningsverksamheten. Studieförbundet borde uppbära statsbidraget och ansvara för utbildningen under samverkan med ung- domsorganisationen. Efter en tid skulle formerna för bidragsgivningen kunna omprövas.

I propositionen 1957: 132 fann föredragande departementschefen det knappast tilltalande att sätta de politiska ungdomsorganisationerna i en speciellt kontrollerad särställning men ansåg sig inte höra frångå utred- ningens förslag. Propositionen bifölls också av riksdagen.

Vid behandlingen av förevarande anslag under åttonde huvudtiteln år 1956 uttalade departementschefen i anledning av skolöverstyrelsens för- slag om anslagshöjningar:

»De framställningar från ungdomsorganisationerna, som ligger till grund för överstyrelsens förslag, visar att statsunderstödet just i sin egenskap av stimu- lansbidrag fått en god verkan i form av en intensifierad och ökande ungdoms- ledarutbildning och instruktörsverksamhet. Skulle man gå utöver denna allmänna stimulanskaraktär hos dessa två bidragsformer och även ställa dem i relation till ökningen av ungdoms-kullarna, råder det ingen tvekan om att anslagshöj— ningar i enlighet med överstyrelsens förslag vore motiverade. Jag anser mig emellertid icke böra förorda en dylik direkt anknytning mellan medelsanvis- ningens storlek och det öka-de rekryteringsunderlaget för ifrågavarande verk- samhet.»

Statsutskottet förklarade sig i utl. 8 (p. 99) dela departementschefens ståndpunkt.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 hade skolöverstyrelsen föreslagit, att uppdelningen av anslaget på regionala och centrala kurser skulle slopas. Det skulle i fortsättningen ankomma på de mottagande or-

• Sida 41
•  Original

ganisationerna att avgöra, om tilldelat bidrag skulle användas för regio— nal eller central verksamhet. Detta förslag bifölls av 1957 års riksdag.

|). Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av kurser för ungdomsledare

I kungl. brev den 30 juni 1959 föreskrives, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1959/60, att vad i kungörelsen 1954: 575 före— skrivits i fråga om där avsedda centrala kurser beträffande kursernas längd, kursämnena, antalet deltagare samt ersättning till deltagare för resa till och från kursorten i tillämpliga delar skall gälla jämväl med avseende å sådan central kurs, som anordnas av skolöverstyrelsen, dock att dylik kurs må omfatta mindre än 6 dagar.

1953 års utredning avsåg med kurserna i statens regi, att dessa kurser skulle tillgodose ett behov av viss samordning av ungdomsledareutbild— ningen och att de om möjligt borde utformas som fortbildningskurser för dem som redan genomgått ungdomsledarutbildning i sammanslutningar- nas regi.

De invändningar, som restes i remissyttrandena, gällde väsentligen hu- vudmannaskapet för de centrala kurserna. ABF, FPU, IOGT, Skid- och Fri— luftsfrämjandet, SLU och SSU uttalade betänkligheter mot centrala kur- ser i statens regi och anförde i huvudsak, att ungdomsorganisationerna själva i första hand borde stå som huvudmän för utbildningen och som mottagare av bidragen.

Utredningens förslag i detta avseende upptogs emellertid oförändrat i propositionen 1954: 156, och riksdagen godkände denna.

c. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av försökskurs för ungdomsledare

Budgetåren 1954/55—1960/61 ställdes särskilda medel till skolöverstyrel- sens förfogande för anordnande av försökskurser för ungdomsledare, de s. k. Tollarekurserna.

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ung— domsvårdande sammanslutningar anförde i sitt betänkande Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet bl. a. följande. Erfarenhe- ter från främmande länder, bl. a. Finland, ansågs visa, att behovet av en mera avancerad utbildning av ungdomsledare resulterat i kurser av längre varaktighet och att en särskild linje för ungdomsledareutbildning anord- nats vid sociala högskolan i Helsingfors. Enligt utredningens mening borde man även i Sverige pröva sig fram för att finna en form för ungdomsle- darutbildning av lämplig karaktär. I betänkandet refererades i samman- hanget en utredning av Göteborgs barnavårdsnämnds ungdomskommitté, vilken föreslagit, att ungdomsledarutbildning borde knytas till Göteborgs socialinstitut och där utgöra en självständig linje. 1953 års utredning var dock inte övertygad om det ändamålsenliga i en framtida ungdomsledar-

• Sida 42
•  Original

utbildning av sådan omfattning som det refererade förslaget innebar. Ut- redningen föreslog i stället, att skolöverstyrelsen skulle beredas möjlig- het att anordna en längre försökskurs budgetåret 1954/55 för utbildning av ungdomsledare. Förslagets utformning framgår av följande.

Kursen bör omfatta högst tre månader och förläggas till någon folkhögskola eller liknande institution. Till kursen hör mottages högst 40 deltagare. Kurspla— nen bör omfatta följande ämnen. Huv—udämnen: livsåskådningsfrågor, psykologi, pedagogik, hälsolära, samhällslära, alkoholfrågan, sex-ualfrågan. övningsämnen: talteknik, dramatik, musik, lek, idrott och friluftsliv, praktisk sysselsättning, för- valtningsuppgifter. Kostnaderna beräknar utredningen till 44000 kronor, varav för undervisning och instruktion 18 912 kronor, för mndervisningsmateriel 2000 kronor, för inackordering 18 000 kronor samt för resor och studiebesök m. m. 5 088 kronor.

I remissyttrandena vitsordade ett flertal remissinstanser behovet av en mera avancerad utbildning av ungdomsledare. En försökskurs av mera omfattande karaktär tillstyrktes därför i allmänhet. I ett flertal yttran- den, bl. a. från Frikyrkliga ungdomsrådet, framhölls, att det förelåg be— hov av en ännu mer kvalificerad ungdomsledarutbildning, och det för- ordades, att förslaget om en avancerad ungdomsledarutbildning, förlagd till något av socialinstituten, skulle tagas upp till förnyat övervägande. Från andra håll uttalades betänkligheter mot att centrala kurser skulle anordnas i statens regi.

I propositionen 1954: 156 föreslog departementschefen, att medel skulle ställas till skolöverstyrelsens förfogande för anordnande av försökskurs. Riksdagen biföll förslaget.

Skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna redo- visade i sitt sista betänkande Ungdomsledarutbildning (1959) dels upp— gifter om försökskurserna t.o.m. år 1958, dels kommitténs överväganden om försökskursernas framtid. Kommittén föreslog, att kursen tills vidare skulle uppföras på ordinarie stat. Sedan nya former för ungdomsledar- utbildning i överensstämmelse med det förslag som planeringskommittén i annat sammanhang framlagt vunnit statsmakternas bifall och prövats i praktiken, skulle enligt kommitténs mening frågan om bibehållandet av ifrågavarande kurs på nytt böra tagas upp till prövning.

När skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden för 1961/62 tog upp pla- neringskommitténs förslag, att överstyrelsens försökskurs för kvalifice- rad ungdomsledarutbildning skulle godtagas som ordinär anordning, för— anledde detta följande uttalande från departementschefens sida vid an- mälan av anslaget till utbildning av ungdomsledare under åttonde huvud— titeln:

»Huruvida längre ledarutbildning erfordras och huru den i så fall bör utfor- mas, torde böra bedömas först efter det att folkbildningsutredningen avgivit sina förslag.

• Sida 43
•  Original

Om skolöverstyrelsen under nästa budgetår skulle finna behov föreligga av sådana av överstyrelsen anordnade kurser, för vilka medel hittills anvisats un- der särskilda poster, bör det ankomma på överstyrelsen att härför ta medel ur förevarande anslag i anspråk till belopp, vilka motsvarar vad som för inneva- rande budgetår anvisats för dessa ändamål.»

Mot detta yttrande hade riksdagen intet att erinra.

3. Ungdomens fritidsverksamhet Gällande statsbidragsbestämmelser Enligt kungörelsen 1954: 575 (ändr. 1957: 307) utgår statsbidrag för an- ordnande av fritidsgrupp dels med högst hälften av kostnader för hand— ledning och materiel, dock högst med fyra kronor 50 öre per medlem, dels ock med två kronor per medlem för lokalkostnad och därmed jämförlig utgift. Gruppen skall bestå av minst 5, högst 25 medlemmar, som fyllt 12 men inte 25 år, och dess verksamhet skall omfatta minst 20 timmar, för- delade på minst 10 sammankomster. Statsbidraget utgår till studieförbund eller kommun, som åtagit sig att vara huvudman för fritidsverksamheten. 1 k. br. den 18 april 1958 föreskrives, att Sveriges riksidrottsförbund i fråga om rätt att erhålla statsbidrag för främjande av fritidsverksamhet bland ungdom genom anordnande av fritidsgrupper skall vara jämställt med av skolöverstyrelsen godkänt studieförbund. Därvid skall gälla, att inom riksidrottsförbundet fritidsgruppsverksamheten skall stå under över- inseende av en av förbundet utsedd fritidsgruppledare, vars kompetens för befattningen är godkänd av skolöverstyrelsen, samt att ungdomsinstruk- törer hos riksidrottsförbundet, som godkänts av skolöverstyrelsen, regionalt skall svara för kontrollen av fritidsgruppsverksamheten inom förbundet. Enligt av skolöverstyrelsen den 28 februari 1958 utfärdade anvisningar rörande deltagande i fritidsgrupper kan statsbidrag för deltagande i mer än två statsunderstödda fritidsgrupper samtidigt icke medgivas för samma person.

Förarbeten

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ung— domsvårdande sammanslutningar fann det i sitt andra betänkande Bi— drag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet viktigt, att ung- domssammanslutningar av skilda slag finge väsentligt ökade möjligheter att själva svara för en utbyggd fritidssysselsättning. Starka skäl ansågs tala för att klara gränser i fortsättningen upprätthölls mellan å ena sidan det egentliga studiearbetet och å andra sidan övriga former av fritids- sysselsättning. Utredningen ansåg, att statligt stöd borde utgå till fritt och frivilligt organiserade grupper, som utövade en planlagd fritidsverksam- het, av utredningen kallade fritidsgrupper. De regler för statsbidrag som utredningen föreslog innebar delvis en modifikation av ungdomsvårds—

• Sida 44
•  Original

kommitténs förslag, vilka icke blivit föremål för riksdagsbehandling. Ut- redningen ansåg, att statsbidraget borde konstrueras så, att ensamstående grupper med ett relativt lågt deltagarantal inte skulle komma att missgyn- nas, medan å andra sidan bidragskonstruktionen borde få en sådan utform- ning, att den stimulerade till så livlig anslutning till gruppen som möjligt. Statsbidrag borde icke utgå till sådan fritidsverksamhet som i annan ord— ning vore bidragsberättigad. Möjligheten att begränsa storleken av bidra- get till varje fritidsgrupp så att en redovisning av gruppens egna insatser icke skulle vara påkallad övervägdes, något som skulle medföra en viss förenkling av det administrativa förfarandet. Men tanken övergavs, då ett sådant system icke skulle medge någon inblick i de ändamål, vartill de ut- betalade statsbidragen användes, och måhända kunna inbjuda till missbruk. Utredningen ansåg sig böra utforma reglerna i viss anslutning till dem som gäller för ungdomscirklarna men fann det principiellt motiverat, att det maximala stödet till fritidsgrupperna skulle ligga under det högsta bidra- get till ungdomscirkel. Då lokalfrågan ansågs vara ett av de svåraste pro- blemen för ungdomsarbetet, borde fritidsgrupperna, utöver bidrag till ma- teriel m.m., även få sina lokalkostnader i någon mån täckta. Utredningens förslag återfinnes oförändrade i gällande statsbidragsbestämmelser utom i ett avseende. Utredningen hade nämligen också föreslagit, att å ort där endast en fritidsgrupp vore i verksamhet, skulle efter prövning av veder— börande kommunala myndigheter bidrag beräknas som om högst 12 perso- ner deltagit i verksamheten, oaktat deltagarantalet varit lägre.

Beträffande fritidsgruppsverksamhetens organisation föreslog utred- ningen, att fritidsgrupp, som tillhörde riksomfattande ungdomssamman- slutning, i första hand borde sortera under denna sammanslutnings riks— organisation. Det borde åvila denna att direkt till sådant studieförbund, vartill organisationen vore ansluten, översända rapporter och rekvisitio- ner rörande statsbidrag till fritidsgrupperna med tillämpning av den ord- ning som gäller för studiecirkelverksamheten. Vederbörande studieför- bund borde granska bidragsrekvisitionerna samt halvårsvis vidarebefordra godkända rekvisitioner till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen borde utfärda särskilda tillämpningsföreskrifter. Tillsynen av de fritidsgrupper, som or- ganiserades utanför föreningslivet och som inte vore anslutna till någon ungdomsorganisation eller till något studieförbund, borde enligt utred- ningens mening i -första hand ankomma på något kommunalt organ, ung- domsstyrelse, om sådan finnes, annars efter kommunens bestämmande folkskolestyrelsen eller barnavårdsnämnden.

I propositionen 1954: 156 förklarade föredragande departementschefen, att han fann de av utredningen preciserade bidragsvillkoren i huvudsak omsorgsfullt avvägda samt själva konstruktionen av statsbidraget väl ut- formad. Tanken att bereda sådana grupper som av lokala eller andra skäl måste bli förhållandevis små gynnsammare Villkor än som normalt skulle

• Sida 45
•  Original

tillförsäkras dem, fann departementschefen beaktansvärd men ansåg, att det borde ankomma på tillsynsmyndigheten, skolöverstyrelsen, att med- dela erforderlig dispens.

Departementschefen förutsatte, att en viss variation inom ramen för den stipulerade planmässigheten skulle anses tillåten, detta med anledning av att det ifrågasatts, om utredningens förslag medgav att mer än ett ämne upptogs på sysselsättningsprogrammet.

Särskilda utskottet och riksdagen biträdde propositionens förslag om statsbidragsbestämmelserna och det administrativa förfarandet utan erinran.

1955 års ungdomsutredning föreslog i sitt betänkande Staten och de politiska ungdomsorganisationerna, att statsbidrag till fritidsgrupp, som organiserats av politisk ungdomsorganisation, borde utgå i samma ut- sträckning och på samma villkor som för fritidsgrupper inom övriga ung- domsorganisationer. Inga speciella kontrollåtgärder ansågs erforderliga för av politisk ungdomsförening organiserad fritidsgrupp.

Förslaget genomfördes efter beslut av 1957 års riksdag.

I prop. 1959: 41 föreslog föredragande departementschefen, för att uppnå kostnadsbegränsning men utan att begränsa fritidsgruppsverksamheten, att statsbidrag för anordnande av fritidsgrupp finge utgå enligt ändrade grun— der. Statsbidraget skulle enligt detta förslag utgå med belopp högst mot- svarande hälften av de redovisade och godkända kostnaderna för handled- ning, material samt lokal och därmed jämförlig utgift, dock icke med högre belopp än 4 kronor för varje gruppdeltagare.

Statsutskottet ansåg sig med hänsyn till den begränsning av deltagande i fritidsgrupper, som de av skolöverstyrelsen den 28 februari 1958 utfär— dade anvisningarna innebar, icke böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag om ändrade grunder för statsbidrag utan förordade, att i stället med tillämpning av nuvarande stats-bidragsbestämmelser under nästkom- mande budgetår i besparingssyfte nyssnämnda anvisningar skulle strikt tillämpas.

I anslagsäskandena för budgetåren 1960/61 och 1961/62 har skolöver- styrelsen föreslagit sänkning av deltagaråldern i statsbidragsberättigade fritidsgrupper från 12 till 10 år. Överstyrelsen förklarade sig vid det senare tillfället anse, att en sänkning av minimiåldern skulle verksamt främja ung— domsorganisationernas arbete, och detta skulle enligt överstyrelsens me— ning i dagens ungdomslåge, när allt större önskemål stål-les på ungdoms- fostrande insatser från de frivilliga sammanslutningarnas sida, vara av betydande samhällsintresse. —— Förslaget har icke förts fram av departe- mentschefen.

• Sida 46
•  Original

4. Instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer Gällande statsbidragsbestämmelser Enligt kungörelsen 1954: 575 (ändr. 1957: 307) utgår till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12-—25 år, och till samarbetande sådana organisationer ävensom till studieförbund stats- bidrag för anställande av instruktörer med uppgift att handleda ungdom i sociala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest för ungdom lämplig, aktiv fritidsverksamhet. Statsbidraget utgår med tre fjärdedelar av instruktörens årslön samt med visst bidrag till resekostnadsersättning och traktamente åt instruktören per arbetsdag, varunder han minst åtta timmar vistats utanför sin tjänstgöringszon. Instruktören skall av skolöver— styrelsen ha förklarats lämplig, vara anställd på heltid för minst ett och i regel högst tre år samt vara underkastad särskild av skolöverstyrelsen fast- ställd instruktion.

Förarbeten

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdoms- vårdande sammanslutningar behandlade i sitt andra betänkande Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet även frågan om instruk— törsverksamheten. Beträffande riksinstruktörer betonade utredningen, att det inom föreningslivet var väl omvittnat, hur betydelsefull instruktörer- nas funktion var när det gällde att höja det lokala arbetets standard och vilken psykologisk roll instruktörerna spelade som impulsgivare. Starka skäl talade därför enligt utredningens mening för ett statligt stöd till ung- domssammanslutningarnas instruktörsverksamhet. Det statliga stödet borde icke inriktas på att främja de speciella mål, för vilka sammanslutningarna är uppbyggda, utan instruktörsverksamheten borde huvudsakligen inrik- tas på gemensamma ungdomsfrämjande uppgifter. I första hand sades instruktörens uppgift vara att med för syftet tillrättalagda medel bidra till ungdomens sociala fostran och att stimulera den till en kulturellt heto— nad eller annan lämplig aktiv fritidssysselsättning. Särskilt angeläget vore, att de instruktörer, som kunde komma att arbeta med hjälp av statsbi- drag, i största möjliga utsträckning riktade sig till de ungdomar, som stode utanför föreningslivet. Det kunde tänkas, att statsbidrag utginge till kommunerna för anställande av instruktörer, vilkas uppgift uteslutande borde inriktas på den s. k. föreningslösa ungdomen.

Utredningen föreslog, att statsbidraget i första hand skulle knytas till sådan instruktörsverksamhet, som förankrades i ungdomssammanslutning— arnas riksorganisationer, varvid även Sveriges riksidrottsförbund inbe- greps. Även samarbetsorgan borde kunna stå som huvudmän. Statsbidra- get föreslogs utgå med två tredjedelar av årslönen, dock högst med 10 000 kronor för varje instruktör, samt med 3 600 kronor per år som bidrag till

• Sida 47
•  Original

rese- och traktamentskostnader. Utredningen räknade då med 200 arbets- dagar per år i samband med resor, varunder instruktören minst 8 timmar vistats utanför sin tjänstgöringsort.

Utredningen fann behov av högst 24 instruktörer, tillhörande enskilda ungdomsorganisationer eller samarbetsorgan utanför idrottsrörelsen, och 8 instruktörer för riksidrottsförbundet.

För samverkan på det regionala planet skulle enligt utredningens me- ning en instruktörsverksamhet fylla en betydelsefull uppgift. Utredningen hänvisade till ungdomsvårdskommitténs förslag (SOU 1947: 12) och för- ordade, att statsmedel skulle ställas till förfogande för försöksverksam- het med länsinstruktörer inom tre län, under förutsättning att man kunde finna en huvudman —— landsting, folkbildningsförbund eller särskilt till— skapat samarbetsorgan _ som vore villig att åtaga sig ansvaret för den— samma. Statsbidrag skulle utgå enligt samma grunder som för riksinstruk— törer.

En av utredningens ledamöter hade icke ansett sig kunna biträda för- slaget om riksinstruktörer.

I remissyttrandena anslöt sig endast ett mindre antal instanser uttryck- ligen till utredningens förslag i dess helhet. I de övriga förenades ofta till- styrkande av den ena bidragsformen med avstyrkan eller tveksamhet be— träffande den andra. Flertalet tillstyrkte majoritetens förslag om bidrag.

I propositionen 1954: 156 fann föredragande departementschefen stödet åt organisationernas instruktörsverksamhet vara en särskilt viktig bestånds— del i hela det föreslagna bidragssystemet. Planläggningen av ungdoms— ledarutbildningen förutsatte enligt hans åsikt betydande insatser av för uppgiften kvalificerade personer i ansvarig ställning inom organisationerna. En önskvärd utbyggnad och lämplig inriktning av fritidsverksamheten syn- tes i hög grad vara beroende av det bistånd, som organisationernas egna riksinstruktörer kunde erbjuda det lokala föreningsarbetets funktionä- rer. Departementschefen anslöt sig därför till förslaget om 24+ 8 riksin- struktörer och godtog de föreslagna bidragsgrunderna med undantag av att bidraget till årslönen maximerades till högst 9000 kronor. Förslaget om länsinstruktörer avstyrktes däremot, dels från statsekonomiska syn- punkter, dels emedan en verksamhet av nu ifrågavarande slag, om den skulle kunna bedrivas med framgång, borde förankras i ideella eller andra organisationer med ungdomsvårdande uppgifter på programmet.

Särskilda utskottet och riksdagen följde departementschefen.

1955 års ungdomsutredning föreslog, att de politiska ungdomsorganisa- tionernas ungdomsfostrande verksamhet i princip skulle likställas med den verksamhet av samma slag, som bedrives av andra, opolitiska samman— slutningar. De politiska ungdomsorganisationerna borde bl. a. få del av statsbidraget till anställandet av instruktörer för sin ungdomsfostrande

• Sida 48
•  Original

verksamhet. Enligt utredningens mening förelåg på denna punkt vissa svå- righeter vid avgränsningen till den politiska verksamheten. Som särskilt villkor föreslog utredningen därför, att det studieförbund, till vilket or— ganisationen var ansluten, skulle vara huvudman för verksamheten. Då studieförbunden är underställda skolöverstyrelsens översyn i sin verk- samhet, skulle man genom att anknyta bidragsgivningen till studieförbun— den erhålla en dubbel säkerhet, nämligen dels den kontroll som fungerar genom skolöverstyrelsen, dels studieförbundens kontroll.

Departementschefen anslöt sig i propositionen 1957: 132 till utredningens uppfattning, och riksdagen hade ingen invändning mot förslaget. Genom riksdagens beslut ökades samtidigt antalet instruktörsbidrag från 24 till 34 och själva bidragen höjdes till 14 350 kronor, varav 10 350 kronor till instruktörsavlöning och 4 000 kronor till rese- och traktamentskostnader.

Genom riksdagsbeslut höjdes antalet instruktörsbidrag år 1958 till 40 och år 1960 till 47. Från och med den 1 juli 1961 utgår bidraget per in- struktör med maximalt (12 000 + 4 400 =) 16 400 kronor.

• Sida 49
•  Original

ANDRA KAPITLET

Den kvantitativa utvecklingen

Det svenska folkbildningsarbetets utveckling och omfattning fram till 1940— talets mitt framgår av de uppgifter som lämnats av 1944 års folkbild— ningsutredning i betänkandet om allmänt folkbildningsarbete (SOU 1946: 68). Beträffande den kvantitativa utvecklingen under tiden efter de nya statsbidragsbestämmelsernas ikraftträdande kommer redogörelse att lämnas i det följ ande, varvid särskilda avsnitt ägnas åt föreläsnings-, kurs- och bildningskonsulentverksamheten, åt studiecirkel— och studieförbunds— verksamheten samt åt speciella folkbildningsåtgärder.

Vad angår den statsunderstödda ungdomsverksamheten erhöll den sin utformning, sedan kungörelsen angående statsbidrag till ungdomens för- enings— och fritidsverksamhet trätt i kraft den 1 juli 1954. Den kvantita— tiva utvecklingen av verksamheten från denna tidpunkt kommer att kart— läggas i tre avsnitt, ägnade ungdomsledarutbildningen, ungdomens fritids- verksamhet och instruktörsverksamheten inom ungdomsorganisationerna.

En form av ungdomsverksamhet, som åtnjutit statsbidrag redan från början av 1940—talet, är hemgårdsinstitutionen. Redogörelse för dess ut- veckling kommer att lämnas i ett särskilt avsnitt.

A. F öreläsnings-, kurs- och bildningskonsulentverksamhet

Som redan av föregående kapitel framgått bedrives föreläsningsverksam- het av flera olika, av varandra oberoende organisationer eller institutio- ner. Verksamhetens utveckling inom var och en av dessa kommer att skild- ras i olika avsnitt. Vidare kommer ett särskilt avsnitt att ägnas åt bild— ningskonsulenternas verksamhet.

1. Föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens verksamhet

Sedan de nya statsbidragsbestämmelserna trätt i kraft med ingången av budgetåret 1947/48, visade föreläsningsföreningarnas verksamhet under de följande tio åren en markerad uppgång. Därefter har en viss nedgång kunnat förmärkas. Antalet föreläsningsföreningar och föreläsningar samt medeltalet åhörare framgår av följande tabell (tabell 2). I denna har icke

• Sida 50
•  Original

Antal Antal Medeltal

Budgetår föreläsningsföreningar föreläsningar åhörare 1947/48 .............. 697 8 :110 98 1948/49 .............. 740 9 322 98 1949/50 .............. 841 10 347 86 1950/51 .............. 839 10 277 95 1951/52 .............. 889 11 210 89 1952/53 .............. 940 11 445 88 1953/54 .............. 955 11 201 90 1954/55 .............. 1 002 11 894 92 1955/56 .............. 1 009 12 440 83 1956/57 .............. 1 146 13 179 79 1957/58 .............. 1 077 12 595 74 1958/59 .............. 1 007 11 522 77 1959/60 .............. 969 10 797 69

medräknats de av föreläsningsförbunden i egen regi anordnade föreläs— ningarna.

Av de under budgetåret 1959/60 verksamma statsunderstödda föreläs— ningsföreningarna, inalles 969, var 866 hemmahörande i andra kommu— ner än städer. I Stockholms stad erhöll fyra föreläsningsföreningar stats- bidrag. .

Majoriteten av föreläsningsföreningarna är organiserade som självstän- diga föreningar med egen styrelse. Stundom förekommer dock, att en an- nan förenings styrelse fungerar som styrelse även för föreläsningsför— eningen. I några fall driver också ett studieförbunds lokalavdelning en föreläsningsförening. De 5. k. föreläsningsföreningar som förekommer på sjukhus, sanatorier och vårdhem, uppfyller ofta inte nyssnämnda krav på egen styrelse. Där står ibland en patientförening bakom föreläsningsverk— samheten, ibland en kurator eller liknande, som sköter verksamheten så— som ett tjänsteåliggande. Antalet föreningar på sjukhus och vårdhem har ökat under de senaste åren.

En del föreläsningsföreningar har nära samarbete med en skola av nå— got slag, ofta en folkhögskola. I sådant fall torde dock föreläsningsför- eningen oftast formellt vara organiserad som en särskild förening.

Föreläsningsföreningarnas storlek, mätt i antalet anordnade föreläs- ningar, är mycket varierande. Under budgetåret 1959/60 anordnade 248 föreläsningsföreningar (26 %) åtta föreläsningar och 55 (6 %) med sär- skild dispens mindre än åtta föreläsningar. Endast 35 föreningar (4 %) —— frånsett föreningarna i Stockholms stad — höll 20 eller flera föreläs- ningar. De fyra föreläsningsföreningarna i Stockholm anordnade 1959/60 sammanlagt 331 föreläsningar, Göteborgs arbetareinstitut 194 föreläsningar och Malmö föreläsningsförening 88 föreläsningar.

Det finns för närvarande 21 egentliga föreläsningsförbund. Därjämte fullgöres ett föreläsningsförbunds uppgifter inom Skåne av Centralbyrån

• Sida 51
•  Original

i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar och inom Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län av Västra Sveriges folkbildningsförbund i Göteborg. Därtill kommer, att Gotlands folkbildningsförbund av skolöver- styrelsen erhållit medgivande att fungera som föreläsningsförbund inom Gotlands län. I allmänhet räknar man därför med att det finns 24 före— läsningsförbund.

Föreläsningsförbunden är inbördes mycket olika i storlek. Nedanstående tabell visar, hur många föreläsningsföreningar varje förbund hade att be- tjäna under budgetåret 1959/60. I tabellen ingår också uppgift om anta— let föreläsningar anordnade i föreläsningsförbundens egen regi.

Inom Gotlands folkbildningsförbund finnes ett särskilt föreläsningsut- skott, vars ledamöter väljes av föreläsningsföreningarna själva. Från ännu ett län har förfrågan inkommit till skolöverstyrelsen om möjlighet att sammanslå bildningsförbund och föreläsningsförbund. Liknande diskus- sioner föres på andra håll.

Storleken av de statsbidrag, som sedan budgetåret 1947/48 utgått till före- läsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens verksamhet framgår av tabell 4.

Tabell 3. Föreläsningsförbundens omfattning budgetåret 1959/60

Antal Antal föreläsningar Antal Förbund föreläsnings— anordnade av föreläsningar i föreningar föreläsnings— förbundets regi föreningarna Stockholms läns föreläsningsförbund. . . . 50 506 60 Upplands föreläsningsförbund .......... 36 352 31 Södermanlands läns föreläsningsförbund. 39 424 60 Östergötlands läns föreläsningsförbund. . 57 584 42 Jönköpings läns föreläsningsförbund . . . . 92 978 89 Kronobergs läns föreläsningsförbund. . . . 40 448 8 Norra Kalmar läns föreläsningsförbund . 30 311 10 Södra Kalmar läns föreläsningsförbund. 33 355 2 Gotlands folkbildningsförbund ......... 24 214 27 Blekinge läns föreläsningsförbund ....... 27 337 38 Centralbyrån i Lund för populära veten— skapliga föreläsningar ............... 99 1 184 176 Hallands föreläsningsförbund .......... 28 333 28 Västra Sveriges folkbildningsförbund. .. . 88 1 046 42 Skaraborgs läns föreläsningsförbund. . . . 24 275 2 Värmlands föreläsningsförbund ......... 30 352 21 Örebro läns föreläsningsförbund ........ 40 435 28 Västmanlands läns föreläsningsförbund. . 25 279 55 Dalarnas föreläsningsförbund .......... 38 418 48 Gästriklands föreläsningsförbund ....... 14 167 24 Hälsinglands föreläsningsförbund ....... 29 265 5 Västernorrlands läns föreläsningsförbund 52 546 16 Jämtlands läns föreläsningsförbund ..... 22 212 45 Västerbottens läns föreläsningsförbund. . 28 278 62 Norrbottens föreläsningsförbund ........ 20 167 96 Summa 965 10 466 1 015

• Sida 52
•  Original

Tabell 4. Statsbidrag till föreläsningsverksamheten under budgetåren 1947/48—1959/60

Bidrag till Resekostnads-

Budgetår föreläsnings— ersättning ät verksamhet föreläsare 1947/48 ............ 193 900 110 000 1948/49 ............ 193 900 110 000 1949/50 ............ 223 900 110 000 1950/51 ...... . . . 233 900 150 000 1951/52 ............ 241 400 150 000 1952/53 ............ 255 400 175 000 1953/54 ............ 355 400 200 000 1954/55 ............ 384 400 1240 000 1955/56 ............ 390 900 245 000 1956/57 ............ 390 900 250 000 1957/58 ............ 425 000 300 000 1958/59 ............ 425 000 300 000 1959/60 ............ 425 000 300 000

1 Från och med budgetåret 1954/55 utgår resekostnadsersättning och traktamente åt föreläsare i föreläsningsverksamheten inom för- svarsväsendet ur detta anslag.

Under senare budgetår har icke hela statsbidragsbeloppet kunnat utnyttjas. 1957/58 återstod 3050 kronor, 1958/59 18 475 kronor och 1959/60 49245 kronor. Budgetåret 1959/60 inträffade även den situationen, att föreläsnings— förbundens äskanden för första gången understeg det tillgängliga beloppet.

För att få en belysning av föreläsningsföreningarnas och föreläsningsför— bundens ekonomiska situation har utredningen granskat de ekonomiska redogörelserna från dessa organisationer för fem budgetår, nämligen 1948/49, 1952/53, 1953/54, 1957/58 och 1958/59. Utöver statsbidragen förfogar föreläs- ningsföreningarna över inkomster i form av kommunala bidrag, medlems— och inträdesavgifter samt bidrag från andra föreningar, industrier och bolag. Hur dessa inkomster fördelar sig på de olika posterna redovisas i tabell 5.

Av tab—ellen framgår, att omkring 80 % av utgifterna täckes av andra in— komster än statsbidrag. Förhållandet har i stort sett varit oförändrat under den senaste 10-årsperioden. Från 1948/49 till 1953/54 ökades de samman- lagda kommunala bidragen från ca 365 000 kronor till ca 600 000 kronor eller med 66 %. Från 1953/54 till 1958/59 ökades de kommunala bidragen från ca 600 000 till ca 700 000 kronor eller med 17 %.

Inkomsten av m-edlems- och inträdesavgifterna ökade under den första delen av perioden med 247 000 kronor eller med 64 % och minskade under den andra delen av perioden med 10 000 kronor. Denna minskning var en följd av det kraftigt nedgående åhörarantalet under denna del av perioden.

»Övriga bidrag» spelar en jämförelsevis liten roll i föreläsningsföreningar- nas ekonomi totalt sett, ehuru det givetvis finns enskilda föreningar av så-

• Sida 53
•  Original

5. Bildningskonsulentverksamheten

När bidragen till folkbildningsförbundens konsulentverksamhet infördes budgetåret 1947/48, beräknades ett anslagsbelopp, som skulle kunna förslå till bestridande av hälften av kostnaderna för sex konsulentbefattningar.

För närvarande finnes i 15 län bildningskonsulenter anställda vid de inom länen verksamma bildningsförbunden. I Värmlands, Skaraborgs och Gävle— borgs län är dessa konsulenttjänster kombinerade med folkhögskollärar- tjänster, en anordning som infördes genom riksdagsbeslut 1959. Två av tjänsterna är halvtidstjänster. Till samtliga tjänster utom en utgår stats— bidrag innevarande budgetår. Vid 1961 års riksdag har beslutats att bidrag från och med nästa budgetår skall utgå även till den återstående bildnings- konsulenttjänsten.

B. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet samt speciella folkbildningsåtgärder

Före 1930-talets mitt var 7 studieförbund verksamma, nämligen Arbetar- nas Bildningsförbund (ABF), Godtemplarordens studieförbund (IOGT), Jordbrukare-ungdomens förbund (JUF ), Nationaltemplarordens studieför- bund (NTO), Sveriges blåbandsförening, numera Blåbandsrörelsens studie- förbund (BS), Svenska landsbygdens studieförbund (SLS) och Sveriges kristliga bildningsförbund (SKB). ABF, IOGT, NTO, JUF och SLS bil- dade 1936 en samarbetsorganisation, Samverkande bildningsförbunden. I denna inträdde senare SKB, BS, Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), som bildats 1935 genom sammanslagning av ett stort antal tjäns—

• Sida 76
•  Original

temannaorganisationer, och det 194-0 bildade Studieförbundet Medborgar— skolan (SFM). Vidare inträdde 1947 i stället för SKB tre studieförbund, Frikyrkliga studieförbundet (FS), KFUK:s och KFUM:s studieförbund (KFUK-KFUM) samt Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS). Så små— ningom anslöt sig även Liberala studieförbundet (LiS), som tillkom 1948, till samarbetsorganisationen. För närvarande omfattar Samverkande bild— ningsförbunden alltså 12 studieförbund. Ett studieförbund, Folkuniversi— tetet (FU), är fristående.

Till dessa 13 studieförbund har folkbildningsutredningen vänt sig med en rundfråga i avsikt att direkt från förbunden erhålla dels statistiskt material, dels förbundens åsikter om den hittillsvarande verksamheten samt deras önskemål och inriktning för framtiden. Den statistiska delen omfattar uppgifter om antalet studiecirklar på landsbygden och i städerna, om ämnesvalet i ungdomscirklarna samt om den genomsnittliga kostna— den per deltagare i cirklar i olika ämnen under ett antal år ävensom stu- dieförbundens sammanlagda kostnader för studiecirkelverksamheten.

Det inkomna siffermaterialet var behäftat med brister i olika avseen— den och har delvis icke kunnat bearbetas. Ett studieförbund (JUF) har icke lämnat svar på den tabellariska delen av frågeformuläret.

Studiecirklar

Det av studieförbunden bedrivna studie- och bildningsarbetet utvecklades synnerligen kraftigt under perioden 1945 1960. Förändringarna har hu— vudsakligen varit organisatoriska samt vad gäller själva studiearbetet in- riktade på förbättring av pedagogiska metoder och i viss män på nya äm- nesområden. I fråga om antalet studiecirklar framgår utvecklingen av nedanstående tabell (tabell 23).

Tabell 23. Översikt över studiecirkelverksamheten inom studieförbunden 1948/49—1959/60

stödfööiiääar Därav cirklar med statsbidrag Budgetår Andel av Öknin Antal Index Antal Index samtliga (m g (%) IO

1948/49 .................. 27 232 100 17 797 100 65,3 1949/50 .................. 31 692 116 22 551 126 71,1 26,7 1950/51 .................. 31 886 117 23 315 131 73,1 3,4 1951/52 .................. 33 482, 123 24 738 139 73,8 6,1 1952/53 .................. 37 920 139 27 027 151 71,2 9,3 1953/54 .................. 42 755 157 31 234 175 73,0 15,6 1954/55 .................. 48 096 176 36 656 206 76,2 17,4 1955/56 .................. 54 750 201 42 847 240 78,2 16,9 1956/57 .................. 65 811 241 53 983 303 82,0 26,0 1957/58 .................. 73 306 269 62 400 350 85,1 15,6 1958/59 .................. 78 477 288 64 412 361 82,0 3,2 1959/60 .................. 81 063 297 69 780 392 86,0 8,3

• Sida 77
•  Original

Som synes har under här ifrågavarande tid ökningen varit ojämn med viss avmattning under åren 1949/52 och 1958/59. Sistnämnda år torde den ovanligt ringa ökningen vara att tillskriva de försök som av skolöversty- relsen i samarbete med studieförbunden gjorts att avgränsa studiecirkel— verksamheten från hobbyverksamhet och yrkesutbildning.

l tabell 23 ingår endast de inom studieförbunden anordnade studie- cirklarna. Antalet fristående studiecirklar, som rapporteras direkt till skolöverstyrelsen, utgjorde 1948/49 1 198, ökade till 2 026 1956/57 och var 1959/60 1 547.

Andelen statsbidragsberättigade studiecirklar har med undantag för bud- getåren 1952/53 och 1958/59 ökat år från år (tabell 23). Å andra sidan har en minskning inträtt i det genomsnittliga antalet medlemmar per cirkel, vilket framgår av tabell 24.

Tabell 24. Antalet medlemmar i samtliga av studieförbunden rapporterade studiecirklar budgetåren 1948/49—1959/60

Antal medlemmar Budgetär Totalt Per cirkel 1948/49 .................. 338 791 12,4 1949/50 .................. 375 008 11,8 1950/51 ................. 384 810 12,1 1951/52 .................. 396 177 11,8 1952/53 .................. 435 798 11,5 1953/54 .................. 475 839 11,1 1954/55 .................. 530 959 11,0 1955/56. . 591 470 10,8 1956/57 . . 687 231 10,4 1957/58. . 763 249 10,4 1958/59. . . 816 541 10,4 1959/60 .................. 821 063 10,1

Under perioden 1945—1960 kan också iakttas en bestämd strävan från studieförbundens sida att utvidga bildningsarbetet till befolkningsgrup- per, som tidigare ej varit särskilt starkt företrädda inom exempelvis stu- diecirkelarbetet och som legat studieförbunden och deras allmänna mål- sättning och befolkningsförankring nära. Sålunda har på senare år ABF inriktat sitt arbete på att vinna ökad kontakt med kvinnor och ungdom. Kvinnornas andel har under perioden ökat från 31 % till 47 % och ung- dom under 19 år från 15 % 1948/49 till 20 % 1958/59. Förbundet har ock- så arbetat på att få folkpensionärerna att deltaga i studiearbetet.

SLS rapporterar, att förbundet sedan 1945 fått en markerad ökning i medelåldern. Vidare har under 1950—talet kvinnornas relativa andel bland deltagarna ökat från 28 till nära 50 %.

Ungdomscirklarnas numeriska utveckling kan följas i tabell 25, s. 78, till vilken uppgift lämnats av samtliga studieförbund utom JUF. Då fyra

• Sida 78
•  Original

Tabell 25. Antalet ungdomscirklar och cirkeldeltagare budgetåren 1950/51—1959/60

Antal cirklar Antal deltagare Antal cirklar med stats- Budgetår Totalt Därav med Totalt I cirklar med bidrag i % av statsbidrag statsbidrag hela antalet 1950/51 ............. 3 246 1 922 41 224 17 580 56 1951/52 ............. 4 028 , 2 402 46 977 21 958 60 1952/53 ............. 5 123 3 234 54 907 26 049 63 1953/54 ............. 6 397 4 461 65 223 36 965 70 1954/55 ............. 7 211 5 471 69 077 46 986 76 1955/56 ............. 8 907 7 402 85 935 71 033 83 1956/57 ............. 12 159 10 587 109 639 101 504 87 1957/58 ............. 14 393 12 930 135 897 124 073 90 1958/59 ............. 15 873 13 781 145 503 129 273 87 1959/60 ............. 18 471 15 324 177 168 141 979 83

av för-bunden endast angivit statsbidragsberättigande cirklar, torde procent- talen i sista kolumnen vara något för höga.

Utvecklingen synes gå emot att allt fler ungdomscirklar anordnas på sådant sätt, att statsbidrag kan erhållas. Nedgången i procenttalet 1958/59 och 1959/60 torde vara en följd'av den strängare gränsdragning mot hob- byämnen och yrkesutbildning som förut omnämnts.

Av studieförbundens uttalanden i enkätsvaren framgår att vissa för- bund, såsom framför allt ABF, IOGT och LiS, vidtagit särskilda åtgärder för att åstadkomma ökad aktivitet bland sjöfolk, skogsarbetare och sa- mer. Även på fångvårdsanstalter intagna har varit föremål för särskilda insatser.

Förändringarna i befolkningens struktur, social omgruppering, föränd— rad utbildningsstandard och nivå synes ha berört studieförbunden i olika hög grad. För vissa studieförbund har urbaniseringsprocessen och där- med följande förändringar uppenbarligen utgjort ett betydande problem, medan för andra studieförbund sådana samhällsförändringar inte inne- burit några svårigheter av betydelse eller svårigheter över huvud taget.

ABF, LiS och TBV tycks inte ha haft några större svårigheter att kämpa mot. Sedan 1955 har inom IOGT ett omfattande arbete nedlagts för att ställa om verksamheten från den starka förankringen i landsbygden till att gälla även tätorterna. Man har försökt nya arbetsformer och framför allt sökt bygga upp en effektivare lokalorganisation. Detta arbete har också lett till att antalet studiecirklar inom IOGT nu är större i städerna än på landsbygden.

NTO med sin traditionella anknytning till landsbygden har enligt egen uppgift haft påtaglig svårighet att nå in i tätorterna, där de stora befolk— ningsgrupperna finnes.

Det studiearbete inom FS, som har visat tendenser att expandera i stä— derna, har huvudsakligen varit frikyrkliga aftonskolor och studiegårdar. Av dessa har studiegårdarna, som i allmänhet organiserats av en lokal

• Sida 79
•  Original

Tabell 26. Antal lokalavdelningar, fördelade på städer och landsbygd, inom vissa stu- dieförbund 1947/48—1958/59

Antal lokalavdelningar Lfäååägelmlnoåm Budgetår (% abvtzgrcrltliga) Landsbygd Städer Landsbygd 1947/48 ................. 247 (23) 846 100 100 1948/49 ................. 270 (24) 856 109 101 1949/50 ................. 295 (25) 886 119 105 1950/51 ................. 340 (27) 923 137 109 1951/52 ................. 350 (27) 943 142 111 1952/53 ................. 384 (28) 974 155 115 1953/54 ................. 364 (26) 1 049 147 124 1954/55 ................. 393 (27) 1 055 159 125 1955/56 ................. 404 (27) 1 093 163 129 1956/57 ................. 438 (28) 1 125 177 132 1957/58 ................. 558 (21) 2 143 226 253 1958/59 ................. 625 (21) 2 291 253 271 Anm. Tabellen bygger på uppgifter, som lämnats av ABF fr. o. 111.1947/48 KFUK- FU » 1947/48 KFUM fr. o. m. 1950/51 SFM » 1947/48 IOGT » 1952/53 SKS » 1948/49 SLS » 1957/58

Tabell 27. Antal studiecirklar, fördelade på städer och landsbygd, inom vissa stadie- förbund 1947/48—1958/59

Antal studiecirklar lgågflgciklfäo Budgetär (,,._ nåt?;rfftliga) Landsbygd Städer Landsbygd 1947/48 ................. 8 273 (63) 4 766 100 100 1948/49 ................. 10 094 (65) 5 336 122 112 1949/50 ................. 11 911 (66) 6 119 144 128 1950/51 ................. 13 669 (64) 7 849 165 165 1951/52 ................. 14 570 (65) 8 001 176 168 1952/53 ................. 16 417 (66) 8 585 198 180 1953/54 ................. 18 349 (66) 9 382 222 197 1954/55 ................. 21 700 (68) 10 362 262 217 1955/56 ................. 24 991 (69) 10 974 302 230 1956/57 ................. 30 817 (70) 13 095 372 275 1957/58 ................. 34 969 (64) 19 898 423 417 1958/59 ................. 37 970 (62) 23 176 459 486 Anm. Tabellen bygger på uppgifter, som lämnats av

ABF fr. o. m. 1947/48 KFUK-KFUM fr. o. m. 1948/49 NTO » 1947/48 IOGT » 1950/51 BS » 1947/48 SLS » 1957/58 FU » 1947/48 FS » 1958/59 SFM » 1947/48 SKS » 1947/48

• Sida 80
•  Original

församling eller förening och där varit en gren av församlingens eller för- eningens arbete, vunnit den större anslutningen. Även KFUK-KFUM har sin främsta verksamhet förlagd till städer och tätorter, ofta bedriven vid särskilda förenings— och studiehem.

Inom SFM finns det största antalet cirkeldeltagare i städerna. Utveck— lingen har gått mot äldre årsgrupper och ett markerat kvinnligt inslag i cirklarna.

SKS har kunnat hävda sig utom i de tre största städerna, men med bättre resurser anser man sig ha möjlighet att komma i gång även där. Också SLS tror sig med bättre resurser ha goda möjligheter att knyta an till folk i städer och tätorter, som flyttat in från landsbygden och därige- nom känner en viss samhörighet med organsationen.

Ser man på de av förbunden lämnade uppgifterna om antalet lokalav- delningar och studiecirklar, fördelade på landsbygd och städer under pe- rioden 1947/48—1958/59 (tabellerna 26 och 27), visar dessa uppgifter i båda fallen i stort sett, att verksamheten i städerna upptar en lika stor del av den samlade verksamheten 1958/59 som 1947/48 efter en viss upp- gång under 1950-talets tidigare del. Därvid förutsättes att de inkomna uppgifterna avspeglar tendensen, ehuru någon fullständighet icke kun- nat åstadkommas. Under denna period har städernas befolkning ökat från 44 till 50,8 % av hela folkmängden.

Vad beträffar ungdomscirklarna har en mindre undersökning gjorts, omfattande endast BS, FS, FU, IOGT, KFUK—KFUM, NTO och SFM. Re- sultatet av denna redovisas i nedanstående tabell (tabell 28).

Ser man på den procentuella fördelningen av ungdomscirklar på stä- der och landsbygd, synes utvecklingen under perioden 1947/48—1958/59

Tabell 28. Antal ungdomscirklar, fördelade på städer och landsbygd, inom vissa studie— förbund 1947/48—1958/59

. _ _ Ungdomscirklarnas

Budgetår Antal ungdomsmmal procentuella fördelning på

Städer Landsbygd Städer Landsbygd 1947/48 ......................... 103 134 43 57 1948/49 ......................... 127 197 39 61 1949/50 ......................... 235 330 42 58 1950/51 ......................... 405 642 39 61 1951/52 ......................... 711 706 50 50 1952/53 ......................... 937 850 52 48 1953/54 ......................... 1 291 1 087 54 46 1954/55 ......................... 1 375 1 347 51 49 1955/56 ......................... 1 692 1 210 58 42 1956/57 ......................... 2 179 1 344 62 38 1957/58 ......................... 2 794 ' 1 771 61 39 1958/59 ......................... 2 570 1 831 58 42

Anm. Materialet är ojämnt, då uppgifter ibland saknas för ett år.

• Sida 81
•  Original

ha varit, att förekomsten av cirklar i städerna ökat från 43 till 58 % av samtliga, medan utvecklingen varit den rakt motsatta på landsbygden (från 57 till 42 %). Dock synes de sista åren en viss återhämtning ha skett från landsbygdens sida. 1956/57 var skillnaden störst med 62 % i städerna och 38 på landsbygden.

Ämnesvalet i de av studieförbunden organiserade studiecirklarna under tiden 1951/52—1958/59 har också av utredningen gjorts till föremål för en undersökning, varvid uppgifterna i Statistisk årsbok och Samverkande bildningsförbundens verksamhetsberättelser utnyttjats. Antalet studiecirk- lar i de olika ämnesgrupperna anges i nedanstående tabell (tabell 29).

Tabell 29. studiecirklarnas ämnesval 1951/52—1958/59

Antal studiecirklar Ämne

1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Religion, livsåskådning. . 1 723 2 898 2 943 3 077 3 741 4 427 4 807 5 103 Filosofi, psykologi ...... 1 045 722 1 659 2 003 1 977 1 543 1 375 1 743 Uppfostran, undervisning — — — — — 1 075 1 331 1 711 Språk ................. 7 315 7 823 8 324 9 215 10 335 12 791 15 037 16 356 Konst ................. 6 235 8 145 9 680 10 922 13 800 17 339 18 994 20 872

Därav sång och musik — — — — —— (10 673) (11 397) (15 580) Litteratur ............. 835 901 1 046 836 1 076 1 110 1 306 1 342 Historia ............... — — — — — 340 241 160 Samhälls- och rätts-

vetenskap ........... 6 426 6 491 6 276 6 748 6 083 7 256 8 606 11 465 Teknologi ............. 4 323 5 410 6 152 8 015 8 439 4 821 4 855 4 337 Ekonomi .............. 2 693 3 007 3 453 4 159 2 439 5 218 5 008 6 052 Geografi, hembygds-

kunskap ............. — — — — — 491 762 709 Naturvetenskap ........ _— — _— _— —— 514 695 682 Matematik ............. 772 826 765 771 756 1 004 1 020 1 134 Medicin ............... 257 350 473 369 435 547 1 085 856 Gymnastik ............ 432 363 386 346 613 645 602 605 Praktiska sysselsätt-

ningar, övrigt ........ 1 426 984 1 598 1 635 5 053 6 690 7 582 5 350

Summa 33 482 37 920 42 755 48 096 54 750 65 811 73 306 78 477

Den procentuella fördelningen av studiecirklarna på sagda ämnesgrup- per framgår av följande tabell (tabell 30).

Beträffande de statistiska uppgifterna om studiecirklarnas ämnesval torde böra sägas, att de sannolikt icke ger en exakt bild av det verkliga läget, då principen för fördelningen av cirklarna på olika ämnen kan växla de olika studieförbunden emellan och även variera från år till år inom ett och samma förbund.

De oftast förekommande ämnena är som framgår av tabellerna språk, till vilket även hänförs modersmålet, sång och musik, som inräknas i ämnet konst, samhälls- och rättsvetenskap, teknologi samt ekonomi. Dessa ämnen representerar sammanlagt 75—80 % av hela antalet studiecirklar.

• Sida 82
•  Original

Tabell 30. studiecirklarnas ämnesval 1951/52—1958/59

Antalet cirklar i procent av totalantalet cirklar Ämne 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Religion, livsåskådning. . 5,15 7,64 6,88 6,39 6,83 6,73 6,56 6,50 Filosofi, psykologi ...... 3,12 1,90 3,88 4,16 3,61 2,34 1,88 2,22 Uppfostran, undervisning _ _ _ _ _ 1,63 1,82 2,18 Språk ................. 21,80 20,60 19,50 19,16 18,88 19,43 20,51 20,84 Konst ................. 18,60 21,48 22,64 22,70 25,21 26,35 25,91 26,60

Därav sång och musik _ _ _ _ _ (16,22) (15,55) (19,85) Litteratur ............. 2,49 2,38 2,45 1,73 1,97 1,69 1,78 1,71 Historia ............... _ _ _ — — 0,52 0,33 0,20 Samhälls- och rätts-

vetenskap ........... 19,19 17,12 14,68 14,03 11,11 11,03 11,74 14,61 Teknologi ............. 12,91 14,27 14,39 16,66 15,41 7,33 6,62 5,53 Ekonomi .............. 8,04 7,93 8,08 8,65 4,45 7,93 6,83 7,71 Geografi, hembygds-

kunskap ............. _ — — _ — 0,75 1,04 0,90 Naturvetenskap ........ — — _ _ — 0,78 0,95 0,86 Matematik ............. 2,31 2,18 1,79 1,58 1,38 1,53 1,39 1,46 Medicin ............... 0,77 0,92 1,11 0,77 0,79 0,83 1,48 1,09 Gymnastik ............ 1,29 0,96 0,90 0,72 1,12 0,98 0,82 0,77 Praktiska sysselsätt-

ningar, övrigt ........ 4,25 2,59 3,74 3,40 9,23 10,17 10,34 6,84

Av dessa fem stora ämnen tycks gruppen språk vara den stabilaste. Den har under hela den undersökta perioden omfattat ungefär en femtedel av cirklarna.

Ämnesgruppen ekonomi har under hela perioden omfattat 7_8 % av cirklarna.

Ämnesgruppen konst, i vilken ämnena sång och musik ingår, har fått en allt större omfattning inom cirkelverksamheten.

Att ett ämne eller en ämnesgrupp verkar att ha större eller mindre at- traktion, sammanhänger ofta med att studieförbunden gör särskilda in— satser ibland för ett ämne, ibland för ett annat. ABF framhåller t. ex. att förbundet har sökt främja studiet av internationella frågor. De största insatserna från förbundets sida har dock inriktats på sociala och ekono- miska frågor.

FU har under perioden inrättat tre språkcentra, Centre Francais, British Centre och Deutsches Zentrum, som arbetar med akademiskt utbildade infödda lärare.

IOGT har haft speciella aktioner för studiet av alkoholfrågan, automa- tionen och atomåldern, teater, barn- och ungdomsproblem samt förenings— teknik. LiS har haft största framgången med cirklar i kommunalkänne- dom.

SFM har särskilt ägnat sig åt fem ämnesområden, samhällsstudier, livs- åskådningsfrågor, litteratur, språk och konsthantverk. Speciella insatser har gjorts beträffande de fyra första, medan beträffande det sista den ökade studiecirkelaktiviteten växt fram av sig själv.

• Sida 83
•  Original

SLS har särskilt försökt stimulera studiecirkelverksamhet i psykologi och samlevnad, samhällsfrågor, internationella frågor samt skönlittera- tur, KFUK-KFUM i internationella frågor, bibelkunskap, ungdomsledar- skap och dramatik.

För TBV:s del har ökad studiecirkelaktivitet av naturliga skäl förekom- mit inom de fackliga, sociala och ekonomiska änmesgrupperna.

I tabellerna 29 och 30 ingår även uppgifter om ungdomscirklarna. Be— träffande ämnesvalet inom dessa har utredningen emellertid företagit en särskild undersökning, vars resultat redovisas i tabellerna 31 och 32. Dessa tabeller bygger på uppgifter, som lämnats av samtliga studieförbund utom TBV och JUF. Undersökningen är således icke fullständig. Därtill kom- mer att SFM:s uppgifter endast omfattar statsbidragsberättigade cirklar och att cirklar i övriga ämnen bara redovisats av tre studieförbund. To- talsumman cirklar är följaktligen lägre än i verkligheten.

Undersökningen visar, att närmare hälften av samtliga ungdomscirklar är musikcirklar och att den musikaliska verksamheten får större omfatt- ning för varje år. Ämnen med vardera 7_9 % av det totala antalet ung- domscirklar är språk, teater, samhällskunskap, teknologi och praktiska ämnen. Av dem har språk och praktiska ämnen haft en påtaglig tillbaka- gång sedan 1950-talets början.

Som tidigare nämnts omfattar ämnesgruppen konst i den av studieför- bunden bedrivna studieverksamheten till stor del sång och musik. Av ta-

Tabell 3]. Ungdomscirklarnas ämnesval 1951/52_1958/59

Antal studiecirklar Ämne 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Religion, livsåskådning.. 22 35 122 184 216 133 430 504 Filosofi, psykologi ...... 39 48 24 54 31 53 75 70 Uppfostran, undervisning 36 69 64 71 142 386 511 386 Språk ................. 661 687 709 641 748 978 1 242 1 194 Konst ................. 53 105 94 131 148 180 278 205 Musik ................. 1 106 1 542 2 343 2 979 3 782 4 810 6 186 6 912 Teater ................ 320 435 547 486 643 803 928 1 037 Film .................. 4 4 — 26 61 65 153 151 Litteratur ............. 9 19 31 25 37 21 35 64 Historia ............... 5 6 4 3 11 10 14 6 Samhällskunskap ....... 216 307 263 279 367 564 635 1 438 Teknologi ............. 186 346 584 622 799 1 100 980 1 120 Ekonomi .............. 68 89 81 70 43 104 89 163 Geografi ............... 50 44 27 49 53 61 65 66 Naturvetenskap ........ 45 44 73 64 114 169 245 210 Matematik ............. 58 80 97 127 147 213 219 305 Gymnastik1 ............ 96 77 117 84 99 133 92 69 Praktiska ämnen ....... 771 852 1 036 941 1 106 1 507 1 586 1 163 Övriga ämnen2 ......... 78 82 174 265 218 116 269 193

Summa 3 823 4 871 6 390 7 101 8 765 11 406 14 032 15 256

1 Gymnastik registreras ej som studiecirkel hos ABF. ” T. ex. scouting, orientering, medicin och hygien, sjukvård, hälsovård.

• Sida 84
•  Original

Antalet cirklar i procent av totalantalet cirklar Ämne 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 Religion, livsåskådning.. 0,5 0,7 1,9 2,6 2,4 1,1 3,0 3,3 Filosofi, psykologi ...... 1,0 1,0 0,4 0,7 0,3 0,4 0,5 0,4 Uppfostran, undervisning 0,9 1,4 1,0 1,0 1,6 3,4 3,6 2,5 Språk ................. 17,3 14,1 11,1 9,0 8,5 8,5 8,8 7,8 Konst ................. 1,4 2,1 1,5 1,8 1,7 1,5 2,0 1,3 Musik ................. 28,9 31,7 36,6 41,9 43,1 42,1 44,1 45,3 Teater ................ 8,4 8,9 8,5 6,8 7,3 7,0 6,6 6,8 Film .................. 0,1 0,1 — 0,3 0,7 0,5 1,1 1,0 Litteratur ............. 0,2 0,4 0,5 0,3 0,4 0,2 0,2 0,4 Historia ............... 0,1 0,1 0,1 — 0,1 0,1 0,1 _ Samhällskunskap ....... 5,6 6,3 4,1 3,9 4,2 4,9 4,5 9,4 Teknologi ............. 4,9 7,1 9,1 8,7 9,1 9,6 7,0 7,3 Ekonomi .............. 1,8 1,8 1,3 1,0 0,5 0,9 0,6 1,1 Geografi ............... 1,3 0,9 0,4 0,7 0,6 0,5 0,4 0,4 Naturvetenskap ........ 1,2 0,9 1,1 0,9 1,3 1,5 1,7 1,4 Matematik ............. 1,5 1,6 1,5 1,8 1,6 1,8 1,5 2,0 Gymnastik1 ............ 2,5 1,6 1,8 1,2 1,1 1,1 0,6 0,4 Praktiska ämnen ....... 20,2 17,5 16,2 13,2 12,6 13,2 11,3 7,6 Övriga ämnen:' ......... 2,0 1,7 2,7 3,7 2,5 1,0 1,9 1,2

1 Gymnastik registreras ej som studiecirkel hos ABF. * T. ex. scouting, orientering, medicin och hygien, sjukvård, hälsovård.

bellerna 29 och 30 framgår, att antalet musikcirklar 1958/59 utgjorde 15580 eller 19,9 % av samtliga. Av de 15 256 ungdomscirklar 1958/59, varom uppgift lämnats till utredningen, var 6 912 eller 45,3 % musikcirklar (tabellerna 31 och 32).

Nära hälften av musikcirklarna och 2/3 av de musikcirklar, som arbe- tade som ungdomscirklar, sorterade under ABF. Beträffande denna verk- samhet kan följande från förbundet inhämtade uppgifter lämnas.

Tabell 33. Musikcirklarna inom ABF 1958/59

Ämne Antal Antal Antal Antal Ungdom i cirklar deltagare vuxna ungdomar %

Musikteori ........... 221 2 242 1 358 884 39,3 Sång ................ 1 349 19 173 17 800 1 373 7,2 Ensembler ........... 1 162 13 478 7 169 6 309 47,0 Stråkar ............. 297 2 221 1 197 1 024 46,0 Blåsinstr ............. 679 4 706 626 4 080 86,5 Piano ............... 2 218 13 846 3 240 10 606 76,8 Dragspel ............ 392 2 950 508 2 442 82,8 Gitarr ............... 962 7 498 3 119 4 379 58,5 Mandolin ............ 131 885 101 784 88,5 Övriga instr .......... 71 496 35 461 92,8

Summa 7 482 67 495 35 153 32 342 _

Det ungdomliga inslaget var som synes påfallande stort. Av alla de ung— domar, 69 121, som sagda år deltog i ABF:s cirklar, ägnade sig nära hälf- ten eller 47,5 % åt musik.

• Sida 85
•  Original

En stor del av musikverksamheten inom studieförbunden bedrivs un- der former, som inte kan karakteriseras som gruppstudier i den meningen att samtliga deltagare i en grupp är aktivt verksamma samtidigt och där det finns ett samspel mellan deltagarna. Särskilt markant är detta inom pianocirklarna.

Kursverksamhet

Den snabba ökningen av antalet studiecirklar har medfört ett starkt växande behov av studieledare. Ofta har som handledare måst engageras personer utan erfarenhet av vuxenundervisning eller tidigare kontakt med folk- bildningsarbetets bärande idéer och arbetsmetoder. Studieförbunden har i alltmer ökad omfattning anordnat kurser för att ge dessa handledare viss utbildning för arbetet. Några fullständiga uppgifter i detta avseende har icke kunnat erhållas från studieförbunden. Sålunda saknas uppgifter helt från ett studieförbund, medan ett annat endast kunnat uppge antalet kurser 0. s. v.

Cirkelledarkurserna synes emellertid ha varit av mycket olika omfatt- ning, varierande från veckoslutskurser till tvåveckorskurser.

1950-talet har inneburit en rad omfattande förändringar i fråga om stu- dieförbundens verksamhet för ledarutbildning. Förändringarna har inne— fattat såväl ledarkursernas innehåll som deras inriktning och arbetsfor- mer. Debatten under 1950-talet om vuxenundervisningens metodik har satt märkbara spår i fråga om kursernas utformning, vilket framgår av studie— förbundens uttalanden i enkäten.

Allmänt tycks gälla, att inom de studieförbund, där man tidigare haft stark ämnesanknytning vid kurserna, denna har övergivits, och i stället har programmen inriktats på metodfrågor, medan inom vissa studieförbund utvecklingen har gått i motsatt riktning. Samtidigt har aktiva arbetsformer kommit till större anväiidning på föreläsningarnas bekostnad.

Ungdomscirklarnas ekonomiska förhållanden Utredningen har slutligen företagit en undersökning i avsikt att klarlägga de ekonomiska förhållandena rörande ungdomscirkelverksamheten. Denna undersökning, som verkställts genom infordrande av uppgifter från stu- dieförbunden om den genomsnittliga kostnaden per deltagare i ungdoms- cirklar i olika ämnen under tiden 1950/51—1959/60, redovisas i tabellerna 34 och 35.

Tabell 34 visar kostnadsvariationerna under det senaste verksamhets- året (1959/60) i samtliga ämnen och ämnesgrupper inom fem studieför- bund med allsidig verksamhet. Som framgår av tabellen kan man inte beträffande något av ämnena finna någon enhetlig kostnad.

Genom tabell 35 belyses de mycket stora variationer i kostnaderna som förekommit i de sex mest frekventerade ämnena inom fem studieförbund

• Sida 86
•  Original

Tabell 34. Kostnaden per deltagare i ungdomscirklar inom olika ämnesgrupper budgetåret 1959/60

Kostnad, kronor Ämne

IOGT NTO SFM SLS SKS Religion ............. 30: 20 27:45 30: _ — 18: 26 Filosofi, psykologi . . . . 36: 97 37: 08 17: 26 20: 43 17: 79 Uppfostran, underv. . . 39:59 29: 76 — — 28: 50 Språk ............... 52: 69 53: 09 40: 27 40: 76 53: 40 Konst ............... 44: 14 35: 30 32: 12 37:60 46: 88 Musik ............... 35:12 44: 25 34:45 57: 38 29: 81 Teater .............. 41: 31 30:99 35: 34 23: 04 20:40 Film ................ 41:44 32:30 — 48: 47 —— Litteratur ........... 23: 79 32: 11 31: 47 20:10 13: 05 Historia ............. 29: 57 -— 20: —— _ 55: 38 Samhällskunskap ..... 39: 56 24: 69 26: 53 26: 35 16: 42 Teknologi ........... 41: 10 32:46 39: 89 27: 97 —— Ekonomi ............ 46: 20 13: — — 25. 80 29: 57 Geografi ............. 38: 20 — 27: 06 24: 35 1 1: 28 Naturvetenskap ...... 37: 13 32: 89 43: 71 24: 44 54: 87 Matematik ........... 35: 15 26: 67 41:29 38: 46 43: 81 Gymnastik .......... _— 26: 80 — 15: —— — Praktiska ämnen ..... 48: 65 27: 54 34: 81 31: 54 25: 04

under en tioårsperiod. Till en del torde förändringarna kunna tillskrivas penningvärdesförsämringen, men även andra faktorer synes ha medver- kat, såsom engångsinköp av studiemateriel och dylikt.

De båda tabellerna ger således vid handen, inte bara att kostnaderna varierar avsevärt från ett studieförbund till ett annat, utan även att kost- naderna inom samma förbund kan vara mycket varierande från år till år i samma ämne.

Instruktörsverksamhet Inom studieförbunden finnes heltidsanställda instruktörer centralt, regio- nalt eller lokalt. Dessa instruktörer har till uppgift att var och en inom sitt område organisera studieverksamheten och att vara de lokala bild- ningsorganisationerna behjälpliga med studiearbetets planläggning och ut— formning. Det av studieförbunden uppgivna antalet instruktörer framgår av tabell 36.

Fyra av studieförbunden har under ifrågavarande tidsperiod icke haft några heltidsanställda instruktörer.

Speciella folkbildningsåtgärder

Beträffande de olika verksamhetsgrenar, som stödes av bidrag från an- slaget till speciella folkbildningsåtgärder, kan —— utom beträffande uni- versitetscirklarna — någon kvantitativ utveckling icke anges. Utredningen inskränker sig därför till att, med nyssnämnda undantag, för varje anslags-

• Sida 87
•  Original

3. Ungdomens fritidsverksamhet

Antal grupper och deltagare Sedan statsbidragsgivningen för ungdomsverksamheten infördes från och med budgetåret 1954/55, har ungdomens fritidsverksamhet utvecklats med en närmast explosionsartad hastighet. Utvecklingen framgår av nedan- stående tabell (tabell 42), som är byggd på de till skolöverstyrelsen in- givna statsbidragsrekvisitionerna. Beträffande kommunerna har i vissa fall antalet grupper icke angivits i rekvisitionerna, varför det verkliga an— talet torde något överstiga det i tabellen angivna.

Av tabell 42 framgår, att den största ökningen av antalet fritidsgrupper förekommit inom riksidrottsförbundet. Den verksamhet på detta område som bedrives av kommunerna har de senaste åren haft i stort sett oför— ändrad omfattning och synes ha stabiliserats vid omkring 6 000 fritidsgrup- per. Ansenlig ökning kommer till synes inom studieförbunden.

Samma tendenser visar sig, om man ser på antalet deltagare i fritids- grupperna (tabell 43). I tabellen, som liksom den föregående bygger på statsbidragsrekvisitionerna, finnes också viss osäkerhet, då icke fullstän— diga uppgifter lämnats av rekvirenterna i samtliga fall. I tabellen ingår

Tabell 42. Antalet fritidsgrupper 1954—1959

Antal fritidsgrupper inom Redovisningsår Sveriges f .tSiumma Studieförbunden Kommunerna riksidrotts- " 1 sgrupper förbund 1954/55 ............. 7 106 2 767 ( 2 643) 9 873 1955/56 ............. 15 791 4 405 ( 6 952) 20 196 1956/57 ............. 26 033 5 830 (15 348) 31 863 1957/58 ............. 37 766 6 031 (16 790) 43 797 1958/59 ............. 20 016 6 111 18 501 44 628

Anm. T. 0. m. redovisningsåret 1957/58 har riksidrottsförbundets fritidsgrupper i huvudsak re- dovisats av ABF och finnes alltså inräknade i siffrorna för studieförbunden.

• Sida 97
•  Original

Tabell 43. Antalet deltagare i fritidsgrupper 1954—1959

Antal deltagare inom Redovisningsår Sveriges dSllltmm? Studieförbunden Kommunerna riksidrotts- e aga e förbund 1954/55 ............. 83 795 32 461 — 116 256 1955/56 ............. 199 342 49 530 _— 248 872 1956/57 ............. 346 835 69 311 _— 416 146 1957/58 ............. 484 953 67 283 — 552 236 1958/59 ............. 232 818 65 714 266 453 564 985

endast de deltagare, för vilka statsbidrag till lokalkostnad och därmed jämförlig utgift utgått.

Som synes ingår närmare hälften av samtliga deltagare i fritidsgrupper i de av riksidrottsförbundet anordnade grupperna.

Kostnader för handledare och material

I statsbidragsrekvisitionerna skall uppgift lämnas om kostnaderna för fri- tidsgrupperna, fördelade på handledning och material. En sådan uppdel- ning har ibland under tidigare är icke kunnat göras av alla som rekvire- rat statsbidrag. I några fall har uppgifter om kostnader icke stått att få. Nedanstående tabell (tabell 44) är därför icke helt rättvisande i vad av- ser fördelningen av kostnaderna på de två ändamålen, och de i tabellen angivna kostnaderna torde ligga något under de verkliga utgifterna. Tabellen visar, att medan inom studieförbunden kostnaderna för hand- ledning och materiel är i det närmaste lika stora, så utgöres kommuner- nas utgifter för fritidsgrupperna till övervägande delen av kostnader för handledare. Riksidrottsförbundet intar här en mellanställning.

Tabell 44. Kostnaderna för fritidsgrupperna, fördelade på handledning och material, redovisningsåren 1954/55—1958/59 Kostnader för Redovis- Handledning Material ningsår . . Studie— _Sverlges Studie— _Sverlges f.. h d Kommuner riksidrotts- förbund Kommuner r1k51drotts- or un förbund förbund 1954/55 695 892: 44 681 044: 84 — 474 292: 80 138 623: 83 —— 1955/56 1 218 778: 32 1 087 761: 02 — 1 294 820: 94 184 770: 13 — 1956/57 2 629 842: 74 1 576 361: 91 — 1 613 987: 72 265 588: 25 —— 1957/58 3 199 928: 37 1 569 306: 59 — 2 989 663: 56 406 283: 21 —— 1958/59 1 618 843: 79 1 709 111: 40 1 830 457: 06 1 480 064: 57 369 834: 73 1 361 002: 69

• Sida 98
•  Original

Tabell 45. Fördelningen av statsbidrag till fritidsverksamhet under budgetåren 1954/55—1959/60

Huvud- Statsbidragsbelopp, kronor

man

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

Studie— förbund 476 890: 52 1 179 326: 64 2 096 372: 23 2 582 511: 93 1 356 083: 94 1 518 237: 53 Sveriges riks— idrotts- förbund — — _— -— 1 659 743: 74 2 216 857: 76 Kom— munalt organ 217 619: 89 323 491: 56 437 079: 83 394 457: 44 420 829: 17 448 721: 83

Summa kronor 694 510: 41 1 502 818: 20 2 533 452: 06 2 976 969: 37 3 436 656: 85 4 183 817: 12

Statsbidrag

Fördelningen av statsbidraget till fritidsgruppsverksamheten framgår av ovanstående tabell (tabell 45).

Drygt hälften av statsanslaget för sista budgetåret har som synes av ta- bellen utbetalats till riksidrottsförbundet, något mer än en tiondel har gått till kommunerna och resten till studieförbunden.

Ämnesual Utredningen har företagit en undersökning rörande ämnesvalet i fritids- grupperna. Av de 50 tillfrågade ungdomsorganisationerna har 22 lämnat uppgifter om ämnesfördelningen. Några av dem har icke begränsat upp— gifterna till de statsbidragsberättigade fritidsgrupperna utan tagit med samt— liga grupper. Sammanlagt har uppgifter lämnats för ungefär två tredjede- lar av förefintliga fritidsgrupper.

De inkomna uppgifterna har samlats i tabell 46.

Inom fritidsgrupperna ägnar man sig -— som framgår av tabellen _ framför allt (till ca 65 %) åt olika slag av sport och idrott. De övriga äm— nen, som har någon större omfattning, är scouting (12—13 %), hobby- och programverksamhet samt slöjd (ca 4 % vardera). På övriga ämnen tillsammans fördelar sig ca 10 % av antalet grupper.

Samtliga de av riksidrottsförbundet redovisade grupperna faller inom ämnesområdet sport och idrott.

Åldersfördelning

Enligt gällande statsbidragsbestämmelser är deltagarnas ålder i statsbi— dragsberättigade fritidsgrupper begränsad till lägst 12 och högst 24 år. Genom att företa en stickprovsundersökning inom 6 studieförbund och riks-—

• Sida 99
•  Original

Tabell 46. Ämnes/ördelningen

i fritidsgrupper med statsbidrag 1954/55—1959/60

Antal fritidsgrupper Ämnen

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

Scouting ....................... 1 688 2 855 3 241 3 723 4 633 5 055 Hobby ......................... 22 302 957 1 131 1 227 1 294 Dans och folklckar ............... 236 589 719 717 682 790 Sång och musik ................. 100 239 522 571 541 516 Idrott, bordtennis, orientering ..... 2 819 7 467 16 430 18 125 19 873 25 951 Slöjd ........................... 61 264 1 207 1 426 1 516 1 495 Modellbygge .................... 12 49 169 126 175 171 Program ....................... 59 494 798 1 082 1 366 1 396 Filateli ......................... 3 18 36 33 28 25 Teater ......................... 47 91 435 341 310 352 Film ........................... 28 8 26 30 Foto ........................... 5 7 36 49 28 32 Mötesteknik, föreningskunskap. . . . 10 57 121 134 139 180 Motorteknik, motorkunskap ...... 18 23 25 32 Alkoholfrågan ................... 3 73 Ungdomsfrågor .................. 2 39 41 Skolämnen ..................... 3 11 11 16 22 19 Hushåll, hemkunskap ............ 4 10 9 9 10 Hembygdskunskap .............. 6 14 13 17 8 9 Maskinskrivning, stenografi ....... 1 4 14 5 3 Teckning och målning ............ 7 104 81 119 85 Barna— och sjukvård ............. 5 50 32 52 39 Charmkurs ..................... 5 14 Bibel- och missionskunskap ....... 2 54 67 50 Övrigt ......................... 20 84 345 575 593 751 Summa 5 091 12 558 25 256 28 289 | 31 491 38 413 Av 50 tillfrågade ungdomsorganisationer har 22 lämnat uppgifter om ämnesfördelningen.

idrottsförbundet (RF), varvid undersökningen inom varje förbund om- fattade 100 slumpvis utvalda fritidsgrupper redovisningsåret 1959/60, har utredningen sökt klargöra åldersfördelningen inom fritidsgrupperna. Av nedanstående tabell (tabell 47) framgår, hur åldersfördelningen enligt denna undersökning torde te sig inom de olika i undersökningen ingående orga- nisationerna.

Tabellen visar bland annat, att endast ett ringa antal deltagare i fritids- grupperna befinner sig utanför de stadgade åldersgränserna. Inom de av

Tabell 47. Åldersfördelningen i fritidsgrupperna inom vissa undersökta organisationer

Procentuellt antal deltagare Organisa-

tion Under Under Under Under Under Under Under Under Under Under Över

12 år 13 år 14 år 15 år 16 år 17 år 18 år 19 år 20 år 25 år 25 år

ABF ....... 3,4 21,3 45,2 62,6 76,2 84,4 88,2 92,2 93,7 99,7 0,3 RF ........ —— 13,5 27,4 40,8 53,8 63,3 70,5 77,0 81,5 100,0 _— SLS ....... 0,8 15,7 31,6 45,5 58,8 71,2 80,7' 86,5 89,4 98,7 1,3 FS ......... 0,02 17,7 41,1 55,8 68,3 78,2 85,5 89,3 92,3 99,3 0,7 IOGT ...... 2,8 23,4 41,4 54,9 67,5 78,0 84,2 89,5 91,8 99,6 0,4 JUF ....... 1,0 20,0 36,5 58,0 72,0 80,8 87,8 91,9 93,4 99,6 0,4 NTO ....... 0,9 16,5 30,8 44,6 57,8 69,1 79,2 85,8 89,3 98,3 1,7

• Sida 100
•  Original

studieförbunden redovisade fritidsgrupperna synes 79,2—88,2 procent av deltagarna befinna sig under 18 år, 85,8—92,2 procent under 19 år och 89,3—93,7 procent under 20 år. Från detta avviker riksidrottsförbundet, i vars fritidsgrupper deltagarna i genomsnitt har högre ålder än i studie- förbundens. [nom riksidrottsförbundet befinner sig 70,5 procent av delta- garna under 18 är, 77 procent under 19 år och 81,5 under 20 år.

4. Instruktörsverksamheten inom ungdomsorganisationerna Som tidigare nämnts utgår enligt de år 1954 införda statsbidragsbestäm— melserna statsbidrag på vissa villkor till riksorganisationer för anställande av instruktörer med uppgift att handleda ungdom i sociala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest för ungdom lämplig, aktiv fritids- verksamhet. Hur instruktörsarvodena fördelades budgetåren 1954/55—1959/60 fram- går av tabell 48 på s. 101. Instruktörerna åligger att årligen inkomma till skolöverstyrelsen med rapport rörande verksamheten. Av dessa rapporter och av svaren i den enkät till ungdomsorganisationerna som utredningen företagit, framgår be- träffande instruktörernas arbetsuppgifter bland annat följande. Till instruktörens viktigaste uppgifter bör uppläggningen av och med- verkan i den centrala och regionala kursverksamheten för utbildning av ungdomsledare. 1959/60 medverkade de 40 ins-truktörerna vid sammanlagt 565 egna kurser med 1 796 kursdagar och 109 andra kurser med samman- lagt 268 kursdagar. En annan viktig arbetsuppgift är kontakten med lokalföreningarnas sty- relseledamöter m. fl. Instruktörerna företar ständiga resor i olika delar av landet och synes då få tillfälle till kontakt med de lokala ledarna. Här- igenom kan verksamheten utvidgas och stabiliseras och banden stärkas mellan de lokalt arbetande föreningarna och den centrala organisationen. Tillfälle kan då också ges till rådgivning åt de lokala föreningarna och distrikten i program- och studieverksamhet. 1959/60 rapporterade instruk- törerna sammanlagt 7 007 resdagar och 1 877 besökta föreningar. Till det expeditionella arbete som utföres av instruktörerna hör utar- betande av material för det lokala arbetet och för gruppverksamhet samt organiserande av kampanjer av olika slag. Instruktören försöker också följa utvecklingen på ungdomsverksamhetens område och föreslår åtgärder för att främja aktivitet och sammanhållning. Till hans arbete hör vidare att granska och sammanställa rapporter. Instruktören medverkar dessutom stundom i organisationens tidning, ledarblad och/eller medlemsblad.

• Sida 101
•  Original

Tabell 48. Fördelningen av instruktörsarvoden pa' ungdomsorganisationerna 1954/55—1959/60

Antal instruktörsarvoden

Organisation 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

ABF för SSU ................... 2 2 Ansgarsförbundet av kyrkliga

juniorer ...................... 1 1 1 De Ungas Förbund .............. 1 1 1 1 1 1 Frikyrkliga ungdomsrådet och

Örebromissionens ungdom ...... 1 1 Förbundet Vi Unga .............. 1 1 1 1 1 Frälsningsarméns ungdomsavdel-

ning ......................... 1 1 Godtemplarordens Ungdomsråd. . . 2 1 1 2 2 2 SGU ........................... 1 1 1 1 1 1 IOGT:s Scoutförbund och Flick-

scoutförbund .................. 1 1 1 1 1 1 JUF ........................... 1 JUF, Ridfrämjandet, Svenska

naturskyddsföreningen, Fältbio-

logiska föreningen ............. 1 1 2 2 2 KFUK:s Riks- och Scoutförbund. . 1 1 1 KFUM:s Riksförbund ............ 1 1 1 1 1 1 KFUM:s Scoutförbund ........... 1 1 1 1 1 1 Metodistkyrkans Ungdomsförbund 1 1 1 1 1 1 Motorförarnas Helnykterhetsförb. 1 1 1 1 1 NTO:s Junior— och Scoutverksam-

het .......................... ' 1 1 1 1 1 1 NTO:s Ungdomsförbund .......... 1 1 1 1 1 1 Riksförbundet Kyrklig Ungdom. . . 1 1 2 2 2 Riksförbundet Sveriges Lottakårer 1 1 1 SLS för SLU .................... 2 2 Skid- och friluftsfrämjandet ....... 1 1 1 1 1 1 SFM för Högerns ungdomsförbund 1 Sv. Alliansmissionens Ungdoms-

förbund ...................... 1 1 1 1 1 1 Sv. Baptisternas Ungdomsförb ..... 1 1 1 1 1 1 Sv. Frisksportförbundet .......... 1 1 1 1 1 1 Sv. Missionsförbundets Ungdom. . . 2 1 1 2 2 2 Sv. Ungdomsringen för Bygde-

kultur ........................ 1 1 1 1 1 1 Sv. Blåbandsföreningens Ungdoms-

förbund ...................... 1 1 1 1 1 1 Sv. Flickors Scoutförbund ........ 1 1 1 1 1 1 Sv. Schackförbund ............... 1 1 1 Sv. Scoutförbund ................ 2 1 1 1 1 1 SSUH .......................... 1 1 1 Unga Örnars Riksförbund ........ 1 1 1 1 1 1 Ungdomens Röda Kors ........... 1 1 1 Örebromissionens Ungdom ........ 1 1 1 LiS för FPU .................... 1 1

Summa 24 24 24 34 40 40

• Sida 102
•  Original

TREDJE KAPITLET

Tendenser inom folkbildnings- och ungdomsverksamheten

under 1950-talet

A . F olkbildningsarbelet

1. Tendenser i stort

Under 1950-talet har den samlade folkbildningsaktiviteten i Sverige ökat starkt. Förändringarna är av såväl kvantitativ som kvalitativ art. För den enskilde innebär detta, att möjligheterna att skaffa sig vidgade kunskaper och bredare allmänorientering under det gångna årtiondet ökat. Detta har kommit till stånd dels genom en intensifiering av de egentliga bildnings- organisationernas verksamhet, dels genom en utvidgning av annan verksam- het med starka inslag av folkbildande karaktär, t. ex. sådan som bedrives av radio och television, teater, museer, bibliotek och föreningar av olika slag. Parallellt med ökningen av bildningsmöjligheterna och bildnings- resurserna följer förändringar av kvalitativ natur. Under 1950-talet kan nämligen iakttas en alltmer accentuerad inriktning på med verksamheten förenade allmänt tekniska och pedagogiska problem, även om denna inrikt— ning varit olika starkt markerad inom olika verksamhetsområden och i viss mån tagit sig olikartade uttryck.

Radio och television Radion har under 1950-talet fått mer markerad betydelse vad gäller så- väl kunskapsförmedling som attitydbildning och åsiktspåverkan. I ännu högre grad gäller detta om televisionen, som hör till de epokgörande före- teelserna under 1950-talet även sett från bildningssynpunkt. Genom ök- ningen av sändningstiden, tillkomsten av nya programkanaler och förbätt— ringen av de rent tekniska förutsättningarna för programdistributionen har en allt större del av befolkningen kunnat nås av de bildande element, som ingår i radions och televisionens program. Kursverksamhet förekom— mer sedan länge som ett led i radions program. År 1958 tillkom den s.k. radioskolan, för vars verksamhet kontakter ägt rum med representanter för studieförbund, folkhögskola, bibliotek och föreläsningsföreningar. Dessa kontakter synes emellertid ännu inte ha lett till att förhoppningarna om ett närmare samarbete mellan folkbildningsrörelsen och radio-TV kun- nat realiseras. Beträffande både ljudradion och televisionen gäller, att det

• Sida 103
•  Original

finns stora möjligheter till en ökad användning inom bildningsorganisa- tionerna av dessa tekniska hjälpmedel. Det konstateras då, att en helt annan planmässig samordning än hittills skett måste komma till stånd. De program med folkbildande element som sänts i radio och TV har ännu inte i nämnvärd utsträckning kunnat ingå som ett led i t.ex. studiecirk— larnas verksamhet. Ett sådant utnyttjande kräver ett samordnat förbere- delsearbete av mer omfattande slag än det som hittills förekommit.

Teater och film På teaterns område har utvecklingen inneburit, att folvkxbildningsmöjlig- heterna under 1950—talet ökat. Man kan här peka på tillkomsten av stads- och kretsteatrar, till stadsteatrar knuten turnéverksamhet samt den av Riksteatern och andra turnéorganisationer bedrivna teaterverksamheten. Utbyggnad av abonnemangssystem m.m. har medfört, att en större del av befolkningen än tidigare kommer i kontakt med de bildningsvärden, som förmedlas av teatern. Även på andra sätt har en aktivisering av teater- intresset åstadkommits. I viss utsträckning utges handledningar för studiet av de pjäser, som uppföres, och särskilda kurser anordnas t. ex. i anslut- ning till Riksteaterns turnéer. Även för teaterns vidkommande gäller, att ett samarbete etablerats med bildningsorganisationerna. Detta har skett dels regionalt och i första hand med länens bildningsförbund, dels centralt och då främst genom vissa kontakter med studie-förbundens riksorganisa- tioner. Teaterns kontakt med skolan har undan för undan intensifierats, och ett betydande antal skolförestållningar ges årligen. Detta torde på längre sikt komma att innebära, att teaterintresset sprids i allt vidare kretsar.

Bildningsvärden av estetisk och intellektuell art förmedlas också av filmen. I den svenska 'filinproduktionen ingår förutom framställningen av ren spelfilm kortfilmer, oftast beställningsarbeten utförda för företag, organisationer och myndigheter. Dessa kortfilmer har stundom — vid sidan av sitt propaganda- eller försäljningssyfte — ett betydande informations- värde. De visas i viss utsträckning som förfilmer i samband med kom- mersiell filmvisning, men i icke ringa grad användes de som hjälpmedel i bildningssammanhang. Genom nedkopiering av normalfilm till smalfilm har även spelfilmer i viss begränsad utsträckning kunnat komma till an- vändning i folkbildningsarbetet.

Museer

För museernas vidkommande gäller, att under 1950-talet liksom tidigare strävandena i betydande grad inriktats på att göra de bildningsvärden, som finns inom museernas väggar, lättare tillgängliga och mera attraktiVa för allmänheten. Speciella utställningar förekommer tid efter annan, föreläs- ningar och demonstrationer ingår som en integrerande del i museernas

• Sida 104
•  Original

verksamhet, och studiegrupper organiseras av museerna, ofta i sam- arbete med studieförbund eller annan bildningsorganisation.

I betydande grad har museernas intensifierade bildningsverksamhet inriktats på att svara mot skolornas behov, och till museerna har på många håll knutits särskilda tjänstemän med huvuduppgift att svara för Skolsam- arbetet. Indirekt har emellertid därigenom också museernas möjligheter att betjäna bildningsarbetet bland vuxna Ökat. Samtidigt har man dock kunnat konstatera, att de museer, som varit att anse som pionjärer i fråga om den utåtriktade, pedagogiska verksamheten och följaktligen kan bygga på erfarenheter under en lång tidsperiod, fått bevittna sjunkande publik- siffror på de arrangemang av studiekaraktär, som lanserats. Såsom från museihåll framhålles, beror detta dock ej på en minskning av antalet in— tresserade utan mera på att de intresserade fördelas på en större mängd bildningstillfällen. Tendensen är dock ej enhetlig, vilket förklaras bl. a. därav att lokal- och personalförhållanden, som spelar en betydande roll för den folkbildande verksamhetens utformning och utveckling, gestaltar sig olika vid skilda institutioner. Nyare museer torde i allmänhet vara pla— nerade så att vissa lokaler direkt avsetts för och inretts med tanke på en studieverksamhet, t.ex. för att ge föreläsningsmöjligheter med tillgång till bildvisningsapparater, filmutrustning m. m., medan äldre museer ofta lider under en besvärande brist på såväl lokaler som apparater. Även vad gäller personalfrågan arbetar skilda museer med mycket olikartade förutsätt- ningar, alldeles frånsett den roll den individuella förmågan eller intresset hos den enskilde museimannen spelar.

Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum omspänner olika områden: fornminnes- och byggnadsminnesvård, forntida och medeltida konst-, arkitektur- och kulturhistoria liksom nyare tids kyrklig konst, ävensom mynt- och medaljhistoria, och har därigenom en bred bas för anknytning till skilda intressen inom folkbildningsarbetet. Den folkbildande verksamheten, som går tillbaka till 1880-talet, bedrives i form av visningar av permanenta samlingar och tillfälliga utställningar, föredragsserier, film- visningar, demonstrationer av fornminnesplatser och utgivning av publika- tioner. År 1947 inrättades en tjänst som museilektor vid Riksantikvarieäm- betet och Statens historiska museum, varigenom folkbildningsverksam- heten där kunde utbyggas. Föredragsverksamheten har dock under de se— naste åren haft känning av en minskning av besöksfrekvensen. Landsanti- kvarierna _ till antalet 24 _ år enligt sin instruktion skyldiga att utge publikationer och ordna föreläsningar för allmänheten. Erfarenheterna har visat, att deras verksamhet medfört ökat intresse i landet för hithörande ämnen.

Statens konstsamlingars bildningsverksamhet för vuxna har sedan 1920— talet bedrivits dels i Nationalmuseum samt efter 1958 även i Moderna museet och Gustaf III:s antikmuseum, dels på andra lokaler eller orter och därvid

• Sida 105
•  Original

ofta med stöd av utsända kollektioner. Inom museerna bedrives bildnings- aktiviteten i form av föreläsningsverksamhet, visningar, studiecirklar, film- visningar och konserter. Dessa verksamheter har bedrivits antingen i mu- seets egen regi eller i samarbete med utomstående organisationer. Inte minst i det senare fallet har publikkontakten visat sig synnerligen god. Bildningsverksamheten utom museerna bedrives i form av vandringsut- ställningar, föreläsningar, tillhandahållande av konstbildningsmaterial m. 111. En ingående beskrivning av museernas estetiska bildningsverksamhet liksom av det estetiska folkbildningsarbetet i dess helhet har lämnats av 1948 års konstutredning i dess är 1956 avlämnade betänkande Konstbild— ning i Sverige (SOU 1956: 13).

Biblioteken

Till följd bl. a. av ett betydande kommunalt intresse har folkbiblioteks- verksamheten under 1950-talet utvecklats starkt. Biblioteken har tillförts nya lokaler, bokbeståndet har expanderat, och förutom böcker har på många håll även andra bildningsmedia kommit att ingå som en del av bibliotekens låneverksamhet. Vid vissa bibliotek finns sålunda filmarkiv, s. k. filmotek, och i bibliotekens samlingar har dessutom i ökande grad kommit att ingå inspelningar i form av grammofonskivor och ljudband, liksom man också till samlingarna fört bildband och stillfilmer, bl. a. för utlåning till studie— cirklar och annan studieverksamhet. Biblioteken ordnar specialutställningar av böcker i vissa ämnen, och i bibliotekens regi förekommer föreläsningar och filmvisningar. Genom användandet av bokbussar, bokbåtar och på annat sätt breddas bibliotekens arbetsområden. En intensifiering av bibliotekens upplysnings- och kontaktarbete hör också till tendenserna i senare års biblioteksutveckling.

Inom ramen för en i stort sett oförändrad organisationsmässig utformning har på biblioteksområdet starka tendenser gjort sig gällande i riktning mot större organisatoriska enheter. Biblioteksexpansionen har i övrigt varit utomordentligt stark, och antalet låntagare hos folk- och skolbiblioteken har under loppet av 1950-talet ökat med cirka 35 procent. Som en följd av kommunreform och andra rationaliseringar minskade antalet kommun- bibliotek under 1950-talet från 1 584 år 1950 till 948 år 1959. Under mot- svarande tid ökade antalet boklån vid dessa bibliotek från 13,6 miljoner till 25,2 miljoner. Antalet studiecirkelbibliotek "minskade under perioden från 3 201 till 1 563. Detta motsvaras av en minskning av antalet boklån från 2,3 miljoner till 1,2 miljoner.

Skolbibliotekens andel i den totala bokutlåningen är betydande. 1950 skedde från 2 543 skolbibliotek 10,1 miljoner boklån. 1959 hade skolbiblio- tekens antal reducerats till 1 725, vilka svarade för 17,05 miljoner boklån. Det totala antalet boklån ökade under 1950-talet tämligen jämnt t. o. m.

• Sida 106
•  Original

1957, varpå ökningstakten blivit något långsammare. Kommunbibliotekens andel av den totala bokutlåningen har kontinuerligt ökat och utgjorde 1959 53,9 procent av samtliga boklån.

Studiecirkelbibliotek förekommer inom ABF, IOGT, JUF, NTO, SLS, BS och SKS. Studieförbundens biblioteksverksamhet nådde mot slutet av 1930—talet sin höjdpunkt. Inom IOGT nåddes denna 1937/38 med 1673 bibliotek och inom ABF 1938/39 med 1 539 bibliotek. Därefter skedde en fortlöpande minskning, som fick sin största omfattning under 1950-talets första hälft. 1959 återstod inom IOGT 642 och inom ABF 467 bibliotek. Under femårsperioden 1955—1959 har — enligt vad som redovisas i skol— överstyrelsens petita 1960 — ABF i medeltal per år uppburit 42,5 procent av statsbidraget, IOGT 28,6, JUF 2,6, NTO 7,4, SLS 11,6, BS 5,0 Och SKS 2,3 procent. Förhållandet de olika förbunden emellan var under perioden praktiskt taget stabilt.

Av särskild betydelse för att klargöra tendenserna i folkbildningsverk- samheten på biblioteksområdet är förhållandet mellan de kommunala biblioteken och förenings- eller studiecirkelbiblioteken och inställningen från organisationernas och kommunernas sida till dessa senare bibliotek. Fortfarande är antalet studiecirkelbibliotek betydligt större än antalet kommunala. bibliotek, men de senare spelar i fråga om antalet boklån och låntagare och i fråga om bokbeståndets storlek den dominerande rollen. Tendensen är som framgått ovan för studiecirkelbibliotekens vidkommande vikande. Successivt överlämnas studiecirkelbiblioteken till kommunbiblio- teken, vilket i alldeles övervägande grad är orsaken till minskningen av an- talet. Detta sker också i överensstämmelse med en inom studieförbunden rådande inställning till biblioteksverksamhetens huvudmannaskap och ut- formning i övrigt.

Ett bärande motiv för studieförbunden att bedriva biblioteksverksamhet var att tillgodose studiecirklarnas behov av litteratur, då de kommunala folkbiblioteken inte kunde tillfredsställa studiecirklarnas önskemål. Efter hand kom emellertid anknytningen mellan studiecirkel- och biblioteksverk- samhet att försvagas, samtidigt som den av det allmänna bedrivna biblio— teksverksamheten expanderade. Inom studieförbunden ställde man sig där- för i anslutning till Folkbibliotekssakkunnigas 1949 framlagda förslag positiv till en rationalisering av bokförsörjningen inom kommunerna,- innebärande att enhetliga biblioteksformer på det kommunala planet ska- pades.

Som exempel på en inom studieförbunden nu rådande inställning till kommunalisering av studiecirkelbiblioteken kan anföras, att ABF medver- kar till en sådan under förutsättning, att åtgärden verkligen medför en förbättring av boklåneverksamheten. Vad som härvid betraktas som ange- läget är framförallt, att lånemöjligheterna inte blir försämrade. Vidare bör studiehemmen tillförsäkras ett rimligt bestånd av referenslitteratur, när

• Sida 107
•  Original

ABF—biblioteken överlämnas till kommunala bibliotek. En likartad inställ- ning kan registreras inom övriga studieförbund med biblioteksverksamhet.

Enligt vad som från bibliotekshåll framhållits inför utredningen har kontakterna mellan studiecirkelverksamheten och de kommunala biblio- teken på senare tid försvagats. Principiellt synes dock en bestämd önskan råda såväl på bibliotekshåll som inom de fria och frivilliga bildningsorga- nisationerna, att samarbetet dem emellan bör fortsätta och utbyggas. Som ett led i bibliotekens aktiviseringssträvanden i denna riktning har fram- förts önskemål om att i omedelbar anknytning till biblioteken studiecirkel- lokaler, filmrum och föreläsningssalar bygges. Som redan påpekats, före— kommer numera i ganska stor utsträckning, att bibliotek till sina sam- lingar fogar studiematerial av annat slag än böcker. Sådant material kan ha aktuellt värde särskilt för studiecirkelverksamheten men måste snabbt förnyas, då aktualitetsprägeln kvarstår under mycket begränsad tid. Det är därför förenat med betydande kostnader för biblioteken att iaktta den rörlighet i fråga om studiematerialets omfattning, innehåll och art, som är karakteristisk för de behov, som föreligger inom studiecirkelverksam- heten.

Föreningslivet

'Till de centrala företeelserna i den moderna bildningsverksamheten i stort hör utan tvekan den aktivitet, som kännetecknar det svenska föreningslivet som helhet. På en mångfald områden bidrar detta genom sin rika diffe- rentiering inte bara att ge såväl de egna medlemmarna som allmänheten ökad mängd kunskaper utan också att till människorna förmedla en kri- tisk och värderande syn på kunskapsstoffet samt inte minst att åstad- komma den direkta kontakt mellan olika bildningsmiljöer, som betraktas som värdefull både för kunskapsförmedlingen och för en mera allmän vidgning av den andliga horisonten. Hit hör t. ex. den föreläsningsverk- samhet, som tillkommer främst genom lokala initiativ men ej är före- mål för statsstöd och som därför ej kommit att ingå i den översikt över kvantitativa förhållanden inom föreläsningsverksamheten, som tidigare presenterats av utredningen. Sådan fristående föreläsningsverksamhet före- kommer inom arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen m. fl. rörelser. I dessa föreläsningssammanhang ingår givetvis information om den egna organisationen eller den egna rörelsen, dess målsättning och ar- betsuppgifter, men i betydande utsträckning lämnas också orientering, som sträcker sig långt utöver en av respektive organisationer i eget syfte an- ordnad upplysningsverksamhet. Helt naturligt står statistiska uppgifter härvidlag ej att erhålla. Skäl talar emellertid för att denna föreningslivets aktivitet under 1950-talet starkt ökat, och att i första hand verksam- heten inriktats på för människorna direkt aktuella problem. Inte minst

• Sida 108
•  Original

torde på senare år samlevnads- och uppfostringsproblem ha kommit i cent- rum för intresset. Internationella frågor har i högre grad än tidigare fångat människornas uppmärksamhet, men också ekonomiska problem synes till— höra de ämnesområden, som genom föreningslivets aktivitet kommit att intressera en större allmänhet. Denna utveckling har sannolikt främjats dels därigenom att massmedia i högre grad än tidigare kunnat fungera som intresseväckande faktor, dels därigenom att föreningslivet genom det vid- gade samhälleliga stöd, som utgått till vissa av dess grenar, allmänt sti— mulerats och utvidgats.

Även det av staten understödda föreläsnings-, kurs- och studiecirkel- arbetet uppvisar under 1950-talet förändringar av såväl kvantitativ som kvalitativ art. Utredningen har i andra kapitlet lämnat en redogörelse för den kvantitativa utvecklingen inom dessa områden. Vid en jämförelse mel- lan de olika verksamhetsgrenarna kan konstateras, att tyngdpunkten i växande utsträckning förskjutits i riktning mot studieförbundens verk- samhet. Denna tendens är särskilt märkbar i städer och tätorter. Allmänt gäller, att det fria och frivilliga bildningsarbetet vid årtiondets slut hade en större omfattning än vid årtiondets början, men att särskilt för föreläs- ningsverksamheten betydande svårigheter uppstått under de senaste åren.

I hög grad gäller för bildningsverksamheten, att den har olika prägel i skilda delar av landet. Det regionalt sammanhållna bildningsarbetet, såsom det organiseras och bedrives av länens bildningsförbund (folkbildnings- förbunden), får sin prägel av regionens geografiska, sociala och ekonomiska struktur liksom också av de organisatoriska förhållanden som bildnings— arbetet i övrigt har inom området. Studieförbundens verksamhet är i organisatoriskt hänseende starkt decentraliserad men präglas i fråga om ämnesval och studiematerial ofta av centrala initiativ, som givetvis i sin tur påverkar innehållet i det regionala bildningsarbetet.

Utvecklingen av det fria och frivilliga bildningsarbetet under 1950-talet har starkt påverkats av statsbidragsgivningens utformning. Av stor bety- delse för den regionala utvecklingen är dessutom det stöd som givits från kommuner och landsting.

Ett samarbete har sedan länge bedrivits mellan folkhögskolorna och bild- ningsorganisationerna. Folkhögskolornas egen utveckling torde i hög grad höra samman med det särskilda intresse, som dessa organisationer visar för dem, och tillkomsten av nya skolor sker numera främst på initiativ av olika folkrörelser och organisationer.

En ny folkhögskolestadga tillkom 1958. Däri anges som folkhögskolans uppgift att meddela allmän medborgerlig bildning. Dess verksamhet bör särskilt syfta till att bibringa eleverna insikt om deras ansvar som män- niskor och samhällsmedlemmar. Den bör utformas så, att elevernas sam- arbetsvilja stärkes, deras förmåga till självständigt tänkande och kritiskt omdöme utvecklas samt deras mognad och studieintresse främjas.

• Sida 109
•  Original

Genom 1958 års folkhögskolestadga öppnades nya möjligheter till sam- arbete mellan folkhögskola och bildningsorganisationer. Bestämmelserna i stadgan gör det nämligen möjligt för folkhögskolorna att utöver vinter- och sommarkurser anordna s. k. ämneskurser, vilka kan vara fristående från folkhögskolans övriga kurser och anordnas i samarbete med bildningsorga— nisation. En ämneskurs skall omfatta minst en vecka, och undervisningen skall sammanfalla med folkhögskolans målsättning. Kursen skall vara samlad kring visst ämne eller viss grupp av ämnen. Tid för ämneskurs, som anordnas i samarbete med studieförbund eller regionalt bildnings- förbund må inräknas i den årliga lästiden, om undervisningen till minst en fjärdedel ombesörjes av skolans lärare och skolöverstyrelsen så medgiver.

Även bestämmelserna om undervisningsskyldighet är så utformade, att samarbetet mellan folkhögskola och bildningsarbete kunnat ökas. Efter skolöverstyrelsens medgivande kan nämligen rektor eller ämneslärare vid vinterkurs fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet såsom hand- ledare i studiecirkel, som uppfyller fordringarna för statsbidrag. För en och samma skola kan med dylikt medgivande högst 14 veckotimmar ställas till det fria och frivilliga bildningsarbetets förfogande. Budgetåret 1958/59 utnyttjades möjligheten att inlänka studiecirkelarbetet i undervisningsskyl- digheten av 18 folkhögskolor, som disponerade sammanlagt ca 60 vecko— timmar för ändamålet. 1959/60 ökades antalet till 34 folkhögskolor och ca 105 veckotimmar.

2. F öreläsningsföreningarnas verksamhet Före]äsningsrföreningarnas och föreläsningsförbundens utveckling karak- teriserades under en stor del av 1950-talet av att det totala antalet föreläs- ningsföreningar och föreläsningar ökade. Redan tidigt visade sig emeller- tid tendenser till en försvagning av verksamheten i städer och större tät— orter. Ökningen av antalet föreläsningsföreningar hänförde sig främst till landsbygden, men nya föreläsningsföreningar tillkom också vid sjukhus och andra vårdinstitutioner. Av de i andra kapitlet framlagda undersök- ningarna framgår, att också ökningen av publiktillströmningen under 1950- talets första hälft hänför sig till verksamheten på landsbygden. Den organisatoriska utvidgningen av föreläsningsverksamheten under 1950-talets första hälft gav vidgade bildningsmöjligheter, och dessa utnytt- jades i ökande grad av landsbygdsbefolkningen. Fram till år 1957 kunde föreläsningsverksamheten på landsbygden trots den pågående avfolkningen uppvisa ökad publiktillströmning, medan åhörarnas antal i städerna mins- kade trots befolkningstillväxten. Fr. o. m. budgetåret 1957/58 ger sig en allmänt vikande tendens till känna. Orsakerna till föreläsningsverksamhetens tillbakagång torde vara flera. Sålunda torde allmänhetens intresse för föreläsningsverksamheten ha

• Sida 110
•  Original

minskat i samma mån som bildningsmöjligheterna genom tillkomsten av nya media såsom t. ex. TV och utbyggandet av äldre _— t. ex. införandet av två parallella radioprogram _— ökat. Andra orsaker torde ligga i ten- denserna på det pedagogiska området, vilka senare skall beröras, och i föreläsningsverksamvhetens ekonomiska förutsättningar. De senare har bl. a. genom det sviktande publikintresset efter hand försämrats.

Såsom i det följande närmare skall utvecklas, har den samhälleliga bidragsgivningen, främst den statliga, betydelse för de aktuella tendenserna på föreläsningsverksamhetens område. Ytterligare orsaker, som samman- hänger med den ekonomiska utvecklingen, är de allt större svårigheterna att få personer att ställa sig som ansvariga för-föreläsningföreningarnas skötsel samt de minskade möjligheterna att driva reklam. Till de aktuella tendenserna inom föreläsningsverksamheten hör slutligen, att svårigheter synes föreligga att engagera vetenskapligt skolade personer och ämnes- specialister i övrigt som föreläsare. Å andra sidan kan noteras, att på vissa håll förnyelsesträvanden inom föreläsningsverksamheten haft påtagliga resultat och givit utslag i form av ökning av åhörarantalet.

Under 1950-talet kan iakttagas en mera bestämd tendens till intimare samverkan mellan länens föreläsningsförbund och folkbildningsförbund. Denna tendens tar sig uttryck i ökat samgående på det organisatoriska och det personella planet. Längst har denna utveckling gått på Gotland, där föreläsningsarbetet genom de organisatoriska förändringarna blivit en integrerande del i länets bildningsförbunds verksamhet. Inom områden, där bildningskonsulent anställts, har i stor utsträckning verksamheten sam— ordnats på så sätt, att bildningskonsulenten är verkställande tjänsteman såväl i lånsbildningsförbund som föreläsningsförbund.

Den nu lämnade beskrivningen av tendenserna på föreläsningsverk— samhetens och föreläsningsförbundens område grundar sig på uppgifter, som lämnats i svaren på en av utredningen sommaren 1960 företagen enkät till föreläsningsförbunden.

3. Utvecklingen inom folkbildningsförbunden

Folkbildningsförbundens (bildningsförbundens) verksamhet under 1950— talet synes _ efter vad som framgår av en bland dem företagen enkät —— ha undergått betydande förändringar av såväl organisatorisk som innehålls- mässig art. Förändringarna synes i viss mån sammanhänga med styrkan, och utvecklingen hos de enskilda bildningsorganisationer, som arbetar inom respektive bildningsförbunds område, och med personförhållanden och personella resurser. I ic-ke obetydlig grad synes förändringarna dessutom vara bundna till förhållanden av strukturell art inom respektive bildnings-- förbunds verksamhetsområden.

• Sida 111
•  Original

Organisatoriska förändringar

Vad som här sammanfattningsvis betecknas som folkbildningsförbund, dvs. vanligen länsomfattande förbund. i vilka bildningsorganisationer och liknande i varierande antal ingår, uppträder under flera beteckningar och har inom olika län en mycket olikartad verksamhet och organisation. Folk- bildningsförbunden för vidare den tradition och de arbetsuppgifter, som vilade på de s. k. folkhögskolekursföreningarna. Dylika finns ännu kvar i vissa områden, men flertalet har under perioden 1945—1960 omorganiserats och antagit namnen bildningsförbund eller folkbildningsförbund. I samband med att folkhögskolekursföreningarna omorganiserades till folkbildnings- förbund breddades vanligen organisationsunderlaget för dessa, och därmed skapades också nya förutsättningar för en mera differentierad bildningsverk- samhet. Verksamhetsmässigt har detta inneburit, att samtidigt som den nya organisationen bibehållit de arbetsuppgifter, som tillkom folkhögskolekurs- föreningen, nämligen att bedriva kursverksamhet, har den efter hand upp- tagit även andra. I samband med utvidgningen av verksamhetsområdet har ofta förändringar av organisatorisk art skett. Flera folkbildningsförbund kan uppvisa ett alltmer differentierat utskotts- och sektionsarbete. På många håll kan iakttagas, att ett närmande sker mellan bildningsförbund och landsting. Längst har denna utveckling gått i Västmanlands län.

Kursverksamhetens utformning Trots de betydande förändringarna i folkbildningsförbundens verksam- het under 1950-talet kvarstår anordnandet av s. k. längre folkbildnings- kurser och ämneskurser som en central uppgift. Som tidigare påpekats, har här en påtaglig förskjutning skett i förhållandet längre kurser—ämnes- kurser. Antalet ämneskurser har undan för undan ökat, medan antalet längre folkbildningskurser minskat. Denna förändring sammanhänger dels med annan inriktning av kursernas innehåll, dels med ett närmande av studie- förbundens och folkbildningsförbundens verksamhet till varandra, vilket medfört en ökning av behovet av kortare kurser, främst s. k. veckoslutskur— ser. Förändringen har emellertid också en ekonomisk bakgrund. På många håll inom folkbildningsförbunden anser man sig effektivare utnyttja an- slagna medel genom att anordna kurser av sådan typ, som tillåter såväl ökad koncentration som mera långt gående specialisering ifråga om ämnes- val m. m. '

Som redan påpekats, är dock skillnaderna mellan olika delar av lan- det och olika folkbildningsförbund betydande. Vissa iakttagelser kan tyda på att i områden med stor befolkningstäthet och starkt utvecklad in- dustrialisering utvecklingen i riktning mot korta ämneskurser gått längst. I sådana områden har dessa ämneskurser i allmänhet kommit att ordnas

• Sida 112
•  Original

i samarbete med studieförbunden, ett eller flera i samverkan, varvid folk- bildningsförbundet inte står som initiativtagare men väl förmedlar olika bidrag till verksamheten. I glesbygdsområden har folkbildningsförbundens direkta folkbildningsaktivitet i regel jämförelsevis större omfång och flera rent praktiska, pedagogiska funktioner än folkbildningsförbund och mot- svarande inom områden av den först nämnda typen. Utvecklingen har emel- lertid i hög grad accelererats eller modifierats alltefter inställningen hos folkbildningsförbundens ledande krafter, men den har också varit beroende av tillgången på arbetskraft och resurser i övrigt.

Nya initiativ

Folkbildningsförbundens kursverksamhet har under 1950-talet i ökande grad tagit sikte på att understödja bildningsverksamheten inom ämnesområ— den, där man inom de enskilda studieförbunden haft svårt eller svårare att ordna verksamhet. För att ytterligare stimulera studieintresset på dylika spe- cialområden har folkbildningsförbund tid efter annan anställt särskilda äm- neskonsulenter. Den tidigare nämnda ansatsen till breddning av bibliotekens, främst centralbibliotekens, verksamhet har understötts av bildningsförbun— den, och i flera fall har dessa en betydande del i tillkomsten av t. ex. läns- filmotek och länsdiskotek. Flera folkbildningsförbund har under 1950-talet utvecklat en allt intensivare allmän läs- och studiepropaganda. Denna har på vissa håll genomförts i samverkan med länens biblioteksförbund.

Andra folkbildningsförbund har ägnat ett betydande arbete åt att vidga studieintresset bland ungdomen, och detta arbete har mot slutet av årtiondet intensifierats med hänsyn till 1940-talets stora årskullar. Bildningsförbun- den har även på andra sätt visat tendens att anpassa sitt arbete till föränd- ringarna i befolkningens struktur. Övergången från längre kurser (folk- bildningskurser) till ämneskurser betraktas, som ovan nämnts, såsom ett led i en dylik anpassning. Även förändringarna i kursverksamhetens äm— nesinriktning kan betraktas som ett led i en anpassning till förändringarna i befolkningsstrukturen.

Övergången från elementär till mer kvalificerad ämnesundervisning är exempel på anpassning till förändringar i deltagarnas bildningsnivå och bildningsbehov. Folkbildningsförbunden har exempelvis velat tillgodose de ökade behov av estetisk bildning, som en allmänt höjd bildningsnivå ansetts skapa. Ett särskilt uttryck för detta slag av anpassning utgör det hos vissa bildningsförbund på senare år ökade intresset att tillgodose även mycket kvalificerade bildningsbehov genom anordnandet av universitets— cirklar t. ex. i filosofi och sociologi. Bildningsförbund, som inriktat sitt arbete på kvalificerade studier av dylikt slag, har fått kontakter med nya befolkningsgrupper, lärare och tjänstemän av olika kategorier, industriens utbildningsledare, socialvårdare m. fl.

• Sida 113
•  Original

Förändringarna i befolkningsstrukturen har också givit ökat eftertryck åt vissa ämnen eller grupper av ämnen. Genomgående synes folkbildnings- förbunden i ökad grad vilja ge sin kursverksamhet en direkt aktuell äm- nesinriktning med behandling av problem, som hör den egna kommunen eller den egna bygden till. Men man har också i vidgad utsträckning upp- tagit de internationella problemen till behandling. På en rad ämnesområden kan ifråga om ämnesbehandlingen iakttagas en starkare inriktning på kon— kreta förhållanden. Detta är fallet icke minst vid studiet av de internatio— nella problemen. Tidigare hade detta studium en i många hänseenden institu- tionell och historiskt politisk prägel, men numera inriktas det alltmer på praktiska problem och förhållanden t. ex. i de s. k. utvecklingsländerna.

Speciella yrkesgrupper eller vissa befolkningsgrupper i övrigt har genom strukturförändringarna fått en mera isolerad eller från bildningssynpunkt mindre gynnad ställning. För sådana befolkningsgrupper har folkbildnings— förbunden i ökande grad gjort speciella insatser. Man kan här peka på särskilda folkbildningsåtgärder för skärgårdsbefolkningen bl. a. i Stockholms skärgård, och till denna typ av åtgärder hör också särskilda bildningsfor- mer för samer och för finsktalande.

Vad gäller metoder, som användes för att stimulera till ökad studieakti- vitet inom för folkbildningsförbunden angelägna ämnesområden, pekar bild- ningsförbunden framförallt på att aktivitetspedagogik kommit till an- vändning i växande utsträckning under 1950-talet, samt att de audivisuella hjälpmedlen, som många av förbunden anser vara av stor betydelse för att åstadkomma ökad studieaktivitet bland såväl kursdeltagare som andra studieintresserade, vunnit ökat insteg. Användningen av experter på olika ämnesområden betraktas också som ett led i strävandena att åstadkomma ökad studieaktivitet. Inom vissa bildningsförbund har i anslutning till kurs— verksamhet inom en kommun en s. k. bygdetidning framställts av kurs— deltagarna. Erfarenheterna av ett dylikt aktivitetsmoment anges som goda. Utställningar av skilda slag har arrangerats och betraktas som värdefulla komplement i aktiviseringsarbetet. Litteraturspridning i anslutning till kurs— arrangemang har sedan länge ingått som ett viktigt led i aktiviseringen av bildningsarbetet. Tävlingar av olika slag ingår också i de arbetsmetoder, som förbunden använder för att öka studieintresset.

De folkbildningsförbund, som haft tillgång till kvalificerad arbetskraft, kan uppvisa en starkare tendens till utvidgning av verksamheten än övriga. Av de 28 bildningsförbunden eller motsvarande har 15 bildningskonsu- lent anställd. Bildningskonsulenternas arbetsuppgifter är av såväl admi- nistrativ som pedagogisk natur. På senare tid har en tendens till förstärkning av konsulenternas pedagogiska inriktning gjort sig gällande, vilket sam- manhänger med en strävan att i högre grad än tidigare engagera folkhög- skolans lärare för uppgifter av konsulentkaraktär inom bildningsförbun- den. Detta har också underlättats på så sätt, att det sedan i oktober 1958

• Sida 114
•  Original

givits möjligheter för folkhögskollärare att ägna viss del av sin tjänstgöring åt bildningskonsulentuppgifter, sedan s. k. kombinerade tjänster inrättats. För närvarande finns sådana tjänster i Värmlands, Skaraborgs och Gävle- borgs län. Då anordningen är av så ungt datum, har utredningen för sin del ej ansett sig böra dra några slutsatser av de hittills vunna erfarenheter— na. Så mycket torde emellertid kunna sägas som att en starkare accentue- ring av de pedagogiska arbetsuppgifterna visat sig följa av ett dylikt arrange— mang.

Som framgått av den föregående framställningen, har folkbildningsför- bunden på många sätt under 1950-talet utvecklat sina arbetsformer och till de gamla verksamhetsfälten lagt en rad nya. Detta har inneburit, att många av de aktiviteter, som tillhör ett modernt arbetande bildningsförbund, för närvarande faller utanför ramen för nuvarande statsbidragsformer. På det pedagogiska området har en rad experiment genomförts, som varit av sådan karaktär, att de ej kunnat inpassas i nuvarande bidragssystem. Dit hör t. ex. anordnandet av s. k. arbetskonferenser utan föreläsningar, bild- ningstävlingar med syfte att öka intresset för den egna bygden, konstutställ— ningar och andra utställningsarrangemang, exkursioner till platser av sär— skilt bildningsintresse, konserter, Specialkurser i syfte att sprida bild- ningspropaganda samt särskilda instruktörer och arbetssektioner i vissa ämnen.

Utvidgningen av folkbildningsförbundens arbete har ofta skett genom samarbete med en rad olika institutioner och organisationer. Folkhögsko— lorna spelar därvidlag en central roll, men även biblioteken betyder myc- ket. Ett utökat samarbete har slutligen som tidigare påpekats kommit till stånd mellan bildningsförbund och föreläsningsförbund. Uppfattningen, att ett ökat samarbete mellan dessa två organisationstyper bör ske, har också kommit till uttryck.

4. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhetens utveckling

Till de mest påfallande dragen i 1950-talets bildningssituation hör den starka utveckling, som studieförbunden undergått. Även om studieförbun- dens expansion av vissa orsaker, som senare kommer att redovisas, främst övergången till studiecirklar av terminstyp, siffermässigt sett ter sig kraf- tigare än den i verkligheten torde ha varit, innebär den, att betydande landvinningar därmed gjorts i svenskt bildningsarbete. Genom ett om— fattande organisations- och propagandaarbete har nya befolkningsgrupper förts till studieförbundens bildningsverksamhet. Studiecirkeln som stu- dieform har börjat tillämpas i nya socialgrupper, och de metodiska föränd— ringarna i studiecirkelns arbetssätt har inneburit, att studieformen fått ökad attraktivitet, vilket givit såväl kvantitativa som kvalitativa utslag. Tendensen att alltmer inrikta uppmärksamheten på vuxenundervisningens

• Sida 115
•  Original

pedagogiska sidor har medfört, att studiecirkeln i många fall blivit ett smidigt och aktivitetsfrämjande bildningsinstrument. Mångsidigheten i den- na arbetsform illustreras bl. a. av den stora mängd studieämnen, som låter sig behandlas inom studiecirkelns ram.

Genomgripande förändringar ifråga om studiecirklarnas ämnesval före— kommer ej under 1950—talet. Dock kan iakttagas en tendens till ökning av andelen studiecirklar i s. k. praktiska ämnen, liksom att också under tio- årsperioden ett mera utpräglat intresse för sång och musik utvecklats. Rela— tivt sett gick under större delen av perioden ämnet samhälls- och rättsveten- skap tillbaka, men under senaste år har studiearbetet inom denna ämnes- kategori på nytt fått en starkare ställning och ökat sin andel av total— antalet studiecirklar.

Utredningen har ej haft möjlighet att genomföra särskilda undersök- ningar, avseende att belysa cirkeldeltagarnas ålder, skolbakgrund, social— grupp etc. Vissa studieförbund redovisar emellertid uppgifter om anta- let deltagande kvinnor samt om ungdomar under viss ålder. Dessa uppgifter tyder på att en betydande del av ökningen av deltagareantalet i studiecirk- larna hänför sig till en starkare tillströmning av just kvinnor och ungdom. Ungdomarna har i betydande utsträckning sökt sig till musikcirklar.

Gällande bidragsregler har på olika sätt påverkat utvecklingen. En allt— mer markerad dragning kan iakttagas till ämnesområden, som är föremål för bidragsgivning, medan andra, icke bidragsberättigade, i allt mindre utsträckning uppmärksammats. Tendensen att inrikta studiearbetet på ämnesgrupper, som ryms inom bidragsgivningens ram, blev särskilt märk- bar, då vissa ämnen undantogs från statsbidragsgivningen. Studiecirklarna i dessa ämnen visade sig då mycket snabbt minska i antal. Även på andra sätt har bidragsbestämmelsernas utformning kommit att påverka ämnes— valet.

Inom vissa studieförbund möter man fortfarande principen, att studie- cirkelarbetet skall uppläggas med tanke på arbete under en studiesäsong, t. ex. från höst till vår. Dock har det blivit allt vanligare, att studiecirkel- arbetet planlägges för termin, och inom vissa studieförbund har denna ar— betsprincip blivit praktiskt taget allenarådande. Förklaringen därtill torde vara dels att människor kanske framförallt i tätorter önskar ett till tiden mera koncentrerat studiearbete, dels att nuvarande bidragsgivning är bäst lämpad för studiecirklar av terminstyp. Som senare närmare skall utveck— las, innebär detta, att kvalitetssträvandena inom studiecirkelverksamheten endast kan drivas till en viss gräns. Ett intressant uttryck för kvalitetssträ- vanden i annan riktning, strävanden som förstärkts under 1950-talet, är den ökade inriktningen på bildandet av universitetscirklar. Såväl denna som övriga förändringar på studiecirkelverksamhetens område bör ses mot bak- grund av ett allmänt ökat bildningsbehov hos allt fler. Studieförbunden har funnit anledning att inom speciella ämnesområden och på bestämda punkter

• Sida 116
•  Original

tillfredsställa och ytterligare stimulera dessa bildningsbehov. Expansionen inom studiecirkelverksamheten orsakas således å ena sidan av starkare och mer utpräglade bildningsbehov hos de vuxna, och å andra sidan av en växande aktivitet från studieförbundens sida för att tillfredsställa och yt- terligare stimulera vissa av dessa bildningsbehov.

Förstärkt organisation Den växande aktiviteten hos studieförbunden för att infånga de nya bildningsintressena hör samman såväl med studiecirkelledarutbildningen som med propagandaaktivitet för deltagande i studiecirklar samt slutligen med utbyggnaden och rationaliseringen av studieförbundens organisation. Förutom att ledarutbildningen rent kvantitativt ökat, har den undergått bestämda förändringar såväl ifråga om pedagogisk utformning som inne- håll. Ökningen av studieledarutbildningen har kunnat åstadkommas bl. a. genom att studieförbundens organisation såväl centralt som regionalt och lokalt starkt utvecklats. En utökad, stabiliserad organisation har nämligen givit större utrymme för pedagogiska strävanden.

I stort betyder förändringarna på det organisatoriska området, att stu- dieverksamheten inom de olika studieförbunden inte längre företer samma oenhetlighet ifråga om omfattning och differentiering som tidigare, då verk- samheten i övervägande grad var avhängig av insatser från frivilliga krafter. Förändringar inom regionalt eller lokalt verksamma styrelser kunde inne- bära snabb nedgång eller plötslig men ofta tillfällig uppgång ifråga om verksamhetens omfattning. Sådana fluktuationer ifråga om verksamhetens inriktning och omfattning kan fortfarande iakttagas, främst då inom de mindre studieförbunden, som fortfarande i övervägande utsträckning har att lita till frivillig, ej arvoderad arbetskraft. Uppbyggandet av lokalavdel— ningar, även inom de mindre studieförbunden, synes emellertid i viss mån ha bidragit till att neutralisera verkningarna av personbyten.

Ökat antal studiecirklar har krävt en utbyggnad av studieförbundens centrala administrativa enheter. Genom rationaliseringar av olika slag har emellertid administrationskostnaderna kunnat hållas på rimlig nivå. Till de moderna åtgärderna på detta område hör hålkorts- och databehand— ling av studiecirkelrapporterna. Den centrala verksamheten inom studie— förbunden innefattar även en omfattande pedagogisk konsulentverksamhet, handledning ifråga om val av studiematerial, anvisningar för uppläggningen av studiecirkelarbete m. 111.

De olika studieförbundens särart Stabiliseringen och utbyggnaden av studieförbundens verksamhet torde ligga bakom den under senare år diskuterade frågan, om studieförbundens särart, deras profil, är på väg att försvinna. Det framhålles i dylika sam- manhang, att studieförbunden i stort sett erbjuder allmänheten samma stu—

• Sida 117
•  Original

dieämnen, att deras ledareutbildning är likartat upplagd, och att därför or- ganisation och administration avsevärt skulle förenklas, om större enheter skapades. En granskning av ämnesutvecklingen inom studiecirklarna så- väl totalt som inom de enskilda studieförbunden synes dock ge vid handen, att studieförbunden i stort sett bibehållit den prägel som t. ex. anknytning- en till en viss folkrörelse ger. Någon tendens till institutionalisering eller till utjämning av de folkrörelseanknutna studieförbundens profiler kan så— ledes ej förmärkas. Detta utesluter dock inte, att under årtiondet starkare tendenser till ett vidgat samarbete studieförbunden emellan gjort sig gällande. Konkreta uttryck har detta vidgade samarbete tagit särskilt mel- lan studieförbund av likartad karaktär och besläktad förankring, t. ex. nykterhetsrörelsens studieförbund. Inom den samorganisation, till vilken 12 av de 13 studieförbunden är anslutna, Samverkande Bildningsförbunden, har särskilt på teater- och musikområdena och inom vissa andra speciella ämnesområden ett vidgat samarbete kommit till stånd. Det förtjänar också påpekas, att genom intensivare kontakter studierektorerna emellan sam- arbete kunnat åstadkommas mellan studieförbunden i specialfrågor eller vid särskilda tillfällen. Man bör heller inte bortse från att likheter mellan de olika studieförbunden i fråga om ämnesinriktning m. 111. har sin grund i att en betydande del av en periods aktuella kulturstoff betraktas som ange- läget för samtliga former av bildningsarbete, och att följaktligen även stu— dieförbunden därmed får en likartad inriktning. Till detta kommer, att bakom bildningsarbetet ligger en fond av gemensamma värderingar och attityder, vilket på sitt sätt innebär, att studieverksamheten får drag, som återfinnes inom samtliga studieförbund och andra bildningsorganisationer.

Studiecirkelarbetets inriktning

Under större delen av 1950-talet har bildningsarbetets och inte minst studieförbundens inriktning och målsättning varit föremål för debatt. Någon revision av de grundläggande värderingarna har det dock ej varit fråga om. Fortfarande gäller, att det centrala i bildningsarbetet vid sidan av kunskapsinhämtandet är, att det skall leda till en personlig mognad, vars resultat blir fördomsfrihet, självständighet och självansvar, och som inne- fattar en medborgarfostran med de demokratiska livsvärdena som centralt element.

Karakteristiskt för studiecirkelarbetet under 1950-talet är, att ökad vikt lägges vid utformningen av studiematerialet. För studiecirklarna särskilt utarbetade framställningar kommer till användning inom allt fler ämnes- områden, och sådana speciella typer av läroböcker har mer och mer ersatt de vetenskapliga eller skönlitterära verk, som tidigare betraktades som oundgängliga som bildningsmedel i studiecirkelarbetet. Redan mot slutet av 1920-talet och i ökande grad under 1930- och 1940-talen kom stu— diecirkelarbete kring brevkurser att anordnas. Denna form av studiehand-

• Sida 118
•  Original

ledning och kunskapsmeddelande har under 1950-talet vidareutvecklats och fått ökad betydelse.

Nyorienteringen inom studieförbundens verksamhet har under 1950- talet uppenbarligen främst avsett metoder och ämnen. Endast i ringa grad har nya former av bildningsarbete prövats. Anledningen synes bl. a. vara den, att de bildningsformer som användes, dvs. den muntliga informationen via föreläsning i någon form samt ämnesstudiet i form av samtal inom en mindre grupp av människor i och för sig täcker det mesta av det som kan tänkas som former för folkbildningsarbete. Som nya former kan emeller- tid i viss utsträckning betecknas viss experimentverksamhet med studie— grupper av kortare varaktighet än som normalt är fallet ifråga om studie— cirklar, vissa former av studieaktivitet i samband med filmvisningar eller användning av andra audivisuella hjälpmedel samt viss experimentverk- samhet på de praktiska ämnenas område, avseende att finna en form för vad som kallats >>en vardagens formgivning», >>en smakodling i anknytning till den konkreta verkligheten».

Även beträffande studiecirkelverksamheten gäller, att en intimare kon- takt upprättats mellan sådan verksamhet och folkhögskolan. Genom 1958 års folkhögskolestadga blev det möjligt för folkhögskollärare att ägna viss del av sin undervisning åt handledarskap i studiecirkel, som anordnas av studieförbund. Anordningen har, trots att den existerat så kort tid, ändock redan visat sig vara ett positivt tillskott i bildningsarbetet, då studiecirk- larna på detta sätt tillföres med vuxenundervisning väl erfarna handledare.

Belysande för studiecirkelverksamhetens anpassning till förändringarna i befolkningsstrukturen är bl. a. den starkt utvidgade studiecirkelverk- samheten bland tjänstemännen. Om TBV tages som exempel, kan påpekas, att förbundet under perioden 1945—1960 ökade från 620 cirklar med 7 760 deltagare till 7 266 cirklar och ca 74 000 deltagare, dvs. en tiofaldig ökning på 15 år, därav en fördubbling under perioden 1955—1960. Bild— ningsverksamheten bland tjänstemännen har i högre grad än den bild- ningsverksamhet, som har sin väsentliga förankring i befolkningsgrupper, vilka tidigare främst rekryterat studiecirkeldeltagare och andra inom det folkliga studiearbetet deltagande, inriktats på yrkesbetonade ämnen, så- väl merkantila som tekniska, men också på språk. Gruppen yrkesbetonade ämnen har vuxit och differentierats, allteftersom nya tjänstemannagrupper vuxit sig starkare och framlagt nya önskemål ifråga om ämnesval och stu- dieinriktning.

Studieförbundens studieledarutbildning

Den pedagogiska debatten under 1950—talet om vuxenundervisningen har satt märkbara spår på utformningen av studieförbundens ledarutbildning. Ett nytt inslag i denna är kurser med flera arbetsperioder och arbetsupp- gifter för deltagarna under tiden mellan arbetsperioderna. Främst har dessa

• Sida 119
•  Original

arbetsperioder omfattat veckoslut. I viss utsträckning har studieförbunden tillämpat metoden att förlägga den elementära studieledarutbildningen till det lokala planet och att sedan organisera olika slags påbyggnadskurser på distrikts— och riksplanet. Sådan studieledarutbildning kan endera vara av allmän art eller inriktad på ledarskap i visst ämne. En klarare tendens att göra boskillnad mellan utbildning av sådana studieledare som skall fungera som studieorganisatörer, alltså sådana som skall administrera och organi- sera den lokala studieverksamheten, samt handledare (dvs. cirkelledare eller lärare) framträder efter hand.

Inom ämnesmetodiken lägges allt större vikt vid de konkreta situationer, som handledaren eller läraren ställes inför, och allt mindre vikt vid teore— tiska resonemang om studiecirkelns socialpsykologiska funktioner. Hand— ledarkurserna utformas så att man får en tillämpning av de principer och metoder som skall utläras, t. ex. principen om den. gemensamma planering- en av studiearbetet, om självverksamhet och om åskådlighet. Inom SLS och ABF har under år 1960 startats en utbildning för blivande distriktsstudie- ledare. Utbildningen, som sträcker sig över ett år, har till syfte att ge bli- vande distriktsstudieledare ingående kunskaper om svenskt folkbildnings- arbete, dess historia, målsättning, metodik och arbetsbetingelser. Under- visningen är dels praktisk, dels teoretisk.

Särskilt uppmärksammade ämnesområden I den enkät, som utredningen gjorde bland studieförbunden under 1960, ingick en undersökning av studieförbundens uppfattning om vilka ämnes- områden, som ansågs som särskilt önskvärda och där studieförbunden främst velat åstadkomma en ökad studiecirkelaktivitet. Av undersökning— en framgår, att de största insatserna från flertalet studieförbunds sida in- riktats på sociala och ekonomiska frågor. Vidare har betydande ansträng- ningar gjorts att öka studiet av internationella frågor, bl. a. utvecklings- ländernas ekonomiska och sociala problem. Flera studieförbund har in- riktat sina krafter på att få till stånd en vidgning av studiet av de viktigaste främmande språken och de större europeiska ländernas ekonomiska, so- ciala och kulturella förhållanden. En annan grupp ämnen, där studieför- bunden velat få ett mera brett studium till stånd, är litteratur och livsåskåd- ningsfrågor. Inom ämnesgruppen psykologi och samlevnadsproblem har också ansträngningar gjorts att åstadkomma ökad studiecirkelaktivitet. Bland de samhälleliga ämnena intar på sitt sätt studiet av fackliga frågor en särställning. Särskild vikt vid studier av dylikt slag fäster ABF och TBV. Inom den senare organisationen har studiet av de fackliga frågorna blivit av särskild betydelse, eftersom tjänstemannagrupperna snabbt tillvuxit och därmed ett ökande intresse för insikter på det för tjänstemän speciella fackliga området kommit att uppstå. Om de studieförbund, som särskilt om- fattar löntagargrupperna, gäller, att studierna koncentrerats på förenings-

• Sida 120
•  Original

och organisationskunskap, förhandlingsarbete och lönefrågor, men undan för undan har ämnesområdet vidgats och innefattar allt mer även social— politik, national- och företagsekonomi, arbets- och socialpsykologi, sociologi, personaladministration och förvaltningskunskap. Ämnesregistret har för- storats, och deltagarunderlaget har vuxit i takt med rörelsernas utveckling.

Studieförbundens föreläsningsverksamhet

En viktig del av studieförbundens arbete är deras föreläsningsverksam— het. Denna bedrives som framgått av tidigare redogörelser dels i form av föreläsningar vid kurser, s. k. serier, dels i form av föreläsningar för studie— cirklar, s. k. cirkelföreläsningar. Denna föreläsningsverksamhet uppvisar en i många avseenden helt annorlunda bild, än den som föreläsningsför- eningarnas föreläsningsverksamhet ger. Ämnesfördelningen är olikartad. Ämnet samhällskunskap intar här en dominerande plats. Detta gäller såväl ifråga om kurser som cirkelföreläsningar. I andra rummet kommer vad gäller kurserna ämnet konst och vad gäller cirkelföreläsningarna ämnena ekonomi och geografi. Ser man till antalet deltagare i studiecirklar, där sådana cirkelföreläsningar hållits, har dessa bägge ämnesområden, samhälls— kunskap samt ekonomi och geografi, under 1950-talet fått en alltmer domi- nerande plats.

Deltagarantalet i kurser kring ämnet samhällskunskap har visserligen Ökat men blivit jämförelsevis mindre, medan även där ämnet ekonomi och geografi visar stark framryckning. Kraftigaste expansion i övrigt visar ämnet religion, medan å andra sidan sång och musik och andra ämnen visar en viss tillbakagång, inte ifråga om antalet kurser men väl i fråga om antalet deltagare per kurs. Genomsnittssiffrorna över deltagande per kurs bör dock också ses mot bakgrunden av bestämda tendenser att inte låta del- tagarantalet bli allt för stort med tanke på de pedagogiska nackdelar detta medför. Inom studieförbunden är intresset för denna typ av verksamhet stort, och inte minst har detta intresse knutits till cirkelföreläsningarna. Dessa har medgivit en expertmedverkan i studiecirkeln, som i många av- seenden blivit till mycket god stimulans i cirkelns arbete och verksamt bidragit till att höja cirkelarbetets kvalitet. Antalet ansökningar om före- läsningar vid kurser och cirkelföreläsningar överstiger varje år det antal, som med tanke på anslagsbeloppets storlek kan komma i åtnjutande av bidrag.

5. Pedagogisk nyorientering

På det pedagogiska fältet har bestämda tendenser under 1950-talet gjort sig gällande. Detta gäller såväl föreläsningar som studiecirklar. Även i fråga om kursverksamhet av olika slag har en bestämd förändring av arbetsfor- merna kommit till synes.

• Sida 121
•  Original

Föreläsningen i dess traditionella form utgöres av en sammanhängande muntlig framställning av en person under relativt lång tid. Denna under— visningsform har främst i kurssammanhang men också i föreläsnings— föreningarnas verksamhet kommit att ersättas med en rad andra före- läsningsformer. Bland de under 1950-talet alltmer tillämpade, aktivare undervisningsformerna kan nämnas dialogföreläsningen, intervjuföreläs- ningen, samtalsföreläsningen och estradsamtalet. Gemensamt för des— sa former är, att de avser att i högre grad än den traditionella före- läsningen aktivisera publiken och såvitt möjligt direkt anknyta till publi- kens bildningsbehov och intresseriktning. Genom att publiken direkt får medverka i de nya föreläsningsformerna skapas hos den ett aktivare intresse för verksamheten. De nya formerna söker också stimulera genom en starkare dramatisk verkan.

Intimt sammanhängande med upplösningen av den gamla enmansföreläs- ningen i en rad föreläsarfunktioner är det starkare utnyttjandet i föreläs— ningsarhetet av tekniska hjälpmedel av olika slag. Den sedan gammalt använda illustrationstekniken har i flera hänseenden tekniskt förbätt— rats, och apparaturen har också efterhand blivit mer lämpad för före- läsningsarbetets behov.

Inom föreläsningsföreningarna kvarstår emellertid trots de nya tenden- serna normalt enmansföreläsningen som informationsmetod. Detta samman- hänger bl. a. med svårigheterna att lösa de med de nya föreläsningsmeto— derna förenade ekonomiska problemen. Dessa föreläsningsformer kräver nämligen i allmänhet engagerandet av flera sakkunniga inom ett ämnes- område samtidigt, och även den tekniska utrustningen ställer sig ekono- miskt dyrbarare än den utrustning, som erfordras för en enmansföreläs- ning av genomsnittskaraktär.

Till företeelser med genomgripande verkan hör de förändringar, som under 1950-talet inträffat inom gruppstudietekniken. Studier i grupp har en lång tradition i svenskt bildningsarbete, men särskilt genom att resul- taten av den s. k. smågruppsforskningen blivit mera allmänt kända, har en på mera vetenskaplig bas utvecklad studiecirkelmetodik framkommit. Som en följd av detta föreligger en bestämd tendens att hålla deltagareantalet i studiegrupper av olika slag, såväl grupper organiserade i kurssamman- hang som studiecirklar, lägre än förut. Redan tidigare hade man emellertid erfarenhetsmässigt funnit, att kontakten mellan de olika deltagarna kunde bli bättre i mindre grupper, vilket var till fördel både för effektiviteten i in- lärningen och trivseln i studiearbetet. En annan viktig följd av de ökade insikterna om de små gruppernas funktionssätt är att man mer än tidigare uppmärksammat den roll, som gruppledaren socialpsykologiskt sett har. Detta har resulterat i ett ökat intresse för de psykologiska och pedagogiska sidorna av såväl förelåsar- som gruppledareutbildningen. Tidigare hade man

• Sida 122
•  Original

i första hand inriktat sig på att ge ökade ämneskunskaper inom föreläsar- och studieledarutbildningens ram.

De nya pedagogiska och socialpsykologiska rönen har även på andra sätt kommit utbildningsverksamheten inom folkbildningsarbetet att ändra karak- tär. Medan tidigare kurstiden väsentligen upptogs av föreläsningar, har den vid 1950—talets kurser alltmer kommit att upptas av gruppstudier av olika slag, under det att de rent informativa inslagen i kurserna skett på annat sätt än via föreläsningen, t. ex. via film eller andra media. Samtidigt har ämnesexperter gjorts tillgängliga för att vid behov stå de studerande till tjänst med sakuppgifter eller mera sammanfattande framställningar.

De tendenser, som nu beskrivits, iakttas inom studieförbundens alltmer ökande centrala och regionala kursverksamhet men också i den kursverk- samhet, som bedrives av bildningsförbund eller motsvarande.

De 5. k. audivisuella hjälpmedlen har starkt influerat de metodiska för- nyelsesträvandena inom det folkliga bildningsarbetet. Ökad tillgång till film, bildband, ljudband och stillfilmer liksom ökade apparatresurser har bidra- git till att göra de tekniska hjälpmedlen till vanliga inslag i såväl kurs- som studiecirkelverksamhet. En livlig diskussion har förts om de tekniska hjälp— medlens användbarhet i olika sammanhang, och numera råder i betydande grad samstämmighet i uppfattningen om skilda tekniska hjälpmedels an— vändbarhetsområden. Mer och mer har de audivisuella hjälpmedlen för att ge kurs- och studiecirkeldeltagare ökad verklighetsupplevelse i in- formativa sammanhang integrerats i det program och de arbetsmetoder, som ligger till grund för verksamheten.

Universiteten och folkbildningsarbetet I tidigare utredningssammanhang har uttryckts önskemålet, att universi- teten mera än tidigare direkt engagerades i det kvalificerade folkbildnings- arbetet. Universitetens medverkan i det fria och frivilliga bildningsarbetet har också sedan länge varit en tillgång för detta. Under 1950-talet synes emellertid kontakterna mellan universiteten och folkbildningsarbetet icke ha utbyggts i önskvärd takt.

1944 års folkbildningsutredning underströk starkt betydelsen av universi— tetens medverkan i folkbildningsarbetet. Vidare fann den det vara angeläget, att universitetens lärare aktivt deltog i detta arbete. Den framlade också förslag om en till omfånget ganska begränsad sådan medverkan, då den förordade särskilda statsbidrag till anordnandet av universitetscirklar, vilka utredningen betraktade som en universitetens egen folkbildningsuppgift. För att ytterligare betona detta, hemställde 1944 års folkbildningsutredning, att som lärare skulle anlitas docentstipendiater, vilka skulle kunna utbyta sin med stipendiet förenade undervisningsskyldighet mot ledandet av uni- versitetscirklar.

• Sida 123
•  Original

De intentioner som 1944 års utredning hade om universitetscirklarna som en universitetens bildningsverksamhet, fullföljdes emellertid inte i författningen. Det blev skolöverstyrelsen, som blev högsta myndighet och som hade att godkänna lärare och studiegång. Det blev studieorganisa- tionerna som fick svara för organiserandet. Någon direkt kontakt mellan universitet och folkbildningsarbete blev det därför inte fråga om.

De universitetscirklar, som anordnats med statsbidrag alltsedan den se- naste författningens tillkomst, har varit en tillgång för vårt folkbild— ningsarbete. Det knappa anslaget och landets stora avstånd har emellertid medfört, att det varit svårt att få någon spridning på dem. Därför har de icke kommit att spela någon mera framträdande roll i totalbilden av svenskt folkbildningsarbete. Detta framgår av den i andra kapitlet lämnade redogörelsen av den kvantitativa utvecklingen. Inte desto mindre har in- tresset för denna kvalificerade studiecirkelform på senare år ökat, vilket kommit till uttryck på så sätt, att studieförbund anordnat studiecirklar av universitetscirkelns karaktär och också givit den benämningen universitets— cirkel men icke uppburit statsbidrag enligt reglerna för stödet till uni— versitetscirklar.

Även på föreläsningssidan har kontakten med universiteten släppt. Alltj ämt har Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar sin karaktär av institution mer eller mindre tillhörande Lunds universitet, men dess möjligheter att aktivera de akademiska lärarna i folkbildnings— arbetet har är från år avtagit. Orsakerna till detta är många. En som sär- skilt betonas är att de akademiska lärarnas arbetsbörda blivit tyngre. Detta är självfallet en faktor, som alltid måste beaktas, då krav ställes på universitetens medverkan i folkbildningsarbetet.

I lokalt samarbete med universiteten har sedan 1933 studenternas kurs- verksamheter _ Folkuniversitetet —— arbetat. Folkuniversitetet startade ut— ifrån en akut situation. När det sedan befanns, att verksamheten hade en allmän folkbildningsuppgift att fylla, fortsattes arbetet med speciell in- riktning på studiecirklar i språk samt föreläsningar. Däremot har förbin- delsen mellan Folkuniversitetet och universiteten inte utvecklats så, att en utbildning av lärare och ledare åt folkbildningsarbetet i dess helhet blivit en huvuduppgift för Folkuniversitetet.

En nyare kontakt mellan folkbildningsarbetet och universiteten är det vuxenpedagogiska seminariet som startades i samverkan med Stockholms högskola och som sedermera knutits till lärarhögskolan i Stockholm. Det är ett exempel på hur samarbete mellan forskning och folkbildningsarbete bör kunna utformas.

Det kan slutligen påpekas, att i de fall då akademiska lärare uppträtt som föreläsare i olika folkbildningssammanhang, rent personliga kontakter mellan universitet och folkbildningsarbete upprättats.

Den i detta kapitel lämnade översikten ger __ redan med den summa—

• Sida 124
•  Original

riska form den erhållit _— vid handen, att den folkbildande aktiviteten i Sverige under 1950-talet kraftigt utvidgats, samtidigt som den fått nya kännetecken och ändrade arbetsmetoder. Mot de i det föregående beskriv- na tendenser till kvantitativ och kvalitativ ökning av folkbildningsakti- viteten i dess vidaste bemärkelse svarar allt starkare markerade behov hos 1950-talets människor av t. ex. information, kunskap på speciella ämnes- områden, inlärande av nya färdigheter och berikande av personligheten. Des- sa behov bör ses mot bakgrunden av människornas situation i ett samhälle i ständig omdaning, av ökade ekonomiska möjligheter för den enskilde, av förlängd fritid och nya möjligheter att utnyttja denna fritid.

B. Ungdomsverksamheten

Ungdomsverksamhet bedrives dels av en rad fria och frivilliga organisa- tioner, dels av kommunala organ. Utvecklingen under 1950-talet känneteck- nas av en kraftig utökning av verksamheten såväl inom organisationerna som inom den kommunala sektorn. I andra kap. har utredningen redovisat, hur de verksamhetsformer utvecklats, som är föremål för statligt stöd. Där— emot har ej sammanställningar gjorts exempelvis av medlemsutveckling, antal lokalavdelningar eller antal anställda inom olika organisationer eller organisationsgrupper. Den av utredningen genomförda enkäten visar näm- ligen, att jämförbara eller på annat sätt belysande siffror för närvarande ej står att få, beroende på organisationernas mycket stora inbördes olik- heter. Sålunda ger en organisations medlemsantal inte en säker bild av ' aktiviteten inom organisationen. Vissa organisationer räknar nämligen som medlemmar endast dem, som undertecknat medlemsförbindelse och erlagt medlemsavgift, medan andra organisationer betraktar samtliga, som del- tager i organisationens verksamhet, som medlemmar och" alltså dit räk- nar exempelvis ungdomar, som tagit del i en av organisationen anordnad fritidsgrupp. Medan vissa organisationer har ganska höga medlemsavgifter, förekommer inom andra inga som helst avgifter. På samma sätt kan olik- heter iakttagas ifråga om organisationernas struktur och organisatoriska uppbyggnad, vilket gör jämförelser och sammanställningar t. ex. av an- talet lokalavdelningar missvisande. Medan inom vissa organisationer det lokala arbetet kan bedrivas av ett flertal ganska små, självständiga enheter, bygger andra organisationer sin verksamhet på ett relativt litet antal lokal- avdelningar, vilka emellertid har ett omfattande sektionsarbete, där inom den stora enhetens ram smärre gruppbildningar förekommer. Även den olika anknytningen till de vuxnas organisationsliv gör jämförelser mellan olika or- ganisationers ungdomsverksamhet vanskliga. Det statliga stödet till ung- domsverksamhet utgår för närvarande såväl till ungdomsorganisationer i egentlig mening, dvs. själystyrande ungdomsförbund med i huvudsak med-

• Sida 125
•  Original

lemmar i åldern 14—25 år, som till andra organisationer, som upptagit barn- och ungdomsverksamhet på sitt program.

Organisationerna och organisationsgrupperna har i olika utsträckning utnyttjat statsbidragen på ungdomsverksamhetens område. Inte heller av sådana uppgifter kan bestämda tendenser utläsas ifråga om de olika orga- nisationernas utveckling. Inom flera organisationer förekommer nämligen en omfattande verksamhet, som i och för sig skulle vara statsbidragsbe- rättigad men för vilken statsbidrag icke kommit att sökas. Detta gäller både för fritidsgruppsverksamhet och ungdomsledareutbildning. Mycket be- ror här på ledarnas inställning. Vissa ledare är av den meningen, att ung- domsledarskap t. ex. i fritidsgrupper eller i andra former av ungdomsarbete är av den karaktären, att ersättning bör utgå, medan andra finner, att de själva får ut mest av sitt deltagande i ungdomsarbetet, om insatsen göres fritt och frivilligt utan tanke på ersättning.

1. Ungdomens föreningsliv

Vid 1950-talets början fördes debatten om föreningslivets kris synner- ligen intensivt. Inte minst sades en krissituation vara rådande inom orga- nisationer med utpräglat intresse för ungdomsverksamhet. Krisläget för— byttes emellertid under åren närmast före decenniets mitt i ett visst upp- sving, som gällde både medlemsanslutning och aktivitet. 1950-talets senare år har också kunnat uppvisa en fortsatt aktivisering av organisationslivets ungdomsarbete. Detta torde sammanhänga med de ökade ekonomiska re- surser, som kommit att stå till förfogande både genom tillkomsten av sär- skilda bidrag från statens, landstingens och kommunernas sida och ge- nom utnyttjande av de mycket goda lotterikonjunkturerna. Problemen inom organisationslivet kvarstår emellertid i många hänseenden olösta.

Organisatoriska förändringar

Liksom inom bildningsarbetet kan inom ungdomsarbetet iakttagas en strävan att skapa ökad organisatorisk fasthet åt arbetet. Inom många orga- nisationer har också det centrala arbetet fått en väsentligt ökad omfattning, och riksorganisationernas serviceverksamhet gentemot distrikts- och lokal- organisationer har utvecklats. Den tendens till centralisering, som med en sådan utveckling skulle vara tänkbar, synes ha motverkats genom mer markerade arbetsinsatser och ett starkare engagemang från de frivilliga krafternas sida på lokalplanet.

Av enkätsvaren att döma synes under senare år inom många organi- sationer den egna ideologiska särarten ha givits ett mer framträdande ut- rymme i förbundens aktivitet. Man har i vissa enkätsvar hävdat att en över- betoning av nöjes- och [hobbyverksamhet kan leda till en snedvridning av verksamheten och genomsnittligt mycket kort medlemstid med åtföljande

• Sida 126
•  Original

föryngring av medlemskadern, medan en intellektuellt mera krävande verk— samhet kan visa sig medföra tendenser till ökad medlemsstabilitet. Följden synes i vissa fall ha blivit ökade ansträngningar att inrikta verksamheten på för respektive organisationer från ideologisk synpunkt centrala pro- blem.

1950-talets senare del kännetecknas också av en starkare social aktivitet från organisationernas sida. Uppmärksamheten inriktas på åtgärder av praktisk-social karaktär, t. ex. avseende stöd åt socialt eller på annat sätt utvecklingsstörda ungdomar, insamlingsaktioner för handikappade, anord- nande av lotterier till förmån för internationella hjälpaktioner etc.

Ledar- och lokalproblemen Trots en i många hänseenden gynnsam utveckling för ungdomsförbun- den och övriga organisationer med ungdomsverksamhet på sitt program kvarstår fortfarande betydande svårigheter. Ledarproblemet är på många håll akut, trots att utbildningskapaciteten på området bl. a. genom de stat- liga insatserna under 1950-talets senare del starkt ökat. Detta problem har accentuerats genom att behovet av ledare ökat även relativt sett till följd av en starkare strävan från organisationernas sida att göra verksamheten mera utåtriktad, vilket i sin tur medfört en tendens till sjunkande med- lemsålder. Ledarproblemet får ökad räckvidd också därigenom, att organi- sationerna ställs inför uppgiften att bedriva ett tillfredsställande arbete i områden, där det finns många barn och ungdomar men få personer i de åldersgrupper, från vilka föreningsledarna i betydande utsträckning rekry— teras. Detta problem möter främst i avflyttningsorterna men också mycket markant i de nya tätorterna.

Även av andra skäl kvarstår ledarproblem. Den förändrade utbildnings- standarden har sålunda medfört vissa svårigheter att rekrytera ledare, eftersom studerande ungdomar ej kan ägna sig åt föreningsaktivitet på fri- tid i samma utsträckning som förvärvsarbetande. Det framhålles också, att en lägre giftermålsålder avkortar den aktiva föreningstiden, varför efter hand ett större behov uppstått av betalda ledare och experter.

Ett problem som i hög grad inverkat på utvecklingen av ungdomsarbetet under 1950—talet är anskaffandet av för ungdomsverksamheten lämpliga lokaler. Även detta problem framträder starkast i tätorterna. Från förenings- håll påpekas, att det fortfarande är förenat med betydande svårigheter att anskaffa lämpliga lokaler, beroende dels på lokalbristen, dels på att hy- rorna för befintliga lokaler ofta är allt för höga för att föreningslivet skall kunna utnyttja dem. Ofta är ungdomsorganisationer av olika slag hänvi- sade till att använda lokaler, som av en rad olika skäl ter sig mindre läm- pade för ungdomsverksamhet. Trots de svårigheter, som ledar- och lokal- problem speciellt i tätorterna utgör, kan en stark strävan iakttagas hos ungdomsorganisationerna att särskilt inrikta sitt arbete på att utveckla

• Sida 127
•  Original

verksamheen där och därmed eftersträva en anpassning av denna till förändringarna i befolkningens struktur. För vissa organisationer har an- passningen kunnat ske relativt lätt, eftersom organisationerna redan från början haft sin väsentliga förankring i städer och tätorter, medan för andra som väsentligen byggt sin verksamhet på arbete på landsbygden och i de mindre tätorterna, anpassningen varit förenad med ett betydande arbete. Utom ledar- och lokalproblem har därvid ekonomiska svårigheter mött.

I och med införandet av ett statligt stöd för ledarutbildning vändes också organisationernas uppmärksamhet i hög grad mot den allmänna typ av ledarutbildning, som är förutsättningen för att statsbidrag skall utgå. För- utom att ledarutbildningen starkt utvecklats kvantitativt under årtiondet, har den även kommit att i inte ringa omfattning förändras ifråga om in- riktning och innehåll. I betydande utsträckning har den blivit mera all- mänt utformad och i viss mån mer teoretisk än tidigare, då den som primär målsättning hade att ge de frivilligt arbetande krafterna inom organisatio- nerna kunskaper för de speciella funktioner, som de hade att fylla inom sin organisation. Det kan också hävdas, att under årtiondet ledarutbild— ningsverksamheten fått en mera systematisk prägel. Inom flera organisa- tioner kan man vid årtiondets slut finna en trappstegsformad ungdomsledar- utbildning, där den grundläggande och elementära utbildningen bedrives på lokalplanet, medan påbyggnadskurser och kurser av mer speciell art är för- lagda till distrikts- och riksplan. Det torde också kunna förmärkas en star- kare strävan till kvalitativ förbättring av ledareutbildningen på så sätt, att ökad uppmärksamhet ägnas åt utformning av arbetsmaterial för kurserna, framställning av audivisuella hjälpmedel, uppläggning av kurserna med hänsyn till moderna psykologiska och pedagogiska metoder osv.

Med den beskrivning som lämnats om tendenserna i bildningsarbetet har även det av organisationer med ungdomsverksamhet på sitt program bedriv- na studiearbetet blivit föremål för karakteristik. Studiearbetet utgör inte minst inom de organisationer, som i det föregående betecknats som egent- liga ungdomsorganisationer, en viktig del av verksamheten såväl kva- litativt som kvantitativt. Av flera svar i den enkät, som utredningen ut- sänt till organisationerna, framgår också, att studiearbete inom vissa orga- nisationer betraktas som en viktigare uppgift än exempelvis fritidsgrupps- verksamhet. Ett väsentligt motiv i sammanhanget torde vara, att endast genom systematiska studier i organisations- och föreningskunskap med flera liknande ämnen en stabilitet på längre sikt kan åstadkommas inom organisationslivet.

Inom ungdomsledarutbildningen ger sig pedagogiskt sett samma tenden- ser tillkänna som inom studieledarutbildningen. Även beträffande ungdoms- ledarutbildningen kan urskiljas en tendens till nära anslutning till folkhög- skolans kursverksamhet. Vissa rörelseanknutna folkhögskolor har således under de senaste åren ordnat s. k. speciallinjer för förenings-, studie— och

• Sida 128
•  Original

ungdomsledare. Antingen har då viss del av andra årskursens elever sam— manförts till sådan speciallinje, eller också har kortare fortsättningskurser arrangerats med särskild hänsyn till sådan ledarutbildning. Ämnen som i så- dana sammanhang stått i förgrunden är modersmålet, historia, samhällslära, nationalekonomi, social- och ungdomspsykologi, pedagogik och organisa- tionskunskap. En framträdande plats i av folkhögskolor ordnade utbild— ningskurser för ungdomsledare intar praktiska ledarutbildningsproblem, och undervisningen har särskilt upplagts med tanke på den praktiska nyttan för föreningsledare. I fråga om undervisningen i ämnet modersmålet har t. ex. vad gäller den skriftliga framställningen särskild uppmärksamhet äg- nats åt de praktiska skrivelser, som föreningsfunktionärer med flera bör kunna åstadkomma, t. ex. framställningar av olika slag till myndigheter, stadgar, årsberättelser, protokoll m. m. Övningarna i muntlig framställning har inriktats på att lära eleverna hålla kortare anföranden, t. ex. vid studie- upptaktsmöten, och föreläsningar, t. ex. cirkelföreläsningar, samt göra dis- kussionsinlägg, inlägg i gruppsamtal m. m.

Medlemsrekryteringen

Förändringar i befolkningens ålderssammansättning har uppmärksam- mats av ungdomsorganisationerna, och uppmärksamheten kan sägas ha skärpts efter hand som 1940-talets stora årskullar uppnått sådan ålder, att de skulle kunna deltaga i föreningslivet. Som speciella åtgärder för att få med de stora årskullarna i föreningsarbetet kan särskilt anges en star- kare strävan att genom direkt samarbete med skolan få kontakt t. ex. med avgångsklasserna, inriktning av ledarutbildningen med hänsyn till dessa ål- dersgrupper, tävlingar för dessa ålderskategorier samt avlönande av heltids- anställda förbundsfunktionärer med speciell uppgift att stimulera verksam- het för dem. Sådana aktioner har i allmänhet genomförts som ett led i en större plan för total aktivisering av ungdomsverksamheten med inriktning på förändring av arbetsuppgifterna alltefter den s. k. ungdomsvågens för- skjutning uppåt i åldershånseende.

Bland de speciella åtgärderna för att få med ungdomen i de stora tät- orterna kan därutöver nämnas, att flera organisationer inriktar sin nybild- ningsverksamhet, dvs. nybildning av lokala, självständiga enheter, på de större tätorterna, att medel avsättes från riksorganisationer för inten- sifierad verksamhet i storstäder och andra tätorter, att särskilda ungdoms- instruktörer anställes t. ex. för Stockholm, Göteborg och Malmö, att fram- trädanden av föreningsungdom anordnas på kommunala ungdomsgårdar, att parklekar ordnas etc. Ofta sker sådana tätortsaktioner på grundval av en nog- grann kartläggning och planering. Tendensen är dock icke generell. Stora organisationer, främst bland dem idrottsorganisationerna, har på grund av ledarbrist ej kunnat vidtaga speciella åtgärder för att ytterligare aktivisera ungdomens deltagande i organisationernas arbete i tätorterna.

• Sida 129
•  Original

Till de karakteristiska dragen i 1950-talets ungdomsarbete hör strävan- dena att nå den icke föreningsanslutna ungdomen. Organisationerna kan här peka på en rad olika åtgärder. En kampanjtyp, som lanserats under 1950-talet, från början inom nykterhetsrörelsen men senare också inom politiska ungdomsorganisationer och i frikyrkliga sammanhang, är s. k. »fikaträffar». Dessa kampanjer innebär, att ungdom i mindre grupper in- bjudes till samtal m. m., varvid den arrangerande organisationen presente- rar sitt arbete och målet för detta. Samtidigt erbjudes de ungdomar, som infunnit sig, medlemskap i organisationen i fråga. Kampanjer av detta slag har på många håll bedrivits med uppenbar framgång.

Idrottsutövning av olika slag har en betydande attraktivitet för ung- dom, och idrott har också under 1950—talet i ökande grad kommit att ingå även i sådana organisationers program, som icke har som huvuduppgift att främja idrott och friluftsliv. Idrottsverksamheten bedrivs i många fall i fritidsgruppens form. Då fritidsgruppen kan anknytas till attraktiva äm- nen eller sysselsättningar har denna typ av verksamhet kunnat inlånkas i arbetet för att nå den icke föreningsanslutna ungdomen. Det bör slutligen påpekas, att de strävanden, som förekommit för att få en vidgad ungdoms- verksamhet till stånd i tätorterna, givetvis haft som mål att engagera förut icke föreningsansluten ungdom.

Verksamhet för icke föreningsansluten ungdom Som tidigare anförts, kan en tendens att mer än tidigare inrikta förening- arnas arbete på s. k. öppen verksamhet förmärkas. Med öppen verksam- het menas i detta sammanhang en föreningsverksamhet, i vilken ungdom deltager utan att ställas inför krav på medlemskap eller på principiell an- slutning till arrangerande förenings program. På många håll bedrives öppen ungdomsgårdsverksamhet i föreningsregi. På andra förekommer s. k. klubbverksamhet, byggd efter mönster från det engelska klubbväsen- det. Men även inom ramen för föreningarnas mer traditionella verksamhet har genom offentlig mötes-, underhållnings- och annan programaktivitet kontakt nåtts med icke föreningsansluten ungdom. Utåtriktad verksamhet av olika slag på lokalplanet stimuleras genom olika centralt vidtagna åt- gärder. Det kan här röra sig om programservice från riksledningens sida, endera i form av tryckta anvisningar eller i form av mer eller mindre färdiga program, filmer etc.

På många håll inom organisationslivet har således den öppna verksam- heten utvecklats och intresset för utvidgning också intensifierats. Detta innebär emellertid inte, att öppen verksamhet som en integrerad del av arbetet bland ungdomen förekommer inom flertalet organisationer. Det på- pekas bl. a. från politiskt ungdomsförbundshåll, att ekonomiska möjlig- heter saknas för en öppen verksamhet i större skala. Lokalresurser saknas också.

• Sida 130
•  Original

2. Den kommunala ungdomsverksamheten Den av kommunala organ bedrivna ungdomsverksamheten har under 1950-talet ökat särskilt i de stora och största tätorterna. Det finns —— utom beträffande fritidsgruppsverksamheten — i detta utredningssammanhang icke anledning att närmare gå in på utvecklingen av det kommunala ung- domsarbetet, då detta till väsentliga delar bedrives utanför ramen för nu- varande statsbidragsgivning. I beskrivningen av tendenser i modernt ung- domsarbete bör emellertid den kommunala verksamheten beaktas, dels där— för att genom denna den samlade ungdomsverksamheten kommit att ytter- ligare utökas, dels också därför, att förhållandet mellan kommunalt bedri- ven ungdomsverksamhet och annan, i de frivilliga ungdomsorganisationer— nas regi bedriven, innefattar vissa problem. Inom många kommuner har den kommunala ungdomsverksamheten fått utvecklas i intim samverkan med de fria och frivilliga organisationerna, och den har på så sätt kunnat bli till verksamt stöd för dessa. Å andra sidan har också kommunal verk- samhet upplagts på sådant sätt, att den av organisationerna uppfattats som en konkurrens och i viss mån ett hot mot den av frivilliga krafter bedrivna verksamheten. Företrädarna för föreningslivet har därvid i den allmänna diskussionen hävdat, att de lokala föreningarna med sina relativt blyg- samma ekonomiska och personella resurser kommit i ett underläge, som hindrar föreningslivet från att utvecklas på ett som det anses tillfredsstäl- lande sätt. Företrädarna för berörda kommuner deklarerar å sin sida, att ungdomsproblemen är av sådan storleksordning, att omedelbara åtgärder måste vidtagas, och att föreningslivet inte har kraft eller resurser att be— mästra problemen. Under 1950-talets senare år torde en tendens till skärp— ning av föreningslivets attityd gentemot den självständigt bedrivna kom— munala ungdomsverksamheten kunna iakttagas, samtidigt som på andra håll tendenser till ett fördjupat samarbete mellan'kommun och förenings- liv synes uppträda.

1. Samhällsförändringarnas inverkan

Den föränderlighet, som kännetecknar det moderna samhället, kan för- utsättas prägla även folkbildningsarbetets fortsatta utveckling. Folkbild- ningsorganisationerna själva synes också vara medvetna om att en fort- gående anpassning av bildningsarbetet'till de förutsättningar, som den rådande samhällssituationen erbjuder, är nödvändig för att denna utveck- ling skall bli gynnsam. Anpassningen innebär bl. a. att folkbildnings- arbetets struktur förändras, allteftersom den ekonomiska standardförbätt- ringen fortgår. Den medför vidare, att en omstrukturering av arbetet måste ske med hänsyn till förändringarna inom arbetslivet samt till befolknings- omflyttningen från landsbygd till tätorter. Bildningsarbetet såväl i städer och tätorter som på landsbygden kommer därvid att ställas inför betydande omstållningsproblem.

En tillbakablick på utvecklingen efter andra världskrigets slut ger vid handen, att den ekonomiska standardförbättringen påverkat olika grenar av folkbildningsarbetet på olika sätt. Otvivelaktigt har föreläsnings- och kurs- verksamhet i föreläsningsföreningars och bildningsförbunds regi genom de ekonomiska förändringarna ställts inför svårigheter, då en större del av be- folkningen fått resurser att utnyttja andra bildningsmedia. Å andra sidan torde studiecirkelverksamhetens uppsving till icke ringa del kunna för- klaras av de förändrade ekonomiska förutsättningarna. Även utvecklingen inom olika ämnesområden har påverkats av den ekonomiska standardför- bättringen. Förändringarna exempelvis på musikbildningsarbetets område or- sakas i betydande omfattning av denna, även om andra faktorer inverkat. Likartad bakgrund har förändringarna inom ämnena konst och konsthant- verk. Gynnsamt för utvecklingen inom folkbildningsområdet som helhet har varit, att ägandet av böcker blivit allt allmännare.

För folkbildningsarbetets framtida utveckling torde den ekonomiska stan- dardförbättringen i huvudsak kunna få en gynnsam inverkan. Bättre eko- nomi för den enskilde ger nya möjligheter till bildningsimpulser, samtidigt som den samlade folkbildande aktiviteten genom insatser från massmedia, institutioner och organisationer kan väntas öka. Detta innebär sannolikt, att

• Sida 132
•  Original

allt fler söker sig till organiserad studieverksamhet av olika slag. I betydan- de omfattning kommer studieintresset att tillgodoses genom folkbildnings- organisationernas verksamhet. Särskilt torde detta bli fallet, om organisa- tionerna kan förändra sin verksamhet efter hand som den bl. a. av stan- dardförbättringen påverkade bildningsnivån ställer nya krav. En följd av detta torde bli, att föreläsningsverksamheten mer än tidigare får karaktären av expertinformation, att den offentliga kursverksamhetens innehåll star- kare specialiseras och koncentreras och att inom vissa ämnesområden stu- diecirkelverksamheten bedrives på en nivå, som ligger över det elemen- tära planet. Detta kommer med största sannolikhet att ställa folkbild- ningsorganisationerna inför betydande problem. Ett av de väsentligare är problemet att kunna möta det allt större behovet av expertmedverkan.

Förändringarna inom arbetslivet kan under 1960—talet väntas bli omfat- tande. Det är fråga dels om ökad fritid i förhållande till tidigare, dels om tekniska förändringar. Ökad fritid i form av lediga lördagar torde göra det möjligt att i större utsträckning än tidigare ordna veckoslutskurser eller att samla deltagare från större områden till studier på fritid. Samtidigt torde ökad ledighet i viss mån inverka negativt på vissa folkbildningsarrange- mang av traditionell art. Någon förskjutning av studieaktiviteten i riktning mot former, som ger studierna ökad koncentration i tidshänseende, är tänk- bar som en följd av ökad fritid och ökat bildningsbehov. Svårare är att ange, hur förändringarna av själva arbetet, exempelvis övergången från kroppsarbete till ett fysiskt mindre betungande arbete, påverkar folkbild- ningsarbetet. Betydande psykiska påfrestningar under arbetstid torde emel- lertid kunna förutsättas innebära, att särskilt vissa former av folkbild- ningsarbete, främst de, som har betydelse som kontaktskapande faktorer, får ökad attraktivitet, då ett av en krets människor bedrivet gemensamt studiearbete ofta är psykiskt stimulerande, samtidigt som det ger rekreation.

Den kraftiga befolkningsomflyttningen under de senaste decennierna har inneburit, att storstädernas invånarantal starkt ökat, att nya förstäder vuxit upp i anslutning till storstäderna, att även de mindre tätorterna ex- panderat och att befolkningen på landsbygden alltmer koncentrerats till mindre tätorter. Den egentliga landsbygden har blivit mer och mer gles- bygd. En fortsatt befolkningsomflyttning har genomgripande verkningar för folkbildningsarbetet. Det blir här fråga om att anpassa organisation och arbetsformer till de nya förhållandena. Många exempel finns, som visar, att folkbildningsarbetet i nya områden lyckats anpassa sig till ändrade förhål- landen, men generellt sett torde dock kunna hävdas, att resurserna varken ekonomiskt eller personellt varit tillräckliga för ett bildningsarbete, som motsvarar dessa områdens behov. I glesbygderna — och dessa blir som på- pekats flera —— uppstår samtidigt andra svårigheter. Underlaget för före- läsnings- och cirkelverksamhet krymper och tillgången på kompetenta ledare för dessa verksamhetsformer minskar. Dessa svårigheter torde under de

• Sida 133
•  Original

närmaste åren bli allt större. På många håll kommer sannolikt bildnings- arbetet därför att försvinna som självständig lokal företeelse och i stället koncentreras till bygdens centralort.

Även förändringarna på kommunikationernas område påverkar folkbild- ningsarbetet. Den ökade biltätheten gör det lättare för människor även på avsides liggande platser att deltaga i studiearbete. Enligt vad de indelnings- sakkunniga anfört i betänkandet Principer för en ny kommunindelning (SOU 1961: 9) kan som spontan region betraktas ett område av ca fem mil runt en tätort. Det är ungefärligen den sträcka, som kan tillryggaläggas på en timme med bil. Liksom inom andra områden av samhällslivet, t. ex. inom skolvä- sendet, torde utvecklingen av kommunikationerna för folkbildningsarbetet aktualisera ett behov av större enheter. Detta behov torde bli särskilt fram- trädande i glesbygder och i första hand gälla föreläsnings- och kursverksam- het men också speciella ämnesområden inom studiecirkelverksamheten, t. ex. studiecirklar i musik eller teater, eftersom det kan förutsättas, att mindre platser ej kan erbjuda tillräckligt ekonomiskt underlag eller tillräckligt an- tal deltagare, för att verksamheten skall komma till stånd.

Av central betydelse för den framtida folkbildningsaktiviteten är också utvecklingen på skolväsendets område. En bedömning av det framtida skol- väsendets inverkan på folkbildningsarbetets omfattning, innehåll och meto- der torde emellertid i huvudsak böra anstå, tills pågående utredningar slut- förts och statsmakternas beslut föreligger. Dock torde kunna anföras, att en ökad samverkan mellan de reguljära utbildningsorganen och folkbildnings- verksamheten förefaller naturligare än tidigare. Det finns tecken som tyder på att skolan torde komma att ge avkall på uppgiften att behandla stoff av mera orienterande karaktär, bl. a. därför att detta inte är levande eller aktu- ellt för människor i skolåldern utan först senare. Folkbildningsarbetet skulle därmed ställas inför uppgiften att på betydande avsnitt svara för kunskaps- förmedling i orienteringsämnen. En bättre grundbildning i fråga om får— dighetsämnena inom skolans ram skulle samtidigt för folkbildningsarbetet betyda, att de understundom påtalade tendenserna till institutionalisering sannolikt komme att upphöra, enär de främst varit orsakade av folkbild- ningsarbetets befattning just med elementär undervisning och fårdighets- träning.

De nu antydda utvecklingslinjerna inom arbetslivet, förändringarna i be- folkningsstrukturen och på kommunikationernas område samt den fram— tida utvecklingen av universitetens och skolornas verksamhet har liksom de ekonomiska standardförändringarna betydelse även för ungdomsarbetets framtida gestaltning. Verkan på de ungdomsfostrande sammanslutningar- nas arbete kan förutsättas bli densamma som på folkbildningsarbetet. Be- folkningskoncentrationen till städer och större tätorter kräver en intensifie- ring och utbyggnad av verksamheten i dessa områden, samtidigt som verk— samheten i glesbygderna måste förändras med hänsyn till det nya befolk-

• Sida 134
•  Original

ningsunderlaget. En koncentration av verksamheten inom de senare om- rådena till större enheter synes därför bli aktuell. De stegvisa förflyttningar, som är karakteristiska för urbaniseringsprocessen, kommer att ställa bety— dande krav på organisationernas förmåga att behålla kontakten med sina medlemmar och att dessutom ha en så väl utbyggd och rikt förgrenad lokal verksamhet, att nyinflyttade utan svårigheter kan smälta in i föreningslivet. Förändringarna i arbetstidsförhållandena torde medföra, att också mötes— livets struktur förändras. Den kursverksamhet, som är en väsentlig del även av de ungdomsfostrande sammanslutningarnas arbete, får sannolikt —— beroende bl. a. på den intima samverkan, som vanligtvis förekommer mel- lan folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet — en likartad pedagogisk utveckling som kursverksamheten inom folkbildningsarbetet, och den torde också kunna förutsättas undergå motsvarande organisatoriska förändringar. Även förändringar på skolans område kan förutsättas påverka förenings- livet bland de unga och ge anledning till att såväl nya verksamhetsformer som nya pedagogiska metoder prövas i ungdomsverksamheten. Inom ung- domsorganisationer med särskild inriktning på yngre årsklasser torde ock- så de vuxnas inställning till föreningsliv bland barn och ungdom komma att få en större betydelse för föreningslivets utveckling, dels därför att avväg- ningsfrågan hur mycken tid de unga skall ägna åt skolarbete respektive föreningsliv blir aktuell för flertalet föräldrar, dels därför att behovet av stöd i de ungas hemmiljö framstår som angelägnare, om ett mera aktivt mö- tesliv skall kunna upprätthållas. En bättre organiserad samverkan mellan skola, familj och föreningsliv synes också öka i aktualitet.

2. Planerna för de närmaste åren En bedömning av hur folkbildnings- och ungdomsverksamheten kommer att utvecklas under 1960-talet bör ske icke endast med utgångspunkt från vissa nu kända faktorer i samhällsutvecklingen och deras inverkan utan också med hänsyn till tendenserna i arbetet under 1950-talet samt till berör- da organisationers planer för de närmaste årens verksamhet. De olika verk- sam'hetsformernas attraktivitetsvärde har avgörande betydelse från kvan- titativ synpunkt, och frågan om detta värde minskar, bibehålles eller ökar beror i inte ringa grad på hur de som leder verksamheten förmår utforma den. En bedömning av folkbildningsarbetets framtida utveckling skulle slut- ligen kunna ske genom utarbetandet av prognoser, grundade på siffermäs- siga uppgifter över tidigare verksamhet. Prognosarbete på detta område stöter emellertid på särskilda svårigheter. Den verksamhet det här är fråga om är i utpräglad grad beroende av frivilliga insatser, vil-ka måste betrak- tas som i hög grad svåråtkomliga för prognosarbete. Utredningen har av des- sa skäl avstått från sifferberäkningar av utvecklingen.

• Sida 135
•  Original

Folkbildningsförbundens utveckling har, som påpekats i tidigare kapitel, under 1950—talet varit olika i skilda delar av landet. För vissa förbund gäller, att deras betydelse efter hand ökat och att deras insatser på områden, som av olika skäl är svårbearbetade för de enskilda studieorganisationerna, varit av särskild vikt. Behovet av samarbetsorgan på länsplanet kommer också för framtiden att kvarstå eller öka. Samhällsförändringarna medför nya ar- betsuppgifter. Befolkningsutvecklingen öppnar sålunda nya arbetsområden, då bildningsarbetet i många glesbygder torde komma att kräva en samlad insats från folkbildningsorganisationernas sida. Folkbildningsförbunden själva placerar också samarbetsfrågorna i centrum, då de framtida arbets- uppgifterna behandlas. Vissa finner det från folkbildningssynpunkt ange- läget förorda, att ett organ för det samlade bildningsarbetet tillskapas på länsplanet. Detta skulle övertaga de uppgifter, som f. n. åvilar föreläsnings- förbund och folkbildningsförbund. En del finner det förmånligt, Om även på lokalplanet ett närmare samarbete kommer till stånd främst mellan före- läsningsanstalter, kommunbibliotek och lokalavdelningar av studieförbun- den.

Folkbildningsförbundens egna planer för verksamheten under de närmaste åren varierar. Särskilt förtjänar nämnas, att uppmärksamheten inriktas på att följa befolkningsutvecklingen inom länen, och att genom undersökningar kunskap skall inhämtas om hur förändringarna inverkar på bildningsar- betets förutsättningar. Förbundens uppgifter som serviceorgan belyses av deras planer att introducera nya ämnesområden och studiemetoder samt främja tillkomsten av filmotek, diskotek och artotek. Som riktpunkter för ämnesval vid kursarrangemang m. m. under 1960-talet anges, att bildnings- förbunden mer än tidigare borde taga sikte på att ge människorna en allsidi- gare och mer fördjupad kunskap om den värld, i vilken de lever, och att därför ämnesområden som internationella problem, naturvetenskap och Iivsåskådningsfrågor borde komma i förgrunden. Starkt poängteras också ungdoms- och uppfostringsfrågor. Som ett naturligt led i bildningsförbun- dens verksamhet anges kursverksamhet av olika slag.

ll. Föreläsningsförbundens arbete

Föreläsningsförbunden behandlar även de i sina synpunkter på det fram— tida arbetet samarbetsfrågor. Det förekommer därvid, att en sammanslagning av föreläsnings- och bildningsförbund förordas. Det framhålles också, att föreläsningsföreningarna mer än förr bör vända sig till speciella grupper och uppträda som serviceorgan åt organisationer, som själva ej kan arrangera föreläsningsverksamhet. Föreläsningen som informationsmedel har enligt föreläsningsförbunden en livskraft, som kommer att bestå, även om de nu- varande formerna ersättes med andra. Dess värde anges bl. a. ligga däri, att

• Sida 136
•  Original

den vänder sig till grupper, som har behov av koncentrerad orientering på teknikens, medicinens, konstens och andra ämnesområden. De som deltar i verksamheten som åhörare är ofta personer, som inte aktivt deltager i an- nat folkbildningsarbete, såsom studiecirkel- eller kursverksamhet.

c. Studieförbunds- och studiecirkelverksamhet

Med utgångspunkt från de i tredje kapitlet redovisade tendenserna inom modern folkbildnings— och ungdomsverksamhet kan anföras, att inom folkbildningsarbetet främst studiecirkelverksamheten torde komma att ut- vecklas kvantitativt. Studiecirkelverksamhetens framtida gestaltning bör särskilt ses mot bakgrunden av studieförbundens uppfattning om den fram- tida verksamheten. Som uppgifter i det framtida folkbildningsarbetet be- traktar studieförbunden t. ex. att ägna särskilt intresse åt människans situa- tion i det industriella samhället, att meddela kunskaper, som ger människor- na större förutsättningar till anpassning till livet inom familjen, på arbets— platsen och i samhället och att vidareutveckla förståelsen för nordiskt sam- arbete samt internationella frågor. Förbunden avser vidare att intensifiera sina insatser på samhällsstudiernas område (t. ex. i fråga om kommunal- kunskap samt fackliga, sociala och ekonomiska ämnen) och på de ämnes- områden i Övrigt, som studieförbunden i sin egenskap av organ för med- lemsorganisationer har anledning att särskilt beakta. Dylika strävanden att på olika sätt främja studiet inom speciella ämnesområden kan förväntas in- nebära, att studiecirkelverksamheten ökar i omfattning.

Av stor vikt för bedömningen av studiecirkelutvecklingen i fortsättningen är planerna på utbyggnaden av studieförbundens organisation. Flertalet studieförbund anför, att de avser att verka för en utbyggnad av de organisa- toriska enheterna inom förbunden. Denna organisatoriska omdaning avser dels förstärkning av förbundens centrala verksamhet, dels uppbyggandet av starkare enheter på lokalplanet. Inom flera studieförbund finns flerårspla- ner, som för närvarande är under verkställighet och som sträcker sig in mot 1960—talets mitt. Utom att förstärka det organisatoriska underlaget för bild— ningsarbetet avses med dessa flerårsplaner också att genom en systematisk uthildningsverksamhet skapa en för sina arbetsuppgifter väl lämpad hand- ledarkader. Om detta kommer till utförande, bör garantier för kvalitativa förbättringar av folkbildningsarbetet föreligga.

Som tidigare redovisats, har olika studieförbund nått olika långt i organi- satoriskt hänseende. Medan vissa har ett väl förgrenat nät av lokalavdel- ningar, har andra studieförbund fasta lokala organisationer endast på ett mindre antal platser. För den senare typen av studieförbund gäller, att de för närvarande är starkt inriktade på att under de närmaste åren förstärka sina lokala organ särskilt inom områden, där deras verksamhet tidigare varit mindre utvecklad. Studiecirkelverksamheten som en form av folkbildnings- arbete är inom vissa rörelser eller organisationer mer framträdande och mer

• Sida 137
•  Original

utvecklad än inom andra. För närvarande kan starka strävanden skönjas att få till stånd ett ökat intresse för studiecirkelverksamhet även bland organisa— tioner, som tidigare ägnat sin uppmärksamhet väsentligen åt andra verk- samhetsformer. Vissa studieförbund, till vilka organisationer av detta slag är anslutna, räknar med att omfattningen av studiecirkelarbetet inom de till förbunden anslutna organisationerna skall komma att inom få är väsentligt ökas.

Studieförbundens planering för den framtida verksamheten sker uppen- barligen med hänsyn till de strukturella förändringar, ekonomiska och be- folkningsmässiga, som kan förväntas inträffa under de närmaste åren, och denna inriktning av framtidsplaneringen avsätter också spår ifråga om verksamheten rent studiemässigt. Språkcirklarna, som hittills i stor ut- sträckning haft elementär karaktär, torde komma att alltmer inriktas på avancerade studier, eftersom behovet av nybörjarcirklar automatiskt min- skar, så snart den nya grundskolan blivit utbyggd. Beträffande samhällsstu- dierna anföres däremot, att vissa grundläggande ämnen torde komma att studeras, i varje fall med viss periodicitet.

d. Ungdomsverksamhetens fortsatta utveckling

Ungdomsverksamheten är också den i ett progressivt skede. Organisa— tionernas aktivitet är av betydande omfattning, och även från kommunalt håll göres omfattande insatser för att ungdomens behov av fritidssysselsätt— ningar skall tillgodoses. Av de verksamhetsformer, som är föremål för stat- ligt stöd, syne-s i varje fall fritidsgruppsverksamhet och ungdomsledarut- bildning komma att expandera. Instruktörsverksamheten inom organisatio- nerna torde relativt sett vara ganska väl tillgodosedd, och utvecklingen på detta område torde komma att ske i lugnare tempo, även om för närva- rande många behov alltjämt kvarstår.

Även för bedömningen av ungdomsverksamhetens fortsatta utveckling bör de av organisationerna redovisade planerna för de närmaste årens arbete tillmätas betydelse. En granskning av dessa planer ger vid handen, att fler- talet ungdomsförbund och andra organisationer med ungdomsverksamhet synes komma att lägga stor vikt vid fortsatt utbyggnad av såväl lokal som regional och central organisation. Tätortsarhetet står uppenbarligen i cent— rum för de av organisationerna planerade åtgärderna. Medlemsrekryte- ringen har i dessa sammanhang hög angelägenhetsgrad. Som ett led i ar- betet att stärka och intensifiera organisationernas arbete intar planerna på en förbättrad ledareutbildning sin givna plats. För flertalet ungdomsorgani- sationer spelar därvid utbildningen av frivilliga krafter den dominerande rollen. Dock redovisas också planer på en i organisationernas egen regi bedriven utbildning av heltidsanställda medarbetare, som erfordras för

• Sida 138
•  Original

administrativa, organisatoriska eller pedagogiska uppgifter inom organisa- tionerna.

Ett arbetsområde, åt vilket organisationerna kan väntas ägna betydande uppmärksamhet, är den s. k. programverksamheten. I detta begrepp samman- fattas då dels det arbete som avser att bekantgöra respektive organisationers ideella, politiska eller religiösa program, dels det programarbete, som hör till mötesverksamheten. I linje med tendenser till starkare inriktning på det från respektive organisationers ideologiska utgångspunkter centrala åter- finnes hos organisationerna programplaner inriktade på förbättrad med— lemsskolning och starkare tonvikt vid orientering om samhällsfrågorna. De internationella frågornas roll i sammanhanget betonas av många organisa— tioner med viss styrka.

Även organisationernas sociala insatser synes av planerna att döma kom- ma att aktiviseras. Det kan här vara fråga om insatser av mera allmän art men också avse så konkreta projekt som uppförandet av hem för föräldra— lösa, inackorderingshem för ungdom, ungdomsgårdar m. m.

Inte heller för ungdomsverksamheten låter sig bestämda beräkningar av olika aktivitetsformers framtida utveckling med någon säkerhet göras. Vis- serligen avspeglar i många fall de planer för det framtida arbetet, som finns inom ungdomsorganisationerna, att beräkningar gjorts av organisatio- ners utveckling såväl ifråga om medlemsantal som andra i siffror mätbara förhållanden. Sådana beräkningar bör dock närmast betraktas som rikt- punkter för organisationerna själva. Ibland kan de uppställda målen nås eller bättre resultat än beräknat åstadkommas, men icke på långt när alltid kan organisationerna strikt genomföra planerna eller med de planerade åt- gärderna nå åsyftade resultat. Svårigheter att lösa de med verkställigheten av planerna förenade ekonomiska problemen kan uppstå och lägga hinder i vägen för ett fullföljande av planerade åtgärder, men också personella resurser och utformning av arbetsmaterial m. m. är många gånger utslags- givande för om de uppsatta målen kan nås.

3. Massmedias inverkan och betydelse

I enlighet med sina direktiv har utredningen vid bedömningen av folkbild- nings— och ungdomsverksamhetens nuvarande och framtida betydelse i sam- hället att särskilt uppmärksamma den inverkan, som tillkomsten av nya massmedia har på hävdvunna former av folkbildnings- och ungdomsar- bete, och utredningen finner det därför lämpligt att i denna fråga närmare utveckla sina synpunkter. Utredningen har därvid ansett sig böra begränsa sig till att anföra synpunkter på radio, television och film, då dessa tre media särskilt utvecklats, sedan 1944 års folkbildningsutredning framlade sina förslag. Dessa media har dessutom enligt utredningens mening särskild ak- tualitet för folkbildnings- och ungdomsverksamheten.

• Sida 139
•  Original

Vid överläggningar med utredningen har från radions och televisionens sida framhållits, att dessa massmedia visserligen kan utgöra en viss kon- kurrens till folkbildnings— och ungdomsarbetet, men att de på längre sikt uppenbarligen stimulerar studieintresset och att de dessutom understundom ger viktiga impulser i folkbildnings— och ungdomsorganisationernas verk- samhet. Det framhölls emellertid också, att radions och televisionens pro- gram ej kan ersätta någon av de hävdvunna formerna för bildnings— och ungdomsarbete. Programmen kan bidraga till att kunskaper inhämtas och att intresset för skilda ämnen ökar, men detta leder normalt inte till ökad aktivitet annat än för ett mindre antal människor, främst de 5. k. opinions- ledarna. Folkbildnings- och ungdomsverksamhetens betydelse synes i detta sammanhang bestå däri, att de gruppbildningar, som är karakteristiska för dessa verksamheter, på ett för samhället gynnsamt sätt bearbetar de genom ifrågavarande massmedia erhållna impulserna. Detta kan också uttryckas så, att samhället genom folkbildnings- och ungdomsverksamhetens aktivitet förses med grupper, kännetecknade av hög grad av inbördes sammanhåll- ning, vilka är öppna för impulser utifrån samt har förmåga att kritiskt ana- lysera och värdera dessa impulser. Därmed skolas opinionsledare, och bättre garantier skapas för en fri och aktiv kunskaps- och opinionsförmedling på det individuella planet, något som måste betecknas som synnerligen ange- läget för främjandet av en demokratisk samhällsutveckling. Varken i detta hänseende eller vad gäller att tillfredsställa människornas behov av direkt kontakt med kulturvärden och kulturpersonligheter kan därför radio och television nu eller i framtiden ersätta den verksamhet, som bedrives av folk— bildnings- och ungdomsorganisationerna.

Utredningen vill för sin del framhålla, att det inte råder tvivel om att massmedia från folkbildningssynpunkt och beträffande ungdomsverksam- het spelar en betydelsefull roll. Deras inverkan kan mätas både i negativa och positiva kategorier. Om programkvaliteten är låg, kan dessa medel verka i hög grad förslöande, nivellerande och smakförsämrande, och åtskil- liga undersökningar på olika håll bekräftar, att sådana tendenser inte saknas.

Det synes emellertid utredningen angeläget att också framhålla, att en god eller åtminstone hygglig programkvalitet kan göra samma massmedel till i hög grad tjänliga instrument för de syften som särskilt angår utred— ningen. Sålunda kan goda filmer, liksom också goda program i radio och TV, ge en utmärkt nutidsorientering, verka direkt upplysande, stimulera lyssnares och tittares nyfikenhet och vetgirighet, väcka känslan för valörer och förmedla kulturkontakter, såsom med teater, konst och musik.

Dessa synpunkter, som hänför sig till massmedlens allmänna program- verksamhet, understryker, att det i hög grad är ett folkbildnings- och ung- domsintresse, att massmedia ligger i ansvarskännande och kvalificerade händer. I vårt land, där radio och television står fria från kommersiella

• Sida 140
•  Original

intressen och icke otillbörligt dirigeras av ensidigt inställda grupper eller sammanhang, finnes också förutsättningar för en sådan situation. Viktigt är emellertid att goda kontakter etableras mellan radio- och TV-producen- tema och folkbildnings- och ungdomsverksamheten, och detta gäller i hög grad inte bara beträffande speciella folkbildnings— och ungdomsprogram utan redan beträffande den allmänna programsidan.

Denna synpunkt var i hög grad levande redan för televisionsutredningen, som i sitt betänkande (SOU 1954: 32) anför bl. a. följande:

Av de kontakter vi haft med företrädare för folkrörelserna framgår att televi- sionen bedöms så, att den i samarbete med folkrörelserna bör kunna bli ett medel att höja de svenska medborgarnas andliga och materiella standard. Det före-faller vara en angelägen uppgift för folkrörelsernas målsmän att snarast studera hithö- rande problem och överväga på vilka områden televisionen kan underlätta deras arbete, utveckla kontakterna, skapa goda vanor och bli en bildnings-, informa- tions- och propagandafaktor av värde. Televisionen bör kunna ge impulser till självverksamhet. Under förutsättning att folkrörelserna med en sunt kritisk in- ställning men också på ett fördomsfritt positivt sätt ställer sig bakom televisio- nen, bör denna kunna spela en inspirerande och inte narkotiserande roll i sam- hållet.

Det synes utredningen uppenbart, att televisionen inte kommer att i och för sig bli någon allvarlig konkurrent till den levande och aktiva folkbild- nings- och ungdomsverksamheten. Liksom tidigare filmen och radion kan måhända televisionen komma att tvinga till en omprövning av vissa verk- samhetsformer, som inte kan konkurrera med televisionen om uppmärk- samheten. Man gör den iakttagelsen, att televisionen tvingat folkbildnings- arbetet till att söka arbetsformer, som i högre grad än vissa hävdvunna me- toder verkar aktivskapande och stimulerar till självverksamhet. En sådan inverkan från det nya massmedlets sida bör enligt utredningens förmenan- de hälsas med tillfredsställelse.

B. Det statliga stödet

1. Folkbildningsarbetets betydelse i samhället

De tekniska landvinningarna omgestaltar snabbt människornas tillvaro, och såväl arbetsförhållanden som fritidsbetingelser undergår ständiga förskjut- ningar. Ofta omvittnade är de förändringar, som på grund av ökad indu- strialisering inträffar i befolkningens struktur, människornas personliga förhållanden, familjelivet m. m. Mycket starkt påverkas bildnings- och utbildningsförhållandena av den tekniska utvecklingen. En långt driven automatisering av tillverkningsprocesserna tillsammans med de allt star- kare impulser som förmedlas via massmedia av olika slag resulterar i för- ändringar av alla samhälleliga relationer. Alla typer av undervisning -— så- ledes även den som bedrives inom det fria och frivilliga bildningsarbetet ——

• Sida 141
•  Original

påverkas av dessa förändringar, eftersom det vid undervisningen ej enbart gäller att nyttiggöra de pedagogiska principer och metoder, som lång tids erfarenhet visat vara lämpliga, utan också att modifiera dem så att de mot- svarar de nya behov, som följer av de tekniska och samhälleliga förändring- arna i ett mekaniserat samhälle. Det torde samtidigt vara ofrånkomligt, att vuxenundervisning i olika former får ökad betydelse, och att möjligheter- na att möta tidens nya villkor och krav i betydande utsträckning är av- hängiga av bildningsarbetets utformning och inriktning. Maskinsamhället kräver mer kunskap, men det ställer också större krav på social anpassning. Liksom skolan förändras för att möta sådana problem genom att annat lärostoff, andra undervisningsmetoder och annan undervisningsmateriel införes, nya färdigheter inövas och personlighetsfostran starkare betonas, måste också vuxenundervisningen på motsvarande sätt undergå en både teknisk och innehållsmässig utveckling, där inte minst personlighetsfostran får en större betydelse än tidigare. Utbyggnaden av skolväsendet kommer samtidigt att innebära, dels att äldre generationer vid konfrontationen med yngre stimuleras och tvingas att skaffa sig motsvarande mängd kunskaper, dels att yngre generationer får ett ökat behov att vidmakthålla och fördjupa de kunskaper, som skolan förmedlat. Som i det föregående visats, söker sig allt fler till studieformer, som användes inom det folkliga bildningsarbetet för att tillfredsställa kunskaps- och andra bildningsbehov. Detta innebär, att bildningsarbetet bland vuxna bör kunna täcka de områden, där behov av kunskaper redovisas, naturvetenskap, matematik, språk, historia, samhälls- kunskap, ekonomi, musik etc. Studiearbetet bör dessutom kunna föras fram till en så hög nivå i kvalitativt hänseende, att det bevarar sin attrakti- vitet även när den allmänna bildnings- och kunskapsnivån höjts.

Inom den obligatoriska skolan betraktas undervisning i praktiskt be- tonade ämnen som en självfallen del av skolarbetet. Till skolans uppgifter hör att odla förståelse och känsla för form, färg och material hos de unga. Även de som lämnat skolan bör på detta område beredas möjligheter att parallellt med praktiskt skapande fördjupa sina insikter. Bildningsvärdet i denna verksamhet ökar också i samma utsträckning som en större del av befolkningen genom mekaniseringsproeessen avstänges från möjligheterna att i sitt dagliga arbete se konkreta eller fullständiga resultat av arbetsin- satserna.

Från samhällets synpunkt måste det bedömas som väsentligt, att den ökade fritid och de nya ekonomiska möjligheter, som den tekniska ut- vecklingen skapar för den enskilde, samtidigt medför ett kulturellt fram— åtskridande. En eftersläpning i utvecklingstakten inom det folkliga kultur- arbetet i förhållande till de materiella framstegen kan för den enskilde medföra störningar av psykisk och social natur och ta sig uttryck i form av minskat ansvarstagande och ökad tillgänglighet för tillfällig påverkan, störningar som har menliga konsekvenser för en sund utveckling av sam-

• Sida 142
•  Original

hällslivet. Det är vidare angeläget, att man i ett s. k. överflödssamhälle, karakteriserat av rik tillgång på kulturella möjligheter, inte bortser från nödvändigheten att stödja sådan kulturaktivitet, som har särskilda förut- sättningar att skapa de lämpliga relationerna mellan människor. Detta be— traktas i hög grad som en uppgift för vuxenundervisning och folkbildande aktivitet i övrigt, något som understrykes av bildningsorganisationerna själva. De allmänna principer, som hittills utgjort grundvalen för samhällets stöd till folkbildningsarbetet, har också i betydande utsträckning visat sig ägnade att främja en dylik utveckling.

Den tekniska utvecklingen medför en mycket hög grad av specialisering. Kunskaperna på ett noggrant avgränsat område kan vara mycket stora, me— dan kunskaperna i övrigt, t. ex. vad gäller olika samhällsområden, kan vara små eller obefintliga. I en sådan situation kommer människan att i högre grad än tidigare vara en individ, som hämtar sina åsikter och sina attityder utifrån snarare än genom individuellt betonad bearbetning av tillgängliga kunskaper och informationer i övrigt. Detta innebär samtidigt, att det i ett samhälle, präglat av föränderlighet, är svårare än tidigare, då mera statiska förhållanden rådde, att förverkliga demokratins principer. Olika slag av påverkningsmedel, radio, television, film, tidningar, tidskrifter och böcker och de övriga media, som i sammanhanget kan tänkas, torde, om inte komplettering av de vuxnas kunskapsförråd sker, i hög grad bli utslags- givande för åsikter och inställning i viktiga frågor. Så måste anses vara fallet, även om man tar hänsyn till de teorier, som gör gällande, att den direkta påverkan av individerna genom massmedia av olika slag endast i viss utsträckning är märkbar. Till det mekaniserade samhällets avigsidor hör nämligen risken för ökad isolering av individen såväl i arbetslivet sompå fritiden. Efter hand som de dagliga kontakterna med de olika grupper indi- viden känner samhörighet med försvagas, ökar massmedias effekt som på- verkningsmedel. Samtidigt ökar svårigheterna för individen att själv taga ställning i politiska och andra frågor. En av folkbildningsarbetets centrala uppgifter är därmed given. Det gäller för folkbildningsarbetet att skapa nya kontaktmöjligheter människorna emellan. I det fria meningsutbyte, som är kännetecknande för deltagandet i olika slag av folkbildningsarbete, kan människorna få tillfälle ge uttryck för sina meningar och redovisa sina kunskaper på skilda områden, jämföra dessa med andras åsikter och vår- deringar och på så sätt både få mer kunskaper och vidgade perspektiv. Ge- nom detta fostras individen till bättre förståelse för vad som sker, och han får därmed större möjligheter att finna sig tillrätta i samhället och kan på ett mera självständigt och fritt sätt bedöma skeendet.

För utvecklingen av det framväxande forsknings- och utbildningssam- hället är den enskildes inställning till forskning och undervisning i hög grad avgörande. En positiv inställning skapas, om orientering och kunskap rörande vetenskapligt arbete och betraktelsesätt kan göras gripbar för per-

• Sida 143
•  Original

soner utan särskild vetenskaplig skolning. Detta kan ske bl. a. genom att inom folkbildningsarbetet särskild uppmärksamhet ägnas åt att förmedla en mera allmän insikt i vetenskapens metoder och arbetssätt och att därvid det kritiska inslaget beaktas. En allmän attityd, kännetecknad av en viss kritisk inställning, har sitt särskilda värde i ett samhälle, karakteriserat av specialisering och mekanisering.

Forskningens betydelse för skapandet av ett sakligt och objektivt under- lag både för den enskildes och en opinions ställningstagande i alla frågor är för folkbildningsarbetets del uppenbar. I dagens samhälle, klart inriktat på utbildning och forskning, kan folkbildningsorganisationerna med sina fria undervisningsmetoder och sin anpassningsförmåga göra mycket för den moderna människans strävan till bredd och djup i sin kunskapstill- ägnelse. I den därvid nödvändiga kontakten mellan forskningen och folk— bildningsorganisationerna kan de senare göra den förra den värdefulla tjänsten att hos en bredare allmänhet öka respekten och förståelsen för forskningen, inte minst då kraven på skattebetalarnas pengar stegras.

Utbildnings— och forskningssamhällets allmänna tendens kommer säker- ligen att göra sig påmind inom folkbildningsorganisationerna bl. a. i fråga om ledare- och organisatörsutbildningen. Genom en mångförgrenad och vid- gad kontakt mellan vetenskapligt arbete och folkbildningsverksamhet åstad- kommes med all säkerhet ett stegrat intresse hos många folkbildnings— engagerade för forskning inte bara i vuxenpedagogiska spörsmål utan även i andra ämnen, såsom sociologi, psykologi och socialpsykologi.

Utredningen ifrågasätter, om inte ett ömsesidigt utbyte mellan forskning och folkbildningsarbete skulle befrämjas genom att folkbildningsuppgiften i en framtid komme att inskrivas i universitetens målsättningsparagrafer. Kunde universiteten och fackhögskolorna vid sidan av akademisk undervis- ning och drivandet av vetenskaplig forskning även få tid över till en folk— bildande verksamhet, borde detta återspeglas i universitetsstatuterna. Det skulle kanske då bli aktuellt att på bred front skapa ett slags kontakt- organ mellan universiteten och fackhögskolorna å ena sidan och folkbild- ningsorganisationerna å den andra.

3. Principer för statligt stöd

3. Nu gällande principer

1944 års folkbildningsutredning redovisade i sitt betänkande Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (SOU 1946: 68) efter en historisk över- sikt över det allmänna folkbildningsarbetet samt en kartläggning och sta- tistik över folkbildningsverksamhetens dåvarande omfattning en samman- fattande redogörelse för folkbildningsarbetets allmänna förutsättningar,

• Sida 145
•  Original

brister och svagheter. Mot bakgrund av denna granskning drog utredningen upp riktlinjerna för folkbildningsarbetets framtida gestaltning. I betänkan- det underströks, att statens uppgift främst vore att giva studiearbetet i dess olika former hjälp till självhjälp och därvid stödja förefintliga tendenser i riktning mot ett kvalitativt studiearbete. Genom ekonomiskt stöd borde sta- ten vidare enligt utredningens mening i görligaste mån undanröja de svå— righeter, som framkallades av sociala, ekonomiska och regionala förhål— landen. Bildningsarbetet borde därtill sättas i tillfälle att bliva uppsökande och initiativtagande på nya områden. Statens stöd finge emellertid icke leda till att bildningsarbetets frihet inskränktes. Genom en byråkratisering skulle, framhöll utredningen, en av de viktigaste förutsättningarna för det fria bildningsarbetet ryckas undan. I enlighet därmed utgick utredningen från att bildningsverksamheten såsom dittills i första hand skulle komma att omhänderhavas av enskilda organisationer, som skulle lämnas en för- hållandevis stor frihet vid användningen av de föreslagna statsunderstö- den. Ifråga om folkbildningsarbetets uppgifter och mål underströk utred- ningen, att folkbildningsarbetet skulle vara fritt och frivilligt. Den fram- höll, att så länge skolväsendet ännu icke nått sin fulla utveckling, en bety- dande del av det folkbildningsarbete, som måste betraktas som skolans uppgift, komme att ligga inom det frivilliga bildningsarbetets råmärken. Vidare räknade utredningen till bildningsarbetets uppgifter att meddela fackbetonad bildning men ansåg det vara riktigt att draga en klart mar- kerad gränslinje mellan yrkesutbildning och fackbetonad bildning och hänvisade därvid till att statsmakterna under de senaste decennierna mera målmedvetet sörjt för yrkesutbildningen. Bildningsarbetets främsta upp— gift angavs vara att uppväcka medborgarnas sinne för andliga värden och i olika avseenden medverka till vårt folks demokratiska fostran. Till den medborgerliga bildningen räknade utredningen även hembygdskunskap och hembygdsvård. Som det fria och frivilliga bildningsarbetets yttersta mål och syfte betecknades personlighetsbildningen.

I propositionen 1947: 204 yttrade departementschefen, att en väsentlig orsak till de brister och svagheter, som vidlådde folkbildningsarbetet, torde vara att söka i ekonomiska förhållanden. Det syntes under sådana om— ständigheter angeläget, att staten lämnade bildningsarbetet ett avsevärt ökat stöd, och departementschefen delade utredningens uppfattning, att stödet i första hand borde avse det kvalitetsbetonade studiearbetet, men fann det å andra sidan av vikt — icke minst av hänsyn till ungdomen — att understödsbestämmelserna icke formulerades så snävt, att en utbyggnad på bredden omöjliggjordes. I likhet med utredningen fann departements- chefen det riktigt, att staten byggde sina stödåtgärder på förtroende för de organisationer, som handhade bildningsverksamheten. De kontrollåtgärder, som skulle bliva nödvändiga, borde i enlighet därmed utformas så, att bildningsarbetets frihet icke kringskars. Utredningens uttalanden om folk—

• Sida 146
•  Original

bildningsarbetets uppgifter och mål gav icke departementschefen anledning till erinringar. Vad angick gränsdragningen mellan fackbetonad bildning och yrkesutbildning, var det tydligt, att en sådan kunde erbjuda svårighcter. I princip fann departementschefen emellertid en gränsdragning befogad och utgick liksom utredningen från att studier, som avsåg yrkesutbildning, icke skulle understödjas i de former, som kunde komma att gälla för det fria bildningsarbetet. Dock förutsattes, att understöd komme att utgå i de fall, då tveksamhet kunde råda om studierna avsåg fackbetonad bildning eller yrkesutbildning.

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ung- domsvårdande sammanslutningar summerade i ett särskilt avsnitt sina syn— punkter på ungdomsfrågan. Utredningen förklarade, att den hyste stark tilltro till de möjligheter ifråga om självfostran och personlighetsdaning, som föreningslivet erbjöd ungdomen. Beträffande föreningslivets uppgif- ter ,ansåg utredningen, att betydande insatser i form av frivilligt arbete och ekonomiska uppoffringar från ungdomssammanslutningarnas sida mås— te göras, om dessa organisationer skulle fånga ungdomen och påverka den i positiv riktning. För att samhällets stödåtgärder till föreningslivet skulle ge rimligt utbyte, måste de olika ungdomsorganisationerna enligt utred- ningens mening i första hand få sådan hjälp till utåtriktad verksamhet, att de verkligen kunde sättas i stånd att konkurrera med kommersiella nöjes— företag om ungdomens fritid. Utredningen underströk, att ungdomen i för- eningslivet ofta finge sin första kontakt med ett idéinnehåll. Samverkan med andra människor blev förklarade utredningen _ inom förenings- livet en central angelägenhet, och ungdomar fick där en grundläggande övning i samarbetsformer, som de såsom vuxna komme att möta i väx- lande sammanhang. Det var ett vitalt samhällsintresse, framhöll utredningen vidare, att föreningslivet bevarades i verklig mening fritt. Formerna för ett statligt stöd borde därför enligt utredningens mening vara sådana, att sam— manslutningarnas karaktär inte förändrades och att deras fria ställning inte försvagades.

I propositionen 1954:156 yttrade departementschefen, att 1953 års utred- nings förslag syntes i allt väsentligt vara grundade på övertygelsen om det fria och frivilliga ungdomsarbetets, dvs. föreningslivets, uppgift som kom- plement till ungdomens personlighetsutveckling i hem och skola. Departe- mentschefen sade sig helt dela utredningens uppfattning om föreningslivets betydelse och möjligheterna härvidlag. Fördelen med en statlig bidragsgiv- ning till ungdomsarbetet enligt de riktlinjer utredningen tagit upp ansågs vara, att ungdomens naturligt framvuxna gruppliv och det i vårt land rikt förgrenade föreningsväsendet kunde utnyttjas i en samhällelig strä- van att förbättra ungdomens situation. Departementschefen framhöll vi— dare, att utredningen i stort sett syntes ha lyckats tillmötesgå det i direkti- ven angivna kravet, att ungdomsverksamheten icke finge byråkratiseras, och

• Sida 147
•  Original

147 den samtidiga fordran på rimlig kontroll av bidragsgivningen och den där- med avsedda verksamheten. Syftet med statsmakternas stöd till ungdoms- verksamheten och inriktningen av detta var på så sätt fixerad.

b. Utredningens överväganden

I föregående avsnitt har redogjorts för den målsättning och de principer, som hittills varit de vägledande för samhällets stöd till det fria och frivil— liga bildningsarbetet samt till ungdomsorganisationerna. Den kartläggning utredningen gjort av folkbildnings- och ungdomsverksamhetens utveckling och aktuella läge, har icke givit utredningen anledning föreslå principiella förändringar i fråga om målsättning för och inriktning av statens bidrags— givning. Utredningen finner det vidare självfallet, att åt de inom folk- bildnings— och ungdomsarbetet verksamma organisationerna lämnas att bestämma om inriktning och målsättning för deras verksamhet. Initiativet bör här liksom vad gäller arbetets utformning helt åvila organisationerna, ej berörda samhälleliga organ. Det ligger nämligen enligt utredningens mening ett omistligt samhälleligt värde i att den sektor av kulturlivet, som folkbildnings- och ungdomsverksamheten utgör, får utvecklas under fria former, och att samhällets stödåtgärder utformas med hänsyn till detta. Även den för stödåtgärderna nödvändiga kontrollverksamheten bör ha så- dan karaktär, att direkt eller indirekt dirigering av verksamheten icke kan komma i fråga.

Det statliga stödet till folkbildningsverksamheten bör enligt utredningens mening utformas med särskilt hänsynstagande till att vuxenundervisningen som helhet får en allt större betydelse i samhället. De förslag till bidrags- konstruktioner och bidragsbestämmelser, som utredningen i fortsättningen framlägger, har prövats särskilt mot denna bakgrund.

Vuxenlmdervisningens ökade betydelse markerar önskvärdheten av att de med vuxenundervisning förenade pedagogiska problemen ägnas ökad uppmärksamhet. Intensifierad forskning och utbyggd kvalificerad under— visning på området ter sig därför som synnerligen viktig.

Det statliga stödet bör vidare utformas så, att en klarare gränsdragning mellan å ena sidan folkbildningsarbete och å andra yrkesundervisning åstadkommes. Principiellt bör verksamhet, som är av klart folkbildande karaktär utan inriktning på utbildning för yrkesmässig verksamhet förbe— hållas t'olkbildningsorganisationerna, medan verksamhet, som direkt avser sådan utbildning, bör ankomma på yrkesutbildande institutioner. Däremot torde naturligen i viss utsträckning utbildningskurser av fortbildnings— karaktär kunna anordnas av folkbildningsorganisationerna.

Slutligen bör medelsanvisningen till folkbildningsarbetet — då utveck- lingen inom det fria och frivilliga bildningsarbetet visat, att de på området verksamma organisationerna väl motsvarat det förtroende, som givits

• Sida 148
•  Original

dem vad gäller att förvalta de statliga bidragen — ske i så enkla och fria former, att nivellering och likriktning av verksamheten motverkas och möj— ligheterna till nyorientering och nyskapande med hänsyn till ändrade sam— hälleliga förutsättningar vidgas.

Inte heller den principiella grundvalen för stödet till ungdomsverksam- heten bör i väsentlig grad förändras. För samhällets del måste det från en rad olika utgångspunkter betraktas som livsviktigt, att ungdomens egna organisationer ges tillfälle att få en så stark ställning som möjligt bland ungdomsgenerationerna, samtidigt som det är av största vikt, att ung- domsorganisationernas fria och obundna ställning icke förändras och kringskäres.

På det för utredningen aktuella området förekommer på en punkt direkta statliga åtgärder, nämligen ifråga om ungdomsledareutbildningen. En- ligt utredningens mening bör —— för att ytterligare skall markeras, vilket omistligt värde det ligger i att ungdomsverksamheten bedrives av de be— rörda organisationerna själva _ den i statens regi bedrivna ungdoms- ledarutbildningen reduceras och de genom minskningen av den statliga verksamheten tillgängliga resurserna ställas till organisationernas förfo- gande för ungdomsledarutbildning enligt de regler, som föreslås gälla för det statliga stödet på området.

En fortsatt allmän standardförbättring nödvändiggör ökade ekonomiska resurser även för folkbildningsorganisationerna. Det krävs nämligen, att folkbildningsverksamheten dels har tillräckliga resurser att möta de bild- ningsbehov, som funnits sedan länge men som först genom standardför- bättringen kan tillfredsställas, dels får fortsatta möjligheter att vidmakt— hålla och utvidga ett bildningsarbete, som från olika synpunkter bedömes som angeläget med hänsyn till en progressiv kulturutveckling, och att be— driva detta arbete på en i kvalitetshänseende tillfredsställande nivå. Av särskild vikt är därvid, att bildningsorganisationerna får resurser att akti- visera studieintresset på områden, som från allmänkulturell eller samhäl- lelig utgångspunkt betraktas som angelägna, men där man inte kan vänta sig att finna ett spontant studieintresse i vidare kretsar.

I viss utsträckning kan de nödvändiga resurserna för folkbildningsorga- nisationerna erhållas genom att avgifterna för deltagande i bildningsverk- samheten ökas. En av ekonomiska hänsyn betingad omstrukturering av bild- ningsarbetet skulle emellertid kunna framtvinga en ensidig inriktning på för tillfället populära ämnesområden eller verksamhetsformer. Därmed skulle risk uppstå, att folkbildningsorganisationerna ej i tillräcklig ut- sträckning skulle kunna tillgodose andra viktiga intressen i fråga om stu- dieämnen eller studienivå eller stimulera särskilda befolkningsgruppers deltagande i studiearbetet. Från samhällelig synpunkt måste det betraktas som angeläget, att folkbildningsorganisationerna får resurser att fungera ej endast som serviceorgan, som tillgodoser uppenbara bildningsbehov, utan

• Sida 149
•  Original

också och i lika hög grad som nyskapare inom bildningsarbetet. För att det senare skall kunna ske, behöver organisationerna ökat stöd från samhäl- lets sida och då främst på sådana verksamhetsområden, där en nyoriente- ring är aktuell. Samhällets stöd krävs också för en nödvändig, fortlöpande kvalitetshöjning inom bildningsarbetet både vad gäller innehåll och meto- der. Den ekonomiska standardhöjningen ger nämligen människorna fler kul- turkontakter, och anspråken ökar därmed även på folkbildningsarbetet. F ör- troendet från allmänhetens sida för folkbildningsarbetet blir följaktligen beroende av i hur hög grad de större anspråken kvalitetsmässigt kan till- fredsställas. Med tanke på den betydelse folkbildningsarbetet har för sam- hällsutvecklingen bör därför samhällets stödåtgärder avse att möjliggöra för folkbildningsorganisationerna att höja människornas kulturella an- språksnivå, ej att endast hålla jämn takt med av andra faktorer orsakade nivåhöjningar.

Samhällsutvecklingen nödvändiggör även för ungdomsorganisationerna och övriga ungdomsfostrande sammanslutningar förbättrade ekonomiska resurser. En fortsatt allmän standardstegring medför, att ökade krav ställes också på ungdomsverksamheten. Lokalbehoven blir andra, kraven på ut- rustningen av lokalerna likaså. Det torde också komma att ställas andra, högre anspråk på den verksamhet, som skall bedrivas. Därmed ökar kra— ven på ledarutbildningens kvalitet, då verksamhetens karaktär beror inte bara på tillgången på ekonomiska resurser att skapa en kvalitativt högtstå- ende verksamhet utan också på de ledandes kvalifikationer.

Som tidigare poängterats, ser de på ungdomsområdet verksamma organi- sationerna som sin centrala uppgift att skapa en ideologiskt aktiv, ansvars- och samhällsmedveten ungdomsgeneration med kunskap om och respekt för de demokratiska värdena. Mot denna bakgrund framstår det som vä- sentligt, att den erforderliga anpassningen av ungdomsverksamheten till nya förhållanden genom stödåtgärder underlättas av samhället. Därmed erhålles bättre garantier för att de yngre generationerna blir rustade att föra det demokratiska samhällets utveckling vidare.

• Sida 150
•  Original

FEMTE KAPITLET

Statsbidragskonstruktion och bidragsbestämmelser för folkbildningsverksamheten

De av utredningen lämnade redogörelserna för den kvantitativa utvecklingen inom folkbildningsverksamheten och tendenserna inom denna ger vid handen, att särskilt vissa grenar av det av staten understödda folkbild- ningsarbetet sedan tillkomsten av 1947 års statsbidragsbestämmelser dels fått en helt annan storlek än tidigare, dels förnyats i fråga om innehåll och arbetssätt. Utredningen finner det därför motiverat, att nya, till dagens folkbildningssituation bättre anpassade regler för statens stöd till det fria och frivilliga bildningsarbetet uppställes. Även från andra principiella ut- gångspunkter kan förändringar av gällande bidragsformer och bestämmel— ser anses motiverade. Slutligen finner utredningen, att olika administrativa skäl talar för att det statliga stödet till folkbildningsverksamheten får en enklare, mera överskådlig och enhetlig utformning.

I det följande framlägges de av utredningen utarbetade förslagen till statsbidragskonstruktion och bidragsbestämmelser i tre huvudavsnitt, näm— ligen bidrag till folkhildningsverksamhet i form av föreläsningar och kur- ser, bidrag till studiecirkel- och studieförbundsverksamhet samt bidrag till speciella folkbildningsåtgärder.

A. F olkbildningsverksamhet iform av föreläsningar och kurser

1. Det statliga stödets nuvarande utformning I första kapitlet har utredningen ingående redovisat gällande statsbidrags- bestämmelser rörande folkbildningsverksamhet i form av kurser och före— läsningar. Här skall endast i korthet erinras något 0111 dessa bestämmelsers innebörd. Till föreläsningsverksamheten inom föreläsningsförbunden utgår stats- bidrag i form av bidrag per föreläsning samt resekostnadsersättning på vissa villkor antingen till lokal föreläsningsförening eller till föreläsningsför- bund. Till den föreläsningsverksamhet som anordnas inom studieförbunden ut— går statsbidrag, som fördelas av studieförbundens föreläsningsförmedling

• Sida 151
•  Original

på sådant sätt, att en utjämning av kostnaderna mellan olika platser åstad- kommes.

Den kursverksamhet, som bedrives av folkbildningsförbunden stödes med statsbidrag, utgående vid längre folkbildningskurser med visst belopp per kurs och vid 5. k. ämneskurser med visst belopp per undervisningstimme. I det förra fallet utgår även resekostnadsersättning till föreläsare för de före— läsningar intill 10, som ingår i kursen.

Till föreläsare vid försvarsväsendets föreläsningsverksamhet utgår stats- bidrag per föreläsning, varjämte resekostnadsersättning och traktamente utgår enligt allmänna resereglementet.

För bildningsverksamhet bland fiskare och lmrsverksamhet bland sa- merna utgår statsbidrag, som fördelas av skolöverstyrelsen. Beträffande samerna utgår resekostnadsersättning av statsbidrag även åt deltagarna i de anordnade kurserna.

Till folkbildningsorganisationerna utgår statsbidrag för sexualhygienisk upplysningsverksamhet med visst belopp per föreläsning.

Bildningskonsulentverksamheten slutligen stödes genom statsbidrag, be- räknat till högst hälften av ett fastställt bidragsunderlag för avlönande av ett fixerat antal konsulenter.

2. Utredningens förslag

De statsbidragsbestämmelser, som gäller för folkbildningsverksamheten i form av föreläsningar och kurser och som i allmänhet tillkommit långt före år 194—7 kännetecknas av en långt gående detaljreglering, som bidragit till att hämma utvecklingen och konservera de gamla arbetsformerna.

Till skillnad från den moderna statsbidragstekniken på jämförbara områ- den (t. ex. i fråga om statliga bidrag till idrottsvcrksamhet och nykterhets- upplysning), vilken syftar till en förenkling genom beräkning av bidrags- underlag och statsbidrag efter schematiska grunder, utgår statsbidraget till föreläsningsaktivitet av likartad beskaffenhet men bedriven av olika organisationer efter vitt skilda regler, beroende på vem som står som an- ordnare. Sålunda utgår till föreläsningsföreningarnas och föreläsningsför— bundens föreläsningsverksamhet statsbidrag per föreläsning, vartill kom- mer bidrag till föreläsarnas resekostnader. Föreläsningsförbunden erhål- ler dessutom bidrag för vissa administrationskostnader. Till studieförbun- dens föreläsnings- och kursverksamhet utgår bidrag, som avser såväl före- läsares arvoden som rese- och traktamentskostnader. Statens bidrag är i detta fall icke låst till visst belopp per föreläsning. Folkbildningsförbun- dens kursverksamhet stödes med visst belopp per kurs vad gäller längre folkbildningskurser, vartill kommer visst bidrag per timme för fixerat högsta antal överskjutande timmar, samt vad gäller ämneskurserna med visst belopp per undervisningstimme. Statsbidrag kan utgå för föreläsares resekostnader, om föreläsarens medverkan avser längre folkbildnings-

• Sida 152
•  Original

kurs. Däremot utgår ej sådant bidrag i fråga om ämneskurserna. Genev- rell regel är, att bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet utgår med högst hälften av kostnaderna. Skolöverstyrelsen har dock rätt medge un— dantag från denna regel beträffande längre folkbildningskurser och äm- neskurser. Till skillnad från föreläsningsförbunden erhåller folkbildnings— förbunden ej bidrag för sin administration. Dock utgår bidrag till av folk— bildningsförbund bedriven konsulentverksamhet. Det må slutligen fram- hållas, att en rad detaljbestämmelser reglerar den verksamhet, vartill bi- drag utgår.

Bristen på enhetlighet i statsbidragssystemets uppbyggnad har medfört, att arbetet från administrativ synpunkt blivit tungrott och därmed kost— samt. Den sammanslagning av de nuvarande på länsplanet med föreläs- nings- och kursverksamhet arbetande organisationerna, vilken skulle vara till fördel både ekonomiskt och verksamhetsmässigt, har bl. a. som en följd av bidragssystemets nuvarande utformning icke kommit till stånd annat än i undantagsfall.

Utredningen hyser den bestämda meningen, att olikheterna i bidragsgiv- ningen till föreläsnings- och kursverksamhet från saklig utgångspunkt sak- nar berättigande. Det föreligger därför ett starkt behov av att bestämmel- serna för stödet till denna verksamhet göres enhetliga. Det synes utred— ningen uppenbart, att bidragsbestämmelserna dessutom bör förenklas så långt som möjligt. Vidare bör bestämmelserna utformas så, att en långt gående rationalisering av verksamheten underlättas.

Ett enhetligt bidragssystem möjliggör betydande administrativa för— enklingar. Som utredningen i fortsättningen närmare skall utveckla, torde därmed de flesta nu utgående bidrag till föreläsnings— och kursverksam- het kunna sammanföras till ett anslag, förslagsvis rubricerat Bidrag till föreläsnings— och kursverksamhet. Detta anslag skulle lämpligen förde— las så, att bidrag till anordnande av enstaka föreläsningar och kurser, bi- drag till föreläsningsförmedling och bidrag till administration och rådgi— vande verksamhet upptas som särskilda anslagsposter under detta anslag.

&. Bidrag till anordnande av enstaka föreläsningar och av kurser Som ovan betonats har utredningen ansett sig böra förorda, att ett en- hetligt system för den statliga bidragsgivningen till inom olika organisatio— ner bedriven föreläsnings- och kursverksamhet införes. Ett sådant system kan konstrueras på olika sätt. Utredningen har vid närmare övervägande funnit, att de största fördelarna vinnes av ett system, uppbyggt på liknan— de sätt som det för stödet till studieförbundens föreläsnings- och kursverk- samhet tillämpade och innefattande bidrag'till föreläsares arvode samt rese- kostnadsersättning och traktamenten.

Det av studieförbundens föreläsningsförmedling för fördelning av före- läsnings- och kursbidrag i många är tillämpade systemet har nämligen vi—

• Sida 153
•  Original

sat sig ha påtagliga fördelar. Systemet, som närmare beskrivits i första ka- pitlet, Statsbidragsbestämmelserna och deras förhistoria, innebär, att före- läsningsförmedlingen direkt till föreläsare utbetalar arvode och i förekom— mande fall resekostnadsersättning och traktamente, medan föreläsnings— och kursanordnaren till förmedlingen inbetalar en avgift, vars storlek be- ror av antalet anordnade föreläsningar vid föreläsningstillfället. Systemet har bl. a. följande obestridliga fördelar. Statens bidrag låses icke till ett visst belopp per föreläsningstimme, vilket är fördelaktigt, då därigenom dels en anpassning av bidragsgivningen kan ske från tid till annan utan att änd- ringar i statsbidragsbestämmelserna behöver vidtagas, dels en utjämning åstadkommes av kostnaderna för olika anordnare, vilket är till fördel från rättvisesynpunkt, då annars föreläsnings- och kursanordnare t. ex. i gles— bygdsområden skulle få vidkännas jämförelsevis högre kostnader för sin föreläsnings- och kursverksamhet. Dessutom kan föreläsningsförmedlingen reglera antalet föreläsningar genom att höja eller sänka avgiften per timme.

Ett system som det nu beskrivna torde bättre än något annat tillgodose önskemålet om en långt gående förenkling av nuvarande bidragsbestäm— melser, samtidigt som en smidig anpassning av statens bidrag till föreläs— nings- och kursverksamheten till förutsättningarna för verksamheten i da- gens samhälle därigenom kan ernås. Utredningen föreslår därför, att de olika nu tillämpade bidragssystemen för stödet till föreläsnings- och kurs— verksamheten ersättes med ett för samtliga berörda verksamhetsformer gällande, och att detta ges en utformning motsvarande det som för närva— rande tillämpas för bidragsgivningen till föreläsnings- och kursverksam- heten inom studieförbunden.

Det nya föreläsnings- och kursbidraget föreslås innefatta bidrag till kost- nader för förelåsares arvodering samt resekostnadsersättning och trakta- mente. Liksom tidigare bör som särskilt bidragsvillkor gälla, att lägst lika stort belopp som statsbidraget bör tillskjutas av kommun eller enskilda. Det med bidragskonstruktionen förenade avgiftssystemet bör uppbyggas med hänsyn till detta.

Utredningens förslag till ny konstruktion för bidrag till föreläsnings— och kursverksamheten innebär, att nu utgående bidrag till föreläsnings- förbundens föreläsningsverksamhet, bidrag till studieförbundens föreläs- ningsverksamhet, bidrag till folkbildningsförbundens kursverksamhet, re— sekostnadsersättning åt föreläsare samt av de särskilda bidragen till spe- ciella folkbildningsåtgärder följande, nämligen bidrag till Svenska fiskare- nas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare, bidrag till kurs- verksamhet bland samerna samt bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet alla kan sammanslås till ett bidrag, förslagsvis rubricerat Bidrag till föreläsningar och kurser. Bidraget bör med den föreslagna konstruktionen bli ett obe- tecknat anslag.

• Sida 154
•  Original

En viss ökning av det statliga bidraget till föreläsnings— och kursverk- samhet är enligt utredningens mening ofrånkomlig. Såsom framgår av ut- redningens undersökningar är före]äsningsverksamhetens ekonomiska läge mycket ansträngt. Statsbidraget har kommit att utgöra en allt mindre del av den totala kostnaden, och de olika organisationerna har haft svårigheter att på andra vägar erhålla ekonomiska resurser. Om verksamheten i fort- sättningen skall kunna upprätthållas och om viss i hög grad önskvärd kva- litetshöjning skall kunna genomföras, måste föreläsningsverksamhetens ekonomiska läge förbättras. Om statens bidrag till verksamheten höjes i viss utsträckning, torde vidare genom bestämmelsen om att högst hälften av kostnaden får bestridas med statsmedel garantier skapas för att också re- gionala och lokala bidrag höjes.

Utredningen har tidigare förordat, att enhetliga villkor uppställes för det statliga bidraget till föreläsnings- och kursverksamheten. Då bidrag för bestridande av resekostnader och traktamenten nu icke utgår för samtliga föreläsningar, bör det nya bidraget uppräknas med hänsyn därtill. Vidare räknar utredningen med någon höjning av bidraget till föreläsararvoden, vilket skulle möjliggöra en kvalitetsförbättring. Vid beräkningen av bidra- gets storlek har utredningen tagit hänsyn till de av dessa skäl nödvän- diga anslagshöjningarna samtidigt som den beaktat, att föreläsningsverk- samheten i dess traditionella utformning torde komma att minska i om- fattning genom massmedias utbredning. Likaså torde en viss minskning kunna beräknas genom en skärpt kvalitetsgranskning. Bidrag till övnings- och diskussionstinnnar bör liksom hittills utgå med något lägre belopp än till övriga undervisningstimmar. Mot bakgrund av gjorda överväganden föreslår utredningen, att anslaget till enstaka föreläsningar och till kurser beräknas för budgetåret 1962/63 till 1315 000 kronor. Härigenom torde en icke helt obetydlig höjning av bidraget per undervisningstimme kunna åvägabringas.

I det nu föreslagna bidragsbeloppet ingår icke bidrag till 5. k. studie— cirkelföreläsningar. Medlen härför bör rymmas inom ramen för bidrag till studiecirkelverksamheten.

Nuvarande anslag Bidrag till föreläsningsverksamhet upptar som en sär- skild post Bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet. Detta bidrag föreslås i fortsättningen utgå från fjärde huvudtiteln och där lämp- ligen utgöra en särskild anslagspost under anslaget Fritidsundervisning m. m. (IV D 45). Samtidigt bör en höjning av bidraget ske med hänsyn bl. a. till att kostnader för föreläsares resor och traktamenten i motsats till för närvarande skall belasta anslagsposten i fråga.

Ett genomförande av de nu föreslagna förändringarna av det statliga stödet till föreläsnings- och kursverksamheten förutsätter i huvudsak nya författningsbestämmelser. De nuvarande bestämmelserna för föreläsnings- och kursverksamheten torde också av andra skäl böra ersättas. De är i hög grad föråldrade, syftar till en detaljreglering av verksamheten och försvå-

• Sida 155
•  Original

rar en anpassning av verksamheten till aktuella förhållanden. Av nuva— rande bestämmelser synes i huvudsak endast böra bibehållas stadganden om vilka organisationer, som är bidragsberättigade, bestämmelse om att vid sammankomst icke skall förekomma propaganda för politiska eller reli- giösa äskådningar samt föreskrift om att föreläsning skall vara offentlig.

b. Bidrag till föreläsningsförmedling

För föreläsnings- och kursverksamheten finnes för närvarande fyra cent- ralbyråer, vilka samtliga erhåller statsbidrag. Tre av dessa, den till Folk- bildningsförbundet i Stockholm knutna centralbyrån, Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar samt centralbyrån Västra Sveri- ges folkbildningsförbund handlägger huvudsakligen frågor rörande före- läsningsförbundens och folkbildningsförbundens verksamhet. Den fjärde byrån, Studieförbundens föreläsningsförmedling, omhänderhar främst studieförbundens föreläsningsverksamhet. Med den av utredningen före- slagna konstruktionen av bidraget till föreläsnings— och kursverksamhet förenklas i fortsättningen den centrala administrationen av verksamheten. Detta system förutsätter dock — för att en lämplig fördelning av resekost- nader skall ernås — en starkare centralisering av administrationen jäm- fört med den nuvarande. För en sådan centralisering talar även andra skäl, t. ex. önskvärdheten för lokala och regionala anordnare att kunna vända sig till en enda byrå och där erhålla nödvändiga upplysningar. Här mä också erinras om att en sådan ordning är genomförd inom ett närlig- gande område, nämligen förmedlingen av föreläsningar i alkoholfrågan, där det sedan länge finnes endast en central föreläsningsförmedling, förlagd till Stockholm.

Utredningen föreslår därför, att administrationen av bidragen till före- läsningsverksamhet i fortsättningen handhaves av en enda centralbyrå, förlagd till Stockholm och bildad genom en sammanslagning av Folkbild- ningsförbundets centralbyrå och Studieförbundens föreläsningsförmedling. Sammanslagningen föreslås äga rum den 1 juli 1962. För denna byrå bör finnas en särskild styrelse, i vilken synes böra ingå ett lika stort antal le- damöter (förslagsvis tre) från vardera Folkbildningsförbundet och Sam— verkande bildningsförbunden. Till denna byrå bör knytas en särskild före— läsningsnämnd om förslagsvis 7—9 ledamöter, som bör vara så valda, att de dels representerar folkbildningsarbetet, dels är sakkunniga inom för verksamheten särskilt betydelsefulla ämnesområden.

Under en övergångstid bör statsbidrag utgå till centralbyråerna i Lund och Göteborg. Skälen härtill är dels att rekryteringen av föreläsare från uni- versitet och högskolor härigenom underlättas, dels att dessa centralbyråer hittills fungerat som föreläsningsförbund för närliggande områden. Utred— ningen utgår dock ifrån att senare en omprövning av dessa byråers ställning äger rum. Om inom resp. områden i enlighet med vad utredningen i fort-

• Sida 156
•  Original

sättningen föreslår särskilda länsbildningsförbund övertar den regionala verksamheten, synes exempelvis en möjlighet föreligga att förlägga admi— nistrationen av dessa förbunds verksamhet till de nuvarande central- byråernas kanslier. Dessa skulle då även kunna fungera som centraler för rekrytering av föreläsare.

Som tidigare anförts, synes bestämmelserna om godkännande av före— läsare böra tillhöra tillämpningsföreskrifterna och förenklas, så att före- läsare i fortsättningen godkännes av länsbildningsförbund resp. studie— förbund. Endast för föreläsare som upptages i av den gemensamma cent— ralbyrån utgiven förteckning synes centralt godkännande böra ske. Detta godkännande bör utfärdas av centralbyrån efter hörande av föreläsnings- nämnden.

Vid avvägningen av det statliga bidraget till centralbyråer har utredningen förutsatt, att den föreslagna gemensamma centralbyrån i Stockholm förläg— ges till någon av de organisationer, som ingår i styrelsen för byrån. Detta torde avsevärt nedbringa kostnaderna, och utredningen beräknar därför, att ett bidrag av 100 000 kronor är tillräckligt för denna byrå, vilket innebär en besparing med 35 000 kronor. Under övergångstiden får centralbyråerna i Göteborg och Lund avsevärt minskade arbetsuppgifter. Så länge de full- gör ett föreläsningsförbunds uppgifter bör dock ett sammanlagt statsbidrag av 30 000 kronor utgå till dessa båda byråer. Anslagsposten rubriceras tills— vidare förslagsvis Bidrag till centralbyrå för föreläsningsverksamhet m. m. och torde alltså böra uppföras för budgetåret 1962/63 med 130 000 kronor.

c. Bidrag till administration och rådgivande verksamhet Inom varje län finnes för närvarande dels ett föreläsningsförbund, dels ett folkbildningsförbund eller motsvarande. Statsbidraget till föreläsningsverk— samheten inom föreläsningsföreningarna utgår numera icke direkt till varje enskild föreläsningsförening utan till föreläsningsförbundet, som dels för- delar bidragen till de olika föreningarna, dels anordnar enstaka föreläs- ningar i egen regi. Under en följd av år har ett allt intimare samarbete mel- lan föreläsningsförbund och folkbildningsförbund kommit till stånd i många län. I ett fall (Gotland) har detta lett till en sammanslagning av förbunden. I närmare hälften av länen organiseras och administreras verk- samheten av för förbunden gemensam personal. Erfarenheterna av det allt— mer utbyggda samarbetet är synnerligen goda. Det är utredningens upp— fattning, att den föreläsnings— och kursverksamhet inom länen, som tra- ditionellt ej bedrives inom övriga folkbildningsorganisationers ram, bör så långt möjligt samordnas. Det synes därför naturligt, att denna verksamhet i fortsättningen inom ett län eller annat jämförligt större område admi— nistreras och organiseras av en sammanslutning, i fortsättningen förslags- vis kallad länsbildningsförbund. Härigenom förenklas det organisatoriska arbetet i hög grad, och onödigt dubbelarbete undvikes.

• Sida 157
•  Original

Bidragsbestämmelserna för administrationsbidrag bör utformas så, att administrationsbidrag endast utgår till ett gemensamt organ, länsbildnings- förbundet. Det nuvarande bidraget till föreläsningsförbundens administra- tionskostnader om 50 000 kronor bör alltså sammanslås med bidraget om 88 000 kronor till folkbildningsförbundens konsulentverksamhet. Det sam- manslagna bidraget bör uppföras som en obetecknad anslagspost och i an- slutning till vad nu gäller fördelas av skolöverstyrelsen.

Det är utredningens uppfattning, att en sammanslagning av föreläsnings- förbund och folkbildningsförbund till länsbildningsförbund inte skall stöta på svårigheter utan kunna ske under den närmaste tiden. I vissa fall torde dock en övergångstid bli erforderlig. Under denna tid, som utredningen vill sätta till tre år från de nya bestämmelsernas ikraftträdande, synes föreläs- ningsförbund och folkbildningsförbund liksom hittills böra erhålla bidrag till administrationskostnader resp. kostnader för avlönande av konsulenter.

Till föreläsningsförbund och konsulentverksamhet utgår budgetåret 1961/62 statsbidrag med tillhopa 138 000 kronor. Då administrationsbidrag bör beräknas även för de nuvarande folkbildningsförbundens verksamhet, är en mindre uppräkning nödvändig. Bidraget bör därför för budgetåret 1962/63 utgå med 155 000 kronor och anslagsposten förslagsvis rubriceras Bidrag till länsbildningsförbundens verksamhet.

B. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet

1. Det statliga stödets nuvarande utformning Som närmare framgår av första kapitlet, Statsbidragsbestämmelserna och deras förhistoria (s. 24 ff) utgår för närvarande för anordnande av studie- cirklar statsbidrag dels till studieförbund, dels till fristående studiecirk— lar. I fråga om bidragsvillkoren är studiecirklarna uppdelade i tre katego- rier, nämligen allmänna studiecirklar, ungdomscirklar och universitets- cirklar. Allmänna studiecirklar och ungdomscirklar erhåller bidrag från anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet (förslagsanslag). För att bidrag skall utgå till dessa cirklar gäller, att vissa krav uppfylles ifråga om studieti— dens längd, antal sammankomster, antal deltagare, ämnets art, arbetets pla- nering och handledarens kvalifikationer. För ungdomscirklar gäller dess- utom särskilda villkor beträffande deltagarnas ålder och ämnets behand— ling. Till den tredje kategorin cirklar, universitetscirklarna, utgår bidrag från särskild delpost under anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder (reservationsanslag). För universitetscirklarna gäller att särskilda krav på handledarens kvalifikationer, studietidens längd och antalet deltagare vid varje sammankomst måste uppfyllas. ' Bidragsberättigande kostnader för studiecirkel är utgifter för handledare

• Sida 158
•  Original

och studiematerial samt ifråga om universitetscirklar även utgifter för handledarens resor och traktamenten. Statsbidraget är begränsat genom ett antal s. k. spärr-regler.

Till allmän studiecirkel utgår statsbidrag med högst 50 procent och till ungdomscirkel med högst 75 procent av bidragsberättigande kostnader. Dock utgår för allmän studiecirkel högst 7 kronor 50 öre per studietimme och för ungdomscirkel högst 11 kronor per studietimme. Högsta bidrag till dessa båda kategorier av cirklar är 300 kronor.

För universitetscirkel är bidraget till handledararvode maximerat till 35 kronor för studietimme och bidraget till studiematerial och utgifter för handledares resor och traktamenten begränsat till högst hälften av den verkliga kostnaden, dock att högsta bidrag för studiematerial utgör 10 kro- nor per deltagare.

Den övervägande delen av anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet disponeras av studieförbunden. För att studieförbund skall komma i åt- njutande av statsbidrag för anordnande av studiecirklar gäller vissa regler om minimiantal medlemmar, huvuduppgift och ekonomisk uppbyggnad. Förbundet skall vara godkänt av skolöverstyrelsen som riksförbund och dess bildningsverksamhet skall ledas av en av förbundet utsedd studie- rektor, vars kompetens skolöverstyrelsen godkänt. Antalet av skolöversty- relsen godkända riksförbund för studiecirkelverksamhet, s. k. erkända stu- dieförbund, är för närvarande 13. Dessa åtnjuter utom till studiecirkel— verksamhet anslag till administration, organisation och pedagogisk verk— samhet (Bidrag till studieförbund; obetecknat anslag).

2. Kritik av gällande bestämmelser Bidragsgivningen till studiecirkelverksamheten och till studieförbunden har utan tvivel positivt påverkat utvecklingen av folkbildningsarbetet. Den starkt ökade omfattning som arbetet fått under loppet av det gångna år— tiondet förklaras i stor utsträckning av bidragsgivningen, och det har också kunnat noteras, att kvaliteten i arbetet påverkats på ett fördelaktigt sätt. Bidraget till studieförbundens centrala verksamhet har skapat resurser för en förbättrad administration, som i sin tur gett större stadga åt verksam— heten, varjämte studieförbunden fått vissa möjligheter att vidtaga pedago- giska åtgärder för att förbättra arbetsmetoderna och innehållet i verksam— heten. Formerna för bidragsgivningen har emellertid i stort sett varit oför- ändrade sedan deras tillkomst för mer än tio år sedan. Det är då knappast att förvåna sig över att de inte i alla avseenden är väl anpassade efter den kvantitativt och kvalitativt väsentligt annorlunda verksamheten av idag. Vissa brister, som vid bidragsformernas tillkomst knappast kunde vara up- penbara, framträder nu i rätt tydlig dager och har inte kunnat undanröjas av de särbestämmelser, som undan för undan framtvingats. De villkor, som

• Sida 159
•  Original

numera är knutna till bidragsgivningen, leder alltför ofta till en normalise- ring och standardisering av studiecirklarnas arbete såväl beträffande stu- dietidens längd som antalet studietillfällen. Bidragsformerna uppammar ett visst kvantitetstänkande, på ett sätt som från början ingalunda varit avsett, och detta leder till att man inom studiecirkelverksamheten blir allt mindre benägen att tillgodose många skiftande behov, som skulle föra utan- för dcn ram, som medger de förmånligaste bidragsbeloppen. Inte heller sti— mulerar de nuvarande bidragsbestämmelserna i tillräcklig grad den ny- orientering ifråga om arbetssätt och metoder, som vore befogad med hän- syn till struktur- och miljöförändringarna i samhället.

Det nuvarande bidragssystemet för stödet till studiecirkelverksamheten kräver en detaljkontroll, som tenderar att bli allt mer invecklad genom de ytterligare bestämmelser som undan för undan tillkommit och som mer eller mindre framtvingats av själva bidragskonstruktionen. Dessa ganska talrika särbestämmelser komplicerar kontrollarbetet, gör det kostsamt även för staten och leder till att man endast med svårighet kan skaffa sig en betryggande insyn och överblick.

Det som här ovan antytts talar enligt utredningens mening för att tiden är mogen för en rätt genomgripande översyn och förändring av statsbidrags- bestämmelserna för stödet till studiecirklar och studieförbund. Det är om- vittnat, att studiecirkelverksamheten är en av de stora tillgångarna i svenskt folkbildningsarbete, och det måste te sig högst angeläget, att denna verk- samhetsform så långt möjligt fritt får utveckla sig efter sina inneboende möjligheter. Omsorgen härom, liksom Vikten av att bidragsformerna får en sådan utformning att den nödvändiga g'ansknings- och kontrollverk- samheten kräver så låga kostnader som möjligt, är sammanfattningsvis utredningens huvudskät för de förslag till förändringar som här nedan kom— mer att redovisas.

Utredningen har sålunda undersökt, om vissa av de särbestämmelser som nu är knutna till bidragsgivningen kan slopas. Sådana förenklingar skulle nämligen kunna tänkas ha en välgörande effekt, inte bara på de kostnader som är förknippade med kontrollarbetet utan också på själva verksamhetens innehåll och metoder, som därigenom skulle kunna utvecklas friare. Det måste emellertid samtidigt tillses, att borttagandet av särbestämmelser inte automatiskt leder till väsentliga ökningar av nu utgående bidragsbelopp.

År 1952 tillkom såsom en besparingsåtgärd bestämmelsen om maxime— ring av statsbidraget till 300 kronor per studiecirkel, och utredningen har mot bakgrunden av det nyss anförda resonemanget funnit viktigt att pröva, huruvida denna bestämmelse haft den avsedda besparingseffekten. En in— gående undersökning, som omfattat mer än två tredjedelar av de studie- cirklar som totalt var verksamma under budgetåret 1959/60, ger vid han- den, att den ifrågavarande bestämmelsen inte avsevärt påverkat det totala bidragsbeloppet till studiecirklarna under nyssnämnda budgetår. Sedan

• Sida 160
•  Original

utredningen infordrat uppgifter om det antal studiecirklar, som uppnått trehundrakronorsgränsen, liksom uppgifter om de totala kostnaderna för handledare och studiematerial i dessa cirklar, samt därefter på grundval av dessa uppgifter sammanställt den beräknade merkostnaden för staten, om maximeringen ej funnits, visar det sig nämligen, att anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet budgetåret 1959/60, om spärr-regeln inte funnits, hade fått vidkännas en ökad belastning av totalt cirka 300 000 kronor. Av detta belopp skulle inte mindre än cirka 210 000 kronor ha utgjort bidrag till ungdomscirklar.

Med hänsyn till det förslag, som utredningen kommer att framlägga och som innebär, att bestämmelserna om särskilda bidrag till ungdomscirklar inte längre skall bibehållas, bedömer utredningen effekten av den nu be— rörda spärr—regeln såsom så ringa, att det måste synas fördelaktigt att slopa den.

För det stora flertalet studiecirklar är ett par andra spärr-regler i stället avgörande för statsbidragets storlek, nämligen den regel som säger, att stats- bidrag utgår med högst 50 procent (för ungdomscirklar högst 75 procent) av bidragsberättigande kostnader, samt regeln att bidraget per studietimme får utgöra högst 7 kronor 50 öre (för ungdomscirkel högst 11 kronor). Detta antyddes redan av resultatet av undersökningen beträffande effekten av trehundrakronorsgränsen men framgår än tydligare av den undersökning vars resultat redovisas i tabellerna 49 och 50. Samtliga studiecirklar bud— getåret 1959/60 inom FU, IOGT, SLS och TBV har i dessa tabeller gruppe— rats allt efter storleken av de statsbidrag som de blivit delaktiga av.

Tabell 49. Studiecirklarnas procentuella fördelning budgetåret 1959/60 med hänsyn till storleken av utbetalat statsbidrag (vissa studieförbund)

Procentuell andel av totalantal studiecirklar alltefter statsbidragets stod:”: Studie- förbund (100 _ 100:—— 125: — 150: — 175: — 200:— 225:— 250:— 275: — 300, _

' —124: 99 —149: 99 —174: 99 —199: 99 —224: 99 —249: 99 —274: 99 —299: 99 ' FU. . . . 0,7 0,9 3,7 18,6 32,5 24,8 7,4 6,3 0,8 4,3 IOGT. . 12,8 10,9 10,0 16,8 16,3 9,8 7,1 4,4 3,2 8,7 SLS 44,3 15,2 11,5 8,8 6,0 4,8 2,9 1,9 1,2 3,4 TBV. . . 3,6 12,2 14,8 36,8 16,9 4,9 5,3 1,9 0,8 2,8

Tabell 50. Procentuell andel studiecirklar under vissa statsbidragsbelopp budgetåret 1959/60 (vissa studieförbund)

Procentuell andel cirklar med statsbidrag mindre än

Studie- föl-bund 100 125 150 175 200 225 250 275 300 kr kr kr kr kr kr kr kr kr FU ........... 0,7 1,6 5,3 23,9 56,5 81,3 88,6 94,9 95,7 IOGT ........ 12,8 23,7 33,7 50,5 66,8 76,5 83,6 88,0 91,3 SLS .......... 44,3 59,5 71,0 79,8 85,8 90,6 93,5 95,4 96,6 TBV ......... 3,6 15,7 30,6 67,4 84,4 89,2 94,5 96,4 97,2

• Sida 161
•  Original

Det har tidigare påpekats, att studiecirkelarbetet allt mera blivit bundet till terminen som arbetsperiod. Det för studiecirklar genomsnittliga timan- talet (för allmänna studiecirklar 25,5 och för ungdomscirklar 26,5 timmar) vittnar om att flertalet studiecirklar numera har en ungefärlig livslängd av tre månader, normalt innebärande ett regelbundet studiearbete två timmar i veckan under cirka tolv veckor. Det maximala statsbidraget för en sådan genomsnittstyp utgör för allmän studiecirkel cirka 190 kronor och för ung— domscirkel cirka 280 kronor. Fördelningen av totalantalet studiecirklar efter statsbidragets storlek visar också, att det stora flertalet studiecirklar inte når över 225 kronor i statsbidrag (studieförbund med större inslag av ungdomscirklar har naturligt nog ett större antal cirklar med statsbidrag över 225 kronor).

Det nu anförda tyder på att för ett övervägande antal studiecirklar spärr- regeln om ett högsta bidrag per studietimme är avgörande för bidragsbe— loppets storlek, medan 50 %-regeln för allmänna studiecirklar (för ung- domscirklar 75 %) har mindre betydelse. Detta framgår också av de upp- gifter om verkliga kostnader och erhållet bidrag för studiecirklar med stats- bidrag (exklusive cirklar som erhållit 300 kronor i bidrag) som redovisas i tabell 51.

Tabell 5]. Statsbidrag och verklig kostnad för studiecirklar budgetåret 1959/60, exklusive studiecirklar med 300 kronor i statsbidrag (vissa studieförbund)

Allmänna studiecirklar | Ungdomscirklar Studie- Verklig Stats- . Verklig Stats- . förbund kostnad bidrag Bldrags- kostnad bidrag Bidrag?- kr kr procent kr kr procen FU ................ 1 806 819 848 696 46,97 112 552 80 091 71,16 IOGT ............. 567 308 242 046 42,67 336 847 218 944 65,00 SLS ............... 1 087 452 524 995 48,28 184 531 128 643 69,71 TBV .............. 2 171 106 948 148 43,67 96 578 67 932 70,34

De undersökningar för vilka redogörelse nu lämnats har lett till att ut- redningen i de förslag som i det följande kommer att framläggas koncentre- rat sin uppmärksamhet på det bidrag som bör utgå till studiecirkel per stu- dietimme.

Som spärr-regel kan också betraktas, att vissa ämnen genom särskilda överenskommelser mellan studieförbunden inbördes och mellan studieför- bunden och skolöverstyrelsen undantagits från bidragsgivning, liksom att andra ämnen endast under vissa omständigheter får anses bidragsberätti- gande. Denna spärr-regel har verkat så att studiet av dessa båda kategorier av ämnen starkt avtagit, vilket för övrigt närmare berörts i samband med redogörelsen för åmnesutvecklingen inom studiecirkelverksamheten (tabel- lerna 29 och 30). Spårr-regeln har kommit att uppfattas som ett avstånds— tagande från statens sida gentemot vissa ämnen och ämnesgrupper, och

• Sida 162
•  Original

denna hållning har blivit utsatt för stark kritik, inte bara inom studieför- bunden utan också från kretsar utanför dessa. Det kan därför ifrågasättas, om inte denna spärr-regel borde slopas, under förutsättning att på annat sätt utrymme kan ges för stimulans av sådana grenar av verksamheten som man av olika skäl kan ha anledning att särskilt stödja. En sådan linje före— faller vara att föredraga, om det samtidigt kan förutses att den nya bidrags- konstruktionen inte leder till en avsevärt ökad bidragsgivning från statens sida.

Utredningen har verkställt en beräkning av storleken av de bidrag som utgår per studietimme med nu gällande bidragsregel. Den har därvid fun- nit, att bidraget utgör 5 kronor 84 öre för allmänna cirklar och 8 kronor 71 öre för ungdomscirklar eller genomsnittligt 6 kronor 49 öre per studie- timme. Detta innebär, att nuvarande bidragsmöjligheter till följd av olika spärr-regler utnyttjas till genomsnittligt 78,2 % (för allmänna cirklar 77,9 och för ungdomscirklar 79,2 % ). Antalet studietimmar med statsbidrag budgetåret 1959/60 beräknas till ca 1 800 000.

Utredningen har funnit, att det uppburna statsbidraget varierar avsevärt mellan de olika studieförbunden. Man observerar, att studieförbund med huvudsaklig verksamhet i städer uppbär de högsta bidragen per studie— timme, medan studieförbund med utpräglad landsbygdsförankring har de lägsta. JUF intar en särställning, vilket förklaras av att flertalet studie- cirklar inom detta förbund har bidrag såsom ungdomscirklar.

Upprätthållandet av olika regler för statsbidragsgivning till allmänna cirklar och till ungdomscirklar leder otvivelaktigt till visst merarbete för kontroll och administration. Det är stundom förenat med svårigheter att dra en bestämd gräns mellan de bägge cirkeltyperna, och det har visat sig besvärligt att avgränsa ungdomscirklar från fritidsgrupper, till vilka anslag utgår i annan ordning. Ungdomscirklarnas ämnesinriktning (tabell 31 och 32) har också en sådan karaktär, att det kan ifrågasättas, om det av verk- samhetsmässiga och pedagogiska skäl kan anses motiverat att upprätthålla denna speciella bidragsform för studiecirkelverksamhet bland ungdom. Detta har framstått med än större tydlighet för utredningen, när den kom- mit till de slutsatser beträffande musikverksamheten (en mycket väsentlig del av cirkelverksamheten bland ungdom), för vilken i det följande särskild redogörelse kommer att lämnas.

Det synes utredningen uppenbart, att det i och för sig är värdefullt, om människor av olika åldrar får tillfälle att mötas i studiecirkelns gemen- skap för att där konfronteras med de attityder och meningar, som kan ha sin grund i generations- och åldersskillnader. Detta är så mycket mer värdefullt, som tendensen i det normala samhället går mot en allt starkare avgränsning av de olika åldersgrupperna från varandra, ett av de många resultaten av omstruktureringen och urbaniseringen med familje- och släktbandens försvagning som följd. Det torde också vara ovedersägligt, att

• Sida 163
•  Original

den förlängda skoltiden leder till att ungdomen, i varje fall efter avslutad skolgång, är mognare och bättre rustad än tidigare att deltaga i studie- cirklar med heterogen ålderssammansättning. Det anförda innebär inga— lunda, att utredningen på något sätt skulle underskatta värdet av att grup- per av unga människor i ungefär samma ålder kommer samman i studie- cirklar för att diskutera sina egna problem eller i övrigt skaffa sig kunska- per och överblick beträffande sammanhang som kan intressera dem.

Utredningen har på grundval av nu antydda överväganden kommit till att det inte finns anledning upprätthålla de nuvarande särskilda bidragsbe- stämmelserna för ungdomscirklar, då nämligen på annat sätt ungdomens intresse för deltagande i studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet kan stimuleras och stödjas. Möjligheter härför avser utredningen att redo- visa i sina förslag, då genom de medel som föreslås komma att ställas till studieförbundens förfogande dessa beredes tillfälle att vidta särskilda åt- gärder bl. a. för att stimulera ungdomens intresse för studiecirkelarbetet-

De nu gällande villkoren för godkännande av studieförbund synes i stort sett väl ägnade att garantera, att endast organisationer med dokumenterad erfarenhet och tillräckliga resurser anförtros att förvalta de statliga bi- dragen. Vissa bestämmelser är dock utformade efter de förhållanden som rådde, då bidragsbestämmelserna tillkom och verksamhetens omfattning var betydligt mera begränsad än nu. Utredningen finner därför vissa för- ändringar av villkoren för godkännande av studieförbund motiverade och kommer i det följande att föreslå sådana.

3. Utredningens förslag

8. Principiella överväganden Som redan antytts i föregående avsnitt, har utredningen vid sin prövning av hur statens stöd till studiecirklar och studieförbund bör utformas i fram- tiden dels haft önskemålet att söka tillvarata olika möjligheter till förenk- ling av nuvarande bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser utan att den nödvändiga överblicken och kontrollen eftersättes, dels haft som rikt— punkt att statens stöd framför allt bör avse att stimulera kvaliteten i arbetet såväl vad gäller studieformer som områden eller program. Utredningen har sålunda mot varandra vägt dels önskemålet om största möjliga enkelhet och så få spärr-regler som möjligt, dels nödvändigheten av att statens bi— dragsgivning sker på sådant sätt, att de ekonomiska följderna för staten i förväg kan överblickas. Det har också stått klart för utredningen, att man vid utformningen av en ny bidragskonstruktion måste ta största hänsyn till de statsfinansiella konsekvenserna. Det är med dessa utgångspunkter som utredningen prövat flera alternativa lösningar.

Utredningen har konstaterat, att bidraget till studiecirkelverksamhet kan utgå s. a. s. på olika nivå — lokalt, regionalt eller centralt — beroende på

• Sida 164
•  Original

vilken konstruktion som väljes. Vidare gäller om detta bidrag, att olika enheter kan väljas såsom bidragsberättigande. Sådana tänkbara bidrags- enheter är t. ex. studiecirkeln, studiecirkeldeltagaren, studietimmen och deltagartimmen. Med nu gällande statsbidragsregler är som bekant studie- cirkeln den bidragsberättigande enheten.

Det har tidigare påtalats, att det nuvarande bidragssystemet inverkar oförmånligt på studiecirkelns utveckling såväl till form som innehåll. Detta har just sin grund i att studiecirkeln utgör bidragsenhet och att man frestas anpassa denna enhet så att den skall ge den ekonomiskt fördelaktigaste bidragsutdelningen. Utredningen har därför sökt en enhet för bidragsgiv- ning, som kunde bedömas inte ha de nyss antydda konsekvenserna och menar sig ha funnit en sådan i gruppstudietimmen, ett begrepp som när- mare beståmmes i avsnitt b (s. 168 f.).

Med gruppstudietimmen som bidragsenhet skulle i fortsättningen åstad— kommas väsentligt förbättrade möjligheter till en friare utveckling av den traditionella och livsviktiga arbetsform som studiecirkeln har. Utredningen anser emellertid, att gruppstudietimmen även på annat sätt har fördelar som enhet i ett nytt bidragssystem. Innehållet i begreppet gruppstudietimme är lätt att avgränsa och bestämma, och den nya enheten ger utrymme för större böjlighet och smidigare anpassning av cirkelstudier efter olika tids- förhållanden, miljöer, ämnen och studieinriktning.

Bidraget per gruppstudietimme bör avvägas på sådant sätt, att spärr- regler inte erfordras utöver att visst bidragsbelopp per gruppstudietimme fixeras. Utredningen har funnit, att statsbidraget inom överskådlig tid alltjämt kommer att lokalt ha en avgörande betydelse för en önskvärd upp- slutning kring studiecirkelverksamheten, liksom också för denna verksam- hets utveckling till form och innehåll. Huvuddelen av det utgående bidraget per gruppstudietimme bör därför utgå till den lokala anordnaren av studie- cirkelverksamhet, dvs. till lokalavdelning eller motsvarande enhet inom erkänt studieförbund eller till annan anordnare av cirkelstudier enligt mot- svarande regler som gäller för det nu utgående studiecirkelbidraget. Som nedan närmare kommer att utvecklas anser emellertid utredningen, att viss del av bidraget per gruppstudietimme bör utgå till studieförbunden centralt.

Det har framgått bl. a. av utredningens undersökningar av den kvanti- tativa utvecklingen inom studiecirkelverksamheten, att musikstudiearhetet på grund av sin storleksordning och sin i viss mån speciella karaktär intar en särställning inom folkbildningsarbetet. Till följd av sina arbetsformer låter sig musikstudierna endast med svårighet inpassas i den vanliga studie- cirkelformen, och många problem har uppstått då det gällt att bestämma den nuvarande bidragsgivningens tillämpning på musikverksamheten. Det har kunnat konstateras, att en enhetlig tillämpning av de nuvarande bi- dragsbestämmelserna på. musikverksamheten svårligen kunnat åstadkom- mas. Främst avldessa skäl bör, enligt utredningens uppfattning stödet till

• Sida 165
•  Original

sådan musikverksamhet, i vilken ingår instrumentellt eller vokalt musik- utövande, avskiljas från studiecirkelanslaget och bli föremål för anslags- givning i särskild ordning. Härtill återkommer utredningen i avsnitt c (s. 174 f.) .

Den nya bidragskonstruktionen gör enligt utredningens mening, att inte endast den särskilda bidragsform, som nu gäller för ungdomscirklarna, utan också den, som avser universitetscirklarna, kan avvaras. Den nya bi- dragskonstruktionen möjliggör nämligen uppehållandet av denna värdefulla och viktiga verksamhet inom studieförbunden, utan att den blir föremål för sådana särskilda bidragsformer.

Utredningen vill emellertid framhålla, att det är av största vikt, att uni- versitetscirkelns nuvarande standard upprätthålles. Det betyder, att kravet på lärarnas kompetens inte får eftersättas, även om man inte så bestämt som nu kommer att hålla på att vederbörande skall ha avlagt högsta aka— demiska examen. Det avgörande bör vara, att vederbörande är väl förtrogen med den vetenskapliga forskningsmetoden vid universitet eller högskola och besitter för ämnesområdet nödvändiga kunskaper. Utredningen anser inte, att det nuvarande tidsschemat för en universitetscirkel bör vara nor- merande. Dock torde en universitetscirkel per år ej böra underskrida 16 sammankomster ä 3 timmar.

I sammanhanget vill utredningen peka på de möjligheter, som med den föreslagna bidragsformen skulle uppstå för studieförbunden att skapa mel- lanformer mellan vanliga cirklar och universitetscirklar. Detta skulle bl. a. komma att betyda mycket för de mindre orterna i vårt land, när det gäller att få fram kvalificerade studiegrupper. I praktiken har det ju redan varit så, att man i olika ämnen arbetat med »påbyggnadscirklar», där kostnader för material och lärare legat väsentligt högre än i de grundläggande cirklar- na. Med den nya bidragsformen kan studieförbunden således i fortsätt- ningen satsa mer både på material och lärare för sådana cirklar.

Det nu anförda utgör en sammanfattning av de principiella och praktiska överväganden, som legat till grund för utredningens förslag till utformning av de delar av statsbidraget, som skall utgå till lokala anordnare, varvid strävan varit att få fram en bidragsform, som medger avsevärda förenk— lingar gentemot nu gällande regler.

Även bidragsgivningen till studieförbundens centrala verksamhet kan ut- formas efter olika linjer. Den kan, som för närvarande är fallet, ske i form av en fördelning av bidraget efter särskild prövning på grundval av vissa kvalifikationsregler, men den skulle givetvis också kunna ske efter auto- matiskt verkande grunder. Sådana automatiskt verkande bidragsgrunder skulle kunna göras generella och avse samtliga verksamhetsformer inom studieförbunden.

Det skulle också kunna uppställas automatiskt verkande regler endast för en avgränsad del av bidragsgivningen, som då avser vissa verksamhets-

• Sida 166
•  Original

former inom: studieförbunden-, medan bidragsgivningen till andra verksam- hetsformer kunde ske efter särskild prövning från den centrala myndig- hetens sida.

Det är slutligen också möjligt att tänka sig att knyta bidraget till studie- förbundens centrala verksamhet direkt till bidraget för studiecirkelverk- samheten, varvid endast ett enda anslag skulle erfordras, eller också att helt eller delvis utforma stödet till studieförbundens centrala verksamhet som ett separat bidrag, varvid, liksom nu, två anslag skulle behövas.

Från vissa synpunkter är det uppenbart, att den enklaste formen av stats- bidrag skulle vara ett enhetligt anslag, innefattande bidrag såväl till studie- förbundens centrala åtgärder som till den lokala studiecirkelverksamheten. Ett sådant anslag kunde exempelvis få den formen, att studieförbunden finge stå som mottagare av ett visst belopp per bidragsenhet, och att de sedan själva ägde bestämma, hur de inom sitt verksamhetsområde önskade fördela detta statsbidrag. De skulle exempelvis själva kunna besluta, hur de bäst menade sig kunna stimulera visst studiearbete genom att täcka en del av sina studiecirklars kostnader med de centralt mottagna bidragsmed- len. Om i en sådan bidragskonstruktion t. ex. studietimmen valdes som bidragsenhet, skulle studieförbunden mottaga statsbidrag i förhållande till totala antalet studietimmar inom förbundet. Det skulle sedan stipuleras, att viss andel av det sålunda mottagna beloppet finge användas för centrala kostnader, medan studieförbundet för övrigt vore skyldigt att fördela resten av bidragsmedlen till de lokala anordnarna av studiecirklar. Studieförbun- den skulle därvid ha frihet att själva bestämma, efter vilka grunder de önskade göra denna fördelning och vilka ämnen de i första hand ville stimulera studiet av.

En bidragskonstruktion efter dessa huvudlinjer skulle uppenbarligen ha den fördelen, att den vore tämligen enkel att tillämpa. Den har emellertid också vissa nackdelar. Det kan t. ex. tänkas, att kontinuiteten i det lokala arbetet kunde riskeras på grund av centrala avgöranden beträffande bi- dragens storlek inom de enskilda förbunden, och uppenbarligen gör en konsekvent bidragsgivning av denna typ det svårt att effektivt kontrollera och överblicka medelsanvändningen.

En alternativ lösning, som också den skulle innebära att ett enhetligt bidrag (innefattande såväl bidrag till studiecirkelverksamheten som till centrala åtgärder) skulle utgå till studieförbund, vore att från statens sida fastställa det högsta bidrag, som den lokala anordnaren av studiecirkel— verksamhet kunde erhålla per bidragsenhet. Därutöver skulle stimulansbi- drag kunna utgå för studiecirkelverksamhet i vissa ämnen eller ämnes- grupper liksom för åtgärder som syftar till att främja vissa befolknings- gruppers deltagande i folkbildningsarbetet. Det centrala bidraget till respek- tive studieförbund skulle utgå på grundval av studiecirkelverksamhetens omfattning inom förbundet endera efter viss procentsats i förhållande

• Sida 167
•  Original

till bidraget för den lokala studiecirkelverksamheten eller med ett i kro- nor uttryckt belopp per bidragsenhet. Fördelarna med en sådan kon- struktion är lätta att se. Även i detta fall skulle bidraget vara enhetligt och kunna utgå efter i huvudsak automatiskt verkande regler. Vissa möjligheter skulle också öppnas att direkt inrikta statens bidragsgivning på sådan studieverksamhet som från samhällets synpunkt kunde te sig mest väsentlig och nödvändig, medan annan studieverksamhet skulle un— derstödjas i mindre utsträckning. Ett betydande problem skulle emellertid med denna bidragskonstruktion bli att avgränsa sådan studieverksamhet som särskilt skulle stödjas från annan verksamhet. Sådana svårigheter har redan visat sig, då försök gjorts inom ramen för nu gällande bidrags— bestämmelser att placera vissa ämnen i en sådan ställning, att de får mindre bidrag från statens sida. Det har också stått klart för utredningen, att en lösning efter de riktlinjer som nu diskuteras också skulle ha den nackdelen, att en betydande del av det ganska invecklade redovisningsförfarande som hör till svagheterna i nuvarande bidragssystem skulle komma att kvarstå.

Gemensamt för de båda alternativ till bidragsformer som nu diskuterats är, att bidraget till studieförbundens centrala verksamhet skulle utgöra en del av studiecirkelbidraget. Av utredningen gjorda beräkningar visar emel- lertid, att en sådan anordning kan få vissa mindre lämpliga följder. En tillfällig minskning av ett studieförbunds verksamhet skulle omedelbart medföra en anslagsminskning, trots att det inte kan förutsättas, att en så— dan tillfällig minskning av antalet studiecirklar kunde medföra lägre kost- nader centralt. Lika betänkligt ter det sig, att en tillfällig ökning av an— talet studiecirklar också medför en omedelbar anslagshöjning, utan att en sådan ökning omedelbart medför, att ett studieförbunds administrativa eller pedagogiska kostnader behöver ökas.

Det synes därför utredningen uppenbart, att den bidragsgivning som bör förordas mera än som genom de nu diskuterade lösningarna blir möj- ligt, skall kunna anpassas till olika förhållanden inom olika studieförbund. Förbunden bör kunna påräkna bidrag i sådana former, att en förnuftig ekonomisk planering inte försvåras eller omöjliggöres. Detta kan enligt utredningens mening inte ske, om bidraget till förbundens centrala verk- samhet i dess helhet ställes i relation till studieverksamhetens omfattning. Det synes också utredningen uppenbart, att en sådan konstruktion på ett mindre lämpligt sätt skulle binda statsmakterna ifråga om anslagsbe- loppens storlek och medföra vissa risker för en överdimensionering av studieförbundens administrativa apparat. Utredningen har därför stannat för att föreslå, att uppdelningen av bidraget i två anslag bibehålles även i fortsättningen. Kostnader för administration, personal, lokaler m. ni. hör sålunda liksom hittills utgöra underlag för bidrag ur särskilt obetecknat anslag, medan bidrag till vissa andra kostnader, främst för åtgärder av pedagogisk art (utgivning av studiematerial, anordnande av handledar-

• Sida 168
•  Original

kurser m. m.), som bör stå i direkt samband med studiecirkelverksamhetens omfattning och_utveckling, bör inrymmas inom det förslagsanslag. som utredningen föreslår för studiecirkelverksamheten.

En bidragskonstruktion av det slag som förordats medger enligt utred- ningens uppfattning, att det nu utgående bidraget för studiepropaganda på landsbygden inte längre behöver utgå såsom förut, då syftet med detta bidrag kan tillgodoses inom ramen för de möjligheter, som den nya bidrags- konstruktionen ger åt studieförbunden centralt.

b. Bidrag till studiecirkelverksamhet

Bidrag till studiecirkelverksamhet föreslås i fortsättningen utgå per grupp- studietimme. Med gruppstudietimme skall — enligt vad utredningen före- slår — avses sammankomst om minst 45 minuter för sådana gemensamma studier, som utgör de] av studieverksamhet, sammanlagt omfattande minst 15 gruppstudietimmar under minst 7 studieveckor. Studieverksamheten skall bedrivas i grupp som — handledaren inräknad — består av minst 5 och i regel högst 20 deltagare över 14 år. Detta innebär, att minst 5 del- tagare, handledaren inräknad, måste vara närvarandevid gruppstudietimme, för vilken bidrag skall utgå. Studieverksamheten skall vidare försiggå efter en på förhand uppgjord plan, som skall godkännas av erkänt studieförbund eller annan behörig instans. Bidraget skall i regel utgå för högst 2 grupp- studietimmar vid ett och samma studietillfälle.

Når utredningen här ovan använder formuleringen >>i regel högst 20 del- tagare», har den utgått ifrån att ett större antal i vissa fall må kunna med- ges deltaga utan att bidraget bortfaller. Detta bör enligt utredningens me- ning kunna gälla t. ex. för amatörteatercirklar, där ett större antal deltagare ibland erfordras för att arbetet med ett visst stycke skall kunna genom- föras, och s. k. ateljécirklar och andra cirklar, där inslaget av praktiskt utövad verksamhet är jämförelsevis stort. I de nu anförda fallen kan upp till 30 eller 35 deltagare tänkas, utan att arbetets kvalitet behöver bli li- dande.

Även från stipulationen om i regel högst 2 studietimmar vid ett och sam- ma studietillfälle bör undantag kunna medges för ateljécirklar och andra studiecirklar med betydande inslag av praktiskt utövad verksamhet. Såda- na cirklar bör enligt utredningens mening utan olägenhet kunna genom- föra 3 gruppstudietimmar vid ett och samma studietillfälle.

Beträffande nu antydda och andra undantag som kan anses starkt motive- rade bör skolöverstyrelsen utfärda särskilda anvisningar.

Av statsbidraget föreslås viss del utgå till de lokala anordnarna av studie- cirklar och förmedlas till dessa genom de erkända studieförbunden samt vad gäller fristående studiecirkelverksamhet genom skolöverstyrelsen.

Bidragsgrundande torde böra vara rapporter från de lokala organen, som bekräftar att gruppstudierna haft erforderlig varaktighet och närvarofre-

• Sida 169
•  Original

kvens. Dessa rapporter skall sålunda för varje studiecirkel innehålla för— teckning över deltagarna, anteckning om datum för varje sammankomst, antalet gruppstudietimmar samt tydlig markering, vilka deltagare som vid varje gruppstudietimme varit närvarande. På rapporten skall också finnas uppgifter om handledarens namn och adress samt kvalifikationer för sin uppgift liksom om studieplan och övrig studiemateriel, som legat till grund för arbetet. Varje sådan rapport skall vara undertecknad av den som stått såsom ledare för den studiecirkel rapporten avser, och rapporterna skall förvaras så att de är lätt tillgängliga för studieförbundens centrala ledning och kontrollmyndigheten. Utredningen föreslår, att formerna för den nu angivna redovisningen diskuteras och fastställes i nära kontakt mellan skolöverstyrelsen och de erkända studieförbunden. Det torde dock inte vara praktiskt att fastställa en enhetlig norm, gällande samtliga studieförbund, då dessa är olika till struktur och omfattning.

Vid rapporteringen av studiecirkelverksamheten skulle däremot inte som hittills redovisning behöva ske av kostnader i samband med anordnandet av gruppstudietimmarna, om den del av bidraget, som föreslås automatiskt skola utgå till de lokala anordnarna, fixeras till ett belopp som kan bedö- mas motsvara högst hälften av de arvodes- och materialkostnader som i regel är förknippade med genomförande av gruppstudier i studiecirkelns form.

Utredningens förslag innebär, att minimiantalet studietimmar för att bidrag skall utgå sänkes från 20 till 15. Detta motiveras därav, att en kor- tare studietid än 20 timmar av pedagogiska eller innehållsmässiga skäl ibland kan anses fullt tillfyllest. Inte minst gäller detta sådan studiecir- kelverksamhet, som inom många förbund ordnas med direkt anknytning till vissa aktuella politiska, sociala, ekonomiska och andra problem. För studier i sådana ämnen samlar studieförbunden ofta personer, som är starkt engagerade i det fria organisationslivet eller det politiska och kommunala arbetet och sålunda har mycket begränsad tid för fritidsstudier men vilkas orientering och överblick i aktuella sammanhang är av stort värde både för deras egen del och för den sakliga informationsverksamhet som är bety- delsefull för en fri opinionsbildning.

Avgränsningen av bidragsgivningen till att i regel omfatta högst 2 stu- dietimmar (mot för närvarande 3) vid ett och samma studietillfälle moti- veras främst av att studiecirkelverksamheten nästan uteslutande är en ren fritidsverksamhet, bedriven på fritid av personer som står i förvärvsarbete. Erfarenheten visar, att effektiviteten i regel minskar, om under sådana om- ständigheter studiearbetet pågår mer än 2 timmar per gång. Det faktum, att behandlingen av vissa ämnen, särskilt sådana med betydande inslag av praktiskt utövad verksamhet, ger bättre resultat, om arbetet vid varje stu- dietillfälle kan pågå under något längre tid beaktas genom de förslag som framlagts om vilka undantag som bör kunna medges och som ovan spe—

• Sida 170
•  Original

cificerats. På motsvarande sätt är förslaget, att varje grupp i regel bör omfatta högst 20 deltagare i hög grad förestavat av pedagogiska skäl. Det är inget tvivel om att en studiecirkel, som väsentligen bygger på aktiv med- verkan av samtliga gruppens deltagare, bör omfatta ett högst begränsat antal personer. Denna uppfattning bekräftas av alla kända undersökningar rörande gruppstudier och vuxenundervisning. De ovan föreslagna undan- tagen från regeln beträffande maximiantalet deltagare bör kunna tjäna till att undanröja praktiska svårigheter som måhända kunde uppstå vid en rigorös tillämpning.

Någon diskrimination eller inskränkning beträffande vissa ämnen före- slås inte av utredningen. Däremot förutsätter utredningen, att de erkända studieförbunden i fortsättningen liksom skett under senare år håller kon- takt och samråd i denna fråga, och att tillsynsmyndigheten även i fort- sättningen med uppmärksamhet följer detta liksom andra spörsmål, som har samband med kvaliteten i folkbildningsarbetet.

Som redan anförts, föreslås viss del av bidraget per gruppstudietimme automatiskt utgå till de lokala studiecirkelanordnarna. Den övriga delen av bidraget per gruppstudietimme föreslås utgå till erkänt studieförbund för att av förbundet kunna begagnas för vissa åtgärder av pedagogisk och annan art. Studieförbund bör för sådana medel, som inom ramen för det statliga studiecirkelbidraget centralt ställes till dess förfogande, kunna anordna handledarutbildning samt .helt eller delvis bekosta utarbetandet och utgivningen av hjälpmedel för studiecirkelarbetet, t. ex. studiepla- ner eller annat tryckt material samt bildband, ljudband och stillfilmer. Vidare bör detta bidrag av förbundet kunna användas för åtgärder, ägnade att stimulera studier i vissa ämnen, som för förbundet ter sig såsom särskilt angelägna eller för åtgärder, ägnade att åstadkomma ett livligare deltagande i studiearbetet i allmänhet eller från vissa gruppers sida.

Utredningen hänvisar här ånyo särskilt till de möjligheter, som med detta bidrag öppnar sig att ännu ändamålsenligare än för närvarande stimulera och stödja ungdomens deltagande i studiecirklarna. Med de medel studie- förbunden enligt förslaget centralt skulle få till sitt förfogande kan de t. ex. lämna bidrag till lokala anordnare av studiecirklar, så att ungdomar gene- rellt eller under vissa betingelser kan få lägre avgifter, när de deltager i verksamheten. Bidragsformen medger också, att studieförbunden använder statsmedel för att till lågt pris åstadkomma studiematerial, som genom sin form, sitt ämnesval och sitt innehåll särskilt vänder sig till ungdom. Pro- duktion av audivisuellt studiematerial och av trycksaker, som direkt vän- der sig till ungdomen, är exempel på de möjligheter som skulle stå intres- serade studieförbund till buds, om utredningens förslag beaktas.

Det kan också påpekas, att motsvarande möjligheter skulle föreligga för åtgärder av annat slag. Studieförbund med verksamhet på landsbygden skulle få bättre förutsättningar att skapa större bredd och ökat intresse för

• Sida 171
•  Original

folkbildningsarbetet bland befolkningsgrupperna inom detta område. Ge- nom stimulansåtgärder av motsvarande art som ovan antytts beträffande ungdomen bör i rätt hög grad de särskilda svårigheter som synes kunna vara förknippade med att organisera och genomföra studiecirklar på lands- bygden kunna minskas eller övervinnas.

Inom ramen för detta bidrag bör också den del av nu utgående anslag till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän, som avser studieledarutbild— ning, kunna tillgodoses.

Därjämte kan av detta bidrag medel disponeras för expertbesök i stu- diecirklarna (motsvarande de nuvarande studiecirkelföreläsningarna) samt för att ordna och bekosta studiecirklar som förutsätter mera vitt— gående förkunskaper och större studievana än studiecirklar i allmänhet, t. ex. universitetscirklar. Om värdet av denna cirkeltyp har utredningen redan i det föregående uttalat sig.

Det anförda innebär, att den del av studiecirkelbidraget som sålunda utgår centralt till studieförbunden i stor utsträckning motsvarar det be- lopp, som förbunden för närvarande får till sitt förfogande för pedagogiska åtgärder. Dock hör av de medel, som nu föreslås utgå, inte någon del få disponeras för bestridande av löner för personal inom förbundet eller dess verksamhetsområde.

Erkänt studieförbund bör vara skyldigt att i efterhand lämna en översikt— lig uppställning till skolöverstyrelsen, utvisande hur den nu angivna delen av studiecirkelbidraget disponerats av förbundet. Beträffande uppställning- en av denna översiktliga ekonomiska och innehållsmässiga rapport bör an— visningar utfärdas av skolöverstyrelsen, som också bör äga rätt att hos för- bundet begära att få taga del av de verifikationer, som legat till grund för studieförbundets rapport. I detta sammanhang vill utredningen, i anslut- ning till vad som gäller beträffande vissa statsbidrag på skolväsendets om- råde, föreslå, att erkänt studieförbund som förskott må kunna utfå upp till 90 procent av det belopp förbundet erhöll i statsbidrag närmast föregående redovisningsår. För närvarande utgår förskott med endast en tredjedel av motsvarande belopp. Slutlig redovisning bör ske senast den 1 oktober näst efter redovisningsårets utgång i stället för som för närvarande redan under maj månad det budgetår då verksamheten pågår.

Den nu föreslagna formen för stödet till studiecirkelverksamheten erbju- der, som för övrigt redan antytts i det föregående, många fördelar jämfört med nuvarande bidragsregler.

Den nuvarande uppdelningen av studiecirklarna i olika bidragskatego- rier, allmänna studiecirklar, ungdomscirklar och universitetscirklar, skulle upphöra. Vidare skulle de från administrativ synpunkt svårhanterliga spärr-reglerna (högsta bidrag per studietimme, högst 50 procent av totala kostnader, högst 300 kronor per studiecirkel) bortfalla. Det är uppenbart, att detta är till fördel både för studieförbundens, kontrollmyndighetens och

• Sida 172
•  Original

statens möjligheter att ha insyn och överblick samt utöva en noggrannare kontroll över verksamheten.

Den nya bidragsformen blir enhetlig beträffande sitt ändamål. Flera an- slagsposter under det nuvarande anslaget Bidrag till speciella folkbildnings- åtgärder utgår, utan att därför bidragsgivningen till dessa ändamål upphör. Skäligheten vad gäller bidragsbeloppets storlek kan med den föreslagna bidragsformen lättare bedömas. Utredningen anser vidare, att den före- slagna bidragskonstruktionen för folkbildningsverksamheten kan förvän- tas innebära en stimulans till att höja studiecirkelarbetets kvalitet utan att därför garantierna blir mindre för att arbetet även i fortsättningen skall kunna bibehålla sin bredd och nå till allt större grupper av människor.

Bidraget per gruppstudietimme bör utgå med belopp, som avväges med hänsyn till nu utgående bidrag till studiecirkelverksamhet, bidrag till stu- dieförbund för pedagogisk verksamhet, bidrag till studiecirkelföreläsningar och bidrag till anordnande av universitetscirklar. Det bör vidare enligt ut- redningens mening avvägas mot bakgrunden av de nya krav, som under 1960-talet kommer att ställas på studiecirkelarbetet. Anpassningen till den psykologiska och sociologiska situation, som den fullt utbyggda radio- och TV—verksamheten skapar på bildnings- och kulturområdet, de andra förut- sättningar som så småningom åstadkommes genom en längre skolgång och reformer i skolarbetets metoder, de allt livligare kontakterna med andra länder och folk, de allt större kraven på fortbildning som det moderna yrkeslivet och den tekniska utvecklingen uppställer och en rad andra om- ständigheter medför, att studiecirkelverksamheten med största sannolik- het får vidkännas en rad ökade kostnader både för att de pedagogiska re- surserna i allmänhet skall förbättras och för att lämplig expertmedver- kan för planering samt för arbete i studiecirklarna skall erhållas. Arvodes- nivån torde över huvud taget inom folkbildningsarbetet få beräknas komma att ligga väsentligt högre än som i regel nu är fallet.

Mot bakgrunden av de överväganden som nu antytts, har utredningen låtit beräkna, till vilket belopp bidraget lämpligen bör sättas, samt hur bi- draget bör fördelas beträffande det belopp, som automatiskt skall utgå till den lokala anordnaren och det belopp som enligt ovan angivna grunder skall utgå till erkänt studieförbund centralt. Det har tidigare visats, att det ge- nomsnittliga bidraget per studietimme, som för närvarande i sin helhet ut- går till den lokala anordnaren av studiecirklar utgör cirka 6 kronor 50 Öre. Det föreslagna bidraget per gruppstudietimme, som utom bidrag till den 10- kala anordnaren också skulle innefatta visst bidrag till de erkända studie- förbundens centrala verksamhet, bör givetvis sättas högre. Utredningens be- räkningar visar också, att så bör ske, om inte de erkända studieförbunden över lag skall få vidkännas väsentliga anslagsminskningar. Å andra sidan bör bidraget per gruppstudietimme enligt utredningens mening inte heller ligga högre, än att det högst motsvarar hälften av beräknade verkliga kost-

• Sida 173
•  Original

nader. Vid avvägningen av bidragsbeloppet per gruppstudietimme bör vi- dare hänsyn tagas till att musikstudieverksamheten föreslås få bidrag i särskild ordning. Denna verksamhet utgör för närvarande cirka 20 procent av den totala studiecirkelverksamheten. Inom vissa förbund närmar sig musikverksamhetens andel av den totala verksamheten 50 procent.

Utredningen finner, att ett mot bakgrunden av de nu anförda faktorerna väl avvägt bidragsbelopp per gruppstudietimme är 8 kronor.

Av detta belopp bör enligt utredningens mening 2 kronor 50 öre per gruppstudietimme utgå till studieförbunden centralt. Beloppet är, som i det föregående närmare utvecklats, avvägt med hänsyn till Vikten av att förbunden bör få resurser att på ett verksamt sätt stimulera och bidraga till att utveckla den från allmänna synpunkter viktiga verksamheten bland ungdom. Vid avvägningen av det belopp, för vilket studieförbund centralt skall stå som mottagare, har sålunda hänsyn tagits till att de särskilda formerna för bidrag till ungdomscirklar nu bortfallit. Likaså har utred- ningen vid denna avvägning beaktat, att nu utgående särskilt bidrag till bildningspropaganda på landsbygden, nu utgående bidrag till studiecirkel- föreläsningar, till universitetscirklar och till viss del av till ABF utgående bidrag för bildningsverksamhet bland sjömän skulle bortfalla. Avväg- ningen har sålunda skett på sådant sätt, att dessa behov skall kunna till- godoses. Vidare har utredningen beaktat, att något motsvarande bidrag för centrala åtgärder i samband med anslag till musikverksamheten, som behandlas under c (5. 174 f.) ej föreslås. Det sistnämnda har skett av bi- dragstekniska skäl, och utredningen har avvägt beloppet så, att centrala åt— gärder för musikverksamheten skall kunna tillgodoses inom ramen för det bidrag som nu behandlas. Slutligen har utredningen genom sin avvägning velat ge studieförbunden möjligheter också till stimulansåtgärder av annat slag, varigenom även andra särskilt angelägna folkbildningsuppgifter bör kunna lösas än bättre än hittills.

Då 2 kronor 50 öre per gruppstudietimme sålunda skulle utgå till stu- dieförbunden centralt, återstår 5 kronor 50 öre per gruppstudietimme som bidrag till den lokala anordnaren av studiecirklar. Utredningens majoritet har kommit till uppfattningen, att detta belopp kan anses väl avvägt. Ut- redningen finner nämligen, att det inte är högre än att det kan bedömas motsvara högst hälften av de verkliga kostnader, som anordnare av stu- diecirkel under alla förhållanden måste räkna med, om arbetet skall få skälig standard. Denna bedömning finner utredningen viktig, då bidraget föreslås utgå, utan att den lokala anordnaren skall behöva redovisa bidrags- grundande kostnader. Å andra sidan är bidragsbeloppet inte lägre än att lokala anordnare t. ex. i städer och större tätorter, som av olika skäl arbetar med högre kostnader, bör kunna få det ytterligare stöd, som erfordras, från sina studieförbund centralt, liksom att de genom lämpliga åtgärder i övrigt t. ex. genom att uttaga högre deltagaravgifter i vissa cirklar, 'bör vara väl

• Sida 174
•  Original

rustade att befästa och utveckla de värdefulla sidorna av sin studiecirkel- verksamhet.

Som redan antytts har utredningen emellertid konstaterat, att J UF beträf- fande verkan av den nya bidragsformen intar en särställning. Detta sam- manhänger som också nämnts med att flertalet studiecirklar inom JUF är ungdomscirklar. Det befinns sålunda att JUF genom den nya bidrags- formen torde komma att få vidkännas en rätt ansenlig anslagsminsk- ning. Det är utredningens uppfattning, att JUF bedriver en värdefull verk- samhet bland ungdom på landsbygden. Om det anses, att J UF bör kompen— seras för detta anslagsbortfall, synes detta böra ske genom medelsanvis— ning under nionde huvudtiteln.

Statsbidragsberättigade s. k. fristående studiecirklar, dvs. studiecirk- lar, som uppbär bidrag direkt från skolöverstyrelsen, föreslås erhålla ett bidrag av 5 kronor 50 öre per gruppstudietimme. Den del av bidraget, som vad gäller till erkänt studieförbund rapporterade cirklar enligt utredning- ens förslag skall disponeras av studieförbundet centralt, bortfaller nämli— gen i detta fall.

Då, som tidigare anförts, musikstudieverksamhet med betydande inslag av musikutövande föreslås erhålla statsbidrag i särskilda former, torde dels anslaget till studiecirkel- och musikstudieverksamhet böra erhålla ny ru- brik, förslagsvis Bidrag till gruppstudieverksamhet (förslagsanslag), dels som anslagsposter under detta anslag böra upptagas Bidrag till studiecir- kelverksamhet och Bidrag till musikstudieverksamhet.

c. Bidrag till musikstudieverksamhet

Bidrag till musikstudieverksamhet med betydande inslag av musikutövande föreslås i fortsättningen utgå som särskild anslagspost under bidraget till studiecirkelverksamhet. Som tidigare anförts, finner nämligen utredningen, att musikstudieverksamheten inom folkbildningsarbetet i regel inte låter sig smidigt anpassas till studiecirkelns form. Detta gäller såväl undervis- ningen på olika instrument som den övning i stämmor, som krävs för mu— sikutövande inom en ensemble eller kör. Även ensemblespel skiljer sig lik- som körsång starkt från vad som brukar anses känneteckna en studie- cirkel.

Trots att musikverksamhet med väsentligt inslag av musikutövning jäm- förd med annan folkbildningsverksamhet har en särprägel. anser likväl utredningen, att den har sin givna plats i folkbildningsarbetet. Att ge musikbildning och skapa förutsättningar för en rikare musikupplevelse är uppenbarligen en viktig uppgift för folkbildningsarbetet. I avvaktan på att eventuellt andra och bättre anpassade former för bidrag till musik- verksamhet inom folkbildningsarbetets ram kan erhållas bör enligt utred-

• Sida 175
•  Original

ningens mening bidrag till denna verksamhet utgå som del av anslaget till gruppstudieverksamhet.

Det står också klart för utredningen, att kontakt med den goda musiken på olika sätt bör skapas, och den finner angeläget, att detta sker vid så tidig ålder som möjligt. Utredningen har också konstaterat, att folkbild- ningsarbetet för närvarande i sin musikverksamhet mottar ganska stora grupper av barn under 14 år. Anledningen härtill är att söka i att dessa åldersgruppers behov och intresse för musikundervisning och musikkon- takt inte för närvarande kan tillgodoses av andra instanser, såsom den all- männa skolan eller kommunala musikskolor. Utredningen föreslår därför, att skolöverstyrelsen tills vidare ges möjlighet att då det gäller musikunder— visningen i studiecirklar medge undantag från bestämmelsen om minimi- ålder i studiecirkel under samma förutsättningar och på samma villkor som för närvarande är gällande, dock att dessa villkor och bestämmelser givetvis bör anpassas efter de nya bidragsformer, som utredningen i det följande föreslår.

Utredningen föreslår vidare, att frågan om kommunala musikskolor måtte göras till föremål för särskild utredning. Det är möjligt, att man i samband med en sådan utredning skulle finna, att viss musikverksamhet som nu tillgodoses inom studieförbundens ram (t. ex. verksamhet bland barn under 14 är) helt eller delvis bör överföras till andra huvudmän.

De särskilda detaljbestämmelser för anslag till musikverksamheten, som utredningen föreslår, torde inte höra ingå i författningen. Det synes i stål— let lämpligt, att Kungl. Maj:t fastställer huvudlinjerna i dessa särskilda bestämmelser och att det sedan överlåtes åt skolöverstyrelsen att utforma anvisningar för tillämpningen.

Utredningen finner, att musikstudieverksamheten inom studieförbun- den som främsta syfte bör ha att leda till musikutövning i ensemble (in- strumentalt eller vokalt). Begreppet ensemble tolkas därvid så, att studie- grupp för att betecknas som ensemble måste ha en från musikalisk syn- punkt motiverad sammansättning och ledas av kvalificerad person. Utred- ningen finner emellertid uppenbart, att förutom ensembleverksamhet även musikutövning i grupp, där alla spelar samma instrument (s. k. musik- cirklar) kan vara motiverad från folkbildningssynpunkt, i synnerhet där det på annat sätt inte är sörjt för att sådan verksamhet anordnas. I sådan grupp kan otvivelaktigt värdefulla kunskaper i musik förvärvas och nyan- serade musikaliska upplevelser göras. Dock måste kvalitetskravet på sådana grupper sättas högt, vilket bl. a. kan ske genom en effektiv ledarutbildning och framställning av lämplig studiemateriel.

Inom folkbildningsarbetets ram måste slutligen enligt utredningens me- ning även få förekomma elementär och mera avancerad undervisning i musik i anslutning till musikverksamhet i ensembler och musikcirklar. Även dessa musikstudier torde visserligen med framgång kunna bedrivas

• Sida 176
•  Original

i grupp, mensom nedan ytterligare kommer att motiveras bör sådana grupper tills vidare kunna omfatta mindre än 5 deltagare.

Med hänsyn till vad ovan anförts föreslår utredningen, att bidrag till musikverksamhet skall utgå med skilda belopp för ensemblegrupper resp. körer, för musikcirklar och för övningsgrupper i anslutning till dessa båda verksamhetsformer, dock med reservation från en ledamot i utredningen vad beträffar anslag för övningsgrupper. Ensemblegruppens (och körens) arbete är otvivelaktigt som regel förenat med väsentligt större kostnader än som vanligen förekommer inom studiecirkelverksamheten. För sådana musikstudier krävs en synnerligen kvalificerad ledare och en lämplig lo- kal, där repetitioner och uppspelningar kan äga rum. Detta kan ställa sig kostsamt, liksom också anskaffandet av notmaterial. .

Till lokala anordnare föreslås därför ett bidragsbelopp med 10 kronor per gruppstudietimme i ensembleverksamhet. Med gruppstudietimme avses här gemensamma övningar i ensemble (kör), däremot icke framträdanden inför publik eller vid sammankomster i föreningar e. (1. Från de allmänna reglerna för bidrag per gruppstudietimme bör i detta fall undantag göras för bestämmelsen om ett högsta antal av 20 deltagare. Någon stipulation beträffande högsta antalet deltagare bör här icke sättas. Utredningen anser vidare, att ett visst och ganska begränsat högsta antal bidragsberättigade sammankomster i ensembler eller körer fastställes och föreslår därför, att lokal anordnare må uppbära bidrag till högst 60 sådana gruppstudietimmar per budgetår för varje ensemble eller kör. I övrigt föreslås gälla samma stipulationer för ensembler och körer som för studiecirklar i fråga om minsta antal gruppstudietimmar, arbetets varaktighet och antal närva- rande under varje gruppstudietimme.

För musikutövning i grupp, där alla spelar samma instrument, s. k. mu— sikcirklar, föreslås bidrag utgå med 5 kronor 50 öre per gruppstudie- timme till lokal anordnare av dylik verksamhet. Som synes överensstäm- mer detta belopp med det, som utredningen föreslår skall utgå till lokal anordnare av studiecirklar. Utredningen finner nämligen, att anordnan- det av sådana grupper kan förutsättas vara förenat med i stort sett lika stora kostnader som för studiecirklar i allmänhet. Även för musikcirklar bör samma stipulationer som för studiecirklar gälla beträffande minsta antal gruppstudietimmar, studietidens längd och antal deltagare vid varje gruppstudietimme.

I samband med musikverksamhet i form av ensembler, körer eller mu- sikcirklar föreligger behov av viss, ofta ganska elementär undervisning, bl. a. övning i hantering av instrumenten och musikutövning på dessa. Så- dan musikundervisning anser utredningen med framgång böra kunna be- - drivas i grupp, och utredningen emotser, att verksamheten i ensembler, kö- rer och musikcirklar småningom skall kunna läggas upp så att denna mu- sikundervisning kan bedrivas utan att ramen för ensemblens resp. körens

• Sida 177
•  Original

eller musikcirkelns vanliga verksamhet brytes. Detta förutsätter emellertid en utbildning i den särskilda pedagogik som en gruppundervisning av detta slag kräver, och en sådan utbildning saknar för närvarande flertalet leda- re för ensembler, körer och musikcirklar inom folkbildningsverksamheten. Med hänsyn härtill finner utredningens majoritet skäligt, att inom ramen för musikverksamhet i ensembler, körer eller musikcirklar medges ett visst antal övningstimmar. Vid dessa övningstimmar skall elementär eller mera kvalificerad undervisning på instrument av stämmor eller grupper inom respektive enheter kunna äga rum. Övningstimme skall bedrivas av ledare och minst två deltagare. För varje ensemble, kör eller musikgrupp torde böra medges bidrag till högst 30 övningstimmar per budgetår. För varje sådan övningstimme föreslås ett bidrag av 3 kronor utgå. Redovisningen av antalet övningstimmar sker samtidigt med rapport om ensemblens, körens eller musikcirkelns övriga verksamhet.

Liksom i fråga om studiecirkelverksamheten bör inom musikverksamhe- ten rapporter från de lokala anordnarna vara bidragsgrundande. Dessa rapporter skall innehålla för varje ensemble, kör eller musikcirkel för- teckning över deltagarna, anteckning om datum för varje sammankomst, antalet gruppstudietimmar samt tydlig markering, vilka deltagare som när- varit vid varje gruppstudietimme. Pä rapporten skall också finnas uppgift om handledarens namn, adress och kvalifikationer för sin uppgift liksom om studieplan (repertoar) och övrig materiel som legat till grund för arbetet. Slutligen bör på rapporten (eller på särskild blankett) anges, hur många övningstimmar som förekommit, datum för varje övningstimme och förteckning på de närvarande vid varje övningstillfälle. Rapport med nu angivna uppgifter skall vara undertecknad av den som stått såsom ledare för den grupp rapporten avser. Rapporterna skall förvaras, så att de är lätt tillgängliga för studieförbundens centrala ledning och kontrollmyn- digheten. Utredningen föreslår, att formerna för den nu angivna redovis- ningen diskuteras och fastställes genom överenskommelser mellan skolöver- styrelsen och de erkända studieförbunden.

För musikverksamheten inom folkbildningsarbetet har utredningen så- ledes ansett sig böra föreslå vissa bidrag, avsedda att utgå till de lokala an- ordnarna av sådan verksamhet. Centrala åtgärder för främjande av mu- sikverksamheten inom studieförbunden anses, som redan förut sagts, bi— dragsmässigt tillgodosedda genom det belopp som studieförbunden centralt får till sitt förfogande på det under b. ovan föreslagna bidraget. Som i det sammanhanget redan anförts, har nämligen vid avvägningen av det cent- rala bidragsbelopp, som där föreslås, hänsyn tagits till att utredningen inte ämnat föreslå ett motsvarande bidrag, fogat till musikverksamheten. Skälet för denna ordning är — vill utredningen åter framhålla — att utredningen vid sina överväganden funnit det bidragstekniskt enklare att foga hela det centralt utgående bidragsbeloppet till bidraget under avsnitt b (s. 168).

• Sida 178
•  Original

Musikstudiegrupper, i vilka praktiskt utövande av musik inte förekom- mer, t. ex. studiecirklar i musikteori eller musikhistoria, torde liksom grupper för musiklyssnande utan svårighet kunna inpassas i studiecirkel- verksamheten och bör därför åtnjuta statligt stöd enligt för studiecirkel- verksamheten gällande grunder och inom ramen för bidraget till denna.

(1. Bidrag till erkända studieförbund för administration Statsbidrag utgår enligt nu gällande statsbidragskonstruktion till av skol-

överstyrelsen godkänt studieförbund för organisations- och administra- tionskostnader m. m. och fördelas på huvudposterna lönekostnader för cent- ralt anställd personal och instruktörsverksamhet, administrationskostna- der inklusive reseersättningar för inspektions- och instruktionsverksamhet, åtgärder för anskaffande av studiemateriel, utgivande av studieplaner, bild- ningspropaganda m. m., samt för pedagogisk verksamhet, bl. a. löner till för pedagogiska uppgifter anställd personal samt studieledarutbildning. Tabell 52. Centralt bidrag till studieförbunden: Verklig kostnad och erhållet bidrag bud— getåret 1959/60

Lönekostnader Administrationskostnadcr Studie" v kl'g ]: håll t v kl'g E håll t -- er 1 4r e . er ' 1 r e . förbund kostnad bidrag Bidrag % kostnad bidrag Bidrag %

ABF ............... 2 231 608 530 000 23,75 557 230 141 000 25,30 FU ................ 240 738 29 000 12,05 95 923 17 000 17,72 FS ................ 89 146 18 000 20,19 46 651 10 000 21,44 IOGT .............. 144 287 40 000 27,72 97 860 22 000 22,48 JUF ............... 60 884 17 000 27,92 69 398 13 000 18,73 KFUM/KFUK ...... 14 723 5 000 33,96 27 072 4 000 14,78 LiS ................ 75 417 24 000 31,82 54 464 12 000 22,03 NTO .............. 74 607 26 000 34,84 33 530 15 000 44,74 SFM ............... 323 662 64 000 19,77 105 798 28 000 26,47 SLS ............... 279 146 77 000 27,58 246 486 58 000 23,53 BS ................ 46 327 12 000 25,90 10 926 2 000 18,30 SKS ............... 171 406 51 000 29,75 130 530 24 000 18,39 TBV .............. 252 993 69 000 27,27 130 085 32 000 24,60 4 004 944 962 000 24,02 1 605 953 378 000 23,54

Särskilda åtgärder Pedagogisk verksamhet m. m.

ABF ............... 243 709 70 000 28,72 642 081 205 000 31,93 FU ................ 104 940 21 000 20,01 415 633 92 000 22,13 FS ................ 91 286 14 000 15,34 180 400 48 000 26,61 IOGT .............. 40 988 9 000 21,96 198 581 68 000 34,24 JUF ............... 34 977 15 000 42,89 54 497 20 000 36,70 KFUM/KFUK ...... 7 091 3 000 42,31 22 788 9 000 39,49 LiS ................ 17 644 8 000 45,34 87 500 39 000 44,57 NTO .............. 36 503 10 000 27,40 73 687 25 000 33,93 SFM ............... 37 416 16 000 42,76 115 176 49 000 42,54 SLS ............... 59 558 19 000 31,90 228 165 85 000 37,25 BS ................ 10 102 4 000 39,60 14 017 5 000 35,67 SKS ............... 175 598 25 000 14,24 127 355 40 000 31,41 TBV .............. 100 432 23 000 22,90 158 897 63 000 39,65 960 244 237 000 24,68 2 318 777 748 000 32,26

Anm.: JUF redovisar förutom de här upptagna beloppen som en femte post »Övriga endast med svårighet fördelningsbara kostnader 59 242: _».

• Sida 179
•  Original

Anslaget, som budgetåret 1959/60 utgjorde 2345 000 kronor, 1960/61 2545 000 kronor och budgetåret 1961/62 skall utgöra 2745 000 kronor, fördelas av skolöverstyrelsen. Fördelningen budgetåret 1959/60 samt de av studieförbunden redovisade kostnaderna framgår av tabell 52.

Det nuvarande anslaget till studieförbund innefattar bidrag dels till stu- dieförbundens administration, dels till deras pedagogiska verksamhet. Det— ta försvårar möjligheten att klart överblicka, till vilka ändamål utgående statsbidrag användes. Genom det förslag utredningen framlagt i fråga om det framtida stödet till studiecirkelverksamheten har denna svårighet undanröjts, då bidraget till pedagogiska åtgärder enligt detta förslag skall direkt knytas till studiecirkelbidraget (med undantag för bidrag till löne- kostnader).

Till studieförbundens administration bör även i fortsättningen stats- bidrag utgå. Bidraget föreslås avse erkänt studieförbunds kostnader för med studieverksamheten förbunden ledning och administration. Såsom bidragsberättigande bör betraktas utgifter för löner till personal, anställd för administrativa eller pedagogiska uppgifter, lokalkostnader, porto- och telefonkostnader, resekostnader för verksamhetens bedrivande m. m. Ut- redningen önskar framhålla, att det kan anses särskilt befogat och fördel- aktigt att till administrationsbidraget föra samtliga bidrag till lönekostna- der, sålunda även dem som gäller personal som sysslar med pedagogisk verksamhet. Därigenom skulle uppnås, att _ till skillnad från vad fallet är med nuvarande bidragskonstruktion — bidraget skulle avse samtliga lönekostnader, vilket möjliggör en omedelbar överblick över statsbidrags- givningen på området. Därtill kommer, att det visat sig svårt att bestämma, huruvida viss befattningshavare inom ett studieförbund huvudsakligen ägnar sig åt pedagogisk eller annan verksamhet. Med den utformning ut- redningen under avsnitt b. ovan föreslår för bidraget till pedagogisk verk— samhet föreligger heller inga risker, att missförstånd eller sammanbland— ning skall kunna äga rum, om samtliga lönekostnader föres på admi- nistrationsbidraget. Dels utsäges där, att ingen form av lönekostnader bör betraktas såsom bidragsgrundande för det anslag som föreslås, dels spe- cificeras utförligt den art av verksamhet som med ifrågavarande bidrag skall stödjas. Administrationsbidraget bör liksom nuvarande bidrag till stu- dieförbund avse högst hälften av de verkliga kostnaderna.

Av tabell 52 framgår, att studieförbunden budgetåret 1959/60 i stor om- fattning var hänvisade att täcka sina centrala administrationskostnader på annat sätt än genom statsbidrag. Trots att senare en höjning av anslaget skett, torde studieförbunden f. n. genom detta få endast omkring en f järde— del av de verkliga kostnaderna för administration täckta av bidrag. Detta bör vid avvägningen av bidragsbeloppets storlek beaktas. Som dessutom av utredningens kartläggning av studieförbundens verksamhet och de aktuella tendenserna inom denna framgår, kännetecknas verksamheten f. n. av

• Sida 180
•  Original

stark expansion. Utredningen anser det mycket sannolikt, att bl. a. för- bundens pedagogiska aktivitet kommer att öka i omfattning. Detta inne- bär, att studieförbunden bör ges ekonomiska resurser att i högre grad än som tidigare varit möjligt knyta pedagogisk expertis till sin verksamhet. Viss höjning av bidraget i förhållande till det nu utgående anser utredning- en därför motiverad.

Bidraget till erkända studieförbund för administration torde liksom nu- varande bidrag till studieförbund böra uppföras som obetecknat anslag. Det bör fördelas av skolöverstyrelsen. Första gången bidrag skall utgå torde dock fördelningen böra ske av Kungl. Maj :t på förslag av skolöverstyrelsen. Som riktlinjer för fördelningen föreslås gälla, att bidraget avpassas med hänsyn till studieförbundens strävan att skapa en stabil och pålitlig organisations- apparat, till verksamhetens effektivitet och rationella skötsel samt till skilda studieförbunds med struktur, utbredning och omfattning förbundna olika bidragsbehov.

Utredningen föreslår, att anslaget till erkända studieförbund för admini- strationskostnader budgetåret 1962/63 (som förutsättes vara det första då utredningens förslag kan komma att tillämpas) upptages till 2 500 000 kro— nor. Vid avvägningen av detta belopp har utredningen beaktat de olika syn- punkter som redan i det föregående anförts. Närmast motsvarande anslags— belopp utgör för budgetåret 1961/62 2 745 000 kronor. Häri ingår emeller— tid ett belopp för pedagogisk verksamhet m.m., som med hänsyn till tidi- gare grunder för fördelningen kan uppskattas till 850 000 kronor. De be- hov som tillgodoses med sistnämnda summa anser utredningen (med un- dantag för bidrag till vissa lönekostnader) tillfredsställda genom de resur— ser, som under studiecirkelanslaget skulle ställas till de erkända studie- förbundens centrala förfogande. Den andel av ovan angivna belopp, som sta- ten avsett som bidrag till lönekostnader för pedagogisk personal, torde kunna uppskattas till mellan 25 och 30 procent av det totala bidraget till pedagogisk verksamhet (850000 kronor) och skulle sålunda utgöra cirka 230000 kronor. Den totala anslagsposten på 2 745000 kronor bör alltså (om anslaget skulle utgå oförändrat) minskas med 620 000 kronor (850 000 minus 230 000) och sålunda utgöra 2 125 000 kronor. Utredningen har emel- lertid med hänsyn till vad som ovan anförts ansett, att en höjning av denna bidragspost till de erkända studieförbundens administration är befogad, och detta motiverar, att utredningen sålunda stannat för att föreslå för budgetåret 1962/63 2 500 000 kronor för detta ändamål.

Beträffande de villkor som för närvarande gäller för auktorisation av studieförbund vill utredningen föreslå vissa förändringar. Utredningen an- ser, att det allmänna kravet på ett studieförbund som önskar komma i åt- njutande av bidrag bör kvarstå. Detta krav innebär, att sådant studieför- bund som huvuduppgift bör ha att bland vuxna bedriva studie- och bild— ningsverksamhet av riksomfattande karaktär och ha självständig ekono-

• Sida 181
•  Original

misk förvaltning. Då många studieförbund numera emellertid har sådan struktur, att medlemsanslutning inte förekommer på annat sätt än att or- ganisationer kollektivt anslutes till förbundet, anser utredningen att kra- vet på visst minimiantal medlemmar bör ersättas med villkoret, att studie- förbund för att erhålla auktorisation bör kunna uppvisa, att ett visst sam- manlagt minimiantal bidragsberättigande studietimmar genomförts inom förbundet under en period av minst 3 på varandra följande budgetår. Detta villkor bör även ersätta nuvarande villkor om visst minimiantal aktiva del- tagare i studieverksamheten.

Som lämpligt minimiantal gruppstudietimmar vill utredningen ange 50 000 per budgetår. Utredningen anser nämligen, att endast studieförbund som har minst detta antal timmar numera kan förutsättas ha möjligheter att bedriva sin pedagogiska verksamhet på ett sådant sätt, att rimliga an- språk på kvalitet och organisatorisk stabilitet kan tillgodoses. Det före- faller också utredningen uppenbart, att studieförbund av mindre omfatt— ning inte kan bedriva studieverksamhet av erforderlig standard utan att kostnaderna per enhet måste bli oförsvarligt höga, och detta anser utred- ningen vara ytterligare skäl för att staten icke skall stödja denna verk- samhet.

Utredningen önskar dock icke föreslå, att något av de för närvarande er- kända studieförbunden genom den anförda stipulationen fråntages sin auk— torisation. Den föreslagna stipulationen har i detta sammanhang till syfte dels att förebygga en splittring av folkbildningsverksamheten på smärre enheter, vilket av skäl som redan anförts torde få anses i hög grad oför- månligt, dels också att peka på möjligheten att genom koordination och samgående skapa större enheter inom folkbildningsverksamheten, något som enligt utredningens mening otvivelaktigt skulle gagna verksamheten. Med ABF har t. ex. 61 olika organisationer, varav de flesta ryms inom arbetarrörelsen, gemensamt skapat ett studieförbund, ehuru de olika orga- nisationernas verksamhet i övrigt i de flesta fall bedrives helt oberoende av varandra. Tjänstemannarörelsen har också ett enda studieförbund. Lik- nande möjligheter till samgående borde enligt utredningens mening kunna föreligga inom andra folkrörelsesammanhang.

Liksom hittills bör studieförbund godkännas av skolöverstyrelsen och dess bildningsverksamhet stå under överinseende av en av studieförbundet utsedd studierektor, vars kompetens för befattningen bör vara av skol- överstyrelsen godkänd.

C. Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder

Det nuvarande anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder rymmer bidrag till en rad olika ändamål. Genom de förslag som utredningen i det föregående framlagt har till bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet

• Sida 182
•  Original

förts bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare, bidrag till kursverksamhet bland samerna samt bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet. Till bidraget för studiecirkelverksamhet har förts del av bidrag till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän samt bidrag till anordnande av universitetscirklar.

Genom förslaget om övergång till begreppet gruppstudietimme som bi- dragsenhet och med den nya formen av bidrag till pedagogisk verksamhet har nämligen givits möjligheter till val av mer utvecklade cirkelformer med universitetscirkeln som den mest kvalificerade. Tidigare har det kon- staterats, hur viktig denna form av bildningsarbete är, men också, att resur- serna hittills varit för små och formerna kanske för snäva för att tillåta framåtsyftande experimentverksamhet. Nu öppnar sig större möjligheter, och utredningen hyser förhoppningen, att dessa skall tillvaratagas.

Enligt utredningens uppfattning bör universitetscirklarna i första hand syfta till ett tillägnande av den vetenskapliga forskningsmetoden och såle- des lära deltagarna kontrollera fakta och påståenden och ge dem en kri- tisk inställning. Vad beträffar tillägnandet av kunskapsstoffet torde del- tagandet i universitetscirklar i regel inte kunna anses motsvara den re- guljära universitetsundervisningen. Frågan om former för utbyggnad av en reguljär universitetsutbildning för vuxna på fritid torde närmare böra utredas av universitetsmyndighet.

Med denna grundsyn på universitetscirkelns arbete blir lärarfrågan och cirkelns tekniska utformning viktiga frågor. Därom har utredningen yttrat sig tidigare. I samband med lärarfrågan vill den understryka, vad 1944 års folkbildningsutredning framhöll, nämligen att det skulle vara av stor betydelse, om yngre akademiska lärares undervisningsskyldighet vid univer- sitet kunde få fullgöras just i en universitetscirkel. Det bör också i detta sammanhang betonas, att utredningen förutsätter, att akademiska lärare kommer att användas i de många mellanformer av kvalificerade cirklar, som den av utredningen föreslagna konstruktionen ger möjligheter till.

Av bidraget till universitetscirklar utgår 6 000 kronor till en av Geijer- samfundet anordnad akademisk sommarkurs på Geijerskolan i Ransäter. I den mån det anses, att ett dylikt särskilt bidrag bör utgå även i fortsätt- ningen, synes bidraget lämpligen böra upptagas under anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor.

Från anslaget till speciella folkbildningsåtgärder utgår även bidrag till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, bidrag till Musikfrämjandet, bi— drag till utgivande av tidskrifter, bidrag till kurs- och konferensverksam- het samt stöd åt försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet.

Som framgår av tidigare redogörelse, användes bidraget till sjömans— vårdsstyrelsen i betydande omfattning för distribution av böcker till far-

• Sida 183
•  Original

tyg. Utredningen föreslår därför, att detta bidrag i fortsättningen inordnas under biblioteksanslaget och där upptages med samma belopp med vilket det för närvarande utgår från anslaget till speciella folkbildningsåtgärder.

Ifråga om bidraget till Musikfrämjandet kan anföras, att det intimt hör samman med bidragsgivningen till musikledarutbildningen. Då denna är föremål för särskild utredning, förutsättes att detta bidrag infogas i en kom- mande bidragskonstruktion för musikledarutbildningen. I avvaktan på att betänkande och förslag härom framlägges av den särskilda utredningen föreslås emellertid, att bidraget till Musikfrämjandet tills vidare upptages med oförändrat belopp under anslaget till speciella folkbildningsåtgärder.

Utöver de anslagsposter som nu behandlats, kvarstår del av bidrag till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän, bidrag till kurs— och konferens- verksamhet, bidrag till försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet samt bidrag till utgivande av tidskrifter.

Den del av nu utgående bidrag till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän, som skulle komma att kvarstå, utgöres av ett belopp av 25 000 kro- nor, som för närvarande utgår som bidrag till lönekostnader för två in- struktörer, stationerade i Göteborg. Instruktörernas huvudsakliga uppgift är att besöka besättningarna ombord på fartyg tillhörande handelsflottan för att intressera dem att delta i studiecirklar, hjälpa dem att organisera sådan verksamhet, ge råd åt cirklar som redan är i verksamhet samt i rätt många fall även på annat sätt biträda vid organisationen och genomföran- det av studieverksamheten ombord. (Den resterande delen av bidraget till ABF, 15 000 kronor, som avser bidrag till kostnader för studieledarutbild- ning, har utredningen ansett kunna tillgodoses under det centrala bidraget till studieförbund för pedagogisk verksamhet, vilket framgår av b. under avsnitt B.) Eftersom den kvarstående bidragsdelen gäller lönekostnader, låter den sig inte lämpligen infogas i det föreslagna bidraget till studieför- bund för central pedagogisk verksamhet, heller icke under bidraget till administrationskostnader, då de ifrågavarande befattningshavarna icke är uppförda på ABF:s lönestat och sålunda formellt icke anställda av studie- förbundet. Då utredningen emellertid anser, att det ändamål för vilket detta bidragsbelopp utgår, fortfarande bör stödjas av staten, föreslår utredningen, att det i fortsättningen uppföres som en särskild punkt under bidrag till speciella folkbildningsåtgärder.

Utredningen finner det i hög grad påkallat att avsevärt större belopp än de som nu är tillgängliga ställes till skolöverstyrelsens förfogande att årligen begagnas för försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildnings— arbetet. Massmedias fortsatta utbredning, strukturförändringarna i sam- hället, attitydförändringar, generationsproblem m. m. ställer, som redan i det föregående framhållits, ökade krav på en anpassning och förnyelse av arbetsmetoder, program och material inom den folkliga bildningsverk— samheten. Nya former måste prövas, bärkraften i tidigare "verksamhets-

• Sida 184
•  Original

former granskas och anpassningen efter den nya situationen undersökas. Detta gäller inom föreläsningsverksamhetens område liksom också på andra verksamhetsområden och förutsätter, att resurser finns för att en sådan försöksverksamhet skall kunna äga rum.

Enligt utredningens mening bör skolöverstyrelsen ha möjligheter att stimulera studieförbundens intresse för experiment och försök av nu antydd art, och ur beloppet skulle alltså efter överstyrelsens prövning bidrag kunna utgå till erkänt studieförbund eller flera sådana förbund i samverkan sins- emellan och/eller med andra organisationer för projekt, vars planläggning, syfte och genomförande på förhand förelagts skolöverstyrelsen. Ur be- loppet skulle också bidrag kunna utgå till respektive riksorganisationer för föreläsningsverksamhet på liknande grunder som nyss antytts.

Det är emellertid också viktigt att studieförbundens intresse för en kart- läggning av olika sidor av folkbildningsverksamheten får sin stimulans och att vissa resurser härför är tillgängliga. Det gäller dels undersökningar om arbetets utbredning, motiv för deltagande, kartläggning av vilka ålders- grupper och befolkningskategorier som deltar, dels också en undersökning av metoder och arbetssätt inom folkbildningsområdet och deras effektivitet och verkan. Utredningen anser, att skolöverstyrelsen även för detta ända- mål skall kunna utdela bidrag enligt motsvarande grunder som nyss angavs för försöksverksamhet.

Om försöks- och undersökningsverksamheten skall kunna bedrivas med någon som helst intensitet, bör det belopp som för ändamålet ifråga skall ställas till skolöverstyrelsens förfogande i form av reservationsanslag upp- gå till 150 000 kronor per budgetår.

Bidraget till kurs- och konferensverksamhet finner utredningen böra utgå med oförändrat belopp, avrundat till 25 000 kronor. Samma gäller bi- draget till utgivande av tidskrifter, som föreslås uppfört med oförändrat belopp, kronor 27 000. Även dessa båda bidrag föreslår utredningen skola bibehållas såsom reservationsanslag.

• Sida 185
•  Original

SJÄTTE KAPITLET

Statsbidragskonstruktion och bidragsbestämmelser för ungdomsverksamheten

1. Det statliga stödets nuvarande utformning I första kapitlet har redogörelse lämnats för de olika formerna av stöd till ungdomsverksamhet samt deras förhistoria (s. 36 ff). Därav framgår, att verksamhet vid hemgårdar, ungdomsledarutbildning, fritidsgruppsverksam- het bland ungdom samt instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisa— tioner är föremål för bidragsgivning. Till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12—25 år, och till samarbetande sådana organisationer kan stats- bidrag sålunda utgå för anordnande av ungdomsledarkurser. Som all- männa villkor gäller bl. a., att organisationen i fråga bereder medlemmar- na möjlighet att ägna sig åt olika former av fritidsverksamhet och att or- ganisationen bland medlemmarna bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet. Bidrag till ungdomsledarkurser utgår till riksorganisationer med 3000 medlemmar eller mer samt till samverkande organisationer, som tillhopa omfattar minst 3000 medlemmar. Politiska ungdomsorgani- sationer kan komma i åtnjutande av bidraget endast under förutsättning, att kursen anordnas i samverkan med erkänt studieförbund, som då står som bidragsmottagare och kursanordnare. Bidrag utgår dels till centrala kurser, dels till regionala. Särskilda regler gäller för kursernas längd, antal undervisningstimmar per dag, antal deltagare, ämnen m. m. Bidrags- grundande enhet är kursdeltagare och dag, varunder kursen pågår. Dess- utom är förordnat, att kurserna skall stå öppna för alla, att tid och plats offentliggöres samt att endast av skolöverstyrelsen godkända föreläsare anlitas. Statsbidrag till ungdomsledarkurser beviljas och utbetalas av skol- överstyrelsen. Viss del av statens bidrag till ungdomsledarutbildning disponeras för kursverksamhet i skolöverstyrelsens regi. Det kan även nämnas, att vid vissa folkhögskolor kurser med särskild inriktning på ungdomsledarut— bildning anordnas inom ramen för gällande folkhögskolestadga. De erkända studieförbunden, Sveriges riksidrottsförbund samt kommu- nerna är de bidragsmottagande parterna i fråga om statens bidrag för främjande av fritidsverksamhet bland ungdom genom anordnande av s. k. fritidsgrupper. Begreppet fritidsgrupp definieras i författningen (11 5) på

• Sida 186
•  Original

följande sätt: >>Med fritidsgrupp avses i denna kungörelse en kamrat— krets, vilken samlas för att bedriva planlagd fritidsverksamhet i överens- stämmelse med de föreskrifter, skolöverstyrelsen i anslutning till kungörel— sen meddelar.» Bidrag till fritidsgrupp utgår per deltagare på grundval av det genomsnittliga antalet närvarande medlemmar vid tio av gruppens sammankomster. Bidraget utgår dels med hälften av redovisade, godkän- da kostnader för handledning och material, dock med högst kronor 4: 50 per deltagare, dels med 2 kronor per deltagare för täckande av kostnader för lokal och därmed jämförlig utgift. Den senare delen av bidraget utgår utan särskilda krav på redovisning. Högsta möjliga bidrag är följaktligen kronor 6: 50 per deltagare. Som villkor för att statsbidrag skall utgå gäller bl. a., att deltagare skall ha fyllt 12 men ej 25 år, att gruppens verksamhet omfattar minst 20 timmar, fördelade på minst 10 sammankomster, att an- talet deltagare icke är mindre än 5 eller större än 25, att minst 5 deltagare är närvarande vid varje sammankomst, samt att politisk eller religiös pro- paganda inte förekommer vid gruppens sammankomster. För att bidrag till fritidsgrupp skall utgå gäller dessutom, att anmälan om fritidsgruppens verksamhet vid dennas början skall ha skett till vederbörande organ i den kommun, där gruppen är verksam.

Till riksorganisationer, som äger rätt uppbära statsbidrag för anordnande av ungdomsledarkurser, kan statsbidrag utgå också för anställande av in- struktörer. Dessas arbetsuppgift skall vara att handleda ungdom i so- ciala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest för ungdom lämp- lig, aktiv fritidsverksamhet. Till erkänt studieförbund, som anställt instruk- tör för dylika uppgifter, kan instruktörsbidrag utgå även i den mån in- struktören är verksam hos politisk ungdomsorganisation. Som villkor för åtnjutande av statsbidrag till instruktörer gäller, att till instruktör må ut- ses endast sådan person, som av skolöverstyrelsen förklarats lämplig, att anställningen avser heltid för minst ett år och i regel högst tre år samt att en av vederbörande organisation upprättad instruktion för instruktören blivit fastställd av skolöverstyrelsen. Statsbidraget utgår fr. o. m. budget- året 1961/62 med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av instruktörens årslön, dock högst 12 000 kronor för helt budgetår. Därjämte utgår bidrag till instruktörs rese- och traktamentskostnader. Detta är maximerat till 4 400 kronor för instruktör och helt budgetår.

För de med statligt stöd bedrivna formerna av ungdomsverksamhet har skolöverstyrelsen utfärdat detaljbestämmelser och anvisningar.

2. Erfarenheter av det statliga stödet till ungdomsverksamheten De statliga stödformerna på ungdomsarbetets område är av ganska ungt datum. De tillkom som ett led i gestaltandet av en ny nykterhetspolitik och avsåg att främja ungdomsvårdande verksamhet inom nykterhetsorgani- sationer och andra sammanslutningar, vilkas arbete var ägnat att främja de

• Sida 187
•  Original

nykterhetspolitiska strävandena. Med den utgångspunkten synes en sum- mering av de vunna erfarenheterna av bidragsgivningen innefatta frågan, om de med statligt stöd bedrivna verksamhetsformerna fått en sådan om- fattning, att de på ett gynnsamt sätt kunnat påverka nykterhetsutveckling— en, samt om den bedrivna verksamheten varit av sådan art, att den haft betydelse för det ungdomsvårdande och ungdomsfostrande arbetet inom ungdomens egna organisationer.

I andra kapitlet har utredningen lämnat en översiktlig redogörelse för den kvantitativa utvecklingen av de berörda organisationernas verksamhet. Av denna framgår, att en aktivisering av föreningslivet kommit till stånd. Detta har lett till en breddning av verksamhetsformerna och vidgat delta- gande. Mer än tidigare har uppmärksamhet ägnats åt sådana verksamhets- former, som ej kräver föreningsanslutning men i sig innesluter fostrande element. Detta har med sannolikhet skapat ett ökat förtroende bland de unga för föreningslivet och dess företrädare, vilket i sin tur underlättat föreningarnas medlemsrekrytering. Ökningen av antalet medlemmar inom organisationerna och den förbättrade tillströmningen till organisationernas s. k. öppna verksamhet kan enligt utredningens mening till stor del ha sin bakgrund i förbättrade ekonomiska resurser för föreningslivet bl. a. genom att de statliga stödformerna tillkommit. Från kvantitativ utgångspunkt synes därför verkan av bidragen till ungdomens föreningsliv vara till- fredsställande och väl ha motsvarat statsmakternas intentioner.

l betydande grad ger den kvantitativa utvecklingen inom föreningslivet stöd för meningen, att de statliga bidragen till ungdomsverksamheten på ett naturligt sätt anknutit till sedan länge odlade-arbetsformer och att dessa genom den stimulans, som bidragsgivningen inneburit, kunnat starkt utvidgas. Detta visas kanske tydligast på fritidsgruppsverksamhetens om- råde. Som företeelse har arbetsformen lång hävd inom föreningslivet, även om beteckningarna skiftat. Scoutarbetet har sedan scoutings till- komst haft en uppläggning, som väl överensstämmer med vad som kan förekomma i fritidsgrupper. Skilda former av ungdomsidrott, främst lag- idrotterna, har haft funktionen att skänka de unga fysisk och andlig fostran genom ett kontinuerligt bedrivet grupparbete, som i sak haft fritids- gruppens karaktär. Aktivitetsgrupper med olika inriktning vad gäller ämne eller sysselsättning har vidare sedan länge utgjort inslag i nykterhetsrö- relsens och frikyrkorörelsens verksamhet. Dock är det först genom till- komsten av ett statligt stöd på området som organisationerna fått möjlighet att mera markerat inrikta sina strävanden att utvidga verksamheten inom de egna medlemskretsarna och bland dem, som ej är anslutna som med- lemmar.

Organisationerna själva fäster i allmänhet stor vikt vid fritidsgrupps— verksamheten som ungdomsfostrande faktor. Det betonas, att fritidsgrup- perna fyller ungdomens behov av gemenskap och aktivitet, fostrar till an- svar och hänsynstagande och skänker ett föreningsintresse, som organisa-

• Sida 188
•  Original

tionerna kan tillvarataga i andra sammanhang. Ofta utgör arbetet i en fritidsgrupp den första kontakten med ett i regelbundna former bedrivet ungdomsarbete, något som hos många utvecklas till ett aktivt förenings- intresse. Detta har inneburit, att föreningar genom sin fritidsgruppsverk— samhet fått ett bredare rekryteringsunderlag och också tillförts många ledare. På föreningshåll betraktas fritidsgruppsverksamheten som värde- full också därför, att den genom de i grupperna tillämpade metoderna för- bereder deltagarna för en kvalificerad studieverksamhet och på så sätt blir ett stöd för organisationernas insatser i folkbildningsarbetet.

För organisationernas egen utveckling synes bidraget till ledarutbildning ha utomordentlig betydelse. Genom dessa bidrag har ledarutbildningen fått en helt annan omfattning än före statsbidragets tillkomst, och högre ställda krav på kvalitet i utbildningen har kunnat tillgodoses. Inom bi- dragsramen har en viss differentiering av kursernas innehåll tillåtits, vilken givit ökat utrymme för utbildning även av speciella ledarkategorier.

Det skulle kunna anses, att genom den intensiva utbildningsverksam- heten behovet av ledarskolning för olika uppgifter inom organisationernas ungdomsverksamhet småningom skulle minska. Utmärkande för situatio- nen är emellertid, att organisationerna trots att en betydande utbildnings- verksamhet i ungdomsledarskap bedrivits, likväl har ett utbildningsbehov, som ej kunnat täckas. Detta sammanhänger med en ackumulerad ledar- brist, med en vidgad och mera differentierad verksamhet men också med en livlig omsättning av ledarkrafter. Sistnämnda faktor framträder särskilt för de egentliga ungdomsorganisationerna, dvs. de självstyrande organi- sationer, vars medlemsantal till övervägande delen utgöres av personer i åldern från ca 13 år till ca 25 år. För en dylik organisation gäller, att ungefär en tredjedel av ledarkadern årligen skall ersättas med nya krafter. Även inom organisationer, som ej är att betrakta som ungdomsorganisa- tioner i egentlig mening utan snarare som allmänna organisationer med ungdomsverksamhet som en gren av arbetet, föreligger fortfarande ett stort ledarutbildningsbehov. Att detta trots en utvidgad utbildningsverk- samhet inte kunnat täckas förklaras bl. a. utom av ungdomsverksamhe- tens kvantitativa utveckling även därav, att kraven på de ledande krafter- nas kvalifikationer blivit större. Detta medför t. ex., att utbildningen måste dels göras mer omfattande, dels i viss utsträckning ges kontinuerlig ka- raktär.

Den med statligt stöd bedrivna instruktörsverksamheten omspänner en rad olika arbetsområden. Organisationerna har genom detta bidrag kunnat anställa personer, som haft goda personliga kvalifikationer för sitt arbete. Ungdomsinstruktörerna har ofta dels haft en betydande erfarenhet av ungdomsarbete, såsom det bedrives inom de organisationer, där vederbö- rande anställts, dels haft ett starkt personligt, ideellt intresse, något som är en utomordentlig tillgång, då det gäller att stimulera andra att enga-

• Sida 189
•  Original

gera sig i föreningsarbetet. Ett flertal organisationer har utnyttjat de med statsbidrag anställda instruktörerna för sin ungdomsledarutbildning. Upp- läggning av och medverkan i centrala och regionala kurser samt utarbe- tande av material för kursverksamhet och för fritidsgruppsarbete hör till de centrala arbetsuppgifter organisationerna ålagt sina instruktörer. Ge- nom en omfattande reseverksamhet har vidare instruktionsarbete kunnat komma till stånd på det lokala planet. Detta har inneburit, att de lokala organisationerna också fått stöd i sitt organisationsarbete, vilket har gynnsamt inverkat på verksamheten. På lokalplanet har i samverkan mel- lan frivilliga krafter och instruktörer insatser gjorts för att nå icke för— eningsanslutna ungdomar. Avsikten har givetvis varit att göra dessa ung- domar förtrogna med föreningsarbete och fästa deras uppmärksamhet på vilka möjligheter ett på ideell grund baserat fritidsengagemang öppnar. Arbetsuppgifter av mera speciell art, som åvilar instruktörer i vissa orga— nisationer, är medarbetarskap i ledartidskrifter, PR-verksamhet samt ad- ministrativa uppgifter som granskning och sammanställning av fritids- gruppsrapporter m. m. Organisation och ledning av kampanjer i ungdoms- fostrande syfte hör också till de arbetsuppgifter, som åvilat instruktörer.

Även bidragen till instruktionsverksamheten tillmätes av organisatio- nerna stor betydelse. Genom instruktörernas arbete har åstadkommits en bättre kontakt mellan riksorganisationerna och deras regionala och lokala organ. Den personalförstärkning, som instruktörsbidragen gjort möjlig för organisationerna, öppnar vägar till bättre, mera långsiktig planering av or— ganisations- och upplysningsarbetet. Särskild betydelse har detta för ung- domsledarutbildningen, eftersom där vid planläggning och genomförande instruktörernas praktiska erfarenhet och pedagogiska insikter kunnat ut- nyttjas.

För vissa former av ungdomsledarutbildning står, som tidigare redovi- sats, särskilda medel till skolöverstyrelsens disposition. Dessa medel har utnyttjats för anordnande dels av en längre försökskurs årligen, den s. k. Tollare-kursen, dels av kortare kurser och konferenser, varvid inbjudits personer i förtroendeställning inom organisationerna eller instruktörer, för vilka organisationerna åtnjuter statsbidrag.

För instruktörerna har anordnats s. k. instruktörskonferenser, vanligen två per år. Betydelsen av dessa — utom att de givit deltagarna en viss fort- bildning — torde bl. a. bestå däri, att ett utbyte av erfarenheter mellan olika organisationer kommit till stånd. Det kan dessutom sägas ha varit av vikt, att skolöverstyrelsen under ett övergångsskede, då erfarenheterna av stats- bidragsgivningen på ungdomsverksamhetens område skulle inhämtas, ge- nom dessa konferenser fått en direkt kontakt med organisationerna och en bättre insyn i verksamheten än som annars hade varit möjlig. Då numera kontakterna mellan olika organisationer blivit livligare och utbyte av er— farenheter organisationerna emellan genom åtgärder från statens sida på

• Sida 190
•  Original

annat sätt intensifierats, synes instruktörskonferenserna ehuru fortfarande av värde ej längre ha lika stor praktisk betydelse som tidigare. Ej heller framträder numera behovet av en på detaljkunskap grundad insyn i verk- samheten lika starkt, sedan verksamhetsformerna stabiliserats. Slutligen torde utbildningsbehovet fortfarande vara så betydande på det elementära planet och behovet av en av organisationerna själva bedriven kursverksam— het så framträdande, att dessa i första hand bör tillgodoses. Utredningen ifrågasätter därför, om icke den av skolöverstyrelsen anordnade konferens- och kursverksamheten nu skulle kunna inskränkas till förmån för den av organisationerna bedrivna ungdomsledarutbildningen.

Liknande synpunkter som beträffande instruktörskonferenserna kan anföras i fråga om de 5. k. Tollare-kurserna. Även om deras värde från pedagogisk synpunkt ej klart kan bestämmas, då hittills endast den yttre. organisatoriska ramen beskrivits men ej de pedagogiska rönen, torde av programuppläggning o. dyl. att döma den slutsatsen kunna dragas, att experimentkaraktären varit mest framträdande under de första kurserna och att uppläggningen senare fått en mera traditionell prägel. Därmed kan också behovet av denna kurstyp sägas ha minskat. Utredningens me- ning är vidare, att frågan om yrkesutbildning för personer, som inriktar sig på anställningar inom ungdomens organisationer eller hos kommuner med uppgift att ordna ungdomsverksamhet, måste lösas på sätt, som utred- ningen i senare sammanhang närmare skall framlägga, och att de nu disponibla medlen för ungdomsledarutbildning helt bör utnyttjas för den inom organisationerna bedrivna utbildningsverksamheten.

Utredningens summering av de vunna erfarenheterna av det statliga stödet till ungdomsverksamheten synes också höra gälla den tekniska ut- formningen av bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser. På grund- val av denna summering avser utredningen att föreslå vissa förändringar bl. a. i förenklande syfte av nu gällande regler. Vidare synes utvecklingen av anslagsfördelningen på vissa områden göra en renodling nödvändig för att bättre överblick över anslagens användning skall ernås. Därmed kan också en klarare gränsdragning mellan stödet till ungdomsverksamhet och till folkbildningsarbete åstadkommas, samtidigt som större enhetlighet torde stå att vinna.

Framförallt är det erfarenheterna och iakttagelserna på fritidsgrupps- verksamhetens område, som enligt utredningens uppfattning gör föränd- ringar befogade. Idrottsgrupperna spelar i ämneshänseende den domine- rande rollen, och tiden synes därför mogen att på fritidsgruppsområdet renodla idrottsverksamheten på likartat sätt som utredningen ansett böra ske i fråga om musikstudierna. Också frågan om åldersgränserna för fri- tidsgruppsverksamheten har aktualiserats. Från flera håll har önskemål framförts om en sänkning av den lägre åldersgränsen för fritidsgruppsdel- tagande. Diskussion har vidare förts om fritidsgruppsarbetets utsträck-

• Sida 191
•  Original

ning i tiden, och utredningen har därför prövat också den frågan. Slutli- gen har med hänsyn till bl. a. kostnadsutvecklingen en omfördelning av bidragsbeloppen inom ramen för maximibidraget kronor 6:50 per fritids- gruppsdeltagare synts böra övervägas.

I fråga om bidraget till ungdomsledarutbildning gäller, att detta med nuvarande ordning för bidragsfördelning synes vara synnerligen krävande administrativt sett. Då läget inom organisationerna inte minst som en följd av bättre ekonomiska resurser på senare är uppenbarligen stabilise— rats, torde betydande förenklingar av bidragsgivningen på detta område kunna företagas och ansvaret för kursverksamheten vad gäller de statliga medlens användning mer än hittills åvila organisationerna direkt. Jämfö— relser kan där anställas mellan statens bidragsgivning till studieförbunden för deras pedagogiska verksamhet och till ungdomsorganisationerna för deras ledarutbildning. En friare utformning skulle dessutom, utan att sär- skilda anslagskonstruktioner behövde tillgripas, kunna tillgodose organisa— tionernas önskemål om specialutbildning av ledare med tanke på nya eller av annan anledning särpräglade verksamhetsformer.

Reglerna för bidragsgivningen till instruktörsverksamheten torde ej vara i behov av nämnvärda förändringar.

Efter remisser från Kungl. Maj:t har utredningen prövat frågan om bi- drag till ungdomsorganisationerna för vissa administrativa kostnader. I öv- rigt har summeringen av utvecklingen inom ungdomsorganisationerna och av erfarenheterna av statsbidragens inverkan på organisationernas arbete icke givit utredningen anledning pröva, om andra former av bidragsgiv— ning eller bidragsgivning för andra ändamål än de ovan berörda borde övervägas.

3. Utredningens förslag

a. Principiella överväganden Liksom vid sin prövning av hur statens stöd till folkbildningsarbetet bör utformas i framtiden har utredningen vad gäller stödet till ungdomsverk— samheten haft önskemålet att söka tillvarata olika möjligheter till förenk- ling av nuvarande bidragskonstruktioner och bestämmelser utan att den nödvändiga överblicken och kontrollen eftersättes. Den har vidare som ut— gångspunkt haft, att statens stöd på ungdomsområdet liksom hittills bör syfta till att ge ungdomens egna organisationer och de fria organisationer i övrigt, vilkas arbete är inriktat på verksamhet bland ungdomen, stimulans till en ökning och förbättring av verksamheten. Det är vidare utredningens bestämda mening, att statens stöd bör komma organisationerna till del på sådant sätt, att det främjar deras fria utveckling och att särskilt risken för en nivellering av de olika organisationernas karaktär till följd av snäva bidragsvillkor och bidragsbestämmelser så långt möjligt elimineras. Samhället kan inte —— som tidigare framhållits — undandraga sig ansva-

• Sida 192
•  Original

ret för att ungdomen bereds möjligheter till en fostran inte endast genom skolan utan också på annat sätt och under den tid, som räknas som ung- domens fritid. Fråga uppstår då, vid vilken ålder det kan anses rimligt att gränsen sättes för ett sådant ansvarstagande för fritidsfostran. Skäl talar för att den nedre åldersgränsen bör ligga lägre än den som nu gäller för fritidsgrupperna, men att å andra sidan den övre gränsen utan skadever- kan skulle kunna vara lägre än den för fritidsgrupperna tillämpade. Frågan har betydelse inte endast för avgränsningen av stödet till fritidsgruppsverk- samheten utan också för avvägningen av ungdomsledarutbildningsansla- gets storlek och grunderna för dess fördelning. En förskjutning av tyngd- punkten för statens engagemang nedåt i åldrarna på det ena området synes böra medföra en motsvarande förskjutning på det andra. En konsekvens av en sänkning av åldersgränserna för de bidragsberättigade fritidsgrupperna skulle därmed vara, att i högre grad än tidigare bidragen till ungdomsledar— utbildning förbehölles de självstyrande ungdomsorganisationer, vilkas med- lemsmajoritet bestode av ungdomar i tonåren och vuxna mellan 20 och 25 år och därnäst de organisationer inom de vuxnas föreningsliv, vilka genom att bilda särskilda ungdomsavdelningar eller organisera för ung- dom lämplig verksamhet därmed starkt engagerat sig för ett organisations— bundet ungdomsarbete.

Utformningen av stödet till ungdomsledarutbildningen rymmer även andra principiella aspekter. En av dessa är frågan, om staten skall enga- gera sig i någon form av speciell yrkesutbildning med tanke på organisa- tionernas personalbehov. Frågan har väckts i olika sammanhang, och ett flertal lösningar har rekommenderats. Förslagen har endera inneburit, att s. k. ungdomsledarinstitut i statlig regi inrättas, eller att statligt stöd läm— nas åt organisationerna för upprättande av yrkesutbildningsanstalter för ungdomsledare.

Utredningen har prövat frågan om ett statligt stöd till en ungdomsledar— utbildning av yrkesutbildande karaktär. Dess majoritet har därvid kom- mit till den ståndpunkten, att den yrkesutbildning, som erfordras för an- ställda inom ungdomens organisationer, fördelaktigast erhålles genom de utbildningsvägar, som universitet, socialinstitut och seminarier erbju- der. Arbetsuppgifterna inom organisationslivet torde knappast vara mer särpräglade, vare sig de är av administrativ, kameral eller pedagogisk art, än att den allmänna utbildning, som står till buds för dylika arbetsupp- gifter i andra yrkessammanhang skulle vara tillfyllest. Det bör därutöver förutsättas, att den organisationskännedom, som vid sidan av de allmänna kunskaperna måste finnas, främst inhämtas genom ett aktivt engagemang i organisationslivet. Ytterligare kan anföras, att folkhögskolorna under se- nare år riktat sin uppmärksamhet på att meddela undervisning, som an— knyter till föreningslivets behov. Som tidigare redovisats, har på flera håll denna undervisning fått karaktären av ren ungdomsledarutbildning. En

• Sida 193
•  Original

sådan speciell inriktning av folkhögskolans verksamhet erbjuder fördelar bl.a. därför, att kursverksamheten mot bakgrund av folkhögskolans all- männa målsättning ej torde få en snävt yrkesutbildande karaktär men kunna tillgodose ett mera allmänt utbildningsbehov inom ungdomssam- manslutningarna.

Då följaktligen de önskemål, som uppställes om fackutbildning av ung- domsledare för yrkesmässig verksamhet på området, synes kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses utan speciella åtgärder från statens sida, medan däremot behovet av en bättre och kvantitativt sett utökad utbild— ning av frivilliga ledarkrafter synes långtifrån tillgodosett, föreslår ut- redningen, att statens stöd åt ungdomsledarutbildningen koncentreras till den delen av utbildningsverksamheten. Utredningen föreslår vidare, att detta stöd successivt ökas. Detta synes också kunna ske av den anled- ningen, att en inriktning såsom den nu föreslagna av statens stöd till ung- domsledarutbildningen torde vara bäst ägnad att förhindra en icke önsk— värd byråkratisering av organisationslivet.

Med hänvisning dels till utredningens principiella ståndpunktstaganden, dels till den summering utredningen gjort av erfarenheterna hittills av stödet till ungdomsledareutbildning föreslår utredningen vidare, att på sätt som i det föregående förordats av utredningen de medel som nu utgår för den av staten direkt bedrivna ungdomsledarutbildningen, dvs. de längre försökskurserna och konferenserna för instruktörerna, ställes till organisa- tionernas förfogande för ungdomsledarutbildning i enlighet med de av utredningen angivna allmänna riktlinjerna för stödet till sådan utbild- ning. En av utredningens ledamöter har dock på denna punkt anmält av- vikande mening.

I det föregående har utredningen avgivit förslag i fråga om det statliga stödet till pedagogisk verksamhet inom studieförbunden. Dessa förslag innebär, att de berörda organisationerna skulle erhålla stöd i sådana for— mer, att exempelvis utbildningen av ledare inom studiecirkelverksamheten kunde på ett smidigt sätt anpassas till aktuella behov och bedrivas i moder- na och ändamålsenliga former. Även för ungdomsledarutbildningens vid- kommande gäller, att den bör erhålla ett stöd som är så utformat, att kurs— verksamheten utan svårighet kan förändras med hänsyn både till den peda— gogiska utvecklingen och till de från år till år skiftande behoven inom de organisationer, som skulle komma i åtnjutande av bidrag för sin ledarut- bildning.

Utredningen anser det riktigt, att ledarutbildningen inom olika organisa- tioner får sin prägel av organisationernas målsättning och karaktär, liksom att olika aktuella projekt inom organisationerna bör få påverka utbild- ningsverksamhetens struktur. Utbildningsbehovet inom en organisation kan i ämneshänseende skifta från ett år till ett annat beroende på tillgång respektive brist på utbildade ledare för olika funktioner. Inom en organisa-

• Sida 194
•  Original

tion kan således under en viss period det största utbildningsbehovet före- ligga på ett mera allmänt plan, för att senare förskjutas och främst avse utbildningen av ledare för speciella verksamhetsområden. Inom andra organisationer kan samtidigt utbildningsbehov och utbildningsplaner göra det angeläget, att ledarutbildningen sker i motsatt ordning. Att med utgångs- punkt från dylika förhållanden inom organisationerna konstruera olika bidragsformer t. ex. för ungdomsledarutbildning av allmän art och för sådan av speciell karaktär ter sig enligt utredningens mening olämpligt, då risk skulle föreligga, att den för varje organisation speciella utbildnings— rytmen rubbas, och att en icke önskvärd normalisering av ungdomsledar- utbildningen uppstår. Utredningen är därför av den meningen, att det stat— liga stödet till organisationernas ungdomsledarutbildning ej bör uppdelas på olika anslag eller anslagsposter med hänsyn till vissa mer särpräglade utbildningsändamål utan utgå som ett enhetligt bidrag till ungdomsledar- utbildning på sådana villkor, att den nödvändiga rörligheten i fråga om kursverksamhetens innehåll och utformning ej hindras.

I stort sett kan nuvarande bidragskonstruktion och bidragsbestämmelser för stödet till ungdomsledarutbildningen inom organisationerna sägas till- fredsställa de av utredningen angivna önskemålen. Dock anser sig utred- ningen böra föreslå vissa förändringar.

1). Bidrag till ungdomsledarutbildning Som framgår av principiella ståndpunktstaganden och överväganden häv— dar utredningen, att statens stöd till ungdomsledarutbildningen väsentli- gen hör avse en av ungdomssammanslutningarna själva bedriven utbild- ningsverksamhet för inom organisationerna verksamma, frivilliga krafter. På grundval av de gjorda erfarenheterna av organisationernas sätt att be- driva ungdomsledarutbildningen föreslår utredningen vidare vissa för- enklingar av gällande bidragsvillkor för stödet till ungdomsledarutbild- ning. Förslagen om förenklingar motiveras också därav, att en viss över- ensstämmelse bör råda mellan stödet till ungdomsledarutbildning och till pedagogisk verksamhet inom studieförbunden.

Utredningen anser sålunda, att principen att de med statsbidrag ordnade kurserna skall kunna stå öppna för alla bör bibehållas, men däremot synes ej anledning finnas, att i författningen upprätthålles särskilda krav på offentliggörande.

Villkoret att undervisning skall bedrivas för hel dag räknat under minst 6 timmar har visat sig medföra praktiska svårigheter särskilt vid anordan— de av s. k. veckoslutskurser i områden med långa resavstånd. Utredningen anser därför, att regeln bör kunna modifieras därhän, att undervisning vid s. k. veckoslutskurs skall för att bidrag må utgå omfatta 9 timmar och vid övriga kurser för hel dag räknat minst 6 timmar. Som tidigare skall bidrags- berättigad kurs enligt utredningens mening omfatta minst två och högst tolv dagar.

• Sida 195
•  Original

Reglerna i fråga om ämnesval och kursinnehåll torde på längre sikt ha en normaliserande verkan och icke tillåta den variation i fråga om kur— sernas uppbyggnad, som med tanke på bidragets karaktär synes önskvärd. Utredningen föreslår därför, dels att nuvarande uppdelning i huvudämnen och övningsämnen avskaffas, dels att nuvarande regler i övrigt 0111 ämnes— val ersättes med den allmänna bestämmelsen, att bidraget till ungdoms- ledarutbildning skall utgå till kurser, som avser undervisning i ämnen av betydelse för utövande av ledarskap inom frivillig ungdomsorganisation.

Regeln, att antalet deltagare i med statsbidrag anordnade ungdomsledar- kurser ej får överstiga 40, hör av pedagogiska skäl bibehållas, medan dår— emot godkännandet av föreläsare vid kurserna föreslås i fortsättningen ske av organisationerna själva, liksom utredningen föreslagit i fråga om god— kännande av föreläsare inom folkbildningsverksamheten.

Godtages de av utredningen framlagda förenklingsförslagen, bortfaller behovet av särskilt godkännande från skolöverstyrelsens sida av varje an- ordnad kurs, för vilken statsbidrag sökes. Det administrativa förfarandet kan därmed förenklas på så sätt, att bidraget till ungdomsledarutbild- ning vid ingången av nytt budgetår fördelas bland organisationerna på grundval av gjorda ansökningar och med hänsyn till de fördelningsprinci- per utredningen i det föregående föreslagit. Fördelning och utbetalande av anslag föreslås i princip ske på samma sätt som beträffande administra- tionsbidrag till studieförbund. Redovisningen av uppburet bidrag skulle förslagsvis ske så, att organisationen vid budgetårets slut i en sammanfat- tande redogörelse till skolöverstyrelsen angav tillräckligt antal data om kursverksamhetens inriktning, utformning och omfattning för att av redo- visningshandlingen klart skall framgå, att kursverksamheten varit berätti- gad till bidrag.

Utredningen föreslår slutligen, att om de nu framlagda förslagen vinner beaktande, fördelningen av bidraget med hänsyn bl. a. till de i viss mån ändrade principerna och villkoren första budgetåret sker av Kungl. Maj :t efter förslag av skolöverstyrelsen.

De nu föreslagna modifieringarna av reglerna för det statliga stödet till ungdomsledarutbildningen erbjuder betydande fördelar inte minst från administrativ synpunkt. Därigenom vinnes, att skolöverstyrelsen får nya möjligheter att i stort följa verksamheten. Särskilt bör enligt utredningens mening skolöverstyrelsen ha sin uppmärksamhet riktad på val av ämnen och föreläsare, då på dessa punkter med de nu föreslagna reglerna behov av rådgivning och tillsyn kan uppstå.

Ovannämnda förslag innebär ändring av 3 & samt slopande av 5 5 b) och d) i gällande kungörelse.

e. Bidrag till fritidsgruppsverksamhet I direktiven för utredningen anföres, att den statliga bidragsgivningen till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet är av ganska ungt datum, och

• Sida 196
•  Original

att därför mer genomgripande förändringar på detta område inte synes aktuella. Utredningen har därför i fråga om stödet till fritidsgruppsverk- samheten ansett sin uppgift främst bestå i att åstadkomma en klarare stats— bidragsmässig gränsdragning mellan fritidsgruppsverksamhet och den studieverksamhet, som i andra former åtnjuter statsbidrag, samt att före- taga en rent teknisk översyn av bidragskonstruktioner och bidragsbestäm- melser.

Vid utformningen av förslag till bidragsgivning för studiecirkel- och musikstudieverksamheten har utredningen tagit det i direktiven uttryckta önskemålet om en klarare gränsdragning i beaktande. Om i enlighet med utredningens förslag det nuvarande särskilda bidraget till ungdomscirkel- verksamhet ersättes med för studiecirkel— och musikstudieverksamhet all— mänt gällande bestämmelser, bortfaller ett gränsdragningsproblem. Ytter- ligare ett steg i riktning mot en klarare gränsdragning skulle vara, att sådana förändringar i bestämmelserna om bidragsgivningen till ungdomens fritidsgruppsverksamhet företoges, att verksamhetens karaktär av ren ung- domsverksamhet starkare betonades. En översyn av bestämmelserna om fritidsgruppernas åldersgränser synes därför befogad.

Även av andra skäl än rent bidragstekniska finner utredningen anledning behandla åldersgränserna. Utredningens undersökningar om ålderssam— mansättningen i fritidsgrupperna (tabell 47) ger vid handen, att en jäm- förelsevis liten del av deltagarna i fritidsgruppsverksamheten är 19 år eller äldre. Flertalet deltagare är i åldern under 17 år. För samtliga under- sökta organisationer gäller, att mer än hälften av alla ungdomar, som del— tar i verksamheten, är under 16 år. Bidragskonstruktionen torde också stimulera organisationerna att särskilt uppmärksamma verksamhet för de lägre åldrarna, eftersom främst barn och ungdom i åldern nära den undre åldersgränsen attraherats. De av utredningen redovisade uppgifterna om ämnesfördelningen i fritidsgrupper med statsbidrag (tabell 46) stöder denna tanke. Det torde dessutom av dessa framgå, att i varje fall hittills främst redan tidigare bedrivna verksamhetsformer inom ungdomsarbetet, såsom ungdomsidrott och scouting, dominerat expansionen.

En nedre åldersgräns, som ligger under den nuvarande 12-årsgränsen, skulle enligt utredningens mening starkare markera skillnaden mellan fritidsgrupper och studiegrupper. En lägre åldersgräns än den nuvarande skulle dessutom bättre än denna anknyta till fritidsgruppsverksamhetens faktiska inriktning i åldershånseende. Det kan i sammanhanget påpekas, att en icke ringa del av fritidsgruppsverksamheten bedrives inom förbund, som arbetar med denna lägre ålder. Från utgångspunkter som dessa skulle en sänkning av den lägre åldersgränsen till 8 år kunna motiveras. Vid denna ålder sker inträdet i scoutorganisationer, ungdomsloger m. m. Ett deltagande i föreningsverksamhet av olika slag redan vid så tidig ålder har också många fördelar av social och pedagogisk art. Likväl finner ut-

• Sida 197
•  Original

redningen, att en sänkning av åldersgränsen nedåt till 8 år inte bör före- tagas utan att erfarenheter av en mindre sänkning av gränsen först in- hämtats. Utredningen har därför stannat vid att föreslå, att den lägre åldersgränsen för fritidsgrupper flyttas från 12 till 10 år, varvid utred- ningen utgår ifrån att det, sedan erfarenheterna härav summerats, prö— vas, om en ytterligare sänkning kan ske.

Som framgått av ovanstående skulle en sänkning också av den övre åldersgränsen kunna övervägas. Den verksamhet, som täckes av fritids- gruppsbidraget, synes i betydande grad vara avpassad för ungdom under 18 år. Det måste anses befogat, att staten uppmuntrar verksamhet för just sådana åldrar, då vanor och attityder, som blir bestående för resten av livet, utbildas. Undersökningar i andra sammanhang tyder på att åldern 10—18 år kan medföra förändringar, som blir avgörande för en individs livsutveckling. Med hänsyn till att de föreslagna förändringarna på folk- bildningsverksamhetens område, om de genomföres, skulle innebära för- bättrade möjligheter för den mognare ungdomen att deltaga i sådan verk- samhet, varigenom ungdomsorganisationernas studieverksamhet för dem skulle övertaga fritidsgruppernas roll och en koncentration av statens stöd kunna ske till fritidsgruppsverksamhet för barn och ungdom i åldern 10 till 18 år. Utredningen föreslår därför, att statsbidrag till fritidsgrupper i fortsättningen skall utgå för deltagare i åldern från fyllda 10 men ej 19 år. Detta föranleder ändring av 13 5 a) i gällande kungörelse.

Som ovan framhållits är den fritidsverksamhet, som bedrivits i åldrarna 18—25 år, av tämligen ringa omfattning och av anslaget torde endast något över 10 % eller omkring en halv miljon kronor disponeras för verksamhet bland dessa åldrar. Den yngsta av de nuvarande årsklasserna, 12—åringarna, utgör däremot en stor grupp och icke mindre än ca 20 % av anslaget disponeras för verksamhet i denna årsklass. Det är givetvis svårt att med någon större grad av säkerhet förutsäga, hur stor del av antalet 10- och 11- åringar, som skulle kunna nås genom fritidsgrupper, men det får anses säkert, att kostnadsökningen för dessa blir åtminstone något större än kostnadsminskningen vid den föreslagna sänkningen av den övre ålders- gränsen. Vid en sänkning till 8 år får man naturligtvis räkna med en ytter- ligare avsevärd ökning av kostnaderna. När skolöverstyrelsen i sina petita för 1961/62 framförde förslag om sänkning av deltagaråldern från 12 till 10 år, uppskattades ökningen av medelsbehovet till ca 250 000 kr., varvid emellertid förutsattes, att den övre åldersgränsen borde förbli orubbad. Som utredningen här ovan framhållit, är varje dylik beräkning förenad med svårigheter, eftersom möjligheten att utnyttja anslaget bl. a. hänger sam- man med tillgången på lämpliga ledare.

Bidraget till fritidsgruppsverksamheten utgår f. n. med dels 2 kronor utan krav på särskild redovisning, dels hälften av redovisade kostnader för handledare och materiel, dock högst 4 kronor 50 öre. Då antalet deltagare

• Sida 198
•  Original

i fritidsgrupp är maximerat till 25, kan högst 50 kronor automatiskt utgå för gruppens omkostnader, om gruppen i övrigt är berättigad uppbära statsbidrag. Detta innebär, att f. n. för en grupp av denna storlek utgår högst 5 kronor per gång för sådana grundkostnader som alltid måste upp- stå vid varje organiserad verksamhet. Normalt torde kostnaden vara åt- skilligt högre. Utredningen finner därför, att en omfördelning av bidraget till fritidsgrupper bör ske, så att en större andel av det maximala bidraget skall kunna användas för kostnader utan särskild redovisningsskyldighet. Enligt utredningens mening kräver genomsnittligt varje sammankomst enligt de krav som gäller för fritidsgrupperna ekonomiska insatser, som ligger betydligt över den summa, som nu står till buds. En sådan omför— delning skulle dessutom sannolikt medföra förenklingar i bidragsgivningen, eftersom man torde kunna räkna med att ett ökat antal fritidsgrupper kom- mer att nöja sig med det bidrag som utgår utan särskild redovisning. Utred- ningen föreslår därför, att den del av bidraget, som utgår utan krav på sär— skild redovisning, höjes från 2 kronor till 3 kronor, och att den del av bi- draget, som högst kan utgå mot redovisning av kostnader, sänkes från 4 kronor 50 öre till 3 kronor 50 öre. Utredningen finner även 3 kronor vara ett så lågt bidrag, att ingen som helst anledning finnes att befara missbruk. Förslaget innebär ändring av kungörelsens 12 å.

Sänkningen av den nedre åldersgränsen och höjningen av den redovis- ningsfria andelen för fritidsgruppsverksamheten torde komma att inne- bära betydande förbättringar av bidragsvillkoren jämfört med nuvarande förhållanden. Mot dessa förbättringar torde böra svara en strävan att för- bättra verksamhetens kvalitet. För att den fostran av de deltagande ung- domarna skall komma till stånd, som bidragsgivningen avser att stödja, synes fritidsgruppens arbete böra bedrivas med viss varaktighet. Enligt gällande författning skall gruppens verksamhet omfatta minst 20 timmar, fördelade på minst 10 sammankomster.

I skolöverstyrelsens anvisningar angående statsbidrag till fritidsverksam- het den 28 februari 1958 har vidare införts en bestämmelse, att gruppens verksamhet skall bedrivas under minst 10 veckor. Utredningen anser, att —— som den föreslagit i fråga om bidraget till studiecirklar — även för fri- tidsgrupperna bestämmelser bör införas i författningen rörande den tids- period, under vilken verksamheten skall pågå. Utredningen föreslår där- för, att en sådan bestämmelse införes, lämpligen i 13 % såsom ett nytt vill- kor för statsbidrag. I allmänhet torde en fritidsgrupp icke sammanträda mer än en gång per vecka; ofta inträffar också sammanträdena med större mellanrum. Utredningen finner därför, att en bestämmelse om att fritids- grupps arbete skall pågå under minst 12 veckor för att vara bidragsberätti— gad inte skulle behöva medföra nämnvärda avvikelser i verksamhetens ut- formning i förhållande till den nuvarande men verka i kvalitetshöjande riktning.

• Sida 199
•  Original

heten intar på grund av sin omfattning och inriktning en särställning. Så— lunda omfattade budgetåret 1959/60 mer än hälften av statens bidrag till fritidsgruppsverksamheten bidrag till av riksidrottsförbundet rapportera- de grupper. Aktiviteten i grupperna avsåg av naturliga skäl idrottslig verk- samhet av olika slag.

Statliga bidrag till idrott och friluftsliv utgår i övrigt från anslag under tionde huvudtiteln. Under denna anvisas till idrott och friluftsliv två an- slag, det ena till fonden för idrottens främjande och det andra till fonden för friluftslivets främjande. Anslagen avsättes till fonderna genom årliga beslut av Kungl. Maj:t. För budgetåret 1959/60 meddelades 19 särskilda beslut om anslag ur fonden för idrottens främjande. Det viktigaste är det årligen återkommande beslutet om anslag till riksidrottsförbundet. Detta anslag uppgick budgetåret 1959/60 till 5 084 250 kronor och fördelades på 12 olika poster. I en av dessa ingick bidrag till instruktörsverksamhet bland ungdom.

Utredningen är av den uppfattningen, att den inom riksidrottsförbundet bedrivna fritidsgruppsverksamheten från olika synpunkter är av utomor- dentlig betydelse. Genom denna öppnas möjligheter för ungdomen att kom- ma i närmare kontakt med de värden, som idrottsutövning kan skänka. Även tävlingsmomentet, som ingår i de flesta former av idrottslig verk- samhet, återfinnes i fritidsgruppsverksamheten om än i en för denna spe- ciell utformning.

Samtidigt som utredningen således understryker det värde, som riks— idrottsförbundets fritidsgruppsverksamhet har, anser den sig ha anledning ifrågasätta, om verksamheten bör stödjas genom bidrag från anslag under åttonde huvudtiteln. Då idrottslig verksamhet i övrigt är föremål för bi- dragsgivning under tionde huvudtiteln —— även den instruktörsverksamhet bland ungdom, för vilken motsvarande regler gäller som för den inom övriga ungdomsorganisationer med statligt stöd från åttonde huvudtiteln bedrivna instruktörsverksamheten —— bör enligt utredningens mening den av riksidrottsförbundet bedrivna fritidsgruppsverksamheten erhålla stöd genom anslag under tionde huvudtiteln. Såväl hänsynen till statens bi— dragsgivning i övrigt till idrottsverksamheten som rent verksamhetsmässiga skäl talar för en sådan överflyttning.

d. Bidrag till instruktörsverksamhet

Sedan budgetåret 1960/61 utgår statsbidrag till 47 instruktörer verksamma inom ungdomssammanslutningar eller grupper av sådana. Genom beslut av 1961 års riksdag har för budgetåret 1961/62 anslaget för bidrag till in- struktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer höjts med 96500 kr till 771000 kr. Beslutet innebär, att bidragsunderlaget vid bestämmandet av bidraget till instruktörsavlöning höjes från nuvarande maximibelopp 13 800 kr till 16 000 kr och att bidragets maximibelopp höjes från 10 350 kr till 12000 kr. Maximibidraget till instruktörs rese- och traktaments—

• Sida 200
•  Original

kostnader höjes från 4 000 kr till 4400 kr. Genom detta beslut erhöll or- ganisationerna en välbehövlig ökning av bidraget till instruktörsverksam— heten, om vilken verksamhet utredningen på annan plats i detta betänkan- de anfört en rad positiva synpunkter. Kungl. Maj:t och riksdagen fann det däremot icke möjligt att genomföra en ytterligare ökning av antalet in- struktörsbidrag, trots att 53 sammanslutningar anmält behov av tillhopa 101 sådana bidrag.

I enlighet med de av departementschefen meddelade direktiven har ut- redningen icke ansett sig böra ingå på någon genomgripande omprövning av stödet till ungdomsverksamheten utan stannat vid en granskning av mera teknisk natur. Utredningen har därvid ej funnit anledning föreslå ändringar av konstruktionen av bidragen till instruktörsverksamheten eller av antalet instruktörsbidrag. Utredningen uttalar i stället önskemålet att en sådan omprövning företages, då ytterligare någon tids erfarenhet vunnits av de nu gällande bidragsformerna. Vid en sådan prövning bör också anslaget till instruktörsverksamhet bli föremål för behandling. Under tiden torde man få räkna med en fortsatt justering uppåt av antalet instruktörsbidrag. Utredningen, som icke framlägger förslag om någon sådan ökning för det närmast ifrågakommande budgetåret, anser för sin del lämpligt, att antalet instruktörsbidrag under de närmaste åren efter prövning i varje särskilt fall något ökas.

e. Bidrag till administrationskostnader Som i det föregående anförts, har utredningen haft anledning att pröva frågan om ett särskilt administrationsbidrag till organisationer, verksam- ma på ungdomsområdet. Förslag har vidare framlagts av 1960 års ungdoms- upplysningsutredning, innebärande, att till den statsunderstödda ungdoms- ledarutbildningen i form av centrala och regionala kurser skulle knytas ett bidrag, fixerat till 1 000 kronor per central kurs och 500 kronor per re- gional sådan, vilket liksom kursbidraget skulle utgå till riksomfattande ungdomsorganisationer. Bidraget skulle utgå »för att sätta organisationer- na i stånd att verkligen fungera som opinionsskapare» och ställas till orga- nisationernas förfogande utan krav på redovisning av medlens användning. 1960 års folkbildningsutredning har efter framställning till Kungl. Maj:t från ungdomsorganisationer, vilka framställningar remitterats till utred- ningen, övervägt frågan om ett administrationsbidrag till sådana samman- slutningar av rikskaraktär. Därvid har bl. a. prövats en sammankoppling av ett dylikt administrationsbidrag med bidraget till ungdomsledarkurser. Med hänvisning till sina direktiv anser sig folkbildningsutredningen emellertid icke kunna framlägga förslag om ett administrationsbidrag, inne- bärande någon större ökning av stödet till ungdomsorganisationer. Då det inte ingått i utredningens uppdrag att beträffande ungdomsverksamheten föreslå några mera genomgripande förändringar och med hänsyn till det

• Sida 201
•  Original

av ungdomsupplysningsutredningen framlagda förslaget har 1960 års folk— bildningsutredning funnit sig icke böra för sin del upptaga frågan om ett administrationsbidrag i detta betänkande men kommer att till socialde- partementet avge begärt yttrande över ungdomsupplysningsutredningens förslag.

• Sida 202
•  Original

SJUNDE KAPITLET

Forskning och kvalificerad undervisning inom folkbildningsarbetet

Omvandlingen av samhällslivet har medfört en växande tendens hos de vuxna att uppmärksamma värdet av vidareutbildning, fortbildning och kun- skapsökning av mera allmän art. Snabb utveckling inom yrkeslivet har skapat behov av såväl fortlöpande information inom det egna yrket som orientering, vilken aktualiserats av andra skäl än rena yrkesintressen. Vidgade resemöjligheter, ökade resurser att komma i kontakt med och tillgodogöra sig estetiska värden, samt mer markerade behov av att på ett systematiskt sätt skaffa sig överblick över utvecklingen på det samhälleliga området har lett till ett växande intresse för en mera allmänt inriktad orientering. I folkrörelsernas arbete har också ständigt ingått en strävan att stimulera befintliga bildningsbehov och frammana nya. Skilda bild— ningsintressen har i betydande omfattning tillgodosetts och tillgodoses allt- jämt inom ramen för det av folkrörelserna bedrivna frivilliga bildningsar- betet.

I takt med ökningen av bildnings- och utbildningsverksamheten för vuxna har ett intresse för de särskilda pedagogiska problem, som undervisningen av vuxna medför, växt sig allt starkare. Den vuxnes sätt att inhämta och behålla kunskaper är i många avseenden andra än barnets, och de pedago- giska rön, som görs i skolundervisningen, låter sig inte omedelbart över— sättas till de vuxnas situation. Detta förhållande uppmärksammades på ett tidigt stadium av folkbildningsarbetets företrädare. Man kom därför att söka sig fram till för folkbildningsarbetet speciella arbetsformer, vilka numera i folkbildningssammanhang är klassiska. Deras pedagogiska uppbyggnad överensstämmer i flera hänseenden med vad som i belysning av senare forskning visat sig vara ändamålsenligt i vuxnas studiearbete.

Det nutida folkbildningsarbetet följer uppmärksamt den pedagogiska, psykologiska, socialpsykologiska och sociologiska forskningen, och man söker i bildningsarbetet omsätta de rön, som redovisas inom respektive forskningsområden. Man strävar att anpassa arbetsformerna till de nya be— tingelser, som förändringarna på det pedagogiska området skapar. Anpass- ningen avses i första hand svara mot de erfarenheter, som genom veten— skapliga undersökningar vinnes på vuxenundervisningens område, men nyorientering i metodiskt hänseende synes också ske med hänsyn till rön i andra pedagogiska sammanhang.

Utredningen anser, att en kvalitetshöjning i pedagogiskt hänseende inom

• Sida 203
•  Original

såväl det fria bildningsarbetet som ungdomsarbetet är avhängig av möjlig- heterna till en fortlöpande omprövning av metoderna. En sådan ompröv- ning förutsätter att tillgång finnes till ett för arbetsområdet väl anpassat och genom forskning underbyggt material, och att den kvalificerade under- visningen har sådan bredd och når sådana kategorier, att nya forsknings- rön snabbt utnyttjas i fältarbetet.

Det nu tillgängliga vetenskapliga materialet på området har en ganska begränsad räckvidd. Man är i stort sett hänvisad till sådana i utländsk lit- teratur redovisade vetenskapliga iakttagelser, vilka kan utnyttjas, därför att de avser mer allmängiltiga problem. Behovet av en på svenska förhållan- den inriktad forskning blir starkare, i och med att det vetenskapliga arbe- tet i andra länder alltmer inriktas på för respektive länder speciella pro- blem i bildningsarbetet för vuxna.

Utredningen kan i detta sammanhang konstatera, att den grundforskning på det psykologisk-pedagogiska och sociologiska området, som bedrivs vid universitetsinstitutionerna och inom statens råd för samhällsforskning givetvis också angår vuxenundervisning och folkbildningsarbete i all- mänhet. Grundforskningens resultat kan här, liksom på andra områden, tillämpas inom den praktiska verksamheten. Vad utredningen här när- mast har att ta ställning till är den i huvudsak målinriktade forskning, som mera direkt bearbetar de problem, som är specifika för folkbildningsar- betet.

Med hänsyn till innehållet kan de aktuella forskningsproblemen uppde- las i fyra huvudgrupper. Den första av dessa rymmer problem, som berör folkbildningsarbetets förutsättningar över huvud taget i det moderna sam- hället. Där aktualiseras t. ex. följande frågeställningar: Vilka befolknings- grupper i samhället konuner till de olika formerna av frivilligt bildnings- och utbildningsarbete? Vilka är motiven för deltagande? I vilken omfatt- ning medför samhällsförändringar accent- och motivförskjutningar? Vil- ken är de vuxnas studiesituation i det moderna samhället? Vilka läs- och studievanor har de vuxna? Hur stor omfattning och vilket innehåll har ge— mene mans aktiva och passiva ordförråd? _ Den andra huvudgruppen innefattar de forskningsuppgifter, som gäller vuxenundervisningens me- todik. Där utgör undervisningsformerna ett betydelsefullt problem. Akti- vitetsformerna inom studiecirkel- och föreläsningsarbete behöver närmare belysas och aktiverande metodik studeras i samband med såväl själva äm- nesområdet som deltagarnas förutsättningar. Orsakerna till det i vissa cir- keltypcr — det gäller bl. a. språkcirklar — ganska markanta bortfallet av deltagare under arbetets gång utgör här ett viktigt delproblem. Andra dylika är kunskapsförmedlingens betydelse för attitydförändringar, studiemateria- lets utformning och ledarutbildningens uppläggning. Den tredje huvud— gruppen gäller bildningsarbetets resultat. Här bör belysas, vilken kun- skapsbehållning som föreligger inte bara kortsiktigt — så som sker vid examensmässig redovisning —— utan också på lång sikt, och vilka resultat

• Sida 204
•  Original

deltagande i folkbildningsarbete avsätter på intresse- och attitydbildnind, på känsla för personlig stil och smak samt på val av litteratur-, tidnings- och tidskriftsläsning och av program i radio, television och på biografer. _ Den fjärde huvudgruppen forskningsproblem, även den av betydande in- tresse, utgöres av dem, som innefattar folkbildningsarbetets historia. Forsk- ningar på det historiska fältet kompletterar på åtskilliga punkter den kun- skap om det moderna folkbildningsarbetet, som studiet av dess förutsätt- ningar, mål, metoder och resultat kan förväntas ge.

Sammanfattningsvis kan om de fyra grupperna av problem, som utred- ningen för sin del vill ange som centrala i ett forskningsarbete om folk- bildningsarbete och vuxenundervisning, sägas, att de bör betraktas som i stort avgränsade områden, vilka vart och ett inom sig rymmer ett stort a_n- tal intressanta och viktiga forskningsuppgifter. Någon åtskillnad har inte gjorts mellan problem, som berör grundforskningen, och sådana som bör hänföras till målforskningen.

På den kvalificerade undervisningens område har under 1950-talet till- kommit ett särskilt organ, vuxenpedagogiska seminariet vid Stockholms universitet. Studiet av bildnings- och vuxenpedagogiska problem har där- med fått en samlingspunkt. Bakom seminariet, som började sitt arbete 1953, stod vid tillkomsten pedagogiska institutionen vid dåvarande Stockholms högskola, kursverksamheten vid Stockholms högskola samt skolöversty- relsens folkbildningsrotel. Seminariets arbete har alltsedan dess början letts av professor Torsten Husén —— till viss del inom ramen för hans undervis- ningsskyldighet vid Stockholms universitet. Med professor Huséns anknyt- ning till lärarhögskolan kom ett samband att upprättas också mellan denna och seminariet. Seminariets utgifter har bestritts dels av statsmedel (bidrag har utgått ur anslagsposten Stöd åt försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet under anslaget Bidrag till speciella folk- bildningsåtgärder), dels av medel, som tillskjutits av kursverksamheten i Stockholm. Deltagare i seminariet har varit inom folkbildningsorganisatio- nerna centralt anställda eller på annat sätt till organisationerna nära an- knutna personer. I viss utsträckning har även deltagit folkhögskollärare och för personalutbildning inom enskilda företag engagerade.

Vid det vuxenpedagogiska seminariets sammanträden presenteras och diskuteras forskningsresultat på det pedagogiska och psykologiska fältet. Metodfrågor i såväl forskning som vuxenundervisning dryftas, och rikt- linjer för nya undersökningar uppdras. Det förekommer vidare, att delta- gare i seminariet presenterar resultaten från egna undersökningar. Ett kon- kret resultat av seminariets arbete och ett exempel på hur seminariets dis- kussioner förs ut till en vidare krets av folkbildningsintresserade är hand- boken »Vuxna lär». Denna och andra sammanställningar av seminariets arbete har visat sig ha stor praktisk betydelse för vuxenundervisningen. Bland ämnen, som på senare tid uppmärksammats av seminariet, kan näm- nas vuxnas läs- och studievanor samt studieledarutbildningens metodik.

• Sida 205
•  Original

Efter att ha övervägt, hur ett statligt stöd till forskning och kvalificerad undervisning på folkbildningsområdet bör utformas, har utredningen an- sett sig böra föreslå, att de statliga åtgärderna på området i första hand koncentreras till en utbyggnad av det vuxenpedagogiska seminariets arbete. Förstärkning bör enligt utredningens mening främst komma till stånd på målforskningens område. Här föreligger aktuella forskningsbe- hov, som ej kan täckas av nu tillgängliga resurser. Med en lämplig anknyt- ning av ett sådant forskningsarbete till det vuxenpedagogiska seminariet torde garantier föreligga, att forskningsarbetet inriktas på för verksam- heten centrala problem. Behovet av grundforskning är i och för sig inte mindre, men här kan den nyligen beslutade upprustningen av universite- ten väntas erbjuda nya möjligheter, varför särskilda åtgärder i detta av- seende icke torde vara av samma angelägenhetsgrad.

I annat sammanhang har utredningen framlagt sina synpunkter på det statliga stödet till den framtida ledarutbildningen för folkbildnings- och ungdomsarbetet. Därvid hävdas i princip, dels att en ökning av utbildnings- verksamhetens omfattning är önskvärd bl. a. med tanke på dess kvalitets- höjande effekt, dels att all utbildning för insatser inom folkbildnings- och ungdomsorganisationer skall bedrivas av organisationerna själva. En sam- ordning mellan forskningen och den kvalificerade undervisningen på om- rådet är emellertid naturlig och synes böra ske. På riksplanet bör därför för personer, som speciellt ägnar sig åt metodfrågor på området finnas ett organ för fortlöpande diskussion av centrala pedagogiska problem. Där- med förverkligas också det av utredningen tidigare uttalade önskemålet, att den kvalificerade undervisningen borde nå sådana kategorier, att nya forsk— ningsrön snabbt utnyttjas i fältarbetet. Det vuxenpedagogiska seminariet kan numera sägas vara ett sådant forsknings- och undervisningsorgan.

Det vuxenpedagogiska seminariet bör enligt utredningens uppfattning i fortsättningen ingå som en del av det pedagogisk-psykologiska institutet vid lärarhögskolan i Stockholm. Seminariets arbete är numera förlagt dit, och genom dess ledning finns personell anknytning till skolan. Även andra praktiska skäl talar för en sådan anordning. Lärarhögskolan förfogar över för seminariet lämpliga arbetslokaler, och högskolans pedagogiska utrust- ning kan utnyttjas även av detta. Genom sambandet med lärarhögskolan i Stockholm etableras dessutom kontakt mellan den kvalificerade undervis- ningen och målforskningen på skolans område och på folkbildningsarbe- tets. På längre sikt innebär detta en förstärkning av förbindelserna mellan det fria och frivilliga bildningsarbetet och det reguljära skolväsendet. Detta är av betydelse för utvecklingen inom både skolan och folkbildningsar- betet.

För att den förordade utvidgningen av vuxenpedagogiska seminariets arbete skall komma till stånd, måste en förstärkning ske av lärarhögsko- lans resurser. En sådan utökning skulle böra avse dels tillgång till särskild arbetskraft, dels anvisande av medel för forskning.

• Sida 206
•  Original

För att behovet av särskild arbetskraft skall tillgodoses, föreslår utred- ningen att ett lektorat i vuxenundervisningens metodik inrättas vid lärar- högskolan i Stockholm. De med tjänsten förenade arbetsuppgifterna skulle omfatta såväl undervisning som forskning. Undervisningsskyldigheten bor- de i fråga om antalet timmar motsvara den, som ankommer på lektorat i högstadiets metodik och omfatta att som biträdande lärare deltaga i vuxen- pedagogiska seminariets arbete, att meddela undervisning för lärarkandi- dater om folkbildningsarbetets och vuxenundervisningens metodik samt att vid vissa, av folkbildningsorganisationer anordnade ledarkurser av kva- lificerad natur behandla metodiska problem. Forskningsuppgifterna skulle anknyta till det vuxenpedagogiska seminariets arbete och inriktas på lämp- liga centrala, för vuxenundervisningen utmärkande metodproblem. För lek- torat i vuxenundervisningens metodik bör kvalifikationskraven utformas så, att till tjänsten kan knytas person, som har dokumenterat god förtro- genhet med folkbildningsarbetets villkor och ådagalagt framstående skick- lighet som undervisare på detta område. Utöver förutsättningar att bedriva kvalificerad undervisning bör vederbörande ha visat ett markerat intresse för vuxenpedagogisk forskning. Det skulle kun-na hävdas, att löneställ- ningen med hänsyn till kvalifikationskraven borde vara sådan, att den när- mast motsvarar en folkhögskolerektors, f.n. lönegrad Ao 26. Lönegrads— placeringen bör dock modifieras med hänsyn till jämförbara befattnings- havare inom lärarhögskolan, och utredningen föreslår därför, att lektorat i vuxenundervisningens metodik placeras i lönegrad Ao 25.

Den nu angivna formen för utbyggnad av forskning och kvalificerad un- dervisning har bl. a. den fördelen, att kontinuerligt forsknings- och under- visningsarbete kan komma till stånd, utan att staten behöver vidkännas kostnader för upprättandet av en särskild institution. Däremot torde till omkostnader för forskning och undervisning ett visst belopp böra beräknas. Vid beräkningen av detta har utredningen kunnat bygga på de erfarenheter, som vunnits av det vuxenpedagogiska seminariets arbete. Omkostnaderna gäller dels arvoden till vissa utomstående medverkande vid seminariets sammanträden, dels kostnader för genomförande av undersökningar. Kost— naderna för de senare torde som regel komma att avse insamlandet av mate- rial från fältet, ofta med hjälp av frågeformulär. Dessa skall statistiskt bearbetas, varvid kostnader uppkommer för hålkortsbearbetning och för eventuell statistisk biträdeshjälp. Formulär, studiematerial o. dyl., som kommer till användning i undersökningarna, behöver antingen stencileras eller tryckas. De sammanlagda omkostnaderna beräknas till 10000 kro- nor per budgetår. Utredningen föreslår därför, att den del av lärarhögsko- lans omkostnadsanslag, som avses för pedagogisk-psykologiska institutio- nen, uppräknas med 10 000 kronor.

• Sida 207
•  Original

ÅTTONDE KAPITLET

1. Föreläsnings- och kursverksamhet

Utredningens förslag till bidragsgivning för föreläsnings- och kursverksam- heten innebär, att de nuvarande anslagen Bidrag till föreläsningsverksam- het, Resekostnadsersättning åt föreläsare, Bidrag till föreläsningsförmed- ling och konsulentverksamhet samt tre delposter under anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder ersättes med ett, förslagsvis betecknat Bi- drag till föreläsnings- och kursverksamhet. Detta anslag bör enligt utred- ningens mening fördelas på tre poster, Bidrag till föreläsningar och kur- ser, Bidrag till centralbyrå för föreläsningsverksamhet m.m. samt Bidrag till länsbildningsförbundens verksamhet. Innebörden av utredningens för— slag kan åskådliggöras av följande uppställning:

• Sida 210
•  Original

Bidrag till föreläsningsverksamhet ........................

Anslagsf ördelning : 1. Bidrag till föreläsningsförbundens föreläs- ningsverksamhet .......................... 355 000 2. Bidrag till studieförbundens föreläsningsverk- samhet .................................. 320 000 3. Bidrag till folkbildningsförbundens kursverk- samhet .................................. 130 000 4. Bidrag till föreläsningsverksamhet inom för- svarsväsendet ............................ 30 000 5. Bidrag till föreläsningsförbundens administra- tionskostnader ............................ 50 000

Resekostnadsersättning åt föreläsare, förslagsanslag ........

Bidrag till föreläsningsförmedling och konsulentverksamhet

Anslagsfördelning 1. Bidrag till centralbyråer .................... 135 000 2. Bidrag till folkbildningsförbundens konsulent—

verksamhet .............................. 88 000

Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder (delvis), reserva-

tionsanslag .......................................... Anslagsfördelning: 1. Bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare (delpost 3) 7 500 2. Bidrag till kursverksamhet bland samerna (delpost 4) .............................. 5 000 3. Bidrag till folkbildningsorganisationerna för

anordnande av allmän sexualhygienisk upplys- ningsverksamhet (delpost 10) .............. 45000

Anslagsbelopp budgetåret 1961/62

Utredningens förslag (avseende budgetåret 1962/63)

Bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet ................

Anslagsfördelning: 1. Bidrag till föreläsningar och kurser ........ 1 315000 ')

Bidrag till centralbyrå för föreläsningsverk- samhet m.m. ............................ 130000 Bidrag till länsbildningsförbundens verksam—het 155000

Kronor 885 000

300 000 223 000

57 500

1 465 500

Kronor 1 600 000

Utredningens förslag innebär en reell höjning av anslaget till föreläsnings-

• Sida 211
•  Original

och kursverksamheten med ca 240 000 kronor, eftersom dels Bidrag till före- läsningsverksamhet inom försvarsväsendet föreslås överfört till fjärde hu- vudtiteln, dels ur nuvarande anslag utgående bidrag till studiecirkelföreläs- ningar i fortsättningen enligt förslaget skall utgå från bidraget till studie- cirkelverksamheten.

Genom de föreslagna förändringarna av bidragsgivningen torde föreläs- nings- och kursverksamheten konnna att rationaliseras på sådant sätt, att de anslagna medlen effektivare utnyttjas och att anslaget under de närmast kommande budgetåren kan uppföras med oförändrat belopp, sedan den av utredningen föreslagna höjningen vidtagits.

2. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet Utredningens förslag till bidragsgivning för studiecirkel- och studieför- bundsverksamheten innebär, att de nuvarande anslagen Bidrag till studie— förbund och Bidrag till studiecirkelverksamhet samt av anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder delposten Bidrag till anordnande av universi- tetscirklar och delposten Bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för bild- ningsverksamhet bland sjömän i vad avser bidrag för studiecirkelverksam- het, samt av anslagen Bidrag till föreläsningsverksamhet och Resekostnads- ersättning åt föreläsare de delar, som avser kostnader för studiecirkelföreläs- ningar, ersättes med två anslag, förslagsvis betecknade Bidrag till grupp- studieverksamhet samt Bidrag till de erkända studieförbundens admini- strationskostnader. Följande uppställning åskådliggör innebörden av utredningens förslag:

Anslag budgetåret 1961/62:

Kronor Bidrag till föreläsningsverksamhet (delvis) ................ (Bidrag till studieförbundens före]äsningsverksamhet del- vis) ................................................ 75 000 Resekostnadsersättning åt föreläsare (delvis) .............. Bidrag till studieförbund ................................ 2 745 000 Bidrag till studiecirkelverksamhet, förslagsanslag .......... 13 500 000 Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder (delvis), reserva- tionsanslag .......................................... 65 000 Anslagsfördelning :

1. Bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för bildningsverksamhet bland sjömän, studie-

cirkelkostnader (delpost 1) .............. 15000 2. Bidrag till anordnande av universitetscirk- lar (delpost 5) .......................... 50 000

Anslagsbelopp budgetåret 1961/62 16 385 000 va'—105704

• Sida 212
•  Original

212 Utredningens förslag1 (avseende budgetåret 1962/63)

Kronor Bidrag till gruppstudieverksamhet, förslagsanslag ........ 15500 000 Anslagsfördelning: 1. Bidrag till studiecirkelverksamhet, förslags- vis .................................... 13 000 000 2. Bidrag till musikstudieverksamhet, förslags- vis .................................... 2 500 000 Bidrag till de erkända studieförbundens administrationskost— nader .............................................. 2 500 000

Föreslaget totalt anslagsbelopp 18 000 000

Den statsfinansiella innebörden av utredningens förslag åskådliggöres av en jämförelse mellan de verkliga kostnaderna för staten budgetåret 1959/60 och de beräknade kostnaderna samma budgetår, om de av utredningen före- slagna reglerna för statsbidragsgivning tillämpats. Antalet gruppstudietim- mar med statsbidrag utgjorde inom studieförbunden detta är ca 1,8 mil- joner, för vilka statsbidrag utbetalades med 11,6 milj. kr. Av de statsbi- dragsberättigande studietimmarna utgjorde ca 20 % eller ca 360 000 tim- mar sång- och musikstudietimmar. Då en betydande del av detta antal av— såg studier i ungdomscirklar, torde kostnaderna för dessa timmar ligga över de genomsnittliga och uppgå till närmare 2,5 milj. kr. En undersök- ning av musikstudieverksamheten det nämnda budgetåret visar, att en tredjedel av antalet musikstudietimmar avsåg ensembler och körer, en tredjedel gruppstudietimmar i grupper, motsvarande de, som av utredningen föreslagits böra benämnas musikcirklar, samt en tredjedel motsvarande s. k. övningstimmar. Ett bidrag med 8 kronor per gruppstudietimme för grupper i andra studieämnen än musik skulle budgetåret 1959/60 ha inne- burit en utgift för staten av 11,2 milj. kr och för musikstudieverksamhet i ensembler och musikcirklar en utgift av 2,2 milj. kr eller sammanlagt 13,4 milj. kr. Detta anslagsbelopp skulle ha innefattat förutom de nu nämnda bidragen bidrag för anordnande av studiecirkelföreläsningar och universi- tetscirklar, viss del av bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för folk- bildningsverksamhet bland sjömän samt ca 75 % av bidrag till studieför- bunden för pedagogisk verksamhet, dvs. sammanlagt ca 700 000 kr. Detta innebär, att kostnaderna för staten budgetåret 1959/60, om de av utredningen föreslagna bidragsreglerna skulle ha tillämpats, blivit 1,1 milj. kr högre. Genom de av riksdagen beslutade höjningarna av anslagen till studieför— bunden budgetåren 1960/61 och 1961/62 har bl.a. bidraget till pedagogisk verksamhet ökat. Detta innebär, att skillnaderna i kostnadshänseende mel- lan det nuvarande statsbidragssystemet och det av utredningen förordade i

1 Vid beräkningen av anslagens storlek har antagits, att den årliga ökningen av verksam- heten räknat från budgetåret 1959/60 skulle utgöra ca 5 %. Särskilda synpunkter på denna beräkning anföres i fortsättningen (s. 213).

• Sida 213
•  Original

viss utsträckning utjämnats. De kostnadsökningar, som kvarstår, hänför sig till kostnader för åtgärder i kvalitetshöjande riktning.

Utredningen har vid avvägningen av de föreslagna bidragsbeloppen gjort vissa översiktliga beräkningar av verkan av det föreslagna bidragssystemet för de olika studieförbundens vidkommande och därvid även beaktat det i direktiven uttryckta önskemålet, att utredningen skall undersöka verkan i kostnadshänseende av olika bidragsalternativ. Beräkningarna redovisas i tabell 53.

Tabell 53. Beräknad anslagsutveckling (miljoner kr) vid årlig ökning med 5 procent budgetåren 1962/63 _ 1966/67 av studieförbundens studiecirkel— och musikstudie—

verksamhet Beräknat bidrag Beräknatfåggåliggårtiesgåzåtaredmngen

Budgetår med nuvarande

bidragsregler1 Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 1962/63 13,4 13,9 15,8 17,9 1963/64 14,1 14,6 16,7 18,7 1964/65 14,8 15,4 17,5 19,7 1965/66 15,5 16,2 18,4 20,7 1966/67 16,3 17,0 19,3 21,7

1 Exklusive bidrag till åtgärder av pedagogisk art. 2 Inklusive bidrag till åtgärder av pedagogisk art.

Alt. 1 = bidrag till gruppstudietimme med kronor 7, till ensemblegrupptimme med kronor 9, till musikgruppstudietimme med kronor 4: 50 och till musikövningstimme med kronor 3. Alt. 2 = motsvarande belopp utgörande kronor 8, kronor 10, kronor 5:50 och kronor 3. Alt. 3 = motsvarande belopp utgörande kronor 9, kronor 11, kronor 6: 50 och kronor 3. Anm. Beräkningen bygger på antagandet, att 20 procent av samtliga bidragsberättigande tim- mar utgöres av musikstudietimmar, varav ']: avser ensemblespel, 'I: musikgrupper och '/= övningstimmar.

Som framgått av tidigare kostnadsberäkning, har utredningen med utgångspunkt från sina undersökningar av den kvantitativa utvecklingen av studiecirkelverksamheten under 1950-talet antagit, att verksamheten skulle kunna komma att öka med ca 5 procent per år. Utredningen har emellertid erfarit, att verksamheten under budgetåret 1960/61 ej synes komma att öka så snabbt som detta antagande förutsätter. Det skulle därför kunna inträffa, att ökningen blir mindre än 5 procent per år. Å andra sidan torde _ om utredningens förslag genomföres — en viss ökning av verk- samheten komma till stånd som en direkt följd av de kvalitativa förbätt- ringar, vilka kan förväntas som ett resultat av de nya bidragsformerna. Det i tabellen angivna alternativ 1 skulle innebära, att flertalet studieför- bund skulle få vidkännas anslagsminskning, medan alternativ 3 medför anslagsökningar för samtliga studieförbund. Alternativ 2 är det av utred— ningen förordade.

• Sida 214
•  Original

214 3. Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder

Reservationsanslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder (budgetåret 1961/62 229 000 kronor) får, om utredningens förslag vinner beaktande, en väsentligen annan karaktär. Enligt förslaget skulle det omfatta föl— jande:

Kronor Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder, reservationsanslag 242000 Ansagsfördelning : 1. Försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet ........................ 150 000 2. Kurs— och konferensverksamhet ..... . . . _ . 25 000 3. Utgivande av tidskrifter ...................... 27 000 4. Arbetarnas bildningsförbund för verksamhet bland sjömän ............................. 25 000 5. Bidrag till Musikfrämjandet (tills vidare) ...... 15 000

B. Ungdomsverksamheten

Utredningens uppdrag har i fråga om ungdomsverksamheten främst gällt att summera de hittills vunna erfarenheterna, att söka göra en bedömning av befintiga och eventuellt nytillkommande verksamhetsformers framtida om- fattnitg samt att företaga en rent teknisk översyn av bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser. Utredningen har mot denna bakgrund ej ansett sig böra föreslå mer genomgripande förändringar vare sig i fråga om bidra- gens lzonstruktion eller deras storlek.

Son". tidigare påvisats, är det förbundet med betydande svårigheter att på grundval av kvantitativa beräkningar ange olika verksamhetsformers framtida omfattning. Utredningen har därför ansett sig böra avstå från att framlägga beräkningar av anslagsbehovet för efter budgetåret 1962/63 föl- jande budgetår. För samtliga verksamhetsformer gäller dock, att enligt ut- rednirgens bedömanden ökade kostnader bör beräknas. Ungdomsledarut- bildningen torde böra öka i takt med förbättrad ledartillgång. Fritidsgrupps— verksamheten har under de år statsbidrag ställts till dess förfogande expan- derat mycket snabbt. Även om den av utredningen föreslagna överföringen av bidrag till Sveriges riksidrottsförbunds verksamhet från åttonde till tionde huvudtiteln sker, bör fortsatt ökning av genom studieförbund och kommuner rapporterad fritidsgruppsverksamhet påräknas. Också i fråga om instruktörsverksamheten torde en viss ökning böra beräknas.

Med hänsyn till nyligen vidtagna anslagshöjningar i fråga om bidrag till verksamheten vid hemgårdar, utbildning av ungdomsledare samt bidrag till instruktörsverksamhet föreslår utredningen, att dessa anslag uppföres med oförändrade belopp för budgetåret 1962/63. De förslag, som framlagts på fri-

• Sida 215
•  Original

tidsgruppsverksamhetens område skulle — utom att en renodling av an— slaget åstadkommes _ innebära en sänkning av det under åttonde huvud- titeln utgående anslaget. Vidare torde som tidigare framhållits de föränd— ringar utredningens niajorltet föreslagit i fråga om åldersgränserna för bidragsberättigat deltagande i fritidsgrupp komma att innebära, att kost- nadsökningen för den föreslagna sänkningen av den lägre åldersgränsen blir åtminstone något större än kostnadsminskningen genom sänkningen av den övre. Den föreslagna omfördelningen av bidragsbeloppet per del— tagare torde icke medföra nämnvärda förändringar i fråga om anslagets storlek. Med hänsyn dels till de nu gjorda övervägandena, dels till fritids- gruppsverksamhetens utveckling under senare år föreslår utredningen, att anslaget Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, vilket för budgetåret 1961/62 upptagits till 5400 000 kronor, för budgetåret 1962/63 uppföres med 3000 000 kronor. Detta innebär en reell total anslagsökning med 600 000 kronor, varav under åttonde huvudtiteln 300 000 kronor. Ett fort- satt stödjande av riksidrottsförbundets fritidsgruppsverksamhet enligt i huvudsak samma bestämmelser som för annan fritidsgruppsverksamhet skulle nämligen nödvändiggöra en höjning av anslaget till avsättning till fonden för idrottens främjande med ca 3 000 000 kronor. Vid beräkningen av detta belopp har förutsatts, att riksidrottsförbundets fritidsgruppsverk- samhet även i fortsättningen skall ha ungefär samma omfattning som stu- dieförbundens och kommunernas tillhopa. Utredningens förslag framgår av följande uppställning:

Kronor Bidrag till verksamheten vid hemgårdar ...................... 300 000 Utbildning av ungdomsledare, reservationsanslag .............. 1 500 000 Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, förslagsanslag ........ 3 000 000 Bidrag till instruktörsverksamhet ............................ 771 000

Föreslaget totalt anslagsbelopp 5571000

C. Forskning och kvalificerad undervisning

Utredningens förslag i fråga om upprustning av forskningen och den kvali- ficerade undervisningen på folkbildningsarbetets område innebär, att på personalförteckningen för lärarhögskolan i Stockholm upptages 1 lektor i vuxenundervisningens metodik i lönegrad Ao 25 och att lärarhögskolans av— löningsanslag höjes med 31 608 kronor.

Omkostnadsstaten för lärarhögskolan i Stockholm bör vid bifall till ut— redningens förslag uppräknas med 10 000 kronor.

• Sida 216
•  Original