SOU 1962:11

Svensk ekonomi 1960-1965

N 4-0 9

oå (—

— CD u.:

&( 4. [01%

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Finansdepartementet

SVENSK EKONOMI 1960—1965 _

BILAGOR 1—5

Stockholm 1962

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962

Kronologisk förteckning

. Skogstlugångama i Jämtlands län. Idun. 100 i. + 1 utvikskarta. S. . Yrkesutbildningen på trudgårdsområdet. Statens Reproduktionsanstalt. 71 s. Jo. . Totutgåsvarets permnaltrkgor. Beckman.

305 s. .

. Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjuk— vårdspersonal. Beckman. 185 8. I. . Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestudiet. Kihlström. 116 8. E. . Statstiådrag till enskild väghållning, m.m. Idun. 92 Kommunal beredskap. Idun. 198 s. I. . Finansplan för budgetåret lasa/a: samt Prelimi— när nationalbudget för år 1962. Marcus. XXIII+ 61 s. . . Städernas särskilda rlttlgheter och skyldigheter i förhållande till staten. Kihlström. 259 :. Fi . Svensk ekonomi 1960—1965. Idun. 220 s. Fi. . sexgenslåekonomi 1960—1985. Bilagor l—l. Idun.

2 s. .

ugnen.—wur—

Anm. Om särskild tryckort ej angivas, lir tryckorten stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:11

Finansdepartementet

SVENSK EKONOMI 1960—1965

BILAGOR 1—5

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE STOCKHOLM 1962

INNEHÅLL

B I L A GA l Framtidsperspektiv för svensk industri .

Undersökning utförd inom Industriens Utredningsinstitu!

BILAGA 2

Produktivitet och kapitalmängd inom den svenska industrin under efterkrigstiden .

Av fil. lic. Karl G. J ungenfelt

BILAGA 3

Input-output-beräkning för år 1965

Av fil. lic. Bengt Höglund och fll. lic. Lars Werin

BILAGA 4 Handelns behov av arbetskraft och kapital under 1960-talet

Undersökning utförd inom F öretagsekonomiska Forskningsinstiluiel

vid Handelshögskolan i Stockholm

B I L A GA 5 Kreditmarknadsmatriser för åren 1955—60 .

Av fil. kand. Erik L. Karlsson

BILAGA 1

F ramtidsperspektiv för svensk industri

Undersökning utförd inom Industriens Utredningsinstiiul

Förord

Kapitel 1. Grundmaterialets art och innebörd

Materialets tillförlitlighet Prognos och verklighet Slutord . . . . .

Kapitel 2. Sammanfattning av resultaten

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen . Efterfrågan på arbetskraft Behovet av investeringar Prognosernas rimlighet .

Kapitel 3. Gruvindustri

Produktionen . Marknadsutvecklingen. Råvaruförbrukningen . Arbetskraften Investeringarna

Den tekniska utvecklingen.

Kapitel 4. Järn— och metallverk

Produktionen Marknadsutvecklingen. Råvaruförbrukningen . Arbetskraften Investeringarna Den tekniska utvecklingen.

Kapitel 5. Verkstadsindustri

Uppgifter om verkstadsindustrin i dess helhet

Manufakturering och elektroteknisk industri . Produktionen . . . Marknadsutvecklingen .

Råvaruförbrukningen . Prisutvecklingen . Arbetskraften . Investeringarna .

Transportmedelsindustri och maskinindustri . Produktionen . . Marknadsutvecklingen . Råvaruförbrukningen.

Prisutvecklingen . Arbetskraften . Investeringarna .

Varvsindustri Produktionen . . . Marknadsutvecklingen . Arbetskraften . Investeringarna .

Kapitel 6. Jord- och stenindustri

Cement- och cementvarufabriker . Tegelbruk .

Porslinsindustri

Glasindustri . . . Övrig jord— och stenindustri .

Sammanfattning .

Kapitel 7. Träindustri

Produktionen Marknadsutvecklingen Råvaruförbrukningen . Prisutvecklingen . Arbetskraften Investeringarna. . Den tekniska utvecklingen.

Kapitel 8. Massa-, pappers- och wallboardindustri

Produktionen Marknadsutveeklingen. Råvaruförbrukningen . Arbetskraften Investeringarna . Den tekniska utvecklingen.

Produktionen och arbetskraften Marknadsutvecklingen. Investeringarna

Kapitel 10. Livsmedelsindustri

Uppgifter om livsmedelsindustrin i dess helhet . Kvarn— och bageriindustri . Mejeri— och margarinindustri .

Slakteriindustri. . . . . . . .

Socker-, choklad- och konservindustri . Njutningsmedelsindustri .

Kapitel 11. Textil- och konfektionsindustri

Produktionen . Marknadsutvecklin gen . Råvaruförbrukningen . Prisutvecklingen . Arbetskraften Investeringarna

Kapitel 12. Sko-, läder- och gummivaruindustri

Sko- och läderindustri. Produktionen . Marknadsutvecklingen . Prisutvecklingen . Arbetskraften . . Investeringarna

Gummivaruindustri . .

Kapitel 13. Kemisk industri

Produktionen . Marknadsutvecklingen. . Råvaruförbrukningen . Prisutvecklingen . Arbetskraften Investeringarna

Bilagor

A. Forskning, utvecklingsarbete och utbildning . Kostnaderna för FoUUb i Sverige . . Jämförelse med USA och England . B. Försök till beräkning av den marginella avkastningen i olika industrigrenar

C. Grundmaterialet .

Förord

På uppdrag av 1959 års långtidsutredm'ng har Industriens Utredningsinsti— tut utfört en undersökning rörande den industriella utvecklingen i Sverige under första hälften av 1960-talet. Denna undersökning bygger på uppgif- ter, erhållna genom förfrågningar hos ett urval industriföretag rörande de- ras planer och förväntningar beträffande produktion, investeringar, export, arbetskraftsbehov m. 111. Som närmare framgår av bilaga C har detta utred- ningsarbete skett i nära samverkan med experter inom olika branschorgani- sationer samt industriföretagare. Dessa har medverkat såväl vid insamlan- det av primärmaterial som vid ett antal diskussioner rörande resultatens innebörd.

Inom de företag, som institutet vänt sig till med förfrågningar, har ned— lagts ett omfattande arbete på att besvara de ofta intrikata frågor, som i detta sammanhang varit nödvändiga att ställa. Det är institutet angeläget att uttrycka sin stora tacksamhet för all den hjälp, som vi har fått och utan vilken denna undersökning icke varit möjlig att genomföra. Vi vill också framföra vårt tack till Kungl. Kommerskollegium och dess tjänstemän för den beredvillighet med vilken de ställt data till vårt förfogande och givit oss värdefulla synpunkter på olika statistiska problem.

Ledare för undersökningen har varit institutets förre chef, docenten nu- mera bankdirektören Jan Wallander, vilken även svarat för utformningen av texten till föreliggande redogörelse. Hans medhjälpare inom institutet har varit pol. mag. Erwin Mildner och civilekonom Lennart Fridén. Den förre har särskilt sysslat med insamlingen av undersökningens primärupp- gifter samt deras statistiska bearbetning. Den senare har svarat för arbetet i samband med undensökningens slutredigering. Såväl Mildner som Fridén har därjämte skrivit textutkast till vissa delar av redogörelsen.

Stockholm i november 1961

Ragnar Bentzel

KAPITEL 1

Grundmaterialets art och innebörd

Följande studie av den svenska indu— strins utvecklingstendenser under 60- talet baserar sig dels på sammanställ- ningar och specialbearbetningar av till- gängligt statistiskt material, dels på för ändamålet särskilt insamlade uppgif- ter. Under våren 1960 utsändes sålun- da ett frågeformulär till sammanlagt 928 industriföretag. Därutöver gjordes en specialundersökning av produktio- nen av plastvaror i olika industrier. (Se härom redogörelsen för kemisk industri i kapitel 13.) I formuläret ombads före— tagen att redogöra för utvecklingen un- der senare tid av bl. a. produktion, in- vesteringar, råvaruförbrukning och sysselsättning samt att försöka ge en bild av den sannolika utvecklingen på dessa områden under ($O-talet. Detalje- rade uppgifter infordrades' dessutom rörande kostnader för forskning och utvecklingsarbete, prisutveckling och utvecklingen av export och import. Svar erhölls från ca 70 procent av de tillfrågade företagen eller 629 stycken. I bilaga C återges frågeformuläret. Det rör sig här om basformuläret. För olika branscher gjordes sedan vissa varia- tioner. I bilaga C återfinns också en redogörelse för insamlingen av grund- materialet till undersökningen.

Det officiella statistiska material, som vi utnyttjat, härrör i förstalhand från Kommerskollegium. I det följande. hän- visas till detta material som »KK's ma- terial».

På grundval av de sålunda erhållna uppgifterna sammanställdes redogörel- ser för utvecklingen inom olika bran— scher. Dessa redogörelser diskuterades under hösten 1960 med representanter för de olika branscherna vid så kallade hearings. Avsikten var härvid bl. a. att få en föreställning om ifall de försöks— vis gjorda prognoserna betraktades som rimliga eller inte av experter inom branschen. De synpunkter som framkom vid dessa hearings har i viss utsträck- ning medtagits i de slutliga redogörel- serna för olika branscher. För vissa branscher anordnades av tidsskäl inga särskilda hearings, utan togs kontakter under hand.

Innan frågeformulären sändes ut dis— kuterades de ingående med represen- tanter för respektive branschorganisa- tion. Dessa lämnade också en mycket värdefull hjälp vid uppgörandet av ur- valet. För järnbrukens del insamlades materialet av Jernkontoret och för massa-, pappers- och wallboardindu- strin av respektive branschorganisa— tion. För de senare industrigrenarna insamlades dock uppgifter för vissa fö- retag direkt av IUI.

Materialets tillförlitlighet Vad vi i det följande redovisar är sum- mor av de enskilda företagens framtids- bedömning på olika områden. Härvid uppkommer givetvis frågan hur pass

rättvisande dessa kan vara.

Skulle det vid en framtida kontroll visa sig att prognoserna avvikit från verkligheten kan detta sammanhänga med följande huvudtyper av skäl.

För det första kan slumpfel och tek- niska brister hos grundmaterialet ha gett upphov till felaktigheter.

För det andra kan företagen ha miss- tagit sig beträffande de konsekvenser och möjligheter den allmänna ekono- miska utvecklingen medför för det eg- na företaget i olika hänseenden.

För det tredje kan de ha haft en felaktig föreställning om hur den all- männa ekonomiska ramen kommer att förändra sig under prognosperioden.

Nedan skall vi nu i korthet gå ige- nom dessa olika typer av felkällor.

De statistisk-tekniska problemen. Den för undersökningen fastställda tids— och kostnadsramen var sådan, att det vid planeringen var uppenbart, att man inte kunde sträva efter att åstadkomma ett urval som uppfyllde gängse statis- tiska krav och samtidigt medgav en så långt gående uppdelning, som ur andra synpunkter var önskvärd. Målet blev därför i stället att insamla ett material, som kunde tjäna som en utgångspunkt för de framtidsbedömningar man ville göra men vars statistiska bräcklighet hela tiden mås-te hållas i minnet. Man strävade dock givetvis samtidigt efter att, så långt yttre omständigheter med- gav, följa god statistisk praxis.

Urvalet skedde i samråd med branschexperter och på basis av ve- derbörande branschförenings med- lemsmatrikel. Med hjälp av kalendrar ägde sedan komplettering rum i den mån det var känt att viktiga typer av företag stod utanför föreningen. Det kunde gälla t. ex. statliga och koopera- tiva företag eller småföretag. Syftet var

givetvis hela tiden att få ett urval, som gav en så riktig bild som möjligt av populationen, dvs. de i Kommerskol- legii industristatistik registrerade före- tagen. Inom den på så sätt erhållna urvalsramen gjordes sedan urvalet med olika andelar" för olika storleksklasser. Strävan var härvid att få med alla sto- ra företag samt ett hyggligt urval av små och medelstora företag.

I tabell 1 anges olika branschers re- lativa betydelse samt ges vissa upp- gifter om svarsfrekvens, avvikelser från KK's material och statistikkvali- tet.1 Av redogörelserna för de olika branscherna i kapitlen 3—13 framgår den exakta avgränsningen av de olika branscherna. För branschen »övrig livsmedelsindustrin har inget enkätma- terial insamlats. Detsamma gäller för varven för vilka emellertid uppgifter inhämtats på annat sätt.

Vid bearbetningen har materialet först uppräknats med hänsyn till bort- fallsfrekvensen i respektive storleks- klass och därefter med den för klas- sen gällande urvalsfrekvensen. De på så sätt erhållna indexvärdena ger pro- gnoserna för olika variabler. Ett sådant förfarande innebär att man dels anta- git att de företag, som inte svarat, inte systematiskt skiljer sig från dem som

1 Då denna redogörelse sammanställdes fanns inga definitiva uppgifter från KK till- gängliga över produktionens värde och antalet anställda 1959. Vi har därför använt oss av de preliminära uppgifter som publicerats. När det gäller produktionsindex har KK emellertid inte gjort några preliminära beräkningar. I detta fall har vi försökt att göra uppskatt- ningar för varje bransch över produktionens volymökning 1958—59. Dessa beräkningar är givetvis behäftade med viss osäkerhet och kan komma att skilja sig från de indextal KK kom- mer fram till. Den produktionsökning vi på detta sätt erhållit för hela industrin överens- stämmer inte med Industriförbundets produk- tionsindex. —Vi får här en kraftigare ökning. Vissa beräkningar inom KK tyder dock på att vi i stort sett träffat rätt.

Tabell 1. Förädlingsvärde, urval och slatistikkvalitet inom olika branscher

Skilln. mellan till- Svars- prod.ökn./år Industribransch förädlings- frå ade frekvens 1955—59 enl. värdet 1959 föråta % enkäten och enl. KK 3 enl. KK a) Procentuell

. fördeln. av Antal

Statistik— kvalitetb)

Tillfr.ställande Tillfr.ställande

Mindre god Tillfr.ställande — Mindre god

Acceptabel

Gruvindustri ............. 18 94 Järn- och metallverk 36 97

Manufakturering .......... 41 80 Elektroteknisk industri. . .. . 6 1 26 77 Transportmedelsindustri . . . 9 78 (Bilrep arationsverkstäder)" 0) 49 33 Maskinindustri ............ 52 79 Varvsindustri ............. —

Cement— och cementvaru- Tillfr.ställande fabriker ................ 16 75 0. mindre gadd) Tegelbruk ................ 15 73 Tillfr.stä1lande Porslinsindustri ........... 4 75 Tillfr.ställande Glasindustri .............. 10 70 (Mindre god) Övrig jord- och stenindustri 11 27 (Mindre god) Sågverk .................. 27 70 Acceptabel Övrig träindustri .......... 42 40 Acceptabel

Tillfr.ställande Tillfr.ställande Tillfr.ställande

Tillfr.ställande

9 o

capo Hun-4

'— i”? 000) 9 O

UIP—io ONQH

Neubauten

».

'na»—

..

(DOD HPOOH

Massaindustri ............. Pappersindustri ........... Wallboardindustri .........

Tidningstryckerier ......... Övr. pappersvaru— o. grafisk industri ................

81 99 9 24 50

opec: cop HN moo eau

o brum

!-

»W—a P q

38 42

9 67 27 56 19 79

6 83 23 48

1 11 55 11 73

Acceptabel (Mindre god) (Mindre god) (Mindre god) Tillfr.stäliande (Mindre god) Tillfr.ställande Tillfr.ställande Acceptabel

Kvarnindustri ............ Bageriindustri ............ Mejeriindustri ...... . ...... Margarinindustri .......... Slakteriindustri ........... Sockerindustri ............ Chokladindustri ........... Konservindustri ........... Sprit-, vin— och tobaksfabri-

ker .................... Bryggerier och läskedrycks-

fabriker .............. Övrig livsmedelsindustri . ..

.

».

».

l

».

».

HMMHPHHN

..

2

36 05 18 14 0,2 19 07 07 07

cc en,-Aahocamo

2 Tillfr.ställande

.0 O': »? En

21 76

64 63 56 54

1 3 62 Acceptabel 28 71 Acceptabel 15 80 Acceptabel

9 67 ' Acceptabel

Rent kemisk industri ..... 23 87 Tillfr.ställandep Plastbearbetande industri. . , 50 52 Acceptabel Övrig kemisk industri ..... 3. 32 75 Acceptabel

Hela industrin 100,0 928 68 1,2 ——

Tillfr.ställande

Acceptabel Acceptabel

Textilindustri ........... '. . Konfektionsindustri .......

N:o QUI

Garverier ................ Skoindustri. . . .. ........... Övrig skinnvaruindustri . .. Gummivaruindustri .......

ON) HOPO MW OH QUI WQNIN 300 mh)

a) Uppgifterna hämtade från de båda första kolumnerna i tabell 4 sid. 22.

b) I de branscher där statistikkvaliteten satts inom parentes grundar sig prognosen ej en— bart på enkätmaterialet.

c) Försök gjordes att erhålla "uppgifter från bilreparationsverkstäderna. Resultatet blev dock så pass dåligt att det inkomna materialet uteslöts från den egentliga bearbetningen. Det finns sålunda ej medtaget i det följande. Som framgår av kapitel 5 ingår bilreparationsverk- städerna i gruppen »transportmedelsindustri».

gjort det, dels föreställt sig att de före— tag, som inte kommit med i urvalet, inte systematiskt skiljer sig från dem som gjort det. Kvalitetsgraderingen i tabellens sista rad baserar sig på över- väganden rörande sannolikheten av att så verkligen varit fallet för de olika branscherna. Tre beteckningar har härvid använts.

Tillfredsställande :Allt tyder på att materialet rik- tigt återger branschens situa- tion och framtidsförväntning— arna inom den. Acceptabel :Brister föreligger beträffande det statistiska förfar-andet, men inget tyder på att resultatet skulle vara påtagligt missvisan- de. Mindre god =Påtagliga brister i förfarandet och/eller tydliga indikationer på mindre god verklighetsåter— givning.

Vid sidan om en statistisk-teknisk bedömning av materialet grundar sig klassificeringen på de uppgifter, som framkom vid tidigare nämnda hearings samt jämförelser med den tidigare ut- vecklingen enligt den officiella stati- stiken. Vi frågade nämligen företagen inte bara om den framtida utveckling- en utan också om utvecklingen under perioden 1955—59, för att på så sätt få en kontrollmöjlighet. I kolumn 4 i tabell 1 har vi angivit hur stor avvikel- sen under denna period är mellan ut- vecklingen enligt KK's index och enligt vårt material. Som framgår av denna kolumn har produktionen under perio- den 1955—59 stigit 1,2 procent mer per år enligt vårt material än enligt KK's siffror. Grupperar man branscherna efter arten av det material vi förfogar över erhålles tabell 2.

Tabell 2

Branschernas andel av totala förädlingsvärdet 1959

%

Materialets art

Tillfredsställande . . . 35 Acceptabel ....... 39 Mindre god ....... 21 Material saknas . . . . 5

Totalt 1 00

När det gäller de branscher, där en— kätmaterial saknas, har vi som nämnts förfarit på särskilt sätt med varven. Det material som föreligger för dessa torde få betecknas som tillfredsstäl— lande. Tar man hänsyn till att vi har material för varven sjunker den obe— handlade delen till 1 procent. För några av de branscher, som har beteck— ningen »mindre god» har vi på lik- artat sätt kunnat insamla komplette— rande upplysningar. Dessa upplysning- ar har lagts till grund för de angivna prognosvärdena. För de branscher det här gäller har kvalitetsgraderingen an— givits inom parentes. De prognoser, som vi på så sätt kommit fram till, torde ha samma tekniska kvalitet som de, vilka grundar sig på material, som beteck- nats »tillfredsställande». Andelen med denna kvalitetsbeteckning bör därför snarast höjas med 7 procentenheter och »mindre god» sänkas i motsvarande grad.

Graderingen efter kvalitet är givet- vis i hög grad subjektiv, men torde dock kunna ge en viss vägledning vid bedömningen av materialet. Grundva- len för bedömningen i de enskilda fal- len kan som regel utläsas ur de redo- görelser för de enskilda branscherna, som finns återgivna i kapitlen 3—13.

Helt allmänt kan sägas att bristerna i materialet i regel torde vara av den arten, att de bör leda till att man får en alltför snabb utveckling på olika

punkter. I allmänhet är det nämligen småföretag, som har blivit underrepre— senterade. Sannolikt gäller detta också för företag med stagnerande utveck- ling. Vad som nu sagts stämmer väl med de skillnader i utvecklingstakt mellan vårt och KK's material under tiden 1955—59, som angivits i tabell 1.

Det vore emellertid förhastat att här- av dra den slutsatsen, att prognoserna genomgående ligger för högt. Brister i materialet i ovannämnda hänseende motverkas nämligen av ett annat feno— men av statistisk-teknisk art. Eftersom företag som upphört med sin tillverk- ning under perioden 1955—59 rimligt- vis inte kan komma med i materialet, bör den i materialet redovisade utveck- lingen under denna period bli snab— bare än totalutvecklingen. Av parallel- la skäl bör den enligt vårt material redovisade utvecklingen bli för lång- sam under perioden 1959—65 eftersom företag, som startar under den perio- den, ej kommer med.

Vid presentationen av materialet i det följande har vi förfarit så, att in- dextalen återgivits så, som de direkt framkommer ur vårt material. Undan- tag från denna regel är de i tabell 1 särskilt redovisade fallen jämte de ne— dan nämnda korrigeringar som gjorts med hänsyn till projekten i Svappa— vaara och Stenungsund.

Vad som sagts ovan om bristfällig— heterna i materialet har i första hand relevans för de avsnitt, där vi med stöd av vår undersökning försöker dra slutsatser om den totala utvecklingen för olika branscher. I vissa samman- hang är emellertid det intressanta sna— rare utvecklingen i tiden för de under- sökta företagen och en jämförelse mel- lan de undersökta företagen i olika branscher. I dessa sammanhang är ofta de tidigare berörda bristfälligheterna i materialet av mindre betydelse.

Som angivits tidigare är ett av sät— ten att få en föreställning om materia— lets statistiska kvalitet att jämföra den utveckling vi erhåller för perioden 1955——59 med motsvarande utveckling enligt Kommerskollegii produktionsm- dex för industrin.1 Den tysta förutsätt— ningen för en sådan jämförelse är gi- vetvis att detta index verkligen ger en i stort sett riktig bild av utvecklingen. Detta är inte helt säkert. Vissa grund— läggande data för indexberäkningarna —— förädlingsandelarna är nämligen av mycket gammalt datum.2

KK's index avser utvecklingen av vo— lymen av det så kallade nettoföräd— lingsvärdet inom olika industrigrenar. Med nettoförädlingsvärde menas här- vid saluvärdet minus kostnader för rå— varor, halvfabrikat, energi, bränsle och kapitalförslitning. För de olika under- grupper ca 65 stycken _- som man arbetar med i detta sammanhang an- tar man nu att nettoförädlingsvärdet utgör en fast andel av saluvärdet. Des— sa andelar baserar sig i huvudsak på förhållandena år 1926. Detta betyder att förskjutningar i industrins produk- tionsstruktur inom undergrupperna in- te påverkar index. Icke oväsentliga så— dana förskjutningar har dock av allt att döma förekommit. Inom mejeriin- dustrin har man sålunda i ökad ut- sträckning gått över till förpackning av smör i mindre enheter och med bättre förpackningsmaterial. Den pro— duktionsökning som härigenom upp— kommer för mejeriindustrin kan antas bli ofullständigt redovisad. På samma sätt torde det vara i många andra bran-

1 I vissa fall har vi beräknat egna indexserier på grundval av material som KK välvilligt ställt till vårt förfogande. * Helt allmänt förtjänar också påpekas, att medan KK i sitt material utgår från arbets— stället som enhet, utgår vi ifrån planerings- enheten. Den senare enheten ar i genomsnitt större.

scher. I princip leder ökad integration till att index ger för låga värden. Mins- kad integration får motsatt effekt.

De uppgifter vi har i vårt material för perioden 1955—59 gör det å andra sidan möjligt att räkna fram föräd- lingsvärdets faktiska utveckling och borde alltså i detta hänseende kunna ge en riktigare bild av verkligheten.

För att jämförbarhet skall uppnås med KK's index måste emellertid i så fall våra värden omräknas i fasta pri- ser. Detta är en mycket besvärlig ope- ration eftersom man saknar tillgång till lämpliga prisindex för råvaror och färdigvaror på alla de områden det här gäller. De index som finns är vi- dare i stor utsträckning varuindex och passar inte till den blandning av olika varor, som en industrigrupp ofta re- presenterar. De beräkningar som gjorts har därför ofta gett mindre tillfreds- ställande resultat. Vi har därför för- farit så att vi för perioden 1955—59 utgått från saluvärdena och på dessa tillämpat det prisindex, som erhålles genom en jämförelse av KK's produk- tionsindex och saluvärdets utveckling enligt industristatistiken. Vi får på så sätt värden, som är jämförbara med KK's, men behäftade med samma svag- heter som dessa. De på så sätt erhåll- na värdena skiljer sig i flera fall gans- ka mycket från beräkningar enligt and- ra metoder. Företagens uppgifter om den framtida utvecklingen är å andra sidan angivna i fasta priser och på dem beräknade index har karaktären av direkta förädlingsvärdeindex.i

Vi har uppehållit oss så pass utför- ligt vid denna tekniska detalj i beräk- ningarna därför att den illustrerar hur olika beräkningsmetoder kan- påverka resultatet. I själva verket kan de fel- aktigheter som uppkommer på grund av att man varit tvungen att välja ett mindre tillfredsställande förfaringssätt"

vara större än de som sammanhänger med bristande representativitet o. d. ' Avslutningsvis förtjänar framhållas, att man för närvarande inom KK har hunnit utföra en hel del av de mycket omfattande undersökningar, som krävs för en omläggning av produktionsindex och att man hoppas att snart kunna genomföra en sådan förändring. Materialet insamlades, som nämnts, under våren och sommaren 1960 och skulle avse utvecklingen fram till 1965. Sedan den tid prognoserna gjordes och fram till tidpunkten för sammanställan- det av denna redogörelse (maj 1961) har givetvis en hel del förändringar skett beträffande företagens planer. En del av dessa förändringar är kända. Frågan uppkommer då, om vi bör re— videra de erhållna uppgifterna med hänsyn till vad vi nu vet. Vi har här- vid intagit den ståndpunkten, att nå- gon sådan revidering inte bör ske, ef- tersom vi inte har möjlighet att göra den fullständig. Risk föreligger t.ex. för att vi relativt väl känner till nya, större projekt, som blivit aktuella, men inte har lika god kunskap om de tidi- gare planer, som nu skrinlagts. Vi har emellertid gjort undantag för två ut- byggnader av speciell karaktär det gäller de tillämnade anläggningarna i Stenungsund och Svappavaara. Data be- träffande utvecklingen av produktion, sysselsättning, produktion per anställd och investeringar för dessa projekt har alltså inarbetats i materialet.

Brister av prognosteknisk art. När företagen gör upp en prognos för sin framtida utveckling kan det givetvis tänkas att resultatet blir mindre till- förlitligt därför att man inte haft möj- lighet eller förmåga att ordentligt ar-

1 Samma värden som här beskrivits har använts vid beräkningen av produktion per anställd. '

beta igenom problemet. Man kan t.ex. av psykologiska skäl ha en tendens att underskatta vissa företeelser. Som ne— dan skall visas torde t.ex. detta gälla för uppskattningen av investeringarna.

Det är naturligtvis också så, att det ofta kan vara oklart om det resultat företagen kommit fram till vid sin be- dömning är att betrakta som en plan _ eftersträvad utveckling eller en prognos sannolik utveckling. För järnbrukens del har sålunda företagen angivit inte framtida produktion utan framtida kapacitet. Vi har emellertid härvid utgått ifrån att en förutsättning för företagens utbyggnadsplaner varit, att de räknat med att den utökade ka- paciteten verkligen skulle komma att utnyttjas under prognosperioden. Vi har alltså i detta fall antagit, att det varit fråga om prognoser.

I allmänhet torde prognosen över produktionen och försäljningen vara den primära ur företagets synpunkt. Det gäller sedan för företagen att över— sätta denna till prognoser för råvaru- behov, arbetskraftsåtgång och behov av investeringar. Av olika skäl kan här- vid fel uppkomma. Det existerar t.ex. för investeringarna inte något enkelt samband mellan produktionen under en viss period och investeringarna un- der samma period. Som vi i det följan- de har anledning att många gånger återkomma till mognar nämligen in- vesteringarna ofta ut i produktion först flera år sedan de utförts. Detta betyder alltså att investeringsprognosen för 1961—65 i många fall helt måste grunda sig på en uppfattning om ut- vecklingen efter 1965.

Felaktiga förutsättningar. Till grund för varje prognos måste ligga en upp- fattning om hur den allmänna ekono- miska ram ser ut, inom vilken före- tagen har att verka. Det gäller härvid

utvecklingen av marknaden för före- tagens produkter inom och utom lan- det, konkurrenstrycket från andra fö-

retags sida, möjligheterna att skaffa ar-

betskraft, löne- och prisutvecklingen, den framtida skatte- och kreditpoliti- ken, den tekniska utvecklingen, politis- ka förhållanden i fjärran länder osv. osv. i all oändlighet. Det är givet att det här rör sig om synnerligen svåra och vanskliga bedömanden och att man lätt kan ta fel.

Det är också så, att själva det för- hållandet, att man på detta sätt sam- manställer och publicerar prognoser kan komma att påverka det faktiska utfallet genom att det ändrar förut- sättningarna för prognoserna. De före- liggande prognoserna kan föranleda myndigheterna att försöka hejda eller stimulera den prognosticerade utveck- lingen. Kunskap om hur man inom andra företag och branscher ser på framtiden kan givetvis också leda till att företagen ändrar sina planer.

'-

När det gäller att få en uppfattning om hur sannolikt det är att de redo- visade framtidsbedömningarna kommer att visa sig riktiga kan man gå fram på olika vägar.

För det första kan man undersöka om prognoserna för olika industri- branscher är konsistenta med varand- ra respektive med prognoser över t. ex. konsumtionen, nationalprodukten och arbetskraftstillgångarna. Man kan på så sätt få klarhet om att vissa progno- ser inte är förenliga med varandra och försöka spekulera över hur dessa spän- ningar kommer att värka ut. Eventuellt kan man komma fram till att vissa prognoser med all sannolikhet är fel- aktiga. Avstämningar av denna typ fal- ler utanför ramen för denna utredning men är föremål för särskild undersök- ning.

Man kan vidare jämföra prognoser- na med den tidigare utvecklingen. Ef- tersom man erfarenhetsmässigt vet att i varje fall för större sektorer inom ekonomin påtagliga avvikelser från trenden är ovanliga kan man även på den vägen komma fram till en viss uppfattning om rimligheten i progno- serna.

Till sist kan man undersöka om ti- digare prognoser, som gjorts på likar- tat sätt, visat sig stämma eller om de eventuellt tenderar att avvika från verkligheten på något systematiskt vis. Eftersom man i samband med 1955 års långtidsutredning samlade in prognos- uppgifter för några branscher finns det vissa möjligheter till sådana jäm- förelser. De resultat vi härvid kommit till redovisas i följande avsnitt.

Prognos och verklighet I tabell 3 redovisas de jämförelser, som vi haft möjlighet att göra mellan pro— gnos och faktiskt utfall för olika bran- scher.l

För verkstadsindustrin har det tett sig rimligt att låta jämförelsen endast avse de företag, som svarat för pro- gnosen. Som jämförelse meddelas emel- lertid även totalsiffrorna. I övriga fall avser jämförelsen den totala utveck- lingen. När det gäller massa— och pap- persindustrierna fann 1955 års lång- tidsutredning de avgivna kapacitets- prognoserna väl höga, varför man jus- terade dem nedåt. Detta innebar en försämring i jämförelse med utfallet. I vissa fall har inte företagen utan respektive branschorganisation svarat för prognoserna.

I fråga om produktionen måste pro- gnoserna sägas ha stämt anmärknings- värt väl. Skillnaden mellan prognos och verklighet är i samtliga fall liten. Inte minst för en industri med så rikt dif-

ferentierad produktion som verkstads- industrin är överensstämmelsen förvå- nansvärt god. Slutsatsen skulle alltså bli, att man under enahanda omstän- digheter har anledning att lita på pro- duktionsprognoserna. Det bör dock på- pekas att vi av tekniska skäl varit tvungna att låta jämförelsen för verk- stadsindustrins del avse år 1959 me- dan de prognoser som företagen gjorde upp avsåg år 1960. För att möjliggöra jämförelse har vi antagit en jämn pro- centuell förändring 1955—60.

Sysselsättningsprognos föreligger för verkstadsindustrin samt för järnbru- ken. I detta fall är differensen större men det är svårt att se någon klar ten- (lens.

Exportprognosen måste sägas ha lyc- kats mycket väl för verkstadsindustrin. När det gäller järnbruken är däremot överensstämmelsen dålig. Exporten blev väsentligt större än man räknat med. Samtidigt blev importen nästan tre gånger så stor som man trott. Detta innebär, att, samtidigt som man med stor precision förutsett produktionens utveckling, har man tagit miste på storleken av den inhemska efterfrågan på handelsfärdigt järn och stål. Denna efterfrågan uppskattades till 2,3 milj. ton 1960 men uppgick i själva verket till 2,8 milj. ton detta år, inklusive en uppskattad lagerökning på 0,2 milj. ton.

Det bör i detta sammanhang fram— hållas att utfallet för ett visst är natur- ligtvis kan påverkas av speciella om— ständigheter under detta år. I viss mån gäller detta för järnimporten under 1960. Kvar står dock att man i progno- sen räknat med alldeles för små im- portvärden.

Investeringsprognoserna ger genom— gående påtagligt för låga värden. Detta

1 Jämförelserna baserar sig på internt material och bearbetning av primäruppgifter.

Tabell 3. Jämförelse mellan prognos och utfall för olika branscher under perioden 1955—60

A. Verkstadsindustri

Procentuell ökning per år 1955—59

Industri- bransch

Produktion Antal

Investerings-

anställda volym Export

Verklig—

Prognos het

Prognos

Verklig— 1956—60

het

Verklig-

Prognos het

Manufakture- ring Elektroteknisk industri . . . Transportme— delsindustri Maskinindustri

6 6 (3)a) 2

6 5 (4) 4 12

6

10 (3) 3 (4)

5 3

1

2 Underskatt- ningb) 7 2

24

7 6

a) Siffrorna inom parentes avser hela branschen (enl. KK's statistik). b) Direkt jämförelse ej möjlig, men uppskattningen torde vara c:a 25 procent för låg.

B. Övriga branscher

Produktion 1960 Antal anställda; ökning 1955—60

Investeringar

Export 1960 1956—60f)

Industribransch Verklig-

Prognos het Prognos

Verklig- het

Verklig- het

Verklig-

Prognos het Prognos

tusen ton tusen ton % % tusen ton tusen ton milj. kr. milj. kr.

.Iärnmalmsgru-

vor ......... 21 390

2 mm»

21 320

Järnbruk ...... 2 161

Massaindustri. .' (4 930)d) (5 560)

5 000

(2175) 2 150

Pappersindustri (1 990)d)

18 400

300 (400)c>

19 sooa)

500 (1 100)

500 1 100

. 650 1 200

970 e) 1 040e) 1 200— 1 300

1 280

a) Den höga exportkvantiteten kunde uppnås genom en lagerminskning på c:a 1/2 milj. ton. b) Handelsfärdigt järn och stål. c) Siffrorna inom parentes avser importen.

» » » »

01) kapaciteten. Branschföreningarnas prognoser låg något

högre: kapaciteten i massaindustrin beräknades till 5313 tusen ton och i pappersindustrin till 2 351 tusen ton. e) Gäller endast perioden 1956—58. f) 1955 års priser.

stämmer med erfarenheter som man har av prognoser på detta område för kortare perioder. Det har därvid visat sig att småinvesteringar av typen bilar konsekvent blir underskattade. Det är också naturligt att det skall vara på

det sättet. Det är relativt lätt för före- tagen att på ett korrekt sätt ange stor- leken av de stora investeringsprojekt. som man har framför sig. Däremot är det mycket svårare att riktigt uppskat- ta alla de mindre investeringar, som

blir nödvändiga som en följd av de stora projekten eller som orsakas av maskinhaverier, ändrad inriktning av efterfrågan etc.

Studerar man prognoserna mer i de- talj finner man att det inte sällan för- håller sig så att »svaret är rätt men lösningen fel». Det kan alltså vara and- ra projekt än dem man tänkt sig, som kommit till utförande.

Vid undersökningarna 1955 lämnade man också i viss utsträckning progno- ser för perioden 1960—65 (gruvor, järnbruk och massaindustri). Jämför vi dessa prognoser med dem vi nu er- hållit för samma period finner vi att de tidigare prognoserna genomgående ligger osannolikt lågt. På samma sätt visar de prognoslinjer vi kunnat er- hålla för 1965—70 en tendens att vika av nedåt. Det förefaller därför som om företagen skulle ha svårt att förutse utvecklingen för längre tid än 5 år. Detta gäller de »tunga» branscher som vi kunnat studera. För mer lättrörlig produktion, som t.ex. konfektion, är sannolikt perioden kortare.

Slutonl Vi har i det föregående försökt att ge en så allsidig bild som möjligt av vårt material och de svagheter det är be- häftat med. Som kommer att framgå av det följande är det otvivelaktigt så, att man på en hel de] punkter kan ha skäl för att revidera den prognos, som framkommer ur materialet. Vad-som anförts i detta kapitel ger också ut- rymme för sådana avvikelser. Vi har emellertid avstått från att göra dylika korrigeringar. Det har tett sig mest upplysande att presentera materialet utan något försök till mer eller mind- re godtyckliga förbättringsförsök. För att illustrera de tekniska följderna av eventuella revideringar har vi emel— lertid på några punkter klargjort vilka resultat man kommer till, om man ma- nipulerar med grunduppgifterna. Des- sa räkneövningar är inte avsedda som alternativa prognoser, utan vill endast ge stöd åt den som av ett eller annat skäl vill bilda sig en uppfattning om konsekvenserna av alternativa fram-

tidsbedömningar.

KAPITEL 2

Sammanfattning av resultaten

Som framgår av tabell 1 i föregående kapitel har industrin i denna undersök- ning indelats i 39 branscher. För 38 av dessa föreligger ett av oss särskilt insamlat material samt en redogörelse för förhållandena i branschen och en framtidsbedömning. För vissa bran- scher, där tillgången på uppgifter va- rit knapp, har redogörelsen gjorts myc- ket kortfattad, i de flesta fall är den emellertid relativt utförlig. Dessa re- dogörelser återfinns i kapitlen 3—13. Redogörelserna för de olika branscher- na har avsiktligt skrivits så att de kan läsas var och en för sig. Förklaringar pä använda begrepp o. d. återfinns så- lunda upprepade i vart och ett av branschkapitlen. Vi har nämligen före- ställt oss att relativt få läsare skulle vara intresserade av att ta del av l'edo- görelsen i dess helhet utan att vad man i allmänhet är inställd på är att få en bild av totalutvecklingen samt därutöver en redogörelse för den eller de bran- scher som man har speciellt intresse för.

I det följande ges en sammanfatt- ning av de viktigaste av de resultat, som finns återgivna i branschredo— görelserna. Vissa av de förhållanden, som berörs i det följande, behandlas emellertid inte i de särskilda bransch- redogörelserna. Detta gäller framför- allt utvecklingen av antalet tjänstemän inom industrin.

I bilaga A har återgivits resultatet av vår undersökning rörande forsknings-

och utbildningskostnadernas storlek inom industrin. I bilaga B redovisas viSSa försök att beräkna storleken av investeringars avkastning.

& Produktionen

I tabell 4 anges vissa grundläggande data för produktionsutvecklingen.1 Som framgår av tabellen blir den totala ök- ningen av produktionen inom indu— strin 5,3 procent per år under perio- den 1959—65. Detta skulle leda till att produktionen 1965 kom att ligga 36 procent över 1959 års nivå.

Jämför man denna ökningstakt med den som gällt för de undersökta före- tagen under perioden 1955—59, fin- ner man att takten i genomsnitt ligger högre under den senare perioden. Det- ta gäller dock inte flertalet av bran- scherna. Av de branscher där direkt jämförelse är möjlig väntar 13 en ök- ning och 16 en minskning medan tak- ten är oförändrad i ett fall. Ökningen av genomsnittet bärs upp av några sto— ra branscher för vilka vi också har ett tillfredsställande material. Här avses gruvor, järn— och metallverk, massa- och pappersindustri samt verkstadsin- dustri. Viktiga branscher som redo- visar en stagnerande utveckling är

1 Samtliga tabeller i detta kapitel omfattar endast tiden fram till 1965. I de flesta branscher visade det sig nämligen omöjligt att erhålla uppgifter för perioden 1965—70.

. .. . o Produktionsokmng per är A, Förä dlingsvär de

1965 . (index: 1959 = 100)

Industribransch Enl. enkäten

Enl. KK 1955—59

1955—59 1959—65

Gruvindustri .................. 1,7 6,0 142 Järn- och metallverk ........... 5,2 9,6 173

Manufakturering .............. 3,0 6,6 147 Elektroteknisk industri ......... 4,3 4,6 131 Transportmedelsindustri ........ 3,2 5,8 1 40 Maskinindustri ................ 4,3 144 Varvsindustri ................. 4,7 120

Cement- och cementvarufabriker 6,6 148 Tegelbruk .................... —1,8 122 Porslinsindustri ............... —2,0 127 Glasindustri .................. 3,9 (148) Övrig jord- och stenindustri ..... 1,0 (128)

Sågverk ...................... —4,8 120 övrig träindustri .............. 4,6 142

Massaindustri ................. 3,5 153 Pappersindustri ............... 5,8 169 Wallboardindustri ............. 6,6 120

Tidningstryckerier ............. 1 1 4?

? 0

Övr. pappersvaru- o. grafisk industri .................... 124

(104) (120) (110) 103 (111) 98 121 187 102

Kvarnindustri ................. Bageriindustri ................. Mejeriindustri ................. Margarinindustri .............. Slakteriindustri ............... Sockerindustri ................ Chokladindustri ............... Konservindustri ............... Sprit—, vin— och tobaksfabriker . . Bryggerier och läskedryeks— fabriker .................... Övrig livsmedelsindustri a) .....

”L.—*—

.

amwo'ooaaoocnm wwwmpwoww makoon—camen."

NQFOHM

».

på &]

114

117 118 108 101 132 155

158 186 124 i 136

»

worn-Ao ioa— oem

Textilindustri ................. Konfektionsindustri ............

Garverier ..................... Skoindustri ................... Övrig skinnvaruindustri ........ Gummivaruindustri ............

Rent kemisk industri. . . . . . . . . . ]

Qui—Hp HH (OM

)..i.

Plastbearbetande industri ...... Övrig kemisk industri ..........

5” .A

UDOxl &]?OH MN GOOD QQNN OONI

Hela industrin ................ 3,6 | 4,81!) j 5” ca

Anm. I samtliga tabeller i kapitel 2 har de prognosuppgifter, som ej enbart grundar sig på enkätmaterialet, satts inom parentes.

a) I denna bransch saknas material för prognosperioden. Vi har därför antagit att den kom- mer att utvecklas som livsmedelsindustrin i övrigt.

b) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av KK's uppgifter.

Diagram 1. Industrins produktionsvolym 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

|959= I9 12? mi kr

Ill 0 1955 [940 19195

och konfektionsindustri samt garveri- och skoindustri. Kemisk indu- stri och gummivaruindustri redovisar också något lägre ökningstal, men detta får ses mot bakgrunden av den utom- ordentligt snabba utveckling, som man undergick under slutet av 50-talet. Sammanfattningsvis kan sägas att de redovisade resultaten tyder på att in- dustriproduktionen kommer att öka i snabbare takt under början av 60-talet än under slutet .av 50-ta1et. Därmed är dock icke sagt att vi når den ovan re— dovisade siffran på 5,3 procent. Om man gör det tankeexperimentet att en- kätföretagens tillväxttakt kommer att ligga lika mycket över hela industrin i framtiden som den gjorde under pe- rioden 1955—59, kommer man fram till, att det »sanna» värdet borde vara cirka 4 procent. Detta skulle betyda att man fick en total produktionsök- ning 1959—65 på 26 procent. Detta kan ur teknisk synpunkt betraktas som en

textil-

Enligt enkötm

|950 l555

minimikalkyl med hänsyn till vad som sagts i kapitel 1 rörande effekten av att företag försvinner respektive till- kommer. I diagram 1 har återgivits den faktiska produktionsutvecklingen och utvecklingen för enkätföretagen.'

Nya produkter. Med en särskild frå- ga försökte vi i undersökningen belysa den del av den ekonomiska utveck- lingen, som består i att nya produk- ter tränger ut de gamla. Vi frågade där- för företagen om de tagit upp några nya produkter på sitt program fr.o.m. år 1955 och hur stor del av produk- tionsvärdet, som dessa produkter i så fall svarade för år 1959. Med nya pro- dukter skulle därvid avses sådana, som tedde sig »väsentligt annorlunda ur förbrukarsynpunkt» i jämförelse med

1 I de flesta diagram avser uppgifterna fram till 1950 vart femte år. Enkätföretagens värden har kopplats samman med KK's index för år 1959.

Tabell 5. Sedan 1955 tillkomna produkters andel av produktionsvdrdet 1959

»Nya produk- ters» andel av produk- tionen 1959

%

Industribransch

Gruvindustri ............... Järn- och metallverk ........

Manufakturering ........... Elektroteknisk industri ...... Transp ortmedelsindust ri ..... Maskinindustri ............. Varvsindustri ..............

Cement- och cementvaru- fabriker ................. Tegelbruk ................. Porslinsindustri ............ Glasindustri ............... Övrig jord— och stenindustri .

Sågverk ................... Övrig träindustri ...........

Massaindustri .............. Pappersindustri ............ Wallboardindustri ..........

Tidningstryckerier .......... Övr. pappersvaru- o. grafisk industri .................

Kvarnindustri .............. Bageriindustri .............. Mejeriindustri .............. Margarinindustri ........... Slakteriindustri ............ Sockerindustri ............. Chokladindustri ............ Konservindustri ............ Sprit-, vin- och tobaks— fabriker .................. Bryggerier och läskedrycks- fabriker ................. Övrig livsmedelsindustri. . . . .

HOOHOMOU'I o:

0

Textilindustri .............. Konfektionsindustri .........

Garverier .................. Skoindustri ................ Övrig skinnvaruindustri ..... Gummivaruindustri ........

Rent kemisk industri ....... Plastbearbetande industri . . . Övrig kemisk industri .......

Genomsnitt ...............

företagets tidigare produktion. Mode- förändringar skulle icke inkluderas.

Resultatet av frågan framgår av ta— bell 5. Som synes av tabellen rikta- des inte frågan till gruvföretag, järn- och metallverk samt massa-, pappers- och wallboardindustrier. I dessa bran- scher kan andelen antas vara mycket låg. Något material föreligger inte hel- ler för varvsindustri respektive övrig jord- och stenindustri och övrig livs- medelsindustri. I de tillfrågade bran- scherna ligger andelen i medeltal vid värdet 6 procent. Detta förefaller att vara en hög siffra för en så kort period som 5 år. Å andra sidan är det tydligt att andelen inte enbart är ett uttryck för i vilken takt nya varor tränger in på marknaden, utan också samman- hänger med förändringar i produkt- sortimentcts struktur i de enskilda fö- retagen. Om det sker en utveckling mot ett mer differentierat sortiment ökar procenttalet medan en koncentration till färre produkter får motsatt effekt.

Vår definition utgår från förbruka— ren. Det betyder att även mycket be- tydelsefulla förändringar i det tek- niska utförandet inte kommer med. Det är naturligtvis också mycket vanskligt att avgöra när en produkt är »väsent- ligt annorlunda ur förbrukarsynpunkt». Är en datamaskin som är avsevärt mindre, snabbare och billigare än en tidigare modell »väsentligt annorlun- da»? Under vilka omständigheter bör en ny biltyp betraktas som en ny pro- dukt?, osv. osv.

Det är tydligt att man för att få en mera preciserad föreställning om den- na sida av den ekonomiska dynamiken behöver göra mycket ingående under- sökningar. Vad vi i detta sammanhang velat åstadkomma är endast att ge en mycket grov föreställning om hur för- hållandena kan ligga till. I bransch- redogörelserna har vi gett exempel på

vilka nya produkter det rört sig om i olika branscher.1

Marknadsutvecklingen

Tabell 6 'visar hur stor del av enkät- företagens produktion, som går på ex- port. Andelen ökade påtagligt mellan 1955 och 1959. Fram till 1965 har man också föreställt sig, att ökningen skall bli kraftig. Totalt skulle andelen stiga från 30 till 34 procent för de bran- scher, som vi har uppgifter för. Denna tendens präglar också de enskilda bran- scherna. Med några få undantag visar de alla en kraftig ökning från 1959 till 1965. Ett undantag värt att lägga mär- ke till är dock sågverken. Utvecklingen torde här sammanhänga med ökad be- tydelse för sågarna i södra Sverige. Dessa har sedan gammalt en lägre exportandel.'—'

Beräknar man industriexportens an- del av den totala industriproduktionen (exklusive el-, gas- och vattenverk) en- ligt KK's uppgifter erhåller man för år 1955 andelen 24 procent och för 1959 26 procent. Tendensen är alltså den- samma som i vårt material, även om siffrorna ligger lägre. Det senare är naturligt med tanke på, att vi i första hand fått med de större företagen.

Man kan sedan applicera de ovan angivna exportanwdelarna enligt vårt material på produktionsprognosen för att få en bild av exportvolymens ut- veckling. Gör man en sådan kalkyl er- håller man de i tabell 6 angivna vär- dena. För tiden 1959—65 uppgår vo— lymökningen till 54 procent. För fem- årsperioden 1960—65 blir ökningen ca 45 procent.& Jämför man detta med ex— portens volymökning 1955—60 enligt Konjunkturinstitutets (KI) index finner man att den då också var ca 45 pro- cent. En så kraftig ökning är alltså inte exceptionell. Det bör dock tilläg- gas att volymökningen enligt Konjunk-

Diagram 2. Exportvolym 1950—65

Index: 1950 = 100. Logaritmisk skala

Index 500

1100

Total export [959 = ”400 milj.

500

/ /

I /Indus+ri— /export enligt

' enkäten

Total export

enliV/

V

50411111111111 1950 |955 * IQBO IEGS

turinstitutet i hög grad påverkats av ökningen på 13 procent mellan 1959 och 1960. Index för totalexporten och våra resultat för tiden 1955—65 har återgivits i diagram 2.4

Om vi tänker oss att vi justerar ner produktionsprognosen på sätt som finns antytt i föregående avsnitt betyder det, att exportökningen 1960—65 skulle bli 35 procent eller 43 procent för tiden 1959—65.

1 De nya varornas betydelse för industrins produktionsutveekling har studerats av Dah- mén. Han fann därvid att vissa »nya» varor, som 1919 svarade för 3,8 procent av industrins produktionsvärde, tjugo år senare svarade för 23,0 procent av värdet. E. Dahme'n: Svensk industriell företagarverksamhet, Stock- holm 1950. Del I sid. 125. 2 Vår exportandel för 1959 blir dessutom något för hög p.g.a. försäljningar från lager. 3 För att få fram ökningen 1960—65 har vi antagit en jämn procentuell förändring 1959— 65. 4 Vi har i sammanhanget utgått från att totalexport och industriexport skall utveckla sig parallellt. Detta är rimligt med tanke på att av hela exporten 1959 endast ca 2 procent utgjordes av annat än industrivaror.

Tabell 6. Expertens utveckling 1955—65

Industribransch

Exportens andel av

produktionen

%

1959 1965

Exportvoly- mens ökning 1 959—65 %

Gruvindustri .............................. Järn— och metallverk .......................

Manufakturering ......... . ................. Elektroteknisk industri ..................... Transportmedelsindustri .................... Maskinindustri ............................ Varvsindustri .............................

Cement- och cementvarufabriker 3) ......... Tegelbruk ................................ Porslinsindustri 8) ........................ Glasindustri .............................. Övrig jord- och stenindustri .................

Sågverk .................................. Övrig träindustri ..........................

Massaindustri 5) .......................... Pappersindustri ........................... Wallboardindustri . . . ......................

Tidningstryckerier ......................... Övr. pappersvaru- o. grafisk industri .........

Kvarnindustri ............................. Bageriindustri ............................. Mejeriindustri ............................. Margarinindustri .......................... Slakteriindustri ........................... Sockerindustri ............................ Chokladindustri ........................... Konservindustri ........................... Sprit-, vin- och tobaksfabriker .............. Bryggerier och läskedrycksfabriker .......... Övrig livsmedelsindustri ....................

Textilindustri ............................. Konfektionsindustri ........................

Garverier ............................ ' ..... Skoindustri ............................... Övrig skinnvaruindustri .................... Gummivaruindustri ........................

Rent kemisk industri ...................... Plastbearbetande industri .................. Övrig kemisk industri ......................

Hela industrin d) ..........................

).; IHOGWOOHOCO OO

... NO

] N) x] HGQUOOHOOO HO N)

H )— u-A comme» 6509

CDM QWuk

81 121 —13

34

54

a) Export förekommer såväl i cement- och cementvarufabrikerna som i porslinsindustrin men bl. a. av sekretesskäl har några uppgifter här inte kunnat redovisas.

b) Avser enbart massa för avsalu. c) Enligt IUI's beräkningar.

d) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas.

Tabell 7. Industriexportens fördelning på olika marknader

Procentuell fördelning

Ländergrupper av exporten

1 955 1959 1965

De sex ........... 34 34 23 De sju ........... 31 26 24] +13 Övriga länder . . . . 35 40 35 Ej fördelat ....... O 0 5

Totalt 100 100 100

Studerar man materialet mera i de- talj finner man att ökningen i export- andel inte minst skulle gälla mindre företag som hittills haft en ganska mått- lig export. Man får alltså ett intryck av att intresset för och förhoppningar- na på export brett ut sig till nya skikt inom industrin. '

Expertens fördelning på olika mark— nader illustreras av tabell 7. Vi har härvid tagit fasta på det som i dagens läge är av speciellt intresse nämligen fördelningen på »de sex» och »de sju» respektive »övriga länder».

Tabellen grundar sig på de branscher för vilka vi erhållit uppgifter om ex- portfördelningen 1965. Den enda vik- tiga exportbransch för vilken vi helt saknar uppgift är varven. Fördelning— en av dess export regleras emellertid . av mycket speciella omständigheter och

påverkas knappast av de olika över- enskommelserna på den europeiska marknaden.

Den utveckling vi enligt vårt mate- rial erhållit för perioden 1955—59 överensstämmer med motsvarande ut- veckling enligt handelsstatistiken. I båda fallen får man en påtaglig för- skjutning mot minskad andel för de sju och ökad för »övriga länder». Han— delsstatistikens andelssiffror ligger emellertid 6 än 8 procentenheter över

våra för exporten till de sju och ca 5 enheter lägre för exporten till »övriga länder». Denna olikhet kan tänkas sammanhänga med att småföretagen är underrepresenterade i vårt material. För år 1965 tillstöter den svårighe- ten att företagen i viss utsträckning inte ansett sig kunna ange någon för- delning. Särskilt betydelsefullt är detta för massa- och pappersindustrierna. Som framgår av branschredogörelsen i kapitel 8 har man i denna bransch inte haft möjlighet att göra någon för- delning på de sex och de sju. Med led- ning av vad som säges i branschredo- görelsen är det emellertid rimligt att anta, att den alldeles övervägande de— len av den stora exportökningen från 1959 till 1965 skall falla på Västeuropa. Med utgångspunkt från ett sådant an- tagande har vi kunnat beräkna hur mycket som faller på »övriga länder» ' 1965 samt därutöver fått en post på 13

procent att fördela mellan de sex och de sju. Det är detta tal som angivits särskilt i tabell 7. Tänker vi oss att massa- och pappersexporten fördelar sig på samma sätt på de _sex och de sju 1965 som 1959 blir totalsiffran för de sex 30 och för de sju likaledes 30 år 1965. För att komma fram till tal som är jämförbara med tidigare års bör man sedan också på lämpligt sätt dela upp de 5 procentenheter, som är oför- delade. Slutresultatet skulle på detta sätt bli en viss uppgång för de sju och möjligen någon nedgång för »övriga länder». Andelen för de sex skulle bli ungefär oförändrad.

Man kan i de större exportbranscher- na jämföra andelen för de sex, de sju och »övriga länder» åren 1959 och 1965. Resultatet av en sådan jämförelse återges i tabell 8.

Tendensen är klar: en förskjutning mot Västeuropa samt en ökad andel för de sju. Som framgått av vad som sagts

Antal branscher

med

oför— ändrad

andel

Ländergrupper mins-

kad andel

De sex ....... 1 13 19 De sju ....... ' 1 5 19 Övriga länder. 0 15 19

tidigare är det emellertid inte fråga om några omvälvande förändringar.

Den mer detaljerade redogörelsen i kapitlen 3—13 för läget inom de olika branscherna torde också ge vid han— den att i många fall spelar tullövcrens- kommelserna och eventulla ringar och utvecklingar av dessa en be- gränsad roll för företagens uppfattning om exportens fördelning i framtiden. Å andra sidan förefaller det inte osan- nolikt att dessa överenskommelser och diskussionerna kring dern haft stor be- tydelse för den starka inriktning på ökad export, som synes komma att prägla (SO-talets första del..

Vid sin bedömning har. företagen givetvis inte kunnat ta hänsyn till det läge som uppstått genom Englands och andra lifta-länders ansökan om med- lemsskap i de sex och svenska rege- ringens beslut att starta förhandlingar om en associering. Detta i den mån de inte antecipcrat en sådan utveckling vid sin bedömning.

föränd-

Råvaruförbrukningen

I enkäten ingick även vissa frågor om förbrukningen av råvaror.1 En ingåen- de bearbetning av de därvid erhållna uppgifterna skulle bli mycket arbets- krävande och har inte tett sig motive- rad i detta sammanhang. Vi har nöjt oss med att studera råvaruandelens ut- veckling i tiden. Undersökningens re- sultat på denna punkt framgår av redo-

görelserna för de olika branscherna. När det gäller utvecklingen 1955—59 har vi räknat fram råvaruandelen med utgångspunkt från värden i löpande priser. Som framgår av branschredogö- relserna visar det sig att råvarupriser och färdigvarupriser i många bran- scher utvecklat sig så olika, att dessa förändringar helt präglar resultatet.

För åren 1959 och 1965 är uppgif- terna angivna i fasta priser. Resultatet av beräkningarna för denna period framgår av tabell 9. I genomsnitt har andelen tydligen sjunkit med en halv procentenhet. Detta skulle eventuellt tyda på en tendens till ökad föräd- lingsgrad. Skillnaden är emellertid allt- för obetydlig för att ge underlag för några sådana slutsatser.

Förhållandena är mycket olika i de skilda branscherna. Av de 33 fall där en jämförelse är möjlig visar 11 en stigande andel, 12 en sjunkande och 10 en oförändrad andel. Att vi får tyd- liga variationer i andelarna för olika företag och branscher visar att före- tagen lagt ned omsorg på dessa upp- gifter och inte enbart proportionerat upp råvaruförbrukningen efter duktionens förändringar. Den slutsats skulle kunna dras av resultatet torde därför vara, att det inte finns några indikationer på att svenska in- dustriföretag i framtiden i genomsnitt kommer att ha annan förädlingsgrad än de har för närvarande.

pro—

SOlll

Efterfrågan på arbetskraft En naturlig följd av den snabba pro- duktionsutveckling, som enkätförcta- gen förutsett, är att man får ett förhål- landevis stort behov av arbetskraft. Som framgår av tabell 10 har man så- lunda i sina prognoser utgått från en ökning av antalet anställda med 13

1 Med råvaror menas i detta sammanhang även halvfabrikat, energi och bränsle.

Tabell 9. Råvarukoslnadernas andel av saluvärdet

Råvaruandel

o,, Industribransch '"

1959 1965

Gruvindustri ............... Järn— och metallverk. .. . . . . .

Manufakturering ........... Elektroteknisk industri ...... Transportmcdelsindustri. .. . . Maskinindustri ............. Varvsindustri ..............

Cement- och cementvaru— fabriker ................. Tegelbruk ................. Porslinsindustri ............ Glasindustri ............... Övrig jord- och stenindustri .

Sågverk ................... Ovrig träindustri ...........

Massaindustri .............. Pappersindustri ............ W'allboardindustri ..........

Tidningstryckerier .......... Övr. pappersvaru- o. grafisk industri .................

Kvarnindustri .............. Bageriindustri .............. Mejeriindustri .............. Margarinindustri ........... Slakteriindustri ............ Sockerindustri ........ .. . . . Chokladindustri ............ Konservindustri ............ Sprit-, vin— och tobaks- fabriker ................. Bryggerier och läskedrycks- fabriker .......... . ...... Övrig livsmedelsindustri .....

Textilindustri .............. Konfektionsindustri .........

Garverier .................. Skoin dustri ................ Övrig skinnvaruindustri ..... Gummivaruindustri .........

Rent kemisk industri ....... Plastbearbetande industri . . . . Övrig kemisk industri .......

Genomsnitt ...............

procent från 1959. Detta är en utveck- ling som står i kontrast till vad som präglat utvecklingen inom industrin under 50-talet. Från 1950 till 1959 har sålunda antalet anställda ökat med endast ca 4 procent enligt KK's sta- tistik.

Starka variationer föreligger mellan olika branscher. Stora ökningar redo— visas bl. a. för järn- och metall- verk, verkstadsindustri, konservindu- stri, gummivaruindustri och plastbear— bctande industri. Å andra sidan räk- nar t. 'ex. sockerindustrin, margarin- fabrikerna, skoindustrin, tegelbruken och sågverken med minskningar.

Förvaltningspersonalen. Hur denna utvecklat sig framgår av KK's industri- statistik. På basis därav redovisas i tabell 11 förvaltningspersonal per 1 000 anställda vid olika tidpunkter.

Förva-ltningspersonalens andel har alltså ökat starkt under hela perioden. Som framgår av olika undersökningar1 har emellertid tillväxttakten varit myc- ket olika för olika kategorier tjänste- män respektive för olika industribran- scher. Förvaltningspersonalens andel av den totala arbetsstyrkan varierar vidare starkt mellan olika branscher. Låg är den t. ex. i textilindustrin, me- dan den är mycket hög i den kemiska industrin.

I samband med undersökningen in- samlades även, på samma sätt som i övriga fall, uppgifter om förvaltnings- personalen och sammanställdes en prognos för dess utveckling fram till 1965. Resultatet framgår av tabell 12. Som synes av tabellen steg andelen förvaltningspersonal mellan 1955 och 1959. Relationstalet uppvisar en steg- ring på 9 procent. Denna utveckling

1 Se särskilt E. Höök: Tjänstemännen och den industriella omvandlingen. Stockholm 1953.

Antal anställda

' Ökning per år i procent Industribransch Enligt . _

KK 1959 Enligt Enligt enkäten 1323 (ingås 1 OOO-tal KK _ 1955—59 1955—59 1959—65

>.. ,.A 2,2 114 2,6 117

116 117 126

Gruvindustri ....................... , 0,8 Järn- och metallverk , 1,3 [

mer..-n—

Manufakturering .................... , 0,5 Elektroteknisk industri , 2,0 Transportmedelsindustri ............. , 0,8 Maskinindustri , 1,9 Varvsindustri 2,5

mouli'o

90.15.0105; 0005me

124 (93) 108 (128) (92)

Cement- och cementvarufabriker ..... 3,7 Tegelbruk 4,5 Porslinsindustri 4,0 Glasindustri 0,2 Övrig jord- och stenindustri ......... . ——4,1

Sågverk , 4,6 Övrig träindustri , 0,3

T vd:—cw boss]

! |

A :> M V

HKJ—Ul owman

120 124 105 I 109

I T

wow ov-A

HH oct—l v-Au-A H

103

111 Massaindustri 111 Pappersindustri ..................... Wallboardindustri ...................

Tidningstryckerier ................... Övr. pappersvarn- o. grafisk industri. . .

- 9 ooooo

!

ON _IOCDO

Chow

105 103

106 111

i i (100) i i l

107

NN seem coon»:

0305)

W

"c:->o

109

qo vicooo ooo &

7 ,0

o.:— 9:61 ww

Kvarnindustri

Bageriindustri

Mej eriindustri ...................... Margarinindustri .................... Slakteriindustri Sockerindustri

...

95 (107)

| ] OMÅHNNHOHO

...

107 125

91 100

Konservindustri

Sprit-, vin- och tobaksfabriker ....... Bryggerier och läskedrycksfabriker. Övrig livsmedelsindustri &)

Gustavia—ovana

www—aboaaso—i

1 46 04 04 43 11 2,7 —- 01 17 40 16 30

| m 11 | .... 'on

99 111

110

93 109 127

115)

105

0003. MQWGPMOJOCDUIH

A .:— i o ”vi » en

_o to

Garverier Skoindustri Övrig skinnvaruindustri Gummivaruindustri

H

H

Rent kemisk industri Plastbearbetande industri 145 116 Övrig kemisk industri , 106l llela industrin 836,1 0, 2 1 ,3h)| 2,1 113

UNA uppsats) 0000) xlOäGäN man

Han _ki-AH»— »! c.a—us Hatem

... xi

a) I denna bransch saknas material för prognosperioden. Vi har därför antagit att den kom- mer att utvecklas som livsmedelsindustrin i övrigt.

b) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av KK's uppgifter.

Å Förvaltningspersonal r per 1 000 anställda

1929 99 1939 122 1949 175 1959 218

stämmer väl med utvecklingen enligt KICS statistik. Variationerna i tjänste- mannaandel mellan olika industrigre- nar stämmer också bramed industri- statistikens uppgifter. I de flesta bran- scher har andelen stigit under perio- den 1955—59. För gruvorna är höjning- ,en mycket kraftig.

För perioden 1959—65 redovisas däremot enligt vårt material ingen nämnvärd ökning av andelen förvalt- ningspersonal. Detta är onekligen märkligt. Kan det betyda att vi nu kommit in i ett skede, där den hittills- varande trenden bryts? Kan det för— hålla sig så, att de krafter som hittills drivit fram utvecklingen nu spelat ut sin roll?

Den ovan anförda boken av Erik Höök innehåller en ingående analys av orsakerna till utvecklingen på detta område under senare tid. Han kommer därvid fram till att huvuddelen (65 a 80 procent) av ökningen bör tillskri- vas den industriella omvandlingen, dvs. den förändring av den industri- ella produktionsstrukturen, som ägt rum under senare tid och som betyder en ökning av tjänstemannafunktioner- na. Denna omvandling tar sig uttryck i att det bl. a. behövs mer folk för forsknings- och laboratoriearbete, för konstruktionsarbete, produktionsplane- ring, kalkylering och redovisning, för tids- och metodstudier och för försälj- ningsuppläggning och marknadsstu- dier. Till detta kommer ökningar av tjänstemannakadern på grund av bätt-

Tabell 12. Tjänstemännens andel av totala antalet anställda

Tj änstemanna- andel, %

industribransch

1955 1959 1965

J

Gruvindustri ........... 13 18 19 Järn- och metallverk. . . . 19 19 19

Manufakturerin g ....... 15 17 17 Elektroteknisk industri . 34 39 39 Transportmedelsindustri 33 36 37 Maskinindustri ......... 26 28 27 Varvsindustri .......... -— _ ——

Cement- och cement-

varufabriker ......... 19 18 19 Tegelbruk ............. 12 14 14 Porslinsindustri ........ 15 18 19 Glasindustri ........... 10 12 12 Övrig jord- och sten-

industri ............. — —

Sågverk ............... 9 10 Övrig träindustri ....... 16 16

Massaindustri .......... 10 10 Pappersindustri ........ 1 7 1 7 Wallboardindustri ...... 13 13

Tidningstryckerier ...... 44 44 Övr. pappersvaru- o. grafisk industri ....... 22 22

Kvarnindustri .......... 1 9 1 9 Bageriindustri .......... 1 4 15 Mej eriindustri .......... 31 31 Margarinindustri ....... 34 38 Slakteriindustri ........ 21 21 Sockerindustri ......... 22 23 Chokladindustri ........ 32 31 Konservindustri ........ 15 15 Sprit-, vin- och tobaks-

fabriker ............. 25 24 Bryggerier och läske-

drycksfabriker ....... 24 25 Övrig livsmedelsindustri —— ——

Textilindustri .......... 15 19 Konfektionsindustri ..... 15 15

Garverier .............. 18 18 Skoindustri ............ 12 13 Övrig skinnvaruindustri. 14 14 Gummivaruindustri ..... 27 27

Rent kemisk industri . . . 31 33 Plastbearbetande

industri ............. 26 26 25 Övrig kemisk industri. . . 34 33 35

Hela industrin &) ...... 20,9 22,8 23,6

a) Exklusive de branscher för vilka upp- gifter saknas.

re personalvård samt ökning av de uppgifter, som man utför för offentliga myndigheter (källskatt etc.).

Det förefaller inte sannolikt att ut- vecklingen mot ökad vikt för »tjänste- mannafunktionerna» i företagen skulle bli mindre snabb under (SO-talet än ti- digare. Som bl. a. Höök påpekat förhål- ler det sig dock så, att ju mer tjänste— mannakåren växer, desto större intres- se får företagen för att bedriva ett lika målmedvetet rationaliseringsarbete på detta område, som man tidigare gjort beträffande arbetarna. Det är naturligt— vis också så, att om tjänstemannalöner- na stiger relativt mer än arbetarlöner- na, minskar därmed motivet för en överflyttning av uppgifter från arbeta— re till tjänstemän.

»Rationalisering på kontor» har man länge strävat efter. Det är inte otänk- bart att man under (SO—talet får ett verk- ligt genombrott för dessa strävanden. Databehandlingsmaskinernas snabba inträngande i kontorsarbetet är ett stöd för denna tanke. Ett sådant genombrott skulle kunna tänkas hejda ökningen av förvaltningspersonalens andel inom in- dustrin.

Vid våra hearings diskuterades frå- gan om tjänstemannakårens sannolika utveckling vid flera tillfällen. Vad som därvid framkom kan sägas stödja vad som sagts ovan. Det påpekades också att en ökad övergång till skift borde verka i samma riktning.

Man kan emellertid inte helt ute- sluta möjligheten att de angivna pro- gnosuppgifterna i någon mån är uttryck för önsketänkande och alltså under- skattar den faktiska utvecklingen. Å andra sidan bör man ha i minnet att eftersom hela antalet anställda enligt prognoserna beräknas öka med 13 pro— cent fram till 1965 kommer också an— talet tjänstemän att öka lika mycket vid oförändrad tjänstemannaandel. Det är

nu möjligt att det mera är det absoluta antalet än andelen, som'man tagit fasta på när man gjort sin tjänstemanna- prognos. Skulle t. ex. antalet anställda totalt bli oförändrat, men tjänsteman- naprognosen slå in, betyder det att an- delen förvaltningspersonal år 1965 skulle bli 26,7 procent i stället för tidi- gare redovisade 23,6.

För att komplettera den bild av ut— vecklingen som givits ovan har vi även gjort en specialbearbetning av Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) tjänste- mannastatistik.1 Resultatet framgår av tabell 13. Som synes har mellan 1955 och 1959 en påtaglig förändring skett av tjänstemannakärens fördelning på olika funktioner. Den andel som ägnar sig åt arbetsledning har minskat me- dan samtidigt andelen ökat för okvali- ficerat kontorsarbete och för olika slag av utvecklingsarbete. Förändringarna måste givetvis ses mot bakgrunden av förvaltningspersonalens totala ökning. I tabellens sista kolumn har därför för- ändringen angivits som ett index, med läget 1955 som has (100). Utgångs— punkten har härvid varit den totala ökningen enligt KK. Det har endast tett sig meningsfullt att räkna ut sådana index för- vissa större grupper.

Antalet arbetare har under 50-talet varit ungefär oförändrat. Detta betyder att antalet arbetsledare per arbetare också varit oförändrat eftersom denna tjänstemannagrupp varit ungefär kon- stant enligt tabellen. Utvecklingen har samtidigt inneburit att de manliga tjänstemännen ökat något mer i antal

1 Denna statistik täcker ungefär samma del av den aktuella arbetsmarknaden vid båda tillfällena. Svarsprocenten har dock förbätt- rats, så att man 1959 täckte 89 procent mot 81 procent för 1955. Förbättringen avser småföretag och bör närmast göra de tendenser vi finner i materialet mindre kraftiga. År 1959 var tjänstemannaandelen inom industrin 21,8 procent enligt KK och 22,9 procent enligt SAF's statistik. '

Procentuell fördelning enligt SAF

Funktion Män Kvinnor Samtliga

1955 1959 1955 1959 1955 1959

Ekonomisk och teknisk ledning och kontroll, arbetsledning, konstruktion och forskning . Produktionsledning ............... . Arbetsledning .................... . Arbets- och metodstudier .......... . Teknisk planering ................ . Konstruktion och beräkning ....... . Forskning, utvecklingsarbete och produktionskontroll ............

Personalfrågor ......................... 7. Personalfrågor i allmänhet: anställning, avlöning, intresse- kontor, personalvård ............ 8. Utbildning ......................

Kommersiella och kamerala frågor ........ 9. Försäljning, reklam och inköp, (offertkalkylation, orderbe- handling) ...................... 10. Distribution, expedition och lager. . 11. Redovisning, kassa och revision. . . . 12. Korrespondens ...................

Andra interna servicefanktioner .......... 13. Allmänt kontorsarbete (kvalificerat) 14. Allmänt kontorsarbete

(okvalificerat) .................. 15. Intern service (hålkortsarbete) ..... 16. Dekorering, teckning och fotogra— fering ......................... 17. Patentarbete, tekn. litteraturarbete, servicearbete, skyddsarbete m. m. 18. Skogsbruk, jordbruk och trädgårds- skötsel ........................

1 0 3

1 0 0 ' 1

Totalt 100 100 100 100 110

än de kvinnliga. Från 1955 till 1959 ökade de kvinnliga med 8 procent mot 11 procent för de manliga.

Vid bearbetningen av SAF's material har vi haft möjlighet att studera ut— vecklingen för vissa större delbran- scher. Det visar sig härvid att de grundläggande dragen i förloppet är desamma i alla studerade fall.

Fördelning över landet. För vissa branscher försökte vi också få en bild

av hur lokaliseringen av industrin skulle kunna komma att ändra sig. In— delning skedde härvid på »Nord-Sve- rige» och övriga Sverige. Med »Nord- Sverige» avsågs härvid Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. Resultatet redovisas i anslutning till redogörelsen för respek- tive bransch. Helt allmänt kan sägas att vad vi fått fram inte tyder på någon minskad andel för »Nord-Sverige». Vårt material är emellertid av naturliga

Tabell 14. Utvecklingen av produktion per anställd 1955—65

Produktionsvolym per anställd

Enl. en- Ökning per år i procent

käten .. 1959 Enl. KK Enl' ”kat” 1 000 kra)1955—59 1955f59

Industribransch

Gruvindustri .............. 67,1 0,9 Järn- och metallverk ....... 26,3 3,8

Manufakturering ........... 20,5 2,5 Elektroteknisk industri. . . . . 22,3 2,3 Transportmedelsindustri . . . . 29,3 2,4 Maskinindustri ............. 25,8 2,4 Varvsindustri .............. 2,1

Cement— och cementvaru-

fabriker ................. 32,3 Tegelbruk ................. 19,2 Porslinsindustri ............ 16,7 Glasindustri ............... 19,8 Övrig jord- och stenindustri ——

Sågverk ................... 22,5 Övrig träindustri .......... 18,6

"ec—Looma

_:ÅO &?MNM (DIG

Massaindustri .............. Pappersindustri ............ Wallboardindustri ..........

_uh _|»? [0 ED

Tidningstryckerier .......... Övr. pappersvaru- 0. grafisk industri .................

$” ... oo w

Kvarnindustri ............. Bageriindustri ............. Mejeriindustri ............. Margarinindustri ........... Slakteriindustri ............ Sockerindustri ............. Chokladindustri ............ Konservindustri ........... Sprit-, vin— och tobaksfabriker Bryggerier och läskedrycks—

fabriker ................. Övrig livsmedelsindustri b). .

GUDWMP—lHn-Am (DJIAOONIIQMH-P— QQAÅHAOHKQ (OLWOCQNIIVÅ—Om

..; q

ich: v-nro

Textilindustri ............. Konfektionsindustri ........

Garverier................. Skoindustri ................ Övrig skinnvaruindustri . . . . Gummivaruindustri ........ 27 ,5

Rent. kemisk industri ...... . _ 46,6 Plastbearbetande industri . . . 24,8 Övrig kemisk industri ...... 36,8

Hela industrin | 25,40) 3,4 3,50)

a) Produktion mätes här som förädlingsvärde.

b) I denna bransch saknas material för prognosperioden. Vi har därför antagit att den kom- mer att utvecklas som livsmedelsindustrin i övrigt.

c) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av KK's uppgifter.

WIF—[O:— -$*—Ul men

(001010 vi?—00

qq'cno

0 4,8

row—_a wi...—o HM _- qmus &co-saco om

PJ

skäl inte särskilt lämpat för jämförel- ser av detta slag.

Produktion per anställd. Med stöd av uppgifterna för utvecklingen av produktion respektive antalet anställ- da kan man beräkna utvecklingen av produktionen per anställd.

I tabell 14 har utvecklingen av pro- duktionen per anställd angivits för de olika branscherna. I tabellen finns dessutom uppgifter om förädlingsvär— det per anställd i 1 OOO-tals kronor år 1959.

Enligt industristatistiken steg pro- duktionen per anställd med 3,4 procent per år under 4-årsperioden 1955—59.1 För enkätföretagen var motsvarande siffra 3,5 procent. Arbetskraftsproduk— tiviteten har alltså ökat något snabbare enligt vårt material än enligt KK's. Skillnaden är dock liten. För perioden 1959—65 räknar man i enkätföretagon med en ökning på 3,1 procent per år; takten minskar alltså något.

Variationerna mellan olika bran- scher är betydande. När det gäller ut— vecklingen 1959—65 når konservindu- stri, järn- och metallverk samt massa- och pappersindustri de högsta värde- na, medan garveriindustri ligger lägst. Bakgrunden till utvecklingen i varje särskilt fall finns kommenterad i redo- görelsen för respektive bransch i kapit- len 3—13. Helt allmänt kan sägas att utvecklingen i flera fall torde präglas av att investeringarna i slutet på 50- talet påverkar produktionen först i början på (SO-talet.

På samma sätt som i fråga om pro- duktionsutvecklingen kan vi göra alter- nativa antaganden även för produktivi- tetsutvecklingen och på så sätt även få ram alternativ för utvecklingen av antalet anställda.

Ett tänkbart alternativ till den pro— gnosticerade produktivitetsökningen på 3,1 procent per år är den ökning som

Ökning av antalet anställda 1959—65 om produktionen per anställd ökar

3,1 3,4 procent/år procent/år (prognos) (alternativ)

Ökning av produk- tionen 1959—455

36 procent (prognos) 13 procent 11 procent 26 » (alter-

nativ). . . 5 » 3 »

enligt KK*s material ägde rum 1955— 59, dvs. 3,4 procent per år.

Tabell 15 ger en uppfattning om vilka resultat man kan komma till be- träffande utvecklingen av antalet an— ställda genom att på olika sätt kombi- nera antaganden i fråga om produk- tions- och produktivitetsutveckling.

Om vi alltså tänker oss att såväl pro- duktionsökning som produktivitetshöj- ning utfaller enligt de skisserade al— ternativen, ger det en mycket begrän- sad ökning av antalet sysselsatta. Vi skulle på så sätt få en utveckling som stämde med trenden under 50-talet.

I diagram 3 har återgivits kurvor över utvecklingen från 1935 fram till 1965 för ovan behandlade variabler. För prognosperioden har vi utgått från de primära uppgifterna.

Behovet av investeringar” I tabell 16 har redovisats vissa (lata beträffande investeringarna. Vi har härvid slagit ihop branscherna till större grupper för att öka överskådlig- heten och minska betydelsen av di- verse tillfälligheter. I kapitlen 3—13 finns en redogörelse för utvecklingen i varje särskild bransch.

1 Vi har härvid utgått från de i tabell 4 angivna produktionssiffrorna. ? Här och i andra sammanhang omfattar uppgifter om investeringarna även utgifter för reparationer och underhåll.

Diagram 3. Produktionsvolym, antal anställda och produktionsvolym per anställd inom hela industrin 1935—65 Index: 1935=100. Logaritmisk skala

Förudllnqsvurde ”359 = 19 IZZ milj. kr Antal onsiölldo |959 = 836 IGD Förddllnqsvörde/onstölld = 22 300 kr

./'

./

I9b5

I genomsnitt räknar tydligen före- tagen med att investeringsnivån under perioden 1961—65 skall vara 6 procent högre än den var 1959. Detta innebär emellertid en sänkning i jämförelse med 1960 och med all sannolikhet ock- så i jämförelse med den nivå som kom— mer att uppnås under 1961.

Låga prognosuppgifter visar gruvor samt järn— och metallverk.1 I båda fal— len får detta ses mot bakgrunden av en stark ökning i slutet på 50-talet. Låg nivå redovisar också textil- och kon- fektionsindustrin, vilket torde ha sin förklaring i det tryckta läget inom be- tydande sektorer av dessa branscher.

Jämför man investeringsutveckling- en enligt KK med motsvarande utveck- ling enligt enkätföretagens uppgifter, visar det sig, att enkätföretagen haft en påtagligt långsammare utveckling under slutet av 50-ta1et än industrin i dess helhet. Med tanke på att sam- tidigt deras produktion och sysselsätt-

Produktion

Aptal unstålidu_

Produktion/anställd

1950 |955 I955

ning ökat i snabbare takt verkar detta egendomligt. Eftersom vi bara har ob- servationer för två år för vårt ma- terial, åren 1955 och 1959, och investe- ringarna företer starka variationer från år till annat kan givetvis slumpfel spela in. Det är sålunda tänkbart att investe- ringarna för enkätföretagens del låg på en förhållandevis högre nivå 1955 än för industrin i övrigt. Alternativt kan man tänka sig en onormalt låg nivå 1959. Någon indikation på att något av dessa alternativ verkligen skulle ha förelegat har vi emellertid inte.

När det gäller att bedöma vilka in- vesteringar som är nödvändiga för att åstadkomma en viss produktion måste man bl. a. bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning skiftarbete kom- mer att användas och hur stort kapaci— tetsutnyttjandet kommer att vara i

1 Som tidigare nämnts har hänsyn tagits till Svappavaara- och Stenungsundsprojekten så långt de var kända maj 1961.

Tabell 16. Inuesteringsutvecklingen 1955—65, branschvis

Enl. Kommerskollegium

Enl. enkäten

1959

Index (1959 = 100)

Branschgrupp Milj. kr

Verk- ställda 1955

Beräk- nade 1960 a)

Verk- ställda 1955

Planerade 1961—65 medeltal

Plane- rade 1961 a)

250 594 1 036 184 171

Gruvindustri ............... .lärn- och metallverk ........ Verkstadsindustri ........... Jord— och stenindustri ....... Träindustri ................ Massa-, pappers- och wall- boardindustri ............ Pappersvaru— och grafisk industri ................. Livsmedelsindustri .......... Textil- och konfektionsind. . . Läder-, hår— och gummivaru- industri Kemisk industri ............

1 1

751 123 358 143

52 292

1

81 61 89 16 19

83 75 77 90

14 89

79 108 113 106 120

79 127 135 119 115

85 99 126 213

89 79 119 125 111 117 141 81 111 93 97 111

130 94 115

69 83 86

83 104 94

120 95

140 130

95 78

111 112

Hela industrin ............. 3 954 84 107 125 106

91b)

a) Då uppgifter om kostnader för underhåll och reparation ej fanns tillgängliga för 1960 och 1961 har vi för dessa år använt oss av motsvarande värden för 1959. b) För de branscher där enkätmaterial saknas har vi vid sammanvägningen använt oss av KK's uppgifter.

framtiden. Ju mer skift och ju högre kapacitetsutnyttjande desto lägre in- __vesteringar vid given produktionsök- .ning. För att få ett grepp om dessa förhållanden ställde vi särskilda frå- gor till företagen på dessa punkter.

Skiftgång. Företagen tillfrågades här om de räknat med att skiftgång skulle förekomma i större utsträckning 1965 än 1959. Deras svar framgår av tabell 17. En låg andel kan antingen bero på att man på grund av lagstift- ningen eller personalhänsyn inte an- ser sig ha möjlighet att öka skiftarbe- tet eller också kan den bety-da att man redan har infört skiftarbete fullt ut på alla de punkter, där detta är önsk— värt.

Som synes ligger procenttalen i de flesta fall på en hög nivå. Det alldeles dominerande intrycket, när detta pro— blem diskuterades vid våra hearings var, att man genomgående strävade ef-

ter en ökning av skiftarbetet. Det före- föll inte som om de angivna andelarna , var uttryck för ett i och för sig natur- ligt önsketänkande, utan man ansåg sig ha praktiska möjligheter att verkligen öka skiftarbetet.

På samma sätt som för »nya produk- ter» är de i tabellen angivna siffrorna endast avsedda att ge en grov indika- tion om vart utvecklingen pekar. Man kan givetvis inte från dem dra några preciserade slutsatser om vilken kvan- titativ effekt ett genomförande av pla- nerna skulle få vare sig ur produktio- nens eller de anställdas synvinkel. Det rör sig ju här om många olika typer av mer eller mindre fullständig skiftgång. Olikheter föreligger inte bara mellan branscher utan också inom samma fö- retag. Som framhålls i kapitel 8 för— håller det sig vidare exempelvis så, att vid en massafabrik som drivs helkon- tinuerligt är det i själva verket bara omkring hälften av arbetsstyrkan, som

38. Tabell 17. Förändringar i ski/igång

Andel av företagen som väntar ökad skiftgång 1965

0/ tO

Industribransch

Gruvindustri ............... 29

Järn- och metallverk ........ 28—67 a)

Manufakturering ........... 61 Elektroteknisk industri ...... 39 Transportmedelsindustri. . . . . 83 Maskinindustri ............. 51 Varvsindustri .............. —

Cement- och cementvaru—

fabriker ................. 33 Tegelbruk ................. Porslinsindustri ............ 100 Glasindustri ............... 0 Övrig jord- och stenindustri . —

Sågverk ................... 2 1 Övrig träindustri ........... 41

Massaindustri .............. h) Pappersindustri ............ c Wallboardindustri .......... )

Tidningstryckerier .......... Övr. pappersvaru- o. grafisk industri .................

Kvarnindustri .............. Bageriindustri .............. Mejeriindustri .............. Margarinindustri ........... Slakteriindustri ............ Sockerindustri ............. Chokladindustri ............ Konservindustri ............ Sprit-, vin- och tobaks- fabriker ................. Bryggerier och läskedrycks- . fabriker ................. Övrig livsmedelsindustri. . . . . —

Textilindustri .............. 69 Konfektionsindustri ......... 1 3

G arverier .................. 0 Skoindustri ................ 14 Övrig skinnvaruindustri ..... 25 Gummivaruindustri ......... 40

Rent kemisk industri ....... 30 Plastbearbetande industri . . . 46 Övrig kemisk industri ....... 19

a) Andelen som väntade ökad skiftgång var 28 % i stålverken, 41 % ivalsverken och 67 % i ferrolegerings- och metallverken.

b) Kontinuerlig drift redan införd.

c) Fortsatt övergång till kontinuerlig drift.

går kontinuerlig skiftgång. Resten — reparatörer, vedgårdsarbetare, pack- ningsarbetare etc. — arbetar normalt endast dagskift.

Kapacitetsutnyttjande. Att mäta en produktionsanläggnings kapacitet är ett synnerligen kinkigt problem. Skall man utgå från drift i enskift, tvåskift eller treskift? Skall utgångspunkten vara vad som kan åstadkommas vid en enhetlig produktion utan driftsav- brott eller skall man ta hänsyn till »normala» produktionsomställningar och säsongsvängningar osv. osv.?1

Vad som kan anses vara en rimlig definition på fullt kapacitetsutnyttjan- de varierar uppenbarligen från bransch till bransch och ett verkligt klarläggande av förhållandena skulle kräva synnerligen ingående undersök- ningar. Eftersom några sådana inte var möjliga i detta sammanhang, valde vi i stället att utgå från inom respektive branscher och företag gängse föreställ- ningar i detta avseende. Vi frågade där- för företagen om de ansåg sig ha fullt kapacitetsutnyttjande under 1959. Om svaret var nej, frågades efter hur stor del av kapaciteten som utnyttjades. Dessutom frågade vi efter det beräk- nade kapacitetsutnyttjandet under1965.

Resultatet framgår av tabell 18. I ge- nomsnitt stiger kapacitetsutnyttjandet från 89 procent till 94 procent. Med undantag för några få branscher räknar man genomgående med en förbättring av kapacitetsutnyttjandet. I de sex fall där man räknar med en nedgång torde orsaken i tre av fallen vara ett onor- malt högt utnyttjande under 1959.

Inom KK görs i samband med inves- teringsstatistiken vissa undersökningar

1 Dessa problem behandlas i R. Klein: Some theoretical issues in the measurement of capacity. Econometrica. Vol. 28. No. 2. April 1960.

Industribransch

Kapacitets- utnyttjande i procent

1959 1965

Gruvindustri ............... Järn- och metallverk ........

Manufakturering ........... Elektroteknisk industri ...... Transportmedelsindustri ..... Maskinindustri ............. Varvsindustri ..............

Cement- och cementvaru- fabriker ................. Tegelbruk ................. Porslinsindustri ............ Glasindustri ............... Övrig jord- och stenindustri .

Sågverk ................... Övrig träindustri ...........

Massaindustri .............. Pappersindustri ............ Wallboardindustri ..........

Tidningstryckerier ..... ' ..... Övr. pappersvaru- 0. grafisk industri .................

Kvarnindustri .............. Bageriindustri .............. Mejeriindustri .............. Margarinindustri ........... Slakteriindustri ............ Sockerindustri ............. Chokladindustri ............ Konservindustri ............ Sprit-, vin- och tobaks- fabriker ................. Bryggerier och läskedrycks- fabriker ................. Övrig livsmedelsindustri .....

Textilindustri .............. Konfektionsindustri. . .. . . . . .

Garverier .................. Skoindustri ................ Övrig skinnvaruindustri ..... Gummivaruindustri .........

Rent kemisk industri. . . . . . . Plastbearbetande industri . . . Övrig kemisk industri .......

Genomsnitt b) .............

93

83 84 99 93

93 93 73

96

93 93 93 97

94

86 94

94 97

90

87 98

97

91 89 89 87 91

80 91

88

93

95 97

87 84 99 100

89 97 89

94

&) Se kapitel 8 sid. 99.

b) Exklusive de branscher för vilka upp- gifter saknas 1959 och/eller 1965.

rörande kapacitetsutnyttjandet. Dessa uppgifter är behäftade med vissa bris- ter och publiceras därför inte. Det kan dock vara av intresse att nämna att ge- nomsnittet för industrin år 1959 blev ca 92 procent.

Man kan onekligen fråga sig om det verkligen kan bli möjligt att nå ett så högt kapacitetsutnyttjande för 1965 som det företagen räknat med. Det har t. ex. för järnbrukens .del framhållits att ett minskat importheroende bör leda till, att man snarare får ett läg- re kapacitetsutnyttjandei framtiden.1 Svängningar i efterfrågan kommer då i större utsträckning att träffa den in- hemska tillverkningen. Studerar man de kapacitetsutnyttjandeuppgifter, som insamlas av KK, finner man vi- dare att kapacitetsutnyttjandet torde ha varit högt under 1959. Detta skulle också leda till slutsatsen att en påtag- lig höjning borde stöta på svårigheter.

Sambandet mellan investeringar och produktion. Vi har ovan diskuterat vis- sa förhållanden, som påverkar hur mycket investeringar som »går åt» för att åstadkomma en viss produktion eller omvänt vilka produktionsökning- ar en viss investering kan ge upphov till. Man kan studera detta problem på ett mer generellt sätt genom att beräk- na investeringarnas avkastning i form av produktion i olika branscher och under olika tider. Vi har på basis av vårt och annat material gjort sådana beräkningar över de 5. k. M-värdena. I bilaga B har vi återgivit de resultat vi därvid kommit till. Som framgår av bi— lagan är de värden man erhåller vid sådana beräkningar behäftade med så mycket felkällor, att det är mycket svårt att dra några positiva slutsatser. Bilagan utgör därför framförallt en ge—

1 KK's siffra låg här på 98 för 1959.

Tabell 19. Investeringarnas fördelning på olika objekt 1955—65

Procentuell fördelning av investeringarna

Investeringsobjekt 1961—

1955 65 1959

Industribyggnader o. a. driftsanlägg- ningar ........... Maskiner, apparater och bilar för rörelsen .......... Personalbostäder. . . . Reparationer och underhåll .........

Totalt

22 24 25

40 3

42 2

42 1

35 100

32 100

32 100

nomgång av de teoretiska och praktis- ka problem man möter vid beräkningar av detta slag.

Investeringarnas fördelning på olika typer. Av tabell 19 framgår hur inves- teringarna enligt vårt material förde- lar sig under åren 1955, 1959 och un- der prognosperioden.

När det gäller utvecklingen i tiden är förskjutningarna tydligen relativt

små. En förskjutning har mellan 1955 och 1959 skett mot ökad andel för byggnader och minskad andel för re— parationer och underhåll. Med hänsyn till den höga investeringstakten är detta naturligt. Prognosen ger i stort sett samma fördelning som 1959.

Jämför man den fördelning vi erhål- lit med motsvarande fördelning enligt KK's investeringsstatistik 1959 finner man att differenserna är obetydliga.

I tabell 20 visas investeringarnas för- delning på olika typer branschvis un- der prognosperioden. Som jämförelse har även medtagits motsvarande för- delning för år 1959. Som framgår av tabellen är variationerna mellan bran- scherna högst betydande.

Som tidigare nämnts har vi utfört en särskild undersökning rörande om- fattningen av forskning, utvecklings- och utbildningsarbete inom svensk in- dustri. Traditionellt räknas denna typ av utgifter inte in bland investering- arna. Som närmare utvecklats i bilaga A finns det emellertid starka skäl att

Tabell 20. Investeringarnas fördelning 1959—65 på olika objekt, branschvis

Procentuell andel av totala investeringarna

Branschgrupp och

Byggnader

anläggningar

Underhåll o. reparationer

Personal- bostäder

Maskiner och apparater

1 959 61—65 1959 61—65 1959 61—65 1959 61—65

Gruvindustri ................... Järn- och metallverk ............ Verkstadsindustri ............... Jord- och stenindustri ........... Träindustri .................... Massa-, pappers- 0. wallboard- industri ..................... Pappersvaru- och grafisk ind ..... Livsmedelsindustri .............. Textil- och konfektionsindustri. . . Läder-, hår- och gummivaruind.. . Kemisk industri ................

28 19 30 20 36

18 26 17 20 16

29 43 43 34 35

27 34 32 47 41

36 32 29 38 32

0153ku komp—Ho:

34 20 30 32 31 35

16 30 31 28 42

Hela industrin a) ..............

25

[Q OOHHMIO H Hox—ION]

32 32

a) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas 1959 och/eller 1961—65.

inkludera dem i investeringarna. Gör man så finner man att dessa oredovi- sade investeringar torde uppgå till ca 40 procent av de redovisade nettoin- vesteringarna. Detta förhållande måste man uppenbarligen ägna uppmärksam- het vid varje diskussion av sambandet mellan investeringar och produktion. Av bilaga A framgår vidare att varia— tionerna mellan branscherna är bety- dande och att likheten mellan förhål- landena i Sverige och i England och USA är anmärkningsvärt stora. Särskilt höga är forsknings- och utvecklingskos-t- naderna i verkstadsindustrin.

Utvecklingen 1961—65. När det gäl- ler prognosen för investeringarna un- der 60-talets första hälft har vi all an- ledning föreställa oss att företagens uppskattning ligger för lågt.

För det första skulle vi möjligen kun- na dra den slutsatsen av vad som tidi- gare påpekats rörande relationen mel— lan totalutvecklingen och enkätföre- tagens utveckling 1955—59.

För det andra — och framför allt — framgår det av vad som visats i kapitel 1,

att man har anledning vänta sig, att investeringsprognoser systematiskt skall ligga för lågt. I de undersökta bran- scherna blev investeringarna mellan 7 och 30 procent större i verkligheten än enligt prognoserna. Detta gäller inves- teringarna exklusive reparation och nu- derhåll. Ett ovägt genomsnitt av de fy- ra observationerna ger ett medeltal på ca 20 procent för underskattningen. Vad som ovan sagts beträffande pro- gnosen för kapacitetsutnyttjandet i fö- retagen stöder också tanken på att en underskattning föreligger.

För det tredje har investeringarna under 1960 och 1961 kommit upp på en så hög nivå, att man måste tänka sig en mycket drastisk nedskärning under resten av åren fram till 1965 för att verkligheten skall kunna stäm- ma med prognosen. Detta framgår av diagram 4, som visar utvecklingen se- dan 1946 enligt Kommerskollegii be- räkningar samt utvecklingen 1955—65 enligt vårt material. KK's uppgifter för 1960 är preliminära och när det gäller 1961 rör det sig om en redovisning av företagens planer.

Diagram 4. Industrins investeringar (inkl. underh. o. rep.) i fasta priser 1946—65 Index: 1946 = 100

Index 300

VOPGV

Investeririqer 1959 = 5954 milj. kr

underhåll och reparationer=| 57.5 milj. kr

/

' =.,»— _ Enliqi enkäten

Enligt nn

lll

0 Wii: l950

Mycket talar alltså för att prognosen bör justeras upp. Knyter man härvid an till utvecklingen från 1957 och fram- åt skulle det betyda en ökning av prognosen med 25——35 procent.

Det är emellertid tveksamt om man verkligen bör vidtaga en så kraftig höjning. Vid våra hearings diskutera- des ingående investeringsprognoserna. Vi kunde därvid konstatera, att man i många branscher hade den bestämda uppfattningen att investeringarna un- der början av 60—talet skulle bli av måttlig omfattning. Skälet härtill var att man under slutet på 50-talet gjort mycket stora utbyggnader, som nu suc- cessivt började sättas in i produktio- nen, och att likartade planer inte före- låg för framtiden. Detta var t. ex. den bild av läget, som man gav för gruv— industri, järn- och metallverk samt pappersindustri. Det rör sig här om branscher, som inte bara väger tungt i sammanhanget utan där också branschexperterna har möjlighet till en mycket god överblick av vad som är på gång inom branschens alla delar. I sänkande riktning verkar också vad som ovan sagts beträffande ökad skift— gång i framtiden. Det förefaller därför relativt sannolikt, att första hälften av 60-talet kommer att te sig som en pe- riod, då investeringarna inom industrin inte expanderar lika starkt som under mitten och slutet av 50-talet. Det skulle betyda att vi råkade in i ett skede av samma karaktär, som det vi upplevde under början av 50-talet.

Höjer vi prognosen med ca 15 pro— cent, dvs. till en nivå som ligger 20 å 25 procent över 1959 års, ger det en utveckling av ungefär detta slag. In- vesteringarna under början av 60-talet skulle då komma att ligga på ungefär samma nivå som de för '1961 planera- de. Det är emellertid inte på något sätt uteslutet, att vi kommer upp till vä-

sentligt h-ögre värden. Om vi t. ex. kny- . ter an till vad som i bilaga B sägs om den marginella avkastningen på inves- teringarna och antar att denna av- kastning inte skall stiga i framtiden. betyder det att prognosen för bruttoin- vesteringarna bör höjas med hela 27 procent eller till ca 35 procent över 1959 års nivå. Detta gäller alltså den ge- nomsnittliga nivån för perioden 1961— 65. Tänker man sig en rätlinig utveck- ling skullc man under sådana omstän- digheter komma fram till en nivå 1965, ,som låg ca 50 procent över nivån 1959.

Prognosernas rimlighet

I kap. 1 har vi diskuterat olika skäl till att det i efterhand eventuellt kan visa sig, att de i det föregående redo- visade framtidsbedömningarna framstår som mindre tillförlitliga. Det intressan- ta problemet är nu, om vi har möjlighet att i förväg fastslå att den ena eller andra prognosen sannolikt kommer att slå fel och helst också i vilken riktning felet kan gå.

Vår redovisning i kap. 1 av materia- lets statistiska kvalitet kan därvid för det första ge en fingervisning om fel- marginalernas storlek och i någon mån också om deras art. .Iämförelserna i detta och de följande kapitlen mellan den totala utvecklingen och utveckling- en för »våra» företag ger ytterligare in- dikationer och detsamma gäller jämfö- relserna mellan prognoserna och den tidigare utvecklingen. I de följande ka- pitlen har vi också i några fall kunnat jämföra produktionsprognoserna med i andra sammanhang utförda konsum- tionsprognoser.

Vid diskussionen av investerings- och arbetskraftsprognoserna har vi vidare genom diverse jämförelser försökt få fram ytterligare indikationer på till- förlitligheten hos de uppskattningar som gjorts på dessa områden. Vi har därvid

kommit fram till, att investeringspro- gnoserna med all sannolikhet ligger för lågt, medan arbetskraftsprognoserna möjligen ligger för högt. Dessa synpunk- ter har föranlett långtidsutredningen att i det material de lagt till grund för sina överväganden revidera prognoserna på dessa områden. För arbetskraftens del har revideringen medfört ett produkti- vitetsan—tagande som stämmer överens med det alternativ som vi angivit i vårt räknccxempel i arbetskraftsavsnittet. Till grund för revideringen av investe- ringsprognosen har legat resonemang av det slag som återfinns i vårt avsnitt om investeringsutvecklingen. Då vi till skillnad från långtidsutredningen i in- vesteringsuppgifterna inkluderar kost- naderna för reparation och underhåll är emellertid resultaten på denna punkt inte fullt jämförbara.

När det gäller produktionsprognoser- na har man å andra sidan godtagit dessa. Undantag har emellertid gjorts för textil- och konfektionsindustrin samt garverier och skofabriker. I båda dessa fall har siffrorna reviderats något nedåt av utredningen. Justeringarna är relativt begränsade. Motivet för dessa nedjusteringar har varit en känsla från utredningens sida, att prognoserna gett för höga värden. Dessa justeringar på- verkar totalresultatet ytterst obetydligt.

En i sammanhanget viktig fråga är hur man skall ta hänsyn till att en del av prognosperioden redan hunnit av- verkas. Långtidsutredningen har därvid förfarit så, att man räknat av vad som hänt under år 1960 från den för hela perioden 1959—65 beräknade utveck— lingen. Eftersom produktionen steg snabbt under 1960 blir effekten av ett sådant förfaringssätt att man får en lägre årlig ökningstakt för perioden 1960—65 än för den period, som före- tagens prognoser avser, nämligen perio- den 1959—65.

De revideringar vi ovan redogjort för har framförallt baserat sig på övervä- ganden om prognoserna för olika vari- abler varit konsistenta med varandra för de. enskilda företagen. Man kan se- dan ställa frågan om de prognoser som gjorts inom ett företag, inom en viss bransch eller inom en viss sektor av näringslivet stämmer överens med pro- gnoserna för andra företag, branscher och sektorer respektive om de export— och importvärden de ger upphov till ter sig rimliga. En prövning av denna typ kan ske med tillhjälp av s. k. input- outpnt-analys och redovisas i långtids- utredningens betänkande. Som framgår härav har en mer genomarbetad ana— lys utförts endast för vissa industrigre- nar. Några egentliga inkonsistenser har därvid inte kunnat påvisas. Vid de pre- liminära beräkningarna visade det sig emellertid, att man fick till resultat, att det skulle uppstå ett icke oväsentligt behov av import av pappersmassa år 1965. En sådan utveckling tedde sig mindre rimlig. Som framgår av redo- görelsen för pappers- och massaindu- strin i kap. 8 har vi för att komma fram till våra prognoser tvingats göra vissa antaganden rörande kapacitetsutnytt- jandct inom massaindustrin. Härvid har vi vid beräkningarna skilt på fristående respektive integrerade företag. Input- output—analysens resultat föranledde oss att revidera våra antaganden rörande kapacitetsutnyttjandet inom dessa olika typer av fabriker. Det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet för hela massa- industrin kvarstod dock oförändrat.

Bakom företagens prognoser måste bl. a. ligga vissa föreställningar om den framtida prisutvecklingen. En förutsätt- ning för att prognoserna skall vara rim- liga är att dessa föreställningar är rea- listiska. I frågeformuläret fanns frågor på denna punkt. Resultatet av frågorna framgår av tabell 21. Som synes riktade

Tabell 2]. Den lramtida prisutvecklingen

] ndustribransch

Förväntad utveckling av relationstalet

Produktpriser/lönenivå Råvarupriser/lönenivå

Andel företag i procent —— som väntar

ökning

in gen föränd— ring

ingen föränd- ring

minsk- ning

minsk-

ning ökning

Manufakturering ........................ Elektroteknisk industri ................... Transportmedelsindustri .................. Maskinindustri ..........................

Cement- och cementvarufabriker .......... Tegelbruk .............................. Porslinsindustri ......................... Glasindustri ............................

Sågverk ................................ Övrig träindustri ........................

Tidningstryckerier ....................... Övr. pappersvaru- o. grafisk industri .......

Kvarnindustri ........................... Bageriindustri ........................... Mejeriindustri ........................... Margarinindustri ........................ Slakteriindustri ......................... Sockerindustri .......................... Chokladindustri ......................... Konservindustri ......................... Sprit-, vin- och tobaksfabriker ............ Bryggerier och läskedrycksfabriker ........

Textilindustri ........................... Konfektionsindustri ......................

Garverier ............................... Skoindustri ............................. Övrig skinnvaruindustri .................. Gummivaruindustri ......................

Rent kemisk industri .................... Plastbearbetande industri ................ Övrig kemisk industri ....................

71 28 34 28

22 73 67 43

53 53

75 54

100 75 88 40 75

0 20 60 50 40

40 66

50 57 88 50

29 28 48

29 72

63 56 60 67

78 91 33 83

72 94

100 60

100 75 78 80 88

H wo ON] OOQDO OOO-P— p.;

b-A

72 21

Ååo OOxIO NIO) OOOOOOOOOO HOO OOOOO EDO OOOOOOOHOO

H

vi denna fråga endast till en del av branscherna.

Frågan avsåg om man trodde att produktpriser respektive råvarupriser skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än lönenivån. I princip har man anledning vänta sig att priserna på industriprodukter skall stiga mind- re än lönerna. Råvarornas prisutveck- ling sammanhänger å andra sidan i hög grad med utvecklingen på den in- ternationella marknaden och är därför

svårförutsebar. Helt allmänt kan av ta- bellen konstateras, att det endast är i undantagsfall, som man tänker sig att produktpriserna skall stiga snabbare än lönerna. I ungefär hälften av fallen väntar man sig att de skall stiga mind- re. Även för råvarorna är det sällsynt att man tror på en snabbare prissteg- ring än för lönerna. Här är det å andra sidan färre som tror på en i förhållan- de till lönerna sjunkande prisnivå.

KAPITEL 3

Gruvindustri

I denna industri omfattar undersök— ningen praktiskt taget samtliga »före- tag.[ Det är endast några smågruvor som inte kommit med. Hänsyn har ta- gits till Svappavaara—projektet, när det gäller prognoserna för produktion, ex- port, sysselsättning, produktion per an- ställd och investeringar. Produktionen vid denna gruva beräknas komma igång först efter år 1965.

Produktionen

I diagram 5 har våtergivits utvecklingen för produktionen inom gruvindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK)

produktionsindex. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med den- na indexserie för år 1959.

Som synes av diagrammet överens- stämmer våra värden för 1955 med KK's. För sexårsperioden 1959—65 re- dovisar företagen en beräknad ökning av produktionen på 42 procent eller 6,0 procent om året. Motsvarande vär- de för perioden 1955—59 var 1,7 pro- cent. För perioden 1965—70 beräkna-s en ökning på 4,2 procent om året.

Man väntar sålunda en stark ökning av utvecklicngstakten under hela 60—

1 Branschen motsvarar grupp 1 enligt Kom- merskollegii industrigruppering (1952).

Diagram 5. GRUVINDUSTRI. Produktionsvolym 1935—70 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

_ Förädlinqsvörde l959 = Slö milj.

Enligt enkäten A

Enlig: KK

talet. Under den senare femårsperioden tänker man sig emellertid en något långsammare takt.

Vid hearingen framkom att man be- traktade produktionsprognosen som rimlig. För tiden 1965—70 blev dock alla siffror mycket osäkra och kanske var de angivna alltför låga. Den totala produktionen i framtiden berodde för det första på möjligheterna att bygga ut transportsystemet järnvägar och hamnar. Stora sådana utbyggnader pla- nerades för närvarande i Nord-Sveri- ge och Nord-Norge. För det andra var produktionen beroende av den takt i vilken man fann nya tillgångar, efter- som man av många skäl var obenägen att snabbt bryta slut tillgångarna.

För de mellansvenska gruvorna kom produktionsutvecklingen också att i hög grad påverkas av frakterna på malm. Vid låga frakter kunde man få svårt att finna avsättning i Sverige för marginalgruvornas produktion på grund av konkurrens från utländska gruvor. En livlig prospekteringsverk- samhet pågick också för närvarande över hela världen. Bolidengruvorna mötte samma typ av problem, men ha- de möjlighet att variera brytningens sammansättning av olika malmer allt- efter konkurrensens art. För de norr- bottniska gruvorna var konkurrenslä- get i stort sett gynnsamt.

Marknadsutvecklingeu

Tabell 22 visar utvecklingen av expor- tcns procentuella andel av produk- tionen.

Några större förändringar på denna punkt är tydligen inte förutsedda. Den i stort sett oförändrade andelen inne- bär att man, i fasta priser räknat, tän- ker sig, att exporten 1965 skall vara 45 procent och 1970 ca 85 procent stör- re än 1959. En viss nedgång synes fö- religga i den andel av företagen, som

År Exportandel %

1955 1959 1965 1970

har en mycket hög exportandel, i detta fall en andel som ligger mellan 76 och 100 procent.

Hur man tänker sig att exporten skall fördela sig på olika marknader fram— går av tabell 23, som också visar läget 1955 och 1959.

Man föreställer sig tydligen att för- delningen på olika marknader skall va- ra praktiskt taget oförändrad.

Tabell 23. Exporten inom gruvindustrin fördelad på olika marknader

Procentuell fördelning

Länder— av exporten

grupper

1955 1959 1 965

De sju ....... 20 22 De sex ....... 73 72 Övriga ....... 7 6

Totalt 100 100

Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är rå- varukostnadernas andel av totalproduk- tionen. Enkätföretagens råvaruandel framgår av tabell 24.

Det föreligger en viss tendens till sti- gande råvaruandel under ål)-talet. Den- na tendens stämmer med utvecklingen enligt KK's material.

Tabell 24

Råvaruandel

0/ /O

Arbetskraften Diagram 6 visa-r utvecklingen av an- talet sysselsatta gruvindustrin. Under efterkrigstiden har en kraftig ökning skett. Mellan 1958 och 1959 har dock en viss nedgång ägt rum i total— siffrorna. De undersökta företagen vi- sar en likartad utveckling. Antalet sys- selsatta i samtliga företag visar en ök- ning pä 3 procent mellan 1955 och 1959. För de undersökta företagen var ökningen 4,5 procent. För framtiden väntas en kraftig stegring, eller med 14 procent fram till 1965 och 19 pro- cent fram till 1970, räknat från 1959.

Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av de undersökta företagen väntar sig sålun- da ca 30 procent ökad skiftgång fram till 1965.

Hur den i gruvindustrin sysselsatta arbetskraften fördelat sig på olika de- lar av landet framgår av tabell 25. 1

inom

Andel sysselsatta i »Nord-Sverige»

Enligt Enligt KK enkäten

% %

40 47 46

denna har också angivits hur man tän- ker sig utvecklingen i framtiden. Indel- ning har skett på »Nord—Sverige» re- spektive »övriga Sverige». Med »Nord- Sverige» menas härvid Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län.

Produktion per anställd. Diagram 6 visar även utvecklingen av produktio-

Diagram 6. GR U VIND US TRI. Antal anställda och produktionsvolym per anställd 1935—70 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Antal anslöllda ”359 = ”5400 Förödlinqsvärde/onstolld l959= 55 700 kr

Enligt fnköten

Enhgkt KH

Antal anställda

/

/

nen per anställd. Detta värde har sedan krigsslutet kraftigt ökat. Efter 1952 har det dock legat på ungefär oförändrad nivå. För perioden 1955—59 gäller det- ta såväl för enkätföretagen som enligt KK's material. För framtiden tänker man sig en kraftig stegring. För perio- den 1959—65 väntas en ökning med 3,7 procent per år och för perioden 1965— 70 en ökning med 3,3 procent per år.

Vid hearingen framkom att den kon— stanta produktionen per sysselsatt un— der 50-talet har en speciell förklaring. Inom gruvindustrin arbetar normalt en mycket stor del av arbetsstyrkan, en- ligt uppgift 30 procent, med s.k. till- redningsarbeten. Dessa arbeten har ka- raktären av investeringar eftersom de- ras resultat i form av nya brytnings- platser, transporttunnla-r etc. etc. ofta är en förutsättning för produktionen under lång tid. Tillredningsarbetena varierar från tid till annan och var ovanligt omfattande under den aktuel- la perioden. Detta sammanhängde bl.a. med att övergång skedde till under- jordsbrytning i Kiruna samt med ut— byggnad av Malmberget och förbere- delse av drift i Stråssa.

Vid utbyggnader och iordningstäl- lande av gruvor blir vidare olika typer av investeringsarbeten aktuella vid si- dan om tillredningen. Inom gruvindu— strin utförs dessa arbeten i mycket stor utsträckning av den egna perso- nalen.

Vad som nu sagts innebär, att se- rien över produktion per anställd un- der 50-ta1et kommit att pressas ner ge- nom att investeringsarbetare kommit att utgöra en ovanligt stor del av an- talet sysselsatta, samtidigt som resul- ta-tet av deras verksamhet ännu inte hunnit påverka produktionen. Detta torde också betyda, att stegringen i produktionen per sysselsatt under pe- rioden 1959—65 i icke ringa utsträck—

ning får ses som ett uttryck för att de tidigare investeringarna mognar ut samtidigt som en relativt mindre del av arbetsstyrkan sysslar med »interna investeringsarbeten».1

Vad som sagts ovan kan illustreras med hjälp av bergverksstatistikens upp- gifter. Hur produktionen och antalet sysselsatta inom järngruvorna utveck— lade sig enligt denna statistik framgår av tabell 26.

När det gäller produktivitetsutveck— lingen inom gruvorna spelar i övrigt förändringar i borrtekniken stor roll. I stor utsträckning har vinsterna på detta område sammanhängt med för- bättringar av verktygen, dvs. borrarna.

Investeringarna

Diagram 7 visar utvecklingen av iu- vesteringarna dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagan— de företagen.2 I diagrammet har också inlagts en kurva över antalet installe- rade hästkrafter, vilken kan sägas speg— la kapitalstockens förändringar.

Bruttoinvesteringarnas utveckling un- der perioden 1955—59 för enkätföre- tagen och branschen i dess helhet vi- sar samma allmänna bild. Utveckling- en har dock gått något långsammare i enkätföretagezn. När det gäller fram- tiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under pe- rioderna 1961—65 och 1966—70. De siffror de därvid angivit —— se diagram 7 — tyder på oförändrad nivå i jäm- förelse med genomsnittet för perioden 1955—59. Detta gäller som ett genom- snitt för GO-talet i dess helhet.

1 Svappavaaraprojektct innebär dock att produktionen per anställd även under perioden fram till 1965 kommer att hållas nere på en relativt låg nivå. 2 Eftersom uppgifter om reparation och un- derhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, uppskat— tats med ledning av uppgifter om installerad drivkraft.

Arbeten under jord Arbeten i dagbrott Brutna Brutna ton

Antal

Brutna ton berg o. malm per arbetare

ton berg o. malm

per ar— betare 1))

Övriga anställda

berg och malm] totala antalet anställda

Brutna ton berg 0. malm per arbetare

arbe— tarea) Index (1954

= 100)

ton ton

Index (1954 = 100)

Index (1954 = 100)

Index (1954 = 100)

Tjän- ste- män

558 549 546 474 310

18 150 18 126 17 828 20 232 19 629

1954 1955 1956 1957 1958

3 750 4 008 4 222 ' 424 4 519

3 407 3 781 3 972 4 474 4 508

100 105

100 100 100 105. 98 106 111 114 108 104

1 279 1 378 1 556 105 1 799 110 2 002 95

a) Sysselsatta med egentlig gruvbrytning.

b) Avser arbetare såväl i dagbrott som under jord.

Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under pe- rioden 1961—65, som avser ersättnings- investeringar. Med ersättning menas därvid de reparationer, renoveringar

För gruvindustrin har ersättningsande- len angivits till 69 procent.

Vad som o-van sagts beträffande or- sakerna till förändringar i produktion per sysselsatt har givetvis också bety-

delse för investeringsuppgifterna. Pro- blemet här är i vilken utsträckning »in- terna investeringar» kommer med i in-

oeh ersättningar av försliten kapitalut- rustning, som är nödvändiga för att bibehålla Aanläggningarnas kapacitet.

Diagram 7. GRUVINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—70 i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

Drivkraft "300 hk IOS!)

Investeringar Index 700

Investeringar l959* 250 milj. kr VOTOV underhåll och reparationer = 7! milj. kr

600 |!— 70-

enkäten

Enligt nu

""onvkran

|945 1950 l955 |960 |965 l97ll

0 [9 55

I940

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits dels med genom- snittet för perioden 1966—70, dels med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

vesteringsuppgi-ftcrna .och om praxis ändrat sig under den tid vi är intres- serade av. Vid hearingen framhölls, att av naturliga skäl kom en hel del av de »interna investeringarna» inte att tas med i investeringsuppgifterna. Nå- gon större ändring av praxis torde dock inte ha ägt rum under 50—ta1et eller an- tagits i fråga om prognosuppgifterna.

I stort sett fann man de angivna prognosuppgifterna rimliga. Någon uppjustering kunde dock tänkas vara motiverad. Det påpekades dock, att det vid bedömandet av investeringsutveck- lingen var viktigt att komma ihåg att den starka produktionsökningen under (SO-talet kom att ställa krav på ökade investeringar i bostäder, vägar, järn- vägar, hamn-ar, fyrväsen, sjömätning, yrkesskolor etc., delvis som en följd av att dessa områden tidigare varit ef- tersatta.

Kupacitetsutnyttjandet. Av vikt vid en bedömning av investeringarnas ver- kan på produktionen är läget i fråga om utnyttjandet av kapaciteten. Här har företagen tänkt sig ett högre ut- nyttjande i framtiden. Detta framgår av tabell 27.

Tabell 28 visar uppgifternas sprid- ning på olika värden.

Den övervägande delen av företagen har tydligen tänkt sig fullt utnyttjande 1965 och 1970.

Tabell 27

Kapacitet sutnytt- jande i proeent

93 96 96

Tabell 28.» Fördelning; av" gruvföretagen efter kapacitetsutnyttjande

Procentuell fördelning av

Kapac1tets— antalet företag

utnyttjan- de %

1959 1965 1970

—79 28 80—89 24 90—99 24

100 24

Totalt 100

Den tekniska utvecklingen Av de svar som företagen lämnat på en öppen fråga om den tekniska utveck- lingen kan följande utläsas:

1. När det gäller själva brytningstekni- ken finns tendens till övergång mot mer massabetonade metoder t. ex. blockrasbrytning. Man kan vidare vänta sig förbättring av borrnings- tekniken och ökad mekanisering och automatisering av underjordstrans- porterna även i framtiden. övergång från dynamit till ammo- niumnitrat kommer att sänka produktionskostnaderna.1 Vanliga sprängämnen kostar ca 3 gånger så mycket per kg som de nya medlen. Önskemål från bl.a. kundernas sida kommer att medföra att man allt- mer övergår från produktion av styckemalm till slig »finfördelad malm. I förening med förbättrade anrikningsmetoder betyder detta att man kan leverera en vara av större renhet och högre halt. Man får sam— tidigt större möjligheter att skilja ut diverse biprodukter. Denna ut- veckling innebär alltså en högre förädlingsgrad.

1 Ammoniumnitrat användes som gödsel- medel. Blandat med dieselolja ger det ett sprängämne som har samma sprängverkan som dynamit.

KAPITEL 4

Järn- och metallverk

Beträffande utvecklingen inom denna bransch föreligger ett helt tillfredsstäl- lande material.1 För järnbrukens del har det insamlats av Jernkontoret, som också utfört vissa av de beräkningar som redovisas i det följande. Järnbru- ken svarar för ca 80 procent av föräd- lingsvärdet i branschen.2

Produktionen

I diagram 8 har återgivits utvecklingen för produktionen inom järn- och me— tallverken. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskol- legii (KK) produktionsindex. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med denna indexserie för år 1959.

För sexårsperioden 1959—65 redovi— sar företagen en beräknad ökning av produktionen på 73 procent eller 9,6 procent om året. Motsvarande värde för perioden 1955—59 enligt Kommerskol- legii material var 5,2 procent om året. För perioden 1965—70 redovisar man en ökning på 31 procent eller 5,6 pro- cent om året.

Företagen ant-ar sålunda en ökning av utvecklingstakten under 60-talets första del. Under senare delen av 60- taiet tänker man sig däremot att ut- vecklingen skall gå långsammare. Det kan i detta sammanhang förtjäna näm- nas att den utveckling man nu tänker sig för 60-talets fem första år är vä- sentligt snabbare mer än dubbelt än den prognos man gjorde för samma period år 1955.

Tabell 29

Exportandel

Marknadsutvecklingen

Tabell 29 visar utvecklingen av expor- tens andel av den totala försäljningen.a

Man tänker sig tydligen en ökning av exportandelen. Den stigande lande- len innebär att man föreställer sig, att exportvolymen 1965 skall vara ca 100 procent och 1970 ca 190 procent större än 1959. Räknat i ton uppgår ökningen under perioden 1959—65 till 60 procent. Skillnaden sammanhänger med att ex- pansionen väntas bli särskilt snabb för det dyrbara rostfria stålet.

Hur man tänker sig att exporten skall fördela sig på olika marknader fram- går av tabell 30, som också visar läget 1955 och 1959.

1 Branschen motsvarar grupperna 2 a och b enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952). 2 Med hänsyn till den fullständiga täckning som kunnat erhållas för järnbrukens del har något enkätmaterial inte insamlats för 1955. Med förädlingsvärde menas saluvärde mi- nus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten. ** För 3 företag, som icke angivit andel för 1970 och i ett fall för 1965. har andelen anta- gits oförändrad.

ll]

Diagram 8. JÄRN— OCH ZWETALL VERK. Produktionsvolym 1935—70 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

brädlingsvörde |959= | 550 mil kr

|940 1345 I950

il |955

Tabell 30. Exporten inom järn— och metall— verken fördelad på olika marknader

Procentuell fördelning av Länder- exporten grupper

1955 1959 1965

De sju. . . . 34 De sex. . . . 32 (38) 25 (29) 24 övriga. . .. 34 (36) 49 (49) 42 Ej fördelat 0 0 0 0 5 (7)

Totalt 100 (100) 100 (100) 100 (100)

Anm. Siffrorna inom parentes avser järn- och stålverken.

(26) 26 (22) 29 (24) (25)

(44)

Mellan 1955 och 1959 skedde en ej oväsentlig förskjutning av exportents fördelning. Under tiden fram till 1965 har man däremot antagit en i stort sett oförändrad fördelning.

I de prognoser som järnbruken av- gav i samband med föregående lång— tidsutredning fanns även, som redovi- sats i kapitel 1, uppgifter om utrikes- handeln beträffande handelsfärdigt järn och stål. På basis av dessa uppgifter

Enligt enkäten

l955 I960 [965

och motsvarande uppgifter om produk- tionen kan man få fram uppskattningar av utvecklingen av konsumtionen av järn och stål i Sverige. Dessa uppskatt- ningar har sammanställts till den i ta— bell 31 återgivna försörjningsbalansen.

Importen har tydligen inte nedgått

Tabell 3]. Försörjningsbalans för handels— färdigt järn och stål 1955 och 1960

Tusen ton handels— färdigt järn och stål

1960

Fak- tiskt värde

Pro- gnos

2 200 400

2 600

2 161 1135 3 296

Produktion ........ Import ............

Summa

Inhcmsk förbrukn. . 2 300 » lagerökn. . Export ............ 300

2 600

Summa

på det sätt man tänkt sig, utan upp- nådde 1960 en ny rekordnivå. Samti— digt har exporten fördubblats. Dessa förskjutningar i förening med en kraf- tig ökning av den faktiska konsumtio- nen ger en produktion, som nästan helt stämmer med prognosen.

En direkt jämförelse mellan de siff- ror rörande exportandelen som angi- vits tidigare och tontalen i tabell 31 är inte möjlig eftersom de hänför sig till något olika varugrupper. En över- slagskalkyl tyder emellertid på att ex- porten allt mer kommit att omfatta mindre långt förädlade produkter. Denna utveckling har gått parallellt med en kraftig ökning av exportande- len för »övriga länder».

För framtiden tänker man sig, som nämnts, en kraftigt ökad export och dessutom ökad inriktning på högför- ädlade produkter. Detta står i kontrast till vad man föreställde sig för fem år sedan. Man tänkte sig då, att exporten av handelsfärdigt järn och stål i ton räknat skulle vara oförändrad mellan 1960 och 1965.

I formuläret hade bl. a. ställts frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka företagens fra'mtidsbedömning. Huvud- delen av företagen förefaller anse att detta inte skulle påverka bedömningen påtagligt, en dryg fjärdedel anser emel- lertid att det skulle stimulera exporten på de sex och ca 15 procent att det skulle ha en negativ verkan på expor- ten till de sju. Det framhålls att av be- tydelse för bedömningen av ett sådant alternativ blir de överenskommelser på prisområdet, som kan komma att gälla.

När det gäller importen väntar un- gefär hälften av företagen ett ökat im- porttryck. Detta skulle komma från EFTA-länderna men också i hög grad från öststaterna och utomeuropeiska länder. I samtliga fall anges att det

Tabell 32. Försörjningsbalans för handels- färdigt järn och stål 1959 och 1965

Milj. ton handels- färdigt järn och stål

1965

Produktion ........ 3,2 Import ............ 0,640,7

3,8—3,9

Summa

Inhemsk förbrukn. . 3,0—3,1 Export ............ 0,8 51... . '" 3,8—3,9 Summa

skulle röra sig om pris- och inte kvali- tetskonkurrens.

Vid hearingen diskuterades ingåen- de frågan om rimligheten i den pro— duktionsprognos, som företagens upp— gifter ger upphov till. Med hänsyn till den sannolika utvecklingen av förbruk— ningen av järn och stål i landet förut- sätter prognosen en påtaglig nedgång av importen. Hur man tänker sig ut— vecklingen mera i detalj framgår av den järnbalatns för 1965, som uppgjorts inom Jernkontoret och återges i tabell 32.

Som framgår av saminanställningcn räcker det med den förutsedda importnedgången för att balans skall uppnås, utan dessutom måste man tän— ka sig cn fortsättning av den export- expansion, som ägt rum under sena—

inte

rc ar.

Diskussionen vid hearingen gav vid handen att man från järn- och stålver— kens sid-a fann en utveckling av ovan angivet slag sannolik. Den stod i över- ensstämmelse med de kalkyler som gjorts av internationella organisationer. Man framhöll att den fortskridande in- dustrialiseringen av utvecklingsländer- na på sikt gynnade kvalitetsstålsprodu- center som Sverige. Dessa länder fram- ställde nämligen inte kvalitetsstål. Den

Råvaruandel %

KK*s material

Enkät- företagen

1952 —- 68 1955 -— 63 1958 —- 61 1959 57 60 1965 54 1970 52

nuvarande svenska kvalitetsstålsexpor— ten går också just till högindustrialise— rade länder.

Man diskuterade också om konkur- rens från andra material som plast och aluminium kunde verka negativt på ef- terfrågan av stål. Man var enig om att sådan substitution kunde beräknas va- ra av betydelse på lång sikt men skulle spela liten roll för utvecklingen fram till 1965. När det gäller konkurrensen från cement och betong ansågs det mest sannolikt att utvecklingen skulle gå mot ett byggnadssätt, som kräver mer järn än för närvarande.

I fråga om importen framhölls att de stora investeringar, som under senare tid gjorts i den svenska järnindustrin just syftar till att framställa produkter — fartygsplåt och karosseriplåt —— av vilka vi för närvarande har en mycket stor import. Denna bör därför i dessa fall kunna ned—bringas.

Det betonades emellertid att det kan visa sig att produktionsprognosen är alltför optimistisk med hänsyn till de svårigheter, som kan uppstå när det gäller att skaffa arbetskraft.

Råvaruförbrukningen

Det är i detta sammanhang i första hand av intresse att studera råvarukostnader—

nas andel av totalproduktionen. Ut- vecklingen av denna andel återges i tabell 33.

Det föreligger en tydlig tendens till sjunkande råvaruandel i enkätföreta- gen. Det ligger nära till hands att se detta som ett uttryck för en utveckling mot ökad grad av förädling. En lik- nande tendens gäller för den historis— ka utvecklingen enligt KK's material. I detta fall torde emellertid relativa prissänkningar på råvarorna ha bidra- git till resultatet.

Arbetskraften

Diagram 9 visar utvecklingen av an- talet sysselsatta inom järn- och metall- verken sedan 1935. I stort sett har en jämn ökning ägt rum. För framtiden tänker man sig en kraftigare ökning eller med 17 procent fram till 1965 och 27 procent fram till 1970, räknat från 1959.

Företagen tänker sig vidare att skift- gång skall bli vanligare i framtiden. Bland järnverken väntar sig 28 procent ökad skiftgång i stålverken medan 41 procent väntar ökad skiftgång i vals- vcrken. Bland ferrolegerings- och me- tallverk väntar sig 67 procent av före— tagen ökad skiftgång.

Hur 'de inom järn- och metallverken sysselsatta arbetarna väntas fördela sig på olika delar av landet framgår av tabell 34. Indelning har skett på »Nord- Sverige» respektive »övriga Sverige». Med »Nord-Sverige» menas härvid Norrbottens, Västerbottens, Västernorr- lands och Jämtlands län.

En viss förskjutning bort från Norr- land tycks komma att äga rum.

Tabell 34

Andel sysselsatta i »Nord- Sverige»

%

Diagram 9. JÄRN— OCH AIETALLVERK. Antal anställda och produktionsvolym per anställd 1935—70 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Antal anställda l959 = 48 700 Förödlinqsvörde/unstdlld l959 = 27 700 kr

Enligt enketen ,Jx

Enligt HH féi

__— ”. __ Antal anställda

Antal anställda ___/'_'" ___!

__/.

Produktion per anställd. Diagram 9 xisar även utvecklingen av produktio- nen per anställd. Detta värde har sedan krigsslutet kraftigt ökat. För framtiden tänker man sig en fortsatt stegring. För perioden 1959—65 beräknar man en ökning med 6,8 procent per år och för perioden 1965—70 en ökning med 3,7 procent per år. Under perioden 1955— 59 uppgick stegringen enligt KK's ma- terial till 3,8 procent per år.

Investeringarna

Diagram 10 visar utvecklingen av in- vesteringarna dels enligt KK*s mate— rial, dels för de i undersökningen del- tagande företagen. Tyvärr finns histo- riskt material publicerat endast från och 1ned 1952.1 I diagrammet har ock- så inlagts en kurva över antalet instal- lerade hästkrafter, vilken kan sägas

spegla kapitalstockens förändringar. Antalet installerade hästkrafter i järn- och metallverken visar under slutet av 50-talet en påtaglig stagnation.

Företagen har sökt uppskatta den ge- nomsnittliga investeringen under perio- derna 1961—65 och 1966—70. Den nivå de därvid angivit se diagram 10 tyder på oförändrad respektive lägre investeringsnivå i jämförelse med ge— nomsnittet för perioden 1955—59. Dis- kussionen vid hearingen bekräftade att man nu ansåg sig på väg ut ur en pe- riod med mycket kraftiga investering- ar. En nedgång i jämförelse med de höga talen under de sista åren tedde sig därför rimlig.

1 För järnbrukens del har dock medtagits uppgifter från Jernkontoret över verkställda investeringar (utöver normalt underhåll) för den egentliga järnhanteringen 1936—55. Dessa utgjorde 1952 drygt 50 procent av investe- ringarna enligt KK.

Diagram 10. JÄRN- OCH METALL VERK. Investeringar i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft i effektiva hästkrafter

Investeringar Index 500

Drivkraft lUilU hk

l # Investeringar l959= 594 milj. kr varav

underhåll och reparationer = 2l7 milj. kr

Drivkraft

| . ..

[' k...-x .

Enligt investeringar

_ .— _. Enligt enkäten

' |

/

"FT'F'F' Illllll

—._._.__ llll

X

. /./ Enligt Jernkontoret

!

. '—

lJLLlllllllll

I935 1940 l945 l950 1955 IBM] 1965 [970

Anm. Genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med 1959 och med genomsnittet för perioden 1966—70.

Den tekniska utvecklingen Enligt erhållna upplysningar kan de tekniska förändringar, som under (50- talet konuner att prägla järn- och stål— produktionen, sammanfattas på följan- de sätt.

1. Ståltillverkningen

För närvarande försiggår en stark ök- ning av stålproduktionen med använd- ning aV syrgas. Det rör sig här bland annat om den svens-ka Kaldoprocessen och den österrikiska LD-processen. Så- dana processer användes i Oxelösund och Domnarvet, och det föreligger pla- ner på andra håll i Sverige. Man he— räknar sålunda att syrgasmetoderna, som 1959 i ton räknat svarade för 4 procent av prodmktionen, år 1965 skall ha ökat sin andel till 22 procent. Det

stål som erhålles är av hög kvalitet. Utvecklingen mot bättre kvaliteter kan bland annat tänkas sammanhänga med ökad konkurrens från lättmetall och plast.

Intresset för denna typ av metoder torde i Sverige bland annat bero på att man kan ha anledning att se fram mot ökade kraftkostnader, vilket kan för- sämra konkurrensläget för elektrostålet. Den aktuella utvecklingen bör verka i riktning mot en förkortning av livs- längden hos äldre stålugnar.

Syrgas användes emellertid inte en— bart i de nya processerna utan möjlig- heten att framställa syrgas billigt har också lett till att man använder den för att påskynda processen i stålugnar av konventionell typ. Detta torde möj- liggöra en ökning av kapaciteten hos dessa till låg kostnad.

2. Plåttillverkningen

Det ökade kvalitetskravet har stimule- rat en utveckling mot kallvalsning av tunnplåt. I de nya kallvalsverken erhål- les plåten i form av breda band, vilket möjliggör en mer eller mindre konti- nuerlig tillverkningsprocess. Utbyggna- den på detta område bör leda till att vi blir självförsörjande med bl.a. karos— seriplåt. Den stora kapacitet som verk av denna typ har kan samtidigt kom- ma att betyda, att man i ökad utsträck- ning måste inrikta sig på export.

När det gäller grovplåt har man all anledning räkna med att Oxelösunds

57 produktion kraftigtukommer att påver- ka importbehovet.

3. Övrigt

En annan teknisk nyhet, som kan tän- kas få betydelse, är de möjligheter som föreligger att sprutpressa stål i stället för att varmvalsa det. Ett verk av den- na typ för rostfria rör är planerat. I ett sådant verk lär man bl. a. ha större möjligheter till produktion i små poster.

En tänkbar utveckling är vidare ökad auto-mation i valsverken. Detta skulle innebära att de styrdes med hjälp av hålkort i stället för manuellt.

KAPITEL 5

Verkstadsindustri

De olika industrier som brukar sam— manfattas under begreppet verkstads- industri utgör en mycket heterogen grupp.1 Det har därför varit nödvän- digt att dela upp undersökningen på olika typer av verkstadsindustri. Den indelning vi därvid valt har i hög grad kommit att påverkas av de möjlighe- ter som förelegat att ur Kommerskolle- gii (KK's) material erhålla uppgifter rörande situationen. Den valda indel- ningens innebörd framgår av följande uppställning. Inom parentes har angi- vits motsvarande grupper enligt KK's industrigruppering (1952).

[ Manufakturering (2 c, d, e, f, g samt gjuterier ur grupp 2 i)

a) Bleck- och plåtvarutillverkning samt järn- och stålmanufakture- ring

b) Övrig manufakturering

c) Järngjuterier

II Elektroteknisk industri (2 l)

a) Maskin- och motorfabriker (elektriska)

b) Fabriker för radio och elektris- ka apparater ej särskilt nämnda

c) Glödlamps- och kabelfabriker

d) Elektriska reparationsverkstä- der

III Transportmedelsindustri (2 h samt mekaniska reparationsverkstäder ur grupp 2 i)

a) Bil- och karosserifabriker b) Cykelfabriker och tillverkning

av transportmedel ej särskilt nämnda

c) Transportmedelsreparations— verkstäder

d) Mekaniska reparationsverkstä- der

IV Maskinindustri (övriga delgrupper i grupp 2 i samt grupp 2 m)

a) Maskin— och motorfabriker samt mekaniska verkstäder ej särskilt nämnda

b) Tillverkning och reparation av instrument och ur

V Varvsindustri (2 k)

Av praktiska skäl var det vid under— sökningen inte möjligt att täcka alla här aktuella undergrupper.? Undergrupper som inte alls berörts av undersökning- en eller för vilka materialet är otill- fredsställande är II d, III c, III d och IV b. När det gäller gruppen Ill 0 har vi försökt att i särskild ordning in- samla material för bilreparationsverk- städerna. Det erhållna materialet är emellertid så bristfälligt att det inte lämpar sig för någon separat redovis- ning. Något material föreligger inte heller för de i gruppen I b ingående guld-, silver-, galvaniserings- och för- nicklingsverkstäderna m. m. dyl. De

1 För en utförlig beskrivning av verkstads- industrin hänvisas till G. Albinsson: Svensk verkstadsindustri. Struktur och utvecklings- tendenser, Uppsala 1961. 2 Till skillnad från KK har vi ej tagit med rörledningsverkstäderna. Denna grupp har vi ansett höra till byggnadsverksamheten, varför den inte behandlas i vår utredning.

svarade 1958 för 0,8 procent av för— ädlingsvärdet.l Att märka är också att de redovisade enkätresultaten, förutom för bilreparationsverkstäderna, ej om- fattar företag med mindre än 50 an- ställda.

För gruppen V — varven -— har det inte varit möjligt att erhålla några egentliga prognoser för tiden fram till 1965. Detta beror på att man inom den- na industri på grund av lägets labila karaktär inte ansett sig kunna förutse utvecklingen så långt fram i tiden. Vi har därför varit tvungna att behandla denna delbransch väsentligt mer kort- fattat än de övriga. De redovisade pro- gnoserna har uppgjorts inom IL'I och baserar sig på tillgängligt statistiskt material samt upplysningar, vilka er- hållits under hand.

Den följande redogörelsen med några allmänna upplysningar be- träffande venkstadsindustrin. I detta avsnitt har också medtagits vissa data,

inledes

som vi icke haft möjlighet att uppdela på verkstadsindustrins olika delar. Den därpå följande redogörelsen för verk— stadsindustrins olika delgrupper har uppdelats på tre avsnitt omfattande det första grupp I och II, det andra grupp III och IV och det tredje grupp V.

De uppgifter som i de olika avsnit- ten lämnas om den tidigare utveckling- en baserar sig på vissa grunduppgif— ter, som vi erhållit från KK. Med stöd av diverse prisindex har vi sedan räk- nat fram produktionsutvecklingen. De så erhållna serierna är givetvis behäf- tade med en betydande osäkerhet och får endast ses som allmänna indikato- rer.

Uppgifter om verkstadsindustrin i dess helhet Tabell 35 ger en översiktlig bild av verkstadsindustrins struktur och pro- .duktionsutveckling under senare tid.

Den totala verkstadsproduktionen be-

räknas ha ökat med ca 25 procent från 1952 till 1959; samtidigt har verkstads- industrins andel av den totala egentli- ga industriproduktionen något stigit, eller från 36,7 till 37,0 procent. De oli- ka delgruppernas relativa betydelse har också förändrats. Omvandlingen har inte varit lika häftig som inom vissa andra in(lustrigrenar, men den är ändå av stort intresse emedan den indikerar en rad långsiktstendenser. Ett typexem- pel härpå utgör manufa—ktureringen, som sedan ett par decennier haft en långsammare produktionstillväxt än verkstadsindustrin i övrigt. Manufak- tureringens andel av verkstadsindu- strins förädlingsvärde minskade från 18,3 procent år 1952 till 17,1 procent år 1959. Även järngjuterierna har vi- sat stagnationstendenser. De har här av statistiska skäl förts till manufaktu- reringen. .

De under 1950-talet kraftigt växande köpen av bilar, radio- och TV-appara- ter har gynnat den inhemska produk- tionen av dessa artiklar. En intressant följdverkan av den fortgående meka-ni- seringen inom såväl näringslivet som hushållssektorn är den ökade efterfrå- gan på reparationstjänster. Repara- tionsverkstädernas andel av förädlings— värdet har som synes vuxit under pe- rioden. Dessa verkstäder utgör ett av de få exemplen på verksamhet utan im- portkonkurrens, som verkstadsindu- strin har att visa.

Maskinindustrin som svarar för cirka 40 procent av verkstadsindustrins för— ädlingsvärde har hållit sin relativa po— sition under den studerade perioden. Varvens andel har däremot sjunkit nå- got.

Det är dock att observera, att det inom de grupper tabellen redovisar

1 Med förädlingsvärde menas saluvärde mi- nus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten.

Industribransch

Procentuell fördelning av * förädlingsvärdet (i löpande priser)

1952 1959

I. Manufakturering ........................ a) Bleck— och plåtvarutillverkning samt järn- och stål- manufakturering ...................

b) Övrig manufakturering ..............

c) Järngjuterier .......................

II. Elektroteknisk industri ................. a) Maskin— och motorfabriker (elektriska) ................

b) Fabriker för radio och elektriska apparater ej särskilt nämnda ........................... c) Glödlamps- och kabelfabriker ........ d) Elektriska reparationsverkstäder .....

III. Transportmedelsindustri ............... a) Bil- och karosserifabriker ............

b) Cykelfabriker och tillverkning av transportmedel ej särskilt nämnda ....................

c) Transportmedelsreparationsverkstäder .................

d) Mekaniska reparationsverkstäder .....

IV. Maskinindustri ....................... a) Maskin— och motorfabriker samt mekaniska verkstäder

ej särskilt nämnda .................

b) Tillverkning och reparation av instrument och ur .......

V. Varvsindustri .........................

Summa förädlingsvärde i löpande priser ......

18,3

11,0 100,0 4 439 mkr

10,2 100,0 7 079 mkr

Totalt

finns exempel på förskjutningar mel- lan olika verksamheters relativa bety- delse. På grund av statistikens utform- ning är det emellertid svårt att enkelt åskådliggöra detta. Bland de expansiva varugrupperna kan nämnas: krigsma- teriel, skriv- och räknemaskiner, bil- jettmaskiner, vissa elektriska hushålls- redsxkap, dieselmotorer, pumpar m.m. Exempel på varor som haft en stagne- rande eller vikande utveckling är bland annat lantbruksmaskiner, mejerimaski- ner, cyklar, motorcyklar m. 111.

Med hänsyn till verkstadsindustrins heterogena varusortiment är det utom- ordentligt svårt att ge en översiktlig bild av produktionsutvecklingen. Det är i alla händelser uppenbart att netto- resultatet av de olika tendenserna un—

der 1950—talet inneburit att verkstads- industrin totalt sett expanderat. En vä— sentlig orsak härtill har varit att verk- stadsindustrin lyckats hävda sig så väl på exportmarknaderna. År 1952 svara- de verkstadsprodukterna för 29 pro- cent av totala exportvärdet. Motsvaran— de siffra för 1958 var 36 procent.

I tabell 36 visas på samma sätt som för produktionen fördelningen av an- talet sysselsatta åren 1952 och 1959.

Fördelningen av arbetskraften över— ensstämmer inte helt med fördelningen av produktionen enligt tabell 35, vilket är ett naturligt uttryck för olika grad av mekanisering. År 1959 svarar sålun— da reparationsverkstäder för bilar etc. för 8,6 procent av antalet sysselsatta medan deras andel av produktionsvär—

Procentuell fördelning av

Industribransch antalet anställda

1959

I. Manufakturering ........................................ . 19,2 a) Bleck— och plåtvarutillverkning samt järn— och stål—

manufakturering ...................................

b) Övrig manufakturering ..............................

c) Järngjuterier .......................................

II. Elektroteknisk industri ................................. a) Maskin— och motorfabriker (elektriska) ................

b) Fabriker för radio och elektriska apparater ej särskilt nämnda ........................................... c) Glödlamps— och kabelfabriker ........................ (l) Elektriska reparationsverkstäder .....................

III. Transportmedelsindustri ............................... a) Bil— och karosserifabriker ............................ b) Cykelfabriker och tillverkning av transportmedel ej särskilt nämnda c) Transportmedelsreparationsverkstäder ................. d) Mekaniska reparationsverkstäder .....................

IV. Maskinindustri ........................................ a) Maskin— och motorfabriker samt mekaniska verkstäder

ej särskilt nämnda .................................

h) Tillverkning och reparation av instrument och ur .......

V. Varvsindustri ......................................... 9,6 9,7 Totalt 100,0 100,0

Totalt antal anställda inom verkstadsindustrin ................ 298 655 335 993

Procentuell andel förvaltningspersonal av antalet anställda inom verkstadsindustrin .................................. 22,2 26,0

' Verkstadsindustrins procentuella andel av det totala antalet anställda inom hela industrin ............................. 36,4 40,2

det var endast 6,1 procent. Bilfabriker— I tabell 37 lämnas till sist uppgift om na etc. svarade å andra sidan för 5,3 hur bruttoinvesteringarna exklusive procent av produktionen, men tog en- dast i anspråk 3,6 procent av antalet Tabell 37 sysselsatta.

Som framgår av tabellens sista rad Procentuell 1 v k t d ' (1 t ' d 1 t - Industribransch fördelning av iar ver s a sm us rins an e av an a investeringarna let Sysselsatta vuxit något under denna 1959 tid. Dess andel av produktionsvärdet har dock inte ökat lika mycket. Detta Manufakturenngu-n;- 16,5 .. .. . . Elektroteknlsk industri. 14,8 ar en foljd av att produktionen per an- Transportmedelsindustri ställd i genomsnitt har vuxit långsam- och maskinindustri.. 45,3 mare i denna industri än i industrin Trafmpprtmedels'qm _ __ _ _ mekaniska reparations- 1 övrigt. Forvaltnmgspersonalens an- verkstäder ____________ 9,7 del av de anställda har under perioden VarVSinduStPi --------- 13,7 stigit från 22,2 till 26,0 procent. Totalt 1000

underhålls- och reparationsarbeten för- delar sig på några grupper inom verk- stadsindustrin. Av tekniska skäl är det här inte möjligt att helt följa den tidi- gare uppdelningen.

Totalt uppgick investeringarna i des- sa industrigrenar år 1959 till 703 mil— joner kronor. Fördelningen på olika grupper stämmer tydligen i stort sett överens med fördelningen av produk- tionen.

Några drag i den tekniska utveckling som präglar verkstadsindustrin och kan beräknas spela roll under 60-talet har angivits av företagen i enkätsvaren på följande sätt.

Atomkrafte'n kommer att spela roll eftersom många företag är engagerade i leveranser till atomkraftsanläggning- ar. Detta ställer dem inför helt nya tek- niska krav.

Plastens utveckling påverkanr verk— stadsindustrin på flera sätt. Det blir ett ökat behov av maskiner för plast- varutillverkning, i sina egna produkter byter man i viss utsträckning ut me- tall mot plast och till sist trängervplast- varorna direkt in och konkurrerar på vissa av industrins varuområden. Det sistnämnda gäller framför allt manu- fakturen. Lättmetallernas expansion är av i princip samma slag.

Ett annat område som tycks påverka företagen på ett dubbelt sätt är svets- ningstekniken. Automationen påverkar på likartat sätt industrin både på pro- duktions- och försäljningssidan. Man

går i ökad utsträckning över till pro- cesser och kontroller som är automa- tiskt styrda på elektronisk eller annan väg. Samtidigt betyder den utveckling- en i den egna och andra branscher att man måste ändra sina produkter och ta upp nya på sitt program. Vid hea- ringen underströks att automationen är en kontinuerligt fortgående process av ökad automatisering på olika områ- den. Framstegstakten bestäms av i vil- ken grad man lyckas förbilliga de au- tomatiska anläggningarna i förhållan- de till priset på arbetskraft.

Till detta kommer sedan de ständigt fortgående »v'ardagsrationaliseringar— na», standardiseringen etc.

Eftersom verkstadsindustrin i så hög grad är en industriernas industri är det också tydligt att dess tekniska ut— veckling i mycket hög grad måste sam— manhänga med utvecklingen på helt andra områden.

Vid hearingen framhölls att vid si- dan av plasterna även andra stora för— ändringar skedde på materialområdet. Man hade en tendens att gå över till mer högvärdiga råmaterial, som med— gav ett hårdare utnyttjande. Ett exem- pel på en intressant utvecklingsmöjlig- het är s. k. dislokationsfria metaller metaller med perfekt kristallstruktur. Dessa medger att man gör konstruktio- nerna väsentligt mycket tunnare. Det torde dock dröja innan de får någon praktisk betydelse.

Manufakturering och elektroteknisk industri

Produktionen I diagrammen 11 och 12 har återgivits utvecklingen för produktionen inom manufaktureringen och elverkstäderna. Den historiska utvecklingen illastreras med hjälp av på tidigare beskrivet sätt

konstruerade produktionsindex. De ge— nom enkäten erhållna värdena har kopp- lats samman med dessa indexserier för år 1959. I diagrammen har dessutom som en referens inlagts utvecklingen för verkstadsindustrin i dess helhet.

Diagram 11. MANUFAKTURERING. Produktionsvolym 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Monuquturerinqens

örödlin svärde [959= 1 208 milj, kr 9

Enligt enkäten

Monutakturerinqen

Diagram 12. ELEKTROTEKNISK INDUSTRI. Produktionsvolym 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index IOGD 900 890 700 Elektroteknisko industrins förödlinqsvärde l959= ] l75 milj, kr 600 Enligt enkäten

500

Enligt HK ]

/ 1600

Elektroteknisku industrin 300

För sexårsperioden 1959—65 redovi- sar manufakturföretagen en beräknad ökning av produktionen på 47 procent. Motsvarande totalvärde för perioden 1953—59 var 33 procent. Prognosen ty- der alltså på en väsentligt snabbare ök- ningstakt än tidigare. För den elektro- tekniska industrin uppgår ökningen 1959—65 till 31 procent mot 34 pro- cent 1953—59. Prognosen ansluter sig i detta fall väl till den tidigare tenden- sen.

Vid hearingen ställde man sig något undrande inför den snabba expansion, som man tycks vänta sig inom manu- faktureringen. En bidragande orsak kan emellertid vara övergången till plast- artiklar inom många manufakturföre- tag samt att dessa företag i ökad ut— sträckning uppträder som underleve- rantörer till maskinindustrin för såda— na artiklar som företagen i denna bransch tidigare tillverkat själva.

Nya varor. För att få en föreställning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr. o. m. 1955 och i så fall hur stor del av pro- duktionen år 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsent- ligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig vä- sentligt annorlunda i jämförelse med företagets tidigare produktion.

Andelen »nya produkter» är för ma- nufaktureringen 4 procent och för den elektrotekniska industrin 11 procent.

En genomgång av de exempel på nya produkter som angivits visar bl. a. tyd- ligt hur företag, som har sin huvud- sakliga tillverkning inom en viss grupp ofta dessutom har produktion, som hör till helt andra områden.

Nya produkter som nämnts av ma— nufakturföretag är sålunda: tvättma— skiner, emaljerad plåt till fasader, trak—

tordragna lantbruksredskap, länspum- par, plastöverdragna stängsel, Ölburkar, vågar, brandarmatur, stålgjutgods, formsprutningsmaskiner för plast, plaströr osv.

Elverkstäderna nämner hushållsdisk- maskiner, elektroniska databehand— lingsmaskiner, TV-apparater, nya slag av transformatorer och teleapparater, transistorradioapparater osv.

I kommentarerna kring produktions- uppgifterna betonas från många håll hur utvecklingen hela tiden går mot mer förädlade produkter, som har en bättre kvalitet, högre prestanda och bättre finish och design.

Vid hearingen diskuterades ingåen— de vad som egentligen borde menas med en ny produkt. För många verk- stadsföretag har utvecklingen den ka- raktären att stora förändringar sker utan att man därför kan säga att pro- dukterna blir »väsentligt annorlunda» ur den slutlige förbrukarens synpunkt. Några exempel: i telefonkablar finns inmonterade s.k. pupinspolar för att underlätta talöverföringen. En sådan spole vägde 2 100 gram år 1931. I dag är tillverkningssätt och konstruktion helt annorlunda och vikten 100 gram. I vad mån detta skall kallas en ny pro- dukt sammanhänger uppenbarligen med hur pass integrerad produktionsproces- sen är ju starkare integration, ju färre »nya produkter» inom respektive företag.

Man kan naturligtvis också fråga sig om en databehandlingsmaskin, som ge- nom en helt ny teknisk lösning blivit avsevärt snabbare, billigare och mind- re än den gamla, är en »ny produkt».

Marknadsutvecklingen

Tabell 38 visar hur företagen tänker sig att expertens andel av produktionen skall förändra sig under 60-ta1et, re- spektive förändringarna 1955—59.

Tabell 38

Exportandel Industribransch %

1955 1959 1965

Manufakturering . . . . 21 24 26 Elektroteknisk industri .......... 27 26 30

Inom båda grupperna väntar man sig bland enkätföretagen tydligen en ök- ning av exportandelen i framtiden. Hur man föreställer sig att exporten skall fördela sig på olika marknader i framtiden framgår av tabell 39, som också visar läget 1955 och 1959.

I båda fallen ligger tydligen en stor del på länder utanför Västeuropa. Den- na andel tänker man sig dock skall sjunka och en ökning äga rum gent- emot de sju. För manufakturen rör det sig här om en påtaglig ökning, medan förändringen är obetydlig för elverk- städerna.

I formuläret hade vi ställt frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka före- tagens framtidsbedömning. Av svaren framgår att detta skulle stimulera ex- porten på de sex. Det förefaller emel- lertid inte som om en sådan samman- slagning skulle påtagligt ändra bilden. För vissa företag förhåller det sig ock- så så, att de har egna tillvenkningsbo- lag inom båda blocken. För några etc-

ra produkter t.ex. telefonsystem och maskinutrustning till vattenkraftan- läggningar spelar heller inte eventuel— la tullar någon avgörande roll.

I fråga om importkonkurrens betonas från flertalet företag att denna är hård och med få undantag väntar man sig ökad sådan konkurrens och då i första hand en priskonkurrens.

Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är rå- varukostnadernas andel av totalproduk— tionen. Enkätföretagens råvaruandel framgår av tabell 40.

Tabell 40

Råvaruandel Industribransch %

1955 1959 1965

Manufakturering. . . . 53 50 48 Elektroteknisk industri .......... 43 38 39

Det föreligger en viss tendens till sjunkande råvaruandel i båda fallen mellan 1955 och 1959. Denna tendens stämmer i stora drag med utvecklingen enligt KK's material, som framgår av tabell 41.

Den sjunkande andelen kan tänkas vara ett uttryck för en ökad grad av förädling, vilket förefaller rimligt. Det-

Tabell 3.9. Exporten inom manufakturering och elektroteknisk industri fördelad på olika marknader

Procentuell fördelning av exporten

Ländergrupper Manufakturering

Elektroteknisk industri

1959 1965 1955 1959 1965

De sju ............. 23 De sex ............. 23 Övriga ............. 54 Ej fördelat ......... O

33 23 22 16 13 11 50 64 67

1 0 0

Totalt 100 100 100 100

Tabell 41 Råvaruandel Industribransch ' % 1952 1955 1959 Manufakturering. . .. 53 52 50 Elektroteknisk industri .......... 52 47 42

ta skulle alltså motverka den tendens till stigande råvaruandel, som övergång till bättre och därmed dyrare råvaror i och för sig skulle kunna medföra. Inom denna industri spelar det emel- lertid också stor roll för råvaruande- len, vilken utbredning underleveran— törssystemet har. Förändringar på den punkten kan tänkas ha påverkat ande— larnas utveckling. Vid hearingen hade man dock svårt att yttra sig om ifall utvecklingen i genomsnitt gick mot ökad eller minskad integration.

Prisutvecklingen

De uppgifter som företagen lämnat be— träffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angetts i 1959 års priser. Det är emel- lertid tydligt att dessa prognoser måste i hög grad påverkas av de föreställ- ningar, som man har om prisutveck— lingen. För att få någon klarhet på den- na punkt ställdes frågan om man tänk- te sig att produktpriserna respektive råvarupriserna i framtiden skulle sti- ga mer, lika mycket eller mindre än lönenivån.

Tabell 42

Produktprisernas Antal 531. 1 procent stegrmgi forhållandc Manufak- Elektro-

till lonenlvån . _ . turermg tekn. md.

Mer ................. 0 0 Lika mycket ......... 71 28 Mindre .............. 29 72

Summa 100 100

Av tabell 42 framgår hur frågan om produktpriserna besvarats.

Särskilt bland elverkstäderna väntar man sig ett hårt pristryck; i ingendera gruppen väntar sig något företag att priserna skall stiga mer än lönerna. Motivet till den allmänna synen på pris- utvecklingen är den hårda konkurren- sen och att man anser sig kunna möta löneökningarna med rationaliseringar.

Resultatet av f*ågan om råvarupriser- m: återges i tabell 43.

Den alldeles övervägande delen av företagen tänker sig tydligen att pri— serna på råvarorna inte skall stiga mer än lönerna. En stor grupp väntar sig sjunkande relativa priser. Motivering- en är bl.a. sänkta tullar och stort ut- bud på metaller.

Tabell 43 Råvaruprisernas Antal svar 1 procent . . .. ,.

Stegililåglårfggkålsnde Manufak- Elektro- turering tekn. ind.

Mer ................. 4 0 Lika mycket ......... 63 56 Mindre .............. 33 44

Summa 100 100

Arbetskraften

Diagram 13 visar utvecklingen av an— talet sysselsatta inom manufakturering och elektroteknisk industri. Under 50- talet har antalet anställda i manufak- tur legat konstant, medan det i elverk- städerna påtagligt stigit. De undersökta företagen visar en med KK's material i stort sett parallell utveckling. För framtiden tänker sig enkätföretagen en ökning, eller med 16 procent fram till 1965 för manufakturen och 17 procent för elverkstäderna. För de i enkäten del- tagande manufakturföretagen står detta i kontrast till utvecklingen 1955——59.

Diagram 13. .MANUFAKTURERING OCH ELEKTROTEKNISK INDUSTRI. Antal anställda 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Antal anställda l959= Manufakturering = 64 500 Elak industri = 55 800

Enligl N'!

Elektroteknisku industriQ/' /

Uppgången i antalet anställda för manufaktureringen kan te sig något överraskande med hänsyn till den hi- storiska utvecklingen. Bidragande or- saker kan vara bl. a. att stagnerade gre- nar, t. ex. det enklare Eskilstunasmidet, nu väger lätt samtidigt som andra gre- nar expanderar kraftigt t. ex. plåtbur- kar, köksutrustning, skruv och bult.

Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av ma- nufakturföretagen väntar 61 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och av elverkstäderna är det 39 pro— cent som räknar med en ökning. Vid hearingen var man tveksam om ifall inte detta var uttryck för önsketänkan- de.

Produktion per anställd. Diagram 14 visar utvecklingen av produktionen per

Enligt enkäten

Manufaktureri

anställd. Under perioden 1955—59 har detta värde vuxit i snabbare takt i enkätföretagen än i totalmaterialet. Den procentuella stegringen utgjorde för manufakturföretagen 4,1 procent per år för perioden 1955—59. För pe- rioden 1959—65 räknar man med 4,0 procent. För elverkstäderna är motsva- rande siffror 3,0 och 1,9 procent, alltså en viss nedgång.

Förädlingsvärdet per anställd enligt industristatistiken var 1959 för manu- fakturering 18 700 kronor och för elektroteknisk industri 21800 kronor. Som väntat är dessa värden högre för enkätföretagen, 10 respektive 2 pro- cent.

Vid hearingen framhölls att för den tunga elektriska industrin fanns en ten- dens till övergång mot allt mer skräd- darsydd produktion. Eftersom detta in-

Diagram 14. MANUFAKTURERING OCH ELEKTROTEKNISK IND US TRI. Produktionsvolym per anställd 1935—6 5 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Ferodlmgsvdrde/onstulld 19591 Manufuklurerinq = la 700 kr Elektrotekmsk industri = Zl 800 kr

Enllql enkäten Enllqt HH

Munufokturerin en

—Elektrotekniskc industrin Hela verkstadsindustrin

Diagram 15. MANUFAKTURERING. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 ieffektiua hästkrafter

Investeringar Drivkraft lndex IODO hk

500 lZOU

| I lnvesteringor l959 = l76 milj. kr vorov

underhåll och reparationer: 59 milj. kr

Investeringar Enligt enkäten _ ,— _A-

Enllqt K

V V ' I I.. .

Drivkraft _ _ ."

w .. .

. I..

...-

o..-""

...

...-- ....

Jlllllllllllllllllllllll l955 l940 1945 l950 l955 l960 |955

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföretagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

Diagram 16. ELEKTROTEKNISK INDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

Investeringar index 500

Drivkraft 1000 hk

i I Investeringar 1959 = 145 milj. kr VOI'OV

underhåll och reporntioner= 39 milj. kr

lZDO

vesterinqor . .. .. - _ Maze-

7. Enligt HH /

Drivkraft "

llllllll llllllllLJIl

(] 1935 1940 |945 1950 1955 l960 1955

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre- tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

nebär mindre kapitalintensiv produk— tion drar det ned produktionsvärdet per anställd.

Investeringarna Diagrammen 15 och 16 visar på sam- ma sätt som tidigare utvecklingen av investeringarna dels enligt KK's ma- terial, dels för de i undersökningen deltagande företagen. I KK's material har vi härvid ingen möjlighet att gå längre tillbaka än till 1952. Kapital- stocken mätt med installerade häst- krafter visar en jämnt stigande ten- dens. För manufakturen märks dock en nedgång för 1958. Bruttoinvesteringarnas utveckling un- der perioden 1955—59 enligt vårt ma- terial avviker något från vad som gällt för grupperna i deras helhet. Investe- ringsökningen hos enkätföretagen är mindre än enligt KK”s material. När det gäller framtiden har företagen sökt

uppskatta den genomsnittliga investe- ringen under perioden 1961—65. Den nivå de därvid angivit tyder för elverk— städerna på en något lägre nivå jäm- fört med deras eget genomsnitt för pe— rioden 1955—59. Inom manufakturföre- tagen har man räknat med en mindre höjning. Prognoserna ansluter sig för manufakturen relativt väl till den tidi- gare utvecklingen enligt KK's material. Detta gäller dock inte för den elektro- tekniska industrin. Vid hearingen fram- kom från elverkstädernas sida, att det är mycket möjligt att investeringarna inte blir större än prognosen visar. De stora utbyggnaderna under 50-ta1et gör att man har tillräcklig kapacitet för den tänkta produktionen.

Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under pe- rioden 1961—65 som avser ersättnings- investeringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar

och ersättningar av försliten kapital- utrustning, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För både manufaktureringen och den elektrotekniska industrin ersätt- ningsandelen angivits till 47 procent.

I fråga om kapacitetsutnyttiandet har företagen tänkt sig en ökning. Detta framgår av tabell 44.

har

Tabell 44

Kapacitetsutnyttjan- de i procent

1959

Industribransch

1965

Manufakturering. . . 83 93 Elektroteknisk industri ......... 84 93

Transportmedelsindustri och maskinindustri

Produktionen I diagrammen 17 och 18 har återgivits utvecklingen för produktionen inom transportmedels- och maskinindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av på tidigare beskrivet sätt konstruerade produktionsindex. De ge— nom enkäten erhållna värdena har kopplats samman med dessa indexse- rier för år 1959. I diagrammen har dess-

Diagram 17.

utom som referens inlagts utvecklingen för verkstadsindustrin i dess helhet. Som synes av diagrammen visar för transportmedelsindustrin enkätföreta- gens produktion en snabbare utveck— ling 1955—59 än produktionsindex. För maskinindustrin sammanfaller där- emot utvecklingen av de två serierna. När det gäller transportmedelsindustrin kunde man tänka sig att skillnaden

TRANSPORTAIEDELSINDUSTRI. Produktionsvolym 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index [000

900

800 100 Tronsportmedelsindustrms ' förödlinqsvörde |959= 1 nu milj kr 800

Enliql? ”(

501]

400

Enligt inl-eten . . ..)».

/ /

Tronspurtmedelsindustrin

Hela verkstadsindustrin

Maskinindustrins förödii 1959= 2800 milj. kr

500

200

ISO

reparationsverkstäderna. Visserligen har enligt tabellerna 35 och 36 dessa företag vad beträffar förädlingsvärde och antal sysselsatta utvecklats ungefär parallellt med hela transportmedelsin- dustrin. Det förefaller emellertid inte orimligt att tänka sig att en snabbare prisstegring och långsammare produk- tivitetstillväxt ägt rum i denna bransch än inom den mera automatiserade de- * len av transportmedelsindustrin. Den— ;' na utveckling skulle i så fall bidra till * att förklara de skillnader som fram- * kommit vid undersökningen. : För sexårsperioden 1959—65 redovi- sar transportmedelsföretagen en beräk- nad ökning av produktionen på 40 pro- cent. Motsvarande totalvärde för perio- den 1953 59 var 20 procent. Progno- sen skulle alltså tyda på en väsentligt snabbare ökningstakt än tidigare. För

| " .. . . ' sammanhangde med att Vi inte har med

Diagram 18. AIASKININD US TRI. Produktionsvolym 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Enligt enheten

Moskinindustrin

maskinindustrin redovisas en ökning 1959—65 på 44 procent. Motsvarande totalvärde för perioden 1953—59 var 21 procent. Även i detta fall tänker man sig alltså en snabbare ökning i framtiden; den är också snabbare än enkätföretagens egen under perioden 1955—59.

Av särskilt intresse i detta samman— hang är utvecklingen av reparations- verkstäderna. Som framgår av tabell 36 ökade deras antal anställda mellan 1952 och 1959 med 22 procent. För resten av gruppen transportmedelsin- dustri var ökningen något större eller 25 procent. I båda fallen är det alltså fråga om en väsentligt snabbare ökning än för verkstadsindustrin i övrigt. Även när det gäller förädlingsvärdet ökade reparationsverkstäderna något lång- sammare än resten av gruppen.

De uppgifter vi erhållit från bilrepa-

rationsverkstäder anger en produktions- ökning 1959—65 som uppgår till 30 procent, vilket alltså är något långsam— mare än för övriga företag i gruppen. Under samma tid torde det svenska personbilsbeståndet öka med 50 pro- cent.

Nya varor. För att få en föreställning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr. o. m. 1955 och i så fall hur stor del av pro— duktionen år 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsent- ligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsent— ligt annorlunda i jämförelse med före- tagets tidigare produktion. Andelen »nya produkter» är för transportme- delsindustrin 1 procent och för ma- skinindustrin 10 procent.

Andelen för transportmedel är som synes låg, vilket bl.a. torde samman- hänga med att bilfabriker inte uppfat- tat nya modeller som nya produkter.

På samma sätt som för de tidigare beskrivna grupperna kan man av de angivna exemplen på nya varor utläsa hur flytande gränserna mellan olika delgrupper i verkstadsindustrin är. Ett välkänt fall är hur ett transportmedels- företags erfarenheter av elektronisk styrning av flygplan och robotar lett dem över till tillämpning av denna know-how på helt andra områden.

Nya varor som under denna tid ta- gits upp av företag i maskinindustrin är t.ex. motorsågar, utombordsmoto- rer, grävmaskiner, vibreringsmaskiner, spannmålstorkar, hydraulväxlar, frys- skåp, tvättma-skiner, nya slags vapen osv. osv. I-nom transportmedelsindu- strin nämns t.ex. gruvmaskiner.

Helt allmänt tycks produktionen i många av företagen präglas av en ut- veckling mot större och tyngre enhe-

Exportandel Industribransch %

1955 1959 1965

Transportmedels— industri .......... 22 33 43 Maskinindustri ...... 42 48 52

ter samt av ökad standardisering och mer intresse för formgivningen. Auto- mationen innebär för maskintillverkar— na att krav ställs på olika typer av au- tomatisk styrning av maskinerna.

Marknadsutvecklingen

Tabell 45 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktio- nen skall förändra sig under GO-talet, respektive förändringarna 1955—59.

I båda grupperna har bland enkät- företagen exportandelen starkt ökat och man väntar sig en fortsättning av denna utveckling. Hur man föreställer sig att exporten skall fördela sig på olika marknader framgår av tabell 46, som också visar läget 1955 och 1959.

Tar man hänsyn till den höga ande- len »ej fördelat» för transportmedels- företagen år 1965 kan man konstatera att man inte tänkt sig att den kraftigt ökade exporten skall fördela sig vä- sentligt annorlunda än vad som gällde 1959. Mellan 1955 och 1959 skedde emellertid en kraftig nedgång av ex- portandelen på de sex för gruppen transportmedel. Denna nedgång får bl.a. ses som en följd av den samtidi- ga och mycket kraftiga uppgången av exporten till USA.

I formuläret hade vi ställt frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka före- tagens framtidsbedömning. Av svaren framgår att även om detta skulle sti— mulera exporten på de sex skulle det

Tabell 46. Exporten inom transportmedelsindustri och maskinindustri fördelad på olika marknader

Procentuell fördelning av exporten

Ländergrupper Transportmedelsindustri

Maskinindustri

1955 1959 1965 1959

De sju ............. 24 21 23 De sex ............. 25 12 9 24 28 25 Övriga ............. 45 63 54 49 50 46 Ej fördelat ......... 1 0 12 3 1 6

Totalt 100 100 100 100 100 100

knappast resultera i någon radikal för- ändring. I flera fall anser man att en sådan förändring skulle i största all- mänhet stimulera exporten bl.a. via den ökade konkurrensen på hemma- marknaden. För bilindustrin är dock läget annorlunda. Här spelar en even- tuell sammanslagning en mycket stor roll för exportmöjligheterna.

I båda grupperna väntar man sig all- mänt ett ökat eller i varje fall oför— ändrat importtryck som genomgående gäller priserna.

Råvaruiörbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är rå— varukostnadernas andel av totalpro- duktionen. Enkätföretagens råvaruandel framgår av tabell 47.

Det föreligger snarast en tendens till svagt stigande råvaruandel mellan 1955 och 1959. Enligt KK's material fö-

Tabell 47

Råvaruandel Industribransch %

1955 1959 1965

Transportmedels— industri .......... 60 63 66 Maskinindustri ...... 40 43 44

refaller andelen att hålla sig oföränd- rad. Detta framgår av tabell 48. Råvaruandelen är beroende inte ha- ra av företagens förädlingsgrad utan också av förhållandet mellan prisut- vecklingen på råvaror och färdigpro—

Tabell 48

Råvaruandel Industribransch %

1 952 1 955 1959

Transportmedels— industri .......... 58 56 57 Maskinindustri ...... 47 47 45

dukter. För prognosperioden har emel- lertid företagen räknat i fasta priser. Här skulle alltså transportmedelsföre- tagen ha räknat med en sjunkande för— ädlingsgrad, vilket skulle kunna sam- manhänga med en utökning av under- leverantörssystemet.

Prisutvecklingen

De uppgifter som företagen lämnat be- träffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angetts i 1959 års priser. Det är emel- lertid tydligt att dessa prognoser mås— te i hög grad påverkas av de föreställ- ningar, som man har om prisutveck- lingen. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man

Tabell 49 Antal svar i procent Produktprisernas stegring 1 forhållande Transport- Maskin- t1ll lonemvån medels- . . . . industri industri

Mer ............... 0 0 Lika mycket ....... 34 28 Mindre ............ 66 72

Summa 100 100

tänkte sig att produktpriserna respekti- ve råvarupriserna i framtiden skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än lönenivån.

Av tabell 49 framgår hur frågan om produktpriserna besvarats.

I båda branschgrupperna väntar man sig tydligen ett hårt pristrycwk. Konkur- rensen antas bli hård och genom ratio- naliseringar tror man att man skall kunna »svälja» en del av lönestegrings- kostnaderna.

Resultatet av frågan om råvarupri- serna återges i tabell 50.

Den övervägande delen av företagen tänker sig tydligen att råvarorna skall stiga lika mycket som lönerna. En stor grupp antar emellertid att de skall sti- ga mindre. Det kan här förtjäna un- derstrykas att vad som för ett verk- stadsföretag är en färdigprodukt ofta är en råvara för ett annat.

Tabell 50 Antal svar i procent Råvaruprisernas stegring i förhållande Transport- M 1_. till lönenivån medels- . as ""? . . mdustrl mdustri Mer ............... 0 0 Lika mycket ....... 60 67 Mindre ............ 40 33 Summa 100 100

Arbetskraften Diagram 19 visar utvecklingen av an— talet sysselsatta inom transportmedels- och maskinindustri. Under 50-ta1et har maskinindustrin utvecklat sig ungefär parallellt med verkstadsindustrin i öv- rigt medan transportmcdelsindustrin kraftigt expanderat. De undersökta fö- retagen visar en snabbare utveckling än KK'S material; för transportmedels— industrin är skillnaden avsevärd. För framtiden tänker sig enkätföretagen en påtaglig ökning, eller med 24 procent fram till 1965 i maskinindustrin och 26 procent i transportmedelsindustrin. För den första gruppen betyder detta en ökning av takten medan företagen i den andra gruppen tänkt sig en påtag- lig avsaktning.

Företagen antar vidare att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av trans- portmedelsföretagen väntar 83 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och inom maskinindustrin är det 51 procent som räknar med en ökning. Vid hearingen framkom tvivel på om en så kraftig ökning skulle bli möjlig.

Produktion per anställd. Diagram 20 visar utvecklingen av produktionen per anställd. Under perioden 1955—59 har inom maskinindustrin detta värde vuxit i något långsammare takt i en- kätföretagen än i totalmaterialct. Den procentuella stegringen för enkätföre- tagen utgjorde 1,7 procent per år för perioden 1955—59 mot beräknat 2,5 procent per år för perioden 1959—65 för maskinindustrin. För transportme- delsföretagen var motsvarande siffror 2,6 procent per år för 1955—59 och 1,8 procent per år för perioden 1959—65. Värdena är alltså låga även för pro- gnosperioden. Vid hearingen framkom att detta möjligen var en följd av att man nu inte såg framför sig några stora möjligheter till rationaliseringar. Inom

Diagram 19. TRANSPORTMEDELSINDUSTRI OCH llIASKININD USTRI. Antal anställda 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Antal anställda 1959"- Transportmedelsindustri = &I 600 Maskinindustri = ini 500

Enligt enkäten EniigLKh

_|. industrin

Heia industrin

Diagram 20. TRANSPORTAIEDELSIND US TRI OCH DIASKININD US TRI. Produktionsvolym per anställd 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

4 (10 Förädlmqsvorde kl [95591 Transportmedelsindustri = [9 000 kr Maskinindustri = 22 700 kr 300

Enligt enkäten

Heia verkstads—

, . , , __ industrin , _ _-

T Moskinindustrin

reparationsverkstäderna torde dock möjligheterna vara goda, t.ex. genom att man byter ut hela delar i stället för att reparera. Detta innebär ju att reparationsarbetet s.a.s. flyttas över till fabrikerna.

Förädlingsvärdet per anställd var 1959 enligt industristatistiken för ma- skinindustrin 22700 kronor och för transportmedelsindustrin 19000 kro- nor. Som väntat är dessa värden högre för enkätföretagen, 14 respektive 54 procent.

I de undersökta bilreparationsverk- städerna har man trots de nämnda ra- tionaliseringsmöjligheterna för perio- den 1959—65 inte räknat med att pro- duktionen per anställd skall stiga i snabbare takt än i de ovan redovisade transportmedelsföretagen.

Investeringarna Diagram 21 visar på samma sätt som tidigare utvecklingen av investeringar-- na dels enligt KK*s material, dels för de i undersökningen deltagande före- tagen. Vi har för KK's material ingen möjlighet att gå längre tillbaka än till 1952 och ej heller någon möjlighet att dela upp det på de två undergrupper vi här laborerar med. I diagrammet har också inlagts kapitalstocken mätt med installerade hästkrafter för de två grupperna var för sig. Bruttoinvesteringarnas utveckling un- der perioden 1955—59 enligt vårt ma- terial avviker något från vad som gällt för branschen i dess helhet. Enkätföre- tagen redovisar sålunda en mindre sänkning av investeringsnivån, medan utvecklingen enligt KK gått åt motsat-

Diagram 21. TRANSPORTMEDELSINDUSTRI OCH MASKININDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

investeringar Drivkmtt index iOOU hk 500 , , 1200 investeringar l959 = 592 milj. kr varav underhåll och reparationer-= 204 milj. kr 250 lODD 230 &?vesterinqor 500 runspurtmedcis— l—- ,o— —-t oth moskin— E i * k h d * nig en 0 n ISO gär/J 500 % Enligt ms (en ' Anu Drivkrojtfmcskin— .,. ' ' ' industri) _ . .. . " ' sn zon" . . . . - ' Drivkruttltrunsport- ___,," medelsindustr—i) __+_____... -"'—-_.--'"""' c—J'T'T'F—"l—lll 1111 111 Itll 1111

1855 IMO l945 l950 l955 BED igbä

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre— tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

Av enkätföretagens investeringar 1959 svarade transportmedelsindustrin för 30 procent. och maskinindustrin för 70 procent. 4

ta hållet. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genom- snittliga investeringen under perioden 1961—65. Den nivå de därvid angivit för branschen som helhet tyder på en påtagligt höjd nivå i jämförelse med deras eget genomsnitt för perioden 1955—59. Särskilt kraftig är höjningen i transportmedelsföretagen, där man räknat med att nivån skulle ligga drygt 35 procent över 1959 års nivå. Motsva- rande värdc för maskinindustrin är 25 procent.

Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under pe- rioden 1961—65 som avser ersättnings— investeringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapital- utrustning, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För transportmedel har ersättningsan-

Tabell 51 Kapacitetsutnyttjan- Industribransch de i procent 1959 1965 Transportmedels- industri ......... 99 93 Maskinindustri ..... 93 97

delen angivits till 33 procent och för maskinindustri till 51 procent.

Hur företagen tänkt sig utveckling- en av kapacitetsutnyttjandet framgår av tabell 51.

Inom transportmedelsföretagen är man till skillnad från i de flesta and— ra fall alltså inställd på ett sänkt ka- pacitetsutnyttjande. Enligt vad som upplysts vid hearingen beror detta på, att man gjort och gör stora investe- ringar, som man inte räknar med att kunna utnyttja på en gång.

Varvsindustri

”Som nämns i inledningen till detta ka- pitel har det inte varit möjligt att för denna industribransch erhålla någon prognos från företagen. Dessa bedö— mer nämligen utvecklingen som så osä- ker, att de inte ansett sig i stånd att göra några uttalanden om framtiden. Med hänsyn till önskemålet att få fram en totalprognos för industrin är det emellertid nödvändigt att försöka göra en framtidsbedömning. Den har i det— ta fall skett inom IUI och baserar sig på ett studium av den hittillsvarande utvecklingen, kända utbyggnadsplaner samt diverse upplysningar som erhål- lits under hand.

Produktionen

Som framgår av tabell 35 sid. 60 sva- rade varvsindustrin för ca 10 procent :.av ierkstadsindustrins förädlingsvärde

år 1959. Dess motsvarande andel av hela industrins förädlingsvärde var 3,8 procent.

I diagram 22 har återgivits produk- tionsutvecklingen för varvsindustrin enligt på KK's material grundade be- räkningar.

Produktionskurvan har som synes vi- sat en jämn och stark stegring sedan mitten av 30-ta1et med endast några smärre avbrott. Det har bedömts som mindre sannolikt att denna trend skall fortsätta oförändrad. Med hänsyn till dagens otillfredsställande ordersitua— tion och det tryckta läget på den in- ternationella fraktmarknaden har vi i stället antagit en mindre ökning fram till 1965. Denna ökning har uppskat- tats till 20 procent. Prognosen utgår då från att varven skall kunna utnytt— ja sin tillgängliga kapacitet i samma

Inde! 1000

900

800

Vorvsindustrins 700 förädlinqsvörde l959 = 723 milj. 600 antal anställda l959 = 52 500

500

400

300

Produktion (heia

industrin)

200

ISD

I00

1935 l940 |945

utsträckning som för närvarande. Den antar alltså att denna kapacitet skall öka med de angivna 20 procenten fram till 1965.

Industristatistikens grupp »skepps- varv och båtbyggerier» domineras helt av stålskeppsvarven. Dessa svarade år 1959 för ca 90 procent av totala anta-

Tabell 52 Procentuell Produktion andel av

saluvärdet Nybyggnad av civila fartyg.. 77 » » krigsfartyg. . . 6 Reparation av fartyg. . . . . . . '? Verkstadsproduktion a) ..... 10 Totalt 100

a) I första hand fartygsmotorer till andra varv men även broar, dammluckor, rullande materiel och andra mekaniska verkstadspro- dukter.

Diagram 22. VARVSINDUSTRI. Produktionsvolym och antal anställda 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

,...—"Q ___—.—

Antul anställda (varvsindustrin) anställda (hela '

I950 |955 ' ISBD lQbS

let anställda inom varvsindustrin och 93 procent av saluvärdet. Till stål- skeppsvarven har härvid av redovis- ningstekniska skäl icke räknats örlogs- varven. Dessa svarade för ca 10 pro- cent av hela antalet sysselsatta inom branschen.

Hur produktionen fördelade sig 1959 på olika typer av produktion vid de ovan nämnda stålskeppsvarven fram- går av tabell 52.

Hela antalet arbetsställen i branschen uppgick år 1959 till 124 st. Av dessa svarade stålskeppsvarven för 21 st.

Marknadsutvccklingcn

Av produktionen går huvuddelen på export. Av tabell 53 framgår hur leve- ranserna från de nämnda större varven fördelade sig år 1959 på olika länder.

Norges helt dominerande roll för ex- porten framgår tydligt.

Tabell 5.3

Antal Ton fartyg dödvikt

Leveranser till

Sverige ............ 49 380 000 Norge ............. 20 385 000 Övriga länder ..... 15 344 000

Totalt 84 | 1 109 000

Med den utslagsgivande betydelse som exporten har för denna näring blir den framtida utvecklingen avhängig av dels världssjöfartens utveckling, dels förmågan att konkurrera med de and- ra skeppsbyggande nationerna. Under senare tid har i första hand den tyska och japanska varvsindustrin starkt ex- panderat, medan den engelska gått kraftigt tillbaka relativt sett. När det gäller konkurrensförmågan ser man för närvarande förhållandevis ljust på läget. I nuvarande tryckta läge har så- lunda de svenska varven lyckats hävda sig väl på den internationella markna- den. Det har dock skett till priser som varit otillfredsställande. De svenska varven är framför allt konkurrenskraf- tiga när det gäller tank- och bulkfar- tyg, vilkas produktion man lyckats väl med att rationalisera. De mer kompli— cerade passagerar— och linjefartygen är svårare att passa in i den hårt rationa- liserade och planerade svenska varvs- industrin.

De handelspolitiska överenskommel- serna i Europa saknar egentlig bety- delse för varven eftersom fartyg är tullfria och man erhåller restitution på erlagda tullar för råvaror. Däremot fö- rekommer i vissa länder bestämmelser och subventioner som ger de inhemska varven ett avgörande försteg när det gäller leveranser till den egna handels- flottan. Sådana bestämmelser förekom- mer i bl. 3. Frankrike, Italien och USA.

För framtiden väntar man sig att tendensen mot större fartyg och större

maskinerier skall fortsätta. Atomdrift av handelsfartyg studeras, men man tror knappast att sådan blir aktuell på allvar under (SO-talet.

Arbetskraften I diagram 22 visas även utvecklingen av antalet anställda inom gruppen en- ligt KKys material. En prognos har in- ritats som svarar mot produktionspro- gnosen. En riktpunkt har härvid varit att produktionen per anställd skall ut— veckla sig liksom hittills. Detta är na- turligt med tanke på vad som är känt om rationaliseringsverksamheten vid varven.

Produktionen per anställd visar en relativt snabb stegring över perioden som helhet. Under 50—ta1et steg den så— lunda med 2,2 procent om året. Varia- tionerna mellan olika år är dock be- tydande och kan delvis hänga samman med svårigheterna att inom denna in- dustri på ett tillfredsställande sätt be- räkna förädlingsvärdet. Man har så— lunda svårt att ta hänsyn till föränd— ringar i produktionens sammansätt— ning. Byggandet av torrlastfartyg, sär- skilt kyllastfartyg och specialfartyg, är sålunda mer arbetskrävande än byggandet av tankfartyg. Reparationer- nas andel varierar också.

Investeringarna Som framgår av diagram 23 har inves- teringarna inom varvsindustrin legat på en mycket hög nivå under slutet på 50-ta1et, vilket sammanhänger med den kraftiga utbyggnad som då ägde rum. Vissa av de projekt som då sattes i gång är ännu inte avslutade. Detta gäller t. ex. det 'nya varvet i Arendal, som be- räknas bli färdigt 1963. Några nya stör- re projekt är emellertid för närvarande inte planerade.

Mot denna bakgrund har det tett sig

Diagram 23. VARVSINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 ' fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

rimligt att för tiden fram till 1965 räk- na med en investeringsnivå, som sva- rar mot medeltalet för åren fr.o.m.

Investeringar Drivkraft index IOUD hk 500 r | IZGO Investeringar 1959 = |25 milj. kr varav underhåll och reparationer = 29 milj. kr 250 IUOG Investeringar 200 A 800 / & |.- —/— _ --I I Prognos 150 , 600 Enligt KK J mo Vr 400 50 Drivkraft” ... ."....0'...-' .. 20" uno-.cn nu.-quU"... o""i"| |||| |1|| |1|| 1111 mill "335 l940 19115 |950 l955 l960 I955

1957 inklusive planerna för 1961. En sådan kalkyl ligger bakom prognoslin- jen i diagrammet.

KAPITEL 6

Jord- och stenindustri

År 1959 svarade denna grupp för knappt fande förädlingsvärde, antal anställda 5 procent av det totala förädlingsvär— och investeringar (exklusive under- ,- det inom den egentliga industrin i hålls- och reparationsarbeten) åren Sverige.1 Hur industrigrenen fördelar 1952 och 1959 enligt Kommerskollegii . sig på olika undergrupper beträf— (KK) statistik framgår av tabell 54.

Tabell 54. Förädlingsvärde, antal anställda och investeringar inom jord— och stenindustrin 1952 och 1959

' Procentuell fördelning av ' Förädlings- Investeringar ' värde Antal exkl. underh. . Industribransch . _. .. och rep. (] lopande anstallda . .. ! . (1 lopande priser) . priser) * 1952 1959 1902 1959 1952 1959 I ! Cementfabriker (3 e) ......................... 12,9 12,6 4,8 5,4 21,2 21,9 1, Cementvaru— och betongfabriker (3 f) .......... 16,1 27,4 12,3 21,3 16,6 30,0 , Tegelbruk (3 g) .............................. 16,5 11,5 18,6 15,3 14,3 8,5 Porslinsindustri (3 h) ......................... 14,6 10,5 16,5 14,3 8,4 7,2 Glasindustri (3 i) ............................ 12,6 12,4 16,8 18,0 6,3 9,1 Torvindustri (3 a) ........................... 1,9 1,1 4,1 2,5 1,0 0,8 Stenindustri (3 c) ............................ 14,7 12,0 17,1 14,4 24 2 13 3 Kalk- och kritbruk (3 d) ..................... 5,5 4,3 5,9 4,1 ' ' Annan jord- och stenindustri (3 k) ............. 5,2 8,2 3,9 4,7 8,0 9,2 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Summa i absoluta värden .................... 545 881 40 496 38 456 90 102 mkr mkr mkr mkr

, Anm. Inom parentes har angivits motsvarande grupper enligt KK's industrigruppering (1952).

Som framgår av tabellen har vissa av duktionsvolymen ägt rum mellan 1952 branschens grupper relativt sett gått till- baka under 50-ta1et; det gäller bl. a. så- dan produktion som torvframställning och stenindustri där tillbakagången har välkända orsaker. För grupperna torvindustri, tegelbruk och porslinsin- dustri har en absolut nedgång av pro-

och 1959. Den starkaste expansionskraf— ten har funnits inom cementvaru- och betongvarufabrikationen. Den kraftiga ökningen på detta område får ses i sam—

1 Med förädlingsvärde menas saluvärde mi— nus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten.

band med den nedgång i andelen som samtidigt ägt rum för tegelbruken.

Med hänsyn till att det för vissa de- lar av jord- och stenindustrin rör sig om ett mycket stort antal företag som tillsammans svarar för en ganska ringa del av den svenska industrins produk- tion, ansågs det inte motiverat att på alla punkter försöka få en mera in- gående bild av utvecklingen. Vi har sålunda inte insamlat något material beträffande torvframställning. Detsam- ma gäller för kalk- och kritbruk och annan jord- och stenindustri som bl.a. omfattar murbruksfabriker samt smär- gel- och slipskivefabriker. För övriga grupper föreligger ett. i stort sett till- fredsställande material med undantag dock för stenindustrin. För cementva- ru- och betongvarufabrikationen är ma- terialet inte heller fullt tillfredsställan— de. Denna bransch består av ett myc- ket stort antal småföretag och det har därför varit svårt att få en rättvisande bild av dess utveckling.

Det material som är insamlat ger en bild av utvecklingstendenserna inom ca 75 procent av hela jord- och sten- industrin.

Cement- och cementvarufabriker

För cementfabrikcrnas del är svarens täckningsprocent mycket god. Den prognos vi erhållit tyder på en fort- satt produktionsökning fram till 1965. Samtidigt hoppas man kunna minska antalet anställda. Den genomsnittliga investeringsnivån kommer enligt pro- gnosen 'att under perioden 1961—65 lig- ga betydligt över 1959 års nivå.

Som nämndes i inledningen är det avsevärt svårare att få ett grepp om cementvaru- och betongvarufabriker- na. Denna bransch består nämligen till en stor del av småföretag. År 1958 re- dovisade sålunda Kommerskollegium

att drygt 60 procent av arbetsställena hade mindre än 11 arbetare. I Kom- merskollegii statistik medtages samti- digt inte arbetsställen med mindre än 5 anställda. Enligt uppskattningar i branschen vid mitten på 50-ta1et sva— rade emellertid företag med mindre än 5 sysselsatta för uppemot hälften av produktionen. Detta skulle alltså bety- da att den av KK uppgivna produk- tionssiffran i det närmaste borde för- dubblas. En liknande undersökning är 1960 gav till resultat att för-etag med minst 5 anställda syntes svara för 85— 90 procent av den totala omsättningen i branschen. Det anses sannolikt att de små arbetsenheterna kommer att minska i antal under (SO-talet.

Det material som vi insamlat avser företag som svarar för ungefär en fjär- dedel av hela tillverkningen 1959 en- ligt KK och kan givetvi-s endast ge en bild av situationen i den del av indu- strin som ingår i industristatistiken. De historiska uppgifter som vi erhål- lit visar en hygglig överensstämmelse med motsvarande siffror från Kom- merskollegii material.

På en punkt föreligger dock en be— tydande olikhet. Det gäller utveckling— en av antalet anställda 1955—59, där en väsentligt snabbare ökning ägt rum hos enkätföretagen än enligt KK's ma- terial. Detta leder till att utvecklingen av produktion per anställd visar en mindre gynnsam utveckling i de nu- dersökta företagen, vilket kan te sig något förvånande, eftersom enkätföre- tagen sannolikt i regel är större och mer tekniskt avancerade än övriga fö- retag i branschen.

Det är emellertid tänkbart att bak- om denna olikhet ligger en ökning i förädlingsgraden vid just de av oss un- dersökta företagen som på ett otillfreds- ställande sätt återspeglas i uppgifter- na om produktionsutvecklingen. Under

slutet av 50-talet har man nämligen börjat att överföra en hel del betong- arbeten från byggnadsplatsen till be- tongvarufalbriker bl.a. genom att man i fabriker utfört hela byggnadselem'ent. Denna typ av tillverkning har ett vä— sentligt högre förädlingsvärde per ton än den traditionella tillverkningen.

Om man jämför utvecklingen inom cementvaruindustrin med utvecklingen av den totala byggnads- och anlägg- ningsverksamheten finner man att den senare under perioden 1955—59 ökat i volym med 23 procent. Detta är en väsentligt mindre ökning än den som samtidigt ägt rum inom cementvaru- och betongvaruindustrin som under samma period torde ha ökat med ca 50 procent. Förklaringen till denna skillnad kan ligga däri att betongen under 50-talet trängt in på nya an- vändningsområden, att väg-, vatten- och avloppsarbeten kommit att utgöra en större andel av anläggningsarbete- na vilket ökat avsättningen av betong- rör samt den tidigare nämnda tenden- sen att föra över mer av betongarbete— na från byggnadsplatsen till fabriker- na.

Av de prognosuppgifter företagen lämnat framgår att man väntar sig att den kraftiga expan-sionen under slutet av 50—talet skall fortsätta fram till 1965. Även vad antalet anställda beträffar räknar man med att ökningen under slutet av 50-ta1et kommer att fortsätta. Den geno-msnittliga investeringsnivån under perioden 1961—65 kommer en- ligt prognosen att ligga högre än 1959 års nivå i cementvaru- och betongvaru- fabriker.

Av tekniska skäl kan prognosuppgif— terna för cementfabrikerna inte sär— redovisas. Tabell 55 visar prognoser och historisk utveckling för cementindu- strin sammanslagen med cementvaru- och betongvaruindustrin.

Tabell 55 Index (1959 = 100) Cement— och

cementvarufabriker 1955 12215 (enl. RK) enkäten)

Produktion ........ 78 148 Antal anställda . 87 124 Investeringar ...... 109 130 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga in- vesteringsnivåu under perioden 1961—65.

Tegelbruk

Tegelbruken har under 50-ta1et haft en mindre gynnsam utveckling vilken lett till att ett mycket stort antal mind- re tegelbruk lagts ned.] År 1955 redo- visade således Kommerskollegii stati- stik 202 arbetsställen medan antalet 3 år senare hade minskat till 165. Det anses sannolikt att nedläggningen av de mindre tegelbruken kommer att fortsätta. År 1958 hade närmare hälf- ten av arbetsställena mindre än 21 ar- betare. Det är främst bland dessa mind- re enheter utgallringen kommer att äga rum.

Det är tydligt att under dessa om- ständigheter det historiska material vi erhållit inte kan stämma överens med utvecklingen enligt KK, eftersom vårt material helt naturligt endast .kan avse »överlevande» företag. Detta betyder dock inte att den prognos vi får fram därför behöver vara felaktig. Vi har emellertid med ledning av branschex- perter gjort en viss justering av pro— gnosen för antalet anställda. Det före— faller nämligen sannolikt att även om fortsa-tt nedläggning av mindre tegel- bruk under (io-talet inte kommer att på- tagligt påverka de prognoser vi erhål- lit beträffande produktion och investe—

1 Vid avgränsning av gruppen har vi följt KK's definition. Detta innebär att t. ex. ett företag som Höganäs-Billesholms AB ingår i gruppen.

Tabell 56 Index (1959 = 100) Tegelbruk 1955 12515 (enl. KK) enkäten) Produktion ........ 108 122 Antal anställda . . . . 120 (93) Investeringar ...... 132 117 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga in- vesteringsnivån under perioden 1961—65.

ringar så bör de påverka prognosen för antalet sysselsatta och leda till att man totalt sett får en starkare nedgång av dessa än som framkommer av upp- gifterna från enkätföretagen.

I tabell 56 redovisas på samma sätt som tidigare uppgifter om produktion, sysselsättning och investeringar för te- gelbruken. Justering är gjord beträffan- de prognosen för antalet sysselsatta på sätt ovan angivits.

Med hänsyn till den utveckling som rått under slutet av 50-ta1et kan man naturligtvis fråga sig om det verkligen kommer att bli möjligt för tegelindu- strin [att i framtiden öka sin produk- tion. Enligt KK's material skall pro— duktionen under perioden 1955—59 ha sjunkit med 7 procent. Ett närmare stu- dium av utvecklingen visar emellertid att det förefaller som om man omkring år 1958 nådde ett bottenläge. Därefter har en viss återhämtning ägt rum. Vis- serligen torde man även i framtiden kunna vänta en fortsatt nedgång för murtegel men denna kommer enligt uppfattningen inom branschen att mot- vägas och mer än det av en expansion för fasadtegel. Till denna expansion bidrar inte minst det ökade småhus- byuggandet. Andra produkter, som man väntar ökad avsättning för, är tegel för järnverksugnar och plattor för byggnadsä'ndamål golv- och vägg-

plattor —— samt för fasadelement. För den senare gruppen hoppas man fram- för allt på en ökad export.

Inom tegelindustrin arbetar man i dag på att framställa alltmer föräd— lade produ-kter. Som exempel kan näm— nas mindre byggnadselement i form av bjälklag, fönsterbalkar o. d. Utveckling— en — som innebär en överflyttning från byggnadsplatsen till fabrik'sloka- len motsvarar den som ägt och äger rum i övriga byggnadsmaterialbran- scher.

Porslinsindustri

Produktionen av porslinsvaror som steg under 50-ta1ets första hälft har un- der slutet på 50-talet visat en nedgång, vilket får ses som ett uttryck för bl. a. den ökade japanska importen. För framtiden räknar emellertid företagen med att man skall kunna hävda sig så- väl på hemmamarknad som utomlands, och att anslutning skall ske till den långsiktiga produkt-ionstrenden. Detta innebär att produktionen från 1959 till 1965 skulle komma att stiga med något under 30 procent. För antalet anställ- da räknar man med en ökning fram till 1965 på 8 procent. I fråga om in- vesteringsnivån redovisar företagen för perioden 1961—65 en höjning med 17 procent jämfört med 1959.

Tabell 57 Index (1959 = 100) Porshnsmdustri 1955 121515 (enl. KK) enkäten) Produktion ....... 108 127 Antal anställda . . . . 118 108 Investeringar ...... 74 117 =!)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga in- vesteringsnivån under perioden 1961—65.

Porslinstillverkningen har under 50- talet inte bara varit hårt trängd från importsidan utan man har också haft och har en betydande konkurrens från andra typer av material, inte minst plast. Det är betecknande att flera av företagen i branschen har egen plast- tillverkning och för denna anger en mycket kraftig utveckling.

I tabell 57 har på samma sätt som ti- digare sammanställts indextal över ut- vecklingen under perioden 1955—65.

Glasindustri

Av industristatistiken framgår att år 1959 produktionen av glasvaror förde- lade sig på följande sätt på olika typer av glas.

Fönsterglas 22 % Emballageglas 29 % Hushålls- och prydnadsglas 28 % övrigt 21 %

Summa glas och glasarbeten 100 %

Gruppen »övrigt» i tablån ovan om- fattar en mängd olika typer av produk— ter Såsom speglar, belysningsglas etc. etc. De expansiva delarna av industrin förefaller att i första hand vara fön- sterglaset och em-ballageglaset. Fönster- glasproduktionen är knuten till bygg— nadsverksamhetens omfattning. Den ökade användningen av glas i fasader etc. har gett produktionen på detta om- råde en stöt framåt. Fönsterglasverken väntar sig sålunda en fortsatt ökning av produktionen fram till år 1965 samt en betydande höjning av investerings- nivån i jämförelse med investeringar- na i slutet av 50-talet.

För emballageglasindustr-in förefal- ler det rimligt att med ledning av de uppgifter som företagen lämnat räkna med att produktionen under perioden 1959—65 i det närmaste kommer att fördubblas. Det har dock påpekats från företagen att expansionstakten är helt

Tabell 58 Index (1959 = 100) Glasindustri 1955 1965 (enl. KK) (prognos) Produktion ....... 86 148 Antal anställda . . . . 101 128 Investeringar ...... 103 113 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga in- vesteringsnivån under perioden 1961—65.

beroende av hur snabb övergången till engångsglas kommer att bli.

Hushålls- och prydnadsglasindustrin redovisar å andra sidan en mer blyg- sam produktionsökning. Man räknar med en höjning av produktionen på 11 procent från 1959 fram till 1965. Inom denna industri har man en be- tydande export och väntar sig att ex— portandelen, som bland de svarande företagen låg på ca 30 procent år 1959, fram till 1965 skall ytterligare stiga något

I tabell 58 visas en på basis av det erhållna materialet gjord prognos för glasindustrins produktion och antal an- ställda 1965 samt för den genomsnitt- liga investeringsnivån under åren 1961 —65. Prognosen bygger dels på enkäten, dels på vissa komplet-terande uppgifter om fönster- och emballageglas.

Övrig jord- och stenindustri Som nämndes i inledningen har vi inget eller otillfredsställande material för de övriga grupper som ingår i jord- och stenindustrin. För branscherna torvindustri, kalk- och kritbruk samt annan jord- och stenindustri saknas ma- terial helt och hållet. För stenindustrin har vi däremot fått visst material dels från företag, dels från branschexperter. Svaren avser närmast produktionen av byggnadssten och tyder på en produk- tionsökning under perioden 1959—65

Diagram 24. JORD- OCH S TEN IND US TRI. Produktionsvolym, antal anställda och produktionsvolym per anställd 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index l 500 1 400 Förödlmqsvörde l959= SBI milj, kr .

Antal anställda 1959=555UG Enllql ”kölen ,4 Förödlinqsvörde/anstölld= 22900 kr I / ) 300 Enligt rm , l, , '

då, t' - WoW-___.f 200 ., c» _/' Produktion/ons and |er .__ _; "__.., /'/ "H. ._A_r1_tp| anställda . '. el...-o'. ......" _ ___-_- mu __ _._____ 4 ....o ln/ 75 50lllllllJllllllllILllllll 1935 "340 lll/15 |95U l955 l960 l965

Diagram 25. JORD- OCH STENINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva

hästkrafter Investeringar Drivkraft Index IODO hk 500 , , nun ling/säjermgor 1959= l54 mllj. kr Investeringar __ __ __ 250 underhåll och reparationer= 82 milj. kr , lllDll X / /Enligt enkäten 200 / BUD

IED 500

IDO / 400

Drivkraft '. 50 ___..= 200

llllllllllllllLlllLLdlllu IBM)

(] l935

på ca 25 procent, samtidigt som man räknar med en minskning av antalet an- ställda med ca 10 procent. Den stora re- duktion av antalet anställda som ägt rum inom stenindustrin under 50-talet faller till stor del på produktionen av gatsten. Krympningsprocessen inom denna indu- strigren torde vid det här laget vara av- slutad. Vad investeringarna beträffar väntar man inom stenindustrin en höj- ning av nivån med ca 35 procent jäm- fört med 1959.

För de grupper där material helt sak- nas har vi med ledning av den historiska utvecklingen gjort en prognos som inne- bär att man drar ut den hittillsvarande trenden. Denna prognos har slagits samman med den för stenindustrin och redovisas i tabell 59.

Tabell 5.9

Index (1959 = 100)

Övrig jord- och stenindustri 1955 1965 (enl. KK) (prognos)

Produktion ....... 96 128 Antal anställda . . . . 118 92 Investeringar ...... 142 120 a)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga in- vesteringsnivån under perioden 1961—65.

Sammanfattning

I tabell 60 återges en prognos för hela jord- och stenindustrin baserad på de deluppgifter som vi fått fram ovan.

Tabell 60 Index (1959 = 100) Jord— och sten-

industri 1955 15215 (enl. KK) enkäten)

Produktion ....... 90 137 Antal anställda. . . . 107 109 Investeringar ...... 117 125 3)

a) Uppgiften avser den genomsnittliga in- vesteringsnivån under perioden 1961—65.

I diagram 24 har återgivits utveck- lingen för produktionen, antalet anställ- da och produktionen per anställd inom hela jord- och stenindustrin. Den hi- storiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii material. Vå- ra prognosvärden har kopplats sam- man med dessa indexserier för är 1959.

Diagram 25 visar på motsvarande sätt investeringsutvecklingen.1 Där har även lagts in en kurva över antalet instal- lerade hästkrafter, vilken kan sägas spegla kapitalstockens förändringar.

Av diagrammet framgår att investe- ringsvolymen ökat alltsedan 1957 och att den angivna prognosen, som ligger 25 procent över 1959 års nivå, ansluter sig relativt väl till denna utveckling.

1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, upp- skattats med ledning av uppgifter om instal— lerad drivkraft.

KAPITEL 7

Träindustri

Vid bearbetningen av materialet har träindustrin uppdelats på följande bran- scher.

1. Sågverk etc.: Denna grupp innefat— tar sågverk, hyvlerier, lådämnes- och lådfabriker samt fanér- och ply- woodfabriker. Svarsprocenten är 70.

2. övrig träindustri: Gruppen omfattar möbelfabriker, trähusfabriker, övrig snickeritillverkning. Svarsprocenten är 40.

Enligt industristatistiken svarade år 1959 den första gruppen för 49 procent av branschens förädlingsvärde, medan den senare svarade för 51 procent.1

Produktionen

I diagram 26 har återgivits utveck- lingen för produktionen inom sågverk etc. respektive övrig träindustri. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK) pro— duktionsindex. De av oss erhållna vär- dena har kopplats samman med denna indexserie för år 1959.

Som synes av diagrammet visar i vårt material produktionen en gynn— sammare utveckling 1955—59 än pro- duktionsindex. För sexårsperioden 1959 —65 redovisar sågverken en beräknad ökning av produktionen på 20 procent eller 3,1 procent om året medan övrig träindustri beräknar en snabbare ök- ningstakt; 42 procent eller 6,0 procent

om året. Motsvarande värde för perio- den 1955—59 var —2,1 respektive 6,2 procent. Enligt KK*s index sjönk un- der denna tid produktionen i sågverk etc. med 4,8 procent per år medan den i övrig träindustri steg med 4,6 pro- cent per år. För sågverken innebär prognosen ett avbrytande av de senas- te årens tillbakagång. Den kan dock så- gas ansluta sig till den stagnerande ut- vecklingen under hela efterkrigstiden. För övrig träindustri knyter prognosen väl an till den kraftiga stegringen un— der 50-talets senare del.

Vid hearingen framkom att man an- såg prognoserna rimliga. Den stagne- rande utvecklingen för sågverksindu- strin sammanhängde med situationen på råvarusidan. Räknat för hela landet gav skogstillgångarna inte utrymme för expansion när det gällde de grövre sor- timenten och för de klenare dimensio- nerna mötte man konkurrensen från massa- och pappersindustrin. Situatio- nen varierade dock mellan landets oli- ka delar. I södra Sverige fanns ett visst utrymme för expansion, medan situa— tionen var den motsatta i de norra de- larna. »

Inom möbelindustrin såg man ljust på framtiden. En positiv faktor hade

1 De båda branscherna motsvarar grupp 4 a—c respektive 4 d—h enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952). Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten.

Diagram 26. SÅGVERK OCH ÖVRIG TRÄIND US TRI. Produktionsvolym 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

index 500

1400

Förädlinqsvörde l959?

Sågverk = 586 milj, kr Enliq'l enkäten [lvrig träindustri = 6|5 milj.kr ( 500 /7 Enligt KK , / J ( .. I ;? Ovriq träindugri -I', I 200 _ —-'"" '—x_ _ i]; / x._.-"'/

| ISD _,/ . _]. I |

X / v ==" / Sågverk

qallllllllllllllllllllll'll 555 ”Vill I945 l950 l955 ISBD l965

» t.ex. varit televisionens snabba utveck- Nya varor. För att få en föreställ- l. ling. Utvecklingen går mot större och ning om dynamiken i utvecklingen har & mer kapitalkrävande företag. Inom vi frågat företagen om de tagit upp * snickeriindustrin hade expansionen va- »nya produkter» på sitt program l rit mycket snabb och man väntade fort- fr.o.m. 1955 och i så fall hur stor del satt expansion. Konkurrensen var emel- av produktionen är 1959, som de sva- lertid hård och priserna pressade. Pro- rade för. Med »nya produkter» mena- duktionen bestämdes av byggnadsverk- des härvid sådana som för företaget samhetens omfattning iSverige och den var väsentligen nya. Det angavs vida- utsträckning i vilken man använde sig re att de ur .förbrukarsynpunkt skulle av fabrikstillverkade element. Utveck- te sig väsentligt annorlunda i jämförel- lingen gick här mot att leverera inte se med företagets tidigare produktion. bara skåp o. (1. till kök utan kompletta De »nya produkternas» andel 1959 är inredningar samt även väggelement. för sågverk etc. 1 procent och för öv- ; Trähusfabrikerna har under 50-talet rig träindustri 6 procent. ; haft en jämn utveckling och är för sin Andelen är som synes låg, vilket är

framtid beroende av småhusbyggan- naturligt inte minst i gruppen sågverk dets omfattning och konkurrensen med etc. Nya varor som man tagit upp är andra material. Gruppbebyggelsen sti— t.ex. fiberplank, spånskivor, seriepro- mulerar övergång till fabrikstillverka- duktion av fönster, formsättningsluc- de trähus. För närvarande torde trä- kor av plywood, bensinstationer, skol- husfabrikerna svara för ungefär halva och hotellpaviljonger, plastmöbler och den årliga produktionen av småhus. formpressade möbler.

Den utveckling som här ägt rum kan i inte ringa utsträckning karakterise- ras som en överflyttning från hant— verksmässig tillverkning på byggnads- platserna till industriell drift i trähus- och snickerifabriker. Denna utveckling väntar man sig allmänt skall fortsätta i framtiden.

För möbelindustrin kommer tydligen en ökad inriktning på export att med- föra större krav på kvalitet och form- givning. Plasten har på detta område kommit att spela en allt större roll bå- de som stoppningsmaterial och för kon- struktiva ändamål. För möbelindustrin torde den ökade användningen av fast inredning ha betytt en begränsning av marknaden för förvaringsmöbler.

Inom hela industribranschen övrig träindustri finns det för övrigt en tendens till att trä som material får en allt mindre dominerande ställning och ersätts av bl.a. plast och plåt.

Muknadsutvecklingen

Tabell 61 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktio— nen skall förändra sig under 60-ta- let, respektive förändringarna 1955—— 59.

Den del av sågverksindustrin, som är representerad bland enkätföretagen,

Tabell 61 Exportandel Industribransch % 1955 1959 1965 Sågverk etc ......... 83 83 Övrig träindustri. ... 8 10

är tydligen mycket starkt exportinrik- tad. Man väntar sig här närmast en nedgång i framtiden. övrig träindustri redovisar en ganska låg andel men ä: tydligen inställd på en stark ökning i framtiden. Hur man föreställer sig att exporten skall fördela sig på olika marknader framgår av tabell 62, som också visar läget 1955 respektive 1959.

För sågverkens del föreligger inte nå— gon tendens till omsvängning av fördel- ningen. För övrig träindustri kan man möjligen spåra en tendens till ökad inriktning på Europa och då i första hand de sex. Av visst intresse är ock- så att konstatera att utvecklingen är mycket olikartad för de enskilda före- tagen.

Vid hearingen framkom att man ställ- de sig något frågande inför den sjunkan- de exportandelen för sågverken fram till 1965. En tänkbar förklaring är att sågverken i södra Sverige väger tyng- re i materialet 1965 än 1959. Dessa såg— verk har en lägre exportandel än de

Tabell 62. Exporten. inom träindustrin fördelad på olika marknader

Procentuell fördelning av exporten Ländergrupper 1955 1999 1965 Sågverk Övrig Sågverk Övrig Sågverk Övrig etc. träindustri etc. träindustri etc. träindustri

De sju ............. 47 34 40 21 41 27 De sex ............ 36 15 37 21 36 35 Övriga ............. 7 44 8 58 7 38 Ej fördelat ......... 10 7 15 0 16 0 Totalt 100 100

| i i l l l

i |

norrländska.1 Världsmarknadens efter- frågan på sågade trävaror väntade man sig inte skulle expandera i någon star- kare grad. För de svenska avsättnings— möjligheterna kunde utbudet från Sov- jet och Kanada komma att spela stor roll. Om Sovjet i större utsträckning skulle öka sin export kunde det få kraftiga konsekvenser för den svenska exporten.

Inom möbelindustrin såg man rela- tivt ljust på möjligheterna att hävda sig på exportmarknaderna i konkurrens med bl. a. danskarna. Snickeriindustrin hade haft svårigheter att arbeta sig in på exportmarknaderna. I Tyskland pas- sade t.ex. inte de svenska standard- snickerierna, utan man begärde bl.a. högre kvalitet. Även för trähusfabri- kerna var Västtyskland en speciellt in- tressant marknad. Man kämpade emel— lertid med diverse krångliga byggnads- bestämmelser och att tyskarna betrak- tade trähus som ett slags baracker. När det gällde sportstugor var emellertid förutsättningarna bättre.

I formuläret hade vi ställt frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka före- tagens framtidsbedömning. Av svaren framgår att detta inte spelar någon roll för sågverken eftersom deras varor i stor utsträckning är tullfria. För trä- hus-, snickeri- och möbelfabriker skul- le däremot en sådan utveckling ge öka— de möjligheter i form av export på framför allt Västtyskland, som man be- dömer som en lovande marknad.

Inom möbelindustrin är det också en hel del företag, som anger att de tagit initiativ för att etablera sig på de nya Europamarknaderna.

För närvarande är det endast inö- belindustrin som känner av någon im- portkonkurrens. Det är framför allt de danska möbelfabrikanterna som vun- nit insteg på den svenska marknaden.

Råvaruandel

Industribransch %

1955 1 959 1 965

Sågverk etc ......... 74 64 62 Övrig träindustri. . . . 54 49 48

Viss konkurrens på Övriga områden fö- rekommer dock från Finland och Ryss- land. Trähusfabrikerna t. ex. fruktar ökad konkurrens från finska fabriker, särskilt i de norrländska kusttrakter- na.

Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är rå— varukostnadernas andel av totalpro- duktionen. Enkätföretagens andel fram- går av tabell 63.

Det föreligger en tydlig tendens till sjunkande råvaruandel såväl inom såg- verken som övrig träindustri mellan 1955 och 1959. Denna tendens stämmer i stora drag med utvecklingen enligt KK's material, som framgår av tabell 64.

För sågverkens del torde förändring- en mellan 1955 och 1959 väsentligen bero på kraftigt sjunkande råvarupri- ser. Även för övrig träindustri kan det- ta spela viss roll. Det torde emellertid också röra sig om en ökad förädlings- grad. Bakom denna ligger som tidigare

Tabell 64

Råvaruandel Industribransch %

1952 1955 1959

Sågverk etc ......... 71 68 63 Övrig träindustri. . .. 54 54 50

1 Exportandelen har i vårt material beräk- nats som procent av produktionen. Detta ger för 1959 en något för hög andel på grund av försäljningar från lager.

påpekats den överflyttning av arbete från byggnadsplats till fabrik, som ägt rum. Denna utveckling kan karakteri- seras så, att man gått vägen från fär— diga dörrar och luckor till färdiga köksinredningar och därifrån till fär- digmålade köksinredningar. För såg- verk etc. har en viss utveckling ägt rum mot mer halvfabrikat (plywood) och högre kvaliteter (bättre ytbehandling).

Prisutvecklingen

De uppgifter som företagen lämnat be- träffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angetts i 1959 års priser. Det är emel- lertid tydligt att dessa prognoser mås- te i hög grad påverkas av de föreställ- ningar man har om prisutvecklingen. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man tänkte sig att produktpriserna respektive rå- varupriserna i framtiden skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än löne- nivån.

Svaren på frågan om produktpriser- na framgår av tabell 65.

Någon större skillnad föreligger tyd- ligen inte mellan de två branschgrup- perna.

De som angivit alternativet »mer» har tryckt på att lönsamheten är dålig i branschen eller att det inte finns möjlighet att genom rationalisering hål- la takten med lönehöjningarna.

De som angivit alternativet »mindre»

Tabell 65 Produktprisernas Antal svar 1 procent stegring i förhållan— , , . . .. . Sågverk Övrig de tlll lonenlvån etc. träindustri Mer ............. 11 18 Lika mycket ...... 53 53 Mindre........... 36 29 Summa 100 100

Tabell 66 Råvaruprisernas Antal svar 1 procent stegring i förhållan- . . .. . Sågverk Övrig de till lonenivån etc. träindustri Mer .............. 17 0 Lika mycket ...... 72 94 Mindre ........... 11 6 Summa 100 100

och vilka ju är en större grupp, har i första hand tryckt på att världsmark- nadspriserna inte kan beräknas för- ändra sig som följd av ändringen i den svenska lönenivån. Många har emellertid också angivit att utveckling- en under senare år visat, att priserna stigit mindre än lönenivån och att fort- satt teknisk utveckling borde möjlig- göra en fortsättning på den vägen.

Beträffande råvarupriserna framgår resultatet av tabell 66.

Den alldeles övervägande delen av fö- retagen tänker sig tydligen oförändra— de prisrelationer i fråga om råvaror- na.

De som angivit »lika mycket» har bl.a. tryckt på att råvarupriset i sin tur i hög grad påverkas av lönenivån. Som skäl för alternativet »mer» har angivits konkurrens från massaindu- strin och att priset vid frågetillfället förhållandevis lågt. Alternativet »mindre» motiveras med hänvisning till världsmarknadsprisnivån, som alltså in- te antas medge en stegring i takt med lönenivån.

var

Arbetskraften

Diagram 27 visar utvecklingen av an- talet sysselsatta inom träindustrin. Un- der 50-ta1et har en nedgång ägt rum. De undersökta företagen visar en med KK*s material parallell utveckling. An- talet sysselsatta i sågverk etc. visar en nedgång på 17 procent mellan 1955 och

Diagram 27. SÅGVERK OCH ÖVRIG TRÄINDUSTRI. Antal anställda 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Antal anställda |959= S_öqverk = 29 500 Övrig träindustri = 36 600 300 Enligt enkäten Enlig: HK nu F ö __eriq träindustri _ [50 //' _n_,_"x— F ,,,, ..,.- —-—._u"" C/' / ./'A

./

till) Sågverk MX 75 * x_____ lllllllllllllllllllllill 1955 [940 |945 ISSU 1955 [960 1955

1959 medan antalet i övrig träindustri varit oförändrat. För framtiden tänker sig sågverken en viss fortsatt minsk- ning med 1 procent per år medan övrig träindustri väntar sig en ökning med 1,8 procent per år.

Vid hearingen framkom att för såg- verkens del en nedgång av antalet sys- selsatta tedde sig rimlig. Införandet av bättre och moderna maskiner och er- sättandet av brädgårdarna med tork- hus medgav ökad produktion trots minskning av arbetsstyrkan.

Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av såg- verken väntar 21 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och av öv- rig träindustri är det 41 procent som räknar med en ökning.

Produktion per anställd. Diagram 28 visar utvecklingen av produktionen per

anställd. Denna har under perioden 1955—59 vuxit snabbare i enkätföreta- gen än enligt KK's material. Den pro- centuella stegringen utgjorde sålunda enligt enkäten för sågverken 1,0 pro- cent per år och för övrig träindustri 6,2 procent per år för perioden 1955—59 mot beräknat 4,1 procent per år för båda industribranscherna under perio- den 1959—65.

Den kraftigt ökade produktionen per anställd vid sågverken samman- hänger med de tidigare berörda förhål- landena. Vad som där sägs torde, en- ligt vad som framkom vid hearingen, gälla inte endast för de större sågverk, som dominerar i vårt material, utan gäller även de mindre sågarna. Man konstaterade därvid att de mobila små- sågarna höll på att försvinna och att de mindre, stationära sågarna under- gick en snabb teknisk utveckling.

Diagram 28. SÅGVERK OCH ÖVRIG TRÄINDUSTRI. Produktions- volym per anställd 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

index 500 1000 Förödlmgsvärde/onstölld I959= Sågverk * |9 900 kr Dvriq trölndustri= lö 800 kr 300 Enligt enkäten

[!

2 0 , , ,i EnligLnK , , * f 150 ", "_ Övrig tröindust/rl'" f..-', f/ / '_'/.I' N.». _. __ ,.I- / .,.

nm &! Sågverk

75

50 lllllllllllllllllllllll

(955 INU l945 |950 I955 ISEO 1955 Förädlingsvärdet per anställd enligt pitalstocken mätt med installerade industristatistiken var 1959 för såg- verk etc. 19 900 kronor och för övrig träindustri 16 800 kronor. Som väntat är detta värde högre för enkätföreta- gen, 13 respektive 11 procent. Efter- som enkätföretagen fått en ökad andel i produktionen har denna övergång hjälpt till att dra upp resultatet för to- talmaterialet under den aktuella perio- den.

Investeringarna Diagram 29 visar på samma sätt som tidigare utvecklingen av investeringarna dels enligt KK”s material, dels för de i undersökningen deltagande företagen. Då historiskt material för delbranscher— na finns endast fr. o. m. 1952 har även diagram 30 medtagits. Detta diagram visar utvecklingen av bruttoinvestering- arna i hela träindustrin 1937—65.l Ka-

hästkrafter visar en stigande tendens för både sågverk etc. och övrig träindu— stri.

Bruttoinvesteringarnas utveckling un- der perioden 1955—59 enligt vårt ma— terial avviker för 'sågverkens del på- taglig-t från vad som gällt för bran— schen i dess helhet. Differensen sam- manhänger med att några enkätföre- tag hade mycket stora investeringar under 1955. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den ge— nomsnittliga investeringen under perio- den 1961—65. Den nivå som därvid an- givits av sågverken etc. tyder på en sänkt nivå i jämförelse med deras eget

1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, upp— skattats med ledning av uppgifter om instal— lerad drivkraft.

l l

Diagram 29 SÅGVERK OCH ÖVRIG TRÄINDUSTRI. Investeringar (inkl. anderh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1952—59 i

elfektiva hästkrafter

SÅGVERK

investeringar Drivkraft lndex l000 hk 500 | . 1200 & Investeringar i959 = l00 milj. kr varav underhöll X och reparationer = 1i0milj. kr 350 x l000 'x 200 *x 800 xx _ , Enligt enkaten '50 investerinqcr ! ._ 600 1000 "_ _..... i—n—F—H ""Drivkrof 50 200 0 1 | 1 | I | L 1 1 1 l952 l955 l960 l965

ÖVRIG TRÄINDUSTRI

Investeringar Drivkraft Index l000 hk 500 . ' |200 Investeringar |959= 71 milj. kr vorov underhåll och reporationer=22 milj. kr 250 '— : l000

/

/ /Enliqt enkäten

200 [' 800 _ / lnvestermgor " |50 J 600

Enligt rm

l00 400 50 ........-.- 209 Drivkraft 0 | i I I | l I | 1 | l952 |955 l960 l955

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre- tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

genomsnitt för perioden 1955—59. I övrig träindustri däremot väntar man att investeringsnivån 1961—65 kom- mer att ligga högre än under perioden 1955—59. Prognoserna ansluter sig re— lativt väl till den tidigare utvecklingen enligt KK*s material, både för sågverk etc. och övrig träindustri.

Vad som framkom vid hearingen kan närmast tolkas så att för sågverkens del en investeringsnivå i enlighet med prognosen inte är osannolik. I många fall tycks en investeringsperiod vara avslutad och en viss mindre sänkning av nivån är därför inte otänkbar.

Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under pe- rioden 1961—65 som avser ersättnings— investeringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapital-

utrustn-ing, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För sågverk etc. har ersättningsande- len angivits till 64 procent och för öv- rig träindustri till 44 procent.

Kapacitetsutnyttjandet. I fråga om kapacitetsutnyttjandet har företagen tänkt sig en ökning. Detta framgår av tabell 67.

Tabell 68 visar uppgifternas sprid- ning på olika värden för hela träindu- strin.

Tabell 67 Kapacitetsutnytt- Industribransch jande 1 procent 1959 1965 Sågverk etc. . . . 84 94 Övrig träindustri . . 89 97

Diagram 30. TRÄINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

Investeringar Drivkraft Index l000 hk 400 [ | l600 Investeringar [959 = I7l milj, kr Varav (& underhåll och reparationer= 62 milj. kr I 350 3 [400 500 x! 1200 E II ? k" 250 x x x n 43 en uten man Investeringar X X X I N 200 |_- —*v— =- 800 ISD / - 600 mn /,....- " Ano x.,(u-H'". Drivkraft 50 200 0 l I | I | | 1 l l I | i | l I I l l l l I | l I 0335 l940 03115 |950 l955 [%D 1955

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre- tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

Medan spridningen i kapacitetsut- nyttjande var relativt stor 1959 har tydligen företagen föreställt sig, att den övervägande delen skall ha fullt

Tabell 68. Fördelning på olika kapacitets- uinyttjandetal. Träindustri

. Procentuell fördelning Kapacttcts- .. utnyttjande av antal foretag

i procent 1959 1965 —70 11 3 71—80 22 3 81—90 14 . 17 91—99 0 6 100 53 71

Totalt 100 100

utnyttjande 1965. En stor grupp ligger emellertid 'vid utnyttjandeprocenter mellan 80 och 90.

Den tekniska utvecklingen Inom träindustrin har som nämnts en betydande teknisk omvandling ägt rum under 50-ta1et. Företagen väntar sig att denna process skall fortsätta under 60- talet. Man väntar sig sålunda fortsatt rationalisering av inte minst transper- ter och hanteringsarbete.

Av betydelse för nästan alla grenar av industrin är vidare tendensen mot att sönderdela råvaran i fibrer el. dyl. och sedan åter sammansätta den till lämplig form, såsom board, spånplat-

tor, Iamellträ, papp etc. Man får på detta sätt ett bättre utgångsmaterial och möjlighet att utnyttja såg- och hy— velspån, bark o. dyl.

Inom möbelindustrin väntar man sig att formgjutning av trä samt plaster skall spela stor roll för den fortsatta tekniska utvecklingen. I fråga om yt-

behandlingen förutser man en fortsatt förbättring av tekniken.

När det gäller trähusindustri'n kom— mer utvecklingen mot uppvärmning med varmluft och även andra föränd- ringar på VVS-området (värme, vatten, sanitet) att underlätta montering av hela hus och husdelar på fabrik.

KAPITEL 8

Massa-, pappers- och wallboardindustri

För dessa branscher har den alldeles övervägande delen av materialet in- samlats genom Svenska Cellulosaför— eningen, Svenska Trämasseföreningen, Svenska Pappersbruksföreningen och Svenska Wallboardföreningen.1 För ett mindre antal företag har dock upp- gifterna direkt inhämtats av IUI. Det erhållna materialet täcker praktiskt ta- get samtliga företag i berörda bran- scher. Det är blott några mindre före- tag som lämnats utanför. Deras pro- duktion är i förhållande till totalsiff— rorna av mycket ringa omfattning.

Material har i huvudsak inhämtats genom ett uts-änt frågeformulär. På vis- sa punkter har emellertid detta inte varit nödvändigt eftersom de nämnda föreningarna haft möjlighet att ge upp- lysning om de aktuella problemen på basis av annat material. Från förening- arna har vidare erhållits särskilda redo- görelser rörande olika delar av under- sökningskomplexet. Utdrag ur dessa redogörelser har i det följande mar- kerats med citattecken.

Materialet omfattar, nämnts ovan, praktiskt taget samtliga företag i branschen. En jämförelse med Kom— merskollegii (KK) statistik över pro- duktion, investeringar och sysselsätt- ning för åren 1955 och 1959 visar dock vissa avvikelser, främst beroende på svårigheter att klassificera och bearbe— ta materialet på samma sätt som KK.

Det är svårt att på ett enkelt sätt be- skriva dessa industrigrenar, eftersom de består av olika led i samma pro-

S om

duktionsproccss och integrationen dri- vits olika långt i olika företag.2 Dessa förhållanden belyses av tabell 69 som baserar sig på industristatistiken och visar den relativa fördelningen av in— dustrins förädlingsvärde på olika före- tagstyper.s

Tabell 69. Förädlingsvärdet inom massa-, pappers- och wallboardindustrin 1952 och

1959 Procentuell fördel- ning av förädlings- Industribransch . .. vardet . (1 lopande prlser) 1952 1959 Massaindustri ........ 55,9 45,2 därav: Träsliperier . 4,2 2,5 Cellulosa- fabriker .... 51,7 42,7 Pappersbruk och papp- fabriker ........... 39,5 47,7 därav: Fristående fabriker . . . . 5,6 9,1 lkomb. med massafabriker 33,9 38,6 Wlallboardfabriker. . . . 4,6 7,1 Totalt 100,0 100,0

Som framgår av tabellen sker en myc- ket stor del av branschens produktion i kombinerade företag. Denna andel har ökat mellan 1952 och 1959, me-

' Branscherna motsvarar 5a och 1), Se re- spektive 5d i Kommerskollegii industrigrup- pering (1952).

2 För wallboardtillverkningen är situatio- nen något annorlunda. Det rör sig här om en relativt väl avgränsad produktionsprocess. 3 Med förädlingsvärde menas saluvärdet minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och hortlämnade lönearbeten.

dan de fristående massafabrikernas andel påtagligt gått ned. Det är tyd- ligt att i en bransch av denna struk- tur är det mycket svårt att klart hålla isär t.ex. investeringar avseende mas— saproduktion och investeringar för pappersproduktion.

I det utsänd-a ifrågeformuläret strä- vade man emellertid efter en sådan uppdelning och materialet har också bearbetats på detta sätt. De erhållna resultaten illustrerar emellertid svårig- heterna och vi har därför i det föl— jande i några fall valt att redovisa re- sultaten som totalsiffror för branschen i dess helhet. De mer detaljerade be- arbetningarna har emellertid jats för kommentaren.

utnytt-

Produktionen

I diagrammen 31 och 32 återges produk- tionsutvecklingen för massa, papper

och papp samt wallboard. De återgiv- na indextalen avser den totala tillverk- ningen av respektive produkter vare sig de producerats för avsalu eller ej. När det gäller uppgifterna för 1965 av- ser det insamlade materialet icke den beräknade produktionen utan kapaci- teten enligt inom respektive bransch tillämpade principer. De i diagrammen återgivna talen visar nu produktionen 1965 under förutsättning av samma ka- pacitetsutnyttjande som under år 1960.1 Utvecklingen fram till 1959 belyses i dessa och följande diagram med stöd av Kommerskollegii statistik.

Inom såväl massa- som pappersindu- strin räknar man med en mycket kraf- tig ökning av produktionen under 60-

1 De använda kapacitetsutnyttjandetalen utgör:

Massa = 90 % Papper= 96 %

Hård board Porös board

90% 70%

Diagram 31. MASSA- OCH PAPPERSINDUSTRI. Produktionsvolym 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index 500 400 Forodlinqsvörde |959= Massaindustri =566 milj. kr / Pappersindustri=705 milj. kr / 500 / ' Enligt ms / ,, , ' "Vi A __ + __ i" 11/ / / B .J' ./ / 200 _, 1 / . / / ./ /J f*X / / |50 . . L ,_.

_ix_ _. . V Enligt enkäten Massaindustri

./ . Pappersindustry l00

/ Musso-och poppersindush'

Diagram 32. WALLBOARDINDUSTRI. Produktionsvolym, antal an- ställda och produktionsvolym per anställd 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index l400

l200

l000

900 Fnrödlinqsvörde [950 = l05 milj. kr 800 Antal anställda l959=5800 Förädlingsvörde/onstolld = 27 [100 700 600

500

1000

500

200

I50

Antal onstolldo _- -.—---

l00

75

50 0335 |940 1945

talet. Massaproduktionen som under sexårsperioden 1953—59 steg med 5,8 procent per år beräknas sålunda öka med 7,4 procent per år under perio- den 1959—65. För pappersproduktio— nen är ökningen ännu kraftigare. ök- ningen blir 7,3 procent per år under 1953—59 och 9,2 procent per år 1959— 65. Den senare siffran innebär en to- tal ökning under perioden på ca 70 procent. För wallboard räknar man å andra sidan med en stark nedgång i takten eller från 12,6 procent per år under den första perioden till 3,1 pro- cent under tiden 1959—65.

A_ x

l955 0350 |905

.

Det föreligger påtagliga skillnader i utveckling mellan olika kvaliteter av massa, papper, papp och board. I stor utsträckning är dessa skillnader ett uttryck för en tendens till övergång mot högre kvaliteter. Den tidigare be- rörda utvecklingen mot ökad integra- tion av massa- och pappersproduktionen är ju också ett uttryck för detta. År 1955 producerades ca 32 procent av massan vid fabriker som var integre- rade med pappers- och papptillverk- ning. Enligt kapacitetssiffrorna för 1965 skulle motsvarande andel det året utgöra ca 40 procent.

Hur stor den faktiska produktionen blir år 1965 sammanhänger naturligt- vis i hög grad med konjunkturläget vid den tidpunkten. Vi har härvid som nämnts utgått från oförändrat kapaci- tetsutnyttjande. Detta antagande över- ensstämmer med vad som inom orga- nisationerna ansetts rimligt.

Kapacitetsberäkningarna utgår från oförändrade skiftförhållanden. I den mån en utveckling skulle ske mot ökad eller minskad skiftgång ändras där- med också kapaciteten. Till denna frå- ga skall vi återkomma nedan.

Marknadsutvecklingen När det gäller utvecklingen av expor- ten har inom de olika organisationerna sammanställts följande synpunkter. Massa. »De svenska massaleveranser- nas fördelning på olika marknader 1955 och 1959 framgår av tabell 70. Beträffande den framtida fördelning- en kan följande sägas i allmänna orda- lag. På världsmarknaden (utanför öst- blocket) finns i dag i huvudsak föl- jande stora leverantörer: Nordameri- ka, dvs. USA och Kanada, Skandina- vien, dvs. Sverige, Finland, Norge samt i viss utsträckning Österrike. Leveran-

serna från de nordamerikanska och de skandinaviska länderna sker i dag till alla världsdelar. Sålunda levererar Skandinavien på Amerika och Nord- amerika på Västeuropa. Västeuropa skullc emellertid i dag kunna konsu- mera hela utbudet från Skandinavien. Sverige skulle med andra ord kunna finna avsättning för all sin exportmas- sa på de västeuropeiska länderna. Det— ta dock under förutsättning att någon leverans dit icke skedde från andra kontinenter, i det här fallet Nordame- rika. Samm-a torde förhållandet kom— ma att vara även i framtiden. Det pro- duktionstillskott, som vi räknar med i Sverige, kan således finna avsättning i den västeuropeiska konsumtionsök- ning, som väntas.

De svenska leverantörerna har av marknadspolitiska skäl dock velat slå vakt om sin ställning även på övriga delar av världsmarknaden. Bl.a. efter- strävas en fördelning av exporten, som kan vara av värde som utjämnande fak- tor för avsättningen, enär konjunktu- ren härför ej alltid följs åt på olika marknader. Denna avvägningsfråga —— om man på bekostnad av de utom- europeiska marknaderna skall ytterli-

Tabell 70 1955 1959 Länder Cellulosa slipmassa Cellulosa slipmassa ton % ton % ton % ton %

De sju ............ 672 447 35 253 088 65 764 591 33 206 730 57 De sex ............ 784 088 41 90 497 23 970 527 42 107 382 30 Övr. Västeuropa. . . 65 647 3 10 714 3 73 759 3 3 390 1 Östblocket ........ 15 102 1 O 0 31 660 1 3 616 1 Nordamerika ...... 166 085 9 8 449 2 243 909 10 8 382 2 Syd- o. Mellan-

amerika ........ 132 430 7 14 945 4 104 928 5 9 836 3 Asien ............. 21 609 1 2 071 1 44 190 2 8 480 2 A_frika ............ 16 725 1 2 515 1 19 356 1 2 835 1 Övr. exportländcr. . 43 571 2 2 463 1 65 760 3 9 608 3

Summa 1 917 704 384 742 2 318 680 360 259

gare koncentrera sig på Västeuropa kommer, såvitt vi kan bedöma, att vara aktuell även under fortsättningen av ($O-talet. Den kommer också att påver- kas av konkurrensförhållanden, dvs. de nordamerikanska leverantörernas poli- tik. På flera utomeuropeiska markna— der, där vi nu är huvudleverantörer, strävar de nordamerikanska konkur- renterna att komma in, och t.ex. den brasilianska och flera av de asiatiska marknaderna är redan ur fraktsyn- punkt gynnsammare för de nordameri— kanska leverantöferna.

Från denna utgångspunkt har vi valt den arbetshypotesen, att de svenska le- verantörerna bibehåller sina kvantite- ter i tonnage räknat på de utomeuro- peiska marknaderna, men att de ök- ningar i utbudet, som kommer att ske i varje fall på lång sikt, kommer att koncentreras på Västeuropa. Vi vill dock understryka att det inte nu är möjligt att fastställa eller indikera ut- vecklingen i siffror, ty avvägningen är i praktiken en kommersiell och mark- nadspolitisk bedömningsfråga.»

(Det kan förtjäna nämnas, att om man tänker sig att hela ökningen 'fal— ler på Västeuropa, betyder det att Väst- europas andel av cellulosaexporten i ton räknat stiger från 78 till 83 pro- cent från 1959 till 1965. För slipmas- sa stiger procenttalen från 88 till 92. Detta är ett resultat av en inom IUI utförd beräkning på basis av produk- tionsprognosen samt uppgifterna i det följande om exportandelen.)

»Beträffande fördelningen av massa- leveranserna på inlandsförsäljningar och export kan nämnas, att år 1959 knappt 10 procent av den totalt leve- rerade cellulosan för avsalu (246000 av 2 565000 ton) utgjordes av inlands- leveranser. Beträffande slipmassa leve- rerades 1959 ca 50000 ton på ainlan- det, dvs. något över 10 procent. Detta

år rådde emellertid kraftbrist vid en del tidningspappersbruk, som föran- ledde dessa att inköpa extra kvantite- ter från de reguljära exportsliperier— na. Den på inlandet levererade kvan- titeten torde i huvudsak gå till fristå- ende pappersbruk utan egen massatill- verkning, även om en del kvantiteter levereras till integrerade företag för komplettering och inblandning i den egna massan. För tiden fram till 1965 torde man kunna utgå ifrån en rela— tivt begränsad ökning av inlandsleve- ranserna kvantitativt sett, enär det icke föreligger några planer .på startande av nya fristående pappersbruk. Man torde inom de integrerade företagen sträva efter högsta möjliga självförsörj- ningsgrad beträffande massa. Som ar- betshypotes torde man därför kunna beräkna inlandsleveranserna 1965 i cel- lulosa till någonting i storleksordning- en 275000 ton och i slipmassa till ca 50 000 ton.»

(En inom IUI på basis av dessa upp— gifter gjord beräkning av hur stor del av den totala massaproduktionen, som direkt går på export, ger följande vär- den.

1955: 60 % . 1959 = 59 % 1965 : 52 %

Sänkningen av andelen är ett uttryck för att en allt större del av massan förädlas vidare till papper och papp. Studerar man endast den icke integre- rade delen av massaproduktionen får man däremot en något stigande export— andel. Den stiger från 90 procent 1959 till 92 procent är 1965.)

Papper och papp. »Enligt ett signifi— kativt, ehuru grovt generaliserat utta- lande, uppbyggdes den svenska pap— persindustrin i hög grad med sikte på den brittiska marknaden. Även om in-

i !

i 1 ,

tresset hos bruken att penetrera även andra marknader snart ledde till upp- arbetandc av en betydande export till de folkrika staterna på Europas kon- tinent och efter hand även till en rad transoceana länder, är det anmärk- ningsvärt att Storbritannien ända till härom året hävdade sin ställning som vårt lands såväl absolut som relativt sett viktigaste marknad för papper och papp. Vid sidan av England framträd- de emellertid tidigt som betydande kö- pare också Danmark, Frankrike, Bel- gien och Holland och senast, under 1950-talet, även Västtyskland. Dessa och övriga stater i Västeuropa motta— ger sedan några år tillbaka 2/3 eller mer av en total svensk export, som 1959 uppgick till nära 1,1 miljoner ton. Den nordamerikanska kontinenten, som före andra världskriget var en betydan- de marknad, särskilt »för tidningspap- per, har numera i det närmaste bort- fallit, under det att Sydamerika trots återkommande handelsrestriktioner och autarkitendenser under 50-talet ryckt upp till vår industris näst viktigaste marknadsområde med en andel av ex- porten, som under senare år varierat mellan 11 och 15 procent. Utförseln till i första hand de av vita bebodda

länderna i Afrika har däremot stag- nerat eller gått ned som följd av pro- tektionistiska åtgärder och till den ti- digare betydelsefulla australiensiska marknaden har importen av svenskt papper och papp av samma skäl och valutasvårigheter hållits tillbaka. Le- veranserna till olika asiatiska länder har under en följd av år trots valuta- svårigheter m. m. svarat för 8 ä 9 pro— cent av totalutförseln.»

En översikt över utvecklingen av ex- porten av papper och papp på världens olika huvudområden från 1937 och fram till 1959 ges i tabell 71.

»Av världshandeln i papper och papp 1958 om nära 10,3 miljoner ton sva- rade Sverige för 9,5 procent; dess an— del däri blir emellertid avsevärt större om man som rimligt är borträknar den hälft av världshandeln (ca 5 miljoner ton), som består i kontraktsbundna le— veranser av tidningspapper från Ca- nada till USA och som aldrig kommer ut på världsmarknaden.»

»I bilagetablån (här icke medtagen) redovisas i absoluta och relativa tal de totala leveranserna 1955 och 1959 på Sverige resp. på de viktigaste mark— naderna, uppdelade på fyra under- grupper. Det framgår därav, att den

Tabell 71 Fördelning av exporten av papper och papp 1937 1950 1955 1959 ton % ton % ton % ton % Europa ........... 347 000 55,2 390 000 52,8 553 000 66,5 752 000 68,5 Nord- och Central— amerika ......... 105 000 16,7 27 000 3,6 11 000 1,3 28 000 2,6 Sydamerika ....... 52 000 8,3 104 000 14,1 85 000 10,3 120 000 10,9 Afrika ............ 40 000 6,3 95 000 12,8 68 000 8,2 51 000 4,7 Asien ............. 70 000 11,1 55 000 7,5 66 000 8,0 96 000 8,7 Australien, Nya Zee- land och övriga Oeeanien ........ 15 000 68 000 9,2 48 000 5,7 50 000 4,6 Summa 629 000 739 000 831 000 100 1 097 000 100

svenska marknadens andel mellan 1955 och 1959 sjunkit från 43 till knappt 41 procent.1 Man finner vidare att dess andel av kraftpappers- (inkl. kraftli— ner-) leveranserna understiger 24 pro- cent, under det att hemmamarknadens andel av tidnings- och journalpapper uppgår till 42 procent och av övriga pappersslag till större delen bestå- ende av bättre kvaliteter skriv- och tryckpapper, smörpapper, sulfitom- slagspapper av alla slag, papper för wellpapptillverkning m. m. _— under bägge åren uppgått till 56 procent. Ta— blån ger även goda möjligheter att stu- dera förskjutningarna i sammansätt- ningen mellan dessa år av vår export till länderna i det nuvarande sexstats- området och till de två viktigaste av- nämarna inom EFTA, dvs. Storbritan- nien och Danmark. Iögonenfalla'nde är att det förra landet 1959 tog endast 10 procent av totalleveranserna (16,7 pro- cent av exporten att jämföras med 36 procent år 1937) och att dess plats som främsta kund numera intagits av Västtyskland (12,5 procent av leveran— serna och 21 procent av total export). Benelux” och Frankrikes andel av to- tala leveransen har varit oförändrad, Danmarks har stigit och detsamma gäl- ler också östblocksstaternas, varibland inkluderas Folkrepubliken Kina. Ut— vecklingen av skeppningarna till övri- ga världsdelar har redan berörts. Bilagetablån lämnar inga indikationer om de sannolika leveranserna 1965 till olika länder eller marknadsområden. Det har bedömts som meningslöst att i dagens oklara situation och med erfaren- het av de tidigare förändringarna i efterfrågan på svenskt papper och papp från olika marknader försöka en upp- skattning av omfattningen av de fram- tida leveranserna av tidningspapper och övriga slag av papper och papp på i tablån upptagna länder och världs-

delar. Det följande utgör några av de synpunkter som kan läggas på frågan.

Liksom beträffande massan talar sannolikheten för att Sverige även på längre sikt alltjämt kommer att möta svårigheter att avsätta papper på de transoceana marknaderna; omdömet gäller i synnerhet länder som Austra- lien och Sydafrika, men även om fler- talet stater i Sydamerika. De folkrika asiatiska länderna representerar givet- vis enorma potentiella avsättningsmöj- ligheter, men det synes mycket svårt att säga, om dessa stater på lång tid kommer att få råd att betala en pap- persimport av någon betydelse. I förs- ta hand inriktar sig dessa länder på att få fram en egen produktion. Den svenska pappersindustrins utsikter att sälja på dessa marknader blir då be- roende av dess möjligheter att utveck- la produkter av sådan hög kvalitet el- ler med sådana speciella egenskaper, baserade på våra särskilda förutsätt— ningar i fråga om råvara och teknik, att vi kan tillförsäkra oss vissa margi- nella andelar av köparländernas växan- de konsumtion. I utvecklingsstaterna är det därvid främst fråga om att le- verera tidningspapper och andra slag av tryck- och skrivpapper.

I första rummet torde det dock bli Västeuropa, som i framtiden liksom nu kommer att ta hand om huvudparten av den svenska pappersindustrins pro- duktion. Till grund för detta antagan- de ligger framför allt den mycket star- ka ökning av Kontinentens och Stor- britanniens papperskonsumtion, totalt och per capita, som både OEEC oc-h FAO förutser inträda under tiden fram till 1965. OEEC beräknar sålunda kon-

1 Enligt inom IUI gjorda beräkningar före- faller det inte osannolikt att andelen 1965 skulle ha sjunkit ned mot 35 procent. Detta skulle betyda att exportvolymen i ton fram till 1965 skulle behöva öka med ca 90 procent.

sumtionsstegringen till i genomsnitt 4,5 procent per år i OEEC-länderna och Finland eller från 15,3 miljoner ton 1958 till 21 a 22 miljoner ton 1965. Det ökade utrymme, som genom denna konsumtionsökning kan vinnas för växande leveranser av svenskt papper och papp, kommer i väsentlig grad att bli beroende av vilken nettoeffekten blir av uppbyggnaden av de nya tull- murarna kring EEC respektive det gradvisa slopandet av desamma kring BETA-länderna, främst U.K., Dan- mark och Schweiz.»

Wallboard. »Inom wallboardindu- strin har marginalen mellan produk- tion och konsumtion varit— mycket knapp allt sedan år 1948—49 (med Korea-perioden som undantag). Även om konsumtionens utveckling på ex- portmarknaderna (främst på de euro- peiska huvudmarknaderna och USA) varit gynnsam, har produktionen totalt sett (alltså icke enbart i Sverige utan jämväl i övriga wallboardproduceran- de länder) utbyggts i ännu snabbare takt. Då konsumtionen på den svenska marknaden sedan flera år varit rela- tivt konstant, varför någon mera avse— värd konsumtionsökning där icke är att förutse, och då den sven-ska wall- boardindustrin i »för varje är högre grad blivit en exportin-dustri (expor- tens andel år 1939: 35 %, år 1954: 60 %, år 1959: 68 %) blir framtidsut- vec—klingen helt beroende av yttre fak- torer på exportmarknaderna. Man kan väl räkna med en fortsatt konsumtions- ökning både i Europa, USA och i fler— talet »underutvecklade länder», men man måste också registrera de fakto- rer, som kan få negativa återverkning- ar på den svenska wallboardindustrins möjligheter till fullt kapacitetsutnytt- jande på lång sikt. Bland dessa fakto- rer må nämnas fortsatt utbyggnad av

wallboardindustrin i andra länder, handelspolitiska hinder och protektio- nistiska åtgärder, priskonkurrens från länder med låg arbetslönenivå (öst- blocksstater) m.m.

Industrins avsättning på export är särskilt känslig för ändringar genom yttre åtgärder, beroende på att en myc- ket hög procent av totalexporten för närvarande absorberas av ett fåtal hu— vudmarknader (1959 utgjorde exporten till England, Danmark, Holland, Väst- tyskland och USA 72 procent av total- exporten), varför en prognos på så pass lång sikt som 1965 eller 1970 är ytterst vansklig. Man kan blott uttryc- ka den förhoppningen, att industrin genom sin höga tekniska standard och genom en aktiv insats till fromma för avsättningen av sina produkter även fralndeles skall kunna hävda sig i den ytterst hårda konkurrensen.

Under antagande att någon samman- slagning av de sex och de sju ej kom- mer till stånd kan man tänka sig att leveranserna 1965 till de viktigaste marknaderna skulle kunna få den för- delning som återges i tabell 72.

De tal som finns angivna för 1965 gör inte anspråk på att vara en pro- gnos i egentlig mening utan vill endast illustrera en inte osannolik utveckling. De viktigare skälen till förändringar— na i leveransutvecklingen på de främs- ta avsättningsområdena är:

En viss uppbromsning av nuvarande konsumtionsökning på den engelska marknaden och en minskad andel av den engelska marknaden, främst be- roende på ökad konkurrens från län- der inom samväldet (Sydafrika, Au- stralien och Canada) och från öststa- ter (Polen och möjligen Ryssland). En viss återhämtning kan dock väntas un- der perioden 1965—70, då EFTA-tull- friheten jämställer EFTA-länderna med samväldesländerna.

Absoluta tal Relativ fördelning _ , _ . 1955 1959 1959 1965 Leveranser av " allboald till 1 000 ton 1 000 ton procent procent hård porös hård porös hård porös hård porös Sverige ....................... 115 29 148 29 29 46 25 50 Västeuropa (7 + 6) Danmark ................... 6 1 14 4 3 7 . Storbritannien ............... 107 10 119 5 24 8 19 6 Totalt övriga EFTA—länder. . . . 1 1 2 0 0 1 Totalt de sju .................. 114 12 135 10 27 16 22 12 Totalt de sex .................. 43 16 77 18 15 27 12 28 Övriga Västeuropa (Finland, 15— land, Irland, Turkiet, Grekland och Spanien) a) .............. 6 1 13 O 2 1 2 1 Östblocket (inkl. Jugoslavien och Kina) ....................... 0 O 8 0 2 0 3 0 USA .......................... 18 1 62 2 12 3 10 2 Övr. Nord- o. Sydamerika ....... 7 2 16 2 3 3 3 2 Asien ......................... 25 4 28 2 6 2 14 2 Afrika ........................ 11 3 18 2 3 2 9 3 Oceanien ...................... 4 O 1 0 O 0 0 0 Totalt 341 69 504 64 100 160 100 100

a) Några leveranser till Finland och Spanien har dock icke ägt rum.

Hårdnande konkurrens inom och från sexstatsunionen beroende på ut- byggnad av den franska och den bel- giska industrin samt på tulldiskrimi- neringen (inbördes tullfrihet inom sexstatsunionen). Man kan vidare vän- ta Ökat importmotstånd från ameri- kansk sida och ytterligare utbyggnad av östblocksstaternas industri. Å and- ra sidan är en positiv konsumtionsut- veckling på de asiatiska och afrikans- ka mar-knaderna icke otänkbar.

Om man tänker sig att tullarna inom de sex resp. de sju avvecklades till 1965 och att sammanslagningen då var avslutad mellan de två blocken, skul- le det öka den svenska industrins möj- ligheter att bevara sin ställning och konkurrensförmåga. Däremot skulle konkurrensen från sexstatsunionen öka på den engelska marknaden.»

(Tabell 72 innebär att man tänker sig en ytterligare ökning av cxportandelen, så att den 1965 skulle uppgå till 72 pro- cent. Förskjutningen mot andra än de västeuropeiska länderna är mycket kraf- tig. År 1959 uppgår sålunda exporten till länder utanför Västeuropa till 35 procent av totalexporten. För år 1965 är motsvarande andel beräknad till 49 procent. Denna förskjutning är ett ut— tryck för att man inte tror att det går att öka exporten på Västeuropa. För att man skall kunna få avsättning för pro- duktionen blir det då nödvändigt att öka försäljningen på andra marknader. Förskjutningen har alltså karaktären av en förhoppning. Skulle denna förhopp— ning inte slå in kommer uppenbarligen industrin att ställas inför besvärliga problem.)

Vid hearingen diskuterades ingåen-

de sannolikheten av de prognoser, som finns redovisade i det föregående. Man tog härvid bl.a. upp frågan om det var rimligt att tänka sig, att den svens— ka massaexportens expansion skulle komma att inriktas nästan enbart på Västeuropa.

Det framhölls härvid att bakom den- na prognos bl.a. ligger mycket ingåen- de undersökningar rörande konsum- tion och produktion av massa på olika marknader, som gjorts inom FAO. Man har inom de svenska företagen en stark känsla av att utredningarna pekar i rätt riktning. Under sådana omständig- heter kommer man till att den enda potentiella marknad av verklig bety- delse, som finns för den skandinavis- ka massan är just Västeuropa och att det bör gå att på denna marknad av- sätta kvantiteter av prognosticerad storlek.

När det gäller papper och papp har man ju tänkt sig en utomordentligt kraftig exportökning _ kanske 90 pro- cent —— vilken i huvudsak även den skulle falla på Västeuropa. Även på denna punkt hänvisade man till de prognoser, som gjorts inom FAO och som pekar på en mycket kraftig ökning av importbehovet. Av stor betydelse för exportutvecklingen på England är gi- vetvis EFTA—överenskommelsen.

Den ovissa faktorn både när det gäl- ler massa och papper och papp är emel- lertid utbudet från Nordamerika på den europeiska marknaden. Under prognoserna ligger den föreställningen att någon större ökning av detta ut- bud icke skall äga rum. Man har för närvarande en viss överkapacitet inom massa- och pappersindustrin i Nord- amerika, men de svenska företagen räk- nar med att denna och nytillkomman- de kapacitet inom detta område skall kunna absorberas utan någon egentlig ökning av exporten på Västeuropa.

Även om man alltså i stort sett trod- de, att det skulle bli möjligt att avsät- ta de prognosticerade kvantiteterna hyste man en viss oro för att kapaci— teten skulle komma att växa något för snabbt just under perioden 1961—65. Den överkapacitet, som då eventuellt skulle kunna uppstå, ansåg man emel- lertid skulle bli absorberad under de därpå följande åren.

Råvaruförbrukningen

Av de utredningar som gjorts på den— na punkt av de olika organisationerna kan bl. a. utläsas följande.

När det gäller förbrukningen av massaved räknar man med en viss ned— gång i åtgångstalen och en fortsatt för- skjutning mot lövved. År 1955 svarade lövveden för 4 procent av försörjning— en med ved, 1959 var andelen 7 pro- cent. För år 1965 skulle man komma fram till ca 10 procent om tendensen fortsätter.

De svenska skogarna innehåller 15 procent lövved. Det är emellertid inte osannolikt att lövvedens andel av mas— savedsförsörjningen blir större än det- ta ta], när den fullt kan utnyttjas. Av barrveden kan ju nämligen en hel del beräknas gå till andra ändamål.

Sågflis antas spela en relativt sett allt mindre roll för råvaruförsörjning- en vid massafabrikerna i framtiden. Kvantitativt sett kommer den dock att öka.

För tillverkningen av papper och papp räknar man med en viss sänk- ning fram till 1965 av förbrukningen av fibermaterial per ton färdig vara. Det rör sig om en sänkning på 2 å 3 procent. Denna sänkning samman- hänger med ändrad produktionssam- mansättning och förbättrad teknik. För wallboard räknar man med att för- brukningen av sågflis skall vara oför- ändrad mellan 1959 och 1965 medan

behovet av ved skall öka ungefär till det dubbla.

Massa- och pappersindustrierna är mycket stora konsumenter av elenergi och bränsle. Enligt en av CDL år 1960 reviderad prognos skulle år 1965 den— na industri svara för en tredjedel av hela industrins förbrukning av elener- gi och dessutom visa den kraftigaste relativa ökningen mellan 1958 och 1965. Detta trots att dessa prognoser för massaproduktionens del är basera- de på en produktionsprognos, som år 1965 ligger 10 procent lägre än den i diagram 31 återgivna. För papper och papp stämmer de två prognoserna överens.

För förbrukningen av bränsle räknar man med 1,4 milj. 1113 för år 1959 och 2,2—2,3 milj. 1113 för 1965. (Vid båda tillfällena räknat i olja.) Såväl 1959 som 1965 räknar man med att av bräns- let 100 000 ton skall utgöras av sten- kol. I detta sammanhang anföres föl- jande.

»På längre sikt kommer sannolikt för— brukningen av kol och koks i skogsindu- strin att beskäras ytterligare. Försök att stimulera företagen till långtidskontrakt på kolstybb till förmånliga priser har så- lunda mötts av ringa gensvar. Under förut- sättning av någorlunda goda konjunkturer och att ingen bristsituation inträder torde industrin i valet mellan kol och olja — även om det förra i värmevärde räknat skulle ställa sig något billigare än bränn- olja — föredra det senare bränslet ur syn- punkten av större renlighet och bekvämlig- het samt minskade arbetskostnader. På arbetarhåll gör sig numera också ett visst motstånd att arbeta med kol märkbart.»

I samband med frågan om åtgången av olika råvaror diskuterades vid hearingen råvarusituationen i stort.

Det brukar inte sällan anföras att den svenska massa- och pappersindu- strins ställning i framtiden kan bli vä- sentligt försämrad som en följd av ökat utnyttjande av olika tropiska trädslag.

Från svenska företag har man också i någon mån engagerat sig i utländska försök med massaframställning ur en- calypthus och liknande trädslag. En utveckling efter sådana linjer kan tän- kas bli av betydelse för den svenska industrin på lång sikt, men bedöms knappast kunna påverka utvecklingen under prognosperioden.

I Sverige används för närvarande avfallspapper i förhållandevis ringa utsträckning i produktionen. Detta sammanhänger bl.a. med att en stor del av industrin varit så lokaliserad, att transportkostnaderna blivit höga. En stigande pappersförbrukning hos en alltmer urbaniserad befolkning kan emellertid leda till förändringar på det- ta område. En sådan utveckling bör nämligen minska kostnaderna för in- samling av avfallspapper.

Vid hearingen framhölls också med' eftertryck att frågan om storleken av den svenska råvarubasen mer är en ekonomisk än en biologisk fråga. Vid ett givet pris på massa finns det näs- tan alltid områden, som ligger så oför- månligt till ur transportsynpunkt att massavedssortimenten där saknar vär- de. För närvarande ligger betydande områden utanför denna nollgräns. Den framtida storleken av råvarutillgång- arna är därför en funkti-on av avsalu- priserna samt transportvkostnaderna, vilka i sin tur bl. a. sammanhänger med vägväsendets utbyggnad.

Arbetskraften

Diagrammen 32 och 33 visar utveckling- en av antalet sysselsatta i massa-, pap- pers- och wallboardindustrin. Som nämndes i inledningen stöter det på svårigheter att fördela de sysselsatta i kombinerade företag på massa- re- spektive pappersproduktion. Deluppgif-

1.935

Diagram 33. MASSA— OCH PAPPERSINDUSTRI. Antal anställda

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

—65

Ztilll Antal anslnlldo l9591

Massaindustri = 22 200 Puppersmdustri = 26 800

300

Enlig? KH Enligt enkäten # ,, , , _A _ , , __ _,,i_xl,_k ,x , , 150 __ .- _— .,__o__ _. _ _- .I-d __ _ . _ /'/'/-__d_ _ _ _ Popperslwtrbwm; , , ./ N 4'va 100 _/- ' » . Massaindustri » Mossa- och pappersindustri 75 Ollllllllllllllllllllllll l955 iBlcO l945 "350 [955 [960 IQES

terna för massa och papper bör där- för användas med stor försiktighet.1

Mellan 1959 och 1965 beräknar man att antalet sysselsatta skall stiga med 5 procent i papperstillverkningen och med 11 procent i massaproduktionen. För papperets del kan en sådan utveck- ling sägas innebära ett visst brott mot det föregående. För wallboardproduk- tionen räknar man med en ökning på 3 procent.

Den årliga ökningen av antalet an-

Tabell 73 Årlig ökning av antal anställda Industribransch % 1953—59 1959—65

Massaindustri ..... 0 9 1 8 Pappersindustri . .. 3,2 0,9 Wallboardindustri . 4,0 0,5

ställda under de två aktuella sexårs- perioderna för de olika områdena framgår av tabell 73.

De undersökningar som gjorts inom branschorganisationerna beträffande förekomsten och den sannolika utveck- lingen av skiftarbete kan i stora drag sammanfattas på följande sätt.

Inom massaindustrin är för närva- rande kontinuerlig drift i stort sett ge- nomförd och denna driftsform torde vara praktiskt taget allenarådande 1965. Det är dock att mär-ka att även vid helkontinuerlig drift inte mer än omkring hälften av arbetsstyrkan verk- ligen går på kontinuerliga skift. Res- ten är sysselsatt bl.a. som vedgårds- och utearbetare, som reparatörer och med packnings-, sorterings-, lagrings-

1 Anställda i anläggningar med helt integre— rad produktion har förts till pappersindustrin i enlighet med KKls praxis.

Diagram 34. MASSA- OCH PAPPERSINDUSTRI. Produktionsvolym per anställd 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index 500

400

Förddhnqsvörde/onstölld |959' 7.7 900 kr 500

Enligt KF

[50

' _ ! # ,,. , . -,, ,1 j Enligt enkäten

[00 /

75

sollllllllllll

llllllllllll

[935 19110 |945

och lastningsarbeten. Huvuddelen av dessa arbetar normalt endast dagskift. Vid pappersbruken har övergången till kontinuerlig drift gått mindre has- tigt. Över hälften av bruken kör dock kontinuerligt för närvarande, medan resten kör intermittent kontinuer- ligt med stopp över söndagsdygnet. Den övervägande delen av pappers— bruken planerar emellertid att övergå till kontinuerlig drift fram till 1965. Inom Svenska Pappersbru-ksföreningen har man gjort en kalkyl rörande effek- ten på produktionen av detta. Man kommer därvid till en ökning av kapa- citeten på 60 000 51 70 000 ton, vilket är en i sammanhanget försumbar andel av den planerade totala ökningen. Att ökningen blir så ringa sammanhänger med att majoriteten av de stora bruken redan övergått till kontinuerlig drift. Även inom wallboardindustrin pla— nerar man en övergång till kontinuer-

|950 [955 [960 1965

lig drift. Det har beräknats att detta skulle ge ett tillskott i kapacitet på 12500 ton för hård board och några tusen ton för porös board, även detta i sammanhanget små kvantiteter.

Produktion per anställd. Diagram— men 32 och 34 visar utvecklingen av produktion per anställd. Vi har här inte skilt på massa- och papperspro- duktion eftersom uppdelningen av pro- duktionen respektive antalet sysselsat— ta på olika tillverkningsgrenar av tek- niska skäl inte helt stämmer överens. Under sexårsperioden 1953—59 upp- gick ökningen i produktion per an- ställd i massa och papper till 4,2 pro- cent per år. För perioden 1959—65 är motsvarande tal 6,6 procent. Det är alltså fråga om en påtaglig ökning av takten.

För wallboard ter sig läget annorlun- da. För perioden 1953—59 hade man

en ökning på 8,3 procent per år, me- dan motsvarande tal för 1959—65 blir 2,6 procent per år.

Förädlingsvärdet per anställd är högt i här aktuella branscher. För fri- stående massafabriker låg det 1959 30000 kronor, i fristående och kombi- nerade pappersbruk på 26200 kronor och i wallboardfabrikerna på 27600 kronor.

Investeringarna

Diagram 35 visar utvecklingen av in- vesteringarna inom branschen.1 Av in- vesteringarna avser ungefär hälften re- parationer och ersättningsinvestering- ar för att hålla produktionsapparaten intakt. Andelen varierar något mellan de olika branscherna och beräknas för perioden 1961—65 vara i massa och papper drygt 40 procent och i wall- board 60 procent. Differenserna torde sammanhänga med variationer i ex- pansionstakten.

I diagram 36 återges investeringarna för de tre delbranscherna fr. o. m. 1952. Prognosuppgifterna anger här att in- vesteringarna i pappersindustrin skulle bli lägre 1961—65 än under slutet på 50-talet. Vid första påseende är man kanske benägen att uppfatta detta som endast ett uttryck för brister hos det underliggande materialet sammanhäng- ande n1ed de tidigare nämnda klassifice- ringssvårigheterna. Det visar sig emel- lertid att uppgifterna för 1959 stämmer mycket väl med KK*s investeringssta- tistik, vilket gör en mindre benägen att utan vidare förkasta delresultaten på denna punkt. Det är också tydligt att en nedgång av investeringarna i pappers- och papptillverkning mycket väl kan vara förenlig med en kraftig produk- tionsuppgång. Denna kan nämligen vara

1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, upp- skattats med ledning av uppgifter om instal- lerad drivkraft.

Diagram 35. AIASSA', PAPPERS- OCH WALLBOARDINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. a. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937=100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

i'nestsringar lfzrfli'X ZCU

Drivkraft llllll) hk

' | Investeringar l953= 75l milj. kr vurov underhöll Dth reparationer-= 250 milj. lsr

000

.' Enligt enkäten .. bu— _)— — _q _.' /

250 i/ * |557 298 __.” , [333 Drivkraft _. .. 153 -- / 1000 _..-'" EnlithK mo X/' 057 Investeringar

Diagram 36 MASSA—, PAPPERS- OCH WALLBOARDINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. 0. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1952—59 i effektiva hästkrafter

MASSAINDUSTRI PAPPERSINDUSTRI Investeringar DPIVIWOII Investeringar Drivkraft i Index IUOU hk Index IUIIO hk 500 f . , IZDU 5th , , IZOD Investeringar I959 = 39l milj. kr Investeringar I959= 529 milj. kr vorcvh II h t' ISS I In varov under & oc re ara iuner= mi ], 1- d h”II h t' = 96 'I”. k 250 p lilill) 250 un er (: oc. repera Ioner mlj r [DOD Drivkrajt_.." I.. 200 soo _ "' Enligt enkäten 200 Drivkraft." 800 .. |.— .— , _ ...-q .. ' . _. f = Enli t nk'l n 150 l,/ 600 nu - T_Ä ' __, son Investeringar Äran P nvesermqor 100 Enqu M 400 mn / Anu 50 ZDII 50 200 0 l l | | I | I | I | 0 n 1 1 | | L | | | | | I951 I955 ISEO I965 IQSZ i955 I960 I955 WALLBOARDINDUSTRI Investeringar Drivkraft Index IUUO his 300 IZEil

Investeringar 1959= 3I milj. kr

varav underhåll och reparationer= I5 miljkr

250 IOOG

200 800

I50 600

lnve terinqor mo /k Å ' Aco. V &(

Enuq+ HK _ —=w- u-q Enligt enkäten 50 230 Drivsroj'l _, .... ni....

(] l l I | i | 14 I I l952 l955 |9i10 l965

ett uttryck för att stora investeringar under en tidigare period nu mognar fram. Vad som framkom vid hearingen tyder på att denna tolkning är riktig.

Den tekniska utvecklingen Beträffande den tekniska utvecklingen har bl.a. lämnats följande upplysning— ar beträffande massaindustrin.

»Som nya produkter efter 1946 i massaindustrin kan angivas halv—ke- misk massa och lövvedsmassa.

Halvkemisk massaproduktion kan betecknas som en ny produktionsform, medan lövvedsmassa framställdes lik- artat med barrvedsmassa. Orsaken till båda de nya massatyperna är önske— mål om bättre utnyttjande av de bety- dande lövvedstillgångarna i våra sko- gar. Båda massatyperna torde i huvud- sak användas som substitut för tradi- tionella massatyper.

Det papper, som framställes av halv- kemisk massa, går i främsta rummet till wellpapptillverkning (det vågade innerskiktet i pappen) och har visat sig vara ett utmärkt utgångsmaterial för sådan fabrikation. Den halvkemis— ka processen ger ett avsevärt högre vedutbyte än de traditionella kemiska kokmetoderna, dock lägre än slip—mas- setillverkningens.

Under senare år har gränsen mellan sulfitmassa, traditionellt framställd av granved och sulfatinassa, traditionellt framställd av tallved i viss utsträck- ning blivit mindre markerad genom modifierade produktionsprocesser så- som sulfitkokning på natriumbas med användning av tallved.

Till 1965 torde även sulfitkokning på magnesiumbas ha tillkommit. I den- na process kan flertalet vedsorter an- vändas.»

KAPITEL 9

Pappersvaru- och grafisk industri

De olika undergrupperna inom denna industri framgår av tabell 74, som också visar fördelningen av förädlingsvärdet åren 1952 och 1959 enligt Kommerskol- legii (KK) industristatistik.1

Som synes har inga nämnvärda för- skjutningar mellan olika grupper inom industrin skett under perioden. An- märkningsvärt synes vara att icke em- ballageindustrin har ökat kraftigare. Detta kan tänkas sammanhänga med olikartad prisutveckling för de olika grupperna.

Som framgår av tabellen är gruppen mycket heterogen och det har inte va- rit möjligt för oss att erhålla uppgifter från alla de smärre delgrupper som in- går i denna industri. Representativi—

Tabell 74. Förädlingsvärdet inom pappers- varu- och grafisk industri 1952 och 1959

Procentuell för- delning av för- ädlingsvärdet (i

Industribransch ]" . opande priser) 1952 1959 Tidningstryckerier ........ 35,8 35,6 Pås— och kuvertfabrikcr .. 4,0 3,9 Tapetfabriker ............ 1,7 1,8 XVellpappfabrikcr ........ 2,7 2,9 Kartong- och emballage- fabriker ............... 5,5 5,9 Papp— och pappersindustri ej sn , 1, Bokbinderier ............ 5

Annan grafisk industri

2 0 6 7 4 8

Bok- och accidenstryckerier 34,0 34,5 6 9 0 0 0 Totalt 10

teten hos det erhållna materialet är därför bristfällig. Vi har emellertid haft vissa möjligheter att jämföra de erhållna värdena med motsvarande uppgifter ur IUI's konsumtionsunder- sökning. En sådan jämförelse visar att de erhållna prognoserna tycks stå i hygglig överensstämmelse med de re- sultat som man kommer fram till om man utgår från konsumtionssidanå'

Produktionen och arbetskraften

Hur företagen tänkt sig utvecklingen av produktion, sysselsättning och pro- duktion per anställd framgår av tabell 75.

Som framgår av tabellen föreligger hygglig överensstämmelse mellan de siffror som erhållits från enkätföreta- gen för perioden 1955—59 och mot- svarande uppgifter från Kommerskol- legium. När det gäller den framtida ut- vecklingen har företagen tänkt sig en fortsatt stegring av produktionen. Tid- ningstryckerierna väntar dock en av- sevärt långsammare ökningstakt i fram— tiden. Produktionsvolymen för hela branschen skulle 1965 enligt enkätföre- tagen ligga 21 procent över 1959 års volym. För antalet anställda skulle mot-

1 Branschen motsvarar grupp 5e samt grupp 6 a—d enligt Kommerskollegii industri- gruppering (1952). Med iörädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten. 2 Se IUlzs konsumtionsprognos för år 1965.

En granskning och revidering, Uppsala 1960, sid. 86 ff.

Tabell 75. Produktion, antal anställda och produktion per anställd inom pappersvaru- och gra/isk industri 1955—65

Procentuell ökning per år

Produktion

Produktion Antal anställda per anställd

Industribransch Enl. Enl. enkät- Enl. En]. enkät- En]. Enl. enkät-

KK företagen KK företagen KK företagen

1955— 1955—— 1959— 1955— 1955— 1959— 1955— 1955— 1959— 1959 1959 1965 1959 1959 1965 1959 1959 1965

Tidningstryckerier ........ —— 6,1 2,2 0,7 2,9 1,0 —— 3,1 1,2 | ()vrig pappersvaru- och grafisk industri ........ — 3,9 3,7 1,0 0,6 1,7 — 3,3 2,0 I Hela branschen 4,0 4,7 3,2 0,9 1,3 1,5 3.1 3,3 1 ,?

svarande ökning uppgå till 9 procent, gifter kopplats samman med de av oss vilket leder till att produktionen per an- erhållna värdena för år 1959. *: ställd under perioden 1959—65 stiger ' med 11 procent. Ovanstående data har MarknadsutVOCklingen ! iiskådliggjorts i diagram 37, där den Någon export av betydelse äger inte I historiska utvecklingen enligt KK'S upp- rum inom denna industri. Inom en del

Diagram 37. PAPPERS VAR U- OCH GRAFISK INDUSTRI. Pro— duktionsvolym, antal anställda och produktionsvolym per anställd 1935—65

| | Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala | l l

l959= [071 milj. kr Antal anställda I959 = 48 500 Förädlinqsvärde/anstölld = 22100 kr

Enligt enkutm Enligt M

Produktion

...... - - ' "" .Antal anställda

företag synes dock en viss exportakti- vitet pågå och man väntar sig att en mindre export skall utveckla sig fram till 1965. Det gäller produkter som ku- vert och skrivhäften. Vad beträffar im- portkonkurrensen verkar man inte hysa några större farhågor. Detta i jämfö- relse med förhållandena i andra bran- scher. Importhotet tycks komma från prisbilliga kvaliteter och från företag som i speciella fall kan lämna snabba leveranser.

Investeringarna

Inom denna bransch steg investering- arna cfter andra världskriget mycket starkt fram till år 1950. Därefter kom en nedgång som pågick till är 1953. Un- der tiden därefter har stegringen varit kraftig och under slutet av 50—talet har man nått upp till värden, väsentligt högre än dem som uppnåddes vid de-

Diagram 38. PAPPERSVARU—

cenniets början. Erhållna uppgifter ty- der pä att investeringarna under år 1961 kommer att stiga till en ny rekord- nivå. Investeringarnas utveckling fram- går av diagram 38.1 I diagrammet har även inlagts en kurva över antalet in- stallerade hästkrafter, vilken kan sägas spegla kapitalstockens förändringar. De data som erhållits från företagen anger en investeringsnivå för prognos- perioden, som ungefär överensstämmer med medeltalet för perioden 1955—59. Detta betyder att man tänkt sig en kraftig nedgång i jämförelse med de investeringsvärden som uppnåddes un- der åren 1959 och 1960 och som med all sannolikhet kommer att uppnås un- der år 1961. Med hänsyn till den ökning

1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, upp- skattats med ledning av uppgifter om instal— lerad drivkraft.

OCH GRAFISK INDUSTRI. Investeringar

(inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

Investeringar Drivkrajl index lflllll hk 300 llell

Investerinqol: l959 = ua milj, kr varav underhåll och reparationer= 27 milj, kr

A

250 / 200

Investeringar

I _ _l __ -o- — 4-4 ( Enliqt enkät-en SUB

/

|5ll

/Enligt ms

X/lv V 600

50 200 Dinh/klia”. '.'.O'c. ......n-c-nu '1"t"_l"l" 'i'T'f'l""|"i"i"i" i | ] | | | | | | | i | 1935 1940 1945 1950 1955 men |965

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre- tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

av produktionen som man tänkt sig inom företagen kan detta te sig något över- raskande. Det är emellertid möjligt att vi här som på andra områden kan ha anledning räkna med, att man för hela perioden fram till 1965 får kalkylera med en något lägre investeringsnivå än

den man haft under den allra senaste tiden. Detta skulle då innebära att pro- duktionsökningen under prognosperio- den väsentligen är att se som ett resul- tat av de stora investeringar som ägt rum under senare år inom denna indu— stri.

KAPITEL 10

Livsmedelsindustri

Inom livsmedelsindustrin är det mate- rial som erhållits från företagen inom ' kvarn-, bageri-, mejeri- och slakteri- industrierna av dålig kvalitet. För des- sa delgrupper föreligger dock relativt goda möjligheter att göra produktions— prognoser baserade på annat material.1 Sådana prognoser har därför gjorts inom IUI. Samtidigt har de på företa- gens uppgifter baserade prognoserna för råvaruförbrukning, sysselsättning och investeringar justerats. Redogörelsen omfattar följande grup—

per.*-' 1. a) Kvarnindustri (7 a)

b) Bageriindustri (7 b) 11. a) Mejeriindustri (7 e)

b) Margarinindustri (7i) III. Slakteriindustri (7 f) IV. a) Sockerindustri (7 c)

b) Chokladindustri (7 d)

e) Konservindustri (7 g, h)

V. a) Sprit-, vin- och tobaksfabriker (8 a, d) b) Bryggerier och läskedrycksfab- riker (8 b, c) VI. Övrig livsmedelsindustri (7 k).

Ingen undersökning har gjorts för gruppen övrig livsmedelsindustri. Inom denna grupp dominerar kafferosterier— na med ca 50 procent av förädlingsvär— det.” Bland övriga undergrupper kan nämnas jäst-, kraftfoder-, ättiks- och se— napsfabriker.

Den följande redogörelsen inledes med vissa allmänna upplysningar be- träffande livsmedelsindustrin. De upp— gifter som i de olika avsnitten lämnas om den tidigare utvecklingen baserar sig på officiell statistik och IUlzs kon- sumtionsundersökningar4, i vissa fall kompletterade med approximativa vär- den för 1959.

Uppgifter om livsmedelsindustrin i dess helhet

Produktionsstruktur Tabell 76 ger en översiktlig bild av livsmedelsindustrins struktur och pro— duktionsutveckling under senare tid. Volymen av den totala livsmedels- produktionen har enligt preliminära beräkningar ökat med ca 19 procent från 1952 till 1959. För hela industrin var motsvarande tal 28 procent. Sam— tidigt har livsmedelsindustrins andel av den totala industriproduktionen nå- got stigit, mätt med förädlingsvärde,

1 Prognoserna baserar sig på IUI:s konsum- tionsprognos för 1965 och en för SMR gjord prognos för konsumtionen av mejeriprodukter 1975; överläggningar med docent Odd Gul— brandsen och med representanter för Sveriges Bageriidkareförening, Svenska Mejeriernas Riksförening och Sveriges Slakteriförbund. 2 Siffrorna inom parentes avser motsvarande grupper enligt Kommerskollegii (KK) industri— gruppering (1952). 3 Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten. ' Sc IUl:s konsumtionsprognos för 1965. En granskning och revidering, Uppsala 1960, kapitel 3.

Tabell 76. Förädlingsvärde, antal anställda och investeringar inom livsmedelsindustrin 1952 och 1959

Procentuell fördelning av

Investe- ringar Industribransch JESZEEESSSESE) Antal anställda (ååå—ååå].- och rep.- arbeten) Kvarnindustri .................... 3,3 2 5 l Bageriindustri .................... 17,6 17.2 19,8 22,1 12,9 , Slakteriindustri ................... 17,1 18,1 17,8 19,3 19,4 l Mejeriindustri ..................... 11,93) 13,7 14,4 13,9 20,2 | Margarinindustri .................. 2,5 2,0 1,4 0,9 2,5 » Sockerindustri .................... 6,8 6,3 5,1 3,9 9,8 Chokladindustri ................... 6,8 6,9 8,5 8,3 3,7 Konservindustri ................... 5,0 6,6 7,1 9,0 4,7 Sprit— och vinfabriker ............. 6,2 2,6 3,0 2,3 2,9 Tobaksfabriker ................... 3,9 3,3 2,9 2,3 2,9 | Bryggerier och läskedrycksfabriker . . 13,8 11,2 12,4 11.2 10,0 . Övrig livsmedelsindustri ........... 5,1 7,5 4,1 4,3 6,5 (kaffcrosterier) .................. (1,8) (3,5) (0,6) (1,0) — l Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 l Procentuell andel av värdena för . hela industrin .................. 9,3 10,5 8,0 8,1 9,6 , Summa iabsoluta värden .......... 1 136 1 998 64 189 67 576 254 '! mkr mkr mkr

3) För mejerierna har angivits ett uppskattat värde, eftersom värdet för 1952 är missvisande genom felföringar av mjölkpristillägget.

ell-er från 9,3 till 10,5 procent. Detta är en följd av att prisnivån inom den— na industri stigit snabbare än inom industrin i övrigt. De olika delgrup- pernas relativa betydelse har också förändrats något. Anmärkningsvärd är kvarnindustrins ökning. Denna kan bl.a. tänkas sammanhänga med ökad produktionsandel för industristatisti- kens företag och övergång till mer för— ädlade produkter av typen flingor, kak— mixer etc. Av betydelse torde också ha varit en viss förbättring av lönsam— heten. Produktionen av mjöl har ökat endast med 3 procent mellan 1952 och 1959. Konservindustrin har ökat sin andel med 32 procent. Denna ex- pansiva bransch svarar dock ännu för en ringa del av hela livsmedelsproduk-

tionen. Sprit- och vinindustrin har minskat även absolut. Detta hänger samman med de höjda skatterna. För bryggerier och läskedrycksfabriker har skett en smärre produktionsökning, dock icke tillräckligt stor för att upp- rätthålla produktionsandelen. Inom gruppen övrig livsmedelsindustri är det framför allt kafferosterierna som ökat.

Sysselsättningsförhållanden

I tabell 76 visas även fördelningen av antalet sysselsatta åren 1952 och 1959. Fördelningen av arbetskraften överens— stämmer inte helt med fördelningen av produktionen, vilket är ett naturligt uttryck för olika grad av mekanise— ring. Det framgår att till de högst me— kaniserade grenarna hör kvarn-, mar-

garin-, socker- och annan livsmedels— industri (speciellt kafferosterierna), medan de minst mekaniserade är ba- geri-, slakteri- och konservindustrier— na.

Investeringarna I tabellen lämnas till sist uppgift om hur bruttoinvesteringarna fördelar sig

på olika grupper inom livsmedelsindu- strin.

Totalt uppgick investeringarna i dessa industrigrenar år 1959 till 254 miljo- ner kronor. Till detta kom 104 miljo- ner i reparations- och underhållsarbe- ten. Fördelningen ?på olika grupper stämmer tydligen i stort sett överens med fördelningen av produktionen.

Kvarn- och bageriindustri

Produktionen Vid en bedömning av utvecklingen inom kvarn- och bageriindustrin är det naturligt att utgå från konsumtionsut- vecklingen. Man kan då konstatera en sänkning med ca 8 procent under 1950-talet av volymen av den totala konsumtionen av kvarnindustrins pro- dukter av enskilda konsumenter respek- tive bagerier o. dyl. Den direkta kon- sumtionen av mjöl och gryn minskade med 29 procent medan brödkonsum- tionen steg med 14 procent.

Det är dock tyvärr så att det inte finns något direkt och enkelt samband mellan den totala produktionen av kvarn- och bageriprodukter och ut— vecklingen av kvarn- och bageriindu- strin i industristatistikens mening. En icke oväsentlig del av förmalningen torde sålunda fortfarande äga rum vid kvarnar med mindre än 5 anställda och inom bageriindustrin äger en myc- ket stor del av produktionen rum vid småbagerier.

På basis av ett studium av konsum- tionsutvecklingen och de svar vi er— hållit från olika kvarnar och bagerier samt efter samtal med olika experter har vi kommit till den slutsatsen, att det kan vara rimligt att räkna med följande produ-ktionsutveckling för vå- ra grupper.

För kvarnindustrin kan produktions- volymen sålunda väntas stiga med 4

procent från 1959 till 1965. Hänsyn har då tagits till den övergång till mer förädlade produkter, såsom kakmixer etc., vilken för närvarande äger rum inom kvarnindustrin, samt till att de kvarnar, som kan beräknas bli nedlag- da i relativt ringa utsträckning ingår i industristatistiken. Någon ökning av förbrukningen i ton har vi däremot inte räknat med.

För bageriindustrin kan produktions— volymen väntas stiga med 20 procent från 1959 till 1965. De grupper som främst torde öka är finbrödsbagerier- na samt knäckebrödsfabrikerna, där man räknar med en betydande export— ökning.

Arbetskraften

Kvarnarna räknar med oförändrat an— tal anställda medan bagerierna väntar sig en ökning med 6 procent.

Produktion per anställd. Inom kvarn- industrin har produktionen per an- ställd stigit med 33 procent mellan 1954 och 1959 efter att tidigare ha va- rit i stort sett oförändrad under en lång rad av år. Detta sammanhänger med den strukturrationalisering, som genom-förts under senare år. Enkätföre- tagen förutspår en ökning med 4 pro- cent fram till 1965.

Inom bageriindustrin har produkti- viteten stigit svagt och mycket jämnt

med knappt 1 procent per år under en lång period. För framtiden tänker sig företagen en något kraftigare ök- ning främst på grund av den väntade ökningen av ackordsarbete. Företagens prognoser visar en ökning av produk- tionen per anställd med mellan 10 och 15 procent från 1959 fram till 1965.

Produktionen Mejeriindustrins produktion har under hela 50-ta1et varit sjunkande, medan margarinindustrin har expanderat kraf- tigt.

Vår prognos för mejeriindustrin ba— serar sig på en prognos för 1975 som gjorts av docent Gulbrandsen för Svens- ka Mejeriernas Riksförening. Detta är en prognos dels för konsumtionen, dels för produktionen. Vi har antagit en linjär utveckling för prognosens del- poster och med ledning härav inter- p-olerat värdena för 1965.

Som synes av tabell 77 väntar man sig en minskning av konsumtionen av mjölk, tunn grädde och smör medan den tjocka grädden och osten väntas öka. Samtidigt beräknas jordbrukets

M ejeri- och margarinindustri

Investeringarna Enkätföretagen inom bageriindustrin väntar sig en oförändrad investerings- nivå jämfört med 1959. Detta överens- stämmer också med åsikterna inom branschorganisationen. För kvarnarna väntar man sig en minskning med 25 procent bland de svarande företagen.

produktion av mejerimjölk vara i stort sett oförändrad. Som ett resultat av förskjutningarna mellan de olika pro- dukterna kommer emellertid föräd- lingsvärdet att öka med ca 30 miljoner kronor. Enligt den preliminära industri- statistiken var mejeriindustrins föräd- lingsvärde 273 miljoner kronor 1959. Den ovannämnda förskjutningen skulle alltså leda till en höjning av detta värde med drygt 10 procent vid konstant rå- varuvärde. Eftersom man i KK's produk- tionsindex arbetar med fasta föräd- lingsandelar kommer emellertid detta index inte att stiga med mer än ca 2 procent. Detta värde torde stå bäst i överensstämmelse med dem som erhål- lits för andra grupper.

En osäker faktor är exporten. För

Tabell 77. Konsumtion och produktion av mejeriprodukter 1958 och 1965

Tusen ton 1958 1965 Produktslag Åtgång Åtgång Konsumtion av 4 % Konsumtion av 4 % mejerimjölk mejerimjölk Konsumtionsmjölk ............... 1 326,4 995 1 194,4 896 Tjock grädde .................... 23,6 212 41,9 377 Tunn grädde .................... 20,6 62 16,3 49 Smör ........................... 70,8 1 487 58,4 1 226 Ost ............................. 46,8 515 66,9 736 Totalt 3 271 3 284 Beräknad produktion av mejerimjölk 3 359 3 348 Restpost (export av smör) ........ 88 3,0 64 Produktionens värde (milj. kr.). . . .

att få balans mellan mejerimjölkpro- duktion och mejeriproduktion kom- mer nämligen som framgår av tabellen fortfarande en viss export att erford- ras.

Inom margarinindustrin räknar man med en ökning av förädlingsvärdet på 3 procent fram till 1965 från 1959. Det är emellertid tveksamt om detta inte innebär en underskattning med hän- syn till den förutsedda nedgången av smörkonsumtionen. Tänker man sig t.ex. att den totala matfettskonsum- tionen blir oförändrad leder det till en ökning av margarinproduktionen med drygt 15 procent fram till 1965.

Arbetskraften

Inom mejeriind-ustrin förefaller det rimligt att räkna med oförändrat eller svagt sjunkande antal anställda. Inom margarinindustrin räknar man med att antalet anställda skall minska med 5 procent.

Produktion per anställd. Mejerierna har länge haft en sjunkande produk- tion per anställd enligt den officiella statistiken. Denna tar dock icke hän- syn till den ökade förädlingsgraden,

Produktionen

Under efterkrigstiden har produktions- volymen inom slakteriindustrin stigit med något under 4 procent per år i genomsnitt. För perioden 1959—65 tän- ker sig enkätföretagen en lägre öknings- takt; för hela perioden 11 procent eller ungefär samma ökning som enligt lUIzs konsumtionsprognos.l

Förädlingsvärdet av den export, som sker från slakterierna, är lågt, ca 10 miljoner kronor, eftersom det nästan

främst ökad paketering av mjölk och smör. Hur den verkliga produktions- volymen per anställd utvecklat sig är svårt att uttala sig om utan ingående undersökningar. Så mycket torde dock vara klart att den officiella statistiken ger en missvisande bild av förhållan- dena. Produktivitetsutvecklingen har otvivelaktigt varit mer gynnsam i verk- ligheten. Enligt erhållna upplysningar skulle den ha varit konstant eller svagt stigande under perioden.

Margarinindustrins produktivitet har stigit oerhört snabbt och har enbart under 1950-talet fördubblats. Enkätfö— retagen som representerar ca 85 pro- cent gv branschen väntar sig dock en- dast en 8—proeentig ökning fram till 1965.

Investeringarna Enligt en inom SMR gjord beräkning skulle investeringarna inom mejeriin- dustrin under perioden 1961—65 upp- gå till i medeltal 75 miljoner kronor per år. Detta innebär en 6-procentig ök— ning jämfört med 1959.

Inom margarinindustrin väntas en sänkning med 5 procent jämfört med 1959.

Slakteriindustri

uteslutande rör sig om hela eller halva slaktade djur. Några planer på en mer omfattande export av förädlade produk- ter föreligger av allt att döma icke för närvarande.

Arbetskraften Antalet anställda i slakteriindustrin har ökat i nästan samma takt SOm produk—

1 Se IUI:s konsumtionsprognos för år 1965. En granskning och revidering, Uppsala 1960, sid. 41 ff.

tionen. För tiden fram till 1965 beräk- nas ökningen bli 7 procent.

Produktion per anställd. En jämfö— relse mellan produktionsindex och an- talet anställda enligt Kommerskolle- gium ger vid handen att produktio- nen per anställd stigit mycket lång- samt under efterkrigstiden, eller med 10 procent på 14 år. Den låga öknings- takten kan tänkas bero på att produk- tionsindex inte i tillräcklig utsträck- ning tar hänsyn till den stigande för- ädlingsgraden i branschen, ökad styck- ning, mer paketering, bättre kvalitets- kontroll och hygien osv. För perioden 1955—59 visar dock även enkätföreta- gen samma låga ökningstakt. Denna tän- ker man sig skall gälla även för fram- tiden. Man väntar sålunda en ökning med endast 4 procent fram till 1965.

När det gäller investeringarna har en- kätföretagen angivit en stark minsk- ning i jämförelse med perioden 1955— 59. Det förefaller sannolikt att de fö- retag, som lämnat uppgifterna, utgör ett urval av sådana som företagit rela- tivt stora investeringar under slutet på 50-talet och att de därför kommer att ha en förhållandevis låg investerings- nivå under början på 60-ta1et. Med led- ning av deras uppgifter skulle man allt- så komma fram till en investerings- prognos som låg alltför lågt. På basis av uppgifter som erhållits från den cen— trala organisationen har vi därför jus- terat upp prognosen, vilket innebär att vi antar att investeringarna under pe- rioden 1961—65 kommer att uppgå till 70 miljoner kronor per år. Detta inne- bär en något högre nivå än är 1959.

Socker-, choklad- och konservindustri1

För de tre grupper, som här är aktuel- la, har de uppgifter som erhållits från företagen varit av ur teknisk synpunkt rätt god kvalitet. I tabell 78 har sam- manfattats utvecklingen för dessa bran- scher av produktion, antal anställda samt produktion per anställd. Vidare

har i tabellen redovisats motsvarande utveckling enligt Kommerskollegium. Som synes är överensstämmelsen mel- lan KK's värden och enkätföretagens

1 Med Chokladindustri förstås här choklad-, konfekt- och glasstillverkning.

Tabell 78. Produktion, antal anställda och produktion per anställd inom socker-, choklad- och konservindustrin 1955—65

Procentuell ökning per år

Produktion per

Industribransch

Produktion Antal anställda anställd Enl. Enl. enkät- Enl. Enl. enkät— Enl. Enl. enkät- KK företagen KK företagen KK företagen

1955— 1955— 1959— 1955" 1955— 1959— 1955— 1955— 1959—

1959 1959 1965 1959 1959 1965 1959 1959 1965 Sockerindustri ........... 0,0 2,6 0,5 ; 2,7 # 2,2 —— 2,5 2,8 4,9 2,1 Chokladindustri .......... 5,3 3,2 3,2 — 0,1 —- 1,5 1,1 5,4 4,8 2,1 Konservindustri .......... 7,3 8,9 11 0 1.7 4,2 3,8 5,5 4,5 6,9

uppgifter för perioden 1955—59 relativt god.I i

I choklad- och konservindustrierna sker en ökning av produktionen under prognosperioden på samma sätt som under slutet på 50-talet, medan socker- industrin räknar med en mindre pro— duktionsnedgång. Den industri som vi- sar den i särklass kraftigaste ökningen är konservindustrin. Detta gäller inte bara inom denna grupp utan inom in- dustrin överhuvudtaget. Som framgår av tabellen räknar man inom konserv- industrin med en ökning 1959—65 på 11 procent per år. Eftersom samtidigt antalet anställda inte beräknas stiga med mer än 3,8 procent per år får man en utomordentligt kraftig höjning av produktionen per anställd. Gruppen »konservindustri» omfattar grenar som sinsemellan har haft ganska olikartad utveckling. Det rör sig dels om tradi- tionell konservindustri, som omfattar sillkonserver och vissa typer av grön- sakskonserver, dels om den nya kon- servindustrin, som använder sig av and- ra konserveringsmetoder; i första hand djupfrysning av grönsaker, fisk och höns. Industrins sammansättning och utveckling framgår i någon mån av en sammanställning ur industristatistiken, som visar fördelningen på olika grup- per åren 1952 och 1959. Se tabell 79.

Det framgår tydligt hur grönsaks-

Tabell 79 Procentuell fördel- ning av förädlings— Delbransch värde i löpande priser 1952 1959 Fiskberedningsanstalter. . 3 4 Fiskkonservfabriker ..... 42 29 Grönsaks- och fruktkon- servindustri .......... 43 53 Sylt- och saftfabriker. .. 12 14 Totalt 100 100

Tabell 80. Konsumlionen av industri/ryskt förpackade livsmedel 1950—60

Konsu- Storköks- År mentför- förpack- Summa packningar ningar ton ton ton

1950 500 0 500 1951 1 250 0 1 250 1952 2 300 200 2 500 1953 4 150 350 4 500 1954 6 350 650 7 000 1955 9 300 700 10 000 1956 9 550 950 10 500 1957 10 800 1 700 12 500 1958 12 800 2 200 15 000 1959 15 000 3 000 18 000 1960 appr. 17 500 3 500 21 000

och fruktkonservindustrin ökat sin an- del av gruppen på bekostnad av främst fiskkonservindustrin.

Inte minst djupfryst har ju haft en utomordentligt snabb utveckling, vil- ket framgår av tabell 80 som visar kon- sumtionen av industrifrysta förpacka- de livsmedel åren 1950—60 enligt Djup- frysningsbyrån.

Även i framtiden väntar man sig inom industrin, att den kraftigaste pro- duktionsökningen skall ske inom djup- frysningssektorn. Den svenska kon- servindustrin har på senare tid visat stark expansionskraft, vilket dels ta- git sig uttryck i en icke oväsentlig'cx— port av t. ex. ärter till England, dels i grundandet av lf-ilialföretag i andra län- der.” Sedan 1955 har en betydande ex- port byggts upp inom branschen. Me- dan exportens andel av produktionen för enkätföretagen 1955 var 4 procent, uppgick den 1959 till 16 procent och väntas fram till 1965 öka till 26 pro— cent, vilket innebär en exportökning med 200 procent fram till 1965. År 1959 exporterade man främst till Eng-

1 För sockerindustrin är KK's och enkät- företagens värden ej fullt jämförbara på grund av att det berörda företaget ej har kalenderår som redovisningsår.

land. Detta land väntas dominera även i framtiden, men man räknar även med en expansion av exporten till Västtysk- land.

Investeringarna

Inom sockerindustrin tänker man sig att investeringarna under perioden 1961—65 skall vara lika stora som un- der år 1959, vilket innebär en ökning i jämförelse med medeltalet för perio- den 1955—59 med ca 15 procent. Även inom ehokladindustrin har man tänkt sig att investeringarna under perioden 1961—65 skall uppgå till samma be- lopp som under år 1959. Detta innebär en höjning i jämförelse med medeltalet 1955—59 med 14 procent. *

Den prognos som gjorts av företagen inom konservindustrin tyder på en sänkt investeringsnivå i jämförelse med

medeltalet för investeringarna under slutet av 50-talet. Investeringarna inom konservindustrin har under 1950-talets sista år och åren 1960 och 1961 (be— räknat) legat på en hög nivå. Med tan— ke på den utomordentligt starka pro— duktionsutveckling som man väntar sig inom denna industri kan det te sig en smula förvånande att investeringsnivån skulle bli lägre under resten av tiden fram till 1965. I jämförelse med inves- teringarna under är 1960 innebär det en sänkning med 20 procent. Per år skulle de prognosticerade investering- arna under perioden 1961—65 uppgå till 19 miljoner kronor. Det är emeller- tid möjligt att produktionsökningen un- der början på 60-talet får ses som ett uttryck för en stark utbyggnad av an- läggningarna under slutet på 50-talet och under åren 1960 och 1961.

N ] utni n gsmedelsi nd ustri

Hur företagen inom denna bransch ser på framtiden framgår av tabell 81. Där redovisas även utvecklingen 1955—59 'dels enligt KK dels enligt enkätföreta— gens uppgifter.

Produktionen När det gäller sprit, vin och tobak har man tänkt sig att produktionen i stort sett skall vara oförändrad. Bryggerier- na, inklusive läske-drycksfabrikerna,

Tabell 81. Produktion, antal anställda och produktion per anställd inom njutnings- medelsinduslrin 1955—65

]

Procentuell ökning per år

Produktion Antal anställda Produktion per

Industribransch

Enl. Enl. enkät- Enl. KK företagen

anställd Enl. enkät- Enl. Enl. enkät- KK företagen KK företagen

1959 1959 1955—.1955— 1959— 1955— 1955— 1959? 1955—1955? 1959— 1965 1959 1959 1965 1959 1959 1965

Sprit-, vin— och tobaks- fabriker ............... 2,6 3,5 Bryggerier och läskedrycks— fabriker .............. 2,2 4,7

0,3 —4,0 —2,3 —1,6 6,9 5,9 1,9

2,2 —— 1,6 0,0 0,0 3,9 4,7 2,2

Index 1000

500 800

700 5011

500

400

500

100

1535 1940 19115 1950 1955 1960 1055

Diagram 40. LIVSA/IEDELSINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937—65 i fasta priser (Index: 1937 = 100) saml drivkraft 1935—

Diagram 39. LI VSMEDELSINDUSTRI. Produktionsvolym, antal an- ställda och produktionsvolym per anställd 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Förädlinqsvörde 1959 - 1998 mllj. kr Antal anställda 1959— 67 600 Fdrädl 11d=29500

Enllgj HK

_-_0' ""-"'"". u...-....o- "nu..—..o—

Antal anställda

59 [ effektiva hästkrafter

Investeringar Drivkraft Index 1000 hk 300 . I 1200 1nvesterinqar 1959= 558 milj. kr voruv underhåll och repuratiuner= 104 miljkr 250 1000 A 2011 & Enligt enkäten 800 _m—c— -- -t 1nvesteringur . nu /Nw— wo mn /' __...... 1.00 ..... .--""' Drivkraft ." .- 50 "' zon 0 L | l I | i l l l 1 i | l l l l l l i 1 l 1 | 1 19.715 1940 1945 1950 1955 1960 1965

ser däremot fram mot en ökning av produktionen med 2,2 procent per år under början av 60-talet. Denna ökning står i samklang med vad som enligt Kommerskollegii beräkningar inträffat under slutet av 50—talet.

Arbetskraften Inom sprit-, vin- och tobaksindustrin räknar man med att kunna minska an- talet anställda i ungefär samma takt som tidigare, medan man inom bryg- geriindustrin beräknar kunna öka pro- duktionen med oförändrat antal an- ställda, även här i likhet med vad som skedde under den tidigare perioden. Produktion per anställd. Resultatet av ovannämnda planer blir för båda industrigrenarna ökningar av produk- tionen per anställd, dock i långsam- mare takt än tidigare.

Investeringarna Inom sprit-, vin- och tobaksindustrin räknar man med att under åren 1961— 65 investera ungefär lika mycket per år som under år 1959, dvs. ca 20 mil- joner kronor. Detta betyder en kraftig

ökning i jämförelse med genomsnittet för perioden 1955—59, som låg på ca 7 1/2 miljoner kronor. Inom bryggeri- och läskedrycksindustrin går planerna ut på att investeringarna under perioden 1961 —65 skall röra sig om ca 45 miljoner kronor. Detta är samma nivå som upp- nåddes år 1955, men överstiger nivån under 1959. Under detta år uppgick in- vesteringarna till närmare 40 miljoner kronor.

I diagram 39 har till sist återgivits ut- vecklingen för produktionen, antalet an- ställda och produktionen per anställd inom hela livsmedelsindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii material. Våra prognosvärden har kopplats sam- man med dessa indexserier för år 1959.

Diagram 40 visar på motsvarande sätt iuvestcringsutvecklingen.1 Där har även lagts in en kurva över antalet in- stallerade hästkrafter, vilken kan sä— gas spegla kapitalstockens förändringar.

1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, upp- skattats med ledning av uppgifter om instal- lerad drivkraft.

KAPITEL 11

Textil- och konfektionsindustri

Urvalet omfattade företag i alla stor- leksklasser. I klassen 5——50 arbetare lyckades vi emellertid endast att få svar från ett enda företag. Då det före- faller olämpligt att låta det enda före- taget i den lägsta storleksklassen re- presentera hela denna grupp har vi uteslutit detta företag från bearbet- ningen. Vårt material avser sålunda endast företag med mer än 50 anställ- da. För denna grupp blir svarsprocen- ten för textilindustrin 67 procent och för konfektionsindustrin 58 procent.1 Genom det sätt på vilket materialet be- arbetats kommer det angivna förfaran— det att innebära, att man antar att ut- vecklingen i den lägsta gruppen inte skall avvika starkt från utvecklingen i övriga grupper. Ett sådant resone— mang förefaller inte helt orimligt. Inom textil- och konfektionsindustrin har nämligen den lägsta storleksgruppens andel av arbetarantalet förändrats föga under senare tid. År 1950 var andelen 21 procent, medan den såväl 1955 som 1958 uppgick till 25 procent.

Produktionen

I diagram 41 har återgivits utveckling— en för produktionen inom textil— och konfektionsindustrin. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK) produktionsin- dex. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med denna indexsc- rie för är 1959. I diagrammet har dess- utom särskilt angivits utvecklingen 1955

—59 av produktionen enligt vårt mate- rial.

Som synes av diagrammet visar vårt material en väsentligt snabbare utveck- ling 1955—59 än produktionsindex. Detta är också vad man kan vänta sig med hänsyn till att det rör sig om branscher, där 'ett icke oväsentligt an- tal företagsnedläggningar ägt rum. Om detta kan förklara hela diskrepansen mellan indexvärdena är dock svårt att bedöma.

För sexårsperioden 1959—65 redovi— sar textil- och konfektionsindustrin en beräknad ökning av produktionen på 2,7 respektive 2,8 procent om året. Mot- svarande värde för perioden 1955—59 var 3,9 procent för båda branscherna. Enligt KK's index steg produktionen under denna tid med 1,4 procent om året för textilindustrin och 1,2 procent om året för konfektionsindustrin.

De undersökta företagen antar så- lunda en något avsaktad utvecklings- takt i framtiden för egen del. Den vä- sentliga frågan är nu om vi har anled- ning tro, att prognosvärdena på samma sätt som värdena för 1955—59 skall visa en alltför snabb utveckling i jäm— förelse med totalindex. Som framhål- lits i kapitel 1 bör emellertid det för- hållandet att vi arbetar med genom- gående företag verka i sänkande rikt- ning under prognosperioden.

1 Branscherna motsvarar grupp 9 a, b, d—m respektive 9 c, p—r enligt Kommerskollegii industrigruppering (1952).

tionsvolym 1935—65

Ferbdlinqsvorde 19595 Textilindustri =731 milj kr Hanfektinnsmdustri = 6111 mil". kr

3011

200

1511

100

Det finns i denna bransch vissa möj- ligheter att jämföra produktionspro- gnosen med i andra sammanhang gjor- da konsumtionsprognoser. En sådan jämförelse har gjorts i diagrammet med ledning av IUFs konsumtionsprognos.1 Det där inlagda värdet för 1965 anger den produktionsutveckling, som enligt konsumtionsprognosen skulle erhållas för konfektionsindustrin vid oförändrad importandel. Konsumtionsprognosen ty- der tydligen på en något snabbare ut- veckling än produktionsprognosen.

Vid den hearing med experter som hölls i anslutning till undersökningen underströks att läget tedde sig rätt oli- ka för branschens olika delar. För bomullsindustrin var importen det sto- ra frågetecknet. Starkt tryck förelåg från öststaterna och asiatiska länder och man fruktade att importen därifrån skulle öka. Inom ylleindustrin menade

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

1950

Enligt enkäten

|Ul prognos __.-" _.." ,, ,-

Konfektionsindustri 'N

Textilindustri

man att man nu i stort sett kommit till slutet på den anpassningsprocess som pågått sedan några år. Den svens- ka produktionens andel av marknaden hade sjunkit från 80 procent före kri- get till ca 50 procent för närvarande. Inom konfektionsindustrin såg man re- lativt ljust på läget. Risken för bety- dande importökniingar ansågs inte över- hängande annat än för vissa mindre områden och man gav exempel på en hel del framgångar, som vunnits på

1 Se IUl's konsumtionsprognos för år 1965. En granskning och revidering, Uppsala 1960, kapitel 5. IUI:s prognos för utvecklingen av konsumtionen av konfektionsvaror har ny- ligen blivit utsatt för kritik av Ulf af Trolle i boken »Problem inom den tyngre konfektions- industrien, diagnos och botemedel». Göteborg 1961. Det förefaller emellertid som denna kritik bottnar i att författaren fått en oriktig föreställning om de förutsättningar som ligger till grund för prognosen och som redovisas i den ovan nämnda boken.

exportmarknaderna både för herr— och damkonfektion. Man hade dock anled- ning vänta sig en fortsättning av den strukturanpassningsprocess, som pågår inom industrin.

Nya varor och produktionsmetoder. För att få en föreställning om dynami- ken i utvecklingen hade vi frågat före- tagen om de tagit upp »nya produk- ter» på sitt program fr.o.m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen är 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» menades härvid sådana som för företaget var väsentligen nya. Det angavs vidare att de ur förbrukarsyn— punkt skulle te sig väsentligt annor- lunda i jämförelse med företagets tidi- gare produktion. Andelen »nya produk- ter» 1959 är för textilindustrin 9 pro— cent och för konfektionsindustrin 11 procent. En mycket stor del av företa- gen redovisar inga nya produkter alls.

Företagen tillfrågades också om vil- ka förändringar av sina produkter och sin produktionsteknik, som de räknade med för ($O-talet. -Av textilföretagen räk- nade 65 procent inte med några föränd- ringar av produkterna medan för kon- fektionsföretagen samma andel var 75 procent.

De textilföretag som räknade med förändringar angav, att de väntade sig en utveckling mot produkter av högre kvalitet genom användning av nya fib- rer och bättre beredning av vävnader- na smutsskyddade, non-iron etc. De väntade sig också att andelen mode- varor skulle växa. En substitution tycks också äga rum så att bomullen börjat tränga in på områden, som tidi- gare dominerats av yllet. De nämnda förändringarna påverkar även i viss ut- sträckning produktionstekniken. Den- na influeras dessutom starkt av utveck— lingen inom färgkemin. I övrigt vän- tar man sig en påtaglig ökning av auto-

matiseringen i fabrikerna och större hastigheter på maskinerna.

Den bättre uppvärmningen av hem- men och arbetslokalerna och bättre skydd under färden till och från arbetet leder inom konfektionsindustrin till större produktion av lätta kläder. Den- na utveckling stimuleras av de nya fib- rerna. I linje med detta ligger den öka— de tillverkningen av plagg av typen fri- tidskläder och udda—mode. ökat mode- inflytande leder till plagg med kortare livslängd.

Beträffande produktionsmetoderna tycks det inom konfektionsindustrin i första hand vara de interna transpor- terna, som man räknar med att kunna förbättra och förbilliga.

Marknadsutvecklingen Tabell 82 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktio- nen skall förändra sig under Gil-talet, respektive förändringarna 1955—59. Företagen räknar tydligen med en stark ökning av exportandelen. I vårt material redovisade 27 företag någon export år 1955. Motsvarande siffror för 1959 och 1965 är 35 respektive 45. Ökningen av exportandelen upp- står inte genom att det fåtal företag, som redan nu har en icke oväsentlig export, föreställer sig att de skall öka den, utan genom att ett antal företag, som för närvarande saknar export, tän- ker sig att de skall få en mindre så— dan. Dessutom tänker sig vissa före- tag, som 1959 hade en obetydlig ex- port, att denna skall öka något.

Tabell 82 Exportandel % Industribransch 1955 1959 1965 Textilindustri ....... 6 10 13 Konfektionsindustri. . 1 2 6

Tabell 83. Exporten inom textil— och konfektionsindustri fördelad på olika marknader

Procentuell fördelning av exporten Ländergrupper Textilindustri Konfektionsindustri 1955 1959 1965 1955 1959 1965 De sju ............. 43 32 43 39 67 70 Desex............ 7 11 12 38 30 20 Övriga ............. 50 57 35 23 3 7 Ej fördelat ......... 0 0 10 O 0 3 Totalt 100 100 100 100 100 100 Exportens fördelning på olika mark- Tabell 84 under 1965 framgår av tabell 83 som . .- " Råvaruandel ”' också usar laget l955 och 1959. Industribransch fo Man räknar tydligen med att de eu- 1955 1959 1965 ropeiska marknaderna skall expande— —- - -- _ Textilindustri ....... 53 51 50 ra, medan ovriga varlden skall spela Konfektionsindustri.. 57 53 53 en mindre roll. Någon tendens till minskad andel för de sex föreligger inte för textilindustrin, men däremot för konfektionsindustrin.

Företagen ställdes också inför frå- gan hur deras framtidsbedömning skul- le påverkas om man tänkte sig att en sammanslagning av de sex och de sju vore klar 1965 och tullarna mellan de två blocken då alltså vore avveckla- de. Svaren tyder i de flesta fallen på att detta inte påtagligt skulle ändra framtidsbilden. För konfektionsindu- strin tycks det te sig så, att detta skul— le ge vissa exportmöjligheter, medan textilindustrin fruktar ökad importkon- kurrens. Av mycket stor betydelse för effekten på textil- och konfektionsin— dustrin är dock hur hög den gemen- samma tullmuren skulle bli i detta läge.

Råvaruförbrukniugeu

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera är rå- varukostnadernas andel av totalpro- duktionen. Enkätföretagens andel fram- går av tabell 84.

Det föreligger en tendens till sjunkan- de råvaruandel såväl inom konfektions- som textilindustrin mellan 1955 och 1959. Denna tendens stämmer med ut- vecklingen enligt KK”s material, som framgår av tabell 85.

Förklaringen till utvecklingen torde dels vara en längre driven förädling av de olika produkterna, dels lägre råvaruåtgång per enhet. Det senare gäl- ler konfektionsindustrin, där utveck- lingen gått mot kortare rockar, sma- lare byxor och slag etc. En viss bety- delse kan också de nedan belysta pris— förskjutningarna ha.

Prisutvecklingen Företagen ställdes vid enkäten inför frågan: »Har Ni vid Er framtidsbe-

Tabell 85 Råvaruandel % Industribransch 1952 1955 1959 Textilindustri ....... 61 58 53 Konfektionsindustri.. 57 55 51

dömning räknat med att priserna på Edra produkter respektive priser- na på Edra råvaror, bränsle etc. —— fram till 1965 i stort sett skall stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån inom företaget?»

Fördelningen på olika svarsalterna- tiv beträffande frågan om produktpri— serna framgår av tabell 86.

De företag som väntat att produkt- priserna skulle stiga mer än lönenivån har motiverat detta med bl.a. ökade pensionskostnadcr, eventuell längre se- mester och övergång till produkter av högre kvalitet.

De som valt svarsalternativet »Mind- re» har bl. a. anfört att den hårda in- hemska konkurrensen i förening med importen från de sju, de sex, öststater— na och låglöneländerna kommer att hålla produktpriserna nere. Ett annat skäl är att sjustatsmarknaden kommer att medföra större tillverkningsvolym och således ge en möjlighet till pris- sänkning. Några företag hänvisar till att man genom fortgående rationalise- ring kommer att kunna hålla priser- na nere. En del företagare betonar att lönerna kommer att stiga mer än pro- duktpriserna därför att textilarbetarna för närvarande har relativt låga löner och att arbetet dessutom kommer att bli alltmer komplicerat. Även om hela löne- ökningen slår igenom i produktpriserna lär dessa dock procentuellt sett öka mindre, eftersom man inte räknar med starka råvaruprishöjningar.

Tabell 86

Produktprisernas stegring i förhållande till lönenivån

Antal svar i procent

Textilind. Konf.—ind.

Mer ................ 6 17 Lika mycket ........ 40 66 Mindre ............. 54 17

Summa 100 100

Råvaruprisernas stegring i förhållande till lönenivån

Antal svar i procent

Textilind. Kent.—ind.

Mer ................ 0 9 Lika mycket ........ 68 73 Mindre ............. 32 1 8

Summa 100 100

Fördelningen på olika svarsalterna- tiv beträffande frågan om priserna på råvaror, bränsle etc. framgår av ta- bell 87.

De inom textilindustrin som svarat »Mindre» har antagit att konkurren- sen på råvarumarknaderna även i framtiden skall hålla priserna på en relativt låg nivå. Rationellare metoder för bomullsodlingen bör verka på lik- nande sätt.

Samma skäl återfinns hos konfek— tions-företagen men här tillkommer tullsänkningar på tyger inom EFTA— området.

De företag inom konfektionsindu- strin som väntat att råvarorna skall stiga mer än lönerna har hänvisat till kundernas krav på bättre kvalitet hos tygerna.

Arbetskraften

Diagram 42 visar utvecklingen av an- talet sysselsatta inom textil- och kon- fektionsindustrin. Under 50-ta1et har en mycket påtaglig nedgång ägt rum. Som man kan vänta sig visar de undersökta företagen en väsentligt gynnsammare utveckling. Medan antalet sysselsatta enligt KK*s material visar en nedgång på 14 procent i textilindustrin och 11 procent i konfektionsindustrin mellan 1955 och 1959, sjönk antalet sysselsatta i de undersökta företagen med endast 7 respektive 2 procent under samma tid. För framtiden tänker man sig en ökning

anställda 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index 500 400 Antal anställda [9591 Textilindustri = 45 400 Hanfektiunsindustri =48 600 500 Enligt enkäten Enligt HH **" * i

200 _

tionfektlons— ,.r"*._____._....__ _

industri/' _ _*_.___o__ __ __ " lill /_ . __ ___.

O/l '/ T tl d v &

ex | in us ru

|le & N— _ _ _ _ _ 75 50llllllllllllllllllLlllll l935 1940 l945 l950 l955 IQGD l965

med 11 procent inom konfektionsindu- strin medan textilföretagen antar att antalet sysselsatta skall bli praktiskt taget oförändrat.

Man tänker sig vidare att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Av textil- företagcn väntar 69 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och av kon- fektionsföretagen är det 13 procent som väntar sig en ökning.

Produktion per anställd. Diagram 43 visar utvecklingen av produktionen per anställd. Under perioden 1955—59 har detta värde vuxit i ungefär samma takt i enkätföretagen som i KK's ina- terial. För framtiden tänker man sig att stegringen skall fortsätta om än i långsammare takt. Den procentuella stegringen enligt enkäten utgör för textil- och konfektionsindustrin 5,8 respektive 4,4 procent per år för pe-

rioden 1955—59 mot 2,9 respektive 1,0 procent per år för perioden 1959—65.

Förädlingsvärdet per anställd var 1959 enligt industristatistiken i textil- industrin 16800 kronor och i konfek- tionsindustrin 13 200 kronor. Som vän- tat är detta värde högre för enkätföre— tagen än i totalmaterialet; drygt 10 procent i båda branscherna. Eftersom enkätföretagen fått en ökad andel i produktionen har denna övergång hjälpt till att dra upp resultatet för totalmaterialet.

Investeringarna Diagram 44 visar utvecklingen av in- vesteringarna dels enligt KK's mate- rial, dels för de i undersökningen dcl- tagande företagen. Då historiskt mate- rial för delbranscherna finns endast från 1952 har medtagits även diagram 45, som visar utvecklingen för textil-

Diagram 43. TEXTIL- OCH KONFEKTIONSIND USTRI. Produk- tionsvolym per anställd 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index I000 900

800 Föräd linqsvörde/anställd 1959: 700 Textilmdustri =IG 800 kr Hanfektiansindustri = lö 200 600

500

400

500

Enligt Enkäten

200

Textilindustri I50

100 I935 1940 I945 I950 |955 IBGD I955

Diagram 44. TEXTIL— OCH KONFEKTIONSINDUSTRI. ' Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1952—59

i effektiva hästkrafter

TEXTILINDUSTRI KONFEKTIONSINDUSTRI Investeringar Drivkraft Investeringar Drivkraft Index I000 hk Index WO? hk 500 . . [200 500 —r | "200

Investeringar 1959 = ”8 milj. kr Investeringar l959= 25 milj. kr Varav VOFCIV . underhöll och reparationer = 45 milj. kr undernäll och reparationer= & mllj. kr 250 man 250 IUOD 200 800 200 som 150 600 600 I50 Investeringar Investeringar _; I00 Enligt KK 1 Aug 100 E I? ::- '#1 400 =.! _ _.-...- —-| _ = _

Enligt enheten Enligt enkäten

50 ...-.... .........._ 200 50 200 Drivkraft Drivkraft 0 I I I I I I I I I I 0 0 "t"t" --I--I--I--I I I I I I952 1955 [960 I965 I95'L I955 1960 l965

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre- tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

och konfektionsindustrin från 1937.1 Både i textil- och konfektionsindustrin var kapitalstockcn —— mätt med installe- rade hästkrafter störst i mitten på 50-talet, därefter har tydligen kapital- stocken sjunkit.

Utvecklingen av enkätföretagens brut- toinvesteringar under perioden 1955— 59 överensstämmer inom textilindu- strin mycket väl med KK's material. Detta gäller dock ej för konfektions- industrin där enkätföretagen till skill- nad från -branschen som helhet redo- visar en uppgång. När det gäller fram- tiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investeringen under perioden 1961—65. Den nivå de där- vid angivit se diagram 44 —— tyder för textilindustrins del på en något hög- re nivå i jämförelse med genomsnittet

för perioden 1955—59. Situationen är något annorlunda i konfektionsindu- strin, där man tydligen väntar sig att investeringsnivån kommer att sjunka.

Vid hearingen framkom inget som direkt kunde sägas tyda på att bilden av investeringsutvecklingen skulle va— ra missvisande.

Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under pe— rioden 1961—65, som avser ersättnings- investeringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapital- utrustning, som är nödvändiga för att

* Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, upp- skattats med ledning av uppgifter om instal— lerad drivkraft.

Diagram 45. TEXTIL- OCH KONFEKTIONSINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1937——65 ifasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

investeringar Drivkraft Index I000 hk 500 l200

I | Investeringar l959= llt?) milj, kr varav

underhåll och reparationer: Sl milj. kr lk

250 / 200

l000 Nnvesteringur am

/

ISO /Enliqt rm

X Em VX , __, _bl—H— _ I-l FX - Enligt enkäten

l00 /

X/

v Ino

Drivkraft

-0"""""" '.'...I-o-Iu

50 co.. o-O' ......

lllllllllll

200

Jllllllllltl 0

0 0355 1940 I9145 I950 |955' |960 I955

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre- tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

bibehålla anläggningarnas kapacitet. med. Härvid har man tänkt sig en ök- För textilindustrin har ersättningsan- ning, vilket framgår av tabell 88. delen angivits till 72 procent och för Tabell 88 konfektionsindustrin till 54 procent.

Kapacitetsutnyttjan— Industnbransch dCi procent

1959

Kapacitetsutnyttjandet. Av betydelse för en bedömning av investeningsbe- hov och produk-tionsmöjligheter är det Textilindustri _____ '. 90 kapacitetsutnyttjande företagen räknar Konfektionsindustfi 94

KAPITEL 12

Sko—, läder- och gummivaruindustri

Redogörelsen för denna branschgrupp har indelats i två huvudavsnitt. Det första avsnittet behandlar sim- och lä- derindustrin. Det material som samman- ställts för denna bransch har diskuterats vid en hearing med branschexperter. Redogörelsen har därför gjorts relativt utförlig.

l kapitlets andra avsnitt redogöres för gummivaruindustrin. Det material som inkommit i denna bransch har inte legat till grund för några ingående dis— kussioner, varför branschredogörelsen blivit mycket kortfattad.

Sko- och läderindustri

Svarsprocenten är i denna bransch jämförelsevis låg. Detta sammanhänger med de ovissa 'framtidsutsikterna, vil- ka gör prognoser svåra. Det finns an- ledning tro att de företag som svarat på enkäten har ett mer gynnsamt läge än de övriga.

Produktionen

l diagram 46 har återgivits utveckling- en för produktionen inom sko- och lä- derindustrin. Den historiska utveck- lingen illustreras med hjälp av Kom- merskollegii (KK) produktionsindex. De av oss erhållna värdena har kopp- lats samman med denna indexserie för år 1959.

Som synes av diagrammet visar vårt material en kraftigare ökning av pro- duktionen 1955—1959 än produktions- index. Detta är naturligt med hänsyn till utvecklingen inom branschen, där ett icke oväsentligt antal iföretagsned- läggningar ägt rum. Till detta kom- mer att »våra» företag torde vara mer expansiva än genomsnittet.

För sexårsperioden 1959—1965 re- dovisar företagen en beräknad ökning av produktionen på 17 procent eller 2,7 procent om året. Motsvarande vär- de för perioden 1955—1959 var 5,8 procent om året. Enligt KK's index steg produktionen under denna tid med 2,5 procent per år.

Utvecklingen av produktionsvolym-en i branschens olika delar framgår av tabell 89.1

Bland de undersökta företagen tän- ker sig tydligen övrig skinnvaruindu- stri, att utvecklingen 1959—1965 skall vara ungefär likartad med utvecklingen 1955—1959. Garverierna och skofabri— kerna redovisar däremot en mer pes- simistisk syn på framtiden.

Det finns i denna bransch vissa möj- ligheter att jämföra produktionsprogno—

1 Branscherna motsvarar grupperna 10 a, 10 c respektive 10 h, d, f, i enligt Kommers- kollegii industrigruppering (1952). I enkät- materialet ingår dock ej företag ur hår- och tagelindustri. Denna industrigren har utvecklats på ungefär samma sätt som sko- och läderindustrin.

mg = 505 milj. kr

Diagram 46. SKO- OCH LÄDERINDUSTRI. Produktionsvolym 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Enligt enkäten

.

. "' ' lUl's konsumtions- prognos

IDO "335 l94ll |945

sen med i andra sammanhang gjorda konsumtionsprognoser. En sådan jäm- förelse har gjorts i diagrammet med ledning av IUl's konsumtionsprognos.1 Det där inlagda värde-t för 1965 anger den produktionsutveckling, som enligt konsumtionsprognosen skulle erhållas vid i jämförelse med 1959 oförändrad import- och exportandel. Som fram-

Tabell 89 Produktionsindex Industribransch (1959 = 100) 1955 1965 Garverier KK's material ....... 108 _ , Enkätföretagen ....... 84 108 Sko/abriker KK's material ....... 96 Enkätföretagen ....... 79 101 Övrig skinnvaruindustri KK's material ....... 83 —— Enkätföretagen ....... 80 132

går av diagrammet tyder vår prognos på en något kraftigare produktionsök- ning än enligt IUI's konsumtionspro- gnos. ökningen i konsumtionen ligger framförallt på »övriga skinnvaror», medan skokonsumtionen tänkes öka med endast 4 procent. Detta stämmer väl överens med produktionsprogno- sen.

Den relativa betydelsen av bran- schens olika delar framgår av tabell 90, som visar förädlingsvärdets fördelning år 1959.

Vid hearingen kommentarer till schens olika delar.

Skoindustrin har under senare tid mött en mycket hård importkonkur— rens framför allt från Italien. Import-

framkom följande läget inom bran-

'ökn_ingen sammanhänger med att skor

1 IUI:s konsumtionsprognos för år 1965. En granskning och revidering. Uppsala 1960. Kapitel 5.

Procentuell fördel- ning av förädlings- värdet 1959

Industribransch

Garverier ........... 15 Skofabriker .......... 41 Övrig skinnvaruindustri 44

Totalt 100

i stigande utsträckning blivit mode- varor, vilket i sin tur hänger samman med den stigande levnadsstandarden. Under år 1960 torde ca 30 procent av konsumtionen av skor i Sverige till- fredsställts genom import. När det gällde framtiden såg man mörkt på läget och väntade en ökad konkurrens även från fabrikanter av gummiskor o. dyl.

Garverierna är för sin produktion i hög grad beroende av den svenska skoindustrins utveckling dess svå- righeter har därför återverkat på gar— veriindustrins situation. Bottenläders- garvningen har därutöver gått mycket starkt tillbaka som en följd av över- gången till gummisulor. Garvningen av ovanläder har haft en mindre ogynn- sam utveckling. Här hade man dock anledning att i framtiden vänta ökad konkurrens från syntetiska material. Det amerikanska företaget du Pont planerar produktion av sådant material i större skala fr. o. m. 1963. När det gäller be- klädnadsskinn och skinn till sportartik- lar o. dyl. har utvecklingen varit rela- tivt gynnsam. Det anfördes också att garveriindustrin i framtiden i större utsträckning skulle komma att arbeta med halvfabrikat från Sydamerika och Indien.

övrig skinnvaruindustri som tillver— kar mängder av artiklar av typen hand— skar, väskor, ski—nnkläder, sportartik- lar, reseffekter, skärp etc. såg relativt ljust på läget. Det fanns en tydlig ten-

dens att branschen blev alltmer mode- betonad. Denna utveckling hade t.ex. inneburit att Malungsindustrierna över- gått från arbetskläder till modevaror och damplagg. Hittills hade man haft fördel av denna tendens, men osäker- het rådde givetvis om hur länge den nuvarande trenden skulle stå sig. För många produkter var importkonkur- rensen hård. Denna import kom bl.a. från öststaterna, Italien, Japan, Indien och Kina.

Nya varor. För att få en föreställ- ning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr.o.m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen är 1959, som dessa svarade för. Med »nya produkter» me- nades härvid sådana som för före-taget var väsentligen nya. Det angavs vida- re att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsentligt annorlunda i jämfö- relse med företagets tidigare produk- tion. Av enkätföretagen redovisar 15 procent att de tagit upp nya produk- ter på sitt program sedan 1955. Dessa produkter svarade 1959 för 7 procent av produktionen. Bland garverierna var det 40 procent, som tagit upp .nya produkter. Motsvarande siffra för ö-v- rig skinnvaruindustri var 25 procent och för skofabr-ikerna 7 procent.

De öppna svar som företagen lämnat på frågan: »Räknar Ni med större för- ändringar i arten av Edra produkter (t. ex. kvalitet eller utformning) under 60-talet?» kan sammanfattas på följan— de sätt.

För garveriernas del tänker man sig inga förändringar utöver av modet be- tingade ändringar av färger, finish, narvmönster etc.

I stort sett gäller samma för övrig skinnvaruindustri. I detta fall kompli- ceras emellertid bilden av att en del

av dessa företag tillverkar produkter även av helt annat slag, t. ex. sport- artiklar. Strävan inom denna grupp är att komma över på mindre säsongheto— nade artiklar av typen förvaringsväs- kor för skrivmaskiner o. dyl. Kommentarerna från skofabrikernas sida präglas i hög grad av den starka konkurrensen från importen. Man syf- tar att möta denna genom specialise- ring och inriktning på högre kvalite- ter. Det anges också att läder kan komma att i ökad utsträckning ersät- tas av gummi och syntetiska varor som bottningsmaterial och för bindsulor.

Marknadsutvecklingen

Tabell 91 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktionen skall förändra sig under (SO-talet, respek— tive förändringarna 1955—1959.

Företagen föreställer sig tydligen att en ökning av exportandelen skall äga rum. Garverierna har sedan gammalt haft en icke oväsentlig export. Det nya tycks vara att man inom övriga delar av industrin hoppas komma igång med viss export.

Hur man inom garveriindustrin tän- ker sig att exporten skall fördela sig på olika marknader framgår av tabell 92, som också visar läget 1955 och 1959.

Påtagliga förskjutningar har ägt rum mellan 1955 och 1959. För framtiden tycks man däremot inte kalkylera med några större ändringar.

För att få ytterligare belysning av

Tabell 91

Ex ortandel 0

Industribransch p 6 1955 1959 1965

Garverier .......... 14 11 15 Skofabriker ........ 0 1 3

Övrig skinnvaru-

industri ......... O O 2

!

Tabell 92. Exporten inom garvariindustrin fördelad på olika marknader

Procentuell fördel—

Ländergrupper ning av exporten 1955 1959 1965

De sju ............. 35 48 47 De sex ............ 25 28 21 Ovriga ............. 40 24 20 Ej fördelat ......... 0 0 12 Totalt 100 100 100

problemen kring EFTA—överenskonunel- sen hade följande fråga ställ-ts till en- kätföretagen: »Man kan som ett dras- tiskt alternativ tänka sig att tullarna inom de sex respektive de sju avveck- las till 1965 och att sammanslagning då är avslutad mellan de två blocken. Hur skulle detta påverka företagets framtidsbedömning i jämförelse med tidigare?»

Svaren kan sammanfattas på följande sätt.

För garverier och övrig skinnvaru- industri skulle en sådan utveckling tyd- ligen inte spela någon större roll för framtidsbedömningen. I viss utsträck— ning tänker man sig att det skulle kun- na stimulera den svenska exporten.

Inom skoindustrin bedömer man däremot en sådan sammanslagning som en mycket allvarlig sak. Man förestäl— ler sig att det skulle leda till en ytter- ligare kraftig ökning av importen. Det- ta skulle ställa skoindustrin inför yt- terst besvärliga problem.

I fråga om importen väntar man sig över huvud taget inom alla delbran- scher ett ökat tryck under (SO—talet. I första hand gäller det härvid priskon- kurrens. De som ser på importkonkur- rensen med mindre farhågor betonar det övertag, som närheten till kunden ger och pekar på möjligheten att hävda sig med kvalitet.

Prisutvecklingen De uppgifter som företagen lämnat be- träffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angetts i 1959 års priser. Det är emellertid tydligt att dessa prognoser i hög grad måste påverkas av de före- ställningar man har om prisutveckling- en. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man tänkte sig att produktpriserna i framtiden skulle stiga mer, mindre eller lika myc- ket som lönenivån.

I fråga om produktpriserna framgår resultatet för hela sko— och läderindu— strin av tabell 93.

De företag som angivit alternativet »mindre» har framför allt pekat på den .starka utländska konkurrensen. Moti- vering för alternativet »mer» har va- rit stegrade materialpriser och ihö'jvda pensionsavgifter.

Resultatet av motsvarande fråga be- träffande råvarupriscrna återges i ta- bell 94.

Majoriteten tänker sig tydligen att priserna skall följa lönenivån. Som mo- tivering för alternativet »mindre» har .angiv—its att tillgången på råvaror är större än konsumtionen.

Arbetskraften

Diagram 47 visar utvecklingen av an- talet sysselsatta inom sko- och läder- industrin. Under början av 50-ta1et har 'en mycket påtaglig nedgång ägt rum,

Tabell 93 Produktprisernas stegring i Antal svar förhållande till lönenivån iprocent

Mer ........................ 4 Lika mycket ................ 65 Mindre ..................... 31

Summa 100

Tabell 94 Råvaruprisernas stegring i Antal svar förhållande till lönenivån iprocent

Mer ........................ 4 Lika mycket ................ 84 Mindre ..................... 12

Summa 100

medan för slutet av 50—talet sysselsätt- ningen varit ungefär konstant. Som liian kan vänta sig visar de undersökta före- tagen en väsentligt gynnsammare ut- veckling. Medan antalet sysselsatta i samtliga företag sjönk med 4 procent mellan 1955 och 1959, steg antalet sys- selsatta i de undersökta företagen med 12 procent under samma tid. För fram- tiden tänker man sig en svag ökning, el- ler med 1 procent fram till 1965. Stora olikheter föreligger här mellan de olika delbranscherna. Garverier och övrig skinnvaruindustri väntar sig en ökning med ca 10 procent, medan skofabriker- na förutser en minskning på 7 pro- cent. Under 1955—1959 visar enligt en- kätföretagen skofabrikerna och övrig skinnvaruindustri en uppgång med 14 procent medan garverierna har prak- tiskt taget oförändrad arbetsstyrka.

Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. 15 pro- cent av enkätföretagen väntar sig så- dan i större omfattning än 1959.

Produktion per anställd. Diagram 47 visar även utvecklingen av produktio- nen per anställd. Under perioden 1955 —59 har detta värde vuxit med 3,5 pro- cent per år enligt KK och i något lång- sammare takt i enkätföretagen. För framtiden tänker sig företagen att steg- ringen skall fortsätta. Den procentuella ökningen utgör 2,5 procent per år för perioden 1959—05.

Förädlingsvärdet per anställd i sko- och läderindustrin var 1959 enligt in- dustristatistiken 15000 kronor. Värdet

Diagram 47. SKO— OCH LÄDERINDUSTRI. Antal anställda och pro- duktionsvolym per anställd 1935—65

Index: 1935 = 100.

Logaritmisk skala

Index 500 1000 Antal anstollda 1959, 20 400 Förödlingsvörde/ansiölld [959 = IS 000 kr 300 Enng+ "halm NO * | t KK : | 4 _, ,, , ms _, __ iii-__, ,.__.,--— _.___.r,,_f [su ,_. eff/'I Antal unstallda _/. "hr:—gg" '! ./'/ Produktion/anstalld w_______ IDO r,) 75 sulllllljl|ll|lL|||l|lll|l I935 IBM) |91|5 |950 1955 I960 [955

var ungefär detsamma i enkätföreta— gen.

För de olika delbranscherna redovi- sas rätt olika utvecklingstendenser, vil- ket framgår av tabell 95.

Garverierna är den enda bransch inom hela industrin som väntar ned-

Tabell 95 Produktion per anställd; Industribransch index (1959 = 100) 1955 | 1965 Garverier KK's material ....... 95 —- Enkätföretagen ....... 85 98 Skofabriker KK's material ....... 90 Enkätföretagen ....... 89 109 Övrig skinnvaruindustri KK's material ....... 83 Enkätföretagen ....... 91 121

*gång i produktionen per anställd. Sko-

industrin hoppas på en uppgång men denna är relativt liten jämfört med för— hållandet i andra branscher. Bakom utvecklingen kan ligga sådana företeel- ser som att importkonkurrensen tvingat fram en övergång till kortare serier.

Investeringarna

Diagram 48 visar på samma sätt som tidigare utvecklingen av investeringar- na dels enligt KK's material, dels för de i undersökningen deltagande före- tagen.1 l diagrammet har också inlagts en kurva över drivkraften mätt i anta- let installerade hästkrafter. Av denna framgår att sko- och läderindustrins kapitalstock varit ungefär konstant un— der 50-ta1et.

1 För tiden före 1952 föreligger inga jäm- förbara uppgifter för denna industri.

Bruttoinvesteringarnas utveckling un- der perioden 1955—59 visar i vårt ma- terial en kraftig höjning av nivån, me- dan däremot en mindre sänkning ägt rum för branschen i dess helhet. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investe- ringen unrlcr perioden 1961—65. Den nivå de därvid angivit för branschen som helhet — se diagram 48 _— tyder på en sänkt nivå i jämförelse med de- ras eget genomsnitt för perioden 1955 —59. Situationen är olika i delbran- scherna. Bland garverierna tänker man sig en viss ökning, medan minskning- en är kraftig för de övriga.

Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under pe— rioden 1961—65, som avser ersätt- ningsinvesteringar. Med sådana avsågs därvid de reparationer, renoveringar

och ersättningar av försliten kapital- utrustning, som är nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För garverierna har ersättningsandelen angivits till 72 procent, för skoindu- strin till 57 procent och för övrig skinn- varuindustri till 85 procent. För hela sko- och läderindustrin blir andelen 68 procent.

Vid hearingen framhölls att man inom skoindustrin i stor utsträckning hyr sina maskiner. Andelen hyrmaski- ner uppgår enligt uppgift till ca 40 procent. Moderniseringen sker alltså genom att man hyr nyare och moder— nare maskiner. När framtidsutsikterna är ovissa blir man benägen att hyra i större utsträckning än annars.

Kapacitetsutnyttjandet. I fråga om kapacitetsutnyttjandet har företagen tänkt sig en ökning. Skoindustrin är

Diagram 48. SKO- OCH LÄDERINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index:: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva

hästkrafter Investeringar Drivkraft Index I000 hk 500 , , [200 investeringar I959 = I7 milj. kr VOT'GV underhåll och reporationer= 7milj, kr 250 IUIID 200 800 Investeringar ISD Å ' 600 / X Enligt HH mn /X/7_ 400 / ( N __ Enligt enkäten / =>.- — -I 50 200 Drivkraft _ O:,i..q..|co1-n "P'.r.l..|'"'1"r'1"1.' ..l..l..l..l.. ..l. l..l..l | | | | I955 I940 I945 l950 l955 I960 I955

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre- tagens beräknade medelvärde för år 1955 och 1959.

härvid ett undantag. Detta framgår av tabell 96.

Ser man på uppgifterna mer i detalj är det frapperande att en så stor och därtill växande del av skoindustrin räk- nar med ett dåligt kapacitetsutnyttjan- de. Närmare en tredjedel av företagen anger ett kapacitetsutnyttjande under 70 procent för 1965, medan motsva- rande andel för 1959 var 20 procent.

Tabell 96 Kapacitetsutnytt— Industribransch jande i procent 1959 1965 Garverier .............. 77 87 Skoindustri ............ 85 84 Övrig skinnvaruindustri. 92 99 Hela sko— och läderinf dustrin ............. 87 92

Gummivaruindustri

Gummivaruindustrin har under efter- krigstiden varit en av landets mest ex- pansiva industribranscher.1 Produktio- nen har i genom—snitt ökat med mer än 9 procent per år. Den kraftiga expan— sionen sammanhänger främst med bi— lismens utveckling samt den ökade an- vändningen av tekniska gummiartiklar.

För perioden 1959—65 tänker sig en- kätföretagen, som representerar ca 85 procent av branschen, en fortsatt kraf- tig ökning med 7,6 procent per år mot 9,9 procent för perioden 1955—59.2 Un- »der perioden 1955—59 steg produktio- nen i hela industrigruppen med 6,3 procent per år.

Man tänker sig också en viss export- vexpansion. Exporten uppgick år 1955 till 7 procent av produktionen, år 1959 till 15 procent och väntas fram till 1965 stiga till 18 procent, vilket inne- bär en exportökning på närmare 90 procent. Exporten är tämligen jämnt fördelad på de sex, de sju och övriga länder. Man väntar sig i framtiden en ökning av andelen till de sju och en motsvarande minskning för övriga länder.

I samband med produktionsökning- en har också sysselsättningen stigit un- der efterkrigstiden, dock endast med '2 procent per år i genomsnitt. Under åren 1955—59 var stegringen 2,5 pro- cent per år, medan enkätföretagens

sysselsättning steg med 3,5 procent per år under samma tid. I framtiden vän- tas en ökning med 4,1 procent per år.

Produktionen per anställd har även den stigit snabbt. Under efterkrigstiden uppgår stegringen till nära 7 procent per år. Under åren 1955—59 var tak- ten lägre eller 3,7 procent per år. En- kätföretagen ökade under samma tid med 6,2 procent per år men väntar sig i framtiden en lägre takt eller 3,4 procent per år.

I diagram 49 har den ovan angivna utvecklingen illustrerats grafiskt. Den historiska utvecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii material. Vä- ra prognosvärden har kopplats sam- man med dessa indexserier för år 1959.

,Investeringarna låg under 50-talets sista år på en ca 20 procent lägre nivå än under mitten av decenniet. Detta framgår av diagram 50. Där har även lagts in en kurva över antalet installe-

1 Branschen motsvarar grupp 10 g och h en- ligt Kommerskollcgii industrigruppering (1952). ? Vissa av enkätföretagen har även redo- visat dotterbolag med huvudsakligen plast- tillverkning, varför siffran 85 procent är något för hög. Dessa plastföretag har sannolikt ex- panderat mycket kraftigt just under perioden 1955—59, vilket kan förklara den dåliga över- ensstämmelsen mellan enkätföretagen och to- talmaterialet både när det gäller produktion och antal anställda.

Diagram 49. GUMMIVARUINDUSTRI. Produktionsvolym, antal an- ställda och produktionsvolym per anställd 1935—65

Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index lUUO

900

800 Fbrödlinqsvärde l959 = 254 milj. kr 700 Antal anstalldu l959= ”700 Fbriidlmqsvarde anstölld= 2l700 600

Enligt enkäten

400

f,"

300

_..-..I .

200 anställd

, / /

Antal anställda

150

o . . . l.....

|00 l955 ISM] l945 |950 l955 1960 l965

Diagram 50. GUMMIVARUINDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 1952—65 i fasta priser (Index: 1952 = 100) samt drivkraft 1935—59 ieffektiva

hästkrafter

lnvesteru'nqor- Drivkraft Index IOUD hk 500 . lleU

Investeringar |959 = 55 milj, kr

varav underhåll och reparationer = lä milj. kr 250 |000 200 800

4 ,— + _ 1.1

150. InvesteringarJ/Egv ”kök"

- / sou Enligt ms * 100 4 v 00

50 200

Hule-lui"'1"l"l'"l'""lulul'ul" | 14 | Li 1 | J | | L 1955 1940 l945 1950 1955 men l965

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre— tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

rade hästkrafter, vilken kan sägas speg- la kapitalstockens förändringar. För åren 1961—65 väntar man sig en steg- ring av investeringarna på 39 procent i jämförelse med 1959. Denna utveckling

kan jämföras med att man 1960 enligt Kommerskollegium investerade 30 pro- cent mer än 1959 och under 1961 vän- tas investera ca 50 procent mer än detta år.

KAPITEL 13

Kemisk industri

Vid bearbetningen av materialet och vid organiserandet av insamlingen av primäruppgifterna har den kemiska in- dustrin uppdelats på »rent kemisk in- dustri», »plastbearbetande industri» och »övrig kemisk industri». Dessa delbranscher omfattar följande under- grupper enligt Kommerskollegii (KK) industrigruppering (1952).

Rent kemisk industri

Rent kemisk industri Läkemedelsfabrikcr Fabriker för förtätade gaser .Sprängämnes— o. d. fabriker Ugnskolnings- och trädestillations- verk

Plastbearbetande industri Plastbearbetande industri1

Övrig kemisk industri Fettämnesindustri Petroleumraffinaderier och oljeverk Färg- och fernissfabriker Tvättmedels-, parfym- och ljusfabri— ker

skiffer—

Tändsticksfabriker Annan kemisk och kemisk-teknisk in— dustri (t. ex. pudrettfabriker, tak- pappsfabriker, limfabriker).

Eftersom en hel del plastvarutillverk— ning av allt att döma försiggår inom andra industrier än den egentliga plast- industrin utsändes ett särskilt mindre formulär till sådana av oss tillfrågade företag inom andra branscher, som vi

förmodade hade plastvarutillverkning. Av ett studium av industristatistikens tabell 1 och 2 framgår nämligen att år 1958 ca 1,5-3 av landets totala produktion av plastartiklar ägde rum vid arbets- ställen som huvudsakligen ägnar sig åt annan produktion. År 1955 var andelen ännu högre eller 37 procent. Detta för- hållande försvårar beräkningen av pro— duktionsindex för denna industri— grupp eftersom dessa index utgår från varusidan.

Produktionen Tabell 97 ger en översiktlig bild av den kemiska industrins struktur och produktionsutveckling under senare tid.

Den kemiska industrins starka he— terogenitet framträder tydligt i denna tabell. Dessutom framgår att även på så kort tid som 7 år betydande för- skjutningar i de olika grenarnas in- bördes betydelse kan äga rum. Läke- medelsfabrikerna har ökat sin andel från 8 till 10 procent, sprängämnesfa— brikerna minskat sin från 9 till 7, tänd- sticksfabrikernas andel har sjunkit till mindre än hälften medan plastindu— strin har undergått en dramatisk ut- veckling, vilken höjt dess andel till nästan det dubbla.

Dessa förskjutningar har skett sam- tidigt som hela den kemiska industrin

1 KK har av tekniska skäl fört vissa ke- miska förctag som tillverkar såväl basplaster som plastvaror till den plastbearbetande in— dustrin. För att få jämförbarhet med KK'S material har vi tillämpat samma klassificering.

Tabell 97. Förädlingsvärdet inom den kemiska industrin 1952 och 1959

Procentuell fördelning av förädlingsvärdet Industribransch (i löpande priser) 1952 1959 Rent kemisk industri ................................. 40,6 39,4 a) Rent kemisk industri ........................... 19,4 19,2 b) Läkemedelsfabriker ............................. 7,8 10,0 c) Fabriker för förtätade gaser .................... 3,4 3,4 d) Sprängämnes- o.d. fabriker ..................... 9,4 6,6 g) Ugnskolnings- och trädestillationsverk ........... 0,6 0,2 Plastbearbetande industri ............................. 5,4 9,6 Övrig kemisk industri ................................ 54,0 51,0 6) Fettämnesindustri .............................. 3,2 2,8 [) Petroleumraffinaderier och skifferoljeverk ......... 8,8 8,3 h) Färg- och fernissfabriker ........................ 9,3 9,7 i) Tvättmedelsg parfym- och ljusfabriker ........... 13,7 11,4 k) Tändsticksfabriker ............................. 4,6 2,1 m) Annan kemisk och kemisk-teknisk industri ........ 14,4 16,7 Totalt 100,0 100,0 Summa förädlingsvärde i löpande priser .............. 641 mkr 1 223 mkr

Anm. Med förädlingsvärde menas saluvärde minus kostnader för råvaror, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten.

undergått en utomordentligt kraftig expansion. Produktionsvolymen har ökat med 52 procent från 1952 till 1959. Samtidigt har i hela industrin ökningen uppgått till 28 procent.

Med hänsyn till den kemiska indu- strins stora heterogenitet har det inte tett sig rimligt att behandla den som en enhet, utan uppdelning har skett på de ovan nämnda branschgrupper— na. Att vi därvid särat ut en så för— hållandevis liten grupp som den plast- bearbetande industrin, sammanhänger med dess explosiva utveckling och att vad som händer på detta område kan tänkas få betydande återverkningar både inom den kemiska industrin i öv- rigt och inom andra industrigrenar. Gruppen »övrig kemisk industri» har fått karaktären av en restgrupp och behandlas endast summariskt i det föl- jande.

En viss uppdelning av materialet har alltså tett sig ofrånkomlig. Samtidigt

stöter en sådan på betydande svårig- heter. När det gäller att bedöma ut- vecklingen av produktio-nsvolymen har vi sålunda inte haft tillgång till tillfredsställande uppgifter. De kurvor som återges i det följande kan därför en-dast ge en ungefärlig bild av för- hållandena.

I diagram 51 har återgivits utveck- lingen för produktionen inom' den ke- miska industrin. Den historiska ut- vecklingen illustreras med hjälp av Kommerskollegii (KK) produktionsin- dex, vilket fr.o.m. 1952 splittrats _upp på de tre delbranscherna. För att för- enkla bilden har linjerna dragits räta från 1952 till 1959. Utvecklingen för branschen i dess helhet har varit nå- got långsammare än för rent kemisk industri. De av oss erhållna värdena har kopplats samman med dessa in- dexserier för år 1959.

För sexårsperioden 1959—65 redo— visar företagen en beräknad ökning av

Diagram 51. KEllIISK INDUSTRI. Produktionsvolym 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index 2400 2700 2000

l800 0500 Föradlinqsvörde 1959: Rent kemisk industri =482 milj. kr 11:00 Plastbearbetande industri =l|7 milj. kr Ovriq kemisk industri =624 milj. kr l200

1000

800

600

500

400

500

Kemisk industri (totalt)

100 l935 "3190 1945

produktionen på 58 procent för rent kemisk industri, 86 procent för plast- bearbetande industri och 24 procent för övrig kemisk industri. Prognoser- na ansluter sig relativt väl till den ti— digare trenden enligt KK's material. Utvecklingen har gått närmast explo- sionsartat för den plastbearbetande in- dustrin, men snabbt också för den ke- miska industrin i övrigt.

När företagen svarade på enkätens frågor var det icke klart när en petro- kemisk tillverkning skulle komma igång i Sverige. Sedan de5s har emel— lertid beslut fattats i detta hänseende. Det är givet att den beslutade upp-

Enligt enkäten

Plostb ea rbeta nde : indu stri :

Övriq kemisk industri

l955 l960 [965

byggnaden av en sådan industri .i Ste- nungsund måste få konsekvenser för prognoserna. Med ledning av vad som inom branschen »är känt beträffande denna utbyggnad har därför i våra uppgifter ett tillägg gjorts till de från företagen erhållna värdena. Detta gäl- ler prognoserna för produktion, syssel- sättning och investeringar. Övriga pro- gnosuppgifter har däremot icke föränd- rats. De vidtagna korrigeringarna är med undantag för investeringsprogno- sen av ringa omfattning. Detta är en na- turlig följd av att under den nu aktuella perioden produktion inte hinner kom- ma igång i någon större utsträckning

Vid hearingen betonades den bety- delse för hela den kemiska industrin, som startandet av petrokemisk till- verkning kunde beräknas få. Det skul- le minska importbehovet av bl. a. bas- plaster. Det viktigaste torde emeller- tid vara att man på detta sätt får helt andra möjligheter att följa med i den tekniska och ekonomiska utveckling— en. Den nya verksamheten kan beräk- nas verka i hög grad stimulerande på all den produktion, som för närvaran- de är eller kan tänkas bli baserad på petrokemisk råvara. Detta betyder gi- vetvis att den nya industrin kan be- räknas få sekundära verkningar på produktion och investeringar i helt andra industrier verkningar som för närvarande inte är möjliga att över- blicka.

Vad gäller prognoserna för produk- tionen framkom inte vid heariingen nå- got som skulle tyda på, att de vore missvisande.

Nya varor. För att få en föreställ— ning om dynamiken i utvecklingen har vi frågat företagen om de tagit upp »nya produkter» på sitt program fr.o.m. 1955 och i så fall hur stor del av produktionen år 1959, som de svarade för. Med »nya produkter» me- nades härvid sådana som för företaget var väsentligen nya. Det angavs vida- re att de ur förbrukarsynpunkt skulle te sig väsentligt annorlunda i jämfö- relse med företagets tidigare produk- tion. De »nya produkternas» andel 1959 är för den rent kemiska industrin 4 procent, för den plasthearhetande in- dustrin 9 procent och »för övrig kemisk industri 11 procent.

Andelen är inte speciellt hög i jäm- förelse med andra industrier. Inom den rent kemiska industrin är det i första hand för läkemedelsfabrikerna, som nya produkter kommit till. Det

framhålls att gamla läkemedel kon- tinuerligt ersätts av nya. Ett företag anger läkemedels genomsnittliga livs- längd till 5 år och ett annat till 15 år. Inom den plastbearbetande industrin tycks utvecklingen ha gått mot mer komplicerade produkter samtidigt som man sökt sig in på nya fält av typen kylskåpsinredningar. Det förefaller som om byggnadsindustrin och bilindu- strin var—it två områden där plastpro- dukter funnit starkt ökad användning.

Inom övr-ig kemisk industri har t. ex. tixotropa samt vattenlösliga färger ta- gits upp av färg- och ferinissfabrikan- ter. Betydande förändringar tycks ock- så ha ägt rum i fråga om lim och ren- göringsmedel. Inom denna delbransch har vidare aerosolförpackiningar gett nya produkter.

För att få en föreställning 'om vart plastprodukterna tar vägen frågade vi företagen om hur deras produktion för- delade sig ur denna synpunkt. Bearbet— ningen omfattade såväl de egentliga plastföretagen som de för vilka plast- varorna är en biproduktion. Med plast- varor menades härvid fasta plastartik- lar. Den plast som användes inom t. ex. färg- och fernissproduktionen har allt- så inte tagits med i sammanhanget. Re- sultatet av frågan presenteras i tabell 98 som en enkel summering av de er- hållna svaren.

Fördelningen av produktionen i de tillfrågade företagen skiljer sig gans- ka kraftigt mellan den egentliga plast- varuiundustrin och biproduktföretagen. Plastdetaljer till elektrisk utrustning tillverkas i stor utsträckning inom den elektriska industrin. Plastvävnader till- verkas på samma sätt inom textilindu- strin men också inom gummifabrikcrna. När det gäller byggnadsindustrivaror lig- ger också en mycket stor del av tillverk- ningen utanför den plastbearbetande in- dustrin och handhas av företag, som har

Procentuell fördelning av produktionen Plastprodukter huvudsakligen 1959 1965 avsedda för Plast- Biprodukt- Samtliga Samtliga företag företag företag företag Elektro-, radio— och TV-industri. . . . 6 34 18 15 Kylskåpsindustri ................. 5 2 3 5 Bil-, flyg- och skeppsbyggnadsin— dustri ......................... 8 6 7 7 Byggnadsindustri ................ 21 12 17 24 Möbel— och snickeriindustri ....... 16 4 11 11 Textil- och sömnadsindustri ....... 2 11 6 2 Förpackningsändamål. . . . . . . . . . .. 3 19 10 13 Hushållsbruk, leksaker, sport etc. . 15 9 13 9 Övrigt .......................... 24 3 15 14 Summa 100 100 100 100 Totalt tillverkningsvärde (tusen kr.) 133 584 98 694 232 278 412 250

sin huvudsakliga tillverkning på helt andra områden, t. ex. inom verkstads- industrin eller träindustrin. När det gäl— ler tillverkningen av plastförpackningar handhas denna i stor utsträckning av emballageindustrin.

När det gäller den framtida utveck- lingen av produktionen ökar lever-an- ser till byggnadsindustrin med 150 pro- cent, medan produktionen för förpack- ningsändamål ökar med 130 procent. På det elektriska området går ökningen långsammare eller med 47 procent, vil- ket väl är ett uttryck för att man här redan tidigare erövrat en stor del av marknaden.

Den starka expansion, som kan vän- tas på plastprodnktområdet, reser gi- vetvis frågan hur detta kan återverka på produktionen inom andra områden,

Tabell 99 Exportandel % Industribransch 1955 1959 1965 Rent kemisk industri 21 21 24 Plastbearbetande industri ......... 25 32 38 Övrig kemisk industri 7 10 7

t. ex. för järn- och metallverk och pors- linsindustri. Utvecklingen tycks härvid gå mot att företag inom dessa industrier själva tar upp tillverkning av plastar— tiklar.

Marknadsutvecklingen Tabell 99 visar hur företagen tänker sig att exportens andel av produktionen skall förändra sig under 60-talet, re- spektive förändringarna 1955—59. Såväl inom den rent kemiska som inom den plastbearbetande industrin föreligger tydligen bland enkätföreta- gen en betydande export och en före— ställning att exportandelen skall öka i framtiden.1 Vid hearingen framhölls att exportprocenten torde ligga på en för hög nivå för den plastbearbetande industrin. Den tidsmässiga utveckling- en torde emellertid vara riktig. _In-Qm övrig kemisk industri tycks exporten vara obetydlig. Hur man tänker sig att exporten skall fördela sig på olika marknader inom de två förstnämnda

1 En kalkyl över verkningarna av Stenung- sundsprojektet tyder på att exportandelen år 1965 för den rent kemiska industrin kan komma att höjas med ett par procentenheter.

Tabell 100. Exporten inom rent kemisk industri och plastbearbetande industri fördelad på olika marknader

Procentuell fördelning av exporten 1955 1959 1965 Ländergrupper Rent Plastbear- Rent Plastbear- Rent Plastbear- kemisk betande kemisk betande kemisk betande industri industri industri industri industri industri De sju ............. 27 40 34 42 29 45 De sex ............ 31 30 27 32 12 27 Övriga ............. 28 25 36 26 26 17 Ej fördelat ......... 14 5 3 0 33 11 Totalt 100 100 100 100 100 100

delbranscherna framgår av tabell 100, som också visar läget 1955 och 1959.

För den rent kemiska industrin fö- religger möjligen en tendens till ök- ning av exporten på de sju och mot- svarande miinskning på de sex. Detta om man tar hänsyn till den starka ök- ningen av »ej fördelat» för 1965. För plastbearbetande industri är denna tendens mera utpräglad. Den höga an- delen för »ej fördelat» antyder samti- digt stark osäkerhet om utvecklingen, vilket är naturligt för en så expansiv och dynamisk industrigren som den kemiska industrin.

I for-muläret hade vi ställt frågan om en sammanslagning av de sex och de sju fram till 1965 skulle påverka företagens framtidsbedömning. Av sva- ren framgår att en sådan utveckling inte tycks förändra uppfattningen om framtiden mera påtagligt, möjligen skul- le den leda till viss omfördelning i riktning mot de sex för den rent ke- miska industrin.

Vad beträffar den framtida import- konkurrensen betonar läkemedelsföre- tagen att konkurrensen framför allt gäl- ler kvaliteten. Några av de övriga fö- retagen inom rent kemisk industri väin- tar ökad konkurrens från östblocket.

Inom den plastbearbetande industrin

förefaller man inte att frukta import- konkurrensen utan man rustar sig i första hand för en ökad insats på den internationella marknaden. Vid hear- ingen framhölls att det inte är osanno- likt att företagen under intryck av det nuvarande läget underskattat det im- porttryck, som kan uppstå.

Inom övrig kemisk industri är ex- porten som visats obetydlig och man tycks inte räkna med någon större ut- ländsk konkurrens. Närhet till kunder- na och lägre transportkostnader ger bl. a. fördelar.

Råvaruförbrukningen

Vad som i detta sammanhang i första hand är av intresse att studera 'är rå- varukostnadernas andel av totalproduk— tionen. Enkätföretagens andel framgår av tabell 101.

Det föreligger en sjunkande råvaru-

Tabell 101

Råvaruandel

Industribransch %

1955 1959 1965

Rent kemisk industri. 49 49 47 Plastbearbetande in-l

dustri ............ 59 53 51 Övrig kemisk industri 48 49 49

andel för den plastbearbetande indu— strin mellan 1955 och 1959. Denna sänkning skulle möjligen kunna förkla- ras av sjunkande pr-iser på plasterna. Det förefaller emellertid som om pri- serna på de färdiga plastvarorna skulle ha fallit i ungefär samma utsträckning.

KK's material redovisar också en fal- lande råvaruandel. Inom hela kemiska industrin sjönk råvaruandelen från 64 procent 1952 till 60 procent 1959. Siff- rorna ligger som synes på en högre nivå, vilket torde sammanhänga med att vissa delgrupper med hög råvaruandel bli— vit underrepresenterade i vårt material.

Prisutvecklingen De uppgifter som företagen lämnat be- träffande den framtida utvecklingen av produktion och råvaruförbrukning har angetts i 1959 års priser. Det är emellertid tydligt att dessa prognoser måste i hög grad påverkas av de före- ställningar man har om prisutveckling- en. För att få någon klarhet på denna punkt ställdes frågan om man tänkte sig att produktpriserna respektive rå- varupriserna i framtiden skulle stiga mer, lika mycket eller mindre än löne- nivån.

I fråga om produktpriserna framgår resultatet av tabell 102.

I allmänhet tycks man föreställa sig" att priserna relativt sett skall sjunka. Mo— tiveringen är hård internationell kon-

Tabell 102 & Antal svar i procent Produktprisernas stegring i förhållande Rent glast- Övr. . .. . ear- till lonemvån kem. b kem. . et. . ind.» . md. md. Mer ................ 0 4 4 Lika mycket ........ 29 28 48 Mindre ............. 71 68 48 Summa 100 100 100

Tabell 103 Antal svar i procent Råvaruprisernas stegring i förhållande Rent 5135t_ Övr. till lönenivån kem. ear— kem. . bet. . ind. . md. 1nd.

Mer ................ O 0 11 Lika mycket ........ 62 28 68 Mindre ............. 38 72 21

Summa 100 100 100

kurrens, låg löneandel och sjunkande råvarupriser.

Inte minst inom den plastbearbetan- de industrin väntar man sig att råvara- priserna skall sjunka relativt sett, vil— ket framgår av tabell 103.

Inställningen bottnar i att man hit- tills haft sådana erfarenheter och att utbudet av råvaror på världsmarkna- den väntas bli istort.

Både när det gäller produktpriser och råvarupriser räknar tydligen öv- rig kemisk industri med mindre pris- sänkningstendenser än de övriga.

Arbetskraften

Diagram 52 visar utvecklingen av an- talet sysselsatta inom den kemiska in- dustrin. Fram till krigsslutet var ök- ningen mycket kraftig; därefter har den skett i långsammare takt. För tiden 1952—59 har vi liksom tidigare splitt- rat upp kurvan på de tre delgrupper- na. Den plastbeanbetande industrin vi- sar här liksom tidigare en mycket stark ökning och dess andel av industrins antal sysselsatta växer från 9 procent till 16 procent mellan 1952 och 1959. Till den faktiska utvecklingen har se- dan fogats prognoser baserade på upp- gifter från de undersökta företagen. Enkät—företagen visar en ökning av an— talet sysselsatta fram till 1965 på 15 procent för rent kemisk industri, 45

procent för plastbearbetande industri och (i procent för resterande delar av industrin. Prognoserna förefaller att på ett rimligt sätt knyta an till den tidigare utvecklingen.

Företagen tänker sig att skiftgång skall bli vanligare i framtiden. Inom den rent kemiska industrin väntar 30 procent skiftgång i större omfattning än 1959 och bland plastbearbetande in- dustri är det 46 procent som räknar med en ökning. Motsvarande siffra för övrig kemisk industri är 19 procent. Den relativt låga siffran för rent kemisk industri torde sammanhänga med att man redan har kontinuerlig drift i stor utsträckning.

Produktion per anställd. Diagram 53 Visar. utvecklingen av produktionen per anställd. Under perioden 1952—59 har produktionen per anställd vuxit snabbt. Särskilt gäller detta för den plastbear- betande industrin. För framtiden vän- tar man sig något lägre ökningstakt, även om ökningen är hög i jämförelse med många andra industrier.

Förädlingsvärdet per anställd är mycket högt i enkätföretagen. Det är 46600 kronor per anställd för rent kemisk industri, 36800 kronor i öv- rig kemisk industri medan det i den plastbearbetande industrin ligger på 24800 kronor. Motsvarande värde en- ligt KK's material var 33000, 36700

Diagram 52. KEMISK INDUSTRI. Antal anställda 1935—65 Index: 1935 = 100. Logaritmisk skala

Index 2000

|800 ISBD

11,00 Antal anställda 19591 Rent kemisk industri =l14.600 [200 ?lostbeurbelnnde industri = 5800 Uvriq kemisk industri = |7000

llllll]

800

Kemisk industri

(to tu lt)

(] , "335 1940 |945 l950

Enligt enkäten

Plastbearbetandeg'. industri .'

." Rent kemisk , ." industri ' ,

. __ _— . __ _o—oo—n _,

kemisk industri

I955 l960 l965

Diagram 53. KEMISK INDUSTRI. Produktionsvolym per anställd 1935—65

Index: 1935 = 100.

index 1000 900 800 700 Förödlinqsvdrde/cnstölld 19591

Rent kemisk industri = 35000 kr lflastbearbelande industri = 20 200 kr

600 Uvriq kemisk industri = 36700 kr

500

1400

500

200

l50

Kemisk (totalt)

tim

75

50

tim i940 [945 l950

respektive 20 200 kronor, vilket tyder på att de små plastbearbetande före- tagen blivit underrepresenterade i vårt material.

Investeringarna Diagram 54 visar utvecklingen av in- vesteringarna för hela den kemiska in- dustrin, 1937—1959 enligt KK's mate- rial och beträffande tiden 1959—1965 enligt de i undersökningen deltagande företagen.1 Kapitalstocken mätt med installerade hästkrafter visar en jämnt och kraftigt stigande tendens. Bruttoinvesteringarnas utveckling un—

Logaritmisk skala

igt enkoten

/Il ]

Plastbearbetande ." Rent kemisk/ / industri ' industri/ /

&-

Övriq kemisk industri

l955 l960 |965

der perioden 1955—59 enligt vårt ma- terial avviker från vad som gällt för branschen i dess helhet. Några av före- tagen visar mycket starka variationer i sina investeringar. Av detta skäl har vi behandlat branschen som en helhet. När det gäller framtiden har företagen sökt uppskatta den genomsnittliga investe- ringen under perioden 1961—1965. Den nivå de därvid angivit har som tid-i- gare nämnts justerats med hänsyn till

1 Eftersom uppgifter om reparation och underhåll icke föreligger för tiden före år 1952, har dessa, vilka varierar obetydligt, upp- skattats med ledning av uppgifter om instal- lerad drivkraft.

Diagram 54. KEMISK INDUSTRI. Investeringar (inkl. underh. o. rep.) 7937—65 . i fasta priser (Index: 1937 = 100) samt drivkraft 1935—59 i effektiva hästkrafter

investeringar Drivkraft index l000 hk 700 l |050 investeringar l959 = 297. milj. kr 600 -— varav 300 underhåll och reparationer= [07 milj. kr '_'/_)- __ / 550 /'73*ä E _ ,. 750 , nllgt enkolen / / 1400 _ 600 Investeringar 500 Enligt HH 1150 230 x " 300 / Drivkraft... 200 ___.. ""' 150 0 "1 1 1 1 1 1 1 1 | | 1 1 1 1 | 1 | 14 | 1 1 1 1 0 0335 l940 |945 l950 l955 lSöO |955

Anm. Den genomsnittliga investeringsnivån 1961—65 har sammanbundits med enkätföre- tagens beräknade medeltal för år 1955 och 1959.

vad som i maj 1961 var känt om Sten— ungsundsprojektet. Den på detta sätt erhållna investeringsvolymen för hela branschen kommer att ligga 12 procent över 1959 års nivå.

Företagen har också angivit hur stor del av bruttoinvesteringarna under pe- rioden 1961—65 som avser ersättnings- investeringar. Med ersättning avsågs därvid de reparationer, renoveringar och ersättningar av försliten kapital— utrustning, som var nödvändiga för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. För rent kemisk industri har ersätt- »noingsandelen angivits till 53 procent, för plasthearbetande industri till 35 procent och för övrig kemisk industri till 70 procent.

Kapacitetsutnytljandet. I fråga om kapacitetsutnyttjandet har företagen tänkt sig en ökning. Detta framgår av tabell 104.

Det är tydligen särskilt övrig kemisk industri som räknar med en förbättring. Vid hearingen ställde man sig tveksam till om utnyttjandetalen verkligen kun- de ligga på en så hög nivå.

Tabell 104 Kapacitetsutnytt- Industribransch jande i procent 1959 1965 Rent kemisk industri. . . 89 89 Plastbearbetande industri 94 97 Övrig kemisk industri . . . 79 89

BILAGA A

Forskning, utvecklingsarbete och utbildning

På senare tid har man alltmer kom- mit underfund med vilken betydelse forskning, utbildning och utveckling av produktionsmetoder och produkter har för det industriella framåtskridan- det. Det var därför naturligt att i sam- band med undersökningen försöka få en föreställning om hur förhållandena kunde ligga till på detta område i Sve- rige.

När man skall göra en sådan under- sökning uppställer sig omedelbart pro- blemet vad man skall mena med »forsk— ning», »utvecklingsarbete» och »utbild- ning». Vår utgångspunkt var härvid att vi Önskade finna definitioner som an- slöt sig till problemet om det ekonomis- ka framåtskridandets natur.

Det ekonomiska framåtskridandet uppstår i princip på så sätt att vi av- sätter tid från det löpande arbetet för att fundera ut nya eller förbättrade lösningar på produktionsproblemen samt för att tillverka de redskap i form av maskiner, byggnader etc. som vi eventuellt behöver för att genomföra dessa lösningar. För att finansiera den- na utvecklingsverksamhet måste vi av- stå från omedelbar konsumtion, dvs. spara. Den verksamhet som finansie- ras genom sparandet kallar vi investe- ring. Av diverse skäl har det emeller- tid nu blivit så att det endast är den del av utvecklingsarbetet som tar for- fasta föremål —— maskiner, som vi normalt re-

men av byggnader o. d., gistrerar som en investering.

Vi skiljer vidare på brutto— och nettoinvestering och kallar den del av bruttoinvesteringarna som represente— rar en utökning eller förbättring av produktionsapparaten för en nettoin- vestering medan vidmakthållandet av apparaten innebär reinvestering eller ersättningsinvestering. Ur utvecklings- synpunkt är det nettoinvesteringen som är det intressanta.

Mot ovanstående bakgrund bör i be— greppet forskning, utbildning och ut- vecklingsarbete innefattas allt det, som icke ingår i det konventionella inves- teringsbegreppet, men som bidrar till framåtskridandet, alltså den icke redo- visade delen av de totala nettoinveste- ringarna. Man kan också uttrycka tan- ken så, att om några nettoinvestering- ar av konventionellt slag icke sker inom landet och om några produk— tionsstegrande impulser icke tillföres oss utifrån och om vi avskaffar all den aktivitet, som vi fört in under rubri- ken »forskning, utvecklingsarbete och utbildning», kommer med nödvändig- het allt ekonomiskt framåtskridande att avstanna och produktionen bli kon- stant.1

1 För att klart få fram tankegången har vi underförstått utgått från konstant folkmängd och oförändrad avkastning på råvaruresur— serna. Vi har också bortsett från att i den svenska investeringsredovisningen, liksom för— modligen i många andra länders, vissa typer av investering i fasta föremål blir ofullständigt redovisade. Detta gäller t. ex. för mer kort- livade verktyg och vissa slag av anläggnings— arbeten i gruvor.

Ovanstående synpunkter har legat till grund för vår undersökning och de anvisningar som finns på frågefor— muläret, respektive delgivits de tillfrå- gade vid muntliga kontakter.1 Bestäm- mande för vår avgränsning har .vidare varit att det endast var de av industrin själv vidtagna investeringarna i FoUUb, som vi var intresserade av. Den FoUUb som bedrivs av det allmän- na eller inom andra sektorer av nä- ringslivet, inkluderades alltså inte i detta sammanhang. Vi avsåg vidare att insamla kostnaderna för av hela bran- schen gemensamt bedriven forskning i särskild ordning.

Ur vår synpunkt var det väsentligt att de uppgifter vi fick om kostnader- na för FoUUb så att säga hängde ihop med den produktionsapparat, som upp- gifterna i övrigt avsåg. Vill vi bedöma lönsamheten hos de utförda investe— ringarna måste vi ju nämligen sätta dem i relation till den resulterande produk- tionen. Detta krav möter det stora svå- righeter att tillgodose i praktiken. I många fall utför företag investeringar på detta område som avser inte bara dess egen tillverkning utan också pro- duktionen hos dotterföretag inom eller utom landet. Vi har här inte gjort något avdrag för dotterbolag i utlan- det, men uppgifter från större företag tyder på att en sådan justering har mycket liten inverkan på resultaten, i den mån den över huvud taget skulle vara genomförbar. När det gäller dotter- företag inom Sverige har däremot av- drag gjorts.

Företaget kan vidare till större eller mindre del fungera som »forsknings- producent», dvs. man säljer till utom- stående resultaten av sin forskning ge- nom upplåtelse av patent, medgivande av licenstillverkning o. d. Lämpligast vore nu att i sådana fall avdra från fö- retagets investeringar i FoU de kostna-

der som ligger bakom patentet samt också avdra från företagets produktion värdet av licensintäkter o. d., i den mån de där medtagits. På omvänt sätt borde man i de fall där företaget köpt patent el. dyl. öka investeringen i FoU med värdet av den bakom patentet lig— gande forskningen samt öka produk- tionsvärdet med årskostnaderna för li- censer o. d. i den mån de inte ingår däri. Allt enligt principen att investe- ringarna i FoUL'b skall föras samman med den ur dessa investeringar härrö- rande produktionen.

Det föreföll emellertid inte motive- rat att i detta sammanhang ge sig in på så detaljerade undersökningar, som skulle krävas för ett konsekvent hän- synstagande till synpunkterna ovan. Vi har därför nöjt oss med att försöka få en uppfattning om storleken av de år- liga kostnaderna för patent etc. För vissa större verkstadsföretag har vi dessutom sökt beräkna intäkterna av patent o. (1. För dessa företag har in— täkterna varit ungefär lika stora som motsvarande kostnader för patent o. d.

Hela undersökningen sysslar med in- dustriproduktionen. Detta betyder att investeringar i distribution inte kom- mer med. Av detta skäl ingår inte ut- gifter för marknadsstudier o. d. i vårt investeringsbegrepp. I kostnaderna för FoUUb, som de här redovisas, ingår också kostnaderna för lokaler, laborato— riemaskincr etc. I den mån jämförelse sker med företagens konventionella in- vesteringar kan härvid uppstå en viss dubbelräkning. Denna torde dock sak— na betydelse i sammanhanget. I kost- naderna för FoUUb har vidare inräk— nats kostnader för uppdrag till utom- stående.

Nedan återges de rubriker under vil-

1 För enkelhetens skull kallar vi i det följande forskning och utvecklingsarbete för FOU, inkluderas även utbildning blir det FoUUb.

ka kostnaderna för forskning etc. rap— porterats.

1. Forskning m.m. (Ej produktkon— troll och marknadsundersökning- ar.)

2. Metodstudier och annat utveck- lingsarbete av produktionsmeto- derna. (Ej tidsstudier för ac- kordssättning.)

3. Produktutveckling. (Ej modeför-

" ändringar, ej normalt konstruk- tionsarbete.)

4. Inköp och utnyttjande av patent.x _Utbildning i särskilt organisera- de former, inklusive kurser, kon- ferenser o. d. (Ev. statsbidrag fråndrages.) Till dessa rubriker kan fogas föl- jande kommentarer.

1. Forskning. Täcker hela fältet från grundforskning till den tillämpade forskningen. I vad mån en viss kost- nad förs upp under denna rubrik eller under rubrikerna 2 eller 3 har helt fått bestämmas av vad som tett sig natur- ligt för företagen. Ett speciellt och besvärligt problem utgör den verksamhet som går ut på uppletandet och exploaterandet av nya råvarukällor. I Sverige bedrivs ju t. ex. en omfattande malmletning. Skall kost- naderna härför upptas inklusive upptagandet av provschakt o. d. som utgifter för FoU? I den mån denna verksamhet innebär att vi hittar nya råvarukällor i samma takt som vi för- brukar de gamla utgör den inte nå- gon nettoinvestering utan har i stället karaktären av en ersättningsinveste- ring. I den mån den leder till att vi finner råvarukällor, som gör det möj— ligt för oss att öka landets total-a pro— duktion genom att de är mer givande än de gamla, bör däremot verksamhe— ten räknas som en nettoinvestering och inkluderas i FoU. I praktiken är det naturligtvis mycket svårt att säga vad cu

som är det ena och det andra. I vårt material ingår sådana utgifter till ett belopp, som svarar mot knappt 1 pro— cent av totalsumman. Det är inte otänk- bart att nettoinvesteringen på området är av ungefär denna storlek.

2. Metodstudier etc. Gränsen mellan metod- och tidsstudier kan naturligt- vis ofta vara svår att dra. Denna gräns- dragning förefaller dock inte att ha vållat företagen större bekymmer.

3. Produktutveckling. Här har alltså inte medtagits anpassning till modeför- ändringar o. d., vilket för t.ex. textil- och konfektionsindustrin medför myc— ket betydande kostnader. Fortlöpande anpassning till modet kan inte betrak- tas som någon produktutveckling. I den mån verksamheten leder till en all— män höjning av den estetiska kvalite- ten borde dock kostnaderna härför medräknas. Detta torde emellertid va— ra den avgjort mindre delen av det hela, i den mån denna del över huvud kan fastställas. Likartade synpunkter gäl- ler för formgivning. Kostnaderna här- för bör icke medräknas i den mån det endast är fråga om en modeanpass- ning. I posten ingår icke heller normalt konstruktionsarbete. Detta är en myc- ket stor post för t. ex. verkstadsindu- strin, där en stor del av produktionen har karaktären av beställningsskrädde— ri och ett omfattande konstruktions-, planerings- och utredningsarbete krävs innan den egentliga produktionen kan sättas i gång. I den mån denna typ av arbete syf- tar till att förbättra inte bara de ak- tuella produkterna och tillverknings- metoderna, utan man gör en extra in- sats, som kan utnyttjas även i andra sammanhang, bör kostnaderna härför

1 För några större verkstadsföretag insamla- des uppgifter om beräknade intäkter från försäljning och uthyrning av patent 1959.

tas upp under FoU. Det är uppenbart att det i praktiken måste vara mycket svårt att säga om en viss utgift är av det ena eller andra slaget. Det är na- turligtvis också inte sällan så, att en viss utredningskostnad, som under alla omständigheter är nödvändig för att åstadkomma t. ex. en turbinanläggning, oavsiktligt ger kunskaper, som man har glädje av i andra sammanhang och där- för utgör ett tillskott till företagets fond av know—how. Vi har vid intervjuer kommit till den uppfattningen att i de flesta fall möter det inte oöverstigliga svårigheter för företagen att skilja ifrån vad som bör betraktas som normalt konstruktionsarbete.

4. Patent etc. Denna punkt har ti- digare kommenterats.

5. Utbildning etc. Huvuddelen av in- vesteringarna på detta område faller uppenbarligen även när det gäller utbildning med direkt syfte på produk- tionsverksamhet — utanför företagens ram och räkenskaper. Avsikten i detta sammanhang var endast att få en före- ställning om storleken av de direkta kostnader industriföretagen har för des- sa ändamål.

När det gäller att teoretiskt analyse- ra investeringarnas betydelse för pro- duktionsutvecklingen är det, som nämnts, hela tiden nettoinvesteringar- na man bör utgå ifrån, dvs. avdrag skall göras för de kostnader som behövs för att ersätta den utrustning som försli- tits. Samma resonemang gäller givetvis för investeringar i FoUUb och frågan uppkommer då om ett avdrag bör gö- ras för ersättningsinvesteringar även på detta område.

FoUUb ger till resultat en ökad och bättre kunskap om hur produktionen bör bedrivas. Denna kunskap finns lag- rad i böcker och tidskrifter, i mate- matikmaskiners minnen etc. och fram-

TabeII 105. Investeringar i FoUUb 1959

och 1965 Procentuell fördelning av Typ av investering 140b52;525t11a' 1959 1965 1. Förskning ........... 12 12 2. Utveckling av produk- tionsmetoderna. . . . 7 8 3. Produktutveckling .. . 40 32 4. Inköp och utnyttjan- de av patent ....... 8 5 5. Utbildning .......... 6 7 6. Ej fördelad FoUUb. . . 27 36 Totalt 100 100

för allt i människors hjärnor. För att kunskapen skall hållas vid makt måste vi därför ständigt ersätta vad som går förlorat genom att människor dör, av andra skäl förlorar kunskapen eller förmågan att använda den eller för- svinner ur produktionsapparaten ge- nom pensionering. Denna ersättning sker väsentligen genom att nya hjär- nor tränas upp till samma nivå. Kost- naden härför vilar till största delen icke på företagen. De utbildningskost- nader som redovisas i detta samman- hang torde väsentligen innebära en höj- ning av bildningsnivån och alltså ha nettokaraktär. På samma sätt har de här redovisade kostnaderna för forsk- ning och utvecklingsarhete nettokarak— tär och bör alltså jämföras med netto- investeringarna. Kunskapen som sådan förslits inte ur samhällsekonomisk syn- punkt. En helt annan sak är att det för det enskilda företaget är nödvändigt med en snabb avskrivning av investe- ringar i FoU. Ur företagets synpunkt måste investeringen vara avskriven den dag dess resultat blivit allmänt tillgängliga och tillämpade eller nya upptäckter gjort dem obsoleta. Hur snart resultaten blir tillgängliga utan kostnad hänger bl. a. ihop med patent-

Tabell 106. FoUUb-kostnadernas fördelning inom olika branscher 1.959

Procentuell fördelning av FoUUb-kostnaderna 1959 Utveek- Inköp Industribransch ling av Produkt- och . Ej för- Frfilåk' produk— utveek- utnytt- Urtäld- delad g tionsme- ling jande av g FoUUb toderna patent Gruvindustri .................... 9 4 3 0 20 64 Järn— och metallverk ............. 46 5 4 9 15 21 Manufakturering ................ 40 12 17 3 7 21 Elektroteknisk industri ........... 6 9 29 5 5 46 Transportmedelsindustri .......... 10 4 74 2 3 7 Maskinindustri .................. 9 7 58 13 5 8 Varvsindustri ................... 15 20 15 3 47 O Cement- och cementvarufabriker . . 5 4 7 22 15 47 Tegelbruk ...................... 5 2 9 2 7 75 Porslinsindustri ................. 2 4 3 32 6 53 Glasindustri .................... 9 15 22 0 19 35 Övrig jord- och stenindustri ...... —- -— _ — — Sågverk ........................ 16 33 7 4 38 2 Övrig träindustri ................ 16 13 10 23 12 26 .Massaindustri ................... Pappersindustri ................. O 0 0 2 11 87 XVallboardindustri ............... Tidningstryckerier ............... 0 0 0 0 100 0 Övr. pappersvaru- o. grafisk industri ...................... 17 31 23 7 14 8 Kvarnindustri ................... 42 16 18 0 4 20 Bageriindustri ................... 18 32 27 8 15 0 Mejeriindustri ................... 0 26 53 0 21 0 Margarinindustri ................ 8 2 3 39 1 47 Slakteriindustri ................. 0 7 0 0 93 0 Sockerindustri .................. 0 0 0 1 3 96 Chokladindustri ................. 8 16 32 0 34 10 Konservindustri ................. 40 11 43 0 6 0 Sprit-, vin- och tobaksfabriker. . . . 13 4 4 0 17 62 Bryggerier och läskedrycksfabriker 49 34 4 0 13 O Övrig livsmedelsindustri ......... — —— -— — —— —— Textilindustri ................... 3 12 9 7 19 50 Konfektionsindustri .............. 4 38 27 5 26 0 Garverier ....................... 0 0 0 0 11 89 Skoindustri ..................... 0 25 59 5 10' ' 1 Övrig skinnvaruindustri .......... 0 97 0 0 3 O Gummivaruindustri .............. O 0 2 26 4 68 Rent kemisk industri ............ 23 1 2 _ 6 3 ' 65 Plastbearbetande industri ........ 38 12 19 18 5 8 Övrig kemisk industri ............ 17 2 5 2 1 73 Hela industrin &) ................ 12 8 39 8 | 7 26

a) Exklusive de branscher "för vilka uppgifter saknas. Varvsindustrin har således inkluderats. Detta förklarar skillnaden gentemot tabell 105 där varven inte ingår.

Tabell 107. FoUUb—kostnader i olika

branscher FoUUb-ören per Industribransch foradlmgskrona 1959 1965 Gruvindustri ........... 1,1 0,9 Järn- och metallverk. . . . 2,3 2,2 Manufakturering ....... 3,3 3,6 Elektroteknisk industri . 14,7 9 5 15,3 9 2 Transportmedelsindustri 13,4 ' 13,2 ' Maskinindustri ......... 8,3 7,7 Varvsindustri .......... 2,9 Cement— och cement- varufabriker ......... 2,5 2,6 Tegelbruk ............. 2,0 1,8 Porslinsindustri ........ 3,5 2'3 2,4 2'3 Glasindustri ........... 1,3 1,1 Övrig jord- och sten- industri ............. f —- Sågverk ............... 0,1 0,1 Övrig träindustri ....... 1,2j 0'7 1,3j 0'8 Massaindustri .......... Pappersindustri ........ 1 ,2 1 ,1 Wallboardindustri ...... Tidningstryckerier ...... 0,1 0,1 Övr. pappersvaru- 0. 0,6 0,7 grafisk industri ....... 0,9 1,1 Kvarnindustri .......... 0,6 1,2 Bageriindustri .......... 0,4 0,6 Mejeriindustri .......... 0,2 0,2 Margarinindustri ....... 1,7 1,4 Slakteriindustri ........ 0,0 0,1 Sockerindustri ......... 2,6 0 6 2,7 0 8 Chokladindustri ........ 1.3 * 1,5 ' Konservindustri ........ 0,7 1,1 Sprit-, vin- och tobaks- fabriker ............. 1,2 1,6 Bryggerier och läske- drycksfabriker ....... 0,4 0,7 Övrig livsmedelsindustri —— Textilindustri .......... 1,1 0 8 1,5 1 1 Konfektionsindustri ..... 0,5 ' 0,6 ' Garverier .............. 0,6 0,6 Skoindustri ............ 0,2 1 4 0,8 1 4 Övrig skinnvaruindustri. 0,2 ' 0,2 ' Gummivaruindustri.. . . . 2,6 2,2 Rent kemisk industri . . . 6,3 6,4 Plastbearbetande industri ............. 4,3 3,3 5,0 3*8 Övrig kemisk industri. . . 0,8 0,9 Hela industrin &) ....... 4,2 4,3

a) Exklusive de branscher för vilka upp- gifter saknas 1959 och/eller 1965.

lagstiftning och andra institutionella förhållanden.

Kostnaderna för FoUUb i Sverige

[ tabell 105 har angivits hur de på ovan angivet sätt definierade investeringar— na i FoUUb fördelade sig på skilda rubriker. Uppgifterna avser år 1959 samt beräknade kostnader för år 1965.

Som framgår av tabellen spelar ut- vecklingen av produkterna en alldeles dominerande roll.1 Förhållandena va- rierar dock givetvis starkt mellan oli- ka branscher. Detta framgår av tabell 106, som visar motsvarande uppdelning branschvis. En likartad uppställning för år 1965 tyder på att företagen inte tänker sig någon påtaglig förändring av inriktningen av arbetet i framtiden. Det är dock svårt att dra några säkra slut- satser eftersom helt naturligt andelen för »Ej fördelad FoUUb» är större 1965 än 1959. Andelen stiger från 27 till 36 procent.

I tabell 107 anges kostnaderna för FoUUb i de olika branscherna som FoUUb-ören per förädlingskro-na åren 1959 och 1965. Skillnaderna mellan branscherna är som synes betydande. Högst ligger verkstadsindustrin, varvid dock manufakturen och varven utgör ett undantag. Höga siffror redovisas också för den rent kemiska och plast- hearbetande industrin. Man kunde tän- ka sig att olikheterna mellan branscher- na i någon mån berodde på att de i större _eller mindre utsträckning be- drev gemensam forskning. Som senare skall visas är emellertid denna gemen- samma forskning relativt obetydlig i kronor mätt.

Kostnaderna för FoUUb i relation till förädlingsvärdet blir i framtiden unge- fär oförändrade enligt prognosen. To—

1Punkt: 6 »Ej fördelad FoUUb» består nästan enbart av k05tnader, som ej kan fördelas på punkterna 1 och 3.

Tabell 108. FoUUb—kostnader i olika branschgrupper

Kostnader för FoUUb Branscherupp 1959 1965

Mkr | % Mkr % Gruvindustri ............................... .. . 10 1 12 1 Järn- och metallverk .......................... 31 4 51 5 Verkstadsindustri ............................. 602 79 826 77 Jord— och stenindustri ......................... 15 2 21 2 Träindustri .................................. 8 1 12 1 Massa-, pappers- och wallboardindustri .......... 18 2 26 2 Pappersvaru- och grafisk industri ............... 6 1 9 1 Livsmedelsindustri ............................ 12 2 18 2 Textil- och konfektionsindustri ................. 11 2 18 2 Läder—, hår— och gummivaruindustri ............ 8 1 11 1 Kemisk industri .............................. 40 5 67 6 Totalt a) .................................... ' 761 100 1 071 100

a) Exklusive de branscher för vilka uppgifter saknas 1959 och/eller 1965.

talt blir siffrorna 4,2 öre för 1959 och 4,3 öre för 1965; alltså en praktiskt taget oförändrad andel. Eftersom man räknat med en stark ökning av pro— duktionen innebär detta dock en be- tydande ökning av volymen av FoUUb fram till 1965. Materialet tyder på en ökning med cirka 40 procent från 1959 till 1965. Denna siffra får vi fram om vi applicerar de angivna procenttalen på industristatistikens värden för 1959 respektive dessa värden framräknade till 1965 med hjälp av den tidigare åter— givna oreviderade produktionsprogno- sen. En sådan kalkyl kan givetvis gö— ras för varje bransch för sig. En dylik beräkning återges i tabell 108 för hu- vudgrupper av branscher. För att mar- kera uppgifternas osäkerhet har de an- givits i hela miljoner kronor. Verkstadsindustrin svarar tydligen för en alldeles dominerande del av in- satserna på detta område. I jämförelse därmed är insatserna inom övriga branscher små. Bland dessa svarar ke- misk industri samt järn- och metall- verk för de största beloppen. Stor- leksordningen är här 30 a 40 miljoner. Av totalbeloppet kan år 1959 ca 45 mil-

joner beräknas avse utbildning. Mot- svarande belopp 1965 skulle bli ca 75 miljoner, om vi tillämpar den, tidigare redovisade relativa fördelningen.

Om man vill få en uppfattning om industrins totala insatser på detta om- råde bör till uppgifterna ovan läggas kostnaderna för forskning och utveck- lingsarbete bedriven vid branschinsti- tut o. (1. För år 1959 kan dessa kost- nader uppskattas till de belopp som än- givits i tabell 109.

Totalbeloppet blir som synes 9 mil- joner, en i jämförelse med de tidigare beloppen liten summa. Till detta kom- mer bidrag till dessa institutioner från staten, inkomster av uppdrag 0. (1. på sammanlagt 4,5 miljoner. Siffrorna bör kanske dock närmast jämföras med vad företagen själva direkt lagt ned på forsk- ning. Gör man en kalkyl med ledning av materialet ovan kommer man till ett belopp för 1959 på minst 90 miljoner.1

Som tidigare sagts är det av stort intresse att försöka få ett grepp om

1 1955 års universitetsutredning har gjort ett försök till uppskattning av industrins ut- gifter för forskning. Man kom därvid till ett belopp på 60 milj. kr. för år 1955. SOU 1960: 32, sid. 254 ff.

Tabell 109. Branschinstiiutens kostnader för forskning och utvecklingsarbete 1959

Bidrag . . från Branschinstitut o. dyl. industrin (1 000 kr) Svenska Gruvföreningen ........ 220 Jernkontorets Tekniska Forskning ................... 1 196 Metallografiska Institutet ...... 689 Sveriges Mekanförbund ......... 1 257 Stiftelsen för Skeppsbyggnads- teknisk forskning ............ 300 Cement— och Betonginstitutet. . . 577 Tegellaboratoriet .............. 230 Svenska Silikatforsknings— ' institutet ................... 203 Svenska Träforskningsinstitutet Trätekniska avdelningen ..... 180 Träkemiska avdelningen ...... 189 Papperstekniska avdelningen . 162 VVallboardforskning .......... 9 Cellulosaindustrins Centralla- boratorium ................. 1 012 Trämasseindustrins Centralla- boratorium ................. 37 Cellulosaindustrins stiftelse för teknisk och skoglig forskning samt utbildning m. m., 1959 års fond (exkl. skogsforsk- ning) ....................... 340 Pappersbrukens Centrallabora- torium ..................... 781 Wallboardindustrins Centralla- boratorium ................. 250 Stiftelsen Skogsindustriernas Vattenskyddsforskning (inkl. prisutjämningsavgiftsmedel) . . 205 Grafiska Forskningslaboratoriet . 200 Emballageprovnin gslaboratoriet . 71 Svenska Institutet för Konser- veringsforskning ............. 326 Svenska Textilforsknings- institutet Textilindustrin .............. 410 Konfektionsindustrin ........ 40 Garverinäringens Forsknings- institution .................. 10 Skoindustrins F orsknings- institut ..................... 120 Svenska Färg- och Ferniss- industrins Forsknings- laboratorium ................ 150 Totalt 9 164

kostnaderna för FoUUb i relation till vad man konventionellt menar med in- vesteringar. I tabell 110 visas därför dessa kostnader i procent av de fasta

nettoinvesteringarna i olika bransch- grupper är 1959. Vid beräkningen av nettoinvesteringen har vi utgått från de i bilaga B angivna andelarna för er- sättningsinvesteringar.

Av tabellen kan vi alltså utläsa att den i statistiken icke redovisade delen av investeringarna skulle uppgå till 42 pro- cent av de redovisade nettoinveste- ringarna. Inom verkstadsindustrin är den icke redovisade delen något större än den redovisade. Det kan förtjäna nämnas att'man i USA funnit likartade relationstal för denna industrigren.

Uppgifternas rimlighet. Vi har ovan utan reservation använt de andelstal som erhållits ur vårt material på KK's värden för den totala industrin. Detta är naturligtvis ett tveksamt förfarings- sätt. Allmänt har man anledning miss-

Tabell 110. Jämförelse mellan FoUUb- kostnad och nettoinvestering 1959

FoUUb/ netto- investe- Branschgrupp ringen 1959. % Gruvindustri .................. 13 Järn- och metallverk ........... 11 Verkstadsindustri .............. 111 Jord- och stenindustri .......... 30 Träindustri ................... 10 Massa-, pappers- och wall- boardindustri ............... 4 Pappersvaru- och grafisk industri .................... 9 Livsmedelsindustri ............. 11 Textil- och konfektionsindustri. . 24 Läder-, hår- och gummivaru- industri .................... 25 Kemisk industri ............... 32 Totalt 42

Anm. För järn— och metallverkens del har vi använt ersättningsandelen för hela in- dustrin. För varven, övrig jord- och stenindustri samt övrig livsmedels- industri har använts samma procenttal som för respektive branschgrupp i övrigt.

tänka att vi på detta sätt kommer att få för höga tal eftersom kostnaden för FoUUb borde vara högre i vårt urval än för företagen i genomsnitt.1 Det finns emellertid en viss möjlighet att undersöka rimligheten av våra resultat genom att jämföra med förhållandena i andra industrialiserade länder. En så- dan jämförelse för England och USA redovisas 'nedan. Det visar sig därvid att förhållandena i dessa länder stäm- mer anmärkningsvärt väl med de svens— ka. Det förefaller därför inte osanno- likt att de värden vi erhållit ligger ganska nära sanningen.

Vi har vidare kommit till att kost— naderna för FoUUb i framtiden endast skulle växa i takt med produktionen. Detta kan te sig något förvånande och mången skulle nog vänta sig en kraf- tigare ökning. Denna fråga diskutera- des flera gånger vid våra hearings. Det visade sig därvid att man bland före- tagen hade en stark känsla av att man gick mot ökade kostnader för FoUUb. I absoluta tal blir det ju också fallet enligt prognoserna. Samtidigt var man i många branscher angelägen under- stryka, att en kraftig expansion försvå- rades av att man hade svårt att skaffa kompetent personal.

Jämförelse med USA och England I England och USA_har man under 50-talet gjort upprepade undersökning- ar för att fastställa storleken av utgif- terna för FoU. Investeringar i utbild- ning har man däremot inte intresserat sig för i detta sammanhang.2 Dessa un- dersökningar har gjorts av offentliga eller halvoffentliga institutioner. I USA gör dessutom McGraw Hill ärliga under- sökningar, vars resultat tycks stämma mycket väl med de undersökningar som görs av National Science Foundation.3 I tabell 111 har vi med ledning av de nämnda undersökningarna försökt

ange kostnaderna för forskning och ut- vecklingsarbete inom olika branscher, dels för Sverige, dels för USA och Eng- land. Uppgifterna för USA är hämtade från Novick.

Att få någon fullständig överensstäm- melse mellan branschuppdelningarna i de olika länderna är icke möjligt. Av tabellen torde emellertid framgå hur vi försökt att föra olika grupper samman. En förutsättning för att jämförelser skall bli möjliga är. vidare att den definition, som legat till grund för avgränsningen av begreppet forskning och utveck- lingsarbete varit densamma i de tre undersökningarna. I stort sett kan det- ta sägas vara fallet.4 En annan förut-

1 Från massa-, pappers- och wallboard- industrin har anförts att 1965 tolv kombinerade företag beräknas svara för 4/5 av den totala kestnaden för FoUUb samt att tendensen går mot koncentration av arbetet till de större företagen. 2 Department of scientific and industrial research: Industrial Research and Develop— ment Expenditure 1958. London 1960. H. M. . S. 0. Science and Engineering in American In— dustry. Final Report on a 1953—1954 Survey. National Science Foundation 56—16. Methodologica] Aspects of Statistics on Research and Development. Costs and Man- power. National Science Foundation 59—36, sid. 53 ff. Funds for Research and Development in Industry 1958. National Science Foundation 61—32. 3 D. Novick: What do we mean by »research and development». P-1779 August 25, 1959. The RAND Corporation. S:a Monica, Califor- nia. Sid. 34 ff. ' Den engelska definitionen torde skilja sig från den svenska i så måtto att man medtagit i beloppen även utgifter som gått till bransch- forskningsinstitut, däremot förmodligen inte utgifter för patent, licenser o. (1. Se Industrial Research and Development Expenditure 1958, sid. 10 ff. När det gäller kapitalutgifter före- faller det också som ev. en viss dubbelräkning ägt rum. 3. a. sid. 11. Detta saknar dock praktisk betydelse. Konstruktionsarbete på beställningsarbeten bör icke komma med, men klar definition saknas. Malmletning o. d. var ej aktuellt i det engelska fallet. Den amerikanska definitionen torde förete följande avvikelser: 1. På samma sätt som för

Fortsättning på noten sid. 167.

FoU—kostnad i procent av förädlingsvärdet

England (1958) Sverige (1959) USA (1958) Metal manufacture... 1,15 Järn- o. metallverk.. 2,0 Primary metals ...... 1,0 Manufakturering . 3,1 Fabr. metals and Ordnance ........ 2,2 El. engineering Elektrotekn. in- Elec. equipment. . 15,3 and el. goods . . . . 9,8 dustri ........... 14,0 Aircraft ......... 35,7 Aircraft and parts 38,4 Motor and other Transportmedels- vehicles and ac— industri (inkl. flyg) 13,0 12,9 cessories 7,0 3,3 8»3 Non-el. engineer— Maskinindustri. . . 7,9 Machinery ....... 4,3 ing and shipbuild- (inkl. instrument) ing ............. 1,8 Precision instru— Prof. and scientific ments etc ....... 10,7 instruments ..... 11,1 Varvsindustri. . . . 1,5

Ceramics, glass,

cement etc. ........ 1,1 Jord- o. stenindustri . 2,0 Stone, clay and glass 1,3 Manufactures of wood Träindustri ...... 0,6 Paper and allied prod. 0,9 and paper and print- _ ing ................. 0,25 Massa—,pappers O'

wallboardindustri 0,8 1,1 Pappersvaru- och

grafisk ind. . . . . . 0,5 Food and kindred Food, drink and tobaeco 0,6 Livsmedelsindustri . . . 0,5 prod ................ 0,6 Textiles, leather, leath- Textil- och kon- Textile mill prod. and er goods and cloth— fektionsindustri. . 0,6 apparel ............. 0,3 ing ................. 0,9 0,5 Sko- o. läder- industri ......... 0,3 Gummivaruindustri. . . 2,5 Rubber prod. ....... 3,7 Chemicals and allied Chemicals and allied trades .............. 5,9 Kemisk industri ..... 3,2 prod ................ 4,8 Petroleum prod ...... 10,1 Other manufacturinga) 1,8 Other manufacturingb) 3,0 All manufacturing in- Hela industrin ....... 4,0 All manufacturing 5,5 dustries ............. 3,8 (exkl. gruvor)

a) Rubber, linoleum, leather cloth, etc., brushes and brooms, toys, games and sports equip- ment, miseellaneous stationers' goods, plastics moulding and fabricating, miscellaneous manu- facturing industries.

b) Includes autos, tobaeco, lumber and wood products, furniture, printing and publishing, transp. other than aircraft and autos and misc. manufacturing.

sättning för att jämförelse skall vara möjlig är att den grupp av företag, som uppgifterna avser, är jämförbara. Den engelska undersökningen avser hela in— dustrin ned till arbetsställen med 11 anställda.2 Den amerikanska undersök- ningen torde också röra sig med en definition, som relativt väl ansluter sig till den svenska industristatistiken.

Överensstämmelsen mellan de olika länderna måste sägas vara anmärk- ningsvärt god, både beträffande all- män nivå och variationer mellan bran- scherna. Flygindustrin intar uppenbar— ligen en särställning. Inom den svens- ka flygindustrin har man också kostna- der för FoU av samma relativa storlek som i den engelska och amerikanska. Skillnaderna mellan länderna beror up- penbarligen till stor del på olikheter i industrins struktur. Om man sålunda låter industrigrenarna i USA få samma inbördes relativa betydelse som i Sve- rige, kommer det amerikanska genom- snittet att ligga på 3,5 procent. För Englands del skulle motsvarande tal bli 2,3 procent. Dessa beräkningar är givetvis mycket approximativa.

Den engelska undersökningen ger en hel del intressanta resultat utöver de redan återgivna. Eftersom förhållande- na även i dessa avseenden kan antas vara likartade med de svenska kan det finnas anledning till ett kort referat.

Grundläggande för den engelska un—

den engelska är det oklart om »rutinkon- struktionsarbete» blir helt exkluderat. 2. Kostnader för patent, licenser, uppdrag till utomstående etc. har exkluderats. Det sägs i detta sammanhang att avdrag för inkomster av royalties etc. icke skall göras från före- tagets FoU-kostnader. 3. Någon dubbel- räkning med både avskrivningar och kapital- utgifter förekommer inte. Methodological Aspects of Statistics on Research and Deve— lopment sid. 124 ff. 4. Malmletning o. d. före- faller att vara exkluderat. a. a. sid. 26 ff.

I vad mån anpassningar till modet exklu- deras är i båda fallen något oklart, förmodligen är det dock så.

Tabell 112. Olika slag av FoU—kostnader i England 1958

Andel av totalkost- Kostnadsslag naden

% Löner ........................ 39 Material och utrustning ........ 20 Administration ................ 9 Reparationer och avskrivningar. 10 Övrigt ....................... 10 Kapitalutlägg ................. 12 Totalt 100

dersökningen var ett fastställande av de totala utgifterna för FoU per kvali- ficerad person. Med en sådan menade man i stort sett en tjänsteman med uni- versitetsutbildning. Den totala kostna- den per sådan tjänsteman uppgick i hela industrin till £ 10 791, dvs. ca 150000 kronor. I särklass högst låg flygplansfabriker med £ 30 763, där- efter följde fabriker för bilar och and- ra transportmedel med £ 19 778, och fabriker för precisionsinstrument med £ 13 535. I alla övriga branscher låg siffrorna mellan £ 5000 och £ 10000. För kemiska fabriker var t. ex. värdet £ 6655. Den höga siffran för vissa in- dustrier inom den mekaniska verk— stadsindustrin torde bl.a. samman- hänga med höga kostnader för mate- rial och utrustning och stor använd- ning av mindre högt utbildade perso- ner, t.ex. metodstudiemän.

Av tabell 112 framgår hur kostnader- na fördelade sig på olika kostnads- slag.

Av de totala kostnaderna för FoU gick fyra och en halv procent till in- stitutioner och personer utanför före- taget. Tabell 113 visar fördelningen av detta belopp.

* Industrial Research and Development Expenditure 1958, sid. 2.

Tabell 113. Externa kostnader för FoU i England 1958

Andel av de

externa kost-

naderna för FoU

%

Forskningsorgan

Statliga institutioner ........ 2 Branschinstitut ............ 29 . Universitet och högskolor. . . . 4 Annat ..................... 65

Totalt 1 00

Den stora posten är tydligen »annat» och består av betalning till konsulter etc., men framför allt av betalning till andra företag för utnyttjande av deras know-how. Denna post har förmodli- gen blivit underskattad på grund av formulärets utformning. Betalning till utomstående var helt naturligt störst i branscher med stor andel småföretag.

Beträffande utvecklingen i tiden kon-

staterar man att FoU per förädlings- krona ökat med kanske drygt 30 pro- cent mellan 1955 och 1958. Man kon- staterar vidare en ökning av utgiften per kvalificerad person på ca 30 pro- cent. Denna ökning beror framför allt på att antalet medhjälpare vuxit från 2 till 3 mellan 1955 och 1958.

De engelska undersökningarna visar vidare att majoriteten av de högre ut- bildade som sysslar med FoU är knut- na till företag med mer än 500 anställ- da.1 Av stor betydelse för forskningen var de militära uppdragen. Man upp— skattar att dessa 1958 svarade för nå— got mindre än hälften av kostnaderna.? Förhållandena tycks vara likartade i USA. En mycket stor del av FoU fi- nansieras där genom militära anslag.3

1 Industrial Research and Development Expenditure 1958, sid. 8. 2 a. a. sid. 1. 3 Novick sid. 33.

BILAGA B

Försök till beräkning av den marginella avkastningen

i olika industrigrenar

I många sammanhang är det av stort intresse att försöka bilda sig en upp- fattning om inom vilken sektor av eko— nomin en viss utökning av resurser- na ger störst resultat i fråga om till- skott till nationalprodukten. Vi har där- för gjort ett försök att på basis av vårt material göra beräkningar som kunde ge någon vägledning på denna punkt. Som framgår av det följande ger kal- kylerna inte några utslag, som man kan stödja sig på vid en bedömning. Med hänsyn till det stora intresse, som beräkningar av detta slag rönt i olika sammanhang, har det emellertid tett sig motiverat att redogöra för varför kalkyler av här redovisad typ ger så svårtolkade resultat.

Både med hänsyn till de möjligheter som föreligger att dirigera olika slag

av resurser kapital, arbetskraft och råvaror _ och de föreställningar man har om produktionsförändringarnas

natur är det naturligt att vid beräkning- arna utgå från kapitalet. Detta utgör ju själva produktionsapparaten och frå- gan blir därför vilken effekt en ut- vidgning av denna apparat har på pro- duktionen inom olika sektorer av nä- ringslivet. Ett sätt att angripa detta problem är att göra räntabilitetskal- kyler. Sådana kräver emellertid myc— ket ingående kännedom om förhållan— dena inom olika företag långt mer ingående än de uppgifter vårt mate- rial ger. På basis .av vårt och likarta-

de material kan man emellertid göra schematiska kalkyler över effekten av kapitalökningar inom olika branscher.

Ett vanligt sätt att göra en sådan kalkyl är att sätta ökningen av pro— duktionsvolymen under någon period i relation till summan av investering- arna under samma period. Produk— tionsvolymen mätes därvid på basis av förädlingsvärdet, d. v. s. produktions- värdet minus kostnader för råvaror, bränsle och halvfabrikat.

Det är emellertid tydligt att man på detta sätt i nämnaren får ett tal, som är större än ökningen av kapitalstoc- ken under samma tid. För att få fram dennas verkliga ökning skall vi från summan av bruttoinvesteringarna dra den. del av dem, som åtgår för att täcka förslitningen. Någon statistik över för— slitningens storlek har vi inte i Sve- rige. Det är också ett ur både prak- tisk och teoretisk synpunkt besvärligt problem att bestämma förslitningens omfattning. I samband med vår un- dersökning gjorde vi emellertid ett för- sök att från företagen erhålla en upp- skattning av storleken av denna post. Resultatet av vår fråga framgår av ta— bell 114.

Företagen ombads i frågeformuläret att uppskatta hur stor del av investe- ringarna under perioden 1961—65, som behövde avsättas för att bibehålla anläggningarnas kapacitet. Som syns av' tabellen föreligger det betydande va-

Tabell 114. Ersätiningsinvesieringarnas andel av bruttoinvesteringarna (inklusive reparation och underhåll)

Ersättnings- Industribransch investeringar ] procent 1961—65

Gruvindustri ............... 69 Järn- och metallverk ........ Manufakturering ........... 47 Elektroteknisk industri ...... 47 Transportmedelsindustri. . . . . 33 Maskinindustri ............. 51 Varvsindustri .............. Cement- och cementvaru-

fabriker ................. 68 Tegelbruk ................. 76 Porslinsindustri ............ 49 Glasindustri ............... 38 Övrig jord- och stenindustri . — Sågverk ................... 64 Övrig träindustri ........... 44 Massaindustri .............. 43 Pappersindustri ............ 41 Wallboardindustri .......... 60 Tidningstryckerier .......... 42 Övr. pappersvaru- o. grafisk

industri ................. 49 Kvarnindustri .............. 55 Bageriindustri .............. 59 Mejeriindustri .............. 63 Margarinindustri ........... 72 Slakteriindustri ............ 87 Sockerindustri ............. 70 Chokladindustri ............ 64 Konservindustri ............ 54 Sprit—, vin- och tobaks-

fabriker ................. 64 Bryggerier och läskedrycks-

fabriker ................. 60 Övrig livsmedelsindustri ..... Textilindustri .............. 72 Konfektionsindustri ......... 54 Garverier .................. 72 Skoindustri ................ 57 Övrig skinnvaruindustri ..... 85 Gummivaruindustri ......... 30 Rent kemisk industri ....... 53 Plastbearbetande industri . . . 35 Övrig kemisk industri ....... 70 Genomsnitt ............... 52

riationer mellan branscherna. Detta är naturligt med tanke på att behovet av

ersättningsinvesteringar väsentligen är en funktion av de investeringar, som gjorts i det förgångna och inte av dem, som görs under den aktuella perioden. I princip kan man därför vänta sig låga tal i branscher med en kraftig in- vesteringsökning under perioden och höga i dem med långsam eller ingen ökning. I stort sett tycks det också för- hålla sig på detta vis även om undan- tagen från regeln är flera. Man måste dock komma ihåg att hänsyn bör tas till utvecklingen under en längre tid. Har expansionen länge varit kraftig blir ersättningsbehoven och därmed er- sättningsandelarna små. En tillfällig avsaktning i takten ändrar ej detta för- hållande. Det bör vidare förhålla sig så, att ersättningsandelen växer med sti- gande andel maskiner i investeringarna. Detta som en följd av att maskiner har kortare livslängd än byggnader.

Det kan vara av ett visst intresse att jämföra de andelar vi fått fram med uppskattningar, som gjorts i andra sam- manhang.

Om vi antar att investeringar i re- parationer och underhåll helt har er- sättningskaraktär betyder den i tabell 114 angivna genomsnittliga ersättnings- andelen att 29 procent av investering- arna i övrigt avser ersättning. Denna procentandel kan jämföras med de er- sättningsandelar som ligger bakom de resultat Jaak Järv kommer till vid sina undersökningar av den svenska kapital- stockens utveckling. Undersökningen in— går som en bilaga i Erik Lundbergs stu- die av kapitalets betydelse för närings- livet.1 Järv har undersökt perioden 1947—57. I tabell 115 har vi nu räk- nat fram de ersättningsan-delar, som för olika perioder kan deduceras ur

1 E. Lundberg: Produktivitet och räntabilitet, Stockholm 1961, sid. 247 ff. För att få fram uppgifterna har vi dessutom använt KK's investeringsstatistik.

hans siffror. Tidsindelningen samman- hänger med att han haft tillgång till olika typer av material för olika perio- der.

Slutet på 40-talet var en period med snabb investeringsökning, medan in- vesteringarna under tiden 1950—57 låg på i stort sett oförändrad nivå. Det är därför naturligt att andelen blir vä- sentligt lägre för den första perioden. Eftersom vår andel avser en period under vilken företagen tänkt sig att in- vesteringarna skall vara i stort sett konstanta, bör vår siffra närmast jäm- föras med värdena under de två senare perioderna. Vår siffra ligger som synes väsentligt lägre än värdena i tabell 115.

För perioden 1950—54 tar Järv ex- plicit upp problemet om ersättnings- andEIens storlek. Han gör vissa kalky- ler, som ger en andel på 23 procent. Under perioden skulle en sådan andel svara mot en genomsnittlig livslängd, som för maskinerna kan uppskattas till ca 35 år och för byggnaderna till 90 år. Järv finner dessa livslängder otro— ligt långa och utgår därför i stället från en livslängd hos maskiner av 20 år och hos byggnader av 50 år. Våra resultat tyder på, att det är tveksamt om den- na justering innebär någon förbättring. Den andel vi kommit till står också i bättre överensstämmelse med vissa un- dersökningar rörande verkstadsmaski- ners livslängd, som företagits inom IUI.1

På basis av Järvs material kan vi också jämföra förhållandena bransch för bransch. Resultatet av en sådan jämförelse framgår av tabell 116.

Tabell 1 15 . . Ersättnings- Tidsperiod investeringsprocent 1 94 7—49 25 1 950—54 37 1 955—57 44

Tabell 116. Ersättningsinvesteringar enligt olika beräkningssätt

Ersättnings- investeringar totala investeringara) Branschgrupp % Järvs IUI:s mate- enkät- rialb) företag Metall— och verkstads- industri ............. 33 24 0) Jord- och stenindustri . . 50 42 Träindustri ............ 38 32 Massa-, pappers- och grafisk industri ....... 29 21 Livsmedelsindustri ...... 42 53 Textil- och konfektions- industri ............. 64 55 Läder-, hår- och gum— mivaruindustri ....... 42 14 Kemisk industri ........ 33 26 Summa egentlig industrid) ........... 37 290)

a) Exklusive reparation och underhåll.

b) Avser tiden 1950—54.

c) Exklusive järn- och metallverk samt varv. Dessa branscher svarar för 15 procent av de totala planerade investeringarna 1961—65.

d) Exklusive gruvindustri i båda fallen.

Bortsett från skillnaden i nivå är det en god överensstämmelse mellan våra och Järvs resultat på denna punkt.

Vår slutsats blir att det förefaller sannolikt, att de uppgifter vi erhållit är pålitliga. De avser perioden 1961— 65. För Våra beräkningar behöver vi emellertid motsvarande tal för perio— den 1955—59. Investeringarna ökade kraftigt under 1958 och 1959. Ersätt- ningsandelen är därför sannolikt lägre under 1955—59 än den andelssiffra vi erhållit för prognosperioden. Vi har emellertid inte något underlag för en korrigering. Det har därför tett sig mest

1 För verkstadsmaskiner finner man där att genomsnittliga livslängden skulle uppgå till minst 28 år. Dessa resultat stämmer med för- hållandena i andra länder. Undersökningarna beräknas bli publicerade 1962.

lämpligt att genomgående använda samma ersättningsandel. Bristfällighe- ten i detta förfaringssätt bör emeller- tid hållas i minnet. Genom att utgå från nettoinvesteringarna har vi i alla fall fått fram ett värde, som bör ligga vä- sentligt närmare det mått vi söker än om vi utgått från bruttoinvesteringarna.

Det är vidare tydligt, att vid given kapitalökning kommer värdet på den marginella avkastningen att ligga högt i branscher där sysselsättningen stigit kraftigt och lågt i branscher med obe- tydlig eller ingen sysselsättningsökning. Detta behöver i och för sig inte vara något fel. Om vi t.ex. är intresserade av den arbetsmarknadspolitiska effek- ten av investeringarna är det värde- fullt att känna till om man t.ex. kan nå en stor ökning av sysselsättningen med liten insats av kapital. Det är emel- lertid tydligt att vårt mått inte ger nå- got renodlat uttryck för arbetsmark- nadseffekten. Vore vi i första hand in- tresserade av denna effekt borde vi sätta förändringen av antalet sysselsat- ta i relation till förändringen av kapi- talstocken.

I detta sammanhang är vi emellertid primärt intresserade av den föränd- ring av produktionen som en ökning eller minskning av kapitalstocken medför. Vi bör då rimligen eliminera sådana förändringar, som samman- hänger med ändringar av sysselsätt— ningen på samma sätt som vi redan eliminerat effekten av ändringar i rå- varutillförsel genom att använda oss av förädlingsvärdet. Ett värde som är rensat från sysselsättningsförändringar erhåller vi, om vi sätter ökningen av produktionsvärdet under den aktuella perioden minus kostnader för råvaror och arbetskraft i relation .till ökningen av kapitalstocken under samma tid. Ökningen av kapitalstocken har då satts lika med summan av nettoinvestering-

Tabell 117. M-värden för hela industrin enligt olika beräkningsmetoder

KK's __ mate— Enkät" .. . . materialet Berakmngsmetod 1131 1955—1955— 1959—' 59 59 65 Förädlingsvärde- ökning 'Summa brottom-_ 0'18 0'20 030, vestering Förädlingsvärde- ökn' »——————mg . = 0.38 0,42 0,63 . Summa nettom- vestering Förädlingsvärde- ökning minus löneökning ' (3. Summa nettoin-_ 0,30 0'34 0'53 vestering

arna under perioden. Råvaror och ar- betskraft skall i denna kalkyl värderas till priser från den aktuella periodens. början.

I tabell 117 redovisas nu storleken av den marginella avkastningen beräknad på de olika sätt, som vi skisserat ovan. Vi har alltså här medtagit de mer pri- mitiva måtten, detta därför att dessa ofta används av praktiska skäl. Som jämförelse har för den tidigare perio- den även gjorts en beräkning på basis. av KK's material.

De beräknade talen för den margi- nella avkastningen kallas i det följande för korthetens skull M-värden. För tyd- lighetens skull har vi i det följande även skilt på M,-, M,; och Mc-värden i anslutning till beteckningen i tabell 117.

Den inbördes relationen mellan de på olika sätt beräknade M—värdena blir tydligen den man kan vänta sig med anledning av olikheterna i beräknings- sättet. Eftersom ersättningsandelen i genomsnitt utgör ca 50 procent blir

M.,-värdena dubbelt så höga som M,- värdena. På grund av de relativt sett små sysselsättningsförändringarna blir däremot differenserna små mellan M,,- och Mc-värdena.

Det föreligger tydligen vidare myc- ket god överensstämmelse mellan de M-värden som beräknats på basis av vårt material och motsvarande värden baserade på KK's material. Går man till de enskilda branscherna blir över- ensstämmelsen sämre. I stort sett pe- kar emellertid resultaten i samma rikt- ning om man håller sig till huvudgrup- per.

Både enligt vårt och KK*s material är variationerna mellan branscherna mycket stora.

Detta framgår av tabell 118, där vi redovisar Mc-värdena branschvis för perioderna 1955—59 och 1959—65.

I regel ligger Mc-värdena högre för tiden 1959—65 än under åren 1955—59. Det förefaller sannolikt att denna för- ändring till icke ringa del samman- hänger med den tendens till underskatt- ning av investeringsbehoven, som tidi— gare berörts. Som tidigare nämnts har vi antagligen räknat med för hög er- sättningsandel för perioden 1955—59. En sänkning av andelstalet skulle leda till en minskning av MC.-värdet. Justerar vi 51 andra sidan upp investeringsnivån för 1959—65 med 15 procent sjunker Mc till 0,40. För att få samma Mc-värde som för 1955—59 behöver nivån juste- ras upp med ca 30 procent.

Jämför man för tiden 1959—65 situa- tionen i olika branscher finner man att bl. a. gruvor, träindustri samt tex- til- och konfektionsindustri ligger över genomsnittet. Även järn- och metall- verkens Mc—värden torde ligga högt. Ett egendomligt inslag i vårt material är de höga siffror vi erhåller för skinn- och skinnvaruindustrin. Låga Mc-vär- den redovisar bl. a. pappers- och mas-

saindustrin samt vissa delar av livs- medelsindustrin och jord- och stenin- dustrin.

Vilka slutsatser kan man nu dra av de erhållna Mc-värdena? Är de uttryck för en faktisk olikhet i ekonomisk av- kastningsförmåga mellan olika bran- scher? Kan man av dem dra slutsatsen att man t. ex. bör satsa på textilindu- strin men undvika investeringar i pap- pers— och massaindustrin?

Några sådana slutsatser lämpar sig de framräknade värdena absolut inte för. Däremot kan de vara en lämplig startpunkt för en diskussion av de eko- nomiska utsikterna i olika branscher och för en analys av de sammanhang, som har betydelse för den ekonomiska utvecklingen. På detta sätt utnyttja- des de vid våra hearings. Vid dessa diskussioner framkom en hel del syn- punkter, som belyste frågan varför man inte kan dra enkla slutsatser av den typ, som skisserats ovan. Nedan sammanfattas några av de synpunkter av detta slag, som kan anläggas i sam- manhanget.

1. En förutsättning för varje me- ningsfull diskussion av resultaten är givetvis att det använda statistiska ma- terialet är tillfredsställande. Jämförel- sen med KK's material tyder på att så i stort sett är fallet. En avgjord svag- het är dock att vi för de olika bran- scherna använder samma ersättnings- andel för perioden 1955—59 som för 1959—65. Det är naturligtvis inte säkert att andelen verkligen varit oförändrad. Det är emellertid svårt att peka på nå— got fall, där denna teknik kunnat leda till direkt missvisande resultat.1 Man kan naturligtvis också ställa sig skeptisk till de erhållna ersättningsan- delarna i och för sig och hävda att

1 I de branscher där vi saknar uppgifter om ersättningsinvesteringarnas storlek har vi för- farit som i tabell 110.

Tabell 118. Mc-värden för olika branscher 1955—65

' Mc enl. enkäten Industribransch RåcgseåiååK 1955—59 1959—65

Gruvindustri ........................ 0,20 0,19 1,17 Järn- och metallverk ................. 0,26 0,69 Manufakturering ..................... 0,38 0,41 0,69 Elektroteknisk industri ............... 0,41 0,51 0,67 Transportmedelsindustri .............. 0 33 0,51 0,39 Maskinindustri ....................... * 0,16 0,53 Varvsindustri ........................ 0,31 -— _ Cement- och cementvarufabriker ...... 0,55 0,32 0,33 Tegelbruk ........................... 0,16 0,13 0,43 Porslinsindustri ...................... 0,18 0,05 0,52 Glasindustri ......................... 0,43 1,08 0,64 Övrig jord- och stenindustri ........... 0,33 — Sågverk ............................. — 0,38 -— 0,02 0,67 Övrig träindustri .................... 0,80 0,60 1,00 Massaindustri ........................ 0,15 0,13 0 28 Pappersindustri ...................... 0,17 0,20 ' Wallboardindustri .................... 0,48 0,43 0,26 Tidningstryckerier ................... 0 63 0,93 0,46 Övr. pappersvaru- 0. grafisk industri . . . ' 0,58 0,59 Kvarnindustri ....................... 0,44 0,43 0,04 Bageriindustri ....................... 0,20 0,50 0,50 Mejeriindustri ....................... 0,15 0,05 0,38 Margarinindustri ..................... 0,83 1,25 0,10 Slakteriindustri ...................... 0,38 —— 0,20 0,80 Sockerindustri ....................... 0,08 0,41 0,01 Chokladindustri ...................... 1,00 0,53 0,50 Konservindustri ..................... 0,93 0,90 3,47 Sprit-, vin— och tobaksfabriker ........ 0,68 0,68 0,05 Bryggerier och läskedrycksfabriker . . . . 0,43 0,68 0,33 Övrig livsmedelsindustri .............. 2,55 —— _ Textilindustri ........................ 0,96 0,93 0,58 Konfektionsindustri .................. 1,83 2,03 1,21 Garverier ........................... 1,40 0,29 Skoindustri .......................... 1,80 1,07 0,46 Övrig skinnvaruindustri .............. 4,00 10,00 Gummivaruindustri .................. 0,58 0,64 0,52 Rent kemisk industri ................ 0,47 Plastbearbetande industri ............. 1,37 0,90 0,61 Övrig kemisk industri ................ 1,15

Hela industrin 0,35 | 0,34 a) 0,53

a) För de branscher där enkätmaterial saknas har vivid sammanvägningen använt oss av KK's uppgifter.

olikheterna mellan branscherna i M— den och vice versa. Som framgår av värden enbart är ett uttryck för varia- tabell 118 finns det emellertid inte nå- tioner i ersättningsandel. Branscher got enkelt sådant samband. med hög andel skulle få höga M-vär- Ett i detta liksom i många andra fall

besvärligt tekniskt problem utgör svå- righeten att få fram tillfredsställande prisindexar. Det är t.ex. möjligt att de höga M-värdena i konfektionsindu— strin kan förklaras av bristfälligt hän- synstagande till kvalitetsförändringar.

2. Ökningen i avkastning under en viss period kan i många fall mer bero på investeringar, som gjorts tidigare, än på de investeringar, som utförts un- der perioden. Detta torde ha betydelse för bl. a. den ökning i M-värdena, som vi får för gruvor, järnbruk samt pap- pers- och massaindustrin. Vid våra hearings påpekades t.ex. att intrim- ning av en kemisk anläggning kan ta 2 a 3 år. Enligt en amerikansk under- sökning kan .det dröja 5 år sedan in- vestering gjorts i utveckling av nya pro- dukter innan försäljningen kommer i gång.1 Dessa tidsförskjutningar är en allvarlig svårighet för beräkningar av detta slag.

3. Vid beräkningarna tas ingen hän- syn till olikheter i livslängd mellan in- vesteringarna i olika branscher. Det är emellertid tydligt att våra M-värden i princip bör bli lägre ju längre livs- längd de aktuella investeringarna har. Investeringarnas livslängd torde nor- malt variera en hel del mellan olika branscher. Massafabriker och pappers- maskiner är t.ex. långlivade anlägg- ningar. Livslängden sammanhänger också med branschens ekonomiska si- tuation. I ett tryckt läge blir man obe- nägen för långa investeringar. Detta kan möjligen förklara de höga siffror- na i textil— och läderindustrierna.

4. Det är också tydligt att de resul- tat man kommer till i hög grad sam- manhänger med vad man registrerar som investeringar. Det torde t. ex. vara så, att investeringsarbeten som görs i egen regi, t.ex. diverse arbeten i gru- vor, blir ofullständigt redovisade. I så- dana fall bör såväl täljaren som näm-

naren i Mc-kvoten ändras. Täljaren där- för att det här i realiteten inte rör sig om någon löpande produktionskostnad, som skall dras från produktvärdet. Till- lägg bör alltså ske för ökningen av den- na post under perioden. Nämnaren bör ökas med nettovärdet av investeringen.

I skoindustrin beräknar man att ca 40 procent av maskinparken är förhyrd och att denna andel ökar när fram- tidsutsikterna är dåliga. Förändringar i denna andel kan försvåra jämförelse mellan olika perioder.

De höga värdena för övrig kemisk industri kan möjligen förklaras av att reklamkostnader inte räknas som in- vesteringar. Man skulle förmodligen få lägre tal om de behandlades som så- dana.2

I våra beräkningar har vi konsekvent inräknat reparationer och underhåll i bruttoinvesteringarna. Detta betyder att inte kostnaderna för dem men väl avskrivningarna på dem borde ingå i täljaren i Mc-kvoten. Om vi antar att investeringarna på detta konto går jämnt ut med avskrivningarna borde därför täljaren ökas med ökningen av kostnaderna för reparationer och un- derhåll under perioden. Eftersom kost- naderna för denna typ av investering- ar utgöres av löner och råmaterial har vi ju nämligen tidigare dragit av dem. Vi har gjort en kalkyl över hur en så- dan omkalkylering skulle påverka M,- värdena. Det visade sig härvid, att des- sa knappast alls skulle påverkas som en följd av att denna typ av utgifter varit ungefär oförändrad under perio- den.

5. Som diskuterats i bilaga A finns

1 Methodological Aspects of Statistics on Research and Development. Costs and Man- power. National Science Foundation 59—36, sid. 53. 2 Vi har då utgått ifrån att reklamkostna- derna i icke oväsentlig utsträckning kommit att ingå i förädlingsvärdet.

det betydande kostnader av investe- ringsnatur, vilka inte inkluderas i det konventionella investeringsbegreppet. Det gäller bl.a. investeringar i forsk- ning, i utveckling av produkter och pro— duktionsmetoder samt i utbildning.

De icke redovisade investeringarna i FoUUb påverkar givetvis M-värdena i hög grad. Man bör t. ex. få höga vär- den om de »vanliga» investeringarna under en period är låga eftersom de icke redovisade investeringarna kan beräknas fortgå i jämnare takt. Det kan vidare antas vara så, att i branscher där »forskningsinvesteringar» spelar stor roll får man stor avkastning på de konventionella investeringarna. En riktigare bild av situationen skulle man få om man inkluderade »forsk- ningskostnaderna» i investeringarna. Detta skulle betyda att man av tidi- gare angivna skäl ökade nämnaren med nettoinvesteringen i FoUUb under pe- rioden samt täljaren med ökningen av den totala årskostnaden för FoUUb från periodens början till dess slut. Vi har då utgått från att kostnaderna för FoUUb väsentligen utgöres av löne- och råvarukostnader.

Med ledning av de värden vi redo- visat i bilaga A för omfattningen av FoUUb har vi försökt göra en sådan korrigering. Resultatet framgår av ta- bell 119. Som man kan vänta sig får vi på detta sätt lägre M-värden. Effekten blir vidare att skillnaden mellan bran- scherna blir mindre än tidigare.

6. M—värdet är kvoten mellan sum- man av produktionsförändringarna re— spektive summan av investeringarna för en serie av företag i en viss bransch. Vi har därför ett aggregeringsproblem. Det kan t.ex. förhålla sig så, att un- der den undersökta perioden vissa av företagen i branschen lagt ned sin till- verkning eller kört ner fabrikerna med konstant eller sjunkande produktion

Mc-värde (1959—65) Branschgrupp Exkl. Inkl. FoUUb FoUUb Gruvindustri .......... 1,17 0,98 Järn- och metallverk. . . 0,69 0,61 Verkstadsindustri ...... 0,53 0,27 Jord- och stenindustri. . 0,42 0,35 Träindustri ............ 0,88 0,77 Massa-, pappers- och wallboardindustri . . . . 0,28 0,27 Pappersvaru— och grafisk industri ............. 0,52 0,46 . Livsmedelsindustri ..... 0,41 0,35 Textil— och konfektions- industri ............. 0,72 0,57 Läder-, hår- och gummi- varuindustri ......... 0,63 0,53 Kemisk industri ....... 0,63 0,46 Hela industrin 0,53 | 0,37

Tabell 119. Mc-värden exklusive och in- klusive FoUUb

till följd medan andra upprustat sina företag. Det beräknade Mc—värdet kom— mer då att ligga lågt eller kanske vara

'negativt eftersom produktionsökning-

en blir ringa eller eventuellt t. o. m. ne- gativ, medan investeringarna däremot blir positiva eftersom de negativa in- vesteringarna säkerligen blir underre- dovisade i vårt material. Vi kan emel— lertid också tänkas få en mycket hög kvot om nämligen bara något enstaka företag gör investeringar medan de öv- riga ser tiden an, men kanske ändå får en viss trendmässig ökning av pro- duktionen. I lägen av denna typ kan alltså det beräknade Mc-värdet variera starkt från tid till annan. Det-ta torde vara av betydelse för skillnaden mel- lan -de värden vi erhållit för sko- och läderindustrin och motsvarande vär- den enligt KK's material. I vårt mate— rial torde företag med negativ produk— tionsutveckling bli starkt underrepre- senterade. Nedlagda företag kommer icke med alls.

7. Kapacitetsutnyttjandet varierar mellan perioderna. Detsamma gäller för skiftgången. I allmänhet tänker man sig en ökning av såväl utnyttjandet som skiftgången. Detta bör i princip öka M-värdena. Förändringar i arbetstiden och därav följande störningar faller också in under denna punkt.

8. Vilka M-värden man erhåller sam- manhänger också i hög grad med i vil- ken utsträckning man lyckas registre- ra alla de investeringar, som påverkar en viss produktion och vice versa. Ofta är så inte fallet. Utbyggnaden av en massafabrik förutsätter kanske byggande av skogsbilvägar. Dessa re- gistreras emellertid normalt inte bland de investeringar, som kopplas samman med den ökade massaproduktionen. Särskilt är det investeringar i samhäl- lelig regi, som faller utanför bilden. Detta fenomen torde t.ex. ha stor be- tydelse för de kvoter, som erhålles för gruvhanteringen. Det är emellertid också tydligt att om produktionsök- ningen t.ex. sker genom att man i ökad utsträckning lämnar ut till hem— sömnad, så kan man få en tendens till för höga Me—värden, eftersom annars eventuellt nödvändig investering i byggnader etc. inte blir registrerad i sammanhanget. En produktionsökning kräver som regel utbyggnad av lagerlokaler o. d. Ju mer av denna investering, som fal— ler på distributionen, desto högre blir sannolikt det av oss registrerade Mc-vär- det och vice versa. Ett med det ovanstående besläktat fenomen är det förhållande-t, att före- tagen vid vissa tider har större möj- ligheter än annars att s. a. s. plocka ut de bästa bitarna avskaffa flaskhal- sar etc. och slipper göra de mer krävande basinvesteringarna.

9. Hittills har vi hela tiden utgått från att förändringarna i produktionen

beror på förändringar på investerings- sidan. Det är emellertid tydligt att det kan ske helt fristående förändringar beträffande arbetskraften och råvaror- na, vilka starkt påverkar de erhållna Mc-värdena. Arbetstakten kan ändras, rörligheten hos arbetskraften kan mins- ka, man kan komma in i en mer lätt— bruten och givande malmkropp etc. Förändringar av verktygen, vilka i stor utsträckning räknas som förbruknings- artiklar (råvaror), kan också vara mycket betydelsefulla för produktions- resultatet. Införandet av hårdrnetallbor— rar och hårdmetallskär har haft av- görande betydelse för produktionsut- vecklingen i Sverige.

Vissa andra typer av förändringar på råvarusidan kan också av tekniska skäl bli obeaktade. Inom textilindu- strin har man t. ex. i viss utsträckning övergått från garn till råväv som .rå- vara. Det kan finnas risk för att såda- na förändringar blir oregistrerade och därför det framräknade M-värdet för högt.

Under denna punkt faller också verk- ningarna av sådana rationaliseringar som inte kräver egentliga investeringar. För branscher i ett pressat läge kan t. ex. den typen av åtgärder spela stor roll för de erhållna M-värdena.

10. En synpunkt som framkom vid våra hearings kan återges på ungefär följande sätt: »M-värdet för vår bransch är visserligen relativt sett lågt, men vi tror att vi på lång sikt har goda förut- sättningar för denna typ av produk- tion i vårt land. Alla bygger nu ut. Föl- jer vi inte med är det nästan omöjligt att senare, då förhållandena blivit mer gynnsamma, åter ta sig in på markna- den.» Detta betyder alltså att man kan komma till olika resultat beroende på vilket tidsperspektiv man anlägger. Bakom dylika resonemang kan ock- så ligga det förhållandet att vi i våra

beräkningar inte tagit och inte kunnat ta någon hänsyn till förskjutningar i prisrelationerna. I den mån ett företag behärskar flera produktionsled bör också M-värdet i ett led ses i samband

med effekten på vinstutvecklingen i de andra leden. Fördelningen av vinsten mellan olika led kan ju påverkas av många omständigheter.

BILAGA C

Grundmaterialet

Industriens Utredningsinstitut fick i januari 1960 i uppdrag av 1959 års långtidsutredning att utföra en under- sökning om utvecklingstendenserna inom svensk industri i fråga om pro- duktion, investeringar, arbetskraftsbe- hov m. m. Undersökningen skulle av- se utvecklingen under perioden 1960— 70 med särskild hänsyn tagen till den första femårsperioden. Den skulle om- fatta de näringsgrenar, som finns upp- tagna i Kommerskollegii (KK) indu- stristatistik med undantag för gruppen »el-, gas— och vattenverk». Byggnads- verksamhet, jordbruk, handel och sam- färdsel ingick alltså inte. Inte heller inkluderades företag med mindre än fem anställda.

Under det första kvartalet 1960 pla- nerades uppläggningen av undersök— ningen; de frågor utredningen skulle belysa preciserades och metodiken fast— ställdes. Det ansågs lämpligast att in- hämta uppgifter om industriföretagens planer genom en skriftlig enkät. Resul- tatet av denna enkät skulle sedan läg- gas till grund för diskussioner med sakkunniga inom olika branscher.

Frågeformuläret diskuterades ingåen- de med representanter för olika branschorganisationer under mars och april månad. Då det gällde problem, som hängde samman med utrikeshan- deln och de båda europeiska handels- blöcken, gav Samarbetskommittén för Integrationsfrågor många värdefulla synpunkter.

Allmänna förutsättningar. Frågefor- muläret finns återgivet på sid. 183—186. Tillsammans med formuläret skickades till de företag som valts ut ett brev, som redogjorde för undersökningens syfte.1 Där gavs också vissa allmänna förutsättningar. Vi hade under de för- beredande diskussionerna kommit till den uppfattningen, att det var lämp- ligast att ge företagen så få förutsätt— ningar som möjligt. Enda angivna för- utsättning var därför att det under 60— talet inte skulle inträffa krig eller nå— gon depression av 30—talstyp. För att utredningen skulle få en viss uppfatt- ning om, vilka allmänna förutsättningar företagen räknat med, fanns i formu- läret frågor om den förväntade ut— vecklingen av prisnivån och import- konkurrensen. En faktor som på ett av- görande sätt skulle kunna tänkas ändra företagens planer var utvecklingen av de europeiska samarbetssträvandena. Det ansågs därför motiverat att ställa en särskild fråga om en sammanslag— ning av de sex och de sju skulle på— verka företagens planer och prognoser, i den mån man inte redan utgått från att en sådan sammanslagning skulle ske.

Anknytningen till industristatistiken. Vid utformningen av frågorna sträva— de vi efter största möjliga jämförbar- het med den officiella statistiken,

1 I kapitel 1 har redogjorts för hur urvalet. gick uu.

främst Kommerskollegii industristati- stik och kapitalinvesteringsuppgifter. Motiveringen var dels att vi ville knyta an prognoserna till KK's uppgifter om den historiska utvecklingen, dels en önskan att underlätta för företagen att ta fram de begärda uppgifterna.

Den officiella statistiken utgår från arbetsstället som grundläggande enhet. Eftersom våra frågor avsåg företagens framtidsplanering tedde det sig emel- lertid mest lämpligt att i frågeformu- läret utgå från den ekonomiska enhet, som utgjorde grunden för planerings— arbetet. Denna planeringsenhet kan i vissa fall antas vara större än den lo- kala enheten arbetsstället och i allmänhet torde den sammanfalla med den juridiska enheten. Ett ytterligare skäl att förfara på detta sätt var, att de förteckningar över företag, som låg till grund för urvalet, som regel avsåg den juridiska enheten.

Hade företagen verksamhet, som täckte flera branscher, skulle å andra sidan svaren om möjligt endast avse till den aktuella branschen hörande arbets- ställen.

Det använda förfaringssättet torde inte minska jämförbarheten med den officiella statistiken i de hänseenden som i detta sammanhang varit aktuella. I ett mycket stort antal fall är det na- turligtvis också så, att de olika enheter- na sammanfaller.

Det erhållna materialet grupperades på samma sätt som i industristatistiken. För att lättare kunna hantera materia- let slog vi sedan ihop likartade del- grupper så att vi sammanlagt fick 39 delbranscher. Dessa har sedan i sin tur sammanförts till 11 branschgrup- per. Av redogörelserna för de olika huvudbranscherna i kapitlen 3—13 framgår vilka delgrupper branscherna omfattar. Den enda grupp som inte ta— gits med i vår utredning, men som

finns med i industristatistiken, är rör- ledningsverkstäderna. Dessa har näm- ligen ansetts höra till byggnadsverk— samheten.

Om ett företag vid samma anläggning bedrev tillverkning som föll inom två olika branscher (t. ex. manufakturering och maskinindustri) skulle båda dessa tillverkningar redovisas. Företaget räk- nades sedan till den av de båda bran- scherna inom vilken den värdemässigt sett största delen av produktionen hör- de år 1959.

Bransch/ormulären. De olika bran- schernas formulär skiljer sig från det på sid. 183—186 återgivna basformulä- ret främst när det gäller frågorna om produktion och råvaror.1 De viktigaste produktslagen och råvarorna inom oli- ka branscher specificerades sålunda i formulären. För att få fram de för varje bransch väsentligaste råvarorna utnyttjades material från den pågåen- de Input-output-undersökningen.

Även i vissa andra hänseenden före- kommer det skillnader mellan formu- lären. Frågorna om nya produkter och prisutveckling finns t. ex. inte med på gruvindustrins formulär. För vissa branscher tillkommer en fråga om krav på andra sektorer och industrier: »Stäl- ler den av Er tänkta utvecklingen några speciella, nya krav på andra sektorer av det ekonomiska livet t. ex. i fråga om vägar, hamnar, järnvägar, bostäder och skolväsen; specifika krav på andra industriföretag? Vilka krav?» De svar som erhållits på denna fråga har inte givit några nya, intressanta synpunk-

1 Särskilda branschformulär färdigställdes för gruvindustri, järn- och stålverk, verkstads- industri, bilreparationsverkstäder, varvsin- dustri, träindustri, massa-, pappers- Och wall- boardindustri, grafisk industri, textilindustri, konfektionsindustri, sko- och läderindustri, kemisk industri samt plasthearbetande in- dustri.

ter. Vi har därför avstått från att redo- visa resultatet. För textil- och konfek- tionsindustrin tillkom slutligen särskil- da frågor om råvaruutvecklingen under (SO-talet. När det gäller järn- och stål- verk samt massa-, pappers- och wall- boardindustri utfördes enkäterna av respektive branschorganisation. Från vissa företag utanför organisationerna inhämtades emellertid uppgifterna di- rekt genom IUI. Formulären för dessa branscher kom att på ett flertal punk- ter avvika frän standardformuläret. Detta sammanhängde bl. a. med att vis- sa uppgifter i detta fall insamlades i annan ordning.

Till sist kan nämnas, att till företag, som tillverkar plastartiklar som bipro- dukter, sändes ett speciellt formulär, som gällde plastvarutillverkningen. Det- ta formulär, som var mycket kortfattat, avsåg plastvaruproduktionens storlek, dess fördelning på" olika användnings- områden (byggnadsindustri, förpack- ningsändamål etc.) och den andel,*som 1959 användes för eget bruk.

Problem och missuppfattningår vid besvarandet. Av de besvarade fråge- formulären och av de telefonförfråg— ningar, som gjorts till institutet, har framgått att vissa frågor vållat före- tagen bekymmer. Som exempel kan nämnas frågan om ersättningsinveste- ringarnas storlek. Det är givetvis svårt att avgöra hur stor del av en planerad investering som behövs för att bibehål- la anläggningarnas kapacitet. Några fö- retag har därför tvingats göra en täm- ligen schablonmässig uppskattning.

Frågan om utvecklingen av kostnads- nivån för investeringarna (fråga 8 e i formuläret) har att döma av de kom- mentarer, som finns tillgängliga, miss- uppfattats på många håll. Man har fat- tat frågan som om den gällde en jäm- förelse mellan totala utgifter för inve-

steringar och totala utgifter för löner. Denna fråga har därför icke utnyttjats i redogörelsen.

Bortfallet. Frågeformulären utsändes under maj månad 1960 och företagen ombads att inkomma med svar i början eller mitten av juni. Ofullständiga svar kompletterades genom telefonförfråg- ningar från institutet. Till de företag, som inte svarat inom föreskriven tid; utskickades påminnelsebrev. De 'som trots brevpåminnelsen inte hört av sig fick ytterligare en påstötning, denna gång per telefon, innan de ansågs som definitivt förlorade och fördes till ka- tegorin »vägrare».

Genom de kontakter per telefon och brev som” förekommit har vi kunnat bilda oss en" viss uppfattning om anleda ningen till att svar uteblivit. Det 'är framför allt två motiveringar, som åter-' kommer: bristen på ”tid och bristen på planer. Tidsbristen "hänger samman med semestrar, sjuka kamrerare m. m.

Bristen på planer gör sig framför allt gällande inom vissa branscher. Som exempel" kan nämnas tegelbruk, garverier 'oeh 'textil- och konfektionså industri. Det rör sig således om bran- scher som haft en relativt ogynnsam produktionsutveckling och där ett fler- tal företag tvingats lägga ned driften under de senaste åren. De osäkra fram- tidsperspektiven har tydligen här av— skräckt från uppläggande av långtids— planer.

Ett helt motsatt exempel utgör den plasthearbetande industrin. Här har motiveringen nu de uteblivna svaren ofta varit, att utvecklingen går så snabbt, att man inte kan säga hur myc— ket man kommer att expandera.

Statens ingripande på olika områden bidrar till ovissheten inom många före- tag och avskräcker från långtidsplane- ring. Detta gäller exempelvis jordbruks-

politikens inverkan på livsmedelsindu- strin och bostadspolitikens effekt på jord- och stenindustrin. Underleveran- törsystemet inom verkstadsindustrin har bidragit till att vissa företag inom denna bransch ansett det svårt med en självständig långtidsplanering.

I några branscher _— framför allt verkstadsindustri och kemisk industri utgöres bortfallet i stor utsträck- ning av mindre företag. I övriga bran- scher är svaren relativt jämnt fördela- de över företag inom olika storleks-

grupper.

Hearings. Under hela sommaren 1960 pågick arbetet med att kräva in fråge- formulär. I slutet av sommaren över— fördes viktigare data från de inkomna svaren till hålkort. Resultaten av hål- kortsbearbetningen ställdes sedan sam- man med uppgifter ur officiell statistik till preliminära redogörelser för olika branscher. För de större branscherna anordnades gemensamt av IUI och Långtidsutredningen s. k. hearings un- der höstens lopp. Till dessa inbjöds experter från de aktuella branscherna. Dessa experter kom dels från bransch-

organisationer, dels från industriföre— tag representerande skilda företagsty- per. Vid de 9 sammanträden som ägde rum var sammanlagt 70 experter när- varande. Hearings anordnades för föl- jande branscher: Gruvindustri, järn- och metallverk, manufakturering och elektroteknisk industri, transportme- dels- och maskinindustri, träindustri, massa—, pappers- och wallboardindustri, textil— och konfektionsindustri, sko- och läderindustri, kemisk industri.

De som inbjöds till sammanträdena fick förutom de preliminära redogörel- serna en lista på frågeställningar som skulle behandlas.

För de branscher som inte behand- lats vid de större sammanträdena tog IUI under hand kontakt med bransch— organisationerna och i vissa fall med större företag.

De synpunkter som framkommit vid dessa olika typer av kontakter har i viss utsträckning refererats i den före- liggande redogörelsen och de har dess- utom haft betydelse för den bedömning av resultatens tillförlitlighet, som gjorts i olika sammanhang.

FRÅGEFORMULÅR

Svensk industri under 60-talet

1. Företagets namn ....................... Adress ................... tel.nr .......... Kontaktperson ........................... Uppgifterna avser följande anläggningar .....

2. Produktion

(a) Ange för 1955 och 1959 värdet av egen produktion för avsalu 1 (inkl. intjänad brutto- ersättning för utförda lönearbeten och repa- rationer åt utomstående). Ange vidare i 1959 års priser för 1965 enligt samma grunder det beräknade värdet av produktionen. Ange om möjligt även motsvarande värden för 1970.

1000 kr 1955 1959 1965 1970

Summa för avsalu (1 000 kr)

.....................................

(b) Räknar Ni med större förändringar i arten av Edra produkter (t. ex. kvalitet eller ut- formning) under ($O-talet? Ja |:] Nej [:| Om Ja, vilka förändringar? Vad är anledningen till dessa förändringar?

........................................

1 Värdet av leveranser mellan ovan angivna anläggningar skall icke medräknas. Acciser, omsättningsskatter och liknande avgifter medräknas icke i värdet.

' Uppge här företagets viktigaste produkter i lämplig sort (ton, 1 000 kr e.dyl.). En full- ständig specificering är alltså ej nödvändig.

Konfidemiellt

(c) Har Ni tagit upp några för företaget väsent— ligen nya produkter på Ert program fr. o. m. 1955? Ja [] Nej [] Om Ja, vilka?1

........................................

Ungefär hur stor del av produktionsvärdet svarade de för 1959? Ange om möjligt pro- centtal.

........................................

........................................

(d) Hade Ni under år 1959 fullt kapacitets— utnyttjande?

Ja [3 Nej [|

Om Nej, hur stor del av kapaciteten utnytt- jades ............... % Vilket kapacitetsutnyttjande har Ni räknat med för 1965 .......... % respektive för 1970 (Om uppgift för 1970 lämnats under 2 a) ......... %

1 Med nya produkter avses sådana som ur förbrukarsynpunkt är väsentligt annorlunda.

3. Investeringar

Ange i tabellen nedan värdet av under 1955 och 1959 verkställda investeringar samt de investeringar som kan beräknas bli erforder- liga i genomsnilt per år under perioden 1961—— 65. Uppge om möjligt motsvarande uppgifter även för perioden 1966—70. Framtidsupp— gifterna anges i 1959 års priser.

Anm. Uppgifterna skall motsvara dem som lämnas till Kommerskollegii kapital- investeringsundersökningar. (Närmare upplysningar kan erhållas från den blan— kett som avlämnades hösten 1959.)

Kostnad (1 000 kr)

I genom- snitt per år1 1955 1959 1961 1966 ———65 —70 1. Industribyggnader . 2. Andra driftsanlägg- ningar ............ 3. Bilar för rörelsen. . . 4. Maskiner o. appa-

rater (inkl. truckar) . Personalbostäder o. dyl ............... 6. Underhålls— och re- parationsarbeten . . . Ul

7. Summa ...........

Ungefär hur stor del av summan (7) av de ovan angivna beräknade årliga investeringarna 1961—1965 avser ersättningsinvesteringar= (Reparationer, renoveringar, ersättning "av försliten kapitalutrustning)? ......... %

4. Forskning, utvecklingsarbete och utbildning Ange nedan storleken av Edra kostnader för forskning etc. är 1959. Kan kostnaderna för grupperna 1—3 ej redovisas separat kan de slås samman. Redovisa vidare om möjligt för 1965 de beräknade kostnaderna, ev. endast totalt. Ange därvid värdet i 1959 års priser och löner. Med kostnad avses här löner (vid utbildning både för lärare och elever), material och omkostnader (kalkylerad lokalkostnad, kalkylerad maskinkostnado. dyl.) Isummorna medräknas även kostnader för uppdrag till utomstående.

1 I den mån det underlättar besvarandet kan dels 1 och 2 dels 3 och 4 sammanslås för perioderna 1961—1965 samt 1966—1970. * Härmed avses värdet av de investeringar som erfordras för att bibehålla anläggningarnas kapacitet.

1 000 kr 1959 1965

Kostnad för

1. Forskning m. m. (ej produkt- kontroll och marknadsunder- sökningar) .................. . . . . . . . .

2. Metodstudier och annat ut- vecklingsarbete av produk- tionsmetoderna (ej tidsstudier för ackordssättning) ......... . . . . . . . .

3. Produktutveckling (ej mode— förändringar) ............... . . . . . . . .

4. Inköp och utnyttjande av patent .....................

5. Utbildning i särsk. organise— rade former (inkl. kurser, konferenser etc.) ............ . . . . . . . .

6. Totalt ......................... |. . ..

5. Råvaror, halvfabrikat och energi Ange nedan Er förbrukning av råvaror etc. vid här redovisade anläggningar för åren 1955 och 1959 resp. Er uppskattade förbruk- ning för 1965 och om möjligt även för 1970. Värdena för 1965 och 1970 anges .i aktuella fall i 1959 års priser. '

Förbrukning år 1955 1959 1965 1970

Totala kostnaden för under året använda in- köpta råvaror, halv- fabrikat, emballage

m. m. resp. värdet av bränsle, drivmedel och elenergi1 (1 000 kr) . . .

därav" Emballage(1000kr). Bränsle o. drivm. (iOOO'kr) ............ El—energi (1 000 kWh)

1 Uppgifterna skall motsvara dem som lämnas i huvuduppgiften till Kommers- kollegii industristatistik, posterna B 1—4.

Leveranser mellan under fråga 1 angivna an-l läggningar skall dock icke medräknas. Alla råvaror m. m. från andraanläggningar be-_ traktas som inköpta.

* Förutom här uppgivna kostnader anges de viktigaste kostnadsposterna för råvaror o.d. inom företaget.

Ange nedan för 1955 och 1959 antalet anställda samt för 1965 och om möjligt för 1970 det beräknade antalet.

Antal anställda 1955 1959 1965 1970

Tjänstemän ......

Arbetare inkl. ar- betande förmän

Summa .......... | |

7 . Skiftgång

Har Ni vid Er framtidsbedömning räknat med att skiftgång kommer att användas i större utsträckning är 1965 än år 1959?

Ja1 [] Nej []

8. Prisutveckling

(a) Har Ni vid Er framtidsbedömning räknat med att priserna på Edra produkter fram till 1965 i stort sett skall stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån inom företaget?

Mer [] Mindre [] Lika mycket |] Om ej lika mycket, varför?

(b) Har Ni vid Er framtidsbedömning räknat med att priserna på Edra råvaror, bränsle etc. fram till 1965 i stort sett skall stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån inom företaget? Mer [] Mindre [] Lika mycket |:] Om ej lika mycket, varför?

(c) Har Ni vid Er framtidsbedömning räknat med att kostnadsnivän för Edra investeringar skall stiga mer, mindre eller lika mycket som lönenivån inom företaget? Mer [] Mindre [] Lika mycket [] Om ej lika mycket varför?

1 Svaret Ja inkluderar även det fallet att ingen skiftgång förekom 1959 medan viss skiftgång beräknas för 1965.

9. Vilken teknisk utveckling räknar Ni med kommer att ha avsevärd betydelse för Er produktion under 60-talet? Specificera.

10. Efterfrågan

(a) Hur stor försäljning och exportandel hade Ni 1955 och 1959? Hur tror Ni att de kommer att utvecklas fram till 1965 och 1970?

1955|1959 1965 1970

Total försäljning (1 000 kr) ...... därav export % . . !

(b) Hur fördelade sig under 1955 och 1959 Er export ungefärligen på olika marknader och hur föreställer Ni Er att den kommer att fördela sig 1965?

Procent av Export mp exporten 1955 1959 .1965 Danmark ............................. Norge ................................ Storbritannien ........................

Övriga EFTA (Österrike, Schweiz 0. Portugal). . . . ...............

Totalt de sju ..........................

Västtyskland ......................... Benelux .............................. Frankrike ............................ Italien ...............................

Totalt de sex ..........................

Övriga Västeuropa (Finland, island, irland, Turkiet, Grekland, Spanien) .............................

Östblocket (inkl. Jugo- slavien och Kina) ......................

USA 0. Kanada .......................

Syd- o. Mellanamerika . . ...............

Övriga världen .........................

Totalt ................................

1 Är specificering på enskilda länder icke möjlig kan sammanslagning ske till större grupper. Huvudgrupperna bör dock om möjligt redovisas separat.

(c) Om större förändringar redovisats under (a) och/eller (b), vilka är då huvudskålen till dessa?

(d) Man kan som ett drastiskt alternativ tänka sig att tullarna inom de sex resp. de sju avvecklas till 1965 och att sammanslag— ning då är avslutad mellan de två blocken. Hur skulle detta påverka företagets framtids- bedömning i jämförelse med bedömningen enligt (a) och (b) i den mån det inte redan antagits? Specificera.

........................................ ........................................

(e) Vilken utveckling av importkonkurrensen väntar Ni under 60-talet? Skäl till föränd- ringar? Ökat importtryck: varifrån och vilka

varor? Importkonkurrensens art: pris- ellei kvalitetskonkurrens?

(f) Har Ni redan nu vidtagit några speciella åtgärder med anledning av Europamarknads— överenskommelserna resp. märkt nägra kon- kreta verkningar därav? Ja |] Nej []

Om Ja, specificera. T. ex. Startat el. nedlagt dotterföretag. Knutit nya förbin» delser resp. avslutat gamla. Försvårad (förbätt- rad) avsättning a'. vissa produkter på vissa marknader.

BILAGA 2

Produktivitet och kapitalmängd inom den svenska industrin under efterkrigstiden

Avjil. lic. Karl G. Jungenfelt

I följande uppsats redovisas några resul- tat som erhållits vid ett försök att fast- ställa sambandet i form av en produk— tionsfunktion mellan å ena sidan den utnyttjade mängden av kapital och arbetskraft och å andra sidan det erhållna produktionsresultatet. Då statistiska uppgifter om den i produktionen använda kapitalvolymen förekommer mycket sparsamt, har det varit nödvän- digt att begränsa undersökningen till att omfatta endast utvecklingen inom in- dustrin under efterkrigstiden.

Undersökningens uppläggning är i stor utsträckning konventionell och den bygger på i grunden samma principer som använts vid analys av den norska och amerikanska utvecklingen.1 Vi har därför kunnat göra en del jämförelser med dessa resultat.

Med hänsyn till den delvis starkt kritiska diskussion som förts angående själva metodiken vid uppskattning av

produktionsfunktioner, hade det natur- ligtvis varit önskvärt med en mer allmän genomgång av dessa problem. Av ut— rymmesskäl har det dock varit nöd- vändigt att på denna punkt begränsa redogörelsen till frågor som har ett direkt och påtagligt samband med de empiriska resultaten i undersökningen.

Redogörelsen har disponerats så att först redovisas de två modeller, som ligger till grund för beräkningarna, och vidare ges en kortfattad beskrivning av det statistiska material som utnyttjats. Därefter redovisas i tre olika avsnitt undersökningens resultat. I tur och ord- ning behandlar dessa »kapitalets be— tydelse för produktivitetsutvecklingen», »teknikfaktorm och en aspekt på allo— keringsproblematiken. Den avslutande sammanfattningen har delvis utformats som en jämförelse mellan utvecklingen i Sverige och några andra länder.

A. Två undersökningsmetoder

Beräkningarna har utförts efter två skilda principer. Båda har dock i det utförande som använts här en och samma utgångspunkt, nämligen en linjärt homo— gen produktionsfunktion av Cobb-Doug- las” typ med trendfaktor", d. v. s.

(1) Q;=C ' Lf ' Kia”;

där Q£ betecknar produktionsvolym (va—

1 O. Aukrust 0. J. Bjerke, Realkapital og ekonomisk vekst 1900—1956, Artikler fra Sta- tistisk Sentralbyrå nr 4, Oslo 1958, H.M.Solow, Technical Change and the Aggregate Produc- tion Function, The Review of Economics and Statistics, August 1957.

* Förutsättningen om linjär homogenitet är nödvändig för den andra av de två nedan relaterade modellerna. För att möjliggöra jämförelser mellan resultaten har detta villkor lagts även på beräkningarna enligt den först— nämnda metoden.

lue added) samt L, och K, utnyttjad volym arbetskraft respektive kapital, vid tidpunkten !. Bokstäverna C, oc, ;? och Ä betecknar de parametrar, vars nume— riska värden skall bestämmas i analysen.

Deriveras (1) partiellt med avseende på L, K och t erhålles efter omflyttning

öQ L_ . (2) Ti? #.

åQ K_ . (3) _.__ &,

ÖQ _ .. (4) _Qöt—Ä'

Av (2) och (3) framgår det välkända för.— hållandet att ot och [3 helt enkelt är produktionens elasticitet med avseende på förändringar i den utnyttjade mäng— den av produktionsfaktorer, medan en— ligt (4) 2. utgör ett mått på produktions-. funktionens relativa förskjutning genom tiden. Denna senare faktor har som bekant kallats för »teknisk utvecklings— faktor».

Eftersom produktionsfunktionen an— tagits vara l1njart homogen, (at + 13) =. 1,- kan (1) ovan skrivas

(5) (FC-kw”;

där q,. = Qt/L, och kt = K.,/LPIFör kort- hets skull har dessa båda storheter i det följande benämnts produktivitet (q,) resp. kapitalintensitet (k,). Vid beräk- ningarna har vidare två olika metoder — den direkta regressionsmetoden och för- delningsmetoden — använts för att upp.— skatta funktionens parametervärden. Vi har då utgått från ovanstående variant av funktionen (1).

A ]. Regressionametoden Logaritmeras ekv. (5), erhålles (6) logqt =logC +atlogkt +Ä—t; Det numeriska värdet på parametrarna log C, a: och ). bestämmes här med hjälp

av multipel, linjär regression av log q, på log k, och t.

A 2. Fördelningsmetoden

Om produktionsfaktorerna avlönas efter sina respektive marginella produktivi- teter så skall (mal)—räntan, r, vara lika med

(M?

7 = ' ( ) r öK, Kapitalinkomstens relativa andel av förädlingsvärdet (a) blir då

69 (S)" _r-K_ö_K' _åQ K __ *a—FQ—f Q öK' 9 ="”

Därest (7) är uppfyllt skall således kapitalets andel av förädlingsvärdet vara lika med produktionens elasticitet med avseende på förändringar i kapitalvoly— men. . . . De relativa fördelningsandelarna har dock som bekant-en viss tendens till cyklisk variation, vilket knappast kan tolkas som- ett uttryck för att elasticite, ten az skulle variera med konjunkturför— loppet. Vifår, därför förutsätta att lik- heterna (7) och ,(8), ovanendast är upp» fyllda på lång sikt, medan avvikelser kan föreligga för varje enskilt år. Om .vi i produktionsfunktionen ersätter oc med at gäller således sambandet (5) endast approximativt.1 För den skull har vi här tillsvidare utbytt en mot At. Denna storhet förutsättes ha den egenskapen att .produkt'ionssambandet alltid upp— fylles exakt, d. v. 5. att

(9) '. qt=C-k't=-A.;

At utgör Således den årliga approxima- tionen för el'i. Eftersom e”'0 = 1,0 måste Ao såttaslika med 1,0.

1 För enkelhets skull förutsätter vi här att det material ari—disponerar för varje år upp— fyller ekv. (5) exakt. Vi bortser således från andra ofullkomligheter än de, som kommer av att likheterna (7) och (8) ej är uppfyllda.

Differentieras (5) med, avseende på t erhålles efter omflyttning

dqt dk, (10) ;. = _ ,, . ,. q, . dt k, . dt

vilket vid ekvationen (9) motsvaras av

(11) AAt : AQ! __ ar Akt

At—1 (It—_ kt—l

Med ledning av de årliga relativa för- ändringarna i produktiviteten (Aqt/q5_1 = (It—Qz—1/Qt—1) och kapitalintensite— ten ( Ak,/kt_1 = kt — k,_1/kt__1) samt kapitalets andel av förädlingsvärdet (at) kan vi således enligt denna relation beräkna den under ett visst är inträffade trendmässiga förskjutningen av pro- duktionsfunktionen.

På detta sätt erhålles en serie över AA,/At__1, som är den approximativa motsvarigheten till )., och en serie a,, som på liknande sätt motsvarar elastici- teten oc. De erhållna värdena varierar p. g. a. konjunkturkänsligheten från år till år och de är därför inte direkt jäm— förbara med de på lång sikt gällande uppskattningar av parametrarna oc och Ä, som regressionsmetoden ger till resul- tat.

Under förutsättning att likheten (7) är uppfylld på lång sikt kan vi dock beräk— na för hela undersökningsperioden repre- sentativa parametervärden även enligt

fördelningsmetoden. Det numeriska vär— det på A; för samtliga t beräknas då med ledning av

(12) A, = 1,0 AA Al : Ao + AOI ; AAt A = A _ ; t t 1 +Ac—1

Därefter beräknas kvoten (],/A, för samt- liga år. Enligt (9) gäller då att

(13) (l./Ac = C'ki't ; eller efter logaritmering

(14) log (q./A.) = log a + 11.-log k.; Eftersom at är den empiriska approxi- mationen för oc kan vi nu uppskatta värdet på C och ot genom linjär regres- sion av log (q,/A,) på log k,. På liknande sätt bestämmes 2. genom att utföra regressionen av log A, på t.1 Metoden innebär i princip endast att Ä. uppskattas under betingelsen av det givna värdet på elasticiteten ot. För en dylik betingad regression gäller att därest de båda metoderna ger förväntade värden på at som är jämförbara så gäller även jäm— förbarheten trendfaktorn 1.2 Som Vi skall se senare har dock vissa kortsiktiga korrelationssamband haft en avgörande betydelse för de faktiska möjligheterna att genomföra jämförelser av detta slag.

B. Det empiriska materialet

B 1. Produktionsvolymen Utvecklingen av förädlingsvärdet i reala termer har antagits följa Kommers- kollegii index för produktionsvolymen, löpande redovisad i Kommersiella Med— delanden. Absoluta värden för value added har erhållits genom att multipli— cera index, omräknad till 1954 som basår, för resp. år med 1954 års föräd— lingsvärde enligt industristatistiken. För-

ädlingsvärdet anges därför i 1954 års priser. (Se tab. 1.)

BZ. Sysselsättningen Som måttenhet har använts antalet sysselsatta. Detta har beräknats med

1 Eg. log At/log e = 2. - t; 2 Se t. ex. R. Stone m.fl., The Measurement of Consumer's Expenditure and Behaviour in the United Kingdom 1920—1938, Cambridge 1954, sid. 303 ff.

ledning av industristatistikens uppgifter enl: (förvaltningspersonal + ägare med huvuds. syss. i ind. + antalet av arbetare utgjorda arbetstimmar/2 100).1(Se tab. 2.)

B 3. Kapitalvolymen

Det mått på kapitalvolymen som efter— strävats har varit återanskaffningsvärdet i 1954 års produktionskostnader.” Vi har antagit att Kommerskollegii statistik över industrianläggningarnas brandför- säkringsvärden utgör den bästa grunden för beräkningar enligt denna princip. Vad beträffar själva beräkningsmeto- derna kan följande nämnas: För åren 1947 och 1948 då inga undersökningar rörandebrandförsäkringsvärdenagjordes, har uppskattningen gjorts med ledning av nettoökningen 1946—1949 och upp- gifter om bruttoinvesteringarna under de båda aktuella åren. Vidare har beräk— ningarna utförts separat för byggnader respektive maskiner. Omräkningen till fasta priser har skett med ledning av byggnadskostnadsindex och maskinpris- index3 enligt Svenska Tarifföreningcn. Beräkningsmetoderna stämmer helt överens med de som tidigare använts av B. Nyvander vid en beräkning av den sammanslagna industrins kapitalvolym.1 Förefintliga skillnader mellan volym- siffrorna enligt dessa båda uppskatt- ningar torde helt ligga inom marginalen för de felkällor som uppstår vid omräk- ning till fast prisnivå. Gentemot E. Lundbergsls beräkningar föreligger dif- ferenser både vad beträffar den absoluta nivån och den relativa ökningen av kapitalvolymen, beroende på att vissa korrigeringar där genomförts sedan ka— pitalvolymen beräknats med i stort sett samma metod som den här använda. Dylika justeringar måste dock ske på grundval av ofta mycket vagt grundade bedömningar om kapitalets livslängd m. 111.5 Vi har därför avstått från att bearbeta materialet ytterligare ur denna

synpunkt. i tab. 3).

B 4. Kapitalets fördelningsandel

Löneandelen av förädlingsvärdet har be- räknats med ledning av industristatisti- kens uppgifter om förädlingsvärde och lönekostnader till arbetar- och förvalt- ningspersonal. Kapitalets andel har där- efter uppskattats som (1 — den ber. löne- andelen). (Se tab. 4.)

(Kapitalvolymen redovisas

B 5. Genomsnittlig produktivitet och kapitalvolym per sysselsatt Värdena beräknade på tab. 1—3. För beräkningen av kapitalvolymen per sys- selsatt har en förskjutning av kapital- volymsiffrorna med ett år framåt i tiden gjorts. Siffran för 1947 är således beräk— nad som uppskattad kapitalvolym 1946/ antalet sysselsatta 1947. Detta förfarings- sätt har använts emedan uppgifterna om brandförsäkringsvärdena avser ett rela— tivt sent datum under året. (Se tab. 5—6.)

1 Ett normalt arbetsår för arbetare har så- ledes antagits uppgå till 2 100 tim. Detta antal stämmer i det närmaste exakt med det genom- snitt som kan beräknas för samtliga inom industrin sysselsatta arbetare år 1954. 1 För en diskussion av mätproblemens praktiska och teoretiska sida se T. Barna, The Replacement Costs of Fixed Assets in British Manufacturing Industries in 1955, Journal of the Royal Statistical Society, Series A 1957, sid. 1—47, och i. Svennilson, Capital Accumulation and National Wealth, i 25 Economic Essays in Honour of Erik Lindahl, Stockholm 1956, sid. 319—337. 3 Se Svenska Tarifföreningcns meddelanden. De båda index som använts utgör ovägda medeltal av byggnadskostnadsindex för fyra olika typer av fabriksbyggnader respektive maskinprisindcx för fem olika typer av maskininvestcringar. * B. Nyvander, Investeringsutvecklingen inom industrin under de två senaste decen- nierna, Bilaga 7 till SOU 1957:10, Balanserad Expansion, Bilagor: Särskilda utredningar, Stockholm 1957, sid. 111—123. 5 E. Lundberg, Produktivitet och räntabili- tet, bilaga 1 sid. 245 ff. ' För en kritisk granskning av de över— väganden som legat till grund för korrige- ringen av kapitalvolymen i Lundbergs arbete se Bilaga 1, sid. 170.

C 1. Beräkningar enligt regressionsmodellen I de följande beräkningarna har genom- gående produktivitetens elasticitet med avseende på förändringar i kapitalinten- siteten uppskattats dels för åtta olika industrigrupper, dels för hela industrin sammanslagen. Den använda gruppin- delningen är, som framgår av nedan— stående tabell, den vanligen förekom- mande uppdelningen av industrin på åtta grupper.

Tabell A. Produktivitetens elasticitet med avseende på förändringar i kapitalintensi- teten. (Ber. enl. regressionsmeloden. )

Industrigrupp

Malmbrytning och metallindustri . . . 0,06 Jord- och stenindustri ............ + 0,07 Träindustri ...................... + 0,08 Pappers- och massaindustri ........ 0,04 Livsmedelsindustri ............... + 0,03 Textilindustri .................... — 1,06 Läder- m. m. industri ............. + 0,16 Kemisk industri .................. + 0,29 Hela industrin ................... + 0,61

Hela industrin, kapitalber. enligt P-l1 + 0,12 1 För förklaring se texten nedan.

Av tabellen framgår med all önskvärd tydlighet att beräkningarna knappast kan sägas ha lett till särskilt stimuleran- de resultat. Värdet på elasticiteten varie- rar mellan de olika grupperna från _— 1,06 (textilindustri) till + 0,29 (kemisk industri). För hela industrin samman- slagen skulle vidare ett värde på —— 0,61 gälla. En negativ elasticitet är helt orimlig från rent teoretisk utgångspunkt, ty detta skulle innebära att produktionen minskar vid en ökning av kapitalmäng- den. Även flertalet av de positiva vär- dena ligger dock synnerligen lågt. Det är egentligen endast elasticiteterna för läderindustrin och den kemiska industrin som ligger inom det intervall man »normalt» brukar erhålla vid beräkningar av detta slag.

Liknande beräkningar har även ge- nomförts med kapitalvolymen uppskat-

C. Kapitalets betydelse för produktivitetsuwecklingen

tad enligt en alternativ metod. Vi har därvid utgått från antagandet att brand- försäkringsvärdena vid periodens början resp. slut ger en acceptabel bild av de verkliga förhållandena. Kapitalvolymen under vart och ett av de mellanliggande åren har sedan beräknats genom att kumulera nettoinvesteringarna. Denna princip har i allmänhet gått under be— teckningen »perpetual inventory»-meto- den.1

Eftersom vi endast känner brutto- investeringen måste dock först den årliga avgången av äldre maskiner uppskattas. Detta har skett med ledning av den mellan 1947 och 1957 inträffade netto- ökningen i kapitalvolymen enligt brand— försäkringsvärdena och den totala brut- toinvesteringen under samma period. Enligt dessa beräkningar skulle i genom- snitt utrangeringen ha uppgått till 1,8 % av det varje år befintliga beståndet.a En avskrivning av denna storlek motsvarar en så pass hög genomsnittlig livslängd för hela kapitalbeståndet som något under 60 år. Med rådande fördelning av anläggningsvärdet mellan byggnader och maskiner motsvaras detta av t. ex. 35 år för maskiner och något under 90 år för byggnader. Beräkningen av medel- livslängden bygger dock på den synner— ligen orealistiska förutsättningen att kapitalvolymen varit konstant under en lång följd av år och vidare att åldersför- delningen under samma tid varit oför- ändrad. I den mån de yngre årgångarna dominerar det befintliga kapitalbeståndet p. g. a. att investeringarna växer år från

1 Se t. ex. R. W. Goldsmith, A. Perpetual Inventory of National Wealth, i Studies in Income and Wealth, Vol. 14, National Bureau of Economic Research, New York 1951, Part I. * Investeringar i reparationer och underhåll har antagits vara av den karaktären att de endast förlänger kapitalföremålets livslängd. Följaktligen har de ej inkluderats i brutto- investeringarna ovan.

år, är därför de angivna värdena på den genomsnittliga livslängden för höga vid den givna utrangeringsprocenten (1,8). Vissa resultat från en undersökning som utförts inom Industriens Utrednings- institut tyder dessutom på att den genomsnittliga åldern på de maskiner som utrangeras skulle ligga över 28 år.1 Det synes därför inte finnas några uppen- bara skäl att höja den beräknade avskriv- ningen.

Den på detta sätt erhållna serien över kapitalvolymens utveckling visar en markerad skillnad gentemot den tidigare beräkningen, i det att stegringen för P—I—serien är betydligt större under periodens tidigare del. Eftersom de slut- liga värdena skall överensstämma, blir ökningen i motsvarande grad mindre un- der senare år. Förklaringen till denna skillnad i utvecklingen för de båda serierna kan vara att prisnivån på ka- pitalvaror steg mycket snabbt under åren 1950—53, vilket i sin tur ledde till att uppskrivningen av brandförsäkrings- värdena under denna period skedde med en relativt sett större fördröjning än under övriga år.2 Kan detta förhållande förklara den övervägande delen av differensen bör »P-I-serien» rimligen ge en bättre bild av kapitalvolymens fak- tiska utveckling.

Regressionsberäkningar med utgångs- punkt från »P-I-kapitalvolymen», men med i övrigt samma uppgifter som tidi- gare, har genomförts endast för hela industrin sammanslagen. I detta fall erhölls ett värde på elasticiteten som uppgick till + 0,12. Övergången till en kapitalvolym beräknad enligt P—I—me— toden ger således en väsentlig höjning relativt till de resultat som erhållits vid de tidigare beräkningarna. Trots detta kvarstår intrycket att vi fortfarande erhållit ett värde som med stor sannolik- het innebär en underskattning av kapita- lets elasticitet. Det finns därför skäl att

något' beröra vilka faktorer som kan tänkas ha påverkat resultaten i denna riktning. '

I de här genömförda beräkningarna har trendfaktorn medtagits i regressionen som en med de övriga förklarande variab- lerna likställd faktor. Värdet på elastici— teten ac kan dock uppskattas genom ett tekniskt sett något annorlunda för- farande. I detta fall beräknas först re- gressionen av logaritmen för q, resp. k, på tiden. Därefter eliminerar man tren- den genom att beräkna produktivitetens respektive kapitalintensitetens avvikel— ser3 från det »teoretiska» trendvärdet för varje år. Slutligen beräknas regressionen av produktivitetens avvikelser på kapi- talintensitetens avvikelser.3 Den regres- sionskoefficient som därvid erhålles är just den sökta elasticiteten 05.4

Eftersom vi här arbetar med ett material, som endast omfattar 12 år, kommer avvikelserna från trenderna i mycket stor utsträckning att vara ett uttryck för konjunktursvängningarna och de därmed sammanhängande varia- tionerna i kapacitetsutnyttjandet. Då produktiviteten här definierats som kvo- ten mellan produktionsvolymen och det totala antalet sysselsatta _ inklusive tjänstemän och företagare —— kan det finnas en tendens till att den beräknade

1 Undersökningen, som utförts av J. Wal- lander, avser endast verkstadsindustrin. Den beräknas bli publicerad under 1962. * En jämförelse mellan å ena sidan den på- talade differensen och å andra sidan prisindex för kapitalvaror visar att differensen stiger vid starkt stigande prisnivå och faller när prisnivån är konstant eller fallande. I vilken mån detta kan tolkas som stöd för hypotesen att »eftersläpningen» vid anpassning av brand- försäkringsvärdena skulle vara den väsentliga förklaringen till differensen synes dock vara svårt att uttala sig om. & Eg. de logaritmerade värdenas avvikelser från sina resp. teoretiska trendvärden. * Jfr A. Amundsens inlägg i debatten vid »Forhandlingerne ved det nordiske national- akonomiske mode i Kabenhavn 4.——v6. septem- ber 1958», Kobenhavn 1959, sid. 106 ff.

_ (Ing g)'_

Regresslunsliqjen: (lngql'u-o.51-flngk);(

XX X

_qu x JL X. i.....

X

om' (lag kl'

Årliga avvikelser från respektive trender i logaritmen för produktivitet (log q)' och logarit- men för kapitalintensitet (log k)', hela industrin, kapitalvolymen enl. brandförsäkringsvärdena.

Diagram II ”"Mr-- mum X hgruslnnslinjun: __ X (Ing gY-ng-flog k)' x x X W foton tim casio )( x (lngkl' )( -. x x T 'MN Årliga avvikelser från respektive trender i logaritmen för produktivitet (log q)' och logaritmen för kapitalintensitet (log k)', hela industrin, kapitalvolymen enl. P-I-serien.

produktiviteten avviker nedåt under lågkonjunkturår och uppåt under hög— konjunkturår.1 För kapitalintensiteten gäller i stället det omvända, vilket sam— manhänger med att vi ej gjort några korrigeringar för kapacitetsutnyttjandet vid uppskattningen av kapitalvolymen. På kort sikt kan det därför finnas en viss tendens till negativ korrelation mellan avvikelserna från trenderna i produktivitet och kapitalintensitet. Ef- tersom den i tab. A redovisade elastici-

teten är identisk med detta korrelations— samband måste även rent konjunktur- mässiga variationer varit bestämmande för det numeriska värdet påa. Iett mate— rial som täcker en längre tidsperiod mot- verkas dock detta förhållande av att en eller flera konjunkturer »i sin helhet» kan avvika från den långsiktiga trenden.

1 Produktiviteten behöver för den skull inte vara fallande under konjunkturnedgångar. Det räcker med att den stiger relativt sett långsammare än under en konjunkturuppgång.

Beräkningar enligt den sist relaterade modellen har genomförts för de två uppskattningar som gjorts ovan avseen- de hela industrin sammanslagen. De resulterande avvikelserna och regres- sionslinjerna har inlagts i diagram I och II. Det framgår där med all önskvärd tydlighet att det beräknade värdet på at i båda fallen måste vara mycket osäkert. Det synes vidare vara möjligt att den tendens till negativ korrelation mellan de båda variablerna, som uppkommit ge- nom variationer i kapacitetsutnyttjan— det, förstärkts av att brandförsäkrings- värdena efter en prishöjning korrigerats uppåt först med en betydande efter- släpning. Härigenom kommer ju den faktiska kapitalökningen att bli under- skattad under en konjunkturuppgång och följaktligen accentueras ytterligare de kortsiktiga sambanden. En jämförelse mellan diagram I och diagram II ger ett visst stöd för hypotesen att så har varit fallet: övergången till P-I-serien ger tydligen en »förskjutning» av de årliga avvikelserna från kapitalvolymens trend- värden (produktivitetens avvikelser är naturligtvis desamma i diagrammen) som i sin tur ger regressionslinjen en positiv lutning.

En möjlighet att undvika dessa kort— siktiga samband vore naturligtvis att i förklaringsschemat införa även kapaci- tetsutnyttj andet som oberoende variabel. Detta skulle dock leda till att antalet förklarande variabler steg till fyra vilket med hänsyn till att vi endast förfogar över tolv observationer, i avgörande grad minskar beräkningarnas värde. Utan vidare bearbetning måste dock de erhållna elasticiteterna vara olämpliga som ett uttryck för det tekniska sam— band mellan faktorinsats och produk— tionsresultat som en produktionsfunk— tion tänkes utgöra. Vi kommer därför inte i den fortsatta diskussionen att bygga på dessa resultat.

C 2. Beräkningar enligt fördelningsmodcllen

De erhållna elasticiteterna redovisas i nedanstående tabell.

Tabell B. Produktivitetens elasticitet med avseende på förändringar i kapitalinten- siteten (Ber. enl. fördelningsmeloden. )

Malmbrytning och metallindustri . . . + 0,43 Jord- och stenindustri ............. + 0,47 Träindustri ...................... + 0,42 Pappers- och massaindustri ........ + 0,58 Livsmedelsindustri ................ + 0,60 Textilindustri .................... + 0,47 Läder- m.m. industri ............. + 0,43 Kemisk industri .................. + 0,58 Hela industrin ................... + 0,46 Hela industrin, nettoberäkning1 . . . . + 0,40

1 Jfr texten nedan.

Fördelningsmetoden ger tydligen icke i något fall så orimliga resultat som vi ovan har fått med regressionsmetoden. Det högsta värdet ligger här på 0,60 (livsmedelsindustrin) och det lägsta på 0,42 (trävaruindustrin). Den generellt sett högre nivån återspeglas i det för hela industrin i genomsnitt gällande värdet på 0,46. Det torde dock finnas anledning misstänka att dessa resultat i stället överskattar den verkliga elasti— citeten. Detta sammanhänger med att kapitalets andel av totalinkomsten be— räknats som (1 —— löneandelen), utan korrigering för ägarnas inkomst av den egna arbetsinsatsen. Vidare baserar sig de ekonomiska relationer, som enligt (7) och (8) ovan leder fram till likheten mellan kapitalets fördelningsandel och elasticiteten, på nettostorheter. I princip skall således elasticiteten beräknas med ledning av den andel kapitalets netto- inkomst utgör av den totala nettoinkoms— ten. De beräkningar som redovisas i tabellen ovan har doek utgått från motsvarande bruttovärden, vilket måste tendera att överskatta elasticiteten.

För hela industrin sammanslagen har vi därför försökt genomföra en korrige— ring i detta avseende enligt följande

princip. Värdet av ägarnas egen arbets— insats har inkluderats i lönesumman genom att denna har ökats med så många procent som antalet ägare utgör av det totala antalet anställda. Förfaringssättet innebär således att ägarnas egen arbets— insats värderas till för de anställda gällande genomsnittslön. Någon större betydelse har denna korrektion inte, då det aktuella procenttalet under hela perioden ligger omkring 1 %. Kostnaden för värdeminskning av den befintliga kapitalstocken har beräknats till 5,3 % av anläggningsvärdet varje år. I denna siffra ingår först och främst den avskriv- ning på 1,8 % som beräknats ovan med ledning av totala nyinvesteringar och nettoökningen av kapitalvolymen mellan 1947 och 1958. För att komma fram till den totala kostnaden för värdeminskning måste man dock addera den kostnad som lagts ned på reparationer och underhåll." Dessa senare kostnader har beräknats uppgå till i genomsnitt 3,5 % av anlägg— ningsvärdet.1 Nettoinkomsten har sedan

beräknats genom att'subtrahera den på detta sätt erhållna kostnaden för värde- minskning från bruttoinkomsten. Kapi- talets fördelningsandel har slutligen be- räknats som (1 —— den korrigerade löne- summans andel av nettoinkomsten).a

Beräkningar baserade på denna netto- andel ger ett värde för elasticiteten på 0,40. Ytterligare korrektioner för att kvalificera denna siffra synes inte vara möjliga utan en väsentlig materialbear- betning, och resultatet får därför här betraktas såsom slutgiltigt. För den fortsatta diskussionen vore det naturligt- vis värdefullt att redan på detta stadium söka bilda sig en uppfattning om hur rimliga de erhållna värdena kan vara. Å andra sidan bör vi ha en fastare grund för en dylik bedömning sedan även de resterande delarna av resultaten redo- visats och det dessutom varit möjligt att belysa avkastningsförhållandena inom olika sektorer. Vi skall därför åter- komma till denna fråga i sammanfatt— ningen.

D. Tidstrenden

Vi skall här först i korthet redovisa de väsentliga dragen i den framräknade trendfaktorns, A(t), förändring under den tid undersökningen avser, för att sedan mot denna bakgrund diskutera vilka faktorer som synes ha haft stor betydelse för utvecklingen.

D 1. Utvecklingen De beräknade värdena för trendfaktorns utveckling redovisas i tab. 7 och dia- gram III—V. För såväl hela industrin" sammanslagen, som för de enskilda grupperna, kan man där iakttaga en ut— präglad konjunkturkänslighet. Trend- faktorn har således en stark tendens att röra sig med konjunkturförloppet. Bort— ser man från konjunktursvängningarna —— och således försöker finna de mer

långsiktiga tendenserna — kan man dock spåra en viss stabilitet vad beträffar själva riktningen på förändringen. För hela industrin sammanslagen och de fyra grupper som sammanförts i diagram V under beteckningen »framgångsrika» sek— torer pekar således trenden i »trend-

1 Se B. Nyvander, a.a. sid. 119. " Vissa-skäl talar för att även den korriT gerade fördel'ningsandelen innebär en "över- skattning. För det första inkluderas kapital— kostnader som är förenade med lagerhållning. Vidare är avskrivningen på 1,8 % beräknad. med utgångspunkt från utrangeringen! avr kapitalbeståndet. Denna avskrivning är rele— vant vid beräkningar av kapitalet som pro- duktionsfaktor, men kan endast i en stationär ekonomi utgöra ett korrekt mått även på kostnaden att bibehålla produktionsapparaten". i oförändrat skick. För en expanderande kapi— talutrustning är uppenbarligen denna kostnad. större än nedskrotningen av maskiner.

Diagram IH—V. Beräknad trendfaktor för hela industrin och de olika industrigrupperna. Logaritmisk skala

R(t)D£agraleZ |.IO *

|05 _

___—___N LOD '- . . - . -.- |947 IHEU R(t) Diagram .UZ

... c.. [___— 3 .nu... ', / Los ':.xå. .. .0|.--;l.....lnn q, LUB

095

(190

(1.85

0!" - | | | 194 _l950 nit) Diagram ]? 1.35 — .—'.' 7 till)

[25

[20

I.|5 I.l0

LUS

till] i J |947 |950

| B&B

| |955

Diagram Ill: 1. Hela industrin, A(t) beräknad med ledning av kapitalets nettoandel och P-I— kapitalserien. 2. Hela industrin, A(t) beräknad med ledning av kapitalets bruttoandel och ka- pitalvolymen enligt brandförsäkringsvärdena.

Diagram IV: 3. Textilindustri. . Malmbrytning och metallindustri. . Trävaruindustri. . Massa- och pappersindustri.

. Jord- och stenindustri. . Kemisk industri. 4 5 6 Diagram V: 7. Läder-, hår- och gummivaruindustri. 8 9 0. Livsmedelsindustri.

faktorn» mot monotont stigande värden. En dylik, på längre sikt gällande entydig- het vad beträffar utvecklingsriktningen, kännetecknar dock inte de »mindre fram- gångsrika» sektorerna i diagram IV. Här går i stället trendfaktorns utveckling i motsatta riktningar under i stort sett vardera hälften av perioden. Detta leder i sin tur till att ifrågavarande grupper _ gruv- och metallindustri, trävaruindustri massa— och pappersindustri samt textil— industri — vid periodens slut har ett lägre numeriskt värde på A(t) än det som gäller för hela industrin i genom- snitt. Massa— och pappersindustri samt trävaruindustri ligger 1958 till och med under 1,0, d. v. s. på en lägre nivå än utgångsvärdet år 1947.

På grund av den utpräglade variabili- teten i A(t) måste anpassningen till en funktion av typen e" i samtliga fall blir mindre god. Vi har därför endast utfört regressionen för den serie som avser hela industrin sammanslagen. Beräkningarna gav ett värde på 0,004 för Ä, och produk- tionsfunktionen skulle således i detta fall ha följande slutgiltiga utseende:1

(15) q, = 259,0.1.-?-40 -e0-004-t;

D 2. Tolkningsprohlem Vid beräkningarna enligt regressions- metoden förorsakade de konjunktur- mässiga variationerna som det visade sig praktiskt taget oöverstigliga problem för en rimlig uppskattning av elasticiteten oc. Genom att inkomstandelama varierar inom ett relativt begränsat intervall gäller inte detta i samma grad för för- delningsmetoden. Så länge vi enbart rör oss med produktionsfunktionen i »kon- stant teknik» blir anpassningen i stället här mycket god.2 Själva uppskattnings- förfarandet leder därför till att oregel- bundenheterna i mycket stor utsträck- ning s. a. s. skjuts över på trendfaktorn, med det resultat vi sett ovan.

De kortsiktiga variationerna i trend- faktorn kan därför rimligen antagas vara bestämda av förändringar i kapacitets- utnyttjandet. Eftersom en produktions- funktion av detta slag närmast avser att belysa produktionskapacitetens utveck— ling, behöver man inte tolka de före- liggande fluktuationerna som en in- vändning mot metoden att beskriva produktionsfunktionens tidsmässiga för- ändring med en monotont stigande funk— tion av typen e”. Oregelbundenheterna måste dock medföra att osäkerheten i uppskattningen av Å. blir stor, i synnerhet om _ som i detta fall antalet ob- servationer är få.

Motivet för att man inför tiden som argument i produktionsfunktionen är att man på detta sätt vill fånga in de mer kvalitetsmässiga aspekterna på pro- duktivitetsförändringarna. Trendfaktom uppfattas då som ett uttryck för sådana förändringar, som berör produktionsfak- torernas kvalitativa sida, i motsats till de rent kvantitativa förändringar som tar sig uttryck i att K resp. L stiger eller faller. Det förhållandet, att vi valt en så pass enkel modell som endast innehåller tiden för förklaring av de kvalitativa förändringarna, behöver dock inte be- tyda att vi kan acceptera vilket tids- mässigt beroende som helst. I första hand synes det vara rimligt att begränsa valet till funktioner vars utvecklingsriktning är entydig. Betonar man dessutom den kvalitetsmässiga aspekten på trendfak—

1 Beräkningarna har grundats på den serie över A(t) som framkommit med ledning av dels elasticiteten oc uppskattad enligt kapitalets nettoandel (oi = 0,40) och dels kapitalvoly- mens utveckling enligt P-I-serien. * Det är naturligtvis orimligt att här tala om anpassningen mellan modell och verklighet. »Verkligheten» representeras ju av ((),/A.), d. v. 5. en storhet som ej kan observeras direkt, utan som beräknats med ledning av de årliga värdena för kapitalets relativa fördelnings- andel. Den goda anpassningen är därför helt beroende av att, som ovan påpekats, denna. andel är relativt stabil.

torn förefaller det vara naturligt att yt- terligare begränsa till de fall där funk- tionen är stigande med tiden.

Den långsiktiga utvecklingen för den beräknade trendfaktorn måste därför uppfylla kravet att ge en någorlunda god anpassning till med tiden monotont stigande funktioner. Vi har tidigare sett att det för fyra sektorer föreligger en brist på entydighet i utvecklingsrikt- ningen som knappast gör dem lämpade för en dylik anpassning. För hela in- dustrin sammanslagen måste dessutom gälla att den långsiktiga ökning vi kun— nat konstatera hänger på en mycket skör tråd: den är ju mer eller mindre ett re- sultat av motriktade tendenser inom de olika näringsgrenama.1

Resultaten pekar således mot att den enkla modellen eJus knappast är tillfyllest som beskrivning av produktionskapaci— tetens tidsmässiga förändring för det material det här är fråga om. Vi skall därför i det följande med utgångspunkt från resultaten ge några enkla synpunk- ter på hur modellens förklaringssystem kan tänkas utvidgat, så att ett bättre underlag för prognoser erhålles.

Den trendmässiga förskjutningen av produktionsfunktionen sker i modellen helt autonomt, oberoende av _bl. a. investeringarnas storlek. Detta förhål- lande är naturligtvis. mindre tillfreds- ställande i samma mån. som trendfaktorn är;ett uttryck för förändringar i den utnyttjade produktionstekniken. En för- utsättning för att använda en viss tek- _nisk förbättring är ju ofta att en ny— investeringgöres. På samma sätt betyder utrangering' av äldre kapitalföremål att den »i genomsnitt» använda produktions— tekniken moderniseras.

För att något belysa denna faktors roll i det aktuella materialet skall vi utgå från följande enkla modell. Allt det kapital som utrangerats under åren 1947—1958 antages vara investerat före

förstnämnda är. Detta betyder i sin tur att alla investeringar gjorda efter 1947 kvarstår i produktionen vid periodens slut. De nya kapitalföremålen innehåller vidare en minst lika avancerad teknik som den år 1947 existerande. Genom utrangeringen antages dessutom den minst effektiva delen av kapitalbeståndet försvinna.

Med ledning av bruttoinvesteringarna under åren 1947—1958 och kapital- volymen vid periodens början respektive slut har vi sedan beräknat dels den andel av det 1958 befintliga kapitalbeståndet som är investerat efter 1947 och dels den andel av det år 1947 befintliga kapital— beståndet som utrangerats under perio- den.2 Dessa båda andelar behöver inte med nödvändighet variera i samma riktning. En expanderande sektor kan således ha en hög andel »nytt» kapital vid periodens slut utan att för den skull en stor del av det gamla kapitalet för— svunnit. Omvänt gäller för en mindre expansiv eller stagnerande sektor att ävenen hög avgång av gammalt kapital inte med nödvändighet leder till en stor ökning av »moderniteten», uttryckt som andelen nytt kapital vid periodens slut. Båda de beräknade storheterna är således ytterligt primitiva som mått på kapitalets åldersfördelning, men genom att de sins- emellan kompletterar varandra blir de mer acceptabla.

I tabell C nedan har vi sammanställt de beräknade andelarna för de olika sektorerna med motsvarande värden på trendfaktorn vid periodens slut.

Vi ser här att de i tabellen först upp— tagna industrigrupperna har ungefärlika stor andel »nytt» kapital vid periodens slut. Den höga andelen har dock upp-

1 Detta problem hänger intimt samman med aggregationsförfarandet, vilket behandlas ut- förligare nedan under E.

13. Utrangeringen = bruttoinv. .—— nettoökning av kap.best. 1947—58.

år 1958 Malmbr. Jord- o. Trävaru- Massa- o. LlVS- Textil- Lader— Kemisk o.meta1l- sten- industri pappers- medels- industri varu- industri industri industri industri industri industri

Andel »nytt» kapital 1958 % .......... 63,4 64,3 48,8

Andel gammalt kapital som skrotats % . . 23,9 46,4 9,1

A,, ........... 1,04 1,32 0,94

58,4 53,5 46,3 51,5 61,9

17,3 40,6 28,0 34,8 23,8 0,92 1,17 1.06 1,36 1,21

kommit på två helt olika sätt. Metall- industrin, som p. g. a. en stor nyinveste— ring haft en kraftig bruttoökning av kapitalvolymen (131 % av kap. vol. 1947), har således kunnat hålla denna höga förnyelsetakt utan en stor ut- rangering av äldre kapitalföremål. För jord— och stenindustrin har i stället den stora avgången av gammalt kapital varit en förutsättning för att åstadkomma samma andel »nytt» kapital år 1958. Nyinvesteringarna har nämligen här inte givit en bruttoökning på mer än 97 %. Dessa båda sektorer utgör därför exem— pel på hur de båda beräknade andelarna kompletterar varandra som mått på åldersfördelningens förändring.

Av tabellen framgår vidare att ma— terialet knappast ger underlag för något entydigt samband mellan andelen »nytt» kapital och den trendmässiga förskjut- ningen av produktionsfunktionen. Ett högt värde på trendfaktorn motsvaras således i ett fall av en hög andel nytt kapital (jord— och stenindustri), i ett an- nat fall av en låg andel (lädervaruindu— stri). Exempel på det motsatta förhål— landet är malmbrytning och metallindu- stri respektive trävaruindustri.

Sambandet mellan trendförskjutningen och avgången av äldre kapitalföremål är däremot betydligt mer regelbundet. _På ett undantag när (kemisk industri) motsvaras således en hög relativ skrot-

ning alltid av ett högt värde på trend- faktorn. Detta förhållande skulle alltså tyda på att olikheter mellan närings— grenarna i vad avser produktionsfunk— tionens trendmässiga förskjutning i stör- re utsträckning beror av att gamla kapitalföremål bortrationaliserats i olika takt än i att nytt kapital tillförts. Förklaringen härtill kan naturligtvis i sin tur ligga i den existerande åldersför— delningen vid periodens början och åldern på de avgångna kapitalföremålen. På denna punkt kan dock de använda åldersfördelningsmåtten inte ge någon upplysning, varför frågan måste lämnas obesvarad.

Under de ovan givna förutsättningarna leder såväl nyinvestering som utrange- ring av gammalt kapital alltid till att den tekniska effektiviteten hos det existe- rande kapitalbeståndet stiger. Föränd- ringar i åldersfördelningen kan därför aldrig förklara en negativ förskjutning av trendfaktorn, av den typ som vi kunnat registrera för trävaru- samt massa- och pappersindustri. Som tidiga— re framhållits måste man också ———i den mån trendfaktorn skall tas som ett ut— tryck för produktionsfaktorernas kvali- tativa förändringar—normalt förvänta sig att trendförskjutningen skeri positiv riktning. Det är ju uppenbarligen så att endast i undantagsfall investeringarna sker i en sämre teknik och/eller arbets,—

kraftens kvalitativa standard sänkes. De två exempel på negativ trendför- skjutning vi här kunnat konstatera kan knappast heller tolkas som uttryck för dylika förändringar.

I själva verket torde detta resultat ha uppkommit på grund av att vi vid uppskattningen av trendfaktorn använt oss av en beräkningsteknisk approxima- tion. Den varje år inträffade relativa trendförskjutningen har ju beräknats enligt

(11) ' AA,/Ah, = AQt/Qt—r _ at" Akt/kt—l ;

Av ekvationen framgår den beräknade trendfaktorns karaktär av oförklarad restpost: trendfaktorn utgör helt enkelt den produktivitetsstegring som vid det givna värdet på elasticiteten oc (at), inte kunnat förklaras av förändringar i kapital— och sysselsättningsvolymen. Det är därför mycket möjligt att vi här har den samlade effekten av fler faktorer än de kvalitativa förändringar vi avser att mäta.

Vi har nu vid beräkningen av den relativa förändringen i förädlingsvärdet använt oss av Kommerskollegii index över produktionsvolymen.1 I princip är denna index beräknad på förädlings— värdet i konstanta priser inom ett antal undergrupper till de åtta huvudgrupper vi här arbetar med. Förädlingsvärdet inom varje undergrupp är uppskattat på volymen producerade varor genom att en i tiden konstant procentsats för för- ädlingsgraden appliceras. Index för hu— vudgruppen är sedan beräknad på den totala summan av undergruppemas för- ädlingsvärden. Delvis p. g. a. själva redovisningsförfarandet kan härigenom förändringar i en huvudgrupps igenom- snittliga» förädlingsgrad inte komma att registreras i index. Tendenser av detta slag kan uppkomma på två olika sätt: dels genom förskjutningar” av den rela-

tiva betydelsen av olika varor med sins emellan olika förädlingsgrader, dels ge— nom en mer eller mindre generell föränd- ring av förädlingsgraden i de enskilda produktionsprocesserna. Det senare fallet kan naturligtvis ta sig uttryck i att t. ex. en alltmer råvarubesparande teknik ut- nyttjas.

Det är mycket möjligt att båda dessa faktorer tenderat att höja förädlings- graden inom trävaru- samt massa- och pappersindustri. I synnerhet gäller detta den senare sektorn, där vi under efter- krigstiden haft en icke oväsentlig relativ ökning av pappersproduktionen i för- hållande till massaproduktionen.2 Om nu effekten härav inte återspeglas i den index vi använt för att beräkna föränd- ringen i förädlingsvärdet, så har vi uppenbarligen underskattat ökningen un— der den aktuella perioden. Ett för lågt värde på ( Aqt/qt_,) leder i sin tur enligt ekv. (11) ovan till ett i motsvarande grad för lågt värde på trendfaktorn (AA,/Ah,). För vidare bearbetning vore det alltså önskvärt att man kunde korrigera med hänsyn till inträffade för— ändringar i råvaruförbrukningen.

Av ekv. (11) ser vi vidare att för låga värden på trendfaktorn kan uppkomma genom att at utgör en överskattning av den verkliga elasticiteten o:. I sin tur skulle då detta förhållande kunna för- klaras av att de båda aktuella sektorerna under efterkrigskonjunkturen kunnat ta ut priser som legat över jämviktspriset vid fri konkurrens. I stället för likheten

' —(7) ovan gäller nämligen då att

& (78) r> ö—K , och därför (Sa) a > o:;

1 Se ovan under B 1. 2 I den mån den för ökningen av pappers- produktionen nödvändiga ökningen av massa- produktionen redovisas i index för produk- tionsvolymen inom massaindustrin gäller inte det här anförda argumentet.

Just på denna punkt hade det natur- ligtvis varit värdefullt att ha tillgång till en godtagbar uppskattning av elasti- citeten az enligt regressionsmetoden. En jämförelse mellan elasticitetsvärdet upp— skattat enligt de båda metoderna kunde då ge oss en uppfattning om ivilken ut- sträckning fördelningsmetodens frikon— kurrensförutsättning varit uppfylld.

Vi ser alltså att trendfaktorns karaktär av oförklarad restpost skapar åtskilliga

tolkningsproblem. Det finns naturligtvis ingen anledning att tro att de här nämn— da faktorerna skulle kunna utjämna alla olikheter mellan industrigrupperna och på så sätt åstadkomma likformighet i trendfaktorns relativa betydelse. Än mindre kan man förmoda att man häri- genom skulle lyckas med att »rensa» trendfaktorn, så att endast de kvalitativa förändringarna kvarstår som oförklarade.

E. Allokerings- och aggregationsproblem

För att ytterligare belysa de erhållna resultaten skall vi här diskutera de i rubriken angivna problemen mot bak— grund av några välkända ekonomisk- teoretiska principer.

Utgångspunkten för denna diskussion är produktionsfunktionens partiella de— rivata med avseende på förändringar i kapitalvolymen. Derivatan har beräk— nats enligt

(16) (2—2) g = oc - Lil—=) . KR”?

Denna storhet kommer i det följ ande att uppfattas som ett uttryck för det nu— meriska värdet på kapitalets fysiska marginella produktivitet. De åtta industri— gruppernas marginella produktiviteter åren 1947 och 1958 framgår av nedan— stående tabell.

1 Eftersom vi inte uppskattat ). för de olika industrigrupperna har el1 - 11 i beräkningarna ersatts med A”.

Tabell D. Marginell produktivitet 1947 och 1958 inom de olika industrigrupperna

1947 1958 Industrigrupp M P1 M Pi-M PM M Pi M Pj-M Pm " Malmbrytning och metallindustri. . . 0,31 + 0,02 0,23 + 0,00 Jord- och stenindustri ............ 0,20 0,09 0,18 0,06 Trävaruindustri .................. 0,36 + 0,07 0,23 _ 0,01 Massa— och pappersindustri ........ 0,32 + 0,03 0,23 + 0,00 Livsmedelsindustri ............... 0,31 + 0,02 0,31 + 0,08 Textilindustri .................... 0,26 0,03 0,22 —— 0,01 Läder-, hår- och gummivaruindustri 0,29 + 0,00 0,29 + 0,06 Kemisk—teknisk industri ........... 0,27 -—— 0,02 0,25 + 0,02 Totalt Hela industrin ................... 0,29 0,017' 0,23 0,013* Totalt Hela industrin, nettober. .......... 0,26 0,20 -—— * vm

Ewa—Meur

"' Avrundningen har medfört att differenserna uppåt synes dominera. Den kvadrerade sum- man på avvikelserna har dock beräknats på icke avrundade värden.

Med utgångspunkt från den »brutto- beräknade» elasticiteten (a: = 0,46) er- hålles för år 1947, som framgår av tabel— len ovan, ett värde på MP avseende hela industrin på 0,29. Genomförs en justering för förslitningskostnaderna enligttidigare angivna principer (oc = 0,40) ger samma kalkyl till resultat 0,26.

Såväl den netto— som bruttoberäknade marginella produktiviteten faller fram till 1958 med 0,06. Denna nedgång är del- vis en följd av att kapitalvolymen växer snabbare än sysselsättningen och att därför kapitalintensiteten stiger.1 Ten— densen till ökad mättnadsgrad i kapital- försörjningen kan också ses som ett re- sultat av en ganska »långsam» teknisk utveckling: av (23) framgår att, vid giv- na värden på at, L,, och Kas, den margi- nella produktiviteten blir högre ju högre värden trendfaktorn e" antager.

Den marginella produktiviteten inom de enskilda sektorerna ligger år 1958 i åtminstone 4 fall (malmbrytning och me— tallindustri, livsmedelsindustri, läder- varuindustri och kemisk industri) så nära genomsnittet, att differenserna med stor sannolikhet täcks av felmarginalen i beräkningarna. Fram till 1958 sker se- dan i flera fall en utjämning gentemot hela industrins M P-värde, endera så att skillnaden helt försvinner (malmbryt- ning och metallindustri samt massa- och pappersindustri) eller kraftigt reduceras (jord- och stenindustri, trävaruindustri och textilindustri). Totalt sett blir trots detta variationen mellan sektorerna obe- tydligt lägre: summan av samtliga sekto- rers kvadrerade avvikelser minskar en- dast från 0,017 till 0,013. Detta är en följd av att differenserna för livsmedels— industrin och lädervaruindustrin ökar starkt under perioden.

I ett perfekt fungerande frikonkurrens- samhälle skall som bekant kapitalet uppvisa en och samma marginella pro- duktivitet oavsett var 'det allokerats. I

de fall där vi ovan kunnat konstatera be- tydande differenser stämmer alltså inte verkligheten med modellen. Det ligger då nära till hands att tolka åtminstone en del av de år 1947 uppträdande skillna- derna som specifika efterkrigsproblem.2 Krigsårens onormala förhållanden för varuförsörjningen i allmänhet i kombi— nation med en låg investeringsnivå, skulle då ha skapat en mindre rationell produktionsstruktur än vi normalt har. Å andra sidan har vi sett att den totala variationen är endast obetydligt lägre år 1958. Vi får således här inget otvety- digt belägg för föreställningen att krigs- åren skulle ha skapat en onormalt stor spridning på de marginella produktivi- teterna. Däremot kan naturligtvis den generellt sett högre nivån år 1947 vara ett resultat av att investeringarna under början av 40-talet ej skedde i takt med den tekniska utvecklingen.

Exempel på friktionselement av rent statisk karaktär, som kan tänkas ha förorsakat de påtalade differenserna, ut- göres av icke perfekt fungerande kredit- och varumarknader. Det förhållandet att differenserna uppträder inom olika sek— torer vid periodens början resp. slut tyder dock på att de »konserverande» elementen inte haft någon avgörande be- tydelse för utvecklingen.

Från rent teoretisk utgångspunkt kan- ske man heller inte skall vänta sig att en kreditmarknadsreglering skall verka »stabiliserande» i denna mening. Är en hög självfinansieringsgrad en förutsätt- ning för stora investeringar så kommer naturligtvis det nytillkomna kapitalet att allokeras till områden med hög av-

1 Vid-likformiga förändringar av kapital- och sysselsättningsvolymen förändras ej den margi- nella produktiviteten p. g. a. att den antagna produktionsfunktionen är linjärt homogen.

* Eftersom MP för trävaru- samt massa- och pappersindustri avviker uppåt år 1947 får vi här ett visst stöd för 'den 'ovan framförda hypotesen :att elasticiteten överskattats i dessa _ sektorer". Jfr Ovan under D 2.

kastning vid just själva investeringstill- fället. Under en given teknisk utveck- ling måste vi då få en tendens till att de sektorer som ligger över genomsnittet närmar sig detta. Om denna tendens verkligen kommer till uttryck i en fak— tiskt minskad differens blir sedan bero- ende av hur snabbt den tekniska utveck- lingen går och hur stora investeringarna är. Det är dock uppenbart att självfi- nansieringen i och för sig inte kan ha någon som helst konserverande verkan på avkastningsstrukturen. Av det sagda framgår också att de beräknade margi- nella produktiviteterna inte annat än under mycket speciella antaganden kan användas för en analys av självfinan- sieringens allokeringspolitiska aspekter. Detta skulle uppenbarligen kräva mycket långt gående förutsättningar om den tekniska utvecklingens styrka inom de olika sektorerna.

I ett mer dynamiskt betraktelsesätt kan man naturligtvis finna ytterligare förklaringar till de påtalade differenser- na. Mot bakgrund av den enkla produk— tionsmodell vi arbetar med här, är det kanske i främsta hand den tekniska ut- vecklingen som kommer i åtanke. I den mån förändringar i produktionstekniken sker oförutsett uppkommer också olik- heter i de marginella produktiviteterna. På liknande sätt kan förändringar i de relativa priserna ge upphov till situatio— ner med bristande jämvikt.1 De rådande differenserna kan därför i ett dynamiskt system ses som ett uttryck för en ännu icke genomförd anpassning till ändrade betingelser avseende produktionstekni— ken och/eller dc relativa priserna. Det synes vara sannolikt attvvi här har den väsentliga förklaringen till olikheterna i de beräknade marginella produktivite— terna. ' ,

Variationen i marginell produktivitet mellan de olika sektorerna betyder också att det egentligen inte är korrekt att tala

om en produktionsfunktion för hela den samlade industrin. Steget från sektorer till hela industrin kan i ett enkelt fall tolkas som en aggregation över företag med olika produktionsfunktioner.2 En linjär aggregation av den typ vi gjort här är tillåten endast om den marginella produktiviteten är densamma inom samt— liga företag.3 Genom att detta villkor inte är helt uppfyllt i det material vi arbetar med, kommer aggregationsför— farandet att ha en viss betydelse för tidstrenden avseende hela industrin. Detta förhållande påvisas enklast med följande exempel: antag att kapitalvo- lymen inom livsmedelsindustrin stiger med en enhet. Detta leder till att pro— duktionen stiger med 0,31 enheter. (MP = 0,31.) Ser vi i stället samma föränd- ring med utgångspunkt från den aggre- gerade produktionsfunktionen så regist- rerar vi naturligtvis här den totala ök- ningen på 0,31 enheter. Eftersom MP i detta fall är 0,23, så kommer den över— skjutande delen av produktionsökningen (0,31 —— 0,23 = 0,08) att uppfattas som en trendmässig förskjutning av produk— tionsfunktionen. Sker nu den större de— len av kapitalmängdsökningen inom sek- torer med hög marginell produktivitet, så uppkommer tydligen på detta sätt alltid en tendens till positiv trendför- skjutning. Vi har således här ytterligare

1 De partiella derivatorna måste i detta fall uppfattas som den marginella avkastningen på kapitalet. Denna avkastningssiffra är då ut— tryckt i den år 1954 gällande relationen mellan priset på den producerade varan och priset på kapitalvarorna. ? Vi kan här tänka oss den förenklingen att samtliga sektorer producerar en och samma vara, en »enkronas industrivara». Olikheter i produktionsfunktionerna har uppkommit genom att sinsemellan lika kapitalföremål kan kombineras på olika sätt och därför ge olika tekniska samband. Jfr t. ex. T. —W. Swan, Economic Growth and Capital Accumulation, i Economic Record 1956, sid. 3344—361. ,3 R. Bentzel, Om aggregation av produk- tionsfunktioner, i 25 Economic Essays in Honour of Erik Lindahl, Stockholm 1956, sid. 9_-_27_ ." , . :. .

belägg för att trendfaktorn i aggregera- de material till en icke oväsentlig del kan vara beroende av att vi har en positiv nyinvestering.1 Samtidigt kan det vara värt att påpeka att vi utgått från att aggregationen över företag till industri-

grupper skett på ett riktigt sätt. Vi vet nu inget om i vilken utsträckning förut- sättningarna härför är uppfyllda. Det är därför möjligt att en ytterligare disag— gregering skulle leda till att tidstrenden helt försvann eller kraftigt reducerades.2

F. Sammanfattning

För hela industrin sammanslagen har beräkningarna, somvisats ovan, resulterat i en produktionsfunktion av följande ut- seende

q, = 259,0 . 1.ng . e0.004»t;

Detta betyder att ungefär 80 % av den totala produktivitetshöjningen mellan 1947 och 1958 uppkom genom ökning i kapitalvolymen per sysselsatt, medan de resterande 20 % hade sin grund i en trendmässig förskjutning av produktions- funktionen.3 Resultaten är på denna punkt helt motsatta de som erhållits för t. ex. USA och Norge. För USA skulle således hela 88 % av produktivitets- ökningen vara bestämd av trendfaktorn medan endast resterande 12 % uppkom- mit p. g. a. att kapitalvolymen per syssel- satt stigit.| Motsvarande siffror för Norge är 70 respektive 30 %.”

Skillnaden gentemot de norska beräk- ningarna kan vara beroende av att man där använt den direkta regressionsme— toden. När denna användes på vårt material erhölls ju så pass låga värden på elasticiteten en att de måste förkastas såsom varande orimliga. Har nu samma typ av kortsiktiga variationer påverkat även de norska beräkningarna kan resul- taten även där innebära en viss under- skattning av det faktiska värdet på az, med därav följande överskattning av trendfaktorns betydelse.

För USA har man funnit, att oavsett uppskattningsmetod erhålles värden på oc i intervallet 0,35—0,40. Mot bakgrund härav kan vårt värde för den svenska

industrin naturligtvis inte betraktas som orimligt högt, vilket i sin tur betyder att trendfaktorns relativa betydelse inte hel— ler kan ha underskattats i nämnvärd grad.

De föreliggande skillnaderna gentemot de refererade undersökningarna behöver dock inte i och för sig betyda att våra resultat måste bedömas som mindre till- förlitliga. Såväl den norska som den amerikanska studien avsåg nämligen hela eller den övervägande delen av näringslivet. De produktionstekniska be- tingelserna inom en enskild sektor kan av förklarliga skäl karaktäriseras av helt andra parametervärden än näringslivet tillsammantaget. I vårt fall har vi ju också funnit betydande olikheter även inom industrin. Dessutom har vi påvisat att en positiv trendförskjutning kan upp- komma genom själva aggregationsför- farandet. Eftersom de refererade under— sökningarna avser större aggregat än det vi här arbetar med, kan även detta vara en förklaring till varför vi får en lägre relativ betydelse för trendfaktorn. De amerikanska och norska resultaten kan därför varken stödja eller kullkasta de resultat som erhållits här.

1 Jfr ovan avsnittet om åldersfördelningens betydelse under punkt D 2. 2 Jfr E. Lundbergs, a. a. sid. 39—42, dis— kussion av de 5. k. överflyttningsvinsterna. ' De skillnader som föreligger gentemot E. Lundberg a. a. torde helt ha sin grund i de ovan påtalade korrigeringar som där genom- förts med avseende på det grundläggande statistiska materialet. Jfr noter under punkt B 3. * R. M. Solow, a. a. 5 O. Aukrust," a. a.

De marginella produktiviteter som produktionsfunktionens parametervär- den implicerar låg på en någorlunda rimlig nivå och dessutom med en inte alltför uppseendeväckande stor sprid— ning. I och för sig är detta naturligtvis tillfredsställande. Vi skall dock komma ihåg att dessa värden är beräknade i den löpande tekniken och därför säger myc— ket litet om den historiskt inträffade pro— duktivitetsstegringens orsaker. För att belysa detta problem är vi hänvisade till produktionsfunktionens elasticitets— och trendfaktorvärden. För den senare fak— torn har vi konstaterat möjligheten av ett beroendeförhållande gentemot kapi- talets åldersfördelning och förädlings- graden, som gör den svår att prognosti- cera. I varje fall finns det uppenbara risker för att felkällor uppträder om man utgår från den enkla modellen eu. Härtill kommer slutligen att själva upp- skattningen av värdet på ). är mycket osäker med hänsyn till att vi endast för— fogar över 12 observationer.

Den sammanlagda tyngden av dessa invändningar gör naturligtvis att värdet av en prognos baserad på detta material är diskutabelt. Å andra sidan skall man

då komma ihåg att någon klart överläg- sen alternativ metod som baserar sig på en analys av den gångna utvecklingen inte finnes. Man brukar i detta samman- hang hänvisa till analys av den margi— nella kapitalkvoten, d. v. s. kvoten kapi—

K talökning och produktionsökning (å—Q). Oavsett om denna kvot antages vara konstant eller utvecklas på ett visst angivet sätt, kan den uppfattas som en något förenklad variant av den produk- tionsfunktion vi arbetat med ovan. Förenklingen betyder att man inte expli— cit tar hänsyn vare sig till förändringar i sysselsättningsvolymen eller till trend— faktorn. Skulle dessa båda faktorer sakna betydelse för utvecklingen, genom att de förändras i mycket liten utsträckning, ger den marginella kapitalkvoten samma prognos som en vanlig produktionsfunk— tion. Eftersom produktionsfunktionen kräver ett betydligt större beräknings- arbete, är i ett sådant fall den enklare kapitalkoefficienten att föredraga. Ge- nerellt sett måste den dock vara en säm- re utgångspunkt för analys än den något allmännare produktionsfunktion vi an- vänt här.

TABELLBILAGA

Tabell 1. Förädlingsvärde i 1954 års priser

. Totala antalet sysselsatta

. Kapitalvolym i 1954 års priser

. Kapitalets andel av förädlingsvärdet . Genomsnittlig produktivitet . Kapitalvolym per sysselsatt (kapitalintensitet) . Beräknad trendfaktor, A(t)

QQUÄOJN

Numreringen i tabellernas kolumnhuvuden avser följande indelning:

Grupp 1: Malmbrytning och metallindustri II: Jord— och stenindustri III: Trävaruindustri IV: Massa- och pappersindustri V: Livsmedelsindustri VI: Textilindustri VII: Läder-, hår- och gummivaruindustri : Kemisk-teknisk industri

Tabell 1. Förädlingsvärde i 1954 års priser (milj. kr)

Inom industrigrupp nr Totalt I——V I II

I II III IV V | VI | VII I VIII

1947 4 947,2 491,2 955,2 1 576,8 1 165,5 1 084,0 360,9 501,4 11 125,7 48 5 342,0 505,5 898,7 1 643,0 1 209,8 1 203,7 380,6 566,8 11 837,2 49 5 657,7 508,4 910,0 1 631,9 1 283,6 1 224,8 368,1 603,1 12 290,0 1950 5 920,9 531,4 943,9 1 731,2 1 276,2 1 253,0 391,4 678,2 12 742,8 1 51 6 315,6 557,2 949,5 1 808,4 1 268,8 1 288,2 398,6 716,9 13 324,9 52 6 526,1 574,4 808,2 1 654,0 1 298,3 1 077,0 377,1 709,7 13 066,2 53 6 315,6 571,6 842,1 1 742,2 1 313,1 1 210,8 402,2 736,3 13 195,5 54 6 473,5 620,4 938,2 1 907,6 1 335,2 1 189,6 445,3 792,0 13 777,7 1955 7 026,1 657,7 977,8 2 028,9 1 416,4 1 175,6 450,7 840,5 14 618,6 56 7 236,6 669,2 966,5 2 117,1 1 468,0 1 217,8 457,8 898,6 15 200,8 57 7 447,2 663,5 1 051,3 2 205,3 1 504,9 1 246,0 481,2 944,6 15 524,2 1958 7 684,0 672,1 1 062,6 2 273,6 1 556,5 1 182,6 506,3 976,1 15 847,0

Tabell 2. Totala antalet sysselsatta (1 000-ial )

Inom industrigrupp nr Totalt Å” I—VIII I II III IV V | VI | VII | VIII 1947 342,0 48,3 78,3 85,3 70,3 105,7 36,2 30,0 796,0 48 355,4 47,3 74,2 88,1 69,9 111,6 37,1 30,8 814,4 49 359,0 44,2 73,7 87,8 70,6 113,7 35,1 30,6 814,6 1950 365,4 43,5 74,4 89,1 69,7 114,0 34,6 31,8 822,4 51 376,9 43,1 74,3 91,9 67,7 114,1 33,9 33,0 834,8 52 382,6 41,0 69,9 90,4 67,7 102,8 30,9 33,3 818,13 53 363,0 39,6 68,7 90,0 65,4 104,7 31,2 32,7 795,2 54 381,2 40,9 73,5 97,1 70,0 103,7 32,0 33,5 831,9 1955 402,3 41,4 74,3 100,3 71,2 100,8 32,1 34,8 857,1 56 404,8 40,1 69,6 101,3 70,3 97,9 31,8 35,8 851,51 57 411,5 38,8 68,2 102,2 68,9 93,8 29,7 36,5 849,4 1958 408,0 36,8 70,0 96,7 67,7 87,3 30,8 36,3 833,6 Tabell 3. Kapitalvolymen i 1954 års priser (milj. kr)

År Inom industrigrupp nr Totalt 110,51]; I

I—VIII enl. P-I-

I II III IV V VI VII VIII serien1

1946 6518,8 1137,6 1103,4 2828,2 2263,2 1915,5 522,6 1087,7 17376,9 17 376,9 47 7031,9 1177,0 1165,7 30156 2314,3 2045,9 536,8 1168,4 18455,5 18795,7 48 757s,7 1209,o 1221,1 3237,4 2368,6 2189,9 551,0 1248,3 19604,0 20258,0 49 8086,8 1233,4 1263,5 3441,1 2424,3 2360,0 565,9 1330,1 20705,2 21634,3 1950 8582,2 1309,1 134s,0 3744,2 2478,7 254s,9 5993 1395,o 22005,7 23 280,5 51 9098,7 1569,2 1404,0 3830,2 2282,6 2448,7 623,8 1469,2 22726,3 24 688,8 52 9828,7 1424,7 1361,4 4068,5 2351,4 2433,8 625,9 1549,1 23643,6 25 703,7 53 10731,2 1543,5 1524,9 4585,3 2604,2 2582,1 663,7 1663,4 25898,3 26 594,6 54 11497,2 1550,5 1679,3 4918,4 2738,7 2679,5 696,9 1797,5 27557,9 27 794,9 1955 11882,6 1569,3 1756,2 4997,6 2718,1 2583,7 675,6 1838,3 28021,3 28939,0 56 12500,4 1709,9 1890,6 5311,1 2728,7 2514,5 683,63 1887,6 29226,4 300424 1957 13 447,1 1713,2 1960,9 5630,5 2890,5 2574,3 704,6 2178,1 31099,2 31099,2

1 Se texten under punkt C 1.

Inom industrigrupp nr Totalt År Totalt I—VIII I—VIII enl. netto— I II III IV V VI VII VIII beräkn.1 1947 0,38 0,42 0,39 0,57 0,61 0,48 0,44 0,57 0,46 0,42 , 48 0,41 0,42 0,36 0,61 0,61 0,49 0,43 0,58 0,47 0,43 ' 49 0,43 0,42 0,39 0,51 0,59 0,47 0,40 0,58 0,46 0,41 1950 0,44 0,44 0,43 0,62 0,56 0,45 0,40 0,60 0,48 0,44 , 51 0,46 0,45 0,50 0,76 0,57 0,45 0,45 0,60 0,54 0,51 i 52 0,45 0,43 0,36 0,54 0,56 0,33 0,37 0,55 0,46 0,41 * 53 0,43 0,44 0,37 0,47 0,56 0,36 0,37 0,58 0,49 0,43 54 0,42 0,45 0,32 0,52 0,56 0,34 0,40 0,59 0,45 0,39 1955 0,43 0,44 0,39 0,52 0,56 0,33 0,40 0,57 0,45 0,40 56 0,42 0,43 0,35 0,51 0,57 0,32 0,38 0,57 0,44 0,39 1957 0,43 0,45 0,40 0,50 0,58 0,35 0,39 0,58 0,47 0,41 1 Se texten under punkt C 2. , Tabell 5. Genomsnittlig produktivitet (1 000 kr, 1954 års priser) Inom 1ndustr1grupp nr Totalt År 1 vm I II III IV | V | VI VII VIII _ 1947 14,5 10,2 12,2 18,5 16,6 10,3 10,0 16,7 14,0 48 15,0 10,7 12,1 18,7 17,3 10,8 10,3 18,4 14,5 49 15,8 11,5 12,4 18,6 18,2 10,8 10,5 19,7 15,1 i 1950 16,2 12,2 12,7 19,4 18,3 11,0 11,3 21,3 15,5 51 16,8 12,9 12,8 19,7 18,7 11,3 11,7 21,7 16,0 52 17,1 14,0 11,6 18,3 19,2 10,5 12,2 21,3 16,0 53 17,4 14,4 12,3 19,4 20,1 11,6 12,9 22,5 16,6 1 54 17,0 15,2 12,8 19,6 19,1 11,5 13,9 23,7 16,6 5 1955 17,7 15,9 13,2 20,2 19,9 11,7 14,1 24,2 17,1 56 17,9 16,7 13,9 20,9 20,9 12,4 14,4 25,1 17,9 57 18,1 17,1 15,4 21,6 21,9 13,3 16,2 25,9 18,3 1958 18,8 18,3 15,2 23,5 23,0 13,5 16,5 26,9 19,0

Tabell 6. Kapitalvolym per sysselsatt (1 000 kr, 1954 års priser)

Å Inom 1ndustr1grupp nr Totalt Totalt r 1—v111 I—V 1.11' I II III IV | V VI VII VIII P-I—serienl 1947 19,1 23,6 14,1 33,1 32,2 18,1 14,4 36,3 21,8 21,8 48 19,8 24,9 15,7 34,2 33,1 18,3 14,5 37,9 22,7 23,3 49 21,1 27,4 16,6 36,9 33,7 19,3 15,7 40,8 24,1 24,9 1950 22,1 28,4 17,0 38,6 34,8 20,7 16,4 41,8 25,2 26,3 51 22,8 30,3 18,2 40,8 36,6 22,3 17,7 42,3 26,4 27,9 , 52 23,8 38,3 20,1 42,4 33,7 23,8 20,2 44,1 27,8 30,1 1 53 27,1 36,0 19,8 45,2 36,0 23,2 20,0 47,4 29,7 32,3 . 54 28,2 37,8 20,8 47,2 37,2 24,9 20,7 49,7 31,1 32,0 1955 28,6 37,4 22,6 49,0 38,4 26,6 21,7 51,7 32,2 32,4 56 29,4 39,1 25,2 49,3 38,7 26,4 21,3 51,4 32,9 34,0 57 30,4 44,1 27,7 52,0 39,6 26,8 23,0 51,7 34,4 35,4 1958 33,0 46,5 28,0 58,2 42,7 29,5 22,9 60,1 37,3 37,3

1 Se texten under punkt C 1. 14—107668

Tabell 7. Beräknad trendfaktor, A( I )

Totalt Inom industrigrupp nr I—VIII enl. År Totalt kapitalets I—VI II nettoan del 1 11 111 IV V VI vu vm ”11 P'I'kapl' talvolymen1 1947 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 48 1,02 1,03 0,95 0,99 1,03 1,05 1,03 1,07 1,02 1,01 49 1,05 1,06 0,95 0,94 1,07 1,02 1,01 1,10 1,03 1,02 1950 1,05 1,11 0,96 0,96 1,06 1,00 1,08 1,18 1,04 1,03 51 1,09 1,14 0,94 0,94 1,05 1,00 1,08 1,19 1,05 1,03 52 1,09 1,11 0,80 0,85 1,12 0,89 1,06 1,14 1,02 0,99 53 1,05 1,17 0,86 0,86 1,13 0,99 1,12 1,16 1,02 1,00 54 1,00 1,20 0,88 0,86 1,05 0,96 1,19 1,18 1,00 1,00 1955 1,04 1,26 0,88 1,08 0,95 1,18 1,18 1,18 1,01 1,02 56 1,04 1,30 0,89 0,89 1,13 1,01 1,22 1,23 1,05 1,05 57 1,03 1,26 0,96 0,90 1,16 1,08 1,34 1,26 1,07 1,08 1958 1,04 1,32 0,94 0,92 1,17 1,06 1,36 1,21 1,06 1,08

1 Se texten under punkterna C 1—2.

BILAGA 3

Input-output-beräkning för år 1965

Av fil. lic. Bengt Höglund och fil. lic. Lars Werin

För långtidsutredningen har vissa be- räkningar gjorts med användande av en input-output-tahell och av andra upp- gifter som sammanställts inom Input- output-undersökningen vid Stockholms universitet. I det följande skall redogö- ras för det material som använts vid des- sa beräkningar och för hur beräkningar— na gjorts. För en fylligare beskrivning av Input-output-undersökningen hän- visas till en kommande redogörelse.

Som en utgångspunkt för sammanstäl- landet av input-output-tabellen har en indelning av de olika varorna och tjäns- terna gjorts i grupper, kallade varugrup— per. Flertalet av dessa varugrupper är föremål för tillverkning inom landet. Att de tillverkas utesluter icke att de även kan importeras, och de flesta av grup- perna är också föremål för import. Någ- ra grupper tillverkas ej inom landet. Det gäller dels vissa grupper som består av varor som av klimatskäl eller liknande orsaker ej tillverkas här, dels arbetskraft och kapital. Dessa senare kan visserli- gen karakteriseras som varor men de be- traktas i detta sammanhang ej som före- mål för tillverkning.

Tillverkningen av varugrupper sker i företag, av vilka vart och ett består av en eller flera anläggningar. Anlägg- ningarna har delats in i grupper som svarar mot varugrupper. Detta har skett så, att alla anläggningar som har huvud- delen av sin tillverkning lagd på en viss varugrupp sammanförts till en särskild anläggningsgrapp. Mot varje varugrupp

som är föremål för inhemsk tillverkning svarar därför en anläggningsgrupp och vice versa. I praktiken visar det sig omöjligt att uppnå en sådan indelning, att varje anläggningsgrupp kommer att tillverka endast en varugrupp. Tillverk— ningen inom en anläggningsgrupp är vanligen sammansatt av flera varugrup— per, och en varugrupp tillverkas på mot- svarande sätt inom mer än en anlägg- ningsgrupp. Denna brist på överensstäm- melse mellan indelningen i varugrupper och indelningen i anläggningsgrupper medför vissa problem för input-out- put-analysen. Även för beräkningarna för långtidsutredningen innebär denna brist på överensstämmelse vissa kom— plikationer.

Tillverkningen i de olika anläggnings- grupperna för med sig att olika varu— grupper åtgår som löpande insatser. Åt— gång av varugrupper sker även i form av export, konsumtion och investering och sådan åtgång kallas slutlig efterfrågan. En input—output-tabell utgör en redo— visning av all åtgång under en given period. Den svenska input-output-tabel— len redovisar åtgången år 1957.

En input-output—tabell har ett visst an— tal rader och kolumner. I varje sär- skild rad redovisas hur en bestämd va— rugrupp åtgår för olika ändamål, d. v. s. som insats för olika typer av tillverk— ning eller som export, investering, kon- sumtion etc. I varje särskild kolumn å andra sidan redovisas de mängder av de olika varugrupperna som förbrukas

för ett bestämt ändamål, således för en viss typ av tillverkning, för export, för investering, för konsumtion etc. När det gäller redovisningen i en kolumn kan talen i kolumnen avse förbrukning an- tingen inom en viss anläggningsgrupp eller vid tillverkning av en viss varu— grupp. I det förra fallet kommer kolum- nerna att redovisa förbrukningen inom exempelvis bilindustri, varvsindustri, massaindustri, pappersindustri, etc., i det senare fallet förbrukningen för till- verkning av bilar, fartyg, massa, papper, etc. Den ovan nämnda produktbland- ningen inom anläggningsgrupperna gör att redovisningen blir olika i de båda fallen. Ur flera synpunkter är det lämp- ligt att välja den senare redovisnings- principen, och denna har följts inom Input-output-undersökningen. Grund- materialet för uppskattning av åtgångs— talen har visserligen varit uppgifter om förbrukning inom anläggningar, och dessa uppgifter leder i och för sig i första hand till tal för förbrukning av varugrupper inom anläggningsgrupper. 'Om emellertid dessutom produktbland— ningen inom anläggningsgrupperna är känd, är det under vissa förutsättning- ar' möjligt att beräkna åtgångstal som avser tillverkning av varugrupper. En sådan beräkning har utförts inom In- put-output—undersökningen.

.Med hänsyn till att de av långtidsut— redningen tillhandahållna talen för ut- .vecklingen fram till 1965 i allmänhet av- ser industrier och dessa motsvarar en el- ler flera av Input-outpllt—undersökning- ens anläggningsgrupper, är det emeller- tid lämpligt att i detta sammanhang så långt möjligt använda åtgångstal för an- läggningsgrupper. Av skäl som framgår av det följande är även uppgifterna om produktblandningen inom anläggnings- grupperna erforderliga. Sådana tal har använts för alla branscher utom för metall- och verkstadsindustrin. På grund

av att denna industri i vissa 'avseenden behandlats på ett speciellt sätt finns nämligen för dess del ej tillgång till vare sig åtgångstal för anläggningsgrupper eller uppgift om produktblandningen inom anläggningsgrupperna. För den- na industri avser de använda förbruk- ningstalen tillverkning av varugrupper.

Sammanlagt omfattar den input-out- put-tabell som sammanställts inom In- put-output-undersökningen 143 varu- grupper varav 130 är grupper som till- verkas inom landet. Detta innebär att tabellen —— oavsett principen för ko- lumnredovisningen _ har 130 kolumner jämte de kolumner som redovisar slut- lig efterfrågan.

Import och distributionskostnadcr kan redovisas på olika sätt i en input- output-tahell. Det material som samman- ställts inom Input-output-undersökning- en möjliggör flera sådana redovisningar. I den tabell som tjänat som underlag för beräkningarna för långtidsutredningen har redovisningen skett så, att åtgångs— talen anges i marknadspriser och utan särredovisning av tillverkade och im— porterade mängder.l De olika åtgångsta- len anger alltså en summa av tillverkade och importerade mängder samt distri- butionskostnader förknippade med in- köpen av dessa mängder. Då ätgångsta- len summeras för en viss grupp av va- ror kommer summan att skilja sig från summa tillgång med totala värdet av de distributionskostnader som förekommit vid inköpen av varorna i gruppen. Inom Input-output-undersökningen har gjorts en uppskattning av distributionspåläg- gens storlek, både i absoluta tal och i procenttal, för varje varugrupp vid leve- rans till olika mottagare.

I industristatistiken redovisas viss produktion för —— som termen lyder _

1 För vissa varugrupper förekommer dock ingen import. Vidare särskiljes, som nämnts, några varugrupper, bestående av varor som endast importeras och ej produceras i landet.

Tabell A. Input—output—tabell för 1965 (sammanfattning)

Miljoner kronor i 1957 års priser

Inbemsk förbrukning

Som råvara och Total förbrukning Tillgång

halvfabrikat Som slutprodukt

Summa E . t -— inhemsk XPOT Varugrupp 11:63 Privat Offent- Övriga föl-bruk- Totalt konsum- liga investe- Totalt ning1

egen . . sektor tion utgifter ringar

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 j

till pro- ducent- pris1

till mark- nadspris1

Produk-

1 tion Import

Malmer.................. 877 120 — — ——- _ 877 1467 2344 1977 1735 242 Järn, stål och metaller. . . . . 11 213 7 050 — 85 — 85 11 298 1 953 13 251 12 354 11 259 1 095 Jäm- och metallmanufaktur 5 428 1 632 796 145 422 1 363 6 791 949 7 740 6 748 6 153 595 Elektrotekniska produkter . 1 516 201 732 433 988 2 153 3 669 678 4 347 3 675 2 526 1 149 Transportmedel. . . . . . . . . . . 1 272 504 1 530 244 1 525 3 299 4 571 1 004 5 575 4 596 3 056 1 540

Maskiner. . . . . . . . . . . . . . . .. 2 736 808 620 1 211 3 703 5 534 8 270 2 618 10 888 9 576 7 328 2 248 Fartyg................... 224 3 63 132 763 958 1182 934 2116 2114 1 993 121 Cement och cementvaror . . 913 118 41 — 41 954 . . . . . . 913 . .

Tegel.................... 209 — — 3 —— 3 212 8 220 174 161 13 Porslin. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 131 —— 148 8 — 156 287 28 315 212 164 48

Glas..................... 205 20 151 12 —- 163 368 35 403 318 281 37 Övriga jord- och stenvaror . 872 52 58 78 —— 136 1 008 56 1 064 719 587 132 Sågade och hyvlade trävaror 1 353 156 — 30 — 30 1 383 1 141 2 524 2 354 2 138 216 Produkter från övrig trä- industri. . . . . . . . . . . . . . . . 1 401 167 732 91 78 901 2 302 200 2 502 2 060 1 975 85 Massa.................... 1666 138 —— — —— — 1666 2695 4361 4255 4255 —

Papper................... 1074 181 101 — 102 1 176 1 771 2947 2700 3029 —329 Träfiberplattor. . . . . . . . . . . . 153 —— _— 155 211 366 302 282 20 Tidningar, annonsering. . . . . 598 3 438 —— 447 1 045 2 1 047 683 660 23 Övriga produkter från gra—

fisk industri. . . . . . . . . . . 1 386 120 533 169 -— 702 2 088 54 2 142 1 699 1 704 ——- 5 MJO] 352 13 189 —— -— 189 541 0 541 476 474 2

Bröd 1 —— 1370 — — 1370 1371 7 1378 1107 974 133 Mjölk, smör och ost........ 202 -— 1716 -— -— 1 716 1918 .. .. .. 1623 Margarin................. 87 34 371 —— '

N I HNG:

Fläsk, kött och charkuterier Choklado. dyl.

Socker................... Konserver................ Sprit och tobak Malt- och läskedrycker. . Textilvaror (utom konfek-

tion)...................

Konfektion............... Läder...... Skor Päls— och skinnvaror....... Gummivaror..............

Rent kemiska produkter . . . Plastvaror................ Övriga kemiska och kemisk- tekniska produkter. . . . . . Jordbruks- och trädgårds— produkter............ .

Timmerochved........... Måleri ....... . Elinstallationer Rörledningsarbeten. . . . . . . . Byggnader och anläggningar

Utländska jordbruksproduk-

ter Kautschuk............... Utländska spånadsämnen . . Utländska malmer.. . . . . . . . Utländska metaller. . . . . . . .

Utländska mineraler. . . . . . . Utländska kemikalier. . . . . .

966 39 311 73 80 31

2 224

"103 245

111 315

1 618 263 2 135 6 631 106 3 503 338 63 239

927 174 254 120 171 246 375

852 25 134 48 56 30 948 91

25

569

2 566 770

333 665 1 252 654

2 687 2 892

590 704 273 381 752

1 120 2 208 342 25 15 38 57 341

237

66 10 41 121 189 1 733

240 613 969 8 229

2 567 770

333 665 1 252 654

2 841 2 942

594 707 592 618 757

1 186 2 218 342 31

296 772

1 215 10 303

3 533 809

644 738 1 332 685

5 065 3 045 246 595 818 907 2 236 1 020 3 321 8 849 448 3 534 634 835 1 454

10 578

1 665 174 254 120 171

254 378

87 28

182 250 80 10

10 154

394 233 126

3 620 837

645 920 1 333 690

5 315 3 125 272 605 828 1 061 2 630 1 253 3 447

479

3 700 634 835 1 454 10 578 1 665

254 120 171 254 378

3 139 643

529 756 1 133 513

4 167 1 916 221 462 584 885 2 278 904 2 872

267

3 431 634 835 1 454

10 578

1 173 164 190 95 140

201 298

2 739 565

428 732 1 087 527

2 464 1 684 134 341 498 862 1 955 651

2017

7 290 217 3 350 634 835 1 454

10 578

400 78

101 24

——14

1 703

232 87 121 86 23 323 253 855

1 173 164 190 95 140

201 298

1 Vid oförändrade lager.

vidare bearbetning vid framställnings- verket. Det gäller huvudsakligen pro- duktion av en samling betydelsefulla varor av råvarukaraktär. Denna produk- tion har medtagits i input-output-tabel- len på både åtgångs- och produktions- sidan. I övrigt redovisas endast sådan åtgång och produktion som utgöres av leveranser från en anläggning till en annan.

Härmed har den input-output-tabell beskrivits, som utgjort grundvalen för beräkningarna för långtidsutredningen och vilken, som framgått, i vissa avseen- den redigerats på annat sätt än den ta— bell som skall användas i flertalet andra sammanhang.

Tabellen har vidare aggregerats i syf- te att anpassa den till de uppgifter lång- tidsutredningen tillhandahållit. Dessa uppgifter gäller dels planerad ökning av produktionen mellan 1957 och 1965, räknad i procent, inom var och en av 50 industrigrupper eller branscher, dels planerad eller förutsedd slutlig efterfrå- gan 1965 (i 1957 års priser) på var och en av 58 varugrupper. Tabellens ko- lumner har i enlighet därmed lagts sam- man, så att de bildar totalt 50 st., var och en svarande mot en industrigrupp eller bransch i långtidsutredningens uppgifter (här bortses alltså från kolum- ner som redovisar slutlig efterfrågan). På motsvarande sätt har varugrupperna lagts samman, så att de bildar totalt 58 st. Härav är 50 st. sådana varugrupper som är föremål för tillverkning; dessa svarar således mot de 50 kolumnerna. En av dessa 50 varugrupper är av rest- gruppskaraktär och har en särskilt he- terogen sammansättning.1 Talen för för- brukning av den är också delvis mycket bristfälliga. För den skull har förbruk- ning av denna varugrupp uteslutits vid redovisningen, vilket innebär att anta- let rader i tabellen är endast 57.

Resultatet av denna sammanläggning

blir en input-output-tahell med 57 ra- der och 50 kolumner utöver kolum- nerna med slutlig efterfrågan. Av dessa 50 kolumner tillhör 7 st. metall— och verkstadsindustrin. Tabellen bygger på tal som var tillgängliga i juni 1961. Efter denna tidpunkt har en del korrigeringar företagits av Input-output-undersökning- ens tal. Korrigeringarna är dock av mindre omfattning.

De uppgifter långtidsutredningen till— handahållit har använts för beräkningar av tillgång på och åtgång av de 57 varu- grupperna 1965. Huvuddelen av resulta- tet av dessa beräkningar har samman— ställts i tabell A.

Uppgifterna om planerad produk- tionsökning har först utnyttjats för en beräkning av planerad produktion av de olika varugrupperna. Därvid är att märka att långtidsutredningens tal avser produktionsökning inom anläggnings— grupper (i regel flera grupper samman- slagna), medan beräkningarna bör leda fram till tal för produktion av varugrup- per år 1965. Där produktblandningen inom anläggningsgrupperna varit känd för 1957 _— och detta är fallet för alla grupper utom för dem som ingår i me- tall- och verkstadsindustri har anta- gits att produktblandningen kommer att bli densamma 1965 som 1957, och såle- des att produktionen ökar med samma procenttal för alla varugrupper produ- cerade i en viss anläggningsgrupp 1957. För metall- och verkstadsindustri .har denna metod icke kunnat tillämpas. Långtidsutredningens ökningstal för an- läggningsgrupper har här i stället appli- cerats på tal för produktionen 1957 av motsvarande varugrupper (i regel flera varugrupper sammanslagna). På detta sätt har erhållits en uppskattning av produktionen 1965 uttryckt i 1957 års

1 Den omfattar varor från gruppen »Annan livsmedelsindustri» (7 ki industristatistiken), träbränslen samt diverse tjänster.

priser. Resultatet återges i kolumn 11 i tabellen.

Nästa steg har varit att uppskatta den åtgång av varugrupper som erfordras för den sålunda beräknade produktio- nen. Utgångspunkten har därvid varit kolumnerna i den aggregerade input- output-tabellen. För varje sådan kolumn har antagits att förbrukningen av de olika varugrupperna kommer att ändras proportionellt med den produktion som förbrukningen hänför sig till. Detta in- nebär att varje kolumn i den aggrege- rade tabellen för 1957 multiplicerats med långtidsutredningens ökningstal för motsvarande anläggningsgrupp. Här- igenom har erhållits tal för åtgång 1965 uttryckt i 1957 års marknadspri- ser. Dessa tal återfinns i kolumn 1 i tabellen. I kolumn 2 anges den del av förbrukningen som åtgått inom den mot reSpektive varugrupp svarande anlägg- ningsgruppen. För att den använda me- toden skall ge ett tillförlitligt resultat bör uppenbarligen dels produktionstek- niken ej förändras mellan de båda tid— punkterna 1957 och 1965, dels antingen produktionstekniken vara lika för va— ror inom var och en av de olika grup- perna eller produktblandningen inom grupperna ej förändras.

Beräkningen av den del av åtgången som utgör slutlig efterfrågan har skett inom långtidsntredningen. För vissa ka- tegorier av denna efterfrågan —— exem- pelvis statlig och kommunal konsumtion och investering, större delen av de pri- vata investeringarna —— förelåg inom ut— redningen endast uppgifter om planerad summa utgifter år 1965. Summan upp- delades på olika varugrupper med hjälp av fördelningen år 1957 enligt input- output-tabellen. För exporten förelåg

inom utredningen uppskattningar av den procentuella ökningen år 1957 till år 1965 för var och en av anläggningsgrup- perna. Dessa ökningstal borde förvand- las till motsvarande tal för varugrupper. Av olika skäl gjordes icke denna för- vandling, utan det antogs att ökningsta- len för anläggningsgrupper direkt kunde användas för varugrupper. Den beräk- nade åtgången för slutlig efterfrågan anges i kolumnerna 3, 4, 5 och 8.

De utförda beräkningarna har för var- je (sammanslagen) varugrupp gett upp- skattning dels av produktionen, dels av den totala åtgången 1965. I åtgångstalen ingår emellertid kostnader för distri- bution, vilket icke är fallet för produk- tionstalen. För att uppnå jämförbarhet mellan dem har från åtgångstalen dra- gits kostnader för distribution. Vid bc— räkning av dessa kostnader har anta- gits att distributionspålägget för en viss varugrupp i varje given användning ut- gör samma relativa andel av marknads- värdet 1965 som 1957. I kolumn 9 anges total förbrukning till marknadspris och i kolumn 10 total förbrukning till pro- ducentpris. Skillnaden mellan talen i kolumnerna utgöres sålunda av distri- butionskostnaderna.

Som resultat av dessa beräkningar erhålles för varje varugrupp tal för å ena sidan produktionen 1965, å andra sidan den totala åtgången 1965, båda storheterna uttryckta i samma pris. Skillnaden mellan total åtgång och total produktion utgör ett mått på den im— port av varje varugrupp som erfordras 1965 för att total tillgång skall vara lika med total åtgång. Dessa skillnader har beräknats och anges i kolumn 12. Hän— syn har därvid icke tagits till eventuella lagerändringar 1965.

BILAGA 4

Handelns behov av arbetskraft och kapital under 1960-talet

Undersökning utförd inom F öretagsekonomiska F orskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm av ekon. dr Lars Persson

0. Inledning

01 . Syftet

Syftet med den undersökning, som här skall presenteras, har angivits vara »att inom en relativt begränsad kostnads- ram och utan omfattande insamlande av primärmaterial belysa utvecklingen av behovet av arbetskraft och kapital inom handeln under det närmaste de—

cenniet genom en diskussion (i största möjliga utsträckning förd i kvantitativa termer) av de viktigaste tendenserna i utvecklingen». Av särskilt intresse har utvecklingen under de närmaste fem åren ansetts vara.

02. Tillgången på grundmaterial otillfredsställande

Vid planeringen av undersökningen un- derströks de betydande svårigheter, som skulle följa av att tillgången på statis— tiskt material över den hittillsvarande utvecklingen av antalet sysselsatta inom handeln är mycket dålig. De två före— tagsräkningarna 1931 och 1951 samt 1946 års företagsinventering (Sysselsätt- ningsförhållandena inom varuhandeln, SOU 1947: 50) ger visserligen ett rela- tivt bra material för respektive år, men olikheter i klassificeringsgrunderna le- der — såsom konstaterats i en rad sam- manhang till betydande svårigheter vid försök att bedöma utvecklingen. Vi- dare kommer man med utgångspunkt från detta material inte längre fram i

tiden än till 1951. Inte heller folkräk- ningarna ger oss någon god hjälp efter— som den senaste folkräkningen gjordes år 1950. Givetvis har den bristande till- gången på lämpligt grundmaterial på- verkat undersökningens uppläggning och dess resultat. De metoder vi avser att tillämpa för prognoser över utveck- lingen under 1960-talet kommer t. ex. att användas även för att ge en uppfatt- ning om utvecklingen under 1950-talet. Först när resultaten från den till 1961 planerade företagsräkningen föreligger kan vi få mer tillfredsställande utgångs- punkter för prognoser över utveckling- en under 1960-talet.

03. Avgränsningen av begreppet handel

Man kan tänka sig att avgränsa begrep- pet handel på flera olika sätt. I denna undersökning har vi följt 1951 års före- tagsräkning och således i princip räk- nat med arbetsställen, vars huvudsak—

liga verksamhet varit att hänföra an- tingen till partihandel eller till detalj- handel såsom dessa begrepp uppfattats i företagsräkningen. De siffror vi räk— nar fram omfattar alltså även arbets-

kraftsbehovet för tillverknings- och re— parationsverksamhet, som bedrivs vid arbetsställen inom detaljhandeln, men

Rapporten har disponerats på så sätt, att arbetskraftsbehovet behandlas först, medan de synpunkter till vägledning för en bedömning av kapitalbehovet, som vi kan komma med, sammanförts i ett senare avsnitt.

För att vi i någon män skulle kunna avhjälpa den besvärande bristen på material i fråga om utvecklingen under 1950-talet och kunna ge en uppfattning om storleksordningen på de struktur-

04. Rapportens disposition

däremot inte t. ex. behovet av försälj- ningspersonal, sysselsatt vid arbetsstäl- len inom industrin.

förändringar som skett, har vissa un— dersökningar gjorts av detaljhandelns utveckling i fem begränsade geogra- fiska områden. En redogörelse för den— na undersökning, nedan betecknad som områdesstudien, lämnas i en separat rapport, Fornstad, Bengt, Detaljhan- delns strukturutveckling i fem distrikt (appendix 2), vilken vi flera gånger får anledning att referera till.

1 . Arbetskraftsbehovet

1 1 . Inledning

Innan vi ger oss in på mera preciserade prognoser, skall vi inledningsvis disku— tera möjligheterna att ge en allmän bild av den framtida utvecklingen genom att redovisa rimliga övre och undre grän- ser för den troliga utvecklingen av ar- betskraftsbehovet.

111. En undre gräns för arbetskraftebehovets utveckling är relativt lätt att ange Jämförelser mellan olika länder ger en antydan om att ju högre levnadsstan- darden är, ju större är den andel av den totala förvärvsarbetande befolkningen, som sysselsätts inom handeln. En så- dan jämförelse gjordes för några år se— dan av ekon. lic. Curt Kihlstedt.l Något färskare siffror kan erhållas ur Statis- tisk årsbok för 1960! Enligt det där redovisade materialet skulle mer än 15 % av den förvärvsarbetande befolk— ningen vara sysselsatt inom handeln i USA, Australien, Nya Zeeland, Kanada och Japan.a Mellan 10 och 15 % syssel— satta inom handeln hade enligt dessa siffror bl. a. Sverige, Danmark, Norge, Belgien, Frankrike—, Nederländerna och Storbritannien. Siffror på under 10 % redovisas för bl. a. Finland, Italien, Spa- nien”, Östtyskland och en rad utomeuro- peiska länder. Ett studium av folkräkningarna i Sve- rige visar också klart att handeln sys- selsatt en ständigt stigande andel av den yrkesverksamma befolkningen (se tabell 1).

Tabell 1

Antal sysselsatta inom handel i% av hela den yrkesverksamma befolkningen i Sverige.

1930 ............ 11,5 % 1940 ............ 13,6 % 1945 ............ 14,5 % 1950 ............ 15,5 %

Mot denna bakgrund ter det sig orim- ligt att vänta sig, att handelns andel av den förvärvsarbetande befolkningen skall sjunka under 1960-talet, och vi betraktar därför en förändring i takt med den förvärvsarbetande befolkning— ens tillväxt som en rimlig undre gräns för utvecklingen av arbetskraftsbehovet i handeln.

I ett par olika prognoser över befolk- ningsutvecklingen i Sverige4 räknar man med att antalet invånare i åldern 15—64 år skall stiga med ca 4 % mel- lan 1960 och 1965 och med drygt 5 % under hela 1960-talet. Den förvärvs—

1 Kihlstedt, C., Distributionskostnader i olika länder. Svensk Handel 1953: 8—9 s. 200 ff. 2 Tabell 431 s. 367. Materialet för de olika länderna avser något av åren 1947—1955, i de flesta fall 1950. ” Kihlstedt redovisar i fråga om Japan en mycket lägre siffra. Visserligen avser Kihlstedts siffror ett annat år men skillnadens storlek synes ändå tyda på att grundmaterialeti detta fall är mycket osäkert. Även i fråga om några andra länder finns stora skillnader som förmod- ligen beror på brister i grundmaterialet. " Gulbrandsen, O., Sveriges befolkning 1975, en prognos för regioner och bebyggelsetyper. Stencil från Industriens Utredningsinstitut, Stockholm 1960. Befolkningsutvecklingen 1960—1975. Sta— tistisk tidskrift 1960:6.

arbetande befolkningens ökning kan visserligen tänkas avvika något från dessa siffror t. ex. på grund av förlängd studietid och på grund av ändringar i de gifta kvinnornas benägenhet att ta förvärvsarbete, men vi nöjer oss ändå här med att ge dessa siffror som rikt- punkt

112. Kan en motsvarande övre gräns anges?

För detaljhandelns del kan man even— tuellt på liknande sätt ge en övre gräns för arbetskraftsbehovets utvecklings- takt genom att anknyta detaljhandels- omsättningen till konsumtionsutveck— lingen och göra ett antagande om att sysselsättningen åtminstone inte kom- mer att stiga snabbare än omsättning-

en. Vi får emellertid ändå anledning att komma in på en sådan beräkning längre fram i rapporten och nöjer oss därför här med att ange, att denna beräkning tyder på att man, om ovanstående anta- ganden är riktiga, skulle kunna betrakta en ökning av sysselsättningen i detalj- handeln med drygt 15 % mellan 1960 och 1965 som en övre gräns.

Inte heller skall vi här närmare dis- kutera partihandeln, eftersom vi inte har någon nära till hands liggande me- tod för att snabbt komma fram till en övre gräns för den troliga framtida sys- selsättningsutvecklingen inom den. Som vägledning kan dock sägas, att man van- ligtvis räknar med att sysselsättningen ökar i snabbare takt i partihandeln än i detaljhandeln.

12. Arbetskraftsbehouet i detaljhandeln

Liksom ovan kommer vi att behandla detaljhandeln och partihandeln var för sig, och vi börjar med detaljhandeln.

120. Olika prognosmetoder

Det är i huvudsak två metoder för pro- gnoser över detaljhandelns arbets- kraftsbehov som övervägts. Den ena metoden skulle gå ut på att man bildade sig en uppfattning om det framtida arbetskraftsbehovet genom att direkt extrapolera från den hittillsvarande sys- selsättningsutvecklingen. Den andra skulle vara att man först skapade sig en föreställning om hur efterfrågan på detaljhandelns tjänster kommer att ut- vecklas och sedan med hjälp av anta— ganden om hur prestationsmängden per sysselsatt utvecklas beräknade vilken sysselsättning, som skulle komma att krävas.

Det är den andra av dessa två meto— der som vi i första hand kommer att

använda oss av.1 Det räcker här med att nämna, att bristen på användbart statistiskt grundmaterial gör det alltför svårt att med tillfredsställande säker- het bestämma den hittillsvarande sys— selsättningsutvecklingen för att progno- ser, byggda på den första metoden, skall kunna förväntas ge goda resultat. Pro- gnoser enligt denna metod gjordes emel- lertid för några år sedan, och vi har därför möjlighet att utnyttja dessa som jämförelsematerial! Ett annat skäl för vårt val av metod är att den privata konsumtionens storlek och utveckling, med vilken efterfrågan på detaljhan- delns tjänster kan antas visa ett starkt samband, gjorts till föremål för ingå- ende studier inom Industriens Utred- ningsinstitut (IUI) och att dessa under- sökningar gett oss en god utgångspunkt

1 Denna metod ligger också till grund för de beräkningar som redovisas i Artle, R., Svenskt distributionsväsende, FFI-meddelan- de nr 42, Stockholm 1952. 2 Se avsnitt 126.

för prognoser enligt den andra meto- den.1

121. Arbetskraftsbehovets utveckling vid oför- ändrad omsättning per sysselsatt inom olika varuområden

Vi skall, som ovan nämnts, i våra pro— gnoser över detaljhandelns arbetskrafts- behov under 1960-talet utgå från kon- sumtionens framtida storlek. Emeller- tid kan vi inte nöja oss med ett enkelt antagande om att konsumtionen kom- mer att stiga med t. ex. 2 % per år. Vi måste också veta något om vilka för- skjutningar som kan väntas mellan de olika delar av vilka konsumtionen be— står. För det första är ju nämligen den privata konsumtionen inte bara sam- mansatt av varor, distribuerade via de- taljhandeln, utan också av utgifter för t. ex. bostad och tjänster av olika slag, som inte utförs av detaljhandeln. För det andra här olika typer av varor, distribuerade via detaljhandeln, antas kräva olika stora arbetsinsatser från detaljhandelns sida, räknat per krona varuvärde. ökningen i arbetskraftsbe- hovet inom detaljhandeln blir därför annorlunda, om konsumtionsökningen huvudsakligen faller på varor, som krä— ver stor arbetsinsats från detaljhandelns sida, jämfört med om den faller på va- ror och tjänster, som kräver små insat— ser eller som inte alls distribueras via detaljhandeln.

Hur olika delar av konsumtionen ut- vecklas synes vi emellertid, som redan antytts, kunna få en god uppfattning om genom de av Industriens Utred- ningsinstitut genomförda konsumtions- studierna (i fortsättningen omnämnda som konsumtionsstudierna)2, vilka vi också i fortsättningen i mycket stor ut- sträckning kommer att bygga på. Detta betyder, att våra resultat endast kan göra anspråk på att ge en uppfattning om arbetskraftsbehovets utveckling i

detaljhandeln i det fall att konsumtions- studiernas prognoser kommer att över- ensstämma med den faktiska konsum- tionsutvecklingen. (Det innebär även, att vi inte tar någon hänsyn till den eventuella inverkan sysselsättningen i detaljhandeln kan ha på konsumtio— nen.) En kritisk granskning av konsum- tionsstudiernas resultat har trots detta inte ansetts ligga inom ramen för detta arbete.

Vad vi med utgångspunkt från kon- sumtionsstudierna i första hand skall försöka göra är att räkna fram detalj- handelns omsättningsutveckling och ett index för strömmen av varor genom detaljhandeln, i vilket siffror över ar— betskraftsbehovet i detaljhandeln för olika varugrupper skall ingå som väg- ningstal. Om omsättningen per syssel- satt i oförändrade priser inte ändras, räknar vi nämligen med att arbets- kraftsbehovet kommer att utvecklas i den takt som ett sådant index anger. Beräkningsmetoden innebär att vi låter sysselsättningen i olika typer av detalj- handel stiga i takt med konsumtionen av de i resp. butiker försålda varugrup- perna.

På grund av att vi inte har några till- fredsställande uppgifter om hur syssel- sättningen i handeln utvecklats under 1950-talet, måste vi som utgångspunkt för dessa beräkningar ta år 1950.

Ett första problem vi haft vid beräk- ningen av detta index för varuvolymens utveckling har varit att ur de olika konsumtionshuvudgrupperna, i vilka

1 En samlad diskussion av prognosmodellen redovisas i appendix 1. 2 I första hand publicerade i Bentzel, R., Eklöf, K. m. fl., Den privata konsumtioneni Sverige 1931—1965, Stockholm 1957 och Albinsson, Bentzel m. fl., IUI:s konsumtions- prognos för 1965 _ en granskning och revide- ring, Stockholm 1960. Närmast utgår vi från den reviderade prognosen, vilken bygger på en förutsättning om att realinkomsten per capita kommer att stiga med 2 % per år.

den privata konsumtionen indelats i konsumtionsstudierna, ta fram den an- del, som når konsumenterna via detalj- handeln. För 1950 har vi med utgångs- punkt från konsumtionsstudierna ploc— kat fram konsumtionsutgifter på 18 400 milj. kronor, räknat i 1956 års priser, vilka borde motsvara inköp i detalj- handeln. Från företagsräkningen från 1951 har vi räknat fram en motsvarande detaljhandelsomsättning vid arbetsstäl- len inom detaljhandeln på 15 500 milj. kronor, dvs. en 16 % lägre siffra.

Den totaldifferens som sålunda erhål- lits kan tänkas förklarad på flera olika sätt. En del i förklaringen torde vara att visst bortfall finns i företagsräkning— en.] I den mån sådant bortfall finns måste man också räkna med att våra beräkningar underskattar arbetskrafts- behovet. En annan del i förklaringen torde vara att inte all detaljhandelsför- säljning sker från arbetsställen, som i företagsräkningen förts till näringsgre- nen detaljhandel. Viss sådan försäljning finns redovisad i företagsräkningen, men därutöver finns viss försäljning direkt från tillverkningsföretag till kon- sumenter om vilken ingen uppgift läm- nas. I motsats till bortfallet i företags- räkningen leder emellertid denna del av differensen inte till några fel i pro- gnosresultaten så länge relationen mel- lan konsumtionsutgifterna och detalj- handelsomsättningen är oförändrad. Vi skall därför inte försöka att ytterligare analysera den.

Viktigt är emellertid också att kon- sumtionen och detaljhandelsförsälj- ningen indelas på sätt som så väl som möjligt motsvarar varandra. Det gäller i första hand att för varje del av kon- sumtionen få fram en utgångssiffra över sysselsättningen i detaljhandeln som så väl som möjligt motsvarar den arbets- insats som distributionen av just denna del av konsumtionen kräver.2 Den in—

delning vi i fortsättningeu skall bygga på framgår av tabell 2. Den följer i stort sett konsumtionsundersökningarnas in- delning av konsumtionen i huvudgrup- per.

Överensstämmelsen mellan gruppe- ringen av konsumtionen och gruppe- ringen av de olika detaljhandelsbran- scherna är uppenbarligen ganska ofull- komlig. Som bL a. framgår av de i om- rådesstudien redovisade sortimentsta- blåerna, är sortimentet i många typer av butiker sammansatt av varor av så många olika slag, att man inte kan vän- ta sig att nå annat än en mycket grov överensstämmelse.

Förutom det krav vi ovan ställt på överensstämmelse mellan detaljhandels- och konsumtionsgrupper, borde vi ock- så kräva att konsumtionen utvecklas någorlunda jämnt i olika delar av de sex grupperna2, om det skulle vara så att omsättningen per sysselsatt varierar mycket vid försäljningen av resp. va- ror. Sådana skillnader finns uppenbar- ligen, och de resultat vi kommer att redovisa i detta avsnitt är påverkade av dem. Vi får emellertid i kommande av- snitt, då vi skall föra in en utveckling i fråga om omsättningen per sysselsatt i beräkningarna, möjlighet att ta hänsyn till dessa effekter.

Ytterligare ett problem i samband med grupperingen av varor och butiker skall här beröras. All detaljhandelsförsäljning

1 Tillförlitligheten i företagsräkningens upp- gifter för Stor-Stockholm har undersökts av FFI. Det visade sig att ca 6 % av de arbets- ställen som faktiskt fanns inom Stor-Stock- holm inte kommit med i företagsräkningen. Eftersom huvuddelen av dessa arbetsställen var relativt små och eftersom dessutom deras personal och omsättning ofta redovisats under andra arbetsställen inom samma företag, be- räknas dock det totala bortfallet av sysselsatta vad gäller Stor-Stockholm som helhet inte uppgå till mer än drygt 1 %. (Se FFI-med- delande nr 54, s. 11.) Jfr appendix 1.

. Detaljhan- Antal syssel- K u omfattnmg delsomsätt- satta 1950 t.ognsmm' ningi % av enl. företags- 1 sg pp enl. konsumtions- enl. företagsräkningen konsum- räkn. undersökningarna (branschnummer) tionen 1 OOO-tal Livsmedel Huvudgruppen livs- 295—305, 308—317, 340, 80 126 medel exkl. förtä— 367—371, 374, 377, 379, ring utom hemmet 380, 3821 Sjukvård Undergrupperna medi- 344—346, 352 80 14 och hygien cin och färghandels- varor Hemutrust- Huvudgruppen hem- 324, 331—337, 343, 347, 98 38 ning utrustning 349—351, 359, 364—365, 373 Rekreation Huvudgruppen rekrea- 306—307, 338, 341, 342, 73 24 tion, exkl. nöjen 348, 355, 360, 366, 378, 381 med tillägg av un- dergruppen cyklar Beklädnad Huvudgruppen bekläd- 318—323, 325—330, 85 70 nad 356—358, 361—363, 372 Resor2 Undergruppen motor- 339, 354 — 16 fordon (plus en upp— skattad efterfrågan från den yrkesmäs- siga trafikens sida)”

1 Lanthandeln har i sin helhet hänförts till konsumtionsgruppen livsmedel och varuhus, be- gränsade varuhus och basarer till gruppen beklädnad. Givetvis innebär detta en grov förenkling. 2 För att få med samtliga detaljhandelsbranscher har vi slutligen räknat med en helt obetyd- lig grupp omfattande undergruppen bränsle och lyse och branschen 353. ** Uppskattningen grundad på siffror och prognoser över antal lastbilar.

går, som nämnts, inte genom arbets- ställen inom detaljhandeln. I företags- räkningen hänförs ca 3 % av det som rubricerats som detaljhandelsförsälj- ning till andra arbetsställen. Emellertid synes då inte försäljning till konsu— menter av produkter ur egen produk- tion ha inkluderats. Hela omsättningen vid arbetsställen inom detaljhandeln utgör inte heller detaljhandelsförsälj- ning. Drygt 10 % har enligt företags- räkningen rubricerats på annat sätt, främst som partihandel men även som ersättning för arbete och för tjänster. Den beräkningsmetod, vi här kommer att använda, innebär emellertid, att vi använder konsumtionsutveckling inom resp. varuområden som indikator för omsättnings- och därmed även sysselsätt-

ningsutvecklingen inom detaljhandelns arbetsställen som helhet. För att detta skall vara rimligt, skulle vi egentligen behöva anta t. ex. att omsättningen i de olika verksamhetsgrenarna utvecklas i samma takt, ett antagande till vilket beräkningarna på ett rimligt sätt kan anpassas.1

De förändringar vi med utgångspunkt från den indelning och sammanvägning,

1 Om arbeten, som skall utföras med en vara innan den säljs och för vilka ersättningen räknas in i varans pris, utförs i det ena eller andra distributionsledet spelar dock i detta sammanhang ingen roll. När vi längre fram skall justera beräkningarna med hänsyn till utvecklingen i omsättning per sysselsatt, kom— mer vi å andra sidan i viss utsträckning att låta beräkningarna påverkas av en eventuell om- strukturering av arbetsuppgifterna i detalj- handeln.

som vi ovan redogjort för, kommit fram till i fråga om strömmen av varor ge- nom detaljhandeln, framgår av att om varuvolymen 1950 sätts till 100 skulle den 1955 bli 111 och 1965 bli 151. Mel- lan 1950 och 1955 skulle ökningen ha varit ca 10 % och under den följande 10-årsperioden1 beräknas den bli drygt 35 %, dvs. drygt 15 % per 5-årsperiod.

Dessa siffror skulle, om omsättningen per sysselsatt inom detaljhandeln för- blev oförändrad, ange den relativa ök- ning i sysselsättningen, som kunde an- tas ha skett under 1950-talet, och den ökning i arbetskraftsbehovet, som ut- vecklingen fram till 1965 kan förväntas föra med sig. Vi skulle under dessa hy- potetiska förutsättningar, och om perso- nalens sammansättning inte ändrats, få en ökning i sysselsättningen från 290 000 år 1950 till 320 000 år 1955 och 440 000 år 1965.

I detaljhandeln såväl som i övrig verksamhet måste man emellertid räk- na med att produktiviteten successivt kommer att stiga och med den troli- gen också omsättningen per sysselsatt. Det innebär att arbetskraftsbehovet inte kommer att stiga fullt i den takt, som ovan angivits. Hur mycket det kommer att växa, blir beroende av ökningen i omsättning per sysselsatt, och vi har därför all anledning att närmare stu- dera denna variabel.

122. Vilka faktorer påverkar omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln?

Omsättningen per sysselsatt för detalj- handeln som helhet kan ses som beroen- de av en rad olika faktorer. Vi skall i detta avsnitt diskutera ett antal sådana faktorer för att därmed ge en bakgrund till de analyser av utvecklingen i fråga om omsättningen per sysselsatt hittills och under 1960-talet, som i fortsättning- en kommer att göras.2

1221. Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan olika länkar i distributions- kedjan En faktor, som påverkar omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln, bör vara förändringar i den del av de presta- tioner, vilka skall fullgöras på varornas väg mellan fabrikant och konsument, som utförs i detaljhandeln och hur stor del som överläts till andra länkar i denna kedja. Fabrikanten kan t. ex. ge- nom att förpacka varorna i för konsu- menterna lämpade enheter reducera detaljhandelns arbete. Vi skall här en- dast i korthet beröra några av de för— hållanden, som förefaller vara av största vikt i detta sammanhang. Mängden förpackningsarbete i detalj— handeln har redan nämnts. I den FFI- utredning, till vilken de nu genomförda områdesstudierna anknyter3, ingick som ett väsentligt moment studier av de konsumentförpackade varornas utbred- ning i livsmedelsdetaljhandeln. I om— rådesstudien har vi följt upp även den- na del av den tidigare undersökningen och därför fått en viss uppfattning om utvecklingen på detta område. Materialet omfattar 28 varuslag, som 1953 åtminstone i något distrikt inte var konsumentförpackade till 100 % när de nådde butikerna. För praktiskt ta- get alla dessa undersökta varuslag har i samtliga distrikt en ökad förpacknings- grad observerats 1960. Vad föränd- ringarna betyder i fråga om den an- del av det totala antalet expeditioner i livsmedelsdetaljhandeln, som avser konsumentförpackade varor, kan man

1 Konsumtionsstudierna ger prognossiffror endast för 1965. ' En intressant och i väsentliga avseenden fortfarande aktuell diskussion av många av dessa faktorer återfinns i Artle, R., Svenskt distributionsväsende, FF I-meddelande nr 42, Stockholm 1952. * Sjöberg, A., Hansson, S., Detaljhandelns struktur, FF I—meddelande nr 52, Stockholm 1955.

tyvärr inte få fram uppgift om utan be- tydligt mera ingående undersökningar. En viss föreställning om förändringar- nas betydelse kan man möjligen få av de genomsnittssiffror, som redovisas i rapporten, och som antyder, att för- packningsgraden varierar starkt mellan olika undersökta områden både 1953 och 1960, men att den för ungefär hälften av de undersökta varuslagen fortfarande var något lägre 1960 i landsbygds- distriktet än den var 1953 i det under— sökta förortsområdet i en storstad.

Sammanfattningsvis kan sägas, att inom stora varuområden detaljhandelns förpackningsarbete synes ha reducerats så starkt att ingen ytterligare reduk- tion är att vänta. Ännu finns dock många ofullständigt konsumentförpackade va— ror, framför allt inom färskvaruområdet. En fortsatt successiv överflyttning av förpackningsarbetet från detaljhandeln till tidigare distributionsled är därför att vänta. Om utvecklingen kommer att gå snabbare eller långsammare än un- der 1950-talet, kan man knappast få någon säker uppfattning om utan ingå— ende undersökningar.

Företag inom industrin antas i all- mänhet också avlasta detaljhandeln ar- betskraftskrävande uppgifter genom sin direkt till konsumenterna riktade reklam. Tanken är den, att konsumen- ten genom reklamen skall få en säkrare uppfattning om vilka varor, som han eller hon lämpligen bör köpa, varige- nom detaljhandelns personliga försälj- ningsarbete och rådgivning kan reduce- ras.l En sådan verkan hos reklamen bör t. ex. ses som en förutsättning för att självbetjäningssystemet inom livsmedels- handeln skall kunna fungera på det sätt som nu sker. Även på detta område synes det finnas förutsättningar för en fortsatt utveckling.

Det finns säkerligen även en del andra tendenser till överflyttning av ar-

betsuppgifter från detaljhandeln till till- verkningsledet. När framkallning och kopiering av film, som tidigare i bety- dande utsträckning tycks ha skett vid arbetsställen inom detaljhandeln, i allt högre gad tas om hand av stora foto- laboratorier, vilka är att betrakta som arbetsställen inom industrin, innebär t. ex. detta en sådan överflyttning.

1222. Förändringar i konsumtionens

sammansättning

I de beräkningar, som diskuterats i av- snitt 121, beaktas att omsättningen per sysselsatt för detaljhandeln som helhet påverkas av förändringar i konsumtio- nens fördelning på de sex använda kon- sumtionsgrupperna. Vi behöver därför inte här diskutera dessa förändringar.

Däremot tar beräkningarna inte hän- syn till förskjutningen i konsumtionen inom dessa sex grupper. Sådana för- skjutningar får, som redan antytts, be— tydelse för omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln som helhet, om det finns skillnader i omsättning per sysselsatt mellan varugrupper med en starkt sti- gande konsumtion och varugrupper, för vilka konsumtionen visar en långsam- mare utveckling eller en utveckling i motsatt riktning.

Ett varuområde, som skulle kunna vara av betydelse i detta sammanhang, är varugruppen sprit och vin, eftersom man i fråga om denna varugrupp når relativt höga siffror över omsättning per sysselsatt. Emellertid visar konsum— tionsprognosen för denna varugrupp re— lativt liten avvikelse från prognosen för hela livsmedelskonsumtionen. I övrigt räknar man i konsumtionsstudierna för livsmedelssidan med en relativt stark ökning för grupperna bröd och bak-

! Av väsentligt intresse i detta sammanhang är de studier av expeditionstiderna i detalj— handeln som utfördes av professor Gerhard Törnqvist redan i slutet av 1920-talet.

verk, grönsaker, frukt och bär samt socker, choklad och kryddor. Bland grupper med relativt långsam utveckling märks mjöl och gryn, potatis och rot- frukter samt mjölk, grädde och ost samt matfett. Inom konsumtiousgrup— pen beklädnad väntar man att grupper- na skor samt garner, tyger och skrädde— riarbeten skall få en relativt långsam utveckling medan övriga undergrupper expanderar snabbt. Inom gruppen hem- utrustningsvaror är det uppenbarligen TV-apparaterna, för vilka man kan på- räkna en mycket snabb utveckling. För radioapparater däremot väntar man sig snarast en tillbakagång i konsumtionen. Även andra skillnader än dem, som framträder i konsumtionsstudiernas ta- bellmaterial, kan emellertid få väsentlig betydelse.

1223. Överflyttningen av varor mellan olika branscher

Betraktar vi omsättningen per sysselsatt i en viss detaljhandelsbransch, synes den kunna variera på grund av förändring— ar i fråga om försäljningens samman- sättning av olika varuslag. Ett exempel på en sådan utveckling är det förhållan- det, att en rad olika specialbranscher håller på att förlora en del försäljning av de mera lättsålda standardvarorna i sina sortiment till varuhus, enhetspris- affärer, stora livsmedelsbutiker och dy- likt. Emellertid behöver inte tendenser av detta slag nödvändigtvis inverka på omsättningen per sysselsatt i detaljhan- deln som helhet.

1224. Ändringar i konsumenternas in- Icöpsuanor

Konsumenternas inköpsvanor påverkar uppenbarligen omsättningen per syssel- satt i- detaljhandeln i betydande grad.

För det första spelar det stor roll, kanske framför allt ino-m livsmedelsde-

taljhandeln, hur stora kvantiteter kon- sumenterna köper per gång. En avse— värd del av kostnaderna i detaljhandeln kan nämligen tänkas variera i takt med antalet expeditioner och inte med totala antalet försålda kilon. Inköpskvantite- tcn per gång påverkas bl. a. av olika miljöfaktorer: avstånd mellan bostad och butik, genomsnittliga hushållets storlek och dimensionen på förvarings- lltrymmena i hemmen. Av väsentlig be- tydelse är troligen också (len prispoli— tik, som förs från märkesvarufabrikan- ternas och detaljhandelns sida, dvs. vil- ka ekonomiska vinster konsumenterna kan göra på att köpa i stora kvantiteter per gång.

Prognoser över förändringar i inköps- kvantiteten per gång synes vara svåra att göra, eftersom flera motstridande tendenser kan antas finnas. Troligast torde vara att de tendenser som verkar mot större inköp per gång kommer att visa sig mest betydelsefulla.

Ett andra sätt, på vilket konsumen- ternas inköpsvanor påverkar arbets- kraftsbehovet i detaljhandeln, är via belastningsvariationerna. Belastningsva— riationerna är i åtskilliga detaljhandels- branscher mycket betydande. Omkring 1/4 av veckoförsäljningen kan i ett fler- tal branscher beräknas ske på lörda- garna.1

Belastningsvariationerna får betydelse för det totala arbetskraftsbehovet i den mån man inte kan klara toppbelastnings— tiderna med deltidsanställd personal2 och personalen inte effektivt kan utnytt- jas för andra sysselsättningar under låg- belastningstider.

Belastningsvariationerna i handeln kan snarare väntas tillta än avta under

1 Se t. ex. Pris och prestationihandeln, SOU 1955:16, s. 279 . 2 En del siffror över den deltidssysselsatta personalens storlek i detaljhandeln redovisas i avsnitt 1227.

1960-talet. Det sammanhänger bl. a. med att allt större andel av inköpsresorna sker per bil, och med att bilar, som an- vänds för resor till och från arbetet, är tillgängliga för inköpsresor endast under en liten del av den tid butikerna kan väntas komma att ha öppet. Detalj- handeln har emellertid också genom självbetjänings- och självvalssystemen fått större möjligheter att utan ökad ar- betsinsats klara av toppbelastningarna. En mindre del av arbetet är kundstyrt i en självbetjäningsbutik än i en tradi- tionell butik.l

Det tredje och sista sättet, på vilket konsumenternas inköpsvanor påverkar arbetskraftsbehovet i detaljhandeln, och som vi här skall ta upp till behandling, är den inverkan konsumenternas krav på service av olika slag kan få. Hem- sändning av varor från detaljhandeln kan t. ex. kräva en betydande extra ar- betsinsats och kreditförsäljningar torde i allmänhet kräva mer tid från detalj- handelspersonalens sida än kontantför- säljningar.

1225. »De nya distributionsformerna» och övriga strukturförändringar inom detaljhandeln Effekten på arbetskraftsbehovet av kon- sumenternas inköpsvanor och struktu- ren inom detaljhandeln hänger uppen- barligen i viss mån samman. Vad vi ovan kallat »de nya distributionsfor- merna», dvs. hemköp, samköpsförening- ar, storköp2 m. m., leder till arbetskrafts- besparingar, till stor del tack vare att de ändrar konsumenternas sätt att göra sina inköp framför allt i form av en ökning av det genomsnittliga inköpets storlek.

För att kunna bilda sig en uppfattning om dessa nya distributionsformers be- tydelse för omsättningen per sysselsatt i detaljhandeln som helhet, måste man först veta något om deras storlek. Upp-

gifter om samköpsföreningarnas storlek kan hämtas ur en undersökning, som ny— ligen utförts inom Statens Pris- och Kartellnämnd.3 I denna undersökning har man kunnat mäta ett försäljnings- värde på drygt 62 milj. kronor år 1958. I fråga om undersökningens fullständig- het anger man att den torde »ge en ganska fullständig bild av samköpsverk- samhet med anknytning till personal- grupper och liknande kategorier av kon- sumenter undersökningsåret 1958». Vid denna tid synes alltså samköpsförening— arna ha haft mindre än 1/2 % av den totala detaljhandelsomsättningen. Pris- och Kartellnämnden anger emellertid uttryckligt i sin undersökning att man inte kunnat kartlägga samköpsverksam- het i form av s. k. kataloggrupper. Man anför vidare beträffande övrig samköps- verksamhet att »rörelsen synes befinna sig i stark utveckling, omkring 80 % av de redovisade företagen har sålunda startat sin verksamhet under 50-talet». »Flertalet samköpsföretag är små och en stor del av varuomsättningen faller på ett relativt fåtal företag som bedrivit sin verksamhet så länge att de hunnit stabiliseras. Dessa stora samköp är till sin struktur rätt lika företagen inom den allmänna detaljhandeln, och deras kostnader avviker icke väsentligt från de inom handeln gängse.» Även om sam- köpsföretagen fortsätter att expandera under 1960-talet, kan man alltså knap- past räkna med att de i nämnvärd grad kommer att påverka omsättningen per sysselsatt inom detaljhandeln. Beträffande hemköpsföretagen finns inte motsvarande uppgifter tillgängliga.

* Påpekat t.ex. i Trolle, U. af, Detalj- handeln av idag en översikt, Stockholm 1956.

* Med detta avses de kooperativa för- eningarnas storköpsbutiker i olika delar av landet och andra liknande butiker.

” Publicerad i Pris- och Kartellfrågor 196014. .

Mycket tyder dock på att de efter en snabb expansion nu åter stagnerat eller 1. o. ni. fått vidkännas en mindre till- bakagång. Deras totala omsättning torde vara mindre än samköpsföreningarnas. Inte heller förefaller andra här aktuella distributionvsformer ha nått eller under den närmaste 5-årsperioden kunna nå omsättningssiffror, motsvarande mer än allra högst några enstaka procent av den totala detaljhandelsomsättningen.

Sammanfattningsvis skulle man alltså kunna säga om dessa nya distributions- former, att de, även om deras omsätt- ning per sysselsatt skulle vara mång- dubbelt större än den traditionella de- taljhandelns, på grund av sin förhållan- devis ring—a omfattning inte kan tän- kas minska det totala arbetskraftsbeho— vet i detaljhandeln med mer än något tusental personer.

En förändring inom detaljhandeln, som dragit mycket stor uppmärksamhet till sig, är självbetjäningssystemets snab- ba trillväxt inom livsmedelsdetaljhan- deln. Vid 1950-talets början fanns en- dast ett hundratal självbetjäningsbuti- ker i landet. För närvarande uppgår an- talet till ca 5 000. För år 1959 har anta- let nytillkomna självbetjäningsbutiker beräknats vara ca 650. Under åren 1954 t. o. m. 1958 höll sig tillskottet av själv- betjäningsbutiker relativt konstant kring drygt 500 butiker per år.1

Allt tillgängligt material tyder på att "självbetjäningssystemets införande, om det sker i samband med att butikerna görs större, kan få en betydande effekt på arbetskraftsbehovet i detaljhandeln. I många fall torde man kunna räkna med att arbetskraftsbehovet reduceras med 1/3, om livsmedlen i ett visst distrikt distribueras via stora självbetjäningsbu- tiker i stället för via traditionella bu— tiker.

Observeras bör dock, att en stor del av de självbetjäningsbutiker, som nu

finns, är så små, att man inte i dem kan nå nämnvärt högre omsättning per sys— selsatt än i traditionellt betjänade buti- ker. Det krävs alltså strukturomvand- lingar inom livsmedelsdetaljhandeln för att självbetjäningssystemet skall få full effekt. De i samband med denna pro- gnos utförda områdesstudierna tyder emellertid på att strukturförändringar- na är ganska långsamma i områden där befolkningen inte expanderar snabbt. Befolkningens omflyttningar både till och inom tätorterna blir därför av stor betydelse. När helt nya förortsstadsdelar byggs, får dessa en butiksstruktur, som leder till relativt hög omsättning per sysselsatt i livsmedelsdetaljhandeln. Trots att det inte framträder i någon större utsträckning i områdesstudien, finns det dock även i övrigt en viss ten- dens mot att livsmedlen säljs i allt stör- re och större butiker. Av viss betydelse är t. ex. den mycket snabba utveckling som livsmedelsavdelningarna inom Tem- povaruhusen haft. Möjligheterna för nya stora butiker, t. ex. av amerikansk su- permarketkaraktär, att snabbt konkur- rera ut mer traditionella mindre butiker synes dock vara små och även om »su— permarkets» kan tänkas uppkomma på ett fåtal platser under 1960-talet torde de få mycket begränsad inverkan på det totala arbetskraftsbehovet inom detalj- handeln.

Säkert underlag för uppskattningar av hur de strukturomvandlingar inom livsmedelsdetaljhandeln, som följer med bl. a. självbetjäningssystemets successi- va införande, påverkat och påverkar ar— betskraftsbehovet totalt sett saknas. För att ge någon uppfattning om storleks- ordningen på denna effekt, kan vi ange, att om ca 500 milj. kronors livsmedels- försäljning (dvs. ca 1 milj. per självbe- tjäningsbutik) överförs från små tradi-

1 Uppgifterna hämtade ur Kooperatören och SSLF-tidningen.

tionella butiker till stora självbetjä- ningsbutiker kan detta tänkas medföra en arbetskraftsbesparing av storleks- ordningen 1 000 personer. En ärlig så- dan besparing under 1960-talets första hälft synes därför fullt möjlig, och det är också tänkbart att den kan bli något större.

I fråga om andra branscher än livs- medelshandeln torde det också finnas en tendens mot allt större butiker, vilket bör förväntas ha viss gynnsam effekt på omsättningen per sysselsatt.

1226. övrig teknisk och strukturell ra- tionalisering

Som en ytterligare faktor av betydelse för utvecklingen av omsättningen per sysselsatt inom handeln skall här också tas upp den tekniska rationaliseringen i butikerna. Vi har redan nämnt själv- betjänings- och självvalssystemen, men även i övrigt bör man kunna räkna med att förenklingar i arbetsrutiner och ett utvidgat användande av tekniska hjälp- medel successivt kan bidra till att mins- ka arbetskraftsbehovet. .

Det skall vidare påpekas att detalj- handelns inköpsarhete kan reduceras genom kedjeföretagens och de frivilliga kedjornas frammarsch.

1227. Förändringar i arbetstidens längd

Arbetstiden skall enligt lag förkortas från 48 timmar per vecka 1957 till 47 timmar 1958, 46 timmar 1959 och 45 timmar fr. o. m. 1960. Det ligger uppen- barligen nära till hands att tänka sig, att denna minskning i arbetstidens längd även medför en minskning i om- sättningen per sysselsatt inom handeln.

Arbetstidsförkortningen enligt lag'är ca 6 %. Skall vi också räkna med att denna förkortning tenderar att minska omsättningen per sysselsatt med 6 %? Troligen inte.

För det första måste vi fråga oss vi]- ka reella förändringar i arbetstiden för personer sysselsatta idetaljhandeln,som förändringar i arbetstidslagen för de- taljhandelsanställda medför. Sambandet mellan arbetstidslagstiftningen och ar- betstiden för företagens ägare och de- ras familjemedlemmar är oklart. Av de nu genomförda områdesstudierna att döma utfördes ca 1/3 av arbetsinsatsen i detaljhandeln i de fem undersökta distrikten av personer ur denna kate- gori. Andelen varierade från ca 25 % i storstadsförorten till drygt 70 % i landsbygdsdistriktet. Vidare är arbets- tidslagstiftningens betydelse för de an- ställda företagsledarna och butiksföre- ståndarna och den deltidsanställda per— sonalen, som spelar relativt stor roll inom detaljhandeln, inte fullt klar. I områdesstudiernas fem distrikt synes ca 12 % av arbetsinsatsen ha utförts av deltidssysselsatt personal.

För det andra måste vi fråga oss om inte prestationsförmågan per timme kan tänkas ha påverkats i positiv rikt- ning av arbetstids-förkortningen.

För det tredje slutligen förefaller det som om detaljhandeln, genom att för- lägga den ökade ledigheten för perso- nalen till tider, då butikerna har lågbe- lastning, i mycket stor utsträckning kan reducera effekten av arbetstidsförkort- ningen.

Ovanstående resonemang leder i och för sig inte fram till några klara kvan- titativa preciseringar av den lagstadga- de arbetstidsförkortningens betydelse för omsättningen per sysselsatt. Att en bestämmelse om 6 % kortare arbetstid inte bör antas få så stor effekt att den reducerar omsättningen per sysselsatt med 6 % synes dock vara relativt klart. Vi finner det i stället, med utgångspunkt från ovanstående synpunkter, rimligt att bygga de fortsatta beräkningarna på ett antagande om att arbetstidsförkort-

ningen medfört att ökningen i omsätt- ningen per sysselsatt under tiden 1955 —60 blivit sammanlagt ca två procent- enheter lägre än vad den eljest skulle kunnat ha varit.

1228. Förändringar i personalens sam- mansättning Till sist skall också nämnas den bety- delse som personalens sammansättning och utbildning kan få för arbetskrafts- behovet, räknat i antal personer eller kanske snarare i antal dagsverken. Ål- der och utbildningstid spelar troligen roll för den arbetsprestation en an- ställd utför. I en kurs för butikschefer anges vissa tal, avsedda att användas för en omräkning av olika anställdas ar- betstid till jämförliga dagsverken. För en 18-åring anger man koefficienten 0,6, och först för personer, som är 25 år och äldre med 3 års branschvana, räk- nar man med den högsta siffran 1,0. Personer över 21 års ålder utan bransch- vana ger man koefficienten 0,7.l En annan fråga av betydelse är givet- vis i vilken utsträckning arbetet i de— taljhandeln utförs av deltidssysselsatt personal. Ställer vi, vid beräkningar av omsättningen per sysselsatt, omsättning- en i relation till totalt antal sysselsatta personer, oberoende av hur stor del av normal arbetstid dessa personer syssel- sätts, kommer givetvis andelen deltids- sysselsatta att kunna få stor inverkan på »omsättningen per sysselsatt». Räk- nar vi däremot t. ex. en person, som ar- betat endast ungefär hälften av normal arbetstid, som 1/2 sysselsatt, kommer för- ändringar i andelen deltidssysselsatta inte alls att få samma betydelse för »omsättningen per sysselsatt».2

1229. Slutsats

Diskussionen ovan antyder att omsätt- ningen per sysselsatt i detaljhandeln

bör ses som beroende av en rad olika fa-ktorer och det torde också ha blivit klarlagt, att dess förändringar inte utan vidare kan tolkas som tecken på en ändrad produktivitet i detaljhandeln.

Ett försök att kvantitativt beräkna ut- vecklingen av omsättningen per syssel- satt genom att studera var och en av de faktorer, som här behandlats, och upp- skatta deras effekt, skulle uppenbarligen möta betydande svårigheter. Vi skall i stället försöka beräkna denna utveck- ling huvudsakligen genom framskriv- ningar av den hittillsvarande utveck- lingen med utgångspunkt från en rad olika siffror över hur stor omsättningen per sysselsatt varit i olika butiker olika är. På flera punkter får vi dock anled- ning att komplettera de resultat vi på så sätt nått med kalkyler med utgångs- punkt från de i detta avsnitt framförda resonemangen.

123. De hittillsvarande förändringarna i om- sättningen per sysselsatt och antaganden om den framtida utvecklingen Ett sätt på vilket man skulle kunna tän- kas få ett begrepp om utvecklingstak- ten i försäljningen per sysselsatt under 1950- och 1960-talen skulle kunna vara att framskriva 1930- och 1940-ta1ens ut- vecklingstakt, såsom den framträder vid studium av företagsräkningarna. Ök- ningen i försäljningen per sysselsatts, räknat i oförändrat penningvärde, un-

1 Lindblad, G., Kurs för butikschefer, del 2, Stockholm 1959. 3 Vid utnyttjandet av det tillgängliga empi- riska materialet har vi på denna punkt varit något inkonsekventa. Vissa beräkningar över förändringar i omsättning per sysselsatt kan således ha påverkats av tendenser till ökad eller minskad andel deltidssysselsatta. I andra fall har sådana effekter eliminerats. ” Enligt beräkningar grundade på en jäm— förelse mellan företagsräkningarna, utförd av Roland Artie. Se Bergersen, K. & Ramström, D., Detaljhandelns utveckling mellan 1931— 1951, FFI 1956, 5. 19 (särtryck ur Svenska Handelsarbetareförbundets J ubileumsskrift 1956).

der denna period är totalt för hela pe- rioden:

i livsmedelsbutiker inte fullt 5 %, i textil— och beklädnadsbutiker drygt 30 % och

i övrig detaljhandel drygt 20 %.

Per år räknat innebär detta för livs- medelshandeln en helt obetydlig ökning, för gruppen textil och beklädnad en tillväxt med inte fullt 11/2% och för övrig detaljhandel en ökning med ca 1 %.

För att få en bra utgångspunkt för framskrivningar har det emellertid an- setts nödvändigt med färskare uppgif- ter. Eftersom tan—ken på en omfattande primärmaterialinsamling avvisades re- dan vid planerandet av detta prognoser- bete, måste vi då leta fram uppgifter hu- vudsakligen ur redan tidigare utförda undersökningar. Vi skall här i korthet ange de möjligheter, som därvid i första hand kommit till användning, och även påpeka några av de felkällor, som kan ha fått betydelse för våra resultat.

En möjlighet till jämförelse av om- sättning per sysselsatt olika är har de uppgifter om bl. a. antal sysselsatta och omsättning i ett antal företag inom han- deln givit, som årligen läggs fram i voly- men Företagens intäkter, kostnader och vinster, som ingår i Sveriges officiella statistik och utges av Statistiska Central- byrån. Ett problem vid den jämförelsen är emellertid att urvalet av företag varit ganska obestämt och att det varierat år från år. Vad vi kunnat göra för att be- mästra den svårigheten har varit att utgå från en så långtgående branschin— delning som möjligt.

En annan möjlighet har vi fått genom den nu genomförda områdesstudien, som kan jämföras med den som gjor- des år 1953 för samma områden. En speciell svårighet vid den jämförelsen har varit det bortfall vi fått genom att

vissa företag inte har velat lämna ut sina omsättningssiffror.

En tredje möjlighet har stått till för- fogande genom några av Detaljhandelns Utredningsinstitut genomförda lönsam- hetsundersökningar i detaljhandeln. Vid användandet av dessa undersökningar kommer ett viktigt osäkerhetsmoment in på grund av att vi i många fall måst jämföra med siffror hämtade från före— tagsräkningen.

Vidare kan vi utnyttja de undersök- ningar fil. lic. Per Holm gjort i fråga om butikshandelns utveckling i Gävle och Sandviken.1 Jämförelsen har i dessa undersökningar gjorts mellan siffror för 1950, erhållna huvudsakligen ur före- tagsräkningen, och material för 1957, insamlat genom intervjuer. Någon ga- ranti för att siffrorna för de olika åren ä-r fullt jämförbara kan emellertid inte heller i det fallet erhållas.

Omsättningens utveckling och utveck- lingen av antal sysselsatta inom de kooperativa föreningarna kan hämtas ur deras verksamhetsberättelser. För stör- re handelsföretag drivna i aktiebolags- form kan man få uppgifter om omsätt- ning och antal sysselsatta i publikatio- nen Svenska Aktiebolag. Material av detta slag kan också ge en viss bild av förändringen i omsättning per syssel- satt, och det har också i viss mån ut- nyttjats.

Slutligen har vi, genom olika under- sökningar av speciella butikstyper t. ex. självbetjäningsbutiker olika år, fått en uppfattning om utvecklingen av om- sättningen per sysselsatt i dessa.

Det material vi på så sätt kunnat sam- la ihop är av växlande kvalitet, och de beräkningar, som kunnat göras, rymmer många felkällor. Detta är en anledning

1 Holm, P., Handel och hantverk i Sand- viken 1950—1975, Solna 1959. Holm, P., Butikshandeln i Gävle 1950— 1975, Solna 1960.

till att det ansetts nödvändigt att samla uppgifter från olika håll och göra mer än en beräkning för varje typ av butik. Som man kunnat vänta sig, varierar också resultaten en hel del mellan dessa olika beräkningar. Uppskattningarna in- bjuder emellertid inte till någon meka- nisk medeltalsberäkning, utan vad vi kunnat göra är att använda dem som underlag för antaganden, som fortfa- rande i viss utsträckning har karaktä- ren av gissningar.

En felkälla i beräkningarna, som kan ha en klart systematisk effekt på alla beräkningar, bör nämnas, nämligen den som följer med den nödvändiga om- räkningen till ett fast penningvärde. Det finns inte prisindexserier, som di- rekt uttrycker prisutvecklingen för de varor, som ingår i enskilda detaljhan- delsbranschers försäljning. Tyvärr är också variationerna mellan olika pris- indexserier så betydande, att valet av indexserier kan ha väsentlig betydelse för vilka siffror över ökningen i om- sättningen per sysselsatt vi kommer fram till. Eftersom samma indexserier används vid alla olika beräkningar för en viss bransch, kan vi här få en klar snedvridning i totalresultaten.

1231. Livsmedelshandeln

De resultat som vi, med utgångspunkt från material av det slag som ovan an- givits, kunnat räkna oss fram till rö- rande omsättning per sysselsatt i livs- medelsdetaljhandeln tyder på att om- sättningen per sysselsatt, mätt i oför- ändrade priser, successivt stiger men i ganska måttlig omfattning. Flertalet er- hållna siffror pekar mot ökningar på upp till 2 % per år. Det finns emellertid ett par undantag härvidlag. Ett gäller distrikt 5 (förort till storstad) i områ- desstudien, där omsättningenper syssel- satt snarast synes ha minskat. I detta

distrikt erhölls mycket höga siffror över omsättningen per sysselsatt redan 1953, och någon ytterligare ökning har inte kunnat åstadkommas, vilket möjli- gen kan ha samband med den minskan- de folkmängden i distriktet. Ett annat undantag är de resultat vi fått fram vid jämförelser mellan siffror framräk- nade ur företagsräkningen och ett par olika undersökningar över lönsamhe- ten i detaljhandeln.1 Vi har i de två fal- len erhållit ökningar i omsättning per sysselsatt med ca 31/2 % i manuellt be- tjänade livsmedelsbutiker. En trolig förklaring till dessa siffror, vilka också visar, att stora osäkerhetsmoment lig- ger i många av de jämförelser vi här kommer att bygga på, är det förhållan-

det, att vi vid beräkningarna på grund- val av företagsräkningeus siffror inte haft möjlighet att ta hänsyn till att en del av personalen endast är deltidssys- selsatt, vilket de två andra undersök- ningarna synes ha gjort.

Innan vi använder de erhållna resul- taten för att beräkna arbetskraftsbeho— vets utveckling, måste vi emellertid ock- så göra klart för oss vad de ger uttryck för. Visar de ökningen i omsättning per sysselsatt enbart i bestående företag, inom vilka inga radikala förändringar skett? Eller tar de även hänsyn till att en viss överflyttning av livsmedelsför- säljning successivt kan tänkas ske från företag med låg till företag med hög omsättning per sysselsatt bl. a. genom att vissa butiker läggs ned och andra, ofta med betydligt högre omsättning per sysselsatt, kommer till? Dvs. beaktas strukturförändringar av olika slag inom handeln? Svaret är att de erhållna re- sultaten mycket ofullständigt visar ef- fekten av sådana strukturförändringar.

1 En av Pris— och Kartellnämnden utförd undersökning avseende år 1955 (se Pris- och Kartellfrågor 1957:3) och en av Detaljhandelns Utredningsinstitut utförd undersökning från år-1954. —

Däremot bör de ge utslag t. ex. för ändringar i konsumenternas inköpsva— nor med avseende på inköpskvantitet per .gång, i-den män dessa inte samman- hänger med att man övergår från att handla i en typ av butik till att handla i andra typer. Motsvarande gäller i frå- ga om den successiva överflyttningen av arbetsuppgifter från detaljhandeln till tidigare distributionsled och dess effekt på omsättningen per sysselsatt. Arbets- tidsförkortningen fr. o. m. 1958 har vidare kommit för sent för att den skall ha hunnit påverka de siffror vi räknat fram. Eventuella verkningar av för- ändringar i personalens sammansätt— ning bör också ha påverkat resultaten, dock i vissa fall med undantag för even- tuella förändringar i andelen deltids- sysselsatta personer.

De slutsatser man kan dra måste up- penbarligen bli ganska osäkra. Rim- ligast synes dock vara att utgå från att ökningen i omsättning per sysselsatt inte skulle ha varit större än ca ll: % per år, om endast relativt obetydliga strukturförändringar hade skett. Själv- betjäningssystemets snabba tillväxt och därmed sammanhängande strukturför— ändringar samt de nya distributionsfor- mernas expansion antar vi under 1950— talets senare del ha betytt en ytterligare ökning av omsättningen per sysselsatt inom livsmedelsdetaljhandeln som hel— het av storleksordningen 1 % per år. Under 1950-talets första hälft, innan tillväxten i antalet stora självbetjänings- butiker blivit lika kraftig som senare, räknar vi med en betydligt långsam— mare ökning. Under 1960-ta1et kan möj— ligen den under senare år allt intensiva- re priskonkurrensen inom livsmedelsde- taljhandeln leda till snabbare föränd- ringar än hittills, men på grund av den starka bundenheten till det nu beståenf de butiksnätet måste man ändå liksom hittills räkna med en avsevärd tröghet

i strukturomvandlingen i bostadsområ- den utan stark befolkningstillväxt. Med utgångspunkt från dessa reso— nemang och med stöd av det empiriska material, som vi fått fram, har vi be- stämt oss för att i de fortsatta beräk- ningarna räkna med följande ökningar i omsättningen per sysselsatt:

1950—1955 drygt 1Iz % per år 1955—1960 1 % » » 1960—1965 11/: % » »

1232. Konsumtionsgruppen sjukvård och hygien Vid beräkningen av förändringarna i arbetskraftsbehovet i detaljhandeln för försäljningen av varor inom denna grupp utgår vi från siffror för färghan- deln och apoteken. Beträffande färg- handeln har vi inte fått fram särskilt entydiga data i fråga om förändringar i omsättningen per sysselsatt mellan olika är. Beräkningar byggda på det i Företagens intäkter, kostnader och vinster redovisade materialet pekar mot att ökningen per år skulle ha varit 1,8 %, men områdesstudien och Holms undersökningar leder till lägre siffror.1

1 Ett problem, som aktualiseras när det gäller färghandeln, är på vad sätt vi skall ta hänsyn till strukturförändringar inom detalj- handeln i form av att varor, som tidigare huvudsakligen distribuerats via en typ av butiker, i allt större utsträckning börjar distri- bueras via andra typer av butiker. Tvättmedel och toalettartiklar synes, även om de länge funnits med i många livsmedelsbutikers sorti— ment, i allt större utsträckning distribueras den vägen. De siffror vi fått fram om förändringar i omsättningen per sysselsatt bör redan ha påverkats av sådana förskjutningar i försälj- ningens sammansättning, som inte motsvaras av förskjutningar i totalkonsumtionens sam- mansättning. Det sätt på vilket vi i fortsätt- ningen kommer att använda siffrorna kräver egentligen att denna påverkan elimineras. För livsmedelsdetaljhandelns del ansåg vi oss utan vidare kunna bortse från den effekt en ökad försäljning av färghandelsvaror kan ha haft dels på grund av att ifrågavarande varor kan antas utgöra en relativt liten del av försälj- ningen inom livsmedelshandeln, dels på grund av en föreställning om att dessa varor i livs—

Beträffande arbetskraftsbehovet inom apoteken har en utredning och prognos nyligen genomförts.1 I denna utredning har man räknat fram siffror över antal sysselsatta farmaceuter och apoteks- tekniker per 100000 kronor i försälj- ningsvärde, vilka vi använt för att räkna fram en ungefärlig siffra över årlig ök— ning i omsättningen per sysselsatt. Vi kommer då till den relativt höga siffran 7 % per år. I utredningen synes man ha kommit till att denna ökning till bety- dande del beror på att genomsnittsexpe- ditionens storlek ökat, men att en fort- gående ökning av standardförpackning- arnas andel av försäljningen också spe- lat en väsentlig roll.

Med utgångspunkt från det material vi sålunda fått fram och med hänsyn till apotekens och färghandelsbutiker- nas relativa betydelse i gruppen, räknar vi i fortsättningen med följande årliga ökningar i omsättningen per sysselsatt för gruppen sjukvård och hygien:

1950—1955 3 % 1955——1960 21/2 % 1960—1965 3 %

1233. Konsumtionsgruppen hemutrust- ning

Beträffande butiker i enskilda bran- scher hänförda till gruppen hemutrust— ning tyder det material vi fått fram ganska klart på att omsättningen per sysselsatt snarast minskade under 1950- talets första del, men att den sedan stigit kraftigt.

En hypotes är, att minskningen i bör- jan av 1950-talet kan ses som samman- hängande med den tillbakagång i för- säljningen, som konsumtionens utvec - ling för många typer av varor i denna grupp tyder på för denna tid. Nedgång- en i försäljningen har inte kunnat mö- tas av en motsvarande minskning av personalen. När sedan försäljningen åter

stigit, har man i många fall kunnat kla- ra detta utan att i motsvarande grad öka personalen, med påföljd att man snabbt kunnat öka omsättningen per sysselsatt. Ett sådant samband mellan försäljningsutveckling och omsättning per sysselsatt synes mycket väl kunna tänkas föreligga inte bara i fråga om varor i konsumtionsgruppen hemutrust- ning utan även i fråga om varor av andra slag. Om detta är riktigt borde man vid studier av de hittillsvarande förändringarna i omsättningen per sys- selsatt och därpå grundade antaganden om dess framtida Ökning ta hänsyn till hur totalkonsumtionens utveckling inom olika varuområden varit och för- väntas komma att bli.

I avsnitt 1223 diskuterade vi den på- verkan på omsättningen per sysselsatt, som förändringar i konsumtionens för- delning mellan olika varor som här hänförts till samma konsumtionsgrupp kan ha. Vid beräkningar av förändring- arna i omsättningen per sysselsatt un- der 1950- och 1960-talen har vi hittills implicit utgått från att de empiriska re- sultat, som vi kunnat erhålla, även ta- git hänsyn till denna faktors betydelse för förändringen i omsättningen per sysselsatt genom att den främst lett till ändringar i försäljningens sammansätt- ning inom olika typer av butiker men inte i någon betydelsefull utsträckning medfört, att vissa typer av butiker ex- medelshandeln bör kunna säljas med ungefär samma arbetsinsats som livsmedelshandelns övriga varor. Eftersom vi utgått från lägre omsättning per sysselsatt inom färghandeln, borde den utveckling, som här diskuteras, ha medfört att omsättningen per sysselsatthållits nere i färghandeln. Effekten blir där också betydelsefullare på grund av att färghandeln totalt sett är mindre än livsmedelsdetalj- handeln. Vi bedömer dock inte dessa föränd- ringars effekt som särskilt väsentliga för slut- resultatet.

1 Utförd inom Kungl. Arbetsmarknads- styrelsen av amanuens Maj-Britt Sandlund och publicerad i Arbetsmarknadsinformation serie S nr 1/1960.

panderat starkare än andra. I fråga om den detaljhandel, som hänförts till grup— pen hemutrustning, och den, som förts till gruppen rekreation, är möjligen ett sådant antagande mer orealistiskt