SOU 1964:48

Farmaceutisk utbildning och forskning

Till Herr Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

Genom beslut den 6 juni 1957 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för eckle siastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga föratt inom eckle- siastikdepartementet biträda med utredning av frågan om utökning av farmaceutiska institutets utbildningskapacitet och därmed sammanhäng- ande frågor.

Med anledning härav tillkallade departementsch—efen den 29 juni 1957 såsom sakkunniga för nämnda ändamål dåvarande byråchefen i ecklesia- stikdepartementet T. S. Arén, dåvarande byggnadsrådet H. A. Brunnberg, specialläraren vid farmaceutiska institutet, apotekaren D. R. Lönngren, dåvarande rektorn vid farmaceutiska institutet, professorn C. E. Ohlsson samt dåvarande medicinalrådet S. Söderlundh. Samtidigt uppdrogs åt Arén att såsom ordförande led-a de sakkunnigas arbete och åt Lönngren att tillika tjänstgöra som de sakkunnigas sekreterare.

De sakkunniga antog benämningen farmaceututhildningskommittén.

På därom av hyråchefen Arén gjord framställning entledigades han den 24 januari 1958 att vara ledamot av och ordförande i farmaceututbildnings- kommittén. Samtidigt uppdrogs åt medicinalrådet Söderlundh att vara kommitténs ordförande, varjämte som ny sakkunnig tillkallades numera expeditionschefen i ecklesiastikdepartementet Lennart Häggqvist. Sedan även Häggqvist anhållit om befrielse från uppdraget att vara ledamot av kommittén tillkallades som sakkunnig i hans ställe den 13 januari 1959 numera byråchefen i universitetskansleråmbetet Hans Poppius. Ytterligare en förändring i kommitténs sammansättning inträffade den 25 maj 1959, då byrådirektören i byggnadsstyrelsen Peter Bjugge, tillkallades som sak— kunnig i stället för numera professorn vid konsthögskolan Hans Brunn- berg, som på därom gjord framställning befriades från uppdraget att vara ledamot av kommittén.

Till följd av framställning av kommittén har departementschefen som experter hos kommittén tillkallat dels den 15 december 1958, professorn vid farmaceutiska institutet Erik Sandell och laboratorn därstädes Göran

Schill, dels ock den 23 januari 1961 verkställande direktören i aktiebolaget Kabi, civilingenjören David Isaksson och professorn vid universitetet 1 Upp— sala Bror Rexed.

Som biträdande sekreterare hos kommittén har efter förordnande av departementschefen fungerat dåvarande förste kanslisekreteraren i eckle— siastikdepartementet Carl-Erik Virdebrandt under tiden 1 juli 1960—31 augusti 1962, samt från och med den 1 september 1962 numera avdelnings- direktören i universitetskanslerämbetet Gunnar Wennström. Från den 1 januari 1964 har som ytterligare biträdande sekreterare varit förordnad, farmacie studeranden Björn Sonnerfeldt. Härutöver har sekreterargöromål hos kommittén bestritts liv-dåvarande förste byråsekreteraren vid univer- sitetet i Uppsala Lars G. Johansson under tiden 24 februari—6 juni 1962 och av apotekaren Per—Lennart Rootzén under tiden 12 mars——31 maj 1962.

Med skrivelse den 8 januari 1958 har farmaceututbildningskommittén avgivit ett stencilerat betänkande med utredning och förslag om provisorisk utökning av farmaceutiska institutets utbildningskapacitet.

Därefter har kommittén till följd av remiss avgivit underdåniga yttranden i följande ärenden, nämligen -

dels den 26 september 1958 angående ämnesområdet för professuren i kemi och kemisk farmaci vid farmaceutiska institutet;

dels den 29 februari 1960 över universitetsutredningens betänkande IV:. Universitet och högskolor i 1960- talets samhälle;

dels den 9 mars 1961 över läkarutbildningsberedningens betänkande Program för ökad läkarutbildning, såvitt avsåg kapitel VII; .

dels den 2 december 1961 över framställning av statens tekniska. forsk- ningsråd om personlig professur för laboratorn C.G. Hedén;

dels den 13 november 1962 över farmaceutiska institutets anslagsäskan- den för budgetåret 1963/_:64

dels den 25 februari 1963 öve1 en framställning från Uppsala universitet om blandad medicinsk och naturvetenskaplig utbildning;

dels den 25 februari 1963 över en inom ecklesiastikdepaltementet upp- rättad PM rörande det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad;

dels den 14 oktober 1963 över.universitetsutredningens betänkande VII: Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning;

dels ock den 5 mars 1964 angående statens rättskemiska laboratoriums lokalfråga. '

Till kommittén har nedannämnda dag far överlämnats följande ärenden för övervägande, nämligen

dels den 22 februari 1958, framställning av farmaceutiska institutets studentkår med anhållan om förlängd nominell studietid vid farmaceutiska institutet för blivande apotekare; '

dels den 28 maj 1960, framställning av byggnadsstyrelsen angående upp-— rustning av farmaceutiska institute-ts byggnad i kvarteret Vega; Å

dels den 2 februari 1961, framställning av kanslern för rikets universitet angående mikrobiologins framtida ställning vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm;

dels den 4 april 1962, framställning av apotekarsocieteten angående farmaceutiska institutets lokaliserings- och byggnadsfrågor;

dels ock den 20 juli 1962, framställning av styrelsen för farmaceutiska institutet angående ändrade kompetenskrav för laboraturer m. m.

Vad sålunda anbefallts torde få anses fullgjort i och med vad som anföres i det betänkande som nu föreligger och som kommittén härmed vördsamt anhåller att få överlämna.

Kommitténs förslag är enhälligt. Dock vill kommittén anmäla, att leda— moten Poppius på grund av sjukdom varit förhindrad att deltaga vid slut- justeringen av betänkandet. Samtliga fyra tillkallade experter har deltagit vid utarbetandet och justeringen av betänkandet och har förklarat sig till alla delar instämma i vad där anföres.

Stockholm den 27 augusti 1964.

Sven Söderlundh Peter Bjugge Rune Lönngren Erik Ohlsson

/Björn Sonnerfeldt ,'Gunnar Wennström

5" » minuten-ia. ' ' am

..I ' |11|1 _

' ju,, ||,,||

sl . _| jäser!!- mant-11114-

, | _ *,, , penta 111111th - atm-114153.»

" natta. mammut . ' . ' han kunde MI.

Mu & mqa—u Julmrnlliit'lllms

' jr.-.:...

Matteman hptltiihitl mästa-w iman-m

AVDELNING I

INLEDNING MED KORTFATTAD ÖVERSIKT ÖVER KOMMITTENS FÖRSLAG

',.... ;

full.

”';';:TH'W. |

KAPITEL 1

Introduktion till läkemedelsområdet

Läkemedelsarsenalen och dess utveckling

Ehuru sjukdomar i alla tider torde ha behandlats med produkter som varit sin tids läkemedel, är det först i myc- ket sen tid som möjligheter skapats för en rationell läkemedelsbehandling, men även då blott för ett begränsat antal sjukdomar. I dag finns emellertid speci- fika läkemedel mot icke så få sjukdo- mar och för ett flertal finns lindrande eller för annan behandling understöd- jande medel.

En påtaglig skillnad mellan nutida läkemedel och gångna tiders är att det numera endast är ett eller möjligen ett fåtal verksamma beståndsdelar som in- går, medan det förr var regel, att ett stort antal komponenter skulle finnas i ett medikament. En annan skillnad är att ett läkemedel i gamla tider alltid var speciellt tillrett för en bestämd pa- tient (s. k. extemporeberedning), medan numera i långt övervägande antalet fall ett standardiserat, orginalförpacka-t me- del kommer till användning.

övergången från den s. k. polyfarma- cin dvs från läkemedel med ett flertal ingående komponenter till preparat med i huvudsak en. verksam beståndsdel är en konsekvens av den ökade kunskap om medlens verkningar som forskning- en skänkt oss. Vid en tidpunkt då vår kunskap om såväl sjukdomarna's natur som läkemedlens egenskaper var vida mindre än nu, låg det nära till hands att ty sig till ett medikament med många

ingredienser. »Hjälper inte det ena kan- ske möjligen det andra hjälper», torde man ofta ha resonerat. Numera finns det möjlighet att exakt diagnosticera åt- skilliga sjukdomar och beträffande en hel del läkemedelssubstanser har vi en detaljerad kunskap om verkningssättet. Vid sådant förhållande är det naturligt att man mer och mer övergår till ensub- stanspreparat. Den sedan några decen- nier alltmer tilltagande användningen av originalförpackade standardpreparat är en följd av industrialiseringen inom läkemedelsområdet.

Länge utgjordes de viktigaste läke- medlen av växtdroger och enklare be- redningar av sådana, vartill kom ett antal oorganiska salter samt några få alkaloider. Under 1800-talets första år började man emellertid i någon mån få kunskap om de såsom läkemedel an— vända naturprodukternas kemiska egen- skaper. År 1806 kunde den tyske apote- karen Sertiirner ur opium isolera dess viktigaste beståndsdel — morfin — och därefter lyckades skilda forskare under följande halvsekel ur en rad olika växt- droger renframställa deras verksamma beståndsdelar, främst alkaloider. Ke- mins och den experimentella farmako- logins landvinningar under senare hälf- ten av 1800-talet ledde till kännedom om att läkemedlens verkan i huvudsak är beroende av de verksamma kompo- nenternas kemiska egenskaper. Den experimentella fysiologins utveckling under samma tid gav därjämte förut"—

sättningar för en begynnande förståelse för sambandet mellan de isolerade äm- nenas kemiska konstitution och deras biologiska verkan. Framstegen inom den syntetiska kemin möjliggjorde framställandet av nya läkemedel, som ofta visade sig verksammare än de ur naturprodukterna isolerade, vilket för- de läkemedelsforskningen in på nya spår. Tillkomsten och utvecklingen av nya vetenskapsgrenar, biokemin, bakte- riologin och serologin främjade ytterli- gare utvecklingen på läkemedelsområ- det, och vid tiden omkring sekelskiftet kunde läkemedelsskatten tillföras så värdefulla ting som ympämnen och sera.

Framåtskridandet på läkemedelsom- rådet har under de senaste femtio åren fortsatt i ett allt mera accelererat tem- po. Stora landvinningar har gjorts, och många ytterst värdefulla läkemedel har kunnat framställas. Några av de mera epokgörande resultaten av denna ut- veckling förtjänar att nämnas.

År 1906 lyckades man för första gång- en i ren form framställa ett hormon — adrenalin. Några år senare tillkom sal- varsanet, och för första gången kunde en infektionssjukdom botas med ett syn- tetiskt framställt preparat. Kemoterapin hade gjort sitt insteg. Ungefär samtidigt hade vi-taminbegreppet blivit en reali- tet och 1921 lyckades man ur bukspott- körteln utvinna insulin. Framställning- en av detta hormon —— i och för sig yt- terst värdefullt — blev än mer betydan- de genom sin inspirerande verkan på hormonforskningen. År 1927 började man med lyckosamt resultat använda leverpreparat i terapin vid perniciös anemi, en framgång på organoterapins område. Ytterligare ett märkesår inom kemoterapin betecknar 1934 då sulfa- preparaten introducerades. Under and- ra världskriget tillfördes läkemedels- arsenalen en av sina värdefullaste till- gångar genom tillkomsten av penicil-

lin, som det första i en lång rad av an- tibiotika med allt vidare verknings- bredd. Under de senaste två decennier- na har ytterligare grupper av värdefulla läkemedel tillkommit, som givit läke- konsten möjlighet att komma till rätta med sjukdomar, som man tidigare stått mer eller mindre maktlös inför. Bety- dande landvinningar har sålunda gjorts bl. a. i fråga om läkemedel för menta- la och reumatiska sjukdomar samt tu- berkulos. Vidare kan nämnas de nya medlen mot högt blodtryck, tillkomsten av smärtstillande medel samt stereoid— kemins utveckling som bl.a. medfört stora framsteg då det gällt behandling av hudsjukdomar. De nya läkemedlen har emellertid inte alltid varit enbart välsignelsebringande. I viss män för- håller det sig nämligen så att ju mera effektiva och specifika läkemedlen blir desto större blir också riskerna. Mycket skärpt uppmärksamhet måste därför ägnas åt biverkningar och andra stö— rande effekter som kan förekomma.

I flertalet länder med en ordnad lä— kemedelshantering finns en av myn- digheterna fastställd farmakopé som upptar viktigare läkemedel och anger de kvalitetsfordringar som måste stäl- las på dem. Farmakopéer har i vårt land förekommit sedan slutet av 1600— talet. Den nu gällande svenska farma- kopén kommer 1965 att ersättas av en gemensam nordisk farmakopé. I den svenska farmakopén upptas huvudsak- ligen substanser som på olika sätt kan komponeras in i färdiga läkemedels- beredningar. Omkring 800 olika läke- medel är intagna. Fabriksberedda bruksfärdiga läkemedel — farmaceutis- ka specialiteter —— förekommer i vårt land till ett antal av omkring 3000.

Läkemedelsarsenalen förnyas mycket snabbt. Det finns en kärna av medel som använts mycket länge och som allt- jämt försvarar sin plats i terapin. Man

kan uppskatta denna till omkring en fjärdedel av alla nu brukade medel. Som ett mått på hur snabbt nya prepa- rat försvinner för att ge plats åt ännu nyare kan nämnas att medellivsläng- den för en farmaceutisk specialitet är omkring 5 år.

Produktion och distribution av läkemedel

Ännu för hundra år sedan ägde prak- tiskt taget all framställning av läkeme- del rum på apotek. Ehuru de legala formerna växlade gällde i varje fall i Europa i stort sett den regeln, att apo- tek endast fick bedrivas av personer med för uppgiften fastslagen kompe- tens och att läkemedel icke fick till- handahållas annat än genom apoteken. Det för detaljhandeln med läkemedel sålunda etablerade kompetensmonopo— let har av säkerhetsskäl i allt väsent- ligt bihehållits. Vad däremot angår till— verkningen av läkemedel och grosshan- deln med sådana varor har utveckling- en i stor utsträckning brutit sig nya banor.

I mitten på 1800—talet kan man i en- staka fall börja tala om fabriksmässig tillverkning av läkemedel. Sålunda kan som ett par av de mera betydande läke- medelssubstanser som tidigt började tillverkas industriellt nämnas kloralhy- drat och salicylsyra. Någon farmaceu- tisk industri i egentlig bemärkelse exi- sterade dock ännu icke. Det industri- ella intresset för läkemedel var emel- lertid väckt och på 1880—talet tilltog det betydligt i och med att man på rent syntetisk väg lyckats framställa en rad tidigare okända substanser med påtag- lig medicinsk effekt. I första hand rör- de det sig om smärtstillande och feber- nedsättande medel sådana som antipy- rin, salipyrin och fenacetin. Huvudpro-

ducent av dessa och andra farmaceu— tiska kemikalier var den hastigt expan- derande rtyska färgämnesindustrin. Länge nöjde man sig med att producera de medicinskt intressanta substanserna, vilka såldes till apoteken, som i sin tur enligt läkarnas ordination inarbetade dem i piller, dispenserade pulver och andra läkemedelsformer.

Så småningom började industrin emellertid att gå ett steg längre genom att tillhandahålla bruksfärdiga läkeme- del. Även dessa s.k. farmaceutiska spe- cialiteter var tillgängliga för konsumen— terna endast genom apoteken men fa- brikerna bedrev ofta en omfattande re- klam för sina produkter direkt till all— mänheten. Specialiteterna utgjordes i vissa fall av nya substanser i tablette- rad form. I andra fall rörde det sig om välkända apo-tekskompositioner som tillverkades i industriell skala.

Efter en i många fall trevande början har sedan länge den farmaceutiska in- dustrin utvecklats och stabiliserats på ett sådant sätt, att dess verksamhet nu- mera är helt avgörande för världens läkemedelsförsörjning. De ledande fö- retagen är synnerligen seriöst arbetan- de och investerar mycket stora belopp i forskning och utvecklingsarbete.

I Sverige finns ett tiotal mera bety- dande läkemedelsfabriker, varjämte ett stort antal utländska fabriker är repre— senterade i landet genom dotterföretag eller agenter. De farmaceutiska specia- liteter som säljs i landet emanerar från omkring ett 150-tal olika läkemedels- industrier. Av dessa har emellertid de relativt få svenska fabrikerna en pro- portionsvis mycket stark ställning i det att de svarar för inemot hälften av den svenska marknaden.

Även om apoteken numera spelar en underordnad roll vad läkemedelspro- duktionen beträffar är de ingalunda be- tydelselösa som producenter. Först och

främst framställs de läkemedel som spe- cialkomponeras för-den enskilde pa"- tienten enbart på-apotek. Dessa medel utgör f.n. omkring 10 % av samtliga på apoteken expedierade mediciner. Vidare förhåller det sig så, att ett gans- ka stort antal standardiserade läkeme- del, huvudsakligen sådana som är upp- tagna i farmakopén eller andra officiel- la handböcker, framställs på apotek. Denna produktion är numera centrali- serad till omkring 15 apotek, förbundna med s.k. distriktslaboratorier.

Den industriella läkemedelsfabrika- tionen är i flertalet länder noggrant reg- lerad genom lagstiftning. Mestadels är denna liksom i Sverige uppbyggd så att såväl själva fabrikationen som de fram- ställda produkterna är föremål för kon- troll. I vårt land gäller enligt 1962 års läkemedelsförordning och till denna an- knutna föreskrifter, att endast den får tillverka läkemedel som erhållit medi- cinalstyrelsens tillstånd hä,rtill. Som villkor för tillverkningens bedrivande fordras att den står under tillsyn av en av styrelsen godkänd föreståndare. Som föreståndare må endast godkännas den som med hänsyn till tillverkningens art och omfattning äger erforderliga teo- retiska kunskaper och tillräcklig prak- tisk erfarenhet och som i övrigt prövas lämplig. Om de tillverkade produkterna utgöres av farmaceutiska specialiteter, och detta är i regel fallet, måste dessa för att få säljas vara godkända av me- dicinalstyrelsen genom ett särskilt re- gistreringsförfarande.

Detaljhandel med läkemedel får en- ligt läkemedelsförordningen. endast be- drivas på apotek. För partihandel med läkemedel gäller däremot liknande reg- ler som för fabriksmässig tillverkning, dvs den som erhållit tillstånd av medi- cinalstyrelsen kan med en kompetent, av styrelsen godkänd föreståndare, be- driva sådan verksamhet. Partihandels-

företagen får försälja läkemedel i hr- vudsak endast till apoteken och i vissa fall till sjukhus. Mera omfattande par- tihandel drivs i Sverige blott av 5 fi- retag.

Apoteksväsendet i vårt land är upl- byggt enligt koncessionssystem. Kungl. Maj:t eller i vissa fall medicinalstyrel- sen bestämmer var apotek skall finnas. Omkring 415 apotek är s.k. självstär- diga apotek medan återstoden eller om- kring 145 är filialer till de självständiga apoteken. De senare drivs av apotekare som tilldelats s.k. personlig-t privile- gium av Kungl. Maj:t. Detta innebär att en viss apotekare efter ansökningsför- farande utsetts att inneha och föreslå ett visst apotek. Lager och inventarier är apoteksinnehavarens egendom och apoteksrörelsen är i princip ett privat företag. Verksamheten är emellertid i detalj reglerad från det allmännas sida. I många avseenden har apotekaren mer karaktär av tjänsteman än av fri före- tagare. Bland annat är hans inkomst reglerad genom ett detaljerat avgifts- system. Syftet med detta system är att apoteksväsendets utgifter för gemen- samma ändamål skall fördelas i förhål- lande till de skilda apotekens bärkraft, vilket i sin tur verksamt bidrar till att enhetliga läkemedelspriser kan hållas i hela landet. Apotek-sinnehavare är skyldig att avgå med pension vid 67 års ålder.

Apotekens huvudsakliga uppgift är numera att distribuera läkemedel. För denna uppgift har uppbyggts ett dist- ributionsnät som omfattar, förutom de ca 560 apoteken, omkring 600 läkeme- delsförråd av varierande kapacitet. Vi- dare förekommer regelbunden distribu- tion av läkemedel i omkring 1 500 s. k. medicinlådor till orter som varken har apotek eller läkemedelsförråd.

Som nämnts förestås de självständiga apoteken av sina innehavare. Filial—

apoteken förestås av apotekare eller receptarier som förordnats av medici- nalstyrelsen. Den på apoteken verksam— ma personalen utgöres av omkring 760 apotekare, 1700 receptarier och 6300 apotekstekniker. Härtill kommer per- sonal för städning, transporter m.m. Förutom distribution av läkemedel och den tidigare nämnda produktionen har apoteken en betydande försäljning. av sjukvårds-, förbands- och s.k. ke- misktekni'ska artiklar. Som informa- tionsorgan för läkare och annan medi- cinalpersonal samt i viss mån också gentemot allmänheten har apoteken en viktig uppgift att fylla.

Läke medelskonsumtionen

Såväl i vårt land som annorstädes är läkemedelskonsumtionen sedan länge starkt stigande. Orsakerna härtill är åt- skilliga. En mycket betydelsefull faktor är att fler och fler människor genom det ekonomiska framåtskridandet och den sociala omvårdnaden fått ökade möjligheter att anlita läkare och att i övrigt bli delaktiga av de medicinska vetenskapernas landvinningar. Den un- der kort tid kraftigt ökade medellivs- längden — i och för sig ett resultat av det nyss sagda —— medför en ökad lä- kemedelsförbrukning. Tillkomsten av nya medel mot sjukdomar som tidigare inte kunnat behandlas medikamentöst. är ytterligare en viktig faktor som bi- drar till den ökade förbrukningen.

I betänkandet lämnas vissa siffer- mässiga uppgifter om läkemedelsför- brukningen som en bakgrund till de där gjorda antagandena om den fram— tida arbetsvolymen inom läkemedels— sektorn. Bland annat framgår att anta- let på apotek expedierade recipen ökat från 9,5 miljoner år 1940 till 29,7 mil- joner år 1963. Under samma tid har

apotekens totala omsättning stigit från 35 till 586 miljoner kronor.

Konsumtionen av läkemedel varierar starkt med ålder och kön. Av undersök- ningar som gjorts vid farmaceutiska institutet och som delvis åberopas i bi- laga 1 har framgått att förbrukningen hos kvinnor genomsnittligt ligger betyd- ligt högre än för män. Förbrukningens variation med hänsyn till konsumen- ternas ålder visar ett minimum i 15- årsåldern och stiger sedan i sådan takt att den är fyra gånger så hög hos per- soner över 70 år som bland 20—30- åringar. Mellan hälften och två tredje- delar av läkemedelsförbrukningen hän- för sig till några få väl avgränsade hu- vudgrupper bland de använda med-len. Dessa är antibotika. och sulfapreparat, smärtstillande och kramplösande me- del, lugnande och sömngivande medel, hjärt- och kärlmedel samt medel mot sjukdomar i andningsapparaten.

Det är anmärkningsvärt att enbart antibiotika och sulfapreparat, medel som icke existerade för 30 år sedan, svarar för inemot 15 % av den totala läkemedelsförbrukningen.

Forsknings- och utvecklingstendenser

Genom Sche-eles och Lavoisiers banbry- tande upptäckter under senare delen av 1700-talet lades grunden till den moderna kemin. Härigenom fick även farmacin en fast vetenskaplig förank- ring. De oräkneliga framsteg och upp- täckter som gjordes inom kemin un- der 1800-talet har icke sällan skett un- der medverkan av apotekare och andra läkemedelskemister. Omvänt har själv- fallet läkemedelskemins utveckling starkt befrämjats av forskningsresultat utanför läkemedelsområdet. Förutom framstegen inom kemin är det främst fysiologins utveckling som varit av

grundläggande betydelse för forsknings- arbetet inom läkemedelsområdet. I öv- rigt har allt eftersom läkemedelsforsk- ningen vidgats och fördjupats ett stort antal vetenfskapsgrenar implicerats i denna forskning.

Läkemedelsforskning bedrives efter många olika linjer. Efter en indelnings- grund kan man säga att det dels rör sig om att söka erhålla helt nya medel, dels är det fråga om att förbättra de re- dan existerande. I samtliga fali är det en väsentlig uppgift att upptäcka och i möjligaste mån eliminera biverkning- ar. Enligt den svenska lagstiftningen fordrar man av varje läkemedel att det skall vara av fullgod beskaffenhet och att det vid normal användning inte får medföra skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effek- ten.

Vid sökandet efter nya medel är den första uppgiften att få fram substanser med väldefinierade biologiska verkning- ar och minsta möjliga toxicitet. Sedan så skett är det nödvändigt för att ett bruksfärdigt läkemedel skall kunna framställas att man utarbetar för sub- stansen i fråga lämpliga kompositioner för tabletter, injektionslösningar etc., som medger tillräcklig hållbarhet för medlet och erbjuder bästa möjliga be- handlingsmöjligheter.

Introduktionen av nya aktiva sub- stanser i läkemedelsarsenalen kan vara resultatet av ett systematiskt syntesar- bete, där man farmakologiskt genom- provat en serie substanser, som fram— ställts efter teoretiska överväganden grundade på kända samband mellan kemisk konstitution och farmakologisk verkan. En av de första grupper där man framgångsrikt arbetat efter denna metod är lokalbedövningsmedlen. Ett nytt medel kan också vara resultatet av .ett omfattande s. k. screeningarbete, där man utan att på förhand vänta sig

vissa bestämda resultat slumpvis prövar igenom långa serier av ämnen. På den— na väg har vissa antibiotika framkom- mit. I vissa fall händer det att en sub- stans introduceras som nytt läkemedel utan att som kemikalie vara ny. Under— stundom händer det nämligen att en sedan länge känd substans vid farma- kologiska testningar visar sig ha värde- fulla medicinska egenskaper. Det kan erinras om att exempelvis sulfanilamid, vilken är en av de substanser som för 30 år sedan inledde den framgångsrika sulfaterapin, varit känd sedan slutet av 1800—talet.

Förbättringar av redan kända läke- medel sker dels genom att man söker variera den aktiva substansens konsti- tution, dels genom galeniskt arbete. I det senare fallet gäller det att få fram förbättrade läkemedelsformer, som medger ett mer maximalt utnyttjande av en aktiv substans.

Det må till slut nämnas att nya läke— medel också framkommer genom ett studium av folkmedicinens metoder och ett i anslutning därtill bedrivet farma- kognostiskt screeningarbete. På så sätt har exempelvis de blodtryckssänkande Rauwolfiapreparaten introducerats i den moderna medicinen.

Det utan. jämförelse mest omfattande forskningsarbetet på läkemedelsområdet bedrivs och bekostas av läkemedelsin- dustrin. I viss utsträckning sker forsk- ningen i samarbete med universitetsin- stitutioner. Totalt är det synnerligen stora belopp som f.n. investeras i he- la världen på läkemedelsforskning. För att här begränsa sig till svenska för- hållanden må nämnas ett par uppgifter, som framkommit vid en utredning som redovisats av medicinska forsknings- rådets subkommitté för läkemedels- forskning i augusti 1963. Det angavs därvid att de 10 ledande svenska läke- medelsindustrierna förbrukat 24,7 mil-

joner kronor på forskning under 1962. Av denna forskning ansågs 14,1 miljo- ner kronor belöpa sig på uppgifter av sådan natur, att de kunde jämföras med sådana som bearbetas vid universitet och högskolor. Jämförbar kostnad inom den offentliga sektorn för motsvarande period var 3,9 miljoner kronor.

För att till slut ge en viss uppfattning om det forskningsarbete som f.n. be- drivs vid högre farmaceutiska lärosä- ten skall här lämnas vissa uppgifter som framkommit vid en inventering i USA. Undersökningen har gjorts på uppdrag av American Council on Pharmaceuti- cal Education och har syftat till en kartläggning av de vetenskapliga arbe- ten som från farmaceutiskt håll pub- licerats under tiden 1956—58. Under- sökningen gav vid handen, att en liv- lig forskningsverksamhet förekom, och att de publicerade arbetena syntes vara av hög kvalitet. Omkring en tredjedel av artiklarna hade publicerats i olika icke farmaceutiska tidskrifter, av vilka ett stort antal betraktades som ledande på sitt område. Detta ansågs visa att forskningsresultaten även hade bety- delse för en vidare krets. Forskning ha- de under den tid undersökningen avsåg, bedrivits inom nästan samtliga ämnes- områden där undervisning lämnades, men det största antalet arbeten behand- lade problem, som redovisades under beteckningarna farmaci, farmaceutisk kemi, farmakologi och farmakognosi. Under rubriken farmaci ingick ett icke obetydligt antal mikrobiologiska under- sökningar samt flera arbeten rörande apoteksadministration. I övrigt redovi- sades arbeten, som berörde det gale- nisk-farmaceutiska ämnesområdet, håll- barhets- och stabiliseringsp-roblem, tablett- och salvberedning, extraktioner, förpackningsfrågor, dispensering, kom- positionsfrågor m.m. Inom den farma- ceutisk-kemiska ämnessfären hade fors-

karna inriktat sig dels på organisk ke- mi, dels på analytisk kemi. På det först- nämnda området var det framför allt syntetiska uppgifter, som varit föremål för intresse. Härvid hade man i ett stort antal fall för första gången lyckats framställa nya aktiva medel, och man hade för dessa angivit analytiska och fysikaliska data. Vidare hade man ägnat sig åt isolering av ämnen ur naturpro- dukter, åt strukturbestämningar samt åt studier av reaktionsmekanismer m.m. Fytokemisk forskning som förekommit i ett antal fall redovisades även under beteckningen organisk kemi. På det analytiskt kemiska området hade ut- förts arbeten, som rörde analysmetoder av olika slag, kromatografi, elektromet- risk titrering samt spörsmål om reagen- ser och indikatorer m. m. Farmakologin hade varit föremål för ett stort forsk- arintresse, och inom denna ämnesgren hade bl. a. studerats metabolitiska pro- blem samt effekter hos olika läkeme- delsgrupper. På det farmankognostiska området hade bl.a. biosyntetiska och histologiska arbeten utförts.

Farmaceuten —-— läke medelsspecialisten

Tidigare har erinrats om att apoteken länge helt dominerade läkemedelsområ- det. De använda medlen framställdes på apotek och distribuerades därifrån till konsumenterna. Det är självklart att apotekaren då var sin tids läkemedels- specialist och det är naturligt att det knappast fanns något arbetsområde för honom utanför apoteket. Numera då de flesta läkemedel tillverkas utanför apo- teken och i ganska stor utsträckning utan medverkan av apotekare, kan det synas berättigat att ställa frågan, om det finns behov av en omfattande far- maceutisk specialutbildning. Innan frå- gan diskuteras närmare bör det slås

fast att läkemedlen aldrig spelat en större roll än nu, att de vinster individ och samhälle gör genom att sjukdomar förebyggs och förkortas tack vare lä- kemedelsbehandling är mycket stora samt att de med läkemedlen förknippa- de riskerna samtidigt blivit större.

Mot bakgrunden av det sagda torde det utan vidare stå klart, att det är ett betydande samhällsintresse att lä- kemedelstillverkning och läkemedels- distribution sker under så adekvata for- mer som möjligt. En grundförutsättning härför är att lämplig utbildning finns att tillgå för dem som önskar verka inom de angivna arbetsfälten. Hur till- verkningen och distributionen samt i viss utsträckning även forskningen skall organiseras är icke farmaceututbild- ningskommitténs uppgift att närmare klarlägga. Att sådan verksamhet måste bedrivas är emellertid säkert och det är kommitténs uppdrag att utreda hur utbildningen härför skall ordnas.

Vid sitt arbete har kommittén själv- fallet måst ta stor hänsyn till de orga- nisatoriska förhållanden som råder. Kommittén har emellertid icke i något avsende fäst avgörande vikt vid dessa vid uppgörandet av sina förslag.

För kommittén har den ledande syn-

punkten varit önskemålet att få fram läkemedelsspecialister på olika nivåer inom läkemedelsområdet.

Det är självklart att det inom det oerhört facetterade och omfattande lä- kemedelsområdet finns många problem- ställningar, som kan lösas blott av ex- klusivt specialiserade fackmän, många gånger utan beröring med läkemedels- fältet i övrigt. Men för de många, någor- lunda normalt förekommande fråge- ställningarna, fordrar rationalitet och effektivitet att särskilt utbildade fack- män står till förfogande.

Som kommittén flera gånger poäng- terar i detta betänkande ligger flera inom läkemedelssektorn väsentliga frå- gor i ett gränsområde mellan medicin och naturvetenskap, främst de kemiska disciplinerna. Det är som specialist inom detta gränsområde man skall upp- fatta farmaceuten. Allt efter de växlan- de behoven inom forskning, tillverk- ning, distribution, information, admini- stration och undervisning bör det fin- nas farmaceuter att tillgå. Detta kräver en betydligt rörligare utbildningsorga- nisation än hittills, det behövs möjlig- heter till specialisering efter olika lin- jer och det fordras ökade möjligheter till efterutbildning.

KAPITEL 2

Kortfattad översikt över kommitténs förslag

Läkemedelskonsumtionen i världen är i starkt stigande. I vårt land motsvarar den nu ett värde av 600 milj kronor per år uttryckt i apotekens utförsälj- ningspriser. Om man som mått på kon- sumtionen, tar antalet expedierade re- cept, har den mer än tredubblats under de senaste 25 åren och uppgår nu till 30 miljoner recept per år. Under denna tid har möjligheterna att behandla sjuk- domar med läkemedel formligen revo- lutionerats. Penicillin och andra anti- biotika, sulfapreparat och andra kemo- terapevtika har tillkommit och med- fört att flertalet bakteriella infektions- sjukdomar nu är under kontroll. För behandlingen av högt blodtryck står en rad nya, aktiva medel till förfogande. Mentalsjukvården har på ett drastiskt sätt fått gynnsammare betingelser tack vare nya 5. k. psykofarmaka. Tuberku- los och reumatiska sjukdomar är andra exempel på hur en modern läkemedels- flora förändrat bilden.

Många av de nya läkemedlen är emel- lertid förenade med större risker än de äldre preparaten. Neurosedynkatastro- fen är ett skrämmande exempel på vil- ka risker det kan röra sig om.

Trots de hittills noterade stora fram- stegen står man troligen ännu blott i början av en enorm utveckling på läke- medelsområdet. S.tora satsningar erfor- dras emellertid och särskilt nödvändigt är det att en rationell samordning kom- mer till stånd av de många vetenskaps- grenar som berör läkemedelsproble-

men. Farmaceututbildningskommittén framlägger i sitt nu presenterade be- tänkande förslag om en betydande upp- rustning av den farmaceutiska under- visningen och forskningen, områden som hittills varit starkt eftersatta i vårt land. Grundläggande för förslaget är att man förutsätter en intim samverkan mellan medicin, farmaci och vissa de- lar av naturvetenskapen.

Kommittén föreslår, att farmaceutis- ka institutet, som sedan sin tillkomst 1837 varit förlagt till Stockholm, flyt- tas till Uppsala. Därvid skall det ombil- das till en farmaceutisk fakultet, som skall tillhöra Uppsala universitet. Er- forderlig-a lokaler för farmaceutiska fa- kulteten föreslås bli uppförda på Artil- lerifältet i Uppsala i direkt anslutning till planerade nybyggnader för den medicinska fakultetens teoretiska insti- tutioner. En viss integration förutsätts komma till stånd mellan den medicins— ka och den farmaceutiska fakulteten. Detta gäller såväl beträffar.-de lokaler och apparatur som i personalmässigt hänseende. Även med naturvetenskap- liga ämnen, främst mikrobiologi och biokemi, förutses ett intimt samarbete.

Den hittillsvarande apotekarexamen försvinner. I stället inrättas en ny exa- men benämnd farmacie magisterexa- men. Denna skall kunna avläggas på antingen farmaceutisk eller medicinsk linje. Gemensam för båda linjerna är en farmaceutisk grundutbildning (starkt kemisk betonad) som tar 5 terminer

och avslutas med en farmacie kandidat- examen. Magisterexamen nås efter yt— terligare 3 terminer.

Studierna för magisterexamen på farmaceutisk linje innefattar bl.a. tre månaders prak—tiktjänstgöring på apo- tek samt en specialiseringstermin med fördjupade studier i ett farmaceutiskt ämne. Magisterexamen på farmaceutisk linje skall ge motsvarande kompetens som den nuvarande apotekarexamen. Trots att den kursbundna undervisning- en ökats med drygt en termin kommer magisterexamen att kunna avläggas minst ett år tidigare än den nuvarande apotekarexamen. Detta beror på en stark krympning av den praktiska apo- teksutbildningen och ett mera ratio- nellt utnyttjande av studietiden.

Farmacie magisterexamen på medi— cinsk linje innebär en helt ny utbild- nin-gsväg. Efter farmacie kandidatexa- men studeras medicinska ämnen, mik- robiologi, farmakologi, sjukdomslära m.m. under tre terminer. Den nya ut- bildningsvägen väntas ge särskilt god grund för vissa befattningar inom lä- kemedelsindustrin, på sjukhusapotek m.m.

Farmacie licentiatexamen skall kun— na avläggas med antingen farmacie kandidat- eller magisterexamen som bas.

Beträffande farmacie doktorsgrad fö- reslås inga ändringar.

Intagningskapaciteten vid farmaceu- tiska fakulteten ökas från nuvarande 80 studenter till 120 studerande årligen.

Till farmaceutiska fakulteten anknyts ett receptarieinstitut. Vid detta skall utbildningen av receptarier äga rum. Intagningskapaciteten förordas tills vi- dare bli oförändrad 180 per år. Studie- tiden för receptarieexamen förkorta-s från tre till ett och ett halvt år.

Förslag framläggs om inrättande av 5 nya professurer nämligen i 1) oorga-

nisk och fysikalisk kemi, 2) analytisk farmaceutisk kemi, 3) mikrobiologi, 4) biokemi och 5) toxikologi. Profes- suren i toxikologi skall huvudsakligen vara en forskningsprofessur och anses angelägen med hänsyn till de väsentligt Ökade riskerna inom läkemedelsområ- det. Denna professur skall vara gemen- sam för den farmaceutiska och medi- cinska fakulteten. Biokemi har inte ti— digare haft särskild företrädare inom den farmaceutiska undervisningen. Äm- net liar emellertid raskt fått en starkt ökad betydelse då det gäller att klar- lägga grundvalarna för en rationell lä- kemedelsbehandling. De övriga 3 nya professurerna tillkommer genom om- bildning av befintliga laboraturer. Förutom genom inrättande av nya professurer'föreslås stöd för den farma- ceutiska forskningen genom att andra tjänster tillkommer. Sålunda föreslås inrättande av en forskardocentur, fyra docenttjänster och fyra forskarassi-

stenttjänster. En avsevärd vinst för läkemedels- forskningen — kanske den största ——

erhålls genom den föreslagna samord- ningen mellan olika vetenskapsgrenar i läkemedelsforsknin-gens tjänst. Anslags- mässigt kan besparingar göras genom att apparatur och annan utrustning i viss mån kan utnyttjas gemensamt av forskare från olika fakulteter. I det långa loppet torde dock betydligt stör- re vinster göras genom utdelning från framgångsrika forskningsprojekt, som kunnat planeras och bearbetas tack vare den gynnsamma forskningsmiljö som förväntas bli resultatet av samord- ningen mellan den farmaceutiska och den medicinska fakulteten och vissa na— turvetenskapli—ga ämnen.

För att tillgodose det ökade undervis- ningsbehovet vid farmaceutiska fakul- teten och receptarieinstitutet föreslås bl. a. inrättande av 13 universitetslek-

torat. Vidare föreslås inrättandet av fem tjänster som överassistent helt av- sedda för undervisningens behov.

Under förutsättning att statsmakterna tar positiv ställning till kommitténs för- slag våren 1965 beräknas vissa lokaler i Uppsala kunna stå färdiga för farma— ceutiska fakulteten hösten 1968. I så fall skulle den föreslagna studierefor- mcn i begränsad omfattning kunna börja tillämpas från och med höstter- minen 1966. överflyttningen till Upp- sala beräknas vara fullständigt genom— förd undcr läsåret 1970—71.

Byggnadskostnaderna är beräknade till 31,4 miljoner kronor och utrust- ningen till 11 miljoner kronor. Löne- kostnaderna vid full utbyggnad är be- räknade till 4,0 miljoner kronor.

Som en kort sammanfattning av den allmänna motiveringen för kommitténs förslag må följande anföras.

Den farmaceutiska utbildningen är baserad på en fast kemisk grund och den har ett starkt biologiskt inslag. Ur- sprungligen bestod detta inslag främst av botanik och farmakognosi, men det utgöres nu även av mikrobiologi och farmakologi. Trots att den nuvarande apotekarutbildningen främst planlagts med tanke på apotekens behov, har det visat sig under senare år, att apote- karna varit synnerligen användbara även inom läkemedelsindustrin. Här- vid torde det ha varit av avgörande be- tydelse, att den blandade kemiska och biologiska utbildningen givit apoteka- ren förutsättningar att angripa läke- medelsproblem på ett mera allsidigt sätt, än som varit möjligt för någon som genomgått annan akademisk ut- bildning.

Mot bakgrunden av föreliggande er— farenheter har det för kommittén icke varit något tvivel om att den farmaceu- tiska utbildningens profil även i fram- tiden skall karaktäriseras av att den

genom en gedigen kemisk bas och en tillräckligt omfattande biologisk-medi- cinsk påbyggnad ger en allsidig kun- skap om läkemedlen.

Den starka dynamik som känneteck- nar utvecklingen i vår tid gör det syn- nerligen angeläget, att all utbildning är så flexibelt ordnad att den efter behov smidigt kan anpassas till nya förhål- landen. Av den farmaceutiska utbild- ningen krävs sålunda, att möjligheter hålls öppna för verksamhet inom skil- da delar av läkemedelsområdct och att kompletteringar till följd av utveck— lingen kan ske utan alltför genomgri- pande förändringar. Då läkemedelsom- rådet trots sin stora betydelse likväl täcker en ganska smal sektor av det samlade samhällslivet är det betydelse- fullt att den som erhållit farmaceutisk utbildning också kan nyttiggöra sina kunskaper på andra fält. Kommittén har strävat efter en sådan uppläggning av utbildningen att så skall kunna ske. Områden där farmaceutiskt utbildade fackmän med fördel torde kunna ut- nyttjas är vissa delar av livsmedelsindu- strin, vatten- och livsmedelskontrollen, kemisk-teknisk industri — icke minst den kosmetiska — och en rad andra områden som kräver kemiska och bio- logiska insikter.

Utforskandet av nya läkemedel och ett fortlöpande studium av verkningar och biverkningar av läkemedel har bli- vit uppgifter som kräver alltmera av samverkan mellan olika fackmän. Det tyngsta arbetet faller dock på läkeme- delskemister i vidsträckt bemärkelse och läkare. Det har därför synts kom- mittén uppenbart att det såväl för un- dervisningen som forskningen måste vara av stort värde, om medicinska och farmaceutiska institutioner kan byggas upp i direkt anslutning till varandra och organiseras så att de ömsesidigt re- plierar på varandras resurser. Detta

kan ske i Uppsala, där nybyggnader un- der alla omständigheter skall uppföras för de medicinska-teoretiska institutio- nerna. Genom at-t samtidigt planera och uppföra erforderliga lokaler och an- ordna behövliga faciliteter för den far- maceutiska fakulteten får man möjlig- het att på ett unikt sätt bygga upp en universitetsorganisation för undervis— ning och forskning på läkemedelsom- rådet. Den möjlighet som här föreligger får enligt farmeceututbildningskom- mitténs mening icke försittas och kom- mittén menar för sin del att fördelarna med anordningen är så stora att de vi— da uppväger de nackdelar som kan va- ra förenade med en förflyttning av farmaceutiska institutets verksamhet till Uppsala.

Det är en allmän erfarenhet att det är svårt att hålla de beräknade tiderna för akademi-ska examina. Vad apote- karexamen beträffar har spännvidden mellan nominell och reell studietid bli- vit mycket betydande. Till någon del beror detta på att den explosionsarta- de utvecklingen på läkemedelsområdet pressat in så mycket lärostoff i under- visningen, att det nästan blivit omöj- ligt att på beräknad tid inhämta det er— forderliga kunskapsmåttet. Det beror vidare på att möjlighet till specialise- ring saknats inom apotekarutbildning- ens ram, varför man varit tvungen att ge varje ämne en viss bredd. Ytterligare en förklaring är, att handledning från lärare med tillräckligt kvalificerad ut—

bildning varit otillräcklig för att åstad- komma en maximal effektivitet i stu— dierna. Farmaceututbildningskommit- tén har vid utarbetandet av den före- slagna studieordningen utgått från att fastställda studieplaner skall hållas. För att detta skall bli möjligt, samtidigt som visst nytt lärostoff läggs in i undervis- ningen, förordar kommittén en viss spe- cialisering av studierna. Detta sker på två sätt, dels genom en uppdelning av utbildningen på två linjer, dels genom en specialisering inom den farmaceu— tiska linjen (apotekarutbildningen). Detta senare möjliggör att man kan få för olika uppgifter specialiserade apotekare. En verkligt bred specialist- utbildning skulle kräva betydligt längre studietid än som kan anses rimligt för en yrkesinriktad examen. Specialise- ringsmetoden har främst tillgripits för att man därigenom skall få möjlighet till nedskärningar av lärostoffet i fler- talet ämnen. Förslaget bygger på den tanken, att man inom vissa gränser kan skära ned utbildningen i åtskilliga i examen ingående ämnen blott man har garanti för att studenten inom något område blivit förtrogen med hur man på ett mera fördjupat sätt angriper fö- religgande problem. I ett av studenten själv valt ämne skall därför en betyd— ligt fördjupad studiegång tillämpas.

Förslaget om en farmacie magister- examen på en medicinsk linje får ses som uttryck för behovet av en differen- tierad farmaceutisk utbildning.

KAPITEL 3

Utredningsuppdraget och utredningens bedrivande

Uppdraget

Farmaceutbildningskommittén tillkal— lades den 29 juni 1957. Direktiven för utredningens arbete återfinns i ett ytt- rande till statsrådsprotokollet den 6 i samma månad av chefen för ecklesia- stikdepartementet, statsrådet Persson. Yttrandet var av följande lydelse:

Enligt 2 5 kungörelsen den 19 november 1954 (nr 717) om antagning och utbildning av apotekselever skall medicinalstyrelsen före utgången av oktober månad varje år, sedan styrelsen för farmaceutiska institu- tet, apotekarsocietetens direktion och cen— tralstyrelsen för Sveriges farmaceutförbund lämnats tillfälle att yttra sig, bestämma det antal apotekselever, som under näst— följande är högst må antagas. Hänsyn skall härvid tagas till apoteksväsendets behov av och utrymme för farmaceutiskt utbildad personal.

Vad angår elevantagningen under år 1957 har apotekarsocietetens direktion och far- maceutförbundets centralstyrelse i yttran- den till medicinalstyrelsen båda föreslagit, att 180 elever skulle antagas för utbild- ning å receptarielinjen. Direktionen har vi- dare förordat, att 100 elever borde uttagas för utbildning å apotekarlinjen, medan cen- tralstyrelsen ansett, att intagningen å den- na utbildningslinje borde omfatta 75 ele- ver. Styrelsen för farmaceutiska institutet har i yttrande till medicinalstyrelsen med— delat, att institutets resurser icke medgav, att institutet å receptarie- och apotekarlin— jerna årligen mottog större antal studeran- de än 120 respektive 40. Redan för en verk— samhet av denna omfattning vore institu- tets organisation svag. En ökad intagning av studerande förutsatte bl. a. personalför- stärkningar och utökade lokaler. Enligt in- stitutets styrelse borde särskilda utred-

ningsmän tillkallas dels för att verkställa en översyn av den farmaceutiska utbild- ningens nuvarande förutsättningar, dels ock för att bearbeta de problem, som måste lö- sas, om en ökad intagning skulle kunna kom— ma till stånd. Medicinalstyrelsen har härefter i skrivelse till institutets styrelse meddelat, att medicinalstyrelsen med hänsyn till de redovisade utbildningsmöjligheterna vid institutet nödgats begränsa det antal apo- tekselever, som finge antagas under år 1957, till 130 å receptarielinjen och 50 å apotekarlinjen. Detta antal elever överstege något institutets utbildningskapacitet, men erfarenheten hade hittills givit vid handen, att ett ej ringa antal av de antagna elever- na brukade avbryta utbildningen redan före inträdet vid institutet.

I en till mig ställd, den 4 december 1956 dagtecknad skrivelse har medicinalstyrelsen anfört bl. a. följande.

För egen del ser styrelsen med största allvar på den aktuella personalsituationen vid apoteken. Under senare år har omsätt- ningen vid apoteken ökat i mycket snabb takt. Sålunda har under de senaste fem- ton åren omsättningen mer än fyrdubblats, ehuru prisstegringarna därunder varit mått- liga. Antalet på apoteken tjänstgörande far- maceuter har under samma tid stigit med knappt 50 procent. Att en sådan utveckling icke medfört allvarliga komplikationer, be- ror dels på att de extemporeberedda läke- medlen i allt större utsträckning ersatts med lagringsdugliga, standardförpackade sådana, dels på en inom apoteksväsendet genomförd långtgående rationalisering, som bl. a. gått ut på en stark centralisering av den laboratoriemässiga verksamheten och på överförande av mindre kvalificerade arbetsuppgifter från apotekarna till recep- tarierna och från dem till teknisk personal. Utan eftersättande av kvaliteten och säker- heten kan emellertid en sådan överföring av arbetsuppgifter icke drivas hur långt som

helst. Under här ifrågavarande tidsperiod har en viss brist på farmaceutiskt utbil— dad personal rått. Personalsituationen har kunnat bemästras endast tack vare en fri- villig överenskommelse mellan apotekar- societeten och farmaceutförbundet, innebä- rande att nyexaminerade receptarier under första tjänstgöringsåret icke fått fritt väl- ja anställningsort samt att farmaceuter kunnat åläggas att tjänstgöra under korta- re tidsperioder även vid annat apotek än det ordinarie. Stora ansträngningar har också gjorts för att öka farmaceutantalet. Sålun— da har extrakurser anordnats vid farma- ceutiska institutet, och antalet deltagare i de Ordinarie kurserna har ökats. En nöd- vändig omorganisation av undervisningen har under senare år genomförts, så att ut- bildningen definitivt uppdelats på två lin- jer. Vidare påbörjas numer lärokurser för apotekarexamen varje år och lärokurs för receptarieexamen två gånger årligen. Un- der de senaste femton åren har av de an- tagna apotekseleverna ett växande antal utgjorts av kvinnliga studerande. Detta har haft till följd, att en exceptionellt stor av- gång av personal från apoteken ägt rum på grund av giftermål. Utbildningstakten har dock ända fram till de allra senaste åren varit sådan, att apotekens farmaceutiskt ut- bildade personal undergått ökning. Först under år 1955 och den förflutna delen av år 1956 har avgången antagit sådana propor— tioner, att en minskning av nyssnämnda personal konstaterats. Läget har därigenom blivit kritiskt, och en fortsatt utveckling i samma riktning skulle, om icke motverkan- de åtgärder vidtages, snabbt leda till en katastrofartad situation. Det är att märka, att den stegrade avgången till tiden sam- manfallit med genomförande av den så kal- lade läkemedelsreformen och den ökning av göromålen å apoteken, som blivit en följd av reformen. Medicinalstyrelsen nöd- gas konstatera, att en uttalad brist för när- varande råder på såväl legitimerade apo- tekare som receptarier och att denna brist icke kan avhjälpas med nuvarande utbild— ningsmöjlighcter.

I skrivelse har medicinalstyrelsen vidare framhållit, att enligt styrelsens mening en permanent ökning av' farmaceutiska institutets utbildningskapacitet med all sä- kerhet vore nödvändig. För en närmare be- dömning av den erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten krävdes givetvis en utredning av det framtida behovet av

farmaceutiskt utbildad arbetskraft. En dy- lik utredning hade på begäran av 1955 års universitetsutredning igångsatts av medi- cinalstyrelsen i samarbete med apotekarso- cietetens direktion och farmaceutförbundets centralstyrelse. Denna utredning beräkna- des bli slutförd under loppet av december 1956.

Under åberopande av vad medicinalsty- relsen anfört har denna bl. a. hemställt, att utredning måtte verkställas angående möj- ligheterna att öka farmaceutiska institu- tets utbildningskapacitet.

Sedermera har medicinalstyrelsen med skrivelse den 5 februari 1957 till mig över- lämnat en av apotekarsocietetens direktion och farmaceutförbundets centralstyrelse i samarbete med medicinalstyrelsen utförd. den 9 januari 1957 dagtecknad »Utredning angående det framtida behovet av farma- ceutiskt utbildad arbetskraft». Medicinal- styrelsen har därvid framhållit, bl. a., att utredningens resultat på ett påfallande sätt bekräftat riktigheten av styrelsens tidigare uttalade förmodan, att en ökad utbildnings- kapacitet vid farmaceutiska institutet vore erforderlig för framtiden.

Enligt den överlämnade utredningen kun— de behovet av apotekare i oktober 1956 he- räknas till 464 heltidstjänstgörande. Då an- talet tjänstgörande vid samma tid var 391, förelåg sålunda en brist på omkring 75 apotekare. En detaljstudie av beräknad av— gång under en sexårsperiod och beräknad examination under samma tid gav vid han— den, att man år 1962, då behovet kunde uppskattas till 525 apotekare, endast skul- le ha 315 apotekare disponibla. Bristen vid sistnämnda tidpunkt skulle alltså uppgå till omkring 40 procent av det beräknade behovet. Av utredningen inhämtas vidare, att underskottet av receptarier i oktober 1956 var omkring 175. I fråga om denna grupp hade en bedömning gjorts rörande situationen vid den tidpunkt — den 1 ok— tober 1959 — då de som för närvarande un- dergick utbildning till receptarier kunde be— räknas ha avlagt examen. Enligt denna be— dömning skulle den i oktober 1956 förefint— liga bristen på receptarier vara praktiskt taget oförändrad den 1 oktober 1959. För att täcka detta underskott krävdes en gans- ka' betydande examination av receptarier. eftersom avgången inom denna yrkesgrupp var synnerligen stor. Av en verkställd un— dersökning framgick sålunda, att varje exa- minerad receptarie i genomsnitt ägnade

blott cirka 45 procent av den maximala yr— kesverksamma tiden åt apotekstjänstgö— ring.

I utredningen framhäves, att det synes oundgängligen nödvändigt, att farmaceu- tiska institutct snarast möjligt gives re- surser att utbilda ett vida större antal apo- tekare och receptarier än för närvarande. Enligt de i utredningen redovisade beräk- ningarna borde institutet beredas möjlig— het att för utbildning till apotekare mottaga 80 studerande årligen under omkring 10 år och för utbildning till receptarier 180 studerande årligen under omkring 5 år.

Farmaceutiska institutet disponerar för närvarande lokaler på olika ställen i Stock— holm. Huvuddelen av institutet är inrymd i den byggnad inom kvarteret Vega vid Kungstensgatan i Stockholm som fram till år 1923 utnyttjades av tekniska högskolans avdelning för kemisk teknologi. Denna bygg- nad disponeras nu helt av institutet. Vidare utnyttjas inom samma kvarter vissa andra lokaler, belägna i den byggnad som nyligen uppförts för Stockholms högskolas zooto- miska institut. Slutligen har farmaceutis— ka institutet från och med den 1 juli 1956 erhållit dispositionsrätt till vissa lokaler i den byggnad statens farmaceutiska labo- ratorium förfogar över inom norrbacka- området. I samma fastighet har också in- rymts statens rättskemiska laboratorium, varjämte tandläkarhögskolan i Stockholm disponerar vissa lokaler där.

Under de senaste åren har genom bygg- nadsstyrelsens försorg utförts vissa repa- rationsarbeten inom byggnaden vid Kung- stensgatan. Denna anses emellertid alltjämt vara behäftad med stora brister och bygg— nadsstyrelsen har äskat särskilda medel för vissa iståndsättningsarheten, till stor del avseende installationer av olika slag och kostnadsberäknade till drygt 1,6 miljo- ner kronor.

Riksdagens revisorer har i sin år 1956 avgivna berättelse (del I; 5 29) uttalat sig för en utredning rörande farmaceutiska institutets lokalfråga och därmed samman— hängande spörsmål. Revisorerna har där- vid understrukit, att underhållet av insti- tutets byggnad vid Kungstensgatan måste anses vara starkt eftersatt och att bygg- naden företer stora bristfälligheter i olika avseenden. Genom ett förverkligande av det av byggnadsstyrelsen framlagda projektet skulle emellertid enligt revisorernas me- ning institutets byggnadsfråga icke slutligt

vara löst utan behovet av mera ändamåls- enliga lokaler alltjämt kvarstå. Därtill kom att det för Stockholms högskola framstod som angeläget att få förvärva den ifråga- varande byggnaden, som hade ett i för— hållande till högskolans lokalutrymmen i övrigt gynnsamt läge. Enligt revisorernas mening vore det i hög grad tveksamt om den av byggnadsstyrelsen föreslagna investe— ringen borde genomföras. För farmaceutiska institutets lokalfråga syntes i stället böra eftersträvas en annan och mera definitiv lösning. Institutets lokalfråga måste en- ligt revisorernas uppfattning även bedö- mas mot bakgrunden av att rådande brist på apotekare gjorde en ökning av institu- tets examinationskapacitet önskvärd och av att den snabba utvecklingen på läkemedels- området därjämte medfört behov av en in— tensifierad forskning vid institutet och en ytterligare rationalisering av utbildningen. Revisorerna erinrar vidare om att ett orga- nisatoriskt och lokalmässigt samgående mellan institutet och statens farmaceutis- ka laboratorium nyligen kommit till stånd. Stora fördelar, icke minst i ekonomiskt av- seende, hade härigenom vunnits. Reviso— rerna ifrågasätter huruvida icke ytterli- gare fördelar skulle kunna uppnås genom att det inledda samarbetet vidgades. Efter att härefter ha påpekat, att det syntes na- turligt att farmaceutiska institutets lokal— fråga sammankopplades med laboratoriets lokalmässiga förhållanden, uttalar reviso- rerna följande.

Statens farmaceutiska laboratorium är, som tidigare omnämnts, inrymt i en nyupp- förd fastighet inom norrbackaområdet. I byggnaden har förlagts jämväl statens rätts— kemiska laboratorium, varjämte tandläkar- högskolan i Stockholm provisoriskt dis— ponerar vissa lokaler där. Enligt vad revi- sorerna inhämtat föreligger möjligheter till en omfattande tillbyggnad av fastigheten. Redan genom en tillbyggnad skulle måhän- da tillräckliga utrymmen kunna skapas för farmaceutiska institutet. Stora lokal- mässiga besparingar torde nämligen kunna göras genom sambruk av åtskilliga loka- ler. Revisorerna är medvetna om att det i nuvarande läge på byggnadsmarknaden svårligen låter sig göra att på kort tid upp- föra nya lokaler för hela farmaceutiska ins— titutet. Vid en lokalmässig anknytning till statens farmaceutiska laboratorium torde detta ej heller vara nödvändigt. Framhål- las må dessutom, att en sådan anknytning

med stor fördel kan ske successivt. —— Un- der 5 28 har revisorerna bl. a. uttalat sig för en utredning om förutsättningarna för en närmare samordning mellan de vetenskap- liga högskolorna i Stockholm. En dylik ut- redning, vilken skulle komma att beröra jämväl farmaceutiska institutet, kan emel— lertid väntas bli relativt tidskrävande. Med hänsyn härtill och då, å ena sidan, insti- tutets byggnadsfråga påkallar en snar lös- ning och, å andra sidan, ett eventuellt sam- gående mellan institutct och farmaceutiska laboratoriet icke torde påverka den större frågan om ett Stockholms universitet, synes det revisorerna motiverat att i förevarande sammanhang behandlade spörsmål göres till föremål för en speciell snabbutredning. Skulle som resultat därav framkomma för— slag om att farmaceutiska institutet och farmaceutiska laboratoriet bör knytas när— mare varandra såväl organisatoriskt som lokalmässigt, synes en plan samtidigt böra utarbetas för projektets successiva förverk— ligande under beaktande av jämväl övriga högskolors byggnadsproblem.

Av min i det föregående lämnade redo- görelse framgår, att ett ökat behov av far- maceutiskt utbildad arbetskraft under sena- re år gjort sig allt starkare gällande och att det för närvarande råder en markerad brist på apotekare och receptarier. Tydligt är ock- så, att apoteksväsendets rekryteringsbehov beträffande här avsedd personal icke kan tillgodoses om ej den årliga intagningen av studerande vid farmaceutiska institutet avsevärt utökas. Såsom medicinalstyrel— sen och styrelsen för institutet framhållit fordras emellertid för en utvidgning av ins- titutets utbildningskapacitet en utökning av institutets resurser, främst i fråga om lärarkrafter och lokalutrymmen. Vissa av de lokaler, som institutet nu disponerar, är för övrigt -—— såsom riksdagens reviso— rer också påpekat — av den beskaffenhet, att det framstår som i hög grad angeläget att bereda institutet mera ändamålsenliga lokaler för undervisning och forskning, även om en utökning av institutets utbildnings- kapacitet icke hade varit aktuell.

Apoteksväsendets rekryteringssvårigheter och farmaceutiska institutets behov av mera ändamålsenliga lokaler har övertygat mig om angelägenheten av att frågan om ut— ökning av institutets utbildningskapacitet, institutets lokalfråga och med dessa frågor sammanhängande spörsmål nu blir föremål för en ingående och allsidig utredning. Den-

na synes mig böra verkställas genom så:- skilt tillkallade sakkunniga.

Med beaktande av bl. a. de prognoser som nu föreligger rörande behovet av få?- maceutiskt utbildad arbetskraft bör de sak- kunniga i första hand undersöka den be- hövliga examinationskapaciteten vid far- maceutiska institutet. Syftet med under- sökningen bör vara, att man på grundval av denna skall kunna bilda sig säkrast möj- liga uppfattning om hur stort antal stude- rande som på kortare och längre sikt bör intagas på apotekarlinjen och receptarie- linjen.

De sakkunniga bör vidare undersöka de förstärkningar av institutets lärarkrafter och övriga personal samt de ökade medels- anvisningar till utrustning och materiel, som må erfordras för den nödvändiga ut- vidgningen av institutets utbildningskapa- citet. Vad beträffar institutets lokalfråga må erinras om att denna upptagits till in- gående behandling av riksdagens revisorer. I anslutning till vad dessa uttalat rörande institutets lokaler i den förut nämnda bygg- naden vid Kungstensgatan och en even- tuell ombyggnad av densamma vill jag understryka angelägenheten av att de sak- kunniga i samråd med byggnadsstyrelsen förutsättningslöst utreder institutets lokal- fråga i hela dess vidd. Spörsmålet huru- vida möjligheter föreligger för ett ytter- ligare samgående i fråga om såväl organi- sation som lokaler mellan farmaceutiska institutet och statens farmaceutiska labo- ratorium måste därvid särskilt uppmärk— sammas. In i bilden kommer givetvis också Stockholms högskolas lokalbehov. Av den- na anledning måste även den pågående ut- redningen om tillgodoseende av högskolans lokalbehov beaktas.

Med tanke på den nuvarande och snabbt tilltagande bristen på farmaceutiskt utbil- dad arbetskraft är en ökning av intagningen vid farmaceutiska institutet önskvärd sna— rast möjligt. På grund härav och med hän- syn till även angelägenheten av att snarast bereda institutet mera ändamålsenliga lo- kaler bör den av mig åsyftade utredningen bedrivas skyndsamt. En ökning av intag- ningen vid institutet bör eftersträvas re- dan från och med höstterminen 1958. Då en definitiv lösning av institutets lokalfrå- ga givetvis icke kan åvägabringas till dess, måste de sakkunniga överväga möjlighe- terna att genom provisoriska åtgärder öka institutets utbildningskapacitet från och

med nämnda hösttermin. Enligt vad jag un- der hand inhämtat torde vissa begränsade möjligheter härtill föreligga. Det bör an— komma på de sakkunniga att i samråd med institutet närmare undersöka dessa möjlig- heter och redovisa resultatet härav inom så— dan tid, att erforderliga medel kan äskas av 1958 års riksdag.

Under utredningen bör apotekarsociete- tens direktion, centralstyrelsen för Sveri- ges farmaceuti'örbund och representanter för den inhemska läkemedelsindustricn be- redas tillfälle till överläggningar med de sakkunniga.

Utredningens bedrivande

Av direktiven framgår att kommittén ålades två skilda huvuduppgifter. Den ena var att framlägga en plan för en provisorisk ökning av farmaceutiska institutets utbildningskapacitet från och med höstterminen 1958; den andra var att utarbeta förslag till en mera definitiv lösning av de problem som angår en ökning av institutets exami- nationskapacitet, institutets lokalfråga och därmed sammanhängande spörs- mål.

Kommittén redovisade sina utred- ningar och förslag rörande en provi— sorisk utökning av institutets utbild- ningskapacitet i ett stencilenat betän— kande, som överlämnades till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartemen- tet med skrivelse den 8 januari 1958. Därefter har kommitténs arbete varit inriktat på den mera långsiktiga frågan att skapa tidsenliga förhållanden för den vid farmaceutiska institutet bedriv- na verksamheten.

Den för en utökning av utbildnings- kapaciteten grundläggande frågan om samhällets framtida behov av farma- ceutiskt utbildad arbetskraft har kom— mittén sökt få belyst genom en prog- nosundcrsökning. Denna har på upp— drag av och i samråd med kommittén utförts inom arbetsmarknadsstyrelsens lokaliserings— och utredningsbyrå. För

undersökningen lämnas en redo-görelse i bilaga 1.

Efter förberedande undersökningar blev det uppenbart för kommittén att en grundlig omläggning erfordras av den farmaceutiska utbildningens orga- nisation. Detta gällde framför allt den hittillsvarande apotekarutbildningen men även receptarieutbildningen. Det omfattande arbetet med omorganisa— tionsförslaget har inrymt ett stort antal detaljfrågor men har i första hand krävt principiell belysning av och ståndspunktstagande i några huvudfrå— gor. En viktig fråga är den praktiska apoteksuthildningens omfattning och plats i ett framtida utbildningssystem. Vid beredningen av denna fråga har kommittén haft förmånen av värdefull medverkan av speciellt utsedda före— trädare för apotekarsocieteten och Sveriges farnracevtförbund. Frågan om den praktiska utbildningen behandlas i kapitel 6 och 7 samt vad speciellt angår receptarielinjen även i kapitel 17.

En annan grundläggande fråga, näm- ligen möjligheten att inrymma en me- dicinsk linje inom den ordinarie far- maceututbildningen, har speciellt be- retts av experten hos utredningen, pro— fessorn Bror Rexed, samt utredningens bitr. sekreterare, medicine licentiaten Gunnar Wennström. Kommitténs redo- görelse för denna fråga lämnas i ka- pitel 12.

Det grundläggande arbetet med en ny studieordning har utförts av exper- terna hos kommittén, professorn Erik Sandell och laboratorn Göran Schill. Sedan ämnesrepresentanterna har be- retts tillfälle att yttra sig över deras förslag; har det legat till grund för kommitténs fortsatta arbete. En redo- görelse lämnas i kap. 11 och 8 samt bilaga 3.

Utredningen om institutets lokalfrå- ga har bedrivits i nära samråd med byggnadsstyrelsen. Byrådirektören hos styrelsen, arkitekten Thomas Adler- creutz, har närvarit vid ett större antal sammanträden med kommittén.

Sedan kommittén fattat beslut om att förorda att institutet förflyttas till Upp- sala för att där bilda en farmaceutisk fakultet inom universitetet har vidare flera samråd ägt rum med företrädare för universitetet och dess medicinska fakultet.

Sedan experten hos kommittén, insti- tutets förutvarande rektor, professorn Erik Sandell, lämnat rektoratet med ut- gången av budgetåret 1961/62 har nu- varande rektorn, professorn Håkan Rydin, regelbundet deltagit i kommit- téns sammanträden. Härigenom har kommittén fortlöpande haft kontakt

med institutets myndigheter. Profes- sorn Rydin har även aktivt medverkat vid utredningsarbetet genom att utföra flera specialuppdrag för kommitténs räkning. .

Genom sin expert, direktören David Isaksson, har kommittén haft direkt kontakt med de svenska industriföre- tag, som är medlemmar av Läkemedels— industriföreningen.

I övrigt har kommittén sökt att ge- nom samråd och konferenser hålla er- forderlig kontakt med myndigheter och organisationer som berörts av ut- redningsuppdraget.

Kommittén har avlagt ett studiebesök vid Danmarks Farmaceutiske Höjskole och har genom enskilda ledamöter haft kontakt med de övriga farmaceutiska lärosätena i Norden.

AVDELNING II

SAMHÄLLETS BEHOV AV FARMACEUTER

!.ItJJ'rIHQI b..."—ll "%. 'Hll ilI Itt—s . t'" ' "' Ä" ' ' " "* ',hl '>' . 'IH' ..

..-.

? u:.l .x.

. II-I J..

__ 'I..'R'"twl|"lll_'l'= [i.. H '.') L. |! " '. [kl-' '.

..

.*u-a

. . .

l- WIN.: . _ . .. " * .

Hungry .. w. .; zu .. .., ..

'.'... ...,u*.'..*_+1!,,._. —....|.v' . ' W " .. -'

V....." 01.7. '..

...— j

,._v. ..tr w .. | a_i .. . '

KAPITEL 4

Prognosundersökningar

Sedan 1930 har medicinalstyrelsen haft att årligen bestämma vilket antal studenter, som högst skulle få antagas för att påbörja farmaceutisk utbild— ning. Vid bestämmandet av detta antal har det ålegat styrelsen att ta hänsyn till apoteksväsendets behov av och ut— rymme för farmaceutiskt utbildad ar- betskraft. Förslag i ärendet har regel- mässigt framlagts av apotekarsociete- tens direktion ooh centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund, som därvid presenterat behovsberäkningar grun- dade på aktuella personalförhållanden. En viss årlig avstämning av rekryte- ringsbehovet har sålunda länge skett. Trots detta har man mycket länge haft att kämpa med en besvärande brist på kvalificerad personal inom läkemedels- området.

Vid några tillfällen har mera omfat- tande undersökningar gjorts. Bland an- nat har arbetsmarknadsstyrelsen på uppdrag av och i samråd med farma— ceututbildningskommittén utfört en grundlig prognosundersökning som re- dovisats i arbetsmarknadsstyrelsens se- rie »Arbctsmarknadsinformation» S nr 1/1960. Kommittén vill redan nu betona att denna utredning kommit till stånd för att man skulle få en bättre uppfatt- ning om den storleksordning, som rekryteringen till den farmaceutiska utbildningen borde ha. Några mer exakta besked kan givetvis ej erhållas av undersökningar av detta slag och kommittén har icke heller grundat sina

förslag över dim'ensioneringen av den farmaceutiska utbildningsorganisatio— nen enbart på undersökningen.

Innan kommittén redogör för arbets- marknadsstyrelsens undersökning, för vilken en fylligare redogörelse lämnas i bilaga 1, mä i korthet omnämnas ett par andra mera omfattande prognos- undersökningar.

Äldre utredningar

Farmaceututbildningssakkunniga fram- lade i sitt år 1948 avgivna betänkande rörande den farmaceutiska undervis— ningen (SOU 1948: 46) beräkningar om det framtida behovet av farmaceuter. Dessa beräkningar, som avsåg det årliga rekryteringsbehovet, dvs. det årliga behovet av nyexaminerad farmaceutisk personal, baserade sig på dels en un— dersökning av dödlighetsförhållandena inom farmaceutkåren, dels en ingående analys av farmaceuternas tjänstgörings- förhållanden m. 111. under år 1945. Be- räkningarna visade, att undervissa givna förutsättningar ett intagningsbehov skulle föreligga av 38 nybörjare årligen på en föreslagen apotekarlinje samt mellan 50 och 60 nybörjare årligen på en föreslagen receptarielinje för att hålla dåvarande antal yrkesverksamma inom resp. kategori konstant.

Det totala antalet yrkesverksamma personer med examen motsvarande re- ceptarieutbildning var emellertid enligt de sakkunniga vid utredningstillfället

inte mer än ungefär hälften så stor som (len önskvärda. För att för framtiden trygga tillgången på erforderlig arbets- kraft med receptarieutbildning föreslog de sakkunniga, att utbildningen skulle dimensioneras för en årlig intagning av 96 elever. ——— Utbildningskurserna för apotekare borde därjämte, ansåg de sakkunniga, _ för att kunna möta framtida ökade krav på personer med dylik utbildning _ dimensioneras för årlig intagning av 48 elever.

Genom beslut av 1952 års riksdag genomfördes från och med läsåret 1952/53 en omorganisation av den far- maceutiska utbildningen. Härvid före— togs den uppdelning av utbildningen på två skilda linjer, nämligen apotekar- linjen och receptarielinjen, som 1948 års farmaceututbildningssakkunniga fö- reslagit. Man utgick därvid ifrån att årligen 40 studenter skulle intagas på apotekarlinjen och 120 studenter på receptarielinjcn.

Den ifrågavarande examinationen av farmaceuter under 1950-talet visade sig så småningom vara klart otillräckligt för att tillgodose behovet av farmaceu- ter. Bristsituationen belystes bland an- nat i en av apotekarsocieteten och Sveriges farmacevtförbund i samarbete med medicinalstyrelsen verkställd ut- redning är 1957 angående det framtida behovet av farmaceutiskt utbildad ar- betskraft. Resultaten [av denna utred— ning redovisas i direktiven till farma— ceututbildningskommittén. I utredning- en konstaterades, att en ökning av ut- bildningskapaciteten såväl på apotekar- linjen som receptarielinjen var nödvän- dig med hänsyn till det framtida behovet av arbetskraft inom läkeme- delsområdet.

Den behandlade utredningen tjänade som underlag för det tidigare omnämn- da av farmaceututbildningskommittén den 8 januari 1958 avgivna stencilerade

betänkandet om provisorisk utökning av farmaceutiska institutets utbildnings- kapacitet. Kommittén föreslog _ i en- lighet med det resultat som framkom- mit vid den förut refererade utred- ningen — att intagningen av apotekar- studerande skulle fördubblas från 40 till 80 från och med budgetåret 1958/59 samt att intagningen av receptariestu- derande samtidigt skulle ökas med fem- tio procent från 120 till 180.

Utredningens förslag rörande utbild- ningens omfattning godtogs av stats- makterna ( prop. 1958: 94 , SU 72; Rskr 196).

Arbets marknadsstyrelsens prognos- undersökning

Inledning

På uppdrag av farmaceututbildnings- kommittén företog arbetsmarknadssty- relsen år 1959 en omfattande studie av behovet av farmaceutiskt utbildad per- sonal. Farmaceututhildningskommittén har i en särskild bilaga (bil. 1) sam- manfattat arbetsmarknadsstyrelscns ut- redning samt däröver avgivna yttran- den. Arbetsmarknadsstyrelsen samman- ställde siffermaterial rörande farma- ceutkårens hittillsvarande utveckling, läkemedelskonsumtionens storlek och utveckling, bl. a. mätt i antal recipen och antalet apotek och filialapotek. På grundval av detta material diskuterades de allmänna utvecklingstendenserna inom läkemedelsområdet och framräk— nades relationstal mellan personalens storlek och dels apotekens värdemässi- ga omsättning, dels antalet expedierade recipen. Därefter gjordes separata be- hovsberäkningar för apoteksväsendet, för läkemedelsindustrin och för de områden i samhället, som i övrigt sysslar med läkemedel. Som fram—

går av tabell 1 i bilaga 1 hade re- cipeantalet från 1950 till 1958 ökat från 18,3 till 23,9 miljoner. Arbetsmark- nwadsstyrelsen räknade med att antalet recipen år 1965 skulle uppgå till 29,7 miljoner. Denna siffra uppnåddes emel- lertid redan 1963.

Utbildningsbehovet framräknades med hänsynstagande till procenttalet av yr- kesverksamma och procenttalet för dem som tjänstgjorde partiellt bland de yr- kesverksamma. Därefter gjordes vissa antaganden om studietid, avbrottsfrek- vens etc. Resultaten av beräkningarna blev för apotekarstuderandenas del att en årlig inskrivning av 75 nybörjare på apotekarlinjen skulle erfordras fram till år 1972. Därefter borde antal nyinskriv- ningar öka till 95 per år.

För receptarielinjens del gav arbets- marknadsstyrelsens beräkningar följan- de resultat. Åren 1962—64 skulle be- höva nyinskrivas 105 studerande per år, 1965 69 skulle det årliga inskriv- ningsbehovet vara 79 studerande per år och därefter ånyo 105 till och med 1974, varefter 152 studerande per år skulle behöva inskrivas. Det ökade exa- minationsbehovet efter 1974 samman- hängde med att det antal receptarier, som uppnår pensionsåldern under slu- tet av 1970-talet skulle börja Öka efter att tidigare ha varit förhållandevis litet.

Det må här betonas att arbetsmark— nadsstyrelsen angav, att de framkomna siffrorna borde betraktas som minimi- tal. '

Yttranden över arbetsmarknadssty— relsens utredning avgavs av medicinal- styrelsen, apotekarsocietetensdirektion, centralstyrelsen för Sveriges farmacevt- förbund, Läkemedelsindustriförening- en, Representantföreningen för ut— ländska farmaceutiska industrier samt styrelsen för farmaceutiska institutets studentkår. De synpunkter, som därvid framkommit, redovisas nedan separat

för de tre olika områden som arbets- marknadsstyrelsen behandlat.

Apoteksväsendet

Apotekarsocieteten och Sveriges far- macevtförbund har i sina remissyttran- den delvis kritiserat arbetsmarknads— styrelsens beräkningssätt och framlagt egna alternativa beräkningar. Resulta- ten av de olika föreliggande beräkning- arna rörande behovet av farmaceutiskt utbildad personal på apoteken redovi- sas i tabell 1.

Med hänsyn till de svårigheter, som föreligger, då det gäller att uppgöra prognoser är det enligt farmaceutut- bildningskommittén närmast anmärk- ningsvärt att de olika beräkningsme- toderna ej givit mer olikartade resultat. Apotekarsocieteten (arbetsgivarsidan) redovisar något högre behovssiffor än arbetsmarknadsstyrelsen, medan Sveri- ges farmacevtförbund (arbetstagarsi— dan) redovisar något lägre siffror.

Farmaceututbildningskommittén an— ser sig för sin del på grundval av det material som redovisats i arbetsmark- nadsstyrelsens utredning och i remiss-

Tabell 1. Behov av farmaceutisk personal vid apoteken enligt olika beräkningar

1965 1970 1975 1980

Apotekare Arbetsmark- nadsstyrelsen . Apotekarso- cicteten ...... Sveriges far- macevtför- bund .........

885 920 955

870 970 1 0' 0

805 840 875 915 Receptarier Arbetsmark- nadsstyrelsen . Apotekarso— cieteten ...... Sveriges far— macevtför—

bund .........

1 275 1 340 1 400 1 580

1 310 1 460 1 610 1 750

1 250 1 330 1 390 1 470

behandlingen av densamma kunna an- sluta sig till styrelsens uppfattning rö- rande behovet av apotekare inom apo- teksväsendet. För receptariernas del pe- kar dock nyare erfarenheter på ett större utbildningsbehov än vad arbets- marknadsstyrelsen framräknade. Bland annat torde de utbildade receptariernas yrkesverksamhetsgrad bli'lägre än vad man antog år 1960.

Läkemedelsindustriu

Det behov av farmaceutiskt utbildad personal inom läkemedelsindustrin som arbetsmarknadsstyrelsen framräknat kritiserades av de flesta remissinstan- ser. Arbetsmarknadsstyrelsens siffror bedömes vara för höga.

Varken arbetsmarknadsstyrelsen eller remissinstanserna kunde dock i sina beräkningar ta hänsyn till ett mycket betydelsefullt förhållande, som i hög grad kan komma att inverka på den framtida rekryteringen av farmaceuter till läkemedelsindustrin. Här åsyftas att farmaceututbildningskommittén i detta betänkande föreslår väsentliga föränd- ringar i farmaceututbildningen (jfr kap. 11 och 18). De farmaceuter, som kan komma att utbildas enligt kom- mitténs förslag, kan förutsättas komma att vara betydligt mer lämpade för olikartade arbetsuppgifter inom läke- medelsindustrin än de farmaceuter, som utbildats efter nuvarande utbild- ningsgång.

Även om kommittén liksom remissin— stanserna anser sig kunna kritisera ar- betsmarknadsstyrelsens bedömning om behovet av farmaceutiskt utbildad ar- betskraft på de grunder, som år 1960 förelåg, finner kommittén de framräk- nade siffrorna i dag ej innebära en överskattning av det antal farmaceuter som kan förväntas komma att arbeta inom läkemedelsindustrin, om farma—

ceututbildningen reformeras enlig". kommitténs förslag. Kommittén hän- visar härvid bl. a. till den utredning av Ingenjörsvetenskapsakademien an- gående behovet av arbetskraft inom lä- kemedelsindustrin, som kommer 'att .närmare redovisas i det följande.

Övriga områden Arbetsmarknadsstyrelsen gjorde en uppskattning av det antal farmaceuter som kunde förväntas komma att sys- selsättas med läkemedelsfrågor i vid- sträckt mening utanför apoteksväsendet och läkemedelsindustrin. Enligt arbets- marknadsstyrelsen rörde det sig därvid om en till antalet mycket begränsad grupp. Flera remissinstanser kommen- terade arbetsmarknadsstyrelsens syn- punkter på ifrågavarande farmaceut- behov. Varken arbetsmarknadsstyrelsen eller remissinstanserna gick emellertid in på frågan om i vilken omfattning farmaceuter i framtiden skulle komma att tas i anspråk för arbetsuppgifter utanför läkemedelsområdet. I kap. 5 diskuteras sistnämnda behov något när— mare.

Det sammanlagda farmaceutbehovet inom läkemedelsområdet uttryckt i an- tal heltidstjänstgörande, enligt arbets-

Tabell 2. Totalbehovel av farmaceutisk personal enligt olika beräkningar 1965 1970 1975

Apotekare Arbetsmarknadssty-

relsen ............ 1 130 1 232 1 380 Apotekarsocieteten . 1 110 1 245 1 355 Sveriges farmacevt-

förbund .......... 1 050 1 155 1 255 Receptarier Arbetsmarknadssty-

relsen ............ 1 416 1 548 1 706 Apotekarsocieteten . 1 410 1 585 1 760 Sveriges farmacevt-

förbund .......... 1 350 1 455 1 540

marknadsstyrelsens prognos samt enligt Apotekarsocietens och Sveriges Farma- cevtförhunds beräkningar framgår av tabell 2. Beträffande apotekare har även inräknats behovet för den statliga förvaltningen och apoteksväsendets centrala organisationer.

Senare utredningar

Resultaten av arbetsmarknadsstyrelsens utredning angående behovet av farma- ceuter och tapotekstekniker redovisades som nämnts i februari 1960 och remiss- behandlades omedelbart därefter. Un- der den efterföljande tiden har ytter— ligare undersökningar presenterats av intresse för bedömningen av den fram- tida arbetsmarknadssituationen för far- maceutiskt utbildad personal. Farma- ceututbildningskommittén finner an- ledning att i det följande beröra även några av dessa undersökningar.

Mot bakgrund av arbetsmarknadens stigande och alltmer differentierade be- hov av högt kvalificerad arbetskraft har, som kommittén i ett efterföljande avsnitt närmare kommer 'att utveckla, i olika sammanhang under de senaste

åren diskuterats frågor rörande olika former av kombinationer av nu före;

kommande utbildningsvägar. Bland annat har därvid behandlats möjlig— heterna att tillgodose läkemedelsin- dustrins behov av kvalificerad arbets- kraft genom anordnande av kombine— rad medicinsk och naturvetenskaplig utbildning. Främst skulle en sådan ut— bildning avse en kombination av kemi på den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten med ett eller flera av ämne- na farmakologi, fysiologi, bakteriologi och mikrobiologi på den medicinska fakulteten. För att få underlag för vi— dare diskussioner särskilt i spörsmålet om behovet av personal med dylik ut- bildning riktade Ingenjörsvetenskaps— akademien under våren 1961 till läke- medelsindustrin en »Förfrågan angå- ende personalens utbildning inom läke— medelsindustrin».

Vid ingenjörsvetenskapsakademiens enkät erhölls svar från sju läkemedels- industrier, nämligen från Astra med dotterföretagen Distra, Draco och Häss— le samt från Bofors, Ferrosan, Kabi, Leo, Pharmacia och Recip, dvs. i stort sett samma företag som tidigare besva—

Tabell 3. Behov av tjänstemän inom viss del av läkemedelsindustrin

Antal tjänstemän . .. . Nyanställd ..

Personalkategori A:nstallda v1d under perio- Behov den Beräknat

foretagen den den 1/1 1956 31,12 1960 behov den

31/12 1960 _31/12 1968 31/12 1965 Medicinare ....................... 30 21 31 40 Veterinärer ...................... 2 2 4 7 Apotekare ....................... 81 61 89 117 Receptarier ...................... 52 43 49 67 Med.-fil. utbildade1 ............... — — 111 163 Naturvetare ..................... 69 52 40 57 Biotekniker ...................... _— — 14 19 Övriga civilingenjörer ............. 84 38 67 81 Övriga ingenjörer ................. 276 200 238 316 Övriga tjänstemän ................ 1 247 — 1 222 1 437 Summa: 1 841 417 1 865 2 304

1 Personer med en kombinerad medicinsk-filosofisk (naturvetenskaplig) utbildning.

rat arbetsmarknadsstyrelsens enkät rö- rande personalbehovet. De erhållna svaren har redovisats i en inom ingen- jörsvetenskapsakademien upprättad promemoria av den 17 maj 1961. I ta- bell 3 har sammanfattats vissa uppgifter om personalbehovet inom berörda läke- medelsindustrier.

Det kan konstateras att från läkeme- delsindustrins sida visats positivt in- tresse för den föreslagna typen av blan- dad medicinsk och annan utbildning. Inom de nämnda företagen sade man sig år 1961 ha önskat anställa drygt 100-talet personer med sådan utbild- ning och skulle vidare önska anställa ytterligare ett 50-tal under den närmas- te 5-årsperioden. I Ingeniörsvetenskaps— akademiens promemoria framhölls dock, att företagen rent praktiskt ej kunde smälta så många, men med stor sannolikhet torde man kunna sluta sig till att antalet vakanser och nyskapade befattningar, lämpliga att besättas med personer med den ifrågavarande utbild- ningen, uppgjnge till storleksordningen 15—20 per år under de närmaste 5 a 10 åren.

Det kan finnas anledning att fråga vilken personal, som läkemedelsindust- rin skulle önska utbytt mot personer med medicinsk-filosofisk examen, som den ifrågavarande personaltypen vid den nu aktuella enkäten provisoriskt benämnts. Det framhölls i promemo- rian, att av svaren tycktes framgå, att det i huvudsak skulle röra sig om na-

turvetare och ingenjörer med lägre tek- nisk utbildning. Vidare syntes läkeme- delsindustrin ha ett underskott på både forskare och försäljningspersonal, som man i stor utsträckning önskade fylla med medicinskt—filosofiskt utbildade personer. I promemorian påpekades dock, att dessa ej syntes komma att konkurrera med apotekare om befatt- ningar inom läkemedelsföretagen. Vid full tillgång på olika utbildningskate- gorier skulle företagen vid undersök- ningstillfället önska sig något fler apo— tekare än de då hade. I den förväntade expansionen lav läkemedelsindustrins tjänstemannastab fram till år 1965, som enligt svaren totalt beräknades omfatta ca 450 personer, önskade industrin, att apotekarna och receptari—erna skulle in— gå med ca 30 resp. 20. Detta var enligt Ingeniörsvetenskapsakademien visserli- gen lägre än motsvarande siffror (45 resp. 35) i den av arbetsmarknadssty- relsen utarbetade prognosen över »Be- hovet av farmaceuter och apotekstek- niker», men torde likväl med hänsyn till de båda prognosernas osäkerhet ej innebära någon väsentlig rubbning i farmaceutprognosen.

Sveriges Kemiska Industrikontor ge- nomförde under sommaren 1961 en un- dersökning av det sannolika framtida arbetsmarknadsbehovet av kemistutbil- dad personal av olika kategorier. (»Ke- miska civilingenjörer, universitetske- mister och läroverks- och institutions— ingenjörer.») Vid denna 1961 års ke—

Tabell 4. Personalbehov inom läkemedelsindustrin

Totalt Därav tekn.]ic. och tekndr. Personalkategori resp. fil.lic. och fil.dr. 1960 1965 1970 1960 1965 1970 »Kemiska» civilingenjörer. . . 81 107 141 14 18 21 Universitetskemister ....... 61 97 134 23 30 38 Läroverksingenjörer ....... 90 125 168 Institutionskngenjörer ..... 144 183 229

misteukät tillfrågades även läkemedels- företagen. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att ta del av de resultat, som framkom vid denna undersökning om läkemedelsindustrins behov av kva- lificerad arbetskraft, redovisade i en promemoria av den 10 oktober 1961 (stencilerad). Resultaten framgår av av tabell 4.

Ifrågavarande enkät berörde icke be- hovet av arbetskraft med farmaceutisk eller blandad medicinsk och naturve- tenskaplig utbildning. Av enkätsvaren framgår emellertid, att samtliga be- hovssiffror för läkemedelsindustrin skulle sjunka i den mån denna industri finge tillgång till personer med medi- cinsk—filosofisk examen. Vidare fram- gick i enkätsvaren, att det framtida ke— mistbehovet inom läkemedelsindustrin skulle komma att påverkas, därest en förändrad och fördjupad utbildning av apotekare kom till stånd.

Enligt vad farmaceututbildningskom- mitten inhämtat pågår inom apotekar- societeten en ny översyn av det fram— tida behovet av farmaceutiskt utbildad arbetskraft. Resultaten av denna utred- ning beräknas kunna redovisas under hösten 1964. En preliminär bearbetning av resultaten har dock gett apotekar- societeten anledning att i skrivelse till medicinalstyrelsen i augusti 1964 före- slå en provisorisk ökning av intagning- en av elever till receptarieutbildnings- linjen till i storleksordningen 240 ny- börjare under år 1964. Samtidigt ut- talades, att även om apotekarsocieteten inte ansåg sig kunna i detalj överblicka det framtida permanenta behovet av ut- bildningsplatser på receptarielinjen den årliga intagningen borde dock även fortsättningsvis överstiga 180 stu- derande.

KAPITEL 5

Det framtida utbildningsbehovet

Vid en uppskattning av det framtida utbildningsbehovet är det självfallet av stor betydelse om den föreslagna far- maceututbildningen i stort sett kan fylla läkemedelsområdets behov eller om andra på läkemedelsverksamhet in- riktade utbildningsvägar erfordras. Den enda diskussion som förekommitidenna riktning är den förut omnämnda om blandad medicinsk—naturvetenskaplig utbildning. Farmaceututbildningskom- mitten är för sin del övertygad om att farmaceututbildningen med den nya ut— formning denna utbildning i ett efter- följande avsnitt föreslås erhålla skall visa sig ändamålsenlig även för de ar— betsuppgifter, som av läkemedelsindust- rin enligt de tidigare redovisade enkä- terna beräknats för personer med blan- dad medicinsk och naturvetenskaplig utbildning. Kommittén vill därvid sär- skilt erinra om de möjligheter till dif- ferentiering i den kvalificerade utbild- ningsgången åt medicinskt håll, som föreslås tillkomma efter en grundläg- gande farmaceututhildning om två och ett halvt år. Enligt farmaceututbild- ningskommitténs mening bör således i framtiden en icke oväsentlig del av den inom läkemedelsindustrin erforderliga personalen med vad som här benämnts medicinsk-filosofisk examen, kunna er- hålla utbildning inom den farmaceu- tiska utbildningsorganisationens ram. Även om, som tidigare nämnts, viss osäkerhet hos läkemedelsindustrin före- ligger i fråga om vilken personalkate—

gori, som vore den mest lämpliga för dess framtida behov, råder en enhetlig uppfattning att vid den förväntade fortsatta expansionen inom läkemedels- industrin den totala efterfrågan på per- sonal med kvalificerad utbildning inom naturvetenskapliga, medicinska och far- maceutiska ämnen kommer att vara mycket stor.

På grundval av erfarenheterna under åren efter 1960 kan konstateras, att ar- betsmarknadsstyrelsen i sin bedömning av det framtida behovet av farmaceu- tiskt utbildad arbetskraft direkt under- skattat behovet inom läkemedelsområ- det. Vid bedömningen av det totala ut- bildningsbehovet måste härutöver enligt kommittén beaktas, att personer med farmaceutisk utbildning även kommer att kunna användas inom andra arbets- områden.

För att framtidens farmaceuter skall få en för arbetet inom läkemedelsom- rådet adekvat utbildning fordras, enligt kommitténs uppfattning, en relativt ge- nomgripande förändring av utbildning- en. Den utbildning kommittén föreslår är en relativt bred kemisk grundutbild- ning med en farmaceutisk-medicinsk ' påbyggnad. För personer med sådan

utbildning borde det finnas åtskilliga intressanta arbetsuppgifter även utan- för läkemedelsområdet. Det förhållan- det att farmaceututbildningen moderni- seras kommer därför att inedföna en ökad avgång av farmaceuter från läke- medelsområdet till andra områden av

samhällslivet. Saken kan också ut- tryckas på det sättet att tillgången på kvalificerad personal för ett antal ar- betsuppgifter utanför läkemedelsområ— det kommer att bli bättre tillgodosedd genom en enligt kommitténs förslag mo- derniserad farmaceututbildning. Hur stor avgången från läkemedelsområdet blir är svårt att bedöma. I Danmark är redan nu ett 70-tal farmaceuter anställ- da inom annan kemisk-teknisk industn' än läkemedelsindustrin. Farmaceuter kommer också att vara väl lämpade för åtskilliga arbetsuppgifter inom livsme- delsindustrin, som befinner sig i stark expansion.

Genom att den kvalificerade farma- ceutiska utbildningen inte längre enbart är avsedd att tillgodose utbildningsbe— hovet inom ett begränsat avnämarområ— de, nämligen läkemedelsområdet, finns det inte anledning betrakta denna ut- bildning som en i princip spärr-ad ut- bildningslinje. Den nya farmaceutiska utbildningen är mer att jämställa med utbildningen i laborativa ämnen vid matematisk naturvetenskaplig fakultet. Den kvalificerade farmaceututbildning— ens dimensionering skulle i princip ge— nom dessa förutsättningar främst bli beroende av lokala och personella re— surser, som efter statsfinansiella och realekonomiska bedömanden anses bö- ra tillhandahållas utbildningen (golv- ytespärr). Att sedan förutom tillgången på studenter, som är intresserade av denna utbildning, även prognostiska synpunkter torde spela roll ändrar inte angivna principiella betraktelsesätt.

Vissa förhållanden inom den kvalifice- rade farmaceutiskautbildningen nödvän- diggör emellertid vissa begränsningar av intagningskapaciteten vid den far- maceutiska linjen (apotekarutbildning- en), där bl. a. utbildningen blir av- hängig av tillgången på praktikplatser på apotek. Detta innebär, att antag-

ningen inte får göras större på ifråga— varande linje än vad som motsvarar tillgången på dylika platser.

Enligt farmaceututbildningskommit— tén finns det inte anledning att begrän- sa den kvalificerade farmaceutiska ut- bildningsorganisationen enbart med hänsyn till det prognostiserade behovet inom läkemedelsområdets arbetsmark- nad. Kommittén föreslår att den årliga intagningen till den kvalificerade far— maceututbildningen dimensionenas för 120 studerande (f.n. 80). Kommittén anser det i och för sig inte omöjligt att denna utbildningskapacitet i framtiden att komma att behöva ytterligare vid- gas vid ökad efterfrågan på farmaceu- tisk utbildning. Kommittén finner det sålunda angeläget, att lokalerna för den kvalificerade farmaceutiska utbildning- en planeras för att vid behov kunna klara ett högre studentintag än det här angivna.

Studerande, som genomgått den av farmaceututbildningskommittén 'före— slagna nya reeeptarieutbildningen, tor- de i framtiden liksom hittills i huvud— sak vara hänvisade till skilda befatt- ningar inom läkemedelsområdet. Med hänsyn härtill finns det således fort- farande skäl att principiellt betrakta receptarieutbildningen som en spärrad utbildningslinje. Denna utbildning skul- le för övrigt i enlighet med kommitténs förslag bli organisatoriskt avgränsad från den kvalificerade farmaceutiska utbildningen och förlagd till ett fristå— ende receptarieinstitut.

Från de prognostiska utgångspunk- ter, som i dag är kända, finns det enligt farmaceututhildningskommitte'ns me- ning skäl att vidga utbildningskapaci- teten inom receptarieutbildningen ut- över arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Kommittén har funnit att det årliga in— taget till ifrågavarande utbildning tills vidare bör fastställas till 180 studeran—

de. Detta innebär ett i förhållande till nuläget oförändrat intag.

En allmän erfarenhet talar dock för att en intagning av 180 nybörjare årli- gen på receptarielinjen med hänsyn till det framtida behovet av ifrågavarande arbetskraft kan betraktas som ett mini- miintag. Kommittén hänvisar därvid även till tidigare omnämnt uttalande av apotekarsocieteten. Kommittén anser sig emellertid inte, i avvaktan på resul- taten av pågående utredningsarbete inom nämnda societet, kunna fram- lägga ett konkret förslag till intagnings- ökning utöver nivån 180. Kommittén anser det böra vara möjligt att i de 10- kaler, som föreslås tillkomma för re- ceptarieutbildningen, bereda plats för en måttlig intagningsökning, vilken också kan komma att förutsätta ett visst lärartillskott. Kommittén vill i det- ta sammanhang peka på att vid en dylik ökning svårigheter kan uppkom- ma när det gäller att bereda samtliga receptariestuderande praktikplats på apotek i Uppsala- och Stockholms-om- rådet. Det kan i det läget finnas |anled- ning överväga möjligheten att för den- na praktiska utbildning utnyttja apo- tek i ett annat tätortsområde. Kom- mittén återkommer till denna fråga i kap. 17.

Från flera remissmyndigheter har gjorts gällande, att intagningen till de farmaceutiska studierna — med hänsyn till osäkerheten i varje för en längre pe— riod gjord prognos— bör i hittillsvarande former fastställas av medicinalstyrelsen för ett år i sänder. Farmaceututbild— ningsko-mmitténs ställningstagande i fråga om dimensioneringen av den kva-

lificerade utbildningen innebär, att kommittén för sin del icke anser det erforderligt eller ens önskvärt att in- taget årligen anpassas till nya progno- ser. Däremot förmenar kommittén att arbetsmarknadssituationen inom be- rörda område fortlöpande bör följas genom rullande prognoser. Först om sådana så småningom visar att intag- ningen är orealistisk med hänsyn till kraftiga förändringar på avnämarsidan bör en omprövning av intagningens storlek ske. Berörda universitetsmyn- digheter liksom det för olika utbild- ningsområden gemensamma statliga prognosorganet bör således ägna frågan om behovet av farmaceutiskt utbildad arbetsknaft fortsatt uppmärksamhet.

Kommittén anser inte heller anled— ning föreligga till årliga beslut rörande intagningsstorleken på receptarieutbild- ningen. Kommittén förutsätter, att juste- ringar i de fastställda intagningssiffror- na vidtages, därest resultaten av nya undersökningar skulle ge vid handen att betydande ändringar skett eller för- väntas komma att ske i fråga om be- hovet av farmaceutiskt utbildad arbets- kraft. Vidare förutsätter kommittén för den kvalificerade farmaceututbildning- ens del, som tidigare nämnts, att vid stigande efterfrågan på utbildningsplat- ser, dess intagningskapacitet bör kunna ytterligare ökas. Vid ställningstagandet härtill måste hänsyn tagas till realeko- nomiska och andra faktiska förhållan- den. I den bedömningen förutsättes även resultatet av den föreslagna rul- lande prognosverksamheten spela en avgörande roll.

AVDELNING III

PRAKTISK APOTEKSUTBILDNING INOM DEN FARMACEUTISKA UTBILDNINGSORGANISATIONEN

*-|

" | J Lf? rl _ : .| . . . . , |_| : ' li"_" | ||__||r|'|'.|—I Ullf'm [- _|__ _,4_ ||, | |

. |||. ,Z | || | | | '| |,|. | .|| | | | 'I |' . . | , | .— | :| l||.' » ,|_4|' . | . . L .||.. |_' .|.|' | i .| .| | ' l.. |x| ' ' "|." . | , | |. . ,. , L , 'i',|; :| 1 || & » |. , | ' i. ., ' | | | ' | || . | . |. , . | ” | | | | *| || ' | . — .* 'J ' | 1| | | , | | |. |, ' , | |, |, | | » _ |. ' | ' | ' | . 'r- |— . ' . | ' |" | [”i _ || |" |.|| | ,_ | | | | | |,| || | ' | | W, | .| | '. V.|*,|l _'|', . |, , _|. | | 'J'|.' |* . . || . '.' p'r ||| , |" | |"'| ' ' ' > |_ '|f' ' | » ' _ ”| ||”' "|| | . . .'|| ,. ' |. || | |_' _ _ ' '. ."| ' | d'” |- ' .||. || ' | || —| | | |

KAPITEL 6

Praktisk apoteksutbildning —— ett traditionellt drag inom den farmaceutiska utbildningen

Historik

Apotekarutbildningen är en av de äldsta naturvetenskapliga utbildningsgrenar- na. Den var i början helt förlagd till apoteken och först från mitten av 1800- talet kunde visa teoretiska studier be- drivas vid en speciell farmaceutisk lä- roanstalt. I kapitel 9 ger farmaceutut- bildninvgskommittén bl. a. en närmare redogörelse för farmaceututbildningens nuvarande organisation. I det följande redovisar kommittén bakgrunden till den nuvarande elevutbildningens ut- formning.

Den farmaceutiska personalen å apo- teken utgjordes i äldre tid av lärlingar (elever), gesäller (farmacie studiosi) och apotekare. Eleverna antogs därvid av apoteksinnehavarna utan medverkan eller kontroll av offentlig myndighet och kompetensfordringarna var mycket vagt formulerade. Elevtiden varierade mellan 3 och 6 år. För att eleven skulle uppnå »gesälls» grad, måste han under- gå en examen, benämnd farmacie-stu- diosi-examen. Enligt 1799 års apotekar- reglemente skulle denna examen i Stockholm försiggå inför en ledamot av collegium medicum (nuvarande me- dicinalstyrelsen), i landsorten inför provincizal-medicus, stadsfysicus eller annan läkare. Såsom examinator tjänst- gjorde den apotekare som haft hand om utbildningen. Gesäll, som önskade sätta upp eget apotek, skulle enligt

1688 års medicinalförordningar under- gå examen inför collegium medicum. Något längre fram i tiden, dvs. enligt 1799 års apotekarreglemente, skulle ge- säll, som önskade undergå provisors— eller apotekarexamen, styrka, att han konditionerat i 4 år.

För att underlätta för »yngre farma— ceuter» att erhålla nödig praktisk un- dervisning infördes i privilegiebrevet för det år 1816 inrättade apoteket Nord— stjärnan i Stockholm den föreskriften, att apotekets innehavare skulle i egen- skap av instruktionsapotekare meddela nämnda farmaceuter »den nödiga prak- tiska undervisningen i operationerna».

För att förbättra farmaceuternas teo- retiska utbildning inrättade apotekarso- cieteten år 1837 en för de farmaceutiska studierna speciellt avsedd läroanstalt, vil- ken sedermera utvecklades till farmaceu- tiska institutet. Läroanstaltens uppgift tänktes till en början närmast bestå i att bibringa »pliarmacie studiosi» de förkunskaper, som erfordrades för att de skulle tillgodogöra sig den mer akade- miska undervisning, som kunde erhål- las vid karolinska institutet. År 1846 erhöll farmaceutiska institutet sina första stadgar utfärdade av medicinal- styrelsen (dåvarande sundhetskolle- gium). En särskild inträdesprövning infördes 1861 som villkor för studier till apotekarexamen, varigenom kontroll skulle utövas över, att eleverna inne- hade ett visst kunskapsmått, vars om-

fattning följande år fastställdes av sund- hetskollegium. Vid denna tidpunkt an- togs eleverna fortfarande av apoteks- innehavarna utan medverkan av offent— lig myndighet.

Kompetensfordringar för att bli an- tagen till apotekselev bestämdes när- mare genom en kungl. kungörelse den 19 december 1879. Det föreskrevs, att sökanden skulle styrka, att han ägde kunskaper motsvarande fordringarna för uppflyttning till sjätte klassens övre avdelning vid högre allmänt läroverk.

Farmaceutisk-a institutet övertogs helt av staten år 1881. Samma år förlades även farmacie studiosieexamen till in— stitutet. Den som avlagt dylik examen befriades från den tidigare föreskrivna inträdesprövningen.

Ett viktigt steg i elevutbildningens historia togs den 22 mars 1875. Då låt, med anledning av en apotekarsociete- tens direktion gjord Oskar lI göra veterligt »För att blifwa till apotek intagen fordras, jämte vits- ord om godt uppförande, betyg om att hafwa undergått godkänd mogenhets- prövning». Antagningen av apoteksele- ver, liksom utformningen av utbild— ningen överlämnades i alla delar åt den enskilde apoteksföreståndaren.

År 1901 utfärdades ny stadga för institutet och i samband därmed även ny elevkungörelse, som stadgade: 1) betyg om godkänd mogenhetsexamen som villkor för antagningen, 2) skriftlig anmälan till medicinalstyrelsen, 3) en minst 2-årig elevtid, varvid eleven ge— nom apoteksföreståndarens försorg bör undervisas i farmaceutiska arbeten, sär- skilt recepturgöromål och beredning av s. k. galeniska läkemedel.

Elevfrågorna kom efter hand alltmer in i blickfånget. År 1929 utfärdades ny elevknngörelse innehållande främst ändrade antagningsförhållanden. Kun- görelsen meddelade inga detaljföre-

framställning, '

skrifter beträffande elevutbildningens utformning. Inför nödvändigheten att i någon mån reglera rekryteringen av farmaceutisk personal överflyttades så— lunda elevintagningen från den enskil- de apoteksföreståndaren till dåvarande apotekarförbundets verkställande ut- skott. Det tillkom dock liiedicintalstyrel- sen i samråd med föreståndaren för far- maceutiska institutet att _ efter förslag av apotekarförbundet och sedan farma- ceutförbundet lämnats tillfälle att yttra sig _ bestämma det högsta vantal ele- ver, som årligen fick antagas.

Fordringar för att bli antagen som apotekselev skärptes vid denna tid- punkt genom uppställande av krav på studentexamen av viss beskaffenhet.

1930-talet medförde ett ökat antal sökande till farmaceutbanan och med kungörelse år 1938 infördes nya an— tagningsfordringar. Vidare blev samma år medicinalstyrelsen antagningsmyn- dighet.

År 1943 utfärdades en ny stadga för farmaceutiska institutet. Vid sidan av stadgan fanns alltjämt bestämmelser angående apotekselevernas antagande och lärotid m.m.

Nu gällande bestämmelse återfinnes i Kungl. Maj:ts kungörelse om antagning av apotekselever av den 19 november 1954. Genom denna kungörelse över- flyttas ansvaret för elevantagningen på farmaceutiska institutets lärarkollegium (nuvarande farmaceutiska fakulteten).

Tidigare utredningar

Den praktiska utbildningen av blivande farmaceuter — elevutbildningen —— har alltid varit en uppgift av väsentlig be- tydelse för apoteksväsendet och den har vid flera tillfällen varit föremål för behandling inom yrkesorganisatio- nerna. För några av de utredningar och

förslag som framlagts i denna fråga lämnas i det följande en kortfattad re- dogörelse.

Det första mera ingående förslaget till närmare reglering av elevutbild- ningen avgavs i oktober 1927 av en kommitté bestående av representanter för apotekarsocieteten, Sveriges apote- karförbund och Sveriges farmacevtför- bund.

Kommitterade utgick ifrån, att apo- teksföreståndaren var ansvarig för att eleven inhämtade de kunskaper och färdigheter, som fanns angivna i det av kommittén utarbetade förslaget rörande elevutbildningens ordnande, samt att han var skyldig att själv eller genom därtill kvalificerad farmaceutisk per- sonval övervaka utbildningen.

Antagningen av elever borde äga rum 2 gånger årligen omkring den 1 jaunari och den 1 juli. Av årligen antagna ele- ver borde högst 1/3 få vara kvinnor. Å ett och samma apotek borde få anställas högst 2 elever.

Utbildningen skulle omfatta 1) kän- nedom om användning och vård av väg, vikter och mått, 2) diskexpedition, 3) recepturarbete, 4) .defekturarbete och 5) laboratoriearbete. Ett detaljerat program framlades rörande omfattning- en och den närmare beskaffenheten av det arbete, som eleven skulle utföra inom de olika utbildningsgrenarna. Kontroll över utbildningens beskaffen— het skulle erhållas genom praktiska prov inför någon av instruktionsapote— karn-a, vilka enligt kommitterades för— slag skulle vara 3. De praktiska proven skulle erläggas före den teoretiska kur— sens början.

Av kommittéförslaget togs senare egentligen endast bestämmelserna kring antagningsförhållandena upp till dis— kussion.

År 1941 förordade en utredning inom farmacevtförbundet inrättandet av sär-

skilda elevapotek. Därigenom skulle bl. a. garanti kunna erhållas för en mera enhetlig utbildning, ett effektivare utnyttjande av utbildningstiden samt för att utbildningsapoteket blev försett med tillfredsställande utrustning. Den- na fråga vidarebehandlades av en ny kommitté inom farmacevtförbundet år 1944. De främsta bristerna i elevutbild— ningen syntes enligt kommittén stå i

samband med avsaknaden av ett de-

taljerat utbildningsprogram. Kommit- tén framlade därvid ett program som i stort sett anslöt sig till det som hade föreslagits år 1927. Kommittén rekom- menderade sålunda:

1. att medicinalstyrelsen efter hörande av yrkesorganisationerna hänvisar nyantagna elever till särskilt lämpa— de apotek;

2. att en plan fastställes för utbild- ningen för vars efterföljd apoteksfö- reståndaren ansvarar;

3. att utbildningsprogrammet fastställes av farmaceutiska institutets styrelse och att de praktiska proven utvid- gas att omfatta även kontroll av la- boratorieutbildningen;

4. att frågan om ytterligare utredning överlämnats till farmaceututbild- ningssakkunniga. Farmaceututbildningssakkunniga tog i sitt betänkande (SOU 1948:46) upp den praktiska elevutbildningen till be-

handling. Utredningen ansåg sig därvid icke kunna förorda en kortare elevtid än två år. I princip borde elevutbild- ningen få äga rum på varje självstän- digt apotek och genom den föreslagna kontrollen över utbildningen ansåg far- maceututbildningssakkunniga, att de enskilda apotekens lämplighet som elev- apotek bättre borde kunna överblickas. I fråga om elevprogrammet hänvisade utredningen till medicinalstyrelsens

cirkulärskrivelse i början av år 1946. Enligt denna bör under den första fjär—

dedelen av utbildningstiden eleven er- hålla en allmän kännedom om apotekets olika verksamhetsgrenar samt erhålla undervisning i tekniska arbeten. Andra fjärdedelen bör anslås åt labonatorieut- bildning och senare hälften ungefär delas lika mellan utbildning i receptur- göromål och diskexpedition. Den all- männa planläggningen av utbildningen bör vara likartad för såväl apotekar- som receptarieelev. Dock bör särskild vikt läggas vid utbildning i recepturar- bete för den senare kategorin.

Under tiden efter det farmaceutut- bildningssakkunniga överlämnat sitt be— tänkande har bl. a. följande åtgärder och förslag varit aktuella. Utbildningen för apotekareleverna har uppdelats på pre-, inter- och postskolära perioder. Efter förslag av farmaceutiska institu- tets lärarkollegium har sådan ändring företagits, att apotekarstuderande un- der senaste delen av utbildningsperio- den erhåller tillstånd 'att fullgöra re- cep-tarie tillkommande tjänsteåliggan— den.

I 1954 års kungörelse har föreskrift om prövning av elevens lämplighet ut- gått. 1 kungörelsen förutsättes vidare att närmare föreskrifter angående ut— bildningens utformning skall meddelas av lärarkollegiet vid farmaceutiska in— stitutet efter samråd med medicinalsty- relsen, apotekarsocietetens direktion och centralstyrelsen för Sveriges far- macevtförbund.

I detta sammanhang kan nämnas att förslag bl. a. framlagts om en fullstän- dig omläggning av elevutbildningen på apotek med hänvisning till bl. a. för— ändringarna i apotekaryrket och av- gången under elevtiden. Den teoretiska delen skulle helt överflyttas på farma- ceutiska institutet och den praktiska delen fullgöras under sommarferierna under de sista gymnasieåren samt un— der högskoletiden. Ett vid lämplig tid-

punkt inlagt praktiskt prov skulle do- kumentera att studenten inhämtat de erforderliga manuella färdigheterna. En omfattande utredning rörande elevutbildningen framlades av 1958 års elevkonnnitté tillsatt på uppdrag av apotekarsocietetens direktion och cen- tralstyrelsen för Sveriges farmacevtför- bund. Huvuddelen av utredningen upp- togs av synpunkter på utbildningspro— gram för elevtiden. Vidare uttalade sig elevkommittén i princip för att upprätt- hålla kravet på en tvåårig elevtid. Dock fann kommittén det möjligt att genom ökad effektivisering av elevutbild- ningen och fortsatt utbyggnad av far- macevtiska institutet viss avkortning av elevtiden borde vana genomförbar.

Utländska förhållanden

Farmaceututbildningskommittén har icke ansett det erforderligt att redovisa någon systematisk redogörelse för den farmaceutiska utbildningen i främman- de länder. Detta sammanhänger med att kommittén visserligen funnit att ut- bildningen punktvis i vissa ämnen eller ämnesgrupper är förebildlig på andra håll, men att de organisatoriska lös- ningarna för den farmaceutiska utbild- ningen som helhet betraktad knappast är så progressiv, att den kan tjäna som mönster för en omorganisation. Med den målsättning kommittén har att ska- pa en utbildning för läkemedelsspecia- lister på skilda nivåer och icke enbart eller kanske ens främst för apotekens behov har nya konstruktioner måst ef- tersträvas.

En översiktlig granskning av ut- ländska förhållanden gav vid handen att praktisk apoteksutbildning nästan alltid ingår som ett moment i utbild- ningen. Dennta utbildning är emellertid av varierande längd och är också pla-

cerad på varierande sätt i förhållande till utbildningen i övrigt, preskolärt, interskolärt, postskolärt eller en kom- bination av dessa system. En antydan därom ger följande översikt:

Praktikutbildningens Land längd och placering Danmark 2 år preskolär Norge 1,5 år interskolär Finland 2 år preskolär Västtyskland 2 år preskolär Schweiz 1,5 år interskolär Nederländerna saknar praktikutbild- ning Frankrike 1 år preskolär England 1 år postskolär eller 2 år preskolär beroen— de på utbildningsfor- men Italien 6 månader i samband

med undervisningen Jugoslavien 1 år postskolär Grekland 1 år preskolär Spanien saknar praktikutbild- ning

Sovjetunionen 1 år preskolär USA varierande praktiktid och placering (i re- gel 1 000 tim.) Canada varierande praktiktid och placering Australien varierande praktiktid och placering Sydamerika varierande praktikut-

bildning av i allmän- het blygsam omfatt- ning (3—6 månader)

Vid utbildningsreformer som genom- förts under senare år kan man spåra den tendensen, att behovet av en kvali- ficerad farmaceututbildning ofta med- fört en förlängning av studietiden för de teoretiska studierna. Praktiktiden har däremot förkortats eller bibehållits oförändrad. Som exempel kan nämnas USA, där man för några år sedan ge— nomförde en utökning av studietiden från 4 till 5 år. I Schweiz, där man bi- behållit den teoretiska studietiden 3 1/2 år oförändrad, har praktikutbildningen minskats från 2 1/2 till 1 1/2 år.

KAPITEL 7

Apotekspraktiken i en moderniserad farmaceutisk utbildning

Inledning

Den praktiska tjänstgöringen inom apotekarutbildningen är för närvaran- de väsentligt mer omfattande än inom andra områden av högre utbildning. Att så är fallet torde bland annat vara betingat av den historiska bakgrunden. Det är enligt vad som tidigare anförts först under ganska sen tid som den särskilda teoretiska undervisningen blivit det dominerande inslaget i den farmaceutiska utbildningen. De teore- tiska studierna på apotekarlinjen vid farmaceutiska institutet skall föregås av minst 12 månaders praktiktid på apotek (preskolär praktik). Efter de teoretiska studierna skall utbildningen på apotek fortsätta under så lång tid, att den sammanlagda tiden för de prak- tiska utbildningsmomenten uppgår till 24 månader. Av denna s. k. postskolära elevtid har fyra månader karaktär av egentlig utbildning. Därefter erhåller den studerande receptariekompetens och tjänstgör som receptarie, tills legi— timation som apotekare erhålles. Utbildningen på apotek har fått be— teckningen praktisk utbildning i mot- sats till högskoletidens teoretiska ut- bildning. I enlighet härmed har det an- setts, att praktiktiden nära nog uteslu- tande skulle meddela praktiska färdig- heter och att endast sådant teoretiskt material, som var nödvändigt för den praktiska utbildningen skulle ingå däri. Sålunda redovisar elevkungörelsen syf—

tet med elevutbildningen på följande sätt:

1. elevutbildningen bör ge allmän kän- nedom om ett apoteks olika verk- samhetsgrenar;

2. den bör göra eleven förtrogen med allmänt förekommande farmaceu- tiskt tekniskt arbete;

3. den bör ge erforderlig färdighet i laboratorie-, receptur- och expedi— tionsgöromål.

Denna målsättning har vissa fördelar för det undervisande apoteket. Den ställer inte alltför stora anspråk ur pe- dagogisk synpunkt och tillåter härige— nom att utbildningen kan äga rum på praktiskt taget varje apotek. Vanligen får praktikanten1 inledningsvis låna sig de olika praktiska arbetsuppgifterna, som normalt handhas av tekniker och laboratoriebiträden. Därefter får prak- tikanten stifta bekantskap med de tar- betsuppgifter, som åvilar en receptarie vid receptur och vid disk, samt vissa av de uppgifter som normalt tillkom- mer apotekaren, Redan tidigt infogas praktikanten i apotekets normala ar- betsrutin och kan mot slutet av perio- den prestera jämförelsevis värdefull tjänstgöring.

Nackdelarna är emellertid betydan— de. För praktikanten kan utbildningen på apoteket te sig mindre effektiv och den första kontakten med farmacin ut- göres ofta av ett rutinmässigt innötande

1 I det följande används beteckningen prak— tiktid och praktikant.

av jämförelsevis enkla manuella färdig- heter. Det är sannolikt att den avgång som förekommer under praktiktiden till en icke obetydlig del förorsakas av detta förhållande. Dessutom tillåter en rent tjänstgöringsbetonad utbildning inte att vidmakthålla de kunskaper, som högskoleundervisningen byggerpå, än mindre en utvidgning av dessa och ett uppövande av praktikantens förmå- ga till självstudier, vilket borde vara önskvärt och möjligt.

Som berörts i tidigare sammanhang har läkemedelsframställning på apotek blivit av allt mindre omfattning. Detta förhållande återverkar på den nuva- rande praktiska utbildningen på två sätt. För det första blir behovet av vis- sa sidor av den praktiska utbildningen mindre framträdande, och för det and- ra försvåras i hög grad apotekens möj- ligheter att meddela den praktiska ut- bildningen eftersom de arbetsmoment och den läkemedelsberedning, som skall bilda underlag för undervisning- en, kan ha alltför begränsad omfatt- ning.

Till de nämnda omständigheterna kommer, att den nuvarande praktiska utbildningen helt tar sikte på de krav, som ställes på dem som i framtiden skall tjänstgöra på apotek. För dem som efter utbildningen avser att ägna sig åt annan verksamhet inom läkeme- delsområdet, torde huvuddelen av den nuvarande apoteksutbildningen inte va- ra av nämnvärd praktisk betydelse för den framtida yrkesverksamheten.

Vidare har utvecklingen inom farma- cin skärpt anspråken på farmaceutens teoretiska kunnande, samtidigt som ökade möjligheter givits till en viss för- enkling av det manuella arbetet. Med hänsyn härtill synes det önskvärt, att utbildningen redan från första stund tar sikte på att forma den blivande lä- kemedelsspecialisten (apotekaren). Det

kan enligt kommittén ifrågasättas om inte den första kontakten med farmacin därvid bör ske i form av högskolestu- dier.

Erfarenheterna vid farmaceutiska in- stitutet av den praktiska utbildningen kan sammanfattas på följande sätt.

För studierna i de grundläggande, vä- sentligen icke farmaceutiska ämnena, synes den preskoläna praktiktidens längd och innehåll vara av starkt un- derordnad betydelse. Sålunda har ett tiotal studerande undantagsvis intagits vid apotekarkursen utan föregående apotekspraktik. Resultaten har visat att dessa studerande väl kunnat tillgodo- göra sig undervisningen vid institutet och icke visat sämre studieprestation än studerande med obligatorisk preskolär praktik. Enligt de berörda lärarnas uppfattning borde undervisningen kun— na bedrivas med enbart studentexamen som grund.

Beträffande de farmaceutiska ämne- na (t. ex. farmaceutisk kemi, galenisk farmaci och social- och rättsfarmaci) har det visat sig vara av värde, att de studerande har viss erfarenhet av apo- teksarbete. De lär sig härigenom namn och utseende på vanliga läkemedel, grundläggande fakta om farmaceutiska arbetsoperationer, vanligare expedi- tionsföreskrifter etc.

Den postskolära praktiktidens fyra- månladersperiod — fram till det att receptariekompetens erhålles — 'kan anses avse egentlig utbildning och äg- nas åt repetition av tekniskt arbete, allmänt recepturarbete och apoteksad- ministration. En allmän erfarenhet är att detta avsnitt är mycket värdefullt. Den tid, som därefter kan återstå av den praktiska tjänstgöringen, ägnas i regel åt rutinmässigt recepturarbete och bedömes i allmänhet vara ur ut— bildningssynpunkt mindre givande.

Bortsett från utbildningsmomentet

har det ansetts, att den praktiska ut- bildningen har ett betydande värde därigenom, att den ger kontakt med problemen på en arbetsplats samt hjäl- per studenten att omställa sig från skol- studier till mera självständig verksam- het.

De vid institutet vunna erfarenhe- terna av den praktiska utbildningen synes ge vid handen, att en översyn av denna utbildning skulle vara befogad även vid ett bibehållande av nuvaran- de riktlinjer för apotekarutbildningen. Därtill kommer att de av kommittén längre fram skisserade riktlinjerna för en omläggning av utbildningen nödvän- diggör, att även apotekstjänstgöringen utformas på ett nytt sätt.

Kommitténs överväganden och förslag

I det föregående avsnittet har far- maceututbildningskommittén redovisat vissa synpunkter på den nuvarande ut- formningen av den praktiska utbild- ningen. De anförda omständigheterna anser kommittén ge vid handen att den praktiska delen av utbildningen bör tilldelas avsevärt mycket mindre ut- rymme i en reformerad apotekarutbild- ning än vad som för närvarande är fallet. Kommittén är medveten om det obestridliga värde som den praktiska utbildningen i många avseenden utgör. Genom den av kommittén föreslagna nya kvalificerade farm'aceutbildningen har dock målsättningen för apotekarut- bildningen i viss mån ändrat karaktär. Den framtida farmaceututbildningen avser att söka täcka det växande be- hovet inom hela läkemedelsområdet. Apoteksverksamhet förutsättes därvid icke i samma utsträckning som hittills vara det primära utbildningsmålet. Även om apoteken framledes helt na- turligt kommer att vara ett betydelsefullt

verksamhetsområde för apotekare, så kommer utvecklingen inom läkemedels- hanteringen att successivt ställa nya krav på apotekarens kunskaper. Den praktiska utbildningen bör därför ge vika för det ökade behovet av teoretisk utbildning inom en begränsad studie- tid.

Enligt kommitténs uppfattning bör den nuvarande preskolära ettåriga apo- tekstjänstgöringen helt utgå. Härför ta- lar främst det enligt erfarenheten be- gränsade värdet av denna praktik. I vissa fall kan denna praktik även, an- ser kommi'ttén, komma att inverka di- rekt ogynnsamt på den fortsatta utbild- ningen, eftersom viktiga studentkun- skaper hinner glömmas bort. En lång- varig praktiktid torde också i många fall försvåra rekryteringen till den far- maceutiska utbildningsbanwan, dåmånga studenter inte vill göra uppehåll i sina studier utan önskar direkt efter stu— dentexamen påbörja Sina akademiska studier.

Farmaceututbildningskommittén fin- ner således, att den preskolära prak- tiken kan slopas utan men för utbild— ningen som helhet. Studerande bör så- ledes kunna intagas till den farmaceu- tiska utbildningsgången direkt efter studentexamen. Detta torde även vara möjligt för värnpliktiga manliga stu- derande, därigenom att deras första tjänstgöring —— den s. k. soldatutbild- ningen om för närvarande 90 dagar — kan avklaras under sommaruppehållet efter studentexamen.

Även om således den preskolära praktiken kan slopas utan men för den egentliga utbildningen, kan det dock finnas anledning beakta, att denna praktik för huvuddelen av de stude- rande givit dem möjligheter till grund- läggande kännedom om bl. a. arbetsför- hållandena på deras framtida arbets— plats. Även inom annan högre utbildning,

t. ex. den tekniska, finns föreskrifter om viss preskolär praktik.

Av såväl apotekaren som receptarien fordras ett icke obetydligt mått av praktiska färdigheter samt förmåga att i praktiskt arbete kunna omsätta sina teoretiska kunskaper. För receptariens del har dessutom även den teoretiska undervisningen en rent praktisk inrikt- ning. Kommittén finner sålunda behov av vissa praktiska moment i den fram— tida farmaceututbildningen. Vidare måste det vara av betydelse, att dessa kunskaper bibringas i så nära anslut- ning till det praktiska livet som möj- ligt.

Inom kommittén har därför disku- terats möjligheterna att även framdeles lägga in en viss praktik av denna orien- terande art före studierna vid fakulte- ten eller under studiernas första skede. Då det samtidigt är angeläget, att de teoretiska studierna inte behöver flyt- tas fram på grund av praktiken kunde man tänka sig införa föreskrifter, att en praktik om t. ex. två eller tre må- nader skulle förläggas till sommarledig- heterna. Med hänsyn till de vidgade syftemålen med den farmaceutiska ut- bildningen kunde det vidare anses vara lämpligt, att även låta praktiken helt eller delvis bli förlagd till läkemedels- industrin eller annan liknande verk- samhet. En sådan praktik vore, har det anförts, av värde för de studerande, som avser att efter utbildningen ägna sig åt yrkesverksamhet inom berörda fält.

Även om således många skäl synes tala för införande av en obligatorisk praktisk tjänstgöring före ett visst sta- dium i utbildningen, anser sig kommit- tén emellertid icke böra föreslå en så- dan anordning. De två första studieåren kommer i den av kommittén längre fram föreslagna studieplanen att vara så belastade av undervisning, att det torde

vara svårt att även med utnyttjande, av sommarferierna utbildningsmässigt kunna få större utbyte av denna tid. Risk skulle därför finnas, att införandet av en obligatorisk praktik skulle in- verka studietidsförlängande, särskilt som ju vissa sommarferier för manliga värnpliktiga studerande måste tas i an- språk för militärtjänstgöring. Vissa svårigheter uppstår vid ett realiseran- de av kommitténs förslag om ett full- ständigt avskaffande av den preskolära praktiken för bl.a. undervisningen i galenisk farmaci, därigenom att de stu- derande före tillträdet till respektive kurser saknar kunskaper i läkemedels- terminologi, varukännedom, apoteksor— ganisation etc. Detta får enligt kom- mittén kompenseras genom att särskild undervisning meddelas inom dessa äm— nesområden.

Ett primärt krav på praktiktiden är, att den innebär verkligt effektiv utbild- ning. Förutsättningarna härför förelig- ger i stor utsträckning ej för närvaran— de. En orsak härtill är, att apoteksar- betet ändrat karaktär och medfört, att beredningen av läkemedel på många apotek ej är av den allsidiga karaktär, som erfordras för att goda utbildnings» möjligheter skall föreligga. Därtill kom- mer att utbildningen, som försiggår på ett stort antal över landet utspridda apotek, ej kan ges önskvärd enhetlighet. Utbildningsresultatet blir också i hög grad beroende på de olika apotekarnas förutsättningar och intresse för att handleda praktikanterna. Det bör un- der sådana förhållanden vara önskvärt från pedagogisk och effektivitetssyn- punkt, att vissa delar av den praktiska utbildningen göres till en mera integre- rad del av studierna vid farmaceutiska fakulteten. Tänkbart vore att förlägga hela den praktiska utbildningen till farmaceutiska fakulteten. Organisato- riska skäl gör emellertid en sådan an-

ordning svår att genomföra. Vidare måste enligt kommitténs mening viss kontakt med yrkeslivet anses vara av väsentlig betydelse. Kommittén finner således, att den praktiska utbildningen även fortsättningsvis bör meddelas på apotek, dock i avsevärt förkortad form. Detta bör vara möjligt genom att över- föra det manuella apoteksarbetet i hu- vudsak till laborationerna i galenisk farmaci vid fakulteten. Parallellt med den praktiska utbildningen på apotek bör viss undervisning meddelas vid fa- kulteten.

Farmaceututbildningskommittén fö- reslår att apotekspraktiken skall falla under den sjunde terminens utbildning på den föreslagna farmaceutiska linjen. Kommittén räknar med att tiden för varje students praktiska tjänstgöring på apotek skall begränsas till tre må- nader. Närmare redogörelse för den praktiska utbildningens omfattning och placering lämnas i kapitel 11.

I enlighet med vad som tidigare an- förts, bör vissa delar av den nuvarande praktiska undervisningen överföras till laborationerna i galenisk farmaci för att möjliggöra, att praktiktiden verkli- gen effektivt .tillvaratages. Därför bör enligt kommittén speciella recepturrum inrättas inom laborationslokalerna för galenisk farmaci vid farmaceutiska fa- kulteten, där på apotek förekommande läkemedelsberedningar kan färdigstäl— las. Vidare bör vid laborationerna i ga- lenisk farmaci ökat utrymme ges åt övriga manuella arbetsoperationer. Vad beträffar den övriga samordningen mel- lan den praktiska utbildningen på apo- tek och undervisningen vid fakulteten kommer kommittén att föreslå införan- det av s.k. apotekstekniska seminarier (jmf kap. 11).

Kommittén finner det möjligt att åstadkomma den önskade nära anknyt— ningen av den praktiska tjänstgöringen

till farmaceutiska fakulteten genom att den erforderliga tjänstgöringen på apotek förlägges till sådana i Stock— holms- och Uppsalaområdet. Härigenom kan den praktiska tjänstgöringen sam- tidigt kompletteras med teoretisk un- dervisning vid farmaceutiska fakulte- ten. Praktiska problem som möter den studerande ute på fältet kan omedel- bart upptas till behandling vid fakulte- ten. Den praktiska tjänstgöringen kan sålunda sägas bli genomförd under fa- kultetens överinseende. Uppgiften att direkt handleda de studerande under tjänstgöringen på apotek kommer na- turligtvis även fortsättningsvis liksom för närvarande att åvila apotekarna och den övriga personalen på apoteken. Kommittén hyser den förhoppningen, att apotekarna i Stockholms och Upp- salaområdet även i framtiden liksom hittills skall låta apoteken disponeras för utbildningsändamål- samt även själ- va medverka i den utbildningsmässigt sett mycket nödvändiga handledningen av de studerande.

Apotekens grundläggande betydelse för läkemedelsförsörjningen och apo— teksväsendets mångskiftande funktioner anser kommittén utgöra tillräcklig moti- vering för att blivande apotekare även fortsättningsvis bör förvärva viss kän— nedom om apoteksarbete och om apo— tekens organisation och uppgifter. Så- dana kunskaper bör vara värdefulla även för det ökade antal apotekare som i framtiden förutsättes komma att vara verksamma inom läkemedelsom- rådet utanför apoteken. Givetvis måste farmaceututbildningen sikta till att bi- bringa erforderliga praktiska färdighe- ter, men denna utbildning får icke en- bart ha apoteksverksamhet som målsätt- ning utan bör söka att ge en bred läke- medelskunskap för att användas inom farmacins skilda verksamhetsområden. Genom intim samverkan mellan farma—

ceutiska fakultetens teoretiska under- visning och en effektiviserad praktisk utbildning bör enligt kommittén ökade möjligheter ges att uppnå en adekvat farmaceututbildning, som kan tillgodo- se ovan nämnda behov.

Undervisningsapotek

I proposition nr 184 till 1962 års riks- dag med förslag till ny läkemedelsför- ordning m. m. upptogs till behandling vissa frågor angående läkemedelsför- sörjningen vid sjukhusen. Därvid anför- de föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, bl. a. att det syn- tes lämpligt att de större sjukhusen, främst undervisnings- och regionssjuk- husen försågs med farmaceutiska av- delningar, som inte bara hade att förse klinikerna med läkemedel för den dag- liga sjukvården, utan också hade resur- ser att från farmaceutiska utgångspunk- ter deltaga i forskningsarbete på läke- medelsområdet och i övrigt medverka vid lösning av sjukhusproblem, som stod läkemedelsfrågorna nära. Departe- mentschefen betonade därvid betydel- sen såväl från allmänmänsklig som samhällsekonomisk synpunkt, att ett in- tensifierat forskningsarbete kom till stånd för att ytterligare öka läkeme- delsterapins möjligheter och minska dess risker. Han framhöll, att detta ar- bete inte kunde bedrivas med framgång utan aktiv medverkan från sjukhusens sida. Vid ett sådant arbete måste även, fortsatte han, en samverkan äga rum mellan företrädare för olika ämnesområ— den och därvid inte minst farmacin.

I yttrandet erinrades vidare om att en sådan föreslagen samordning mellan

medicin och farmaci existerade sedan mer än tjugo år vid Karolinska sjuk- huset, där det statliga militärapoteket var sjukhusapotek. Enligt vad han er- farit från såväl sjukhusledning som lä- kare och apotekare hade systemet varit till stor båtnad för alla parter. Även utomlands hade man de bästa erfaren- heter av hur en progressiv sjukhusfar- maci kuggat in i de övriga verksamhets- grenarna på sjukhusen.

Akademiska sjukhuset i Uppsala är undervisningssjukhus för den medi- cinska utbildningen därstädes. Det ter sig naturligt, att om en sådan farma- ceutisk avdelning komme till stånd, som åsyftades i det refererade departe- mentschefsyttrandet, den på ett aktivt sätt skulle stödja den farmaceutiska fa- kultetens undervisning och forskning. Eftersom det icke föreligger några framskridna planer, än mindre något beslut om inrättande av en farmaceu- tisk avdelning vid Akademiska sjukhu— set, har farmaceututbildningskommittén icke ansett sig böra närmare penetrera hur en sådan avdelning på ett effektivt sätt skulle kunna fungera som under- visningsapotek.

Kommittén vill dock uttala att det skulle innebära en betydlig förstärk— ning för den farmaceutiska utbild- nings- och forskningsorganisationen, om en farmaceutisk avdelning kom till stånd vid Akademiska sjukhuset, vilken även kunde utnyttjas av farmaceutiska fakulteten för utbildnings_ och forsk- ningsändamål. Fakulteten skulle här— igenom få samma förankring till den praktiska verksamheten inom läkeme- delsområdet som den medicinskafakul- teten har till den kliniska verksam- heten.

fun.-M gulnar

Z., , mid; Wiman Jag m www". lnNAdMue-lmmt

omnia'o'yrlq ] malmö"! han! hat-»

11 att .m ynintrm

n mum-'n naiv .l i? öht timmarnas

pralIMQMIHtÅfå Ob mma-» " |»! Må Miami” tani

. %ujlmvwwuumä-n

AVDELNING IV

FARMACEUTISK FAKULTET

KAPITEL 8

Farmaceutisk fakultet — en nyhet i svenskt universitetsväsende

Inledning

Med verkan från den 1 juli 1964 har statsmakterna till följd av förslag av uni- versitetsutredningen beslutat att farma- ceutiska institutet skall ombildas till en farmaceutisk fakultet. I avvaktan på be- handlingen av farmaceututbildnings- kommitténs förslag har man tills vidare uppskjutit ett ställningstagande i frå- gan till vilket lärosäte fakulteten skall anknytas. Man har utgått ifrån att an- knytningen skall ske till antingen Ka- rolinska institutet eller Uppsala uni- versitet. Stadgan för farmaceutiska in- stitutet har emellertid upphört att gälla i och med ingången av juli månad 1964 och den nya universitetsstadgan skall i stället tillämpas. Delvis torde tills vidare tillämpningen endast kun— na ske analogivis och vissa kanske jäm- förelsevis omfattande övergångsstad- ganden torde bli erforderliga.

Full effekt av de fördelar man velat uppnå genom ombildningen av institu— tet till en farmaceutisk fakultet torde icke kunna vinnas förrän en anslutning till annat lärosäte kunnat ske och förrän en upprustning skett, så att den farma- ceutiska fakulteten står på likaberätti- gad fot med de övriga.

Med hänsyn till att det sålunda mera är en formell än en reell ombildning som skett har farmaceututbildningskom— mittén i detta kapitel jämförelsevis in— gående behandlat vissa organisatoriska och därmed sammanhängande frågor

och därvid redovisat organisationen före 1 juli 1964 och då gällande stadga.

Terminologiskt användes »farmaceu- tiska institutet» då hittillsvarande för- hållanden avses. I fråga om framtida förhållanden begagnas uttrycket »farma- ceutisk fakultet».

Organisationen före den 1 juli 1964

Farmaceutiska institutet var före dess ombildande till farmaceutisk fakultet en under ecklesiastikdepartementet lydan- de fristående statlig läroanstalt, för vil- ken gällde en av Kungl. Maj:t den 30 augusti 1943 (SFS Nr 669) fastställd, sedermera vid olika tillfällen ändrad stadga. Institutet stod under ledning av en styrelse, varjämte dess angelägen- heter i övrigt handhades av rektor och lärarkollegium (2 5).

Styrelsen bestod av sex ledamöter. Av dessa förordnades ordförande jämte två ledamöter av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. En ledamot utsågs av apote- karsocietetens direktion för likaledes en tid av fyra år, varjämte chefen för medi- cinalstyrelsens apoteksbyrå samt insti— tutets rektor eller dennes ställföreträda- re skulle ingå i styrelsen. Styrelsen val— de inom sig vice ordförande för ett år i sänder (3 5). Som styrelsens ordförande fungerade — med undantag för ett kor- tare avbrott — sedan 1938 kanslern för rikets universitet.

De båda av Kungl. Maj:t utsedda sty- relseledamöterna var representanter för

olika vetenskapsgrenar, som hade sam- band med den vid institutet bedrivna vetenskapliga verksamheten. Apotekar- societetens direktion brukade till leda- mot utse sin ordförande.

Styrelsen hade högsta uppsikten över undervisningen och 'den ekonomiska förvaltningen vid institutet samt över- vakade, att institutets stadga och eljest för institutet gällande bestämmelser efterlevdes (4 5, som även innehöll de- taljenade bestämmelser om styrelsens åligganden).

Lärarkollegiet bestod av institutets professorer, lektorn i botanik, institu- tets laboratorer samt specialläraren i se- cial- och rättsfarmaci (8 $).

Lärarkollegiet hade allmän tillsyn över och vård om institutets angelägen- heter (8 5, som även upptog detaljerade bestämmelser om lärarkollegiets ålig- ganden).

Som institutets rektor förordnade Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år en av lärarkollegiets ledamöter. Förslag i ärendet avgavs dessförinnan av styrel— sen efter hörande av lärarkollegiet. Sty- relsen utsåg, efter förslag av lärarkolle- giet, en av kollegiets ledamöter att vid förfall för rektor fullgöra dennes ålig- ganden (6 5). Rektor utövade den när- maste vården om och tillsynen över in- stitutet (7 5, som dessutom innehöll de- taljerade föreskrifter om rektors ålig-

ganden). Institutets lärarkår bestod av profes- sorer, lektorn i botanik, laborato-

rer, speciallärare samt assistenter. Vid undervisningen biträdde amanuenser (11 5)-

Befattning som professor, lektor eller laborator tillsattes av Kungl. Maj :t i den ordning stadgan föreskrev. Övriga lära- re förordnades för viss tid av styrelsen efter lärarkollegiets hörande (14 å).

Farmaceutiska institutet var som nyss nämnts en helt självständig läroanstalt.

Sedan några år tillbaka hade emellertid ett visst sambruk förevarit såväl per- sonellt som lokalmässigt med statens farmaceutiska laboratorium. Vid insti- tutet inrättades sålunda fr.o.m. den 1 juli 1956 en professur i farmakodyna- mik och toxikologi. Innehavaren av den- na professur skulle tillika vara förestån- dare för den biologiska avdelningen vid det under medicinalstyrelsen lydande laboratoriet. Till denna avdelning skulle farmaceutiska institutets undervisning och forskning inom ämnesområdet vara förlagd.

Utländska förhållanden

Den högre farmaceutiska undervis- ningen äger i flertalet främmande län- der rum vid universiteten, antingen inom medicinsk eller naturvetenskaplig fakultet eller inom särskild farmaceutisk avdelning, som kan vara mer eller mind- re fast anknuten till universitetet. På några håll är dylik avdelning knuten till teknisk högskola. Helt fristående farma- ceutisk läroanstalt är sällsynt.

I Danmark sker den teoretiska utbild- ningen vid »Danmarks farmaceutiske Höjskole», som är en självständig läro- anstalt, lydande direkt under vederbö— rande departement. I Norge sker de far— maceutiska fackstudierna vid Oslo uni— versitets »farmasoytiske institutt». I Finland är den farmaceutiska institu- tionen knuten till universitetet i Hel- singfors.

I Belgien finns vid universitetet i Bruxelles en »Faculté de Médecine et de Pharmacie», medan man i Gent och Liege har farmaceutiska institut, som är knutna till resp. universitets medicinska fakulteter. Vid universitetet i Louvain bedrives studierna i de farmaceutiska ämnena inom medicinska fakulteten.

Frankrike har vid universitetet i Pa- ris en särskild farmaceutisk fakultet,

»Faculté de Pharmacie». Sådan fakultet finns även vid t. ex. universiteten i Nancy och Strasbourg, medan universi- teten i Marseille, Lille, Lyon m. fl. har en medicinsk-farmaceutisk fakultet.

I Nederländerna lämnas farmaceutisk utbildning inom den matematisk-natur- vetenskapliga fakulteten vid universite- ten i Amsterdam, Groningen och Leiden. I Utrecht films ett farmaceutiskt insti- tut vid universitetets naturvetenskapli- ga fakultet.

I Schweiz är de flesta varianter av farmaceutiska utbildningsinstitutioner representerad. Universiteten i Basel och Bern har sålunda farmaceutiska insti- tutioner med anknytning i förra fallet till naturvetenskaplig, i senare fallet till medicinsk fakultet. »Ecole de Pharma- cie» i Geneve och i Lausanne är anknut- na till resp. universitets naturvetenskap- liga fakulteter, medan det i Ziirich finns ett farmaceutiskt institut tillhörande tekniska högskolan.

I Storbritannien har universitetet i London, som huvudsakligen är en fede— ration av ett antal »Schools and colleges», en »School of Pharmacy», med anknytning till medicinska fakul- teten. I Bristol exempelvis är den far- maceutiska undervisningen däremot knuten till teknisk läroanstalt, i det att »College of Technology» har en avdel- ning för farmaci. Liknande är förhållan— det i t. ex. Glasgow, där till universitetet anslutna »The Royal technical college» på samma sätt har en farmaceutisk av— delning.

Vad Västtyskland beträffar sker den högre farmaceutiska utbildningen i Väst-Berlin huvudsakligen vid univer- sitetets matematisk-naturvetenskapliga fakultet. Vid universiteten i Bonn, Frankfurt am Main, Miinchen m. fl. finns farmaceutiska institutioner i an- slutning till naturvetenskaplig fakultet, medan sådana institutioner i t. ex.

Braunschweig och Karlsruhe är knutna till teknisk högskola.

I USA bedrivs den högre farmaceutis— ka undervisningen vid en lång rad av universitet, som alla har särskilda »Colleges of Pharmacy» eller ibland »Schools of Pharmacy».

I Sovjetunionen sker den högre far- maceutiska undervisningen vid sex far- maceutiska universitet och nio farma- ceutiska fakulteter vid medicinska uni- versitet.

Uttalanden om farmacautiska institutets organisatoriska status m. m.

Farmaceututbildningssakkunniga har i sitt år 1948 framlagda betänkande (SOU 1948: 46, s. 43 f.) diskuterat frågan om institutets ställning som fristående hög- skola eller del av annan läroanstalt. De sakkunniga uttalade som sin mening, att det ej förelåg tillräcklig anledning att ifrågasätta en ändring av det förhål- landet, att farmaceutiska institutet i lik- het med flertalet fackhögskolor stod un- der ledning av särskild styrelse. Där- emot föreslogs att kanslern för rikets universitet i denna sin egenskap borde fungera som styrelsens ordförande. Där- vid framhölls, att kanslern sedan åt- skilliga år tillbaka enligt av Kungl. Maj :t meddelat förordnande tjänstgjort som ordförande, och att denna anord- ning visat sig synnerligen fördelaktig för i-nstitutet, i det att styrelsen vid ärendets handläggning kunnat dra nytta av kanslerns administrativa erfarenhet och intima kännedom om det akademis- ka undervisningsväsendet.

Riksdagens revisorer har i sin den 15 december 1956 avgivna berättelse över verkställd granskning av statsver- kets tillstånd, styrelse och förvaltning till behandling tagit upp, dels under 5 28 (s. 261 ff.) frågan om organisations- form för de vetenskapliga högskolorna

i Stockholm och Göteborg, dels ock un- der g 29 (s. 276 ff.) farmaceutiska insti- tutets lokalfråga. Revisorernas uttalan- de beträffande farmaceutiska institutets lokalfråga har refererats i utredningens direktiv (jfr. kap. 3). Revisorerna ut- talade bl. a., att frågan om lämpligaste organisationsform för de vetenskapliga högskolorna i Stockholm och Göteborg syntes dem så betydelsefull, att det framstod som synnerligen angeläget att en utredning i ärendet snarast igång- sattes.

Över riksdagsrevisorernas uttalanden i ovan relaterade frågor avgavs yttrande av en rad olika myndigheter och insti- tutioner. Vlad gällde farmaceutiska insti— tutets lokalfråga erinrade Byggnadssty- relsen bl. a. om att fråga väckts i olika sammanhang om en förflyttning av in- stitutet till Uppsala eller Göteborg. Om institutet ansågs böra ligga kvar i Stock- holm, kunde man enligt styrelsen disku- tera följande alternativ 1) anknytning till Stockholms högskola, 2) anknytning till ett eventuellt framtida Stockholms- universitet, och då närmast den kemiska institutionen, 3) anknytning till karo- linska institutet, 4) anknytning till sta- tens farmaceutiska laboratorium. Bygg- nadsstyrelsen ansåg det angeläget, att innan byggnadsfrågan blev aktuell, statsmakterna i princip tog ställning till frågan om institutets lokalisering och dess administrativa anknytning till an- nan högre undervisning och vetenskap- lig verksamhet.

Statens farmaceutiska laboratorium framhöll i sitt yttrande över institutets lokalfråga bl. a. att en utredningi ären- det borde beakta möjligheterna att för- lägga eventuella nybyggnader till farma- ceutiska laboratoriets närhet och att ut- vidga det vetenskapliga samarbetet mel- lan institutet och laboratoriet.

Statsutskottet behandlade i sitt utlå— tande nr 169 år 1957 riksdagsrevisorer-

nas berättelse vad avsåg de vetenskap- liga högskolorna i Stockholm och Göte— borg samt farmaceutiska institutets lo- kalfråga och framhöll därvid (s. 18 f), att så vitt utskottet kunde finna, de av revisorerna berörda frågekomplexen i stort sett syntes falla inom det 1955 års universitetsutredning givna uppdraget. Utskottet ville emellertid framhålla, att särskilt de frågor, som berörde de orga- nisatoriska problemen beträffande hög— skolorna i Stockholm samt nybebyggel- se för dessa högskolor, uppenbarligen torde kräva ett snabbt principiellt av— görande. Beträffande nybebyggelsen an- såg utskottet, att en förläggning av tand— läkarhögskolan och farmaceutiska insti- tutet till Norrbackaområdet skulle ge dessa lärosäten eftersträvansvärd lokal anknytning till karolinska institutet.

Utskottet framhöll som sin åsikt, att en utredning rörande en samordning mellan karolinska institutet, tandläkar— högskolan och farmaceutiska institutet säkerligen icke skulle behöva ta alltför lång tid i anspråk. Enligt utskottets me- ning föreföll en dylik samordning kun- na erbjuda en rationell och ändamåls— enlig lösning av ifrågavarande pro- blem. Utskottet förordade därför, att denna _samordningsfråga skyndsamt upptogs till särskild prövning av uni- versitetsutredningen, förstärkt med er- forderlig expertis.

Vad statsutskottet sålunda anfört läm- nades av riksdagen utan erinran (Riks- dagsskrivelse 1957: 382).

Farmaceutiska fakulteten inom den nya universitetsorganisationen

Farmaceutiska institutet ingår fr.o.m. den 1 juli 1964 i den nya universitets- och högskoleorganisationen i överens- stämmelse med den av riksdagen bifall- na propositionen angående universite- tens och högskolornas organisation och

förvaltning ( Prop. 1964: 50 , SU: 229 Rskr. 293). Institutet skall tillsvidare vara en under universitetskanslersämbe- tet fristående högskola med ett konsisto- rium och en farmaceutisk fakultet. Den nya universitetsstadgan tillämpas på in- stitutet från ovan nämnda dag. I anslut- ning till genomförandet av denna för- ändring har institutets styrelse och lä- rarkollegium upphört. — Riksdagen har vidare i enlighet med nämnda proposi- tion fattat principbeslut om att farma- ceutiska institutet vid en senare tid- punkt skall infogas som en farmaceutisk fakultet antingen i Uppsala universitet eller Karolinska institutet. Den defini- tiva lösningen blir beroende av kom- mande ställningstagande till farmaceut- utbildningskommitte'ns förslag angåen- de fakultetens framtida lokalisering. I det följande ger farmaceututbildnings- kommittén en kortfattad redogörelse för den farmaceutiska fakultetens ställning i den nya universitetsorganisationen. Universitetskanslerämbetet med en

universitetskansler som chef är den centrala myndigheten för under eckle— siastikdepartementet hörande universi— tet och högskolor och skall i denna egen- skap ha inseende över dessa läroanstal- ters verksamhet och främja deras ända- mål och utveckling. I styrelsen för detta ämbetsverk ingår bl. a. ordförandena i fem fakultetsberedningar, av vilka en representerar medicin, Odontologi och farmaci. Varje fakultetsberedning skall bestå av ordförande jämte ytterligare 8 ledamöter representerande såväl fors- karnas och lärarnas intressen som sam- hällets i övrigt och då icke minst av- nämarintresset. Fakultetsberedningen för medicin, Odontologi och farmaci har bl. a. till uppgift att svara för plane- ringsarbetet, följa forskningens och ut- bildningens utveckling, villkor och be— hov inom ifrågavarande ämnesområden, ävensom samhällets krav på utbild-

ningens innehåll och organisation samt bereda fakulteternas ärenden rörande 'a-nslagsäskanden och framställningar i övrigt, som är avsedda att föreläggas riksdagen.

I överensstämmelse med den av riks- dagen bifallna propositionen torde inom kort inrättas ett till universitetskanslers— ämbetet knutet farmaceutiskt utbild- ningsråd med uppgift att som rådgivan- de organ verka för att utbildningen till innehåll och organisation utformas på ett från arbetsmarknadens, särskilt nä- ringslivets och den allmänna förvalt- ningens, synpunkter ändamålsenligt sätt samt att för prövning inom ämbetet eller till farmaceutiska fakulteten avgiva de förslag angående utbildningens inne- håll och organisation, vilka finns erfor- derliga. Detta utbildningsråd blir sålun- da främst ett centralt organ men torde även komma att fungera som rådgivare åt den farmaceutiska fakulteten. Utbild- ningsrådet, som utöver ordföranden skall bestå av 4—8 ledamöter, bör enligt propositionen utgöras av företrädare för avnämare av akademiskt utbildad ar— betskraft, medan företrädare för veder— börande läroanstalt torde förutsättas deltaga i rådens överläggningar men ej i besluten. Utbildningsrådet kommer så- lunda att ersätta och ytterligare utveck- la den kontakt mellan farmaceutiska in- stitutet (fakulteten) och arbetsliv, som tidigare förmedlats av institutets sty- relse.

Vid varje universitet och högskola skall enligt universitetsstadgan finnas konsistorium, rektorsämbete, fakultet, utbildningsnämnd och institutioner med institutionskollegier.

Konsistoriet utgör den lokala styrel- sen, som huvudsakligen ombesörjer eko— nomiska och administrativa angelägen- heter och är beslutande i dessa ärenden i den omfattning detta ej ankommer på universitetskanslersämbetet. Konsisto-

riet består vid flertalet läroanstalter av rektor, prorektor och dekanerna samt i regel dessutom av ytterligare en av vederbörande fakultet vald ledamot. Un- der nuvarande provisorium består kon- sistoriet vid farmaceutiska institutet, som endast har en fakultet, av rektor, prorektor och en bland professorerna vald ledamot. Rektorsämbctet, som skall fortlöpande ha det närmaste inseendet över allt som rör universitetet (högsko- lan), förestås av en rektor med en för- valtningschef vid sin sida.

Fakulteterna skall var och en inom sitt område, ansvara för lärosätets forsk- ning och utbildning och härvid bl. a. verka för att utbildningen anpassas efter forskningens framsteg och arbets- livets krav. Varje fakultet består av samtliga till densamma hörande ordi— narie lärare. Med hänsyn till e.o. labo- ratorernas ställning vid farmaceutiska institutet är även dessa tillsvidare leda- möter av den farmaceutiska fakulteten. De uppgifter, som åvilar denna fakultets dekanus skall fullgöras av institutets rektor. Inom varje fakultet skall finnas en utbildningsnämnd _— motsvarande ti- digare undervisningsnämnd _— som är fakultetens särskilda organ för utbild- ningsfrågor. I nämnden är numera även studentkåren representenad.

I överensstämmelse med universitets- stadgan kommer institutets avdelningar att bilda institutioner, varvid vissa av- delningar t. ex. de kemiska, skall kunna utgöra en gemensam institution. Två eller flera institutioner kan för hand- havande av gemensamma angelägen— heter bilda en institutionsgrupp. Inom varje institution, som omfattar mer än en lärartjänst, upprättas ett institutions- kollegium, som skall underlätta sam— arbetet på institutionsnivå och behand- la frågor om utbildning, lokaliteter, ma- terial, årliga anslagsäskvanden m. m. I dessa kollegier ingår institutionens

samtliga lärare; i överläggningar och be- slut äger dessutom i särskilt ärende del- taga berörda representanter för assi- stent-amanuensgruppen och de stude- rande.

För den farmaceutiska forskningen och utbildningen ger enligt farmaceut- utbildningskommitténs menng den nya organisationen redan under nuvarande provisorium betydande fördelar i för- hållande till tidigare. Som i annat sam- manhang närmare skall visas kan emel- lertid den farmaceutiska fakulteten på ett mera effektivt och ändamålsenligt sätt anpassas till den nya universitets- organisationen efter den av farmaceut- utbildningskommittén föreslagna för- flyttningen till Uppsala, där denna fa- kultet kan integreras med den medi- cinska forsknings- och utbildningsorga- nisationen.

Kommitténs överväganden och förslag

Farmaceututhildningskommittén har med stor tillfredsställelse noterat att farmaceutiska institutet genom statsmak- ternas nyligen fattade beslut inordnats i den nya organisationen för universi- tet och högskolor. Kommittén är över- tygad om att den beslutade förändringen skall visa sig innebära många fördelar för institutet. Dock vill kommittén fram- hålla att den provisoriska organisation, som interimistiskt råder till dess insti- tutet som särskild fakultet inordnats i ett större lärosäte icke i alla avseenden kan vara tillfredsställande. Det är där— för enligt kommitténs mening angeläget att en fullständig omorganisation sna— rast kommer till stånd. Kommittén vill vidare framhålla betydelsen av att det tilltänkta uthildningsrådet för farma- ceutiska frågor får en sådan bredd att farmacins skilda verksamhetsgrenar blir tillräckligt tillgodosedda. Angeläget är Vidare att farmacin blir direkt represen-

terad inom vederbörande fakultetsbe- redning.

Kommittén kommer i det följande (kap. 19) att föreslå att farmaceutiska institutet, ombildad till farmaceutisk fakultet, inlemmas i universitetet i Upp- sala. Härvid förutsätts en viss integra- tion med den medicinska fakulteten och även ett intimt samarbete med vissa de- lar av den matematisk-naturvetenskap- liga fakulteten. Härigenom vinns många fördelar.

Den farmaceutiska vetenskapen har många gemensamma beröringspunkter med den medicinska. Även om farmacin också har starka kontakter med såväl naturvetenskapliga och tekniska dis- cipliner, är det enligt kommitténs me— ning till ett medicinskt lärosäte, som den farmaceutiska undervisnings- och forskningsorganisationen i första hand bör söka anknytning. Härigenom skapas

också förutsättningar för den differen- tiering av den högre farmaceutiska un— dervisningen åt medicinskt håll, som kommittén eftersträvar. Vidlare skapas förutsättningar för ett grundläggande redan under studieåren av det samarbe- te mellan läkare och farmaceuter, som är önskvärt för båda parternas ända- målsenliga yrkesutövning inom skilda verksamhetsfält.

Med det nyss anförda önskar farma- ceututbildningskommittén peka på de starka anknytningar som farmacin har till medicinen. Tillsammantagna bör en medicinsk och en farmaceutisk samord- nad utbildnings— och forskningsorgani— sation utgöra en bred och stark grund- val för att tillgodose såväl den veten- skapliga utvecklingens krav som en differentierad arbetsmarknads utbild- ningsbehov.

KAPITEL 9

Farmaceututbildningens nuvarande organisation

Kortfattad återblick

Under perioden fram till 1800-talets mitt erhöll de blivande apotekarna i re- gel hela sin farmaceutiska utbildning —— även den teoretiska — under tjänst- göringen på apoteken. Viss teoretisk ut- bildning kunde dock erhållas genom studier vid karolinska institutet. För att förbättra utbildningsförhållandena i teoretiskt hänseende inrättade apotekar- societeten år 1837 en för de farmaceu- tiska studierna speciellt avsedd läro- anstalt, vilken sedermera utvecklats till det nuvarande farmaceutiska institutet. Från början syftade läroanstalten när- mast till att meddela erforderliga för- kunskaper för att de studerande skulle kunna tillgodogöra sig den mer aka- demiska undervisning, som kunde er- hållas vid karolinska institutet.

De första stadgarna för farmaceutiska institutets verksamhet utfärdades, som tidigare nämnts, av sundhetskollegium år 1846 (nuvarande medicinalstyrel- sen). Därvid föreskrevs bl. a., att den s. k. farmacie studiosiexamen skulle ha avlagts, innan studier fick bedrivas vid institutet (se kap. 6).

Examinationsskyldigheten för apo- tekarexamen, som enligt 1819 års apote- karreglemente åvilade två professorer vid karolinska institutet, överflyttades år 1867 på lärarna vid farmaceutiska in- stitutet. Bestämmelserna rörande exa- minationen kompletterades ytterligare år 1894. Samtidigt föreskrevs, att läro-

kursen för apotekarexamen skulle vara tvåårig.

Vidare inordnades nu även studierna för avläggande av farmacie studiosi- examen i farmaceutiska institutets verksamhet och härför inrättades en lärokurs på ett halvt år. Examens be- nämning ändrades i samband därmed till farmacie kandidatexamen.

År 1943 utfärdades den till 1 juli 1964 gällande stadgan. Efter utfärdandet har den dock undergått ganska avsevär- da förändringar. Vid sidan av stadgan fanns vid dennas utfärdande bestäm- melser angående apotekselevers anta- gande och lärotid m. m., utfärdade ge- nom kungörelsen 1938: 765. Ifrågavaran- de bestämmelser har senare ersatts med kungörelsen 1954: 717 om antagning och utbildning av apotekselever.

Enligt 1943 års stadga fanns liksom tidigare två olika farmaceutiska exami- na, nämligen farmacie kandidatexamen och apotekarexamen. Kandidatexamen var dels en förberedande examen för dem som senare avsåg att avlägga apo- tekarexamen, dels en avslutande examen för dem som avsåg att tjänstgöra på apo— tek som s. k. receptarier eller i andra befattningar på apoteken, där farmacie kandidater tjänstgjorde. Från och med 1945 tillämpades en uppdelning av de studerande på två grupper, benämnda A och B. Eleverna i grupp A förutsattes senare komma att avlägga apotekar- examen och erhöll en utbildning, som i vissa avseenden avvek från den som

kom de till B-gruppen hörande eleverna till del, vilka inte avsåg att fortsätta studierna efter kandidatexamen.

Utbildningen inleddes efter student- examen med 2-årig elevutbildning på aptotek. Elevantagningen ombesörjdes av medicinalstyrelsen.

Efter elevutbildningstiden följde stu— dier vid farmaceutiska institutet. Läro— kursen för farmacie kandidatexamen omfattade två terminer. En dylik kurs påbörjades varje år vartill kom extra kurser vissa år. Undervisningen om— fattade huvudämnena kemi, farmaceu- tisk kemi, botanik, farmakognosi, farma— ceutisk teknologi och farmaceutisk för- fattningskunskap.

För avläggande av farmacie kandidat- examen fordrades dels att vid tenta— men ha erhållit minst betyget godkänd i samtliga huvudämnen, dels att på ett tillfredsställande sätt ha genomgått en kurs i farmaceutisk steriliseringsteknik och att ha avlagt godkända praktiska prov i recepturgöromål inför en s. k. instruktionsapotekare.

Farmacie kandidat, som önskade full- följa studierna fram till apotekarexa- men, skulle efter avlagd kandidatexa- men tjänstgöra minst 12 månader på apotek. Den därefter följande lärokur- sen för apotekarexamen började en gång vartannat år och omfattade fyra terminer. Huvudämnen vid undervis- ningen var 1) oorganisk och fysikalisk kemi samt oorganisk farmaceutisk kemi, 2) organisk kemi och organisk farma- ceutisk kemi, 3) botanik, 4) farma— kognosi, 5) fysik, 6) farmaceutisk mik- robiologi, 7) farmaceutisk teknologi och 8) farmaceutisk författningskunskap jämte farmacins historia.

För avläggande av apotekarexamen fordrades minst betyget godkänd i samt- liga ämnen.

Den organisation av den farmaceutis— ka utbildningen, för vilken redogjorts i det föregående, ansågs vara behäftad

bland annat härav tillsattes år 1945 en särskild utredning, farmaceututbild- ningssakkunniga, med uppgift att verk— ställa utredning angående önskvärda re- former i studieordningen m. m.

I sitt år 1948 avlämnade betänkande ( SOU 1948:46 ) påpekade de sakkun- niga olika omständigheter, som enligt deras mening gjorde en omorganisation av utbildningen nödvändig. Särskilt på- talades olägenheterna av att farmacie kandidatexamen skulle fylla de två svår— förenliga uppgifterna att utgöra dels yrkesexamen för receptarier, dels förs- ta led i utbildningen av apotekare. Otillfredsställande ansågs det därtill vara att kravet på viss ytterligare tjänst- göring på apotek efter farmacie kandi- datexamen medförde, att de blivande apotekarna ej kunde bedriva sina teo- retiska studier i ett sammanhang. Vida- re ansåg de sakkunniga, att apotekar- kursen var alltför kort i förhållande till den tid, som i allmänhet erfordra- des för att genomföra studierna. Stu- diechemat ansågs därjämte sakna vissa betydelsefulla ämnen.

De påtalade bristerna borde enligt de sakkunniga föranleda en väsentlig omläggning av undervisningens organi- sation. De sakkunniga föreslog, att ut- bildningen skulle försiggå på två från början fullständigt skilda linjer. Valet mellan den kortare och längre utbild- ningen skulle ske redan i samband med antagningen till apotekselev. Den kor- tare utbildningen, benämnd receptarie- linjen (R-linjen), skulle leda fram till en lägre examen, receptarieexamen, motsvarande den dåvarande farmacie kandidatexamen, och den längre ut— bildningen (A-linjen) skulle leda fram till apotekarexamen.

Antagningen av apotekarelever skulle ske en gång varje år och antagningen av receptarieelever två gånger årligen.

För antagning skulle i båda fallen

krävas studentexamen, för apotekar- elev dock med mera kvalificerade krav beträffande examens innehåll än beträf- fande receptarieelev.

Utbildningen på apotekarlinjen skul- le enligt de sakkunnigas förslag inledas med 12 månaders elevtid på apotek. Därefter skulle följa en från tre till fyra läsår förlängd lärokurs vid frama- ceutiska institutet. I samband med de teoretiska studierna skulle under ferie- tiden viss utbildning ske på apotek, nämligen under två månader mellan tredje och fjärde läsåret. Därtill skulle komma åtta månaders apotekstjänstgö- ring efter avslutad lärokurs. Jämfört med den vid förslagets framläggande gällande studieordningen innebar de sakkunnigas förslag en förlängning av den teoretiska utbildningen med ett läs- år och en motsvarande förkortning av den praktiska utbildningen på apotek. En utvidgning av undervisningspro— grammet för de teoretiska studierna skulle därigenom bli möjlig. I första hand ansågs vissa medicinskt betonade ämnen böra ingå i utbildningen och de sakkunniga föreslog därför, att un- dervisningen borde upptagas i ämnena farmakodynamik, biologisk värdebe- stämning och hygien. Andra nya äm- nen, som enligt de sakkunnigas mening borde upptagas på undervisningssche- mat för apotekskursen, var ekonomilära och apoteksadministration, matematik, statistik, kemisk teknologi och termino- logiskt latin. Vidare erfordrades en- ligt de sakkunnigas mening utvidgad undervisning i analytisk framaceutisk kemi samt i galenisk farmaci.

Utbildningen för receptarieexamen skulle enligt de sakkunnigas förslag be- träffande studiegången nära ansluta sig till vad som gällde för farmacie kandi— datexamen. Elevtiden på apotek skulle således omfatta minst två år och den därpå följande teoretiska utbildningen

vid farmaceutiska institutet ett läsår. Vissa mindre ändringar föreslogs be- träffande kursinnehållet, innebärande bland annat, att kurser i matematik och terminologiskt latin skulle tillfogas. Vid remissbehandlingen av farma— ceututbildningssakkunnigas betänkande godtog de hörda myndigheterna i allt väsentligt de framlagda förslagen rö- rande den farmaceutiska utbildningen. Viss tveksamhet yppades dock beträf- fande möjligheterna att med erforderlig snabbhet genomföra det för omorgani- sationen nödvändiga utbyggnadspro- grammet för farmaceutiska institutet. Farmaceututbildningssakkunnigas be- tänkande föranledde ingen proposi- tion till riksdagen. I stället uppdrog Kungl. Maj:t den 15 juli 1949 åt styrel- sen för farmaceutiska instituet att i samråd med byggnadsstyrelsen utreda dels huruvida tillräckliga lokaler för ett partiellt genomförande av den av farmaceututbildningssakkunniga före- slagna organisationen kunde erhållas genom provisoriska åtgärder, dels ock i vad mån härigenom särskilt angeläg- na reformer beträffande utbildningen vid institutet kunde genomföras. Far- maceutiska institutets styrelse uppdrog åt dåvande byråapotekaren D R Lönn- gren och professorn C E Ohlsson att verkställa den ifrågavarande utredning- en. I en i november 1949 avlämnad promemoria anslöt sig utredningsmän— nen i fråga om den farmaceutiska ut- bildningens organisation i huvudsak till förslagen i 1948 års betänkande. Då emellertid utredningsmännen hade att utgå från förutsättningen att någon ny- byggnad för farmaceutiska institutet inte var möjlig att genomföra i sam- band med omorganisationen av undervis- ningen, visade det sig nödvändigt att företa vissa inskränkningar i det tidi- gare framlagda undervisningsprogram— met för apotekarlinjen. Utredningsmän-

nen förordade således en nedskärning av laborationerna i galenisk farmaci till omkring hälften av vad farmaceut- utbildningssakkunniga tidigare föresla- git. Inskränkningar blev vidare erfor- derliga i kemilaborationerna, och av brist på arbetsplatser måste det av far- maceututbildningssakkunniga framlag- da kravet på ett obligatoriskt examens— arbete för apotekarexamen släppas. De i 1948 års betänkande föreslagna nya ämnena kemisk teknologi, terminolo- giskt latin och hygien måste dessutom utgå. Undervisningen i ekonomilära och apoteksadministration föreslogs komma att icke obetydligt minskas jämfört med sakkunnigeförslaget.

Efter de nedskärningar av sakkun- nigeförslaget, som sålunda antytts, an- såg utredningsmännen, att studietiden för apotekare kunde minskas från åtta till sju terminer.

Även beträffande den praktiska ut- bildningen på apotek föreslog utred- ningsmännen vissa modifikationer i sakkunnigeförslaget.

Den av utredningsmännen förordade utbildningsgången till apotekarexamen kan sammanfattas på följande sätt.

1. Praktiktid på apotek minst ett år.

2. Teoretiska studier vid farmaceutis— ka institutet sju terminer. '

3. Praktiktid på apotek minst ett halvt år.

4. Ytterligare ett halvt års praktiktid på apotek efter den studerandes eget val, förlagd till ferietid eller tid ef- ter studierna.

Beträffande receptarielinjen anslöt sig utredningsmännen till tidigare fram-

lagda förslag.

De i 1949 års promemoria framlagda förslagen till omorganisation av den farmaceutiska utbildningen blev inte fö- remål för proposition till riksdagen. I såväl propositionen 1950: 128 som i 1951 års statsverksproposition avstyrk-

tes förslagen av organisatoriska och ekonomiska skäl.

I samband med anslagsframställning- arna för budgetåret 1952/53 tog lärar- kollegiet vid farmaceutiska institutet upp vissa förslag till ändringar i den dåvarande undervisningsordningen med främsta syfte att åstadkomma en sam- manhängande lärokurs för apotekar- examen och anordnande av en fristå— ende receptarieutbildning i huvudsak- lig överensstämmelse med tidigare fram- lag förslag. Förslagen var så utformade, att deras genomförande inte medförde behov av ytterligare lokaler. De hade vidare utformats med tanke på att det skulle vara möjligt att på ett lämpligt sätt avveckla den gamla organisationen samtidigt som den nya började tilläm- pas. I detta syfte föreslogs införande av en sex terminers sammanhängande apotekarkurs, som företedde stora or- ganisatoriska likheter med den enligt 1949 års program föreslagna utbildning- en på sju terminer. Omläggningen kun- de enligt lärarkollegiets mening ske ge- nom en utvidgning och påbyggnad av den förefintliga studieplanen. En direkt övergång till en sju terminer lång teo- retisk utbildning från den dåvarande, av lång praktisk tjänstgöring avbrutna treåriga studietiden, skulle däremot ha krävt betydande organisatoriska för- ändringar.

Genom den ytterligare avkortningen av studietiden för apotekarkursen blev det icke möjligt att inlägga nya ämnen i utbildningen eller i väsentlig grad utvidga undervisningen i redan före— fintliga.

Departementschefen (1952 års stats- verksproposition, 8 ht, s. 179) anslöt sig till det framlagda förslaget och ut- talade, att detta utöver önskvärda ome- delbara förbättringar var ägnat att un- derlätta ett framtida genomförande av en definitiv utbildningsreform, dock

utan att föregripa en dylik. I anslut- ning till omorganisationsförslaget för- ordades även vissa personalföränd- ringar.

Riksdagen godtog det sålunda föror- dade omorganisationsförslaget.

En utvidgning av den i samband med omorganisationen fastställda apotekar- kursen skedde efter beslut i anslutning till 1956 års statsverksproposition, (8 ht, p. 137), då i apotekarkursen intogs undervisning i farmakodynamik och toxikologi, samtidigt som en professur i ämnet inrättades.

Den nuvarande utbildningen

De huvudsakliga bestämmelserna för undervisningens organisation vid far— maceutiska institutet återfinnes i in- stitutets stadga (SFS 1943:669). Stad- gan har efter utfärdandet ändrats åt— skilliga gånger. Av särskild betydelse i detta sammanhang är ändringarna en- ligt kungörelserna 1952: 587 och 1956: 259. Förutom i nämnda stadga återfin- nes bestämmelser om den farmaceu- tiska yrkesutbildningen i kungörelsen 1954: 717 om antagning och utbildning av apotekselever. Enligt nu gällande be- stämmelse är den farmaceutiska ut- bildningen uppdelad på två skilda linjer, nämligen apotekarlinjen och receptarielinjen.

På apotekarlinjen påbörjas utbild— ningen med ett års praktisk verksamhet på apotek (preskolär praktik). Därefter följer tre års studier vid farmaceutiska institutet samt ytterligare ett års prak- tisk utbildning på apotek (postskolär praktik).

Antagningen av apotekselever på apo- tekarlinjen verkställes av lärarkollegiet vid farmaceutiska institutet. Normalt sker intagningen å apotekarlinjen en gång årligen. På grund av den bety- dande avgången under praktikåret har

det emellertid vid några tillfällen an- ordnats extra antagning av apoteksele- ver. De därvid antagna eleverna, av vilka flertalet tjänstgjort på apotek blott omkring ett halvt år, har genom dispens beviljats tillträde till resp. lä- rokurs och sedermera vid avläggande av apotekarexamen ävenledes beviljats viss avkortning av den totala praktiktiden.

Hänvisning till apotek, där de an- tagna eleverna först skall undergå prak- tisk utbildning, meddelas av medicinal- styrelsen efter samråd med apotekar- societetens direktion. Den praktiska utbildningen har till syfte att bibringa eleven en allmän kännedom om ett apo- teks olika verksamhetsgrenar, att ge förtrogenhet med förekommande far- maceutiskt-tekniskt arbete samt att ge erforderlig färdighet i laboratorie-, re- ceptur- och expeditionsgöromål.

Lärokurs för apotekarexamen vid farmaceutiska institutet, som omfattar 3 läsår, anordnas varje år med början den 1 september. För närvarande inta- ges årligen 80 studerande i den första årskursen. Denna utbildningskapacitet hänför sig till det av farmaceututbild— ningskommittén år 1958 framlagda be- tänkande angående ökad utbildnings- kapacitet vid farmaceutiska institutet. Från och med läsåret 1958/59 fördubb- lades därvid intagningen vid apotekar- linjen —— från 40 till nuvarande 80 stu- derande. Den fördubblade utbildnings- kapaciteten vid institutet var föranledd av det rådande starka behovet av ökad tillgång på farmaceutisk personal. Kom- mittén uttalade i sitt betänkande, att denna kraftiga expansion av institutets resurser måste ses som ett provisorium och icke kunde fungera under en allt— för lång tid på grund av redovisade lo- kal- och personalsvårigheter.

De olika ämnena och den nuvarande undervisningens omfattning för avläg- gande av apotekarexamen framgår av

Tabell 5. Undervisningens fördelning på apotekarlinjen (Enligt är 1962 fastställd provisorisk studieplan)

Antal timmar Ämne Föreläsningar Seminarier Laborationer

Oorganisk och fysikalisk kemi ................... 75 15 320 Organisk kemi ................................ 100 10 330 Analytisk farmaceutisk kemi .................... 70 10 420 Botanik ...................................... 40 90 Farmakognosi .................... . ............ 100 210 Galenisk farmaci .............................. 40 10 130 Farmaceutisk mikrobiologi ...................... 45 5 110 Farmakodynamik och toxikologi ................ 75 5 15 Social- och rättsfarmaci ........................ 80 Matematik .................................... 35 Statistik ...................................... 15

Summa 675 55 1 625

följande schematiska sammanställning (siffrorna i vissa fall avrundade). (Ta- bell 5.)

Av de angivna ämnena är samtliga utom matematik och statistik examens- ämnen, vilka avslutas med särskild ten- tamen (muntlig eller skriftlig) inför vederbörande examinator. Kurserna i matematik och statistik avslutas med skriftliga prov, vilka i vissa fall kom— pletteras med muntliga förhör. Inom examensämnet farmakognosi ingår bio— kemi, med föreläsningar och labonatio- ner, vilka avslutas med skriftligt prov.

Utöver den nämnda undervisningen anordnas vid institutet bl. a. en frivillig kurs i företagsekonomi, vilken omfattar 10 föreläsningar och 10 övningstimmar.

Studiegången under apotekarkursen är upplagd på sådant sätt, att de två första åren huvudsakligen ägnas" åt de olika kemiämnena och botanik samt ma- tematik och statistik. Under denna tid ges de studerande främst en grund- läggande kemisk utbildning med farma— ceutisk ankytning, vilken avser att ge en grund för de fortsatta studierna un- der tredje läsåret i de övriga mer eller mindre rent farmaceutiska ämnena. Un- dervisningen bedrives i form av före- läsningar, seminarier och laborationer.

Den laborationsmässiga delen av under- visningen är relativt omfattande och upptager % av undervisningstiden un- der de tre årskurserna.

Den praktiska utbildningen fortsätter efter det att samtliga tentaminua utom i social- och rättsfarmaci har avlagts. När den praktiska utbildningen pågått minst 4 månader, avläggas prov i receptur- göromål inför vederbörande instruk- tionsapotekare. Efter att dessutom ha undergått godkänt förhör beträffande expeditionsförfattningar erhåller den studerande receptariekompetens. Den praktiska utbildningen fortsätter där-- efter, till dess att den uppgår till sam- manlagt två år, varav åtta månader skall ha fullgjorts efter inträdet vid institutet. I samband med den praktiska tjänst- göringen förberedes den avslutande tentamen i social- och rättsfarmaci.

Sedan den studerande erhållit minst betyget godkänd i samtliga ämnen och i övrigt fullgjort vad som för examens avläggande är föreskrivet, utfärdas be- tyg över godkänd apotekarexamen, vil- ket innebär att apotekarlegitimation kan erhållas. Examen skall enligt institutets stadga vara avlagd senast två år efter den teoretiska lärokursens slut.

Utbildningen på receptarielinjen om-

Tabell 6. Undervisningens fördelning på receptarielinjen (Enligt är 1962 fastställd provisorisk studieplan)

Antal timmar Ämne Föreläsningar Seminarier Laborationer

Kemi och farmaceutisk kemi .................... a) Oorganisk och fysikalisk kemi ................ 30 11 102 b) Organisk kemi .............................. 25 6 48 Farmakognosi ................................. 33 7 Galenisk farmaci .............................. 22 3 10 Social— och rättsfarmaci ........................ 35 10 Biologisk—medicinsk översiktskurs ............... 45 5 Steriliseringsteknik ............................ 15 36

Summa 205 42 196 J

fattar enligt gällande bestämmelser två års praktisk utbildning på apotek och ett års studier vid farmaceutiska insti- tutet. Den studerande avlägger härefter receptarieexamen.

För tillträde till utbildningen er- fordras avlagd studentexamen. Ansökan om antagning å receptarielinjen prövas av farmaceutiska institutets lärarkolle- gium. Hänvisning till apotek, där de an- tagna eleverna först skall undergå prak- tisk utbildning, meddelas oav medicinal- styrelsen efter samråd med apotekar— societetens direktion. Efter den tvååriga praktiska utbildningen på apotek påbör- jas den teoretiska utbildningen.

Möjligheter föreligger för farmaceu- tiska institutets styrelse att medge sö— kande till receptarielinjen kortare prak— tisk utbildning än den föreskrivna. Den- na möjlighet har utnyttjats i betydande utsträckning, varigenom de teoretiska studierna ofta kunnat påbörjas endast efter ett års apoteksutbildning. Med an- ledning av stort elevbortfall under den preskolära perioden har undantagsvis intagits elever, som endast fullgjort 5—7 månaders praktisk tjänstgöring. I dylika fall har dock föreskrivits skyldighet för den studerande att efter genom- gången teoretisk utbildning fortsätta den praktiska utbildningen så lång tid, att

den sammanlagda praktiktiden skulle komma att uppgå till minst ett år.

Den vid institutet anordnade under- visningen för receptarieexamen är för- delad på tre lärokurser. Dessa kurser anordnas varje år och omfattar vardera två terminer. En kurs börjar den 15 februari och två kurser börjar den 2 maj. Den 15 februari antages 60 stude- rande och den 2 maj 120 studerande. Detta antagningsförfanande samman- hänger med det tidigare redovisade be- tänkandet från farmaceututbildnings- kommittén, varvid utbildningskapacite- ten utökades från 120 till 180 stude- rande.

Undervisningen på receptarielinjen vid farmaceutiska institutet omfattar följande examensämnen, nämligen 1) kemi och farmaceutisk kemi, 2) farma— kognosi, 3) galenisk farmaci samt 4) social- och rättsfarmaci. Därjämte ges en biologisk-medicinsk översiktskurs rörande läkemedlens verkningar samt en kurs i steriliseringsteknik. Undervis- ningstekniskt har kemiämnet under se— nare år varit uppdelat i två ämnen, näm- ligen dels fysikalisk och oorganisk kemi, dels organisk kemi.

Undervisningens omfattning framgår av sammanställningen i tabell 6.

Studierna är så upplagda, att den

Apotekarlinjen Receptarielinjen Termin Högsta och Högsta och Antal Antal .. Antal Antal ..

.. lagsta antag- .. lagsta antag-

sokande antagna ningspoäng sokande antagna ningspoäng

HT 1959 ............ 223 100 22,5—15,5 334 150 205—14,5 VT 1960 ........... 140 40 20,5—14,5 HT 1960 ............ 142 100 22,64155 199 90 21,5—14,5 VT 1961 ............ 52 48 22,0—11,5 HT 1961 ............ 146 85 24,5—16,2 199 101 21,0—15,0 VT 1962 ............ 42 15 19,0—16,0 114 70 18,5—13,5 HT 1962 ............ 182 85 22,0—16,75 303 130 20,5—15,5 VT 1963 ............ 45 10 19,0—17,5 116 65 19,0—14,0 HT 1963 ............ 197 90 23,0—17,5 266 200 20,7—13,5 VT 1964 ............ 84 75 25,0—12,5

första terminen helt ägnas åt ämnet kemi, förutom en veckas kurs i far- maceutisk steriliseringsteknik. Övriga ämnen genomgås under andra termi- nen.

För avläggande av receptarieexamen skall den studerande med godkända re- sultat ha genomgått lärokursens samt- liga ämnen samt avlagt godkända prak- tiska prov i recepturgöromål inför ve- derbörande instruktionsapotekare. Exa- men skall ha avlagts senast under den termin, som följer närmast efter det att lärokursen genomgåtts.

Konkurrensförhållandet vid antag- ning av elever till apotekarlinjen har i stort sett hållit sig konstant under de senaste åren; I medeltal har drygt hälf— ten av de sökande kunnat beredas plats vid institutet. På receptarielinjen har en tendens till en Iökad konkurrens va- rit märkbar, om man bortser från det senast redovisade antagningstillfället, där dock antalet antagna var ovanligt högt — (se tabell 7).

Behörighet att avlägga farmacie licen- tiatexamen tillkommer den, som vid farmaceutiska institutet avlagt apotekar— examen. Licentiatex—amen avlägges i minst två av följande ämnen: 1) oorga- nisk och fysikalisk kemi samt oorganisk farmaceutisk kemi, 2) organisk kemi

och organisk farmaceutisk kemi, 3) far- makognosi, 4) galenisk farmaci, 5) far- makodynamik och toxikologi. I examen skall ingå ett av kemiämnena. Ett av de i examen ingående ämnena skall anses som huvudämne.

Undantag från regeln om kemi som obligatoriskt ämne har dock förekom— mit. Sålunda har Kungl. Maj:t i enskilda fall medgivit att farmaceutisk mikrobio- logi må vara huvudämne och farmako- dynamik och toxikologi ett andra ämne.

För att farmacie licentiatexamen skall godkännas fordras, att den studerande erhållit minst betyget med beröm god- känd i huvudämnet och därvid författat en vetenskaplig avhandling, vilken god- känts av examinatorn, samt att han i det andra ämnet erhållit minst betyget godkänd.

Den som avlagt farmacie licentiat- examen äger vid institutet undergå efterprövning för vinnande av högre be- tyg i ämne, som ingått eller som icke ingått i hans licentiatexamen men som enligt vad ovan anförts kan ingå i far- macie licentiatexamen.

Efter framställning av vederbörande examinator kan styrelsen uppdraga åt någon till institutet ej knuten veten- skapsman, som är särskilt sakkunnig på det speciella område, där licentian—

Tabell 8. Antalet examinerade per läsår vid farmaceutiska institutet under tiden 1951/52—1963/64

Farm kand .. ' ' A otekar- Farm. Lasår eller recep- epxamen lic—examen Farm. dr tarieexamen 1951/52 ......................... 102 14 5 — 1952/53 ......................... 146 39 2 -— 1853/54 ......................... 124 19 1 — 1954/55 ......................... 95 21 1 _— 1955/56 ......................... 106 7 —— 1 1956/57 ......................... 103 21 1 — 1957/68 ......................... 105 23 4 — 1958/59 ......................... 123 16 1 — 1959/60 ......................... 196 15 3 — 1960/61 ......................... 238 20 —— — 1961/62 ......................... 162 31 — ] 1962/63 ......................... 154 46 _ — 1963/64 ......................... 126 20 2 1

den bedrivit sin forskning, att biträda examinator vid avhandlingens och exa- mens bedömande.

I lärarkollegiets prövning av ansökan om farmacie licentiatexamen eller om efterprövning efter fordringarna för denna examen äger endast institutets professorer samt såsom adjungerande ledamot medbedömaren, då sådan för- ordvnats, deltaga.

Farmacie doktorsgrad kJan utdelas vid institutet. För vinnande av sådan dok- torsgrad äger farmacie licentiat offent- ligen försvara disputationsavhandling över ämne, som har samband med hans i licentiatexamen vitsord-ade studier. De särskilda bestämmelserna för akade- miska disputationer vid farmaceutiska institutet övrensstämmer i stort med dem som gäller inom den övriga uni- versitets— och högskoleorganisationen. Ifrågavarande doktorsgrad utdelas av institutets lärarkollegium efter medgi- vande av institutets styrelse. Promotion må, efter anmälan hos institutets styrel- se, äga rum på sätt lärarkollegiet be- stämmer.

I tabell 8 redovisar kommittén sam- manfattningsvis en sammanställning

Studietidens längd och examinations- frekvens

Enligt gällande studieplan omfattar som tidigare angivits de teoretiska studierna vid apotekarkursen 6 terminer och för att avlägga apotekarexamen fordras vi- dare två års praktisk utbildning på apotek. Den förutsatta nominella stu- dietiden för de teoretiska studierna har alltsedan den nuvarande studieord- ningen infördes år 1952 visat sig vara svårt att i praktiken följa och tabell 9 åskådliggör den reella studietidens längd för de apotekarkurser, som hittills följt den nuvarande studieordningen.

Studerande vid apotekarkursen 1954 ——57 var de första som i huvudsak följ- de undervisningen efter nuvarande för- hållanden och den reella studietiden visar en förlängning med omkring 2 terminer. En utvidgning av kursinne- hållet har därefter successivt skett, bl. a. infördes år 1956 undervisning i farma- kodynamik och toxikologi. Vidare har undervisningen i de kemiska ämnena utökats på grund av den snabba expan- över antalet examinerade per läsår vid farmaceutiska institutet.

sionen inom de olika kemiska område— na. Erfarenheten visar, att det trots upp- repade försök varit svårt att begränsa vissa ämnens kursinnehåll och tenden- sen till ytterligare förlängd studietid kan påvisas även under de senaste åren. Inom den nuvarande studieplanen har främst ämnena farmakognosi och bota- nik visat sig svåra att fullfölja inom be- räknad tidsram. Med hänsyn till den nämnda snabba utvecklingen inom ke- min har även de kemiska ämnena med— verkat till en viss förlängd studietid. Medianstudietiden för de teoretiska studierna ligger f.n. vid 9 terminer. Detta innebär, att det tar i medeltal 6 1/z år att avlägga apotekarexamen. En för- längning av studietiden med 1 1/2 år i jämförelse med det förslag som lades fram för 10 år sedan, är sålunda en realitet. I tabell 10 redovisar kommit- tén examinationsfrekvensen och studie— tidens längd för apotekarkursen 1958— 61. Denna apotekarkurs är den första apotekarkursen med nuvarande intag- ningsstorlek, dvs. 80 studerande. Kom- mittén har ansett det vara av värde att studera denna årskurs trots att exami- nationen ännu ej är helt avslutad. Sedan länge har regler funnits om att avlagda förhör och tentamina i vissa

ämnen varit villkor för tillträde till undervisningen i andra ämnen. Nyligen har detta regelsystem utbyggts på så- dant sätt, att de kemiska läroämnena i huvudsak skall vara tenterade vid tred— je läsårets början. Det kan förväntas att åtgärden verksamt kommer att bidraga till ett mera effektivt utnyttjande av studietiden. Resultatet av den nämnda åtgärden kan ännu ej redovisas, men tendens till en förkortad studietid synes dock vara påvisbar och möjligheterna till en jämnare examinationsfrekvens kan anses vara relativt goda. Den nu- varande examinationen visar nämligen en mycket stor spridning och detta fak- tum visar behovet av en mer schema- bunden undervisning.

Även om en viss förkortning av stu— dietiden skulle kunna åstadkommas ge- nom nedskärning av mindre aktuellt lärostoff —— t. ex. en stark reduktion av det botaniska innehållet i undervis- ningen — motverkas detta av den stän- digt fortgående ökningen av väsentliga nytillkommande moment. Enligt kom— mitténs mening är det därför nödvän- digt att planera en modern apotekar- utbildning efter delvis helt andra linjer än tidigare. Kommittén återkommer till denna fråga i kapitel 11.

Tabell 9. Studietidens längd och examinationsfrekvens

. .. . , Apotekarkurs Termin for avlagd apotekarexamen och antal examma

år 7 8 I 9 | 10 11 12 | 13 | 14 | 15 16 17

1954—57 ......................... —— — 6 8 7 4 1 1 — _ — 1955—58 ......................... 1 — _ 5 4 9 1 — 1 2 1 1956—59 ......................... — 1 1 3 5 12 2 3 — — 1957—60 ......................... —— 2 3 7 13 6 3 _ — — —— 1958—61 ......................... — 2 2 18 12 15 — — — —— ——

1 Antal inskrivna terminer vid institutet 1 juli 1964, dvs. exkl. preskolär praktiktid.

Tabell 10. Undersökning av examinationsfrekvensen och studietidens längd vid apotekarkursen 1958/61

Teoretiska studierna avslutade inom antal Antal . . . terminer1 studerande Manllga Kvmnliga

6 terminer ................................... 1 1 —— 7 terminer ................................... 4 4 — 8 terminer ................................... 18 7 11 9 terminer ................................... 22 12 10 10 terminer ................................... 10 5 5 11 terminer ................................... 3 2 1 12 terminer ................................... 2 2 — Icke avslutade efter 12 terminer ................. 7 3 4 Överflyttade .................................. 3 1 2 Studieavbrott ................................. 3 — 3 Summa 73 37 36

1 1 juli 1964, exkl. pre- och postskolär praktiktid.

KAPITEL 10

Ämnesområden inom en farmaceutisk fakultet

Huvudämnen vid undervisningen på apotekarlinjen vid farmaceutiska insti- tet är för närvarande, som tidigare nämnts:

1) oorganisk och fysikalisk kemi, 2) organisk kemi, 3) analytisk farmaceu— tisk kemi, 4) botanik, 5) farmakognosi, ö) galenisk farmaci, 7) farmaceutisk mikrobiologi, 8) farmakodynamik och toxikologi samt 9) social- och rätts- farmaci.

Farmaceututbildningskommittén före- slår beträffande den kvalificerade far— maceututbildningen, att undervisningen i biokemi uthrytes ur ämnet farmakog- nosi och blir ett huvudämne; att i äm- net farmakodynamik och toxikologi he— teckningen »farmakodynamik» utbytes mot »farmakologi», vidare att toxikolo- gin göres till ett självständigt läroämne företrätt av en professor inom huvud— ämnet farmakologi och toxikologi; att ämnet botanik upphör att vara huvud- ämne, för att ingå under ämnet farma- kognosi och att väsentliga förskjut- ningar göres i omfattning av undervis- ningen i de olika ämnena. Följande huvudämnen skall sålunda ingå: Oorganisk och fysikalisk kemi Organisk kemi Analytisk farmaceutisk kemi Biokemi Farmakognosi Galenisk farmaci Farmaceutisk mikrobiologi Farmakologi och toxikologi Social- och rättsfarmaci

sariaeiesapr-

I det följande redovisar farmaceut- utbildningskommittén synpunkter på de ämnesområden som enligt kommittén skall ingå i den föreslagna undervis- ningen. Samtliga ämnen för vilka i det- ta kapitel redogöres, skall enligt kom- mitténs förslag i större eller mindre omfattning ingå i utbildningen för far- macie magisterexamen på den farma- ceutiska linjen. En detaljenad diskussion härom förs i nästa kapitel. Den perso- nalorganisation som erfordras för un— dervisning och forskning i berörda äm- nen redovisas i kapitel 16.

Oorganisk och fysikalisk kemi

I den farmaceutiska undervisningen och forskningen har kemin småningom uppdelats i flera specialgrenar och se— dan 1952 har en tredelning varit rå- dande. Sålunda har följande ämnen in- gått i utbildningen, nämligen oorganisk och fysikalisk kemi, organisk kemi och analytisk farmaceutisk kemi.

På grund av att det stora flertalet nya läkemedel är av organisk-kemisk natur, intager den organisk-farmaceutiska ke- min en mer framskjuten plats inom läkemedelsområdet än den oorganiska kemin. Emellertid har den oorganiska kemin på senare år fått större medi- cinsk betydelse än tidigare. Detta beror bl. a. på en ökad kännedom om spår- elementens betydelse för de levande organismerna, vidare på den alltmer ut—

bredda användningen av radioaktiva isotoper i såväl terapi och diagnostik som i medicinsk och farmaceutisk forsk- ning. De speciella problem, som läke- medlens och andra biologiskt viktiga ämnens komplexbildning med metaller erbjuder, har också påkallat uppmärk- samhet.

Trots den nämnda utvecklingen inom den oorganiska kemin har tyngdpunk- ten i ämnet oorganisk och fysikalisk kemi alltmer förskjutits mot den fysi- kaliska sidan. Detta sammanhänger med att ämnet »farmaceutisk-fysikalisk kemi» har en klar och intim anknyt- ning till de flesta andra undervisnings- ämnena vid en farmaceutisk fakultet. Exempelvis användes inom såväl ana- lytisk kemi som galenisk farmaci i stor utsträckning fysikalisk-kemiska meto- der. Den tcoretiska organiska kemin an- vänder sig av fysikalisk-kemiska mät- ningar och utnyttjar termodynamiska begrepp och resonemang. De grund- läggande processerna vid läkemedels- resorption, fördelning, metabolism och elimination är av fysikalisk-kemisk na— tur. Kännedomen om läkemedlens och olika beredningars hållbarhet är av stort intresse för en läkemedelstillver- kare. Sådana studier kräver ofta en in- gående kännedom om de mekanismer som ligger till grund för en reaktion, de faktorer som påverkar nedbryt- ningen och de experimentella metoder som kan komma till användning.

Den utbildning som ges och den forsk- ning som bedrives i fysikalisk kemi är ofta på ett markant sätt inriktad på pro- blem av central betydelse för farmacin. I USA har motsvarande ämne beteck- ningen »physical pharmacy», vilket klart visar den speciella karaktären av ämnet för läkemedelsområdet. Högre studier i ämnet anses där också mycket kvalificerande för forskartjänster inom den farmaceutiska industrin, varför un-

dervisningen i ämnet utnyttjas av ett stort antal studerande på såväl lägre som högre stadier.

Organisk ke mi

Som tidigare nämnts intager den orga- niska kemin en central plats inom det farmaceutiskt kemiska området. Detta sammanhänger med att det stora fler- talet av de läkemedel, som används i dag, har organiskt-kemiskt ursprung.

Tillkomsten av nya organisk-kemiska läkemedel är i allt väsentligt resultatet av ett målmedvetet forskningsarbete. Med utgångspunkt från kända förhållan— den angående sambandet mellan kemisk konstitution och farmakologisk verkan syntetiseras vid sådant forskningsarbete ett stort antal varianter av en given typ av föreningar. Efter 5. k. screening med exempelvis farmakologiska eller bakteriologiska metoder erhålles i gynn— samma fall ett nytt läkemedel med över- lägsna egenskaper i jämförelse med ti- digare läkemedel inom samma indika- tionsomåde. Man räknar dock med att positiva resultat erhålles förhållandevis sällan, kanske i ett fall på tre tusen. Det är en väsentlig uppgift för undervis— ningen i organisk farmaceutisk kemi att utbilda dels kvalificerade läkeme- delssyntetiker, dels kemister som kan konstitutionsbestämma organiska sub- stanser.

Framställandet av nya läkemedel med syntetiska metoder har pågått under en jämförelsevis kort tid men trots detta har man redan uppnått mycket betydande resultat. I beaktande härav och med hänsyn till de stora industriella resurser som sätts in på hithörande om— råde, finns det anledning tro att man ännu blott befinner sig i början av en epokgörande utveckling.

Analytisk farmaceutisk ke mi

Analytisk kemi brukar definieras som läran om de metoder, som användes för att identifiera och kvantitativt bestäm- ma de ämnen som ingår i ett visst ma- terial.

Inom den analytiska kemin har under senare år skett en mycket snabb ut- veckling mot apparativ teknik med väl utvecklad teoretisk bakgrund. Som en följd härav har det skett en specialise- ring inom de institutioner, som bedriver vetenskaplig analytisk kemi, bl. a. be- roende på att arbete med oorganiska och organiska analysobjekt oft'a kräver helt olika metodik.

Den analytiska farmaceutiska kemin har en stark inriktning mot den orga- niska analysen, eftersom det övervägan- de antalet läkemedel utgöres av orga- niska ämnen. De organiska ämnenas egenskaper och kravet på att analys- metoderna skall ha hög grad av speci- ficitet gör det ofta nödvändigt att an— vända avancerad apparativ teknik. En central plats intar också förfinade se- parationsmetoder — främst gas— och vätskekromotografi _ som är nödvändi— ga vid behandling av analysobjekt som komplicerade farmaceutiska bered- ningar och material från växt- och djur- organismer. Bland de speciella problem som möter inom den analytiska farma— ceutiska kemin märks undersökningar av läkenledelsberedningars hållbarhet vid lagring och bestämningar av läke- medel och läkemedelsmetaholiter i kroppsvätskor och kroppsvävnader. I själva verket torde det förhålla sig så, att den analytiska farmaceutiska kemins nivå på ett avgörande sätt bestämmer utvecklingstakten inom läkemedelsom- rådet. De höga kraven på en noggrann kännedom om ett läkemedels samman- sättning och renhet och behovet av att kunna följa ett läkemedels nedbrytning

i organismen ställer stora anspråk på att den analytiska farmaceutiska kemin utarbetar adekvata bestämningsmetoder för varje nytt läkemedel och dessa metaboliteter.

Utvecklingen på läkemedelsområdet har också medfört ett starkt ökat behov av väl utbildade analytiska kemister inom läkemedelsindustrin och vid cen- trala laboratorier. Utbildning i analy- tisk kemi lämpad för läkemedelsområ- dets speciella och ofta mycket avance- rade prohlem ges f.n. ej vid något an- nat lärosäte i landet.

Bioke mi

Biokemi är läran om livsprocessernas kemi. Läroämnet omfattar studiet av de kemiska ämnen som ingår i eller produceras av levande material. Hit hör också studiet av de kemiska och ener- getiska förändringar, som är förenade med omvandlingarna av de kemiska be- ståndsdelarna i biologiska system under den levande materiens aktivitet.

Biokemi är således ett mycket stort ämne, som griper in på många olika områden. Ett sådant är läkemedelsom- rådet, där den biokemiska vetenskapen kunnat bidraga dels till förklarandet av farmakas effekt på organismen, dels till skapandet av nya läkemedel.

Då de flesta livsprocesser katalyse— ras av enzymer av olika slag, är det na- turligt att olika enzymatiska problem intager en central plats inom ämnet bio— kemi. Vidare ingår studier av bioke— miska mekanismer för olika slag av reaktioner bl. a. metaboliska processer såsom den biologiska oxidationen, cit— ronsyrecykeln, fett- och kolhydrat och proteinmetabolism. .

Inom farmaceutisk biokemi bör givet- vis huvudvikten läggas på sådana bio— kemiska problem, som är specifikt far- maceutiska och inte bearbetas inom

andra grenar av biokemin. Sålunda kommer ett fördjupat studium av de enzymsystem, som är inkopplade i läke- medlens verkningsmekanism eller meta- bolism att intaga en framträdande plats. Renframställning och haltbestämning av enzym, som användes som läke- medel, är ett annat viktigt område. Stu— diet av läkemedelsmetabolismen är ett forskningsområde, som väntas få stor betydelse och som kan utnyttjas vid skapandet av nya läkemedel.

Man förväntar en snabb utveckling inom biokemin på den ccllullära nivån. Detta kommer med säkerhet att med— föra, att den farmaceutiska biokemins betydelse kommer att betydligt öka. Som ävenledes framskymtat i flera ut- redningar — senast i ett betänkande från subkommittén för läkemedelsforsk- ning inom statens medicinska forsk— ningsråd — kan läkemedelsnyskapandet förväntas att allt mer ske efter sådana riktlinjer, att man erhåller specifika läkemedel för att återställa balansen i ett rubbat metaboli'smschema.

F armakognosi

Ordet farmakognosi är bildat av det grekiska ordet för läkemedel, farma- kon, och det likaledes grekiska ordet gnosis, som betyder kunskap. Farmako- gnosi har således ursprungligen _ lik- som ordet farmakologi —- betydelsen läkemedelslära. En uppdelning genom- fördes emellertid relativt tidigt så att ordet farmakologi reserverades för lä- ran om läkemedlens verkan på orga- nismen och deras användning vid be- handling av sjukdomar, medan ordet farmakognosi kom att beteckna den del av läkemedelsläran, som behandlar na- turprodukter med användning som lä- kemedel.

Huvudparten av de nu använda läke- medlen innehåller väldefinierade och

noga kända substanser. Direkt eller in— direkt är åtskilliga av dessa biologiska naturprodukter. Exempel härpå är hjärtglykosider, alkaloider, hormoner och vitaminer.

Naturproduktsf-orskningen kan vara en värdefull källa till nya läkemedel. Som exempel kan nämnas den ur Rauwolfiaarter utvunna alkaloiden rc— serpin. Denna är i dag ett viktigt läke- medel vid hypertoni och upptäckten av dess effekter vid vissa mentalsjukdomar har visat sig vara betydelsefull och bi- dragit till utvecklingen av olika psyko- farmaka. Studiet av naturprodukter med farmakologiska effekter kan också ge viktiga upplysningar om sambandet mellan kemisk struktur och farmakolo- gisk effekt, fakta som sedan kan ut— nyttjas vid syntes av enklare föreningar användbara som läkemedel.

I modern farmakognosi lägges tyngd- punkten på isolering och studium av farmakologiskt aktiva substanser ur växt- och djurmaterial. En intressant och viktig del av den farmakognostiska forskningen studerar hur de aktiva sub— stanserna bildas i den organism de ut— vinnas ur. Ehuru nya arter ständigt undersöks fytokemiskt, har fortfarande endast en ringa del av jordens växter undersökts någorlunda fullständigt med hänsyn till farmakologiskt aktiva inne- hållsämnen. Det är därför sannolikt att forskningen på detta område kommer att frambringa nya läkemedel av vilka en del möjligen kan förväntas uppvisa hittills okända kemiska strukturer, som skulle kunna ge impulser till nya rikt— ningar inom den kemiska läkemedels- forskningen.

Galenisk farmaci

Inom ämnet galenisk farmaci behand- las framställningen av bruksfärdiga lä- kemedel med kemiska substanser och

droger som utgångsmaterial. Viktigare avsnitt inom ämnet berör de allmänna tekniska enhetsoperationerna jämte far- maceutisk teknologi, läkemedelsformer- na — deras användning, framställning och prövning, hållbarhetsfrågor och förpackningsfrågor.

Den egentliga grundforskningen be- träffande de allmänna tekniska enhets- operationerna bedrives vid de tekniska högskolorna vid forskningsinstitut och inom olika industrier. Inom farmacin måste enhetsoperationernas tillämpning i samband med läkemedelsframställning bearbetas. Många problem, som i detta sammanhang uppstår, kan sägas ha grundforskningskaraktär. Detta gäller exempelvis frystorkningens tillämpning på läkemedelsområdet och olika bland- ningsproblem vid tablettframställning.

Bearbetning av frågor rörande läke- medelsformerna _— deras användning, framställning och prövning utgör cen- trala arbetsuppgifter inom den gale- niska farmacin. Här är ett samarbete med farmakologer och kliniker då det gäller olika läkemedels användnings- område av väsentlig betydelse. Bland förekommande arbetsuppgifter kan nämnas framställning av läkemedel med förlängd effekt, inkompatibilitetsfrågor och salvbasens betydelse för läkeme- delseffekten.

Vad beträffar hållbarhetsfrågor gäller undersökningarna i de flesta fall håll- barheten av ett speciellt läkemedel i en bestämd beredningsform. Sådana under- sökningar är i hög grad målinriktade. Många arbetsuppgifter har emellertid mer allmän karaktär. Bland sådana kan nämnas ljuset-s inverkan på läkemed- lens hållbarhet, fettoxidationsproblem vid läkemedelsframställning och pröv- ning av stabiliteten hos suspensioner och emulsioner. Vad slutligen gäller för- packningsfrågor har dessa särskilt un- der senare år fått starkt ökad aktualitet.

Detta sammanhänger med att tillgång till lämpligt förpackningsmaterial är av central betydelse för industriell läke- medelstillverkning. Bland annat beror lagringsbeständigheten ofta i hög grad på förpackningens art och utformning. Bland mångfalden av problem som f. n. föreligger må som särskilt betydelse- fullt nämnas studiet av olika plasters användbarhet som ]äkemedelsförpack- ning.

Farmaceutisk mikrobiologi

Sedan mycket lång tid tillbaka har un- dervisning i bakteriologi och sterilise— ringsteknik ingått i den farmaceutiska utbildningen i vårt land. Från 1943 har denna undervisning meddelats inom det då tillkomna självständiga ämnet farmaceutisk mikrobiologi. Numera är detta ämne mycket omfattande och är av alltjämt tilltagande betydelse inom läkemedelssektorn.

Den ursprungliga kärnan inom äm- nesområdet, steriliseringstekniken, har utvecklats såväl kvantitativt som kvali- tativt. Sålunda har man utsträckt kravet på steril eller aseptisk beredning till nya grupper av läkemedel och tillkoms- ten av många komplicerade läkemedels- substanser har påkallat nya eller modi- fierade steriliseringsmetoder.

Vidla och betydelsefulla fält inom läke- medelsområdet har gjorts fruktbara av mikrobiologin i och med att penicillin och andra antibiotika visat sig ha hög- aktiva terapeutiska egenskaper. De till antibiotikagruppen hörande läkemed- lens verkan betingas av deras förmåga att verka hämmande eller avdödande på mikroorganismer av olika slag, t. ex. bakterier. De är av levande mikroorga- nismer i skydd-ssyfte bildade enhetliga kemiska ämnen. Det första i raden av antibiotika, penicillin, är sålunda ett ämne som bildas ur en mögelsvamp och

som isoleras ur den näringslösning i vilken mögelsvampen utvecklats. De inom kemoterapin använda läkemedlen har samma verkningssätt som antibio- tika, men är ämnen, som samtliga är framställda på syntetisk väg. På mikro- biologiska effekter grundar sig också vissa analytiska metoder som introdu— cerats bl. a. för vitaminbestämningar.

Immunbiologiska preparat har till- dragit sig ökad uppmärksamhet under senare år. Vid sidan av traditionella sera och vacciner mot bakteriologiska infektioner har vacciner mot vissa vi- russjukdomar framkommit, t. ex. polio- vaccin. Här föreligger ett område där man kan förvänta att ytterligare forsk- ningar skall frambringa läkemedel för en framgångsrik behandling av sjuk- domar, mot vilka man ännu saknar effektiva medel.

Farmakologi och toxikologi

Farmakologi i vidsträckt bemärkelse omfattar läran om läkemedlens verkan på organismen (farmakodynamik) och deras användning vid behandling av sjukdomar (farmakoterapi). Läkeme- delstoxikologi bör betraktas som en sär- skild disciplin, ieke minst med hänsyn till den betydelse och omfattning, som detta ämnesområde numera erhållit.

Farmakologi

I äldre tider vilade all framställning och användning av läkemedel på empiri-sk bas. Denna på erfarenhet grundade te- rapi har under årtusenden intill våra dagar berikat vår läkemedelsskatt med åtskilliga värdefulla läkemedel. Främst genom kemins, fysiologins och den ex- perimentella farmakologins starka upp— sving under senaste århundradet har det blivit möjligt att i allt mera stegrat

tempo renframställa och syntetisera läkemedel och genom exakta observa- tioner av läkemedelseffekter på djur och människor få en mera objektiv upp- fattning om hur olika läkemedel inver- kar på olika delar av organismen. Här- igenom har möjligheter öppnats för vetenskaplig farmakodynamik och ra— tionell farmakoterapi, även om våra kunskaper i många avseenden fortfa— rande är mycket otillräckliga. Detta gäl- ler icke minst läkemedels inverkan på de kemiska reaktionerna i kroppens celler.

Vid farmaceutiska institutioner kom— mer biokemiskt orienterad farmakologi i centrum med anknytning till farma- ceutisk kemi, galenisk farmaci och andra farmaceutiska discipliner. Som exempel kan anföras studier över läke- medels resorption, fördelning, metabo- lism och elimination, prolongering och potensering av läkemedelseffekter, sam- bandet mellan läkemedels kemiska bygg- nad och effekt samt utprövning av me- toder för kontroll av bruksfärdiga läke- medel eller för utprövning av nya ty- per av farmaka (farmakologiska för- prov och slutprov 'm. m.). Denna farma- ceutiskt inriktade farmakologiska forsk— ningsverksamhet _ såväl av typen grundforskning som tillämpad forsk- ning — har tillsammans med undervis- ningsbehovet inom detta område fått en sådan betydelse och omfattning, att särskilda professurer och institutioner numera finns vid farmaceutiska hög- skolor i ett flertal länder.

Toxikologi

Toxikologi är läran om gifter och stu— diet av förgiftningar, dvs. de skadliga verkningar, som läkemedel och andra produkter kan framkalla på levande or- ganismer genom kemiska eller fysika- lisk-kemiska processer.

Toxiska verkningar uppkommer ge- nom användning av läkemedel i för hög dos eller av produkter, som enbart ha skadeverkningar, såsom tekniska lös- ningsmedel, växtskyddsmedel och rätt— gifter.

Studiet av akuta förgiftningar och de- ras behandling har sedan länge varit föremål för forskning och praktiska åt- gärder till förebyggande av skador. Med hänsyn till den ökade använd- ningen av toxiska varor i hushåll, lant- bruk etc. utsätts emellertid människor och djur numera i allt större utsträck— ning för förgiftningsrisker, varför an- talet akuta förgiftningar trots motåtgär- der alltjämt är oroväckande många. Den starkt ökade användningen av gifter och andra för den mänskliga organismen främmande substanser innebär en ökad risk för kroniska förgiftningar. I hur hög grad detta sker och vad dylika för- giftningar i så fall innebär är hittills till större delen outforskat.

Läkemedlen blir alltmera effektiva med hänsyn till terapeutisk verkan. Många av den —— i vissa fall även äld- re farmaka _ har visat sig ge allvarliga skador i inre organ. Ofta framträda så— dana skador först efter längre tids an- vändning. Exempel på sådana skadliga bieffekter av läkemedel är degenerativa och andra förändringar i lever och nju- rar och missbildning på foster.

Av det anförda torde framgå att till- komsten av många tenapeutiskt hög- effektiva läkemedel och den alltmer ökade användningen av tekniska pro- dukter med mer eller mindre giftiga egenskaper har skapat problemställ- ningar som gjort toxikologin till en högaktuell vetenskap.

I vårt land har man först under de

senaste åren mera allmänt kommit att beakta de toxikologiska problemens be— tydelse. Om den fortsatta utvecklingen på läkemedelsområdet skall kunna ske utan allvarliga bakslag, i form av ovän— tade skadeverkningar hos nya läkemedel är det väsentligt att den toxikologiska forskningen intensifieras.

Social- och rättsfarmaci

Läkemedelshanteringen regleras av ett stort antal författningar av växlande valör. Kunskap om dessa hos den far- maceutiska personalen är av väsentlig betydelse för att ordning och säkerhet skall upprätthållas på läkemedelsområ- det. I den farmaceutiska utbildningen meddelas denna kunskap inom ramen för ämnet social— och rättsfarmaci.

Den socialfarmaceutiska delen av äm- net befattar sig bland annat med stu- dier av läkemedelskonsumtionens struk- tur och dess variationer med hänsyn till ålder, kön, geografiska förhållanden etc. Även ekonomisk-organisatoriska un- dersökningar berörande olika delar av läkemedelshanteringen faller naturligen inom ämnesområdet.

Viktiga arbetsuppgifter inom detta ämne såvitt angår lagstiftningsuavsnittet är rättshistoriska studier, jämförande studier mellan svensk och utländsk rätt samt utredningar angående sambandet mellan lagstiftningens läge och den ma- teriella utvecklingen på läkemedels— området.

Hittills utfört arbete inom avdel— ningen för social- och rättsfarmaci har i betydande utsträckning kunnat nyttig- göras inom statliga utredningar och inom förvaltningen.

KAPITEL 11

Utbildningsvägar och studieplaner

Inledande översikt över den framtida farmaceututbildningen

Farmaceututbildningskommittén före- slår att den nuvarande utbildnings— gången ersättes med en grundutbild— ning, gemensam för alla studerande, och en därefter omedelbart följande fortsättning av studierna, innefattande specialiserad teoretisk och vid behov även praktisk utbildning i skilda huvud- riktningar. Genom den föreslagna an- ordningen vinner man att utbildningen blir förhållandevis enhetlig samtidigt som man får utrymme för viss specia- lisering.

Olikheterna mellan skilda befatt— ningar på läkemedelsområdet skulle i och för sig göra det befogat att variera utbildningen för att var och en skulle erhålla den bästa grunden för just sin uppgift. Syftet att nära anpassa utbild- ningen till de krav, som det framtida yr- ket kommer att ställa, kan emellertid inte tillgodoses genom alltför stor diffe— rentiering av utbildningen, bl. a. av det skälet, att studerandekadern, motsvaran- de en intagning av ca 120 studerande per år, är begränsad. Därtill kommer att större delen av dem, som påbörjar sina studier — i vart fall inte på ett tidigt

stadium av sin utbildning —-— bestämt kan avgöra sin framtida placering inom yrkeslivet.

Kommittén kommer sålunda i det föl- jande att föreslå, att den kvalificerade farmaceutiska utbildningen utformas

med en för alla studerande gemensam grundutbildning samt därefter med två skilda linjer, en farmaceutisk linje och en medicinsk linje.

Den farmaceutiska grundutbildningen kommer, som framgår av det följande, att omfatta fem terminers studier och avses bli avslutad med en examen be- nämnd farmacie kandidatexamen.

Farmacie kandidatexamen kan enligt kommitténs förslag bilda utgångspunkt för studier i två huvudriktningar. En möjlighet är att farmacie kandidater kan efter denna examen fullfölja sina studier på en farmaceutisk linje under tre terminer och därefter avlägga far- macie magisterexamen, som kommer att utgöra grund för verksamhet såväl vid apotek som i industri och inom andra befattningar på läkemedelsområdet. Farmacie magisterexamen efter utbild— ning på den farmaceutiska linjen förut- sättes ligga till grund för apotekarlegiti- mation, som meddelas av medicinalsty- relsen.

Farmacie kandidatexamen bör vidare enligt kommitténs förslag kunna utgöra utgångspunkt för studier i vissa medi- cinska ämnen, i huvudsak bedrivna inom medicinsk fakultet. Kommittén räknar med att en särskild utbildning under tre terminer skall utformas i lämpliga sådana ämnen —— en medicinsk linje. Utbildningen inom den medicins- ka linjen föreslås bli avslutad med en examen, likaledes benämnd farmacie magisterexamen. Nämnda examen efter

Plan till reformerad farmaceututbildning

Examen:

Farm. kand. Farm. grundutbildning

Studietid: 5 terminer

F + + 'arm. mag. , . . f "'m' ””” Med. linje 533133 sais; (Leg. apot.) + + Farm. lic. Licentiatutbildning Studietid från farm. kand. 3—4 år & + Farm. dr Fortsatt forskarutbildning

utbildning på den medicinska linjen skulle dock icke utgöra underlag för apotekarlegitimation. Sådan bör emel- lertid kunna erhållas efter komplette- ring med den föreslagna sjunde termi- nens utbildning inom den farmaceutiska linjen. Avsikten med den blandade far- maceutiska och medicinska utbild- ningen är i första hand att skapa en ut- bildningsväg för viss verksamhet inom läkemedelsindustri, livsmedelsindustri, sjukhusapotek och sjukhuslaboratorie- verksamhet.

Vad angår forskarutbildningen räknar kommittén med att studier för farmacie licentiatexamen i normala fall påbörjas först efter avlagd magisterexamen. Med tanke på studerande med speciell veten- skaplig fallenhet har kommittén dock

icke velat utesluta möjligheten att licen- tiatstudier bedrivs redan med kandidat- examen som bas. Studietiden för licen- tiatexamen beräknas uppgå till 3 a 4 år efter kandidatexamen. Hinder bör inte föreligga för att farmacie kandidat eller magister i speciella fall bedriver sina licentiatstudier inom medicinsk eller naturvetenskaplig fakultet.

Farmacie licentiat förutsättes att lik— som nu ha möjlighet att förvärva far- macie doktorsgrad.

Den sålunda av farmaceututbildnings- kommittén förordade utbildningsgången inom den kvalificerade farmaceutiska utbildningen åskådliggöres ovan.

I detta kapitel behandlas den farma- ceutiska grundutbildningen liksom ut- bildningen på farmaceutisk linje (apo-

tekarutbildningen) . Beträffande den me- dicinska linjen och forskarutbildningen kommer kommittén att lämna en när— mare redogörelse för nämnda utbild- ningsvägar i kapitlen 12 och 15.

Inom farmaceututbildningskommittén har diskuterats att utöver de tre nämn- da möjliga utbildningsvägarna efter farmacie kandidatexamen anordna yt— terligare en väg med breddning och fördjupning av den farmaceutiska ut- bildningen åt naturvetenskapligt håll. En sådan fjärde utbildningsväg, som kunde benämnas naturvetenskaplig lin- je, skulle kunna ge underlag för en fram- tida yrkesverksamhet inom läkemedels- och livsmedelsindustri och inom kli— niskt kemiska och mikrobiologiska (bakteriologiska) sjukhuslaboratorier. Huvudvikten av en utbildning på en så- dan linje skulle därvid läggas på bio- kemi och mikrobiologi men undervis- ning även meddelas i de medicinska äm- nena farmakologi (innefattande anato— mi och fysiologi) och allmän patologi. Kommittén har emellertid inte funnit skäl föreligga för införande av ytterliga- re differentieringsmöjligheter utöver de som föreligger enligt kommitténs ovan redovisade förslag. Angivna behov av breddning och fördjupning av utbild— ningen åt naturvetenskapligt håll torde för övrigt i viss mån kunna tillgodoses inom ramen för den farmaceutiska lin- jen genom de möjligheter till speciali- serade studier i ett valfritt examens— ämne, som därvid enligt vad som läng- re fram närmare kommer att beröras, föreslås tillkomma under den åttonde studieterminen. Vidare bör möjlighet föreligga även för farmacie kandidater att komplettera sin farmaceutiska ut- bildning genom studier vid den natur- vetenskapliga fakulteten. Skulle det emellertid i framtiden visa sig önskvärt att införa en ny utbildningslinje, t. ex. åt naturvetenskapligt håll, är detta fullt

möjligt inom ramen för den utbildnings— ordning, som farnraceututbildningskom- mittén bundit sig för.

Den farmaceutiska grundutbildningen

Inledning Enligt kommitténs mening bör utbild- ningen till farmacie kandidatexamen erhålla en sådan utformning, att den ger en grundläggande naturvetenskaplig skolning med farmaceutisk anknytning för att förbereda till olika typer av verksamhet inom läkemedelsområdet. De varierande behoven inom skilda av- snitt av detta område kan dock icke tillgodoses genom denna utbildning, utan strävandena får främst inriktas på att ge en relativt bred bas för senare specialisering i de riktningar, som där- vid kan vara aktuella. Till sin huvud- inriktning bör grundutbildningen likna den nuvarande teoretiska delen av apo- tekarutbildningen. I den nuvarande ut- bildningen ingår förutom de kemiska och farmaceutiska ämnena, även de me- dicinskt inriktade ämnena farmakody- namik och toxikologi samt farmaceutisk mikrobiologi. Vid en anpassning av ut- bildningen till föreliggande behov är det angeläget, att de senare ämnena sär- skilt uppmärksammas. Undervisningen i berörda ämnen kan dock icke inrym- mas inom grundutbildningens ram, utan bör i stället meddelas inom de mer spc— cialiserade studier som föreslås till— komma efter farmacie kandidatexamen. Genom att förlägga de mera avancerade studierna till den farmaceutiska linjens tredje och avslutande termin ges möj- lighet till nämnda specialisering och därigenom kan grundutbildningen be- gränsas till sin omfattning utan att ut- bildningen som helhet minskar i värde.

Av ovan antydda skäl finns det ej heller anledning att låta social— och rättsfarmaci ingå i grundutbildningen.

lfrågavarande ämne hör intimt samman med den särskilda apotekarutbildning- en om tre terminer inom den farmaceu- tiska linjen.

Inom den farmaceutiska linjen före- slås också att den praktiska utbild— ningen om tre månader med utnyttjan— de av apotek i Stockholms- och Uppsala— området skall ingå, vilken utbildning helt skulle ersätta den nuvarande preskolära och postskolära elevutbild- ningen på apotek.

Huvuddelen av den nuvarande apote- karutbildningen är kemisk. Enligt kom- mitténs mening bör de kemiska aspek- terna i grundutbildningen bli än mera utpräglade. Således kommer de fyra första terminerna i allt väsentligt att ägnas åt kemistudier. Detta är motiverat dels av att kemin i dess olika former blivit av alltmer dominerande betydelse genom medicinens landvinningar, dels av att en gemensam grund för olika verksamhetsgrenar av tidsskäl inte rim- ligen kan läggas på mer än ett veten- skapligt område. Vidare måste det vara av väsentlig betydelse att erhålla grund— läggande kemiska insikter med farma- ceutisk anknytning oavsett vilket spe- cialområde inom farmacin, som senare väljes för yrkesverksamhet. Utöver de i nuvarande apotekarutbildning ingående ämnena oorganisk och fysikalisk kemi, organisk kemi samt analytisk farma- ceutisk kemi föreslås biokemi tillkom— ma som självständigt ämne. Kommittén anser det naturligt att biokemin göres till ett självständigt ämne inom grund- utbildningen för att kunna tillgodose utvecklingen inom speciellt den far— maceutiska biokemin, som fått ökad betydelse inom läkemedelsområdet.

De farmaceutiska ämnena farmako- gnosi och galenisk farmaci föreslås ingå i grundutbildningen. Enligt farmaceut- utbildningskommitte'ns mening är kun- skaper i galenisk farmaci av betydelse

för verksamhet inom alla de fält, där arbete med läkemedel pågår. Vidare har både farmakognosi och galenisk farmaci viss anknytning till den kemis- ka undervisningen, som tidigare berörts.

Vid utformningen av grundutbild- ningen om fem terminer bör utgångs- punkterna, som tidigare nämnts, vara, att denna utbildning skall utgöra en allmän vetenskaplig grund såväl för den fortsatta apotekarutbildningen och me- dicinska vidareutbildningen som för mera avancerade vetenskapliga studier. Denna målsättning innebär, att endast sådant ämnesstoff bör ingå, som är av gemensamt intresse för de olika studie- inriktningarna. Inte heller bör studier- na bli mera omfattande än vad som be- tingas av det begränsade syftet med grundutbildningen.

Enligt farmaceututbildningskommit- téns mening kommer ämnet botanik i den fnamtida yrkesverksamheten att vara av betydelse endast för en mindre del av de farmacie studerande. Därför bör, anser kommittén, den nuvarande grundutbildningen i botanik utgå och ersättas med en orienteringskurs i äm— net ingående i läroämnet farmako- gnosi. Sistnämnda förändring innebär, att den vetenskapliga grunden för per- soner med arbetsuppgifter i vissa bota- niskt präglade befattningar i fortsätt- ningen ej kan förvärvas vid farmaceu- tisk fakultet. Kommittén har emellertid funnit, att behovet av personer med denna utbildning är så ringa, att det ej kan anses rationellt att tynga den far- maceutiska grundutbildningen med ett omfattande botaniskt lärostoff, i synner- het som värdet härav för apotekarut- bildningen numera måste anses vara mycket begränsat. Den grundläggande utbildningen i botanik för de fåtaliga specialbefattningarna torde utan olägen- het kunna förvärvas genom studier vid naturvetenskaplig fakultet.

Beträffande ämnet farmakognosi har kommittén föreslagit en förhållandevis kraftig reducering av det nuvarande omfattande lärostoffet. Även om ämnet farmakognosi alltjämt måste anses vara ett centralt farmaceutiskt ämne, kan det icke sägas vara av så fundamental betydelse att det motiverar en mera framträdande plats _inom grundutbild- ningen.

Kommittén har vidare funnit, att vissa begränsningar för grundutbild- ningens del även bör ske i det lärostoff som numera ingår i analytisk farma- ceutisk kemi och oorganisk och fysika- lisk kemi. Mera avancerade delar av dessa båda ämnen, liksom i ämnet farmakognosi, bör," anser kommittén, överföras till de specialiserade studier- na under det fjärde utbildningsåret, som kommer att behandlas längre fram.

De angivna inskränkningarna i läro- stoffet bör enligt kommitténs uppfatt— ning möjliggöra en viss utvidgning inom andra ämnen. Framför allt anser kom- mittén det angeläget, att som tidigare angivits, biokemi göres till ett självstän- digt läroämne med hänsyn till den växande betydelsen av läkemedel, som framställes på biokemisk grundval. I och med att ämnet inflöres i utbild— ningen ökas förutsättningarna för att Iandvinningarna såväl inom den all- männa kemin som inom den farma- ceutiska kemin skall kunna bevakas och utnyttjas på läkemedelsområdet.

Kommittén övergår härefter till att redovisa förslag till studieplaner för den farmaceutiska grundutbildningen. Kommittén har för de olika undervis- ningsämnena infört begreppet total stu- dietid, vilket innefattar den beräknade tiden för undervisning, laborationer och tentamensläs-ning i ämnet vid normal studietakt. Enligt kommitténs uppfatt- ning är den totala studietiden av central betydelse vid fastställande av studiepla-

nerna. De olika läroämnenas kursinne- håll måste med nödvändighet ges en så- dan omfattning att studierna kan ge- nomföras inom den beräknade totala studietidens ram.

Studieplaner

Oorganisk och fysikalisk kemi Nuvarande undervisning Föreläsningar och seminarier

Oorganisk kemi ............. 35 timmar Fysikalisk kemi ............. 55 » Laborationer

Oorganisk kemi ............. 230 » Fysikalisk kemi ............. 90 »

Summa 410 timmar

Kommitténs förslag Föreläsningar och seminarier

Oorganisk kemi ............. 35 timmar Fysikalisk kemi ............. 55 » Laborationer

Oorganisk kemi ............. 150 » Fysikalisk kemi ............. 90 »

Summa 330 timmar

Total studietid ................ 5 månader

Kommitténs förslag innebär, att total- antalet timmar för föreläsningar och se- minarier förblir i huvudsak oförändrat dvs. sammanlagt 90 timmar anslås till denna del av undervisningen. Inom den oförändrade tidsramen föreslås dock en viss omdisponering av lärostoffet.

Ämnesinnehållet i fysikalisk kemi bör enligt kommitténs uppfattning undergå vissa ändringar. Den väsentligaste är att matematik inlägges i denna ämnesdel i form av räkneövningar med genom- gång av tillämpliga delar av differen- tial- och integralkalkylen. Avsikten med denna anordning är att matematikun- dervisningen skall få en nära anknyt- ning till de kursmoment i fysikalisk kemi, för vars genomgång matematiska kunskaper aav angivet slag är erforder- liga. I samband med undervisningen i matematik synes det kommittén väsent- ligt, att en orientering lämnas om de möjligheter som finns att utnyttja mate- matikmaskiner för behandling av veten-

skapliga problem. Det nuvarande sär- skilda kursänmet matematik kan genom föreslagen anordning utgå.

I fråga om omfattningen av labora- tionerna innebär kommitténs förslag ganska väsentliga nedskärningar. Labo- rationerna i oorganisk kemi föreslås minskade med 80 timmar till 150 tim- mar. Minskningen bör i första hand avse den kvalitativa oorganiska analysen. Laborationerna i fysikalisk kemi bör däremot enligt förslaget bedrivas i oför- ändrad omfattning.

Undervisningen i oorganisk och fysi— kalisk kemi förlägges till första studie— året. Ett skriftligt prov i fysikalisk- kemisk problemlösning samt två avslu- tande deltentamina anordnas i ämnet.

Organisk kemi

Nuvarande undervisning Föreläsningar och seminarier

Organisk kemi .............. 80 timmar Organisk farmaceutisk kemi. . 30 » Laborationer ................. 330 »

Summa 440 timmar

K ommilténs förslag

Föreläsningar och seminarier . . . 110 timmar Laborationer ................. 330 » Summa 440 »

Total studietid ................ 6 månader

Kommitténs förslag innebär att un- dervisningen i ämnet bibehållas i hu- vudsak oförändrad. Undervisningen bör sålunda omfatta en allmän översikt över kolföreningarnas systematik, framställ- ning och egenskaper med speciell in— riktning på studiet av de ämnesgrupper, som är av betydelse från läkemedelssyn- punkt. Målsättningen bör vidare vara att ge den studerande de kunskaper, som krävs bl. a. vid handhavandet av organiska läkemedel på apotek, för be- dömning av hållbarhets_ och inkompa- bilitetsfrågor, för studierna av kompli- cerade organiska innehållsämnen i dro- ger och för förståelsen av de organiska läkemedlens analytiska kemi.

Laborationerna i ämnet omfattar för närvarande organisk syntes och identi- fiering av organiska ämnen. Förstnämn- da laborationsavsnitt syftar till att illustrera föreläsningskursen och att ge de studerande viss övning i utförande av gängse organisk—kemiska enhetsope- rationer. Eftersom övningarna bedrivs i halvmikroskala har de direkt praktisk tillämpning vid utförandet av de iden- titetsprov i svenska farmakopén, där derivatberedning föreskrives. Labora- tionerna i organisk identifiering inleds med genomgång av kemisk-organisk reaktionslära, varvid de klassiska reak- tionerna på aktiva grupper kommer till utförande. I huvudsak gäller det reak- tioner som utnyttjas i farmakopéns identitetsprov. Kursen i identifiering av organiska ämnen ger sedan de stude- rande möjlighet till självständigt ke- miskt arbete utan beroende av detal- jerade metodbeskrivningar.

Den föreslagna undervisningen 1 or- ganisk kemi inom grundutbildningen motsvarar kvantitativt den som totalt förekommer inom den nuvarande apo— tekarutbildningens ram. Varje farmacie magister kommer sålunda att ha minst de kunskaper i organisk kemi som apo— tekarexamen hittills skänkt. För den som väljer organisk kemi som speciali- seringsämne under åttonde terminen kommer den nya studieordningen att medföra väsentligen ökade kunskaper i ämnet. Som kommittén i föregående av- snitt (kap. 10) berört, nödvändiggör det ökande antalet läkemedel en omfat- tande genomgång av de kemiska aspek- terna på läkemedlen.

Analytisk farmaceutisk kemi

Nuvarande undervisning

Föreläsningar och seminarier . . . Laborationer och demonstratio— ner ........................ 420 »

Summa 500 »

80 timmar

Kommitténs förslag Föreläsningar och seminarier . . . 70 timmar Laborationer ................. 300 »

Summa 370 timmar

Total studietid ................ 4 månader

Analytisk farmaceutisk kemi har för närvarande en sådan omfattning i apo- tekarexamen att den direkt förbereder den studerande för en yrkesutövning. Ett icke obetydligt antal av de stude— rande går också efter examen till ana- lytiskt arbete inom olika områden inom läkemedelshanteringen. Inom grundut— bildningens ram kan den nuvarande målsättningen för den analytiska far- maceutiska kemin icke bibehållas. Kom— mittén föreslår därför att en del av kursinnehållet i ämnet borttages i grundutbildningen och överföres till den valfria specialkursen under den åtton- de terminen. Till denna kurs hänföres lämpligen sådana delar av den nuva- rande undervisningen, som avser mera avancerade teoretiska diskussioner och även vissa komplicerade praktiska till- lämpningar såsom handhavande av spe- ciell analytisk apparatur för fotometri, elektrometri och kromatografi.

Huvudvikten i undervisningen i äm- net är f. n. lagd på den organiska kvan- titativa analysen och olika separations- metoder för organiska ämnen. Den or- ganiska analysens starka ställning är något specifikt för den farmaceutiska undervisningen och är betingad av att huvudparten av de moderna läkemedlen är organiska ämnen. Vid sidan av dessa centrala avsnitt behandlas bl. a. olika fysikalisk-kemiska metoder, renhets- prövningar och haltbestämningar av galeniska beredningar och droger. I allt väsentligt bör motsvarande avvägning äga rum i den nya studieplanen.

Den del av den analytiska farma- ceutiska kemin, som bibehålles inom grundutbildningen, föreslås av kommit- tén omfatta sammanlagt 70 timmar före-

läsningar och seminarier. Laborationer— na bör enligt förslaget omfatta 300 tim— mar. Enligt kommitténs uppfattning bör den föreslagna studieplanen väl kunna tillgodose behovet av undervisning i ämnet, som främst bör inriktas på att ge de studerande en grundläggande in- sikt i analytisk-kemiska mätmetoder med anknytning till läkemedelsområdet.

Biokemi

Nuvarande förhållanden

Föreläsningar och seminarier . . . 20 timmar Laborationer ................. 60 » Summa 80 timmar Kommitténs förslag

Föreläsningar och seminarier . . . 60 timmar Laborationer ................. 90 »

Summa 150 timmar Total studietid ................ 2,5 månader

Den nuvarande undervisningen i bio- kemi meddelas inom ämnet farmako— gnosi. Vidare ingår visst biokemiskt lärostoff i ämnena organisk farmaceu- tisk kemi, farmakognosi, farmakologi och toxikologi samt farmaceutisk mikro- biologi. För närvarande omfattar under- visningen i biokemi bl. a. enzymlära, energiomsättning samt principer för kolhydrat, fett— och äggvitemetabolism. Vidare studeras läkemedel med enzym- karaktär och läkemedelsmetabolismen ur biokemisk synpunkt.

Kommittén har i kapitel 10 redovisat behovet av utvidgad forskning och un- dervisning inom det biokemiska områ- det. Betydelsen av den speciella farma- ceutiska biokemin har successivt ökat i samband med att forskning på läke- medelsområdet alltmer inriktat sig på biokemiska problem. Det föreligger så- lunda ett omedelbart behov av att sam- manfoga det i viss mån splittrade bio- kemiska lärostoffet och i samband där- med utvidga undervisningen i biokemi. Kommittén har ansett att det nämnda behovet endast kan tillgodoses genom

inrättande av ett fristående ämne be- nämnt biokemi.

Undervisningen i ämnet biokemi bör grundas på den allmänna biokemin, men inriktas så, att den leder till ett mera fördjupat studium av de olika slag av kemiska läkemedelsreaktioner i orga- nismen, som är av särskild betydelse för förståelsen av läkemedels farmako- logiska och toxikologiska verkningar. Härvid bör särskilt beaktas läkemedels nedbrytning (metabolism) och utsönd— ring (elimination). De studerande ges sålunda möjlighet att följa ett läkemedel från dess tillverkning eller isolering (organisk farmaceutisk kemi och far- makognosi), användning och verkan (farmakologi) till dess kemiska reaktion i organismen, dess nedbrytning eller ut- söndring (farmaceutisk biokemi). Den biokemiska undervisningen bör således även i framtiden ha beröring med and- ra läroämnen såsom farmakognosi, far- maceutisk mikrobiologi och farmakolo— gi, där det biokemiska ämnesinnehållet på ett naturligt sätt kompletterar ämne- nas övriga lärostoff.

Det nya ämnet biokemi är enligt före- slagen studieplan av den omfattningen att det bör vara självständigt tentamens- ämne. Föreläsningar och seminarier omfattar (30 timmar och laborationerna omfattar 90 timmar.

Farnmkognosi

Som förut framhållits föreslår kommit- tén, att ämnet botanik utgår och att en mindre del av ifrågavarande ämne in— arbetas i kursen för farmakognosi. Vi— dare crinras om att kommittén föresla- git att biokemi — som i huvudsak nu ingår i farmakognosi — blir ett friståen— de läroämne.

Nuvarande undervisning

Bolanil: ' Föreläsningar och seminarier . . . 40 timmar Laborationer ................. 90 » Summa 130 timmar

Föreläsningar och seminarier . . . 80 timmar Laborationer ................. 150 » Summa 230 timmar

Totalt1 ....................... 360 timmar

K ommilténs förslag

Föreläsningar och seminarier . . . 45 timmar Laborationer ................. 60 »

Summa 105 timmar

Total studietid ................ 2 månader

Som framgår av ovanstående innebär kommitténs förslag en avsevärd redu- cering av den nuvarande undervis- ningen i farmakognosi och detta är en- ligt kommitténs uppfattning motiverat av ämnets minskade betydelse för den blivande apotekaren. Från olika håll, icke minst från studenternas sida, har stark kritik riktats mot det förhållan- devis mycket omfattande lärostoff, som för närvarande ingår i ämnet.

Kommittén vill i detta sammanhang erinra om att syftet med den här redo- visade farmaceutiska grundutbildni—ngen är att ge en grundläggande utbildning för i första hand apotekaryrket och öv- riga personer verksamma inom läke- medelsområdet. Denna grundutbildning kan med hänsyn till den begränsade studietiden ge en vetenskaplig grund— skolning endast inom ett område, näm— ligen det kemiska. Däremot är det en- ligt kommitténs bedömning inte möjligt att bibehålla en grundskolning även inom det botaniska området. Behovet av farmaceutisk utbildning med huvud— vikten lagd på det botaniska ämnesom- rådet är i hög grad begränsat och verk- samheten på apotek fordrar numera ej mera ingående botaniska kunskaper. Kommittén finner det under sådana för- hållanden obefogat att i grundutbild- ningen inrymma ett mera omfattande botaniskt lärostoff. Den nuvarande nn-

1 Häri ingår ej tidigare redovisat biokemiskt lärostoff.

dervisningen i botanik bör enligt kom- mittén utgå och ersättas med en elemen- tär deskriptiv behandling av växtana- tomi och systematik såsom inledning till kursen i farmakognosi. Enligt kom- mitténs mening bör vidare det botanis- ka ämnesområdet inom farmakognosin ges ungefär samma omfattning som mot- svarande undervisning för receptarie- examen. Vad beträffar en allmän varu- kännedom synes denna kunna begränsas till ett hundratal växtdroger. Dessutom bör laborationer i mikroskopisk drog- analys förekomma i anslutning till be- skrivningarna av farmakopédroger.

Även beträffande den fytokemiska de- len av farmakognosi föreslår kommit- tén viss reducering av studietiden. Del- vis sammanhänger detta med att den tidigare i ämnet ingående biokemiska delen brutits ut och tillförts det nyin- rättade ämnet biokemi. Vidare har kom- mittén ansett det naturligt att mera avancerade delar av farmakognosin överföres till de specialiserade studier- na under åttonde terminen. Även om kommitténs förslag innebär en kraftig nedskärning av det farmakognostiska ämnesin-nehållet, hyser kommittén ingen tvekan om att den föreslagna studiepla- nen bör tillgodose behovet för normal- apotekaren. Vad sedan beträffar behovet av farmakognostisk forskning och ut- vecklingsarbete inom detta område vill kommittén erinra om vad som härom anförts i kapitel 10.

Galenisk farmaci

Nuvarande undervisning Föreläsningar och seminarier . . . 50 timmar Laborationer ................. 130 »

Summa 180 timmar

Kommitténs förslag

Föreläsningar och seminarier . . . Laborationer .................

60 timmar 200 »

Summa 260 timmar

Total studietid ................ 4 månader

Inledningsvis vill kommittén fram- hålla att den galeniska farmacins bety— delse motiverar, att den nuvarande un— dervisningen på området bibehålles även i den här behandlade grundutbild ningen. Tiden för laborationer föreslås därjämte utökad till 200 timmar. Utök- ningen sammanhänger i första hand med att vissa undervisningsmoment som för närvarande förutsättes ingå i den praktiska utbildningen, till följd av den reducerade tiden för denna utbildning, föreslås bli inlagd i utbildningen vid farmaceutiska fakulteten. Således räk- nar kommittén med att undervisning i recepturgöromål skall bedrivas i de ga- leniska laborationslokalerna. Härigenom bör de studerande kunna få nödig fär- dighet i de flesta på apotek förekom- mande manuella arbetsuppgifterna. Som avslutning till laborationerna föreslår kommittén anordnande av ett speciellt utformat kursförhör, vilket bör utfor- mas på ett sådant sätt, att det kan er- sätta den nuvarande prövningen inför instruktionsapotekaren.

Vad beträffar undervisningens nuva- rande omfattning har kommittén i ett ti- digare avsnitt (kap. 10) redovisat i äm- net ingående kursmoment, vilka behand— lar de allmänna tekniska enhetsopera- tionerna jämte farmaceutisk teknologi, läkemedelsformerna _— deras använd- ning, framställning och pröv-ning — hållbarhetsfrågor och förpacknings- frågor.

Den nya studieplanen torde därjämte medge ett utvidgat studium av vissa av de ingående kursmomenten bl. a. häll- barhetsfrågor och förpackningsfrågor samt ett utvidgat beaktande av de me- dicinska aspekterna på läkemedlen.

Farmaceututbildningskommittén för— utsätter, att undervisningen i ämnet ga— lenisk farmaci placeras efter de övriga ämnena, som ingår i den farmaceutiska grundutbildningen. För att undervis-

ningen i galenisk farmaci skall bli så effektiv som möjligt förutsättes vidare, att de studerande väl har tillgodogjort sig undervisningen i de i studieplanen föregående kemiska läroämnena. Med hänsyn härtill finner kommittén det angeläget, att vederbörande studerande före tillträde till undervisningen i gale— nisk farmaci har med minst vitsordet godkänt tcnterat i oorganisk och fysika- lisk kemi, organisk kemi, analytisk far- maceutisk kemi och biokemi samt likaså erhållit minst betyget godkänt i slutför- hör i statistik, som kommer att behand— las längre fram. Kommittén föreslår, att särskilt stadgande härom medtages i de bestämmelser, som skall gälla för den farmaceutiska utbildningen.

S t a tis t i k

Nuvarande undervisning

Föreläsningar ................. 15 timmar Kommitténs förslag Föreläsningar och seminarier . . . 20 timmar

Total studietid ................ 0,5 månad

Enligt kommitténs mening är det önskvärt, att ämnen som är av begrän- sad omfattning inordnas i närbesläktade ämnen. Beträffande statistikcn skulle tillämpningen av denna princip dock innebära, att den grundläggande under- visningen i statistik måste splittras på

flera olika ämnen, där tillämpning av statistiska metoder blir aktuell. Detta skulle kunna medföra att undervis- ningen i ämnet ej fick den nödvändiga samordningen. Det synes därför vara lämpligt att vid grundutbildningens bör- jan lägga in en kurs i statistik, som syf- tar till att ge kunskaper i de grund- läggande metoderna, vilka sedan skall kunna tillämpas vid problemlösningar i samband med de fortsatta farmaceutis- ka studierna.

Undervisningen i statistik bör, enligt kommitténs mening, avslutas med ett slutförhör.

Sammanfattning av studierna inom ramen för den farmaceutiska grundutbildningen

I tabellerna 11 och 12 sammanfattas ti- digare angivna förslag till studieplaner samt fördelningen av den farmaceutiska grundutbildningen på olika ämnen. Sammanställningarna innefattar antal föreläsnings- och seminarietimmar, lik- som antal laborationstimmar samt total studietid. Begreppet total studietid inne- fattar, som tidigare nämnts, även tid för inläsning av ämnena, vilken till en del beräknas försiggå under de akademiska ferierna. Det totala studieåret beräknas sålunda uppgå till tio månader, medan

Tabell 1]. Studieplan för den farmaceutiska grundutbildningen

_ Föreläsningar Laborationer Total

Termin Ämne o. seminarier studietid (tim) (tim) (mån) 1 Oorganisk och fysikalisk kemi I ........ 35 150 2,5 Analytisk farmaceutisk kemi I ......... 40 150 2,0 2 Statistik ............................. 20 _ 0,5 Oorganisk och fysikalisk kemi II ....... 55 90 2,5 Organisk kemi ....................... 70 180 3,0 3 Organisk kemi ....................... 40 150 3,0 Biokemi ............................. 60 90 2,5 4 Analytisk farmaceutisk kemi II ........ 30 150 2,0 Farmakognosi ........................ 45 60 2,0 5 Galenisk farmaci ..................... 60 200 4,0 Summa 455 1 220 24,0

_ Föreläsningar Laborationer Total

Ämne o. seminarier studietid (tim) (tim) (mån) Oorganisk och fysikalisk kemi ............... 90 240 5,0 Organisk kemi ............................. 110 330 6,0 Analytisk farmaceutisk kemi . . . . ............ 70 300 4,0 Biokemi ................................... 60 90 2,5 Farmakognosi .............................. 45 60 2,1) Galenisk farmaci ........................... 60 200 4,0 Statistik ................................... 20 _ 0,5 Summa 455 1 220 24,0

det akademiska studieåret, under vilken tid föreläsningar och laborationer vid universitetet skall avklaras, beräknas uppgå till åtta månader.

I det följande redovisar kommittén förslag till studieschema för den farma- ceutiska grundutbildningen, innefattan— de placering under läsåret av föreläs- ningar och laborationer i de olika äm- nena.

Tidigare har kommittén föreslagit, att utbildningsorganisationen skall dimen- sioneras för en intagningskapacitet av 120 studenter årligen på den kvalifice- rade farmaceutiska utbildningslinjen. Kommittén räknar med att intagningen av elever skall ske två gånger årligen, nämligen omkring den 1 september och omkring den 20 januari.

En förutsättning för det dubbla inta- get är att terminslängderna inte varie- rar. Kommittén har därvid delat upp studieåret i två hälfter vardera omfat- tande 4 månader. Höstterminen beräk- nas förslagsvis innefatta tiden 1 septem- ber—15 januari och vårterminen 20 ja- nuari—30 maj. Det effektiva studieåret eller det akademiska studieåret uppgår således till åtta månder medan det to- tala studieåret innefattande tid även för inläsning av de olika ämena, beräk- nas, som tidigare nämnts, uppgå till tio månader.

Farmaceututbildningskommitténs för- slag till studieschema redovisas i tabell

13, där den effektiva tiden för föreläs- ningar och seminarier samt laboratio- ner är inplacerade i ett tidsdiagram. Samtidigt angives även antalet labora- tionsomgångar i varje ämne, vilket blir av betydelse för senare beräkning av det erforderliga lokalutrymmet för under- visningen. För laborationerna räknar kommittén med 30 timmars effektiv la- borationstid per vecka. Vidare har kom- mittén ansett det värdefullt att placera in den totala studietiden i tidsdiagram- met för att kunna ge en bild av studie- tidens fördelning under de fem termi- nerna.

Kommittén anser inte, att det här an- givna förslaget till studieschema utgör en fast och permanent lösning av stu- dieuppläggningen under grundutbild- ningen. Vissa förändringar kan senare komma att visa sig vara nödvändiga bl. a. med hänsyn till lokala förhållan- den. Kommittén förutsätter, att — vid den aktuella tidpunkt, då utbildnings- formen skall realiseras _ det skall vara möjligt att anpassa studieschemat efter de då föreliggande omständigheterna.

Studieschemat bör för övrigt i detalj överses årligen och fastställas av fakul- teten. Det nu föreliggande förslaget illustrerar dock de allmänna principer- na i planläggningen av studierna under den farmaceutiska grundutbildningen. Det visar dessutom, att grundutbild- ningen bör kunna planeras med en för

__ Effektiv studietid i månader (föreläsningar + laborationer + seminarier) '.— Total studietid i månader ( » + » + » + tentamen) förglgå- Antal la- . , . . . " nings— (f) borations— Termin 1 Termin 2 Termin 3 Termin 4 Termin 5 Amne och labo- omgångar mån mån mån mån mån . och deras 1, 2, 3, 4, 51, 2, 3, 4, 51, 2, 3, 4,5 1, 2, 3, 4, 5 1, 2, 3,4, 5 rations- . storlek timmar (1) )rganisk kemi .............. 35f 1501 1 )( 60 =_ Knalytisk farmaceutisk kemi l 40f 1501 1 x 60 _ Statistik .................... 20f : Fysikalisk kemi ............. 55f 901 1 x 60 __ )i'ganisk kemi .............. 110f 3301 1 x 60 = _ Biokemi .................... 60f 901 2 x 30 __ Xnalytisk farmaceutisk kemi ll SM 1501 1 X 60 _ ?armakognosi ............... 45f 601 2 x 30 = Salenisk farmaci ............ 60f 2001 2 x 30 _

studenterna jämn och rimlig studie- börda under den avsedda femtermins- perioden fram till farmacie kandidat- examen.

Den farmaceutiska linjen

Inledning

I detta avsnitt avser farmaceututbild- ningskommittén att behandla den sär- skilda differentierade utbildningslinje, som skall utgöra grund för framtida yr- kesverksamhet inom apotek och läkeme— delsindustri. Studietiden beräknas om- fatta tre terminer. Utbildningen avslutas med farmacie magisterexamen, som även skall utgöra grund för legitima- tion som apotekare. Ansvaret för nu aktuella utbildning förutsättes helt kom- ma att falla på farmaceutiska fakulteten.

Den särskilda apotekarutbildningen är avsedd att innefatta teoretisk utbild- ning jämte praktisk utbildning på apo- tek av speciellt intresse för personer, som kommer att vara verksamma inom läkemedelsområdet och då framför allt blivande apotekare. I den teoretiska ut- bildningen bör i första hand ingå under- visning i de medicinskt inriktade äm-

nena farmakologi och toxikologi samt farmaceutisk mikrobiologi, som är av betydelse för apotekarnas verksamhet. Den moderna utvecklingen på läkeme- delsområdet med ett accelererat tillflö- de av nya läkemedel liksom av giftiga substanser motiverar att undervisningen i ämnet farmakologi och toxikologi ut- ökas utöver nuvarande omfattning. Kommittén föreslår, som tidigare nämnts, således bl. a. att toxikologi blir ett självständigt ämne inom huvudäm- net farmakologi och toxikologi, företrätt av en professor. En förutsättning för studiet av läkemedlens verkningar och användning är bl. a. kunskaper om den mänskliga organismens byggnad och funktion. Kommittén anser det därför erforderligt, att till den avsedda under- visningen i farmakologi anknyta en ut- vidgad grundläggande kurs i anatomi och fysiologi.

Undervisningen i ämnet farmaceutisk mikrobiologi liksom i ämnet farmakolo- gi och toxikologi bör förläggas till den särskilda apotekarutbildningens första termin, vilket utgör den sjätte terminen, räknat från grundutbildningens början.

Ledningen för undervisningen i an- givna medicinskt inriktade ämnen, näm-

ligen farmakologi, toxikologi och farma— ceutisk mikrobiologi på den farmaceu- tiska linjen, kommer helt att falla på lärare vid farmaceutiska fakulteten, även om, som kommittén kommer att närmare behandla i samband med per- sonalorglanisationen, vissa lärartjänster kan komma att vara gemensamma för farmaceutisk, medicinsk och i viss mån även naturvetenskaplig undervisning och forskning.

Kommittén vill i detta sammanhang informera om att undervisning i ämne- na farmakologi och toxikologi samt i mikrobiologi även torde komma att meddelas inom den medicinska linjen. Ansvaret för denna undervisning koni— mer dock att åvila lärare vid medicins- ka fakulteten. Härigenom skulle således undervisningen i farmakologi och toxi- kologi liksom i mikrobiologi komma att meddelas inom skilda utbildningsorga- iiis'ationer för blivande apotekare och för blivande farmacie magistrar på den medicinska utbild'ningslinjen. Detta är betingat dels av att undervisningen i ämnena inom den medicinska linjen torde komma att bli mer omfattande än motsvarande undervisning inom den farmaceutiska linjen, dels ock av de kvalitativa skillnader, som bör komma att råda mellan undervisningen i ifråga- varande ämnen på den medicinska si- dan och på den farmaceutiska sidan. Beträffande undervisningen i ämnet farmakologi bör t. ex. på den medicins- ka sidan humanbiologiska och fysiolo- giska aspekter komma att dominera, medan på den farmaceutiska sidan den kemiskt inriktade farmakologin även i fortsättningen torde komma att inta en central plats. Farmaceututbildnings- kommittén finner det emellertid önsk- värt, om undervisningen i huvudsakli- gen »kemisk» farmakologi vid farma- ceutiska fakulteten skulle kunna kom- pletteras med undervisning i »fysiolo-

gisk» farmakologi, lämpligen av lärare i farmakologi vid medicinska fakulteten. Vid undervisningen i farmakologi på den medicinska linjen förutsättes där- vid motsvarande anordning komma att gälla, nämligen att lärare från den far— maceutiska fakulteten anlitas för vissa avsnitt av (leniia undervisning. Denna kvalitativa differentiering i undervis— ningen skulle vara möjlig vid en anslut— ning av farmaceutiska fakulteten till en medicinsk forsknings- och utbildnings- organisation, varom förslag framlagts i ett föregående avsnitt. Det förslag om sainbruk av lärare mellan farmacin och medicinen, som i ett senare samman- hang kommer att presenteras, överens- stämmer också med angivna syftemål.

Inom ramen för den farmaceutiska linjen avses den av kommittén i ett ti— digare avsnitt (avd. III) behandlade praktiska utbildningen bli anordnad. Denna utbildning föreslås i huvudsak bli arrangerad i form av praktisk tjänst- göring i tre månader på apotek i Stock- holms- och Uppsala-områdena och för- lagd till utbildningens sjunde termin. Den av kommittén föreslagna utbild- ningsorganisationen avviker således i fråga om den praktiska utbildningen väsentligt från nuvarande organisation.

Ungefär samtidigt med den praktiska utbildningen bör, anser kommittén, un- dervisning meddelas i social- och rätts- farmaci samt i företagsekonomi. Under- visningen i dessa ämnen bör på lämpligt sätt anknyta till erfarenheter från den pågående praktiken. För att ytterligare stödja de studerandes apoteksutbild- ning, bör vid farmaceutiska fakulteten även anordnas ett antal seminarieöv- ningar i galenisk farmaci.

Såsom förut berörts kan utbildningen på den farmaceutiska linjen inte förut- sättas tillgodose enbart ett enda av- nämarområde, apoteken, utan den ut- examinerade apotekaren kan beräknas

i stor utsträckning välja andra arbets- uppgifter med anknytning till läkeme- delsområdet.

Med hänsyn härtill bör, för att en lämplig anknytning skall kunna ske till arbetslivet.; skiftande förhållanden, som avslutning på utbildningen under den åttonde terminen följa en termins spe- cialiserade studier i något av de centra- la ämnen, som ingått under grundut— bildningen eller under de sjätte och sjunde terminernas utbildning. Även utbildningen inom ramen för den farma- ceutiska linjen kommer på detta sätt att bli differentierad. Den kan anses kom- ma att avse en krets av olika uppgifter inom läkemedelsområdet.

Jämsides med utbildningen i ett val- fritt ämne under den åttonde terminen bör enligt kommittén ett antal läke- medelsseminarier läggas in med syfte att ge vissa samlade översikter över centrala läkemedelsproblem.

Under utbildningen inom den farma- ceutiska linjen skulle således ingå, för- utom en termins undervisning i ämnena farmaceutisk mikrobiologi, farmakologi och toxikologi, dels en termins huvud- sakligen praktisk utbildning tillsam— mans med undervisning i social- och rättsfarmaci, företagsekonomi samt ett antal apoteksseminarier, dels ock en termin specialiserade studier i ett val— fritt ämne.

Utbildningen under den sjätte terminen

Farmaceutisk mikrobiologi Nuvarande undervisning

Föreläsningar och seminarier . . . 50 timmar Laborationer ................. 110 »

Summa 160 timmar Kommitténs förslag

Föreläsningar och seminarier . . . 50 timmar Laborationer ................. 100 » Summa 150 timmar

Total studietid ................ 2,5 månader

I ett tidigare avsnitt (kap. 10) har kommittén framhållit den ökade bety— delse som utbildning i farmaceutisk mikrobiologi fått. Tillkomsten av nya läkemedelsgrupper med mikrobiologisk anknytning motiverar en ökad insikt om olika problem i samband med till- verkning och kontroll av berörda läke- medelsformer. Kommitténs förslag till studieplan innebär att ämnet i huvudsak kommer att bibehålla sin nuvarande om- fattning både kvantitativt och kvalita- tivt. I farmaceutisk mikrobiologi ingår för närvarande dels allmän mikrobio- logi, dels en speciell mikrobiologi om- fattande steriliseringsteknik, antisepti- ka, antibiotika, sera och vacciner. De här uppräknade läkemedelsgrupperna behandlas med hänsyn till kemiska och biologiska aspekter i samband med till- verkning och kontroll. Ämnet har vidare även utvecklats till att omfatta studier av mikrobiologisk ämnesomsättning, vil— ket anses vara av väsentlig betydelse. Enligt kommitténs uppfattning har nu- varande undervisning i ämnet sådan karaktär att de studerande ges en grund- läggande insikt inom allmän mikrobio- logi kompletterad med tillämpningar av mera speciellt farmaceutiskt intresse, vilket även bör motsvara kraven inom ramen för sjätte terminens undervis— ning. Mera avancerade studier inom den speciella farmaceutiska mikrobio- login bör sedan kunna bedrivas under åttonde terminens specialstudier.

Farmakologi och toxikologi Nuvarande undervisning

Föreläsningar och seminarier . . . 75 timmar Laborationer ................. 15 » Summa 90 timmar

I undervisningen ingår ett antal djur- experimentella demonstrationer och filmdemonstrationer.

Kommitténs förslag F a r m a k 0 1 o gi Föreläsningar och seminarier . . . 80 timmar Laborationer ................. 50 »

T 0 x 1 k 0 1 o gi Föreläsningar och seminarier . . . 20 timmar Summa 150 timmar

Total studietid ................ 2,5 månader

Enligt kommitténs uppfattning bör ämnena farmakologi och toxikologi til]- delas en mer framträdande plats i den föreslagna utbildningen än vad fallet är beträffande den nuvarande apotekar- utbildningen. I kommitténs förslag har det uttalade behovet av en förstärkning av undervisningen därvid beaktats. Kommittén har sålunda föreslagit att toxikologi blir ett självständigt ämne företrätt av en professor. Förslaget är förestavat främst av forskningens be- hov och med hänsyn till angelägenhe- ten av att ett antal specialister inom toxikologin utbildas. I undervisningen i huvudämnet farmakologi och toxiko- logi bör dock det toxikologiska läro- stoffet meddelas av professorn i toxi- kologi, varvid deltentamen även avläg- ges i toxikologi inför den sistnämnde.

Behovet av en förstärkning av under— visningen sammanhänger med att ut- vecklingen på läkemedelsområdet mot ett allt större antal läkemedel gör det erforderligt, att inte bara läkaren utan även apotekaren äger god kännedom om olika preparats inverkan på män- niskokroppen.

Med sina kemiska kunskaper bör apo- tekaren om han har tillräckliga kun- skaper i farmakologi på ett allsidigt sätt kunna ge läkaren nödvändig infor- mation om läkemedel. Med utgångspunkt från en diagnos bör läkaren ha möjlig- het att samråda med apotekaren röran- de valet av det ur kemiska och galew niska synpunkter mest lämpliga pre- pvaratet. För att apotekaren skall ha det rätta underlaget för sådan samverkan fordras goda grundläggande kunskaper

i fysiologi samt insikter av ej alltför begränsad omfattning i farmakologins olika delar. Det får därvid förutsättas, att farmakologiämnet vid farmaceutiska fakulteten ges en sådan i förhållande till den medicinska utbildningen på området självständig utformning, som betingas av såväl apotekarens utbild— ning i övrigt som hans, enligt kommit- téns mening, mera omfattande uppgifter i framtiden vid valet av läkemedel.

För närvarande omfattar undervis- ningen i ämnet allmän och speciell far- makodynamik, toxikologi, kortfattad farmakoterapi samt biologisk läkeme- delskontroll. I kursen ingår också för farmakologiundervisningen aktuell all- män och speciell anatomi, fysiologi och patologi samt medicinsk humanbiologi. Den allmänna farmakologin omfattar bl. a. läkemedlens administreringsvägar, resorption, metabolism, dosering och verkningssätt. Den speciella farmakolo- gin omfattar de enskilda läkemedlens effekt på olika vävnader, organ och organsystem. Allmän toxikologi medde— las i särskilda föreläsningar, med-an un- dervisningen om de olika läkemedlens speciella toxikologi sker i anslutning till undervisningen i farmakodynamik och terapi.

Jämfört med nuvarande undervisning innebär kommitténs förslag en viss ut- ökning. Genom denna bör möjlighet ges att förstärka ämnesområdena anatomi och fysiologi. Ökat utrymme bör också kunna ges i allmän sjukdomslära och tillämpad läkemedelsinformation.

Utbildningen under den sjunde terminen

Kommittén kommer först att samman- fattningsvis behandla den tidigare redo- visade frågan om den praktiska utbild- ningen och dess organisation samt där— vid även diskutera den lämpliga upp- läggningen av undervisningen i sam- band med den praktiska utbildningen under nu aktuella termin. Därefter be-

handlas utformningen av undervis- ningen i övriga ämnen, som skall ingå i den sjunde terminens utbildning.

Praktisk utbildning

Inledningsvis vill kommittén erinra om att i den nuvarande apotekarutbild- ningen utgör den praktiska delen därav ett väsentligt inslag. Sålunda omfattar den praktiska utbildningen på apotek för närvarande sammanlagt 24 måna- der, varav minst 12 månader skall full— göras före inträdet vid farmaceutiska institutet (preskolär praktik) .

Enligt kommitténs mening bör, som tidigare redovisats, den praktiska delen av utbildningen tilldelas avsevärt myc- ket mindre utrymme i en reformerad apotekarutbildning än vad som f. n. är fallet. Den nuvarande preskolära ett- åriga apotekstjänstgöringen bör således helt utgå och vidare bör den nuvarande postskolära praktiktiden ersättas med en praktiktid om tre månader på apo— tek förlagd till sjunde terminen. Med hänsyn såväl till de vunna erfarenheter- na av nuvarande praktik som till de ändrade förutsättningarna för ubtild- ningen bör utformningen av denna praktik ändras i förhållande till nulä- get. Ett primärt krav på praktiktiden är, att den innebär verklig effektiv utbild- ning. Kommittén anser att erforderlig rationalisering av den praktiska utbild- ningen kan vinnas om dels vissa i den- samma nu ingående undervisningsmo- ment Överföres till grundutbildningens laborationer i galenisk farmaci, dels praktiken i övrigt samordnas med un- dervisning vid farmaceutiska fakulte- ten.

Som tidigare nämnts har erfarenheten givit vid handen att den nuvarande praktiska utbildningen på apotek varit av mycket varierande karaktär. Den främsta" orsaken torde vara de olika apotekens skiftande förutsättningar att

ge praktikanterna adekvata arbetsupp— gifter. Med hänsyn härtill bör det en— ligt kommittén vara av värde att kunna centralisera vissa praktiska undervis- ningsmoment och överföra dessa till undervisningen vid fakulteten. I sam- band med laborationerna i galenisk farmaci bör sålunda meddelas utbild- ning i recepturarbete och övriga på apotek förekommande manuella arbets- operationer. Härigenom vinnes fördelen av att samtliga studenter erhåller lik- formig utbildning i väsentliga praktiska delar av apoteksarbetet. Under praktik- tiden på apotek kan praktikanter sedan direkt överföra sina kunskaper från fakulteten i rationellt apoteksarbete.

Vad beträffar den föreslagna ökade kontakten mellan högskola och apotek under praktiktiden, bör enligt komit- tén den längre fram av kommittén före— slagna seminarieverksamheten kunna tillgodose kravet på ökad effektivitet under apotekspraktiken. I samband med nämnda apotekstekniska semina- rier lämnar kommittén en redogörelse för en lämplig uppdelning av de före— slagna tre praktikmånaderna för att kunna ge praktikanterna en allmän in- sikt i de skilda arbetsuppgifterna på apotek.

Kommittén finner det möjligt att åstadkomma den önskade nära anknyt- ningen av den praktiska tjänstgöringen med farmaceutiska fakulteten genom att den erforderliga tjänstgöringen för- lägges till apotek i Stockholms- och Uppsalaområdet. Enligt kommittén bör det vara möjligt att i Uppsala och i Stockholm med närliggande orter dis- ponera upp till 150 praktikantplatser. För närvarande kan 125 apotekselever vara verksamma på de aktuella apote- ken vid ett och samma tillfälle. Kom- mittén räknar härvid med att de till- gängliga praktikantplatserna inte en— dast skall disponeras av studerande vid

farmaceutiska fakulteten utan även av studerande vid receptarieinstitutet, vil- ket kommittén närmare kommer att beröra i samband med sin behandling av organisationen för receptarieutbild- ningen (kap. 17).

Genom det av kommittén tidigare föreslagna dubbla intaget studerande kommer apotekspraktiken att fördelas på två grupper årligen och omfatta en praktiktid av 3 månader per grupp. Apotekspraktiken inom sjunde termi- nens utbildning bör därvid, enligt kom- mittén, förläggas under tiden 15 augusti ——15 november respektive 15 januari— 15 april. Parallellt med apoteksprakti- ken anordnas därvid apotekstekniska seminarier och resterande del av termi- nen ägnas åt undervisning i social— och rättsfarmaci samt i företagsekonomi vilka ämnen kommer att behandlas i det följande.

För att den praktiska tjänstgöringen skall bli så effektiv som möjligt förut- sättes, att de studerande har väl till- godogjort sig den föregående utbild- ningen. Med hänsyn härtill finner kom- mittén det angeläget, att vederbörande studerande före tillträde till denna tjänstgöring har med minst vitsordet godkänt tenterat i de ämnen, som han tidigare erhållit undervisning i. Detta krav innebär godkända tentamina i farmaceutisk mikrobiologi samt farma- kologi och toxikologi, då för tillträde till sjätte terminens kurser bör förut- sättas avlagd farmacie kandidatexa- men. Kommittén föreslår, att särskilt stadgande härom medtages i de bestäm- melser, som skall gälla för den farma- ceutiska utbildningen.

Social- och rättsfarmaci Nuvarande undervisning

Föreläsningar och seminarier . . . 80 timmar Kommitténs förslag Föreläsningar och seminarier . . . 60 timmar Total studietid ................ 1,5 månad

Ämnet social- och rättsfarmaci har utvecklats ur det läroämne, som fram till 1952 benämndes farmaceutisk för- fattningskunskap. Tyngdpunkten inom ämnet faller alltjämt inom det område som bildas av speciallagstiftningen om läkemedel och gifter. Denna lagstiftning är mycket omfattande.

En grundlig kännedom om den för- fattningsmässiga regleringen av läke- medelsområdet är nödvändig för var och en som på apotek skall hantera och expediera läkemedel. För många upp- gifter inom läkemedelsindustrin och engroshandel fordras också goda kun— skaper om författningskomplexet på området. I åtskilliga fall är det härvid icke tillfyllest med kunskaper om den svenska lagstiftningen utan även den utländska farmaceutiska rätten faller inom intressesfären.

Undervisningen i social- och rätts- farmaci bedrives för närvarande, bort- sett från ett mindre antal seminarier, huvudsakligen i föreläsningsform. Som inledning till den farmaceutiska lag- stiftningen genomgås grunddragen av samhällsläran, förvaltningens organisa- tion och arbetssätt samt lagstiftnings- proceduren. Huvuddelen av föreläs- ningarna ägnas den för läkemedelshan- teringen tillämpliga lagstiftningen så- som bestämmelser om import, tillverk- ning och försäljning av olika slag av läkemedel etc. Därjämte behandlas den allmänna hälso- och sjukvårdens orga- nisation, apoteksväsendets uppbyggnad och arbetssätt samt läkemedelshante- ringen ur sociala synpunkter.

Till ämnet hör vidare studium av läkemedelskonsumtionens struktur och utveckling.

Vid den av kommittén föreslagna om- läggningen av studieordningen måste en krympning ske av det lärostoff som skall vara obligatoriskt för varje stude- rande. Kommittén har ansett det möj-

ligt med en nedskärning av 25 % dvs. till 60 timmar. Denna undervisning skall ske under sjunde terminen delvis paral- lellt med att de studerande fullgör praktisk utbildning på apotek. Det sy- nes ändamålsenligt, att större delen av undervisningen sker sedan praktikant- utbildningen avslutats, men expeditions- bestämmelser och liknande mera »apo- teksmässiga» föreskrifter bör behandlas i direkt anslutning till praktikanttiden. För de studerande som väljer social- och rättsfarmaci som huvudämne un- der åttonde terminen bör undervis— ningen breddas på ett sådant sätt att den ger en grund för dem som seder- mera vill ägna sig åt mera administra- tiva uppgifter. Som en delkurs bör här- vid ingå undervisning i apoteksadmi- nistration och företagsekonomi.

Företagsekonomi

Kommitténs förslag

Föreläsningar ................. 10 timmar Bokföring (övning) ............ 10 » Summa 20 timmar

Nuvarande undervisning i företags- ekonomi är frivillig och avser att ge en viss inblick i apoteksadministration och de grundläggande bokföringsbegreppen.

Kommittén inser betydelsen av en företagsekonomisk undervisning för apotekaren, som underlag för vidare kunskaper i apoteksadministration, vil- ket flertalet apotekare efter hand kom— mer i mer eller mindre omfattande kon- takt med. Dock har kommittén icke funnit det möjligt att inom tidsramen för den farmaceutiska linjen inrymma någon mer kvalificenad utbildning inom detta område. Kommittén har med den— na bakgrund stannat för en obligato- risk grundkurs i företagsekonomi av liknande omfattning som den nuvaran- de frivilliga, dvs. 20 timmar föreläs- ningar och seminarieövningar. Inom ra— men för åttonde terminens specialkur-

ser bör det sedan vara möjligt till mer avancerade studier bl. a. i apoteks- administration tillsammans med utvid- gade kurser i företagsekonomi.

Apotekstekniska seminarier

Kommitténs förslag

Seminarier ................... Total studietid ................

15 timmar 0,5 månad

I samband med diskussionen om praktiken under den sjunde terminen har kommittén i tidigare avsnitt berört frågan angående viss teoretisk utbild- ning parallellt med den praktiska tjänst— göringen på apotek. Enligt kommittén bör denna teoretiska apoteksutbildning anordnas som seminarier och kommit- tén föreslår sålunda inrättandet av s. k. apotekstekniska seminarier. Kommittén räknar därvid med att det aktuella un- dervisningsbehovet bör kunna tillgodo- ses inom ramen av ca 15 undervisnings- timmar fördelade på 5 till 8 seminarier. De apotekstekniska seminarierna bör fördelas under de 3 praktikmånaderna på sådant sätt att varje seminarium lämpligen belyser ett begränsat arbets- område inom apotekets ram, vilket se- dan de studerande kan omsätta i prak— tiken under tiden fram till nästföljande seminarium. Kommittén redovisar i det följande några arbetsuppgifter på apo- tek, vilka lämpligen kan innefattas i de föreslagna seminarierna. Det inledande seminariet bör huvudsakligen ägnas åt ett apoteks inredning, utrustning och organisation samt de olika personalkate- goriernas funktioner och arbetsuppgif- ter för att underlätta för praktikanter- na att sätta sig in i den allmänna apo- teksrutinen. Ett följande seminarium kan lämpligen behandla den på apo— tek förekommande uppslagslitteraturen, t. ex. specialitetsregister och annan lit- teratur av central betydelse vid apo— teksarbetet. I anslutning till dessa lit— teraturstudier bör påföljande semina—

rium handla om genomgång av och tillämpningsövningar i olika taxerings- frågor och därmed sammanhängande problem. Vidare bör uppmärksamhet riktas under ett seminarium på frågor rörande lagervård såsom förande av defektkort och genomgång av förva- ringsbetingelserna för olika läkemedel. Ett par avslutande seminarier bör be- handla problem i samband med försälj- ning och information till läkare och allmänhet, vilka problem för närvaran— de, enligt kommittén, ägnas alltför liten uppmärksamhet. Sålunda bör behandlas frågor i samband med receptexpedition och handköpsförsäljning, kontakten med läkare och allmänhet, servicefrågor m. m. I fråga om informationsarbete bör särskild vikt läggas vid genomgång av apotekets informationsmaterial, vägar- na för inhämtande av olika slags upp— lysningar samt övriga frågor i samband med läkemedelsinformation.

I samband med de apotekstekniska seminarierna anser kommittén det vär- defullt om visst utrymme kunde ges till studiebesök vid övriga funktioner inom läkemedelshanteringen såsom distrikts- laboratorier, droghandel, läkemedels- industri och centrala laboratorier.

Kommittén är medveten om att vissa svårigheter kan uppkomma genom att undervisning meddelas i form av apo- tekstekniska seminarier vid farmaceu- tiska fakulteten i Uppsala, samtidigt med att studenterna fullgör praktisk tjänstgöring på apotek på olika platser. Det relativt begränsade avståndet mel- lan Stockholm och Uppsala samt de goda kommunikationerna däremellan gör dock, anser kommittén, den före- slagna lösningen fullt möjlig. Härför förutsättes emellertid, att angivna semi- narier i Uppsala kan hållas på fast fixe- rade tidpunkter, så att det praktiska ar— betet på apotek lätt kan anpassas därtill. Då de apotekstekniska seminarierna en—

ligt ovan beräknas omfatta ca 15 tim— mar för varje studerande, räknar kom' mittén med att nämnda svårigheter kom- mer att vara överkomliga.

Utbildningen under den åttonde terminen

Den åttonde terminen är i huvudsak avsedd för specialiserade studier i nå- got av de centrala ämnen, som ingått i grundutbildningen eller under de sjätte och sjunde terminernas utbildning. Häl- igenom kan utbildningen även inom ra- men för den farmaceutiska linjen i viss mån tillgodose en differentierad arbets— marknads utbildningsbehov.

I det följande kommer inledningsvis att behandlas de specialiserade studier— na i valfria ämnen. Därefter kommer att behandlas utformningen av de läke- medelsseminarier, som skall avsluta ut- bildningen.

Specialiserade studier i valfria ämnen

Den nu aktuella delen av utbildningen kan anses som en principiellt viktig nyhet. Genom den här föreslagna diffe- rentierade utbildningen under åttonde terminen kommer den tidigare erhållna grundutbildningen att kunna byggas ut inom ett enskilt ämne till att omfatta ett relativt avancerat kunskapsinnehåll. Beroende på ämnets tidigare omfatt- ning inom grundutbildningens ram för- utsätter kommittén att de specialiserade studierna kommer att få en något varie- rande svårighetsgrad, vilket bör vara väsentligt för att kunna tillgodose de studerandes ofta mycket skilda behov vid val av mer kvalificerade studier. I den farmaceutiska grundutbildningen har de studerande fått en relativt om— fattande insikt i de olika ämnena och de bör med ledning därav kunna välja det ämnesområde, som i det enskilda fallet bäst lämpar sig för mera avance-

radc studier. I jämförelse med nuvaran- de utbildning på apotekarlinjen kommer den blivande farmacie magistern att få en betydligt utökad utbildning i det ämne, som väljes under åttonde termi— nens specialstudier.

Eftersom det här är fråga om en ännu icke prövad utbildningsform, torde det ej vara lämpligt att på förhand ange alltför preciserade grunder för hur un- dervisningen skall planeras. Som en allmän riktlinje bör dock gälla, att spe- cialiseringen skall avse ett av de centra- la ämnen, som ingått i grundutbild- ningen eller under sjätte och sjunde terminerna. Möjlighet bör sålunda före- ligga att bedriva specialiserade studier i examensämnena oorganisk och fysi- kalisk kemi, organisk kemi, analytisk farmaceutisk kemi, biokemi, farmako- gnosi, galenisk farmaci, farmaceutisk mikrobiologi, farmakologi och toxiko- logi samt social- och rättsfarmaci.

Beträffande ämnet toxikologi bör det behandlas som självständigt ämne, då det gäller åttonde terminens studier.

Tiden för de föreslagna specialkur- serna får icke överstiga fyra månader, då tid under den åttonde terminen även måste reserveras för läkemedelssemina— rier.

I fråga om uppläggning av den åtton- de terminens studier kan följande syn- punkter anläggas. Avsikten med utbild- ningen under den åttonde terminen är att ge den studerande en fördjupning av kunskapsinnehållet inom ett bestämt ämnesområde. Med hänsyn till att grundkurserna i de skilda ämnena fått en relativt begränsad omfattning, har det ansetts nödvändigt, att en viss kurs— bu—nden undervisning sker under den åttonde terminen. Kommittén räknar med att ifrågavarande teoretiska del skall uppta en tid av ca två månader och omfatta föreläsningar och semina- rier samt laborationer och demonstra-

tioner. Antalet föreläsnings— och semi- narietimmar bör icke överstiga 65. Den teoretiska delen av specialkursen bör avslutas med ett förhör. I övrigt finner kommittén, som tidigare nämnts, det icke önskvärt för närvarande med en ingående plan för den kursbundna un- dervisningens uppläggning under de två månaderna. Det bör senare ankomma på de olika ämnesföreträdarna att fram— lägga förslag till detaljerade studiepla- ner i de aktuella ämnena.

Utöver genomgång av respektive spe- cialkurs bör den studerande under den åttonde terminen ha att utföra ett en- skilt specialarbete, som fastställes av ämnesföreträdaren. Tid om ca två må- nader bör avsättas för denna del. Hu- vuddelen av de studerande bör få ut- föra experimentella arbete, som faller inom ramen för den forskning, som be- drives på respektive avdelning. När så ej är möjligt, torde litteraturutredningar över vetenskapliga problemställningar eller dylikt kunna vara lämpliga arbets- uppgifter. Resultaten av såväl de expe- rimentella arbetena som litteraturutred- ningarna bör redovisas i form av skrift- liga redogörelser samt eventuellt på se— minarier. Genom de ovan föreslagna specialstudierna under åttonde termi- nen bör möjligheter ges till viss inblick i självständigt vetenskapligt arbete, vil- ket enligt kommittén måste vara väsent- ligt för den fnamtida yrkesverksamhe- ten.

Läkemedelsseminarier

Kommitténs förslag

Seminarier ................... Total studietid ................

10 timmar 0,5 månad

I utbildningen för farmacie magister- examen på den farmaceutiska linjen in- går, som tidigare nämnts, ett antal olika ämnen, som alla har det gemensamt att de skall belysa de skilda läkemedlens framställning, egenskaper och använd-

ningsområde. Även om studieplanerna är avsedda att genomföras på ett sådant sätt, att de olika ämnena stöder var- andra och därvid bidrar till att skapa en helhetsbild av läkemedelsfrågorna, är det en stor risk för att studenten inte i tillräcklig utsträckning beaktar, hur lärostoff från de olika ämnesområdena erfordras för att man skall erhålla ett nyanserat helhetsintryck av väsentliga läkemedelsproblem. Självklart är det också en risk, att ämnesföreträdarna inte tar tillräcklig hänsyn till att apote- karna i si—n dagliga gärning måste se ett praktiskt läkemedelsspörsmål ur flera synvinklar än ett enda ämnes- områdes. För att möta sådana risker föreslår farmaceututbildningskommit- tén att ett antal seminarier med uppgift att ge en allsidig behandling av läke- medelsfrågor läggs in under åttonde terminen.

Vid de föreslagna läkemedelssemina- rierna bör komplexa läkemedelsfrågor tas upp till behandling från alla de syn- punkter som den genomgångna utbild- ningen tillåter. Uppgifterna bör formu- leras av de olika ämnesföreträdarna ge- mensamt och vid seminarierna bör re- presentanter för de skilda discipliner- na deltaga.

Som exempel på tänkbara seminarie— uppgifter må nämnas.

Depåv-erkan hos läkemedel. Salvba- sens betydelse vid läkemedels resorp— tion. Drog eller renglykosid vid digita- lisbehandling. Analgetika —— dosering och kontraindikation. Sulfa- och anti- biotikaterapi _— en jämförelse.

Kommittén har räknat med att varje student skall delta i fem seminarier. Varje seminariegrupp bör omfatta högst 15 studenter. Genom lämplig arbetsför- delning bör tillses att varje student vid åtminstone ett tillfälle skall svara för en mer omfattande behandling av ett seminarieproblem och vid ett par till-

fällen svarar för kortare förberedda diskussionsinlägg. I övrigt bör efter- strävas att varje student deltar så aktivt som möjligt i seminariediskussionerna och att de närvarande ämnesrepresen- tanterna noga tillvaratar möjligheterna att komplettera och sammanfatta det väsentliga av diskussionen.

Innan läkemedelsseminarierna påbör- jas bör varje ämnesrepresentant i en dubbelföreläsning ha belyst de olika läkemedelsfrågorna från sin ämnessfär och därvid givit vissa anvisningar om de väsentligaste problemkomplexen inom ämnet från läkemedelssynpunkt. Härigenom underlättas studenternas ar— bete under seminarierna.

Kommittén anser att en total studie- tid på ca en halv månad bör beräknas för läkemedelsseminarierna och att där- vid undervisningen fördelas inom åtton- de terminen på sådant sätt, iatt den väl passar in tillsammans med specialstu- dierna för berörda studenter vid denna tidpunkt.

Sammanfattning av studierna inom ramen för den farmaceutiska linjen

I tabell 14 sammanfattas i föregående avsnitt framlagda förslag till studieplan för utbildningen för de olika ämnena, som ingår på den farmaceutiska linjen. Denna sammanställning innefattar för- delningen av de skilda ämnena på olika terminer, antal föreläsnings- och semi- narietimmar, liksom antal laborations— timmar samt total studietid.

På grundval av nyss angivna studie- plan redovisas i tabell 15 studieschema för uppläggning av utbildningen enligt samma förutsättningar, som använts i motsvarande studieschema för grund— utbildningen.

Intagningen av studerande till de oli- ka kurserna under den farmaceutiska linjen förutsättes ske två gånger årligen,

Termin Föreläsn 0 Total (räknat från Ä . '. ' Laborationer . . . mne seminarler studietid grundutbildn. början) (tim) (tim) (mån) 6 Farmaceutisk mikrobiologi ............. 50 100 2,5 Farmakologi ......................... 80 50 2 5 Toxikologi ........................... 20 ' 7 Apotekspraktik ...................... 3 0 Apotekstekniska seminarier ............ ' Social- och rättsfarmaci ............... 60 1,5 Företagsekonomi ..................... 20 0,5 8 Specialiserade studierivalfritt ämne. . . . _ O Läkemedelsseminarier ................. 10 0' Summa 240 150 15

varför de olika terminerna lämpligen bör vara lika långa. Kommittén förut- sätter att terminerna kommer att om- fatta vardera fyra månader och att sam- ma terminsindelning blir rådande som tidigare föreslagits beträffande den far- maceutiska grundutbildningen. Utbild- ningsgruppernas storlek i de olika äm-

nena blir beroende av hur många far- macie kandidater, som väljer den far- maceutiska linjen framför övriga linjer. Man kan maximalt räkna med att samt- liga studerande från grundutbildningen väljer nu aktuell linje, vilket skulle innebära att terminsgruppema skulle komma att omfatta 60 studerande.

Tabell 15. Studieschema för undervisningen inom ramen för den farmaceutiska linjen

Effektiv studietid i månader (föreläsningar + laborationer + seminarier) Total studietid i månader ( » + » + » + tentamen) Antal föreläsnings- Antal laborations- Termin 6 Termin 7 Termin & Ämne (f) och laborations och praktiska tjänst- mån mån mån timmar (1) göringsomgångar 1, 2, 3, 4, 5 1, 2, 3, 4, 5 1, 2, 3,4,5 Farmaceutisk mikro- biologi .......... 50f 100 1 2 x 30 _ Farmakologi ....... 80f 50 l 2 x 30 Toxikologi ........ 20f Apotekspraktik . . . . 1 x 60 _ Social— och rättsfar- maci ............ 60f 1 x 601 Företagsekonomi. . . 20 1 x 60 = Apotekstekniska se— minarier ......... låt 1 x 601 Specialiserade kurser växlande _ Läkemedelssemina- rier ............. IOf 1 x 601 —_

1 Undervisningen uppdelas i mindre grupper.

KAPITEL 12

Blandad medicinsk och farmaceutisk utbildning

Bakgrund

Med arbetsmarknadens stigande och alltmer differentierade behov av högt kvalificerad arbetskraft och med det starkt stigande antalet studenter har frågor rörande olika former av kombi- nationer av nu förekommande utbild- ningsformer gång efter annan förts fram till diskussion. Här skall erinras om att 1955 års universitetsutredning berört frågor om blandad utbildning i sitt be- tänkande I »Den akademiska undervis- ningen», Forskarrekryteringen» (SOU 1957: 24), där bl. a. uttalades, att »det finns anledning pröva, huruvida ej en påbörjad utbildningskarriär inom en fakultet eller högskola utan alltför omfattande kompletteringar bör kunna fullföljas vid en annan fakultet eller fackhögskola, vars inriktning ej på ett radikalt sätt skiljer sig från den för- ras».

I betänkandet VI »Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle» (SOU 1959: 45) tog universitetsutredningen på nytt upp frågan om utbildning med kombinationer av ämnen från vissa fakulteter i anslutning till diskussioner- na om en differentiering av utbildning— en inom de matematisk-naturvetenskap- liga och humanistiska fakulteterna. Konkreta förslag framlades därvid om kombinerad naturvetenskaplig och tek— nisk utbildning. Bland annat föreslogs, att vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala skulle anordnas

civilingenjörsutbildning för filosofie kandidater, motsvarande utbildningen vid avdelning för teknisk fysik vid tek- nisk högskola, samt att möjlighet skul- le införas vid Inatematisk-naturveten- skaplig fakultet att avlägga teknisk li- centiatexamen och att där förvärva tek- nisk doktorsgrad, samt att möjlighet skulle införas vid teknisk högskola att där avlägga filosofisk grundexamen jämte filosofie licentiatexamen och att där förvärva filosofie doktorsgrad. På grundval av universitetsutredningens förslag pågår nu civilingenjörsutbild- ning i Uppsala.

För att bl. a. arbeta med frågor rö- rande blandad humanistisk och annan utbildning har på universitetsutredning- ens förslag tillsatts en kommitté för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fa— kulteterna. På denna konnnittés initia- tiv har inom ramen för angivna blan- dade utbildningsformer bl. a. journa— listutbildning och sekreterarutbildning igångsatts.

Frågan om blandad medicinsk och annan utbildning berördes av Läkarut— bildningsberedningen i dess betänkande »Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat januari 1961) mot bakgrund av då rådande och förväntat beståen- de läkarbrist. Beredningen fann anled— ning fråga om inte vissa arbetsuppgif- ter, som åvilade läkare, kunde anförtros personer med annan och kanske kor— tare utbildning än den läkaren hade. Detta gav aktualitet åt tanken på blan—

dad medicinsk och annan utbildning. Läkarutbildningsberedningen föreslog, att en närmare utredning skulle verk— ställas rörande omfattningen och ut- formningen av blandad medicinsk och naturvetenskaplig, teknisk eller annan utbildning. Med anledning av bered- ningens sagda förslag uppdrog Kungl. Maj:t den 2 juni 1961 åt den tidigare den 25 juni 1957 tillkallade sakkunni- ge för utredning rörande vissa medi- cinska utbildningsfrågor m. m., profes- sorn vid Uppsala universitet Bror Rexed, att biträda med ifrågavarande utredning.

Frågan om blandad medicinsk och annan utbildning berör olika delvis från

1. Medicinsk forskning:

varandra fristående utbildningsbehov. I det följande anges vissa arbetsmark— nadsfält, varifrån behov anmälts av nu aktuell kombinationsutbildning. Samti- digt specificeras den interfakultära ut- bildningsform, som i varje enskilt fall ansetts vara lämplig för att tillgodose utbildningsbehovet. De arbetsfält och verksamhetsinriktningar, som kan vara av eventuellt intresse för en blandad medicinsk och farmaceutisk utbildning, kommer att separat behandlas under särskild rubrik. I övrigt finner farma- ceututbildningskommittén ingen anled- ning att närmare ingå på en redogö- relse för utbildningsfrågor inom varje särskilt område.

Medicinsk-naturvetenskaplig eller medicinsk-teknisk utbildning

2. Radiobiologi: Mcdicinsk-naturvetenskaplig utbildning

3. Mikrobiologi: Medicinsk—naturvetenskaplig utbildning

4. Sjukhuslaboratorieverksamhet: Medicinsk—naturvetenskaplig, medicinsk- teknisk eller medicinsk-farmaceutisk ut- bildning

Industriell verksamhet: (läkemedcls- och livsmedels- industri)

c;!

(5. Humanbiologi : 7. Klinisk psykologi: 8. Sj ukhusteknik : 9. Näringslära: lll. Sjukvårdsadministration:

Medicinsk—naturvetenskaplig eller medicinsk-farmaceutisk utbildning

Medicinsk-naturvetenskaplig utbildning Medicinsk-filosofisk utbildning Medicinsk-teknisk utbildning Hushällslärareuthildning m. m. Filosofisk utbildning kombinerad med sjukvårdsadmiuistrativt institut

ll. Tnlpedagogik:

Utbildning i talpedagogik —— logo- pedi __ har nyligen påbörjats som kom- binerad medicinsk- och filosofisk ut- bildning.

Förslag har vidare i betänkandet »Forskning, undervisning och informa- tion inom näringslärans område» (SOU 1963:77) framlagts av 1953 års lära- rinneutbildningskommitté angående an- ordnande av bl. a. akademisk undervis— ning i näringslära. Enligt förslaget skul— le sådan undervisning meddelas i form av etthetygs- och tvåbetygskurser m. m.

Medicinsk-filosofisk utbildning

vid särskilda näringsinstitutioner som föreslogs bli inrättade på längre sikt vid samtliga medicinska lärosäten. För till- träde till denna utbildning föreslogs krav på förkunskaper i form av minst två betyg i biologi (motsvarande) eller två betyg i den s. k. blandade medicins- ka och naturvetenskapliga utbildning, varom förslag framlagts av Uppsala uni- versitet och som kommer att presenteras i det följande. Statsmakternas ställnings- tagande till förslaget om utbildning i näringslära avvaktas.

Arbetsmarknadsfält av eventuellt in- tresse för en blandad medicinsk och farmaceutisk utbildning

Läkemedelsindustrin

I det följande kommer att redogöras för de diskussioner, som tidigare förts an- gående behovet av differentierad ut- bildning av personal inom läkemedels— området.

I sitt yttrande till Sveriges Industri- förbund om det av 1955 års universi- tetsutredning avgivna betänkandet »Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle» anförde Sveriges Kemiska Industrikontor bl. a. följande:

»Över huvud taget finner Kemikontoret det önskvärt, att den naturvetenskapliga ut— bildningen vid universitetcn förlänas en viss rörlighet med möjlighet till en kom- bination av ämnen inom två fakulteter. Sålunda skulle t. ex. läkemedelsindustrien för sin växande användning av akademiska forskare ha stort intresse av en utbildnings- form, där man kunde kombinera ämnen från den medicinska fakulteten, såsom farma- kologi, fysiologi och bakteriologi, med ett eller flera kemiämnen från den matema— tisk-naturvetenskapliga sidan.»

Sedan frågan om blandad medicinsk och annan utbildning för personal inom läkemedelsindustrin sålunda blivit väckt har den blivit föremål för ingående behandling inom bl. a. Ingeniörsveten- skapsakademien. I det följande skall re- dogöras för de resultat, som därvid framkommit.

I en promemoria av den 15 juli 1960, med vilken Ingeniörsvetenskapsakade- mien önskade rikta universitetsutred- ningens uppmärksamhet på önskvärd— heten av en kombinerad medicinsk och naturvetenskaplig utbildning för per- soner inom läkemedelsindustrins fält, anfördes bl. a.:

»Inom läkemedelsindustrin synes man i dag ha svårigheter att finna forskare med en passande utbildning inom gränsområ- dena mellan de matematisk-naturveten-

skapliga och medicinska fakulteterna. När det gäller utprovningen av nya terapeutika, behövs en kategori forskare, som behärskar såväl kemi och i någon mån matematik och fysik som de medicinskt betonade ämnena farmakologi, fysiologi och bakteriologi samt eventuellt mikrobiologi. Det kan i ditta sammanhang förtjäna att påpekas, att en utbildning av ovan skisserat slag även är lämplig för sådana personer, som skall uppehålla kontakten mellan läkemedelsin- dustrin och läkarna.

För närvarande utbildas inga forskire med en sådan ämneskombination. Man har därför inom läkemedelsindustrin sökt att skaffa sig sådan personal genom att på eget initiativ ordna med efterutbildning av kemister och kemiingenjörer inom de ovan nämnda medicinska ämnesområdena res- pektive efterutbildning av medicinare inom de naturvetenskapliga ämnena. främst kemi.

Vad man vid diskussionerna om de nya utbildningsvägarna främst har siktat mot är en kombinerad kandidatexamen, där ut- bildningen skall vara så avpassad att kan- didaten utan ytterligare efterutbildning skall kunna sättas in i arbetet vid en läke— medelsfabrik. Avsikten är sålunda att ned— bringa den totala utbildningstiden till ett minimum utan åsidosättande av studiernas kvalitet och de studerandes möjligheter att finna arbete inom näringslivet. Därvid måste givetvis tillses att utbildningen ej blir så specialiserad, att personen i fråga ges ett för snävt verksamhetsområde, var- igenom hans möjligheter att få anställning inom olika sektorer blir onödigt begrän- sade. Vidare skall möjligheterna till fort- satta studier för vinnande av licentiat- eller doktorsgrad ägnas tillbörlig uppmärk- samhet.

De uppställda målen synes häst kunna nås genom att möjlighet bereds att erhålla en kandidatexamen, baserad på delexamina inom de matematisk—naturvctcnskapliga respektive medicinska fakulteterna. Härvid synes man böra lägga huvudviktcn på kemi- studierna, och då speciellt på en allmän kemiutbildning. Betydelsefullt är också att de studerande får en god utbildning i ana- lytisk kemi. Lämpligen bör 3 eller 4 av de för kandidatexamen erforderliga 6 bety- gen utgöras av kemibetyg, varvid det för— utsättes att kemiämnet kommer att upp— delas i olika grenar. De ytterligare erfor- derliga betygen bör främst utgöras av be- tyg i farmakologi och fysiologi. där stu—

dicrna skulle äga rum vid de medicinska fakulteterna vid universiteten. l ämneskom- binationen kan det bli önskvärt att medtaga även ämnena matematik, fysik, bakteriolo- gi och mikrobiologi. Med en beräknad stu- dietakt motsvarande ungefär ett betyg per termin skulle en sådan kombinerad kandi- datexamen sålunda kunna avläggas på 3 eller högst 3 12 år.

Det är givetvis svårt att utan ingående undersökningar göra en säker uppskattning av behovet av arbetskraft med den utbild- ning, som ovan skisserats. Med en ganska hög grad av sannolikhet torde man dock kunna ange behovet för dagen till ca 50 personer. Fördelat på en period om 8—10 år motsvarar detta sålunda ett utbildnings- behov av storleksordningen 20—25 personer per år. Det förtjänar i detta sammanhang påpekas, att den farmakologiska utprov- ningen av nya preparat ofta har utgjort en flaskhals inom läkemedelsindustrin, varför tillgång på personal med en därför lämpad utbildning sålunda borde vara av stor be— tydelse för denna industri.»

Ingeniörsvetenskapsakademien har se- nare genomfört en noggrann analys över läkemedelsindustrins behov av per- sonal med här ifrågasatt blandad utbild- ning. Resultaten härav presenterades i en promemoria av den 17 maj 1961. Farmaceututbildningskommittén har ti- digare vid sin behandling av frågan om den framtida tillgången och efterfrågan på farmaceutiskt utbildad personal (ka- pitlen 4 och 5) redogjort för beräk- ningarna härvidlag.

I sagda promemoria av den 17 maj 1961 framhölls, att förutsättningarna för att man inom industrin skulle ha ett så stort intresse för personer med en kom- binerad medicinsk och filosofisk exa- men, som man deklarerat var, att dessa skulle ha möjlighet att förvärva högre

examina _ licentiatexamen eller dok- torsgrad —— inom de ämnen, som in— gått i deras kandidatexamen. Denna

möjlighet torde redan, betonades det, i stor utsträckning vara förbanden på den naturvetenskapliga sidan och i viss ut- sträckning även på den medicinska.

Beträffande den nya utbildningskate- gorins tänkta ställning inom företagen hadevidIngeniörsvetenskapsakademiens utredning framgått, att man inom de till- frågade företagen till 90 % räknade med att använda sådana personer i tekniskt och kommersiellt arbete med lika för- delning på dessa båda verksamhetsgre— nar. Detta skulle, menade Ingeniörsve- tenskapsakademien, betyda, att företa- gen tänkte satsa på den nya personal- kategorien dels för forskningsverksam— het, dels ock för försäljningsverksam- het. Det hade emellertid av utredningen framgått, att man inom olika företag hyste varierande åsikter om den nya personalkategorins användbarhet. En del företag tänkte sig därvid att an- vända personer med blandad utbildning huvudsakligen för tekniskt arbete (forskning) medan några företag räk- nade med att använda dem huvudsak- ligen i kommersiellt arbete. I andra företag slutligen räknade man med att använda den särskilt utbildade perso- nalen i båda angivna verksamhetsfor- mer. Medan man i de tillfrågade före- tagen i genomsnitt önskade, att ca 30 % av alla anställda akademiker (exkl. civilekonomer) skulle ha medicinsk- filosofisk utbildning, fanns det ett före— tag, som satte denna siffra till drygt 50 %, och andra företag som satte siff- ran till 10 %. I allmänhet syntes man enligt Ingeniörsvetenskapsakademiens promemoria vara mer benägen att vilja anställa personer med ifrågasatt utbild- ning inom de större företagen än inom de mindre.

Livsmedelsimlustrin

En för Sveriges Industriförbund och Ingeniörsvetenskapsakademien gemen- sam kommitté har den 13 mars 1962 av- lämnat förslag om den framtida under- visningen inom biotekniken och då sär-

skilt livsmedelstekniken. Kommittén konstaterade ett starkt ökat behov av civilingenjörer med bioteknisk utbild- ning, som skulle motivera ett årligt in— tag av 20 studerande vid föreslagna nya biotekniska speciallinjer inom de ke— miska fackavdelningarna vid de tek- niska högskolorna. I utredningen an- fördes emellertid, att det beräknade be- hovet av biotekniker möjligen kunde i någon mån komma att påverkas i mot— satt riktning av införandet av föresla- gen utbildning av »medicinalkemister» — d. v. s. universitetsstuderande med examen, omfattande en kombination av ämnen och ämnesgrupper från de natur- vetenskapliga och medicinska fakulte- terna. I samma fråga anfördes vidare följande: »Ur såväl den studerandes som ur särskilt läkemedelsindustrins syn- punkt torde det härjämte vara av vä- sentlig betydelse, att möjlighet öppnas för avläggande av sådan universitets- examen, som omfattar en kombination av ämnen och ämnesgrupper inom både naturvetenskaplig och medicinsk fa- kultet. Hinder bör ej heller föreligga för en civilingenjör med bioteknisk ut- bildning att komplettera sin examen vid medicinsk fakultet.»

Förslag från Uppsala universitet om anordnande av blandad medicinsk och naturvetenskaplig utbildning

Uppsala universitet har i skrivelse till Konungen den 9 maj 1962 framlagt för- slag om anordnande av medicinska ut- bildningskurser inom ramen för en blandad medicinsk och naturvetenskap- lig utbildning. Farmaceututbildnings- kommittén har tidigare avgivit yttran— de över angivna förslag, men då detta har stark beröring med kommitténs egna utbildningsspörsmål, finner kom- mittén anledning att även i detta sam-

manhang ingå på en granskning av det- samma.

I sin underdåniga skrivelse anhöll större akademiska konsistoriet vid Upp- sala universitet om tillstånd att från och med hösten 1963 försöksvis igång- sätta blandad medieinsk och naturve- tenskaplig undervisning. Ett bifall till anhållan skulle innebära, att studeran- de vid universitetet i en filosofie kan- didatexamen med naturvetenskaplig in- riktning ägde rätt att medtaga två ny- inrättade medicinska ämnen, nämligen human morfologi och fysiologi samt medicinsk encyklopedi. Anhållan var motiverad av det växande behov av blandad utbildning med element från såväl medicinsk som filosofisk fakul— tet, som från samhällets sida förelåg för att tillgodose skilda arbetsmarknads- behov av kvalificerad arbetskraft. I sin skrivelse pekade konsistoriet där— vid särskilt på de behov, som i olika sammanhang anmälts av personal med differentierad utbildning för verksam- het inom läkemedelsindustrin och inom hälso- och sjukvårdens område.

Det förslag till blandad medicinsk och annan utbildning, som från Upp- sala universitet presenterats, har ut- arbetats av en kommitté med represen- tanter för de medicinska och matema- tisk-naturvetenskapliga fakulteterna. De nyinrättade ämnena human morfologi och fysiologi samt medicinsk encyklo- pedi föreslogs var för sig räknas såsom motsvarande två betyg i en filosofie kandidatexamen. Därest bägge ämnena ingick i examen, skulle dock tillägg av minst tre betyg från filosofisk fakultet i högst två ämnen fordras. Filosofie kandidatexamen i blandad medicinsk och annan utbildning skulle härigenom omfatta sju betyg. Därest endast hu— man morfologi och fysiologi ingick, skulle minst fyra betyg behöva avläg- gas inom filosofisk fakultet. En dylik

Tabell 16. Uppsala universitets förslag till uppläggning av undervisningen i de medi- cinska ämnena human morfologi och fysiologi sami medicinsk encyklopedi.

Föreläs, o. Lab. och Total Termin Ämne semin. övriga studietid (timmar) övningar (månader) Human morfologi och fysiologi I och II Anatomi ........................ 90 40 31/2 Histologi ........................ 75 30 Medicinsk kemi .................. 60 ca 175 2 Medicinsk-human-genetik .......... 15 5 11 Medicinsk biofysik och fysiologi. . . . 150 ca 100 3 1/2 Summa 390 ca 350 9 Medicinsk encyklopedi III och IV Medicinsk mikrobiologi ............ 70 30 3 %, Patologi ......................... 80 20 Översiktskurs i medicin ........... 20 1 1/21 Översiktskurs i kirurgi ............ 20 1 1/21 Farmakologi ..................... 60 35 2 1/2 Statistik ......................... 40 2 1/21 Översiktskurs i pediatrik .......... 20 1 1/21 Översiktskurs i vissa kliniska och lab. diagn. ämnen .................. 20 1 1/21 Psykologi ........................ 20 5 1 1/21 Översiktskurs i psykiatri .......... 20 1 Medicinsk hygien ................. 45 2 Översiktskurs i socialmedicin ...... 15 2 11/21 Summa 430 92 9

1 Kursen går parallellt med annan kurs

examen i blandad medicinsk och annan utbildning skulle således helt motsvara en vanlig filosofie kandidatexamen. Konsistoriet ifrågasatte även i sin skri— velse, om icke även avlagd medicine kandidatexamen skulle få räknas såsom fyra betygsenheter till filosofie kan- didatexamen, varvid för att erhålla fi— losofie kandidatexamen ytterligare minst tre betyg borde krävas inom högst två naturvetenskapliga ämnen.

De naturvetenskapliga ämnena bor— de enligt konsistoriets mening kunna läsas efter nu gällande kursplaner. Kon- sistoriet ansåg det dock möjligt att man, när tillräcklig erfarenhet vunnits, i vissa naturvetenskapliga ämnen kun- de tänkas börja utarbeta alternativa utbildningslinjer, särskilt avsedda för den nya typen av kombinationsstu- dier.

Med hänsyn till de speciella arbets- uppgifter, som förväntades komma att åvila personal med blandad medicinsk och annan utbildning, räknade man' i Uppsala universitets förslag till utbild- ningsplan med att i första hand kemi men även fysik, mikrobiologi, zoofysio— logi och genetik, eventuellt också lim- nologi vid naturvetenskapliga fakulte- ten skulle kunna användas som kom- binationsämne.

I tvåbetygskursen i det nyinrättade medicinska ämnet human morfologi och fysiologi föreslogs följande delämnen ingå, nämligen anatomi, histologi, me- dicinsk kemi, fysiologi och medicinsk fysik samt medicinsk genetik. Tvåbe— tygskursen i medicinsk encyklopedi fö- reslogs vidare omfatta delämnena me- dicinsk mikrobiologi, patologi, farma- kologi, statistik, psykologi och medi-

cinsk hygien samt översiktskurser i vissa kliniska och laboratoriediagnos- tiska ämnen. Den föreslagna upplägg- ningen av undervisningen framgår av tabell 16.

I angivna utbildningsplan för blan- dad medicinsk och annan utbildning betraktades inom universitetet som lämpligt, att undervisningen i de na- turvetenskapliga ämnena föregick un- dervisningen i de medicinska ämnena. En omvänd ordning ansågs dock böra vara möjlig. För att bli antagen till undervisningen i human morfologi och fysiologi borde det vidare enligt uni- versitetet krävas godkänd studentexa— men enligt de särskilda regler, som gäller för tillträde till medicinska stu- dier, samt kunskaper i kemi, motsva- rande kursen i allmän kemi för medi- cine kandidatexamen. Kunskaperna i allmän kemi förutsattes kunna förvär— vas genom kurs i kemi vid den natur- vetenskapliga fakulteten, genom far- maceututbildning eller civilingenjörs- utbildning på kemisk linje. Med hänsyn till den försöksvisa uppläggningen av undervisning i blandad medicinsk och annan utbildning ansågs det dock böra vara lämpligt, att vid antagningen av elever en bedömning skulle kunna göras från fall till fall. Vid behov hade me- dicinska fakulteten även ställt sigberedd att organisera en kort förberedande kurs i allmän kemi för sökande till undervis- ningen i human morfologi och fysiologi.

Konsistoriet i Uppsala räknade med att under ett första år kunna mottaga 20 studerande årligen för blandad me- dicinsk och annan utbildning. Om den nya utbildningen skulle bli bestående framhöll konsistoriet borde man för framtiden räkna med ett större intag av studerande. För att aktuell undervis- ning skulle kunna påbörjas erfordrades viss tillbyggnad till den medicinsk-ke- miska institutionen jämte smärre om-

byggnadsåtgärder vid anatomiska insti- tutionen i Uppsala. Kostnaderna här- för hade enligt vad som inhämtats från medicinska fakulteten i Uppsala preli- minärt beräknats till 575000 kronor. Konsistoriet önskade emellertid i sam- manhanget understryka angelägenheten av att vid planeringen av nya medi- cinska teoretiska institutioner dessa di- mensionerades så, att de även skulle kunna mottaga ett intag av studenter, som avsåge att avlägga examen av här ifrågasatt typ.

Medicinska fakulteten i Uppsala hade vidare beräknat att de tillkommande kostnaderna för den personalförstärk- ning och den uppräkning av material- anslagen, som vore erforderlig för an— ordnande av ifrågasatt undervisning komme att uppgå till sammanlagt 218537 kronor. Personalkostnaderna var därvid beräknade enligt 1961 års löneläge, dyrortsgrupp 3. Till förstärk- ning av utrustning beräknades samti- digt ett engångsanslag av 99 000 kronor erforderligt för undervisning under ett år i vardera ämnet human morfologi och fysiologi samt medicinsk encyklo— pedi. Vid fortsatt undervisning vore yt- terligare ett engångsanslag av 46 000 kronor erforderligt.

Av ovan nämnda underdåniga skri— velse framgår slutligen att man inom universitetet i Uppsala även behandlat förslaget att inom ramen för en natur- vetenskaplig examen anordna undervis- ning i enskilda medicinska ämnen till två akademiska betyg eller högre. Det ämne, som därvid enligt medicinska fa- kultetens mening i första hand borde komma i fråga, var farmakologi. Bety- delsen av en sådan åtgärd har även, enligt vad farmaceututbildningskom- mittén inhämtat, understrukits av Lä- kemedelsindustriföreningen. Nämnda förening har i skrivelse av den 22 ja- nuari 1962 till rektorn för Uppsala uni-

versitet erinrat om att de nuvarande re- surserna icke tillåter, att undervisning i sagda ämne meddelas åt andra än dem, som bedriver studier för medicine li- Utbildningskapaciteten i detta hänseende synes därför förening- en snarast böra ökas för att det ytterst trängande behovet av personal med ge- digen vetenskaplig utbildning i ämnet farmakologi skall kunna fyllas. I det sammanhanget har föreningen ifråga- satt, om icke undervisning även i den speciella gren av ämnet, som skulle kunna benämnas industriell farmakolo- gi, borde meddelas. Angivna förslag har dock icke föranlett någon universitetets åtgärd.

centiatexamen.

Kommitténs överväganden och förslag

Allmänna synpunkter Farmaceututbildnnigskommittén kom- mer i ett senare avsnitt (kap. 19), i av- vägningen mellan de olika möjligheter- na i fråga om anknytning av den far- maceutiska utbildningsorganisationen till ett medicinskt lärosäte, att föreslå en anslutning av farmaceutiska fakul- teten till den medicinska undervisnings- och forskningsorganisationen i Uppsala.

Som tidigare anförts föreligger fram— för allt inom läkemedelsindustrin ett starkt behov av arbetskraft med en blandad naturvetenskaplig och medi- cinsk utbildning. Det framstår för kom- mittén naturligt att man i första hand skall försöka tillgodose nytillkommande differentierade utbildningsbehov inom en bestämd arbetsmarknad genom refor- mering av den utbildning, som av tra- dition är inriktad på samma avnämar- område. Det vidgade utbildningsbeho- vet för läkemedelsindustrin och med denna närbesläktad arbetsmarknad bör därför enligt kommitténs mening i förs- ta hand tillgodoses inom farmaceut- utbildningens ram. Farmaceututbild-

ningskommittén finner det möjligt att dels genom en reformering av den tra- ditionella apotekarutbildningen med bl. a. förstärkning av de redan i nulä- get förekommande medicinska inslagen i utbildningen (se kap. 11), dels ock genom införande av ytterligare diffe- rentieringsmöjligheter i form av utbild- ning i medicinska ämnen vid en medi- cinsk undervisningsorganisation skapa underlag för den ovan nämnda önskade differentieringen åt medicinskt håll av utbildningen för personal inom läkeme- delsområdet. Förutsättningar härför är emellertid en intim samverkan mellan de farmaceutiska och medicinska ut- bildningsorganisationerna, vilket kom- mer att kunna åstadkommas genom den föreslagna samordningen av dessa orga- nisationer i Uppsala. Tillsammantagna bör den samordnade medicinska och farmaceutiska undervisnings- och forsk- ningsorganisationen i Uppsala således kunna utgöra en bred och stark grund- val för att tillgodose en differentierad arbetsmarknad.

Utöver de differentieringsmöjligheter, som i kapitel 11 redovisats för den egentliga apotekarutbildningen (farma- ceutisk linje) räknar farmaceututbild- ningskommittén således med att ytter- ligare alternativ till breddning och för- djupning av utbildningen framför allt åt medicinskt håll skall föreligga. Detta kan ske dels genom en forskarutbild- ning med inriktning på licentiatexamen och eventuell doktorsgrad, som även skall kunna innefatta studier vid medi- cinsk eller naturvetenskaplig fakultet, dels ock genom en särskild medicinsk linje efter grundutbildningen (farm. kand.-examen) .

Denna medicinska påbyggnadsutbild- ning, som helt skulle erhållas vid medi- cinska institutioner och pågå under tre terminer, omfattar ämnen, som även är avsedda att kunna ingå i en examen

vid den filosofiska fakulteten. Härige- nom skulle farmacie kandidaten erhålla en breddnnig och en fördjupning av utbildningen åt medicinskt håll, som bör göra honom eller henne särskilt skickad att deltaga i såväl kommersiellt arbete och informativ verksamhet som i utvecklingsarbete inom framför allt läkemedelsindustrin. Denna utbildning föreslås bli avslutad med en examen, även denna benämnd farmacie magis- terexamen. En närmare redogörelse för undervisningens omfattning inom den medicinska linjen lämnas längre fram i detta kapitel.

Den sammanlagda studietiden enligt nämnda medicinska utbildningslinje skulle komma att uppgå till fyra år. Denna studieväg skulle således vara lika lång som den »rena apotekarutbild- ningen» och möjligen något längre än en skisserad medicinsk och naturveten- skaplig utbildning. Kommittén finner emellertid för sin del, att den nu ifråga- satta blandade farmaceutiska och medi- cinska utbildningen genom dess synner- ligen rika och breda innehåll skulle ge sådana fördelar, som fullt kunde moti- vera den längre studietiden.

Den kvalificerade farmaceututbild- ningen skall således kunna genomföras på två linjer, nämligen en farmaceutisk linje och en medicinsk linje samt vidare skall forskarutbildning kunna bedrivas fram till farmacie licentiatexamen. Ingenting bör emellertid hindra en stu- derande att genomgå en kombinerad ut- bildning på två linjer. Så t. ex. bör det vara möjligt för en farmacie magister på den medicinska linjen eller en far- macie licentiat att genomgå apotekar- utbildning om högst ett år för erhål- lande av legitimation som apotekare eller för en apotekare att fortsätta en forskarutbildning. En förlängning av studietiden skulle emellertid härigenom icke kunna undvikas.

Angivna program för farmaceututbild- ningen torde enligt kommittén i fram- tiden göra arbetskraft med högre far- maceutisk utbildning än mer skickad än för närvarande att medverka i skilda arbetsuppgifter inom apoteken och lä— kemedelsindustrin, men även på ett flertal arbetsområden utanför nämnda fält. Som exempel må därvid nämnas verksamhet inom livsmedelsindustri, inom viss kemisk-teknisk industri samt även inom sjukhuslaboratorier. Kommit- tén vill i detta sammanhang erinra om att från läkemedelsindustrin framhål- lits, att förutsättningen för att man inom denna industri skall ha ett så stort in- tresse för personer med en blandad me- dicinsk och naturvetenskaplig utbild- ning inom ramen för en medicinsk-filo- sofisk examen, som man deklarerat, var, att dessa skulle ha möjlighet att förvär- va högre examina — licentiatexamen eller doktorsgrad —— inom de ämnen, som ingått i deras kandidatexamen. Inom industrin torde således behov komma att föreligga av arbetskraft med hög vetenskaplig utbildning. Enligt kom- mitténs mening bör det vara möjligt att tillgodose detta behov även inom far- maceututbildningens ram.

Kommittén saknar i nuläget underlag för att göra en definitiv, långsiktig be- dömning av behovet av arbetskraft inom alla de olika områden, där enligt kommit- téns mening farmaceututbildad personal skulle kunna göra sig gällande. I kapi- tel 4 har kommittén redogjort för pro- gnossituationen inom apoteksväsendet liksom inom läkemedelsindustrin. Som farmaceututbildningskommittén därvid anförde ter sig en bedömning av far- maceutbehovet inom sistnämnda om- råde mycket vansklig, bl. a. därigenom att man för närvarande inte vet, hur stor del av det av läkemedelsindustrin anmälda behovet av kvalificerad arbets- kraft, som kommer att kunna tillgodoses

inom den farmaceutiska undervisnings- organisationens ram. Kommittén finner likaså, att av det material, som hittills presenterats avseende behovet av perso— nal med blandad medicinsk och annan utbildning inom sådana verksamhetsfält som livsmedelsindustrin och sjukhusla- boratorieverksamheten, det inte är möj- ligt att draga några bestämda slutsatser av värde för förevarande behovsbe- dömning. Här måste noggranna analy- ser tillkomma såväl om det kvantita— tiva som det kvalitativa behovet. I sistnämnda avseende bör analyserna därvid främst avse de olika delämnen, som bör ingå i utbildningen, liksom omfattningen och utformningen av ut- bildningen i dessa ämnen. Farmaceut- utbildningskommittén har inhämtat, att utredningsmännen rörande vissa medi- cinska utbildningsfrågor m. m. avser att inom kort taga upp dessa frågor till prövning inom ramen för sitt utred- ningsuppdrag om blandad medicinsk och annan utbildning.

Även om kommittén således inte nu kan presentera storleken och utveck- lingen av det totala behovet i framti- den av farmaceutiskt utbildad arbets- kraft är kommittén av den bestämda åsikten, att personal med denna utbild- ning i betydligt större utsträckning än hittills skall finna uppgifter inom verk- samhetsfält utanför det egentliga apo- teksområdet. Denna åsikt stöds för öv- rigt av erfarenheter från utlandet. Den av kommittén föreslagna nya utform- ningen av den kvalificerade farmaceut- utbildningen med ökade differentie- rings- och vidareutbildningsmöjligheter har tillkommit icke minst med hänsyn till vidgade arbetsmarknadsbehov.

Farmaceututbildningskommittén är medveten om att bl. a. läkemedelsindu- strin vid sin bedömning om anspråken på arbetskraft med blandad medicinsk och annan utbildning i första hand an- sett behov föreligga av personal med

blandad medicinsk och naturvetenskap- lig utbildning inom ramen för en filoso- fisk examen. Kommittén är emellertid övertygad om att den föreslagna diffe- rentierade farmaceutiska utbildningen skall kunna utgöra en värdefull kom— plettering till en dylik medicinsk-natur- vetenskaplig utbildning. Den kvalifice- rade farmaceututbildningen bör således enligt kommittén vara ändamålsenlig även för de arbetsuppgifter, som av lä— kemedelsindustrin nu är tänkta för per- soner med medicinsk-filosofisk examen. Genom den blandade farmaceutiska och medicinska utbildningen bör, anser kommittén, huvuddelen av ifrågavarande arbetskraftsbehov inom läkemedelsin— dustrin kunna tillgodoses. Kommittén finner det också angeläget, att den far- maceutiska utbildningsorganisationen i framtiden i största möjliga utsträckning utnyttjas för här ifrågasatt kombina- tionsutbildning i en situation, då uni— versitetens naturvetenskapliga discipli- ner förväntas bli mycket hårt belastade av växande utbildningsbehov från annat håll liksom av ett starkt stigande antal studenter.

I ett tidigare kapitel (kap. 5) har farmaceututbildningskommittén på grundval av beräkningar rörande den förväntade arbetskraftssituationen för farmaceutiskt utbildad personal tills vi- dare fastställt intagningskapaciteten till 120. Med hänsyn till vad ovan anförts angående behovet av farmaceutiskt ut- bildad personal även inom nya verk- samhetsfält står dock kommittén inte främmande för tanken att man inom några år behöver ytterligare vidga in- tagningskapaciteten. Kommittén anser det därför angeläget, att man vid pla— nering av nya lokaler för famarceutut- bildningen även beaktar behovet av de utbyggnadsmöjligheter, som en sålun- da utökad utbildning kan komma att föra med sig.

Medicinsk linje — en alternativ farmaceutisk utbildningsväg

Farmaceututbildningskommittén har i det föregående redovisat behovet av en breddning och fördjupning av den far- ceutiska utbildningen åt medicinskt håll för att tillgodose arbetsmarknadens ef- terfrågan på personal med blandad me- dicinsk och naturvetenskaplig utbild- ning. Med hänsyn till det växande be- hovet av arbetskraft med dylik utbild- ning har farmaceututbildningskommit- tén föreslagit införande av en utbild- ningsordning, som även skulle möj- liggöra för studerande att efter farmacie kandidatexamen genomgå utbildning i särskilt anordnade kurser i medicinska ämnen vid medicinska fakulteten i Upp- sala.

I det föregående har kommittén vi- dare redovisat förslag av medicinska fakulteten i Uppsala att anordna medi- cinska kurser inom ramen för en blan- dad medicinsk och naturvetenskaplig utbildning. När kommittén i det följan- de kommer att behandla den särskilda påbyggnadskurs i medicinska ämnen, som föreslagits för att tillgodose behovet av breddning och fördjupning av den medicinskt inriktade delen av den kva- lificerade farmaceututbildningen, utgår kommittén därvid från medicinska fa- kultetens nämnda förslag. Enligt kom- mitténs mening vore nämligen en medi- cinsk utbildning av den principiella ut- formning, som angivits i detta förslag, men med de ändringar, som kommittén längre fram kommer att specifisera, lämplig att även utgöra en påbyggnads- kurs för den farmaceutiska grundut- bildningen.

Ifrågavarande medicinska kurser, som således enligt farmaceututbildningskom- mitténs mening borde anpassas förutom för att kunna ingå i undervisningen till en filosofisk examen även för att kun-

na användas såsom en enhet i ett diffe- rentierat utbildningssystem inom den farmaceutiska utbildningsorganisatio- nens ram, skulle i huvudsak komma att bli förlagd till medicinska institutioner och kliniker. Även om kommittén anser det fördelaktigt, att en begränsad del av undervisningen i de medicinska äm- nena kunde meddelas av farmaceutiska lärare, torde ansvaret för uppläggning- en och utformningen av undervisningen helt komma att falla på den medicinska fakulteten. Kommittén finner därför inte anledning för sin del att framlägga för- slag till detaljerade studieplaner för nu aktuella utbildning utan begränsar sig till att ange vissa principiella synpunk- ter utifrån de farmaceutiska utgångs- punkter kommittén har att bevaka.

De av Uppsala universitet föreslag- na medicinska kurserna inom ramen för en blandad medicinsk och natur- vetenskaplig utbildning beräknades upptaga en studietid av två år. Farma- ceututbildningskommittén har känne- dom om att den föreslagna omfattningen och uppläggnnigen av undervisningen blivit föremål för kritik av bl. a. ut- redningsmannen rörande vissa medi- cinska utbildningsfrågor m. m., profes- sorn Bror Rexed, som även har i upp- drag att utreda frågor om blandad me- dicinsk och annan utbildning. Enligt utredningsmannens yttrande den 10 februari 1963 över Uppsala universitets skrivelse vore det dels nödvändigt att begränsa den föreslagna omfattningen av undervisningen i vissa medicinska delämnen, för att undervisningen med en jämn och rimlig studiebörda för stu- denterna skulle kunna genomföras inom den beräknade sammanlagda tidsperio- den om två är, dels ock lämpligt att därutöver vidtaga ytterligare nedskär- ningar i fråga om undervisningsinnehål— let i de medicinska ämnena, för att un- dervisningen på ett mer harmoniskt sätt

skulle kunna inpassas i ett filosofiskt eller farmaceutiskt examenssystcm.

Professor Rexed räknade således med att den medicinska undervisningen för nu ifrågasatt ändamål — även om det vore lämpligt att ge den i huvudsak samma principiella utformning, som Uppsala universitet föreslagit för kur- serna human morfologi och fysiologi »— skulle kunna minskas i omfattning för att kunna inrymmas i en tidsperiod om tre terminer samt ges en för den spe- ciella arbetsmarknaden mer anpassad uppläggning. Utredningsmannen tog vi- dare med i beräkningen, att den tänkta undervisningen om tre terminer skulle kunna uppdelas i smärre enheter, »tcr- minsblock», som eventuellt t. 0. ni. var för sig skulle kunna användas som fri- stående byggstenar i skilda kombina- tionssystem.

Utredningsmannen kunde vid tillfället för avgivandet av sitt yttrande inte framlägga förslag till detaljerad studie- plan för en dylik medicinsk grundkurs. Han ansåg sig emellertid inom kort tid på grundval av de resultat, som fram- kom vid hans fortsatta utredning, böra kunna presentera utkast till studiesche- ma enligt den angivna anordningen och inom ramen för ifrågasatt tidsperiod om tre terminer. Vid sin fortsatta över- syn av förslaget från Uppsala univer- sitet till blandad medicinsk och annan utbildning avsåg han därvid även att samråda med representanter för Upp— sala universitet och med farmaceutut- bildningskommittén.

Med hänsyn till behovet av översyn av Uppsala universitets förslag till blan- dad medicinsk och annan utbildning ansåg professor Rexed det inte lämp- ligt, att åtgärder i dåvarande läge före— togs med anledning av det framlagda förslaget. Han föreslog, att man avvak- tade dels farmaceututbildningskommit- téns förslag rörande en integrerad far-

maceutisk och medicinsk utbildning, dels ock resultaten av hans fortsatta ut- redningsarbete, avseende blandad me- dicinsk och annan utbildning, innan ytterligare anstalter i nu aktuella ut- bildningsfråga vidtogs.

I sitt eget yttrande över Uppsala uni- versitets förslag till utbildning i medi- cinska kurser anförde farmaceututbild— ningskommittén — med hänvisning till de ovan nämnda synpunkterna, som kommitténs expert, professor Bror Rexed, i eget yttrande anlagtiärendet— att från kommitténs utgångspunkter det skulle vara fördelaktigt, om den medi— cinska utbildningen erhöll en sådan ut- formning, som även tillgodosåg farma— ceututbildningskommitténs önskemål i fråga om en lämplig medicinsk påbygg— nadskurs till den farmaceutiska grund— utbildning, som kommittén redan då hade bundit sig för. Farmaceututbild- ningskommittén ville därför för sin del starkt tillstyrka professor Rexeds för- slag, att man avvaktade bl. a. farma- ceututbildningskommitténs förslag rö- rande en integrerad farmaceutisk och medicinsk utbildning, innan ytterligare åtgärder vidtogs med anledning av framställningen.

Farmaceututbildningskommittén vill understryka vad utredningsmannen rö- rande vissa medicinska utbildningsfrå- gor anfört angående behovet av att un- dervisningen inom den medicinska lin- jen planeras med sikte på det speciella utbildningsbehov, som föreligger från den särskilda arbetsmarknad, som för— väntas komma att rekrytera personal med ifrågavarande utbildning. Nu ak— tuella undervisning får således icke bli upplagd som en duplicerad eller pro- portionellt förkortad utbildning för bli- vande läkare.

Den medicinska linjen efter den far- maceutiska grundutbildningen skall ge studerande med kunskaper i kemi och

vissa särskilda farmaceutiska ämnen en sådan breddning och fördjupning av kunskapsinnehållet åt medicinskt håll, att de kan bli lämpade för verksamhet inom i första hand läkemedelsindustrin. Vid diskussionerna om utbildningsbe- hovet för personal med blandad medi- cinsk och annan utbildning inom nämn- da fält har understrukits angelägenheten av en relativt omfattande undervisning i de medicinska ämnena medicinsk kemi, fysiologi, farmakologi, mikrobio- logi, patologi och kliniska laboratorie- ämnen samt viss orienterande under- visning i övriga kliniska ämnen. Det kan naturligtvis inte vara avsikten med ifrågavarande utbildning att göra de stu- derande till specialister inom angivna fält utan endast att ge de studerande ett sådant kunskapsinnehåll, att de skall kun- na förstå de medicinska problemställ- ningar, som de vid sin framtida yrkesut- övning kommer i kontakt med. Ifråga- satt utbildning om tre terminer bör så- ledes i huvudsak ha en orienterande karaktär, d. v. 5. den skall göra de stu- derande förtrogna med skilda medi- cinska begrepp och aktuella vetenskap— liga problemställningar inom respek- tive ämnesområden.

Enligt farmaceututbildningskommit- téns mening bör det i framtiden även finnas möjligheter för enstaka stude— rande att utöver ovan nämnda medi— cinska grundundervisning erhålla för- djupade kunskaper i vissa medicinska ämnen, exempelvis i farmakologi och mikrobiologi. En dylik möjlighet till- skapas genom kommitténs förslag be- träffande den farmaceutiska licentiat- utbildningen. Kommittén räknar, som tidigare omtalats, med att inom denna utbildning tillfälle skall beredas far- macie studerande att bedriva såväl för- djupade studier som självständigt forsk- ningsarbete inom farmacin angränsan- de ämnen tillhörande såväl de medi-

cinska som de naturvetenskapliga fakul- teterna. '

Med särskild hänsyn till den orien— terande karaktären av undervisningen inom den medicinska linjen kan det en— ligt farmaceututbildningskommittén inte vara lämpligt att utgå från samma äm- nesindelning, som gäller läkarutbild- ningen, för vilken ämnesindelning är uppgjord mot bakgrund av sjukvårdens organisation. Det bör enligt kommittén vara ändamålsenligare att sammanföra undervisningen i vissa medicinska äm- nen till ett för varje särskilt ändamål avpassat ämne. Det torde således vara välbetänkt att sammanföra anatomi och histologi till ett morfologiskt ämne, de kliniska laboratorieämnena med de mot- svarande teoretiska huvudämnena me- dicinsk kemi, fysiologi, respektive mikrobiologi, samt de kliniska special- ämnena jämte patologi till ett centralt kliniskt ämne, exempelvis benämnt sjukdomslära.

Farmaceututbildningskommittén har inte funnit anledning att framlägga för- slag till detaljerade studieplaner för här aktuell utbildning. För att ge en bild av hur en dylik medicinsk linje skall kun- na utformas redovisar kommittén i sam- råd med sin expert, professorn Bror Rexed, och tillika sakkunnig för vissa medicinska utbildningsfrågor m. ni., en översiktlig utbildningsplan. Denna utgör för närvarande underlag för de diskus- sioner som föres av berörda parter i den nu aktuella utbildningsfrågan.

Termin Ämne

] Morfologi Medicinsk kemi Mikrobiologi 2 Fysiologi Farmakologi 3 Sjukdomslära Klinisk översiktskurs Förebyggande medicin Undervisningen vid medicinska lin- jen avses, som tidigare nämnts, bli för—

lagd till medicinska institutioner och kliniker och i huvudsak meddelad av medicinska lärare. Undervisningen i de skilda ämnena kommer därigenom att få en särskild medicinsk inriktning, vil- ket är till fördel med hänsyn till att syftemålet med ifrågavarande undervis- ning —— när den ingår som påbyggnads- utbildning till den farmaceutiska grund— utbildningen —— är att den skall bredda och fördjupa farmaceututbildningen åt medicinskt håll. Undervisningen i äm- nena mikrobiologi samt farmakologi och toxikologi inom den farmaceutiska resp. den medicinska linjen kommer på detta sätt att delvis avvika från var- andra. Undervisningen i dessa ämnen kommer på den medicinska linjen att få en annan inriktning och delvis annan omfattning än på den farmaceutiska. Beträffande ämnet farmakologi bör t. ex. på den medicinska sidan human- biologiska och fysiologiska aspekter komma att dominera medan på den far-

maceutiska sidan den kemiskt inriktade farmakologin även fortsättningsvis tor- de komma att inta en central plats. Far- maceututbildningskommittén räknar med att undervisning i farmakologi lik- som i mikrobiologi på den medicinska linjen även skall kunna kompletteras, därigenom att ämnena belyses från far- maceutiska utgångspunkter, under med— verkan av lärare, tillhörande den far- maceutiska utbildningsorganisationen.

Med hänvisning till vad ovan anförts finner farmaceututbildningskommittén således att en medicinsk utbildning av den principiella utformning, som angi- vits i Uppsala universitets förslag till blandad medicinsk och naturvetenskap- lig utbildning men begränsad till tre terminer och med de ändringar i övrigt, som kommittén tidigare redovisat, vore lämplig att ingå som en utbildnings— linje i det av kommittén tidigare före- slagna nya differentierade farmaceutis- ka utbildningssystemet.

KAPITEL 13

Kunskapskontroll, examination m.m.

Begränsning av studietiden

Det är givetvis av intresse såväl för sam- hället som för den enskilde studenten, att studietiden i görligaste mån begrän- sas. Farmaceututbildningskommittén har därför strävat efter att i fråga om den farmaceutiska utbildningen förkorta stu- dietiden utan avkall på studieresulta- ten. Kommittén räknar med att den fö- reslagna farmaceutiska utbildningen om fyra år (grundutbildningen + farma- ceutisk eller medicinsk linje) väl skall tillgodose de moderna kraven från lä- kemedelsområdets skilda arbetsmark— nadsfält.

Ett realiserande av den föreslagna studieplanen med en reell studietid av fyra år skall enligt kommittén kun- na innebära en i många fall väsent- lig reducering av den nuvarande studie- tiden, som enligt vad som tidigare om— talats med inräknande av den praktiska utbildningen på apotek uppgår till sex år och däröver.

Kommitténs förslag innebär som ti— digare redovisats en avsevärd nedskär- ning av den praktiska delen av utbild- ningen, som enligt kommitténs mening med nuvarande omfattning innebär en i huvudsak ineffektiv utbildningsform. Denna tidsbesparing borde därför inte anses kunna medföra motsvarande re- ducering av värdet av den farmaceu- tiska utbildningen som helhet. Tvärtom utgår kommittén ifrån att den föreslag- na anpassningen .av lärostoffet till mo- derna krav och den rationellare plane-

ringen av såväl de praktiska som teo— retiska studierna skall leda till ett för yrkeslivet betydligt värdefullare utbild- ningsresultat än hittills.

Den studieplan, som kommittén bun- dit sig för, kan synas mycket kompri- merad. Kommittén anser det dock böra vara möjligt för studenterna att med en rimlig arbetsbörda kunna genomföra studierna inom den angivna tiden. Kom- mittén har nämligen eftersträvat att skapa sådan organisation, att den dis- ponibla tiden så effektivt som möjligt skall kunna utnyttjas i utbildningssyfte.

Den farmaceutiska utbildningen är till sin karaktär strängt bunden, dvs. en studerande genomför studierna i en bestämd ordning. Kommittén räknar även med att krav skall föreligga att före tillträde till en ny kurs i studie— planen föregående kurser skall vara ge— nomgångna. För att underlätta inläran- det av lärostoffet bör täta kunskapskon- troller inrättas på begränsade delar av kursinnehållet s.k. duggningar av sam— ma typ som förekommer bl. a. inom medicinsk och naturvetenskaplig ut- bildning. Genom införandc av duggsy- stem bör ökade möjligheter ges för den enskilde studenten att följa framlagda kursplaner. Erfarenheter från övriga utbildningslinjer med strängt kursbun- den undervisning ger vid handen att en studieordning i princip organiserad på sätt som här föreslagits underlättar studiernas genomförande för ett större antal studerande på respektive utbild-

ningslinje än motsvarande fria studier gör. Denna effektiviserade farmaceut- utbildning förutsätter en ökad medver- kan från lärares sida, bl. a. i form av en intensifierad handledning av de stu- derande i mindre grupper. Kommitténs senare förslag om lärarförstärkning får bl. a. ses mot denna bakgrund.

Utöver nämnda kursbundna under- visning har kommittén föreslagit infö- rande av särskilda tentamensspärrar framför vissa avsnitt av utbildningen, innebärande att de studerande, som önskar tillträde till dessa avsnitt, skall ha fullgjort den i studieplanen före- gående utbildningen och därvid även ha med vitsordet godkänt tenterat eller genomgått slutförhör i ämnena. Dylika tentamensspärrar föreslås införda, för- utom i samband med farmacie kandi- datexamen även före den sjunde termi- nens praktiska tjänstgöring. Vidare fö- reslås krav på avlagda sluttentamina i de kemiska ämnena före tillträde till den femte terminens kurser i galenisk farmaci. Det kan synas som 0111 dylika spärrar kunde verka studietidsförläng- ande. Studerande, som på grund av stu- dietidsförsening tvingas göra avbrott i studierna, får vänta en bestämd tid—i de nu aktuella fallen dock högst en ter- min—innan de får möjlighet att fort- sätta studierna. Genom införandet av två kurser per är bör en försening icke få så allvarliga konsekvenser, då kurser i varje ämne därigenom pågår två gånger årligen. Det kan dock komma att inträf— fa, att en och samma studerande som följd av obetydliga förseningar tvingas göra upprepade studieavbrott. Mot det- ta kan anföras, att införande av spärrar i många fall kan verka påskyndande på studierna. Studenterna anser sig tvung- na att _ med risk för att annars få vänta lång tid — fullfölja studierna och genomföra tentamen, som de annars kanske skulle ha skjutit upp.

Enligt kommitténs mening förefaller det odiskutabelt att tentamensspärr skall föreligga i anslutning till farma- ciekandidatexamen. Vad beträffar de övriga tidigare föreslagna spärrarna före den femte respektive sjunde termi- nen har viss tveksamhet varit rådande inom kommittén. Införandet av spärr- system inom olika avsnitt av utbildning- en kan bidraga till att ge enstaka stu- derande känsla av tidsnöd och därmed sammanhängande studiepress, som i sin tur kan ge upphov till försämrad stu- dieprestation. Mot detta talar de uppen- bara fördelar som kan vinnas genom att vissa förkunskaper erfordras före påbörjande av berörda undervisnings- moment. Härigenom uppnås en ökad kunskapsbredd och vidare kan de stu- derande efter avklarad spärr helt ägna sig åt de nya ämnena utan problem med eftersläpande tentamina. Under femte terminen kan sålunda undervis- ningen koncentreras i huvudsak kring det centrala farmaceutiska ämnet, ga- lenisk farmaci. Spärren före den sjunde terminen är likaledes berättigad med hänsyn till att avslutade teoretiska stu- dier före tillträde till den praktiska u-t- bildningen måste anses vara nödvän- digt med hänsyn till den föreslagna praktiska terminens uppläggning.

Under förevarande omständigheter finner kommittén de fördelar vara up- penbara, som följer med användning av här föreslagna spärrar. Härigenom er- hålles således garantier för att de stu— derande i vissa centrala utbildningsav- snitt kan väl tillgodogöra sig utbild- ningen. I det fall spärrar införes, förut- sätter kommittén vidare, att dispensför- farande skall kunna brukas i sådana fall då endast obetydliga studietidsförsening- ar föreligger. En viss flexibilitet måste vara rådande för att de av kommittén föreslagna spärrarna skall kunna bidra- ga till en förbättrad studieplanering.

Enligt kommitténs uppfattning är det synnerligen väsentligt, att de olika lä- rokurserna erhåller en sådan utform- ning, att de studerande som regel kan slutföra sina studier enligt den angivna studieplanen. Det är av vikt, att alla tendenser till förlängning av studieti— den snabbt upptäckes så att de till grund härför liggande missförhållan— dena kan analyseras och korrigeras. Därvid kan aktualiseras att genom fa- kultetens försorg begränsa lärostoffet i det eller de ämnen, som varit anledning till den förlängda studietiden. Härför förutsattes emellertid enligt kommittén att en effektiv och kontinuerlig över- vakning av studietiden kan åstadkom- mas. Kommittén räknar med att den farmaceutiska fakulteten får sådana re- surser, att den blir i stånd att insamla och bearbeta de data, som är behövliga för denna verksamhet i enlighet med de av departementschefen förordade riktlinjerna i Kungl. Maj:ts proposition angående universitetens och högskolor- nas organisation och förvaltning m. m. (1964: 50) .

Enligt kommitténs mening är det angeläget att konsekvenserna av det för- längda studieåret för berörda studenter beaktas bl. a. på det studentsociala om- rådet. Det bör därvid anser kommittén möjliggöras för studenterna att vid be- hov erhålla detta stöd även under de ti- der under de akademiska ferierna, då des- sa enligt studieschemat är belagda av stu— dier. I detta sammanhang vill kommit— tén erinra om 'att förläggning av kurser till ferietid för närvarande i viss ut- sträckning bl. a. tillämpas inom den medicinska utbildningsordningexn. Kom- mittén är dock medveten om att för de manliga studenterna vissa problem kan uppstå i samband med fullgörande av militärtjänstgöringen under sommarmå- naderna. Militärtjänstgöringenböremel- lertid inte vara ett avgörande hinder

då studierna för det stora flertalet stu- denter bör kunna klana's av inom ramen för det akademiska studieåret. Nödvän- digheten av att speciell uppmärksamhet ges åt den reella studietidens längd har ytterligare understrukits genom resul— taten i studiesociala utredningens be- tänkande (SOU 1963: 74) där studieme- del föreslogs endast utgå under den fastställda studietiden för respektive ut- bildningsväg. Härigenom skulle de stu- derandes tillgång till studiemedel inom nu aktuella utbildning vara begränsad till fyra år.

Kommittén har använt sig av begrep- pet totalt studieår om tio månader, som även skall innefatta erforderlig tid för inläsning av kunskapsinnehåll i olika ämnen, samt akademiskt studieår om åtta månader, avseende den tid som med visst undantag vid fakulteten skall reserveras för undervisningen. Inom ramen för det totala studieåret bör det allra största flertalet studerande full- ständigt kunna klara av utbildningen och även tentera i ämnena. Med hänsyn till den spridning, som föreligger i frå— ga om studenternas förutsättningar att inhämta erforderliga kunskaper i ett visst ämne, innebär detta att man bör kunna räkna med att en icke obetydlig andel av studenterna skall kunna avslu— ta sina studier inom den tid, som mot— svaras av det s. k. akademiska studie- året.

Förhör och tentamina

Enligt den föreslagna studieordningen skall i farmacie kandidatexamen ingå följande examensämnen, nämligen oor- ganisk kemi, fysikalisk kemi, organisk kemi, analytisk farmaceutisk kemi, bio— kemi, farmakognosi och galenisk far— macie samt i farmacie magisterexamen på den farmaceutiska linjen följande examensämnen, nämligen farmaceutisk

mikrobiologi, farmakologi och toxiko- logi samt social— och rättsfarmaci. Vi- dare skall fordras godkända slutförhör för farmacie kandidatexamen i statistik samt för farmacie magisterexamen på den farmaceutiska linjen i företagseko- nomi.

Kommittén har tidigare i allmänt studieintensifierade syfte föreslagit in- förande av kontinuerliga kunskapskon- troller under studiegången i form av s. k. (luggningar. De olika kurserna kan i samma syfte avslutas med deltenta- men. I bestämmelserna för den framti- da utbildningsorganisationen bör enligt kommitténs mening införas kravet att den studerande för att få undergå ten- tamen i ett ämne måste styrka, att han på ett tillfredsställande sätt deltagit i de under lärokursen anordnade särskil- da kurserna och laborationsövningarnxa i det ämne, vari tentamen skall avläggas samt att han därvid blivit godkänd i eventuella deltentamina. Dessa delten— tamina skall således till sin karaktär motsvara slutförhören i ämnena stati— stik och företagsekonomi. För slutten— tamen i exempelvis analytisk farma- ceutisk kemi skall således fordras god- känd deltentamen i analytisk farmaceu- tisk kemi I.

En annan form av kunskapskontroll är kurs-förhör. Ett sådant avser ett mer begränsat kunskapsinnehåll, t. ex. den del av ett ämnes omfattning, som av- handlats under laborationer eller de- monstrationer. I galenisk farmaci bör kursförhöret avse laborationerna och utformas på sådant sätt att det kan er- sätta den nuvarande prövningen inför instruktionsapotekaren.

I ämnet social- och rättsfarmaci bör finnas ett kursförhör, som innefattar kontroll av de kunskaper som medde- lats under den praktiska utbildningspe- rioden och under de apotekstekniska seminarierna

Vid avgivande av betyg över de stu- derandes insikter i de särskilda ämne— na bör liksom för närvarande användas följande vitsord, nämligen berömlig, med utmärkt beröm godkänd, med be— röm godkänd, icke utan beröm god- känd, godkänd och icke godkänd. Vid betygens avgivande bör — på liknande sätt som nu är fastställt i nuvarande examensstadga — hänsyn tas icke blott till resultaten av tentamen utan även till de färdigheter, som den studerande ådalagt vid laborationsövningar, kurs- förhör m. m.

I studiebefrämjande syfte har farma- ceututbildningskommittén föreslagit in- förande av särskilda tentamensspärnar framför vissa .avsnitt av utbildningen. I denna fråga hänvisas till vad kommit- tén anfört under avsnittet »Begränsning av studietiden».

I nuvarande examensstadga faststäl- les, att studerande, som efter genom- gången lärokurs icke inom två år efter lärokm'sens avslutande avlagt godkänd tentamen i samtliga ämnen, hänvisas till förnyad genomgång av lärokursen, för såvitt icke lärarkollegiet, på därom gjord ansökan, finner skäligt besluta annorlunda. Lärarkollegiet äger vidare besluta, huruvida studerande skall med- givas rätt att begagna sig av undervis- ningen vid mer än två lärokurser för apotekarexamen. Motsvarande bestäm- melser _ som för övrigt hittills endast undantagsvis kommit till tillämpning —— bör enligt kommitténs mening ute- slutas i den nya examensstadgan.

Vad som i nuvarande stadga angivits om rätt till omtentamen i ett ämne samt rätt till efterprövning för vinnande av högre betyg i ett ämne, som ingått i exa— men, föreslås medtagas i den nya exa- mensstadgan. Vidare föreslås ingå be— stämmelse, att tentamen efter förord- nande av examinator eller efter påford- ran av den studerande skall kunna för-

rättas inför öppna dörrar. Därvid skall representant för fia-kultetens utbild- ningsnämnd deltaga. Denna bestämmel- se föreslås ersätta nuvarande stipula- tion, att studerande äger rätt begära tentamen inför lärarkollegiet, som där- vid bestämmer det betyg, som skall till- delas den studerande.

I övrigt föreslår farmaceututbild- ningskommittén, att den nya examens- stadgan anpassas efter de regler, som gäller för övriga examina vid univer- sitet och högskolor.

Behörighetsregler för yrkesutövning

För närvarande gäller den bestämmel- sen att den som avlagt apotekarexamen erhåller legitimation som apotekare av medicinalstyrelsen. Legitimerad apote- kare har behörighet att på eget ansvar tillreda och expediera läkemedel på apotek och han kan också förordnas att förestå apotek, Däremot äger han icke rätt inneha eget apotek förrän han under minst fyra år tjänstgjort på apotek. Farmaceututbildningskommittén har syftat till att farmacie magisterexamen på farmaceutiska linjen skall ge mot- svarande behörighet som apotekarexa- men. Vid en jämförelse mellan den hit— tillsvarande apotekarexamen och den föreslagna farmacie magisterexamen på den farmaceutiska linjen står det klart, att den nya utbildningen ger en allsidi- gare och i vissa fall också grundligare kunskaper i de farmaceutiska läroäm- nena. Dock är det uppenbart att den avsevärda nedskärningen av apoteks- praktiken gör att den nyexaminerade farmacie magistern har en mera be- gränsad erfarenhet av praktiska apo— teksfrågor än vad en nyexaminerad apotekare haft. Kommittén är medveten om att man på denna grund på sina håll kan ifrågasätta, om en farmacie

magister omedelbart bör erhålla apote- karlegitimation. Härom vill kommittén anföra följande.

Då det gäller att bereda och expedie— ra läkemedel är det ingen tvekan om att magisterns kunskaper är tillräckligt omfattande för att han utan någon som helst risk skall kunna anförtros att på eget ansvar fullgöra dessa arbetsupp- gifter. Kommittén erinrar om att tyngd- punkten i utbildningen lagts på sådana för apoteksexpeditionen centrala äm— nen som olika kemiska discipliner icke minst organisk kemi, galenisk farmaci samt social- och rättsfarmaci. Vidare ingår icke obetydliga kurser i farma- kognosi, mikrobiologi, farmakologi och toxikologi.

Vad angår frågan om rätt att förestå apotek kan man möjligen ställa sig tvek- sam. Kanske kunde man tänka sig att generellt kräva viss kvalifikationstid efter examen innan föreståndarkompe- tens kan förvärvas. Lika litet som inom andra områden torde det dock vara normalt att man är beredd att tilldela en nyexaminerad person helt och fullt ansvar inom ett stort yrkesområde. Först så småningom allt efter det att vanan vid arbetsförhållandena växer fram ökar också arbetsuppgifternas svårighetsgrad och därmed också an- svaret. Detta är en utveckling, som för olika personer kan gå mer eller mindre snabbt. Det egna ansvaret inför upp- gifterna och tarbetsgivarnas bedömning av den anställdes kapacitet torde i detta hänseende vara en väl så god garanti mot allvarliga misstag i arbetet som fö- reskrifter om viss praktik.

Icke minst inom det dynamiska läke— medelsområdet är det nödvändigt att ut- bildningen i viss mån fortgår under hela den yrkesverksamma tiden. Det är endast genom fortsatt praktisk ut- bildning på specialiserade befattningar och genom fortlöpande teoretisk vida-

reutbildning som full kompetens kan uppnås och vidmakthållas för mera krävande befattningar. Särskilda spe- cialregler härom torde dock icke vara påkallade.

Kommitténs uppfattning är sålunda att farmacie magister på den farma- ceutiska linjen bör erhålla legitimation

som apotekare. Huruvida dylik legiti- mation automatiskt bör medföra rätt att förestå apotek är i sammanhanget en fråga av underordnad betydelse. Det torde närmast få ankomma på medici- nalstyrelsen att i sinom tid göra de er- forderliga värderingarna i detta av— seende.

KAPITEL 14

Farmaceutisk fortbildningsverksamhet

Farmaceutisk fortbildning åren 1954—64

Den systematiska fortbildningsverksam- heten startades av Sveriges farmacevt— förbund år 1954. Ledningen av verk- samheten övergick 1956 till ett för de båda farmaceutiska fackförbunden ge- mensamt organ kallat Apotekarsociete- tens och farmacevtförbundets studie- nämnd.

Tyngdpunkten i verksamheten har varit centrala kurser, i allmänhet för- lagda till farmaceutiska institutet i Stockholm. Kurserna har omfattat 3— 14 dagar, och t. 0. m. 1963 har anord- nats 42 kurser för apotekare och 26 kurser för receptarier.

Vid sidan av den centrala kursverk- samheten har studienämnden bedrivit förlagsverksamhet, som omfattat kom- pendier inom för fortbildningen cent- rala ämnesområden samt service be- träffande nyheter på läkemedelsområ- det. Denna service har haft formen av en 8—10 gånger årligen utkommande tidskrift med litteraturrefenat samt ett kartotek med kemiska och farmakolo- giska data rörande alla på den svenska marknaden förekommande läkemedel.

En lokal studieorganisation har ock- så organiserats, vilken genom före- dragsverksamhet givit information på aktuella farmaceutiska ämnesområden och sökt skapa vidgat intresse för ef- terutbildning.

Den centrala kursverksamheten hade

under studienämndens första är sin hu- vuduppgift i s.k. grundkurser, som avsåg att ge äldre farmaceuter del av kun- skapsmaterial, som under de senaste åren infogats i undervisningen vid in- stitutet. Bland viktigare ämnesområden kan nämnas farmakologi, farmaceutisk kemi och biokemi.

Studienämnden har också tagit upp ämnesområden som inte finns på far- maceutiska institutets studieplaner, men som bedömts av värde i den farmaceu- tiska yrkesutövningen. Hit hör före- tagsekonomi, (apoteksadministration och lagerhållningsfrågor.

Den senaste utvecklingen på olika farmaceutiska fackområden har be- handlats i särskilda s. k. nyhetskurser. En kurstyp, som benämnts läkemedels- nyheter, har behandlat aktuella läke- medelsgrupper ur farmakologiska, ke- miska och galeniska synpunkter. Andra kurser har behandlat den under de se- naste åren genomförda revisionen av de grundläggande författningarna rö- rande handhavandet av läkemedel och gifter.

För apotekare med speciella arbets- uppgifter har vidare anordnats kurser behandlande klinisk kemi, analytisk kemi, radioaktiva isotoper och galenisk farmaci.

I grundkurser och Specialkurser har i vissa fall getts möjligheter till kun- skapskontroll genom tentamen eller slutprov.

Direkta kurskostnader såsom före-

läsar- och handled—ararvoden har beta- lats av kursdeltagarna i form av kurs- avgifter. Apotekarsocieteten och Sveri- ges farmacevtförbund har givit fort- bildningsverksamheten stöd genom år- liga anslag om 25000 kr. från vardera organisationen. Anslagen har utnyttjats till reseersättningar och nedsättning av kursavgifter för deltagare boende utom kursorten, till arvoden till kursledare samt till administration m. 111.

Under 1964 har studienämnden ge- nom ökade ekonomiska bidrag från fackförbunden givits möjligheter till in- tensifierad verksamhet, och i sina an— slagsäskanden för 1956 har studie— nämnden begärt medel till en avsevärd ökning av verksamheten, som bl. a. fö— reslagits innefatta korrespondensstu- dier i farmakologi och ekonomi, kurser för föreståndare vid sjukvårdsinrätt- ningarnas centralförråd samt informa- tionsteknik. Den utvidgade verksamhe- ten har beräknats kräva ett ekonomiskt stöd från fackförbunden på omkring 120 000 kr.

Det sammanlagda deltagarantalet i studienämndens kurser under 10-års- perioden 1954—1963 har varit 980 apo- vtekare och 700 receptarier, vilket bör ses mot bakgrunden att omkring 760 apotekare och 1 700 receptarier f. n. är yrkesverksamma.

Kommitténs överväganden och förslag

Farmaceututbildningskommittén har ti- digare anfört att enligt dess mening en apotekares utbildning inte kan anses vara avslutad i och med förvärvande av farmacie magisterexamen. Utveck- lingen inom läkemedelsområdet går allt snabbare och läkemedelsfloran växer i accelererad takt. Därvid måste vidtagas organisatoriska förändringar, som le- der till nya och i många fall speciella arbetsuppgifter. Liksom i alla andra

akademiska yrken kräves i det farma— ceutiska att en successiv påbyggnad sker efter avlagd examen. Denna konti- nuerliga utbildning måste i framtiden enligt kommittén i än högre grad än vad som i dag är fallet vara ett naturligt moment i det dagliga arbetet. Hela ansvaret för den fortsatta utbild- ningen faller emellertid inte på den far— maceutiska utbildningsorganisationen. Förvärvandet av de insikter, som skall göra apotekaren kompetent till mer kvalificerade befattningar bör enligt ovan huvudsakligen ske genom prak- tiskt arbete inom respektive verksam- hetsområde. Det är dock angeläget, att den praktiska tjänstgöringen kan kom- pletteras med teoretisk undervisning på så sätt, att centrala problem inom skil— da läkemedelsfält belyses.

Kommittén vill understryka värdet av den tidigare redovisade fortbild- ningen, vilken bedrives i de farmaceu- tiska yrkesorganisationernas regi och de positiva resultat som följt i dess spår. Det är dock nödvändigt att denna fortbildning kan ges ökade resurser och ävenledes bedrivas i nya former. Enligt kommitténs mening bör farmaceutiska fakulteten lämpligen kunna ges möjlig— het att meddela viss fortbildning, där mer avancerade Specialkurser inom det expansiva läkemedelsområdet ges före- träde. Det bör vara en naturlig utveck- ling för den farmaceutiska utbildning- en, liksom för andra utbildningsvägar, att möjlighet ges till påbyggnad av tidi- gare grundexamen.

Kommittén finner sålunda, att det vore av värde, om vid farmaceutiska fakulteten kunde anordnas särskilda fortbildningskurszer för blivande spe- cialiser inom skilda fält av läkemedels- området. Ämnesområdena för kurserna bör sålunda växla för att kunna tillgo— dose de skilda behoven. Inom vissa om- råden kan kurserna behöva anordnas

tätare medan inom andra områden kanhända det räcker med en kurs för en relativt lång tidsperiod. För att be— döma behovet av nu aktuell kursverk- samhet är det av vikt att farmaceutiska fakulteten håller intim kontakt med yrkeslivet. Det nyinrättade utbildnings— rådet för farmaceutisk utbildning bör underlätta upprätthållandet av erfor- derlig kontakt i utbildningsplanering- en mellan farmaceutiska fakulteten och avnämarna av farmaceutiskt utbildad arbetskraft.

Med hänvisning till vad ovan anförts föreslår farmaceututbildningskommit- tén att möjligheter beredes för farma-

ceutiska fakulteten att anordna fort- bildningskurser. Med hänsyn till att den nu föreslagna organisationen är en ny- het och att man saknar erfarenheter om bl. a. kursernas lämpliga uppläggning och omfång bör kursverksamheten till att börja med utformas försöksvis. Kommittén föreslär med stöd av ovanstående att anslag beviljas farma- ceutiska fakulteten för anordnandet av fortbildningskurser. Kommittén räknar därvid med att inledningsvis ett årligt anslag om 50 000 kronor erfordras för föreläsningsarvoden samt för anordnan— det av demonstrationer med tillhörande materialkostnader m. m.

KAPITEL 15

Forskarutbildningen

Inledande översikt

1955 års universitetsutredning utgick i sitt betänkande över universitetens och högskolornas organisation och förvalt- ning (SOU 1963:9) från den allmänna förutsättningen, att universiteten och de vetenskapliga högskolorna även i fortsättningen skulle ha den dubbla uppgiften att vara centra för forsk- ning och läroanstalter för akademisk utbildning. Beträffande forskningen framhöll utredningen, att befattningsha- vare, som innehade tjänst, med vil- ken var förenad skyldighet att forska, därmed också hade tillförsäkrats möj— lighet till »fritt vald personlig forsk- ningsinsats» inom arbetsområdet. Fors- karna skulle därför erhålla tillräck— liga resurser för sin forskning från lä- roanstaltens basorganisation och/eller efter prövning från forskningsråden. Dessa av utrednnigen framförda syn- punkter accepterades allmänt av re- missorganen.

I Kungl. Maj:ts proposition angående universitetens och högskolornas orga- nisation och förvaltning m. m. (1964: 50) delade föredragande departements- chefen universitetsutredningens ovan nämnda uppfattning. Universitet och högskolor skulle sålunda alltfort ha till uppgift att på vetenskaplig grund bedriva forskning och utbildning. Re- surserna borde dimensioneras med hän— syn härtill och ställas till förfogande dels direkt till läroanstalterna i form

av en basorganisation, omfattande tjäns- ter, lokaler, utrustning m. m., dels indirekt via forskningsråden för ge- nomförande av projekt, som krävde speciella resurser.

I olika sammanhang har från stat— liga myndigheter och utredningar samt från avnämare m. fl. framhållits, att den snabbt fortgående expansionen inom flertalet av samhällets verksamhetsgre- nar kräver en avsevärd utbyggnad av resurserna för universitetens forsk— nings- och undervisningsorganisation. En betydelsefull del i en sådan utbygg- nad utgör en upprustning för högstadie- undervisnin'gen och forskarutbildning- en, innefattande jämväl en effektiviserad forskarrekrytering Och en breddning av forskarkarriären. Det starka behovet av forskare och andra personer med högre akademisk utbildning inom hela vårt samhälle gör det till en angelägenhet av största betydelse, att universitet och högskolor med det snaraste utbygges i tillräcklig omfattning för att täcka detta behov.

Under senare år har i olika samman- hang framförts förslag om effektivare och utökad forskarutbildning och fors- karrekrytering vid våra universitet och högskolor, bl. a. av 1955 års universi- tetsutredning i dess betänkande »Den akademiska undervisningen. Forskarre- kryteringen» (SOU 1957: 24) och »Forskningens villkor och behov» (SOU 1958: 32). Även chefen för ecklesiastik- departementet har i flera propositioner

framhållit behovet av förbättrad fors- karutbildning och har den 5 juni 1963 tillsatt en kommitté (1963 års forskar- utredning) för utredning rörande fors- karutbildningen och forskarkarriären jämte därmed sammanhängande pro- blem. I direktiven framhåller departe- menttschefen, att »starka skäl kan anfö- ras för en undersökning av forskarut- bildningen och den vetenskapliga kar- riären i dess skilda faser med syfte att åstadkomma en fast grund för en re- form på detta område».

Efter förslag av 1963 års forskarut- redning har 1964 års riksdag med an— ledning av propositionen 1964: 82 vidta- git vissa åtgärder för att provisoriskt ef- fektivisera och förstärka utbildningen på högstadiet främst vid de filosofiskalfa- kulteterna. Övriga utbildningslinjer vid universitet och högskolor kan emeller— tid även bli delaktiga av dessa åtgär- der, som ger universitetsmyndigheterna ökade möjligheter att tillhandahålla kva- lificerade lärarkrafter för forskarutbild- ning och forskarhandledning.

Vad som ovan som allmänt omdöme anförts beträffande behovet av upprust- ning av universitets- och fackhögskole- organisationen med särskilt beaktande av högstadieundervisning och forskar- utbildning gäller enligt farmaceututbild- ningskommitténs mening i särskilt hög grad för farmaceutiska institutet, som se- dan länge nödgats arbeta under starkt underdimensionerade förhållanden. Som i annat sammanhang närmare framhål- lits har utvecklingen på läkemedelsom- rådet under de senaste årtiondena va- rit starkt expansiv. Ett intensivt forsk- ningsarbete pågår på olika forsknings- laboratorier runt om i världen i syfte att komplettera vår läkemedelsarsenal med farmaka, som har god terapevtisk effekt och minsta möjliga biverkningar. I detta arbete medverkar en framgångs— rik svensk industri, som i allt större

omfattning försäljer sina läkemedel även i utlandet.

Farmaceutiska institutet har enligt farmaceututbildningskommittén haft svårt att uppfylla de krav på väsentligt ökade insatser i forsknings- och under- visningshänseende som framkommit som följd av nämnda utveckling på lä- kemedelsområdet. Det är därför bety- delsefullt att såväl ökade lokala som personella och materiella resurser till- föres den farmaceutiska forsknings- och undervisningsorganisationen.

Åtgärder för att modernisera och in- tensifiera undervisningen till akademisk grundexamen (farm. kand.- och farm. mag. examina) har avhandlats i kap. 11 och 12. I det följande lämnas en kort- fattad historik och förslag till åtgär- der för att främja och intensifiera fors- karutbildningen vid institutet, varvid i anslutning härtill även avhandlas frå- gor om forskarrekrytering och forskar- karriär.

Redan i 1901 års stadga angavs som farmaceutiska institutets uppgift att ut- över meddelande av undervisning -—— »främja utvecklingen av de vetenska- per, som tillhöra institutets verksam- het». Även i nu gällande stadga finnes intagen en liknande bestämmelse. In- stitutets lärare har sålunda sedan länge skyldighet att förutom undervisning även bedriva forskning. 1945 års far- maceututbildningssakkunniga framhöll i sitt betänkande (SOU 1948:46), att forskningen vid institutet försvårades och på vissa områden nästan omöjlig- gjordes genom lärarpersonalens fåtalig- het, saknaden av tekniska och andra biträden, trånga och otidsenliga loka- ler och den otillräckliga apparat- och instrumentutrustningen. De av de sak- kunniga föreslagna åtgärderna, bl. a. inrättande av ytterligare professurer, har emellertid endast i begränsad om- fattning blivit genomförda. Fortfarande

är institutet för sin forskning och fors- karutbildning i starkt behov av en ny- byggnad med moderna och tillräckliga lokaler, förstärkning av personalstaten med särskilt beaktande av topptjänster för forskning, forskarutbildning och högstadieundervisning samt väsentligt ökade anslag till utrustning, försöks- djur m. m.

De sakkunnigas förslag om inrättan- de av licentiatexamen och farmacie doktorsgrad har numera genomförts. Farmacie licentiatexamen kan sålunda avläggas alltsedan 1951. I denna examen ingår — som angivits i särskild redo— görelse i kap. 9 — två ämnen, nämligen ett huvudämne och ett biämne. Licen- tianden skall dessutom framlägga för godkännande en i anslutning till egen forskning utarbetad licentiatavhandling. Fram till och med vårterminen 1964 har denna examen avlagts av 20 stu- derande. Antalet licentiatstuderande har emellertid ökat under 1960-talet och utgör under vårterminen 1964 24 stu- derande. Farmacie doktorsgrad, som in- rättades 1954, har förvärvats av tre licentiater.

För publicering av vetenskapliga forskningsresultat förordade de sakkun- niga utgivande av en vetenskaplig far- maceutisk tidskrift. Denna skulle med statsunderstöd utgivas av apotekaror— ganisationerna under namnet »Acta pharmaceutica suecica». En sådan tid- skrift utges fr. o. m. innevarande år (1964) såsom en vetenskaplig bilaga till Svensk farmaceutisk tidskrift. Tid- skriften avses få en internationell sprid- ning.

Farmaceututbildningskommittén har tidigare framhållit nödvändigheten av att resurser tillskapas vid farmaceutis- ka institutet för en intensifierad och effektiviserad forskningsverksamhet, som bör hållas på den höga nivå, som den snabba utvecklingen på läkemedels-

området kräver. För detta ändamål er- fordras en slagkraftig forskningsorga- nisation med särskilt beaktande av fors- karrekrytering, forskarutbildning och forskarkarriär. Med hänsyn till att far- maceutiska institutet är landets enda högskola på sitt område och som sådan har huvudansvaret för forskarutbild- ningen i landet, är det angeläget, att denna kan bedrivas i en sådan omfatt- ning, att den tillgodoser icke endast in- stitutets eget behov utan i erforderlig omfattning även behovet inom andra statliga och enskilda vetenskapliga far— maceutiska centra i landet. Utöver vad som för forskarutbildning tidigare fram- lagts beträffande behovet av större och modernt inredda lokaler samt ökade personella och materiella resurser med särskild hänsyn tagen till flera topp- tjänster för forskarhandledning och högstadieundervisning, får utredningen anföra följande motiveringar för ökade resurser till forskarutbildning. Kommit— tén kommer därvid att beakta frågorna om forskarrekrytering, licentiatutbild— ning m. m. och forskarkarriär var för

sig.

Forskarrekryteringen

En breddad forskarrekrytering med möjlighet att tillvarataga forskarhegåv- ningarna är en av de betydelsefullaste åtgärderna för att främja forsknings- verksamheten vid institutet. Vetenskap- lig utbildning och forskning måste för den studerande göras till ett konkur- renskraftigt alternativ bland de olika verksamhetsgrenarna inom farmacin. På grund av brist på befattningar och resurser i övrigt lämnar för närvaran- de många begåvningar alltför tidigt hög- stadieundervisningen och forskningen för tryggare utkomstmöjligheter på and- ra håll.

För forskarrekryteringen vid institu-

tet, erfordras framför allt — utöver en stimulerande miljö med tillräckliga lo— kaliteter och utrustning — forskarre- kryteringstjänster och stipendier i en omfattning och med sådan lönesättning, att de förmår ge trygghet under forskar- utbildningen.

Ur forskarrekryteringssynpunkt är det väsentligt att möjligheter skapas för studerande att påbörja en forskarut- bildning tidigt. Det är nämligen myc- ket svårt att få en person, som redan engagerat sig i yrkesarbete, att återgå till forskningen.

Av stor betydelse för en ung män- niskas beslut att påbörja eller fortsätta en forskarutbildning är de försörj- ningsmöjligheter och det mått av trygg- het, som forskarbanan kan erbjuda. Det är därför angeläget, att lönesättningen av de första tjänsterna i forskarkarriä- ren på institutet, amanuens- och assis- tentbefattningarna liksom storleken av de stipendier, som kan komma i fråga för nu aktuella ändamål motsvarar den lönenivå, som gäller för flertalet befatt- ningar avsedda för yngre farmaceuter på apotek eller på statliga och privata laboratorier. Tjänstgöringsskyldigheten för assistent- och amanuenstjänsterna omfattar såväl forskning som undervis- ning och institutionsarbete, men forsk- ningen bör ges en sådan prioritet, att befattningshavaren beredes tillfälle att i stor omfattning ägna sig åt sitt ve- tenskapliga licentiatarbete och utbild- ning i övrigt.

För stimulering av forskarrekrytering- en är det också av stor betydelse att sådana tjänster som forskarassistenter inrättas i tillräckligt antal och att vid institutet finnes e. o. docentbefattningar och efter hand även forskardocenttjäns- ter. Befintligheten av dylika befattning- ar bidrager säkerligen till att stimulera rekryteringen att göra forskarens yrke mera attraktivt.

Kommittén » återkommer till frågor om rekryteringstjänster m. m. i sam- band med att kommittén behandlar forskarkarriären.

Licentiatutbildningen m. m.

I direktiven till 1963 års forskarutred- ning, anger föredragande departements- chefen forskarutbildning som »utbild- ning _— i form av studier, avhand- lingsarbete, undervisning och handled- ning — inte endast av blivande fors- kare i egentlig mening utan av alla dem som — oavsett yrkesmål —— efter en akademisk eller motsvarande grund- examen fortsätter sina studier mot hög— re examina». Kommittén inlägger i fort- sättningen denna innebörd i ordet fors- karutbildning.

Som tidigare omnämnts är forskarut- bildningen avsedd att ge en ändamåls— enlig vetenskaplig utbildning dels till personer, som skall fylla farmaceutiska institutets eget behov av forskare och lärare i olika befattningar, dels till per— soner, som skall arbeta som forskare inom industri och andra farmaceutiska forskarcentra. Bristen på personer med sådan vetenskaplig utbildning är för närvarande stor, icke minst genom att yrkesfältet för personer med farma- ceutisk utbildning alltmera breddas.

Enligt kommitténs uppfattning er- fordras för en effektivisering av fors- karutbildningen vid institutet i första hand ett tillräckligt antal högt kvalifi- cerade forskar- och lärarkrafter med goda möjligheter till såväl forskarhand- ledning som eget forskningsarbete. Det bör särskilt beaktas, att det ökade in- taget av studenter under 1950-talet icke lett till motsvarande ökning av kvalifi- cerade lärartjänster, vilket förhållande ytterligare försvårat möjligheterna till forskning och forskarutbildning jämte högstadieundervisning. Institutet är så-

lunda i starkt behov av ett antal nya topptjänster för en effektiv licentiand- och doktorandhandledning och för oli- ka former av effektiv högstadieunder- visning i de olika läroämnena. Det er- fordras även universitetslektorer för lågstadieundervisningen för att ge pro- fessorerna mera möjlighet till forskar- handledning. Av betydelse för forskar— handledningen är även tillgång till do— cent- eller forskardocenttjänster samt tillgång till bl. a. av forskningsråden understödda forskargrupper vid den farmaceutiska fakulteten.

Det är angeläget att utbildningen för grundexamen och efterföljande licen- tiatexamen och doktorsgrad (eller mot— svarande slutexamen, se nedan) i fort- sättningen göres så effektiv som möj- ligt och att densamma även förkortas genom att de kvantitativa fordringar— na minskas till förmån för de kvalita- tiva kraven. En ökad »genomströmning» av studerande inom högstadiet är nöd- vändig för att kunna tillgodose såväl industrins behov av kvalificerad ar- betskraft som det ökade krav på lärare och forskare, som en vidgning av den farmaceutiska utbildnings- och forsk- ningsorganisationen kräver. Från in- dustrin har framhållits, att doktorsgra- den helst bör ernås före Bil-årsåldern, enär industrin önskar erhålla unga fors- kare, som lätt kan anpassa sin forsk- ning efter industrins arbetsuppgifter.

SOm en åtgärd i syfte att stimulera forskarrekryteringen är det således av betydelse att grundutbildningen icke onödigt förlänges. För närvarande er- håller varje studerande, som önskar av- lägga apotekarexamen (grundexamen), undervisning vid farmaceutiska institu- tet i tre år. Därtill kommer ytterligare omkring ett och ett halvt år, innan samtliga tentamina förutom social— och rättsfarmaci är avlagda. Tjänstgöring som apotekselev omfattar i regel två

år. Den sammanlagda tiden för apote- karutbildningen blir sålunda i regel omkring sex och ett halvt år. Först ef ter avlagd apotekarexamen kan en stu- derande påbörja licentiatutbildningen. Den effektiva studietiden för licentiat- utbildningen beräknas för närvarande omfatta omkring tre år.

Enligt farmaceututbildningskommit- téns förslag (kap. 11) omfattar grund— utbildningen två och ett halvt år fram till en farmacie kandidatexamen. Där- efter kan den studerande avlägga exa- men (farmacie magisterexamen) an- tingen på farmaceutiska eller medicins- ka linjen. Studietiden på dessa linjer- är beräknad till ett och ett halvt år. Det är sannolikt att åtskilliga farmacie- kandidater får intresse för forskning" och beslutar sig för att fortsätta med? vetenskapligt arbete först vid utbild- ningen under farmaceutiska linjens åt-' tonde termin, varvid de studerande äg- nar sig åt fördjupade studier i endast ett ämne.

Även om kommittén håller för troligt att det stora flertalet studerande kom— mer att påbörja sina licentiatstudier först efter avlagd farmacie magister— examen på farmaceutisk- eller medi- cinsk linje, har kommittén ansett det vara värdefullt att licentiatstudier kan påbörjas direkt efter farmacie kandi- datexamen för speciella forskarbegåv— ningar. Studerande, som direkt efter famacie kandidatexamen önskar påbör- ja licentiatstudier i farmakologi, toxi— kologi eller mikrobiologi, måste dock först på den farmaceutiska linjen ge- nomgå sjätte terminens kurser och ten— tamina i nämnda ämnen. För påbör- jande av licentiatstudier i övriga äm— nen avgör ämnesföreträdaren från fall till fall, huruvida och i så fall i vilken omfattning nämnda kurser och tenta-' mina är erforderliga. Samma förfa- ringssätt bör tillämpas vid! ett ställ—

ningstagande till i vilken omfattning licentiand skall deltaga i undervisning- en på farmaceutiska linjens åttonde ter- min, som omfattar specialisering i ett enda ämne.

Inom universitetskretsar diskuteras livligt frågan om reformering av nuva- rande licentiatexamen och doktorsgra- den. Skall den nuvarande ordningen bibehållas, eller skall licentiatexamen helt avskaffas och doktorsgraden en- dast byggas på doktorsavhandling efter akademisk grundexamen på samma sätt som nu gäller för bl. a. medicine dok- torsgrad (medicine licentiatexamen är att betrakta som grundexamen)? En- ligt ett tredje förslag skulle licentiat- examen och doktorsgrad med interna- tionella förhållanden som jämförelsema- terial sammanföras till en gemensam vetenskaplig examen, doktorsgraden, varvid de kvantitativa men ej de kva- litativa fordringarna skulle sänkas. Stu- dierna för den nya doktorsgraden skul- le sålunda påbörjas efter den akade- miska grundexamen. Den högre slut- examen skulle därvid omfatta högsta- diekurser och egna studier jämte ett vetenskapligt arbete, som vore mindre än nuvarande doktorsavhandling men något större än en ordinär licentiat- avhandling.

Nämnda forskarutbildningsfråga är för närvarande föremål för utredning (1963 års forskarutredning). Då under- sökningarna härvidlag torde komma att beröra all hösgtadieutbildning inom universiteten och högskolorna, finns det ingen anledning för farmaceututbild- ningskommittén att nu isolerat lägga fram ett konkret förslag till reformerad forskarutbildning inom det farmaceu- tiska området. Kommittén kommer så- ledes, när det gäller utformningen av den farmaceutiska forskarutbildningen, att utgå från nuvarande organisation med farmacie licentiatexamen och far-

macie doktorsgrad. Kommittén räknar dock med att utformningen av även den farmaceutiska forskarutbildningen se- nare kan komma att ändras som resul- tat av forskarutredningens arbete.

I det följande redovisar farmaceut- utbildningskommittén utformningen av den farmaceutiska licentiatutbildningen.

Licentiatutbildningen är en betydel- sefull del av forskarutbildningen, dels för utbildning av forskare i egentlig mening för forskarkarriär vid farmaceu- tiska fakulteten eller för andra farma- ceutiska forskningscentra i landet, dels ock för utbildning av personer, som ut- över en akademisk grundexamen för sina kommande yrkesuppgifter önskar en fördjupad praktisk—vetenskaplig ut- bildning i något av de farmaceutiska läroämnena. Det råder ett stigande be- hov av och samtidigt brist på båda ka- tegorierna av här omnämnda farmaceu- tiskt licentiatutbildade personer. Vid ett ställningstagande till innehållet i och omfånget av en effektiv och ratio- nellt organiserad licentiatutbildning måste sålunda särskilt beaktas, att den starkt expanderande läkemedelsindu- strin i allt större omfattning har behov av såväl högt kvalificerade forskare som personer med fördjupad utbildning i nå- got ämne utöver farmaceutisk grund- examen.

Vid uppläggning av licentiatstudierna måste härutöver tas hänsyn till att den farmaceutiska forskarutbildningen numera måste tillgodose ett väsentligt bredare yrkesfält än tidigare och att undervisningen _— som följd härav _— med hänsyn till kommande yrkesupp- gifter i stor omfattning bör bli diffe- rentierad.

Med nämnda riktlinjer som utgångs- punkt framlägger kommittén sina syn- punkter på själva uppläggningen av den farmaceutiska licentiatutbildning- en. Denna bör omfatta såväl vetenskap-

ligt arbete som studiekurser. Det ve- tenskapliga arbetet bör som hittills ut- mynna i en licentiatavhandling, som eveneutellt även bör kunna utvidgas till doktorsavhandling. Studiekurserna bör främst omfatta föreläsningar, se- minarier, laborationer och enskilda stu- dier. Seminarierna bör ges en central betydelse, där licentianden på olika sätt aktivt medverkar. Litteraturstu- dierna bör planläggas så att licen- tianden får fördjupade kunskaper i läroämnets viktigaste delar och dess- utom specialiserar sig inom ett mindre fält, som i allmänhet faller inom licen- tiatavhandlingens arbetsområde. Under laborationerna bör licentianden bl. a. bli väl förtrogen med de experimen- tella metoder, som vanligen användes inom hans kommande yrkesområde. Enligt farmaceututbildningskommitténs mening bör licentiatstudierna endast omfatta ett läroämne. Det s. k. biämnet bör sålunda utgå.

Farmaceututbildningskommittén vill understryka betydelsen av att utbild- ningen till licentiatexamen meddelas inom en fast angiven ram samt av att resurser tillskapas för effektiv forskar- handledning under studierna. Studie- tiden skulle härigenom kunna reduce- ras utan avkall på utbildningskvalite- ten. En förbättrad genomströmning på licentiatutbildningsnivå borde sålunda kunna erhållas.

Efter här angivna riktlinjer bör li- centiatexamen sålunda kunna avläggas omkring tre år efter farmacie kandi- datexamen eller två år efter farmacie magisterexamen. Den sammanlagda studietiden för farmacie licentiatexa- men beräknas sålunda komma att upp- gå till fem å sex år.

Den av farmaceututbildningskommit— tén föreslagna forsknings- och under- visningsorganisationen bör kunna med- giva en integrerad utbildning med me-

dicinska och naturvetenskapliga ämnen även på licentiatstadiet. För ämnena farmakologi, toxikologi och farmaceu- tisk mikrobiologi liksom för ämnet so- cial— och rättsfarmaci bör en samord- ordning i detta avseende kunna ske med medicinsk fakultet och för kemiämne- na bör en liknande samordning kunna etableras med naturvetenskaplig eller teknisk fakultet.

Kommittén får i detta sammanhang hänvisa till att enligt den filosofiska examensstadgan universitetskanslern kan medgiva studerande rätt att bl. a. i filosofie licentiatexamen medtaga äm- ne, som tillhör annan än filosofisk fa- kultet eller annat lärosäte. Kommittén förutsätter, att i den farmaceutiska exa- mensstadgan skall föreskrivas möjlig- het att på motsvarande sätt i farmacie licentiatexamen medtaga ämne från me- dicinsk, matematisk-naturvetenskaplig och teknisk fatkultet (motsvarande). Kommittén anser sig dock icke böra närmare angiva, hur ett dylikt samar— bete på licentiatutbildningsnivå skulle etableras med hänsyn till växlande för- utsättningar för olika läroämnen.

Farmaceututbildningskommittén har här icke anledning att framlägga för- slag till detaljerade studieplaner i de olika ämnena. Det bör senare ankom- ma på vederbörande universitetsorga- nisation att framlägga förslag om och fastställa dylika studieplaner.

Farmacie licentiat bör, som tidiga- re framhållits, även fortsättningsvis kunna förvärva farmacie doktorsgrad efter att ha författat, utgivit och offent- ligen försvarat en vetenskaplig avhand- ling över ämne, som står i samband med den studerandes genom licentiat- examen vitsordade studier. Under tiden för avhandlingsarbetet bör doktoranden jämväl kunna följa lämpliga delar av undervisningen för licentiater. Det är betydelsefullt, att doktorand-en även un-

der avhandlingsarbetet erhåller effek- tiv och organiserad forskarhandledning.

Forskarkarriären

Med forskarkarriär avser kommittén i detta sammanhang forskarbanan och lärarbanan vid universitet och högsko— lor liksom de olika forskarbefattningar, som bekostas av de olika forsknings- råden.

Forskarkarriären vid universitetsor- ganisationen består för närvarande av från toppen räknat professurer, labo- raturer, fasta forskardocent- och do- centbefattningar samt forskarassistent-, assistent- och amanuensbefattningar liksom licentiand- och doktorandstipen- dier. Innehavarna av samtliga dessa tjänster m. rn. utöver forskardocent- tjänsterna och stipendierna har samti- digt skyldighet att deltaga i den lägre undervisningen. För enbart undervis- ningens behov finns dessutom univer- sitetslektorat.

Frågan om forskarkarriärens utform- ning är nu föremål för utredning (1963 års forskarutredning). Farmaceutut- bildningskommittén kommer i sitt för- slag till personalorganisation att i stort utgå från nuvarande forskarkarriäror- ganisation, men förutsätter att den far- maceutiska forskarkarriären senare an- passas i enlighet med den lösning, som kan komma att bli resultatet av fors- karutredningens arbete.

'Amanuens- och assistentbefattning- arna är forskarkarriärens första befatt- ningar och närmast att betrakta som forskarrekryteringstjänster. Amanuen- ser. och assistenter skall medverka i undervisningen och biträda institutio- nernas ordinarie lärare i dessas forsk- ningsarbete liksom deltaga i institu- tionsarbetet i övrigt. Tjänstgöringsskyl- digheten härför uppgår för assistent till .1 000 timmar per läsår, för förste ama-

tjänster. —kommittén är rekryteringsvärdet av nu-

nuens till 600 timmar per läsår samt för tredje amanuens till 400 timmar per läsår. Härutöver skall dessa befatt- ningshavare under motsvarande tid er- hålla högstadieundervisning samt be— driva eget arbete på vetenskaplig av- handling för t. ex. licentiatexamen.

För behörighet till tjänst som fors- karassistent fordras licentiatexamen el- ler därmed jämförlig vetenskaplig kom- petens. .Tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistent skall utgöra 800 tim- mar per år, då tjänstgöringsskyldighe- ten fullgöres i form av enbart institu- tionsarbete, och 198 timmar då den full.- göres i form av enbart undervisning. Det framhålles i bestämmelserna för tjäns- ten, att den del av tjänstgöringsskyldig- heten, vilken uttages i form av under- visning, såvitt möjligt bör fullgöras på högstadium.

Med hänsyn till att flertalet stude- rande beräknas övergå till yrkesverk- samhet utanför farmaceutiska fakulte- ten efter licentiatexamen och doktors- grad (eller motsvarande) och endast ett fåtal torde kvarstanna vid fakulte- ten för fortsatt forskarkarriär, bör kar- riären vara pyramidformigt uppbyggd. Då antalet asssistent- och amanuens- tjänster automatiskt regleras av under- visningens och institutionsarbetsstorlek är det väsentligt att forskarrekryterings- nivån kan kompletteras med forskar- rekryteringsstipendier. Dessa stipen- diers storlek bör emellertid vara sådana att de kan konkurrera med övriga tjäns- ter och därigenom erbjuda forskaradep- terna motsvarande försörjningsmöjlig- heter och samma trygghet som dessa Enligt farmaceututbildnings-

varande licentiand- och doktorandsti- pendier begränsat med hänsyn till de- ras knappa storlek. '

Farmaceututbildningskommittén öns- kar i sammanhanget påpeka de svårig-

heter, som kan. komma att föreligga, Om man för. forskarrekryteringen endast har tillgång till assistent- och amanuens- tjänster. Då antalet sådana tjänster reg- leras av andra faktorer än behovet av forskarrekrytering samt då tjänsternas innehavare har skyldighet att ägna hal- va sin tid åt undervisning och övrigt institutionsarbete, kan forskningens be- hov inte alltid tillgodoses genom en dylik organisation. Bl. a. kommer fors- karutbildningstidens längd att ogynn- samt påverkas av en sådan obligatorisk kombination av forskarutbildning och lärartjänst. ,

Farmaceututbildningskommittén kom- mer att i kap. 16 föreslå inrättande av särskilda överassistenttjänster, vars in- nehavare skulle ha skyldighet att under heltid ägna sig åt undervisning och då främst laboratoriehandlednin-g. Genom detta förslag skapas möjlighet att lik- som när det gäller universitetslektora— ten tillgodose behovet av lärartjänster enbart med hänsyn-till undervisningens behov. Det är emellertid samtidigt nöd- vändigt att för forskarrekryteringen motsvarande tjänster eller stipendier kan ställast till förfogande, vars inne- havare har möjlighet att på heltid äg— na sig åt forskarutbildning.

Forskare, som med goda vitsord för- värvat doktorsgrad, bör beredas till- fälle att fortsätta en forskarkarriär inom universitetsorganisationens ram. Här- för erfordras inrättande av forskardo- centtjänster samt docenttjänster. Genom de särskilda forskartjänster, som de statliga forskningsråden kan erbjuda, skapas även möjlighet för välkvalifice- rade forskare att fortsätta påbörjade forskningsarbeten. Det är enligt kom- mitténs mening önskvärt, att docenter och forskardocenter m. fl. får tillfälle att i viss omfattning även deltaga i forskarhandledning och övrig utbild— ning.

Kommittén vill understryka "behovet av att trygghetsfrågan för innehavare av nämnda tjänster i forskningskarriä- rens mellankategori bringas till en snar lösning.

Beträffande de s. k. topptjänsterna må särskilt framhållas att professorer och laboratorer bör avlastas från föreläs- ningar för akademisk grundexamen i en omfattning, som ger tillräcklig tid för forskarutbildning _— särskilt i form av organiserad forskarhandledning — och högstadieundervisning samt för egen forskningsverksamhet.

Avslutande synpunkter

En utökad och intensifierad forskarut- bildning är en betydelsefull del i den upprustning av forskarorganisationen vid farmaceutiska fakulteten, som sna- rast möjligt bör genomföras med hän- syn till den starkt expanderande ut- vecklingen på läkemedelsområdet. Den- na forskarutbildning skall icke endast täcka institutets behov utan i erforder- lig omfattning även behovet för andra farmaceutiska forskningscentra i lan- det. I nära anslutning till frågan om utökad forskarutbildning står forskar- rekrytering och forskarkarriär. För upprustning av forskarutbildningen vid farmaceutiska institutet erfordras stör- re och modernare lokaler med tillräck- lig utrustning med apparatur och and- ra inventarier. Den personella upprust- ningen kräver ett ökat antal forskarre- kryteringstjänster (amanuens-, assistent- och forskarassistenter liksom forsk- ningsstipendier) samt mellankategori- tjänster och topptjänster i en omfatt- ning som ger innehavarna möjlighet att bedriva såväl intensifierad forskarhand- ledning och högstadieundervisning som egen forskning.

Det är enligt farmaceututbildnings- kommittén angeläget att den farmaceu-

tiska forskarutbildningen intensifie- ras. Härigenom bör utbildningstiden kunna förkortas utan att därför avkall behöver göras på kvaliteten. Kommit- tén har i det föregående lagt fram en plan för licentiatutbildning, enligt vil- ken farmacie licentiatexamen bör kun- na avläggas inom en sammanlagd tids- period av fem och ett halvt till sex år. En ytterligare reformering av forskarut- bildningen med ett sammanförande av farmacie licentiatexamen med farma- cie doktorsgrad, vilket i och för sig kunde vara önskvärt, bör enligt kom- mitténs mening anstå till dess resulta- ten av 1963 års forskarutrednings ar- bete redovisats. Farmaceututbildninugskommittén kom- mer att i sitt förslag till personalorga- nisation för den farmaceutiska utbild- nings- och forskningsorganisationen, som redovisas i kap. 16 att ta hänsyn till de krav, som en intensifiering av forskarutbildningen ställer. Kommittén vill vidare understryka behovet av att

lokala m. fl. resurser tillskapas på de farmaceutiska institutionerna för att möjliggöra att av de statliga forsknings- råden understödda forskargrupper kan placeras där, vilket skulle innebära en förstärkning även ur forskarutbildnings- synpunkt.

Enligt farmaceututbildningskommit— téns uppfattning bör den erforderliga upprustningen av farmaceutiska fakul- teten genomföras successivt i den takt, som lokala och övriga resurser möj- liggör. Det är därvid särskilt angelä- get — såväl med hänsyn till industrins behov av kvalificerad arbetskraft som med hänsyn till de ökade krav på lära- re och forskare, som en vidgning av den farmaceutiska utbildningsorganisatio- nen ställer — att förstärkningen på forskarutbildningssidan genomföres snabbt. Kommittén kommer särskilt att uppmärksamma detta förhållande vid sin senare behandling av möjligheterna att successivt genomföra utbildnings- reformen (kap. 22).

KAPITEL 16.

Personalorganisationen

Tidigare förslag

Under de senaste decennierna har från olika håll framhållits betydelsen av att farmaceutiska institutet erhåller resur- ser för att kunna anpassa forskning och utbildning till de krav, som den starkt expanderande utvecklingen inom farmacin kräver.

Så t. ex. understryker vederbörande departementschef i sina direktiv för den åt 1945 års farmaceututbildnings— sakkunniga anförtrodda utredningen »angelägenheten av att institutets ställ- ning som högskola förutsätter, att den utrustas med sådana lärarkrafter, la- laboratorier och tekniska hjälpmedel, som göra det möjligt för institutet att följa den för närvarande synnerligen livliga utvecklingen inom den farma- ceutiska forskningen och denna när- stående vetenskapsgrenar. Jag förutsät- ter vidare att vid utredningen tagas un- der övervägande möjligheterna att åvä- gabringa ett nära samarbete med de in- stitutioner och vetenskapsmän, som äro verksamma på näraliggande områden». — Vad här framhållits år 1945 rörande institutets otillräckliga resurser och beträffande betydelsen av ett samarbete utöver fakultetsgränserna har som be- kant under senaste åren alltmera accen- tuerats.

Farmaceututbildningssakkunniga fö- reslog i sitt 1948 avgivna betänkande en väsentlig förbättring av institutets

resurser för såväl forsknings- som un- dervisningsorganisationen med särskilt framhållande av bristande forsknings- möjligheter och utbildningskapacitet, lärarpersonalens fåtalighet, de trånga och otidsenliga lokalerna — som redan vid inflyttningen 1924 betraktades som ett provisorium — samt den otillräck- liga apparat- och instrumentutrustning— en. Beträffande personalstaten ansåg farmaceututbildningssakkunniga det va- ra principiellt riktigt att samtliga i apo— tekarexamen ingående huvudämnen med undantag för farmaceutisk författnings- kunskap, som ämnet social- och rätts- farmaci då benämndes, representerades av professorer. Vid den tidpunkten fanns endast två professurer vid insti- tutet, den ena i kemi och farmaceutisk kemi och den andra i farmakognosi. De sakkunniga föreslog inrättande av yt- terligare två professurer i kemi samt en i galenisk farmaci. Vidare borde en- ligt de sakkunnigas mening vid varje huvudlärares sida stå en ordinarie la- borator. Dessutom föreslogs bl. a. ett antal speciallärare samt assistenter, amanuenser och teknisk personal. Under senare år har en professur inrättats i galenisk farmaci och en i farmakodynamik och toxikologi samt en laboratur i farmaceutisk mikrobiologi och en i galenisk farmaci. Dessutom har tillkommit, genom förslag av far- maceututbildningskommittén, bl. a. ett antal assistent- och amanuenstjänster

huvudsakligen på grund av ett ökat in- tag av studerande på såväl apotekarlin- jen (från 40 till 80) samt receptarie- linjen (från 120 till 180). Med hänsyn till att ytterligare topptjänster ej inrät- tats i anslutning till den ökade utbild- ningskapaciteten har detta förhållande ytterligare försvårat professorernas och laboratorernas möjligheter till undervis- ning på högstadiet, forskarutbildning och egen forskning.

Farmaceututbildningskommittén har tidigare i olika sammanhang närmare utvecklat hur den snabbt fortlöpande expansionen på läkemedelsområdet kräver en väsentlig upprustning av far- maceutiska fakultetens forsknings- och utbildningsorganisation såväl beträffan- de lokaliteter som personella och ma- teriella resurser. Kommittén kommer längre fram att framlägga förslag till-en sådan upprustning.

Denna omläggning av organisationen förutsätter en ökning av personalsta- ten, varvid särskilt må framhållas be- hovet av ett tillräckligt antal topptjäns- ter för forskning, forskarutbildning och högstadieundervisning.

I det följande lämnar farmaceutut- bildningskommittén först en kortfattad orientering över nuvarande personalför- hållanden och framlägger därefter för- slag till en förstärkt personalorganisa- tion. Med hänsyn till att den nya forsk- nings- och undervisningsorganisationen i sin helhet ej kan genomföras förrän fakulteten i överensstämmelse med fö- reslagen tidplan erhållit nya lokaler vid Uppsala universitet, framlägger kom- mittén i kap. 22 förslag till ett suc- cessivt genomförande av de delar av förslaget, som fr. o. m. budgetåret 1965/66 bör kunna realiseras'med nu- varande otillräckliga lokaler. Redan det- ta delförslag innebär en icke oväsent- lig personalförstärkning, som bör på— börjas budgetåret 1965/66.

Nuvarande förhållanden

För närvarande ingår följande ämm—n i apotekarexamen:

1) Oorganisk och farmaceutisk ke- mi, 2) Organisk kemi, 3) Analytisk far- maceutisk kemi, 4) Farmakognosi, 5) Botanik, 6) Galenisk farmaci, 7) Far- macetutisk mikrobiologi, 8) Farmako- dynamik och toxikologi, 9) Social- och rättsfarmaci. Undervisning meddelas också i statistik, matematik och före- tagsekonomi.

Institutets nuvarande personalstat finns återgiven i tabell 17. Den 1 juli 1964 fanns vid institutet följande lärar- personal:

4 professorer: en i vart och ett av ämnena kemi och kemisk farmaci, farmakognosi, galenisk farmaci samt farmakodynamik och toxikologi, 6 laboratorer: en i vart och ett av änme- na oorganisk och farmaceutisk kemi, organisk kemi, analytisk farmaceutisk kemi, farmakognosi, galenisk farmaci samt farmaceutisk mikrobiologi, _ 1 lektor i botanik,

1 speciallärare i social- och rättsfar-

maci, 1 lärare (Ae 23) i kemi samt

2 forskarassistenter. '

Dessutom finns 11 assistenter, 17 förs- te amanuenser och 8 amanuenser, tek- nisk personal, biblioteks- och kansliper- "sonal.

Därjämte utgår arvoden för särskild undervisning i matematik, statistik och företagsekonomi.

Vissa laboratorer samt specialläraren i social- och rättsfarmarci handhar även delar av undervisningen på recep- tarielinjen, vilket kommer att behand- las under receptarietinstitutets perso- nalorganisation. *

Som i annat sammanhang närmare motiverats är den nuvarande personal-

Tabell 17. Nuvarande personalorganisation på apotekarlinjen vid farmaceutiska ins-

titutet

Institution eller avdelning Professor Laborator Lektor Lärare Atssistent- janster Oorganisk och fysikalisk kemi. . . . _ 1 _ 1 3,2 Analytisk farmaceutisk kemi . . . . —— 1 — — 4,0 Organisk kemi ................. 1 1 — — 3,5 Botanik ....................... _ — 1 -—— 2,0 Farmakognosi .................. 1 1 —— —— 2,0 Galenisk farmaci ............... 1 1 — -— 4,2 Farm. mikrobiologi ............. — 1 — — 3,2 Farmakodynamik och toxikologi . 1 — —— — 1,6 Social- o. rättsfarmaci .......... -— _ — 1 0,5 Statistik ....................... — —— — Arvode -—- Företagsekonomi ............... —— —— -— Arvode — Summa 4 6 1 2 24,4:1

1 inkl. vissa arvodestjänster (ordinarie assistenttjänster - 21,5).

staten synnerligen otillräcklig för att kunna fylla de åligganden, som den fö- reslagna forsknings- och utbildningsor- ganisationen innebär.

Kommitténs överväganden och förslag

Enligt kommitténs tidigare förslag skall följande ämnen ingå i utbildningen på den farmaceutiska linjen (apotekarlin- jen) :

1) Oorganisk och fysikalisk kemi, 2) Analytisk farmaceutisk kemi, 3) Orga- nisk kemi, 4) Biokemi, 5) Farmakog- nosi, G) Galenisk farmaci, 7) Farmaceu— tisk mikrobiologi, 8) Farmakologi, 9) Toxikologi, 10) Social- och rättsfarma- ci, 11) Statistik samt 12) Företagseko- nomi.

Jämfört med nuvarande läroämnen kan konstateras att ämnena biokemi och toxikologi tillkommer, att ämnet bota- nik i fortsättningen blir en oriente- ringskurs inom ämnet farmakognosi samt att ämnet matematik överförs till ämnet oorganisk och fysikalisk kemi.

Läran-personal m.m.

Den av kommittén föreslagna personal- .staten anges i tabell 18. Vid uppgörande

av detta förslag har farmaceututbild- ningskommittén med hänsyn till forsk- ningen och den högre undervisningens behov utgått ifrån att professur i prin- cip erfordras i varje huvudämne, dock har professur icke föreslagits i ämnet social- och rättsfarmaci. Vidare har kommittén för undervisningens behov i övrigt baserat förslaget på organisa- tionsplaner motsvarande dem som till- lämpas vid bl. a. de filosofiska fakul- teterna (se bilaga 2).

Kommitténs förslag innebär att an- talet professurer vid farmaceutiska fa- kulteten ökas från fyra till nio genom omändring av laboraturerna i oorga- nisk och fysikalisk kemi, analytisk far- maceutisk kemi och farmaceutisk mikro- biologi samt genom nyinrättande av en professur i biokemi och en i toxiko— logi. Professuren i toxikologi torde dock enligt kommittén kunna bli ge- mensam för den farmaceutiska och den medicinska fakulteten i Uppsala. Vad angår mikrobiologin får kommittén an- föra följande. Förslag föreligger om att den naturvetenskapliga mikrobiologin skall få en väsentlig förstärkning vid Uppsala universitet, samtidigt som den tanken diskuterats att en samordning av

Tabell 18. Förslag till personalorganisation vid farmaceutiska fakulteten

rof. . L ktor FOTSk— Institution el. avdelning P Lab e ass. Överass. Leätårs- Ass. tim. (130 t) (130 t) (396 t) (198 t) '

Oorg. o. fysik. kemi ..... 1 — 1 1 1 43 3 300 Analyt. farm. kemi ..... 1 _ 1 _ 1 84 4 200 Organisk kemi ......... 1 1 1 _ 1 94 4 600 Biokemi ............... 1 _ 1 — _ 34 3 000 Farmakognosi .......... 1 _ 1 _ _ — 2 300 Galenisk farmaci ....... 1 21 1 — 1 128 2 800 Farm. mikrobiologi ..... 11 _ 1 — _ 2 2 200 Farmakologi ........... 1 — 1 _ _ 82 2 100 Toxikologi ............. 11 — — 1 _ _ 1 000 Social- o. rättsfarm. . . . . _ _ 1 _ _ 164 1 000 Statistik ............... — — _ _ _ 80 _ Företagsekonomi ....... _ — — _ _ 50 _

Summa 9 2 9 2 4 761 26 500

1 Delad professur. ” Forskningsingenjör i A 27.

de mikrobiologiska disciplinerna skul- le komma till stånd. Någon lösning av detta spörsmål föreligger dock ännu icke. Kommittén är positivt inställd till att en professur i mikrobiologi i Upp- sala åtminstone tills vidare skulle kun- na bli gemensam för den matematisk- naturvetenskapliga fakulteten och den farmaceutiska fakulteten.

Antalet laboraturer eller motsvarande reduceras enligt förslaget från sex lill ett. Denna reducering grundar sig på nämnda överförande av laboraturer till motsvarande professurer samt ersättning av laboraturen i galenisk farmaci med en forskningsingenjör i lönegrad A 27. Laboraturen i farmakognosi har kom- mittén icke längre ansett vara berätti- gad, medan däremot laboraturen i or- ganisk kemi är motiverad med hänsyn till ämnets tyngd på undervisnings- och icke minst forskningssidan. Utöver pro- fessurerna och laboraturen kräver den omfattande undervisningen att samman- lagt åtla universitetslektorstjänster in- rättas i de kemiska ämnena, galenisk farmaci, farmakognosi, farmaceutisk mikrobiologi och farmakologi samt att två forskarassistenttjänster inrättas i

ämnena oorganisk och fysikalisk kemi och toxikologi. Bakgrunden till nämn- da förslag redovisas i bilaga 2. Enligt kommittén bör vidare i social— och rätts- farmaci inrättas en speciell lärartjänst med universirtetslektors tjänsteställning.

Den föreslagna ökade undervisning- en kommer även att kräva en viss utök- ning av antalet tjänster på assistent- och amanuensnivå. I fråga om assisten- ter och amanuenser anger kommittén behovet uttryckt i assistenttimmar. Des- sa ltjänster bör senare kunna fördelas på assistent— och amanuenstimmar en- ligt fastställda normer.

Kommittén föreslår vidare inrättan- det av särskilda överassistenttjänster i 1123, vars innehavare skall ha skyldig- het att på heltid ägna sig åt undervis- ning, främst laboratoriehandledning.

Farmaceututbildningskommittén vill i detta sammanhang erinra om att i direktiven till den år 1963 tillsatta ut- redningen rörande forskarutbildningen och forskarkarriären jämte därmed sam- manhängande spörsmål har förutsatts att vid en fortsatt utbyggnad av univer- sitets- och högskoleväsendet den nuva- rande relationen mellan antalet assis-

tenter och tvåbetygsstuderande, särskilt i vissa laborativa ämnen — genom olika åtgärder _ t. ex. genom införandet av en särskild tjänstetyp, överassistent — borde kunna nedbringas.

Kommittén räknar med att tjänster av denna typ skall finnas inrättade i de laborativa kemiska ämnena samt i ga- lenisk farmaci vid farmaceutiska fakul- teten vid den tidpunkt den nya under- visningsorganisationen tages i bruk. Härigenom bör ökade möjligheter ges till nödvändig handledning åt de stu- derande i enlighet med de förutsättning- ar till adekvat undervisning, som kom- mittén tidigare förordat. Genom ett rea- liserande av detta förslag erhålles vi- dare möjligheter att liksom när det gäl- ler universitetslektoraten tillgodose be- hovet av lärartjänster enbart med hän- syn till undervisningens behov.

Det är emellertid samtidigt nödvän- digt att det för forskarrekryteringen ställs tjänster eller stipendier till för- fogande. Innehavarna av dessa bör ha möjlighet att på heltid ägna sig åt fors- karutbildning.

Forskartjänster m. m.

Vid farmaceutiska institutet saknas för närvarande docenttjänster och forskar- docenturer. Kommittén anser det uppen- bart att ett antal docenturer måste in- rättas för att förstärka forskarkarriären. Härigenom skulle även _ som angivits i ett tidigare avsnitt (kap. 15) _ ökade resurser tillföras forskarutbildningen. Med hänsyn till behovet av en snabb upprustning i nu aktuella avseende före- slår kommittén att inledningsvis under de närmaste åren inrättas dels fyra e. o. docenttjänster, varav två med företräde för de kemiska ämnena och två med företräde för de övriga ämnena, dels ock en forskardocentur,

För att förstärka forskarrekryteringen

föreslår kommittén vidare att ytterli- gare fyra forskarassistenttjänster inrät- tas utöver de två, som föreslagits med hänsyn till undervisningsbehovet. Vi- dare föreslår farmaceututbildningskom- mittén att ytterligare tre licentiand- samt två doktorandstipcndier inrättas. Institutet disponerar för närvarande ett licentiand- och ett doktorandstipen- dium.

Biträdeepersonal m. m.

Den ökade undervisninigs- och forsk- ningsverksamhet, som föreslås komma till stånd vid farmaceutiska fakulteten kommer att förutsätta en förstärkning av biträdespersonal m. m. Kommitténs förslag i förevarande hänseende fram— går av tabell 19.

Biblioteks- och administrativ personal

Vid en förflyttning av farmaceutiska fa- kulteten till Uppsala torde frågan ak- tualiseras huruvida fakultetens centrala bibliotek skall bibehållas som en fristå- ende enhet. För den händelse tanken på ett centralbibliotek för medicin, kemi och angränsande vetenskaper skulle rea- liseras bör självfallet det farmaceutis- ka biblioteket ingå i detsamma. Då det synes önskvärt att dessa frågor pene— treras i ett vidare sammanhang, har kommittén icke närmare behandlat frå- gan om biblioteksverksamhetens fram- tida behov.

Kommittén har dock ansett det vara nödvändigt med viss förstärkning av nuvarande bibliotekspersonal och före- slår att nuvarande bibliotekarietjänsten

placeras i A23 samt att en tjänst inrät- tas som förste biblioteksassistent i A13.

Beträffande frågan om fakultetens framtida administrativa organisation har kommittén icke heller ansett det vara möjligt att framlägga några detal-

Tabell 19. Förslag till biträdespersonal m. m. vid farmaceutiska fakulteten

(Siffrorna inom parentes anger personalstaten 1 juli 1964)

. Lab. . . . Vaktm— . Forskn. Lab.1ng 1:elab. Lab. ass. bitr. Inst.b1tr. Kansh- Kansh— lnstr. eller Djur-

. .. .. . Kont. . .. Institution eller avdelning mg hogst ass. högst hogst skriv. bitr. makare Inst. skot. - tekn. ' A19_23 A15 A13 A11 A9 AS All A9 A7 A11 A7_A9 A7

Oorg. 0. fysik. kemi. . . . . . . . 1 (1) 2 (1) 1 (0,5) Analyt. farm. kemi. . . . ... . 1 (1) 2 (1) (0,5) 1 (1 ) Organiskkcmi............ 1 1 (1) 1 (1 ) 1 1(1 )

Kemiska avdelningarna ge- mensamma.............1

HH

1 (1) 1 (1) 1 (1 ) Biokemi.................. Farmakognosi. . . . . . . Galenisk farmaci. . .. Farm. mikrobiologi ..

1-4

1 (3) (1) 1 (1) 1(1 )" 0.5 (1) 1 1(1 )

(1) 1 1 (0,5) 0,5 Farmakologi. . . . . . . . . . . 0,5 (1) (1) 1 1 0,5 Toxikologi................ 0,5 Social- o. rättsfarmaci ...... 1 1 (1)

(1)

H HmHv—CNH HHHHHv—C v—C

Gemensamt för icke kemiska avd.

H (0) 1 (2 ) l Su_mmapcrsonal 2 (O) 3 (0) 1 (1) 9 (4) 15 (8) 0 (2,5) 4 (0) 8 (1) 0 (2) (1) 10(8) 2 (0) ' N

jerade förslag innan berörda samord- ningsproblem vid Uppsala universitet närmare kunnat behandlas. Kommittén redovisar sålunda nuvarande onganisa— tion (tabell 20), som i huvudsak bör vara ändamålsenlig tills en förflyttning av fakulteten till Uppsala blir aktuell. Enligt kommitténs mening torde de öka- de administrativa arbetsuppgifterna inom nuvarande kansliorganisation er- fordra en ytterligare förstärkning och kommittén anser att en amanuensbefatt- ning i .417_21 bör inrättas.

Tabell 20. Sammanställning över nuva- rande biblioteks- och kanslipersonal vid farmaceutiska institu'et

Tjänst Lönegrad Bibliotek

1 bibliotekarie ............ Ae 21 1 kanslibiträde .......... Ae 7 Kansli

1 byrådirektör ............ Ag 25 1 extra kontorsskrivare Ag 13 1 kansliskrivare .......... Ae 11 1 kanslibiträde ............ Ae 7 1 expeditionsvakt ........ Ae 7 1 kontorsbiträdc .......... Ae 5

AVDELNING V

RECEPTARIEINSTITUTET

KAPITEL 17

Receptarieutbildningens framtida organisation

Inledning

I det tidigare avsnittet »Farmaceutut- bildningens nuvarande organisation» har kommittén behandlat receptarieut- bildningens tillkomst och nuvarande anordning. Kommittén vill här erinra om att det sedan lång tid tillbaka fun- nits två yrkeskategorier farmaceutiskt utbildad personal, den ena är apo- tekarna, den andra benämnes sedan år 1952 receptarier. Ursprungligen var den lägre examen, dels slutexamen för den som skulle ägna sig åt receptarieverk- samhet dels en mellanexamen för bli- vande apotekare. Så länge detta tillstånd var rådande förelåg uppenbara svårig— heter att på ett rationellt sätt tillgodose de krav som den blandade målsättningen för receptarieexamen föranledde.

Sedan en provisorisk differentiering på en receptarielinje och en apotekar- linje försöksvis prövats under senare hälften av 1940-talet råder sedan år 1952 en fullt genomförd linjedelning för receptariestuderande och .apotekarstu- derande. Härigenom har förutsättning- arn-a förbättrats för att ge ändamålsen- ligt innehåll åt undervisningen för de båda examina. Att trots detta avsevär- da förbättringar erfordras har tidigare ingående behandlats såvitt gäller apo- tekarutbildningen.

Vad beträffar receptarieutbildningen torde icke alltför genomgripande för- ändringar vara påkallade. Men utan tvi- vel är även här vissa reformer erfor-

derliga, vilket kommittén längre fram kommer att redovisa. Kommittén vill understryka att receptariekåren succes- sivs fått en kvantitativt sett allt större betydelse för läkemedelshanteringen. Det finns all anledning att noggrant se till att utbildningen fortlöpande avpas- sas med hänsyn till utvecklingens krav. Man har anledning räkna med att recep- tarierna allt framgent kommer att få svara för en mycket väsentlig del av det löpande arbetet vid läkemedelsex- peditionen. Det torde också vara rea- listiskt att förutsätta att receptarier i icke obetydlig utsträckning kommer att förestå apoteksenheter av expeditions- karaktär. Det bör vidare uppmärksam- mas .att receptarierna redan nu i viss mån tagits i anspråk för varierande upp- gifter utanför apoteksväsendet och att det finns anledning att antaga att detta blir fallet i ökad omfattning om det blir ökad tillgång på receptarier.

Allmänna synpunkter

Vid införandet av den nuvarande re- ceptarieutbildningen för omkring tio år sedan var syftet med densamma klart avgränsat. Utbildningen skulle avse tjänstgöring i receptur- och expeditions— arbete på apotek under överinseende av apotekare. På receptarierna skulle närmast ankomma att på eget ansvar ut- föra recepturgöromål. För denna upp— gift skulle receptarierna erhålla en all- sidig men, jämfört med apotekarna,

förhållandevis elementär teoretisk ut- bildning. Utbildningen skulle främst vara praktiskt inriktad med sikte på de angivna uppgifterna vid apoteket. Med hänsyn till detta begränsade yfte med utbildningen befanns det lämpligast att organisera en särskild receptarielinje.

Mot den nuvarande uppläggningen av studierna har bland annat riktats den invändningen, att studierna inte medfört tillräckliga färdigheter för yr- kesutövningen. Vissa grundläggande kunskaper t. ex. i kemin torde inte vara tillräckliga hos den nyutexaminerade receptarien. Vidare har gjorts gällande att brister förekommer i fråga om varu— kännedom och kännedom om medicins- ka termer. Större förmåga att snabbt kunna inhämta uppgifter i tillgänglig litteratur är ett önskemål som fram- förts. Som en följd av de påtalade bris— terna har de nyutexaminerade inte an- setts ha den säkerhet vid yrkesutöv- ningen som skulle vara önskvärd.

De påtalade bristerna beror främst på de otillräckliga undervisningsresur— ser som för närvarande finns vid recep- tarieutbildningen. Det finns bl. a. stort behov av en mera intensifierad hand- ledning av de studerande.

Kraven på receptariernas utbildning har under senare år undergått en icke obetydlig förändring genom att recep- tariernas arbetsuppgifter skiftat karak- tär. På apotek har recepturarbetet ut- vecklats mot en ökad användning av standardförpackade läkemedel medan extemporeberedda läkemedel i motsva— rande grad successivt minskat i omfatt- ning. Större krav än tidigare ställs på receptariens förmåga att informera lä- kare och allmänhet om det växande sor- timentet av standardförpackade läke- medel. Vidare har receptarier i allt större omfattning tagits i anspråk även för andra uppgifter utanför det tradi- tionella recepturarbetet. Det förekom-

mer således att receptarier tjänstgör som apoteksföreständare över längre tidsperioder. Utanför apoteksområdet tjänstgör receptarier i olika befattning- ar inom läkemedelsindustri och drog- handel. Receptarierna har här visat sig vara användbara efter viss vidareut- bildning inom respektive verksamhets- område. Den berörda utvidgningen av receptariernas verksamhetsfält visar att den hittillsvarande utbildningen till en del kunnat tillgodose även andra än de från början avsedda utbildningsbeho- ven. Bedömt efter det genomsnittliga utbildningsresultatet täcker dock den nuvarande utbildningen icke tillfreds- ställande dessa nya behov.

Enligt kommitténs uppfattning har de i det föregående relaterade proble— men med anknytning till receptarieut- bildningen ändock inte sådan karaktär, att anledning föreligger att företaga en mera genomgripande omläggning av ut- bildningen. Däremot torde det vara an- ledning att verkställa en viss översyn av utbildningens organisation i syfte att bättre anpassa densamma till de nu ak— tuella behoven av personal med utbild- ning av här avsett slag. Sådana änd— ringar bör vidare vidtagas, som kan vara ägnade att allmänt sett effektivi— sera studierna.

Beträffande behovet av utökad utbild— ning för uppgifter utanför det ursprung- liga yrkesområdet torde detsamma inte kunna tillgodoses inom den nuvarande receptarieutbildningens ram, vilken främst måste anses böra tillgodose be- hoven inom apoteksväsendet. I stället bör fortbildningsmöjligheter tillska- pas för att tillgodose det erforderliga behovet av specialkunskaper (jfr kap. 14) . Fortbildningen kan då bli ett natur- ligt utvecklingsled för personer, som visat sig ha intresse för mera kvalifi- cerade arbetsuppgifter. Denna komplet- terande utbildning torde böra få medde-

las genom särskilda kurser eller genom antagning av receptarier som special- studerande i visst ämne vid den far- maceutiska fakulteten.

Genom fortbildning av receptarier skulle dessa bli bättre lämpade att full- göra vissa av de tidigare nämnda ar— betsuppgifterna. Exempel på sådana arbetstillfällen är tjänstgöring som apo- teksföreståndare, läkemedelsinforma- tion för läkare m. fl., sekreterare-assi- stentarbete inom läkemedelsindustrin, i laboratoriearbete och verksamhet inom sjukhusapotek.

Den här skisserade påbyggnaden kommer att innebära att receptarieut- bildningen i viss mån kommer att skifta karaktär. Den blir ej längre så specifikt inriktad på ett visst bestämt yrke utan kommer att öppna vägar till skilda upp- gifter på läkemedelsområdet. Den över- vägande delen av de utbildade kommer visserligen liksom tidigare att rekryte- ras till receptur- och expeditionsarbete vid apoteken, men dessutom kommer en grupp av fortbildade receptarier att växa fram. Med hänsyn till kvalifika- tionerna torde det vara befogat att be- trakta dessa farmaceuter som en mel- langrupp mellan receptarier och apote- kare.

Tillkomsten av en sådan yrkeskate— gori torde _— förutom att tillgodose ett väsentligt arbetskraftsbehov — komma att främja intresset för receptarieyr- ket. Ett stegrat intresse torde eventuellt kunna leda till att en sörre del av de utbildade stannar kvar inom yrket, vil— ket måste vara värdefullt eftersom pro- centtalet yrkesverksamma inom recep— tariekåren för närvarande är anmärk- ningsvärt lågt. Även en begränsad höj- ning av nuvarande yrkesverksamhets- grad leder till icke oväsentliga vinster för samhället.

Den berörda utvidgningen av yrkes- området för receptarierna bör även få

återverka på den egentliga receptarie— utbildningen. Denna bör i viss mån få karaktär av en grundutbildning, som kan nyttiggöras för verksamhet i flera olika befattningar. Härtill kommer, som förut antytts, att erfarenheterna av ut- bildningen under den gångna tioårspe- rioden liksom vissa ändringar av apo- teksarbetets struktur kan göra det befo- gat att vidtaga vissa förändringar i upp- läggningen av utbildningen.

Praktisk utbildning

I överensstämmelse med vad som angi- vits i kap. 6 bör utbildningen på apo- tek inte betecknas som elevutbildning utan som praktisk utbildning. För när- varande ingår två års preskolär prak- tiktid i receptarieutbildningen och kom- mittén vill inledningsvis understryka behovet av viss praktisk utbildning för utövande av receptarieyrket.

Syftet med den praktiska utbildning- en är i första hand att ge kunskap om de på apotek förekommande arbetsope— rationerna samt att utveckla en sådan rutin och vana att arbetsuppgifterna kan utföras med en betryggande grad av säkerhet. En väsentlig del av kun- skapsinhämtandet under praktiken av- ser recepturarbete, varav extemporebe- redningar är ett icke oväsentligt inslag.

Som berörts i samband med behand- lingen av apotekarutbildningen har det senaste årtiondets strukturförändringar inom apoteksverksamheten medfört, att förutsättningarna för vissa sidor av den praktiska undervisningen försäm- rats. Detta berör i lika hög grad recep- tarie- som apotekarutbildningen i det att den galeniska sidan av recepturar- betet numera intar ett minskat utrym- me i den dagliga rutinen.

Även om ifrågavarande slag av recep- turarbete icke kan beräknas komma att bestå i nuvarande omfattning, är det

nödvändigt att receptarierna har en god utbildning på området för att utan om- gång kunna expediera recept, som in- nebär extemporeberedning av läkeme— del. I annat fall skulle receptariernas användbarhet i apoteksarbetet på ett allvarligt sätt begränsas. Svårigheterna att tillgodose behovet av en tillräckligt allsidig utbildning i receptur- och laboratoriearbete vid apo- teken gör det, enligt kommitténs upp- fattning nödvändigt att pröva nya for- mer härför. Det torde nämligen inte vara rimligt att ålägga apoteken att ut- bilda praktikanterna i arbetsoperatio— ner, som inte förekommer på den ak- tuella arbetsplatsen. Förutom att starkt belasta den reguljära apoteksverksam- heten skulle en sådan utbildningsmetod sannolikt ge ett ganska oenhetligt re- sultat och därmed fordra en viss kom— plettering i samband med studierna vid receptarieinstitutet. (Inrättandet av ett receptarieinstitut behandlar kommittén längre fram i detta kapitel.) Lämpligare synes då vara att över- väga att överföra den systematiskt upp- lagda utbildningen i receptur- och la- boratoriearbete till receptarieinstitutet. Ur teknisk synpunkt bör några hinder härför inte föreligga. Sammanställandet av lämpliga övningsuppgifter synes inte erbjuda några särskilda svårigheter. Med lämplig utrustning bör dessa sedan kunna genomföras under förhållanden, som nära överensstämmer med dem som råder på ett apotek. Visserligen kom- mer inte ett sådant receptur- och labo— ratoriearbete att bedrivas under den kontakt med allmänhet och läkare som fallet är vid apotek. Sådan erfarenhet av apoteksmiljön torde dock utan olä- genhet kunna förvärvas utan samband med den här avsedda utbildningen. Med beaktande härav förordar kommittén, att den egentliga utbildningen i recep- tur- och laboratoriearhete överföres till

utbildningen vid receptarieinstitutet och därvid inrymmes i undervisningen i ämnet galenisk farmaci. Denna under- visning förutsättes försiggå i speciella laborationslokaler, vilka bör inredas på sådant sätt att laborationerna får ka- raktär av recepturarbete på apotek.

Den här föreslagna omläggningen av studierna bör givetvis inte innebära, att utbildningen i receptur- och laboratorie- arbete vid apoteken helt upphör. Det kommer alltjämt att vara väsentligt att praktikanten genom deltagande i olika förekommande arbetsmoment tillägnar sig en fortsatt praktisk påbyggnad av de mera systematiska studierna vid insti— tutet. Omläggningen innebär emellertid, att praktiken på apotek inte behöver bli föremål för någon närmare regle- ring. Det med praktiken avsedda syftet torde kunna uppnås oberoende av om apotekets verksamhet av den ena eller andra orsaken har en ensidig inrikt— ning.

Den berörda omläggningen återver- kar givetvis på frågan, hur praktiken skall samordnas med den övriga utbild- ningen. Kommittén har vid sitt ställ- ningstagande till den praktiska utbild— ningen diskuterat möjligheterna att bi- behålla den nuvarande preskolära prak- tiken.

Kommittén har emellertid varit med— veten om de olägenheter, som förelig- ger med en sådan studiegång. Utbild— ningen vid olika apotek har en varie- rande standard och utbildningsresulta- ten kommer därför att bli oenhetliga. Läroanstalten har vidare i ringa ut- sträckning möjlighet att kontrollera den utbildning som meddelas inom apote- ken. Praktikdelen kan också komma att verka direkt ogynnsamt på den fortsatta utbildningen, eftersom viktiga studuent- kunskaper hinner glömmas bort. Ett långvarigt uppehåll i studierna mellan gymnasietiden och tiden på receptanrie-

institutet kan också skapa psykologiska svårigheter för eleverna, när dessa se- nare skall påbörja den strängt kurs- bundna och intensiva undervisningen vid institutet. En långvarig preskolär praktiktid torde även i många fall för- svåra rekryteringen till receptarieut— bildningen och särskilt då vad avser de studenter, som icke har för avsikt att förlägga sin framtida yrkesverksamhet till apotek.

Vid den nuvarande receptarieutbild- ningen, som enligt bestämmelserna om- fattar två år preskolär praktik och ett års teoretiskt undervisning, har man för att farmaceutiska institutets fulla ut- bildningskapacitet skall kunna utnytt— jas, ibland intagit elever med endast ett eller ett och ett halvt års elevut- bildning på apotek. Med anledning av ett mycket stort elevbortfall under den preskolära perioden intogs av detta skäl undantagsvis under våren 1963 ca 15 elever, som endast hade fullgjort 5—7 månaders praktisk tjänstgöring. Av des- sa elever har dock krävts att de för att erhålla examen skulle fortsätta den praktiska utbildningen efter den teore- tiska receptarieuthildningen under så lång tid att praktiktiden skulle komma att uppgå till sammanlagt ett år. Ett dylikt dispensförfarande medför otvi— velaktigt svårigheter för utbildningen, som härigenom kommer att bli ryckig och ofullständig.

Farmaceututbildningskommittén har vidare diskuterat möjligheterna att för- lägga den enligt kommitténs mening mycket viktiga praktiska utbildningen på apotek till en mellanperiod av den teoretiska utbildningen (interskolär praktik) eller efter den teoretiska ut- bildningen (postskolär praktik). I det senare fallet skulle de studerande där- vid icke kunna avlägga examen förrän de har fullgjort praktisk tjänstgöring under en viss tid.

Ett starkt argument mot den inter- skolära praktiken är att den medför en alltför stor splittring i utbildningen, som kommer att förutsätta upprepade flyttningar för praktikanterna mellan hemort, undervisningsort och praktik- ort. Mot den postskolära praktiken har anförts, att institutet då skulle ha svårt att kontrollera resultaten av den prak- tiska utbildningen, vilket dock är möj- ligt vid den preskolära eller intersko- lära praktiken.

För den postskolära praktiken talar, enligt kommittén, att de studerande då bör ha en förbättrad förmåga att till- godogöra sig utbildningen. Praktikan- terna bör tillägna sig en allmän yrkes- erfarenhet under en väsentligt kortare tidsperiod än vid jämförelse med den preskolära praktiken, där praktikantens förkunskaper är mycket begränsade. En- ligt kommitténs uppfattning torde det vidare vara väsentligt att kunna påbörja studierna vid receptarieinstitutet direkt efter studentexamen, då en preskolär praktiktid där måste anses vara rekryte- ringshämmande för de studerande. Kommittén föreslår således att den i re- ceptarieutbildningen ingående prakti- ken förlägges till senare delen av ut- bildningstiden (postskolär praktik) .

Beträffande längden av denna prak- tiktid torde det vara uppenbart att en avsevärd avkortning är möjlig. Recep- tarieyrkets förhållandevis stora inslag av manuella arbetsuppgifter gör det en- ligt kommittén befogat, att receptarie- utbildningen även i framtiden innehål- ler viss praktik.

Genom att i samband med den prak- tiska utbildningen ge praktikanten viss handledning bör utbildningen kunna göras mera effektiv. Kommittén anser sålunda det vara möjligt att förkorta den praktiska delen av receptarieutbild- ningen till sex månader. Kommittén an- ser det vidare vara lämpligt, att den

praktiska utbildningen förlägges till den sista terminen av en receptarieut- bildning om tre terminer. Parallellt med utbildningen bör vidare enligt kommittén undervisning i farmaceutisk författningskunskap böra meddelas samt ett antal läkemedelsseminarier hål- las vid receptarieinstitutet.

Farmaceututbildningskommittén har, som kommittén tidigare föreslagit be— träffande apotekarutbildningen, även för receptariernas del funnit möjlighe- ter föreligga att helt förlägga den prak- tiska utbildningen till Stockholms- och Uppsala-området. Härigenom kan den praktiska utbildningen delvis ske pa- rallellt med undervisningen vid recep- tarieinstitutet och man har möjlighet att i samband med att eleverna genom- går den praktiska tjänstgöringen anord- na föreläsningar och seminarier och därvid behandla de problem, som mö- ter eleverna ute på apoteken. Man har vidare möjlighet att under den prak- tiska utbildningen kontrollera elevernas kunskaper i därvid berörda avseenden.

Kommittén kommer längre fram att framlägga förslag till studieplan för re- ceptarieuthildningen.

Vid ett framtida ytterligare ökat be- hov av praktikantplatser på apotek hör det enligt kommittén vara möjligt att anlita vissa centrala utbildningsapotek ute i landet, som kan samordna den praktiska utbildningen inom en viss apoteksregion. Exempelvis bör sådan praktisk undervisning lämpligen kun- na anordnas i Göteborg respektive Malmö—Lund-området, där ett stort an- tal praktikantplatser i dag finns att tillgå.

Kommittén är vidare medveten om att vissa svårigheter kan uppstå för apoteksinnehavarna vid handledningen av praktikanter. Genom den relativt korta praktiktiden hinner inte prakti- kanterna få tillräcklig erfarenhet för att

kunna användas i det direkta apoteks- arbetet utan tiden på apotek blir i hu- vudsak en lärotid. Som tidigare berörts förlägges det huvudsakliga receptur- och laboratoriearbetet till receptarie- institutet, varvid tid för handledning avsevärt bör kunna minskas vid apote- ken, vilket möjliggör att arbetsuppgif- terna ges en allmän karaktär och att så- ledes praktikanten relativt friktionsfritt bör kunna inordnas i apoteksrutinen.

Sammanfattningsvis föreslår kommit- tén således att den praktiska delen av receptarieutbildningen förlägges till den avslutande terminen av en recepta- rieutbildning om tre terminer. Denna termin, som i huvudsak är avsedd för praktisk utbildning, bör enligt kommit- tén ha en längd av 6 månader. Paral- lellt med den praktiska utbildningen meddelas undervisning i farmaceutisk författningskunskap samt hålles ett an- tal läkemedelsseminarier vid recepta— rieinstitutet. Den av kommittén föreslag- na utformningen av den praktiska delen av receptarieutbildningen bör ge för- bättrade möjligheter att rationellt ut- nyttja praktiktiden och samtidigt bibe- hålla kontakten med undervisningen vid institutet.

Organisation och administration

Brister i nuvarande läran-organisation

Receptarieutbildningen har under flera år av olika skäl måst bedrivas under extraordinära förhållanden. Erfarenhe- terna av den lärarorganisation, som därvid mer eller mindre improviserats, synes icke vara tillfredsställande. Man har väsentligen fått lita till arbetskraft, som haft undervisningen för recepta— rierna som bisyssla. Lärarkollegiet vid institutet har sålunda vid skilda tillfäl— len i skrivelser till institutets styrelse-. anfört kritiska synpunkter på rådande förhållanden. Den största olägenheten

med gällande system synes ha varit svå- righeten att för kemiundervisningen an- skaffa kursgivare utanför institutet, som med sin ordinarie syssla kunnat förena den omfattande undervisningsverksam- het det här gäller. Förutom dessa svå- righeter har lärarkollegiet påtalat, att enligt dess åsikt rådande förhållanden inverkade menligt på undervisningens kvalitet. Ett ständigt byte av lärare har omöjliggjort kontinuitet i undervisning- en och förhindrat en önskvärd utveck- ling och modernisering av lärostoffet. Enligt lärarkollegiets mening borde un- dervisningen på receptariekurserna helt omhänderhas av vid institutet anställda lärare. Detta borde gälla samtliga läro- ämnen, även om olägenheterna dittills hade varit mest uttalade beträffande kemi.

Som en lösning av problemet har lä- rarkollegiet vid ett tillfälle framfört förslag om att tillgängliga arvoden till kursgivare i kemi skulle användas till inrättande av en extra tjänst som lektor i kemi.

Kommittén delar lärarkollegiets upp- fattning om att nu rådande provisorium i fråga om lärarorganisationen inver- kar menligt på undervisningen. Bristan— de kontinuitet och avsaknad av stadga i utbildningen måste bli följden av att extra lärarpersonal måste anställas i större utsträckning, i synnerhet om täta läkarbyten ej kan undvikas.

Kommittén anser, att huvudviktcn i lärarnas verksamhet bör läggas på de pedagogiska sidorna av undervisningen med syfte att förbättra inlärningen och förståelsen av lärostoffet. För att dessa metodiSka förbättringar i undervisning- en skall kunna förverkligas, finner kom- mittén det vara ett oundgängligt krav, att undervisningen i de mera omfattan- de ämnena, allmän kemi, läkemedels- kemi, galenisk farmaci samt farmako- logi, vilka samtliga föreslås väsentligt

utökade, handhas av för receptarieut- bildningen heltidsanställda lärare. önsk— värd kontinuitet och stadga i undervis- ningen blir härigenom även garante- rad.

Brister i nuvarande administration

En väsentligt brist i nu rådande förhål- landen är att det saknas en person, som uppbär ansvaret att i egentlig mening handha samordningsproblem o. dyl. i fråga om undervisning av receptarier, och utövar den direkta ledningen över den samlade receptarieutbildningen. Be- hovet av en sådan befattningshavare har påtalats redan i tidigare nämnda promemoria av år 1949 (kap. 9). Ut- redningsmännen har i denna promemo- ria beträffande frågan om samordning- en av undervisningen i de olika ämnena vid receptariekurs rekommenderat, att en vid receptariekurserna undervisande lärare av styrelsen skulle förordnas att vara kursledare för undervisningen. Denne, som i egenskap av kursledare skulle vara ledamot av lärarkollegiet, skulle förutom nämnda samordnings- problem ha till uppgift att lämna de stu- derande råd och upplysningar angåen- de studiernas planläggning och övriga praktiska problem av skiftande art. I kollegiet skulle kursledarens speciella sakkunskap rörande förhållanden vid receptariekursen ständigt finnas att tillgå.

Jämförbara utbildningsformer

Kommittén har gjort jämförelser med utbildningen för ett par yrkeskatego- rier, beträffande vilken det, liksom när det gäller receptarierna, är fråga om en mera accentuerad fackutbildning på re- lativt kort tid.

Kommittén har därvid funnit, att vis- sa paralleller kan dras mellan recep-

tarieutbildningen å ena sidan och jour- nalistutbildning å andra sidan. Även i fråga om sjukgymnastutbildningen finns likheter i vissa avseenden. Kom- mittén skall därför i det följande i kort- het redogöra för utbildningens organi- sation, inom dessa två senare yrkes- grupper.

Journalistutbildning bedrives fr. o. m. läsåret 1962/63 vid två statliga journa- listinstitut, ett i Stockholm och ett i Göteborg. Undervisningen sker vid vart- dera institutet dels på en studentlinje, dels på en akademikerlinje. Studier vid sistnämnda linje ingår i en högre jour— nalistutbildning och inträdeskraven vid denna linje innefattar förutom sex må— naders praktiktjänstgöring fyra akade- miska betyg, varav två i vissa särskilt angivna ämnen. Som inträdeskrav vid studentlinjen fordras studentexamen jämte sex månaders praktiktjänstgöring. Institututbildningen är ettårig på båda linjerna och i stort sett samma kursplan — omfattande ca 700 timmars under- visning — gäller för båda linjerna. Ut- bildningskapaciteten är för närvarande begränsad till 60 elever vid vart och ett av instituten, fördelade ungefär hälften på vardera linjen.

Den direkta ledningen av respektive journalistinstitut utövas av en särskild styrelse som inom sig har ett arbets- utskott. I båda dessa organ ingår insti- tutets rektor som självskriven medlem. Frågan om samordning av institutens kursplaner i vissa ämnen med universi- teten handlägges av universitetskans- lersämbetet. Anknytningen till univer- siteten sker bl. a. genom rektors rätt att närvara och yttra sig i fakultet och ut- bildningsnämnd, när frågor som berör journalistutbildningen behandlas.

Lärarpersonal vid vart och ett av instituten består av dels en heltidsan- ställd rektor, tillika huvudlärare i teo— retiska ämnen med en undervisnings-

skyldighet på 175 timmar, dels en hel- tidsanställd lektor i praktiska ämnen med en undervisningsskyldighet på ca 500 timmar. Resterande undervisning _— ca 700 timmar — i såväl teoretiska som praktiska ämnen lämnas av tim- avlönade lärare av olika slag. Rektors- tjänsten är placerad i lönegrad Bp 1 varjämte särskild avlöningsförstärkning utgår. För behörighet till tjänsten krä- ves avlagt godkänt disputationsprov. Dispens från detta krav förutsättes dock kunna lämnas av Kungl. Maj:t. Lektors- tjänsten är placerad i Ae 25 och timar- vodet till övriga lärare är beräknat till 75 kr. Den administrativa personalen består slutligen av en kontorist i Ae 9 och ett kanslibiträde i Ae 7.

Sjukgymnastutbildningen sker för närvarande vid ett institut i Stockholm och ett i Lund. Instituten har i princip samma organisation, det förra lyder un— der karolinska institutet det senare un— der universitetet i Lund (medicinska fakulteten). Inträdeskraven är förutom praktiktjänst formellt realexamen men på grund av den stora tillströmningen av sökande reellt studentexamen. Utbild- ningen är tvåårig och kursplanen om- fattar sammanlagt ca 2 300 timmar. Ut- bildningskapaciteten vid stockholms— institutet är för närvarande 00—65 ele- ver per kurs.

Sjukgymnastikinstitutet i Stockholm står under ledning av lärarkollegiet vid karolinska institutet samt under över- inseende av universitetskanslersämbetet och en av kollegiets medlemmar funge- rar som institutets föreståndare. Den direkta ledningen handhas av ett lärar- råd i vilket institutets föreståndare är ordförande. Lärarpersonalen utgöres dels av en lärare i sjukgymnastik, till— lika biträdande föreståndare, placerad i lönegrad Ae 24 (varjämte särskilt ar- vode utgår), dels arvodesavlönade lä- rare. Ekonomisk förvaltning och där-

med sammanhängande kansligöromål ombesörjes av karolinska institutet. Det finns dock ett kanslibiträde anställt.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 73/ 1964 föreslogs en ökad intagning av ele- ver vid sjukgynmastinstituten i Stock- holm och Lund. Fr. o. m. läsåret 1964/ 65 skall således intagningen ökas från 110 till 190 elever och vidare föreslås inrättandet av sjukgymnastutbildning i Göteborg.

Inrättandet av ett receptarieinstitut

För närvarande meddelas undervis- ning både för receptarie- och apotekar- linjen i gemensamma lokaler vid farma- ceutiska institutet. Enligt kommitténs uppfattning skiljer sig receptarie- och apotekarutbildningen väsentligt från varandra i flera avseenden.

Den högre utbildningen vid den far- maceutiska fakulteten kommer, liksom nu vid farmaceutiska institutet, att be- drivas under former, som är fullt ana- loga med de vid universiteten förekom- mande. Undervisning och studier på re- ceptarielinjen har däremot ej på sam- ma sätt högskolemässig karaktär och föreslås ej heller få det. Den föreslagna utbildningen för receptarier kommer, trots utökningen av vissa ämnen, lik- som nu att innebära en allsidig men i jämförelse med apotekarutbildningen relativt elementär teoretisk utbildning. Receptarieutbildningen synes därför med fördel kunna avgränsas från ut- bildningen vid den farmaceutiska fa- kulteten och ges en fastare och mera självständig organisation och ledning. Detta skulle, enligt kommitténs mening, framför allt medföra vinster i pedago- giskt avseende i form av effektiviserad utbildning men även innebära admi- nistrativa fördelar.

Erfarenheten från nuvarande förhål- lande vid farmaceutiska institutet där

ett intimt samarbete skermellan recepta- rie- och apotekarlinjen understryker emellertid värdet av ett visst samgående mellan de båda utbildningsvägarna. Kommittén kan vidare peka på de tidi- gare redovisade journalist- och sjuk- gymnastutbildningarna, som exempel på receptarieutbildningen närstående utbildningsformer. Nämnda utbildning- ar bedrives vid organisatoriskt fristå- ende institut, dock med viss anknytning till högre akademisk läroanstalt.

Med hänsyn till vad som här anförts föreslår kommittén att receptarieutbild- ningen utformas som en under farma- ceutiska fakulteten lydande men från denna organisatoriskt avgränsad enhet, som ges benämningen receptarieinsti- tutet.

Enligt kommitténs mening bör det fö- reslagna receptarieinstitutet få en såväl personal- som lokalmässig anknytning till farmaceutiska fakulteten. Institutets lokalfråga kommer att beröras i ett särskilt avsnitt (kap. 20).

Receptarieiustituteta ledning

Farmaceututbildningskommittén har diskuterat i huvudsak två alternativa lösningar. För att kunna ge institutet den önskvärda fristående ställningen har inom kommittén diskuterats möj- ligheten att ge receptarieinstitutet en särskild styrelse. Styrelsen skulle lämp- ligen bestå av sju ledamöter och insti- tutets rektor skulle ingå som självskri- ven ledamot av styrelsen. Därjämte bor- de enligt kommittén ingå tre represen- tanter för den farmaceutiska fakulteten samt en representant för vardera medi- cinalstyrelsen, apotekarsocieteten och läkemedelsindustrin. Den ovan redovi- sade styrelseformen skulle dock lämp- ligen underställas universitetskanslers- ämbetet.

En sådan organisation skulle inne-

bära en nykonstruktion, då motsvaran- de anordning ej finns inom närliggande utbildningsformer och sålunda ej na- turligt kan passas in i den högre utbild- ningsorganisationen. Kommittén anser därför att styrelseformen inte hör till- lämpas vid receptarieinstitutet utan övergår till att redovisa det alternativa förslaget till institutets ledning.

Som tidigare angivits bör därvid re- ceptarieinstitutet, enligt kommitténs uppfattning, lyda under farmaceutiska fakulteten och därmed stå under över- inseende av universitetskanslersämbe- tet. Den omedelbara ledningen av insti— tutet hör emellertid utövas av ett sär- skilt Iärarråd med en särskilt utsedd föreståndare som ordförande.

Lärarrådet, som bör bestå av före- ståndare, lektorer och kursledare, bör ha allmän tillsyn och vård av institu- tets angelägenheter, ansvara för un- dervisning och examination samt upp- rätta förslag till kursplaner. Även be- redandet av ärenden angående anslags- äskanden o. dyl. måste tillkomma lärar- rådet, men dess administrativa åliggan- den bör vara av mindre omfattning och tyngdpunkten i stället läggas på peda- gogiska uppgifter.

Den direkta ledningen av receptarie- institutet under lärarrådet bör anförtros åt en förståndare, i vars uppgifter bl. a. bör ingå planering, utvecklingsarhete och samordning samt övervaka att lä— rarrådets förslag beträffande frågor rö— rande undervisning och examination verkställes. Föreståndaren för institu- tet bör automatiskt ingå i utbildnings- rådet för farmeceutisk utbildning. Före- ståndarskapet bör innehas av en av institutets fyra lektorer och tillsättas på viss tid av Kungl. Maj:t efter förslag av lärarråd. För behörighet till tjänsten synes krav på avlagt godkänt disputa- tionsprov böra uppställas, dock med möjlighet för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall meddela dispens från detta krav. Föreståndares undervisningsskyldighet synes böra be- gränsas till omkring 175 timmar per läsår. Resterande undervisning i det ämne föreståndaren representerar får därför anförtros åt en biträdande lä- rare. Föreståndaren bör placeras i B 1 och vidare bör ett arvode utgå om 1 500 kronor per år. Merkostnaden härför samt för ersättning till föreståndaren biträdande lärare beräknas uppgå till ca 30 000 kronor.

KAPITEL 18

Utbildning vid receptarieinstitutet

Inledning

Målsättningen för receptarieutbildning— en bör enligt faramceututbildningskom- mittén vara att ge de studerande de sär- skilda färdigheter, som skall göra dem lämpade för framtida yrkesutövning inom apotek, läkemedelsindustri, livs- medelsindustri m. m. Undervisningen skall ge de studerande sådana elemen- tära kunskaper, bl. a. i fråga om kemi, medicinsk terminologi, varukännedom och förmåga att inhämta uppgifter i lit- teratur samt sådan praktisk rutin, att de kan utföra den särskilda yrkesverk- samhet inom varierande fält som de kommer att söka sig till. Avsikten med utbildningen bör primärt vara att skapa kunskapsmässiga förutsättningar för receptarierna att självständigt klara allt vid apotek förekommande rutinmässigt recepturarbete.

Med hänsyn till att målsättningen för receptarieutbildningen avviker från den för den kvalificerade farmaceututbild- ningen inte bara vad kunskapsomfatt- ningen beträffar har det ansetts lämp- ligt att lägga upp receptarieutbildningen på ett principiellt annorlunda sätt än den senare utbildningen. Av samma skäl har det också ansetts lämpligt att för flera i utbildningen ingående ämnen införa andra ämnesrubriceringar än vad gäller vid den kvalificerade farma- ceututbildningen.

Kommittén har sökt begränsa antalet undervisningsämnen i största möjliga

utsträckning för att undvika alltför stor spilttring i den relativt kortvariga re- ceptarieutbildningen. Kommittén har därvid ansett att ämnet farmakognosi bör utgå som självständigt examens- ämne. Då användningen av droger i obearbetad form på apoteken har fått alltmer minskad omfattning, framstår farmakognosin i dag inte längre som ett centralt ämne inom receptarieutbild- ningen. Kommittén är dock medveten om att undervisning i vissa delar av det kunskapsinnehåll, som nu meddelas un- der farmakognosiundervisningen, fort— farande bör bibehållas. En undervisning i dessa delar torde emellertid inte vara av den storleksordning, att den bör hål- las ihop inom ett särskilt ämne utan kan lämpligen överföras till ämnena lä- kemedelskemi och galenisk farmaci. Kommittén räknar vidare med att i an- slutning till den praktiska utbildningen omkring 15 gruppundervisningstimmar per student anslås för undervisning i sådan farmaceutisk terminologi och ut- vidgad varukännedom, som nu delvis ingår i farmakognosiundervisningen samt för orientering om bl.a. arbets- gången på apotek. Kommittén vill be- tona att dess här redovisade ställnings- tagande beträffande betydelsen av un- dervisning i ämnet farmakognosi en- dast berör utbildningen för receptarie- studerande. Kommittén är medveten om att undervisning i ifrågavarande ämne är av betydelse när fråga är om den kvalificerade farmaceututbildningen.

Farmakognosi är vidare enligt kom- mitténs mening ett centralt farmaceu- tiskt forskningsämne.

Studieplaner

I det följande kommer kommitténs för- slag till studieplaner för receptarieut- bildningen att redovisas.

I fråga om den teoretiska delen av re- ceptarieutbildningen föreslår kommit- tén att följande examensämnen ingår i receptarieutbildningen 1) allmän ke- mi, 2) läkemedelskemi, 3) galenisk farmaci, 4) farmaceutisk mikrobiologi, 5) farmakologi och 6) farmaceutisk för- fattningskunskap. Kommittén föreslår vidare att samtidigt med den praktiska utbildningen anordnas dels minst fem läkemedelsseminarier, som vart och ett ledes av huvudlärarna i läkemedels- kemi, galenisk farmaci, farmaceutisk mikrobiologi, farmaceutisk författnings- kunskap och farmakologi, dels ock gruppundervisning i farmaceutisk ter— minologi och varukännedom m. m.

Undervisningen i de olika examens- ämnena under receptarieutbildningen bör meddelas under var för sig olika tider. Av praktiska skäl bör emellertid undervisningen i ämnet farmaceutisk författningskunskap lämpligen ske sam- tidigt med den praktiska utbildningen. Detta förutsätter en koncentrering av undervisningen i varje ämne till en be— gränsad period. Undervisningen i ett ämne bör omedelbart följas av tenta- men i ämnet i fråga. Kommittén räknar även med att godkända tentamina i fö- regående ämnen enligt fastställd studie- plan i allmänhet skall fordras för till- träde till studier i ett nytt ämne.

Kommittén föreslår som tidigare nämnts, att samtidigt med den prak- tiska uthildningen även anordnas läke- medelsseminarier och viss övrig grupp- undervisning. För deltagande i läkeme-

delsseminarierna bör fordras, att de studerande har tenterat i samtliga äm- nen. Perioden med läkemedelssemina- rier och gruppundervisning bör vidare avslutas med slutförhör, som lämpligen kan ske skriftligt.

Den effektiviserade receptarieutbild- ningen, som farmaceututbildningskom- mittén eftersträvar, förutsätter en in- tensifierad handledning av de studeran- de i mindre grupper. Likaså bör kun- skapsstoffet presenteras de studerande i lämpliga läroböcker eller kompen- dier. De katedrala föreläsningarna bör begränsas till allmänna översikter och — till en början — till specialområden inom ämnet, för vilka lämpliga hand- böcker ännu ej kunnat iordningsställas. Den effektiviserade undervisningen för- utsätter vidare täta kunskapskontroller på begränsade avsnitt av kunskapsinne- hållet — duggningar —— av samma typ, som förekommer inom bl. a. medicinsk och naturvetenskaplig utbildning, och vilket kommittén tidigare föreslagit för den kvalificerade farmaceututbild- ningen.

Den totala studietiden för receptarie- utbildningen beräknas uppgå till tre terminer. Den första terminen, vilken beräknas omfatta en total studietid av 4,5 månader, föreslås bli reserverad för de två kemiska ämnena, allmän kemi och läkemedelskemi. Den andra termi- nen, likaså omfattande 4,5 månader, fö- reslås bli reserverad för nedanstående ämnen med följande tidsfördelning, nämligen galenisk farmaci 2 månader, farmaceutisk mikrobiologi 1 månad och farmakologi 1,5 månader. Den tredje terminen slutligen omfattande en stu- dietid av 6 månader föreslås bli reser- verad för praktisk utbildning på apotek samtidigt som undervisning skall med- delas i farmaceutisk författningskun- skap och farmaceutisk terminologi och varukännedom. Vidare hålles under

Tabell 21. Studieplan för receptarieutbildningen

Tot. Antal tim. per stud Antal Termin Ämne studietid _ grupp— (veckor) Föreläsn. G"")p' Limma förhör underv. tioner I Allmän kemi .............. 9 20 25 120 5 Läkemedelskemi ........... 10 30 20 130 5 II Galenisk farmaci .......... 9 20 20 90 4 Farmaceutisk mikrobiologi . 4 20 10 — 2 Farmakologi .............. 6 40 15 — 4 Summa 2 terminer 38 130 90 340 20 111 Apotekspraktik ........... 26 — — — — Farmaceutisk författnings- kunskap1 ............... — 35 8 — 2 Läkemedelsseminarier1 ..... — — — — Farmaceutisk terminologi 1 och varukännedom]L ...... — — 15 Summa 3 terminer 64 165 113 340 23

1 Undervisning i dessa delar meddelas parallellt med apotetspraktiken.

denna termin ett antal läkemedelssemi- narier.

Den teoretiska delen av receptarieut- bildningen bör således — frånsett un- dervisningen i farmaceutisk författ— ningskunskap — kunna genomföras un- der de två första terminerna. Det är önskvärt med hänsyn till vad nyss an- förts om tiden för undervisning i de olika ämnena, att de två terminerna har samma längd. Som exempel på en lämplig terminsindelning föreslås att höstterminen bör omfatta tiden 1 augusti —15 december och vårterminen tiden 10 januari—30 maj. Den tredje terminen, som i huvudsak är avsedd för praktisk utbildning, bör enligt vad tidigare om- talats ha en längd av 6 månader. Den- na termin föreslås lämpligen omfatta tiden 1 juli—31 december resp. 1 janu- ari—30 juni.

I tabell 21 sammanfattas studiepla- nen för receptarieutbildningen vad av- ser total studietid samt antal föreläs» ningstimmar, gruppundervisningstim- mar, laborationstimmar och delförhör. Beträffande detaljer i fråga om de olika teoretiska ämnena hänvisas till bilaga 3.

Kommittén räknar med att det årli- ga intaget av 180 studerande på recep- tarieinstitutet skall fördelas på två ter- minsintag om varderad 90 studerande. I tabell 22 sammanställes behoven av undervisningstimmar vid tillämpning av ovan angiven studieplan. Kommit- tén utgår ifrån att föreläsningarna med— delas för samtliga i en kurs ingående studerande samtidigt och att elevgrup- pernas storlek vid gruppundervisningen varierar i de olika ämnena i enlighet med förslagen i bilaga 3.

Beträffande läkemedelsseminarierna beräknas 30 studerande per seminarie- grupp. Den lärartid, som erfordras, har beräknas uppgå till 20 timmar per ämne och terminsintag. För laborations— handledningen beräknas en assistent per 15 studerande. Vidare har beräk— nats att erforderlig tid för förberedelse och efterarbete vid laboratorierna mot- svarar 25 % av den totala laborations- handledningstiden.

I fråga om den praktiska utbildningen på apotek kan man antaga, att för re— ceptariestuderande och för studerande på den farmaceutiska linjen skall kun-

Tabell 22. Totalt behov av undervisningstimmar

Laborations- Ämne Föreläsn. Grupp- handlednmg Lakenwdels- underv. mk]. seminarier duggningar Allmän kemi ..................... 40 250 1 950 40 Läkemedelskemi .................. 60 200 2 100 40 Galenisk farmaci ................. 40 200 1 470 40 Farmaceutisk mikrobiologi ......... 40 100 160 40 Farmakologi ..................... 80 270 220 40 Farmaceutisk författningskunskap. . 70 144 160 40 Farmaceutisk terminologi och varu— kännedom m. m. .............. 150 Summa 330 1 314 6 060 240

na disponeras sammanlagt ca 150 prak- tikplatser på apotek i Stockholms-om- rådet. Detta platsantal torde som tidi- gare nämnts vara fullt tillräckligt, om man tar hänsyn till att terminsintaget på receptarieutbildningen är 90 stude- rande samt att det maximala antalet elever, som kommer att genomgå den farmaceutiska linjens praktiska termin (den 7:e terminen) är 60 elever.

Personalarganisation

Mot bakgrund av den tidigare angivna omfattningen av undervisningen före- slår kommittén nedanstående lärarorga- nisation för receptarieutbildningen. Kommittén räknar därvid med att för vardera av ämnena allmän kemi, läke-

medelskemi, galenisk farmaci och far- makologi, en tjänst som lektor i A 27 skall inrättas. Undervisningsskyldighc— ten för en innehavare av en sådan tjänst beräknas vara densamma som för en universitetsrektor, nämligen 396 tim- mar per år.

I övriga ämnen föreslås ansvaret för undervisnngien åvila kursledare mot arvode. För att biträda lektorer-na, bl. a. i laboratorieundervisningen i de två kemiska ämnena föreslår kommittén in- rättande av en tjänst, gemensam för des- sa två ämnen, som överassistent i A 23 av samma typ, som tidigare föreslagits i kap. 16. Innehavaren av en sådan tjänst bör bli skyldig att på heltid ägna sig åt undervisning och annat institu- tionsarbete. I övrigt räknar kommittén med att för laboratoriehandledningen

Tabell 23. Lärarorganinisation

Ämne 111333? Kurs- Överass. Ass. Övnings- ledare A 23 A 17—21 ass. tim. A 27 Allmän kemi ....................... 1 1/2 1 600 Läkemedelskemi .................... 1 1/2 1 650 Galenisk farmaci ................... 1 1 650 Farmaceutisk mikrobiologi ........... 1 160 Farmakologi ....................... 1 150 Farm. författningskunskap .......... 1 200 Farm. terminologi och varukännedom . 1 Summa 4 3 1 3 2 410

en tjänst som assistent i reglerad be- fordringsgång (1 000 timmars undervis- ningsskyldighet) skall inrättas i ämnena allmän kemi, läkemedelskemi och gale- nisk farmaci. Vad angår assistenternas forskningsmöjligheter bör sådana kun- na beredas inom den farmaceutiska fa— kultetens olika institutioner. övrig lä- rarpersonal torde böra utgöras av öv- ningsassistenter.

Föreståndaren vid receptarieinstitu- tet föreslås placeras i B 1. (Se sid. 158).

För den kamerala verksamheten vid institutet torde vidare erfordras en kansliskrivare i A 11. Dessutom bör för institutet som helhet finnas en institu- tionstekniker i A 9 och ett laboratorie- biträde i A 9. Vad beträffar övrig per- sonal bör institutet kunna repliera på den farmaceutiska fakulteten.

AVDELNING VI

LOKALISERING OCH LOKALBEHOV

| '_' , . ... l . || ,'4 . , 'I 3. r II I' I . Ill' .. 't .. t

j. rm .:; '_'-I'M")-

" -'.'.'- Hi.- Z II'ÄWIIHIEMA'I

"H" ".7'..'1

.... ""-'i ',ij . '-..'. | — :"'1' .., - "', | _|| "|; ""' ' ""'."""'l. "'i', |.'-|'r'!n-i:_..l'l' _ :.”.— 'n'-"_ , ,51,.—_"'i'.'|,f..v' ."l .- * '. . ..._;. . -_c F..., .' .—- ., _.l'. ':'” '- .. '. ._ . nf. lät, '.';

KAPITEL 19

Lokalisering

Inledning

Huvuddelen av farmaceutiska institutets verksamhet är f. n. förlagd till lokaler inom kvarteret Vega i Stockholm. Som framgår av den följande redogörelsen har kommittén funnit det orealistiskt att räkna med ett kvarblivande inom detta område. Sedan detta klarlagts har frå- gan om institutets framtida lokalisering varit ett centralt problem för kommit- tén. I och med att en förflyttning från nuvarande lokaler tett sig nödvändig har lokaliseringsfrågan kunnat diskute— rats i hela dess vidd och kommittén har undersökt såväl frågan om en för— flyttning från Stockholm som tänkbara förläggningar inom Stockholm. Som framgår av det följande har kommittén stannat för att förorda en förflyttning till Uppsala och att lokaler därvid skall anordnas i direkt anslutning till pla- nerade nybyggnader för de teoretiska medicinska institutionerna inom den medicinska fakulteten i Uppsala. Vid sina överväganden har kommittén även haft att ta ställning till frågan om det framtida sambandet mellan statens far- maceutiska laboratorium (SFL) och far- maceutiska institutet.

Tidigare förslag om farmaceutiska institutets lokalisering 1948 års förslag om nybyggnad Farmaceututbildningssakkunniga kons- taterade i 1948 års betänkande, att en

nybyggnad var nödvändig för farma— ceutiska institutet på grund av den fö- reslagna nya organisationen. Då bygg— naderna i kvarteret Vega vid Kungstens- gatan ansågs erforderliga för Stock— holms högskolas behov borde nybygg— naden förläggas till annan plats.

Då det visade sig vara förenat med viss svårighet att finna lämplig tomt— plats i Stockholm och med hänsyn till allmänna önskemål om utflyttning av statliga institutioner från Stockholm, hade de sakkunniga till övervägande upptagit frågan om flyttning av institu- tet till annan ort. De sakkunniga hade därvid övervägt att förlägga nybyggna— derna för institutet till Uppsala.

Efter att ha övervägt de skäl, som talade för farmaceutiska institutets för- läggning till den ena eller den andra orten, kom majoriteten av de sakkun- niga till den uppfattningen, att institu- tet fortfarande borde vara förlagt till Stockholm. Förslag framlades om en nybyggnad för institutet i omedelbar närhet av karolinska institutets teore— tiska institutioner på Norrhackaområ- det.

Förslaget till nybyggnad var planerat med utgångspunkt från att vid institu- tet sammanlagt cirka 300 elever skulle kunna undervisas. Den sammanlagda nyttiga golvytan i nybyggnaden var be- räknad till 7 700 mg.

1948 års förslag föranledde inga åt- gärder i frågan om ändrad placering av farmaceutiska institutet. Lokalfrå-

gan kom emellertid att på nytt aktuali- seras i anslutning till riksdagens revi- sorers berättelse år 1956.

Lokalfrågans behandling i anslutning till riks— dagens revisorers berättelse år 1956

Byggnadsstyrelsen hemställde i augusti 1955, att Kungl. Maj:t måtte hos riks- dagen utverka ett investeringsanslag av 700000 kronor för en första etapp av ett byggnadsarbete, som skulle sätta institutets byggnad i bättre stånd. Då byggnadsstyrelsens skrivelse inte föran- ledde någon åtgärd från statsmakternas sida, upprepade byggnadsstyrelsen sin framställning i augusti 1956. Medelsbe- hovet beräknades därvid till 1,6 miljo- ner kronor.

I sin år 1956 angivna berättelse tog riksdagens revisorer upp farmaceutis- ka institutets lokalfråga. Revisorerna erinrade därvid om byggnadsstyrelsens ovan senast berörda framställning. Ge- nom ett förverkligande av det av bygg- nadsstyrelsen framlagda projektet skulle emellertid enligt revisorernas mening institutets byggnadsfråga icke slutligen vara löst utan behov av mera ändamåls— enliga lokaler skulle alltjämt kvarstå. Därtill kom att det för Stockholms hög- skola framstod som angeläget att få för- värva den ifrågavarande byggnaden vid Kungstensgatan, som hade ett i förhål- lande till högskolans lokalutrymme i övrigt gynnsamt läge. Enligt revisorer— nas mening var det i hög grad tveksamt om den av byggnadsstyrelsen föreslagna investeringen borde genomföras. För farmaceutiska institutets lokalfråga syn- tes i stället böra eftersträvas en annan och mera definitiv lösning. Institutets lokalfråga måste enligt revisorernas uppfattning även bedömas mot bak- grund av att rådande brist på apote- kare gjorde en ökning av institutets examinationskapacitet önskvärd och av

att den snabba utvecklingen på läkeme- delsområdet därjämte medförde behov av en intensifierad forskning vid insti- tutet och en ytterligare rationalisering av utbildningen. Revisorerna erinrade vidare om att ett organisatoriskt och lokalmässigt samgående mellan institu- tet och statens farmaceutiska laborato- rium nyligen kommit till stånd. Stora fördelar, icke minst i ekonomiskt av- seende, hade härigenom vunnits. Revi- sorerna ifrågasatte huruvida icke ytter- ligare fördelar skulle kunna uppnås ge- nom att det inledda samarbetet vidga- des. Efter att härefter ha påpekat att det syntes naturligt att farmaceutiska institutets lokalfråga sammankopplades med laboratoriets lokalmässiga förhål- landen, uttalade revisorerna följande:

Statens farmaceutiska laboratorium är in- rymt i en nyuppförd fastighet inom norr- backaomrädet. I byggnaden har förlagts jämväl statens rättskemiska laboratorium, varjämte tandläkarhögskolan i Stockholm provisoriskt disponerar vissa lokaler där. Enligt vad revisorerna inhämtat, förelig- ger möjligheter till en omfattande tillbygg- nad av fastigheten. Redan genom en sådan tillbyggnad skulle måhända tillräckliga ut- rymmen kunna skapas för farmaceutiska institutet. Stora lokalmässiga besparingar torde nämligen kunna göras genom sambruk av åtskilliga lokaler. Revisorerna är med- vetna om, att det i nuvarande läge på bygg- nadsmarknaden svårligen låter sig göra att på kort tid uppföra nya lokaler för hela farmaceutiska institutet. Vid en lokalmäs- sig anknytning till statens farmaceutiska laboratorium torde detta ej heller vara nödvändigt. Framhållas må dessutom, att en sådan anknytning med stor fördel kan ske successivt.

Under 5 28 har revisorerna bl. a. utta- lat sig för en utredning om förutsättning- arna för en närmare samordning mellan de vetenskapliga högskolorna i Stockholm. En dylik utredning, vilken skulle komma att beröra jämväl farmaceutiska institutet, kan emellertid väntas bli relativt tidskrävan- de. Med hänsyn härtill och då, å ena sidan, institutets byggnadsfråga påkallar en snar lösning och, å andra sidan, ett eventuellt samgående mellan institutet och farmaceu-

tiska laboratoriet icke torde påverka den större frågan om ett Stockholms universi- tet, synes det revisorerna motiverat att i förevarande sammanhang behandlade spörs- mål göres till föremål för en speciell snabb- utredning. Skulle som resultat därav fram- komma förslag om att farmaceutiska insti- tutet och farmaceutiska laboratoriet bör knytas närmare varandra såväl organisato- riskt som lokalmässigt, synes en plan sam- tidigt böra utarbetas för projektets succes- siva förverkligande under beaktande av jämväl övriga högskolors byggnadsproblem.

I yttrande över revisorernas berättel- se förklarade styrelsen för framaceu- tiska institutet, att den förordade snabb- utredningen angående lokalfrågan jäm- väl borde innefatta de övriga spörsmål som sammanhängde med institutets otillräckliga resurser att fylla sin upp- gift.

Byggnadsstyrelsen uttalade i sitt ytt- rande, att det var angeläget, att stats- makterna före byggnadsfrågans aktuali- sering i princip tog ställning till frågan om institutets lokalisering och dess ad- ministrativa anknytning till annan hög- re undervisning och vetenskaplig verk- samhet. En upprustning av de befint— liga lokalerna skulle enligt styrelsens uppfattning inte föregripa en slutlig lös- ning.

Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande (1957: 169) över det här berörda av- snittet av revisorernas berättelse, att farmaceutiska institutets byggnadsfråga påkallade en snar lösning. I samman- hanget framhöll utskottet, att en för- läggning av farmaceutiska institutet lik- som tandläkarhögskolan till Norrbacka- institutet skulle ge dessa lärosäten en eftersträvad lokal anknytning till karo- linska institutet. Utskottet förordade, att frågan om en samordning mellan de nämnda lärosätena skyndsamt upptogs till prövning av universitetsutredningen.

Riksdagen (skr. nr 382) hade intet att erinra mot vad statsutskottet sålunda anfört.

Sambandet mellan SFL och farma- ceutiska institutet

Enligt utredningsdirektiven skall farma- ceututbildningskommittén beakta möj- ligheterna av ett samgående i fråga om såväl organisation som lokaler mellan farmaceutiska institutet och statens far- maceutiska laboratorium. Detta labora- torium är nu förlagt i omedelbar an- slutning till karolinska institutets om- råde (Norrbackaområdet) och har di- rekt lokalmässig anknytning till statens rättskemiska laboratorium. Det sist- nämnda laboratoriet har emellertid för närvarande besvärliga lokalförhållan- den bl. a. med hänsyn till att den rätts- kemiska verksamheten betydligt utökats under de senaste åren. Byggnadsstyrel- sen har även framlagt förslag om en ut- byggnad av det rättskemiska laborato- riet för att tillgodose dess vidgade lo- kalbehov. Kungl. Maj:t har emellertid ännu inte tagit definitiv ställning till detta förslag.

För närvarande finnes viss organisa- torisk samverkan mellan farmaceutiska institutet och statens farmaceutiska la- boratorium därigenom att innehavaren av professuren i farmakodynamik och toxikologi vid institutet samtidigt är föreståndare för den biologiska avdel- ningen vid statens farmaceutiska labo- ratorium. I anslutning till denna avdel- ning i farmaceutiska laboratoriets bygg- nad är undervisnings- och forsknings- lokaler för ifrågavarande ämne förlag- da. Enligt vad kommittén har inhämtat, är erfarenheterna från samgående mel- lan institutet och laboratoriet mycket goda.

Det föreligger enligt farmaceututbild- ningskommitténs mening åtskilliga skäl för anknytning mellan den farmaceu- tiska undervisnings- och forskningsor- ganisationen och statens farmaceutiska laboratorium. För den löpande kontroll-

verksamheten på laboratoriet är det vä- sentligt att god kontakt hålles med den grundforskning, som bedrives på hög- skolan. För högskolan är det likaså an- geläget, att för sin undervisning och forskning även kunna utnyttja den ve- tenskapligt skolade personal, som finns på laboratoriet. För forskningen och forskarutbildningen på högskolan måste det vidare vara värdefullt att genom kontakt med den statliga läkemedels- kontrollen, få del av aktuella frågeställ- ningar och problem inom det praktiska fältet.

Kommittén har sålunda blivit starkt övertygad om att det finns betydelse- fulla beröringspunkter mellan verksam- heten vid SFL och vid farmaceutiska institutet. Dock har kommittén icke kunnat finna att något sådant dubbel- arbete pågår att rationaliseringar kan göras genom ett närmare organisato- riskt samarbete mellan de två enheter- na. Det väsentligaste är att man nog- grant tillvaratar alla möjligheter till kontakt och samarbete på det veten- skapliga planet. Farmaceututbildnings- kommittén räknar sålunda icke med att det organisatoriska samgåendet ytter- ligare skall stärkas. Huruvida den per- sonalunion, som nu finns i och med att professorn i farmakodynamik och toxi- kologi vid institutet tillika är chef för laboratoriets biologiska avdelning, skall bestå torde man icke nu behöva ta slut- giltig ställning till.

Här må erinras om att statens far- maceutiska laboratorium under de se- naste åren med hänsyn till att utveck- lingen inom läkemedelsområdet påford- rat en skärpning av kontrollen rörande läkemedlens skadliga biverkningar er- hållit en betydande förstärkning i form av personal och utrustning. Bland annat har enligt beslut av 1963 års riksdag laboratoriets farmakoterapeutiska sek- tion ombildats till en farmakoterapeu-

tisk avdelning. Som chef för denna av- delning fungerar en avdelningsförestån— dare i Bo 3 med professorns ställning. Med denna avdelningsföreståndartjänst har även förenats deltidstjänstgöring vid karolinska sjukhusets medicinska klinik.

Genom nämnda anordning har enligt farmaceututbildningskommittén ett vär- defullt initiativ tagits vad angår studier av läkemedels kliniska verkan. Labo- ratoriet kommer härigenom att förfoga över en kliniker med god kännedom om utvecklingen inom sjukvård och inom medicinsk forskning.

I detta sammanhang vill kommittén vidare erinra om att den hösten 1962 tillsatta utredningen med uppdrag att göra en översyn av organisationen och arbetsuppgifterna för medicinalstyrel- sen och till styrelsen knutna organ torde komma att uppta till prövning frågan om bl. a. statens farmaceutiska labora- toriums fortsatta organisatoriska för- ankring till medicinalstyrelsen. I direk- tiven för utredningen anmäles, att en förberedande utredning givit vid han- den, att en mera koncentrerad inrikt- ning av verksamheten på medicinalsty- relsens uppgifter som den ledande och kontrollerande högsta instansen på me- dicinalväsendets område skulle kunna åvägabringas, om styrelsen befriades från ärenden, som kräver medicinsk och farmaceutisk bedömning i det en- skilda fallet, t. ex. specialitetsärenden och uppgifterna som chefsmyndighet för vissa laboratorier m. 111. Dessa spörs- mål bör av utredningen särskilt upp- märksammas, framhålles det i direkti- ven. Vidare anföres: »I den mån det administrativa sambandet mellan sty— relsen och de nämnder och institutio- ner, som f. n. är mer eller mindre fast organisatoriskt anknutna till styrelsen, anses böra förändras eller upphöra, skall utredningen självfallet pröva och

avge förslag, hur den administrativa ledningen av ifrågavarande institutioner skall organiseras och hur de arbetsupp- gifter dessa organ fullgör skall utföras i framtiden».

Det kan således tänkas, att statens farmaceutiska laboratorium i organisa- toriskt hänseende kommer att utbrytas från medicinalstyrelsen och få en själv- ständigare ställning än nu. I så fall sy- nes det rimligt att räkna med att labo— ratoriet erhåller en sådan administrativ förstärkning, att det blir i stånd att mer eller mindre självständigt fullgöra sina arbetsuppgifter. Genom denna för- stärkning skulle de kvalificerade befatt- ningshavarna på laboratoriet även kun- na avlastas administrativa rutinuppgif- ter och få tid över för eventuell forsk- ning och undervisning. Vid en dylik lösning vore det sålunda fördelaktigt om statens farmaceutiska laboratorium vore lokalmässigt anknuten till den far- maceutiska utbildnings- och forsknings- organisationen.

Den skisserade utbrytningen av sta— tens farmaceutiska lahoratorium ur me- dicinalstyrelsen skulle även innebära att statens farmaceutiska laboratoriums beroendeställning av att vara placerad i Stockholm minskade. Farmaceutut- bildningskommittén är visserligen med- veten om att, därest den farmaceutiska högskolan överflyttades till Uppsala, vissa svårigheter kunde uppkomma att låta det statliga farmaceutiska kontroll- laboratoriet följa med vid denna ut- flyttning. Dessa nackdelar torde emel- lertid enligt kommitténs mening mer än väl kompenseras av de fördelar, som skulle följa en lokalmässig och even- tuellt även organisatorisk anknytning mellan den framtida farmaceutiska fa- kulteten och statens farmaceutiska la- boratorium.

Farmaceututbildningskommittén har, som framgår av det följande, stannat

för att förorda en förflyttning av far- maceutiska institutet till Uppsala, som därvid skulle komma att utgöra en far- maceutisk fakultet inom universitetet. Förslaget utgår ifrån att ett intimt lo- kalmässigt och delvis personalmässigt samarbete skulle etableras med univer- sitetets medicinska fakultet. Utan tvivel kommer denna överflyttning och sam- ordning att bjuda åtskilliga praktiska problem, som det tar viss tid att be- mästra. Det är vid sådant förhållande enligt kommitténs mening mindre väl- betänkt att samtidigt söka lösa de om- fattande problem som en samordning även med farmaceutiska laboratoriet skulle uppresa. Kommittén avstår där- för från att nu föreslå något närmare samgående med laboratoriet. Om och när frågan om laboratoriets förflytt- ning från de nuvarande lokalerna på Norrbackaområdet skulle bli aktuell, bör man enligt kommitténs mening om- gående överväga en förflyttning av la— boratoriet till Uppsala. Man bör därvid eftersträva lokaler i så nära anslutning som möjligt till den farmaceutiska fa- kulteten.

Av kommittén närmare undersökta lokaliseringsmöjligheter

Såsom framgått ovan diskuterade farma- ceututbildningssakkunniga i sitt be- tänkande 1948 olika möjligheter för en lösning av institutets lokalfråga. Man avvisade tanken på en ombyggnad av nuvarande lokaler vid Kungstensgatan inom kvarteret Vega, övervägde en för- flyttning till Uppsala och stannade för att föreslå en nybyggnad i anslutning till Norrbackaområdet i Stockholm.

Kommittén har i samråd med bygg- nadsstyrelsen utrett frågan om institu— tets framtida lokalisering. Härvid har fyra olika möjligheter undersökts när— mare, nämligen:

a) en om- och nybyggnad inom kvar- teret Vega, alternativ »Vega»;

b) en utflyttning samt om- och ny- byggnad vid Bergshamra, alterna- tiv »Bergshamra»;

c) en utflyttning till Norrbackaområ- det och nybyggnad därstädes, alter- nativ »Norrbacka», samt

d) en överflyttning av institutet till Uppsala och nybyggnad därstädes, alternativ »Uppsala».

I det följande lämnas en redogörelse för de gjorda undersökningarna.

Alternativ »Vega»

Byggnadsstyrelsen har utrett frågan om eventuell förläggning av farmaceu- tiska institutet och statens farmacetu- tiska laboratorium inom kvarteret Vega i Stockholm. Resultatet av utredningen presenterades för kommittén i skrivelse den 17 april 1961. I sin skrivelse kon- staterar byggnadsstyrelsen inlednings- vis att befintliga byggnader inom kvar- teret är gamla tekniska högskolans hu- vudbyggnad och gamla bergssskolan vid Drottninggatan, vidare farmaceutis- ka institutets nuvarande byggnad (f. d. tekniska högskolans avdelning för ke- misk teknologi) vid Teknologgatan med entré från Kungstensgatan samt Stock— holms universitets zootomiska institu- tion. Tekniska högskolans byggnader uppfördes på 1860-talet och zootomiska institutionen stod färdig år 1956. Gam- la tekniska högskolans och gamla bergsskolans fasader mot Drottningga- tan är enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 januari 1935 byggnadsminnesmärken. Huvuddelen av byggnaderna inom kvar- teret disponeras nu av Stockholms uni- versitet.

Byggnadsstyrelsen har vid sin ut- redning förutsatt, att de befintliga bygg- naderna mot Drottninggatan för lång tid framåt behövs för sitt nuvarande

ändamål. Om det skulle bli möjligt att få plats med erforderliga nybyggnader för farmaceutiska institutet måste gain- la tekniska högskolans båda lägre flyg- lar rivas. I så fall måste Stockholms uni- versitet, som nu disponerar dessa flyg- lar, erhålla motsvarande lokaler på an- nat håll. En ytterligare förutsättning för förslaget var att zootomiska institu- tets föreslagna utflyttning till den bli- vande universitetssstaden vid Frescati kunde realiseras de närmaste åren, så att denna byggnad kunde byggas om och ingå i den nya anläggningen. Efter att ha angivit dessa förutsätt— ningar fortsätter byggnadsstyrelsen:

»Förslaget har utformats så att farmaceu- tiska institutets nuvarande byggnad skall kunna användas under hela förnyelsepro- cessen och dess ersättande med en nybygg- nad utföras som en sista etapp i den pla- cerade totala utbyggnaden. Nyhyggnader fö— reslås uppförda dels mot Rådmansgatan mellan gamla tekniska högskolan och zoo- tomiska institutet, dels utmed Teknolog- gatan och en mindre del av Kungstensga- tan samt vinkelrätt mot denna gata med anslutning till gamla tekniska högskolans norra flygel. Genom att zootomiska insti- tutets byggnader ingår i anläggningen, har dess våningshöjder blivit bestämmande för de nya byggnaderna. Dessa har utförts med suterräng och 5 våningar mot Teknolog— och Kungstensgatorna och för övrigt med suterräng och 4 våningar. För att tillgodo- se det begärda lokalbehovet har det emel— lertid blivit nödvändigt att i överens- stämmelse med gällande stadsplanebestäm- melser ytterligare utföra två s. k. indragna våningar vid nybyggnaderna mot Teknolog- gatan och Kungstensgatan.

För institutet har räknats med en erfor- derlig yta av ca 10 000 m2 och för SFL med ca 2 000 mg. I utredningsförslaget ingår en mindre reserv om ca 500 m2.

Lokalerna har fördelats enligt följande: SFL har förlagts till nuvarande zootomiska institut och i nybyggnaden utmed Råd- mansgatan. I våning 3 tr har farmaceutiska institutets avdelning för farmakodynamik och toxikologi placerats, då denna avdel- ning samarbetar med SFL och vindsvåning- en i zootomiska institutet utgör större delen av den ovan angivna reserven.

Farmaceutiska institutets lokaler före— slås inrymda i övriga nybyggnader. Insti— tutets huvudentré har förlagts mot Tekno- loggatan. I bottenvåningen invid entrén lig- ger den administrativa avdelningen och över denna har samtliga hörsalar placerats i våningen 1, 2 och 3 trappor. Bottenvå- ningen innehållcr f. 6. en entréhall, utfor- mad som centralkapprum och institutets museum, samt lokaler för huvuddelen av den farmakognostiska avdelningen, 1 vån. 1 tr ligger resten av denna avdelning samt delar av avdelningarna för oorganisk och fysikalisk kemi, organisk kemi samt ana- lytisk farmaceutisk kemi, vilka avdelningar även helt fyller vån. 2 tr. Nästa plan, vån. 3 tr, innehåller social- och rättsfarmaci, mikrobiologi samt ytterligare några lokaler för kemiavdelningarna och i vån. 4 tr lig- ger avdelningen för galenisk farmaci. Ovan- för ligger i indragna takvåningar kårloka- lerua i vån. 5 tr och lärarrum och biblio— tek i vån. 6 tr. På grund av byggnadernas höjd erfordras ett flertal hissar.

Källarvåningen föreslås utnyttjad till förråd, verkstäder och parkeringsgarage för institutet och SFL. För gästparkering har anordnats 35 platser i kvarterets nordvästra hörn med infart från Kungstensgatan.»

Sammanfattande framhåller byggnads- styrelsen att det föreliggande utred- ningsförslaget knappast ger en accepta- bel lösning av förläggningen av farma- ceutiska institutet och SFL inom kv. Vega. Då gamla tekniska högskolan och gamla bergsskolan dessutom ej kommer att kunna frigöras inom överskådlig tid och då dessa byggnader därtill knap- past kan anses lämpliga vare sig för institutet eller för SFL innebär detta, att utbyggnadsmöjligheter inom kvar- teret helt saknas. Härtill kommer att, som tidigare framhållits, parkerings- frågan måste lösas genom parkeringsga- rage och att det framtida ersättandet av nuvarande farmaceutiska institutet med en nybyggnad kommer att med- föra stora olägenheter för undervisning- en under byggnadstiden. Byggnadssty- relsen avstyrker en förläggning av far- maceutiska institutet och SFL till kvar- teret Vega.

Kommittén konstaterar, att enligt fö- religgande ny utredning rörande lokal— behovet enbart för den farmaceutiska utbildnings- och forskningsorganisatio- nen detta torde komma att uppgå till ca 14 000 m2 nettoyta (se kap. 20). Re- dan av utrymmesskäl är det sålunda icke möjligt att räkna med ett kvarbli- vande av farmaceutiska institutet inom kvarteret Vega. Därtill kommer att fort- satt förläggning av den farmaceutiska undervisnings- och forskningsorganisa- tionen till kvarteret Vega skulle omöj- liggöra allt reellt samgående med en medicinsk utbildnings- och forsknings- organisation, vilket vore, som kommit- tén berört i ett föregående avsnitt, syn- nerligen ofördelaktigt för den framtida utvecklingen för undervisningen och forskningen inom läkemedelsområdet.

Alternativ »Bergshamra»

I Kungl. Maj:ts proposition 1960:120 hemställdes om riksdagens godkännan- de av de riktlinjer för en utflyttning av viss statlig verksamhet från Stock- holmsområdet, vilka förordats i stats- rådsprotokollet över finansärenden den 25 mars 1960. Bland annat föreslogs, att statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt vid Bergshamra skulle förflyttas från Stock- holmsområdet. Vad sålunda förordats har godkänts av riksdagen. Utredning- en rörande vissa jordbruksanstalters förläggning har i skrivelse den 14 mars 1962 till statsrådet och chefen för jord- bruksdepartementet förordat en för- läggning av berörda institutioner till Ultunaområdet utanför Uppsala.

Vissa lokaler skulle genom ifrågava— rande anstalters utflyttning friställas. Frökontrollanstaltens institutionsbygg— nad jämte mindre verkstad och bostads- byggnad har en nyttig golvyta om drygt 1 500 m2. Växtskyddsanstaltens institu-

tionsbyggnad jämte övriga lokaliteter omfattar ca 2000 m2 nyttig golvyta.

Kommittén har undersökt möjlighe- terna att ianspråktaga ifrågavarande lo- kaler och tänkt sig, att institutet tills vidare dels skulle disponera sina nu- varande lokaler och dels få sitt när- maste utvidgningsbehov tillgodosett ge- nom en förflyttning av vissa avdelning— ar till Bergshamra. Institutet skulle där- efter så småningom helt kunna förläg- gas dit. En sådan förläggning skulle medge en förhållandevis god lokal an- knytning till såväl Stockholms universi- tet som karolinska institutet och tek- niska högskolan.

Enligt byggnadsstyrelsen måste emel- lertid staten tillhöriga markområden vid Bergshamra helt reserveras för Stockholms universitets och tekniska högskolans förefintliga lokalbehov och för institutioner, som har ett starkt be- hov av samverkan med dessa lärosä- ten. Kommittén måste därför konsta- tera, att alternativet Bergshamra inte utgör ett realistiskt alternativ när det gäller den framtida placeringen av far- maceutiska fakulteten.

Alternativ »Norrhacka»

Enligt kommitténs uppfattning är det som tidigare anförts angeläget, att den framtida farmaceutiska högskolan i var- je fall på längre sikt kan beredas ut- rymme i nära anslutning till sådana in- stitutioner, med vilka högskolans verk- samhet naturligen äger beröring. Här- vid måste beaktas, att högskolan har naturlig anknytning såväl till naturve- tenskap i allmänhet, främst kemi, som till medicin och teknologi. I första hand torde emellertid vid en lösning av 10- kalfrågan anknytningen till de medi- cinska vetenskaperna böra beaktas. Kommittén har med anledning här- av — som föreslogs av de sakkunniga

1948 — ånyo undersökt möjligheterna till en förläggning av högskolan inom Norrbackaområdet. En dylik förlägg- ning vore ytterst fördelaktig särskilt med hänsyn till vad tidigare anförts om behovet av anknytning av den far- maceutiska högskolan till dels en medi- cinsk undervisnings- och forsknings- organisation, dels statens farmaceutiska laboratorium. Det har emellertid där— vid framkommit, att möjligheterna till en förläggning av institutet inom detta område är mycket begränsade med hän- syn till knappheten på tomtmark. Beträffande en förläggning av far- maceutiska institutet inom karolinska institutets område anförde byggnads- styrelsen i skrivelse den 9 maj 1962, att styrelsen hos Kungl. Maj :t hemställt om medel för upprättande av en plan för fortsatt utbyggnad å institutets områ- de. Trots avsaknaden av en sådan ut- byggnadsplan kunde mellertid enligt byggnadsstyrelsen redan då sägas, att större delen av ifrågavarande område måste reserveras för karolinska institu- tet samt att vissa inom området befint- liga institutioner måste förflyttas utan— för detsamma. Till de institutioner, för vilka utflyttning sålunda var aktuell, hörde statens farmaceutiska laborato- rium. Dess nuvarande lokaler skulle vid en utflyttning kunna övertagas av statens rättskemiska laboratorium, som också hade ett starkt utökningsbehov. Byggnadsstyrelsen framhöll vidare, att en hårdexploatering av institutets om- råde genom uppförande av höghusbc- byggelse icke var lämplig så länge nu- varande bebyggelse kvarstår. En för- läggning av farmaceutiska institutet till karolinska institutets område fann bygg- nadsstyrelsen sålunda icke tänkbar. Kommittén har därför ifrågasatt, huruvida icke det staten tillhöriga, icke exploaterade området »Västra sko- gen» vid Karlberg borde helt eller del—

vis reserveras för framtida bebyggel- se för sådana medicinska och därmed likartade behov, vilka icke kan tillgo- doses inom karolinska institutets nu- varande markområde. Rörande detta alternativ framhöll byggnadsstyrelsen i ovan nämnda skrivelse, att de statliga markbehoven i Stockholmsområdet vid det tillfället uppgick till flera hundra tusen m2 och växte med varje år. Det var därför enligt styrelsen angeläget, att det icke exploaterade området »Väst- ra skogen» reserverades enbart för så- dana ämbetsverk och institutioner, som icke utan större olägenhet kunde pla- ceras utanför Stockholmsområdet. Farmacetututbildningskommittén har vidare inhämtat att en omfattande ut- byggnad pågår inom karolinska institu- tets område. Sålunda kan nämnas att utbyggnadsarbete nyligen påbörjats för ämnet farmakologi. Projekteringsarbe- te har vidare igångsatts för uppföran- de av en tillbyggnad till den fysiologis- ka institutionen (benämnd genomgångs- flygeln). Härefter är det planerat att tillbyggnadsåtgärder skall vidtagas på institutets område för att skapa utrym- me för dels statens institut för folk- hälsan dels ock för flyg- och naval- medicinska laboratoriet. Slutligen dis- kuteras också förslag om utbyggnad av statens rättsläkarstation, varvid även innefattas den rättsmedicinska avdel— ningen. Farmaceututbildningskommittén vill i anslutning till diskussionen om tomt- marken på Norrbackaområdet även er- inra om att frågan aktualiserats att yt- terligare vidga utbildningskapaciteten av läkare vid karolinska institutet. En utredning pågår sålunda (1963 års uni- versitets- och högskolekommitté) an- gående förutsättningarna för en utbygg- nad av den medicinska utbildningsor- ganisationen. Härvid skall även prövas

möjligheten att vidga läkarutbildningen vid befintliga lärosäten däribland ka- rolinska institutet. Enligt vad kom- mittén inhämtat skulle en ytterligare ökning av läkarutbildningen i Stock- holm vara möjlig. Härför förutsättes dock uppförande av nya institutions- byggnader för den teoretiska undervis- ningen och forskningen på karolinska institutet. Vidare må erinras om att frågan diskuterats att i anslutning till karolinska institutet uppföra nya loka- ler för karolinska institutets odontolo- giska fakultet, vars lokalfråga torde få betecknas som mycket akut. Dessa ny- tillkomna omständigheter torde enligt farmaceututbildningskommitténs ning ytterligare komma att skärpa de lokalmässiga svårigheterna att i anslut- ning till karolinska institutets område förlägga den farmaceutiska fakulteten.

me-

Alternativ »Uppsala»

Sedan tanken ånyo väckts att förlägga den framtida farmaceutiska högskolan till Uppsala, har byggnadsstyrelsen i ovan nämnda skrivelse den 9 maj 1962 uttalat den uppfattningen, att en för- läggning av högskolan till Uppsala vore möjlig på sådant sätt, att en integra- tion med medicinska fakultetens teo- retiska institutioner, för vilka nybygg- nader planeras på det 5. k. Artilleri- fältet, åstadkommes. Medicinska fa- kulteten vid universitetet har i skri- velse den 14 maj 1962 till byggnads- styrelsen, framhållit sitt stora intresse av ett samgående mellan fakulteterna för en gemensam lösning av fakulteter- nas lokalfrågor. Kommittén har även senare med representanter för medi— cinska fakulteten och Uppsala universi- tet ytterligare diskuterat spörsmålet. De äldsta medicinska institutions-

byggnaderna i Uppsala är belägna i kvarteret Munken, där anatomi, histo- logi och genetik för närvarande dispo- nerar lokaler (se bilaga 8). I det in- tilliggande kvarteret Fågelsången är fy- siologi och medicinsk fysik belägna. De nyare institutionsbyggnaderna är be- lägna i kvarteret Blåsenhus, där patolo- gi, bakteriologi och virologi är inrym- da i samma byggnad medan medicinsk kemi och farmakologi delar institu- tionsbyggnad.

Förutsättningarna saknas för en vida- reutveckling av den äldre institutions- bebyggelsen inom kvarteret Munken och Fågelsången. Endast den tillgängliga bebyggelsen i kvarteret Blåsenhus kan på längre sikt utnyttjas för medicinska institutioner. I detta kvarter planeras utbyggnad av den nuvarande patologi- byggnaden för de båda patologiinstitu- tionernas behov och för rättsmedicin. Den institutionsbyggnad som för när- varande är gemensam för medicinsk kemi och farmakologi har preliminärt planerats bli övertagen av den gene- tiska och eventuellt av en framtida hygienisk institution. Genetiken har liksom patologin behov av nära kon- takt med akademiska sjukhuset, vilket ligger i den omedelbara närheten. Re- servutrymmen inom kvartert avses i första hand för institutioner med kli- nisk anknytning.

Övriga medicinsk-teoretiska institu- tioner planeras såsom nämnts bli för- lagda till det 5. k. Artillerifältet (se bi- laga 8). Kungl. Maj:t har i proposi- tionen nr 1962: 91 berört områdets framtida utnyttjande. Föredragande de- partementschefen anförde därvid bl. a. följande:

»Jag torde under detta anslag (anslag till byggnadsverksamhet vid Uppsala uni- versitet) få anmäla, att byggnadsstyrelsen i skrivelse den 8 december 1961 redovisat vissa allmänna synpunkter beträffande den

generalplan för Uppsala universitets utbygg- nad, som styrelsen enligt Kungl. Maj:ts be- slut den 28 november 1958 för närvarande utarbetar. I skrivelsen räknar styrelsen med bl. a., att medicinska fakultetens teoretisk-medicinska institutioner förlägges till det 5. k. Artillerifältet. I skrivelse den 22 januari 1962 har drätselnämnden vid Uppsala universitet hemställt, att föreva- rande omräde måtte överföras från arméns delfond av försvarets fastighetsfond till Uppsala universitets delfond av statens allmänna fastighetsfond. I yttrande över nämnda framställning har byggnadsstyrel- sen under hänvisning till att förläggning av de teoretisk-medicinska institutionerna till annan plats än Artillerifältet inte pla— neras tillstyrkt den föreslagna överföring- en. Enligt min mening torde man redan nu kunna utgå från att —— ehuru något defi- nitivt förslag till generalplan ännu inte föreligger — det 5. k. Artillerifältet bör reserveras för den medicinska fakultetens teoretisk-medicinska institutioner.»

Genom beslut den 9 november 1962 har Kungl. Maj:t överfört markområ- det Artillerifältet från Kasernbyggna- den av försvarets fastighetsfond till Uppsala universitets delfond av statens allmänna fastighetsfond.

Det nu disponibla området av Artil- lerifältet har en areal på 132000 1112 och ligger sydväst om gamla Stock- holmsvägen, cirka 1500 meter söder om universitetsbiblioteket och i relativ närhet till Akademiska sjukhuset och det naturvetenskapliga—tekniska institu- tionsområdet.

Genom beslut i juni 1960 beviljade Kungl. Maj:t medel för projektering av nybyggnad för den fysiologiska institu- tionen, sedan riksdagen 1959 anvisat ett anslag på 100 000 kronor till plane- ringsarbete för denna och institutionen för medicinsk fysik. Ifrågavarande in- stitutioners byggnadsprogram har grans- kats och godkänts av läkarutbildnings- beredningen. Projekteringsarbetet för ifrågavarande byggnad pågår och bygg— nadsarbetet beräknas kunna igångsättas budgetåret 1964/65.

Från medicinska fakulteten har yt— terligare behov av nybyggnader an- mälts för ämnena medicinsk kemi, far- makologi, allmän bakteriologi och vi- rologi, anatomi och histologi i nu nämnd ordning. Man har vidare samti- digt anfört behov av en nybyggnad för det naturvetenskapliga ämnet allmän mikrobiologi och betonat lämpligheten av att denna byggnad uppföres i an- slutning till de medicinska, bakteriolo— giska och virologiska institutionerna. Det har vidare diskuterats att på det nya området för medicinska institutio— ner uppföra lokaler för allmän biokemi. Detta ämne disponerar för närvarande utrymmen närbelägna dem för övriga naturvetenskapliga kemiska ämnena. Med hänsyn till behovet av intim sam- verkan mellan biokemin å ena sidan och medicinen å den andra sidan vore det, har det framhållits, rationellt att i an- slutning till den planerade utbyggnaden av den naturvetenskapliga undervis— nings- och forskningsorganisationen i Uppsala överflytta den biokemiska in- stitutionen ttill Artillerifältet, varvid den nuvarande institutionsbyggnaden för biokemi kunde utnyttjas för annat ändamål.

Enligt vad farmaceututbildningskom- mittén inhämtat, finnes tillräckliga ut- rymmen på det nu disponibla området av Artillerifältet för såväl den utbygg- nad, som planerats av medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna i Upp— sala, som den byggnadsverksamhet, som kan komma att bli aktuell vid ett över- flyttande av den farmaceutiska fakul- teten till Uppsala. Det finnes även goda expansionsmöjligheter inom området. Härutöver torde det vara möjligt att för undervisnings- och forskningsverk- samhet förvärva ytterligare mark sö- der om den nu disponibla delen av Ar- tillerifältet genom överförande av yt- terligare markområden från försvarets

fastighetsfond till Uppsala universitet.

Det torde även bli möjligt att bereda utrymme på Artillerifältet för en ny- byggnad för statens farmaceutiska la- boratorium. Med hänsyn till detta la- boratoriums behov av nära anknytning även till den sjukvårdande kliniska verksamheten, föreslås alternativt att detta laboratorium vid ett eventuellt överflyttande till Uppsala placeras på kvartert Blåsenhus, vars södra del en- ligt föreliggande generalplaneförslag skall särskilt reserveras för sådana me- dicinskt—teoretiska instiutioner, som har behov av kontakt med akademiska sjuk- huset.

Vissa uttalanden i lokaliseringsfrågan

Apotekarsocietetens direktion anlade i skrivelse den 26 mars 1962 till herr statsrådet och chefen för ecklesiastik- departementet vissa synpunkter i fråga om farmaceutiska institutets lokalise- ring. Apotekarsoeieteten diskuterade i skrivelsen alternativen att antingen bi- behålla institutet i Stockholm eller att placera det i Uppsala och anförde där- vid bl. a. följande:

»Enligt vår mening skulle en förflyttning av farmaceutiska institutet från Stockholm ur flera synpunkter vara förenad med stora olägenheter för såväl den farmaceutiska forskningen som utbildningen.

För att genomföra den av farmaceutut- bildningskommittén föreslagna elevutbild- ningen krävs att antalet apotek på den ort där den praktiska utbildningen skall be- drivas är tillräckligt stort, vilket endast torde vara fallet i Stockholm. De praktiska möjligheterna torde i vart fall i Uppsala vara helt otillräckliga.

Det kan tilläggas beträffande undervis- ningen vid farmaceutiska institutet att svå- righeter kan förutses som följd av en för— flyttning till Uppsala även på så sätt att möjligheterna att vid behov där rekrytera tillfällig lärarpersonal skulle vara avsevärt mindre än i Stockholm.

Den farmaceutiska forskningen knyter an till en rad vetenskapsgrenar. Detta gör, att den farmaceutiska forskningen har sitt na- turliga centrum och är i hög grad beroende av goda kontakter med en rad andra insti- tutioner. Detta gäller såväl institutioner för naturvetenskaplig forskning i allmän- het som också medicinska, veterinärmedi- cinska, odontologiska och teknologiska forskningsinstitutioner. Förutsättningarna för kontakter av detta slag får självfallet bedömas vara goda i Uppsala, men onek- ligen är kontaktmöjligheterna mera allsi— diga i Stockholm. Särskilt vill vi fram- hålla det intima samarbete, som bedrives mellan institutet och såväl statens farma- ceutiska laboratorium som apotekens kon- trollaboratorium, ett samarbete som har stor betydelse såväl för den vid institutet bedrivna forskningen och undervisningen som för dessa laboratoriers verksamhet.

Apotekarsocieteten och farmacevtförbun- det har gemensamt byggt upp en omfat- tande fortbildningsverksamhet för apote- kens farmaceutiska personal. Organisatio- tionerna är i detta synnerligen betydelse- fulla arbete beroende av fortlöpande sam- arbete med farmaceutiska institutet, vars lärare dels medverkar vid planläggningen av de olika fortbildningskurserna dels ock- så i stor utsträckning fungerar som kurs- ledare och föreläsare vid dessa. Medverkan av personer från andra håll än farmaceutis- ka institutet och dä främst från apotekar- societetens centrala organisation är emel- lertid också nödvändig vid de5sa kurser. Även om avståndet mellan Stockholm och Uppsala numera får sägas ha minskat i betydelse genom de relativt täta och snab— ba kommunikationcrna skulle rese- och väntetiden för de medverkande lärarkraf- terna otvivelaktigt försvåra verksamheten i ej ringa män och detta oavsett om kur— serna förlägges till Stockholm eller Upp- sala.

I Stockholm är f. n. samlade alla de or— gan som var på sitt sätt har ansvar för en väl fungerande läkemedelsförsörjning i landet. Samarbetet mellan dessa organ har ett värde som ej får underskattas.

Vid en preliminär granskning av ett 10- kalt sammanförande av den farmaceutiska högskolan med annan högre utbildnings— anstalt framstår en anknytning till karo- linska institutet inom Norrbackaområdet som det bästa.

Självfallet kan utbyggnadsbehovet vid detta institut med hänsyn taget till reser—

vationer för framtiden primärt uppställa vissa hinder för att dit förlägga även den farmaceutiska högskolan. Likväl torde en lokal anknytning mellan de båda institu- ten medföra så stora vinster för såväl un- dervisning som forskning, att fördelarna därav borde väga upp eventuella nackdelar. Ett byggnadssätt med effektivt utnyttjande av tomtmarken torde verksamt kunna bi- draga till att lösa frågan. Det må tilläggas, att ett mindre tomtområde redan vid 1940- talets slut lär ha reserverats inom Norrbac- ka för farmaceutiska institutets nybygg— nad och att detta område alltjämt enligt uppgift är outnyttjat. Skulle det emeller- tid visa sig omöjligt att inom Norrbacka— området bereda utrymme för farmaceutiska institutet, synes oss en anknytning till Stockholms universitet vara bestämt att föredraga framför en förflyttning till Upp- sala. I detta sammanhang vill vi peka på att det intill Frescati gränsande Bergs- hamraområdet torde erbjuda goda möjlig— heter att rymma farmaceutiska institutet.»

I anledning av apotekarsocietetens skrivelse tillskrev karolinska institutets lärarkollegium den 7 juni 1962 farma- ceututbildningskommittén i lokalise- ringsfrågan och anförde bl. a. följande:

»Sedan många år pågår ett intimt veten- skapligt samarbete mellan olika institutio— ner vid farmaceutiska institutet och vid karolinska institutet. Detta, som verkat starkt befruktande på aktiviteten vid de båda högskolorna, har inom de teoretiska disciplinerna främst berört kemi, medi- cinsk kemi och biokemi, fysiologi, farma- kologi, bakteriologi och teoretisk alkohol- forskning samt inom de kliniska discipli- nerna främst gynekologi och obstetrik. Här- igenom ha viktiga teoretiska frågeställ- ningar angripits, kliniska problem stude— rats och nya läkemedel prövats. I detta samarbete ha också andra i Stockholm verksamma institutioner medverkat, främst statens farmaceutiska laboratoriums olika avdelningar, Apotekarnas kontrollaborato— rium och Medicinalstyrelsens apoteksbyrå, varigenom en effektiv och verksam samord- ning kunnat ske, bl. a. på läkemedelspröv- ningens område.

Från utbildningssynpunkt torde en sam- ordning av den farmaceutiska och medi- cinska undervisningen komma att bliva av största betydelse.

Med anledning av vad sålunda anförts finner lärarkollegiet det vara ett starkt intresse för karolinska institutet, att far- maceutiska institutet kvarblir i Stockholm och helst placeras inom karolinska insti- tutets område.»

I sitt yttrande den 29 maj 1963 över 1955 års universitetsutrednings betän- kande VII tog karolinska institutets lä- rarkollegium ånyo upp farmaceutiska institutets framtida placering. Lärarkol- legiet framhöll bl. a. följande:

»För karolinska institutet vore det från vetenskaplig synpunkt mycket beklagligt, om de band som nu finns till institutio- nerna vid farmaceutiska institutet, skulle behöva geografiskt uttänjas och därmed försvagas. För lärarkollegiet råder det icke tvivel om att farmaceutiska institu- tets lokalfråga låter sig lösa på karolinska institutets område, vilket — ehuru man inom byggnadsstyrelsen hyst tvekan där- om — torde komma att bli dokumenterad genom den nu inom byggnadsstyrelsen på- gående dispositionsplanutredningen beträf— fande området. Lärarkollegiet vill även er- inra om att i karolinska institutets egen byggnadsplanering ingår uppförande av ett s. k. undervisningshus, innehållande läro- salar, seminarierum och vissa övningsloka- ler som äro generellt användbara för aka- demisk undervisning och enligt vad lärar— kollegiet inhämtat skulle tillgodose en myc— ket stor del av de samlade lokalönskemål, som göra sig gällande vid farmaceutiska institutet. Det finns därför välgrundad an— ledning att tro, att farmaceutiska institu- tets lokalfråga på karolinska institutets om— råde skulle finna en snabb, ekonomiskt syn- nerligen rationell och från alla synpunkter tillfredsställande lösning.

Lärarkollegiet förordar med hänvisning till det anförda varmt, att farmaceutiska institutet ombildas till en i ett nyorgani- serat karolinskt institut ingående fakul— tet med lokalisering till karolinska insti- tutets område.»

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet har i sitt betänkande »Lokalisering och statlig verksamhet» ( SOU 1963:69 ) även behandlat lokali- seringen av vissa högskolor och andra anstalter för utbildning och forskning.

Bland dessa var farmaceutiska institu- tet och statens farmaceutiska labora- torium.

I fråga om farmaceutiska institutets placering ansåg lokaliseringsutredning- en, att institutet borde förläggas till Uppsala.

Visserligen kunde det enligt utred- ningen göras gällande, att Uppsala inte behövde ytterligare tillskott av statliga institutioner, då staden redan växte kraftigt, till en del beroende på uni- versitetets expansion. Men en snabb och kostnadsmässig godtagbar lösning av farmaceutiska institutets lokalbehov tor- de endast, menade utredningen, kunna åstadkommas i samband med den före- stående utbyggnaden av den medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. In— stitutet måste därför enligt utredningen ha nära kontakter med en medicinsk fakultet och dessutom ligga centralt i landet.

I fråga om statens farmaceutiska la- boratoriums framtida placering fram- höll lokaliseringsutredningen, att den blivit övertygad om att samarbetet mel- lan laboratoriet och farmaceutiska in- stitutet i fråga om såväl personal som laboratorier och bibliotek var av så vital betydelse, att de båda institutio— nerna borde förläggas till samma ort. Utredningen anslöt sig därför till den meningen, att statens farmaceutiska la- boratorium borde flyttas till Uppsala så snart lokaler för verksamheten hann ordningställas. Lokaliseringsutredning- en förutsatte, att planering och utbygg- nad av de nya lokalerna i Uppsala från början tog sikte på ett tillgodoseende av de båda instiutionernas samordnade behov.

Kommitténs överväganden och förslag

Kommittén har i det föregående redo- visat fyra alternativa lösningar för

den framtida farmaceutiska fakultetens lokalfråga med hänsyn till tillgången på tomtmark, befintliga byggnader, ny- byggnadsbehovet och slutligen möjlig- heterna till samverkan med befintliga eller planerade medicinska, naturveten- skapliga och tekniska institutioner.

Beträffande möjligheterna att åväga- bringa ett samarbete mellan högskolan och dess lärarpersonal å ena sidan och å andra sidan de institutioner och ve- tenskapsmän, som är verksamma på närliggande forskningsområden, vill kommittén först konstatera de utom— ordentliga fördelar alternativ »Upp- sala» härvidlag har att erbjuda. Inom en radie på 1 500 meter kommer man att finna —— förutom medicinsk-teore- tiska institutioner — Akademiska sjuk- huset, vilket för närvarande är under stark expansion, naturvetenskapliga in- stitutioner samt tekniska institutioner, vilkas inrättande beslutats från den 1 juli 1962, samt på något längre avstånd Ulleråkers sjukhus samt dess forsk— ningslaboratorium. Motsvarande förde- lar kan icke tillnärmelsevis erbjudas i Stockholm, då avstånden här blir be- tydligt större — bortsett från alterna— tiv »Norrbacka», som ger kontakt med karolinska institutet, karolinska sjuk- huset och statens farmaceutiska labo- ratorium. Sålunda kan beträffande al- ternativet »Bergshamra» avstånden få- gelvägen till karolinska institutet och tekniska högskolan uppskattas till tre resp. sex kilometer.

Såsom framgått ovan har tomtmarks- frågan varit det stora problemet för farmaceututbildningskommittén under sonderingarna för ett bibehållande av den farmaceutiska fakultetens plane- ring i Stockholm. Kommittén har där- vid funnit tre alternativ som ansetts värda en närmare utredning. Kommit- tén nödgas dock konstatera, att möj- ligheterna att i Stockholm skapa mark-

utrymmen för en farmaceutisk under- visnings— och forskningsorganisation i närheten av befintliga eller planerade utbildnings- och forskningsorganisatio— ner närbesläktade ämnen är små. Kom— mittén finner därför redan på denna grund, att ingetdera av alternativen »Vega», »Bergshamra» och »Norrbac— ka» torde kunna ge någon acceptabel lösning av högskolans lokalfråga. Al— ternativet »Uppsala» erbjuder emeller— tid för sin del inga svårigheter i fråga om tillgång på tomtmark.

Särskilda spörsmål uppkommer emel- lertid vid en förflyttning av den farma— ceutiska fakulteten från Stockholm. Till dessa räknar kommittén liksom farma- ceututbildningssakkunniga 1948 insti- tutets kontakt med centrala organ och institutioner för apoteksväsendet, sta- tens farmaceutiska laboratoriums lokal- fråga och det framtida samarbetet mel- lan fakulteten och laboratoriet, tillgång- en på deltidsanställda lärare och vika- rier, möjligheter för de studerande till praktiktjänstgöring, studie-sociala för- utsättningar samt sist men inte minst frågan hur snabbt lokaler för fakulte- ten kan stå färdiga.

Oaktat kommittén finner de trenne Stockholmsalternativen med hänsyn till marksvårigheter icke kunna läggas till grund för en lösning av högskolans lo- kalfråga, vill kommittén nedan något redovisa sina allmänna överväganden rörande de ovan berörda spörsmål, som uppkommer vid en eventuell förflytt- ning av högskolan från huvudstaden, genom en jämförelse mellan stock- holmsalternativen och alternativet »Uppsala».

Den farmaceutiska högskoleorganisa- tionen har f. n. förbindelser med apo- tekarsocieteten liksom med övriga apo- tekarsammanslutningar, som samtliga har sitt säte i Stockholm. Farmaceutut- bildningskommittén finner icke dessa

förhållanden ha någon avgörande bety- delse för frågan om fakultetens framtida lokalisering. Den samverkan med dessa organisationer, som även i framtiden kommer att bli erforderlig, torde enligt kommitténs mening kunna vidmakthål- las även om den farmaceutiska högsko- leorganisationen placerades i Uppsala.

Den farmaceutiska fakulteten har na- turlig anknytning förutom till statens farmaceutiska laboratorium även till apotekens kontrollaboratorium, beläget i Stockholm. Ej heller i detta avseende torde det framtida samarbetet mellan fakulteten och ifrågavarande laborato- rier _ kommittén har tidigare närma- re berört frågan om anknytning till sta— tens farmaceutiska laboratorium — vara av den karaktär, att det utgör något di- rekt hinder mot en förflyttning av hög- skolan från Stockholm.

Enligt kommitténs direktiv 1957 skul— le, som tidigare berörts, särskilt det spörsmålet uppmärksammas, huruvida möjligheter förelåge för ett ytterligare lokalmässigt samgående mellan den framtida farmaceutiska fakulteten och statens farmaceutiska laboratorium. Kommittén finner, att de lokalmässiga vinsterna vid ett samgående med labo- ratoriet i Stockholm jämfört med de, som är att hämta vid ett samgående med de medicinsk-teoretiska institutionerna i Uppsala, icke är av den storleksord- ningen, att de bör tillmätas någon avgö— rande betydelse. Sålunda kan det enligt angivet lokalprogram för institutionen för farmakologi och toxikologi, vilken för närvarande är inrymd i samma byggnad som farmaceutiska laborato- riet, endast bli fråga om en besparing på drygt 250 m? nyttig golvyta, om av— delningen även fortsättningsvis sam- mankopplas med laboratoriet.

Enligt farmaceututbildningskommit- téns uppfattning har, som tidigare an- förts, fördelar vunnits genom ett bibe-

hållande av samarbetet på undervis- nings- och forskningsplanet mellan den farmaceutiska fakulteten och statens farmaceutiska laboratorium. I och för sig synes dock intet hindra, att även statens farmaceutiska laboratorium placeras i Uppsala, vilket även till- styrkts av byggnadsstyrelsen i tidigare omnämnda skrivelse den 9 maj 1962. Såväl laboratoriets föreståndare som medicinalstyrelsen har emellertid av- styrkt en dylik lösning. Det torde, som tidigare nämnts, inte ankomma på kom- mittén att framlägga konkreta och de- taljerade förslag beträffande statens farmaceutiska laboratoriums organisa— tion och framtida placering. Kommittén anser dock starka skäl föreligga, att, därest förslaget om den farmaceutiska fakultetens överflyttning till Uppsala realiseras, även frågan om en motsva- rande överflyttning av statens farma— ceutiska laboratorium närmare prövas.

Kommittén räknar med att i den un- dervisningsorganisation, som tidigare presenterats, ett visst antal undervis— ningstimmar behöver täckas av deltids- anställda, arvoderade lärarkrafter. Far- maceututbildningssakkunniga framhöll i sitt betänkande 1948, att deltidsanställ- da lärare och vikarier för dessa säker- ligen lättare erhölles i Stochkolm än i Uppsala. Man skulle i själva verket framhöll de sakkunniga bli nödsakad att hämta så gott som alla deltidsanställ- da eller tillfälliga lärare med farmaceu- tisk utbildning från Stockholm, om institutet förlades till Uppsala.

Enligt kommitténs uppfattning synes nämnda synpunkt på lärartillgången i Uppsala vara alltför pessimistisk. I Upp- sala finns för närvarande sex apotek samt en större farmaceutisk industri. Man torde således kunna räkna med en om än begränsad tillgång på personer med kvalificerad farmaceutisk utbild- ning som lärare i Uppsala. Tillgången

torde dock med säkerhet öka i framti- den. Därtill kommer möjligheten att hämta lärarkrafter från den medicinska och den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Vidare torde avståndet mel- lan Uppsala och Stockholm icke av— skräcka kvalificerade personer i Stock- holm att även tjänstgöra som lärare vid en farmaceutisk fakultet i Uppsala. Lä- rarproblemet torde därför, menar kom- mittén, icke vara av den storleksord- ningen, att det utgör något hinder mot en placering av den farmaceutiska fa- kulteten i Uppsala.

Kommittén har i ett tidigare avsnitt (kap. 7) behandlat den praktiska apo- tekstjänstgöringen och därvid föreslagit en betydligt förkortad praktiktid för de studerande. Kommittén framlade vidare förslag om att anordna den praktiska utbildningen genom utnyttjande av apo- tek i såväl Uppsala- som Stockholms- området. Något hinder mot en förflytt- ning av den farmaceutiska fakulteten till Uppsala bör således icke denna frå- ga utgöra.

Enligt farmaceutbildningskommitténs mening bör Uppsala kunna erbjuda åt- minstone i vissa avseenden en bättre studiemiljö än Stockholm. Levnads- kostnaderna för en student anses även vara lägre i Uppsala än i Stockholm. Den planerade studentbostadsutbygg- naden i Uppsala torde vidare för lång tid framåt ge denna utbildningsort ett försprång framför Stockholm. En på- taglig fördel är därvid att studentbostä- derna ligger i nära anslutning till det planerade institutionsområdet. En pla- cering av fakulteten i Uppsala bör så- ledes enligt kommitténs mening vad beträffar studiemiljö och studiesociala förutsättningar kunna ge icke oväsent- liga fördelar.

Det är uppenbart, att den farmaceu- tiska fakultetens lokalfråga kräver en snabb lösning med hänsyn till de nu-

varande svåra lokalförhållandena. Pro- jekteringen av den fysiologiska institu- tionen på Artillerifältet i Uppsala har redan igångsatts och institutionen kan beräknas stå färdig 1966. De övriga byggnaderna i det planerade komplex, innehållande såväl medicinska som far— maceutiska institutioner som tänkes bli uppfört på Artillerifältet, räknas bli ut- formade enligt samma grunder som ny- byggnaden för nyssnämnda institution. Hela komplexet har beräknats vara uppfört senast 1970. Det måste sålunda bli fråga om en successiv överflyttning av institutet till Uppsala, allt eftersom de skilda enheterna färdigställes. En tidrymd på sex år kan synas lång för en definitiv lösning av den farmaceutiska högskolans lokalfråga, men enligt kom- mitténs mening torde möjligheterna till en snabbare lösning i Stockholm knap- past vara för handen. Det bör beträf— fande alternativ »Bergshamra» noteras, att om detta alternativ av andra skäl kunde genomföras _ nya byggnader nödvändigtvis skulle komma att behöva uppföras även där. Därtill torde de nu- varande byggnaderna behöva omändras och även tillbyggas, innan vissa delar av den farmaceutiska fakulteten skulle kunna flytta in. Tid för planering och omfattande nybyggnader krävs givetvis även för varje annat Stockholmsalter— nativ.

överflyttning av den farmaceutiska fakulteten till Uppsala skulle innebära, att man vid tillskapandet av lokaler och övriga resurser för undervisningen och forskningen hade full frihet att anpassa de olika organisationerna med hänsyn till de särskilda behov som ett sambruk mellan medicinen och farmacin för med sig. Man vore därvid inte på samma sätt som t. ex. vid uppförande av den farmaceutiska fakulteten i anslutning till karolinska institutet i Stockholm be— roende av att en redan etablerad medi-

cinsk organisation redan fanns på plat- sen. Även från denna utgångspunkt sy— nes således Uppsala-alternativet ha för- delar framför de andra alternativen.

Kommittén har i olika sammanhang vidrört frågan om att ett branschforsk- ningsinstitut kan bli aktuellt även på läkemedelsområdet. Utan tvivel kan go- da skäl anföras för tillkomsten av ett sådant institut, som därvid skulle finan- sieras av staten och läkemedelsindustrin gemensamt. Enighet har emellertid rätt om att ett branschforskningsinstitut för- utsätter att den farmaceutiska fakulte- ten är tillräckligt rustad för att kunna kugga in i ett samarbete med ett sådant institut. Kommittén har därför icke an- sett sig böra nu närmare utreda förut- sättningarna för skapandet av ett branschforskningsinstitut men har varit angelägen om att plats skall vid behov kunna beredas för ett dylikt i nära an- slutning till den nya farmaceutiska fa- kulteten. Så är fallet i Uppsala.

Det bör i detta sammanhang poäng- teras att Uppsala ur allmän byggnads- synpunkt även torde kunna erbjuda fördelar. I Stockholm är sålunda kon- kurrensen om byggnadsarbetskraften ytterligt stark, bl. a. därigenom att indu- stri- och servicenäringar expanderar kraftigt och bostadsbyggande och kom- munikationer kräver allt större resur- ser. I Uppsala däremot torde förutsätt- ningarna — i varje fall för närvarande — vara förhållandevis goda för igång- sättande av en intensiv byggnadsverk- samhet för att få till stånd undervis-

nings- och forskningsinstitutioner samt studentbostäder.

Farmaceututbildningskommittén har ovan redovisat sina överväganden i frå- ga om den farmaceutiska undervisnings— och forskningsorganisationens framtida placering. Kommittén har därvid själv- fallet varit beroende av Vilka lösningar som med hänsyn till tillgänglig tomt- mark över huvud taget är möjliga. Emel- lertid har kommittén vid sina övervä- ganden primärt vägletts av huruvida en viss lokalisering erbjuder de bästa möj- ligheterna att anknyta verksamheten till näraliggande forsknings- och ut- bildningsområden. Härvid har en loka- lisering till Uppsala framstått som klart överlägsen. I Uppsala föreligger goda möjligheter att i omedelbar anslutning till planerade nybyggnader för medi- cinsk och naturvetenskaplig fakultet på Artillerifältet anordna ändamålsenliga lokaler för den farmacutiska undervis- ningen och forskningen. Här skulle för- delen erhållas av nära samverkan för- utom med medicinska ämnen även med naturvetenskapliga discipliner (t. ex. biokemi och mikrobiologi). Motsvaran- de möjligheter föreligger inte vid någon annan av de aktuella lokaliseringarna. Då härtill kommer att tillgången på tomtmark är förhållandevis god i Upp- sala, har kommittén utan tvekan beslu- tat förorda att den farmaceutiska fakul- teten anknytes till Uppsala universitet. Kommittén kommer i det följande (kap. 20) att framlägga förslag till lokalpro- gram för den farmaceutiska forsknings- och utbildningsorganisationen.

KAPITEL 20

Lokalbehov

Tillkomsten av nuvarande lokalbestånd

Farmaceutiska institutet erhöll sina första egna lokaler år 1859 i en av apote- karsocieteten inköpt fastighet, numera Vallingatan 26. År 1864 inflyttade insti- tutet i en av societeten å samma tomt uppförd byggnad.

Behovet av bättre lokaler för insti- tutet föranledde dess föFeståndare att år 1907 hos styrelsen framlägga förslag om åtgärder i berörda hänseende. Ritningar upprättades år 1909 jämte kostnadsför- slag till en nybyggnad för institutet på det 5. k. Hjortberget å Norra Djurgår- den. Några ytterligare åtgärder för an- skaffande av nya lokaler vidtogs där- efter inte förrän år 1916, då institutets styrelse gjorde en framställning till Kungl. Maj:t angående nya lokaler i den tidigare av tekniska högskolans av- delning för kemisk teknologi dispone- rade byggnaden vid Kungstensgatan. År 1919 gjorde styrelsen en förnyad hem- ställan i lokalfrågan samtidigt med att styrelsen föreslog, att institutet skulle omorganiseras. Denna framställning led- de till proposition i ämnet till 1922 års riksdag, vilken beslöt ett anslag av 125 000 kronor för erforderliga änd- ringsarbeten vid Kungstensgatan. De så- lunda av statsmakterna anvisade loka- lerna i kvarteret Vega vid Kungstens- gatan togs i bruk år 1923 och har sedan dess använts av institutet. Det samman- lagda disponibla lokalutrymmet i detta kvarter utgör f. n. ca 2800 m2 netto- golvyta. (Se tabell 24).

De ifrågavarande lokalernas brist— fälliga skick samt behovet att utvidga institutets kapacitet föranledde farma- ceututbildningssakkunniga att i sitt be- tänkande (SOU 1948: 46), föreslå en ny- byggnad för institutet på annan plats. Förslaget tillstyrktes av flertalet remiss— instanser men föranledde icke någon proposition till riksdagen. Kungl. Maj:t uppdrog i juli 1949 åt farmaceutiska institutets styrelse att i samråd med byggnadsstyrelsen bland annat utreda, huruvida tillräckliga lokaler för ett partiellt genomförande av den av far— maceututbildningssakkunniga föreslag- na organisationen kunde erhållas ge- nom provisoriska åtgärder. En utred- ning i ärendet framlades i december 1949, vilken bland annat innehöll ett förslag om ombyggnad av institutets lokaler vid Kungstensgatan. Detta för- slag avstyrktes av styrelsen för Stock- holms högskola, vilken i stället föreslog, med tillstyrkan av universitetskanslern, att institutet tills vidare skulle få dis- ponera vissa lokaler i de planerade huvudbyggnaden för zootomiska institu- tet. I propositionen till 1952 års riks- dag föreslogs, att 630 1112 av ifrågavaran- de nybyggnad skulle upplåtas åt institu- tet och riksdagen fattade beslut i över- ensstämmelse härmed.

De nya lokalerna kunde tagas i anspråk i början av år 1956. I dessa inrymdes institutets bibliotek, den mikrobiolo- giska avdelningen samt en del av av- delningen för oorganisk och fysikalisk kemi. _

Tabell 24. Farmaceutiska institutets lokaler

(inkl. av byggnadsstyrelsen förhyrda lokalite- ter på Lindhagensgatan med beräknad inflytt- ning under 1964/65)

Nettogolv- yta]L i m” 1. Kemiska avdelningarna ....... 1 340

Nu tillgängliga lokaler: 1 040 m2 Förväntat tillskott: Nuvarande farmakognostiska avd. med un— dantag för mikroskopsalen 250 m2 + djskrum 10 m2 + kylrum 10 m2 + destillationsrum m. m. 30 m2

2. Galeniska avdelningen ........ 430

3. Farmakognostiska avdelningen 853 Lindhagensgatan: 476 m2 + 434: 2 m2 1 Huvudbyggnaden: Utrymme för samlingar och droger i vindsvåningen 160 m2.

4. Botaniska avdelningen ........ 135

5. Mikrobiologiska avdelningen. . . 439 Lindhagensgatan: 222 m2 + 434: 2 m2 2

6. Avdelningen för farmakodyna— mik och toxikologi ............ I SLFzs byggnad 190 m2. Här- utöver disponeras partiellt i mån av plats vissa av SFL:s special- och djurrum, motsv. ca 100 m2. Övningslaboratorium saknas

7. Avdelningen för social- och rätts- farmaci ..................... Experimentalfältet

8. Administration, arkiv m. m.. . . 150 Konsistorie— och fakultetsrum- met är institutets konferens- och sammanträdesrum och dess- utom gemensamt ämbetsrum för rektor och byrådirektör

9. Föreläsningssalar, 2 st. 180 m” + 80 m2 ................... 260

10. Seminarierums, 2 st., f. d. mik- roskoperingssalen ............ 70

11. Bibliotek .................... 150 12. Verkstäder, diskrum m. m. . . . 80

13. Baracken: Institutet disponerar 56 1 drogrum 20 m”, 1 herbarierum 8 m”, 1 lärarrum 8 m”, 1 lunch- rum 20 m2 Personalrum saknas

Summa ca 4 470 m”

I samband med att en professur i farmakodynamik och toxikologi inrät- tades den 1 juli 1956 tillfördes institu- tet vissa lokalutrymmen i anslutning till statens farmaceutiska laboratorium (SFL). Innehavaren av professuren är tillika föreståndare för den biologiska avdelningen vid detta laboratorium. Till denna avdelning förelades insti- tutets undervisning och forskning inom ämnesområdet. För undervisningen, som nästan helt bestod av föreläsningar, disponerades en hörsal med 50 platser. Med hänsyn till det ökade studentan- talet måste föreläsningarna numera hål- las i institutets huvudbyggnad, medan laborationer och djurexprimentella de- monstrationer försiggår i SFLzs bygg- nad. Eftersom laborations- och demon- strationssal saknas måste forskningen till större delen inställas under den tid laborationerna pågår.

Ytterligare lokaler har vidare kun- nat tillföras farmaceutiska institutet, därigenom att avdelningen för social- och rättsfarmaci fått övertaga vissa ut- rymmen om sammanlagt 220 rn2 (netto) på Experimentalfältet.

De av mikrobiologiska avdelningen disponerade lokalerna i huvudbyggna- den för zootomi torde under läsåret 1964—65 komma att övertagas av Stock- holms universitet, som därigenom får möjlighet att öka intagningen av stu- derande till ämnet zoologi. Enligt för- slag, som utarbetats av byggnadsstyrel- sen och farmaceutiska institutet i sam- råd med kommittén, beräknas institu-

1 Med neltogolvyla avses golvytans storlek med undantag för trapphus, korridorer, kapp- rum, toiletter och städskrubbar. 2 434 m2 är gemensamt för farmakognostiska och mikrobiologiska avdelningarna. Av denna golvyta är 100 m2 föreläsningssal, som även skall upplåtas åt undervisningen i mikrobiologi vid Stockholms universitet. 3 För närvarande finns inga seminarierum. 2 rum kommer att inredas sommaren 1965.

tet under året 1964—05 erhålla erfor- derliga ersättningslokaler för undervis- ningen och forskningen i av byggnads— styrelsen förhyrda lokaler på Lindha- gensgatan. I denna byggnad skall inrym- mas farmaceutiska institutets mikrobio— logiska och farmakognostiska avdel- ningar samt lokaler för undervisning i mikrobiologi vid Stockholms univer- sitet. De därigenom friställda lokalerna inom farmaceutiska institutets huvud- byggnad övcrtages av den kemiska av- delningen därstädes.

I tabell 24 redovisas nu tillgängliga lokaler för farmaceutiska institutet.

Lokalbehov för farmaceutiska fakulteten och receptarieinstitutet

Farmaceututbildningskommittén har i det föregående (kapitel 19) behandlat den farmaceutiska fakultetens framtida placering och därvid föreslagit, att den farmaceutiska högskoleorganisationen överflyttas till Uppsala universitet. Det- ta förslag har bl. a. motiverats med att ett samgående kan etableras i första hand med medicinska fakulteten både personal- och lokalmässigt samt på den relativt goda tillgången på tomtmark vid Artillerifältet i Uppsala. I detta sammanhang är den lokalmässiga an- knytningen av betydelse, då enligt kom- mitténs mening, icke obetydliga fördelar kan vinnas genom ett visst gemensam- hetsutnyttjande av olika lokalutrymmen mellan den farmaceutiska- och den me- dicinska fakulteterna. Kommittén kom- mer i det följande att redovisa lokalbe- hovet för den farmaceutiska fakulteten och receptarieinstitutet. (Ett detaljerat lokalprogram lämnas i bilagorna 4 och 5).

Kommittén vill betona att vid inte- grering med medicinsk- och även natur- vetenskaplig fakultet i Uppsala icke obe—

tydliga lokalvinster kommer att kunna göras, i första hand inom de farmakolo- giska och toxikologiska, biokemiska— och mikrobiologiska institutionerna. Kommittén har dock icke ansett det vara möjligt att i nuläget taga ställning till denna fråga, utan kommittén har beräk— nat lokalbehovet enbart med hänsyn till den farmaceutiska undervisningens och forskningens krav.

Farmaceututbildningskommitténs för- slag till lokalprogram för undervisning och forskning vid farmaceutiska fakul— teten utgör totalt ca 12 825 m2 nettogolv— yta. Motsvarande lokalprogram vid re- ceptarieinstitutet omfattar undervis- ningslokaler på ca 1425 m! nettogolv- yta. Kommitténs beräknade totala lokal- behov vid farmaceutiska fakulteten och receptarieinstitutet upptager således en sammanlagd nettogolvyta av ca 14 250 m2. För närvarande disponerar farma- ceutiska institutet ca 4 500 ni2 (se tabell 24).

I det följande anger kommittén vissa principer för samordning av olika 10- kalbehov för undervisnings- och forsk- ningsändamål, vilka har legat till grund för lokalplaneringen vid bl. a. univer- siteten i Lund och Umeå. Sålunda pla— neras i Lund undervisnings- och forsk- ningslokaler för de naturvetenskapliga, tekniska och medicinska kemiämnena bli anordnade i ett gemensamt komplex (det 5. k. kemikomplexet).IUmeåplane— ras motsvarande lokaler för naturveten- skapliga och medicinska kemiämnen bli samordnade, liksom lokaler för vissa naturvetenskapliga biologiämnen anord- nas i samband med lokaler för medi- cinsk fysiologi och medicinsk fysik.

I princip tänker sig kommittén, som tidigare nämnts, att utformningen av ovan anförda lokalprogram blir sådan, att vissa faciliteter, som hör till under- visning och forskning samt verkstads- och djurutrymmen, skall kunna utnytt—

jas gemensamt av samtliga i byggnads- enheten ingående institutioner. Av un- deruisningslokalerna bör föreläsnings- sal och seminarierum samt möjligen även vissa laboratorieutrymmen kunna utnyttjas gemensamt. Möjligheterna till sambruk blir emellertid för undervis- ningslokalernas del beroende av under- visningens inriktning i de skilda äm- nena, av de olika elevgruppernas stor- lek samt framför allt av den tid, som ianspråktages för undervisningen i de skilda ämnena. Den största fördelen tor- de vara att vinna, när sådana ämnen sammanföres, i vilka undervisningen pågår i form av kortare kurser eller eljest under en begränsad period under läsåret. Det ges då möjligheter till att alternera undervisningen i de olika äm- nena så att samma föreläsningssal och samma laboratoriesalar användes för olika undervisningsändamål.

För de ämnen, där exempelivs labo— ratorieundervisningen är omfattande och pågår under större delen av läsåret, torde samordningsmöjlighet icke före- ligga i lika hög grad. För sådana ämnen föreligger behov av egna laboratorie- utrymmen. Föreläsningssal, seminarie- och demonstrationssalar och lokaler för speciella laboratorier, exempelvis iso- toplaboratorier, bör dock kunna utnytt- jas gemensamt.

Behovet av verkstäder i anslutning till institutioner för experimentella natur- vetenskapliga ämnen har ökat och för- väntas ytterligare öka genom att alltmer avancerad teknik och metodik användes i forskningen och undervisningen. Möj- ligheterna till gemensamt nyttjande av större verkstadsenheter torde vara stora.

Vad gäller djuravdelningarna före- ligger även här möjligheter till bespa- ringar genom att djuravdelningar göres gemensamma för flera institutioner. För djuravdelningarnas vidkommande före- ligger dock svårigheter bl. a. med hän—

syn till risken för infektioner i avdel- ningar, till vilka djur införes från olika håll. I byggnadsenheten, där de skilda institutionerna var för sig endast har behov av mindre djuravdelningar, torde dock goda möjligheter föreligga att sam- ordna djuravdelningar.

Ovan har förutsatts, att vid samord— ningen av de olika medicinska och far- maceutiska ämnena även vissa facilite- ter för forskningen skulle kunna använ- das gemensamt av de olika institutio- nerna. Kommittén räknar då med, att viss tung instrumentering på en av institutionerna även skall kunna brukas av forskare från andra institutioner. Så— som exempel på sådan utrustning kan nämnas bl. a. elektronmikroskop, elek- tronisk datamaskinutrustning, dyrbara centrifuger och kylrum. Det torde emel- lertid vara omöjligt att på planerings- stadiet avgöra i vilken utsträckning sambruk kan komma till stånd. De kva- lificerade lärarnas forskningsinriktning blir ofta avgörande för vilken tung forskningsutrustning, som skall anskaf- fas till en institution. Vanligtvis kom- mer den särskilda apparatur, som inför— skaffats, att bli intensivt utnyttjad av den berörda kvalificerade läraren med forskargrupp. Även om lokalmässigt större besparingar sålunda kanske icke åstadkommes, skapas dock genom den föreslagna samordningen av närbesläk- tade institutioner möjligheter till diffe- rentiering på forskningssidan på så sätt, att förefintlig metodik på en institution i vissa fall kan kompletteras genom an- vändning av annan teknik vid en annan institution i samma byggnadsenhet. Här- igenom skapas också möjligheter till en mer rationell anskaffning av tyngre och dyrbarare utrustning till forskningsor- ganisationen, vilket bör beaktas vid ut- rustningen av de nybyggda institutio- nerna.

Kommittén räknar vidare med att 10-

kalmässiga besparingar göres, då vid samordningen av institutioner till större enheter, de lokala biblioteken kan göras gemensamma för institutioner, vars forskningsfält ligger varandra nära. Kommittén anser det emellertid vara nödvändigt, att forskarna har tillgång förutom till ett stort centralbibliotek även till ett lokalbibliotek i omedelbar anslutning till platsen för sin forsk- ningsverksamhet. Om dessa senare bib- liotek göres gemensamma för flera insti- tutioner, kan litteraturbeståndet bli rik— haltigare och forskningsarbetet kommer därigenom att underlättas.

Samordningen av institutioner till större enheter torde lokalmässigt erbju- da ytterligare besparingar, därigenom att sådana faciliteter som lunchrum, om- klädningsrum för personalen etc. kan göras gemensam. Förutsättningarna för sådana besparingar måste upptagas till prövning i varje särskilt fall.

När institutioner inom närbesläktade ämnen föres samman, är det mest bety- delsefulla för forskningens del emeller- tid icke de lokalmässiga besparingar, som kan åstadkommas. Det centrala för samordningstanken är att skapa en sti— mulerande forskningsmiljö, där de dag- liga kontakterna mellan forskare, vars forskningsinriktning ligger varandra nära, ger möjligheter till ömsesidigt ut- byte. Den nära kontakten mellan kvalifi- cerade lärare från skilda områden kom- mer sålunda att kraftigt främja forsk- ningen samtidigt som den skapar möj- ligheter till en differentiering av un- dervisningen.

Ett sammanbyggande av farmaceutis- ka fakulteten med en medicinsk hög- skola innebär enligt kommitténs upp- fattning väsentliga fördelar för bägge parter. För fakultetens läkemedelske- mister t. ex. måste det vara ytterst vär- defullt att kunna samarbeta med såväl kliniska som teoretiska medicinare och

gemensamma forskningsprojekt kommer säkerligen snart att tas upp. Särskilt för klinisk men även för experimentell lä- kemedelsforskning skulle t.ex. samar- bete mellan å ena sidan farmaceutiska specialister på analytiska metoder att bestämma läkemedel och deras metabo- liter och å andra sidan medicinska forskare säkert vara ytterst fruktbart. Här kompletterar då båda högskolornas forskningsmässiga kompetensområden varandra. Inom andra områden av forskningsfältet, exempelvis den egent- liga farmakologin, bedrivas så likartade undersökningstyper på de båda högsko- lorna, att institutionerna kommer att verka ömsesidigt befruktande. Men även för den del av farmaceutiska fakulte- tens verksamhet som mera direkt är inställd på de blivande apotekarnas behov måste intim kontakt med medi— cinsk högskola vara av stort värde. För de många farmaceuter, som skall ha sin verksamhet i läkemedelsindustrin eller inom läkelnedelskontrollen, är för- trogenhet med medicinska frågeställ- ningar direkt nödvändig. Men även den del av apotekarkåren som distribuerar läkemedel inom eller utom sjukhus bör ha möjligast goda inblick i medicinska problem. Apotekarna anlitas för när- varande i ej ringa utsträckning som branschkunniga rådgivare i läkemedels- frågor av såväl sjukhusläkare som lä- kare i öppen vård och med den stän- digt stigande läkemedelsfloran blir den— na funktion allt viktigare. En sådan kontakt med medicinens värld grund- lägges naturligtvis främst genom fa— kultetens egen undervisning men be— främjas säkert avsevärt om studenterna lever i en medicinsk miljö med blan- dade seminarier, medicinskt-vetenskap- liga föredrag och kamratdiskussioner över fakultetsgränserna.

Av kommitténs ovan anförda allmän- na synpunkter på farmaceutiska fakul-

tetens lokalbehov vid ett samgående med de medicinsk-teoretiska institu- tionerna vid universitetet i Uppsala framgår, att en mängd detaljövervägan- den måste göras för att uppnå en funk- tionell och lokalbesparande integration. Kommittén avser icke att ingå på dessa detaljer utan förutsätter, att arbetet här- med sker vid projekteringen av de skilda enheterna.

Lokalbehoven för den kvalificerade farmaceutiska undervisningen och forskningen liksom receptarieutbild- ningen har på uppdrag av kommittén utretts av institutets avdelningsförestån- dare. Denna utredning ligger till grund för kommitténs här redovisade lokal- behov. Kommittén har vid utarbetan- det av det slutgiltiga förslaget måst taga hänsyn till kommitténs gjorda ställ- ningstagande angående de olika ämne- nas framtida värdering samt forsk- ningsbehovet i relation till det totala lokalbehovet. Kommittén har vidare an- gående undervisningens lokalbehov sökt utnyttja de olika lokalerna rationellt genom att utarbeta detaljerade under- visningsschema. (Se bilaga 6 och 7.) Genom att samordna de olika föreläs- nings-, seminarie- och laborationslo— kalerna har således icke obetydliga lo- kalvinster kunnat åstadkommas. Kom- mitténs förslag i detta avseende måste anses vara relativt fullständigt.

Till följd av dessa åtgärder har det av kommittén framlagda lokalbehovet en nettogolvyta, som med 30 % under- stiger avdelningsföreståndarnas ur- sprungliga förslag.

Kommitténs förslag innefattar för- utom speciella undervisnings- och forsk- ningslokaler, föreläsningssalar, biblio- tek, vissa förrådsutrymmen, handverk- städer och djuravdelning, medan lunch- rum, omklädnadsrum, centrala verk- stads- och övriga servicelokaler samt utrymmen för centralt kansli icke in- rymmes i förslaget.

Sammanfattning av lokalbehovet

Nedan redovisar kommittén samman- fattningsvis sitt förslag rörande det to- tala lokalbehovet för den farmaceutiska fakulteten resp. receptarieinstitutet. (1 modulenhet : 15 m2)

Enheter m2 Farmaceutiska fakulteten Undervisningsavdelning 404 6 060 Forskningsavdelning. .. 379 5 685 Djuravdelning ........ 54 810 Verkstadsavdelning. . . . 18 270 Lokalbehov ........... 855 E 12 825 m2 Receptaricinstilutet Undervisningslokaler . 95 1 425 Lokalbehov .......... 95 E 1 425 m2 Totalt lokalbehov ....... 950 E 14 250 m2

AVDELNING VII

ANSLAGSBERÄKNINGAR M.M.

KAPITEL 21

Kostnadsberäkningar

I föreliggande kapitel framlägger far- maceututbildningskommittén resultaten av sina beräkningar över de kostnads- mässiga konsekvenserna av kommitténs förslag till upprustning av den farma— ceutiska forskningen och undervisning- en. Kommittén redovisar först de be- räknade investeringskostnaderna i form av byggnads- och utrustningsanslag vid en fullständig utbyggnad av farma- ceutiska fakulteten och receptarieinsti- tutet i Uppsala i enlighet med kommit- téns förslag. Därefter behandlas fakul- tetens och institutets personalkostnads-, omkostnads-, materiel- och apparatan- slag.

Byggnadskostnaderna

Vid sina beräkningar av kostnaderna för upprättande av den farmaceutiska högskoleorganisationen i Uppsala har kommittén för byggnadskostnadernas del utgått ifrån en kostnad av 2200 kr/m2 nettoyta. Farmaceututbildnings- kommitténs förslag till lokalbehov för farmaceutiska fakulteten och recepta- rieinstitutet omfattar, som i det föregå- ende redovisats, ca 14250 1112 nettoyta och skulle med nämnda förutsättning innebära en byggnadskostnad på ca 31,4 miljoner kronor, varav ca 3 miljo- ner kronor kan hänföras till receptarie— institutet.

Utrustningskostnaderna

Kommittén beräknar att storleken av ut- rustningskostnaderna kommer att upp-

gå till 35 % av de totala byggnadskost- naderna. De sammanlagda utrustnings- kostnaderna för farmaceutiska fakulte- ten och recptarieinstitutet skulle såle- des uppgå till ca 11 miljoner kronor, varav ca 1 miljon kronor kan hänföras till receptarieinstitutet.

Kostnader för lärar- och biträdes- personal

Vid sina beräkningar av lönekostna- dernas storlek har kommittén utgått från en löneklass högre än angiven löne- grad. I fråga om tjänster i reglerad befordringsgång har kommittén räknat med slutlön. Med hänsyn till skillna- den i dyrort mellan farmaceutiska insti- tutets nuvarande och den föreslagna fakultetens framtida placering beräk- nas lönekostnaderna i förevarande sam- manhang utifrån dyrort 4 (1964 års lönetabell) .

Enligt angivna beräkningsnormer och med den personalorganisation, som kommittén i det föregående redovisat för farmaceutiska fakulteten (kapitel 16) skulle personalkostnaderna för den kvalificerade farmaceututbildningen uppgå till 3 303 000 kronor (innefattan- de kostnader för lärar- och biträdes- personal).

Nämnda summa motsvarar en kost- nad av 6 900 kronor per studerande och år (120 studenter/år med en studietid av fyra år).

Motsvarande personalkostnader för den vid receptarieinstitutet beräknade

personalorganisationen (kap. 18) skulle därvid uppgå till 443 000 kronor.

Nämnda summa motsvarar en kost- nad av 1 640 kronor per studerande och år (180 studenter/år med en studietid av ett och ett halvt år).

Kostnader för övrig personal

På sid. 143 föreslår kommittén att bib- liotekarietjänster höjs från A 21 till A 23, att en befattning som förste biblio- teksassistent och en som amanuens vid kansliet inrättas. Som framgår av sid. 163 beräknas för receptarieinstitutets administration en kansliskrivare. Kost- naderna för de föreslagna åtgärderna uppgår till 70 000 kronor. Tillsammans med nuvarande kostnader för hithö- rande personal skulle de totala kOSt- naderna för bibliotekspersonal och ad- ministrativ personal uppgå till 228 000 kronor.

Totala personalkostnader

De sammanlagda personalkostnaderna för den framtida farmaceututbildningen skulle enligt ovanstående således upp- gå till 3 974 000 kronor.

Motsvarande personalkostnader är vid nuvarande organisation 2095 000 kro— nor.

Omkostnader

Vid en beräkning av omkostnadsansla- get har kommittén utgått från att en mot upprustningen svarande uppräk- ning bör ske i förhållande till nuvarande anslag, som uppgår till 177 000 kronor. Kommittén föreslår således, att omkost- nadsanslaget skall uppgå till 300 000 kronor för farmaceutiska fakulteten och receptarieinstitutet, varav 30 000 kronor kan hänföras till receptarieinstitutet.

Farmaceututbildningskommittén har vid sina beräkningar över materielkost- nader använt vissa normer som redo- visats genom förslag av den av kanslern för rikets universitet tillsatta materiel- anslagskommittén för beräkning av »materielanslag och andra sakanslag till universiteten, de medicinska högsko- lorna, tandläkarhögskolorna och han- delshögskolan i Göteborg». Enligt ma- terielanslagskommitténs förslag utgår materielanslaget i procent av lönekost- naderna, undervisning (Lu) och forsk- ning (Ld), varvid procenttalet för Ld är dubbelt så stort som för Lu. Far- maceututbildningskommittén har emel- lertid ansett det lämpligt att för den farmaceutiska fakulteten beräkna mate- rielanslaget till 30 % av hela den ut- gående lönesumman. Motsvarande siff- ror är för den medicinska fakulteten 30% (Ld) respektive 15% (Lu) och för kemi och fysik inom naturvetenskap- lig fakultet 40 % (Ld) respektive 20 % (Lu).

Enligt angivna beräkningsnormer skulle materielkostnaderna för farma- ceutiska fakulteten uppgå till ca 900000 kronor. Före receptarieinstitu- tet beräknar kommittén en materielkost- nad av 50 000 kronor.

För närvarande uppgår materielkost- naderna vid institutet till 430 000 kro— nor.

A pparatanslag

Farmaceutiska fakultetens och recepta- rieinstitutets utrustning med instrument och apparater för undervisning och forskning kommer givetvis att medföra betydande kostnader. Kommittén har dock icke ansett det möjligt att fram- lägga ett detaljerat förslag till apparat— kostnader för undervisning och forsk-

ning. Ett sådant förslag måste baseras på en förhållandevis tidskrävande ut- redning, där även möjligheterna till visst samgående med medicinska och naturvetenskapliga institutioner i Upp- sala, främst med avseende på den tyng- re forskningsapparaturen, bör beaktas. Då det emellertid måste anses nödvän- digt att förslag till apparatkostnader framlägges i god tid före inflyttningen i de nya byggnaderna, bör en närmare utredning rörande behov av apparatur och kostnaderna för densamma snarast möjligt komma till stånd.

Sammanfattning av kostnaderna

En sammanfattning av kommitténs kost- nadsberäkningar redovisas i tabell 25. Som framgår därav uppgår investe- ringskostnaderna för den nya farma- ceutiska utbildningen med angivna be- räkningsnormer till ca 42,4 milj. kronor

beräkningar Farmaceu- Rece tarie- tiska fakul— . P institutet teten Investeringskost- nader Byggnadskostnader 28,4 milj 3,0 milj Utrustningskost— nader .......... 10,0 milj 1,0 milj

Summa kostnader 38,4 milj kr 4,0 milj kr

Driftskostnader Personalkostnader. 3 514 000 460 000 Omkostnader. . . . . 270 000 30 000 Materielkostnader . 900 000 50 000 Apparatkostnader . — — Kostnader för fort- bildningsverk- samhet ......... 50 000 Summa kostnader ca 4 734 000 540 000

och motsvarande driftskostnader till ca 5,3 milj. kronor.

KAPITEL 22

Förslagets successiva genomförande

Inledning

Ett förverkligande av farmaceututbild- ningskommitténs förslag till ny farma- ceututbildning kan påbörjas först efter det riksdagen tidigast våren 1965 tagit ställning till frågan. Kommitténs för- slag förutsätter, som tidigare redovisats, att den farmaceutiska utbildningsorga- nisationen förflyttas från Stockholm till Uppsala. Det kan därvid i huvudsak ej genomföras förrän redovisade lokalbe- hov färdigställes genom nybyggnader på Artillerifältet i anslutning till Upp— sala universitet. Tidsplanen för försla- gets genomförande beror således främst på hur snabbt projektering kan göras samt tillgången på lokala byggnadsre- surser i Uppsala. De senare kan för närvarande bedömas som förhållande- vis goda.

Enligt kommitténs uppfattning bör, i det fall riksdagen bifaller kommitténs förslag våren 1965, möjligheter finnas att kunna disponera lokaler för far- maceutisk undervisning och forskning redan hösten 1968 i Uppsala. Det bör därvid bli de kemiska institutionerna, som i första hand får lokaler för att möjliggöra att undervisningen inom den farmaceutiska grundutbildningen kan påbörjas som inledning till den nya farmaceututbildningen i Uppsala.

Ett fullständigt inrättande av den far- maceutiska fakulteten och ävenledes receptarieinstitutet bör med nämnda förutsättning i allt väsentligt kunna

vara genomförd under läsåret 1970—71.

Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid, innan en förflyttning till Uppsala blir aktuell, vissa åtgärder kun- na vidtagas i syfte att förstärka den nu- varande personalorganisationen. Kom— mittén har tidigare i olika sammanhang påtalat behovet av en omedelbar för- stärkning av institutets forskarresurser. I syfte att avhjälpa de mest påtagliga bristerna i nuvarande forskningsorgani- sation kommer kommittén redan för budgetåret 1965/66 bl. a. föreslå vissa förstärkningar på forskningssidan. Kom— mittén framlägger i det följande för- slag till en successiv utbyggnad av per- sonalorganisationen fram till farmaceu- tiska fakultetens fullständiga utbygg— nad år 1970.

Förslag till tidsplan för genomförande av den framtida personalorganisationen

För budgetåret 1965/66 föreslår farma- eeututbildningskommittén att två pro- fessurer inrättas, nämligen en i oorga- nisk och fysikalisk kemi samt en i ana- lytisk farmaceutisk kemi genom om- vandling av redan befintliga laboratu— rer i nämnda ämnen. I samband här- med bör ämnesbenämningen för den nuvarande professuren i kemi och ke- misk farmaci ändras till organisk kemi.

Kommittén föreslår vidare, att 1965 års riksdag fattar principbeslut om in— rättande av en professur i toxikologi

fr. 0. m. budgetåret 1966/67. Denna pro- fessur är motiverad genom det starkt ökade behovet av toxikologisk forsk- ning inom läkemedelsområdet. En fors- kardocentur, två e. o. docenttjänster och två forskarassistenttjänster bör enligt kommittén också inrättas fr. o. m. bud- getåret 1965/66, varav en docent- och en forskarassistenttjänst med företräde för de kemiska ämnena.

För detta budgetår föreslår kommit- tén vidare en förstärkning av personal- organisationen i övrigt genom att me- del ställs till förfogande för 200 lek- torstimmar samt genom inrättande av tjänster som amanuens (A 17—21), bib- lioteksassistent (A 13) och höjning av bibliotekariebefattningen från A 21 till A 23. Beträffande kommitténs förslag till biträdespersonal se tabell 26.

I samband med den föreslagna per- sonalförstärkningen föreslår kommittén att materialanslaget ökas med 100000 kronor.

De totala kostnaderna för de före- slagna förstärkningarna under budget-

året 1965/66 har kommittén beräknat till 530000 kronor.

För budgetåret 1966/67 föreslår kom- mittén att ytterligare en e. o. docent- tjänst och två forskarassistenttjänster samt vidare två licentiand- och ett dok- torandstipendium inrättas. Vidare hem- ställer kommittén att 1966 års riksdag fattar principbeslut om inrättande fr. o. m. budgetåret 1967/68 av en pro- fessur i biokemi och en professur i mikrobiologi.

För budgetåret 1967/68 förelår kom- mittén att en tjänst som forsknings- ingenjör (A 27) inrättas för ämnet ga- lenisk farmaci. Vidare att ytterligare en e. o. docenttjänst och en forskarassi- stenttjänst samt ett licentiandstipendium inrättas.

För budgetåret 1968/69 föreslår kom- mittén inrättandet av åtta universitets- Iektorat, varav fyra med företräde för de kemiska ämnena inom den kvalifi— cerade farmaceututbildningen och fyra med företräde för receptarieutbild- ningen. Vidare hemställer kommittén

Tabell 26. Förslag till tidsplan för genomförande av den framtida personalorganisa-

tionen. Antal nyinrättade tjänster Befattning 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 Professor B 3 .................. 2 1 2 Forskningsingenjör A 27 ........ 1 Forskardocent A 27 ............ 1 Universitetslektor A 27 .......... 8 5 Bo. docent A 25 ............... 2 1 1 Forskarassistent A 23 ........... 2 2 1 1 Överassistent A 23 .............. 5 Licentiandstipendium ........... 2 1 Doktorandstipendium .......... 1 1 Forskingsingenjör A 19—23 ...... 1 1 Laboratorieingenjör A 15 ........ 1 1 1 Laboratorieassistent A 11 ....... 2 1 2 Laboratoriebiträde A 9 .......... 2 1 1 1 3 Kansliskrivare A 11 ............. 2 2 1 Kontorist A 9 .................. 2 2 2 1 Instrumentmakare A 1 1 ......... 1 Institutionstekniker A 9 ......... 1 1 2 Djurskötare A 7 ................ 1 1

om att ytterligare en forskarassistent- tjänst samt ett doktorandstipendium in- rättas. Samtidigt indrages det befint— liga lektoratet i botanik.

För budgetåret 1969/70 föreslår kom- mittén slutligen en ytterligare förstärk- ning av undervisningen genom inrät- tande av fem universitetslektorat samt fem överassistenttjånster (A 23) av den konstruktion som kommittén tidi- gare framlagt förslag om.

Under budgetåret 1970/71 beräknar kommittén att den föreslagna nya far- maceututbildningen bör vara i allt vä- sentligt utbyggd vid faramceutiska fa- kulteten och receptarieinstitutet och de av kommittén tidigare föreslagna för- stärkningarna inom utbildningsorgani— sationen genomförda. De totala perso- nalkostnaderna (innefattande lärar-, bi- trädes-, biblioteks- och kanslipersonal) vid ett realiserande av kommitténs för- slag uppgår till 3974 000 kronor. Mot- svarande personalkostnader uppgår i nuvarande organisation till 2095 000 kronor. Således uppgår de ökade per- sonalkostnaderna till 1 879000 kronor, vilka bör kunna fördelas under den beräknade femårsperioden i enlighet med kommitténs här framlagda förslag.

I tabell 26 sammanfattar kommittén förslag till tidsplan för genomförande av den föreslagna personalorganisatio- nen vid farmacutiska fakulteten och receptarieinstitutet.

Förslag till utbildningsorganisationens successiva genomförande

Den kvaliåcerade farmaceututbildningen Farmaceututbildningskommittén räknar med att undervisningen efter de nya studieplanerna bör kunna påbörjas in- ledningsvis inom de nuvarande under- visningslokalerna fr. o. m. läsåret 1966/ 67 med 80 studenter, varav ca 40 stu— denter genomgått apotekspraktik under

ett år, medan resterande 40 studenter intages direkt efter studentexamen. Höstterminen 1965 skulle således an- tagas ca 50 apotekselever, motsvarande halva nuvarande antagningskapaciteten.

Höstterminen 1966 bör icke några större svårigheter uppkomma med att samordna de nuvarande och de nya stu- dieplanerna, då undervisning meddelas i olika ämnen. Under vårterminen 1967 måste emellertid utrymmen finnas för laborationer i organisk kemi för två årskurser samt i analytisk farmaceutisk kemi för en årskurs, därvid krävs ett maximalt utnyttjande av terminens till- gängliga laborationsdagar. Detta bör dock enligt kommittén kunna realise- ras antingen genom ett växelbruk mel- lan de olika laborationsomgångarna el- ler genom ett utnyttjande av viss del av sommarferierna.

Under läsåret 1967/68 bör icke några svårigheter uppkomma vid genomfö- rande av parallella studieplaner för 80 studerande per lärokurs och år. Någon ökad intagning av studenter är dock icke möjlig att förverkliga.

Fr. o. rn. läsåret 1968/69 räknar kom— mittén, som tidigare nämnts, att de första lokalerna skall kunna tagas i bruk i Uppsala för farmaceutiska fakul— tetens undervisningsbehov. I första hand bör därvid kemilokaler stå färdiga för den första årskursen i Uppsala om 60 studenter i enlighet med kommitténs förslag om två årskurser årligen var- dera med 60 studenter. Samtidigt med- delas undervisning vid farmaceutiska institutet i Stockholm för de äldre års- kurserna. För att kunna meddela ade- kvat undervisning i galenisk farmaci efter de nya studieplanerna fordras tillgång till ökade laborationslokaler vid institutet, speciellt för undervis— ning i recepturarbete. Dessa lokalbehov bör dock kunna tillgodoses genom ut- nyttjande av de kemilokaler vid institu—

tet, som blir disponibla genom över- flyttningen till de nya kemilokalerna i Uppsala. Kommittén räknar sålunda med att kemiundervisningen fr. o. m. läsåret 1968/69 successivt inordnas vid farmaceutiska fakultetens nya lokaler i Uppsala och att de årskurser, som påbörjat sin utbildning vid institutet i Stockholm under övergångstiden av- slutar sin huvudsakliga utbildning där- städes. Vissa problem uppstår genom att undervisning i analytisk farmaceu- tisk kemi I och II måste meddelas i Uppsala under höst- och vårterminerna 1968/69, medan undervisning samtidigt erfordras i analytisk farmaceutisk kemi II i Stockholm under vårterminen. Dessa problem torde dock kunna lösas genom ett sambruk mellan gamla och nya lokaler, då avståndet Uppsala— Stockholm icke är längre än att resor kan företagas under här berörda tids- period.

Läsåret 1969/70 bör sedan vara det sista under vilket undervisning bedri- ves för den kvalificerade farmaceut- utbildningen vid institutet i Stock- holm. Det är studier i galenisk farmaci, farmakologi, farmaceutisk mikrobiologi samt spvecialstudier i dessa ämnen, som skall bedrivas under detta läsår. För specialstudier i kemi och farmakogno- si får studenterna emellertid flytta över till de kemiska avdelningarna, resp. farmakognostiska institutionen i Upp- sala. Den senare beräknas kunna över- flyttas till Uppsala under hösten 1969.

Fr. o. m. läsåret 1970/71 bör enligt kommittén lokalerna för farmaceutiska fakulteten i Uppsala vara helt utbygg- da och den farmaceutiska undervis- nings- och forskningsorganisationen överflyttad. I bilaga 9 ger kommittén en sammanfattning av studiescheman för den kvalificerade farmaceututbild- ningen under förslagets successiva ge- nomförande.

För att realisera den av farmaceutut- bildningskommittén föreslagna nya stu- dieplanen för receptarieutbildningen fordras främst tillgång till ökade lokal- utrymmen. lnom nuvarande lokalbe- stånd kan möjligheterna bedömas som mycket små att kunna tillgodose det utvidgade behovet av i första hand la- borationslokaler för galenisk farmaci, men ävenledes för de kemiska ämnena. Genom den förkortade praktiktiden fordras tillgång till bl. a. recepturlo- kaler i galenisk farmaci. Förutom ett ökat lokalbehov krävs som tidigare föreslagits en förstärkning av lärarper- sonalen bl. a. genom inrättandet av fyra universitetslektorstjänster. Enligt kom- mitténs uppfattning bör erforderligt lo- kalbehov som ett provisorium kunna erhållas först i samband med överflytt- ningen av de kemiska avdelningarna till Uppsala hösten 1968. Med dessa förut- sättningar skulle receptarieutbildningen kunna påbörjas efter den nya studie- planen hösten 1968 med 90 studerande. Hösten 1967 skulle därvid någon an- tagning av apotekspraktikanter för re- ceptarielinjen ej företagas.

Genom att ny receptariekurs påbör- jas hösten 1968 bör majkursen 1968 med denna förutsättning överflyttas till denna termin och receptariekursen feb- ruari 1968 skulle bli den sista årskur- sen efter nuvarande studieordning.

Under höstterminen 1968 bedrives hu- vudsakligen kemistudier, varför erfor- derliga laborationslokaler bör kunna erhållas. —— Under vårterminen 1969 meddelas sedan undervisning i galenisk farmaci och under denna termin bör god tillgång till laborationslokaler er- bjudas. Vissa svårigheter uppstår hös- ten 1969, då galenisk farmaci medde- las både för den kvalificerade farma— ceututbildningen och receptarieutbild- ningen. Men vid denna tidpunkt bedrives

ingen kemisk undervisning för den kva— lificerade farmaceututbildningen, varför det bör finnas tillgång till kemilokaler- na vid institutet.

Kommittén räknar med att receptarie-

institutet skall vara inflyttningsklart hösten 1970. Vid denna tidpunkt bör således receptarieundervisningen kun- na påbörjas i ändamålsenliga lokaler i Uppsala.

BILAGOR

BILAGA 1

Arbetsmarknadsstyrelsens prognosundersökning

Bakgrund för prognosen

Farmaceut- och apoteksteknikerkåremas stor- lek och hittillsvarande utveckling

En redovisning av antalet farmaceuter och apotekstekniker, som icke uppnått ordinan'e pensionsålder vid utgången av 1958, utvisade, att 953 apotekare, 1 329 receptarier (innefattande här och i fortsättningen även farmacie kandi- dater) och 4468 apotekstekniker var verksamma inom vad som benämnts farmaceutisk yrkesverksamhet. Därmed hade xavsetts innehav av apotek, tjänst på apotek, hos medicinalstyrelsen, andra myndigheter, centrala organisa- tioner eller farmaceutiska institutet samt verksamhet inom läkemedelsindustri, kemisk-teknisk industri eller droghan- del. Som icke yrkesverksamma hade re- dovisats 33 apotekare och 734 recep- tarier.

En studie avseende farmaceut- och apoteksteknikerkårernas utveckling från 1925 gav vid handen, att dessa kå- rer tillhopa ökat från ca 2500 till ca 6700 personer under observationspe— rioden.

Utvecklingen för de olika delkatego- rierna hade varit mycket olika. Antalet legitimerade apotekare hade ökat myc- ket måttligt, nämligen med 5%. Ök- ningen hänförde sig framför allt till lä- kemedelsindustrin. Inom denna indu- stri var antalet apotekare ännu är 1950 blott 20, medan motsvarande antal i juli 1959 var omkring 90. Antalet recepta-

rier var då mer än 5 gånger så stort som 1925. Större delen av ökningen ha- de ägt rum inom apoteken, med resul- tat att totalantalet farmaceuter, sys- selsatta vid apoteken, hade ökat från omkring 1 100 i mitten av 20—talet till ett antal av över 2 000 år 1958. Än kraf- tigare hade antalet apotekstekniker ökat. Uppskattningsvis uppgick kåren till 1 200 personer år 1935. I juli 1959 var icke mindre än 4525 anslutna till Apoteksteknikerförbundet. Ökningen, som alltså uppgick till ca 280 %, hänför- de sig uteslutande till den kvinnliga de- len av kåren.

läkemedelskonsumtionens storlek och utveckling Apotekens totala försäljningsvolym öka- de under tiden 1930—58 från 35 mil- joner kronor till 353 miljoner kronor. Härur kunde man icke omedelbart dra några säkra slutsatser om läkemedels- konsumtionens storlek och utveckling. Vad först prisnivån på läkemedel be- träffar hade denna under lång tid varit påfallande stabil i fråga om läkemedel, som funnits länge. Emellertid gick ut- vecklingen på läkemedelsområdet syn- nerligen snabbt, och under efterkrigs- tiden hade tillkommit ett stort antal ti- digare icke kända läkemedel. Av dessa hade många varit mycket effektiva, men i åtskilliga fall hade de också varit mera kostnadskrävande än äldre medel inom motsvarande indikationsområde.

Denna omständighet gjorde det givetvis vanskligt att dra alltför långt gående slutsatser av uppgifter om utvecklingen av apotekens omsättningssiffror. Här- till kom att apotekens försäljning icke blott omfattade läkemedel utan även sjukvårds- och förbandsartiklar, ke- miskt-tekniska medel m. 111. Hur stor försäljningen härav var, kunde endast uppskattas.

Försäljningen av läkemedel kan ske antingen mot recept eller i handköp. Den senare försäljningen kan endast avse sådana läkemedel, som icke är re- ceptbelagda. Beträffande receptföre- skrivna läkemedel fanns sedan 1955 exakta uppgifter om expeditionernas antal och för tiden 1940—55 fanns så- dana tillgängliga för vissa år. Utveck- lingen kunde åskådliggöras av samman— ställningen i tabell 1.

Antalet vid apoteken förekommande handköp var endast känt på grundval av stickprovsundersökninguar, som fö- retagits vartannat år från och med 1952 samt dessutom under 1955. Det hade därför ej varit möjligt att vid beräk- ningarna av den framtida läkemedels- konsumtionen inräknahandköpsförsälj- ningen. Denna försäljning handhades huvudsakligen av apotekstekniker. Vid de gjorda stickprovsundersökningarna om antalet handköpsförsäljningar hade deras antal förhållit sig konstanzt till antalet expedierade recipen, nämligen som 2,3: 1. I detta läge hade det ansetts motiverat att som mått på läkemedels— konsumtionen välja antalet recipen,som även fått tjäna som ett indirekt mått på

Tabell 1 År Mllj. År Mllj. recept recept. 1940 9,5 1955 20,4 1945 14,7 1958 23,9 1950 18,3

apotekens arbetsvolym. Vid de gjorda prognosberäkningarna hade det förut- utsatts, att inga avsevärda förskjutning— ar skulle komma att inträffa i förhål- landet mellan antalet receptur- och hand- köpsexpeditioner.

Det framhölls inledningsvis i redogö- relsen för prognosarbetet i denna del, att den framtida läkemedelskonsumtion- en var beroende av ett stort antal fak- torer, av vilka nämndes befolkningens framtida storlek och sammansättning, den ekonomiska standardutvecklingen, ökad upplysning hos konsumenterna, den medicinska och farmaceutiska forskningens landvinningar, tillgången på läkarvård, antalet apotek och deras lokalisering etc. Särskilt poängterades, att befolkningsutvecklingens inverkan på storleken av läkemedelsförbrukning- en icke blott var beroende av befolk— ningens storlek (:wantalet konsumen- ter), utan att även dess ålderssamman— sättning var av stor betydelse. Läkeme— delsförbrukningcn visade nämligen en markerad tendens att stiga med lev- nadsåldern. Vid en undersökning vid farmaceutiska institutet 1955 hade detta närmare belysts. Det hade bl. a. visats, att förbrukningen av läkemedel, mätt i antalet expedierade recipen, var dub— belt så hög i åldersgrupperna över 70 år som bland 50-åringar. Dessa konsu— menade i sin tur dubbelt så mycket som genomsnittsindividen mellan 20 och 30 år. Under antagande att de relativakon- sumtionsskillnaderna mellan olika ål- dersklasser varit och skulle komma att förbli oförändrade under en längre tid, hade antalet recipen per konsumenten- het framräknats för olika år under ti- den 1940—1958 samt prognostiserats för perioden 1960—1980. Uttrycket re- cipe per konsumentenhe-t är framräk- nat bl. a. under hänsynstagande dels till befolkningens olika ålderssannnan- sättning vid skilda tidpunkter, dels till

Tabell 2 . . Antal recipen År &ng eåp. per konsu- c p mentenhet 1940 9,5 1,84 1944 13,7 247 1950 18,3 3,06 1955 20,4 3,24 1958 23,9 3,67 Prognos 1960 25,9 3,90 1965 29,7 4,25 1970 33,2 4,55 1975 36,7 4,85

de observerade skillnaderna i läkeme- delskonsumtionen inom olika ålders- grupper. Av vissa av utredningens upp- gifter i dessa avseenden har tabell 2 sammanställts.

Prognosen hade gjorts mot bakgrun— den av att antalet recipen per konsu- mentenhet i genomsnitt ökade med 0,12 per år Linder perioden 1940—50 och med omkring 0,08 per år under tiden 1950—58. För tiden till 1970 hade kal- kylerats med 0,065, för följande femårs- period med 0,06 och därefter med 0,05. Man hade sålunda räknat med en av- tagande ökning i antalet recipen per konsumentenhet. Ett sådant antagande hade bedömts rimligt med hänsyn till den hittillsvarande utvecklingen. Den- nu hade, som nämnts, redan visat en så- dan tendens, trots att sjukförsäkringsre- formen med tillhönande läkemedelsför- mån genomförts under senare delen av den observerade perioden, en omstän- dighet som borde ha bidragit till att höja läkemedelskonsumtionen.

Apoteksväsendets omfattning och utbyggnad År 1959 fanns 416 självständiga apotek, 125 filialapotek och 15 sjukhusapotek, eller tillhopa 556 apotek. Härvid hade medräknats m_ilitänapoteket och dess två filialer. Främst för landsbygdens

läkemedelsförsörjning fanns förutom apotek, läkemedelsförråd, medicinlådor och kommissionärer, vilka utgjorde komplement till apoteken eller filial- apoteken. Läkemedelsförråden av vilka det fanns tre olika typer, uppgick sam- manlagt till ca 700 stycken. Förestånda- ren, vilken förordnas av medicinalsty- relsen, var för de största förråden van- ligen en apotekstekniker. Flertalet för- råd var dock inrättade hos enskilda personer, t. ex. hos distriktssköterskor, poststationsföreståndare, handlande etc. Av medicinlådor fanns ca 1 400 och av kommissionärer 150.

Totala antalet apotek år 1930 var 420. Den ökning med omkring 135 apotek, som skett under 30 år, hade ägt rum panallellt med befolkningsökningen.Un— der hela den angivna tiden hade det funnits ett apotek per 14 000—15000 invånare.

Utvecklingen hade varit olika på landsbygden och i städerna. Medan an- talet invånare per apotek utanför stä- derna sjunkit, hade antalet apotek i stå- derna ej vuxit i takt med folkmängden. ökningen av antalet apotek samman- hängde praktiskt taget helt med det växande antalet filiaalapotek. Dessa, som var anknutna till självständiga apotek och som alltid förestods av en farma- ceut (apotekare eller receptarie), hade ökat från 25 till 125 under de gångna trettio åren. De utgjorde närmare fjär- dedelen av landets apotek.

Sjukhusapoteken hade karaktär av fi— liaalapotek till självständiga apotek på samma ort och fanns vid de största sjukhusen.

Vid beräkning av behovet av nya apotek hade förutsatts, watt utbyggnaden skulle komma att ske i samma takt som under 1950-talet, d. v. 5. med i genom- snitt 7 nya apotek per år. Däri inne- fattades även en genomsnittlig ökning av Sjukhusapoteken med ett sådant

apotek vartannat år. Beräkningen led- de till en ökning av inemot 150 apo- tek under tiden 1959—80. Av skäl, som närma—re utvecklats i rapporten, hade antagits, att ungefär 2/3 av ny- tillskottet skulle vara apotek i städer. Några nya självständiga apotek hade icke förutsatts, utan hela ökningen hän- förde sig till filialapotek och ett tiotal sjukhusapotek.

Om apoteksväsendet utbyggdes i den beräknade takten, skulle det med hän- syn till föreliggande befolkningsprog- noser finnas ett apotek per 13400 in- vånare år 1965 och ett apotek per 12 700 invånare tio år senare.

Behovsberäkningar

Farmaceutbehovet inom apoteksväsendet

De läkemedel, som utlämnas från apo- teken, är antingen standardpreparat (originalförpackade eller försålda i lös vikt) eller sådana, som beretts och iordningställts för tillfället för viss per- sons räkning. Den senare typen av pre- parat benämns med en fackterm ex- temporeberedningar. Standardprepa- rat, i varje fall originalförpackade så- dana, var sällsynta i början av 1900-ta- let men deras förekomst har särskilt efter andra världskriget ökat mycket starkt. Värdemässigt motsvarade stan- dardpreparaten 1959 omkring 90 % av den totala läkemedelsförbrukningen. ökad användning av standardprepa- rat avspeglar sig för apotekens vidkom' mande framför allt på två olika sätt. Då det gäller apotekens tillverkning av standardapparat, har denna sålunda från mitten av 1940-talet allt mera förskjutits från vart och ett av de självständiga apoteken till ett femtontal s. k. dist- riktsapotek. Vad vidare angår det re- cepturmässiga tillhandahållandet av lä-

kemedel, präglas detta i ökad utsträck- ning av expedition av originalförpack- ningar, medan extemporeberedningar- nla trängs tillbaka. Från 1952 till 1958 hade antalet extemporeberedningar i recepturen sjunkit från 30 till 18 pro- cent av totala antalet expeditioner. Man räknade med att denna utveckling skul- le fortgå, även om den torde ske i lång- sammare takt än hittills. Av de skäl, som talade för att extemporeberedning- arnas antal skulle komma att minska i avtagande takt, må här endast nämnas ett. Detta var att det bland extcmpore- beredningarna otvivelaktigt förekom många läkemedel, där det varit särskilt motiverat att välja just denna ordina— tionsform. Detta var fallet bl. a. i barn- praxis, där kravet på individuell dose- ring gjorde sig särskilt starkt gällande. Det fanns med andra ord en »kärna», inom gruppen extemporeberedningar, som relativt sett blev tyngre vägande i samma mån, som andra sådana bered- ningar försvann.

Centraliseringen av läkemedelstill- verkningen och den ökade användning- en av originalförpackade standardpre- parat hade medfört betydande möjlig- heter till rationalisering av arbetet på apoteken. Dessa möjligheter torde ock- så i stor utsträckning ha tillvaratagits. Vid prognosarhetet hade man räknat med att den pågående rationaliserings- processen skulle fortsätta, även om man icke direkt kunnat göra antaganden om dess framtida omfattning.

Vid en bedömning av vilken inverkan fortsatt rationalisering kunde ha på apotekens personalbehov, hade man främst att överväga två olika frågor. Den ena var i vad mån förhållandet mellan arbetsvolym och antalet anställ- da kunde förändnas; den andra var i vilken utsträckning ändrade proportion- er kunde förväntas mellan olika per— sonalgrupper på apoteken.

Vid undersökningen hade framräk- nats ett uttryck »omsättningskvoten», som åskådliggjorde personalens storlek i förhållande till den värdemässiga om- sättningen och ett annat, »recipekvo- ten», där personalens storlek sattes i re- lation till antalet expedierade recipen. Som väntat hade omsättningskvoten minskat mycket starkt. Från 1935 till 1958 hade den gått ned från 5,97 till 1,74. Förändringen hade i stort sett ägt rum kontinuerligt. Beträffande recipe- kvoten var utvecklingen mindre regel- bunden. Under hela 1950-talet hade dock ifrågavarande kvot successivt minskat frånsett en tillfällig ökning åren 1955 och 1956. Det uträknade tal- förhållandet för 1950 var 2,96, medan det för 1958 stannade vid 2,58. I den gjorda prognosen hade motsvarande tal satts till 2,45 för 1965 och till 2,15 för 1975. Man hade sålunda räknat med en kraftigare rationaliseringunder1950- talet. Som stöd för ett sådant antagande hade anförts, att förändringar av det för apoteken gällande s. k. avgiftssyste- met, som väntades komma till stånd till följd av förslag från 1953 års läkeme— delskommitté, torde leda till minskad efterfrågan av personal från apoteksin- nehavarnas sida.

Sedan 1935 hade det totala antalet vid apoteken sysselsatta personer ökat från omkring 2500 till omkring 6500 år 1958. Bortsett från en minskning med 50 apotekare under de sista åren av ob- servationsperioden hade antalet apote- kare varit nära nog konstant. Antalet receptarier hade mer än tredubblats och antalet apotekstekniker nära fyrv dubblats under motsvarande tid. Vid prognosarbetet hade man haft att be- döma, hur den framtida utvecklingen komme att te sig i detta avseende. Här- om anfördes bl. a. följande i undersök- ningsrapporten.

Medan apotekarnas arbete numera i hög

grad består av ekonomiSkt-administrativt arbete (inkl. personalledning) samt av in- formation till läkare, tandläkare och vete- rinärer, har receptarierna övertagit sådana arbetsuppgifter, som recepturarbete och övervakning av själva expeditionsarbetet. Apoteksteknikerna har i sin tur övertagit arbetsuppgifter från receptarierna såsom diskarbete, framplockningsarbetc osv. Över- förandet av arbetsuppgifter till den tek- niska personalen torde ha påskyndats ge- nom bristen på apotekare och receptarier.

Ett överförande av arbetsuppgifter från farmaceuter till tekniska biträden innebär icke en alldeles motsvarande minskning av arbetsbördan för den förra kategorin. Sä- kerhetsföreskrifterna gör, att övervaknings— arbetet från farmaceuternas sida i stället ökar.

I framtiden får man räkna med, att all- mänhetens och läkarnas krav på service och information om läkemedlen blir allt större. En fortsatt minskning av apotekar- nas relativa andcl i samma takt som hit- tills skulle otvivelaktigt leda till en starkt försämrad service. Den utveckling, som hittills inneburit, att receptarier succes- sivt övertagit arbetsuppgifter från apote- kare, har med hänsyn till de ökade kraven på farmaceutiskt kunnande ej beräknats bli lika markerad i framtiden, åtminstone om den nuvarande ettåriga teoretiska ut- bildningen bibehålles för receptarierna. Procenten apotekare av hela apoteksperso— nalen, som hittills sjunkit kraftigt, har därför förutsatts minska i endast obetyd- lig takt de närmaste 20 åren. Rationalise— ringarna kan därför antas äga rum i rela— tivt större utsträckning på receptariernas och apoteksteknikernas bekostnad än på apotekarnas.

Det synes också sannolikt, att gränsen mellan receptariernas och apotekstekniker- nas arbetsuppgifter kommer att bli suc- cessivt mindre markerad, i varje fall om man förutsätter, att ökande antal apoteks- tekniker med realexamensnivå som grund skaffar sig den önskvärda teoretiska ut- bildningen. Lönerelationerna mellan utbil— dade och icke utbildade apotekstekniker torde för framtiden vara av stor betydelse, för hur stor del av teknikerkåren som skaf- far sig yrkesutbildning. Lönerelationerna inom teknikerkåren skulle därmed indirekt påverka apoteksinnehavarnas val mellan apotekstekniker och receptarier; i viss ut— sträckning är ett sådant val otvivelaktigt

Tabell 3 Apote- Recep- Apoteks- År kare tarier tekniker Summa 1935 35,6 16,3 48,1 100,0 1945 23,6 15,7 60,7 100,0 1955 14,8 17,8 67,4 100,0 1958 12,8 17,6 69,6 100,0 Prognos 1965 12,1 17,5 70,4 100,0 1975 11,7 17,7 70,6 100,0

möjligt. Det är sannolikt, att apoteksinne- havarna under och omedelbart efter det nya avgiftssystemets genomförande kom- mer att försöka hålla personalkostnaderna nere genom att anställa apotekstekniker i största möjliga utsträckning. Samtidigt tor- de man få räkna med att allmänhetens och läkarnas krav på service och upplysning blir allt större och att denna tendens un- der senare hälften av prognostiden i allt större utsträckning kommer att återspeglas i rekryteringen av apotekspersonal. Det skall slutligen anmärkas, att de nuvarande relationerna mellan de olika utbildnings- grupperna i viss grad torde vara bestämda av farmaceutbristen.

I fråga om behovet av apoteksföre— ståndare hade man räknat med att före- ståndarna för de självständiga apoteken och för Sjukhusapoteken skulle vara apotekare samt att hälften av filialapo- teken skulle förestås av apotekare.

Ställningstagandena för arbetsmark- nadsstyrelsens beräkning av det fram- tida förhållandet mellan de olika per- sonalkategorierna framgår av tabell 3, där talen avser personalgruppernas re- lativa storlek, sedan deltidstjänst i före- kommande fall omräknats till heltid.

Fumaceutbehovet inom läkemedels- industrin m. m.

Den svenska läkemedelsindustrin hade expanderat mycket starkt under tiden 1945—1960. Detta belyseskanske främst av att denna industri, som 1940 omfat— tade 14 och 1958 ytterligare 4 arbets- ställen, under motsvarande tid ökade sin personal från 943 till 2714.

Förvaltningspersonalen vid läkeme- delsindustrierna uppgick 1940 till unge— fär 1/3 av totalantalet anställda, medan den år 1958 var mer än hälften av all personal. Gruppen förvaltningspersonal hade under denna tid i det närmaste femdubblats.

Inom läkemedelsindustrin förekom- mer farmaceuter som företagsledare eller i högre chefsbefattningar, i tek- niskt arbete, främst utvecklingsarbete vid laboratorier i syfte att få fram bättre tillverkningsmetoder och ökad hållbarhet på läkemedlen samt i den informationsverksamhet, främst om nya läkemedel, som bedrives bland läktare, tandläkare och veterinärer.

För att få kännedom om bl. »a. hur stort antalet apotekare och receptarier varit vid olika tidpunkter dels absolut och dels rela-tivt i förhållande till tjäns- temän med annan utbildning hade en förfrågan gjorts hos sju läkemedelsfab- riker nämligen Astra, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan, Apoteksvarucentralen Vitrum och Hässle.

Av det erhållna materialet har bland annat följande sammanställning kunnat göras (tabell 4).

Tabell 4 Antal Procent Personalkategori

1950 1955 1959 1950 1955 1959 Apotekare ................ 13 36 58 1,5 3,2 3,8 Receptarier ............... 12 14 32 1,4 1,2 2,1 Naturvetare och medicinare. 37 41 63 4,2 3,6 4,1 Ingenjörer1 ............... 188 230 321 21,6 20,4 21,0 Övriga tjänstemän ......... 621 810 1 057 71,3 71,6 69,0 Summa 871 1 131 1 531 100,0 100,0 100,0

Tabell 5 Antal Personalkategori 1950 1955 1958 Apotekare .......... 7 17 30 Receptarier (farm. kand.) ........... 5 13 26

Ovanstående tabell visar antalet far- maceuter inom övriga läkemedelsföre— tag vid motsvarande tidpunkter. (Nu aktuella uppgifter förelåg dock icke för 1959, varför i stället för detta år 1958 valdes).

Den ökning av farmaceutprocenten inom tjänstemannakåren som skett inom läkemedelsindustrin, hade således varit betydande. Som tabell 4 visar ha- de inom de största läkemedelsförewtagen inom landet ifrågavarande ökning rela- tivt sett varit större än inom andra jäm- förbara utbildningsgrupper. Apotekarnas procentuella andel av tjänstemännen hade ökat från 1,5% 1950 till 3,8 % 1959. För receptarier var motsvarande ökning från 1,4 % 1950 till 2,1 % 1959. Det underströks i prognosrapporten, att nämnda ökningar skett under en pe- riod av farmaceutbrist.

Tjänstemannagrupperna hade inom de nämnda företagen ökat med i ge- nomsnitt 6,5 % per år under 1950-talet. Med hänsyn till att det vid prognostill- fället ej fanns några tendenser rtill mins- kad expansion för denna industrigren, hade samma procentuella ökningstakt förutsatts även i framtiden.

I arbetsmarknadsstyrelsens utredning räknade man med att apotekarnas pro- centuella andel av tjänstemännen skulle fortsätta att stiga till 4,2 % i slutet av år 1960 och till 5,0 % år 1965 men därefter i en retarderande takt. År 1980 beräk- nades relationen vara 6,5 %. Motsva- rande siffror för receptariernas del be- räknades år 1960 vara 2,4 %, år 1965 3,3 % oeh år 1980 5,2 %.

Enligt en i rapporten omnämnd ut- redning om den kemiska industrin, som gjorts inom industrins utredningsinsti- tut, var förutsättningarna för en fort- satt snabb utveckling av läkemedelsin- dustrin relativt gynnsamma. Man hade i nämnda utredning framhållit, att den svenska hemmamarknaden för sådana produkter vore stor, och att Sverige se- dan länge intagit en ledande ställning inom den biokemiska forskningen. Den kemiska industrin importerade i hög grad sina råvaror och mellanprodukter från utlandet, men läkemedelsindustrin vore mindre beroende av förändringar i råvarutillgången och råvarupriser än övrig kemisk industri, på grund av att kvantiteterna vore relativt begränsade. Det påpekades slutligen att världskon— sumtionen av läkemedel var i snabbt stigande och att i denna stegring deltog icke minst de mindre utvecklade län- der, som först så småningom torde komma att kunna ta upp tillverkning av mera komplicerade läkemedel.

Det av arbetsmarknadsstyrelsen upp- skattade totala behovet av farmaceuter inom läkemedelsindustrin framgår av sammanställningen i tabell 6.

Enligt angivna behovsberäkningar skulle ett genomsnittligt nettotillskott av ca 18 apotekare och 16 receptarier erfordras per år. Detta innebär en ök- ning i jämförelse med det nettotillskott, som beräknats för 1955—60, nämligen ca 10 apotekare och 9 receptarier per år. Hänsyn hade då tagits till att utbu- det av farmaceutisk arbetskraft under 1950-talet varit synnerligen begränsat.

Tabell 6 År Apotekare Receptarier 1960 .......... 105 72 1965 .......... 1 65 122 1970 .......... 240 285 1975 .......... 345 280 1980 .......... 480 400

F armaceutbehovet vill farmaceutiska institutet, inom förvaltningen m. nu.

På basis av dittillsvarande utveckling och redovisade bedömningar hade be- räknats att vid farmaceutiska institu- tet skulle komma att nyvanställas i ge— nomsnitt 2 apotekare per år. Beträffan— de medicinalstyrelsen och statens far- maceutiska laboratorium hade räknats med 1 apotekare vartannat år och 1 re- ceptarie vart femte år. Vad slutligen angår apotekarkårens centrala organ ha- de kalkylerats med en rekrytering av 1 apotekare årligen och 1 receptarie vart- annat år.

Rekryteringsbehov för apotekar- och receptarieutbildningen

Huvuduudersökuiugeu

Med ledning av de tidigare redovisade antagandena om behovet av apotekare och receptarier inom olika verksam- hetsområden hade beräknats vilket an— tal yrkesverksamma personer, som skul- le erfordras under prognostiden samt hur många, som måste finnas i aktiv ålder, för att det beräknade antalet yr- kesverksamma skulle finnas att tillgå. Härvid hade antaganden måst göras om dels den utsträckning i vilken de ut- bildade farmaceuterna kunde förväntas bli yrkesverksamma, dels den omfatt- ning i vilken deltidstjänst kunde före- komma bland de yrkesverksamma. De antaganden, som med ledning av dit- tillsvarande erfarenhet gjordes i dessa

Partiell tjänstgöring hade beräknats uppgå till 60 % av den, som förekom för de deltidstjänstgörande.

I efterföljande tabell 8 har samman- ställts vissa av de resultat, som enhöl- los vid beräkningarna av det totala an- talet apotekare och receptarier, som enligt arbetsmarknadsstyrelsen skulle komma att erfordras 1975 jämfört med 1958.

Sedan behovet sålunda framräknats, hade undersökts vilken intagning, som skulle behövas för att tillgodose ett så- dant hehov. Härvid hade en framskriv- ning gjorts av kåren till 1980 varjämte vissa antaganden måst göras om studie- tid, avbrottsfrekvens, könsfördelning bland de studerande m. m.

Resultaten av beräkningar hade för apotekarlinjens del blivit, att en årlig inskrivning av 75 studenter skulle er- fordras till 1972. Därefter skulle antalet nyinskrivna behöva ökas till 95 per år. För receptarielinjens del hade kalky- len givit följ-ande resultat. Åren 1962— 64 skulle behöva nyinskrivas 105 stu- derande per år, 1965—69 skulle det år- liga inskrivningsbehovet vara 79 stude- rande per år och därefter ånyo 105 till och med 1974, varefter 152 studerande per år skulle behöva inskrivas. Det ökade examinationsbehovet efter 1974 sammanhängde med att det antal recep- tarier, som uppnår pensionsåldern un- der slutet av 1970-talet skulle börja öka efter att tidigare ha varit förhållandevis litet.

avseenden, framgår av sammanställ- ningen i tabell 7. Tabell 7 Apotekare Receptarier manliga kvinnliga manliga kvinnliga Procent yrkesverksamma. 98 88 , ' 80 60 Procent bland de yrkes- verksamma, som tjänst- gör partiellt ........... 0 14 0 40

Tabell 8 Apotekare Receptarier Antal personer Ändring Antal personer Ändring Verksamhetsområde 1975 1958— 1975 1958— . 1958 Be- 1950— 1975 1958 Be- 1950—_ 1975 räknat 1958 Be- räknat 1958 Be- räknat räknat

Apoteksinnehavare ..... 407 405 + 8 — 2 — — — — På apotek tjänstgörande

apotekare resp. recep- ; tarier ............... 402 575 — 98 + 143 1 254 1 709 + 299 + 455 Läkemedelsindustri,

droghandel m. m. . . . . 88 345 + 79 + 257 58 280 + 47 + 222 Farmaceutiska institutet 19 52 + 7 + 33 — — — —— Medicinalstyrelsen, sta-

tens farmaceutiska la— boratorium .......... 13 21 + 3 + 8 14 26 + 2 + 12 Apotekarkårens centrala

organ ............... 25 42 + 19 + 17 — —— — — Summa yrkesverksamma 954 1 410 + 18 + 456 1 326 2 015 + 348 + 689 Antal erforderliga perso-

ner i aktiv ålder (inkl. icke yrkesverksamma) 985 1 490 — + 505 2 100 3 330 — + 1 230

Alternativa beräkningar I undersökningsrapporten uttalade—s, att beräkningarna angående apotekens per- sonalbehov ur vissa synpunkter kunde karaktäriseras som minimiberäkningar. Skälen härför skulle vara, dels att man antagit att läkemedelskonsumtionen i framtiden kom att öka i avtagande takt, dels att man förutsatt en sådan ratio— nalisering av apoteksarbetet, att antalet anställda per visst antal expedierade recipen successivt skulle sjunka. Dessa antaganden framstod som i och för sig motiverade och realistiska. Kvar stod emellertid sannolikheten för att utveck— lingen inom apoteksväsendet i något av de angivna avseendena skulle följa en mera expansiv linje än den förutsedda. Prognosens slutresultat skulle därmed innebära en underskattning av det re— ella arbetskraftsbehovet.

Slutligen hade påpekats, att man icke

räknat med något behov av farmaceuter inom andra områden än de dittills gäng- se trots att det icke vore osannolikt, att farmaceutiskt utbildad arbetskraft fram- deles kom att efterfrågas inom ett vida- re område.

Om utvecklingen i fråga om allmän- hetens läkemedelskonsumtion och apo— teksarbetets rationalisering följde and- ra linjer änsom förutsatts i de gjorda antagandena, kom som nämnts ett an- nat arbetskraftsbehov att föreligga. För att få belyst hur olika antaganden in- fluera på prognosresultatet, hade några varierande antaganden gjorts, varefter beräkningar genomförts på basis av dessa. '

De varianter, som studerats framgår av följande översikt.

Variant I. Läkemedelskonsumtionen ökade i samma takt som under åren 1945—52, dvs. en ökning i icke avta—

Tabell 9. Det totala behovet av yrkesverksamma farmaceuter enligt olika

beräkningsalternativ Erforderligt totalantal Beräkningsvariant Apotekare Receptarier

1965 1970 1975 1965 1970 1975

' Huvudalternativet ......... 1 200 1 330 1 490 2 880 3 005 3 330 Variant I ................. 1 245 1 410 1 615 3 070 3 220 3 635 Variant II ................ 1 180 1 320 1 460 2 850 3 195 3 680 Variant III ............... 1 235 1 405 1 575 3 085 3 440 4 055 Variant IV ............... 1 170 1 340 1 530 2 750 3 025 3 405

gande takt varvid konsumtionen 1980 skulle vara 15 % högre än tidigare an- tagits. Rationalisering av apoteksarbe- ltet skedde i förut beräknad takt.

Variant II. Läkemedelskonsumtionen ökade i samma avtagande takt som i hu- lvudalternativet. Ingen ytterligare ratio— nalisering av "apoteksarbetet möjlig.

Variant III. Läkemedelskonsumtionen ökade i samma takt som enligt variant I. Ingen ytterligare rationalisering av apoteksarbetet möjlig.

Variant IV. Läkemedelskonsumtionen ökade i långsammare takt än enligt hu- »vudalternativet, så att konsumtionen 1980 skulle vara 15 % lägre än tidigare antagits. Ingen ytterligare rationalise- ring av apoteksarbetet möjlig.

Vissa resultat av beräkningarna ha sammanfattats i tabell 9, där siffrorna avser det totala behovet personer i aktiv ålder, som under varje angiven förut- sättning erfordras, för att behövligt an- tal yrkesverksamma farmaceuter skulle finnas att tillgå.

Remissyttranden

Över den av arbetsmarknadsstyrelsen angivna prognosen hade yttranden av- givits av medicinalstyrelsen, apotekar— societetens direktion, centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund, Läke— medelsindustriföreningen, Represen- tantföreningen för utländska farmaceu-

tiska industrier samt styrelsen för far— maceutiska institutets studentkår.

Medicinalstyrelsen tog först upp frå- gan om möjligheterna att vidga farma- ceuternas arbetsområde. Styrelsen an- såg det visserligen tänkbart, att en an— nan inriktning av studierna än den hit- tillsvarande skulle kunna öka dessa möjligheter, men bedömde dem i då— varande läge som ovissa.

Allmänt beträffande de föreslagna be- räkningarna framhöll medicinalstyrel- sen att dessa måste betraktas som osäk- ra, särskilt i fråga om periodens senare del. Denna osäkerhet förstärktes av att den hittillsvarande utvecklingen dels icke var entydig i alla avseenden, dels inneburit en omställningsprocess, som då pågick och som även fortsättningsvis kunde komma att påverkas bl. a. av åt- gärder, föranledda av framlagda utred- ningar.

Utredningens. beräkningar av distri- butionsnätets utveckling ansåg medici- nalstyrelsen sannolik både beträffande ökningens storlek och dess fördelning på apotekstyper.

I fortsättningen framhöll medicinal— styrelsen, att de antaganden som utred- ningen vid beräkningarna av både lä- kemedelskonsumtionens storlek och ra- tionaliseringstakten tvingats att göra, medförde en märkbar osäkerhet beträf- fande farmaceutbehovet. Med hänsyn till denna osäkerhet hade utredningen

företagit alternativa beräkningar. Ytter- ligare beräkningar skulle kunna fram- räknas med andra antaganden om kon- sumtionsutvecklingen. Enligt styrelsen-s mening blev det dock ytterst fråga om subjektiva värderingar, som visserligen i och för sig kunde motiveras men som icke hade starkare stöd än de antagan- den, på vilka utredningens huvudaltcr- nativ baserats. Den ökning av farma- ceutkåren, som erhållits vid detta alternativ, bedömdes av medicinalsty- relsen som jämförelsevis måttlig i för- hållande till den hittillsvarande utveck- lingen och syntes icke innebära någon övervärdering av apotekens farmaceut- behov totalt sett. Styrelsen hyste dock en viss tvekan om efterfrågan av apo— tekare skulle komma att öka i den takt som beräknats. Sålunda kunde den av utredningen antagna ökade rekryte- ringen till filialapoteken komma att motverkas, om den påbörjade försöks- verksamheten med förenklade filialapo- tek gav ett gynnsamt resultat.

I fråga om läkemedelsindustrin ansåg medicinalstyrelsen att rekryteringen under 1950-talet huvudsakligen haft en— gångskaraktär. Antalet företag inom prognosgruppen var alltför litet för att man skulle kunna räkna med någon kontinuitet och extrapoleringar blev därför osäkra. Medicinalstyrelsen an— såg emellertid att de fel i fråga om pre- misserna som kunde föreligga endast i mindre grad påverkade beräkningarna under den första delen av prognospe- rioden, och den beräknade rekrytering- en av apotekare fram till 1970 kunde därför anses som sannolik. Medicinal— styrelsen ansåg det däremot mera tvek- samt om den hittillsvarande utveck— lingen för receptariernas del kunde extrapolenas på sätt som skett.

På längre sikt bedömde medicinal- styrelsen utvecklingen som mera oviss. Utvecklingen torde i stor utsträckning

komma att bli beroende av farmaceu- ternas förmåga att konkurrera medand- ra akademiker i fråga om kunskaper och löner. Mot denna bakgrund ansåg medicinalstyrelsen de framlagda be- hovssiffrorna höga, och de borde kon- trolleras efter viss tid. Sammanfattningsvis uttalade medici- nalstyrelsen, att den framlagda progno- sen kunde bedömas tillfredsställande nära återge den sannolika utvecklingen fram till 1970. De beräkningar, som av- såg den återstående prognostiden fram till år 1980, var osäkrare. Om man emel- lertid beaktade att behovssiffrornua för industrin i dåvarande läge fick bedö- mas vara höga, torde emellertid även den senare delen av prognosen kunna läggas till grund för en mera långsiktig planering av utbildningskapaciteten. På grund av de svårigheter, som upp— trädde vid en långsiktig prognos torde det enligt medicinalstyrelsens uppfatt- ning vara nödvändigt med upprepade prognoser på kort sikt, vilka eventuellt kunde kombineras med långtidsprogno- ser i syfte att underlätta en önskvärd utjämning av utbildningen. Apotekarsocietetens direktion fram- höll inledningsvis, att det var svårt att taga ställning till den föreliggande pro- gnosen utan en ingående kännedom om hur den farmaceutiska utbildningen i framtiden skulle komma att vara utfor- mad. Direktionen basenade för sin del bedömningen av prognosen på antagan- det, att såväl apotekar- som receptarie- utbildningen i framtiden skulle kom- ma att bibehållas i huvudsak oföränd— rad. Direktionen utgick vidare ifrån att den farmaceutiska arbetsmarknaden även framledes skulle komma att vara begränsad till läkemedelsbranschen. Beträffande utvecklingen inom denna bransch anslöt sig direktionen till det i arbetsmarknadsstyrelsens undersök- ning angivna antagandet, att läkeme—

delsförbrukningen skulle fortsätta att öka under 1960— och 1970-talen ungefär på samma sätt som under perioden 1940—1959. Direktionen bedömde de i utredningens huvudalternativ angivna talvärdenna för recipeantalet per konsu- mentenhet som mera sannolika än ut- redningens övriga alternativ.

Förutom läkemedelskonsumtionens storlek var organisationen av produk- tions- och distributionsresurserna i hög grad avgörande för personalbehovet. Direktionen ansåg, att utredningens an- tagande av en nettoökning om totalt 130 filialapotek inte föreföll osannolik. Antalet sjukhusapotek vid prognospe- riodens slut syntes enligt direktionen dock vara väl lågt angivet i utredning- en. Det borde år 1980 beräknas uppgå till cirka 35. I fråga om extemporebe- redningens andel i recepturarbetet an- slöt sig direktionen till uppfattningen att fortsatt nedgång var att vänta i den omfattning som antagits i utredningen.

Vid sin granskning av utredningens prognoser om farmaceutbehove-t gjorde direktionen vissa invändningar. I första hand riktades kritik mot att man vid beräkningarna valt att först uppskatta apotekens totala personalbehov (inklu- sive apotekstekniker) och därefter framräknat apotekare- och receptarie- behovet genom införande av antagan- den angående de skilda personalkatego- riernas procentandel av den totala per- sonalen vid olika tidpunkter. Direktio— nen ansåg, att de överväganden, som låg bakom dessa procenttal, hade redo- visats mycket ofullständigt och att det måste anses som synnerligen vanskligt [att göra antaganden om dylika föränd- ringar. Särskilt vände sig direktionen mot antagandet om en 20-procentig per- sonalminskning under prognosperioden med avseende på antalet anställda per 10 000 recipen.

Eftersom-direktionen funnit den an—

vända prognosmodellen mindre lämp- lig för beräkning av apotekens perso- nalbehov, hade den företagit vissa al- ternativa beräkningar. Man hade där- vid utgått ifrån att det var betydligt sannolikare att samband rådde mellan receptarieantalet och mängden recipen än att sådant samband förelåg mellan personalens storlek i dess helhet och antalet recipen. På grundval av detta antagande hade direktionen beräknat antalet receptarier genom att multipli- cera en framräknad kvot mellan det då- varande antalet receptarier och antalet recipen med det prognostiserade anta- let recipen.

Till stöd för antagandet att antalet receptarier per 10000 recipen (0,44) även i framtiden skulle komma att för- bli oförändrat framhöll direktionen, att en förväntad ytterligare förenkling av recepturarbetet skulle komma att mot— verkas genom ökade krav på service och upplysningsverksamhet. Det fram— hölls också, att den dåvarande kvoten hänförde sig till en tid av personalbrist och att kvoten med normal tillgång på personal sålunda borde ha varit större.

Beträffande antalet apoteksinnehava- re utgick direktionen från samma an— tagande som utredningen, vilken beräk- nat ett oförändrat framtida behov av 405 apotekare.

Som utgångspunkt för behovet av öv- riga tjänstgörande apotekare hade di- rektionen valt det aktuella behovet av denna personalgrupp såsom det fram- kommit vid en undersökning av apo— teksinnehavarnas önskemål sommaren 1959, nämligen 415 stycken. Beträffan- de utvecklingen i framtiden hade bl. a. antagits, att Sjukhusapoteken och hälf- ten av de tillkommande filialapoteken skulle förestås av apotekare. Vidare ha- de behovet av tjänstgörande apotekare på befintliga apotek beräknats öka till följd av den ökade arbetsvolymen.

I fråga om apotekarbehovet inom lä— kemedelsindustrin vände sig direktio- nen mot den av utredningen använda metoden att beräkna apotekarnas antal som en fraktion av det totala tjänste- mannasantalet. På grund av att nyan- ställningar som skett under 1950-talet i viss mån kunde anses vara engångsföre- teelser var det omöjligt att med någon högre grad av sannolikhet extrapolera den hittillsvarande utvecklingen. Direk— tionen ansåg att utredningens antagan— de om en oförändrad tillväxttakt var föga troligt. Även om en bedömning av det framtida behovet på detta område måste anses som synnerligen vansklig, ansåg dock direktionen att man för ti- den fram till 1970 borde kunna räkna med nyanställning av ungefär 9 apote- kare per år. Antalet receptarier med anställning utanför apoteken hade an- tagits öka med sammanlagt 5 årligen.

Det av direktionen beräknade beho- vet av farmaceutisk personal inom olika verksamhetsområden framgår av en sammanställning som redovisats i sam— band med farmaceututbildningskom- mitténs ställningstagande i prognosfrå- gan (tabell 2, kap. 4).

I angivna sammanställning avsågs den heltidstjänstgörande personal, som erfordrades. Vid beräkning av det to- tala behovet farmaceuter i yrkesverk- sam ålder måste emellertid hänsyn dessutom tagas till dels yrkesverksam- hetsgraden inom respektive personal- grupper, dels ock till om tjänstgöringen var hel eller partiell. Direktionen hade inga invändningar mot utredningens antaganden beträffande yrkesverksam- hetsgraden och omfattningen av deltids- tjänstgöring bland apotekarna. Detsam- ma gällde yrkesverksamhetsgraden bland receptarierna. Däremot hade di- rektionen en avvikande uppfattning om de deltidstjänstgörande receptarier- nas antal. I stället för en praktiskt ta-

get konstant omfattning av deltidstjänst- göringen under prognostiden var det enligt direktionens mening befogat att räkna med att procenttalet för deltids- -tjänstgöringen skulle öka från 40 år

1960 till 50 år 1980.

Avslutningsvis betonade apotekarso— cietetens direktion, att varje prognos med nödvändighet måste vana behäfta- de med en betydande grad av osäker- het. Med hänsyn härtill var det nödvän- digt, att dimensioneringen av farmaceu- tiska institutets kapacitet, speciellt vad gäller dess lokaler, icke fick bli alltför snäv. Farmaceutiska institutet borde erhålla en viss överkapacitet i förhål- lande till det erforderliga examinations- behovet enligt direktionens prognos.

Långtidsprognoser av föreliggande slag kunde enligt direktionens mening icke läggas till grund för intagningen. Antagningen till farmaceutiska studier borde liksom hittills ske på grundval av tätt återkommande prognoser av me- ra kortsiktig karaktär. Enligt direktio- nens mening borde fastställandet av an- talet studerande även framledes åvila medicinalstyrelsen.

Centralstyrelsen för Sveriges farma- cevtförbund bedömde i flera avseenden den framlagda prognosen på samma sätt som apotekarsocietetens direktion.

Således ansåg centnalstyrelsen bland annat, att det inte var realistiskt att räkna med att antalet receptarier och apotekare, verksamma utanför läkeme— delsbranschen, skulle komma att bli av sådan storleksordning att det skulle komma att påverka en prognos. Cent- ralstyrelsen uttalade i detta samman- hang sin tveksamhet inför tanken att farmaceutiska institutet skulle kunna bereda de stora studentkullarna utbild- ningstillfällen utöver vad som bestäm— des av behovet på läkemedelsområdet.

Även centralstyrelsen var beredd att som arbetshypotes acceptera beräkning—

arna av läkemedelskonsumtionens ut- veckling enligt utredningens huvud— alternativ. Styrelsen framhöll emel- lertid att en prognos för läkemedels- branschens utveckling under så lång tid som 20 år finge bli synnerligen osäker med hänsyn till bland an- nat, att verkningarna av läkemedelsre- formen inte hade stabiliserat sig vid tidpunkten för de grundläggande under- sökningarna beträffande läkemedelskon- sumtionen inom olika åldersgrupper.

I fråga om antalet apotek under prog— nostiden hade centralstyrelsen i huvud- sak inga invändningar mot de gjorda antagandena; dock ansågs möjligen siff- ran för antalet sjukhusapotek väl låg. Centralstyrelsen anslöt sig vidare till utredningens uppfattning om en fortsatt förenkling i recepturarbetet genom ex- temporeberedningarnas minskade andel av antalet recipen.

Då det gäller utredningens beräk- ningar av behovet av farmaceutisk per- sonal hade centralstyrelsen liksom apo- tekarsocietetens direktion väsentliga in— vändningar. Även oentralstyrelsen an- såg således att endast antalet recepta- rier och inte det totala personalbehovet på apoteken kunde bedömas ha ett be- stämt samband med antalet recipen. Med denna utgångspunkt hade central- styrelsen företagit en egen beräkning av receptariebehovet. Beräkningarna hade därvid grundats på antagande om en fortgående minskning av kvoten re- ceptarier per 10000 recipen, vilken kvot skulle minska från 0,44 till 0,37 under tiden fram till år 1980. Härige- nom kom centralstyrelsen fram till ett lägre receptariebehov än både utred- ningen och apotekarsocietetens direk— tion, vilket framgår av den jämförande tabellen i kap. 4 (sid. 35).

Även beträffande behovet av apote- kare hade centralstyrelsen företagit särskilda beräkningar. Den ansåg att

antalet apoteksinnehavare skulle kom- ma att förbli konstant, 405 stycken. An- talet övriga apotekare beräknades däre- mot komma att öka. Således kunde fram till år 1980 förväntas ett nytillskott av 70 tjänster som föreståndare vid filial— apotek. Vid de självständiga apoteken hade beräknats uppkomma behov av ytterligare 80 apotekare. Denna ökning med sammanlagt 150 tjänster under prognostiden var mindre än den som be- räknats av utredningen och apotekarso- cietetens direktion (jmf tabell 1,kap.4).

Särskilt starka invändningar gjorde centralstyrelsen mot den del av utred- ningens prognos som avsåg farmaceut- behovet inom läkemedelsindustri och droghandel. Styrelsen uttalade, att de i prognoserna uppställda hypoteserna icke var av sådant slag, att de kunde läggas till grund för mera sann-olika be- räkningar rörande det kommande apo— tekarbehovet inom läkemedelsindustrin. I likhet med apotekarsocietetens direk- tion ansåg centralstyrelsen, att det år- liga tillskottet av apotekare skulle kom- ma att uppgå till ungefär 9 personer.

Beträffande läkemedelsindustrins re- ceptariebehov konstaterade utredning- en, att utredningens bedömning tedde sig helt orealistisk. Om icke en radikal omläggning av utbildningen skulle kom- ma till stånd — och någon sådan kunde icke anses önskvärd — kunde de kom- mande behovsökningarna väntas bli av samma storleksordning som hittills, dvs. 2—5 receptarier årligen. Siffran borde enligt centnalstyrelsens mening inte nämnvärt inverka på dimensioneringen av farmaceutiska institutets utbildnings- kapacitet på receptarielinjen.

Behovet av farmaceuter inom apo- teksväsendets centrala organisation och den statliga förvaltningen bedömde centralstyrelsen så, att ett något mins- kat nyanställningsbehov var troligt un- der de närmaste decennierna.

I fråga om omfattningen av deltids- tjänstgöring för receptarier hyste cen- tralstyrelsen samma uppfattning som apotekarsocietetens direktion och an- såg, att deltidstjänstgöringen fram till år 1980 kommer att öka till 50 procent av de apotekstjänstgörande receptarier- na. Centralstyrelsen framhöll dock, att underlaget för denna bedömning var osäkert och att den förutsatte, att de faktiska intagningssiffrorna skulle kom- ma att fastställas årligen med beaktan— de av bland annat utvecklingen i fråga om graden av yrkesverksamhet.

Avslutningsvis framhöll centralstyrel— sen att farmaceutiska institutets resur- ser inte borde dimensioneras alltför snävt med hänsyn till osäkerheten i långtidsprognoserna. Vidare underströk centralstyrelsen särskilt att långtids— prognoser inte kunde användas för be- räkning av det verkliga rekryterings— behovet vid skilda tidpunkter. Med hän- syn till farmaceututbildningens specia- liserade natur, torde densamma icke i någon större utsträckning komma till användning utanför läkemedelsområ- det. Examinationen måste därför nära ansluta sig till det för läkemedelsområ— det beräknade behovet. Centralstyrelsen ansåg det nödvändigt att långtidspro— gnosen kompletterades med tätt återkom- mande mera kortsiktiga prognoser. Be- räkningen av storleken av antagningen av studenter för farmaceutisk utbild- ning borde bestämmas för kortare pe- rioder i sänder. Denna uppgift borde enligt centralstyrelsens mening även i fnamtiden åvila medicinalstyrelsen.

Läkemedelsindustriföreningen åter- gav yttranden i frågan från AB Astma och AB Kabi.

AB Astra framhöll bland annat, att antalet apotekare med stor sannolikhet skulle komma att växa inom läkeme- delsindustrin. Prognosens siffror i detta hänseende ansågs emellertid alltför lätt-

vindigt beräknade och kunde därför en- ligt bolagets mening inte läggas till grund för farmaceutiska institutets ut- byggnad.

Även AB Kabi kritiserade beräkning— arna av apotekarbehovet inom läkeme— delsindustrin. Behovet av apotekare hängde intimt samman med den utbild- ning farmaceutiska institutet skulle komma att ge. Frågan om behovet av apotekare inom industrin borde disku- teras samtidigt med önskemålet om en mera allmänt inriktad utbildning.

Representantföreningen för utländska farmaceutiska industrieransågdetknap- past sannolikt, att behovet av apotekare inom själva apoteksväsendet skulle komma att stegras. Däremot hade efter- frågan av farmaceutiskt utbildad per- sonal beräknats öka inom den farma- ceutiska industrin. Till följd härav bor- de studierna i högre grad differentieras med hänsyn till behovet inomolika sär— områden.

Styrelsen för farmaceutiska institu- tets studentkår ansåg prognosens anta- ganden om antalet i framtiden vid apo- tek verksamma farmaceuter vara rim- liga men var tveksam, huruvida antalet apotekare skulle komma att nå upp till de siffror, som erhållits för 1960-talet. Det beräknade behovet av farmaceuter inom läkemedelsindustrin ansåg styrel— sen helt orealistiskt. Styrelsen uttalade i detta sammanhang att en komplette- ring av den utbildning som vid det ak- tuella tillfället meddelades vid farma— ceutiska institutet i ett flertal fall ford- rades för anställning inom läkemedels- industrin. Särskilt gällde detta recepta— rieutbildningen.

Styrelsen betonade slutligen vikten av att ställningstagandet till prognosen skedde under beaktande av framtida förändringar på arbetsmarknaden och att examinationskapaciteten inte låstes under en längre tid.

BILAGA 2

Beräkningar med petitaplaner angående lärarbehovet för den

kvalificerade farmaceututbildningen

Inledande översikt

I bifogade tablåer redovisas kommitténs beräkningar rörande lärarbehovet för den kvalificenade farmaceutiska utbild— ningen.

I tabell 1 redovisas farmaceututbild- ningskommitténs förslag till undervis- ningstimmar i de olika ämnena. Antalet föreläsnings- och lektorsundervisnings- timmar motsvarar tidigare benämnda fö- reläsnings— och seminarietimmar. Kon- ferenstimmarna avser läkemedelskonfe- renserna under den åttonde terminen. Gruppundervisningen har beräknats ut- göra 1/5 av totalantalet laborationstim- mar. För de egentliga laborationerna skulle således kvarstå 4/5 av det totala timantalet, avsett för laborationer.

För den åttonde terminen har i prin- cip i varje ämne 50 timmar avsatts så- som professorsundervisning och 15 tim- mar såsom lektorsundervisning.

På sid. 221—231 angives petitaplaner för undervisningen i de olika ämnena. Följande beteckningar användes.

F : föreläsningar S : seminarier

L : lektorsundervisning G : Gruppundervisning Lab : laborationsundervisning

De olika lärarnas engagemang i un- dervisningen har antagits vara följande: Professorsundervisning

Föreläsningar (F), Seminarier och läkemedelskonferenser (S)

Lektorsundervisning Lektorsundervisning (L), 10 % av gruppundervisningen (G) och 10 % av laborationsundervisningen (Lab) Assistentundervisning 90 % av gruppundervisningen (G) och 90 % av laborationsundervis- ningen (Lab)

Vid undervisningen har i huvudsak följande gruppstorlekar antagits: Föreläsningar

Obegränsat antal studerande Seminarier

Under 30 —— en grupp, upp till 55 —— två grupper samt upp till 80 — tre

grupper

Lektorsundervisning 12 studzenande Gruppundervisning 12 studerande Laborationsundervisning 12 studerande Beträffande undervisningen i ämnena

farmakologi och toxikologi samt farma- kognosi har kommittén dock ansett be- hov föreligga av mindre undervisnings- grupper och därvid räknat med följan- de gruppstorlek:

Lektorsundervisning 8 studerande Gruppundervisning 6 studerande Laborationsundervisning 8 studerande I fråga om lektorsundervisningen har

följande beteckningar använts.

Åttonde terminen Före- Lektors- Grupp- Ämne läsn. underv. utlder- Lab. Konfe- Prof. Lektors- (F) (L) visn. renser under- under- Lab. (S) visn. visning Oorg. och fysik. kemi. . . . 60 30 50 190 10 50 15 120 Analyt. farm. kemi ..... 55 15 60 240 10 50 15 100 Organisk kemi ......... 90 20 65 265 10 50 15 150 Biokemi ............... 45 15 18 72 10 50 15 100 Farmakognosi .......... 35 10 12 48 10 50 15 100 Galenisk farmaci ....... 40 l20+7 40 160 10 50 15 100 Mikrobiologi ........... 40 10 20 80 10 50 15 100 Farmakologi och toxiko- logi ................. 80 20 10 40 10 100 30 240 Social- och rättsfarmaci . 40 120+7 10 50 15 Statistik ............... 20 10 Företagsekonomi ....... 20 10

1 Apotekstekniska seminarier 12 stud/grupp, a) lektorsundervisning under kursen

lektorsundervisning under den åt- tonde terminens kurs gruppundervisning under grundkur— sen, motsvarande 10 % av det totala timantalet för gruppundervisning laborationsundervisning under grundkursen, motsvarande 10 % av det totala timantalet för laborations- undervisning I fråga om assistentundervisningen har följande beteckningar använts:

grun d- b )

o)

d)

aa) gruppundervisning, motsvarande 90 % av det totala timantalet för gruppundervisning

b) laborationsundervisning, motsva- rande 90 % av det totala timantalet för laborationsundervisning Vid här ifrågavarande bedömning av lärarbehovet har kommittén utgått ifrån att det årliga intaget nybörjare om 120 skall fördelas på två terminsintag om vardera 60 elever. Kommittén har inte funnit det vara möjligt att rationellt ut— nyttja lärartillgången vid enbart en koncentrering av utbildningen i de oli- ka ämnena till en kort begränsad tid per år. En uppdelning av undervisning—

en i de skilda ämnena på två undervis- ningsperioder torde vara betydligt än- damålsenligare. Härvid torde även upp- vägas de eventuella nackdelar, som föl- jer av att den katedrala undervisningen (föreläsningarna) måste dubbleras. Nå- gon ökning av lektors— och assistentun- dervisningen aktualiseras för övrigt inte av att det årliga nybörjarintaget fördelas på två terminsintag. För stu— denterna måste det också vara fördel- aktigare att vid exempelvis studieav- brott ha möjlighet att återupptaga stu- dierna efter ett halvt år i stället för att behöva vänta under ett helt år.

Vid beräkningen av timmarnas för- delning på olika lärarkategorier har följande evalueringsprinciper använts.

I fråga om föreläsnings-, seminarie- oc-h gruppundervisningstimmar har kvoten 1 = 1 använts.

I fråga om lektionsundervisningens laborationer har kvoten 3 = 1 använts.

I fråga om assistentundervisningens laborationer har kvoten 3 = 2 använts.

För de olika lärartjänsterna, som komittén tidigare föreslagit (se tabell 18, kap. 16), har följande undervis— ningsskyldigheter antagits.

Professur: 130 timmar (för delad pro- fessur 65 timmar). Härvid beräknas dock 20 timmar avgå för examination m. m. Laboratur: 130 timmar. Härvid beräk- nas 10 timmar avgå för eximination m. m. Lektorstjänst: 396 timmar Forskarassistenttjänst: 198 timmar överassistenttjänst: 1000 timmar un— dervisning (evalv. 1 800 timmar) Assistenttjänst: 500 timmar undervis- ning+ 500 timmar förberedelsearbete

Vid överskott på lärarrtinunar på en lärarnivå har dessa timmar tillförts närmast lägre lärarnivå.

Vid beräkningen har även medtagits behovet av assistenttjänster för varje särskild professur (för varje professur i kemiskt ämne — två assistenttjänster, och för varje professur i övrigt ämne —— en assistenttjänst.)

Organisationsplan för undervisningen i ämnet Oorganisk och fysikalisk kemi Oorganisk och fysikalisk kemi

Antal Timmarnas fördelning på lärarkategorier

undervisnings-

Un- Grupp Antal grupper S:a Professors- Lektors- Övrig undervisning

undervisning undervisning Under- visn. av ass. o. am. evalv i antal evalv i special- utl under- . under— lärare lektor antal antal . tim . . . vxsnt. Visnt. tim tim

Undervisningsmoment derv. stor- tim/ tim- form lek stud mar Ht Vt S:a antal tim

S:a tim- mar

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

N H H

Föreläsning: grundkurs. . . . 120 50 50 70 70 Föreläsning + seminarie

8:e terminen ...... . . . . . Konferenser ..... . . . . . . Examination. . . . ....... . .

Lektorsundervisning a)

obegr 60

max 30 50 max 30 10

2 100 60 60 40 40 6 60 60 60 20 20 10 300 300 300 2 30 30 20 10 80 80 80 10 200 200 67 12 42 10 420 420 420 420 170 10 1 700 1 700 1 130 1 130

Summa timmar: 405 3 010 130 130 780 637 2 120 1 550 1 550

12 30 12 15 12 8 12 20

.::: eu & mm AAOAO ӣ

ASSistentundervisning a)

Hcf) LOHXOLOIDIO HM LDHIOIDLOKD

N H .D # >—l A .D

Organisationsplan för undervisningen i ämnet Analytisk farmaceutisk kemi Analytisk farmaceutisk kemi

Antal Timmarnas fördelning på lärarkategorier

undervisnings- Un- Grupp Antal BTUPPQT S'a Professors- Lektors- Övrig undervisning

undervisning undervisning Under-

visn. av ass. o. am.

evalv i evalv i special- Utl. _

antal .. .

under- . under- larare lektor antal evalv i . tim . . .

Visnt. Visnt. tim u.tim.

Undervisningsmoment derv. stor- tim/ tim- torm lek stud mar Ht Vt S:a antal tim

S:a under- visn.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

N H

Föreläsning grundkurs. . . . Föreläsning + seminarie

8:eterminen........... Konferenser............. Examination............. Lektorsundervisning a)

obegr 55 1 110 50 50 60 60 max 30 50 2 100 60 60 40 40 60 60 60 20 20 10 150 150 150 2 30 30 30 10 60 60 60 240 240 80 10 540 540 540 540 216 10 2 160 2160 1 440 1 440

Summa timmar: 445 3 450 130 130 640 480 2 700 1 980 1 980

(0 MM Hm

0 H

0 O') N C! E

12 15 15

N H _D =!

24

N H

LL— inm AAC—JU 3

Assistentundervisning a)

0 v—1 mHlDIOLOlO nav-immuna (0 N 1—1

01 v— & N >.] A &

Organisationsplan för undervisningen i ämnet Organisk kemi

Organisk kemi

Antal Timmarnas fördelning på lärarkategorier

undervisnings-

grupper Professors- Lektors- Övrig undervisning

. . Un- Grupp Antal S:a undervisn. undervisn. ' Under- UnderVismngsmoment derv. stor- tim/ . .

form lek stud tim. . . Visn.-av ass. 0. am.

Evalv. 1 Antal Evalv. l spec1al- Utl. S:a under- . under- lärare rektor Antal Evalv u. tim. . tim. . . v15n.t. ViSIl.t. tim. 1 u.t.

Ht Vt S:a Antal tim.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

2 1 80 150 150 30 30

Föreläsning: grundkurs. . . 2 100 80 80 20 20

Föreläsning + seminarie 8:e terminen Konferenser. . . . . Examination............. Lektorsundervisning a)

obegr 90 max 30 50

HH v—lv—C

60 60 60 30 30 10 200 200 200 2 30 30 30 10 60 60 60 270 270 90 Assistentundervisning a) 12 59 10 590 590 590 590

b) 12 238 10 2 380 2 380 1 590 1 590

Summa timmar: 515 3 870 260 260 670 490 2 970 2 180 2 180

max 30 10 3

CD (0

12 20 15 12 6 12 27

N H & Luc/2 w AAC—10 3

C H LOHXOLOLOLD WHIQLDKDIQ

_D cd ..]

Biokemi

Organisationsplan för undervisningen i ämnet Biokemi

Undervisnin gsmoment

Un- derv. form

Grupp stor- lek

Antal

tim/ stud

Antal undervisnings-

grupper

Ht Vt

S:a

S:a tim- mar

Timmarnas fördelning på lärarkategorier

Professors-

undervisning

Lektors- undervisning

Övrig undervisning

Under-

Antal tim.

Evalv i under— visn.t.

tim.

Evalv. i under- visn.t.

Antal

visn. av

2155. 0. am.

Utl. lektor

special- lärare Antal

tim.

S:a Evalv u.tim.

i u.t.

10 11 12 13 14 15 16 17

Föreläsning: grundkurs. . . . Föreläsning + seminarie

8:eterminen........... Konferenser. . . . . Examination............. Lektorsundervisning a)

Assistentundervisning a)

Summa timmar:

Li- ww _lu-JOSO

:= ”% _]

obegr

max 30 max 30

45 50 10

H Hm LDNKDIQLDID H HCG NDHADL'JIOIO

90

100 60 150 30 60 150 120 570

50 60 20 50 60 20 40 40 60

150 30 60 150

40 40 60

150 30 60 50

120 570 120 380 120 380

1 330

130 130 530 430 690 500 500

Organisationsplan för undervisningen 1 ämnet Farmakognosi

Farmakognosi

Antal Timmarnas fördelning på lärarkategorier

undervisnings-

Un- Grupp Antal grupper S:a Professors- Lektors- Övrig underv1sning

. . . . undervisnin undervisnin n er- Underv1snmgsmoment derv. stor- tim/ tim- g 3 U d

visn. av ass. o. am.

form lek stud mar . . . _ Evalv. i Evalv. i spec1al- Utl. S:a Ht Vt S.a 113511 under- Attilåll under- lärare lektor Antal Evalv. u.tim. ' visn.t. ' visn.t. tim. iu.t.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

N v—t v—t

Föreläsning: grundkurs. . . . 70 50 50 20 20 Föreläsning + seminarie

8:eterminen........... Konferenser............. Examination.............

Lektorsundervisning a)

ohegr 35

max 30 50 max 30 10

2 100 60 60 40 40 60 60 60 20 20 16 160 160 160

2 30 30 30 20 40 40 40 16 128 128 43 20 200 200 200 200 16 640 640 430 430

Summa timmar: 180 1 428 130 130 478 393 840 630 630

:D HM & ww gauge 3

H C H

Assistentundervisning a)

OOHOOOOOO H Hm cav—000000 v—l Nao oooocooocooo .it at

.a a v—l A .D

Galenisk farmaci

Organisationsplan för undervisningen i ämnet Galenisk farmaci

Undervisningsmoment

derv. form

Antal

grupper

Grupp Antal

undervisnings-

stor- lek

tim/ stud Ht

Vt S:a

Timmarnas fördelning på lärarkategorier

S:a tim-

Professors- undervisning

Lektors- undervisning

Under-

Övrig undervisning

mar

tim.

Antal

Evalv. i under-

visn.t.

tim.

Evalv. i under— visn.t.

Antal

visn. av

HSS. O. am.

Utl. lektor

special- lärare Antal

tim.

Evalv. i u.t.

S:a u.tim.

10 11 12 13 14 15 16 17

Föreläsning: grundkurs. . . . Föreläsning + seminarie

8:eterminen........... Konferenser............. Examination. . Lektorsundervisning a)

Assistentundervisning a)

Summa timmar:

n cs Lh mm AAC—IG

_D (! _]

obegr 40 1

N H

max 30 50 max 30 10

HM

12 20+7 12 15 12 4 12 16

10 10 10 10 10

Hm LOHIQLOLOLD LDHIDLOLOIO

12 144

80 50

100 60 60 20 270 30

40 160 360 1 440

50 60 20 30 40 60

270 30 40 160

30 40 60

270 30 40 54

360

1 440

360 960 360 960

342

2 540 130

130 630

524 1 800

1 320 1 320

Organisationsplan for undervisningen i ämnet Farmaceutisk Mikrobiologi

Farmaceutisk Mikrobiologi

Antal Timmarnas fördelning på lärarkategorier

undervisnings- grupper S'a Professors- Lektors- Övrig undervisning

Un- Grupp Antal . . . . Undervisningsmoment derv. stor- tim/ tim- underv1sn1ng under-Visning (_Jnder- form lek stud mar . v15n._av ass. o. am. ' Ht Vt S:a Antal evalv. i Antal evalv. 1 spec1a1- Utl. S:a " . under- . under— lärare lektor Antal Evalv. u.tim. tim. . tim. . . . Visn.t. Visn.t. t1m. 1u.t.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

80 15 15 65 65

N H v-t Lh

Föreläsning: grundkurs. . . . obegr 40 Föreläsning + seminarie

8:e terminen........... Konferenser..;.......... Examination.............

Lektorsundervisning a)

2 100 30 30 70 70 6 .60 ' ' 60 60 20 20 _ 10 100 100 100 2 30 30 30 10 20 20 20 160 160 53 Assistentundervisning a) 12 18 10 180 180 180 180

b) Lab 12 64 10 _640. .. 640 430 430

Summa timmar: 225 1 370 65 65 ' 505 398 820 610 610

max 30 50 max 30 1 0

HM

12 10 12 15 12 2

0 H KDHIOIDIGLO v-cco 'in'—minimus ww ull,-1040 A .n

Farmakologi och Toxikologi

Organisationsplan för undervisningen i Farmakologi och Toxikologi

Undervisningsmoment

Un- derv. form

Grupp stor- lek

Antal tim / stud Antal undervisnings—

grupper

Ht Vt

S:a

tim- mar

Timmarnas fördelning på lärarkategorier

Professors- undervisning

Lektors-

undervisning

Antal

tim.

Evalv. i

under- visn.t.

Antal

tim.

Evalv. i under- visn.t.

Övrig undervisning

Under-

visn. av special- lärare Utl. lektor Antal

tim.

HSS. 0. am.

S:a Evalv. u.tim.

ui.t.

10 11 12 13 14 15 16 17

Föreläsning: grundkurs. . Föreläsning + seminarie

8:eterminen........... Konferenser............. Examination............. Lektorsundervisning a)

Assistentundervisning a)

Summa timmar:

obegr

max 30 max 30

OOGOCDOOCDOO

80

100 10

20 30 36

"! Hm GOHODOOOO H 1—1 1.1

v-(CO oo—oooooo H v—1

160 200 60 320 60 20 64 180 576

65"

100 30 65_ 100

30

95

1 00 60

320 60 20 64

95

1 00 60

320 60 20 21

180 576 180 380 180 380

290

1 640

195 195 719 676 756 560 560

Organisationsplan för undervisningen i ämnet Social- och rättsfarmaci

Social- och rättsfarmaci

Antal Timmarnas fördelning på lärar-kategorier

undervisnings- grupper Professors- Lektors- Övrig undervisning

Un- Grupp Antal S:a . . . . Undervisningsmoment derv. stor— tim/ tim- underv1snmg underwsnmg äga?; ass o am form lek stud. mar Evalv i Evalv i special- Utl. S:a

Ht Vt S:a Antal under- Antal under- lärare rektor Antal Evalv. u.tim.

tim. visn.tim. tim. visn.tim. tim. iu.t.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Föreläsning: grundkurs.. . . obegr 40 1 1 2 80 80 80 Föreläsning + seminarie

8:e terminen ........... Konferenser. . . . . ........ Examination. . . . .

Lektorsundervisning a)

1 2 100 100 100 6 60 - 60 60 20 20 12 20+7 10 270 270 270 12 15 2 30 ' 30 30

max 30 50 max 30 10

M HM

Lamm—1.4

Summa timmar: I 142| | | 540 560 560

Organisationsplan för undervisningen i ämnet Statistik Statistik

Antal Timmarnas fördelning på lärarkategorier

undervisnings-

Un- Grupp Antal grupper S:a Professors- Lektors— Övrig undervisning

undervisning undervisning Under- visn. av ass. o. am. Evalv.i Antal Evalv.i special- Utl. S:a under- tim under- lärare lektor Antal Evalv. u.tim. visn.tim. ' visn.tim. tim. i u.t.

Undervisningsmoment derv. stor- tim/ tim- form lek stud mar Ht Vt S:a Antal tim.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Föreläsningsundervisning. . obegr 15 30 30 30 Räkneövningar ........... 15 5 4 4 40 40 40 Examination ............. 10 10

Summa timmar: 20 | 70 80 80

Nm "1 7-4

Organisationsplan för undervisningen i ämnet Företagsekonomi

Företagsekonomi

Antal Timmarnas fördelning på lärarkategorier

undervisnings- grupper Protessors- Lektors- Övrig undervisning

Un- Grupp Antal S:a . . . . _ Undervisningsmoment derv. stor- tim/ tim- undervxsmng undervrsning inJinideäv ass 0 am form lek stud. mar . . '. ' ' ' _

Ht Vt S:a Antal lissää-1 Antal Evalv. ) special- Utl. S:a

tim. visn.t. tlm' visn.t. tim. iu.t.

under- lärare lektor Antal Evalv.u.t1m.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Föreläsnin gsundervisnin g. . obegr 20 1 1 2 40 40 40 Examination ............. 10 10

Summa timmar: 20 40 50 50

BILAGA 3

Studieplaner för receptarieutbildningen

Allmän kemi och läkemedelskemi

Målsättning: Undervisningen bör ge grundläggande kunskaper om ämnen som användes som läkemedel och om de- ras för det praktiska apoteksarbetet be— tydelsefulla reaktioner. Huvudvikten bör läggas vid en överblick över läkemedels— beståndet på grundval av den kemiska strukturen. Härvid bör strukturens sam- band med fysiologisk effekt samt dess betydelse ur beredningsteknisk syn- punkt (hållbarhet, löslighet m. m.) be— tonas.

Ämnesindelning: Ämnet föreslås delat i två partier: allmän kemi, omfattande lämpliga delar av fysikalisk och oorga- nisk kemi samt läkemedelskemi, om- fattande grundläggande organisk kemi med biokemi samt organisk-kemiska lä- kemedel. Innehållet i kursens allmänna och grundläggande organisk-kemiska del bör utformas så att för läkemedels— kemin väsentliga frågor belysas.

Undervisning: Varje kurs antages om- fatta 90 deltagare. Undervisningen be— drives i form av föreläsningar, grupp- undervisning och laborationer.

Vid föreläsningar behandlas kursens huvuddelar: 20 föreläsningar i allmän kemi och 30 i läkemedelskemi. Kursens övriga delar genomgås vid gruppunder- visning (max. 20 deltagare per grupp). Därvid behandlas främst de delar av kursen, där en intensivare handledning krävs: kemisk problemlösning, organisk reaktionslära, organisk nomenklatur, stereokemi, litteraturkännedom, labora- tionsavsnitt m. m. Gruppundervisningen föreslås omfatta 25 timmari allmän kemi

och 20 timmar i läkemedelskemi. På vardera avsnittet anordnas 5 duggningar (i grupper om 6 studerande).

Laborationerna bör bedrivas parallellt med föreläsningar och gruppundervis— ning och skall avse illustrera genom— gånget lärostoff. Övningarna bör i stör— sta möjliga utsträckning läggas upp som detaljerat handledda endagsförsök. Öv- ningarna avser att främst belysa ämne- nas karakteristiska egenskaper för att därigenom ge en ökad varukännedom. I allmän kemi kan t. ex. följande försök utföras: bestämning av löslighet för or- ganisk protolyt, bestämning av ytspän— ning i invertsåpa, solubilisering av icke vattenlösligt ämne, viskositetsbestäm- ning av pH och redoxpotential, avjoni— sering av vatten med jonbrytare, be— stämning av smältpunkt, identifiering av oorganiska joner enl. Ph. Nord. Jäm- viktsförhållanden i lösning och stökio- metriska beräkningar illustreras genom elementära titreranalytiska bestämning- ar. Tillsammans 120 timmar.

I läkemedelskemi omfattar övningarna karakteristiska reaktioner för aktiva grupper i anslutning till Ph. Nord. och i samband därmed identifiering av orga— niska ämnen i halvmikroskala enligt nu- varande praxis på apotek. Elementära synteser av organiska läkemedel. Ele— mentära biokemiska försök, t. ex. hyd— rolys av äggviteämnen med kromato- grafisk identifiering av aminosyror, gly— kosbestämning med glykosdehydrogenas. Tillsammans 130 timmar.

Sammanfattning av undervisningen: För två kurser årligen meddelas följande undervisning:

Föreläsningar ........... 40 tim Gruppundervisning ...... 250 » 1 Duggningar ............ 150 » * Laborationshandledning. 1440 » 3 Läkemedelskemi Föreläsningar ........... 60 tim Gruppundervisning ...... 200 » * Duggningar ............ 150 » * Laborationshandledning. 1560 » '

Undervisningen omhänderhas av 2 lek— torer och 2 assistenter. Återstående tjänstgöringsskyldighet för assistenterna fullgöres av apotekarkursen. Övrig lärar- personal utgöres av övningsassistenter.

Total studietid = 4,5 månader.

Galenisk farmaci

Målsättning: En kort översikt över de tekniska enhetsoperationerna och deras tillämpning vid farmaceutiskt arbete. Största delen av undervisningen ägnas därefter läkemedelsformerna, deras an- vändning, framställning och prövning. Inkompatibilitets- och hållbarhetspro- blem. Förpackningsfrågor för läkemedel.

Undervisning: Varje kurs antages om— fatta 90 deltagare. Undervisningen be- drives i form av föreläsningar, gruppun- dervisning och laborationer.

Vid 20 föreläsningar genomgås kur- sens huvuddelar i anslutning till lärobok och stencilerat material. Vid gruppunder- visning (20 timmar med 15 deltagare per grupp) behandlas sådana delar av kursen där en intensivare handledning krävs, t. ex. inkompatibilitetsfrågor. Vidare ut— föres demonstrationer av apparatur och arbetssätt. Under kursen anordnas 4 duggningar.

Laborationerna avse framställningen av de olika läkemedelsformerna och om— fatta särskild recepturkurs, som skall ge viss manuell färdighet. Därjämte be- handlas imkompatibilitetsfrågor, kon- trollundersökningar (doseringsnoggrann— het, sönderfall, hållfasthet m. m.), sterili— seringsmetoder m. m. Tillsammans 90 timmar.

Sammanfattning av undervisningen: För två kurser årligen meddelas följande undervisning:

Föreläsningar ........... 40 tim Gruppundervisning ...... 200 » " Duggningar ............ 120 » ' Laborationshandledning . 1080 » '

Undervisningen omhänderhas av 1 lek— tor och 1 assistent. ' Total studietid: 2 månader.

Farmaceutisk mikrobiologi

Målsättning: Undervisningen bör ge grundläggande kunskaper i systematik, morfologi och fysiologi för de organism- grupper som hänföras till mikrobiologins arbetsområde. Metoder för tillväxthäm- ning och avdödning av mikroorganismer —— Kemoterapi och antibiotika — Immu- nitet — Immunologiska preparat.

Undervisning: Varje kurs antages om- fatta 90 deltagare. Undervisningen be- drives i form av föreläsningar och grupp— undervisning.

Vid 20 föreläsningar genomgås kur— sens huvuddelar i anslutning till läro- bok och stencilerat material.

Vid gruppundervisning (10 timmar med 18 deltagare per grupp) behandlas främst de delar av kursen, som kräver en intensivare handledning. Härvid ges även demonstration bl. a. av odlings- och ympningsteknik, termo— och kemo- resistens samt aseptiskt arbetssätt.

Under kursen anordnas 2 duggningar för att kontrollera inhämtandet av er— forderliga kunskaper.

Sammanfattning av undervisningen: För två kurser årligen meddelas följande undervisning:

1 Gruppstorlek 18. 2 » 6 a » 15: * Gruppstorlek 18. 5 » 6 e » 15: " Gruppstorlek 18. 3 » 6 » » 15:

Föreläsningar ........... 40 tim Gruppundervisning ...... 100 » 1 Duggningar ............ 60 » *

Undervisningen omhänderhas av en kurs- givare. Total studietid: 1 månad.

Farmakologi

Målsättning: Undervisningen bör ge grundläggande kunskaper i de delar av farmakologin och toxikologin, som är av betydelse för receptarier inom olika verksamhetsfält, samt den anatomi, fy- siologi, sjukdomslära och medicinska ter- minologi, som erfordras för att kunna följa denna undervisning. Eleverna bör även ges en viss allmänbildning i de delar av medicinen i övrigt, som är av nytta för receptariearbetet.

Studiegång: Efter orientering i allmän anatomi och allmän farmakologi genom- gås huvudsakligen organvis läkemedlens verkan och deras användning vid de van- ligaste sjukdomarna efter de riktlinjer, som ovan angivits i målsättningen.

Undervisningsformer: Undervisningen bedrives i form av föreläsningar, grupp- undervisning och förhör. Varje kurs an- tages omfatta 90 deltagare.

Vid föreläsningarna behandlas kursens huvuddelar i anslutning till för recepta- rier avsedd lärobok eller kompendium. Antalet föreläsningar utgör 40 timmar.

Vid gruppundervisningen (15 timmar med ca 10 deltagare per grupp) behand- las främst de delar av kursen, där inten- sivare handledning krävs. Härvid använ— des rikligt med åskådningsmaterial. Dess- utom utföras några djurexperimentella demonstrationer över läkemedelseffek- ter.

Under kursen anordnas 4 duggningar (i grupper om 6 studerande). Genom dessa kontrolleras att de studerande inhämtat de kunskaper, som krävs för att i fort- sättningen kunna följa undervisningen.

Sammanfattning av undervisningen: För två kurser årligen meddelas följande undervisning:

Föreläsningar ........... 80 tim Gruppundervisning ...... 270 » = Duggningar ............ 120 » *

Undervisningen ombesörjes av en lek- tor. Total studietid: 1,5 månader.

Farmaceutisk författningskunskap

Undervisningens syfte. Avsikten med undervisningen är att bibringa de stude— rande kännedom om de grundläggande författningarna rörande läkemedelshan— teringen med särskild hänsyn till de för apoteken gällande expeditionsförfatt- ningarna. Vidare avses att ge en över- siktlig bild av läkemedelsdistributionens organisation och funktion.

Undervisning: Varje kurs antages om— fatta 90 deltagare. Undervisningen be- drives i form av föreläsningar och grupp- undervisning i samband med den prak— tiska utbildningen.

Vid föreläsningar (35 tim) behandlas kursens huvuddelar. Kursens övriga de- lar genomgås vid gruppundervisning (8 tim per studerande med 10 deltagare per grupp). Därvid behandlas främst frågor angående granskning och expedition av recept, signering av läkemedel, narko- tika- och spritbestämmelser, apotekens arkiv och datauppgifter till olika myn— digheter. Under kursen anordnas 2 dugg- ningar i grupper om 10 studerande.

Sammanfattning av undervisningen: För två kurser årligen meddelas följande undervisning:

Föreläsningar ........... 70 tim Gruppundervisning ...... 144 » " Duggningar ............ 60 » '

Undervisningen omhänderhas av en kursgivare, som i erforderlig utsträck— ning erhåller assistenthj älp.

1 Gruppstorlek 18. a ,, 6 * Gruppstorlek 10. | » 6 5 Gruppstorlek 10. G » 6.

BILAGA 4

Lokalprogram för farmaceutiska fakulteten

Sammanfattning av lokalprogram vid farmaceutiska fakulteten

(1 E = 15 ma) Undervis- . . . Forsknings— . . nings- Verkstads— Djur- . ' Institution avdelning avdelning avdelning avdelning Totalt (Hafo) (LU)

Kemiska institutionen ........... 166 6 — 135 307 Avd. för oorg. o. fysik kemi . . . 56 2 — 43 101 Avd. för analytisk kemi ....... 55 2 — 44 101 Avd. för organisk kemi ........ 55 2 — 48 105

Institutionen för Galenisk farmaci. . 63 2 _— 40 105

Farmakognostiska institutionen . . . 43 2 2 43 90

Biokemiska institutionen ......... 27 2 _ 40 69

Mikrobiologiska institutionen ..... 37 2 12 41 92

Institutionen för farmakologi o. toxikologi .................... 52 4 40 80 176 Farmakologisk avdelning ...... 34 2 20 45 101 Toxikologisk avdelning ........ 18 2 20 35 75

Institutionen för social- och rätts- farmaci ...................... 16 -— — _ 16

Summa lokalbehov 404 E 18 E 54 E 379 E 855 E (6 060 m?) (270 m”) (810 in?) (5 685 mg) (12 825 mg) Kemiska institutionen (1 E = 15 m”) Rums— m2 nyttig enheter golvyta Undervisningsavdelning ............... 166 2 490 Forskningsavdelning .................. 135 2 025 Verkstadsavdelning .................... 6 90 Summa 307 E 4 605 m2

Avdelning för oorganisk och fysikalisk kemi

(1 E = 15 m") Rums- m2 nyttig enheter golvyta Undervisningsavdelning ............... 56 840 Forskningsavdelning .................. 43 645 Verkstadsavdelning .................... 2 40 Summa 101 E 1 515 m2

Avdelning för oorganisk och fysikalisk kemi (1 E = 15 m”) Undervisningsavdelning (Lu) Modulenhet

Föreläsningssal, del av 1 x 11 E + 2 x 7 E gemensamt ................... F örberedelserum ................................................... Assistent- och amanuensexpedition ................................... Lärarrum .............. . ........................................... Rit- och skrivrum .................................................. Isotoprum ......................................................... »Hot-lab» .......................................................... Mätrum för isotoper ................................................ Termostatrum ..................................................... Lab. för 8. e terminens arbete ........................................ Diskrum ............ . ............................................. Förråd för apparatur m. m. ......................................... Förrådsrum (glas, kemikalier, syror, gastuber) + vaktmästare ............ Lektor, skrivrum ................................................... Lektor, laboratorium ................................................ Professor, skrivrum ................................................. Professors sekretariat, skrivrum ...................................... Överassistent, skrivrum ............................................. Assistent och amanuens, skrivrum (4 x 0,5 E) .......................... Handbibliotek och skrivrum ......................................... Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt .......................

m

(+ 4 Hufo)

(+1 Hufo) (+0,5 Hufo) ,5 (+0,5 Hufo) (+ 1,5 Hufo) ( +1 Hufo) (+1 Hafo)

HHMOD—lt—lb—IHW—W—HålQF—ÅHHLQHNIQCÅ

Lokaler, gemensamma för kemiska institutionen .......................... 19,5 Seminarierum 1/3 )( 4,5 E Kurslaboratorium, 60 studerande 2/3 )( 18 Provutlämningsrum 2/3 )( 2 Titrerrum 2 /3 x 2 Vågrum 2/3 )( 2 Mörkrum 2/3 )( 2 Fotometrirum 2/3 x 1

Forskningsavdelning (Hufo ) Skrivrum

Professor .......................................................... Professors sekretariat ............................................... Docent ............................................................ Överassistent ................................................... . . . Assistent och amanuens (3 x 0,5 E) ................................... Gästforskare och äldre forskare ....................................... Handbibliotek och skrivrum .........................................

(+1 Lu) (+1 Lu)

(+0,5 Lu) (+2 Lu)

(+1 Lu)

En

HHHOHOi—l 0101

Allmänna laboratorier

Professor (2 E+1 E) ................................................ Professor, våg och apparatrum ....................................... Docent ........................... . ................................ Docent, våg och apparatrum ......................................... Assistent- och amanuenser, (3 x 1 E + 2 x 0,5 E) ........................ Licentiander och doktorander, (3 x 1 E) ............................... Gästforskare och äldre forskare .......................................

Heap—HHw

Speciallaboratorier

Laboratorium för optisk specialapparatur ..............................

» » elektron. » .............................. Termostatrum .............. . ...................................... Skärmat rum ...................................................... Hygrostatrum ...................................................... Titrerrum ......................................................... Vågrum ........................................................... Mörkrum ................................................. . ........

Hi—ti—AHNNNN

Modulenhet Fotografiering m. m. ............................................... 1 E Isotoper, laboratorium .............................................. 2 » , mätrum ................................................... 1 » , höga aktiviteter. . . . ........................................ 0,5 Övriga lokaler Diskrum ....................................................... . . . 1 Förrådsrum (glas, kemikalier, syror, gastuber) + vaktmästare ......... . . . 4 (+4 Lu) Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .' 1 (+1 Lu) Summa 101 E Avdelning för analytisk farmaceutisk kemi (1 E+15 m”) Rums- m' nyttig enheter golvyta Undervisningsavdelning ............... 55 825 Forskningsavdelning .................. 44 660 lv'erkstadsaudelning ................... 2 30 Summa 101 E 1 515 m” Avdelning för analytisk farmaceutisk kemi (1 E = 15 m!) Undervisningsavdelning (Lu) Modulenhet Föreläsningssal, del av 1 x 11 E + 2 x 7 E gemensamt .................... 3 E Förberedelserum ................................................... 2 Assistent— och amanuensexpedition ................................... 2 Lärarrum ......................... . ................................ 1 Rit- och skrivrum .................................................. 2 Elektrometrirum ................................................... 2 Kromatografirum ................................................... 2 Lab. för 8:e terminens arbete ........................................ 4 Diskrum .......................................................... 1 Förråd för apparatur m.m. .................................. . ..... 4 Förrådsrum (glas, kemikalier, syror, gastuber) + vaktmästare ............ 4 (+4 Hafo) Lektor, skrivrum ............................ . ...................... 1 Lektor, laboratorium ................................................ 1 Professor, skrivrum ................................................. 1 (+ 1 Hafo) Professors sekretariat, skrivrum ...................................... 1 (+0,5 Hufo) Assistent och amanuens, skrivrum (4 x 0,5 E) .......................... 2 (+1,5 Hufo) Överassistent, skrivrum ............................................. 0,5 (+0,5 Hufo) Handbibliotek och skrivrum ......................................... 1 (+1 Hufo) Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ....................... 1 (+1 Hufo) Lokaler, gemensamma för kemiska institutionen .......................... 19,5 Seminarierum 1/3 )( 4 SE Kurslaboratorium, 60 studerande 2/3 x 18 Provutlämningsrum 2 /3 X 2 Titrerrum 2 /3 x 2 Vågrum 2/3 )( 2 Mörkrum 2/3 )( 2 Fotometrirum 2/3 x 1

Forskningsavdelning ( H ufo ) Skrivrum

Professor ................................................... Professors sekretariat ........................................ Överassistent ............................................... Assistent och amanuens (3 x 0,5 E) ............................ Gästforskare och äldre forskare ................................ Handbibliotek och skrivrum ..................................

Allmänna laboratorier

Professor, (2 E + 1 E) ....................................... Professor, våg och apparatrum ................................ Assistenter och amanuenser, (3 x 1 E + 2 x 0,5 E) ............. Licentiander och doktorander, (4 x 1 E) ....................... Gästforskare och äldre forskare ................................

Speciallaboratorier

Elementar- och mikroanalys .................................. Gaskromatografi 1 + 1 E .................................... Vätskekromatografi och elektrofores 2 x 1, 5 E .................. Countercuri ent ..............................................

Vågrum 3 x 0,5 .............................................. Fotografiska arbeten m. m. .................................. Rum för konstant temperatur arbete ........................... Rum för eldfarliga arbeten .................................... Rum för radioaktiva mätningar ...............................

Övriga lokaler Diskrum .............

Avdelning för organisk kemi (1 E = 15 m=)

Rums- enheter Undervisningsavdelning ............... 55 Forskningsavdelning . . . . .......... . . . . 48 Verkstadsavdelning .............. . ..... 2

Summa 105 E

Avdelning för organisk kemi

(1 E = 15 m”) Undervisningsavdelning (Lu) Föreläsningssal, delav 1 x 11 E + 2 x 7 E gemensamt ............. Förberedelserum

Lärarrum

Stinkrum

Förrådsrum (glas, kemikalier, syror, gastuber) + vaktmästare. . . . Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ................

Assistent- och amanuensexpedition ............... . ..... . ......

Rit- och skrivrum .................. . ........................ Rum för högtrycksarbeten .................................... Rum för eldfarliga arbeten ............................ ; .......

Lab. för 8:e terminens arbete .................................

Modulenhet ......... 1E(+1 Lu) ......... 0,5 (+1 Lu) ......... 0,5 (+0,5 Lu) ......... 1,5 (+2 Lu) ......... 1 ......... 1 (+1 Lu) ......... 3 ......... 1 ......... 4 ......... 4 ......... 1 ......... 2 ......... 2 ......... 3 ......... 1 ......... 2 ......... 1 ......... 2 ......... 1 ......... 1,5 ......... 1 ......... 1 ......... 1 ......... 1 ......... 1 ......... 4 (+4 Lu) ......... 1 (+1 Lu) Summa 101E mz nyttig golvyta 825 720 30 1575 m' Modulenhet

........ E

hqu—AMHMNC»

Fl

Diskrum .......................................................... Förråd för apparatur m.m. ........................................ Förrådsrum (glas, kemikalier, syror, gastuber) + vaktmästare ....... . . . . . Lektor, skrivrum .............................................. . . . . . Lektor, laboratorium ........................ . ....................... Professor, skrivrum ............................................ . . . . . Professors sekretariat, skrivrum .................................. . . . . Laborator, skrivrum .......................................... . . . . . . Överassistent, skrivrum ........................................ . . . . . Assistent och amanuens, skrivrum (4 x 0,5 E) .......................... Handbibliotek och skrivrum ................................... . . . . . . Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt. ......................

(+ 4 Hufo)

(+1 Hufo) (+0,5 Hufo) (+1 Hufo) ,5 (+0,5 Hufo) (+1,5 Hufo) (+1 Hufo) (+1 Hufo)

HHNQHHHHHåål-l

Lokaler gemensamma för kemiska institutionen .......................... 19,5 Seminarierum 1/3 )( 4,5 E Kurslaboratorium, 60 studerande 2/3 x 18 Provutlämningsrum 2/3 )( 2 Titrerrum 2/3 )( 2 Vågrum 2/3 )( 2 Mörkrum 2/ 3 x 2 Fotometrirum 2/3 )( 1

Forskningsavdelning (H ufo ) Skrivrum

Professor ........................................... . .............. Professors sekretariat ............................ . ............. . . . . . Laborator ................................... . ............. . ..... . . Överassistent ...................................................... Assistent och amanuens (3 x 0,5 E) ................. . ................. Gästforskare och äldre forskare ....................................... Handbibliotek och skrivrum .................. . . .....................

(+1 Lu) (+ 1 La) (+ 1 Lu) (+0,5 Lu) (+2 Lu)

(+1 Lu)

».

».

HHHPHOH 0101 01

Allmänna laboratorier Professor, (2 E + 1 E) .............................................. Professor, våg- och apparatrum ...................................... Docent ............................................................ Docent, våg och apparatrum ......................................... Laborator, (2 E + 1 E) ............................................. Assistenter och amanuenser, (7 x 1 E) ................................. Licentiander och doktorander, (8 x 1 E) ............................... Gästforskare och äldre forskare ..................... . .................

HWQWHHI—lw

S peci allaboratorier

Rum för infrarödarbeten ............................................ Vätskekromatografirum ............................................. Rum för högvakuumarbeten .......................... . .............. Rum för högtrycksarbeten ......................... . . . . ............. . Destillationsrum .................................................... Rum för eldfarliga arbeten ........................................... Stinkrum .......................................................... Titrerrum ................................................. . ....... Fotometrirum ...................................................... Mörkrum .......................................................... Vågrum ................................................... . .......

HHHPHHHHHHH Ul

Övriga lokaler

Diskrum ................................................... . . . . . 1 Förrådsrum (glas, kemikalier, syror, gastuber) + vaktmästare ........... 4 ( +4 Lu) Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ....................... 1 (+1 Lu)

Summa 105 E

Institutionen för galenisk farmaci (1 E = 15 mi)

Rums- m== nyttig enheter golvyta Undervisningsavdelning ............... 63 945 Forskningsavdelning .................. 40 600 Verkstadsavdelning .................... 2 30 Summa 105 E 1 575 m”

Institutionen för galenisk farmaci (1 E = 15 m?)

Undervisningsavdetning (Lu) Modulenhet Föreläsningssal, del av 1 x 11 E + 2 x 7 E gemensamt ................... 3 E Kurslaboratorium, 30 studerande ..................................... 6 Seminarierum, del av 4 x 1,5 E gemensamt ............................ 1,5 Förberedelserum ................................................... 1

Assistent- och amanuensexpedition ................................... 2 Lärarrum .......................................................... 1 Tablettrum ........................................................ 5 Drageringsrum ..................................................... 3 Extraktionsarbete .................................................. 1 Finfördelningsarbete + blandningsapparatur ........................... 2 Indunstningsapparatur .............................................. 2

Rum för injektabilier ................. . ......... . ................... 5 Mätinstrument ..................................................... 2 Vågrum ............... . ........................................... 1

Mörkrum .................... . . . . . ................................. 1 Recepturrum ................... . ................ . ............. 6

Lab. för 8: e terminens arbete ......... . . . . ........................... 4 Rit- och skrivrum .................................................. 2 Diskrum .......................................................... 1,5

Förrådsrum för apparatur .......................................... 2 Förrådsrum (glas, kemikalier och apparatur) + vaktmästare ............ . 4 (+4 Hafo) Lektor, skrivrum ................................................... 1 Lektor, laboratorium ................................................ 1 Professor, skrivrum ................................................. 1 (+1 Hufo) Professors sekretariat, skrivrum ...................................... 1 ( +0,5 Hufo) Assistent och amanuens, skrivrum (2 x0,5 E) .......................... 1 (+0,5 Hufo) Handbibliotek och skrivrum ......................................... 1 (+1 Hufo) Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ....................... 1 (+1 Hufo)

Forskningsavdelning (Hu/o ) Skrivrum

(+1 Lu) (+1 Lu)

"en

1: e forskningsingenjör ............................................... Överassistentn ...................................................

"mot

(+1 Lu

HHOPHOH

(+1 Lu

Allmänna laboratorier

Professor (2 E + 1 E) ............................................... Professor, våg och apparatrum ....................................... 1: e forskningsingenjör ............................................... Överassistent ...................................................... Assistenter och amanuenser (1 )( 1 E + 2 X 0, 5 E) ....................... Licentiander och doktorander (4 x 2 E) ................................ Gästforskare och äldre forskare .......................................

HmNHMHw

Kromatografirum ........................................... Laboratorium för hållbarhetsstudier .......................... Vågrum .................................................... Mörkrum ................................................... Rum för radioaktiva mätningar ............................... Rum för spccialapparatur ....................................

Övriga lokaler

Diskrum......... .................................... . ..... Förrådsrum (glas, kemikalier och apparatur) .................... Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ................

Biokemiska institutionen ( 1 E = 15 in?) Rums- enheter

Undervisningsaudeln ing ............... 27 Forskn ingsavdeln ing .................. 40 V erkstadsavdeln i ng .................... 2

Summa 69 E

Biokemiska institutionen

(1 E = 15 m?) Undervisningsavdelning (Lu) Föreläsningssal, del av 1 x 11 E + 2 x 7 E gemensamt ............ Kurslaboratorium, 30 studerande .............................. Seminarierum, del av 4 x 1,5 E ................................ Assistent- och amanuensexpedition ............................ Lärarrum ................................................... Kromatografirum ............................................ Diskrum ................................................... Förrådsrum för apparatur .................................... Förrådsrum (glas och kemikalier) + vaktmästare ................ Lektor, skrivrum ............................................ Lektor, laboratorium ......................................... Professor, skrivrum .......................................... Professors sekretariat, skrivrum ............................... Assistent och amanuens, skrivrum (2 x 0,5 E) ................... Rit- och skrivrum ........................................... Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ................

Forskningsavdelning ( H ufo ) Skrivrum

Professor ................................................... Professors sekretariat ........................................ Docent ..................................................... Forskarassistent ............................................. Assistent och amanuens ....................................... Gästforskare och äldre forskare ................................ Räkne-, rit- och skrivrum ....................................

Allmänna laboratorier

Professor, (2 E + 1 E) ....................................... Docent .................................................... Forskarassistent ............................................ Assistenter och amanuenser (2 x 1 E + 2 x 0,5 E) ............... Licentiander och doktorander (4 x 1 E) ......................... Gästiorskare och äldre forskare ...............................

E

iom—ww.—

....... 1,5

4 ....... 1

Summa 105 E

in2 nyttig golvyta 405 600 30

1 035 m2

(+4 Lu) (+1 Lu)

Modulenhet

....... 2E

”m

HoHHH—HNHHMHHHKD

1 0 1 ....... 1 0 1 0

b-lihleNQJ

(+ 2 Hufo)

( +1 Hafo) (+0,5 Hufo) (+0,5 Hufo) (+0,5 Hufo) ( +1 Hufo)

(+1 Lu) (+1 Lu)

(+1 Lu) (+0,5 Lu)

Speciallaboratoricr Modulenhet Kromatografirum (termostaterat + 250) 1 x 1 E + 1 x 2 E) .............. 3 E Destillationsrum och centrifugrum .................................... 2 Fotometerrum ..................................................... 1 Vågrum (terinostaterat + 200 C) ..................................... 0,5 Kylrum för prcparativt arbete (+ 40 C) ............................... 1 Kylrum (—50 C) ................................................... 0,5 Kylrum (—200 C) .................................................. 0,5 Mätrum för radioaktiva isotoper ...................................... 0,5 Rum för arbete med radioaktiva isotoper .............................. 1 Rum för arbete med illaluktande ämnen ............................... 1 ' Rum för speciell apparatur .......................................... 1

Övriga lokaler

Förrådsrum för apparatur ........................................... 2 Förrådsrum (glas och kemikalier) + vaktmästare ....................... 2 Diskrum .......................................................... 1,5 Förrådsrum för radioaktivt material och avfall ......................... 1 Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ....................... 1 Summa 69 E Farmakognostiska institutionen (1 E = 15 m?) Rums— in2 nyttig enheter golvyta

Undervisningsavdelning ............... 43 645 Forskningsavdelning .................. 43 645 Verkstadsavdelning .................... 2 30 Djuravdelning ........................ 2 30

Summa 90 E 1350 in2 Farmakognostiska institutionen (1 E = 15 m?)

Undervisningsavdelning (Lu) Modulenhet Föreläsningssal, del av 1 x 11 E + 2 x 7 E gemensamt ................... 3 E Kurslaboratorium, 30 studerande ..................................... 9 Mikroskoperingssal, 30 studerande .................................... 6 Seminarierum, del av 4 >(1,5 E gemensamt ............................ 1 Assistent- och amanuensexpedition (1 x 1 E) ........................... 2 Förvaringsrum för demonstrationsmaterial ............................. 3 Kromatografirum ................................................... 2 Diskrum .......................................................... 1 Förrådsrum för apparatur ........................................... 2,5 Förrådsrum (glas och kemikalier) + vaktmästare ....................... 2 (+2 Hufo) Lektor, skrivrum ................................................... 2 Lektor, laboratorium ................................................ 1 Professor, skrivrum ................................................. 1 (+1 Hufo) Professors sekretariat, skrivrum ...................................... 1 (+0,5 Hufo) Assistent och amanuens, skrivrum (4 )( 0,5 E) .......................... 2 (+2 Hufo) Rit- och skrivrum .................................................. 0,5 (+0,5 Hafo) Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ....................... 1 (+1 Hufo) Herbarierum ..................... . ................................. 3 Forskningsavdelning (Hu/o) Skrivrum Professor .......................................................... 1 E'. (+1 Lu) Professors sekretariat ............................................... 0,5 (+1 Lu) Docent ............................................................ 1 Forskarassistent .................................................... 1

Modulenhet Assistenter och amanuenser (4 x 0,5 E) .................................. 2 E (+2 Lu! Gästforskare och äldre forskare ......................................... 1 :: Räkne, rit- och skrivrum .............................................. 0,5 (+0,5 Lu)

Allmänna laboratorier

Professor (2 E + 1 E) ................................................. Docent .............................................................. Forskarassistent ...................................................... Assistenter och amanuenser (2 x 1 E + 4 x 0,5 E) ......................... Licentiand och doktorand (2 x 1 E) ..................................... Gästforskare och äldre forskare .........................................

HNFNNCA

Speciallaboratorier

Torkrum för droger + pulveriseringsrum ................................ Extraktions- och destillationsrum ....................................... Rum för Craig-maskin (termostaterat 05—25” C) ......................... Rum för papperskromatografi (termostaterat +25” C) .................... Kylrum +4D C ...................................................... Kylrum —200 C ..................................................... Vågrum + fotometerrum ......... . .................................... Rum för automatisk aminosyreanalys ................................... Rum för arbete med radioaktiva isotoper ................................ Mätrum för radioaktivt arbete (skärmat) ................................ Odlingsrum (svampkulturer m. m.) ..................................... Rum för arbete med illaluktande ämnen ................................. Laboratorium för djurexperimentellt arbete .............................. Växthus ............................................................. Rum för preparativ kromatografi (termostaterat + 250 C) .................

H&NOHOHPOOHOHi—II—l U' C” 900101 01

Övriga lokaler

Drogförråd .......................................................... 3 Diskrum ............................................................ 1 Förrådsrum (glas och kemikalier) + vaktmästare ............ ' ............. 2 (+2 Lu) Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ......................... 1 (+1 Lu) 0 E Summa 9

Mikrobiologiska institutionen (1 E = 15 m2)

Rums— m2 nyttig enheter golvyta

Undervisningsaudelning ............... 37 555 Forskningsavdelning .................. 41 615 Verkstadsavdelning ................... 2 30 Djuravdelning ........................ 12 180

Summa 92 E 1 380 m2

Mikrobiologiska institution (1 E = 15 m=) Undervisningsavdelning (Lu ) Modulenhet.

Föreläsningssal, del av 1 X 11 E + 2 x 7 E gemensamt .................... 3 E Kurslaboratorium, 30 studerande ...................................... Seminarierum, del av 4 x 1,5 E gemensamt ............................. Assistent— och amanuensexpedition .................................... Rit- och skrivrum ................................................... Termostatrum ...................................................... Vågrum ............................................................ Fotometrirum ....................................................... Sterilrum .............................. 4 .............................

NHHNNHHQD

Autoklavrum ........................................................ Diskrum ............................................................ F örrådsrum för apparatur ............................................. Förrådsrum (syror, glas och kemikalier) + vaktmästare ................... Lektor, skrivrum ..................................................... Lektor, laboratorium .................................................. Professor, skrivrum ................................................... Professors sekretariat, skrivrum ........................................ Assistent och amanuens, skrivrum (2 x 0,5 E) ........................... Rit- och skrivrum .................................................... Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt .........................

Forskningsavdelning (Hu/o)

Skrivrum

Professor ............................................................ Professors sekretariat ............. ' .................................... Assistent och amanuens (2 x 0,5 E) ..................................... Rit- och skrivrum .................................................... Gästforskare och äldre forskare ......................... . ...............

Allmänna laboratorier

Professor (2 E + 1 E) ................................................. Assistenter och amanuenser (1 x 1 E + 2 x 0,5 E) ......................... Licentiand och doktorand (2 x 1 E) ..................................... Gästforskare och äldre forskare ......................................... Kemiskt preparativt laboratorium ...................................... Kemiskt analytiskt laboratorium .............................. . ........ Histologiskt laboratorium ............................................. Centrifugrum ........................................................ Mikroskoprum ....................................................... Virologiskt laboratorium .............................................. Omklädningsrum ..................................................... Sterilrum ............................................................ Vågrum (2 x 0,5 E) ................................................... Rum för spektrofotometri, potentiometri in. in ........................... Mörkrum ............................................................ Kromatografi ........................................................ Sterilrum ............................................................ Disintergrationsrum (ultraljud, press, UV) ............................... Frystork ............................................................ Speciallaboratorier Kyllaboratorium med förrådshyllor ..................................... Substratberedning .................................................... Autoklavrum ........................................................ Termostatrum (2 x 0,5 E + 1 x 1 E) .................................... Övriga lokaler Förrådsrum för apparater ............................................. Förrådsrum (syror, glas och kemikalier) + vaktmästare ................... Diskrum ............................................................ Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ......................... Djuravdelning Uppackningsrum ..................................................... Djurkarantän ........................................................ Foderrum ........................................................... Foderrum (svalt rum för kålrötter etc.) .................................. Disk, sterilisering av burar etc .......................................... Djurbad ............................................................. Djuroperation ........................................................ Recovery room .......................................................

1 E 3 2 2 (+2 Hufo)

(+ 1 Hufo) (+ 0,5 Hufo) ( + 1 Hufo) (+ 1 Hufo) (+ 1 Hufo)

Hdei-n-n-u-t

(+1 Lu) (+1 Lu) (+1 Lu) (+1 Lu)

Hut-told UI

”oi

».

*.

OHQHHHHHo—HHH—Amu—nmww 0101

men

_

2 2 2 2

1 2 (+2 Lu) 1 1 (+1 Lu) 1 1 1 0,5 1

0,5 1 0,5

Modulenhet Djurexperimentrum ..................................................... 1 E Djurstallar, (apor 1 E, kaniner 1 E, marsvin 0,5 E och möss 0,5 E) ........... 3 Förrådsrum ............................................................ 1,5

Summa 92 E

Institutionen för farmakologi och toxikologi (1 E = 15 m”)

Rums- m' nyttig enheter golvyta Undervisningsavdelning ............... 52 780 Forskningsavdelning .................. 80 1 200 Verkstadsavdelning ................... 4 60 Djuravdelning ........................ 40 600 Summa 176 E' 2 640 m2

Farmakologisk avdelning

(1 E = 15 m") Rums- m2 nyttig enheter golvyta Undervisningsavdelning ............... 34 510 Forskningsavdelning .................. 45 675 Verkstadsavdelning .................... 2 30 Djuravdeln ing ........................ 20 300 Summa 101 E 1 515 m'

Toxikologisk avdelning (1 E = 15 ms)

Rums- m2 nyttig

enheter golvyta Undervisningsavdelning ............... 18 270 Forskningsavdelning .................. 35 525 Verkstadsavdelning .................... 2 30 Djuravdelning ........................ 20 300

Summa 75 E 1 125 m2

Institutionen för farmakologi och toxikologi (1 E = 15 m*) Undervisningsavdelning (Lu ) Modulenhet

Föreläsningssal, del av 1 x 11 E + 2 x 7 E gemensamt ..................... Demonstrationssal .................................................... Seminarierum, del av 4 x 1,5, gemensamt ................................ Förberedelserum ..................................................... Laborationssal, humanförsök ............ . . ............................. Laborationssal, djurförsök ............................................. Assistent- och amanuensexpedition ..................................... Lärarrum ............................................................ Rit- och skrivrum .................................................... Lab. för 8:e terminens arbete .......................................... Sotning och fixering .................................................. Diskrum ............................... . ............................ Förrådsrum för apparatur ............................................. Förrådsrum (glas, syror och kemikalier) + vaktmästare ................... Lektor, skrivrum ..................................................... Lektor, laboratorium ..................................................

m

"av

min

(+ 4 Hufo)

HHåNHOmåHMUaHHf-"w

Professorer, farmakologi o. toxikologi, skrivrum .......................... 2 E (+2 Hufo) Professorers sekretariat ................................................ 2 (+1 Hufo) Assistenteroch amanuenser, skrivrum (3x 0,5 E) ......................... 1,5 (+2 Hafo) Rit- och skrivrum .................................................... 1 (+1 Hufo) Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ......................... 2 (+2 Hafo)

Djuravdelning

Uppackningsrum ..................................................... Djurkarantän, huvudsakligen avsedd för kattor och hundar, avskilda från öv-

riga rum och anslutande till uppackningsrum 1 x 1 E + 2 x 0,5 E ......... Foderrum ........................................................... Kålrötter etc. (svalt rum) .............................................. Kök (djurkost) ....................................................... Disk och sterilisering av burar etc. ..................................... Djurbad ............................................................. Djuroperation ........................................................ Steriliseringsrum ..................................................... Recovery room 2 x 0,5 E .............................................. Förrådsrum (burar etc.) 2 x 1 E ........................................ Rum för kroniska försak 2 )( 2 E ........................................ Djurexperimentrum 2 x 2 E ............................................

...

"en

åhMH—AHPHHONM Ul

Djurslallar

Primater ............................................................ Hundar ............................................................. Kaniner 4 x 1 E ...................................................... Kattor 2 x 1 E ....................................................... Marsvin. . . . ......................................................... Råttor 3 x 1 E ....................................................... Möss 3 x 1 E ......................................................... Höns och duvor ...................................................... Kallblodiga djur (grodor etc. ca 50 C) ...................................

HHWOOHNÄNN

Forska ingsavdeln ing ( H ufo ) Skrivrum

a) Farmakologisk avdelning Professor ............................................................ Professors sekretariat .................................................

1 (+1 Lu) O Docent .............................................................. 1

1 1 0

,5 (+1 Lu) Assistent och amanuenser (2 x 0,5 E) .................................... (+1 Lu) Gästforskarc och äldre forskare ......................................... Rit— och skrivrum (statistik etc.) ....................................... ,5 (+0,5 Lu)

b) Toxikologisk avdelning

Professor ............................................................ Professors sekretariat ................................................. Forskarassistent ...................................................... Patolog (konsult) ..................................................... Kemist (konsult) ..................................................... Docent .............................................................. Assistent och amanuenser (2 x 0,5 E) .................................... Gästforskare och äldre forskare ......................................... Rit- och skrivrum (statistik etc.) .......................................

(+1 Lu) (+1 Lu)

*. UI

(+0,5 Lu)

ou—n-dw—u—u—u—top-A

"en (+ 0,5)

Allmänna laboratorier

a) Farmakologisk avdelning

Professor (2 E + 1 E) ................................................. Docent .............................................................. Assistent och amanuenser (1 B + 2 x 0,5 E) ............................. Licentiander och doktorander (6 x 1 E) .................................. Gästforskare och äldre forskare (2 x 1 E) ................................

NQNNW

Modulenhet b) Toxikologisk avdelning ' Professor (2 E + 1 E) ................................................. Docent .............................................................. Forskarassistent ...................................................... Licentiander och doktorander (6 x 1 E) .................................. Gästforskare och äldre forskare (2 x 1 E) ................................ Assistent och amanuenser (2 x 0,5 E) ....................................

m

HMGNMUD

c) Gemensamt för institutionen Allmänt djurexperimentellt laboratorium ................................ Humanfarmakologi ................................................... Temperatur- och fukt reglerat rum (2 x 2 E) ............................. Kylrum ............................................................. Rum för diverse kylskåp och boxar (+4”, —4”, —20" C etc.) .............. Laboratorium för specialapparatur ...................................... Elektrofarmakologi ................................................... Fysikaliskt laboratorium .............................................. Kemiskt laboratorium ................................................. Histologisk teknik .................................................... Sotning och fixering .................................................. Centrifugrum ........................................................ Destillationsrum ......................................................

vi?»

HHPHNHHNOOÄHM U!

Speciallaboraforier

Isotoplaboratorium ................................................... a) Rum för mätning av radioaktivitet 2 E

b) Rum för förvaring av djur och djurexperimentellt arbete 2 E

c) Rum för förvaring av radioaktiva isotoper 0,5 E Vågrum (2 x 0,5 E) ................................................... Rum för spektrometri ................................................. Mörkrum ............................................................ Rum för fotografering, fixering m. m. ..................................

?" vi

HHC—l 01

Övriga lokaler

Diskrum ............................................................ 2 Förrådsrum för apparater ............................................. 2

Förrådsrum (glas, syror och kemikalier) + vaktmästare ................... 4 (+4 Lu) Rum för ackumulatorer ............................................... 0,5 Bibliotek med läsrum, del av 20 E gemensamt ........................... 2

Summa 176 E

(+2 Lu)

Instutionen för social— och rättsfarmaci (1 E = 15 m”)

Modulenhet Undervisningsavdelning + Forskningsavdelning (gemensam)

Föreläsningssal, del av 1 x 11 E + 2 x7 E gemensamt ..................... 2 Undervisnings- och seminarierum, handbibliotek .......................... 3 Speciallärare ......................................................... 2 Sekretariat .......................................................... 1 Assistent och amanuens (1 x 1 B + 2 x 0,5 E) ............................ 1, Rit- och skrivrum .................................................... 1 Rum för 8:e terminens arbete, licentiander m. fl. ........................ 1 Arkivrum ........................................................... 1 Bibliotek med läsplatser, del av 20 E gemensamt ......................... 2 6 Summa 1

BILAGA 5

Lokalprogram för receptarieinstitutet (1 E = 15 m=)

Föreläsningssal, min. 90 studerande ....................... - ................. Laborationssal i kemi, 90 studerande ............................... . ....... Laborationssal i galenisk farmaci, 30 studerande ............................. Seminarierum, 2 x 2 E + 2 X 1,5 E ......................................... Rum för bearbetning av laborationer, 3 x 1 E ............................... Förrådsrum m. m. ......................................................

Allmän kemi, 3 E Läkemedelskemi, 3 E Galenisk farmaci, 4 E Mikrobiologi, 1 E Farmakologi, 1 E Författningskunskap, 1 E Farm. terminologi o. varukunskap, 1 E Rektor, skrivrum m. m. ................................................. Rektorsexpedition ....................................................... Lärarrum, 6 x 0,5 E ..................................................... Rum för kursledare, 3 x 1 E ............................................. Assistentexpedition ......................................................

Summa

I farmaceuliska fakultetens lokaler

Lektorer, 4 x 2 E ........................................................ Överassistent ........................................................... Assistenter, 3 >( 1 E ......................................................

Summa

Summa totalt lokalbehov

Modulenhet

8 E 27 9 7 3 14

amulett:

8317.

8 1 3 1215

95 E (1 425 m=)

BILAGA 6

Undervisningsschema som underlag för beräkning av undervisnings-

lokaler för den kvalificerade farmaceututbildningen

Laborationsschema för kemi

(17 veckor/termin, 30 tim/vecka, 510 tim/termin

Laborationslokal I Laborationslokal II Termin (60 stud/18E) (60 stud/18 E) mån. 1 2 3 mån. 1 2 3 4 1 150 tim 150 tim oorg. kemi analyt. kemi 2 90 tim fys. kemi 3 330 tim organisk kemi 4 150 tim analyt. kemi 5 6 7 8 Antal laborationstimmar = 470 Antal laborationstimmar = 390

Förelc'isningsschema1

(17 veckor/termin, 12 tim/vecka, 204 tim/termin)

Föreläsningssal I Föreläsningssal II Föreläsningssal III Termin (125 stud 115) (80 stud/7E) (80 stud/7 E) mån 1 2 3 4 mån 1 2 3 4 mån 1 2 3 4 1 20 30 20 a c m 2 40 40 b (1 3 50 T 4 25 45 e e 5 35 40 f g 6 40 100 1— h 7 40 20 k n 8 Ant. föreläsningstim. = 200 Ant. föreläsningstim. = 185

Ant. föreläsningstim. = 160

Använda förkortingar: Oorganisk kemi

Fysikalisk kemi Analytisk kemi Organisk kemi Biokemi Farmakognosi Galenisk farmaci

Mikrobiologi

Företagsekonomi

|| || II II || || || a b c d Statistik e f g

* Förutom föreläsningar används salarna vid skrivningstillfällen

Farmakologi o. toxikolologi

Social o. rättsfarmaci

|| II II II II =E=...:r

Schema för seminarieunderuisning

(12 stud/grupp, 30 tim/vecka, 510/tim/termin)

Lektorsundervisning I Lektorsundervisning II Professorsundervisning

Ter— min (1,5 E) (1,5 E) (1,5 E) mån. 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 50 40 1 a e 2 100 D 100 3 d 35 75 4 e e 5 50 135 T g _ 50 100 6 T h 7 135 k 10x15 t 10x50 tim 8 .. alla amnen Antal undervisnings- Antal undervisnings— Antal undervisnings— timmar = 500 timmar = 510 timmar = 510 Ter— Gruppundervisning I Gruppundervisning II Gruppundervisning III . (1,5 E) (1,5 E) (1,5) mm mån. 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 150 150 1 '. c 2 100 b 325 3 d 150 90 4 c e 60 200 5 f _ 100 50 50 o i b kon- ferens 7 8

Antal undervisnings- timmar = 500

Antal undervisnings- timmar = 500

Antal undervisnings- timmar = 425

Undervisningsschema som underlag för beräkning av undervisnings- lokaler för receptarieundervisningen

Föreläsningsschema (19 veckor/termin, 20 tim/vecka, 380 tim/termin) Termin Föreläsningssal I (90 stud/8 E) mån. 1 2 3 4 5 20 -|— 30 tim 1 AK LK 20 + 20 + 40 tim 2 G M F . 35 + 7 x 20 tim 3 FF LS Antal föreläsningstimmar = 305 Laborationsschema (19 veckor/termin, 20 tim/vecka, 380 tim/termin) Termin Laborationslokal för kemi (90 stud/27 E) mån. 1 2 3 4 5 120 tim 130 tim 1 Allmän Läkemedelskemi 2 3 Antal laborationstimmar = 250 Laborationsschema (19 veckor/termin, 20 tim/vecka, 380 tim/termin) Termin Laborationslokal för galenisk farmacr (30 stud/9 E) mån. 1 2 3 4 5 1 3 x 90 tim 2 Galenisk farmaci 3 Antal laborationstimmar = 270

Använda förkortningar

Allmän kemi = AK Farmakologi = F Läkemedelskemi = LK Författningskunskap = FF Galenisk farmaci = G Farm. terminologi = FT Mikrobiologi = M Läkemedelsseminarier = LS

Gruppundervisningsschema (19 veckor/termin, 30 tim/vecka, 570 tim/termin)

T . Seminarielokal I (20 stud/2 E) ermm man. 1 2 3 4 5 5x25+5x20tim 1 AK LK 6x20+5x10+9x15tim 2 G M F 3 Antal undervisningstimmar = 530 Gruppförhörsschema (19 veckor/termin, 30 tim/vecka, 570 tim/termin) T . Seminarielokal II (20 stud/2 E) ermm mån 1 2 3 4 5 15x5+15x5tim 1 AK LK _ 15x5+15x5tim_ 2 G M 15 x(4+2+1)+9 X8+5 >(15tim 3 F FF FT FT Antal undervisningstimmar = 552 Laborationshandledningsschema Termin— Semmarielokal III + IV (vardera 15 stud/1,5 E) man. 1 2 3 4 5 1 6 X 15 + 6 X 17 tim 15 tim/vecka AK LK 285 tim/termin 2 6 X 11 tim 5 tim/vecka G 95 tim/termin 3 Antal undervisningstimmar = 192 resp. 66

Karta med översikt över Uppsala-området

sn./uu .

nunnan!

—--—-++-o...- oda—04.0...»

ISLAND: PAEI [ N '

' Nil nun '.' i» : '. ART! LLERIFALT . .. .. J ' _ ': ., ! 4 å %

. .. .jx

BILAGA 9

Sammanfattning av studieschema för den kvalificerade farmaceut-

utbildningen under förslagets successiva genomförande

Hösten 1965 tas 50 studenter in som apotekspraktikanter.

Läsåret 1966/67 (Stockholm) 40 apotekspraktikanter+ 40 studenter

Termin

II-T (3 x 80 stud.) I1 Oorg. kemi + analyt. kemi I III0 Botanik + organisk kemi V” Farmakognosi + galenisk farmaci V-T II' Fysik. kemi + organisk kemi IVo Organisk kemi + analyt. kemi Il VIo Mikrobiologi + farmakologi

Läsåret 1967/68 (Stockholm)

H-T (3 x 80 stud.)

I2 Oorg. kemi + analyt. kemi I IIIl Organisk kemi + biokemi V0 Farmakognosi + galenisk farmaci

V—T 112 Fysik. kemi + organisk kemi

IVl Farmakognosi +analyt. kemi II VIo Mikrobiologi + farmakologi

Läsåret 1968/69

Termin

H—T (Stockholm) (2 x 80 stud.)

III2 Organisk kemi +biokemi V1 Galenisk farmaci (farm. kand.)

H-T (Uppsala) (60 stud.) 13 Oorg. kemi+analyt. kemi I

V—T (Stockholm) (2 x 80 stud.) IV2 Farmakognosi +analyt. kemi II VIl Farmakologi + mikrobiologi

V-T (Uppsala) (2 x 60 stud.)

113. Fysik. kemi + organisk kemi 14 Oorg. kemi + analyt. kemi I

Läsåret 1969/70

Termin

H—T (Stockholm) (2x 80 stud.)

V2 Galenisk farmaci VII1 Praktisk utbildning

H-T (Uppsala) (3 X 60 stud.) 15 Oorg. kemi+analyt. kemi I II4 Fysik. kemi + organisk kemi IIIa Organisk kemi + biokemi

V-T (Stockholm) (2 x 80 stud.) VP Farmakologi + mikrobiologi VIII1 Specialstudier (galenisk farma- ci, farmakologi och mikrobio- logi) V-T (Uppsala) (4 )( 60 stud.)

16 Oorg. kemi+analyt. kemi I 115 Fysik. kemi + organisk kemi III4 Organisk kemi + biokemi IV3 Farmakognosi + analytisk kemi II Specialstudier (kemiska ämnen + farmakognosi) VIII1

Läsåret stud.) H-T I'I Oorg. kemi+analyt. kemi I II6 Fysik. kemi + organisk kemi 1115 Organisk kemi + biokemi IV4 Farmakognosi + analyt. kemi II V3 Galenisk farmaci VII2 Praktisk utbildning

1970/71 (Uppsala) (5x60

" Den gamla studieordningen. 1 Första årskursen enligt den nya studie— ordningen.

” Andra årskursen enligt den nya studieord- ningen osv.

I—VIII anger termin för resp. årskurs.

mun.-

. Tekniker-utbildning i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del II. . Nordisk etterutdannelse i by- og regionplanleg- gina. . Nordiskt institut för elementarpartikeltysik. . Invaliditetsvurdering, erstatningsfastsettelse. ta- beusystemer m. v. 1 yrkesskadetrydsene i Norden.

OFFENTLICA UTREDNINCAR 1964

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Företagsinteckning. [10]

svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerström- affären. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wenner- strömaffåren. [17] Lag om förvaltningsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse. [28] Skadestånd II. [31] Förtida tillträde. expropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommittén. Äktenskapsrätt I. Författ- ningstext. [34] Äktenskapsrätt II. Motiv. [35] Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag du ny författning. Del 3. Kap. 6 i förslaget till regerin sform. [88] Rapport och arbetsmateriai fr 11 arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1964. [39]

Försvarsdepartemeutet Krigsmaktens förbandssjukvård. [20]

Socialdepartementet

Socialpolitiska kommittén. 3. Bättre åldringsvård. [5] 4. Social omvårdnad av handikappade. [43] Arbetstidsförkortningens verkningar. [9] Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskoloma. 24 l ] Ökat stöd till barnfamiljer. [38] Mentalsjukvårdsiag. [40] 1962 års utredning ang. sjuksköterskeutbildningen I. Grundutbildningen. [45] 11. Visa grundläggan- de undersökningar. [46]

Kommunikationsdepartementet Bilskrotning. [211 Statens byggnadsbesparingsutredning a. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [26] Friluftslivet i Sverige. Del I. Utgångsiltget och ut- vecklingstendenser. [47]

Finansdepartementet

Viirdestikringskommittén 1. Indexlån. Del 1. [l] 2. Indexlän. Del II. [2]

.::—A..; A .

"M..—'?- . .nu.

Alkohoireklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. [7] Kommunal skatteutjämning. [19] Nytt skattesystem. [25] Koncembidrag m. m. [29]

Ecklesiastikdepartementet ,: 1958 års utredning kyrka-stat III. Religionsfllå

5—

[18] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp.

V. Kristendomsundervisningen. [303 Förbud mot utförsel av kulturförem i. [22] Skolans försörjning med lärare II. [44] Farmaceutisk utbildning och forskning. [48]

Jordbruksdepartementet

1960 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutvecklia

i det svenska lantbruket. [8] 2. Lantbrukets stl _turutveckling. [87] ( Algfrågan. [111] ». Veterinärmed cinsk forskning och undervisning Del II. [12] " Kronhjortsreservat m. m. [23]

s- &.Lm"k7—1="'45?h

Handelsdepnrtementet !

»

Effektivare konsumentupplysning. [4] ! översättning av fördrag angående upprättande__ Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom)! tillhörande dokument. [18] ; Översättning av viktigare följdförfattningar till.; dragen angående Europeiska ekonomiska ge skapen och Europeiska kol- och stålgemenska; [831 *

't

.4

Inrikeldepartementct

Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. Bostadsstöd för pensionlrer. [41]

(31 (' Kommunal markpolitik. [421 "'

:::]; --:v .. 411 '