SOU 1964:42

Kommunal markpolitik : Markpolitiska utredningens betänkande 1

Till Herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 och den 18 september 1963 tillkallade chefen för inrikesdepartementet generaldirektören G. Renlund och kanslirådet G. Svenson att utreda och lägga fram förslag angående statliga stödåtgärder till främjande av en aktiv kommunal markpolitik. Åt Renlund uppdrogs att som ordförande leda utredningsarbetet.

Att som experter biträda vid utredningsarbetet haur förordnats fastighets- chefen G. Asker, Västerås, kommunaldirektören H. Edin, Stenungsund, bankokommissarien K. Eklöf, avdelningsdirektören hos bostadsstyrelsen Ö. Hernbäck, utredningschefen A. Nordberg, Stockholm, och byråchefen i riksrevisionsverket S. Säfström. Till sekreterare har förordnats civilingen- jören 0. Westin.

Vi har antagit benämningen markpolitiska utredningen.

Genom beslut den 29 juni 1964 har Kungl. Maj:t uppdragit åt oss att i vårt utredningsarbete taga under övervägande vad riksdagens statsutskott i utlåtande nr 42 år 1963 anfört rörande direktiv till de markförvaltande myndigheterna och beträffande tomträttsupplåtelser av statlig mark. Vidare har statsrådet och chefen för inrikesdepartementet överlämnat en fram- ställning från Stockholms förorters samarbetsnämnd, i vilken nämnden hemställer att åtgärder skall vidtagas syftande till bättre möjligheter för kommunerna att bedriva en aktiv markpolitik.

Vårt hittillsvarande utredningsarbete har vi inriktat på att söka kartlägga kommunernas markpolitiska handlande samt att utarbeta förslag till åtgär- der för att underlätta kreditförsörjningen för kommunala markförvärv och tomträttsupplåtelser. Resultatet av detta arbete redovisas i föreliggande be- tänkande om kommunal markpolitik. De statistiska undersökningar som redovisas i betänkandet har till huvudsaklig del ombesörjts inom bostads- styrelsens planeringsbyrå.

I det fortsatta utredningsarbetet avser vi att behandla vissa åtgärder av administrativ och organisatorisk art, främst sådana som har samband med statens och kyrkans markförsäljning.

Stockholm den 21 september 1964

Gösta Renlund Göte Svenson

Olle Westin

KAPITEL 1

Inledning

Samhäl'lsutvecklingen i vårt land har sedan länge karakteriserats av en till- tagande urbanisering. Tendensen till koncentration av företagsamhet och bosättning är i dag klart framträdande. Detta innebär en betydande tillväxt av tätortssamhällena. Samtidigt har samhällena blivit mer och mer kompli— cerade. Människornas behov och verksamheter har i hög grad differentie- rats. Detta ställer ökade krav på en ändamålsenlig organisation av sam- hällena. Samhällsbyggandet är därför en verksamhet av utomordentlig vikt.

Av grundläggande betydelse för samhällsbyggandet är att bestämma mar- kens mest ändamålsenliga användning och den lämpliga tidpunkten för att ta den i anspråk. Det är härvid en betydande skillnad mellan nyexploate- ring för bebyggelse och stadsombyggande. Nyexploatering innebär att mark börjar användas för samhällsbyggande. Stadsomhyggande innebär, att mark som redan används för samhällsändamål får ett effektivare utnyttjande eller eljest får en ändrad användning. Till stadsombyggandet hör t. ex. för- nyelse av undermålig bostadsbebyggelse, trafikteknisk ombyggnad av sam— hället, ändring från bostadsbebyggelse till kommersiell bebyggelse.

Stat och kommun har ansvaret för samhällsbyggandet. Under de sista de- cennierna har kommunernas arbete med samhällsbyggandet fått ökad be- tydelse och blivit mera aktivt. Vidare har ansvar och befogenheter, som ti- digare åvilade statliga organ, i stor utsträckning flyttats över på kommuner- na under denna tid. Ett betydelsefullt hjälpmedel i kommunernas samhälls- byggande är deras befogenhet att bestämma var tätbebyggelse får uppkomma och hur den skall vara utformad, det 5. k. kommunala planmonopolet. Rätt utnyttjat är p'lanmonopolet kommunens viktigaste hjälpmedel för att åstad— komma en ur samhällsbyggnadssynpunkt lämplig markanvändning. Mar- kens användning skall enligt byggnadslagstiftningen bestämmas genom översiktlig planering (region- och generalplan) samt detaljplanering (stads- plan eller byggnadsplan).

Kommunerna måste även medverka vid genomförandet av den beslutade markanvändningen. Kommunen har sålunda att svara för skolor, allmänna byggnader, gator, vatten och avloppsledningar, parker m. 111. Detta får även uttryck i lagstiftningen. Bestämmelser i byggnadslagen, lagen om all- männa vatten— och avloppsanläggningar, hälisovårdxsstadgan och andra för— fattningar ålägger kommunen att svara för byggande och underhåll av en rad sådana anläggningar.

I fråga om bostadsförsörjningen har kommunen ett betydande ansvar, stadfäst i 1947 års lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. Denna lag har varit av stor betydelse för att förverkliga det akti- va kommunala engagemang i bostadsbyggandet som vi har i dag. Med stöd av denna lag har år 1962 utfärdats kungörelse angående kommunala bostads- byggnadsprogram. Skyldighet att upprätta sådana program har ålagts ca 400 kommuner. Programmen skall avse en »plan till främjande av att bo— stadsbyggandet inom kommunen förberedes och genomföres på ett ändamåls- enligt sätt». Om kommunens ansvar för bostadsförsörjningen skall få en reell innebörd måste det även innefatta skyldighet att verka för att bostads- kostnaderna hålles på en rimlig nivå.

Uppgifterna inom samhällsbyggandet är i grova drag uppdelade på föl- jande sätt. Kommunen svarar, såsom framgår av det förut sagda, för beslut om markanvändningen och vidtar vissla åtgärder för förverkligande av den beslutade användningen. I samhällsbyggandets tidigaste skeden, den över— siktliga planeringen och detaljplaneringen, har alltså den aktiva rollen till- lagts kommunerna själva. Byggherrar —— kommunala, kooperativa och en- skilda —— övertar den aktiva rollen i nästa skede av samhällsbyggandet, pro- jekteringen av bebyggelsen. Kommunen utövar då en övervakande och kon- trollerande funktion. I slutskedet, byggandet, övertas den aktiva rollen av byggaren, som ibland kan vara byggherren själv men ofta är en entre-prenör. Kommunen och byggherren delar då på de kontrollerande funktionerna.

Kommunens faktiska möjligheter att bestämma hur marken skall an- vändas och dess möjligheter att påverka tidsschemat för beslutad markan- vändning är i hög grad beroende av markägarförhållandena. De som utnytt- jar marken i den förutvarande användningen (jordbrukare, fastighetsför- valltare m. fl.) deltar i regel inte i samhällsbyggnadsprocessen. För att mar— ken :skall få en ändrad användning är det därför i regel nödvändigt att mar- ken överlåtes till någon i samhällsbyggandet aktivt deltagande part — kom- mun, markexploatör eller byggherre. Om kommunen förvärvar marken, kan den helt bestämma hur bebyggelsen skall utformas och i vilken tidsföljd den skall genomföras. Förvärvas marken av en byggherre, kan man utgå från att han har intresse att utnyttja marken för en ändrad användning. Däremot är det inte utan vidare givet att byggherrens intressen sammanfaller med kommunens, t. ex. beträffande arten och omfattningen av bebyggelsen och tidsschemat för dess genomförande. Kommunerna kan vid bebyggelseplane- ringen av olika skäl nödgas kompromissa med byggherren. Ej sällan är detta till men för samhällsbyggandet. Om förvärvaren är en markexploatör kan risken för intressekonflikt med kommunen bli ännu större.

För att kunna utöva ett bestämmande inflytande på markanvändningen och samhällsbyggandets tidsschema har kommunen behov av effektivare medel än som innefattas i befogenheterna i samband med planläggningen. En sådan ökning av kommunens realinflytande på samhällsbyggandet synes

endast kunna åstadkommas genom ökat kommunalt markägande. Behovet av en aktivare kommunal markpolitik har ett naturligt samband med de ökade anspråk som ställs i fråga om bostadsbyggandets volym och kvalitet, trafikapparatens funktionsduglighet o.s.v. Målet för bostadsförsörjningen ligger i dag på en så hög nivå att resurserna beträffande stadsplanering, projektering och byggande behöver ansträngas hårt för att målet skall kun— na nås. Samhällsbyggandet måste därför organiseras så att störningar i pro- cessen om möjligt undvikes. Utan tvivel medför markfrågans nuvarande läge i flertalet kommuner betydande risker för dylika störningar.

KAPITEL 2

Förutsättningar och hjälpmedel för kommunal markpolitik

1 . Markexploatering

Kommunerna tillhandahåller huvudparten av marken inom nyexploaterings- områden. De svarar även nästan helt för att marken iordningställes för be- byggelse. Investeringarna i exploateringsanläggningar inom sådana områden är betydligt större än investeringarna i mark. Vid försäljning av byggklar mark återfår kommunen större eller mindre del av sina investeringar. Om byggandet därvid följer ett uppgjort tidsschema är finansieringen av dessa investeringar i allmänhet av kortfristig natur. Försäljningspriset, m.a.o. tomtkostnaden, beräknas enligt praxis på grundval av kostnaderna för mark, gator och vatten- och avloppsledningar. I vissa kommuner innefattar tomt- kostnaden utjämningshelopp för varierande grund]äggningsförhållanden. Kostnader för gatubelysning, parker samt anläggningar som betjänar större områden, såsom huvudledningar för vatten och avlopp, matargator och lek— och bollplaner, räknas i allmänhet inte in i tomtkostnaderna. Den all— männa samhäl'lsservicen, skolor, kulturella anläggningar m. m. räknas inte heller in.

De belopp som kommunen får in vid försäljning av byggklar mark mot- svarar således i allmänhet endast en begränsad del av kommunens totala kostnader för att iordningställa marken och skapa förutsättningar i övrigt för bebyggelsen. Ofta saknar emellertid kommunen praktisk möjlighet att ta ut kostnaderna ens för de nämnda exploateringsanläggningarna. Beträffan- de mark som kommunen äger och iordningställer och sedan försäljer finns det visserligen i princip ringa hinder att räkna in ifrågavarande kostnader i försäljning-spriset. Förekomsten av icke-kommunal mark och kommunens ansvar för ortsprisnivån på mark medför dock i många fall att kommu- nerna inte anser sig böra ta ut dessa kostnader till fullo. De to—mtpriser kom-munen tillämpar inverkar nämligen på prisnivån för enskild mark som kommun avser att förvärva eller som i övrigt skall användas för bebyg- gelse. Detta har samband med att kommunens legala rätt att utkräva hi- drag till exploateringskostnaderna från enskilda som exploaterar mark är mera begränsad än deras möjligheter att rymma sådana kostnader i för- säljningspriset för den kommunala marken.

Dessutom är det vanligt att kommunerna mer eller mindre medvetet sub- ventionerar tomtmarken, d. v. s. säljer marken för ett pris som understiger deras kostnader för råmark, gator och va-ledningar. Våra statistiska under- sökningar visar att tomtkostnaderna inom nyexploateringsområden är avse- värt högre i de stora kommunerna än i de små. De sjunker enligt en i stort sett jämn kurva. Skillnaderna är betydligt större än som kan föranledas av olikheter i fråga om standard och råmarkspriser. Mindre kommuner sub- ventionerar således nyexploateringsverksamheten i stor utsträckning. Detta är mera utpräglat i fråga om småhusbebyggelse än i fråga om flerfamiljs- husbebyggelse. Trots den allmänna kostnadsstegringen och höjningen av standarden på stadsplaner och exploateringsanläggningar har tomtkostna— derna genomsnittligt sett ökat endast obetydligt under den femårsperiod i som undersökningarna avser. I fråga om flera av de i undersökningen in- j gående kommungrupperna kan någon ökning överhuvud inte påvisas. Sub- ] ventioneringsgraden torde således ha ökat under perioden.

Det sagda gäller småhusbebyggelse och flerfamiljshusbebyggellse inom nyexploateringsområden. I fråga om bebyggelse inom saneringsområden1 är kommunernas markpolitiska insatser betydligt blygsammare. Mindre än en tredjedel av marken för bostadsbebyggelse går via kommunerna. Beträffan— de mark för annat slag av bebyggelse i sådana områden saknas uppgifter. Kommunernas markpolitiska insatser torde i fråga om dylik mark vara av ännu mindre omfattning. Uppenbarligen är kommunernas möjligheter att i samband med försäljning eller tomträttsupplåtelse få täckning för sina ! kostnader i samband med sanering ytterst begränsade. Deras möjligheter j att utkräva bidrag av byggherrarna är också små. Exploateringsavtal kan ofta inte användas, emedan marken redan tidigare är stadsplanelagd och byggherren därigenom har en stark ställning. Bidragen måste i allmänhet grunda sig på gatumarks- och gatubyggnadskostnadsbestämmelser samt va— i taxa. De kostnader kommunerna i dag tar på sig för att åstadkomma sam- L hällelig service inom tidigare bebyggda områden uppgår till väsentligt högre 9 belopp än som täcks av bidrag enligt dessa bestämmelser. Om man dessutom

tar hänsyn till att stora kommunala investeringar återstår innan förhållan- 1 dena inom dessa områden blir slutgiltigt ordnade på ett tillfredsställande sätt, kan man sannolikt utgå från att kommunerna subventionerar bebyggel— sen inom saneringsområden i ännu högre grad än inom nyexploaterings— områden.

2. Kommunala investeringar och deras finansiering

Kommunernas nettoinvesteringar under ett vart av åren 1959 och 1960 var ca 1 500 milj. kr. De ökade till 1 800 milj. kr. år 1961 och 2 600 milj. kr. år 1962. Kommunernas årliga långfristiga nyupplåning var ca 700 milj. kr.

1 "Sammanhängande eller i vart fall så samlad bebyggelse att endast enstaka luckor, resttomter, förekommer därinom”, betr. definitionen, se bilaga 2, s. 76.

åren 1959—1961 och ökade till I 300 ä 1 400 milj. kr. per år under 1962—— 1963.1 Investeringsökningen år 1962 kan, om man inskränker sig till en sif- ferjämförelse, sägas ha helt lånefinansierats. De goda lånemöjligheterna år 1962 utlöste således en betydande investeringsaktivitet. Detta innebar att kommunerna kunde tillgodose många behov som de tidigare nödgats efter- sätta på grund av att den höga kommunala utdebiteringsnivån försvårat ökade investeringar via skatterna.

I tabell 1 (s. 77) detaljredovisas kommunernas inköp och försäljning av fastigheter. Uppgifterna är hämtade ur den kommunala finansstatistikens primärmaterial. Totalbeloppen för fastighetsförvärv var i stort sett oföränd- rade åren 1958 1960 och utgjorde ca 10 % av investeringarna men visar en stark ökning åren 1961 och 1962. Investeringsökningen beträffande fastig— heter var betydligt kraftigare än beträffande övriga kommunala investe— ringar. Fastighetsförvärven utgjorde under åren 1961 och 1962 ca 15 % av kommunernas totala investeringar dessa år. Jämfört med åren 1958—1960 innebär detta att investeringarna i fastighetsförvärv fördubblades år 1961 och nästan tredubblades år 1962. De större och medelstora städerna (> 30 000 inv.) har ökat sina fastighetsförvärv betydligt mer än övriga kommuner. Vissa uppgifter om finansiering av markförvärv redovisas i tabell 2 (s. 78). Upptagna lån åren 1960—1962 för ändamålet »fastighetsför- valtning» uppgick till ett belopp motsvarande 2/3 av investeringarna i fastig- heter dessa år. Redovisningen av beviljade lånetillstånd visar att kommu- nerna söker sådana tillstånd endast för en mindre del av fastighetsförvärven.

3. Resurser för utredningar och förhandlingar i olika kommuner

Vi har inhämtat uppgifter om kommunernas anställda tjänstemän med kva- lificerade administrativa och tekniska arbetsuppgifter. Med ledning av dessa uppgifter har kommunerna indelats i personalklasserna 0—5, varvid 0 anger minimiutrustningen för en kommun (kommunalkamrer, kommunalingen- jör), och 5 anger storstädernas resurser. Kommunerna fördelar sig på de olika personalklasserna enligt nedan:

Länsregion” Personalklass

I II III IV V S:a 5 1 1 1 3 4 7 5 3 2 3 20 3 8 3 3 6 9 29 2 11 12 9 11 16 59 1 25 11 8 10 18 72 0 30 30 43 39 41 183

1 Uppgifterna hämtade ur statistiska centralbyråns publikationsserie »Kommunemas finanser» och dess kreditmarknadsstatistik. Nettoinvesteringar = kapitalutgifter -—— kapitalinkomster. " Länsregion I: A, B, C, D, T 0. U-län; II: E, F, G, H 0. I—län; 111: K, L, M-län; IV: N, 0, P, R—län; V: S, W, Y, Z, AC, BD-län. Betr. indelningen se bilaga 2, s. 103.

De kommuner som inte ingår i våra undersökningar, till antalet betydligt fler än de som ingår, torde i regel vara att hänföra till klass 0. Tabell 4 b (5. 82) redovisar flerfamiljshuslägenheter fördelade på kommuner i olika personalklasser. I runda tal fördelar sig dessa med 1/s på vardera kommun- grupperna i klasserna 5, 4, 3, 2 och 1—0. Nära halva flerfamilj shusproduk- tionen faller således på kommuner i klasserna 0—2. Detta innebär kommu- ner med relativt små administrativa och tekniska resurser. De har t. ex. i regel varken egen planfackman eller personal, som kan avdelas särskilt för att arbeta med markförvärvsfrågor. Det bör dock nämnas att kommun- fönbunden håller på att bygga upp en egen konsultorganisation med upp- gift att biträda kommunerna.

4. Hjälpmedel för kommunal markpolitik

Bland hjälpmedlen för kommunernas markpolitik kan man särskilja så- dana som direkt underlättar kommunala markförväirv från övriga markpo- litiska hjälpmedel . Till de förstnämnda hjälpmedlen bör räknas expropria- tionsrätten och vissa skatteregler. De sistnämnda hjälpmedlen, främst plan— monopolet och tomträttsinstitutet, kommer att behandlas i kap. 4.

4.1. Expropriation och frivilliga uppgörelser

I regel förvärvar kommunerna mark genom frivilliga uppgörelser. Endast en obetydlig del förvärvas genom expropriation. Den rätt att påkalla expro- priation som enligt lag tillkommer kommun har dock indirekt stor betydelse även när det gäller förutsättningarna för att nå de frivilliga uppgörelserna. Möjligheten till tvångsförvärv är nämligen ägnad att Väsentligt minska mark- ägarens säljmotstånd och skapar sålunda gynnsamma betingelser för fri- villiga uppgörelser.

Av de expropriationsanledningar som finns uppräknade i lag anknyter ett flertal till kommunens samhällsbyggnadsuppgifter. Genom 1949 års änd- ringar i expropriationslagen och 1953 och 1963 års ändringar i byggnads- lagen har expropriationsanledningar av generell samhällsbyggnadskaraktär införts. Genom 1949 års ändringar gavs kommunen expropriationsrätt för att säkerställa att mark på skäliga villkor är tillgänglig för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar eller för att eljest i kommunens ägo överföra mark, som inte är tätbebyggd, för upplåtelse med tomträtt (1: 16 ExL). Genom 1953 års ändringar i byggnadslagen infördes de 5. k. zonexpropriationsbestämmelserna (44 5 BL). Dessa ger kommun rätt att lösa mark inom tätbebyggt område, som är i behov av genomgripande om- byggnad. Ändringen år 1963 i samma lag tog sikte på sanering av områden med historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (44 a & BL). Dessa tre expropriationsanledningar är så generellt definierade att de täcker

flertalet anledningar till kommunala markförvärv för nyexploatering och för de mest framträdande saneringsbehoven. De utgör ett hjälpmedel att bryta säljmotstånd, såvida tillräckligt tidsutrymme finns att genomföra expropriationsförvärv. För att kunna bli effektivt måste emellertid förha- randet vid expropriation bli mera ändamålsenligt än f. 11. Dessa frågor konu- mer att behandlas av den år 1959 tillkallade expropriationsutredningen.

4.2. Skatteregler, kommunala markförvärv

Kommunalskattelagens regler om realisationsvinst gäller inte då en fastig- het exproprieras. De gäller inte heller om den avyttras under sådana för- hållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för handen. Detta undan- tag gör det i princip möjligt att undgå real—isationsvinstbeskattning utan att expropriationsförfarande behöver anlitas. Kan spekulationssyfte anses föreligga gäller dock huvudregeln om beskattning av realisationsvinst.

I praxis betraktas under vissa förutsättningar försäljning av mark för bebyggelse såsom tomtstyckningsrörelse. Föreligger sådana förutsättningar, varvid man bl. a. fäster avseende vid hur många tomter som försålts och vilka åtgärder som vidtagits i syfte att exploatera marken, anses fastigheten »smittad». Alla kommande försäljningar som ägaren gör betraktas som led i tomtstyckningsrörelsen. Såsom nettointäkt av rörelse beskattas i princip skillnaden mellan å ena sidan erhållna köpeskillingar och å andra sidan det värde marken hade då tomtstyckningsrörelsen anses vara påbörjad samt de kostnader som efter rörelsens påbörjande nedlagts på den avyttrade marken ävensom försäljningskostnader o. dyl. Inkomsten beräknas alltså i princip på samma sätt som i vilken annan rörelse som helst, där röre'lseidkaren ej vid rörelsens påbörjande köpt in utan »tillskj utit» varulager. Även om ägaren säljer hela den återstående fastigheten »i klump», t. ex. till kommun, anses denna avyttring vara den sista transaktionen i rörelsen och ägaren får i princip skatta för inkomst som beräknas på sätt som nyss beskrivits. Hela markvärdestegringen under tiden mellan den tidpunkt då fastigheten blev »smittad» och försäljningstidpunkten blir då skattepliktig inkomst. De nämnda skattereglerna gäller även för det fall att fastigheten exproprieras. Expropriationsersättningen beskattas på motsvarande sätt som köpeskil- lingen vid frivillig försäljning.

De berörda skattereglerna har både positiva och negativa verkningar för den kommunala markpolitiken. Det är i vissa lägen ur skattesynpunkt oför- månligt för markägaren att själv exploatera marken för bebyggelseända- mål. Skattekonsekven-ser kan därför i vissa fall öka säljbenägenheten. En negativ effekt är att svårigheter föreligger att förvärva fastigheter som redan är »smittade». De markägare, varom här är fråga, vill antingen be- tinga sig ett mycket högt pris för att så långt möjligt kompensera sig för

skattepåföljden eller inställa all försäljning under en längre period i för- hoppning att marken skall förlora sin karaktär av lager i rörelse (skatte- praxis är härntinnan ej helt entydig och klar, i varje fall inte då »klumpför- säljning» sker efter att »rörelsen» varit »nedlagd» en längre tid) eller oclc helt inställa försäljning under sin livstid för att dödsbo eller arvingar skall kunna avyttra fastigheten skattefritt.

KAPITEL 3

Utredningsuppdraget

Till statsrådsprotokollet den 6 september 1963 anförde chefen för inrikes- departementet, statsrådet Johansson bl. a. följande.

Vid planeringen och genomförandet av bostadsproduktionen är det av väsentlig betydelse, att den erforderliga marken finns tillgänglig i god tid och kan upplåtas på skäliga villkor. I båda dessa avseenden är aktiva kom- munala insatser av stor vikt.

Erfarenheten har visat, att kommunala markförvärv är ett värdefullt me- del att föra en rationell och effektiv bostadspolitik i expanderande orter. Så— dana förvärv genomföres ofta för att stadsplanearbetet och annan kommunal planeringsverksamhet i samband med kommunernas tillväxt skall kunna på- börjas i lämplig tid och försiggå störningsfritt. I många fall utgör en kommu- nal markpolitisk aktivitet en förutsättning för att ett tillräckligt bostads- byggande i kommunen skall komma till stånd. Även i samband med sane- ringen av äldre, otidsenlig bebyggelse i städernas centrala delar framstår kommunala markpolitiska insatser ofta som både önskvärda och nödvändiga för att stadsförnyelsen skall få en ändamålsenlig utformning.

Mälmedvetna markpolitiska åtgärder från kommunernas sida kan vidare vara ägnade att hålla tillbaka prisuppgången på mark och motverka speku- lation i värdestegringsvinster.

En aktiv kommunal markpolitik kräver betydande kapitalinsatser. Om markförvärven skall kunna äga rum på ett tidigt stadium av planerings- processen, blir kapitalet bundet under relativt lång tid. Om kommunerna i ökad utsträckning upplåter marken i en form som innebär att markvärde- stegringen kan förbehållas kommunerna, d.v.s. under tomträtt, ökar an— språken på kommunala kapitalinsatser ytterligare. Finansieringssvårigheter har utan tvivel verkat hämmande på kommunala markförvärv och upp- låtelser av marken under tomträtt.

En tänkbar lösning av de finansiella problemen i samband med kommu— nernas markpolitik är att staten lämnar krediter till kommunerna för mark— förvärv och för underlättande av tomträttsupplåtelser. Frågan om statligt kreditstöd behandlades i 1962 års statsverksproposition (bil. 7, p. 76). Bo- stadsstyre'lsen hade ifrågasatt, om inte en kommun för inköp av sanerings— fastighet skulle kunna erhålla förskott på det blivande statslånet för nybygg- nad på fastigheten. Föredragande departementschefen anförde i detta sam-

manhang, att frågan behövde belysas ytterligare och förklarade sig förut- sätta, att bostadsstyrelsen senare skulle återkomma med närmare utredning i ämnet. Riksdagen (SU 46, rskr 146) uttalade med anledning härav den meningen, att utredningen inte borde begränsas till att gälla låneförskott för förvärv av saneringsfastigheter utan även avse markförvärv för ny— exploatering.

I samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1963/64 redovisade bostadsstyrelsen ifrågavarande utredning och framlade förslag om låneför- skott till kommuner för anskaffande av mark för bostadsbyggande och för förvärv av fastigheter i saneringsområden. Vidare föreslog styrelsen, att sta- ten skulle främja kommunernas tomträttsupplåtelser av mark för bostads- ändamål genom att bevilja kommunerna lån för täckande av viss del av tomtkostnaderna.

Vid anmälan av dessa frågor i 1963 års statsverksproposition (bil. 13, p. 102) anförde jag _ under hänvisning bl. a till att kapitalanskaffningen för ifrågavarande ändamål då inte syntes erbjuda kommunerna några all- varliga problem — att jag inte var beredd att vid den tidpunkten ta upp styrelsens förslag till prövning.

Även statsutskottet (utlåtande nr 42) anförde, att den rådande situationen på kapitalmarknaden inte syntes i och för sig innebära några allvarligare problem i fråga om kommunernas kreditanskaffning för markförvärv. Ut- skottet ansåg det emellertid angeläget, att frågan om kommunernas kredit- försörjning för markförvärv prövades, inte minst med hänsyn till att ut- budet på kapitalmarknaden på längre sikt kunde förete betydande varia- tioner. Med hänsyn till vikten av att kommunerna förde en aktiv mark- politik borde därjämte övervägas, om inte statsmakterna i någon form borde stimulera kommunerna till önskvärda insatser. Utskottet förutsatte, att Kungl. Maj:t snarast möjligt komme att pröva denna fråga och förelägga riksdagen de förslag en sådan prövning kunde föranleda. I anslutning till vad som anförts i bostadsstyrelsens framställning och i vissa motioner till riks- dagen borde prövningen även innefatta frågan om statliga åtgärder för att underlätta kommunala tomträttsupplåtelser.

Vad statsutskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen (rskr. 124). Spörsmålet om formerna för en statlig medverkan i syfte att främja kom- munernas markpolitik bör nu tagas upp till närmare utredning. Uppgiften bör anförtros åt en särskild utredningsman med biträde av särskilda experter.

Utredningsmannen bör söka klarlägga vilken betydelse aktiva kommunala insatser på det markpolitiska området har för möjligheterna att åstadkomma ett rationellt bostadsbyggande och samhällsbyggande i övrigt. Olika former för kommunalt handlande hör härvid belysas med särskilt beaktande av de kommunalekonomiska aspekterna. Mot bakgrund av denna kartläggning bör utredningsmannen i enlighet med vad riksdagen uttalat, undersöka vilka åtgärder som från statens sida kan behöva vidtagas för att bereda kommu- 2—412911

nerna erforderliga finansieringsmöjligheter för såväl förvärv av exploate— ringsmark och saneringsfastigheter som upplåtelse av mark med tomträtt. Som allmän riktpunkt bör gälla att en statlig medverkan inte ges subven- tionskaraktär. Utredningsmannen bör även pröva om andra statliga åtgärder av administrativ eller organisatorisk art kan vara påkallade för att stimulera kommunerna till ökad markpolitisk aktivitet.

KAPITEL 4

Markfrågans läge i kommunerna

1 . Statistisk belysning

Våra statistiska undersökningar om kommunernas markpolitiska aktivitet omfattar bostadsbyggande med stöd av statliga bostadslån i ca 370 kommu- ner med skyldigheter att upprätta s. k. bostadsbyggnadsprogram. De expan- siva kommunerna torde återfinnas bland dessa kommuner. De 370 kommu- nerna svarade för 95 % av inflyttningsfärdiga flerfamilj shuslägenheter åren 1960—1962 och 75 % av antalet lägenheter i småhus under samma tid. Pro- duktionen av flerfamiljshus påbörjade åren 1958—1962 har vi studerat genom en tot—alundersökning. Undersökningen av småhusbyggandet har grundats på ett urval. Uppgifter om den planerade bostadsproduktionen åren 1964—1968 har vi hämtat ur kommunernas bostadsbyggnadsprogram.. En förteckning över de kommuner som ingår i våra undersökningar och hur de grupperats vid redovisningen av de insamlade uppgifterna lämnas i bi— laga 2 (s. 103). Undersökningarna detaljredovisas i ett antal tabeller i be- rörda bilaga.

1.1. Bostadsproduktionen åren 1958—1962

Undersökningarna visar att huvudparten av bebyggelsemarken för bostads- produktionen åren 1958—1962 har förmedlats av kommunerna. Betydande skillnader mellan olika slag av bebyggelse finns dock. Dessa skillnader är mera markerade än skillnaderna mellan kommungrupperna enligt ovan—— nämnda förteckning.

Beträffande flerfamiljshus inom saneringsområdenl svarar kommunerna för endast en tredjedel av marken. Inom nyexploateringsområden svarar kommunerna för mer än 80 % av marken. Endast en mindre del av marken uppläts med tomträtt. Denna andel minskade dessutom under den ifråga-— varande tidsperioden. Några mera betydande regionala skillnader i dessa hänseenden kan inte påvisas. Däremot finns vissa skillnader mellan olika kommungrupper. Inom nyexploateringsområden växer andelen kommun—v mark med kommunens storlek samt tekniska och administrativa resurser. Inom saneringsområden gäller däremot nästan motsatta förhållanden. (Se tab. 4 b, 5. 82.) Inga större förändringar har ägt rum under den period nn-

1 ”Sammanhängande eller i vart fall så samlad bebyggelse att endast enstaka luckor, resttom- ter, förekommer därinom”, betr. definitionen, se bilaga 2, s. 76.

dersökningarna avser. Inom saneringsområden kan en viss mins-kad kom- mun—al aktivitet spåras.

Kommunernas engagemang i småhusbyggandet är av något mindre 0111- fattning än i fråga om flerfamiljshus inom nyexploateringsomräden. Ande- len kommunmark är ca 65 % i fråga om småhus. Gruppbyggda och icke gruppbyggda småhus har redovisats var för sig. I de anvisningar som gällt för uppgiftsinsamlingen definierades gruppbyggda småhus såsom »en sam— ling småhus, som sinsemellan inte behöver vara lika men som är uppförda inom samma område och av samma byggherre».

De gruppbyggda småhusen utgör 40 % av totala antalet småhus i under- sökningen. Andelen kommunmark är högre för de gruppbyggda än för de icke gruppbyggda småhusen, nämligen 70 % jämfört med 59 %. Även i fråga om andelen tomträtt visar de gruppbyggda högre tal, 11 % jämfört med 4 %. De regionala skillnaderna är inte stora. Skillnaderna mellan olika kommungrupper är av större betydelse. Beträffande icke gruppbyggda små- hus visar förortskommunerna i storstadsområdena och kranskommuner i större bostadsförsörjningsområden (> 30 000 inv.) liten andel kommun- mark. Kranskommunernas småhusproduktion är av samma storleksordning som centralortskommunernas. I fråga om flerfamiljshus gäller helt andra relationer mellan centralortskommuners och kranskommuners produk- tionssiffror.

Olika byggherrekategorier för flerfamiljshusproduktionen inom sane— ringsområden och exploateringsområden samt fördelningen av den kommu- nala marken redovisas i tab. 6 a och 6 b (s. 90 ff). De inbördes relationerna mellan byggherrekategorierna är helt andra inom nyexploateringsområden än inom saneringsområden. Inom nyexploateringsområden ,är de allmän- nyttiga störst och inom saneringsområden är de enskilda byggherrarna störst. Man kan finna både regionala skillnader och skillnader mellan olika kommungrupper. Även skillnaderna mellan olika är är stora. Uppgifterna i tabellerna tyder på att många kommtmer inte tillämpar någon bestämd praxis vid fördelningen av bebyggelsemarken.

1.2 Planerad bostadsproduktion åren 1964—1968 I tab. 9 a och 9 b (5. 100 resp. 101) redovisas den i bostadsbyggnadsprogram- men upptagna möjliga produktionen på kommunmark och på annan mark. Det har inte varit möjligt att dela upp flerfamilj shusproduktionen på sane- ring och nyexploatering. Redovisningen gäller således den totala flerfamilj s- husproduktionen. Uppgifterna om beräknad flerfamilj shusproduktion åren 1964—1966 visar 60 % ökning i förhållande till produktionen åren 1960—1962. För små— husens del anges mer än fördubblad produktion åren 1964—1966 jämfört med åren 1960—1962. Detta skulle innebära en genomsnittlig årsproduktion för hela riket på ca 120 000 lägenheter. Länsbostadsnämnderna har gj ort en

bedömning av möjligheterna att genomföra ett bostadsbyggande av denna omfattning och funnit sig böra reducera antalet lägenheter. Erinras må vi- dare, att det av riksdagen antagna bostadsbyggnadsprogrammet för åren 1964 och 1965 omfattar 85 000 lägenheter per år. För åren 1967—1968 upp- tar de kommunala programmen 15—20 % lägre produktionssiffror. I kom- mungrupperna med mindre än 30 000 invånare skulle produktionen minska med hela 40 % jämfört med åren 1964—1966. 70 % av såväl flerfamiljshus- lägenheterna som småhuslägenheterna skall byggas på kommunmark, vil- ket dock inte behöver betyda att marken redan nu är i kommunernas ägo. 10—15 % av lägenheterna redovisas på mark som ägs delvis av kommunen och delvis av annan.

I programmen skall i vissa fall uppgift lämnas om förvärvstidpunkt m. m. för de markonn'äden där bostäderna skall byggas under programperioden. Ett begränsat antal kommuner har redovisat fullständiga sådana uppgifter. Det visar sig att stor del av 1964 års produktion i dessa kommuner skulle äga rum på mark som förvärvades så sent som år 1963. Detta tyder på en mycket dålig kommunal markberedskap.

I länsbostadsnämndernas sammanfattande redogörelser över program- men är behovet av ökad kommunal markförvärvsaktivitet ett återkomman- de tema. Beträffande ett flertal kommuner framhåller länsbostadsnämnder- na att en ökad markförvärvsaktivitet är en nödvändig förutsättning för att bostadsbyggnadsprogrammens angivna produktion skall kunna genomföras. I påfallande många fall anges att markfrågan inte är löst ens för 1964 och 1965 års produktion. Det förhållandet att viss del av bostadsproduktionen enligt programuppgifterna är förlagd på mark som delvis ägs av kommunen och delvis av annan antyder även att markfrågorna inte är klara. Den rela— tivt starka krympningen av produktionsplanerna för åren 1967—1968 kan också vara ett uttryck för bristen på markberedskap.

2. Huvuddrag i kommunernas markpolitiska handlande Följ ande beskrivning grundar sig främst på ett detalj erat studium av mark- frågorna i ett tiotal kommuner. Dessa har utvalts så, att skilda aspekter på markpolitiken skulle bli så allsidigt belysta som möjligt. Redogö—relser för besök i dessa kommuner lämnas i särskild bilaga (Bil. 1, s. 61). Dessutom har vi haft tillgång till material som bostadsstyrelsen samlat in genom en av länsbostadsnämnderna utförd kommunenkät våren 1963 samt övrigt material som bostadsstyrelsen ställt till vårt förfogande. Det av styrelsen företedda materialet styrker i allt Väsentligt de iakttagelser vi själva gjort vid kommunbesök. I det följande beskrives markförvärvssituationen, sam- bandet mellan markägande och bebyggelseplanering samt kommunalpoli— tisk inställning i markfrågor. Nyexploatering och stadsombyggande behand— las var för sig.

2.1 Nyexploatering Huvudparten av bostadsbyggandet äger rum på tidigare obebyggd mark, s. k. nyexploateningsmark. Ca 70 % av antalet lägenheter i flerfamiljshus byggs på sådan mark.

2.11 Markberedskap, markförvärvssituation Den kommunala markberedskapen, d.v.s. kommunernas lagerhållning av mark för framtida bebyggelse, kan utan överdrift karakteriseras som dålig. Kommunernas markpolitiska handlande är överlag kortsiktigt. Det ser ut att gå »ur hand i mun» i flertalet kommuner. Endast i undantagsfall har kommunerna ett mera långsiktigt perspektiv i markfrågan. Som exempel på sådana av oss besökta kommuner må nämnas Västerås och Eskilstuna. Man kan i dessa kommuner iaktta vissa gynnsamma verkningar av den goda markberedskapen. Priserna ligger på en i förhållande till jordbruksvärdena rimlig nivå. Ingen nämnvärd konkurrens vid markförvärv förekommer från enskildas sida. Markägarna är i betydande utsträckning säljbenägna. När det blir aktuellt för dem att avyttra sina fastigheter hembj uder de dem i många fall till staden. En långsiktig kommunal markpolitik har alltså på- tagliga positiva effekter på markägarnas hållning. Vid utformning av stadsplanerna, bestämmande av exploateringsgrad m. ni. har ovidkomman— de påverkan inte förekommit. Nyexploateringen har kunnat genomföras helt med samhällsbyggandets egna mål för ögonen.

Inom starkt expanderande områden har kommunerna i dag betydande svårigheter att förvärva den mark som behövs för nyexploatering. Mark- ägarna är väl medvetna om fördelarna i att behålla marken så länge som möjligt, deras säljbenägenhet är således liten. Kommunernas otillräckliga administrativa och finansiella resurser har dessutom försämrat möjligheter- na att föra en långsiktig markpolitik. Tillväxten i de större tätorternas bostadsefterfrågan har ofta ställt större anspråk på bostadsproduktionen än som har motsvarat kommunernas resurser för genomförande av de er- forderliga förvärven. Detta har gjort särskilt de finansiellt svagare kom- munerna benägna att acceptera att enskilda och kooperativa byggnadsföre- tagare har köpt mark och sedan svarat för stadsplanering, markexploate- ring och byggande. Från kommunalt håll har sådana insatser av enskild och kooperativ företagsamhet i många fall betraktats med gillande, som om kom-munen genom dem fått ett »extra» tillskott av bostäder. Även i andra kommuner har det med hänsyn till läget på bostadsmarknaden och bristen på färdigplanerad mark i kommunens hand funnits goda möjligheter för en enskild att få bebygga mark som han lyckats förvärva, t. o. m. om förvärvet gjorts i konkurrens med kommunen. Sådan konkurrens mellan kommun och enskilda om råmark är vanlig inom storstadsområdena. I flera fall har ! det t. ex. förekommit att kommunen först bjudit ett pris för marken, var- i efter enskilda köpare träffat avtal om förvärv av marken för ett något högre pris.

En tillräckligt långsiktig kommunal markpolitik eliminerar sådana kon- kurrenssituationer. Det visar exemplen från Västerås och Eskilstuna. Av stor betydelse i detta sammanhang är också att marken i god tid fördelas på de byggherrar, som är verksamma inom kommunen. Om denna fördel- ning äger rum enligt en bestämd praxis och på ett så tidigt stadium att bygg- herrarna kan lägga den till grund för sin långsiktiga produktionsplanering, har detta en gynnsam effekt på kommunens markförvärvssituation. Motivet för enskildas markförvärv bortfaller då ofta.

Priset på mark hänger intimt samman med tre särskilda faktorer: kom- munens markberedskap, enskildas markförvärv och markägarnas säljbenä- genhet. De tre faktorerna är inbördes beroende av varandra. Är kommuner- nas markberedskap god, blir förekomsten av enskildas förvärv föga om- fattande och säljbenägenheten är i regel god. Priset blir då relativt lågt. Är j markberedskapen dålig, stimuleras enskild förvärvsaktivitet. Den konkur- renssituation som då uppkommer på köparsidan skapar i utpräglad grad en säljarens marknad. Markägarna blir obenägna att sälja — de väntar på högre priser. I denna situation bildas de verkligt stora »förväntningsvär— dena». Förväntningarna gäller inte avkastningen på den blivande bebyggel- sen, utan man väntar helt enkelt på det tvångsläge, i vilket ett förvärv av marken är oundgängligen nödvändigt för samhällets fortsatta utbyggnad. Väntar säljaren tillräckligt länge, blir priset därför betydligt högre.

Staten och kyrkan intar i viss mån en särställning som markägare. Sta— tens och kyrkans mark kan till skillnad från enskildas mark i regel inte exproprieras. Detta försvagar kommunernas ställning som förhandlingspart. Den omständigheten att den för bebyggelse lämpliga marken har befunnit sig i statens eller kyrkans hand har på grund av de markförvaltande myn- t digheternas hållning ej sällan inneburit betydande problem även för mark— politiskt aktiva och framsynta kommuner. Myndigheterna synes nämligen inte i tillräcklig grad ha visat förståelse för dessa kommuners behov av en långsiktig markpolitik. Obenägenhet att sälja mark har här många gånger varit ett betydande problem. Även myndigheter som gått med på att av- hända sig marken har ofta visat sig ovilliga att träffa uppgörelse om för- säljningen, innan planarbetet fortskridit så långt att den blivande mark— användningen i detalj klarlagts. En annan ur markpolitisk synpunkt be- svärande tendens har också varit märkbar, nämligen önskemål från en del markförvaltande statliga och kyrkliga organ att få annan mark i utbyte mot den de upplåter för kommunal exploatering. Tidsutdräkten vid förvärv har ofta blivit stor.

2.12 Markägande, bebyggelseplanering

Markägande och hebyggelseplanering hänger nära samman. Om kommunen inte disponerar den mark som skall bebyggas eller på annat sätt säkerstäl- ler att markanvändningen förverkligas, kan bebyggelseplaneringens väsent-

24 liga syften endast i ringa grad tillgodoses. Detta innebär dålig hushållning med våra knappa planeringsresurser. Såsom skall visas i det följande är bebyggelseplaneringen i hög grad beroende av kommunernas markpolitiska handlande.

2.121. Bebyggelsens lokalisering

Markinnehavet är en mycket betydelsefull lokaliseringsfaktor i dagens sam— hällsbyggande. I många fall har innehavet av viss mark medverkat till olämp- lig bebyggelse. Detta gäller i hög grad förortskommuner och kranskom- muner till större städer, vilket sammanhänger med dessa kommuners ka- raktär av sekundärenheter till centralortskommunen. Nybebyggelsen ställs där inte i så bestämd relation till ett befintligt kommuncentrum som när kommunen själv utgör en samhällsenhet. Å andra sidan utgör trafiklederna en grundläggande lokaliseringsfaktor. Men även i andra kommuner styrs bebyggelsens lokalisering i hög grad av den disponibla markens belägenhet, även om samhällsbildningen därigenom inte blir alltigenom ändamålsenlig. I det tiotal kommuner vi studerat ingående har man endast undantagsvis kunnat hävda att samhällsbyggandet har ägt rum under hänsynstagande enbart till samhällsbyggandets egna krav.

2.122. Bebyggelsens utformning

Markinnehavet har betydelse inte bara för bebyggelsens lokalisering utan även för dess utformning. Tidigare har vi berört kommunernas dåliga mark- beredskap och deras brist på administrativa och teknisk-ekonomiska resur- ser. Dessa förhållanden i förening med krav på en omfattande och växande bostadsproduktion har ofta -— åtminstone i expanderande kommuner — skapat ett starkt tryck på kommunen att utnyttja den disponibla marken så intensivt som möjligt. Detta har inte sällan lett till att man har byggt flerfamiljshus där man borde ha byggt småhus, höga hus i stället för låga hus eller utnyttjat andra enkla medel för att få in så många lägenheter som möjligt på marken.

Markpriset har ofta spelat en viktig roll i argumenteringen för viss ut- formning av bebyggelsen. Detta har varit förhållandet inte endast i fråga om enskilda eller kooperativa företags mark utan i nästan lika hög grad beträffande kommunägd mark. Ju högre markpris som erlagts, desto större krav har ställts på exploateringen. Genom att utnyttja marken intensivare har man velat få det erlagda priset att te sig rimligt och samtidigt skapa förutsättningar för en bostadsproduktion till skäliga hyror.

Kraven på höjd exploateringsgrad har ofta haft karaktären av ett slags kompensationsåtgärder. Kommunen samt enskilda och kooperativa mark- ägare har här ofta haft sammanfallande intressen. Kommunen har med hän- syn till sitt ansvar för bostadsförsörjningen ett starkt intresse av att orts- prisnivån på mark inte höj-s. Om kommunen betalat för mycket för marken

har det alltså gällt att genom ökad exploatering i efterhand konstruera en skenbar överensstämmelse med ortsprisnivån. Markexploatörens intresse av ökad exploatering bottnar i det enkla förhållandet att större byggnads- rätt — med vårt konventionella sätt att beräkna markens värde — alltid höjer markvärdet. Om en byggherre äger marken, är han intresserad av så stor byggnadsvolym som möjligt, eftersom vinsten står i visst förhållande till produktionsvolymen. I utpräglad grad gäller detta om byggherren inte skall behålla fastigheterna sedan de blivit bebyggda.

Inte sällan har både dålig markberedskap och högt markpris gällt som argument för viss utformning av bebyggelsen. I synnerhet tidigare, när en viss högsta tomtkostnad utgjorde villkor för statliga bostadslån, anfördes företrädesvis markpriset och höga exploateringskostnader som argument för ökad exploatering, även om dålig markberedskap och bristande tekniska resurser i realiteten var betydelsefullare orsaker.

2.2. Stadsombyggande 2.21 Citysanering

I de besökta städerna Skellefteå, Umeå, Falun och Eskilstuna har en stor del av städernas centra förnyats under det senaste decenniet. Förnyelsen har ge— nomförts i stort sett inom ramen för det befintliga gatunätet. Någon trafik- tekniskt betingad omreglering av city har det således inte varit fråga om.

Avesta inriktar sig på en ombyggnad av stadskärnan, men ombyggnadens karaktär är ännu inte utredd. Västerås har ett konkret program för en ge- nomgripande stadsombyggnad. Staden antog nyligen en principplan för de centrala delarna bl. a. innebärande en fullständig omreglering av trafik— systemet. Ombyggnaden av den centrala staden kan inte genomföras utan långtgående engagemang från stadens sida. I samband med att staden god— tog principplanen beslöt stadsfullmäktige att begära expropriationstillstånd beträffande 130 fastigheter enligt 44 å BL, alltså zonexpropriationsbestäm- melserna. Taxeringsvärdet för de fastigheter som skall förvärvas uppgår till 34 milj. kr. Som motiv för att redan nu förvärva så stor del av reglerings- området anförs bl. a. att den fortsatta planeringen skall kunna äga rum un- der offentlig debatt. I mars 1964 hade staden anordnat en konferens om detaljhandeln i Västerås med ett 50-tal företrädare för näringslivet när- varande. Tanken på en fullständig ombyggnad av stadskärnan innefattande ett expansionsområde för city godtogs helt vid konferensen. Stadens engage— mang i ombyggnadsarbetet accepterades likaså. Viss oro uttrycktes för att ombyggnaden inte skulle genomföras tillräckligt snabbt.

En citysanering av lika genomgripande slag som i Västerås är en undan— tagsföreteelse i dagens samhällsbyggande. I många för att inte säga fler- talet större och medelstora expanderande samhällen torde det dock före- ligga behov av tämligen genomgripande omdaning av samhällenas centrala partier bl. a. från trafikteknisk synpunkt. I åtskilliga kommuner skulle

detta kräva ett större ekonomiskt engagemang från kommunernas sida än de har resurser för. Ett samhälles expansionsförmåga kommer emellertid i framtiden att i hög, grad bero på om samhällsservicen kan hållas på en tillräckligt hög nivå. Detta är inte möjligt om inte samhället byggs upp rationellt, vilket i sin tur förutsätter att t. ex. trafikfrågorna blir lösta på ett tillfredsställande sätt.

2.22 Bostadssanering

Saneringen av äldre undermålig bostadsbebyggelse är ett kvantitativt pro- blem barai ett begränsat antal kommuner. I de kommuner vi har studerat förekom sanering av sådan äldre bostadsbebyggelse endast i Avesta, Falun och Eskilstuna. Stadsplanestandarden är emellertid allmänt sett låg inom de äldre delarna i samhällena. Beaktas dessa förhållanden är behovet av förnyelse av bostadsbebyggelsen stort i många samhällen. Våra statistiska undersökningar visar även att en stor del av bostadsbyggandet sker inom tidigare bebyggda områden (se tab. 4 a, 4 b, 5. 80 och 82).

I Avesta och Falun köpte städerna systematiskt upp samtliga fastigheter inom vissa bostadssaneringsområden för att sedan genomföra nybehyggelsen enligt en planering, i vilken man försöker tillgodose dagens funktionskrav.

I Eskilstuna hade en omfattande bostadssanering genomförts under 1950-talet och i början på 1960-talet. Även framdeles kommer en betydande del av bostadsbyggandet att äga rum inom saneringsområde. Staden hade inte engagerat sig i saneringsverksamheten genom fastighetsförvärv. Det befintliga gatusystemet hade i stort sett behållits oförändrat. Detta torde vara en av förklaringarna till att staden kunnat inskränka sina insatser.

Det tillvägagångssätt som tillämpats i Avesta och Falun ger goda förut- sättningar för en planmässig saneringsverksamhet. Kostnadsutjänming mellan olika delar inom ett saneringsområde kan genomföras. Bebyggelsen kan förverkligas enligt en bestämd tidsplan. Det handlingsmönster som följts i Eskilstuna är enklare för kommunen, eftersom det inte innefattar så stort kommunalt engagemang. Å andra sidan kan det medföra betydligt sämre förutsättningar för saneringsverksamheten.

2.3. Markfrågorna i kommunalpolitiken

Det tiotal kommuner som vi mera ingående studerat har haft olika politisk färg. Ett gemensamt drag är emellertid att de inom kommunalpolitiken före— trädda politiska meningsriktningarna är påfallande eniga om nödvändig- heten av en aktiv kommunal markförvärvspolitik. Vi har mött enstaka av— vikelser från detta mönster, men det förändrar inte helhetsintrycket.

Två av kommunerna har i princip tillämpat tomträtt, Eskilstuna och Västerås. 1 en tredje kommun, Nacka, finns ett beslut om att frågan om tomträttsupplåtelse skulle avgöras »från fall till fall». Tomträtt har hittills

inte varit någon politisk stridsfråga i dessa kommuner. Ett stort problem har emellertid varit tomträttens krav på kommunalt kapital. Västerås har övervägt att överge tomträtten på grund av akuta kreditsvårigheter. Att övriga kommuner inte tillämpat tomträtt uppgavs ha mindre med politisk inställning än med kravet på kommunalt kapital att göra.

KAPITEL 5

Mark och samhällsbyggande

I detta kapitel skall ett försök göras att, företrädesvis från teoretiska ut- gångspunkter, systematiskt behandla de markpolitiska problemen mot bak- grund av markpolitikens samband med samhällsbyggandet.

1. Värdestegring, prisbildning

Ändringar i fastigheters värde beror ytterst på inträffade eller förväntade ändringar i deras avkastning. Skälen till dylika avkastningsförändringar är olika, beroende på om marken har tagits i anspråk för bebyggelse eller ej. En fastighet som redan har bebyggelseanvändning ger ökad avkastning främst till följd av ökade hyresintäkter. Äger denna ökning samband med en stegring av produktionskostnaderna och därför motsvaras av ett minskat penningvärde är avkastningsökningen av nominell natur. Beror den däremot på att fastighetens relativa avstånd till centrum förkortats, t. ex. genom att omfattande nybehyggelse har genomförts på längre avstånd från centrum eller att en tunnelbana eller annan trafikled har byggts ut, har fastighetens realvärde stigit. Värdeförändring hos en fastighet, som ännu inte har be- byggelseanvändning men är aktuell för sådan användning, m. a. o. bebyg- gelsemark, kan bero på att förberedande investeringar gjorts, att tidpunkten för markens ianspråktagande ändrats och/eller att den avsedda använd- ningen ändrats, t. ex. från en mindre lönsam användning (småhus) till en mera lönsam (höga flerfamiljshus).

Det pris köparen av en fastighet får betala beror förutom av ovan berörda förhållanden — avkastningen beträffande fastigheter med bebyggelse— användning och avsedd användning samt tidpunkt härför beträffande be- byggelsemark —— även av utbuds- och efterfrågesituationen. Betydelsefulla faktorer som påverkar denna — här benämnda prisbildningsfaktorer -— är t. ex. monopolförhållanden, tvångssituat—ioner, konkurrens mellan olika köpare.

I det följande skall värdestegring och prisbildning på bebyggelsemark behandlas var för sig. Värdestegring behandlas under den tänkta förutsätt- ningen att prisbildningsfaktorerna balanserar varandra, m. a. o. att mark- naden befinner sig i jämvikt.

1.1 Värdestegring Vid förändring av användningen från jordbruk och skogsbruk till bebyg- gelseanvändning ökar markens värde. Bebyggelseanvändningen är i allmän- het en ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare användning än användningen för jordbruks— och skogsbruksändamål. Det tar emellertid lång tid innan det slutgiltigt bestämts vilket slag av bebyggelse som marken skall användas för och vid vilken tidpunkt den kommer att tas i anspråk för denna an- vändning. Osäkerheten i dessa avseenden verkar dämpande vid di-skontering av förväntningar till ett markvärde men allteftersom osäkerheten släpper stiger markvärdet, dock i olika hög grad beroende på i vilken mån utveck— lingen bestyrker förväntningarna eller inte. Markvärdet stiger därvid i stort sett kontinuerligt men vid något eller några tillfällen språngvis. När för— väntningar om tätbebyggelseanvändning uppkommer, antingen på grund av att samhället byggs ut åt just det håll marken ligger, eller därför att marken tagits med i översiktsplan eller på annat sätt berörts av översiktlig planering, uppträder ofta starka värdestegringstendenser. Allteftersom be- byggelseanvändningen preciseras beträffande tidpunkt för ianspråktagande, bebyggelsens art och omfattning m. m., ökar markens värde. Tidpunkten har betydelse ur diskonteringssynpunkt. Slaget av bebyggelse och intensitet i bebyggelsen är betydelsefulla faktorer. Markvärdet följer i viss utsträck- ning storleken av investeringarna på marken. Är penningflödet stort, blir markvärdet högt. Flerfamiljshusbebyggelse anses således ge högre mark- värde än småhusbebyggelse. Ju intensivare bebyggelsen är desto högre värde anses marken ha. Beträffande flerfamiljshusbebyggelse anses värdet på byggklar mark ofta vara direkt proportionellt mot bebyggelserätten 'ut- tryckt i våningsyta.1 Markanvändningen bestäms slutgiltigt i stads- eller byggnadsplan. Fast- ställelse av sådan plan innebär rätt till en bebyggelse i enlighet med planen. För markägaren innebär fastställelsebeslutet dessutom att den trafik kvar- tersmarken alstrar får anslutas till de allmänna gator och andra trafik- anordningar som planen upptar och att ledningar för vatten och avlopp får anslutas till allmänna sådana ledningar. Beslutet innebär även rätt för markägaren att kräva att dessa allmänna kommunikationsanläggningar och va—ledningar byggs ut. I vissa fall har markägaren då skyldighet 'att erlägga avgifter (gatumarksersättning, gatubyggnadskostnadsbidrag, bidrag på grund av förordnande enligt 70 och 73 55 BL eller exploateringsavtal o. s. v.).

Fastställelsebeslutet innebär oftast en ökning språngvis av tomtmarkens värde. Under den givna förutsättningen att marknaden är i jämvikt har

1 Detta beräkningssätt är långt ifrån invändningsfritt. Vid höjning av bebyggelseintensiteten är risken stor att bostadskonsumenterna inte uppskattar bebyggelsen i samma utsträckning och och att deras hyresbetalningsvillighet sålunda minskar. Värdet växer då inte i takt med vånings- ytan utan kurvan är avtagande. I vissa fall kan det bli t. o. ni. en negativ effekt på markvärdet. Beräkningssättet är tveksamt även med hänsyn till att kostnaderna för att iordningställa marken för bebyggelse är betydligt lägre för höga flerfamiljshus än för motsvarande våningsyta i låga flerfamiljshus.

språngets storlek samband med kostnaderna för ifrågavarande exploate- ringsanläggningar. Huruvida värdesprånget innebär vinst för markägarna, beror på storleken av de ovannämnda avgifterna.

Genom exploateringsavtal, som grundar sig på det kommunala planmono- polet, kan i princip föreskrivas att markägaren skall betala hela sin andel av exploateringskostnaderna. Detta innebär, att markägaren inte gör någon vinst i anledning av värdesprånget. Även förordnande enligt 73 & BL, som måste begäras i samband med planfastställelsen, ger goda möjligheter att utkräva ersättning för exploateringskostnader. Vissa begränsningar finns dock (anläggningar utanför området 111. m.), varför markägaren torde göra en viss mindre vinst i anledning av värdes-prånget. Om stadsplanen fastställts utan att vare sig exploateringsavt'al kunnat träffas eller förordnande enligt 73 å BL begärts och erhållits, kan markägarbidnag till exploateringskostna- der erhållas endast via gatubyggnadskostnadsbestämmelser och va—taxa. Dessa ger inte möjligheter att utkräva full ersättning. Endast en begränsad del av kostnaderna kan i allmänhet tas ut. Markägarna gör då en god vinst på grund av värdesprånget.

Värdestegringen på mark kan således bero på att den avsedda använd- ningen ändras. Det kan t. ex. gälla ändring från jordbruks— och skogsbruks- användning till bebyggelseanvändning eller från ett slag av bebyggelse- användning, till ett annat slag (från småhus till flerfamiljshus, från bostads- ändamål till affärsändamål). Dessutom kan värdestegringen ha sin orsak i rättigheter eller investeringar i anslutning till den nya användningen, t. ex. rätt att nyttja allmänna gator och ledningar. Värdestegring på mark illustre- ras i vidstående fig.

Att markägarn-a är säljbenägna och att konkurrens om markförvärven inte förekommer innebär inte i och för sig någon garanti för att kommunerna har en god markberedskap. För att förverkliga detta krävs resurser för ut- redningar och förvärvsförhandlingar och för att betala överenskomna köpe- skillingar. För att kunna genomföra förvärven i lämplig ordningsföljd är det nödvändigt att ha översiktliga kunskaper om samhällets utbyggnad och ombyggnad.

1.2. Prisbildning

Både mark som fått sin slutgiltiga tätbebyggelseanvändning bestämd med därtill hörande rättigheter och mark som befinner sig i olika stadier av planeringsprocessen är föremål för köp och försäljning. Priset bestäms där— vid oftast marknadsmässigt. Detta innebär att priserna bestäms genom jäm— förelser med försäljningar av likartad mark och att sådana faktorer som konkurrens mellan olika köpare, efterfrågetryck, monopolförhållanden, tvångssituvationer m. fl. inverkar på priset. Inverkan av dessa prisbildnings— faktorer försvårar strävandena att nå en stabil prisnivå. Prisbildningsfak- torerna kan sägas bestämma skalan för markvärdestegringskurvan. Så snart faktorernas inbördes förhållande ändras blir det en ny skala som visar högre s.iffervärden (endast i undantagsfall lägre), m. a. o. högre priser. Tids- avståndet till husbyggandet har här mycket att betyda. Risken för att balan- sen rubbas ökar i hög grad ju närmare byggstarten man kommer.

p. 9. n. investeringar i byggnader och anlägg- ningar på kvartersmark

p. g. 11. rätt att använda allmänna gulor och ledningar, parker

iordbruk, översiktsplanering detaljplanering projektering byggande förvaltning skogsbruk

Grafisk värdesiegringsmodell

1.21 Monopolförhållande, tvångssituationer

I förarbetena till 1949 års ändringari expropriationslagen diskuterade mark— utredningen hur värdering skulle ske i fall då markägare hade monopol- ställning. Markutredningen ansåg, att priser som erlagts under sådana för— hållanden inte borde bli »normgivande för markvärderingen i trakten där- omkring». I propositionen uttalade departementschefen att vid fall av mono- polistiskt uppdrivna priser en bestämning av vad som är att anse såsom det normala priset borde ske genom jämförelse med andra orter av liknande typ. Varken markutredningen eller departementschefen gick närmare in på frå- gan när sådana monopolförhållanden skulle anses föreligga. Markutred— ningen anförde, att byggnadslagstiftningen utgick från att endast områden

för det aktuella behovet skulle öppnas för bebyggelse och uttalade att ägare av mark, som vid viss tidpunkt anvisas för bebyggelse, därigenom ges en slags monopolställning »som eventuellt skulle kunna utnyttjas för att höja markpriset».

Vid expropriation är man således uppmärksam på [att monopolförhållan- den existerar och inställd på att dessa inte skall påverka löseskillingen. Fler- talet markförvärv grundar sig på frivilliga uppgörelser. Därvid kan det inte undgås att priset röner inverkan av huruvida monopolförhållande föreligger.

Mark skiljer sig från andra produktionsmedel därigenom att den är sta- tionär. Om lokalisering av olika slag av bebyggelse är given, innehar varje markägare en monopolställning. Även om flera alternativ finns, är kretsen av markägare liten. Om dessutom utbyggnaden lämpligen bör genomföras i viss ordningsföljd, är monopolställning i hög grad för handen. Ordnings- följden bestäms ofta av önskemål om att utnyttja gjorda investeringar i kommunala anläggningar (trafikleder, huvudledningar för vatten och av- lopp 0. s. v.) eller av krav på att sådana anläggningar skall kunna utbyggas i takt med bebyggelsen. Detta är starka ekonomiska motiveringar för en viss ordningsföljd. Ur kostnadssynpunkt är i det enskilda fallet ofta ordnings- följden av betydligt större vikt än differensen mellan begärt markpris och ortspriset på mark. Benägenheten att acceptera det begärda priset är därför i sådana fall stor.

Till monopolförhållande måste även hänföras de fall då det återstår att förvärva enstaka mindre områden ingående i ett område som lämpligen bör exploateras i ett sammanhang (t. ex. ett centrumområde, en gruppbebyg— gelse, ett saneringskvarter). De ekonomiska motiven för förvärv är i sådana fall ytterligt starka (höga räntekostnader för redan förvärvad mark, bebyg- gelsen ingår i ett större sammanhang som tidsmässigt ställer nästan ovill- korliga krav o. s. v.).

Då monopolförhållande kombineras med tidsfaktorn skapas tvångssitua- tioner, i vilka rubbning inträtt i den balans, som lagstiftning och praxis, samhällets ekonomiska struktur m. m. eljest vidmakthåller. Expropriation är ett sätt att återställa balansen, men tidsfaktorn omöjliggör ofta en sådan utväg. Sådan—a tvångssituationer är den allvarligaste olägenheten med mono- polförhållande.

Genomförs de nödvändiga förvärven på ett tidigt stadium av bebyggelsens tillblivelse, t. ex. vid tidpunkten för den översiktliga planeringen, är förut- sättningarna goda att undvika tvångssituationer. Tiden räcker då för ett expropriationsförfarande eller för att genomföra ett alternativ där mark- frågan går att lösa. Om markförvärven görs på ett senare stadium, uppkom- mer ofta utpräglade tvångssituationer. Vid en viss tidpunkt, som ofta in- träffar långt innan stadsplanen är fastställd, återstår inget annat än att betala vad markägare begär. Köparen saknar m. a. o. förhandlingsmöjlig- het. Det är vid denna tidpunkt inte möjligt att ändra vidtagna dispositio-

ner. Tiden räcker inte till för att bereda ett annat område för bebyggelse eller för att expropriera. Till detta kommer de ekonomiska motiven. Även om priset på grund av tvångsläget har pressats upp mycket högt, är det i regel ännu dyrare att tillgripa alternativa möjligheter, såsom, att försena bebyggelsen eller att genomföra den med uteslutande av viss markägares område.

1.22 Konkurrens mellan olika köpare, efterfrågetryck

Genom 1949 års ändringar i expropriationslagstiftningen gavs kommunerna ökade möjligheter att tvångsvis förvärva mark för »att säkerställa att mark på skäliga villkor är tillgänglig för tätbebyggelse och därmed samman- hängande anordningar». Dessutom stärktes kommunernas monop—olställning i planläggningsfrågor, det 5. k. kommunala planmonopolet, genom 1947 års byggnadslag. Den har ytterligare stärkts genom 1959 års ändringar. Detta ger kommunerna en stark ställning vid köp av mark. Planmonopolet utgör en osäkerhetsfaktor för enskilda vid förvärv av tidigare icke planlagd mark. Kommunen bestämmer hur området får bebyggas (bebyggelsens art och omfattning m. ni.). Samma för-hållande gäller även planlagd mark där änd- ring av stadsplanen är aktuell.

Konkurrens mellan kommun och enskilda om att förvärva icke planlagd mark borde mot denna bakgrund vara sällan förekommande. Kommunen har betydligt bättre möjligheter att bedöma hur marken lämpligen kan användas och när denna användning kan bli aktuell. Det ligger i många fall helt i kommunens hand att bestämma detta. Den enskilde kan endast ut— trycka önskemål och argumentera för dessa.

I praktiken konkurrerar emellertid ofta kommunen och enskilda om att förvärva icke planlagd mark. Den väsentligaste anledningen härtill är tids- faktorn. Tidsbrist jämte brist på planeringskapacitet, brist på kapital 0. s. v. tvingar ofta kommunen att acceptera enskildas önskemål. Eftersom kom- munerna av naturliga skäl ger högsta prioritet åt önskemålet att klara den planerade! bostadsproduktionen, får frågan om vem som äger marken, be- byggelsens utformning o. s. v. merendels komma i andra hand. Tid för 'alter- nativa utformningar och kostnadsbedömningar saknas ofta. Det är därför inte så vanskligt för enskilda som det kunde synas att förvärva icke plan- lagd mark —— även om det sker i konkurrens med kommunen. Ju närmare i tiden byggandet ligger desto besvärligare är tidsfaktorn, den blir alltmer tvingande. Detta ger ökade möjligheter för enskilda att konkurrera med kommunen om att förvärva mark. Kretsen av köpare växer således, efter- frågetrycket ökar.

Om kommunen låter en stadsplan gå till fastställelse innan marken för- värvats förändras situationen radikalt. Kommunen är då likställd med andra köpare, och efterfrågetrycket ökar vanligen högst väsentligt. Reserver

3—112911

av byggklar mark saknas i stort sett i kommunerna. Utbudet av mark mot- svarar således ungefär vad som erfordras för att klara den aktuella produk- tionsvolymen. Priset kan därför i vissa lägen lätt pressas upp, i synnerhet som prisskillnaden ofta är av underordnad betydelse jämfört med byggföre- tagarnas önskemål om kontinuerlig produktion.

2 . Kommuns markförvärv

2.1. Förvärvsmöjligheter

I kapitel 2 beskrives bl. a. vissa hjälpmedel för kommunal markpolitik. Två pågående utredningar, expropriationsutredningen och 1963 års markvärde- kommitté, överväger möjligheterna att göra de markpolitiska hjälpmedlen mera effektiva. Expropriationsutredningen skall göra en allmän översyn av expropriationslagstiftnjngen och har nyligen föreslagit ändringar i fråga om förhandstillträde och rättegångskostnader (SOU 1964: 32). 1963 års mark- värdekommitté skall undersöka frågorna om att med andra medel än ge- nom de expropriationsrättsliga bestämmelserna förhindra oförtjänta jord- värdestegringsvin-ster. Bland de frågor som kommittén särskilt skall under- söka är möjligheter för kommunerna att i mycket god tid »förvärva företrä- desrätt till markområden, som inom en ej alltför avlägsen framtid kan kom- ma att omfattas av bebyggel-seplaneringen». En kommunal förköps-lagstift— ning med detta syfte bör uppenbarligen kunna få betydelse för kommunens förvärvsmöjligheter. Den torde eliminera vissa konkurrenssituationer och medverka till att få den principen accepterad att mark nödvändig .för Isa-m- hällsbyggandet i första hand bör förvärvas av kommunen.

Ett flertal åtgärder från en kommuns sida kan påverka dess möjligheter att genomföra nödvändiga eller önskvärda markförvärv. Man kan urskilja dels åtgärder som ökar säljbenägenheten, dels åtgärder som minskar kon- kurrensen från enskilda och kooperativa byggherrars sida.

2.11 Säljbenågenhet, prisstabilitet Obenägenhet att sälja bebyggelsemark kan ha varierande orsaker. En myc- ket vanlig orsak är att stark och fortskridande prisstegring på bebyggelse- mark har kommit marken att i utpräglad grad framstå som ett värdesäkert placeringsohjekt. Föreställningar om. framtida stark prisstegring minskar säljbenägenheten. En stabilisering av prisnivån för mark är därför en bety- delsefull faktor när det gäller att öka säljbenägenheten. Den medverkar till att få Säljares och köpares föreställningar om markens värde att närma sig varandra. En stabil prisnivå innebär att utbuds- och efterfrågesituationen, prisbild— ningsfaktorerna, är under kontroll. Åtgärder i detta syfte är att köpa mar- ken i god tid så att tvångssituationer inte uppkommer samt att iordning-

ställa och tillhandahålla mark i sådan omfattning att det räcker till allt byggande av bostäder, kommersiella lokaler, industrilokaler o. s. v. En an— nan åtgärd i samma syfte är att låta expropriationsdomstol fastslå ortens pris på olika slag av bebyggelsemark. En sålunda fastslagen ortsprisnivå har en stabiliserande inverkan, därigenom att den ger köpare och säljare jäm- förelsemöjligheter. Expropriationsmöjligheten blir då ett effektivt vapen mot markägare som begår höga priser.

2.12 Eliminering av konkurrenssituationer Konkurrens från enskilda och kooperativa byggherrars sida om bebyggelse- marken är ingen ovanlig företeelse inom bostadsbyggnadsområdet. Det är ett livsvillkor för byggherrarna att få fram mark att bygga på. Blir deras intressen inte tillgodosedda vid fördelningen av den kommunala marken anser de sig nödsakade att köpa råmark och saneringsfastigheter för att där- igenom få det nödvändiga underlaget för sin verksamhet. Behovet av kon- tinuerlig verksamhet för entreprenörerna har under senare år skärpts. En jämn produktion är nödvändig för att ge den fasta arbetarstammen syssel— sättning och göra företagens omfattande investeringar i maskiner och hjälp- anordningar lönsamma. De större byggföretagen försöker därför komplet- tera entreprenadverksamheten med byggen i egen regi. Gruppen enskilda byggherrar utgörs till väsentlig del av sådana företag. Dessa står även bakom de 5. k. byggmästarbildade bostadsrättsföreningarna. Kooperativa byggher— rar i övrigt och allmännyttiga byggherrar har helt naturligt en strävan att nå en kontinuerlig produktion.

3. Mark, bebyggelseplanering

Man kan skilja på två slag av samband mellan mark och bebyggelseplane- ring, nämligen hänsynstagande till vilka områden som är i kommunens ägo eller kan förvärvas till rimliga priser och hänsynstagande till faktiskt er- lagda markpriser.

Att ta hänsyn till vilken mark som är i kommunens ägo eller kan förvärvas av kommunen innebär att markägarförhållanden får påverka bebyggelse- lokaliseringen och ordningsföljden mellan olika områden i samhällsbyggan- det. Detta kan medföra att bebyggelsen blir dyrare och får försämrade egen- skaper. Ett sådant hänsynstagande kan nämligen innebära att man inte genomför den totalt sett bästa lösningen. Det uppkommer kostnadsökningar språngvis, när man beslutar att ta ett annat område i anspråk än det från samhällsbyggnadssynpunkt lämpligaste. Dessa kostnadsökningar kan bero på att det andra området är mera kostnadskrävande för ifrågavarande slag av bebyggelse eller att kommunen måste göra omfattande investeringar i vatten och avlopp och kommunikationsanläggningar, vilka i annat fall kun- nat genomföras i takt med bebyggelsen. '

3.2. Utformning

3.21 Bebyggelseplaneringens värdefördelande eH'ekt I avsnitt 1.1 har markvärdets samband med bebyggelsens art och omfatt- ning berörts. Detta samband medför att markvärdet inom olika delar av ett bebyggelseområde påverkas av hur bebyggelsen grupperats inom området. Ju större volym av bebyggelse med goda avkastningsmöjligheter som för- lagts till viss mark, desto högre värde får denna mark. Bebyggelseplane- ringen har alltså en värdefördelande effekt. Det kan därför synas naturligt för kommunen att vid planläggningen söka motverka alltför stark värde- stegring hos mark som ännu inte förvärvats. I extrema fall har kommunen förlagt all bebyggelse på mark som ägts av kommunen och endast park o. d. på ännu ej förvärvad mark. Hänsynstaganden till markägandet vid utform- ningen av stadsplan är inte ovanliga och kan, liksom under 3.1 behandlade fall, föranleda högre kostnader och försämrade egenskaper hos bebyggel- sen. Den utformning som då blir följden är nämligen oftast inte den ur funktionell och ekonomisk synpunkt lämpligaste. Kostnadsökningarna är en realitet i och med att man beslutar att ta sådana hänsyn och uppträder således språngvis. Ju längre kommunen dröjer med att förvärva marken, desto fler sådana beslut hinner bli fattade. Kostnadsökningarna och egen— skapsförsämringen för nybehyggelsen kan bli betydande. Bebyggelseplaneringens värdefördelande effekt utnyttjas ofta för att få erlagda höga markpriser att te sig rimliga. Ökas exploateringsgraden blir markvärdet högre med de konventioner som gäller för beräkning av värden och priset kan i efterhand framstå som skäligt. Motivet är en förhoppning att priset därigenom bättre skall ansluta sig till ortens pris, expropriations- lagens primära värderingsgrund. Ett annat syfte är att minska det höga prisets inverkan på hyran.

3.22 Produktionshänsyn

De kvantitativa kraven på bostadsbyggandet är ofta kommunernas största problem. Är markberedskapen dålig uppkommer lätt brist på byggklar mark. Kvantitetskraven leder då till ett intensivt markutny'ttjande, kanske alltför intensivt. Det finns emellertid ur kommunens synpunkt även andra skäl som talar för ett intensivt utnyttjande, nämligen bristen på teknisk personal inom kommunen. Ett vanligt sätt att öka utnyttjandet är att »lägga på» en eller flera våningar. Dä klaras produktionsvolymen utan ytterligare insats av teknisk personal.

4. Tomträtt 4.1 Markvärdestegring, prisbildning

| Markvärdestegringen, såsom den beskrivits i det tidigare, är i och för sig inte något avgörande hinder för ett ändamålsenligt samhällsbyggande. Pris- ], stegringar på mark till följd av förändring i prisbildningsfaktorernas inbör— ) des relationer är däremot en väsentlig olägenhet ur samhällsbyggnadssyn— punkt. Kommunens markpolitiska aktivitet måste syfta till att nå pris- stabilitet, vilket innebär att hålla prisbildningsfaktorerna under kontroll.

En konsekvent tillämpning av tomträtt innebär inte att markvärde-steg- ringen dämpas eller förhindras. De förhållanden som orsakar markvärde- stegringen kvarstår oförändrade. Däremot kan tomträtten vara ett värde— fullt hjälpmedel för att få kontroll på prisbildningsfaktorerna. Allteftersom tomträttsmarkens andel av stadsområdet växer, kommer kommunen att kunna få allt bättre möjligheter att gynnsamt påverka utbuds- och efter— frågesituationen och minska risken för störningar av prisstabiliteten.

Markupplåtelse med tomträtt innebär att kommunen förbehåller sig ökningen i markens kapitalvärde. Det är dock inte praktiskt möjligt för kommunen att tillgodogöra sig det ökade kapitalvärdet fullständigt. Tiden mellan avgäldsregleringarna är lång (20 är för bostäder, 10 år för andra ändamål) och kommunen torde med tanke på sitt ansvar för prisbildningen inte kunna höja avgälderna så att de motsvarar toppriserna. Trots detta bör tomträtten på sikt kunna bli en god inkomstkälla, i synnerhet i expande— rande samhällen. För att förbättra kommunernas möjligheter att styra ut— vecklingen och att förbehålla sig kapitalvärdeökningen bör en förkortning av tiden mellan avgäldsregleringarna övervägas.

Tomträtten är ett värdefullt hjälpmedel i samhällsbyggandet. Innehas mar- ken med tomträtt föreligger en väsentligt gynnsammare förhandlingssitua- tion än om marken innehas med äganderätt. Risken för låsta förhandlings— positioner är betydligt mindre. Smärre omregleringar, som ofta måste lösas genom expropriationsförfarande i äganderättsfallet, kan i allmänhet lösas

betydligt enklare i tomträttsfallet. Även genomgripande omregleringar, stadsombyggande, underlättas väsentligt, om mark innehas med tomträtt. Det vanligaste tvisteämnet, nämligen frågan om förväntningsvärdena, är i huvudsak eliminerat. Detta har en gynnsam inverkan på förhandlingssitua- tionen och har dessutom stor betydelse för möjligheterna att genomföra omdaningen på ändamålsenligaste sätt. När omregleringen genomförs utan att kommunen förvärvar berörda fastigheter, ställs kommunen vid. stads- planens utformning inför svårigheterna att fördela byggnadsrätterna — och därmed förväntningsvärdena _ på ett lämpligt och »rättvist» sätt mellan olika fastighetsägare. Detta problem uppkommer ej vid tomträtt, emedan förväntningsvärdena då förbehålles kommunen.

Ett delproblem inom samhällsbyggandet —— reglering av gemensamhets- anläggningar inom kvarter _ anses f. 11. inte kunna lösas på ett tillfreds- ställande sätt annat än med hjälp av tomträtt. En lagstiftning om gemen- samhetsanläggningar synes vara nära förestående. Tomträtten torde emel- lertid även fortsättningsvis komma att få stor betydelse för att reglera dessa förhållanden.

Till tomträttens positiva egenskaper såsom samhälls-byggnadsinstrument bör även räknas att den nödvändiggör kontakter mellan kommun och tomt- rättshavare bl. a. för avgäldsregleringar. Detta underlättar en diskussion mellan parterna även av andra frågor, antingen vid avgäldsregleringstill— fällena eller vid andra tidpunkter — till båtnad för samhällsbyggandet.

KAPITEL 6

Riktlinjer för kommunal markpolitik

I detta kapitel gör vi ett försök att sammanfatta de erfarenheter vi vunnit under utredningsarbetet till vissa allmänna rekommendationer för kommu- nernas markpolitiska handlande. De slutsatser i detta hänseende som här framföres bildar därmed det principiella underlaget för de förslag vi lägger fram i kapitel 7.

1. Kommunen bör köpa mark

Kommunen bär huvudansvaret för samhällsbyggandet, särskilt bostadsför- sörjningen. Genom byggnadslagstiftningen och statens åtgärder på det bostadspolitiska området får kommunen vissa medel att fullgöra detta an- svar. Ett av de viktigaste medlen är det kommunala planmonopolet. Staten medverkar i arbetet med bostadsförsörjningen primärt genom kreditgivning och subventioner samt lämnar kommunerna vissa bidrag till gator och vägar. Om kommunerna på ett alltigenom ändamålsenligt sätt skall kunna utöva de aktiva funktioner som ansvaret för bostadsförsörjning och annat samhällsbyggande innefattar, räcker det emellertid inte att enbart lita till de medel, som byggnadslagstiftning och nuvarande bostadspolitiska stöd- former tillhandahåller. Dessa medel garanterar t. ex. inte att samhällsplane- ring och samhällsbyggande följer ett önskvärt tidsschema.

Kommunerna måste även förvärva mark. Behovet av mark för nyexploa- tering måste tillgodoses för att en hög och jämn produktion av bostäder och till bostäderna hörande samhällsservice och kommersiell service skall kunna upprätthållas. Det är vidare angeläget, att kommunerna köper centralt be- lägen mark i samhällena för att bygga om samhällenas centrala delar så att dessa fyller nutidens fu-nktionskrav. Planeringen av stadsförnyelsen kan då äga rum under offentlig insyn och debatt. Av stor betydelse är slutligen att kommunen köper mark i samhällen med äldre bostadsbebyggelse, som behöver förnyas. Kommunen får därigenom avsevärt bättre möjligheter att modernisera stadsplanerna, tillgodose invånarnas gemensamma behov och utjämna kostnaderna mellan saneringsområdenas olika delar över en längre period. Detta ger också kommunen möjlighet att föra en riktig hyrespolitik.

1 .1 Nyexploatering

Ett samhälle måste byggas ut enligt bestämd-a riktlinjer. Översiktlig plane- ring skall klarlägga lämplig tidsföljd för utbyggnadsåtgärderna från eko- nomiska och funktionella synpunkter. Om denna tidsföljd skall kunna för- verkligas mäste markfrågorna lösas. Detta sker inte automatiskt utan det är nödvändigt, att kommunen driver en aktiv markförvärvspolitik för ny- exploateringsverksamheten.

Markförvärven måste ligga långt före byggandet i tiden. Detaljplanering och byggnadsprojektering tar 3—4 år. Förvärven bör vara helt genomförda, innan detaljplaneringen påbörjas. Förhandlingar om förvärven kan ta lång tid, och ibland måste expropriation tillgripas. Förhandlingar om markför- värv måste därför från dessa synpunkter påbörjas senast 6—7 år före den beräknade byggstarten. Dessutom bör beaktas att ändringar i utbyggnads- planerna av olika orsaker -— t. ex. snabbare ökning i efterfrågan än beräk- nats, ändrad lokalisering av bebyggelsen på grund av vägfrägor och annat —— ej sällan aktualiseras under planeringsprocessens gång. På grund av dylika omständigheter måste tidsschemat för planläggningsarbetet ha en betydande flexibilitet. Tidsperspektivet för markförvärv bör därför vara ca 10 år. Då har kommunen också goda möjligheter att köpa fastigheter, som ägarna själva bjuder ut till försäljning. Kommunen kan alltså utnyttja markägarnas spontana säljbenägenhet och därigenom undgå att i alla förvärvssituationer fram-träda som den angelägnaste parten. Genom att marken förvärvas i god tid och i ett gynnsammare förhandlingsläge kan priserna också hållas på en rimlig nivå. Av särskild vikt är naturligtvis att mark på detta tidiga stadium undgår att påverkas av de förväntningsvärden som alltid uppkommer om markens exploatering ligger nära i tiden.

Även om möjligheterna till frivilliga uppgörelser med markägarna således blir betydligt bättre när tidsperspektivet är långt, bör kommunerna inte räkna med att all mark skall kunna förvärvas frivilligt. Expropriation måste ibland tillgripas för att bryta säljmotstånd. En ortsprisnivå, som fastslås av domstol, är dessutom en god grund för fortsatta förvärv och torde i regel öka säljbenägenheten i betydande grad.

Konkurrens om marken från enskildas sida utgör inte något problem, om kommunens markberedskap är tillräckligt god. Enskilda köpares önskemål om att köpa mark grundas i regel på ett behov att kunna bebygga marken inom en snar framtid. Kan kommunen tillhandahålla mark för en period av 10 är, har enskilda inte samma intresse av markförvärv som ifall kommunen har ett kortsiktigt perspektiv. De icke-kommunala byggherrarnas behov av Iångtidsp—lanering, bör tillgodoses genom att kommunerna i god tid fördelar bebyggelsemarken på dem som skall svara för byggandet. Detta är även av ! stor vikt från markpolitisk synpunkt, därigenom att en väsentlig anledning ' till hyggherrars aktivitet i fråga om markförvärv elimineras. [

41 1 .2 Stadsombyggande

1.2 1 Citysanering

Samhällen-as expansion tillsammans med trafikutvecklingen och struktur- förändringarna inom näringslivet ställe-r ökade och i viss utsträckning helt nya krav på städernas centrala partier. Kraven på centralt belägna arbets- platser, enskilda och allmänna serviceanordningar av olika slag, nöjes- anläggningar, kulturella institutioner m. m. ökar både kvantitativt och kvalitativt.

Endast ett fåtal större städer har på allvar tagit itu med dessa frågor. Utgångspunkten har i dessa fall varit behovet av en total omreglering av stadskärnan efter moderna planeringsprinciper. Verkningarna har emeller- tid sträckt sig ganska långt utanför själva kärnan. De städer som börjat angripa problemen har funnit det oundgängligt med långtgående kommu- nala engagemang, bl. a. genom att förvärva huvuddelen av det område som beröres av omregleringen. En del städer har själva köpt all mark, andra har köpt vissa delar, varvid enskilda och kooperativa byggherrar i samförstånd med städerna köpt övriga delar.

Även medelstora och mindre kommuner måste gripa sig an med förnyelsen av de centrala partierna, om samhällena skall förbli funktionsdugliga. I annat fall föreligger det risk att samhällen, som eljest har goda utvecklings- möjligheter, stagnerar.

Det har ofta framhållits, att en omplanering av centrum borde ske under offentlig debatt. Otvivelaktigt skulle en ökad offentlighet kring stadsförnyel- sens planering vara till gagn för denna. Ett splittrat fastighetsinnehav med stora intressen bundna vid gällande planer och byggnadsrätter är emellertid avgörande hinder för en sådan debatt. För 'att få fullständig offentlighet i debatten om stadsförnyelsen är det därför nödvändigt att markfrågorna löses så att dessa hinder elimineras. Det enda säkra sättet att lösa mark- frågorna så att samhällsbyggandets intressen främjas maximalt är att kom- munen förvärvar all berörd mark. Om detta inte kan ske på frivillig grund, finns det möjlighet att expropriera.

Det är överhuvud inte möjligt att genomföra en komplicerad omreglering av centrumpartierna utan en medveten och konsekvent markpolitik. För- värven bör helst genomföras inom en ganska snäv tidsram, 5—10 år, främst för att det osäkerhetstillstånd som i sammanhanget lätt uppkommer på fas- tighetsmarknaden inte skall få längre varaktighet än nödvändigt. Tidsper— spektivet för hela stadsombyggnaden är i regel mycket längre.

1.22 Bostadssanering Ett flertal samhällen har omfattande äldre bostadsbebyggelse, som behöver förnyas. Inte bara själva bostäderna är undermåliga. Även stadsp'lanestan- darden är låg. Kraven på trafikdifferentiering, lekmöjligheter, friområden,

parkeringsmöjligheter m. m. är svåra att tillgodose inom ramen för det befintliga trafiksystemet och den gällande kvartersindelningen.

En nyp-lanering, där man försöker tillgodose dagens funktionskrav, med- för ofta radikala ändringar i den fördelning av byggnadsrätter som gällde enligt tidigare stadsplaner. Till detta kommer värdeskillnader inom den befintliga bebyggelsen på grund av att denna ofta är tillkommen vid olika tidpunkter. Den är alltså inte likåldrig. Det föreligger därför skillnader i saneringsmogmad olika hus och kvarter emellan. Också andra förhållanden gör att olika delar inom ett saneringsområde kan förete stora värdeskillna- der, t. ex. förekomst av rörelser och industrier.

En kostnadsutjämning avseende markkostnaaderna mellan olika delar av ett saneringsområde är nödvändigt för att man skall kunna nå en någor- lunda jämn hyresnivå i den blivande bebyggelsen. I många fall är en sådan kostnadsutjämning en förutsättning för genomförande av saneringen på ett ändamålsenligt sätt. Även kostnaderna för gator, ledningar m. ni. måste för- delas. Kostnaderna måste utjämnas över en ganska lång tid. Endnasti undan- tagsfall är det möjligt för någon annan än kommunen att genomföra en sådan kostnadsutjämning. Slutsatsen blir därför —— särskilt med hänsyn till kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen och den därmed förenade skyldigheten att föra en hyrespolitik — att kommunerna måste engagera sig i sanering av äldre bostadsbebyggelse genom en aktiv inköpspolitik.

2. Tomträtt bör tillämpas

Såsom framgått av den tidigare beskrivningen krävs betydande ansträng- ningar för att bedriva en aktiv markförvärvspolitik. Inte minst med hänsyn härtill bör kommunerna inte sälja marken igen utan endast upplåta den med tomträtt. Avhänder sig kommunerna äganderätten till marken, står de åter inför motsvarande förvärvssvårigheter efter en kortare eller längre tid, nämligen då omregleringar och stadsförnyelse blir aktuell. Mark som en gång varit i kommunernas besittning kommer då ofta att ha undergått en värdestegring, som gör det förnyade förvärvet mångdubbelt kostsammare än det ursprungliga. Tomträtten har värde som samhällsbyggnadsinstru— ment samt betydelse för markprisutvecklingen och som kommunal inkomst- källa.

Tomträtt är ett värdefullt hjälpmedel vid plangenomförandet. Problem, som innefattar samverkan mellan olika fastigheter, synes öka i betydelse genom bebyggelsens och kommunikationsnätets alltmer komplicerade natur. Dylika problem kan lösas smidiga-re med tomträtt än med äganderätt. Markanvänd— ningen kan genom tomträttsavtal styras aktivare än byggnadslagstiftningen ger möjligheter till. Tomträtten skapar väsentligt gynnsammare förutsätt—

ningar för framtida ändringar i markanvändningen, t. ex. trafiktekniskt nödvändiga omregleringar, ändringar av den kommersiella bebyggelsen på grund av strukturförändringar inom näringslivet och samhällets fortsatta expansion o. s. v. Stadsombyggandet är inte aktuellt bara i vår tid. Stads- ombyggande bör vara en kontinuerligt pågående verksamhet, om samhället skall kunna anpassa sig till utvecklingens krav och om samhällsservicen skall kunna förbättras i takt med levnadsstandardens höj ning. Mycket tyder dessutom på att denna höjning i betydande grad kommer att tas ut just i form av ökad samhällsservice.

T omträtten ger samhället möjlighet att förbehålla sig huvudparten av ök- ningen i markens kapitalvärde, markvärdestegringen. Tidiga—re bebyggda delars relativa avstånd till centrum förkortas kontinuerligt i expanderande samhällen. Markanvändningen ändras allteftersom samhället utvecklas och dess struktur förändras. Detta ger snabbt utslag i höjda markvärden. På längre sikt torde tomträtten kunna bli av stor betydelse för kommunernas ekonomi. Emedan en konsekvent tillämpning av tomträtt innebär att han- deln med behyggelsemark får allt mindre omfattning, förbättrar tomträtten även möjligheterna att hålla viss kontroll över markprisutveck-lingen, efter- som den begränsar prisbildningsfaktorernas inflytande.

KAPITEL 7

Utredningens förslag

Vårt uppdrag avser formerna för statens medverkan vid finansieringen av markförvärv och tomträttsupplåtelser samt andra åtgärder av administrativ eller organisatorisk art till främjande av en aktiv kommunal markpolitik. Utredningsuppdraget omfattar inte ändringar i den legala ramen för kom— munal markpolitik. I det föregående har vi dock omnämnt vissa lagstift- ningsåtgärder, som vi funnit böra övervägas. Vi har sålunda anfört skäl för att avgäldsregleringsperiodens längd vid tomträttsupplåtelser av mark för bostadsändamål minskas. Vidare har vi diskuterat den roll en lagstiftning om kommunal förköpsrätt beträffande bebyggelsemark skulle kunna få som hjälpmedel för kommunernas markpolitik. En lagstiftning med detta syfte finner vi angelägen. Dessa båda frågor torde enligt vad vi inhämtat komma att behandlas av 1963 års markvärdekommitté. Inom nämnda kommitté verkställes en allmän Översyn av tomträttsinstitutet i syfte att göra detta till ett mera effektivt markpolitiskt instrument. Enligt sina direktiv har kommittén att närmare överväga frågan om en kommunal förköpsrätt. En sådan förköpsrätt har ett visst samband med finansierings'frågan. Om en dylik förköpsrätt skulle komma att utnyttjas mera allmänt, skulle följden bli en ökning av kapitalbehovet för kommunala markförvärv. Förvärven skulle nämligen då komma att genomföras tidigare och få större omfattning än vad som annars blir fallet. Vi har också omnämnt vissa skatteregler, som kan få en ogynnsam inverkan från markpolitisk synpunkt. En ändring av dessa skatteregler förtjänar övervägas.

I detta betänkande lägger vi fram förslag beträffande statens medverkan vid finansiering av markförvärv och tomträttsupplåtelser. I ett följande betänkande avser vi att behandla vissa administrativa och organisatoriska åtgärder från statens sida — i första hand sådana som har samband med försäljning av kyrklig och statlig mark.

1. Utgångspunkter

I kapitlen 4—6 har vi lämnat en redogörelse för markfrågans läge i kom— munerna, beskrivit vissa markpolitiska problem från teoretisk utgångspunkt samt sökt ange riktlinjer för kommunernas markpolitiska handlande. De

allmänna utgångspunkterna för våra förslag har därmed angivits. Det torde vara lämpligt att här i korthet sammanfatta dessa allmänna utgångspunkter innan vi redogör för våra förslag till åtgärder.

Byggnadslagstiftningen, statliga bostadssubventioner och statligt kredit- stöd ger inte tillräckliga garantier för att samhällsbyggandet följer ett önsk— värt tidsschema eller i övrigt äger rum under beaktande i tillräcklig grad av funktionella och ekonomiska synpunkter. En aktiv kommunal markpolitik är därutöver en nödvändig beståndsdel i samhällsbyggandet, om kommu- nerna skall kunna fullgöra sina väsentliga uppgifter inom detta område.

Kommunen bör förvärva nyexploateringsmark för att främja en hög och jämn produktion av bostäder samt tidigare bebyggd mark för att omdana samhällenas centrala delar och för att förnya äldre bostadsbebyggelse. Kom- munala markförvärv är en nödvändig förutsättning för att kommunernas ställning på planområdet skall kunna utnyttjas effektivt, samhället byggas ut på ett funktionellt riktigt sätt och äldre bebyggelse kunna ersättas med bebyggelse enligt moderna stadsplaner.

Den kommunala markförvärvspolitiken måste vara långsiktig. Sena mark— förvärv skapar tvångssituationer av olika slag med höga mark-priser, fel— lokaliserad bebyggelse och överexploatering som följd. Ett långsiktigt per- spektiv för vden kommunala markförvärvspolitiken skulle eliminera sådana tvångssituationer. Kommunernas nuvarande markberedskap synes innebära, att de — med inbördes mycket stora variationer —— genomsnittligt förfogar över mark för högst 3 ä 4 års byggande på nyexploateringszområden. Detta är den minimitid man måste räkna med för stadsplaneringen, varför det i realiteten är fråga om en ekonomi enligt principen »ur hand i mun». I fråga om sanering existerar praktiskt taget ingen markberedskap alls.

Kommunen bör upplåta marken med tomträtt i stället för att sälja den. Detta innebär avgörande fördelar ur samhällsbyggnadssynpunkt. Tomt- rätten förenklar genomförandet av framtida omregleringar, förändringar av markanvändningen och andra stadsombyggnadsåtgärder. T omträtten gör det möjligt att på ett mera aktivt sätt styra markanvändningen än vad bygg,- nadslagstiftningen ger möjligheter till. Regleringen av förhållanden som innefattar samverkan mellan olika fastighetsägare förenklas. En konse- kvent tillämpning av tomträtt ger kommunen betydande möjligheter att hålla markprisutvccklingen under kontroll. Genom att tomträtten förbehål- ler samhället huvudparten av ökningen i markens kapitalvärde, kan tomt- rättsinstitutet också lämna ett xiktigt bidrag till lösningen av problemet om >>indragning av oförtjänt markvärdestegring». Tomträtten kan på sikt bli av stor betydelse för kommunernas ekonomi.

Tomträtten har mycket liten utbredning utanför de tre största städerna och synes t. o. 111. ha gått något tillbaka. Av lägenheterna i flerfamiljshus inom nyexploateringsområden byggdes år 1962 endast 4 % på tomträtts— mark utanför dessa städer. Motsvarande procenttal var fem år tidigare 13 %.

Inom saneringsområden förekommer nästan ingen tomträtt alls utom i de tre största städerna.

Det största hindret för att förverkliga en kommunal markpolitik enligt de angivna riktlinjerna är finansieringssvårigheterna. Kommunerna torde själva vara medvetna om behovet att öka sin markberedskap. De under åren 1961 och 1962 förbättrade kreditmöjligheterna utlöste omedelbart en betydande kommunal inköpsaktivitet. Minskar lånemöjligheterna, måste man räkna med att fastighetsförvärven också får mindre omfattning, sär— skilt i expanderande kommuner, där investeringsbehoven alltid är mycket stora och det finansiella utrymmet begränsat. Därmed försvåras i hög grad uppbyggnaden av en kommunal markberedskap och användningen av tomt— rätt.

Kommunala markförvärv och tomträttsupplåtelser intar inte någon sär- ställning ur finansieringssynpunkt jämfört med investeringar för andra kommunala ändamål. Finansieringen sker således delvis genom lån och del- vis via skatter.

För att få upptaga lån måste kommun inhämta tillstånd av Kungl. Maj:t. Intill ett visst belopp kan en kommun fritt uppta kortfristiga lån, den s. k. underställningsfria lånerärtten. Dessutom äger kommunerna, utan att sär- skilt tillstånd erfordras, enligt vissa generella regler ta upp lån avseende bostadsbyggandet samt vatten- och avloppsanläggningar. Emedan en del av kommunens investeringar alltid måste skattefinansieras, är det från kom— munens synpunkt av underordnad betydelse vilka ändamål som anges vid upptagande av län. Det är därför inte möjligt att fullständigt kartlägga finansieringssättet för just markförvärv och tomträttsupplåtelser. Statis— tiska uppgifter som kommunerna lämnat visar emellertid, att kommunerna under åren 1960—1962, då det var relativt lätt att låna, angav fastighets— förvärv såsom låneändamål för ett belopp motsvarande % av investeringarna i fastigheter inköpta under samma tid. De belopp för vilka lånetillstånd söktes hos Kungl. Maj:t var år 1960 och 1961 betydligt lägre. Åren 1962 och 1963 ökade lånetillståndsbeloppen väsentligt.

1.3. Kreditmarknadssynpunkter på lån för markförvärv och tomträttsupplåtelser

Kreditpolitiken i vårt land utmärkes av en strävan att så långt möjligt und- vika prioritering av vissa låneändamål. Bostadskrediterna har dock en gyn— nad ställning, främst i riksbankens tillståndsgirvning för emissioner av obligationer. Lån för markförvärv och tomträttsupplåtelser räknas emeller- tid i detta sammanhang inte till bostadskrediterna — även om de avser bostadsbebyggelse.

Att lån för tomträttsupplåtelser inte är prioriterade kan sägas innebära en diskriminering av denna upplåtelseform jämfört med försäljning av mark. Om en kommun säljer mark för bostadsbebyggelse, kan prioriterade lån erhållas motsvarande summan av byggnadskostnader och tomtkostna- der. Upplåtes marken däremot med tomträtt, kan bostadslån erhållas endast till byggnadskostnaderna, medan tomtkostnaderna i detta fall måste täckas med krediter, som saknar bostadslånens gynnade ställning.

I gällande fullmaktslagstiftning om placeringskvoter för kreditinrätt- ningar — vilken ännu ej tillämpats — har lån till kommuner för tomträtts- upplåtelse av mark för bostadsbebyggelse hänförts till de lån som vid en tillämpning av lagstiftningen skulle ges prioriterad ställning. Tomträtts- lånen har alltså i detta sammanhang inräknats bland bostadslånen.

Vägande skäl talar för att lån till kommuner för tomträttsupplåtelse av bostadsmark ges samma ställning på kreditmarknaden som bostadslån. En ökad användning av tomträtt, vilket våra förslag syftar till, medför en mot- svarande minskning av behovet av primär- och sekundärlån samt statliga bostadslån. Det är följaktligen endast fråga om en omkanalisering av ifråga- varande lånemedel.

AV det sagda framgår att kommunala tomträttslån på goda grunder kan jämställas med bostadslånen. Det är inte lika naturligt att likställa lån till markförvärv med bostadslånen. Förvärv av mark och iordningställande av mark är visserligen nödvändiga förutsättningar för att ett byggnadsföretag skall kunna påbörjas. Dessa investeringar innefattar ett behov av kortfristig kredit. Även efter byggstarten föreligger ett motsvarande kortfristigt fin-an- sieringsbehov, som traditionellt tillgodoses med s. k. byggnadskreditiv. Lån för markförvärv står dock inte i så direkt samband med bostadsbyggandet som byggnadskreditiven.

1.4. Effekter av vidgad långivning för markförvärv och tomträttsupplåtelser

1.41 Markprisutveckling, kommunalt samarbete inom blocken Generellt leder en ökning av efterfrågan på en viss nyttighet till att priset på nyttigheten stiger. En ökad markförvärvsaktivitet från kommunernas sida behöver emellertid inte få en sådan prisstegrande verkan. Syftet med en ökning av de kommunala markförvärven är att stärka kom— munernas markberedskap. Det är alltså fråga om en tidigareläggning av markköpen. En dylik ändring av kommunernas markförvärvspolitik leder till en lugnare utveckling av markpriserna. Detta sammanhänger med att prisbildningen beträffande mark är starkt beroende av tidsavståndet mellan förvärvet och exploateringen. Schematiskt uttryckt står priset i omvänd proportion till detta tidsavstånd. Härtill kommer att den förbättrade mark- beredskapen effektivt minskar riskerna för att kommunerna vid tillgodo— seende av sitt markbehov skall hamna i tvångslägen. Sådana är vanliga med

den dåliga markberedskap kommunerna f. 11. har. Kommunerna står nu inför nödvändigheten att förvärva mark för den löpande byggnadsverksam- heten. Deftta innefattar påtagliga risker för p—risstegringar. Om kommunerna ökar sina markförvärv och ökningen riktar sig mot mark, som först i ett senare skede skall användas för bebyggelse, blir förutsättningarna gynn- sammare för att nå rimliga prisuppgörelser beträffande denna mark. Dessa prisuppgörelser kan sedan tjäna som jämförelseobjekt vid förhandlingar om den mark som måste förvärvas för att klara den löpande produktionen. Ökningen av markförvärvsaktiviteten bör därför kunna få en stabiliserande inverkan på markprisutvecklingen.

För att åstadkomma en så gynnsam verkan som möjligt på prisutveck- lingen måste stor omsorg nedläggas på att förbereda och genomföra mark— förvärven. Begränsningarna i kommunernas administrativa och tekniska resurser (jfr kap. 2) måste därvid kompenseras. I första hand bör ett när- mare samarbete etableras mellan kommuner inom de nyligen upprättade kommunblocken. Kommunerna inom blocken bör ha ett betydande intresse av en samordnad markpolitisk aktivitet. Arbetet med markfrågor synes vara en naturlig uppgift för kommunblockens samarbetsnämnder, vilka torde komma att bli engagerade i verksamheten med bostadsbyggnadsprogram— men. Utredningar såsom förberedelse för förhandlingar om markförvärv bör med fördel kunna genomföras under gemensam ledning.

1.42 Kommunernas skuldsättning Understundom framhålles att en kommuns årligen återkommande eller »normala» investeringsvolym skall finansieras genom skatteuttag. Om in- vesteringsvolymen vore konstant, skulle detta betraktelsesätt kunna äga gil- tighet. Vid lånefinansiering av konstanta investeringar blir nämligen beho- vet av skatteinkomster för att amortera lånen efterhand lika stort som om investeringarna direkt finansierats skattevägen. Då markförvärv till löpande bostadsproduktion är en årligen återkommande investering kunde det från denna utgångspunkt göras gällande att sådana investeringar bör finansieras utan lån, i synnerhet om kommunen säljer marken i samband med att den exploateras. Det fö-rda resonemanget om en konstant investeringsvolym gäl— ler dock endast i ringa utsträckning beträffande kommuner, i vilka behovet av en aktivare kommunal markpolitik är framträdande. Om kommunen tillämpar tomträttsförfarandet, får markförvärvet karak— tären av en förberedande investering, innan marken kan upplåtas med tomt- rätt. Tomträttsupplåtelse skiljer sig från flertalet andra kommunala in— vesteringar därigenom att den alltid lämnar en årlig avkastning, i allmänhet motsvarande räntan på det investerade kapitalet. Dessutom behöver avskriv— ningar inte göras, utan man kan i stället räkna med att kapitalbeloppet blir uppskrivet vid avgäldsregleringstillfällena. En kommunal skuldsättning för tomträttsupplåtelse inger mot denna bakgrund inga betänkligheter. Påtaglig

ekonomisk nytta av att tillämpa tomträtt kommer inte att framträda förrän efter 20—40 år. Det är alltsåi hög grad en investering för kommande gene- rationer. Den vanliga invändningen mot kommunal skuldsättning ——- att man bör vara försiktig med att skjuta över kostnaderna på nästa generation _— gäller följaktligen inte kostnaderna för tomträttsupplåtelser.

Uppbyggandet av en kommunal markreserv är en temporär företeelse och bör därför kunna lånefinansieras, oavsett om kommunerna vid exploate- ringen säljer marken eller upplåter den med tomträtt.

1.43 Effekt från samhällsekonomisk synpunkt

Kommunala markförvärv i syfte att öka markberedskapen innebär att ett antal fastighetsägare tidigare än annars skulle bli fallet får disponera ett belopp motsvarande det i fastigheterna bundna kapitalet. Under den tid uppbyggnaden av en kommunal markberedskap pågår, tillföres således marknaden detta belopp. Emellertid bör hållas i minnet, att fastighetspri- serna vid förbättrad markberedskap bör bli lägre än de som f. n. betalas, emedan marken förvärvas tidigare och bebyggelseförväntningarna därför är mindre.

Hur marksäljarna använder det realiserade kapitalet kan självfallet inte med bestämdhet förutses. Då fastigheter utgör förmögenhetsobjekt är det emellertid sannolikt att de belopp säljarna erhåller som betalning för sina fastigheter till väsentlig del omsätts i andra förmögenhetsformer och således endast i ringa grad användes till konsumtion. För många av de fastighets- ägare det här är fråga om innebär markförsäljningen även att de överger jordbruksnäringen. De torde ofta vara obenägna för spekulativa placeringar. Det är därför troligt att köpeskillingarna till stor del kommer att användas för ökad inlåning till kreditinstituten.

Ökade lånemöjligheter för kommunerna med-för att de får ett bättre finan- sieringslåge. Om de genom särskilda anordningar får lån till mark, som de ändå skulle förvärva, kan detta vid oförändrade kreditmöjligheter i övrigt ge ökat utrymme för andra investeringar. Lån till uppbyggnad av en kom- munal markberedskap är däremot neutrala i detta avseende; de torde inte påverka kommunernas investeringsbenägenhet i övrigt. Detta gäller även lån till tomträttsupplåtelser. Om sådana lån inte står till buds, kan ju kommu- nerna erhålla motsvarande belopp genom att i stället sälja tomtmark. Detta är det vanliga handlingsmönstret i dagens kommunala markpolitik. Endast i de kommuner som redan tillämpar tomträtt kan ökade lånemöjligheter få effekt i form av ökade investeringar. Såsom framgått av kap. 4 har emeller- tid tomträtten så ringa utbredning i dag att ifrågavarande effekt ej kan till— mätas större betydelse.

Kommunerna tar inte upp korta lån med angivande av ändamålet exploa- teringsmark. Däremot har de en omfattande ospecificerad kortfristig upp-

4—412911

låning. Posten »tillfälliga lån» har storleksordningen 500 milj. kr. för de borgerliga primärkommunerna. Det kortfristiga finansieringsbehov som sammanhänger med markförvärv och markexploatering torde tillhöra de viktigare ändamålen för dessa tillfälliga lån. En långsiktig markförvärvs- politik, som vi funnit vara ett nödvändigt hjälpmedel för ett rationellt och ändamålsenligt samhällsbyggande, kan emellertid inte rymmas inom den snäva finansieringsram som de tillfälliga lånen utgör. Därför krävs sär- skilda åtgärder för att möjliggöra en finansiering på något längre sikt än som kan ske med »tillfälliga lån». Ett långsiktigare perspektiv för de kom- munala markförvärven förutsätter dessutom garantier för att krediter i viss bestämd omfattning verkligen står till förfogande på marknaden. Att lösa dessa problem genom att hänföra markförvärvslånen till de priorite- rade bostadslånen torde dock inte utan vidare kunna accepteras.

2. Särskild långivning för markförvärv och tomträttsupplåtelser

Vi finner det klarlagt att särskilda åtgärder måste vidtagas för att under- lätta finansieringen av kommunernas markförvärv och tomträttsupplåtelser.

Finansieringsstödet bör i första hand ta sikte på att säkerställa en viss bestämd kreditvolym för dessa ändamål. Om man vill nå de av oss upp- ställda målen för kommunal markpolitik, räcker det emellertid inte att kreditfrågan löses kvantitativt. De villkor som i dag tillämpas för kommun— lån är inte anpassade till lån för markförvärv och tomträttsupplåtelser. För att dylika lån skall främja sitt ändamål och alltså leda till aktivare mark- politiskt engagemang från kommunernas sida måste lånevillkoren utformas med hänsyn till de specifika markpolitiska förutsättningarna. I enlighet där- med hör amorteringsvillkoren beträffande markförvärvslån ansluta till tids- schemat för marks ianspråktagande för bebyggelse och beträffande tomt- rättslån utformas med hänsyn till att avgälderna endast kan regleras med vissa bestämda mellanrum.

Vi föreslår i det följande, att markförvärvslån och tomträttslån inte skall behöva amorteras under första tiden efter det att lånen tagits upp. Vi har även övervägt frågan om att skapa möjligheter att uppskjuta räntebetal- ningar för markförvärvslånen under den tid amorteringsfriheten gäller. Detta skulle emellertid innebära att lånevillkoren radikalt avviker från dem som kreditmarknaden i dag tillämpar. Få kommuner torde ha en så an— strängd finansiell ställning att räntekostnaderna för markförvärv innebär ett avgörande hinder för förvärvens genomförande. Det kan inte med hän- visning till dessa kommuner vara nödvändigt att generellt medge uppskov med räntebetalningar. I de undantagsfall då sådana uppskov framstår som nödvändiga, bör det vara möjligt att åstadkomma en lösning i särskild ordning. -

Finansieringsbehovet för markförvärv är beroende av hur snabbt det av oss uppställda målet för den kommunala markförvärvspolitiken skall förverk- ligas. Finansieringsbehovet för tomträttsupplåtelser beror på den takt i vil-— ken kommunerna övergår till att tillämpa tomt-rätt. Detta beror i sin tur i hög grad på villkoren för finansiering av tomträttsupplåtelserna. I det föl- jande skall medelshehovet för markförvärvslån och tomträttslån under vissa närmare angivna förutsättningar beräknas.

2.11 Mark för ett års byggande

Kostnaderna för råmark och saneringsmark för ett års bostadsbyggande är svåra att mera noggrant uppskatta. Någon statistik som belyser detta finns inte och är dessutom mycket svår att få fram. Med ledning av hos bostads- styrelsen tillgängliga uppgifter och under antagande om en bostadsproduk- tion på 85 000 lägenheter per år!, varav 25 000 i småhus, 45 000 i flerfamiljs- hus inom exploateringsområde och 15 000 i flerfamiljshus inom sanerings— område, kan kostnaderna i 1964 års priser skattas till:

Småhus ............................ 25 000 )( 2 000 kr. : 50 milj. kr. Flerfamiljshus, exploateringsområde .. 45 000 )( 600 » = 27 >> » Flerfamiljshus, saneringsområde ...... 15 000 x 5 000 >> : 75 >> >>

152 milj. kr.

Saneringsfastigheterna torde i stor utsträckning vara belånade, varför nya krediter inte erfordras för hela köpeskillingen. Med avdrag härför kan det kontanta beloppet för dessa fastigheter uppskattas till 40—45 milj. kr. An- märkas bör att lån som övertas och för vilka lånetillstånd inte sökes in- kräktar på utrymmet för kommunernas underställningsfria lånerätt.

För en årsproduktion skulle totalbeloppet bli ca 120 milj . kr. Härav torde 95 å 100 milj. kr. falla på kommunerna med den omfattning deras mark- politiska insatser har i dag.

2.12 Lånebehov

Om förvärvslånen i första hand tar sikte på bostadsbyggandet, krävs ett belopp på 100 milj. kr. per år för att täcka lånebehovet för den markpoli- tiska aktivitet kommunerna redan f. n. utövar. Om lånen skall möjliggöra en ökning av kommunernas markberedskap, måste låneutrymmet vara större.

1 Här liksom i det följande utgår beräkningen från ett statiskt antagande i fråga om bostads- byggandet. I verkligheten torde man få räkna med, att bostadsproduktionen successivt ökar. Vi har dock i detta sammanhang ansett oss i räkneexemplen kunna utgå från det schematiska an- tagandet att produktionsnivån förblir oförändrad.

Bl. a. med hänsyn till att kommunernas resurser av administrativ och teknisk art är begränsade bör uppbyggandet av en markreserv genomföras successivt. Viss försiktighet i inledningsskedet synes därför böra iakttagas. Om man räknar med att det tar några år innan all mark går via kommu- nerna, skulle ett lånebelopp på 150 milj. kr. år 1965 samt en ökning i jämn skala till 215 a 220 milj. kr. år 1974 erfordras för att förverkliga en 10-årig kommun-al markberedskap omfattande all mark för bostadsbebyggelse. An— tagandet om ett bostadsbyggnadsprogram på 85 000 lägenheter är som tidi— gare angivits ytterligare en förutsättning för denna beräkning. Det finan— sieringsbehov som sammanhänger med citysanering och annat samhälls- byggande har inte medräknats.

2.13 Amorteringst

Med hänsyn till det rekommenderade tidsperspektivet för markförvärvs- politiken bör markförvärvslån vara slutbetalade inom 10 år. Amorteringarna bör påbörjas först efter några år, förslagsvis under sjätte året av lånets löptid.

2.21 Iånebehov

En grundförutsättning för att få en ökad tillämpning av tomträtten är för- bättrade finansieringsmöjligheter. Kommunens kostnader för tomträttsupp- låtelserna bör anpassas till de inkomster tomträtten ger. Amorteringar på tomträttslån bör med andra ord påbörjas först då avgäldsreglering ägt rum och utrymme för lnapitalåterbetalning därigenom skapats, d. v. 5. efter 20 år. Om avgäldsperiodens längd framdeles skulle komma att förkortas till exem- pelvis 10 år, bör amorteringsfriheten gälla denna kortare period. För att amorteringarna inte skall bli alltför betungande bör lånen vara relativt lång- siktiga.

De tomträttsupplåtelser för bostäder som förekommer i dag motsvarar ett kapital på ca 45 milj. kr. Detta belopp torde nu huvudsakligen finansieras genom kommunal upplåning. Även om lån med lämpligt avvägda amorte- ringsvillkor tillskapas torde kommunala tomträttsupplåtelser inte i ett slag komma att omfatta hela bostadsproduktionen. Hur snabb ökningen kommer att bli, är svårt att förutse. En fördubbling av tomträtten det första året, d. v. 5. ett länebehov på 90 milj. kr. och en successiv ökning så att tomt— rätten omfattar åtminstone halva bostadsproduktionen inom 10 år, synes inte osannolik. Detta skulle innebära att lånebehovet ökar till ca 225 milj. kr. år 1974.

Ett rimligt låneutrymme under de närmaste åren kan vara följ-ande:

Å Kommunala tomt— r

rättslån Utestående lån

90 90 105 195 120 315 135 450 150 600 165 765 180 945 195 1 140 210 1 350 225 1 575

2.22 Amorteringatid Tomträttslånen föreslås löpa på 60 år. Lån för att finansiera tomträttsupp- låtelser av mark för bostadsbebyggelse bör med nuvarande bestämmelser angående avgäldsperiodens längd inte amorteras de 20 första åren av länens löptid. Återbetalning av tomträttslån skulle således fördelas över 40 år med början det 21:a året av länets löptid.

3. Statens medverkan för att lösa finansieringsfrågorna

Av vad som anförts torde ha framgått att statens medverkan för att lösa finansieringsfrågorna är nödvändig. Denna medverkan kan ges olika form. Effekten på markpoli—tiken är i hög grad beroende på graden av statligt enga— gemang. Två alternativ för statens medverkan skall här diskuteras. Det ena alternativet innebär att ett kreditaktiebolag bildas på statligt initiativ för finansiering av markförvärv och tomträttsupplåtelser och att staten med- verkar till att erforderlig utlåning skall kunna komma till stånd. Beträf- fande tomträttslån skulle dock befintliga kreditinstitut kunna i- första hand beredas möjligheter att fylla kreditbehovet. Det andra alternativet går ut på att staten själv svarar för utlåningen via en utlåningsfond för markförvärvs- lån och en utlåningsfond för tomträttslån. Fonderna skulle handhas av bostadsstyrelsen.

I remissyttrande över ett av bostadsstyrelsen framlagt förslag om statlig långivning för markförvärv anförde fullmäktige i riksbanken, att en statlig lånefond kunde vara en lämplig teknisk lösning, såvida statlig långivning kunde anses påkallad. Långivning från en statlig fond ger möjlighet att sammankoppla finansieringsstödet med den planeringsverksamhet som på- börjats genom kommunala bostadsbyggnadsprogram. Om förvaltningen upp- dras åt bostadsstyrelsen bör utlåningen kunna sättas in där den ger bästa möjliga effekt. Uppgifterna i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen bör kunna bli ett hjälpmedel för att bedöma lånebehovet.

Två särskilda utlåningsfonder bör inrättas, en för markförvärv och en för tomträttsupplåtelser. I båda fallen bör långivningen begränsas till att avse mark för sådan bebyggelse, till vilken statliga bostadslån kan förutsättas bli beviljade.

3.21 Markförvärvsfond ' 3.211 Fondens storlek

Om amorteringarna tas i anspråk för nyutlåning, skulle ett årligt tillskott på 150 å 160 milj. kr. under 10 år vara tillräckligt för att förverkliga en 10-årig kommunal markberedskap.

Fonden skulle kunna byggas upp på följande sätt:

Investe- Fondens Utlåning

rings- . totala anslag omfatt- ning

löpande ökning av produk- markbe— tion redskap

1965 .............. 150 100 50 1966 .............. 300 100 50 1967 .............. 450 100 50 1968 .............. 600 100 50 1969 .............. 760 110 50 1970 .............. 920 110 50 1971 .............. 1 080 120 70 1972 .............. 1 240 120 100 1973 .............. 1 400 120 130 1974 .............. 1 560 120 160

S:a 760

1975 .............. 1 560 120

3.212 Ränta

Räntan bör i enlighet med direktiven bestämmas på sådant sätt, att långi'v- ningen inte innefattar någon subvention. Vad som menas med en icke sub- ventionerad ränta synes inte alldeles klart. Det finns en formell innebörd i ordet subvention, som kan härledas ur gällande statliga budgetprinciper. Enligt dessa belastar utgifterna för ett ändamål i sin helhet kapitalbud— geten, om det är fråga om en investering där avkastningen är lika med eller större än normalräntan. I annat fall täcks en del med aVSkrivnings- medel från driftbudgeten. »Icke-subventionerad ränta» skulle alltså formellt kunna tolkas som en räntesats som är lika med eller högre än normalräntan.

Normalräntan, som spelar en stor roll inom den statliga utlåningsverk- samheten, beräknas för varje budgetår på följande sätt. Utgångspunkten är den genomsnittliga räntekostnaden på den under de senaste tio åren före- tagna statliga upplåningen mot obligationer och reverser med en ursprung— lig löptid av minst tio år. Härtill lägges 0,25 % för att täcka förvaltnings- kostnader och normal kreditrisk. Slutligen avrundas den framräknade räntesatsen uppåt till närmaste kvartsprocent, dock lägst 4 /2;. I många .st'at- liga utlåningsfonder sker utlåningen till en räntesats lika med normalräntan, i andra lika med normalräntan med visst tillägg. Normalråntan har under 50-talet, som ju präglades av en stigande räntenivå, i allmänhet legat under statens aktuella upplåningskostnader; eftersläpningen i normalräntan har alltså gynnat låntagarna. Normalräntan är lf. n. 5,25 %; mot detta svarar en aktuell ränta för statlig upplåning på 5,75 %. För ett år sedan var emel— lertid upplåningsräntan 4,5 %. Det kan alltså inte numera förutsättas att normalräntan i allmänhet är lägre än de för staten aktuella marknads- räntorna.

Redan det faktum att normalräntan under längre eller kortare perioder kan komma att överstiga statens eller kommunernas aktuella upplånings- kostnader på marknaden gör det olämpligt att för den lånefond, som det här är fråga om, arbeta med en utlåningsränta som överensstämmer med nor- malräntan eller är lika med denna ränta jämte visst tillägg. Det skulle utan tvivel förefalla orimligt, att medel ur en fond, som avses gynna en viss kom— mun-al aktivitet, utlånades till en räntesats som översteg marknadsräntan. De växlande differenserna mellan den aktuella marknadsräntan och fondens utlåningsränta skulle medföra förändringar i efterfrågan på lån, något som skulle försvåra för den fondförvaltande myndigheten att utnyttja fonderna effektivt för att stimulera till en långsiktig aktiv markpolitik.

Den kritik som kan riktas mot användandet av normalräntan pekar mot att utlåningsräntan i stället bör vara anknuten till de aktuella marknads- räntorna. Anknytningen kan ske till statens aktuella upplåningsränta eller kommunernas aktuella upplåningsränta, som vid obligationslån ligger 0,25 % över den statliga. Någon stor principfråga kan valet knappast vara. En nära till hands liggande lösning, konstruerad i viss analogi med normalräntans beräkning, skulle vara den aktuella marknadsräntan för tio-åriga statslån med ett tillägg på 0,25 %. F. 11. skulle en sålunda beräknad ränta överens- stämma med marknadsräntan för kommunala obligationslån och obetydligt understiga kommunernas räntekostnader för långfristiga reverslån. Helt automatiskt kan denna räntesats inte framräknas, då ett statslån av nämnd typ kanske inte finns vid varje aktuellt tillfälle, men det bör vara möjligt att ange räntesatsen med utgångspunkt iandra närliggande emissioner. Den föreslagna utlåningsränt-esatsen får givetvis anpassas vid ändringari ränte- nivån på nyemissioner, men små förändringar på någon tiondels procent, som stundom förekommer, torde inte behöva föranleda någon ändring.

Räntesatsen för lån från markförvärvsfonden bör sålunda fastställas av Kungl. Maj :-t på förslag av fullmäktige i riksgäldskontoret och efter hörande av fullmäktige i riksbanken. Rän—tesatsen skulle vara anknuten till de aktu- ella räntekostnaderna för stiatens upplåning på marknaden med tillägg av 0,25 %. Räntan bör vara hunden för länens hela löptid. Den föreslagna räntekonstruktionen representerar i själva verket en ny räntetyp, som f. n. icke förekommer vid någon statlig utlåningsfond. Skälen att införa en ny typ synes emellertid tillräckligt starka. Om en översyn av räntesättningen för statliga lånefonder kommer till stånd, får givetvis frågan om räntan inom denna fond liksom den i det följande föreslagna tomträttsfonden även tas upp.

3.213 Handläggning av låneansökningar, lånevillkor Den anknytning förvärvsfonden har till bostadsbyggandet gör det naturligt att låta bostadsstyrelsen handha utlåningsverksamheten. Avvägningen mel— lan olika kommuners önskemål om lån ur fonden kan göras på ett riktigare

sätt, om man utnyttjar de redovisningar av bostadsbyggandets förutsätt- ningar som kommune—rna lämnar i bostadsbyggnadsprogrammen. Det bör även vara möjligt att utnyttja programverksamheten för en flerårsplane- ring av låneverksamheten. Denna skulle syfta till att ge möjlighet för kom- munerna att få någon form av förhandsbesked angående låneutrymme för viss planerad förvärvsaktivitet. Denna flerårsplanering torde till en början få bedrivas försöksvis. Allt efter som erfarenhet vinnes kan den ges fastare form.

Med den starka begränsning av fonden som vi förutsatt torde svårigheter under de första åren i många fall uppkomma latt avväga de olika kommu— nernas önskemål om lån från fonden. Det torde få ankomma på bostads- styrelsen att utbilda regler för denna avvägning. Från den lånesökande kom- munens sida måste ett visst underlag begäras i form av en redovisning av tidsplan för markens beräknade ianspråktagande. Denna redovisning bör dock göras så enkel som möjligt. Kommunens av de statliga myndigheterna granskade bostadsbyggnadsprogram bör kunna utgöra underlag för en be- dömning av fön'ärvets angelägenhetsgrad.

Ett villkor för förvärvslån bör vara att det erlagda markpriset är rimligt. Kommunerna bör självfallet avväga sin aktivitet så, att prisnivån inte onö— digtvis höjs. Rimligheten bör bedömas mot bakgrund av expropriations— lagens värderingsregler »ortens pris och fastighetens avkastning».

3.22 Tomträttsfoud 3.221 Fondens storlek

Fonden bör byggas upp så den motsvarar det faktiska lånebehovet, vilket tidigare försökt beräknas (avsnitt 2.21).

8.222 Ränta

Det som anförts angående räntefrågor vid behandlingen av markförvärvs- fonden äger även tillämpning på tomträttsfonden. Räntesatsen för tomt— rättslån bör bindas för 20 år men med möjlighet till omprövning efter 10 år för att anpassa den till det rådande marknadsläget om detta är -i lån- tagarens intresse.

3.223 Handläggning av låneansökningar, lånevillkor Tomträttsfonden har på samma sätt som markförvärvsfonden stark anknyt- ning till bostadsbyggandet. Det synes ändamålsenligt att låta bostadssty- relsen handha även denna fond. Det torde inte innefatta några större svå— righeter att ta ställning till ansökningar om lån ur fonden såvida fonden ges en sådan storlek att den i huvudsak motsvarar tomträttsupplåtel—sernas omfattning.

3.1. Alt. I. Statligt kreditaktiebolag

Det smidigaste sättet att lösa finansieringen av markförvärv och tomträtts— upplåtelser vore onekligen att låta befintliga kreditinstitut ge lån på de vill- kor som vi funnit vara ändamålsenliga ur markpolitisk synpunkt. Statens medverkan skulle då inskränka sig till att ge kommunerna rätt att låna på dessa villkor och att skapa förutsättningar för kreditinstitutens upplåning av de erforderliga beloppen.

Län Via befintliga kreditinstitut är betydligt lättare att förverkliga i fråga om tomträttslån än beträffande markförvärvslån. Såsom anförts i det före— gående bör tomträttslånen räknas till bostadslånen om de avser mark för bostadsbebyggelse. Det föreligger därför inga svårigheter att avgränsa dessa läns tillämpningsområde. Det bör vara lättare att särskilja ifrågavarande lån på kreditmarknaden än att särskilja primär- och sekundärlån till bo— stadsfastigheter. Det torde därför t. ex. inte vålla riksbanken några större svårigheter att ta ställning till ansökningar om emissionstillstånd för moti- verade obligationslåns upplåning. De av statsmakterna varje år antagna bostadsbyggnadsprogrammen ger en total ram för summan av tomträtts— lån och övriga bostadslån. Om tomtråttslånen ökar, minskar således övriga bostadslån i motsvarande grad. Denna omkanalisering inger inga betänk- ligheter ur konjunkturpolitisk synpunkt.

Det är betydligt svårare att avgränsa markförvärvslånen. Om markför— värven genomförs med ett långsiktigt perspektiv, ligger det i sakens natur att markanvändningen inte vid förvärvstillfället kan bestämmas med full säkerhet. Det föreligger även svårigheter att bedöma vilken kreditvolym som hör tillåtas. Om lånen skall gå via befintliga kreditinstitut, torde det till- gängliga kreditbeloppet bli beroende av det allmänna marknadsläget och av riksbankens åtgärder. Det är svårt att tro att riksbanken skulle behandla detta kreditbehov på något annat sätt än övriga kreditbehov —— markför- värvslånen skulle m. a. o. inte få någon som helst gynnad ställning. Någon förändring jämfört med förhållandena i dag har då inte åstadkommits.

En annan lösning synes vara att staten bildar ett nytt kreditinstitut med uppgift att via obligationer och reverser låna upp pengar på kapitalmark- naden och sedan låna ut dessa till kommuner för i första hand markförvärv men även för tomträttsupplåtelser.

Med hänsyn till det lånebehov som angetts tidigare (avsnitt 2.12) skulle långivningen för markförvärv behöva ha följande omfattning:

Kommunala markförvärvslån Utestående lån År löpande ökning av produktion markbered— summa summa amortering

skap 1965 100 50 150 150 — 1966 100 55 155 305 — 1967 100 60 160 465 — 1968 100 65 165 630 _— 1969 110 70 180 810 — 1970 110 75 185 995 — 1971 120 80 200 1 165 30 1972 120 85 205 1 309 61 1973 _ 120 90 210 1 426 93 1974 120 95 215 1 515 126

S:a 725 1975 120 120 1 473 162

Institutet bör naturligen få formen av ett kreditaktiebolag. Staten bör till- skjuta aktiekapital och bolagets utlåningskapacitet bör bestämmas genom en given relation mellan det egna kapitalet och bolagets upplåning, t. ex. 1/40 såsom i Kommunkredit AB. Med den förutsatta utlåningsvolymen skulle en sådan anordning under ca 10 år kräva statliga kapitaltillskott för aktie- teckning med 4 ä 5 milj. kr. per år för markförvärvslån. Behovet av kapi- taltillskott för tomträttslån blir beroende av de befintliga kreditinstitutens förmåga att tillgodose detta kreditbehov.

Det kan övervägas att inbjuda kommunförbunden att bli representerade i bolagets styrelse och eventuellt förvärva aktier i bolaget. Bolaget bör på lämpligt sätt anknytas till bostadsstyrelsen, exempelvis genom att ämbets- verket representeras i bolagets styrelse.

Genom en nära anknytning till bostadsstyrelsen kan utlåningsverksam— heten bli ett hjälpmedel i hostad-smyndigheternas löpande arbete med pla— neringen av bostadsproduktionen. Förutsättningarna för att lånen får maxi- mal effekt blir då i stort sett lika goda som i det nedan behandlade alterna- tivet med en statlig utlåningsfond förvaltad av bostadsstyrelsen. Någon bind- ning av låneutrymmet torde dock knappast kunna erhållas utan kreditaktie- bolaget förutsättes få begära emiss-ionstillstånd hos riksbanken. Beslut av riksdagen att tillskjuta aktiekapital för att möjliggöra utlåning till vissa belopp samt motivuttalanden av riksdagen i samband därmed torde komma att bli vägledande när riksbanken prövar begäran om emissionstillstånd. Beslut om att tillskj uta aktiekapital bör då lämpligen fattas varje år, så att riksdagen får tillfälle att successivt ta ställning till lånebehovet.

Kreditaktiebolaget bör även ges befogenhet att utge tomwträttsobligations- län. Den inskränkningen bör dock gälla att den motsvarande utlåningen företrädesvis skall avse tomträttsupplåtelse för bostadsbebyggelse.

Enligt stadgad praxis måste de lån, som kreditinstitut av detta slag läm- nar, ha samma tidsbundenhet i fråga om ränte- och återbetalningsvillkor som de lån instituten själva tar upp. De villkor som vi föreslagit för markför— värvslån och tomträttslån avviker från villkoren för nu vanliga obligations- lån på kreditmarknaden. Det kan befaras att markförvärvslånen genom sin mellanlånga karaktär inte skulle bli tillräckligt attraktiva. Detta problem kan eventuellt lösas genom att obligationslånen tas upp på andra villkor än de markförvärvslån som utlämnas och att staten därvid garanterar de ränte- förluster som kan bli en följd av ett sådant arrangemang. Innan sådana åtgärder vidtas bör emellertid överläggningar ske med de placerare som kan tänkas ha intresse för lånen, i första hand allmänna pensionsfonden, för att undersöka möjligheterna att placera de medellånga lånen på mark- naden.

Den långa löptiden för tomträttslånen skapar likaledes en viss osäkerhet om deras placering på kreditmarknaden. Intresse för långa placeringar torde dock finnas; främst pensionsfonden får antagas ha stort intresse här—

av. Förefinns ett motstånd mot 60-åriga lån med amorteringsfrihet de första 20 åren, bör de emellertid kunna konstrueras som två skilda lån, ett 20-årigt fast lån följt av ett 40-årigt amorteringslån. Dessa län kan inte ges någon fast koppling till varandra, men olägenheterna härav synes inte väsentliga. Det kan anmärkas att samma förhållande gäller 5. k. stående lån. Obliga- tionerna för sådana fastighetslån löper på högst 20 år, och det finns inte heller här någon fast koppling från den ena perioden till nästa. För att öka obligationslåns attraktivitet har de under senare tid försetts med konver- teringsrätt endast vid vissa bestämda tidpunkter, t. ex. med 10-årsintervall. En sådan konverteringsregel är väl förenlig med periodiciteten hos avgälds— regleringarna.

Den här presenterade lösningen av de markpolitiska kreditproblemen för- utsätter såsom ovan framhållits att staten ger kommunerna rätt att ta upp lån på de av oss föreslagna villkoren. Detta bör kunna ske på samma sätt som gäller för nyanläggningar inom kommunen för vattenför-sörjning och avlopp, (1. v. s. genom en generell befrielse från underställningsskyldighet. Ändzunålen har nära samband med varandra.

3.3. Synpunkter på alternativen

De båda alternativen för kreditgivningen synes var för sig ägnade att främja den utveckling av markpolitiken som vi har funnit angelägen. Från mark— politisk synpunkt synes alternativ II vara att föredra. Detta alternativ inne- bär att staten ansvarar för utlåningen och garanterar därför _— under för- utsättning av statsmakternas positiva intresse att de markpolitiska finansieringsproblemen blir tillfredsställande lösta.

Om man anlägger en konjunkturpolitisk aspekt synes alternativ I ha vissa fördelar. En finansiering över budgeten medför alltid ett tryck på de poli— tiska instanserna. En sådan finansieringsordning låter sig därför svårare inordna i en konjunkturvarierad finans- och kreditpolitik. Det bör visser- ligen framhållas att kreditvolymen för markförvärv och tomträttsupplåtel— ser, om den skall fylla sitt syfte att gagna långsiktighet och planmässighet inom markpolitiken, inte i alltför hög grad får bestämmas utifrån konjunk- turpolitiska överväganden. Å andra sidan torde det vara orealistiskt att före- ställa sig att denna kreditgivning helt skulle kunna avskärmas från kon- junkturpolitiskt betingade variationer.

I detta sammanhang bör understrykas att alternativ I, med den tolkning av bostadslåneprioriteringen som vi givit i det föregående, synes innebära tillfredsställande möjligheter att trygga tomträttskrediter i önskvärd om- fattning. I fråga om markförvärvskrediterna innefattar alternativ I däremot en inte oväsentlig grad av osäkerhet. Detta sammanhänger främst med svårigheterna att få garantier för att tillräckligt låneutrymme står till för- fogande på marknaden. Möjligen är en kombination av de två alternativen en tänkbar kompromiss. Denna borde i så fall utformas så, att markförvärvs— lånen utlämnas från en statlig utlåningsfond, under det att tomträttskredi- terna lämnas av befintliga kreditinstitut.

Ställningstagandet till frågan om formerna för kreditgivningen måste grundas på en avvägning mellan markpolitikens krav och de allmänna kre- dit- och finanspolitiska förutsättningarna. Vi har ansett, att det inte ankom— mer på oss att göra en sådan avvägning. Av denna anledning har vi inte tagit ställning till förmån för något av de angivna alternativen utan framlägger båda för prövning.

BILAGA 1

Redogörelser för besök i ett tiotal kommuner

Markpolitiska utredningen och tjänstemän inom bostadsstyrelsen har be- sökt ett tiotal kommuner, som utvalt-s uteslutande med tanke på att få skilda aspekter på kommunal markpolitik så allsidigt belysta som möjligt. De be- sökta kommunerna är således inte representativa för några kommungrupper e. dyl. Besöken har genomförts under tiden juni 1963—4februari 1964. Kom- munerna har i allmänhet företrätts av ordföranden i drätselkammare eller kommunalnämnd, ordföranden i byggnadsnämnd samt de chefstjänstemän som ansvarat för fastighets- och bebyggelsefrågor.

Skellefteå, Umeå, Avesta, Falun

Städernas invånareantal den 31/12 1962 var: Skellefteå 23 522, Umeå 24 065, Avesta 11 014 och Falun 18 714. Umeå expanderar starkast. Bostadsproduk- tionen under tidsperioden 1960—1962 var följande:

1960 1961 1962 Summa

småhus |övr.hus småhus övr. hus småhus övr. hus småhus övr. hus

Skellefteå ...... 75 162 59 404 69 235 203 801 Umeå ......... 78 336 76 229 68 593 222 1 158 Avesta ........ 1 108 1 143 1 107 3 358 Falun ......... 39 211 59 146 34 103 132 460

Ur städernas bostadsbyggnadsprogram kan följande antecknas: Umeå skall nära tredubbla sin flerfamiljshusproduktion under perioden 1964——1966 jämfört med 1960—1962. I Falun skall flerfamilj shusproduktionen öka med nära 50 %. Skellefteå redovisar en mindre ökning. I Avestas bostadsbygg- nadsprogram redovisas 251 lägenheter i flerfamiljshus totalt för åren 1964 och 1965. För övriga år i programperioden, 1966—1968, redovisas ingen bostadsproduktion alls. Beträffande småhus redovisar Skellefteå och Umeå en betydande ökning åren 1964—1966 jämfört med åren 1960—1962, 4- dubbling i Skellefteå och 5-dubbling i Umeå. Falun redovisar ungefär för- dubblad småhusproduktion. Avestas bostadsbyggnadsprogram upptar inte några småhus alls. Beträffande markägarförhållanden redovisar Skellefteå

och Umeå en växande andel av bostadsproduktionen på kommunägd mark. I slutet av programperioden redovisas praktiskt taget hela produktionen på kommunägd mark. Falun redovisar huvuddelen av produktionen på mark som delvis ägs av kommunen och delvis av »annan». Till huvudsaklig del torde det vara fråga om mark som staden avser att förvärva, ehuru förvärven ännu inte medhunnits.

Markberedskap, markförvärvssituatian

Nyexploatering

I Skellefteå och Umeå ägdes aktuell nyexploateringsmark av enskilda jord- brukare. Dessa var sedan lång tid inställda på att avveckla sina jordbruk. Många skulle upphöra med förvärvsverksamhet.

I Avesta ägs aktuell nyexploateringsmark av stadens dominerande indu- stri, Avesta Jernverks AB. Jernverket äri princip villigt att sälja men staden och bolaget kan inte enas om köpeskillingen. Bolaget erbjuder staden att låta expropriationsdomstol bestämma priset, men staden tror inte att detta skulle ge ett godtagbart resultat.

I Falun ägs aktuell mark av staten, kyrkan och enskilda. De enskilda (ett dödsbo och ett bolag) har förklarat sig villiga att sälja. Kyrkan har önske— mål om ersättningsmark. Staten ställer sig inte avvisande men det tar lång tid att få besked.

I Skellefteå ansåg man sig ha en välutbildad prisnivå på råmark och var beredd att gå till expropriation om markägarna begärde högre pris. Den stabila prisnivån sades i hög grad ha underlättat förvärven.

I Umeå hade man olika råmarksprisnivåer inom olika delar av staden och i landskommunen. Nivån inom landskommunen var högre än i staden och omfattande förvärv hade nyligen genomförts.

I Falun ansåg staden att det existerade en råmarksprisnivå. Aktuella en- skilda säljare begärde mer, och det var inte osannolikt att staden måste till- gripa expropriation.

I Umeå hade enskilda börjat uppträda såsom köpare av råmark. Staden motverkade en utveckling i denna riktning. I övriga städer förelåg ingen konkurrens från enskildas sida beträffande råmark. Det ansågs inte heller föreligga någon risk för att sådan konkurrens skulle uppkomma framdeles.

Stadsombyggande

I Skellefteå och Umeå hade ombyggandet av stadens kommersiella centrum skett helt på enskilt initiativ. Städerna saknade närmare kunskap om de priser som erlagts vid förvärv av fastigheterna men hade uppfattningen att priserna varit höga och att det inte förelegat några svårigheter att förvärva fastigheterna. I Skellefteå hade ett kommunalt bolag bildats bl. a. med upp— gift att förmedla saneringsfastigheter. 1 milj. kr. ställdes till bolagets för-—

fogande. Bolaget hade dock inte förmedlat en enda fastighet. En av förkla- ringarna sades vara att det inte gick att förvärva fastigheter till av bostads- myndigheterna fastställd högsta tomtkostnad. Bolaget hade dock medverkat i citysaneringen genom att bygga provisoriska lokaler för rörelseidkare i saneringsfastigheterna under tiden den nya bebyggelsen färdigställdes. Dess- utom hade bolaget gjort en detaljerad inventering av fastigheterna inom saneringsområdet. Bolagets verksamhet hade verkat som »katalysator» på saneringen. I Umeå har staden låtit bygga provisoriska lokaler som avskrevs på 10 år.

Avesta avsåg att inköpa samtliga fastigheter inom ett centralt område innefattande stadens kommersiella centrum för att genomföra en genom- gripande citysanering. Ett flertal fastigheter hade redan förvärvats. I Falun hade stor del av stadens kommersiella centrum förnyats under sista decen— niet. Detta hade genomförts på enskilt initiativ.

I Skellefteå och Umeå fanns inte något påtagligt bostadssaneringsbehov. De äldre husen var i relativt gott skick. Dessutom förelåg i många fall svårigheter att förvärva saneringsfastigheter på grund av att ägarna var starkt bundna till sina fastigheter. De bedrev nämligen ofta egen rörelse på sina fastigheter. En annan omständighet hade även betydelse. Nybebyggdes hela det centrala området skulle detta försvåra en framtida utbyggnad av centrum.

I Avesta och Falun fanns äldre bostadsbebyggelse, som behövde saneras. Sedan ett par år tillbaka arbetade Avesta aktivt med att förvärva samtliga fastigheter inom ett centralt beläget område. Inom detta område bodde i stor utsträckning äldre personer och bebyggelsen var delvis ganska ned- sliten. Från stadens sida väntade man sig, att några ägare skulle vara helt ovilliga att sälja och att man skulle bli tvungen att tillgripa expropriations- förfarande i viss utsträckning. Detta perspektiv var inte särskilt ange- nämnt. Staden hade låtit värdera fastigheterna för att ha ett underlag vid förhandlingar om köp. Sedan några förvärv genomförts gjorde säljarna jämförelser med tidigare erlagda priser. De accepterade därvid i stort sett att priserna sattes i relation till tomtytan men modifierades med hänsyn till befintliga byggnader och deras beskaffenhet samt till taxeringsvärdena. Det förelåg stora svårigheter att bestämma ortsprisnivån på dessa fastigheter på grund av att de var svåra att jämföra sinsemellan. Om det hade gått att bestämma en ortsprisnivå, skulle detta i hög grad underlätta genomförandet av förvärven.

I Falun hade staden sedan mitten på 1950-talet sökt förvärva samtliga fastigheter inom ett centralt område utgörande saneringsetapp I. De nöd— vändiga fastighetsförvärven var många, en 60, emedan fastigheterna var små. Det återstod fortfarande 11 förvärv, som i viss utsträckning måste ske genom expropriation. Bebyggelsen var starkt nedsliten. Villigheten att sälja hade växlat starkt. I vissa fall hade det fordrats lång övertalning. Hög ålder

hos ägarna kombinerad med starkt nedsliten bebyggelse medverkade dock till att säljbenägenheten var relativt stor. I några fall hade det förelegat önskemål om en motsvarande centralt belägen billig bostad, ett önskemål som varit svårt att tillfredsställa. Framförallt hade det tagit tid att övertala ägarna att sälja, något som belyses av att området endast förvärvats till ca 80 %, trots att man arbetat aktivt med förvärvsfrågorna i nära 10 år. Fastig— hetskontoret hade gjort värderingar som underlag vid köpeförhandlingar. Fastigheterna hade i allmänhet liten areal (betydligt mindre än i Avesta), vilket gjorde att bebyggelsen på tomterna ofta fick stor inverkan på värdet. Detta hade gjort det svårt att utbilda en ortsprisnivå. Trots att nära 50 för— värv genomförts inom saneringsområde I förelåg ingen enkelt beskrivbar ortsprisnivå.

Varken i Avesta eller Falun konkurrerade enskilda med staden om för- värven inom ovan berörda bostadssaneringsområden.

Markägande, bebyggelseplanering

Nyexploatering

I alla fyra städerna var det en allmänt accepterad princip att staden borde äga marken innan stadsplanearhetet påbörjades. Det syntes därvid inte finnas några meningsskiljaktigheter mellan byggnadsnämnd och kommu- nens styrelse.

I Skellefteå och Umeå hade denna princip även tillämpats i full utsträck- ning i praktiken. Det förhållandet att staden ännu inte ägt marken hade därvid i några fall fått påverka ordningsföljden mellan olika utbyggnads— områden.

I Avesta hade bebyggelse under senare år skett på mark som sedan lång tid varit stadsplanelagd. Ett relativt stort st-adsplanelagt område för småhus var fortfarande obebyggt. Staden hade sedan lång tid försökt förvärva om- rådet från Jernverket men prisfrågan hade inte kunnat lösas. För bebyg- gelse aktuell råmark tillhör även Jernverket och förvärvsfrågan synes inte kunna lösas. Staden avser inte att stadsplanelägga ytterligare mark förrän förvärv kunnat genomföras.

I Falun hade stadsplanearbete i viss utsträckning utförts innan mark förvärvats. I ett fall lades en stadsplaneskiss till grund för värderingen av marken. Vid besökvstillfället övervägdes om stadsplan borde fastställas för ett aktuellt bebyggelseområde före expropriation av området eller om expro- priation borde föregå stadsplanefastställelsen.

Stadsombyggaude

I Skellefteå gäller en stadsplan från 1920 för hela centrala staden. Den medger hög exploatering, motsvarande ett exploateringstal på 2,5 över hela stadsområdet. Vid nybehyggelse gick byggherrarna »frivilligt» med på att

sänka exploateringsgraden, i de yttre delarna av området till exploaterings- tal lägre än 1,0. Krav på större utrymme för bilar var det väsentligaste argumentet. Erlagda priser sades inte vara något argument för att få en hög exploatering. Byggherrarna tog i regel kontakt med stadsarkitektkon- toret innan de genomförde förvärven. Endast i något enstaka fall ansåg man genomförd bebyggelse vara alltför förtätad. I dessa fal-l hade dock inte ren- odlat ekonomiska argument varit utslagsgivande.

Även i Umeå gäller en äldre stadsplan (från 1940-talet) med relativt hög exploatering. Liksom i Skellefteå gick byggherrarna »frivilligt» med på att sänka exploateringsgraden. Erlagda priser accepterades inte som argument.

För stadsombyggnaden i Avesta skulle ny stadsplan upprättas. Exploa- teringsgraden kopplades inte ihop med vad man måste betala för att lösa in fastigheterna utan skulle bestämmas helt utifrån funktionella synpunkter. Stadsplanearbetet försiggick parallellt med fastighetsförvärven.

Stadsplanearbetet för Falu stads saneringsområde I hade pågått sedan mitten av 1950-talet. Allt efter som tiden gått hade exploateringsgraden minskat (åren 1957—1958 exploateringstal på O,8——0,9, nu på 0,6). Frågan om exploateringsgraden hade vid upprepade tillfällen varit uppe till dis— kussion i drätselkammaren. Man räknade med att staden måste tillskjuta betydande belopp såsom saneringssubvention.

Markfrågor i kommunalpolitiken

Umeå och Falun har borgerlig majoritet; Skellefteå och Avesta har social- demokratisk majoritet.

Markförvärv

Det sades vara politiskt lugnt kring markförvärvsfrågorna, och det förelåg inga svårigheter att få genomförda preliminära köp godtagna av fullmäk- tige. Det syntes vara politiskt accepterat att kommunen borde äga marken innan den stadsplanelades och att kommunalt markägande var ett nödvän— digt hjälpmedel i samhällsbyggandet. Det fanns ingen skillnad i uppfatt— ningen mellan de två städerna med borgerlig majoritet och de två med socialdemokratisk.

I Umeå förekom en begynnande konkurrens mellan kommunen och en- skilda som önskade förvärva råmark. Ett enskilt förvärv hade även genom— förts. Politikerna hade en negativ inställning till sådana råmarksköp av enskilda. Fullmäktige hade vid tidpunkten för besöket beslutat att expro— priation skulle tillgripas beträffande vissa fastigheter där frivillig upp— görelse inte hade kunnat åstadkommas.

Tomträtt Tomträttsinstitutet utnyttjades inte i städerna. Kapitalfrågan uppgavs vara det väsentligaste argumentet för att tomträtt inte kommit till användning.

I Falun var man benägen att tillämpa tomträtt för den pågående bostads— saneringen om kapitalfrågan kunde lösas, sänskilt som staden sannolikt måste tillskjuta ett betydande belopp som saneringssubvention. I Avesta "avsåg man att låta två kommunala stiftelser (den ena bildad tillsammans med Svenska Riksbyggen) genomföra bebyggelsen inom aktuellt sanerings— område. På grund härav ansågs behov av tomträtt inte föreligga.

Västerås, Eskilstuna

Västerås hade 80 451 invånare den 31/12 1962. Eskilstuna hade 60 265 vid samma tidpunkt. Västerås är starkt expansivt. Även Eskilstuna expande- rar, men inte lika starkt som Västerås. I Västerås färdigställdes åren 1960 ——1962 407 lägenheter i småhus och 3 151 lägenheter i flerfamiljshus. Pro- duktionen ökade starkt under perioden (flerfamilj shuslägenheter åren 1960, 1961, 1962 var resp. 671, 952 och 1 578). I Eskilstuna färdigställdes åren 1960—1962 880 lägenheter i småhus och 2 149 i flerfamiljshus. Produk- tionen fördela-de sig lika på de tre åren (flerfamiljshuslägenheter 1960, 1961, 1962 var resp. 702, 725 och 721). I Västerås siktar man på att nå en produktion av 2 000 lägenheter per år, varav 1 500 i flerfamiljshus. I Es- kilstuna vill man nå 1 400 lägenheter per år varav 1 100 i flerfamiljshus (250 inom saneringsområde).

Markberedskap, markförvärvssituation

Nyexploatering

Sedan lång tid tillbaka har både Västerås och Eskilstuna bedrivit en aktiv inköpspolitik. All mark i gränsområdet till städernas tätbebyggelse har systematiskt inköpts. Även mark på relativt långt avstånd från centrum förvärvas.

Västerås äger f. n. större delen av den mark som inom förutsebar fram- tid kan behövas för stadens utbyggande. De områden som ännu återstår att förvärva ägs väsentligen av Uppsala universitet, staten (domänverket) och kyrkan. Tidigare har dessa markägare varit svåra att förhandla med. Största problemet har varit deras obenägenhet att sälja. Troligtvis har denna berott på att de inte vill avhända sig realvärden. På grund av gällande inskränk- ningar i rätten att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter kan de inte alltid genom nyförvärv ersätta de fastigheter som kommunerna vill för- värva. Staden försöker därför erbjuda mark i byte och tillvaratar därvid de möjligheter som yppas att storleksrationalisera 'dessa markägares ägoinne- hav. I fråga om enskilda fastighetsägare föreligger inga motsvarande pro- blem. Det är vanligt att de hembjuder fastigheterna till staden när försälj- ning blir aktuell. Priserna på mark utgör inte heller några större problem. De är rimliga i förhållande till jordbruksvärdena. Beträffande statens och kyrkans mark har prisförhandlingarna i vissa fall varit besvärligare. Ut—

arbetad stadsplan hade i något fall varit ett krav för att överhuvud taget få inleda prisförhandlingar. Sådana krav har dock inte ställts under senare tid.

I Eskilstuna var förhållandena i stort sett likartade. Betydande svårig- heter hade funnits att förvärva mark från staten (försvarets fabriksstyrelse) och kyrkan. Beträffande enskildas mark förelåg inga svårigheter att genom— föra förvärv. Liksom i Västerås hembjöds fastigheter ofta till staden. Pris- nivån var något högre än i Västerås. Fabriksstyrelsen och kyrkan ägde var sitt centralt belägna markområde. Om dessa hade kunnat förvärvas, hade de med säkerhet redan varit bebyggda. Fabriksstyrelsens område hade man försökt förvärva i 30 år. Man hade t. o. m. låtit utarbeta stadsplan för att ha som underlag för förhandlingar. Kyrkan hade här liksom i Västerås Önske- mål om att staden skaffade lämpliga bytesobjekt.

Varken i Västerås eller Eskilstuna fanns någon konkurrens från enskildas sida om nyexploateringsmarken.

Västerås hade egen lantbruksförvaltning som skötte en stor del av stadens omfattande markinnehav. Man hävdade att detta var bättre än utarrende- ring, därigenom att byggnadsbeståndet då inte behövde iståndsättas och underhållas i samma utsträckning. Dessutom underlättade det markens ianspråktagande för bebyggelseändamål. Eskilstuna förvaltade inte själv marken, utan denna var utarrenderad.

Markägande, bebyggelseplanering

N yexploatering I Västerås hade knappast förekommit störningar i bebyggelseplaneringen på grund av att markfrågorna inte varit lösta. Stadens utbyggan-de hade skett helt utifrån stadsbyggnadsmässiga synpunkter.

I Eskilstuna hade bostadsbyggandet under sista decenniet väsentligen skett i form av sanering. Först på de allra senaste åren hade flerfamiljs- husbcbyggelse genomförts i form av nyexploatering i mera betydande om- fattning. Fabriksstyrelsens centralt belägna område, som staden under lång tid sökt förvärva, hade man från stadsbyggnadssynpunkt tidigare önskat bebygga. Nu är man snarast tillfredsställd över att man inte lyckats för- värva området och därigenom undgått att få området bebyggt. Det ser nu ut att kunna bli ett välbehövligt parkområde. Det ena av två stora nyexploa— teringsområden som är under arbete, Årbyområdet, hade staden upplåtit till en sammanslutning av privata byggmästare, AB Fristaden. Staden upplät råmarken under tomträtt. AB Fristaden har sedan svarat för utarbetandet av stadsplan för området. Tomträttskontrakten har utnyttjats för reglering av omfattande problem gällande gemensam värmeproduktion och värme- distribution, parkering m. m. I fortsättningen räknar man med att stads- planekontoret helt skall svara för detaljplanearbetet. Kontoret har nyligen upprustats.

Stadsombyggande

Kommersiellt stadsombyggande _— i huvudsak på enskilt initiativ — i an- slutning till städernas tillväxt hade genomförts i både Västerås och Eskils- tuna.

Västerås fortsatta starka tillväxt tillsammans med strukturförändringar inom handel och näringsliv hade föranlett byggnadsnämnden att utarbeta en principplan för centrala staden. Planen innebär omreglering av huvud- trafiksystemet och utvidgning av cityområdet. Principplanen hade godtagits av stadsfullmäktige. I samband härmed beslöt fullmäktige att begära expro- priationstillstånd jämlikt 44 5 BL beträffande ca 130 fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde av 34 milj. kr. Det område i vilket dessa fastig- heter ingår avses i huvudsak för utvidgning av stadens kommersiella cen- trum. Flertalet fastighetsförvärv beräknas dock kunna genomföras på fri- villig väg. Det kommer att ta avsevärd tid innan principplanen blir helt genomförd (en 30-årsperiod torde man behöva räkna med). Fastighetsför- värven måste göras inom en betydligt kortare tidrymd, bl. a. med hänsyn till expropriationstillståndets giltighetstid. Förutom ovannämnda fastig— heter måste staden förvärva mark för trafikleder för ca 10 milj. kr. Staden äger f. n. endast ett fåtal fastigheter i centrala staden.

Byggnadsnämnden i Västerås angav tre skäl till att stadsfullmäktige borde ta ställning till principplanen för centrala staden: I. Nödvändigheten att få de grundläggande principerna på ett tidigt stadium klart accepterade. 2. Önskvärdheten av att det fortsatta planarbetet sker under offentlig debatt och i direkt samarbete med företrädare för stadens näringsliv och institu- tioner. Därför måste staden >>i kraft av en sanktionerad översiktlig plan» vidta åtgärder för att säkerställa markens tillgänglighet för de i planen avsedda ändamålen. 3. Ett snabbt ställningstagande är ofrånkomligt i en rad akuta detaljfrågor, i första hand gällande trafik och parkering men även gällande bebyggelse inom de av planen berörda stadsdelarna.

Bostadssanering

Sanering av äldre bostadsbebyggelse är kvantitativt ett litet problem i Väs— terås. Större delen av bostadsbeståndet har nybyggts efter kriget.

I Eskilstuna har under 1950-talet och början av 1960—talet skett en om- fattande sanering av äldre bostadsbebyggelse. Flerfamiljshusbyggandet skedde så gott som uteslutande inom saneringsområde under denna tid. Även i fortsättningen kommer en stor del av flerfamiljshusbehyggelsen att ske inom saneringsområde, ca 25 % av antalet lägenheter. Saneringen har genomförts helt i enskild regi. Under saneringens första skede var avsikten att staden skulle bilda ett bolag för att köpa upp fastigheter, men det skulle kräva 10 milj. kr., och ett sådant belopp ansågs alltför betungande. Sane- ringsverksamheten stimulerades genom att staden medgav ökning av ex-

ploateringsgraden. Tidigare stadsplaner avsåg en tämligen låg exploa- tering. Detta ansågs ha medverkat till att priserna hållit sig på en relativt rimlig nivå. Exploateringshöjningen inom det första saneringsområdet (Norr) ansågs inte i någon påtaglig grad ha verkat höjande på fastighets- priserna för nu aktuellt saneringsområde (Nyfors). Beträffande sanerings- området på Norr, som i betydande utsträckning sanerats under denna period, hade staden i några fall varit förmedlande hand när det gällt att ordna upp fastighetsförhållandena. I Nyforsområdet räknar staden med att i något större utsträckning hjälpa till att ordna upp fastighetsförhållandena genom att förmedla fastigheter och fastighetsdelar. Något omfattande enga- gemang är det dock inte heller nu tal om. Inom saneringsområde Norr åter- står en hel del svårsanerade fastigheter. Även inom området Nyfors kan man räkna med att ett flertal fastigheter av ekonomiska skäl inte kommer att kunna saneras på enskild väg. I dessa fall torde staden bli tvungen att genomföra saneringen, om områdena skall bli färdiga inom rimlig tid.

Under 1950-talets intensiva saneringsperiod i Eskilstuna var man vid många tillfällen i besvärliga situationer. Eftersom staden inte disponerade över någon saneringsmark, var man helt hänvisad till de projekt som en- skilda fick fram. Ofta gick det så till att de arbetade om stadsplanen, pro- jekterade husen och visade upp färdiga projekt. Bristen på projekt gjorde att det fanns goda möjligheter att få dem accepterade; i annat fall stod staden inför risken att inte kunna utnyttja tilldelade lånekvoter, att inte klara bostadsförsörjningen o. s. v. Även betydande förtätning av bebyggel- sen kunde bli accepterad på detta sätt. Inom staden menade man att »en del kunde man väl ångra» och »vi har fått uppbära mycken kritik», men de enskilda hade dock gjort ett gott arbete. I fortsättningen skulle staden hålla hårdare i stadsplanefrågorna. Däremot ansåg man det inte nödvändigt att staden engagerade sig i markförvärv inom saneringsområden.

M arkfrågor i kommunalpolitiken

Både Västerås och Eskilstuna har socialdemokratisk majoritet (Västerås: 36 s, 12 fp, 8 h, 2 cp, 2 k; Eskilstuna: 32 s, 10 fp, 5 h, 1 cp, 2 k). Markför- värvsfrågor var inte någon politisk stridsfråga vare sig i Västerås eller Eskilstuna. Det förelåg full enighet om att genomföra markförvärv. Tomträtt tillämpades i princip i båda städerna. Av finansiella skäl såldes dock marken till de allmännyttiga företagen. I Västerås hade även koopera- tiva byggherrar fått köpa mark under en viss period. På grund av att fler— familjshusbyggandet i Eskilstuna under lång tid helt genomförts på enskild mark hade mark för sådant ändamål i mycket liten utsträckning upplåtits med tomträtt. Beträffande industrimark fick man i Eskilstuna välja mellan tomträtt och äganderätt. I båda städerna angavs det vara ett önskemål hos

många industriföretagare (i synnerhet småföretagare) att få marken med tomträtt.

Fördelningen mellan olika byggherrekategorier angavs inte vara något problem i Västerås. Expansionen hade f. ö. varit så stark att man varit glad för alla krafter som velat engagera sig i bostadsbyggandet. En viss praxis vid fördelningen hade dock utbildat sig. Privata byggherrar hade samman- slutit sig i »Västeråsbyggen» som tog hand om de privatas mark och för— delade den mellan sina medlemmar.

I Eskilstuna var det politisk strid om fördelningen av bebyggelsemarken. Socialdemokraterna hade motionerat om att kategorin allmännyttiga borde få en större andel av nyexploateringsmarken och att ett nytt allmännyttigt företag borde bildas tillsammans med Svenska riksbyggen. Oppositionen vände sig med skärpa mot förslaget. Det första och enda området staden upplåtit till enskilda var det tidigare omnämnda Årbyområdet, som upp— låtits till AB Fristaden.

Mölndal, Partille

Mölndal hade 28 328 invånare den 31/12 1962. Partille hade 18 818 vid samma tidpunkt. De bostäder som byggs är i betydande utsträckning av- sedda för folk som arbetar i Göteborg; i synnerhet gäller detta Partille. Bostadsproduktionen har, främst till följd av markfrågans läge, varierat i betydande grad under de senaste åren. Flerfamilj shusproduktionen i Möln- dal åren 1960, 1961 och 1962 var resp. 755, 486 och 30 samt i Partille resp. 102, 594 och 314.

Markberedskap, markförvärvssituation

Nyexploatering

Säljbenägenheten hängde helt samman med priset. Markägarna var in- ställda på att sälja men försökte med alla medel pressa ut så högt pris som möjligt. Både i Mölndal och Partille var det t. ex. inte ovanligt att mark— ägarna undersökte hur högt pris kommunen var villig att betala för att sedan erbjuda marken till enskilda för ett något högre pris, som dessa då villigt accepterade.

I Mölndal komplicerades situationen av att stora delar av staden sedan lång tid var stadsplanelagda. Även åren 1964 och 1965 kommer byggandet i huvudsak att ske på sådan mark. Ny stadsplan har dock i regel måst ut- arbetas före bebyggelsen. Förekomsten av en äldre stadsplan har emellertid givit markägaren en väsentligt starkare ställning vid utarbetande av ny stadsplan än när fråga är om råmark (tidigare icke planlagd mark). Såsom värderingsförutsättning har den äldre stadsplanen även stor betydelse. Vid expropriationer har denna i huvudsak accepterats som värderingsförutsätt-

ning och lett till resultat som man från stadens sida var påtagligt missnöjd med. Staden ansåg att det fanns en ortsprisnivå på tidigare stadsplanelagd mark, men det var mycket svårt att förvärva mark till detta pris.

Ett område för vilket ändrad stadsplan var föremål för fastställelsepröv— ning ägdes ungefär till hälften av staden. Andra hälften ägdes av två bygg- mästare som förvärvat marken under senare år. Beträffande den ene bygg- mästarens mark hade staden förhandlat om förvärv och avgivit ett anbud. Markägaren hade därefter erbjudit byggmästaren att förvärva området för en något högre köpeskilling. Den andre byggmästaren hade betalat ett pris som man ansåg vara mer än dubbla ortspriset. Att ett så högt pris betalats kunde inte förklaras på annat sätt än att tidigare ägaren kunde konsten att få ut ett högt pris.

Priset utgjorde sannolikt hinder för statliga bostadslån. Från stadens sida var man emellertid oangenämt berörd av den hyrespuckel som skulle upp- komma därigenom att 200 lägenheter inte endast drabbades av höga mark- kostnader utan även var hänvisade till privat finansiering. Flerfamiljshus- produktionen hade emellertid dalat oroväckande. Det var helt uteslutet att vägra fastställelse av stadsplanen i denna del. Förutom kommunalekono— miska skäl ansågs det förhållandet vara betydelsefullt att det fanns en äldre stadsplan fastställd för området.

Fr. o. m. är 1966 skulle bebyggelsen ske utanför Mölndals tidigare plan- lagda område. Betydande markarealer i ett ytterområde var redan i stadens ägo. Staden var inställd på att försöka förvärva all mark i detta område. Förvärvsförhandlingar hade inletts men gick trögt. Markägarna begärde höga priser. Staden ville helst genomföra förvärven frivilligt. Expropria- tion var man skeptisk till. Enskilda hade ännu inte gjort några markför- värv inom denna del av staden. Priser som betalats inom det tidigare stads- planelagda området påstods smitta av sig på råmärken, i varje fall vid fri- villiga förvärv.

Bl. a. på grund av att Partille tidigare inte varit markpolitiskt aktiv hade enskilda byggintressenter förvärvat huvuddelen av marken för de närmaste årens bostadsproduktion. Erlagda priser hade varierat i hög grad, till synes utan egentliga skäl. Kommunen hade därför en oklar uppfattning om vilken ortsprisnivå man hade att räkna med. Göteborgs stad hade helt nyligen för- värvat ett område inom kommunen. Området utgjorde enda möjliga utfart från ett av Göteborgs bostadsområden. Förvärvet var angeläget. På tjänste- mannaplanet hade kontakt tagits med Partille angående möjligheterna att engagera kommunen i förvärvsfrågan, men detta hade inte lett till resultat. Därefter hade Göteborg förvärvat området till ett pris som sades överstiga ortens pris. Detta var oroande med hänsyn till att en expropriation förestod. Med hjälp av denna hade man hoppats att få en ortsprisnivå fastslagen. Sedan skulle — hoppades man —— omfattande kommunala markförvärv genomföras. I samband med ett nyligen avslutat generalplanearbete, som.

utförts av konsult hade en relativt detaljerad stadsplaneskiss för ett om— råde upprättats. Ett flertal byggintressenter hade på grundval av skissen under inbördes konkurrens förvärvat mark och därvid betalat höga priser. Det var nu ett bekymmer att kunna förvärva återstående delar, där då i allmänhet ringa bebyggelse fanns redovisad i skissen.

Stadsombyggande

Både i Mölndal och Partille förelåg behov av att bygga om och bygga ut centrum. I Partille hade man dock ännu inte aktivt börjat arbeta med detta problem. I Mölndal hade staden överenskommit med ett privat konsortium om att staden skulle förvärva fastigheterna och konsortiet skulle svara för byggandet. Endast ett fåtal förvärv hade ännu genomförts. Ett par varu- huskedjor hade gått vid sidan om överenskommelsen och förvärvat fastig- heter för att där uppföra varuhus. De hade betalat höga priser.

Markägande, bebyggelseplanering

I såväl Mölndal som Partille förklarade man att de enskilda markägande byggintressenterna inte tillåts inverka på stadsplanernas innehåll. I Möln- dal utgjorde dock den äldre stadsplanen en förutsättning som man inte kunde bortse från. Beträffande det område som var föremål för fastställelse- prövning hade genom hot om att tillämpa 70 & BL avtal träffats med de båda enskilda markägarna angående avstående av allmän mark. Kostnader för gator och va-ledningar skulle debiteras enligt gatubyggnadskostnads— bestämmelserna resp. va—taxa. Det ansågs att en tillämpning av 73 & BL inte skulle ha gett möjlighet till att ta ut högre bidrag till exploaterings- kostnaderna.

I Partille pågick förhandlingar med en enskild markexploatör om dennes 'bidrag till kostnaderna för exploateringen och avstående av mark för all—

männa ändamål i anledning av att stadsplan skulle fastställas. Från kom— munens sida begärdes att markägaren skulle svara för samtliga kostnader. Markägaren (ett större enskilt byggföretag) hade ursprungligen själv låtit upprätta ett förslag till stadsplan. Detta ville emellertid inte byggnads- nämnden acceptera, främst på grund av att det hade en rätt extrem hög- huskaraktär. Byggnadsnämnden hade sedan låtit utarbeta ett eget stads— planeförslag som hade godtagits av markägaren. Detta ansågs emellertid bero på att man trots kraftig sänkning av hushöjderna »lyckats» få in något mer våningsyta än markägarens förslag innehöll.

Markfrågor i kommunalpolitiken

I Mölndal har socialdemokraterna absolut majoritet (22 mot 18). I Partille är socialdemokraterna största parti men har inte absolut majoritet. Kom- munisterna är »tungan på vågen».

I Mölndal var det politiskt lugnt kring förvärvsfrågorna. Det fanns inga delade meningar om behovet av att staden engagerade sig i anskaffandet av mark för bebyggelse. Det sades vara så självklart att frågan inte ens var föremål för diskussion.

I Partille hade kommunalt engagemang i markanskaffning varit en poli- tisk stridsfråga under lång tid. I vissa politiska kretsar ansågs det vara till- räckligt att marken kom i »byggvilliga» händer. Denna politiska situation hade medfört att bostadsproduktionen i stort sett försiggått på mark som förvärvats av enskilda byggintressenter. Den hade även medfört svårigheter för det kommunala bostadsföretaget, som i stor utsträckning varit hänvisat till förvärv av bostadshus uppförda av enskilda. Stora svårigheter hade före- legat att hålla en jämn produktion.

Tomträtt Tomträttsinstitutet tillämpades varken i Mölndal eller Partille. I Mölndal angavs finansieringsfrägan som den väsentligaste orsaken till att marken inte uppläts med tomträtt. I Partille utgjorde den politiska oron kring mark- frågorna avgörande hinder mot att använda tomträttsinstitutet, även om detta varit möjligt med hänsyn till finansieringsfrågorna.

Nacka

Nacka hade 22 562 invånare den 31/12 1962. Under treårsperioden 1960— 1962 färdigställdes 82 lägenheter i småhus och 1029 lägenheter i fler- familjshus. Produktionen varierade starkt under perioden. Antalet färdig— ställda lägenheter i flerfamiljshus åren 1960, 1961 och 1962 var resp. 149, 495 och 303.

Markberedskap, markförvärvssituation Nyexploatering Den för samhällsbyggandet betydelsefulla marken ägdes av Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön (Saltsjöbanan). Nacka storcentrum skulle bl. a. byggas på denna mark. Saltsjöbanan var emellertid obenägen att sälja. Expropria- tion skulle kräva stora kapitalbelopp och dessutom höga ränte- och amor- teringskostnader. Mark för allmänna ändamål hade det dock inte varit några svårigheter att förvärva. Priserna hade även varit rimliga. Det hade inte heller mött svårigheter att få köpa mindre markbitar som komplette- ring till mark i kommunens ägo eller att få dra fram ledningar o. (1. över Saltsjöbanans mark. En benägenhet att sammankoppla dessa frågor med andra frågor som bolaget ville ha lösta kunde spåras.

Inom ett äldre villaområde som skulle förtätas genomfördes en del för- värv. Huvudledningar för vatten och avlopp drogs nu genom området. Det var ett starkt önskemål att köpa upp fastigheterna innan de hunnit stiga

alltför mycket i värde. Finansieringsfrågorna lade emellertid hinder i vägen.

Stadsombyggande Kommersiellt centrum skulle utbyggas på jungfrulig mark (som ägdes av Saltsjöbanan). Sanering av bostadsbebyggelse var föga aktuell i Nacka.

Markägande, bebyggelseplanering

Bostadsbyggandet hade i hög grad dirigerats av markägarförhållandena. Ett annat avgörande hinder hade varit osäkerheten om Värmdövägens sträck- ning. Bebyggelsen hade i stor utsträckning genomförts där kommunen ägt mark och där Värmdövägen inte utgjort ett hinder för byggandet. På grund av markbristen och tvånget att få bostadsmyndigheternas tomtkostnads- villkor uppfyllda hade exploateringen varit relativt hård. Beträffande ett område (Alphyttan) som enskilda köpt upp lät de upprätta stadsplaneför- slag med relativt hård exploatering. Främst på grund av svårigheterna med Värmdövägen övertog stadsarkitektkontoret planarbetet. Resultatet blev en stadsplan med något sänkt exploatering. Det förklarades att området med säkerhet inte hade blivit lägre exploaterat om kommunen ägt marken — snarare högre — på grund av ovan redovisade förhållanden.

Saltsjöbanan såsom stadens dominerande markägare har indirekt i hög grad påverkat planeringen. Ett principavtal av gammalt datum stadgade riktlinjer för markens användning till olika ändamål. Avtalets innehåll har haft betydelse på ungefär samma sätt som äldre stadsplaner påverkar plane- ringen. Planeringen av centrum i Nacka hade påbörjats. Marken ägdes av Saltsjöbanan. Staden anlitade en konsult för planutredning. Markägaren var redan från början inkopplad på arbetet och skulle svara för 2/5 av utred- ningskostnaderna.

Markfrågor i kommunalpolitiken

Socialdemokraterna var största parti. Partiställningen i fullmäktige var föl- jande: 17 s, 9 h, 7 fp, 2 k.

Beträffande förvärv av mark fanns inga meningsskiljaktigheter. I fråga om upplåtelse med tomträtt eller försäljning hade fullmäktige beslutat att det skulle avgöras »från fall till fall». Bakom formuleringen ligger en kom— promiss.

Fördelningen av den färdiga marken mellan olika byggherrar hade ännu inte inneburit några problem, främst av det skälet att man inte haft så mycket mark att fördela. Ett område som till hälften ägdes av kommunen och till hälften av ett industriföretag (Stal-Laval) hade gått till privata byggherrar. Beträffande ett större markområde som höll på att projekteras för 12 000 personer (Fisksätra) var det avtalsmässigt klart att privata skulle svara för byggandet men inte vara byggherrar. Den traditionella formen för entreprenadförfarande skulle inte tillämpas.

BILAGA 2

Redovisning av statistiska undersökningar

Materialinsamling, definitioner m.m. Tabell 1.

)) >)

2. 3.

4a.

41). 5a.

5 b. . . Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Byggherrekategorier, kommun-

9b.

Inköp och försäljning av fastigheter 1958—62. .

Inköp av fastigheter 1958—62, upptagnalån, beviljadelånetillstånd. Inköp av fastigheter 1958—62 i kommuner med olika administra- tiva och tekniska resurser. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter fördelade på sane— ringsområden och exploateringsområden samt. kommunsåld/upp- låten mark . . . . . Dito 1 kommuner med olika administrativa och tekniska resurser. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter, lägenhetsyta, tomt- kostnad, kommunsåld/upplåten mark m.m. Saneringsområden. . Dito, Exploateringsomraden.

såld/upplåten mark. Saneringsområden.

. Dito, Exploateringsomräden.

Småhus 1957/58—1961/62. Tomtyta, tomtkostnad,kommunsä1d/ upplåten mark m.m. Icke gruppbyggda” Småhus 1958—62. Hustyper, tomtyta,tomtkostnad, kommunsåld/ upplåten mark. m. m. Gruppbyggda. . .

. Planerad bostadsproduktion 1964—68 på kommunmark och på annan mark, flerfamiljshus.

Dito, småhus .

Kommunförteckning, gruppering .

Materialinsamling, definitioner m. 111.

De statistiska undersökningarna avser de ca 370 programkommuner som åter- finns i kommunförteckningen s. 103.

Tabellerna 1—3 bygger på den kommunala finansstatistikens primärmaterial, vilket består av utdrag ur kommunernas räkenskaper. Det bör observeras att uppgifterna endast avser den verksamhet kommunerna bedriver inom ramen för den egentliga kommunalförvaltningen, däremot inte kommunala bolags och stif- telsers verksamhet. Uppgifterna om lånetillstånd i tabell 2 har erhållits från finans- departementet.

Tabellerna 4—6 avser statligt belånade flerfamiljshus, för vilka preliminärt beslut om statliga lån meddelats åren 1958—62. Det har förutsatts att de påbörjats omedelbart efter beslutet. Med tanke på undersökningarnas syfte har projekt ute- slutits som genomgående innehållit smålägenheter (genomsnittslägenhetsyta (45 m2). Huvuddata för projekten har hämtats från bostadsstyrelsen. De berörda kommunerna har kontrollerat dessa uppgifter och lämnat vissa kompletterande uppgifter, avseende bl. a. vem som sålt marken (kommun eller annan), tomtkost- nad i vissa fall och projektets belägenhet inom saneringsområde eller exploate- ringsområde. Såsom definition på saneringsområde har gällt bostadsmyndighe- ternas anvisningar för markkostnadsgranskning. Där uttalas att med sanerings- område avses sammanhängande eller i vart fall så samlad bebyggelse att endast enstaka luckor, resttomter, förekommer därinom.

Beträffande redovisningen av byggherrekategorier i tabellerna 6a och 61) bör uppmärksammas att uppgifterna avser tiden för preliminärt beslut om statliga lån och att enskilda eller s.k. byggmästarbildade bostadsrättsföreningar vid denna tidpunkt i allmänhet hänförs till kategorien »enskilda».

Tabellerna 7 och 8 avser statligt belånade småhus. Bostadsstyrelsen har genom- fört urvalsundersökningar avseende småhus bl. a. för budgetåren 1957/58—1961/62. För de småhus, som ingår i dessa undersökningar och som motsvarar ca 1/20 av totala antalet småhus resp. år, har kompletterande uppgifter inhämtats från läns- bostadsnämnderna. Småhusen har uppdelats på »icke gruppbyggda» och »grupp- byggda». I anvisningarna för uppgiftslämnandet har gruppbyggda småhus defi- nierats som »en samling småhus, som sinsemellan inte behöver vara lika men som är uppförda inom samma område och av samma byggherre». De icke gruppbyggda småhusen redovisas budgetårsvis under det att de gruppbyggda småhusen redo- visas kalenderårsvis och för kortare tid än de icke gruppbyggda (endast fyra år). Det sistnämnda har samband med att tertiärbelånade småhus inte är fullständigt redovisade i urvalsundersökningarna. Uppgifter om dessa har därför måst in- samlas i särskild ordning och har då kommit att gälla för en något annan period.

Tabellerna 9a och 9b bygger på de av kommunerna lämnade uppgifterna i bostadsbyggnadsprogrammen. Länsbostadsnämnderna har bedömt realismen i dessa uppgifter och funnit sig böra reducera det antal lägenheter programmen upptar, se 5. 20.

Bostadsstyrelsens planeringsbyrå har till huvudsaklig del svarat för genom- förandet av de undersökningar som redovisas i tabellerna 4—8.

Tabell 1. Inköp och försäljning av ]astigheter 1958—62. milj. kr Inköp av fastigheter 1958—62 Försäljn. av fast. 1958—62 Fastighetsförvaltning _ Fastighetstörvaltning Läns- ..ÖVI" Total- region årsvis forvalt— sum- Sum- årsvis

nin - gs ma m'1 grenar *

& Bostadsförsörjnings- område, kommungrupp Exp]. Hyres- Jord- Övr. Sum-

tast. fast. br.fast. fast. ma

1958 | 1959 1960'1961I1962 1958 | 1959 1960 1961|1962

1 2 3 4 5 6 7 8|9 1011|12|13|14|1516|171819|20

Malmö—Lund

Förortskomm. inom stor- stadsområdena 1,4,3 91,0 1,2 6,2 3,4 101,0 17,1 14,6 13,9 21,0 34,9 6,2 107,6 1108 15,0 22,5 22,6 25,2 25,5

209,8 — — 0 19,4 49,0 — 5, 17,7 6,0 1,8 1

210,0 20,3 10,7 74,2 10,2 5,1 26,9 3,5 3 9

8 86,5 0,5 210,4 9 1 39,2 6,2 80,4 27,5 4 6

5,4 0,1 27,0

enim OOO H (”QD Hm!” HQV) 1, 3, 0,9 9, 8, 3,4 3,9 8, 0, 2,5

>60 000 inv. centralortskom7muncr 1—5 121,0 9,5 41,1 1,9 173,4 20,9 27,6 28,1 35,1 61,4 12,0 185,5 1139 15,8 14,9 24,7 29,2 29,2

30—50 000 inv., centralortskommuner 1—5 88,3 3,9 9,7 5,3 107,2 11,6 20,2 14,5 29,2 31,8 5,8 113,0 70,3 8,7 9,8 16,1 17,2 18,8

Kranskommuner inom 1—5 37,1 1,3 4,7 1,2 44,3 7,3 6,1 8,0 10,0 12,7 2,8 47,1 25,7 3,3 4,1 > 50 000 0. 30—50 000 inv.

©. oo "'. ua oo_ stl

10—30 000 inv. 33,1 41,8 28,1

5 48,3 28,4 3 2 5 28,6 19,2 3 5 ,9 28,4 8,7 1,4 3 1 1 2 2 9 3 2 1

N (D .. V (» v—C OODOP Ga mna—un— ao

68,2 27;6 197,9 93,5 1

OOO__I.ÖIx N

modem 1—

Summa 1—5 121,3 1 ( 10 000 inv. 9 19,9 15,3 3 1 30,5 13,2 2 2 13,3 6,3 0, ,6 15,7 6,5 1 8 1 6 8

24,8 9,3 104,2 50,6

www—=E l:: NHv—tv—tv-l oo

omoqmoo 1x ooodw m

Summa 1—5 68,

Hela rike!,totalsumma 1—5 774,0 93,8 117,6

W. [X 15.) cl LO LO CO ==. [x 10 N N. CD O') H G=. =D O] F! N. 00 N v—t =>. CD v-4 0 H ”. O CO

1073,1 506,0 85,5 79,9 95,5 119,3 126,4

Tabell 2. Inköp av fastigheter 1958—62, upptagna lån, beviljade lånetillstånd. milj. kr 3

Inköp av fastigheter, Upptagna lån, Beviljade lånetillstånd,

B 0 st a d sf örs örj nin gs— fastighetsförvaltning fastighetsförvaltning fastighetsförvärv

område, Läns-

region Medel— kommungruw 1958 1959 1960 1961 1962 Summa 1960 1961 1962 Summa 1958 1959 1960 1961 1962 1963 Summa amort-

tid

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Malmö—Lund

Förortskomm. inom stor- stadsområdena 1, 4,3 17,1 14,6 13,9 21,0 34,9 101,0 14,1 16,7 22,8 53,7 5,7 2,2 3,7 6,4 23,8 22,9 64,7 17 år

1,0 173,5 27 år 9,2 45,0 22 år 4,9 20,2 27 år 20,3 10 7 1 4 86,5 210,0 42,2 42,2 81 8 166,2 11,6 37,4 4,5 4,6 74,4 4 10,2 5,1 9,8 9,9 39,2 74,2 1,3 0,1 6,5 7,8 4,2 — — — 21,6 1 3 9 8 7 5,4 26,9 1 5 4,3 8 3 14,2 2,3 1,7 4,0 4,4 2,9

HQ'CO

> 50 000 inv., centralortskommuner 1—5 20,9 27,6 28,1 35.1 61,4 173,4 14,0 32,7 26,5 73,3 6,9 5,1 3,5 4,7 8,6 41,0 69,8 23 år

30—50 000 inv., centralortskommuner 1—5 11,6 20,2 14,5 29,2 31,8 107,2 5,3 16,6 17,7 39,7 6,0 2,0 3,5 13,0 6,0 10,8 41,3 2061

Kranskommuner inom 1—5 7,3 6,1 8,0 10,0 12,7 44,3 1,5 4,9 7,0 13,4 — 0,1 0,3 1,1 4,4 5,2 11,1 19 år > 50000 0. 30—50 000 inv. 10—30 000 inv. 41,8 2 28,1 6 26,5 4, 0 3 7

6 18,1 1

5

,1 24,0

9 2

0 69

5 3,4 4,3 14,2 3 76 15,1 ,5 3,0 5,4 8,9 9

2

64,0 184,6 1 ,

9,9 7,2 21, 28,7 31,4 77,3 4,4 6,4 5,1 13,1 8,6 15,8 53,4 21 år

wwvcxfcn 117;

Summa

.. N N 111 i

(10 000 inv. 2,8 6,6 18,0 1,2 4,7 4 4,5 10,5 26,4 2,0 2,6 6 3,0 2,6 12,1 2,4 1,8 0, 1 7 9

1 10,5 3

4

,8 4 9 4,8 14,1 0,4 2,8

9 5

6 1 10,7 7 4,9 ,3 4,6 2 9

..

obama; O'.) QGOCDN Q'

43 5,3 23,0 3,6 8,8 19,5 29,8 94,0 9,6 20,7 1 19, 50,3 3,4 0,6 0,6 5,2 4,3 10,7 24,8 19 år

0001qu m

src—owns» N aiva—cm m

amp-Tres:— m

1—1

Summa 1—5

v—t

Hela riket, totalsumma 1—5 128,2 126,9 136,2 267,6 355,9 1016,0 106,7 166,9 221,9 495,9 44,5 55,5 25,2 52,5 154,6 171,5 503,8 24 år

Tabell 3. Inköp av fastigheter 1958—62 i kommuner med olika administrativa och tekniska resurser.

milj. kr

Kommungrupp

Läns— region

Inköp av fastigheter, fastighetsförvaltning

1959 | 1960 | 1961 | 1952 ISumma

Kommuner med pers. klass 5

Summa

Kommuner med pers. klass 4

Summa

Kommuner med pers. klass 3

Summa

Kommuner med pers. klass 2

Summa

Kommuner med pers. klass 1 exkl. kommuner i större bostads— försörjn.omr.1

Summa

Kommuner med pers. klass 0 exkl. kommuner i större bostads— försörjn.omr.1

Summa

Kommuner i större bostads— försörjningsom- råden1 med pers. klass 1—0

Summa

Hela riket, total- summa

11,0 9,8 4,6

86,5 39,2 2,7

209,9 74,2 18,7

».

enwp:s 410010»:—

[0 &” ua

».

128,4

28,4 16,0 13,9

5,2

302,8

84,5 57,5 30,9 27,8 28,3

m N ,..

».

quai-uden

0») H 01 0101pr NOJOONO') ,..1

»

229,0

40,8 14,5 12,9 23,7 48,4

1»: occur-too» oo :ooowmm

N

140,3

43,7 26,7 19,8 23,4 43,7

4 6 9 1 9 19,9 8 1 7 0 5 1 1.1 50 ago)-two!

». ». ».

».

[Q avgav-emm © 001th

M

».

157,3

14,1 10,0 5,2 5,4 9,8

.- &" HOPHH »— mce—imo: _. N ”PPM” us wmanooo __ ? Hoo—n—n—n N waswoam

01 031-5er

... q tolum—w 44,5

8,4 9,0 13,0 5,2 20,2

H #PMHOO 'x] 031510)—

H

».

».

oo asp.—11.1... M Napen-w—

».

». ..

:o Nico—q :: c.a—wu» :: ONHMUI

H

». ». .. s..».

cä uppbun— H [0020le

p—A ».

55,8

25,2

5,2 16,0 17,3 16,9

b—l MOOPOW— 01 CEOQOOHR—

p—A

127,9

oo torg-low © campus:»

125,5

v-k oumooqcn CD WPÄHG) CO MO'POÄQ

H ..1

G= neotena»

». N

80,6

1 010,3

1 Bostadsförsörjningsområden > 30 000 inv.

Tabell 4a. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter fördelade på sanerings— områden och exploateringsområden samt kommunsåld/upplåten mark.

Sanerings- Exploaterings- områden områden Andel .. .. . . lgh inom Bostadstorsorjmngs- .. Summa .. .. område, rälig;- År lägen- daigynpå daliääfå fång: kommungrupp heter Lägen- Lägen- g heter mun- heter mun- områden mark mark % % % Stockholmsområdet 1 Stockholm 58 4 977 375 — 4 602 98 8 59 3 858 85 — 3 773 69 2 60 3 063 839 77 2 224 96 27 61 2 420 1 171 59 1 249 86 48 62 2 467 718 20 1 749 90 29 58—62 16 785 3 188 46 13 597 88 19 förortskommuner 58 5 736 1 296 63 4 440 67 23 59 6 234 1 272 79 4 962 78 20 60 7 460 1 739 55 5 721 72 23 61 7 728 1 772 39 5 956 72 23 62 7 878 1 912 34 5 966 70 24 58—62 35 036 7 991 51 27 045 72 23 Göteborgsområdet 4 Göteborg 58 4 074 91 — 3 983 100 2 59 3 282 45 — 3 237 99 1 60 4 443 396 45 4 047 100 9 61 3 831 261 — 3 570 100 7 62 4 508 750 50 3 758 100 17 58—62 20 138 1 543 36 18 595 99 8 förortskommuner 58 790 16 — 774 80 2 59 1 277 56 — 1 221 71 4 60 1 371 55 — 1 316 54 4 61 1 004 —— — 1 004 67 — 62 893 66 — 827 65 7 Malmö—Lund-om- 58—62 5 335 193 — 5 142 66 4 rådet 3 Malmö—Lund 58 2 737 206 — 2 531 76 8 59 2 032 42 100 1 990 94 2 60 2 374 22 — 2 352 95 1 61 2 891 346 46 2 545 74 12 62 4 405 854 — 3 551 76 19 58—62 14 439 1 470 14 12 969 82 10 förortskommuncr 58 110 10 100 100 5 9 59 84 — — 84 100 — 60 155 58 31 97 100 37 61 197 — — 197 100 — 62 240 82 56 158 89 34 58—62 786 150 49 636 82 19 > 50 000 inv. centralorts- 1—5 58 8 536 2 728 32 5 808 93 32 kommuner 59 7 929 2 765 35 5 164 86 35 60 8 333 3 199 56 5 134 87 38 61 8 787 3 162 30 5 625 94 36 62 8 837 2 288 29 6 579 87 26 58—62 42 422 14 142 37 28 310 89 33

Tabell 4 a (forts.)

Sanerings- Exploaterings- områden områden Andel lgh inom därav på därav på sane- kom- Lägen- kom- rings- mun- mun— områden

h e (cr mark mark %

%

Summa lägen-

heter Lägen- heter

låostadsförsörj- ningsområde, kommungrupp

Läns- region

kranskommuner 58 553 59 586 60 465 61 706 62 955

58—62 3 265

510—50 000 inv. centralorts- — * 58 3 827 kommuner 59 5 209 60 4 475 61 4 405 62 5 891

58—62 23 807

kranskommuner 58 564 59 253 538 522 585

2 462

J!; 30 000 inv. ' 7 948 7 816 9 268 8 911

10 408

44 351 26 952

( 10 000 inv. 2 988 1 768 3 373 1 923 3 779 2 571 4 176 2 341 4 572 2 777

18 888 11 380

Hela riket ; 42 753 31 943 41 925 30 856 45 724 32 043 45 545 ' 31 659 51 669 38 011

227 616 164 512

6—41291]

Tabell 4b. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter fördelade på sanerings— områden och exploateringsområden samt kommunsdId/upplåten mark i kommuner med olika administrativa och tekniska resurser.

Sanerings- Exploaterings- områden områden Andel lgh inom .. Summa .. ..

K ommun grupp Lans- lägen- darav på darav på oana-

region h .. kom- .. kom- rmgs-

eter Lagen- Lagen- ' .

heter mun- heter mun— områdtn mark mark % % %

Kommuner med pers. 1 16 785 3 188 46 13 597 88 19 klass 5 4 20 138 1 543 36 18 595 100 8 3 12 525 1 234 6 11 291 83 10 Summa 1, 4, 3 49 448 5 965 35 43 483 91 12 Kommuner med pers. 1 26 420 6 867 44 19 553 87 26 klass 4 2 12 457 2 172 37 10 285 97 17 3 6 385 2 121 32 4 264 88 33 4 4 112 959 35 3 153 64 23 5 7 437 4 252 26 3 185 94 57 Summa 1—5 56 811 16 371 36 40 440 87 29 Kommuner med pers. 1 21 255 4 487 31 16 768 73 21 klass 3 2 2 260 645 10 1 615 76 29 3 3 517 1 081 6 2 436 87 31 4 7 897 1 342 17 6 555 79 17 5 9 880 6 015 33 3 865 84 61 Summa 1—5 44 809 13 570 28 31 239 77 20 Kommuner med pers. 1 9 641 4 953 28 4 688 79 51 klass 2 2 5 910 2 218 44 3 692 79 38 3 3 345 1 587 33 1 758 85 47 4 6 230 1 134 39 5 096 74 18 5 10 902 5 266 38 5 636 76 48 Summa 1—5 36 028 15 158 35 20 870 77 42 Kommuner med pers. klass 1 1 4 086 1 520 42 2 566 68 37 exkl. kommuner i större 2 2 133 468 22 1 665 81 22 bostadsförsörjningsom- 3 1 482 529 39 953 59 36 råden1 4 795 279 81 516 98 35 5 3 653 1 875 2 1 778 71 51 Summa 1—5 12 149 4 671 26 7 478 73 38 Kommuner med pers. klassO 1 1 883 512 59 1 371 33 27 exkl. kommuner i större 2 1 777 373 50 1 404 82 21 hostadsförsörjningsom- 3 1 784 642 17 1 142 68 36 råden1 4 917 198 72 719 62 22 5 3 117 1 621 48 1 496 70 52 Summa 1—5 9 478 3 346 45 6 132 63 35 Kommuner i större hostads- 1 11 744 2 650 72 9 094 78 23 försörjningsområden1 2 562 124 33 438 74 22 med pers. klass 1—0 3 938 150 49 788 85 16 4 1 982 22 0 1 960 78 1 5 3 667 1 077 27 2 590 50 29 Summa 1—5 18 893 4 023 58 14 870 75 21 Hela riket, totalsumma 1—5 227 616 63 10—1 35 164 512 83 28

Saneringsområden.

Bostadsförsörjningsområdc, kommungrupp

Läns- region

Lägenhetsyta Tomtkostnad Marken såld/upplåten av (i lgh räknat) .. däravkap. Kommunen Andel kommunen (larav

Summa bly Summa tomtr. av- 2 J' -4

m gald såld tomtr. såld tog/utr. s.)/a

(0 O

(" O

% 1 000 kr 1 000 kr

6 7 8 10 11 13 14 15

Slockholmsområdet Stockholm

förortskommuner

Göteborgsområdet Göteborg

förortskommuncr

M almö—Lund—områdel Malmö—Lund

förortskommuncr

39 020 10 955 69 820 91 482 50 765

262 042

99 328 84 856 128 565 121 767 149 457

583 973

8 875 2 443 41 891 26 836 78 144

158 189

16 403 17 816 4 258 1 361 25 762 57 985

107 182

9 659

Tabell 5 a (forts.)

Bostadsförsörjningsområde, kommungrupp

Ll'n — &. S År reglon

Lägen- heter

Lägenhetsyta Tomtkostnad

Marken såld/upplåten av (i lgh räknat)

Summa mz

därav bly

o 4,

Summa

1 000 kr

däravkap.

tomtr. av- gäld

1 000 kr

Kr/m? ly

Kommunen

Andel kommunen

såld

tomtr.

Annan

såld

%

sza

O/ / 0

7 8

10 11 12 13 15

> 50 000 inv. centralortskommuner

kranskommuner

310—50 000 inv. ccntralortskommuner

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

HNMQLD

58 59 1—5 60 61 62

5170 2197

950 1 144 4 681

2 728 2 765 3 199 3 162 2 288

394 192 153 324 66 900 83 268 329 541 202 742 198 452 231 049 224 489 170 493

88 92 95 91 94 91 91 88 93 92

36 236 13 377 3 448 5 948 24 241 14 988 15 466 20 501 16 898 15 396

270 1 087 675 525 767 450 270

92 87 52 71 74 74 78 89 75 90 1 982 512 431 422 1 444

716 805 1 687 934 649

55 284 153 176 159 94 55 3 133 1 402 519 722 3 084 1 836 1 801 1 418 2 220 1 584 38 45 37 30 26 29 53 30 27 Halim 39 36 45 37 33 32 56 30 29

58—62

1—5 58 59 60

14 142

82 192 32 254 156 1 027 225 3 947 11 286 1 938 15 432 9 875 91 99 93 95 95 99

83 249

69 237 48 612 469

2 032 81 17 21 25 40 47 4 791 36 22 48 32

492

8 859 64 156 10 206 124 34

CDQDMON m

37

N

T

50 LO HOICÖ'Q'ID

716

1 250 251 1 604 543 4 368 1 451 1 715 1 654 1 300 1 896

42 478 85 293 19 459 117 414 38 774 306 430

101 738 123 606 113 361

92 463 136 202

96 92 91 94 88 93 89 95 1 435 6 233 1 253 8 427 3 658 19 421 6 221 8 249 7 939 6 474 10 108 34 64 72 94 63 61 70 70 74

156 548 183 455 441 507 347 374 560 702 251 1 421 494 3 018 996 1 268 1 147 953 1 522

31 26 31 20

411 11 31 31 26 31 27 20

567 370

38 991

69 2 124 5 886 27 27

kranskommuner 101

58 175 296 157

6 230 3 871 12 139 17 214 11 588

211 151 338 706 440

34 39 28 41 38 40 20 26 99

6

787 10—30 000 in!). 3 993 2 299 2 222 1 344 7 541

3 234 3 389 4 304 3 489 2 983

51 042 mm 262 721 161 482 148 635 90 561 511 596

224 563 236 585 277 929 230 874 205 044

1 846

14 841 8 274 6 967 4 762 28 727 11 944 13 778 14 173 12 199 11 477

36 56 51 47 53 56 53 58 51 53 56

191 947 770 406 479 1 644 826 901 1 093 823 603

] [100140

v—l

17 399

( 10 000 inv. 2 204 1 129 948 700 2 527

1 220 1 450 1 208 1 835 1 795

1 174 995

148 312 84 572 64 185 48 811 163 872

83 913 103 197 80 900 123 049 118 693

63 570

6 528 3 868 2 402 2 492 5 528 3 443 4 245 3 098 4 960 5 073

54 44 46 35 51 37 41 41 38 40 43 4 246

960 562 285 397 922 584 700 383 735 724

COQ—O Q'

7 508

Hela riket 10 810 11 069 13 681 13 886 13 658

509 752 789 989 784 461 968 192 969 368 998 300

20 818 53 441 50 165 73 958 70 424 84 566

41 68 64 76 73 85 3 126 3 309 3 905 4 511 3 721 3 043

63 104 4 510 310

332 555

74 18 489

Tabell 5 b. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter, lägenhetsyta, tomtkostnad, kommunsåld/uppläten mark m. m.

Exploateringsområden.

Bostadsförsörj nin gsområde, kommungrupp

Läns- region

År

Lägen- heter

Lägenhetsyta Tomtkostnad

Marken såld/upplåten av (i lgh räknat)

Summa ma

därav bly %

Summa

1 000 kr

därav kap. tomtr. av- gäld

1 000 kr

Kr/m2 ly

Kommunen

Andel kommunen

såld

tomtr.

Annan

såld %

tomtr.

%

S:a %

6 7 8

10 11 12 14 15

Stockholmsområdel Stockholm

förortskommuner

Göteborgsområdet

Göteborg

förortskommuner

58 59 60 61 62 4 602 3 773 2 224 1 249 1 749

33 298 267 551 156 573 87 266 117 177

96 97 96 94 93

16 909 16 624 10 586 5 976 9 397 15 763 11 706 9 874 4 899 8 407

51 62 68 68 80 4 498 2 617 2 070 1 025 1 569

104 1 148 177 180

98 69 96 86 90

58—62

58 59 60 61 62

13 957

4 440 4 962 5 721 5 956 5 965

960 865 328 584 345 075 392 703 407 962 437 764

96 96 95 96 98 98

59 492 21 484 23 820 24 580 25 280 27 667 50 649 838 592

62 65 69 63 ? 62 63

2 784 3 857 4 026 4 265 4 158

11 779 158 118

1 697 1 498 1 105 1 577 1 691 1 807 88 67 78 72 72 70

58—62

58 59 60 61 62

27 044

3 983 3 237 4 047 3 570 3 758 1 912 088

278 301 220 650 266 871 240 706 280 031

96 96 97 96 99 97

122 831

21 359 20 537 19 134 17 824 22 560

1 430

16 391 15 790 14 564 12 983

9 502

64 77 93 72 66 81

19 090

252 352

276

3 983 2 932 4 047 3 570 3 406

7 678 53 72

100

99 100 100 100

58—62

58 59 60 61 62

18 595

774 1 221 1 316 1 004 827

1 286 559 54 462 74 338 84 533 67 261 53 519 97 92 98 99 95 98

101 414

2 907 5 355 5 875 3 814 3 513

69 230

930

79 53 72 69 57 66

604 620 694 710 671 536

17 938

170

53 154 606

333 291

80 57 54 65

99 80 54 67 65

58—62

5 142

21 463

64 3 231

1 741 63 66

Tabell 5 b (forts.)

M almö—Lund-området Malmö—Lund 2 531 172 225 1 990 124 446 2 352 153 717 2 545 169 343 3 551 254 447

12 969 874 198

förortskommuner 58 100 6 134 59 84 4 603 60 97 5 828 61 187 12 458 62 158 10 329

58—62 636 39 352

> 50 000 inv. centralortskommuner 58—62 11 593 754 318 58—62 7 210 466 240 58—62 2 225 149 952 58—62 3 682 241 879 58—62 3 600 226 639 58 5 808 388 920 59 5 164 322 315 60 5 134 324 722 61 5 625 364 674 62 6 579 438 397

58——62 28 310 1 839 028

kranskommuner 58—62 630 36 256 58—62 414 25 605 58—62 17 1 149 58—62 169 9 879 58—62 1 319 80 773

Tabell 5 b (forts.)

Bostadsförsörj ningsområde, kommungrupp

Läns- region

År

Lägenhetsyta Tomtkostnad

Marken såld/upplåten av (i lgh räknat)

Lägen- heter

därav bly %

Summa ma

därav kap. tomtr. av- gäld 1 000 kr

Summa

1 000 kr

Kr/mf| ly

Kommunen Andel kommunen

Annan tomtr.

%

sza

såld 0 %

åld s /0

tomtr.

5 6 7 8

10 11 12 13 14 15

> 50 000 inv., forts. kranskomm.

30—50 000 inv. centralortskommuner

kranskommuner

HNCOQ'LO

v—(NMVLD

58 59 60 61 62

471 394 433 452 799

21 626 23 111 25 178 27 518 48 229

94 98 93 96 99

712 490 594 552 1 155

24 24 20 24

102 374 401 335 450 369 20 32 117

349

22 95 93 74 56 22 95 93 74 56

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

58 59 60 61 62

2 549 3 895 3 155 2 204 2 917 3 492 2 289 3 486 2 821 3 072 3 995

153 662 96 255 360 209 012 141 591 179 520 222 552

99 98 99 98 99

151 436 216 689 176 255 199 650 264 005

98 99 99 98 99

3 503

12 854 7 836 4 379 7 750 7 226

262 578 1 989 66

5 307 8 140 6 508 8 175 11 864

530 765 991 179 429

23 50 37 31 43 32 35 38 37 45 1 662 887 65 65 3 180 3 135 1 646 1 698 3 084

140 575 20 150

82 4 99 75 58 88 1

86 99 94 100 89

408 1 219 — 372 1 656 3 038 1 939 2 784 3 326

333 448 639 116 267

300 72 87 69 91 4

83 7

87 100 92 95 90

243 172 402

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

58 59 60 61

15 663

431 24 135

1 085

463 195 363 226 428

1 008 035 99 26 807 1 523 8 078

98 84 98 70 845 98 28 495 12 668 22 932 13 897 29 261

98 97 96 98 99

40 045 2 895 570 30 150 1 915

567 279 612 442 764

40 21 20 19 27 12 743 1 803 1 117 81 93

346 85

12 80 50 100 55 80 50 100 55

135 596 490 225 114 323 187 239

238 81 40 39 189

49 58 89 83 56 49 58 89 83 56

58—62

1 675

107 253 98

2 665 1 088 587 65 65

Tabell 5 b (forts.)

4

10

10—30 000 inv. 7 790 4 618 2 551 4 333 7 660

4 714 4 427 4 964 5 422 7;425

462 962 289 828 161 476 274 600 474 115 297 311 267 193 294 508 330 834 473 135

19 015 8 827 4 741 8 106 14 478

8 320 8 883 10 383 11 876 15 705

6 075 3 533 1 972 3 494 4 639 2 607 3 343 3 401 '_14 491 5 871

26 952 ( 10 000 inv. 2 657 3 678 1 895 1 756 1 394

1 768 1 923 2 571 2 341 2 777

1 662 981

167 096 225 116 114 324 108 764

81 914

109 697 113 979 152 203 143 037 178 898

55 166

5 592 4 584 2 120 3 602 1 518 2 471 2 226 3 766 4 055 4 900

19 713

1 584 3 086 1 023 1 422 1 080 1 330

979 1 745 1 984 2 157

11 380

Hela riket 31 943 30 856 32 043 31 659 38 011 697 814

2 177 489 1 992 638 2 056 023 2 064 606 2 585 192 17 417

102 805 103 747 103 927 100 875 128 044

42 840 34 008 32 992 23 241 25 717

8 195

13 044 16 550 16 669 19 599 22 938

118

12 994 8 723 9 689 7 219 8 353

164512

10 875 948

539 398 158 798

88 800 46 978

Tabell 6a. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Byggherrekalegorier, kommunsåld/upplåten mark.

Saneringsområden. Samtl. byggherrar Allmännyttiga Kooperativa Enskilda Bostads- .. .. .. .. _ .. försörjnin gsomr å de, Larls— År " qarav på " darav på " darav på " darav på kommun ru reglen Lagen- kommun— Lagen— kommun- Lagen- kommun- Lagen- kommun— g pp heter mark heter mark heter mark heter mark % % % % Stockholmsområdet 1 Stockholm 58 375 _ _ _ 169 _ 206 _ 59 85 _ _ _ _ _ 85 _ 60 839 77 304 100 _ _ 535 64 61 1 171 59 448 100 325 73 398 _ 62 718 20 230 63 157 _ 331 _ 58_62 3 188 46 982 91 651 37 1 555 22 förortskommuner 58 1 296 63 493 88 463 66 340 21 59 1 272 79 492 100 363 92 417 42 60 1 739 54 390 65 324 75 1 025 43 61 1 772 39 496 100 390 12 886 17 62 1 913 34 735 50 676 41 502 _ 58—62 7 992 51 2 606 78 2 216 55 3 170 26 Göteborgsområdet 4 Göteborg 58 91 _ _ _ _ _ 91 _ 59 45 _ _ _ _ _ 45 _ 60 396 45 _ _ _ _ 396 45 61 261 _ _ _ _ _ 261 _ 62 750 50 175 100 190 37 385 53 58—62 1 543 36 175 100 190 37 1 178 26 förortskommuner 58 16 _ _ _ _ _ 16 _ 59 56 _ _ _ _ _ 56 _ 60 55 _ _ _ _ _ 55 _ 61 — _ _ _ _ _ _ _ 62 66 _ — _ 12 _ 54 _ Malmö—Lund- 58_62 193 _ _ _ 12 _ 181 _ området 3 Malmö—Lund 58 206 _ 72 _ 81 _ 53 _ 59 42 100 42 100 _ _ _ _ 60 22 _ 22 _ _ _ _ _ 61 346 47 36 100 _ — 310 _ 62 854 _ _ — 709 _ 145 _ 58—62 1 470 14 172 45 790 _ 508 _ förortskommuner 58 10 100 — — 10 100 _ _ 59 _ _ _ _ _ _ _ _ 60 58 31 18 100 32 _ 8 _ 61 _ _ _ _ _ _ _ — 62 82 56 46 100 36 _ _ _ 58_62 150 50 64 100 78 13 8 _ > 50 000 inv. centralorts- 58_62 5 170 39 1 428 97 1 063 23 2 679 15 kommuner 58_62 2 197 36 216 16 979 70 1 002 8 _ _ 648 20 341 _ 387 2 865 35 2 883 15

Samtl. byggherrar Allmännyttiga Kooperativa Enskilda

försörägxsltgiiär å de Läns- därav på därav på därav på därav på ko ål mun ru ' region Lägen- kommun— Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- g pp heter mark heter mark heter mark heter mark

% % %

2 728 33 97 20 2 765 35 100 30 3 199 56 95 16 3 162 30 86 7 2 288 31 69 58

14 142 37 90 14

kranskommuner 161 45 119 32

10 _ 426 29

82 192 14 32 _ 254 43 156 64

716 36

30—50 000 inv. centralorts- 1 250 kommuner 251 1 604

543 4 368

1 451 1 715 1 654 1 300 1 896

8 016

* kranskommuner 219 5

10—30 000 inv.

92 Tabell 6a (forts.)

Samtl. byggherrar Allmännyttiga Kooperativa Enskilda för sörpåiaåsmr å de Läns- År därav på därav på därav på därav på korrllm 151 gru , region Lägen- kommun— Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- pp heter mark heter mark heter mark heter mark 0 0 O 0 Å) A» 4 Å) 10—30 000 inv. 58 3 234 26 1 061 50 1 040 26 1 133 2 forts. 59 3 389 30 961 66 1 030 29 1 398 5 1_5 60 4 304 30 583 40 1 998 44 1 723 10 61 3 489 24 560 50 1 349 31 1 580 10 62 2 983 30 564 64 1 000 50 1 419 3 58—62 17 399 28 3 729 55 6 417 37 7 253 6 ( 10 000 inv. 1 58_62 2 204 44 532 71 524 63 1 148 22 2 58—62 1 129 50 408 91 407 36 314 14 3 58_62 948 30 137 91 241 24 570 18 4 58_62 700 57 217 82 267 76 216 7 5 58—62 2 527 36 922 46 769 44 836 19 58 1 220 48 330 72 568 57 322 75 59 1 450 48 319 59 500 51 631 41 1—5 60 1 208 32 382 31 329 51 497 20 61 1 835 40 608 74 417 42 810 13 62 1 795 40 577 83 394 39 824 11 58_62 7 508 42 2 216 67 2 208 49 3 084 19 Hela riket 1—5 58 10 810 34 2 421 69 4 152 37 4 237 10 59 11 069 38 2 378 73 3 415 44 5 276 18 60 13 681 42 3 622 75 3 668 42 6 391 24 61 13 886 33 3 086 79 3 648 35 7 152 10 62 13 658 29 2 884 67 4 719 33 6 055 8 58_62 63 104 35 14 391 73 19 602 38 29 111 14

Tabell Gb. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Byggherrekategorier, kommunsåId/upplåten mark.

Exploateringsområden.

Samtl. byggherrar Allmännyttiga Kooperativa Enskilda

Bostads- försörjningsomr å de, darav på därav på darav på därav på

Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- mark heter mark heter mark heter mark

% % % %

kommungrupp heter

Stockholmsområdel Stockholm 58 98 59 70 60 96 61 86 62 90

58—62 88

förortskommuner 58 66 59 78 60 72 61 72 62 70

58—62 72

Göteborgsområdet Göteborg 58 59 98 60 61 62

58—62

förortskommuner 58 59 60 61 62

Malmö—Lund- området Malmö—Lund

förortskommuner

> 50 000 inv. centralorts- kommuner

94 Tabell Gb (forts.)

Samtl. byggherrar Allmännyttiga Kooperativa Enskilda försöråcifitgiiinrå de, Läns- År L" därav på " därav på _. 1därav på " ldärav på kommungrupp region agen- kommun- Lagen- kommun- Lagen- (ommun- Lagen- ommun-

heter mark heter mark heter mark heter mark

% % % %

> 50 000 inv.,forts. centralortskomm. 58 5 808 93 2 743 100 1 480 91 1 585 82 59 5 164 86 1 862 91 992 88 2 319 80

1_5 60 5 134 87 2 094 100 1 795 86 1 245 66

61 5 625 93 2 892 99 937 97 1 796 82 62 6 579 87 3 392 86 1 874 88 1 313 89 58_62 28 310 89 12 983 95 7 078 89 8 249 80

kranskommuner 1 58_62 630 99 584 100 _ _ 46 3 2 58—62 414 75 70 17 155 92 189 83

3 58_62 17 65 _ _ — — 17 65 4 58_62 169 82 139 100 30 _ _ —

5 58_62 1 319 44 519 69 640 18 160 67

58 471 22 102 24 253 _ 116 67 59 394 95 239 100 112 100 43 53

1—5 60 433 93 341 100 16 100 76 58

61 452 74 95 100 136 21 177 95

62 799 56 535 74 308 32 — _

58_62 2 549 65 1 312 83 825 31 412 76

30—50 000 inv. centralorts- 1 58—62 3 895 85 1 729 100 1 407 100 759 24 kommuner 2 58_62 3 155 99 1 175 100 1 563 100 417 95 3 58_62 2 204 93 1 352 89 642 100 210 98 4 58_62 2 917 100 1 968 100 856 100 93 100 5 58_62 3 492 89 788 100 2 423 88 281 71

58 2 289 87 1 009 87 1 044 87 236 85 59 3 486 100 1 818 100 1 563 100 105 100

1—5 60 2 821 91 1 597 99 635 100 589 62

61 3 072 94 538 100 1 979 100 555 69 62 3 995 90 2 050 100 1 670 91 275 10 58—62 15 663 93 7 012 98 6 891 96 1 760 61

kranskommuner 1 58—62 431 80 346 100 85 _ _ _ 2 58_62 24 50 20 60 _ _ 4 _ 3 58_62 135 100 _ _ 135 100 _ _

4 58_62 _ _ _ _ _ _ _ _

5 58_62 1 085 55 120 30 200 100 765 47

58 463 49 54 100 149 43 260 41 59 195 58 48 100 38 100 109 26

1_5 60 363 89 113 100 135 100 115 65

61 226 83 93 100 54 100 79 51 62 428 56 178 48 44 100 206 53 58—62 1 675 65 486 81 420 80 769 47

10—30 000 inv. 1 58_62 7 790 78 3 854 85 2 520 80 1 416 56 2 58_62 4 618 77 2 011 100 1 162 74 1 445 47 3 58_62 2 551 83 1 069 94 898 79 584 68 4 58_62 4 333 81 1 525 90 2 071 81 737 59 5 58—62 7 660 69 3 489 80 2 814 69 1 357 43

Tabell 6 b (forts.)

Samtl. byggherrar Allmännyttiga Kooperativa Enskilda försöäååxtiaginr å de Läns- År därav på därav på därav på därav på k omlmuå ru ' region Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun-

g pp heter mark heter mark heter mark heter mark

% % % %

58 4 714 61 1 077 83 2 333 64 1 304 38 59 4 427 77 1 647 91 1 531 76 1 249 50

1_5 60 4 964 70 2 452 75 1 386 79 1 126 50

61 5 422 83 3 034 91 1 341 71 1 047 75 62 7 425 85 3 738 93 2 874 87 813 38

58_62 26 952 76 11 948 87 9 465 76 5 539 52

( 10 000 inv. 1 58_62 2 657 60 1 156 86 749 60 752 19 2 58—62 3 678 84 1 974 81 1 070 90 634 84 3 58_62 1 895 60 1 191 60 509 70 195 38 4 58—62 1 756 81 725 88 733 81 298 63 5 58_62 1 394 77 892 93 372 49 130 49

58 1 768 82 719 82 695 87 354 70 59 1 923 51 853 53 789 57 281 26

1—5 60 2 571 68 1 278 86 786 60 507 34

61 2 341 85 1 782 91 343 86 216 31 62 2 777 78 1 306 76 820 88 651 67

58—62 11 380 73 5 938 80 3 433 74 2 009 50

Hela riket 1—5 58 31 943 81 11 825 94 11 383 79 8 735 68 59 30 756 82 12 242 94 10 096 80 8 418 66 60 32 043 82 15 177 94 8 706 84 8 160 59 61 31 659 85 14 173 95 11 240 82 6 246 65 62 38 011 82 16 766 89 13 742 78 7 503 74

58_62 164512 83 70 283 93 55 167 80 39 062 66

Tabell 7. Småhus 1957/58—1961/62. Tomtyta, tomtkostnad, kommunsåld/upplåten mark m. m Icke gruppbyggda

Lägenheter Tomtkostnad Marken : såld/uppl. av Bostads- han Tomt- Summa, därav kommunen försörjningsområde, % År upp- yta upp- kap. Kr/ kommungrupp := urval skrivna ma/lgh skrivna tomtr. m2 Kr/lgh _ _ 5 tal tal avgäld ty Såld tal?,” i? 1 000 kr 1 000 kr '” "0 I”" 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Slorstadsområdena Stockholm—Göteb. 1,4, 57—59 16 320 841 3 487 455 13 10 896 13 19 32 Malmö—Lund 3 60—62 19 380 824 4 404 792 14 11 590 21 21 42 57—62 35 700 832 7 891 1 247 14 11 273 17 20 37 Stockholms förorts- 1 57—59 62 1 240 1 297 16 102 _ 10 12 985 15 _ 15 kommuner 60—62 76 1 520 1 212 20 180 — 11 13 276 12 — 12 57_62 138 2 760 1 251 36 282 _ 11 13 146 13 _ 13 Göteborgs förorts- 4 57—59 32 640 1 057 4 201 _ 6 6 564 19 _ 19 kommuner 60—62 52 1 040 1 241 7 477 _ 6 7 190 46 _ 46 57—62 84 1 680 1 171 11 678 _ 6 6 951 36 _ 36 Malmö—Lunds för- 3 57—59 13 260 922 1 314 _ 5 5 052 69 _ 69 ortskommuner 60—62 27 540 760 2 658 _ 6 4 923 81 — 81 57—62 40 800 812 3 972 _ 6 4 965 78 _ 78 > 50 000 inv. centralorts- 1—5 57—59 48 960 812 6 594 1 330 8 6 869 31 23 54 kommuner 60—62 82 1 640 786 10 166 3 947 8 6 199 48 32 80 57_62 130 2 600 796 16 760 5 277 8 6 446 42 28 70 kranskommuner 1_5 57—59 65 1 300 1 143 5 241 _ 4 4 032 60 _ 60 60_62 76 1 520 1 217 7 323 _ 4 4 818 57 _ 57 57—62 141 2 820 1 183 12 564 _ 4 4 455 58 _ 58 30—50 000 inv. centralorts- 1_5 57—59 70 1 400 871 7 974 632 7 5 696 69 6 75 kommuner 60—62 73 1 460 853 10 082 200 8 6 905 74 1 75 57_62 143 2 860 862 18 056 832 7 6 313 70 3 73 kranskommuner 1—5 57—59 67 1 340 1 165 5 540 _ 4 4 134 55 _ 55 60—62 80 1 600 1 080 8 524 _ 5 5 328 50 _ 50 57_62 147 2 940 1 119 14 064 _ 4 4 784 52 _ 52 10—30 000 inv. 1 57—59 17 340 971 1 774 146 5 5 217 71 12 83 60—62 30 600 931 3 927 162 7 6 545 60 10 70 2 57—59 38 760 947 3 804 _ 5 5 005 74 _ 74 60—62 38 760 901 3 861 _ 6 5 080 71 _ 71 3 57—59 27 540 1 114 2 392 80 4 4 429 44 4 48 60—62 37 740 867 4 075 403 6 5 506 57 14 71 4 57—59 16 320 739 1 545 _ 7 4 829 56 _ 56 60—62 37 740 811 4 103 _ 7 5 544 70 _ 70 5 57—59 80 1 600 1 032 6 825 _ 4 4 265 68 _ 68 60—62 92 1 840 1 183 9 020 _ 4 4 902 63 _ 63 1—5 57—59 178 3 560 994 16 339 226 5 4 590 65 2 67 60—62 234 4 680 996 24 985 565 5 5 339 64 3 67 57_62I 412| 8240 995 41324 791 5 5015|64| 3 |67

”abell 7 (forts.)

Lägenheter Tomtkostnad Marken : såld/uppl. av Bostads- 'å) Tomt- Summa, därav kommunen försörjningsområde, % År upp- yta upp- kap. Kr/

kommungrupp := urval skrivna ma/lgh skrivna tomtr. m' Kr/lgh _ S tal tal avgäld ty Såld tuff/"Lr- i'a 1 000 kr 1 000 kr 0 0 A

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

( 10 000 inv. 1 57—59 29 580 1 194 2 111 _ 3 3 639 59 _ 59 60_62 42 840 1 081 3 905 _ 4 4 649 67 _ 67

2 57—59 61 1 220 969 4 851 — 4 3 976 66 _ 66

60_62 85 1 700 969 7 597 _ 5 4 469 72 — 72

3 57—59 30 600 946 2395 _ 4 3 992 57 _ 57

60—62 26 520 1 010 2 269 _ 4 4 364 65 _ 65

4 57—59 17 340 935 1 325 _ 4 3896 53 _ 53

60_62 26 520 939 2 212 _ 5 4 255 54 _ 54

5 57—59 53 1 060 1 279 3 812 _ 3 3 596 45 _ 45

60—62 58 1 160 1 125 5 207 _ 4 4 489 60 _ 60

1—5 57—59 190 3 800 1 083 14 494 _ 4 3 814 56 _ 56

60—62 237 4 740 1 028 21 190 _ 4 4 417 65 _ 65

57_62 427 8 540 1 053 35 684 — 4 4 178 61 — 61

Hela riket 1_5 57—59 741 14 820 1 045 81 284 2 642 5 5 485 52 3 55 60_62 956 19 120 1 020 120 141 5 505 6 6284 56 4 60

57_62 1 697 33 940 1 031 201 427 8 147 6 5 935 55 4 59

Tabell 8. Småhus 1958—61. Hustyper, tomtkostnad, kommunsåld/upplåten mark m. m.

Gruppbyggda.

Bostads- försörj nin gsområde, kommungrupp

År

uoråersugq

Sum- ma lägen- heter, UPP- skr. tal

Rad- och kedjehus

Friliggande hus

Tomtkostnad

Lägen- heter, UPP— skr. tal

Tomt- yta mz/lgh

Tomtkostnad

Kr/mz ty

Kr/lgh Lägen- heter, "PP- skr. tal Tomt- yta mE/lgh

TomtkOStnad

Kr/m2 ty

Kr/lgh

Sum- ma UPP— skr. tal, 1 000 kr

därav kap.

tomtr. avgäld

1 000 kr

Marken såld] upplåten av kommun

såld %

tomtr. sza

%

10 11 12 13 14 15 16 17

Stockholmsområdet Stockholm

förortskommuner

Göteborgsområdet Göteborg

förortskommuner

Malmö—Lund-området Malmö—Lund

förortskommuner

> 50 000 inv.

centralortskommuner

kranskommuner

58—59 60—61

644 810 504 810 295 262

28 8 328 10 052

140 695

21

14 462

6 222 8 142 5 742 8 142 91 100 91 100

58—61 58—59 60—61

1 454 1 698 1 579 1 314 1 378 1119

275 429 344

34 21 28 9 391 9 221 9 636

140 320 460 695 848 736

21 13 15

14 462

11305 11 317

14 364 13 884 16 324 15 989

96 96

47 43 47 43

58—61 58—59 60—61

3 277

362 415

2 497

362 415 391 348 270

24 21 43 9 407 7 460 11 637

780 782

15

11312

32 313

2 700 4 830 1 263 2 478

45 45 29 65

100

94 100

58_61 58_59 60—61

777 723 518 777 703 438 306 320 321

32 15 19 9 691 4 926 5 969 20 80

540 761

4 400 5 800

7 530 3 741 3 551 3 078 14 84 98 75 77 75 77

58—61 58—59 60—61

1 241

706 409

1 141

680 389 320 420 395

16 14 5 326 5 839 5 139

100

20 20

717 630 500

5 520 4 900 6 255 6 629

4 069 827

2124

76 76 23 25 20 43

58_61 58—59 60—61

1 109

260 440

1 069 60 60

411 534 467

14 5 584 3 867 5 240 40

200 380 565 630 802

9 872 3 865 6211

827

23 13 36 100

100 100 100

58—61 58—59 60—61

700

1 546 1 803

120

1 106 1 383

500 359 396

13 13

4 553 4 542 5 280

580 440 420 743 661 707

5 402 6 014 7 000 4 211 4 618

100 100

26 38 63 49

58—61 58—59 60—61

3 349

550 491

2 489

430 191 380 580 412

13

1.010

4 952 2 986 2 287

860 120 300 684 761 794

6 495

4113 4 961

8 829 32 55 76 71

8—61

1 041

621 528

2 770

420 784

4 719 74

30—50 000 inv. centralortskommuncr 58_59 60—61

963 1 070

4 370 5 408

58—61

kranskommuner 58_59 60_61

2 033

405 250

oowco

9 778 1 431 1 233

58—61

10—30 000 inv. 58—59 60—61 58_59 60—61 58—59 60—61 58—59 60—61 58—59 60—61

58—59 60—61

655 449 505 215 143 280 583 100 369 758 1 162

1 802 2 762

CD (DLDLOHMCDGOFVLO

2 664 1 938 2 162 910 734 890 1 968 473 1 240 2 102 4 361 6 313 10 465

58—61

( 10 000 inv. 58—59 60—61 58—59 60—61 58—59 60—61 58_59 60—61 58_59 60—61

58—59 60—61

4 564

277 361 258 385 214 430 140 326 236 354

1 125 1 856

500031me 0000 oo oooonozoxntoovhv

LÖKD in vmwmwwpmhmm "(PLO

16 778

1 071 1 370 789 1 432 552 1 301 469 1 100 657 1 157 3 538 _ 6 360 52

58—61

Hela riket 58—59 60—61

2 981

10 778 12 403

LG

9 898 52

58 969 14 768 72 472 16 600

58—61l23 181

131441] 31 368

Tabell 9 a. Planerad bostadsproduktion 1964—68 på kommunmark

och på annan mark, flerfamiljshus.

Lägenheter på kommunmark

och på annan mark

Bostads- Läns— därav på Övriga försörjningsområde, region År lägen- kommungrupp Summa kommun- k delv1s annan heter ommun- mark mark 0 mark 0 %» (y A 0 Stockholmsområdet 1 Stockholm 64—66 17 932 62 6 32 _ 67_68 3 035 16 80 4 _ förortskommuner 64—66 33 329 50 14 36 75 67—68 22 345 51 20 29 475 Göteborgsområdet 4 Göteborg 64—66 20 043 89 1 10 _ 67—68 14 800 88 7 5 _ förortskommuner 64_66 7 523 63 _ 37 _ 67—68 4 253 50 _ 50 _ Malmö—Lund-om- rådet 3 Malmö—Lund 64_66 13 453 81 _ 19 _ 67—68 5 205 87 _ 13 _ förortskommuner 64_66 2 463 88 _ 12 _ 67—68 954 97 _ 3 — > 50 000 inv. centralorts— 1—5 64—66 42 712 58 21 21 47 kommuner 67—68 25 762 57 36 7 300 kranskommuner 1—5 64—66 4 628 52 10 38 23 67—68 2 568 38 16 46 32 30—50 000 inv. centralorts- 1—5 64_66 24 948 69 9 22 _ kommuner 67—68 15 418 71 14 15 _ kranskommuner 1—5 64—66 1 854 39 58 3 — 67—68 967 41 22 37 _ 10—30 000 inv. 1_5 64_66 39 307 58 9 33 _ 67—68 18 801 49 13 38 _ ( 10 000 inv. 1—5 64—66 24 202 63 7 30 _ 67—68 11 604 67 9 24 135 Hela riket 1_5 64_66 232 394 63 10 27 145 67—68 126 513 60 19 21 942

Tabell 9b. Planerad bostadsproduktion 1964—68 på kommunmark

och på annan mark, småhus.

Lägenheter på kommunmark och på annan mark Bostads— L" IS- därav på Övriga [örsörjningsområde, remion År lägen- kommungrupp g % n kommun— delvis annan heter * u ima _ kommun— mark _ mark o, mark o /o 0/ Å) O Stockholmsområdel 1 Stockholm 64_66 3 442 70 _ 30 _ 67—68 775 73 -— 27 _ förortskomnmner 64_66 10 711 32 50 18 410 67—68 8 922 38 50 12 265 Göteborgsområdet 4 Göteborg 64_66 2 290 51 28 21 _ 67_68 2 500 28 72 _ _ förortskommuner 64_66 5 895 66 _ 34 — 67_68 3 520 59 _ 41 _ A Ialmö_Luml—om— * rådet 3 Malmö—Lund 64_66 2 925 48 _ 52 _ 67_68 550 100 _ _ _ förortskomnmner 64_66 6 326 49 3 48 _ 67—68 3 214 43 _ 57 100 > 50 000 inv. centralorts— 1_5 64_66 9 366 68 16 16 66 kommuner 67_68 6 721 56 31 13 205 kranskommuner 1_5 64—66 7 455 59 4 37 115 67_68 3 945 40 7 53 283 110—50 0000 inv. centralorts- 1_5 64_66 7 511 78 6 16 220 kommuner 67_68 4 340 75 10 15 110 kranskommuner 1_5 64_66 3 602 81 8 11 _ 67_68 1 944 56 22 22 50 ]0_30 000 inv. 1_5 64—66 11 047 74 8 18 _ 67_68 5 709 55 13 32 _ ( 10 000 inv. 1_5 64_66 14 866 75 6 19 134 67—68 7 689 64 8 28 305 Hela riket 1_5 64_66 85 436 64 8 28 945 67_68 49 829 53 15 32 1 318

Kommunförteckning, gruppering

Kommuner med skyldighet att upprätta bostadsbyggnadsprogram enligt kungörel- sen den 14 december 1962 (SFS nr 655), s.k. programkommuner, har i det föl- jande förtecknats och grupperats. Vid grupperingen har hänsyn tagits till att ett flertal kommuner inte utgör självständiga bostadsförsörjuingsenheter utan till- sammans med en eller flera andra kommuner bildar större bostadsförsörjnings- områden. Sammanföringen av kommuner till bostadsförsörjningsområden grundas på uppgifter som erhållits från bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Även i övrigt har bostadsmyndigheterna medverkat vid tillkomsten av grupperingen.

Vid denna gruppering har landet indelats i fem länsregioner. Länsregion I om- fattar Mälardalen (länen A, B, C, D, T och U), länsregion Il Östergötland och Småland, länsregion III Skåne och Blekinge, länsregion IV Västsverige och Skara- borgs län samt länsregion V Norra Sverige inklusive Värmland och Dalarna. Bo— stadsförsörjningsområden med fler än 50 000 inv. och några områden som starkt avviker från medelförhållanden redovisas särskilt. övriga bostadsförsörjnings- områden och enskilda kommuner är hänförda till grupper med 30—50 000 inv., 10—30 000 inv. och mindre än 10 000 inv.

Ett 70-tal programkommuner med mindre än 10000 inv. ingår inte i utred- ningens undersökningar pä grund av att bostadsproduktionen varit alltför liten för att möjliggöra statistisk bearbetning. Vissa uppgifter har dock medtagits an- gående både dessa kommuner och icke programkommuner.

Ett antal data om programkommunerna redovisas. I kol. »Personalklass» har kommunernas administrativa och tekniska resurser i form av anställda tjänste- män graderats 0—5, varvid 0 uttrycker en kommun som har obetydliga sådana resurser och 5 uttrycker storstädernas resurser. Underlaget har lämnats av läns- bostadsnämnderna. För kommuner med mindre än 10 000 inv. redovisas tätortsgrad 1960, vilken är relationen mellan kommunens tätortsbefolkning (tätorter med minst 200 inv.) och kommunens totala antal invånare enligt 1960 års folkräkning.

lnflyttningsfärdiga lgh Folk- 1960-_62 ] än Bostadstörsörjningsområde, Folkmängd mängds- antal ' kommungrupp 31/121962 förändring per 1960_62 .. _ 1000 små- ovr. _ . _ summa nn. hus hus Länsregion [ A+B+C+D+T+U A, B,C 1 Stor—Stockholm .......... 1 186 283 + .)6 152 6 674 33 923 40 597 34,22 1 A Stockholms stad + för- ortskommuner ......... 1 153 360 + 51 724 6 100 32 786 38 886 33,72 1 B Yttre förortszonen ...... 32 923 + 4 428 574 1 137 1 711 51,97 B 2 Söderläljeområdet ........ 44 980 + 5 880 280 2 342 2 622 58,29 C 3 Uppsalaområdet ......... 90 151 + 4 353 443 4 883 5 326 59,08 D 4 Eslcilslunaområdet ....... 66 489 + 2 130 444 2 358 2 802 42,14 T 5 Örebroområdet .......... 84 250 + 2 091 755 2 341 3 096 36,75 U 6 Västeräsområdet ........ 89 108 + 4 971 585 3 456 4 041 45,35 30_50 000 inv. ........ 45 857 + 1 574 262 1 429 1 691 36,88 10—30 000 inv. ........ 189 014 + 13 084 1 591 7 716 9307 49,24 ( 10 000 inv. a) programkommuner in- gående i utredningens undersökningar ....... 152 878 + 2 371 1 345 3 569 4 914 32,14 b) övriga programkom— muner ............. 21 375 _ 1 130 75 133 208 9,73 c) övriga kommuner (d.v.s. icke program- kommuner) .......... 248 408 _ 10 868 2 125 1 487 3 612 14,54 Region 1 summa 2 218 793 + 80 608 14 579 63 637 78 216 35,25 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar ......... 1 949 010 + 92 606 12 379 62 017 74 396 38,17 Länsregion II E+F+G+H+I E 1 Norrköpingsområdct ..... 99 931 + 1 753 624 2 971 3 595 35,97 E 2 Linlcöpingsomrädet ...... 79 694 + 2 516 475 2 190 2 665 33,45 F 3 Södra Vätterbygden ...... 85 881 + 2 879 869 1 972 2 811 33,08 30_50 000 inv .......... 71 770 + 3 606 803 2 166 2 969 41,37 10——30 000 inv. ........ 169 354 + 6 540 1 383 4 351 5 734 33,86 ( 10 000 inv. a) programkommuner in- gående i utredningens undersökningar ....... 164103 + 3 718 2138 3 003 5141 31,33 b) övriga programkom- muner .............. 57 249 — 1 122 481 316 791 13,92 c) övriga kommuner (d.v.s. icke program— kommuner) .......... 365 359 _ 19 955 2 646 1 136 3 782 10,35 Region II summa 1 093 341 — 65 9 419 18 105 27 524 25,17 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar ......... 670 733 + 21 012 6 292 16 653 22 i”) 34.21

Inflyttningsfärdiga lgh Folk- 1960—62 L"n Bostadstörsörjningsområde, Folkmängd mängds— antal & kommungrupp 31/12 1962 förändring per 1960—62 sm å_ övr 1 000 hus hus summa mv. Länsregion 111 K + L + M M 1 Malmö—Lund-området .. 337 487 + 17 094 2 709 10814 13 523 40,07 M 2 Hälsingborgsområdet ..... 89 510 + 1 879 674 1 890 2564 28,64 30—50 000 inv. ........ 107 850 + 918 740 2 172 2 912 27,00 10—30 000 inv. ........ 146 322 + 3 343 1 572 3 141 4 713 32,21 ( 10 000 inv. a) programkommuner in- gående i utredningens undersökningar ....... 104543 + 3 929 1 267 1 881 3 148 30,11 b) övriga programkom- muner .............. 34 662 _ 912 318 176 494 14,25 c) övriga kommuner (d.v.s. icke program- kommuner) .......... 221 218 _ 8 573 1 262 737 1 999 9,04 Region III summa 1 041 592 + 17 678 8 542 20 811 29 353 28,18 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar ......... 785 712 + 27 163 6962 19898 26 860 34,19 Länsregion IV N + 0 + P + B N,O, P 1 Göteborgsområdet ........ 554035 + 25 149 3932 16 488 20420 36,86 P 2 Boråsområdel ........... 93 323 + 2 242 633 1 583 2 216 23,75 P 3 Vänersborg— Trollhättan- omrädet ................ 61 670 + 2 374 496 1 408 1 904 30,87 30_50 000 inv. ........ 87 139 + 2 768 600 2 447 3 047 34,97 10—30 000 inv. ....... 118 270 + 7 605 1 414 3 629 5 043 42,64 ( 10 000 inv. a) programkommuner in- gående i utredningens undersökningar ....... 107 656 + 2086 1 256 1 593 2849 26,46 b) övriga programkom- muner .............. 101 295 — 2 174 949 419 1 368 13,51 c) övriga kommuner (d.v.s. icke program- kommuner) .......... 317 517 _ 11 692 2 075 831 2 906 9,15 Region IV summa 1 440 905 + 28 358 11 355 28 398 39 753 27,59 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar ......... 1 022 093 + 42 224 8 331 27 148 35 479 34,71 Länsreyion V 5 + W + X + Y + Z + AC + BD ?? S 1 Karlstadsområdet. . . . . .. 66 122 + 3 561 640 1 777 2 417 36,55 X 2 Gävleområdet ........... 69 292 + 2 572 580 2 164 2 744 39,60 "i Y 3 Sundsvallsområdel ....... 86 713 + 2 035 835 2 108 2 943 33,94

7—412911

Inflyttningsfärdiga lgh Folk- 1960—62 Län Bostadstörsörjningsområde, Folkmängd mängds- antal kommungrupp 31/12 1962 förändring per 1960—62 .. 1 000 sillås- (år; summa inv. AC 4 Umeåområdel ........... 49 516 + 3 209 548 1 639 2 187 44,17 BD 5 Luleåomrddet ........... 45 123 + 2 891 783 889 1 672 37,05 BD 6 Pileåområdet ........... 22 038 + 1 197 465 395 860 39,02 30—50 000 inv. ........ 158 383 + 3 635 1 524 3 461 4 985 31,47 10—30 000 inv. ........ 427 330 + 2 751 3 064 8 722 11 786 27,58 ( 10 000 inv. a) programkommuner in- gående i utredningens undersökningar ....... 163991 + 1 110 1 743 2865 4608 28,10 b) övriga programkom- muner .............. 93 529 _ 3 628 666 475 1 141 12,20 c) övriga kommuner (d.v.s. icke program- kommuner) .......... 604 569 _ 36 020 4 580 2426 7006 11,59 Region V summa 1 786 606 _ 16 687 15 428 26 921 42 349 23,70 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar ......... 1 088 508 + 22 961 10 182 24 020 34 202 31,42 Hela riket summa 7 581 237 + 109 892 59 323 157 872 217 195 28,65 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar ......... 5 516 056 + 205 966 44 146 149 736 193 882 35,15

Inflyttningsfärdiga lgh

F01k_ 1960—62

Folkmängd mängds- 31112 1962 förändring antal per

1960—62 1 000 inv.

Kommun

övr. hus

Länsregionl A+B+C+D+T+U

1 Stor-Stockholm ......... 1 186 283 + 56 152 33 923 1 A Stockholms stad + för- ortskommuner .......... 1 153 360 + 51 724 32 786 Stockholm ............ 802 124 _ 5 785 11 534 Lidingö .............. 32 062 4 310 1 639 Nacka ............... 22 562 1 992 947 Saltsjöbaden köp ...... 5 684 444 144 Boo .................. 7 101 493 120 Solna ................ 53 658 4 394 3 087 Sundbyberg ........... 27 195 139 605 Danderyd köp ........ 12 835 1 353 438 Djursholm ............ 7 493 267 138 Stocksund köp ........ 5 001 191 52 Sollentuna köp ........ 28 365 4 285 1 297 Täby köp ............ 24 739 5 904 2 168 Botkyrka ............. 13 757 2 981 934 Huddinge ............ 35 800 8 236 3 165 Järfälla .............. 26 638 9 955 2 705 Österhaninge .......... 11 312 2 876 856 Märsta ............... 8 657 2 902 1 148 Sigtuna .............. 3 344 400 112 Tyresö ............... 9 994 4 425 883 Upplands—Väsby ....... 10 853 2 581 724 Upplands-Bro ......... 4 186 297 90

? P o

OHHOHNWWwai-IHHMÄHOCOÖUK

A B » » » » » » » » » » » » » » » » » » C B Yttre förortszonen ...... 32 923 Vaxholm ............. 4 076 Gustavsberg .......... 5 537 Salem ................ 2 495 Vallentuna ........... 6 141 Västerhaninge ......... 7 805 Österåker ............. 6 869

4 428 1 137 358 195 438 15 194 164 831 155 1 592 434 1 015 174

5 880 2 342 5 406 2 157 474 185

Söderlälieområdel ........ 44 980 Södertälje ............ 39 768 Järna ................ 5 212

4 353 4 883 4 331 4 869 97 0 155 0 36 14

Uppsalaområdet ......... 90 151 Uppsala .............. 80 502 Bälinge .............. 3 755 Vaksala .............. 2 808 Vattholma ............ 3 086

[+|++ +++ +++++++ +++++++++++11+++++++

2 130 2 358 1 760 2 148 370 210

Eskilstunaomrddet ....... 66 489 Eskilstuna ............ 60 265 Torshälla ............. 6 224

Örebroområdet .......... 84 250 Örebro ............... 76 795

2 091 2 341 1 869 2 298

++ +++

lnflyttningsfärdiga lgh 1960—62

Folk- Tät- Per- .. Folkmängd mängds- orts- La" Kommun 31 /12 1962 förändring antal per grad 553215 1960—62 små- övr. sum- 1000 1960 hus hus ma lm” Mosjö ................ 2 266 + 246 91 0 91 40,16 0,59 0 Axberg ............... 5 189 — 24 89 43 132 25,44 0,27 0 U 6 Västeråsområdet ......... 89 108 + 4 971 585 3 456 4 041 45,35 Västerås .............. 80 451 + 4 297 407 3 151 3 558 44,23 4 Tillberga ............. 3 640 + 218 123 40 163 44,78 0,56 0 Skultuna ............. 5 017 + 456 55 265 320 63,78 0,62 0 30—50 000 inv- --------- 45 857 + 1 574 262 1 429 1 691 36,88 T Karlskogaområdet ....... 45 857 + 1 574 262 1 429 1 691 36,88 Karlskoga ............ 36 248 + 1 274 182 1 220 1 402 38,68 3 Degerfors köp ......... 9 609 + 300 80 209 289 30,08 0,91 1 10—30 000 inv. ......... 189 014 + 13 084 1 591 7 716 9 307 49,24 C Enköping ............... 14 464 + 1 559 114 646 760 52,54 2 D Katrineholm ............ 20 032 + 1 687 46 1 109 1 155 57,66 2 » Oxelösund .............. 12 569 + 4 198 265 1 093 1 358 108,04 2 » Nyköping .............. 25 631 + 1 868 302 1 179 1 481 57,78 3 T Kumla ................. 10 035 + 217 46 284 330 32,88 2 » Lindesbergsområdet ..... 14 368 + 173 152 321 473 32,92 Lindesberg ........... 6 255 + 465 59 291 350 55,96 0,99 1 Linde ................ 8 113 _ 292 93 30 123 15,16 0,51 0 U Fagerstaområdet ........ 22 434 + 212 153 638 791 35,26 Fagersta ............. 15 535 + 99 124 493 617 39,72 2 Norberg köp. ....... 6 899 + 113 29 145 174 25,22 0,83 1 Hallstahammarområdet. . 17 028 + 1 120 204” 611 815 47,86 Hallstahammar köp. . . . 12 105 + 1 094 167 465 632 52,21 1 Kolbäck .............. 4 923 + 26 37 146 183 37,17 0,63 0 » Arboga ................. 11 455 + 595 95 360 455 39,72 2 » Köping ................. 18 170 + 791 97 705 802 44,14 3 » Sala ................... 11 097 + 153 66 352 418 37,67 2 » Surahammar ............ 11 731 + 511 51 418 469 39,98 1 ( 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar ....... 152 878 + 2 371 1 345 3 569 4 914 32,14 B Norrtälje ............... 9 368 + 646 80 422 502 53,59 1,0 1 » Nynäshamn ............. 9 796 + 447 49 327 376 38,38 1,0 2 » Sjuhundra .............. 5 240 + 9 38 70 108 20,61 0,32 0 » Östhammar ............. 7 045 — 352 45 56 101 14,34 0,35 0 » Häverö ................. 8 069 + 150 73 90 163 16,73 0,62 0 C Tierp köp .............. 3 861 + 101 35 83 118 30,56 0,78 0 » Dannemora ............. 4 103 — 45 12 125 137 33,39 0,59 0 » Håbo .................. 2 933 + 221 96 0 96 32,73 0,52 0 » Älvkarleby ............. 9 777 + 384 116 95 211 21,58 0,92 0 » Oland .................. 6 152 —- 166 66 52 118 19,18 0,34 0 D Strängnäs .............. 8 490 + 199 63 191 254 29,92 0,92 1 » Flen ................... 5 966 + 273 31 218 249 41,74 0,92 2 » Vingåker ............... 8 939 —— 297 40 161 201 22,49 0,58 1 T Nora ................... 4 162 + 96 52 103 155 37,24 0,99 1 » Frövi köp .............. 3 022 + 161 30 131 161 53,28 0,76 0 » Hällefors köp. .......... 8 272 + 967 197 430 627 75,80 0,90 1 » Hallsberg köp. ......... 7 883 + 355 52 264 316 40,09 0,83 1

Län

Kommun

Folkmängd 31/12 1962

Folk- mängds— förändring 1960—62

Inflyttningsfärdiga lgh

1960—62 antal små- övr. sum- hus

per 1 000 inv.

Tät- orts- grad 1 960

Per- sonal- klass

zeecjeaå

Laxå köp. ............. Fellingsbro ............. Ljusnarsberg köp. ...... Kungsör köp ............ Skinnskatteberg ......... Västerlövsta ............ Kolsva ................. b) icke ingående i utred-

ningens undersökningar Vendel ................. Söderfors .............. Askersund .............. Sköllersta .............. Lekeberg ...............

Länsregion II E+F+G+H+I

N orrköp ingsområdet ........ Norrköping ............. Skärblacka .............

2 Linköpingsområdet ......... Linköping .............. Kärna ................. Vreta Kloster ...........

Södra Vätterbygden ......... Jönköping .............. Huskvarna ............. Bankeryd .............. Hakarp ................ Norrahammar köp ....... Månsarp ................ Tenhult ................

30—50 000 inv. ........... Växjöområdet ............. Växjö .................. Bergunda ............... Rottne ................. Östra Torsås ............ Kalmaromrädet ........... Kalmar ................ Dörby .................

10—30 000 inv. ........... Mjölby ................... Motala ................... Finspång köp. ............ Nässjö ................... Värnamo ................. Tranås ...................

5 199 4 950 9 283 4 748 6 140 5 052 4 428

21 375 4 614 2 794 4 097 4 870 5 000

99 931 92 281 7 650

79 694 68 974 4 309 6 411

85 881 51 053 13 982 4 120 3 138 5 829 2 904 4 855

71 770 36 437 25 830 4 208 3 789 2 610 35 333 31 594 3 739

169 354 11 065 27 300 15 838 18 948 13 853 15 891

+l I+]

il l+| |

|+++ +++

+++++++ +++||++++ ++++++++

284 227 606 265 340 223

69

1 130 169

217 302 463

1 753 1 747

2 516 2 407 152 43

2 879 1 194 384 444 255 277 88 237

52 33 39 62 30 36 18

75 18 12 20 18

624 584 40

475 360 42 73

869 337 58 121 89 99 50 115

78 75 112 190 139 72 85

133 40 59 18 16

2 971 2 873 98

2 190 2 048 88 54

1 972 1 501 340

130 108 151 252 169 108 103

208 58

79 36 23

3 595 3 457 138

2 665 2 408 130 127

2 841 1 838 398 121 105 144 93 142

25,00 21,82 16,27 53,07 27,52 21,38 23,26

953 1257 439 1928 739 450

35,97 37,46 18,04

3335 3491 3037 1931

33,08 36,00 28,47 29,37 33,46 24,70 32,02 29,25

0,94 0,35 0,77 0,99 0,56 0,46 0,74

0,48 0,88 0,60 0,39 0,31

0,54

0,51 0,53

0,86 0,77 0,96 0,87 0,44

OOOHOOO

OO»:—

OOOOOOJAF—

Inflyttningsfärdiga lgh 1960—62

Folk- Tät- Per- .. Folkmängd mängds- orts— La" Kommun 31 /12 1962 förändring antal per grad SSW" 1960_62 .. 1 000 1960 355 små- ovr. sum- inv hus hus ma ' G Ljungbyområdet .......... 13 303 + 882 127 472 599 45,03 Ljungby ............... 9 885 + 923 85 460 545 55,13 0,98 2 Berga .................. 3 418 — 41 42 12 54 15,80 0,34 0 H Oskarshamnsområdet ..... 18 444 + 667 204 492 696 37,74 Oskarshamn ............ 13 214 + 668 107 468 575 43,51 2 Döderhult .............. 5 230 _ 1 97 24 121 23,14 0,54 0 » Västervik ................. 18 732 + 797 96 573 669 35,71 3 I Visby .................... 15 980 + 284 53 148 201 12,58 2 ( 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar ......... 164 103 + 3 718 2 138 3 003 5 141 31,33 E Vadstena ................. 4 624 + 269 54 151 205 44,33 0,94 1 » Skänninge ................ 4 060 + 88 55 76 131 32,27 0,67 1 » Boxholm köp. ............ 4 198 + 79 59 189 248 59,08 0,79 0 » Åtvidaberg köp. .......... 8 030 + 394 96 135 231 28,77 0,88 1 » Valdemarsvik köp. ........ 3 357 + 61 29 83 112 33,36 0,92 0 » Söderköping .............. 5 488 + 23 73 49 122 22,23 0,67 1 » Västra Kinda ............. 5 498 _ 134 43 92 135 24,55 0,47 0 F Vetlanda ................. 9436 + 129 97 141 238 25,22 1,0 2 » Skillingaryd köp ........... 3 002 + 130 82 10 92 30,65 0,92 1 » Anderstorp köp ........... 3 502 + 213 69 58 127 36,26 0,85 0 » Villstad .................. 4 153 + 157 94 40 134 32,27 0,66 0 » Eksjö .................... 9 857 _ 282 65 150 215 21,81 1,0 2 » Gislaved köp. ............ 6 929 + 185 112 27 139 20,06 0,84 1 » Vaggeryd köp ............. 4 708 + 120 99 1 100 21,24 0,72 0 » Gnosjö ................... 7060 + 183 107 60 167 23,65 0,50 0 G Alvesta köp ............... 8 126 + 417 86 197 283 34,83 0,76 2 » Lenhovda köp. ........... 2 509 _ 80 38 43 81 32,28 0,57 0 » Åseda köp. .............. 2 480 + 38 44 30 74 29,84 1,0 0 » Lessebo köp. ............. 2 794 + 70 23 62 85 30,42 0,92 0 » Markaryd köp ............. 5 362 + 170 65 134 199 37,11 0,58 0 » Älmhult köp .............. 5 371 + 46 64 99 163 30,35 0,96 1 H Nybro ................... 9244 + 650 102 353 455 49,22 1,0 2 » Borgholm ................ 2 418 — 88 43 27 70 28,95 1,0 1 » Hultsfred köp. ........... 4 505 + 99 76 65 141 31,30 1,0 1 » Mönsterås köp. ........... 6 011 + 708 76 335 411 68,37 0,72 1 » Ålem . ................... 4 982 + 29 67 114 181 36,33 0,62 0 » Emmaboda köp. .......... 2 920 + 116 55 38 93 31,85 0,90 0 » Gamleby köp. ............ 6 118 + 45 82 102 184 30,08 0,44 0 » Överum .................. 3 138 _ 11 33 47 80 25,49 0,62 0 » Vimmerby ................ 6 612 + 266 94 37 131 19,81 0,95 2 » Högsby .................. 7 611 _ 372 56 58 114 14,98 0,49 0 b) icke ingående i utred— ningens undersökningar . 57 249 — 1 122 481 316 797 13,92 E Ödeshög .................. 4 094 _ 339 21 9 30 7,33 0,47 F Gränna ................... 3 158 _ 39 9 7 16 5,07 0,53 » Sävsjö ................... 5210 + 37 66 22 88 16,89 0,82 » Hylte .................... 5468 _ 10 26 56 82 15,00 0,48 » Bredestad ................ 4843 + 6 60 0 60 12,39 0,49 G Tingsryd köp ............. 3 068 + 39 37 30 67 21,84 0,50 » Almundsryd köp. ......... 4 160 _ 138 34 0 34 8,17 0,45

Kommun

Folkmängd 31 / 12 1962

Folk- mängds- förändring 1960—62

Inflyttningsfärdiga lgh

1960—62

antal

övr. hus

per 1 000 inv.

Hovmanstorp köp. ........

Lammhult ................ . Moheda .................. Traryd köp. .............. Virserum köp. ............ Sevede ................... Slite köp. ................

Länsmglon III K + L + M

Malmö—Lund-området ..... Malmö ................. Bunkeflo ............... Burlöv ................. Oxie ................... Vellinge ................ Räng .................. Skanör m. Falsterbo ..... Lund .................. Staffanstorp ............ Södra Sandby ........... Torn ................... Kävlinge köp. .......... Furulund köp ........... Löddeköpinge ........... Svedala köp. ........... Bara ................... Lomma köp. ........... Dalby ..................

2 H dlsingborgsområdet ........ Hälsingborg ............ Ödåkra ................. Mörarp ................. Vallåkra ................

30—50 000 inv. ........... Karlskronaområdet ........ Karlskrona ............. Lyckeby ............... Kristianstadsområdet ...... Kristianstad ............ Vä ..................... Landskronaområdet ....... Landskrona ............. Härslöv ................ Rönneberga ............. Dösjebro ...............

10—30 000 inv. ........... Karlshamnsområdet ....... Karlshamn .............

337 487 237 517 3 756 7 020 1 787 3 325 1 927 1 049 41 732 6 061 3 186 2 467 3 607 3 115 2 008 5 248 2 307 7 927 3 448

89 510 77 628 4 390 3 793 3 699

107 850 38 888 33 278

5 610 30 261 26 166

4 095 38 701 29 102

2 962 3 484 3 153

146 322 25 653 11 688

HH

U! coq

+++ +l|++l++++++ +++++ ++|++++|+++++1+++++

10 814 8 023 0 227

0 47

9 0

2 235 92 18

0 15 39

0 97

0 0 12

1 890 1 804 65 21

0

2 172 741 684

57 757 743

14 674 652

0 18 4

3 141 569 221

13,54 17,45 18,88 17,41 13,72 13,06 12,04

OHOOOOOOOOUFHOOOHOU'

GOOD) om Oph

Inflyttningsfärdiga lgh Folk- 1960—62 Tät— P% .. Folkmängd mängds- orts- Lan Kommun 31/12 1962 förändring antal per grad Såna” 1960—62 .. 1 000 1960 355 små- ovr. sum- . hus hus ma 1nv. Asarum ................ 8939 + 248 101 205 306 34,23 0,48 0 Mörrum ................ 5 026 + 652 128 149 271 53,92 0,49 0 K Ronnebyområdet .......... 20 540 — 1 589 265 369 634 30,87 Ronneby ............... 9086 + 502 108 299 407 44,79 1,0 2 Kallinge ................ 11 454 _ 2 091 157 70 227 19,82 0,43 0 L Hässleholmsområdet ....... 18 916 + 973 200 488 688 36,37 Hässleholm ............. 14 284 + 1 086 154 476 630 44,11 2 Sösdala ................ 4 632 _ 113 46 12 58 12,52 0,50 0 » Ängelholmsområdet ........ 16211 + 820 127 461 588 36,27 Ängelholm .............. 13 075 + 748 92 447 539 41,22 2 Barkåkra ............... 3 136 + 72 35 14 49 15,63 0,62 0 M Höganäsomradet .......... 11 767 + 214 187 88 275 23,37 Höganäs ............... 7 542 + 22 75 57 132 17,50 1,0 2 Väsby .................. 4225 + 192 112 31 143 33,85 0,36 0 . Trelleborgsområdet ........ 24 537 + 1 223 209 610 819 33,38 Trelleborg .............. 20 296 + 1 429 175 . 610 785 38,68 3 Skegrie ................. 2 251 _ 77 14 0 14 6,22 0,20 0 Gislöv .................. 1 990 _ 129 20 0 20 10,05 0,14 0 » Ystadsområdet ............ 18 244 _ 312 89 244 333 18,25 Ystad .................. 13 617 _ 128 65 227 292 21,44 2 Herrestad .............. 4 627 _ 184 24 17 41 8,86 0,25 0 » Eslöv .................... 10454 + 901 138 312 450 43,05 2 ( 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar ......... 104 543 + 3 929 1 267 1 881 3 148 30,11 K Sölvesborg ................ 6 130 + 184 71 87 158 25,77 0,96 2 » Olofström köp. ........... 7 283 + 1 193 97 343 440 60,41 1,0 1 L Simrishamn ............... 7 558 + 211 69 214 283 37,44 0,77 2 » Åstorp köp. .............. 7 083 + 155 107 84 191 26,97 0,86 1 » Båstad köp. ............ 2 234 _ 30 44 26 70 31,33 1,0 0 » Klippan köp. ........... 8 623 + 352 100 57 157 29,80 0,78 1 » Perstorp köp. ............ 6 561 + 535 49 174 223 33,99 0,69 1 » Bromölla köp. ............ 4 722 + 249 94 30 124 26,26 1,0 0 » Broby .................... 3 712 + 130 33 86 119 32,06 0,63 0 » Knislinge ................. 3 566 + 80 68 71 139 38,98 0,69 0 » Hjärsås .................. 2659 + 100 44 39 83 31,21 0,44 0 » Tyringe .................. 7 695 + 47 60 114 174 22,61 0,59 0 » Bjärnum ................. 4 551 + 17 25 87 112 24,61 0,55 0 » Osby köp. ............... 7 336 + 120 41 98 139 18,95 0,77 0 » Örkelljunga ............... 6 618 _ 60 71 47 118 17,83 0,59 0 M Bjuv köp. ............... 4 739 + 423 101 96 197 41,57 0,92 0 » Hörby köp. .............. 3 568 + 29 46 49 95 26,63 1,0 0 » Höör köp. ............... 3 477 + 55 58 34 92 26,46 1,0 1 » Sjöbo köp. ............... 3 540 + 49 52 42 94 26,55 0,69 0 » Svalöv ................... 2888 + 90 37 103 140 48,48 0,65 0 b) icke ingående i utred- ningens undersökningar . 34 662 — 912 318 176 494 14,25 K Jämshög ................. 3439 _ 35 43 12 55 15,99 0,29 L Örkened .................. 3 844 _ 133 39 22 61 15,87 0,43 » Vinslöv köp ............... 2 031 + 8 20 12 32 15,76 1,0 » Åhus köp ................. 4 259 _ 108 39 22 61 14,32 0,78 » Tomelilla köp ............. 6 139 _ 225 45 32 77 12,54 0,65

Inflyttningsfärdiga lgh Folk- 1960—62 Tät- P% .. Folkmängd mängds- orts- La" Kommun 31 /12 1962 förändring antal per grad 513131" 1960—62 .. 1 000 1960 ass små— ovr. sum- . hus hus ma an. L Tollarp ................... 4 063 _ 163 18 50 68 16,74 0,57 M Skurup köp. ............. 4 589 _ 121 48 8 56 12,20 0,71 » Billesholm ................ 3 259 _ 71 42 18 60 18,41 0,71 » Ekeby ................... 3 039 _ 64 24 0 24 7,90 0,69 Länsreglon IV N + 0 + P + B 1 N, O,P 1 Göteborgsområdet .......... 554 035 + 25 149 3 932 16 488 20 420 36,86 » 0 Göteborg ............... 410 681 + 9 867 1 167 12 375 13 542 32,97 5 » Torslanda .............. 2 605 + 496 96 0 96 36,85 0,13 1 » Säve ................... 3 106 + 482 166 4 170 54,73 0,33 1 » Tuve ................... 3 318 + 545 121 37 158 47,62 0,86 1 » Styrsö ................. 2 714 _ 46 26 17 43 15,84 0,84 0 » Askim ................. 4 678 + 820 197 0 197 42,11 0,86 1 P Angered ................ 2 392 + 34 36 16 52 21,74 0,46 0 0 Mölndal ................ 28 329 + 3 155 334 1 271 1 605 56,66 3 » Kållered ................ 1 900 + 181 57 24 81 42,63 0,80 0 N Lindome ............... 3 218 + 110 35 0 35 10,88 0,36 0 0 Kungälv ............... 8 215 + 1 753 127 537 664 80,83 0,96 2 » Ytterby ................ 2 524 + 216 56 64 120 47,54 0,46 0 » Hermansby ............. 2 061 _ 44 31 0 31 15,04 _ O » Partille ................. 18 616 + 3 266 426 1 010 1 436 77,14 2 » Råda .................. 5 175 + 573 89 196 285 55,07 1,0 1 » Landvetter ............. 3 566 + 392 68 68 136 34,14 0,38 0 » Öckerö ................. 7 064 _ 82 99 0 99 14,01 0,94 1 N Kungsbacka ............ 5 704 + 1 121 199 256 455 79,77 1,0 1 » Särö ................... 3 337 + 234 30 0 30 8,99 _ 0 » Tölö ................... 2 318 _ 31 16 0 16 6,90 0,17 0 » Onsala ................. 1 710 — 28 11 0 11 6,43 — 0 » Fjärås ................. 3 269 _ 129 33 0 33 10,09 — 0 P Nödinge ................ 6 299 + 1 067 59 461 520 82,55 0,94 0 » Starrkärr ............... 5 695 + 37 52 42 94 16,51 0,82 0 » Lerum ................. 8 156 + 953 283 85 368 45,12 0,90 0 » Stora Lundby ........... 4 209 + 202 67 25 92 21,86 0,21 0 » Skallsjö ................ 3 176 + 5 51 0 51 16,06 0,68 0 P 2 Boråsområdel ............. 93 323 + 2 242 633 1 583 2 216 23,75 Borås .................. 67 987 + 1 530 259 1 435 1 694 24,92 4 Brämhult ............... 2 313 + 169 60 27 87 37,61 0,89 0 Sandhult ............... 6 040 + 200 82 12 94 15,56 0,62 0 Fristad ................. 5 332 + 201 80 39 119 22,32 0,53 0 Toarp .................. 6 169 _ 13 79 10 89 14,43 0,57 0 Viskafors ............... 5 482 + 155 73 60 133 24,86 0,68 0 » 3 Vänersborg— Trollhättan-om- rådet ..................... 61 670 + 2 374 496 1 408 1 904 30,87 Trollhättan ............. 33 091 + 1 587 178 950 1 128 34,09 3 Södra Väne ............. 4 096 + 55 75 0 75 18,31 0,18 0 Vänersborg ............. 18 989 + 604 139 404 543 28,60 3 Västra Tunhem ......... 5 494 + 128 104 54 158 28,76 0,65 0 30—50 000 inv. ........... 87 139 + 2 768 600 2 447 3 047 34,97 N Halmstadsområdet ........ 48 119 + 1 899 434 1 142 1 576 32,75

Inflyttningsfärdiga lgh Folk- 1960—62 Tät- P% .. Folkmängd mängds— orts- Lan Kommun 31112 1962 förändring antal per grad så??? 1960—62 smä- övr. sum- 3030 1960 hus hus ma ' Halmstad .............. 40 058 + 1 351 200 1 142 1 342 33,50 4 Söndrum ............... 3 678 + 387 139 0 139 37,79 0,67 0 Simlångsdalen ........... 4 383 + 161 95 0 95 21,67 0,28 0 0 Uddevallaområdet ......... 39 020 + 869 166 1 305 1 471 37,70 Uddevalla .............. 35 090 + 969 123 1 305 1 428 40,70 3 Skredsvik .............. 3 930 _ 100 43 0 43 10,94 0,25 0 10—30 000 inv. ........... 118 270 + 7 605 1 414 3 629 5 043 42,64 N Falkenberg ............... 11 655 + 763 181 236 417 35,78 2 » Varberg .................. 14 973 + 652 110 477 587 39,20 2 P Alingsås .................. 17 958 + 558 194 412 606 33,75 2 R Skövdeområdet ........... 28 115 + 2 044 335 860 1 195 42,50 Skövde ................. 24 786 + 1 488 224 768 992 40,02 3 Skultorp ............... 3329 + 556 111 92 203 60,98 0,53 0 Mariestad ................ 12 833 + 1 643 163 650 813 63,35 2 Lidköping ................ 17 531 + 874 210 457 667 38,05 2 Falköping ................ 15 205 + 1 071 221 537 758 49,85 3 ( 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar ......... 107 656 + 2 086 1 256 1 593 2 849 26,46 N Laholm .................. 3 635 + 174 51 41 92 25,31 0,93 0 0 Stenungsund .............. 5 990 + 335 82 150 232 38,73 0,37 1 » Strömstad ................ 4 135 + 138 6 144 150 36 28 1,0 1 » Lysekil ................... 7 829 _ 14 21 101 122 15,58 0,76 2 » Tjörn .................... 8304 — 86 127 5 132 15,90 0,50 0 » Ulricehamn ............... 8 117 + 40 59 151 210 25,87 0,87 2 » Lilla Edet köp. ........... 3 528 + 258 55 48 103 29,20 1,0 0 » Kinna köp. .............. 5 583 + 13 104 49 153 27,40 0,92 0 » Tranemo ................. 4941 + 116 65 74 139 28,13 0,46 0 » Limmared ................ 1 554 + 148 62 38 100 64,35 1,0 0 » Dalstorp ................. 2 927 + 34 69 8 77 26,31 0,21 0 » Steneby .................. 4 978 — 7 69 81 150 30,13 0,73 0 » Åmål .................... 9 261 + 227 125 81 206 22,24 0,96 2 B Skara .................... 9203 + 124 66 188 254 27,60 0,90 2 » Tidaholm ................. 6753 + 155 87 101 188 27,84 1,0 1 » Tibro köp. ............... 7 737 + 187 66 137 203 26,24 0,75 0 » Vara köp. ............... 2 850 + 68 38 49 87 30,53 0,86 0 » Habo .................... 4 607 + 66 88 38 126 27,35 0,44 0 » Töreboda köp ............. 5 724 + 110 16 109 125 21,84 0,58 0 b) icke ingående i utred- ningens undersökningar . 101 295 _ 2 174 949 419 1 368 13,51 N Oskarström köp ........... 3 054 + 150 32 21 53 17,35 0,98 » Getinge .................. 2 157 _ 47 10 0 10 4,64 0,59 » Veddinge ................. 3 145 + 72 40 16 56 17,81 0,18 0 Inlands Torpe ............. 3 415 _ 90 49 0 49 14,35 0,20 » Munkedal ................ 4 657 _ 179 23 ' 22 45 9,66 0,59 » Smögen .................. 1 683 _ 5 20 0 20 11,88 0,97 » Södra Sotenäs ............ 5 090 _ 258 47 3 50 9,82 0,74 » Tossene .................. 3 424 _ 168 38 3 41 11,97 0,63 P Tössbo ................... 4 751 _ 300 41 0 41 8,63 0,14 » Skene köp ................ 4 127 + 91 39 57 96 23,26 0,83 » Örby ..................... 2 870 _ 41 45 0 45 15,68 0,11

Kommun

Folkmängd 31/ 12 1962

Folk- mängds- förändring 1960—62

Inflyttningstärdiga lgh

1960—62

antal

övr. hus

per 1 000 inv.

.w-cuvvvuvvvvw

Fritsla ................... Svenljunga köp. .......... Herrljunga köp. .......... Gäsene ................... Bengtsfors köp. .......... Dals-Ed .................. Bollebygd ................ Mellerud köp. ............ Skållerud ................. Åsunden ................. Redväg .................. Vårgårda ................. Mullsjö ................... Götene köp ...............

Länsreglon V

S+W+X+Y+Z+ AC+BD

Karlstadsområdet .......... Karlstad ............... Hammarö köp. ......... Nor .................... Stora Kil ...............

Gåvleområdet .............. Gävle .................. Valbo ..................

Sundsvallsområdet ......... Sundsvall ............... Skön köp. ............. Timrå köp. ............ Selånger ................ Alnö ................... Njurunda ............... Matfors ................

Umeåområdet ............. Umeå stad ............. Umeå lk ................ Holmsund köp. .........

5 Luleåområdet .............. Luleå .................. Nederluleå ..............

Piledområdel .............. Piteå stad .............. Piteå lk ................

[++ +++++

|+++ [|++++++

+++ +++

18 0 44 0 52 24 9 29 51 0 21 6 36 7

11,10 21,15 20,80

3,27 24,00 17,75 11,39 15,22 24,60 11,45 10,94

5,77 20,39 13,73

Inflyttningsfärdiga lgh

Folk- 1960—6") Tät— P% .. Folkmängd mängds— orts— La" Kommun 31 /12 1962 förändring antal per grad får)” 1960—62 .. 1 000 1960 355 små— ovr. sum- . hus hus ma mv. 30—50 000 inv. ........... 158 383 + 3 635 1 524 3 461 4 985 31,47 W Borlängeområdet .......... 40 280 + 1 086 534 974 1 508 37,44 Borlänge ............... 27 431 + 1 303 332 935 1 267 46,19 3 Stora Tuna ............. 12 849 _ 217 202 39 241 18,76 1 Y Örnsköldsviksområdet ...... 34 127 + 932 307 489 796 23,32 Örnsköldsvik ............ 14 721 + 870 38 433 471 32,00 2 Själevad ................ 19 406 + 62 269 56 325 16,75 1 Z Östersundsomrädet ........ 39 812 + 736 214 1 115 1 329 33,38 Östersund .............. 25 262 + 740 121 897 1 018 40,30 3 Frösö köp. ............. 8 707 + 113 39 202 241 27,68 0,88 0 Brunflo ................ 5 843 _ 117 54 16 70 11,98 0,30 0 AC Skellefteåområdet ........ 44 164 + 881 469 883 1 352 30,61 Skellefteå stad .......... 23 522 + 1 329 203 801 1 004 42,68 3 Skellefteå lk ............ 20 642 _ 448 266 82 348 16,86 0,57 0 10—30 000 inv. ........... 427 330 + 2 751 3 064 8 722 11 786 27,58 S Kristinehamn ............. 21 073 _ 346 109 348 457 21,69 3 » Arvika ................... 15 886 + 94 65 231 296 18,63 2 » Säffle .................... 11 324 + 640 130 327 457 40,36 2 » Sunne köp ................ 11 511 _ 647 42 46 88 7,64 0 W Falunomrädet ............. 29 216 + 476 302 568 870 29,78 Falun .................. 18 714 + 81 132 460 592 31,63 3 Stora Kopparberg ....... 10 502 + 395 170 108 278 26,47 1 » Avestaområdet ............ 20414 + 937 121 582 703 34,44 Avesta ................. 11 014 + 370 3 358 361 32,78 1 Krylbo köp. ........... 4 587 + 412 47 184 231 50,36 1,0 0 Grytnäs ................ 4 813 + 155 71 40 111 23,06 0,46 0 » Ludvika .................. 22 019 + 661 12 644 656 29,79 3 » Grangärde ................ 11 215 _ 682 98 57 155 13,82 0 » Mora köp. ............... 12 924 + 26 164 148 312 24,14 1 X Söderhamnsområdet ....... 27403 + 325 163 709 872 31,82 Söderhamn ............. 13 529 + 733 82 473 555 41,02 2 Söderala ................ 13 874 _ 408 81 236 317 22,85 0 » Sandviken ............ . . . . 22 774 + 977 107 631 738 32,41 2 » Hudiksvall ............... 12 106 + 577 69 220 289 23,87 2 » Bollnäs ................... 16 666 — 134 88 277 365 21,90 2 » Ljusdal köp. ............. 11 232 _ 156 35 215 250 22,26 1 » Hofors ................... 12 098 + 623 116 370 486 40,17 1 Y Sollefteå .................. 10 007 + 68 48 353 401 40,07 2 » Kramforsomrädet . . . . . . . . . 19 737 — 838 108 193 301 15,25 Kramfors ............... 12 195 _ 401 71 159 230 18,86 2 Ytterlännäs ............. 7 542 _ 437 37 34 71 9,41 0,51 0 » Härnösandsområdet ....... 24 897 _ 445 233 380 613 24,62 Härnösand ............. 16 980 _ 127 133 377 510 30,04 3 Säbrå .................. 7 917 _ 318 100 3 103 13,01 0,23 0 BD Bodenområdet ............ 23 000 + 221 273 423 696 30,26 Boden ................. 14 007 + 715 140 421 561 40,05 2 Överluleå ............... 8 993 _ 494 133 2 135 15,01 0,48 0 » Kiruna ................... 27 555 + 1 347 268 715 983 35,67 2 » Gällivare ................. 27 854 + 104 180 963 1 143 41,04 0,71 2 » Jokkmokk ................ 11 378 _ 288 109 33 142 12,48 0,60 1 » Nederkalix ............... 14 983 _ 373 131 211 342 22,83 0,67 1 » Arvidsjaur ................ 10 058 _ 416 93 78 171 17,00 0,44 1

Inflyttningsfärdiga lgh Folk- 1960—62 Tät— PCF .. Folkmängd mängds— orts- Lan Kommun 31 /12 1962 förändring antal per grad 515212; 1960—62 små- övr. sum- 1i I030 1960 hus hus ma ' ( 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar ......... 163 991 + 1 110 1 743 2 865 4 608 28,10 S Hagfors .................. 8 612 + 326 44 224 268 31,12 0,92 1 » Filipstad ................. 7582 + 271 44 192 236 31,13 0,98 2 » Grums köp. .............. 6 198 + 173 49 136 185 29,85 0,73 0 » Forshaga köp. ............ 4 670 + 205 49 73 122 26,12 0,88 0 » Ullerud .................. 5225 _ 175 53 70 123 23,54 0,53 0 » Storfors köp. ............. 4 211 + 154 36 126 162 38,47 0,96 0 » Fryksände ................ 7383 _ 114 68 60 128 17,34 0,32 0 W Säter .................... 4461 _ 4 56 67 123 27,57 0,83 1 » Hedemora ................ 6307 + 350 70 241 311 49,31 1,0 2 » Smedjebacken köp. ....... 5 294 + 560 77 231 308 58,18 1,0 0 » Norrbärke ................ 5318 + 35 35 98 133 25,01 0,39 0 » Gagnef ................... 5849 _ 62 131 16 147 25,13 0,60 0 » Malung ................... 9 028 — 14 118 76 194 21,49 0,80 0 » Järna .................... 6873 _ 127 77 27 104 15,13 0,61 0 » Leksand .................. 8 834 _ 160 58 47 105 11,89 0,68 0 » Rättvik .................. 9 729 _ 406 55 89 144 14,80 0,61 0 » Orsa ..................... 7633 _ 196 62 86 148 19,39 0,84 0 Y Ånge köp ................. 4 097 + 145 22 129 151 36,86 1,0 0 » Nätra .................... 7 732 _ 242 76 24 100 12,93 0,36 1 Z Sveg köp. .............. 2 259 + 81 22 42 64 28,33 1,0 0 » Bräcke ................... 3 325 _ 77 17 98 115 34,59 0,51 0 » Ström .................... 7 708 _ 539 72 50 122 15,83 0,34 0 AC Lycksele ................. 6 185 + 743 154 277 431 69,68 1,0 1 » Vännäs köp ............... 4 027 + 130 58 92 150 37,25 0,95 0 » Stensele .................. 8 143 _ 399 105 58 163 20,02 0,47 0 BD Haparanda ............... 3 558 + 213 44 88 132 37,10 1,0 1 » Älvsbyn köp. ............ 3 750 + 239 91 148 239 63,73 0,81 0 b) icke ingående i utred- ningens undersökningar . 93 529 _ 3 628 666 475 1 141 12,20 S Munkfors köp ............. 6 183 _ 74 54 0 54 8,73 0,77 » Årjäng köp. .............. 2 825 _ 18 5 0 5 1,77 0,59 » Ed ...................... 3 095 _ 144 44 29 73 23,59 0,71 » Eda ..................... 6200 _ 102 84 5 89 14,35 0,54 » Kroppa .................. 2 541 _ 71 2 35 37 14,56 0,82 » Rämmen .............. .". . 3 155 _ 124 25 27 52 16,48 0,71 » Visnum .................. 5 750 _ 89 34 51 85 14,78 0,39 W Hedemora lk .............. 7 104 _ 164 98 0 98 13,80 0,46 X Ockelbo .................. 6 880 _ 265 40 39 79 11,48 0,36 » Ovanåker ................. 8 241 _ 157 64 0 64 7,77 0,50 Y Torp ..................... 8 084 _ 649 30 67 97 12,00 0,42 » Långsele ................. 4 905 _ 316 20 26 46 9,38 0,52 Z Undersåker ............... 2913 — 150 18 18 36 12,36 0,54 » Sveg lk ................... 3 346 _ 349 5 53 58 17,33 0,23 » Ragunda ................. 4 427 _ 217 21 20 41 9,26 0,21 » Rödön ................... 6 463 — 374 45 0 45 6,96 0,36 » Berg ..................... 2 938 _ 110 13 2 15 5,11 0,23 AC Vilhelmina köp. .......... 3 020 + 60 32 41 73 24,17 1,0 » Åsele köp. ............... 5 459 _ 315 32 62 94 17,22 0,32

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1964

. Teknikerutbildning i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del II. . Niordisk etterutdannelse 1 by— og regionplanleg- g ng. . Nordiskt institut för elementarpartlkelfysik. . Invalldltetsvurderlng, erstetnlngsfastsettelse, ta- bellsystemer m. v. 1 yrkesskadetrydgene 1 Norden.

DNNH

OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1964 "*

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Företagsinteckning. [10] Svensk namnbok 1964. [14]

Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerström- sffären. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wenner— strömaffären. [17] Lag om förvaltningstörtarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse. [281 Skadestånd II. [31] Förtlda tillträde, ex ropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommitt n. Äktenskapsrätt I. Författ- ningstext. (M] Äktenskapsrätt ll. Motiv. [35] Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 3. Kap. 0 i förslaget till regeringsform. [sa] Rapport och arbetsmaterial från arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1964. [39]

Försvarsdepartementet Krigsmakten; förbandssjukvård. [20]

Socialdepartementet

Bättre åldringsvård. [5] Arbetstidsförkortningens verkningar. [9] Behandlingsforskning vid ungdomsvårdaskolornn.

[24] Ökat stöd till barnfamiljer. [361 Mentalsjukvårdslaz. [40]

Kommunlkatiousdepartementet

Bilskrotning. [2l] statens byggnadsbesparingsutredning 3. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [261

Finanldepartemeutet

Värdeslkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [i] 2. Indexlån. Del II. [2]

Aikoholreklamen. [6] . Statens skogar och skogsindustrier. [7] » Kommunal skatieutjlimning. [19] Nytt skattesystem. [25]

Koncernbidrag m. m. [29] i

1958 års utredning kyrka-stat III. Religionsfrihet. [13] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [161 V Kristendomsundervisningen. [3051 [2

. 2]

Eeklesiastlkdepartementet Förbud mot utförsel av kulturförem ,

”i

P1

'i

*.

Jordbruksdepartementet *7

1960 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutvecklingen” i det svenska lantbruket. [8] 2. Lantbrukets struk- turutveckling [37] Älgfrågan. [11] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning.

Del II. [12] Kronhjortsreservat m. m. [23]

Handelsdepartementet

Effektivare konsumentupplysning. [4] Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och ' tillhörande dokument. [18] ; Översättning av viktigare följdförfattnlngar till för-"i dragen angående Europeiska ekonomiska gemen- såcsapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen. [? H

.; i i !

Inrikesdepartementet

Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3] Bostadsstöd för pensionärer. [411 _ Kommunal markpolitik. [42] .:

". » ”i U

_." ==»

ESSELTE ALSTOCKHOLM 1 964