SOU 1963:69

Lokalisering av statlig verksamhet

N 4-0 (;(

oå (—

- CD m

&( * IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

sou? ___M. STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:69 513.533: 67 W

4. Utvecklingen inom Stockholms-området

Liksom beträffande några andra storstadsregioner i Sverige är tillväxten hos Stockholms—området mycket stark. Stockholms innerstad vidareutveck— las såsom ett kommersiellt, administrativt och kulturellt centrum. Ett myc— ket stort antal människor har sina arbetsplatser & city-området, medan de har sina bostäder allt längre ut i storstadsområdets periferi. Behovet av persontrantsporter till och från arbetsplatserna och bostadsområdena blir

• Sida 17
•  Original

allt större. Möjligheterna att öka exempelvis biltrafiken i innerstaden är mycket begränsade och parkeringsmöjligheterna är otillräckliga. En allt större del av personbefordran inom stadens centrala områden måste över- föras till kollektiva trafikmedel.

Den statliga verksamheten är mycket trångbodd. Tillgänglig tomtmark inom mera centrala lägen i Stockholms-området är otillräcklig, för att man på någon plats skall kunna åstadkomma en mera rationellt samlad bebyg- gelse för statsförvaltningen. Vissa delar av Järva-fältet har enligt prelimi- nära skisser avsetts för statliga institutioner, men ifrågavarande områden är mycket eftertraktade, bl. a. för bostadsbebyggelse. Smärre grupper av ämbetsverk m. fl. kan beredas plats på Nedre Norrmalm, på östermalm och vid Västerbroplan.

Nu föreliggande planer beträffande Stockholms-området ger icke anvis— ning på någon rationell lösning av den statliga verksamhetens utbyggnads- problem, vare sig i innerstaden eller i förorterna. En utflyttning av enstaka eller ett fåtal ämbetsverk till olika förorter torde på längre sikt medföra en irrationell splittring av statsförvaltningen —— just de nackdelar som man med en koncentration av förvaltningen till huvudstaden tänkt sig undvika. Alternativet till en sådan handlingslinje synes vara att söka hålla huvud- delen av statsförvaltningen samman i ett litet antal stora grupper (block) av ämbetsverk m.fl. vilka lokaliseras med hänsyn till inbördes och utåt- riktade k'ommunikationsbehov, rekryteringsbehov m. m.

2. Vissa definitionsfrågor

I direktiven för lokaliseringsutredningen användes termerna statlig verk— samhet och Stockholms-området, utan att dessa närmare definierats. För att erhålla en utgångspunkt för arbetet har utredningen funnit det nödvän— digt att närmare precisera innebörden av nämnda begrepp.

Begreppet statlig verksamhet bör enligt utredningens uppfattning ges en sådan innebörd, att man därmed avser all den verksamhet i olika organi- sationsformer, varöver staten direkt, såsom ifråga om ämbetsverk, eller in— direkt, såsom ifråga om Vissa bolag och stiftelser, har ett i lokaliserings— hänseende avgörande inflytande. Man torde icke böra utesluta verksamhets— grenar, där förutom staten även finns andra delägare. Sålunda bör även aktiebolag där staten är medintressent, i detta sammanhang betraktas som statlig verksamhet.

Det torde inte föreligga någon sådan skillnad mellan de verksamhetsom-

• Sida 27
•  Original

raden. där arbetet bedrives av affärsdrivande verk, och de områden, där verksamheten bedrives i bolagsform, att det kan vara motiverat att verk och bolag av detta skäl behandlas olika vid lokaliseringsfrågornas bedömande. Ofta kan varierande organisationsformer förekomma inom närbesläktade verksamhetsgrenar.

Vad begreppet Stockholms-omrädet angår är det uteslutet att med detta avse enbart Stockholms stads administrativa område. Med Stor-Stockholm eller Stockholms-området torde avses ett från sociala, funktionella och eko- nomiska synpunkter sammanhängande område, som vuxit över de admini- strativa gränserna mellan ett flertal kommuner.

I olika sammanhang har försök gjorts att finna lämpliga avgränsningar av Stockholms-området.

Stockholms stads statistiska kontor har till ett inre förortsområde sam- manfört kommunerna Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna, Stocksund, Sundbyberg och Täby.

I betänkandet om Stockholms- och Göteborgs-områdenas ortsgruppering (stencilerat), som avgavs i oktober 1956, framhöll utredningsmannen, att samhörigheten mellan en huvudort och dess omgivande bygd torde komma mest till uttryck i omfattningen av de dagliga resorna till och från arbets- platsen i huvudorten och av resorna för detaljhandelsköp. En sådan faktor som ungdomens skolgång i huvudorten måste också tillmätas stor betydelse. Utredningsmannen visade på grundval av 1950 års folkräkning, att i var och en av kommunerna i det tidigare nämnda inre förortsområdet samt i kom- munerna Boo, Tyresö och Österhaninge minst en tredjedel av de förvärvs- arbetande invånarna hade sin arbetsplats i huvudorten Stockholm, varmed avsågs städerna Stockholm, Solna, Sundbyberg, Lidingö, Nacka och Djurs— holm. Om man i stället drog gränsen kring de kommuner där minst en tion- del av de förvärvsarbetande var sysselsatta i huvudorten så kom det nyss- nämnda området att tillföras ytterligare elva kommuner, nämligen Bot- kyrka, Ekerö, Grödinge, Märsta, Salem, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Val- lentuna, Värmdö, Västerhaninge och Österåker.

I geografiska institutionens vid handelshögskolan i Stockholm tätorts- register redovisas undersökningar angående olika inköpsorters handelsom- råden. Uppgifterna är emellertid ganska gamla och visar därför med stor sannolikhet ett svagare inflytande för Stockholm än som gäller f. 11. Enligt tätortsregistret har likväl Stockholm dominans inom ett område, som nära sammanfaller med det förutnämnda, där, enligt 1950 års folkräkning, minst en tiondel av de yrkesverksamma arbetade i huvudorten Stockholm.

1959 års länsindelningsutredning kom i stort sett till en likartad avgräns— ning av Stockholms-området med hänsyn till förortskommunernas allmän- na inriktning. Utredningen fann även Nynäshamn samt kommunerna ösmo och Sorunda klart Stockholms-inriktade.

• Sida 28
•  Original

XXX

3. Uppläggningen av utredningens arbete

Såsom tidigare redovisats framhölls i direktiven för lokaliseringsutredning- en, att en första arbetsuppgift för utredningen borde vara en undersökning av mera översiktlig natur syftande till att klarlägga allmänna förutsätt- ningar och principer för en utflyttning. Redan under hösten 1957 upprätta- de utredningen, med tillämpning av tidigare angivna definitioner av begrep- pen statlig verksamhet och Stockholms—området, en förteckning över stat- liga verksamhetgrenar inom nämnda område.

I förteckningen upptogs icke Kungl. Maj:ts kansli och riksdagen med dess verk m. m. samt icke heller de statliga verksamhetsgrenar, som är belägna i de yttre delarna av Stockholms-området och som redovisats i det föregå- ende. Av principiella skäl fann utredningen vidare att högsta domstolen, regeringsrätten och justitiekanslersämbetet ej kunde ifrågakomma för om- lokalisering. Till Stockholms—området förlagda statliga sjukhus, muséer och arkiv liksom några andra statliga verksamhetsgrenar av särpräglad art an- såg utredningen icke heller lämpligen kunna utflyttas från området. Utred- ningen bedömde det vidare ligga i sakens natur, att statlig verksamhet med lokala förvaltningsuppgifter bör ligga inom sitt eget verksamhetsområde, varför en utflyttning av sådan verksamhet ansågs icke rimligen kunna ifrå- gasättas. Dessa synpunkter borde enligt utredningens mening också vara av- görande vid prövningen av lokaliseringsfrågorna för sådan regional statlig verksamhet, där Stockholms-området utgör den naturliga tyngdpunkten.

Med nu angivna begränsningar av utredningens arbetsområde redovisas i bilaga 1 de myndigheter m. fl., som ansetts böra bli föremål för närmare överväganden från lokaliseringssynpunkt.

Till flertalet av de i bilaga 1 upptagna verksamhetsgrenarna, totalt cirka 185 myndigheter m.fl., utsändes i november 1957 en skrivelse, där utred- ningen ställde ett antal frågor rörande möjligheterna att utflytta verksam- heten från Stockholms-området. En av frågorna gällde möjligheterna att genom decentralisering av arbetsuppgifter till regionala eller lokala organ minska personalstyrkan i huvudstaden.

De under början av år 1958 inkomna svaren på skrivelsen kompletterades på olika sätt, bland annat med instruktioner och arbetsordningar. Härjämte inhämtades uppgifter om personalens storlek och sammansättning samt om ämbetslokaler. I relativt stor utsträckning införskaffade utredningen ytter- ligare informationer rörande berörda verksamhetsgrenar. Vissa myndighe- ters arbetsuppgifter och organisation hade tidigare undersökts av särskilda utredningar eller av statens organisationsnämnd. Detta material ställdes till lokaliseringsutredningens förfogande.

Det insamlade materialet sammanställdes i en arbetspromemoria och lades till grund för en översiktlig bedömning från utredningens sida rörande möjligheterna att flytta statlig verksamhet från Stockholms—området. Här-

• Sida 32
•  Original

vid visade sig avsevärda skillnader föreligga mellan olika verksamhetsgre- nar. Med hänsyn till dessa olikheter kunde i stort sett en uppdelning ske i två grupper. En grupp omfattade sådana verksamhetgrenar, som hade nära samarbete med annan statlig verksamhet och därför borde lokaliseras till samma ort eller region som andra organ, för att det interna samarbetet skulle kunna fortgå så ostört som möjligt. Den andra gruppen bestod av verksamhetsgrenar med relativt specialbetonade uppgifter, där behovet av samarbete med andra centrala myndigheter icke var så omfattande.

I fråga om den förstnämnda gruppen påbörjade utredningen ett lång- siktigt undersökningsarbete, som från början främst kom att gälla försva- rets myndigheter men som efterhand utvidgades att omfatta flertalet cen- trala ämbetsverk. Med hänsyn till att berörda verksamhetsgrenar bland annat hade ett starkt inbördes samarbete inriktades undersökningarna på spörsmålet om eventuellt utflyttade verksamhetsgrenar borde koncentreras till en eller flera regioner och orter. Den i direktiven omnämnda frågan om tillskapandet av ett andra förvaltningscentrum fick alltså från början en framskjuten plats i detta arbete.

Beträffande de verksamhetsgrenar, som vid den översiktliga undersök- ningen visat sig kunna bedömas relativt fristående, ansåg sig utredningen kunna genomföra speciella lokaliseringsutredningar utan att föregripa re- sultaten av ovannämnda långsiktiga arbete. Då det nämligen enligt utred- ningens mening icke kunde påvisas några egentliga fördelar med lokalise— ring av dessa verksamhetsgrenar tillsammans med andra statliga organ, an- såg utredningen det mindre lämpligt att avvakta resultatet av den långsik- tiga undersökningen, i synnerhet som det var angeläget, bl. a. med hänsyn till lokalsvårigheterna i Stockholm, att nå påtagliga resultat även på kortare sikt. I enlighet härmed genomfördes under åren 1958 och 1959 ett relativt stort antal undersökningar beträffande speciella verksamhetsgrenar. Under år 1959 avlämnades på grundval av dessa undersökningar ett tiotal betän- kanden, vari utredningen föreslog utflyttning av elva olika verksamhetsgre— nar från Stockholms-området, medan den ifråga om en verksamhetsgren förordade fortsatt förläggning till Stor-Stockholm. Beträffande ett flertal andra verksamhetsgrenar kom utredningen efter undersökningarna till den uppfattningen, att lokaliseringsfrågan för vederbörande myndigheter och företag borde upptagas till ny prövning i samband med övervägandena om större samlade utflyttningar. Allteftersom arbetet i sistnämnda hänseende fortskridit har utredningen funnit lämpligt att redovisa sina överväganden beträffande sådana verksamhetsgrenar, som enligt utredningens mening kan omlokaliseras i särskild ordning, i sammanhang med de mera princi- piella undersökningarna, då detta således kunnat ske utan mera avsevärd försening.

I detta sammanhang må framhållas, att utredningen under arbetets gång haft att avgiva ett flertal remissutlåtanden. Vid många tillfällen har utred-

• Sida 33
•  Original

ningen då funnit anledning att ge tillkänna en konkret mening i lokalise- ringsfrågor. Så har t. ex. skett beträffande universitetsplaneringen och vissa statliga myndigheters utrustning med datamaskiner.

I enlighet med det anförda har utredningens föreliggande betänkande dis- ponerats på i stort sett följande sätt.

Inledningsvis redogör utredningen bl. a. för vissa tidigare undersökningar samt för vissa utländska förhållanden.

Utredningens undersökningar beträffande förutsättningarna för att ge- nomföra en stor utflyttning från Stockholms-området och den principdis- kussion som förts i anslutning därtill redovisas därefter i avdelning A.

I avdelning B överväger utredningen möjligheterna att i ett sammanhang utflytta ett avsevärt mindre antal verksamhetsgrenar från Stockholms-om- rådet, eventuellt såsom ett första led i en större utflyttning.

Som tidigare nämnts har utredningen, allteftersom arbetet fortskridit be- träffande avdelningarna A och B, funnit det ändamålsenligt att redovisa un- dersökningarna beträffande de verksamhetsgrenar, som ansetts kunna be- dömas fristående, samtidigt med de mera principiella övervägandena. Dessa undersökningar redovisas i avdelning C. Det bör emellertid i detta samman- hang nämnas, att bland de i avdelning B upptagna verksamhetsgrenarna finns tolv, vilka i och för sig bör kunna bedömas fristående. Samarbetet med andra statliga organ är föga omfattande men dock sådant, att en samlad utflyttning är motiverad. Därest statsmakterna finner, att en sådan åtgärd av ekonomiska eller andra skäl icke bör ifrågakomma, kan de nu berörda myndigheterna m. fl. behandlas i likhet med övriga i avdelning C redovisade.

Utredningens arbete skall enligt direktiven endast avse möjligheterna att flytta statlig verksamhet från Stockholms-området. Detta behöver icke nöd- vändigtvis innebära, att en utflyttning alltid måste omfatta hela verksam- hetsgrenar. I vissa fall kan det vara motiverat att undersöka möjligheterna till partiell utflyttning, om det visar sig att en verksamhetsgren av olika anledningar icke kan flyttas i sin helhet. Utredningens uppdrag har också en naturlig beröringspunkt med frågan om decentralisering av statlig verk— samhet. De nu nämnda frågorna förutsätter emellertid bl. a. omfattande organisationsundersökningar och det torde icke ankomma på lokaliserings- utredningen att utföra sådan.-a. I viss utsträckning har likväl utredningen fäst statsmakternas uppmärksamhet på angelägenheten av decentralise- ringsåtgärder. Sålunda underströk utredningen redan hösten 1957 i en skri- velse till chefen för socialdepartementet önskvärdheten, att decentralise- ringssynpunkterna beaktades i det då aktuella arbetet med uppbyggande av socialförsäkringens nya administration. I ett flertal remissyttranden, bl. a. beträffande uppbördsorganisationen, universitetsplaneringen samt lä- kar— och tandläkarutbildningen m. ni., har utredningen vidare uttalat sig för decentraliserande åtgärder. Sådana kan ha en icke oväsentlig lokaliserings- politisk betydelse. Enligt utredningens mening är det nödvändigt att decen-

• Sida 34
•  Original

traliserings- och lokaliseringsfrågorna fortlöpande uppmärksammas. För- ändringar i arbetsrutin och praxis m. ni. kan i väsentlig mån påverka förut- sättningarna beträffande omlokaliseringar eller decentraliseringar. Det in- går visserligen icke i utredningens uppdrag att framlägga förslag beträffan- de lokaliseringsverksamhetens organisation. Med hänsyn till det anförda har utredningen emellertid funnit det angeläget att avslutningsvis i avdelning D redovisa vissa synpunkter och rekommendationer i organisationsfrågorna.

• Sida 35
•  Original

KAPITEL 3

Tidigare utredningar m. m.

Lokaliseringsutredningen redovisar i detta kapitel huvuddragen av vad som i utredningar eller på annat sätt uttalats beträffande den samhälleliga lo- kaliseringspolitiken, särskilt med hänsyn till den statliga verksamheten och dess förläggning.

1. 1941 års revisionsberättelse angående statsverket

Med utgångspunkt från vissa tidigare av riksdagen gjorda uttalanden om de höga tomt- och byggnadskostnaderna i Stockholm behandlades frågan om förläggande av ämbetsverk utanför Stockholm i 1941 års revisionsberät- telse angående statsverket. Revisorerna anförde härvid bl. a. följande.

I åtskilliga fall, då för statsinstitutioner under innevarande sekel uppförts bygg- nader i landsortsstäder, har staden upplåtit tomtmark utan kostnad för staten samt därutöver i vissa fall även bidragit till byggnadskostnaderna med avsevärda be- lopp. Med hänsyn till det intresse en landsortsstad oftast har av att få ett äm- betsverk förlagt inom sitt område, kan det förutsättas, att förmånen av fri tomt- mark även för framtiden kan komma att medgivas staten. Då flertalet städer till- hör lägre dyrortsgrupp än Stockholm, uppstår genom ett ämbetsverks förläggande utom Stockholm en årlig besparing i fråga om avlöningskostnaderna. Om ett äm- betsverk förlägges till ort hänförd till dyrortsgrupp F, vartill hör exempelvis Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Norrköping, Södertälje, Uppsala, Västerås och Öre- bro kan denna besparing för ett ämbetsverk med ordinär sammansättning av tjänstemannakåren med nu gällande avlöningsbestämmelser beräknas uppgå till 8,5 procent av avlöningskostnaderna i Stockholm. Då det gäller orter, hänförda till dyrortsgrupp E — hit hör exempelvis Eskilstuna, Jönköping, Linköping och Nyköping —— kan den årliga besparingen beräknas till 11,5 procent. Även i fråga om omkostnadsanslag torde i regel besparingar kunna nås genom att ett ämbets- verk förlägges till landsorten. Vid bestämmandet av plats för viss statlig institu- tion bör enligt revisorernas uppfattning alla förhandenvarande omständigheter tagas i betraktande. Sålunda bör exempelvis beaktas arten av institutionens verk- samhet, lokaliseringen av dess underordnade, överordnade eller samhöriga för- valtningsgrenar ävensom allmänhetens berättigade krav. Slutligen bör mot de skäl, som av nu angivna synpunkter med större eller mindre styrka i regel torde tala för en institutions förläggande till huvudstaden, vägas de ekonomiska fördelar, som nästan undantagslöst torde stå att vinna genom institutionens förläggande till lämplig landsortsstad. Skälen för ett förläggande utom Stockholm av ämbets- verk och institutioner, vilkas lokalfråga icke vunnit sin definitiva lösning, ökar uppenbarligen i styrka i samma mån som den statsfinansiella situationen nöd-

• Sida 36
•  Original

vändiggör särskilda begränsningar av statens utgifter. På grund härav anser re- visorerna, att såsom ett led i nu pågående besparingsarbete en utredning oför- dröjligen bör verkställas angående möjligheterna att förlägga olika ämbetsverk och institutioner till lämpliga landsortsstäder. Därvid bör ej förbises, att man ge- nom att förlägga visst ämbetsverk, vilkets förläggning till Stockholm icke hefinnes nödvändig, till lämplig ort utom Stockholm, torde kunna få lokaler disponibla för annan institution, vars placering i huvudstaden befinnes ofränkomlig. L'n- dersökningen synes även böra omfatta frågan, om icke vissa institutioner med hänsyn till sina arbetsuppgifter naturligast borde ligga utom Stockholm. Reviso- rerna tänker därvid .närmast på vissa praktiskt vetenskapliga institutioner för skoglig och Skogsindustriell forskning. I fråga om dem synes det i varje fall kunna ifrågasättas, om icke deras rätta plats vore i Norrland, Utan att vilja föregripa resultatet av den föreslagna utredningen anser sig revisorerna böra uttala, att det vill förefalla, som om olägenheterna av ett förläggande utom Stockholm för exempelvis de båda stora statliga försäkringsverken, riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen, icke kan anses väga tyngre än de ekonomiska och andra skäl som talar för ett sådant förläggande. Båda dessa ämbetsverk har för närvarande otillräckliga lokalutrymmen. Till nybyggnad för vart och ett av dem har 1941 års riksdag anvisat medel. Då emellertid nybyggnaderna enligt vad revisorerna inhämtat ännu icke påbörjats och desamma skulle förläggas å staten tillhörig, särskilt värdefull tomtmark, å Ladugårdsgärdet, synes den föreslagna utredningen i första hand böra avse möjligheterna att förlägga dessa ämbetsverk utom Stockholm.

1 anledning av revisorernas uttalanden inhämtades yttranden från ett stort antal ämbetsverk. Dessa avstyrkte i allmänhet åtgärder i den av re- visorerna förordade riktningen. I det följande redovisas i kort sammandrag vissa av yttrandena.

Socialstyrelsen, som ansåg en förläggning av styrelsen till landsorten från alla synpunkter olämplig, ville icke motsätta sig en utredning men höll för otroligt, att det kunde finnas verk eller institutioner, som i sin verksamhet i så ringa grad var beroende av samarbete med över- och sidoordnad myn- dighet med placering i huvudstaden, att en förflyttning till landsorten kunde ske utan allvarliga olägenheter för verksamheten. Styrelsen framhöll vi— dare följande.

Statsrevisorerna anför, att löne— och i viss mån även expenskostnaderna komme att nedbringas i avsevärd omfattning genom en förflyttning till ort med lägre levnadskostnader än Stockholm. Det torde icke kunna bestridas, att tomt- och byggnadskostnaderna för nya lokaler i landsorten skulle kunna hållas på en låg nivå i förhållande till motsvarande kostnader i huvudstaden. Vid den ifrågasatta utredningen måste dock mot dessa ekonomiska fördelar vägas de nackdelar av olika slag, som är förknippade med en förflyttning. Främst torde härvid, såsom revisorerna framhållit, böra beaktas arten av institutionernas verksamhet, lokalise- ringen av dess underordnade, överordnade eller samhöriga förvaltningsgrenar samt allmänhetens berättigade krav. Ur nämnda synpunkter torde näppeligen en förflyttning av något centralt ämbetsverk från Stockholm vara möjlig. Den ome- delbara kontakten med departementen, övriga statsins—titutioner och till huvud- staden förlagda rikscentrala organisationer av olika slag är en av de väsentligaste betingelserna för ämbetsverkens verksamhet. En förläggning till landsorten skulle

• Sida 37
•  Original

vidare föranleda en för ärendenas handläggning och expedition hindersam om- gång. Härjämte må erinras om att en förflyttning till landsorten sannolikt skulle medföra, att verkscheferna och de högre tjänstemännen i viss omfattning bleve nödsakade att företaga tjänsteresor till Stockholm för att därstädes personligen samråda och samarbeta med cheferna och tjänstemännen i respektive departe- ment ävensom med representanter för i huvudstaden förlagda verk och myndig- heter. De förflyttade verkens och institutionernas resekostnader skulle därigenom komma att öka och de ekonomiska fördelarna av förflyttningen att i motsvarande mån förringas. Slutligen må anföras en omständighet, som visserligen saknar be- tydelse ur statsfinansiell synpunkt, men som ändock bör vinna beaktande i detta sammanhang. Här avses de olägenheter, som en förflyttning skulle medföra för tjänstemännen. Dessa har i regel inrättat sig för ett arbete, som stadigvarande är förlagt till Stockholm. De har sålunda i viss utsträckning på lång sikt ordnat sina bostadsförhållanden genom inköp av villor och lägenheter. Många av tjänstemän— nens kontrahenter i äktenskapet är anställda i statlig eller enskild verksamhet i Stockholm och dess omedelbara närhet. En förflyttning skulle alltså för tjänste- männen i många fall medföra såväl ekonomiska som andra personliga olägen- heter.

Riksförsäkringsanstalten uttalade —— efter att ha redovisat olika om- ständigheter, som talade för anstaltens placering i Stockholm, framför allt behovet av ett nära samarbete med andra till Stockholm förlagda ämbets- verk och institutioner — att allvarliga olägenheter av bestående art för an- staltens verksamhet skulle uppstå av den ifrågasatta förflyttningen. De till sin storlek osäkra besparingar i nuvarande kostnader, som därigenom skulle kunna ernäs, torde icke kunna uppväga dessa olägenheter.

Pensionsstyrelsen framhöll —— under hänvisning till i stort sett samma argument som riksförsäkringsanstalten — att avsevärda olägenheter skulle bli följden av styrelsens förläggning till plats utom Stockholm. Styrelsen an- förde bl. a. följande allmänna synpunkter på frågan.

Det torde få betraktas som en fullt naturlig utveckling att statens centrala äm- betsverk sammanförts till en och samma stad. De mångahanda ämbetsuppgifter, som i regel åligger dessa ämbetsverk, gör det erforderligt att kommunikation med departement samt ämbetsverk och andra myndigheter kan ske så snabbt och en- kelt som möjligt. Man behöver bara tänka på det betydande antal fall, där ett tele- fonsamtal mellan myndigheter i samma stad är tillräckligt för att på ett lika snabbt som enkelt men dock fullständigt sätt reda upp ett ärende. Vid skriftväxling skulle utredningen av ärendet ta avsevärt längre tid och bli onödigt omständlig men ändock kanske ofullständig. Väl skulle, även om ett ämbetsverk förlägges utanför Stockholm, många ärenden kunna utredas genom telefonsamtal, men kostnaden skulle bli avsevärt större. Ökat arbete med skriftväxling skulle även medföra större behov av personal. Den särskilt i dessa tider eftersträvade rationaliseringen skulle motverkas och hela förvaltningsapparaten bli mera tungrodd. I detta sam- manhang spelar givetvis allmänhetens intresse en stor roll. Man kan icke förbise, att det för allmänheten måste anses som ett berättigat intresse att ämbetsverken är förlagda till en i landet centralt belägen plats. Synnerligen ofta nödvändiggör ett ärende besök hos mer än en myndighet. Fördelen att dessa är samlade på ett ställe framstår härvid i öppen dager. Särskilt må understrykas, att Stockholm torde vara en av de ur kommunikationssynpunkt lättast tillgängliga städerna i riket och att staden rymmer ungefär en tiondel av hela landets befolkning. Slutligen vill sty-

• Sida 38
•  Original

relsen framhålla, att vid bedömande av frågan om ämbetsverks förflyttning hän- syn även måste tagas till verkens befattningshavare, en hänsyn som dessa befatt- ningshavare utan tvivel kan med rätt påfordra. Då de tillhör verk, som sedan lång tid haft sin verksamhet förlagd till huvudstaden, och dessutom saknat varje an- ledning antaga att verket skulle förflyttas därifrån, har de helt naturligt inrättat sitt liv därefter. Såsom utvecklingen på senare år gestaltat sig, synes åtminstone beträffande lägre befattningshavare familjebildning ofta ha skett med tanke på att båda makarna genom arbetsinkomst skulle bidraga till familjens uppehålle. Vid en förflyttning skulle många befattningshavare bliva ställda inför valet att an- tingen — för att kvarstanna i Stockholm — begära avsked i förtid med åtföljande försämrade ekonomiska förhållanden eller att medfölja vid förflyttningen och eventuellt lämna familjen. En del befattningshavare har också skaffat sig egna bostäder. En förflyttning av ett ämbetsverk skulle säkerligen medföra stora svå- righeter och bekymmer för många befattningshavare.

Byggnadsstyrelsen, som endast berörde frågan med hänsyn till tomt- och byggnadskostnader, anförde i denna del följande.

Direkt kapitalutlägg för anskaffande av tomt för statliga nybyggnader i Stock- holm förekommer endast i undantagsfall. Givetvis skulle emellertid vinst för stats— verket kunna uppstå genom förläggning av vissa ämbetsverk till landsorten i så- dana fall, då stadsplane- och andra förhållanden medgiver, att i Stockholm före— fintliga tomtreservat kan exploateras i stället för att tagas i anspråk för statens räkning. Beträffande själva byggnadskostnaderna torde det icke vara möjligt att angiva den relativa prisnivån mellan Stockholm och andra orter, då denna nivå icke är konstant. Därest ett större statligt byggnadsföretag igångsättes på en mindre ort, kan det visa sig att kostnaderna ökas över det för orten normala såväl på grund av ökade kostnader för materialtransport som till följd av att arbetarstam- men på orten är otillräcklig både för den normala byggnadsverksamheten och den extra belastning, som ett betydande offentligt byggnadsarbete innebär, varför ar- betare måste anskaffas från annat håll och utöver lönen givas dagtraktamente. Rent generellt ger erfarenheterna vid handen, att byggnadskostnaderna i landsorten är lägre än i Stockholm. Skillnaden är i regel större beträffande orter belägna i södra Sverige än beträffande orter i Norrland, ehuru variationer uppträder för olika platser. Skillnaden synes vid större byggnadsföretag sällan överstiga 10 % av pris- nivån i Stockholm. För att i någon mån belysa denna fluktuering har inom styrel- sen verkställts en överslagsberäkning beträffande kostnaderna för uppförande av den ifrågasatta nybyggnaden för riksförsäkringsanstalten enligt förefintliga rit- ningar i Göteborg, Malmö, Norrköping och Sundsvall. Det har därvid visat sig, att därest byggnaden uppföres i Malmö eller Norrköping skulle detta medföra en be- sparing av kostnaderna med omkring 300 000 kronor eller 7 %, och att vid bygg- nadens uppförande i Göteborg eller Sundsvall en besparing av omkring 200 000 kronor eller 5 % skulle uppkomma, allt i förhållande till de beräknade kOstna- denna, omkring 4 000 000 kronor, för ämbetsbyggnadens uppförande i Stockholm. Byggnadsstyrelsen vill emellertid erinra om att förläggandet av ett större ämbets- verk till en landsortsstad — i synnerhet till en mindre sådan — kan tänkas med- föra svårigheter vid anskaffande av bostäder åt ämbetsverkets personal, och torde därvid kunna inträffa, att staten måste ikläda sig kostnader för anskaffande av tillräckligt antal bostäder i den mån sådana icke eljest finns att tillgå.

De synpunkter, som i övrigt framkom i de avgivna yttrandena, överens- stämde i stort med de ovan återgivna. Riksdagen gjorde icke något uttalande i frågan.

• Sida 39
•  Original

2. Lokaliseringen av fiskeristyrelsen

Vid 1948 års riksdag aktualiserades frågan om fiskeristyrelsens förlägg- ning. Sedan särskilda sakkunniga, 1946 års utredning angående central fiskeristyrelse, framlagt betänkande i ämnet samt detta i vederbörlig ord— ning remissbehandlats, föreslog Kungl. Maj:t i proposition till nämnda riksdag, att fiskeriärendena skulle utbrytas ur lantbruksstyrelsen och band- läggas inom ett särskilt centralt ämbetsverk. I vissa yttranden över betän- kandet, främst från länsstyrelsen i Göteborg, ifrågasattes om icke det nya ämbetsverket borde förläggas till Göteborg. Länsstyrelsen framhöll, att ut- redningen icke syntes ha ägnat någon uppmärksamhet åt en sådan fråga som fiskeristyrelsens förläggningsort. Om fiskeristyrelsen skulle lösbrytas från lantbruksstyrelsen, kom den grund som hittills motiverat den centrala fiskeriadministrationens bundenhet vid Stockholm att upphävas. Den do- minerande ställning som Västkustfisket intog i förhållande till andra fisken inom riket och den centralpunkt för fiske, fiskhandel och fiskindustri som Göteborg utgjorde, syntes länsstyrelsen vara fullgiltig anledning att för- lägga fiskeristyrelsen dit. Länsstyrelsen erinrade om att i Norge motsva- rande ämbetsverk var förlagt till Bergen, som där i fiskerihänseende intog en ställning likartad med Göteborgs. I propositionen förordades emellertid att det nya ämbetsverket skulle förläggas till Stockholm. Departementsche- fen anförde i denna fråga följande.

Jag torde slutligen i detta sammanhang få ingå på frågan om platsen för den föreslagna fiskeristyrelsens förläggning. I vissa yttranden har Göteborg förordats såsom lämplig förläggningsort. Enligt min uppfattning kan man emellertid icke bortse från att Göteborgs läge med hänsyn till Östersjöfisket och större delen av insjöfisket är mindre lämpligt än Stockholm. Enligt föreliggande förslag kom- mer vidare en icke oväsentlig grupp av ärenden rörande fisket, nämligen pris- reglerings- och därmed sammanhängande frågor, att handläggas av ett annat or- gan, som kommer att ha sitt säte i Stockholm. Vidare avses att statistiken rörande fisket även i fortsättningen skall omhänderhavas av statistiska centralbyrån. En nära kontakt mellan fiskeristyrelsen och dessa två institutioner torde vara önsk- värd för att icke säga nödvändig för att fiskeristyrelsen skall kunna på ett till— fredsställande sätt fullgöra sina uppgifter. Man kan ej heller bortse från förde- larna av nära kontakt med övriga myndigheter och institutioner i Stockholm. Jag finner sålunda övervägande skäl tala för att fiskeristyrelsen förlägges till sist- nämnda stad.

il riksdagen väcktes motioner, vari hemställdes att fiskeristyrelsen skulle förläggas till Göteborg. Jordbruksutskottet, som visserligen fann åtskilliga skäl tala för en sådan förläggning —— främst våstkustfiskets dominerande betydelse inom fiskerinäringen och möjligheten att genom en sådan åtgärd vinna erfarenhet av en placering av centrala ämbetsverk utanför Stock- holm — anslöt sig emellertid till Kungl. Maj:ts förslag, att styrelsen skulle vara förlagd till Stockholm. I reservationer yrkades bifall till motionerna. Reservanterna ansåg starka skäl tala för fiskeristyrelsens förläggning till Gö-

• Sida 40
•  Original

teborg, framför allt västkustfiskets dominerande betydelse inom fiskeri- näringen och Göteborgs närhet till det stora Vänernområdet. Genom en så- dan lokalisering skulle man också enligt reservanternas mening kunna vin- na erfarenheter av en placering av centrala ämbetsverk utanför Stockholm.

I kamrarna uppstod en livlig debatt i frågan om fiskeristyrelsens för— läggning. Efter gemensam votering beslöt riksdagen med 161 röster mot 159, att fiskeristyrelsen skulle förläggas till Göteborg.

3. Utredningen angående näringslivets lokalisering

I sitt betänkande (SOU 1951:6) framhöll utredningen angående närings- livets lokalisering, att ett flertal faktorer bidragit till att under 1940-talet aktualisera frågan om en aktiv samhällelig lokaliseringspolitik. Bristen på arbetskraft under krigsåren ansåg utredningen ha varit en anledning till det ökade intresset för lokaliseringsproblemen. Lokaliseringsfrågans bety— delse från försvarssynpunkt angavs som en annan orsak. Den fortgående folkminskningen på landsbygden hade emellertid enligt utredningens me- ning kanske i främsta rummet aktualiserat lokaliseringsproblemen. Utred- ningen diskuterade därför behovet av en samhällelig lokaliseringspolitik från ekonomiska, sociala och försvarspolitiska synpunkter och redovisade sammanfattningsvis följande slutsatser.

En betydande del av landets befolkning kommer under överskådlig framtid att vara bosatt på landsbygden i glesbebyggda områden eller i mycket små tätorter. De befolkningsomflyttningar, som under de närmaste årtiondena kan väntas, kan komma att innebära dels en fortsatt folkminskning på landsbygden, dels en ut- flyttning från de landsdelar, som nu har en relativt stor befolkning inom jord- och skogsbruk. Starka skäl talar dessutom för att det expanderande näringslivet i ökad utsträckning kan komma att koncentreras till de största städerna. En sådan interlokal omflyttning skulle öka svårigheterna att ge landsbygdens och de små tätorternas befolkning en kollektiv service, som vore likvärdig med befolkningens i de större tätorterna. Lokaliseringspolitiska åtgärder, som motverkade eller löste denna utveckling och som medförde en ökad decentralisering av stadsnäringarna i mer eller mindre direkt anknytning till olika jordbruks- och skogsbruksområden, skulle däremot öka möjligheterna att åstadkomma en standardutjämning. Förut- sättningarna att i ökad utsträckning decentralisera produktionsenheterna inom industri och hantverk till jordbruksbygder är emellertid begränsade. Lokalise- ringsfrågan kommer därför väsentligen att gälla vilka tätorter, som i framtiden skall öka eller eventuellt minska sin folkmängd. Lösningarna av detta problem mås- te varieras efter förutsättningarna inom varje region och inom varje bygd. För lokaliseringspolitiken blir uppgiften närmast att söka jämka lokaliseringen av de rörliga enheterna inom näringslivet så att det blir möjligt att samordna bebyg- gelsegrupper inom större områden — den glesa jordxbruksbebyggelsen med smärre handels- och industriorter samt dessa med medelstora och större städer _ till >>harmoniska>> regioner. De ekonomiska och sociala skälen för lokaliseringspoli- tiska åtgärder kan i många fall komma i konflikt med varandra. De redovisade önskemålen om utbyggnad av harmoniska regioner kan tillgodoses endast om sam- tidigt avgörande ekonomiska skäl icke talar mot en decentralisering. Lokalise-

• Sida 41
•  Original

ringspolitiken får ej heller innebära, att man förhindrar de befolkningsrörelser mellan landsdelar, län eller större områden, som betyder en anpassning av nä— ringslivets lokalisering efter ändrade betingelser i syfte att nå större ekonomisk effektivitet och som skapar förutsättningar för en högre levnadsstandard för hela befolkningen.

Utredningen angående näringslivets lokalisering berörde i betänkandet även den statliga verksamheten och anförde i detta hänseende i huvudsak följande.

Staten avgör själv, genom sina olika organ, lokaliseringen av en rad anlägg- ningar. Nära nog samtliga statliga organ bedriva en verksamhet, vars förläggning har lokaliseringspolitisk betydelse. Det rör sig i de flesta fall om verksamheter, vilkas lokalisering är relativt bunden. Ofta föreligger dock en icke oväsentlig rör- lighet, såtillvida som lokaliseringen visserligen är bunden till ett visst område, men valfri-het föreligger mellan olika orter inom detta område. Detta gäller sådana anläggningar som vissa högre utbildningsanstalter, militära förband, sjukhus 0. s. v.

Stor rörlighet finnes å andra sidan inom vissa grupper av statliga företag. Som exempel kunna nämnas tobaksmonopolets fabriker och även de industrier, som arbeta för telegrafverket.

Uppenbart är, att den valfrihet, som alltså föreligger i många fall, när det gäller lokaliseringen av statliga verksamheter till olika alternativa orter, utgör en bety— delsefull tillgång för lokaliseringspolitiken.

I nästan samtliga fall avgöres lokaliseringen av statliga verksamheter i sista hand av Kungl. Maj:t och/eller riksdagen. Att lokaliseringen prövas av riksdagen synes i och för sig kunna vara en garanti för att samhälleliga synpunkter bli till- räckligt beaktade. Det är emellertid uppenbart, att för de myndigheter, som pri- märt utreda och föreslå förläggningen av de olika anläggningarna, måste i första hand begränsade »fackliga» synpunkter vara avgörande. I många fall torde ver- ken sakna de insikter och den överblick, som erfordras för att bedöma lokalise- ringen ur de allmänna synpunkter, som böra vara vägledande för denna. För när- varande torde det således endast i undantagsfall vid riksdagens behandling av dessa frågor föreligga ett material, som gör det möjligt att bedöma hur ett före- tags eller en anläggnings lokalisering till en viss plats påverkar befolkningens och näringslivets lokalisering i övrigt. Det saknas framförallt den kontakt mellan olika myndigheter, som erfordras för att en enhetlig lokaliseringspolitik skall kunna bedrivas. Även mellan departementen torde för närvarande saknas tillräcklig kon— takt för att möjliggöra en enhetlig bedömning av dessa frågor. De synpunkter som det här vid sidan av de »faekliga» gäller att bevaka — önskemålen om ändamåls— enliga samhällsbildningar —— äro till sin natur subjektiva eller om man så vill politiska avvägningsfrågor: de beslut det gäller att fatta eller den rekommenda- tion, som skall göras, kan endast till en del grundas på objektiv analys. Skall det överhuvudtaget bli möjligt att påverka lokaliseringen av de samhälleliga verk- samheterna efter enhetliga riktlinjer, måste därför viktigare lokaliseringsärenden passera en instans, som bedömer förläggningen speciellt ur lokaliseringssynpunkt, d. v. s. samtidigt tar hänsyn till alla synpunkter och gör den erforderliga avväg- ningen. Denna instans får då en kringsyn och de erfarenheter, som äro en nöd— vändig förutsättning för att utvecklingen skall påverkas i önskad riktning.

Det här diskuterade »lokaliseringsorganet» skulle alltså i vad det gäller statens verksamhet i första hand bedöma lokaliseringen ur allmänna synpunkter, medan den myndighet, varunder verksamheten administrativt lyder, skulle bedöma frå- gan ur de speciellt »faokliga» synpunkter den hade att bevaka, det må vara so-

• Sida 42
•  Original

ciala synpunkter, utbildningssynpunkter, försvarssynpunkter eller företagsekono- miska synpunkter.

Det synes lämpligast att det ifrågasatta lokaliseringsorganet skall höras i samt— liga fall, då alternativ förläggning till olika orter är tänkbar och det är fråga om lokalisering av en mer betydelsefull statlig anläggning. När det slutliga avgöran- det av statliga lokaliseringsfrågor — såsom regel torde vara fallet — ligger hos regering eller riksdag, finns garanti för att skälig hänsyn tages till lokaliserings- organets uppfattning. Där vederbörande myndighet nu beslutar självständigt, sy- nes det önskvärt att införa vissa regler i syfte att motverka att en ur samhälls- synpunkt icke önskad lokalisering genomföres trots lokaliseringsorganets avstyr- kande.

4. Riksdagsmotioner rörande lokaliseringsfrågor

I motioner till 1953 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte begära skyndsam utredning rörande förläggning av centrala ämbetsverk till annan ort än Stockholm. Som motivering anfördes bl. a. följande.

Ett utmärkande drag i samhällsutvecklingen är vår huvudstads väldiga tillväxt. Av den årliga befolkningsökningen drager huvudstaden till sig en betydande del. Tillståndet i Stockholm kännetecknas av stor bostadsbrist och otillräckliga kom- munikationer. För att dessa brister skall kunna avhjälpas, måste investeringar i ökad takt företagas. Huvudstaden är säkerligen i behov av betydligt mera kapital än vad som svarar mot dess invånares sparande. Följden härav blir, att landsor- tens sparmedel måste tagas i utnyttjande för Stockholms behov. I föreliggande si- tuation blir frågeställningen, om icke en onormal tillväxt av huvudstaden måste anses skadlig ur hela samhällets synpunkt. Man bör i detta sammanhang betona, att huvudstaden i händelse av krig, har ett mycket utsatt läge. Under ett krig kan stora svårigheter uppstå för vidmakthållande av arbete och företagsamhet i en så koncentrerad tätortsbebyggelse, som vår huvudstad utgör. De till Stockholm förlagda ämbetsverk, vilkas huvudsakliga uppgift är att betjäna landets närings- liv, kan vid en sådan situation lamslås i sin verksamhet, vilket då får ödesdigra konsekvenser för hela vårt land. Det kan heller icke vara nödvändigt att alla äm- betsverk skall vara förlagda till huvudstaden. Det torde, därest lämpliga lokali- teter kan ordnas, med lika gott resultat gå att förlägga dylika verk till våra lands- ortsstäder, Ett föredömligt handhavande från statsmakternas sida av denna an- gelägenhet, så att de centrala ämbetsverken i så stor utsträckning som möjligt flyttades bort från Stockholm, skulle sannolikt också tjäna till vägledning för de organisationer och privata företag, som nu har sina topporgan i Stockholm men utan svårighet och olägenhet skulle kunna förlägga desamma till landsorten.

I yttrande över motionerna framhöll arbetsmarknadsstyrelsen bl. a., att Stockholms tillväxt medförde allvarligare sociala konsekvenser för de om- råden, varifrån flyttningarna ägde rum, än om det enbart var fråga om en befolkningsförskjutning till en tätort från dess omgivande bygd. Efter att ha erinrat om_ verksamheten rörande lokaliseringen av industriföretag på- pekade styrelsen, att allmän förvaltningstjänst icke varit utan betydelse för Stockholms expansion under 1940-talet. Såväl den centrala statsförvalt- ningen som kommunalförvaltningen hade vuxit betydligt. De flesta centrala

• Sida 43
•  Original

ämbetsverken torde i hög grad vara beroende av möjligheterna att uppehålla en intim kontakt med andra ämbetsverk samt med departementen och nä- ringslivets organisationer. Kontaktbehovet var emellertid icke lika utpräg— lat för alla centrala förvaltningsorgan. Frågan om utflyttning av statliga verksamheter från Stockholm borde enligt styrelsens uppfattning fortlö- pande ägnas uppmärksamhet och lokaliseringsfrågorna övervägas t. ex. då nya organ inrättades och i samband med att befintliga organs lokalfrågor blev föremål för prövning.

Bankoutskottet framhöll, att de frågor som upptagits i motionerna var värda den största uppmärksamhet och att myndigheterna i skilda sam- manhang och från olika synpunkter borde noga följa den fortgående urbani- seringen och i synnerhet koncentrationen av befolkningen liksom av för- valtningen och företagsamheten till Stockholm. Frågan om förläggningen av de centrala ämbetsverken borde enligt utskottets mening prövas från fall till fall och utskottet förutsatte, att spörsmålet om utflyttning av statliga organ från Stockholm ägnades fortlöpande uppmärksamhet. En allmän ut- redning av ämbetsverkens förläggningsfrågor syntes därför icke motiverad. I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen avslå motionerna.

I motioner till 1954 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte begära utredning rörande den framtida utformningen av närings- och bebyggelse- strukturen i landet. I motionerna lämnades en utförlig redogörelse för den befolkningsomflyttning från glesbygd till tätorter, som under senare år ägt rum i vårt land. Den därav följande disproportionen i befolkningsfördel- ningen hade enligt motionärernas mening lett till allvarliga olägenheter så- väl för de koncentrerade tätorterna som för glesbygderna. För storstädernas vidkommande pekade motionärerna på den stora bostadsbristen och ifråga- satte om det var möjligt att inom överskådlig framtid lösa detta problem, om utvecklingen fortsatte på samma sätt som hittills. Motionärerna uppehöll sig vidare vid de stora trafikproblem som uppstått i storstäderna. Spår- vägar och tunnelbanor, gator och ledningar av olika slag blev långa och dyr- bara att finansiera och en stor del av befolkningen måste tillbringa avse- värd tid med att förflytta sig till och från arbetsplatsen. Det syntes enligt motionärernas uppfattning uppenbart, att en sådan befolkningskoncentra— tion som Stockholm närings- och transportekonomiskt överskridit sitt op- timum. Storstadsmiljön kunde _— framhöll motionärerna vidare — knap- past sägas ge individen de bästa möjligheterna till en lyckosam personlig utveckling. Motionärerna lade även försvarspolitiska synpunkter på proble- met och anförde i denna del bl.a. följande.

Ur försvarssynpunkt är det också väsentligt, att den hittillsvarande befolk- ningsrörelsen och näringslivsförskjutningen i riktning mot de stora tätorterna bringas att upphöra och att strömmen så vitt möjligt vänds i riktning mot lands- bygden. Stor-Stockholm utgör härvidlag givetvis det vanskligaste problemet, men

• Sida 44
•  Original

även en rad andra tätorter med starkt koncentrerade industrier utgör faromo- ment för hela vårt land. Det måste understrykas, att åtgärder mot befolknings- ökning och för befolkningsminskning i de stora tätorterna inte minst är moti- verade av beredskapshänsyn. Härmed förenas samtidigt humanitära synpunkter. En omfattande evakuering av Stor-Stockholm, som måste äga rum i en krigssitua- tion, kan säkert endast i exceptionellt gynnsamma fall ske utan mycket svåra li- danden för de evakuerade. Det synes ock därför vara nödvändigt att redan i fredstid en förskjutning sker till landsbygden av industrier och befolkning. Det bör betonas att de krigsviktiga och för folkförsörjningen oumbärliga industrierna bör lokaliseras till de områden, där de är minst sårbara. En sådan strukturfö-r- ändring minskar krigsriskerna och om kriget skulle komma ger den oss större möjligheter att reducera förlusterna i såväl människoliv som egendom.

Motionärerna antydde olika vägar, på vilka det enligt deras mening borde vara möjligt att angripa de i motionen behandlade problemen. Frågan om lokalisering av statliga ämbetsverk utanför Stockholm omnämndes därvid mera i förbigående såsom ett viktigt led i strävandena att begränsa hu- vudstadens tillväxt. Liksom flertalet av de remissinstanser som hörts i ärendet ansåg bankoutskottet det icke ändamålsenligt att igångsätta en ut- redning av problemet i hela dess vidd men fann det dock nödvändigt att få till stånd en inventering och sammanställning av det material som ge- nom offentlig och samhällsvetenskaplig forskning etc. blivit tillgängligt lik- som av de uppgifter som genom pågående utredningar kunde bli belysta. En sådan översikt skulle enligt utskottet vara av värde då det gällde att ta ställning till dels vilka utredningar som kunde krävas för att få fram mera preciserade direktiv till ämbetsverken, dels vilka ytterligare praktiska åt- gärder som erfordrades för att nå de syften motionärerna avsåg. I enlighet med utskottets förslag beslöt riksdagen att för Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört. I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj:t den 6 maj 1955 åt arbetsmarknadsstyrelsen att göra den av utskottet föreslagna in- venteringen och sammanställningen av utredningsmaterial och forsknings- resultat i lokaliseringsfrågan. Arbetsmarknadsstyrelsen har sedermera av trycket utgivit dessa undersökningar, nämligen »Samhällsservice och loka- liseringsverksamhet» samt »Befolkning och näringsliv».

I motion till 1955 års riksdag hemställdes, att riksdagen skulle begära en utredning av frågan om decentralisering av företagsamhet och förvaltning i storstädernai samband med den förestående prövningen av ett av överbe- fälhavaren i oktober 1954 avgivet förslag till riktlinjer för vårt försvars or- ganisation under de närmaste tio åren.

I motionen betonades att man ifråga om försvarets framtida utformning borde eftersträva en decentralisation.

En träff av en tung flygbomb och ännu mer av en atombomb har så vidsträckt verkan, att mycket stora förluster kan tillfogas mera samlade styrkor. Men till

Stockholm är förlagda försvarsstab, arméstab, marinstal), flygstanb, arméförvalt- ning, marinförvaltning och flygförvaltning med kanske ett tusental officerare och

• Sida 45
•  Original

tjänstemän i ett par stora kvarter, som skulle kunna förintas av var sin bomb. Om något dylikt inträffade, innan utflyttning vid mobilisering hunnit verkställas, skulle ett ödesdigert slag kunna tillfogas försvarsmakten. Det torde också vara ofrånkomligt att frågan om evakuering redan i fredstid från storstäderna av i.n- dustriella anläggningar av vikt för försvaret och folkförsörjningen sker. Likaså torde det vara nödvändigt att icke koncentrera statliga verk och inrättningar till huvudstaden och att en decentralisering av förvaltningsapparaten äger rum. Om den nuvarande utvecklingen på förvaltningsområdet tillåtes fortgå ostörd, kan ett krigsutbrott, varvid de moderna atomstridsmedlen och robotvapnen kommer till användning, bli mycket ödesdigert och i ett enda ögonblick sätta hela vår förvalt- ningsapparat ur funktion. Härvidlag planerade evakueringar vid krigsfara kan bli värdelösa. En utflyttning av statliga verk och inrättningar måste därför äga rum i fredstid.

Enligt motionärens uppfattning var det lika viktigt att vidtaga verkligt effektiva fredstida förberedelser på detta område som att planlägga för- svarsmaktens organisation, styrka och utrustning, enär ett försvar utan tryggad försörjning och med förvaltningsapparaten äventyrad skulle vara dömt att misslyckas.

Över motionen infordrade bankoutskottet yttranden från överbefälhava- ren och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Överbefälhavaren biträdde i allt väsentligt motionärens synpunkter men erinrade om att civilförsvarsstyrelsen och försvarsstaben i samarbete när- mare behandlat vilka försvarsförberedelser inom civilförsvarsstyrelsens verksamhetsområde som kunde vara erforderliga för att minska sårbarheten. Resultatet härav hade redovisats i en till 1953 års civilförsvarsutredning överlämnad promemoria.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap erinrade om svårighe- ten att fastslå vad som på längre sikt vore försvarspolitiskt önskvärt ifråga om utvecklingen av samh-ällsstrukturen i stort. Nämnden ville emellertid icke underkänna motionärens uttalande om tätortsbebyggelsen såsom ett utomordentligt faromoment vid en oinskränkt luftkrigföring. Denna syn- punkt hade tagits till utgångspunkt för 1953 års civilförsvarsutrednings un- dersökningar beträffande utrymning av vissa tätorter. Avslutningsvis fram- höll riksnämnden, att »det förefaller mera ändamålsenligt att beredskaps- mässigt arbeta för en effektiv utrymningsplanläggning för krigsfall och an- passning av planläggningen för krigsproduktion och vkrigsadministration till möjligheten av atom- och robotanfall från luften än att med hänsyn till risken av ett krig permanent decentralisera vår förvaltnings- och produk- tionsapparat».

Bankoutskottet framhöll i sitt utlåtande att frågan om den framtida ut- formningen av närings- och bebyggelsestrukturen i landet hade behand- lats ingående av utskottet i utlåtande till 1954 års riksdag. Utskottet delade motionärens uppfattning om betydelsen av decentralisering av företagsam- het och förvaltning och fann att motionärens synpunkter borde ägnas upp— märksamhet. Då frågan var föremål för Kungl. Maj:ts och berörda bered-

• Sida 46
•  Original

skapsmyndigheters uppmärksamhet fann utskottet att någon riksdagens åtgärd icke kunde främja motionens syfte. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag avslå motionen.

Vid 1956 års riksdag förelåg elva motioner om näringslivets lokalisering m. m. Även frågan om den statliga verksamhetens förläggning aktualisera- des ånyo i detta sammanhang.

I två likalydande motioner hemställdes sålunda att lokaliseringspolitiken, utöver möjligheten att vidtaga åtgärder för att stimulera företag att slå sig ner på platser, som från samhällets synpunkter tedde sig lämpliga, skulle utrustas med medel som gav samhället veto gentemot de större städernas ohämmade tillväxt. Motionärerna ansåg därför att möjligheterna att till- lämpa byggnadsregleringen i lokaliseringssyfte måste betydligt skärpas samt betonade att »staten borde föregå med ett gott exempel och bryta koncen- trationen av all statlig förvaltning till huvudstaden, som enbart tycks vara betingad av traditionella och icke längre sakliga motiv. De goda kommu- nikationerna gör det möjligt att placera ämbetsverk snart sagt var som helst i landet».

I en annan motion föreslogs, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle be— gära en utredning om principer och förutsättningar för en lokalisering av statliga ämbetsverk till annan plats än Stockholm. I motionen erinrades om att riksdagen vid flera tillfällen uttalat, att frågan om lokalisering borde prövas från fall till fall.

Kungl. Maj:ts beslut att tillkalla utredningsmän för omprövning av frågan om lokalisering av sjöfartsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen ger också vid handen att Kungl. Maj:t delar riksdagens uppfattning i detta spörsmål. Praktisk erfarenhet visar att olika statliga ämbetsverk och institutioner är mer eller mindre beroende av direkta och upprepade kontakter med departementen och med andra ämbets- verk liksom med civila myndigheter, enskilda organisationer, personalorganisa- tioner m. fl. För de ämbetsverk, som i högre grad är beroende av dessa kontakter, innebär en utflyttning större problem. Vid en prövning från fall till fall av loka- lisering förefinnes risk att dessa problem överdimensioneras, då man under om- p-rövningen inte har möjlighet att ställa olika ämbetsverks speciella kontaktfrågor i jämförelse med varandra. Då statsmakterna, som vid flera tillfällen uttalats och i handling praktiskt visats, är enstämmiga i sin uppfattning att en utflyttning av statliga ämbetsverk är att rekommendera, borde icke detta förhållande få inverka menligt på lösandet av huvuduppgiften: att åstadkomma en rationell lokalisering av förvaltningen. En mera allmän prövning av hela f-rågekomplexet skulle i av- görande grad underlätta .nödvändiga bedömningar av konsekvenserna av en ut- flyttning.

I yttrande över nämnda motioner framhöll arbetsmarknadsstyrelsen bl. a., att erfarenheterna av fortlöpande kontakter, som styrelsen haft med utred- ningarna om sjöfarts— och vattenfallsverkens förläggning, gett vid handen att frågan om ämbetsverkens lokalisering borde tas upp i ett större sam- manhang, samt anförde vidare:

• Sida 47
•  Original

Lämpligt vore att göra en genomgång av samtliga centrala ämbetsverk för att utröna och ta ställning till de skäl, som kan anföras för och emot en förläggning till annan plats än Stockholm. Prövningen borde göras såväl ur allmän lokalise— ringssynpunkt som med hänsyn till önskvärdheten av en rationell administra- tion och förvaltning.

Bankoutskottet ställde sig tveksamt till lämpligheten av att tillkalla en särskild allmän utredning med uppdrag att utreda frågan om ämbetsver- kens och övriga statliga institutioners förläggning, bl. a. därför att en så- dan utredning skulle bli mycket omfattande och snart kunna förlora i ak- tualitet. Utskottet väntade i stället, att Kungl. Maj :t fortsättningsvis i före- kommande fall skulle ägna frågan om ämbetsverkens och de statliga insti- tutionernas förläggning sin uppmärksamhet och, vidta erforderliga åtgär— der. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att avslå mo- tionen.

5. Lokaliseringen av vatten fallsstyrelsen

Frågan om vattenfallsstyrelsens förläggning aktualiserades i slutet av år 1965. I skrivelse den 8 november nämnda år föreslog nämligen vattenfalls- styrelsen, att en ny förvaltningsbyggnad för styrelsen skulle uppföras i Råcksta inom Stockholms stad. I ärendet inhämtades yttranden från bl. a. arbetsmarknadss-tyrelsen, som ansåg möjligheten att förlägga förvaltnings- byggnaden till ort utanför Stor-Stockholm böra närmare undersökas, in- nan ärendet slutligt avgjordes. Enligt styrelsen skulle en fortsatt kraftig expansion av näringslivet inom Stockholms-området kunna medföra så all- varliga samhällsproblem, att det kunde bli nödvändigt vidtaga ytterligare åtgärder för att begränsa företagsetableringen där.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för kommu- nikationsdepartementet den 21 december 1955 en särskild sakkunnig med uppdrag att i samråd med vattenfallsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen skyndsamt utreda frågan, huruvida vattenfallsstyrelsen lämpligen borde förläggas till annan ort än Stockholm. Med skrivelse den 3 mars 1956 av- lämnade utredningsmannen ett stencilerat betänkande i ämnet.

I betänkandet redovisades, att vattenfallsstyrelsen bestämt avstyrkt en förläggning till annan ort än Stockholm, medan arbetsmarknadsstyrelsen _— främst från lokaliseringspolitiska synpunkter -— funnit starka skäl tala för en utflyttning och därför tillstyrkt en omlokalisering. Utredningsmannen uttalade som sin mening, att även om det från allmänna lokaliseringspoli- tiska synpunkter kunde framstå som angeläget att styrelsen förlades till annan ort än Stockholm, en dylik förläggning måste anses medföra sådana nackdelar med avseende å styrelsens verksamhet, att den icke borde ske, allra helst som en förflyttning måste förutsättas taga flera år i anspråk. Utredningsmannen sade sig ha fäst betydande avseende vid arbetsmarknads-

• Sida 48
•  Original

frågorna och då främst rekryteringsmöjligheterna i fråga om personal med högre teknisk utbildning samt vid vattenfallsstyrelsens behov av mera per- sonliga kontakter med utomstående organ i huvudstaden.

I proposition nr 130 till 1956 års riksdag uttalade föredragande departe- mentschefen bl. a.

Frågan om näringslivets lokalisering har under senare år tilldragit sig allt större uppmärksamhet och de samhälleliga åtgärderna på detta område har ak- tiviserats. Objekten för lokaliseringspolitiken måste givetvis i lika mån gälla de statliga företagen och den statliga förvaltningen som det enskilda näringslivets tö- retag. Rent principiellt måste den meningen hävdas att valet av förläggningsort för såväl administrationen som för näringslivet måste ske utifrån ekonomiska och samhälleliga bedömningar. När det gäller frågan om lämplig plats för ny för- valtningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen, måste enligt min mening bedömningen ske mot bakgrunden av den föreliggande situationen för landets vattenkraftför- sörjning samt betydelsen härvidlag av vattenfallsstyrelsens verksamhet.

Enligt departementschefen tedde sig kraftförsörjningsläget såväl totalt som för vattenfallsverkets del ogynnsamt för en rad av år framåt. En för- läggning av vattenfallsstyrelsen till annan ort än Stockholm skulle i icke oväsentlig grad nedsätta verkets prestationsförmåga under själva flyttnings- tiden, och även på längre sikt kunde risk för sådan nedsättning tänkas före- ligga. Oavsett de lokaliseringspolitiska skäl, som kunde anföras för en ut- flyttning av vattenfallsstyrelsen, kunde departementschefen därför icke till— styrka en förläggning av vattenfallsstyrelsen till ort utanför Stor-Stockholm utan biträdde styrelsens förslag om en förläggning till Råcksta, som depar- tementschefen fann vara från lokaliseringspolitiska synpunkter lämpligt.

I särskilda motioner anfördes, att det förebragta utredningsmaterialet icke var av beskaffenhet att kunna läggas till grund för ett beslut i förläggnings- frågan. Motionärerna, som bl. a. ansåg att utredningsmannen fäst alltför liten vikt vid de sociala och befolkningspolitiska synpunkter som från sam- hällets sida borde anläggas, yrkade på en förnyad prövning av förläggnings- frågan.

Statsutskottet uttalade, att en under angivna betingelser verkställd ut- flyttning av vattenfallsstyrelsen till landsorten skulle innebära mycket all- varliga risker för landets kraftförsörjning. Enligt utskottet torde härvid— lag personalfrågan utgöra en avgörande faktor. Utskottet berörde i sam- manhanget väntad personalavgång efter ett utflyttningsbeslut, minskade re- kryteringsmöjligheter på annan ort än Stockholm särskilt beträffande per- sonal med högre teknisk utbildning och kvalificerad biträdespersonal samt svårigheter att på en ny förläggningsort anskaffa bostäder åt personalen. Enligt utskottet talade vidare vattenfallsstyrelsens behov av kontakter för bibehållande av nuvarande förläggningsort. Utskottet avstyrkte därför mo- tionerna och tillstyrkte bifall till propositionen. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

• Sida 49
•  Original

6. Lokaliseringen av sjöfartsstyrelsen

Enligt beslut av 1955 års riksdag sammanfördes fr. o. m. den 1 januari 1956 huvuddelen av de statliga förvaltningsuppgifterna på sjöfartens område till ett nytt ämbetsverk, sjöfartsstyrelsen. Frågan om styrelsens förläggning aktualiserades i samband härmed.

De särskilda sakkunniga. som föreslog inrättandet av ett sjöfartsverk, förutsatte att sjöfartsstyrelsen skulle förläggas till Stockholm. Vid remiss- hehandlingen av betänkandet uttalade emellertid arbetsmarknadsstyrelsen, att lokaliseringsfrågan borde förutsättningslöst undersökas och andra 10- kaliseringsmöjligheter än Stockholm övervägas.

Sedermera tillkallades särskilda utredningsmän med uppdrag att verk- ställa utredning angående sjöfartsstyrelsens förläggning. I ett den 14 febru- ari 1956 avgivet stencilerat betänkande redovisade utredningsmännen olika meningar i förläggningsfrågan. Sålunda förordade den ene utrednings- mannen, med hänsyn till lokaliseringspolitiska synpunkter, att sjöfarts- styrelsen skulle förläggas till annan stad än Stockholm. Den andre av- styrkte däremot, att styrelsen flyttades från Stockholm. Som skäl därför anfördes bl. a., att en sådan förflyttning skulle medföra betydande olägen- heter från både statens och sjöfartsnäringens synpunkter utan att några däremot svarande fördelar skulle vinnas. Övervägande antalet remissinstanser uttalade sig för att sjöfartsstyrelsen fortfarande skulle vara förlagd till Stockholm. Som huvudsaklig motivering anfördes att en utflyttning av ämbetsverket kunde väntas medföra bety- dande olägenheter från administrativa synpunkter. Vidare betonades de svårigheter som kom att uppstå i fråga om personalen. Arbetsmarknadssty- relsen ansåg emellertid, att en förläggning av sjöfartsstyrelsen till annan stad än Stockholm var så betydelsefull från allmänna lokaliseringssynpunk- ter. att betänkligheterna mot en dylik förläggning fick anses vara av mind- re vikt.

I statsverkspropositionen till 1957 års riksdag framhöll föredragande de- partementschefen i fråga om sjöfartsstyrelsens förläggning, att han fann det från allmänna synpunkter önskvärt att från Stockholm avlasta sådan förvaltningsverksamhet, som utan betydande olägenhet kunde bedrivas på annat håll, samt anförde Vidare:

En alltför stark koncentration av de centrala organen till huvudstaden är bl. a. av befolkningspolitiska och samhällsekonomiska skäl olämplig och bör inte främ- jas. Det bör därför eftersträvas att förlägga såväl statliga som enskilda institu- tioner och företag till andra orter än Stockholm. Det är emellertid icke möjligt att bortse från att en förläggning av en central verksstyrelse till plats utanför hu— vudstaden medför vissa olägenheter. Sålunda torde tidsutdräkt i arbetet samt ökade rese- och telefonkostnader icke kunna undvikas för styrelsen eller för de talrika centrala organ av olika slag som finnes i Stockholm och som behöver uppe- hålla en mera intim kontakt med styrelsen. Vad särskilt angår sjöfartsstyrelsen må framhållas, att detta ämbetsverk uppkommit genom sammanslagning av för-

• Sida 50
•  Original

valtningsenheter, vilka sedan gammalt varit förlagda i Stockholm. Det kan vidare erinras om att sjöfartsverket redan är starkt decentraliserat. Sålunda finns i Stock- holm endast de delar av verket — omfattande knappt en tiondel av verkets hela personal — vilka med hänsyn till behovet av snabb och fortlöpande kontakt med andra myndigheter m. fl. icke lämpligen bör vara förlagda till annan ort. Ett yt- terligare skäl för att bibehålla styrelsen i Stockholm är att lokaler för densamma här står till förfogande, medan på andra platser som kan komma i fråga, ganska omfattande ny- eller ombyggnadsföretag skulle erfordras.

De skäl som sålunda kan anföras beträffande spörsmålet om sjöfartsstyrelsens förläggning, är enligt min mening icke tillräckliga för ett slutligt ställningstagande i den ena eller andra riktningen. De med förläggningsfrågan sammanhängande pro- blemen är i viss utsträckning av generell natur. Jag anser därför att frågan bör anstå tills vidare för att upptagas i samband med en allmän utredning om loka- lisering av statliga ämbetsverk.

Riksdagen gjorde ingen erinran mot departementschefens uttalanden.

7. 1955 års långtidsutredning

I sitt betänkande »Balanserad expansion» (SOU 195653) framhöll 1955 års långtidsutredning, att den snabba tillväxten av tätorternas inklusive stä- dernas befolkning var ett av de dominerande dragen i de senaste årtiondenas utveckling, och diskuterade de problem, som aktualiserades härigenom. Ut- redningen anförde bl. a. följande.

Denna utveckling har motsvarats av ett stadsbyggande, som omfattat bostäder, vatten och avlopp, gator och vägar, distributionsanläggninga—r, skolor, sjukhus samt andra sociala och kommunala anläggningar. Till större delen är dessa 'm- vesteringar en följd av den allmänna befolkningstillväxten i landet och den all- männa standardstegringen. Men till en betydande del förklaras de av en omlo- kalisering av befolkningen samt av de speciella behov av byggnader och anlägg- ningar, som uppstår i en tätort. Enligt långtidsut-redningens beräkningar angåen- de den yrkesverksamma befolkningens tillväxt och fördelning på olika näringar kommer denna urbaniseringsprocess att fortsätta med ungefär samma styrka un- der det närmaste årtiondet. Utredningen räknar med att antalet yrkesutövare in- om stadsnäringarna kommer att stiga med omkring 350 000 personer under det närmaste årtiondet eller med närmare 15 procent. Hur denna tillväxt av befolk- ningen kommer att fördela sig på orter av olika storlek blir beroende av en rad lokaliseringsfaktorer. Att döma av hittills gjorda erfarenheter kommer dock de största städerna, Stockholm, Göteborg och Malmö att dra till sig åtminstone en oförändrad andel av tätorternas befolkning. Enbart för Stor-Stockholm kan detta komma att innebära en tillväxt med 150 000 personer inom loppet av tio år.

Kostnaden för anpassningen till bilismen blir särskilt hög i de största städerna, där bebyggelsen breder ut sig i allt vidare cirklar kring en gammal stadskärna. Gatuområdet i denna kärna blir för trångt för att uppta den snabbt växande bil- trafiken. Den kollektiva trafiken med bussar och spårvagnar fångas upp i bil- köerna med kostnadsökningar som följd eller tvingas ned i mycket dyrbara an— läggningar under jord, såsom fallet är i Stockholm. Ett särskilt problem skapar parkeringen av bilar i innerstaden. Gatorna blir överfyllda med bilar och man tvingas anlägga parkeringsutrymmen utanför gatumark.

• Sida 51
•  Original

De största städerna tenderar att växa i snabb takt och detta får till följd en stark ansvällning av de där lokaliserade investeringsbehoven. Det är också uppen- bart att bilismens genombrott starkt ökat investeringskostnaderna just i storstä- derna. Stockholm intar därvid en särställning. Man har visserligen inte någon säker grund för påståendet, att på lång sikt driftkostnaden för en storstad som Stockholm, särskilt med hänsyn till kostnaderna för trafiken, blir större än för mindre städer eller en ännu mera spridd bebyggelse; fördelarna av storstadskon- centration kan i varje fall överväga extrakostnaderna. Avgörande för hur man ser på storstaden som miljö blir kanske i stället främst andra, sociala, organisatoriska och kulturella synpunkter.

Långtidsutredningen fann det uppenbart, att stora svårigheter skulle komma att bestå under lång tid framåt att tillräckligt snabbt anpassa en storstad som Stockholm med alla dess anläggningar till en snabbt växande befolkning och trafik. Bristen på balans mellan kapitalutrustning och stor- stadens växande behov ledde enligt utredningen fram till frågan, om det inte var önskvärt att söka dämpa takten i de största städernas och speciellt Stor-Stockholms tillväxt. Utredningen diskuterade tre olika möjligheter för att åstadkomma en sådan dämpning.

1. Man kan låta kostnaderna för expansionen i samma grad som i andra kom— muner komma till uttryck i skatter och därmed i levnadskostnader.

2. Man kan understödja utvecklingen av andra städer och regioner, så att de blir mera attraktiva i förhållande till storstadsmiljön; man kan för övrigt redan iakttaga en tendens hos den större industri-en att dra sig bort från Stor-Stockholm, i varje fall d-ess centrala delar.

3. Från statens sida kan man medverka till en decentralisering genom att flytta ut vissa delar av den centrala, civila och militära verksamheten till orter utanför Stockholm. Själva flyttningen kan givetvis skapa svårigheter för personalen. Er- farenheter från andra länder och från de svenska storföretagen tyder emellertid på att man överskattat de organisatoriska olägenhet-erna av en viss lokal dec-en- tralisering av de förvaltande, utredande och affärsdrivande organen. Utvecklingen av kommunikationerna och särskilt telekommunikationerna bör underlätta en ut- veckling i denna riktning.

Enligt långtidsutredningens mening borde sålunda tillväxten av Stor- Stockholms befolkning kunna påverkas av en ändamålsenlig lokaliserings- politik för administration och enskilda företag. Innebörden och konsekven- sen av de antydda problemställningarna borde klarläggas genom ingående utredningar, som skulle kunna leda fram till konkreta förslag.

Långtidsutredningens betänkande remitterades till ett betydande antal myndigheter m. m. I vissa yttranden diskuterades frågan om den statliga verksamhetens lokalisering.

Synpunkterna att staten borde medverka till en decentralisering biträd- des av överbefälhavaren, som i sammanhanget erinrade om att de militära förbanden i mycket stor utsträckning dragits bort från Stockholm.

Arbetsmarknadsstyrelsen anknöt till långtidsutredningens tanke att de— centralisera statsförvaltningen genom utflyttning av den centrala, civila och militära verksamheten till orter utanför Stor-Stockholm. Styrelsen fann

• Sida 52
•  Original

det angeläget att utredningsarbetet om storstädernas begränsning omedel- bart upptogs.

Kanslern för rikets universitet betonade angelägenheten av att icke i allt- för hög grad koncentrera den akademiska undervisningen till storstäderna. En spridning av densamma borde enligt kanslerns mening eftersträvas.

Sveriges Akademikers Centralorganisation anförde i avgivet remissytt- rande:

En dämpning av takten i storstädernas och särskilt Stor-Stockholms expansion kan ur många synpunkter te sig önskvärd och .nödvändig. Däremot ter det sig tveksamt om det är möjligt att genomföra en decentralisering genom att flytta ut vissa delar av den civila och militära administrationen. Det torde i och för sig vara mera ändamålsenligt att främja en utflyttning av större sammanhängande för- valtningsområden, eventuellt —— som skett i andra länder — förlägga hela den centrala civila och militära administrationen till en annan ort än rikets största stad.

8. Lokaliseringspolitisk debatt efter lokaliseringsutredningens tillkomst

I motion till 1957 års riksdag föreslogs att riksdagen i samband med he— handlingen av frågan om sjöfartsstyrelsens förläggning måtte uttala som sin mening, att en allmän utredning om lokaliseringen av statliga ämbets- verk borde komma till stånd utan dröjsmål samt att densamma på ett all- sidigt sätt jämväl borde klarlägga de fördelar och olägenheter som skulle vara förbundna med ett centrum utanför Stockholms-området för en vä- sentlig del av statsförvaltningen.

Enligt motionen bildade koncentrationen av bebyggelse och folkmängd till Stor-Stockholm på flera olika sätt ett ogynnsamt inslag i samhällsut- vecklingen. Då folkökningen i Stockholm till icke oväsentlig del både di- rekt och indirekt berodde på den växande statliga förvaltningen, låg det enligt motionen nära till hands att staten i sin egen verksamhet beaktade lokaliseringssynpunkterna. Rörande lokaliseringspolitikens utformning på det statliga området ställde sig motionären avvisande mot tanken på en spridning av förvaltningsorganen ut till ett flertal mindre städer och sam- hällen. Kommunikationer och samverkan inom förvaltningen skulle i hög grad försvåras och möjligheterna för utomstående att hålla kontakt med de olika ämbetsverken stöta på nästan oöverkomliga svårigheter. Enligt motionären skulle dock de största svårigheterna möta för personalens del. Befarade brister i de anställdas trivsel skulle ogynnsamt återverka på både arbetsresultat och rekryteringsmöjligheter. Som alternativ till en sprid- ning anvisade motionen möjligheten att såsom ett komplement till huvud- staden bygga upp ytterligare ett förvaltningscentrum.

I utlåtande över motionen tillstyrkte arbetsmarknadsstyrelsen en ut- redning om lokaliseringen av statliga ämbetsverk.

• Sida 53
•  Original

Statens organisationsnämnd uttalade, att man vid en allmän utredning om lokalisering av statliga ämbetsverk —— utöver ett alternativ innefattande ett centrum utanför Stockholms-området för väsentliga delar av statsför- valtningen _ möjligen även borde utreda alternativ, innefattande ett fåtal dylika centra. Om utredningen skulle visa, att lokalisering av ämbetsverk enligt något av dessa alternativ skulle vara gynnsam, återstod det säker- ligen svårbemästrade problemet, hur denna lösning skulle förverkligas. I utredningsdirektiven borde därför enligt organisationsnämndens mening ingå att i ett sådant fall dels undersöka realiserbarheten i förhållande till andra alternativ, dels ange ett tämligen detaljerat förslag till skapande av ett nytt förvaltningscentrum, innefattande bl. a. tidsprogram, finansierings- plan (inkluderande även bostadsbyggande m. m.) samt plan för utnyttjande av friställda lokaler i Stockholm.

'Den 5 april 1957 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdeparte— mentet att tillkalla utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning rörande lokaliseringen till orter utanför Stockholms-området av statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet. Med anledning härav fann banko— utskottet att syftet med den nyssnämnda motionen kunde bliva tillgodosett genom den beslutade utredningen och hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Under den tid lokaliseringsutredningen arbetat med problemen avseende den statliga verksamhetens förläggning har debatten i ämnet från tid till annan varit förhållandevis livlig. De förslag till omlokaliseringar, som ut— redningen framlagt, har remitterats och i remissyttrandena har berörda myndigheter så gott som genomgående anfört skäl mot utflyttning av unge- fär samma innebörd som de i det föregående redovisade uttalandena. Ofta har också framhållits, att lokaliseringsutredningen ej tillräckligt eller ej alls uppmärksammat frågan om den statliga lokaliseringspolitikens mål- sättning, och det har ifrågasatts, huruvida icke en koncentration till stor- stadsregioner från samhällelig synpunkt vore att föredraga framför en ökad spridning inom landet av sysselsättningsmöjligheterna.

I en studie rörande näringslivets strukturproblem »Samordnad närings- politik», som under år 1961 publicerats av en inom landsorganisationens utredningsavdelning tillsatt arbetsgrupp, har även arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken uppmärksammats.

Arbetsgruppen anger några huvuddrag i vad som benämnes en från struk- tursynpunkt rationell lokaliseringspolitik.

Huvuduppgiften för en sådan lokaliseringspolitik bör främst vara att uppmuntra till en koncentrering av näringslivet till de expansiva områdena inom landet. In- om dessa torde i sin tur de relativt stora tätortsgrupperingarna vara de som er- bjuder de största fördelarna från lokaliseringssynpunkt. För närvarande bedrivs från myndigheternas sida en lokaliseringspolitik, som syftar till att motarbeta en

• Sida 54
•  Original

nyetablering och expansion av industriföretag inom våra största befolkningsom- råden, Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. Företag, som redan är eta- blerade där, stimuleras att omlokalisera sig till andra delar av landet. Denna lo- kaliseringsverksamhet torde icke vara grundad på rationella samhällsekonomiska överväganden. Sådana områden med stora köpstarka marknader och goda för- bindelser med landet och världen i övrigt torde vara synnerligen lämpliga som lokaliseringsort för många slag av industriell och annan verksamhet. Härmed är dock inte sagt att företagen bör koncentreras till de centrala delarna av dessa om- råden. Inom dessa områden bör tvärtom en jämnare spridning mellan innerkär- nan och ytterområdena eftersträvas, men detta är närmast en uppgift för region— planeorganen att åstadkomma.

Vad gäller lokaliseringen av samhällets egna organ och företag under- stryker arbetsgruppen betydelsen av att samhället vid utläggandet av egna anläggningar följer principer, som befordrar en så rationell struktur som möjligt inom näringslivet som helhet, därvid i det föregående återgivna riktlinjer för den allmänna lokaliseringspolitiska verksamheten anses i stort sett kunna följas.

Beträffande de områden av landet, som inte i sig själva är tillräckligt lockande för att dra till sig ny företagsamhet och där det ej heller från sam- hällets sida skulle vidtas några speciella lokaliseringspolitiska åtgärder för att få till stånd ny företagsamhet, anför arbetsgruppen:

Detta innebär inte, att dessa områden skulle bli helt öde. Tvärtom kommer många människor att 'bo kvar och även finna sin utkomst där. Genomsnittligt torde de dock bli betydligt glesare bebyggda än övriga delar av landet. Det kan förväntas att stora problem kan uppstå för dessa områden att bygga upp och fi- nansiera en kollektiv service som är jämförbar med vad som är normalt för lan- det som helhet. Här måste då staten ingripa och bära en betydande del av kost— naden »för den sociala servicen såsom kommunikationer, skolor och sjukhus.

• Sida 55
•  Original

KAPITEL 4

Lokaliseringspolitiska åtgärder i utlandet avseende statlig verksamhet

De problem, som sammanhänger med en stark tillväxt hos vissa storstäder och en samtidig avfolkning eller utglesning av andra områden, synes vara aktuella inom de allra flesta industriländer i världen. I Västeuropa, Amerika och Asien pågår sedan decennier en diskussion om dessa företeelser och om de lokaliseringspolitiska åtgärder som bör vidtagas, bl.a. för att lätta trycket på storstädernas trafikapparat, sociala anläggningar och bostads- marknad samt för att stimulera och utveckla vissa områden.

De mest omfattande samhälleliga lokaliseringsåtgärderna utomlands sam- manhänger med det enskilda näringslivets, i synnerhet de stora industriföre- tagens, dispositioner. Åtgärderna har således främst syftat till att intressera större och mindre företag för utflyttning till eller nyetablering i sådana om- råden, som av olika anledningar ansetts behöva stimulans genom nya arbets- tillfällen och befolkningstillskott. Genom näringsgeografiska och demogra- fiska utredningar, översiktlig planering, investeringar i kommunikations- medel, såsom vägar, järnvägar, hamnar osv., har man sökt underlätta en lokalisering av olika företag till nämnda områden. Lokaliseringsutredningen har emellertid med hänsyn till sitt uppdrag icke anledning att närmare ut- veckla dessa problem.

I detta sammanhang vill lokaliseringsutredningen därför endast ge en allmän bild av de samhälleliga lokaliseringsåtgärder utomlands, som mera direkt tagit sikte på den statliga verksamheten. Det torde nämligen vara onödigt att ge en fullständig redovisning från olika länder beträffande sådan central statlig verksamhet, som antingen flyttats ut från huvudstäderna eller från början lokaliserats till andra orter. En sådan fullständig inventering skulle knappast bli särskilt givande, då omfattningen av central statlig verk— samliet, som är förlagd utanför huvudstäderna, oftast är obetydlig och då den statliga förvaltningens organisation i de flesta länder är så olik den svenska, att några jämförelser knappast är möjliga. Lokaliseringsutredning- en har därför valt att endast ge en exemplifiering av olika länders åtgärder rörande den statliga verksamhetens förläggning. Huvudvikten har därvid lagts vid sådana företeelser, som synes erbjuda vissa möjligheter till jämfö— relse med svenska förhållanden. Exemplifieringen grundar sig bl.a. på ma— terial, som utredningen kunnat inhämta genom de svenska beskickningarna.

• Sida 56
•  Original

1. Danmark

I Danmark har ganska nyligen till-satts en statlig utredning med i stort sett samma uppgifter som lokaliseringsutredningen. Några åtgärder för omlo- kalisering av statlig verksamhet synes icke ha vidtagits.

2. Norge

Ett par centrala statliga institutioner har förlagts utanför Oslo. Sålunda är fiskeridirektoratet placerat i Bergen. Vidare har det norska sjökarteverket lokaliserats till Stavanger och »Norges geologiske undersökelse» till Trond- heim. Beslutet om sistnämnda utflyttning fattades av stortinget år 1957 efter långvariga undersökningar och diskussioner. I Trondheim fanns tidi- gare institutionerna >>Geofysisk malmletning» samt »Statens råstofflabora- torium» och stortingsbeslutet förutsatte en sammansmältning av »Norges geologiske undersökelse» med dessa organ. Antalet anställda torde efter ut- flyttningen och omorganisationen uppgå till ett hundratal personer, varav omkring hälften har vetenskaplig utbildning.

En särskild kommitté under finansdepartementet, det s. k. utflyttnings- utvalget, har till uppgift att undersöka möjligheterna till ytterligare ut— flyttning från Oslo av statlig verksamhet. Några förslag härom har kom- mittén emellertid icke framlagt.

3. Finland

Möjligheterna att omlokalisera statlig verksamhet i Finland har under- sökts av den s.k. riksplaneringskommissionen, som i slutet av år 1962 framlade förslag om utflyttning från Helsingfors av sex centrala statliga verksamhetsgrenar. Redan i mars 1963 avgav regeringen proposition i ären- det. I denna proposition anfördes bl. a. följande.

Såsom rikets huvudstad är Helsingfors förläggningsort för landets lagstiftnings- organ, den högsta verkställande makten och centralförvaltningen samt de högsta domstolarna. Huvudstaden har även blivit ett centrum för landets industri, handel, samfärdsel och kulturliv. Isynnerhet under de senaste decennierna har Helsing- fors stad och kommunerna i dess omgivning vuxit och utvecklats kraftigare än landets övriga delar. En alltför stor koncentration av landets andliga och ma- teriella kraftresurser till en ort kan likväl icke med hänsyn till hela landets intresse anses riktig och även för Helsingfors stad har den snabba ökningen av dess invånarantal redan medfört många svårigheter. För främjande av samhällets sunda utveckling finner Regeringen det därför nödigt att skyndsamma åtgärder vidtagas för en utjämning av olikheterna i fråga om utveckling och för främ- jande av en jämnare fördelning av kraftresurserna mellan landets olika delar. För att detta syfte skall uppnås erfordras en målmedveten decentralisering på många olika områden. Då administrativ verksamhet har en upplivande verkan på det ekonomiska och kulturella livet på vederbörande ort, är decentralisering av för-

• Sida 57
•  Original

valtningen ett medel, genom vilket utvecklingen av landets olika delar kan främjas.

Decentraliseringen av förvaltningen och i anslutning därtill placeringen av de inom förvaltningen verksamma tjänstemännen i landets olika delar kan genom- föras på olika sätt. Genom decentralisering av avgöranderätten kan förvaltnings- uppgifter och självständig beslutanderätt i större utsträckning än tidigare över- föras på distrikts- och lokalförvaltningen, varigenom en utvidgning av centralför- valtningen undvik-es. Då ett nytt ämbetsverk på grund av de ökade administrativa uppgifterna grundas, bör en utredning verkställas om var det lämpligast borde placeras. Dessa åtgärder kan likväl icke anses vara tillräckliga, utan bör man även eftersträva en förflyttning av de nuvarande administrativa ämbetsverken från Helsingfors till andra orter. Då sådana förflyttningar överväges, bör principen vara, att åtgärden icke för det förflyttade ämbetsverkets verksamhet medför så- dana bestående olägenheter, som är större än de allmänna fördelarna av flytt— ningen. Den alltmer utvecklade järnvägs-, landsvägs— och flygtrafiken samt auto- matiseringen av telefonväsendet minskar de svårigheter en flyttning förorsakar för ämbetsverkets arbete. Likaså är det till fördel för de förflyttade ämbetsverkens verksamhet, om flera ämbetsverk med ett omfattande inbördes samarbete för— flyttas till samma ort samt om förflyttningen sker till en ort, där ämbetsverk på samma eller närstående områden redan tidigare är förlagda.

Regeringen anser att förflyttningen av administrativa ämbetsverk från Helsing- fors borde genomföras i etapper, varvid man genom de första förflyttningarna kunde erhålla erfarenheter för senare flyttningar. Därför har Regeringen denna gång utarbetat ett lagförslag, enligt vilket folkpensionsanstalten, kolonisationssty- relsen, försäkringsdomstolen och statens olycksfallsbyrå skulle förflyttas till Kuo— pio stad samt statens frökontrollanstalt och statens lantbrukskemiska laborato- rium till Jokioinen kommun. Det under statens olycksfallsbyrå lydande krigs- olyeksfallsarkivet borde förflyttas tillsammans med ämbetsverket.

Av de ämbetsverk, som enligt förslaget skulle flyttas till Kuopio, berör kolonisa- tionsstyrelsens nuvarande verksamhet i huvudsak norra Finland. Folkpensions- anstalten, försäkringsdomstolen och statens olycksfallsbyrå har åter på grund av sina till socialförvaltningen hörande likartade verksamhetsområden mycket samarbete med varandra. Allmänhetens kontakt med dessa ämbetsverk sker till stor del genom postens eller de lokala myndigheternas förmedling. Vid de äm- betsverk, som skulle överflyttas till Kuopio, arbetar f. n. över 1 200 personer.

I propositionen ingick också förslag till lag om förflyttning av ovan- nämnda ämbetsverk och inrättningar från Helsingfors. I lagförslaget anges att anslag för uppförande av ämbetslokaler och bostäder skall upptagas i statförslaget samt att personal vid de verksamhetsgrenar, som skall flyttas, skall erhålla ersättning för flyttnings- och resekostnader. Riksdagen eller något av dess utskott har i oktober 1963 icke tagit ställning till proposi— tionen.

4. Nederländerna

I Nederländerna är 47 procent av befolkningen bosatt inom den västra de— len av landet, dvs. ett jämförelsevis litet område söder och väster om Ijssel

• Sida 58
•  Original

Meer och norr om Maas. Ännu starkare är befolkningskoncentrationen in— om ett delområde av västra Nederländerna, som kallas Randstad Holland och som omfattar de i cirkel liggande städerna Rotterdam, Haag, Haarlem, Amsterdam och Utrecht med mellanliggande samhällen. Inom detta område, som upptar ungefär samma areal som Stor-Stockholm, bodde den 1 januari 1960 omkring 36 procent av Nederländernas befolkning, dvs. omkring fyra miljoner invånare.

År 1951 tillsatte chefen för återuppbyggnads— och bostadsministeriet »Ar- betskommittén för Västra Nederländerna». Kommittén bestod av represen— tanter för de statliga myndigheterna samt ombud för de tre provinserna i västra Nederländerna och de tre största städerna. Enligt direktiven ålåg det kommittén att utarbeta en sammanfattande rapport över de problem, som sammanhänger med den nuvarande och framtida utvecklingen inom de västra provinserna samt att framlägga förslag till åtgärder. I ett betän- kande, som offentliggjordes 1957, framlade kommittén följande huvudprin— ciper för det fortsatta planeringsarbetet:

Historiskt utbildade centra skall bibehållas såsom geografiskt åtskilda tyngd- punkter;

jordbruksområdena mellan dessa tyngdpunkter skall bibehållas såsom utrymmes— reserv; samt

överbefolkningsproblemen inom Randstad Holland och landets västra delar i övrigt skall lösas genom »expansion utåt», dvs. lokaliseringar till orter i övriga delar av landet.

Efter särskilt utredningsarbete inom statliga planeringsorgan fick arbets— kommittén i uppdrag att i samråd med berörda kommunala myndigheter utarbeta ett översiktligt förslag till planering inom vissa områden belägna utanför landets västra delar. År 1961 framlade kommittén ett första förslag, som berörde provinserna Groningen, Friesland och Drenthe i norra delen av Nederländerna.

I september år 1960 framlade regeringen ett memorandum angående till- varatagandet av utrymmena i Nederländerna, vilket var avfattat på grund- val av en inom den statliga planeringsnämnden gjord undersökning. Rege- ringens riktlinjer med avseende på den regionala planeringen i Nederlän- derna är sammanfattningsvis:

Vidare utbyggand'e av Randstad för främjande av viss verksamhet inom detta område;

stimulerande åtgärder för de områden, vilka erbjuder problem; samt främjande av utveckling och folkökning i de övriga områdena utanför Randstad Holland.

För att förverkliga dessa syften uppställdes följande handlingsprogram:

S ysselsätfningsomrdden.

Fortlöpande planering av en med moderna hjälpmedel utrustad landsbygd för möjliggörande av en effektiv produktion inom jordbruket;

• Sida 59
•  Original

fortlöpande förbättring av expansionsmöjligheterna för företag, i synnerhet industri- och serviceverksamhet inom Randstad Holland för att ge arbetstillfällen; samt

lokalisering av industri- och serviceföretag inom undersysselsatta områden i hela landet, varvid vederbörlig hänsyn skall tagas till behovet av effektiv regional koncentration.

Bostadsområden.

Främjande av goda stadsplaner, som tar hänsyn till kommande utveckling och utrymmesbehov;

planering av lämpliga och välbelägna områden för bostadsändamål på lands- bygden utanför de större städerna;

bevarande av en väl avvägd bebyggelse inom Randstad Holland med framhä- vande av historiskt utbildade centra såsom geografiskt åtskilda tyngdpunkter sam- tidigt som man främjar en expansion utåt; samt

främjande av en rationell organisation av olika stadscentra, varvid hänsyn skall tagas även till den omgivande landsbygdens behov från ekonomisk, social och kulturell synpunkt.

Åtgärder inom trafikväsendet. Vattenleder och vägar anpassas genom statliga och regionala åtgärder, så att kommunikationerna kommer i överensstämmelse med planeringen i stort. Åtgär- derna skall främst syfta till att stimulera och utveckla olika områden och nybil- dade centra.

Rekreationsområden.

Bevarande och utvidgning av lämpliga och väl utrustade rekreationsområden. Särskild omtanke skall ägnas åt det fåtal ännu sammanhållna geografiska arealer, som är disponibla som fritidsområden;

anordnande av nya stora rekreationsanläggningar för stadsbefolkningen inom eller i nära anslutning till bostadsbebyggelsen i de s. k. buffertområdena i Rand- stad Holland; samt

skapande av möjligheter till aktiv rekreation (sport o. dyl.).

Den centrala statsförvaltningen i Nederländerna är i hög grad koncen- trerad till Haag. Några viktiga förvaltningsorgan är emellertid förlagda till andra orter. Sålunda finns centralbanken, postsparbanken, riksförsäkrings- banken samt ett veterinärinstitut i Amsterdam, myntverket, de centrala or- ganen för järnvägarna, jordbruket och skogsförvaltningen i Utrecht, ett veterinärinstitut i Rotterdam, vissa avdelningar av uppbördsverket i Apel- doorn samt det ena av landets två postgirokontor i Arnhem (i östra delen av landet). Av denna exemplifiering framgår att vissa statliga förvaltningsor- gan inte endast är förlagda utanför Haag utan även utanför Randstad Hol- land.

Till de åtgärder, som skall övervägas för att främja utvecklingen i landet utanför de västra områdena, hör också lokalisering eller förflyttning av stat- liga myndigheter. År 1960 tillsatte bostadsministern »Kommittén för loka- lisering av statliga myndigheter». Med utgångspunkt från att regeringen allt

• Sida 60
•  Original

framgent skulle komma att ha sitt säte i Haag, gavs kommittén direktiv att

igångsätta en undersökning om hur en utflyttning av en del av den statliga för— valtningen skulle inverka på utrymmesproblemen i de västra delarna av Neder- länderna (särskilt vad gäller Haagområdet) samt på utvecklingen i de övriga lands- delarna, därvid kommittén även skulle undersöka vilka funktionella olägenheter, som en utflyttning skulle kunna medföra för den statliga förvaltningen liksom eventuella olägenheter för de anställda;

inrikta ifrågavarande undersökningar på vissa kategorier av statliga förvalt- ningsgrenar, varvid avseende skulle fästas vid verksamhetsgrenarnas behov av kontakt med ministerierna; samt

på grundval av gjorda undersökningar avge ett principförslag beträffande de riktlinjer, som bör följas vid utflyttning av statliga myndigheter från landets västra delar (särskilt från Haagområdet), därvid förslag om möjligt också skulle avges beträffande sådana myndigheter, som enligt riktlinjerna bör komma ifråga för omlokalisering.

Lokaliseringskommitténs betänkande har överlämnats till bostadsminis— tern men har icke offentliggjorts. Följande har dock tillkännagivits i ett pressmeddelande:

Kommittén anser, att en förflyttning av vissa statliga myndigheter är möjlig och finner att en dylik förflyttning avgjort skulle medverka till en avlastning för Haagområdet.

I betänkandet har enligt vad som kunnat inhämtas ett antal frågeställ- ningar av allmän innebörd blivit belysta, vilka måste beaktas i samband med genomförande av omlokaliseringar. Kommittén har framfört vissa förslag, vilka regeringen hänskjutit till en mindre arbetsgrupp för fortsatt bered- ning. Det åligger denna arbetsgrupp att förelägga regeringen konkret utarbe- tade planer.

Det fortsatta arbetet synes komma att inriktas på utflyttning av vissa förvaltningsorgan till ett begränsat antal orter utanför landets västra de- lar. Av praktiska skäl är det knappast troligt att någon särskild ort utbyg- ges till speciell »skrivbordsstad», vilket tidigare diskuterats.

Ifråga om det högre undervisningsväsendet kan noteras att två av tre statliga universitet finns inom Randstad, liksom flertalet av övriga större universitet och högskolor. Antalet studerande vid högskolor och universitet inom Randstad uppgick den 1 april 1962 till omkring 33 000 medan högre undervisningsanstalter utanför Randstad hade sammanlagt 10 686 stude- rande fördelade på följande universitet och högskolor:

Det statliga universitetet i Groningen (norr om Ijsselmeer) 3 732 studerande Det katolska universitetet i Nijmegen (öster om Randstad) 3 371 >> Den nyinrättade tekniska högskolan i Eindhoven (i söder,

nära gränsen till Belgien) 1 342 >> Handelshögskolan i Tilburg (i söder, nära gränsen till

Belgien) 1 023 >> Lantbrukshögskolan i Wageningen (öster om Randstad) 1218 :>

• Sida 61
•  Original

Forskningsinstitut och försöksanläggningar finns huvudsakligen i uni- versitetsstäderna.

Frågan om en jämnare fördelning över landet av universitet och högre teknisk utbildning har utretts av två kommittéer. I enlighet med förslag från dessa utredningar beslöts år 1961, att en tredje teknisk högskola skulle inrättas i Twente i den östra delen av landet nära Enschede. Högskolan beräknas kunna börja _sin verksamhet under loppet av år 1964.

5. Frankrike

Tillväxten av Paris—området, som nu omfattar cirka sju miljoner invå- nare, har under senare år varit föremål för diskussioner och utredningar. I juni månad är 1955 tillsattes sålunda den s.k. Surleau—kommittén för »de- centralisering av ämbetsverk och institutioner av vetenskaplig och teknisk natur». Någon decentralisering i förvaltningsrättsligt avseende torde emel- lertid inte avses med direktiven. Kommittén har i varje fall endast sysslat med rent geografiska decentraliseringsspörsmål. Förutom detta sitt utred- ningsuppdrag fick kommittén i uppgift att fungera som tillståndsgivande instans i vad avser byggnadstillstånd inom Paris.

Statsförvaltningen i Frankrike är väsentligt mycket starkare koncentrerad än i exempelvis Sverige på grund av den svaga provinsiella självstyrelsen. Detta förhållande understrykes ytterligare genom kommunikationsnätets utformning. Trafiklederna utgår i allmänhet radiellt från Paris, medan den interregionala samfärdseln i periferin är svagt utvecklad. Landet är in- delat i departement, som bildades år 1789 efter måttstocken att ett departe- ment skulle kunna passeras på en dagsresa med häst och vagn. I dagens läge är departementen för små för att bära upp en mera självständig regional organisation och de styrs därför i det mesta från ministerierna i Paris. Ifråga om vissa förvaltningsgrenar har man emellertid på senare tid sökt åstadkomma en partiell utflyttning från huvudstaden genom att upprätta regionala kontor, som i regel omfattar fem eller sex departement. Detta gäller exempelvis beträffande post- och telegrafverket, som på detta sätt indelat Frankrike i 20 regioner med säte för den regionala direktionen i den mest betydelsefulla orten inom respektive område. Arrangemanget gäller utom telegramtrafik och vanlig postverksamhet också postgirorörelsen, vil- ken därför är mer decentraliserad i Frankrike än i många andra länder. Även dessa nyare regionorgan är visserligen underställda centrala direktio- ner inom ministerierna i Paris, men storregionerna har möjliggjort en be- tydande decentralisering.

Surleau-kommitténs arbete har fram till slutet av år 1958 huvudsakligen bestått i att upprätta ett inventarium över sådana statsägda eller av staten kontrollerade institutioner av industriell, vetenskaplig, kulturell, social och kommersiell natur, vilka skulle kunna förläggas till landsorten. Man har

• Sida 62
•  Original

funnit det mest realistiskt att i första hand koncentrera arbetet på sådana institutioner av självständig karaktär. Dessa förutsätter dock i allmänhet samarbete med universitet på förläggningsorten. De franska universitetsre— surserna är starkt koncentrerade till Paris. Inte mindre än 45 procent av landets studenter är knutna till Paris-universitetets olika avdelningar. Det finns dock 15 landsortsuniversitet och man har i vissa fall också lyckats genomdriva utflyttningar av ovannämnd art till något av dem. Såväl uni- versiteten som respektive orter har därigenom fått en välbehövlig stimu- lans. Man har också försökt att flytta vissa statliga industrier, t.ex. det franska tobaksmonopolet, från Paris-området. Därvid har man dock kom- mit i kollision med personalens anställningsvillkor, vilka icke innefattar flyttningstvång men väl garanti beträffande anställning vid företaget. I övrigt anser man det också möjligt att flytta vissa militära depåer och an- läggningar. I den s.k. Surleau-rapporten, som underställdes regeringen år 1957, upptogs i inventarieförteckningen i huvudsak ett 50-tal fabriker och laboratorier, varibland en del tillhörande försvaret. Förteckningen är hem- ligstämplad. I rapporten förutses, att förflyttningen av nämnda institutioner till landsorten skall ske under en övergångsperiod på 10 år.

Genom en förordning är 1959 permanentades Surleau-kommittén inom ra- men för »Commissariat General du Plan», som är direkt underställt pre- miärministern. Kommitténs uppdrag utsträcktes genom denna förordning till att omfatta administrativa organ. Vidare fick den i uppgift att granska alla ansökningar om byggnadstillstånd avseende vissa institutioner. Enligt vad lokaliseringsutredningen kunnat inhämta har kommittén i huvudsak ägnat sig åt sistnämnda uppgift. Dock har den sedan år 1958 underställt premiärministern vissa nya listor och förslag rörande lokalisering av stat- lig verksamhet. Dessa rapporter har icke lett 'till några beslut.

De av kommittén tidigare framlagda förslagen avses bli behandlade vid en »interministeriell konselj». I den sammanfattande rapport, som skall underställas ministrarna, kommer enligt uppgift i huvudsak två förslag till »decentraliseringsåtgärder» att framläggas. Det första berör delegation av beslutanderätten i vissa administrativa ärenden från centralförvaltningen i Paris till prefekturerna. Som exempel härpå har nämnts godkännande av stadsplaner. Det andra förslaget syftar till en förflyttning av vissa rent för- valtande administrativa organ till landsorten. Som exempel har angivits de statsägda försäkringsbolagen och pensionsstyrelsen.

6. Storbritannien

Redan sommaren 1937 tillsattes en kommitté för att utreda orsakerna till industriens geografiska förläggning samt undersöka vilka nackdelar från sociala, ekonomiska och strategiska utgångspunkter, som följde med en stark befolkningskoncentration till större städer eller särskilda områden.

• Sida 63
•  Original

Kommitténs betänkande framlades i januari månad år 1940 och utmynnade i en rad förslag och rekommendationer, som sedan varit riktgivande för den brittiska lokaliseringspolitiken. På lagstiftningsområdet ledde betänkandet via ytterligare utredningar fram till en lag om industrilokalisering (Distri- bution of Industry Act 1945), en lag om stads- och landsbygdsplanering (Town and Country Planning Act 1943 med senare kompletteringar) samt en lag om utveckling av nya samhällen (The New Town Act 1946). En stor del av den lokaliseringspolitiska lagstiftningen sammanfördes år 1960 i »Local Employment Act».

Lokaliseringspolitiken i Storbritannien har inriktats på två huvudlinjer. Den ena innebär, att man söker flytta ut företag från storstädernas cen- trala områden till nybyggda satellitstäder på lämpligt avstånd. Kring Lon- don har sålunda byggts ut ett antal s. k. New Towns på 30—50 km:s av- stånd från centrum. Den andra huvudlinjen går ut på att genom lokalise- ringsåtgärder söka gjuta nytt liv i områden, där arbetslöshet och arbetslös- hetsrisker utgjort besvärliga problem. Bland områden som från dessa syn- punkter särskilt uppmärksammats kan nämnas vissa delar av Skottland, Wales och Northumberland.

Nyssnåmnda betänkande blev inledningen till ett inordnande av den stat- liga verksamheten i den allmänna lokaliseringspolitiken. I betänkandet be— tonades att man inte kunde vänta sig en mera helhjärtad anslutning till de lokaliseringspolitiska strävandena, förrän statsmakterna börjat tillämpa samma politik beträffande sina egna verksamhetsgrenar som den man ville anbefalla för exempelvis industrin. Kommittén anförde i detta hänseende: »Vanligt folk och framför allt vanliga företagare måste säga sig själva att det är tids nog att lyda regeringens råd, när man märker att de statliga myndigheterna gör det.» Kommittén konstaterade också, att många rege- ringsdepartement eller delar av departement skulle kunna arbeta lika ef- fektivt på ett visst avstånd från >>Metropolis». Bland andra myndigheter nämndes arbetslöshetsförsäkringens administrativa organ. Samtidigt fram- höll dock kommittén erkännsamt, att staten förlagt flera nya ammunitions- fabriker till bl. a. Lancashire och Skottland.

Redan under kriget tillämpade man inom brittisk statsförvaltning den huvudregeln, att så mycket som möjligt av den centrala administrationen borde utflyttas från London. Detta hade i stor utsträckning försvarspolitiska motiveringar. Bland de tidigast utflyttade förvaltningsgrenarna märktes en avdelning av hälsovårdsministeriet, som då administrerade vissa socialför- säkringsärenden, samt en avdelning av dåvarande pensionsministeriet. Bå- da dessa enheter förlades till Blackpool.

Den mest omfattande utflyttningen av statlig verksamhet från London kom emellertid till stånd strax efter krigsslutet. I samband med den grund- liga omorganisationen inom den brittiska socialförsäkringen förlades ett nytt centralkontor till Newcastle on Tyne. 'Det brittiska social—försäkrings-

• Sida 64
•  Original

väsendet är sedan dess uppdelat på tre centralkontor, nämligen huvudkon- toret i London samt avdelningarna i Newcastle och Blackpool. Huvudavdel- ningen i London har uppgifter närmast jämförliga med dem som vilar på ett svenskt statsdepartement samt vissa utrednings— och informationsupp- gifter. Centralkontoret i Newcastle har framför allt hand om de olika social- försäkringsgrenarnas centralregister samt uppbörds— och bidragsverksam- het. Administrationen av krigspensionerna ombesörjes av centralkontoret i Blackpool.

Den stora utflyttningen från London till Newcastle år 1946 motiverades av den nästan katastrofala bristen på bostäder och arbetslokaler i huvud- staden vid krigsslutet samt av en strävan att ge stimulans åt sådana delar av landet, som drabbats av stor arbetslöshet. I sistnämnda avseende var New- castle-området ett av de mest utsatta. Uppbyggnaden av den moderna brit- tiska socialförsäkringsadministrationen gick snabbt och det var därför myc- ket besvärligt att bereda arbetsmöjligheter för den i det svårt sönder- bombade Newcastle on Tyne. Hösten 1946 var emellertid de första nybygg- naderna för verksamheten i Benton utanför Newcastle någorlunda iordning- ställda och hela familjebidragsavdelningen flyttade den 40 svenska mil långa vägen från London. Avdelningen hade 2500 tjänstemän och man medförde register och ansökningar, som omfattade 2 1/2 miljoner bidrags- sökande, möbler, maskiner etc. Hela flyttningen tog fyra dagar. Den perso— nal som medföljde var en kärntrupp av erfarna tjänstemän, som inbjudits från hela den övriga civila statsförvaltningen till frivillig tjänstgöring i New- castle. Man gick målmedvetet in för att rekrytera det stora flertalet tjänste- män i Newcastle och för den starka utbyggnad som ägde rum rekryterade man huvudsakligen inom förläggningsorten och dess omgivningar. År 1950 var personalstyrkan uppe i 7 000 och efter ytterligare några år nåddes kul- men med omkring 9000 anställda. Därefter har man genom utbildning, rationalisering och mekanisering lyckats pressa personalsiffrorna nedåt, trots att nya arbetskrävande uppgifter lagts på kontoret.

I samband med en omorganisation inom socialförsäkringen överflyttades år 1950 ytterligare 700 tjänstemän till Newcastle. Denna gång kom emeller- tid tillskottet från Blackpool och flyttningen av dessa tjänstemän var i mot- sats till den ovannämnda obligatorisk.

Särskilda åtgärder vidtogs för att skaffa de från London, Blackpool och andra orter inflyttade tjänstemännen bostäder och service. Det blev under en relativt lång tid nödvändigt att anlita provisorier. De inflyttade tjänste- männen fiek i stor utsträckning ha sina familjer kvar i de gamla hemor— terna i åratal. Dessa hesvärligheter måste ses mot bakgrunden av den oer— hörda bostadsbristen i hela landet efter kriget.

Benton—området utanför Newcastle, där det nya centralkontoret byggdes, var tidigare glest befolkat och saknade så gott som helt moderna kommuni- kationer. Man fick uppföra ett nytt postkontor, anlägga en järnvägsstation,

• Sida 65
•  Original

Tabell 1. Årlig avgång bland personalen.

. I procent

Avdelning Åråig av antalet

avg ng anställda Huvudavdelningen i London ............ 150 11,0 Centralkontoret i Newcastle ............ 600 6,9 » i Blackpool ............ 170 8,0

organisera en speciell busstjänst osv. Trots alla dessa ansträngningar kom den väldiga arbetsstyrkan att snedbelasta Newcastle-distriktets kommuni- kationer och man tvingades införa arbetstider, som avvek från de eljest till— lämpade, för att åstadkomma en utjämning.

Vid överflyttningen av de 700 tjänstemännen från Blackpool till New— castle år 1950 åtog sig statsmakterna att söka finna anställningar i London för dem som önskade tillbaka dit. Detta gällde personal i såväl den flyttande avdelningen som den del av pensionsministeriet som fick sin permanenta förläggning i Blackpool. Därvid togs i första han-d hänsyn till familjeförhål— landen. Det tog några år att genomföra, men de önskade omplaceringarna kom till stånd och återflyttningen till London skedde på ministeriets be- kostnad.

Ett proportionsvis stort antal unga kvinnor ingår i personalstyrkan. Un- der de första tio åren har man rekryterat 13 000 kontorsbiträden m. fl. inom Newcastle-distriktet.

Någon särskild undersökning om hur personalen anpassat sig till förhål- landena i Newcastle har inte gjorts. En attitydundersökning i en relativt nyligen utkommen bok >>Morale in the Civil Service» riktar sig icke speciellt mot de med utflyttningen sammanhängande frågorna. Allt tyder emellertid på att de anställda har funnit sig väl tillrätta i den nya omgivningen och arbetsmoralen vid centralkontoret är god. Det bör dock tilläggas att inte mindre än 80 procent av personalen har rekryterats i Newcastle. Ungefär detsamma säges om förhållandena i Blackpool.

Rekryteringen vållar stora bekymmer i London, där det råder stor efter— frågan på kontorsbiträden och därmed jämförlig personal. I Newcastle och Blackpool vållar nyrekryteringen små svårigheter och när det gäller regio- nal- och lokalförvaltningarna är det mycket lätt att få folk överallt utom i London. Den årliga avgången bland personalen är — som framgår av tabell 1 —— proportionsvis mindre i Newcastle och Blackpool än i London.

Fördelningen av ministeriets personal på de tre centrala förvaltningsen- heterna samt regional- och lokalförvaltningar framgår av tabell 2.

Tjänstemännen är i stort sett fördelade på tre karriärer och utbildnings— kategorier. Den högre karriären (the Administrative Class) rekryteras bland universitetsutbildade. Praktiskt taget alla tjänstemän i denna karriär tjänst- gör vid huvudavdelningen i London.

• Sida 66
•  Original

Män Kvinnor Summa Huvudavdelningen i London ............ 803 563 1 366 Centralkontoret i Newcastle .. 4 060 4 564 8 624 » i Blackpool 1 211 889 2 100 Regional- och lokalkontor 13 191 12 926 26 117 Sammanlagt 19 265 18 942 38 207

Mellankarriären (the Executive Class) rekryteras huvudsakligen bland ungdomar som lämnar läroverken i 18-årsåldern med vissa kvalificerade be- tyg. Deras avgångsexamen torde i Sverige närmast motsvaras av student- examen. Till mellankarriären befordras också folk från biträdeskarriären (the Clerical Class). En ganska stor del av mellankarriärens folk har i själva verket rekryterats som biträden (clerks) och har befordrats efter flera års arbete i de lägsta graderna. Mellankarriärens folk har i regel befattningar som inspektörer och ledare för avdelningar, detaljer och arbetsgrupper (supervisory or managerial positions).

Biträdeskarriären rekryteras huvudsakligen bland ungdom, som lämnar skolan i 15—16—årsåldern med goda betyg, t. ex. i modersmålet. Under efter- krigsåren har emellertid till denna karriär också rekryterats en hel del äld— re, som saknat den skolgrund som nu erfordras. I fortsättningen skall dock rekryteringen ske endast bland skolungdom.

Fördelningen av ministeriets personal på de tre huvudkategorierna samt vissa expertgrupper och övriga anställda framgår av tabell 3.

Den landsomfattande verksamheten vid centralkontoret i Newcastle berör omkring 40 miljoner människor. Det största av kontorets centralregister om- fattar 39 miljoner kort. Centralkontoret handlägger årligen omkring 500 miljoner ärenden och antalet frågor från lokalkontoren som skall besvaras uppskattas till 15 miljoner per år. I centralkontorets utrustning ingår bl.a. en egen telegrafstation med teleprinteranläggningar, som står i direkt för- bindelse med 500 stationer i olika delar av Storbritannien. Som tidigare f ram- hållits har man från början inriktat sig på att rationalisera och mekanisera arbetet så långt som möjligt. Man anser sig numera också ha funnit metoder, maskiner och elektronisk utrustning som väl svarar mot behoven, men man bedriver kontinuerligt studier och experiment i rationaliseringssyfte. På ansvarigt håll anser man, att allmänheten får en fullt ut lika snabb service som det skulle vara möjligt att ge från London.

Beslutet om utflyttning till Newcastle år 1946, som främst motiverades av arbetsmarknadsskäl, fattades utan någon opposition i parlamentet och det var inte heller någon nämnvärd allmän debatt i frågan. I underhuset ställdes dock några interpellationer med anledning av att enstaka befatt- ningshavare protesterat. Då man år 1950 av praktiskt-ekonomiska skäl flyt-

• Sida 67
•  Original

Tabell 3. Tjänstemännens fördelning på huvudkategorier.

Högre tjänstemän Andr'a Mellan- Biträdes_ (maskin-

Avdelning _. Jurister .,. skriver- Summa Hog” och karriaren karriaren skor, bud karriaren läkare m. fL)

Huvudavdelningen i Lon- don .............................. 57 64 488 466 291 1 366 Centralkontoret i New- castle ........................... 3 13 756 6 661 1 191 8 624 Centralkontoret i Black- pool .............................. — 30 331 1 276 463 2 100 Regional- och lokalkontor _ 109 5 527 18 325 2 156 26 117 Sammanlagt 60 216 7 102 26 728 4 101 38 207

tade de 700 tjänstemännen från Blackpool till Newcastle blev protesterna från de anställda mycket skarpare och ägnades också betydlig uppmärksam- het i både pressen och underhuset.

En parallell till utflyttningarna av statlig civil verksamhet till Newcastle och Blackpool är på den militära sidan en utflyttning av vissa delar av marinledningen från London till Bath. Flyttningen genomfördes under kriget, men lokaliseringen har sedan permanentats. Erfarenheterna ifråga om denna omlokalisering synes i stort sett överensstämma med dem som gjorts ifråga om flyttningarna till Newcastle och Blackpool.

De övriga utflyttningar av statlig verksamhet från London som förekom- mit har framför allt skett till de nya satellitstäderna i Stor-Londons periferi.

7. USA1

Aktioner i syfte att genomföra utflyttning av federal verksamhet från Wash- ington till andra delar av Förenta Staterna har företagits, dels under krigs- åren 1941—1942, dels i slutet av 1940-talet sedan det kalla kriget nått en viss intensitet och atombombshotet bedömts vara allvarligt, dels slutligen också under slutet av 1950—talet då man framförallt strävade efter att åstad- komma utflyttningar av federal verksamhet från det mera centrala till det yttre området i Washington-regionen.

År 1941 tog kongressen initiativ till en sådan utflyttning. Orsaken var i första hand att som en följd av det omfattande försvarsprogrammet nya myndigheter och verk upprättats, vilka krävde kontorslokaler och arbets- platser i Washington. En uppbyggnad av såväl de militära som de med dem samverkande civila myndigheterna medförde en mycket kraftig ökning av personalen i den centrala administrationen. Under krigets första år hade utbyggnaden av administrationen i Washington lett till en ökning från

1 Detta avsnitt har utarbetats av ledamoten herr Brodd.

• Sida 68
•  Original

114 000 befattningshavare år 1939 till 183 000 år 1941. Under första halv- året 1942 förutsågs en ytterligare ökning med cirka 40 000 tjänstemän. Denna utveckling medförde en allvarlig brist på kontorslokaler, hotellut— rymmen, familjebostäder, restauranger m.m. Då provisoriska arrangemang och nödlösningar av olika slag icke befanns tillräckliga för att möta den uppkomna situationen, ansågs det nödvändigt att genom utflyttning minska trycket på tillgängliga resurser i Washington. Samtidigt konstaterades. att lämpliga byggnader och bostadsmöjligheter då fanns tillgängliga främst i Chicago men även i andra städer, som var gynnsamt belägna från trans- portsynpunkt.

De motioner som avgivits angående utflyttning utmynnade i ett yrkande att kongressen skulle avge en skrivelse till presidenten, vari denne »anbe- falldes och auktoriserades att föranstalta om flyttning från Washington DC till Chicago eller till annan lämplig plats av sådana myndigheter eller delar därav vars verksamhet beräknades kunna utföras åtminstone lika effektivt och lika ekonomiskt på den nya plats som kunde fastställas».

Mot bakgrund av kongressens utskottsbehandling beslöt presidenten i december år 1941 att tolv federala myndigheter eller delar av myndigheter skulle flyttas från Washington till andra delar av landet. Totala antalet an— ställda som berördes av detta beslut var omkring 10 000. De ifrågavarande myndigheterna framgår av tabell 4, där också de verk som året därefter kom ifråga för utflyttning har angivits. Planeringen och utförandet av om- lokaliseringen skulle ske i samarbete mellan berörda organ och de två stat- liga myndigheter, vilka närmast bar ansvaret för administrationsbyggnader och personalfrågor, Public Buildings Administration och Civil Service Com- mission.

Särskilda anordningar skulle vidtas av Civil Service Commission för de tjänstemän, som icke önskade följa med vid utflyttningen av vederbörande myndighet. Villkoret för att en tjänsteman sålunda skulle få byta arbets- plats var att ett sådant byte icke skulle strida mot kravet på >>god admi- nistration». Så mycket som möjligt skulle de vakanser som kunde uppstå hos en myndighet vid utflyttningen fyllas med personal från den nya orten.

Public Buildings Administration skulle ombesörja själva flyttningen samt förhyrning av lämpliga lokaler. Detta organ skulle även svara för flytt- ningen av personalens familjer och deras bohag samt bistå vid anskaffning av bostäder på de nya platserna.

Utflyttningen hade planerats till fem olika städer i syfte att undvika för stark koncentration i en eller två orter.

Flyttningen av de i tabell 4 angivna myndigheterna genomfördes under år 1942. Det är svårt att få en klar uppfattning om hur många av de i de utflyttade ämbetsverken anställda, som följde med vid flyttningen. För dem som föredrog att kvarstanna i Washington, var det mycket lätt att få annan anställning i de hastigt expanderande militära och civila krigsförvalt—

• Sida 69
•  Original

ningarna. Sådana byten av anställning beräknas ha haft en betydande om- fattning och försvårade de utflyttade organens verksamhet. Antalet tjänster, som berördes av flyttningarna under andra världskriget, uppgick till cirka 30 000. Cirka 16 000 tjänstemän uppges ha medföljt till de nya orterna me- dan det övriga personalbehovet täcktes genom nyrekrytering.

Efter krigsslutet avvecklades efter hand de flesta speciella krisorganen, varigenom en mängd lokaler blev friställda i iVashington. De myndigheter som flyttat ut reste då starka krav att få återkomma till huvudstaden. En av orsakerna härtill var att erfarenheterna i administrativt hänseende av denna utspridning var mycket negativa. Under åren 1946—49 återflytt-ades därför 16 av de 25 enheter som flyttats ut.

Cirka 8 000 tjänstemän återvände till Washington, medan de verk som kvarstannade på de nya orterna också sysselsatta cirka 8 000 "tjänstemän.

Det andra tillfället, då utflyttningsfrågan togs upp i USA var i slutet av 40-talet. Huvudmotivet denna gång var att minska den starka koncentratio- nen av förvaltningar i själva Washington, främst med tanke på atombombs- faran.

Vid hearings inför det utskott år 1951 som behandlade frågan, sade en av de ansvariga cheferna bl.a., att den plan som utarbetats för att sprida åtta nya byggnader för federala myndigheter i Washington-områdets yttre delar var en del av »totalplanen» för skyddet av huvudstaden. Planen hade ur- sprungligen utarbetats år 1948 och blivit speciellt aktuell genom utbrottet av Korea—kriget. Utflyttningen av Vissa verk, i första hand från själva centrum av staden till mera perifera delar, ansågs nödvändig för att den centrala förvaltningen skulle kunna fungera i händelse av krig. Förslaget innebar, att myndigheter, sammanlagt omfattande cirka 40000 anställda, skulle flytta ut.

Som motiv för utflyttningsplanen anfördes emellertid också att Wash- ington började lida alltför mycket av trafikkaos och en allmän brist på bo- städer, kontorslokaler etc. Därtill medförde utbrottet av korea-kriget en ökning av antalet federalt anställda .i Washington. Samtidigt ansågs det inte möjligt att snabbt anskaffa lokaler.

Ytterligare ett skäl för utflyttning ansågs vara, att cirka 45 000 tjänstemän arbetade i provisoriska byggnader från första världskriget och baracker från det senaste kriget. Dessa hade utdömts på grund av att de var både brandfarliga och hälsovådliga.

Två olika huvudlinjer diskuterades i vederbörande utskott vid detta till- fälle. Den ena linjen innebar en utflyttning omfattande cirka 8 000 anställ- da till platser långt från Washington (Chicago eller Denver), den andra en utflyttning till områden i Washingtons närhet. Den sistnämnda linjen val- des av utskottet men något beslut fattades inte. Utflyttning i mindre skala ansågs presidenten själv kunna besluta om och för större projekt skulle kongressens godkännande inhämtas i varje särskilt fall.

• Sida 70
•  Original

Labor Department's Wåge-Hour Division and part of the Solicitor's Office (Löneavdelning och del av juridiska avdelningen) Veterans Administration

Philadelphia: Immigration and Naturalization Service (lmmigrations- administrationens avdelning för registrering av utlän-

ningar) ..................................................................... Securities and Exchange Commission (Värdepapperskom- missionen) ............................................................... Bureau of Old-Age and Survivor's Insurance of the Social Security Board (Socialförsäkringsverket)1 ..................... Richmond: Patent Office (Patentverket) ....................................... Bureau of International Revenue (regionalt kontor)1 ......

St. Louis: Rural Electrification Administration (Administrationen av elektrifieringen på landsbygden)

Winston—Salem, N C: Civil Service Commission (regionalt kontor)1

Baltimore: Bureau of International Revenue (regionalt kontor)1)

Chicago: Alien Property Custodian (Kommission för utländsk egen- dom) Federal Deposit Insurance Corporationl .......... Fish and )Vildlife Service (Fiskeristyrelsen) .................. National Park Service (Nationalparksadministrationen) Office of Indian Affairs (Indianadministrationen) Railroad Retirement Board (Pensionsavdelningen för järnvägstjänstemän)1 ................................................ Treasure Department's Division of War Savings Bonds and Stamps (Nämnden för krigsobligationer)1 .....................

Cincinnati: Farm Security Administration (Administrationen för jord- bruksförsäkring)

Columbus, Ohio: Agricultural Adjustment Administration. Records and Ac- count section (Administrationen för utjämning av jord- brukspriser)

Denver: Bureau of Reclamationl

Greensboro, N C: Bureau of International Revenue (regionalt kontor)1 ......

Kansas City: Farm Credit Administration (Administrationen för jord- brukskrediter)

Dessutom utflyttades: Office of the Secretary of Interior (del av personalavd.)

Antal Återflyttning Ny lokaliseringsort/utflyttade organ .. till W'ash— anstallda . ington är New York:

Employees' Compeusation Commission (Kontoret för er- sättningar till tjänstemän) .......................................... 500 1948 Bureau of International Revenue (regionalt kontor)1 ...... Uppg. saknas

545 1947 Uppg. saknas 1947 950 1947 1 400 1948 1 750 1 400 1946 Uppg. saknas 1 100 1946 Uppg. saknas _ » _ _ » _ 1944 _ » _ 2505; ; 1947 175 ” 1947 300 ] i,: 1947 1 600 Uppg. saknas 900 1946 Uppg. saknas 1946 _ » _ __ » _ _ » __ 1946 — » — 1947 25 16

• Sida 71
•  Original

På grund av administrationens ansvällning under Korea-kriget genomför- des ett mindre antal utflyttningar. Dessa föregicks av planering i den anda som den nyssnämnda »totalplanen» angav. För samtliga statliga organ i XVashington gjordes en bedömning huruvida de var väsentliga för landets administration under krig. Från denna synpunkt »non-essential» organ skulle sålunda kvarstanna, medan >>essential>> i möjligaste män skulle eva- kueras till mindre utsatta platser. I första hand lät man myndigheterna själva yttra sig, varvid i mycket hög grad deras motvilja mot utflyttning dokumenterades: de flesta centrala organen ansåg sig själva för »non- essential». Dessa yttranden visade sålunda den motvilja mot att lämna hu— vudstaden som i allmänhet är rådande bland de centrala ämbetsverkens an- ställda inom olika kategorier.

Bland de myndigheter som flyttades ut enligt nämnda planering mär- kes:

finansieringsadministrationen för egnahem till Philadelphia; det regionala kontoret för östra distriktet av byrån för offentliga vägar inom handelsdepartementet till Hagerstown, Maryland;

delar av jordbruksdepartementet till Atlanta, Georgia; delar av flygdepartementet till Denver, Colorado; forsknings- och utvecklingsbyrån inom försvarsdepartementet till Day- ton, Ohio; samt

delar av National Aeroneutics and Space Agency (flyg— och rymdstyrel- sen) till Beltsville, Maryland (24 km från Washingtons centrum).

Summan utflyttade tjänstemän uppgick till cirka 1 800.

De utflyttningar som ägt rum efter Korea—kriget — dvs. den tredje om- gången — har uteslutande varit dikterade av svårigheterna att finna ut- rymme för nybyggnader i Washingtons centrala delar. Dessa utflyttningar har i allmänhet skett till Washingtons förstäder inom eller utanför District of Columbias gränser och avståndet till den nya lokaliseringsorten har i de flesta fall icke varit längre än att de anställda utan större svårigheter kun- nat bibehålla sina tidigare bostäder.

Den utflyttning som under senare år ägt rum till Washingtons omedel— bara omgivning omfattar huvudsakligen följande myndigheter:

Central Intelligence Agency år 1955 till Langley, Virginia, 32 km från iVashingtons centrum; samt

Atomic Energy Commission år 1955 till Germantown, Maryland, 40 km från Washingtons centrum;

National Bureau of Standards år 1956 till Gaithersburg (utflyttningen verkställd i etapper fram till 1963), 16 km från Washingtons centrum.

Under senare år har man speciellt sökt genomföra en utflyttning av olika underavdelningar till de centrala ämbetsverken. Ett exempel på dylik de- centralisering är att Internal Revenue Services (Centrala skatteverket) nya maskinavdelning har förlagts till Hagerstown i Maryland, omkring 120 km

• Sida 72
•  Original

från Washington. Avgörande för valet av Hagerstown var, att där sedan många år rått arbetslöshet och ekonomisk stagnation.

Den utflyttning från Washington med omnejd som ytterligare överväges under överskådlig tid uppges komma att avse en dylik utflyttning av delar av ämbetsverk och icke ämbetsverkens centrala ledning.

Nya initiativ till utflyttning från Washington har tagits i kongressen så sent som 1961. Som motiv för utflyttning har angivits, att man befarar att Washington skall växa ohejdat och okontrollerat, så att trafiksvårigheterna blir övermäktiga, vattentillgången otillräcklig, avloppsmöjligheterna för då- liga, luftföroreningen störande och hälsovådlig samt förorterna alltför lös- ligt och osammanhängande utspridda. Det påpekas också i den motion som tagit upp frågan, att de moderna kommunikationstekniska hjälpmedlen gör att kontaktproblemen icke behöver bli så stora.

Mot detta anför representanter för administrationen att de federala myn- digheterna i Washington endast omfattar cirka 10 procent av det totala an- talet federalt anställda i USA. En naturlig decentralisering har således ägt rum. Vidare framhålles att Washington numera är en självväxande stad alldeles oavsett om federala myndigheter ligger placerade där eller inte. År 1900 utgjorde de federalt anställda 21 procent av de totalt arbetande i Wash- ington; år 1940 35 procent; år 1950 40 procent; år 1952 45 procent — då nåddes maximum — och år 1960 34 procent. År 1980 beräknas samma pro- centtal bli 26 och år 2000 24. Under perioden 1952—60, då antalet fede- ralt anställda i Washington minskade med 9 procent, eller ca 30 000, ökade den övriga sysselsättningen i staden sålunda med 45 procent, eller 180 000 anställda. Detta sades klargöra att en utflyttning av federal verk— samhet — om än i väsentlig omfattning — icke nämnvärt skulle kunna minska de nyssnämnda svårigheterna för Washingtons del.

Motionen år 1961 har fram till 1963 ej lett till några nya beslut om ut- flyttning. Frågan synes dock komma att tagas upp i samband med förestå- ende planering av YVashingtons utveckling under de kommande decennierna.

8. Brasilien

De senaste åren har ett försök till genomförande av den i och för sig gamla tanken att förlägga Brasiliens huvudstad till de så gott som obebyggda inre delarna av landet väckt mycket stor uppmärksamhet. Väldiga belopp har investerats för att bygga upp den nya huvudstaden —— Brasilia — som lig- ger på en höjdplatå 70—100 svenska mil från de stora kuststäderna Rio de Janeiro, Sao Paulo och Belo Horizonte. Den 21 april 1960 överflyttades offi- ciellt federaldistriktet från Rio de Janeiro till Brasilia.

Tanken bakom överflyttningen har i första hand varit att >>öana» in— landet för exploatering och tillvaratagande av outnyttjade naturtillgångar.

• Sida 73
•  Original

Brasiliens till cirka 70 miljoner uppgående befolkning är i huvudsak loka- liserad till ett smalt kustbälte och den övervägande delen bor i kusttrak- terna från tjugonde breddgraden och söderut. Vägnätet i Brasilien är hit- tills av relativt ringa omfattning men tack vare huvudstadens förflyttning har vägbyggena även i det inre av landet kommit igång. En, hittills mycket svårframkomlig, vägförbindelse om nära 2 300 km finnes mellan Belém i nordost och Brasilia. Från Brasilia och västerut till gränstrakterna mot Peru är en väg under byggnad, som kommer att bli nära 3 000 km lång. Förbindelserna mellan Brasilia å ena sidan samt Rio de Janeiro, Belo Hori- zonte och Sao Paulo är färdiga och nästan hundraprocentigt asfalterade.

Avsikten är icke att till den nya huvudstaden förlägga vare sig tung eller lätt industri _ Brasilia skall bli en administrationens huvudstad med en beräknad folkmängd om en halv miljon människor när staden är fullt ut— byggd.

Den brasilianska federala administrationen har endast i begränsad om— fattning kommit till Brasilia. Förvaltningsbyggnader är till stor del färdiga men problemen består främst i att färdigställa bostäder i tillräcklig om— fattning. Det beräknas att för närvarande cirka 220 000 människor är bo- satta i Brasilia med omnejd.

På grund av bl. a. budgetära svårigheter har takten i uppbyggandet av den nya huvudstaden minskat de senaste åren — å andra sidan har det privata initiativet givits större möjligheter att deltaga. Beträffande kost— naderna för huvudstadsförflyttningen hittills kan inga bestämda uppgifter lämnas vare sig beträffande den allmänna eller den privata sektorn. Upp- skattningsvis kan det i Brasilia nedlagda kapitalet dock beräknas till 300 a 400 miljoner dollar.

9. Japan

För att undvika överbefolkning i Tokio stiftades år 1959 en lag rörande begränsning av industrier i huvudstaden. Trots detta och trots att nya dra- bantstäder anlagts och utvecklats mycket snabbt, har den hastiga tillväxten av stadens befolkning icke kunnat hejdas och överbefolkningen har fått en alltmer förlamande verkan på stadens funktioner. De sociala problemen är mycket svårbemästrade och störningarna i samhällsfunktionerna påtagliga.

I syfte att finna en lösning på föreliggande problem tillsattes en utred- ning, som sommaren 1961 framlade ett förslag om särskilda åtgärder. Detta godkändes i princip av statsmakterna och skulle utgöra grundvalen för ut- arbetandet av en definitiv plan.

Förslaget innebar i huvudsak följ ande.

För att huvudstaden skall kunna fungera anses det nödvändigt att genom olika åtgärder skapa balans mellan antalet människor och tillgången på samhälleliga an-

• Sida 74
•  Original

läggningar av olika slag. En utflyttning av olika verksamhetsgrenar från Tokio bedömes som den enda möjligheten att nå detta resultat.

De statliga verksamhetsgrenar, som ifrågasättes bli utflyttade, anses ha jäm- förelsevis litet behov av samarbete med övriga centrala organ i huvudstaden. Man utgår från att lokala och regionala avdelningar av statlig administration samt statliga försöksstationer, laboratorier och utredningsinstitut av viss omfattning skall flyttas ut till en plats på 50—70 km avstånd från huvudstaden. Den nya stad som därvid måste byggas bör dimensioneras för en folkmängd på 180 000.

Folkmängdens beräknade sammansättning framgår av tabell 5.

Tabell 5. Folkmängdens sammansättning i den nya förvaltningsstaden

Antal anställda Med familjer

Statsanställda .......................... . 35 000 90 000 Anställda i industrier etc. ..... 12 000 30 000 >> » affärer etc. 23 000 60 000 Sammanlagt 70 000 180 000

Platsen för den nya staden skall utses inom ett område med låga markpriser men med goda betingelser i fråga om lämplig mark, trausportförhållanden och omgivningar.

Den nya staden skall planläggas och byggas systematiskt för att på ett rationellt sätt fylla ett modernt samhälles funktioner.

Kring kontorsbyggnaderna skall lämnas plats för anordnande av parkerings- platser. Bostadshus skall byggas för den statsanställda personalen.

Bostadsområden, industriområden, affärskvarter, kulturinstitutioner och äm- betsbyggnader skall ges goda utvecklingsmöjligheter och i synnerhet bostadsom- rådena skall förläggas till mark med goda omgivningar.

30 procent av stadens areal skall avsättas till gatumark. Parkområden skall ut- formas spatiöst. Man räknar därvid med att på varje person i staden skall komma i genomsnitt sju kvadratmeter park. Ett kulturellt centrum skall omfatta en 33 000 m”. Idrottsplatser, golfbana och andra områden för rekreation och nöjesanlägg- ningar skall tillsammans täcka ungefär 165 hektar. För allmänna sjukhus med full- ständig medicinsk utru-stning skall avsättas områden som omfattar ca 33 000 m”.

Vattenförsörjn-ing, avlopp och dränering skall ordnas omsorgsfullt. Utrymmen för saluhallar etc. skall reserveras, liksom man skall ge erforderlig plats och ut- vecklingsmöjligheter för järnväg, gas- och elverk m. m.

Om den nya staden kommer till stånd skall olika kommunala styrelser tillsättas för att omhänderha fördelningen av markresurserna samt för att övervaka bygg- nadsverksamheten och bostadsförsörjningen ävensom upprättandet av affärs- och kulturcen'tra etc.

Finansieringen av privatbyggda hus och affärer bör underlättas genom lån från särskilda fonder.

En plan på grundval av det återgivna förslaget har sedermera fastställts genom beslut av parlamentet. I avvaktan på anslagsberäkningar och nöd- vändiga organisatoriska arrangemang för planens genomförande har några konkreta åtgärder ej kunnat vidtagas.

• Sida 75
•  Original

1. Befolkningsutvecklingen

Under de senaste årtiondena har inflyttningen till tätorter, framför allt stor- stadsregioner, varit mycket omfattande. Utvecklingen belyses av tabell 6.

Utvecklingen inom Stockholms-området sedan år 1940 belyses i tabell 7. De siffror, som ingår i tabellen, är i huvudsak hämtade ur Statistisk årsbok för Stockholms stad. De mera utförliga uppgifterna gäller som synes Stor- Stockholms planeringsområde. Detta område ingår i sin helhet i det av loka- liseringsutredningen avgränsade Stockholms-området, till vilket utredning— en, såsom framgått av det tidigare anförda, därutöver räknat städerna Ny- näshamn, Sigtuna och Södertälje samt kommunerna Djurö, Ljusterö, So- runda, Upplands-Bro, ösmo, Össeby och östertälje. Siffrorna i tabell 7 torde emellertid vara representativa för hela det område, som lokaliseringsutred- ningen avser med begreppet Stockholms-området.

Av tabellerna 6 och 7 torde framgå att befolkningstillväxten i planerings- området relativt gått något långsammare än genomsnittligt i landets tät- orter. Av områdets befolkningstillväxt beräknas cirka 60 % utgöra inflytt- ningsöverskott.

För befolkningsökningen i Stor-Stockholms planeringsområde fram till år 1970 finnes en av docenten Gösta Ahlberg utarbetad prognos (Förslag till regionplan för Stockholms-trakten 1958), som bygger på antagandet att flyttningsströmmen från jordbruket till stadsnäringarna fördelas på nämn- da område och övriga städer i oförändrad proportion. Folkminskningen i

Tabell 6. Befolkningsutvecklingen i tätorter och glesbygd 1930—1960.1

Tätorter ! Glesbygd

År Andel av Ökning Andel av Minsk-

Aiåtval rikets Aigtval rikets ning

' folkm. Antal % ' folkm. Antal

1930 .................. 2 977 700 49% — —— 3164 500 51% ——

1940 .................. 3 581 300 56% 603 600 20 2 790100 44% 374 400 1950 .................. 4 658 500 66% 1 072 200 30 2 383 200 34% 406 800 1960 .................. 5 453 300 73% 795 200 17 2 041 500 27% 341800

1 Siffrorna i tabellen är icke helt jämförbara, emedan begreppet tätort definierats på något olika sätt vid folkräkningarna.

• Sida 77
•  Original

Tabell 7. Antal invånare iStor—Stockholms planeringsområde och i Stockholms-området.

Planeringsområdet : Stockholms-området : . Ökning i rikets Antal inv. ökning tätorter i Stock- Hela Stock- Andel av År holms- h 1 'k Antal omr ut- 0 ms- ri ets inv. över. la- omr. enl. folkm. Antal % Antal % . p lok.-utr. % nermgs— .. avgransn. omr. 1940 ......... 743 200 1950 ......... 955 300 212100 28,5 1072 200 30 1960 ......... 1 109 900 154 700 16,0 795 200 17 61600 1171500 15,6

jordbruket .i de arbetsföra åldrarna antages alternativt motsvara förhållan- dena åren 1941—1945, (1. v. s. två procent årligen, eller åren 1946—1950, d. v. s. tre procent årligen. Enligt det förra alternativet, som ansetts vara det mest sannolika, skulle planeringsområdcts folkmängd år 1970 bli 1,25 miljoner, medan det senare alternativet ger talet 1,29 miljoner. För tiden efter år 1970 har Stockholms-traktens regionplanekontor gjort det antagan- det, att folkmängden ökar till 1,45 miljoner år 1990. Detta antagande inne- bär, att folkökningen sker i avtagande takt. Under 1940-talet var folkökning- en mer än 20 000 personer per år, medan den under 1950-talet legat vid 15 å 17 000 årligen. För tiden till år 1970 får man enligt prognosen en ge- nomsnittlig årlig tillväxt av 12 000 personer och antagandet för perioden 1970—1990 ger ett årligt befolkningstillskott av 10 000 personer.

2. Planläggning för utbyggnad

Riktlinjerna för den kommunala stadsbyggnadspolitiken inom Stockholms- området framgår av ett år 1958 framlagt regionplaneförslag, som antagits såväl av Stockholms stad som av övriga i Stockholms-traktens regionplane- förbund ingående kommuner.1 För Stockholms del ansluter sig regionplane- förslaget nära till en generalplan av år 1952, som, ehuru den icke varit bin- dande, i stort tjänat som grund för den genomförda utbyggnaden av stads- området. I det följande redovisas i korta drag huvudpunkterna i den stads- utveckling, som dessa båda planer anger.

Ett grundläggande drag i stadsstrukturen är enligt planerna att det cen- trala arbetsområdet i Stockholms innerstad även i framtiden skall spela

1 Stockholms-traktens regionplaneförbund omfattar 11 städer, 5 köpingar och 31 lands- kommun-er. Den centrala regiondelen består av Stockholms stad samt Danderyd, Djurs- holm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna, Stocksund, Sundbyberg och Tähy (inre förortsområdet), ävensom Boo, Botkyrka, Dalarö, Ekerö, Fä-

ringsö, Grödinge, Gustavsberg, Salem, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholm, Värmdö, Västerhaninge, Österhaninge och Österåker.

• Sida 78
•  Original

ungefär samma dominerande roll som det nu gör. Man eftersträvar ej att i områdena utanför innerstaden uppnå full balans mellan arbetsplatser och bostäder vare sig totalt eller för särskilda områden, även om man söker åstadkomma en viss decentralisering av industrier och annan verksamhet, som ej är beroende av ett centralt läge i regionen. Man vill fördela sådana arbetsplatser så jämnt som möjligt över regionens yttre delar för att und- vika renodlade sovstadsmiljöer och man vill bibehålla en samlad stad-sbygd inom rimliga influensavstånd från det stora arbetsområdet i centrum.

Praktiskt har dessa planeringsprinciper tillämpats genom anläggandet av tunnelbanorna och regleringen av Nedre Norrmalm som får ses som ett ut- tryck för strävandena att bevara och vidareutveckla ett funktionsdugligt centralt arbetsområde. Decentraliseringen av vissa slags arbetsplatser har kommit till uttryck bland annat i sådana stadsdelsbildningar som Vällingby och Farsta.

Regionplanen anger också för de centrumbildande funktionerna det cen- trala arbetsområde, som i huvudsak redan är präglat av sådan verksamhet, (1. v. s. Nedre Norrmalm, östra delen av Kungsholmen, delar av Övre Norr— malm, vissa kvarter på sydvästra Östermalm, »Gamla stan» och ett mindre parti av Södermalm kring Slussen. För huvudsakligen bostadsbebyggelse re- serveras återstående delar av Kungsholmen, Vasastaden samt malmarna. Ökningen av antalet arbetsplatser i det centrala arbetsområdet säges i pla- nen icke komma att leda till någon väsentlig utbredning av detta område utan i stället till en ökad koncentration inom detta.

Beträffande citybildningen uttalar regionplaneutredningen att denna i stort sett är ändamålsenlig för näringsliv, administration och kulturinsti- tutioner.

Det göres understundom gällande att koncentrationen till centrum av så många arbetsplatser, genom att tvinga en stor del av arbetskraften till långa dagliga re- sor och genom de trafikstockningar, som den för med sig i citys underdimensio- nerade gatunät, är ett samhällsekonomiskt slöseri. Resultaten av Företagsekono- miska forskningsinstitutets studier låter snarare förmoda att storstaden, som ju i detta aVSeende är nära identisk med storstadens city, är en ekonomisk samhälls- form. En ibland hörd mening är också att i och med bilismens segertåg kommer det trånga city att sprängas och företagen att spridas på ett sätt som gör det möjligt att överallt smidigt komma fram till dem med bil och finna erforderlig parkerings- plats. Erfarenheterna från amerikanska städer ger inga belägg för en sådan tro, och vad som skett det senaste årtiondet i Stockholm, med fortsatt citybildning och koncentration av arbetsplatserna parallellt med den starka ökningen av bilismen och trafiksvårigheterna, ger heller ingen antydan om en sådan vändning av ut- vecklingen. Någon sådan ändring i sammansättningen av Stor-Stockholms närings- liv att tendensen till citybildning av den anledningen skulle försvagas är heller icke att vänta. I den mån en förskjutning skulle vara att förutse skulle det vara en ytterligare försvagning av industrisektorn och därmed snarare en förstärkning av koncentrationstendensen. Cityområdet och än mer övriga delar av innerstaden rymmer en hel del industri, och det är troligt att en icke obetydlig del av denna kommer att flytta ut till ytterområdena. Rationaliseringen inom industrien leder

• Sida 79
•  Original

i allt större omfattning till en utbredning av fabriksanläggningarna i ett plan, och markbehovet blir då så stort att det icke kan tillgodoses i centrala lägen. Benägen- heten att decentralisera får dock ej överskattas. Huvudstaden torde verka särskilt attraherande på den »intelligensindustri» som nu är i stark utveckling och som behöver en mycket stor arbetsmarknad att välja ur. Av detta senare skäl kan den väntas bli i viss mån citybunden. Sammanfattningsvis kan sägas att Stor-Stock- holm allt framgent kommer att ha en sådan roll i landets näringsliv, att citybild- ningen får särskild styrka, och att regionplanen för Stockholmstrakten måste präg- las av den vikt som sålunda tillkommer det centrala arbetsområdet.

Bebyggelsen i Stockholm utanför innerstaden har planerats med sikte på en viss självförsörjning med arbetsplatser och service samt goda kommu- nikationer med innerstaden men även mellan olika ytterområden. Så långt som möjligt vill man samla bebyggelsen i sektorer kring tunnelbanor och järnvägar. Mellan dessa mer eller mindre sammanhängande bebyggelsegrup— per finnes fria gröna områden.

Utanför det inre stadsområdet ligger ett bälte av cirka 15 km bredd för huvudsakligen bostadsbebyggelse. Inslaget av större arbetsplatser är där mindre framträdande. Utanför detta bälte och upp till ett avstånd av 30—40 km från centrum i förlängningen av ytterområdenas bebyggelsesträk lig- ger samhällsbildningar med något högre grad av självförsörjning. Genom- snittligt räknar regionplanen med att områdena utanför innerstaden skall innehålla arbetsplatser för ungefär hälften av den yrkesverksamma befolk- ningen inom dessa områden, medan den andra hälften har sina arbetsplatser i innerstaden.

Folkmängden i Stor-Stockholms planeringsområde har —— som tidigare angivits —— beräknats öka till cirka 1,25 miljoner år 1970 och till ungefär 1,45 miljoner år 1990. Folkmängden i det administrativa Stockholm synes emellertid ha nått sin kulmen omkring år 1960, då staden räknade i runt tal 800 000 invånare. Med hänsyn till bristande förutsättningar för nyproduk- tion av bostäder i staden och till följd av sjunkande boendetäthet väntas folkmängden inom Stockholm fram till år 1990 minska med omkring 50 000 personer.

Regionplanens antaganden om den yrkesverksamma befolkningen och ar- betsplatsernas fördelning kan sammanfattas på följande sätt. Av en total folkmängd på omkring 1 500 000 personer beräknas 45 procent vara yrkes- verksamma (nu 50 procent) d. v. s. 675 000 personer. Av befolkningen be- räknas 300 000 bo i innerstaden och 1 200 000 i regionens Övriga delar. Av den yrkesverksamma befolkningen skulle alltså 135 000 bo i innerstaden och 540 000 i ytterområdena. Dessa yttre delar av regionen beräknas innehålla arbetsplatser för hälften av den där boende yrkesverksamma befolkningen. Regionens sammanlagt 675 000 arbetsplatser skulle enligt dessa antagan- den komma att fördela sig med 405 000 på innerstaden och 270 000 på re- gionens övriga delar.

Expansionen av det centrala arbetsområdet antages främst komma att

• Sida 80
•  Original

bero på tillkomsten av nya kontor, banker, butiker med stor kundkrets och andra citybildande institutioner. Industriverksamheten i innerstaden har däremot förutsatts minska.

Vad gäller industriens lokalisering räknas med att större industriföretag i ökad utsträckning önskar söka sig ut från innerstaden till mera perifera lägen, särskilt där förutsättningar finnes att bygga i ett plan och där par- keringsplatser för de anställdas bilar kan ordnas. De inom industrien syssel- satta beräknas enligt regionplaneförslaget till 200 000, d. v. s. omkring 30 procent av 1990 års yrkesverksamma befolkning. Antalet industriarbets- platser i innerstaden beräknas minska med omkring 35 000 eller från cirka 80 000 till 45 000. Av folkökningen fram till år 1990 förutsätts 50 000 bli sys- selsatta i industri.. För sålunda sammanlagt erforderliga 85000 nya indu- striarbetsplatser anvisar regionplanen industrimark i perifera lägen i Stock- holm och i angränsande kommuner, huvudsakligen i Järfälla, Huddinge, Sollentuna och Botkyrka.

Regionplaneförslaget räknar med att omsättningen av varor i parti- och detaljhandeln skulle komma att fördubblas fram till år 1990. För partihan- deln med färskvaror föreslås två nya partihandelscentra, varav ett i norra delen av planeringsområdet och ett på Årstafältet — det sistnämnda öppna- des under hösten 1962. Vad detaljhandeln beträffar framhålles att i ytter- områdena redan pågår en koncentration till bostadsområdenas centruman- läggningar. Vissa av dessa anläggningar — t. ex. Vällingby och Farsta — täcker relativt stora områden. En utvecklad biltrafik kan väntas medföra att en allt större andel av ytterområdenas butiker och varudistribution kom- mer att koncentreras till större centrumanläggningar. Som exempel kan nämnas att staden har planerat för ett storcentrum, huvudsakligen för bil- burna kunder, invid Älvsjö station. Trots den förutsedda utvecklingen i ytterområdena räknar regionplanen med en betydande effektivisering och även en viss kvantitativ tillväxt av den kvalificerade detaljhandeln i city.

Regionplanen redovisar speciella områden för offentliga institutioner (sjukhus, läroanstalter etc.). Sådana institutioner återfinnes i stor omfatt— ning inom områden med annan huvudsaklig användning och i planen förut- sättes att så allt framgent kommer att vara fallet. Regionplanenämnden framhåller att endast stora samlade arealer för ändamålet är särskilt redo- visade och att man icke gör anspråk på att hela det framtida behovet av så— dana större institutionsområden skulle vara tillgodosett med de i planen gjorda reservationerna. Någon närmare beräkning av det framtida mark- beh0vet har icke kunnat göras, och i den mån det kommer att krävas ytter- ligare mark för sådant ändamål utanför bostads- och centrumområden förut- sättes att lämpliga partier av grönområden eller landsbygd får tagas i an- språk. Utöver mark, som redan nu disponeras av offentliga institutioner, kan enligt regionplanen ytterligare sådan mark anvisas för sjukhus i enlig- het med ett särskilt utbyggnadsprogram och för högskolor i anslutning till

• Sida 81
•  Original

härför redan disponerade områden omedelbart norr om Stockholms inner- stadsbebyggelse.

Som ett utmärkande drag i riktlinjerna för planeringsområdcts utveck— ling kan sålunda note-ras den relativt starka koncentrationen i centrum. Hu— vuddelen av arbetsplatserna i innerstaden kommer att vara samlade i city och ökningen av antalet arbetsplatser i centrum antas snarare ta sig uttryck i en koncentration inom det nuvarande centrala arbetsområdet än i en ut- bredning över större områden än som redan nu har övervägande citykarak- tär. Innerstadens city antas också behålla en viktig roll som centrum för den mest kvalificerade detaljhandeln samt för kulturlivet inom regionen och även för nöjeslivet. En betydande del av de industrier, som ännu arbetar i innerstaden, beräknas däremot flytta ut till mera perifera industriområ- den. De delar av innerstaden som nu är bostadsområden skall väsentligen bibehålla sin karaktär. Men relativt sett kommer en allt mindre del av de i innerstaden yrkesverksamma att ha sina bostäder där.

Såsom ett led i generalplanerevisionen för Stor—Stockholm framlades år 1960 en trafikledsplan för Stockholm.

Trafikledsplanen innebär att kollektivtrafiken måste svara för huvudde- len av persontransporterna mellan bostad och arbetsplats. Biltrafiknätet kan endast dimensioneras för en mindre del av de totala persontransporter- na under topptrafiktid. Det grundläggande antagandet om relationen mellan kollektiv och individuell trafik har uttryckts så att hälften av alla resor över tullarna antages ske med bil. Antagandet gäller hela trafikdagen (kl. 7—20) vilket beräknats innebära att av persontransporterna vid topptrafiktid måste ungefär tre fjärdedelar (vintertid) fullgöras av de kollektiva transportmed- len. Med utgångspunkt från en trafikräkning år 1953 och under antagande av att biltätheten år 1970 motsvarar en bil på fem invånare och år 1990 en bil på tre invånare beräknas biltrafiken vid tullarna år 1970 bli ungefär fyra gånger och i innerstaden tre gånger så stor som 1953 års trafikmängd. I city beräknas dock gatunätet efter reglering inte medge mer än en för- dubbling av 1953 års trafik. I absoluta tal uttryckt antages kapacitetsefter- frågan över innerstadsgränserna år 1970 utgöra 480 000 bilar per dag och år 1990 750 000 bilar per dag.

Den kollektiva trafikens radiella stamlinjer, kring vilka bebyggelsen i yt- terområdena grupperas, består av järnvägar och tunnelbanor. Regionplanen räknar med de befintliga huvudjärnvägarna, Uppsala-, Enköping- och Sö- dertäljesträckningarna, samt Nynäsbanan, Roslagsbanan och Saltsjöbanan. Vidare räknar regionplanen med flera tunnelbanor, den befintliga banan från södra ytterområdet till Bromma—Spånga, den bana som nu är under byggnad från sydväst mot Östermalm, vilken antages bli förlängd vid Östra station till Experimentalfältet, samt två banor från Järvafältet via Solna respektive Sundbyberg till Stockholms centrum och eventuellt Lidingö. Härigenom får ytterområdena kollektiva förbindelser till innerstaden med

• Sida 82
•  Original

hög kapacitet. Endast Roslags-sektorn och den sydöstra sektorn beräknas behöva mer omfattande förstärkningar genom busstrafik.

För den individuella trafiken räknar man med radiella huvudleder av hög standard, som i allt väsentligt utnyttjar de befintliga huvudvägarnas sträckningar. Runt om innerstaden läggs en ringförbindelse med stor kapa— citet, i vilken öster-leden och Essinge-leden är de viktigaste länkarna. ln- nanför ringen finnes endast två trafikleder av samma klass som denna; en syd-nordlig led, Söder-leden—Klara strand-leden, och en väst-östlig, Råd- mans-leden, bildar tillsammans ett kors över innerstaden.

För att balansera transportsystemet och skydda biltrafiknätet mot över— belastning gäller det — framhåller man _— främst att ge de kollektiva trans- portmedlen största möjliga attraktivitet. Vad biltrafiken beträffar är det främst via parkeringen som utvecklingen kan påverkas. Parkeringskapaci- teten måste avvägas mot utrymmet för rörlig trafik. För Stockholms parke— ringspolitik har stadsfullmäktige är 1957 godkänt riktlinjer, som innebär att staden inte har någon ovillkorlig skyldighet och ej heller praktiska möjlig- heter att svara för en ökning av parkeringsmöjligheterna i samma takt som behovet växer. Staden bevakar att gatorna hålles fria för den rörliga trafi- ken i erforderlig omfattning samt reglerar och avgiftsbelägger vid behov parkeringen på gator och allmänna platser. Staden har så strikt som möjligt sökt tillämpa de normer för parkeringsplatser i nybyggda fastigheter som meddelats av byggnadsstyrelsen.

Antalet erforderliga bilplatser i innerstaden år 1970 har preliminärt upp- skattats till 125 000. Härav beräknas stå till förfogande — å uppställnings— platser på gatumark, i garage, på gårdar eller annan tomtmark etc. — om- kring 65 000 platser. Beträffande härutöver erforderliga platser synes tan- ken vara att inrymma 45 000 i parkeringshus eller liknande anordningar inom respektive stadsdelar. Härefter återstår ett behov av 15 000 platser, helt hänförligt till Nedre Norrmalm, som icke kan tillgodoses inom denna stadsdel. Parkeringsunderskottet kan, heter det i trafikledsplanen, väntas leda till en minskning av efterfrågan på platser för heldagsparkering. Där- igenom ökar behovet av infartsparkeringsplatser liksom efterfrågan på plat- ser i parkeringshus i omedelbar närhet av Nedre Norrmalm inom gångav- stånd från resemålen. Behovet av parkeringshus för att täcka efterfrågan på bilplatser anses mycket stort i hela innerstaden. Även med optimistiska antaganden om möjligheterna till sanering av befintlig bebyggelse förefaller det inte sannolikt att något nämnvärt överskott på bilplatser, för att täcka bristen i cityområdet, kan åstadkommas i angränsande stadsdelar under planeringsperioden. I någon utsträckning antages dock bilplatser inom ut- präglade bostadsområden kunna disponeras för dagparkering för arbetande inom Nedre Norrmalm. Infartsparkeringsplatser i omedelbar anknytning till tunnelbane— och järnvägsstationer utanför tullarna torde böra anordnas i den utsträckning, hänsyn till existerande och planerad bebyggelse medger.

• Sida 83
•  Original

En naturlig utveckling av utbyggnaden mot nordväst har länge förhindrats genom Järva-fältets användning som militärt övningsområde. Relativt stora markområden med centralt läge .inom Stockholms-området har därigenom inte kunnat utnyttjas för önskvärd utbyggnad av bostads— och industriom- råden, bangårdar m. m. Samtidigt har flygverksamheten på Barkarby flyg- fält, vilket ingår i Järva-fältet, genom allvarliga bullerstörningar lagt hinder i vägen för en ändamålsenlig utbyggnad av redan existerande samhällsbild- ningar utanför fältet. Sedan nu flygverksamheten på Barkarby förändrats till art och omfattning torde något hinder för utbyggnad på grund av flyg- buller icke föreligga. Vidare har Svea artilleriregemente flyttats från Sund- byberg till Linköping, varigenom ett område inom fältets södra del kommer att bli tillgängligt för annan bebyggelse. Slutligen har under hösten 1962 klargjorts, att även Svea infanteriregemente och Svea ingenjörregemente kommer att flyttas till platser i Stockholms-områdets periferi. Därigenom kommer hela Järva-fältet med undantag för Barkarby flygfält och vissa forskningsinstitutioner att öppnas för civil samhällsplanering och bebyg- gelse.

Järva-fältet omfattar 5 500 hektar. När nu hela detta område Öppnas för civila ändamål måste en noggrann dispositionsplan utarbetas. Professor G.- F. Ahlberg har utarbetat en preliminär skiss med beaktande av följande behov:

bostadsområden med alla grader av bostadskomplement, tunnelbanor med driftsanläggningar, industriområden, anläggningar för varulagring och varudistribution, järnvägsanläggningar,

regionalt butikscentrum, länkar i Stor—Stockholms motorvägssystem, sjukhusområde, civila statliga institutioner, militära institutioner, parkstråk.

4. Statsförvaltningens lokalbehov

Lokaliseringsutredningen har funnit det angeläget att söka få en samlad bild av det lokalbehov, som föreligger för central statlig verksamhet inom Stockholms-området. Utredningen har därför i samarbete med byggnads- styrelsen, fortifikationsförvaltningen och en rad affärsdrivande verk och statliga företag, Vilka själva handlägger sina lokalfrågor, gjort en summa— risk inventering av tillgångar och behov ifråga om arbetslokaler. Invente- ringen avser de verksamhetsgrenar som omfattades av den i direktiven an- befallda översiktliga undersökningen _— se bilaga 1.

Det har visat sig omöjligt att i dagens läge åstadkomma en utförlig och enhetligt genomförd redovisning beträffande de statliga lokalresurserna i Stockholmsområdet. För centrala ämbetsverk, militära förvaltningar m. fl. >>kontorsmyndigheter» synes det mest belysande att redovisa antalet ar- betsrum. Ifråga om de militära verksamhetsgrenarna föreligger också upp- gift om rummens sammanlagda ytor. Beträffande institutioner och statliga företag m. fl. ges den mest fullständiga redovisningen av lokalresurserna i. kvadratmeter lägenhets- eller rumsytor.

Tabell 8. Lokalsituationen vid civila ämbetsverk m. fl. uttryckt i antal rum.

. I behov . Nyansk.- Total- Tillgång av ers. BNSt behov behov Antal rum 6 700 460 470 930 7 170

Lokalsituationen vid civila ämbetsverk m. fl. belyses i tabellerna 8 och 9. I tabell 8 redovisas tillgång, brist, ersättnings_ och nyanskaffningsbehov i enlighet med byggnadsstyrelsens uppgifter. Enligt en nyligen gjord un- dersökning inom en väsentlig del av den statliga verksamheten utgör den genomsnittliga lägenhetsytan per rum vid nybyggnad 20—22 kvm. I tabell 9 har de i tabell 8 redovisade rumssiffrorna omräknats i lägenhetsytor under antagande att rummen i genomsnitt upptar 20 kvm lägenhetsyta.

Tabell 9. Lokalsituationen vid civila ämbetsverk m. fl. uttryckt i kvm Iägenhetsyta.

. I behov . Nyansk.- Total— Tillgång av ers. Brut behov behov Lägenhetsyta i kvm 134 000 9 200 9 400 18 600 143 400

De uppgifter, som varit tillgängliga för institutioner m. fl., är fullstän- diga endast vad beträffar den nuvarande tillgången uttryckt i kvm lägen-

• Sida 86
•  Original

hetsyta. Endast för knappt hälften föreligger vissa uppskattningar av bris- ten och nyanskaffningsbehovet. I tabell 10 är sålunda endast den första kolumnen grundad på fullständiga uppgifter, medan den andra kolumnen endast delvis belyser situationen.

Tabell 10. Lokaltillgäng m. m. vid institutioner.

Ofullst. Tillgång uppg. om brist Lägenhetsyta i kvm 180 000 54 000

Uppgifterna för institutioner avser i regel endast lokaler ovan jord. I många fall förfogar man emellertid över lager-, arkiv— och verkstadsutrym— men i källarplan. Ett stort behov av nyproduktion torde föreligga även ifrå- ga om sådana lokaler.

Ifråga om statliga industri- och affärsföretag, affärsdrivande verk etc. pågår ett omfattande utredningsarbete och i ett fall, järnvägsstyrelsen,

Tabell 11. Lokalsituationen vid statliga företag och affärsdri- vande verk m. fl. uttryckt i rumsytor (kvm).

Rumsytor i kvm

Tillgång ”i? " Akut brist "252325” Näää Totalbehov 370 000 60 500 12 500 77 500 150 500 460 000

är utvecklingen ifråga om lokalbehov och lokaldispositioner beroende av planerad omorganisation. För vattenfallsstyrelsen har den senaste tidens utveckling medfört ett mindre lokalbehov än som förutsattes vid planlägg- ningen av förvaltningsbyggnaden i Råcksta.

Tabell 12. Försvarets lokaltillgångar.

Arbetsrum Andra lokaler

Antal Yta i kvm Antal Yta i kvm

6 800 117100 1025 42 400

Försvarets lokaltillgångar inom Stockholms-området framgår av tabell 12. Några uppgifter om lokalbrist eller nyanskaffningsbehov inom den mi— litära sektorn föreligger icke. Att bristen inom denna del av förvaltningen

• Sida 87
•  Original

(lock torde vara av betydande omfattning kan exemplifieras med att fortifi- kationsförvaltningen, som måste flytta från huvuddelen av sina nuvarande lokaler, behöver omkring 600 arbetsrum. Armétygförvaltningen behöver av samma anledning cirka 450 arbetsrum. Det synes inte vara överdrivet att anta, att försvarets lokalbrist och nyanskaffningsbehov har samma relativa omfattning, som gäller för centrala ämbetsverk m. fl., d. v. 's. omkring 14 procent. Försvarets aktuella nyanskaffningsbehov skulle på det sättet kunna uppskattas till cirka 950 rum.

I grova drag och med starka reservationer ifråga om uppgifternas jäm— förbarhet kan lokaltillgångar och nyanskaffningsbehov för de verksam— hetsgrenar, som varit föremål för lokaliseringsutredningens överväganden, summeras på sätt som framgår av tabell 13.

Tabell 13. Approximativ beräkning av sammanlagda lokaltillgångar och nyanskaff— ningsbehov vid berörda statliga verksamhetsgrenar.

Lägenhetsytor i kvm Aktuellt Tillgång nyanskaff-

ningsbehov Ämbetsverk m. fl. .................. 134 000 18 600 Institutioner m. fl. 180 000 54 000 Affärsdrivande verk . 370 000 150 500 Försvarets lokaler ................ 159 500 22 400 Sammanlagt 843 500 245 500

Det sammanlagda antalet »skrivbordsrum» för civila och militära verk och förvaltningar framgår av tabell 14. I tabellen angivet nyanskaffnings- behov för militära myndigheter grundas på uppskattningar.

Tabell Ili. Lokalsituationen vid civila och militära ämbetsverk m. fl. Antal rum

Aktuellt Tillgång nyansk-

behov

Civila ämbetsverk

rn. fl, .................. 8700 930 Militära myndigheter (i 800 950

13 500 ] 880

Med reservation för Siffrornas exakthet torde uppgifterna visa, att om- fånget av den statliga verksamhetens nuvarande lokalbehov är så betydande,

• Sida 88
•  Original

att redan det aktuella nyanskaffningsbehovet kommer att ta betydande resurser i anspråk. Därtill kommer den statliga förvaltningens oundvikliga expansion och kontinuerliga förnyelsebehov. Under våren 1963 synes ha inträffat en viss förbättring i möjligheterna att förhyra lokaler för statliga ändamål inom Stockholms-området. Utredningen kan dock icke undgå frågeställningen om det i Stockholms-området finns lämpligt utrymme för den utveckling av lokalresurserna som synes ofrånkomlig.

5. Sammanfattande synpunkter

De utredningar m.m. rörande Stockholms-området, som redovisats i det föregående, ger vid handen, att innerstaden och framförallt city-området skall bibehållas och vidareutvecklas som kommersiellt, administrativt och kulturellt centrum. Arbetsplatserna kommer i betydande omfattning att vara belägna där, medan de förvärvsarbetande i ökad utsträckning kommer att vara bosatta i ytterområdena med kortare eller längre reseavstånd till och från arbetet. Innerstadens möjligheter att klara en under sådana om— ständigheter alltmer stegrad biltrafik synes vara otillräckliga. Det torde vara nödvändigt att begränsa möjligheterna att använda privatbilar för resor till och från city-området. Regionplanen förutsätter också, att en sådan begränsning skall komma till stånd, bland annat genom en underdi- mensionering av parkeringsplatserna. De kollektiva transportmedlen i in— nerområdet skall i stället få ökad användning.

Den statliga verksamheten i Stockholm är såsom tidigare visats mycket trångbodd. Under den närmaste framtiden föreligger ett betydande behov av nybyggnader för skilda ändamål. Vissa mindre delar av Järva—fältet har enligt preliminära skisser avsetts för statliga institutioner, men ifrågava- rande områden är mycket eftertraktade även för andra ändamål, bland annat för bostäder. För statliga ämbetsverk o.dyl. finns endast mera be- gränsade utrymmen reserverade inom Stockholms-området. Smärre grup- per av ämbetsverk m.fl. kan beredas plats på Nedre Norrmalm, på öster- malm och vid Västerbroplan.

Det synes med hänsyn till vissa statliga verksamhetsgrenars funktions- mässiga samhörighet vara angeläget att sammanhålla stora delar av den centrala statsförvaltningen inom från kommunikations—synpunkt relativt slutna områden. Inom Stockholms innerområden torde endast stat—sdeparte— menten och ett mind-re antal ämbetsverk, som har mycket stora kontakt- behov med Kungl. Maj:ts kansli, kunna beredas utrymme. Under senare år har man i övrigt varit hänvisad till att inom Stockholms-området söka separata lösningar för verksamhetsgren efter verksamhetsgren. Sålun— da har vattenfallsstyrelsens lokalfråga lösts genom nybyggnad i Råcksta och för televerket pågår ett omfattande nybyggnadsarbete i Farsta. Andra

• Sida 89
•  Original

verksamhetsgrenar torde få hänvisas till mera avlägsna platser inom Stock- holms—området såsom Märsta. Den statliga verksamheten kan på detta sätt bli spridd över hela Stockholms-området. I följande avdelning (Av—d. A.) kommer lokaliseringsutredningen att behandla möjligheterna att förlägga administrativa myndigheter och andra statliga verksamhetsgrenar med sam- manlagt omkring 24 000 anställda till en eller flera rationellt planerade förvaltningsstäder. Utredningen har ställt fråga-n om en jämförlig lösning skulle kunna erhållas centralt inom Stockholms-området. Någon förutsätt— ning för sådan koncentration av förvaltningsbebyggelse i innerstaden före- ligger icke. På 5—10 km avstånd från Stockholms centrum finns ännu obe- byggda områden, som i och för sig skulle kunna ge utrymme för en statlig förvaltningsbebyggelse av antydd omfattning, bl.a. en sektor av Järva— fältet. En sådan exploatering av fältet för statlig förvaltningsbebyggelse skulle emellertid sannolikt begränsa utrymmet för exempelvis bostäder, så— vida man icke i ökad omfattning skulle ta i anspråk mark, som tidigare reserverats för parkstråk och grönområden. En samlad förvaltningsbebyg- gelse inom Stockholms—området av den omfattning, som skisseras i av- delning A, synes således komma att föranleda en hårdare exploatering av de knappa markresurserna i centralt läge och kräva en annan disposition av dessa markområden än som förutsatts itidigare planläggningsarbete.

Som tidigare framhållits finns emellertid möjligheter att förlägga smärre grupper av myndigheter inom innersta-den och motsvarande möjligheter finns givetvis även inom Stockholms—området i övrigt, exempelvis på J ärva- fältet och i Märsta. Möjligheterna att finna en ändamålsenlig lösning på den centrala statsförvaltningens lokalproblem inom Stockholms-området torde dock bli allt mindre i samma mån som man vid planläggningen av övrig bebyggelse tar i anspråk de bäst belägna markområdena.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 februari 1963 framhåller byggnads- styrelsen bl. a. följande:

Ur lokalsynpunkt finner styrelsen en spridd belägenhet av statliga organ icke rationell utan strävar efter stora 'byggn'adsenheter för att därigenom bland annat lättare kunna möta förändringar i organens lokalbehov och rationellt tillgodose olika gemensamma behov.

Byggnadsstyrelsen meddelar vidare, att den genom sin utredningsbyrå igångsatt en allsidig utredning om lokalsituationen för den civila statliga förvaltningen i Stockholms-regionen. I denna utredning, som beräknas bli färdig redan under år 1963, kommer också de statliga markinnehaven i Stockholm med närmaste omgivningar att redovisas.

Lokaliseringsutredningen delar byggnadsstyrelsens uppfattning ifråga om olämpligheten av att sprida olika statliga organ inom Stockholms-området. Den av styrelsen igångsatta utredningen är nödvändig för att få de kompli— cerade problemen rörande förvaltningsbebyggelsens lokalisering inom Stockholms-området allsidigt belysta. Den punktvisa utflyttning av ämbets-

• Sida 90
•  Original

verk till olika förorter, som hittills tillämpats, skulle på längre sikt leda till en uppsplittring av statsförvaltningen, som minskar effektiviteten.

Enligt lokaliseringsutredningens uppfattning föreligger också andra olä- genheter med ett punktvis inpassande av förvaltningsbyggnader i förorts- områdena. Det kan i detta sammanhang erinras om att vattenfallsstyrelsen i skrivelse våren 1961 framförde synpunkter på problemen i samband med styrelsens utflyttning till Råcksta. Styrelsen framhöll i skrivelsen, att en— dast omkring en tredjedel av befattningshavarna kunnat beredas bostad i de västra förorterna och att det Övervägande flertalet således var bosatt inom andra delar av Stockholms-området. Detta torde enligt vattenfallssty— relsens mening innebära, förutom stegrade resekostnader, att personalens fritid i ökad utsträckning måste tagas i anspråk för resor mellan hemmet och arbetsplatsen. Läget påverkades ytterligare av den omständigheten, att resorna med hänsyn till arbetstidens förläggning sammanföll med topparna i stadstrafiken, då trängseln på gator samt i spårvagnar och bussar var sär- skilt stor. Vattenfallsstyrelsen förordade därför, att femdagarsvecka inför— des hela året med arbetsfria lördagar och motsvarande förlängning av ar- betstiden övriga veckodagar.

Vattenfallsstyrelsens skrivelse belyser nödvändigheten av en noggrann planläggning av förvaltningsbebyggelsen med hänsyn till bostadsområden, trafikleder och kommunikationsmedel. En från dessa synpunkter ändamåls- enlig förläggning torde kunna erhållas endast om större grupper av ämbets— verk m. fl. sammanhålles inom lämpliga områden.

Sammanfattningsvis anser sig lokaliseringsutredningen kunna konsta— tera, att nu föreliggande planer beträffande Stockholms-området icke ger anvisning på någon rationell lösning av den statliga verksamhetens utbygg- nadsproblem, vare sig i innerstaden eller i förorterna. En utflyttning av enstaka eller ett fåtal ämbetsverk till olika förorter, torde på längre sikt medföra en irrationell uppsplittring av statsförvaltningen, med andra ord just de nackdelar, som man med en koncentration av förvaltningen till hu- vudstaden tänkt sig undvika. Alternativet till en sådan handlingslinje synes vara att söka hålla huvuddelen av statsförvaltningen samman i ett litet antal stora grupper (block) av ämbetsverk m. fl., Vilka lokaliseras med hänsyn till inbördes och utåtriktade kommunikationsbehov, rekryteringsbehov m.m.

• Sida 91
•  Original

AVDELNING A

• Sida 92
•  Original

• Sida 93
•  Original

KAPITEL 6

Avgränsning av utflyttningsgrupper

1. Den totala utflyttningsgruppen

I kapitel 2 har lokaliseringsutredningen framhållit, att en del statliga verk— samhetsgrenar har relativt specialbetonade arbetsuppgifter och mindre framträdande behov av samarbete med andra centrala myndigheter m. m. I och för sig är det visserligen tänkbart att vid en utflyttning från Stock— holms-området sammanföra sådana verksamhetsgrenar till en enda ort i riket. Denna ort skulle därefter möjligen kunna kallas ett förvaltnings- centrum. Men då det icke kan påvisas några egentliga fördelar därmed är det enligt utredningens mening felaktigt att sammanföra dem till ett ad- ministrativt centrum av detta slag. Det synes vara riktigare att välja den lokaliseringsort utanför Stockholms-området, som i varje särskilt fall fram- står såsom mest lämplig. Denna linje har utredningen följt i tidigare av- lämnade delbetänkanden och den har också varit vägledande för de över- väganden avseende vissa verksamhetsgrenar som redovisas i avdelning C av detta betänkande.

I fråga om ett mycket stort antal statliga myndigheter m. fl. har emel- lertid utredningen kommit till den uppfattningen, att separata utflyttningar icke kan anses lämpliga med hänsyn till myndigheternas starka beroende av inbördes samarbete. I dessa fall har det varit nödvändigt att överväga möjligheterna att genomföra större samlade utflyttningar. I samband där- med har det varit naturligt att utföra de i direktiven anbefallda undersök- ningarna beträffande ett andra förvaltningscentrum. I den mån frågan om ett nytt statligt förvaltningscentrum tidigare officiellt diskuterats, synes man också ha utgått ifrån att det skall råda ett funktionellt samband mel- lan de till en ny ort utflyttade förvaltningsgrenarna. Som framgår av kap. 3 föreslogs i motion till 1957 års riksdag (11:88), att en allmän utredning om lokaliseringen av statliga ämbetsverk borde komma till stånd samt att den— samma på ett allsidigt sätt jämväl borde klarlägga de fördelar och olägen- heter, som skulle vara förbundna med ett centrum utanför Stockholms- räjongen för en väsentlig del av statsförvaltningen. För att inte kommuni- kationer och samverkan inom förvaltningen skulle försvåras och för att möjligheterna för utomstående att hålla kontakt med de olika ämbetsver- ken efter en utflyttning skulle främjas, förordades i motionen att ytterligare ett förvaltningscentrum borde byggas upp såsom ett komplement till hu-

• Sida 94
•  Original

vudstaden. Såsom lämplig ort nämndes Hallsberg, där man på lång sikt kunde gå in för att lägga en stor del av förvaltningen med en sådan upp- delning, att ämbetsverk, som hade nära samarbete med varandra, bleve- förlagda antingen i Stockholm eller i Hallsberg.

Lokaliseringsutredningens överväganden har visat, att det bortsett från de i avdelning C behandlade verksamhetsgrenarna inte är möjligt att ge- nomföra utflyttning av statlig verksamhet från Stockholms-området i någon mera betydande utsträckning, såvida man inte sammanhåller större eller mindre grupper av statliga organ med inbördes funktionell samhörighet. Utredningen inledde sina mera långsiktiga undersökningar med att söka utröna förutsättningarna för en samlad utflyttning av de myndigheter, vars väsentligaste arbetsuppgifter har totalförsvarskaraktär. Skälet härför var bl.a. att en utflyttning av denna del av förvaltningen skulle vara till fördel från beredskapssynpunkt, Utredningen gjorde därför en tämligen omfat- tande undersökning av olika till Stockholm förlagda försvarsrnyndigheter. På grundval därav sammanfördes de militära ledningsorganen (staber, för- valtningar, tjänstegrensinspektioner m. fl.), vissa för försvaret gemen- samma förvaltningsmyndigheter och skolor samt civilförsvarsstyrelsen, me- dicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar till en försvarets utflyttningsgrupp. Försvarsmyndigheterna befanns dock i sin tur vara starkt beroende av ett nära samarbete med en rad civila verksamhets- grenar med viktiga uppgifter på totalförsvarets område. Exempel på så- dana myndigheter är arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadssty— relsen, telestyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, järnvägsstyrel— sen, generalpoststyrelsen och medicinalstyrelsen. Fortsatta undersökningar visade att dessa civila myndigheter i sin tur var starkt beroende av sam- arbete med ytterligare ett antal civila verksamhetsgrenar.

I denna situation sökte lokaliseringsutredningen trots allt pröva möjlig- heterna att flytta endast den ovan avgränsade försvarets utflyttningsgrupp tillsammans med sådana civila myndigheter, som inte är beroende av när- mare samarbete med den övriga till Stockholm lokaliserade centrala för— valtningen. Denna linje diskuterades ingående bl. a. vid ett möte mellan utredningen och chefen för försvarsstaben i januari 1961. Det visade sig där- vid inte möjligt att i någon väsentlig utsträckning frångå kraven på för- läggning av nyss nämnda civila myndigheter till samma ort eller region som de egentliga försvarsmyndigheterna. Det kan i och för sig framstå som en vinst från beredskapssynpunkt, att dessa myndigheter —— främst de högre militära staberna och förvaltningarna — icke är koncentrerade till en stor- stad som Stockholm. I det fredstida planläggningsarbetet är man emellertid beroende av ett intimt samarbete med olika i det föregående nämnda civila myndigheter, som var för sig bär ansvaret för betydelsefulla funktioner inom totalförsvaret. En nära samordning av dessa funktioner är nödvändig

• Sida 95
•  Original

i fred, om totalförsvaret i ett allvarligt läge skall kunna fylla sin uppgift. Samordningsproblemen är ofta av den art, att de måste lösas vid personliga kontakter. En utflyttning enbart av de egentliga försvarsmyndigheterna kan därför vara till nackdel i så måtto att förutsättningarna för ett kontinuer- ligt och samordnat fredstida förberedelsearhete blir sämre. Lokaliserings- utredningen har därför ej velat förorda en sådan åtgärd.

Vid fortsatta undersökningar och överväganden fann lokaliseringsutred- ningen att en samlad utflyttning borde omfatta ett mycket stort antal verk- samhetsgrenar. Orsaken härtill är framförallt föreliggande behov av sam— arbete och kontakter mellan myndigheter eller grupper av myndigheter. Utredningen har i det föregående exemplifierat dessa problem med utgångs- punkt från de egentliga försvarsmyndigheternas verksamhet. Med detta betraktelsesätt har utredningen funnit lämpligt att sammanhålla en utflytt— ningsgrupp omfattande sammanlagt omkring 24 000 anställda. I det föl- jande skall de frågeställningar, som sammanhänger med utflyttning av en sådan grupp konkretiseras och belysas.

De statliga verksamhetsgrenar, som från början ansågs böra bli föremål för lokaliseringsutredningens närmare överväganden, uppgick till omkring 185 och har redovisats i bilaga 1. Under det fortsatta arbetet har utred- ningen sammanfört tio mindre verksamhetsgrenar med vissa huvudmyndig- heter — jfr tabell 17. Vidare har utredningen av olika skäl kunnat av- gränsa ett sextiotal verksamhetsgrenar från sitt fortsatta arbete. Se tabell 15. I första hand bör därvid erinras om att statsmakterna har tagit ställning till lokaliseringsfrågan beträffande ett femtontal myndigheter. I fråga om ett par statliga bolag har lokaliseringsutredningen föreslagit utflyttning. Be— träffande ett av dem, AB Tipstjänst, har beslut fattats om förläggning till Märsta. I övrigt har utredningen avgränsat verksamhetsgrenar med följande motiveringar.

Ett par skolor med omfattande regionala upptagningsområden skulle av rent funktionella skäl kunna förläggas utanför Stockholms-området. En sådan förläggning kan dock medföra risk för försämring av kontaktmöj- ligheterna mellan eleverna och deras föräldrar.

Då det gäller ett par högre utbildningsanstalter på det konstnärliga om- rådet torde en förläggning till Stockholm vara till fördel för elevernas studie- och arbetsmöjligheter.

Några statliga organ bedriver servicebetonad verksamhet, vilken i viss utsträckning finansieras genom avgifter från enskilda företag, mestadels förlagda till Stockholm.

Beträffande några andra myndigheter synes det oklart hur den fram- tida verksamheten kommer att organiseras, men utredningen förutsätter, att lokaliseringsfrågan i dessa fall kommer att avgöras i samband med or— ganisationsfrågans lösning.

Slutligen har de fortsatta undersökningarna visat, att ett tjugotal myn—

• Sida 96
•  Original

Tabell 15. Verksamhetsgrenar som icke omfattas av lokaliseringsutred- ningens fortsatla arbete. A. Utflyttning från Stockholms-området genomförd eller beslutad

Försvarets fabriksstyrelse Fjärde militärbefälsstaben

Staben m. m. vid marinkommando Ost Signalverkstaden i Sundbyberg Arméns intendenturförråd i Stockholm Infanteriets kadettskola

Infanteriskjutskolan (Infanteriets stridsskola) Svea artilleriregemente Statens centrala frökontrollanstalt Statens växtskyddsanstalt SJ:s huvudverkstad i Tomteboda Svea livgarde (Förlägges i Stockholms-områdets periferi) Svea ingenjörregemente (Förlägges i Stockholms-områdets periferi) AB Tipstjänst (Förlägges i Stockholms-områdets periferi)

B. Utflyttning från Stockholms-området föreslagen Svenska Penninglotteriet AB C. Utflyttas icke enligt statsmakternas beslut

Österbygdens vattendomstol Sparbanksinspektionen

D. Utflyttas icke på grund av försvarsskäl

Berga Örlogsskolor Svea flygflottilj Södertörns flygflottilj Roslagens flygkår

E. Utflyttas icke på grund av olika funktionella skäl

Stockholms tygstation Statens institut för byggnadsforskning Bankinspektionen Konjunkturinstitutet Universitetskanslersämbetet Överstyrelsen för de tekniska högskolorna Studielånenämnden Garantilånenämnden Statens biografbyrå Konstfackskolan Musikaliska akademien med musikhögskolan Näringsfrihetsrådet Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor Statens pris- och kartellnämnd Statens institut för konsumentfrågor Patent- och registrerings'verket Försäkringsinspektionen Statens konsumentråd Statens polis-skolas huvudskola

» lönenämnd » avtalsnämnd AB Industrikredit AB Sveriges Kreditbank Sveriges Centrala Restaurang AB Svenska Lastbil AB AB Trafikres-tauranger

F. Utflyttas icke av hänsyn till vårdmöjlighcter och kontaktbehov med anhöriga

Läroanstalten för blinda, Tomteboda Dövstumskolan Manilla

G. Organisationen fn oviss

• Sida 97
•  Original

digheter, som har nära samarbete med statsdepartementen eller andra till Stockholm förlagda organ utanför den statliga sektorn, knappast kan ut- flyttas från Stockholms-området utan vissa nu mycket svårbedömbara funk- tionella störningar.

De här åsyftade verksamhetsgrenarna har förtecknats i tabell 15. Genom organisationsförändringar har vidare tio av de i bilaga 1 upptagna myndigheterna upphört med sin verksamhet. I stället har tillkommit fyra nya, nämligen militärhögskolan, riksförsäkringsverket, försäkringsdomsto- len och riksrevisionsverket, vilka omfattas av lokaliseringsutredningens fortsatta arbete. Organisationsförändringarna framgår av tabell 16.

Tabell 16. Organisationsförändringar

Verksamheten överförd till

Nedlagda organ

förutvarande nytillkomna Krigshögskolan —— Militärhögskolan Sjökrigshögskolan — _- ) — Flygkrigshögskolan _- —- > — Riksförsäkringsanstalten — Riksförsäkringsverket Pensionsstyrelsen —— — » --— Försäkringsrådet — Försäkringsdomstolen (Beräknas upphöra 1966) Riksräkenskapsverket — Riksrevisionsv-erket Statens sakrevision — —- » — Statens organisationsnämnd Statskontoret —— Statens skogsforskningsinstitut Skogshögskolan — Försvarets socialbyrå Försvarets civilförvaltn. —

Redan vid det översiktliga undersökningsarbete, som föregick utarbetan— det av bilaga 1, uteslöt utredningen ett antal nämnder m. fl. organ, vilka är så nära avhängiga vissa andra myndigheter, att deras lokaliseringsfråga avgöres i samband med lokaliseringen av >>huvudmyndigheten». Några av de i bilaga 1 medtagna organen tillhör samma kategori. Verksamhetsgrenar av denna typ är exempelvis vissa militära organ med nära anknytning till försvarsgrensstaberna och vissa nämnder med nära anknytning till fång- vård-sstyrelsen, medicinalstyrelsen m. fl. De redovisas i tabell 17.

Efter här angivna avgränsningar och förändringar återstår cirka 110 verk— samhetsgrenar, vilka kommer att omfattas av lokaliseringsutredningens principförslag eller direkta utflyttningsförslag. Dessa enheter, den s.k. totala utflyttningsgruppen, har förtecknats i bilaga 2. Ett tjugotal ur denna grupp har hänförts till den kategori som är relativt fristående och där loka- liseringsorten därför bör kunna bedömas efter vad som synes lämpligt i varje särskilt fall. I fråga om de återstående cirka 90 verksamhetsgrenarna,

• Sida 98
•  Original

Tabell 17. Verksamhetsgrenar som i fortsättningen hänföres till vissa större myndigheter

Verksamhetsgren Hänföres till Interneringsnämnden Fångvårdsstyrelsen m. fl. Ungdomsfängelsenämnden ) Artilleriskjutskolan Arméstaben m.fl. Luftvärnsskjutskolan » Flygvapnets bomb- och skjutskola Flygstaben Kustartilleriets skjutskola Marinstaben m. fl, Medicinalstyrelsens sjukvårds- Medicinalstyrelsen m.fl. beredskapsnämnd

Sinnessjuknämnden » AB Kurortsverksamhet Riksförsäkringsverket m.fl. Signalsskyddsnämnden Försvarets radioanstalt Arméns fältarbetsskola Svea ingenjörregemente

den stora utflyttningsgruppen, föreligger däremot så stort behov av inbör- des samarbete att man bör eftersträva större samlade utflyttningar.

2. Den stora utflyttningsgruppen

Den stora utflyttningsgruppen har konstituerats på grund av respektive verksamhetsgrenars inbördes samarbetsbehov. Vid en omlokalisering måste därför gruppen sammanhållas inom ett område med goda interna kommu- nikationer. Med hänsyn till de enskilda myndigheternas m.fl. funktioner såsom centralorgan för riket måste de var för sig ha goda kommunikatio- ner med Stockholm och landets olika delar.

En utflyttning från Stockholms-området skall inte bara innebära en av— lastning från huvudstadens hårt ansträngda resurser utan även bidraga till en ekonomiskt och socialt gynnsam utveckling i den nya förläggnings- orten eller de nya förläggningsorterna. Det krävs en rad speciella under- sökningar, bl. a. om verksamhetsgrenarnas arbetsuppgifter och organisa- tion, de berörda orternas befolkning, näringsliv, kommunikationer etc.. in- nan det med någon större säkerhet kan sägas hur utflyttningsgruppen skall koncentreras eller fördelas för att målsättningen skall främjas på bästa möjliga sätt. Man kan emellertid anta att det från skilda synpunkter skulle vara enklast att genomföra en koncentration till en ort eller inom ett mindre geografiskt område. Samtidigt skulle dock förmodligen denna linje med- föra de största riskerna för en övervältring av de nuvarande Stockholms- problemen till den nya lokaliseringsorten. Den lokaliseringspolitiska effek- ten skulle givetvis också bli mindre eller i varje fall mera lokalt begränsad. Den ifrågasatta orten skulle få en folkökning med i varje fall 100 000 in- vånare. Inom den del av landet som skulle kunna komma ifråga för en 10— kalisering av detta slag finns ingen stad, vars folkmängd överstiger 75 000. Vilken enskild ort man än väljer, skulle det alltså bli fråga om en så om- fattande utbyggnad att hela den gamla och kontinuerligt uppbyggda för- valtningsapparaten och all tidigare planläggning skulle bli helt otillräckliga.

• Sida 99
•  Original

Tabell 18. Stora utflyttningsgruppens fördelning på block

Antal anställda Block Omfattar huvudsakligen

Män Kvinnor Summa 1 Försvarets ledningsorgan m. m. ......... 849 499 1348 2 ) högskolor m. m. ............... 609 19 628 3 Försvarets förvaltningar, vissa av för— svarets skolor ................................. 2 408 1 051 3 459 4 Försvarets organ för forskning och bygg- nadsverksamhet .............................. 1 201 329 1 530 5 Centrala organ för lantbruk, skogs- bruk m. m. .................................... 513 367 880 6 Centrala organ för arbetsmarknad, nä-

ringsliv, socialvård, socialförsäkring m. m. ............................................. 826 1735 2 561

7 Centrala organ för medicinal— och ve— terinärväsendet, viss forskning ......... 715 859 1574 8 Centrala organ för skolväsende, statistik, beskattning och upphörd, finansiell och revision ................................. 809 1 217 2 026 9 Kommunikationsverken (utom postban— ken) ............................................. 3 745 1 883 5 628 10 Centrala organ för civil byggnadsverk- samhet samt viss teknisk forskning 3061 1201 4262 Sammanlagt 14 736 9 160 23 896

Lokaliseringsutredningen vill inte avföra denna tanke på en omlokalise- ring av den stora utflyttningsgruppen till en enda ort från den fortsatta diskussionen. Men en sådan lokalisering inrymmer onekligen så många och betydande problem, att utredningen finner det uppenbart att andra alter- nativ måste undersökas och diskuteras vid sidan om >>enstadsalternativet».

Alternativ som skulle innebära spridning av utflyttningsgruppen på flera orter eller områden måste grundas på speciella undersökningar och bedöm- ningar. Bl.a. måste man ta ställning till hur stor den rent geografiska spridningen av verksamhetsgrenarna kan vara utan att samarbetsmöjlig- heter och effektivitet utsättes för någon mera allvarlig försämring. Det är uppenbart att vissa verksamhetsgrenar inom gruppen har ett mera utpräg- lat behov av samarbete med varandra och. att vissa verksamhetsgrenar har större behov än andra av en central placering och goda kommunikatio- ner. Allt detta nödvändiggör en planmässig indelning av gruppen för att en fortsatt konkret diskussion skall vara möjlig.

I första hand har utredningen sökt bedöma och ta hänsyn till arbetsupp- gifter och inbördes samarbetsbehov samt arbetsmarknads- och utbildnings- problem. Den stora utflyttningsgruppen har fördelats på tio olika block, vilkas sammansättning framgår av tabell 18. De enskilda verksamhetsgre- narnas fördelning på block redovisas i detalj i bilaga 3.

I princip skall varje block kunna förläggas till en särskild ort utanför Stockholms-området, vilken uppfyller de allmänna fordringar på geogra- fisk belägenhet och utrustning i olika avseenden som måste uppställas.

• Sida 100
•  Original

Men eftersom hela utflyttningsgruppen sammanförts med hänsyn till de omfattade verksamhetsgrenarnas inbördes samarbetsbehov, föreligger gi- vetvis även mellan blocken ett inbördes behov av samarbete. Några block, exempelvis de som omfattar försvarets olika verksamhetsgrenar, har be- dömts ha ett så stort samarbetsbehov att lokalisering bör ske antingen till samma ort eller till orter som ligger relativt nära varandra. I vissa fall har behovet av en gruppering inom en sådan snäv region ansetts vara oefter- givligt. I andra fall kan vissa alternativa grupperingar övervägas. Dessa grup— peringsproblem sammanhänger givetvis mycket intimt med valet av orter och områden.

• Sida 101
•  Original

KAPITEL 7

Planläggning och genomförande av en stor utflyttning

För en utflyttning av sådan omfattning, som här angivits, måste vidtagas omfattande förberedelser. Det gäller att skapa en samhällsapparat för om- kring 100 000 människor. Utöver en rad andra problem innebär detta bl.a. att bostäder. arbetsplatser och samhälleliga anläggningar måste byggas upp på helt nya områden med eller utan anknytning till äldre samhällsbildning- ar. Oavsett om man väljer ett koncentrations- eller spridningsalternativ kommer utbyggnaden att medföra investeringar av mycket stor omfattning. En mera exakt uppfattning om storleken av dessa investeringar kan man knappast få förrän man gjort omfattande undersökningar och beräkningar. Därvid måste man utgå från konkreta förhållanden i respektive orter samt från respektive verksamhetsgrenars behov.

Arbetet på utbyggnaden torde komma att genomgå en serie olika faser och skeden, vilka vid ett företag med denna omfattning delvis kommer att löpa parallellt med varandra allteftersom förberedande arbete och tillgäng— liga resurser medger igångsättning av arbete med olika uppgifter. I stort sett torde man kunna räkna med följande fyra huvudskeden.

Planläggningsskedet, omfattande bl. a. översiktligt undersökningsarbete samt utrednings-, programmerings- och projekteringsarbete. Skedet avslutas i och med de egentliga anläggnings- och byggnadsarbetenas påbörjande (då »spaden sättes i jorden»).

Anläggnings- och byggnadsskedet, omfattande den tid då huvuddelen av den egentliga stadsbyggnaden med gator, ledningar, bostäder, servicean- läggningar och förvaltningsbyggnader produceras.

Övergångsskedet, omfattande tiden från de första statliga förvaltnings- grenarnas överflyttande till den nya orten fram till slutskedet.

Slutskedet börjar då huvuddelen av utflyttningsgruppen är överförd till den nya orten och slutar då hela utflyttningsprogrammet är genomfört, de olika verksamhetsgrenarna har >>justerats in» i de nya rutinerna och verk- samheten har stadgats i en fast och planenlig organisation.

Det torde vara viktigt att beakta den delvisa samtidigheten mellan de olika skedena. Man torde kunna tänka sig de respektive skedenas huvudförlopp under ett antaget antal år på sätt som illustreras i fig. 1.

• Sida 102
•  Original

78 77 76 75 74 75 72 71 70 69 68 67 66 65 64

Antal invånare To 20 30 40 50 60 70 80 90100 Qusentol)

......... Planläggningsskede _____ Anläggnings-och bgggnudsskede _ _ _ Övergöngsskede __.— Slutskede

Figur 1. Produktion av arbetslokaler, bostäder och övrig stadsbyggnad under förutsättning av ett 15-årigt utbygg- nadsskede

1. Planläggningsskedet

Statlig, regional och kommunal planering. Förvaltningsbyggnader måste uppföras eller anskaffas och iordningsställas för verksamhet som syssel- sätter omkring 24 000 personer. Lokalbehoven skiftar med verksamhetens art men i stort sett kan man tala om följande huvudtyper:

a) »skriv—bordsrum» för tjänstemän i administrativ verksamhet;

b) provningsanstalter, forskningsinstitut, laboratorier etc., som i regel måste specialbyggas och specialutrustas;

c) skolor av olika slag; och

d) förråds— och lagerlokaler samt skyddsrum.

Planläggning och finansiering av dessa förvaltningsbyggnader torde i och för sig vara en rent statlig angelägenhet, som dock bör handläggas i nära samarbete med de regioner eller kommuner, där utbyggnaden skall ske. Samtidigt är givetvis denna utbyggnad av genomgripande betydelse för vederbörande regioner och kommuner.

• Sida 103
•  Original

Den kommunala sektorn. Det område, som faller under kommunernas plan- läggningsverksamhet, torde bli betydligt mera omfattande än motsvarande statliga verksamhet. I första hand gäller det att planlägga bebyggelse för omkring 100 000 människor på en eller flera orter. Det gäller bostäder, skolor, affärslokaler, utrymme för serviceverksamhet och förvaltning av olika slag, arbetsplatser etc. samt bebyggelsens försörjning med kommu- nikationer, vatten och avlopp, elektricitet etc.

Vad här anförts om anläggnings- och. byggnadsverksamhetens omfattning torde visa att en översiktlig planering är nödvändig.

M arkfrågan

Tillgången på lämplig tomtmark har avgörande betydelse för frågan om nya eller starkt utbyggda samhällens planering. Det synes därför nödvän- digt att omedelbart efter ett principbeslut om utflyttning göra en översikt- lig inventering av markresurserna inom de geografiska områden som är aktuella. Det är givetvis nödvändigt, att de statliga undersökningarna mötes av och samordnas med utredningsarbete inom berörda regionplaneförbund och kommuner.

Markförvärv kan inledas sedan man fått en översiktlig uppfattning om marktillgångarna och möjligheterna att exploatera dem för avsedda ända- mål. Ägandeförhållandena i fråga om den avsedda marken kommer i detta skede att vara av utomordentlig betydelse. I allra gynnsammaste fall kan man tänka sig att staten och kommunerna redan äger lämplig tomtmark i form av välbelägna kronoparker, egendomar el. dyl. Möjligen kan man också komma till goda resultat genom markbyten med enskilda.- Det torde i första hand vara de kommunala organen, som behöver rörelsefrihet och möjligheter att relativt snabbt utarbeta och fastställa nya stads- och bygg— nadsplaner. De stora svårigheter, som man kan befara i samband med så— väl statliga som kommunala markförvärv av större omfattning, samman- hänger främst med risken för spekulation i markvärdesstegringar. Dessa markvärdesstegringar torde direkt stå i samband med den investerings- och nyetableringsverksamh-et, som blir en följd av ett samhälles expansion.

På grund av risken att såväl mark som övriga resurser under övergångs- skedet skall bli orimligt hårt ianspråktagna med åtföljande konkurrens, prisstegringar och flaskhalsar på olika områden måste förutsättningarna studeras mycket noggrant. Det torde vara nödvändigt att de juridiska pro- blem, som sammanhänger med genomförandet av stora markförvärv, hand- lägges av särskild expertis. I detta sammanhang bör erinras om att en sär- skild utredning för närvarande är verksam med en översyn av expropria- tionslagstiftningen. Enligt sina direktiv bör denna utredning också under- söka frågor som sammanhänger med oförtjänt markvärdesstegring.

• Sida 104
•  Original

Schematiskt torde markfrågans beredning kunna framställas på sätt som framgår av tabell 19.

Tabell 1.9. Åtgärder beträffande markfrågan.

Skede Statliga åtgärder kommunala åtgärder

Regionala » Undersökningsskede inventering av markre- Planläggning surser inom angivna om- råden

Samarbete mellan statliga och kommunala organ

Förvärvsskede Förhandlingar och ev. av- förhandlingar och ev. av- slut i fråga om förvärv slut rörande förvärv av av tomtmark för förvalt- mark för bostadsbebyg- ningsbyggnadcr etc. ge— gelse, skolor och annan nom köp eller byten samhällelig utrustning, affärer och annan servi- ceverksamhet, industri- områden m. ni. genom köp eller byten

Eventuella exproprie- Eventuella cxproprim ringar ringar

Samarbete mellan statliga och kommunala organ

Lokalprogram

Som utgångspunkt för de översiktliga undersökningarna av markresurserna i respektive områden måste föreligga inventeringar och framräkningar av utflyttningsgruppens lokalbehov. Parallellt med undersökningarna i mark- frågan måste också utarbetas ett mera detaljerat rumsprogram, som bör uppta alla de aktuella eller säkert förutsedda utrymmesbehoven, således även lager, arkiv, verkstadsutrymmen, skyddsrum m.m. för de verksam- hetsgrenar, som ingår i utflyttningsgruppen. Det är av stor betydelse att detta rumsprogram är färdigt i god tid, så att exploateringen av de för- värvade markområdena inte fördröjes eller snedvrides. Det har naturligtvis också den största betydelse för det framtida arbetet att de olika verksam- hetsgrenarnas infogning i nya orter och regioner sker efter ett omsorgs- fullt utarbetat mönster, där hänsyn tagits till alla funktionella faktorer.

På samma sätt som beträffande den statliga sektorn måste kommunerna utarbeta noggranna program för bostadsbyggnad, vatten- och avloppsarbe- ten, gator, vägar, skolor, affärer, arbetsplatser osv.

Även lokalprogramarbetet torde förutsätta nära samarbete mellan de statliga planläggningsorganen och kommunerna.

• Sida 105
•  Original

2. Anläggnings- och byggnadsskedet

Investeringarnas omfattning

Redan relativt tidigt under planläggningsarbetet torde det vara nödvändigt att utforma planerna på den första bostadsbebyggelsen, främst med tanke på den arbetskraft, som skall vara verksam på platsen under anläggnings- och byggnadsskedet. Beräkningarna av arbetskraftsbehovet kommer givet- vis att bygga på de i det föregående nämnda lokal- och anläggningsprogram- men samt de förhållanden i fråga om effektivitet och rationaliseringsgrad, som råder vid den aktuella tidpunkten. För att i dagens situation få ett unge- färligt begrepp om arbetets omfattning kan man utgå från vissa schablon- mässiga överslagsberäkningar beträffande de nödvändiga bruttoinveste- ringarnas storlek. De siffror som nämnes är således icke resultatet av några noggranna utredningar och beräkningar utan användes endast för att mar- kera den ungefärliga storlek som kan komma ifråga.

Med utgångspunkt från att den nya bebyggelsen avser arbetslokaler för 24 000 tjänstemän samt bostäder, samhälleliga anläggningar och service för 100 000 människor torde de schablonmässigt framräknade bruttoinveste- ringarna få den omfattning, som anges i tabell 20.

Till detta kommer kostnaden för råmark, ev. reningsverk m.m. Kostna- derna för planläggning och projektering brukar ligga mellan 5 och 10 pro- cent av totalinvesteringen.

Bruttoinvesteringarna i anläggnings- och byggnadsarbeten av angiven storlek skulle sålunda överslagsvis kunna anges till mellan fyra och fem miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att bruttoinvesteringarna för hela riket beräknades till 13 miljarder kronor under år 1961. Av dessa investeringar torde drygt 50 procent komma på den enskilda, 20 procent på den statliga och knappt 30 procent på den kommunala sektorn. Vid utbygg- naden av ett nytt förvaltningscentrum torde emellertid de statliga och kom- munala investeringarna utgöra en väsentligt större andel av totalinveste— ringarna.

Det är givetvis mycket viktigt att utröna hur investeringsverksamheten tar olika resurser i anspråk. Inte minst gäller detta i fråga om arbetskrafts- tillgångarna.

Enligt utredningen »Byggnadsindustrins arbetskraft» (SOU 1961:19) sva-

• Sida 107
•  Original

Tabell 20. Uppskattning av bruttoinvesteringar med utgångspunkt från 1961 års priser och löner.

Investeringi Relativ andel i Investeringsohjekt mil" kronor totala bruttom- J' vesteringarna Bostäder 28 000 lägenheter å 50 000 kr 2 240 55% 12000 enfamiljshus å 70000 kr Skolor 135 Butiker, restauranger, övrig service 365 207 Allmänna byggnader, parkeringsplatser m. m. 170 ” Gator och ledningar 160 Förvaltningsbyggnader 375 9% Kommunikationer 630 16% Sammanlagt 4 075

rar varje byggnadsarbetare (plåtslagare, målare, elektriker, rörläggare m. fl. oräknade) mot en investering av 75 000—80 000 kronor per år, medan varje anläggningsarbetare svarar mot en investering av 100 000 kronor per år. Om man utgår från att man vid utbyggnaden kommer att anställa tre an- läggningsarbetare på varje tiotal byggnadsarbetare (utom målare m.fl.), skulle den totala arbetskraftsåtgången bli ungefär i enlighet med tabell 21.

Tabell 21. Uppskattning av arbetskraftsåtgången.

Byggnadsarbetare (utom målare m. fl.) 41 500 årsarbetare Anläggningsarbetare 12 500 » Målare, plåtslagare m. fl. specialarbetare 12500 » Arbetsledare, administrativ personal 12500 >>

Sammanlagt 79000 årsarbetare

Med hänsyn till den fortgående rationaliseringen vågar man kanske re— ducera denna siffra med inemot 10 procent till 72 000. Om anläggnings- och byggnadsskedet begränsas till fem år skulle således en arbetsstyrka på cirka 14500 personer sysselsättas enbart med själva utbyggnadsarbetet. Detta skulle i själva verket innebära, att bostäder och affärer, skolor och service- anläggningar redan i en första omgång måste uppföras för en befolkning på omkring 45 000 människor. Det är emellertid tveksamt om det är möj— ligt att mobilisera en så stor del av byggnadsarbetarkåren till ett enda ut- byggnadsprojekt. Det är antagligen mera realistiskt att räkna med ett an- läggnings- och byggnadsskede, som sträcker sig över tio—femton år. Tabell 22 ger ytterst approximativt några mått på de samhälleliga konsekvenserna vid olika längd på anläggnings- och byggnadsskedet. Multiplikatoreffekten har, bl.a. med hänsyn till att relativt många arbetare vistas tämligen kort tid på orten utan att bilda eller flytta dit familj, beräknats till tre.

• Sida 108
•  Original

Tabell 22. Uppskattning av utbyggnadstidens återverkan på behovet av arbetskraft, bostäder, skolor etc.

B t d h h t Skolungdom i . Antal byggnads— Antal in- 05 a s 5. "” Utbyggnadstid arbetare m. fl. vånare uttryckt ] an- Grund- Gymna- tal lagenheter . skola Sium 5 är 14 500 43 500 17 400 4 350 390 10 år 7 200 21750 8 700 2175 195 15 år 4 750 14 500 5 800 1 450 130

Byggnadsarbetarkårens rekrytering

Byggnadsarbetarkåren måste rekryteras från stora delar av landet även om anläggnings- och byggnadsskedet dras ut över 10—15 är. Ingen av de ifrågasatta regionerna torde ensam ha tillräckliga resurser i fråga om ar- betskraft. Även om man tänker sig ett långt gående spridningsalternativ synes en omfattande riksrekrytering bli nödvändig till alla de tänkta or- terna. Arbetskraftsfrågan torde dock bli enklare att lösa vid en spridning på olika regioner, då man därvid kan anlita de lokala resurserna i flera områden mera intensivt än som eljest torde vara möjligt. Det är troligen också enklare att lösa serviceproblemen och genomföra bostadsanskaff- ningsprogrammet för byggnadsarbetarkåren, om man kan ta i anspråk »marginalresurserna» i flera orter och regioner.

Bostäder och övriga anläggningar för byggnadsarbetare m.fl.

En av de allra första arbetsuppgifterna under anläggnings- och byggnads- skedet är anskaffande av bostäder, affärer m.m. för byggnadsarbetarkåren samt den service- och förvaltningspersonal av olika slag, som knytes till den tidiga verksamheten på platsen. Detta bör kunna ske successivt under planläggningsarbetet och parallellt med olika lednings-, gatu- och andra an- läggningsarbeten.

Åtskilliga bostäder under den första tiden blir säkerligen barack- och husvagnsförläggningar, men det torde vara nödvändigt att i så stor utsträck- ning och så snart som möjligt söka tillgodose bostadsbehovet med perma— nent bebyggelse. Normalt bör en stor del av de bostäder, som från början disponeras av byggnadsarbetare m. fl., vid en senare tidpunkt kunna övergå till tjänstemän i de utflyttade verksamhetsgrenarna.

Temporär stegring och minskning av arbetskraftsinsatsen

Det är troligt att åtminstone det första året av anläggnings— och byggnads- skedet präglas av förberedande arbeten och en mindre arbetskraftsinsats än

• Sida 109
•  Original

den som i det föregående angetts som genomsnittlig vid olika tidsalternativ. Allteftersom bostäder iordningställes i tillräcklig utsträckning och vissa service— och allmänna anläggningar byggs ut kan arbetskraftsinsatsen öka och torde under den mest intensiva delen av skedet vara större än det upp- skattade medeltalet vid olika alternativ. Detta förutsätter att man redan från början går in för en >>överproduktion» av bostäder. I själva verket torde produktionen av en bostadsreserv vara en av de mest angelägna upp— gifterna. Arbetet på denna bostadsreserv måste bedrivas parallellt med upp— förandet av förvaltningsbyggnader och övrig stadsbyggnad. Under ske- dets sista år torde arbetskraftsbehovet successivt avtaga och en viss av- flyttning av byggnadsarbetare m.fl. bör förutsättas. Det är emellertid inte otroligt att investeringsviljan och investeringsbehoven hos enskilda företag och kommuner fortfarande är så stora, att någon större minskning av byggnadsarbetarbehovet inte inträder förrän senare. Utvecklingen i detta avseende återverkar givetvis på det fortsatta behovet av bostäder, service- anläggningar och expansionen överhuvud. En avveckling av anläggnings- och byggnadsskedet beträffande den statliga verksamheten och dess direkta behov torde i varje fall på längre sikt komma att medföra ett omflyttnings- och omställningsbehov av viss arbetskraft. Problemen med dessa omflytt— ningar blir givetvis mindre ju mera utdraget skedet blir i tiden. Man torde kanske också kunna förutsätta, att en avveckling eller nedtoning av nybygg- nadsverksamheten kan få ett mjukare förlopp om utflyttningsgruppen för- delas på flera områden än om man genomför ett koncentrationsalternativ.

Rationaliseringsproblem under anläggnings- och byggnadsskedet

Med den samlade arbetsinsats varom här är fråga kan man förutsätta att rationaliseringsmöjligheterna blir mycket stora. Det är till och med troligt att rationaliseringsvinsterna på arbetskraftssidan blir större än som ovan har beräknats. Detta kan antingen medföra en förkortning av anläggnings- och byggnadsskedet eller en minskning i arbetskraftsinsatsen, vilket i sin tur ger större resurser för övrig investeringsverksamhet.

Ett problem är hur man på bästa sätt skall kunna utnyttja den svårre- kryterade tekniska och administrativa personalen. Det är möjligt att ett koncentrationsalternativ i detta hänseende ger fördelar framför spridnings- alternativen. Liknande problem kan finnas i fråga om samordning med den parallellt med utbyggnaden arbetande planläggningen, programmeringen och projekteringen samt i fråga om transporter och utbyggnad av kommu- nikationsnätet.

• Sida 110
•  Original

3. Övergångsskedet

Övergångsskedet inträder då förvaltningsbyggnaderna för en första del av utflyttningsgruppen är färdig att tagas i anspråk för sitt ändamål.

Det torde av ekonomiska och praktiska skäl vara orimligt att förutsätta, att alla utflyttningar skall anstå tills hela den förutsatta utbyggnaden av bostäder och arbetsplatser m.m. är genomförd. En flyttning i >>omgångar>> torde bli ofrånkomlig och man måste sträva efter, att i varje »omgång» söka färdigställa lokaler och bostäder för en planmässigt sammansatt del av utflyttningsgruppen.

Övergångsskedet bör kunna bli ett par är kortare än byggnads- och an- läggningsskedet. Med de olika tidsalternativen för utbyggnaden borde man sålunda kunna räkna med att övergångsskedet omfattar 3, 8 eller 13 år.

Det är med hänsyn till det anförda uppenbart att övergångsskedet kräver en speciell och väl genomtänkt organisation. På grund av nödvändiga för- ändringar beträffande olika verksamhetsgrenars förläggning måste man åt- minstone tidvis göra organisationen plastisk. Det är möjligt, att man 1 Vissa fall måste räkna med en dubbelorganisation på vissa vitala områden, tills verksamheten på den nya orten får utbyggd kapacitet och fungerar med tillräcklig säkerhet. Samarbetsförhållandena och kommunikations- problemen mellan olika verksamhetsgrenar bör givetvis också ägnas stor uppmärksamhet. Det torde vara riktigt att så snart beslut om utflyttning har fattats ålägga de i utflyttningsgruppen ingående verksamhetsgrenarna att göra en noggrann planläggning inför övergångstiden.

4. Slutskedet

Då slutskedet inträder är den anläggnings- och byggnadsverksamhet, som direkt är avhängig utflyttningen av statlig verksamhet, i stort sett avslu- tad. överflyttningen av utflyttningsgruppen har genomförts. I denna situa- tion återstår den slutliga anpassningen av hela den utflyttade apparaten till den nya orten.

Det torde vara realistiskt att räkna med att slutskedet präglas av arbete med eftersläpande uppgifter. Skolväsendet skall anpassas till de nya beho- ven, serviceapparaten skall kompletteras, gator, parker, idrottsplatser, fri- tidsanläggningar etc. skall fullbordas. Under denna tid skall också förenings- livet och den kommunala apparaten, som givetvis måste ha svällt ut avse- värt under övergångsskedet, stabiliseras och ges tillräckliga och ändamåls- enliga utrymmen.

För utflyttningsgruppen internt torde detta skede präglas av finslip- ning av arbetsrutiner och samarbetsformer såväl inbördes som i fråga om förbindelserna med departement och övriga myndigheter i Stockholm.

Detta skede är givetvis lika svårt att tidsberäkna som de övriga och är

• Sida 111
•  Original

liksom de starkt beroende av planläggning och utveckling. Man torde dock kunna räkna med att verksamheten i stort funnit sina former och fungerar rationellt något år efter det att de sista verksamhetsgrenarna kommit på plats.

5. Arbetets ledning och samordning

Som tidigare framhållits måste arbetet på en utbyggnad av här avsedd om- fattning redan från början innebära, att ett intensivt undersöknings-, pro- grammerings- och projekteringsarbete bedrives samtidigt inom olika fack- områden och inom statliga organ, kommuner och företag. Under anlägg- nings- och byggnadsskedet torde huvuddelen av arbetet komma att utföras av ett troligen ganska stort antal entreprenörer. Det synes nödvändigt att någon instans utses eller tillsättes för att utgöra en »hjärna» för hela verk- samheten. Ett auktoritativt organ erfordras, som hela tiden har överblick över arbetet och kan samordna resurserna och om så kräves turordna ar- betsuppgifterna. Det synes därför antagligt, att man för planläggning och utbyggnad för en stor utflyttningsgrupp bör tillsätta en speciell kommission med representanter från närmast berörda myndigheter, regioner, kommu- ner och fackområden. En sådan expertkommission bör hålla ett samlat grepp över hela verksamheten. Det torde vara viktigt att kommissionen får frihet att med sig adjungera den expertis, som under utbyggnadens gång befinnes särskilt värdefull-.

Möjligheterna att förkorta övergångsskedet beror i första hand på plan- läggningen och på de resurser man under planläggningsskedet finner sig kunna satsa på en snabb utbyggnad. Av stor betydelse är också utveck- lingen under anläggnings- och byggnadsskedet. Brister i organisationen el- ler planläggningen samt svårigheter i fråga om materiel och arbetskraft kan föranleda avsevärda förskjutningar i tidsprogrammet. Det är sålunda av största vikt att erforderliga resurser ställes till förfogande för arbetet.

• Sida 112
•  Original

KAPITEL 8

Allmänna kommunikationsproblem i samband med en stor utflyttning

En utflyttning av den omfattning, som berörts i de föregående kapitlen, kan få återverkningar inte bara på den lokala trafikapparaten utan även på kommunikationsnätet i stort. Det har därvid väsentlig betydelse om den stora utflyttningsgruppen koncentreras till en stad eller ett område eller om den fördelas på tre områden, t. ex. A, B och C inom den angivna stor- regionen.

2. Telekommunikationer

En utflyttning från Stockholms-området av statlig central verksamhet ak— tualiserar frågan i vad mån det genom teleteknikens väntade utveckling kan antagas bli möjligt att med telekommunikationer ersätta personliga sam- manträffanden mellan representanter för skilda myndigheter och institu— tioner.

Man kan enligt tillgängliga uppgifter räkna med att f.n. eller i varje fall inom den närmaste tioårsperioden följande typer av telekommunikationer kan tillhandahållas på praktiskt taget varje ort i landet.

Telefonförbindelser

Alla större orter i riket, bl. a. samtliga städer, kan antagas ha helautomatisk rikstrafik med Stockholm senast 1964. Omkring år 1970 beräknas riksauto- matiseringen vara praktiskt taget genomförd. Rikstrafiken blir genom au— tomatiseringen snabb och bekväm. *För nya automatiska telefonväxlar pla— nerar televerket bl. a. möjlighet till s.k. genomval, innebärande att ankom— mande samtal kopplas direkt till önskad anknytning, utan förmedling av växeltelefonist.

Om vid ett vanligt riks- eller lokalsamtal de konventionella telefonappara— terna utbytes mot högtalartelefoner, får man på ett enkelt sätt möjlighet till telefonkonferens, då ett flertal personer kan samlas kring vardera appara- ten och deltaga i konferensen. Fler än två telefonapparater kan normalt ej vara inkopplade på förbindelsen. Skall fler än två parter deltaga i konferen- sen och befinner de sig på olika 'platser, kan dock efter beställning en spe— ciell konferensförbindelse anordnas för högst sex deltagande parter på god- tyckliga platser inom riket. För närvarande användes härtill vanliga tele- fonapparater, framdeles troligen även högtalartelefoner. Vid sammankopp- ling av flera än två högtalartelefoner kan emellertid i marknaden ännu så länge förekommande apparater lätt alstra störande interferenstoner. Lo- vande försök har dock numera gjorts med en modifierad typ av högtalar— telefon.

Vid extremt stark trafik mellan två myndigheter på skilda orter kan an— ordnas direkta förbindelseledningar mellan de bägge abonnenternas tele- fonväxlar. Varje anknytning i den ena växeln kan därigenom erhålla di- rekt förbindelse med varje anknytning i den andra växeln. Ledningarna kan anordnas för hel- och halvautomatisk trafik eller eventuellt manuell tra- fik, dvs. samtalen förmedlas av telefonister i de bägge växlarna.

• Sida 119
•  Original

Telegrafförbindelser

En telexanslutning består av telexapparat (fjärrskriftmaskin och kopp- lingstillsats) samt anslutningsledning till telexstation. En bokstavstangent som vid sändning nedtryckes å fjärrskriftmaskin utlöser ett antal strömim- pulser. Dessa registreras av den mottagande telexapparaten och omsättes i motsvarande bokstavstecken, vilka framträder å exempelvis en rörlig pap- persbana. Om ett eller flera telexabonnemang anordnas hos en utflyttad institution erhålles möjlighet till mycket snabba förbindelser med övriga svenska telexabonnenter och med telexabonnenter i ett stort antal länder över hela världen. Vidare kan in- och uttelegrafering av telegram till eller från televerkets telegrafstationer ske medelst telex. Telexahonnemangets ef- fektivitet kan ytterligare höjas om anläggningen kompletteras med perfora- tortillsats och autosändare. Med hjälp av perforatortillsatsen kan hålremsor perforeras i förväg och därefter sändas genom autosändaren med maximal hastighet (400 tecken i minuten) över telexförhindelsen.

Fast uppkopplade fjärrskriftförbindelser kan anordnas i olika varianter och består i enklaste fallet av fjärrskriftmaskiner i bägge ändar av en fast uppkopplad fjärrskriftförbindelse. Sändningen kan ske antingen samti- digt i bägge niktningarna, varvid såväl sändnings- som mottagningsapparat erfordras i båda ändpunkterna, eller endast i en riktning åt gången, varvid erfordras endast en 'fjärrskriftmaskin i vardera ändpunkten. Den maximala sändningshastigheten är även vid fast uppkopplade förbindelser 400 tec- ken per minut. Speciella apparater med bl. a. tabulatoranordning finnes. Fjärrskriftväxlar och telegramförmedlingsutrustningar kan anordnas.

Kombinationer mellan telex och fasta fjärrskriftförbindelser är möjliga. Ett exempel härpå är telex med anknytning. Telexapparaten (huvudappara- ten) till vilken telexledningen ingår, är i detta fall medelst en fast upp- kopplad lokal förhindelse förbunden med en annan fjärrskriftapparat (an- knytningsapparaten). Trafik kan förekomma från såväl huvudapparaten som anknytningsapparaten ut på ledningen. Dessutom kan trafik före- komma mellan huvud- och anknytningsapparat.

Med hjälp av en telefotosändare kan fotografiska bilder (bilder med halv— toner) sändas över en telefonledning. Apparaturen kopplas via en omkastar— anordning till ett vanligt telefonabonnemang. S. k. bildsamtal beställes på samma sätt som vanliga telefonsamtal. Mottagningen sker på fotografisk film. Maximal bildyta torde vara cirka 250X270 mm. Överföringstiden för ett foto med denna yta utgör cirka 9 minuter. Televerket tillhandahåller ej sändningsapparaturen, men flera olika fabrikat finnes att tillgå i allmänna marknaden.

Telefaximilapparatur är i princip endast ägnad för ren svart-vit-överfö- ring (inga halvtoner) av exempelvis skriven text, ritningar, skisser, tabel- ler o.dyl. överföringsmediet är detsamma som vid telefoto, dvs. telefon-

• Sida 120
•  Original

ledningar. Apparaten, som ej tillhandahålles av televerket är emellertid något enklare än för telefoto. Mottagningen sker direkt på vitt papper, på vilket bilden efter hand framträder. Många olika typer av apparatur fin- nes. Överföringstiden är beroende på bildstorleken, exempelvis format A 5 (148 )( 210 mm): överföringstid cirka tre och en halv minuter, format 460 )( 560 mm; överföringstid ca 20 minuter. Sändningen sker i allmänhet från ett original, upplindat på en trumma. Mottagning kan ske på såväl papper, upplindat på trumma, som på en kontinuerligt frammatad pap- persbana.

Överföring av data kan med hög hastighet ske på telefonförbindelser. Te- leverket har i dagens läge ej apparatur tillgänglig härför, men man torde i en snar framtid kunna räkna med att överföringshastigheter på cirka 100 tecken i sekunden blir möjliga.

Television

Det är tekniskt möjligt att anordna en dubbelsidig televisionsförbindelse mellan exempelvis två sammanträdeslokaler. Förfarandet ställer sig emel- lertid tämligen dyrbart, icke minst därigenom att varje televisionsförbin— delse tar i anspråk en förhållandevis stor del av tillgängliga kommunika- tionvsleder, vare sig överföringen sker trådlöst eller via kabel. Härtill kom- mer att sändningen åtminstone för närvarande kräver en rätt omfattande apparatur i själva sammanträdeslokalen ävensom närvaro av teknisk per- sonval, vilket kan befaras verka störande vid en eventuell >>televisionskon- ferens».

1. Olika former av beredskap

Då beredskapskravet i den allmänna debatten framförts som ett argu- ment för en utflyttning från Stockholms—området av främst försvarets cen- trala myndigheter, synes detta krav icke närmare ha analyserats. Helt all- mänt torde man ha ansett, att en sådan utflyttning skulle vara ägnad att förbättra försvarets möjligheter att verka effektivt i en krigs- eller kris- situation. Med andra ord skulle en omlokalisering kunna höja totalförsva- rets fredsbevarande effekt och stärka möjligheterna att effektivt stå emot ett angrepp. Det bör emellertid observeras, att totalförsvarets möjligheter i detta hänseende är beroende av ett flertal faktorer. På grund härav är de förberedelseåtgärder, som beredskapen innebär, komplicerade och bl. a. med

• Sida 122
•  Original

hänsyn härtill brukar man skilja mellan olika former av beredskap. Dessa olika former är mest påtagliga inom det militära försvaret men kan i bc- tydande utsträckning tillämpas inom hela totalförsvaret. För att belysa lokaliseringens betydelse från beredskapssynpunkt synes det därför viktigt att definiera de olika beredskapsformerna, nämligen långsikts-, mobilise- rings- och insatsberedskap.

Den långsiktiga beredskapen syftar till att hålla totalförsvarets perso- nella och materiella kvalitet så hög, att kompletteringar inte är nödvändiga vid och efter mobilisering. Den tar i första hand sikte på sådant, som är för krigföring specifikt men som det tar lång tid att anskaffa eller åstadkomma. Dit hör vapen, ammunition, flygplan, krigsfartyg och annan materiel för strid men också skyddade lokaler för ledningsorgan och befolkning samt viktigare förnödenheter under krig. Dit hör vidare utbildning av personal, militär såväl som civil, för uppgifter under de särskilda förhållanden, som kriget medför. Sjukvårdens, nyhetsförmedlingens, kommunikationernas. produktionens och folkförsörjningens förberedelser ingår också i långsikts— beredskapen. En viktig del av denna är den s.k. administrativa beredska- pen, som innebär att lagar och andra bestämmelser för verksamheten under krig finns utarbetade och färdiga att tillämpa. Det ligger i sakens natur, att långsiktsberedskapen kräver ett fortlöpande arbete, bl. a. för att ständigt anpassa de personella och materiella resurserna efter de växlande krav, som såväl samhällets som militärväsendets utveckling ställer.

Insatsberedskapen syftar till att hålla myndigheter, verksamheter och truppförband disponibla för omedelbar insats i en omfattning, som svarar mot det politiska lägets krav. Insatsberedskapen varierar alltså med detta läge och är högst när myndigheten, verksamheten eller förbandet är berett att utan någon ytterligare omställning omedelbart påbörja sin krigsmässiga tjänst.

Mobiliseringsberedskapen slutligen åsyftar de åtgärder, som erfordras för övergång från freds- till krigssamhälle. Genom denna övergång skall en fullständig insatsberedskap åstadkommas av de genom långsiktsberedska- pen uppbyggda resurserna.

De olika beredskapsformerna har ett inbördes sammanhang och är i all- mänhet beroende av varandra. Sålunda ger exempelvis en hög långsiktsbe- redskap ett gott underlag för insatsberedskapen och underlättar mobili- seringsberedskapen. De olika beredskapsformerna kan emellertid också mot- verka varandra. En mycket hög insatsberedskap, innebärande att t. ex. en myndighet är krigsorganiserad och arbetar från den plats, där den i krig skall verka, kan vara olämplig från fredsarhetssynpunkt och därigenom försvåra långsiktsberedskapen. Hög insatsberedskap kan även lägga hinder i vägen för en effektiv utbildning och vara förenad med kostnader, som minskar anslagen för långsiktsberedskapen.

• Sida 123
•  Original

2. Lokalisering och beredskap

Helt allmänt torde kunna sägas, att de centrala myndigheternas place- ring i Stockholm från beredskapssynpunkt är mindre tillfredsställande i så måtto, att övergången till krigsorganisation är förenad med vissa svårig- heter. Huvudstaden måste antagas vara ett primärt mål vid ett eventuellt angrepp. Av detta skäl måste de centrala ledningsorganen i ett kris- eller krigsläge utflyttas till skyddade eller mindre utsatta platser. En sådan ut- flyttning kan vara svår att genomföra, särskilt om den måste vidtagas under ogynnsamma förhållanden. Det ligger i sakens natur, att en fredsmässig placering av för verksamheten i krig betydelsefulla myndigheter i orter, där en utflyttning i händelse av krig blir onödig eller i vart fall lättare att genomföra med hänsyn till avstånd m.m., från nu antydda synpunkter måste främja beredskapen. Det synes sålunda främst vara insatsberedska- pen, som kan påverkas gynnsamt genom lokaliseringsåtgärder. Då ett an- grepp torde kunna sättas in med kort förvarningstid, måste det vara en väsentlig uppgift för försvaret att snabbt kunna höja beredskapen och ut- veckla full styrka. 'Detta gäller icke minst den centrala ledningsorganisa— tionen, som sålunda måste kunna övergå till krigsorganisation utan onödigt dröjsmål. Från dessa utgångspunkter synes fredsmässiga lokaliseringsåtgär- der, som kan underlätta en sådan övergång och möjliggöra att den sker snabbare, väsentligt främja den samlade beredskapen. Det är därför icke överraskande, att beredskapssynpunkter tillmätts stor vikt, icke endast i vårt land utan även utomlands, då man diskuterar lokalisering av statlig verksamhet.

Med den organisation, som totalförsvaret har i vårt land, handhaves vä- sentliga uppgifter av totalförsvarskaraktär av myndigheter, vars huvud- sakliga fredsmässiga arbete ligger på ett annat plan. Exempel härpå är ar- betsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och kommunikationsverken. En utflyttning av enbart försvarsmyndigheterna främjar således beredskapen endast inom vissa delar av totalförsvaret. Även om försvarets myndigheter självfallet representerar de mest påtagliga totalförsvarsfunktionerna är de dock, både i sin fredsmässiga och krigstida verksamhet, i stor utsträckning beroende av dessa andra totalförsvarsfunktioner. Det kan sålunda vara tvek- samt om totalförsvarets insatsberedskap påverkas gynnsamt av sådana be— gränsade omlokaliseringar av från totalförsvarssynpunkt viktiga organ. Sär- skilt ogynnsam från insatsberedskapssynpunkt ter sig en lokalisering till skilda orter av myndigheter, som har stort behov av inbördes kontakter i de kritiska dagar då samhället behöver omställas från freds- till krigsverk- samhet. I dylika fall inverkar sålunda mobiliseringsberedskapen på de be- dömanden, som måste göras.

Som tidigare redovisats omfattar beredskapsproblemen i vidsträckt me- ning även den fortlöpande verksamhet, som brukar benämnas långsiktsbe-

• Sida 124
•  Original

redskap. Det är uppenbart, att utflyttningar, som begränsas till att omfatta endast egentliga försvarsmyndigheter, kan vara ägnade att försvåra detta arbete inom totalförsvaret. Med de stora krav på samordning och samråd, som måste tillgodoses i totalförsvaret, kan nämligen skilda lokaliserings- orter verka hämmande på uppbyggnaden av en god långsiktsberedskap.

Sammanfattningsvis anser sig lokaliseringsutredningen kunna konsta- tera, att beredskapskravet är mångskiftande och att det därför icke är möj- ligt göra gällande, att varje utflyttning från Stockholm främjar beredska- pen. Visserligen kan en sådan åtgärd höja insatsberedskapen, men denna vinst motverkas av andra faktorer, så länge utflyttningen är begränsad till ett fåtal myndigheter. Utflyttning av enstaka organ kan därför måhända t.o.m. minska beredskapen. Om lokaliseringsåtgärderna däremot omfattar alla eller i vart fall den övervägande delen av myndigheter med väsentliga totalförsvarsuppgifter torde vinsterna från heredskaps-synpunkt vara odis- kutabla. I sådant fall kan åstadkommas en betydande höjning av insatsbe- redskapen samtidigt som förutsättningarna för långsiktsberedskapen icke behöver försämras. Det blir alltså en avvägningsfråga att bedöma bered- skapskravets inverkan på lokaliseringsåtgärderna. Denna avvägning har lokaliseringsutredningen verkställt, då utredningen i det föregående inde- lat myndigheterna i block. För vissa verksamhetsgrenar har beredskapssyn- punkterna spelat en väsentlig roll vid denna indelning, medan de i andra fall icke tillmätts avgörande betydelse.

Vid överväganden rörande lokaliseringens inflytande på beredskapen torde man ej uteslutande böra beakta läget efter fullt genomförd omflytt- ning. Konsekvenserna under en övergångsperiod, varmed avses tiden från det den första myndigheten utflyttats från Stockholm till dess omlokalise- ringen i sin helhet slutförts, synes i hög grad böra uppmärksammas. Under övergångstiden kommer verksamheten att bedrivas splittrad, dvs. vissa myn— digheter förblir kvar i Stockholm sedan andra flyttat till den nya förlägg- ningsorten. Myndigheter med totalförsvarsuppgifter löper samma risk som andra statliga organ att detta förhållande övergångsvis försvårar verksam- heten på ett sätt, som kan vara till nackdel för alla former av beredskap. Även för andra myndigheter är denna synpunkt av betydelse. Med hänsyn härtill bör beredskapssynpunkterna tillmätas stor betydelse vid den organi- satoriska uppläggningen av omlokaliseringen.

• Sida 125
•  Original

KAPITEL 10

Lokaliseringsorter och -områden samt bedömningsgrunder

1. Lokaliseringsorter och -områden

Orter och områden måste bl. a. väljas med hänsyn till storleken och struk- turen hos respektive block av statliga verksamhetsgrenar eller de gruppe- ringar av varandra närstående sådana block, som kan antas bli nödvändiga. I första hand måste det finnas planmässiga förutsättningar för erforderliga utbyggnader i olika avseenden. Näringsgeografiska faktorer och kommuni- kationsförhållanden har också mycket stor betydelse.

Lokaliseringsutredningen har ej ansett sig böra göra någon riksomfat— tande undersökning med syfte att objektivt klarlägga, var de bästa förut- sättningarna föreligger för en utbyggnad av den omfattning, varom här är fråga. En sådan uttömmande undersökning bör, bl. a. med hänsyn till kost- naderna och knappheten på expertis, anstå tills ett principiellt ställnings- tagande skett.

För att biträda lokaliseringsutredningen med vissa undersökningar i dessa speciella frågor har emellertid statens institut för byggnadsforskning tillkallat en arbetsgrupp, vilken för utredningens räkning studerat ett flertal orter av olika storlek och struktur.

Från arbetsgruppens promemoria ( SOU 1963:70 ) anser sig utredningen här vilja framhålla följande uttalande:

Av olika skäl har det visat sig nödvändigt att begränsa arbetet till vissa modell- studier. Dessa får ses som exempel. Exemplen har med hänsyn till tillgängligt utredningsmaterial och av andra skäl valts från delar av Örebro, Skaraborgs och östergötlands län samt Sundsvallsregionen. Det har tyvärr av såväl ekonomiska som arbetskraftsskäl icke varit möjligt att utvidga arbetet till liknande modell- studier rörande andra regioner av landet, vilket självfallet kunde varit önskvärt. Problemen torde emellertid från här behandlade aspekter vara likartade oavsett vilken region som väljes.

Modellstudierna avse följande områden: A. En del av Örebro län omfattande orterna Örebro, Kumla, Hallsberg, Nora och Lindesberg. B. En del av Skaraborgs län omfattande städerna Mariestad, Skara, Skövde och Lidköping. C. En del av Östergötlands län omfattande städerna Motala och Vadstena med Aska landskommun.

• Sida 126
•  Original

D. En del av Västernorrlands län omfattande staden Sundsvall med kom- munerna Skön, Njurunda, Timrå, Alnö, Selånger, Tuna, Attmar och Hässjö.

Utredningen vill betona, att de olika modellområdena ej avser att utgöra något förslag från utredningens sida utan endast är att betrakta såsom exempel avsedda att åskådliggöra vissa alternativ. Därest man principiellt skulle bestämma sig för en mera omfattande utflyttning bör ytterligare ut- redning göras, varvid givetvis även andra områden i Mellan—Sverige bör övervägas.

Bl. a. det bristfälliga underlaget för arbetsgruppens arbete har medfört, att modellstudierna endast möjliggjort följande exempel. Örebro-området har därvid, med hänsyn till förekomsten av utförd regional planläggning, behandlats mera ingående. Gruppens undersökningar beträffande Sunds- vallsområdet har på grund av planläggningsläget endast kunnat visa förut- sättningarna för en liten utbyggnad.

1. Hela utflyttningsgruppen kan beredas plats inom Örebro stad.

2. Utflyttningsgruppen kan fördelas på örebro och de fyra övriga nämnda orterna inom det angivna området i Örebro län. Vid en mera omfattande lokalisering av statlig verksamhet till Kumla och Hallsberg synes det lämpligt att förlägga den därav föranledda bebyggel- sen mellan orterna, som därigenom skulle kunna sammansmälta till en ge— mensam stadsbygd, Kumla—Hallsberg. Det är under vissa förutsättningar också tänkbart att åtminstone i någon mån bygga även på mindre orter inom den norra delen av regionen, exempelvis Ervalla och Frövi.

3. Utflyttningsgruppen kan fördelas på Örebro-, Skaraborgs- och Mo- tala—Vadstena-områdena.

Dessa områden kan anses bilda en mellansvensk storregion, som omfattar södra och mellersta delarna av Örebro län, norra delen av Skaraborgs län och ett område i Östergötland utefter Vättern. Områdets största interna avstånd är i resväg högst omkring 200 km och i restid 2,5 timmar. Avstån— den mellan delområdenas viktigaste orter är betydligt mindre. Resvägen örebro—Mariestad är endast 115 km och restiden en timme 20 min. Res— vägen Örebro—Motala är knappt 100 km och restiden är drygt en timme. Vid en förläggning av statlig verksamhet till det angivna området i Öster- götland betraktas Motala—Aska—Vadstena som en utbyggbar enhet. Hur utbyggnaden skall utformas och förläggas inom området blir beroende på inflyttningsgruppens storlek och sammansättning. Som nyss anförts gäller liknande förutsättning ifråga om Kumla—Hallsberg.

En mångfald komplicerade problem bör utredas och belysas före ett slut- ligt ställningstagande till den ifrågasatta utflyttningen. Följande gruppe— ringsalternativ, som har karaktären av räkneexempel eller modellskisser,

• Sida 127
•  Original

Den utflyttade Utbyggn. för- verksamheten utsättas för Modellområde Ort sysselsätter nedanstående nedanst. antal befolknings- tjm. tillskott A Örebro- Azl Örebro 24 000 100 000 området A;2 Kumla- 10 000 40 000 Hallsberg A:3 Nora 5 000 20 000 A:4 Lindes- 5 000 20 000 berg B Skaraborgs- B:1 Marie- 4000 16000 området stad B:2 Skara 1 200 5 000 Bzö Skövde 1 500 6 000 Bz4 Lidkö- 1 500 6 000 ping C Motala- C Motala- 16 000 65 000 Vadstena Aska- Vadstena

utgår från antagandet, att de utbyggnadsmöjligheter i angivna modellom- råden och orter, som anges i tabell 27, kommer att verifieras genom grund- liga undersökningar i olika avseenden. De i tabellen angivna utbyggnads— möjligheterna har fixerats i samråd med representanter för den förut- nämnda arbetsgruppen från statens institut för byggnadsforskning.

Av praktiska skäl kommer fortsättningsvis de tidigare nämnda områ- dena i den mellansvenska regionen att betecknas med bostäverna A, B och C. De berörda orterna inom respektive områden kommer att betecknas med bokstav och siffra på sätt som framgår av tabell 27.

Utflyttningsgruppens lokalisering inom ramen för de angivna utbygg- nadsmöjligheterna kan tänkas genomförd enligt en mångfald olika alterna— tiv. Av dessa är det knappast möjligt att diskutera mera än ett mindre antal.

Inom A-området förutsättes stadsplanemässiga möjligheter att koncent- rera hela utflyttningsgruppen till staden A:1. Därav följer självfallet att ut- flyttningsgruppen också kan fördelas mellan A:] och övriga angivna orter inom området A. Även vid en sådan spridning måste en stor del av utflytt- ningsgruppen förläggas till A:1 på grund av begränsade utbyggnadsmöj- ligheter i övriga orter. De olika möjligheterna till koncentration eller sprid— ning av hela utflyttningsgruppen inom området A sammanfattas i alter- nativ l.

B-området har utrymme för 8 000 tjänstemän under förutsättning att ut- byggnadsmöjligheterna utnyttjas maximalt. Detta innebär en utbyggnad av B:1 för 4000 tjänstemän samt en utbyggnad av tre andra städer på 4—6 mils avstånd från huvudorten för 1 200—1 500 tjänstemän.

• Sida 128
•  Original

Staplarna A, B och C visar utbyggnadsmöjligheterna inom respektive områden. Streckade delar av staplarna anger ungefärligt den i de olika alternativen förutsatta utbyggnaden.

Tusen I I] lll N Y SH YH IUI tån-ABC ABC ABC ABC ABC ABC ABC ABC _ , r_ _ 7 r— __

22— 21 _ f 20— 19 — 18 17 _ _ __ ¹⁰ T F F 15 H & 13 12 7 1" 7" 7 V 7 7 7 % W? W 77 7 /

2. Alternativa grupperingar

De olika alternativen utgår från i tabell 28 angivna förhållanden.

Tabell 28. Modellområdenas kommunikationer m.m.

Möjlighet Område till utbygg- Kommunikationer Särskilda omständigheter nad för A 24- 000 tjm Mycket goda med Staden A:] har regionsjukhus rikets olika delar. Mycket goda med områdena B och C. B 8200 tjm Mycket goda med Regionsjukhus på 10—15 mils avstånd område A C 16000 tjm Mycket goda med Regionsjukhus på 4—5 mils avstånd område A

• Sida 129
•  Original

I anslutning till tabell 28 vill lokaliseringsutredningen framhålla önskvärd- heten av att högskolor _ särskilt med tekniska, medicinska, naturveten- skapliga och samhällsvetenskapliga utbildningslinjer —— kommer till stånd inom eller i anslutning till den region, som väljes för lokalisering av en stor utflyttningsgrupp.

Fördelning av utflyttningsgruppen får sålunda förutsättas ske inom ra- men för de redovisade utbyggnadsresurserna. Men det är givetvis inte bara de materiella tillgångarna och utrymmet för stadsbyggnad, som begränsar möjligheterna till lokalisering av den stora utflyttningsgruppen. Hänsyn måste tas till en rad faktorer, som främst torde kunna sammanfattas i tre huvudgrupper, nämligen kommunikations- och samarbetsfaktorer, arbets- marknads- och utbildningsfaktorer samt bedömningen av utbyggnadens effekt på regionens och orternas utveckling.

Från dessa utgångspunkter skall utredningen presentera och motivera åtta olika grupperingsalternativ. De olika grupperingsalternativen illustre- ras i figur 2.

Koncentrationsalternativet (Alternativ I) Hela utflyttningsgruppen lokaliseras till det såsom exempel valda området A. Inom området finns möjligheter att koncentrera hela utbyggnaden till huvudorten eller att fördela utbyggnaden på fyra orter.

Från kommunikationssynpunkt torde ett koncentrationsalternativ ha vis- sa fördelar. Hela den grupp av verksamhetgrenar, som från början konsti- tuerats av det inbördes samarbetsbehovet, kan hållas samman inom en ort i det mest central belägna delområdet eller fördelas på flera orter inom detta område. Huvudorten i A-området har mycket goda kommunikationer med landets olika delar och de kan ytterligare förbättras. Därtill kommer ett relativt kort avstånd och snabba förbindelser mellan huvudorten och Stockholm.

Spridningsalternativen (Alternativ II—VIII) Så snart man överger koncentrationsalternativet måste större uppmärk- samhet ägnas åt samarbets- och kommunikationsproblemen. Det kan antas att kommunikationsbehoven och kommunikationsmöjligheterna får den största betydelsen för grupperingen av de utflyttade blocken. Ett annat mera generellt antagande är att en fördelning av utbyggnaden på flera om- råden skall göra det möjligt att tillvarata befintliga resurser ifråga om per- sonal, bostäder och tidigare planläggning bättre än vid en mycket stor kon- centrerad utbyggnad. Vid utarbetandet av spridningsalternativen är det na- turligt att man söker undvika negativa verkningar av ökade avstånd mellan vissa block samtidigt som man söker utnyttja de fördelar, som kan vara förknippade med fördelningen på flera områden inom storregionen.

• Sida 130
•  Original

3. Persontransporter till och från aktuella orter och områden

Inbördes belägenhet samt ungefärliga avstånd och restider framgår av fi- gur 3 samt tabell 29.

Rörande kommunikationsproblemen i de olika orterna må följande an- märkas.

Örebro

Järnvägsförbindelser. Örebro har järnvägsförbindelse med Stockholm dels över Hallsberg (229 km) och dels över Tillberga—Frövi (217 km). Restiden utgör f.n. med expresståg två och en halv respektive tre timmar. Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört angående ökade hastigheter på ex- presstågen förefaller det antagligt, att restiden skall kunna nedbringas till cirka två timmar. Om ett större antal statliga befattningshavare skulle för- läggas till Örebro med därav följande ökat trafikunderlag bör man kunna påräkna intresse hos SJ för att utföra de förstärkningsarbeten, som kan vara erforderliga för en högre tåghastighet. Det är för övrigt antagligt, att västra stambanan blir en av de linjer, som i första hand utrustas med de aviserade expresstågen med förhöjd hastighet.

Om statlig verksamhet i mera betydande omfattning skulle förläggas till norra delen av Örebro-området (Nora—Lindesberg) synes även en upprust- ning av förbindelserna via Frövi kunna bli aktuell. En sådan upprustning skulle göra det möjligt att leda huvuddelen av järnvägstrafiken till och från Stockholm norr om Mälaren.

Järnvägsförbindelserna från Örebro till övriga delar av landet synes vara goda. Via linjen Krylbo—Mjölby nås kontakt med norra, västra och södra stambanorna.

Landsvägsförbindelser. Mellan Stockholm och örebro (avstånd omkring 200 km) leder europaväg 3 över Södertälje och europaväg 18 över Västerås med gemensam sträckning Arboga—Örebro. Enligt 1958 års »Vägplan för Sverige» avses den aktuella delen av E 18 bli utbyggd till motorväg. Vägen söder om Mälaren (E 3) avses först i en senare utbyggnadsetapp utgöra del av motorväg. En stor utflyttning till örebro—området med därav följande expansion kan nödvändiggöra en snabbare utbyggnad. Sträckan Kumla— Alingsås (E 3) skall enligt planen icke utbyggas med dubbla körbanor, då huvuddelen av landsvägstrafiken Stockholm—Göteborg skall ledas med E 4 till Jönköping och därifrån via Borås till Göteborg. En stark expansion av Örebro-området kan dock aktualisera frågan om en utbyggnad av E 3 hela sträckningen Göteborg—Södertälje.

Flygförbindelser. Örebro saknar reguljär flygförbindelse och frågan om anordnande av sådan förbindelse synes åtminstone icke dagsaktuell. Flyg—

• Sida 131
•  Original

Sunds vall Sundsvall

500 610

4. Kostnader för kommunikationernas utbyggnad

5. Vissa bedömningsgrunder

De uppställda grupperingsalternativen har motiverats med en rad mera kategoriskt utformade krav och önskemål betecknade med bokstäverna a—h. Utredningen har av praktiska skäl använt denna kodmässiga uttrycksform.

För en mera utförlig diskussion torde det vara nödvändigt att här punkt för punkt utveckla utredningens synpunkter ifråga om de angivna kraven öch önskemålen.

a., Vissa block bör i modellstudien förläggas till områdena A eller C för att därigenom få bästa möjliga kommunikationer med rikets olika delar.

Detta krav antas gälla ifråga om blocken 6, 7, 8 och 9. I detta kapitel har redovisats en del fakta och antaganden beträf- fande kommunikationsförhållanden inom de undersökta områdena. Av den- na redovisning synes framgå att orterna A:1 och A:2 har utmärkta järn- vägsförbindelser och andra kommunikationer med landets olika delar. Om- råde A genomlöpes av riksvägar, som söderut går på båda sidor om Vättern och österut på båda sidor om Mälaren. Västerut finns riksvägsförbinde-lse med Värmland och norrut med Bergslagen och Norrland. Med den storlek och betydelse, som område A och staden A:1 skulle erhålla i och med ut- byggnaden, torde reguljära flygförbinde-lser böra inrättas och området så- lunda inordnas i det inrikes flygnätet.

Område C förutsättes komma att utgöra en enda sammanhängande tät- bebyggelse med goda järnvägsförbindelser norrut och söderut. Anknytnings- möjligheter till stambanenätet finns såväl i Hallsberg i område A som i Mjölby. Riksvägsförbindelser finns mot norr och söder. Avståndet till för- greningar är relativt litet och förbindelserna med exempelvis A:1, Stock- holm, Malmö och Göteborg är mycket fördelaktiga. Linköping, 4-—5 mil öster om 'C, torde snart komma att inlemmas i det inrikes flygnätet.

Område B har eller kommer att få goda järnvägs- och landsvägsförbin- delser dels med område A, dels med landet i övrigt. Avståndet mellan A och

• Sida 138
•  Original

B är något större än mellan A och C. På grund av det relativt stora avstån- det mellan de utbyggbara orterna i område B torde resavstånd och restider bli större inom B än inom A. Några mera konkreta planer på att inlem— ma område B i det inrikes flygnätet föreligger inte för närvarande men på något längre sikt kan givetvis reguljära flygförbindelser med övriga delar av riket komma till stånd. Med utgångspunkt från nu kända förhållanden synes det emellertid som om de verksamhetsgrenar, vilka har det största be- hovet av snabba och säkra kommunikationer med rikets olika delar, bör förläggas i områdena A och C.

b. Vissa block bör förläggas till modellområde A för att därigenom få bästa möjliga kommunikationer med de till områdena B och C förlagda blocken.

Detta krav antas gälla block 4 i förhållande till blocken 1—3 samt block 10 i förhållande till blocken 4—9.

Kommunikationerna mellan områdena A och B å ena sidan och områdena A och C å andra sidan är goda. Däremot föreligger bl. a. topografiska hin- der för att etablera riktigt snabba förbindelser direkt mellan områdena B och C. Det är tänkbart att kortdistansflyg kan utnyttjas inom en inte allt- för avlägsen framtid. Möjligheterna i detta hänseende kan dock icke f. n. bedömas. Genom att använda område A som förläggningsort för sådana myndigheter, som har relativt stort kommunikationsbehov med hela ut- flyttningsgruppen, torde man kunna öka möjligheterna att förlägga övriga verksamhetsgrenar i områdena B och C.

c. Vissa block bör grupperas inom samma område på grund av inbördes nära samarbete.

Detta krav gäller blocken 1—4 inbördes, 4 och 10 inbördes samt 6 och 7 inbördes.

Enligt utredningens mening är samarbetsbehovet mellan blocken 1—3 så stort, att förläggning inom samma område framstår såsom nödvändig, me- dan det framstår såsom angeläget ifråga om de övriga.

d. Vissa block bör samgrupperas med hänsyn till rekryterings- och ut- bildningsskäl.

Detta gäller i regel kombinationerna 4, 9 och 10 samt 6——-7. Det synes önskvärt och riktigt att inom samma område förlägga vissa block för att därigenom skapa en god arbetsmarknad för personal av olika kategorier. Det torde åtminstone för närvarande vara mycket svårt att kon- kurrera om viss kvalificerad arbetskraft, om man icke kan erbjuda arbete inom ett geografiskt begränsat område med så stor arbetsmarknad, att de anställda har goda möjligheter till befordran och fortbildning. Detta be- höver emellertid inte innebära att området ifråga har storstadsprägel.

Att på sätt som här antytts genom omlokaliseringen sammanföra vissa sektorer av förvaltningen, såsom de tekniskt betonade, de övervägande ad-

• Sida 139
•  Original

ministrativt betonade, de medicinskt och socialpolitiskt betonade osv. torde också kunna verka stimulerande för rekryteringen från olika delar av lan- det och bidra till att minska eventuell motvilja hos kvalificerade tjänstemän att medfölja vid utflyttning från Stockholm.

e. Vissa block bör förläggas i visst område på grund av förutsatta möj- ligheter att anknyta till annan verksamhet inom området, t. ex. högskolere- surser, regionsjukhus etc.

Detta gäller i regel 4 samt 65—10. I nära anslutning till föregående krav kan man hävda, att Vissa block bör förläggas inom områden, där det finns eller väntas komma att finnas exempelvis högskoleresurser, regionsjukhus eller andra institutioner och myndigheter, som kan bedömas underlätta verksamhet, utbildning och r'e- krytering.

f. Vissa block bör förläggas i områdena A och/eller B av beredskapsskäl. Detta gäller blocken 1—4. Koncentration till en enda tätort bör undvikas. Vissa delar av den stora utflyttningsgruppen bör förläggas inom samma eller närbeläget område.

g. Lokaliseringen anses betydelsefull för utvecklingen inom områden och orter.

Lokaliseringen'har i regel betydelse för utvecklingen inom områden och orter genom att näringslivet stimuleras. De nya verksamhetsgrenarna bidrar till en mera fullständig sysselsättning och standarden på skolor, service, kommunikationer etc. kan ökas m. m. Vid en i förhållande till orten/om- rådet mycket stor utbyggnad kräves en särskilt omsorgsfull planläggning för att inte effekten skall bli negativ i så måtto att man får eftersläpningar på olika områden t. ex. ifråga om kommunikationer, bostäder och skolor.

h. Miljömässiga fördelar. Miljömässiga fördelar kan anses föreligga, då man inom respektive orter och områden kan finna välbelägna områden för utbyggnad av bostäder och arbetsplatser, då bebyggelsen har nära och god tillgång till fritidsområden, friluftsbad, idrotts- och nöjesanläggningar osv. Till de miljömässiga för- delarna hör vidare en rad företeelser, som knappast kan anges såsom gene- rella fördelar, eftersom de var för sig kanske utnyttjas endast av ett fåtal men det oaktat spelar en stor roll för den allmänna värderingen av och attityden gentemot ett samhälle. Det förefaller sålunda säkert att, utöver förekomsten av högre skolor, goda detaljaffärer och serviceinrättningar etc., sådana ting som teater, konsertförening m. ni. har stor miljömässig bety- delse. I samband med utarbetandet av de olika spridningsalternativen har hänsyn tagits endast till vad som framgått av arbetsgruppens undersökning- ar, nämligen förekomsten av friluftsbad, fritidsområden m. m.

I tabell 30 har kraven ifråga om de respektive blocken angivits utan nå- gon särskild inbördes värdering eller avvägning. Vid utarbetandet av alter-

• Sida 140
•  Original

Tabell 30. Olika krav ifråga om samgruppering som beaktats av lokaliseringsutredningen

Block För samarh. Krav med/mellan 3 5 6 7 10 blocken a. Förlägges av kommunikationsskäl i )( X område A eller C b. Förlägges av kommunikationsskäl i X 4—9 område A 1—3, 10 )( 1—4 . c. Förlägges inom ettuoch samma områ- )( 4 och 10 de av samarbetsskal X )( 6—7 d. Samgruppering av rekryterings- och X utbildningsskäl X )( e. Förlägges i område A eller C med hänsyn till högskoleresurser, region- )( X )( sjukhus etc. f. Förlägges av beredskapsskäl inom )( område A eller B

nativen har kraven i regel icke betraktats såsom kategoriska. Istället har i varje alternativ understrukits olika krav på samgruppering av vissa block, medan man i andra fall betraktar kraven såsom tillgodosedda i och med en lokalisering inom den mellansvenska storregionen.

• Sida 141
•  Original

KAPITEL 11

Utredningens överväganden rörande en stor utflyttningsgrupp

1. Alternativen I— VIII

Alternativ I

Av de åtta alternativ för lokalisering av en stor utflyttningsgrupp, som re- dovisats i kapitel 10, kan det första betecknas såsom koncentrationsalterna- tivet. Det kan utformas så att hela utflyttningsgruppen förlägges till sta- den A:1 men det kan också genomföras så att utflyttningsgruppen fördelas på två—fyra orter inom område A. En väsentlig del av utflyttningsgruppen måste dock under alla förhållanden förläggas till den såsom exempel valda staden A:1. Det kan invändas att detta i själva verket innebär minst två olika alternativ. Man bör emellertid på detta stadium inte mera detaljerat gå in på hur fördelningen av utflyttningsgruppen skall ske inom respektive områden. Varianter kan tänkas inom samtliga alternativ, även om varia— tionsmöjligheterna framträder tydligast ifråga om koncentrationsalterna- tivet.

Kommunikations- och samarbetsskäl talar främst för en stark koncen- tration av utflyttningsgruppen. Vid en lokalisering till enbart område A skulle såväl de interna som de utåtriktade kommunikationerna i princip kunna göras lika effektiva som om utflyttningsgruppen kunde få en på ett rationellt sätt samlad förläggning inom Stockholms-området. Därtill kom— mer att avståndet från staden A:1 till Stockholm är relativt kort och kom- munikationerna snabba.

Kravet på högskoleresurser till centralorten får vid ett koncentrations- alternativ stor tyngd. Främst torde detta komma att gälla de tekniska, me— dicinska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga områdena.

Genom koncentrationen av många verksamhetsgrenar inom exempelvis byggnadsverksamhet, forskning och administrativ förvaltning synes sär- skilt den kvalificerade arbetskraftens valmöjligheter kunna bedömas såsom gynnsammare än vid en större spridning av de statliga verksamhetsgre- narna.

Betydande nackdelar med koncentrationsalternativet, särskilt förläggning- en till enbart A:1, torde vara ofrånkomliga. Bortsett från utbyggnadsskedets omfattande investeringsverksamhet torde koncentrationen av arbetsplatser och befolkning föranleda en stark expansion inom industri, handel, service-

• Sida 142
•  Original

yrken och samfärdsel med åtföljande ianspråktagande av arbetskrafts- och utbildningsresurserna. Det måste givetvis förutsättas att statsmakterna och de berörda kommunerna är inriktade på en snabb och effektiv utbyggnad av bostäder, skolor etc., men man bör trots detta icke bortse från de risker för överansträngning som en stark koncentration kan medföra bl. a. på ar- betsmarknaden.

Vid ett försök att bedöma koncentrationsalternativets effekt på A-områ- dets utveckling framstår risken för en övervältring av storstadsproblemen såsom betydande. Staden A:1 har 75.000 invånare före utbyggnaden. Om hela utflyttningsgruppen förlägges till A:1 skulle invånarantalet därigenom stiga till omkring 175.000 invånare och man måste utgå från att den fort- satta expansionstakten på grund av centralortskaraktären skulle bli mycket hög. Om utbyggnaden för den statliga verksamheten förutsättes genomförd under relativt kort tidrymd, tio—femton år, kräves en stor anspänning av stadens resurser ifråga om planläggning i olika avseenden.

Från beredskapssynpunkt synes en koncentration av utflyttningsgrup- pen till A:1 erbjuda svårigheter med hänsyn till insatsberedskapen, även om lokaliseringen självfallet icke innebär någon försämring i förhållande till nuvarande förläggning i huvudstaden.

Vid en uppdelning av utflyttningsgruppen på flera orter inom A-området synes man i stort sett kunna vinna samma fördelar från kommunikations- synpunkt som vid en koncentration till A:1. Möjligheter finns att gruppera blocken så att de sinsemellan mest närstående kan förläggas till samma ort. Från arbetsmarknadssynpunkt synes en spridning inom A-regionen kunna ha vissa fördelar ifråga om rekrytering av biträdespersonal, bl. a. på grund av bostadstillgång och familjeförhållanden. I övrigt torde från rekryterings- och utbildningssynpunkt samma fördelar och nackdelar gälla som ifråga om koncentrationen till huvudorten. Vid en spridning inom A—området skulle förmodligen utbyggnaden utgöra en värdefull stimulans för många orter i periferien. Men även om koncentrationsalternativet skulle utformas på detta sätt måste man förutsätta, att en mycket stor del av utflyttningsgrup- pen lokaliseras till centralorten och att de övriga ifrågasatta orterna i om- rådet blir föremål för en utbyggnad av sådan omfattning att deras karaktär helt förändras.

Det synes uppenbart att en spridning inom A-området erbjuder betydande fördelar med hänsyn till insatsberedskapen jämfört med koncentrationen till A:1.

• Sida 143
•  Original

Alternativ II Antal anställda

Område A Män Kvinnor Summa Block 1. Försvarets ledningsorgan m. m. 849 499 1 348 » 2. Försvarets högskolor m. m. 609 19 628 >> 3. Försvarets förvaltningar, vissa av för- svarets skolor 2 408 1 051 3 459 >> 4. Försvarets organ för forskning och byggnadsverksamhet 1 201 329 1 530 >> 8. Centrala organ för skolväsende, stati- stik, beskattning och upphörd m. m. 809 1 217 2 026 >> 9. Kommunikationsverken 3 745 1 883 5 628 >> 10. Centrala organ för civil byggnadsverk- samhet samt viss teknisk forskning 3061 1 201 4 262 Sammanlagt i område A 12 682 6 199 18 881 Område B Block 5. Centrala organ för lantbruk, skogsbruk m. m. 513 367 880 Sammanlagt i område B 513 367 880 Område C Block 6. Centrala organ för arbetsmarknad, nä- ringsliv, socialvård m. m. 826 1 735 2 561 » 7. Centrala organ för medicinal- och vete- rinärväsende, viss forskning 715 859 1 574 Sammanlagt i område C 1 541 2 594 4 135

Detta alternativ utmärkes av stor samgruppering i område A medan en mycket liten kontingent förlägges till område B. Motivering för alternativet:

Block 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Område A A A A B C C A A A a. Mycket goda kommunika-

tioner med rikets olika de- X X X X lar

b. Bästa kommunikationer

med områdena B och C X c. Inbördes nära samarbete X X X X X X X d. Rekryterings- och utbild-

ningsskäl X X X X X X e. Anknytning till förutsatta

högskoleresurser X X X X X X f. Beredskapsskäl X X X X

g. Betydelse för områden och orter

• Sida 144
•  Original

Område A Staden A:1 Antal anställda Män Kvinnor Summa Block 4. Försvarets organ för forskning och byggnadsverksamhet 1 201 329 1 530 >> 6. Centrala organ för arbetsmarknad, nä- ringsliv, socialvård m. m. 826 1 735 2 561 >> 8. Centrala organ för skolväsende, stati- stik, beskattning och upphörd m. m. 809 1 217 2 026 >> 10. Centrala organ för civil byggnadsverk- samhet samt viss forskning 3 0.61 1 201 4 262

Sammanlagt i staden A:1 5 897 4 482 10 379

Satellitstad till A:1 (A:s) Block 1. Försvarets ledningsorgan m. m. 849 499 1 348 >> 2. Försvarets högskolor m. m. 609 19 628 >> 3. Försvarets förvaltningar, vissa av för-

svarets skolor 2 408 1 051 3 459 Sammanlagt i satellitstaden 3 866 1 569 5 435 >> » område A 9 763 6 051 15 814

Område B Block 5. Centrala organ för lantbruk, skogsbruk

m. m. 513 367 880

Sammanlagt i område B 513 367 880

Område C Block 7. Centrala organ för medicinal- och vete--

rinärväsende, viss forskning 715 859 1 574 » 9. Kommunikationsverken 3 745 1 883 5 628 Sammanlagt i område C 4 460 2 742 7 202

Principiellt skiljer sig detta alternativ från de övriga. Utredningen gör tankeexperimentet att den statliga verksamhet. som förlägges till område A, fördelas på staden A:1 och en tidigare icke undersökt eller beskriven sa— tellitstad, belägen 2—3 mil norr om A:1 i traken Ervalla—Frövi.

Även detta alternativ utmärkes av en stark koncentration till område A. Område B får även här en liten kontingent, medan område C får ett bety- dande tillskott.

• Sida 145
•  Original

Block 1 2 3 4

9 10

Område/stad A:s A:s A:s A:1

a. Mycket goda kommunika- tioner med rikets olika delar

h. Bästa kommunikationer med områdena B och C

c. Inbördes nära samarbete X X X X

(l. Rekryterings- och utbild- X ningsskäl

e. Anknytning till förutsatta X högskoleresurser

f. Beredskapsskäl X X X X

g. Betydelse för områden och orter

h. Miljömässiga fördelar

Alternativ IV Område A

Antal anställda

Män Kvinnor Summa

Block 4. Försvarets organ för forskning och byggnadsverksamhet 1 201 329 1 530

» 5. Centrala organ för lantbruk, skogsbruk m. m. 513 367 880 >> 6. Centrala organ för arbetsmarknad, nä- ringsliv, socialvård m. m. 826 1 735 2 561 >> 7. Centrala organ för medicinal- och ve- veterinärväscnde, viss forskning 715 859 1 574 >> 8. Centrala organ för skolväsende, stati- stik, beskattning och upphörd 809 1 217 2 026 >> 10. Centrala organ för civil byggnadsverk- samhet samt viss teknisk forskning 3 061 1 201 4 262 Sammanlagt i område A 7 125 5 708 12 833

Område B Block 1. Försvarets ledningsorgan m. m. 849 499 1 348 >> 2. Försvarets högskolor m. m. 609 19 628 >> 3. Försvarets förvaltningar, vissa av för- svarets skolor 2 408 1 051 3 459 Sammanlagt i område B 3 866 1 569 5 435

• Sida 146
•  Original

Område C Block 9. Kommunikationsverken 3 745 1 883 5 628 Sammanlagt i område C 3 745 1 883 5 628

I detta alternativ är koncentrationen till område A ytterlig-are minskad. Kontingenten till område B har ökats kraftigt och är i det närmaste lika stor som kontingenten till område C.

Motivering för alternativet:

Block 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Område B B B A A A A A C A 3. Mycket goda kommunika-

tioner med rikets olika X X X X delar

b. Bästa kommunikationer

med områdena B och C X X c. Inbördes nära samarbete X X X X X X . X (1. Rekryterings- och utblld- X X X X X X

ningsskäl

e. Anknytning till förutsatta

högskoleresurser f. Beredskapsskäl X X X X g. Betydelse för områden och orter X X X X 11. Miljömässiga fördelar X ' Alternativ V Område A Antal anställda Män Kvinnor Summa Block 4. Försvarets organ för forskning och nadsverksamhet 1 201 329 1 530 9. Kommunikationsverken 3 745 1 883 5 628 10. Centrala organ för civil byggnadsverk- samhet samt viss teknisk forskning 3061 1 201 4262

Sammanlagt i område A 8 007 3 413 11 420

• Sida 147
•  Original

Område B Block 1. Försvarets ledningsorgan m. m. 849 499 1 348 » 2. Försvarets högskolor m. m. 609 19 628 >> 3. Försvarets förvaltningar, vissa av för- svarets skolor 2 408 1 051 3 459 >> 5. Centrala organ för lantbruk, skogsbruk m. m. 513 367 880 Sammanlagt i område B 4 379 1 936 6 315 Område C Block 6. Centrala organ för arbetsmarknad, nä- ringsliv, socialvård m. m. 826 1 735 2 561 >> 7. Centrala organ för medicinal- och ve— terinärväsende, viss forskning 715 859 1 574 >> 8. Centrala organ för skolväsende, stati- stik, beskattning och upphörd 809 1 217 2 0.26 Sammanlagt i område C 2 350 3 811 6 161

Enligt detta alternativ förlägges knappt hälften av utflyttningsgruppen i område A. Kontingenterna till områdena B och C har ytterligare ökats.

Motivering för alternativet: '

Block 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Område B B B A B C C C A A a. Mycket goda kommunika- tioner med rikets olika X X X X delar

b. Bästa kommunikationer

med områdena B och C X X c. Inbördes nära samarbete X X X X X X X (I. Rekryterings- och utbild-

ningsskäl X X X X X X e. Anknytning till förutsatta

högskoleresurser X X X X X X f. Beredskapsskäl X X X X g. Betydelse for områden X X X X X X X och orter

h. Miljömässiga fördelar X X X

• Sida 148
•  Original

Område A Antal anställda Män Kvinnor Summa Block 1. Försvarets ledningsorgan m. m. 849 499 1 348 >> 2. Försvarets högskolor m. m. 609 19 628 >> 3. Försvarets förvaltningar, vissa av för- svarets skolor 2 408 1 051 3 459 >> 4. Försvarets organ för forskning och hyggnadsverksamhet 1 201 329 1 530 >> 10. Centrala organ för civil byggn.verks. samt viss tekn.forskning 3 061 1 201 4 262 Sammanlagt i område A 8 128 3 099 11 227 Område B Block 5. Centrala organ för lantbruk, skogsbruk m. m. 513 367 880 >> 8. Centrala organ för skolväsende, stati- stik, beskattning och uppbörd 809 1 217 2 026 Sammanlagt i område B 1 322 1 584 2 906 Område C Block 6. Centrala organ för arbetsmarknad, nä- ringsliv, socialvård m. m. 826 1 735 2 561 >> 7. Centrala organ för medicinal- och ve- terinärväsende, viss forskning 715 859 1 574 >> . 9. Kommunikationsverken 3745 1 883 5628 Sammanlagt i område C 5 286 4 477 9 763

Detta alternativ innebär numerärt ingen förändring för område A, medan däremot kontingenten till område C blivit kraftigt utökad. Område B:s andel minskas till knappt 3 000.

• Sida 149
•  Original

Block 1 2 3 4 5 7 8 9 10 Område A A A A B C B C A a. Mycket goda kommunika- tioner med rikets olika X X delar b. Bästa kommunikationer X med områdena B och C c. Inbördes nära samarbete X X X X X X (1. Rekryterings- och utbild- X X X X ningsskäl e. Anknytning till förutsatta högskoleresurser X X X X f. Beredskapsskäl X X X X g. Betydelse för områden X X X X och orter h. Miljömässiga fördelar X X X X Alternativ VII Område A Antal anställda Män Kvinnor Summa Block 9. Kommunikationsverken 3 745 1 883 5 628 >> 10. Centrala organ för civil byggnadsverk- samhet samt teknisk forskningsinstitu- tion 3 061 1 201 4 262 Sammanlagt i område A 6 806 3 084 9 890 Område B Block 1. Försvarets ledningsorgan m. m. 849 499 1 348 >> 2. Försvarets högskolor m. m. 609 19 628 >> 3. Försvarets förvaltningar, vissa av för- svarets skolor 2 408 1 051 3 459 >> 4. Försvarets organ för byggnadsverk- samhet och forskning 1 20.1 329 1 530 >> 5. Centrala organ för lantbruk, skogsbruk m. m. 513 367 880 Sammanlagt i område B 5 580 2 265 7 845

• Sida 150
•  Original

Område C Block 6. Centrala organ för arbetsmarknad, nä— ringsliv, socialvård m. m. 826 1 735 2 561 » 7. Centrala organ för medicinal- och ve- terinärväsende, viss forskning 715 859 1 574 >> 8. Centrala organ för skolväsende, stati- stik, beskattning och uppbörd 809 1 217 2 026 Sammanlagt i område C 2 350 3 811 6 161

Område A får i detta alternativ en mindre del av utflyttningsgruppen än i de tidigare alternativen. I område B däremot skall enligt detta alternativ utbyggnadsmöjligheterna utnyttjas nära nog maximalt. Utbyggnaden i om- råde C blir av ungefär samma omfattning som i alternativ V.

Motivering för alternativet:

Block 1 2 3 4 5 7 8 9 10 Område B B B B B C C A A a. Mycket goda kommunika- tioner med rikets olika X X X delar h. Bästa kommunikationer X med områdena B och C c. Inbördes nära samarbete X X X X X d. Rekryterings- och utbild- ningsskäl X X X X e. Anknytning till förutsatta högskoleresurser X X X X f. Beredskapsskäl X X X X g. Betydelse för områden och orter X X X X X X X h. Miljömässiga fördelar X X X )(

Alternativ VIII

Område A Antal anställda Män Kvinnor Summa Block 4. Försvarets organ för byggnadsverk- samhet och forskning I 201 329 1 530 >> 10. Centrala organ för civil byggnadsverk- samhet samt viss teknisk forskning 3 061 1 201 4 262 Sammanlagt i område A 4 262 1 530 5 792

• Sida 151
•  Original

Område B Block 1. Försvarets ledningsorgan m. m. 849 499 1 348 >> 2. Försvarets högskolor m. m. 609 19 628 >> 3. Försvarets förvaltningar, vissa av för- svarets skolor 2 408 1 051 3 459 >> 5. Centrala organ för lantbruk, skogsbruk m. m. 513 367 880 Sammanlagt i område B 4 379 1 936 6 315 Område C Block 6. Centrala organ för arbetsmarknad, nä- ringsliv, socialvård m. m. 826 1 735 2 561 » 7. Centrala organ för medicinal- och ve- terinärväsendc, viss forskning 715 859 1 574 >> 8. Centrala organ för skolväsende, stati- stik, beskattning och uppbörd 809 1 217 2 026 >> 9. Kommunikationsverken 3 745 1 883 5 628 Sammanlagt i område C 6 095 5 694 11 789

I detta alternativ förutsättes en mycket stor koncentration i område C. Den förutsatta kontingenten till område A är med hänsyn till förutsättning- arna den minsta tänkbara.

Motivering för alternativet:

Block 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Område B B B A B C C C C A a. Mycket goda kommunika- tioner med rikets olika X X X X delar

b. Bästa kommunikationer

med områdena B och C X X c. Inbördes nära samarbete X X X X X X X d. Rekryte'rings- och uthlld- X X X X X X ningsskal e. Anknytning till förutsatta X X X X X X hogskoleresurser f. Beredskapsskäl X X X X g. Betydelse för områden X X X X X X X X

och orter

h. Miljömässiga fördelar X X X X X

• Sida 152
•  Original

Alternativen II—III innebär båda en mycket stark koncentration till omrä- de A. I område B förläggs endast det jordbruksbetonade blocket (5), som om— fattar omkring 900 tjänstemän. Inom område C placeras i alternativ II bloc- ken 6 och 7 samt i alternativ III blocken 7 och 9. Antalet befattningshavare rör sig mellan 4.000 och 7.000.

Alternativen har i stort sett samma fördelar som koncentrationsalterna- tivet. I alternativ III kan möjligen kommunikationsblockets skiljande från de övriga försvars- och tekniskt betonade blocken vara en nackdel. Båda alternativen torde dock vara acceptabla från beredskapssynpunkt.

Alternativ IV torde innebära att område A får ett proportionellt sett väl avvägt tillskott. Det synes vara en fördel från kommunikations- och sam- arbetssynpunkt, att såväl de tekniska som de administrativt betonade ver— ken samlats i ett område. Från rekryterings- och utbildningssynpunkter synes det vara en nackdel, att kommunikationsblocket (9) är skilt från de övriga mera tekniskt betonade blocken. Från beredskapssynpunkt kan vissa invändningar riktas bland annat mot förläggningen av block 4 i annan region än blocken 1—3.

Alternativ V synes från kommunikations— och samarbetssynpunkter ha stora fördelar. Detsamma gäller ifråga om rekrytering och utbildning. Från beredskapssynpunkt riktas samma invändningar mot detta som mot före— gående alternativ.

Alternatiu VI skiljer sig från det föregående genom att hela försvarsgrup- pen koncentrerats till område A, medan det administrativt betonade block 8 flyttats till område B och kommunikationsblocket förlagts i område C- Från kommunikations- och samarbetssynpunkt synes detta alternativ ha stora förtjänster. Invändningar med hänsyn till rekrytering och utbildning kan riktas mot att block 8 förlägges i område B och block 9 i område C. Alternativet torde vara acceptabelt från beredskapssynpunkt.

Alternativ VII synes från kommunikations- och samarbetssynpunkt med- föra den olägenheten att blocken 4 och 10 förlägges i skilda områden. Sam- ma invändning gäller även med hänsyn till rekrytering och utbildning. Al- ternativet synes vara förenat med vissa nackdelar från beredskapssynpunkt.

Alternativ VIII innebär en mycket omfattande utbyggnad av område C. Koncentrationen torde ge vissa fördelar från kommunikations-, utbildnings- och rekryteringssynpunkter. Nackdelar synes vara att blocket 9 är skilt från blocken 4 och 10. Från beredskapssynpunkt gäller samma invändningar som mot alternativ IV.

Enligt utredningens mening talar — därest ett spridningsalternativ skall väljas — starka skäl för en omlokalisering enligt någotdera av alternati— ven V eller V-I.

• Sida 153
•  Original

2. Utredningens slutsatser

Genom en utflyttning av verksamhet som sysselsätter 24000 tjänstemän skulle en betydande avlastning ske från Stockholms-området. I första hand skulle verkningarna göra sig gällande ifråga om de statliga lokalresurserna i huvudstaden, vilka till viss del skulle bli disponibla för andra ändamål.

Det är inte möjligt att nu göra några beräkningar rörande antalet tjänste- män som skulle medfölja vid en eventuell utflyttning från Stockholm. I viss utsträckning är statstjänstemännen speciellt utbildade för sina arbetsupp- gifter och torde ha en viss motvilja mot att överge dem. I många fall torde svårigheter också föreligga att finna lämpliga arbetsuppgifter med motsva- rande löneförmåner inom annan verksamhet. I den förutsatta situationen rör det sig om att flytta ett mycket stort antal arbetsplatser, som i bety- dande utsträckning rekryterar befattningshavare med likartade kvalifika- tioner, tekniker, jurister, samhällsvetare, skrivbiträden osv. Det är givetvis ändå realistiskt att räkna med en betydande avgång. Härigenom ökas ut- budet av arbetskraft för den kommunala och den privata sektorn inom Stockholms-området, vilket i sin tur bör minska områdets efterfrågan på arbetskraft från andra delar av landet.

En fördelning, som inte alltför hårt anstränger de respektive områdenas resurser men som dock medför en planmässig koncentration av vissa block, 'torde ge mest fördelaktiga lokaliseringspolitiska verkningar. Bland annat skulle utflyttningen kunna förstärka underlaget för högskoleresurser i eller i närheten av två av de såsom exempel valda områdena, nämligen A och C. Vidare skulle underlaget för kommunikationerna och det allmänna skol- väsendet förbättras och ge återverkningar långt utanför respektive orter och områden.

De undersökningar som utförts av den förutnämnda arbetsgruppen inom institutet för byggnadsforskning har visat, att det inom berörda orter och områden finns förutsättningar för en utbyggnad av den omfattning som när- mare anges i de olika alternativen. En omlokalisering av den stora utflytt- ningsgruppen torde alltså vara tekniskt genomförbar. Fråga uppstår då om fördelarna med en sådan utflyttning kan anses överstiga nackdelarna. Den positiva lokaliseringseffekten torde bli betydande samtidigt som man uppnår en värdefull avlastning från Stockholms-området. Med en ändamålsenlig gruppering av block och myndigheter inom de nya lokaliseringsorterna eller -områdena förefaller även förutsättningarna för verksamheten bli goda. Enligt utredningens uppfattning kan därför en omlokalisering av den stora utflyttningsgruppen genomföras med sådana fördelar, att dessa uppväger nackdelarna. Utredningen har dock ej ansett sig böra göra några antagan- den om möjligheterna att under en tidrymd av 10—15 år prestera så stora samlade insatser i form av kapital och arbetskraft, som utbyggnaden för en stor utflyttningsgrupp kan beräknas medföra.

• Sida 154
•  Original

Frågan om att genomföra en stor utflyttning torde inte bara vara ett spörsmål om teknisk genomförbarhet. Den utbyggnad inom ett eller flera områden, som erfordras för att en stor utflyttning skall komma till stånd, innebär en stor anspänning av ekonomiska och personella resurser. Det är därvid givetvis de reala resurserna, såsom tillgång på arbetskraft, material etc., som har den största betydelsen.

De kostnader för en stor utflyttningsgrupp, som uppskattningsvis fram- räknats i kapitel 7, är mycket stora, i synnerhet med hänsyn till det an- strängda läget ifråga om arbetskraft och teknisk expertis på stadsbyggnads- området. Som framgår av kapitel 5 är dock den akuta lokalbristen för stat- lig verksamhet stor och på något längre sikt blir avsevärda investeringar nödvändiga även om den centrala statliga verksamhet som ingår i den här diskuterade utflyttningsgruppen i samma usträckning som f. n. skall vara förlagd i huvudstaden.

Lokaliseringsutredningen anser alltså, att en stor utflyttning från Stock- holms-området av statlig'verksamhet enligt antydda principer är möjlig att genomföra. Självfallet måste emellertid en sådan åtgärd föregås av ytterli- gare arbets- och tidskrävande planläggnings- och undersökningsarbete. Ut- redningen har närmare påvisat behovet härav i kapitel 7. Det torde icke vara möjligt att utan sådana insatser framlägga något mera konkret utformat förslag, men utredningen anser att skäl finnes att påbörja de erforderliga undersökningarna.

Det torde vara ofrånkomligt att den omlokalisering, som nu diskuterats, vid det praktiska genomförandet kommer att aktualisera många under det förberedande arbetet oförutsedda problem. Med hänsyn härtill och för att man skall vinna större erfarenhet rörande hithörande frågor finnes skäl att i förstone begränsa omfattningen av samlade utflyttningar av statlig verk- samhet. I följande två avdelningar har utredningen därför sökt redovisa de olika möjligheter, som i detta hänseende synes föreligga.

• Sida 155
•  Original

AVDELNING B

• Sida 156
•  Original

1. Allmänna synpunkter

Lokaliseringsutredningen har i föregående avdelning mera principiellt över- vägt en utflyttning av en mycket stor del av den inom Stockholms-området f. n. förlagda statliga verksamheten. En sådan utflyttning måste föregås av omfattande och säkerligen ganska tidsödande expertutredningar, bl.a. beträffande organisatoriska, realekonomiska och tekniska problem samt planfrågor. Åtgärden skulle kräva avsevärda insatser av främst kapital och arbetskraft. Man måste därför se en sådan utflyttning som ett relativt lång- siktigt och komplicerat projekt, vars genomförande torde komma att sträcka sig över en tidrymd av minst 10—15 år. Med hänsyn härtill har utredning- en ansett .sig böra undersöka möjligheterna att på kortare sikt genomföra mera begränsade utflyttningar av statlig verksamhet från huvudstaden och framlägga de förslag i detta hänseende, som utredningen funnit möjliga. På detta sätt kan värdefulla erfarenheter också vinnas röran-de de svårbe- dömbara problem, som aktualiseras vid en större utflyttning.

Självfallet föreligger betydande inbördes skiljaktigheter mellan de olika myndigheter och andra statliga organ, som ingår i den stora utflyttnings- gruppen. En del verksamhetsgrenar har ett sådant samband med den cen- trala statsförvaltningen i stort, att en omlokalisering endast torde kunna komma till stånd i samband med samlade utflyttningar av den storlek, som lokaliseringsurtredningen diskuterat i föregående avdelning. För andra verk- samhetsgrenar åter torde arbetsuppgifterna vara av sådan art, att en ut- flyttning är möjlig, även om huvuddelen av den centrala statsförvaltningen fortfarande är förlagd till Stockholm.

En utflyttad myndighet eller institution måste självfallet fungera på ett ändamålsenligt sätt efter omlokaliseringen. Vid etableringen på en ny ort måste sålunda hänsyn tagas till samarbets- och kommunikationsfrågor men också till den utflyttade verksamhetsgrenens behov av arbetslokaler. De verksamhetsgrenar, som kan tänkas ingå i en liten utflyttningsgrupp, torde böra ha ett kvalitativt och kvantitativt mindre framträdande behov av sam— arbete med den statliga verksamhet, som förutsättes kvarstanna i huvud— staden. Det synes emellertid knappa-st möjligt att till ledning för ställnings— tagandet fastställa bestämda normer, t. ex. antalet personliga sammanträf— fanden per viss tidsperiod eller antalet myndigheter, med vilka samarbets-

• Sida 158
•  Original

.behov är för handen. Subjektiva värderingar gör sig fullt naturligt gällande vid uppskattningen av föreliggande samarbetsbehov o.dyl. Utredningen har under arbetets gång sökt göra vis-sa analyser av hithörande problem men icke funnit det möjligt att på grundval av detta material dra några mera långtgående slutsatser. Enligt utredningens mening bör därför bedömning- en i första hand ske med utgångspunkt från arten av de arbetsuppgifter som ankommer på vederbörande verksamhetsgren.

Vissa statliga verksamhetsgrenar är genom sina invstruktionsmässigt fast- ställd-a uppgifter ålagda ett starkt utåtriktat arbete med ett uttalat behov av personliga kontakter. Inom andra myndigheter åter utföres arbetet till stor del internt på grundval av skriftligt material, och arbetsresultatet re- dovisas i skriftlig form. För sistnämnda myndigheter torde de arbetstek- niska problemen vid en omlokalisering vara mindre framträdande.

I vissa myndigheters arbetsuppgifter ingår såsom ett väsentligt led in- spektion och ledning av underställda, över hela landet spridda lokalförvalt- ningar eller av andra regionala organ. En lokalisering av en sådan myndig- het till någon i kommunikationshänseende välbelägen ort utanför huvud- staden torde i princip icke kunna sägas inverka menligt på myndighetens möjligheter att fylla nu avsedda uppgifter.

Kommunikationsbehoven sammanhänger nära med myndigheternas ar- betsfunktioner. Vid behandlingen av den stora utflyttningsgruppen har 10— kaliseringsutredningen ansett sig kunna utgå från att de nya lokaliserings- orterna skall fylla högt ställda anspråk i kommunikationshänseende. Mo- torvägar, expresståg m.m. förutsättes erbjuda snabba och bekväma förbin- delser framför allt med huvudstaden och mellan de olika lokaliseringsor— terna. Utvecklingen inom teletekniken antages vidare i stor utsträckning göra det möjligt att ersätta personliga sammankomster med telekontakter. En begränsad utflyttning torde i och för sig icke komma att kräva någo-n mera omfattande utbyggnad av kommunikationerna. Den allmänna utveck- lingen mot snabbare persontransporter och förbättrad teleteknik bör dock medföra generellt ökade möjligheter till personkontakter på större av- stånd.

Arbetsmarknadsproblemen tillmätes av utredningen stor betydelse vid behandlingen av den stora utflyttningsgruppen. Utredningen har bl.a. sökt taga hänsyn till dessa frågor vid blockens sammansättning och deras för- delning på tänkta regioner. Vid en liten utflyttning torde arbetsmarknads- frågorna få en delvis ändrad karaktär. Personalfrågorna kan måhända så- lunda bli av större betydelse vid en liten än vid en stor utflyttning. Befatt- ningshavare, som av skilda anledningar ställer sig avvisande till tanken på ändrad förläggningsort, kommer troligen att vilja övergå till annan anställ- ning i Stockholm. Möjligheterna härtill är givetvis större, om endast ett re- lativt litet antal verksamhetsgrenar utflyttas.

• Sida 159
•  Original

Möjligheterna till rekrytering varierar f.n. i hög grad ifråga om skilda personalgrupper. Detta förhållande liksom självfallet även den väntade utvecklingen på arbetsmarknad-en ifråga om viss specialutbildad personal torde därför vara av betydelse för genomförandet av en begränsad utflytt— ning. -

Med det anförda har utredningen sökt allmänt karaktärisera sina utgångs- punkter beträffande en mera begränsad och med hänsyn till arbetsfunktio- nerna sammanhållen utflyttning. Denna bör kunna genomföras såsom en separat åtgärd men bör samtidigt vara planlagd på ett sådant sätt, att den icke föregriper en större omlokalisering längre fram.

2. Gruppens sammansättning m. m.

Från de i det föregående angivna utgångspunkterna har lokaliseringsutred- ningen till en liten utflyttningsgrupp sammanfört de i tabell 31 förtecknade verksamhetsgrenarna. En närmare redogörelse för organisation och arbets- uppgifter lämnas i kapitlen 13—17.

I den lilla utflyttningsgruppen ingår vissa verksamhetsgrenar, som torde kunna utflyttas även om de övriga enheterna i gruppen skulle kvarstanna i Stockholm. Dessa separat utflyttningsbara myndigheter m.fl. har i likhet med de verksamhetsgrenar, som behandlas i avdelning C, mera särpräglade arbetsuppgifter och deras kontaktbehov i förhållande till andra statliga myn- digheter bedömes vara mindre än vad som gäller den lilla utflyttningsgrup— pen i övrigt. Valet av ny lokaliseringsort torde i betydande utsträckning kunna göras med hänsyn till de ifrågavarande verksamhetsgrenarna-s sär- skilda behov. Beroende på statsmakternas ställningstagande till frågan om den principiella målsättningen för lokaliseringspolitiken beträffande statlig verksamhet kan antalet punktvisa omlokali-seringar bli mindre eller större. Utredningen återkommer till denna fråga i avdelning C.

Som framgått av bilaga 3 har utredningen också beträffande den lilla ut- flyttningsgruppen anslutit till det i kapitel 6 presenterade modellstudiet be- träffande blockindelningen. Större eller mindre delar av den lilla utflytt- ningsgruppen ingår sålunda i blocken 1, 5, 6, 7, 8 och 10.

I avdelning A har lokali-seringsutredningen redovisat exempel på lokalise- ring av en stor utflyttningsgrupp. De i detta sammanhang angivna områdena i Mellan-Sverige synes kunna ifrågakomma för lokalisering jämväl av den lilla utflyttningsgruppen. Det synes även vara möjligt att preliminärt utgå från de grupperingsalternativ, som presenterats i kapitel 10. Modifikationer kan givetvis göras i den mån fortsatta undersökningar visar att så är lämp- ligt.

Med hän-syn till det anförda kan den lilla utflyttningsgruppen tänkas alternativt lokaliserad på sätt som framgår av tabell 32.

• Sida 160
•  Original

på block Antal anställda1 Block Verksamhetsgrenar Blocket Män Kvinnor Summa 1 Verksamhetsgrenar inom försvaret Centrala värnpliktsbyrån 7 45 52 Försvarets brevskola ............... 3 3 6 Militärpsykologiska institutet 8 7 15 73 5 Centrala organ för indelning, kartlägg- ning m. m. samt lantbruk och skogsbruk Kammarkollegiet ........................... 33 22 55 Lantbruksstyrelsen ......... . 72 65 137 Lantmäteristyrelsen .............. 33 60 93 Rikets allmänna kartverk ..... 258 93 351 Skogsstyrelsen ...................... 36 23 59 Svenska Reproduktions AB ............ 14 22 36 731 6 Centrala organ för socialvård, socialför- säkring m. m. Arbetarskyddsstyrelsen 38 32 70 Fångvårdsstyrelsen ................... 53 62 115 Försäkringsdomstolen 10 4 14 Riksförsäkringsverket 252 789 1 041 Socialstyrelsen .............................. 52 204 255 Sprängämnesinspektionen ............... 8 3 11 Statens elektriska inspektion ............ 12 10 22 1 529 7 Centrala organ för medicinal- och vete- rinärväsendc m. m. Statens institut för folkhälsan ......... 65 144 209 Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor ........................... 11 11 Veterinärhögskolan ................... 289 64 3532 Veterinärmedicinska anstalten 72 111 183 Veterinärstyrelsen ........................ 20 18 38 794 8 Centrala organ för kontroll-, skatte- och uppbördsfrågor m. m. Generaltullstyrelsen ....... 100 145 245 Kammarrätten 91 35 126 Kontrollstyrelsen 40 87 127 Mellankommunala prövningsnämnden 6 2 8 Riksskattenämnden ........................ 14 7 21 Statens personalpensionsverk ............ 23 66 89 616 10 Statens biltrafiknämnd ..................... 9 19 23 28 1618 2153 3 771 3 771

1 Siffrorna avser i regel läget är 1950. 2 Därav 150 elever.

Som framgår av tabell 32 innebär samtliga alternativ för den lilla utflytt- ningsgruppens del en stark koncentration.

Alternativen I och IV innebär en fullständig eller så gott som fullständig koncentration av den lilla utflyttningsgruppen till område A. I alternativ II förlägges endast en femtedel av utflyttningsgruppen i område A och unge-

• Sida 161
•  Original

Tabell 32. Den lilla utflyttningsgruppens lokalisering enligt alternativen

I—VIII Område A Område B Område C Alt n t"

er a w Block Antal Block Antal Block Antal anst. anst. anst. I 3 771 — —— —— — ll .. 717 5 731 6—7 2 323 III .. 2 246 5 731 7 794 IV .. 3 698 1 73 — — V (VII, VIII) .. .. 28 1,5 804 6—8 2939 VI .................. 101 5,8 1 347 6—7 2 323

fär lika stor andel i område B, medan den största delen koncentreras i om- råde C. Alternativ III är det mest utpräglade »spridningsalternativet» men innebär trots allt, att den lilla utflyttningsgruppen till tre femtedelar grup- peras inom område A, medan omkring en femtedel av gruppen förlägges i vardera av områdena B och C. Den största koncentrationen inom B-området, dryg-t en tredjedel av utflyttningsgruppen, förutsättes i alternativ VI. En- ligt detta alternativ kommer en liten del på område A, medan närmare två tredjedelar placeras i område C. En ännu starkare koncentration till område C förutsättes i alternativen V, VII och VIII. I dessa alternativ är lokalise- ringen i A-området obetydlig, medan en relativt kraftig lokalisering till B- området förutsättes.

Med tanke på utflyttningsgruppens storlek och sammansättning har ut- redningen ej här gått in på frågan om för- och nackdelar i koncentration eller spridning. I premisserna för gruppens sammansättning ingår, att de berörda verksamhetsgrenarna har ett mindre utpräglat samarbetsbehov med de myndigheter m. m., som förutsättes stanna i Stockholm. Blockindelningen innebär, att de verksamhetsgrenar, som står varandra närmast, också skall lokaliseras till samma ort.

En grundläggande fråga synes vara om de i avdelning A diskuterade om— rådena och orterna är lämpliga även för lokalisering av statlig verksamhet av så liten om-fattning som den lilla utflyttningsgruppen. Det är uppenbart, att man vid ett tillskott av 3.800 tjänstemän —— med hänsyn till den mul- tiplikativa effekten innebär det uppskattningsvis 15.200 människor — inte kan företa sådana förbättringar eller utbyggnader ifråga om exempelvis utbildningsväsende och kommunikationer, som förutsatts i samband med en stor utflyttning. Om den lilla utflyttningsgruppen därvid är koncentrerad till ett eller flera områden torde inte ha någon större betydelse. Vägar, järn- vägar, telekommunikationer m.m. torde i stort sett kunna fungera utan ytterligare utbyggnad oberoende av gruppens koncentration eller uppdel- ning.

Enligt lokaliseringsutredningens mening kan de verksamhetsgrenar, som

• Sida 162
•  Original

ingår i den lilla utflyttningsgruppen, omlokaliseras utan samband med den stora utflyttningsgruppen. Med tanke på utflyttningsgruppens begränsade omfattning synes det emellertid vara mera viktigt än vid en stor utflyttning att sammanhålla verksamhetsgrenarna inom ett färre antal orter. Det skulle givetvis ha mycket stor positiv betydelse för den utflyttade verksamheten att ha nära tillgång till högskoleresurser. Lokaliseringsutredningen har flera gånger i särskilda sammanhang framhållit, att det inom den mellansvenska region, där statlig verksamhet enligt de här relaterade alternativen förut- sättes förlagd, föreligger ett starkt behov av nya högskolor. Tillströmningen —till universitet och högskolor är redan nu av sådan omfattning, att en ut- byggnad av den högre utbildningen i Mellan-Sverige ter sig ofrånkomlig. Förläggningen av statlig verksamhet till regionen kommer att ytterligare accentuera detta behov.

• Sida 163
•  Original

KAPITEL 13

Verksamhetsgrenar inom försvaret (Block 1)

1. Centrala värnpliktsbyrån

Av instruktionen för arméledningen (SFS 600/1949) framgår, att centrala Värnpliktsbyråns uppgift är att biträda överbefälhavaren och försvarsgrens— cheferna vid handläggningen av ärenden röra-nde inskrivningsväsendet, per- sonalredovisningen, personalprövningsverksamheten och värnpliktsrekryte- ringen samt i frågor rörande värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden, krigs- placering och inkallelse. Värnpliktsbyråns chef är direkt föredragande för överbefälhavaren och för försvarsgrenscheferna.

Värnpliktsbyråns verksamhet berör så gott som uteslutande problem rörande det rationella utnyttjandet av landets person-alresurser i krig och fred. De viktiga-ste verksamhetsgrenarna är uärnpliktsärenden samt led- ningen .av inskrivningsväsendet. Vissa av byråns befattningshavare tages dessutom i ganska stor utsträckning i anspråk för erpertuppdrag. Till värn- pliktsärendena i egentlig mening bör frågor rörande tilldelning, uttagning, befrielse och anstånd, principer för prövning, uppskov, krigstjänstgörings- frihet samt röran-de förfoganderätt och personalersättning i krig. Vidare handlägger byrån ärenden avseende förordnanden samt familjebidrag och andra sociala förmåner. Antalet ärenden av här berört slag är mycket stort, vilket bland annat sammanhänger med att försvarsgrenscheferna — främst chefen för armén —— har att ta ställning till åtskilliga fram-ställningar om anstånd, ändrad uttagning och tilldelning av värnpliktiga. Enbart vid ar- méns detalj inom byrån behandlas årligen cirka 12 000 sådana ärenden. Handläggningen sker emellertid i regel skriftligen eller medelst telefonkon- takt.

Inom byrån handlägges även ärenden rörande möjligheterna att utanför krigsmakten taga i anspråk vissa värnpliktiga för andra samhällsviktiga ändamål.

Ledningen av inskrivningsväsendet kräver bland annat ett omfattande inspektionsarbete, som i huvudsak vilar på centrala Värnpliktsbyråns per- sonal. Inskrivningsnämnderna och inskrivningscheferna inspekteras i hu- vudsak under tiden oktober—november, medan kontrollen av de 91 trupp- regi-streringsmyndigheterna fördelas på hela året. Personal ur byrån biträ- der även försvarsgrenscheferna vid inspektioner av dem underställda myn—

• Sida 164
•  Original

digheters mobiliseringsförberedelser. Som en viktig del av inskrivnings- väsendet ingår utbildningen av inskrivningschefer, övriga ordförande i in- skrivningsnämnder samt viss personal vid truppregistreringsmyndigheterna. Kurser för inskrivningschefer, personalofficerare, personalregistratorer m. fl. anordnas med ojämna tidsmellanrum. Antalet elever per kurs brukar uppgå till cirka 25 och kursernas längd varierar mellan tre dagar och fem veckor. I denna utbildning, som ledes av personal tillhörande centrala värn- plikt'sbyrån, medverkar även vissa experter från de högre militära staberna och förvaltningsmyndigheterna, försvarsdepartementet, militärpsykologiska institutet, sjukvårdsstyrelsen m. m. Viss del av kursverksamheten förlägges till lämplig truppregistreringsmyndighet i landsorten.

Expertuppdrag, som ombesörjes av personal tillhörande central—a värn- pliktsbyrån, sammanhänger främst med försvarsdepartementets, försvars— stabens och försvarsgrensstabernas behov av värnpliktstekniska specialister i planerings- och organisationsfrågor. En del av dessa uppdrag löses inom ramen för särskilda utredningar. Flera befattningshavare tages regelmässigt i anspråk som föreläsare vid militära skolor och kurser.

Personal ur byrån ingår i den för krigsmakten gemensamma centrala granskningsn—ämnden, som arbetar två—tre veckor per år. Denna verksamhet har hittills i huvudsak varit förlagd till Uppsala.

Vissa personalprövningsärenden ha-ndlägges numera vi—d militärpsykolo- giska institutet.

Chef för centrala värnpliktsbyrån är en överste. Byrån består i övrigt av sju detaljer och en gemensam expedition. I april 1962 hade byrån samman- lagt 67 tjänstemän. I detta antal ingick 12 militära befattningshavare, varav fem var arvodister.

Centrala värnpliktsbyrån disponerar av kronan ägda lokaler på Skepps- holmen om sammanlagt cirka 1 500 m2, varav något mer än 600 m2 i berg— rum. Det totala lokalbehovet är cirka 2 000 m2. Godtagbara arbetslokaler saknas för vissa enheter av byrån. Andra nu använda lokaler är i vissa hän— seenden av mindre god kvalitet. Utflyttning av delar av verksamheten är därför aktuell.

2. Militärpsykologiska institutet

M-ilitärpsykologiska institutets uppgift är att vara krigsmaktens centrala s-erviceorgan i psykologiska, pedagogiska och sociologisk-a frågor. Enligt in- struktionen (SFS 14/1959) åligger det institutet att

1. på det arbeispsykologiska området

bedriva forskning rörande människans anpassning till av krig föranledda arbets- betingelser, bland annat innefattande metoder för klarläggande av psykiska kvali- fikationskrav, psykologisk prövningsverksamhet samlt psykologiskt lämplig ut- formning av utrustning och materiel;

• Sida 165
•  Original

utarbeta och fastställa metoder för psykologiska undersökningar; utfärda anvisningar för tillämpning av metoderna samt kontrollera tillämp- ningen;

utbilda och till tjänstgöring fördela personal, avsedd för psykologi-sk prövnings- verksamhet; samt

utföra statistisk kontroll av tillämpade metoders effektivitet;

2. på det pedagogisk-psykologiska område!

bedriva forskning, bland annat genom att utföra och medverka vid experimen- tella undersökningar rörande utbildningsmetoder;

utöva rådgivning rörande utbildningsmetode—r, utbildningsplaner och pedago— giska hjälpmedel;

medverka vid utarbetandet av metoder för personalbedömnling och betygsätt— ning; samt

utarbeta förslag till planer för militärpsykologisk undervisning ävensom giva anvisningar på lärare för sådan undervisning samt på läroböcker och andra hjälp- medel;

3. på det socialpsykologiska omrädet

bedriva forskning och utöva rådgivning, särskilt rörande anpassning, motstånds- vilja, disciplin och ledarskap; sam-t

utarbeta och fastställa metoder för fältun'dersökningar, utfärda anvisningar för tillämpning av metoderna ävensom kontrollera tillämpningen; samt

4. på det klinisk-psykologiska området

studera förekomsten och verkningarna av psykiska störningar samt dessas upp- komst och orsaker;

föreslå åtgärder för att förebygga sådana störningar; samt medverka vid utarbetandet av metoder för psykologisk-psykiatrisk undersök- ningar av psykiskt skadade och sjuka.

Instruktionen föreskriver, att militärpsykologiska institutet skall sam- arbeta med försvarets sjukvårdsstyrel'se samt med universitet, högskolor och andra myndigheter och institutioner, vars uppgifter har samband med institutets verk-samhet. Direktiv för denna verksamhet lämnas av överbefäl- havaren, under vars överinseende institutet står. Bland myndigheter, som har rättighet att lämna vm-ilitärpsykologiska institutet arbetsuppgifter, mär- kes överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna samt chefen för centrala värn- pliktsbyrån.

Utöver i instruktionen nämnda arbetsuppgifter omfattar verksamheten psykoteknologi och Viss utbildning.

Arbetet inom arbetspsykologien har för närvarande den största andelen i institutets uppgifter. Denna verksamhet omsluter dels tillämpad prövnings- verksamhet, för Vilken tillämpningssektio-nen i huvudsak svarar, dels forsk- nings- och utredningsuppgifter, som ingår bland forskningssektionens ar- betsobjek-t. Prövningsverksamheten berör i princip all krigsmaktens perso- nal, varvid tjänstemän från institutet emellertid ombesörjer prövningen av ett relativt obetydligt ant—al per-soner. Samtliga tester utarbetas, prövas och revideras genom institutets försorg. Vid inskrivningsförrättningarna är om—

• Sida 166
•  Original

Tabell 3.3. illililärpsykologislca institutets prövningsverks-amhet år 1957.

Försvars ren Ung. antal Ung. antal Ung. antal >>exploratörs»- g prövade dagar arbetsdagar Armén ....................................... 1 780 110 580 Marinen .................................... 400 60 230 Flygvapnet ................................. 1 930 170 510 * Summa 4 110 340 1 320

kring 90 exploratörer i arbete. Denna verksamhet inspekteras årligen vid samtliga inskrivningsnämnder av institutets personal. Härtill kommer de urvalsprov, som genomföres vid förbanden efter de värnpliktigas inryck- ning till första tjänstgöringen. Institutets personal prövar genom skriftliga prov och intervjuer varje år ett varierande antal värnpliktiga, fast anställda och i försvaret civilanställda. Denna prövningsverksamhet äger rum dels i Stockholm, dels i andra orter. De prövade utgöres inom armén av samt- liga kadetter, tekniker- och hantverkaraspiranter, helikopterförare samt en del värnpliktiga med mera specialiserade befattningar såsom fallskärms- jägare och robotstyrare. Dessa prövningar är decentraliserade och genom- föres sålunda på olika orter i landet. Av marinens personal prövar institu- tet bland annat officersaspiranter, helikopterförare, vissa underofficerare samt en del värnpliktiga, t. ex. röjdykare och ubåtsmän. Även denna verk- samhet är fördelad på flera platser men äger i ganska stor utsträckning rum på Sjökrigsskolan i Näsby Park. Flygvapnets personal prövas i mycket stor utsträckning och denna verksamhet är i ganska hög grad koncentrerad till Stockholm. Flygvapnets uttagningskommission arbetar i anslutning till mili- tärpsykol—ogiska institutets lokaler och måste i ganska hög grad återfall-a på den flygmedicinska undersökningscentralen, som är förlagd till Stock- holm. De medicinska och psykologiska undersökningarna är koordinerade. Omfattningen av institutets prövningsverksamhet framgår av tabell 33, som avser förhållandena år 1957.

I tabellen ingår ej prövningsverk-samheten vid ordinarie inskrivningsför- rättningar (cirka 3.800 exploratörsdagar) eller prövningar efter de värnplik- tigas inryckning till första tjänstgöring.

Forsknings- och utredningsverks-amheten omfattar bland annat konstruk— tion, kontroll och revision av olika tester samt utarbetande av bestämmelser för bedömning och rättning av dessa prov. Detta arbete utföres i nära sam— arbete med centrala värnpliktslbyrån, de olika försvarsgrensstabernas ut— bildnings- och personal—avdelningar, forskningsanstalten samt olika plane- ringsorgan i försvarsstaben, försvarsgrensstaberna och de centrala förvalt- ningarna. Utredningarna beställes ofta av försvarsgrenscheferna. De kan omfatta tämligen ingående fältundersökningar och är vanligen tidskrä- vande.

• Sida 167
•  Original

Den pedagogisk-psykologiska verksamheten är av mindre omfattning. In- stitutet har på detta område en rådgivande ställning iiförhållande till ut— bildningsavdelningar och militära skolor. Bland institutets senare arbets- uppgifter på detta område märkes bland annat en ny lärobok i militärpsy- kologi. I anslutning härtill utarbetades nya undervisningsplaner för arméns högre och lägre skolor. Institutet har även genomfört utredningar rörande intagningen till de militära högskolorna, varvid data insamlades för 900 officerare. Vidare biträder institutet utbildningsavdelningar och skolor ifråga om personal'bedömning och betygsättning.

Den socialpsykologislca verksamheten har hittills varit begränsad. Ut- byggnad pågår emellertid. Under senare år har institutet utfört flera under— sökningar av de värnpliktigas inställning till de militära förhållandena, var- vid man försökt klarlägga uppkomsten av olika attityder. Vidare har även vissa propagandaanalytiska frågor undersökts i nära samarbete främst med press- och filmavdelningen och personalvårds'byrån i försvarsstaben samt med beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

Den klinisk-psykologiska verksamheten har under senare tid bland annat omfattat studier av vissa aspekter på ytkrigets psykologiska problem, flyg- säkerhetsfrågor, planläggning av vissa krigsorganisatoriska åtgärder och vissa undersökningar på hemvändande FN—förband. Denna verk-samhet be- drives i nära samarbete med försvarets sjukvårdsstyrelse, civil-a medicinal- myndigheter samt försvarsgrensstabernas taktikavdelningar.

Institut-ets psykoteknologislca verksamhet omfattar i huvudsak urvals- och utbildn-ingsfrågor.

Institutet bedriver även en tämligen omfattande utbildnings- och under- visningsverksamhet; bland annat utbildas årligen ett mindre antal väm- pliktiga psykologer med differentiering på en klinisk och en socialpsyko- logisk linje. Olika kurser för exploratörer, provledare och inskrivningsför- rättare genomföres årligen. År 1961 uppgick det totala antalet lektionstim— mar vid dessa kurser till mer än 600. Ett ganska stort antal lärare var enga- gerade. Ett visst samarbete äger rum med pedagogisk-a institutionen vid Stockholms universitet. Personal tillhörande militärpsykologiska institutet meddelar även undervisning i psykologi vid olika militära skolor, såsom t. ex. krigsskolan samt plutonchefs- och instruktörsskolor m. fl.

Militärpsykologiska institutet består av chef, benämnd militäröverpsyko- log, en forsknings- och en tillämpningssektion samt expedition. Militäröver- psykologen är tillika chef för forskningssektionen. Tillämp-ningssektionen förestås av en regementsofficer. Personalen i övrigt består av civila psykolo- ger, officerare och kontorspersonal. Den 1 oktober 1962 hade institutet 28 tjänstemän. Cirka 25 värnpliktiga från samtliga försvarsgrenar beordras också regelmässigt till tjänstgöring som expeditions- och skrivbiträden vid institutet.

Institutet disponerar sedan år 1957 lokaler i militärhögskolans etablisse-

• Sida 168
•  Original

ment vid Valhallavägen 117. Lokalerna anses vara ändamålsenliga. På grund av högskolans fortgående utbyggnad kommer institutet emellertid snart att behöva nya lokaler.

3. Försvarets brevskola

Skolans uppgift är enligt reglementet att meddela korrespontdensundervisning i militära ämnen ävensom i civilförsvarskunskap och i övriga för totalförsvaret be- tydelsefulla frågor åt befäl på aktiv stat, befäl i reserven, värnpliktigt befäl och hemvärnsbefäl samt, där så är lämpligt, åt annan personal som tillhör krigsmakten eller som vid beredsk-apstjänst, mobilisering eller krig är avsedd att tillhöra den- samma,

i ämnen, som behandla samhällsfrågor och utrikespolitiska spörsmål, åt befäl på aktiv statt samt i viss utsträckning även åt befäl i reserven och värnpliktigt befäl,

i historia åt officerare på aktiv stat som bereda sig för inträde vid krigshögskolan,

i främmande språk åt aktivt befäl, främst officerare som bereda sig för inträde vid krigshögskolan.

De uppgifter som enligt instruktionen berör krigshögskolan har numera avseende på militärhögskolan.

Utom att planlägga och leda skolans kursverksamhet, följa den tekniska utvecklingen på korrespondensundervisningens område och sörja för brev- kursernas aktualitet skall skolchefen instruktionsenli-gt samarbeta med ett ganska stort antal myndigheter m. fl. Beträffande kurserna i militära äm— nen, civilförsvarskunskap och för totalförsvaret betydelsefulla frågor skall samarbete sålunda äga rum med de myndigheter, som allmänt sett svarar för utbildningen på berörda områden. I fråga om kurserna i samhällsfrågor och utrikespolitiska spörsmål skall skolchefen samarbeta med försva-rssta- ben samt med vissa civila organisationer och institutioner. De kurser, som avses för inträdes—sökande till militärhögskolan —- enligt instruktionen om- fattande historia och främmande språk — skall utarbetas i samarbete med denna högskola.

Övriga instruktioner för skolans verksamhet meddelas av chefen för ar- mén.

Försvarets brevskola består av chef, expedition, ett fåtal heltidsanställda militära och civila lärare samt ett ganska stort antal mot särskilda arvoden arbetande kursbrevsförfattare och granskare. Dessa arbetar helt utanför skolans lokaler. Vidare finnes et't brevskolans studieråd, som består av che— fen för skolan, cheferna för försvarsgrensstabernas utbildningsavdelningar eller av vederbörande försvarsgrenschef utsedda representanter för dem samt representanter för chefen för försvarsstaben och för centralförbundet för befälsutbildning. Vid handläggningen av vissa frågor kan dessutom re- presentanter för hemvärnet, civilförsvaret och de frivilliga försvarsorgani- sationema samt civil sakkunskap ingå.

• Sida 169
•  Original

I oktober 1961 bestod skolans personal av åtta heltidsanställda tjänste- män, varav två officerare.

Hösten 1961 var 51 personer mot särskilt arvode anställda som kursför- fattare och granskare. Av dessa var en stor del officerare, som genom sin utbildning eller sitt ordinarie arbete i staber eller förvaltningar hade sär- skilda kvalifikationer för sådant arbete. Återstoden utgjordes av akademiker och tekniskt utbildad personal.

Försvarets brevskola har sina lokaler vid Strindbergsgatan 23, där arbets- rum m.m. om totalt cirka 400 rn2 förhyres av Sveriges Radio. Lokalerna är ändamålsenliga och tillsvidare tillräckliga, men ytterligare behov väntas uppstå.

• Sida 170
•  Original

KAPITEL 14

Centrala organ för indelning, kartläggning m. m. samt lantbruk och skogsbruk (Block 5)

1. Kammarkollegiet

Kammarkollegiets arbetsuppgifter kan fördelas på tre huvudgrupper, näm— ligen konsultativa uppgifter, förvaltande uppgifter samt uppgifter hänförliga till den s. k. statsadvokatien.

Konsultativa uppgifter. Kollegiet utreder och yttrar sig i frågor av in- tresse för statliga eller kyrkliga institutioner. Det kan gälla frågor om rikets indelning, rätt till fast egendom av olika slag, innebörden av skattläggning, skifte och avvittring, förutsättningar för expropriation för allmänt behov m. m.

I vissa rättegångar, som andra ämbetsverk utför, verkställer kollegiet den erforderliga utredningen.

Kollegiets befattning med rikets indelning har sitt ursprung i dess över- inseende under äldre tid över den statliga lokalförvaltningen och präster- skapets från jorden utgående rättigheter. Den praxis som utvecklats beträf- fande rättsliga och ekonomiska regleringar mellan de av indelningsändring berörda enheterna har i huvudsak utbildats inom kollegiet. Då denna praxis kodifierades i lagstiftningen erhöll kollegiet följdriktigt ställning som cen- tral utredningsmyndighet. Denna uppgift har i praxis även utsträckts till frågan om rätt indelning och rätt sträckning av gränser mellan indelnings- enheter samt ombildning av kommun till annan organisationsform —- stads- och köpingsbildningar.

Då en kommun eller en församling eller medlem därav ifrågasätter änd- ring i kommunens eller församlingens indelning skall ansökan därom inges till kollegiet. Fråga om sådan indelning kan väckas även av kollegiet självt eller av länsstyrelse respektive domkapitel och av skolöverstyrelsen. I fall där kollegiet icke avvisar ansökningen direkt, uppdrager kollegiet i regel åt särskild utredningsman att utföra utredningen. Stundom överlämnas ärendet till länsstyrelsen för utredning. I mindre ärenden utföres utred- ningen inom kollegiet. Därefter har kollegiet att med eget utlåtande under- ställa indelningsfrågan Kungl. Maj:ts prövning.

Ett visst sammanhang med indelningsärenden har frågor om redovis- ning av fastigheter i jordregistret. Beslut i sådana ärenden meddelas av lantmäteristyrelsen, som ofta inhämtar yttrande av kollegiet. Kollegiets

• Sida 171
•  Original

befattning med kyrkliga ärenden består, bortsett från frågor om försälj- ning av kyrklig jord, i huvudsak i besvarande av remisser från Kungl. Maj:t. Sådana ärenden förekommer i stor utsträckning och är av skiftande karak— tär. De rör bl. a. disposition av jord och fonder, löne- och arvodesfrågor för prästerskap och kyrkomusiker, anslag av kyrkofondsmedel, frågor om den prästerliga organisationen och pastoratsindelningen, anordnande av präst— gård, förvärv av kyrklig boställsjord, domkyrkor, deras utgifts- och in- komststater samt framför allt kyrkliga lagstiftningsfrågor.

Kollegiet och statskontoret framlägger årligen gemensamt förslag rörande storleken av den allmänna kyrkoavgiften, genom vilken kyrkofondens in- komster och utgifter balanseras.

Förvaltande uppgifter. Kollegiet handlägger årligen ett stort antal ären- den om tillstånd till försäljning av kyrklig jord. Nära dessa försäljnings- frågor står ärenden om tillstånd för stad att försälja kronodonationsjord, påkallad av städernas ständiga tillväxt och behov av exploateringsmark.

Kollegiet har vidare att pröva och avgöra ärenden om förande av kronans jordebok, om hemmans rätta mantal, om lotshemmans utbyte samt i viss mån om förmåner, rättigheter och skyldigheter, som åtföljer hemman, jord- eller lägenhet på grund av dess särskilda natur och egenskap.

Kollegiet har med vissa undantag inseende och vård över hemman och lägenheter, som upplåtits för civila behov och ändamål, kronohemman, lä- genheter och nybyggen under stadgad åborätt, till lappväsendet anslagen jord, Vadstena krigsmanshuskassas egendom m. m.

Kollegiet är vidare besvärsinstans angående prästerskapets, kyrkomusikers och kyrkobetjäningens löningsrättigheter, i mål enligt ecklesiastika arrende- stadgan, samt i mål angående företräde till s. k. stadgad åborätt. Kollegiet ut- ser också bland dess chef och ledamöter tre av de fem markegångsdepute— rade, som upprättar de årliga markegångstaxorna.

Riksrcgalierna och därmed sammanhörande dyrbarheter står under kol- legiets vård.

Kammarkollegiets utredningar grundas i stor utsträckning på handlingar och kartor som förvaras i ämbetsverkets arkiv. Det åligger kollegiet att vår- da arkivet och att verkställa anteckningar i jordeböcker och förteckningar. Arkivet anlitas även för utredningar i ärenden som andra myndigheter hand- lägger. Bland uppdragsgivarna kan nämnas domstolar, domänstyrelsen, lantmäteri-styrelsen, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallssty- relsen, militära myndigheter, länsstyrelserna, stiftnämnderna och dom— kapitlen.

Uppgifter hänförliga till den s. k. statsadvokatien. Till dessa uppgifter hör bevakandet av det allmännas rätt ifråga om fast egendom av offentlig natur. Uppgiften är icke exklusiv. Ett stort antal myndigheter har rättsvårdande

• Sida 172
•  Original

uppgifter, men kollegiet har generell fullmakt, där sådant uppdrag saknas för någon fastighetsgrupp.

Den mest betydande arbetsbördan inom statsadvokatiens område samman- hänger med vattenmålen. Det åligger kollegiet att bevaka talan för tillvara- tagande av viss bygds intressen eller eljest för bevakande av det allmännas rätt. Har kollegiet fattat beslut om förande av talan för det allmänna. skall denna talan normalt utföras av advokatfiskalsämhetet såsom kollegiets om— bud. En kungörelse från år 1953 om förberedande av vissa företag enligt vattenlagen ålägger kollegiet ansvaret för erforderliga utredningar för att tillgodose naturskyddets intressen.

Sedan många år har — med den utveckling och omfattning vattenmål i samband med kraftverksutbyggnader fått _ kollegiets verksamhet i sam- band härmed varit betydande.

Under senare år har kollegiet i åtskilliga fall fått ingripa mot vattenför- oreningar, när avloppsvattens utsläppande vållat fiskdöd eller sanitär olä- genhet eller då föreslagna reningsanordningar visat sig otillräckliga. Till kollegiet-s uppgifter hör också ärenden om ersättning för mistad fiskerätt enligt 1950 års lagstiftning om rätt till fiske och om gräns mot allmänt vat- tenområde. Kronans talan i dylika mål bevakas av kollegiet. Fiskeersätt- ningsfrågorna rör ofta mycket stora belopp.

Kammarkollegiets talan i vattenmål utföres av dess advokatfiskalsämhete. Ämbetet skall också tillse, bevaka och utföra kronans rätt och talan i alla till kollegiets befattning hörande ärenden, där kronans rätt är i fråga samt handlägga ärenden rörande allmänna arvsfonden.

Chef för kammarkollegium är en generaldirektör. Ledamöter i kollegiet är fyra kammarråd vilka förestår var sin byrå. Hos kollegiet finnes ett advo— katfiskalskontor, vilket förestås av en förste advokatfiskal. samt ett arkiv med en förste arkivarie som chef.

Hos kollegiet var den 1 oktober 1961 anställda 51 befattningshavare. Kam- markollegiet är ett utpräglat >>juri.stverk>>. Enligt praxis anställes i befatt- ningar i lönegrad 19 och däröver endast personer med juridisk examen.

Z. Lantmäteristyrelsen

Enligt gällande instruktion (SFS 1960:596) åligger det lantmäteristyrelsen att leda och öva tillsyn över fastighetsbildningen enligt den för landsbyg- den gällande lagstiftningen och över riket—s lantmäteriväsende i, övrigt, till den del tillsyn däröver ej ankommer på annan ämbetsmyndighet. Styrelsen har överinseendet över mätningsväsendet i städer och köpingar samt andra samhällen, där för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,

• Sida 173
•  Original

fastighetsregister föras enligt de för stad gällande bestämmelserna eller stadsplan fastställts eller tomtindelning som i stad finnes. Även arbetet med uppläggande och förande av jordregister och fastighetsregister står under styrelsens överinseende.

Lantmäteristyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt fyra byråchefer såsom ledamöter. Byråcheferna förestår var sin byrå, nämligen administrativa byrån, landsbygdsbyrån, stadsbyrån och utredningsbyrån. Vidare finnes en från byråindelningen fristående mätningsteknisk avdel- ning under ledning av en avdelningsdirektör.

Administrativa byrån handlägger författningsärenden, ärenden angående regional tillämpning av fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsbe- stämmelser, ärenden angående lantmäteristyrelsens och underställda staters organisation och ekonomi, medelsförvaltning i allmänhet, utbildnings- och fortbildningsfrågor beträffande lantmäteripersonal samt övriga administra- tiva frågor. Under byrån sorterar bl. a. personal för mera kvalificerad lagning och konservering av skadade kartor, tillhörande såväl styrelsen som länslantmäterikontoren.

På Iandsbygdsbyrån handlägges ärenden angående fastighetsbildning enligt den för landsbygden gällande lagstiftningen och andra ärenden av jordpolitisk natur, ärenden av teknisk art beträffande lantmäteriverksam- heten på landet samt ärenden angående statsbidrag till lantmäteriförrätt- ningar. Byrån utarbetar föreskrifter, anvisningar 0. d. rörande tillämpning- en av de materiella reglerna i den lagstiftning, som ligger till grund för för- rättningsverksamheten. I anslutning härtill sker metodikstudier och utred- ningar i fastighetstekniska och fastighetsekonomiska spörsmål. Byrån skall därjämte -— med anledning av remisser från domstolar och departement — avge utlåtanden i bl. a. jord- och planpolitiska frågor, som uppkommer i jorddelningsmål eller på annat sätt.

På stadsbyråns handläggning ankommer ärenden rörande mätningsvä- sendet i städer och vissa samhällen m. m., samt fastighetsregistreringen. Vi- dare föres till denna byrå remissärenden från departement och domstolar i mål rörande tillämpningen av fastighetsbildningslagstiftningen för stad och byggnadslagstiftningen. Byråns verksamhet är i betydande utsträckning inriktad på service till städer och andra tätorter beträffande speciella pro- blem inom byrån-s arbetsområde.

På utredningsbyrån handlägges sådana ärenden angående utredningar och utlåtanden i fastighetsrättsliga frågor, som icke tillhör landsbygds- eller stadsbyrån, samt ärenden rörande jordregistret. De fastighetsrättsliga frågorna avser huvudsakligen att med ledning av äldre lantmäterihandling- ar, domar och andra urkunder klarlägga fastighet'sindelningens rättsliga in- nebörd. Ärendena, som ofta har rättshistorisk anknytning, kräver omfat- tande undersökningar i skilda arkiv samt studier av allmänna eller lokala jordförhållanden i äldre tid. Jordregisterärendena avser bl. a. frågor, som

• Sida 174
•  Original

har eller kan antagas få betydelse för lagfarts- och inteckningsväsendet. I utredningsbyrån ingår ett kartarkiv omfattande mer än 200 000 akter.

Mätningstekniska avdelningen har till huvuduppgift att biträda den lokala förrättningsorganisationen i fråga om sådana arbetsmoment, där avancerade fotogrammetriska och beräkningstekniska metoder kommer till användning. För geodetiska beräkningar hyr avdelningen maskintid hos matematikmaskinnämnden eller hos enskilt företag i branschen. Inom avdel- ningen bedrives därjämte erforderligt utvecklingsarbete inom ifrågavarande tekniska områden.

Hos lantmäteristyrelsen tjänstgjorde den 1 oktober 1961 110 personer, av vilka 21 var placerade i lönegrad 21 och däröver, 12 i lönegraderna 15—19 och 73 i lönegraderna 1—13.

3. Rikets allmänna kartverk

Enligt gällande instruktion (SFS 1961:406) har rikets allmänna kartverk till uppgift att upprätta, utgiva och vid behov revidera geodetiskt grundade ekonomiska och topografiska kartor, fotokartor och översiktskartor samt för krigsmakten erforderliga kartor av permanent natur.

Kartverkets ledning utgöres av dess generaldirektör samt cheferna för verkets fyra byråer, chefen för verkets administrativa avdelning samt en avdelningsdirektör.

Inom kartverket finnes följande byråer, nämligen kartografi-ska byrån, fotogrammetriska byrån, geodetiska byrån och militärhyrån. Kartografiska och fotogrammetriska byråerna förestås av var sin överingenjör, geodetiska byrån av en byråchef med titeln professor och militärbyrån av en regements- officer på försvarsstabens stat. Administrativa avdelningen förestås av en byrådirektör. Den tidigare nämnda avdelning-sdirektören står till generaldi- rektörens förfogande för handläggning av samordningsfrågor m. m.

Kartografiska byrån, som är kartverkets största byrå, omfattar cirka 215 tjänstemän och är indelad i fyra avdelningar, nämligen en fält- och redige- ringsavdelning, en fastighetsregistreringsavdelning, en rit- och reproduk- tionsavdelning och en planeringsavdelning. Arbetet med de officiella kar- torna är väsentligen koncentrerat till denna byrå. Under somrarna omorga- niseras huvuddelen av byrån i fältarbetsgrupper, som utför rekognoscerings- och kartarbeten.

Fotogrammetriska byrån är indelad i en planeringsavdelning, en flygfoto- avdelning och en bearbetningsavdelning. Byrån planlägger och utför i sam- arbete med Svensk Flygtjänst AB all flygfotografering, såväl för det offi- ciella karttrycket som för beställningsarbeten. Vidare ombesörjer byrån allt arbete för framställning av fotokartor. Å byrån utföres även huvuddelen

• Sida 175
•  Original

av de hildframställnings- och kartarbeten som uppdrages åt kartverket av utomstående beställare.

Den geodetiska byrån är uppdelad i en vetenskaplig avdelning, en mät- nings- och en beräkningsavdelning. Byråns uppgift är främst att förse lan- det med ett nät av sådana i plan och höjd inmätta stompunkter, som kan ligga till grund för andra mätningsföretag. Stommen bör utföras så att den kan utnyttjas även för andra kartläggningsarbeten, som utföres av lant- mäteriet eller sjöfartsstyrelsen. Verksamheten omfattar astronomiska he— räkningar samt triangulerings- och avvägningsarbeten.

Militärbyrån utför den granskning av kartor och flygbilder som är före- skriven av sekretesskäl. Vidare avslutas arbetena på eldledningskartan vid byrån, som dessutom handlägger alla ärenden inom verket, som berör för- svarsväsendet.

På administrativa avdelningen handlägges ärenden angående organisa- tion, personal, ekonomi, arkivfrågor och förrådshållning samt administra- tiva frågor i allmänhet.

Planeringsdelegationen består av representanter för de olika byråerna med uppgift att svara för planeringen i stort av verkets produktion och att åstad- komma en önskvärd samordning av arbetet inom de olika enheterna.

Kartverkskommissionen _ ett rådgivande organ, som bland annat har att fastställa kartverkets arbetsplan för varje arbetsår _ skall bestå av nio ledamöter. Cheferna för armén och flygvapnet, försvarsstabschefen samt cheferna för kartverket och Sveriges geologiska undersökning är självskriv- na ledamöter. Kungl. Maj:t utser ordförande och övriga ledamöter, så att lantmäteriet, väg- och vattenbyggnadsverket, jordbruket och skogsbruket blir representerade. Kartverkets chef är vice ordförande och föredragande i kommissionen. Kommissionen sammanträder en—tre gånger årligen.

Kartverkets nuvarande verksamhet är främst inriktad på framställning av ekonomiska och topografiska kartor samt olika fotogrammetriska be- ställningsarbeten.

Verksamheten i stort i fråga om olika karttyper och heställningsarbeten framgår av följande suminariska översikt.

Som underlag för den ekonomiska kartläggningen men även för den topogra- fiska kartan framställes en fotokarta i skalan 1:10 000. Fotokartan har framställts eller skall framställas för de delar av landet som ingår i den ekonomiska kartlägg- ningen samt dessutom för områden över vilka eldledningskarta skall upprättas.

Den ekonomiska kartan i skalan 1 :10 000 framställes för södra och större delen av mellersta Sverige samt Norrlands kustland. Av kartans beräknade totala antal blad, omkring 13 000, hade vid årsskiftet 1960/61 utgivits ca 6500 blad. Kartan innehåller en fotografisk bild av terrängen samt uppgifter om fastighets-, ägo- slags- och administrativ indelning m. m.

Eldledningskarlan framställes enligt plan. som efter hand fastställes i samråd mellan kartverket och försvarsstaben. Den utgöres av en till skalan 1:20 000 för-

• Sida 176
•  Original

minskad fotokarta försedd med koordinatnät, nivåkurvor och triangelpunktcr m. m.

Den gamla topografiska kartan eller generalstabskartan i skalan 1:100 000 (1:200 000 för vissa delar av Norrlands inland) har utgivits för hela landet och revideras blott i begränsad omfattning.

Den nya topografiska kartan i skalan 1:50 000, som började utgivas 1954, hade vid årsskiftet 1960/61 utkommit med 83 blad, motsvarande ca 1/12 av landets yta.

Ny typ för översiktskarta i skalan 1:250 000, avsedd att ersätta en äldre över- siktskarta i skalan 1:400 000 fastställdes av KMt år 1958. Framställningen av den nya kartan torde komma att kräva flera decennier.

Under år 1958 utgavs en generalkarta i skalan 1:1 000 000, som torde komma att revideras med relativt korta intervaller.

Höjdkartan i skalan 1:500 000, vars sista blad utgavs 1922, torde ej komma att ersättas.

Kartverket svarar slutligen för fyra blad av internationella världskartan i ska- lan 1:1 000 000.

Kartverkets beställningsarbeten omfattar i huvudsak fotografiska produk- ter, fotogrammetriska trianguleringsarbeten och kartor. Verkets kapacitet medger emellertid ej att alla önskemål om fotogrammetriska arbeten kan tillgodoses.

Den alltmer komplicerade kartframställningen, främst betingad av de nu använda fotogrammetriska metoderna, kräver en omfattande och relativt dyrbar utrustning. Kartverket äger för närvarande två moderna, tvåmotoriga flygplan och två äldre reservflygplan. Under flygfotograferingssäsongen förhyres ytterligare två flygplan av ett privat bolag. Norrtälje flygfält ut- nyttjas som bas för flygfotograferingar. Hangarer, verkstadslokaler m. m. förhyres av Norrtälje stad, där tre av verkets befattningshavare är statione- rade. Teknisk service på flygplanen ombesörjes enligt avtal av Svensk Flyg- tjänst AB, Stockholm, som också i viss utsträckning tillhandahåller flyg- förare samt mckanikerpersonal.

Kartverket äger vidare en ganska ansenlig och dyrbar kamerautruslning. Annan dyrbar och delvis svårersättlig materiel är ett ganska stort antal stereo- och rektifieringsinstrument samt en omfattande fotografisk la- boratorieutru'stning för framkallning, kopiering, förstoring och förminsk- ning av fotogrammetriskt material. För de geodetiska fältarbetena fordras bl. a. vinkelmätningsinstrument, gravimetrar och distansmätningsinstru— ment.

De uppgifter, som bör framgå av de officiella kartorna, och av de beställ- ningsarbeten, som kartverket har att utföra, kan ej inhämtas enbart genom flygfotografering och fältrekognoscering. Ett stort antal uppgifter måste också inhämtas från arkivmaterial m. in. som förvaras hos andra myndig- heter. Främst gäller detta lantmäteriakter, som förvaras i lantmäteristy— relsens och länslantmäterikontorens arkiv. Utnyttjandet av lantmäteristyrel- sens arkiv underlättas av att kartverket och lantmäteristyrelsen ligger re—

• Sida 177
•  Original

lativt nära varandra i Stockholm. Emellertid bör enligt kartverket styrelsens arkivakter kunna försändas per post utan att föranleda någon allvarlig olägenhet. Enahanda förfaringssätt måste ju redan nu tillämpas för läns- lantmäterikontorens vidkommande.

Kartframställningen är en ganska invecklad process, där de olika arbets- momenten för närvarande utföres dels av kartverket och dels av vederbö- rande tryckeriförctag. Reproduktionsmaterialen måste därför under ut- formningen flytta-s flera gånger mellan de båda företagen. Av tidsskäl och på grund av arbetsmaterialets ömtålighet utföres dessa transporter med bud. Det uppgives emellertid att kartverket ganska snart kommer att övertaga samtliga förberedande reproduktionsåtgärder fram till ett fullt färdigt re- produktionsoriginal. Samarbetet med tryckeriet kommer härigenom att förenklas.

Generalstabens litografiska anstalt ombesörjde intill den 1 januari 1963 tryckning och förläggning av den ekonomiska kartan, de topografi-ska kar- torna, generalkartan samt översiktskartan i skalan 1:400 000. I fråga om andra kartor, till vilka kartverket haft förlagsrätten, har tryckningen för- delats mellan Generalstabens litografiska anstalt och numera Svenska Re- produktions Aktiebolaget efter anbud. Genom beslut den 10 mars 1961 an— modade Kungl. Maj :t kartverket att med giltighet från och med den 1 januari 1963 uppsäga samtliga mellan kartverket och A. Börtzells tryckeri AB så- som innehavare av Generalstabens litografiska anstalt träffade avtal om försäljning och tryckning m. ni. av officiella kartor. Härefter förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1961, att kartverket skulle omhän- derha förläggningen av de officiella kartorna, att tryckningen av kartorna skulle ske efter anbudsförfarande samt att distributionen och försäljningen av kartorna skulle anförtros Svenska Reproduktions AB.

Antalet anställda vid kartverket uppgick den 1 oktober 1961 till 405 per- soner. Intill den 1 juli 1962 kommenderades viss militär personal till tjänst- göring vid verket. Sådan kommendering, omfattande genomsnittligt mellan 30 och 40 officerare Och underofficerare, har i princip upphört fr. o. m. ingången av budgetåret 1962/63. Personalen Vid kartverket kommer sålunda i fortsättningen att vara helt civil frånsett chefen för militärbyrån och en topografofficer.

4. Svenska Reproduktions AB

Enligt beslut vid 1961 års riksdag ombildades förutvarande Statens Repro- duktionsanstalt fr. o. m. den 1 juli 1962 till aktiebolag med namnet Svenska Reproduktions AB. Bolaget bedriver i huvudsak samma verksamhet som reproduktionsanstalten. Vissa nya arbetsuppgifter har dock tillkommit. Den redogörelse för det nya aktiebolagets organisation, uppgifter och ar-

• Sida 178
•  Original

betssätt som lämnas i det följande bygger i väsentliga delar på motsvarande förhållanden beträffande reproduktionsanstalten.

Enligt den för reproduktionsanstalten gällande instruktionen hade an— stalten till uppgift att åt staten och dess organ ävensom åt enskilda mot betalning utföra reproduktion och tryckning av kartor, ritningar och blan- ketter m. m. samt bedriva i samband därmed stående förlagsverksamhet.

Verksamheten vid anstalten var organiserad på en litografisk avdelning för litografiskt arbete inklusive offsettryck, fotografiskt ateljéarbete m. ni., en typografi-sk avdelning för bok- och blankettryck, bokbinderi, förråd och expedition samt kartredaktion och förlag.

Rörande den närmare beskaffenheten av verksamheten vid reproduk- tionsanstalten lämnades i proposition 1961:93 följande redogörelse.

Den litografiska avdelningens produktion består till cirka 50 procent av kart- tryck och till återstående de] av blankettryck, förpackningstryck, journaler och tidskrifter m. m. I tryckningen av de av rikets allmänna kartverk framställda kartorna har anstalten _ trots syftet med anstaltens tillkomst och instruktionens allmänna ordalag _— hittills medverkat endast i mycket ringa utsträckning. De karttryck, som anstalten för närvarande utför, är i första hand sådana som har samband med lantmäteriets fastighetsbildningsåtgärder, vidare grundkartor för olika planeringsändamål, byggnadsplaner, stadsplaner och generalplaner, kartor i samband med ändring i rikets indelning samt andra beställningar för städers och samhällens behov, exempelvis turistkartor och adresskartor. Verksamheten på den litografiska avdelningen omfattar även fotografiskt ateljéarbete. Den typo- grafiska avdelningen trycker blanketter, böcker, tidskrifter m. m. Avdelningen utför även visst riksdagstryck. Kartredaktionen bedriver kundservice i samband med beställningstryck av kartor samt framställer manuskript för karttryck. Vid förlaget tillhandahålles en mångfald olika artiklar, däribland cirka 1 000 olika slag av blanketter. Förlagsvcrksamheten har en årsomsättning av i runt tal en miljon kronor och antalet försändelser under ett år uppgår till cirka 30 000. Sist— nämnda verksamhet omfattar inte bara litteratur och blanketter utan även kart- papper, plaster och annat ritmaterial. I samarbete med andra statliga organ har i vissa fall även kartor införts i förlags- och distributionsverksamheten. Slutligen bedriver anstalten visst utvecklingsarbete på karttryckets område. Årsomsätt- ningen uppgår till cirka 3,6 miljoner kronor.

Beslutet om att ombilda reproduktionsanstalten till aktiebolag motive— rades bl. a. av att anstalten därigenom skulle bli jämställd med de privata företag på marknaden, som den hade att konkurrera med. Statsmakterna torde särskilt ha syftat till att möjliggöra en Ökning av andelen i det offi- ciella karttrycket och distributionen av kartor. I konsekvens härmed upp- sades det tidigare avtalet mellan kartverket och Generalstabens litografiska anstalt om tryckning, lagerhållning, distribution och upphovsrätt till offi— ciella kartor. Kartorna skall tryckas efter anbudsförfarande samt distribue- ras och försäljas av Svenska Reproduktions AB.

I den ovannämnda propositionen 1961:93 framhöll departementschefen, att lösningen av företagets lokalfråga var en viktig förutsättning för ett rationellt bedrivande av verksamheten. Företagets lokaler, som förhyres på

• Sida 179
•  Original

fem olika ställen i Stockholm, ansågs undermåliga från arbetarskyddssyn— punkt. Sammanlagda planytan uppgår till 3 100 m2, medan lokalbehovet kan beräknas motsvara en planyta av ungefär 6 900 m2. Departementschefen ansåg detta behov böra tillgodoses genom ett nybygge för företaget i Stock- holm. Med hän'syn till de krav på en central förläggning av det nya bolaget, som följde av konkurrensen med privata företag med likartad verksamhet och behovet av närbelägenhet till rikets allmänna kartverk och lantmäteri- styrelsen samt andra statliga organ, sade sig departementschefen icke kunna förorda någon omlokalisering av företaget till landsorten.

Åt byggnadsstyrelsen har sedermera uppdragits att för en beräknad kostnad av 8300 000 kronor ombesörja uppförandet av en nybyggnad för bolagets räkning i Stockholms nordvästra det. Till byggnadsarbetena, som efter erforderlig projektering igångsatts hösten 1962, har hittills anvisats 3 700 000 kronor.

Antalet anställda vid företaget var år 1961 147 personer, varav 39 tjänste- män. Fördelningen av de anställda på olika avdelningar var följande: kontor och förlag 20, litografiska avdelningen inklusive kartredaktionen 55, typo- grafiska avdelningen 31, bokbinderi, lager och expedition 35 samt städnings- personal 6.

5. Lantbruksstyrelsen

Enligt den för lantbruksstyrelsen gällande instruktionen (SFS 1960:634) åligger det styrelsen bland annat att

i den mån det ej ankommer på annan myndighet utöva ledningen av och kon- trollen över de statliga åtgärderna för att förbättra jordbrukets brukningsenheter i fråga om storlek, ägosammansättning eller ägoanordning (yttre rationalisering);

främja mera varaktig förbättring av jord, ekonomibyggnader eller tekniska an- ordningar å befintliga eller planerade brukningsenheter (inre rationalisering);

i samarbete med rikets hushållningssällskap främja övriga åtgärder för förbätt- ring av driftsförhållandena och det ekonomiska utbytet av jordbruket (drifts- rationalisering); samt leda och övervaka den sociala jordbruksegnahemsverksamheten ävensom verk- samheten för beredande av särskilt stöd åt vissa mindre jordbruk.

Under lantbruksstyrelsen lyder lantbruksnämnderna och deras ortsom- bud samt statens hingstdepå och stuteri. Styrelsen har överinseende över Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens centrala frökon- trollanstalt, statens maskinprovningar samt jordbrukets upplysningsnämnd. Under styrelsens Överinseende och inspektion står också statens och med statsmedel understödda lantbruksundervisningsanstalter med undantag av lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Styrelsen utövar därjämte tillsyn över hushållningssällskapen samt med statsmed'el understödda lo— kala lantbrukskemiska kontrollstationer och frökontrollanstalter.

• Sida 180
•  Original

Lantbruksstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, två överdi— rektörer, varav en tillika souschef, och fyra av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år förordnade särskilda ledamöter.

De båda överdirektörerna förestår var sin avdelning, rationaliseringsau- delningen- och lantbruksavdelningen, vilkas arbetsuppgifter är fördelade på byråer och sektioner på sätt som framgår av tabell 34. Direkt under gene- raldirektören sorterar den administrativa byrån.

Tabell 34. Översikt över Iantbruksstyrelsens organisation

Raliorzaliseringsavdelningen Lantbruksavdelningen Byrån för inre rationalisering Lantbruksbyrån Byggnadssektion Allmän sektion Sektion för torrläggningsärenden med Trädgårdssektion lantbruksingenjörsorganisationen Husdjursbyrån Byrån för yttre rationalisering Undervisningsbyrån Sektion för skogliga ärenden Jordbruksekonomiska byrån

Direkt under verkschefen Administrativa byrån Personalsektion Kameralsektion Kanslisektion

Byrån för inre rationalisering handlägger bl. a. frågor som rör investe- ring i jord och byggnader, lån och bidrag till inre rationalisering, jordbruks- egnahemslån, driftslån samt frågor om diverse statliga stödåtgärder av so- cial natur, såsom arealtillägg till småbrukare och stöd åt vissa innehavare av fjäll- och lapplägcnheter. Inom byråns byggnadssektion utarbeta-s detalj- och typritningar för jordbrukets driftsbyggnader, vilka kommer till använd- ning i lantbruksnämndernas verksamhet. Torrläggningssektionen ger lant— bruksnämnderna motsvarande ledning och service för rådgivning och plan- läggning av diknings- och andra markförbättringsåtgärder.

Byrån för yttre rationalisering utför eller medverkar vid såväl översiktliga utredningar som individualplaneringar, handlägger besvärs- och underställ- ningsärenden i samband med jordförvärvs- och aktiebolagsförbudslagarnas tillämpning, samt frågor av allmän natur rörande lantbruksnämndernas in- köp och försäljning av jordbruksfastigheter för rationaliseringsändamål jämte låne -och bidragsgivning för nämnda ändamål. Byrån handlägger även besvär över nämndernas beslut i dessa frågor.

Den skogliga sektionen handlägger i första hand frågor rörande värde- ring av skogsmark och Växande skog samt biträder lantbruksnämnderna vid förhandlingar rörande köp och byten av skogsfastigheter och vid mera om— fattande värderingar. Sektionens tjänstemän leder fortbildningen av nämn- dernas skogliga personal, genom inspektioner, kursverksamhet etc.

• Sida 181
•  Original

Lantbruksbyråns allmänna sektion handlägger ärenden angående hushåll- ningssällskapen och deras verksamhet, statsplombering av utsäden, fröer och potatis, frökontrollanstalterna och därmed sammanhängande verksam- het, samt statens maskinprovningar och de lantbrukskemiska kontrollsta- tionerna. Vidare handlägges på sektionen ärenden angående statlig garanti för lån till uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål, lån från jordbrukets maskinlånefond samt frågor om statsbidrag för återbetalning av dylika lån. Sektionen biträder vederbörande överdirektör med utredningar och rapporter i anledning av styrelsens internationella kontakter. Till sek- tionen är knutna två mejeriinspektörer, som utövar den på styrelsen an- kommande tillsynen över efterlevnaden aV me—jeristadgan.

På trädgårdssektionen handlägges ärenden rörande köksväxt- och pryd- nadsväxtodling, frukt- och bärodling, införsel av vissa fruktträd och bär- buskar, rådgivningsverksamheten på trädgårdsområdet, lånegarantier till lagerhus för trädgårdsändamål, auktionshallar för trädgårdsprodukter, träd- gårdsnäringens rationalisering samt statlig lånegaranti och statsbidrag för sistnämnda ändamål. Ärenden rörande trädgårdsskolor och trädgårdskurser handlägges i samarbete med undervisningsbyrån. Därjämte handlägges på sektionen ärenden rörande gottgörelse till trädgårdsnäringen för erlagd bensinskatt.

Husdjursbyrån handlägger ärenden rörande överinseende och kontroll över de statligaåtgärderna för husdjursskötselns främjande och ärenden angående stambokföring av nötkreatur, får, svin och nyttohundar. Byrån övar tillsyn över seminverksamheten, handlägger ärenden angående im- port av djursperma och avger yttranden i ärenden angående import av le- vande djur. Vidare handlägger byrån frågor om upplysningsverksamhet beträffande husdjurens utfodring, avel och skötsel samt angående fördel- ningen av statliga hidragsmedel för husdjursskötselns främjande. Byrån handlägger därjämte ärenden rörande verksamheten vid statens hingstdepå och stuteri, den statsunderstödda hingstpremieringen, vadhållningen med totalisator vid trav- och galopptävlingar samt ärenden angående statlig kre- ditgaranti för lån till inköp av avelshästar och ridhästar m. m. Från och med den 1 juli 1962 handlägger byrån även ärenden angående rennäringen.

På undervisningsbyrån handlägges ärenden rörande överinseende och kon- troll över den undervisnings- och utbildningsverksamhet, som bedrives vid de fasta lantbruks-, lanthushålls- och trädgårdsskolorna, jordbrukets yrkes- skolor m. fl. samt särskilda kurser på jordbrukets område, som bl. a. an- ordnas av hushållningssällskapen. Byrån handlägger vidare i samråd med övriga fackbyråer ärenden rörande fortbildning av personalen vid lokala organ, som är underställda styrelsen eller står under styrelsens överinseende. Därjämte handlägger byrån ärenden rörande Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsin'stitut.

Jordbruksekonomiska byrån ombesörjer bearbetningen av den s. k. jord—

• Sida 182
•  Original

bruksekonomiska undersökningen, som har till uppgift att samla och till— handahålla bl. a. bokföringsmaterial för belysning av jordbrukets lönsam- het och jordbrukarnas inkomster. Detta material har betydelse vid den statliga jordbruksprissättningen. Den statistiska bearbetningen sker med biträde av statistiska centralbyrån.

Administrativa byrån. På personalsektionen handlägges ärenden angående personalen vid lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna, statens hingst- depå och stuteri, hushållning-ssällskapen och lantbruksundervisningsanstal- terna m. fl.

Kameralsektionen handlägger ärenden angående lokalorganens medels- förvaltning, förvaltningen av vissa fonder samt utbetalning av statsbidrag till avlöning åt tjänstemän i hushållningssällskapen, bestridande av hus- hållningssällskapens omkostnader samt till avlöningar och driftskostnader vid lantbruksundervisningsanstalterna.

På kanslisektionen handlägges ärenden av övervägande rättslig eller ad- ministrativ natur.

Inom lantbruksstyrelsen tjänstgjorde den 1 oktober 1961 133 befattnings- havare. Därutöver upptar styrelsens personalstat nio lantbruksingenjörer i 26 lönegraden, placerade vid vissa lantbruksnämnder.

6. Skogsstyrelsen

Enligt gällande instruktion (SFS 1962:427) har Skogsstyrelsen till uppgift

att leda de statliga åtgärderna för främjande av det enskilda skogsbruket, att vara centralmyndighet för yrkesutbildningen på skogsbrukets område, att vara ledande, samordnande och rådgivande organ för skogsvårdsstyrelserna, att meddela erforderliga föreskrifter rörande mätning av virke och utöva upp- sikt över sådan mätning,

att i övrigt verka för det enskilda skogsbrukets och skogsnäringens utveckling. Skogsstyrelsen utgöres av en överdirektör och chef samt fem av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Inom Skogsstyrelsen finnes två byråer för all- männa skogliga uppgifter, en administrativ byrå samt en fristående avdel- ning för yrkesutbildning. I första skogsbyrån ingår en avdelning för virkes- mätningsärenden.

Utbildningsavdelningen är provisoriskt organiserad i avvaktan på beslut om yrkesutbildningens centrala ledning. I Kungl. Maj:ts proposition 1963: 144 framhålles att yrkesutbildningen på skogsbrukets område icke nu bör inordnas i det nya centrala skolverket. Departementschefen uttalar sig emellertid i princip för att man på längre sikt bör eftersträva att all yrkes- utbildning ställes under samma tillsynsmyndighet.

I administrativt hänseende lyder samarbetsnämnden för skoglig växtför— ädling och genetik under Skogsstyrelsen. Nämnden har till uppgift att be- fordra samarbetet mellan skogsstyrelsen och skogshögskolan.

• Sida 183
•  Original

Resultatet av 1960 års jordbruksutredning kan komma att påverka skogs— styrelsens organisation.

Första skogsbyrån handlägger bl. a. ärenden rörande skoglig samverkan och förbättrad arrondering av skogsmarken samt skogsvärdering ävensom ärenden vilka berör skogsindustrien. På byrån handlägges vidare bidrags- ärenden och tekniska ärenden. De förstnämnda avser statens skogsförbätt- ringsanslag samt anslagen till vägbyggnader och flottledsbyggnader på sko- gar i enskild ägo samt åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland. Enligt gällande bestämmelser beviljas förekommande bidrag av skogsvårdsstyrel- serna, och skogsstyrelsens uppgifter på området består främst i att leda och samordna verksamheten, utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter och anvisningar, verkställa anslagsberäkningar och fördela anslagen på de olika skogsvårdsstyrelserna samt att utöva kontroll över bidragsgivningen. De Skogstekniska ärendena avser frågor rörande skogsvägsbyggnad, skogs- dikning och skogsbruksplaner. Första skogsbyrån handlägger också ärenden rörande virkesmätning.

På andra skogsbyrån handlägges ärenden som rör frö- och plantförsörj— ning. plantering och andra återväxtåtgärder samt allmänna skogsvårdsåt— gärder, såsom gallring, röjning m. m. Byrån handlägger även flottnings- och andra transportfrågor samt internationella skogliga frågor.

Utbildningsavdelningen skall utarbeta anvisningar för yrkesutbildnings- verksamheten och planer för utbildningens organisation och utformning samt anvisningar för utbildningspersonalens arbetsuppgifter, arbetsfördel- ning och arbetstider. Avdelningen handlägger vidare ärenden angående ma- terielbehov inom olika ämnesgrupper samt angående central upphandling och beställningsproduktion av undervisningsmateriel.

Administrativa byrån handlägger ärenden rörande skogsvårdsstyrelsernas avlönings-, kassa- och räkenskapsväsende, Skogsstyrelsens medelsförvalt- ning, organisation och personal, skogsbrukets skatteförhållanden samt öv- riga ärenden av övervägande administrativ, kamera] och rättslig natur.

Styrelsens personal utgjordes den 1 juli 1962 av 69 personer, varav 42 i lönegraderna 15 och däröver. Vid utbildningsavdelningen var antalet an- ställda 14, därav 12 i lönegraderna 15 och däröver.

• Sida 184
•  Original

KAPITEL 15

Centrala organ för socialvård, socialförsäkring och arbetarskydd m. m. (Block 6 och 10)

1. Socialstyrelsen

Till socialstyrelsens verksamhetsområde hör ärenden angående vård av och skydd för barn och ungdom, hjälp åt mödrar med barn och andra familje— stödjande åtgärder, stöd åt hjälpbehövande och åldringsvård samt vård av alkoholmissbrukare. Styrelsen handlägger vidare ärenden rörande social- vårdsstatistik, löne- och sysselsättningsstatistik samt rörande förhållandet mellan arbetsmarknadens parter. Socialstyrelsen skall också bedriva social upplysningsverksamhet. Styrelsen är tillsynsmyndighet för barnavårdsan- stalter, semesterhem för husmödrar, social hemhjälpsverksamhet och nyk- terhetsvård ävensom för sådana arbetshem, som avses i lagen om social- hjälp. Styrelsen är centralmyndighet för skolor tillhörande barna- och ung- domsvården samt de för den eftervårdande verksamheten vid nämnda sko- lor upprättade särskilda inackorderingshemmen. Styrelsen utövar inseende över statens socialvårdskonsulenter samt statens förlikningsmän för med- ling i arbetstvister.

Socialstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt cheferna för styrelsens sex byråer, barnavårdsbyrån, socialvårdsbyrån, lagbyrån, byrån för löne- och sysselsättningsstatistik, nykterhetsvårdsbyrån och skolbyrån. Till styrelsen hör därjämte två fristående sektioner, sektionen för social- vårdsstatistik och förlikningsmannaexpeditionen.

Till biträde åt socialstyrelsen vid utövandet av dess åligganden såsom till- synsmyndighet över den sociala hemhj älpsverksamheten finnes en av Kungl. Maj:t utsedd rådgivande nämnd med åtta ledamöter.

Barnavårdsbyrån handhar ärenden rörande samhällets vård av barn och ungdom _ dock icke ärenden som rör ungdomsvårdsskolor —— samt utövar tillsyn över barnavårdsnämndernas verksamhet, de i barnavårdslagen an- givna barnavårdsanstalterna, förskollärarutbildningen, verksamheten med ferieresor för barn och husmödrar, allmänna barnbidragen, mödrahjälpen och semesterhemmen för husmödrar. Byråns chef är tillika statens inspek- tör för barnavården. Byrån handlägger vidare bl. a. besvärsärenden beträf- fande allmänna barnbidrag och mödrahjälp.

Socialvårdsbyrån handlägger ärenden rörande öppen och sluten åldrings- Vård, stöd åt hjälpbehövande samt ekonomiskt bistånd åt flyktingar och

• Sida 185
•  Original

zigenare. Byrån utövar tillsyn över den sociala hemhjälpsverksamheten och över arbetshem för försumliga försörjare och störande vårdtagare samt har inseende över statens socialvårdskonsulenter. Byrån svarar vidare för efterlysningen av vissa underhållsskyldiga. Byråns chef är tillika statens socialvårdsinspektör.

Lagbyrån handlägger personal- och andra administrativa ärenden, ut- arbetar flertalet av styrelsens remissyttranden, verkar som juridisk konsult åt övriga byråer samt åt kommuner, länsstyrelser m. fl., avger yttranden i ärenden angående ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m. fl., tillhandagår allmänheten med bl. a. upplysningar om semesterlagens och hembiträdeslagens bestämmelser samt utger publikationen »Sociala Med- delanden». Till lagbyrån hör styrelsens bibliotek.

Byrån för löne- och sysselsättningsstatistik skall enligt statsmakternas beslut överföras till statistiska centralbyrån under budgetåret 1963/64.

Nykterhetsvårdsbyrån handhar ärenden, som ankommer på styrelsen så— som tillsynsmyndighet för alkoholistvården och nykterhetsnämnderna. Där- jämte handlägger byrån ärenden av administrativ natur rörande länsnykter- hetsnämnderna, vårdanstalterna för alkoholmissbrukare och inackorde- ringshemmen.

Skolbyrån leder och övervakar verksamheten vid statens skolor tillhö- rande barn- och ungdomsvården. Tillsynen avser uppfostrings— och under- visningsverksamheten vid skolorna samt den eftervårdande verksamheten och de härför särskilt upprättade inackorderingshemmen.

Förlikningsmannaexpeditionen handlägger ärenden angående förhållan— det mellan arbetsgivare och arbetstagare, såsom rörande föreningsrätt, för- handlingsväsen, arbetsavtal, kollektivavtal och arbetstvister. Expeditionen förordnar och entledigar distriktsförlikningsmän, utverkar hos Kungl. Maj:t förordnande av särskilda förlikningsmän och medlingskommissioner i ar- betstvister av större omfattning, förordnar skiljemän och opartiska ledamö- ter i skiljenämnder m. m.

Sektionen för socialvårdsstatistik utarbetar statistik över socialvårdens skilda grenar, såsom socialhjälp, barnavård, nykterhetsvård, ålderdomshem etc.

Tjänstemännen på barnavårdsbyrån, socialvårdsbyrån, nykterhetsvårds- byrån och skolbyrån företager i stor omfattning inspektionsresor och andra tjänsteresor.

1961 års riksdag beslöt, att mödrahjälpen skulle avskaffas samt att till- synen över förskollärarutbildningen skulle överflyttas från socialstyrelsen till skolöverstyrelsen. Vidare fattades beslut om vissa administrativa för- enklingar med avseende å ferieresorna. Dessa åtgärder torde leda till en viss arbetsminskning inom socialstyrelsens barnavårdsbyrå.

Hos socialstyrelsen tjänstgjorde den 1 oktober 1961 217 personer. Av des-

• Sida 186
•  Original

sa återfanns 83 i lönegraderna 15—19 och däröver. Vid de statistiska arbets- enheter, som till större delen överflyttats eller kommer att överflyttas till statistiska centralbyrån, tjänstgjorde 89 personer, varav 21 tillhörde de hög- re lönegraderna (lö—19 och däröver).

2. F ånguårdsstyrelsen m. m.

Enligt gällande instruktion (SFS 395/1946 med senare ändringar) är fång- vårdsstyrelsen central statsmyndighet för ärenden angående kriminalvård. Hos styrelsen föres straffregistret samt centralregistret och registret över villkorligt dömda. Styrelsen förvaltar fångvårdsanstalterna. Under styrelsen. lyder tjänstemännen vid fångvårdsanstalterna och skyddskonsulentorga- nisationen. Det åligger fångvårdsstyrelsen att

leda och öva inseende över behandlingen av dem som intages i fångvårdsan- stalt,

där det ej ankommer på annan myndighet, främja och öva tillsyn över efter- vården av dem som frigivits eller utskrivits från sådan anstalt samt övervakning- en av villkorligt dömda,

i övrigt ta befattning med ärenden avse-ende verkställighet av straff eller skydds- åtgärd och angående villkorlig frigivning,

avge utlåtanden över nådeansökningar av frigivna samt handha de övriga uppgifter, som Kungl. Maj:t överlämnar till styrelsen.

Fångvårdsstyrelsen utgöres av generaldirektören och cheferna för styrel- sens fyra byråer. Vid behandlingen av vissa ärenden angående villkorlig frigivning och straffverkställighet förstärkes styrelsen med två av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga, av vilka den ena skall vara eller ha varit inne— havare av domarämbete. Den andra ledamoten utses enligt praxis bland riksdagens ledamöter.

Styrelsens organisation framgår schematiskt av tabell 35.

Tabell 35. Fångvårdsstyrelsens organisation

Lag- och utredningsbyrån Socialbyrån Utredningssektion Juridisk sektion Ombudsmannasektion Vårdsektion Kanslibyrån Utbildningssektion Personalsektion Fångvårdsstyrelsens centralregister Kameralsektion Arbetsbyrån Byggnadssektion Allmän sektion

Verkstadssektion Fristående avdelning för straffregistret Jordbrukssektion

Lag- och utredningsbyråns främsta uppgift är att följa utvecklingen av kriminalvården inom och utom landet. Inom byrån handlägges allmänna

• Sida 187
•  Original

ärenden angående fångvårdens anstalts- och personalorganisation, rationa- liseringsfrågor och fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden. Byrån upprättar prognoser beträffande den framtida omfattningen av fångvårdsklientelet, redigerar styrelsens årsberättelser och utarbetar översikter över driftskost- naderna vid olika fångvårdsanstalter. På byrån handlägges vidare disciplin- ärenden, inkassoärenden, uppvaktningar inför domstol, rättsärenden röran- de fångvårdens fastigheter samt skadeståndsärenden.

På kanslibyrån handlägges vissa upphandlingsärenden, ärenden angående underhåll och förvaltning av fångvårdens fastigheter, personalärenden rö— rande styrelsen, interneringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden, skydds- konsulentorganisationen och fångvårdsanstalterna samt bokförings-, kassa- och redovisningsårenden.

Socialbyrån handlägger ärenden angåen-de verkställighetskontroll av straffdomar och strafftidsberäkning, nådeärenden, ärenden angående sluten kriminalvård, kriminalvård i frihet, intagnas undervisning samt personal- utbildning. Till byrån hör vidare centralregistret för inregistrering av samt- liga dömda, som intages för verkställighet av frihetsstraff. Hos registret för- varas också respektive personakter efter utståndet straff. På sociala byrån föres slutligen även registret över villkorligt dömda.

Arbetsbyrån handlägger ärenden rörande upphandling och försäljning, såvitt avser arbetsdriften inom fångvården, ärenden, som sammanhänger med verkstadsdriften och jordbruksdriften vid de olika fångvårdsanstal- terna samt ärenden rörande byggnadsarbeten, som utföres i fångvårdssty- relsens regi med anlitande av fångarbetskraft.

Straffregistret skall registrera från domstol eller annan myndighet in- komna straffuppgifter samt på begäran till den det vederbör lämna uppgif- ter ur registret. Frågan om att samordna straffregistret med statens kri- minaltekniska anstalts register är f. n. under övervägande.

I samband med ett ställningstagande till fångvårdsstyrelsens lokalise- ringsfråga synes även frågan om lokaliseringen av de s. k. centrala nämn- derna, interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden, böra uppmärk- sammas.

Interneringsnämnden har fem ledamöter. Chefen för fångvårdsstyrelsen är självskriven ledamot. övriga ledamöter, av vilka en skall vara eller ha varit innehavare av domarämbete och en skall vara i sinnessjukvård erfaren läkare, jämte suppleanter för dem och för chefen för fångvårdsstyrelsen ut- ses av Kungl. Maj:t för en tid av fem år.

Nämndens viktigaste arbetsuppgifter avser intagning i säkerhetsanstalt, beräkning av minsta tid, före vars utgång den dömde ej må utskrivas, ut- skrivning, återhämtning, eftervård och nådeansökningar av förvarade.

Nämnden sammanträder vanligen en gång i veckan, som regel i Stock- holm. För handläggning av främst utskrivningsärenden sammanträder nämnden dessutom fyra gånger årligen på vardera av säkerhetsanstalterna

• Sida 188
•  Original

Hall och Norrköping och en gång om året på envar av ytterligare fyra så- dana anstalter (Kalmar, Karlstad, Gävle och Hudiksvall). Vid dessa sam— manträden har internerna tillfälle att personligen framlägga sina angelägen- heter för nämnden.

Ungdomsfängelsenämnden har fem ledamöter, av vilka minst en är eller skall ha varit innehavare av domarämbete och minst en vara behörig att inom riket utöva läkarkonsten samt minst en äga erfarenhet i uppfost- ringsfrågor. Ledamöterna utses för en tid av fem år av Kungl. Maj:t, som också förordnar suppleanter samt förordnar en av ledamöterna att vara ordförande och en annan av ledamöterna att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i dennes ställe. Chefen för fångvårdsstyrelsen utses enligt praxis till ledamot av nämnden.

Ungdomsfängelsenämndens viktigaste arbetsuppgifter omfattar yttranden i åtalsfrågor beträffande brott, som förövats av ungdomsfängelseelev före domen och under anstalts- eller tillsynstid, yttranden till domstolar i brott- mål mot ungdomsfängelseelev samt ärenden angående utskrivning, åter— hämtning, eftervård och nådeansökningar av ungdomsfängelseelev. Nämn- den sammanträder i Stockholm, som regel två gånger i veckan.

Personalen vid fångvårdsstyrelsen uppgick den 1 oktober 1961 till 109 personer varav 50 i femtonde lönegraden och däröver. Interneringsnämnden hade 1 sekreterare och 3 skrivbiträden och ungdomsfängelsenämnden 1 sekreterare och 2 biträden. Inalles har alltså fångvårdens centrala organ 116 anställda varav ett femtiotal har akademisk eller teknisk utbildning.

3. Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket inrättades den 1 juli 1961 genom sammanslagning av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen. Den nuvarande organi- sationen av riksförsäkringsverket är icke att betrakta som definitiv. Man har att vänta åtskilliga förändringar i ämbetsverkets arbetsuppgifter under de närmaste åren. Den av 1962 års riksdag antagna lagen om allmän för— säkring jämte därtill anslutande författningar, som innebär bl. a. en de- centralisering av beslutanderätten i folkpensions- och tilläggspensionsären- den från riksförsäkringsverket till ett 30—tal allmänna försäkringskassor och till dessa knutna pensionsdelegationer kommer säkerligen att på flera områ- den förändra verkets arbetsuppgifter. Frågan om yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringen är föremål för utredning, likaså frågor sammanhängande med de statliga pensioneringssystemens samordning med folk- och tilläggspensioneringen.

Den redogörelse för organisationen av riksförsäkringsverkets olika byråer och andra enheter, som lämnas i det följande, hänför sig till hösten 1962, och

• Sida 189
•  Original

det bör betonas att successiva förändringar är att vänta under de närmaste åren.

Riksförsäkringsverkets nuvarande arbetsuppgifter avser dels tillsyn och inspektion av de organ, som handhar den lokala administrationen av folk- pensioneringen, tilläggspensioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäk- ringarna, dels försäkringsmatematiska och statistiska uppgifter, dels av- giftsdebitering, avgiftsuppbörd och utbetalningsverksamhet, dels handlägg- ning av besvär över lokalorganens beslut, dels ock prövning av ersättnings- ärenden enligt yrkesskadeförsäkrings- och därmed sammanhängande lag- stiftning.

Riksförsäkringsverkets chef är en generaldirektör med en överdirektör som souschef. Generaldirektören och överdirektören jämte fem av Kungl. Maj :t särskilt utsedda ledamöter utgör verkets styrelse.

Förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder —— folkpensioneringsfon- den, yrkesskadeförsäkringsfonden och den fond som avses i lagen om fri- villig pensionsförsäkring —— handhaves av särskilda fondfullmäktige, vilka utgöres av riksförsäkringsverkets chef och souschef samt fem av Kungl. Maj:t för tre år i sänder förordnade personer, av vilka tre skall äga er- farenhet på det finansiella området.

Riksförsäkringsverket är uppdelat på tre avdelningar — en administrativ avdelning, en försäkringsavdelning och en besvärsavdelning. Envar av för- säkrings— och besvärsavdelningarna ledes av en avdelningschef, medan över- direktören enligt organisationsplanen skall vara chef för den administrativa avdelningen. Verkets organisation framgår mera översiktligt av tabell 36.

Tabell 36. Riksförsäkringsverkets organisation

Administrativa avdelningen Kanslibyrån Lagbyrån Tillsynsbyrån Organisationssektionen

Försäkringsavdelningen Avgiftsbyrån Matematisk-statistiska byrån Utbetalningsbyrån Första skaderegleringsbyrån Andra skaderegleringsbyrån Besvärsavdelningen Allmänna byrån Första besvärsbyrån Andra besvärsbyrån

Arbetsuppgifterna fördelas på olika avdelningar och byråer efter ären- denas art och icke efter de skilda försäkringsgrenarna. Sålunda handlägges i princip alla tillsynsärenden på en avdelning, alla besvärsärenden på en annan avdelning osv. Arbetsuppgifternas fördelning är i stort sett följande.

• Sida 190
•  Original

Kanslibyrån handlägger ärenden rörande verkets inre administration, per- sonal- och kameralärenden, ärenden rörande personal och löner hos sjuk- kassorna, frågor rörande pensionsnämnder och verkets ortsombud, fond— förvaltning och låneärenden.

Lagbyrån handhar i princip samtliga ärenden av juridisk natur med un- dantag av dem som faller inom besvärsavdelningarnas kompetensområde el- ler som sammanhänger med handläggningen av yrkesskade- och liknande ärenden. Byrån handlägger sålunda ärenden angående lagar och författning- ar, instruktioner och arbetsordningar, frågor angående handlingars utläm- nande eller hemligstämplande, remissutlåtanden, ombudsmannaärenden, försäkringspliktsärenden samt i övrigt ärenden av allmänt juridisk natur.

Tillsynsbyrån utövar tillsynen över lokalorganen inom verkets ämbets— område, innefattande allmänna ärenden, upplysning och rådgivning, in- spektionsärenden samt ekonomiska ärenden rörande sjukförsäkringen. En särskild sektion handhar frågor rörande den allmänna tilläggspensione- ringen.

Organisationssektionen handlägger organisationsfrågor inom verket och hos lokalorganen.

Avgiftsbyrän handlägger ärenden angående debitering och uppbörd av arbetsgivaravgif ter inklusive revision av lämnade arbetsgivaruppgifter m. m. samt ärenden angående frivillig yrkesskadeförsäkring.

Matematisk-statistiska byrån producerar yrkesskade-, sjuk- och pensions— försäkringsstatistik samt handlägger i övrigt ärenden av försäkringsmate- matisk natur. På byrån ankommer även handläggningen av ärenden röran- de den frivilliga statliga pensionsförsäkringen.

Utbetalningsbyrån handlägger ärenden angående uträkning och utbetal— ning av folkpensioner samt ärenden rörande registrering, förgranskning och arkivering av pensionsansökningar.

Första skaderegleringsbyrån handlägger ärenden rörande ersättning vid yrkesskador utom för statsanställda.

Andra skaderegleringsbyrån handlägger ärenden rörande ersättning vid skador, ådragna under militärtjänstgöring, civilförsvarstjänstgöring m. m. samt ärenden rörande ersättning vid yrkesskador för statsanställda.

Allmänna byrån handlägger folkpensionsärenden avseende invalidpen- sion och sjukbidrag till personer under 60 år samt efterkontroll, invalidi- tetsförebyggande åtgärder och sjukvårdande verksamhet.

Första besvärsbyrån handlägger ärenden angående invalidpension och sjukbidrag till personer över 60 är, änkepen'sioner, kommunala barnbidrag. bostadsbidrag och särskilda barnbidrag m. m.

Andra besvärsbyrån handlägger besvärsmål i sjukförsäkringsärenden och beträffande pensionsgrundande inkomst enligt allmänna tilläggspensione- ringen.

• Sida 191
•  Original

Lönegrad Befattningar Antal B 1— 6 Byråchef — generaldirektör ......... 16 A 21—26 Förste byråsekr. m. fl. —— Byrådi-

rektörer ................................. 126 A 15—19 Amanuenser/byråsekr. m. fl. ......... 55

A 7—13 Maskinoperatörer. expeditionsvak- ter, kvalificerad biträdespersonal

m. fl. .................................... 382 A 1— & Biträden i reglerad befordringsgång 454

| Sammanlagt .............................. 1 033

Hos riksförsäkringsverket tjänstgjorde den 1 oktober 1961 1 033 befatt- ningshavare. Härtill kommer 15 arvodesanställda läkare samt 32 städerskor. Fördelningen på lönegrader framgår av tabell 37.

4. Försäkringsdomstolen

Enligt lagen den 26 maj 1961 om försäkringsdomstol (SFS nr 262) har för- säkringsdomstolen att upptaga mål, vari besvär anförts över riksförsäk- ringsverkets eller försäkringsrådets beslut, ävensom mål, vilka av riksför- säkringsverket underställes domstolens prövning.

Försäkringsdomstolen utgöres av minst nio ledamöter av vilka domstolens president samt minst fyra försäkringsdomare är lagfarna. De övriga leda- möterna som skall vara minst fyra skall ha särskild erfarenhet av arbets- förhållanden eller eljest besitta insikter av särskilt värde för domstolen. Dessa ledamöter jämte suppleanter för envar av dem förordnas av Ko- nungen för en tid av fyra år.

Försäkringsdomstolen, som började sin verksamhet den 1 juli 1961, är högsta instans i mål rörande socialförsäkring (innefattande allmän sjuk- försäkring, moderskapsförsäkring, folkpensionering, allmän tilläggspension och yrkesskadeförsäkring). Inom domstolens kompetensområde faller Vi- dare mål enligt militärersättningsförordningen m. fl. författningar om er— sättning av allmänna medel i olika skadefall samt mål enligt lagen om er- sättning åt smittbärare.

Domstolen är domför med fem ledamöter, varav tre lagfarna och två icke lagfarna. Viktigare mål avgöres i plenum. De icke lagfarna ledamöterna och deras ersättare representerar olika grenar av näringslivet. Flertalet har utsetts inom topporganisationer i Stockholm.

Förfarandet i mål som prövas av försäkringsdomstolen är i huvudsak skriftligt. Domstolen äger dock förordna att part eller annan höres munt- ligen.

• Sida 192
•  Original

Domstolen har f. n. session två dagar i veckan. Vid sessionerna föredrages målen av särskilda föredragande, vilka främst rekryteras från socialförsäk- ringens centrala administration och förordnas att tjänstgöra i domstolen på viss tid, högst fyra år. Under år 1962 var två av föredragandena förste byrå— sekreterare i riksförsäkringsverket och en förste byråsekreterare i försäk— ringsrådet. Den fjärde föredragande-n var fiskal i kammarrätten. Enligt för- säkringsdomstolen är anknytningen till skatteadministrationen viktig med hänsyn till de många gemensamma problemen ifråga om inkomstbedöm- ningen.

Till domstolen har knutits medicinsk expertis. F. n. har domstolen tio läkare, som på begäran av domstolen avger utlåtanden i vissa mål, bl. a. sådana där tidigare läkarutlåtanden givit uttryck för olika uppfattning vid den medicinska frågans bedömning. Experterna har utvalts med medicinal— styrelsens medverkan bland de mest kvalificerade inom olika medicinska specialiteter, flertalet är professorer eller docenter vid karolinska institu— tet. I viss utsträckning sker samråd inom domstolens lokaler med de me- dicinska experterna. De kan också höras på ed såsom sakkunniga vid munt- lig handläggning inför domstolen.

Försäkringsdomstolen hade den 1 oktober 1961 14 befattningshavare, varav endast 5 var placerade i lönegrader under 19.

5. Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen är central statsmyndighet för arbetarskyddsfrågor, utom såvitt angår arbete, som är att hänföra till skeppstjänst. Styrelsen är chefsmyndighet för yrkesinspektionen.

Enligt sin instruktion (SFS 645/1957) har arbetarskyddsstyrelsen att verka för främjande av arbetarskyddet och vidtaga de åtgärder, som kan finnas påkallade i skyddstekniskt, yrkeshygieniskt, yrkesmedicinskt och socialt hänseende för att utveckla och förbättra detta skydd, att handlägga ärenden, som rör arbetstid, raster och vila från arbete samt att följa för— hållandena inom hemindustriellt arbete. Vidare åligger det styrelsen att meddela erforderliga föreskrifter, råd och anvisningar rörande arbetar- skydds- och arbetstidslagstiftningens tillämpning ävensom att i övrigt be- driva erforderlig upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område.

Arbetarskyddsstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, som tillika är styrelsens ordförande, cheferna för styrelsens fyra byråer samt partsre- presentanter, vilka främst deltar i behandlingen av arbetstidsärenden och vissa andra ärenden av principiell betydelse eller större vikt. Kungl. Maj:t utser för två år i sänder minst tolv partsrepresentanter, halva antalet efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare och halva antalet efter för- slag av rikssammanslutningar av arbetstagare. Av partsrepresentanterna

• Sida 193
•  Original

skall från vardera arbetsgivan och arbetstagarsidan fyra vara förtrogna, en- var för sitt område, med förhållandena inom den näringsgren, som avses i resp. lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln, arbetstidsla— gen för hotell, restauranger och kaféer samt butiksstängningslagen. För partsrepresentanterna utses i samma ordning minst dubbla antalet ersättare. I handläggningen av partsärenden deltager generaldirektören, två byråche- fer och högst två representanter från vardera arbetsgivar- och arbetstagar- sidan.

Arbetarskyddsstyrelsens organisation på byråer och avdelningar framgår schematiskt av tabell 38.

Tabell 38. Arbetarskyddsstyrelsens organisation

Byråer och självständiga avdeln. Avdelningar inom byråerna Allmäntekniska byrån Allmänna avdelningen Gruvavdelningen Kemi-tekniska avdelningen Byggnadsavdelningen

Maskintekniska byrån Tryckkärlsavdelningen Lyftanordningsavdelningen Maskinavdelningen

Arbetstidsbyrån

Kanslibyrån

Sociala avdelningen

Skogsavdelningen

Trafikavdelningen

Den regionala tillsynen av arbetarskyddslagstiftningen, däri inbegripet arbetstidslagstiftningen, utövas under arbetarskyddsstyrelsens överinseende och ledning av yrkesinspektionen, dvs. inspekterande personal vid allmän- na yrkesinspektionen, kommunala tillsynsmän samt specialinspektörer.

Den allmänna yrkesinspektionen är indelad i elva distrikt. Varje distrikt står under ledning av en yrkesinspektör. I distrikten finns anställda förste distriktsingenjörer, socialinspektörer, distriktsingenjörer och distriktsin- spektörer samt biträdespersonal. Vid yrkesinspektionen finnes även sju ar- vodestjänster för läkare. I varje distrikt står vid yrkesinspektörens sida ett förtroenderåd med sju av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.

Inom varje kommun skall finnas en eller flera kommunala tillsynsmän, som utses av hälsovårdsnämnd och som utövar tillsyn av arbete, som be- drives utan användande av maskinella hjälpmedel, ångpannor eller dylikt och där det som regel användes färre än tio arbetstagare.

• Sida 194
•  Original

Specialinspektörerna utgöres av bergmästarna, skogsyrkesinspektörerna chefen för arbetarskyddsstyrelsens trafikavdelning, chefen för luftfartsin- spektionen, sprängämnesinspektören, tillsynsmännen över elektriska stark- strömsanläggningar samt, som specialinspektör för stuveriarbete en av sjö- fartsstyrelsen utsedd tjänsteman på denna styrelses juridisk-sociala byrå. Specialinspektörema har tillsyn över vissa slags arbeten eller över vissa slags arbetsställen. Det är endast skogsyrkesinspektörerna och chefen för arbetarskyddsstyrelsens trafikavdelning, som tillhör arbetarskyddsverket. Övriga specialinspektörer står Visserligen under arbetarskyddsstyrelsens överinseende i vad gäller deras uppgifter som specialinspektörer, men de har även omfattande, från arbetarskyddsverksamheten skilda arbetsuppgifter. I sina tjänster sorterar de under eller tillhör kommerskollegium, luftfarts- styrelsen resp. sjöfartsstyrelsen.

Rörande verksamheten på styrelsens olika byråer och fristående avdel- ningar kan följande nämnas.

Inom allmäntekniska byrån handlägges bl. a. ärenden angående arbets- lokaler, personalrum, belysning, uppvärmning, ventilation, huller, vissa far— liga arbeten, personlig skyddsutrustning, lokal skyddsverksamhet, gruvor, stenbrott och liknande arbeten samt sprängningsarbeten, kemiska och kemi— tekniska ärenden samt ärenden angående byggnads- och anläggningsarbe- ten.

Maskintekniska byrån handlägger ärenden angående ångpannor och and- ra tryckkärl, svetsning, hissar, kranar och andra lyft- och transportan— ordningar samt ärenden angående övriga redskap, maskiner och liknande tekniska anordningar.

Arbetstidsbyrån handlägger ärenden angående arbetstid, raster, pauser, nattarbete, veckovila samt angående butiksstängningslagen.

Kanslibyrån handlägger ärenden rörande styrelsens och arbetarskyddsver- kets personalorganisation, lokaler, ekonomi, bibliotek och arkiv samt vissa lagärenden. Byrån svarar vidare för styrelsens publikationstryck samt ut- bildnings- och propagandafrågor.

Sociala avdelningen handlägger ärenden angående kvinnors och minder— årigas användande i arbete, sociala anordningar, hemindustriellt arbete samt socialinspektörernas tillsynsverksamhet.

På skogsavdelningen ankommer ärenden angående skogs- och flottnings- arbete, skogsbostäder, hygien och mathållning.

Trafikavdelningen handlägger ärenden angående järnvägs-, spårväg-s- och lufttrafik.

Styrelsens överläkare och biträdande läkare deltager i handläggningen av medicinska, yrkeshygieniska, socialhygieniska och andra frågor, som krä- ver medicinsk bedömning.

Personalen hos arbetarskyddsstyrelsen uppgick den 1 oktober 1961 till 78,

• Sida 195
•  Original

varav två arvodesanställda läkare. Antalet tjänstemän i 15 lönegraden och däröver var 43, varav ett tjugotal med teknisk utbildning.

6. Sprängämnesinspektionen

Sprängämnesinspektionen, som har kommerskollegium som chefsmyndig- het, handlägger ärenden angående explosiva och eldfarliga ämnen och där- med sammanhängande frågor (instr. SFS 1957:300 med senare ändringar). Inspektionen fungerar på sitt område även som specialinspektion inom yr- kesinspektionen.

Inspektionens arbete, som ledes av en sprängämnesinspektör, är fördelat på en militär och två civila avdelningar. Den militära avdelningen hand- lägger bl. a. ärenden rörande försvarets fabriker, verkstäder, forskningsan- stalter och förråd samt kronan tillhöriga explosiva och eldfarliga ämnen för försvarets behov. De civila avdelningarna handlägger övriga ärenden rö— rande explosiva varor och brandfarliga vätskor.

Genom 1962 års förordning om brandfarliga varor som trätt i kraft den 1 januari 1963 har sprängämnesinspektionens arbetsuppgifter ökats såväl på det civila som på det militära området.

Sprängämnesinspektionen handlägger bl. a. frågor om tillåtligheten av olika slag av verksamhet som avses i gällande författningar om explosiva och eldfarliga varor (sprängämnen, oljor, film) eller som äger visst sam- band med sådan verksamhet, förrättar inspektioner där ifrågavarande va- ror tillverkas, bearbetas eller tillhandahålles samt verkställer utredningar i anledning av inträffade olycksfall i samband med hanteringen av explosiva eller eldfarliga ämnen.

Vid inspektionen tjänstgör enligt från den 1 juli 1962 gällande personal- stat 14 personer, varav 10 i lönegraderna A 21 till B 1. Till dessa högre tjänster rekryteras i första hand tekniker.

7. Statens elektriska inspektion

Liksom sprängämnesinspektionen har statens elektriska inspektion kom- merskollegium som chefsmyndighet. Inspektionen handlägger ärenden an- gående tillsyn av elektriska starkströmsledningar och därmed samman- hängande frågor (instr. SFS 1957:602). Inspektionen utgör härjämte spe- cialinspektion inom yrkesinspektionen i vad avser starkströmsanläggningar. För inspektionens tillsynsverksamhet är landet indelat i fyra distrikt, norra, östra, södra och västra distriktet.

Inspektionen har nära samarbete med bl. a. elektriska byrån inom kom- merskollegium, sprängämnesinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och kom- munikationsverken. I fråga om normerings- och standardiseringsarbete be-

• Sida 196
•  Original

rörande elektriska säkerhetsfrågor förekommer samarbete med ett antal branschorganisationer. Den 1 juli 1962 hade inspektionen 23 befattnings- havare, varav 12 i lönegraderna A 19—B 1. Dessa högre tjänstemän är me— stadels tekniker.

8. Statens biltrafiknämnd

Statens biltrafiknämnd har till uppgift att verka för ett ändamålsenligt ord- nande av den yrkesmässiga biltrafiken (instr. SFS 1941:160).

Nämnden består av ordförande jämte ytterligare sex ledamöter, samtliga förordnade av Kungl. Maj:t. Ledamöterna utses bland personer med in— sikter eller erfarenheter i fråga om de viktigaste trafik-, yrkes- eller närings- intressen, som beröres av den yrkesmässiga trafiken. Ledamöterna är där- för genom sin verksamhet knutna till andra centrala myndigheter — f. n. arbetsmarknadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen —— eller centrala fackorganisationer på transport- och kommunikationsväsendets områden.

Nämndens kansli står under ledning av en byråchef. Biltrafiknämnden har att samarbeta med länsstyrelser, myndigheter, som handlägger ärenden angående yrkesmässig automobiltrafik, institutioner och organisationer för trafikväsendet och näringslivet, utövare av yrkes- mässig trafik samt personal anställd i sådan trafik.

Det ankommer på biltrafiknämnden att meddela tillstånd för godsbe- fordran i beställningstrafik med lastbil, vars maximilast överstiger 4,5 ton eller lastbil jämte släpvagn, vilkas sammanlagda maximilast överstiger 5,5 ton. Nämnden har vidare att meddela tillstånd till linjetrafik för befordran av gods eller passagerare, när trafiken sträcker sig över flera län. I övriga fall meddelas tillstånd till beställningstrafik för godsbefordran av länssty- relsen i det län, där trafikens stationsort skall förläggas eller där linjetra- fiken skall äga rum. Biltrafiknämnden meddelar vidare föreskrifter om skyldighet att i yrkesmässig trafik föra anteckningar om en förares arbetstid och annan driftstatistik. Biltrafiknämnden har besvärsrätt över länsstyrelses och lokal polismyndighets beslut med stöd av yrkestrafikförordningen. Det ankommer vidare på nämnden att ombesörja beredskapsplanläggning i fråga om landsvägstransporter.

Nämndens ledamöter sammanträder i regel en gång varannan vecka.

Antalet anställda var den 1 januari 1962 33, därav 11 i lönegraderna 19 —26 samt två extra assistenter.

• Sida 197
•  Original

KAPITEL 16

Centrala organ för folkhälsa, veterinärväsende m. m.

1. Statens institut för folkhälsan

Statens institut för folkhälsan har enligt den för institutet utfärdade in- struktion (SFS 1960:523) till uppgift att förbereda och främja förebyg- gande åtgärder ägnade att bevara eller befordra folkhälsan.

Ledningen av institutet utövas av en styrelse och närmast under styrel- sen av en föreståndare. Styrelsen består av ordförande och ytterligare högst 12 ledamöter. Självskrivna ledamöter är chefen för medicinalstyrelsen, che- fen för arbetarskyddsstyrelsen, en av karolinska institutets lärarkollegium inom kollegiet utsedd ledamot samt institutets föreståndare. Kungl. Maj:t utse-r ordförande och övriga ledamöter. Av dessa förordnas en efter förslag av veterinärhögskolans lärarkollegium, en efter förslag av kommerskolle- gium, en efter förslag av lantbruksstyrelsen, en efter förslag av byggnads- styrelsen samt en efter förslag från samarbetskommittén för hälsovårds- nämnderna i rikets större städer. I styrelsen bör jämväl arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen vara företrädda. Styrelsens sammansättning har i institutets instruktion utformats så, att de olika samhällsintressen som är direkt knutna till institutet blir företrädda. Inom styrelsen finnes ett sär- skilt arbetsutskott bestående av styrelsens ordförande, föreståndaren och ytterligare minst två —— f. n. tre —— av styrelsens ledamöter.

Institutets verksamhet bedrives på fyra avdelningar: en allmänhygienisk avdelning, en yrkeshygienisk avdelning, en födoämneshygienisk avdelning samt en vitaminavdelning med därtill knutet kontrollaboratorium. Allmän- hygieniska avdelningen utgör samtidigt karolinska institutets hygieniska institution. Avdelningarna motsvarar organisatoriskt universitets- eller hög- skoleinstitutioner och förestås liksom dessa av professorer. Därjämte fin- nes en fristående administrativ sektion, som förestås av en byrådirektör. En av avdelningsföreståndarna är samtidigt föreståndare för institutet. Profes- sorn i hälsolära vid karolinska institutet är föreståndare för allmänhygie- niska avdelningen.

Folkhälsoinstitutet skall på begäran av myndigheter, sammanslutningar och enskilda eller eljest utföra praktiskt-vetenskapliga undersökningar och utredningar samt idka annan forskningsverksamhet inom allmän-, yrkes-, födoämnes- och vitaminhygienens områden.

• Sida 198
•  Original

Institutet har i skrivelse till lokaliseringsutredningen redogjort för de olika avdelningarnas speciella arbetsuppgifter.

Allmänhygieniska avdelningens serviceverksamhet innefattar utredningsuppdrag för statliga och kommunala myndigheter i omgivningshygieniska frågor, exempel- vis angående buller, luftföroreningar, samhällsplanering och vattenföroreningar. Vid vattenlaboratoriet utföres fysikalisk-kemiska och bakteriologiska rutinunder- sökningar av olika slag av vatten, såsom vattenledningsvatten, brunnsvatten, vatten från sjöar och vattendrag, avloppsvatten. Sedan en omfattande utredning av tra- fikbuller slutförts och redovisats för Kungl. Maj:t -— en utredning som jämlikt Kungl. Maj:ts direktiv utförts i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyreIsen _— har en stor del av avdelningens undersökningsverksamhet koncentrerats på luft- föroreningsproblemet.

Yrkeshygienislca avdelning-en utför utredningar och undersökningar på eget initiativ och på uppdrag av bland annat arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrel- sen, institutioner tillhörande försvarsväsendet, hälsovårdsnämnder, sjukhus, andra statliga och kommunala myndigheter och institutioner, industrier, fackföreningar, läkare och enskilda personer. I samband med vissa ärenden utföres medicinska och tekniska arbetsplatsundersökningar.

Bland aktuella undersökningar och utredningar, som utföres inom yrkes- hygieniska avdelningen, nämnes:

Dammundersökningar, undersökningar rörande skadliga gaser, skadliga lösningsmedelsångor, skadliga metaller och metalloider ävensom utredning om lämplig utformning av allmän hälsokontroll för minderåriga arbetsta— gare. Slutligen påpekas att avdelningen omhänderhar undervisning för in- dustriläkare och industrisköterskor.

På den födoämneshygieniska avdelningen ankommer viss margarinkon- troll; systematiska undersökningar av olika i handeln förekommande livs- medels sammansättning, syftande främst till att utröna de saluhållna livs- medlens hygieniska beskaffenhet, värde från näringssynpunkt och andra lik- nande frågor; meddelande av anvisningar för provtagning och undersökning av livsmedel; typgranskning av automatapparater och apparater för ut- minutering av mjölk och grädde. Avdelningen bedriver även serviceverk- samhet, som innefattar bl. a. biologiska och kemiska undersökningar av livsmedelsprov, kontroll av glasspulver, upprättande eller granskning av koststater för större utspisningar (för militära förband, sjukhus, skolor etc.) samt bedömning av förpackningsmaterial, avsett för livsmedel. Bland andra väsentliga arbetsuppgifter nämnes undersökningar över kemiska tillsatser och växtskyddsrester i livsmedel, bakteriologiska undersökningar av vissa matvaror samt näringsvärdesundersökningar och undersökningar av kost- förhållandena hos olika befolkningsgrupper.

Vitaminavdelningen utför vitaminkontroll i läkemedel av skilda slag, vitaminundersökningar av s. k. fria läkemedel och näringspreparat samt av icke vitaminerade livsmedel med deklarerade vitaminhalter och kontrolle- rar olika i handeln förekommande livsmedelsprodukter ifråga om deras uppgivna vitaminhalter. Vidare utför avdelningen vitaminbestämningar i

• Sida 199
•  Original

prover av livsmedel och fodermedel, som inlämnas av industrier, affärsföre- tag och enskilda som önskar officiellt utlåtande över provens vitamininne- håll.

Genom institutets försorg bedrives undervisnings- och upplysningsverk- samhet inom ovan angivna områden. Undervisningen avser tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälsovårdsinspektörer ävensom, i den mån institu- tet finner lämpligt, andra befattningshavare, som är verksamma på det hygieniska arbetsfältet. Undervisningen för medicine kandidater vid allmän- hygieniska avdelningen (karolinska institutets hygieniska institution) be— drives i samarbete mellan samtliga avdelningar inom folkhälsoinstitutet.

Beträffande upplysningsverksamheten kan nämnas att artiklar utarbe- tas för publicering i tidskrifter exempelvis i den av födoämneshygieniska avdelningen och vitaminavdelningen gemensamt utgivna tidskriften »Vår föda» och att tjänstemän från institutet deltager i sammanträden och andra konferenser rörande frågor inom institutets kompetensområden. Tillsam— mans med medicinalstyrelsen förfogar institutet över en pressombudsman.

Personalstyrkan uppgick den 1 oktober 1961 till 228 personer. Av dessa hade 55 medicinsk, teknisk eller annan högre utbildning. Även bland per- sonalen under 15 lönegraden dominerade befattningshavare med speciell utbildning eller inriktning för institutets verksamhet. Sålunda fanns bl. a. 12 laboratorieassistenter m. fl., 54 laboratoriebiträden, tekniker rn. fl. och 64 institutionsbiträden m. fl.

2. Veterinärhögskolan

Enligt gällande stadgar (SFS 1950:486, ändr. 1957:20 samt 1958:238 och 349) har veterinärhögskolan till uppgift att bedriva vetenskaplig forskning och meddela på sådan forskning grundad undervisning i alla för en full- ständig veterinärutbildning erforderliga ämnen. Vid högskolan, som är lan- dets enda utbildningsanstalt på sitt område, avlägges veterinärkandidat- och veterinärexamina. Högskolan äger jämväl rätt att utdela veterinär dok- torsgrad.

Högskolan står under ledning av en styrelse. I övrigt handhar rektor, eller vid förfall för denne prorektor, samt lärarkollegiet högskolans ange- lägenheter. För undervisningens planmässiga ordnande finnes en under- visningsnämnd.

Styrelsen består av åtta ledamöter. Självskrivna ledamöter är chefen för veterinärstyrelsen, föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt samt högskolans rektor. Kungl. Maj:t utser för en tid av tre är ordförande och ytterligare fyra ledamöter, vilka skola företräda lantbruksstyrelsen, juridisk teori och praxis, humanmedicin, de praktiserande veterinärerna samt jordbruksnäringen.

• Sida 200
•  Original

Till rektor förordnar Kungl. Maj:t, efter förslag av styrelsen en av hög- skolans professorer för en tid av tre år. Lärarkollegiet utgöres av högskolans samtliga professorer med rektor såsom ordförande och föredragande.

Vid veterinärhögskolan finnes f. n. tolv ordinarie professorer vilka före- träda följande vetenskapsgrenar, nämligen anatomi och histologi, avelsbio- logi och husdjurshygien, bakteriologi och epizootologi, farmakologi, fysio- logi, födoämneshygien, allmän och medicinsk kemi, kirurgi, obstetrik och gynekologi, medicin för idisslare, medicin för icke idisslare samt patologisk anatomi. Två avdelningar vid högskolan, nämligen det kliniska centralla- boratoriet och röntgenavdelningen, förestås av laborator. En avdelning för hovbeslag förestås av en lärare med titeln professor.

Allt efter ämnets art meddelas undervisningen i form av föreläsningar, kurser och demonstrationer samt praktiska övningar och tjänstgöringar vid kliniker m. m.

Läsåret omfattar en hösttermin (1/9—20/12) och en vårtermin (12/1— 31/5). Övriga delar av året är ferier. Arbetet vid högskolans kliniska och patologisk-anatomiska avdelningar fortgår dock under hela året.

Studietiden vid veterinärhögskolan delas i två perioder. Under den första perioden som vanligen omfattar ungefär fyra terminer och avslutas med veterinärkandidatexamen studeras de grundläggande teoretiska ämnena. Under den andra perioden studeras de mera praktiskt inriktade veterinär- ämnena. Undervisningen kräver ungefär sex terminer. Under en stor del av denna tid, minst 18 månader, tjänstgör studenterna vid högskolans kli- niker. Det totala undervisningsprogrammet vid högskolan fram till avläg- gande av veterinärexamen omfattar tio terminer, men för de flesta stude- randena omfattar studietiden fram till examen sex till sju år.

F. 11. antages årligen omkring 30 svenska studenter. Enligt en särskild överenskommelse med finska regeringen antages dessutom varje år ett antal finska veterinärmedicine kandidater för fortsatt utbildning. Totalt har hög- skolan omkring 300 studenter.

' För att bereda de veterinärstuderande tillfälle till klinisk undervisning och praktisk övning lämnar högskolan offentlig djursjukvård. Vid högsko- lan finns sålunda ett antal stationära kirurgiska och medicinska kliniker samt en ambulatorisk klinik, knuten till avdelningen för obstetrik och gyne- kologi. Den ambulatoriska kliniken har sitt praktikområde norr om Stock— holm och fullgör i detta område samma åligganden som en distriktsveteri- när. Studenter, som avlagt veterinärkandidatexamen, meddelas klinisk un- dervisning på de olika klinikerna. Undervisningen omfattar kurs i klinisk propedeutik samt närvaro och assistans vid undersökningar och behand- lingar.

Vid sidan av undervisningen intager självfallet den vetenskapliga forsk— ningen en framträdande plats på högskolans arbetsprogram. Forskningen. som till en icke oväsentlig del bedrives i samarbete med statens veterinär-

• Sida 201
•  Original

medicinska anstalt, avser i princip samtliga veterinära ämnesområden. Un- der senaste åren har radiobiologisk forskning och födoämneskontroll särskilt uppmärksammats.

Under styrelsen för veterinärhögskolan lyder veterinärinrättningen i Ska- ra. Den närmaste ledningen av inrättningen utövas av en nämnd, bestående av tre ledamöter.

Veterinärinrättningen, som består av två avdelningar, har till uppgift att dels utgöra sjukvårdsanstalt för djur, dels bedriva vetenskapliga undersökningar rö- rande husdjurens sjukdomar och dessas samband med miljöbetingade förhållan- den, särskilt jordbrukets skötsel och fodrets sammansättning. Inrättningen bör vid sin försöksverksamhet stå i nära förbindelse med andra forskningsinstitutio— ner på jordbruksnäringens område. (Stadga för veterinärinrättningen i Skara, SFS 1949:411.)

Den ena av veterinärinrättningens båda avdelningar benämnes klinikavdelning- en och förestås av en klinikchef i lönegrad Bo 1. Den andra avdelningen benämnes försöksavdelningen och förestås av en försöksledare, likaledes i lönegrad Bo 14. Den ekonomiska förvaltningen av inrättningen handhaves av byrådirektören vid veterinärhögskolan under inseende av högskolans rektor och styrelse.

Bland statliga myndigheter och andra organ, med vilka veterinärhög- skolan uppehåller nära kontakter, märkes veterinärstyrelsen, statens vete- rinärmedicinska anstalt, statens bakteriologiska laboratorium, statens insti— tut för folkhälsan och lantbruksstyrelsen. Högskolans forskare har ett in- tensivt vetenskapligt samarbete med andra forskare och institutioner som arbetar med likartade problem. Sålunda anlitar högskolans forskare vissa resurser hos andra vetenskapliga institutioner när högskolan saknar lämplig vetenskaplig apparatur. Å andra sidan förlägger human- och även dental— medicinare ofta sina djurexperiment till högskolan.

Vid veterinärhögskolan tjänstgjorde den 1 juni 1961 222 lönegradsplace- rade tjänstemän m. fl. samt ett 25-tal forskningsbiträden, som avlönas från särskilda anslag. Bland den lönegradsplacerade personalen märkes 12 pro- fessorer i B 3, 16 laboratorer m. fl. i B 1, 7 docenter i A 24—26, 38 assisten- ter och förste amanuenser samt ett tiotal speciallärare. Personalen i lönegra- derna 1—15 utgjorde sammanlagt 136.

Studenterna inräknade uppgår antalet till veterinärhögskolan knutna per- soner till cirka 550.

Vid veterinärinrättningen i Skara uppgår antalet anställda till ett 20- tal.

3. Statens veterinärmedicinska anstalt

Enligt gällande instruktion (SFS 1943:940, ändr. 1949:720, 1950:392 och 1961:482) har anstalten till uppgift att för myndigheters, sammanslutning- ars och institutioners räkning inom veterinärmedicinens och födoämnes-

• Sida 202
•  Original

hygienens områden utföra praktisk-vetenskapliga undersökningar och andra arbeten, som äger samband därmed, samt att utöva självständig vetenskap- lig forskning inom området för sin verksamhet. Särskilt åligger det anstal- ten att utföra bakteriologiska, patologisk-anatomiska, sem-diagnostiska, ke- miska och parasitologiska undersökningar inom anstaltens verksamhetsom- råde, att bereda och tillhandahålla sera, vacciner och andra bakteriologiska preparat, att genom försök ej endast vid anstalten utan även hos djurägare söka vinna insikt om, hur kampen mot de olika husdjurssjukdomarna skall föras med största utsikt till framgång, samt att utgiva meddelanden över anstaltens verksamhet och forskningsresultat. Å anstalten bör ävenledes tillfälle beredas till självständig vetenskaplig forskning för såväl där anställ— da vetenskapsidkare som, i den mån så lämpligen kan ske, andra forskare inom anstaltens verksamhetsområde.

Verksamheten vid statens veterinärmedicinska anstalt står under ledning av en styrelse samt anstaltens föreståndare. Styrelsen består av sju ledamö- ter. Självskrivna är chefen för veterinärstyrelsen, tillika styrelsens ordfö- rande, rektor vid veterinärhögskolan, föreståndaren för statens bakteriolo- giska laboratorium samt anstaltens föreståndare. Övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Av dessa ledamöter förordnas tre efter förslag av respektive medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och Sveriges veterinärförbund. Anstaltens föreståndare benämnes professor. Det åligger honom bl. a. att leda och övervaka fullgörandet av anstaltens arbetsuppgif- ter och i synnerhet de för anstalten gemensamma arbetsuppgifterna. Före- ståndaren förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av sex år.

Statens veterinärmedicinska anstalt omfattar enligt instruktionen en bak— teriologisk, en patologisk-anatomisk och en serologisk avdelning. Sedermera har de i förhållande till avdelningarna fristående kemiska och parasitolo- giska laboratorierna utvecklats till fackavdelningar jämställda med öv- riga avdelningar. Såsom en särskild avdelning fungerar även anstaltens konsultverksamhet. Organisationen omfattar vidare kansli, maskincentral och försöksstallar.

Anstalten måste vara beredd att insätta sina resurser på praktisk-veten- skaplig forskning inom de områden, där i ett givet läge behovet av veten- skapliga rön framstår såsom mest trängande. Verksamheten kännetecknas av en intim samverkan med humanmedicinsk forskning samt med den forsk- ning, som bedrives vid veterinärhögskolan. Mellan högskolan och anstal- ten förekommer ett livligt samarbete främst betingat av att arbetsuppgif- terna delvis sammanfaller, delvis kompletterar varandra.

Bland statliga myndigheter och institutioner, med vilka veterinärmedi— cinska anstalten upprätthåller livliga personliga kontakter märkes —— för- utom veterinärhögskolan — jordbruksdepartementet, veterinärstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium, byggnads-styrelsen, försvarets forsk- ningsanstalt, Nordiska muséet med Skansen samt Naturhistoriska riksmu-

• Sida 203
•  Original

séet. Anstalten har vidare behov av personliga kontakter med överfältveteri- nären, medicinalstyrelsen, Karolinska institutet, Stockholms universitet, statens institut för folkhälsan, lantbruksstyrelsen, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, viltforskningsrådet, statens jord- bruksnämnd, arbetarskyddsstyrelsen, jordbrukets upplysningsnämnd samt de vetenskapliga forskningsråden.

Veterinärmedicinska anstaltens nuvarande arbetslokaler upptar en sam— manlagd golvyta av 4 737 m2 vartill kommer djurstallar om 3 221 mz. I ve— terinärhögskoleutredningens betänkande Veterinärmedicinsk forskning och undervisning del 1 föreslås en nybyggnad för anstaltens virologiska institu- tion omfattande cirka 2 100 rn2 golvyta samt ett djurhus inklusive destruk- tionsanläggning om cirka 400 mg. Den sammanlagda byggnadswkostnaden har av byggnadsstyrelsen uppskattats till cirka 9 miljoner kronor enligt pris- läget den 1 juli 1961.

Antalet anställda vid anstalten var den 1 oktober 1961 177 personer, därav var 28 placerade i lönegraden 21—26 och 8 i lönegraden B 1—4. Biträ- despersonalen uppgick till omkring 140. I de angivna siffrorna ingår 8 per— soner som sysselsättes med undersökningar rörande dels tillverkning av mul- och klövsjukevaccin dels lymfadenos hos nötkreatur.

Befattningshavare vid anstalten tjänstgör såsom speciallärare vid veteri- närhögskolan i parasitologi, hälsokontroll av svin, fjäderfä och pälsdjur samt i veterinär författningskunskap.

4. Veterinärstyrelsen

Enligt gällande instruktion (SFS 1947:496, ändr. 1962:300) utövar veteri- närstyrelsen högsta inseendet över den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjuren i riket samt över livsmedelskontrollen. I övrigt handlägger styrelsen räenden rörande rikets veterinärväsende. Därvid begränsas sty- relsens ämbetsbefattning av de befogenheter, som tillagts medicinalstyrel- sen, statens jordbruksnämnd och till försvaret hörande centrala förvalt- ningsmyndigheter.

Styrelsen bör på de områden som är föremål för dess verksamhet med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen såväl inom landet som så långt möjligt i utlandet samt vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, vilka styrelsen finner påkallade. ,

På styrelsen ankommer att samarbeta med medicinalstyrelsen och lant- bruksstyrelsen samt i förekommande fall även med andra myndigheter.

Veterinärstyrelsen utgöres av en överdirektör och chef samt såsom leda- möter cheferna för styrelsens fyra byråer, allmänna byrån, hygienbyrån, tu- berkulosbyrån samt administrativa byrån. Chefen för hygienbyrån är till-

• Sida 204
•  Original

lika statsinspektör för köttkontrollen i riket. Cheferna för allmänna byrån, hygienbyrån och tuberkulosbyrån benämnes veterinärråd.

Allmänna byrån handlägger ärenden beträffande veterinärkonstens ut- övande, veterinärdistrikt, civila veterinärbefattningar och militärveterinärer, ärenden angående smittsamma husdjurssjukdomar, husdjurens hälsotill- stånd och behandling i övrigt, införsel av levande djur och varor i den mån dylika ärenden icke tilldelats annan byrå, ärenden rörande karantänanstal- ter samt förande av matrikel Över veterinärerna.

Hygienbyrån handlägger ärenden angående framställning, beskaffenhet, hantering samt in- och utförsel av livsmedel, angående under statens kon- troll ställda slakterier och andra anläggningar för framställning av livs- medel, angående köttbesiktningsbyråer samt ärenden angående stads— och besiktningsveterinärer.

På tuberkulosbyrån ankommer handläggning av ärenden angående de hus- djurssjukdomar, vilkas bekämpande må handhavas av hushållningssäll- skap, godkännande av veterinärer och laboratorier för sådant bekämpande samt ärenden rörande ladugårdshygien i allmänhet.

Administrativa byrån handlägger ärenden rörande viktigare författningar, administrativa och juridiska frågor i allmänhet, ärenden rörande styrel- sens organisation och personal, styrelsens medelsförvaltning och övriga till veterinäradmini-strationen hörande frågor av kamera] natur.

Vid styrelsens sida är ställt ett vetenskapligt råd som företräder verk- samhetsgrenar och verksamhetsområden av betydelse för styrelsens ämbets- befattning. Utöver de veterinära disciplinerna är i rådet representerade läke- konsten, jordbruksnäringen samt juridisk teori och praxis.

Ärenden rörande fel eller försummelse i tjänsten eller i utövning av verk- samhet, som står under styrelsens inseende, eller angående föreläggande av vite eller utdömande av förelagt vite skall handläggas av styrelsens disci- plinnämnd, i vilken normalt ingår överdirektören, föredragande byråchefen, chefen för administrativa byrån samt jordbruksnäringens och juridikens företrädare inom det vetenskapliga rådet.

Vid föredragning och avgörande inom veterinärstyrelsen av ärende, som berör annat centralt ämbetsverks ämbetsområde, kan efter överenskommelse mellan verkens chefer representant för det andra verket närvara vid och deltaga i överläggningen med skyldighet för honom att låta till protokollet an- teckna eventuellt skiljaktig mening från det i ärendet fattade beslutet. Det förutsättes, att veterinärstyrelsen skall kunna representeras på motsvarande sätt, då inom annat centralt ämbetsverk förekommer ärende, som berör ve- terinärstyrelsens verksamhetsområde.

Veterinärstyrelsen har fortlöpande kontakter med jordbruksdepartemen- tet, medicinalstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, veterinärhög- skolan, statens veterinärmedicinska anstalt, statens institut för folkhälsan, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och överfältveterinären. Bland

• Sida 205
•  Original

enskilda företag och organisationer, med vilka veterinärstyrelsen har nära samarbete kan nämnas Sveriges lantbruksförbund, Sveriges slakteriförbund och Svenska ägghandelsförbundet.

Veterinärstyrelsen hade den 1 oktober 1961 38 tjänstemän, varav ena hälf- ten var placerad i lönegrad 19 eller däröver medan den andra hälften ut- gjordes av biträdespersonal i lönegraderna 5—10.

5. Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor

Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor har till uppgift att vidareutbilda sjuksköterskor för olika uppgifter. Verksamheten bedrives i såväl Stockholm som Göteborg. Institutet står under ledning av en styrelse bestående av ordförande jämte ytterligare fem ledamöter.

Huvuddelen av utbildningsverksamheten är förlagd till Stockholm, där man undervisar vid lärar-, husmoders-, avdelningssköterske- och prepa- randkurser. De längsta kurserna, lärarkurserna, omfattar tre terminer, me- dan preparandkurserna omfattar endast sex veckor. Samtidigt undervisas i regel 100—150 elever

I Göteborg är undervisningen av betydligt mindre omfattning. Den i Stockholm stationerade personalen vid institutet utgöres av nio tjänstemän, varav sex (rektor, bitr. rektor och fyra studieledare) är direkt knutna till undervisningen. Det stora flertalet av institutets lärarkrafter är dock deltidsanställda och har sin huvudsakliga sysselsättning vid karo- linska institutet, Stockholms universitet och andra undervisningsanstalter.

6. Statens distriktssköterskeskola

Statens distriktssköterskeskola ger undervisning för blivande distriktsskö- terskor i socialhygien och hälsovård samt anordnar vissa fortbildnings- och kompletteringskurser. Antalet elever vid huvudkursen var läsåret 1962/63 omkring 45. Huvudkursens längd var åtta månader. Fortbildningskurserna omfattar i regel sex veckor och anordnas ett par gånger årligen. Varje kurs har 20—30 deltagare.

Skolan har tre heltidsanställda lärare. Huvuddelen av lärarstyrkan är dock deltidsanställd bland sakkunniga vid exempelvis karolinska institutet, Stockholms universitet m. fl. skolor och institutioner.

Förslag har väckts att sammanföra di.striktssköterskeskolan med statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor. Frågan är hänskjuten till vidare utredning och något avgörande i frågan kan knappast väntas före 1965.

• Sida 206
•  Original

KAPITEL 17

Centrala organ för kontroll-, skatte- och uppbördsfrågor samt personalpensionering (Block 8)

1. Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet inom tullverket. Enligt gällande in— struktion (SFS 38:1958) ankommer på tullverket att debitera, uppbära och redovisa tull samt vissa skatter och avgifter ävensom att utöva uppsikt över trafiken till och från utlandet och fullgöra därmed sammanhängande kon-' trolluppgifter. ' Chef för generaltullstyrelsen är generaltulldirektören. Ledamöter är che- ferna för styrelsens fem byråer. Såsom ledamot i styrelsen ingår i vissa fall även gränschefen. Styrelsens organisation framgår schematiskt av tabell 39.

Tabell 39. Generaltullstyrelsens byråer m. m.

Byrå eller självständig avd. Avdelningar inom byråerna Kanslibyrån Personalbyrån Kameralbyrån Generaltullstyrelsens kassakontor Tullverkets ccntralförråd Revisionsbyrån Statistiska avdelningen Tullbehandlingsbyrån Tullvärdekontoret Tullverkets huvudlaboratorium med verkstad Gränschefcns expedition Tullverkets reservdelsförråd

Kanslibyrån handlägger bl. a. ärenden som avser instruktioner, reglemen— ten och arbetsordningar inom tullverket, författningar, som reglerar tull- verkets åtgärder beträffande trafiken, inrättande eller indragning av tull- kammare, tullstation och tullexpedition, tullnederlag, transitupplag och transitering. Vidare handlägges inom byrån ärenden rörande haverigods, sjöfynd och annat dylikt gods, gottgörelse för förkommet eller skadat gods, tjänstefel av tullpersonal, brott mot lagen om straff för varusmuggling och mot tullstadgan samt andra dylika författningar, tullverkets åtgärder till förhindrande av smittsamma sjukdomars införande i riket m. m. Därjämte ombesörjer kanslibyrån utgivandet av publikationerna Tullverkets författ-

• Sida 207
•  Original

ningssamling och Kungl. Generaltullstyrelsens meddelanden samt vissa för- fattningshandböcker för tulltjänstemän.

Personalbyrån handlägger ärenden som avser driftsekonomin, personal- och organisationsfrågor samt tullverkets utbildningsväsen m. m.

Kameralbyrån handlägger ärenden angående uppbörden vid tullverket, ut- redningar rörande tullverkets inkomster och utgifter, tillämpningen av åt- skilliga i avlöningsreglementet med följdförfattningar meddelade föreskrif- ter, av tullverket ägd eller eljest disponerad fast och lös egendom, inköp eller förhyrning av inventarier, materialier och andra artiklar; städernas tullhusbyggnadsskyldighet m. m. samt granskning m. in. av redogörelse- handlingar, som insänts till byrån.

Det till kameralbyrån hörande kassakontoret ombesörjer utbetalningar för styrelse-ns räkning och uppbär till styrelsen inflytande belopp samt mot- tager och redogör för medel som deponeras hos styrelsen.

Tullverkets centralförråd mottager, förvarar och expedierar inventarier, materialier och andra artiklar, som anskaffats genom generaltullstyrelsens försorg för att centralt tillhandahållas tullmyndigheter och tullpersonal i tjänsten.

Reuisionsbyrån handlägger ärenden avseende tillämpning av tulltaxe- förordningen, tullrestitutionsförordningen jämte följdförfattningar även- som vissa stadganden angående skatter, acciser, in- eller utförselavgifter, trafikförsäkring å motorfordon, anståndspenningar och sjöfartsavgifter, provianteringsfrilager, frihamn och utförselbevis samt utfärdande eller ändring av författningsbestämmelser.

Generaltullstyrelsens statistiska avdelning producerar statistik rörande utrikeshandel och sjöfart, avger eller granskar förslag till ändringar i sta- tistiska varuförteckningen, verkställer viss tullbeloppsgranskning m. m.

Tullbehandlingsbyrån handlägger ärenden som avser tillämpning av tull— taxan med statistiska varuförteckningen jämte taratariffen i tulltaxeför- ordningen med följdförfattningar. Vidare handlägger byrån ärenden angå- ende tillämpning av stadganden angående varuskatt, pälsvaruskatt, försälj- ningsskatt och prisregleringsavgift; för statsverket bindande förhandsupp- lysning om varas tulltaxering; laboratorieundersökning av varor; kontroll av införd varas tullvärde samt författningsbestämmelser, vilkas tillämpning ankommer på byrån. Tullvärdekontoret har bland annat att granska av tullanstalterna insända fakturor på införda varor, deklarationer för varu- skatt samt försäljningsskvatt. Huvudlaboratoriet utför bland annat kvalita- tiva och kvantitativa analyser samt utredningsarbeten beträffande varuprov huvudsakligen överlämnade från generaltullstyrelsens byråer och lokala tullmyndigheter. Verkstaden utför reparationer huvudsakligen för general- tullstyrelsens och tullanstalternas räkning samt justeringar av instrument, apparater och redskap för laboratorie—, kontors-, tulltaxerings- eller tullbe- vakningsarbete.

• Sida 208
•  Original

Gränschefens expedition handlägger ärenden, som angår kust- och gräns- bevakningens organisation och tjänstgöringsförhållanden; inköp, förhyr- ning eller lega av båt- och fordonsmateriel, inköp av radiomateriel samt underhåll av båt-, fordons- och radiomateriel. Under gränschefens expe- dition sorterar reservdelsförrådet, som är beläget i Vaxholm. Förrådet mot- tager, förvarar och expedierar huvudsakligen för kustbevakningens båtar avsedda reservdel-ar m. m.

Personalstyrkan vid generaltullstyrelsen uppgick den 1 oktober 1961 till sammanlagt 259. Av dessa var 82 placerade i lönegraderna A 15—26.

2. Kontrollstyrelsen

Enligt den för kontrollstyrelsen utfärdade instruktionen (SFS 1957:547, 1958:332, 1959:362) är styrelsen central förvaltningsmyndighet för ärenden rörande den indirekta beskattningen och därmed sammanhängande frågor samt tillsynsmyndighet i fråga om tillverkningen m. ni. av alkoholhaltiga varor ävensom centralt organ i frågor rörande alkoholförsäljning och alko- holpolitik i den mån uppgifterna icke ankommer på annat statligt organ.

Chef för kontrollstyrelsen är en generaldirektör. Ledamöter är cheferna för styrelsens fyra byråer. En byrå handlägger rusdrycksförsäljningsären— den, en administrativa och tekniska ärenden, medan två handlägger skatte- ärenden. Härjämte finnes en från byråindelningen fristående skattejuridisk avdelning direkt underställd generaldirektören. Till styrelsen hör en lokal- förvaltning för kontroll av den indirekta beskattningen med distriktskon- tor i Stockholm, Malmö, Göteborg och Sundsvall. I lokalförvaltningen in- går även en överkontrollör i Kristianstad för kontroll av tillverkningen vid lantbruksbrännerierna.

Till första byrån (rusdrycksförsäljningsärenden) hör ärenden avseende rusdrycksförsäljningsförordningen och ölförsäljningsförordningen samt ut— skänkningsskatten och straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott. Vidare handlägges på denna byrå övriga styrelsen tillkommande ärenden rörande alkoholförsäljning och alkoholpolitik, beskattning av spritdrycker och vin, försäljning av alkoholfria drycker, allt hos styrelsen förekommande arbete av statistisk natur samt beräkningar angående inkomsterna på de riksstatstitlar, vilkas redovisning styrelsen handhar.

På andra byrån (administrativa och tekniska ärenden) handlägges ären— den rörande kontrollen över tillverkningen av brännvin, vin och maltdryc- ker, vissa ärenden rörande omsättningsskatten å spritdrycker s-amt ären- den avseende författningarna om handel med skattefri sprit, om vissa alko- holhaltiga preparat m. m., om försäljning och införsel av rusdrycker för sär— skilda ändamål och om statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror. Till byrån hör därjämte ärenden, som angår Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens

• Sida 209
•  Original

inköp och användning av sprit, i den mån sådant ärende sammanhänger med statliga regleringsåtgärder rörande brännvinstillverkningen, och ären- den angående yttranden till polismyndigheter rn. fl. om olovlig tillverkning av brännvin samt obehörig renaturering av denaturerad sprit och alkohol- haltiga preparat. Till byrån hänföres vidare samtliga ärenden rörande kon- trollstyrelsens och dess lokala förvaltnings organisation, personal och ekonomi.

Tredje byrån (för skatteärenden) ombesörjer kontrollen av varuskatt, försäljningsskatt, utjämningsskatt, maltdrycks- och läskedrycksskatt, päls- varuskatt, fettvaruavgifter, accis å fettemulsion, omsättningsskatt på motor- fordon och skatt på spelkort.

Fjärde byrån (för skatteärenden) handhar kontrollen av tobaksskatt. brännoljesk'att, energiskatt och bensinskatt.

På styrelsens juridiska avdelning handlägges huvudsakligen ärenden inom konsumtionsbeskattningens område, som angår besvär över beslut rörande skatt tillhörande första, tredje eller fjärde byråns verksamhetsområde, eller rörande hos Kungl. Maj:t gjord ansökan om befriel-se från eller återbetal- ning av skatt, lagsökning, ackord, utmätningsed, konkurs, åtal och styrel- sens utdömande av vite.

Kontrollstyrelsen är beskattnings- och uppbördsmyndighet beträffande flertalet indirekta skatter, som uttages i riket. Styrelsen har sålunda att till- lämpa gällande författningar avseende allmän energiskatt, bensinskatt, brännoljeskatt, omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, varuskatt, skatt å vissa pälsvaror, försäljningsskatt, skatt å spelkort, accis å fettemulsion, avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m., avgift för fettvaror som användes för framställning av fettemulsion m. m., utjäm- ningsskatt å vissa varor, omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och vin, maltdrycksskatt, läskedrycksskatt samt tobaksskatt. Styrelsen skall i samband med ärenden rörande alkoholbeskattningen ta ställning till frågan om beskattningen av olika drycker är riktigt avvägd från nykter- hetssynpunkt och vid behov göra framställning hos Kungl. Maj:t om rättelse.

Förfarandet hos kontrollstyrelsen regleras primärt dels i de särskilda skatteförfattningarna och dels i en förordning den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid Viss konsumtionsbeskattning. Denna förordning skall till- lämpas i fråga om varuskatten, försäljningsskatten, omsättningsskatten på motorfordon och den allmänna energiskatten. Avsikten är att förordningen efter hand skall omfatta praktiskt taget samtliga skatter och avgifter, som administreras av kontrollstyrelsen. I de under senare år utfärdade författ- ningarna — exempelvis angående utjämnings-, brännolje— och tobaksskat- terna — hänvisas sålunda till förordningen den 3 april 1959 beträffande för- farandet.

• Sida 210
•  Original

De av kontrollstyrelsen administrerade skatterna uttages i allmänhet efter deklaration av den skattskyldige. Skattekontrollen utövas genom gransk- ning av deklarationerna och genom inspektion hos de skattskyldiga. För kontrollen äger styrelsen granska den skattskyldiges bokföring, varulager m. m. samt infordra varuprov. Styrelsen äger förelägga och utdöma vite då skattskyldig försummar att fullgöra sina skyldigheter. Om styrelsen fin- ner att skatt bör utgå, oaktat deklaration ej avgivits eller om avvikelser bör ske från deklaration meddelas särskilt beslut. Till grund för beslutet skall i dessa fall ligga skriftlig redogörelse i form av inspektionsrapport eller promemoria samt förslag till debitering. Den skattskyldige skall regel- mässigt beredas tillfälle att yttra sig över redogörelsen. Den som driver eller ämnar driva sådan rörelse att skattskyldighet kan ifrågakomma, kan i vissa fall erhålla förhandsbesked, huruvida vara är skattepliktig och efter vilken skattesats skatten skall utgå.

Kontrollbesöken hos de skattskyldiga verkställes i allmänhet av lokalför- valtningens tjänstemän. Inspektionsresor för kontrollen av pälsvaruskatten företages dock av en vid kontrollstyrelsen anställd sakkunnig och kontrollen över bensinbeskattningen sker genom inspektion som verkställes av befatt- ningshavare hos styrelsen. För kontrollen av utskänkningsskatten erhål- ler styrelsen biträde av intendenterna för utskänkningsärenden utom i Stockholm, Göteborg och Malmö. I dessa städer utövas kontrollen av tjänste— män vid styrelsens lokalförvaltning. Styrelsens tjänstemän företager i be- gränsad omfattning resor för inspektion av skattskyldiga, bland annat för kontroll av energiskatten och omsättningsskatten på motorfordon.

Kontrollstyrelsen för register över de skattskyldiga och det som förekom— mer i respektive skatteärenden. Av det totala antalet registrerade skattskyl- diga, som den 1 juli 1961 uppgick till omkring 34.000, fanns ungefär en tredjedel i Stockholmsdistriktet. övriga skattskyldiga fördelades tämligen lika på de tre andra distrikten. Majoriteten — mer än 25.000 — utgjordes av skattskyldiga enligt då gällande förordning om brännoljeskatt. Fr. o. m. den 1 januari 1962 har denna beskattning lagts om, och skatten uttages numera i princip i försäljningsledet i stället för i konsumtionsledet. Omläggningen kan beräknas medföra en minskning av antalet skattskyldiga med omkring 20.000. Någon häremot svarande minskning av den totala arbetsbördan räk- nar styrelsen dock icke med.

Kontrollstyrelsen är centralt organ för frågor rörande alkoholförsäljning vid sidan av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, Nya Systemaktiebolaget och Sveriges Centrala Restaurangaktiebolag. Det åligger styrelsen att med- dela föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av 1954 års förord- ningar angående rusdrycksförsäljningen och ölförsäljningen. Styrelsen är remissinstans åt Kungl. Maj:t bland annat i ärenden om tillstånd till ut- skänkning av rusdrycker och detaljhandel med öl. Styrelsen skall också på begäran tillhandagå myndigheter och enskilda med upplysningar rörande

• Sida 211
•  Original

alkohollagstiftningen, följa utvecklingen i fråga om försäljningen av alko- holdrycker och nykterhetstillståndets växlingar samt till Kungl. Maj:t in- komma med de förslag, som kan föranledas av utvecklingen.

Kontrollstyrelsen för fortlöpande statistik rörande handeln med rusdryc- ker och öl, omsättningen av rusdrycker för förtäringsändamål, utskänk- ningen av rusdrycker, försäljningen och införseln av rusdrycker för tek— niska m. fl. ändamål, fylleriförseelser m. m. Underlaget för denna statistik erhåller styrelsen bland annat genom uppgifter från de förutnämnda stat- liga bolagen, länsstyrelserna och intendenterna för utskänkningsärenden. Styrelsen utför även, då så är påkallat, specialundersökningar på området.

Uppgifter till särskilda straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott lämnas av domstolar, bestraffningsberättigade befattningshavare vid krigs- makten, föreståndare för allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare, nykterhetsnämnder och polismyndigheter. Utdrag av registret meddelas van- ligen efter skriftlig framställning av domstolar, åklagare m. fl. Under år 1957 inkom omkring 133.000 framställningar om utdrag. Registret bildar underlaget för den av styrelsen förda statistiken över alkoholmissbruk och ingripanden mot missbrukare.

Kontrollen av brännvinstillverkningen och maltdryckstillverkningen ut- övas av styrelsen och vissa tjänstemän vid lokalförvaltningen. Verksamhe- ten innefattar bland annat utfärdande av driftbevis och tillstånd att förfoga över tillverkat brännvin respektive maltdrycker, meddelande av föreskrifter rörande inrättande av brännerier och bryggerier samt frågor om kontroll- kostnadsbidrag från tillverkare. Tillsynen över vintillverkningen består hu- vudsakligen av granskning av de uppgifter rörande tillverkningen som läm— nas av vinfabrikanterna.

Kontrollen av tobaksodlingen i riket enligt lagen den 11 juni 1961 (nr 393) angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror består bland an- nat i granskning av uppgifter, som insändes av tobaksodlarna, behandling av anmälningar om odling av tobak, meddelande av vissa tillstånd för to- baksodlare och utfärdande av särskilda kontrollbestämmelser. Den direkta kontrollen över tobaksodlingen ombesörjes av den i Kristianstad statione- rade överkontrollören vid brännvinskontrollen.

Kontrollstyrelsen avgiver årligen till chefen för finansdepartementet en berättelse om försäljningen och beskattningen av rusdrycker, handeln med skattefri sprit, uppsiktsverksamheten rörande vissa alkoholhaltiga pre— parat, handeln med öl samt förekomsten av fylleriförseelser m. m. och en berättelse om tillverkningen av brännvin och maltdrycker samt den indirek- ta beskattningen av vissa varor m. m. Berättelserna ingår i Sveriges officiella statistik: »Rusdrycksförsäljningen m. m.» och »Accispliktiga näringar».

Kontrollstyrelsen hade den 1 oktober 1961 130 anställda, varav 35 i 15. lönegraden och däröver.

• Sida 212
•  Original

3. Mellankommunala prövningsnämnden

Mellankommunala prövningsnämnden är en för hela riket gemensam pröv- ningsnämnd, som i huvudsak har att behandla besvär i taxeringsfrågor be- träffande skattepliktiga med förvärvskällor i skilda prövningsdistrikt (län) samt beträffande dubbeltaxeringar i olika län. Gällande bestämmelser rö- rande nämnden och dess verksamhet återfinnes i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (SFS nr 623).

Nämnden utgöres av ordförande, vice ordförande och ytterligare sex leda- möter, vilka jämte sju suppleanter förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. För samma tid förordnar Kungl. Maj:t jämväl ett allmänt ombud, som ingår i nämndens kansli.

Nämndens ledamöter är bosatta i olika delar av landet och samlas till sammanträden i Stockholm sex-åtta gånger om året. Nämndens kansli sam- arbetar intimt med bland andra överståthållarämbetet och med länsstyrel- sen i Stockholms län och har ofta konferenser i taxeringsfrågor med re— presentanter för större företag.

Inom kansliet tjänstgjorde den 1 oktober 1961 8 personer, därav 5 i löne- graderna 15—26. Tre tjänstemän i lönegraderna 23—26 hade utöver lönen även visst arvode.

4. Riksskattenämnden

Riksskattenämnden handlägger ärenden rörande den direkta beskattningen och den allmänna varuskatten, Beträffande direkt beskattning är nämnden sålunda beslutande myndighet i fråga om förhandsbesked, anvisningar rö- rande skatteförfattningarnas tillämpning, fastställande av deklarations- blanketter m. m. På den allmänna varuskattens område har nämnden mot- svarande funktioner. Den meddelar exempelvis bindande förklaring om viss vara är skattepliktig och skall genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av varuskatteförordningen samt lämna förhandsbesked i frågor avseende taxering till allmän varuskatt. Nämnden är vidare centralt organ för taxeringskontrollen.

Nämnden består av ordförande jämte ytterligare tolv ledamöter. Såsom ordförande har sedan nämndens tillkomst 1951 fungerat generaldirektören i kammarkollegium. Övriga ledamöter utgöres för närvarande av två kam- marrättsråd, landskamrerarna i Stockholms och Uppsala län, taxeringsin- tendenten i Hallands län, en byråchef i generaltullstyrelsen samt sex repre- sentanter för näringslivet, tre bosatta i Stockholm, två i Uppsala och en i Skaraborgs län.

• Sida 213
•  Original

Till nämnden är knutet ett kansli, indelat i tre byråer, kanslibyrån, kon- trollbyrån och varuskattebyrån.

Kanslibyrån handlägger främst ärenden rörande förhandsbesked och till- lämpning av skatte- och taxeringsförfattningar i sådana taxeringsfrågor, som icke rör tillämpningen av förordningen om allmän varuskatt. På byrån utarbetas — delvis med anlitande av matematikmaskiner — källskattetabel- ler och ett flertal andra tabeller samt deklarationsformulär och andra for- mulär för taxerings- och uppbördsarbetet. Vidare handlägger byrån hand- räckningsärenden avseende Danmark, Finland och Norge.

Kontrollbyrån handlägger ärenden rörande taxeringskontrollverksamhe- ten, främst genom insamlande av kontrolluppgifter hos myndigheter och företag i Stockholm samt samordning av den vid revisionsdetaljerna hos de olika länsstyrelsernas taxeringssektioner bedrivna taxeringsrevisionsverk- samheten. Efter förordnande av vederbörande taxeringsintendent utför kon- trollbyråns personal årligen ett antal taxeringsrevisioner hos skattskyldiga i skilda delar av landet.

Varuskattebyrån handlägger ärenden rörande förhandsbesked vid tillämp- ningen av förordningen om allmän varuskatt, samt utfärdar anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna beträffande tillämpningen av nämn- da förordning.

Riksskattenämndens ledamöter är indelade på två avdelningar, en avdel- ning för ärenden rörande den allmänna varuskatten och en avdelning för andra ärenden. Den förstnämnda avdelningen sammanträder som regel en- två gånger i månaden och den senare två-fyra gånger i månaden. Överlägg- ningar hålles praktiskt taget dagligen mellan nämndens ordförande och vice ordförande — landskamreraren i Stockholms län -—— samt nämndens byrå- chefer.

Inom kansliet tjänstgör 22 personer, varav tre byråchefer (B 2 -— Bl), tio befattningshavare i lönegrad 27—19 samt nio i lägre lönegrader. Här— jämte anlitar nämnden i viss utsträckning regeringsrättssekreterare och kammarrättsassessorer för föredragning av remisser m. m.

5. Kammarrätten

Kammarrätten fungerar främst som skattedomstol men har även andra upp- gifter. I Kungl. Maj:ts stadga för kammarrätten (SFS 1959:545; ändr. 1960: 368) redogöres närmare för de olika grupper av ärenden, som kammarätten äger upptaga till behandling och avgörande. Kammarrättens domsrätt om- fattar bland annat mål angående taxering, beskattning och uppbörd, s. k. anmärknings- och avlöningsmål, familjebidrags-, folkbokförings- och man- talsskrivningsmål samt socialvårdsmål. I omkring hälften av de årligen av- gjorda, f. n. till cirka 10.000 uppgående målen, dömer kammarrätten såsom

• Sida 214
•  Original

sista instans. Kammarrätten utnyttjas även i betydande utsträckning såsom remissinstans.

Ledningen av kammarrätten utövas av en president. För den dömande verksamheten är kammarrätten indelad i åtta divisioner, envar bestående av ett kammarrättsråd och divisionsordförande samt fyra övriga ledamöter (kammarrättsråd och assessorer) av vilka en är vice ordförande. Såsom föredragande tjänstgör kammarrättsfiskaler samt andra tjänstemän i mån av behov och tillgång på personal.

Under cirka två månader varje år ombildas en av divisionerna till fas- tighetstaxeringsdivision för avgörande av mål i anledning av s. k. årlig fas- tighetstaxering. I anslutning till att allmän fastighetstaxering äger rum i landet, vilket regelmässigt sker vart femte år, konstitueras divisionen så- som fastighetstaxeringsdivision för en verksamhetstid av två-tre år. Den dömande verksamheten i nu avsedda fall utövas under medverkan av del- tidsanställda sakkunniga, vilka har ställning såsom ledamöter av domstolen. Dessa sakkunniga, f. n. tio, är specialister på olika områden såsom i av- seende å skogs-, jordbruks-, hyres-, egnahems- och vattenfallsfastigheter. F. n. är tre av de sakkunniga bosatta utanför Stockholms-området och fas- tighetstaxeringsdivisionen söker i möjlig mån koncentrera prövningen av de mål, vari dessa sakkunniga skall delta, till mer sammanhängande perioder.

I kammarrättens arkiv förvaras alla akter i mål som avgjorts av kammar- rätten. Mellan tvåtusen och tretusen mål föres årligen vidare genom besvär hos regeringsrätten. Vid besvär rekvireras akten omedelbart av finansde- partementet och kvarligger där under väntetiden i regeringsrätten, normalt två—tre år. Under denna tid inträffar ofta att ett nytt mål gällande samme skattskyldige kommer under kammarrättens prövning. Föredraganden i kammarrätten brukar då ta kontakt med vederbörande regeringsrättssek- reterare för att taga ställning till huruvida det i regeringsrätten anhängiga målet lämpligen bör avgöras, innan kammarrätten dömer i det nya målet, eller om det motsatta förfaringssättet skall väljas. Akterna kan därvid be- höva lånas mellan domstolarna. Sedan regeringsrättsmålet avgjorts arkive- ras till Konungen inkomna handlingar i departementet medan de från kam- marrätten lånade återställes dit. Arkivhandlingar i ett och samma mål fin- nes sålunda både hos kammarrätten och finansdepartementet.

Befordringsgången i kammarrätten innebär att domstolens assessorer eller t. f. assessorer förordnas såsom extra eller t. f. regeringsrättssekrete- rare, dvs. föredragande i regeringsrätten, för att, i anslutning till att kam- marrättsrådsämbeten blir lediga, återgå till kammarrätten såsom ordinarie domare. Antalet regeringsrättssekreterare för föredragning av s. k. finans- mål är flexibelt med en variation mellan 12 och 18.

Utöver den personal, som tjänstgör på de olika divisionerna, finnes i kam- marrätten för beredning av administrativa ärenden, en byrådirektör jämte honom underställd personal, ett aktuariekontor, för bland annat diarie-

• Sida 215
•  Original

föring, en skrivbyrå samt ett antal befattningshavare med speciella uppgif- ter såsom kassör och redogörare, bibliotekarie m. m. Härtill kommer ex— peditionsvaktspersonal.

Antalet i tjänst varande befattningshavare i kammarrätten var den 1 oktober 1961 114, därav 8 kammarrättsråd och divisionsordförande, 24 kam- marrättsråd, 8 assessorer och 20 kammarrättsfiskaler. I lönegraderna 17 —19 och däröver tjänstgjorde sammanlagt 71 befattningshavare. Vid samma tidpunkt var 21 högre befattningshavare tjänstlediga för skilda uppdrag.

6. Statens personalpensionsverk

Statens personalpensionsverk, som började sin verksamhet den 1 juli 1963, har bildats genom sammanförande av statens pensionsanstalt och delega- tionen för pensionsutbetalning. Personalpensionsverket har i huvudsak till uppgift att

handlägga frågor rörande personalpension till statens tjänstemän och ar- betare (med undantag för anställda vid riksdagens verk) samt till vissa grupper kommunalanställda och anställda inom statsunderstödd verksam- het, vilka före den 1 juli 1961 pensionerades genom statens pensionsanstalt;

fullgöra matrikelföring, viss avgiftsdebitering och uppbörd; samordna statliga personalpensionsförmåner med vissa socialförsäkrings- förmåner; samt

utbetala statliga pensionsförmåner och vissa därmed samordnade social- försäkringsförmåner.

Statens personalpensionsverk ledes av en styrelse, bestående av verks- chefen-generaldirektören, tre representanter för de statsanställdas huvud- organisationer och tre representanter för staten som arbetsgivare.

Ämbetsverkets arbetsuppgifter fördelas på första och andra pensionsby- rån, utbetalningsbyrån och kanslibyrån.

Första pensionsbyrån handlägger pensionsärenden, avseende statstjänste- män i allmänhet, med undantag av viss lärarpersonal.

Andra pensionsbyråns arbetsområde omfattar statligt anställda arbetare, icke-statligt anställda med statlig pensionering, tjänstemannapersonalen vid läroverken, lärarhögskolorna och folkskoleseminarierna samt polispersona- len.

Utbetalningsbyrån har övertagit de arbetsuppgifter, som tidigare ankom- mit på delegationen för pensionsutbetalning, nämligen utbetalning av pen- sioner och därmed förbunden samordning med folkpension etc. Inom byrån har organiserats sektioner för manuell och automatisk databehandling samt för kontrollverksamhet.

Kanslibyrån handlägger utrednings- och remissärenden, informations- och

• Sida 216
•  Original

utbildningsfrågor, personalärenden och kamerala ärenden samt rationali- seringsfrågor.

Med hänsyn till pensionssamordningen måste man räkna med samarbete mellan personalpensionsve-rket och riksförsäkringsverket, bland annat i form av ett reguljärt rapporterings— och aviseringssystem. Även ett samgå- ende på kontorsmaskinområdet kan visa sig önskvärt och lämpligt.

Antalet anställda den 1 juli 1963 var enligt personalplanen 205. Av deSsa var 64 placerade i lönegraderna A 15 ——- A 27 och 79 i lönegraderna 9—13.

• Sida 217
•  Original

KAPITEL 18

Överväganden rörande en liten utHyttningsgrupp

1. De berörda verksamhetsgrenarnas synpunkter

De statliga verksamhetsgrenar, som ingår i den lilla utflyttningsgruppen, har vid olika tillfällen kontaktats av lokaliseringsutredningen, senast i an- slutning till en cirkulärskrivelse den 2 mars 1962, vari utredningen anhöll om uppgifter till komplettering av tidigare insamlat material. Med utgångs- punkt från svaren på denna skrivelse har utredningen underhand inhämtat ytterligare uppgifter, i flera fall så sent som i maj 1963. På detta sätt har det varit möjligt att ta hänsyn till även det senast-e årets organisationsför- ändringar etc.

Det från 'de olika verksamhetsgrenarna insamlade materialet har till stor del inarbetats i de redogörelser för organisation och arbetsuppgifter, som föreligger i kapitlen 13—17. Samtliga myndigheter m. fl. med undantag för försäkringsdomstolen har också framfört vissa argument för en fortsatt för- läggning till Stockholms-området. Då de berörda verksamhetsgrenarnas syn- punkter ofta sammanfaller, har det för att undvika upprepningar och göra materialet överskådligt och rättvisande synts lämpligt att sammanfatta syn- punkterna i tabellform.

Tabellerna 40—42 avser att visa hur de berörda enheterna själva betonar olika skäl för en fortsatt lokalisering inom Stockholms-området. Av tabel- lerna torde i viss mån också framgå, att vissa myndigheter med inbördes samarbete gör olika bedömningar av detta samarbetes betydelse. Detta illu- strerar endast, enligt lokaliseringsutredningens mening, hur vansklig all uppskattning av samarbets- och kontaktfrekvens är. Utredningen vill där- för understryka att tabellerna i och för sig inte bör tagas till utgångspunkt för någon kvantitativ eller kvalitativ bedömning av möjligheterna eller för— utsättningarna för en omlokalisering.

Den viktigaste grunden för överväganden i lokaliseringsfrågan måste vara redogörelserna för de olika verksamhetsgrenarnas organisation, upp- gifter och verksamhet (kapitlen 13—17). De i tabellerna 40—42 framlagda uppgifterna får bedömas som en komplettering till dessa redogörelser.

Ett par generellt förekommande synpunkter har icke medtagits i tabel- lerna. I så gott som samtliga fall har de berörda myndigheterna betonat be- tydelsen av att vara förlagd till en i kommunikationshänseende så välbe- lägen ort som Stockholm. Denna lokalisering, framhålles det, underlättar

• Sida 218
•  Original

1. Omfattande samarbete

2. Kontinuerligt samar— bete

3. Fackbetonade kontak—

² ter

4. Arkiv

5. Bibliotek

1. Omfattande samarbete 2. Kontinuerligt samarbete . Fackbetonade kontakter . Arkiv

1. Omfattande samarbete 2. Kontinuerligt samarbete 3. Fackbetonade kontakter 4

Standardiseringsk Skogshögskolan Sjukkasseförbundet

Tekniska högskolan onsverket

fackorganisat Socialvårdsförbundet

2. Utredningens överväganden

De i tabellerna 40—42 redovisade synpunkterna kan indelas i följande sär- skilda grupper:

Kontaktbehov med klientel Kursverksamhet Lokaler

Personalfrågor

Rekrytering av ledamöter m. fl.

Servicebehov (Se tabell 40.) Samarbetsbehov (Se tabellerna 41 och 42.)

Kontaktbehov med klientel

Fångvårdsstyrelsen m.fl. har anfört, att behov föreligger av kontakt med i första hand permitterade eller f.d. interner från säkerhetsanstalten Hall inom Stockholms-området.

Lokaliseringsutredningen anser, att, även om ett stort antal permitterade eller utskrivna från olika anstalter uppehåller sig i Stockholms-området, så bör fångvårdsstyrelsens och interneringsnämndens kontakter med dem lämpligen kunna ske genom konsulenter m. fl.

Kursverksamhet

Centrala värnpliktsbyrån bedriver kursverksamhet i samverkan med civila och militära myndigheter i Stockholm. Denna verksamhet torde dock utan mera allvarliga svårigheter kunna förläggas utanför Stockholms-området, isynnerhet om lokaliseringen sker tillsammans med annan civil och militär verksamhet, vilket bör underlätta lärarrekrytering etc.

Lokaler

För rikets allmänna kartverk och Svenska Reproduktions AB är f. n. ett hus under uppförande i Hässelby. Reproduktionsaktiebolaget disponerar ocksä utställningslokaler i Stockholms centrum. Statens institut för högre utbild- ning av sjuksköterskor och generaltullstyrelsen uppger sig ha lämpliga och för verksamheten tillräckliga lokaler i Stockholm.

• Sida 224
•  Original

Lokaliseringsutredningen finner att de lokaler, som disponeras av dessa fyra verksamhetsgrenar utan olägenhet kan tas i anspråk för annan statlig verksamhet som av olika skäl måste stanna inom Stockholms-området.

Veterinär-högskolan och veterinärmedicinska anstalten har arbetslokaler, laboratorier, djurstallar m. ni. av speciell utformning i Stockholm.

Utredningen vet, att en stor del av de veterinärmedicinska institutioner- nas lokalbestånd i Stockholm är i tämligen nedslitet skick. Det torde behövas betydande ombyggnader för att de skall kunna fylla sina funktioner på längre sikt. Bortsett från detta torde nu befintliga byggnader för institutio- nerna ifråga representera en mindre del av det aktuella lokalbehovet. Dess- utom råder inom det nuvarande förläggningsområdet, liksom i hela Stock- holms-området en stor knapphet på lämplig tomtmark. Det bör enligt loka- liseringsutredningens mening understrykas att en omlokalisering av de ve- terinärmedicinska institutionerna hör till de f. n. mes-t angelägna lokalise- ringspolitiska åtgärderna.

Personalfrågor

Riksförsäkringsverket har uttalat farhågor för rekryteringen av bl.a. läka- re, maskinoperatörer och biträdespersonal.

Utredningen kan endast konstatera att rekryteringen av läkare är mycket svår i hela landet men ingenting tyder på att det skulle vara svårare att finna kompetenta fackmän för verkets behov inom områdena A eller C än i Stock- holms-området. I viss mån är det också redan nu så att verket anlitar lämp- lig medicinsk expertis varhelst den står att finna i riket. Detta torde inte skapa några betydande svårigheter för verkets arbete. Även ifråga om ma- skinoperatörer råder det f. 11. en viss brist i hela landet. Åtgärder för ökad utbildning har vidtagits och rekryteringssvårigheterna på detta tämligen nya men inte särskilt stora arbetsområde borde kunna hävas ganska snart. Ing- enting talar för att det skulle vara svårare att rekrytera denna personal i områdena A, B och C än i Stockholms—området. Ifråga om biträdespersonal torde rekryteringsläget vara avsevärt bättre inom de nyssnämnda områdena än inom Stockholms—området.

Folkhälsoinstitutet och institutet för högre utbildning av sjuksköterskor samt statens distriktssköterskeskola har också uttalat farhågor för att re- kryteringen av deltidsanställda lärare med vetenskaplig utbildning skulle försvåras.

Lokaliseringsutredningen har beaktat de behov i berörda hänseenden som otvivelaktigt föreligger för nämn-da institutioner och utbildningsanstalter. För att tillgodose dessa krav finner utredningen det nödvändigt att förlägga de institutioner, skolor och myndigheter som närmare beskrivits i kapitel 16 till område A eller C —— i eller i närheten av stad med regionsjukhus. Det är självfallet också av viss betydelse för dessa verksamhetsgrenar, att ut-

• Sida 225
•  Original

byggnad av högskoleresurser kommer till stånd inom angivna områden. I första hand bör man därvid beakta behovet av en ny medicinsk högskola i Mellan-Sverige.

Generaltullstyrelsen har anfört att verkets interna utbildningsanstalt. tullskolan, har lämpliga lokaler i Stockholm samt anlitar lärarkrafter från olika myndigheter och institutioner i Stockholm.

Lokaliseringsutredningen har den uppfattningen att lärarrekryteringen skall kunna genomföras även på en ny förläggningsort. —— Generaltullstyrel- sen förutsättes utflyttad tillsammans med ett flertal andra myndigheter och det torde även finnas goda lärarkrafter tillgängliga på de förutsatta orterna oberoende av den aktuella inflyttningen.

Kammarrätten har redogjort för vissa speciella utbildnings- och beford- ringsförhållanden inom sitt verksamhetsområde.

Lokaliseringsutredningen finner det tveksamt om dessa utbildnings- och arbetsformer kan behållas orubbade vid en utflyttning. Då enligt utredning- ens uppfattning ingenting synes hindra att kammarrättens arbetsuppgifter utföres utanför Stockholms-området förefaller det inte rimligt att bibehålla interna utbildnings- och befordringsformer som hindrar en utflyttning. En- ligt utredningens uppfattning bör därför en särskild undersökning göras ifråga om möjligheten att få till stånd en sådan handläggning av finans— målen i regeringsrätten att regeringsrättssekreterarna kan förordnas för längre sammanhängande perioder. Man skulle m. a. o. eftersträva en situa— tion analog med den som gäller för vissa befattningshavare i landsortshov- rätterna, vilka tjänstgör i nedre justitierevisionen.

Rekrytering av ledamöter m. fl.

Som framgår av tabell 40 anser ett relativt stort antal myndigheter, att rekryteringen av fullmäktige, ledamöter m.fl. samt vissa experter m.fl. skulle allvarligt försvåras om inte omöjliggöras genom verksamhetens för- flyttning till ort utanför Stockholms-området.

Fångvårdsstyrelsen m.fl. har anfört att rekryteringen av ledamöter till särskilt interneringsnämnden skulle försvåras. Vidare har anförts att sty— relsen behöver vara representerad i interneringsnämnden och ungdoms- fängelsenämnden.

Utredningen har som framgått av det föregående förutsatt, att styrelsen och nämnderna skall betraktas som en enhet i lokaliseringshänseende. Där- igenom löses automatiskt frågan om den inbördes representationen. Ifråga om interneringsnämnden kan antecknas att nämnden utöver styrelsens re- presentant har fyra ledamöter. Två av dessa, den ene ordförandens ställ- företrädare, är bosatta i Jönköpings och Kalmar län. Tidigare har nämn- den haft sin ordförande bosatt i Växjö. Utöver lekmannarepresentation be- höver nämnden inslag av framstående juridisk och medicinsk sakkunskap.

• Sida 226
•  Original

Lokaliseringsutredningen anser att sådan sakkunskap finnes att tillgå utan- för Stockholms—området om det skulle visa sig att de nu i Stockholm bosatta ledamöterna inte önskar behålla sina uppdrag.

Riksförsäkringsverket har anfört att bland fullmäktige i verkets sär- skilda fonder ingår riksbankschefen, ett antal företrädare för de största bankerna m. fl.

Lokaliseringsutredningen kan inte finna att detta på något sätt utgör ett hinder för omlokalisering. Nödvändiga kontakter med riksbanks— och öv- riga bankledningar torde kunna upprätthållas oavsett lokaliseringsorten.

Riksförsäkringsverket och arbetarskyddsstyrelsen har anfört att i verkens styrelser ingår representanter för parterna på arbetsmarknaden m.fl. och att överläggningar med dessa representanter ofta äger rum.

Lokaliseringsutredningen finner det uppenbart att vederbörande arbets- tagare- och arbetsgivareorganisationer kan mobilisera lämpliga kandidater för dessa styrelseuppdrag bland sina medlemmar i de för förläggning av utflyttningsgruppen aktuella områdena.

Statens institut för folkhälsan och statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor har anfört liknande skäl. Utredningen finner att det även ifråga om dessa verksamhetsgrenar torde finnas kompetenta personer för styrelseuppdrag utanför Stockholms-området.

Veterinärstyrelsen har uttalat farhågor för att rekryteringen till styrel— sens vetenskapliga råd skulle bli försvårad genom en utflyttning.

Från ett flertal myndigheter har också framhållits att de högre tjänste- männen i stor utsträckning anlitas som ledamöter i särskilda statliga kom- mittéer och nämnder.

Utredningen anser att en utflyttning inte bör hindra sådana engagemang. Det kan för övrigt vara naturligt att vissa kommittéer är verksamma på den eller de nya lokaliseringsorterna för statlig verksamhet.

Servicebehov

Centrala värnpliktsbyrån, rikets allmänna kartverk och kontrollstyrelsen har anfört behov av datamaskiner som skäl mot en utflyttning. Lokaliseringsutredningen finner att användningen och förekomsten av datamaskiner blir alltmera allmän över hela landet. Nödvändig kapacitet för att tillgodose de nämnda myndigheternas behov kommer säkerligen att var-a tillgänglig på de tilltänkta lokaliseringsorterna. I detta sammanhang kan det vara tillräckligt att erinra om de datamaskinanläggningar som skall uppbyggas länsvis inom uppbörds- och folkbokföringsadministrationen. Försvarets brevskola, rikets allmänna kartverk och kontrollstyrelsen har berört sina behov av tryckeriserv-ice. Försvarets brevskolas och kontroll- styrelsens tryckbehov torde kunna tillgodoses av tämligen enkelt utrustade civiltryckerier och behöver inte föranleda några problem vid en utflyttning.

• Sida 227
•  Original

Rikets allmänna kartverk är beroende av service från mycket väl utrustade tryckerier, kemigrafiska anstalter m. m., som kan konkurrera med Svenska Reproduktions AB ifråga om karttryck. Utredningen förutsätter att repro- duktionsaktiebolaget förlägges till samma ort som kartverket. Det torde inte heller komma att saknas ansträngningar från enskilda tryckerier med tillräcklig kapacitet att etablera konkurrens på den nya ort där kartverket etablerar sig. Sveriges Litografiska tryckerier, reproduktionsaktiebolagets huvudkonkurrent, har stora dotterföretag i såväl Örebro som Norrköping och det förefaller osannolikt att man inte från detta håll skulle göra nödvän- diga organisationsändringar för att söka behålla sin ställning på detta om- råde.

Rikets allmänna kartuerk får flygservice vid fotografisk kartläggning av AB Svensk Flygtjänst, varvid Norrtälje flygplats användes.

Utredningen anser att denna service kan erhållas efter en utflyttning även om andra flygplatser skulle behöva väljas som bas för verksamheten.

Samarbetsbehov

De oftast framförda skälen för fortsatt lokalisering till Stockholms—området är att respektive verksamhetsgrenar har stort behov av samarbete som ofta förutsätter personliga sammanträffanden med representanter för Kungl. Maj:ts kansli, andra myndigheter, organisationer och företag. Som framgår av tabellerna 41—42 är spridningen av dessa kontakter mycket stor. Det har vid flera tillfällen visat sig vara mycket svårt — inte bara för lokaliserings- utredningen utan även för myndigheterna själva — att ange några kon- kreta mått på kontaktfrekvens och kontaktbehov för detta samarbete. Upp- fattningen om exempelvis nödvändigheten av personliga sammanträffanden är också ofta olika hos myndigheter med inbördes samarbete.

Då det gäller uppgivna kontaktbehov mellan verksamhetsgrenarna in- om utflyttningsgruppen kan hänsyn lätt tagas till dem vid grupperingen inom olika områden och orter. Där-emot torde det ifråga om kontakterna mellan utflyttningsgruppen och de myndigheter m. fl., som förutsättes kvar- stanna i Stockholm, se tabell 42, vara nödvändigt med en viss omläggning och/eller rationalisering. I den mån vederbörande utflyttningsmyndighet arbetar uteslutande internt och med utnyttjande av skriftligt material be- höver detta icke medföra några problem. Vissa verksamhetsgrenar i grup- pen har dock ett mera utåtriktat arbete, ofta-st med hela riket som fält. I dessa fall, exempelvis psrängämnesinspektionen, elektriska inspektionen, so- cialstyrelsen kan de speciella kontakterna med Stockholm enligt utredning- ens mening i stor utsträckning hållas per telefon och brev. Antalet tjänste— resor till följd av omlokaliseringen torde inte gehöva bli av någon betydande omfattning.

I vissa fall har verksamhetsgrenarna mera konkret angivit samarbetsbe-

• Sida 228
•  Original

hovets art. Dessa fall har i tabellerna 41 och 42 markerats med siffrorna 3—6. Samarbetsbehov av dessa slag uppges sålunda av följande myndighe- ter m. fl.

Kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk och folk- hälsoinstitutet har anfört behov av tillgång till arkiv och bibliotek i Stock- holm.

De tre förstnämnda verksamhetsgrenarna skall enligt lokaliseringsutred- ningens mening icke skiljas vid en utflyttning, varför det inbördes sam- arbetet ifråga om arkivmaterial etc. kan fortgå oförändrat. Kontakten med riksarkivet och kammararkivet bör kunna organiseras på ett tillfredsstäl- lande sätt genom post- och teleförbindelser. Några nämnvärda förseningar behöver inte föranledas därav.

Folkhälsoinstitutet förutsättes bli lokaliserat till samma plats som flera andra vetenskapliga institutioner samt i närheten av regionsjukhus. De sammanlagda biblioteksresurs-erna vid de nämnda institutionerna borde kunna kompletteras i nödvändig omfattning. Även för dessa institutioners del får man givetvis också räkna med ett utbyte med andra orters biblioteks- resurser. Förläggningen av en medicinsk högskola till den aktuella regionen skulle givetvis förstärka underlaget för goda biblioteksresurser på detta område.

Kammarrättens och regeringsrättens arkiv måste ofta utnyttjas vid be— handlingen av ett och samma ärende vare sig målet handlägges i den ena eller den andra domstolen.

Lokaliseringsutredningen kan icke finna att några större olägenheter eller tidsförluster är förknippade med att sända de aktuella akterna per post mellan domstolarna.

Centrala värnpliktsbyrån utnyttjar bl.a. en datamaskinanläggning ge— mensamt med flottans truppregistreringsmyndighet.

Enligt lokaliseringsutredningens mening kan detta problem relativt lätt lösas på sätt som behandlats under rubriken Servicebehov. En organisato- risk omläggning av sådan innebörd att även flottans truppregister medföljer centrala värnpliktsbyrån vid en utflyttning torde inte heller vara otänkbar. Till den senare frågan vill emellertid lokaliseringsutredningen icke ta stånd- punkt.

Lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk utnyttjar gemensamt viss dyrbar instrumentutrustning.

Utredningen förutsätter, att de båda myndigheterna vid en utflyttning förlägges till samma ort och att samarbetet sålunda i alla avseenden skall fortgå ostört.

Generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen har ett laboratorium för vem- under—sökningar etc. gemensamt.

Även ifråga om dessa myndigheter förutsätter utredningen en gemensam lokaliseringsort.

• Sida 229
•  Original

3. Sammanfattande synpunkter och förslag

I kapitel 12 framfördes utredningens synpunkter ifråga om de olika förhål- landen, som kan åberopas för att till en särskild utflyttningsgrupp samman- föra de verksamhetsgrenar vilka förtecknats i tabell 31. Utredningen anför- de, att verksamhetsgrenarna inom gruppen har förutsättningar att efter en omlokalisering fungera på ett ändamålsenligt sätt. Till gruppen har gene- rellt uttryckt hänförts endast sådana myndigheter m. fl. som bedöms ha ett mindre framträdande behov av samarbete med den huvuddel av den cen- trala statliga verksamheten vilken under de angivna förutsättningarna skulle stanna i huvudstaden.

I kapitlen 13—17 har lämnats en redogörelse för de olika, till den lilla ut— flyttningsgruppen hänförda verksamhetsgrenarnas arbetsuppgifter och or- ganisation. I detta kapitel har getts en sammanfattande redogörelse för de berörda verksamhetsgrenarnavs egna synpunkter, vilka därefter punkt för punkt diskuterats av utredningen. Mot denna bakgrund finner utredningen det möjligt att göra de överväganden som erfordras för ett ställningsta- gande.

För en omlokalisering av samtliga verksamhetsgrenar, som ingår i den här diskuterade utflyttningsgruppen, gäller vissa generella villkor. Det vik- tigaste torde vara, att den nya förläggningsorten eller de nya förläggnings- orterna måste ha goda kommunikationer med landets olika delar. Kom— munikationsproblemen har behandlats relativt utförligt i kapitlen 8 och 10, där det visats, att de i modellstudien för en stor utflyttning som exempel valda områdena och orterna har ett från kommunikationssynpunkt gynn- samt läge. Utredningen har funnit det möjligt och lämpligt att även för den i denna avdelning behandlade mindre utflyttningsgruppen utgå från de grupperingsalternativ, som presenterats i kapitel 10. Det har emellertid redan i kapitel 12 understrukits, att kommunikationsförhållandena blir an- norlunda vid en liten samlad utflyttning än vid en sådan kraftig utbyggnad, som skisseras i avdelning A. Det kan därför vid en mindre utflyttning vara motiverat att eftersträva en större koncentration än som skulle vara nöd- vändig eller önskvärd vid en stor utflyttning. Som framgår av kapitel 12 och tabell 32 är antalet tjänstemän i samtliga alternativ så pass litet, att det torde vara olämpligt att göra någon uppdelning på olika orter inom respek- tive områden. En koncentration av hela den lilla utflyttningsgruppen till en enda ort är från stadsbyggnadssynpunkt tämligen enkel att genomföra och de invändningar mot en stark koncentration, som anfördes ifråga om en stor utflyttningsgrupp har givetvis i detta sammanhang mindre betydelse.

Ifråga om en stor utflyttning har det i de redovisade exemplen ansetts möjligt att förlägga hela utflyttningsgruppen i område A. En liten utflytt- ningsgrupp av den i kapitel 12 skisserade storleken kan förläggas till vilket som helt av de som exempel valda områdena, om man endast utgår från ut—

• Sida 230
•  Original

byggnadsmöjligheterna. Det ställer sig något annorlunda om man tar hän- syn till vissa speciella kontaktbehov, t. ex. med institutioner och högskolor. I principskissen för en stor utflyttning från Stockholms-området har utred- ningen ansett önskvärt att vissa högskoleresurser tillskapas i Mellan-Sverige utanför Stockholm-Uppsala-området. Tillkomsten av högskolor i denna del av landet har självfallet betydelse även vid en mindre, samlad utflyttning.

Lokaliseringsutredningen har vid sina överväganden icke kunnat finna att några avgörande skäl kan anföras mot en omlokalisering av den i denna avdelning behandlade utflyttningsgruppen. Utredningen finner det vidare uppenbart att en utflyttning skulle åstadkomma en avlastning från Stock- holms-området som skulle minska trycket på bostadsmarknaden och tra- fikapparaten samt medföra betydande lättnader ifråga om lokalsituationen för den statliga verksamhet som under alla förhållanden skall kvarstanna i Stockholms-området.

Lokaliseringsutredningen föreslår därför att den s. k. lilla utflyttnings- gruppen utflyttas från Stockholms-området. För upprättande av ett defini- tivt utflyttnings- och fördelningsprogram torde undersökningar böra genom- föras i särskild ordning.

• Sida 231
•  Original

AVDELNING C

• Sida 232
•  Original

. 17 . . . . . . .. , 'r .r. . . —. . . . . . . _| ' . lli ..' .l .. . . t .. . . __ . . .. . |_. i . . . . . . . .,V _ . , .

. _ 1”. ...In. ',AI.

• Sida 233
•  Original

KAPITEL 19

Separat utflyttning av vissa verksamhetsgrenar

I kapitel 2 har lokaliseringsutredningen konstaterat, att vissa statliga verk- samhetsgrenar har relativt specialbetonade uppgifter och ett mindre omfat- tande behov av samarbete med andra centrala myndigheter. I fråga om dessa verksamhetsgrenar bör, enligt utredningens mening, undersökas huruvida icke en omlokalisering. kan ske utan att verksamheten ifråga inordnas i en samlad utflyttning. Med dylika separata utflyttningar kan man nämligen från lokaliseringspolitisk synpunkt vinna vissa fördelar, vilka inte kan er- hållas vid sådana samlade utflyttningar som behandlats i avdelningarna A och B. Det mest betydelsefulla torde härvid vara att åstadkomma differentie- ring och stimulans av näringslivet och arbetsmarknaden inom orter och om- råden, som icke gärna kan ifrågakomma för förläggning av statlig verksam- het i större eller mindre grupper.

Lokaliseringsutredningen har i betänkanden avgivna under våren 1959 föreslagit utflyttning av ett tiotal statliga verksamhetsgrenar av den typ som här avses och som förtecknas i tabell 43. I tabellen visas även i vilken utsträckning förslagen vunnit beaktande. Beslut om utflyttning från Stock- holms-området fattades av 1960 och 1961 års riksdagar beträffande sju ci— vila och militära verksamhetsgrenar. Detta torde få anses innebära att statsmakterna accepterat principen med separata utflyttningar i den ut- sträckning dessa bedömes vara möjliga att genomföra med hänsyn till respektive verksamhetsgrenars arbetsuppgifter och organisation.

Utöver de verksamhetsgrenar, vilka-s lokaliseringsfråga sålunda redan behandlats av lokaliseringsutredningen, finner utredningen att separata utflyttningar bör övervägas för ytterligare 19 verksamhetsgrenar. Därtill kommer 12, som tidigare hänförts till de i avdelningarna A och B behand- lade utflyttningsgrupperna men som, därest någon samlad utflyttning icke skulle komma till stånd, bör kunna utflyttas separat.

De verksamhetsgrenar, som utredningen i enlighet med det anförda i första hand upptagit till behandling i denna avdelning, är följande.

Kungl. krigsskolan Gymnastik -och idrottsskolan Kungl. Sjökrigsskolan Ledningen för 3. flygeskadern

• Sida 234
•  Original

Tabell 43. Redovisning av Iokaliseringsutredningens år 1959 framlagda för- slag till utflyttning av statliga verksamhetsgrenar från Stockholms-området.

Lokaliseringsutredningens förslag Statsmakternas åtgärder och beslut

Verksamhetsgren Utflyttning till

Försvarets fabriks- styrelse

Fjärde militärbefäls- staben

Signalverkstaden i Sundbyberg

Staben mm vid Ma- rinkommando Ost

Arméns intendentur- förråd

Statens centrala frö- kontrollanstalt

Statens växtskydds- anstalt

AB Tipstjänst

Svenska penninglotte- riet AB

Österbygdens vatten- domstol

Sparbanksinspektionen

Eskilstuna, Örebro eller Motala Strängnäs

Borås

Nyköping eller Nynäs- hamn

Filipstad

St. Råby, Lund

Uppsala

Norrköping

Gävle

Gävle

Växjö

Motion och beslut vid riksdagen 1961 om utflyttning till Eskilstuna.

Proposition och riksdagsbeslut flyttning till Strängnäs 1960.

om

Proposition och riksdagsbeslut om ut- flyttning 1960. Särskild utredning om organisationen av försvarets teleunder- håll föreslog ny verkstad i Växjö och på längre sikt ytterligare en verkstad i Norrland.

Proposition och riksdagsbeslut 1960 om utflyttning till Stockholms-områdets yttre del (Västerhaninge). Proposition och riksdagsbeslut 1960 om utflyttning till Filipstad.

Proposition och riksdagsbeslut om ut- flyttning 1960. Särskild utredning om den nya lokaliseringsorten.

Proposition och riksdagsbeslut om ut- flyttning 1960. Särskild utredning om den nya lokaliseringsorten.

Redovisad i proposition till 1960 års riksdag. Bolaget har hösten 1963 beslu- tat flytta till Märsta i Stockholms-om- rådets yttrc del.

Redovisad i proposition till 1960 års riksdag. Enligt interpellationssvar den 14 maj 1963 har ingen slutlig ställning tagits inom handelsdepartementet. Inget förslag framlagt av Kungl. Maj:t.

Inget förslag framlagt av Kungl. Maj:t. Myndigheten har senare sammanförts med bankinspektionen.

Gymnastiska centralinstitutet

Skogshögskolan

Farmaceutiska institutet Statens farmacevtiska laboratorium Statens institut för hantverk och industri

Domänstyrelsen

AB Statens Skogsindustrier

Svenska Tobaks AB Luossavaara-Kiirunavaara AB

AB Atomenergi

• Sida 235
•  Original

Mynt- och justeringsverket Riksbankens sedeltryckeri

Postverkets industrier, centralförråd m. m. AB Vin- & Spritcentralen

Nya System AB

I kapitlen 20—23 granskas arbetsuppgifter, organisation och utflyttnings- möjligheter för var och en av de ovan förtecknade verksamhetsgrenarna.

Bland de till denna avdelning hänförda militära myndigheterna, som be- handlas i kapitel 20, ingår ett högre regionalt ledningsorgan, 3. flygeskader- staben, vilket ifråga om arbetsuppgifter och verksamhet i princip ej synes skilja sig från andra motsvarande staber. förlagda utanför Stockholms- omrädet. Ifråga om de i samma kapitel behandlade skolorna för officersut- bildning inom armén och marinen råder i princip samma förhållande. Det torde ej föreligga någon avgörande skillnad mellan dessa två försvarsgre— nars och flygvapnets i Uppsala bedrivna officersutbildning.

I kapitel 21 behandlas vissa civila utbildningsanstalter och forskningsin- stitutioner, nämligen gymnastiska centralinstitutet, skogshögskolan, farma- ceutiska institutet, statens farmacevtiska laboratorium och hantverksinsti- tutet. Ej heller i dessa fall har lokaliseringsutredningen kunnat finna några principiella eller väsentliga praktiska skäl, som talar för att institutionerna måste lokaliseras tillsammans med den stora grupp av myndigheter, vars förläggning bör bedömas i ett sammanhang.

En tredje kategori behandlas i kapitel 22, nämligen vissa statliga verk och företag, som har sina företagsledningar förlagda till Stockholm men vars produktionsenheter mestadels arbetar utanför Stockholms-området. Förlägg- ningen av dessa verks och företags ledningsorgan bör enligt utredningens mening avgöra-s under hänsynstagande till såväl företagsekonomiska som allmänna lokaliseringspolitiska omständigheter.

Till en fjärde kategori, som behandlas i kapitel 23, har hänförts företag med övervägande industriell eller service-betonad verksamhet, exempelvis mynt- och justeringsverket och Nya System AB. Den tillverkning, distribu- tion eller affärsverksamhet, varom här är fråga, synes allmänt sett ej skilja sig från sådan industriell och servicebetonad verksamhet, som bedrives i olika delar av landet.

Enligt utredningens uppfattning kan också följande 12 av de i avdel- ning B behandlade verksamhetsgrenarna utflyttas separat.

Centrala värnpliktsbyrån Försvarets brevskola Kammarkollegium Riksförsäkringsverket Försäkringsdomstolen

• Sida 236
•  Original

Biltrafiknämnden

Veterinärhögskolan

Statens veterinärmedicinska anstalt Mellankommunala prövningsnämnden Riksskattenämnden Kammarrätten Staten-s personalpensionsverk

En framträdande plats bland dessa verksamhetsgrenar intas av myndig- heter med klart förvaltande eller dömande uppgifter, som är väl avgrän- sade i förhållande till statsförvaltningen i övrigt. Samarbetet med andra statliga verksamhetsgrenar är av sådan art, att personliga sammanträffan- den i stor utsträckning kan ersättas med post- och teleförbindelser. En annan faktor, som utredningen tillmätt stor betydelse, är att verksamheten i hög grad grundar sig på skriftligt material. Bland de i avdelning B redovi- sade, separat utflyttningsbara verksamhetsgrenarna finns också vissa un- dervisningsanstalter och forskningsinstitut, som företer tydliga likheter med de i kapitel 21 behandlade verksamhetsgrenarna. I skilda sammanhang har utredningen ägnat uppmärksamhet åt universitetsfrägorna. I samband härmed har utredningen i skrivelse-r till Konungen och till chefen för eckle- siastikdepartementet bl. a. hemställt att sakkunniga tillkallas för att när- mare undersöka förutsättningarna för en ökad regionvis spridning av hög- skolresurserna i landet. Ifrågavarande skrivelser redovisas i bilagorna 4 och 5.

Slutligen har av särskilda skäl vattenfallsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen medtagits i denna avdelning. Övervägandena rörande dessa myndigheter re- dovisas i kapitel 24.

• Sida 237
•  Original

KAPITEL 20

Myndigheter inom försvaret

I detta kapitel behandlas Kungl. krigsskolan, gymna-stik- och idrottsskolan, Kungl. Sjökrigsskolan och ledningen för 3. flygeskadern.

1 . Kungl. krigsskolan

Arbetsuppgifter och organisation

»Kongl. Krigsakademien på Karlberg» inrättades genom Kungl. brev den 17 juni 1792 såsom en >>för armén och flottorna» gemensam kadettskola i form av internat för utbildning av officerare. Karlbergs kungsgård och lustslott m. m. uppläts till skolan. År 1867 överflyttades utbildningen av blivande sjöofficerare till särskild läroanstalt och krigsskolan på Karlberg blev enbart en skola för arméns officerare.

Enligt Kungl. Maj:ts reglemente för krigsskolan den 17 mars 1939 anordnas officers- och reservofficerskurser vid skolan. Ändamålet med officerskursen är enligt reglementet att bibringa eleverna förmåga att leda och utbilda pluton (motsvarande truppförband) och underbefälsskola samt att grundlägga den fortsatta officersutbildningen. Reservofficerskur- sen skall avse att bibringa eleverna förmåga att under fältförhållanden tjänstgöra som subalternofficerare vid kompani eller motsvarande förband.

Under senare år har den i reglementet föreskrivna uppgiften att utbilda plutonchefer i väsentlig utsträckning förlagts till andra skolor än krigs- skolan. Utbildningen till reservofficer sker ej längre vid Karlberg. Krigs- skolans huvuduppgift har i stället blivit att ge en allsidig utbildning åt blivande arméofficerare på aktiv stat samt att lägga en fast grund för den fortsatta utbildningen såsom officer. Gällande utbildningsplan fram- håller särskilt vikten av att kadetterna bibringas militär allmänbildning, god kännedom om den svenske soldaten och om det svenska samhället, en lojal inställning till dess ledning och förståelse för totalförsvarets problem.

Utöver den ordinarie uppgiften att utbilda aktiva officerare svarar krigsskolan för viss vidareutbildning av reservofficerare samt också för vissa specialkurser.

Utbildningen vid de regelbundet återkommande officerskurserna om-

• Sida 238
•  Original

Personalkategorier Antal

Aktiva Officerare ................................. 33 Underofficerare ........................... 6 Arvodister

Underofficerare ........................ 2

Il. Civil personal 74 Summa 1 l ')

fattar från och med år 1963 taktik med stabstjänst, sjö- och luftkrigskonst, krigshistoria, truppslagsorientering och försvarsorganisation, som samman- fattats under benämningen krigskonst, truppföring, trupputbildning, teknik, fältarbetslära, fysisk träning och orientering, stats- och samhällslära, psy- kologi, personlig färdighet, dvs. exercis, skjutning, motortjänst, signalma- terieltjänst och inre tjänst, sjukvårdstjänst samt reglements- och förvalt- ningskunskap. Härtill kommer vissa särskilda föreläsningar m. m., som ej låter sig inordnas i visst ämne.

Utbildningen vid de övriga kurserna har en varierande omfattning. Officerskursernas utbildningsverksamhet är utsträckt över två år, under första året från mars t.o.m. augusti samt under andra året från oktober t.o.m. september. Verksamheten är till största delen förlagd till Karl- bergs slott. En ganska avsevärd del av utbildningen försiggår emellertid utanför Stockholms—området, främst i övre Norrland, Jämtland, Skåne och Halland.

Krigsskolan är under sin chef organiserad på stabsavdelning med skol- expedition, förvaltnings-, kassa-, sjukvårds— och utbildningsavdelningar samt på kadettkompanier. Vid kadettkompanierna tjänstgör kadettoffice— rare som avdelningschefer. För undervisningen svarar förutom dessa hel- och deltidstjänstgörande lärare. Dessutom medverkar ett mindre antal särskilda föreläsare vid vissa tillfällen i undervisningen. Personalen är militär, civilmilitär och civil. Den militära officerspersonalen tjänstgör i administrativa befattningar, som lärare i speciella ämnen eller som chefer för kompanier eller avdelningar.

Våren 1963 uppgick den heltidsanställda personalen till 115 personer, fördelade enligt tabell 44.

Av kadettofficerarna och lärarna, som i regel kommenderas till krigs— skolan på tre år, har så gott som samtliga genomgått militär högskola. Den civila personalen bestod våren 1963 främst av kök-sföreståndare, biträ- dande köksföreståndare och ekonomibiträden (tillsammans cirka tio), om- kring 15 anställda för kontorssysslor samt garageförmän, maskinister och förrådsmän.

• Sida 239
•  Original

Den deltidsanställda personalen uppgick våren 1963 till 13 personer. Häri inräknas slottspastorn, en läkare, en tandläkare, två lärare i förvalt- ningskunskap (officerare från centrala staber), en lärare i fysisk träning (från gymnastik- och idrottsskolan), en lärare i stats- och samhällslära, två lärare i psykologi (båda från militärpsykologiska institutet) samt fyra städerskor.

Administrations-, service- och lärarpersonalen omfattade sålunda totalt cirka 130 anställda.

Våren 1963 var antalet kadetter på de två kurserna sammanlagt 228. Elevantalet beräknas komma att stiga till omkring 300.

Karlbergs slott disponeras helt för internatförläggning och utbildning.

Utredningens överväganden

Vid en bedömning av krigsskolans lokaliseringsfråga måste utgångspunk- ten vara, att utbildningen har högskolemässig karaktär. Kraven på biblio- tek och behoven av samarbete med akademiska institutioner är därför i princip desamma som vid universitet och fackhögskolor. För genomföran- det av vissa utbildningsmoment måste emellertid anordningar vid andra militära skolor eller truppförband utnyttjas.

Utöver beredskapshänsyn torde fördelningen av verksamheten på Stock- holms-området och orter utanför detta, behov av deltidstjänstgörande lärare samt kontakter med andra myndigheter och vissa privata institu- tioner Vara av vikt för ställningstagande till krigsskolans lokaliseringsfråga.

Utbildningsverksamheten vid krigsskolan kan förutsättas upphöra i sam- band med mobilisering. Skolans lokalisering synes därför ej ha större bety- delse för mobiliserings- och insatsberedskap.

Kravet på långsiktig beredskap innebär, att förläggningsorten bör er— bjuda goda personella och materiella förutsättningar för utbildningen. Utbildningsanstalten och lokaliseringsorten bör även genom arbetsmiljö, förläggningsstandard, fritidsanordningar m.m. verka rekryteringsbefräm- jande, såväl beträffande lärarpersonal som elever.

Det förhållandet, att officersutbildningen sedan lång tid bedrivits på Karlberg och där har traditionell hävd, torde bidraga till att skapa psyko- logiskt gynnsamma förutsättningar för sådan undervisning just på denna plats. En förläggning nära centrala militära myndigheter och civila insti- tutioner i Stockholm torde med hänsyn till långsiktsberedskapen innebära vissa fördelar.

Med hänsyn till mobiliserings- och insatsberedskapen torde flera orter i Mellan-Sverige _ vid jämförelse med Stockholms-området — kunna erbjuda Klika goda eller bättre förläggningsförhållanden. Under för när- varande rådande förhållanden kan långsiktsberedskapen förmodas bli något

• Sida 240
•  Original

lidande av en separat utflyttning av krigsskolan. Skulle en större omloka- lisering av central statlig verksamhet komma till stånd ändras emellertid dessa förutsättningar.

Utbildningsverksamheten är fördelad mellan ordinarie förläggningsort och andra orter. Om en stor del av utbildningen regelmässigt sker utanför förläggningsorten, kan detta innebära, att orten ifråga är mindre lämpligt vald.

Det totala antalet effektiva utbildningsdagar vid en officerskurs uppgår enligt gällande planer till 348. Härvid har bortsetts från sön- och helg— dagar, övningsuppehåll och annan ledighet samt hemstudiedagar. Lördagar och tentamensperioder är emellertid inräknade.

Studierna utanför Stockholms-området omfattar i huvudsak taktiska och tekniska tillämpningsövningar med och utan trupp, truppslagsvis ut- bildning samt besök vid olika totalförsvarsinstitutioner.

Av hela arbetstiden förlägges cirka 112 dagar till andra platser än Karl— berg. Härav är något mindre än 90 dagar bundna till vissa bestämda studieobjekt eller områden. Utbildningsmålen, krigsskolans arbetssätt samt främst operativa och tekniska förhållanden medför att studiebesök och till- lämpningsövningar inom I., II., VI. och VII. militärområdena samt vid åtskilliga specialiserade skolor och truppförband blir nödvändiga, oavsett skolans lokaliseringsort. En central förläggning erbjuder i detta avseende flera fördelar. Åtskilliga orter synes dock från denna synpunkt sett vara lika väl belägna som Stockholm.

Omkring 25 arbetsdagar användes för sådana övningar utanför Karlberg som ej är bundna till viss terräng eller Vissa förband eller institutioner. Häri ingår bland annat truppförings- och trupputbildningsövningar och sam- övningar med andra krigsskolor. Övningarna äger till största delen rum i Stockholms närhet. Den nuvarande förläggningsorten erbjuder vissa fördelar på grund av närheten till förband, övningsterräng och vissa sko- lor. I och med utflyttningen av I 1 och Ing 1 samt exploaterandet av Järvafältet torde åtskilliga av dessa fördelar dock bortfalla.

Cirka en tredjedel av det totala arbetet vid de ordinarie kurserna på krigsskolan förlägges sålunda utanför Stockholms-området. Större delen av denna verksamhet är bunden till orter på ganska stort avstånd från Karlberg och måste även framdeles förläggas dit, oavsett valet av för- läggningsort för krigsskolan. Den nuvarande lokaliseringen torde vad rör denna utbildning vara av värde genom Karlbergs centrala läge samt på grund av närheten till vissa truppförband eller övningsområden. Dessa fördelar synes dock tendera att minska.

Den till Stockholm förlagda utbildningen sker huvudsakligen i form av föreläsningar, diskussioner, seminarieövningar och krigsspel inom Karl- bergs område. Nära Stockholm genomföres dessutom vissa tillämpnings- övningar med trupp, åtskilliga taktiska övningar samt några samövningar

• Sida 241
•  Original

med de övriga försvarsgrenarnas krigsskolor. Studiebesök vid olika statliga och enskilda institutioner i Stockholm ingår också i Officerskursernas un- dervisningsprogram.

Utbildningen ombesörjes till övervägande del av de heltidsanställda lärarna. Undervisningen i stats- och samhällslära, psykologi samt delvis i l'örvaltningskunskap bestrides dock av deltidstjänstgörande lärare med huvudsaklig tjänstgöring vid andra militära institutioner eller civila skolor. Enligt föreliggande planer kommer undervisningen i psykologi framdeles att ske vid Stockholms Universitet. Utbildning av motsvarande kvalitet torde emellertid kunna ordnas utanför Stockholm. Det kan i detta sammanhang erinras om att ett- och tvåbetygskurser i åtskilliga akademiska läroämnen under senare år arrangerats på flera mindre orter. Undervisningen i förvalt- ningskunskap, som huvudsakligen omfattar föreläsningar, torde i princip vara oberoende av förläggningsplatsen. Kompetenta lärarkrafter finns t. ex. vid de regionala staberna samt vid åtskilliga förband och förvaltningsmyn- digheter utanför Stockholm. Lärare i stats- och samhällslära är för närva— rande en fil. lic. Det synes ej innebära större svårigheter att anställa lärare med samma formella kompetens utanför Stockholms-området.

Utöver den deltidsanställda lärarpersonalen medverkar åtskilliga per- soner i undervisningen som tillfälliga föreläsare. Många av dessa är an- ställda vid de högre militära staberna, andra är knutna till institutioner i Stockholm. Ingen enskild föreläsare torde medverka mer än något tiotal timmar vid krigsskolan. Föreläsningarna omfattar i huvudsak svenska språket, personaltjänst, naturvård och vidareutbildningen i yrket. Dess- utom förekommer andra ämnen, såsom taktik, stabstjänst och teknik samt försvarsorganisation, varvid bland annat representanter för civil- försvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, de militära för- valtningarna m.fl. medverkar såsom föreläsare.

Deltidsanställda lärare och tillfälliga föreläsare torde svara för om- kring sex procent av den schemabundna undervisningstiden vid officers- kurserna på krigsskolan.

Lokaliseringen till Stockholms-området är av betydelse för undervis- ningen genom arbetskontakter som underlättar utbildningen. Stabstjänst- utbildningen underlättas sålunda genom att stabsbiträdesskolan i Uppsala medverkar vid grundläggande övningar på Karlberg och tillämpningsöv- ningar utanför skolan. För utbildningen i sjö- och luftkrigskonst är när- heten till de andra försvarsgrenarnas krigs(kadett)skolor av värde. Denna undervisning omfattar väsentligen en veckas gemensamma övningar. Vidare underlättas utbildningen i krigskonst, teknik och fältarbet'slära av möj- ligheterna till studiebesök vid bland annat armémuseum, försvarets forsk- ningsanstalt, skyddsskolan och fältarbetsskolan. Slutligen har skolans stabs- och lärarpersonal för verksamhetens normala gång ett visst behov av samarbete med andra militära myndigheter i Stockholm.

• Sida 242
•  Original

Personligt samarbete förekommer i särskilt hög grad med artilleri- och ingenjörsofficersskolan, gymnastik- och idrottsskolan samt tyg- och in- tendenturförvaltningsskolorna. Med militärpsykologiska institutet och Stockholms stabskompani förekommer också ett ganska livligt samarbete. Det personliga samarbetet med försvars-, armé- och flygstaberna, försvars- högskolan och försvarets brevskola, Sjökrigsskolan samt förvaltningarna är mindre omfattande men dock ganska regelbundet.

Krigsskolan är sålunda en ganska fristående utbildningsanstalt. Under— visningen, som till relativt stor del är förlagd utanför den ordinarie för- läggningsorten, ombesörjes till helt övervägande del av heltidsanställda lärare. Deltidsanställda lärare med mera omfattande undervisningsskyl- dighet torde utan större svårighet kunna anställas på ett ganska stort antal orter. Tillgången på tillfälliga föreläsare, möjligheterna till studie- besök i Stockholm och till personliga arbetskontakter med högre staber, förvaltningar m. m. synes vara av viss vikt för krigsskolans verksamhet men är dock ej av utslagsgivande betydelse för utbildningsresultaten eller bestämmande för lokaliseringsorten.

Under det senaste decenniet har omfattande arbeten utförts för att restaurera och utbygga Karlberg och därigenom skapa bättre utbildnings- förutsättningar. Den nyligen genomförda omläggningen av officersutbild- ningen medför att tillbyggnader kommer att pågå under de närmaste åren. Bland annat kommer en ny matsalsbyggnad att uppföras. Därefter kom- mer utrymmena inom slottet att nästan uteslutande användas som för— läggningslokaler.

1954 års befälsutredning anförde i sitt år 1959 avgivna betänkande, »Arméns befäl», som legat till grund för den nu gällande organisationen av officersutbildningen, bland annat följande.

Utredningen övergår härefter till frågan om förläggning av krigsskolans yngre kurs. Båda kurserna vid krigsskolan bör ha samma ledning. Goda civila och mili- tära lärarkrafter bör finnas inom förläggningsorten. Möjligheter till studiebesök i allmänorienterande syfte bör finnas inom rimligt avstånd.

Dessa önskemål talar för att yngre kursen bör förläggas till Stockholm eller dess omedelbara närhet. Helst bör kursen förläggas till Karlberg, där betingelserna för den utbildning, varom här är fråga, torde vara gynnsammast.

De redovisade synpunkterna synes tala för att utbildningen av blivande arméofficerare med fördel kan bedrivas på Karlbergs slott, särskilt så länge försvarets centrala myndigheter nästan undantagslöst är lokalise- rade 'till Stockholms-området. Det har å andra sidan framkommit, att de personliga arbetskontakterna med dessa myndigheter ej är särdeles om- fattande och att krigsskolan ej heller har något större behov av personliga kontakter med institutioner i Stockholm. En relativt betydande del av officersutbildningen — överslagsmässigt omkring en tredjedel —- är regel- mässigt förlagd till orter utanför Stockholms-området och måste även

• Sida 243
•  Original

framdeles bedrivas på detta sätt. Undervisningen ombesörjes till övervägan- de del av heltidsanställd personal. Deltidsanställda lärare, som svarar för viss, obetydlig del av utbildningen, torde kunna anställas på åtskilliga platser utanför Stockholms-området. Även föreläsare och specialister sva- rar för så liten del av undervisningen, att deras medverkan ej hör tillmätas någon större betydelse i lokaliseringsfrågan. Utomlands är motsvarande ut- bildningsanstalter i flera fall förlagda utanför de stor befolkningscentra. Den svenska flygkadettskolan är lokaliserad utanför Stockholms-området. Lokaliseringsutredningen finner med hänsyn till dessa omständigheter, att krigsskolan kan utflyttas från Stockholms-området oberoende av andra statliga lokaliseringsåtgärder.

2. Gymnastik- och idrottsskolan

Arbetsuppgifter och organisation

Reglementet för gymnastik- och idrottsskolan, som utfärdats av Kungl. Maj:t den 27 september 1957, anger att skolan har till uppgift »att utbilda officerare, underofficerare och underbefäl till ledare och instruktörer i fysisk träning, orientering och handgemäng». Om förhållandena så med- ger, skall ledarkurs för officerare samt instruktörskurs för underofficerare och överfurirer årligen anordnas vid skolan.

I regel anordnas under tiden oktober—mars en längre kurs för cirka 25 officerare, underofficerare och underbefäl. Denna utbildning är avsedd för idrottsledare vid regementen och motsvarande förband. Under april—— maj och januari—februari anordnas sammanlagt fyra kurser, vardera på cirka två veckor, avsedda för idrottsledare vid kompani eller motsvarande enheter. Vinterkurserna förlägges i regel till Storlien, där en kurs för värnpliktiga läkare och tandläkare också ordnas. Härutöver anordnas till- fälliga kurser på ett par dagar eller en vecka.

Gymnastik- och idrottsskolan bestod våren 1963 av chef, tillika lärare i fysisk träning vid krigsskolan, en underofficer, en instruktör och en vakt- mästare. Då längre kurser anordnas, kan ytterligare instruktörer beordras till skolan. Antalet elever kan under vinterhalvåret uppgå till 20—35.

Gymnastik- och idrottsskolan är — utom beträffande själva utbildningen — att anse som en del av krigsskolan och underställd dennas chef.

Utredningens överväganden

Gymnastik- och idrottsskolan upphör med sin verksamhet vid mobilise- ring. Skolans förläggning torde därför ej ha annan betydelse från bered- skapssynpunkt än att arbetsförhållandena och rekryteringsmöjligheterna möjligen kan ha visst inflytande på försvarets långsiktsberedskap.

• Sida 244
•  Original

Skolans utbildningsarbete bedrives till större delen i eller nära förlägg- nings- och utbildningslokalerna. En ganska stor del av verksamheten avser emellertid s.k. fältidrott, dvs. orientering, skidlöpning, fälttävlan o.dyl., som äger rum i terräng, och kan med fördel förläggas utanför Stockholms-området.

Undervisningen är i viss utsträckning av teoretisk natur men huvud- sakligen dock av praktiskt, tillämpat slag. Den fasta lärarpersonalen jämte tillfälligt kommenderade lärare svarar för den största delen av utbild- ningen. Specialister från bland annat gymnastiska centralinstitutet med- delar dock viss undervisning, t.ex. i fysiologi. Samarbete förekommer även med arméstaben samt idrottsorganisationer i Stockholm. Besök på större tävlingar ingår som en del av undervisningen. Uppgiften att utbilda idrottsbefäl torde emellertid kunna lösas utanför Stockholm.

Skolchefen är regelmässigt medlem i flera idrottsorganisationer, bland annat styrelsen för Sveriges militära idrottsförbund, med säte i Stock- holm. Personalen Vid skolan deltar i utbildningen vid krigsskolan. I gym- nastik- och idrottsskolans uppgifter ingår även att anordna vissa tävlingar m.m. för staber och skolor i Stockholm och dess närhet. Vid en omloka- lisering av skolan måste dessa uppgifter lösas av annan personal, vilket ej behöver vara en nackdel för den egentliga utbildningsverksamheten, ehuru den nuvarande ordningen synes ha fördelar från praktisk synpunkt.

En så liten utbildningsanstalt som gymnastik- och idrottsskolan bör ej utgöra en fristående administrativ enhet utan bör sammankopplas med annan, större organisation. Härvid torde visserligen andra myndigheter än krigsskolan kunna komma ifråga, men nuvarande ordning synes med— föra Vissa fördelar. Enligt lokaliseringsutredningens mening kan gymnas— tik- och idrottsskolan utflyttas från Stockholms-området. Skolan bör emel- lertid härvid förbli administrativt ansluten till annan myndighet, helst krigsskolan. .

3. Kungl. Sjökrigsskolan

Arbetsuppgifter och organisation

Sjökrigsskolans arbetsuppgifter har fastställts i Kungl. Maj:ts reglemente den 26 mars 1943 med senare vidtagna smärre ändringar. Enligt reglemen- tet har Sjökrigsskolan till ändamål att meddela utbildning för vinnande av anställning såsom officer vid flottan, kustartilleriet eller marininten- denturkåren eller såsom mariningenjör. Värnpliktiga skall också erhålla officersutbildning m.m. vid skolan. Utbildningen skall enligt reglementet omfatta aspirantskola ombord och i land, kadettskola i land samt prak- tiska kurser ombord och i land. Utbildningen i land är förlagd till Näsby slott norr om Stockholm.

• Sida 245
•  Original

Personalkategori Antal

l. Militär personal Aktiva

Officerare ................................. 17 Underofficerare ........................... Arvodister Officerare ................................. 2 Underofficerare ........................ 4 ”. Civilmilitär personal 4 III. Civil personal 49

Summa 80

Normalt förekommande kurser är aspirantskola för officers- och reserv- officersaspiranter vid flottan, marinintendenturkåren och mariningenjör- kåren, tvåårig officers- och ungefär halvårig reservofficersutbildning för flottan, kustartilleriet och marinintendenturkåren samt treårig omskol- ningskurs för underofficerare till mariningenjör. För vissa kategorier värnpliktiga år också första tjänstgöring och fackutbildning förlagda till Sjökrigsskolan. Vidare utbildas där värnpliktiga officerselever ur Sjövärns- kåren. Vid Sjökrigsskolan ordnas även kompletteringskurser för stam- underbefäl under utbildning till officer eller mariningenjör. Aspirantsko- lorna, första tjänstgöring och fackutbildning för värnpliktiga samt kom— pletteringskurserna är under juni till oktober förlagda till Näsby. övriga kurser arbetar där uteslutande under vinterhalvåret. Eleverna vid dessa kurser har under sommarhalvåret praktisk tjänstgöring ombord eller vid förband.

Skolan var år 1962 organiserad på centralavdelning med chefsexpedition, utbildnings-. intendentur-, kasern-, kassa-, sjukvårds- och bokavdelningar samt fem kompanier.

Sjökrigsskolan underkastades under år 1962 en organisationsunder- sökning av statskontoret. Som resultat härav torde Vissa smärre ändringar i organisationen komma att genomföras, väsentligen innebärande att ka- sern- och bokavdelningarna utgår.

Vid Sjökrigsskolan fanns under vinterhalvåret 1961—62 80 heltidsan- ställda befattningshavare enligt tabell 45.

Under sommarhalvåret är antalet officerare något mindre och antalet underofficerare något större.

Den militära personalen tjänstgör i skolans stab och administration samt som lärare och kadettofficerare. Omkring hälften av de militära lä- rarna har genomgått någon av sjökrigshögskolans eller militärhögskolans högre kurser. Civilmilitärerna utgöres av marinläkare och mariningenjörer. Den civila personalen består av uppbördsmän, förvaltare, kassörer, om-

• Sida 246
•  Original

kring 15 kontorsanställda, hantverkare, reparatörer, förrådsmän, bilförare och eldare (sammanlagt ett tiotal), ungefär fem vaktmän samt köksföre- ståndare, ekonomibiträden och sjuksköterskor (omkring 15).

Vid Sjökrigsskolan finnes ett ganska stort antal deltidstjänstgörande lärare. Våren 1962 uppgick dessa till ett femtiotal, av Vilka huvuddelen hade sina ordinarie tjänster i marinstaben, marinförvaltningen eller i andra till Stockholm förlagda militära stabs-, förvaltnings— eller utbildningsor- gan. Övriga deltidstjänstgörande lärare är i allmänhet knutna till civila läroanstalter i Stockholms-området. Vissa tillfälliga föreläsare medverkar även i undervisningen.

Eleverna vid Sjökrigsskolan, vars antal kan variera tämligen kraftigt, men i allmänhet uppgår till omkring 200, är organiserade i kompanier, kurser och utbildningsavdelningar.

Utredningens överväganden

Motiv för Sjökrigsskolans nuvarande förläggning till Näsby strax norr om Stockholm var dels tillgången på deltidstjänstgörande lärarpersonal från staber och förvaltningar samt civila institutioner i Stockholm, dels även omfattningen av disponibla markområden och möjligheten att ordna båt- hamn i Näsbyviken.

Sjökrigsskolans lokalisering torde allmänt sett påverkas av samma för- hållanden, som berörs i fråga om krigsskolan på Karlberg. Beredskaps- frågor, utbildningens fördelning på Näsby och andra platser, utnyttjandet av deltidstjänstgörande lärare och det allmänna behovet av arbetskon- takter synes sålunda vara de avgörande faktorerna.

I fråga om beredskap torde ungefär samma synpunkter kunna anläggas på Sjökrigsskolan som tidigare anförts beträffande krigsskolan.

Sjökrigsskolans verksamhet skiljer sig från utbildningen vid krigsskolan främst genom sin större differentiering. Såväl stat— och reservofficerare som mariningenjörer erhåller nästan hela sin grundläggande utbildning vid Sjökrigsskolan. Motsvarande utbildning är i fråga om armén i ej ringa grad decentraliserad till regements— eller truppslagsvisa skolor för grundläggan- de befälsutbildning. Vid Sjökrigsskolan förekommer vidare vis-sa omskol— nings- och kompletteringskurser utan direkt motsvarighet inom armén eller flygvapnet. Som följd härav är ett mycket stort antal ämnen före- trädda på skolans utbildningsplan. Flera av dem omfattar endast ett obe- tydligt antal timmar. I många fall är det olämpligt att anställa heltids- tjänstgörande lärare. Antalet deltidstjänstgörande lärare är därför stort, i regel omkring 50. Under vinterhalvårets utbildningsverksamhet synes dessa deltidstjänstgörande lärare svara för mer än 40 procent av all under-

• Sida 247
•  Original

visning vid Sjökrigsskolan. I fråga om kurserna för omskolning av under- officerare till mariningenjörer torde deras insats vara än mera betydelse- full. De svarar sannolikt för omkring 65 procent av den totala undervis- ningen vid dessa kurser.

Några deltidstjänstgörande lärare har i jämförelse med den heltidsan- ställda personalen så stor undervisningsskyldighet, att en ökad användning av heltidstjänstgörande personal i någon män kan synas motiverad. Man måste emellertid utgå från att det sedan lång tid använda utbildningssys- temet är ändamålsenligt. Som krav på en ny lokaliseringsort för Sjökrigs- skolan måste därför ställas villkoret, att kvalificerade militära och civila lärarkrafter kan ställas till förfogande i tillräcklig utsträckning.

Civila lärare för kadettutbildningen kan sannolikt erhållas på platser med läroverk eller liknande utbildningsanstalter. För ingenjörsutbildningen torde det bli svårt att rekrytera lärare på ort utan teknisk högskola eller motsvarande utbildningsanstalt. På deltidstjänstgörande militära lärare vid Sjökrigsskolan måste i regel ställas kravet, att de genomgått högre stabs- eller teknisk utbildning samt dessutom specialiserat sig i visst fack. Dessa förhållanden torde begränsa antalet tänkbara lokaliseringsområden.

Utbildningen bedrives i samma former och på likartat sätt som vid krigsskolan. Verksamheten torde dock i något högre grad äga rum på den ordinarie förläggningsorten, vilket synes sammanhänga med att huvud— delen av praktisk tjänst förlägges till sommarhalvåret. Studiebesök samt viss fysisk träning och närförsvarstjänst äger emellertid rum på andra platser. Härvid torde tillgången på fasta utbildningsanordningar vid Berga örlogsskolor söder om Stockholm vara av betydelse. Järvafältets närhet och dess utbildningsanordningar erbjuder för närvarande vissa fördelar för ut— bildningen i närförsvarstjänst. Dessa anordningar kan emellertid ej beräk- nas förbli disponibla på längre sikt. För utbildning i båttjänst, segling och sjömanskap fordras i skolans omedelbara närhet en hamnanläggning med förtöjningsanordningar för ett trettiotal rodd-, segel- och motorslupar samt vattenområden i anslutning härtill. Avståndet till närmaste örlogsvarv bör med hänsyn till underhållstjänsten ej överstiga några tiotal kilometer. När- heten till örlogsvarv är av betydelse även för utbildning med artilleri-, min-, torped- och navigeringsmateriel.

Enligt utredningens uppfattning är Sjökrigsskolans lokaliseringsproblem av likartad karaktär som krigsskolans. Från beredskapssynpunkt är loka- liseringsorten ej av större betydelse. Vid Sjökrigsskolan utnyttjas emeller- tid deltidstjänstgörande lärare i väsentligt större utsträckning än vid krigsskolan. En del av dessa lärare måste ha Specialiserade tekniska kun- skaper. Rekryteringen av denna personal kan erbjuda vissa svårigheter, om Sjökrigsskolan förlägges på större avstånd från en marinstabsorganisa- tion. Tillgången på varvsresurser och vissa fasta utbildningsanordningar

• Sida 248
•  Original

är av betydelse för utbildningen. Enligt lokaliseringsutredningens mening kan Sjökrigsskolan separat utflyttas från Stockholms-området. Detta kan emellertid kräva en ökad användning av heltidsanställd personal. Skolan bör förläggas nära ett lämpligt varv och en marin stab, som kan tillgodose önskemålen om specialister i undervisningen. Från dessa synpunkter synes Karlskrona erbjuda de bästa förutsättningarna som lokaliseringsort.

4. Ledningen för 3. flygeskadern

Arbetsuppgifter och organisation

Chefen för flygvapnet ingav år 1957 till Kungl. Maj:t ett förslag till instruk- tion för eskaderchef, som emellertid ej fastställts. Eskaderchefens lydnads- ställning har därefter ändrats och uppgifterna utökats, varför instruktionen numera tillämpas endast delvis.

Ledningen för 3. flygeskadern utgör regionalt ledningsorgan med luft- operativa uppgifter och förbandsproducerande funktioner.

Bland eskaderchefens viktigaste luftoperativa uppgifter i fred ingår att i mobiliseringshänseende ansvara för och samordna planläggningen vid underställda flottiljer, dvs. Fl, FS, F13, F16 och F18. I fråga om krigsplan- läggning och krigsförberedelser har eskaderchefen fullt ansvar inom sitt område och dessutom direktivrätt till vissa förband, som i fred lyder under andra chefer. Chefen för tredje eskadern leder luftbevakning, jakt- och spaningsberedskap inom sitt ansvarsområde.

Beträffande krigsplanläggning och krigsförberedelser innebär eskader- ledningens verksamhet inspektion av de i fred underställda förbanden. I fråga om förband, som endast underställes eskaderchefen i krig, utfärdas direktiv för krigsplanläggning och krigsförberedelser i samråd med den eskaderchef, under vilken mobiliseringsmyndigheten lyder i fred. Eskader- chefen underställda sektorchefer och flottiljchefer biträder i detta arbete. Eskaderchefen leder direkt krigsplanläggningen för krigsbaserna och be- stämmer utgångsgrupperingen för flygförbanden samt utfärdar order av— seende uppgifter och bestämmelser i krig för stridslednings- och luftbevak- ningstjänsten, sambandstjänsten samt bas- och underhållstjänsten.

Chefen för tredje eskadern samverkar för lösandet av sina luftoperativa uppgifter med olika militära och civila myndigheter. I fråga om de militära myndigheterna avser samverkan huvudsakligen följande frågor.

Luftbevakning samt jakt- och spaningsberedskap i fred inom 3. eska- derns ansvarsområde innebär bland annat viss kontinuerlig beredskap vid luftförsvarscentraler och radarstationer samt viss jaktberedskap. Eska- derchefen samråder i dessa avseenden bland annat med chefen för Marin-

• Sida 249
•  Original

kommando Ost. Marinkommandochefen kan också direkt hos eskaderstaben begära flygspaning, då gränskränkningar av fartyg misstänkes.

Olika värn- och luftvärnsförband ur armén, som avdelats för skyddet av flygbaser, måste inordnas i planerna för försvaret av dessa. Samord- ningsarbetet sker för eskaderchefens del huvudsakligen genom skriftväx- ling. De olika flygbascheferna lyder i territoriellt avseende under försvars- områdesbefälhavare, varför detaljplanläggningen sker i samråd mellan dessa och berörda mobiliseringsmyndigheter ur flygvapnet, dvs. sektor- och flottiljchefer. Planläggningen för beredskapsförband sker på samma sätt som krigsplanläggningen men är av ringa omfattning.

I krigsförberedelsearbetet ingår även åtskilliga studier, krigsspel och fältövningar. Den totala omfattningen är i allmänhet cirka tre veckor per år. Vanligen deltager två å tre befattningshavare ur eskaderstaben.

För verksamheten på och utnyttjandet av civila flygplatser samarbetar eskaderstaben med luftfartsstyrelsen och med lokala flygplatsförvaltningar. Huvuddelen av detta arbete ombesörjes emellertid av sektor- och flottilj- chefer. Luftförsvarets sambandsplanläggning kräver samarbete med tele- styrelsen och olika distriktschefer ur televerket.

Eskaderledningens förbandsproducerande verksamhet avser åtskilliga olika funktioner. Eskaderchefen har ansvar för förbandens krigsduglighet samt skall låta bygga, iordningställa och förvalta flygbaser och skjutplat- ser. Personalfrågorna omfattar en ganska stor remissverksamhet rörande freds- och krigsplaceringar och kommenderingar. Inom eskadern äger en betydande utbildning i taktik rum. Där sker vidare viss försöksverksamhet, vilken bland annat innebär, att materiel kontrolleras, fördelas och om- fördelas med hänsyn till utbildningsförhållanden. Bomb- och skjutskolan är sedan flera år tillfälligt underställd chefen för 3. eskadern för viss för- söksverksamhet, som beräknas fortsätta.

Utbildningsverksamheten intar en central plats i eskaderstabens verk- samhet. Eskaderchefen har att på grundval av centralt utfärdade bestäm- melser reglera denna verksamhet inom sitt område. När ny materiel till- föres flyg-, bas- och stridsledningsorganisationen åligger det eskaderchefen att planlägga och genomföra förbandens utbildning med hänsyn härtill. Denna verksamhet kan ifråga om viss materiel sträcka sig över lång tid och bli synnerligen omfattande. Det är i detta sammanhang väsentligt, att verksamheten ej uteslutande berör en enda funktion utan ett helt system. Förutom utbildningen och därmed direkt sammanhängande verksamhet — kommenderingar av personal, överflyttning av materiel, inspektioner —— påverkas även t.ex. mobiliserings- och krigsplanläggningen, taktiska be- stämmelser, basutbyggnaden och utbytet av service— och underhållsmate— rielen i fredsförråd och fältdepåer.

Chefen för 3. flygeskadern har också uppgifter i den »normala» flygut-

• Sida 250
•  Original

bildningen, vilket medför en betydande inspektionsverksamhet vid flottil- jerna. Han har också motsvarande uppgifter vad rör bastjänst och strids- ledning. Häri ingår en frivillig utbildning, till största delen i form av kurser under vinterhalvåret och vid veckoslut.

Den förbandsproducerande verksamheten kräver samarbete med andra myndigheter samt även personliga arbetskontakter av annat slag. Samar- betet med flygstaben och flygförvaltningen är här av stor betydelse. Även med övriga centrala förvaltningar i Stockholm förekommer emellertid åt- skilliga kontakter, så t.ex. med fortifikationsförvaltningen vad rör flyg- fältsbyggen m.m. Samarbetet gäller emellertid till största delen de under- ställda förbanden eller andra förband, som eskaderchefen har att leda i krig och/eller fred. Förbandsproduktionen innebär också samverkan med vissa civila myndigheter och organisationer. Här kan nämnas trafikledning- en vid civila flygplatser för samordning av lufttrafiken, länsstyrelser be- träffande rekognoscering av nya flygbaser och reservvägbaser och använd- ningen av skogsbrandtorn för luftbevakning. Samverkan måste också ske med bland annat SAS för mobiliseringsplanläggning, andra civila flygbo- lag angående utnyttjande av transportflygplan i krig samt med bolag och flygklubbar i fråga om deras utnyttjande av militära flygfält.

Chef för 3. flygeskadern är en generalmajor. Han har till sitt förfogande en ställföreträdare eskaderchef (överste). Staben är uppdelad på två sek— tioner, vardera under befäl av en regementsofficer, varav en även tjänst- gör som chef för staben. Inom sektion I handlägges i huvudsak operativa ärenden rörande flyg- och robotförband, stridsledning samt därmed sam- manhängande frågor angående utbildning, övningar och personal. Sektion II handlägger främst förvaltningsärenden och bastjänstfrågor. Den aktiva militära personalen vid 3. flygeskaderns ledning uppgick våren 1962 till tio officerare och en underofficer, arvodespersonalen till fyra officerare och en underofficer samt den civila personalen till sex personer, varav tre tekniker och återstoden kontorspersonal. Totalt bestod staben m.m. således av 22 personer.

Sedan år 1960 har ledningen för 3. flygeskadern varit förlagd till Bar- karby i västra delen av Stockholms-området.

Utredningens överväganden

Liksom i fråga om andra högre militära staber torde olika beredskapsför— hållanden samt möjligheterna att leda den fredsmässiga verksamheten vara av största betydelse för lokaliseringsfrågan.

Mobiliseringsberedskapen torde främst påverkas av närheten till stabens krigsuppehållsplats. Det synes i detta hänseende möjligt att skapa lika

• Sida 251
•  Original

goda eller bättre betingelser nära en ny fredsförläggningsort. Detta kan kortvarigt innebära vissa övergångssvårigheter men försämrar knappast mobiliseringsberedskapen på längre sikt.

Samverkan med andra regionala chefer måste tillmätas en särskild be- tydelse för insatsberedskapen. Efter genomförd omlokalisering av IV. mi- litärbefälsstaben och staben för Marinkommando Ost kommer de tre regio- nala staberna i östra Mellan-Sverige att vara placerade skilda från var- andra. Från insatsberedskapssynpunkt synes detta vara mindre tillfreds- ställande.

Långsiktsberedskapen påverkas främst av möjligheterna att rekrytera och utbilda personalen samt att samverka med bl. a. centrala myndigheter. 3. flygeskaderledningen har från dessa synpunkter en förmånlig lokali- sering. I princip torde emellertid verksamheten ej skilja sig från arbetet vid andra eskaderledningar, lokaliserade i Göteborg, Ängelholm och Luleå, eller motsvarande regionala ledningsorgan i andra försvarsgrenar, av vilka IV. militärbefälsstaben nyligen utflyttats från Stockholm till Strängnäs. Det framstår dock som ett önskemål, att transport- och resemöjligheterna ej försämras genom en omlokalisering. I detta sammanhang bör beaktas, att flygmöjligheterna på Barkarby på längre sikt sannolikt torde försämras.

Inom eskaderstaben har utförts en beräkning av hur arbetet fördelas på olika ärenden samt i vilken utsträckning det har formen av internt arbete eller är utåtriktat mot olika myndigheter m.m. Undersökningen synes ge vid handen, att samarbetet med marinen och armén samt med civila myndigheter och företag endast utgör en obetydlig del av stabens totala arbete. Samarbetet med flygvapnets myndigheter —- flygstaben, flyg- förvaltningen, flottiljerna m. m. — synes vara av något större omfattning. Det interna arbetet torde emellertid vara det volymmässigt dominerande. Chefen för 3. flygeskadern har i denna fråga uttalat. att behovet av sam- verkan med regionala chefer är av mindre omfattning, icke alltid behöver ske i form av personliga sammanträffanden och icke bör påverka lokalise- ringsfrågan. Lokaliseringen borde däremot i hög grad påverkas av närheten till flygvapnets myndigheter, krigsuppehållsplatsens belägenhet samt möj- ligheten till snabba förbindelser.

Enligt lokaliseringsutredningens uppfattning torde mobiliseringsbered- skapen ej behöva bli lidande av en utflyttning från Barkarby av 3. flyg- eskaderledningen. Insatsberedskapen synes kunna bli bättre genom en om- lokalisering, om fredsförläggningen flyttas närmare samverkande regionala staber ur armén och marinen. Förutsättningarna för långsiktsberedskapen synes ej behöva försämras. Möjligheterna att lösa fredsuppgifterna synes knappast påverkas av en omlokalisering. Tillgång till flygfält bör föreligga. Det bör i detta sammanhang framhållas att motsvarande regionala lednings-

• Sida 252
•  Original

250 organ inom krigsmakten i allmänhet är lokaliserade utanför Stockholms- området.

Lokaliseringsutredningen anser sålunda, att ledningen för 3. flygeskadern kan utflyttas från Stockholms-området. Frågan om krigsmaktens regionala ledningsorganisation har behandlats i ett nyligen av försvarsledningsutred- ningen avlämnat betänkande ( SOU 1963:65 ).

• Sida 253
•  Original

KAPITEL 21

Högskolor och andra anstalter för utbildning och forskning

I detta kapitel behandlas gymnastiska centralinstitutet (GCI), skogshög- skolan, farmaceutiska institutet, statens farmacevtiska laboratorium samt hantverksinstitutet.

1. Gymnastiska centralinstitutet

Arbetsuppgifter och organisation

Gymnastiska centralinstitutet (GCI) har enligt sin instruktion (SFS 1959: 397) till ändamål att utbilda gymnastiklärare samt att i övrigt genom under- visning och forskning främja den fysiska fostrans utveckling. Institutets styrelse och förvaltning handhas av dess direktion, rektor och lärarkolle- gium.

Direktionen består av sex av Kungl. Maj:t för fyra år utsedda ledamöter samt institutets rektor.

Studietiden vid GCI utgör normalt två läsår. Varje läsår omfattar två terminer. Undervisningen indelas med hänsyn till årstider och väderleks- förhållanden i perioder med uteslutande eller mycket stark tonvikt på undervisning inom speciella områden. Den första terminen anslås till undervisning i anatomi och psykologi, praktisk undervisning i friidrott, bollspel, simning samt terräng- och orienteringslöpning. Den andra termi- nen börjar med undervisningsövningar bland skolbarn. Varje studerande har varannan dag två övningstimmar, dvs. sex övningstimmar i veckan. För att få utrymme för dessa övningslektioner samarbetar GCI med om- kring 40 olika skolor i Stockholms-området. Såsom handledare för de studerande under övningstimmarna tjänstgör gymnastiklärarna vid respek- tive skolor eller lärare från GCI. Undervisningsövningarna fortsätter också under de tredje och fjärde terminerna. De blivande gymnastiklärarna ges möjlighet att undervisa inom olika skolformer.

Även under andra terminen bedrivs teoretiska studier, främst i fysiologi och psykologi. De praktiska ämnena är framför allt vintersport, som bland annat övas under 14 dagars vistelse i fjällen, och gymnastik. I mitten av maj börjar en koncentrerad 5-veckorsperiod med friidrott, simning och

• Sida 254
•  Original

bollspel. Under denna period, då eleverna förlägges gruppvis på olika orter i landet, verkställes prov ifråga om speciell idrottsteori.

Under den tredje terminen utgör pedagogik och fysiologi de viktigaste teoretiska ämnena. Bland de praktiska ämnena dominerar friidrott och bollspel under den första månaden, medan den övriga delen av terminen domineras av simning, bollspel (inomhus) samt terräng- och orienterings- löpning.

Under den fjärde och sista terminen är de teoretiska huvudämnena peda- gogik, hygien och kroppsövningarnas allmänna teori. Utbildningen i vinter— sport fortsätter. Bl.a. tillbringar varje studerande två veckor i fjällför- läggning och tjänstgör under en vecka som ledare för skolungdomsgrupper vid skidutbildning. Undervisning i bandy, ishockey, konståkning och skrid— skolöpning bedrivs på olika tillgängliga banor i institutets grannskap. Den sista terminen avslutas med en 4—5-veckorsperiod för friidrott, bollspel och simning.

Enligt ett förslag till ny timplan för den 2-åriga utbildningstiden för- delar sig sammanlagt 2 400 undervisningstimmar på följande sätt:

Teoretiska ämnen 545 timmar Metodik och praktik 1 450 _»— Undervisningsövningar (inkl. tid som simlärare och ledare vid skidläger) 405 -—>>——

Forskning bedrives främst Vid institutets fysiologiska institution. En institution för funktionell anatomi samt en för psykologi och pedagogik är under utbyggnad. Inom respektive ämnesområden bedrives samarbete med motsvarande institutioner vid Karolinska institutet, Stockholms universitet och lärarhögskolan i Stockholm.

Antalet studerande vid GCI är 200, men det stora behovet av gymnastik- lärare har gjort en utökning till cirka 300 aktuell. I 1963 års petita begär institutet att få öka elevintagningen med 50 per läsår.

GCI:s nuvarande lokaler, som är ganska nyuppförda och som ännu icke är utbyggda i enlighet med programmet, är dimensionerade för ett stude- randeantal på 200. Institutet måste fortfarande låna simhallar och sport— hallar hos idrottsinstitutet på Bosön, Lidingö, och i Åkeshov i Bromma.

GCI har 28 heltidsanställda tjänstemän. Av dessa är 15 helt knutna till undervisningen, åtta (därav'en professor och en docent) är verksamma vid den fysiologiska institutionen medan fem hänföres till expeditionen (kontorspersonal, maskinist, vaktmästare). Till dessa heltidsanställda kom- mer ett 40-tal deltidsanställda handledare — i regel gymnastiklärare vid de skolor där elevernas undervisningsövningar är förlagda.

Utredningens överväganden

Gymnastiska centralinstitutet är den enda högskolan för utbildning av gymnastiklärare i landet. Sedan några år är sjukgymnastutbildningen helt

• Sida 255
•  Original

Överförd till särskilda sjukgymnastinstitut. Såväl utbildning som forskning vid GCI tar alltså numera enbart sikte på utbildning av lärare för fysisk fostran och utveckling av fysiskt friska människor.

För genomförande av utbildningsprogrammet är det nödvändigt att ut- över själva högskolan med resurser för undervisning och forskning ha tillgång till ett stort antal skolor med undervisning på olika stadier inom den närmaste omgivningen. Från skolans ledning framhålles, att det stora antalet skolor och elever och därmed också handledare inom Stockholms- området är en av de viktigaste lokaliseringsfaktorerna.

Man framhåller från GCI:s sida att institutet, så långt det är utbyggt, är »skräddarsytt» för det nuvarande antalet elever, alltså 200. Som tidigare framhållits har institutet nu föreslagit en ökning av elevantalet till 300 för att kunna tillgodose de växande behoven. Skolans rektor framhåller emel- lertid i en artikel i Tidskrift för gymnastik nr 7/1963, att man istället för utbyggnad av nuvarande resurser i Stockholm skulle kunna tänka sig att bygga ett helt nytt institut på annan ort i riket.

Vid kontakt mellan lokaliseringsutredningen och institutets rektor har framgått, att han i första hand tänkt sig ett eventuellt nytt institut dimen- sionerat för att utbilda de 100 studerande som inte får plats i Stockholm. Enligt denna tankegång skulle landet sålunda få två gymnastikhögskolor, varav den mindre skulle lokaliseras utanför Stockholms-området.

I och för sig kan man givetvis också tänka sig att en ny gymnastikhög- skola dimensioneras för att täcka hela utbildningsbehovet, varigenom den nuvarande verksamheten skulle avlastas från Stockholms—området.

Sålunda kan tre olika lokaliseringsalternativ avseende gymnastiklärar- utbildningen diskuteras:

a. Utbyggnad i Stockholm för ytterligare 100 elever (totalt 300 elever). b. Utbyggnad av ny gymnastikhögskola på ort utanför Stockholms- området för 100 elever.

c. Utbyggnad för GCI för totalt 300 elever på ort utanför Stockholms- området dit den nuvarande verksamheten överflyttas.

Lokaliseringsutredningen anser, att en ubyggnad för ökat elevintag i Stockholm är olämplig. En sådan utbyggnad synes inte nödvändig från vare sig pedagogisk eller ekonomisk synpunkt. Däremot synes vissa skäl tala för att en gymnastikhögskola av nuvarande omfattning bibehålles i Stockholm, medan en ny mindre högskola inrättas på ort utanför Stock- holms-området. Från praktiska synpunkter skulle ett sådant förfaringssätt ge möjligheter till en mjuk och störningsfri utbyggnad.

Även bortsett från värdet av det nuvarande institutets lokalbestånd och av att bibehålla organisationen intakt talar vissa skäl för att Stockholm även i fortsättningen bör ha en utbildningsanstalt av GCI:s typ. Behovet

• Sida 256
•  Original

av gymnastiklärare är givetvis mycket stort inom ett storstadsområde av Stockholms omfattning och möjligheterna att där bedriva övningsundervis- ning och erhålla ett gott urval av handledare är mycket goda.

Från lokaliseringspolitisk synpunkt är givetvis det tredje alternativet, att förflytta hela verksamheten till ort utanför Stockholms-området, det mest tilltalande. Alternativet torde inte heller vara ogenomförbart från vare sig ekonomisk eller pedagogisk synpunkt under förutsättning att lokaliseringen sker till en ort, som ger tillräckligt underlag för övnings- undervisning i skolor av olika slag och på olika nivåer och som ger forsk- ningsinstitutionerna möjlighet till samarbete med andra vetenskapliga institutioner.

Även om en mindre högskola i enlighet med det andra alternativet upp- föres utanför Stockholms-området, torde ovannämnda förutsättningar böra iakttagas. En ny skola bör oavsett dess storlek förläggas i eller i närheten av en ort med högskoleresurser, främst på de medicinska och psykologiskt- pedagogiska områdena. Med hänsyn till nuvarande utbyggnadsläge beträf- fande universitetsresurserna och GCI:s akuta utbyggnadsbehov synes det enligt lokaliseringsutredningens uppfattning lämpligt att förlägga viss gym- nastiklärarutbildning till Umeå.

Lokaliseringsutredningen har tidigare i skilda sammanhang framfört den uppfattningen, att nya högskolor, bl.a. på det medicinska området, bör förläggas till ort i Mellan-Sverige utanför Stockholm—Uppsala-områ— dena. Det är utredningens mening, att en ny högskoleort bör planläggas så att där ges möjligheter till lokalisering av olika högskolor och fakulteter. Sålunda bör det vara fördelaktigt att samtidigt planlägga utbyggnaden av en medicinsk högskola och en gymnastikhögskola, varvid man särskilt beträffande de båda högskolornas institutioner bör beakta behov av och möjligheter till samarbete vid utbildning och forskning.

I enlighet med vad som i det föregående anförts, föreslår lokaliserings- utredningen sålunda i första hand, att gymnastiska centralinstitutet i Stock- holm avlastas genom förläggning av viss gymnastiklärarutbildning till Umeå. I andra hand förordar utredningen, att behovet av gymnastiklärar- utbildning beaktas vid planläggning och utbyggnad av nya högskoleresurser på ort i Mellan-Sverige.

2. Skogshögskolan

Arbetsuppgifter och organisation

Enligt beslut av 1961 års riksdag förenades från och med den 1 juli 1962 skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet i en gemensam organisation benämnd skogshögskolan.

• Sida 257
•  Original

Skogshögskolans uppgift är att meddela på vetenskaplig och praktisk grund vilande undervisning i Skogshushållning samt att genom vetenskaplig forskning främja skogsbrukets utveckling. Högskolan har också bl. a. i upp- gift att framlägga och verkställa fortlöpande inventeringar av rikets skogar samt utföra avverkningsberäkningar, den s.k. riksskogstaxeringen. Hög- skolan skall uppehålla förbindelse med skogliga myndigheter och skogs- brukets praktiska utövare samt lämna råd och upplysningar i frågor som ligger inom området för dess verksamhet.

Vid högskolan finnes följande vetenskapliga institutioner:

institutionen för skoglig marklära

» » skogsbotanik skogsekologi skogsgenetik skogszoologi skogsentomologi skoglig matematisk statistik skogsföryngring skogsproduktion skogsuppskattning och skogsindelning skogstaxering skogsteknik (två sektioner) virkeslära skogsekonomi skogsskötsel

3. Farmaceutiska institutet

Arbetsuppgifter och organisation

Farmaceutiska institutet har enligt gällande stadga (SFS 1943: 669 med senare ändringar) till uppgift att meddela teoretisk och praktisk under- visning åt dem, som ägnar sig åt apotekaryrket ävensom att främja utveck- lingen av de vetenskaper, som tillhör området för en fullständig apotekar- utbildning.

Institutet står under ledning av en styrelse om sex ledamöter. I övrigt handhas institutets angelägenheter av rektor och lärarkollegium. Styrelsen består av ordförande jämte ytterligare två av Kungl. Maj:t förordnade leda- möter, en av apotekarsocieteten utsedd ledamot, byråchefen på medicinal- styrelsens apoteksbyrå och institutets rektor eller hans ställföreträdare.

Utbildningstiden vid institutet uppgår till tre år för eleverna på apotekar- linjen och ett år för eleverna på receptarielinjen. Hela antalet studerande vid

• Sida 263
•  Original

institutet under läsåret 1963/64 uppgår till 570, varav 350 på apotekar- linjen och 220 på receptarielinjen.

Farmaceutiska institutet har sedan dess grundande vid mitten av 1800- talet varit förlagt till Stockholm.

Antalet befattningshavare var under år 1963 92, varav ett 60-tal var lärare (professorer, laboratorer, lektorer, amanuenser och assistenter). Övriga an— ställda var en byråsekreterare och en bibliotekarie samt biträdespersonal.

Utredningens överväganden

Frågan om lokaliseringen av farmaceutiska institutet har behandlats av farmacevtutbildningskommittén. Enligt vad lokaliseringsutredningen in- hämtat (september 1963) har kommittén beslutat föreslå att institutet flyt- tas till Uppsala.

Lokaliseringsutredningen ansluter sig till farmacevtutbildningskommit- téns uppfattning, att farmaceutiska institutet bör förläggas till Uppsala. Visserligen kan det göras gällande att Uppsala inte behöver ytterligare till— skott av statliga institutioner, då staden redan växer kraftigt, till en del be- roende på universitetets expansion. Men en snabb och inom rimliga kost- nader godtagbar lösning av institutets lokalbehov torde endast kunna åstad- kommas i samband med den förestående utbyggnaden av den medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Institutet måste uppenbarligen ha nära kontakter med en medicinsk fakultet och dessutom ligga centralt i landet.

4. Statens farmacevtiska laboratorium

Arbetsuppgifter och organisation

Farmacevtiska laboratoriet har enligt sin instruktion (SFS 1959: 76) till huvudsaklig uppgift att inom de områden, som berör tillverkning och för- säljning av läkemedel, verkställa undersökningar med praktiskt och veten- skapligt syfte. Institutet skall med andra ord ombesörja läkemedelskon- trollen i riket.

Chefsmyndighet för laboratoriet är medicinalstyrelsen. Chef för labora- toriet är en föreståndare.

Laboratoriet är organiserat på fyra i fackfrågor självständiga enheter, nämligen kemiska avdelningen, biologiska avdelningen, farmakoterapev- tiska avdelningen och läkemedelsinspektionen. I spetsen för varje avdel— ning står en föreståndare, tillika professor. Laboratoriets föreståndare är även avdelningsföreståndare (kemiska avdelningen).