SOU 1964:37

Lantbrukets strukturutveckling : undersökning

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Arbetet inom 1960 års jordbruksutredning har hittills i stor utsträckning koncentrerats till de expertgrupper, som på utredningens uppdrag bereder de frågor, som utredningen enligt direktiven har att behandla.

Resultaten av expertgruppernas arbete kommer i allmänhet att redovisas i utredningens huvudbetänkande eller i bilagor, som publiceras samtidigt med .huvudbetänkandet. Vissa av de av expertgrup-perna utförda undersök— ningarna är emellertid av sådan natur, att utredningen funnit en publice- ring i förväg icke innebära något 'föregripande av utredningens förslag och ej heller medföra någon olägenhet i övrigt. Till dessa undersökningar hör strukturgruppens promemoria »Lantbrukets strukturutveckling». För inne— hållet i promemorian, vilken utarbetats av nämnda expertgrupp under ord- förandeskap av överdirektören Hans Wetterhall, här gruppen ensam ansva- ret. De synpunkter, som framförs i promemorian, är alltså arbetsgruppens egna och behöver icke nödvändigtvis delas av utredningens ledamöter.

Sedan strukturgruppens arbete avslutats, har material från en av lant- bruksstyrelsen genomförd undersökning tillkommit. En av strukturgrup- pens ordförande gjord sammanfattning därav har bifogats som bil. 10.

Under åberopande av det anförda får jordbruksutredningen härmed över- lämna promemorian »Lantbrukets strukturutveckling».

Stockholm den 4 maj 1964.

1960 års jordbruksutredning

Gösta N etzén

Till 1960 års jordbruksutredning

Arbetsgruppen för strukturfrågor har enligt av jordhruksutredningen givna direktiv haft till uppgift att i första hand utarbeta en promemoria rörande det svenska jordbrukets struktur och sannolika tendenser i strukturntveck- lingen. Utgångspunkten har därvid varit att med strukturutvecklingen här avses förändringar i företagsstrukturen huvudsakligen i följande avseen- den: varaktiga förändringar i utnyttjandet av de produktiva markerna ( jordbruk—skogsbruk—andra ändamål), ändringar i jord- och skogsbruks- enheternas antal, storlek, ägoslagsfördelning och arronderingsförhållanden samt i ägande— och brukningsrättsförhållanden. Med hänsyn till det nära sammanhanget har det vidare ankommit på arbetsgruppen att belysa be- folknings- och arbetskraftsutvecklingen vad rör den till jord- och skogs- bruket knutna befolkningen.

Uppgiften har sålunda varit att i första hand utarbeta huvudsakligen en statistisk beskrivning av den nuvarande strukturen samt att belysa utveck- lingstendenserna. Vidare har det uppdragits åt gruppen att i avseende å markanvändningen göra framskrivning av de strukturförändringar, som vore att vänta därest nu rådande allmänna förutsättningar skulle bestå. Däremot har det icke ingått i arbetsgruppens uppgifter att göra övervägan- den om strukturutvecklingen exempelvis vid ändrade jordpolitiska riktlin- jer och ändrade insatser från det allmännas sida.

Arbetsgruppen har hänvisats till att huvudsakligen sammanställa och bearbeta tillgängligt statistiskt material. Det har emellertid befunnits he- hövligt med vissa speciella undersökningar. Sålunda har jordbruksutred- ningen föranstaltat om den struktur- och befolkningsutredning (»SOB—ut- redningen»), som utförts inom Jordbrukets utredningsinstitut. Materialet från denna har använts vid gruppens arbete.

Vidare har följande särskilda utredningar företagits. 1) Undersökning rörande åkerjordens arronderings- och avkastningsför- hållanden, syftande till att belysa den omfattning, i vilken åkerjorden kan väntas bestå på längre sikt. Undersökningen har efter samråd med olika expertgrupper inom jordhruksutredningen genomförts av arbetsgruppen och lantbruksstyrelsen gemensamt. Se bilaga 1.

2) Undersökning rörande arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket. För undersökningen, som särskilt syftade till att belysa arbetstillgången i skogsbruket för säsongväxlande arbetskraft och samban- det mellan förändringarna i arbetskraft-släget för skogsbruket och struktur- rationaliseringen i jord- och skogsbruket, har jordbruksutredningen såsom experter anlitat skogsvet. lic., numera professor Nils Erik Nilsson och läns- jägmästaren K. E. Björkhem. Arbetsgruppen har i detta sammanhang ge- nomfört en enkätundersökning avseende arbetskraftsstrukturen sådan den var 1962 inom storskogsbruket och sådan den av företagarna bedömdes komma att vara omkring år 1970.

En utförlig redovisning har lämnats i stencilupplaga. Sammanfattad redo- görelse se kapitel 7, avsnitt II samt bilagorna 7, 8 och 9.

3) Lantbruksstyrelsen har, på begäran av arbetsgruppen, gjort en enkät till lantbruksnämnderna, syftande till att belysa hur olika faktorer verkar fördröjande eller pådrivande på strukturrationaliseringen.

Arbetsgruppen har sammanställt sitt material i fyra promemorior av- seende

markanvändningen

ägare- och brukareförhållanden jordbrukets och skogsbrukets företagsstruktur arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket. Dessa promemorior har tidigare i preliminärt skick hållits disponibla för andra arbetsgrupper och har använts vid arbetet inom bl. a. arbetsgruppen för lantbrukets organisationsformer,1 skogsbruksgruppen,2 arbetsgruppen rörande produktionsutvecklingen och arbetsgruppen rörande beredskaps- frågor. Under arbetet har överläggningar ägt rum med sagda arbetsgrupper. Arbetsgruppens promemorior överlämnades därefter till utredningen i maj 1963. Därvid beslutades att publiceringen skulle anstå tills uppgifterna från 1961 års jordbruksräkning blev disponibla. I den föreliggande redogörelsen ingår det material från jordbruksräkningen, som före utgången av år 1963 kommit utredningen tillhanda.

Arbetsgruppen för strukturfrågor får härmed slutligt överlämna sina pro— memorior.

Som bakgrund lämnas i kap. 1 en summarisk redovisning av de år 1947 angivna riktlinjerna för strukturrationaliseringen m. m. och därefter vid— tagna anpassningar i dessa riktlinjer.

Eftersom den tillgängliga statistiken i stor utsträckning avser arealredo— visning o. dyl. men i stort sett inte ger upplysning om företagsstorleken, mätt med ekonomiska mått, har det ansetts angeläget att, utöver de sär- skilda promemoriorna, ge en belysning av strukturomvandlingen i vidare

1 Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar (SOU 1963: 66) 2 Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk (SOU 1963: 63)

mening, omfattande såväl företagsstorleken, sedd ur ekonomisk synpunkt, som ändrade företagsformer, samverkan m. m. —— Kap. 2.

För att nå en översiktlig redovisning har arbetsgruppen utarbetat punkt- visa sammanfattningar av de fyra promemoriorna. Sammanfattningarna har införts i kap. 3. De fyra efterföljande kapitlen utgör en redovisning av de särskilda promemoriorna i deras helhet. Vissa faktorer som påverkar strukturrationaliseringen har sedan berörts 1 kap. 8.

Arbetsgruppen har bestått av överdirektören Hans Wetterhall, ordfö- rande, förbundsordföranden Folke Edblom, förbundsordföranden Ewald Jansson, förbundsordföranden Yngve Persson och direktören Nils Allan Svensson samt byrådirektören Claes-Eric Norrbom, sekreterare.

Stockholm den 28 november 1963.

Hans Wetterhall Folke Edblom Ewald Jansson

Yngve Persson Nils Allan Svensson

/ Claes-Eric Norrbom

.7. näm' lir-"'- m.

ännu., ._1_

". . q.-,

(_: pg.?

griniga fr:” . :'i' .'|

_. '$.»

ln .u|,| .;

J Älä F:

er.-; .nu» ...- s» m

');-111 tå.-sizi

1'1 ) mr 1311 '=':tvqf'..1j,,r;-1J ;i—il—j '!

1, m 11 ru*

”u"

nm; '

—1 131111 ..; ,,r. J] :"" '

m .nuåa' knäna”—liga HL.

I » F'h, .c jo,"! 4.115': ju: till

lil 21.731 jig, ;_ n_ "r ,

E_n .. '

??. T..)l :?:-”51. . *4. 'i'" .- . *fnmf'":

"..sz _-. mv:

. .. qv Plik?! 'Lih'” '_'-"3”?! ut'”;

:-'L_.ifi:.zl,l1':; _ . '-r'f.1:11. .H. .. . ,1. .,

lb” |.-|

_.”näzmr 1 ' '. : .- ""J

ÅFÄY'. ”ngt.-' 1.4 *;

”* *l' 1,1 ”|. #*

lm "'.Å _ . "i,"

_ !

,- '.!-.ru . . oll-r (. | "1,1 ,;

.. '4- j_ ”' ...,. . '- '” (stil". . Hurst)!

1. *

531155; . ' .;11

PI

-' . *. ' :..: ' -

(i? 1_'.)__ _5V'!:J,'. -.. . 1.53— "3. .

m:.

'1"."'1;'1.å1,1115 1.5

...-3

KAPITEL 1

Riktlinjerna för strukturrationaliseringen efter 1947

Enligt 1947 års riksdagsbeslut skulle det primä-ra syftet med den statliga ver—k- samheten för jordbrukets rationalise- ring vara att genom bildande av ända- målsenliga brukningsenheter och av- hjälpande av andra brister i jordbru- ket effektivisera jordbruksdriften och förbättra brukarnas ställning. Det fram— hölls att rationaliseringen, som visserli- gen väntades medföra en nedgång i an- talet mindre jordbruk, vore ägnad att motverka tendensen att lämna jordbru- ket och att underlätta arbetsförhållan- dena för den del av befolkningen som stannar kvar i jordbruket. Det beteck- nades som angeläget att man om möj- ligt sökte hindra att den minskning i jordbrukets arbetskraft som komme att ske i fortsättningen skulle få till följd en motsvarande nedgång av hela lands— bygdsbefolkningen.

Det ansågs ej påkallat att i dåvarande läge vidtaga statliga åtgärder i direkt syfte att minska jordbruksproduktio— nen, .men det betonades att åtgärder borde vidtagas för att motverka en över- produktion, ifall riskerna för en sådan ryckte närmare. Om därvid verkan av den yttre rationaliseringen inte var till- fyllest, borde i första hand tillgripas en minskning av importen av fodermedel samt i andra hand statlig bidragsgiv- ning för främjande av åtgärder för plan- tering av sk-og på för jordbruksdrift mindre lämplig mark.

Man borde eftersträva att upprätt— hålla en jordbruksproduktion ej blott i de delar av landet, där produktions-

kostnaderna är lägst, utan även i de övriga delarna av landet. Vid minsk- ning av produktionsunderlaget borde detta ske på sådant sätt, att inom olika bygder de sämre jord-arna och de sva- gare jordbruken skulle utgå ur jord- bruksproduktionen.

I 1947 års beslut uttalades vidare att det visserligen vore önskvärt att ut- vecklingen i slättbygderna åtminstone i viss utsträckning skulle gå i riktning mot tvåfamiljsjordbruk, som då bedöm- des ligga i storleksgruppeu 20—30 ha, men att frågan om att basera prisav- vägningen på högre storleksgrupper än enfamiljsjordbruket (10—20 ha) borde ställas på framtiden. I anslutning här- till begränsades de statliga rationalise- ringsorganens uppgift så, att de skulle inrikta sig på att få till stånd en yttre rationalisering av övergångsjordbruken men i princip icke medverka till att ut- vidga s. k. fullständiga brukningsdelar. Lånegaranti eller bidrag för yttre ra- tionalisering fick lämnas endast för så- dan förstärkning, :att enheterna nådde upp till familjejordbrukets storlek. Där- emot fick investeringar för dikning, jordförbättring och byggnader m. m. lämnas i form av lånegaranti till jord- bruk av alla storlekar, i form av bidrag däremot endast till jordbruk som inte översteg familjejordbrukets storlek.

Omarronderingsfrågorn-a tillmättes stor vikt men togs, i avvaktan på utred- ningen om fastighetsbildningslagstift- ningen, ej upp till närmare behandling.

I 1948 års jordförvärvslag stadgades i

princip hinder för sammanköp av jord- bruk, som bedömdes kunna bestå som särskilda brukningsenheter. Samtidigt gällde att Kronan hade förköpsrätt (1947 års lag) till jordbruksfa-stigheter, som behövdes för att förstärka ännu icke bärkraftiga jordbruk.

Vid 1955 års riksdag uttalade stats- makterna att förutsättningen för att man skulle kunna vidmakthålla den i 1947 års riksdagsbeslut avsedda inkomstni- vån för jordbruksbefolkningen på läng- re sikt var att det inte uppstod några pristryckande överskott. En produk- tionsminskning borde främst åstadkom- mas på sätt som 1947 års riksdag anvi- sat, va—ri bl. a. möjligheterna att över- föra sämre jordhruksmark till skogs- mark borde ägnas uppmärksamhet. Vid införandet av 1955 års jordförvärvslag anvisades en liberal tillståndsgivning närmast ifråga om stora och mer kapi- talkrävande egendomar och ifråga om fastigheter, som på grund av ringa areal eller eljest icke lämpade sig för egent- li-gt jord- eller skogsbruk och ej heller erfordrades för strukturrationalisering- en. Förköpslagen ersattes av en bestäm- melse att förvärvstillstånd kan vägras, då förvärvsegendomen behöver använ- das för rationaliseringsändamål, varpå rationaliseringsorganen i allmänhet för- pliktades att på anfordran lösa till sig egendomen.

Vid 1959 års riksdag gjordes en mer omfattande anpassning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken med hänsyn till inträffade förändringar i de allmänna förutsättningarna. 'Det framhölls att den maskintekniska utvecklingen skjutit fa— miljejordbrukets arealstorlek väsentligt uppåt och att en rationalisering i rikt- ning mot tvåfamiljsjordbruksgruppen borde åstadkommas. D'e statliga ratio- naliseringsorganens uppgift vidgades till att de skulle verka för att sådana brukningsenheter bildades, som nor-

malt kan skötas av en eller två män utan anli-tande av arbetskraft utanför deras familjer och därtill kunde bere- da samma arbetsinkomst, som erbjuds inom jämförbara näringar.

Den yttre rationaliseringen borde ske i nära anslutning till driftsformernas uppläggning och produktionsapparatens uppbyggnad och möjligheterna till spe- cialisering och anpassning av produk- tionen borde tillvaratas. Beträffande den inre ration-aliseringen inskärptes at—t statligt stöd skulle utgå endast till åtgärder, som ur såväl företagsekono- misk som samhällsekonomisk synpunkt bidroge till en sund investeringsverk- samhet. Som allmänna förutsättningar för ekonomiskt stöd skulle gälla att den avsedda investeringen skulle vara rän- tabel och att .åtgärden skulle vara till bestående nytta. Bidragskvoterna till inre rationalisering sänktes.

Av allmänt jordbruksekonomiska skäl och under erinran om angelägenheten av att inte ett pristryckande produk- tionsöverskott dämpar takten i den fort- satta höjningen av jordbrukarnas in- komstnivå beslutades åtgärder för snab- bare omförande av sämre åker till skogsmark.

Rationlaliseringsorganen fick i upp- drag att utan avvaktande av ändrad lag- stiftning om fastighetsbildning intensi- fiera sina insatser på strukturr—ationali- sering i skogsmark, omfattande såväl storleks'rationalisering som omarronde- ring. Samtidigt framhölls att samverkan i skogsbruket bl. a. utgör ett värdefullt komplement till strukturrationalisering- en och att berörda organ aktivt borde medverka till att främja utbyggd sam— verkan.

År 1960 fattade statsmakterna beslut om viss omläggning av det särskilda statsstödet till det norrländska jordbru- ket, i syfte att skapa ökade möjligheter för koncentrerade insatser inom vissa

utvalda områden i de fyra nordligaste länen, för att där, genom rationalise- ring — driftsrationalisering såväl som inre och yttre rationalisering _ med- verka till uppbyggnaden av fullt bär- kraftiga, på längre sikt bestående bruk- ningsenheter. Vid 1961 års riksdag be- slutades vissa riktlinjer för den fort- satta rationaliseringen av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län, in- nebärande bl. a. att verksamheten i första hand skall koncentreras till om- råden, där den största effekten är att vänta utifrån. såväl företagsekonomiska som samhällsekonom-iska synpunkter. Storleksrationaliseringen angavs som en primär åtgärd & rationaliserings-arbetet men även skogsmarksbyten och annan omarrondering skulle intensifieras. Redan vid 1963 års riksdag fann stats- makterna att behovet av en intensifie- rad strukturrationalisering hade blivit så trängande, att ytterligare insatser från det allmännas sida var påkallade. Departementschefen framhöll som utom-

ordentligt angeläget att i större omfatt- ning än dittills ej bärkraftiga jord- bruksföretag upphör som självständiga brukningsenheter. Nya bestämmelser in- fördes för förvärvs- och driftslån, i syf- te att ge detta stöd en tidsenlig och ra- tionaliseringsbefrämjande utformning. För lånegaranti skall regelmässigt krä- vas att det genom en ekonomisk kal- kyl, upprättad av lantbruksnämnden, visats att investeringen är räntabel. Till förvärv av stödjordbruk får lånegaranti i fortsättningen beviljas endast om sär- skilda skäl tala-r härför. Vidare jämka- des bestämmelserna röran—de statligt stöd till yttre och inre rationalisering, bl. a. i syfte att underlätta storleksra- tionaliseri-ng även genom sambruk av ägd och arrenderad mark. Jordfonden tillfördes en betydande medelsökning under motivering att lantbruksnämn- dernas inköpsverksamhet visat sig vara en av de effektivaste vägarna att främja den yttre rationaliseringen.

KAPITEL 2

Den ekonomiska företagsstorleken

Str ukturrationalisering — specialisering -——— integration

Strukturomvandlin-gen i jordbruket och skogsbruket har under senare år visat och visar alltjämt ett dynamiskt skeen- de. A-rbetsorganisationen inom näring- arna ändras snabbt i arbetskraftsbespa- rande syfte, och företagsstrukturen an- passas på olika sätt till de ändrade för- utsättningarna. En strävan är att öka storleken hos de enskilda bruknings- enheterna och att införa nya produk- tions- och företagsformer, bl. a. med ökande samverkan mellan grupper av företag.

Fastighetssystemetl och dess utveck- ling bör studeras och bedömas med ut- gångspunkt från jord- och skogsbruks- företagen såsom ekonomiska enheter och sålunda angivna med ekonomiska mått. Med jord- ooh/eller skogsbruks- företag menas här en organisatorisk en- het, inom vilken en företagsledning sva- rar för alla viktigare beslut av ekono- misk art.

Det är emellertid rätt begränsade möj- ligheter att på underlag av statistik och eljest tillgängliga uppgifter nå fram till en belysning av fastighetsstrukturen och strukturutvecklingen med nyss berörda innebörd. Orsakerna härtill är flera. Om den verkliga företagsstrukturen skulle kunn-a konstateras och följas, bor- de storleken av jordbruks- och skogs- bruksföretag anges med ekonomiska mått. I princip bör det sålunda vara ett

mått såsom de totalt förbrukade pro- duktionsresurserna eller omsättningen, som används som måttstock för före- tagsstorleken. Som ett mått på företags— storleken kan också bl. a. insatsen av arbetskraft (1-, 2- eller 3-ma—nsjordbruk etc.) användas. Sådana uppgifter saknas emellertid i stort sett i den statistiska redovisningen. Uppgifterna om de en- skilda brukningsenheterna är visserli- gen detaljerade i avseende å arealredo- visning m. in. men redovisar ju icke den ekonomiska storleken. Även areal- uppgifter m. m. är f. ö. behäftade med brister, beroende dels på att arealen mer än andra produktionsresurser är av växlande beskaffenhet (jfr priserna per hektar), dels på att utvecklingen till avsevärd del går fram genom för- ändringar, som icke officiellt registre- ras och som icke sällan återspeglas i statistiken först med avsevärd efter- släpning. Vidare ger statistiken föga upplysning om hur långt och hur snabbt utvecklingen gått fram mot integration och nya företagsformer, företeelser som återverkar på fastighetssystemet och som mås-te uppfattas såsom del av struk- turomvandlingen. Effektivitetsförhållandena i jord- och skogsbruket är beroende av en rad fak- torer såsom insatsen och det tekniska 1 Med fastighetssystemet avses här indel- ningen efter ekonomisk grund, m. a. o. indel— ningen i brukningsenheter. —— Den rättsliga indelningen i fastigheter (registerfastigheter m.m.) och ändringar däri genom fastighets- bildningsåtgärder ligger utanför ramen för denna framställning.

utbytet av olika produktionsfaktorer, produktionstekniska förhållanden och de olika produktionsgrenarnas avväg- ning. Olika r-ationaliseringsåtgärder —— strukturrationalisering, teknisk rationa- lisering, driftsrationalisering —— bidra- ger till att företagens omsättning ökar.2

Därav följer att företagsstorleken, sedd ur ekonomisk synpunkt, kan änd- ras på många olika sätt. Det kan ske genom sådana ändringar, som rör själva fastighetskapitalet, nämligen den pro- duktiva marken och därtill hörande fasta anläggningar (markanvändning, areal- och ägosammansättning, bruk- ningsenheter-nas torrläggning och annan jordförbättring, väg- och transportsy- stem, byggnader m. m.). Detta är åtgär- der som inryms i eller intimt samman- hänger med strukturrationaliseringen.

Företagsstorleken ändras vidare ge- nom öka-d insats av andra produktions- medel. Den faktiska ekonomiska före- tagsstorleken kan även ändras genom omdisposition av de olika produktions- grenarna inom företaget och i övrigt ändrade företagsformer, således genom specialisering, intensifiering samt ge- nom organisatoriska förbättringar i framställningsledet, t. ex. i form av ho- risontell integration. Såsom nedan be— rörs, råder ett nära sammanhang även mellan nyssnämnda utvecklingslinjer och strukturrationaliseringen.

De olika organisationsformerna inom lantbruket, vilka här antytts, har be- handlats i annat sammanhang inom jordbruksutredningen, nämligen av ar- betsgruppen för lantbrukets organisa- tionsformer. För närmare studium hän- visas till publikationen »Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar» ( SOU 1963:66 ), i vilken sagda arbetsgrupp redovisar sin undersökning. Här skall endast sammanhanget mellan rationali- seringen av själva fastighetsstrukturen och vissa andra effektiviseringsvägar i

korthet påvisas och — i avsaknad av mer utförlig statistik — en del kvanti- tativa uppgifter lämnas såsom hållpunk- ter om omfattningen och utvecklings- tendenserna.

Med vertikal integration avses rent allmänt ekonomisk samordning av två eller flera led i förloppet produktion-_- förädl—ing—distribution. I förevarande sammanhang knyter sig intresset till så- dana fall, där den primära jordbruks- produktionen, dvs framställningen av växt- eller djurprodukter, utgör ena ledet.

Den vertikala integrationen leder i sin tur till specialisering inom de be- rörda individuell-a företagen och i många fall till att dessa utvecklas till rela-tivt stor produktion.

En fast organiserad sådan integration återverkar givetvis på utformningen och utvecklingen av de berörda jordbruks- och skogsbruksenheterna.

En direkt kontraktsbunden produk- tion har förekommit sedan en längre tid beträffande sockerbetor, fabrikspotatis, utsädesvaror och även vissa grönsaker. Under sena-re år har betydande utbygg- nad skett av kontraktsodling av fält- odlade köksväxter, bär och matpotatis. Detta ställer vissa krav på arealstorle- ken hos företagen. Sålunda torde det för odling av ärter, som exempelvis sker på 3500 hektar för enbart ett av de

” För jordbruket i dess helhet har under 1950—talet gällt att genom mekanisering, minsk- ning av arbetskraft och i övrigt förbättrat ut— nyttjande av befintliga produktionsresurser arbetskraftens produktivitet väsentligt ökat. Medan arbetskraften minskat med ca 5 % per år har produktionsvolymen i stort sett varit oförändrad. Beträffande insatserna av de olika produktionsmedlen kan man konstatera, att dessa mellan 1939—1960 minskat med i genomsnitt 7 % per fastighet, markresurserna undantagna. För jordbruket i dess helhet upp- går minskningen av produktionsresursema till 20 %. Totalarealen åkerjord i landet har minskat med 10 % men medelarealen för den enskilda fastigheten har samtidigt ökat med

s%.

företag, som är engagerade i kontrakts- odling av konservväxter, vara önskvärt med en minsta areal av 10 ha hos varje odlare. Då odlingen med hänsyn till Växtföljden icke lämpligen bör åter- komma oftare än vart fjärde—sjätte år, erfordras sålunda arealmässigt rätt be- tydande brukningsenheter för att varje skifte i Växtföljden skall uppgå till den önskvärda arealen.

Kon-traktsproduktion förekommer även på animalieområdet, närmast i fråga om gödkyckling.

Samverkan iproduktionsledet (även kallad horisontell integration) kan i vissa fall organiseras genom direkta för ändamålet avsedda ändringar i fastig- hetsstrukturen, i andra fall genom åt- gärder som visserligen är fristående men har återverkningar på fastighets- systemet.

Inledningsvis må nämnas att en sam- verkan av artskilt slag, nämligen för att genomföra och vidmakthålla vissa an- läggningar för gemensamt bruk såsom väg- och dikessystemen, ofta är regle- rad genom att rättigheter och skyldig- heter är knutna till fastigheterna på grund av bestämmelser vid fastighets- bildnings-, väg— och diknings- eller vat- tenregleringsförrättningar. Anläggning- arna kan sålunda planläggas och regle- ras so-m ett led i strukturrationalise- ringen. Ett välplanerat system av vägar och diken ger fält, lämpade för maskin- drift och skapar en ram, inom vilken storleksrationalisering fortlöpande kan ske.

Även samverkan inom jordbrukspro- duktionen kan vara fast bunden genom fastighetsbildning, t. ex. i form av att mark för gemensamhetsbete avsatts som samfälld. Sådana fall torde emellertid förekomma i liten utsträckning. Sam- verkan i produktionsledet har vanligen formen av samarbete antingen inom ra- , men för en ekonomisk förening eller

också i form av andra sammanslut- ningar.

Den förstnämnda formen används exempelvis vid gemensam animaliepro- duktion (andelsladugård o. dyl.) samt gemensamma anläggningar för lagring och hantering av jordbruksprodukter (lagerhus o. dyl.).

Antalet anläggningar för gemensam animalieproduktion har hittills varit ringa, men intresset har ökat och lett till att utredningar med ekonomisk kal- kylering för sådana anläggningar på se- nare tid begärts för ett flertal projekt. Behovet av lagerhus har på senare tid starkt accentuerats. — De här nämnda formerna för horisontell integration har anknytning till fastighetsstrukturen, så- tillvida att de dels förutsätter investe- ringar i gemensamhetsanläggningar för grupper av brukningsenheter, dels änd- rar förutsättningarna för de enskilda brukningsenheterna i fråga om använd- ning av arbetskraft och andra resurser.

Under senare år har samverkanssträ- vanden blivit starkt framträdande inom bondeskogsbruket och fått en relativt fast organisationsform i skogsbruksom- råden. Samverkan och strukturrationa- lisering verkar i samma riktning, näm- ligen att möjliggöra större behandlings- ytor och besparing av arbets- och and- ra kostnader, och torde ofta komplet- tera varandra. Effekten av samverkan kan nämligen knappast bli tillfredsstäl- lande om marken är splittrad i alltför små parceller. Inom skogsbruksområden synes intresset för storleksrationalise- ring och omarrondering av skogsmar- ken stimuleras, och å andra sidan tor- de strukturrationalisering i ett område främja samverkanssträv-andena. — På senaste åren har skogsbruksområden bildats i ökande takt. Antalet, som år 1956 utgjorde 10 stycken, hade år 1962 ökats till 160 områden innefattande ca 700 000 hektar skogsmark. Närmare

uppgifter härom lämnas i skogsbruks- gruppens utredning (SOU 1963: 63). — Sedan gammalt förekommer fullständigt samgående i form av gemensamhetssko- gar, och i några fall har nya sådana tillkommit på senare år genom att lant- bruksnämnd ställt samlade skogskom- plex till förfogande. Gemensamhetsskog utgör en samfällighet för en grupp fas— tigheter, som äger envar en viss andel där-i; några gränser inom gemensam- hetsskogen förekommer sålunda icke. Gemensamhetsskogen är genom fastig- hetsbildning fast knuten till de andels- ägande fastigheterna och förvaltas av dem gemensamt.

Specialisering av produktionen inne- bär att antalet produktionsgrenar vid ett företag begränsas och att produk— tionen vid dessa bedrivs i ökad skala. Företagsstorleken kan vid specialisering öka utan arealutvidgning, nämligen om produktionen till väsentlig del baseras på inköpta förnödenheter. För att mo- dern produktionsteknik skall kunna ut- nyttjas vid specialiserade före-tag, krävs emellertid ofta en utökning av det egna arealunderlaget.

Tendensen till utveckling mot större produktionsenheter framgår bl. a. av utvecklingen inom mjölkproduktionen. Utvecklingen har här tydligt gått mot allt större enheter. Det totala antalet

ligt uppgifter från SMR, år 1956 till 236 000, 1960 till 206 000 och 1962 till 189 000. Mjölkinvägningen har samtidigt ökat något, nämligen från 3,3 milj. ton år 1956 till 3,5 milj. ton 1962. Per leve- rantör har således mjölkinvägningen ökat från 14 ton 1956 till 18,5 ton 1962. Ökningen har därvid varit störst i Svealand.

Ser man till antalet leverantörer för- delade i grupper efter årsleve-ranser av mjölk till mejeri, så kan man konstatera den förskjutning 1956—1962 som fram- går av tabellen nedtill.

Gruppen över 20 763 kg omfattade 1962 ca 30 % av det totala antalet le- verantörer.

I hela landet beräknas endast ca 600 besättningar ha mer än 40 kor.

Vad gäller fläskproduktionen har ut- vecklingen inneburit att denna i ökad utsträckning förskjutits i riktning mot stordrift. Antalet föreningsanslutna pro- ducenter med en årslever-ans av minst 500 svin har ökat från 399 år 1959 till 510 år 1962. De producerade 1962 21,8 % av föreningarnas besiktigade slakt. Dessa besättningar var i huvudsak koncentrerade till landets sydligare de- lar. Enligt svinräkningarna -i april för Götaland, Svealand och Gästrikland fal- ler ungefär 40 % av svinantalet i berör- da områden på besättningar med över 50 svin mot 20 % i början av 1950-ta- let. Antalet svin per besättning har un- der de senaste tio åren fördubblats. Be-

mjölkleverantörer i landet uppgick, en- träffande fläskproduktionen framgår Årsleveranser i kilogram 8 990— 12 013—- 1—2 000 2 001—8 989 12 012 20 762 ( 20 763 Procentuell förändring av antalet leverantörer 1956—1962 — 45 —— 35 — 15 — 14 + 6

De angivna leveransgränsema sammanhänger med bestämmelserna för leveranstillägg.

vidare av den jordbruksekonomiska un- dersökningen att däri deltagande går- dar i storleksgruppen 10—20 ha är 1954 levererade 1 500 kg fläsk per en- het, medan motsvarande mängd år 1960 hade stigit till drygt 2 100 kg fläsk. Ut- vecklingen är liknande i gruppen 20— 30 ha, där leveransen år 1954 uppgick till ca 1 900 och år 1960 till 2 600 kg.

Även i fråga om ägg går tendensen mot stora produktionsenheter. F. 11. uppges att omkring 500 hönsuppfödare har mer än 1 000 höns vardera.

Vad gäller uppfödning av gödkyck- ling är denna ett typiskt exempel på produktion i större skala i förening med vertikal integration. Tre företag i livsmedelsbranschen svarar nämligen för ca 80 % av den sammanlagda upp- födningen i landet.

Även om det är ogörligt att nå fram till en fullständig belysning av det to- tala resultatet av jordbruks- och skogs- bruksföretagens utbyggnads- och effek- tivise-ringsprocess så finns dock en rela- tivt god bedömningsgrund & de fakto- rer, som låter sig mer [ingående följas genom förefintlig statistik, komplette- rad med vissa specialundersökning-ar, nämligen om dispositionen av marktill- gångarna, om fastighetssystemet med dess storleks- och arronderingsförhål- landen samt arbetskraftsutvecklingen i jordbruket och skogsbruket. Såsom när- mare utvecklats av arbetsgruppen för lantbrukets organisationsformer förhål- ler det sig nämligen så, att även om arealunderlaget i ett rationellt företag kan förete stora variationer, så krävs dock —i allmänhet en betydande areal- mässig utbyggnad av nuvarande bruk- ningsenheter för att en väsentligt för- bättrad arbetsersättning skall kunna

uppnås. En fortgående anpassning av arealerna och särskilt i skogsmarken en omfattande arronderingsförbättring är en förutsättning för att teknisk utveck- ling skall kunna väl utnyttjas.

Sammanfattningsvis karakteriseras ut- vecklingen inom jord- och skogsbruket av minskning av insatsen av arbets- kraft, avspaltning av svagare jordbruks- jord och högre kapacitetsutnyttjande av produktionsresurserna genom att före- tagen ges ökad omsättning. Detta sker genom storleksrationalisering, förbätt- rad arrondering, utnyttjande av modern jordbruksteknik och genom nya pro- duktionsformer.

Strukturutvecklingen är givetvis inte enbart en fråga om förändringar i areal- underlaget för företagen. Företagsstruk- turen i vidare bemärkelse kan ändras på olika sätt. Strukturen förändras bl. a. genom utveckling av nya företagsformer och till följd av sådana ändrade förut- sättningar, som såväl samverkan i pro- duktionsledet som vertikal integration medför.

Under anpassningsprocessen har bl. a. betydande uppgifter, som tidigare om- besörjts inom de enskilda jord- och skogsbruksföretagen, överförts till för- ädlingsindustrier m. 111. Till en del hand- has sådana sammanslutningar av jord- brukarna, till en annan del av företag utanför jordbruket. Den utvecklingen fortgår och måste givetvis återverka på uppbyggnaden av de enskilda företagen.

De olika formerna av strukturrationa— lisering i vidare mening har i stort sett samma syfte: att ge företagen en sådan organisatorisk ram, sådan omsättnings- mässig storlek och sådan utformning, s-om krävs för en långsiktigt rationell produktion.

KAPITEL 3

Punktvis sammanfattning av innehållet i kap. 4—7

I. Markanvändningen (kap. 4 )

1. Åkerjorden vid brukningsenheter över 2 ha uppgick 1956 till 3 480 000 ha och år 1961 (enligt jordbruksräkningen) till 3 300 000 ha.

2. Enligt SGB-utredningen minskade åkerarealen 1951—1956 vid enheter över 2 ha med 3,8 %, eller med 130 000 ha, och för perioden 1956—1961 registre- rades en minskning med 4,4 % motsva- rande ca 140 000 ha. Enligt jordbruks- räkningen uppgick minskningen till 190 000 ha.

3. Enligt arealinventeringen per den 1 juni uppgick den varaktigt obrukade åkerjorden 1961 till 118 000 och 1962 till 150000 ha; ökningen 1959—1960 och 1960—1961 uppgick till 23 300 resp. 19 700, och 1961—1962 till 30 900 ha.

4. Enligt lantbruksstyrelsens och Skogsstyrelsens undersökning år 1958 var ca 10 % av åkerjorden, eller 360 000 ha av sådan kvali-tet, att den utan erin- ringar ur uppsiktslagens synpunkt skul- le kunna utgå ur jordbruksproduktio- nen. 92% därav befanns med fördel kunna överföras till skogsmark.

5. Av arealinventeringen 1960 fram- går, att av den totala åkerarealen 79 % eller 2,7 milj. ha av brukarna själva karakteriserades som godartade, välbe- lägna jordar.

6. Enligt en speciell inventering rö- rande trolig-a förändringar av åkerarea- len har lantbruksnämnderna bedömt att för landet i dess helhet ca 25 % av

åkerarealen kan väntas upphöra som växtföljdsåker dels på grund av brister, som ej kan avhjälpas, nämligen alltför låg avkastning, dålig arrondering och ogynnsam belägenhet, dels till följd av att vissa arealer kommer att ianspråk- tagas för bebyggelseändamål m. 111. För Götalands slättbygder och [mellanbyg- der uppgår det uppskattade bortfallet till mellan 10 och 12 %, för Svealands slättbygder till 20—25 %, för södra och mellersta skogs- och dalbygderna till ca 40 % och för norra Sverige till ca 30 %. Länsutredningar på olika håll stöder sagda urvalsundersökning.

En i samråd med hushållningssäll- skapen gjord bedömning rörande av- kastningen å den kvarvarande åker- arealen ger anledning att räkna med att en del av denna — måhända en avse- värd del — icke kommer att motsvara framtidens krav på ekonomiskt utbyte.

7. På senare år har de krav, som med lönsamhet som utgångspunkt får ställas på åkerjordens avkastningsförmåga och på åke-rfältens arronderingsförhållan- den, ytterligare stegrats. Jordbrukarnas och myndigheternas syn på denna fråga har också påtagligt förändrats. Ett eko- nomiskt betraktelsesätt på markanvänd- ningen har accepterats av allt fler markägare. Efter 1959 års riksdagsbe- slut (jfr kap. 1) stimuleras på olika sätt åtgärder för att överföra sämre jordbruksjord till skogsmark.

8. Arbetsgruppen har framräknat åkerarealen efter två olika alternativ.

a) Beräknar man åkerarealens om- fattning 1975 genom framskrivning med utgångspunkt från åkerarealen 1961, som enligt jordbruksräkningen uppgår till 3,3 milj. ha, och antar man att det årliga bortfallet av åker blir detsamma som i medeltal registrerats i SOB-utred- ningen på grundval av jordbrukarnas uppgifter, kommer man till en m-insk- ning för perioden 1961—1975 på ca 400 000 ha. Den totala minskningen för perioden 1956—1975 skulle således uppgå till drygt 550 000 ha. Den kvar- stående åkerarealen vid enheter över 2 ha åker skulle år 1975 bli ca 2,90 milj. ha.

b) Uppskattas åkerarealens omfatt- ning år 1975 för landet i dess helhet med utgångspunkt från material från arealinventeringen 1960, lantbruks- nämndernas bedömningar 1962 och fö- religgande länsutredningar, skulle åker- arealen, såsom framgår av tabell 17, komma att minska med mellan 735 000 och 825000 ha eller 21 resp. 23 % i förhållande till åkerarealen 1956. Vid nämnda bedömningar och länsutred- ningar har den tendens till accelereran- de nedläggning beaktats, som framträtt under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Den kvarstående åkerarealen vid enheter över 2 ha åker skulle år 1975 bli ca 2,65 milj. ha, inklusive vall på åker.

9. En del av de arealer, som enligt här gjorda bedömningar anses komma att utgå ur jordbruksproduktionen, kom- mer att utnyttjas för mer eller mindre extensiv produktion under längre eller kortare övergångstid.

10. Såvitt av tillgängliga uppgifter kan bedömas, överföres nu till skogsmark 17 000—18 000 ha nedlagd jordbruks- jord per år genom direkta skogsodlings- åtgärder. Om denna takt skulle bibehål- las oförändrad, skulle överföringen fram

till 1975 röra sig om storleksordningen 200 000 ha.

11. Förändringen i markanvändning- en på längre sikt bör vidare ses mot det förhållandet att den framtida ned- läggningen, i likhet med nu, kommer att om-fatta utskiften och mindre goda arealer vid enstaka gårdar, men dess- utom till stor del hela brukningsenhe- ter. På sina håll kan det minskade eko- nomiska motivet för att driva jordbruk komma att medföra, att jordbruket i en hel trakt nedlägges. Förändringen i markanvändningen kan sålunda kom- ma att medföra avsevärda förändringar i jordbrukets lokalisering. 12. Takten i nedläggningen kommer givetvis att bero på konjunkturutveck- lingen och arbetstillfällen inom andra näringsgrenar samt på prisutvecklingen på jord- och skogsbrukets produkter. Bland andra långsiktiga faktorer bör även nämnas produktivitetsutveckling- en inom jord— resp. skogsbruket. Av be- tydelse är också mer kortsiktiga fakto- rer såsom bundenhet vid gjorda inves- teringar, tillgång till kapital för skogs- plantering etc. Ytterligare andra fakto- rer, som väsentligt kan påverka utveck- lingen beträffande markanvändningen är — förutom jordbrukarnas benägen- het till förändringar — inriktningen och omfattningen av rådgivnings- och ,upplysningsverksamheten samt statliga åtgärder för finansiering etc.

II. Ägare- och brukareförhållanden (kap. 5)

1. Av åkerarealen ägs 90 % av enskilda personer (fysiska personer och stärb— hus).

2. a) Av skogsmarksarealen, totalt 22,5 milj. ha, äger staten knappt 20 % (4,4 milj. ha), aktiebolagen 24 % (5,7 milj. ha) och övriga enskilda drygt 50 %

(11,8 milj. ha). — Uppgifterna enligt riksskogstaxeringen.

Av det totala taxeringsvärdet av skog och skogsmark faller på statens innehav ca 11,7 %, på aktiebolagen 22,7 % och på övriga enskilda 58,8 %. Statens re- lativt låga procenttal vid jämförelse ef- ter taxeringsvärde beror bl. a. på att förhållandevis stor del av markerna är lågproducerande.

b) Domänverkets och bolagens in- nehav dominerar i norra Sverige. I de fyra nordligaste länen äger enskilda 38 % av skogsmarksarealen och unge- fär lika mycket vid fördelning efter värde. Staten äger 28 % av skogsmar- ken och 25 % av skog och skogsmarks- värde, medan bolagen innehar 28 % av skogsmarken men 32 % av värdet å skog och skogsmark. Arealen kronosko- gar (tab. 22, 23 och 24) dominerar mycket starkt i Norrbottens och Väster- bottens län. Enligt tabell 24 utgör kro- noskogarnas andel här 53 resp. 32 %, medan aktiebolagens innehav i resp. län är 11 och 24 %. Aktiebolagen domi- nerar främst i Västernorrlands och Jämtlands län, där de äger ca 45 % av skogsmarksarealen.

För Svealands del är inslaget av kro— noskogar betydligt lägre, ca 9 % ägs av staten, knappt Va av bolagen och drygt hälften av övriga enskilda. Övri- ga enskilda ägare representerar även drygt 50 % av värdet. Tyngdpunkten av bolagsskogarna i Svealand finns inom Kopparbergs, Värmlands, örebro och Uppsala län.

I Götaland äger domänverket 6 % av skogsmarksarealen, men domäninneha- vets värde utgör 9 % av värdet av skog och skogsmark. Motsvarande siffror för enskilda är 81 resp. 76 %.

Det största inslaget av bolagsskogar i Götaland förekommer i Östergötlands och Kronobergs län med 12—15 %. Kronoskogarna upptar i Skaraborgs län

11 %, i Östergötlands län 8% och i Kalmar län 9 %.

c) Fördelningen inom kategorien en- skilda är beträffande skogsmarken av stort intresse. Tillgängligt material är emellertid på denna punkt rätt begrän- sat och bristfälligt. För övervägandena rörande jord- och skogsbrukets struk- turfrågor har det blivit alltmer ange- läget att få fördelningen av det privat- ägda innehavet närmare belyst. Inte minst betydelsefull är omfattningen av den skogsmark, som ur ägande- och/el- ler brukningssynpunkt icke är knuten till jordbruket. Fördelningen inom pri- vatskogsbruket ger en grund för be- dömningen av tillgången på mark för rationaliseringsändamål, takten i stor- leksrationaliseringen samt skogen som arbetstillfälle för den jordbrukande be- folkningen.

Av den privatägda skogen innehas ca % (ca 8,5 milj. ha) av fysiska personer, som bor på fastigheten och ca 8 % (ca 0,9 milj. ha) av stärbhus.

Av åkerjorden ägs ca 11 % av enskil- da personer, som dels icke är jordbru- kare, dels icke är bosatta på fastighe- ten. Stärbhusen innehar knappt 6 % (ca 190 000 ha) av åkerarealen och så- dana fysiska personer, som icke är jordbrukare, drygt 5 % (180 000 ha).

Fördelningen inom privatskogsbru- ket är mycket olika i olika regioner. I Jämtlands län har exempelvis visats att 37 % av den privatägda skogsmarken tillhör någon av kategorierna dödsbon, flera ägare, utboar. För brukningsenhe- terna är motsvarande tal ca 19 %.

Officiell statistik (1956) visar att av den privatägda skogsmarken, 11,3 milj. ha, drives 8,9 milj. ha i kombination med jordbruk. SGB-utredningen visar dock, at-t av den privatägda skogsmar- ken drevs år 1956 7,08 milj. ha i kom- bination med jordbruk. År 1961 upp- gick denna areal till 6,8 milj. ha.

Av de 8,9 milj. ha ligger 0,9 milj. i fastigheter under 2 ha; i övrigt ligger inom sagda summa också sådana en- heter, som står på gränsen att icke vara brukningsenheter och som i SGB-utred- ningen icke upptagits som bruknings- enheter.

Den total-a arealen utarrenderad åker- jord har uppskattats till ca 1 milj. ha.

3. Förskjutningen mellan ägarekate- gorierna staten, bolag och enskilda har beträffande skogsmarken varit relativt obetydlig.

a) Av Kungl. Maj:t medgivna bolags- förvärv utan kompensation har omfat- tat sammanlagt 11 000 ha under perio- den 1952—1962 och med kompensation ca 21 000 ha.

Med hänsyn till att den mark, som bo- lagen avstått i vissa fall haft bättre bo- nitet och läge etc. har bolagsarealen kommit att utökas något i samband med bytestransaktioner.

b) Enligt domänstyrelsens statistik inköpte domänverket under åren 1953 —1962 ca 36 000 ha skogsmark.

Domänverkets försäljning av skogs- mark under senare år har varit obetyd- lig. Under perioden 1958—1962 såldes sålunda för kompletteringsändamål 500 ha skogsmark, fördelade på 55 lotter. Under 1962 såldes 260 ha i 20 lotter. Byte med lantbruksnämnderna har skett i ökad utsträckning 1956—1962 och om- fattat 5 000 ha. Pågående och planerade byten omfattar 2 500 ha. Domänverkets areal har under åren 1953—1962 ökat med ca 25 000 ha.

Domänverkets m-arkfond uppgick 1950 till 28,4, 1961 till 46,1 samt 1963 till prel. 38,7 milj. kr.

Domänverkets inköp har under sena- re år till övervägande del omfattat mark i södra och mellersta Sverige.

c) Inom kategorien privatägd mark har under 1950-talet förekommit för- skjutningar innebärande en ökning av

åker och skogsmark ägd av »icke jord- brukare» samt »personer icke boende i orten», dels en utökning av stärbhusin- nehaven. ökningen i dessa kategoriers innehav torde till större del ha skett genom att självägande jordbrukare upp- hört som jordbrukare men behållit sin egendom och torde i övrigt främst för- klaras av intresset av att placera me- del i realvärden.

d) Icke jordbrukare har ökat sitt in- nehav — från att 1956 ha ägt 3,8 % av åkern till att f. n. inneha ca 5 %.

Förskjutningen mellan jordbrukare och icke jordbrukare beträffande skogs- marken belyses i viss mån av att ca 0,3 milj. ha skogsmark åtskilts i bruk- ningshänseende från åker mellan 1956 —1961.

4. Ungefär 1 milj. ha eller närmare 1/4 av all åkerareal arrenderas. Av an- talet enheter brukas 69 % (160 000) av ägarna, 18 % är blandjordbruk (ca 42 000) och 13 % arrendejordbruk (31 000). Antalet blandjordbruk har un- der femårsperioden 1956—1961 ökat med 16000. Som framgår av PM an— gående jord- och skogsbrukets företags- struktur spelar tillarrenderingen av åker en väsentlig roll i strukturanpass- ningen.

III. Jordbrukets och skogsbrukets före- tagsstruktur (kap. 6)

A. Jordbruk; antal 111. m.

1. a) Antalet brukningsenheter med mer än 2 ha åker upp-gick enligt 1961 års jordbruksräkning till 232 900.

Av dessa innehåller ca 141 000, dvs 60 % av antalet, mindre än 10 ha åker, och dessa disponerar ca 25 % av åker- jorden.

Ca 53000 har 10—20 ha åker och 38 000 mer än 20 ha åker.

Det verkliga antalet enheter kan be- dömas vara betydligt lägre än vad som registrerats i officiell statistik. Upp-

hörandet sker nämligen ofta genom successiv avveckling och åtskilliga en- heter synes de facto ha upphört som självständiga enheter fastän redovis- ningen från brukarna släpar efter. (Jfr p. 7.)

b) Antalet företagare i enbart jord- bruk uppgick 1960 enligt folk- och bo- stadsräkningen till 208 000.

2. I de fyra nordligaste länen samt Kronobergs län har endast 10—15% av enheterna en åkerareal överstigande 10 ha. Motsvarande procenttal är för Gävle- borgs, Värmlands, Kopparbergs, Göte- borgs och Bohus, Älvsborgs och Jönkö- pings län 20—30 %, för Hallands, Kris- tianstads, Kahnar och Örebro län ca 50 %, för Skaraborgs och Malmöhus län ca 60 %, för Östergötlands län ca 65 %, för Uppsala, Stockholms, Söderman- lands och Västmanlands län ca 70 %.

3. Av samtliga brukningsenheter med mer än 2 ha åker innehar ca ali skogs- mark. Av brukningsenheterna med skog har 50 % en skogsareal överstigande 25 ha samt 22 % mer än 50 ha.

B. Skogsmuk

4. Skogsmarkens fördelning på före- tagsenheter och på ägare medför bety- dande hinder för rationellt bruk. Dessa hinder hänför sig till uppdelning på s-må enheter, dålig arrondering (enhe- terna splittrade på flera skiften icke sällan me-d stora inbördes avstånd, ogynnsam utformning av skiftena etc.), och vidare till en sammanblandning dels mellan storskogsbrukets innehav och de privatägd-a skogarna, dels ock mellan olika företagare inom storskogs- bruket. Denna sammanblandning be- lyses i Kap. 6.

a) Av den totala skogsmarksarealen, 22,5 milj. ha, äger domänverket 4,4 milj. ha, bolag 5,7 milj. ha samt enskil-

da 11,8 milj. ha. Ser man till taxerings- värdena fördelar de sig enligt följande:

värdemässigt arealmässigt

Domänverket 11,7 % 19,6 % Bolag 22,7 % 25.3 % Enskilda 58,8 % 52,4 %

b) Den statistiska redovisningen kan ge intryck av att storskogsbrukets inne- hav skulle ligga samlade. Den övervä- gande delen av storskogsbrukets inne- hav ingår nämligen i relativ-t stora re- dovisningsobjekt (taxeringsenheter) . En sådan enhet kan emellertid vara splitt- rad på ett stort antal spridda skiften, och a—rronderingsbristen är i betydande områden så framträdande att en omar- rondering är trängande.

c) Antalet skogsbruksenheter i en- skild ägo är 283 000. Därav återfinns 167000 i gruppen med mindre än 25 ha skogsmark per enhet. Av dessa åter- finns 116000 »i den del av riket, som ligger söder om Dalarna.

Av den privatägda skogsmarken in- går i enheter med en skogsmarksareal om

över 100 ha—4,8 milj. ha:—43 % 50—100 » —2,5 » » = 22 % mindre än 50 » —4,0 » » =35 %

Enheterna under 25 ha skogsmark innehåller sammanlagt 1,8 milj. ha.

I privatskogsbruket är det liksom i storskogsbruket stora arronderingsbris- ter.

(1) Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 företagen bedömning ansågs 4,9 milj. ha skogsmark vara i behov av omarrondering. Behovet betecknades som trängande beträffande 3,2 milj. ha, och härav föll inte mindre än 1,1 milj. ha på Kopparbergs län och 1,6 milj. ha på Norrbottens, Västernorrlands, Jämt- lands och Värmlands län tillsammans.

Arronderingsförhållandena i skogs- marken har av arbetsgruppen belysts ge- nom exempel i form av kartogram (fig. 8—20).

C. Förändringar i enheternas antal och areal- storlek

5. Förändringen i antalet företagsenhe— ter kan ses såsom ett led i fortgående förändring och anpassning inom jord- bruket och skogsbruket. Under 1930—talet påbörjades en be- tydande mekanisering, vilken bl. a. lett till att företagen ur arealmässig syn- punkt icke framstår som tillfyllest. Un- der 1950-talet har behovet av en areal- mässig utökning av fastigheterna kom- mi-t att framträda allt mer. Jämsides med en sådan arealutökning framstår driftsanpassning, specialiserad produk- tion, integration etc., som viktiga me- del för att öka företagens omfattning. Jfr kap. 2.

6. Enligt SGB-utredningen har anta- let enheter minskat med 9,7 % under perioden 1951—1956 eller 5 000 enheter per år, och under perioden 1956—1961 med 10,1 % eller 5 000 enheter per år, dvs totalt 50000 enheter under 1950- talet. Enligt jämförelse mellan jord- bruksräkningarna 1951—1961 har ned- gången i antalet enheter varit ca 50 000.

Mellan 1944 och 1961 har antalet en- heter över 2 ha minskat med 62 000 en- ligt jordbruksräkningarna.

Nedgången i antalet enheter har va- rit särskilt markant i de mindre stor- leksgrupperna. Enligt SGB-utredningen har antalet företag i grupperna under 10 ha minskat med drygt 3 % per år.

Allt större enheter omfattas av stor- leksrational»iseringen., Under den sista femårsperioden har antalet enheter i gruppen upp till 20 ha minskat medan antalet i gruppen 20—30 ha i stort sett varit oförändrat.

Under senaste femårsperioden har

"enligt jordbruksräkningarna följande minskning inträffat

2— 5 ha —23.9 % 5—10 ha _ 9,9 % 10—20 ha —10,2 %

20—30 ha -— 1,2 %

De största förändringarna har inträf— fat i Svealands slätt- och skogsbygder.

7. Förändringen i antalet enheter tor- de vara större än vad som erhålles ge- nom jämförelse mellan totalräkningar— na.

Förutom den statistiskt observerade minskningen fortgår nämligen en suc- cessiv avveckling, dvs jordbruken dri- ves allt extensivare för att slutligen övergå till att helt upphöra eller utnytt- jas endast som bostad. (Jfr p. 1. a)

Kreaturslöshet vid småbruk är ofta ett tecken på att en produktionsnedlägg- ning är på väg. Av enheterna i gruppen 2—5 ha brukades 1960 cirka 40 % av enheterna utan djur eller med högst en ko.

8. Storleksrationaliseringen är en dubbelsidig företeelse, dels upp-hör el- ler förminskas ett antal enheter, dels ut- ökas andra enheter. Huvudparten av de enheter som upphör lägges i sambruk med andra kvarstående enheter.

a) Under perioden 1956—1961 upp- hörde enligt SOB-utredningen 25 000 en- heter. Drygt 80 % av deras åkerjord överfördes till alltjämt kvarstående en— heter, nämligen genom försäljning 44 000 ha, genom utarrendering 86 000 ha och genom återlämnande av arrende- jord 35 000 ha. En del därav har sedan nedlagts.

Vidare har nu kvarstående enheter dels fått utökning med 76000 ha från andra sådana enheter, dels minskats genom att ca 50 000 ha nedlagts.

b) Antalet arrendegårdar har enligt jordbruksräkningarna 1956—61 mins— kat med 7000 och deras arealsumma med drygt 75000 ha. Medelarealen på arrendegårdarna steg från ca 21 till drygt 23 ha. —— Antalet blandbruk (till en del ägd och till en del arrenderad mark) ökade samtidigt med ca 16000 enheter och den tillarrenderade are— alen ökades med drygt 100 000 ha åker.

Medelarealen på blandbruken har dock blivit i det närmaste oförändrad. Detta får ses som ett resultat av samverkan- de förändringar, tillköp och tillarren- den, försäljningar och bortarrendering samt nedläggning av jordbruksjord.

9. De alltjämt bestående enheterna har enligt SGB—utredningen under pe- rioden 1956—1961 förvärvat ca 283 000 ha skog. Av den sammanlagda skogs- arealen vid upp-hörd—a enheter, ca 492 000 ha, har ca 392 000 kvarhållits i eget bruk. 10. Enligt lantbruksstyrelsens statistik över hur storleksrationaliseringen (exkl. släktförvärv) förlöper framgår, att de storleksrationaliserade fastigheterna un- der 1957—1961 tillförts per år ca 10 000 ha åker samt 25—35 000 ha skogsmark. Under 1962 har tillförts ca 17000 ha åker och 50 000 ha skogsmark. Sam- manlagt har ca 15 000 enheter berörts under perioden 1957—1962.

11. Medelarealen åkerjord för samt- liga brukningsenheter har, trots bort- fallet av småenheter, ökat tämligen li- tet. Jämsides med minskningen i anta- let företag har nämligen också en om- fattande nedläggning av åkerarealen skett.

Under perioden 1956—1961 har, en- ligt jordbruksräkningarna, 35 000 en- heter över 2 ha upphört samtidigt som åkerarealen minskat med 190000 ha. Storleksrationaliseringen har sålunda ofta den karaktären, att i samband med att åkerareal tillköpes eller tillarrende- ras tages sämre åkerjord ur produktio- nen.

Oförändrad medelareal kan f. ö. dölja betydande förändringar. Under samma period har exempelvis totalantalet i storleksgruppen 20—30 ha åker i stort sett blivit oförändrat. Av de 17 700 en- heter (SOB-utredningen), som år 1956 fanns i gruppen, har 1 100 fått sådana arealtillskott, att de kommit upp i högre

storleksgrupper, medan 1 700 enheter minskat sin areal, så att de flyttat ner till lägre storleksgrupper och vidare har 690 av enheterna upphört som själv- ständiga enheter. — Samtidigt har drygt 3 000 enheter från lägre storleksgrupper kommit upp i 20—30 ha-gruppen.

D. Befolkning och arbetskraft

12. Jordbruksbefolkningen har minskat betydligt snabbare än antalet bruk- ningsenheter. Befolkningen på lands— bygden har minskat med 14 % och an— talet yrkesutövare i jordbruket med 186 000 eller 35 % under 1950-talet. An- talet företagare i jordbruk uppgår f. 11. enligt folkräkningen till ca 208 000. Den sammanlagda manliga arbetsstyrkan uppgår enligt statistiska centralbyråns material till ca 238 000 brukare och fa- miljemedlemmar, 30000 fast anställda och 20000 tillfälligt anställda. Minsk- ningen i arbetskraften har under sena- re år varierat mellan 3 och 4 %.

Den statistiska skillnaden mellan fö- retagare och brukningsenheter beror på, att en del av brukarna har syssel- sättning utanför enheten i sådan om- fattning, :att de i folkräkningen registre- ras inom annan yrkesgrupp.

13. En fortsatt minskning av arbets- kraften i jordhruket med 3 % per år skulle innebära, att antalet yrkesutöva- re inom jordbruket 1975 minskat till drygt 200000, dvs från 11 % till 6— 7 % av den totala yrkesverksamma be- folkningen. Efter en minskning med 4 % per år skulle antalet yrkesutövare år 1975 bli 190 000.

14. Förändringen i arbetskraften in- nebär också en förskjutning så, att bru- karen svarar för en allt större del av arbetet.

E. Utvecklingstendenaer betr. antalet företag

15. En framräkning av antalet enhe- ter med utgångspunkt från 1961 och

med antagande av samma årliga minsk- ning, som registrerats mellan åren 1956 —1961, resulterar i en minskning fram till 1975 med närmare 30 %.

16. Olika faktorer tyder på att en snabbare nedgång kan vara att vänta.

a) Den fortgående teknisk-ekonomis- ka utvecklingen ändrar förutsättningar— na. Ökande kostnadstryck på svaga en- heter.

h) Länsutredningar, grundade på stu- dium av jordbrukarnas åldersfördelning m. m. och av brukningsenheternas be- skaffenhet, pekar på en nedgång i vis- sa regioner i antalet enheter med 40— 50 % eller mer fram till 1975.

e) Av brukarna är nu endast 28 % yngre än 45 år. Åldersfördelningen in- nebär, att närmare 60 % av de nuvaran- de brukarna år 1975 uppnått en ålder av 65 år eller mer.

Rekryteringsreserven framgår bl. a. av att det på samtliga brukningsenheter finns endast 93 000 pojkar under 16 år.

d) Arealen åker kan enligt gjorda be- dömningar komma att minska med ca 800 000 ha, huvudsakligen svagare mar— ker, under tidsperioden 1956—1975.

e) Ca l/:>. av enheterna i de minsta storleksgrupperna är kreaturslösa, vil- ket i många fall torde betyda, att de icke längre utgör verkliga enheter.

f) Byggnadsbeståndet är vid ett stort antal små enheter bristfälligt.

g) I många skogsbygder, särskilt i Norrland, avtar tillgången till arbete i skogen för innehavarna av de mindre jordbruken; se Kap. 7.

17. Anpassningen inom jord- och skogsbruket innebär —— förutom minsk- ning av antalet företag och areal åker _ även en förändring i lokaliseringen. Det ekonomiska motivet för att upprätt- hålla jordbruksproduktion i bygder med sämre förutsättningar torde avtaga. Jordbruksproduktionen torde komma

att till allt större del flyttas över till områden, där bättre fysiska förutsätt- ningar finns.

Utvecklingstendenserna visar att för- ändringar av olika intensitet i bygder med skilda förutsättningar för areal- bunden produktion alltmer framträder.

Regionala utvecklingslinjer och an- passningstendenser för jord- och skogs- bruket i olika regioner har belysts i en snabbutredning, s-om lantbrukssty- relsen efter samråd med utredningens presidium utfört genom lantbruksnämn- derna i samråd med andra länsorgan omkring årsskiftet 1962/1963. Resultatet, som är under sammanställning och be— arbetning, kommer att ställas till jord— bruksutredningens förfogande i början av år 1964.

18. Jordbruksföretagens upphörande och därmed sammanhängande storleks- rationalisering påverkas av en rad oli- ka faktorer, vilka låter sig grupperas i ekonomiska, fysiska, sociala och jord— politiska förhållanden.

a) Den bristande lönsamheten vid de mindre jordbruken, sedd i samband med arbets- och utkomstmöjligheter i andra näringar, framstår som den främsta faktorn, som leder till att jord- bruksföretagen upphör.

Nedläggningen av jordbruksföretag har gått snabbast i trakter, där alterna- tiva sysselsättningar kunnat erhållas på relativt nära håll. Även inom begrän- sade områden förekommer en viss skill- nad. Inom bygder, som haft relativt nära till en tätort, har även äldre personer övergått till andra näringsgrenar, me- dan inom bygder, där sysselsättning utanför jordbruket icke funnits, endast de mest flyttningsbenägna påverkats.

b) Även om de djupaste orsakerna till minskningen av antalet företag är att hänföra till den ekonomiska faktorn, bör man dock uppmärksamma inverkan av vissa sociologiska förhållanden. Den

teknisk-ekonomiska förändringen har åstadkommit ett nytt socialt system, vilket i sin tur framkallar behov av en rad anpassningar. Uttnnningen av landsbygdsbefolkningen leder i vissa bygder till att brist på personliga kon— takter uppstår, vilket i sin tur resulte- rar i ökad isolering och minskad triv- sel. Strävan att uppnå en ur vissa syn- punkter bättre standard framträder ock— så som en orsak till avflyttning, spe- ciellt beträffande yngre människor.

Avtagande möjligheter att hålla en god standard i fråga om kommunikationer, tillgång till service av olika slag, för- grenad distributions— och uppsamlings- app-arat etc. kan speciellt i glesbygder påverka nedläggningen av jordbruks- företagen.

c) En väsentlig faktor, som påverkar jordbruksföretagens upphörande, är brukarnas åldersfördelning samt rekry- teringsmöjligheterna inom jordbruks- befolkningen. Förekomsten av ett stort antal äldre brukare inom jordbruket —— främst inom de mindre enheterna — i samband med krympande antal yngre människor, resulterar i en stark minsk- ning av antalet brukare.

19. Storleksrationaliseringen förlöper successivt och blir beroende å ena si- dan av utbud av ofullständiga enheter samt å andra sidan jordbrukarnas ini- tiativ, intresse och möjligheter att ut- öka sina fastigheter. Möjligheterna att utöka innehavet sammanhänger således bl. a. med de ekonomiska och jordpo— litiska förhållandena, som ju i hög grad är beroende av de statliga åtgärderna för att stödja rational'iseringsprocessen. Tillgången på mark för rationalise- ringsändamål blir beroende av utbud av fastigheter och bestämmes av jord— och skogsägarn-as benägenhet att vid förändrade brukningsförhållanden av- hända sig sina innehav.

IV. Arbetskraftsåtgång och arbetskrafts- struktur inom skogsbruket (kap. 7)

1. De framlagda beräkningsresultaten rörande arbetskraftsåtgång är avsedda at-t utnyttjas för bedömningen av vilka ändringar i arbetskraftsbehovet, som kan väntas inträffa under olika angivna förutsättningar samt för att ge en upp- fattning om den absoluta nivån.

2. a) Den årliga tillväxten uppskatta- des enligt senaste riksskogstaxeringen till ca 68 milj. misk.

Under 1950-talet (1952/53—1958/59) avverkades i medeltal ca 46 milj. mask/ år. Vid ingången av 1960-talet var års- avverkningen ca 51 milj. mask.

b) Avverkningarna väntas öka avse— värt under 1960-talet. En ökning med ca 30 % torde ur rent skoglig synpunkt och med hänsyn till vår industris kapa- citet vara möjlig.

Olika återhållande faktorer ger emel- lertid anledning till tveksamhet om hur stor ökningen kan bli. Kostnadsutveck- lingen i skogsbruket har lett till att pro- duktionsunderlaget å rätt betydande arealer blir ofullständigt utnyttjat och på sina håll inte alls utnyttjas. Ägosplitt— ringen i skogsmarken är en starkt bidra— gande orsak.

c) Två alternativa beräkningar av av- verkningsvolymen år 1970 ha-r utförts. De skiljer sig från den optimala nivån och från varandra i fråga om möjlig— heten att uttaga klenvirke och lövvirke.

Alt. A: I Norrland avverkas barr- gagnvirke enligt skogsindustriutred- ningens avverkningsberäkningar samt klenvirke under 10 cm och lövvirke i samma utsträckning som år 1960. I öv- riga delar av landet avverkning motsva— rande avverkningsberäkningarnas brut- tokvantiteter.

Alt. B: I Norrland avverkas barr- gagnvirke enligt avverkningsberäkning- arna och lövgagnvirke i samma ut-

sträckning som 1960, inget klenvirke under 10 cm. I övriga delar av landet avverkas barrgagnuirke enligt avverk- ningsberäkningarna och klenvirke un- der 10 om samt lövvirke i samma ut- sträckning som år 1960.

Avverkningsvolymen skulle enligt des- sa båda alternativ bli 58,4 milj. mask resp. 52,1 milj. mask.

(1) Den väntade avverkningsökningen har sin tyngdpunkt med inemot 40 % i mellersta och södra Sverige, och är förhållandevis liten, drygt 10 %, i Norr- land.

3. Den relativa arbetsåtgången mins- kas genom rationaliseringen i skogsbru- ket. Dagsverksåtgången per mask har uppskattats nedgå med i genomsnitt 25 % från 1960 till 1970. — (För olika regioner och olika ägare tillämpade åt- gångstal, se tab. 79—82.)

4. Effekten av avverkningsökningen och minskningen av arbetsförbrukning- en per enhet skulle bli att arbetskrafts- åtgången enligt alternativ A skulle mins- ka under 10-årsperioden fram till 1970 med 2,75 milj. dagsverken och enligt alternativ B med 4,25 milj. dagsverken. Uttryckt i årsverken skulle minskningen bli räknat efter 250 arbetsdagar per är ca 11 000 resp. 17 000; räknat efter 225 arbetsdagar per är ca 12 000 resp. 19 000. Hur ändringarna i arbetsvolymen för- delas dels på ägare, dels på körnings- resp. andra skogsarbeten framgår av kal- kylerna (tab 83).

Anm. Skogsbruksgruppen har från sina utgångspunkter kommit till en något för— siktigare uppskattning av den sannolika ra- tionaliseringstakten. Sålunda har minsk- ningen i behövliga arbetsinsatser bedömts till 2 ä 3 milj. dagsverken motsvarande 10—15 000 årsverken.

Efter det vår utredning framlagts (maj 1963) har däremot i vissa sam-

manhang den uppfattningen framförts, att den relativa arbetsåtgången sanno- likt skulle komma att minskas snabbare och kraftigare och att arbetskraftsbeho- vet skulle nedgå mer än vad vi kalkyle- rat med.

Ex. Arbetsmarknadsstyrelsens undersök- ning — åtgångstalen varierar för olika äga— re och för olika delar av landet i stort sett mellan ca 0,4 och 0,2 dagsverke/m3sk, vil- ket skulle innebära en minskning från 1960 till 1970 med 25 till 50 %.

Härtill må dock nämnas att lokaliserings- utredningen ( SOU 1963:62, s. 356 ff) an- sett sannolikt, att en utjämning för stor— skogsbrukets del på områden med god ar- rondering på nivån mellan 0,3—0,4 dags— verken per m3sk — kanske inom vissa mera speciellt gynnsamma områden till och med något under den lägre siffran — snart är att förutse.

Å andra sidan har vi räknat med en årlig avverkningsvolym, som ligger 15 resp. 25 % under den årliga tillväxten (avser förenämnda alt. A resp. alt. B). Industriens råvarubehov kan måhända leda till att ytterligare virke kommer att tillgodogöras.

I södra Sverige skulle detta kunna ske genom en ökning av slutavverk- ningsarealen utöver vad som beräknats i kalkylerna. Slutavverkningarna ger grova dimensioner och följaktligen en relativt lägre arbetsåtgång per enhet för avverkningsarbetena än den som ge- nomsnittligt beräknats. Å andra sidan uppkommer ett ökat behov av skogs- vårdsåtgärder på den större föryng- ringsytan, som i någon mån motverkar nyssnämnda effekt. I södra Sverige är det sålunda tänkbart att arbetsvolymen totalt kan bli högre än som förutsatts enligt både alternativ A och B under gynnsamma avsättningsbetingelser må— hända 10—20 % högre. Den totala ar- betsåtgången skulle dock med hänsyn till dimensionsutfallet inte behöva öka i samma proportion. Vad beträffar den sannolika rationaliseringstakten kan

framhållas att det torde finnas större möjligheter till snabb minskning av ar- betskraftsbehovet i slutavverkningsbe- stånd än i gallringsbestånd.

I norra Sverige är förhållandena an— norlunda. Någon ökning av föryng- ringsytan utöver vad som förutsatts tor- de icke vara möjlig. Vid bedömning av arbetsförbrukningen i norra Sverige bör beaktas att uttag av större avverk- ningskvantiteter än dem vi räknat med innebär att man går in på klenare di- mensioner, vilket i och för sig leder till ökande relativ arbetsåtgång, samt att ut- tag av skog från områden med ogynn- samma lägen likaledes leder till ökan- de relativ arbetsåtgång, eftersom för- flyttningarna av arbetskraften medför spilltid och alltså leder till minskad ef- fektiv arbetstid per dagsverke.

För landet i dess helhet har struktur— gruppen funnit anledning att särskilt framhålla den dämpande inverkan, som den rådande splittringen av skogsinne- haven såväl inom storskogsbruket som inom privatskogsbruket har på strävan— dena att fullt utnyttja produktionsun— derlaget och att nedbringa arbetsåtgång— en. Även med kraftigt ökade insatser för strukturrationaliseringen i skogs- marken, för utbyggande av vägnät, för samverkan etc. måste man räkna med att strukturförhållandena i skogsmar- ken även under kommande årtionden verkar fördröjande på arbetsrationali- seringen.

5. Storskogsbruket övergår alltmer till kontinuerligt sysselsatt arbetskraft.

I domänverket har antalet fast an- ställda skogsarbetare 1957—61 ökat med 20 %. Ca 50 % av antalet dagsverken bedöms nu utföras av arbetstagare som fullgör minst 200 arbetsdagar per år.

I domänverkets arbetskraftsutredning 1959 uppställdes som mål att 64 % av huggnings- och skogsv-årdsarbetena samt 77 % av körningsarbetena skulle

utföras av arbetskraft med arbetsgaran- ti. Utvecklingen synes tendera mot fastanställning i än högre grad.

Inom industriskogsbruket bedömes arbetsinsatsen av fasta säsongarbetare och tillfällig arbetskraft komma att minska kraftigt under perioden 1960— 1970. Man syftar enligt enkätundersök- ning hos företagen till att fast anställd arbetskraft skall komma att utföra 70— 80 % av avverknings-, skogsvårds- m. fl. arbeten och 50—60 % av körningsar- betena.

6. Säsongväxlande arbetskraft (fasta säsongarbetare samt tillfällig arbets- kraft, som säsongväxlar med jordbruk), utför f. 11. ca 3,6 milj. dagsverken/år in- om storskogsbruket. Fram till 1970 skul- le enligt de föreliggande bedömningar- na, utförda för två alternativ, deras ar- betsinsatser komma att minska till 1,9 milj. dagsverken/år resp. 1,0 milj. dags- verken/år.

7. Det totala antalet dagsverken, som årligen utföres inom privatskogsbruket, uppskattas till drygt 10 milj. Vissa un- dersökningar tyder på att 50—60 % av arbetsvolymen utföres av gårdens folk. Återstående drygt 4 milj. dagsverken utföres dels av jordbruksbefolkningen inom annan privatägd skog, dels av ro-tköpares arbetskraft, dels ock av an- nan lejd arbetskraft. (Drygt 25 % av den privatägda skogsmarken torde va- ra skild från åker i brukningshänseen- de.)

Även i privatskogsbruket sker en viss övergång till helårsanställd arbetskraft i skogen, t. ex. inom skogsbrukso-mrå- dena.

8. a) Det totala arbetskraftsbehovet inom privatskogsbruket beräknas enligt alt. A bli lika stort 1970 som nu, enligt det lägre avverkningsalternativet B sjunka, dock endast med 0,7 milj. dags- verken. De förutsed-da avverkningsök-

ningarna faller nämligen till större de- len på privatskogsbruket.

b) Arbetskraftskvantiteten i privat- skogsbruket och den arbetsvolym, som inom storskogsbruket är tillgänglig för icke fastanställd arbetskraft, har för nu- läget beräknats till tillsammans drygt 14 milj. dagsverken/år. Den har beräk- nats år 1970 till 12,4 alternativt 10,8 milj. dagsverken. Minskningen hänför sig väsentligen till förändringarna in- om storskogsbruket.

9. Arbetsmöjligheterna för den till jordbruket knutna befolkningen varie— rar kraftigt i olika landsdelar och olika regioner. I stora delar av Norrland, där totala arbetskraftsbehovet minskar avse-värt och storskogsbruket med stora innehav övergår till fastanställd arbetskraft, måste resultatet väntas bli en tilltagan- de undersysselsättning för den arbets- kraft, till stor del småbrukare, som haft säsongarbete i storskogsbruket. I södra och mellersta Sverige motses en kraftig ökning av avverkningar och åtgärdsbehov. Privatskogsbruket torde kunna bjuda goda arbetstillfällen för den till jordbruket knutna befolkningen. Bortfallet av mindre jordbruk i skogs- bygderna gör att en ökande del av ar— betsvolymen torde få fyllas på annat sätt. (En siffermässig sammanfattning lämnas i fig. 31.) 10. Primärt bör strukturrationalise- ringen i skogsmark på många håll in- ledas med en s. k. intressearrondering, som skiljer de olika ägarekategorierna åt, så att storskogsbruket och dess olika företagare samlar sina innehav till trak- ter, som lämpar sig därför, medan bon- deskogsbrukets innehav samlas på så måttliga avstånd som möjligt från den odlade bygden. Vid intressearrondering- en, bedriven som utbyte av marker i stor skala och även på stora avstånd, kommer sambandet mellan strukturra-

tionaliseringen och skogsbrukets arbets- kraftsdispositioner samt lokaliseringen av dess arbetskraft särskilt i förgrun- den.

11. Förändringarna i arbetskraftslä- get för skogsbruket och den yttre ratio- naliseringen i jord- och skogsbruket återverkar starkt på varandra. Samban- det kan i stort sett hänföras till följande punkter.

a) Den nödvändiga minskningen av arbetskostnaden per produktenhet i skogsbruket gör behovet av snabb struk- turrationalisering i skogsmarken allt— mer trängande. ökande insats av tek- niska hjälpmedel m. m. leder till krav på större och rationellt utformade be- handlingsytor. Förutsättningarna för de många små jordbruken att bestå med hjälp av deltidsarbete i skogen avtar med minskande arbetsvolym i skogsbru- ket och minskande tillgång till säsong- arbete.

b) Strukturrationaliseringen i skogs- mark — omarrondering såväl som stor- leksrationalisering — är ägnad att ned- bringa arbetsåtgången i skogsbruket och därmed skogsbrukets kostnader. Struk— turrationaliseringen ger därigenom bätt— re möjligheter att driva ekonomiskt skogsbruk i områden, där så med nu- varande fastighetsindelning och fördel- ning på ägare icke kan ske. Gränsen för marker, där skogen mist sitt rot- värde, skjuts undan och därmed ökas produktionsvolymen.

Intressearronderingen (se p. 10 ovan) underlättar planering för långsiktig av— vägning av arbetskraften såväl för stor- skogsbruket som inom privatskogsbru- ket. Inom det sistnämnda bör dels fort- löpande sammanköp och markbyten dels väl organiserad samverkan — omfattan- de även sådana fastigheter, vilkas ägare bor på annan ort eller av andra skäl inte själva arbetar i skogen — ge förutsätt- ningar för arbetsbesparing och för ra-

tionell arbetsfördelning med tryggat ar- bete såväl för brukarnas egen arbets- kraft som för anställd annan arbets- kraft.

c) Själva jordbrukets rationalisering leder till färre och större jordbruksföre- tag och även till specialisering av pro- duktionen. En del företag inriktar sig helt på jordbruket och avstår sålunda från skogsarbete. Vid andra behöver ar- betskraften säsongsvis arbete utanför jordbruket vanligen då i skogen. »Del- tidsjordbruk» kan komma att vara av typen egentliga jordbruk, kombinerade med skogsarbete. Strävan torde därvid i allmänhet bli att få arbetet ordnat för längre sammanhängande period under vintern.

Ett snabbt bortfall av småjordbruk, som haft skogsarbete som huvudsyssel- sättning, torde leda till att skogsbrukets omställning 'påskyndas. I vissa skogs- bygder med brist på annat näringsliv kan uttunningen gå mycket långt. Lo- kalt kan därigenom brist på arbetskraft för skogsbruket uppträda.

12. Det råder ett nära samband mel- lan strukturrationaliseringen och plane- ringen för samhällsbyggnad. En sam— ordnad planläggning bör regionalt av-

vägas med hänsyn till utvecklingen inom skogsbruket, som går mot mer koncen- trerad bosättning.

Skogsbrukets arbetskraft blir sålun- da till ökande del bosatt i tätorter. Det- ta sammanhänger bl. a. med övergången till fast anställning och med bortfallet av de spridda småjordbruken.

Sammandragningen av arbetskraft begränsas emellertid av att arbetstagar- na är benägna till dagliga förflyttningar endast intill vissa avstånd. Enligt före- tagens bedömningar skulle gränsen är 1970 ligga i genomsnitt litet över 3 mil per landsväg.

Vid stora avstånd bosättning—arbets- plats torde skogsbruket inrikta sig på extensiv drift med samlade åtgärdsin- satser med större tidsintervaller.

13. Arbetskraftsbalansen i skogsbru- ket kan icke behandlas isolerat utan måste ses i ett större sammanhang, näm- ligen med näringslivet i övrigt och ar- betsmarknadspolitiken för hela landet. Inom ramen av sådana övervänanden bör lokaliseringen av skogsbrukets ar- betskraft och strukturrationaliseringen behandlas genom regionalt utformade program.

KAPITEL 4

Markanvändningen

I. Landarealens fördelning på olika ägoslag

Av landets totala landareal, 41,1 milj. ha, uppgick enligt jordbruksräkningen 1961 åkerarealen vid brukningsenheter över 2 ha till sammanlagt 3,3 milj. ha, betes- och ängsmarken till 0,7 milj. ha och den produktiva skogsmarken till 22,5 milj. ha. Som åker räknas i detta fall all mark, som lagts under plog och nyttjas för växtodling (även fältmässi- ga odlingar av köksväxter, frukt och bär). Hit räknas även mångåriga betes- och slåttervallar på mark, som kan an- tas på nytt bli plöjd.

Utöver den officiella statistiken finns uppgifter om ägoslagsfördelning i fas- tighetstaxeringslängden. Enligt den all- männa fastighetstaxeringen 1957 redo- visades sålunda för jordbruksfastighe- ter å landsbygden ca 3 370 000 ha åker samt ca 21 659 000 ha skogsmark.

Den åkerareal, som redovisas i sta- tistiskt sammanhang, utgöres emeller- tid icke enbart av verkligt brukad åker, utan här ingår dessutom viss helt obru- kad åkerjord och vidare mer eller mindre extensivt utnyttjade arealer, mångåriga vallar etc. Vid jordbruksräk— ningen 1956 uppgick den areal, som kunde hänföras till obrukade enheter, till 12800 ha. Arealinventeringen per den 1 juni 1962, som utgick från 1956 års åkerareal, upptog såsom helträda och tillfälligt obrukad åker 167 000 ha, som varaktigt obrukad åker 149 000 ha och som permanent betesvall 216000

ha. Arealinventeringen per den 4 juni 1963 redovisar såsom helträda och obrukad ännu ej nedlagd åker 182400 ha1 och som permanent betesvall 251 400 ha. Även viss del av den övriga vallarealen å 1,2 milj. ha torde dock kunna karakteriseras såsom mångåriga vallar eller som mindre intensivt ut- nyttjad.

Sammanställning av arealinventeringarna den 1 juni 1962 och den 4 juni 1963

Ha, 1962 Ha, 1963 Brödsädesareal ....... 393 800 292 000 Fodersädesareal ...... 1 097 900 1 208 600 Ärter och grönfoder. . . 57 400 256 000 Potatis, sockerbetor och foderrotfrukter ..... 170 100 146 600 Oljeväxter ........... 81 600 80 700 Övriga växter ........ 30 200 224 100 Vall (ej permanent). . . 1 235 700 21 096 500 Permanent betesvall . . 215 300 2251 400 Helträda och tillfälligt obrukad åkerjord. . . Varaktigt obrukad åker- jord ...............

166 700 2 3182 400

149 200 — 3 597 900 3 338 300

1 Varaktigt obrukad åkerareal redovisas icke i 1963 års arealinventering. ” Jämförelser med 1962 kan ej göras på grund av ändringar i grödklassificeringen. 3 Därav obrukad ännu ej nedlagd åker 47 000 ha.

I lantbruksstyrelsens och Skogsstyrel— sens utredning 1958 rörande överföran— de av åker till skog har arealen åker, som legat i val] mer än 4 år, angivits till ca 164 000 ha. Sammanfattningsvis kan man alltså utgå ifrån att gränsdrag- ningen mellan åker som varaktigt ut- nyttjas i verklig jordbruksproduktion

Tabell 1. Sammanställning över arealer med fördelning på län och olika ägoslag (Källa jordbruksräkningarna 1956 och 1961)

Åker vid Kultive- bruk— rad betes- Naturlig Skogs— Åker Total Varaktigt Län nings- mark vid äng vid be mark i 0/ av vallareal obrukad enheter be över över 2 ha ha lan Clare al % åker, % över 2 ha 2 ha 1961 1956 * 1962 ' 1962 1961 1961 Stockholms stad 0. län ........... 127 310 4 983 11 760 374 475 18.8 31,64 15,58 Uppsala ......... 140 003 3 972 9 170 289 003 28,0 26,70 13,17 Södermanlands. . . 160 081 5 800 13 844 337 168 26,9 32,02 10,55 Östergötlands. . . . 226 318 14 634 38 636 557 944 23,7 27,51 10,16 Jönköpings ...... 115 375 19 386 27 537 643 571 11,8 48.71 6,70 Kronobergs ...... 80 217 11 157 15 341 575 254 10,1 49,94 8,48 Kalmar ......... 161 992 7 904 33 753 691 179 15,8 40,32 8,33 Gotlands ........ 81 058 2 989 8 609 141 191 26,6 34,55 6,59 Blekinge ........ 48 371 2 938 6 378 184 349 19,0 37,62 6,45 Kristianstads. . . . 207 645 14 242 21 513 259 547 35,9 33,92 3,82 Malmöhus ....... 313 976 10 416 16 909 67 840 68,5 22,97 2,94 Hallands ........ 134 662 6 055 7 629 204 460 29,6 39,65 3,68 Göteborgs och Bohus ........ 79 395 4 859 10 324 161 823 17,6 46,69 9,53 Älvsborgs ....... 185 303 12 255 20 572 655 352 17,2 48,80 8,61 Skaraborgs ...... 292 408 12 154 23 559 343 110 38,2 34,52 8,13 Värmlands ...... 152 213 3 570 10 860 1 264 633 10,1 51,01 15,20 Örebro .......... 133 731 3 982 7 660 532 300 17,3 34,75 11,39 Västmanlands . . . 152 465 3 460 7 776 381 393 24,5 28,57 10,34 Kopparbergs . . . . 76 725 1 847 7 938 2 004 865 3,5 48,31 11,39 Gävleborgs ...... 95 423 1 390 6 078 1 408 692 5,9 57,87 7,97 Västernorrlands. . 82 833 3 338 13 782 1 853 841 4,1 66,66 9,12 Jämtlands ....... 57 544 3 775 8 425 2 604 655 1,4 71,92 5,00 Västerbottens. . . . 117 891 3 702 10 592 3 184 246 2,3 70,91 8,17 Norrbottens ..... 73 479 3 244 10 049 3 784 471 0,9 68,79 16,62 Hela riket 3 296 418 162 052 348 694 22 505 362 8,0 40,33 8,78

* Enligt 1962 års arealinventering.

och sådan åker, som håller på att utgå, är mycket oklar. Den effektivt utnytt- jade arealen synes i varje fall vara be- tydligt mindre än vad som angives i den officiella statistiken.

I tabell 1 har sammanställts arealer för olika ägoslag med fördelning på län. Av denna samman—ställning fram- går, att åkerns andel av den totala land- arealen understiger 6 proc. i Koppar- bergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbot- tens län. I Skaraborgs, Kristianstads, Malmöhus, Södermanlands, Uppsala, Hallands och Gotlands län är uppod-

lingsgraden lägst 25 proc. Sett till den totala åkerarealen har vardera Öster- götlands, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs och Skaraborgs län en areal överstigande 200 000 ha. För Söderman- lands, Kalmar, Västmanlands och Värmlands län är motsvarande tal 150000 ha, medan Gotlands, Krono- bergs, Göteborgs och Bohus, Blekinge, Västernorrlands, Norrbottens, Jämt- lands och Kopparbergs län har under 100000 ha. Vallarealen utgör i de fem nordligaste länen 60—70 proc. av den totala åkerjorden.

Rikets totala åkerareal fördelar sig

Tabell 2. Åkerareal, kultiverad betesmark, naturlig äng vid enheter över 2 ha inom pro-

duktionsområden, med fördelning på storleksgrupper. Jordbruksräkningen 1961

Område Hektar fördelade på olika storleksgrupper Ägoslag Summa 2—5 ha 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 100——

Gss

Åker ........ 6 546 23 374 77 959 61 724 74 122 54 401 74 895 373 021 Kult.bete . . . 141 589 1 610 1 306 1 364 1 231 3 265 9 506 Nat. äng. . . . 304 980 2 663 2 483 2 365 1 965 3 204 13 964 Gmb

Åker ....... 9 861 35 007 88 788 64 000 65 476 38 959 41 385 343 476 Kult.bete . . . 398 1 586 3 854 2 677 2 652 1 979 2 756 15 902 Nat. äng. . . . 1 467 4 877 12 335 8 584 7 759 4 171 4 985 44 176 Gsk

Åker ....... 79 110 201 578 206 745 71 742 53 308 38 240 24 984 675 707 Kult.bete .. . 12 283 26 867 19 832 5 200 3 842 2 581 1 672 72 277 Nat. äng. . . . 20 857 42 030 32 786 10 762 8 161 6 029 2 710 123 335 Gns

Åker ........ 10 918 40 038 110 756 79 207 84 649 75 036 73 052 473 656 Kult.bete . . . 269 1 418 3 970 2 519 2 674 2 654 3 619 17 123 Nat. äng. . . . 1 021 3 627 8 570 6 663 7 382 6 286 6 931 40 480 Ss

Åker ........ 9 134 33 473 122 510 122 211 152 118 139 685 153 227 732 358 Kult.bete . . . 334 1 021 3 415 2 910 3 160 3 563 6 091 20 494 Nat. äng. . .. 1 204 3 185 10 027 7 120 7 882 8 289 10 081 47 788 Ssk

Åker ........ 29 197 60 609 74 374 36 180 28 006 21 590 20 776 270 732 Kult.bete . . . 975 2 331 2 705 1 260 1 166 1 019 1 422 10 878 Nat. äng. . . . 5 481 7 251 6 221 2 174 2 082 1 693 1 543 26 445 Nu

Åker ....... 52 080 85 837 60 244 15 317 5 564 3 209 1 053 223 304 Kult.bete . . . 1 873 3 459 1 862 434 186 253 38 8 105 Nat. äng. . . . 10 565 11 599 5 171 865 185 109 8 28 502 Nä

Åker ....... 54 430 92 468 48 484 6 246 1 607 636 293 204 164 Kult.bete . . . 2 817 3 517 1 249 147 32 3 2 7 767 Nat. äng. . . . 11 978 9 687 2 074 167 68 —— 30 24 004 Hela riket

Åker ........ 251 276 572 384 789 860 456 627 464 850 371 756 389 665 3 296 418 Kult.bete . . . 19 090 40 788 38 497 16 453 15 076 13 283 18 865 162 052 Nat. äng. . . . 52 877 83 236 79 847 38 818 35 884 28 542 29 490 348 694

61."

62"

60”

58'

560

10' 12' 11." 16" 18” 20' 22' 24'

| I I |

REDOVISNINGSOMRÅDEN | DEN JORDBRUKSEKONOMISKA UNDER- SÖKNINGEN

Gsk [HMDB Götalands skogsbygder

Gn s Götalands

__ norra slättbygder

I 1

Ssk [HIB] Svealands skogsbygder

Nö . m Norrland , ovre

' | |

qg.-

_5'0

_56.

55 Svealands slättbygder

Nn Norrland. nedre

12” E.Gr.ll.” 16' 13' 20'

på de olika produktionsområdena en- ligt nedanstående:

. % ha Gss ................... 11,10 373 021 Gmb .................. 10 17 343 476 Gsk ................... 20,74 675 707 Gns ................... 14,10 473 656 55 .................... 22,04 732 358 Ssk ................... 8,57 270 732 Nu .................... 6.96 223 304 Nö .................... 6,32 204 164

100,0 3 296 418

II. Förändringar i landarealens fördel- ning på ägoslag A. Allmänt

Ett drag i den allmänna samhällsut- vecklingen är att konkurrensen om markresurserna ökar. Utvecklingen in- nebär således ett ökat behov av mark för andra ändamål än jord— och skogs- bruk, såsom för bostäder, industrier, vägar, flygfält, fritidsbebyggelse, etc. En sådan utveckling minskar den areal, som står till jord- och skogsbrukets för- fogande och speciellt då i närheten av de större tätorterna. Denna utveckling torde komma att framträda alltmer, var- vid alternativa markanvändningar kan komma i fråga även i områden med av- sevärda avstånd från de större tätor- terna.

En artskild utvecklingslinje är minsk- ningen i åkerareal, en följd av att säm- re belägna och lågt avkastande åker- jordar tages ur jordbruksproduktionen och överföres till betesmark eller skogs- mark eller lämnas helt oanvända. Det ökade kravet på att fastigheterna skall vara företagsekonomiskt godtagbara in— nebär således icke enbart större fastig- heter, utan också att åkerjorden skall kunna ge en viss avkastning. Uppod- lingen av vår nuvarande jordbruks- mark har som bekant nästan helt skett under sociala-ekonomiska betingelser,

Fig. 2 Åkerjordens användning i % inom huvudområdena

'I. 100 90 Heltrödo och obrukad jord 80 33535 Andra växt- ::::z slog 70 Oljeväxter 60 Fodervöxter 50 Potatis och rotfrukter 40 Spannmål ! ovrlgt 30 Havre 20 Korn 10 . Brödsäd 0

I II III

I = Södra och mellersta Sveriges slättbygder 11 = " " " " skogs- och dolbygder

lll: Norra Sverige

Tabell 3. Åkerarealen vid brukningsenheter med mer än 2 hektar åker enligt de olika jordbruksräkningarna, l' hektar

% förändring

År 1927 År 1932 År 1937 År 1944 År 1951 År1956 År 1961 Skillnad Skillnad Skillnad Skillnad F

Län A B c D E G F—A F*E G—A G—F 1951—56 1956—61

..

Stockholms stad. . .. 1 912 1 680 1 470 912 1 380 1 141 _ 771 _ 239 _1 Stockholms. . . . . . . .. 156 506 153 910 151 878 147 868 140 691 139 111l127 310 _ 17 395 _ 1 580 [_ 31 108 * 12 942

Uppsala. . . . . . . . . . .. 151 672 152 651 152 029 150 717 148 008 146 641 140 003 _ 5 031 _ 1 367 _ 11 669_ 6 638 _ Södermanlands . . 176 801 175 707 175 096 173 333 169 464 167 818 160 081 _ 8 983 _ 1 646_ 16 720 _ 7 737 _ Östergötlands. .. .. 248 267 246 510 245 065 242 406 237 740 236 972 226 318 _ 11 295 _ 768 _ 21 949 _ 10 654 _ 128 834 129 445 130 636 129 482 125 863 122 826 115 375 — 6 008 — 3 037 —— 13 459 — 7 451 _— Kronobergs. . 90 871 92 213 94 104 93 129 90 125 87 596 80 217 ——- 3 275 —— 2 529 — 10 654 — 7 379 —— Kalmar. . . . . . . . . . . . 187 748 186134 185 037 181 924 175 903 173 297 161 992 — 14 451 —— 2 606 — 25 756 —— 11 305 -— Gotlands. . . . . . 79 861 80 643 81 631 81 331 82 941 82 577 81 058 + 2 716 — 364 + 1 197 —— 1 519 — Blekinge . . . . . . . . . . . 58 624 59 323 58 929 57 678 54 156 53 355 48 371 — 5 269 — 801 4— 10 253 —— 4 984 ——

Kristianstads . . 231 307 230 737 230 158 227 651 221 820 217 334 207 645 — 13 973 —— 4 486 — 23 662 — 9 689 — Malmöhus. . . . . . . . . . 331 355 330 037 329 510 327 454 324 120 321 841 314 113 — 9 514 — 2 279 —— 17 242 — 7 728 —- Hallands . . . . . . . 140 449 140 461 141 570 141 477 139 661 139 423 134 662 — 1 026 — 238 —— 5 787 — 4 761 — Göteborgs o. Bohus . 87 604 87 651 88 472 86 816 86 846 85 422 79 395 — 2 182 — 1 424 — 8 209 — 6 027 — Älvsborgs. . . . . . . . . . 196 739 197 578 199 743 198 559 196 159 195 462 185 303 — 1 277 — 697 — 11 436 —— 10 159 —— 317 658 316 788 317 028 311 833 305 219 306 412 292 408 ———- 11 246 + 1 193 — 25 250— 14 004 +

N a? I Fi—

_

Jönköpings. . .

. .. ..

..

var—r doom—no: |

..

meo—n "!!!me XD'Q'QFHN omm—reo camen-4:— LO

.. .. '.

Skaraborgs. . . . . Värmlands . . . . . . 177 818 175 535 175 339 171 878 170 863 167 744 152 213 — 10 074 Örebro. . . . . . . . . . . .. 152 129 152 003 151 418 147 888 143 260 141 563 133 731 —— 10 566 Västmanlands . 161 763 161 703 161 060 160 082 158 569 157 843 152 465 -—— 3 920 726 —— 9 298 — 5 378 Kopparbergs . . 95 641 96 788 98 881 96 439 97 073 90 023 76 725 —— 5 618 7 050 — 18 916 —— 13 298 Gävleborgs . . . . . . . 105 781 106 427 106 529 105 831 105 875 101 449 95 423 _ 4 426 — 4 426 —— 10 358 —— 6 026 Västernorrlands . . . . . 86 059 87 295 87 935 89 474 89 145 88 898 82 833 + 2 839 —— 247 — 3 226 — 6 065 Jämtlands. . . . . . . . . . 60 427 61 082 60 135 60 820 61 901 59 877 57 544 — 550 —— 2 024 — 2 883 — 2 333 Västerbottens. . . . . . . 90 235 98 736 105 483 113 080 122 728 122 929 117 891 + 32 694 + 201 + 27 656 — 5 038 Norrbottens. . . . 47 363 54 352 60 836 68 501 77 036 80 444 73 479 + 33 081 + 3 408 + 26 116 — 6 965

Hela riket 3 563 424 3 575 389 3 589 972 3 566 563 3 526 546 3 487 998 3 296 555 — 75 426 —- 38 548 —— 266 869 —- 191 443| ——

..

3119— 25 605— 15 531 1697— 18398— 7832

.. u .. ..

(Öv-103000 VOOIOYFIO OPNQV vooamm NMMNQ H

.. .

nuo—co NN—o— Nod—o OHv—Oh vomov "4 ||l++

..

vamhm vana-iq— mlxco—roo xo

som starkt skiljer sig från de nuvarande. Befolkningstillväxten var under denna tid stark, samtidigt som det inom landet rådde brist på sysselsättning och på försörjningsmöjligheter utanför jord- bruket. Under dessa förhållanden syf- tade de som bröt mark först och främst till att uppnå självförsörjning på livs— medel. Det ledde till att betydande area- ler med låg avkastningsförmåga eller med ogynnsamma brukningsförhållan— den togs i anspråk för jordbrukspro— duktion.

De senaste årtiondenas utveckling har förändrat förutsättningarna för jordbruket: dels har en omställning av näringslivet i stort skett på ett sådant sätt, att en dragning av arbetskraft från jordbruket uppstått, dels medför mekaniseringen krav på en låg arbets— förbrukning och samtidigt på en hög skörd. Jordbruksproduktionen oriente- ras således till marker som har en re- lativt god avkastningsförmåga och som tillåter ett effektivt utnyttjande av de tekniska resurserna. Mark med dålig belägenhet, tidigare använd som åker, eller av dålig beskaffenhet, sämre torv- jordar, etc. kan således i ett modernt företag icke anses ha ett sådant mark- värde att det — vid full rörlighet av produktionsresurserna — är motiverat att kvarhålla den i jordbruksproduk- tionen. Dessa arealer är med andra ord

allt för dyra att bruka i relation till av- kastningen. Ur den enskilde företaga- rens synpunkt blir det alltså, speciellt på längre sikt, nödvändigt att resurser- na koncentreras till områden med så- dan produktionsförmåga att man kan erhålla ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte av insatt kapital och arbete.

Från allmän synpunkt sett uppnås genom krympningen av åkerarealen att totalproduktionen lättare kan balanse— ras med den inhemska konsumtionen. Med hänsyn till det begränsade mark- nadsutrymmet för jordbrukets produk- ter, får en produktivitetsförhöjning för- knippas med en minskning av insatta resurser, bl. a. av arbetskraft och mark. Överförande av sämre åker till skogs- mark i samband med överflyttning av arbetskraft från jordbruket till övrigt näringsliv ger således utrymme för en intensifierad och mer ekonomisk pro- duktion på den kvarvarande jordbruks- arealen inom ramen för avsättningsut— rymmet.5

Förs-kjutningarna i landarealens för- delning på ägoslag framgår vid en jäm- förelse av olika jordbruksräkningar (ta— bell 4).

” Omkring år 1870 fanns i Sverige 59 ha åker per 100 inv., år 1950 hade åkern minskat något i förhållande till folkmängden och upp- gick till 52 ha per 100 inv. och 1956 till 49 ha per 100 inv.

Tabell 4. Landarealens fördelning på olika ägoslag”

Hela riket | 1927 | 1932 | 1937 1944 1951 1956 1961 1 000 hektar Åker ........... 3 716 3 724 3 731 3 715 3 647 7 3 598 3 296 Betes- och ängs- mark ......... 1 269 1 091 1 019 942 724 684 510 Skogsmark ...... 21 746 22 243 22 356 22 269 22 486 22 505 Övrig mark ..... 14 323 13 965 13 918 14 109 14 200 14 324 Summa 41 054 41 023 | 41 024 41 035 41 057 41 111 41 125

' Källa, jordbruksräkningama 1927—1961. " Inkl. åkerareal vid annan fastighet.

Fig. 3 ÄGOSLA'G, HA, 1800—1961. . /./ -------- — _ 22,5 milj. ha _, ..... _ _/ / o :. /. l/I /_/ 17,4 ———_ _./” 5 _. Åker ————-— Naturlig öng —-——-— Skogsmurk D _

"0.8

3,7

1,9 _____________ _____________ _____

f ? 1

ÅR 1800 1850 1870

Förändringen för landet i dess hel- het karakteriseras av en ökning av åker- arealen fram till 1937 och därefter av en successiv minskninge Bortfallet av åkerjord 1937—1956 uppgick totalt till 133 000 ha. Under samma period mins— kade betesmarken med 330 000 och skogsmarken ökade med ca 150 000 ha. Den officiella statistiken synes emeller- tid, bl. a. på grund av avgränsningssvå- righeter, underskatta förskjutningarna i markanvändningen. Enligt intensivun- dersökningar” minskade åkerarealen 1951—1961 med ca 266 000 ha.

| I I 1880 1890 1900

| 1 | | 1910 1927 1937 1944 B. Studium av de hittillsvarande förändringarna

En närmare jämförelse mellan de olika jordbruksräkningarna visar följande förändringar beträffande enheter över 2 ha.

1937—1944 minskning med 23 400 ha eller 0,65 proc.

1944—1951 minskning med 40 000 ha eller 1,12 proc.

” För år 1810 har åkerarealen uppskattats till 0,93 milj. ha och för år 1870 till 2,48 milj. ha.

' SGB-utredningarna 1951—1956, 1956— 1 961 .

0,3

1956 1961

1951—1956 minskning med 38 548 ha eller 1,09 proc.

1956—1961 minskning med 191443 ha eller 5,48 proc.

Enligt uppgifter ur RLFzs jordhruks— register uppgick minskningen 1959— 1960 till 14700 ha och 1958—1959 till 13 000 ha. Struktur- och befolkningsut- redningarna visar en relativ nedgång i åkerjorden av 3,8 proc. 1951—1956, och av ca 4,4 proc. 1956—1961. Den i sagda utredningar redovisade minsk- ningen av 25 000—30 000 ha per år tor- de vara att betrakta som betydligt mer realistisk än den som redovisas i offi- ciell statistik och som uppgår endast till mellan 7 000 och 8 000 ha/år.

Rikssiffrorna för minskningen i åker— arealen döljer stora olikheter mellan landets södra och norra delar. Sålunda uppgick minskningen i åkerarealen _— avseende brukningsenheter över 2 ha — söder om Dalälven under perioden 1937—1944 till 1,2 proc., 1944—1951 till 2 proc. och 1951—1961 till ca 6 proc. eller 180 000 ha. För den norra delen av landet ökade däremot fra-m till 1951 den totala åkerarealen. Minskningen 1951—1961 uppgick [till 9 proc. eller ca 50 000 ha. Av tabell 3 framgår vidare, att under perioden 1944—1951 uppvi- sar de fem nordligaste länen en ökning

i åkerarealen, medan under perioden 1927—1932 förutom hela Norrland även en del av sydsvenska och mellansvens- ka länen visar en ökning. Under perio- den 1951—1956 är det endast Väster- bottens och Norrbottens län, som redo- visar en ökning. Såväl jordbruksräk— ningen som intensivundersökningen vi— sar den största minskningen inom Svealands skogsbygder, Götalands skogsbygder och Norrland.

Vad länen beträffar uppvisas den re- lativt största minskningen i Koppar- bergs (ca 13 300 ha), Blekinge, Värm- lands, Norrbottens, Kronobergs och Västernorrlands län. Detta skulle i viss mån betyda att förskjutningen i mark- användningen, innebärande en minsk— ning av åkerarealen, sker snabbast i skogsbygderna, när processen väl en gång har kommit igång där.

Ökningarna i åkerarealen vid bruk- ningsenheter med mer än 2 ha åker i Västerbottens och Norrbottens län mel- lan 1951 och 1956 beror till viss del på nyodlingsarbetet för förstärkning av s. k. ofullständiga jordbruk. Arealök- ningen sammanhänger också med att åkerareal, som tidigare ingått i enheter under 2 ha, genom sammanslagning kommit att ingå i enheter över 2 ha. Nedgången i nyodlingsarbetet under se-

Tabell 5. Förändringar inom olika produktionsområden 1951—1961, enligt olika källor

Enligt jordbruksräkningen Enligt SCB—utredningen Produktions- områden 1951—1956 [ 1956—1961 1951—1956 1956—1961

hektar % hektar | % hektar % hektar % Gss ........... _— 1 916 —0,5 — 6903 -—1,8 — 7 179 ——1,9 + 930 + 0,2 Gmb .......... — 4 306 —— 1,2 _ 12 205 ——3,4 —- 9 906 —-—3,0 — 1 971 — 0,6 Gsk .......... ——12 630 —1,7 ——54 630 —7,5 —34 365 —4,6 ——37 317 ———5,4 Gns..........+ 977 +0,2 —15582 —3,2 —— 9350 ——1,9 — 1386 ——0,3 Ss ............ — 7 019 ———0,9 —40 490 —5,2 —28 620 —3,9 —55 395 — 7,8 Ssk ........... —— 7 063 —2,3 ——29 439 ——9,8 —22 683 ——7,5 —— 19 362 —— 7,0 Nn ........... —- 3 699 ——1,5 —19 628 -—8,1 —16 098 —6,6 —-12 543 ——5,5 Nö ........... —— 2 892 —1,3 —12 566 ——5,8 — 3 060 ——1,5 — 16 167 ——7,9 Hela riket —38 548 _— 1,1 — 191 443 —— 5,5 — 131 261 —3,8 — 143 211 ——4,4

nare år beror till en icke oväsentlig del på de statliga åtgärderna, vilka inne- burit, att bidragen för nyodling suc- cessivt minskats. Av sammanställningen (tabell 6) över den nyodlingsverksam- het, som bedrivits under lantbruks- nämndernas medverkan 1950—1959, framgår den markanta nedgången. Ny- odling har pågått främst i Västerbot— tens, Norrbottens och Kopparbergs län.

Tabell 6. Nyodling under statlig medver- kan (enligt lantbruksstyrelsens statistik)

År Areal ha År Areal ha 1951 ........ 3 303 1957 ......... 482 1952 ........ 1 474 1958 ......... 396 1953 ........ 649 1959 ......... 278 1954 ........ 973 1960 ......... 208 1955 ........ 501 1961 ......... 211 1956 ......... 633 1962 ......... 151

Minskningen av olika sätt. 1. Åkerjorden lämnas helt obrukad och outnyttjad (inkl. fall där fastigheten i sin helhet lämnas obrukad).

åkerarealen sker på

2. Åkerjorden överföres till betesmark. 3. Åkerjorden skogsplanteras. 4. Åkerjorden tages i anspråk för be- byggelseändamål etc. Sammanfattningsvis kan man alltså urskilja:

a) en omedelbart förändrad markan- vändning -till följd av direkta åtgär- der,

b) en omedelbart förändrad markan- vändning utan direkta åtgärder,

e) en stegvis gående förändring i mark- användningen. Jordbrukets utredningsinstitut redo- visar för perioden 1951—1956 en minsk- ning av åkerarealen med ca 130 000 ha. Härav nedlades vid de bestående en- heterna ca 39 000 ha såsom en följd av direkta åtgärder. Arealen fördelar sig som följer:

utläggning till betesmark 18 000 ha utläggning till skogsmark 10 200 ha utläggning till annan användning 10 900 ha.

För perioden 1956—1961 har ned- gången i åkerarealen registrerats till 143 000 ha. Vid de bestående enheterna har ca 65000 ha nedlagts och vid de upphörda jordbruken ca 68000 ha av den friställda arealen. Följande fördel— ning redovisas: utlagd till betesmark ...... 38 300 ha

överförd till skogsmark . . .. 22 300 ha överförd till övrig mark . . . . 26 700 ha mark lämnad helt obrukad. . 42 400 ha vid upphörda enheter be-

hållen mark som brukas för

andra ändamål ........ 4 100 ha Som framgår av tabell 7 är det främst de små enheterna som berörts av ned- läggning av åker efter direkta åtgärder.

År 1958 företog lantbruksstyrelsen i samarbete med Skogsstyrelsen och Jord- brukets utredningsinstitut en under- sökning rörande överförandet av säm- re äkerjord till skogsmark. Undersök- ningen hade till syfte att påvisa areal— förändringar och nedläggningsåtgärder

Tabell 7. Olika åtgärder i samband med förändring i markanvändningen vid bestående enheter med fördelning på storleksgrupper, 1956—1961, SDB-utredningen

Typ av nedläggning 2—10 ha 10—20 ha 30— ha Totalt Utläggning till betesmark ......... 8 391 7 875 12 861 29 127 » skogsmark ......... 3 207 2 979 5 751 11 937

» » annan användning.. 2 013 1 977 5 493 9 483 Summa nedläggning av åker 13 611 12 831 24 105 50 547

Tabell 8. Förändringar i dker— och betesarealerna i ha 1951—1958 med fördelning på

produktionsomräden Utlagd till skog Utlagd till bete Produktions- områden åker bete absoluta V () abs. tal % abs. tal % tal

Gss + Gmb ........ 3 108 9,7 2 760 9,4 9 492 15,9 Gns + 55 .......... 10 764 33,7 2 496 8,5 11 796 19,8 Gsk + Ssk ......... 15 876 49,7 19 572 67,0 31 284 52,5 Nn + Nö .......... 2 196 6,9 4 404 15,1 7 056 11,8 Summa 31 944 100.0 29 232 100,0 59 628 100,0

Tabell 9. Areal åker vid kreaturslösa jordbruk, hela riket

Storleksgrupp Helt utan Med andra

djur djur än nöt 2— 5 ha ....... 81 048 30 041 5— 10 | ....... 56 937 36 734 10— 20 » ....... 34 945 40 911 20— 30 » ....... 14 197 28 395 30— 50 » ....... 15 445 41 792 50—100 » ....... 22 394 49 639 100—— » ....... 24 731 51 424 Summa 249 697 278 936

1951—1956 samt 1956—1958. Dessutom avsåg utredningen att kartlägga i vil- ken utsträckning det fanns åkerjord, som var av sådan kvalitet och med så— dan belägenhet, att den bedömdes vara olämplig som åkerjord och som därför

med fördel kunde utelämnas ur jord- bruksproduktionen. Utredningen utför- des som intensivundersökning å 0,8 proc. av landets jordbruk, vilka besök- tes av tjänstemän från lantbruksnämn- derna och skogsvårdsstyrelserna i resp. län. Enligt undersökningen omfattade den totala åkerarealen 3 367 092 ha (en— heter över 2 ha) med följande fördel- ning:

obrukad åker 61 488 ha åker inkl. vall under 5 år 3 128 628 ha vall som legat mer än 4 år 164 688 ha

Den till skog under perioden 1951— 1958 utlagda åkerarealen uppgick till 32000 ha med följande fördelning:

Tabell 10. Areal varaktigt obrukad äker, areal helträda och tillfälligt obrukad äker, areal

Pro duktions— Släkmema Varaktigt obrukad åker Helträda och tillfälligt obru- Område” 1956 1959 1960 1961 1962 1959 1960 1961 Gss .......... 386 888 3 023 4 619 4 230 6 045 4 599 4 178 3 500 Gmb ........ 361 054 5 888 6 939 8 209 8 093 10 879 9 862 10 683 Gsk ......... 755 093 16 302 23 072 27 009 36 927 20 517 17 123 18 611 Gns ......... 493 299 6 715 6 739 8 733 10 897 31 960 30 467 33 027 85 ........... 781 209 15 684 17 985 24 897 28 603 68 936 66 917 71 692 Ssk .......... 313 771 10 124 14 048 17 832 21 001 17 489 15 921 16 828 Nn .......... 270 589 8 907 12 816 13 165 16 735 5 213 5 607 5 573 Nö .......... 236 036 8 624 12 385 14 256 20 898 4 685 4 697 5 240 Hela riket 3 597 939 75 267 98 603 118 331 149 199 164 278 154 772 165 154

åker utlagd till skogsmark

1951—1956 19 000 ha, 4 000 ha/år

1956—1958 13 000 » , 6 000 » » åker utlagd till betesmark

1951—1958 60 000 »

Beträffande den geografiska lokalise- ringen av arealförändringarna domine- rade utläggningen av åker återigen i Götalands och Svealands skogsbygder. Samtidigt var emellertid anskaffandet av tillskottsmark livligast här. Uppen- barligen tycks alltså i dessa områden en omdisponering av jordresurserna ske, så att samtidigt som åker- och be- tesareal med låg ekonomisk avkastning nedlägges, sker tillköp eller tillarren- dering av mer produktiva marker.

Skogsvårdsstyrelsens statistik över bidragsgivningen till skogsplantering på åkerjord visar. att skogsplantering— en tilltager. Bidrag kan beviljas med upp till 50 % av kostnaderna för skogs- odlingen.

Såsom framgår å sid. 46 har statsmak- ternas insatser för skogsodling av säm- re åkerjord ökats undan för undan un- der senare år.

C. En successiv förändring i markanvänd- ningen Övergång av jordbruksmark till skogs- mark sker i stor utsträckning så små-

ningom och utan direkt påvisbara åt- gärder. Det första stadiet utmärkas av att brukningen blir mer och mer exten- siv, och då den sedan helt upphör, an- vändes arealen i fråga många gånger som betesmark. Ofta är detta endast ett steg på vägen mot att arealen slutligen upphör att utnyttjas för jordbruksända- mål. Mellanskedet kan vara rätt långt uttänjt, så att nyttjandet som bete grad— vis avtager och området efter hand växer igen. Det ovan nämnda materia- let har också givit vid handen, att en stor del av den jordbruksjord, på vil- ken under de senare decennierna jord- bruket nedlagts, lämnats obrukad utan att några åtgärder vidtagits för att över- föra den till skogsproduktion. Förkla- ringen torde till väsentlig del vara, att ägarna velat hålla möjligheten öppen att åter ta marken i bruk för jordbruk eller att de haft svårighet att skaffa kapital till skogsodling. En annan för- klaring är också, att jordägarna kan känna ovisshet och osäkerhet i fråga om vad som är tillrådligt, ekonomiskt och klokt, och om möjligheterna att få skogsodling till stånd.

En viss uppfattning om i vilken ut- sträckning åkerjorden brukas extensivt ger den areal, som drives kreaturslös. Kreaturslöshet vid de små enheterna i skogsbygden innebär ofta, att jordbru-

permanenta betesvallar samt areal övrig vall enligt arealinventeringen den 1 juni 1959—62

kad åker Permanent betesvall Övrig vall

1962 1959 1960 1961 1962 1959 | 1960 | 1961 1962 4 145 22 342 22 662 22 408 22 049 70 734 66 970 68 530 65 911 9 878 24 331 25 941 26 301 27 541 92 530 92 824 94 183 93 830 20 942 47 478 52 772 53 817 54 027 297 941 287 710 296 800 301 281 33 428 22 347 23 186 23 527 23 143 135 672 130 087 136 086 130 524 67 284 41 351 41 487 43 128 43 281 206 601 197 738 204 722 198 002 18 228 19 201 20 237 20 931 22 580 132 255 129 556 130 385 130 180 7 201 12 598 12 972 13 874 13 198 163 843 161 515 161 462 159 199 5 645 9 189 11 970 11 550 9 505 169 736 163 935 163 461 156 726 166 751 198 837 211 227 215 536 215 324 1 269 312 1 230 335 1 255 629 1 235 653

ket drives extensivt och successivt hål- ler på att avvecklas. Den totala åker- arealen vid brukningsenheter om 2—10 ha, som är helt utan djur, uppgår, som framgår av tabell 9, till ca 138 000 ha. Regionala utredningar har givit vid handen, att kreaturslösa småjordbruk förekommer i mycket stor omfattning i de norra skogsbygderna. De får ses som början till ett upphörande — ar- betsinsats och kapitalinsats i jordbru- ket minskas.

För Kopparbergs län har sålunda konstaterats att av dess totala åkerareal å ca 92000 ha brukas 25000 ha vid kreaturslösa enheter. I Norrbottens län har de kreaturslösa fastigheterna (över 2 ha) visat sig utgöra ca 1/3.

Jämförelser mellan de olika arealin- venteringarna per den 1 juni varje år ger en viss uppfattning av tendensen i förändringarna av den brukade åker- jorden. Som framgår av tabell 10 har den varaktigt obrukade åkerjorden ökat från 75 300 ha 1959 till 149 000 ha 1962. Helträdesarealen och den tillfälligt obrukade åkerarealen har under sam- ma tid ökat med 2 600 ha. Mellan 1961 och 1962 ökade den varaktigt obruka- de åkerarealen med 30 000 ha. De störs— ta förändringarna har skett i Ss- och Ssk-området.

Samtidigt med att jordbruksjord ned— lagts i ökad takt, har skogsodling å nedläggningsåker fått ökad omfattning, vilket bör ses mot bakgrunden av de vid 1959 års riksdag beslutade åtgär- derna i sådant syfte. Inte minst torde rådgivnings— och upplysningsverksam- heten ha medfört en ändrad uppfatt- ning och inställning bland markägar- na. Den plantbrist, som tidigare begrän- sat skogsodlingen kan nu betraktas som övervunnen. Vad det direkta ekonomis- ka stödet beträffar, framgår av nedan— stående sammanställning, att bidragsbe- loppet från 1957—1958 ökat från 1 milj.

kronor till 4,5 milj. kronor 1962—1963, och till anvisade 5,1 milj. kronor för 1963—1964.

Hektar skogs- Beviljat bi-

År planterad åker dragsbelopp kronor 1957—1958 ........ 4 000 1 000 000 1958—1959 ........ 3 300 800 000 1959—1960 ........ 6 930 2 200 000 1960—1961 ........ 6 730 2 200 000 1961—1962 ........ 8 440 2 900 000 1962—1963 ........ 11 360 4 500 000 1963—1964 ........ 12 000 5 100 000

Utöver de ca 12000 ha sämre åker- jord, som nu årligen överförs till skogs- mark med hjälp av statsbidrag, skogs- planteras utan statligt stöd en areal, som kan uppskattas till 5 000 å 6 000 ha.

III. Tendenser rörande den framtida markanvändningen

A. Allmänt

Den åkerjord som brukas i dag är av mycket olika beskaffenhet. En ekono- misk jordbruksproduktion kräver att marken som produktionsunderlag fyl— ler vissa behov beträffande bl. a. av- kastningsförmåga, åkerfältens storlek och form och samlat läge.

En ekonomisk jämförelse mellan oli— ka alternativ för markanvändningen möter vissa svårigheter, eftersom he- dömningarna måste grundas på anta- ganden om framtida produktionsformer, förräntningskrav, etc. Beträffande sam- bandet mellan åkerjordens avkastnings- förmåga och dess markvärde visar emellertid resultaten från vissa utred— ningar (Hjelm 1956) att åker med låg— re avkastningsförmåga än 1 500—2 000 ske, i regel icke kan åsättas ett mark- värde, som motiverar dess kvarhållan- de i långsiktig jordbruksproduktion. Av undersökningar rörande åkerfäl- tens form och storlek samt avstånd till brukningscentrum framgår, att bruk- ningskostnaderna ökar i mycket hög

grad vid små, oregelbundna fält och vid långa avstånd till brukningscent- rum. Markvärdet kommer med andra ord att minska. Tillgängligt material ger bl. a. vid handen, att markvärdet påtagligt försämras vid en fältstorlek under 2 ha.

På de marginella jordarna framstår skogsplantering ofta som ett gott alter— nativ. Konkurrensen mellan jord och skog om marken vid långsiktiga över- väganden blir dock beroende av: 1. produktivitetsutvecklingen

jord- resp. skogsbruket,

2. prisutvecklingen på jord- och skogs- brukets produkter,

3. prisutvecklingen på produktionsme- del.

Prisutvecklingen har hittills varit gynnsammare för skogsprodukterna än för jordbruksprodukterna och även i övrigt synes utvecklingen medföra, att förutsättningarna för bedrivande av jordbruk på lågt avkastande marker el- ler marker, vilka ej kan brukas med maskinella hjälpmedel, blir allt mindre och mindre.

I syfte dels att belysa förhållandena kring de arealer åker, som f. n. bildar underlaget för jordbruket, dels att ge en uppfattning om de arealer som på lång sikt kan väntas upphöra som åker- jord, skall här nedan närmare redogö- ras för vissa utredningar som utförts.

inom

B. Lantbruksstyrelsens och Skogsstyrelsens utredning 1958

Denna utredning avsåg att kartlägga i vilken utsträckning det fanns jord— bruksjord av sådan kvalitet och belä- genhet, att den var olämplig som åker- jord och därför kunde avföras från jordbruksproduktionen (jfr sid. 43). Inventeringen visade, att den helt outnyttjade arealen jordbruksmark

uppgick till 100000 och den svagt ut- nyttjade arealen till 600000 ha. Ca 575 000 ha jordbruksjord bedömdes va- ra av sådan beskaffenhet, att den utan invändning ur uppsiktslagens synpunk- ter kunde utgå ur jordbruksproduktio- nen. Drygt 92 proc. av denna areal be- fanns lämplig att skogsodla. Av den sammanlagda jordbruksarealen å 700000 ha, på vilken det bedömdes finnas utrymme för skogsodling, ut- gjordes ca 314 000 ha av åkerjord, som nu användes i produktionen. Endast omkring 240 000 ha var åkerjord i mera intensiv produktion. Följande mer de- taljerade uppgifter framgår av under- sökningen:

1. Åkerjord, som nu ej an- vänds i jordbruksproduk- tionen ................ Härav kan enligt lant- bruksnämndernas bedöm- ning från jordbrukspro- duktionen lämpligen de- finitivt avföras ........ Härav kan skog lämpli- gen odlas å ...........

61 500

47 800

40 800

2. Åkerjord, som nu an- vänds i jordbruksproduk- tionen (inkl. åker liggan- de i vall sedan en följd av år) men som enligt lantbruksnämnderna

lämpligen skulle kunna slås ut ur den ........ Härav kan skog lämp- ligen odlas å ...........

314 200 289 400

Summa areal, som utan invändning ur uppsikts- lagens synpunkter kan användas för skogsod- ling på åker ........... 330200

3. Betesmark, som lämpli- gen kan bli avförd från jordbruksproduktionen. . Härav kan skog lämpli— gen odlas å ...........

133 400

123 900

4. Hagmark, som lämpligen kan bli avförd från jord— bruksproduktionen ..... Härav kan skog lämpli- gen odlas å ...........

79 600 75 900

Tabell 11. Specifikation av areal jordbruksjord i ha, olämplig som sådan

Å Olämplig . ker inkl. Vall som Kultive- . Hagmark åker i för- Przdxpåtågns- Obglfåad vall under legat mer rad betes- N?:rlig för hållande 5 år än 4 år mark g hete till den totala, % Gss ............ 468 4 488 120 552 840 816 1,3 Gmb ........... 900 22 140 2 820 3 924 7 848 10 104 7,3 Gsk ............ 9 624 86 148 15 480 24 984 35 028 22 116 15,5 Gns ............ 5 484 21 576 12 780 1 860 8 328 6 840 8,1 Ss .............. 11 184 44 292 8 508 8 508 8 208 9 720 8,3 Ssk ............. 10 656 46 740 4 044 6 636 12 876 3 408 20,5 Nn ............. 5 508 22 176 6 480 1 956 6 972 3 144 14,1 Nö ............. 3 984 11 328 5 064 2 256 2 664 ' 1 644 9,4 Summa 47 808 258 888 55 296 50 676 82 764 57 792 10,4 361 992

De arealer under 1 och 2, som be- dömdes böra uteslutas ur produktio- nen, men som icke lämpligen kunde överföras till skog, innefattar vägmark, mark till tomter etc. samt mark av ka- raktären impediment.

Sammanfattningsvis visade utred- ningen således att 10 proc. av åkerjor- den, 23 proc. av betesmarken samt 40 proc. av hagmarken lämpligen borde

utgå ur jordbruksproduktionen. Förhål- landena i olika delar av landet fram- går av tabell 11.

För att utreda jordägarnas inställ- ning till skogsplantering på åker har Jordbrukets utredningsinstitut utfört en specialundersökning.m Vid denna

"' Folke Larsson, Allan Andersson: Skogs- plantering på åker. Meddelande från Jord- brukets utredningsinstitut 10—58.

Åker

Beräknad totalareal 1958 (enl. jordbruksräkn.), ha Därav sämre åkerjord, som bedömts böra utgå och samtidigt lämpligen kunna användas som skogs— mark Procent .................................... Ha ........................................

Belesmark Beräknad totalareal 1958 (enl. jordbruksräkn.), ha Därav sämre åkerjord, som bedömts böra utgå och samtidigt lämpligen kunna användas som skogs— mark Procent .................................... Ha ........................................

Åker och betesmark Beräknad totalareal 1958 (enl. jordbruksräkn.), ha Därav lämplig som skogsmark Procent .................................... Ha ........................................

Lantbruks- .. nämndernas Jordlaagliinas Differens bedömning p 3 473 000 3 473 000 9,8 5,0 340 000 174 000 166 000 708 000 708 000 22,7 15,9 161 000 113 000 48 0010 4 181 000 4 181 000 12,0 6,9 501 000 287 000 214 000

fick jordbrukare på 1 700 slumpvis ut- valda gårdar uttala sig om vad de hade i åker- och betesmark, som de ansåg lämpligen borde överföras till skogs- mark. Den sammanlagda arealen åker som bedömdes böra överföras till skogs- mark uppgick i detta fall till 185000 ha eller 5 proc. av den totala åkerarea- len. Därtill kom 125 000 ha betesmark. l sammanställningen på sid. 48 jämförs brukarens planer och de uppgifter, som framkommit i den av lantbruksstyrel- sen utförda undersökningen ifråga om överföring av sämre jordbruksjord till skogsmark.

Som framgår av denna sammanställ- ning skulle jordägarnas 'planer på igen- läggning endast motsvara 60 proc. av den areal, som enligt länsmyndigheter- nas uppskattning borde utgå och över- föras till skogsmark. Skillnaden mellan de båda undersökningarna varierar inom olika geografi-ska regioner. Inom övre delen av Norrland redovisade så- lunda lantbruksnämnden att ca 7 proc. av den sammanlagda åker- och betes— marken tveklöst borde kunna överföras

till skogsmark, medan jordägarnas pla- ner på skogsplantering översteg 12 proc. [ Svealands skogsbygder däremot har de statliga myndigheterna ansett, att ca 24 proc. av arealen borde utgå ur jord- bruksproduktionen, medan jordägarnas planer endast avsåg ca 12 proc. För Götaland-s skogsbygder noterades 16 resp. 7 proc., för Götalands norra slät-t- bygder 8 resp. 4, för Svealands slätt- bygder 10 resp. 8, för nedre Norrland 15 resp. 11, för Götalands mellanbyg- der 7 resp. 3 och för Götalands södra slättbygder 1 resp. 2 proc. Jordägarna i övre Norrland ville sålunda gå längre än myndigheterna, medan de inom Göta- lands och Svealands skogsbygder var betydligt mer restriktiva. Lantbruksnämnderna och skogsvårds- styrelserna får anses ha gjort bedöm- ningarna mera långsiktigt, medan för den enskilde ägaren de ekonomiska villkoren ofta kan ha varit sådana, att de marginella arealerna eller avlägsna skiftena ansetts böra tillvaratagas, åt- minstone på kortare sikt. Undersökningen rörande jordägarnas

Tabell 1.2. Areal åker, betesmark, som ägaren föredrar att plantera med skog. (Avser

arealen vid enheter över 2 ha) 1 000 ha Storleksgrupp, .. Hela ha åker Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn No riket 2—10 .................. -— 3 25 6 8 19 17 20 98 10—30 .................. 3 7 33 8 23 5 5 4 88 30— .................... 1 2 6 4 34 14 3 —— 64 Totalt .................. 4 12 64 18 65 38 25 24 250 Därav åker. . . . . . . . . . . .. 3 6 32 11 44 21 17 15 149 Procenluell skogsplantering

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö 511123: 2—10 .................. 0 6,3 6,3 10,7 17,8 19,2 11,8 14,1 10,6 10—30 .................. 2,9 4,4 9,4 4,2 10,1 4,8 8,3 9,0 7,1 30— .................... 0,9 1,0 3,8 2,3 6,6 11,3 15,4 0,0 4,9 Totalt .................. 1,7 3,0 7,3 4,2 8,2 11,7 11,3 12,4 7,2 Därav åker ............. 1,5 1,9 4,8 2,7 6,4 8,2 10,3 10,4 5,2

inställning till skogsplantering på åker- jord visade således att intresset att överföra jordbruksmark till skogsmark var störst inom skogsbygderna, främst inom Norrlandslänen, men också att brukarna av de små enheterna plane- rade att skogsplantera relativt sett mer åker än övriga. Inom det mindre jord- bruket i Svealands skogsbygder plane- rade man sålunda att plantera %. av arealen. Materialet kan alltså tolkas så att inom områden med alternativa sys- selsättningar är man beredd till rela- tivt långtgående produktionsnedlägg- ning å de marginella jordarna.

Omnämnda utredning visade också, att bolagens avsikter var att överföra ungefär 1/4 av deras åkerareal, medan övriga enskilda endast avsåg att mins— ka sin åkerareal med drygt 4 proc.

Till frågan om vilka yttre faktorer, som kan tänkas påverka skogsplante- ringen, nämner utredningen att bruka- rens ålder synes spela en obetydlig roll, medan däremot avsaknaden av ef- terträdare, att brukaren har arbete utan- för fastigheten, och att driftsinriktning- en är extensiv, har större tyngd.

C. Arealinventeringen den 1 juni 196011 Arealinventeringen 1960 lämnade vissa uppgifter om jordbrukarens uppfattning om hur stor del av åkerarealen, som var lämplig för rationell jordbruksdrift. Följande uppdelning av åkerjorden skedde vid inventeringen:

Klass 1. Godartade, välbelägna jordar, lämpade för maskindrift.

Klass 2. Åkerjord, som med olika in- satser skulle kunna göras mer lämpad att brukas såsom åker (t. ex. jord med stor ägosplittring, ofullständigt dräne— rad jord, jord med isolerat läge eller olämplig skiftesform) .12

Klass 3. Åkerjord med låg avkastning på grund av förhållanden över vilka man ej kan råda (såsom dålig jordmån, grund jord eller vattensjuk jord, som be— döms vara för dyr att dränera).

" Statistiska centralbyrån undersöker varje år, genom stickprovsundersökuing, åkerarea— lens disposition. En speciell fråga rörande åker- arealens lämplighet för rationell jordbruks— drift infördes 1960 på begäran av statens jordbruksnämnd och kungl. lantbrukssty— relsen.

" Åkerområden, som genom sammanlägg- ningar kan ingå i mer samlade komplex eller vilkas fältform kan förbättras, ingår i denna

_ grupp.

Tabell 13. Klassificering av åkerjorden enligt arealinvenleringen 1960

Klass 2—5 5—1 0 1 0—20 20—30 30—50 50—100 över 100 Summa

Godartade, väl- belägna jordar lämpade för ma- skindrift

Åkerjord, som med olika insat- ser skulle kunna göras mer läm— pad att brukas som åker ...... Åkerjord med låg avkastning på grund av för- hållanden, över vilka man ej kan råda

62,1 % 71,3 % 78,6 % 198 860

18,3 %

452 613 15,0 %

676 295 11,4 %

58 508 19,6 %

95 401 13,7 %

98 367 10,0 %

62 912 87 036 85 588

377 821

82,5% 84,3% 85,1% 86,2% 78,6 %

380 476 8,6 %

314 766 8,3 %

339 542 7,0 %

2 740 373

10,1 % 11,3 %

46 109 7,4 %

39 003 7,1 %

30 460 6,6 %

27 381 6,8 %

395 229 10,1 %

33 999 31 792 24 317 26 643 352 287

Summa åker 320 280 635 050 860 250 457 929 451 271 369 543 393 566 3487 889

Tabell 14. Klassificering av åkerjorden enligt arealinvenlering

1960

Åkerjord med låg avkastning

Godartade . på grund av

jordar i sker?"? som förhållanden,

0 an forbattras .. . %, over Vilka man ej kan råda %

Stockholms län och stad ................. 79,7 10,8 9,5 Uppsala län ............................ 85,2 7,8 7,0 Södermanlands län ...................... 85,2 8,3 6,5 Östergötlands läll ....................... 85,2 8,7 6,1 Jönköpings län ......................... 70,3 17,3 12,4 Kronobergs län ......................... 67,5 18,7 13,8 Kalmar län ............................ 65,9 16,5 17,6 Gotlands län ........................... 70,3 9,8 19,9 Blekinge län ........................... 65,7 16,8 17,5 Kristianstads län ....................... 80,9 8,3 10,8 Malmöhus län .......................... 90,7 3,4 5.9 Hallands län ........................... 81,8 7,0 11,2 Göteborgs o. Bohuslän .................. 78,5 12,9 8,6 Älvsborgs län .......................... 74,7 14,1 11,2 Skaraborgs län ......................... 81,2 11,9 6,9 Värmlands län ......................... 72,9 16,4 10,7 Örebro län ............................. 76,7 13,6 9,7 Västmanlands län ....................... 89,3 6,2 4,5 Kopparbergs län ........................ 70,7 16,4 12,9 Gävleborgs län ......................... 74,8 11,5 13,7 Västernorrlands län ..................... 79,3 10,5 10,2 Jämtlands län .......................... 75,9 10,6 13,5 Västerbottens län. __ ..................... 65,7 20,2 14,1 Norrbottens län ........................ 67,6 16,8 15,6 Summa 78,6 11,3 10,1

Som framgår av tabell 13 utgjorde arealen godartade, välbelägna jordar 79 proc. av den totala åkerarealen el- ler ca 2,7 milj. ha. Ca 10 proc. av åker- jorden karakteriserades som åkerjord med låg avkastning på grund av för- hållanden över vilka man ej kan råda. Ser man nu till fördelningen mellan olika produktionsområden, finner man, att åkerjord hänförd till klass 3 utgjor— de 13 proc. inom Ssk-området och 15 proc. inom övre Norrland. För slätt- bygdsområdena var procenttalet mel— lan 5—7 proc. Grupp 1, »dvs de god- artade, välbelägna åkerjordarna upp- gick i slättbygderna ungefär till 80—85

proc. och inom skogsbygderna till 65— 75 proc. Beträffande fördelningen inom länen finner man exempelvis att i Upp- sala län ca 15 proc. hänfördes till dålig åkerjord, medan motsvarande tal för Norrbottens län var 35 proc. Av utred- ningen kan utläsas det förhållandet att det är i huvudsak de små enheterna som har ett stort inslag av åkerjord med låg avkastning. Av åkerjorden i 2—5 hektarsgruppen bedömdes 20 proc. vara lågproducerande marker. Detta får då också ses mot bakgrunden av att de små enheterna i relativt större utsträck- ning än övriga är belägna i skogsbyg- derna.

Tabell 15. Klassificering av åkerjorden enligt arealinvenlering den 1 juni 1960

Procentuell andel Procentuell andel Tågre'åälåuvälgä åkerjord, som med åkerjord med låg . g .. . ' olika insatser skulle avkastning på Produktlonsområden lagna jordar, .. .. .. .. kunna goras mer grund av förhållan- lampade for 1" d b k d .. 'll maskin drift ampa att ru as en over Vl (a lnan som åker ej kan råda Gss ........................ 91,2 2,7 6,1 Gmb ...................... 76,2 9,4 14,4 Gns ....................... 84,9 9,7 5,4 Ss ......................... 84,0 9,3 6,7 Gsk ....................... 70,9 15,8 13,3 Ssk ........................ 71,7 15,0 13,3 Nn ........................ 74,4 13,2 12,4 Nö ........................ 66,5 18,4 15,1 Totalt 78,6 11,3 10,1

D. Regionala undersökningar

En ytterligare uppfattning om tenden- sen ifråga om markanvändning kan er- hållas från de länsutredningar, som ge- nomförts av lantbruksstyrelsen och vis- sa lantbruksnämnder.

Enligt den inom Kalmar län år 1958 gjorda undersökningen av jordbrukets strukturförändringar, skulle enligt orts- ombudens bedömningar åkerarealen, som år 1956 uppgick till 170 000 ha, år 1970 ha nedgått med 28000 ha, eller med 17 proc. Skogsmarken bedömdes under samma tid komma att öka med ca 27000 ha, eller med 7,2 proc. Av den bortfallande åkern hänförde sig ca 8 000 ha till brukningsenheter som vän- tades försvinna fram till 1970. Bortfal- let av åker vid långsiktigt bestående en- heter skulle uppgå till inte mindre än 20000 ha. De väntade förändringarna var mycket olika i skilda delar av lä- net. I slättbygderna i norr och söder —— Emådalen och Gamlebyområdet liksom Öland —— väntades ett obetydligt bort- fall av åkerjord, medan skogsbygderna i länets västra delar väntades beröras desto starkare av bortfallet, och således finns här kommuner, som väntades tap- pa 40—50 proc. och i enstaka fall upp emot 60 proc. av åkerarealen.

Enligt den inom Gävleborgs län gjor- da undersökningen skulle den väntade utvecklingen innebära, att åkerarealen minskar fram till 1975 med 11,5 proc. Betesmarken kommer att reduceras med 18 proc., medan skogsmark tillhörande brukningsenheter med mer än 2 ha åker skulle komma att öka med 2,7 proc. I Hälsinglands kustland beräknades minskningen i åkerarealen bli 10,9 proc., medan man för inl-andet hade att räkna med en nedgång på ca 17,1 proc. Än större var variationerna beträffande betesmarken med ett bortfall av 15 proc. i kustlandet och ca 55 proc. i inlandet. Inom norra delen av Stockholms län har en fältinventering gjorts av all od- lad åker. För-utsättningarna för att åker— jorden på längre sikt skulle kvarhållas i jordbruksproduktionen bedömdes med hänsyn till markens avkastningsförlnåga och de ekonomiska betingelserna för de enskilda fältens brukning. Markens kva- litet, torrläggningsgrad, den enskilda ägofigurens form och läge i förhållande till användbart brukningscentrum, väg- förhållanden etc., i kombination med ekonomiska beräkningar var alltså ut- slagsgivande för bedömningen av möj— ligheterna till fortsatt brukning. Un- dersökningen gav vid handen att man

kunde vänta sig ett bortfall av ca 25— 30 proc. I områden med starkt inslag av torvjord uppgick den bedömda ned- läggningen därvid till 40—50 proc. Lantbruksorganisationens utredning rö— rande jord och skog i Dalarna pekar på en nedgång av åkerarealen från 1960 till 1975 med ca 20 000—25 000 ha, dvs ca 25 proc. Härvid räknades för de nor- ra delarna och skogsbygderna med en nedgång av ca 40 proc. och för de cen- trala jordbruksområdena med ca 15 proc. Utredningen rörande jordbruket inom Norrbottens län redovisar, att av åkerarealen är ca 45 proc. sådan att den av jordbruksekonomiska skäl torde komma att läggas ned. Redan år 1962 låg omkring 20 proc. obrukad. I Norr- bottens kustland beräknas minskningen i åkerarealen bli ca 35 proc., medan man för inlandet räknar med en ned- gång av 60—65 proc.

De ovan relaterade länsutredningar- na ger vid handen, att klara regionala skillnader föreligger beträffande den framtida markanvändningen. De områ— den, som kan karakteriseras som hel- åkersbygd, visar sålunda lägre nedlägg- ningsfrekvens än de åkersvaga bygder- na. Ett känt faktum är, att inom de åkersvaga bygderna _ områden utan större sammanhängande åkerarealer — såväl de enskilda fälten som fältens belägenhet är otillfredsställande och att dessutom inslaget av dåliga jordar är relativt stort. Inom skogsbygderna kan vidare en nedläggning av de oekono- miska jordarna framtvinga en föränd- rad markanvändning även beträffande bättre jordar, genom att jordbruket helt viker från bygden. Länsutredningarna ger också eftertryck åt det förhållan- det, att nedläggningsprocesserna på åker även drabbar brukningsenheter, som tidigare betraktats som bestående. Därigenom begränsas rätt starkt möj- ligheterna till storleksrationalisering,

inte minst i skogsbygden. Då betydan- de arealer av den mark som blir dis— ponibel som rationaliseringsreserv är av sådan beskaffenhet att de icke från ekonomisk synpunkt kan vara under- lag för en jordbruksproduktion, får strukturförändringarna i stället inrik- tas på rationellt skogsbruk eller even- tuellt annan användning.

Tabell 16. Utvecklingstendenser beträffan- de åkerareal enligt vissa Iå'nsutredningar

För— Åker- ändring areal ,, A,

Kalmar län ............ 170 316 _ 21

(1956—1970)

Länets norra del ....... 57 843 _ 21 Kustlandet ......... 44 532 _ 23 Skogsbygden ........ 13 311 _ 17 Länets södra del ....... 112 473 _ 15 Kalmarslätten ....... 42 583 _ 13 Kustlandet ......... 3 546 _ 34 Skogsbygden ........ 28 284 _ 32 Öland .............. 39 060 _ 3

Gävleborgs län .......... 89 074 _ 12

(1958—1970)

Gästrikland ........... 27 710 — 11 Hälsinglands kustland . . 53 361 _ 11 Inlandet .............. 8 003 _ 17

Stockholms län

(1959_1975)

Norra Roslagen ........ 25 700 _ 30

Kopparbergs län ....... 91 558 _ 20

(1961—1975)

Fjällbygden ........... 1 193 _ 40 Norra Skogsbygden ..... 3 029 _ 40 Norra Siljansbygden. . . . 11 978 _ 40 Södra Siljansbygden. . . . 8 563 — 35 Väster-Dalarna ........ 6 583 _ 30 Öster—Dalarna ......... 7 295 _ 30

Centrala Jordbruks— bygden ............. 33 484 _ 15

Bergslagen ............ 7 297 _ 30 Folkarebygden ..... ,_ . . . 12 136 _ 15

Norrbottens län ......... 79 600 _ 46

(1962—1975)

J ordbruksbygd ........ 38 000 _ 35 Åkerglesare mellanbygd 12 800 _ 40

Skogsbruksdominerad mellanbygd ......... 1 700 _ 60

Speciell mellanbygd. . . . 8 300 _ 45 Skogsbruksbygd ....... 18 800 _ 65

Västernorrlands län ..... 75 400 _ 14

(1961—1970)

E. Undersökning rörande åker, som väntas upphöra som växtföljdsåker, samt åkerjordens fördelning på äkni-områden av viss storlek, 1962

I syfte att få bättre uppfattning om dels den långsiktigt brukbara växtföljds- åkerns storlek, dels i vilken mån topo- grafiska förhållanden medger att rela- tivt sammanhängande områden av viss storlek bildas, utför-des under år 1962 en undersökning på stickprovsbasis. Inventeringen, .som omfattar 140 för- samlingar om 366 000 ha åker, har gjorts av lantbruksnämnderna med stöd av ekonomisk karta, annat kartmaterial samt redan befintligt inventeringsma- terial. Urvalsenheterna har fördelats på produktionsområden enligt följande:

Gss ........................ 12 Gmb ...................... 15 Gsk ........................ 34 Gns ........................ 16 55 ........................ 29 Ssk ........................ 13 Nn ........................ 11 Nö ........................ 10

Hela riket 140

Som en allmän utgångspunkt gällde att avgränsa sådana åkcrområden, som kan väntas utgå fram till 1975 på grund av att det ej kan anses företagsekonomiskt möjligt att i fortsättningen bruka dem som växtföljdsåker _ med nu känd teknik och föreliggande priser _ med hänsyn till jordens naturliga beskaffen- het, arrondering och belägenhet. Be- träffande de företagsekonomiska kra- ven lämnades följande allmänna rikt— linjer:

a) Avgränsning av åkerjord, som ur jord- artssynpunkt icke kan anses odlingsvärd på lång sikt.

Jordmån och dränering bör vara sådana, itt man med ekonomiskt motiverade kost- nader för gödsling, skötsel och investering— ar i markanläggningar kan uppnå en god- tagbar skördenivå (2000 ske). Som icke odlingsvärda jordar bör karakteriseras bl. a. torvjordar, som håller på att slutodlas och underlagras av näringsfattig sand eller mo-

rän, vidare vattensjuka jordar, som icke ekonomiskt motiverar en torrläggning.

b) Avgränsning av åkerjord, som av ar- ronderings— och belägenhetsskäl icke kan anses odlingsvärd på längre sikt.

Arronderingen bör vara sådan, att åker— fälten kan bedömas vara lämpliga för mo- dern maskindrift.

Stenbundenheten bör ej vara större än att moderna jordbruksmaskiner med fördel kan användas. Stenröjning förutsättes icke.

Det enskilda fältet bör ha en godtagbar form (få, sneda vinklar och utlöpare), stor— leken bör vidare icke understiga ca 2 ha.

Ägoavståndet till ett tänkbart bruknings- centrum skall vara rinlligt.

I de arealer som bedömes komma att utgå bör även inräknas sådan åker, som beräk- nas inom överskådlig tid bli utnyttjad för tätbebyggelse 0. dyl., ävensom sådan åker som _ på grllnd av läget i bygden _ kan väntas komma att nedlägges.

Dessa krav på jordens avkastningsför- måga och åkerfältens arrondering har ansetts böra uppställas, då vid ett iller långsiktigt betraktelsesätt jordar och åkerfält, som inte uppfyller de nämnda kraven, knappast kan anses ha ett mark- värde, som motiverar ett fortsatt ut- nyttjande i jordbruksproduktionen. Spe- ciellt för skogsbygden får man givetvis ta med i beräkningen, att en ändrad produktionsinriktning mot en extensi- fierad vallodling kan medföra, att man även i fortsättningen kommer att ac- ceptera enskilda fält understigande 2 ha. Den tekniska utvecklingen och de stigande arbetskostnaderna torde dock komma att medföra, att arealer i sådana fält kommer att upphöra att vara växt- följdsåker i egentlig mening. Enligt un- dersökningen har det bortfall bedömts vara sannolikt som framgår av tab. på nästa sida.

Resultatet från inventeringen fram- går närmare av bilaga 1. Arealen växt— följdsåker skulle för riket i dess hel- het, enligt utförda bedömningar, kom- ma att minska med 25 proc., varav 22 proc. avser mark som icke ansetts ha

Åker, som väntas upphöra som växt- Åker, som väntas Summa åker, som . följdsåker och över— tagas i anspråk för väntas upphöra som Produktionsområde gå till betesmark vägbyggn. m. m. växtföljdsåker fram eller skogsmark % 13 till 1975 %13 % 13 Gss ........................ 7,3 4,9 12,2 Gmb ...................... 9,3 2,9 12,2 Gns ....................... 8,4 2,1 10,5 Ss ......................... 20,6 2,3 22,9 Gsk ....................... 38,5 4,3 42,8 Ssk ........................ 31,3 2,4 33,7 Nn ........................ 25,3 2,2 27,5 Nö ........................ 30,5 2,5 33,0 Hela riket 22,1 3,0 25,1

” I procent av arealen 1956.

ett sådant markvärde i jordbrukspro- duktionen, att ett långsiktigt utnyttjan- de som växtföljdsåker ansett-s sannolikt.

För de tre sydligaste produktions- områdena har bortfallet bedömts till 10—12 proc. och för Svealands slätt- bygder till drygt 20 proc. Detta inne- bär, att i de södra och mellersta slätt- bygderna skulle bortfallet uppgå till 16 proc. Inom de södra och mellersta skogs- och dalbygderna har nedgången av arealen bedömts komma att bli be- tydligt högre, eller ca 40 proc., vilket fördelar sig med 43 proc. på Götalands skogsbygder och 34 proc. p-å Svealands skogsbygder. För norra Sverige har minskningen uppskattats till drygt 30 proc.

Uppskattningen av den åker, som väntas tagas i anspråk för bebyggelse, vägbyggnad, etc. och som för riket i dess helhet skulle uppgå till 3,0 proc., bör betraktas med viss försiktighet. I några fall har nämligen församlingar, som ligger i direkt anslutning till tät- orter, ingått i urvalet, varvid dessa tät- orters markbehov för bebyggelseän—da- mål kommit [att dominera på sådant sätt, att materialet icke kan anses helt representativt på denna punkt. såväl Variationerna inom produk-

tionsområdena som inom de naturliga jordbruksområdena får ses mot bak- grunden av att både produktionsområ— dena och de naturliga jordbruksområ- dena i många avseenden är mycket hete- rogena. Hur de olika församlingarna grupperar sig efter den procent åker som väntas upphöra, framgår av bilaga 1. som utvisar att för huvuddelen av för- samlingarna det bedömda bortfallet uppgår till 10—40 proc.

För de olika produktionsområdena framstår i övrigt följande:

Götalands slättbygder. Det största he- dömda bortfallet av åker hänför sig till Kristianstads län. Såväl inom Kristian— stads som Hallands län återfinns för- samlingar .med bortfall på 10 till 20 proc. Huvuddelen av församlingarna in— om Malmöhus län uppvisar ett bortfall under 5 proc.

Götalands mellanbygder. Här åter- finns den största minskningen, 21,6 proc., återigen i Kristianstads län. Sett till urvalsenheter är det högsta bedöm- da bortfallet 28 proc. Församlingar med en uppskattad minskning .av mer än 10 proc. förekommer i Kristianstads och Blekinge län.

Götalands skogsbygder. Urvals—enhe- ter med ett bedömt bortfall av mer än

50 proc. förekommer i de mer utpräg- lade skogsbygderna i Hallands, Kalmar, Kristianstads, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län. Av de inom området undersökta församlingarna (35) har 15 bedömts få ett bortfall av åker på över 40 proc. Dessa församlingar är beläg- na inom de mer utpräglade skogsbygds- regionerna, där det finns betydande åkerarealer som ligger starkt sprid-da. D'e topografiska förhållandena framstår därvid alltmer som hinder för fortsatt jordbruksproduktion. De enskilda fäl- tens form är många gånger otillfreds- ställande, åkerjordens avkastningsför- måga är mindre god, och vidare före- ligger betydande svårigheter att inom rimligt avstånd samla en åkerareal i så- dan omfattning, att ett tillräckligt stort företag kan bildas.

Götalands norra slättbygder. Bortfal- let på Östgötaslätten uppgår till högst 3 proc. Församlingar med bortfallspro- cent på 10 till 20 proc. återfinns inom Skaraborgs och Älvsborgs län och hän- för sig till övergångsområdena i Gsk- området.

Svealands slättbygd. För området har minskningen i åkerarealen uppskattats till drygt 20 proc. Variationerna mellan de naturliga jordbruksområdena samt mellan de i urvalet ingående försam- lingarna är stora. Huvud-delen av ur- valsenheterna uppvisar en bedömd ned- gång i växtföljdsåkern av 10—20 proc. Urvalsenheter med bortfall över 30 proc. återfinns i första hand i Värm- lands och Stockholms län. De under- sökta församlingarna i Södermanlands län uppvisar ett bortfall på 14 till 30 proc., medan motsvarande tal för för- samlingarna i Uppsala län är 7 till 47 proc.

Svealands skogsbygder. Av de under- sökta 13 församlingarna har endast 5 uppvisat ett bortfall under 30 proc. Inom Skaraborgs, Värmlands och Gäv-

leborgs län uppvisar enstaka försam- lingar ett bortfall på närmare 40 proc. För området i dess helhet visar under- sökningen ett bedömt bortfall av 43 proc.

Nedre Norrland. Huvuddelen av för- samlingarna har uppskattats få ett bort- fall på 10 till 30 proc. Kustförsamlingar i Västernorrlands samt vissa försam- lingar i Jämtlands län med huvuddelen av åkerjorden koncentrerad i älvdal- gångerna har bedömts få ett bortfall av 10 till 20 proc.

övre Norrland. Variationerna för de enskilda församlingarna ligger mellan 10 och 60 proc. Det lägsta bortfallet, 25 proc., avser Västerbottens läns kust— land och det högsta, 46 proc., Väster- bottens och Norrbottens läns inland.

I V. F ramskrivning rörande åker- arealens omfattning år 1975

I föregående avsnitt har behandlats de hittillsvarande förändringarna i mark- användning, åkerjordens kvalitet samt vissa utvecklingstendenser.

Arbetsgruppen har ansett det angelä- get att mot bakgrunden av detta redo- visa framskrivningar av den totala åkerarealens storlek omkring 1975. Där— vid har icke gjorts några bedömningar av utvecklingslinjer i olika avseenden, utan endast beräkningar för att belysa de förändringar i markanvändningen som kan inträda om de nu föreliggande ekonomiska och andra förutsättningar- na skulle gälla även i fortsättningen. Från olika utgångsdata har olika alter— nativ framräknats.

Bedömningen har sammanfattnings— vis gjorts mot bakgrunden av:

A. en allmän teknisk—ekonomisk ut— veckling med ökade krav på marken såsom produktionsunderlag.

B. förekomsten av betydande margi— nella arealer med ett lågt markvärde

som beror dels på låg avkastning, dels på bristande arronderingsförhållan-den.

C. förekomsten av relativt betydande torvmarksarealer, som håller på att slutodlas.

D. ökad konkurrens om markresur- serna —— betydande arealer tages i an- språk för byggnadsändamål, vägar etc.

Följande faktorer har lagts till grund för bedömningen.

1. Åkerjorden vid brukningsenheter över 2 ha uppgick 1956 till 3 487 000 ha och år 1961 till 3 296 000 ha. Minskning- en under femårsperioden uppgick såle- des enligt jordbruksräkningen till 191 000 ha.

2. Enligt SGB-utredningen minskade åkerarealen 1951—1956 vid enheter över 2 ha med 3,8 proc., eller med 130 000 ha, och för perioden 1956—1961 re- gistrerades en minskning med 4,4 proc. motsvarande ca 140 000 ha.

3. Enligt arealinventeringen per den 1 juni uppgick den varaktigt obrukade åkerjorden 1961 till 118000 och 1962 till 150 000 ha, samt 1963 obrukad ännu ej nedlagd åker 47 000 ha (ändrad redovisningsgrund); ökningen 1959—— 1960 och 1960—1961 uppgick till 23 300 resp. 19 700, och 1961—1962 till 30 900 ha.

4. Enligt lantbruksstyrelsens och Skogsstyrelsens undersökning år 1958 var ca 10 proc. av åkerjorden, eller 360000 ha, av sådan kvalitet att den utan erinringar ur uppsiktslagens syn- punkt skulle kunna överföras till skogs- mark.

5. Av arealinventeringen 1960 fram- går, att av den totala åkerarealen, 79 proc., eller 2,7 milj. ha, av brukarna själva karakteriserades som god-artade, välbelägna jordar.

6. Enligt en speciell inventering rö- rande troliga förändringar av åker- arealen har lantbruksnämnderna be— dömt att för landet i dess helhet ca 25

proc. av åkerarealen kan väntas upp- höra .som växtföljdsåker dels på grund av lågt avkastande, mindre väl arron- derade och ogynnsamt belägna jordar, dels till följd av att vissa arealer kom- mer att ianspråktagas för bebyggelse- ändamål m. m. För Götalands slättbyg- der och mellanbygder uppgår det upp- skattade bortfallet till mellan 10 och 12 proc., för Svealands slättbygder till 20—25 proc., för södra och mellersta skogs- och dalbygderna till ca 40 proc. och för norra Sverige till ca 30 proc. Intensivundersökningar i form av läns- utredningar stöder sagda urvalsunder- sökning.

De arealer, som bedömts kunna utgå enligt lantbruksstyrelsens och Skogssty- relsens undersökning 1958, avsåg en- dast de, som då ansågs kunna uteslutas med beaktande av bestämmelserna i uppsiktslagen. Någon mer ingående eko- nomisk bedömning gjordes således icke. De arealer, som bedömdes kunna ut- gå, ansågs redan vid inventeringstill— fället uppenbart icke utgöra ekonomiskt brukbara arealer. Resultatet torde så- lunda få betraktas som undre gräns för det sannolika bortfallet. Detta förhål- lande understryks också av att jordbru- karnas egna bedömningar pekade på avsevärt större nedläggningar i Norr- land. Sedan 1958 har de krav, som med lönsamhet som utgångspunkt får stäl- las på åkerjordens avkas-tningsförmåga och på åkerfältens arronderingsförhål— landen, ytterligare stegrats. Jordbrukar- nas och myndigheternas syn på denna fråga har också påtagligt förändrats. Det ekonomiska betraktelsesätt på mark- användningen, som började göra sig gällande under 1950-talet, har accepte- rats av allt fler, samtidigt som tveksam- heten mot att överföra åker till skog viker. Man kan här se ett mycket klart spridningsförlopp eller innovationsför- lopp — till en början var det endast

ett fåtal jordbrukare, som vidtog åtgär- der för att nedlägga de sämre marker- na, medan de numera blivit allt fler. Att det ekonomiska kravet i samband med markanvändningen ökar, framgår även av arealinventeringen 1962 som visar, att under år 1961 den varaktigt obrukade åkerarealen minskat med över 30 000 ha, dvs med 10 000 ha mer än under det närmast föregående året. Den med statsbidrag stödda planteringen av skog på åker har också, som framgår av Skogsstyrelsens statistik, fördubblats på de sista fem åren. Dessa tendenser bör således beaktas vid överväganden rörande den fortsatta utvecklingen. Jämföres materialet från arealinven— teringen 1960 och från stickprovsinven- teringen 1962 bör man ha i minnet, att jordbrukarnas bedömning av åkrarnas godhetsgrad är av mer kortsiktig natur. Emellertid finner man relativt god Över- ensstämmelse mellan stickprovsunder- sökningens bedömda bortfall av växt- följdsåker och arealinventeringens åker- areal i grupperna 2 och 3. Grupp 3 i arealinventeringen, åkerjord med låg avkastningsförmåga på grund av för- hållanden över vilka man ej kan råda, överensstämmer i sin tur med de be- dömningar som gjordes 1958 rörande överförande-t av sämre åker till skogs- mark. De till grupp 2 i arealinvente- ringen hänförda åkerjordarna torde kunna betraktas såsom klart marginella jordar. Huruvida åkerjorden i denna godhetsklass kommer att kvarhållas i jordbruksproduktionen beror bl. a. på de ekonomisk-a förutsättningarna för investeringar i samband med förbätt- ringsåtgärder. Med hänsyn till de allt- mer framträdande ekonomiska kraven på markanvändningen kommer dock de ekonomiska förutsättningarna för dessa jordars kvarhållande i jordbrukspro- duktionen att försvagas. Det kan också påpekas, att viss del av åkerjorden i

grupp 1 kommer att utgå på grund av att den tages i anspråk för vägar, be- byggelse, osv. Goda åkerjordar i väl- arronderade fält ligger ofta i områden, som utvecklas beträffande tätbebyggel- se och det blir därför bättre jordar som ianspråktages för exploatering.

Mot bakgrunden av material från 1962 års undersökning samt arealinven- teringen 1960 kan för de olika produk- tionsområdena följande överväganden rörande minskningen av åkerjorden göras:

Götalands slättbygder. Den areal, som bedömts komma att bortfalla enligt stickprovsundersökningen (7,3 proc.), överensstämmer väl med den åkerjord som hänförts till grupp 2 och 3 i areal- inventeringen. Räknar man med ett yt- terligare bortfall på ca 2 proc. av åker, som kan väntas tagas i anspråk för be- byggelseändamål, kan det totala bort- fallet bedömas komma att uppgå till 8—9 proc. Större delen av detta bort- fall skulle då komma att inträffa inom de mindre goda områdena inom Kris— tianstads och Hallands län.

Götalands mellanbygder. De av lant- bruksnämnderna gjorda bedömningar- na visar ett relativt litet bortfall i för— hållande till arealinventeringens siffror samt vad som framgår av lokala inven- teringar. Detta torde bero på att för öland och Gotland visas, -i 1962 års in- ventering, ett mycket litet bortfall av åker. Mot bakgrunden av nämnda för- hållanden synes det motiverat att an- taga, att det totala bortfallet fram till 1975 för området kommer att uppgå till ca 15 proc.

Götalands norra slättbygder. Lant- bruksnämndernas bedömningar och omfattningen av arealinventeringens åkerareal i grupperna 2 och 3 pekar på ett bortfall av 8—10 proc. av växtföljds- åkern fram till 1975. Minskningen av åkerarealen inom den rena slättbygden

skulle därvid uppgå endast till några procent, medan nedgången i åkerarea- len i de mer skogsbetonade områdena kan komma att uppgå till ca 20 proc. Betydande sådana områden förekom— mer inom de södra och norra delarna av Götalands norra slättbygder.

Götalands skogsbygder. Enligt lant- bruksnämndernas bedömning väntas, för området i dess helhet, 38 proc. av åkern upphöra som växtföljdsåker. Den åkerjord, som hänförts till grupp 2 och 3 i arealinventeringen 1960, motsvarar 29 proc. av områdets totala åkerareal. Den relativt stora andel åker, som lig- ger utspridd i skogsbygderna, gör att man har att räkna med ett betydande bortfall. Regionala utredningar under- stryker också detta. Omställningspro- cessen kan emellertid taga betydande tid, varvid ekonomiskt marginella area- ler kan komma att kvarstå i mer eller mindre extensiv jordbruksproduktion under en avsevärd tid. Mot bakgrunden av det nämnda materialet synes det mo- tiverat, att för produktionsområdet i dess helhet räkna med en minskning av växtföljdsåkern med 30—35 proc. Nämndernas bedömningar pekar därvid på ett bortfall av 10—20 proc. inom de bättre jordbruksbygderna samt för de mer utpräglade skogsbygderna ett bort- fall på 30—40 proc. och i vissa fall även mer.

Svealands slättbygder. Förändringen i markanvändningen har tidigare varit relativt snabb inom detta område, bl. a. beroende på goda sysselsättningsmöj- ligheter utanför jordbruket. En fortsatt förändring synes också vara att förvän- ta och lantbruksnämnderna har be- dömt en minskning av växtföljdsåkern med 20—25 proc. som trolig. Härvid skulle bortfallet inom de bättre jord- bruksbygderna komma att uppgå till 10—20 proc., och inom områden med sämre fysiska och ekonomiska förutsätt-

ningar för jordbruk till 30—40 proc. och i vissa fall mer.

Svealands skogsbygder. Enligt lant— bruksnämndernas bedömning väntas ca 34 proc. av åkern upphöra som växt- följdsåker. Till arealinventeringens grupp 2 och 3 har hänförts ca 28 proc. av områdets totala åkerareal. I likhet med Götalands skogsbygder föreligger här stora regionala skillnader. Betydan- de åkerarealcr ligger utspridda i skogs-' bygdsområden, där de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för jord- bruksproduktion kan bedömas minska. Enligt stickprovsinventeringen skulle man således ha att räkna med ett bort- fall av 40—50 proc. och i några fall mer inom de mer utpräglade skogs- bygdsregionern-a. För området i dess helhet synes minskningen av växtföljds- åkern kunna beräknas till 30 proc.

Nedre Norrland. I arealinventeringen har ca 28 proc. av åkerjorden hänförts till grupp 2 och 3, medan lantbruks— nämndernas bedömningar utvisar ett väntat bortfall på ca 30 proc. Bortfallet i kustområdena samt inom de mer sam- lade områdena i älvdalarna kan enligt gjorda bedömningar antagas uppgå till 15—20 proc. För produktionsområdet i dess helhet skulle nedgången i växt- följdsåker kunna bedömas till l/a.

övre Norrland. Bortfallet kan här be- dömas bli något högre än för nedre Norrland, eller ca 35 proc.

V. Sammanfattning

Arbetsgruppen har framräknat åkerarea— len efter två olika alternativ.

a) Beräknar man åkerarealens omfatt- ning 1975 genom framskrivning med ut- gångspunkt från åkerarealen 1961, som uppgår till 3 296 000 ha, och med anta- gande att det årliga bortfallet av åker blir detsamma som i medeltal registre- rats i SOB-utredningen på grundval av

Tabell 17. Prognos rörande åkerarealens förändring 1956—1975

(Alt. 2,65 milj. ha) Minskning av håg—äe?" areal växtf.- Alternativ Alternativ Åkerareal grupp II och III åker enl. lant- beraknmg beraknmg Område 1956 i arealinv bruksnamnder- I II ' nas bed. 1962 areal % areal % areal % areal % Gss ....... 381 231 33 532 8,9 46 510 12,2 34 311 9,0 30 498 8,0 Gmb ..... 354 511 84 353 23,8 43 250 12,2 53 177 15,0 53 177 15,0 Gns ...... 489 238 73 967 15,1 51 370 10,5 48 924 10,0 39 139 8,0 Ss ........ 772 848 123 498 16,0 176 982 22,9 193 212 25,0 154 570 20,0 Gsk ...... 730 337 212 283 29,1 312 584 42,8 255 618 35,0 219 101 30,0 Ssk ....... 300 171 85 080 28,3 101 458 33,8 90 051 30,0 90 051 30,0 Nn ....... 242 931 62 088 25,6 66 806 27,5 72 879 30,0 72 879 30,0 Nö ....... 216 731 72 731 33,5 71 521 33,0 75 856 35,0 75 856 35,0 Totalt 3 487 998 | 747 532 21,4 870 481| 25,1 | 824 028 23,6 735 271 21,0

jordbrukarnas uppgifter, kommer man till en minskning för perioden 1961— 1975 på ca 400 000 ha. Den totala minsk— ningen för perioden 1956—1975 skulle således uppgå till drygt 550 000 ha. Den kvarstående åkerarealen vid enheter över 2 ha åker skulle år 1975 bli ca 2,9 milj. ha.

b) Uppskattas åkerarealens omfatt- ning år 1975 för landet i dess helhet med utgångspunkt från material från arealinventeringen 1960, lantbruksnämn- dernas bedömningar 1962 och förelig- gande länsutredningar, skulle åkerarea— len, såsom framgår av tabell 17, komma att minska med mellan 735 000 och 825 000 ha eller 21 resp. 23 proc. i för- hållande till åkerarealen 1956. Vid nämn- da bedömningar och länsutredningar har den tendens till accelererande ned- läggning beaktats, som framträtt under slutet av 1950—talet och början av 1960— talet. Den kvarstående åkerarealen vid enheter över 2 ha åker skulle år 1975 bli ca 2,65 milj. ha.

Anm. I den kvarstående arealen skulle såväl vid alt. a) som vid alt. b) ingå en mindre del mångåriga (permanenta) vallar. Därutöver får man räkna med att kultive- rad betesmark i viss mån disponeras för

foderproduktion. Arealen sådan torde f. n. uppgå till ca 162000 ha, vartill kommer ca 348000 ha äng.

Vidare kan givetvis en del av de area- ler, som enligt här gjorda bedömningar anses komma att utgå ur jordbrukspro— duktionen, komma att utnyttjas för mer eller mindre extensiv produktion under längre eller kortare övergångstid.

Vid en antagen åkerareal av 2,9 milj. ha 1975 skulle denna areal enl. gjorda beräkningar fördela sig på olika pro- duktionsområden enl. nedanstående:

Gss 355 000 ha Gmb 315 000 » Gns 450 000 » Ss 655 000 » Gsk 540 000 » Ssk 230 000 » Nn 180 000 » Nö 165 000 »

Totalt 2 890 000 ha.

Vid bedömningen av den sannolika framtida markanvändningen bör även takten i omföringen till skogsmark beak- tas. Såvitt av tillgängliga uppgifter kan bedömas överföres nu till skogsmark 17 000—18 000 ha nedlagd jordbruksjord

700— 600— 500— 400; 300— 200— 100— ha 8001 700— 600- 500— 400— 300— 200— 1004

_ _ . lll-

Ssk

%, Nn

_ q lll

V/ Au 9 22222

Nö

U- 5 D Areal åken min.

0 _ mu u. us wo wo m= m= C.. 0 C.. 0 s 0 C. _ _ _ _ _ _ lL

Helariket

BOO— 1000—tal ha Areal öken

åå

Fig. 4 Beräknad åkerareal 1975 med avseende på produktionsområden 1975

956

(arbetsgruppens alt. 1, se sid. 60)

per år genom direkta skogsodlingsåtgär- der. Om denna takt skulle bibehållas oförändrad, skulle överföringen fram till 1975 röra sig om storleksordningen 200 000 ha. Det skulle i sådant fall en- ligt alt. a) och alt. b) finnas betydande arealer, som tagits ur jordbruksproduk- tionen men icke genom aktiva åtgärder omförts till skogsmark. Arbetsgruppen har icke haft att ingå på bedömning av framtida insatser för skogsodling å säm- re jordbruksmark. Den tidigare fram— ställningen visar att tendenser i över— förandet av åker till skog är stigande.

Förändringen i markanvändningen på längre sikt bör vidare ses mot det förhållandet att den framtida nedlägg- ningen, i likhet med nu, kommer att omfatta utskiften och mindre goda area- ler vid enstaka gårdar, men dessutom till stor de] hela brukningsenheter. På sina håll kan det minskade ekonomiska motivet för att driva jordbruk komma att medföra, att jordbruket i en hel trakt nedlägges. Förändringen i markanvänd- ningen kan sålunda komma att medfö- ra avsevärda förändringar i jordbru- kets lokalisering.

Av den totala åkerarealen finnes f. n.

ca 251000 ha vid enheter i storleks— gruppen 2—5 ha åker.

Takten i nedläggningen kommer gi- vetvis att bero på konjunkturutveekling- en och arbetstillfällen inom andra nä- ringsgrenar samt på prisutvecklingen på jord- och skogsbrukets produkter. Bland andra långsiktiga faktorer bör även nämnas produktivitetsutvecklingen inom jord- resp. skogsbruket. Av be- tydelse är också mer kortsiktiga fakto- rer såsom bundenhet vid gjorda investe- ringar, tillgång till kapital för skogs— plantering etc. Ytterligare andra fakto- rer, som väsentligt kan påverka utveck- lingen beträffande förändringarna i markanvändningen, är — förutom jord- brukarnas benägenhet till förändringar »— inriktningen och omfattningen av rådgivnings- och upplysningsverksam- heten samt statliga åtgärder för finan- siering m. rn.

Anm.

Den fortsatta tekniska utvecklingen gör att man har att räkna med en viss ökning av skördeavkastningen per ha. Enligt pre- liminära beräkningar skulle man även efter det ovan uppskattade bortfallet av de sva- gare markerna kunna nå en produktion av ungefär samma storlek som den nuvarande.

KAPITEL 5

Ägare- och brukareförhållanden

I. Allmänt

Huvuddelen eller ca 90 proc. av landets åkerareal äges av enskilda personer.1 Staten innehar drygt 2 proc., övriga allmänna institutioner ca 5 proc. och aktiebolagen ca 3 proc. Av den sam- manlagda skogsmarksarealen äger sta- ten ca 19 proc., övriga allmänna 6 proc., aktiebolagexn 24 proc. och övriga enskil- da 51 proc. Beträffande skogsniarks- arealens fördelning på ägarkategorier föreligger betydande regionala skillna- der. I södra och mellersta slättbygder- na tillhör ca 75 proc. enskilda ägare, medan motsvarande siffra för norra Sverige är ungefär 40 proc. Det betyder då att storskogsbruket äger ca 60 proc. i norra Sverige, drygt 30 proc. inom södra och mellersta .skogs- och dalbyg- derna och ca 25 proc. inom södra och mellersta slättbygdsområdet.

Av den totala åkerarealen brukas en- ligt tillgängligt material ca 70 proc. av ägarna själva.

II. Åkerjordens fördelning på olika ägarekategorier

Av tabell 18 framgår åkerjordens för- delning på olika ägarekategorier enligt 1951 års jordbruksräkning. Motsvaran- die fördelning har icke utförts vid 1956 och 1961 års jordbruksräkningar. För- delningen av åkerareal vid bruknings- enheter över 2 ha framgår emellertid av struktur- och befolkningsutredningen 1961 (tabell 19). Som framgår av tabel- len hänför sig för riket i dess helhet 84 proc. av åkerarealen till fysiska per- soner. Kategorien stärbhus framstår som den näst största jordägarkategorien med

1 Med enskilda ägare avses här fysiska perso- ner och stärbhus.

Tabell 18. Åkeriordens fördelning på ägarekategorier i procent (enligt 1951 års jord-

bruksräkning) Ägarekategorier Områden . Andra sam- . Enskilda . Staten fälligheter Aktiebolag ägare Samtliga Åkerareal Södra och mellersta Sveriges slättbygder. . 2,6 5,8 2,5 89,1 100 Södra och mellersta Sveriges skogs- och dal- bygder .............. 1,8 3,8 4,9 89,5 100 Norra Sverige ....... 1,7 1,6 3,7 93,0 100 Hela riket 2,2 4,6 3,4 89,8 100

Tabell 19. Areal åker 1961 fördelad på jordägarekategorier och produktionsområden. Enligt SGB-utredningen

Produktionsområde Jordägarekategori Totalt Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

A. Enskild person

Jordbrukare el. f. cl.. . . 73,4 78,0 72,1 69,1 64,9 64,6 79,1 82,2 71,4 Annan enskild person . . 1,8 4,4 5,6 4,7 6,1 7,5 2,2 2,0 4,7 Ej svar .............. 4,2 1,2 2,0 2,9 2,8 0,8 1,9 1,6 2,3 B. Enskilda personer, två

eller flera Jordbrukare el. f. d.. . . 4,5 4,3 6,2 7,8 6,1 3,3 5,4 6,6 5,8 Annan enskild person. . 0,1 0,1 0,7 0,7 0,2 0,2 0,2 0,1 0,3

Ej svar .............. 0,2 — 0,2 _ 0,1 0,3 0,3 0,0 0,1 C. Stärbhus ............. 5,2 5,6 5,9 6,5 6,3 5,8 6,2 3,7 5,9 D. Bolag och stiftelser ..... 0,6 2,4 2,7 ,6 3,1 10,0 3,2 0,2 3,0 E. Kronan (inkl. lantbr.n.). 3,6 0,6 1,1 2,1 1,6 2,5 0,4 1,8 1,7 F. Kommuner, allmänning. 1,0 1,0 0,6 1,6 2,8 2 0,2 0,8 1,4 G. Kyrkan o. universitet .. 5,3 2,3 2,8 2,0 4,3 2 0,3 0,8 2,9 H. Övriga (skolor m. fl.). . . 0,1 — 0,1 —— 1,7 —— — _ 0,4 I. Okänd ägare .......... — 0,1 — —— — 0,1 0,6 0,2 0,1

Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100

ca 6 proc. av åkerjorden. Gränsdrag- ningen mellan stärbhus och s. k. fler- ägda fastigheter är många gånger oklar. Under kategorien flerägda fastigheter kan sålunda redovisas fastigheter där stärbhusförhållanden i verkligheten fö- religger. Beträffande regionala skillna-

nehar 5—6 proc.

ning.

der kan utläsas att den procentuella de- len ägd av stärbhus är lägst i övre Norr- land med 3,7 proc., medan för riket i övrigt variationerna belöper sig från 5,2—6,2 proc. Den största andelen bo- lagsägd åker förekommer i Svealands skogsbygdsområden och får då här an- ses vara en följd av förekomsten av ett relativt stort antal arrendegårdar.

Kategorien enskilda är ingalunda nå- gon enhetlig grupp. Som framgår av ta- bell 19 upptar fastigheter ägda av två

areal, medan övriga fysiska personer in-

I några länsutredningar har katego- rien enskilda närmare redovisats. I »Jord och Skogi Dalarna» redovisas be- träffande åkerjorden följande fördel-

Ågd % av den totala åker-

jorden Enskild i orten boende jordbru- kare ....................... 69 % Enskild i orten boende icke jord- brukare .................... 10 % Enskild ej boende i orten ....... ' 6 % Stärbhus, minst en medlem jord- brukare boende i orten ....... 9 % Stärbhus med minst en i orten boende medlem, vilken ej är jordbrukare ................ 4 % Stärbhus utan i orten boende medlem .................... 2 %

eller flera fysiska personer 6,2 proc. av åkerarealen. J ordbrukare eller f. d. jord- brukare äger ca 3/4 av rikets totala åker-

I länsutredningen i Jämtlands län kunde konstateras, att 17,7 proc. av

åkerarealen vid enheter över 2 ha till- hörde någon av kategorierna dödsbon, flera ägare, utboar.2 Kategorien dödsbon befanns inneha 5,6 proc. av åkerarea- len, medan kategorien flera ägare ägde 9 proc. och kategorien utboar 3,5 proc.

I SCB-utredningen har ägarekatego- rier och ägarens bosättning studerats be- träffande arrendefastigheter ägda av en- skilda personer. Dessa fastigheter har bedömts omfatta ca 600 000 ha åker. Föl- jande fördelning har framkommit.

1. A. Jordbrukare eller f. d. jordbrukare, bosatt på fastigheten .........

B. Jordbrukare eller f.d., ej bosatt på fastighe- ten a. i kommunen ..... b. utom kommunen. c. ej specificerad . . .

C. Jordbrukare eller f.d., bosälining ej angiven.

33,1 %

13,7 % 10,5 % 0,7 %

2,4 % 60,4 %

II. A. Annan enskild per- son, bosatt på fastig- heten .............. 9,9 %

B. Annan enskild per- son, ej bosatt på fas- ligheten a. i kommunen ..... b. utom kommunen. c. ej specificerad

4,3 % 11,6 % 0,5 %

C. Annan enskild per- son, bosältning ej an- given .............. 0,3 % 16,7 %

lll. A. Ägaren ej angiven,

men boende på fastig- heten .............. 2,5 %

B. Ägaren ej angiven, men ej boende på fas- ligheten a. i kommunen ..... b. utom kommunen. c. ej specificerad . . .

0,2 % 0,7 % 0,3 %

C. Ägaren och bosättning

ej angiven .......... 9,3 % 13,0 %

Beträffande åkerarealens ägarefördel- ning kan man alltså sammanfattningsvis konstatera, att huvudparten av åker- jorden ägs av enskilda personer, men att en icke oväsentlig del av denna åker- jord ägs av enskilda personer, som dels

icke är jordbrukare, dels icke är bosatta på fastigheten. Sammanfattningsvis kan konstateras att 85 proc. ägs av enskilda, därav 5—7 proc. av icke jordbrukare.

III. Brukningsenheternas fördelning på olika ägarekategorier

Av landets totala antal brukningsenhe- ter med mer än 2 ha åker innehas, en- ligt struktur- och befolkningsutred- ningen 1961, ca 89 proc. av en eller fle- ra fysiska personer samt 5,7 proc. av enheterna av stärbhus. Stärbhusinneha- vet är stort inom Ssk-området, 7,9 proc. Även bolagsinnehavet uppvisar här maximum, 6,9 proc.

Betydande skillnader synes här före- ligga mellan olika län. I Jämtlands län ägs enligt länsutredningen sålunda hela 18,8 proc. av brukningsenheter över 2 ha av kategorien dödsbon, flera ägare och utboar med följande fördelning: dödsbon 6,5, flera ägare 8,7 och utboar 3,6 proc.

I V. Skogsmarkens fördelning på olika ägarekategorier

Av tabell 21 framgår Skogsmarkens för- delning på olika ägarekategorier inom olika delar av landet enligt 1951 års jordbruksräkning. Motsvarande fördel- ning har icke gjorts vid jordbruksräk- ningarna 1956 och 1961. I stort sett de- las enligt sagda uppgift skogsmarksinne- havet med hälften vardera på enskilda ägare, andra ägare än bolag å ena sidan, samt staten, bolag och andra samfällig- heter å andra sidan. Enligt 1956 års jordbruksräkning uppgick den samman- lagda skogsmarksarealen till 22,5 milj. ha. Av följande sammanställning fram- går skogsmarksarealens procentuella fördelning på olika ägarekategorier en- ligt olika källor.

* Fastighetsägare, även dödsbodelägare, som är bosatta utanför den kommun, där den ägda fastigheten är belägen.

. Enl. tredje riksskogs- Enl. 1957 års fastig- . 8 Ågarekategori Enl. SOU 1957. 8 taxeringen hetstaxerin g Staten ............... 19 % 19,3 % 17,9 % Övriga allmänna ...... 5 % 5,5 % 6,4 % Aktiebolagen ......... 24,2 % 24,9 % 25,5 % Övriga enskilda ....... 51,8 % 50,3 % 50,2 %

' Jordbruks förstärkande med skog.

Tabell 20. Antal brukningsenheter 1961 med mer än 2 ha åker med fördelning, i procent, på jordägarekategorier och produktionsområden

(SCB-utredningen)

Produktionsområde Jordägarekategori Totalt Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Enskild person Jordbrukare eller f. d... . 83,9 88,1 82,4 78,8 74,9 74,5 83,1 85,5 81,4 Annan enskild person. . . 1,6 2,3 2,8 29 3,3 2,2 0,8 0,6 2,2 Ej svar ............... 1,4 0,2 0,2 0,7 1,0 0,3 0,2 0,1 0,4 Summa 86,9 90,6 85,4 82,4 79,2 77,0 84,1 86,2 84,0 Enskilda personer, två eller flera Jordbrukare eller f. d... . 2,4 1,9 5,2 6,9 5,1 3,6 4,8 5,9 4,8 Annan enskild person .. — 0,2 0,3 0,1 0,1 — 0,1 0,1 Ej svar ............... — — 0,1 —— 0,1 — — _— 0,0 Summa 2,4 1,9 5,5 7,2 5,3 3,7 4,8 6,0 4,9 Stärbhus ............... 4,5 4,5 5,1 6,8 6,4 7,9 7,2 4,0 5,7 Bolag och stiftelser ...... 0,8 0,9 1,3 1,1 2,4 6,9 3,5 0,2 2,1 Kronan (inkl. lantbruks— nämnd) ................. 1,1 0,2 0,9 0,6 1,0 2,9 0,3 2,6 1,2 Kommuner (allmänningar) 0,8 0,5 0,2 0,9 1,5 0,7 —— 0,5 0,5 Kyrkan och universitet .. 3,5 1,4 1,6 1,0 3,7 0,9 0,1 0,5 1,5 Övriga (skolor m. fl.) ..... — 0,0 — 0,5 — — —— 0,1 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Tabell 21. Skogsmarkens fördelning på ägarekategorier i procent (enligt 1951 års jord-

bruksräkning) Ågarekategorier Områden . Andra sam- . Enskilda . Staten fälligheter Aktiebolag ägare Samtliga Skogsmarksareal Södra och mellersta Sveriges slättbygder. . 6,2 9,5 11,2 73,1 100 Södra och mellersta Sveriges skogs- och dal- bygder .............. 7,4 5,4 19,0 68,2 100 Norra Sverige ....... 24,8 6,3 29,3 39,6 100 Hela riket 18,5 6,4 24,8 50,3 100

Värdet av skog och skogsmark enligt 1957 års fastighetstaxering ger följan- de fördelning:

Staten ........................ 11,7 proc. Övriga allmänna ............... 6,8 » Aktiebolagen ................... 22,7 » Övriga enskilda ................ 58,8 »

Av det här framlagda materialet fram- går således att staten äger ungefär 18— 19 proc. av skogsmarksarealen, men att denna areal endast motsvarar 11,7 proc. av taxeringsvärdet av skog och skogs- mark. Det låga taxeringsvärdet beror då på att vissa av de marker, som staten äger, har sådant läge att de är relativt lågproducerande. Enskilda äger, som framgår av ovanstående sammanställ- ning, ca 50 proc. av arealen skogsmark, vilken dock motsvarar ca 59 proc. av värdet på landets skog och skogsmark.

De regionala skillnaderna i ägande- rättsfördelningen bör ses mot bakgrun- den av skogsmarksarealens lokalisering inom landet. Sålunda återfinns 40 proc. av den totala skogsmarksarealen inom produktionsområdet övre Norrland, me- dan Götalands skogsbygder och Svea-

lands skogsbygder sammanlagt innehar endast 5,5 milj. ha eller ungefär 1/4 av rikets totala skogsmarksareal.

Arealen kronoskogar (tab. 22, 23 och 24) dominerar mycket starkt i Norrbot— tens och Västerbottens län. Enligt ta— bell 24 utgör kronoskogarnas andel här 53 resp. 32 proc., medan aktiebolagens innehav i resp. län är 11 och 24 proc. Aktiebolagen dominerar främst i Väster- norrlands och Jämtlands län, där de äger ca 45 proc. av skogsmarksarealen. Ser man till hela Norrland med 12,5 milj. ha produktiv skogsmarksareal på landsbygden, äger staten %, bolagen drygt 1/4 och övriga enskilda drygt 1la. Ser man till fördelningen av värdet av skog och skogsmark inom Norrland mot- svarar statens innehav 20 proc., bolags- innehavet drygt 1/3 och övriga enskilda ungefär 40 proc.

För Svealands del är inslaget av kro- noskogar betydligt lägre, ca 9 proc. ägs av staten, knappt 1/3 av bolagen och drygt hälften av övriga enskilda. Övriga enskilda ägare representerar dock drygt 50 proc. av värdet. Tyngdpunkten av bolagsskogarna i Svealand finns inom

Tabell 22. Skogsmarksarealens fördelning efter ägarekategorier och praduktionsomrdden (enligt 1951 års jordbruksräkning')

Skogsmarksareal Område Allmänna skogar Enskilda skogar Samtliga Statens Övriga Aktiebola s— Övriga Skogar sk r allmänna sko arg enskilda oga skogar g skogar Gss ................. 4 700 4 000 1 500 60 000 70 200 Gmb ............... 29 500 23 400 16 500 336 000 405 400 Gsk ................ 171 000 176 000 218 100 2 657 500 3 222 600 Gns ................ 31 500 35 400 14 000 323 200 404 100 Ss .................. 85 200 168 500 240 100 1 059 800 1 553 600 Ssk ................. 239 700 127 500 841 400 1 147 700 2 356 300 Nu ................. 287 000 265 900 2 417 900 2 773 700 5 744 500 Nö ................. 3 299 400 639 400 1 830 300 2 960 400 8 729 500 Hela riket 4 148 000 1 440 100 5 579 800 11 318 300 22 486 200

* Motsvarande uppgifter finns icke i senare jordbruksräkningar.

Tabell 23. Skogsmarksarealens fördelning enligt riksskogslaaceringarna5

Tax. II. Tax. lll. Region Skogsägaregrupp km= % kma %

1. Kronoskogar ........... 29 390 42,8 32 657 44,8 Nb., Vb. Övriga allm ............. 3 365 4,9 3 760 5,2 Aktiebolag ............. 11 428 16,6 11 623 16,0 Övriga enskilda ......... 24 531 35,7 27 748 34,0

Samtliga 68 714 75 788

2. Kronoskogar ............ 2 712 7,3 2 554 6,4 .Itl., an. Övriga allm ............ 1 255 3,4 1 727 4,4 Aktiebolag ............. 15 663 42,3 17 178 43,4 Övriga enskilda ......... 17 363 47,0 18 164 45,8

Samtliga 36 993 39 623

3. Kronoskogar ........... 3 940 9,8 4 028 9,9 Hrj., leb., Kpb. Övriga allm ............ 2 778 6,9 2 784 6,8 Aktiebolag ............. 16 061 39,7 16 318 40,1 Övriga enskilda ......... 17 634 43,6 17 569 43,2

Samtliga 40 413 40 699

4. Kronoskogar ............ 4 482 6,7 4 406 6,7 Vrml., Ögl., Ör., Övriga allm ............. 4 245 6,4 3 878 5,9 Klm., Västml., Jkp., Aktiebolag ............. 11 501 17,3 11 702 17,7 Upps., Krb., Sth., Övriga enskilda ......... 46 376 69,6 46 026 69,7 ÅIVSb" sederml" Samtliga 66 604 66 012 Skb.

5. Kronoskogar ........... 489 4,9 Gbg., Hall., Krist, Övriga allm ............. 1 085 11,0 565 5,6 Malm.h., Blek. Aktiebolag ............. 245 2,4

Övriga enskilda ......... 8 775 89,0 8 755 87,1 Samtliga 9 860 10 054

1—5. Kronoskogar ........... 40 524 18,5 44 134 19,3

Hela riket Övriga allm ............ 12 728 5,5 12 714 5,5 Aktiebolag ............. 54 653 24,7 57 066 24,9 Övriga enskilda ......... 114 679 51,3 118 262 50,3

Samtliga 222 584 232 176 * Riksskogstaxering Il hänför sig till åren 1938—1952 samt » taxering III » » » » 1953—1959. Uppgifterna för taxering III är ej officiella. Kopparbergs, Värmlands, örebro och Fördelningen inom kategorien en-

Uppsala län.

I Götaland dominerar de enskilda sko- garna mycket starkt. Det största insla- get av bolagsskogar förekommer i Öster- götlands och Kronobergs län med 12— 15 proc. Kronoskogarna upptar i Ska— raborgs län 11 proc., i Östergötlands 8 proc. och i Kalmar län 8 proc.

skilda är beträffande skogsmarken av stort intresse. Tillgängligt material är emellertid på denna punkt rätt begrän- sat och bristfälligt. För övervägandena rörande jord- och skogsbrukets struktur- frågor har det blivit alltmer angeläget att få fördelningen av det privatägda innehavet närmare belyst. Inte minst betydelsefull är omfattningen av den

Tabell 24. Skogsmarksarealen fördelad på olika skogsägaregrupper på landsbygden enligt

195 7 års fastighetslaxering

Övriga allm. Övriga enskilda Kronoskogar Bolagsskogar Summa Län, landsdel skogar skogar Areal % Areal % Areal % Areal % Areal Norrb. lappmark . . . 1 198 469 65,7 171 207 9,4 173 516 9,5 280 639 15,4 1 823 831 » kustland ..... 677 171 39,2 73 342 4,3 214 009 12,4 760 831 44,1 1 725 353 S:a Norbottens ..... 1 875 640 52,8 244 549 6,9 387 525 10,9 1 041 470 29,4 3 549 184 Västerb. lappmarks 814 854 42,3 132 976 6,9 397 315 20,6 581 153 30,2 1 926 298 » kustland . . 195 531 15,6 17 507 1,4 346 841 27,8 689 527 55,2 1 249 406 S:a Västerbotten . . . 1 010 385 31,8 150 483 4,8 744 156 23,4 1 270 680 40,0 3 175 704 Västernorrlands . . . . 134 403 7,4 42 477 2,4 833 746 46,1 796 543 44,1 1 807 169 Jämtlands ......... 100 224 3,9 203 517 7,9 1 160 319 45,0 1 115 937 43,2 2 579 997 S:a 4 nza länen ..... 3 120 652 28,1 641 026 5.8 3 125 746 28,1 4 224 630 38,0 11 112 054 Gävleborgs. . . . . . . . 86 560 6,3 71 159 5,1 604 414 43,5 626 198 45,1 1 388 331 S:a NORRLAND . . 3 207 212 25,7 712 185 5,7 3 730 160 29,8 4 850 828 38,8 12 500 385 , Kopparbergs ....... 261 730 13,1 233 968 11,8 649 292 32,6 846 615 42,5 1 991 605 ' Värmlands ......... 16 593 1,4 40 823 3,3 457 769 37,3 710 466 58,0 1 225 651 Örebro ............ 64 251 13,4 27 855 5,8 161 872 33,7 226 081 47,1 480 059 Västmanlands ...... 42 877 12,2 35 163 10,0 82 867 23,5 190 948 54,3 351 855 Stockholms ........ 13 820 4,4 33 033 10,6 28 117 9,0 236 875 76,0 311 845 Uppsala ........... 6 396 2,2 42 408 14,9 103 684 36,3 132 985 46,6 285 473 Södermanlands ..... 19 839 6,2 32 060 10,1 24 631 7,7 242 860 76,0 319 390 S:a SVEALAND. . . 425 506 8,6 445 310 8,9 1 508 232 30,4 2 586 830 52,1 4 965 878 Östergötlands ...... 39 867 7,5 43 936 8,2 81 116 15,2 369 627 69,1 534 546 Jönköpings ........ 27 875 4,7 27 351 4,7 28 364 4,8 506 304 85,8 589 894 Kronobergs ........ 28 998 5,1 27 960 4,9 72 846 12,9 436 831 77,1 566 635 Kalmar ........... 58 303 8,5 26 241 3,8 39 240 5,7 562 230 82,0 686 014 Gotlands .......... 7 619 5,4 9 533 6,8 5 233 3,8 117 684 84,0 140 069 Blekinge .......... 4 376 2,4 6 291 3,4 6 600 3,6 166 461 90,6 183 728 Kristianstads ...... 15 842 6,2 14 511 5,6 8 104 3,1 219 479 85,1 257 936 Malmöhus ......... 3 369 5,0 6 337 9,5 384 0,6 56 936 84,9 67 026 Hallands .......... 10 602 5,2 13 736 6,8 4 076 2,0 175 108 86,0 203 522 Göteb. o. Bohus. . . . 8 178 5,2 10 352 6,6 3 157 2,0 134 783 86,2 156 470 Älvsborgs ......... 25 479 4,0 33 195 5,3 37 852 6,0 535 432 84,7 631 958 Skaraborgs ........ 36 452 11,0 26 985 8,2 26 660 8,0 241 064 72,8 331 161 813 GÖTALAND. . . 266 960 6,1 246 428 5,7 313 632 7,2 3 521 939 81,0 4 348 959 S:a Hela landet 3 899 678 17,9 1 403 923 6,4 5 552 024 25,5 10 959 597 50,2 21 815 222

skogsmark som ur ägande- och/eller brukningssynpunkt icke är knuten till jordbruket. Fördelningen inom privat— skogsbruket ger en grund för bedöm- ningen av tillgången på mark för ratio- naliseringsändamål, takten i storleks— rationaliseringen samt skogen som ar- betstillfälle för den jordbrukande be- folkningen.

I syfte att belysa vissa förhållanden

inom privatskogsbruket har Skogssty— relsen, efter samråd med lantbrukssty- relsen, genomfört en snabbutredning med bl. a. följande huvudgruppindelning beträffande ägarekategorifördelningen.

1. Fysiska personer boende å fastig— heten (ägaren ev. hans ombud bor på fastigheten) .

2. Fysiska personer, ägaren eller om- bud ej boende på fastigheten.

Tabell 25. Skogsmarksuärde och skogsvärde fördelat på olika skogsägaregrupper på landsbygden enligt 1957 års fastighelstaxering, i 1 000 kronor

Övriga allm. Övriga ensk. Kronoskogar Bolagsskogar Summa Län, landsdel Skogar Skogar Värde % Värde % Värde % Värde % Värde Norrb. lappm. . . 155 551,5 67,6 24 293,4 10,5 27 011,2 11,8 23 325,5 10,1 230 181,6 » kustl.. . . . 112 134,1 43,9 10 842,4 4,3 32 673,6 12,8 99 491,7 39,0 255 141,8 S:a Norrb ....... 267 685,6 55,1 35 135,8 7,3 59 684,8 12,3 122 817,2 25,3 485 323,4 Våsterb. lappm. . 134 431,7 46,4 9 081,5 3,1 75 159,7 25,9 71 082,6 24,6 289 755,5 : kustl. . . 47 682,7 17,9 4 232,1 1,6 81879,8 30,8 131 923,4 49,7 265 718,0 S:a Västerb ..... 182 114,4 32,8 13 313,6 2,4 157 039,5 28,3 203 006,0 36,5 555 473,5 Västernorrlands. 29 243,8 5,9 16 057,6 3,3 223 383,7 45,5 222 043,8 45,3 490 728,9 Jämtlands ...... 20 596,1 4,8 26 113,4 6,1 193 491,2 45,2 188 013,5 43,9 428 214,2 S:a 4 nza länen . . 499 639,9 25,5 90 620,4 4,6 633 599,2 32,3 735 880,5 37,6 1 959 740,0 Gävleborgs ..... 43 358,4 5,7 39 134,5 5,1 346 083,0 45,4 334 542,5 43,8 763 118,4 S:a NORRLAND 542 998,3 19,9 129 754,9 4,8 979 682,2 36,0 1 070 423,0 39,3 2 722 858,4 Kopparbergs. . . . 95 663,9 11,2 80 379,90 9,5 319 944,7 37,6 355 208,3 41,7 851 196,8 ; Värmlands ...... 22 555,5 2,5 40 269,0 4,3 320 478,8 34,6 541 816,1 58,6 925 119,4 , Örebro ......... 64 449,4 16,1 27 974,8 7,0 128 940,9 32,1 179 527,8 44,8 400 892,53 1 Västmanlands. .. 39 649,0 14,9 29 154,1 10,9 67 768,2 25,5 129 687.7 48,7 266 259,0 ' Stockholms ..... 10 880,8 5,4 27 813,3 13,9 18 799,5 9,4 142 635,0 71,3 200 128,6 Uppsala ........ 6 029,5 2,7 39 457,5 17,3 84 766,2 37,3 97 175,6 42,7 227 428,8 Södermanlands. . 23 544,8 7,8 34 987,9 11,6 21 216,8 7,1 220 882,6 73,5 300 632,1 S:a SVEALAND 262 772,9 8,3 280 036,5 8,8 961 915,1 30,3 1 666 933,1 52,6 3 171 657,6 Östergötlands. . . 50 850,8 9,2 53 254,5 9,6 94 128,5 17,0 355 520,5 64,2 553 754,3 Jönköpings ..... 43 468,1 6,6 36 153,0 5,5 34 629,8 5,3 543 413,4 82,6 657 664,3 Kronobergs ..... 42 471,5 7,7 35 908,2 6,5 74 592,1 13,5 400 105,8 72,3 553 077,6 Kalmar ........ 78 836,5 11,1 31 450,0 4,4 46 638,3 6,5 556 728,0 78,0 713 652,8 Gotlands ....... 1 962,7 4,1 4 058,2 8,5 1 276,0 2,7 40 478,7 84,7 47 775,6 Blekinge ....... 6 040,5 3,9 6 565,2 4,3 7 619,1 5,0 132 772,8 86,8 152 997,6 Kristianstads. . . 23 913,5 11,2 13 443,7 6,4 7 956,7 3,7 167 585,8 78,7 212 899,7 Malmöhus ...... 6 252,2 9,8 6 915,8 10,9 323,3 0,5 50 213,7 78,8 63 705,0 Hallands ....... 13 759,3 8.7 10 425,2 6,6 4 079,9 2,6 129 893,4 82,1 158 157,8 Göteb. 0. Bohus. 7 094,0 7,4 6 897,7 7, 1 955,1 2,0 80 743,3 83,5 96 690,1 Älvsborgs ...... 36 340,0 6,1 36 422,5 6,1 39 549,5 6,6 486 831,7 81,2 599 143,7 Skaraborgs ..... 54 069,0 16,0 32 037,5 9,4 30 331,8 8,9 222 584,9 65,7 339 023,2 S:a GÖTALAND 365 058,1 8,8 273 531,5 6,6 343 080,1 8,3 3 166 872,0 76,3 4 148 541,7 S:a Hela landet 1 170 829,3 11,7 683 322,9 6,8 2 284 677,4 22,7 5 904 228,1 58,8 10 043 057,7 3. Stärbhus, delägare eller ombud bo- holms, Södermanlands, östergötlands, ende på fastigheten.

4. Stärbhus, delägare eller ombud ej boende på fastigheten.

5. Kommunfastigheter, inrättningar, etc. I undersökningen ingår icke fastig- heter, som har mindre än 5 ha skogs- mark. Beträffande fjorton län, Stock-

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Väst- manlands, Kopparbergs samt samtliga Norrlandslän, är endast fastigheter med över 10 ha skogsmark medtagna. Detta motsvarar ett bortfall av 314000 ha skogsmark. Undersökningen, som berör 11,2 milj. ha skogsmark, redovisar föl- jande:

Av den privatägda skogsmarken omfattas 76 % av fastigheter där ägaren eller hans

ombud bor på fastigheten,

12 % av fastigheter där ägaren eller ombud icke bor på fastigheten,

6 % av fastigheter ägda av stärbhus med stärbhusdelägare eller ombud boende på fastigheten, 2 % av fastigheter ägda av stärbhus; stärb- husdelägare eller ombud bor icke på fastigheten,

4 % av fastigheter ägda av kommunen etc. De erhållna resultaten får emellertid —— med hänsyn till metodiken vid insam- lingen av grundmaterialet — endast ses som ett försök att i grova drag belysa förhållandena.

Det bör här påpekas att till stärbhus har endast hänförts fall, där det direkt varit utsagt i taxeringslängden, att stärb- husförhållande förelegat. Med en sådan tolkning kan i många fall flerägda fas- tigheter, som i verkligheten är att be— trakta som stärbhusfastigheter, ha kom- mit att ingå under begreppet fastighet tillhörande fysiska personer. Å andra sidan kan fastigheter tillhöriga fysiska personer, också ha redovisats i taxe- ringslängden såsom stärbhusfastigheter. Vad de regionala skillnaderna beträffar finner man bl. a., att stärbhusinnehavet är störst i Jämtlands, Norrbottens och Kopparbergs län.

Vid länsutredningen i Jämtlands län har, som tidigare omtalats, med utgångs- punkt från RLFzs material eftersträvats att klarlägga de äganderättsliga förhål- landena, varvid ur kategorien enskilda har urskilts: stärbhus, flera ägare och utboar. Beträffande skogsmarken visar utredningen att ca 37 proc. av den pri- vatägda marken tillhör fastigheter med sådana äganderättsförhålland—en. Detta höga relativtal fördelar sig med 6,6 proc. på dödsbon, 14,3 proc. på flera ägare och 16,0 proc. på utboar.

Kopparbergsutredningen redovisar för privatskogsbruket följande ägareka- tegorifördelning:

Enskild i orten boende jordbrukare. . 47 % Enskild i orten boende, ej brukare . . 24 % Enskild, ej boende i orten .......... 11 % Stärbhus, med minst en medlem jord—

brukare, boende i orten .......... 8 % Stärbhus, minst en i orten boende

medlem, ej jordbrukare .......... 7 % Stärbhus, utan i orten boende med-

lem ............................ 3 %

Vid undersökningar angående kom- pletteringsbe—hovet av skog (SOU 1957: 8) gjordes i samband med gruppering av de enskilda personernas bruknings- enheter en uppskattning huruvida den i 1952 års taxeringslängd upptagna äga- ren bodde på fastigheten ell-er ej. Föl— jande sammanställning över skogs- marksfördelningen erhölls därvid:

Skogsmark hörande till jordbruk bebodda av ägaren .......... 9 315 000 ha eller 42,2 % Skogsmark hörande till jordbruk

i enskild ägo, ej bebodda av ägaren ..................... 938 000 ha eller 4,2 % Skogsmark hörande till skogs- fastigheter i enskild ägo ..... 975 000 ha eller 4,3 %

Enligt 1956 års jordbruksräkning ut- gör den privatägda skogsmarken 11,3 milj. hektar. Härav drevs 8,9 milj. i kom- bination med jordbruk, varav 8 milj. hektar vid enheter med mer än 2 hektar åker. Ca 2,4 milj. hektar skogsmark bru- kades åtskild från åkerjorden. Av denna areal kan ca 950000 hektar föras till rena skogsfastigheter och i runt tal 1,5 milj. hektar till fastigheter, där åkerjor— den utarrenderas i form av tillskotts- mark eller arrendatorn finns å bruk- ningsenheten. En tendens till ökat åt- skiljande i brukningshänseende mellan jord och skog föreligger, bl. a. som en följd av ökat inslag av mark ägd av stärbhus och av personer icke bosatta i bygden samt genom ökning av tillskotts- arrendering av åker.

Enligt struktur- och befolkningsut- redningen minskade skogsmarken, som

Tabell 26. Fastigheter sami areal skogsmark, tillhöriga fysiska personer och stärbhus, fördelade på ägare eller delägare boende på fastig—

heterna och ägare eller delägare ej boende på fastigheterna

(Enligt Skogsstyrelsens inventering 1961)

Län

Fysiska personer

stärbhus

Boende på fastigheten

Ej boende på fastigheten

Delägare boende på fastigheten

Delägare ej boende på fastigheten

Antal fastigh.

Antal fastigh. Areal ha Antal fastigh.

Areal ha

Antal fastigh. Areal ha

Areal ha

oxo

%6 % % ox”

se

%7 %

13 953 6 532 11 693 18 744 33 095 22 592 28 171 3 514 5 629 ,6 4 202 1 537 6 177 7 077 36 592 10 803 51 429 8 10 739 ,8 13 275 5 103 971 44 475 37 662 71 869 52 293 145 092

741 116

58 9 25 40 135 104 63 20 26 48 12 33 60 321 31 465 73 33 629 177 154 309 323 244 3 392 1 868 363 898 4 186 5 272 4 675 2 834 571 505 1 296 584 1 042 1 571

10 854 632 16 374 3 088 1 669 24 196 10 118 13 768 44 479 22 161 28 356

201 360

Stockholms. . . . . Uppsala. . . . Södermanlands . Östergötlands. . . Jönköpings. . . . Kronobergs............. Kalmar............ Gotlands.......... Blekinge.......... Kristianstads. .

3 793 3 001 3 352 5 366 11 216 9 209 7 723 4 005 4 592 6 701 1 143 5 409 77 90 87 84 84 84 83 90 90 85 80 86 88 81 90 75 83 84 70 82 82 74 83 79 81

211 892 115 250 223 227 292 737 439 359 349 822 470 517 105 146 147 718 179 481 41 537 142 446 113 679 421 458 203 449 503 804 185 918 159 207 545 061 477 973 601 883 728 863 1 016 741 884 129

8 561 297

74 85 89 81 82 81 83 90 88 84 74 83 83 76 86 70 76 80 68 79 76 65 79 72 76

608 107 154 455 1 010 1 011 883 238 256 843 183 503 258 1 709 415 2 788 570 208 2 250 923 1 190 1 898 2 201 1 433

22 094

H

32 175 11 4 391 3 6 430 2,5 31 873 50 201 37 406 43 054 4 820 8 574 24 533 9 502 16 338 7 311 54 718 16 047 120 002 25 478 10,5 11 555 6 85 651 10,7 57 590 9,5 107 872 13,6 231 788 21 169 039 13 140 145 11,4

1 296 493I 12

327 7 154 4,5 220 6 348 5 845 6 551 5 438 5 128 3 162 3 205 2

55 4

238 4 379 5 7 1 318 6,7 4 5

7 4 6 2 6 4 5 3 8 6

quw 00. Hmeqno

"&

ooo—TH—cc?

vi?!"

IOUÄOOED ..—

HOOOHOOOO

LOYI'LOLDCDLDUDCGCO

"l

Malmöhus..............

ensammen—hann v—lv—t "”Do.

Hallands............... Göteborgs o. Bohus. . . . . 5 905 Ålvsborgs.............. 15925 Skaraborgs. . . . . . . . 8 776 Värmlands . . . . . . . . 14 719 Örebro........... . 5563 Västmanlands . . . . . . . . . . 3 522 Kopparbergs . . 12 719 Gävleborgs............. 8513 Västernorrlands. . . . . . . . . 9 933 Jämtlands.............. 8660 Västerbottens. . . . . 17 051 Norrbottens. . . . . . . 11 812

Riket 188 608

CD ..

..

mv. [NL'SOLCDCO

”.

444 1385 322 288 2261 1 653 573 691 764 1267 | 14016

00. CCD:s H v—d

v—l

. m.

v-d

12,4 8,8 10 16 10,7 9,5

9,5

mhmmwwwaqu—wmhmwww in

>_>. mate.

Na

VP NNMWQVFQQMFVOQH (D "1

00.

mmcqmoo OOOHOHHONHOMHHQHN N OOOOHONÄOCOv—n—MNv—n—t '—

" Procent av totala antalet inventerade fastigheter inom privatskogsbruket. ' Procent av den totalt inventerade skogsmarksarealcn tillhörig privatskogsbruket.

Tabell 27. Skogsmarksarealens fördelning vid olika jordbruksräkningar med hänsyn till

ägarekategorier 1932 1937 1944 1951 1956 Ägareka- te ori 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 g ha % ha % ha % ha % ha % Staten ........... 4 076 18,3 4 329 19,0 4 063 18,3 4 148 18,5 Andra samfällig- heter .......... 1 319 5,9 1 306 5,8 1 320 5,9 1 440 6,4 11 172 49,6 Aktiebolag ....... 5 728 25,7 5 657 25,3 5 615 25,2 5 580 24,8 Enskilda ägare .......... 11 140 50,1 11 154 49,9 11 271 50,6 11 318 50,3 11 333 50,4 Summa 22 263 100 22 446 100 22 269 100 22 486 100 22 505 100

drivs i kombination med åker, under perioden 1951—1956 med 3,8 proc. och under perioden 1956—1961 med 4,1 proc.

V. Förskjutning mellan olika ägarekategorier A. Allmänt

Den förskjutning i skogsmarksinnehav mellan olika ägarkategorier som fram- går vid jämförelse mellan olika jord- bruksräkningar (tabell 27) kan i hu- vudsak anses bero på redovisningstek- niska grunder. Den verkliga förskjut- ningen, som skett under den senaste 10 —20-årsperioden mellan de stora fyra huvudkategorierna staten, andra sam- fälligheter, aktiebolag och enskilda äga— re torde vara relativt obetydlig.

I jordbruksräkningen 1956 redovisas fördelningen av skogsmark på enskilda ägare (andra än bolag) och övriga äga- re. Vid tidigare jordbruksräkningar har fördelning skett med avseende på sta- ten, andra samfälligheter, aktiebolag samt andra enskilda ägare. Vid jäm- förelse med tidigare års material är det nödvändigt att konstatera, att också andra betydande skiljaktigheter i redo- visningssätt föreligger. År 1956 har så- lunda kategorien allmänningar redovi- sats under enskilda mot tidigare under övriga samfälligheter.

Den totala skogsarealen har ökat un- der årens lopp, vilket i viss mån får till- skrivas skillnader i avgränsning av pro— duktiv skogsmark och impediment.

B. Förändringar i aktiebolagens innehav Aktiebolagens skogsmarksinnehav har undergått ökning i vissa län och minsk-

Tabell 28. Aktiebolagens skogsmarks—

innehav 1951 Län 1944 (33:13? räkn.)

Stockholms ......... 38 405 41 353 Uppsala ............ 99 755 102 635 Södermanlands ..... 24 270 25 891 Östergötlands ....... 84 195 82 384 Jönköpings ......... 29 358 32 618 Kronobergs ......... 71 879 70 606 Kalmar ............ 37 806 41 134 Gotlands ........... 3 946 5 424 Blekinge ........... 6 360 7 571 Kristianstads ....... 4 575 7 878 Malmöhus .......... 1 118 642 Hallands ........... 4 937 6 583 Göteborgs och Bohus 3 266 2 840 Älvsborgs .......... 35 924 36 838 Skaraborgs ......... 30 432 23 016 Värmlands ......... 462 223 469 244 Örebro ............. 187 823 170 140 Västmanlands ...... 92 398 90 454 Kopparbergs ....... 643 051 641 929 Gävleborgs ......... 603 783 585 420 Västernorrlands ..... 857 778 856 142 Jämtlands .......... 1 172 796 1 150 350 Västerbottens ....... 727 099 735 564 Norrbottens ........ 392 051 393 048

ning inom andra (tabell 28). Den för- ändring, som exempelvis ägt rum i Öre- bro län, kan hänföras till det förhållan- det att domänverket inköpte Laxå bruk.

Enligt under hand lämna—d upp-gift från Sveriges skogsägareförbunvd mins- kade bolagsinnehaven 1925—1952 med 160 000 hektar, beroende bl. a. på att bolagsareal ianspråktagits för utbygg- nad av kraftverk etc.

Bolagsförvärv är underkastade pröv- ning enligt den s. k. bolagsförbudsla- gen (lag den 18 juni 1925 angående för- bud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom).

Omfattningen av förändringen i bolags- innehav bör därför ses mot bakgrunden av bestämmelserna i sagda lag, som i huvudsak innehåller följande.

Bolagsförbudslagen innehåller till en början ett principiellt förbud för de nämnda kategorierna att förvärva fast egendom på landet och i stad utanför det till bebyggande planlagda området. Från förvärvsförbudet stadgas dock vis- sa undantag.

Sålunda kan bolag etc. förvärva mark för vissa speciella ändamål, sedan läns- styrelsen med stöd av 3 & bolagsför- buvdslagen förklarat ifrågakommen egen- dom vara av sådan beskaffenhet, som lagrummet avser (tomt, upplagsplats,

Tabell 29. Av Kungl. Maj:t enl. 1925 års bolagsför-

1 2 3 från bolag till bolag Utan kompenserande för- Övriga, i regel enl. 4 51 st. p. 4 År enl. 4 5 1 St' p. 1 enklaver områden av ringa bety- områ- delse för jordbruket stri- areal, ha areal, ha areal, ha antal antal antal antal åker skog åker skog åker skog 1952 _ — — — — — — —— — — 1953 3 1 100 3 22 51 3 8 35 3 1954 2 — 269 1 3 12 3 22 18 1 1955 _— — — 4 33 45 3 11 27 2 1956 6 41 3 364 5 9 30 14 212 306 1 1957 3 — 650 7 10 42 16 22 52 3 1958 2 5 22 6 6 36 18 54 83 5 1959 4 — 646 9 9 114 5 8 44 6 Summa 1952—56 11 42 3 733 13 67 138 23 253 386 7 Summa 1957—59 9 5 1 318 22 25 192 39 84 179 14 Summa 1952—59 20 47 5 051 35 92 330 62 337 565 21

idrottsplats, stenbrott, grus- och lertag etc.). Sådan förklaring ges endast för små arealer, och förvärven leder icke till någon nämnvärd utökning av bo- lagsinnehaven.

I 4 5 första stycket bolagsförbudsla- gen anges de 5. k. lindrigare konces- sionsvillkoren. Överlåtelse från bolag till bolag (4 5 första stycket p. 1) har så gott som alltid medgivits. Genom s. k. arronderingsförvärv (4 5 första stycket 1). 4) har bolagens innehav kunnat ökas genom förvärv av mindre enklaver in- om bolagskomplex. Summan under ti- den 1952—59 är endast cirka 420 hektar (tab. 29). — De under punkt 5 och 6 angivna koncessionsfallen har på lång

tid icke haft någon praktisk betydelse.

I 4 5 första stycket p. 2 och 3 behand- las förvärv av överloppsskog, som i regel tillåtits endast om bolaget i kom- pensation överlåter annan mark. I syfte att stimulera till överlåtelse av bolags- mark infördes år 1937 den s. k. bytes— principen (4 5 andra stycket i lagen), innebärande att tillstånd till förvärv av överloppsskog icke utan särskilda skäl må vägras bolag, som under de senaste tio åren före ansökningen avhänt sig jord eller skog av ungefär motsvarande värde till utövande jordbrukare eller därmed likställd förvärvare. Bestäm- melsen fick rätt ringa effekt; bolagen ville, innan de avhände sig mark, ha

budslag medgivna förvärv åren 1952—1959

. | 5 säljning - Med kompenserande enl. 5 & summa &_”) försäljning den för indu- övr. särskilda ändamål omständigheter areal, ha areal, ha areal, ha areal, ha antal antal antal åker skog åker skog åker skog åker skog -— _ 8 355 577 8 355 577 — — _ 30 42 9 164 619 18 224 747 2 12 1 111 4 — 11 102 370 16 131 400 5 10 371 19 4 5 179 214 14 242 290 13 58 833 9 — 16 3378 3 1 200 36 608 1 536 17 94 980 12 98 7 26 62 33 70 254 12 46 1 637 64 35 9 90 283 38 214 437 19 55 $1 953 97 159 11 208 585 31 322 902 18 38 910 I 62 46 49 1 178 2 980 92 1 560 3 550 37 174 3 295 173 292 27 324 930 102 606 1 593 49 139 4 500 235 338 76 1 502 3 910 194 2 166 5 143 86 313 7 795 Medeltal 1952—56 18,4 306 710 1957—59 34 202 531 1952—59 24,7 271 643

” Häri ingår Nobelstiftelsens förvärv av 216 ha åker och 645 ha skogsmark. " Dessutom 7 343 ha efter byte med domänverket.

visshet om vad de skulle få förvärva. År 1960 infördes en lagändring, syftan- de bl. a. till att underlätta byten av bo- lagsmark med lantbruksnämnd som by- tespart eller som förmedlare. Sålunda decentraliserades tillståndsgivningen vid markbyten till länsmyndighet. Ut- bytet kan ske som direkta byten eller som successiv-a överlåtelser i anslutning till kompensationsavtal. Balansräkning föres av vederbörande lantbruks- nämnd.10

Förvärvstillstånd kan vidare lämnas på grund av särskilda omständigheter (5 % bolagsförbudslagen). Denna para- graf har på senaste åren fått ökad till- lämpning, bl. a. på grund av att åt- skilliga kompensationsöverlåtelser skett under åberopande av denna paragraf. Detta förklaras av att 4 & är tillämplig endast på överloppsskog och då bola- get först avhänt sig vederlagsmark.

Vid tillämpning av hytesprincipen enligt 4 och 5 %% har bolagens innehav i viss mån ökats arealmässigt till följd av att bolagen vid byten stundom fått mark med lägre produktionsförmåga och sämre avsättningslägen. Kompen- sationen räknas nämligen med jämfö- relse avseende å värdeproduktionsför— mågan.

Förändringarna i bolagsinnehav kan i stort sett följas genom sammanställ- ning av de förvärvstillstånd, som med- delats av Kungl. Maj:t och länsstyrelsen. Härvid bör dock beaktas, att efter 1/7 1960 bolagsförvärv från Kronan for- mellt icke blir föremål för särskild till- ståndsprövning enligt sagda lag. Emel- lertid har på administrativ Väg sådan ordning stadgats, att prövning alltid sker om förvärv kan anses förenligt med förvärvslagstiftningen. Eftersom alla sådana ärenden skall komma under lantbruksnämnds bedömning kan nämn- derna statistiskt följa även sådana för- värv.

Vidare bör beaktas att bolagsinnehav

kan förändras genom utbyte av mark vid laga skifte och ägoutbyte enligt jorddelningslagen. I princip torde där- vid utbyte ske av mark mot annan mark med motsvarande produktionsvärde.

Den tillgängliga statistiken för de se- naste tio åren belyses i tab. 29.

Som framgår av tabell 29 medgav Kungl. Maj:t under perioden 1952—1960 överlåtelse från enskild person till bo- lag, dels utan att kompenserande försälj- ning krävdes av 2 166 ha åker och 5 143 ha skogsmark, dels med kompensations- överlåtelse av 313 ha åker och 7 995 ha skogsmark. Av de kompensationsfria bo- lagsförvärven utgjorde ca 420 ha små enklaver i bolagsskog, ca 900 ha annan mark med ingen eller ringa betydelse för jordbruket och 590 ha mark, av- sedd för industriändamål. Beträffande återstoden, cirka 5 400 ha, beviljades till- stånd på grund av andra särskilda om— ständigheter.

Markbytenas omfattning belyses av följande statistik rörande bolagsförvärv m. 111. 1961—1962. Siffrorna är hämtade från förteckningar över överlåtelser prö- vade inom ramen för bolagsförbudslag- stiftningen.u

]. Av bolag förvärvad are-

al, för vilken kompensa-

tion lämnats ........ 12 504 ha 2. Av bolag förvärvad are-

al, för vilken kompensa- tion enligt åtagande se-

nare skall lämnas 1 228 ha

3. Areal skogsmark, som bolag fått tillstånd att förvärva utan kompen- sation (industrimark, mindre arronderings- förvärv, lågavkastande

6 000 ha

1" I denna redovisas givetvis också överlåtel- ser mellan lantbruksnämnd och bolag, oaktat dessa överlåtelser icke blir föremål för formellt beslut enligt bolagsförbudslagen.

” Denna statistik upptar sålunda inte markbyten, genomförda genom ägoutbyte en- ligt jorddelningslagen eller genom laga skifte.

marker m. m.)

Hektar

70 000

60 000

50 000

40 000

30 000

20 000

10000

0

Fig. 5 Domänverkets markinköp 1875—1962 Totalareal

1875 '18801685 18901895 190019051910 1915 19201925 19301936-1940 1945 195019551960

C. Förändringar i domänverkets innehav Som framgår av diagram inköpte do- mänverket relativt obetydliga arealer under början av 1950—talet. Markinkö- pen under åren 1952—1961 omfattade en skogsmarksareal om ca 30000 ha. Under år 1962 inköptes ca 10 000 ha, vil- ket resulterade i ett sammanlagt inköp för perioden 1953—1962 av 36500 ha.

Markförsäljningarna har för perioden 1952—1962 omfattat drygt 7 000 ha skogsmark. Under 1962 har drygt 600 ha skogsmark försålts. Under 10-årsperio- den 1953—1962 har skogsmarken ökat med 25 000 ha.

Domänverkets inköp har under sena- re år till övervägande del omfattat mark i södra och mellersta Sverige. Köpen har skett dels i anslutning till tidigare innehav, dels omfattat herrgårdsskogar m.m., kring vilka domänverket räknar

med att bygga upp rationella skogliga enheter.

Domänverkets försäljning av skogs- mark under senare år har varit obetyd— lig. Det torde huvudsakligen vara arren— degårdar med någon skogstillgång som försålts. Av den under perioden 1958— 1962 försålda skogsmarken, 2533 ha, uppgick den areal, som försålts tillsam- mans med arrendejordbruk eller som tillskott till jordbruk, till 1 848 ha, sva- rande mot 73 proc. av totalförsäljning- en. Övriga 27 proc. har försålts för b-o- stadsändamål. I medeltal under 10-års- perioden 1952—1961 uppgick den år- liga försäljningen av skogsmark för jord- bruksändamål till 580 ha. Motsvarande medeltal för den senaste 5-årsperioden är 525 ha. År 1961 redovisas en försälj- ning av totalt 632 ha skogsmark samt 1962 av 624 ha.

Tabell 30. Sammandrag över domänverkels marklransaktioner 1955—1962

A Inköpt, ha Försålt, ha Ökning o. minskning, ha r Åker Skogsm. Summa Åker Skogsm. Summa Åker Skogsm. Summa 1955 289 1 269 1 558 850 1 912 2 762 — 561 —— 643 — 1 204 1956 153 5 397 5 550 1 200 366 1 566 — 1 047 + 5 031 + 3 984 1957 208 1 288 1 496 372 742 1 114 — 164 + 546 + 382 1958 400 3 054 3 454 347 509 856 + 53 + 2 545 + 2 598 1959 496 3 509 4 005 388 362 750 + 108 + 3 147 + 3 255 1960 466 1 810 2 276 513 358 871 — 47 + 1 452 + 1 405 1961 1 102 7 864 8 966 632 655 1 287 + 470 + 7 209 + 7 679 1962 1 355 6 958 8 313 624 650 1 274 + 731 + 6 308j + 7 0391 Köpeskilling vid försälj- Köpeskilling År ning, jord- vid inköp, bruks ända- kr mål, kr 1930—1939 27 492 751 18 862 435 1940—1949 11 898 787 23 773 435 1950—1959 18 865 387 29 013 829 1960—1962 4 476 848 38 907 287 Tabell 31 a. Domänverkets inköp 1958—1962 Areal ha Distrikt S:a prod. % 342231? lpäoåé Skogsm. Inägor ' ' Ö. Norrbottens ...... 408 19 427 1,6 0,1 N. Norrbottens ...... 604 9 613 2,3 0,1 Skellefteå ........... 482 27 509 1,9 0,1 Umeå .............. 80 2 82 0,3 — Sollefteå ............ 435 5 440 1 ,7 0,1 Östersunds .......... 75 11 86 0,3 Gävle-Dala .......... 143 28 171 0,6 0,1 S:a 7 norra 2 227 101 2 328 8,7 0,1 Bergslags ........... 2 093 274 2 367 8,9 1,3 Östra ............... 9 084 1 331 10 415 39,3 7,3 Västra .............. 6 493 1 020 7 513 28,4 7,9 Södra ............... 3 666 222 3 888 14,7 3,8 S:a 4 södra 21 336 2 847 24 183 91,3 4,7 Totalsumma 23 563 2 948 26 511 100 0,7 Antal inköpsobjekt 1958—1962 1952—1961 1953—1962 Hela landet .................................. 12295 13504 557 Därav »herrgårdsköpw ........................ 25 = 8,5 % 19 = 4 % 28 = 5 % S:a areal prod. mark .......................... 26 511 29 963 36 541 Därav »herrgårdsköp» ......................... 15 694 16 489 21 120 = 59 % = 55 % = 58 %

" Exkl. småköp. " Inkl. » " Objekt där köpeskillingen varit minst 0,5 milj. kronor.

Tabell 31 b. Domänverkets markförsäljningar 1958—1962

För jordbruksända- För hostadsända- Summa

mål mål Areal skogsmark ...... 1 848 685 2 533 » inägojord ....... 1 738 767 2 505 Summa prod. mark 3 586 1 452 5 038

Förändringar genom köp och försäljning under 10—årsperioden 1953—1962

Inägojordcn minskat med. . . . . . . . 1 700 ha Skogsmarksarealen ökat med ..... 25 257 » Nettoökningen under 10-årsperioden 23 557 »

Förteckning över de försäljningar från kronomarker vilka verkslällts för komplette— ringsändamål av domänstyrelsens Skogsförvaltning under åren 1958—1962

År Antal Areal ha Summa Köpeskilling, lotter Inägor Skogsm. Imp. land kr 1958 9 11 67 12 90 144 425 1959 9 15 69 7 91 163 700 1960 8 25 33 7 65 141 300 1961 9 32 87 20 139 140 450 1962 20 45 259 64 368 343 170

Försäljningar av skogsmark för kom- plettering av befintliga jordbruk har fö— rekommit i ringa omfattning. Under 5-årsperioden 1957—1961 försåldes såle- des 516 ha, medeltal per är drygt 100 ha. År 1962 redovisas att 260 ha skogs- lnark försålts för kompletteringsända- lnål. _

Samtidigt som skogsmarksarealen ökat, har emellertid under perioden 1950—1959 också markfonden ökat. Att det varit möjligt att öka markfonden be- ror på inkomster från försäljningar för tätbebyggelse m. m. samt av ersättning- ar vid vattenregleringar.

Domänverkets markfond uppgick års- skiftet 1949—1950 till 28,9 milj. kr, vid årsskiftet 1954—1955 till 37,4 milj. kr, vid årsskiftet 1960—1961 till 46,1 milj. kr samt vid årsskiftet 1962—1963 pre- liminärt till 38,7 milj. kr.

I). Förändringar inom den privatägda marken

Inom den privatägda marken har un- der 1950-talet förekommit vissa för-

skjutningar, innebärande bl.a. ökning av mark ägd av icke jordbrukare och personer icke bosatta i orten samt ett ökat stärbhusinnehav.

Andelen stärbhusägd åkerareal har en- ligt struktur- och befolkningsutredning- en ökat under den senaste 10-årsperio- den från 5,2 till 5,9 proc. Detta har då inneburit att den totala åkerarealen ägd av stärbhus ökats med 3,4 proc. Totalt har åkerjorden under perioden mins- kat med 7,8 proc. Den stärbhusägda marken ökade under perioden 1951— 1956, medan under den senaste 5-årspe— rioden åkerarealen även för stärbhus minskat något. Kategorien fysiska per- soner, två eller flera, ägde år 1956 5,4 proc. av åkerarealen och hade till 1961 ökat till 6,2. Slår man tillsammans ka- tegorien stärbhus och kategorien två eller flera fysiska personer, finner man att dessa kategorier 1956 ägde 11,4 proc. och 1961 12,1 proc. av åkerarealen.

Beträffande förskjutning i antalet brukningsenheter mellan olika katego-

rier kan man konstatera att under pe— rioden 1951—1956 stärbhusinnehavens fastigheter minskade med 2,4 proc., me- dan antalet enheter i enskild ägo ned- gick med 8,5 proc. För perioden 1956— 1961 har även antalet stärbhusägda fas- tigheter minskat (6 proc.), medan an- talet fastigheter ägda av fysiska perso- ner minskat med ca 10 proc. Relativt sett har således de flerägda fastigheter- na ökat och då i första hand i storleks- gruppen 20—30 ha. Studerar man mer ingående de glidningar, som ägt rum, finner man att under perioden 1956— 1961 194 enheter av de i undersökningen ingående övergått från fysiska personer till stärbhus, medan motsvarande glid- ning från stärbhus till fysiska personer uppgått till 151 fastigheter, dvs 25 proc. färre. överflyttning från en enskild per- son till två eller flera enskilda perso- ner är vidare större än rörelsen i mot- satt riktning.

Med hänsyn till den vikt som frågan om stärbhus tillmätts i diskussionen på senare tid, har närmare uppgifter om stärbhus sammanställts i särskild bila- ga. F. 11. föreligger ett förslag om tillsät- tande av fastighetsombud. Detta syftar till att förenkla kontakter med stärb- husen vid vissa förrättningstillfällen. Vill man lösa frågan om att begränsa möjligheterna för stärbhus att för läng-

re tid inneha fast egendom, erfordras emellertid andra åtgärder.

Som framgått av tidigare avsnitt är den mark, som ägs av utboar och icke jordbrukande personer, rätt betydande. Under senare år har också skett en yt— terligare förskjutning av äganderätten till mark från jordbrukare eller f. d. jordbrukande personer till annan fysisk person. Av tabell 33 kan sålunda utlä- sas att 1956 »annan enskild person» äg- de 3,8 proc. av åkerjorden men 1961 ca 5 proc.

Förskjutningar i ägandeförhållandet mellan jordbrukare och icke jordbruka- re belyses också av förekomsten av ar- renderad mark, vilket beskrivs i avsnitt VI. Härav framgår att den sammanlag- da arrenderade marken under perioden 1956—1961 minskat med 3,9 proc., me- dan totala åkerarealen minskade med hela 7,8 proc., dvs. den arrenderade åkerarealen har ökat sin relativa andel, framförallt genom en ökning av till— skottsarrenden. Den totala arrenderade arealen uppgick 1961 till 957 000 ha. Av struktur- och befolkningsutredningen framgår vidare att åker och skog ur brukningshänseende åtskilts i något ökande omfattning. År 1956 utgjorde den skogsmark, som brukades tillsammans med åker 7,08 milj. ha, medan motsva- rande siffra 1961 var 6,8 milj. ha.

Tabell 32. Areal åker 1951 och 1961 vid brukningsenheter över 2 ha åker med fördel- ning efter jordägarekategorier

(SDB-utredningen)

År 1951 År 1961 Jordägarekategori åker, ha % åker, ha %

Enskild person ................... 2 879 000 84,9 2 646 000 84,7 Stärbhus ........................ 177 000 5,2 183 000 5,9 Bolag och stiftelser ............... 111 000 3,3 93 000 3,0 Kronan, inkl. lantbruksnämnder . . . 71 000 2,1 54 000 1,7 Kommuner, allmänningar ......... 46 000 1,3 45 000 1,4 Kyrkan och universitet ............ 95 000 2,8 91 000 2,9 Övriga .......................... 13 000 0,4 14 000 0,4

Totalt 3 392 000 100,0 3 126 000 100,0

l, i ?

Tabell 33. Procenluell fördelning av areal åker 1956 och 1961 med fördelning på iord- ägarekategorier i hela riket

(SDB-utredningen)

Procentu- Procentu- Jordägarekategori (får?; g dglriidg 1956 1961 Enskild person J ordbrukare eller f. d. 72,0 71,4 Annan enskild person 3,5 4,7 Ej svar ............ 3,6 2,3 Enskilda personer, 2 eller flera Jordbrukare eller f. d. 4,9 5,8 Annan enskild person 0,3 0,3 Ej svar ............ 0,2 0,1 Stärbhus ............. 6,0 5,9 Bolag och stiftelser. . . . 3,1 3,0 Kronan (inkl. lantbr.n.) 1,8 1,7 Kommuner, allmän- ningar ............. 1,3 1,4 Kyrkan och universi- tet ................ 2,9 2,9 Övriga (skolor m. fl.). . . 0,3 0,4 Okänd ägare .......... 0,1 0,1 Totalt 100 100

Tabell 34. Procentuell fördelning av antal brukningsenheter 1956 och 1961 med för- delning på jordägarekategorier i hela riket

(SCB-utredningen)

Procentu- Procentu- Jordägarekategori åläggs 3213; g 1956 1961 Enskild person ........ 84,2 84,0 Enskilda personer,2 eller flera ............... 4,5 4,9 Stärbhus ............. 5,5 5,7 Bolag och stiftelser. . . . 2,4 2,1 Kronan (inkl. lantbr.n.) 1,4 1,2 Kommuner (allmän- ningar) ............ 0,5 0,5 Kyrkan och universi- tet ................ 1,4 1,5 Övriga (skolor m. fl.). . 0,1 0,1 Totalt 100 100

VI. Brukarejb'rhållanden beträffande åkerjorden

I 1961 års jordbruksräkning har bruk- ningsenheterna fördelats efter olika brukningsformer på tre grupper (tab. 42) :

a) enbart ägda

b) enbart arrenderade

c) såväl ä-gda som arrenderade, s.k. blandbruk.

Av samtliga 232920 brukningsenhe- ter med mer än 2 ha åker hade 30 727 (13,2 proc.) enbart arrenderad jord, 41 722 (17,9 proc.) såväl ägd som ar- renderad jord, medan 160471 (68,9 proc.) rubricerats som helt ägda. Av arealen ingick 714375 ha (21,7 proc.) i rena arrendebruk, 708503 ha (21,5 proc.) i blandbruk samt 1 873 540 ha i helt ägda enheter. Av blandbrukens areal är ca 243 000 ha arrenderad åker. Inemot 1 milj. ha eller närmare en tredjedel av all åker i landet är så— lunda arrenderad.

Såväl jordbruksräkningarna som struktur- och befolkningsutredningen visar samma anpassningslinjer: antalet arrendegårdar har minskat, antalet ägda gårdar med tillskottsarrenden har ökat, och den totala arrenderade area- len har ökat, dock rätt obetydligt. Så- lunda minskade antalet arrendegårdar enligt jordbruksräkningarna 1956—1961 med 7000 och deras arealsumma med drygt 75 000 ha. Medelarealen steg från 20,9 till 23,2 ha åker.

Antalet blandbruk ökades med ca 16 000 och deras arrendeareal med drygt 100000 ha. Medelarealen blev dock i det närmaste oförändrad (tab. 42 a). Detta får ses som ett resultat av sam- verkande förändringar, tillköp och till- arrenden, försäljningar och bortarren- dering samt nedläggning av jordbruks- jord. Tillskottsarrendena håller nu en medelareal av ca 5,8 ha.

Den arrenderade arealen vid bruk- ningsenheter med mer än 2 ha åker ökade 1956—1961 med ca 24000 ha (2,6 proc.). Samtidigt som arrendejor- den i blandbruken ökades med drygt 100000 ha minskades nämligen total- arealen vid rena arrendebruk med drygt 75 000 ha (tab. 42 a).

Tillbakagången i antalet rena arren- debruk torde ha flera orsaker. Den främsta torde vara ogynnsam lönsam- hetsutveckling vid mindre enheter. Arrendelagstiftningen med dess be— stämmelser om byggnadsskyldighet för jordägaren ävensom 1947 års lag om uppsikt är jordbruk torde ha verkat återhållande på utbudet av arrende— jordbruk. Många godsarrenden har t. ex. kommit att läggas under huvudgårdens bruk.

Ökningen av antalet tillskottsarren- den och deras totalareal'får ses mot samma bakgrund, men realvärdesut- vecklingen är här uppenbarligen en

framträdande orsak. De som inte är jordbrukare eller som slutar att vara jordbrukare behåller gärna realvärde- na och genom att då arrendera ut jor- den som sidobruk eliminerar jordägar- na sin byggnadsskyldighet. Utbud av mark till försäljning hålls igen och ut- buden av tillskottsarrenden blir i stäl- let förhållandevis talrika. För dem som önskar tillskottsjord kan det också vara att föredra att arrendera jord för att kunna använda disponibla resurser till andra investeringar. På senaste tid (1963) har statsmakterna tagit en mer positiv inställning än tidigare till blandbruk. Under vissa förutsättningar kan finansieringsstöd nu lämnas för att bilda blandbruk och förse dem med anläggningar och driftskapital.

I åtskilliga fall har tillskottsarren- den visat sig vara ett första steg, som så småningom följts av förvärv med äganderätt.

Tabell 35. Procentuell förändring i antal brukningsenheter 1956 och 1961 med fördel- ning på jordägarekategorier och storleksgrupper

(SCB-utredningen)

Jor dä gar e— . Storleksgrupp, ha åker Totalt

katego" 2—5 5—10 .10—20 20—30 30—50 50—100 100—

Enskild person. — 16,2 — 11,8 — 8,1 + 2,8 + 4,3 + 2,5 _ 5,5 _ 10,2 Ensk. personer.

2 eller flera. . — 4,1 — 17,1 + 5,9 + 18,4 (——- 5,6) (+ 9,1) —— 1,9 Stärbhus ...... — 10,0 — 7,7 + 2,2 — 11,6 (+ 10,0) . — 6,0 Bolag och stif— ' .

telser ....... _ 24,2 —' 28,8 — 27,3 ( j: 0) — 21,9 Kronan (inkl. , , .,

lantbr. n.) — 27,4 (— 17,4) (— 25,0) — 22,5 Kommuner, all- ' ' ,

männingar. . . (—-— 50,0) — 13,6 Kyrkan och » _

universitet . . ' (+ 6,2) -— 12,1 (— 5,0) (+ 8,3) (_ 18,2) -—— 6,9 Övriga' (skolor ' " .

m. fl.) ....... . . . . -— — . . . - . .

Totalt — 16,1. —-12,1 — 7,8- + 1,9 + 4,9 + 3,0 _— 2,4 _ 10,1

Tabell 36. Förskjutningar mellan olika jordägarekategorier 1956—1961 inom hela riket, avseende undersökta enheter. Siffrorna anger antal fastigheter, ej brukningsenheter

(SCB-utredningen)

Jordägarekategori 1961 Kro- Kom- Kyr- .. Antal fastigheter En- sEillda Bola nan mun kan fl.—131.151; Antal Jordägarekategori 1956 . Stärb- g inkl. och och . Okänd 1956 skild person h och . Övriga .. valet us . lantbr. all- uni- agare person 2 eller stift. nämn- män- versi- flera der ning tet Enskild person ......... 7 104 64 184 7' 4 5 2 1 _ 1 083 8 454 Enskilda personer, 2 eller flera ................ 55 355 10 _ _ 1 _ _ — 49 470 Stärbhus .............. 116 35 342 _ _ _ — _ _ 105 598 Bolag och stiftelser ..... 5 _ — 192 _ 1 _ _ _ 69 267 Kronan (inkl. lantbr. n.) 5 1 _ 1 104 — _ _ _ 36 147 Kommuner, allmän- ningar .............. 3 _ _ _ _ 95 _ _ _ 24 122 Kyrkan och universitet . 2 _ _ — _ _ 146 — _ 194 167 Övriga ................ 1 _ — _ _ _ — 9 _ 2 12 Okänd ägare ........... — — _— — — -— _ _ — 48 48 Nytillkomna i urvalet. . . 459 21 46 14 12 11 6 — 20 _ 589 Totalt 7 750 476 582 214 120 113 154 10 20 1 435 10 874

Tabell 37. Förskjutningar mellan olika jordägarekategorier 1956—1961 i hela riket.

Areal åkerjord (SGB-utredningen)

Jordägarekategori 1961 En- Kro- Kom- Kyr- .. Areal åker ha . Forsv. .. ' . skilda nan mun kan Areal Jordagägeölåategor' Enskild per- Stärb- 32235 inkl. och och Övriga Okänd tällä" 1956 person soner,2 hus stift lantbr. all- uni- ägare . eller ' nämn- män- versi- flera der ning tet Enskild person ..... 75 779 1 073 2 091 201 16 206 28 2 3 6 782 86 181 Enskilda personer, 2 ' eller flera ........ 720 4 478 174 _ _ 9 _ _ _ 405 5 786 Stärbhus .......... 1 798 635 3 472 _ — _ _ _ — 692 . 6 597 Bolag och stiftelser. 15 — — 2 970 _ 10 _ _ _ 423 3 418 Kronan (inkl. lantbr. n.) .............. 42 22 —— 21 1 668 — _ _ _ 218 1 971 Kommuner, allmän- ningar .......... 25 1 198 _ _ 189 1 412 Kyrkan och univer- sitet ............ 6 2 980 — _ 131 3 117 Övriga ............ 17 343 11 371 Okänd ägare ....... _ 5 39 70 114 Nytillkomna i urva- let .............. 3 188 225 396 52 141 114 44 — 28 4 188 Totalt 81 590 6 438 6 133 3 244 1 825 1 537 3 052 345 70 8 921 113 155

Tabell 38. Förskjutningar mellan olika jordägarekategorier 1956—1961 i hela riket.

Areal skogsmark (SCB-utredningen)

Jordägarekategori 1961 En- Kro— Kom- Kyr- .. .. ..... 19 5 6 Enskild per- Stärb- och inkl. och och Övri Okänd 1956 . ga .. valet person soner, hus stift lantbr. all- uni— agare 2 eller ' nämn- män- versi- flera der ning tet Enskild person ..... 179 275 3 167 4 258 35 3 _ _ _ _ 15 925 202 663 Enskilda personer, 2 eller flera ........ 2 383 13 238 438 — _ _ _ _ _ 965 17 024 Stärbhus .......... 2 874 2 286 6 294 _ — — _ _ _ 1 181 12 635 Bolag och stiftelser . 2 419 5 2 424 Kronan (inkl. lantbr. n.) .............. 4 23 27 Kommuner, allmän- ningar .......... 951 78 1 029 Kyrkan och univer- sitet ............ 2 2 Övriga ............ 645 30 675 Okänd ägare ....... 14 14 Nytillkomna i urva- let. . .. ........... 2 335 203 95 2 633 Totalt 186 867 18 894 11 085 2 454 7 951 2 645 14 18 207 239 126

Tabell 39. Antal brukningsenheter 1961 procentuellt fördelade på olika bruknings- former, områdesvis, enl. 1961 års jordbruksräkning och SGB-utredningen

Brukningsformer Gss Gmb Gsk Gus Ss Ssk Nn Nö Slå? _ Självägda jordbruk (äges ' helt av brukaren)

Jordbr.rkg1961 ....... 65,5 68,2 68,0 64,5 56,1 64,4 74,7 84,5 68,9 SOB-utredn.1961 ...... 66,5 74,0 71,5 69,4 60,2 65,1 77,2 86,3 71,8 Blandjordbruk (ägas delvis

av brukaren, delvis av annan person) Jordbr.rkg.1961 ....... 16,0 20,8 18,4 15,6 19,1 20,7 20,3 12,2 17,9 SOB-utredn.1961 ...... 12,3 13,3 14,3 11,3 13,7 16,9 16,2 8,2 13,5 Arrendej ordbruk (äges helt

av annan person än bru-

karen) Jordbr.rkg.1961 ....... 18,5 11,0 13,6 19,9 24,8 14,9 5,0 3,3 13,2 SOB-utredn.1961 ...... 21,2 12,7 14,2 19,3 26,1 18,0 6,6 5,5 14,7

Samtliga jordbruk 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 40. Antal brukningsenheter 1966—1961 enl. SOB- utredningen fördelade på olika brukningsformer

.. .. Arrende- År Sjalvagda Bland- rade jord- jordbruk bruk bruk 1956 173 940 31 140 37 530 1961 156 780 29 430 32 010

Tabell 41. Arrenderad åkerareal 1956 och 1961 enl. SGB-utredningen med fördelning på jarddgarekategori

Arrenderad areal i % Arrenderad areal av brukad areal Jordägarekategori Proc. - 1956 1961 förändring 1956 1961 Enskild person ....... 594 200 569 200 _ 4,2 23,0 23,2 Enskilda personer, 2 el. flera .............. 25 700 25 900 + 0,8 14,8 13,3 Stärbhus ............ 68 200 69 800 + 2,3 34,4 38,1 Bolag och stiftelser. . . 61 300 53 900 _ 12,0 59,7 58,2 Kronan inkl. lant- bruksnämnder ..... 59 100 54 100 _ 8,5 100,0 100,0 Kommuner, allmän- ningar ............ 37 200 40 800 + 9,7 87,8 90,2 Kyrkan och universi- tet ............... 93 500 90 500 — 3,2 100,0 100,0 Övriga, skolor m. n.. . 1 900 1 300 . . . Okänd ägare ......... 3 400 2 100 . . . Totalt 944 500 907 600 _ 3,9 28,9 29,0

Tabell 42 a. Utvecklingen av blandbruk och arrenderad areal 1956—1961. ( J ordbruksräkn ingarna )

Blandbruk (innehållande både ägd och arrenderad mark) Arrenderad areal Medelareal per . . Areal . Ingående 1 Riksomräde åker Därav brukmngsenhet % av Antal ägd + arrende- .. Summa arrende- rad agd + arren- rena dar- bland- åker rad arren— derad ren e- bruk derad gårdar Södra och mellersta 1956 9 740 259 606 83 411 26,7 8,6 544 410 83 411 627 821 31,4 Sveriges slättbygder1961 14 599 398 330 131 560 27,3 9,0 505 073 131 560 636 633 33,1 Södra och mellersta 1956 10 009 128 980 29 234 12,9 2,9 224 392 29 234 253 626 24,6 Sveriges skogs— och dalbygder ...... 1961 17 045 215 065 76 520 12,6 4,5 191 137 76 520 267 657 28,3 . 1956 5 629 50 667 29 303 9,0 5,2 22 570 29 303 51 873 11,3 Norm svenge ' ' " 1961 10 078 95 108 34 981 9,4 3,5 18 165 34 981 53 146 12,4 Hela landet 1956 25 378 439 253 141 948 17,3 5,6 791 372 141 948 933 320 26,8 ' """ 1961 41 722 708 503 243 061 17,0 5,8 714 375 243 061 957 436 29,0

Tabell 42. Antal brukningsenheter och åkerareal över 2 ha med fördelning efter olika brukningsformer, år 1956 och 1961 inom varje län

(J ordbruksräkningarna)

Antal brukningsenheter och åkerareal i ha

Såväl ägda Län År Enbart ägda Enbart som arren- Summa brukn. arrenderade dera de enheter

Antal Areal Antal Areal Antal Areal Antal Areal

Stockholms ...... 1956 2 923 62 695 1 743 51 417 889 26 140 5 555 140 252

1961 2 151 51159 1 323 43 789 1 059 32 362 4 533 127 310 Uppsala ......... 1956 3 219 77 517 1 453 46 950 680 22 174 5 352 146 641

. 1961 2 332 64 459 1 286 46 401 973 29 143 4 591 140 003 Södermanlands. . . 1956 2 854 78 647 2 273 66 410 747 22 761 5 874 167 818 1961 2 238 66 064 1 858 64 455 874 29 562 4 970 160 081 Östergötlands . . . . 1956 4 234 100 200 4 332 104 257 1.169 32 515 9 735 236 972 1961 3 711 91 430 3 567 94 477 1 344 40 411 8 622 226 318 Jönköpings ...... 1956 10 131 75 476 2 376 33 435 1 248 13 915 13 755 122 826 1961 7 754 60 537 1 932 28 698 2410 26 140 12 096 115 375 Kronobergs ...... 1956 9 267 64 095 1 245 13 346 1 064 10 155 11 576 87 596 1961 7 458 51 193 993 11 396 1 853 17 628 10 304 80 217 Kalmar ......... 1956 7 127 98 997 2 379 48 516 1 399 25 784 10 905 173 297 1961 5 735 84 528 1 914 41 291 1 933 36 173 9 582 161 992 Gotlands ........ 1956 3 802 63 065 54 1 171 875 18 341 4 731 82 577 1961 2 664 48 033 187 4 454 1 315 28 571 4 166 81 058 Blekinge ........ 1956 4 026 40 871 278 4 251 463 8 233 4 767 53 355 1961 3 125 32 056 246 3 777 709 12 538 4 080 48 371 Kristianstads . . . . 1956 13 039 157 766 1 705 40 866 763 18 702 15 507 217 33-4 1961 9 407 125 979 1 574 35 565 2 245 46 101 13 226 207 645 Malmöhus ....... 1956 10 719 182 987 3 363 107 215 922 31 639 15 004 321 841 1961 8 472 163 588 2 721 93 153 1 997 57 235 13 190 313 976 Hallands ........ 1956 8 441 107 477 961 19 637 714 12 309 10 116 139 423

1961 6 974 90 728 833 18 077 1 467 25 861 9 274 134 662 Göteb. o. Bohus. 1956 7 731 66 844 613 9 009 764 9 569 9 108 85 422 1961 5 963 53 953 613 8 467 1 440 16 975 8 016 79 395 Älvsborgs ....... 1956 15 737 141 740 2 183 29 991 1 932 23 731 19 852 195 462 1961 12 465 119 507 1 749 25 973 3 294 39 823 17 508 185 303 Skaraborgs ...... 1956 12 163 187 642 3 569 82 969 2 102 35 801 17 834 306 412 1961 10 273 165 662 2 987 74 757 2 537 51 989 15 797 292 408 Värmlands ....... 1956 13 480 123 429 1 880 25 385 1 388 18 930 16 748 167 744 1961 10 430 101 068 1 282 19 793 2 452 31 352 14 164 152 213 Örebro .......... 1956 5 715 89 010 1 666 32 228 865 20 325 8 246 141 563

1961 4 070 68 702 1 318 29 601 1 434 35 428 6 822 133 731 Västmanlands. . . . 1956 3 850 95 825 1 345 41 896 668 20 122 5 863 157 843 1961 3 023 79 472 1 298 44 057 848 28 936 5 169 152 465 Kopparbergs ..... 1956 6 846 56 668 796 8 382 2 642 24 973 10 284 90 023 1961 4 430 38 468 644 8 246 2 819 30 011 7 893 76 725 Gävleborgs ...... 1956 9 045 77 592 975 9 196 1 077 14 661 11 097 101 449

1961 6 335 56 501 695 7 345 2 340 31 577 9 370 95 423 Västernorrlands . . 1956 13 898 79 600 555 4 118 456 ' 5 180 14 909 88 898 1961 10 553 62 348 428 3 406 1 771 17 079 12 752 82 833 Jämtlands ....... 1956 8 803 52 349 578 4 015 363 3 513 9 744 59 877 1961 6 775 41 807 427 2 965 1 352 12 772 8 554 57 544 Västerbottens. . . . 1956 16 385 107 022 773 3 384 1 473 12 523 18 631 122 929 1961 14 486 97 113 494 2 441 1 960 18 337 16 940 117 891 Norrbottens ..... 1956 11 426 69 859 767 3 328 715 7 257 12 908 80 444

1961 9 647 59 189 358 1 791 1 296 12 499 11 301 73 479

Hela riket 1956 204 861 2 257 373 37 862 791 372 25 378 439253 268 101 3 487 998 1961 160 471 1 873 540 30 727 714 375 41 722 708503 232 920 3 296 418

K-APITEL 6

Jordbrukets och skogsbrukets företagsstruktur

Inledning

Företagsstrukturen bör studeras med ut— gångspunkt från företagen såsom ekono— miska enheter och med beaktande av sådana ekonomiska sammanhang, som tar sig uttryck bl. a. i samverkan och gemensamhetsanläggningar för jord- oeh skogsbrukets produktion. Företags- storleken ändras sålunda på olika vägar, bl. a. genom utvecklingen av speciali- serade och i övrigt ändrade företagsfor- mer. Detta har belysts i kap. 2. (Se vi- dare Det svenska lantbrukets. effekti— viseringsvägar, SOU 1963:66 .)

Här nedan begränsas framställningen till att avse huvudsakligen företagens arealmässiga underlag. Beskrivningen hänför sig till indelningen i bruknings- enheter. Med brukningsenhet avses i det följande varje företag innehållande jord- bruk, vilket med avseende på driften utgör ett och samma företag och som drives med en och samma arbetsstyrka.

Det är ur många synpunkter önskvärt att indelningen i brukningsenheter och den rättsliga indelningen i registerfas— tigheter bringas att så nära som möjligt överensstämma. Eftersom indelningen i brukningsenheter förändras bl. a. ge- nom utarrendering och tillarrendering av mark och på sina håll är starkt på- verkad av gångna tiders sämjedelningar m. m. avviker den i betydande utsträck- ning från indelningen i registerfastighe- ter.

I. Den nuvarande företagsstrukturen

A. Antal brukningsenheter m. 111.

Enligt 1961 års jordbruksräkning upp- gick antalet brukningsenheter med över 2 ha åker till 232 920 mot 268 101 vid 1956 .års jordbruksräkning. Enligt spe- cialundersökning företagen inom Jord- brukets utredningsinstitut, skulle emel- lertid antalet brukningsenheter 1961 en- dast uppgå till ca 218 000 st. Även-om skillnaden till viss del berorpå statis- tisk osäkerhet och redovisningsskillna- der, exempelvis att tolkningen av ibe- greppet brukningsenhet varit strängare än vid jordbruksräkningen, finne-s go- da grunder att utgå ifrån, att det verk- liga antalet enheter är lägre än vad som officiellt redovisats. Det kan nämnas att av enheter i gruppen 2—5 ha, ca 1/4 har uppgivits vara kreaturslösa, och åtskilliga av dessa torde icke längre utgöra verkliga brukningsenheter.

Antalet skogsföretag, helt utan åiker eller med högst 2 ha åker, uppgick 1956 till ca 82 000 st.

En sammanställning av RLFzs cen- tralregister och folkräkningens data per den 1 november 1960 har skett i syfte att visa brukarnas åldersfördelning. Be— arbetningen av arealuppgifterna har därvid begränsats till brukningsenheter med mer än 2 ha åker samt sådana en- heter med mindre åker, vilka har mer än 10 ha skog. Sammanlagt har 290 800 ägare och brukare av sådana fastighe-

Tabell 43. Antal brukningsenheter och åkerareal i ha ( 1961 ), fördelade på storleksgrupper enligt olika

son, i 22 000 fall på att brukaren varit mantalsskriven i annan kommun.

Av det totala antalet brukningsenhe- ter med åker (tabell 43) innehar ca 91 000 enheter mer än 10 ha åker, ca 38 000 enheter mer än 20 ha åker och endast ca 20 000 enheter mer än 30 ha åker. Fördelas brukningsenheter och areal åker på olika storleksklasser er-

källor 2—5 5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 50—100 100— Summa Åker, ha enl. jord- br.räkn. 1961 . . . . 251 276 572 384 426 419 363 186 456 882 464 850 371 756 389 665 3 296 418 Antal brukningsen— heter enl. jordbr.- räkn. 1961 ...... 66 635 75 017 33 164 20 282 18 266 11 960 5 410 2 186 232 920 Antal brukningsen- heter enligt SCB- utredn .......... 57 810 70 890 33 810 19 020 18 030 10 980 5 220 2 460 218 220 ter identifierats. Sammanlagt återfinns Bruknings- Åkerareal ca 238 000 som hade mer än 2 ha åker. enheter % % Antalet brukningsenheter för vilka per- 2— 5 ha ........ 28,6 7,6 sondata icke redovisats uppgår till 13: äg : """" 23% 33% 36 649 (härav 19 879 i gruppen under 2 20__ 30 , 73 1319 ha åker). I drygt 9000 av fallen beror 30— 50 » --------- 5.2 14,1 .. . . . 50—100 » ........ 2,3 11,3 detta på att brukaren ar Juridisk per- 100_ . 09 11 8

Jordfördelningen för slättbygden är en helt annan än för områden av över- vägande skogsbygdskaraktär.

I Norrbottens, Västerbottens, Jämt- lands, Västernorrlands och Kronobergs län har endast 10—15 % av enheterna en åkerareal överstigande 10 ha. Mot-

hålles följande.

svarande tal är för

Tabell 44. Antal brukningsenheter 1961 fördelade på storleksgrupper och produktions— områden (1961 års jordbruksräkning)

Storleksgrupp Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö S:a 2— 5 ha .............. 1 784 2 566 2 858 2 427 20 194 7 941 14 259 14 606 66 635 11,5 14,4 13,0 9,3 30,6 33,5 46,0 47,2 28,6 5— 10 » .............. 2 892 4 367 5 014 4 154 26 464 8 047 11 617 12 462 75 017 18,7 24,6 22,7 15,9 40,1 34,0 37,5 40,3 32,2 10— 15 » .............. 3 024 3 293 4 226 4 053 9 712 3 140 3 025 2 691 33 164 19,6 18,5 19,2 15,6 14,7 13,3 9,8 8,7 14,2 15— 20 » .............. 2 171 2 533 3 114 3 808 4 634 1 920 1 255 847 20 282 14,0 14,2 14,1 14,6 7,0 8,1 4,0 2,8 8,7 20— 30 . .............. 2 490 2 531 3 163 4 839 2 887 1 466 629 261 18 266 16,0 14,2 14,3 18,6 4,4 6,2 2,0 0,9 7,9 30— 50 . .............. 1 921 1 705 2 155 3 889 1 374 726 147 43 11 960 12,4 9,6 9,8 14,9 2,1 3,1 0,5 0,1 5,1 50—100 » .............. 808 587 1 084 2 009 549 314 49 10 5 410 5,2 3,3 4,9 7,7 0,9 1,3 0,2 —— 2,3 över 100 » ............. 379 211 432 893 152 111 7 2 2 186 2,5 1,2 2,0 3,4 0,2 0,5 — —— 1,0

Fig. 6 Procentuell fördelning av antal brukningsenheter och areal dker inom 8 produktionsområden och hela riket år 1961

STORLEKSGRUPPER EFTER ÄKERAREALEN:

..-. ..

ANTAL BRUKNINGSENHETER AREAL ÅKER

_ GÖTALA__NDS SODRA SLATTBYGDER

GÖTALANDS MELLANBYGDER

-|0 HA 10-20 HA 20-30 HA 30450 NA 56-100 NA ÖVER 100 ”A '

%? J mm

...-.- ___

253476

GÖTALAN os SKOGBYGDER m 650

GÖTALQNDS NORRA SLATTBYGDER

732356

SVEALANDS SLÄTTBYGDER 015 707

SVEALANDS SKOGSBVGDER 210732

JO!" NORRLANDS NEORE 223 306

NORRLANDS ÖVRE zon m

232920 HELA RIKET 329661.

'Tabell 45. Åkerjordens procentuella fördelning på storleksgrupper 1956

(Jordbruksräkningen) _ . Storleksgrupper Områden - . 50__ 2—5 5—10 10—15 15—20 204—30 30—50 100 100— Södra och mellersta Sveriges-slätt- _ bygder ...................... 1,90 6,86 9,91 10,89 17,02 19,58 16,03 17,81 Södra och mellersta Sveriges skogs- ' 1 . ; o. dalbygder ................ 11,44 27,70 17,32 12,39 11,40 8,59 6,32 4,84 Norra Sverige. . . ., ............. 24,92 41,71 16,82 8,62 5,04 1,68 0,90 0,31 Hela riket 7,62 17,36I 12,94I 11,02 13,86I 14,10 11,28] 11,82 Gävleborgs, Värmlands, Kop— mellansVenska skogsbygderna motsva— parbergs', Göteborgs och rande tal är*30—40 % och för slättbyg— Bohus, Älvsborgs och Jön- derna inom mellersta och södra Sverige köpings län ............ 20—30 % ca 10 %. Hallands, Kristianstads, Kal- mar och örebro län 50 % Skaraborgs, Malmöhus län' . T' 60 % C. Kombinationen jordbruksmark-skogsmark Östergötlands län .......... 65 % Av rikets samtliga brukningsenheter Uppsala, Stockholms, Söder- med mer än 2 ha åker innehade år 1956 manlands och Västman- 71,5% eller nära 3/4 skogsmark. För lands län .............. 70 % mer än hälften av dessa uppgick skogs-

I Götalands skogsbygder har endast 3 % av enheterna en areal överstigan— de 30 ha. Motsvarande tal för Svealands skogsbygder är 4 %, för Svealands slätt- bygder 23 % och för Götalands slätt- bygder 19 %.

Ang. arrondering, se även nedan un- der D. b.

B. Åkerjordens fördelning på storleksgrupper

Som framgått (tabell 43) disponerar enheter i gruppen 2—10 ha ca 25 % av den totala åkerjorden, gruppen 10— 30 ha ca 38 %, samt grupperna över 30 ha ca 37 %. Sammanfattningsvis inne- håller enheterna med mindre än 20 ha åker hälften av den totala åkerarealen.

Betydande regionala skillnader före— ligger (tabell 45). I norra Sverige bru- kas 65—75 % av åkerjorden i enheter mindre än 10 ha åker, medan inom de

marksinnehavet emellertid till högst 25 ha. Av de övriga brukningsenheterna med skogsmark ägde 23,2 % '25—50 ha, 13,9 % 50—100 ha, 5,7 % 100—200 ha, 1,7 % 200—400 ha samt endast 0,6 % mer än 400 ha skogsmark.

Av tabell 46 framgår, att enligt jord- bruksräkningen 1956 fanns 78258 en- heter med åkerarealen högst 10 ha och skogsmarken högst 10 ha. Endast 17 423 enheter hade en åkerareal över 15 ha och samtidigt en skogsareal över 25 ha. Av enheterna under 15 ha åker har 32 447 fastigheter mer än 50 ha skogs- mark.

Antalet brukningsenheter med en skogsmarksareal av mer än 50 ha åker är relativt få eller för hela riket endast 15,5 %. I Norrland har dock ca 30 % av enheterna mer än 50 ha skog, medan i Ssk-området motsvarande tal är en-_ dast 15 %.

Av landets totala skogsmanksar—eal !;

Tabell 46. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker, med och utan skogsmark, med fördelning på storleksgrupper; antal brukningsenheter med skogsmark med fördelning

på storleksgrupper efter skogsmarksinnehavets areal; inom hela riket » (Jordbruksräkningen 1956)

Antal Antal brukningsenheter med skogsmark fördelade på stor— Storleks— brukningsenheter lleksgrupper efter skogsmarksinnehavets areal grupper efter _ _ åkerarealen sig? slfåg högst 10—25 25—50 50—100 100— 200— över mark 'mark 10 ha ha ha ha 200 ha 400 ha 400 ha 2— 5 ha. . 22 502 65 052 22 989 18 558 12 487 6 534 3 279 1 000 205 5— 10 » .. 17 554- 65 692 15 213 18 168 17 339 10 165 3 586 995 226 10— 15 » . . , 11 470 27 461 6 702 7 563 6739 4 386 1 594. 377__ 100 15— 20 » . 7 439 13 191 "3273 3 8175 3123 "1096" """""738 " 200, 44 20— 30 » . 7 840 10 639 2 547 2 997 5 2 706 1 581 599 160 49 30— 50 » . 5 782 5 885 1 148 1 4235 1 553 1 153 445 114 49 50—100 » . 2 842 2 531 354 413 i 490 635 420 148 71 över 100 » . 918 1 303 60 94 _ 123 . 213 ___265 ______ 232 316 Summa 76 347 191 754 52 286 53 033 44 560 26 663 10 926 3 226 1 060 268 101 Tabell 47. Procentuell fördelning av brukningsenheter efter skogsmarksareal ( 1 95 6 ). Skogsmark, ha Prod.område 0 1—10 11—25 26—50 51—100 101—200 201— Gss ............ 85 9 3 7 1,4 0,45 0,12 0,16 Gmb ........... 48,7 22,3 14 1 9,4 4,0 1,1 0,4 Gsk ........... 20,5 21,2 25,5 21,2 9,1 1,9 0,6 Gns ........... 40,6 37,7 14,7 4,5 1,5 0,6 0,3 55 ............. 31,9 22,8 22,0 13,5 6,5 2,1 1,4 Ssk ............ 21,5 19,3 24,4 19,8 10,8 3,3 0,8 Nn ............ 16,2 14,6 18,4 19,5 17,1 10,3 3,8 Nö ............ 12,6 9,0 18,0 24,0 20,7 10,8 4,7 Hela riket 28,5 19,5 19,8 16,6 9,9 4,0 1,6

Se även tabell 6: 2 1 Bilaga 6.

22,5 milj. ha äges i runt tal 11,3 milj. ha av enskilda. Enligt 1956 års jord- bruksräkning brukades ca 9 milj. ha i samband med jordbruk. Ca 1,5 milj. ha åtskildes från åker genom arrendeför- hållanden och vidare ingick 0,9 milj. i privatägda rena skogsfastigheter. För- delningen av de 9 milj. ha, som brukas i samband med jordbruk, framgår när- mare av tabell 48. Ca 0,9 milj. ha ingår sålunda i enheter med mindre än 2 ha åker och dessa torde till mycket stor del vara att betrakta som rena skogs- företag.

Tabell 48. Privatägd skogsmark, fördelad på storleksgrupper efter åker. RLF:s cen— tralregister 1956

Antal bruk— Areal

Storlållisgr up p ningsenheter skogsmark

er med skog ha 0,1— 1,0. . 14 943 320 262 1,1— 2,0. . 23 745 589 615 2,1— 5,0. . 65 052 2 224 488 5,1— 10,0. . 65 692 2 659 546 10,1— 15,0. . 27 461 1 107 974 15,1— 20,0 13 191 537 174 20,1— 30,0 . . 10 639 448 695 30,1— 50,0. . . 5 885 324 022 50,1—100,0. . . 2 531 247 551 100,1— ....... 1 303 493 540 Summa 230 442 8 952 867

I). Skogsmarkens strukturförbålllnden a) Skogsmarkens fördelning på före- tagsenheter

Av den totala skogsmarksarealen om 22,5 milj. ha äger domänverket 4,2 milj. ha, bolag 5,6 milj. ha samt enskilda ca 11,3 milj. ha.

Den övervägande delen av storskogs- brukets innehav ingår i relativt stora redovisningsobjekt.1 Detta bör ses mot bakgrunden av att vad som anges som en redovisningsenhet kan vara splitt— rad på åtskilliga skiften och arronde- ringsbristen är —i betydande områden så framträdande, att en omarrondering är trängande angelägen för att skogs- bruket skall kunna bedrivas i rationella enheter. De strukturella bristerna fram- träder härvid dels i form av en sam- manblandning av skogsmark tillhöran- de olika företrädare inom storskogsbru- ket. dels en sammanblandning mellan storskogsbrukets markinnehav och det privatägda.

Beträffande den privatägda skogsmar— ken visar tabell 52 att i riket finns 57 % av arealen i enheter under 100 ha skogsmark.

Ca 1,8 milj. ha finns i enheter under

25 ha skogsmark. Väljer man i stället gränsen 50 ha så återfinns 3,2 milj. ha i enheter under sagda gräns. Sammanfattningsvis kan sägas att av rikets 283400 skogsbruksenheter i en- skild ägo2 återfinns 167 000 i gruppen under 25 ha skogsmark. Av dessa hän- för sig 116 000 till den del av riket som ligger söder om Dalarna och endast 50 000 enheter till de norra områdena. Splittringen av skogsmarken i små en- heter är särskilt stank i Västergötland, Dalsland, Bohuslän och Närke och li- kaså i Kristianstads län. I dessa län är således 70—80 % av brukningsenheter- na att hänföra till enheter med en areal understigande 25 ha. Även i mellanom- rådet från Värmland i norr till Kalmar i söder dominerar de små skogsfastig— heterna starkt och utgör här ungefär 9/3 av det totala antalet skogsbruksen- heter. I Gävleborgs och Kopparbergs län har 55 % av enheterna en areal un-

1 I regel taxeringsenhet. ' Inom det privatägda skogsbruket finns _— förutom de ca 192 000 enheterna som är för— bundna med minst 2 ha åker — 39 000, som är kombinerade ur brukningssynpunkt med en åkerareal om 0,1—2,0 ha samt 53 000 enheter, där åkerjorden är utarrenderad eller som utgör rena skogsfastigheter.

Tabell 49. Sambandet åker-skog med fördelning på lånsgrupper enligt 1956 års jord-

bruksräkning Total skogsmarksareal privatägd Läns grupper Summa Komb. med jordbruk Ej komb. m. jordbr. skog Summa Antal Areal 0/ Antal Areal enheter skogsmark " enheter Skogsmark Nb, Vb län ...... 6 968 717 2 450 249 34 246 2 145 824 87,6 4 780 304 425 Jtl, Vnr län ..... 4 458 496 1 937 266 25 381 1 510 355 78,0 4 317 426 911 le, K b län. . . . 3 413 557 1 485 169 28 050 1 150 786 77,5 10 205 334 383 Vrm, r, Vstm, Ups, Sth, Sdm, Ög. Skb. Åbg, Jkp, Krb, Klm län ........... 6 645 382 4 593 496 108 542 3 405 577 74,1 28 836 1 187 919 th, Gbg, Hl, Bl, Krs, Mlm län . 1 019 210 866 651 34 223 740 325 85,4 4 822 126 326 Hela riket 22 505 362 11 332 831 230 442 8 952 867 79,0 | 52 960| 2 379 964

Tabell 50. Den totala skogsmarkens procentuella fördelning på storleksgrupper (Jordbruksräkningen 1951)

Storleksgrupper

Områden 1—10 10—25 25—50 50—100 100—200 200—400 över 400

Södra o. mellersta Sveriges slättbygder ........... 6,71 13,10 15,02 14,26 10,60 8,92 31,40 Södra o. mellersta Sveriges skogs— och dalbygder. . 3,98 11,30 18,14 16,97 10,90 6,42 32,28 Norra Sverige .......... 0,91 2,80 5,63 9,03 10,02 7,25 64,37

Hela riket 2,30 6,02 9,75 11,57 10,30 7,22 52,84

Tabell 51. Skogsmarkens fördelning på storleksgrupper och ägarekategorier i procent (Jordbruksräkningen 1951)

.. _ Areal Hogst 25 ha 25—100 ha 100—400 ha over 400 ha skogsmark

Södra och mellersta Sveriges slätt-

bygder:

Staten ...................... 1,6 8,4 23,3 66,7 150 933 Andra samfälligheter ......... 4,3 16,1 30,3 49,3 231 291 Aktiebolag .................. 0,7 2,6 7,9 88,8 272 043 Enskilda ägare .............. 26,3 36,8 19,6 17,3 1 778 943 Södra och mellersta Sveriges skogs-

och dalbygder: Staten ...................... 0,4 1,7 9,9 88,0 410 644 Andra samfälligheter ......... 2,5 13,5 36,8 47,2 303 505 Aktiebolag .................. 0,4 1,5 5,8 92,3 1 059 492 Enskilda ägare .............. 22,0 49,8 19,8 8,4 3 805 179 Norra Sverlge:

Staten ...................... 0,04 0,14 0,44 99,38 3 586 494 Andra samfälligheter ......... 0,5 2,1 7,3 90,1 905 219 Aktiebolag .................. 0,1 0,3 1,3 98,3 4 248 169 Enskilda ägare .............. 9,2 36,4 41,2 13,2 5 734 150 Hela riket:

Staten ...................... 0,1 0,6 2,2 97,1 4 148 071 Andra samfälligheter ......... 1,5 6,8 17,2 74,5 1 440 015 Aktiebolag .................. 0,2 0,6 2,5 96,7 5 579 704 Enskilda ägare .............. 16,2 41,0 30,6 12,2 11 318 272

Tabell 52. Areal skogsmark i privat ägo fördelad på storleksgrupper efter skogsmarks- arealen ( J ordbruksrå'kn. 1 95 6 )

.. Högst 25 25—50 50—100 100—200 200—400 Över 400 Lansgrupper ha ha ha ha ha ha Summa Nb, Vb län .......... 189 591 373 584 601 909 598 118 420 698 240 924 2 424 824 Jtl, Vnr län .......... 148 315 211 231 369 964 497 858 359 314 332 606 1 919 288 le, Kpb län ........ 242 786 281 753 370 936 328 030 156 560 160 368 1 540 433 Vrm, Ör, Vstm län. . . 243 515 238 915 243 227 182 034 103 199 152 365 1 163 255 Ups, Sth, Sdm, Ög län 171 870 180 809 186 718 147 497 114 214 256 831 1 057 939 Skb, Åbg, Jkp, Krb, Klm län ........... 548 923 625 014 550 775 291 539 157 122 166 784 2 340 157 th, Gbg, Hl, Bl, Krs, Mlm län ........... 288 042 227 056 174 080 75 170 33 724 . 74 304 872 376 Hela riket 1 833 042 2 138 362 2 497 609 2 120 246 1 344 831 1384 182 11 318 272

Tabell 53. Skogsföretag i enskild ägo, fördelade efter skogsinnehav samti och utan kombination med jordbruk

(Jordbruksräkningen 1956)

Antal brukningsenheter med skogsmark i enskild ägo, fördelade

efter skogsinnehav i hektar

1—10 11—25 26—50 51—100 101—200 201—400'401— | Summa Hela riket: Antal utan kombination med jordbruk ........ 18 049 12 999 9 819 6 800 3 339 1 266 688 52 960 Enheter i kombination med 0,1—2,0 ha åker.. 21 908 8 620 4 105 2 434 1 154 372 95 38 688 Enheter i kombination med över 2 ha åker. . . 52 286 53 033 44 560 26 663 10 925 3 226 1 061 191 754 Summa 92 243 74 652 58 484 35 897 15 418 4 864 1 844 283 402 % 32,6 26,3 20,6 12,7 5,4 1,7 0,7 100,0

Tabell 54. Skogsföretag i enskild ägo, procentuellt fördelade efter skogsinnehav i hektar och med fördelning på de fem skogliga huvudområdena ( 1956 )

Storleksgrupper efter skogsareal, ha Länsgrupper Summa 1—10 11—25 26—50 51—100101—200201—400 401 enheter I Nb, Vb län ............ 15,1 21,5 25,7 21,7 11,3 3,8 0,9 39 026 II Jtl, Vnr län ............ 24,8 20,7 18,9 17,5 12,0 4,5 1,6 29 698 ' III " le, Kpb län .......... 30,4 25,9 21,0 14,5 6,3 1,5 0,4 38 255 IV Vrm, Ör, Vstm, Ups, Sth, Sdm, Ög, Skb, Åbg, Jkp, Krb och Klm län 35,6 28,6 20,7 10,3 3,2 1,0 0,6 137378 th, Gbg, Hl, Bl, Krs och Mlm län ............. 47,4 27,7 16,2 6,7 1,5 0,3 0,2 39 045 Hela riket 32,6 26,3 20,6 12,7 5,4 1,7 0,7 283 402

der 25 ha, medan motsvarande siffra för Jämtlands och Västernorrlands län är 45 % och för Norrbottens och Väs- terbottens län 37 %.

b) Arronderingsförhållandena 1) Allmänt

Rörande behovet av fastighetsreglering— ar m. in. har lantmäteristyrelsen år 1957 genom överlantmätarna företagit en in- ventering. Enligt denna uppskattades behovet av fastighetsreglering i fråga om mark för jord- och skogsbruksändamål omfatta totalt ungefär 5,5 milj. ha be- rörande ca 118000 brukningsenheter. Åtgärdsbehovet bedömdes såsom träng- ande för en areal av 3,6 milj. ha mot- svarande 65 % av hela arealen. Det to- talt redovisade åtgärdsbehovet omfatta- de omkring 20 % av hela rikets pro- duktiva areal och avsåg till alldeles övervägande del (4,9 milj. ha) skogs- mark.

Fördelning av den totala arealen för åtgärdsbehovet på inägor och skogs- mark visade att 0,6 milj. ha eller 11 procent omfattade inägor och 4,9 milj. ha eller 89 % skogsmark. Motsvarande siffror för det trängande behovet var— respektive 0,4 milj. ha eller 11 % och 3,1 milj. ha eller 89 %; Storleksordningen av åtgärdsbehovet varierade naturligen mycket mellan lä- nen. Ytterlighetsvärdena låg på 0,004 milj. ha (Hallands län) och 1,4 milj. ha (Kopparbergs och Västernorrlands län) . Endast de två sistnämnda länen redovi- sade behov överstigande 1 milj. ha, me- dan fyra län (Norrbottens, Gävleborgs, Värmlands och Västerbottens län) redo- visade behov över 0,1 milj. ha. Tillsam- mans svarade nämnda sex län för 84 % av det totala åtgärdsbehovet. Den läns-. visa fördelningen av det såsom träng— _ ande betecknade åtgärdsbehovet gav i stort sett samma bild.

I fråga om relativt åtgärdsbehov, dvs. förhållandet mellan arealen redovisat behov och arealen produktiv mark, låg Västernorrlands län främst med 67 % följt av Kopparbergs län med 64 %. Därnäst kommer Blekinge, Värmlands och Gävleborgs län, som alla hade ett relativt behov på omkring 35 %. Här— efter följde Göteborgs och Bohus län med ungefär 25 %. Relativa behov mel- lan 10 och 20 % redovisade Got- lands, Kristianstads, Älvsborgs, Örebro och Norrbottens län. Övriga 13 län låg på 10 % och därunder. Minst 1 föreva- rande hänseende var Malmöhus, Hal- lands och Uppsala län, där det relativa åtgärdsbehovet icke var mer än 1—2 %.

Sammanfattningsvis visar invente- ringen sålunda att 5,5 milj. ha, varav 4,9 milj. ha skogsmark ansågs vara i behov av omreglering och att behovet betecknades som trängande beträffande 3,2 milj. ha. Huvuddelen av åtgärderna kommer på norrlandslänen, Koppar— bergs län och Värmlands län. _

En detaljerad redovisning av invente- ringsresultatet har lämnats i SOU 1959: 30 (sid. 80—92).

2) Gruppering av olika ägarekatego- riers innehav

I fig. 7 har skogsmarkens procentuel- la fördelning områdesvis (enl. riks- skogstax.) angivits. Som framgår ökar inslaget av allmänna skogar från söder till norr. I de fyra norr-a länen är in- slaget av kronoskogar och bolagsskogar 56 %, medan motsvarande tal för Svea- land är 38 % och Götaland 13 %._Do- mänverkets innehav är till övervägan- de del (70 %) beläget inom de fyra nordligaste länen. Bolagen har ca 55 % av sitt innehavinom detta område. Sagda markägarekategorier har endast 1/4 av sitt innehav inom de 17 södra länen. Även inom detta södra område

Fig. 7 Pracentuell fördelning av skogsmarken pd olika ägarekategarier inom sin huvudområden år 1957 'I.

Kronoskogor 100—

Övr.olhnännu skogar

Bolugsskogur Övriga skogar

!

80— 60— t.o— 20-

NNÄXXWNXXXXXXBXXX XÄXXX BxXXXXXNtxXXX XWXXXXXRX XX

lixXXXXXXlXXXXXX XXX & XXXXXX m xXXXXNXX

%%

XX

N O

xE

Lön: Nb,Vb Jtl,Vnr, Kpb,Vr Ör, Vstm, Skb,Äbg, th,Gbg, le ups, s_th, Jkp, Krb, Hl, Bl, Sdm, Og Klm Krs, Mlm

ram.-_ m..—— :..-

kan dock inslag av mark tillhörande storskogsbruket vara rätt betydande.

Sammanblandningen av mark tillhö- rande olika ägarekategorier framträder särskilt beträffande norrlandslänen, Kopparbergs och Värmlands län. En sådan sammanblandning av mark till— hörande olika ägare'kategorier och även olika företag inom storskogsbruket fö- rekommer dock på sina håll inom lan- det i övrigt i sådan utsträckning att den återverkar högst menligt på skogs- bruket.

För flertalet län finns numera sam- manställda översiktliga kartmässiga re- dovisningar av ägandeförhållandena i skogsmarken. Bifogade utdrag ur så- dana kartor illustrerar förhållandena i olika delar av landet. De åtta första kart- bilagorna belyser särskilt storskogsbru- kets arrondering.

Kommentarer till dessa kartbilagor:

I Norrbottens, Västerbottens, Jämt— lands, Västernorrlands och Gävleborgs län förekommer ett mycket stort inslag av mark tillhörig domänverket och bo- lag. Som framgår av kartexemplen från Jämtlands, Västerbottens och Väster- norrlands län förekommer dessa inne- hav dels såsom större komplex, dels såsom spridda skiften. Ofta kan man urskilja en större eller mindre kärna. En betydande sammanblandning före- kommer dels mellan mark tillhörande olika företrädare inom storskogsbruket, dels mellan storskogsbruket å ena sidan samt privatskogsbruket å andra sidan.

Exemplet från Västerbottens län är hämtat från ett område, där en intresse- arrondering påbörjats mellan företag inom storskogsbruket. Av exemplet från Västernorrland framgår hur en typisk arronderingsbild ser ut i älvdalarna. Skogsskiftena kan vara mer än milslånga och smala, ner till endast några 10-tal meters bredd. De spridda skiftena i

storskogsbrukets ägo är många gånger mycket små och ligger till en avsevärd del i nära anslutning till den bebyggelse, som är knuten till jordbruket.

Storskogsbrukets relativa innehav av mark varierar givetvis från område till område. I exemplet från Jämtlands län visas ett område, där inslaget av stor— skogsbruk är mycket stort.

Förhållandena i Värmlands och Kop- parbergs län påminner till stor del om förhållandena i Norrland. Långa och smala skiften förekommer i mycket stor utsträckning och vidare är inslaget av små skiften tillhörande storskogsbruket i närheten av jordbruksbygden bety- dande och på sina håll större än i Norr- land. I vissa delar av Dalarna är för- hållandena särskilt komplicerade. Det bör observeras att på kartan över Da- larna framträder icke alla småskiftena i jordbruksbygden.

Södra och mellersta Sverige skiljer sig i fråga om skogsmarksstrukturen rätt väsentligt från Norrland och nor- ra Svealand. Privatskogsbruket intar här den dominerande platsen. Av ex- emplen från Kalmar och Göteborgs och Bohus län framgår att skogsmark till- hörande bolag och domänverket före- kommer starkt spridd och att insla— get av små skiften också är särskilt stort. Avstånden mellan de olika skif- tena är ofta betydande. Mer samlade komplex förekommer endast här och var, och då inom de mer skogsbetona- de bygderna.

Även beträffande ecklesiastika och kommunala innehav föreligger i olika delar av landet en stark ägosplittring

3) Utformningen av enskilda fastigheter

Strukturproblemen beträffande de privatägda skogsbruken _— såväl de rena skogsfastigheterna som i kombinationen jord och skog — är att det alldeles över- vägande antalet av fastigheterna är otill-

Fig. 8

LOKALISERING AV JORD— OCH SKOGSBRUKET I

KOPPARBERGS LÄN ÄGAMMMNI somm E] Surin mmm . Iona "Ljusnan.

Skogsbruket försvåras av en stark uppdelning på långsträckta skiften, som skär igenom terrängen utan anslutning till drivningsförhållandena. (Bilden är hämtad från södra Norrland)

Flygfoto: Rikets allmänna kartverk år 1961. Godkänd för reproduktion och spridning av rikets allmänna kartverk den 31/3 1964.

Skogsbruket försvåras av en stark uppdelning på långsträckta skiften, som skär igenom terrängen utan anslutning till drivningsförhållandena. (Bilden är hämtad från södra Norrland)

Flygfoto: Rikets allmänna kartverk år 1962. Godkänd för reprodukti och spridning av rikets allmänna kartverk den 31 /3 1964.

å—HG. .c knä—52% &:

Hin., )?xähkääwdwq %& %% %u.—hå Qtek. %& u sis mes au & o......” svensexa

ämxhi & än %& Äåbsxn

.. .a. 5. pr..

w ......» ///a . .a... _

14 I | _

Fig. 10 Västerbottens län

—— Sluten ! Enskilda _)

- SCA III"" Moa Domsjö AB Hull] Nordmalings Ångshgs AB

Fig. 11 Torps socken, Västernorrlands län

Fig. 12 Värmlands län

..

Mölnbmku . +

Uddeholm

. ., .. o..-.o'o'oy'; ' , ,7/1'" & Billerud .////////////(7,,,,, If // Ill/I » 31". & & win; 9', Å....pysvflf/ 55" ) ...,... .=s== / ""”””"””"'////I .. ...F- '.1

. . . . . E:] Kyrkan 30.09! * '.'... 'o'—,”

C] Enskilda : &. ;;»...- - »!

. o - O . ' o'o'o'o'o'o'o'o . o . v.....o,:,g.o,o.o . - _..o & - .

Fig. 13 Uppsala län

Storskogsbrukets arronderingsförhållanden inom vissa delar av Björklinge, Bälinge, Vendels och Tierps kommuner.

|| tillit"” | "HW" *mulllllllllll

. Stora Kopparbergs Bergslags AB ! AIlmönning B Enskilda . Korsnäs AB Wii]] Universitet . Staten Kyrkan

.|||||l|l""'

Fig. 14 Kalmar län

i **"'—||||||||||||||

HULTSFRED , "

.....|||||||ll||||||||||| .. ||||||||||||| m..... ..,"... :| E.....g.

Fig» 15 Kalmar län

""""""""""

Mark tillhörande staten

Fig. 16 Göteborgs och Bohus län

Fig. 17 Myckelby i Styrnäs socken, Västernorrlands län

hrnet—I""

MVCKELBV | swan'is socxsn,

VÄSTERNORRLANDS LÄN

Nuknlnauan A: u nu blev nu nu ha nog-mu- s Mnnnuu un |G ownline" urulnlngunhol |: |" Måla Rh IIIN [IOM-'I ! namnen och IO uno-omm.

Fig. 18 Skarpeds by i Eds socken, Västernorrlands län

Fig. 19 Västerbottens län /'l H&lsingtors

[Hmm :ohqmnn,Conny

& Kurtsson. Kontriu

mmm Lindgrm, 1 Konrad

& Zakrisson. Juh.Beugt & z.:n

/-

. /_ _ / / ' / _ Allled Bachman. "'|le _ / [mm Jonsson. Mareld & Jonlwn, Gulin _ Ern-nn, nm Edvin

Fig. 20 Hemmanel Kätterud, Grava socken, Värmlands län

|..u- han";

HEMMANET xinznun Gruva socken

Värmlands [än nu.. kni-o'. m , m.m. un um lingua-_l! & A...-mu... w— nm.-nm". 2 & nr.-nu .7. m.. "now-|| : n...-um... om 1 na,-mum

i.u. va.-m»; 3.) mm Juhani-v .a. m.. na.-.m- L bandyn och L m...-mu L 1 m. lem.-...man ' 11 m oo. :..-...min."

5 . mr.-nu...» nm.—...»...-

1 hmmm ao. L n...-m.... 6 ' n.. m. m. 11 M m.m." * ' ""'"V' _; | houllllu av. L no.-mum

7 . 1 '- nw .a. us |... m.m.. : n.. n nu... om : m.m."...

och :l m nagg".- nu av. ; uwnllllm

ooo-mmm nog-mm :o- m 1 m— .

.| om... nu...»: >... ..u sn.-m....nuw och m nm- " um... u— ..» nogen—ull lungmnlam kommun. smmu ang. lem- .ummm. lu brulnmpnlnom

_ Vunlblru

ön;-uu

run.-:| lulllull nu

Fig. 21 Brukmngsenheternas förändring för hela riket efter storleksgrupper År 1944, 1951, 1956 och 1961

X

lN XNXXXYQXXXXXXN XXXX * & XXXXXNXXXXXX .XXXXXN

[(XX * XXXX xXXXX *

XW

mm

5—10 10-20 20—30 30-50 50—100

över 100

HA

räckliga beträffande storlek och vidare att arronderingsförhållandena är otill- fredsställande.l södra och mellersta Sve- rige framträder, såsom visats ovan un- der a), uppdelningen på småfastigheter särskilt starkt, dock finns på vissa håll även här trakter med mycket otillfreds- ställande arronderingsförhållanden, ex. i Kalmar län och Dalsland. I Norrland och likaså i Dalarna och Värmland hän- för sig problemen i hög grad till arron- deringsförhållandena med långa och smala skiften, men uppdelningen på små enheter medför även där avsevärda svå- righeter. Förhållandena illustreras av exemplen å de fyra sista av de här info- gade kartbilagorna, hämtade från Väs- terbottens, Västernorrlands (2 st.) och Värmlands län.

Den ekonomiska effekten av arron- deringsförbättringar har belysts i arron- deringsutredningens betänkande (Effek- ten av varierande fältutformning. Sten— cil. 1963). Vad den skogliga arronde- ringen beträffar, har en särskild arbets- grupp under ledning av professor Ger- hard Larsson utfört en studie av effek- ten av omarrondering i skogsmark (Stockholm 1963). Ett fortsatt arbete på detta område pågår.

II. Förändringar i företagsstrukturen A. Allmänt

En allmän ekonomisk-teknisk utveck- ling, ökad industrialisering och kom- mersialisering har framkallat krav på betydande anpassningar inom närings- livet, bl. a. innebärande omflyttning av produktionsresurserna såväl inom som mellan olika näringsgrenar. Effektivi- tetskravet har blivit alltmer framträ- dande, varvid från såväl enskilda före- tagare, enskilda näringsgrenar som sam- hället i stort anspråk framställts på att produktionsresurserna utnyttjas och kombineras på ett sådant sätt, att bäs- ta möjliga ekonomiska utbyte erhålles.

För jord- och skogsbrukets del har den tekniska utvecklingen medfört dels en sugning från stadsnäringarnas sida genom att nya arbetsmöjlighctcr, erbju- dande förmånlig arbetsersättning, till- skapats, dels ett behov inom jord- och skogsbruket av lämpligare och större företagsenheter och brukningsytor, som återigen möjliggjort vidare utnyttjande av tekniska framsteg med påföljande frigörande av mänsklig arbetskraft. Som en naturlig följd men också som ett medel för en inkomstförbättring inom jordbruket har framstått behov av att arbetskraft förs över från jord- bruket till övrigt näringsliv. Kapitalet har alltmer ersatt det mänskliga arbe- tet. Följden har härvid blivit, att de traditionella små företagsenheterna på grund av den uppstådda undersyssel- sättningen icke kunnat erbjuda sina brukare en konkurrensmässig ersätt- ning för insatta produktionsresurser el- ler tillfredsställande utkomst. Detta har i sin tur utlöst det tilltagande bortfallet av små enheter genom nedläggning och sammanslagning av jordbruk.

Förändringarna i antalet företagsen- heter kan ses såsom en fas i en under en längre tidsperiod pågående föränd- ring och anpassning inom jordbruket. Under 1930-talet och 1940-talet påbör- jades inom jordbruket en betydande mekanisering, vilken bl. a. kan utläsas av en kraftig utökning av traktorbestån— det. Antalet företagsenheter förblev emellertid relativt opåverkat, vilket också egnahemsverksamheten med ny- bildande av jordbruk bidrog till. När mekaniseringen nådde ett visst stadium blev företagen ur arealmässig synpunkt icke tillfyllest för det maskinbestånd man skaffat sig.

Behovet av ökande fastighetsstorlek kom att framträda och prägla den föl- jande utvecklingsfasen. Som tidigare på- pekats synes förändringarna i antalet

Fig. 22 Brukningsenhelcrnas förändring i olika produktionsområdcn 1914, 1951, 1956 och 1961

INDEX LOG.5KALA

100-— 105— 100— 98- 96— 96-1

—— —— Gss -——n—Gmb —-—- Gsk

-—-— s; ————— Ssk

-o——9-Nn 'l—l-NÖ

__ HELA RIKET

92— 904 se— as— sa— ez— ao— va— 75— 74— 72—

79

| | | | 1946 1951 1956 1961

Tabell 55. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker åren 1927, 1932, 1937, 1944, 1951, 1956 och 1961 enligt jordbruksräkningarna

Storleksgrupper efter åkerarealen År 1927 År 1932 År 1937 År 1944 År 1951 År 1956 År 1961 2— 5 ha 117 678 116 515 113 722 107 776 95 945 87 554 66 635 5— 10 . 94 533 95 848 97 298 94 144 89 755 83 246 75 017 10— 15 » 39 599 38 931 33 164 15_ 20 » ] 59 593 59 524 60 441 58 477 (20 191 20 630 20 282 20— 30 » 17 114 17 176 17 518 17 030 17 719 18 479 18 266 30— 50 » 10 813 10 821 10 969 10 710 11 234 11 667 11 960 50—100 » 5 195 5 100 5 077 5 065 5 419 5 373 5 410 över 100 » 2 469 2 395 2 294 2 325 2 325 2 221 2 186 Summa: 307 395 307 379 307 319 295 527 282 187 268 101 232 920

företag uppnått ett intensivt stadium först under 1950-talet.

Under slutet av 1950-talet kan sedan en tredje fas spåras, kännetecknad bl. a. av ökande samverkan i produktionsle- det ävensom övergång till mer speciali- serad drift inom de enskilda företagen. Dessa tendenser torde knappast komma att dämpa förändringarna i fastighets- strukturen. Tvärtom torde sådana för- ändringar bli än mer framträdande, var— för man måste tänka sig den fortgående storleksrationaliseringen som ett led i en process, där ett genomtänkt utnytt— jande av befintliga och nya resurser i form av jord, skog, kapital och arbete leder fram till den bästa möjliga förbätt- ringen av lönsamheten.

Från 1937 har antalet brukningsen- heter över 2 ha. minskat med i runt tal 24 %. Minskningen hänför sig i huvudsak till enheter under 10 ha. Spe- ciellt under 1950—talet har strukturra- tionaliseringen medfört en stark minsk- ning av antalet jordbruksföretag, men också en förstärkning av företagsstruk- turen mot större enheter. Enligt jäm- förelse mellan totalräkningarna har un- der de sista tio åren antalet enheter minskat med ca 50000 eller med ca 17 %, dvs från ca 282 000 enheter till ca 232000. Nedgången faller till stör-

re delen — ca 30 000 — inom gruppen 2—5 ha.

Förändring av antalet brukningsenheter i Sverige 1937—1961

(enligt officiell statistik)

Förändringar i procent

2— 5 ha åker .............. -—41,4 5— 10 » » .............. —22,9 10— 20 » » .............. ——11,6 20— 30 » » ............... + 4,2 30— 50 » » .............. + 10,9 50—100 » » .............. + 10,7 >100 » » .............. -— 4,7 Summa -—24,2

B. Studium av förändringarna a) Material Hittillsvarande förändringar rörande antalet företag för hela landet kan föl- jas dels genom jämförelse mellan de olika jordbruksräkningarna, dels ge- nom återkommande bearbetningar av RLF:s centralregister över jordbruks— fastigheter, dels genom de undersök— ningar rörande jordbrukets struktur, som genomförts vid Jordbrukets utred- ningsinstitut åren 19568 och 1961. Struk-

3 Folke Larsson: Strukturförändringar i jord- bruket 1951—1956. Meddelande från Jordbru— kets utredningsinstitut 5:58.

INDEX Log.skolu

100

90—

Fig. 23 Förändring i åkerareal, brukningsenheter och förvärvsarbetande befolkning

3 558 milj. ha

3 526 3 487

____ _

N

_ X

&_

l ?rx

295000. N

.L

&

X

" X

i

"95 ÄKERAREAL PÅ BRUKNINGSENHETER

x ÖVER 2 HA

&

Index 1927 =100

' h t r T Xen " 202 000 N 8 ? X

x & zmx ANTAL. BRUKNINGSENHETER MED ”x Xr MER AN 2 HA ÅKER Index 1927 =100

" 233 000

717 000 yrkesutövare

— FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING *, INQM JORDBRUK OCH BOSKAPS— SKOTSEL

40

”""”lndex 1930=1oo lllllll||||||r||||lllllllllllllllll

27 3032 37 40 41. 50 56 60 År

tur- och befolkningsutredningarna byg- ger på uppgifter från ett statistiskt slumpmässigt urval av brukningsenhe— ter. År 1956 insamlades sålunda uppgif- ter om arealer, familjeförhållanden, sysselsättning etc. 1951 och 1956 från 1/30 av landets enheter, dvs ca 9300 enheter. År 1961 införskaffades sedan material dels rörande de ca 8000 en— heter, som då fanns kvar i urvalet, dels beträffande de som under perioden 1956—1961 upphört. Dessa undersök— ningar ger sålunda möjlighet till att följa strukturutvecklingen inom ett identiskt material under perioden 1951 och 1961 och dessutom att mer ingåen- de studera strukturförändringarnas me- kanism.

Förändringar i företagsstrukturen i enskilda län belyses bl. a. av utred- ningar, som genomförts av bl. a. lant- bruksorganisationen rörande jord— och skogsbrukets strukturförändringar.4

b) Förändringarnas omfattning

Jämförelser mellan jordbruksräkning- arna 1951—1961 visar beträffande en- heter över 2 ha en nedgång med 14 000 enheter eller 5 % under perioden 1951 —1956 och ca 35 000 enheter eller 13,1 % tiden 1956—1961. Enligt SOB- utredningen skulle förändringarna för perioden 1951—1956 vara ca 26 000 en- heter eller ca 9,7 % och för perioden 1956—1961 ca 24000 enheter eller ca 10,1 %. Detta innebär, att minskningen under den sista tioårsperioden uppgår till ca 5 000 per år med en något snab- bare förändring under perioden 1956 —1961 än under perioden 1951—1956.

Nedgången i antalet företagsenheter har varit särskilt markant i de mindre storleksgrupperna, dvs i grupperna un— der 15 ha. Gruppen 10—20 ha har un— der senaste fem åren visat en minsk- ning, medan gruppen 20—30 ha tidi-

gare visat en ökning men under senaste perioden i stort förblivit oförändrad. Ser man till hela tioårsperioden, har antalet brukningsenheter i storleks—

41. Strukturförändringar i jordbruket i Kal- mar län 1956—1970. Kungl. lantbruks— styrelsens meddelanden. Serie C Rat.avd. Nr 6, Kalmar 1960.

2. Sammanställning av huvudresultaten av inventeringar rörande jordbruket i Gävle— borgs län 1958. Lantbruksnämnden i Gävle— borgs län i samråd med kungl. lantbruks- styrelsen. Stencil 1960.

3. Sammanställning av huvudresultaten av utredning om jord- och skogsbrukets struk- tur i Hallands län. Lantbruksnämnden i Hallands län under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1960.

4. Jordbruk, skogsbruk och befolkning inom Norra Roslagen, Stockholms län. Lantbruksnämnden i Stockholms län. Sten- cil 1959.

5. Utredning rörande lantbrukets struktur inom Jämtlands län. Lantbruksnämnden i Jämtlands län under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1961.

6. Tornedalsutredningen Första delen: Grundläggande undersök- ningar av länsstyrelsen i Norrbottens län. SOU 1958: 22 Andra delen: Förslag till åtgärder för nä- ringslivets utveckling. SOU 1960: 37

7. Bohuslän. Utredning verkställd av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. SOU 1960: 22.

8. Jord- och skogsbrukets struktur i Öster- götlands län. Lantbruksnämnden i Öster- götlands län under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1961.

9. Jord och skog i Dalarna. Kungl. lantbruksstyrelsens meddelanden. Serie C Rat. avd. Nr 13, Falun 1962. 10. Utredning rörande lantbruketi Dalsland. Lantbruksnämnden i Älvsborgs läns norra område under medverkan av kungl. lant— bruksstyrelsen. Stencil 1963. 11. Utredning rörande jordbruket inom Ar— vidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk. Lantbruksnämndcn i Norrbottens län un- der medverkan av kungl. lantbrukssty— relsen. Stencil 1963. 12. Utredning rörande lantbruket inom Norr- bottens län. Lantbruksnämnden i Norrbottens län un- der medverkan av kungl. lantbrukssty- relsen. Stencil 1964. 13. Y 70. Länsutredning för Västernorrlands län — en studie av befolkning och nå- ringsliv med prognos för år 1970. Länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Tabell 56. Antal brukningsenheter i olika storleksklasser enl. jordbruksräkningarna 1944, 1951, 1956 och 1961 samt förskjutningarna i absoluta och procentuella tal

År 2—5 I 5—10 ! 10_15 |15—20j20—30l30—50l50—10l 100_| Summa 1944 107 776 94 144 58 477 17 030 10 710 5 065 2 325 295 527 1951 95 945 89 755 39 599 20 191 17 719 11234 5 419 2 325 282 187 1956 87 554 83 246 38 931 20 630 18 479 11 667 5 373 2 221 268 101 1961 66635 75 017 33 164 20282 18 266 11 960 5 410 2 186 232 920

Förändring 1944—1951 _ 11 831 _ 4 389 + 1 313 + 689 + 524 + 354 0 — 13 340 % — 10,9 _ 4,6 + 2,3 + 4,0 + 4,9 + 7,0 i 0,0_ 4,5 1951_1956 _ 8 391 — 6 509 _ 668 + 439 + 760 + 4 3 _ 46 _104 _ 14 086 0,2, _ 8,7 _ 7,3 — 1,7 + 2,2 + 4,3 + 3,9 _ 0,8 — 4,4— 5,0 1956_1961 _20 919 _8229 _5 767 _348 _213 + 2 3 + 37 _ 35 _ 35181 O., _ 23,9 _ 9,9 — 14,8 _ 1,7 — 1,2] + 2,5 + 0,7 _ 1,6— 13,1

gruppen 2—5 ha minskat med 29310 enheter, gruppen 5—10 ha krympt med 14 738 enheter och gruppen 10—15 ha med 6 436 enheter. Under motsvarande tid har gruppen 15—20 ha ökat med 102 enheter, gruppen 20—30 ha med 537 enheter, gruppen 30—50 ha med 763 enheter medan gruppen 50—100 ha i stort sett varit oförändrad.

De olika materielen ger sammanfatt- ningsvis vid handen, att de årliga minskningarna varit större under 1950- talet än tidigare, att tendenser till ök- ning i bortfallet kan spåras under se-

nare delen av 1950-talet och att stor- leksrationaliseringen mer och mer be- rör de större enheterna, inbegripande jordbruk även i gruppen 20—30 ha. Fram till 1951 hade i huvudsak enbart enheter under 10 ha berörts av netto- minskningen, medan under den sista perioden minskning inträffat även i gruppen 15—20 ha och t. o. m. gruppen 20—30 ha har stagnerat i nettotillväxt. Det är dock att märka, att inom Ss- området minskning inträffat inom samt- liga s—torleksgrupper. Sammanlagt öka- de antalet enheter 1951—1956 inom

Tabell 57. Förändringar i procent inom olika storleksklasser perioderna 1951—1956,

1956—1961 1951—1956 1956—1961

Storlmklass" Enl. soe- Enl. Enl. son- Enl. utredning totalräkning utredning totalräkning

2_ 5112 _21,2 _8,7 _16,1 _23,9

5— 10 » _ 9,5 _7,3 _12,1 _ 9,9 10— 15 » —— 2,4 _1,7 _10,6 _14,8 15— 20 » + 4,5 +2,2 — 2,5 — 1,7 20— 30 » + 2,1 +4,3 + 1,9 — 1,2 30_ 50 » + 3,6 +3,9 + 4,9 + 2,5 50_100 » + 3,7 _0,8 + 3,0 + 0,7 100— » + 2,4 _ ,4 _ 2,4 _ 1,6

— 9,7 —5,0 _10,1 _13,1

(Enligt intensivundersökningen uppvisas i jämförelse med totalräkningen en snabbare minsk- ning framförallt inom storleksgrupperna 2—5 och 5—10 ha.)

Tabell 58. Förändring i % i antalet företagsenheter inom olika produktionsområden

1951—1961 1951_1956 1956—1961 Produktions- områden Enl. Enl. Enl. Enl. SOB-utredn. jordbr. räkn. SOB—utredn. jordbr. räkn. Gss ............. _ 5,3 _ 2,5 _ 7,2 _ 10,6 Gmb ............ _ 7,4 _ 4,8 _ 7,9 _ 12,0 Gsk ............. _ 9,5 _ 5,7 _ 9,1 _ 12,5 Gns ............. _ 9,9 _ 7,3 _ 7,6 _ 10,3 55 .............. _13,7 —4,8 _14,1 _ 15,1 Ssk ............. _11,6 _6,5 _11,5 _ 16,5 Nn ............. _13,3 —4,5 _10,8 _16,4 Nö ............. — 9.5 —3,4 _ 11,2 _10,2

storleksgrupperna 15—20, 20—30 och 30—50 ha med 1 600 enheter, medan un- der perioden 1956—1901 ökningen om- fattade endas-t ca 700. Ökningarna mot- svaras av minskning i grupperna under 15 ha med ca 15600 resp. ca 15900 enheter. Betraktar man alltså hela tio- årsperioden, så finner man, att de min- sta jordbruken minskat med en tredje- del och 5—10 hektarsgårdarna med en femtedel, vidare att jordbruken över 15 ha hållit ställningen i fråga om totalantal i stort sett i jämförelse med 1951.

Det förhållandet att enheter över 100 ha minskat beror till en del på att ar- rendegårdar har sammanförts till stör- re enheter. Vidare att sämre jord förts ur produktionen och för det tredje att en del större enheter i närheten av tät- orter exploaterats för andra ändamål.

c) Förändringar inom olika produk- tionsomräden

Totalsiffrorna för landet ger en mycket summarisk bild av vad som sker i byg- der med skilda ekonomiska, fysiska och sociala förutsättningar. Enligt såväl to— talräkningen som intensivundersök- ningen har de största förändringarna inträffat i Svealands slättbygder och Svealands skogsbygder.

Jordbruksräkningen 1956 pekade på en minskning för perioden 1951—1956 i resp. områden med 7,3 resp. 6,5 %, medan intensivundersökningen redovi- sar 13,7 resp. 11,6 %. För Götalands slättbygder registrerades en minskning enligt totalräkningarna av antalet en- heter med 2,5, för övre Norrland skul- le motsvarande tal vara 3,4 %. Även för perioden 1956—1961 synes de störs- ta förändringarna ha inträffat i mel- lersta delarna av landet samt nedre Norrland. Småbruken uppvisar genom— gående en stark tillbakagång. Att den snabbaste nedgången i antalet företag inträffat i mellersta Sverige torde böra ses mot bakgrunden av närheten till stora industriorter och därmed efter- frågan på arbetskraft. I Norrland har nedgången av antalet jordbruk fördröjts till följd av brist på tillgång till andra arbetsmöjligheter. Under senare år kan dock spåras en betydande minskning i antalet företag även här. Materialet synes vidare tyda på att minskningen av antalet företag, där den tidigare va- rit fördröjd, nu går i desto snabbare takt.

Vad länen beträffar så kan man kon- statera (Bilaga 6, tab. 6: 1 och 6: 5), att antalet företag minskat kraftigast i Sö- dermanlands, örebro, Kopparbergs,

Stockholms och östergötlands län, me- dan statistiskt sett de minsta föränd- ringarna redovisas för Jämtlands, Norr- bottens, Kristianstads och Malmöhus län.5

Minskningen i antalet företag har i första hand gått ut över enheter med liten åkerareal. Därjämte har de skog- fattiga enheterna upphört i större ut- sträckning än de med relativt god skogs- tillgång, vilket framgår av Bilaga 6.

Härav framgår således att för perio— den 1956_1961 den största minskning— en finns inom grupperna 2_10 ha åker —0—25 ha skog och 10—20 ha åker— 0—25 ha skog. Inom gruppen 20_30 ha åker är det enheter med högst 25 ha skog som minskat.

C. Förändringsprocessen Minskningen av antalet jordbruksföre- tag kan fortlöpa på olika sätt. Ett typ- fall är då jordbrukaren helt slutar med jordbruket och därvid endera upphör att vara yrkesutövare eller övergår till annan sysselsättning. Fastigheten kan härvid dels försäljas eller utarrenderas till angränsande jordbruk, dels komma att nedläggas helt. Det s. k. direkta upphörandet av brukningsenheten sam- manhänger i de flesta fall med att bru- karen på grund av åldersskäl lämnar fastigheten.

Ett annat typfall innebär en succes- siv förändring genom att brukaren så småningom övergår från traditionellt jordbruk till att alltmer ha arbete utan- för fastigheten _ deltidsjordbrukare _ och så småningom blir icke-jord- brukare. Utmärkande för en sådan ut— veckling är också, att jordbruket över- går från kreatursjordbruk till kreaturs— svagt och senare till helt kreaturslöst jordbruk. Anpassningen innebär alltså, att enheten successivt upphör att vara ekonomiskt underlag för den jordbru-

kande familjen, såväl ur försörjnings- som ur arbetssynpunkt.

Kreaturslöshet vid småbruk torde ofta vara ett tecken på produktions- nedläggning helt eller delvis. Sättet för förändringarna blir ofta starkt beroen- de av huruvida fastigheten är belägen i jordbruksbygd eller inom mer skogs— betonade bygder. Inom de åkertätare bygderna finns i regel efterfrågan på åkerjord. De naturliga förutsättningar- na för jordbruket stimulerar här de kvarvarande jordbrukarna att genom en utökning av åkerarealen genom köp eller tillarrendering av jord från upp- hörande enheter, söka anpassa sig till en förändrad ekonomisk miljö. Inom de mer skogsbetonade bygderna utgör de topografiska förhållandena många gånger ett hinder för en storleksratio— nalisering i åkermarken. Då jordbru- kare av åldersskäl i sådana bygder överger jordbruket, händer det att fas— tigheten lämnas mer eller mindre obru- kad och då ägaren avflyttar kan går- den komma att lämnas helt öde. I och med att det ekonomiska motivet att upprätthålla jordbruksproduktionen av- tager, föredrager ofta brukaren mer och mer att övergå till att intensifiera sin arbetsinsats i skogsbruket, på den egna fastigheten eller utanför densam- ma, varför jordbruket kommer att dri- vas mer eller mindre extensivt, lämnas obrukat eller brukas av en granne.

Det material över förändringar, som redovisats, har gällt nettoförändringar inom de olika storleksgrupperna. Be- räknas i stället antalet upphörda jord- bruk inom respektive storleksgrupper enligt SGB-utredningarna, erhålles ne- danstående siffror.

5 Länsutredningarna för Norrbottens och Jämtlands län visar att småjordbruk i mycket hög utsträckning överges såsom självständiga enheter.

Upphörda Upphörda

Åker, ha 1951—1956 1956—1961 % % 2— 5 .......... 17,7 17,8 5_ 10 .......... 7,8 9,7 10_ 15 .......... 6,8 7,5 15— 20 .......... 4,8 5,8 20— 30 .......... 3,5 3,9 30— 50 .......... 4,5 2,6 50—100 .......... 4,9 3,6 100— ............. 3,7 1,2 Totalt 10,2 10,4

Huvudparten av de enheter som upp- hört lägges i sambruk med andra be— stående jordbruk. Att så är förhållan- det framgår av SGB-utredningarna. Hur de under perioden 1951—1956 ca 25 000 upphörda enheterna fördelar sig efter olika användningssätt framgår av föl-

jande:

Sambruk med annan gård ............ Åkerarealen minskad till 2 ha eller

mindre .......................... Åkern helt obrukad ................ Gården öde ........................

% 72,1

19,3 3,3 5,3

Beträffande de ca 24000 enheterna som upphört under perioden 1956— 1961 har åkerjorden på dessa dispone-

rats på följande sätt:

Sambruk med annan gårda ......... 165 100 därav försåld areal ............. 44 400 utarr. areal .............. 86 030 återl. areal .............. 34 700 Äkerarealen minskad under 2 ha. . . 34 200 därav brukas .................. 4 155

Genom att jämföra fördelningen inom olika storleksgrupper vid två olika tid- punkter får man belyst i vilken ut- sträckning arealen tillskottsmark va- rit tillräckligt stor för att enheten skall flyttas upp till en annan storleksgrupp.

Tabell 59 ger sålunda vid handen, att under femårsperioden 1956—61 har i gruppen 2—5 ha av de 68 910 enheter, som fanns vid periodens början, 12 246 upphört, 2820 erhållit arealtillskott så att de kunnat uppflyttas till storleks- gruppen 5—10 ha och att därutöver 300 vuxit upp till högre storleksordning.

Även där antalet brukningsenheter i en storleksgrupp är ungefär detsamma vid periodens början och slut, kan be- tydande förändringar i brukningsenhe- terna ha skett. Som exempel kan tas stor- leksgruppen 20—30 ha åker, inom vil- ken totalantalet enligt tab. 59 redovi- sas i stort sett oförändrat. Av de ur- sprungliga 17 700 enheterna finns emel-

5 Därav brukas såsom åker i jordbrukspro- duktionen 126 800 ha.

Tabell 59. Antalet brukningsenheter med fördelning efter åkerareal 1956 och 1961 (SCB-utredningen)

Förändringar Storleks— Totalt U _ grupp, ha 1956 hört.-(Fda Kvarvarande enheter 1961 fördelade på storleksgrupper åker 1956 . jordbruk 1956—61 2_5 5—10 10—15 15—20I20—30I30_50 50—100 100— 2— 5 68 910 12 240 53 550 2 820 180 30 60 30 _ _ 5— 10 80 610 7 800 3 450 64 680 3 150 1 170 300 60 _ —— 10— 15 37 830 2 820 270 2 820 28 320 2 100 1 260 180 60 —— 15_ 20 19 500 1 140 120 330 1 680 14 460 1 410 300 30 30 20— 30 17 700 690 120 90 330 1 170 14 160 1 020 90 30 30_ 50 10 470 270 _ _ 60 . 60 630 9000 420 30 50—100 5 070 180 _ _ — _ 90 300 4 410 90 100— 2 520 30 — _ _ _ — — 210 2 280 Nyh. 1956— 61 780 _ 300 150 90 30 120 90 — _ Summa 243 390 25170 57 810 70 890 33 810 19 020 18 030 10 980 5 220 2 460

Tabell 60. Antal storleksrationaliserade brukningsenheter med fördelning på storleks— grupper efler åkerarealen före och efter åtgärd under perioden 1/1 1957—31/12 1961 (Lantbruksnämndernas statistik)

Antal brukningsenheter inom storleksgrupper åker, ha efter åtgärd Storleksgrupper åker,

ha före åtgärd .. 30,1 0. Sum-

hogst2 2,1—5 5,1—10 10,1-15 15,1-20 20,1-25 25,1-30 över ma högst 2 ............... 464 392 114 23 9 3 3 1 1 009 2,1— 5 ............... _ 837 1 064 212 40 13 4 6 2 176 5,1_10 ............... — _ 1 638 1 664 571 122 30 18 4 043 10,1—15 ............... — _ _ 789 950 364 111 71 2 285 15,1_20 ............... _ _ _ _ 399 431 230 155 1 215 20,1—25 ............... _ _ — _ — 161 225 188 574 25,1—30 ............... _ _ _ — _ _ 107 219 326 30,1 0. öv ............... _ _ — _ — _ _ 744 744 Summa 464 |1 229 2816 |2688 |1 969 |1 094 | 710 1 402 12372

lertid endast 14 160 kvar i storleksgrup- pen; i stället har drygt 3000 enheter från lägre storleksgrupper kommit upp i 20—30 ha-gruppen. _ Av de enheter, som gått ur gruppen, har 1 100 fått så- dana arealtillskott att de kommit upp i högre storleksgrupper, medan 1700 minskat sin areal, så att de flyttat ner i lägre storleksgrupper, och vidare har 690 enheter upphört.

Räknas genomsnittligt för hela lan- det finner man att medelarealen genom- gått relativt små förändringar. Å ena sidan bör nämnas att bortfallet av en- heter påverkar den statistiska medel— arealen uppåt. Å andra sidan bör här be- aktas att jämsides med en minskning av antalet företag (ca 25 000) betydan- de arealer (140 000 ha) tagits ur jord— bruksproduktionen under senaste fem- årsperioden. Storleksrationaliseringen har alltså i många fall haft den karak- tären att samtidigt som enheter sam- manslagits har lågt avkastande arealer eller sämre belägen åkerjord tagits ur produktionen. Man har alltså sökt bil- da företag med bättre produktionsun- derlag även om arealökning delvis ute- blivit genom nämnda nedläggning av sämre åkerjord.

Anm. Jordbruksräkningarna ger högre för— ändringsuppgifter, se sid. 42 0. 118.

Sammanfattningsvis ger tabellen vid handen att av de vid periodens början ingående enheterna ca 243 000 har 190 900 förblivit oförändrade, 14 850 st. uppflyttats och 11 700 st. nedflyttats. På grund av de relativt stora arealgrän- serna döljes givetvis förändringar, som har varit av sådan art, att fastigheten icke kommit att påverkas i den omfatt— ning att arealen kommit att uppnå de uppsatta gränserna.

Hur storleksrationaliseringen med äganderätt förflyter kan även (exkl. släktförvärv) studeras genom lantbruks- nämndernas statistik över rationalise- ringsätgärder. Denna statistik redovisar de fall som på ena eller andra sättet skett under lantbruksnämndens med- verkan, exempelvis statligt ekonomiskt stöd, prövning av förvärv, mark försåld från lantbruksnämndens innehav.

Av tabell 59 framgår att 15000 en- heter utökats genom köp eller arrende— ring av mark, medan tabell 60 visar att 7 000 enheter fått sin areal utökad ge— nom tillskottsköp i sådan omfattning att enheten ifråga kommit att uppflyt- tas i annan storleksklass.

Enligt tabell 61 har under den sista femårsperioden storleksrationaliserade fastigheter tillförts ca 190 000 ha skog. Av struktur- och befolkningsutredning-

Tabell 61. Antal storleksrationaliserade brukningsenheter enligt lantbruksstyrelsens statistik med fördelning på summa åker- resp. skogsmarksareal före resp. efter åtgärd

Antal Summa areal, ha Medelareal, ha b k- År nixnugs- åker skogsmark åker skogsmark

häller före efter före efter före efter före efter

åtgärd åtgärd åtgärd åtgärd åtgärd åtgärd åtgärd åtgärd

1962 3 041 51 499,9 68 741,6 139 574 189 431 16,9 22,6 46 62 1961 2 797 40 116,9 54 546,2 117 069 159 116 14,3 19,5 42 57 1960 2 618 35 909,6 48 081,7 125 341 160 758 13,7 18,4 48 61 1959 2 517 34 646,4 47 024,8 97 480 131 745 13,8 18,7 39 52 1958 2 160 26 281,8 35 666,2 82 134 110 227 12,2 16,5 38 51 1957 2 280 25 699,1 34 616,5 78 858 105 426 11,3 15,2 35 46

en framgår även hur förstärkning med skog åstadkommit förskjutningar i stor- leksgrupperingen med avseende på skogsmark. Av tabell 62 framgår att un- der perioden 1956—61 upphörde ett icke obetydligt antal med en relativt god tillgång på skogsmark och vidare att ca 5800 enheter erhöll skogsmark i sådan omfattning att de kom att upp- flyttas en eller flera storleksgrupper. Av de 5800 enheterna hade 2900 en åkerareal av 2_10 ha och ca 1 800 en åkerareal på 10—20 ha. Av enheterna med 20—30 ha åker har ca 500 för- stärkts i väsentlig omfattning.

D. Successivt upphörande I de föregående avsnitten har registre- rats de fall där man direkt kan påvisa att enheten upphört som självständig driftsenhet.

I relativt stor omfattning förekom-

mer emellertid successivt gående pro— duktionsnedläggning, varvid fastigheten under en längre eller kortare tidspe- riod gradvis upphör att vara ekono- miskt underlag och sysselsättningstill- fälle för den jordbrukande familjen.

Kreaturslöshet vid småbruk är ofta ett tecken att en produktionsnedlägg- ning påbörjats. I tabell 63 har samman- ställts antalet brukningsenheter med mer än 2 ha åker efter fördelning av djurinnehavets omfattning. Härav fram- går att av antalet enheter i storleks- gruppen 2—5 ha, så brukades år 1961 32 % helt utan nötkreatur. Ca 6 % av en— heterna i sagda storleksgrupp hade en- dast en ko. Speciellt i de fall bruknings— enheterna ligger i skogsbygderna torde det förhållandet att kreatursdriften upphört, ofta innebära att fastigheten i realiteten upphört att vara egentligt jordbruk.

Tabell 62. Förändring i storleksgrupp efter skogsmarksareal 1956—1961 (SCB-utredningen)

Storleksgrupper Upphörda Storleksgrupper skog, 1961 må 1956 1956—61 0—25 25—50 50—100 100— Summa 0_ 25 19 350 139 350 2 310 870 450 142 980 25— 50 3 480 600 36 270 1 170 150 38 190 50—100 1 560 390 180 23 130 600 24 300 100— 780 150 _ 150 11 670 11 970 Summa 25 170 140 490 38 760 25 320 12 870 217 440

Tabell 63. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker med fördelning efter antalet nötkreatur; i procent. Resultat erhållna vid arealinventeringen i okt. 1961

Område och Procentuell fördelning efter innehav av husdjur storleksgrupp efter åker- Utan nöt- er?:leadst med ..... kor Summa arealen kreatur ungnöt 1 2 3 4 el. flera Södra och mel- lersta Sveriges slättbygder 2— 5 ha 36,2 1,2 9,9 18,4 19,5 14.8 100 5— 10 » 16,1 2,1 4,0 6,9 10,4 60,5 100 10— 20 » 9,5 2,2 2,0 2,4 3,9 80,0 100 20— 30 » 11.1 2,4 2,7 2,7 2,1 79,0 100 30— 50 » 13,7 7,3 2,8 3,7 1,8 70,7 100 "SO—100 » 21,3 10,8 2,4 2,0 1,4 62,1 100 over 100 » 22,9 10,9 0,6 1,0 1,3 63,3 100 , Summa 15,7 3,4 3,5 5,4 6,3 65,7 100 i Södra och mel- lersta Sveriges skogs- och dal- bygder 2— åha 23,7 1,7 7,6 17,5 21,8 27,7 100 5— 10 » 10,6 1,7 2,4 6,3 10,6 68,4 100 10— 20 » 6,9 1,6 1,3 3,1 2,9 84,2 100 20— 30 » 7,5 2,0 2,2 0,7 1,5 86,1 100 30— 50 » 8,3 4,7 1,0 1,8 1,1 83,1 100 __50—100 » 14,5 8,1 2,3 1,9 1,0 72,2 100 over 100 » 13,7 8,0 1,5 0,8 0,4 75,6 100 Summa 13,8 1,8 3,7 8,7 11,7 60,3 100 Norra Sverige 2— 5ha 39,1 0,6 4,1 15,4 17,6 23,2 100 5— 10 » 18,7 2,0 2,8 8,2 12,2 56,1 100 10— 20 » 13,7 1,4 2,2 1,8 3,1 77,8 100 20— 30 » 13,6 _ 1,1 1,1 1,3 82,9 100 30— 50 » 17,4 4,7 _ 1,0 7,4 69,5 100 50—100 » 18,6 1,7 — _— _ 79,7 100 över 100 » 11,1 _ _ _ _ 88,9 100 Summa 27,5 1,2 3,3 10,6 13,4 44,0 100 Hela riket 2— 5ha 32,2 1,1 6,4 16,7 19,7 23,9 100 5— 10 » 14,4 1,9 2,9 7,0 11,0 62,8 100 10—— 20 » 9,2 1,9 1,8 2,5 3,4 81,2 100 20— 30 » 10,3 2,2 2,5 2,2 1,9 80,9 100 30— 50 » 12,8 6,8 2,5 3,3 1,8 72,8 100 50—100 » 20,2 10,3 2,4 1,9 1,3 63,9 100 över 100 » 21,7 10,5 0,7 1,0 1,2 64,9 100 Summa 18,1 2,2 3,5 8,0 10,3 57,9 100

Även andra indikatorer på detta suc— cessiva upphörande finnes. I stor ut- sträckning har t. ex. innehavare av små jordbruk övergått till så gott som heltidssysselsättningar utanför den eg- na fastigheten.

Av de ca 25 000 enheter som försvann under perioden 1956—1961, brukades närmast före upphörandet ungefär hälf- ten på ett sådant sätt, som kan beteck— nas som ett normalt brukande, medan den andra hälften successivt avveckla— des som framgår av följande fördelning (SGB-utredningen).

Normalt brukade ................. 11 900 Åkern delvis utarrenderad ......... 1 300 Åkern brukades inte .............. 1 400 Del av åkern brukades inte ....... 2 200 Grödan såldes på rot ............. 1 200 Djurskötsel bedrevs endast för hus-

behov ......................... 2 400 Jordbruket bedrevs för övrigt mer

extensivt än förut .............. 4 000 Lejd arbetskraft utnyttjades mer än normalt ....................... 500 Reparation och underhåll av bygg-

nader eftersattes ............... 2 900 Brukaren arbetar utanför gården . . 3 900 Ej svar ......................... 1 000

Vad beträffar brukarnas ålder vid de upphörda enheterna, visar SOB-utred— ningen, att ca 25 % hade en ålder under 49 är, ca 32 % en ålder av 50—64 år och ca 20 % en ålder över 65 år. Om— kring 23 % hade okänd ålder. De upp- hörda enheterna utgör till 80 % enhe- ter med en åkerareal icke överstigande 10 ha. Vidare kan nämnas att 11 600 eller 46 % av brukarna vid upphörda enheter bor kvar på gården samt ytter— ligare 3300 eller 13 % inom kommu— nen.

E. Formerna för förändringarna; äganderätt resp. arrendeöverlåtelse Den arealmässiga företagsutvidgningeu sker med åker och/eller med skogs- mark. Vid komplettering med jordbruks- jord förekommer dels köp av tillskotts- mark, dels arrendering av ytterligare jord. Enligt struktur- och befolknings- utredningen framkom att för perioden 1951—1956 sammanlagt 123700 hektar utnyttjats för komplettering och att av denna areal 38500 hektar förvärvats, medan 85 200 hektar tillförts genom ar- rendering. Det kan vidare noteras att ca 12800 hektar sålts och 43 600 hek- tar arrenderats från brukningsenheter som alltjämt består. Totalt sett skulle alltså ungefär hälften av tillskottsmar- ken komma från bestående enheter, me— dan den andra hälften kommit från går— dar, som i sin helhet upphört.

För perioden 1956—1961 redovisar struktur- och befolkningsutredningen att brukningsenheterna förstärkts med sammanlagt ca 183 000 hektar åker. Därav skulle ca 44500 hektar vara di- rekta förvärv och ca 138 500 hektar ar- renden. Drygt 16 000 hektar utgör för— såld och ca 60 000 hektar bortarrende- rad åker från alltjämt bestående bruk- ningsenheter. Ca 125000 hektar kom— mer från enheter, som i sin helhet upp— hört med brukningen. _ Samtidigt har vid de alltjämt bestående enheterna ca 50 000 hektar åker överförts till annan användning. (Se tabell 64.)

Ser man till hur förändringarna har skett i olika storleksklasser, finner man, att den största tillarrenderingen av till— skottsmark förekommit i 10—15-hek- targruppen, där också förvärv av till-

Tabell 64. Olika slag av förändringar i bestående brukningsenheters åkerareal 1956—1961

44 553 138 330

Förvärv av tillskottsmark .......... Arrende av tillskottsmark ..........

Försäljning av åker ............... 16 260 Bortarrendering av åker ........... 62 319 Överföring till betesmark .......... 29 127 Överföring till skogsmark .......... 11 937 Överföring till övrig mark .......... 9 483

skottsmark varit störst. Antalet förvärv och arrendering av tillskottsmark har varit relativt stort i gruppen 20—30 hektar.

Arrendeformen är sålunda en väsent- lig faktor i rationaliseringen. År 1961 hade drygt 40000 eller ca 20 % av jordbruken över 2 hektar någon till- skottsmark på arrende. I ungefär hälf- ten av fallen överstiger den tillarren- derade marken 5 hektar. Utvecklingen med tillskottsarrenden har närmare belysts under kap. 5: VI (sid. 81—86).

Vad skogsmarken beträffar har, en- ligt struktur- och befolkningsutredning- en, under femårsperioden 1956—1961 de bestående enheterna förvärvat 282270 hektar skog. Ca 100 000 hektar härrör från enheter, som upphört i sin helhet. Cirka 492 000 hektar skogsmark har ingått i sådana brukningsenheter som under perioden upphört och varå jordbruk sålunda icke längre bedrives; därav har cirka 392000 hektar skogs— mark behållits av ägarna under eget bruk.

F. Förändringar i skogsmarkens arronderings- förhållanden Som framgått föreligger ett stort behov av strukturrationalisering i skogsmar- ken i syfte att åstadkomma rationellt utformade behandlingsytor. Den hit- tillsvarande verksamheten har inriktat sig dels på regional intressearronde- ring, dels på storleksrationalisering och dels på lokal omarrondering. Storleks— rationaliseringen har berörts i tidigare avsnitt.

Någon samlad statistisk överblick över de genomförda åtgärderna före- ligger icke.

Lantmäteriets statistik ger en upp- fattning om den areal som ingått i laga skifte och ägoutbyten. För 1957—1961 redovisas följande:

laga skiftad areal ...... 158 625 ha ägoutbyten ............ 144 832 ha

Härutöver har avsevärda förändring- ar skett genom överlåtelseavtal avseen- de hela fastigheter, ävensom Skogsskif- ten som på grund av överlåtelserna av- styckats.

Så är till stor del fallet vid den re- gionala intres—searronderingen, som har karaktären av frivilliga utbyten av mark. Denna verksamhet har hittills huvudsakligen omfattat byten mellan företag inom storskogsbruket och även med lantbruksnämnderna.

Intressearronderingen har till stor del skett under planläggning och med- verkan såväl från lantmäteriet som lant- bruksorganisationen men också genom direkta förhandlingar på skogsföreta- gens initiativ.

Omfattningen av denna omarronde- ringsverksamhet kan i viss mån följas genom olika statistikuppgifter.

Domänverket har sålunda under se- nare år deltagit i byten med ca 250 000 hektar. Sammanlagt har således 1/2 milj. hektar gått i byten, där domänverket varit den ena parten. Domänverkets byten med lantbruksnämnder och en- skilda markägare uppgick för perioden 1956—1962 till 9 000 hektar.

Överlåtelser berörande bolag sker inom ramen för bolagsförbudslagen. Under perioden 1951—1960 förvärvade bolag 5600 hektar mot kompensation och ytterligare 1 500 hektar försåldes bolag emellan.

Även om de här nämnda uppgifterna delvis täcker över varandra synes de dock belysa storleksordningen av de arronderingsförbättringar som pågår.

III. Befolknings- och arbetskraftsför— hållanden

A. Landsbygdshefolkningen Under de sista hundra åren har bety- dande befolkningsomflyttningar skett i Sverige. Förändringarna har inneburit

omfördelning av befolkningen dels mel- lan landsbygd och tätort, dels mellan olika näringsgrenar.

Landsbygdsbefolkningen uppnådde maximum omkring år 1920 med drygt 3 milj. människor. År 1930 bodde ca 3,1 milj. (ca 51 %) på egentlig lands- bygd och 3 milj. (ca 49 %) i tätorter. Fram till år 1950 hade antalet personer på den rena landsbygden sjunkit till 2,3 milj., vilket innebär, att landsbygdsbe— folkningen minskat sin andel till 32 %. Under den sista tioårsperioden har landsbygdsbefolkningen ytterligare minskat och utgjorde år 1960 27 % el- ler 2041400 personer. Folkmängden i glesbygderna har sålunda minskat un- der den sista tioårsperioden med 14 % eller med ca 340 000 personer.

Landsbygdsbefolkningen har alltså starkt tunnats ur och den ganska ut- spridda bebyggelsebilden i jordbruks- och skogsområden förändrats. Glesbyg- dens befolkningsmin-skning får emeller- tid inte endast ses ur numerär synvin- kel. Utflyttningen omfattar till övervä- gande del yngre människor och kvin- nor, vilket i sin tur medför en alltmer ogynnsam befolkningsstruktur på lands- bygden.

B. Antal förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk m.m. Omfördelningen av befolkningen mel- lan landsbygd och tätort bör ses i in— timt samband med de förskjutningar som skett mellan de olika näringsgre- narna. Fram till 1850 låg folkökningen inom landet helt inom jordbruket och omkring 1870 redovisas 70 % av be- folkningen under rubriken jordbruk med binäringar. Jordbruksbefolkningen har sedan kontinuerligt minskat och år 1930 var jordbruksbefolkningens andel 39 %, år 1950 25 % och 1960 endast ca 14 %. Den kraftigaste relativa tillbaka- gången ägde rum under sekelskiftet

samt under 1940—50-talet. Absolut sett har tillbakagången inneburit att jord- bruksbefolkningen minskat med när- mare 1,5 milj. sedan år 1870.

De tidigare anförda siffrorna tecknar den allmänna förskjutningen inom nä- ringslivet. En mer detaljerad redovis- ning kan erhållas genom att följa ut- vecklingen beträffande antalet yrkes- utövare inom jord- och skogsbruket. År 1930 uppgick detta antal till 860000 eller 31 % av antalet yrkesutövare, år 1950 till 617 000 eller 19 % samt år 1960 till 437 000 eller 13,5 % (tab. 65). Detta innebär att den inom jord- och skogsbru— ket ianspråktagna arbetsstyrkan minskat med ca 190 000 eller 24 % under 1940— talet samt ca 180 000 eller 30 % under 1950-talet. Den mellan 1960—1963 på— gående minskningen av den inom jord- bruk och boskapsskötsel yrkesverksam- ma befolkningen beräknas ha medfört att andelen 1963 nedgått till ca 9 %, motsvarande 290000 personer. Förvärvsarbetande befolkning efter nä— ringsgren. Folkräkningen 1960.

Industri o. hantverk ..... 1 462 868 45,1 % Handel 0. samfärdsel ..... 680 384 21,0 % Allm. tjänst o. fria yrken. 653 878 20,2 % Jordbruk, skogsbruk m.m. 446 952 13,7 %

Summa 3244 082 100 %

Inom egentligt jordbruk kan följan— de fördelning erhållas (1960) :

Företagare .................... 206 804 tjänstemän .................... 4 492 arbetare7 ...................... 108 463 Summa ........................ 319 759 därav kvinnor .................. 30 534

Enligt 1960 års folkräkning har an— talet företagare inom jordbruk, skogs— bruk m. m. uppgivits till 228 000, me- dan motsvarande tal 1950 uppgick till 347000. Antalet företagare inom jord- bruk, skogsbruk m. ni. har under tio-

7 Familjemedlemmar, anställd arbetskraft.

Fig 24 Befolkningsutvecklingen i länen 1930—1960 Index 1930=100

180" Mälarlönen l Sydöstra Sverige 170- 160— 150— 140- 130- 120—

110-

/F E L G K |

*I _| | 1930 1940 1950 55 1960 1930 1940 1950 55 19'60

180" Sydvästra Sverige l Norra Sverige 170- - 160- - 150- ' -

140— -

O

130- 120- ,

110-

ZJMZ TJ!

100-

I | | | | | I 1930 1940 1950 55 1960 1930 1940 1956 55 1960

__..- __ : RjksgenomSnittet

Fig. 25 Folkmängdsutvecklingen i Sverige 1920—1960 med fördelning på tätorter och egentlig landsbygd

mosx 130 120 110 Tomuol 100

90 80

70

60

50

40

30 1920 1925 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960

Fig. 26 Befolkningsutvecklingen på landsbygden 1860—1960 Milj. 6,0 - Landsbygd Tätbygd 5.5 _ Stöder Glesbygd 5,0 — 4,5 —

Xj

o .” ." o Ul ! I 1 1860 W x x x x xv x x x v 1890 33 X X X X X X X X 1900 W X ' X XXX x 1 X & XXIX X X x 1 x &xxx XI x xåxx X 1960 sewn-am sesam

3,5 —

XXXXl

X

3,0 —

XXXX XXXXXI X XXXXXXD X

X X

1,5 — 1.0 0.5 —

1870 .x 1880 1910 1920 1930 1940 1950 1920 1930 1940 1950 1960

Fig. 27.

FÖRÄNDRINGAR MELLAN 1950 OCH 1960 AV FOLKMÄNGDEN | GLESBYGD

INDEX 1960 (1950 = 100)

75,0 _ 79,9 80,0 — 85,6 85,7 _ 89,9 90,0 — 94,9

Fig. 28 Befolkningen efter näringsgren 1750—1950

M i lj. invånare

7 T I Til I | | | I ' | | | | | |”! 7 r'r B ff" & Sveriges befolkning,-" 5 __ " 5 :, Mm .. . . . . [' 3 . . . . . . 3 2 2 1 1 0 I | | I | | | | [ 0 1750 1800 1850 1900 1950

Jord bru k

årsperioden minskat med 35 % medan nedgången i den sammanlagda förvärvs- arbetande befolkningen utgjorde ca 30% och nedgången i antalet jord- brukstöretag ca 20 %.

För ytterligare bedömanden av ar- betsstyrkans förändring under 1950-ta- let, kan ledning erhållas från de av statistiska centralbyrån sedan 1951 i samband med arealinventeringen in-

lndustri och hantverk Handel och samfärdsel

Allmän tjänst och fria yrken

hämtade sysselsättningsuppgifterna. Undersökningen avser enheter över 2 ha och med kategoritördelningar av brukare och deras familjemedlemmar över 15 år, fast anställda över 15 år samt lejd arbetskraft över 15 år (tab. 67).

Ur materialet framgår att för perio- den 1956—1962 har den årliga minsk- ningen beträffande i jordbruket sys- selsatta uppgått till drygt 3,7 %. Där-

Tabell 65. Antal yrkesutövare totalt inom jordbruk, skogsbruk och fiske 1930—1960 samt procentuell fördelning med hänsyn till det totala antalet yrkesutövare

(Folkräkningen) Yrkesutövare 1 OOO-tal samt procentuell Näringsgren fördelning 1930 1940 1950 1960 Jordbruk och boskapsskötsel ............... 771 717 540 354 28 % 24 % 17 % 10,9 % Skogsbruk ............................... 90 90 77 83 3 % 3 % 2 % 2,6 % Fiske ................................... 15 15 15 9 1 % 1 % 0,5 % 0,3 %

133. Fig. 29 Åldersfördelning i hela riket samt inom gles- och tätbebyggelse är 1960

Åldersår

Hela riket

10 0

F I | | V ' | ' r ! I I I | l ! 70605040302000010203040506070 lusen tusen

Äldersér 100 90 80 70 60 Glesbebyggelsc 50 40 30 20 10 0

['å— F—f—T 2010 0 0 10 20 tusen tusen

Äldersår 100

50 00 70 50 50 40 30 20 10 0

Tölbebyggelse

s'oa'oa'o z'o1'o & 61'0 z'o a'o dos'o tusen tusen

Män Kvinnor

Tabell 66. Förvärvsarbetande befolkning i jordbruk med fördelning på län 1960 samt förändringar 1950—1960. (Folkräkningen)

Förv.arb. jordbruksbet. Förändring 1960 B D 1950—1960 (förv. A i i arb. jordbr. bef. Län Sfamtllga Darav % % totalt) orv.arb 1960 T ? lt B C el: &: Ab 1 t 0 & Jord- Skogs— % få” & bruk bruk

Stockholms stad ...... 394 982 2 338 1 734 595 0,4 0,6 + 5,0 + 122 Stockholms .......... 205 929 13 122 11 162 1 499 5,4 6,4 — 32,9 —— 6 436 Uppsala ............. 69 073 10 438 8 898 1 473 12,9 15,1 — 29,2 _ 4 308 Södermanlands ....... 96 576 13 084 11 356 1 547 11,8 13,5 _ 30,7 — 5 783 Östergötlands ........ 150 919 20 658 18 136 2 270 12,0 13,7 — 31,2 —— 9 378 Jönköpings .......... 121 929 19 376 17 968 1 390 14,7 15,9 — 27,5 —— 7 346 Kronobergs .......... 66 428 15 753 14 136 1 599 21,3 23,7 ———30,7 —— 6 965 Kalmar ............. 95 394 20 788 18 101 2 148 19,0 21,8 — 26.1 — 7 334 Gotlands ............ 21 971 7 594 7 286 111 33,2 34,6 —20,2 -— 1 919 Blekinge ............ 59 571 9 668 8 354 467 14,0 16,2 —25,5 —— 3 303 Kristianstads ........ 109 789 27 099 25 612 1 023 23,3 24,7 — 17,7 — 5 823 Malmöhus ........... 286 985 32 587 31 551 615 11,0 11,4 — 19,0 — 7 640 Hallands ............ 72 298 16 888 15 883 547 22,0 23,4 —23,5 —— 5 194 Göteborgs o. Bohus. . . 275 547 17 656 12 824 577 4,7 6,4 —28,7 — 7 111 Älvsborgs ........... 170 636 26 227 24 154 2 049 14,2 15,4 _ 30,8 — 11 656 Skaraborgs .......... 103 712 25 130 23 783 1 275 22,9 24,2 —- 31,2 —— 11 384 Värmlands .......... 122 946 25 330 15 602 9 664 12,7 20,6 — 32,2 — 12 036 Örebro .............. 113 044 13 384 9 977 3 350 8,8 11,8 —- 28,8 -— 5 417 Västmanlands ........ 100 077 11 023 9 191 1 795 9,2 11,0 — 27,2 _ 4 121 Kopparbergs ......... 118 480 19 213 10 451 8 752 8,8 16,2 — 35,9 _— 10 778 Gävleborgs .......... 120 310 19 544 11 177 8 065 9,3 16,2 — 29,9 —— 8 347 Västernorrlands ...... 115 900 19 502 11 098 8 213 9,6 16,8 — 35,1 — 10 550 Jämtlands ........... 56 522 17 707 10 342 7 304 18,3 31,3 — 27,9 _ 6 855 Västerbottens ........ 93 917 24 001 15 087 8 782 16,1 25,6 — 36,0 —— 13 516 Norrbottens ......... 101 149 18 842 10 365 8 154 10,2 18,6 —— 37,9 — 11 499 Hela riket 3 244 084 446 952 354 228 83 264| 10,9 13,8 — 29,2 — 184 577

Tabell 67. Inom jordbruket vid viss tidpunkt i juni åren 1952, 1956 och 1962 sysselsatta män och kvinnor över 15 års ålder, hela riket ( Stat.centralbyrån )

Förändring 1952—1962 1952 1956 1962 abs. tal %

Brukaren. jämte familjemedlem-

mar Män ....................... 341 220 293 200 237 213 104 007 30,5 Kvinnor .................... 275 408 222 420 172 060 103 348 37,5 Lejd arbetskraft Fast anställda

Män ....................... 62 185 44 860 30 470 31 715 51,0 Kvinnor .................... 19 722 9 390 7 662 12 060 61,0 Tillfälligt anställda

Män ....................... 45 249 28 060 20 031 25 218 55,7 Kvinnor .................... 20 117 14 690 11 765 8 352 41,5 Totalt

Män ....................... 448 654 366 120 287 714 160 940 35,9 Kvinnor .................... 315 247 246 500 191 487 123 760 39,3

Tabell 68. Inom jordbruket år 1962 sysselsatta män med fördelning efter brukningsen- heternas storlek

(Stat. centralbyrån)

Brukare och deras Lejd arbetskraft Storleksgrupper familjemedlemmar .. . ,. . .. (ha åker) Fast anställda Tillfälligt anställda Antal % Antal % Antal % 2— 5 58 770 23,7 250 0,8 2 090 10,3 5— 10 79 930 32,2 1 190 3,9 4 110 20,3 10— 20 64 730 26,1 3 420 11,3 5 270 26,1 20— 30 22 000 8,8 3 110 10,3 2 680 13,2 30— 50 14 580 5,9 4 670 15,5 2 560 12,7 50—100 6 490 2,6 6 440 21,3 1 840 9,1 över 100 1 810 0,7 11 170 36,9 1 670 8,3 Samtliga över 2 ha 248 310 | 100 30 250 100 20 220 100

vid har inom gruppen brukare jämte familjemedlemmar antalet män mins- kat med drygt 3,2 % per år och inom gruppen lejd arbetskraft de fast an- ställda männen minskat med 5,4 % per år. Under hela tioårsperioden 1952— 1962 har antalet män inom gruppen bru- kare jämte familjemedlemmar nedgått med ca 100000. För den manliga fast anställda lejda arbetskraften är minsk- ningen ungefär 30 000 personer. Minsk- ningen har således i första hand gått ut över lejd arbetskraft men också på- verkat gruppen familjemedlemmar. Sér man något till förändringen inom olika delar av landet, så konstaterar man att, vad männen beträffar, brukare och familjemedlemmar 1956—1962 minskat med 12 % i södra och mellersta slätt— bygden, med 14 % i södra och mellers- ta skogs- och dalbygden och med 22 % i norra Sverige. Den manliga lejda ar- betskraften har däremot minskat snab- bast i mellersta Sveriges skogs- och dal- bygder.

Huvuddelen av yrkesutövarna hän- för sig till brukningsenheter under 10 ha åker, vilket framgår av tab. 68, häm- tad från statistiska centralbyråns under- sökning och som avser manliga yrkes- utövare 1962.

betsvolymen, så har den under senare år minskat med ungefär 3,7 % per år, med följande fördelning:

Brukare .......................... 3,2 % Övriga familjemedlemmar ........... 3,6 % Lejd arbetskraft .................... 5,3 % Totalt ............................ 3,7 %

Detta innebär att den totala minsk- ningen i arbetsvolymen under perioden 1952—1961 uppgår till ungefär 1/3. För familjens andel har minskningen un— der samma tid utgjort drygt 1/4 och för lejd arbetskraft drygt hälften av resp. kategoris arbetsvolym.

Förändringarna i arbetsinsatsen inom jordbruket kan även följas i jordbruks- ekonomiska undersökningarna. I tabell 70 har redovisats manuellt arbete, full- goda manstimmar per ha åker för jord- bruket 1954—1961. Av tabellen framgår att nedgången av arbetskraften per ha varit 2—3 % per år. Man finner också att arbetsinsatsen minskat snabbast på de större enheterna.

Förändringarna innebär således en minskning av jordbrukets arbetsvolym men samtidigt en förskjutning mot att brukarna svarar för en allt större del av arbetet. Enligt den jordbruksekono- miska undersökningen utförde sålunda år 1955 brukarna 65 % av arbetsinsat- sen på 5—10-hektargårdarna medan år

Tabell 69. Utvecklingen av arbetsvolymen i jordbruket inom hela riket enl. inventeringar i juni månad åren 1952, 1956 och 1962

(Stat. centralbyrån)

I milj. timmar Förändring 1952—1962 1952 1956 1962 abs. tal %

Brukaren och hans

familj . Män ............. 655 563 456 199 30,0 Kvinnor .......... 125 101 78 47 37,6 Därav

Brukaren ......... 588 505 409 179 30,4 Övr. familjemed- lemmar .......... 192 159 125 67 34,9 Lejd arbetskraft ..... 271 167 113 158 58,3

Totalt 1 051 831 647 404 I 38,4

1960 motsvarande tal var ca 70 %. Inom gårdsstorleken 30—50 ha utförde bru- karna år 1955 43 % och år 1960 cirka 60 % av arbetet.

Det bör påpekas att åtskilliga av de personer som i folkräkningen och i övrigt statistiskt material räknas såsom sysselsatta i jordbruket har en rätt be- tydande sysselsättning utanför den egna fastigheten i andra näringsgrenar.

Jordbrukarnas arbetsinsats utanför det egna jordbruket

Arbetskraften i jordbruket vid bruk- ningsenheter över 2 ha åker uppgick 1960 till ca 300 000 män. Av dessa var 23 000 tillfälligt anställda samt omkring 32000 fast anställda. Övervägande de-

len av den samlade arbetskraften i jord- bruket är knuten till enheter under 10 ha åker. Den samlade arbetsinsatsen i jordbruket — f. n. uppskattad till 686 milj. arbetstimmar per år — har under sista decenniet minskat mycket kraftigt. Huvudsakligen har denna minskning gått ut över lejd arbetskraft samt famil- jemedlemmar medan brukarens andel av den utförda arbetsvolymen väsentligt ökat. Detta gäller för brukare vid större enheter. Den till jordbruket formellt knutna arbetskraften utför vid sidan av det egentliga jordbruksföretaget en bety- dande arbetsinsats i andra näringar. Länsutredningen inom Kopparbergs län redovisar att drygt 20 % av brukar- na har mellan en och tre månaders sys-

Tabell 70. Arbetsinsats i djurskötsel, växtodling och underhåll av anläggningar 1954—— 1961, fullgoda manstimmar (mt) per ha åker och procent av 1954 års arbetsinsats

Å 5—10 ha 10—20 ha 20—30 ha 30—50 ha r

mt % mt % mt % mt % 1954 ......... 410 100 280 100 202 100 162 100 1955 ......... 387 94 265 95 186 92 152 94 1956 ......... 382 93 262 94 187 93 149 92 1957 ......... 382 93 263 94 188 93 145 90 1958 ......... 377 92 255 91 180 89 143 88 1959 ......... 369 90 244 87 174 86 137 85 1960 ......... 367 90 243 87 172 85 131 81 1961 ......... 359 88 238 85 169 84 124 77

Tabell 71. Arbetsinsats 1954—1961 per gård och år av brukare, familjemedlemmar och övriga anhöriga samt anställda, fullgoda manstimmar

År Kategori 0011 1954 1955 1956 1957 1958 | 1959 1960 1961 storleksgrupp Manstimmar Brukare

5—10 ha. . . 2 638 2 620 2 533 2 562 2 559 2 562 2 556 2 554 10—20 » . . . 2 856 2 774 2 751 2 810 2 766 2 748 2 772 2 809 20—30 | . . . 2 875 2 794 2 826 2 865 2 840 2 817 2 876 2 915 30—50 | . . . 2 700 2 592 2 605 2 686 2 704 2 711 2 749 2 782

Familjemedl. och övr. anh.

5—10 ha . . . 1 061 986 966 925 913 850 871 842 10—20 » . . . 1 316 1 238 1 232 1 219 1 151 1 103 1 099 1 050 20—30 » . . . 1 379 1 196 1 267 1 301 1 262 1 193 1 194 1 196 30—50 » ... 1 341 1 331 1 313 1 199 1 231 1 180 1 212 1 030

Anställda

5—10 ha. . . 365 335 330 314 258 226 241 196 10—20 » 617 531 526 470 429 366 327 296 20—30 » . . . 1 360 1 103 1 031 937 772 686 623 501 30—50 » . . . 2 756 2 476 2 282 2 163 1 902 1 710 1 490 1 368

selsättning utanför enheten och ytter- ligare 20 % mer än tre månaders sådan sysselsättning.

Inom Östergötlands län framgår av länsutredningen, att ca 13 % av brukar- na har anställning utanför bruknings- enheten omfattande mellan 3 till 5 må- nader, medan 9 % av brukarna har så- dan anställning mcr än 6 mån. av året.

Av länsutredningen i Jämtlands län framgår att brukarna i genomsnitt u—t- förde under säsongen 1960—1961 i me- deltal 4,6 arbetsveckor i skogsbruk utanför den egna fastigheten och unge— fär 5,5 arbetsveckor i egen skog.

Inom Norrbottens län visar länsutred- ningen att ca 40 % av brukarna har annan sysselsättning vid sidan av det egna jordbruket. För länet i sin helhet svarar jordbrukarnas arbete utanför gården mot en volym av omkring 4 000 helårsarbetare.

SCB-utredningen ger vid handen att för hela landet skulle 1961 ca 30 % av

brukarna ha sysselsättning utom gården. Av landets samtliga brukare skulle ca 7 % ha en sysselsättning utom gården omfattande mellan 1—50 dagsverken, ca 16 % mellan 51—200 dagsverken samt omkring 7 % med mer än 200 dags- verken. Brukarnas sysselsättning utom gården har ett klart samband med går- dens storlek. Sålunda har brukare vid enheter under 10 ha åker sysselsättning utom gården till 40 % medan motsva- rande tal vid enheter över 10 ha är ca 18 %.

Brukarnas förvärvsverksamhet bely- ses även av material, som framkommit genom samkörning av RLF:s centralre— gister och folk- och bostadsräkningen 1960. Av nedanstående sammanställning kan således utläsas att av de i statisti- ken redovisade brukarna är ca 74 % verksamma som företagare på fastighe— ten, ca 10 % är över huvud taget icke yrkesverksamma och ytterligare 11,5 % av brukarna är »förvärvsarbetande inom

Sammanställning över brukare enligt RLF:s jordbruksregister efter åkerarealens stor— lek samt brukarens förvärvsverksamhet

.. . .. . Förvärvsar— Foretagare 1 Anställda 1 . .. .. Storleksgrupp, . . betande 1 Ej forvarvs- . åker, ha ”;f=-Ink JoådeLUk övriga nä- arbetande Samtliga ' ' ' ' ringsgrenar Antal 2,1— 5,0 35 552 7 047 16 701 13 471 72 771 5,1—10,0 56 187 3 163 7 826 6 265 73 441 10,1—20,0 49 895 1 311 2 265 2 474 55 945 20,1—50,0 27 607 534 504 870 29 515 50,1— 6 390 192 176 179 6 937 Samtliga 175 631 12 247 27 472 23 259 238 609 Relativa lal 2,1— 5,0 48,8 9,7 23,0 18,5 100 5,1—10,0 76,5 4,3 10,7 8,5 100 10,1—20,0 89,2 2,3 4,0 4,5 100 20,1—50,0 93,6 1,8 1,7 2,9 100 50,1— 92,2 2,8 2,5 2,5 100 Samtliga 73,7 5,1 11,5 9,7 100

andra näringar. Speciellt brukarna å de små enheterna har i mycket stor ut- sträckning tagit förvä-rvsarbete inom andra näringsgrenar. Detta förklarar så- ledes den skillnad som föreligger mellan antalet företag redovisade i jordbruks- räkningen och antalet företag enligt folkräkningen.

Dagsverksbehovet inom skogsbruket var enligt den i kapitel 7 redovisade utredningen då för landets storskogs- bruk 11,6 milj. dagsverken samt för privatskogsbruket 10,5 milj. dagsverken

— totalt för landet 22,1 milj. dagsver- ken.

Jordbruksbefolikningens utförda dags- verken är enligt samma utredning: inom storskogsbruket 3,6 milj. dags- verken per år, inom privatskogsbruket (utfört arbete på egen skog) 5,9 milj. dagsverken per år.

C. Jordbrukarnas åldersfördelning Jordbruksbefolkningens åldersfördel- ning är synnerligen ogynnsam. Brukarnas åldersfördelning framgår

Tabell 72. Brukarnas åldersfördelning i procent, storleksgruppvis 1960 (Folk- och bostadsräkningen 1960)

———19 20—24 25—34 35——44 45—54 55—64 65—69 70— såg::-

| 2—— 5 ...... 0,05 0,48 4,67 14,41 24,82 28,81 11,76 15,00 72 450 5— 10 ...... 0,04 0,68 6,63 18,35 27,94 27,82 9,43 9,10 73 274 10— 15 ...... 0,04 0,81 9,13 22,02 29,77 25,55 6,88 5,81 36 107 15— 20 ...... 0,05 0,88 9,95 24,61 30,25 23,90 5,93 4,42 19 835 20— 30 ...... 0,05 1,02 11,92 26,23 30,45 22,00 4,87 3,49 18 026 30— 50 ...... 0,08 0,90 12,91 27,91 29,05 21,07 4,47 3,60 11 490 50—100 ...... — 0,90 11,78 28,64 30,23 20,36 4,79 3,30 5 118 100— ......... 0,02 0,71 10,99 25,43 30,59 20,37 5,88 5,93 1 821 Summa 0,05 0,7 7,5 19,6 27,8 26,5 8,8 . 9,2 238 121

Antal brukare Totalt [%?///// /AWW/////// // ///M 233121 2- Shu ////////|//////A88=ssses_ 72450 5— 10 " LE// (WW/// WWW 73 274 0- 15 " llEtf///l////AÖÖÖÖÖW//////// ///////////888W 36107 5 — 20 " LEV/ /l///////&QQQQQQQQQQQQQV/// ////J(///M 19 835 0- 30 " LI=f///(//// /Aå$ööööööW//// //////////W 18 026 0 - 50 " IEV//Il/////////A&QQQQQQQQQQW//// [ /////////M 11490 ;o-1oo " [EV/ /]/////////|/DQQÖÖÖÖÖÖ€ISW///////// %& 5118 WerIOO " ['t—74 //f///////WW////(////M 1 321 O|51|0|2|01ll4lolIIGIOIIBIOII111007. Brukarnas ålder: under 19 år & 45 — 54 år :]20-22." _55—64" ån,-31." Mss-69 " 35 - 41. " _ över 70 "

Fig. 30 Brukarnas åldersfördelning i procent inom olika storleksgrupper 1960

närmare av tabell 72. Beträffande bruk- ningsenheter över 2 ha är ca 18 % av brukarna över 65 år, medan endast 28 % är under 45 år. Speciellt ogynn- sam är, som man kan vänta sig, ålders— fördelningen för de lägre storleksgrup- perna. Inom gruppen 2——5 ha återfinns vid 55 % av enheterna brukare över 55 år. Motsvarande tal för gruppen 5— 10 ha är 45 % och för gruppen 10—15 38 %. Den åldersfördelning som fram- går av tabellen innebär att under den kommande tioårsperioden 45 % av bru— karna kommer att passera eller i varje fall uppnå ett åldersstreck, som gör det

osannolikt att de vid periodens slut kvarstår som egentliga brukare. Härtill kommer dessutom de brukare, som på grund av dödsfall, sjukdom, övergång till annan sysselsättning, osv. kan kom- ma att lämna jordbruket.

Av tabell 73 framgår jordbrukarnas ålderssammansättning inom de oli- ka produktionsområdena. Södra och mellersta slättbygderna har den gynn- sammaste åldersstru-kturen — medelål- dern uppgår till 51,3—53,1 år. Inom Götalands och mellersta Sveriges skogs— bygder är medelåldern 54 resp. 56 år. Den högsta medelåldern finner man i

5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 50—100 100— Summa

Antal brukningsenhe- ter ............... 72 450 73 274 36 107 Antal barn under 16 år 41 092 51 856 30 752 Medeltal barn per brukningsenhet . . . . 0,6 0,7 0,9

19 835 18 026 11 490 18 489 17 873 12 430

5118 5777

1 821 2 081

238 121 180 350

0,9 1,0 1,1 1,1 1,1 0,8

nedre Norrland, 56,4 år. I övriga Norr- land är medelåldern 53,4 år.

Den ogynnsamma åldersfördelningen inom jordbruket bör också ses i sam- band med möjligheterna till nyrekryte- ring av företagare. Det framstår myc- ket klart av tillgängligt material att an- talet yngre människor, söner, döttrar och andra yngre medhjälpare på fas- tigheterna, liksom även antalet barn, är relativt lite-t. Vid samkörning mellan RLF-registret och material ur folkräk- ningen 1960 har framkommit att vid brukningsenheter över 2 ha finns vid de 238 000 enheterna sammanlagt 180000 barn under 16 år, därav ca 93000 pojkar. Ser man till de olika storleksgrupperna så erhålles ovanstå- ende sammanställning.

De utförda länsutredningarna under- stryker bristen av yngre människor på jordbruksfastigheterna. För Koppar- bergs län har således framkommit att endast 3,7 % av fastigheterna har sö-

ner i åldern över 16 år, som varit helt sysselsatta på brukningsenheten, dock har ca 18 % av brukningsenheterna haft söner helt sysselsatta utanför fas- tigheten. Sammanlagt har knappt 30 % av enheterna haft söner knutna till fas- tigheten, antingen som arbetsplats el- ler boplats. Vid brukningsenheter bru- kade av brukare över 55 år finns efter- trädare vid knappt hälften av fastig- heterna. Antalet söner resp. döttrar per gård är i Jämtlands län 0,69 för söner och 0,53 för döttrar. Drygt hälften av hemmavarande söner och döttrar är barn under 15 år. Slutligen kan näm- nas att antalet hemmavarande söner och döttrar över 25 år är förhållandevis stort vid skogrika fastigheter.

D. Framtida förändringar En fortsatt minskning av arbetskraften i jordbruket med ca 3 % per år, vilket långtidsutredningen räknat med, skul- le innebära att antalet yrkesutövare

Tabell 7.3. Jordbrukare enligt RLF:s jordbruksregister efter ålder m. m., den 1 november 1960, inom naturliga jordbruksområden

Antal jordbrukare i åldern Summa Därav

område —34 35—44 45—54 55—64 65— big?" gifta kvin-

år år år år är are män nor Gss ....................... 1 628 3 362 4 612 4 129 2 072 15 803 12 511 631 Gmb ..................... 1 956 4 069 5 495 4 666 2 938 19 124 14 738 1 018 Gsk ...................... 6 045 13 707 19 669 20 075 15 938 75 434 53 507 5 086 Gns ...................... 2 240 4 744 6 498 6 146 4 121 23 749 17 318 1 296 SS ........................ 2 540 5 887 7 797 7 695 5 644 29 563 22 842 1 661 Ssk ....................... 1 686 4 338 6 781 7 318 7 186 27 309 18 738 2 893 Nn ....................... 2 051 6 135 10 107 10 794 10 578 39 665 27 060 4 709 Nö ....................... 2 666 7 400 10 849 10 192 7 268 38 375 27 914 3 219 Hela riket 20 812 49 642 71 808 71 015 55 745 269 022 194 628 20 513

inom jordbruket 1975 minskar till ca 220 000 och skulle då utgöra ca 6—7 % av den totala yrkesverksamma befolk— ningen.

Med beaktande av en väntad fortsatt ökad produktion per arbetstimme inom jordbruket, ökad mekanisering och överförande av vissa arbetsuppgifter från det egentliga jordbruket till andra näringsgrenar är en betydande minsk- ning av jordbrukets arbetskraft fram till 1975 att vänta. Den fortsatta minsk- ningen bör betraktas mot bakgrunden av

1) minskning av åkerarealen, 2) minskning av antalet jordbruksföre— tag, 3) minskning av lejd arbetskraft, 4) ökande storlek på kvarvarande bruk- ningsenheter, varvid arbetskraften kan utnyttjas effektivare.

IV. Framtida förändringar beträffan- de antal företag (referat av prognoser m.m.)

A. Allmänt

Med en förväntad fortsatt expansion av stadsnäringarna och ytterligare tek- niska framsteg inom jordbruket, är det troligt att den utvecklingslinje, som un- der 1950-talet gjort sig gällande och de förutsättningar som därvid fram— kommit alltmer under 1960—70-ta1et kommer att dominera. Det är således realistiskt att vänta en avsevärd ned- gång i antalet jord- och skogsbruksen- heter. Dessa förändringar kommer då att medföra betydliga konsekvenser inte enbart för jordbruket utan också för näringslivet i dess helhet. Som fram-

gått tidigare förlöper rationaliserings- processen som dubbelsidig företeelse, där anpassningen innebär att å ena si- dan ett antal företag upphör samt å andra sidan andra företag utvidgar sina arealer.

Med ledning av antaganden om re- krytering och avgång av jordbruksfö- retagare, baserade på uppgifter från folkräkningarna, har Gulbrandsen sökt beräkna de väntade förändringarna i antalet jordbruksföretagare. I hans ar- betea har avgången av manliga företa- gare beräknats uppgå till mellan 8000 och 10 000 per år fram till 1970 och av ca 45000 under 1955—1960 och ca 41000 1965—1970. Rekryteringen be- räknas sedan uppgå till mellan 2 000 och 4 000 per år eller till ca 15 900 och för tiden 1965—1970 till 12 000 1970. Skill- naden mellan avgången och rekrytering- en har uppgivits till mellan 4000 och 7 000 per år.

Företagare inom jordbruk och bo- skapsskötsel har av Gulbrandsen beräk- nats enligt följande:

1955 1960 1965 1970 304 800 273 300 241 100 209 700

Under förutsättning att samma eko- nomiska faktorer, samma förskjutning inom näringslivet samt samma infly- tande av institutionella faktorer gäller, skulle alltså nedgången 1955—1970 komma att utgöras av ca 100 000 före- tagare.

I SOB-utredningen 1961 har brukar-

” Strukturomvandlingen i Stockholm 1959

jordbruket,

Tabell 74. Prognos över avgång, rekrytering och underskott av manliga företagare inom jordbruk och boskapsskötsel ( Gulbrandsen 1959)

Beräknad avgång i 1 OOO-tal ............... Beräknad rekrytering i 1 OOO-tal ........... Beräknat underskott i 1 OOO-tal ............

1955—1960 1960—1965 I 1965—1970 . . . . 45,4 43,3 40,9 . . . . 15,9 13,3 12,0 . . . . 29,5 30,0 28,9

Tabell 75. Brukarnas åsikt om antal resterande år som brukare på den nuvarande en- heten och som brukare överhuvudtaget samt brukningsenhetens framtid

(SCB-utredningen)

Antal resterande år Storleksgrupp, ha som brukare på enheten 2—10 10—20 20—30 30— Summa — 5 år ........... 12,8 11,0 13,0 13.0 12,4 5—10 .............. 13,1 13,1 10,8 12,7 12,9 0—15 .............. 6,8 7,0 11,0 6,8 7,2 15— ................ 11,3 16,5 17,6 17,0 13,6 Vet ej .............. 50,1 48,2 43,3 42,1 48,3 Ej svar ............. 5,9 4,2 4,3 8,4 5,6 Summa 100 100 100 100 100 Antal resterande år Storleksgrupp, ha som brukare över- huvudtaget 2—10 10—20 20—30 30— Summa —— 5 år ........... 9,6 8,2 8,7 8,8 9,1 5—10 .............. 10,3 10,4 9,2 9,2 10,1 10—15 .............. 5,8 6,9 9,3 5,9 6,4 15— ................ 11,2 17,1 18,6 18,0 13,8 Vet ej .............. 51.3 48,6 46,6 45,4 49,7 Ej svar ............. 11,8 8,7 7,5 12,7 10,8 Summa 100 100 100 100 100 Brukningsenhetens Storleksgrupp, ha framtid då brukaren slutar 2—10 10—20 20—30 30— Summa Be blir bestående . . . . 25,3 49,6 61,2 69,8 38,0 Be blir sammanlagd med annan enhet.. 11,9 6,9 6,2 2,3 9,4 Be utlägges till skog . 6,2 2,6 , 1,3 0,5 4,4 Bezs åker blir använd till annat än jord- och skogsbruk ..... 1,6 1,4 1,5 1,8 1,6 Vet ej .............. 44,2 31,1 24.0 14.5 36.8 Ej svar ............. 10,8 8,3 5,8 11,1 9,8 Summa 100 100 100 | 100 100

na tillfrågats om sin åsikt om antal res- terande år, dels som brukare på den nuvarande enheten och dels som bru— kare över huvud taget.

På frågan angående resterande år på nuvarande enhet har 25 % uppgi- vit, att de kommer att sluta med jord- bruket under den närmaste 10-årsperio- den. 48% av uppgiftslämnarna har emellertid icke här haft någon åsikt.

Brukare under 50 år har till ca 10 % uppgivit att de ämnar upphöra med jordbruket inom de närmaste 10 åren.

Av materialet framgår att ca 20 % av brukarna uppgivit att de kommer att sluta med jordbruk över huvud ta- get under den närmaste 10-årsperioden. Ser man till brukarnas ålder finner man, att motsvarande tal för brukare under 50 år är ca 5 %.

Tabell 76. Framskrivning av antalet brukningsenheter i olika storleksgrupper ( upp— räknade tal) enl. F. Larsson 1958

Swerääiggggf' År 1956 År 1961 År 1966 År 1971 Ändring 2— 5 ............ 87 554 74 605 63 754 54 636 —32 918 5— 10 ............ 83 255 75 333 68 084 61 483 —21 772

10— 15 ............ 38 935 37 464 35 903 34 286 _— 4 649 15— 20 ............ 20 619 20 590 20 418 20 131 — 488 20” 30 ............ 18 478 18 632 18 698 18 679 + 201 30— 50 ............ 11 478 11 317 11 175 11 045 — 433 50—100 ............ 5 369 5 385 5 391 5 389 + 20 100— ............... 2 217 2 141 2 069 2 003 _ 214 Totalt 267 905 245 467 225 492 207 652 _ 60 253

Brukarna har vidare tillfrågats om åsikten hur det kommer att gå med brukningsenheten efter deras frånträ- de. Av totala antalet tillfrågade har 38% uppgivit brukningsenheten som bestående, 9 % att brukningsenheterna kommer att slås samman med annan enhet och 4 % att den kommer att ut- läggas till skog, medan 36 % icke har haft någon åsikt. Man finner att bruk- ningsenheternas storlek har ett positivt samband med brukarens uppfattning om enheternas fortbestånd. Sålunda anser 25 % av brukarna vid enheter av stor- leken 2—5 ha att enheten kommer att bestå, motsvarande tal för enheter över 30 ha är hela 70 %.

Med utgångspunkt från struktur- och befolkningsutredningen 1951—1956 gjordes inom utredningsinstitutet år 1956 en framskrivning av antalet bruk- ningsenheter år 1971. Man utgick allt— så härvid ifrån att de relativa förskjut— ningarna som ägde rum mellan 1951— 1956 även skulle komma att inträffa under de följande femårsperioderna. Framskrivningarna gav ca 207000 en- heter är 1971. Detta innebär således en minskning med i runt tal 60 000 enheter mellan 1956 och 1971. För storleks- gruppen 2—5 ha anges nedgången till över 32000 och för gruppen 5—10 ha till 21 000. Resultatet av framskrivning-

en redovisas i tabell 76. Den använda tekniken innebär alltså att man tagit hänsyn till frekvensen upphörda och nybildade jordbruk samt flyttningar mellan olika storleksgrupper.

Göres en framskrivning med utgångs- punkt från antalet enheter 1961 inom olika storleksgrupper och produktions- områden samt med antagande av sam— ma årliga minskning, som registrerats i struktur- och befolkningsutredningen 1956—1961, finner man att antalet en— heter 1971 skulle komma att minska till ca 189 500 samt fram till 1976 till 171 800 enligt tab. 77.

B. Studium av vissa regioner Jordbruksräkningens material liksom specialundersökningarna av exempel- vis Larsson och Gulbrandsen ger en bild av den allmänna utvecklingen för riket i dess helhet. För vissa län och länsdelar har ytterligare material fram- lagts genom länsutredningar. De därvid utarbetade prognoserna har bl. a. byggts med utgångspunkt från nuvarande för— utsättningar för areell produktion inom området, brukningsenheternas samman- sättning och tillstånd, befolkningsför- hållanden samt de pågående struktur- förändringarna. En sådan bedömning har i jämförelse med de utarbetade riks— prognoserna visat betydande skillnader.

Tabell 77. Framskrivning av antalet brukningsenheter inom olika storleksgrupper för hela riket och för produktionsområden. Enl. SDB-utredningen med utgångspunkt från 1961 års jordbruksräkning

Storleksämpp, Direkt framskrivning för hela riket ha åk" 1961 1966 1971 1976 2— 5 ........ 66 635 55 767 46 864 39 539 5— 10 ........ 75 017 65 968 58 007 51 021 10— 15 ........ 33 163 30 170 27 461 25 008 15—-— 20 ........ 20 293 19 317 18 304 17 280 20— 30 ........ 18 256 18 454 18 421 18 211 30— 50 ........ 11 997 12 336 12 608 12 814 50—100 ........ 5 412 5 548 5 673 5 786 100— ........... 2 186 2 170 2 158 2 147 Totalt 232 959 209 730 189 496 171 806 Produktions- Framskrivning för rikets produktionsområden område 1961 1966 1971 1976 Gss ............. 15 471 14 441 13 620 12 951 Gmb ............ 17 830 16 514 15 382 14 402 Gsk ............ 65 965 60 150 55 073 50 485 Gns ............ 22 046 20 401 18 979 17 745 SS .............. 26 072 22 599 19 736 17 360 Ssk ............. 23 665 20 899 18 557 16 562 Nu ....... . ..... 30 988 27 630 24 647 22 132 NÖ ............. 30 922 27 337 24 244 21 554 Totalt 232 959 209 971 190 238 173 191 Storleks grupp Summering av framskrivning för produktionsområden ha åk" 1961 1966 1971 1976 2— 5 .......... 66 635 55 901 47 141 39 962 5—10 .......... 75 017 66 029 58 257 51 522 10—15 .......... 33 163 30 296 27 721 25 436 15—20 .......... 20 293 19 416 18 533 17 652 20—30 .......... 18 256 18 403 18 332 18 080 30—50 .......... 11 997 12 209 12 407 12 578 50— ............ 7 598 7 723 7 847 7 961 Totalt 232 959 | 209 977 | 190 238 173 191

Det har också konstaterats betydande variationer inom delar av länen. Varia— tionerna synes till största delen sam- manhänga med den nuvarande storleks- fördelningen, fastigheternas tillgång till skog, byggnadsbeståndet, brukarnas ål— dersfördelning, enhetens läge samt om-

rådets förutsättningar för areell produk— tion.

Struktur- och befolkningsutredning— en 1956 och på den byggda prognosen visade att man fram till 1971, dvs på en femtonårsperiod, väntade sig en minskning med ca 22 %. För tioårspe-

Tabell 78. Utvecklingstendenser beträffande antal brukningsenheter enligt vissa läns—

utredningar Antal bruknings— Förändring i antalet enheter brukningsenheter Kalmar län (1956—1970) ...................... 10 601 —28,5 Länets norra del ........................... 3 566 —28,5 No Kustlandet ............................. 2 491 —— 31,4 Skogsbygden ............................... 1 075 — 22,0 Länets södra del ............................ 7 035 ——26,0 Kalmarslätten .............................. 1 960 _ 23,0 * No Kustlandet ............................. 181 -——24,3 Skogsbygden ............................... 2 793 — 27 ,7 ; Öland ..................................... 2 101 —— 26,7 1 Gävleborgs län (1958—1970) .................... 10 148 ——42,3 Gästrikland ................................ 2 680 —— 47,0 Hälsinglands kustland ....................... 6 250 —— 40,0 Inlandet ................................... 1 218 — 43,5 Stockholms län (1959—1975) Norra Roslagen ............................. 1 440 —40,0 Östergötlands län (1960—1970) .................. 9 120 —— 14,4 Östergötlands norra skogs- och bergslagsbygd. . . 1 652 — 15,3 Vadstenaslåtten ............................. 532 _ 18,2 Skänninge-Vreta klosterslätten ............... 1 470 —— 9,9 Norrköping-Linköping ....................... 931 — 13,0 Vikbolandsbygden .......................... 940 _ 8,0 Östergötlands södra kustland ................. 591 —— 13,7 Östergötlands sydöstra skogsbygd ............ 1 674 —17,3 Östergötlands sydöstra skogs— och bergslagsbygd 1 330 — 18,8 Jämtlands län (1960—1970) .................... 12 268 —30,8 Silurområdet ............................... 6 422 — 33,5 Mellanbygden .............................. 2 247 —— 29,6 Öv. Fjällbygden ............................ 2 136 —20,6 Härjedalen ................................. 1 463 _— 35,5 Kopparbergs Iän (1961—1975) .................. 10 053 -—30,0 Fjällbygden ................................ 167 _— 45,0 Norra Skogsbygden ......................... 563 —40,0 Norra Siljansbygden ........................ 2 011 — 40,0 Södra Siljansbygden ......................... 1 432 —40,0 Väster-Dalarna ............................. 1 025 —— 35,0 Öster-Dalarna .............................. 1 089 _ 35,0 Centrala Jordbruksbygden ................... 2 256 -—20,0 Bergslagen ................................. 776 —— 30,0 Folkarebygden .............................. 734 -— 20,0 Norrbottens län (1962—1975) ................... 12 699 —50,0 Kustlandet ................................. 3 713 -— 45,0 Nedre Tornedalen ........................... 2 598 — 46,0 Mellanbygden .............................. 2 914 -— 53,0 Övre Tornedalen ............................ 907 —51,0 Södra Inlandet ............................. 1 501 — 64,0 Norra Inlandet ............................. 1 066 ——54,0 Södermanlands län (1962—1975? ............... 4 789 — 40—45 J ordbruksbygd ............................. 1 461 —— 40 Åkerglesare mellanbygd ..................... 1 306 -—40 Skogsbruksdominerad mellanbygd ............ 1 283 — 50 Spec.mellanbygd, tätortsinfluerad ............. 173 —45 Skogsbygd ................................. 566 -— 60

rioden 1961—1971 har antagits en minskning på ungefär något över 11 %. De nämnda läns—utredningarna visar ge- nomgående att man i länen väntar en snabbare nedgång. Sålunda har länsut- redningen för Kal-mar län givit avnled- ning att bedöma bortfallet mellan 1958 —1970 till 27 %. Minskningen mellan åren 1951—1956 uppgick till 1,8 % per år. För Östergötlands län har ansetts sannolikt att räkna med en nedgång under tioårsperioden 1960—1970 med i runt tal 15 %. Utredningen för norra delen av Stockholms län visade att man har anledning att fram till 1975 vänta en minskning i antalet företag med 30—40 %. För Gävleborgs län be- dömdes 1950 att ungefär 42 % av jord— bruksföretagen kunde anse—s som icke bestående eller bestående med tvekan. Den årliga avgången 1956—1958 hade varit 3,5 %. Det bedömda bortfallet .in- nebär alltså en betydande ökning i ned-

läggn-ingstakten. I Kopparbergs län har minskningen fram till 1975 ansetts kom- ma att utgöra 30 % av antalet företags- enheter 1961. Betydande regionala skill- nader har här framkommit och sålun— da har nedläggningen i områden av me- ra skogsbygdskaraktär ansetts komma att uppgå till 40—50 %, medan inom de mera jordbruksbetonade områdena nedläggningen har väntats bli mellan 15—20 %. För Jämtlands län har man räknat med en nedgång i antalet före- tag under 1960-talet med ca 30 %. För Norrbottens del uttalas i Tornedalsut- redningen att en fullt utbyggd rationa- lisering där skulle komma att minska antalet företag med ca 70 %. För flera län har de utarbetade prognoserna kun- nat jämföras med det aktuella skeen— det, varvid framkommit att utveckling- en i realiteten t. o. m. gått fortare än vad man kunnat förutse.

KAPITEL 7

Arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket

I. Allmänt

Mellan strukturutvecklingen i jordbru- ket och arbetskraftsutvec-klingen i skogsbruket föreligger ett intimt sam- band. Produktionsutvecklingen och ar- betskraftsutvecklingen inom storskogs— bruket samt det privatägda skogsbru- ket är av väsentlig betydelse, då det gäller att bedöma de framtida försörj— ningsmöjligheterna och strukturen av jord- och skogsbruket.

Det moderna skogsbruket karakterise- ras av strävan att hålla produktionskost- naderna nere. Det är väsentligt för skogs- bruket att ha tillgång till en väl organi- serad arbetsstyrka. För att tillmötesgå detta krav söker man på olika sätt till- skapa nya driftsformer. Problemställ— ningarna är i detta avseende likartade för alla ägarekategorier. Inom privat- skogsbruket har utvecklingen lett till olika former av samverkan, bl. a. bil- dandet av skogsbruksområden och lik- nande. Inom begreppet storskogsbruket kommer i det följande kronoskogar, öv- riga allmänna samt bolagsskogar att in- rymmas, medan begreppet privatskogs— bruket avser övriga enskilda skogar (bondeskogar och godsskogar).

Privatskogsbruket omfattar arealmäs- sigt ca hälften av landets totala skogs- marksareal men representerar värde- mässigt betydligt mer än hälften av det totala värdet.

Jordbruket har hittills i betydande omfattning tillhandahållit skogsbruket arbetskraft men har samtidigt i hög grad varit beroende av den inkomst, som

skogsbruket givit som komplettering till jordbruket. Skogsbrukets framtida ar- betskraftsorganisation återverkar där- för kraftigt på jordbrukets strukturella utformande och blir i stora delar av vårt land avgörande för var och i vil- ken utsträckning jordbruk kan komma att bestå.

Jordbrukets arbetskraft tillföres skogsbruket genom jordbrukarens arbe- te antingen i egen skog, i annan en- skild skog eller i skog tillhörande stor- skogsbruket. Ur jordbruksekonomisk synpunkt kan skogsmarken alltså vara av betydelse för innehavaren av jo-rd- bruksfastighet dels i form av egen skogs- mark, dels i annan-s ägo i form av sys- selsättningstillfälle. I det fall brukaren ej har full sysselsättning året om i själ- va jordbruket, blir hans ekonomi allt- mer beroende av att han har tillgång till arbete i egen skog eller i annans skog, alternativt annan sysselsättning. Är jordbruket så stort, att någon man- lig arbetskraft utöver brukaren själv är och bör vara fast knuten vid jordbruket, uppkommer samma sysselsättningspro- blem beträffande den manliga arbets- kraften som beträffande brukaren själv. För det ekonomiska resultatet av jord- bruksdriften är 'det sålunda av vikt, att all den till jordbruket fast knutna ar- betskraften kan beredas effektiv syssel— sättning under hela året. Vid bedöm- ningen av skogen ur sysselsättningssyn- punkt bör man vidare se till värdet av att sysselsätta såväl jordbrukets hästar som traktorer under den del av året, då de ej behöves i jordbruket i den mån de

ekonomiska och tekniska betingelserna inom skogsbruket så medger.

För närvarande spåras i det här ak— tuella avseendet två varandra delvis motstående processer. Den ena leder till att jordbruksföretagaren anpassar sig till den ekonomiska och tekniska ut- vecklingen, bl. a. genom att söka över- föra del av sin arbetskraft till förvärvs- källa utanför den egna fastigheten, var- vid i skogrika trakter av landet skogs- bruket vanligen kommer i förgrunden. Den andra processen innebär fortgåen- de förändringar i arbetskraftsdisposi- tionerna inom skogsbruket, syftande till att ge en trygg tillgång på fast och väl- utbildad arbetskraft, vilket hl. a. leder till helårsanställda skogsarbetare. Un- der rubriken »successivt mer helårsan- ställda» har exempelvis domänstyrelsen klargjort, att »arbetskraftspolitiken är att skapa förutsättningar för att upp- bygga en kår av utvalda yrkesskickliga, fasta skogsarbetare». En sådan utveck- ling kommer att minska möjligheterna för den jordbrukande befolkningen att erhålla sysselsättning i form av skogs- arbete, men dessutom återverkar den- na utvecklingstendens beträffande skogs- arbetskraftens organisation starkt på 10- kaliseringen av den befolkning, som är knuten till jord- och skogsbruket.

Det ovan sagda leder fram till att för en bedömning av jordbrukets struktur- förändringar är det angeläget att söka klarlägga skogsbrukets arbetskraftsut- veckling. Man bör med andra ord skaffa sig en överblick dels av »nuläget» i des- sa berörda delar samt dels en redovis- ning av de tendenser beträffande den kommande utvecklingen, som nu kan ur- skiljas. I sistnämnda avseende finns up- penbarligen redan nu en bestämd linje hos åtskilliga av skogsbrukets företaga- re, innebärande en bedömning av vad som är sannolikt och lämpligt ur före- tagsekonomisk synpunkt. En samman-

ställning härav bör alltså kunna ge en god bild av den sannolika utvecklingen fram till 1970. En dylik diskussion av skogsbrukets arbetskraftsvolym och ar- betskraftsor-ganisation bör givetvis vi- dare föras mot bakgrunden av faktorer som förändringar i avverkningsvolym, ökad rationalisering och mekanisering samt allmänna ekonomiska förutsätt- ningar för skogsbruket.

För utredningen har såsom experter anlitats länsjägmästare K. E. ijörkhem samt skogsvet. lic., numera professor N. E. Nilsson.

En speciell utredning rörande nuva- rande arbetskraftsåtgång inom skogs- bruket samt beräknat arbetskraftshehov vid alternativa förutsättningar har för strukturgruppens räkning utförts av prof. Nilsson. Utredningen redovisas i stencilerad bilaga. I avsnitt 11 redovisas en sammanfattning.

Vidare har arbetsgruppen genom en enkät till företrädare inom industri- skogsbruket erhållit material för en be- dömning av förändringar i arbetskrafts- strukturen. Resultatet från undersök- ningen redovisas i bilaga 7.

Från domänverket har särskilda upp- gifter inhämtats (Bil. 8).

Materialet rörande sysselsättningsför- hållanden inom privatskogsbruket har anskaffats och bearbetats av länsjäg— mästare Björkhem (Bil. 9). Därvid har bl. a. använts resultatet från en snabb- utredning inom Skogsstyrelsen.

II. Sammanfattning av arbetskraftsbe- räkningarnas resultat

A. Metodval och Områdesindelning Beräkningarna avser en uppskattning av nuvarande arbetskraftsåtgång inom skogsbruket samt en prognos för ar- betskraftsbehovet år 1970 enligt några olika alternativ till ledning för bedöm- ningar rörande vilka ändringar i arbets-

kraftsåtgång, 1960-talet.

Beräkningarna omfattar följande slag av skogsarbeten: huggning, barkning, körning till flottled eller bilväg, skogs- vårdsarbeten samt övriga arbeten vilka normalt utförs av anställd arbetskraft eller skogsägaren själv. Vägarbeten, som utförs av entreprenörer med egen ma- skinpark, samt flottningsarbeten ingår alltså inte. Beräkningsenhet utgör ett dagsverke, som anses motsvara 6 tim- mars verktid. Vid resultatsredovisning- en har 250 dagsverken satts lika med en årsarbetare.

Eftersom beräkningarna är avsedda som underlag för bedömningar rörande de ändringar i efterfrågan, som speciellt kan väntas ifråga om den arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk, sker redovisningen med fördelning på föl— jande ägargrupper: kronoskogar, övriga allmänna skogar, bolagsskogar samt öv- riga enskilda skogar (bondeskogar eller privatägda) .

Det är för närvarande inte möjligt att direkt beräkna den totala arbetskrafts- åtgången i skogsbruket genom samman- ställning av tillgänglig statistik från oli— ka ägarkategorier. Den säkraste och mest enhetliga bokföringen rörande ar- betskraftsåtgången finns sammanställd för kronoskogar. I domänverkets ar- betskraftsutredning av år 1960 finns sammanställningar, som visar den to- tala arbetskraftsåtgången under år 1959 och vidare redovisas arbetskraftens sam- mansättning på olika kategorier under år 1957. Motsvarande uppgifter torde även kunna erhållas för huvuddel-en av bolagsskogarna. Eftersom skogsarbetet i huvudsak bedrivs som ackordsarbete måste emellertid arbetskraftsåtgången uttryckt i dagsverken beräknas med led- ning av lönekostnaderna och blir där- igenom behäftad med en viss osäkerhet.

När det gäller det enskilda mindre

skogsbruket föreligger för närvarande icke möjlighet att erhålla sådana upp- gifter. Den sysselsättningsstatistik, som försöksvis har påbörjats av arbetsmark- nadsstyrelsen i samarbete med Skogssty- relsen, torde icke med nuvarande upp- läggning kunna utnyttjas för här ifråga- satt ändamål. Denna statistik är avsedd grundas på stickprovsmässigt insam- lade uppgifter rörande sysselsättningen vid fyra tidpunkter på året och syftar närmast till att belysa tendenser till änd- ring av sysselsättningsnivån, utan att därför medge beräkningar av total ar- betsåtgång under ett visst år.

Den säkraste metoden för beräkning av den nuvarande totala arbetskraftsåt- gången torde vara den som här tilläm- pats av professor Nilsson, nämligen att utgå från en uppskattning av den ut- förda arbetsvolymen samt av dagsverks- åtgången per volymenhet (åtgångstal). När det gäller arbetskraftsåtgången år 1970 har motsvarande beräkning utförts grundad på uppskattade arbetsvolymer och åtgångstal. Prognosen för år 1970 har utförts enligt ett antal alternativa förutsättningar ifråga om arbetsvolymer och åtgångstal.

Med hänsyn till befintligt beräknings- underlag föreligger inte möjlighet att ut- föra kalkylerna med tillämpande av en alltför detaljerad områdesindelning. Uppskattningen av nuvarande avverk- ningsvolym baseras på riksskogstaxe- ringens stubbinventering, som möjliggör en årlig uppskattning av den totala år- liga avverkningskvantiteten med fördel- ning på ägare, trädslag och dimension. Uppskattningen av den totala årliga av- verkningskvantiteten har dock ett me- delfel av 4—5 %, varav följer att en detaljredovisning av den årliga avverk- ningen på ett stort antal områden skulle bli behäftad med alltför stort medelfel. Genom att basera beräkningarna på me- deltal från ett flertal års stubbinvente-

ringar kan dock ett säkrare underlag er- hållas, och därigenom har det ansetts vara möjligt att utföra kalkylerna av— seende nuläget med redovisning på de fem regioner, som utgör redovisnings- enheter vid riksskogstaxeringen. Regionindelnimgen är följande: Region R I Norrbottens och Väster- bottens län. » R II Västernorrlands län,

landskapet Jämtland samt härjedalsdelen av övre Ljungadalens kommun.

» R III Landskapet Härjedalen utom övre Ljungadalens kommun samt Gävleborgs och Kopparbergs län. » R IV Stockholms, Söderman-

lands, Uppsala, Västman- lands, Värmlands, Örebro,

Skaraborgs, Älvsborgs, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar och Östergötlands län. Gotlands, Blekinge, Kris- tianstads, Malmöhus, Hal— lands och Göteborgs och Bohus län.

När det gäller prognosen för år 1970 har det ansetts önskvärt att inom re- gion R IV genomföra beräkningarna med redovisning på följande fyra länsgrup- per:

1. Värmlands län och landskapet Dalsland av Älvsborgs län.

2. Uppsala, Västmanlands, Örebro, Stockholms, Södermanlands och öster— götlands län.

3. Skaraborgs län samt västgötade- len av Älvsborgs län.

4. Jönköpings, Kronobergs och Kal- mar län.

B. Karakteristik av de olika beräkningsalter- native]! De olika beräkningsalternativen karak- teriseras genom indicerade beteckning-

ar för arbetsvolym och åtgångstal enligt följande förteckning:

Beteckning Innebörd V60 Beräknad arbetsvolym per är cirka år 1960. Avverkningsvoly- men enligt riksskogstaxeringens stubbinventering. Utförda skogs- vårdsåtgärder enligt Skogssty- relsens statistik. V70 Beräknad arbetsvolym per år cirka år 1970. Avverkningsvolym motsvarande avverkningsberäk- ningarnas hruttokvantiteter. Skogsvårdsåtgärder svarande mot enligt avverkningsberäk- ningarna förutsatt föryngrings- yta. V70/60 Beräknad arbetsvolym per år cirka år 1970. Avverkningsvoly- men av barrgagnvirke enligt av- verkningsberäkningarna. Av- verkningsvolymen av klenvirke under 10 cm samt lövvirke lika med den som beräknats för år 1960. Skogsvårdsåtgärder enligt 'alternativ V70. V70R Beräknad arbetsvolym per är cirka år 1970. Avverkningsvo- lymen av barrgagnvirke enligt avverkningsberäkningarna. Av— verkningen av lövgagnvirke li- ka med den som beräknats för år 1960. Ingen avverkning av klenvirke under 10 cm. Å60 Beräknade åtgångstal cirka år 1960. Å70 Beräknade åtgångstal cirka år 1970.

När det gäller detaljer i beräkningen av de olika alternativen för arbetsvoly- mer och åtgångstal hänvisas till bilagan.1

De olika beräkningsalternativen kom- menteras och beskrives sålunda:

Alternativ V60 Å60. Beräkningsalter-

* Föreligger i särskild stencil

nativet avser att uppskatta den verkliga arbetskraftsåtgången ca år 1960. Beräk- ningen baseras för avverkningsarbeten på medelavverkningen på skogsmark un- der åren 1953—59 enligt stubbinvente- ringen. Eftersom det förelegat en ten— dens till ökade avverkningar under 1950-talet är medelavverkningen något lägre än avverkningen vid 50-talets slut. Alternativ V60 Å60 baseras på en total avverkningskvantitet per hela ri- ket av 45,8 milj. mSSk. Avverkningen inom samtliga ägarekategorier under sä- songerna närmast är 1960 var följande: 1958—59: 45,5 milj. mssk, 1959—60: 51,1 milj. m3sk och 1960—61: 51,6 milj. mask. Om det är önskvärt att korrigera den beräknade arbetskraftsåtgången en- ligt alternativ V60 Å60 till viss avverk- ningsnivå kan detta lätt ske med hjälp av uppgifterna om arbetsåtgång per

mask i tabellerna 13—18 i arbetskrafts- beräkningarna (se särskild stencil).

Möjligheterna till avstämning av re- sultaten enligt alternativ V60 ÅGO är goda ifråga om kronoskogar men i öv- rigt begränsade. Härnedan redovisas en jämförelse mellan arbetskraftsåtgången för kronoskogar enligt beräkningarna samt enligt domänverkets uppgift om utförda dagsverken under år 1959. Till dessa uppgifter har adderats en uppskat- tad arbetskraftsåtgång för avverkning av rotposter på kronoskogar. För att jäm- förelsen skall avse samma totala avverk- ningsnivå har skillnaden mellan beräk- nad avverkning och domänverkets upp- gift om upphugget virke för år 1959 an- tagits utgöras av rotposter.

Jämförelsen visar att alternativ V60 13.60 för hela riket ligger ca 2 % under den på grundval av statistiken beräkna-

. Domänverkets statistik för år Alternativ V60 ÅGO 1959 + »rotpostavverkning' Region Avverk- Arbetskraftsåtgång Avverk- Arbetskraftsåtgång ning ning 1 000 1 000 1 000 1 000 , ma sk dagsv. dv] m?” mask dagsv. (lv/m Sk Upphugget virke ....... 2 399 1 487 R I Plotposter2 . . . . 1 069 353 Summa 3 468 1 953 0,56 3 468 1 840 0,53 Upphugget virke ....... 927 610 RII+RIII Rotposterz 195 60 Summa 1 122 624 0,56 1 122 670 0,60 Upphugget virke ....... 1 402 989 RIV+RV Rotposterz . . .. 690 176 Summa 2 092 1 021 0,49 2 092 1 165 0,56 Upphugget virke ....... 4 728 3 086 Rotposter2 . . . . 1 954 589 Summa 6 682 3 598 0,54 6 682 3 675 0,55

' Verklig rotpostförsäljning 1959 var i R I: 712 000 mask, i RII + RIII: 137 000 m3sk och i RIV+ RV: 920 000 mask; summa 1 769 000 mask, vilket ger en totalavverkning av 6 497 000 mask.

dc arbetskraftsåtgången. I RI ligger dock alternativet V60 Å60 6 % högre, i RII+RIII 7 % lägre och i RIV+RV 12 % lägre. Med hänsyn till att båda me- toderna för beräkning av arbetskrafts- åtgången är behäftade med betydande osäkerhetsmoment, torde dock de fram- komna differenserna inte vara avskräc- kande stora. Eftersom resultat från do- mänverkets arbetskraftsutredning legat till grund för den föreliggande, skulle det finnas anledning förmoda att upp- skattningen av arbetskraftsåtgången en- ligt alternativ V60 Å60 är relativt säk- rare bestämd på kronoskogar än på öv- riga skogar.

I bolagsenkäten, som omfattade ca 80 % av alla bolagsskogar, lämnades även uppgifter om den beräknade ar- betsåtgången ca år 1960, på vilka ne— danstående jämförelse grundas:

Beräknad dagsverksåt- gång/mask år 1960 Region Alternativ Bolagsen— V60 Å60 käten RI—RIII ..... 0,50 0,51 RIV—RV ..... 0,50 0,52

Som framgår av denna jämförelse är överensstämmelsen mycket god och bättre än den som redovisades för kro- noskogar. Båda jämförelserna ger dock en antydan om att alternativ V60 Å60 ligger något lågt, men skillnaden är så liten, att man med hänsyn till underlaget knappast kan dra några slutsatser härav.

Alternativ V60 Å70. Alternativet inne- bär som prognos betraktat, att man för- utsätter oförändrad arbetsvolym men sänkta åtgångstal genom förbättrad tek- nik.

Med hänsyn till den utbyggnad av massaindustrien, som pågår i olika de— lar av landet, är en oförändrad arbets— volym sannolik endast om konjunktur-

utvecklingen blir mycket ogynnsam. Al- ternativet torde dock kunna tjäna syf- tet att ge en hållpunkt för interpole- ringen mellan alternativen. Dessutom ut- gör alternativet en mätare på den ratio- nalisering, som förutsatts under perio- den. Kvoten V60 Å70 : V60 Å60 ger en uppskattning av den förutsatta genom— snittliga effektivitetsökningen per år. Denna kvot ligger i samtliga regioner ganska nära 0,74, vilket motsvarar en rationaliseringsgrad av 3 % per år un- der perioden.

Alternativ V70 A60. Alternativet inne— bär som prognos att man förutsätter en ökning av arbetsvolymen till en nivå, som är definierad av symbolen V70, medan arbetstekniken förutsättes oför- ändrad under perioden. Sistnämnda för- utsättning är givetvis orealistisk, och alternativet torde huvudsakligen tjäna syftet att ge hållpunkter för interpole- ringar mellan alternativen.

Alternativ V70 Å70. Alternativet avser en uppskattning av arbetskraftsåtgång- en vid en avverkningsvolym, som mot— svarar avverkningsberäkningarnas brut- tokvantiteter samt med skogsvårdsåtgär- der svarande mot enligt avverknings- beräkningarna förutsatt föryngringsyta.

I norra Sverige svarar avverkningsbe— loppen mot det starkare beräkningsal- ternativet (alternativ b) och i södra Sverige mot det svagare alternativet (al- ternativ a). Eftersom man i avverk- ningsberäkningarna inte primärt lägger in några ekonomiska hänsynstaganden, år de beräknade avverkningsbeloppen bruttokvantiteter, som inkluderar klen- virke och lövvirke från dåliga avsätt— ningslägen samt även virke från slutav- verkningar ovanför den s. k. skogsod- lingsgränsen. Det är därför knappast troligt att avverkningen blir så stor som förutsätts i alternativ V70 Å70. Speciellt är alternativet orealistiskt i de tre nord- ligaste regionerna, där betydande av-

verkningskvantiteter är belägna i dåliga avsättningslägen eller består av klen- virke eller lövvirke. Alternativet torde endast kunna komma ifråga vid en myc- ket optimistisk bedömning av lönsam- betsutvecklingen inom skogsbruket som medför en relativt starkare höjning av hruttopriserna än av omkostnaderna. En sådan utveckling synes för närvarande vara mindre trolig.

Alternativ V70/60 Å70. Alternativet av- ser en uppskattning av arbetskraftsåt- gången vid en avverkningsvolym av barrgagnvirke, som överensstämmer med avverkningsberäkningarnas, dvs alter- nativ V70. Avverkningen av klenvirke under 10 cm i brösthöjd samt lövvirke förutsättes lika med den som beräknats för år 1960 (V60). Skogsvårdsåtgärder förutsättes utförda enligt alternativ V70.

Detta alternativ förutsätter alltså en ökad avverkning av barrgagnvirke men oförändrad avverkning av klenvirke och lövvirke. Jämfört med alternativ V70 in- nebär avverkningen enligt V70/60 —— 54 milj. mask — ett bortfall av inte mindre än 11 milj. mask lövvirke och klenvirke, varav ca 2,7 milj. i vardera RI och RII, 1,6 milj. i RIII, 3,3 milj. i R IV och 0,7 milj. i RV. Jämfört med alternativ V60 innebär dock V70/60 en ökning med nära 9 milj. mask, men då är att märka att totalavverkningen un- der enstaka toppår redan varit uppe i närheten av V70/60.

Under förutsättning att förhoppning- arna om en efterfrågeökning från skogs- industriernas sida infrias samt att rela- tionen bruttopriser—kostnader inte för— sämras kan detta alternativ betraktas som realistiskt genomsnittligt sett. Om man ser på de olika regionerna och ägargrupperna var för sig, kan givetvis en mera nyanserad bedömning vara er— forderlig.

Man bör observera att alternativ V70/60 Å70 förutsätter en icke oväsent-

lig ökning av intensiteten i skogsbruket å kategorien bondeskogar.

Alternativ V70R Å70. Detta alternativ skiljer sig från alternativ V70/60 Å70 endast i det avseendet, att någon avverk— ning av klenvirke under 10 cm i bröst- höjd inte förutsättes äga rum (exempel— vis på grund av försämrade relationer mellan bruttopriser och omkostnader).

Speciellt när det gäller norra Sverige kan detta alternativ anses vara ganska realistiskt utan att bedömningen för den skull kan sägas vara präglad av särskilt stor pessimism.

C. Avverkningsvolym och arbetskraftsåtgång totalt och per mask —nnva.rande och bedömda förhållanden är 1970

I tabell 79—82 redovisas detaljer i be- räkningsresultaten för alternativen V60 Å60, V70 Å70, V70/60 Å70 samt V70R Å70 med fördelning på ägare och regio— ner.

Det bör framhållas, att de erhållna re- sultaten är avsedda utnyttjas för be- dömningar av vilka ändringar i arbets- kraftsbehovet som kan förväntas inträf- fa under olika angivna förutsättningar samt för att ge en uppfattning om den absoluta nivån. Beräkningarna är där— emot inte avsedda att utnyttjas för jäm- förelse av arbetskraftsåtgången mellan olika ägaregrupper. Det har nämligen inte varit möjligt att tillämpa differen- tierade åtgångstal för olika ägare, enär underlag härför saknats. De tillämpade åtgångstalen är avsedda att utgöra ge- nomsnittstal för samtliga ägare. Åtgångs- talen kan härigenom väntas ha blivit för höga för storskogsbruket, som ju har större behandlingsenheter och rationali- seringsgrad. Faktorer som verkar i mot- satt riktning är dock dels att privat— skogsbruket, speciellt i Norrland, är mera välbeläget, dels ock att samverkan byggs ut. Det förhållandet att bondesko- garna enligt alternativ V60 Å60 har

Tabell 79. Sammandrag av arbetskraftsberäkningar på regioner och ägargrupper. Alternativ V60 A60

Skogs- Av- Total dagsverksatgång marks- verk- . . .. .. . gå,-] Ägare areal ning Tillrednlng + korn. Skogsvård + ovr. arb. Samtliga arbeten ] 000 1 000 1 000 av] 1 000 dv/ 1 000 dv/ & ha in Sk dagsv. dv/ ha mask dagsv. dv/ha mask dagsv. dv/ ha mask R I Kronoskogar ..... 2 939 3 468 1 274 0,43 0,37 679 0,23 0,19 1 953 0,66 0,56 Övriga allm. . . . . 337 559 215 0,64 0,38 69 0,20 0,13 284 0,84 0,51 Bolagsskogar . . . . 1 143 1 651 613 0,54 0,37 295 0,25 0,18 908 0,79 0,55 Bondeskogar ..... 2 453 2 466 912 0,37 0,37 335 0,14 0,14 1 247 0,51 0,51 Samtliga 6 872 8 144 3 014 0,44 0,37 1 378 0,20 0,17 4 392 0,64 0,54 R II Kronoskogar ..... 271 436 163 0,60 0,37 79 0,29 0,18 242 0,89 0,55 1 Övriga allm ...... 126 200 70 0,56 0,35 20 0,16 0,10 90 0,72 0,45 * Bolagsskogar . . . . 1 566 3 177 1 211 0,77 0,38 397 0,25 0,12 1 608 1,02 0,51 * Bondeskogar ..... 1 736 2 504 977 0,56 0,39 223 0,13 0,09 1 200 0,69 0,48 Samtliga 3 699 6 317 2 421 0,66 0,38 719 0,19 0,12 3 140 0,85 0,50 R III Kronoskogar ..... 394 686 232 0,59 0,34 150 0,38 0,22 382 0,97 0,56 Övriga allm ...... 278 830 282 1,01 0,34 91 0,33 0,11 373 1,34 0,45 Bolagsskogar . . . . 1 606 4 231 1 461 0,91 0,35 572 0,36 0,13 2 033 1,27 0,48 Bondeskogar . . . . 1 763 4 002 1 383 0,78 0,35 362 0,21 0,09 1 745 0,99 0,44 Samtliga 4 041 9 749 3 358 0,83 0,34 1 175 0,29 0,12 4 533 1,12 0,46 R IV Kronoskogar . . . . 448 1 842 578 1,29 0,31 323 0,72 0,18 901 2,01 0,49 Övriga allm ...... 424 1 383 430 1,01 0,31 227 0,54 0,16 657 1,55 0,47 Bolagsskogar . . . . 1 150 4 044 1 291 1,12 0,32 720 0,63 0,18 2 011 1,75 0,50 Bondeskogar . . . . 4 638 11 745 3 734 0,81 0,32 1 538 0,33 0,13 5 272 1,14 0,45 ' Samtliga 6 660 19 014 6 033 0,90 0,32 2 808 0,42 0,14 8 841 1,32 0,46 R V Kronoskogar ..... 55 250 75 1,36 0,30 45 0,82 0,18 120 2,18 0,48 Övriga allm. . . . . 53 132 41 0,78 0,31 31 0,58 0,23 72 1,36 0,54 Bolagsskogar . . . . 32 83 25 0,78 0,30 13 0,41 0,16 38 1,19 0,46 Bondeskogar ..... 846 2 141 647 0,77 0,30 340 0,40 0,16 987 1,17 0,46 Samtliga 986 2 606 788 0,80 0,30 429 0,43 0,16 1 217 1,23 0,46 Hela Kronoskogar ..... 4 107 6 682 2 322 0,57 0,35 1 276 0,31 0,19 3 598 0,88 0,54 riket Övriga allm ...... 1 218 3 104 1 038 0,85 0,34 438 0,36 0,14 1 476 1,21 0,48 Bolagsskogar . . . . 5 497 13 186 4 601 0,84 0,35 1 997 0,36 0,15 6 598 1,20 0,50 Bondeskogar ..... 11 436 22 858 7 653 0,67 0,34 2 798 0,24 0,12 10 451 0,91 0,46 Samtliga 22 258| 45 830| 15 614 0,70 0,34 | 6 509] 0,29 | 0,14 22 123 0,99 0,48

'abell 80. Sammandrag av arbetskraftsberäkningar på regioner och ägargrupper. Alternativ V70 A7 0

Skogs- Av- Total dagsverksåtgång ååh Ägare "2323— så]; Tillredning + körn. Skogsvård + övr. arb. Samtliga arbeten 1 000 1 000 1 000 dv/ 1 000 dv/ 1 000 dv/ & ha m Sk dagsv. dv/ ha mSSk dagsv. dv/ ha mask dagsv. dv/ha mssk R I Kronoskogar ..... 2 939 5 157 1 456 0,50 0,28 540 0,18 0,11 1 996 0,68 0,39 Övriga allm ...... 337 525 148 0,44 0,28 59 0,17 0,11 207 0,61 0,39 Bolagsskogar . . . . 1 143 2 107 588 0,51 0,28 213 0,19 0,10 801 0,70 0,38 Bondeskogar ..... 2 453 4 416 1 238 0,51 0,28 452 0,18 0,10 1 690 0,69 0,38 Samtliga 6 872 12 205 3 430 0,50 0,28 1 264 0,18 0,10 4 694 0,68 0,38 R 11 Kronoskogar ..... 271 663 188 0,69 0,28 69 0,26 0,11 257 0,95 0,39 Övriga allm ...... 126 357 105 0,83 0,29 34 0,27 0,10 139 1,10 0,39 Bolagsskogar . . . . 1 566 4 185 1 190 0,76 0,28 411 0,26 0,10 1 601 1,02 0,38 Bondeskogar ..... 1 736 4 541 1 314 0,75 0,29 446 0,26 0,10 1 760 1,01 0,39

Samtliga 3699 9746 2797 0,76 0,29 960 0,26 0,10 3757 1,02 0,39

R III Kronoskogar ..... 394 940 246 0,62 0,26 142 0,36 0,15 388 0,98 0,41 Övriga allm. . . . . 278 734 194 0,70 0,27 75 0,27 0,10 269 0,97 0,37 Bolagsskogar . . . . 1 606 4 901 1 315 0,82 0,27 441 0,27 0,09 1 756 1,09 0,36 Bondeskogar ..... 1 763 5 240 1 408 0,80 0,27 498 0,28 0,09 1 906 1,08 0,36

Samtliga 4041 11815 3163 0,78 0,27 1156 0,29 0,10 4319 1,07 0,37

R IV Kronoskogar ..... 448 2 097 486 1,09 0,23 238 0,53 0,12 724 1,62 0,35 Övriga allm ...... 424 1 908 435 1,03 0,23 201 0,47 0,10 636 1,50 0,33 Bolagsskogar . . . . 1 150 4 685 1 091 0,95 0,23 481 0,42 0,10 1 572 1,37 0,33 Bondeskogar ..... 4 638 19 229 4 484 0,96 0,23 1 933 0,42 0,10 6 417 1,38 0,33

Samtliga 6 660 27 919 6 496 0,97 0,23 2 853 0,43 0,10 9 349 1,40 0,33

R V Kronoskogar ..... 55 248 58 1,06 0,23 25 0,45 0,10 83 1,51 0,33 Övriga allm ...... 53 211 48 0,91 0,23 23 0,43 0,11 71 1,34 0,34 Bolagsskogar . . . . 32 102 23 0,72 0,22 11 0,34 0,11 34 1,06 0,33 Bondeskogar . . . . 846 3 162 722 0,85 0,23 346 0,41 0,11 1 068 1,26 0,34

Samtliga 986 3 723 851 0,86 0,23 405 0,41 0,11 1 256 1,27 0,34

Hela Kronoskogar ..... 4 107 9 105 2 434 0,59 0,27 1 014 0,25 0,11 3 448 0,84 0,38 riket Övriga allm ...... 1 218 3 735 930 0,77 0,25 392 0,32 0,10 1 322 1,09 0,35 Bolagsskogar . . . . 5 497 15 980 4 207 0,77 0,26 1 557 0,28 0,10 5 764 1,05 0,36 Bondeskogar ..... 11 436 36 588 9 166 0,80 0,25 3 675 0,32 0,10 12 841 1,12 0,35

Samtliga 22258 65408 16737 0,75 0,26 6638 0,30 0,10 23375 1,05 0,36

Tabell 81. Sammandrag av arbetskraftsberäkningar på regioner och ägargrupper. Alternativ

V70/60 Å70 Skogs- Av- Total dagsverksatgång arks- k- . . . .. . Be- Ägare mare al 3313 Tillrednmg + korn. Skogsvård + ovr. arb. Samtliga arbeten

gm . 1 000 1 000 1 000 dv/ 1 000 dv/ 1 000 dv/ ha m*sk dagsv. dv/ ha mask dagsv. dv/ ha mask dagsv. dv/ ha mask

R I Kronoskogar ..... 2 939 3 965 1 081 0,37 0,27 490 0,17 0,12 1 571 0,53 0,40 Övriga allm ...... 337 404 112 0,33 0,28 51 0,15 0,12 163 0,48 0,40 Bolagsskogar . . . . 1 143 1 729 470 0,41 0,27 191 0,17 0,11 661 0,58 0,38 Bondeskogar ..... 2 453 3 431 925 0,38 0,27 393 0,16 0,11 1 318 0,54 0,38 * Samtliga 6 872 9 529 2 588 0,37 0,27 1 125 0,17 0,12 3 713 0,54 0,39

R 11 Kronoskogar ..... 271 482 134 0,49 0,27 60 0,22 0,12 194 0,72 0,40 Övriga allm... . . . 126 217 61 0,48 0,28 26 0,21 0,12 87 0,69 0,40 Bolagsskogar . . . . 1 566 3 075 859 0,55 0,28 345 0,22 0,11 1 204 0,77 0,39 Bondeskogar ..... 1 736 3 247 911 0,52 0,28 369 0,21 0,11 1 280 0,73 0,39 Samtliga 3 699 7 021 1 965 0,53 0,28 800 0,22 0,11 2 765 0,75 0,39

B 111 Kronoskogar ..... 394 802 205 0,52 0,26 131 0,33 0,16 336 0,85 0,42 Övriga allm ...... 278 658 169 0,60 0,25 71 0,26 0,11 240 0,86 0,36 Bolagsskogar . . . . 1 606 4 197 1 097 0,68 0,26 399 0,25 0,10 1 496 0,93 0,36 Bondeskogar ..... 1 763 4 535 1 131 0,64 0,25 444 0,25 0,10 1 575 0,89 0,35 Samtliga 4 041 10 192 2 602 0,64 0,26 1 045 0,26 0,10 3 647 0,90 0,36

R IV Kronoskogar ..... 448 2 045 466 1,04 0,23 235 0,52 0,11 701 1,56 0,34 Övriga allm ...... 424 1 801 404 0,95 0,22 192 0,45 0,11 596 1,40 0,33 Bolagsskogar . . . . 1 150 4 316 989 0,86 0,23 452 0,39 0,10 1 441 1,25 0,33 Bondeskogar ..... 4 638 16 449 3 759 0,81 0,23 1 711 0,37 0,10 5 470 1,18 0,33 Samtliga 6 660 24 611 5 618 0,84 0,23 2 590 0,39 0,10 8 208 1,23 0,33

R V Kronoskogar ..... 55 249 53 0,96 0,21 25 0,45 0,10 78 1,41 0,31 Övriga allm.. . . . . 53 169 38 0,72 0,22 20 0,38 0,12 58 1,09 0,34 Bolagsskogar . . . . 32 102 22 0,69 0,22 11 0,34 0,11 33 1,03 0,33 Bondeskogar ..... 846 2 519 548 0,65 0,22 295 0,35 0,11 843 1,00 0,33 Samtliga 986 3 039 661 0,67 0,22 351 0,35 0,11 1 012 1,02 0,33

Hela Kronoskogar ..... 4 107 7 543 1 939 0,47 0,26 941 0,23 0,12 2 880 0,70 0,38 riket Övriga allm... . . . 1 218 3 249 784 0,64 0,24 360 0,30 0,11 1 144 0,94 0,35 Bolagsskogar . . . . 5 497 13 419 3 437 0,62 0,26 1 398 0,25 0,10 4 835 0,87 0,36 Bondeskogar . . . . 11 436 30 181 7 274 0,64 0,24 3 212 0,28 0,11 10 486 0,92 0,35 Samtliga 22 258 54 392 13 434 0,60 0,24 5 911 0,26 0,11 19 345| 0,86 | 0,35

Tabell 82. Sammandrag av arbetskraftsberäkningar pd regioner och ägargrupper. Alternativ

V70R Å70 Skogs- Av- Total dagsverksåtgång marks- verk- . . .. .. . ååå Ägare areal ning Tlllredmng + korn. Skogsvård + ovr. arb. Samtliga arbeten 1 000 1 000 1 000 dv/ 1 000 dv/ 1 000 dv/ 8 ha in Sk dagsv. dv/ ha mask dagsv. dv/ ha mask dagsv. dv/ ha mask R I Kronoskogar ..... 2 939 3 636 940 0,32 0,26 477 0,16 0,13 1 417 0,48 0,39 Övriga allm ...... 337 351 90 0,27 0,26 48 0,14 0,13 138 0,41 0,39 Bolagsskogar . . . . 1 143 1 562 398 0,35 0,26 181 0,16 0,11 579 0,51 0,37 Bondeskogar ..... 2 453 3 167 812 0,33 0,26 377 0,15 0,12 1 189 0,48 0,37 1 Samtliga 6 872 8 716 2 240 0,33 0,26 1 083 0,16 0,12 3 323 0,48 0,38 R II Kronoskogar ..... 271 445 118 0,44 0,27 58 0,21 0,13 176 0,65 0,40 Övriga allm ...... 126 206 57 0,45 0,28 25 0,20 0,12 82 0,65 0,40 Bolagsskogar . . . . 1 566 2 792 735 0,47 0,26 323 0,21 0,12 1 058 0,68 0,38 Bondeskogar ..... 1 736 3 027 812 0,47 0,27 356 0,20 0,12 1 168 0,67 0,39 Samtliga 3 699 6 470 1 722 0,47 0,27 762 0,20 0,12 2 484 0,67 0,39 R III Kronoskogar.. . . . 394 752 185 0,47 0,25 128 0,32 0,17 313 0,79 0,42 Övriga allm ...... 278 596 146 0,52 0,25 67 0,24 0,11 213 0,76 0,36 Bolagsskogar . . . . 1 606 3 851 960 0,60 0,25 378 0,23 0,10 1 338 0,83 0,35 Bondeskogar ..... 1 763 4 015 1 004 0,57 0,25 425 0,24 0,11 1 429 0,81 0,36 Samtliga 4 041 9 214 2 295 0,57 0,25 998 0,24 0,11 3 293 0,81 0,36 R IV Kronoskogar ..... 448 1 946 429 0,96 0,22 230 0,51 0,12 659 1,47 0,34 Övriga allm ...... 424 1 726 376 0,89 0,22 186 0,44 0,11 562 1,33 0,33 Bolagsskogar . . . . 1 150 4 104 910 0,79 0,22 434 0,38 0,11 1 344 1,17 0,33 Bondeskogar . . . . 4 638 15 801 3 516 0,76 0,22 1 659 0,36 0,11 5 175 1,12 0,33 Samtliga 6 660 23 577 5 231 0,78 0,22 2 509 0,38 0,11 7 740 1,16 0,33 R V Kronoskogar ..... 55 236 49 0,89 0,21 24 0,44 0,10 73 1,33 0,31 Övriga allm ...... 53 160 36 0,68 0,22 19 0,36 0,12 55 1,04 0,34 Bolagsskogar . . . . 32 97 20 0,63 0,21 11 0,34 0,11 31 0,97 0,32 Bondeskogar ..... 846 2 415 509 0,60 0,21 286 0,34 0,12 795 0,94 0,33 Samtliga 986 2 908 614 0,62 0,21 340 0,35 0,12 954 0,97 0,33 Hela Kronoskogar ..... 4 107 7 015 1 721 0,42 0,25 917 0,22 0,13 2 638 0,64 0,38 riket Övriga allm ...... 1 218 3 039 705 0,58 0,23 345 0,28 0,12 1 050 0,86 0,35 Bolagsskogar . . . . 5 497 12 406 3 023 0,55 0,24 1 327 0,24 0,11 4 350 0,79 0,35 Bondeskogar ..... 11 436 28 425 6 653 0,58 0,23 3 103 0,27 0,11 9 756 0,85 0,34 Samtliga 22 258 50 885 12 102] 0,54 | 0,24 5 692 0,26 0,11 17 794 0,80 0,35

Beräkningsalternativ veo Aso V70 Å70 V70/60 Å70 V7OR Å70 Avverkning milj. mask ........... 45,8 65,4 54,4 50,9 Dagsverken/mask ................. 0,48 0,36 0,36 0,35

lägsta dagsverksåtgången/mSSk i samtliga regioner innebär inte att det föreligger en högre grad av rationalisering på bon- deskogarna utan är väsentligen ett ut- tryck för att åtgärdsintensiteten i fråga om skogsvårdsåtgärder där är lägre.

Av de redovisade tabellerna framgår att den genomsnittliga dagsverksåtgång- eri/mask för riket i dess helhet, enligt de olika alternativen, beräknas till ovan- stående.

Som synes är skillnaderna i dagsverks— åtgång/mask mellan de tre alternativen för år 1970 mycket små. Alternativet V70/60 förutsätter jämfört med V70 läg- re avverkning av klenvirke och lövvirke och alternativet V70R ingen avverkning av klenvirke alls. Denna minskade av- verkning av klent virke medför en rela- tiv sänkning av dagsverksåtgången per mask för avverkningsarbeten, vilken dock i stort sett uppväges av att dags- verksåtgången för skogsvårdsarbeten och övriga arbeten ökar genom att den totala dagsverksåtgången för dessa arbe- ten, vilken förutsättes oförändrad, slås ut på en mindre avverkningskvantitet.

Till jämförelse med den beräknade dagsverksåtgången per m3sk ca år 1970 kan nämnas att man i domänverkets ar- betskraftsutredning 1959 räknade med en dagsverksåtgång/mask av 0,42 ca år 1970 mot 0,38 i föreliggande beräkning- ar. Senare utförda bedömningar vid do- mänstyrelsen ger dock vid handen att dagsverksåtgången bör ha sjunkit till

0,42 långt tidigare. En nyligen utförd arbetskraftsberäkning för Värmlands län redovisar en dagsverksåtgång per m3sk omkring år 1970 av 0,36 jämfört med 0,33 för motsvarande område (re— gion R IV) i de föreliggande beräkning- arna.

Totala dagsverksbehovet för riket i dess helhet skulle enligt de olika alter- nativen bli nedanstående.

III. Förändringar i arbetskraftsbehoo och arbetskraftsstruktur

A. Förändringen i antalet årsarbetare enligt två alternativ

De i föregående avsnitt redovisade ar— betskraftsberäkningarna baseras på tre olika alternativ för avverkningens stor- lek år 1970. Det starkaste avverknings- alternativet V70 överensstämmer med avverkningsberäkningarnas starkare al- ternativ (större slutavverkningsareal) i Norrland och med det svagare alterna- tivet (mindre slutavverkningsareal) i södra Sverige. V70 kan därför anses vara något mer optimistiskt i Norrland än i södra Sverige. Härtill kommer att alternativ V 70 förutsätter avverkning av stora mängder klenvirke och lövvirke från mycket dåliga avsättningslägen i Norrland och får därför anses realis— tiskt endast under extremt gynnsamma konjunkturförhållanden. Vid utväljande av två alternativ för de kommande be- räkningarna har hänsyn tagits härtill. Alternativ A (större avverkning) mot-

Beräkningsalternativ V60 Å60 V70 A70 | V70/60 A7o V70R A7o Avverkning milj. mask ........... 45,8 65,4 54,4 50,9 Dagsverksbehov milj. dagsverken.. 22,1 23,4 19.3 17.8 Årsarbetare (1 årsarb. = 250 dagsv.) 88 400 93 600 77 200 71 200

svarar därför alternativ V70/60 i re- gionerna R l—R III och alternativ V 70 i regionerna R IV—R V. Alternativ B (mindre avverkning) motsvarar alterna- tiv V 70 R i regionerna R I och H 111 och alternativ V70/60 i regionerna RIV—— R V.

I tabell 83 redovisas ändringen i an- talet årsarbetare för körningsarbeten och övriga skogsarbeten enligt nämnda två alternativ. Redovisningen sker med åtskillnad på två ägarkategorier _ pri- vatskogsbruket respektive storskogsbru- ket —— enligt tidigare angivna definition.

Med en f. n. beräknad årlig avverk- ningskvantitet av drygt 45 milj. mask har den nuvarande arbetskraftsåtgången beräknats till en kvantitet motsvarande 22,1 milj. dagsverken eller 88 500 årsar- betare (här räknat med 250 arbetsda- gar/år), varav 46700 in-o-m storskogs— bruket. Enligt alt. A har avverknings- kvantiteten för 1970 beräknats till 58,4 milj. m3sk/år och arbetskraftsbehovet till 19,3 milj. dagsverken/år eller, räknat i årsarbetare till 77 400, varav 35 400 inom storskogsbruket. Motsvarande tal för alt. B är 52,1 milj. m3sk/år motsvarande i dagsverken 17,8 milj. och i årsarbetare 71 200 resp. 32 200.

Av tabell 83 framgår sålunda att ar- betskraftsåtgången, uttryckt i antal års- arbetare, enligt alternativ A skulle minska med 11 000 i hela landet och en- ligt alternativ B med 17 000. Uttryckt i dagsverken skulle minskningen bli 2,75 milj. resp. 4,25 milj. dagsverken. Med fördelning på ägare samt körningsarbe-

ten respektive övriga skogsarbeten ger de båda beräkningsalternativen nedan- stående ändringar i arbetsvolymen ut- tryckt i antalet wårsanbetare.

B. Bedömda förändringar-i arbetskraftens för- delning på olika kategorier arbetstagare hos storskogsbruket Anordningarna för att lösa storskogs- brukets arbetskraftsförsörjning har un- der den senaste 10-årsperioden väsent— ligt förändrats. Utvecklingen har gått mot en alltmer ökad fast anställd och kontinuerligt sysselsatt arbetskraft. Att en utveckling i sådan riktning kommer att fortsätta har starkt understrukits av företrädare för storskogsbruket. Man räknar med att genom tryggade anställ- ningsförhållanden kunna hålla yrkes— skickliga skogsarbetare, varigenom pla- neringen av arbetena underlättas, arbe- tet alltmer kan rationaliseras och ar- betseffektiviteten hos de enskilda ar— betarna ökas.

Vad domänverket beträffar har under åren 1957—1961 det totala antalet an- ställda skogsarbetare minskat med 7 800 personer eller ca 27 %. Antalet fast an- ställda har ökat med 20 %. F. 11. bedöms 50 % av antalet dagsverken utföras av arbetstagare, som har en årlig anställ- ningstid om minst 200 dagar.

I domänverkets arbetskraftsutredning 1959 beräknades att tio år senare ca 64 % av huggningsarbetena och skogs- vårdsarhetena skulle komma att utföras av arbetskraft med arbetsgaranti. För

. Privatsko s- Storsko s- Hela Slag av arbete Alternativ bruketg brukeiiI skogsbruket Körningsarbeten ................. A — 52 _— 2 064 — 2 116 B _ 560 —— 2 624 —— 3 184 Övriga skogsarbeten .............. A + 192 _ 9 188 _ 8 996 B ——2220 —11 912 —14 132 Samtliga skogsarbeten ............ A + 140 _- 11 252 _ 11 112 B ——2780 ——14 536 _17316

Tabell 83. Förändringen i arbetskraftsdigång

Av- Privatskogsbruket Stor- verk- Region Alternativ plåiogo Kormngsarb. Övr. skogsarb. Samtl. skogsarb. Kormngsarb. m2 Årsar- . Årsar— . Årsar- . Årsar- . skog betare Dm” betare Dm" betare lef' betare Dm' Nuläget (V60 Å60). ... 8 144 1 136 3 852 4 988 2 612 RI A (V 70/60 Å70). 9 529 1 180 + 44 4 092 + 240 5 272 + 284 2 088 — 524 B (V70R Å70) . . 8 716 1 088 +- 48 3 668 — 184 4 756 _ 232 1 904 — 708 Nuläget (V 60 A60) . . . 6 317 1 092 3 708 4 800 1 656 R II A (V70/60 Å70) . 7 021 1 060 — 32 4 060 + 352 5 120 + 320 1 216 + 440 B (V70R Å70) . . 6 470 984 —— 108 3 688 — 20 4 672 — 128 1 116 — 540 Nuläget (V60 Å60). . . . 9 749 1 916 5 064 6 980 2 752 * R III A (V70/60 Å70) . 10 192 1 580 —336 4 720 — 344 6 300 -— 680 2 068 —— 684 B (V70R Å70) .. 9 214 1 464 —452 4 252 — 812 5 716 — 1 264 1 904 — 848 Nuläget 1 (V60 Å60). . .. 19 014 4 516 16 572 21 088 2 800 1 R IV A (V70 Å70). . .. 27 919 4 868 + 352 17 012 + 440 21 880 + 792 2 408 —— 392 B (V70/60 A 70) 24 611 4 676 + 160 16 024 — 548 20 700 -— 388 2 296 —— 504 | Nuläget (V60 Å60). . . . 2 606 824 3 124 3 948 176 R V A (V70 Å70). . . . 3 723 744 — 80 2 628 — 496 3 372 — 576 152 —— 24 B (V70/60 Å70) . . 3 039 712 — 112 2 468 — 656 3 180 — 768 152 — 24 Nuläget ........ 45 830 9 484 32 320 41 804 9 996 Hela A ............. 58 384 9 432 — 52 32 512 + 192 41 944 + 140 7 932 -—2 064 riket B ............. 52 050 8 924 —560 30 100 —2 220 39 024 —2 780 7 372 —2 624

* 1 årsarbetare = 250 dagsverken.

Tabell 84. Procentuell fördelning av arbetsvolymen inom storskogsbruket på olika arbets-

tagarekategorier Procent av arbetsvolymen som utföres av Bedömnings- Område Slag av arbete alternativ Årsarb tare Fasta säsong- Tillfällig Totalt e arbetare arbetskraft

Region RI- Kömingsarbe- Nuläge 25 60 15 100 R III ten Alt. I 47 43 10 100 (Norrland Alt. II 70 25 5 100 * och Koppar- Övriga skogs- Nuläge 45 40 15 100 bergs län) arbeten Alt. I 59 30 11 100

Alt. II 72 20 8 100 Region Körningsarbe- Nuläge 25 60 15 100 R IV—R V ten Alt. 1 45 45 10 100 (Södra och Alt. II 65 30 5 100 mellersta Övriga skogs- Nuläge 60 25 15 100 Sverige arbeten Alt. I 68 20 12 100

Alt. II 77 15 8 100

uttryckt i antal ärsarbetare* enligt två alternativ

skogsbruket Hela skogsbruket Övr. skogsarb. Samtl. skogsarb. Körningsarb. Övr. skogsarb. Samtl. skogsarb. Års- . Års- . Års- . Års- . Års- . 'arbetare lef' arbetare lef' arbetare Dlif' arbetare Dm" arbetare lef' 9 968 12 580 3 748 13 820 17 568 7 492 _ 2 476 9 580 — 3 000 3 268 _ 480 11 584 _ 2 236 14 852 _ 2 716 6 632 _ 3 336 8 536 _ 4 044 2 992 _ 756 10 300 — 3 520 13 292 — 4 276 6 104 7 760 2 748 9 812 12 560 4 724 _ 1 380 5 940 — 1 820 2 276 _ 472 8 784 _ 1 028 11 060 _ 1 500 4 148 _ 1 956 5 264 _ 2 496 2 100 _ 648 7 836 _ 1 976 9 936 — 2 624 8 400 11 152 4 668 13 464 18 132 6 220 _ 2 180 8 288 _ 2 864 3 648 _ 1 020 10 940 _ 2 524 14 588 _ 3 544 5 552 _ 2 848 7 456 _ 3 696 3 368 — 1 300 9 804 _ 3 660 13 172 _ 4 960 11 476 14 276 7 316 28 048 35 364 8 544 _ 2 932 10 952 _ 3 324 7 276 _ 40 25 556 _ 2 492 32 832 _ 2 532 7 964 _ 3 512 10 260 — 4 016 6 972 _ 344 23 988 _ 4 066 30 960 _ 4 404 744 920 1 000 3 868 4 868 524 _ 220 676 _ 244 896 _ 104 3 152 — 716 4 048 _ 820 484 _ 260 636 _ 284 864 _ 136 2 952 _ . 16 3 816 — 1 052 36 692 46 688 19 480 69 012 _... 88 492 27 504 _ 9 188 35 436 _11 252 17 364 _2 116 60 016 _ 8 996 77 380 _11 112 24 780 — 11 912 32 152 _14 536 16 296 _3 184 54 880 _14 132 71 176 _17 316

körningsarbetena angavs motsvarande siffra till 77 %. Enligt senare vid do- mänverket gjorda bedömningar skulle fastanställning bli erforderlig i än hög- re grad.

Uppgifter om motsvarande förhållan- den inom industriskogsbruket har er- hållits genom en enkätundersökning om- fattande ca 50 företrädare inom in— dustriskogsbruket. Av undersökningen framgår, att 1961—1962 ungefär 1/3 av arbetskraften, sysselsatt med avverkning och skogsvårdsarbeten, är att hänföra till fasta årsarbetare, medan ca ytter- ligare 1/3 har beräknats höra till fasta sä- songarbetare. Beträffande körningsarbe- tena har ungefär l/a hänförts till fasta årsarbetare.

Av de av företagen gjorda bedömning-

arna framgår att man, beträffande av- verknings-, skogsvårds- och övriga ar- beten, syftar till att 70—80 % skall ut- föras av fast anställd arbetskraft och beträffande körningsarbeten 50—60 %. Arbetsinsatsen av fasta säsongarbetare och tillfällig arbetskraft bedömes mins- ka kraftigt från år 1960 till år 1970. Beträffande avverkningsarbeten bedö- mes insatserna av fasta säsongarbetare således att minska från 35 % till 20 % och beträffande körningsarbeten från 00 till 35 %.

I tabell 84 redovisas en uppskattning av dels nuvarande förhållanden inom storskogsbruket, dels bedömda förhål- landen 1970 enligt två alternativ. Nuva- rande förhållanden har belysts genom material dels från domänstyrelsens ar-

Tabell 85. Arbetskraften inom storskogsbruket fördelad på arbetstagarekategorier

Tusental dagsverken som utföres av Region Bedömt alt. Årsarbetare .. Fam Tillf. arb kraft Totalt sasongarb. ' K Ö K Ö K Ö K Ö Nuläget .......... 163 1 121 392 997 98 374 653 2 492 R I A _ I ........... 245 1 105 225 562 52 206 522 1 873 A _11 ........... 365 1 349 131 374 26 150 522 1 873 B _ I ........... 224 979 205 497 47 182 476 1 658 B — II .......... 333 1 193 119 332 24 133 476 1 658 Nuläget .......... 104 687 248 610 62 229 414 1 526 R II A _ I .......... 143 697 131 354 30 130 304 1 181 A _ II .......... 213 851 76 236 15 94 304 1 181 B _ I .......... 131 612 120 311 28 114 279 1 037 B — II .......... 195 747 70 207 14 83 279 1 037 Nuläget .......... 172 945 413 840 103 315 688 2 100 R III A _ I .......... 243 918 222 466 52 171 517 1 555 A _ II .......... 362 1 120 129 311 26 124- 517 1 555 B _ I .......... 224 819 205 416 47 153 476 1 388 B _ II .......... 333 999 119 278 24 111 476 1 388 Nuläget .......... 175 1 722 420 717 105 430 700 2 869 R IV A _ I .......... 271 1 453 271 427 60 256 602 2 136 A _ II .......... 391 1 645 181 320 30 171 602 2 136 B _ I .......... 259 1 354 258 398 57 239 574 1 991 B _ II. . . . . . . . .. 373 1 533 172 299 29 159 574 1 991 Nuläget .......... 11 112 26 46 7 28 44 186 RV A_ I .......... 17 89 17 26 4 16 38 131 A _ II .......... 25 101 11 20 2 10 38 131 B _ I .......... 17 82 17 24 4 15 38 121 B _ II .......... 25 93 11 18 2 10 38 121 Nuläget .......... 625 4 587 1 499 3 210 375 1376 2 499 9 173 A _ I .......... 919 4 262 866 1 835 198 779 1 983 6 876 Hela riket A _ II .......... 1 356 5 066 528 1 261 99 549 1 983 6 876 B _ I .......... 855 3 846 805 1 646 183 703 1 843 6 195 B _ II .......... 1 259 4 565 491 1 134 93 496 1 843 6 195

K = Körningsarbeten. Ö = Övriga skogsarbeten.

betskraftsundersökning, dels från enkät- undersökning till företrädare inom in— dustriskogsbruket. Alternativ II grundas huvudsakligen på bedömningar som lämnats i bolagsenkäten samt på upp- gifter från domänverket. Alternativ I

fördelning av arbetskraften inom stor- skogsbruket på olika arbetstagarekatego- rier erhållits. De båda alternativen A och B för totala dagsverksbehovet har därvid var för sig kombinerats med de båda alternativen I och II för arbetsvo-

förutsätter en mer modifierad övergång till kontinuerligt sysselsatt arbetskraft och har erhållits genom interpolering mellan nuläget och alternativ II.

I tabell 85 har dessa procenttal till— lämpats på beräknat dagsverksbehov en- ligt tabell 83, varigenom en uppskattad

lymens fördelning på arbetstagarekate- gorier.

Av tabell 85 framgår att av det totala arbetet inom storskogsbruket, 11,7 milj. dagsverken, utföres enligt de förelig— gande uppgifterna 5,2 milj. av årsarbe— tare. Om storskogsbrukets här redovisa-

de intentioner genomföres, skulle enligt alt. BI årsarbetarna 1970 svara för 4,7 milj. dagsverken av totalt 8,0 milj. En- ligt alt. AII har motsvarande tal be— räknats till 6,4 resp. 8,8 milj.

Beträffande de fasta säsongarbetarna har dessa beräknats utföra f. n. 4,7 milj. dagsverken. Bedömningen för 1970 vi- sar här 1,6—2,7 milj. dagsverken. Be— träffande den tillfälliga arbetskraften är motsvarande tal 1,7 resp. 0,5—0,9 milj. dagsverken.

De här redovisade bedömningarna är beroende av flera svårberäkneliga fakto- rer. Målsättningen och insatserna såväl från det allmännas sida som från före— tagarna i skogsbruket kan i hög grad på- verka utvecklingen och kommer otvivel— aktigt att variera betydligt mellan olika regioner. Avvägningen i fråga om an- vändningen av arbetskraft av olika kate— gorier och takten i förändringarna här- vidlag blir beroende bl. a. av hur den ar- betskraft kan disponeras, som blir fri- ställd. Redan nu kan konstateras, att skogsbruket i en del regioner särskilt i avlägsna bygder med dåliga avsättnings— lägen har svårigheter att få erforderlig arbetskraft, medan andra regioner visar ett överskott. Storskogsbrukets uppgifts- lämnare har också betonat att hänsyn måste tas i varje fall under en över- gångstid till de svårigheter, som lokalt uppstår genom att korttidsarbetarnas förtjänstmöjligheter inskränkes.

C. Förändringar i jordbrukarnas sysselsättnnig inom storskogsbruket Under 1950—talet har förutsättningarna för arbetskraftens säsongväxling mel— lan jordbruk och skogsbruk ändrats och enligt uppgifterna från storskogsbruket är ytterligare ändringar att vänta under de närmaste åren. Utvecklingen har hos storskogsbruket _ som en direkt följd av det utökade antalet årsarbetare _

lett till en minskning av kategorien fasta säsongarbetare och tillfälliga arbetare, som säsongväxlar med jordbruk. Av do- mänverkets arbetskraftsundersökning år 1959 framgår, att ca 5000 körare och 22 000 övriga arbetstagare, innehavare av domänverkets kronoskogsjordbruk inräknade, beräknades säsongväxla med jordbruk. Av uppgifter erhållna från domänverket framgår emellertid att man räknar med att år 1970 endast 10—12 % av den totala arbetsvolymen i domän- skogarna kommer att utföras av perso- ner som säsongväxlar med jordbruk.

Industriskogsbruket redovisar likarta- de utvecklinxgslinjer. Enligt bolagsenkä- ten skulle 28 % av de fasta säsongarbe— tarna och ca 27 % av de tillfälligt an— ställda säsongväxla med jordbruket. De fasta säsongarbetarna, som säsongväx- lar med jordbruk, har bedömts utföra ca 16 % av arbetsvolymen f. n. och den tillfälliga arbetskraften 7 %, eller sam- manlagt 23 %. Beträffande körningsar— beten har de fasta säsongarbetarna och tillfälliga arbetskraften, som säsong— växlar med jordbruket, bedömts utföra 55_60 % av arbetsvolymen. Samtliga företagare har uppgivit att den säsong— växlande arbetskraften starkt kommer att reduceras och således har bedömts att 1970 de fasta och tillfälliga säsong- arbetarna, som yrkesväxlar med jord— bruket, kommer att utföra endast 9 % av avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten samt ca 21 % av körningsarbe- tena, alltså en reducering av arbetsvo- lymen med mer än 50 %.

Av tabell 86 framgår en uppskattning av jordbrukarnas sysselsättning inom storskogsbruket, dels nuvarande förhål— landen, dels bedömda förhållanden 1970 enligt två alternativ.

I tabell 87 har de framräknade pro- centtalen tillämpats på beräknat dags— verksbehov enligt tabell 85. Tabellen ger vid handen att fasta säsongarbetare

Tabell 86. Procent av arbetsvolymen inom storskogsbruket, som utföres av fasta säsong- arbetare resp. tillfällig arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk3

Procent av arbetsvolymen .. . som utförs av Område Slag av arbete Biaggi???- Fasta säsong- Tillfällig

arbetare arbetskraft Nuläge 45 10 Region R I_ R III Körningsarbeten Alt. I 30 7 Alt. II 15 5 (Norrland och Koppar- Övriga skogs— Nuläge 13 7 bergs län) arbeten Alt. I 8 5 Alt. II 3 3 Nuläge 50 10 Region R IV _ R V Körningsarbeten Alt. I 35 7 Alt. II 25 5 (Södra och mellersta Övriga skogs— Nuläge 20 10 Sverige) arbeten Alt. I 15 7 Alt. II 10 4

” Uppgifterna härrör från domänverket samt ca 40 bolag.

resp. tillfällig arbetskraft, som säsong- växlar med jordbruk, f. n. utför ca 3,6 milj. dagsverken inom storskogsbruket. Fram till 1970 skulle enligt de gjorda bedömningarna deras arbetsinsatser komma att minska till 1,9 milj. dagsver- ken enligt alt. AI och till 1,0 milj. en- ligt alt. A II.

D. Arbetstillfällen inom privatskogsbruket a) Allmänt

Det totala antalet dagsverken, som år- ligen utföres inom privatskogsbruket kan uppskattas till drygt 10 milj. dags- verken. Detta arbete utföres dels av till fastigheten knutna personer, dels av lejd arbetskraft. Förhållandena varierar inom olika delar av landet. Vissa, här nedan omnämnda undersökningar tyder på, att man kan räkna med att 50—60 % av arbetsvolymen utföres av gårdens folk. Detta skulle då motsvara ca 6 milj. dagsverken. Återstående drygt 4 milj. dagsverken utföres av dels jordbruksbe- folkningen inom annan privatägd skog, dels av rotpostköparens arbetskraft, dels ock av annan lejd arbetskraft,

som icke tillhör jordbruksbefolkningen. I detta sammanhang kan erinras om att drygt 25 % av den privatägda skogsmar- ken torde vara skild från åker ifråga om brukningsförhållanden. Förekomsten av rotpostförsäljningar är betydande. Enligt Thulin motsvarade rotpostförsäljningen 30 % av den totala avverkningen i nedre Norrland och Gö- talands samt Svealands skogsbygder.

b) Vissa undersökningar rörande ar- betskraftsförhållanden inom privat- skogsbruket

Jordbrukarnas arbete i skogsbruk före- kommer således dels på egen fastighet, dels i annat privatskogsbruk och dels inom storskogsbruket. Arbetsinsatsen i skogsbruket beror på en rad faktorer, såsom den egna jordbruksfastighetens storlek, driftsinriktning, den övriga ar- betskraften inom familjen, brukarnas ålder, areal skog till den egna fastighe- ten, tillgång till skogsarbete över huvud taget, tillgång till annan sysselsättning etc.

Enligt bolagsenkäten bedömdes jord- brukarnas insatser inom storskogsbru-

Tabell 87. Arbetsvolym inom storskogsbruket, som utföres av arbetskraft, som säsong- växlar med jordbruk

Tusental dagsverken utförda av .. . .. . Differens . .. Fasta sasong- Tillfalhg Region Bedomt alt. arb. arb.kr. Totalt K Ö K Ö K Ö K Ö Nuläget 294 324 65 174 359 498 R I A _ I 157 150 37 94 194 244 _ 165 _ 254 A _ II 78 56 26 56 104 112 _ 255 _ 386 B— I 143 133 33 83 176 216 _183 — 282 B _ II 71 50 24 50 95 100 _ 264 _ 398 Nuläget 186 198 41 107 227 305 R II A_ I 91 94 21 59 112 153 _115 _ 152 A _ II 46 35 15 35 61 70 _ 166 _ 235 B_ I 84 83 20 52 104 135 _123 — 170 B _ II 42 31 14 31 56 62 _ 171 _ 243 Nuläget 310 273 69 147 379 420 R III A— I 155 124 36 78 191 202 _188 _ 218 A _ II 78 47 26 47 104 94 _ 275 _ 326 B_ I 142 111 33 69 175 180 _204 _ 240 B _ II 71 42 24 42 95 84 _284 _ 336 Nuläget 350 574 70 287 420 861 R IV A — I 211 320 42 150 253 470 _167 _ 391 A _ II 151 214 30 85 181 299 _ 239 _ 562 B— I 201 297 40 139 241 436 _179 _ 425 B _ II 144 199 29 80 173 279 _ 247 _ 582 Nuläget 22 37 4 19 26 56 RV A_ I 13 20 3 9 16 29 _ 10 _ 27 A— II 9 13 2 5 11 18 _ 15 _ 38 B _ I 13 20 3 9 16 29 _ 10 _ 27 B _ II 9 13 2 5 11 18 _ 15 _ 38 Nuläget 1 162 1 406 249 734 1 411 2 140 Hela riket A _ I 627 708 139 390 766 1 098 _ 645 _ 1 042 A _ II 362 365 99 228 461 593 _ 950 _ 1 547 B _ I 583 644 129 352 712 996 _ 699 _ 1 144 B _ II 337 335 93 208 430 543 _ 981 _ 1 597 ket då vara i medeltal 3,6 milj. dagsver- nomsnitt 5,7 arbetsveckor mot 4,6 arbets-

ken årligen.

Såvitt den genom Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna år 1961 utförda undersökningen om skogsägarnas själv- verksamhet utvisar, utfördes ungefär 56 % av arbetskraftsbehovet på den pri- vatägda skogen av ägarna och gårdsfol— ket (arrendatorer, familjemedlemmar, helårsanställd arbetskraft) , medan unge— fär 44 % utfördes av lejd arbetskraft.

Enligt länsutredningen i Jämtlands län uppgick jordbrukarnas skogsarbete utanför den egna fastigheten till i ge-

veckor på den egna fastigheten. Totalt har bolagen erhållit 65 % av arbetsin— satserna från jordbrukarna. På de egna fastigheterna har brukarna svarat för 60 % av det totala skogsarbetet i egen regi, familjemedlemmar svarar för 16 % och lejd arbetskraft för 26 %. _ Läns- utredningen i Kopparbergs län har visat att ca 1/3 av storskogsbrukets arbete ut— fördes av befolkning knuten till jord- bruk. Arbetsinsatsen utgjorde 1957 ca 900 000 dagsverken. Av storskogsbrukets körningsarbete utfördes 75 % av perso—

Tabell 88." Tillgänglig arbetsvolym för den till jordbruket knutna befolkningen

r 1 OOO-tal dagsverken inom Region Alternativ Privatskogs- Storskogs- T t lt Differens bruket bruket 0 &

Nuläget .......... 1 247 857 2 104 R I A _ I .......... 1 318 438 1 756 348 A _ II .......... 1 318 216 1 534 570 B _ I .......... 1 189 392 1 581 523 B _ II .......... 1 189 195 1 384 720

Nuläget .......... 1 200 532 1 732 R II A _ I .......... 1 280 265 1 545 187 A _ II .......... 1 280 131 1 411 321 B _ I .......... 1 168 239 1 407 325 B _ II .......... 1 168 118 1 286 446

Nuläget .......... 1 745 799 2 544 R III A_ I .......... 1 575 393 1 968 576 A — II .......... 1 575 198 1 773 771 B _ I .......... 1 429 355 1 784 760 B _ II .......... 1 429 178 1 607 937

Nuläget .......... 5 272 1 281 6 553 R IV A _ I .......... 5 470 733 6 203 350 A _ II .......... 5 470 480 5 950 603 B _ I .......... 5 175 677 5 852 701 B _ II .......... 5 175 452 5 627 926

Nuläget .......... 987 82 1 069 B V A _ I .......... 843 45 888 181 A _ II .......... 843 29 872 197 B— I .......... 795 45 840 229 B _ II .......... 795 29 824 245

Nuläget .......... 10 451 3 551 14 002 Hela riket A _ I .......... 10 486 1 874 12 360 1 642 A _ II .......... 10 486 1 054 11 540 2 462 B _ I .......... 9 756 1 708 11 464 2 538 B _ II .......... 9 756 972 10 728 3 274

ner knutna till jordbruk. Sammanlagt utfördes ca 350000 dagsverken inom det egna skogsbruket.

Vissa undersökningar i Älvsborgs, Värmlands, Västernorrlands och Väster- bottens län visar att 45—70 % av den privatägda arealen tillhör ägare, som är beroende av lejd arbetskraft för ut— förande av skogsarbete. Ägarens syssel- sättning i andra yrken, hög ålder eller sjukdom, stärbhusförhållanden eller det förhållandet, att ägaren ej är bosatt i bygden, är huvudanledning till behovet av att utnyttja lejd arbetskraft.

En utredning, utförd 1962 inom Jord-

brukets utredningsinstitut, som studerat förhållandena vid jordbruk med mer än 5 ha åker i Götalands och Svealands skogsbygder samt i Norrland, visar att den totala arbetskraften, knuten till går- darna och arbetsför i skogsbruket, upp- gick till 120 000 personer, varav ca 11 % var varaktigt sysselsatta i andra närings- grenar än jord- och skogsbruk. Arbetsta- garna fördelar sig med 58 % på ägare, 38 % på anhöriga, 11 % på fast anställ- da och arrendatorer. Den totala arbets— insatsen har bedömts till ca 7 milj. dags- verken, varav 73 % har utförts på den egna fastigheten och 27 % i annans

skogsbruk. På genomsnittsgården ifråga har arbetsinsatsen i skogen utgjort drygt 50 dagsverken.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens un- dersökningar har antalet dagsverken fördelade på skogsägaren och dennes familjemedlemmar resp. lejd arbetskraft fördelat sig enligt följande under 1961 och 1962:

Antal dagsverken

i 1 OOO-tal Februari 1961 ................ 535 Maj 1 961 ................ 268 Augusti 1961 ................ 202 November 1961 ................ 353 Februari 1962 ................ 533 Maj 1962 ................ 335 Augusti 1962 ................ 206

Skogsägaren och dennes familjemed- lemmar har utfört mellan 47—58 % av dagsverkena.

E. Tillgänglig arbetsvolym för den till jord- bruket knutna befolkningen Med ledning av uppgifterna i tabellerna 83 och 87 har en kalkyl gjorts över den tillgängliga arbetsvolymen i nuläget för den till jordbruket knutna befolkningen liksom över motsvarande uppgifter för de bedömda alternativen för år 1970. Kalkylen redovisas i tabell 88.

Av tabellen framgår att antalet till- gängliga dagsverken i nuläget skulle va- ra drygt 14 milj.

Hela den tillgängliga arbetsvolymen utnyttjas dock inte för närvarande av den till jordbruket knutna befolkningen. Enligt Skogsstyrelsens undersökningar utföres överslagsvis ca 50 % av arbets- volymen på enskilda fastigheter av går- dens eget folk i regionerna RI—R III, medan procenttalet för regionerna R IV _R V är ca 60 %. I tabell 89 redovisas andelen av den totala arbetsmängden inom skogsbruket, som enligt olika alter- nativ är tillgänglig för den till jordbru-

ket knutna befolkningen. Därvid har be- träffande nuläget den andel av den to- tala arbetsmängden inom privatskogs- bruket, som utföres av gårdens eget folk enligt Skogsstyrelsens undersökning, an- givits. Däremot anges icke hur stor del av den resterande arbetsmängden inom privatskogsbruket som utföres av annan till jordbruket knuten befolkning resp. av lejd arbetskraft icke knuten till jord- bruket. Säkert underlag för en sådan re- dovisning har icke kunnat erhållas.

Av liknande skäl har arbetsgruppen icke gjort några försök att uppskatta hur stor arbetsmängd, som enligt olika al- ternativ kan komma att utföras av den till jordbruket knutna befolkningen om— kring år 1970. Beräkningarna avser en- dast att visa vilka arbetsmängder, som normalt kan vara tillgängliga.

Den tillgängliga arbetsmängden ut- tryckt i milj. dagsverken framgår av ta- bell 89 och har vidare redovisats i dia- gramform i figur 31. Privatskogsbrukets relativa andel av det totala arbetskrafts- behovet stiger väsentligt, vilket sanunan- hänger med att de förutsedda avverk- ningsökninigarna huvudsakligen faller på privatskogsbruket. Absolut minskar dock den tillgängliga arbetskvantiteten från för nuläget beräknade 14,1 milj. dagsverken till 12,4 alternativt 10,8 milj. dagsverken. Minskningen beror väsentli- gen på att den för icke fastanställd ar- betskraft tillgängliga arbetskvantiteten inom storskogsbruket beräknas minska avsevärt (3,6 milj. dagsverken _ 1,9 alt. 1,0 milj. dagsverken).

I V. Arbetsgruppens synpunkter

A: Kommentarer till de föreliggande beräk- nmgarna De undersökningar och beräkningar, som redovisats i föregående avsnitt (I_III), avser att belysa arbetskrafts- utvecklingen i skogsbruket i syfte sär- skilt att få ett underlag till bedömning-

Tabell 89. Andelen av den totala arbetsvolymen inom skogsbruket, som enligt olika alternativ är tillgänglig för den till jordbruket knutna befolkningen

(Arbetsbehovet uttryckt 1 milj. dagsverken)

Södra och Nuläget Norrland mellersta Hela riket Sverige Dagsverksbehov totalt ....................... 12,1 10,0 22,1 » inom privatskogsbruket ....... 4,2 6,3 10,5 (därav utfört arbete på egen skog) .......... 2,1 3,8 5,9 Dagsverksbehov inom storskogsbruket .......... 7,9 3,7 11,6 Privatskogsbrukets andel av dagsverksbehovet. . . 35 % 62 % 47 % Av jordbr.befolkningen utförda dagsverken inom storskogsbruket ............................ 2,2 1,4 3,6 1970 enl. alt. A I Dagsverksbehov totalt ........................ 10,1 9,2 19,3 inom privatskogsbruket ....... 4,2 6,3 10,5 » » storskogsbruket ......... 5,9 2,9 8,8 Privatskogsbrukets andel av dagsverksbehovetn 41 % 68 % 55 % Bedömd arbetsinsats av jordbr. befolkningen inom storskogsbruket ............................ 1,1 0,8 1,9 1970 enl. alt. BII Dagsverksbehov totalt ........................ 9,1 8,7 17,8 inom privatskogsbruket ....... 3,8 6,0 9,8 » » storskogsbruket ......... 5,3 2,7 8,0 Privatskogsbrukets andel av dagsverksbehovet. . . 42 % 69 % 55 % Bedömd arbetsinsats av jordbr.befolkningen inom storskogsbruket ............................ 0,5 0,5 1,0

en av dess återverkningar på strukturra- tionaliseringen (den s. k. yttre rationali- seringen) i jordbruket och skogsbruket.

Materialet har av de anlitade experter- na redovisats med reservation för den osäkerhet, som följer av de ovan antyd- da svårigheterna att få preciserade upp- gifter om olika faktorer. Arbetsgruppen vill i anslutning härtill göra följande kommentarer.

Beträffande vissa faktorer föreligger relativt säkra uppgifter bl. a. i det mate- rial, som skogsforskningsinstitutet ny— ligen framlagt rörande avverkningskvan- titeter m. m. Andra faktorer är däremot svårbestämbara. Så är t. ex. tillgängliga uppgifter om nuvarande arbetsinsatser tämligen vaga, eftersom skogsbruket i stor utsträckning använder deltids- och säsongväxlande arbetskraft. Likaså är

alla bedömningar rörande den sannoli- ka takten i rationaliseringen av arbetet i skogsbruket, framtida anställningsför- bållanden för skogens arbetskraft m. m. givetvis behäftade med osäkerhet.

De uppgifter4, som på arbetsgruppens begäran lämnats från företag inom skogsbruket om deras bedömningar, ger _ med fullt beaktande av att uppgifter- na är uppskattade och ungefärliga och att försiktighet bör iakttas vid slutsatser av materialet _ ett värdefullt underlag, eftersom materialet återspeglar de rikt- linjer, efter vilka företagen själva inrik- tar sig, bl. a. i fråga om rationaliserings— takten och arbetskraftens sammansätt- ning.

' Se Promemoria ang. enkätundersökning av industriskogsbrukets arbetskraftsstruktur, bilaga 7.

Fig. 31 Andelen av den totala arbetsvolymen inom skogsbruket som enligt olika alter- nativ är tillgänglig för den till jordbruket knutna befolkningen

NULÄGET Norrland Södra Sverige (RI—RIII) (RlV— Rv)

Privatskogs— bruket ' (62'I.)

z ' - , Af ' " Storskogs- — bruket —(65'I.)

12,1 milj dagsv. (24,2 milj. 'm3sk)

Döruv: Arbete på egen skog

10,0 milj.dclgsv. (21,6 milj, m3sk)

1970. ENL.ALT.A I

Privatskogs- bruket (68 'I.)

Storskogs—

9.2 milj. dagsv. (31,7 milj. m 3 sk)

10,1milj.dclgsv. (26,7 milj. m3sk)

.1970 ENL.ALT. BII

Privatskogs- bruket (42 'I.)

bru ket (69 'I.)

Stor—

Hela riket

bruket (1.7 'I.)

Arbete på egen skog

5,9 milj.

. skogs—

_ bru ket (53'I.) 22,1mllj'.dagsv.

(45,8 milj. m3sk)

Storskogs—

briiket (54 'I.)

19,3 milj.dogsv. (58,1. milj. m3sk)

Hivutskogs- bruket (55 'I.)

0) Avverkningskvantiteten

Den årliga tillväxten uppskattades en- ligt senaste riksskogstaxeringen till ca 68 milj. mask. Enligt riksskogstaxering- ens stubbinventering avverkades under 1952/53—1958/59 i medeltal 45,8 milj. mask. Vid ingången av 1960-talet var årsavverkningen ca 51 milj. mask. En- ligt skogsindustriens virkesutredning 1958 beräknades avverkningsvolymen 1970 kunna bli 65 milj. mask.

Skogsbruksgruppen har betecknat en ökning av avverkningarna med ca 30 % under perioden 1960—70 såsom en pro- duktionsstegring, som det ur skoglig synpunkt finns objektivt underlag för och som därför förr eller senare får an- ses komma till stånd. Ett nästan fullt utnyttjande av vår skogsindustris kapa- citet år 1964 skulle enligt skogsbruks- gruppen kräva att denna ökning av av- verkningarna skedde med undantag för ca 1 milj. 1113 lövvirke, som det vid den tidpunkten ej skulle finnas avsättning för. Det finge därför anses realistiskt att antaga att ur industriell synpunkt inga hinder föreligger.

Frågan är då om det av andra skäl är realistiskt att räkna med en stegring till den nämnda optimala nivån och i så fall hur snart stegringen kan ske.

Såsom skogsbruksgruppen nämnt finns det anledning till viss tveksamhet härvidlag, beroende bl. a. på att nuva- rande produktionsinskränkningar hos skogsindustrien kan bli bestående, pro- jekterade utbyggnader kan komma att uppskjutas och priserna kan bli så tryckta, att allt mindre kvantiteter löv- virke kan tas ut. Bland återhållande fak- torer inom privatskogsbruket nämns bristande kännedom om skogens verk- liga avkastning, skattetänkande och in- flationstänkande. Vidare verkar skogs— vårdslagen i viss utsträckning återhål— lande på avverkningsökning. När plan- läggningen inriktas på samverkan och

på större och koncentrerade behandlings- ytor, som går över ägogränserna, kan detta för enskilda skogsägare betyda så stor ojämnhet i avverkningarna att genomförandet leder till konflikt med lagen.

Strukturgruppen har anledning att särskilt fästa uppmärksamheten på den dämpande inverkan, som den rådande splittringen av skogsinnehaven såväl inom storskogsbruket som inom privat— skogsbruket har på möjligheterna att fullt utnyttja produktionsunderlaget.

Den smalnande marginalen mellan produktpris och kostnader gör att redan nu rätt avsevärda arealer med ogynn- samt läge eller svag produktion inte kan utnyttjas med ekonomisk fördel utan blir helt eller delvis outnyttjade. Även i mer välbelägna områden av betydande omfattning gör ägosplittringen rationell skogsdrift omöjlig. Den bristande lön- samheten går ut över produktionen.

Även om kraftigt ökade insatser görs för strukturrationaliseringen i skogs- marken, för utbyggande av vägnät m. m., för samverkan etc., måste man en- ligt arbetsgruppens mening räkna med att de nyss antydda förhållandena un- der årtionden framåt kommer att be- gränsa möjligheterna att ekonomiskt ut- nyttja den produktion, som eljest teore- tiskt vore att tillgå. En del områden med särskilt ogynnsamma förutsättningar kan sålunda väntas bli så gott som out- nyttjade. I övrigt torde möjligheterna att uttaga klenvirke och lövvirke få be- dömas rätt försiktigt.

De föreliggande båda alternativa be- räkningarna har följande utgångspunk- ter:

Alt. A: I Norrland avverkas barrgagn- virke enligt skogsindustriutredningens avverkningsberäkningar samt klenvir- ke under 10 cm och lövvirke i sam— ma utsträckning som år 1960. I övriga delar av landet avverkning motsvarande

avverkningsberäkningarnas hruttokvan- titeter; skogsvårdsåtgärder svarande mot enligt avverkningsberäkningarna förutsatt föryngringsyta.

Alt. B: I Norrland avverkas barrgagn- virke enligt avverkningsberäkningarna och lövgagnvirke i samma utsträckning som år 1960; inget klenvirke. I övriga delar av landet avverkas barrgagnvirke enligt avverkningsberäkningarna och klenvirke under 10 om samt lövvirke i samma utsträckning som år 1960.

Avverkningsvolymen år 1970 skulle enligt dessa båda alternativ bli 58,4 milj. resp. 52,1 milj. mask.

b) Den relativa arbetsåtgången

Även uppskattningen av den relativa ar- betsåtgången är givetvis behäftad med osäkerhet, bl. a. med hänsyn till skogs- arbetskraftens säsongmässiga karaktär och vanskligheten att bestämma medel- dagsverksprestationen för samtliga ar- beten och att bedöma den fortsatta ra- tionaliseringstakten och dess effekt på arbetsåtgången.

Professor Nilsson har i sina kalkyler räknat med en dagsverksåtgång, som för är 1970 på anförda grunder uppskattats till 0,35 51 0,36 dagsverke per mask. Skogsbruksgruppen har efter en grov- analys för varje arbetsmoment för sig kommit till en arbetsåtgång år 1970, i genomsnitt liggande omkring 0,37 dags- verke per 1n3sk.

Vid överläggningar med arbetsgrup- pen har företrädare för uppgiftslämnar- na från storskogsbruket understrukit att rationaliseringen i skogsbruket mås- te gå kraftigt fram. Kostnadstrycket ver- kar redan nu och i ökande grad belastas skogsbruket av kostnader exempelvis för ATP, bostadskostnader för arbets- kraften etc. Minskningen i arbetsåtgång kan därför gå snabbare än man enligt enkätsvaren väntat.

Det må här också nämnas, att arbets-

åtgången för huggning avsevärt beror på i vilken utsträckning virkesuttaget om- fattar klenvirke. Skulle klenvirke uttas i avsevärt större omfattning än som an— tagits i beräkningsalternativet A, så sti- ger också den relativa arbetsåtgången.

Dagsverksåtgången varierar givetvis med de lokala förutsättningarna i olika regioner och varierar också mellan oli— ka ägarekategorier. Från aktuella lokala utredningar kan nämnas, att arbetsåt- gången för huggning, körning, skogs- vård och övriga arbeten år 1970 bedömts komma att ligga i Västernorrlands läns omkring 0,37—0,40, i Jämtlands län6 om- kring 0,44, inom Värmlands län omkring 0,36 och inom privatskogsbruket i syd- östra Sverige"I omkring 0,40, allt i dags- verke per mask.

I de föreliggande kalkylerna har i vissa sammanhang arbetsåtgången ut- tryckts i antal årsarbetare, varvid som omräkningstal från dagsverken till års- verken enligt allmänt tillämpad praxis används 250 arbetsdagar per år. För framtida förhållanden är det anledning att räkna med lägre antal arbetsdagar per år. Redan nu kan givetvis ifrågasät— tas om det är fysiskt möjligt att vid ett intensivt, rationaliserat arbete en arbe- tare i genomsnitt skall kunna prestera 250 dagar per år. I avtal om fastanställ- ning vid de större skogsföretagen torde nu ofta förekomma en punkt att arbete skall fullgöras minst 240 dagar per år. Utvecklingen med kortare arbetsvecka och ytterligare en semestervecka per år leder till reduktion av antalet arbets- dagar. Räknar man med 225 dagar i stället för nyssnämnda kalkylfaktor 250, så innebär det att vid en och sam-

" »Y 70, länsutredning för Västernorrlands län», Dagbladets tryckeri, Sundsvall 1962.

** »Skogstillgångama i Jämtlands län»; SOU 1962: 1.

7 Arbetskraftsutredning, refererad i Kungl. Skogs— och lantb ruksakademiens tidskrift, 1962 nr 6.

ma arbetsvolym antalet årsverken sti- ger med ca 10 %.

B. Arbetsvolym i skogsbruket, tillgänglig för säsongarbetande arbetskraft Som bakgrund till diskussionen om sam- band arbetskraftsutveckling—struktur- rationalisering antecknas sammanfatt- ningsvis följande uppgifter från utred- ningen, vilka också belyses grafiskt i diagram, fig. 31.

Den totala arbetsvolymen inom skogs- bruket skulle enligt beräkningarna sjun- ka från 22,1 milj. dagsverken per år8 till 19,3 r-esp. 17,8 milj. dagsverken år 1970, räknat efter de båda avverknings- alternativen 58,4 resp. 52,1 milj. mask per år. Enligt det högre alternativet skul- le arbetsvolymen inom privatskogsbru- ket bli ungefär oförändrad, detta bero- ende på att avsevärda avverkningsök- ningar och rationaliseringseffekten ba- lanserar varandra. Inom storskogsbru- ket skulle däremot arbetsvolymen mins- ka avsevärt; enligt det högre alternati- vet från 11,6 till 8,8 milj. dagsverken.

Då vidare storskogsbruket redovisat en avsevärd övergång till kontinuerligt sysselsatt arbetskraft, blir av den krymp- ta arbetstillgången endast en procentu- ellt mindre del än nu disponibel för sä- songvarierande arbetstagare. Enligt det högre avverkningsalternativet skulle ar- betsvolymen inom storskogsbruket för den säsongvarierande arbetskraften minska från 3,6 milj. till 1,9 milj. dags— verken år 1970.

Summan av arbetsvolymen inom pri- vatskogsbruket och den för säsongarbe- tande arbetskraft tillgängliga volymen inom storskogsbruket skulle enligt sam- ma alternativ bli ca 12,4 milj. dagsver- ken år 1970 mot nuvarande drygt 14 milj. Motsvarande summa skulle vid det lägre avv-erkningsalternativet (52,1 milj. mssk) sjunka till ca 10,8 milj. dagsver- ken.

Arbetsgruppen har icke gjort någon uppskattning i vilken utsträckning den vid jordbruket knutna befolkningen i framtiden kan väntas utnyttja de arbets- tillfällen, som sålunda teoretiskt må vara tillgängliga.

Detta är beroende bl. a. av arbets- marknaden i övrigt och av inriktningen och omfattningen av de framtida in- satserna för jord- och skogsbrukets ra— tionalisering. Hållpunkter på utveck- lingstendenserna återfinns emellertid i avsnitt III, B—D ovan samt i bilagorna 7 och 8 (avseende bolags— resp. do— mäninnehav) samt 9 (Skogsstyrelsens snabbundersökning rörande privatskogs- bruket).

I frågan om säsongvariationer hänvi- sas till skogsbruksgruppens framställ- ning ( SOU 1963:63 ). Som allmänna drag i utvecklingen kan summeras att en viss utjämning av säsongvariationerua skett under de senaste åren och medve- tet eftersträvats. En markerad topp i skogsarbetena kvarstår under senvin- tern, och skogsbruket kommer under överskådlig tid att vara väsentligt be- roende av tillskott av dragkraft från jordbruket, varför säsongarbete kom— mer att bli bestående i viss men minskad omfattning. Detta torde främst gälla pri- vatskogsbruket; storskogsbruket avser att starkt reducera sin användning av säsongväxlande arbetskraft.

Tendenserna är i grova drag följan- de. I stora delar av Norrland och vissa andra områden, där storskogsbruket har stora innehav och alltmer övergår till fastanställd arbetskraft, är under de när- maste åren en tilltagande undersyssel- sättning att vänta för den arbetskraft, till stor del småbrukare, som hittills haft säsongarbete i storskogsbruket. I södra och mellersta Sverige, där en kraftig

5 Motsvarar en avverkningskvantitet av ca 46 milj. mask/år = medeltalet under perioden 1952/53—1958/59.

ökning av avverkningar och skogsvårds- åtgärder särskilt i privatskogsbruket väntas, torde den till jordbruket knutna befolkningen i allmänhet kunna få till- räckliga arbetstillfällen i skogsbruket. Bortfallet av mindre jordbruk i skogs- bygderna gör att en ökande del av ar- betsvolymen där torde få fyllas på an- nat sätt. Se vidare under IV, C: b.

C. Sambandet arbetskraftsutveckling — struk- tunationalisering

a) Allmänt

Förändringarna i arbetskraftsläget för skogsbruket och den yttre rationalise- ringen i jord- och skogsbruket återver- kar starkt på varandra. Sambandet kan i stort sett hänföras till följande punk- ter.

1. Den nödvändiga minskningen av ar- betskostnaden per produktenhet i skogs- bruket gör behovet av snabb strukturra- tionalisering i skogsmarken alltmer trängande. Ökande insats av tekniska hjälpmedel m. m. leder till krav på stör— re och rationellt utformade behandlings- ytor. Förutsättningarna för de många små jordbruken att bestå med hjälp av deltidsarbete i skogen avtar i områden med minskande arbetsvolym i skogs- bruket och minskande tillgång till sä- songarbete.

2. Strukturrationaliseringen i skogs— mark — omarrondering såväl som stor- leksrationalisering — syftar till att ned- bringa arbetstillgången i skogsbruket och därmed skogsbrukets kostnader. Strukturrationaliseringen ger därige— nom bättre möjligheter att driva ekono— miskt skogsbruk också i områden, där så med nuvarande fastighetsindelning och fördelning på ägare icke kan ske. Gränsen för marker, där skogen mist sitt rotvärde, skjuts undan och därmed ökas produktionsvolymen. Intressearronderingen (se vidare ne-

dan IV, C: c) underlättar planering för långsiktig avvägning av arbetskraften såväl för storskogsbruket som inom pri- vatskogsbruket.

3. Själva jordbrukets rationalisering leder till färre och större jordbruksfö- retag och även till specialisering av pro- duktionen. En del företag inriktar sig helt på jordbruket och avstår sålunda från skogsarbete. Vid andra behöver arbetskraften säsongvis arbete utanför jordbruket, vanligen då i skogen. Inte minst i mellanbygder och slättbygder kan »deltidsjordbruk» komma att vara av typen egentliga jordbruk kombinera- de med skogsarbete. Strävan vid sådana jordbruk torde i allmänhet bli att få arbetet ordnat för längre sammanhäng— ande period under vintern.

Ett snabbt bortfall av småjordbruk, som haft skogsarbete som huvudsysse'l- sättning, torde leda till att skogsbrukets omställning påskyndas. I vissa skogs- bygder med brist på annat näringsliv kan uttunningen komma att gå mycket långt. Lokalt kan därigenom brist på arbetskraft för skogsbruket uppträda.

b) Olika utvecklingslinjer i olika delar av landet

Utvecklingslinjerna ter sig mycket olika för olika delar av landet. Detta fram- går bl. a. vid en jämförelse mellan de fem olika redovisningsområden, å vil- ka resultaten av den föreliggande utred- ningen fördelats.

Den väntade avverkningsökningen är minst i norra Sverige och tyngdpunkten av skogsbruket förskjuts därmed under kommande är ytterligare söderut. Sålun- da beräknas den årliga avverkningen för region I, dvs. Norrbotten och Västerbot- ten, öka från hittillsvarande 8,1 milj. mBSk” till 9,5 milj. år 1970. För region

' = medeltalet av stubbinventeringen 1952/ 53—1957/58.

IV i mellersta Sverige (Stockholms, Sö- dermanlands, Uppsala, Västmanlands, Värmlands, örebro, Skaraborgs, Älvs- borgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Östergötlands län) har motsvaran- de tal beräknats till 19,0 milj.10 resp. 27,9 milj. år 1970.

I stora delar av Norrland, där stor— skogsbrukets innehav överväger, torde mekanisering m. m. komma att gå för- hållandevis snabbt, vilket betyder att ar- betskraftsbehovet nedbringas i motsva- rande takt.

Härigenom och genom ökad använd— ning av fast anställd arbetskraft minskas arbetstillfällena i storskogsbruket för öv- riga arbetstagare. Resultatet måste, så- som ovan nämnts, väntas bli en tillta— gande undersysselsättning för den ar- betskraft, till stor del småjordbrukare, som haft säsongarbete i storskogsbru- ket. Småjordbruken får alltså allt sämre möjligheter att genom kombination med skogsarbete bestå för framtiden. Situa- tionen skärps på många håll genom att det är svårt att anvisa annan alternativ sysselsättning.

Ålderssammansättningen vid de mind- re jordbruken, övergången till kreaturs- lös drift, nedslitningen av byggnader m. m. ger emellertid otvetydigt vid han- den, att ett bortfall i stor skala av svaga jordbruk i skogsbygderna kommer att utlösas under innevarande decennium. Fastän den avgående arbetskraften vid jordbruken till stor del slutar av ålders- skäl, blir problemet under de komman- de åren speciellt i stora norrlandsregio- ner hur arbetskraften skall utnyttjas när skogsbruket och jordbruket minskar sitt behov av arbetsinsatser. I Vissa skogs- bygder med brist på annat näringsliv pe— kar å andra sidan utvecklingen på att uttunningen av den till jord- och skogs— bruket knutna arbetskraften tar så stark fart att skogsbruket kan komma att lida brist på arbetskraft.

Inom arbetsgruppen har framhållits att arbetskraftsåtgången vid de kvarva- rande norrlandsjordbruken utan tvivel kommer att minskas avsevärt genom moderna maskiner m. m. Dessa jordbru— kare kan därför behöva arbetstillfällen i ökad utsträckning i skogen. Det torde, med hänsyn till utvecklingen inom stor- skogsbruket, vara anledning att räkna med att säsongarbete i skogen till ökan- de de] får organiseras inom ramen för privatskogsbruket.

I södra och mellersta Sverige är en- ligt utredningen en kraftig ökning av avverkningar och åtgärdsbehov att mot— se under de kommande åren. En drygt 40-procentig avverkningsökning (enligt det högre alternativet) beräknas balan- seras i sådan utsträckning av nedgång i den relativa arbetsåtgången, att den sammanlagda arbetsåtgången i privat- skogsbruket skulle bli i stort sett oför- ändrad eller ca 6,2 milj. dagsverken/år. Inom storskogsbruket, som här torde få räkna med mindre avverkningsök- ning än privatskogsbruket, skulle den totala arbetsåtgången minska, varigenom arbetstillfällena för säsongväxlande ar- betskraft i storskogsbruket därvid skul- le sjunka från 1,4 milj. till 0,8 milj. dags- verken/år.

Ett exempel på det väntade händelse- förloppet ger den förutnämnda utred- ningen avseende sydöstra Sverige (Kal- mar, Kronobergs, Blekinge och Kristian- stads län) med dess kraftiga skogsin- dustriexpansion. Beräkningarna visar på att arbetskraftsbehovet, uttryckt i hel- årsarbetande, skulle stiga från 14 800 år 1960 till 17100 år 1965 för att sedan sjunka till 14 100 år 1970. (Antalet dags- verken per arbetare och år har då anta- gits sjunka från 250 år 1960 till 220 år 1970.)

10 = medeltalet av stubbinventeringen 1952/ 53—1959/60.

Strukturrationaliseringen i jordbruket leder till ett betydande bortfall av bruk- ningsenheter och av jordbruksjord i skogs- och mellanbygderna i södra och mellersta Sverige. Också för skogsbru— ket betyder detta en storleksrationalise- ring genom sammanslagning av enheter med skog, och vidare torde tillgången på arbetskraft från den jordbrukande befolkningen komma att förändras. Även i dessa landsdelar växlar förhållandena i hög grad regionalt. Speciellt framträ- der problem med strukturomvandling och arbetskraftsfrågor i områden där jordbruket viker och där det gäller att för framtida produktion inordna ned- läggningsjord, hagmarker och bruk- ningsmässigt splittrade skogsmarker i ett rationellt företagsmönster.

De i jordbruket anställda önskar lik- som skogsarbetarna tryggade anställ- ningsförhållanden med garanti för arbe— te året runt. I de mellansvenska slätt— bygderna har frågan om kombination med skogsarbete icke blott för jordbru- karna utan också för lantarbetarna ak- tualiserats i samband med strukturom- vandlingen. Lösningar i sådan riktning kan sökas antingen genom att slättjord— bruk kombineras med egna skogsinne- hav eller genom fast organiserad sam- verkan, event. i den fullständiga bind- ning, som gemensamhetsskog eller all- männing utgör.

0) Vissa arronderingsfrågor

Formerna för strukturrationalisering be- handlas i annat sammanhang. Arbets- gruppen har emellertid ansett sig här böra beröra vissa aktuella åtgärder av särskild betydelse i avseende å arbets- kraften i skogsbruket.

De regionala skillnaderna hänför sig bl. a. till grupperingen av skogsmarks- innehaven. Det är alltför vanligt att bo- lagsskog, domänskog och bondeskog lig- ger blandade med varandra och likaså

att olika företagare inom storskogsbru- ket har sina marker spridda och inblan— dade i varandra. Eftersom olika ägare- kategorier också representerar olika målsättning och olika metoder för drif- ten inom skogsbruket är det trängande angeläget med en uppsortering mellan storskogsbruket å ena sidan och privat- skogsbruket å andra sidan.

Primärt bör strukturrationaliseringen i skogsmark därför på många håll inle— das med regional intressearrondering, dvs en omgruppering, varigenom stor- skogsbruket och dess olika företagare samlar sina innehav till trakter, som lämpar sig därför, medan bondeskogs- brukets innehav samlas på så måttliga avstånd som möjligt från den odlade bygden. Vid intressearronderingen kom- mer sambandet mellan strukturrationa- liseringen och skogsbrukets arbetskrafts- dispositioner samt lokaliseringen av dess arbetskraft särskilt i förgrunden. Intressearronderingen bedriven som ut— byte av marker i stor skala och även på mycket stora avstånd, är ägnad bl. a. att förhållandevis snabbt nedbringa skogsbrukets kostnader, att flytta grän- sen för marker där skogen mist sitt rot- värde och därmed öka produktionsvoly- men, och att skapa förutsättningar för att bygga ut samverkan i privatskogsbru— ket till större sammanhängande områ- den. Därigenom underlättar intressear- ronderingen, såsom tidigare nämnts, planering för långsiktig avvägning av arbetskraften såväl inom storskogsbru- ket som inom privatskogsbruket. Alltef- tersom ett företag inom storskogsbruket får sitt innehav samlat till större sam- manhängande enheter, får det också en fastare grund för sina överväganden på längre sikt om volymen och placeringen av fast anställd och annan arbetskraft.

I privatskogsbruket kan yttre rationa- lisering i förening med utbyggd samver— kan inverka på arbetskraftsbalansen på

flera sätt. Arbetsåtgången per produkt- enhet nedbringas och organisationen av arbetet underlättas genom utvecklingen mot bättre arrondering och större en- heter inom skogsmarken. En väl upp- byggd samverkan verkar i samma rikt- ning och bör särskilt ge möjligheter att smidigare utnyttja säsongväxlande ar— betskraft och att samtidigt använda kon- tinuerligt sysselsatt arbetskraft i lämplig utsträckning. Samverkan exempelvis i ett skogsbruksområde inriktas på att in- begripa även de fastigheter, vilkas ägare bor på annan ort eller av andra skäl inte själva sköter sin skog eller arbetar i den. Härigenom bör arbetstillfällen även på dessa icke självverksamma äga- res skog lättare bli tillgängliga för dem som vill ha arbete i skogen utanför sin egen fastighet. Behovet av arbetstillfäl— len för jord- och skogsbrukarna och deras anställda varierar med åldern och generationsväxlingarna. Vid samverkan i större skala inriktas arbetets organisa- tion på användande av dels sådan sä- songväxlande arbetskraft inom områ- det och dels fast anställd arbetskraft. Inom privatskogsbruket bör sålunda fortlöpande sammanköp och markbyten samt en väl organiserad samverkan för- bättra förutsättningarna f'ör arbetsbespa- ring och för rationell arbetsfördelning med tryggat arbete såväl för brukarnas egen arbetskraft som för anställd annan arbetskraft.

d) Regionala anpassningslinjer

Den pågående omvandlingen av närings- livet kräver betydande överflyttning av arbetskraft från jord- och skogsbruket till andra näringar och medför också en geografisk omflyttning. I stort sett går rörelsen från uttunnande skogsbygder till andra regioner och landsdelar med större konkurrenskraft samt från gles- bygder till tätorter. ' Verkningarna av jordbrukets struk—

turrationalisering och av förändringar— na i skogsbrukets arbetsvolym och ar- betsorganisation varierar starkt regio- nalt. Det är anledning att räkna med att i en hel del regioner, och särskilt då i Norrland, problemen med ett överskott av arbetskraft kan komma att kvarstå under överskådlig tid, såvida inte sär- skilda åtgärder sätts in för att balansera läget, antingen genom flyttning av ar- betskraft eller genom utveckling i or- ten av företag i andra näringsgrenar el- ler genom kombination av dessa åtgär- der.

Å andra sidan möter en del bygder med brist på annat näringsliv och alter- nativ sysselsättning redan nu svårighe- ter genom att uttunningen av den till jord- och skogsbruket knutna befolk- ningen går så snabbt att möjligheterna förrycks att ge en rimlig standard i fråga om allmän service åt den arbets- kraft, som man skulle vilja ha kvar för skogsbruket.

Vad här sagts bör inte undanskymma att utvecklingen i en del bygder — i mellansverige lika väl som i Norrland —— naturligen går därhän att jordbruk nedlägges så att bygden alltmer får ka- raktär av skogsbygd. Inte minst i såda- na områden behövs aktiva åtgärder för att utan onödigt dröjsmål nå fram till en långsiktig planering av markanvänd- ningen, så att problemen i samband med en omställning skall få en skälig lös- ning.

Slutligen kan till raden av exempel fogas de bygder med gynnsamt läge, där problemet för dagen är att nå kapacitet för att ta ut en avsevärt ökad skogspro- duktion men där skogsbruket på sikt får inrikta sig på att begränsa arbetsåt- gången och i konkurrens med andra nä- ringar söka behålla den arbetskraft, som behövs.

Gemensamt för de olika typfallen är att det framstår som nödvändigt att den

yttre rationaliseringen i skogsmark, syf— tande till att ge bättre förutsättningar för att ekonomiskt tillvarata produk— tionsunderlaget, påskyndas och att den samordnas med de arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder, som sättes in.

En förutsättning för att strukturratio- naliseringen skall ge önskat resultat är att anpassningslinjer och aktiva åtgär- der kan avvägas med hänsyn till förhål- landena och utvecklingstendenserna inom olika bygder. Den bör med andra ord som underlag ha en regionalt av- vägd målsättning och differentierade handlingsprogram för jord- och skogs- bruket och därmed sammanhängande lo- kaliseringsfrågor. Att arbetskraftsfrågor— na därvid har en nyckelställning torde vara uppenbart.

Underlag för sådana regionala bedöm- ningar avseende skogsbruket och dess arbetskraft kan hämtas bl. a. från skogs- forskningsinstitutets nyligen framlagda utredning och arbetsmarknadsstyrelsens fortlöpande undersökningar. Metodik för regionala undersökningar — med anlitande av bl. a. sådant material — har utformats vid länsutredningar, som publicerats på senare tid.11 _— Vidare har en av lantbruksstyrelsen i januari 1963 slutförd snabbutredning regionvis karakteriserat rådande förhållanden samt belyst utvecklingstendenser och anpass- ningsmöjligheter för jord- och skogsbru- ket.

e) Strukturrationaliseringen och bebyg- gelseplaneringen12 Med hänsyn till sambandet strukturut- veckling—arbetskraft och de föränd- ringar, som väntas beträffande trans- portnät, serviceanläggningar och bebyg— gelsemönster m. ni. måste strukturra- tionaliseringen samordnas med lokalise— rings- och bebyggelseplaneringen. Såväl jordbrukets rationalisering som utvecklingen av arbetsförhållandena i

skogsbruket påverkar avsevärt bosätt- ningsgrupperingen. Särskilt torde över- gången till helårssysselsatta arbetare medverka till att arbetskraften alltmer lokaliseras till befintliga och utveck- lingsbara tätorter, varvid befolkningsun- derlaget i dessa stärkes.

Vid enkätundersökningen bland före- tag inom storskogsbruket framkom att ungefär 1/5 av årsarbetarna bodde i tät- orter om minst 500 invånare. Enligt fö- retagens bedömningar skulle procent- talet vara fördubblat år 1970. Antalet årsarbetare boende i glesbygd bedöm- des minska från ca 20 till 10 % och an- talet boende i jordbruksbygd från drygt 40 till drygt 30 %.

Omstruktureringen av bosättningen kräver stora investeringar, som mer eller mindre kräver insatser från skogs- bruket. Skogsföretagen har i rätt avse— värd utsträckning subventionerat bygg- nadskostnader o. (1. vid omflyttning till mer samlad bosättning.

Vidare följer att skogsbruket belastas med servicekostnader för transporter till och från arbetsplatsen, bortaligg- ningsersättningar, allmänna samhälls- kostnader m. m.

Arbetstagarna är benägna att under- kasta sig dagliga förflyttningar bostad— arbetsplats intill en viss gräns. Enligt bolagsenkäten skulle den nu ligga vid 2,5 mil på väg och drygt 2 km i terräng för att med bilismens utveckling sanno- likt ändras till drygt 3 mil på väg och drygt 1 km i terräng år 1970. — Som

" Jord och skog i Dalarna, 1962. Skogstillgångarna i Jämtlands län, 1962 (SOU 1962: 1). Y 70, Länsutredning för Västernorrlands län, 1962. " I december 1963 har en utredning i hit- hörande frågor, vilken kommittén för nä- ringslivets lokalisering låtit utföra, fram— lagts och publicerats, se »Skogsbrukets behov av tätorter i Norrland och nord- västra Svealand» SOU 1963: 62 sid. 343—— 370.

.en hållpunkt på vad detta innebär i praktiken må nämnas att länsutred- ningen i Västernorrlands län uttalat att tätortsmönstret i länet — varvid orter ner till omkring 1 000 invånare synes ha inbegripits — är sådant att tremils- avståndet för de dagliga resorna inte behöver överskridas utom i vissa utpräg- lade glesbygdsområden, där skogsför- läggning allt framgent blir erforderlig.

Vid planering för strukturrationalise- ring och samhällsbyggnad bör lösning- arna avvägas med beaktande av här be- rörda kostnadsfaktorer m. 111. Det gäl- ler att nå en bebyggelsestruktur med förutsättningar att bära upp samhällets

funktioner till rimliga kostnader och be- stående av tätorter av olika rang som centra för näringsliv, kultur, administra- tion, service etc. samt däremellan er- forderlig bebyggelse för de arealbundna näringarna.

I regioner, där avstånden från bosätt- ning till arbetsplats blir stora, får skogs- bruket söka inrikta sig på extensiv drift med samlade åtgärdsinsatser med större tidsintervaller. Detta förutsätter i sin tur dels att markerna samlas till stora behandlingsenheter, dels att de görs åt- komliga med väg eller annan transport— form.

KAPITEL 8

Faktorer som påverkar strukturrationaliseringen

De föregående avsnitten visar att be- tydande strukturförändringar ägt rum på senare år och att snabba föränd— ringar är att vänta. I stora drag präglas utvecklingsskedet av följande företeel- ser:

omfattande bortflyttning av arbets- kraft från jordbruket och skogsbruket och därmed sammanhängande omlokali— sering; inte minst utredningen om ar- betskraften i skogsbruket visar, att åt- skilliga jordbrukare, särskilt i norr- landslänen ser möjligheterna till arbets— förtjänster i skogen avta eller försvinna;

bortfall av produktionsunderlag ge- nom nedläggning av jordbruksjord _- visserligen framträder detta starkt i norrlandslänen och i utpräglade skogs- bygder i övrigt, men tyngdpunkten av förändringarna ligger dock i Götalands och Svealands skogs- och mellanbygder;

bortfall av brukningsenheter — om- kring 1/3 av antalet synes, med utgångs- punkt från nu rådande förutsättningar och utvecklingstendenser, komma att upphöra som självständiga enheter un- der de kommande 10——15 åren.

I stora drag kan orsakssamman- hangen anges sålunda.

Det är främst den bristande lönsam- heten, som orsakar bortfall av jordbruk. Och den återfaller väsentligen på att kostnadssidan ökar. Det blir allt svå- rare att på företag med liten omfattning eller ogynnsamt läge nå skälig ersätt- ning för arhetet och att ekonomiskt väl

utnyttja moderna maskiner och annan utrustning.

Tillgången till alternativa arbetsmöj- ligheter med bättre ekonomiskt utbyte är av avgörande betydelse för omfatt- ningen och takten i bortfallet av bruk- ningsenheter. I stort sett har nedlägg- ningen av jordbruksföretag gått snab- bast i trakter, där alternativa syssel- sättningar kunnat erhållas på relativt nära håll. I trakter med ensidigt nä- ringsliv och med avskilt läge i förhål- lande till tätorter har de mer flyttnings— benägna, dvs. ungdomarna, lämnat jord- bruket och bygden, medan de vid egna jordbruk bundna brukarna stannat. Detta har bidragit till ogynnsam ålders- fördelning. Till detta allmänna resone- mang kan naturligtvis fogas många re- servationer. Ett viktigt påpekande är att goda konjunkturer i skogsbruket gi- vit goda inkomstmöjligheter periodvis, t. ex. under tiden för Koreakrisen och närmast följande år, och därmed verkat fördröjande på strukturförändringarna men också gjort att omställningsproble- men ackumulerats och nu fått stor om— fattning. I skogsbygderna, där småjord— brukens brukare kunnat stanna tack vare relativt goda inkomster av skogsar- bete, framträder undersysselsättningen sålunda nu desto starkare.

Brukarnas åldersfördelning har na- turligtvis en väsentlig inverkan på den fortsatta utvecklingen. Förgubbningen — dvs hög procent av äldre brukare

Tabell 90. Lantbruksndmndemas bedömanden av hur vissa faktorer i förekommande fall motverkar och fördröjer rationaliseringsprocessen

Procentuell fördelning av svaren

Myc- Tvek- ket Starkt 13123: Utan (Sim; Faktorer starkt påver- påver- ]) Summa påver— kande påver- kan verkan kande kande - före- kom 1. Jordbrukarna anser, att deras inkomster icke kommer att förbättras genom utökning a) av åker ............................ _ 28 28 36 8 100 D) av skogsmark ....................... —— 12 24 56 8 100

2. Jordbrukarna är ej medvetna om de möj- ligheter tlll ökad inkomst, som en utökning av åker- eller skogsarealen skulle kunna ge .................................... 8 12 40 24 16 100

3. Jordbrukama a) anser sig för gamla att ta hand om mer

åker eller skog ...................... 12 68 16 _ 4 100 b) saknar barn som kommer att efterträda 12 64 20 — 4 100

4. Jordbrukarna (presumtiva köparna) har möjlighet till sysselsättning på annat håll. . — 28 52 12 8 100

5. Jordbrukarna (säljarna) a) saknar sysselsättningsmöjligheter utan—

för fastigheten ...................... 4 20 48 12 16 100 b) vet för litet om alternativa sysselsätt- ningsmöjligheter ..................... _ 8 36 32 24 100 6. Brist på initiativ hos jordbrukarna ........ — 52 28 12 8 100 7. Jordbrukarna har i många fall motvilja mot en alltför stor skuldsättning ............. 16 40 44 — -— 100 8. Jordbrukarna lider brist på eget kapital . . . 20 40 32 4 4 100

9. Inom området råder brist på lämplig kom- pletteringsmark åker på grund av att a) tillgänglig åker är svårbrukad eller läm- nar dålig avkastning ................. 8 40 32 16 4 100 b) tillgänglig åker är olämpligt belägen med hänsyn till avstånd .................. 4 44 32 20 _— 100 e) åker är icke eller endast i ringa omfatt-

ning till salu ........................ 24 56 20 _— — 100

10. Inom området råder brist på lämplig kom- pletteringsmark skog på grund av att

a) området är skogfattigt ............... 20 32 20 20 8 100

b) skogsmark finnes icke tillgänglig inom rimligt avstånd ...................... 20 36 20 12 12 100

e) skogsmark är icke eller endast i ringa om- fattning till salu ..................... 24 52 20 — 4 100

11. Köpamas fastigheter för små för att lämpli- gen kunna utvidgas .................... — 24 56 16 4 100 12. Byggnadsbeståndet har gjort det olämpligt öka arealen ............................ 4 36 44 8 8 100 13. Finansieringssvårigheter (jordbrukarna har ej kunnat erhålla lån) .................. 8 8 44 24 16 100 14. Otillräckliga insatser från det allmännas sida — 20 36 20 24 100

Tabell 9]. Brukningsenheter, som icke ökat sin åkerareal mellan 1956 och 1961, med angivande av orsak enligt brukarnas uppgifter (% med fördelning efter storleksgrupp, SGB-utredningen)

Brukaren har varit intresserad men har inte skaffat mer Brukaren har inte varit intresserad darfor att: mark därför att:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Hela riket 2—10 26,5 32,4 13,0 10—20 41,7 21,1 11,3

8 5 23,1 7 8 20—30 50,0 13,7 10,4 7,7 3 3 8 1

28,6

3 O 4 6 14,3 4 1 5 0

4,1 0,8 3,0 31,6

1 6 1 4 3 3 4 4

14,4 11,5 5,5 13,8

0,4 0,2

*Fita OOO ICQs-1 OCH

I |

30— 58,7 6,5 5,7 Summa 33,6 27,2 12,2

14,3 25,0

0,2 0,3

00021' 0 HHHO v-i 05qu O') v-tNO'äv—t N

..

thatf N HOv—n—t v—l

”. o "3 o

Nyckel till tabellhuvudet Brukaren har inte varit intresserad av att skaffa mer mark därför att: Brukaren har varit intresserad, men har inte skaffat mer mark därför att:

1 brukningsenheten redan är tillräckligt stor; 9 byggnadsbeståndet har gjort det olämpligt att öka arealen;

2 han är för gammal; 10 lämpligt belägen åkerareal har inte funnits ledig; 3 han inte tror, att inkomsterna ökas genom anskaffning av ytter- 11 den lediga åkerarealen har varit för dålig; ligare mark; 12 den lediga åkerarealen har varit för dyr; han inte vill sätta sig i skuld eller öka skulderna; 13 lämpligt belägen skogsmark har inte funnits ledig;

han inte haft tillräckligt eget kapital; 14 den lediga skogsmarksarealen skulle ha givit för låg avkastning; han hellre vill arbeta utom brukningsenheten än öka arealen; 15 han inte kunnat få lån;

han haft brukningsenheten för kort tid; 16 tillstånd inte erhållits från lantbruksnämnden;

övriga orsaker; 17 övriga orsaker.

WDGDFOO

och samtidigt krympande antal ung- domar — leder till snabb minskning av antalet brukare och snabbt bortfall av brukningsenheter.

Även om strukturomvandlingen pri- märt beror på de ekonomiska faktorer- na, får man inte undervärdera inverkan av vissa sociologiska förhållanden. Ut— tunningen av landsbygdsbefolkningen leder på allt fler håll till att det i gles- bygderna _ trots bilen — blir alltmer begränsade kontaktmöjligheter mellan människorna, vilket i sin tur medför ökad isolering och minskad trivsel. Av- tagande möjligheter att hålla god stan- dard i fråga om skolor, kommunikatio- ner m. m., att ge tillgång till service av olika slag och att bibehålla en till- räckligt förgrenad distributions- och uppsamlingsapparat etc. har på senare år på allt flera håll ryckt undan grun- den för bibehållande av företag, som au- uars i och för sig tett sig utvecklings- bara.

Arbetsgruppens uppdrag har enligt erhållna direktiv visserligen begränsats så att det icke ankommer på gruppen att mera ingående belysa här 'antydda orsakssammanhang, men gruppen har funnit sig böra här redovisa en del ny- ligen framkommet material, som pri- märt avser sammanhangen vid storleks- rationaliseringen.

I syfte att få vissa sådana orsakssam- manhang närmare belysta har ett par enkätundersökningar gjorts. Sålunda har lantbruksstyrelsen i en rundskrivel- se anmodat lantbruksnämnderna att ut- ifrån sina erfarenheter bedöma i vad mån olika faktorer fördröjt eller på- skyndat strukturrationaliseringen. Jord- brukets utredningsinstitut har sedan i samband med SDB-utredningen ställt motsvarande frågor rörande jordbru- karnas intresse för att utvidga sina före- tag och rörande sådana förhållanden, som gjort det svårt att tillgodose före-

kommande önskemål. Frågorna har ställts till de jordbrukare, som deltagit i nyssnämnda undersökning och som under perioden 1956—1961 icke utökat sina innehav. Frågorna och de inkomna svaren från jordbrukare resp. lantbruks- nämnder har sammanställts i tabellerna 90 och 91.

I den ena gruppen har sammanförts svaren från de jordbrukare, som för- klarat att de inte varit intresserade av att skaffa mer mark. Orsaken härtill har i alldeles övervägande antal fall av dem själva uppgivits vara att de ansett bruk— ningsenheten vara tillräckligt stor eller att de tyckt sig vara för gamla. Inom storleksgruppen under 10 hektar åker har relativt stor del upplyst att de hellre ville arbeta utom brukningsenheten än öka arealen.

Flertalet av lantbruksnämnderna har anfört att det förhållandet, att jordbru- karna ansett sig för gamla och saknat barn, som kan efterträda, verkat starkt till mycket starkt återhållande på in- tresset att utöka enheterna. Nämnderna har erfarenheten att det därutöver mest är brist på eget kapital, motvilja mot stor skuldsättning ävensom brukarnas uppfattning att deras inkomster inte kommer att förbättras genom utökning av jordbruket, som i förekommande fall utgjort grunden till att intresset för ut- ökning varit svagt.

Den andra gruppen omfattar svaren från de jordbrukare, som varit intresse- rade av att öka ut sina jordbruk men som dock inte kommit att skaffa mer mark. Att så inte kunnat ske har en- ligt jordbrukarnas svar huvudsakligen berott på att lämpligt belägen mark icke funnits att tillgå. Flertalet lantbruks- nämnder anger att bristen på lämplig och lämpligt belägen jord och skogs- mark varit starkt återhållande. Därjämte har lantbruksnämnderna gjort erfaren- heten att en Önskad arealutvidgning till

ctt jordbruk rätt ofta fått anstå till följd av att byggnadsbeståndet å jordbruket varit för dåligt eller otillräckligt, eller att jordbruket varit för litet för att lämpligen kunna byggas upp till här- kraft eller att brukaren haft för litet eget kapital och inte velat sätta sig i stor skuld.

Som exempel på problemställningar- na återges följande ur yttrandet från lantbruksnämnden i ett norrlandslän:

»a) Jordbrukarna (säljarna) saknar syssel- sättningsmöjligheter utanför fastigheten,

b) jordbrukarna lider brist på eget kapi- tal,

c) åker och skogsmark är icke eller endast i ringa omfattning till salu.

På grund av att sysselsättningsmöjlig— heterna utanför de egna brukningsenheter- na i allmänhet är mycket begränsade, blir icke åkern och framförallt inte skogsmar— ken till salu utan behålles som ett stöd och en reserv. Många f. d. jordbrukare, som numera har ett varaktigt arbete utanför enheten resonerar också på det sättet, att tiderna kan försämras och då är det bra att ha en jordbruksfastighet om också liten.

Fastigheterna kan även behållas av andra skäl såsom för bostadens eller skogsinne- havets skull, för jakt och fiske etc. Dylika motiv är relativt jämnt spridda över samt- liga regioner. En stor del av fastigheterna blir inte heller till salu på grund av in- vecklade ägandeförhållanden (stärbhus).

För de jordbrukare, som kan uppträda som köpare utgör kapitalbristcn en starkt hämmande faktor. Då man i allmänhet sak- nar tillräckligt med eget kapital och har en nedärvd motvilja mot skuldsättning, är det många lämpliga tillskottsförvärv, som inte genast blir av. Framförallt gäller detta de äldre jordbrukarna. De yngre har emel— lertid en genomgående mer nyanserad in— ställning och kan också normalt acceptera en skuldsättning. Allteftersom de äldre brukarna träder tillbaka, kan man därför räkna med att denna faktor får mindre betydelse.

Från de aktiva jordbrukarnas sida finns ett stort intresse för köp av tillskottsmark. Detta intresse är numera allmänt utbrett men dock mest utpräglat inom de områden, där den yttre rationaliseringen hunnit längst, dvs. regionerna I och II:A. Till- köpsintresset är numera så stort, att det

inte på långa vägar kan tillgodoses genom den omfattning lantbruksnämndens verk- samhet har. En förstärkning av resurserna på detta område är nödvändig för en inten- sifiering av verksamheten och för ökande möjligheter till initiativ och planläggning.»

Man får givetvis vara försiktig med slutsatser av det begränsade materialet. Men det har en styrka i att myndigheter- nas och jordbrukarnas uppgifter är så samstämmiga i fråga om vilka faktorer som väsentligen verkat återhållande.

Snabb strukturrationalisering förut- sätter omflyttning av arbetskraft och rörlighet på fastighetsmarknaden. Lant- bruksstyrelsen har också framhållit att en väsentlig tröghetsfaktor i struktur- rationaliseringen varit att brukare på svaga jordbruk icke haft eller icke känt till möjligheter att gå över till sysselsätt- ningar utanför jordbruket. Får jordbru- kare, som bor i trakter med undersys- selsättning och sitter på jordbruk med för svagt försörjningsunderlag, tillgång till alternativ verksamhet med gynn- sammare utsikter, sker omställning och flyttning helt naturligt lättare. Det gäl- ler således att få fram och visa på ak- tuella praktiska alternativ, och i sådant syfte har samarbete mellan lantbruks- och arbetsmarknadsorganen nyligen or- ganiserats. Det bör i dessa sammanhang beaktas att omställningen är förenad med en ovisshet och känsla av riskta- gande, både för den som väljer att stan- na i jordbruksnäringen och där ger sig in på ett större företag än det han tidi— gare haft och för den som väljer att lämna jordbruket och gå över till annat yrke.

Omställningsfrågorna har på senare tid alltmer aktualiserats och föranlett vissa åtgärder och förslag av mer för- söksmässig natur, dels ifråga om om- skolning och yrkesutbildning, dels i form av verksamhet för att i vissa fall underlätta för den som vill flytta att på skäliga villkor avhända sig sin fastighet

och därmed frigöra kapital för en ny start (jfr nedan ang. aktiv inköpsverk- samhet).

Arbetsgruppen vill föreslå att dessa spörsmål ägnas särskild uppmärksam- het i utredningens fortsatta övervägan- den, i det dubbla syftet att underlätta strukturrationaliseringen och att smi- digt och friktionsfritt ordna omställ- ningen för den enskilde.

Mot bakgrunden av det anförda torde strukturrationaliseringen böra främjas främst genom

företagseklonomisk upplysnings- och rådgivningsverksamhet,

aktiv inköpsverksamhet,

vidgade kreditmöjligheter,

omskolning och stöd till omställning för att nå lämplig flyttbarhet för den ar— betskraft, som är bunden vid jordbruk med alltför svagt försörjningsunderlag.

I. Inverkan av institutionella förhållanden

Lantbruksstyrelsen har inhämtat lant— bruksnämndernas bedömningar av den inverkan som jordlagstiftningen, för- fattningarna om ekonomiskt stöd och den aktiva inköpsverksamheten har på rationaliseringsprocessen. Sammanställ- ningen av materialet jämte lantbrukssty- relsens kommentarer visar följande.

A. Jordförvärvslagen Jordförvärvslagen har som ett huvudän- damål att bevara jordbruk och skogsfas- tigheter i den jordbrukande befolk- ningens ägo. Den innehåller sålunda bestämmelser i syfte dels att förhindra spekulationsköp, dels att motverka så- dana kapitalplaceringsköp, som kan komma att minska den jordbrukan- de befolkningens försörjningsunderlag. Förvärvstillstånd får alltså endast un- der vissa förutsättningar beviljas andra än dem som avser att själva ägna sig åt jordbruk. Lagen uppställer likaså vissa hinder mot förvärv, som innebär att var

för sig lämpade jordbruk förenas i en jordbrukares hand. Ett annat huvudsyfte i nu gällande lag är att underlätta den yttre rationaliseringen. Lagen innehåller sålunda bestämmelser (5 5) enligt vilka förvärvstillstånd må vägras, då förvärvs- objektet behöver användas för struktur- rationalisering avseende jord eller skogsmark. Lantbruksnämnden blir då i regel skyldig att på anfordran av säl- jaren inlösa fastigheten.

När den nu gällande 1955 års lag in- fördes, anvisade statsmakterna en re- lativt liberal tillämpning ifråga om dels små fastigheter, föga lämpade för jord— bruk, dels särskilt stora och kapitalkrä- vande fastigheter.

Jordförvärvslagen har visat sig ha dels en pådrivande effekt på storleks- rationaliseringen, dels i vissa delar en bromsande effekt.

Den pådrivande effekten erhålls främst genom de bestämmelser, som ger möjlighet att av rationaliseringsskäl av- slå en ansökan om förvärv. Genom till- lämpning av 5 5 kan utvecklingen styras i den riktningen, att fastigheter, som ut- bjuds på allmänna marknaden, i viss utsträckning blir disponibla för struk— turrationalisering. Detta motverkar att olämplig struktur konserveras och ger möjligheter att infoga marken i ratio- nella företag. Ledigbliven mark kan ut- nyttjas dels för att läggas till närliggan- de jordbruk, dels för bytesändamål i syfte att underlätta omarrondering och storleksrationalisering såväl i jordbruk som i skogsbruk. På senare år har la— gen alltmer använts som rationalise- ringsinstrument. Som exempel kan näm- nas att av de 6000 inkomna ansök- ningarna år 1958 avslogs sammanlagt 661, varav 161 under åberopande av 5 %. Även under år 1963 inkom inemot 7 000 ansökningar. Därav vägrades tillstånd i 900 fall, varav 670 under åberopande av 5 5. Som direkt följd av dessa avslag

förvärvade lantbruksnämnderna år 1958 fastigheter för 1,8 milj. kr. och år 1963 för 13,3 milj. kr.

Begränsningen av köparekretsen med- för en viss prisdämpande effekt. Detta ökar möjligheterna för dem, som avser att ägna sig åt jordbruk och skogsbruk, att för överkomliga priser förvärva till- skottsmark eller att förvärva rationella befintliga enheter.

Å andra sidan anger lantbruksnämn- derna att förvärvslagstiftningen i viss utsträckning torde ha dämpat utbudet av jordbruks- och skogsfastigheter. Vi- dare har lagstiftningen i viss mån mot- verkat sådan rationalisering, som eljest skulle kunnat följa av att personer utan- för jordbruket i större utsträckning än nu skett förvärvade jord- och skogs- bruksenheter, eventuellt genom sam- manköp av flera mindre enheter, och använde sina kapitalresurser på investe- ring för förbättringsåtgärder. Emeller- tid har tillämpningen i bygder med vi- kande jordbruk lett till att även icke jordbrukande fastighetsägare fått möj- ligheter att utöka sina markinnehav. Vi- dare kan naturligtvis de bestämmelser, som stadgar att sammanköp av två eller flera var för sig lämpliga brukningsen- heter endast under vissa förutsättningar må ske, motverka storleksökningar. De har emellertid i nuvarande utvecklings- skede föga praktisk betydelse. Sålunda har under senaste åren förvärvstillstånd vägrats med åberopande av denna lag- regel endast i tre-fyra fall per år.

B. Bolagsförlmdslagen 1925 års bolagsförbudslag innehåller ett principiellt förbud för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom på landet. Från förvärvsförbudet stad- gas dock vissa undantag. Begränsningen av köparekretsen gör att jordbruks- och skogsmark mer än eljest kunnat bli tillgänglig bl. a. för

enskilda, som önskat utöka sina bruk- ningsenheter. Å andra sidan har skogs- bolagens rationaliseringssträvanden hej- dats i den mån dessa varit inställda på att utan kompensationsförsäljningar in- köpa större enklaver eller eljest köpa samman mark i enskilt ägda skogs- trakter.

År 1960 infördes en lagändring, syf- tande bl. a. till att underlätta byten av holagsmark med lantbruksnämnd som bytespartner eller förmedlare. Utbyten kan ske antingen som direkta byten eller som successiva överlåtelser i anslut- ning till kompensationsavtal, varvid ba- lansräkning förs hos lantbruksnämnden.

På senare tid har lagen fått en vä— sentlig betydelse som instrument för bytesverksamhet i skogsmark, huvud- sakligen avseende omgruppering mellan storskogsbruket och det privatägda skogsbruket. Bytesverksamheten visar en avsevärt ökande tendens men har fortfarande alltför liten omfattning, vil- ket får ses mot bakgrunden av att hola- gen ställt sig avvaktande, då en ompröv- ning av lagstiftningen är aktuell.

C. Uppsiktslagen

Uppsiktslagen ger möjlighet till ingri- pande när vanhävd av jord eller bygg- nader konstateras. Lagen har tidigare, fram till mitten av 1950-talet, haft en avsevärt återhållande verkan på struk- turomvandlingen genom att nedläggning även av svaga jordbruk och magra jor— dar hindrades. Särskilt sedan statsmak- terna vid 1959 års riksdag anvisat akti— va åtgärder för omföring till skogsmark av svagare åker har uppsiktslagen fått en liberal tillämpning, som ansluter sig till de allmänna riktlinjerna för jord- bruksrationaliseringsverksamheten. En avsevärt ökad frekvens i nedläggning av sämre jordbruksjord och i skogsodling därav har synbarligen följt sedan åtskil- ligt av den ovisshet och de missupp—

fattningar, som rått bland jordägarna både i fråga om vad som var tillåtligt och vad som var ekonomiskt berättigat, undanröjdes genom publicering av ut- redningen till grund för nyssnämnda riksdagsbeslut. Intensifierad upplys- ningsverksamhet har sedan haft bety- dande effekt i samma riktning.

Vanhävdsingripanden har på senare år förekommit endast i några få fall. Däremot har jordägare i stor utsträck- ning i förväg begärt lantbruksnämnder- nas uttalande huruvida planerad ned- läggning av jordbruk eller jordbruks- jord kunde ske utan hinder av uppsikts- lagen.

Såsom en del av lantbruksnämnderna anfört torde lagen nu ha en viss men ganska svagt rationaliseringsfrämjande verkan genom att den hindrar nedlägg— ning av sådan jordbruksjord, som lämp- ligen bör användas för jordbrukspro- duktion på längre sikt och kan utnytt- jas för komplettering av befintliga jord- bruk.

D. Ekonomiskt stöd a) Yttre rationalisering

Ekonomiskt stöd för yttre rationalise- ring — omfattande lånegaranti och bi- drag för förvärv av tillskottsmark och för bestridande av utrednings- och för- rättningskostnader m. m. i samband med arealutvidgning eller omarronde- ring —- verkar pådrivande på struktur- omvandlingen. Under 1950—talet var verksamheten åtsnörd av snäva bestäm- melser. Finansieringshjälp kunde t. ex. lämnas endast till utökningar upp till vad som då betecknades som familje- jordbrukets storlek (10—20 ha åker). Efter de ändringar i målsättning och författningsbestämmelser, som besluta- des vid 1959 års riksdag, har verksam— heten fått en avsevärt ökad omfattning och effekt. Utvecklingen belyses i dia- gram, fig. 32.

b) Inre rationalisering

Det ekonomiska stödet till inre rationa- lisering, dvs till investeringar i dikning och annan jordförbättring samt ekono- mibyggnader, har enligt lantbruksnämn- dernas erfarenheter haft en övervägande accelererande inverkan på struktur- omvandlingen men har också i vissa delar verkat konserverande och brom- sande.

Inre rationalisering kan till viss del innebära storleksrationalisering redani den meningen att förbättringar av pro- duktionsunderlaget på en bruknings- enhet medför att dess ekonomiska före- tagsstorlek ökas. Finansieringshjälpen används vidare som direkt stimulans till yttre rationalisering. Förmånligare bi- dragsregler gäller nämligen för åtgär- der i direkt samband med yttre ratio- nalisering. Detta har i ökad grad blivit fallet efter 1959 års författningsänd— ringar och kommit till särskilt uttryck i verksamheten för koncentrerade insat- ser i Norrland.

Statligt stöd till ekonomibyggnader och även jordförbättringsåtgärder har å andra sidan verkat retarderande på rationaliseringsprocessen, eftersom så- dant stöd under 1950-talet enligt då gäl- lande riktlinjer i betydande utsträck- ning kunde lämnas till sådana mindre enheter, som med de ekonomiska och tekniska förutsättningar som nu före- ligger inte kan väntas bestå på längre sikt. Däremot medgav inte dåvarande snäva bestämmelser att bidrag till för- bättringsåtgärder lämnades till bruk— ningsenheter med mer än 20 ha åker. Bestämmelserna ändrades radikalt ge- nom 1959 års riksdagsbeslut, som bl. a. innebar att bidrag till inre rationali- seringsåtgärder i fortsättningen kunde lämnas till enheter som inte var större än ett tvåfamiljsjordbruk. 1959 års be- slut innebar även att finansieringsstöd endast får lämnas till åtgärder, som i

miljkr. 27 —

I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I

12— I

5 000

Fig. 33:1. Statligt stöd till inre rationalisering 1949—1963

Ha |oooo ['x- Stenröining I |. | l |A. ,! ll !, l. I/ 1 l' . i | !i, | Il_ | ," | li l | |

L'/” Betesförböttring

i | l | i l l l . l ! X 8 X *N—X Xl & x /'N V Xx. Nyodling Xx 0 | | | | | | | | | | | | | | 1949 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61

62 63

30 000

20 000

10000

Fig. 33: 2. Statligt stöd till inre rationalisering 1949—1963

& x lening, vattenavledning __ X och invollning

| /

Täckdikning

| l l l | | | | I | l l l I

1949 50 51 52 53 54 55 56 57 56 59 60 61 62 63

och för sig ärräntabla och som avser brukningsenheter och jordbruksjord som blir långsiktigt bestående. Med des- sa utgångspunkter, som ytterligare skärpts genom beslut av 1963 års riks- dag, blir finansieringsstödet till inre rationalisering klart inriktat på att främja strukturrationaliseringen. Finansieringsstödet till inre rationa- lisering har haft en avsevärt styrande verkan på strukturutvecklingen. Detta har åstadkommits dels genom utform- ningen av författningsbestämmelser m. m., dels genom avvägningen av me- delstilldelning till olika åtgärder. Sålun- da har verksamheten för stenröjning, nyodling och betesförbättring, som in- nan och närmaste åren efter 1947 års riksdagsbeslut hade en rätt avsevärd omfattning, skurits ned kraftigt från 1952, då lantbruksstyrelsen ströp åt medelsanvisningen för dessa ändamål. Motivet var att de. mer angelägna och lönsamma åtgärderna i stort sett betrak— tades som genomförda. Dessa verksam- hetsgrenar har sedan nedgått till en obetydlighet. Se diagram 33z1. Genom ändrad disposition av resurserna har vidare torrläggningsverksamheten givits en avsevärt ändrad inriktning, innebä— rande ökning av tåckdikningsverksam- heten och kraftig minskning av större torrläggningsföretag. Se diagram 33:2.

E. Den sociala _] ordbruksegnahemsverksumbeten Den socialt inriktade verksamheten, in— nefattande lånegaranti för jordbruks- egnahems- och driftslån, har enligt lant— bruksnämndernas bedömning i någon mån haft ration'aliseringsfrämjande effekt men torde till övervägande del ha verkat återhållande på strukturom— vandlingen. Genom beslut av 1963 års riksdag har dittills gällande bestämmel— ser upphävts och i stället har lånegaran— ti för jordförvärvslån m. m. införts med klart rationaliseringsfrämjande inrikt- ning.

producentbidrag och nu arealtillägg, har enligt lantbruksnämnderna verkat bromsande på rationaliseringen.

F. Den aktiva inköpsverksamheten Den aktiva inköpsverksamheten innebär att lantbruksnämnderna inköper jord- och skogsbruksfastigheter för att genom byten och försäljningar använda mar— ken för strukturrationalisering. Samtliga lantbruksnämnder har gjort erfarenheten att den aktiva inköpsverk- samheten är ett effektivt hjälpmedel både för storleksrationalisering och om- arrondering och har starkt bidragit till ökad takt och samlade resultat i struk— turomvandlingen. Inköpsverksamheten åstadkommer en samordning i tiden mellan tillgång och efterfrågan på mark. Den underlättar omställningen för så- dana brukare på svaga brukningsenhe» ter, som behöver sälja sina enheter för att starta på ett bättre jordbruk eller i annan verksamhet eller också av ålders- skäl vill dra sig tillbaka. Inköpsverksamheten har öppnat möj— ligheter till markbyten i större skala, bl. a. avseende en omreglering i skogs- mark, varigenom storskogsbruket och dess olika företagare samlar sina inne- hav till trakter som lämpar sig härför, medan bondeskogsbrukets innehav sam— las på så måttliga avstånd som möjligt från den odlade bygden. Genom inköps- verksamheten kan vidare sådan mark— reserv samlas »som är nödvändig för att smidigt och med god effekt genomföra fastighetsreglering, där omarrondering och storleksrationalisering kombineras. Lantbruksnämndernas inköpsverk- samhet har på de sista fem åren fått en kraftigt ökande rationaliseringsfräm- jande effekt genom att ökade resurser ställts till förfogande. Se diagram 34: 1 och 34: 2 avseende omfattningen tiden 1949—1963. Vid 1963 års riksdag ställ- des betydande ytterligare belopp till förfogande, vilket lett till ökande om» fattning och effekt av verksamheten.

HA 10000 —

9000 —

8000 —

7000 —

6000 —

5000 —

4000 —

3000—

2000 -

Fig.:34:1 Inköpt och försåld åker 1949—1963

INKÖPT

FÖRSÅLD f———/

| l | | | | I | | | I | |

1949 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63

Fig. 34: 2 Inköpt och försåld skogsmark 1949—1963

45000

1

40000

|

30000

1

20000

10000

I | | I | I I j | I | I 1 | 1949 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 Gl 62 63

B I L A GA 1 till kapitel 4

Promemoria angående undersökning rörande åkerjordarnas arronde- rings- och avkastningsförhållanden, utförd år 1962

Uppläggningen av undersökningen har utformats efter samråd med olika ex- pertgrupper inom 1960 års jordbruksut- redning och lantbruksstyrelsen. Under- sökningen har därefter utförts genom lantbruksstyrelsens försorg. Bearbet- ning av materialet har gjorts under led- ning av byrådirektör C.-E. Norrbom.

Undersökningens syfte

Undersökningens syfte är att ge mate- rial för bedömanden och överväganden i samband med den framtida strukturel- la förändringen, bl. a. avseende mark— användningen, lantbrukets organisa- tionsformer, produktionsutvecklingen etc. Undersökningen har inriktats på att belysa följande frågor, nämligen:

a) de arealer, som bedöms utgöra pro— duktionsunderlag för jordbruk på. lång sikt,

b) de topografiska förutsättningarna att skapa relativt sammanhängande områden, dvs i vad mån åkerarealen ligger samlad i åkerområden av viss minsta storlek,

c) möjligheterna att uppnå en viss minsta skördeavkastning å den på lång sikt bruk- bara växtföljdsåkern.

Undersökningens utförande

Undersökningen har skett i form av stickprovsundersökning omfattande 140 församlingar om sammanlagt 360 000 ha åker. Stratifiering har skett på de 18 produktionsområdena. Naturligt jord—

13—412530

bruksområde omfattande minst 50000 ha åker har bildat eget stratum. Försam- lingar om minst 1 500 ha har utgjort ur- valsenhet. Därest icke de enskilda för- samlingarna uppnått denna areal har flera församlingar sammanförts. I vissa fall har del av församling utgjort urvals- enhet, nämligen om olika delar av sam- ma församling tillhör olika naturligajord- bruksområden. Urvalet har skett med hänsyn till att representativa skatt- ningar skall kunna erhållas för de åtta produktionsområdena. Urvalsenheterna har fördelats på produktionsområden enligt följande.

Gss 12 Gmb 15 Gsk 34 Gns 16 Ss 29 Ssk 13 Nn 11 Nö 10

Hela riket 140

Inventeringen har gjorts av lantbruks— nämnderna med stöd av ekonomisk kar— ta, flygbilder eller — där sådant mate- rial ej finnes — med ledning av annat kartmaterial. Undersökningen har till större delen utförts på rummet utifrån de allmänna erfarenheter och den 10- kalkännedom, som föreligger.

Lantbruksnämndernas ortsombuds lo— kalkännedom har utnyttjats. Bedöm- ningen av skördeavkastningen har skett i samråd med hushållningssällskap'en.

I. Arealer, som bedömts utgöra produktions- underlag på lång sikt

Syftet har varit att avgränsa sådana åkerområden, som kunde väntas utgå ur jordbruksproduktionen fram till 1975 på grund av att de ej bedömdes företags- ekonomiskt möjliga att i fortsättningen bruka som växtföljdsåker — med nu känd teknik och föreliggande priser — med hänsyn till jordens naturliga be- skaffenhet, arrondering och belägenhet. Beträffande de företagsekonomiska kra- ven uppställdes följande anvisningar:

a) ang. avgränsning av åkerjord, som ur jordartssynpunkt icke kan anses odlings— värd på lång sikt.

Jordmån och dränering bör vara sådan, att man med ekonomiskt motiverade kost— nader för gödsling, skötsel och investe- ringar i markanläggningar kan uppnå en godtagbar skördenivå (2 000 ske). Som icke odlingsvärda jordar bör karakteriseras bl. a. torvjordar, som håller på att slutodlas och underlagras av näringsfattig sand eller mo- rän, vidare vattensjuka jordar, som icke ekonomiskt motiverar en torrläggning.

b) ang. avgränsning av åkerjord, som av arronderings- och belägenhetsskäl icke kan anses odlingsvärd på längre sikt.

Arronderingen bör vara sådan, att åker— fälten bedöms vara lämpliga för modern maskindrift.

Stenbundenheten bör ej vara större än

att moderna jordbruksmaskiner med för- del kan användas. Stenröjning förutsättes icke. Det enskilda fältet bör ha en godtag- bar form (få, sneda vinklar och utlöpare). storleken bör vidare icke understiga ca 2 ha. Ägoavståndet till ett tänkbart bruknings- centrum skall vara rimligt.

I de arealer som bedömes komma att utgå bör även inräknas sådan åker, som beräknas inom överskådlig tid bli utnyttjad för tät- bebyggelse o. dyl., ävensom sådan åker som — på grund av läget i bygden — kan väntas komma att nedläggas.

Dessa krav på jordens avkastningsför- måga och åkerfältens arrondering har ansetts böra uppställas, då vid ett mer långsiktigt betraktelsesätt jordar och åkerfält, som inte uppfyller de nämn- da kraven, knappast kan anses ha ett markvärde, som motiverar ett fortsatt utnyttjande i jordbruksproduktionen. Speciellt i skogsbygden bör man räkna med, att en ändrad produktionsinrikt- ning mot en extensifierad vallodling kan medföra, att man även i fortsättningen kommer att acceptera enskilda fält un— derstigande 2 ha. Den tekniska utveck- lingen och de stigande arbetskostnader- na torde dock komma att medföra, att arealer i sådana fält kommer att upp- höra att vara växtföljdsåker i egentlig mening. Enligt undersökningen har föl- jande bortfall bedömts vara sannolikt:

Åker i %, som väntas . upphöra som växt— Åker i %, som väntas Summa åker i. %” som Produktionsområde följdsåker och övergå tagas i anspråk för vantasludptåhorä som till betesmark eller vägbyggn. m. m.1 vant-2.1 s ker; ram skogsmark1 111 1975 Gss ............... 7,3 4,9 12,2 Gmb ............. 9,3 2,9 12,2 Gns .............. 8,4 2,1 10,5 85 ................ 20,6 2,3 22,9 Gsk .............. 38,5 4,3 42,8 Ssk ............... 31,3 2,4 33,7 Nn ............... 25,3 2,2 27,5 Nö ............... 30,5 2,5 33,0 Hela riket 22,1 3,0 25,1

1 I proc. av arealen 1956.

Resultatet från inventeringen framgår även av tabell 1: 1. Arealen åker skulle för riket i dess helhet, enligt utförda bedömningar, komma att minska med 25 proc., varav 22 proc. avser mark som icke ansetts ha ett sådant markvärde i jordbruksproduktionen, att ett långsik- tigt utnyttjande som växtföljdsåker an- setts sannolikt.

För de tre sydligaste produktionsom- rådena har bortfallet bedömts till 10—12 proc. och för Svealands slättbygder till drygt 20 proc. Detta innebär att i de södra och mellersta slättbygderna bort- fallet uppgår till 16 proc. Inom de södra och mellersta skogs- och dalbygderna har nedgången av arealen bedömts komma att bli betydligt högre eller ca 40 proc., vilket fördelar sig med 43 proc. på Gö— talands skogsbygder och 34 proc. på Svealands skogsbygder. För norra Sve— rige har minskningen uppskattats till drygt 30 proc.

Uppskattningen av den åker, som vän- tas tagas i anspråk för bebyggelse, väg- byggnad etc., och som för riket i dess helhet skulle uppgå till 3,0 proc., bör be- traktas med försiktighet. Stickprovet kan vara mindre tillförlitligt i detta led än eljest. För de församlingar, som lig- ger i direkt anslutning till större tätor- ter, visas ett mycket stort behov av mark för bebyggelseändamål.

Variationerna mellan de olika produk- tionsområdena stöds av de allmänna er— farenheterna och av intensivundersök- ningar. Variationerna dels inom produk— tionsområdena och dels inom de natur- liga jordbruksområdena får ses mot bakgrunden av att både produktionsom- rådena och de naturliga jordbruksområ- dena i många avseenden är mycket hete- rogena. Hur de olika församlingarna grupperar sig efter bedömd procent åker, som väntas upphöra, framgår av tabell 1: 2. Tabellen utvisar att för hu- vuddelen av församlingarna det bedöm-

195 da bortfallet uppgår till 10—40 proc. För de olika produktionsområdena framstår i övrigt följande: Götalands slättbygder. Det största bortfallet av åker enligt utredningen hänför sig till Kristianstads län. Såväl inom Kristianstads som Hallands län återfinns församlingar med bortfall på 10 till 20 proc. Huvuddelen av försam— lingarna inom Malmöhus län uppvisar ett bortfall under 5 proc.

Götalands mellanbygder. Här återfinns den största minskningen återigen i Kris- tianstads län. Sett till urvalsenheter är det högsta bedömda bortfallet 28 proc. Församlingar med en uppskattad minsk- ning av mer än 10 proc. förekommer i Kristianstads och Blekinge län.

Götalands skogsbygder. Urvalsenheter med ett bedömt bortfall av mer än 50 proc. förekommer i de mer utpräglade skogsbygderna i Hallands, Kalmar, Kris- tianstads, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län. Av de inom området un- dersökta församlingarna (35) har 15 bedömts få ett bortfall av åker på över 40 proc. Dessa församlingar är belägna inom de mer utpräglade skogsbygdsre- gionerna, där det finns betydande åker- arealer, som ligger starkt spridda. De topografiska förhållandena framstår därvid alltmer som hinder för fortsatt jordbruksproduktion. De enskilda fäl- tens form är många gånger otillfreds- ställande, åkerjordens avkastningsför- måga är mindre god och vidare förelig- ger betydande svårigheter att inom rimligt avstånd samla en åkerareal i så- dan omfattning att ett tillräckligt stort företag kan bildas. 4

Götalands norra slättbygder. Bortfal- let på Östgötaslätten uppgår till högst 3 proc. Församlingar med bortfallspro— cent på 10 till 20 proc. återfinns inom Skaraborgs och Älvsborgs län och hän- för sig till övergångsområdena i Gsk- området.

Svealands slättbygder. För området har minskningen i åkerarealen uppskat— tats till drygt 20 proc. Variationerna mellan de naturliga jordbruksområdena samt mellan de i urvalet ingående för- samlingarna är stora. Huvuddelen av ur- valsenheterna uppvisar en bedömd ned- gång i växtföljdsåkern av 10—20 proc. Urvalsenheter med bortfall över 30 proc. återfinns i första hand i Värmlands och Stockholms län. De undersökta försam- lingarna i Södermanlands län uppvisar ett bortfall på 15 till 30 proc., medan motsvarande tal för församlingarna i Uppsala län är 7 till 50 proc.

Svealands skogsbygder. Av de under- sökta 13 församlingarna har endast 5 uppvisat ett bortfall under 30 proc. Inom Skaraborgs, Värmlands och Gävle- borgs län uppvisar enstaka församling— ar ett bortfall på närmare 40 proc. För området i dess helhet visar undersök- ningen ett bedömt bortfall av 43 proc.

Nedre Norrland. Huvuddelen av för— samlingarna har uppskattats få ett bort— fall på 10 till 30 proc. Största bortfallet, 60 proc., återfinns i Kopparbergs län. Kustförsamlingar i Västernorrlands och Jämtlands län samt församlingar med huvuddelen av åkerjorden koncentre- rad i älvdalgångarna har bedömts få ett bortfall av 10—20 proc.

övre Norrland. Variationerna för de enskilda församlingarna ligger mellan 22 och 55 proc. Det lägsta bortfallet, 25 proc., avser Västerbottens läns kustland och det högsta, 46 proc., Västerbottens och Norrbottens läns inland.

l]. Åkerområden av olika storlek

För att belysa åkerjordens förekomst i sammanhängande åkerområden och to- pografiska förhållandenas inflytande på åkerområdenas storlek, avgränsades åkerjorden inom resp. urvalsenhet i föl- jande grupper.

a) Områden, som inom en diameter av 4 km innesluter en åkerareal större än 300 ha eller som utgör större samman- hängande åkerområden med en diameter över 4 km. (Inom området rymmes i sistnämnda fall flera åkerenheter om minst 300 ha). Åkertätheten minst 25 proc.

b) Områden, som inom en diameter av 3 km innesluter 100—300 ha åker. Åkertätheten ca 15 proc.

c) Områden, som inom en diameter av 2 km innesluter 50—100 ha åker. Åker- tätheten 15 proc.

d) Åkerområden, som icke uppfyller koncentrationskraven under a), b) eller e).

Av anvisningarna framgår i övrigt föl- jande:

Ett villkor för att ett sammanhängande område skall kunna bildas är att området kan, med känd teknik, brukas från ett exis- terande eller tänkbart brukningscentrum.

Inom resp. a), b) och c)-områden kan åkerjorden förekomma fördelad på mindre åkerområden eller utgöra helt samman- hängande områden.

Förutom de avståndshinder, som ovan uppställts, bör hänsyn tagas till avsaknad av väg, till agglomererad bebyggelse, stör- re motorvägar, vattendrag etc. och skall dessa hinder anses definitiva, där ett över- bryggande icke är ekonomiskt försvarligt.

Till grund för de olika grupperna skall läggas endast den åker, som bedömts lämp- lig för cirkulationsdrift på längre sikt.

Resultatet av inventeringen framgår av tabell 1: 1, kolumnerna 5, 6, 7 och 8. Resultaten bör ses mot bakgrunden av att de såsom sammanhängande beteck- nade områdena icke utgöres av helt en— hetliga åkerområden utan ofta består av mindre områden åtskilda av skogsridåer etc. Av den åkerareal som väntas bli brukad 1975 har sålunda 54 proc hän- förts till åkerområden större än 300 ha, ungefär 1/4 till åkerområden om 100— 300 ha och 10 proc. till åkerområden om 50—100 ha. Åkerområden med mindre

Fördelning av åkerjorden & åkerområden av viss storlek, %

Områdenas storlek Större än Mindre än 300 ha 300—100 ha 100—50 ha 50 ha Gss .................. 93 4 2 1 Gmb ................ 78 18 2 2 Gns ................. 69 20 6 5 Ss ................... 58 26 7 9 Gsk ................. 25 26 19 30 Ssk .................. 26 30 20 24 Nn .................. 25 39 16 20 Nö .................. 18 28 19 35 Hela riket 54 23 10 13 än 50 ha har bedömts omfatta ca 13 Götalands slättbygder. Såväl inom proc. av den areal, som väntas bli bru- kad som växtföljdsåker 1975. Av den på lång sikt brukbara växtföljdsåkern finns sålunda knappt 1/4 i samlade områden om mindre än 100 ha. För de olika pro- duktionsområdena framgår fördelning- en av ovanstående sammanställning.

Inom södra och mellersta Sveriges slättbygder ligger sålunda ca 70 proc. av den på lång sikt brukbara åkern i åker- Områden större än 300 ha. Den högsta åkertätheten, 93 proc., finns i Gss-om- rådet. Inom de södra och mellersta skogs- och dalbygderna kan 25 proc. av den på lång sikt brukbara åkern hänfö- ras till åkerområden större än 300 ha och i norra Sverige 22 proc. Beträffan— de omfattningen av åkerarealen i åker- områden mindre än 50 ha redovisas för södra och mellersta Sveriges skogs— och dalbygder och inom norra Sverige 28 resp. 27 proc. Motsvarande tal för södra och mellersta Sveriges slättbygder är en- dast 5 proc.

Betydande variationer föreligger dels inom de olika produktionsområdena och dels inom olika strata. Av tabellerna 1: 3—6 framgår närmare hur församling- arna grupperar sig efter åkerarealens omfattning i åkerområden av olika stor- lek. För de olika produktionsområdena framstår i övrigt följande.

Malmöhus som i Hallands läns slättbyg- der återfinns mer än 90 proc. av den varaktigt brukbara växtföljdsåkern i åkerområden om 300 ha eller mer. För endast tre av urvalsenheterna — samt- liga inom Kristianstads län —— redovisas åkerområden mindre än 100 ha. Högsta andelen åker i områden mindre än 50 ha är 7,5 proc.

Götalands mellanbygder. Samtliga för- samlingar tillhörande Malmöhus län har visat sig ha 100 proc. av åkerjorden i åkerområden större än 300 ha. För Kristianstads län förekommer varia- tioner mellan 26 och 80 proc., inom Ble- kinge län 60—100 proc., inom Kalmar län 97—100 och inom Gotlands län 18— 80 proc. Andelen av åkerjorden i åker— områden under 100 ha är genomgående liten.

Götalands skogsbygder. Här förekom- mer åkerjorden splittrad i relativt stor utsträckning. Mer än hälften av arealen finnes splittrad i områden mindre än 100 ha. Ett stort antal av de undersökta församlingarna saknar åkerofmråden omfattande 300 ha eller mer. Å andra si- dan förekommer betydande arealer av den på lång sikt brukbara åkern inom åkerområden mindre än 50 ha. Främst är detta fallet inom de delar av— Ble- kinges, Kalmar och Jönköpings län, som

tillhör produktionsområdet. Här före— kommer urvalsenheter med hela arealen splittrad på områden mindre än 50 ha.

Götalands norra slättbygder. Huvud- delen av åkerjorden inom detta pro- duktionsområde har hänförts till områ— den större än 100 ha. Endast 11 proc. av åkerjorden har hänförts till områden under sagda arealgräns. Församlingar- na på Östgötaslätten har bedömts ha minst 57 proc. av åkerjorden i åkerom- råden större än 300 ha. Inom de västra delarna av produktionsområdet — Ska- raborgs och Älvsborgs län — förekom- mer åkerjorden mer splittrad. Endast två urvalsenheter redovisar dock mer än 15 proc. av arealen splittrad på områ- den mindre än 50 ha.

Svealands slättbygdsområden. Av den på lång sikt brukbara åkerjorden har 58 proc. hänförts till åkerområden stör- re än 300 ha och 16 proc. till åkerområ- den mindre än 100 ha. Största splitt- ringen synes förekomma i Stockholms och Södermanlands län, där urvalsenhe- terna har 20 proc. eller mer av åker- jorden i områden mindre än 100 ha. Den åkerareal som hänförts till åkerområ- den om 50 ha eller mindre varierar från 0 till 50 proc., medan arealen i åkerom- råden större än 300 ha, sett till de en- skilda undersökta församlingarna, varie- rar från 10—100 proc. Församlingarna med den starkaste splittringen ligger gi- vetvis i områdets skogsbygder.

Svealands skogsbygder. För hela om- rådet har drygt 40 proc. av den på lång sikt brukbara växtföljdsåkern hänförts till områden mindre än 100 ha. Ungefär hälften av denna areal hänför sig vida- re till åkerområden om mindre än 50 ha. Variationerna mellan de olika under— sökta församlingarna är stora. Den högsta andelen av arealen, spridd i om- råden mindre än 50 ha, uppgår till drygt 40 proc. Vidare förekommer å ena si— dan församlingar, som endast har ca 25 proc. av åkerjorden i åkerområden

större än 100 ha och å andra sidan för- samlingar som uppvisar drygt 90 proc. i sådana områden.

Nedre Norrland. Förekomsten av åkerjord i rätt väl samlade områden ut- med kusten och i älvdalarna har här resulterat i att drygt 60 proc. av åker- arealen hänförts till åkerområden större än 100 ha. Endast 20 proc. av åkerjor- den har hänförts till åkerområden mind- re än 50 ha. Den största splittringen upp- visas här i Kopparbergs läns mellanbyg- der och i Västernorrlands läns inland.

övre Norrland. Här återfinns endast en liten del av arealen i åkerområden större än 300 ha. Av den långsiktigt brukbara åkerjorden har 35 proc. hän- förts till åkerområden, som är mindre än 50 ha.

111. Möjligheterna att uppnå en viss minsta skördeavkastning & den på lång sikt

brukbara växtföljdsåkern

För att få en uppskattning av den skör— deavkastning, som under vissa förutsätt- ningar kan påräknas, införskaffades uppgifter på hur stor del av den lång- siktigt bestående växtföljdsåkern vissa givna skördenivåer kunde uppnås un— der gynnsamma betingelser.2 Dessa har preciserats enligt följande.

1. Växtföljd: skall vara anpassad till området och så utformad, att ej avkast- ningshämmande förfruktseffekter upp- kommer.

2. Utsäde: för området anpassade sor— ter, utsäde av högsta kvalitet.

3. Växtnäring: tillförd i sådan mängd och sammansättning, att högsta skörd med bästa ekonomiska utbyte kan uppnås.

4. Jordbearbetning: utförd enligt mo- derna och väl utprövade metoder.

* Dessa givna skördenivåer har angivits så- som tekniskt—ekonomiskt möjliga, varmed har menats den skörd som kan uppnås för ett visst växtslag, när samtliga av jordbrukaren påverk— bara produktionstaktorer befinner sig i opti- mum under normala väderleksbetingelser och på för området godartade jordar.

5. Grödans skötsel och skörd: utförd så att optimalt utbyte ernås från den växande grödan. Undersökningsresultatet framgår av tabell 1: 1, kolumn 9. Av den åkerareal, som väntas bli brukad 1975 har 67 proc. bedömts kunna ge de uppställda skör- darna. Variationer mellan de olika pro- duktionsområdena framgår av nedanstå- ende sammanställning.

Del av brukbar åker, å vilken optimal£ skörd kan erhållas, i % av 1975 års åker-

Produktionsområden areal Gss ................... 60 Gmb .................. 62 Gns ................... 82 85 .................... 58 Gsk ................... 64 Ssk ................... 67 Nn .................... 72 Nö .................... 85 Hela riket 67

För de södra och mellersta slättbyg— derna samt för södra och mellersta skogs- och dalbygderna skulle enligt be- dömningarna tekniskt-optimala skördar endast kunna förväntas å % av den på lång sikt bestående växtföljdsåkern. För norra Sverige bedömdes möjligt att er- hålla den efterfrågade skördenivån å % av arealen. En del av de redovisade siff- rorna, bl. a. för Gss och Ss, ter sig för- hållandevis låga, vilket torde bl. a. bero på urvalseffekten. Frågan har dessutom varit relativt svårbedömd och synnerli- gen stora variationer föreligger de olika undersökningsenheterna emellan. Vid bedömning av materialet bör vidare uppmärksammas att en betydande del av den återstående arealen bedömts ge en skörd motsvarande 80—90 proc. av den optimala. Många gånger torde det här varit svårt att avgöra huruvida opti- mala skördar kunnat påräknas eller en skörd understigande den optimala med 10 proc. Vidare bör man taga hänsyn till att vissa arealer avkastar högre skör- dar än vad som angivits såsom optimal

skörd. I viss mån kan man även ha un- derskattat effekten av bättre teknik och intensivare gödsling. Resultatet ger emel- lertid en antydan om att den uppskatta- de avgången av jordbruksjord icke sy- nes vara för hög. För de olika produk— tionsområdena framstår i övrigt följan- de. vi?

Götalands södra slättbygdsområde. För församlingarna inom Malmöhus län har bedömts att 30—80 proc. av den på lång sikt brukbara växtföljdsåkern läm- nar en optimal skördeavkastning. För Hallands län har motsvarande tal angi- vits till 35—50 proc.

Götalands mellanbygder. För endast två urvalsenheter har bedömts att 90 proc. av den brukbara åkern lämnar op- timala skördar, i övrigt varierar den procentuella andelen åker, å vilken man kan förvänta sig optimal skördeavkast- ning, mellan 30—80 proc.

Götalands skogsbygder. Bedömningar- na för de enskilda församlingarna va- rierar här från lägst 25 proc. till högst 100 proc. Av samtliga urvalsenheter har för 17 angivits att optimal skördeavkast- ning kan förväntas på 3/4 eller mer av arealen.

Götalands norra slättbygder. Bedöm- ningarna för de enskilda församlingar- na varierar här mellan 653—100 proc. För huvuddelen av urvalsenheterna har alltså bedömts att minst 4/5 av den bruk- bara åkern kan uppnå optimala skördar.

Svealands slättbygdsområde. Inom Stockholms, Uppsala samt Västman— lands län har här uppgivits urvalsenhe- ter inom vilka över huvud taget opti- mala skördar icke kan påräknas. Inom andra församlingar återigen har angi- vits, att 60—80 proc. av arealen kan be— räknas ge optimala skördar. De urvals- enheter, som här icke har beräknats ge optimala skördar är belägna i områdets skogsbygder.

Svealands skogsbygder. Stora varia- tioner förekommer här mellan de olika

urvalsenheterna. Sålunda har för ensta— ka urvalsenheter, bl. a. i Östergötlands län, uppgivits att ca 90 proc. av arealen kan anses ge optimal skörd, medan för andra uppgivits att endast några procent kan väntas fylla de uppställda kraven. Genomgående är procenttalen låga för de delar av Värmlands, örebro, Koppar- bergs och Gävleborgs län som tillhör området och överstiger här icke 40 proc.

Nedre Norrland. För detta område har uppgivits att mellan 70—100 proc. av arealen kan beräknas ge optimala skör— dar.

övre Norrland. Även här är variatio- nerna mindre än inom de södra områ- dena och således beräknas 50—100 proc. av arealen ge optimala skördar. Detta torde till viss del bero på det stora in— slaget av vall.

Materialets tillförlitlighet

Resultaten av de utförda bedömningar- na bör ses mot bakgrunden av de förut- sättningar, som uppställts. Det är givet, att därest dessa förutsättningar ändras, kommer även undersökningens resultat att påverkas.

Bedömningarna rörande den på lång sikt brukbara åkern samt förekomsten av åkerområden av viss minsta storlek, har i viss mån blivit beroende av det kartunderlag, som funnits tillgängligt. Undersökningen har således i samtliga län icke kunnat utföras med hjälp av den ekonomiska kartan, skala 1: 10 000. För de län där man haft ekonomiska kar- tan, har direkta mätningar på kartunder- laget kunnat göras, varigenom man här kunnat erhålla ett säkrare resultat. I de län där man icke haft ekonomisk kar- ta, har man till mycket stor del haft till— gång till annat inventeringsmaterial, varigenom man har kunnat uppnå. ett tillfredsställande resultat. Det är givet, att det i sistnämnda fall varit svårare att följa de normer, beträffande bl. a.

åkerfältens storlek, som angivits i anvis- ningarna.

Då resultaten från olika län samman- ställes och jämföres kan konstateras, be- träffande bedömningarna av växtföljds- åker, som väntas upphöra, att man i vis- sa fall varit mer restriktiv än i andra. En viss efterkontroll har utförts med ut- gångspunkt från bl. a. ekonomisk karta. varvid det visat sig, att i några fall vis- sa mindre variationer har förekommit i tolkningen av lämnade anvisningar. Det är givet att olika meningar räder om vad som kan anses vara bestående resp. icke bestående åker. Det har dock kunnat konstateras att variationerna i stort sett varit oberoende av huruvida stratat be- stått av delar av olika län, dvs. olikheter i bedömningar olika län emellan har endast orsakat mindre variationer.

Variationerna inom de olika produk- tionsområdena synes vara av den stor- lek, som man kan vänta sig, till följd av verkliga skillnader olika delar emellan. De olika produktionsområdena är .ju mycket heterogena och uppvisar försam- lingar av starkt varierande karaktär. Inom samtliga produktionsområden fö- rekommer sålunda dels utpräglade slätt- bygder, dels utpräglade skogsbygder. - De fel i materialet, som kan synas framträda genom att överensstämmelse mellan 1956 års areal enligt jordbruks- räkningen och åkerarealen å kartmate- rialet icke föreligger, synes ligga inom de tillåtna felvariationernas ram.

Resultatets tillförlitlighet beträffande åker, som väntas brukas som växtföljds- åker 1975 och fördelningen av åkerjor- den i sammanhängande åkerområden av viss minsta storlek, får anses tillfreds— ställande. Jämföres det bedömda bort- fallet av växtföljdsåker med material från arealinventeringen 1960, erhålles för landet i dess helhet en god överens- stämmelse. »

Bedömningarna av del av brukbar

Tabell 1:1. Åker, som väntas upphöra som växtföljdsåker. Åkerområden av olika storlek samt långsiktigt brukbar äker, & vilken optimala skördar kan beräknas erhållas. Lant— bruksnå'mndernas bedömningar

Åker, som Fördelning av åkerjorden väntas upp- Åker som å sammanhängande åker- höra som .. ' Åker, som områden av viss storlek, % Del av bruk- .. .. . vantas tagas .. Prod. vaxtfoljds- i anspråk för 1975 vantas bar åker å omr åker och över- vä b nad brukas som Vilken opti- ' gå till betes- g ygg växtföljds- mala skördar mark eller m.om. åker, % 3(;p_ 31003) ; låg—h _1150 kan erhållas skogsmark, /0 a a a a % 1 2 | 3 4 5 6 7 s 9 Gss ..... 7,3 4,9 87,7 93 4 2 1 60 Gmb. . .. 9,3 2,9 87,8 78 18 2 2 62 Gns . . . . 8,4 2,1 89,5 69 20 6 5 82 85 ...... 20,6 2,3 77,1 58 26 7 9 58 Södra och mellersta Sveriges slättbygder 13,1 2,8 84,1 71 19 5 5 66 Gsk . . . . 38,5 4,3 57,2 25 26 19 30 64 Ssk ..... 31,3 2,4 66,3 26 30 20 24 67 Södra och mellersta Sveriges skogs— och dalbygder 36,4 3,7 59,9 25 28 19 28 65 Nn ..... 25,3 2,2 72,5 25 39 16 20 72 Nö ..... 30,5 2,5 67,0 18 28 19 35 85 Norra Sverige 27,8 2,3 69,9 22 34 17 27 78 Sverige totalt 22,1 3,0 74,9 54 23 10 13 67

Tabell 1:2. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till andelen åker i %, som väntas upphöra som växtföljdsåker och övergå till betesmark eller skogsmark

pm.—L Procent åker som väntas upphöra område 0-—5 5—10 10—20 20—30 30—40 4a—50 50—60 60—70 70—80 80—90 90—100 Gss 6 1 4 1 Gmb 9 1 3 2 Gsk 2 4 10 3 5 5 1 2 1 1 Gns 6 4 6 Ss 1 4 14 2 4 3 1 Ssk 3 2 6 1 1 Nu 1 5 3 1 1 Nö 2 3 2 1 2 Hela riket 22 13 41 23 15 10 9 3 2 1 1

åker, å vilken optimala skördar kan er- hållas, har varit något vanskligare att göra. Genom de mycket stora variatio- nerna, som föreligger inom de olika pro- duktionsområdena, synes urvalseffekten i detta fall i viss utsträckning ha påver-

kat resultatet. De senare årens dåliga skördar kan också i viss mån ha påver- kat bedömningarna. Resultatet på denna punkt synes därför närmast vara att be— trakta som en grov uppskattning av åkerjordens avkastningsförmåga.

Tabell 1:3. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till andelen åker i % i åkerområden större än 300 ha

Prod Procent åker i åkerområden större än 300 ha Summa

' urvals-

Område 0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80 80—90 90——100 enheter Gss 2 3 7 12 Gmb 1 1 1 1 4 1 6 15 Gsk 19 3 3 1 1 3 2 2 34 Gns 3 2 4 3 1 3 16 55 5 1 1 5 2 7 3 2 3 29 Ssk 3 2 3 2 3 13 Nn 5 1 1 1 2 1 11 Nö 6 2 1 1 10

Hela

riket 33 9 9 5 12 12 14 12 10 19 140

Tabell 1:4. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till andelen åker i % i åkerområden om 100—300 ha.

Prod Procent åker i åkerområden om 100—300 ha Summa

. urvals—

område 0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—30 80—90 90—100 enheter Gss 8 4 12 Gmb 7 4 2 2 15 Gsk 13 2 4 6 5 4 34 Gns 4 4 5 1 1 1 16 55 6 5 7 6 2 2 1 29 Ssk 2 6 1 4 13 Nn 2 1 1 2 2 2 1 1 1 Nö 1 1 5 2 1 10

Hela

riket 41 23 28 20 15 7 2 3 1 140

Tabell 1:5. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till andelen åker i % i åkerområden om 50—100 ha

Prod Procent åker i åkerområden om 50—100 ha Summa ' ' urvals- Pmråde 0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80 80—90 90—100 enheter

Gss 1 1 1 12 Gmb 15 15 Gsk 1 0 6 1 1 2 4 1 34 Gns 12 4 1 6 Ss 19 8 1 1 29 Ssk 4 1 5 3 13 Nn 4 2 3 1 1 1 1 Nö 2 2 4 2 10 Hela

riket. 77 24 24 8 6 1 140

Tabell 1:6. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till andelen åker i % i åkerområden om mindre än 50 ha

P Procent åker i åkerområden om 50 —- ha Summa rod. område urvals- 0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80l80—9OI 90—100 enheter Gss 12 12 Gmb 15 15 Gsk 12 3 4 3 2 2 3 2 3 34 Gns 14 1 1 16 Ss 15 10 1 2 1 29 Ssk 1 5 3 1 3 13 Nn 5 1 1 1 1 1 1 11 Nö 3 1 1 3 1 1 10 Hela riket 74 23 11 5 8 7 2 5 2 3 140

Tabell 1:72 Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till den procentuella delen av brukbar äker, ä vilken optimala skördar kan erhållas

Prod. 0 10,1— 20,1— 30,1_ 40,1-_ 50,1— 60,1— 70,1— 80,1—

20 30 40 50 60 70 80 90 90'1—99 100 Gss 2 4 1 3 2 Gmb 1 3 2 2 1 4 1 1 Gsk 4 3 5 3 2 4 5 1 7 Cms 2 9 5 Ss 5 3 1 3 8 5 3 1 Ssk 1 3 1 2 3 1 2 Nu 2 6 1 2 Nö 1 1 2 4 1 1 Hela | | riket 5 9 11 13 9 19 36 14 11 13

B I LA GA 2 till kapitel 4-

1960 års jordbruksutredning

Frågeformulär Frågor angående jordbruksjordens arrondering och avkastning

Urvalsenhet ........................ Län .............................. Pro duktionsområde ...............

Besvara för varje urvalsenhet (se bifogade förteckning) följande frågor:

1. 2.

Q'!

Total åkerareal enligt jordbruksräkningen 1956 (A56)' ............

Åkerareal, som väntas upphöra som växtföljdsåker, dvs. övergå till permanent betesmark eller skogsmark, fram till 1975 (An) (definition se bil. 3).

Åkerareal, som väntas utgå ur produktionen på grund av att den kan förväntas komma att ianspråktagas för vägbyggnad, bebyg- gelseändamål, flygfält och liknande (Ab) : ............

Areal åker, som kan väntas brukas såsom växtföljdsåker 1975 (AÖG _Au—Ab) : A75 ............

Indela den långsiktigt bestående växtföljdsåkern i förhållandevis samman- hängande åkerområden och beräkna varje sådant områdes åkerareal (A75). Angiv nedan antalet områden av olika storlek med hänsyn till åkerarealen A75 och sammanlagda åkerarealen A75 inom varje storleksgrupp.

Antal områden av olika storlek Areal åkerområden med hänsyn till åkerarealen av olika storlek

300 ha ........................ 100—300 » ........................ 50—100 » ........................ 50 » ........................

Utgör åkerjorden inom urvalsenheten ett nära helt sammanhängande åkerområde .............................. D eller förekommer åkerfälten starkt spridda (sätt x) ...................... (Är urvalsenheten stor kan en uppdelning göras om området är både samman- hängande och sönderstyckat.)

Det har för arbetet inom utredningen befunnits angeläget att få en uppställ- ning av den skördeavkastning, som under vissa förutsättningar kan påräknas. Till ledning bifogas en av professor Erik Åkerberg utarbetad översikt avseende »Tekniskt möjlig medelskörd och därför erforderlig gödsling».

&) uppskatta på hur stor del av den bestående växtföljdsåkern (A75) de skörde— avkastningar, som framgå av bilaga 4 kan uppnås då den där angivna göds- lingen utföres och i övrigt de förutsättningar, som utsäges i bilaga 3 punkt F, föreligger : Aa.

b) uppskatta hur stor skörd i medeltal kan förväntas uppnås på återstående areal (dvs. sådan bestående växtföljdsåker, som ger lägre avkastning än den i bilaga 4 angivna) : A75—Aa. Anges i procent för resp. grödor med utgångspunkt från de skördenivåer som finnes upptagna i bilaga 4.

Använd ett formulär för varje urvalsenhet.

B ILAGA 3 till kapitel 4

Anvisningar

(För ifyllande av frågeformulär enligt Bilaga 2.)

A. Använd ett formulär för varje för- samling (urvalsenhet).

B. Formuläret ifylles av tjänstemän från lantbruksnämnderna samt hushåll- ningssällskapen.

C. Material. Formuläret ifylles med hjälp av den ekonomiska kartan, flygbilder eller, där sådant material ej finnes, med ledning av annat kartmaterial. Uppdelningen av urvalsenheter å åkerområden göres på generalstabsbladet, där ekonomiska kar- tan saknas. Bestämningen av åkerarealen i sammanhängande områden kan i dessa fall ske genom summering av befintliga enheters arealer med utgångspunkt från taxeringslängd eller R.L.F.-register.

D. Avsikten med frågorna 2 och 3 är att söka ge en uppfattning om den lång- siktigt brukbara växtföljdsåkern.

Till åkerareal, som väntas utgå ur cir— kulationsdrift fram till år 1975 hänföres arealer, som med hänsyn till jordens naturliga beskaffenhet, arrondering och belägenhet samt övriga omständigheter ej kan anses företagsekonomiskt möjliga att i fortsättningen bruka såsom växt- följdsåker med nu känd teknik och fö- religgande priser.

De arealer, som bedöms komma att utgå, markeras och uppskattas. För be— dömning av ej brukningsvärd åker bör följande synpunkter vara vägledande:

a) Avgränsning av åkerjord, som ur jordartssynpunkt icke på lång sikt kan anses odlingsvärd.

Jordmån och dränering bör vara så-

dan, att man med ekonomiskt motive- rade kostnader för gödsling, skötsel och investeringar i markanläggningar kan uppnå en godtagbar skördenivå (2000 ske). Som icke odlingsvärda jordar bör karakteriseras bl. a. torvjordar, som håller på att slutodlas och underlagras av näringsfattig sand eller morän, vida— re vattensjuka jordar, som icke ekono- miskt motiverar en torrläggning.

b) Avgränsning av åkerjord, som av arronderings- och belägenhetsskäl icke kan anses odlingsvärd på längre sikt.

Arronderingen bör vara sådan, att åkerfälten kan bedömas lämpliga för modern maskindrift.

Stenbundenheten bör ej vara större än att moderna jordbruksmaskiner med fördel kan användas. Stenröjning förut- sättes inte.

Det enskilda fältet bör ha en godtag- bar form (få, sneda vinklar och utlöpa- re), storleken bör vidare icke understi— ga ca 2 ha.

Ägoavståndet till ett tänkbart bruk- ningscentrum skall vara rimligt.

I de arealer som bedömes utgå bör även inräknas sådan åker, som beräknas inom överskådlig tid bli utnyttjad för tätbebyggelse o. dyl. ävensom sådan äker som —— trots att den kan fylla de under punkt E. uppställda koncentra— tionskraven — på grund av läget i byg- den kan väntas komma att nedläggas.

E. Fråga 6 avser att klarlägga huru- vida åkerjorden ligger samlad eller splittrad, dvs. i vilken mån topografis—

ka förhållanden medger att relativt sam- manhängande åkerområden av viss stor- lek kan bildas. För att belysa detta av- gränsas åkerjorden inom undersöknings- området — kommun eller församling — i följande grupper:

a) Områden, som inom en diameter av 4 km innesluter en åkerareal större än 300 ha eller som utgör större sam- manhängande åkerområden med en dia- meter över 4 km. (Inom området rym- mes i sistnämnda fall flera åkerenheter om minst 300 ha.) Åkertätheten : 25 proc.

b) Områden, som inom en diameter av 3 km innesluter 100—300 ha åker. Åkertätheten : ca 15 proc.

c) Områden, som inom en diameter av 2 km innesluter 50—100 ha åker. Åkertätheten : 15 proc.

d) Åkerområden, som icke uppfyller koncentrationskraven under a), b) el- ler c).

Ett villkor för att ett sammanhängan- de område skall kunna bildas är att om- rådet kan, med känd teknik, brukas ifrån ett existerande eller tänkt bruk- ningscentrum.

Inom resp. a), b) och c)-områden kan åkerjorden förekomma 'fördelad på mindre åkerområden eller utgöra helt sammanhängande områden.

Förutom de avståndshinder, som ovan uppställts, bör hänsyn tagas till avsak- nad av väg, agglomererad bebyggelse, större motorvägar, vattendrag, etc. och skall dessa hinder anses definitiva, där ett överbryggande icke är ekonomiskt försvarligt.

Till grund för de olika grupperna skall läggas endast den äker, som bedömts lämplig för cirkulationsdrift på längre sikt. Om arealen kan ingå i ett åkerom— råde liggande inom angränsande kom- mun skall detta beaktas och arealen hän— föras till det större sammanhängande område, som därvid kan uppnås.

I övrigt lämnas följande anvisningar till ledning. De uppställda kraven får givetvis endast anses såsom ungefärliga.

1) Undersök med utgångspunkt från de åkertätaste delarna av urvalsenheten hur stor areal, som kan hänföras till gruppen a). Då större områden finnes, som är helt eller i det närmaste helt sammanhängande med ett diameterav- stånd större än 4 km (inom vilket flera åkerenheter om minst 300 ha kan bil- das), avgränsas och uppskattas arealen av detta område såsom en enhet, därest koncentrationen inom området är så stor, att avståndet mellan två möjliga brukningscentra —— vart och ett med ett underlag om minst 300 ha — icke över- stiger 4 km.

Till gruppen a) avgränsas vidare så- dana områden — helt sammanhängande eller fördelade på mindre områden —— som inom en diameter av 4 km och med uppfyllande av övriga topografiska krav innehåller mer än 300 ha. Kan exempel- vis 700 ha definieras med sagda be- grepp såsom ett relativt sammanhäng- ande område, redovisas detta område som ett område om 700 ha.

2) Sedan de ev. förekommande a)- områdena avgränsats, uppsökes de där- näst mest samlade områdena, varvid un- dersökes på hur stor del av resterande areal möjligheter finnes att skapa åker- enheter, helt sammanhängande eller be- stående av flera smärre områden, med en sammanlagd areal av 100—300 ha inom ett diameteravstånd av högst 3 km och i övrigt med hänsyn till andra eventuella topografiska hinder. (Högsta areal för ett sådant område blir 300 ha.)

3) Bedömningen utföres därefter å den resterande arealen, varvid möjlig- heterna undersökes, att inom ett dia- meteravstånd av 2 km och med hänsyn till tidigare nämnda topografiska vill- kor, bilda områden, som innesluter 50— 100 ha åker.

4) Uppskatta storleken av den areal som kan hänföras till grupp d) .

Som framgår av det ovan sagda förut- sättes icke att de enskilda fälten är helt sammanhängande. Det är emellertid önskvärt, att man för varje urvalsenhet anger om området utgöres av ett helt sammanhängande åkerområde eller stor ägosplittring genom skog o. dyl. före— ligger.

F. Fråga 7 avser att belysa på hur stor del av den långsiktigt bestående växt- följdsåkern de skördenivåer, som angi- vits i bilaga 4 bör kunna erhållas. Des- sa skördenivåer har av professor Erik Åkerberg angivits som tekniskt-ekono- miskt möjliga.

Tekniskt-ekonomiskt möjlig skörd för ett visst område kan definieras som den skörd, som kan uppnås för ett visst växtslag, när samtliga av jordbrukaren påverkbara produktionstaktorer befin- ner sig i optimum under normala vä—

derleksbetingelser och på för området godartade jordar. Vad som därmed av- ses, förtydligas nedan.

1. Växtföljd: skall vara anpassad till området och så utformad, att ej avkast— ningshämmande förfruktseffekter upp- kommer.

2. Utsäde: för området anpassade sorter, utsäde av högsta kvalitet.

3. Växtnäring: tillförd i sådan mängd och sammansättning, att högsta skörd med bästa ekonomiska utbyte kan uppnås.

4. Jordbearbetning: utförd enligt moderna och väl utprövade metoder.

5. Grödans skötsel och skörd: utförd så att optimalt utbyte ernås från den växande grödan. Vid diskussion av den tekniska-ekono- miska skördenivån bör observeras att urvalsenheterna hänföres till de pro- duktionsområden, i vilka de ingår.

14 412530 B I L A G A 4 till kapitel 4 Tekniskt möjlig medelskörd och därför erforderlig gödsling

Siffrorna avser skörden i deciton per ha och mängden rena näringsämnen 1 kg per ha.

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

Gröda dtNPKdtNIPKdtNPIKdtNPKdtNIPKdtNPKdtNPKdtNPK

Höstvete...... 46 80 18 40 43 70 27 40 337 60 27 40 42 60 27 40 40 60 27 40 30 35 27 40 26 35 27 40 — —— — —— Höstråg....... 36 60 18 40 36 60 18 40 33 50 18 40 34 50 18 40 34 50 18 40 30 35 18 40 26 35 18 40 23 35 18 40 Vårvete' 40 70 18 40 30 50 27 40 332 50 27 40 29 45 27 40 28 45 27 40 20 35 27 40 20 35 27 40 — —— — —— Korn"........ 44 60 18 40 35 45 18 40 34 45 18 40 36 45 18 40 33 45 18 40 30 35 18 40 30 35 18 40 28 30 18 40 Havre"........ 38 60 18 40 30 45 18 40 33 45 18 40 34 45 18 40 31 45 18 40 26 30 18 40 23 30 18 40 21 30 18 40 Ärterochvicker 27 —— 18 80 25 — 18 80 24 —— 18 80 28 — 18 80 25 — 18 80 — -— — — -—— —— — — Potatis........ 215 60 36120200 60 36120220 60 36120200 60 36120200 60 36120200 60 36120200 60 36120200 60 36120 Sockerbetor.... 405110 36 80 360 100 36 80 — — _— — _— _— — Raps o.rybs... 27120 27 80 22100 27 80 22100 36 80 24100 36 80 22100 36 80 18 90 36 80 — -—— — —— —— Slåttervall”... 52 460 518 40 55 460 18 40 59 '60 18 40 52 460 18 40 50 460 18 40 52 .60 18 40 50 .60 18 40 47 460 18 40 Betesvall,7 hfe. 40120 18 40 240120 18 40 235100 18 40 35100 18 40 35100 18 40 35100 18 40 30 90 18 40 30 90 18 40

1 Avser endast skörd till hö eller ensilage. Efterbete ingår ej, kan uppskattas till 30 % av huvudskörden i södra, 25 % i mel- lersta och 20 % i norra Sverige. ” Skördeenheter, ej dt. Odlas i begränsad omfattning. Siffran avser klöverfattig gräsvall. Till ren klövervall intet kväve. Slåttervallens fosforgödsel tillföres skyddssäden. Detta kan även tillämpas beträffande kaliumgödseln när det gäller ettårsvall. Kvävegivorna reduceras till c:a 2], vid insådd. Skörden reduceras med 10—15 %. Skördesiffrorna angivna av E. Steen. I gödslingsförsök har följande relativtal erhållits för första och andra årets vall med Gss-området som mätare: Vall Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö I 100 109 104 92 (65) 96 93 88 11 100 (124) 106 108 95 103 98 92

”.n'hm

Allmän kommentar: Inom alla områden föreligger helt säkert en betydande skördevariation till följd av variationer i klimatet och markförhållan— dena. Aven bör ihågkommas att ett växtslags avkastning är beroende av dess plats i Växtföljden.

B I LA GA 5 till kapitel 5

Promemoria angående stärbhusinnehaven

Bakgrunden till stärbhusinnehaven

Dödsbo- eller stärbhusinnehav innebär ett gemensamt ägande, som upphör först sedan en delning av dödsboet kommit till stånd. Orsakerna till att delning av stärbhus icke kommer till stånd är flera. Följande faktorer kan antecknas såsom väsentliga:

1. Kapitalplaceringsskäl

. Finansieringsskäl . Skatteskäl

. Försörjningsskäl . Änkan skall sitta i orubbat bo

Man önskar ha gården kvar(i släk- ten)

. Man kan icke enas om delningen . Ingen kan lösa ut de andra del—

ägarna

9. Ingen vill överta gården 10. Delning kan ej ske på grund av oklara äganderättsliga förhållan- den.

954-Jahans:

coq

Ökande antal dödsbon kan till mycket stor del förklaras genom att dödsbon nu i större utsträckning än tidigare behål- les oskiftade på grund av den allmänna flykten till realvärden. Uppgången i pris på jord- och skogsfastigheter har resul- terat i att delägare i dödsbo, bortsett ifrån om de bor kvar i bygden eller kvarstår som aktiva jordbrukare, betrak- tar den ärvda jorden och skogen som ett värdebeständigt kapital, vilket man ogärna vill avstå ifrån. Önskan att ha kvar fastigheten för fritidsändamål el.

dyl. har också ökat. Standardhöjningcn har gjort att folk har råd att ha kvar egendomen trots en lägre avkastning.

Svårighet att skaffa kapital för nytill- trädare kan i många fall motverka att egendomen vid arvsskifte samlas på en hand. Den som träder till har dels att köpa maskiner och inventariebestånd, dels att lösa ut de övriga delägarna. Många gånger löses finansieringspro- blemet på sådant sätt, att de övriga del— ägarna står kvar med en större eller mindre del av kapitalet. Dödsboet ar- renderar sålunda ut gården åt den del- ägare som övertar jordbruket, med and- ra ord, kapitalinsatsen sprides på flera händer.

Den utvecklingstendensen bör dock icke förbiscs, att stärbhus i ökad ut- sträckning i egen regi driver gården med anställd arbetskraft.

Skatteskälen är också en viktig faktor. I många fall ställer det sig förmånligare att behålla dödsboet och få detta be- skattat som särskilt objekt.

Lika litet som orsakerna till stärbhus— innehaven är stärbhusbegreppet enty- digt. Dödsboet kan sålunda exempelvis bestå av: en av föräldrarna samt min- deråriga eller vuxna barn, flera vuxna barn eller andra anhöriga. I vissa fall brukar några eller någon av delägarna fastigheten, medan i andra fall ingen av delägarna brukar eller ens bor på fastig- heten.

Man bör göra en klar åtskillnad mel- lan å ena sidan de fall då stärbhuset är

en klar övergångsform, där en brukare sitter i stärbhuset och är avsedd att övertaga gården, och å andra sidan mer långvariga och oklara stärbhus. Det är i sistnämnda fall som dödsbo som före- tagsform ofta framstår som otillfreds- ställande.

Stärbhusinnehavens nackdelar

De väsentligaste olägenheterna med långvariga och oklara stärbhusinnehav synes inrymmas i följande gruppering: 1. Kan fördröja strukturrationalise- ringen genom att jord och skog vid förändrande brukningsförhållan— den icke kommer ut i öppna mark— naden.

2. Kan fördröja en utbyggnad av företagen eller annan förändring beroende på att delägarna saknar intresse.

. Kan innebära att ingen av delägar- na vill åtaga sig ansvar för fastig- hetens skötsel.

4. Kan hindra behövliga investeringar i fastigheten.

5. Kan skapa otillfredsställande bruk-

ningsförhållanden. Fastigheter ägda av dödsbo deltager ofta icke på samma sätt som fastigheter ägda av fysiska personer i de allmänna rationaliseringssträvandena inom jord— och skogsbruket. Det må gälla en utök- ning av fastighetens areal, en förbättring av de tekniska anläggningarna eller en rationell skogsvård. Orsakerna kan dels vara en allmän passivitet, oenighet bland delägarna eller svårighet att få kontakt med delägarna. Förekomsten av dödsbon skapar speciella problem om man exempelvis vid önskad struktur- rationalisering eller andra rationalise- ringsinsatser icke känner boets sam- mansättning eller delägarnas vistelseort. Behovet av kunskap härom är icke en- bart en ordningsangelägenhet utan före-

C.:.

stavas av att enhet bland delägarna krävs för beslutförhet, vilket i sin tur är en förutsättning för att dödsboet skall kunna uppträda som avtalsbeslutande part.

Av svaren på en cirkulärskrivelse från Skogsstyrelsen i samråd med lant- mäteristyrelsen till skogsvårdsstyrelser- na framgår att skogsvården på dödsbo—

—fastigheter ligger efter i utvecklingen

och att detta synes ha sin grund i svå- righeten att åstadkomma en ändamålSF enlig förvaltning. Liknande förhållan- den gäller även inägojorden inom områ- den där ägosplittringen är påfallande stor.

Vissa föreslagna åtgärder beträffande stärbhusinnehaven

Mot bakgrunden av de ovan nämnda be- rörda nackdelarna har åtgärder beträf- fande dödsboinnehaven diskuterats vid olika tillfällen. I Tornedalsutredningen1 har diskuterats huruvida det inte vore möjligt att skogsvårdsstyrelsen, i de fall det visar sig helt omöjligt att få kontakt med eller besked från stärbhusdelägar- na, kunde få behörighet att stämpla och sälja skog på stärbhusets mark för att sedan använda inkomsten till skogs- vårdsåtgärder.

l Kopparbergs län har vid diskus- sion om åtgärder för att råda bot på följdverkningar av rådande ägande- och fastighetsförhållanden upptagits möjlig- heten att ge det allmänna befogenhet att under vissa förutsättningar förfoga över brukningsrätten till den odlade jor- den.

I förslag till jordförvärvslag (SOU 1961: 49) har framlagts att rationalise- ringsverksamheten säkerligen i många fall skulle väsentligt underlättas om skyldighet infördes för dödsbo, i vars tillgångar ingick fast egendom, att utse

1 SOU 1960: 37

någon som ägde företräda dödsboet vid förrättningar av skilda slag, I jordlags- utredningens förslag diskuterades vida- re huruvida icke en ökad möjlighet för dödsbon eller enskild dödsbodelägare att få förvärva annan mark av ungefär samma värde skulle kunna göra veder- börande mera benägen att sälja. Lantmäteristyrelsen, Skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen har i skrivelse till Konungen framlagt förslag om lag

till fastighetsombud. Sådant ombud skulle ha behörighet att företräda fas- tighetsägaren i vissa särskilt angivna situationer, däribland i ärenden enligt skogsvårdslagen , i ärenden enligt upp- siktslagen, vid förrättning för fastighets- bildning, vid förrättning om enskilda vägar, vid syneförrättning enligt vat- tenlagen och vid förrättning för bildan- de av jaktvårdsområde eller fiskevårds- område.

B I L A G A 6 till kapitel 6

Jordbrukets och skogsbrukets företagsstruktur. Tabeller

Tabell 6:1. Antal brukningsenheter med mera än 2 ha, fördelade på storleksgrupper och summa åkerareal, år 1961, inom varje län

Storleksgrupper (ha) Åker- Län Summa areal ha, 2—5 | 5—10 |10—15 15—20I20—30l30—50 50—100 över 100 totalt Stockholms ........... 492 730 728 690 773 553 379 174 4 519 126 595 % 10,9 16,1 16,1 15,2 17,1 12,2 8,5 3,9 100 Uppsala .............. 304 550 688 711 948 849 386 155 4 591 140 003 % 6,6 12,0 15,0 15,5 20,7 18,5 8,4 3,3 100 Södermanlands ........ 308 783 852 733 894 681 457 262 4 970 160 081 % 6,2 15,8 17,1 14,7 18,0 13,7 9,2 5,3 100 ' Östergötlands ......... 1 118 1 815 1 265 1 055 1 224 1 110 761 274 8 622 226 318 % 13,0 21,0 14,7 12,2 14,2 12,9 8,8 3,2 100 Jönköpings ........... 4 057 4 904 1 641 716 459 209 88 22 12 096 115 375 % 33,6 40,5 13,6 5,9 3,8 1,7 0,7 0,2 100 Kronobergs ........... 4 125 4 599 911 362 184 78 37 8 10 304 80 217 % 40,0 44,6 8,8 3,5 1,8 0,8 0,4 0,1 100 Kalmar .............. 1 540 3 138 1 649 1 105 1 108 663 278 101 9 582 161992 % 16,1 32,7 17,2 11,5 11,6 6,9 2,9 1,1 100 Gotlands ............. 667 779 630 635 767 531 136 21 4 166 81 058 % 16,0 18,7 15,1 15,2 18,4 12,8 3,3 0,5 100 ' Blekinge ............. 1 227 1 524 507 332 246 168 64 12 4 080 48 371 ' % 30,1 37,4 12,4 8,1 6,0 4,1 1,6 0,3 100 Kristianstads ......... 2 473 4 156 2 678 1 501 1 251 728 315 124 13 226 207 645 % 18,7 31,4 20,3 11,3 9,5 5,5 2,4 0,9 100 Malmöhus ............ 1 761 2 785 2 434 1 689 1 905 1 610 671 335 13 190 313 976 % 13,4 21,1 18,4 12,9 14,4 12,2 5,1 2,5 100 ' Hallands ............. 1 889 2 915 1 838 1 130 841 448 144 69 9 274 134 662 00 20,4 31,4 19,8 12,2 9,1 4,8 1,6 0,7 100 Göteborgs 0. Bohus. . . 2 218 3 289 1 356 608 356 133 51 5 8 016 79 395 % 27,7 41,0 16,9 7,6 4,4 1,7 0,6 0,1 100 ,» __ . Älvsborgs ............ 5 516 6 261 2 742 1 421 931 456 144 37 17 508 185 303 % 31,5 35,8 15,7 8,1 5,3 2,6 0,8 0,2 100 Skaraborgs ........... 2 319 4 119 3 154 2 222 2 098 1 215 465 205 15 797 292 408 % 14,7 26,1 20,0 14,0 13,3 7,7 2,9 1,3 100 Värmlands ........... 5 522 4 812 1 504 883 693 467 203 80 14 164 152 213 % 39,0 34,0 10,6 6,2 4,9 3,3 1,4 0,6 100 Örebro ............... 1 374 1 645 1 045 808 915 654 266 115 6 822 133 731 % 20,1 24,1 15,3 11,9 13,4 9,6 3,9 1,7 10,0 . Västmanlands ........ 378 641 701 778 1 139 940 434 158 5 169 152 465 % 7,3 12,4 13,6 15,0 22,0 18,2 8,4 3,1 100 Kopparbergs .......... 3 337 2 324 852 586 497 226 60 11 7 893 76 725 % 42,3 29,4 10,8 7,4 6,3 2,9 0,8 0,1 100 Gävleborgs ........... 2 645 3 488 1 629 925 502 138 31 12 9 370 ' 95 423 % 28,2 37,2 17,4 9,9 5,4 1,5 0,3 0,1 100 Västernorrlands ....... 6 418 4 890 957 278 150 37 19 3 12 752 182 833 % 50,3 38,3 7,5 2,2 1,2" 0,3 0,2 —— 100 Jämtlands ........... 4 242 3 114 758 281 129 25 5 — 8 554 57 544 % 49,6 36,4 8,9 3,3 1,5 0,3 —- —- 100 i Västerbottens ....... . . 7 164 7 320 1 780 516 134 20 5 1 16 940 117 891 - % 42,3 43,2 10,5 3,1 0,8 0,1 — — 100 Norrbottens .......... 5 538 4 436 864 317 120 21 4 1 11 301 73 479 % 49,0 39,3 7,6 2,8 1,1 0,2 — — 100 Hela riket 66 635 75 017 33 164 20 282 18 266 11 960 5 410 2 186 232 920 3 296 418 % 28,6 32,2 14,2 8,7 7,8 5,2 2,3 1,0 100

Tabell 6:2. Jordbrukare enligt RLF:s jordbruksregister efter åker— och skogsarealens storlek i kombination, den 1 november 1960. Absoluta och relativa tal

Skogsareal 1 hektar

Område Antal jordbrukare Relativa tal Åkerareal 1 hektar

_10,0 13515— 22210— 50,1— Summa _10,0 lågo— 22616— 50,1— Summa Södra o. mellersta Sveriges

slättbygder —- 2,0 .......... . . 2 500 1 394 1 038 4 932 . . 28 16 12 56 2,1— 5,0 .......... 10 121 835 159 48 11 163 115 10 2 1 127 5,1— 10,0 .......... 12 908 2 537 809 228 16 482 146 29 9 3 187 10,1— 15,0 .......... 10 978 3 002 1 270 386 15 636 124 34 14 4 177 15,1— 20,0 .......... 7 528 2 440 1 253 496 11 717 85 28 14 6 133 20,1— 30,0 .......... 8 065 2 366 1 695 874 13 000 91 27 19 10 147 30,1—_ 50,0 .......... 5 739 1 314 1 308 1 011 9 372 65 15 15 12 106 50,1—100,0 .......... 2 586 396 450 879 4 311 29 5 5 10 49 100,1— .............. 726 93 111 696 1 626 8 1 1 8 18

Summa 58 651 15 483 8 449 5 656 88 239 665 176 96 64 1 000

Södra o. mellersta Sveriges skogs- o. dalbygder

_ 2,0 .......... . . 5 248 3 023 2 576 10 847 . . 51 29 25 106 2,1— 5,0 .......... 14 452 8 761 5 159 1 654 30 026 141 85 50 16 292 5,1— 10,0 .......... 11 447 9 356 8 730 4 596 34 129 111 91 85 45 332

10,1— 15,0 .......... 4 795 3 301 3 483 2 481 14 060 47 32 34 24 137 15,1—_ 20,0 .......... 2 133 1 287 1 536 1 418 6 374 21 13 15 14 62 20,1— 30,0 .......... 1 702 646 922 1 073 4 343 17 6 9 10 42 30,1— 50,0 .......... 901 167 274 641 1 983 9 2 3 6 19 50,1—100,0 .......... 383 35 52 320 790 4 0 1 3 8 100,1— .............. 88 2 4 98 192 1 0 0 1 2

Summa 35 901 28 803 23 183 14 857 102 744 349 280 226 145 1 000

Norra Sverige

— 2,0 .......... . . 5 742 3 952 4 691 14 385 . . 74 51 60 184 2,1— 5,0 .......... 11 683 6 334 5 503 8 138 31 658 150 81 71 104 406 5,1— 10,0 .......... 3 007 4 412 6 263 9 244 22 926 39 57 80 118 294 10,1— 15,0 .......... 408 800 1 780 3 473 6 461 5 10 23 45 83 15,1-—- 20,0 .......... 99 139 386 1 139 1 763 1 2 5 15 23 20,1— 30,0 .......... 63 29 121 476 689 1 0 2 6 9 30,1— 50,0 .......... 30 1 7 98 136 0 0 O 1 2 50,1—100,0 .......... " 8 1 —— 9 18 0 O —— O 0 100,1— .............. 2 — — 1 3 0 —— — 0 0 Summa 15 300 17 458 18 012 27 269 78 039 196 224 231 349 1 000

Hela .riket —— 2,0 .......... . . 13 490 8 369 8 305 30 164 . . 50 31 31 112 2,1— 5,0 ...... '. . . . 36 256 15 930 10 821 9 840 72 847 135 59 40 37 271 5,1— 10,0 .......... 27 362 16 305 15 802 14 068 73 537 102 61 59 52 273 : 10,1— 15,0; .......... 16181 7 103 6 533 6 340 36 157 60 26 24 24 134 15,1— 20,0 .......... 9 760 3 866 3 175 3 053 19 854 36 14 12 11 74 I 20,1— 30,0, ......... 9 830 3 041 2 738 2 423 18 032 37 11 10 9 67 30,1— 50,0 .......... 6 670 1 482 1 589 1 750 11 491 25 6 6 7 43 _ 50,1—100,05 ......... 2 977 432 502 1 208 5 119 11 2 2 4 19 100,1—. ...... . ....... 816 95 115 795 1 821 3 0 0 3 7

Summa 109 852 61 744 49 644 47 782 269 022 408 230 185 178 1 000

Tabell 6:3. Anialel brukningsenheter avseende produktionsområden och storleksgrupper 1951, 1956 och 1961

Område

2—5

5—10

10—15 15—20 20—30 30—50

50—100

över 100

Summa

Gss 1951....... 1956.............. 1961

Förändring 1951—1956 %... » 1956—1961 %...

Gmh1951.............. 1956 1961

Förändring 1951—1956 %... » 1956—1961

Gns 1951 1956 1961

Förändring 1951—1956 » 1956—1961

55 1951 1956............ 1961....

Förändring 1951—1956 » 1956—1961

Gsk 1951 1956... 1961... .....

Förändring 1951—1956 %... » 1956—1961 %. ..

Ssk 1951............. 1956 1961

Förändring 1951—1956 %... » 1956—1961 %...

Nn 1951 1956 1961

Förändring 1951—1956 » 1956—1961

Nö 1951 1956............ 1961...

Förändring 1951—1956 %. » 1956—1961 %. . .

2 766 2 649 1 784 — 4,23 —— 32,65 4 240 3 720 2 566 — 12,26 _ 31,04 4 616 3 764 2 858 _ 18,46 _ 24,07 5 057 3 936 2 427 _ 22,17 _ 38,33

28 347 25 916 20 194 — 8,58 —— 22,08 11 474 10 464 7 941 —— 8,80 —24,11 20 168 19 353 14 259 —— 4,04 —— 26,32 19 277 17 752 14 606 — 7,91 -— 17,72

3 722 3 417 2 892 _ 8,19 _ 15,36 5 450 4 960 4 367 _ 8,99 _ 11,95 6 522 5 768 5 014 — 11,56 —— 13,07 6 424 5 429 4 154 — 15,49 —23,48

30 748 29 016 26 464 — 5,63 —— 8,79 10 262

9 339 8 047 — 8,99 —— 13,83

13 640 12 701 11 617 -—— 6,88 —— 8,53 12 987 12 616 12 462 -—— 2,86 -— 1,22

3 434 3 295 3 024 — 4,05 -— 8,22 4 092 3 974 3 293 —— 2,88 —— 17,13 5 251 5 040 4 226 _ 4,02 _ 16,15 5 697 5 132 4 053 _ 9,92 _ 21,02

10 929 11 033 9 711 + 0,95 _11,98

4 126 3 968 3 140 —— 3,83 —— 20,86 3 342 3 346 3 025 + 0,12 — 9,59 2 728 3 143 2 691 + 15,21 — 14,38

2 198 2 250 2 171 + 2,37 —- 3,51 2 599 2 574 2 533 — 0,96 —— 1,59 3 140 3 223 3 114 + 2,64 -— 3,38 4 444 4 417 3 808 _ 0,61 _ 13,78 4 324 4 484 4 634

+ 3,70 + 3,34

2 012 2 016 1 920 + 0,20 _ 4,76

999

1 008 1 255 + 0,90 + 24,50

475 658 847 + 38,53 + 28,72

2 582 2 597 2 490 + 0,60 — 4,12 2 505 2 598 2 531 + 3,71 —2,57 3 075 3 216 3 163 + 4,59 — 1,65 4 858 5 047 4 839 + 3,89 _ 4,12 2 716 2 864 2 887 + 5,45 + 0,80 1 365 1 451 1 466 + 6,30 + 1,03

479 482 629 + 0,62 + 30,49 139 224 261 + 61,15 + 16,51

1 898 1 948 1 921 + 2,63 — 1,38 1 566 1 631 1 705 + 4,15 + 4,53 1 949 2 059 2 155 + 5,64 + 4,66 3 666 3 804 3 889 + 3,76 + 2,23 1 383 1 388 1 374 + 0,36 — 1,00

607 663 726 + 9,23 + 9,50 134 140 147 + 4,48 + 5,00

31 34 43 + 9,68 + 26,47

780 793 808 + 1,66 + 1,89 556 554 587 — 0,36 + 5,95

1 057 1 065 1 085 + 0,76 + 1,88 2 037 2 026 2 009 _ 0,54 —— 0,83

590 545 549 —— 7,63 + 0,73 348 340 314 — 2,30 — 7,64

42 37 49 — 11,90 + 32,43 13 10 + 44,44 -——— 23,07

376 362 379 — 3,72 + 4,69 238 215 211 —— 9,66 —1,86 440 431 431 —— 2,04 i 0

937 910 893 ——2,88 — 1,86 186 176 151 _ 5,38 —— 14,20 136 117 111 ——-13,97 — 5,13

9 8 7 —11,11 ——12,50

—-— 33,33 :i; 0

17 756 17 311 15 469 —— 2,51 —10,69 21 246 20 226 17 793 _ 4,80

_ 12,03

26 050 24 566 22 046 —— 5,70 _ 10,25 33 120 30 701 26 072 — 7,30 _ 15,07 79 223 75 422 65 965 _ 4,80 —— 12,54 30 330 28 353 23 665

_ 6,50

_ 16,54

38 813 37 075 30 988 ——- 4,48 _ 16,41 35 649 34 442 30 922 —— 3,39 —— 10,22

Tabell 6:4. Procentuell förändring i antalet brukningsenheter 1951—1961 inom olika praduktionsområden enligt SGB-utredningarna

Förändringar i procent P d k ' - råmgåålårs Storleksgrupper, ha åker Totalt 2_5 |5—10 |10_15 15—20 20—30 30—50 50—

Grus

1951—1956 —14,3_17,3_ 2,8 + 5,3 — 1,1 — 1,4 + 15,0 _ 5,3 1956—1961 _29,2 _ 16,4 + 1,0 _ 5,0 _ 4,6 + 2,8 + 6,5 _ 7,2 Gmb 1951—1956 _19,7—14,9— 6,9 + 1,2 + 13,7 + 6,1 _ 3,6 _ 7,4 1956—1961 —21,3_ 8,4_19,2 + 1,2 _ 1,2 + 25,7 + 7,4 _ 7,9 Gsk 1951—1956 —18,6— 8,4 + 1,2 + 5,9 _ 4,3 + 29,4 _17,2 _ 9,5 1956—1961 _ 15,2 _ 9,6 _ 7,3 + 2 8 + 7,9 + 13,6 (+ 0,0) _ 9,1 Gns 1951—1956 —34,0 _ 16,2 _ 6,8 — 2,9 + 3,1 :i; 0,0 + 2,1 _ 9,9 1956—1961 —14,0—19,3—14,0 + 5,0 + 1,8 + 6,8 + 4,1 — 7,6 55 1951—1956 — 32,8 _24,8 — 11,1 _ 1,5 — 5,5 _ 0,9 + 9,3 — 13,7 1956—1961 _ 19,8 _ 23,2 — 21,0 _ 17,3 »_ 2,6 — 7,8 — 3,2 _ 14,1 Ssk 1951—1956 _ 19,6 _ 9,3 _ 9,4 + 0,0 _ 4,5 (+ 15,8) (_ 13,3) — 11,6 1956—1961 — 17,9 — 13,4 — 8,9 — 3,3 + 16,7 (:|; 0,0) (_ 7,7) — 11,5 Nn » 1951—1956 _20,7 _ 5,4 + 13,7 + 29,0 (+ 25,0) _ 13,3

1956—1961 — 14,4 _ 11,1 _ 6,0 _ 2,5 (+ 10,0) _ 10,8 Nö

1951—1956 _21,9 _ 0,5 + 12,4 (+ 70,6) _ 9,5

1956_1961 — 14,9 _ 10,3 _ 7,3 + 10,3 — _ 11,2

Hela riket 1951—1956 _21,2 _ 9,5_ 2,4 + 4,5 + 2,1 + 3,6 + 3,7 _ 9,7 1956—1961 _ 16,1 _ 12,1 — 10,6 — 2,5 + 1,9 + 4,9 + 3 0 _ 10,1

Tabell 6:5. Förändringar i antalet brukningsenheter inom länen 1951—1956,

1956—1961 1951—1956 1956—1961 Lan förändring % förändring % absoluta tal förändring absoluta tal förändring Stockholms ...................... _ 663 — 10,7 _ 1 013 _ 18,4 Uppsala ......................... — 361 _ 6,3 — 761 — 14,2 Södermanlands ................... — 586 _ 9,1 _ 904 _ 15,4 Östergötlands .................... _ 882 _ 8,3 _ 1 113 _ 11,4 Jönköpings ...................... _ 594 _ 4,1 _ 1 659 _ 12,1 Kronobergs ..................... _ 549 _ 4,5 _ 1 272 — 11,0 Kalmar ......................... — 739 — 6,3 — 1 323 _ 12,1 Gotlands ........................ — 385 _ 7,5 _ 565 — 11,9 Blekinge ........................ _ 312 _ 6,1 — 687 — 14,4 Kristianstads .................... _ 351 _ 2,2 —2 281 _ 14,7 Malmöhus ....................... _ 362 — 2,4 _ 1 814 — 12,1 Hallands ........................ _ 440 _ 4,2 _ 842 _ 8,3 Göteborgs o. Bohus ............... — 616 _ 6,3 _ 1 092 _12,0 Älvsborgs ....................... _ 757 _ 3,7 _ 2 344 _ 11,8 Skaraborgs ...................... _ 1 126 — 5,9 _ 2 037 _ 11,4 Värmlands ...................... _ 594 _ 3,4 _ 2 584 — 15,4 Örebro .......................... _ 859 _ 9,4 — 1 424 _ 17,3 Västmanlands ................... — 388 _ 6,2 _ 694 _ 11,8 Kopparbergs .................... _ 1 620 _ 13,6 _ 2 391 _ 23,2 Gävleborgs ...................... _ 651 _ 5,5 _ 1 727 — 15,6 Västernorrlands .................. _ 23 _ 0,2 — 2 157 _ 14,5 Jämtlands ....................... _ 224 _ 2,2 _ 1 190 _ 12,2 Västerbottens .................... _ 869 — 4,5 _ 1 691 _ 9,1 Norrbottens ..................... — 135 _ 1,0 _ 1 607 _ 12,4

Tabell 6:6. Förändring” i procent i antal brukningsenheter med fördelning på storleks—

grupper efter åker- och skogsareal ( SDB—utredningarna)

Storleksgrupp Förändring Förändring Åkerareal ha Skogsmark ha 1951—1956 1956—1961 0__ 25 _17,2 —17,1 2_10 25_ 50 — 9,9 —10,6 50_100 _12,5 — 2,5 100_ _12,9 _ 778 Summa _ 15,3 _ 1319 0_ 25 — 1,3 _115 10_20 25- 50 _ 3,2 _ 33 50_100 + 6,5 _ 7,0 100_ + 12,0 + 19,4 Summa — 6,2 _ 7'8 + 319 _ 172 0_ 25 50-100 — 5,3 +25.9 100_ (_ 4,0) _167 Summa + 2,1 + 179 + 6,2 + 4,1 30_ 0— 25 25_ 50 :E 0 + 44 50-100 &: 0 i 0 100_ _ 6,6 i 0 Summa + 3,4 + 3'3 Totalt 0_ 25 ——10,9 _12,9 25_ 50 — 7,4 — 97 50-100 _ 6,7 __ 1,7 100_ — 7,1 _ 14 Summa —— 9.7 _10'1

Tabell 6:7. Jordbrukare enligt RLF:s jordbruksregister med familjemedlemmar, efter åker- och skogsarealens storlek samt med fördelning av jordbrukare efter ålder, den 1 november 1960

Med jord- Jordbrukare, ålder brukare Barn Åkeäåreal, Skogääreal, sambo- under ende 16 år _34 35_44|45_54|55_64 65— Summa hustru _ 2,0 10,1_25,0 425 1 242 2 479 3 432 5 912 13 490 7 078 4 375 25,1—50,0 286 797 1 494 2 173 3 619 8 369 4 460 2 856 50,1_ 348 918 1 535 2 185 3 319 8 305 4 560 3 388 2,1— 5,0 _10,0 1 889 4 998 9 015 10 575 9 779 36 256 24 096 20 160 10,1—25,0 752 2 252 3 872 4 635 4 419 15 930 10 300 8 491 25,1—50,0 571 1 610 2 693 3 088 2 859 10 821 6 795 6 097 50,1_ 578 1 629 2 487 2 685 2 461 9 840 6 327 6 519 5,1—10,0 _10,0 2 263 4 890 7 655 7 781 4 773 27 362 19 536 18 753 10,1—25,0 952 2 831 4 488 4 795 3 239 16 305 11 311 10 999 25,1—50,0 1 131 2 926 4 487 4 323 2 935 15 802 11 011 11 442 50,1_ 1 056 2 835 3 908 3 556 2 713 14 068 9 764 10 810 10,1—15,0 _10,0 1 970 3 716 4 778 4 052 1 665 16 181 12 262 13 968 10,1—25,0 532 1 402 2 190 1 944 1 035 7 103 5 261 5 665 25,1—50,0 533 1 454 1 926 1 695 925 6 533 4 912 5 696 50,1_ 567 1 387 1 867 1 548 971 6 340 4 622 5 450 15,1_20,0 _10,0 1 346 2 527 2 886 2 152 849 9 760 7 607 9 477 10,1—25,0 299 928 1 210 983 446 3 866 2 906 3 425 25,1—50,0 260 755 954 830 376 3 175 2 361 2 836 50,1_ 252 679 953 784 385 3 053 2 300 2 769 20,1—30,0 _10,0 1 588 2 781 2 881 1 932 648 9 830 7 781 10 093 10,1—25,0 293 698 1 005 740 305 3 041 2 365 2 931 25,1—50,0 248 676 858 676 280 2 738 2 134 2 560 50,1_ 212 574 746 615 276 2 423 1 870 2 290 30,1—50,0 —10,0 1 154 1 986 1 832 1 268 430 6 670 5 454 7 601 10,1—25,0 129 388 480 323 162 1 482 1 204 1 499 25,1—50,0 148 392 508 411 130 1 589 1 232 1 612 50,1_ 166 441 517 420 206 1 750 1 368 1 723 50,1_ _10,0 601 1 162 1 107 662 261 3 793 3 163 4 443 10,1—25,0 42 146 170 127 42 527 452 604 25,1—50,0 52 158 184 162 61 617 515 706 50,1_ 169 464 643 463 264 2 003 1 631 2 108 Summa 20 812 49 642 71 808 71 015 55 745 269 022 186 638 191 346

Tabell 6: 8. Brukare enligt RLF:s jordbruksregister efter åker— och skogsarealens stor— lek samt brukarens förvärvsverksamhet

Därav kvinnor1

Företaga- Anställda Förvärvs- Ej för—

353.322, .. 11.13? 3253 . ä.....- ww 5.233. m. m. m. m. narmgsgr. etan e arbetan- varvs- de arb.

Högst 2 ha åker 10,1_25 ha skog 2 081 1 362 4 028 6 019 13 490 471 2 300 25,1—50 » 1 465 845 2 254 3 804 8 368 231 1 449 50,1—w » » 1 989 741 2 132 3 432 8 294 250 1 348 Summa 5 535 2 948 8 414 13 255 30 152 952 5 097

2,1—5 ha dker

_10 ha skog 15 428 4 229 9 613 6 936 36 206 1 000 2 381 10,1_25 » » 8 554 1 181 3 338 2 853 15 926 462 1 067 25,1—50 » » 6 198 795 1 965 1 857 10 815 310 779 50,1—w » » 5 372 842 1 785 1 825 9 824 253 693

Summa 35 552 7 047 16 701 13 471 72 771 2 025 4 920

5,1—10 ha åker

_10 ha skog 20 853 1 522 2 891 2 072 27 338 488 839 10,1—25 » » 12 375 555 1 900 1 456 16 286 406 644 25,1—50 » » 12 278 527 1 652 1 307 15 764 342 603 50,1—w » » 10 681 559 1 383 1 430 14 053 329 627

Summa 56 187 3 163 7 826 6 265 73 441 1 565 2 713

10,1—20 ha åker

_10 ha skog 23 691 622 753 864 25 930 345 419 10,1—25 » » 9 684 206 546 520 10 956 190 276 25,1—50 » » 8 473 250 476 492 9 691 153 276 50,1—W » » 8 047 233 490 598 9 368 181 307

Summa 49 895 1 311 2 265 2 474 55 945 869 1 278

20, 1—50 ha åker

_10 ha skog 15 645 265 206 384 16 500 185 210 10,1_25 » » 4 232 83 73 136 4 524 54 73 25,1—50 » » 3 997 90 79 159 4 325 64 92 50,1—w » » 3 733 96 146 191 4 166 48 109

Summa 27 607 534 504 870 29 515 351 484 50,1—w ha åker

_10 ha skog 3 603 76 48 65 3 792 64 41 10,1_25 » » 495 14 5 12 526 4 6 25,1_50 » » 572 9 14 22 617 10 12 50,1—w » » 1 720 93 109 80 2 002 53 43

Summa 6 390 192 176 179 6 937 131 102

Samtliga 181 166 15 195 35 886 36 514 268 761 5 893 14 594

* Av samb. gifta har alltid mannen räknats som brukare.

Tabell 6: 9. Förvärvsarbetande brukare enligt RLF:s jordbruksregister efter åker- och

skogsarealens storlek samt brukarens yrke under året 2/ 10 1959—1/10 1960

Lantbrukare, äta?-211923 lantbruks- Lanålmlgletare Skotgasraerbe- Övriga Samtliga g befäl m. fl. ' ' Högst 2 ha åker 10,1_25 ha skog 2 025 452 994 4 019 7 490 25,1—50 » » 1 347 329 656 2 260 4 592 50,1—w » » 1 824 238 705 2 125 4 892 Summa 5 196 1 019 2 355 8 404 16 974 2,1—5 ha åker _10 ha skog 15 034 1 049 3 648 9 584 29 315 10,1_25 » » 8 352 302 1 196 3 244 13 094 25,1—50 » » 5 977 231 877 1 878 8 963 50,1—w » » 4 955 248 1 149 1 648 8 000 Summa 34 318 1 830 6 870 16 354 59 372 5,1—10 ha åker _10 ha skog 20 620 612 1 204 2 847 25 283 10,1_25 » » 12 322 316 389 1 807 14 834 25,1—50 » » 12 241 310 385 1 528 14 464 50,1—w » » 10 472 309 583 1 275 12 639 Summa 55 655 1 547 2 561 7 457 67 220 10,1_20 ha åker _10 ha skog 23 593 479 213 776 25 061 10,1_25 » » 9 672 176 62 524 10 434 25,1_50 » » 8 469 210 59 461 9 199 50,1—w » » 8 012 192 118 455 8 777 Summa 49 746 1 057 452 2 216 53 471 20,1—50 ha åker _10 ha skog 15 612 248 31 224 16 115 10,1_25 » » 4 228 79 5 75 4 387 25,1—50 » » 3 986 89 10 83 4 168 50,1—w » » 3 714 85 15 162 3 976 Summa 27 540 501 61 544 28 646 50_w ha åker _10 ha skog 3 618 50 1 59 3 728 10,1_25 » » 499 8 _ 6 513 25,1—50 » » 573 3 _ 16 592 50,1—w » » 1 763 39 _ 123 1 925 Summa 6 453 100 1 204 6 758 Samtliga brukare 178 908 6054 12 300 35 179 232 441

'

Tabell 6:10. Hushållsmedlemmar till brukare, enligt RLF:s jordbruksregister, efter förvärvsverksamhet inom olika produktionsområden

Övriga Produktions- Mie (11:35? förYärVS' FörVäWS' Samtliga Därav EÅ för" Därav arb. ilant— arbetande .. .. gifta varvs- gifta Atimrådel br]? ks OCh bruks och i andra fcg'vcarvÄ- samb. arbe- samb. erarea s ggtsear- skogsar- yrken ar 6 an e kvinnor tande kvinnor e bete Götalands södra slättbygder . . . . 4 294 2 419 4 234 10 947 1 387 30 355 11 435 Högst 5 ha åker 204 211 847 1 262 184 3 090 1 420 5,1—10 » » 651 314 981 1 946 307 4 772 2 023 10,1—20 » » 1 660 692 1 287 3 639 484 10 229 3 831 20,1_w » » 1 779 1202 1 119 4 100 412 12 264 4161 Götalands mellan— bygder ......... 6 601 2 633 4 397 13 631 1 932 38 208 13 867 Högst 5 ha åker 370 306 1 104 1 780 266 5 564 2 346 5,1_10 » » 1 181 464 1 184 2 829 469 7 430 2 925 10,1_20 » » 2 544 744 1 256 4 544 648 12 977 4 596 20,1—w » » 2 506 1 119 853 4 478 549 12 237 4 000 Götalands skogs— _ _ bygder ......... 16 296 8 529 22 472 47 297 3 550 138 024 51 956 Högst 5 ha åker 2 988 2 377 9 935 15 300 1 233 43 107 18 180 5,1_10 » » 6 343 2 810 7 850 17 003 1 255 49 932 18 469 10,1_20 » » 5 122 2 174 3 727 11 023 796 33 225 11 450 20,1—w » » 1 843 1 168 960 3 971 266 11 760 3 857 Götalands norra slättbygder . . . . 4 783 3 163 6 353 14 299 823 44 557 16 973 Högst 5 ha åker 176 306 1 314 1 796 139 5 825 2 672 5,1_10 » 648 450 1 553 2 651 171 7 937 3 279 10,1_20 » » 1 870 965 2 072 4 907 254 15 248 5 659 20,1_w » » 2 089 1 442 1 414 4 945 259 15 547 5 363 Svealands slätt- bygder ......... 6 806 3 784 7 472 18 062 1 524 55 803 22 063 Högst 5 ha åker 194 398 1 434 2 026 191 6 948 3 501 5,1_10 » » 650 409 1 371 2 430 214 6 955 3 017 10,1_20 » » 2 157 990 2 285 5 432 465 16 337 6 397 20,1—w » » 3 805 1 987 2 382 8 174 654 25 563 9 148 Mellersta Sveriges skogsbygder . . . 4 147 3 678 8 654 16 479 1 225 46 784 18 411 Högst 5 ha åker 668 1 366 3 545 5 579 363 16 200 6 872 5,1_10 » » 1 163 1 100 2 720 4 983 340 13 834 5 519 10,1—20 » » 1 444 783 1 757 3 984 339 11 127 4 098 20,1_w » » 872 429 632 1 933 183 5 623 1 922 Nedre Norrland . . . 5 395 5 724 13 156 24 275 2 142 68 823 25 995 Högst 5 ha åker 1 642 3 374 8 117 13 133 1 077 36 053 14 299 5,1_10 » » 2141 1 564 3 637 7 342 634 21 818 8 017 10,1_20 » » 1 344 651 1 240 3 235 355 9 410 3 198 20,1_w » » 268 135 162 565 76 1 542 481 Övre Norrland . . . 5 760 5 607 14 207 25 574 3 110 82 805 26 328 Högst 5 ha åker 2 239 3 791 8 608 14 638 1 559 46 531 14 984 5,1_10 » » 2 222 1 410 4 187 7 819 1 016 26 340 8 341 10,1_20 » » 1 216 363 1 352 2 931 501 9 449 2 860 20,1—w » » 83 43 60 186 34 485 143 Samtliga brukare 54 082 35 537 80 945 170 564 15 693 505 359 187 028

Tabell 6:11. Brukare enligt RLF:s jordbruksregister efter förvärvsverksamhet inom

olika produktionsområden

.. .. .. Därav kvinnor Produktions- Forctaga- Anställda Forvarvs- Ej för- re 1 Jord- . . arb. | ovr. .. . . .. område bruk 1 Jordbruk närings- varvsar- Samtliga Förvärvs- E] for- Åkerareal m m m. m. renar betande arbetande värvsar- ' ' g betande Götalands södra slättbygder ..... 13 780 431 799 774 15 784 304 324 Högst 2 ha åker 23 6 22 63 114 3 17 2,1—10 » » 3 692 248 631 433 5 004 102 154 10,1_20 » » 4 941 91 76 149 5 257 73 71 20,1— w » » 5 124 86 70 129 5 409 126 82 Götalands mel- lanbygder ...... 15 804 555 1 223 1 459 19 041 425 586 Högst 2 ha åker 162 51 155 364 732 27 137 2,1—10 » » 5 308 270 909 786 7 273 225 282 10,1_20 » » 5 677 127 102 191 6 097 98 100 20,1_ w » » 4 657 107 57 118 4 939 75 67 Götalands skogs- bygder ......... 57 457 2 003 7 414 8 522 75 396 1 630 3 456 Högst 2 ha åker 1 728 452 1 877 3 583 7 640 224 1 208 2,1_10 » » 37 383 1 195 5 075 4 237 47 890 1 141 1 821 10,1_20 » » 13 767 262 376 562 14 967 199 333 20,1— w » » 4 579 94 86 140 4 899 66 94 Götalands norra slättbygder ..... 18 747 658 2 000 2 335 23 740 388 906 Högst 2 ha åker 205 112 174 814 1 305 22 239 2,1_10 » » 5 237 293 1 490 977 7 997 202 378 10,1—20 » » 6 954 140 256 341 7 691 106 180 20,1— w » » 6 351 113 80 203 6 747 58 109 Svealands slätt— bygder ......... 22 364 1 147 2 582 3 459 29 552 458 1 203 Högst 2 ha åker 439 254 458 1 617 2 768 51 456 2,1_10 » » 4 205 470 1 467 1 158 7 300 152 413 10,1_20 » » 7 295 207 419 356 8 277 125 175 20,1— w » » 10 425 216 238 328 11 207 130 159 Mellersta Sveri- ges skogsbygder. 16 150 2 154 4 255 4 838 27 397 674 2 227 Högst 2 ha åker 569 292 905 1 464 3 230 102 643 2,1_10 » » 8 936 1 582 2 890 2 889 16 297 442 1 312 10,1_20 » » 4 512 200 363 389 5 464 109 211 20,1_ w » » 2 133 80 97 96 2 406 21 61 Nedre Norrland. 19 372 3 929 7 808 8 459 39 568 1 188 3 512 Högst 2 ha åker 1 075 878 2 226 3 174 7 353 308 1 489 2,1_10 » » 14 143 2 851 5 298 4 980 27 272 770 1 881 10,1—20 » » 3 602 175 252 277 4 306 105 129 20,1— w » » 552 25 32 28 637 5 13 Övre Norrland. . 17 492 4 318 9 805 6 668 38 283 826 2 380 Högst 2 ha åker 1 334 903 2 597 2 176 7 010 215 908 2,1_10 » » 12 835 3 301 6 767 4 276 27 179 556 1 392 10,1_20 » » 3 147 109 421 209 3 886 54 79 20,1— w » » 176 5 20 7 208 1 1 Samtliga 181 166 15 195 35 886 36 514 268 761 5 893 14 594

BILAGA 7 till kapitel 7

Promemoria angående enkätundersökning av industriskogsbrukets nuvarande arbetskraftsstruktur och av bedömda förhållanden 19701

Undersökningens syfte och utförande

Inom 1960 års jordbruksutredning har det i samband med överväganden röran- de jord- och skogsbrukets strukturut- veckling (här avseende yttre rationali- sering) befunnits angeläget att få sam- bandet mellan arbetskraftsbalansen inom skogsbruket och sagda strukturut- veckling belyst. Härvid ansågs det önsk- värt att bl. a. söka erhålla en uppfatt- ning om i vilken utsträckning industri- skogsbruket f. n. och framgent bedöms ha behov av att utnyttja arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruket eller eljest är knuten till den i bygden bosatta jordbruksbefolkningen. För att närma- re belysa dessa frågeställningar har det visat sig nödvändigt att mer ingående bilda sig en uppfattning om industri- skogsbrukets nuvarande arbetskrafts- struktur och de förändringar, som kan komma att inträda fram till 1970. För detta ändamål har utredningen bland företrädare för industriskogsbruket ef- terfrågat vissa uppgifter, som syftat till att belysa:

a) arbetsvolym, och dagsverksbehov,

b) i vilken utsträckning körningsar- beten resp. övrigt skogsarbete utföres av årsarbetare, fasta säsongarbetare och tillfällig arbetskraft,

e) i vad mån avverknings- resp. kör- ningsarbeten inom de olika kategorier-

rationaliseringstakt

na utföres av personer, som bedöms sä- songväxla med jordbruket, och hur stor arbetsvolym som utföres av dessa,

(1) allmänna synpunkter på jordbruks- befolkningens möjligheter att i framti- den erbålla arbete inom skogsbruket,

e) utvecklingen av skogsarbetarnas bosättning.

Frågorna, som tillställts ca 50 företag som ingår i arbetsmarknadsstyrelsens årliga arbetskraftsundersökning, har ut- arbetats i nära samråd med kungl. ar- betsmarknadsstyrelsen, Sveriges skogs- ägareförbund, Svenska lantarbetsgivar- föreningen, Föreningen Skogsarbeten samt Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening.

Uppgifter har inkommit från 40 före- tag eller förvaltningsenheter, vilka sam- manlagt innehar ca 80 % av rikets bo- lagsägda skogsmark.

De i erhållna svaren lämnade uppgif- terna rörande antal resp. volymer bör bedömas såsom förhållandevis ungefär- liga. Materialet bör utnyttjas med härav föranledd försiktighet. Företagarnas uppgifter rörande såväl nuvarande för- hållanden som bedömda förhållanden 1970 har i vissa fall varit lämnade så- som skattningar. Materialet synes emel- lertid ge en god grund för bedömning

1 Bearbetning av det inkomna materialet har gjorts av arbetsgruppen för strukturfrågor i samråd med arbetsgruppen för skogsbruks- frågor.

av den förändring i arbetskraftsstruktu- ren, som väntas inträffa.

Det bör observeras att, därest mate- rialet lägges till grund för en skattning av antal arbetstagare, en och samma ar- betstagare kan ha uppgivits såsom sä- songarbetare eller tillfällig arbetare hos flera företag.

Kommentarer till undersöknings- resultatet

Vid bearbetning av materialet har sva- ren grupperats enligt följande:

Grupp 1. Större norrlands- och (lala- bolag.

Grupp 2. Mindre norrlands- och dala- bolag.

Grupp 3. Sydsvenska och värmländs- ka bolag.

Tabell 7: 1. Nuvarande och bedömda framtida förhållanden beträffande total avverkning, totalt dagsverksbehov samt dagsverksbehovet på egna skogar för- delat på olika åtgärder.

Genomsnittligt redovisas en väntad total avverkningsökning med ca 10 %. Den största ökningen skulle enligt de gjorda bedömningarna inträffa vid de större norrlands- och dalabolagen. Samt- liga av uppgiftslämnarna har här be- dömt en Ökad avverkning som trolig. De mindre norrlands- och dalabolagen har däremot genomgående bedömt avverk- ningsvolymen 1970 som lika med den nuvarande. De sydsvenska och värm- ländska bolagen uppger en avverknings- ökning med ca 7 %. Denna hänför sig emellertid till väsentlig del till utökade rotköp. Sammanlagt har knappt hälf- ten _ i första hand de större norrlands- och dalabolagen _ angett en större to- tal avverkning 1970 än den nuvarande.

Beträffande det totala dagsverksbeho- vet uppvisas en genomsnittlig minskning med ca 18 %. De större norrlands- och

dalabolagen har uppgivit det nuvarande dagsverksbehovet till sammanlagt 4,9 milj. dagsverken, medan för 1970 dags- verksåtgången bedömts sjunka till 4,0 milj. dagsverken, således en minskning med 20 %. De sydsvenska och Värm- ländska bolagen visar i stort sett sam- ma bedömda minskning av det totala dagsverksbehovet.

Av tabell 7: 1 framgår en bedömd av- verkningsökning, varför det minskade dagsverksbehovet helt får tillskrivas den pågående rationaliseringen. Dagsverks- behovet per mask kommer enligt de gjor- da bedömningarna att minska genom- snittligt för alla uppgiftslämnare med ca 3 % per år, eller från 0,51 dv./mask till 0,38. Speciella regionala skillnader synes icke förekomma. Rätt stora varia- tioner föreligger här mellan de olika uppgiftslämnarna och sålunda redovisas nuvarande åtgångstalen, som varierar från 0,37—0,87. Motsvarande tal för 1970 är 0,27—0,68 dagsverken per mask.

Tabell 7: 2. Nuvarande och bedömda framtida förhållanden beträffande för- yngringsytornas omfattning samt rotkö- pens bedömda andel av den totala av- verkningsvolymen.

Som framgår av tabellen förväntas rotköpen komma att öka i förhållande till avverkningsvolymen på egna sko- gar. Genomsnittligt för samtliga bolag har 20 % av den totala nuvarande av- verkningsvolymen hänförts till rotköp, medan år 1970 motsvarande tal bar be- d'ömts komma att stiga till 23 %. För de mindre norrlands- och dalabolagen har en nedgång av rotköpen bedömts kom- ma att inträda.

Tabell 7:3. Nuvarande och bedömda framtida förhållanden avseende före- komsten av manuell barkning och trak- torkörning.

Undersökningen visar att f. n. 1/4 av virket utforslas med traktor. Denna an- del skulle dock 1970 ha stigit till drygt (50 %. De större norrlands- och dalabo— lagen har bedömt att 1970 60—70 % av det avverkade virket kommer att ut- forslas med traktor. Motsvarande tal för de sydsvenska och värmländska bolagen är genomgående något lägre.

Den manuella barkningen skulle en- ligt de gjorda bedömningarna minska avsevärt, eller från genomsnittligt 29 % till 8 % år 1970. Som framgår, är emel- lertid redan nu den manuella barknings- procenten relativt låg, speciellt i Norr— land och Dalarna. Beträffande södra Sverige och Värmland bör resultatet ses mot de speciella avtalsförhållandena, som råder i Värmland.

Tabell 7: 4. Procentuell andel av den totala arbetsvolymen (dagsverken), som bedömes utföras av skilda arbetstagare- kategorier.

Till årsarbetare (kontinuerligt syssel- satta skogsarbetare) har hänförts sådana arbetstagare, som genomsnittligt utfört 240 dagsverken eller däröver per år och till fasta säsongarbetare, arbetare, som regelbundet varit sysselsatta hos en och samma arbetsgivare en mindre del av året, dock minst ca 60 arbetsdagar.

En mycket klar tendens kan spåras mot en ökad fast anställning (kontinu— erlig sysselsättning). Av tabellen fram- går att f. n. bedöms drygt 50 % av av- verkningsarbetena samt 25% av kör- ningsarbetena utföras av kontinuerligt sysselsatt arbetskraft. Motsvarande tal för de fasta säsongarbetarna är 35 resp. 62 % och för den tillfälliga arbetskraf- ten 12 resp. 13 %. År 1970 har den kon- tinuerligt sysselsatta arbetskraften be- dömts komma att utföra % av avverk- ningsarbetena samt ca 60% av kör- ningsarbetena. De fasta säsongarbetar- nas andel skulle sålunda komma att sjun-

ka till 20 resp. 35 % och den tillfälliga arbetskraftens andel till 6 resp. 7 %.

Tabell 7: 5. Procentuell andel av fasta säsongarbetare resp. tillfällig arbets— kraft, som säsongväxlar med jordbruk. Genomsnittligt antal utförda skogsdags- verken utförda av dessa per år och nr- betstagare. Procentuell andel av den to— tala volymen som dessa arbetstagare ut- för under nuvarande förhållanden och bedömes utföra 1970.

Beträffande avverknings-, skogsvårds— och övriga arbeten framgår härvid, att av de fasta säsongarbetarna knappt hälf- ten f. n. säsongväxlar med jordbruk. Dessa utför i genomsnitt 140 dagsverken per år. Den procentuella andelen av den totala arbetsvolym som de utför, uppgår f. n. till 16 %. Genomgående visar mate- rialet på en betydande minskning av ar- betsinsatsen av till jordbruket knutna personer. Skogsföretagen beräknar så- lunda att år 1970 fasta säsongarbetare, som säsongväxlar med jordbruket, en- dast skulle komma att utföra 7 % av av- verknings- och skogsvårdande arbeten. Beträffande den tillfälliga arbetskraften har framkommit, att l/t av denna f. n. sä- songväxlar med jordbruket och att den utför genomsnittligt 49 dagsverken per år. Den procentuella andelen av arbets— volymen uppgår f. 11. till 7 %, men be— dömes 1970 ha nedgått till 2 %.

Beträffande körningsarbetena redovi- sar undersökningen att ungefär 4/5 av de fasta säsongarbetarna säsongväxlar med jordbruket och att de utför ungefär 50 % av arbetsvolymen. Även här har emel- lertid ansetts att en betydande minsk- ning kommer till stånd. För år 1970 har uppskattats att de fasta säsongarbetarna, som utför körningsarbeten och som sä- songväxlar med jordbruket, endast skul- le komma att utföra % av arbetsvolymen. Beträffande den tillfälliga arbetskraften, som utför körningsarbeten och säsong-

växlar med jordbruket, skulle f. n. unge— fär 3/4 säsongväxla med jordbruket och utföra ungefär 10 % av arbetsvolymen. Den procentuella andelen av den totala arbetsvolym som de utför, skulle enligt bedömningen komma att sjunka till (i 9? år 1970.

Tabell 7: (i. Arbetskraftens fördelning pa skilda slag av bosättningar samt ae- r'eptallelt avstånd mellan bostad och ar— betsplats.

Företagarna har uppgivit bostadsor- ten för årsarbetare och fasta säsongar- betare med avseende på tätorter, sär- skild skogsarbctarebosättning, jord— bruksbygd och övrig glesbygd — dels de nuvarande förhållandena, dels be- dömda förhållanden 1970. Beträffande årsarbetarna kan konstateras, att ca 40 % av dessa bor i jordbruksbygd, me-

dan ca 20 % bor i glesbygder och lika många i tätorter med mer än 500 inv. År 1970 väntas att drygt 1/3 av årsarbe- tarna skall bo i tätorter om 500 inv. eller mer. Framförallt skulle därvid den arbetskraft, som bor i glesbygderna, minska. Företagarna föredrar således till övervägande del tätorter då det gäl- ler nyinvesteringar i bostäder för fast arbetskraft.

Beträffande frågan om acceptabelt av- stånd mellan bostad och arbetsplats, framgår av materialet, att man då tyck- tes acceptera avstånd på upp till 2,5 mil. Även här skulle dock utvecklingen gå i den riktningen att man i framtiden med bättre vägar etc. kommer att accep- tera längre avstånd. Det gångavstånd, som kan accepteras, skulle däremot minska från ca 2 km till 1 km 1970. Detta sammanhänger givetvis med en utbyggnad av skogsbilvägnätet.

Tabell 7:1. Total avverkning, totalt dagsverksbehov. Dagsverksbehov på egna skogar, fördelat på åtgärder samt dagsverksåtgång per ms sk. Nuvarande och bedömda förhållanden 1970

Total avverkning 1 000 m3 sk Totalt dags— vcrksbehov 1 000 dv. Dagsverksbehov på egna skogar i 1 OOO—tal dv. fördelat på åtgärder (Motsvarande dv. åtgång per ms sk inom parentes.)

Nuv. förh. 1970

Nuv. 1970 Nuv. 1970

Summa2

Till- redn.

Körn.

Skogs-

vård Övrigt

Summa1

Till-

Körn. redn.

Skogs— vård

Övrigt

Större norrlands- och (lala— bolag

9 893 11 070

Mindre norrlands- och dalabolag

1 360 1 335

Sydsvenska och värm— 3 284 3 500

ländska bolag . . . . . . .....

4 010

468

1 656 1 339

4 098 (0,51)

0,43_0,G4 466 (0.47) 0,37—0,57

1 324 (0,52) 0,38—0,87

2 150 (0,27)

231 (0,23) 647 (0,25)

842 (0,10)

95 (0,10)

281 (0,11)

522 (0.07) 584 (0,07)

70 (0,07) 70 (0,07)

141 (0,06) 255 (0.10)

3 275 (0.38) 0,27—0,51 383 (0,38) 0,33—0,50

1 052 (0,41) 0,3240,68

1 648 (0,19)

613 (0,07)

193 (0,19)

69 (0,07)

498 (0,20) 209 (0,08)

465 (0,06)

56 (0,06)

131 (0,05)

549 (0.06)

65 (0,06)

214 (0.08)

Samtliga 15 905

7 154 5 817 5 888 (0,51) 0,37—0,87 3 028 (0,26) 1 218 (0,11)

733 (0,06) 909 (0,08)

4 710 (0,38) 0,27—0,68 ?. 339 (0.19)

891 (0.07) 652 (0,05) 828 (0,07)

1 I summan för dagsverksåtgång per ms sk har angivits högsta resp. lägsta uppgivna värden.

Tabell 7:2. Produktiv skogsmarksareal. Årlig föryngringsyta i %. Beräknad total av- verkning. Procentuell andel rotköpsavverkning samt avverkning på egna skogar. Nu— varande samt bedömda förhållanden 1970

. .. Total avverk- .. .. Avverkn. Prod. skogs— 133155 få]??? ning derä/Otkop exkl. rotköp marksareal ' y '” 1 000 mask '" 1 000 mask 1 OOO-tal ha 1961 1970 1961 1970 1961 1970 1961 1970 Större norrlands— och dalabolag ....... 3 364 1,1 1,1 9 893 11 070 19 21 8 020 8 730 Mindre norrlands- och dalabolag . . . 378 1,3 1,1 1 360 1 335 27 24 989 1 014 Sydsvenska och värmländska bolag 638 1,0 1,1 3 284 3 500 22 26 2 561 2 580 Samtliga 4 380 1,1 1,1 [14 537 15 905 20 23 11 570 12 324

Tabell 7:3. Procentuell andel av totala avverkningsvolymen, som barkas manuellt. Andelen av virkesvolymen, som köres med traktor. Nuvarande samt bedömda förhållanden 1970 (Inom parentes anges ylterlighetsvärden)

Manuell barkning. Procent Traktorkörning. Procent av total avverkn. av total avverkn. Nuv. 1970 Nuv. 1970 1 Större norrlands- och dalabolag . . . . 21 6 27 67 (0—45) (0—15) (5—60) (25—100) Mindre norrlands- och dalabolag . . . 18 5 22 61 (0—46) (0—20) (5—35) (25—85) Sydsvenska och värmländska bolag. 59 12 18 54 (7—100) (0—25) (5—40) (15—70) Samtliga 29 8 24 64 (0—100) (0—25) (5—60) (15—100)

Tabell 7:4. Procentuell andel av den totala arbetsvolymen (dagsverken), som bedömes utföras av skilda arbetstagarekategorier, 1961 resp. 1970

AvverlmT, skogsvårds— o. Körningsarbeten ovriga arbeten Årsar- Fasta sä- Tillf. Årsar- Fasta sä- Tillf. betare songarb. arb.kraft betare songarb. arb.kraft 1961 1970 1961 1970 1961 1970 1961 1970 1961 1970 1961 1970 Större norrlands- och dalabolag 51 74 38 20 11 6 24 60 63 35 13 5 Mindre norrlands— och dalabolag 46 60 41 33 13 7 24 50 60 42 16 8 Sydsvenska och värmländska

bolag ..................... 62 77 23 15 15 8 27 54 59 35 14 11 Samtliga 53 74 35 20 12 6 25 58 62 35 13 7

of” Anm. Kvinnlig arbetskraft, skolungdom, etc. svarar för 4— ,0 de företag som anlitar sådan arbetskraft.

av den totala arbetsvolymen

...

Tabell 7:5. Procentuell andel av fasta säsongarbetare resp. tillfällig arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk. Genomsnittliga antalet utförda skogsdagsverken av dessa per år och arbetstagare. Procentuell andel av den totala arbetsvolymen som dessa arbetstagare utför under nuvarande för- hållanden och bedömes utföra 1970

Fasta säsongarbetare Avverkning, skogsvård m. m. Körning Proc. andel Zäoåäälåel Proc. andel Plagianadg av som säsong- Utfört antal ""I " som säsong- Utfört antal ' ' ., . volymen som .. _ . volymen som vaxlal med dv/år av de utför vaxlar med (lv/ar av de utför jordbruk dessa (nuv.) jordbruk dessa (nuv.) (nuv. forh.) Nuv. 1970 (nuv. forh.) Nuv. 1970 Större norrlands- o. dalabolag ........ 38 120 13 3 73 101 46 20 Mindre norrlands- o. dalabolag ........ 69 134 29 19 87 97 56 38 Sydsvenska o. värm— ländska bolag. . . . 85 160 23 14 97 84 57 34 Samtliga 48 140 16 7 80 96 49 25 Tillfällig arbetskraft Större norrlands- o. dalabolag ....... 17 30 6 1 77 58 10 5 Mindre norrlands- o. dalabolag ....... 43 64 8 4 76 60 12 S Sydsvenska o. värm- ländska bolag . . . 36 61 66 56 8 Samtliga 27 49 7 2 74 58 10

Tabell 7:6. Arbetskraftens procentuella fördelning på skilda slag av bostadsorter. Accep- tabel! avstånd mellan bostad och arbetsplats för fast anställd personal. Nuvarande samt bedömda förhållanden 1970

Procent av årsarbetare Procent av fasta Acceptabelt boende i säsongarb. boende i avstånd Tätort Skogs- Tätort Skogs- om arbe- Jord- Gles- om arbc- Jord- Glcs- på iter- minst tare- bruks- h d minst tarc- bruks- b 0 d väg räng 500 bosätt- bygd yg 500 bosätt- bygd y” km km inv. ning inv. ning Större norrlands- och dalabolag Nuv. förh. ..... 22 16 46 16 13 6 60 21 26 2,2 Bos.förh. 1970 .. 44 18 31 7 25 6 50 19 33 1,3 Mindre norrlands- och dalabolag Nuv. förh ....... 9 7 44 40 6 4 59 31 22 2,3 Bos.förh. 1970 . . 17 11 43 29 15 6 61 18 29 1,2 Sydsvenska och värmländska bo- lag Nuv. förh ....... 16 22 35 27 22 3 46 29 18 1,7 Bos.törh. 1970 . . 31 26 35 8 29 3 55 13 28 1,0 Samtliga Nuv. förh ....... 20 16 43 21 15 5 56 24 24 2,1 Bos.förh. 1970 .. 39 19 33 9 26 5 '>': 17 32 1.2

Tabell 7:7. Fördelningen av de olika uppgiftslämnarnas svar beträffande den arbets-

volym i %, som utföres resp. bedömes komma att utföras

Nuvarande förhållanden Bedömda förhållanden 1970

Arbetskraftskategori Procent Procent Arbete 0 1— 20— 40— 60— 80— 0 1— 20— 40— 60— 80— 20 40 60 80 100 20 40 60 80 100 Årsarbetare avverknings—, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag. 4 6 1 6 3 Mindre norrlands- o. dalabolag. 1 2 4 1 2 2 5 2 3 2 Sydsvenska och värmländska bolag ..................... 1 2 7 1 10 6 Samtliga 1 3 10 15 — -- 6 3 19 11 körningsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . 1 5 3 1 1 1 3 4 1 Mindre norrlands- o. dalabolag 5 3 3 1 1 2 2 3 2 2 Sydsvenska o. värmländska bo- lag ....................... 9 2 1 3 2 5 5 5 Samtliga 6 17 8 2 3 1 3 8 11 11 Fasta säsongarbetare avverknings—, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands— o. dalabolag . 4 2 4 8 2 Mindre norrlands- o. dalabolag. 1 3 2 3 2 1 1 3 3 4 1 Sydsvenska o. värmländska bo- lag ....................... 2 7 3 10 Samtliga 3 14 9 10 2 1 21 9 4 1 körningsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . 1 3 6 4 4 2 Mindre norrlands- o. dalabolag. 1 1 4 3 3 3 2 5 2 Sydsvenska o. värmländska bo- lag ....................... 2 3 4 ' 2 3 7 5 Samtliga 2 4 10 13 2 10 13 12 2 — Tillfälliga arbetare avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag . 9 1 5 4 1 Mindre norrlands- o. dalabolag. 10 1 1 1 10 1 Sydsvenska o. värmländska bo- lag ....................... 3 10 4 6 9 2 Samtliga 3 29 1 12 23

Arbetskraftskategori

Nuvarande förhållanden Bedömda förhållanden 1970

Procent Procent Arbete 0 1— 20— 40— 60— 80— 0 1— 20— 40— 60— 80— 20 40 60 80 100 20 40 60 80 100 körningsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . 7 3 5 5 Mindre norrlands- o. dalabolag. 2 8 1 1 5 6 1 Sydsvenska o. värmländska bo- lag ....................... 5 9 1 2 8 7 1 1 Samtliga 7 24 5 2 1 — 18 18 1 2 — -— Fasta säsongarbetare som så- songvärclar med jordbruk avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag . 9 1 1 9 Mindre norrlands- o. dalabolag. 1 5 4 1 1 2 6 3 1 Sydsvenska o. värmländska bo- lag ....................... 3 6 5 4 8 Samtliga 4 20 10 1 1 23 1 — —— körningsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . 2 5 3 6 3 1 Mindre norrlands- o. dalabolag. 1 1 5 4 1 3 5 4 Sydsvenska o. värmländska bo— lag ....................... 2 4 4 3 2 2 3 7 5 Samtliga 2 5 14 10 12 15 10 — -— Tillfällig avbetskraft, som sä- songväxlar med jordbruk avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag . 10 5 5 Mindre norrlands- o. dalabolag 2 9 1 5 7 Sydsvenska o. värmländska bo- lag. . . . . .................. 7 8 10 7 Samtliga 9 27 2 1 — — 20 19 — — — — körningsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . 8 2 5 5 Mindre norrlands- o. dalaholag. 2 8 1 1 6 5 1 Sydsvenska o. värmländska bo- lag ....................... 7 8 10 5 1 Samtliga 9 24 3 2 1 — 21 15 1 2 — —

BILAGA 8 till kapitel 7.

Promemoria angående förväntad utveckling inom domänverkets skogsbruk beträffande rationaliseringstakt, arbetskraftsstruktur och säsong- växling med jordbruk fram till omkring år 1970

Domänstyrelsen har på hemställan till strukturgruppen överlämnat en PM rö- rande rationaliseringstakt, skogsbrukets nuvarande arbetskraftsstruktur och be- dömda förhållanden omkring år 1970. Av denna framgår bl. a. följande:

Högst 5 % av den avverkade virkes- volymen beräknas bli manuellt barkad år 1970.

Av avverkningsvolymen beräknas år 1970 ca 90 % bli traktorkörd eller före— mål för annan maskinell transport. För närvarande (1962) torde ca 40 % av vir- ket transporteras maskinellt.

Enligt arbetskraftsutredningen var den genomsnittliga dagsverksåtgången år 1959 för inom domänverket i egen regi avverkat virke 0,65 dagsverken per mask. Enligt sagda utredning skulle om- kring år 1970 motsvarande dagsverksåt- gång per m3sk bli 0,45. År 1961 beräk- nas emellertid dagsverksåtgångcn per 1113sk ha sjunkit till 0,50. Prognosvärde- ha för tiden fram till slutet av 1960-ta- let (O,45 dagsverken per mask) anses därför komma att uppnås betydligt tidi- gare. Det hör understrykas att de ovan- nämnda siffrorna rörande dagsverksåt- gång per mask hänför sig till avverkning i egen regi. Om dagsverksåtgången ut- tryckes per totalt avverkad kvantitet kommer åtgångstalen att sjunka med ca 0,05 enhet och blir då direkt jämför- bara med de tal, som beräknats i arbets- kraftsberäkningarna.

Arbetskrajlsstruktur och förändringar rörande antal anställda

År 1960 meddelade domänstyrelsen i samband med utförande av domänver- kets arbetskraftsutredning och utarbe- tande av en prognos rörande arbets- kraftsbehovet i slutet av 60-talet vis- sa allmänna riktlinjer för domänverkets arbetskraftspolitik. Den av styrelsen då formulerade målsättningen innebar att arbetstagarna i största möjliga utsträck- ning skall beredas tillfälle till helårsar- bete och jämn förtjänst. Härigenom skulle förutsättningar skapas för ett fortsatt uppbyggande av en kår av ut- valda, yrkesskickliga, fast anställda skogsarbetare. Av sociala skäl måste dock under en övergångstid hänsyn ta- gas till de svårigheter, som lokalt kan uppstå genom att korttidsarbetarnas för- tjänstrnöjligheter inskränkes. Domänsty- relsen betonade vikten av att den yrkes- utbildade yngre arbetskraften omhän- dertages och beredes arbete. Man var medveten om att detta kan innebära att domänverket i vissa trakter ej får möj- lighet att i samma utsträckning som hittills erbjuda arbete åt alla dem, som tidigare sysselsatts inom företaget. Do- mänverkets ansvar för arbetstagare, vil- ka regelbundet — utan att vara fast an- ställda —— arbetat på reviren, betonades och det framhölls att det främst är de minst företagshundna och tillfälligt an-

ställda, som kan riskera minskade ar- betsmöjligheter.

Domänverket anger, att utvecklingen under senare år gått helt i linje med vad som angivits i domänstyrelsens riktlin— jer för arbetskraftspolitiken. I vissa av- seenden har resultaten nåtts till följd av direkta åtgärder från domänverkets si- da, i andra har den allmänna utveck- lingen av landsbygdens näringsliv starkt bidragit.

Det sammanlagda antalet A- och B-ar- betare har sedan år 1957 ökat med 520 till 3 030 stycken. Dessas andel i den to- tala arbetskvantiteten har ökat från 18,5 till 28 %. För närvarande utföres 50 % av antalet dagsverken inom domänver- ket av arbetstagare, vilka har en årlig anställningstid av minst 200 dagar.

Med A-arbetare avses arbetare (ej ar- rendator) boende i domänverkets lä- genheter, med vilka tecknats hyres— och anställningsavtal innehållande överens- kommelse om ömsesidig arbetsgaranti, och med B-arbetare avses arbetare ej boende i domänverkets lägenheter, med vilka tecknats avtal om ömsesidig ar- betsgaranti.

Det bedömda läget omkring år 1970 beträffande den arbetsvolym, som kom- mer till utförande av årsarbetare, fasta säsongarbetare och tillfälligt anställda framgår av nedanstående tabell.

Bland tillfälligt anställda arbetstaga- re ingår kvinnor och skolungdom. Des— sa beräknas utföra ca 5 % av den totala

Procentuell andel av arbeten,

arbetsvolym-en av avverknings- och skogsvårdsarbeten.

Under åren 1957—1961 har det totala antalet sysselsatta minskat med 7800 personer motsvarande 27 % av antalet anställda är 1957.

Arbetskraftens säsongväxling mellan skogsbruk och jordbruk

Av den totala arbetsvolymen avverk- nings- och körningsarbeten år 1970 he- dömes ca 10 % komma att utföras av fasta säsongarbetare, som säsongväxlar med jordbruk. Ca 5 % av volymen av— verkningsarbeten beräknas komma att utföras av tillfällig arbetskraft, som så- songväxlar med jordbruk. Av den totala arbetsvolymen avverknings- och kör- ningsarbeten skulle således ca 11—12 % antagas komma att bli utförda av med jordbruk säsongväxlande arbetskraft. Såsom motiv för minskat utnyttjande av med jordbruk säsongväxlande arbets- kraft anföres, att den ökade mekanise- ringen och övergången till kapitalkrä- vande Specialmaskiner, som kräver högt årligt utnyttjande fordrar specialutbil- dad och årsanställd arbetskraft. Dessa krav anses icke kunna uppfyllas av ar- betskraft, som säsongväxlar med jord- bruk. Det anföres vidare, att Specialma- skiner och ökad vägtäthet kommer att göra avverkningsarbetet mindre beroen- de av årstiderna. Detta medverkar till

som beräknas komma till

utförande av olika arbetstagarekalegorier år 1970

_ . Avverknings- och .. . Arbetstagarekategori skogsv år dsarbe ten Kormngsarbeten Årsarbetare ......... 80 % 90 % Fasta säsongarbetare . 10 % 10 % Tillfällig arbetskraft. . 10 % —— % Summa 100 100

att förutsättningarna för säsongväxling jordbruk—skogsbruk reduceras.

Utnyttjande av säsongväxlande ar- betskraft bedömes också försvåra pla- neringen av arbetena och orsaka högre kostnader för administration, arbetsled- ning etc. jämfört med årsanställd ar- betskraft.

Det uppgives emellertid, att genom ut- nyttjande av säsongväxlande arbets- kraft kan tillfälliga behov av arbets- kraft fyllas.

Det angives vidare, att ett betydande antal av domänverkets egna skogsjord— bruk och kronotorp lägges ner varje år. Små och illa belägna objekt _— ofta med mindre goda byggnader — är svåra att återbesätta med brukare av eftersträvad kvalitet och nedläggning blir då ofta lösningen. Även denna utveckling, som förlöper parallellt med motsvarande ut- veckling inom det enskilda jordbruket, bidrager till att antalet arbetare med yrkesväxling jord—skog minskar.

BILAGA 9 till kapitel 7.

Promemoria rörande vissa undersökningar betr. arbetskraftsfrågorna inom privatskogsbruket1

Skogsstyrelsen har under år 1961 genom skogsvårdsstyrelserna utfört en över- siktlig inventering, som belyser ägare- förhållanden och arbetsinsatser på pri- vatskogar och skogar tillhöriga kommu- ner, inrättningar etc. Med privatskogar avses fastigheter, som ägs av fysiska personer och stärbhus. I gruppen stärb- hus ingår i vissa fall även stärbhus, som visserligen skiftats men där förut- varande stärbhusdelägare har ideella andelar i skogen. Allmänningsskogar in- går icke i undersökningen.

Totalt berör undersökningen 231 728 fastigheter, omfattande 11,2 milj. ha skogsmark. I undersökningen ingår icke fastigheter, som har mindre än 5 ha skogsmark. Beträffande 14 län (Stock- holms, Södermanlands, östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Väst— manlands och Kopparbergs län samt samtliga norrlandslän) har endast fas- tigheter med över 10 ha skogsmarksareal inedtagits. Detta motsvarar ett bortfall av ca 71 500 småf—astigheter om sam- manlagt 314 000 ha skogs-mark.

Egen arbetsinsats och insats av lejd arbetskraft

Vid skogsstyrelsens och skogsvårdssty- relsernas inventering rörande privat— skogsbruket bedömdes genom länsskog- vaktarna ägarnas självverksamhet och det ungefärliga utnyttjandet av lejd ar-

betskraft. Resultatet redovisas i tabell 9: 1.

Tabell 9: 2 visar att inom ägarekatego- rien fysiska personer utföres i genom- snitt 60 % av förekommande skogsarbe— ten (skogsvårds- och avverkningsarbe- ten inkl. körning) av egen arbetskraft. För 40 % av arbetsvolymen utnyttjas lejd arbetskraft. Största andelen lejd ar- betskraft förekommer i Kopparbergs och Jämtlands län; 63 resp. 55 %.

På stärbhusfastigheterna utföres nå- got över 40 % av skogsarbetet med egen arbetskraft under det att lejd arbets— kraft genomsnittligt utnyttjas till nära 60 %. Största andelen lejd arbetskraft förekommer även inom denna kategori på fastigheter inom Kopparbergs och Jämtlands län; 77 resp. 70 %.

För privatskogsbrukets fastigheter to— talt _ fastigheter tillhöriga fysiska per- soner samt stärbhus och kommuner, in- rättningar etc. —— utnyttjas enligt den ut— förda inventeringen egen arbetskraft ge- nomsnittligt till ca 56% och lejd ar— betskraft genomsnittligt till ca 44 %.

De erhållna resultaten får emellertid _ med hänsyn till metodiken vid insam— lingen av grundmaterialet — endast ses som ett försök att i grova drag belysa de undersökta förhållandena.

Resultaten verifieras emellertid av fle- ra lokala undersökningar och utred-

1 Redovisade i länsjägmästare KE. Björk— hems utredning.

abell 9:1. Skogsmarksarealen pd privatskogarna procentuellt fördelad” efter ägarnas bedömda

självverksamhet : Fysiska personer stärbhus Kom— munfas- Ej boen- .. Delägare tigheter, Boende på fastigheten de på Delägare boende på ej boende inrättn. fastigheten fastigh. på fast. etc. (Ägarekategorier) Län A B c D E | F I G | H I Skogsarb etet utföres i regel av gårdstolk huvud— gårdsfolk huvud- . . huvud- och lejd sakligen lejd ar- hulud' och lejd sakligen lejd leld sakligen . sakligen . arbets- arbets- år d f lk arbets— lejd ar— betskraft år dsfolk arbets- lejd ar— kraft kraft g S 0 kraft betskraft g kraft betskraft 1 2 3 4 5 6 7 8 9 itockholms ........ 37 26 11 11 2 2 1 1 9 Jppsala ........... 55 20 11 3 3 1 1 — 6 tödermanlands ..... 54 28 7 3 2 2 —— —— 4 )stergötlands ...... 49 26 6 9 2 3 — 1 4 lönköpings ........ 59 17 — 9 3 2 1 1 8 (ronobergs ........ 57 16 8 9 3 1 1 1 4 (almar ........... 25 51 7 8 1 3 1 1 3 ;otlands .......... 62 20 8 4 1 1 1 1 2 Blekinge .......... 68 18 3 5 2 1 —— —— 3 (ristianstads ...... 57 21 5 12 1 1 — 1 2 vlalmöhus ......... 20 52 2 17 1 1 1 1 5 iallands .......... 46 23 13 9 2 1 1 1 4 löteborgs o. Bohus . 55 20 9 5 3 1 1 1 5 Älvsborgs ......... 43 24 9 10 3 2 2 2 5 ikaraborgs ........ 49 27 9 [ 7 3 1 1 — 3 lärmlands ........ 26 32 13 17 2 3 2 2 3 )rcbro ............ 44 22 10 11 2 1 1 1 8 lästmanlands ..... 39 31. 9 6 3 3 1 1 7 (opparbergs ....... 7 32 29 11 1 4 8 3 5 iåvleborgs ........ 34 35 9 9 2 3 3 2 3 lästernorrlands. . . . 29 40 7 14 1 2 1 2 4 rämtlands ......... 25 28 12 21 2 3 2 4 3 lästerbottens ...... 52 22 5 13 2 1 1 2 2 Jorrbottens ....... 46 19 7 11 6 3 3 2 3 Riket % 39 27 10 12 2 2 2 2 4 .ejd arbetskraft ut- nyttjas till % . . . . högst 10 10—90 minst 90 100 högst 10 10—90 minst 90 100 100

” Kategori A avser fastigheter, där ägaren (ev. hans ombud) bor på fastigheten och i huvudsak helt (= till iinst 90 %) utför och leder avverknings- och skogsvårdsarbetet med hjälp av gårdsfolket. Kategori B avser fastigheter, där ägaren (ev. hans ombud) bor på fastigheten. För avverknings- och skogs- årdsarbetet krävs förutom gårdsfolkets insatser, större hjälp av lejd arbetskraft än vad som gäller kat. A. Lvoten lejd arbetskraft varierar inom vida gränser (= mellan 10—90 %) beroende på en mångfald omständig- eter (om ägaren eller ombudet helt ägnar fastigheten sina omsorger eller har annan förvärvskälla exv. affärs- erksamhet, tjänst etc. vid sidan av gårdsbruket. Ålderdom, varaktig sjukdom m. in. kan vidare hindra veder- 5rande att mera väsentligt sköta gårdens arbeten.) Kategori C avser fastigheter, där ägaren (ev. hans ombud) bor på fastigheten och av olika anledningar (jfr ategoribeskrivningen under B) i huvudsak helt (= till minst 90 %) anlitar lejd arbetskraft för avverknings- och

:ogsvårdsarbetet. 5—4 1 2 53 (;

ningar. Då några av dessa ger en i vissa avseenden något fördjupad bild av skogsägarnas självverksamhet och be- hov av att utnyttja lejd arbetskraft läm- nas i tabell 9: 3 en sammanställning av dessa.

Tabell 9: 3 visar att inom de under- sökta områdena i Älvsborgs, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län tillhör 45—70 % av arealen bondeskog ägare, som behöver anlita lejd arbets- kraft endast för de mest arbetskrävande skogsarbetena. Den mest omfattande självverksamheten förekommer, enligt undersökningarna, inom Västernorr- lands och Västerbottens län (70 resp. 66 %).

För ca 30—55 % av arealerna inom de undersökta områdena är ägarna be- roende av lejd arbetskraft för utföran- de av skogsarbeten. Ägarnas sysselsätt— ning i andra yrken, hög ålder eller sjuk-

hållandet, att ägaren ej är bosatt i byg- den, är huvudanledningarna till behovet av att utnyttja lejd arbetskraft.

Av kolumn 1 i tabell 9: 3 framgår, att i de fall, då skogsägarna i regel ej behö— ver anlita någon lejd arbetskraft vare sig för huggning eller körning eller skogs— vårdsarbeten, är den genomsnittliga skogsmarksarealen förhållandevis låg: 18—19 ha per fastighet i Älvsborgs län och ca 25 ha per fastighet i Jämtlands län.

Självverksamma skogsägare med be- hov av att utnyttja lejd arbetskraft för mera arbetskrävande arbeten _ skogs- ägare redovisade i kolumn 2 i tabell 9: 3 — har i förhållande till självverksam- ma skogsägare i kolumn 1, förhållan- devis stor skogsmarksareal pr fastighet. Deras behov av att för mera arbetskrä— vande arbeten utnyttja lejd arbetskraft kan därför antagas vara rätt stort.

dom, stärbhusförhållanden eller det för-

Kategori D avser fastigheter, där ägaren icke bor på fastigheten. Ägaren har inte heller något personligt ombr varaktigt boende på egendomen med gårdsfolk etc. Förekommande skogsarbeten utföres följaktligen i huvudsa helt av lejd arbetskraft.

Kategori E avser fastigheter ägda av stärbhus. Stärbhusdelägare eller ombud bor på fastigheten och utför oc lederi huvudsak helt (= till minst 90 %) avverknings- och skogsvårdsarbetet med hjälp av gårdsfolket.

Kategori F avser fastigheter ägda av stärbhus. Stärbhusdelägare eller ombud bor på fastigheten. För avverl nings- och skogsvårdsarhetet krävs, förutom gårdsfolkets insatser, större hjälp av lejd arbetskraft än vad gällt kategori E. Kvoten lejd arbetskraft varierar inom vida gränser (= mellan 10—90 %) beroende på en mångfal omständigheter (om stärbhusägaren/ombudet helt ägnar fastigheten sina omsorger eller har annan förvärvskäli exv. affärsverksamhet, tjänst etc. vid sidan av gårdsbruket. Ålderdom, varaktig sjukdom m. in. kan vida] hindra vederbörande att mera väsentligt sköta gårdens arbeten.)

Kategori G avser fastigheter ägda av stärbhus. Stärbhusdelägare eller ombud bor på fastigheten. Av olika ai ledningar (jfr kategoribeskrivningen under F) anlitar han i huvudsak helt (= till minst 90 %) lejd arbetskra för avverknings- och skogsvårdsarhetet.

Kategori H avser fastigheter ägda av stärbhus, där delägarna icke bor på fastigheten. Stärbhuset har inte hellt något personligt ombud med gårdsfolk varaktigt boende på egendomen. Förekommande skogsarbeten utför— följaktligen i huvudsak helt av lejd arbetskraft.

Kategori I avser fastigheter tillhöriga kommuner, inrättningar etc. Förekommande skogsarbeten utföres i l'll vudsak helt av lejd arbetskraft.

Tabell 9:2. Egen arbetsinsats och insats av lejd arbetskraft

Fysiska personer Stärbhus Andel av det totala skogsarbetet Andel av skogsvårds- Andel av skogsvårds- (skogsvårds— OCh av- och avverknings- och avverkningsar- verknmgsarbete) På Län arbete, som bedömes bete, som bedömes enskilda 519083? som bli utfört av bli utfört av bedömes bhutfort av Ägaren Lejd Delägare Lejd Ägaren Lejd och gårds- arbets— och gårds— arbets- och gårds- arbets- folk % kraft % folk % kraft % folk % kraft % ' Stockholms ......... 60 40 53 47 55 45 Uppsala ............ 72 28 61 39 67 33 Södermanlands ..... 71 29 57 43 68 32 Östergötlands ....... 68 32 56 44 64 36 Jönköpings ......... 71 29 58 42 69 31 Kronobergs ......... 70 30 56 44 66 34 Kalmar ............ 65 35 50 50 62 38 Gotlands ........... 73 27 46 54 70 ' 30 Blekinge ........... 77 23 62 38 74 - 26 Kristianstads ....... 71 29 53 47 69 31 Malmöhus .......... 46 54 35 65 43 57 Hallands ........... 60 40 53 47 58 42 Göteborgs o. Bohus. . 69 31 52 48 64 36 Älvsborgs .......... 63 37 44 56 58 42 Skaraborgs ......... 63 37 64 36 62 38, Värmlands ......... 48 52 37 63 46 54 Örebro ............. 62 38 46 54 56 44 Västmanlands ...... 62 38 58 42 57 43 Kopparbergs ........ 37 63 23 77 33 67 Gävleborgs ......... 57 43 34 66 54 46. Västernorrlands ..... 54 46 33 67 50 ' 50 Jämtlands ......... 45 55 30 70 42 58 Västerbottens 67 33 43 57 65 35 Norrbottens . """" 66 34 54 46 62 ' 38 Riket 60 40 42 58 56 44

Tabell 9:3. Skogsägarnas självverksammt och! beroende av lejd arbetskraft efter lokala undersökningar'

I. Självverksamma skogsägare.

II. Icke självverksamma skogsägare (beroende av lejd arbetskraft)

Ägare eller arrendator i regel

boende på faStighEten boende på fastigheten

— Ägare eller företrädare för denna i regel

Ägare, ej boende på fastigheten

1 2 3 4

6 7

Ägare, som ej sjalv

Utöver gårdens har möjlighet ut-

Skogsägare, somi folk erfordras lejd

regel ej behöver arbetskraft för de anlita någon lejd mest arbetskrä- i arbetskraft vande arbetena (avverkning)

Äldre (över 67—70

.. . år) eller långvarigt fora erforderliga sjuka ägare, som

arbeten (exv. syS- selsatta i andra sakåäljpvfxllddam yrken, kvinnliga - skogsägare etc.) fastigheten

Dödsbo, utan självverksam skoglig led- ning

Utbor, ej bosatta på platsen

Kommunfas- tigheter, in- rättningar etc.

Fastigheter

Skogsm. Antal Skogsm. Antal Skogsm. Antal Skogsm.

Antal ha ha ha ha

Skogsm. Antal ha Skogsm.

Antal h a

Antal

Skogsm. ha

Älvsborgs Dalsland. . . . . . . . 2 630 49 581 1 088 47 051 308 6 477 378 10 988 160 000 ha år 1960—61

% av området. . . 31 29 4 7

60 % Medelareal, ha I

(pr fastighet). . .. 19 43 21 27

Älvsborgs

19 socknar i södra länsdelen. . . . . . .. 578 10 489 398 18 251 164 5 191 132 2 938 51.600 ha år 1960—61

% av området .. 20,5 35,5 10 6

Medelareal, ha

(pr fastighet). 18 I | 46 32 | | 22 |

470 14 687

40 % 31

95 2 534

632 25 825

16 41

338 10 975

21

65 5 718

87

35 1 236

Värmlands Ekshärad 0. N. Råda........... 27 600 ha år 1961 % av området. . .

Medelareal, ha (pr fastighet). . . . . . . .

Västernorrlands Ådalsliden och Resele.......... 31 885 ha år 1956—62

% av området ..

Medelareal, ha (pr fastighet) . . . . . . .

Jämtlands

5 representativa socknar......... 151 920 ha år 1957 % av området . . .

Medelareal, ha (pr fastighet). . . . . . . .

Västerbottens

Åsele socken . . . . 56 107 ha år 1956 % av området. . .

Medelareal, ha (pr

fastighet) . . . . .

121 127 644 208

3 800 157 8 527 14 31

31 54 ,

3 401 104 18 677

11 59 70 %

27 180

15 965 744 65 182

11 43 54 %

25 88

12 511 125 24 855

22 44 ___—___! 66 %

60 199

80

20

207

15

6 415 23 48 1 744 68 2 596 4 267 16

m IO N ID

80 2 592

130

18 816 12

91 1 643

16

49

10

36 1 822

139

4 573

93 1 104

13

77

55 % 38 2 367

30 % 182

10 720

46 % 140

862

14

301

71

110

31 854 21

106

13 031 23

207

50 4 813

96

12 2 101

109 110

34 % 96 183 [ | 175

3. Utförda åren 1956—1961 genom jägmästare K. E. Bjo

rkhem och länsskogvaktare i resp. län.

BILAGA 10

Sammanfattning av en genom regionala bedömningar genomförd un-

dersökning av jord- och skogsbrukets strukturförändringar.

Av arbetsgruppens ordförande

Redan på ett tidigt stadium av det ar- bete, som av 1960 års jordbruksutred- ning uppdragits åt dess arbetsgrupp för strukturfrågor, visade det sig an- geläget att nå fram till en mer ingående belysning avföretagsstrukturen i jord- och skogsbruket och utvecklingsten- denserna än den som tillgänglig stati- stik m.m. kunde ge.1 De stora skill- naderna i fråga om förutsättningarna för jord- och skogsbruket leder nämli- gen till att utvecklingslinjerna varierar starkt *mellan olika områden vid den anpassning, som yttrar sig bl. a. i änd- ringaråi antalet företag, i produktions- inriktning och företagsstorlek, markan- vändning, arbetskraftsbalans i jord- och skogsbruket etc. Detta gäller icke blott beträffande olika landsdelar utan ock- så olika områden exempelvis inom ett och samma län har helt olika karaktär. Vidare är juåjord- och skogsbruket vä- sentligt beroende av samhällsutveck- lingenii stort och detta ger väsentligt olika förutsättningar i olika regioner.

Vid denna tidpunkt pågick i en del län arbete med mer ingående utred- ningar' och analyser, vilka utfördes länsvis i lantbruksorganisationens regi i primärt syfte att ge underlag för handlingsprogram, anpassade till de olika bygdernas förhållanden, för de på vederbörande länsorgan ankomman- de insatserna för att främja jord- och

skogsbrukets strukturutvecklin-g. De in— fogades i regel som ett led i de över- siktliga länsutredningarna, som under länsstyrelsens ledning utfördes med in- riktning på näringslivet och samhälls- utvecklingen i länet.2 Eftersom sådana utredningar ännu skedde endast i vis- sa län, kunde de icke ge underlag för någon 'överblick för landet i dess hel— het över jord- och skogsbruket.

Lantbruksstyrelsen hade emellertid funnit det nödvändigt för sin verksam- het att så snart som möjligt få en över- siktlig bild av utvecklingstendenser i olika delar av landet och av de riktlin- jer och bedömningar, efter vilka man arbetar i de olika länen. I nära samar- bete mellan strukturgruppen och sty- relsen övervägdes möjligheterna att åstadkomma en riksöverblick, grundad på material från länsorganen, och ett arbetsprogram för en inventering i så- dant syfte utformades. Det befanns lämpligt att styrelsen med hjälp av läns— organen genomförde en regional inven-

1 Olika speciella undersökningar i sådant syfte genomfördes i samarbete mellan utred- ningen och olika institutioner; se struktur- gruppens skrivelse, sid. 9—10, samt kap. 7: II och bil. 1, 7, 8, 9. 2 Som exempel kan hänvisas till den tryckta redogörelsen för utredningen avseende Koppar- bergs län: Jord och skog i Dalarna; Kungl. lantbruksstyrelsens meddelanden Ser. C, Ra- tionaliseringsavdelningen, Nr. 13. Falun 1962. — Förteckning över länsvis genomförda utredningar se sid. 118.

tering särskilt inriktad på att användas av styrelsen för dess arbetsuppgifter och att materialet av styrelsen ställdes till utredningens förfogande.

I samråd jämväl med lantmäteristy- relsen och Skogsstyrelsen genomförde lantbruksstyrelsen omkring årsskiftet 1962—1963 en snabbinventering genom lantbruksnämnderna under medverkan av hushållningssällskapen, lantmäteri- et och skogsvårdsstyrelserna. En sam- manställning av materialet har därpå gjorts efter överläggningar mellan lant- bruksstyrelsen, berörda centrala äm- betsverk samt den ekonomiska och fackliga föreningsrörelsen. Den har ka- raktären av en studie av utgångsläge, aktuella utvecklingstendenser och åt- gärdsprogram, sådana de bedömts ur de olika länens synvinklar. Lantbruks- styrelsen har i juni 1964 sänt ut en redogörelse för den utförda invente- ringen till de underställda länsorga- nen och har därvid lämnat vissa syn- punkter på den fortsatta utvecklings- planeringens bedrivande.

Uppläggning och utförande. Utredningen har varit inriktad på att översiktligt karakterisera rådande för- hållanden, utvecklingslinjer och an- passningsmöjligheter för jord- och skogsbruket i olika delar av landet, bedömda med beaktande av samhällsut- vecklingen i stort.

Utredningen har utförts på så sätt att man inom varje län regionalt redovisat rådande förhållanden, de hittillsvarande förändringarna, den sannolika framti- da utvecklingen beträffande markan- vändning, antal företagsenheter, befolk- ning och arbetskraft, anpassningsmöj- ligheter samt därmed sammanhängan— de ändringar i lokaliseringen av jord- och skogsbruksproduktion. Vid den re- gionala indelningen har produktions- underlaget i mark fått ett starkt infly-

tande. Ett relativt homogent underlag i denna del förelåg genom att länsorga- nen nyligen hade genomfört den över- siktliga markklassificering, som struk- turgruppen redovisat i sin bil. 1. In- delningen har skett utifrån allmänna erfarenheter från det praktiska ratio- naliseringsarbetet och med hänsyn till kända förhållanden beträffande lant- bruksföretagens sammansättning med avseende på åker- och skogsareal, åker- arealens läge, åkermarkens avkast- ningsförmåga, jord- och Skogsmarkens arronderingsförhållanden, ägandeför- hållandena i skogsmarken, allmänna förutsättningar för jord- och skogs— bruk, tidigare befolkningsrörelser, strukturförändringar i jord- och skogs— bruket samt ekonomiska och sociala förhållanden, såsom förekomst av ar- betstillfällen och tillgång till tätorter.

I syfte att skapa ett underlag för jämförelser mellan de olika länen har inventeringen och materialet grupperats efter en grovindelning i regiongrupper. De använda regionrgrupperna är föl-

jande.

1. Jordbruksbygd — bygd, där den bebyggelse, som är knuten till are- ell produktion, primärt är ekono- miskt motiverad av förekomsten av åker.

2. Mellanbygd A. Åkerglesare bygd —— jord- och skogsbruksbygd, som också kan b—e- nämnas jordbruksbetonad mellan- bygd, där den bosättning, som är knuten till areell produktion, pri- märt är motiverad av jordbruk i samband med skogsbruk eller annan sysselsättning. B. Skogsbruksdominerad mellan- bygd — bygd, där den bosättning, som är knuten till areell produktion,

främst är motiverad av kombina-

tionsföretag med tyngdpunkt i ' skogsbruket.

C. Speciella mellanbygder, skär- gårdsbygder, småindustribygder, ,tätortsinfluerade bygder, etc.

3. Skogsbruksbygd —- bygd, där det redan nu i första hand är tillgången på skog som gör den till areell pro- duktion knutna bebyggelsen ekono— miskt motiverad. Det bör understrykas att undersök- ningen har sin begränsning, eftersom den endast ger en sådan preliminär översikt, som kan grundas på en snabb- utredning byggd på befintligt mat-erial och på länsorganens kännedom om ortsförhållandena.

Bedömningen och fördelningen på regiongrupper har gjorts från länets egna utgångspunkter. Jordbruksbygd i Malmöhus län och jordbruksbygd i Norrland har sålunda helt olika karak- tär och olika innebörd. I Malmöhus län omfattar jordbruksbygderna så gott som uteslutande jordbruksjord; 90% av den ingående arealen är åker. I norrlandslänen har man uppfattat jord- bruksbygder som sammanhängande områden jordbruksjord jämte mellan- eller närliggande skogsmark, som in- går i samma fastigheter som jordbruks- jorden; åkertätheten är exempelvis i Västerbottens län i storleksordningen 15 % (åker i procent av totalarealen).

Det är också uppenbart att uppgif- terna från olika län är av olika nog- grannhet. I de län, där länsutredning nyss var genomförd eller låg i ett slutskede, har länsorganen inhämtat sina uppgifter från relativt ingående inventeringar och därpå grundad regi- onindelning; i andra län har de mera uppskattningsvis lämnat sina uppgifter med ledning av befintligt material och från sin kännedom om ortsförhållan- dena.

Emellertid har materialet fått en vä- sentlig stadga genom att vissa speciella undersökningar utförda likformigt för

riket, bl.a. den nyssnämnda översikt- liga 1narkklassificeringen, utgjort en sammanhållande faktor.

Ur utredningresultaten.

Vissa resultat av snabbutredningen är i mycket schematisk form sammanfat- tade å översiktskartan, som visar de olika regionernas ungefärliga omfatt— ning.

Först några sakuppgifter om arealer och företagsenheter inom de olika re- gionerna.

Inom jordbruksbygder återfinns 47 % av landets totala åkerareal, 11 % av skogsarealen samt 34 % av antalet brukningsenheter med mer än 2 ha åker.

Den alldeles övervägande delen av denna åkerareal ligger naturligtvis i jordbruksbygderna i södra och mel- lersta Sverige. Sålunda har till jord- bruksbygder i Götaland och Svealand med undantag av Kopparbergs län förts 40 % av landets totala åker och 23 % av antalet brukningsenheter.

I norrländska jordbruksbygder jämte Dalarnas jordbruksbygder ligger blott 7 % av landets totala åker och 11 % av antalet brukningsenheter. För att ge en rättvisande uppfattning bör kartan över regiontyperna och kartan över åker- tätheten lämpligen studeras jämsides med varandra.

Till åker-glesare bygder har hänförts 23% av åkerjorden, 16% av skogs- marken samt 26 % av antalet bruk- ningsenheter. Inom de åkersvaga byg- derna i Götaland och Svealand med undantag av Kopparbergs län återfinns 18 % av den totala åkerarealen, 6 % av skogsmarksarealen samt 16% av an- talet brukningsenheter.

Skogsbruksdominerade mellanbygder omfattar 15 % av åkerarealen, 21 % av skogsmarken samt 20 % av antalet brukningsenheter.

Speciella mellanbygder, till vilka hänförts dels tätortsinfluerade bygder, dels skärgårdsområden, dels småin- dustribygder, omfattar (S% av åker- jorden, 4 % av skogsmarken samt 6 % av antalet brukningsenheter.

Skogsbruksbygder rymmer 9% av åkerjorden, 48 % av landets totala skogsareal samt 14% av totala antalet enheter.

Variationen mellan länen är bety- dande. Jönköpings län, Kronobergs län och Älvsborgs läns södra område har redovisat endast ca 10 % av enheterna och åkerarealen inom jordbruksbygd. I Uppsala, Malmöhus, Hallands och Gävleborgs län innehåller jordbruks- bygderna mer än 50% av enheterna och samtidigt mer än 70% av åker- jorden.

Till jordbruksbygder i Malmöhus, Hallands, Kalmar, Kristianstads, Skara- borgs, Östergötlands, örebro, Västman- lands, Södermanlands, Uppsala och Stockholms län hänför sig ca 1,2 milj. hektar åker.

Åkerglesare mellanbygder omfattar mer än 1/3 av brukningsenheterna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Ska— raborgs, Kopparbergs, Västmanlands, Västernorrlands län samt Älvsborgs läns södra område.

Skogsbruksdominerade mellanbygder framträder särskilt starkt i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge län och Älvs- borgs läns södra område. I Jönköpings län ligger 66 % av enheterna samt 59 % av åkerarealen i dessa bygder. Motsva- rande tal för Kronobergs län är 40 resp. 35 %. Skogsbruksdominerade mellanbygder rymmer 17% av åker- arealen, 19% av antalet enheter och 25 % av skogsmarken i Jämtlands län, medan motsvarande siffror för Väster- bottens län är 16, 20 och 32 %.

Skogsbruksbygderna har naturligtvis stor omfattning i norrlandslänen. Drygt

50 % av skogsmarken samt ca 15 % av antalet brukningsenheter där ligger i sådana bygder. Regiontypen framträ- der också starkt i Kopparbergs, Väst- manlands, Värmlands län och i Älvs— borgs läns norra område.

Större tätortsinfluerade områden återfinns kring Stockholm och Göte- borg. Att tätortsinfluensen inte å kar- tan markerats också för Malmö—Häl- singborg eller Norrköping—Linköping beror bl.a. på att sagda städer ligger inom utpräglade jordbruksområdet], varför marken i jordbruksproduktionen har ett relativt högt alternativt värde och i regel brukas i intensiv jordbruks- produktion intill dess marken tages i anspråk för bebyggelse, vägar etc.

Vad så beträffar länsorganens bedöm- ningar av den sannolika utvecklingen inom de olika regionerna, så visar sam- manställningen i tab. 10: 2 det bedöm- da bortfallet av brukningsenheter och förändringarna i markanvändningen. I kort sammanfattning är resultatet av de 25 delanalyserna följa-nde.

Jordbruksbygderna.

Genom en successivt gående storleks- rationalisering minskar antalet bruk- ningsenheter. Av de "gjorda bedömning- arna framgår, att man kan vänta att antal-et enheter inom jordbruksbyg- derna fram till 1975 kommer att mins- ka i södra och mellersta Sverige med mellan 15 och 35 % och i Norrland med 40—50 %.

Beträffande markanvändningen har bedömts att i södra och mellersta Sveri— ge åkerjorden kommer att minska med ca 20 %. Bedömningar för Norrland vi— sar ett något större bortfall. Inom de ut- präglade slättområdena i östergötlands, Malmöhus, Kristianstads och Skara— borgs län uppvisas endast ett bedömt bortfall på några procent. Minskningen i åkerarealen orsakas här dels av att

smmnsriunmcsunu öven JDRD— ocn sxoesanuxzrs REGIONALA DIFFERENTIERING

. JORUBRUKSUVGD

. u) sum om m'mmua sm...

») Nunn sung.

»

. NELLÅNIVGD

A. Ålnth n":

a) saom och mellersta Suvi;- EZ] ») Herrn sung.

III—l,"!

£.in

[(Tn

'JL

m

Slogshruhdamimrnd mqa

n Specielt mellanbygd

P SKOGSBRUKSBVGD

. FJÄLLE'GD

_ Mer än 1]; av landarealen uppodlad

More than 7]: o/ the land is arab/e E '/3-1/3 av landarealen uppodlad lla—% af Ine land IS amb/e m Mindre ön 1]; uv landarealen uppodlad Less (han 1]; of the lend :s arab/e

Icke uppadlat område No arable'land Kalljällsgröns Alpine bell lim/l

Återgiven 'ur "Atlas över Sverige”, blad 61—62, med tillstånd från Svenska !! Säll- skapet för Antropo- logi och Geografi.

mark tas i anspråk för andra ändamål — byggnadsåndamål, vägar etc. — samt dels av krav på tillfredsställande fält- form.

De åkerglesare men jordbruksbetonade mellanbygderna. Utvecklingen går i stort mot bortfall av små, ofullständiga enheter samt minskning av åkerarealen genom att sämre och dåligt belägen åkerjord över— föres till skogsmark. En viss tendens att skilja jord och skog i brukningshänse- ende är märkbar, bl.a. genom att en del av de ägare, som upphör med jord- bruk, behåller skogsmarken i eget bruk och utarrenderar åkerjorden. De gjorda bedömningarna beträffande nedgången i åkerarealen visar en minskning på 20—40 %, medan minskningen i an- talet .företagsenheter har bedömts kom- ma att uppgå till 20—50 % fram till 1975.

De skogsbruksdominerade derna. Åkerjordens splittring och kvalitet gör att man får räkna med långtgående för- ändringar beträffande markanvänd- ningen, antalet företagsenheter samt befolkning, knuten till jordbruket. Så- ledes har bedömts som sannolikt att antalet enheter minskar med 30—50 %, på något håll mindre, och att åkerare— alen likaså minskar med 30—50 %. Avstånden mellan spridda smågrup- per medför på en hel del håll sådana kostnader för uppsamling och distribu— tion att den nuvarande produktionen inte med ekonomisk fördel kan fort- sätta. I det läget går utvecklingen mot ändrad produktion och nedläggning av svaga enheter. Genom att spridda bo- sättningar med svagt produktionsun- derlag vfaller bort och nya bosättningar bl.a. för arbetskraften i skogsbruket kommer till tenderar bebyggelsen att bli mer samlad.

mellanbyg-

Skogsbraksbygderna är de regioner, där förändringarna kanske blir mest genomgripande.

Utvecklingen bedömes här gå mot snabbt bortfall av jordbruk samt lika- ledes snabb minskning av åkerarealen. Siffrorna varierar mellan 50—60 %.

Förutsättningar att bygga upp bestå- ende kombinerade företag föreligger endast i begränsad omfattning inom vissa områden, där mer samlade åker- arealer förekommer. Övergången från säsongarbetande till heltidsanställda skogsarbetare kan väsentligt minska jordbrukarnas möjligheter att få syssel- sättning i skogsbruket och ändra förut- sättningarna för jordbruken att bestå.

Materialets vidare bearbetning och an- vändning. Den föreliggande snabbinventeringen bör ses som en inledande åtgärd i syfte att få en översiktlig, aktuell bild av ut- vecklingstendenser i olika delar av lan- det och av de riktlinjer och bedöm- ningar efter vilka man f. n. arbetar inom de olika länen. Lantbruksstyrel- sen avser att materialet skall användas som en utgångspunkt vid förnyade överväganden om översättningen av de allmänna jordpolitiska riktlinjerna i regionalt differentierade program. Fortsatt utvecklingsplanering för strukturanpassningen m.m. är avsedd att utföras länsvis efter hand över hela landet. Den syftar till att bilda en all— män ram för val mellan olika rationali- seringsvägar inom jord- och skogsbruket och även bidraga till underlaget för så- dan allmän översiktlig planering, som på länsplanet bedrivs rörande lokali- sering, samhällsutveckling m.m. Upp- giften är med andra ord att dels redo— visa nuvarande förhållanden, utveck- lingstendenser och anpassningsmöjlig- heter samt att forma ut konkreta hand- lingsprogram för insatserna för jord-

och skogsbrukets rationalisering, dels bidraga till underlaget för en allmän översiktsplanering inom länet rörande näringslivet i dess helhet.

Undersökningarna inom länen omfat- tar bl. a.

a) markanvändning: den nuvarande åkerjordens omfattning och loka— lisering samt väntade förändringar,

b) jord- och skogsbrukets företags- struktur: storleksfördelning, ägan- deförhållanden, tekniska anlägg- ningar, sannolika förändringar,

c) jord- och skogsbrukets befolkning och arbetskraft: arbetskraftens om- fattning, åldersfördelning, utveck- lingstendenser,

d) företagsekonomiska frågor: produk- tionsförutsättningar, krav på före- tagsstorlek och lämpliga produk— tionsformer. Utrednings- och planeringsarbetet för jord- och skogsbrukets strukturan- passning m. m. bör enligt lantbruks— styrelsens anvisningar bedrivas i in- timt samarbete med de olika länsor- ganen och med de berörda kommuner- na. Samråd bör ske med jordbrukets och skogsbrukets ekonomiska och fack—

liga organisationer vid diskussion av utvecklingstendenser och anpassnings- möjligheter och vid överväganden rö- rande regionala handlingsprogram. Li- kaså bör ortsbefolkningen beredas till- fälle att ta utvecklingslinjer m. m. un- der debatt vid överläggningar anord- nade i olika delar av länet. Vidare bör utredningsmaterial och rekommenda- tioner hållas tillgängliga för olika myn- digheter och organisationer m. fl., var- igenom en ekonomiskt välbetänkt sam- ordning av dispositioner och investe- ringar torde främjas.

Utredningsarbetet på länsplanet kom- mer att så långt det är lämpligt ges en likartad uppläggning, så att resultaten kan bli jämförbara och användas för riksöverblickar.

Utvecklingsarbetet bör bedrivas icke som en engångsföreteelse utan som en »rullande planering» med anpassning till ändrade förutsättningar. Allt efter- som utvecklingsplaneringen arbetas fram i de olika länen kommer den nu föreliggande rikssammanställningen av material och den regionala indelningen att revideras eller förnyas.

Tabell 10:1. Fördelningen på olika bygdetyper av åker- och skogsmarksarealsamt brukningsenheter. Fördelningen angiven i procent av äker, skogsmark resp. brukningsenheter inom länet.

Skogshruksdomine- Speciella

J ordbruksbygder Åkerglesare, bygder rade mellanbyg der m ell anby g der

Skogsbruksbygder

Prod. Bruk- Prod. Bruk- Prod. Bruk- Prod. Bruk— Prod. Bruk- Åker skogs- nings- Åker skogs- nings- Åker skogs- nings- Åker skogs- nings- Åker skogs- nings- mark enh. mark enh. mark enh. mark enh. mark enh.

Stockholms. . . . . 13 25 42 38 43 2 4 4 23 27 23 3 18 5 Uppsala...................... 73 35 57 8 10 12 6 12 7 13 43 24 —— —— -— Södermanlands. . 23 33 28 24 27 21 26 26 4 Östergötlands............. . 45 7 29 17 9 15 6 7 Jönköpings................... 12 3 5 22 15 14 59 65 Kronobergs................... 11 4 7 33 22 30 35 36 Kalmar...................... 50 -— 36 — — — 26 — Gotlands. . 51 32 41 25 50 30 — —— Blekinge..................... 15 4 8 48 29 37 24 34 Kristianstads. . . 21 26 21 10 26 Malmöhus ...... . . . . . . . ....... 92 50 87 _ — _ 8 50 Hallands. . . . . . .. . 74 32 60 8 20 13 14 45 Göteborgs o. Bohus. . . . . . . . . — — —— 71 75 66 -— — Älvsborgs, norra. . . . . . . . . . . . .. 34 10 25 29 23 30 17 18 Älvsborgs, södra. . . . . . . . . . . . .. 14 6 9 46 32 41 40 62 Skaraborgs................... 44 16 39 40 39 40 5 16 Värmlands. . . . . . . 32 9 18 22 11 20 21 20 Örebro....................... 62 15 46 3 2 3 26 38 Västmanlands. . . . . . . . . . . . . . . .. 49 18 37 15 12 17 12 12 Kopparbergs.................. 56 5 49 29 11 39 10 18 Gävleborgs. . . . . .. . . . . . . . . 55 24 56 23 16 21 14 13 Västernorrlands. . . . 24 6 20 58 37 60 — _ Jämtlands .................... 57 18 44 12 4 16 17 25 Västerbottens. . . . . . . . . . . . . . . . . 36 8 28 37 22 34 16 32 Norrbottens.................. 44 6 35 14 7 16 12 15

HELARIKET............... 47 11 34 23 16 26 15 21

0 om

0 v—4 in 01 0 'st' N H Q'

h H

CO CO

1!) H

lN eocen [00 H

co wr— v—4 "( > m

(Dahm CÖHHN Hin

63th NCOv—l

w—t

21 70 24 9 48 14

N 01 H

Q' [mom 0 v—t HDI—N

5 4 5 7 36 13 0 6

Norrland..................... 42 11 34 31 15 32 12 19 13 Svealand..................... 48 11 35 21 13 23 15 19 20 Götaland. 48 10 33 22 25 25 15 33 23

11 52 16 9 52 16 9 26 12

LOCDF MICO thD

Tabell 10:52. Bedömd procentuell minskning i antal brukningsenheter och åkerareal.

Jordbruks— Åkerglesa SkOngTUkS' Speciella Skogsbruks- bygder bygder dominerade mellanbygder bygder mellanbygder La" Förändring i

' antal areal antal areal antal areal antal areal antal areal

enh. äker enh. åker enh. åker enh. åker enh. åker Stockholms ....... 20 10 40 30 50 50 _ _ 75 75 Uppsala .......... 16 9 35 15 31 30 45 30 _ _ Södermanlands. . . . 30 10 30 20 40 35 50 50 50 - 50 Östergötlands ..... 20 2 21 2 30 20 30 20 25 25 Jönköpings ....... 20 5 20 15 25 30 20 20 30 50 Kronobergs ....... 15 16 20 25 30 40 15 40 25 50 Kalmar .......... 30 10 _ _ 30 30 _ _ 30 50 Gotlands ......... 13 _ 40 _ _ _ 40 _ _ _ Blekinge ......... _ _ _ _ 40 15 _ _ 40 35 Kristianstads ..... 22 2 20 15 50 40 20 18 55 60 Malmöhus ........ 30 2 30 _ _ _ _ _ _ _ Hallands ......... 35 5 50 30 40 25 40 30 _ _ Göteborgs o. Boh. . _ _ 30 30 _ _ 40 30 _ _ Älvsborgs, norra .. 20 5 15 10 20 25 30 30 20 30 Älvsborgs, södra . . 40 5 25 10 20 15 _ _ _ _ Skaraborgs ....... 35 4 30 10 30 20 30 20 30 25 Värmlands ....... 30 20 25 35 40 50 _ _ 50 50 Örebro ........... 20 8 20 20 20 30 _ _ 30 40 Västmanlands. . . . . 25 10 50 20 55 30 _ _ 60 50 Kopparbergs ..... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Gävleborgs ....... 40 10 40 10 _ _ _ _ _ _ Västernorrlands . . . 30—50 10 30—50 20 _ _ _ _ _ _ Jämtlands ........ 40 5 30 25 30 30 25 _ 30 30 Västerbottens ..... 35 20 40 30 50 40 70 _ 50 50 Norrbottens ...... 50 35 40 40 40 60 40 45 50 65

'mw' kom;—lit

» . nu

3le i

l.

.'l'

! h

[. inl

..PP"

År.. ,rl'.

—.1—.1...'.'.

. ii.;auc, l

..; ,..-

. igen

' "r,...ffrnt'ln ....

'.....

än. Z'gv' '.l. .

lmrlu. ' .zbmsl mi)-—

". ...-. .vnuffuål ADI; ?ADBHEJ JH' ,. . il. . ..är! Max!-. lf. .Hi ii.-lill; , .lioll .o spiritism-'_' . .. lm nå __czhmrluli. - millii .Z'Jm'iw r,": ' .-._.| amn-1 ”P,”? dabGnluufi—H ..... .u'idou' *. '»imiomukmv; ewa! qn/ åt...-?.- ??:1311111Mr'1hå I... . _ .. .JJui-bllmä'. ' fli—110023 / - ..; trogna-nog”

.

__..- .. ej!—”'i. 4- *.

Al 'I .J | 'I in” | r _. zl &: | H ,- _. lg! *— . - ' 'i? l” a' . " -l "LlHL. . "'|':-' | . ', ' "i”! ” EmmaL-11114.

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1964

. Teknikerutbildnlng i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del II. 1

2. Nordisk etterutdannelse i by— og reglonplanleg- 8. 4. Invauditetsvurdering, erstatningsfastsettelse. ta-

sing. Nordiskt institut för elementarpartikeltysik.

bellsystemer m.v. 1 yrkesskadetrydgene i Norden.

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Företagsinteckning. [10] Svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommisslonen i Wennerström- affåren. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wenner- strömaffären. [l'r] Lag om förvaltmngsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstifteise. [28] Skadestånd II. [31] Förtida tillträde, expropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommittén. Äktenskapsrätt I. Författ— ningstext. [34] Åktenskapsrätt II. Motiv. [85]

Försvarsdepartementet Krigsmakten: förbandssjukvård. [20]

Socialdepartementet

Bättre åldringsvard. [5] Arbetstidsförkortningens verkningar. [91 Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna.

[2 4] Ökat stöd till barnfamiljer. [36]

Kommunikationsdepartementet

Bilskrotning. [211 Statens byggnadsbesparingsutredning 3. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [26]

Finansdepartementet

Värdesåkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2.1ndexlån.DelII. [2]

Alkoholreklamen. [6] statens skogar och skogsindustrier. [7] Kommunal skatteutjiimning. [19] . Nytt skattesystem. [25] ' Koncernbidrag m. m. [29] i

Ecklesiastikdepartementet

1958 års utredning kyrka-stat III. Religionsfrihet. [13] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [16] V. Kristendomsundervisningen. [soi Förbud mot utförsel av kulturförem 1. [22]

Jordbruksdepartementet

i 1

i

1960 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutvecklingen] i det svenska lantbruket. [B] 2. Lantbrukets strula-' turutveckling. [37] ' Älgfrågan. [111 1 Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. ] Del II. [12] , Kronhjortsreservat m. m. [28] . !

Handelsdepartementet ,

Effektivare konsumentupplysning. [4] Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och, tillhörande dokument. [18] Översättning av viktigare följdförfattningar till för- dragen angående Europeiska ekonomiska gemen- skapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen. 33]

lnrikesdepartementet Konsumtionamönster på bostadsmarknaden. [3]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1964