SOU 1966:42

Konsumtionskrediter i Sverige

N 4-0 %

oå (-

- CD u,

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Finansdepartementet

KONSUMTIONSKREDITER I SVERIGE

BETÄNKANDE AVGIVET AV

KONSUMTIONSKREDITUTREDNINGEN

Stockholm 1966

P ma m m» w pu

&:

13. 14. 15. 16. 17.

18. 19.

. Renbetesmarkerna.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

Kronologisk förteckning

. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. Fi.

åxporäioch import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. s. .

. Yrkesutbildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri, Lund. 586 s. E . Ny myntseriefBeckman. 87 s. Fi. . Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U. . Förenklad statsbidragsgivnlng till hälso- och

1så'_171kv£lå'den. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. 5. . Utsökningsrött IV. Esselte. 147 s. Ju. I Tillgången pa arbetskth 1950—1930. Bilaga 2.

Esselte. 67 s. Fl. Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. Esselte. 187 s. S. . Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov

fram till 1970. Esselte. 82 s. Fi. . Tygförvaltningens centrala organisation. Svenska

Reproduktions AB. 164 s. Fö.

Svenska Reproduktions AB. 273 B. + 1 kartbilaga. Jo.

Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso— och sjukvård samt socialvdrd 1966—197 . Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi.

Ny hyreslagstiftning. Norstedt & Söner. 473 s. Ju. Undersökning angående hyressplittringen. AB Kopia. 205 s. Ju. giv folkbokföringsförordning m.m. Esselte. 241 s.

ähetåpromemorior i törtattningsfragan. Esselte. s. u. Strategi i väst och öst. Esselte. 178 s. Fö. åååtligFaibetänkanden 1961—1965. Kihlström.

s. .

20.

21. 22.

34. 35. 36. 37.

38. 39.

40.

41. 42.

Decentrallsering av naturalisatlonsärenden m. m. Norstedt & Söner. 50 s. Ju. Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fi. Lagstiftning mot radiostörningar. Esselte. 91 s. H. Marktrågan I. Norstedt & Söner. 330 s. Ju. Markfrågan II. Bilagor. Norstedt & Söner. 231 s. Ju. . Sällskapsresor. Haggström. 229 s. H. . Bostadsarrende m. m. Esselte. 247 s. J 0. . Skeppsholmens framtida användning. Kihlström.

114 8. + 1 utviksblad. Fö. . Läkemedelsförmanen. Beckman. 228 s. S

Atomansvarighet III. Norstedt & Söner..891 s. Ju. Den framtida jordbrukspolitiken. Håkan Ohls- sons boktryckeri. Lund. 861 5. Jo . Den framtida jordbrukspolitlkenfB. Esselte.

411 s. Jo. Kommunerna och ungdomen. Esselte. 214 s. S. . Friluftslivet i Sverige. Del 111. Anläggningar för

det rörliga friluftslivet m. 111. Svenska Reproduk- tions AB. 248 5. K. Lufttartsverkets ekonomi och organisation. Esselte. 184 5. K. Militär—sjukvården. Esselte. 196 s. Fö. Vögfraktavtalet I. Norstedt & Söner. 197 s. Ju. De statliga undervisningssjukhusens organisa- tion. Esselte. 132 s. S. Utsökningsrätt V. Esselte. 81 :. Ju.

%agstiftning om elektriska anläggningar. Esselte.

63 s. H. åxåbetsåsykologisk verksamhet. Häggström. s Fordonskombinationer. Esselte. 259 s. K. Konsumtionskrediter i Sverige. Esselte. 276 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angivas, är tryckorten Stockholm.

Finansdepartementet

KONSUMTIONSKREDITER I SVERIGE

BETÄNKANDE AVGIVET AV

KONSUMTIONSKREDITUTREDNINGEN

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966

_ Innehåll

Skrivelse till chefen för finansdepartementet .

Kap. 1.

Kap. 2.

Utredningens direktiv, avgränsning av ulredningsområdet .

Konsumtionskrediler i svensk ekonomi Kapitlets uppläggning.

Konsumtionskreditutredningens 1nterv1uundersokn1ng

Kreditköp förr och nu . ' .

Dagens kreditköp — huvudsakligen »nya» varaktiga varor .

Olika kreditformer . . . . . .

Vet kunden vad det kostar?

Kreditformer och varugrupper . . .

Vad- betyder inkomst och likviditet för kreditbeteendet?.

Vad betyder ålder och försörjningsbörda? Kreditbeteendet i olika yrkesgrupper Kreditbeteendet och hushållens attityder, erfarenheter och kun-

skaper. . . . ......

Avbetalningshandelns relativa omfattning m. m. 1913—1964 .

Utvecklingen 1913—1927 . . . . . . . .

Matz- -utredningen 1946 . . Avbetalningshandeln' 1 olika branscher åren 1944 och 1948 . . Allmänna tendenser — utvecklingen efter mitten av 1950 talet .

Bilhandeln . . . . . . . . . .. . . .

Radio- och TV- handeln _

Hushållsmaskiner. . . . . . . . . . . . . . . . . Möbelhandeln. . . . . . . . . . . . . _. . . . . . Övrigavaror.....

Några sammanfattande kommentarer . . Nationalproduktens och konsumtionens utveckling 1930—1964 . Allmänna tendenser. . . . . . . . . . . . . . .

Tredubbling av levnadsstandarden . . . . . . . . . Karakteristiskt för utvecklingen. nya, bättre och flera varor .

En ny konsumtionsstruktur; förändringarna 1930—1964.

Livsmedel, vin, sprit och tobak . . . . .

Bostäder..

Kläder och skor. 1 .

Varaktiga konsumtionsvaror . Bilar

Resor .

Övrigt. Importutvecklingen av varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963.

Slutsatser rörande den framtida konsumtionsinriktningen Den framtida efterfrågan på konsumtionskrediter .

12

16 16 16 16 17 18 19 19 20 21 22

23 24 24 25 26 26 27 29 31 32 32 34 36 36 36 37 37 37 37 40 40 40 40 40 41 41 44

Kap.

Kap.

11»

4.

Kredilformer och finansieringsvägar . Varu— och företagsbundna konsumtionskrediter .

Avhetalningskredit . . . . . . . . .

Finansiering av avbetalningsfordringar. . . . . .

Delbetalningskrediter . .

Kontokredit . . . . Företagsbundna konsumtionslån . . . . . . . . .

Låneköp.

Köplån . . . . . . . . ,,,... . . .,,.. ,. . .. .,.-,._ .,,

Privatköplån.

Kapitalvarulån . ,. . . . . ,. . . Allmänna konsumtionskrediter . . . . . . . . . .

Sparlån . . . . . . . . . . . ...—...,. ._ . . -_»

Privatlån . . . . . . . . . . . , .

Checklöneräkningskredit. . - ., , .,. , . . . ,,,. Statliga bosättningslån . . . . .- . .. . . .... g., Övriga låneformer. .. .._..- . . . ,,. . , Konsumtionskreditmarknaden vissa mstttutlonella företeelser

Avbetalningsfinansieringsinstituten ., ,,, . , J,. , -. . . >>Factoring1—företagen . . . .. . ._,:._ ._.;..,,,,..- .: Kreditupplysning. . . . .,, . _. . . .» .-,,— -,-,. . .1 .

Kredit och försäkring . . .., ””...i... ; ;. Vem finansierar konsumtionskrediterna? .g ...g—.,- ...,-.,,»

=.» : -.» 72111:

Konsumtionskrediternas kostnader . -. '. '. . ». ». (".-M Metoder 'att jämföra kreditkostnader .th Kreditkostnaderna 1 statistisk belysning — ' ' Avbetalningskostnaderna vid köp av" tvättmaskiner Och kylskåp Avbetalningskosmader vid köp av fritidsbåtar och båtmotorer. Avbetalningskostnadé'r vid köp av radiö' och TVLapparater. Avbetalningskostnader vid köp av möbler . - . . . . Avbetalningskostnader vid bilköp. '

Företagens kostnader och intäkter vid kreditgiVning Refinansieringskostnaden Administrationskostnaden .

Riskkostnaden . '-

L:”'Avlietaln1ngsfo1*sai:|ning ' " ' '. . ' I”? in '

Faktiskt material. . -. . * " ' '. ”' Kostnader inom avbet'alnmgslia'ndeln för bilai' - 'Refmansiermgskostnaden '

Övriga kreditkOStnader '. .'- ' Kostnader för avbetalningsförsåljning inom andra branscher än bilbranschen . . . . . . . . .

Kontokrediter . . . . . . .

Övrig kreditförsäljning . ' . .- : '. .

Kap. 5. Könsumenterna och konsumtionskrediterna .

Den traditionella teorin Vad bestämmer konsumentens preferen'sSystem? Inköp av varaktiga konsumt1onsvaror . . Kreditens inverkan vid köp av Varaktiga konsumtionsvaror

62 ., ,62

50 52 52 53 57 58 60 60 60 61

63 63 64 64 65 65 68 68 69 71

75 76 80 81 83 85 88 89 91 91 92 92 92 93 93 94 94

95 98 989

1010 1010 101 102 1023

Kap. 6.

Kap. 7.

Kap. 8.

Kap. 9.

Kap. 10.

Räntekostnaderna. . . . . . . . . . . . . . . Begränsningar i kredittid. . . . . .

Osäkerheten i konsumentens planering vid kreditköp Kreditköpen och livscykeln . . . . . . . . . . . . .

Avslutande synpunkter . . . . .

Konsumtionskrediterno i företagspolitiken . . ., . . . . . . . . .

Företagens konkurrensmedel. . Kreditgivningen vid försäljningen av en ny vara Konkurrensmedlens inverkan under introduktionsskedet. Konkurrensmedlens inverkan under det aktiva konkurrensstadiet Kreditgivningen som konkurrensmedel vid försäljning av en redan existerande vara . . . . . . Kreditförsäljning och konsumentens prismedvetande Konkurrenssituationen och. kreditförsäljning .

Direkt kreditgivning till hushållen från banker och andra kr edit- institut

Konsumtionskrediterna och koniunkturutvecklingen . Konjunkturpolitikens mål Konsumtionskrediterna och konjunkturerna ,Amerikanska erfarenheter .

Speciella egenskaper hos konsumtionskrediterna. Den följande analysen . . . . . . . . . Tänkbara reaktioner från hushållen . . . . .

Effekter på efterfrågeutvecklingen. ' . . Statliga utredningar och åtgärder . . ,. . . ,.

Effekter av alternativa åtgärder

Konsumtionskrediternas Iangsiktsef/ekter Effekten på konsumtions- och produktionsstrukturen Konsumtionskrediternas effekter på kapitalbildningen . Produktiviteten . . . . . Arbetskraftsutbudet . Övriga synpunkter . Slutsatser .

Statistisk information om konsumtionskrediterna .

Löpande statistisk information . . . . . .

Förslag till försöksverksamhet rörande konsumtionskreditstatisti- ken....

Tvärsnittsulldersökningar . . . . . . . . .

Utredningens bedömning av konsumtionskrediterna Historiskt perspektiv Gällande författningsbestämmelser och tidigare reformförslag. Gällandebestämmelser . . . . . . . . . . . l.. . . . . . Tidigare reformförslag. . . .. . . . . . . . . Vissa uppgifter om kreditköpares sociala förhållanden . Utredningens allmänna bedömning . 1. Olägenheter av agentförSäljning . . . . 2. Bestämmelser om redovisning av effektiv ränta.

104 107 108 109 112

113 113 114 115 115

116 118 119

121

125 125 126 127 128 129 130 132 136 144

149 149 150 153 153 153 154

156 156

160 161

162 162 163 164 165 169 171 173 175

Kap. 11.

3. Synpunkter på konkurrensen mellan olika former av konsum— tionskredit. . '. _. .

4. Reglering av avbetalningsvillkor . '

5. Statistik om konsumtionskrediterna.

Specialmotivering till de olika författningsförslagen .

1. Förslaget till lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall.

2. Förslaget till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp .

I3.'För'sla_get till' förordning om betalningsvillkor vid yrkesmässig

försäljning av vissa varor m.m. Övergångsbestämmelserna . .

4. Förslaget till kungörelse med föreskrifter enligt förordning den 00/0 (nr '000) om betalningsföreskrifter vid yrkesmässig försälj- ning av vissa varor, m.m.., såvitt avser bilar ' ' . . . .

Förslag till lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall . .

Förslag till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp. . . . . . . . . . . . . . . . Anvisning till 10 5

Förslag till förordning om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m. .

Förslag till kungörelse med föreskrifter enligt förordningen den 00/00 (nr 000) 0111 betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m.m.., savitt avser bilar . .

Reservation av herr Lindstedt

(angående förslag till ändringar i avbetalningslagen)

Särskilt yttrande av herrar Gillberg 'och Höglund (angående utredningens förslag om införande av obligatoriska krav på angivande av effektiv ränta vid kreditförsäljning av varor) Särskilt yttrande av herrar Höglund och Rosenquist. . (angående utredningens förslag om rätt att frånträda avtal i vissa fall)

BILAGOR

Bilaga 1. Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning .

- i

A. Intervjuundersökningens genomförande och tillförlitlighet. Provundersökningen . ' Huvudundersökningen .

Uppläggning. Undersökningsenheten Urvalsenhet och urvalsram . Urvalsförfarande. . . Undersökningens genomförande . ' . Uppräkning. . ' ' Undersökningens tillförlitlighet Bortfall. . . . . Slumpfel . . Fel uppkomna vid intervjuns genomförande. . Fel uppkomna vid bearbetningen av intervjuuppgifterna .

178 180 182

184 184

189 192

192 193

194 196

205 205 205 206 206 206 206 206 207 207 207 207 207 209 210

Bilaga 2.

Bilaga 3.

” ”Vissa definitionsproblem ' Antal köp. Kreditformer Värde av köp . . . . Kontant betalning och kontantinsats . Kredit- och kontantköpare Inkomst under 1961 Socio- ekonomiska grupper. . Inställningen till konsumtionskrediterna . B. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror och köpens finansiering. Inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror . Bilköpens finansiering . Kontant— och kreditköp av varaktiga konsumtionsvaror. Kreditköpens fördelning på varugrupper och kontantinsatsens andel av inköpspriset Kreditköpens fördelning på varor och kredittidens längd Kreditformerna . . . Kreditköpens förekomst bland olika hushållstyper . . Allmänhetens inställning till och kunskaper om konsumtions- krediter. Inställning till konsumtionskrediterna Att mäta olika attityddimensioner . Resultaten från skalanalysen Inställningen till olika användningssätt. . Kunskap om och inställning till vissa kreditformer . Erfarenheter av kreditköp. . F. Analys av kreditköpsbeteendet med utgångspunkt från under— sökningsmaterialet. . . . . . . . . . . . .

MOP

Kreditkö'p i 1958 års hushällsbudgetundersökning.

Kreditköp i konjunkturinstitutets sparundersö'kningar . Inledning . Bilköp och finansiering 1 grupper med olika inkomst, likviditet, ålder, familjetyp och yrke. . Multipel regressionsanalys av val av finansieringssätt vid bilköp. Inledning Samtidig förklaring av valet mellan kontant— eller kreditköp samt kreditnivå (fas 3 och 4) Förklaring av valet mellan kontant- och kreditköp (fas 3). Förklaring av valet av kreditnivå vid kreditköp (fas 4). Studium av inköpen av andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar Inledning Finansiering av varaktiga konsumtionsvaruköp i grupper med inkomst, ålder, yrke och banktillgodohavande . . En jämförelse mellan kreditköpande och kontantköpande hushåll Multipla regressionsanalyser av inköp och finansiering av andra var— aktiga konsumtionsvaror än bilar Modellbeskrivning. Förklaring av valet av nettoutläggets storlek (fas 2).

210 210 210 211 211 211 211 211 211 212 214 216 219

220 221 222 227

234 235 235 236 238 239 241

242

252

255 255

256 258 258

259 260 260 261 261

262 264

268 268 268

Samtidig förklaring av valet mellan kontant— eller kreditköp samt

kreditnivå (fas 3 och 4). . . . . . . .. . ...... Förklaring av val av kreditnivå (fas 4) Sammanfattande synpunkter. . . . .......

Innehållsförteckning till tabeller och diagram.

269 270 270 271

Till ' Herr Statsrådet och Chefen för F inansdepartementet

Den. 10 mars 1961 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdeparte- mentet att tillkalla högst tio utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning angående vissa spörsmål rörande konsumtionskrediter. Med stöd härav kallade departementschefen den 17 mars 1961 följande personer till ledamöter i utredningen: nuvarande borgarrådssekreterare E. Bertil Brodén, landshövdingen Gustav F. E. Cederwall, nuvarande sekreteraren ) Landsorga— nisationen, fil. lic. Gösta E. Dahlström, ordföranden i Sveriges Husmoders- föreningars riksförbund I. Stina Eng-ström, direktören i Sveriges Köpmanne— förbund Karl Erik Gillberg, nuvarande verkställande direktören ) Svenska Handelsbanken, Rune Höglund, kommerserådet Anders Lindstedt, nuvarande statssekreteraren Bertil A. F. Löfberg, verkställande direktören ). Motor- branschens riksförbund Benkt F. Rosenquist samt direktören i Kooperativa förbundet Nils Thedjn. Åt Cederwall uppdrogs även att såsom ordförande leda utredningsarbetet. . -- .,

Att såsom expert biträda utredningen utsågs nuvarande departements- iådet Karl-Ingmar Edstrand och till biträdande sekreterare utsågs civil- ekonom Lars Th. Hellström. —

Kommittén antog benämningen konsumtionskreditutredningen.

På egen begäran entledigades den 25 januari [1962 Engström från utred— ningsuppdraget ; i hennes ställe tillkallades från den 26 januari 1962 huva-' rande sakkunnigen ilhandelsdepartementet Ursula Wallberg. Vidare entle- digades Löfberg den :25 januari 1963 på egen begäran från uppdraget. Ce— derwall entledigades — ävenledes på egen begäran _ från utredningsupp— draget den 15 mars 1963, och i hans ställe tillkallades såsom ledamot och tillika ordförande landshövdingen Erik -A. Westerlind. Sedan Westerlind på egen begäran den 29 juni 1964 entledigats, kallades den 30 juni 1964- Ceder- wall såsom ledamot och ordförande. _ '

Den 18 oktober 1963 uppdrogs åt Hellström att vara sekreterare åt utred- ningen, och samtidigt utsågs civilekonom Hans M. Eisler till biträdande sek- reterare. ' -

Den 28 februari 1964 uppdrogs åt nuvarande kanslirådet E. Göran Wahl- gren, den 29 januari 1965 åt fiskalen i Svea hovrätt N. H. Göran Lindh och den 31 augusti 1965 åt redaktören Stig Gustavsson att såsom experter bi- träda utredningen.

Från kommittén har av Kungl. Maj:t infordrats utlåtande avseende visst ärende rörande s.k. kreditförsäk-ring. Kommitténs ställnin-gstagande åter- finns i kapitel 10.

Den 9 februari 1965 uppmanades utredningen att avgiva utlåtande över en motion i andra kammaren angående införande av preskripti—on av rätten till återtagning av vara som "köpts påav'betalni'ng (1965, II: 279).'Detta av; gavs den 9 mars 1965, vari hänvisades till utredningens kommande betän- kande. Kommittén—s ställningstiagande återfinns i kapitel 10.

Genom remiss av den 5 januari 1965 bereddes utredningen tillfälle att avge yttrande rörande skrivelse av den 15 december 1964 från Motorbranschens riksförbund angående avbetalningsrestriktioner vid långtidsuthyrni—ng av bilar. Kommittén avgav sitt yttrande deti 23 februari 1965. Kommittén har vidare mottagit framställning från Motorbranschens riksförbund, dagteck- nad den 31 oktober 1963, angående åtal-spraxis vid olovligt förfogande i samband med avbetalningsköp av bilar samt ävenledes en skrivelse från Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, dagtecknad den 15 april 1964, angå- ende betalningsvillkor Vid försäljning av tyngre lastbilar. '

Till kommittén har den 28 juni-1963 överlämnats byråchefen Folke Baar- sens utredning »Avbetalningashandeln utomlands» (stencil, 1962), som av- lämnades till chefen för finansdepartementet den 28 mars 1963.

Inom kommittén utsågs på ett tidigt stadium en arbetsgrupp, vilken bl.a. sysslat med planläggningen av den intervjuundersökning avseende konsum- tionskrediterna som utredningen låtit utföra (se nedan) och viss planlägg- ning av arbetet i övrigt inom kommittén. Arbetsgruppen har bestått av leda- möterna'Dahlström (tillika dess ordförande) och Wallberg samt sekrete- raren och biträdande sekreteraren.

Utredningen har under arbetets gång bl.a. genom _liearings och under- handskontakter med statliga myndigheter samt privata organisationer och företag låtit insamla data och synpunkter irörand'e olika aspekter av kon- sumtions—krediterna. Sålunda har utredningen i samarbete med socialstyrel- sen och konjunktuninstit—utet låtit utföra speciella bearbetningar-av 1958 års levnadskos-tnadsundersökning resp. 1957 och 1958 års sparundersökningar i vad avser i dessa undersökningar ingående kre'dithandelsdata. Resultaten av dessa bearbetningar redovisas i bilagorna 2 resp-. 3. För utformningen av bilaga 2 svarar utredningens sekretariat och för bilaga 3 ledamoten wall- berg och fil. kand. Bo Erlander. Ekonometriker Lars Jacobsson har vidare som konsult biträtt utredningen. I vad avser frågan om löpande statistik över konsumtionskrediterna inom banksektorn har utredningen samarbetat med bankinspektionen och statistiska centralbyråns planerings- och sam-

ordningsavde—lning. Detta arbete har bedrivits som en del av den pågående översynen av kreditmarkna—dsstatistiken. Statistiska centralbyrån har även såsom ett led i upprustningen av "den allmänna ekonomiska statistiken, delvis i samarbete med utredningen, låtit utföra vissa undersökningar rö- rande möjligheten' att i'detaljhandelsledet inhämta "data över .konSumtions— krediterna.

Då utredningen rätt snart fann att den existerande informationen rörande konsumtionskrediterna var såväl knapphändig som osäker, hemställde kom- mittén i skrivelse den 12 oktober 1961 hos chefen för finansdepartementet att en intervjuundersökning bland hushållen måtte få göras i syfte att ut- röna kreditköp'ens förekomst inom! olika varuglupper och hushållstyper, deras fördelning på olika kredittyper, hushållens kunskaper om, samt atti- tyder till krediterna m.m. Genom skrivelse av den 20 oktober 1961 anmo- d-ades sju remissinstanser (k-onjunkturinstitutet, statistisk—a centralbyrån. dåvarande bank- och fondinspekt'ionen, statens pris- och kartellnäJnnd, socialstyrelsen, Jordbrukets Utredningsimstitut .oeh Industriens Utrednings- institut) att yttra sig över utredningens hemställan. Remissinstanserna var med ett undantag positiva till att en undersökning av .antydd art genomför- des. I vissa fall rekommenderades en undersökning av något mindre omfatt-, ning samtidigt som även de knappa personella resurserna på det ekonomiskt— statistiska området påtalades.

Den 3 januari 1962 erhöll utredningen av Kungl. Maj:t tillstånd att ut- föra en provundersökning för att utröna förutsättningarna att på ett till- fredsställande sätt genomföra en undersökning av detta slag. Då prov- undeäökningen utföll positivt, erhölls den 28 juni 1962 tillstånd att genom- föra huvudundersökningen. Såväl provundersökningen som huvudunder- sökningen utfördes. av statistiska centralbyråns utredningsinstitut. En när- mare redogörelse för undersökningens uppläggning och resultat återfinns i bilaga 1. För utformningen. av bilagan svarar utredningens arbetsgrupp. Kommittén-s ställningstaganden har i många avseenden påverkats av de re- sultat som denna undersökning — den första i sitt slag i Sverige —— givit.

Kominittén har slutfört sitt uppdrag och får härmed överlämna siit't be— tänkande med bilagor. Till betänkandet är fog-ad reservation av ledamoten Lindstedt ()ch särskilda yttranden av ledamöterna Gillberg, Höglund och Rosenquist. ' '

Stockholm den 2 juni 1966

Gustav Cederwall

. Bertil Brodén * Gösta Dahlström Karl Erik Gillberg Rune Höglund Anders Lindstedt Benkt Rosenquist Nils Thedin ' . Ursula Wallberg

/Lars Th. Hellström Hans Eisler

KAPITEL 1

Utredningens direktiv, avgränsning av utredningsområdet

I anförande till statsrådsprotokollet den 10 mars 1961 lämnade chefen för fi- nansdepartementet, statsrådet Sträng, konsumtionskreditutredningen följande direktiv.

Sedan länge har konsumtionskrediternas samhälleliga betydelse uppmärksammats, såväl på grund av deras för- och nackdelar för den enskilde som på grund av deras ställning" i konjunkturförloppet. Sålunda har genom lagen den411 juni 1915 om av- betalningsköp med därefter vidtagna änd- ringar införts bestämmelser för att stärka avbetalningsköparens skydd mot obilliga kontraktsvillkor och för att även i övrigt motverka de privatekonomiska och sociala olägenheter som visat sig vara förbundna med avbetalningssystemet. Vidare må er- inras om att år 1949 tillsattes med hänsyn till ifrågavarande krediters samhällsekono- miska ro'll en utredning rörande avbetal— nings- och förskottsköp m. 111. Denna nt- redning redovisade i sitt betänkande (SOU 1949: 38) skilda lagstiftningsåtgärder —— bl. a. regler om skärpta avbetalningsvillkor, såvitt Åånginge "handpenning och avbetal- ningstid —— som skulle kunna genomföras i en högkonjunktur för att åstadkomma en önskvärd begränsning av ifrågavarande kreditgivning. Utredningen ville emellertid ej förorda sådanaåtgärder utan menade den lämpligaste vägen vara att genom för- handlingar mellan staten och vederbörande branschorganisationer få till stånd den önskvärda utformningen av nämnda vill- kor. I anslutning härtill träffades mellan staten och organisationerna inom bilbransch- en en den 15 februari 1951 dagtecknad överenskommelse om regler för avbetal—' ningshandeln med bilar. Reglerna innebar i huvudsak, att vid försäljning av bilar viss del av köpesumman skulle betalas kontänt och återstoden in_on1__ närmare angiven tid, allt i syfte att begränsa kreditköpen på detta område. "

I september 1955 överlämnade nämnden

för planering av ekonomiska stabiliserings- åtgärder till chefen för finansdepartemen— fet en promemoria med förslag till viss lag- stiftning om obligatoriska betalningsvillkor vid kreditköp. Stabiliseringsnåmndens för- slag innebar i korthet, ått statsmakterna skulle genomföra en fullmaktslag, som be— rättigade Kungl. Maj:t att beträffande yr- kesmässig avbetalningshandel utfärda före- skrifter om minsta kontantinsats och maxi- merad kredittid. I lagförslaget fanns en bestämmelse av innehåll, att för den säljare. som överträdde sålunda utfärdade före- skrifter, hans i avbetalningslagen medgivna rätt att förbehålla sig äganderätt till god-_ set eller om rätt att återtaga detta skulle vara utan verkan. Kungl. Maj:t följde emel- lertid ick'e nämndens förslag utan beslöt i stället att uppdraga åt dåvarande statssek- reteraren ) handelsdepartementet att genom förhandling med näringslivets branschorga- nisatloner utröna förutsättningarna för överenskommelser angående en begränsning av avbetalningshandeln. De förhandlingar som i anledning av detta beslut upptogs lcd- de efter hand till överenskommelser mellan

staten och-. en rad branschorganisationer _angående regler för avbetalningshandeln. 'Öve'renskommelsema biträddes emellertid

ej av de inom" de olika branscherna verk- samma företagarna i den utsträckning som uppenbarligen förutsatts av organisationer- na. Överenskommelserna, vilka ursprung- ligen gällde för en tid av ett år, frånträddes . efter hand av organisationerna.

En ny överenskommelse om kreditregler för bilbranschen träffades den 16 april 1959 med Sveriges automobilhandlareför- bund. överenskommelsen byggde på den uttryckliga förutsättningen att bilhandlare, som .stod utanför överenskommelsen. ge- nom författningsföreskrifter skulle i fråga om kontantinsats och kredittid samt på- följd för överträdelsc av föreskrift vara underkastade bestämmelser, som ej var lindrigare än som stadgades i överenskom— melsen. I anslutning till den nya överens-

komnielsen utfärdade Kungl. Maj'it defidl december511959 efter riksdagens hörande förordning med föreskrifter :om vissa. ber talningsvillkor vid yrkesmässig forsäljning av bilar (SFS 1959: 575). Förordningen har i materiellt hän'seende samma innehåll som överenskommelsen och berör e'n'dast bil- handlare som-' står utanför— densapmma- Vid riksdagsbehandlingen avv förmämnda ären- de förutsattes att Kungl. Maj .t efter för- handlingar med automobilhandlar'eförbun- det må" besluta om sådana ändringar i 'för'- ordningens =före'skriftem om kontantinsats och kredittid som kan erfordras med hän— syn iill växlingarna i konjunkturen. Under senare tid har i den offentliga de— hatten" ett betydande intresse ägnats åt frå- gan' om konsumtionskrediternas ökade ut- bredning. Inom ramen för nämnda diskus- sion har särskilt uppmärksammats _den allt- mer framträdande roll. .de' nya formerna 'konsu'mtionskr'edit' -— främst de olika slag av- kontokortsystem m'e'd anslutning från tusentals handelsföretag — kommit att. spela, _I_. det sammanhanget vill jag er- in_ra om att Kooperativa förbundet' 1 skrivel- se den 28 september 1960 till statsrådet och chefen för finansdepartementet h'en'i- ställt' om. utredning angående verkningarna av de .nya konsumtionskreditemas expan- sion och behovet av kompletterande lag— stiftningsåtgarder på kreditgivningens om- råde. ver Kooperativa” förbundets skrivelse har v-ytt'r-an'dbn inhämtats från ett men myndigheter och. organisationer, Samtliga av. Kungl. Maj :t _hördn,._ remissinstanser framhåller önskvärdheten av att en utred- ning om' de dya' kreditfofmerna kommer till stånd. Därvid har man huvudsakligen antingen. anslutit sig till. Kooperativa: för- bundets _utredningaförslag eller förordat e_1_1 forutsattnlngslos utredning i ämnet. I f_ler— talet vt'trande'n har under-strukits att utred- ningen ej här begränsas tili att ”avse vi's'sa former av konsumtionskredit utan i. pri—n'»- cip. omfatta hela: kreditgivningen till kon- sumtionsändamål. l årets finansplan med- delade jag_ min avsikt att utverka Kungl. Maj:ts bemyndigande att föranst'alt'a om en utredning av hithörande problem. Denna utredning bör nu.. komma till stånd. Utredningen bör vara allsidig och alltså inte begränsas till en översyn av _de nya forme'rna' för konsumtionskredit utan i lika hög grad beröra övriga former av kredithandel såsom avbetalningsköp, köp- lån, låneköp och kontokrediter hos viss fir— ma eller i viss butik. Utredningens första

uppgift bör vara att' _ins'amla och samman- ställa material till' belysning av konsum— tionskrediternas för- och nackdelar ut" den enskilde konsumentens 'och handelns" syn: punkt. Ett studium av prissättningen och kred1t'villkoren blir därvid av central ”be'- tydelse. På grundval av den sålund'ål'véi'k- ställda undersökningens. resultat .bör _ut- redningen pröva behovet av åtgärder mot eventuella missförhållanden eller för att få 'mer'a' tillfredSstäl'la'nde' förhållanden inom ki'Gditl-iandeln till stånd. 'Dåres't"så—' dana behov anses vara för handen hör.-ut— redningen framlägga konkreta förslag eller rekommendationer till åtgärder för att av- hjälpa dyl'ika missförhållanden eller för att på annat sätt åstadkomma förbättringar för konsumenterna och handeln inom detta område. , . Av stor betydelse är vidare konsumtions- krediternas samhällsékonomiska verknin ar. En viktig uppgift för utredningen blir att söka ' kartlägga" 'komumtionskrediteri'i'ZS omfattningäoeh inriktning ävensom att upp-. skatta krediternas utvecklingstakt _undeg se- nare år. På basis härav bör utredningen söka bedöma 'i vilken utstrackmng föränd- ringar' 1 konsumtionskreditvoiymen tenderar att förstärka efterfrågh'n på ur kou'ju'nlutturL politisk eller säsongmässig synpunkt elämp: liga tidpunkter och varuområden samt__ i vilken grad konsumtionskrediter'nas tillväxt på" längre sikt kan minska 'den 'andel av våra ekonomiska resurser som användes 'för kapitalbiidning. Om övervägandena leder till att medel —— utöver generella penning— politiska åtgärder — för att påverka kre- dithandeln ej lämpligen kan undvaras, bör utredningen dels" klarlägga under ”Vilkår-för— utsättningar sådana åtgärder bör tillgripas. dels redovisa vilka medel som härvid, kan komma i fråga samt söka bedöma dessas privatekonomisk'a Och samhallsekon'oims a konsekvenser.” Det kan här hänvisas till att reglering. -.av*. tavbetalningshandeln ' : i = vissa länder, t. en i Storbritannien, utgör.-ett viktigt och av allt att döma effektivt ded i konjunkturpolitiken. Utredningen bör fram— lägga konkreta förslag till åtgärder-' som i angivet syfte bör komma till användning i olika lägen. Med hänsyn till tidigare er- farenheter bör utredningen härvid under- söka vilka anordningar — av lagstiftnings- karaktär eller annorledes -— soml erfordras för att de föreslagna åtgärdernas syfte skall fullföljas. och respekteras. Utredning- en bör vidare överväga i_vilk_a former sta- tistiska undersökningar om konsumtions—

krediternas omfattning och inriktning i framtiden bör ske. Utöver nu angivna fråge- komplex kan andra förhållanden i sam- manhanget vara att beakta och utredningen bör vara oförhindrad att efter eget.be__- dömande upptaga sådana frågor-'till' bei handling. ' __

De lämnade direktiven är som synes ganska vidsträckta. Utredningen skulle vara förutsättningslös och omspänna samtliga former av konsumtionskredit, den skulle ta upp sociala och samhälls- ekonomiska aspekter och undersöka be— hovet av statistisk information på om— rådet.

Utredningen har i sitt arbete tvingats göra vissa gränsdragningar och därvid sökt koncentrera uppmärksamheten till sådana kreditfrågor, som inte tidigare och i andra sammanhang .blivit före- mål för utredningar och åtgärder. Hur kommittén uppfattat sitt uppdrag fram- går av innehållet i det följande. Kom- mittén vill emellertid redan här, inled- ningsvis och kortfattat, beröra några frågor som rör definitioner och gräns- dragningar.

1. Utredningen har funnit det natur- ligt att när det gäller begreppet skon— sumtion» utgå från den definition som tillämpas i nationalbokföringen. Av betydelse i detta sammanhang är då att när det gäller bostäder konsum- tionen anses vara de under året ut- nyttjade tjänsterna av bostäderna, me- dan man i alla övriga fall räknat med de under året gjorda inköpen. Detta gäl- ler även för varaktiga kapitalvaror, obe— roende av förbrukningstidens längd. Denna definition är från kommitténs synpunkt fördelaktig, eftersom kredit— belopp i samband med köp av varakti- ga konsumtionsvaror direkt kunnat jämföras med inköpsvärdena. I enlighet med denna definition har krediter till bostadsbyggande inte tagits med i kom- mitténs utredningar. Detta kan anses motiverat också av den orsaken att

dessa kreditfrågor behandlats i, sam- band med den'allmänna bostadspoliti- ken. Ett gränsfall utgör krediter till sommarstugeköp. Vissa uppgifter om dessa ingår i den intervjuundersökning som utredningen låtit utföra och som redovisas i bilaga .1 och sammanfattas i kapitel 2. Det torde framgå av fram- ställningen när dessa medtagits resp. uteslutits; i. tabellerna har de i stor ut- sträckning uteslutits. Kommitténs gräns- dragning innebär'också att krediter för inköp av varaktiga hu-shållsapparater som inmonteras i fastigheter faller utan- för utredningen i den mån de finansie- ras genom någon form av bostadslån.

2. Utredningen har koncentrerats till att gälla konsumtionskrediter. I vissa fall kan det vara tveksamt huruvida ett inköp är avsett för konsumtion el- ler för produktion. Det viktigaste gräns- fallet är köpen av personbilar. Som hu- vudregel uppställdes att personbilar, som uppgavs vara avsedda huvudsak— ligen för transporter i arbetet inte skul- le hänföras till konsumtionen och där- med inte heller inräknas bland konsum- tionskrediterna i de fall bilen köpts med hjälp av kredit. Denna gränsdrag— ning är onekligen vag, och visa spe- cialbearbetningar av uppgifterna om produktionsbilkrediterna har gjorts. Ut- redningens närmare överväganden framgår av följande kapitel. (Det kan i förbigående redan här nämnas att den vanligaste formen för konsumtionskre-- dit, avbetalningsköp, i betydande ut—A sträckning också används när företag; köper bilar, maskiner och andra förnö-- denheter för produktionen.)

3. Kredit i egentlig mening kan an-- ses föreligga så snart en vara säljs el-- ler levereras utan att det samtidigt sker' full betalning. Det händer emellertidl ofta att betalningen sker inom en rela-- tivt kort tid —— t. ex. efter en månad —— utan att detta uppfattas som en kredit--

givning. Inom detaljhandeln förekom- mer det också i viss utsträckning att man vid leveransen debiterar köparens konto varefter denne sedan betalar må- nadsvis i efterskott. Sådana arrange- mang kan närmast sägas utgöra en del av betalningsvanorna snarare än, en kredit i egentlig mening. Utredningen har därför i sina undersökningar bort- sett från krediter med kortare löptid .än en månad. ,

4. I flera fall råder ingen större tve- kanom att de givna krediterna är rena konsumtionskrediter. När det gäller. priT vatlån och lån mot säkerhet i en bank kan emellertid läget vara mera oklart, särskilt om banken inte vet vad lånta- garen tänker använda krediten till. I den för kommitténs räkning utförda in-

tervjuundersökningen har både privat- och banklån i samband med köp av varaktiga varor betraktats som konsum- tionskrediter. Däremot har man inte tagit med krediter i övrigt mot säker- het. En utförligare behandling av olika kreditformer görs i kapitel 3.

5. Slutligen bör nämnas att kommit- tén helt undantagit studielån från sina diskussioner om konsumtionskrediter. I viss mening kan dessa givetvis ofta sä— gas vara krediter för konsumtionsända- mål. Men på grund av studielånens spe- ciella karaktär och eftersom de be- handlats i samband med utbildnings- problemen i allmänhet, har kommittén inte ansett sig ha anledning att gå in på sådana frågor.

z... -. J""z. '.i.

Kapitlen upptagna—.a. . . .. För att kunna fullgöra; sina tipp'gii'tEr fann k'onsin'ntioifskreditlftrednirige'n det nödvändigt att'göra "en "större statistisk undersökning författ'belysa bl. a. hus- håHens"kreditköpsvanor, de olika kre- ditformernas betydelse Samt erfarenhe- ter, attityder och kunskaper rörande konsumtionskrediterna. Avsikten var så- ledes att genom en insamling av fakta söka åstadkomma en allmän kartlägg— ning av området. Denna undersökning, som på utredningens uppdrag utfördes av statistiska centralbyråns utrednings- institut, redovisas utförligt i bilaga 1. En sammanfattning av intervjuunder- sökningens resultat, som avser år 1961, ges i första delen av detta kapitel.

I det därpå följande avsnittet ges vi- dare en sammanställning av andra till— gängliga uppgifter om kreditköp av oli- ka varugrupper, detta för att i görligaste mån ge en uppfattning av utvecklingen under det senaste halvseklet. För de ti- digare skedena är dock uppgifterna spo— radiskt förekommande, ofullständiga och föga jämförliga med senare siffror. Från mitten av 1950—talet har vi emeller- tid undersökningar som ger något bätt- re underlag när det gäller att bedöma utvecklingstendenserna. I ett tredje av- snitt av kapitlet ges en allmän översikt över konsumtionsutvecklingen från bör- jan av 1930—talet, några uppgifter om importutvecklingen för varaktiga kon— sumtionsvaror samt en prognos för kon-

g...—;

'KAPITEL-z '1- ,

Konsumtionskrethter 1 sVensk ekonotm

”_ - ,,,. - , , .?f'u'li .it—x' ;v,,"nl.:.-l'-. 331514 .u,il ' 'N. .Hi. '»

' vi.»; ..-., 3.0.1 M..,

sumtionens sammansättning fram "till åår 1970. ”"" ' ' " '

”Mot definal'ba'kgrund görsslutligén i det fjärde och sista avsnittet ett försöök till en bedömning av' konsumtiönskre'dii— ternas framtida utveckling och betyden—

dll'

se för samhällsekonomin

.'|

Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning

Kreditköp för: och nu

Länge användes konsumtionskrediteer främst för hushållens inköp av väsentt- liga och huvudsakligen icke-varaktigga konsumtionsvaror med hjälp av krediit hos handlarna. Dessa krediter vaar ibland relativt kortfristiga, men de kurn- de också sträcka sig över längre perico- der, särskilt i hushåll med starkt såä- songvarierande inkomster. Sådana krre- diter förekommer i begränsad omfattt— ning ännu, men de synes ha förlorat siin betydelse både kvantitativt och som S(O- cialt problem.

Det var först under mellankrigstiden som konsumtionskrediterna fick betyy- delse för hushållens inköp av varaktigga konsumtionsvaror. Det var i sambamd med den ökande agentförsäljningem, t. ex. av symaskiner, som man tvingea- des att ta till kreditgivning för att kum- na introducera varan på bredare basiss. Agentförsäljning med hjälp av kreditezr förekommer i icke obetydlig utsträckt;-

ning även nu, bl. a. när det gäller böc- ker och hushållsmaskiner av olika slag.

Dagens kreditköp — buvndeakligen »nya» varaktiga varor

Kreditförsäljningen för de två nämnda huvudändamålen har sålunda utveck- lats på helt olika sätt. Medan inköp av icke-varaktiga konsumtionsvaror nu- mera endast i relativt begränsad om- fattning'sker med hjälp av krediter, har kreditköpen av varaktiga varor kom— mit att spela en allt viktigare roll för konsumenterna.

Vad konsumtionens starka inriktning på nya och relativt dyrbara varaktiga konsumtionsvaror betytt för kreditut- vecklingen får man en uppfattning om när man studerar vilka varor som in- köps med hjälp av krediter.

Detta framgår av tabell 2:1. Obser- vera att rubriken totalförsäljning avser hela den privata konsumtionen av va-

rorna i fråga, dvs. vare sig dessa köptes på kredit eller ej. Kredit/örsäljning av- ser den totala försäljning vid vilken kre- diter förekom, och rubriken beviljade krediter avser summan av de krediter som används för att finansiera kredit- köpen. Skillnaden mellan beloppen på varje rad under rubriken kreditförsälj- ning resp. beviljade krediter är alltså lika med summan av alla erlagda kon- tantinsatser. Uleslående krediter 31/12 1961 avser de krediter för försäljning under 1961 som vid 1961 års utgång ännu var olikviderade. Den tolala sum- man av utestående krediter den 31/12 1961 kan beräknas till ca 1 miljard. Denna summa har dock inte kunnat varugruppfördelas. ' .

Av intervjuundersökningen framgår att av kreditbeloppet år 1961 endast 20— 25% avser varor som mera allmänt var introducerade på den svenska mark- naden före andra världskriget. Närmare hälften avser kreditköp av möbler och

Tabell 2: 1. Kreditköp av olika varor är 1961. Värde i milj. kr. av totalförsäljning, Icredilförsäljning, beviljade samt utestående krediter för vissa varaktiga konsumtions-

varor (exkl. sommarstugor)

. . . Utestående vaml förgåltåill-n föliirääquitin 222113? ”Edit” 1 g 1 g 31/12 1961 Nya bilar ....................... 1 807 787 292 153 Begagnade bilar ................. 1 535 1 062 559 319 Motorcyklar, skotrar, cyklar, mo- peder ......................... 216 79 47 15 Båtar, båtmotorer ............... 77 32 20 12 TV—apparater .................... 566 251 197 118 Radioapparater, grammofoner, band- spelare etc ..................... 194 40 27 9 Elektriska hushållsmaskiner ....... 421 128 110 72 Möbler, mattor .................. 779 166 128 88 Övrigt: ......................... 289 103 81 29 Summa 5 884 2 648 1 461 815

Observera att skuldsättning för köp på kontokredit och kreditkort inte har kunnat fördelas på varugrupper, och de ingår därför intei beloppen för utestående krediter. Av den totala skuld- sättningen för dessa kreditformer, 53 milj. kr., torde dock större delen avse varugruppen »Övrlgt»; För en kreditförsäljning motsvarande 60 milj. kr. saknas av intervjutekniska skäl uppgift för den totala försäljningen. Motsvarande siffror ingår däremot i tabellkolumnerna för kredit- försäljning, beviljade krediter och utestående krediter. Gruppen omfattar hushållsassistenter, kameror, armbandsur, fickur, pälsvaror och musikinstrument.

mattor, dvs. den mest betydande pos- ten bland de traditionella varaktiga kon— sumtionsvarorna. Närmare 60 % av de totalt beviljade krediterna har använts vid inköp av bilar, ca 15 % vid inköp av TV-apparater samt 6—7 % vid inköp av tvättmaskiner och kyl— och frys- möbler.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är de nya och relativt dyrbara konsumtionsvarorna som ligger bakom konsumtionskrediternas nuvarande om- fattning och att det därför finns anled- ning att belysa problemen rörande just dessa krediter. Till bilden bör, vilket närmare behandlas i det följande, att utvecklingen ingalunda är avslutad utan att vi i framtiden måste räkna med att en ännu större del av konsumenternas inkomster utnyttjas för inköp av sådana varor — med de kreditbehov som detta kan medföra.

Olika kreditformer

Den övervägande delen av hushållens skulder har direkt samband med inves- teringar i egna hem, jordbruk, andra fastigheter eller enskilda företag. En— ligt konjunkturinstitutets sparundersök- ningar, som avser senare delen av 1950— talet, utgörs inte mindre än ca 85 % av hushållens totala skulder av fastighets-, jordbruks- eller företagsskulder. När konsumtionskreditutredningen genom sin intervjuundersökning skulle kart— lägga hushållens kreditsituation, lämna- des sådana skulder utanför undersök- ningen och intresset koncentrerades till hushållens benägenhet att lånefinansie- ra inköp av varor och tjänster för kon— sumtionsändamål. Man bör därför vid den fortsatta genomgången av hushål- lens kreditsituation observera att dis— kussionen endast gäller en mindre del av hushållens totala skulder.

I intervjuundersökningen utgör kredi- ter för anskaffande. av sommarstugor ett gränsfall. Från vissa synpunkter kan investeringarna i fritidshus inte sägas skilja sig från investeringar i andra fastigheter. Men samtidigt finns det sto- ra likheter mellan konsumentens situa- tion vid anskaffande av sommarstuga och inköp av dyrbara varaktiga kon- sumtionsvaror. Anskaffning av fritids- hus kan vidare i en relativt nära fram- tid väntas ske i stor omfattning, vilket givetvis ökar intresset av att utreda des- sa köp och byggen. Utredningen beslöt därför att inom ramen för intervjuun- dersökningen såvitt möjligt kartlägga inköp av fritidshus. I redovisningen av intervjuundersökningens resultat är des- sa köp och de krediter som förekommer i samband med köpen i vissa fall med- tagna, i andra avsnitt har det visat sig vara lämpligare att utelämna dem.

Av krediter tagna för konsumtions- ändamål (exkl. sommarstugor) visar sig den övervägande delen bestå av s. k. varubundna krediter. Av de krediter som togs under 1961 är enligt intervju- undersökningen endast 15 % banklån eller lån tagna hos enskilda personer eller företag.

Ytterligare ett par procentenheter utgörs av kreditkortskrediter eller av traditionella kontokrediter. Dessa kre- diter ingår bland de s. k. företagsbund- na krediterna, för vilka sambandet mel- lan krediten och varan för konsumen- ten inte framstår lika tydligt som vid t. ex. avbetalningsköp.

Närmare två tredjedelar av kreditbe- loppet redovisas som avbetalningskre- dit; därtill kommer vissa andra krediter, som enligt de intervjuade inte är förena- de med äganderättsförbehåll, med 19 %. Till den senare kredittypen hör uppen- barligen olika slag av längre leverans— krediter _— på detta tyder de relativt korta kredittider som här redovisas för

Tabell 2: 2. Kreditbelopp avseende köp år 1961 fördelade på kreditformer

Kreditform Krediot belopp &

Avbetalning ............... 63 Delbetalning1 .............. 19 Kreditkortskredit .......... 1 Kontokredit ............... 1 Låneköp/köplån ............ 1 Län av affärsbank, sparbank 4 Län av annat slag .......... 11

Summa 100

1 Utgöres sannolikt till en del av avbetal- ningskrediter.

andra varor än bilar. Det verkar dock som om en del av de intervjuade inte känt till eller sagt sig inte känna till ett äganderättsförbehåll som i verklig- heten finns. Detta tycks i synnerhet gäl- la bilköp; vid dessa redovisas också ganska betydande sådana »delbetal- ningskrediter». Ingen märkbar skillnad föreligger här dock mellan kredittider och kontantinsatser vid delbetalnings- köp och avbetalningsköp. Vidare ställer man sig inom bilbranschen helt frågan- de inför uppgifterna om att det skulle ske en betydande försäljning med hjälp av krediter som inte är förenade med äganderättsförbehåll. De intervjuades uppgifter tyder sålunda på att en viss del av avbetalningskrediterna vid köpen inte angivits vara förenade med ägande- rättsförbehåll; de har trots detta här klassificerats som delbetalningskrediter. I andra sammanhang har det visat sig lämpligare att inkludera dem bland av— betalningskrediterna.

Intressant är att de »nyare» kredit- formerna, dvs. krediter i form av kredit— kortssystem, av undersökningen att dö- ma år 1961 saknade nämnvärd betydel- se. Ett annat särdrag är att de billi- gaste kreditformerna, dvs. närmast lån i bank, är så sparsamt förekommande.

Vet kunden vad det kostar? . Är då konsumenterna medvetna om de inte sällan höga kostnaderna vid- avbe- talningsköp? — Utredningen kan inte sägas entydigt ha besvarat den frågan. Den kunskapsfråga som ställdes i un- dersökningen rörande kostnaden (i kro— nor) vid avbetalningsköp av en TV- apparat visade att endast ca 10 % av de tillfrågade trodde att kostnaden var låg- re än den i verkligheten var. Eftersom ju endast en vara avsågs och dessutom frågan gällde kostnaden uttryckt i kro- nor och inte i effektiv ränta, kan dessa svar dock inte utan vidare tas till in- täkt för att konsumenterna verkligen har en god förmåga att bedöma avbe- talningskostnaderna.

Kreditformer och varugrupper

De olika kreditformernas betydelse va- rierar med varugruppen. Avbetalnings- krediterna var praktiskt taget genom- gående de viktigaste. Näst därefter kom i de flesta fall delbetalningskrediter, sedan bank- och andra lån, och slutli- gen de övriga, relativt ovanliga kredit- for—merna. Dominerande var avbetal- nings- och delbetalningskrediterna vid försäljningen av TV- och radioappara— ter, instrument och fritidsartiklar samt motorcyklar, mopeder och cyklar. In- om dessa varuområden svarade de nämnda kreditformerna för ca 95 % av den totala kreditförsäljningen. Även vid bilförsäljningen var dessa kreditformer dominerande, och därvid betydligt van— ligare vid köp av begagnad bil (90 %) än vid köp av ny bil (72 %). Eftersom man kan anta att det främst är konsu- menter i högre inkomstklasser som kö— per ny bil, kan man möjligen hävda att just dessa grupper också i större ut- sträckning har kunnat använda de bil- ligare bankkrediterna.

Inom andra varuområden är avbetal-

nings- och delbetalningskrediterna mindre dominerande. För båtar och båt- motorer, möbler samt hushållsapparater varierar andelen mellan 60 och 70 %, medan bank- och andra lån svarar för den större delen av återstoden. Möjligen kan man således — i analogi med det föregående — hävda att dessa varugrup- per 1 större utsträckning än t. ex. be- gagnade bilar samt radio- och TV-ap- parater köps av hushåll i de högre in- komstklasserna. Det är först när man kommer till gruppen »Övrigt» (kläder, smycken, väskor etc.) som kreditkorts— formerna dominerar.

Av det totala antalet avbetalnings- och delbetalningskrediter som bevilja- des under 1961 gick närmare 75 % till bilar och TV (bilar 57 %, TV 16 %). Även när det gällde lånen dominerade bilkrediterna. Av kontokrediterna slut- ligen gick drygt 60 % till gruppen »Öv- rigt» och ca 30 % till möbler, mattor etc.

Vad betyder inkomst och likviditet för kredit- beteendet ?

Kreditköpens förekomst och omfattning sammanhänger i första hand med eko- nomiska faktorer, såsom köparens in- komst, andra tillgängliga resurser samt varornas pris. Det material som utred- ningen förfogar över ger en relativt klar bild av vissa ekonomiska faktorers roll vid kreditköp.

För bilköp såväl som för inköp av andra varaktiga konsumtionsvaror gäl- ler att köpens totala omfattning stiger med inkomsten. Hushåll med högre in- komster köper således varaktiga varor både oftare och för större belopp än hushåll med lägre inkomster. Medan således andelen hushåll i varje inkomst- klass som överhuvudtaget köpt någon varaktig konsumtionsv—ara stiger med inkomsten, så synes kreditköpsandelen

stabilisera sig — eller t. o. m. sjunka i de högre inkomstklasserna -— detta även om man rensar bort olikheter i likvidi- teten (se följande). Det bör emellertid observeras att det genomsnittliga kre- ditköpsvärdet hos dem som köpt på kredit stiger så starkt med inkomsten att det genomsnittliga kreditköpsvärdet per inkomstenhet i den högsta inkomst— klassen är fem gånger så stort som i den lägsta samt knappt dubbelt så stort som i den mellersta inkomstklassen. Sanno- likt finns det sålunda väsentliga skillna- der mellan de olika inkomstklasserna vad avser kreditköpens inriktning.

Hushållens likviditet (i intervjuun- dersökningen fick de tillfrågade uppge om de hade banktillgodohavanden un- der resp. över 500 kr.) tycks vara av mycket stor betydelse för benägenhe- ten att köpa på kredit. Andelen kredit- köpare är enligt undersökningen i den lägre likviditetsklassen dubbelt så stor som i den högre. Relationen gäller även inom varje inkomstklass för sig, även om den är mest markerad i den lägsta inkomstkla-ssen, där andelen kreditkö- pare är mer än tre gånger så stor bland hushåll med mindre än 500 kr. på bank som bland hushåll med större banktillgodohavanden. En mera ingåen- de analys av materialet (den redovisas i bilaga 1, avsnitt F) visar att de eko- nomiska faktorerna inkomst och likvi— ditet när det gäller att förklara kredit— köpens andel av de totala inköpen av varaktiga konsumtionsvaror får relativt höga värden, dock lägre än en sådan faktor som tidigare erfarenhet av kre- ditköp. Av de ekonomiska faktorerna tycks enligt undersökningen likviditeten ha större betydelse för kreditköpsbe- nägenheten än inkomsten.

Hushållens likvida medel kan —— för— utom att täcka de löpande utgifterna _— antas ha i huvudsak två ändamål. Dels skall pengarna kunna användas vid

oväntade behov av olika slag, dels ut- gör de ett måls-parande för bestämda ändamål, bl. a. inköp av varaktiga kon- sumtionsvaror. Olika hushåll lägger na- turligtvis olika vikt vid vardera av des- sa båda syften. Det förstnämnda trygg— hetsmotivet brukar vara det skäl för sparande som hushållen först redovisar när de tillfrågas om varför de sparar eller skulle vilja spara. Målsparande av olika slag brukar nämnas i andra hand. Intervjuundersökningens material visar dock att de likvida medlen ofta tas i anspråk för kontantbetalning eller för kontantinsats vid inköp av varaktiga konsumtionsvaror. Det faktum att hus- håll med bättre likviditet köper mindre på kredit än de mindre likvida kan där- för antas vara ett uttryck för att kredit- köpare inte har lika stort behov av likvi- da medel som de övriga. Vill man köpa kontant, måste man spara tills man har det planerade köpets totala värde till— gängligt. Vill man köpa på kredit, är sparmålet begränsat till kontantandelen. Vidare är det möjligt att kontantköpare även har större ambitioner som sparare av trygghetsskäl än kreditköpare. In- tervjuundersökniugens material ger dock inte något svar på denna punkt.

Vad betyder ålder och försörjningsbörda?

Konsumentens kreditbehov varierar i hög grad under olika skeden i livet. En stor del av konsumenterna har vid unga år visserligen relativt låga inkomster men även försörjningsbördan är då of- tast begränsad. Ungdomarna borde såle— des ha ett inkomstöverskott. I verklig- heten är dock sparandet bland de yngs- ta konsumenterna mycket lågt, och ma- joriteten har när de skall bilda familj begränsade ekonomiska resurser. Bosättning och familjebildning orsa— kar en markerad topp i utgiftsbehovet som inte uppvägs av ökade inkomster.

I de fall då hustrun efter eventuell barnsbörd stannar hemma kan i stället familjemedlemmarnas sammanlagda in- komster minska. De direkta bosätt- ningskostnaderna är visserligen en till- fällig utgiftspost, men hushållets övriga utgifter kan beräknas öka under de föl- jande åren. Inkomsterna stiger i flerta- let fall markant just i de åldrar som det här är fråga om, men de kan ofta inte helt kompensera den ökade försörjé ningsbördan och de större utgiftsbe— hoven. Så småningom, mellan 40- och 50-årsåldern, börjar försörjningsbördan minska genom att barnen blir självför- sörjande. I vissa fall återvänder en ti- digare hemarbetande hustru till för- värvsarbetet, vilket också bidrar till att förbättra den ekonomiska situatio- nen.

Från denna ålder fram till pensione- ringen ligger inkomsterna genomsnitt— ligt på relativt stabil nivå, samtidigt som utgiftsbehoven minskar. Undersökning- ar om hushållens sparande tyder på att sparmöjligheterna i detta skede är bäst. Innan ATP-systemet infördes, utgjorde pensioneringen för större delen av hus- hållen en mycket betydande inkomst- minskning. Men läget förändras ganska radikalt allteftersom systemet börjar fungera. Även framdeles torde dock pen- sioneringen för flertalet hushåll med- föra ett visst inkomstbortfall jämfört med perioden dessförinnan.

Av den föregående beskrivningen framgår att kreditbehoven borde vara störst i samband med bosättningen och under de år familjerna står för barnens försörjning. Huruvida det är just i dessa åldrar som hushållen utnyttjar krediter- na i största utsträckning framgår inte med någon absolut säkerhet av intervju— undersökningens material. Undersök- ningen visar dock att hushåll med barn under 17 år köper på kredit betydligt oftare än hushåll utan barn. Andelen

hushåll som under 1961 köpte några varaktiga varor var vidare betydligt större bland gifta än bland ensamståen- de; särskilt liten var andelen icke-köpa- re bland dem som hade barn. Fördelar man de intervjuade efter ålder i två grupper — under resp. över 45 år — finner man att antalet icke-köpare är betydligt större i den äldre gruppen än i den yngre. Därvid är andelen kredit— köpare särskilt stor bland de yngre, me- dan kontantköpare utgör ungefär samma andel av de båda grupperna.

Intervj-uundersökningen visar således att en uppdelning av hushållen efter förekomst av barn i mycket högre grad än åldersklyvningen ger grupper med olika benägenhet att köpa på kredit. Vid en tolkning av dessa uppgifter måste man beakta sambanden mellan å ena si- dan ålder och familjeförhållanden samt inkomst- och förmögenhetsställningen å den andra. Om man tar hänsyn till så- väl de ekonomiska faktorerna som ålder och familjeförhållanden, torde man kunna säga att en skärpning av kredit— villkoren i form av exempelvis högre kontantinsatser och kortare amorte— ringstider i första hand skulle drabba hushåll med relativt låga inkomster, dålig likviditet, med barn och i yngre åldrar. En närmare analys av materialet (se bilaga 1 avdelning F) visar dock att åldern visserligen tycks bidra till att förklara variationerna i inköpen av var- aktiga konsumtionsvaror mellan olika hushåll, men inte variationerna i ande- len kreditköp av det totala inköpsvärdet av varaktiga konsumtionsvaror. Försörj- ningsbördan uppnår i denna analys inte något statistiskt säkerställt förklarings- värde.

Kreditheteendet i olika yrkesgrupper I utredningens intervjuundersökning sökte man kartlägga kreditbeteendet vid

köp av varaktiga ' konsumtionsvaror även för olika yrkesgrupper. Undersök- ningen visar därvidlag att det finns vis- sa skillnader mellan de yrkesgrupper som särredovisas.

Arhetarhushållen har enligt under- sökningen 1961 köpt varaktiga konsum- tionsvaror ungefär lika ofta på kre- dit som kontant, och denna grupp hade för fyraårsperioden 1957—1961 den högsta andelen kreditköpare. (Uppgiften för den längre perioden är givetvis mycket osäkrare än för 1961.)

För tjänstemän, enskilda företagare och icke förvärvsarbetande förekom kontantköp ungefär dubbelt så ofta som kreditköp. För den längre perioden var kreditköparandelen dock betydligt mindre bland företagare än bland tjäns— temän och icke förvärvsarbetande. An- delen hushåll som överhuvudtaget inte köpt några varaktiga konsumtionsvaror år 1961 är störst bland dem som inte förvärvsarbetar samt jordbrukare. Den senare gruppen redovisar också den lägsta andelen kreditköp — på varje kreditköp redovisas ca tre kontantköp. över en längre tid tycks kreditköpar- andelen hos jordbrukare dock inte vara så låg, vilket delvis kan bero på speciel- la likviditetsförhållanden. Det kan här också nämnas att jordbrukarnas attity- der till kreditköp är betydligt mera ne- gativa än övriga yrkesgruppers och att denna inställning är särskilt markerad vad beträffar undersökningens »presti— gefrågor».

Undersökningens resultat beträffande kreditköp i olika yrkesgrupper måste ses i förhållande till vad som tidigare sagts beträffande olika ekonomiska fak— torers betydelse för beteendet. Eftersom det finns betydande inkomstskillnader mellan yrkesgrupper, är det naturligt att benägenheten att köpa varaktiga kon- sumtionsvaror, liksom köpens fördel—

ning på olika varor och förekomst av kreditköp, kommer att variera mellan dem.

Kreditbeteendet och hushållens attityder, erfa- renheter och kunskaper Hushållens ekonomiska situation räcker inte som enda förklaring av deras olika benägenhet att köpa konsumtionsvaror på kredit. Det ligger nära till hands att i en ekonomisk analys försöka införa psykologiska faktorer och erfarenhets- faktorer för att få ett bättre grepp om hushållens kreditbeteende. Tankarna bakom utformningen av utredningens undersökning, i vilken frågor rörande attityder, erfarenheter och kunskaper gavs en relativt stor plats, kan sam-' manfattas på följande sätt.

Historiskt sett har kreditköpen inte sällan utgjort ett betydande problem för hushållen. Dessutom har det tidigare rått en puritansk och extremt sparande- vänlig inställning, enligt vilken konsum— tionen av umbärli'ga varor betraktades som mer eller mindre olämplig. Den uppfostran Som en stor del av dagens svenska konsumenter fick i sina hem präglades ofta också av uppfattningen att skulder överhuvudtaget och konsum- tionsskulder i synnerhet var något man borde söka undvika. En stor del av de äldre konsumenterna har därför från början en negativ eller åtminstone för- siktig inställning till konsumtionskredi- ter. Denna inställning hos en del av kon- sumenterna är en av orsakerna till de skillnader mellan olika hushåll som in- te kan förklaras med hjälp av ekono- miska faktorer.

En allt större andel varaktiga kon-* sumtionsvaror i hushållsbudgeten har emellertid medfört att konsumenten vid något tillfälle av en eller annan" an- ledning ser sig tvingad utnyttja kredi- ter. En konsument som genom Åsådana

23 tillfälliga köp får en viss erfarenhet av kreditköp finner inte sällan att de negativa föreställningarna var överdriv- na eller att de positiva förväntningar- na har infriats. En från början negativ attityd kan således, efter att först ha utgjort ett kreditköpshindrande element, genom den egna erfarenheten göra kon- sumenten mera positiv och få honom att lägga mindre vikt vid de kostnads- mässiga aspekterna på krediterna — vil— ket i sin tur kan medföra att konsu— menten även i framtiden utnyttjar kre- diter för vissa köp.

Intervjuundersökningens resultat ty'- der på att denna bild kan vara ganska realistisk. De intervjuades attityder har samband med om deras föräldrar och syskon har köpt på kredit. Benägen- heten att köpa på kredit är vidare myc- ket större bland dem som har princi— piellt positiv inställning till kreditkö- pen än bland de negativa. Det visar sig också att de som har större kunskaper om olika kreditformer, kreditkostnader m. m. allmänt har en mera positiv in— ställning till kreditköpen än övriga. Samtidigt föredrar man de kreditformer som är bäst kända.

Det som tycks ha den allra största betydelsen för huruvida en konsument köper eller inte köper på kredit är dock frågan om konsumenten själv tidi- gare har utnyttjat konsumtionskrediter. Vid analys av intervjuundersökningens material framstod av alla tillgängliga faktorer denna »erfarenhet» som den ojämförligt främsta när det gällde att förklara skillnaderna i kreditköpsan- delenjEn slutsats som man således tor- de kunna dra av materialet är att kon-' sumenter som en gång börjat köpa på kredit ofta fortsätter med detta och att det dessutom uppenbarligen successivt tillkommer allt fler kreditköpare, bl.a. i' samband med generationsväxlingar- na. ' '

Avbetalningshandelns relativa omfattning m. m. 1913—1964

Utvecklingen 1913—1927

Vill man följa konsumtionskrediternas utveckling över en längre tidsperiod, är man hänvisad till att sammanställa olika, var för sig bristfälliga och sins- emellan knappast jämförbara undersök- ningar.

Det veterligen äldsta existerande ma- terial som kan användas för att belysa konsumtionskredithandelns utveckling i Sverige avser vissa år mellan 1913 och 1927. Materialet utgörs av en un- dersökning från 1927 rörande kreditför- säljningen hos vissa detaljhandelsföre- tag med omfattande avbetalningsförsälj- ning. Bakgrunden till undersökningen var en skrivelse från riksdagen till Kungl. Maj:t år 1927. Med anledning av en motion i andra kammaren hemställ- de man om en utredning rörande avbe- talningshandelns omfattning och verk- ningar. I skrivelsen betonades att av- betalningshandeln medförde skadliga effekter av olika slag. Handelsdeparte- mentet fick i uppdrag att utföra den begärda undersökningen, och i februa- ri 1930 redovisades resultaten i en pro— memoria.

Undersökningen innehåller uppgifter om totalförsäljning och avbetalnings- försäljning inom ett dussintal bran- scher, av vilka fyra inte berör konsum- tionsvaror. De branscher som studera- des var: bilar, motorcyklar och cyklar; symaskiner; dammsugare; grammofo— ner; flyglar, pianon och orglar; möbler och övriga bosättningsartiklar; böcker samt konfektion. Data insamlades emel- lertid uteslutande från företag som hu- vudsakligen eller i betydande omfatt- ning sålde på avbetalning, vilket med- för att de redovisade kreditköpsandelar- na blir högre än vad som torde ha gällt för branscherna totalt. Därtill

kommer att de undersökta företagen inte togs ut enligt någon statistisk ur- valsmetod samt att den relativa bransch- täckningen torde variera mellan de oli- ka branscherna. Den geografiska täck- ningen växlar också kraftigt mellan branscherna. De tendenser som mate- rialet tycks visa måste följaktligen be- traktas med stor försiktighet.

De branscher från vilka data redo- visas för åren 1913 resp. 1920 uppvisar olika utvecklingstendenser. Inom han- deln med bilar och musikinstrument tycks sålunda avbetalningsförsäljning- ens andel ha sjunkit relativt kraftigt mellan de angivna åren, för symaskiner är siffrorna ungefär oförändrade, me- dan man kan notera uppgångar i an- delen avbetalningsförsäljningar inom möbel- och konfektionshranscherna; speciellt kraftig var uppgången i kon- fektionsbranschen.

Mellan åren 1920 och 1924 noterades en kraftigt ökad andel avbetalningsför- säljning av bilar, dammsugare och mu- sikinstrument; siffrorna för symaskiner är ungefär oförändrade och andelen för möbler, böcker och konfektion sjun- ker.

Under perioden 1924—1927, då kon- junkturen var i stigande, växer avbetal- ningshandelns andel för bilar, dammsu- gare, grammofoner och i någon utsträck— ning konfektion, medan man kan notera en nedgång för möbler. Övriga grupper ligger ungefär oförändrade eller visar varierande utveckling.

För perioden 1913—1920, dvs. i stort sett åren kring och under första världs- kriget, kunde man vänta sig finna en nedgång i avbetalningsköpens relativa omfattning till följd av likviditetsupp- laddning och knapphet på varor. Mate- rialet bestyrker en sådan hypotes — för de större och mera umbärliga va- rorna — men samtidigt kan man spåra en motsatt tendens när det gäller för-

säljningen av möbler och konfektion. Man måste emellertid förutom till ma- terialets brister också ta hänsyn till de speciella förhållanden i form av inflation och spekulation som karakte- riserade ekonomin åren 1919 och 1920. Vidare är det möjligt att även 1920 lig- ger för långt ifrån krigsslutet för att man med hjälp av jämförelsen med 1913 skall kunna beskriva vad som hänt un- der krigsåren. Materialet från tiden 1920—1927 antyder att det då skedde en viss stabilisering av kreditköpens andel. Men utvecklingen är ganska olik- artad för olika branscher; för en ny produkt som bilar redovisas en ökande kreditköpsandel, medan en fortlöpande nedgång noteras för kreditköpta möb- ler.

De företag som deltog i enkäten upp- visade totalt under 1920-talet en kraf- tigare omsättningsökning än den ök- ning som gällde för såväl den totala privata konsumtionen som den del av denna som utgjordes av varaktiga kon- sumtionsvaror. Detta tyder på att un- dersökningen omfattade speciellt ex- pansiva företag. Huruvida detta sam- manhänger med det faktum att dessa företag i särskilt hög grad använde kre- dit som försäljningsmedel kan inte be- dömas.

Matz-utredningen 1946 I kommerserådet Matz' utredning angå- ende avbetalningshandeln, som avgavs i september 1946, ingick en liknande undersökning. Frågeformulär avseende bl. a. totalomsättning och avbetalnings- försäljning åren 1932, 1938 och 1944 sändes ut till ca 2500 detaljhandelsfö- retag inom olika branscher. Vid bearbet- ningen kunde man bara ta med ca 10 % av de ursprungligen tillfrågade företa- gen, vilket gör att även denna under- sökning, statistiskt sett, har ett mycket

begränsat värde. I denna undersökning ville man få med ett typiskt lågkon- junkturår (1932), ett högkonjunkturår (1938) samt ett krigsår (1944) — detta för att kunna belysa avbetalningshan- delns sammanhang med olika ekonomis- ka lägen.

Undersökningen gällde följande val-Tf. grupper, nämligen: bilar, motorcyklar och cyklar; musikinstrument och radio; möbler; hushållsapparater; symaskiner; kläder; pälsverk; böcker samt ur, smyc- ken och armatur m. m. Av dessa varu- grupper är det, enligt undersökningen, endast bilar, motorcyklar, cyklar samt pälsverk som uppvisar en ökad andel kreditköp mellan 1932 och 1938. Övri- ga grupper uppvisar en större eller mindre nedgång. De motsatta tenden- serna för bilar resp. möbler som an- tyddes för 1920-talets del skulle såle- des ha gjort sig gällande även nu. Från 1938 till 1944 sjunker kreditköpsandelen för nära nog samtliga branscher.

Avbetalningshandelns relativa ned- gång från 1932 till 1938 tycks vara mindre än minskningen från 1938 till 1944. I utredningen drog man slutsatsen att siffrorna för åren 1932—1938 »pekar hän på att avbetalningshandeln snarare har en tendens att krympa under hög- konjunkturer och att expandera under lågkonjunkturer». (I kapitel 7 anläggs dock en annan syn på dessa frågor.) Denna iakttagelse skulle också, menade utredningen, stämma med »den person— liga erfarenhet från olika konjunktur— lägen, som avbetalningsfirmorna äga och som muntligen delgivits betalnings- utredningen». Som redan framhållits är emellertid materialet i Matz' undersök- ning så svagt att denna slutsats inte kan anses säkerställd.

Om nedgången från lågkonjunktur- året 1932 till det relativt goda året 1938 i viss mån strider mot vad man kunde ha väntat sig, så kan sannolikt

minskningen från 1938 till 1944 för- klaras på ett enkelt sätt. Krigstidens ransoneringar och varuknapphet samt den följande allmänna likviditetsök- ningen gjorde att hushållens behov av varukrediter minskade. Vad gäller ut- budet kan man tänka sig två olika ef- fekter. Dels torde företagens benägen- het att sälja på kredit ha minskat när varorna i stort sett ändå gick att sälja mot kontant betalning; dels torde det ha förekommit ett ökat utbud av varu- kredit från likvida företag som ville öka sin marknadsandel med hjälp av ett konkurrensmedel (kredit) som nu bli- vit relativt sett billigare. Sannolikt var det konsumenternas ökade likviditet i det rådande varuknapphetsläget som fällde utslaget; resultatet blev ett rela- tivt sett minskat antal avbetalningsa transaktioner.

Avbetalningshandeln i olika branscher åren 1944 och 1948

På uppdrag av 1949 års avbetalningsa sakkunniga utförde Detaljhandelns Ut- redningsinstitut en undersökning av bl. a. avbetalningshandelns omfattning i olika branscher åren 1944 och 1948. (Undersökningen publicerades som Bi— laga 1 i SOU 1949:38 .)

De undersökta konsumtionsvarubran- scherna utgjordes av bilar, cyklar, mu— sikinstrument, radioapparater, möbler, kläder, hushållsapparater, böcker och ur. Uppgifterna för 1944 har till största delen baserats på data från den tidigare nämnda 1946 års utredning. För de fö- retag där så var möjligt kompletterades dessa data med motsvarande uppgifter för 1948. Undersökningen från 1948 är därför behäftad med ännu större sta; tistiska brister än de tidigare referera- de undersökningarna, och resultaten bör följaktligen utnyttjasmed yttersta för- siktighet. Inom samtliga nämnda bran—

scher sjönk avbetalningsandelen mellan åren 1944 och 1948, och samtidigt skärptes kreditvillkoren (handpenning, kredittid) inom praktiskt taget samtliga branscher, i regel dock inte särskilt markant.

Undersökningens resultat tyder på att den nedåtgående trenden i avbetal- ningsförsäljningens andel som notera- des under andra världskriget skulle ha fortsatt även under åren omedelbart efter kriget. De faktorer som under krigstiden medverkat till att minska av- betalningshandelns relativa omfattning — hög likviditet och varuknapphet — förelåg även under åren omedelbart ef- ter kriget om också i allt mindre om- fattning. Efter hand förbättrades varu- försörjningen, och likviditetsläget torde också så småningom ha blivit mera nor- malt. Båda dessa tendenser kunde för- väntas öka förekomsten av avbetalnings- köp. De uppgifter som finns för åren 1944 och 1948 tyder dock på att en så- dan återgång vid den senare tidpunkten ännu inte skulle ha inträtt.

Allmänna tendenser — utvecklingen efter mit- ten av 1950-talet

För slutet av 1950-talet och början av 1960-talet föreligger för ett antal bran- scher undersökningar som kan belysa kreditköpens förekomst samt föränd- ringar i kontantinsatser och kreditti- der. Undersökningar av intresse här- vidlag har, bortsett från denna utred- nings intervjuundersökning avseende 1961, utförts av pris— och kartellnämn- den, konjunkturinstitutet (sparunder- sökningarna) samt, när det gäller bil— branschen, Industriens Utredningsinsti- tut (IUI) och Motorbranschens riksför— bund (MRF). Relevanta avsnitt ur dessa undersökningar redovisas och kommen- teras i det följande. _ ' Även om det kan vara värdefullt att

sammanställa resultaten från dessa oli- ka undersökningar, så bör man dock vara ytterst försiktig vid en jämförande tolkning av uppgifterna. Undersökning- arna skiljer sig nämligen starkt från varandra vad beträffar metodik, tillför- litlighet och förmodligen också när det gäller förekomsten av selektiva mätfel i de skattade variablerna.

Undersökningarna skiljer sig också genom periodval och definitioner. Så omfattar exempelvis sparundersökning- arna och denna utrednings egen in- tervjuundersökning kalenderår, medan pris- och kartellnämndens undersök- ningar berör kortare perioder, som i vissa fall sträcker sig över årsskiften. Med »kreditköp» avses vidare i spar- undersökningarna köp med alla typer av krediter, medan man i övriga un— dersökningar endast avser köp med kre- dit som lämnats av säljaren.

Bilhandeln

Bilismens utveckling har under efter- krigstiden utgjort ett av de mest expan- siva elementen i den privata konsum- tionen. Ökningen har gällt försäljningen

både av nya och av begagnade bilar. Vad gäller antalet säljs det betydligt fler begagnade än nya bilar, men värdemäs— sigt tycks nybilsförsäljningen — till följd av de högre genomsnittspriserna —— svara för något mer än hälften av det totala saluvärdet. De tillgängliga under- sökningarna tyder på att det inte har skett någon mera påtaglig förskjutning i dessa relationer sedan mitten av 1950- talet (se tabell 2: 3).

Ca 60 % av hela konsumtionskredit— givningen är koncentrerad till bilför- säljningen. Av den totala summan be- viljade krediter för varaktiga konsum- tionsvaror under år 1961, dvs. ca 1 450 milj. kr., hänför sig ca 550 milj. kr. till köp av begagnade bilar och närmare 300 milj. kr. till köp av nya bilar, allt enligt den av konsumtionskreditutred— ningen genomförda intervjuundersök- ningen. Enligt samma undersökning uppgick den totala försäljningen av nya bilar» till ca 1 800 milj. kr. och av begagnade bilar till ca 1 500 milj. kr.

När man söker bedöma utvecklingen inom bilhandeln under efterkrigstiden, bör man beakta att villkoren beträffan- de kontantinsatsens storlek och kredit-

Tabell 2: 3. Bilförsäljningens fördelning på nya och begagnade bilar vissa år mellan 1954 och 1961

Procentuellt antal bilar Värdeandelar i % År Be- Be-

Nya gagnade Summa Nya gagnade Summa 19541 .................... 39 61 100 54 46 100 19552 .................... 57 43 100 74 26 100 19578 .................... 44 56 100 62 38 100 19572 .................... 40 60 100 59 41 100 19582 .................... 40 60 100 54 46 100 19614 .................... 32 68 100 54 46 100 19615 .................... 40 60 100 61 39 100

nu

Serie B: 25 och 31. Pris- och kartellnämndens undersökningar, se

aha

Wallander, J.: Bilägaren och bilen. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm 1956. Konjunkturinstitutets sparundersökningar, se Meddelanden från konjunkturinstitutet,

Pris- och kartellfrågor 1959: 2.

Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning, se bilaga 1. MRF-undersökningen (Motorbranschen 1962: 6).

tidens längd i stort sett varit reglerade i lag eller genom frivilliga överenskom- melser från 1951 och framåt. Under pe- rioden 1951—1955 gällde för all kredit- försäljning av personbilar att kontant- insatsen skulle uppgå till lägst 40 % av totalvärdet och att kredittiden skulle vara högst 15 månader. Från 1956 till mitten av 1958 fortsatte samma regler att gälla för begagnade bilar, för nya däremot höjdes kontantinsatsen till 50 % och kredittiden avkortades till tolv må- nader. Under perioden juli 1958—april 1960 gällde inga regleringar, men de ti- digare reglerna upprätthölls i s-tor ut- sträckning frivilligt. Från april 1960 gäller åter för samtliga personbilar 40 % kontantinsats och högst 15 månaders kredittid.

I tabell 2: 4 har sammanförts uppgif- ter från olika undersökningar "gjorda under åren 1954—1962 över kreditan- del, kontantinsats och amorteringstid för nya och begagnade bilar. Beträffan- de kreditköpsandelen bör observeras att relationerna avser antalet försålda bilar. För ett år (1961) föreligger siffror för såväl antal som värde. För nya bilar överensstämmer värdeandelen med an- talsandelen. För begagnade bilar är en—

ligt intervjuundersökningen värdeande- len så mycket högre att det, även om hänsyn tages till kreditkostnaden, kan synas som om kreditköparna skulle köpa betydligt dyrare bilar än kontantkö- parna. I MRF-undersökningen återfinns emellertid inte motsvarande tendens. Som framgår av tabell 2:4 är det mycket vanskligt att säga något bestämt om kreditköpsandelens utveckling. För nya bilar tycks den under samtliga är som belyses av undersökningarna ha legat vid 40—50 %. För begagnade bilar är uppgifterna också svåra att tyda. Under senare år tycks dock andelen kreditköp ha varit högre för begagnade än för nya bilar. Denna skillnad kan sammanhänga dels med utbudet (hårda- re konkurrens på marknaden för begag- nade bilar), dels med efterfrågan (kö- parna av begagnade bilar har lägre in- komster och sämre likviditet). Upp- gifterna i tabell 2: 4 tyder vidare på att, även om bestämmelserna rörande kon- tantinsatsens storlek och kredittidens längd inte alltid har åtlytts, så ligger dock de genomsnittliga kontantinsatser- na över de påbjudna procenttalen. Detta gäller särskilt vid köp av nya bilar. No- teras kan också att kontantinsatsen un-

Tabell 2: 4. Procentuell andel kreditköpla bilar; kontantinsatser och kredittider. Upp- gifterna gäller vissa år mellan 1954 och 1962

Andel kreditköpta Kontantinsatsen . . . Å bilar i % i % av inköpspriset Kredlttld 1 månader r Be- Be- Be- Nya gagnade Nya gagnade Nya gagnade 1954l .................... 38 36 54 50 13 14 19553 .................... 49 40 46 38 . . . . 1957a .................... 44 50 356, 66 647, 55 11—12 13—14 1957, .................... 40 60 48 46 . . . . 19582 .................... 52 41 . . . . 19614 .................... 745 (45) 763 (58) ”60, 68 544, 52 13—15 13—15 19625 .................... . , . . 60 49 13 14

1—4 Se motsvarande under tabell 2: 3. 5 Enligt en undersökning utförd av Bohlins Revisionsbyrå. * Den första uppgiften avser köp utan byte, den andra med inbyte. " Siffrorna inom parentes avser MRF-undersökningen (Motorbranschen 1962: 6).

1961. Procent av totala antalet köp

Kontantköp Kreditköp År Summa Utan Med Utan Med köp byte byte Totalt byte byte Totalt Nya bilar 1954l ................ 22 40 62 13 25 38 100 1957” ................ 17 43 60 8 32 40 100 19614 ................ 22 33 55 5 40 45 100 Begagnade bilar ' 19541 ................ 34 30 64 16 20 36 100 19573 ................ 27 13 40 24 36 60 100 19614 ................ 26 11 37 25 38 63 100

1—4 Se motsvarande under tabell 2: 3.

der hela perioden varit betydligt högre för nya än för begagnade bilar. (Den genomsnittliga kontantinsatsen vid köp av begagnad bil uppgick år 1955 enligt sparundersökningen till 38 % mot lag- stadgade 40.) Enligt intervjuundersök- ningen underskreds den lagstadgade kontantinsatsen vid nybilsköp i 4 % av fallen och vid köp av begagnad bil i 30 % av fallen. Ett närmare studium av dessa siffror ger dock vid handen att, i varje fall beträffande nya bilar, under- skridandena i allmänhet synes vara av måttlig storleksordning. Det kan heller ej uteslutas att de kan bero på minnes- fel hos de intervjuade.

I tabell 2: 5 redovisas försäljningen av nya och begagnade bilar, uppdelad på kredit- och kontantköp samt efter före— komst av utbytesvara. Vid kontantköp av ny bil är köp med inbyte vanligare än köp utan inbyte; vid kontantköp av begagnad bil är förhållandet det mot- satta. — Vid kreditköp däremot är köp med inbyte vanligare både när det gäl- ler nya och begagnade bilar. I särskilt hög grad gäller detta nybilsköpen un- der de två senaste i tabellen redovisade åren.

Som tidigare nämnts är det vanskligt att på grundval av de föreliggande upp-

gifterna utläsa någon trend vad gäller utvecklingen av bl. a. kontantinsatser och kredittider. Eftersom det inte finns någon löpande statistik över konsum- tionskrediter är det inte möjligt att be— lysa om och hur förändringar i kredit- villkoren har påverkat bilköpen. Vad man trots allt möjligen kan säga är att kontantinsatsen för nya bilar under perioden har haft en viss tendens att öka. När det gäller kontantinsatsen på begagnade bilar och kredittidens längd för nya och begagnade bilar tillåter ma- terialet ingen annan tolkning än att des- sa storheter varit tämligen konstanta under de år som jämförelsen avser.

Radio- och TV-handeln

Näst bilbranschen har konsumtionskre- diterna sin största betydelse i radio- och TV-handeln. Enligt utredningens in- tervjuundersökning uppgick krediterna vid köp av TV-apparater under år 1961 till närmare 200 milj. kr. och vid köp av radioapparater, radiogrammofoner, skivspelare och bandspelare till sam- manlagt ca 30 milj. kr. TV-krediterna är således de dominerande inom bran- schen. Den totala privata konsumtionen uppgick enligt intervjuundersökningen

Tabell 2: 6. Procentuell andel kreditköpta TV-apparater; kontantinsatser och kredit- tider. Uppgifterna gäller vissa är mellan 1956 och 1964

Andel kreditköpta Kontantinsatsen . . . År TV-apparater ! % i % av inköpspriset Kredittld ] månader 19561 ................ 38 33 11 19581 ................ 74 27 14 1958' ................ 37 . . . . 1960l ................ 41 20 15 1961' ................ 39 22 13 19631 ................ 41 19 17 19641 ................ 40 18 18 1 Pris- och kartellnämndens undersökningar, se Pris- och kartellfrågor 1957: 6, 1958: 5,

1961: 1, 1964: 10, 1965: 6/7. ' Konjunkturinstitutets sparundersökningar, Serie B: 25 och 31.

se Meddelanden från konjunkturinstitutet,

” Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning, se bilaga 1.

till ca 570 milj. kr. för TV-mottagare och för de övriga apparaterna till 195 milj. kr.

I tabell 2: 6 och 2: 7 visas kreditköps- andel, kontantinsats och kredittid under vissa är dels för TV-apparater, dels för branschens viktigare produkter i övrigt. Tabellerna visar att det under den tid siffrorna gäller inte skett några större förändringar av andelen kreditköp, var- ken för TV eller de övriga apparaterna. Andelen kreditköp har således även för TV-apparater varit relativt konstant un- der hela perioden för televisionens ge- nombrott i Sverige — med en total försäljning av omkring 2 milj. mottagare på tio år. En av de redovisade uppgif- terna — andelen kreditköpta TV-motta- gare år 1958 enligt pris- och kartell- nämndens undersökning—avviker dock starkt från de övriga uppgifterna. Den undersökning varifrån uppgiften häm- tats bygger emellertid på ett i olika av- seenden begränsat material, varför man torde kunna bortse från den ovanligt höga siffran. Sparundersökningens upp— gift för samma år är ju också mera »normal».

Om andelen kreditköp varit relativt konstant, tycks detta inte vara fallet be- träffande kreditvillkoren. Kontantinsat-

sens andel av inköpspriset har för TV- apparater sjunkit betydligt under perio- den, från en tredjedel till en femtedel. Tendensen tycks vara densamma även för de övriga varorna, även om det statistiska materialet för dessa är mera svårtolkat. Varugruppen är mera hetero- gen och de uppgifter som inhämtats från intervjuundersökningarna är ock- så mera osäkra. Kredittiden har för TV- mottagare stigit med ca 50 %; tenden- sen är densamma för de övriga varorna, med de nämnda reservationerna beträf- fande materialets tillförlitlighet.

Det kan i sammanhanget nämnas att

Tabell 2: 7. Procentuell andel kreditköpta radioapparater, radiogrammofoner, band- spelare och skivspelare; kontantinsatser. Uppgifterna gäller vissa är mellan 1955

och 1963

Andel Kontantin-

År kreditköpta satseni % av

varori % inköpspriset 19552 ........ 32 32 19561 ........ 25—50 30—35 19582 ........ 22 31 19601 ........ 16—48 20—25 19618 ........ 20—25 20—35 19631 ........ 17—48 18—20 19641 ........ 15—50 16—24

1—3 Se motsvarande under tabell 2: 6.

kreditvillkoren för de här aktuella va- rorna under år 1956 var reglerade ge— nom en överenskommelse mellan kom- merskollegium och Sveriges Radiohand- lares Riksförbund. Enligt överenskom- melsen skulle kontantinsatsen för ra- diomöbler och TV-mottagare utgöra minst 35% av kontantpriset och av- betalningstiden högst tolv månader; för övriga radiomottagare skulle handpen- ningen vara minst 40 % av kontant- priset och avbetalningstiden högst tio månader. Även om överenskommelsen i viss utsträckning åsidosattes, verkade den sannolikt för högre kontantinsat- ser och kortare amorteringstider i bör- jan av den redovisade perioden. Den följande utvecklingen, som såvitt under- sökningarna visar var tämligen likartad för branschens olika varor, måste i viss mån ses mot bakgrunden av de regle- ringar som gällde vid utgångsläget.

Hushållsmaskiner

Hushållsmaskiner hör också till de va- rugrupper som expanderat kraftigt se- dan början av 1950-talet. Enligt inter- vjuundersökningen uppgick den totala konsumtionen av dessa varor under år 1961 till 421 milj. kr. och de vid köp

Tabell 2: 8. Köp av vissa hushållsmaski- ner och därvid beviljade krediter är 1961. Uppgifterna i milj. kr.

. Beviljade

Vara Totala inköp krediter Dammsugare . . 62 13 Symaskiner. . . . 87 16 Tvättmaskiner . 72 31 Kylskåp ...... 57 16 Frysskåp och

-boxar ...... 143 34 Summa 421 110

Konsumtionskreditutredningens dersökning, se bilaga 1.

intervjuun-

beviljade krediterna till 110 milj. kr. I tabell 2:8 redovisas dessa belopp upp- delade på de olika varor som ingick i gruppen.

Av det totala inköpsvärdet står frys- möblerna för en tredjedel; fördelning- en mellan övriga maskiner är mera jämn. De sammanlagt beviljade kredi- terna uppgår till drygt en fjärdedel av det totala inköpsvärdet. Särskilt hög är kreditandelen för tvättmaskiner, över 40 %.

I tabell 2:9 redovisas andelen kredit- köp av totala antalet köp samt kontant- insatsen i procent av inköpspriset för symaskiner, dammsugare, tvättmaskiner

Tabell 2: 9. Andelen kreditköp samt kontantinsatsens andel av inköpspriset vid köp av hushållsmaskiner under vissa är mellan 1955 och 1961

Andel kreditköp i % Kontantinsatsen i % av inköpspriset År Sy- Damm- Tvätt- Sy- Damm- Tvätt- maskiner sugare maskiner Kylskåp maskiner sugare maskiner Kylskåp 1955l ......... 55 33 31 14 19 25 21 43 19562 ......... 57 14 .. .. 15 16 24 22 19581 ......... 35 27 .. .. 17 15 .. .. 1961” ......... .. .. 34 23 .. .. 10 9 19613 ......... 19 20 38 425 21 24 15 |15

H

B: 25 och 31.

n .

ha

Konjunkturinstitutets sparundersökningar, se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie

Pris- och kartellnämndens undersökningar, se Pris- och kartellfrågor 1958: 8 och 1962: 2. Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning, se bilaga 1. Kreditköpsandelen för frysbaxar var 20 % och kontantinsatsen 10 %.

och kylskåp. Det bör nämnas att det be- träffande kreditvillkoren för varorna i fråga inte funnits några regleringar och överenskommelser — bortsett från en kortare period under 1957. De re— dovisade uppgifterna tyder på att man numera köper relativt få symaskiner och dammsugare på kredit; båda dessa varor har ju traditionellt sålts på kre- dit i stor utsträckning. För de övriga varorna är observationerna för få för att man skall kunna avläsa någon tyd— lig trend. För såväl tvättmaskiner som kylskåp ligger emellertid kreditköpsan- delen betydligt högre år 1961 än 1955.

Beträffande kontantinsatserna vid kreditköp tycks de för samtliga maski- ner vara låga. Vad gäller kredittidens längd är uppgifterna ytterst sporadiska. Möjligen tyder de på att kredittiden för tvättmaskiner och kylskåp har blivit något längre under perioden.

Möbelhandeln

Värdet av de totala konsumtionsköpen av möbler och mattor uppgick enligt konsumtionskreditutredningens inter- vjuundersökning år 1961 till närmare 800 milj.kr., dvs. ungefär lika mycket som inköpen av TV-mottagare, radioap- parater, radiogrammofoner, bandspelare och skivspelare tillsammans. De bevil- jade krediterna, 130 milj.kr., låg dock endast något över hälften av konsum- tionskrediterna i radio- och TV-han- deln.

Möbel- och mattköpen varierar emel- lertid i hög grad vad beträffar värde och innehåll, vilket försvårar egentliga jämförelser med andra branscher.

I tabell 2:10 redovisas kreditförsälj- ningens värdemässiga andel av den to- tala försäljningen och kontantinsatsen i procent av inköpspriset under de år för vilka det förelegat uppgifter. Tabel- lens siffror kan eventuellt tyda på en

Tabell 2: 10. Procentuell andel kreditköpta möbler; kontantinsatser. Uppgifterna gäller vissa är mellan 1954 och 1961

Kreditköpens Kontantin- År värdeandeli satsen i % av % inköpspriset

1954l ......... 26 33 1955, ......... . . 33 19585' ......... 20 26 19611 ......... 20 30 19618 ......... 17 32

1 Pris- och kartellnämndens undersökningar, se PM från 1956 samt Pris- och kartellfrågor 1963: 7. ' Konjunkturinstitutets sparundersökning- ar, se Meddelanden från konjunkturinstitu- tet, Serie B: 25 och 31. ** Konsumtionskreditutredningens undersökning, se bilaga 1.

intervj u-

fortlöpande minskning av kreditförsälj- ningens andel under de ifrågavarande åren. Kontantinsatsens storlek tycks däremot ha varit i stort sett oförändrad under perioden. Uppgifter om kreditti- dens längd inom möbelhandeln saknas.

Övriga varor

Av övriga varor som har intresse från kreditsynpunkt kan slutligen nämnas cyklar, mopeder, motorcyklar och skot- rar samt båtar och båtmotorer.

Enligt intervjuundersökningen upp— gick år 1961 konsumtionsinköpen av cyklar, mopeder, motorcyklar och skot- rar till ett värde av drygt 200 milj.kr. Vid dessa köp beviljades krediter för ca 50 milj.kr. Mopedförsäljningen svarade för ca hälften såväl av konsumtionen som av de beviljade krediterna medan motorcyklar och skotrar stod för ca 30 % och cyklar för ca 20 %. I tabell 2:11 redovisas kreditköpsandelen för de olika varorna i denna grupp för åren 1955 och 1958 (enligt konjunkturinsti- tutets sparundersökningar) samt för år 1961 (enligt utredningens intervjuun- dersökning). Olikheterna i andelen kre-

Tabell "e:-11; Kreditköpens andel "då ta- tala antalet köp av cyklar, mopeder, mo- " torcyklar och skotrar

Andelen kreditkö_p,.%,

' Motorcyklar

Cyklar Mopeder och skotrar 19551- 17 44 ,. 20 19582 . . 19 34 19613 - 14Å * 34 16

* 1955 års sparundersökning. 5 "1958 års sparundersökningf ' Konsumtionskreditutredningens intervjuun— _ dersökning, se bilaga 1.

'ditköpta varor mellan Olika år torde i: stor utsträckning kunna hänföras till mät- och slumpfel. Särskilt gäller detta Siffrorna för gruppen »motorcyklar och skotrar». I undersökningen ingår den- na grupp med ett ytterst ringa antal; dessutom är prisskillnaderna mycket stora, dels mellan olika typer, dels mel- lan nya och begagnade motorcyklar. Denna statistiska osäkerhet gör att inga slutsatser beträffande utvecklingen kan dras.

Konsumtionen av båtar och båtmoto- rer uppgick enligt intervjuundersök- ningen under år 1961 till ca 80 milj.kr.,

niedan' krediterfna uppgick till"”ca" 20 milj.kr. Denna pöst i konsumtionen har särskilt intresse eftersom man— i sam- band med stigande inkomster Och ökad fritid väntar en kraftigt ökad efterfrå- gan på båtar.

V-idsidan av utredningens'intervju- undersökning kan båtköpe'n och finan- sieringen av” dem belysas med hjälp av en undersökning som gjordes 1962 av pris- och kartellnämnden (redovi- sad'i'Pris- och kartellfrågor 1963z2). Den totala konsumtionen under året av båtar och båtmotorer skattas enligt den- na undersökning till ca 80 milj.kr., dvs. ungefär samma belopp som utredning- ens intervjuundersökning gav för år 19611. I tabell 2:12 redovisas det ge- nomsnittliga inköpspriset, andelen kre- ditköp samt kontantinsatsens storlek och avbetalningstidens längd vid köp av olika båttyper och båtmotorer.

' Enligt tabellen tycks andelen kredit- köp av båtar 'och båtmotorer vara re— lativt liten, i synnerhet med tanke på att en stor del av de varor som ingår '1 Överensstämmelsen mellan de två under-

sökningarna är dock sannolikt enbart sken- bar, då blott intervjuundersökningen om- fattar köp också av begagnade varor.

Tabell 2: 12. Genomsnittligt inköpspris, andelen kreditköp, kontantinsats och avbetal- ningstid för olika typer av båtar och båtmotorer år 1962

Andelen Kontantin- Inköpspris i kreditkö satsen i % Kredittid kr. *7 p, av inköps- i månader ” priset Segelbåtar ....................... 2000 42 14 Motorbåtar ..................... 3 800 26 13 Roddbåtar ...................... 960 29 12 Kanoter ....... ' ................. 270 . . 30 13 Summa båtar 15 " Utombordsmotorer ............... 1 500 30 9 Inombordsmotorer ............... 4 400 . . . 30 ' 11 Summa båtmotorer 20 30

Totalt 1670 - 19 ' 30 10

Källa: Pris— och kartellnämndens undersökningar, se Pris- och kartellfrågor 1963: 2.

i gruppen i förhållande till de flesta varaktiga konsumtionsvaror är ganska dyrbara. Kontantinsatseu uppgår i ge- nomsnitt till ca 30 % av inköpspriset — med vissa variationer mellan olika båt— typer; kredittidens längd varierar mel- lan 9 och 14 månader för de olika pro— dukterna. Enligt utredningens intervju- undersökning var kontantinsatsen år 1961 högre — 39 % — och kredittider- na ca en månad längre än genomsnittet i pris— och kartellnämndens undersök- ning året därpå. Förutom den statistis- ka osäkerheten i de redovisade upp- gifterna bör man också beakta att för- ändringar kan ha ägt rum mellan de år som undersökningarna avser.

Några sammanfattande kommentarer

Om den statistik som presenterats i det föregående antas ge en någorlunda rik- tig bild av utvecklingen från mitten av 1950-talet vad gäller andelen kre- ditköp, kontantinsats och amorterings- tid, så skulle en försiktig slutsats bli att dessa storheter har varit relativt oför- ändrade under den studerade perioden. Det gäller särskilt kreditköpsandelen. Endast för vissa varugrupper kan man urskilja någon förändring; sålunda kan kreditköpsandelen beräknas ha ökat för begagnade bilar, tvättmaskiner och kyl- skåp, medan den däremot tycks ha minskat vid köpen av symaskiner, dammsugare och möbler. Vad gäller kontantinsats och kredittid finner man en viss tendens till höjning av kontant- insatsen för nya bilar och minskade kontantinsatser och förlängda kredit- tider inom radio- och TV-handeln samt för tvättmaskiner och kylskåp; för öv- riga varugrupper tycks det inte ha skett någon större förändring i dessa kred-it- villkor.

I det föregående har redovisats några tidigare undersökningar utförda vid oli-

ka tillfällen och på olika sätt. Resulta- ten, dvs. vad dessa undersökningar så- ger om utvecklingen av andelen varor köpta på avbetalning samt i viss ut- sträckning utvecklingen av avbetalnings- villkoren, är beroende av en mängd fak- torer; på utbudssidan av tillförsel- och konkurrensläget för varan i fråga samt likviditeten i produktions- och distri- butionsledet; på efterfrågesidan av kon- sumenternas realinkomster, likviditet och attityder. Redogörelsen ovan har inte tagit sikte på en djupare analys av de faktorer som kan sägas bestäm- ma utvecklingen av kreditköpens an- del. Här skall endast göras vissa all- männa observationer.

Under bilismens introduktionsskede i Sverige under 1920- och 1930-talen tycks andelen avbetalningsköp successivt ha ökat. En orsak till detta kan vara att den nya produkten först köptes av hus- håll med höga inkomster och vanligen också god likviditet. Andelen kredit- köp blir då relativt liten. Så småning- om når allt fler hushåll det läge, den »kritiska punkt», där bilen ryms inom budgeten. Men dessa hushåll har lägre inkomster och sämre likviditet än de tidigare köparna och efterfrågar därför kredit för att kunna finansiera köpen. Därmed stiger kreditköpsandelen. Så småningom når man ett visst mättnads- läge vad gäller förhållandet mellan kre- dit- och kontantköp av nya bilar, vilket i Sverige tycks ha inträffat under 1950- talet. Då börjar i stället tillförseln av begagnade bilar att öka (i början do- minerades bilmarknaden av nya bilar) varvid allt fler hushåll i ytterligare lägre inkomst- och likviditetsklasser når den ovannämnda tröskeln. Då ökar efter- frågan på kredit för köp av begagnade bilar, och kreditköpsandelen kan där- efter tänkas öka tills man så småning- om når ett mättnadsläge även för den- na delmarknad.

Utvecklingen av kreditköpsandelen för den nya produkten bil står i kon- trast mot utvecklingen vad gäller möb- ler. Under 1920- och 1930-talen tycks kreditköpsandelen inom möbelhandeln ha gått ned; under 1950-talet kan den möjligen sägas ha stabiliserat sig.

Karakteristiska skillnader beträffan- de kreditförsäljningens andel och kre- ditvillkorens utveckling finner man mellan å ena sidan andra världskriget och åren omedelbart därefter samt å andra sidan senare hälften av 1950-ta- let. Under krigsåren var det som bekant ont om varor, dvs. en säljarens mark- nad rådde; samtidigt torde hushållens likviditet till följd av ransoneringarna ha stigit. Som antytts ovan minskade då sannolikt hushållens efterfrågan på kre- dit, medan man kan tänka sig såväl en ökning som en minskning av utbu- det på kredit. Emellertid kom kredit- försäljningens andel att sjunka, vilket kan ha berott både på minskad kredit- efterfrågan och minskad benägenhet att ge kredit. Kreditvillkoren skärptes, vil- ket i sin tur kan bero på den minskade kreditefterfrågan, eventuellt också på minskat kreditutbud i en situation som för flera branscher karakteriserades av efterfrågeöverskott från kontantköpare.

Under senare delen av 1950-talet där- emot kunde man på flera varuområden notera tendenser i riktning mot en kö- parens marknad, samtidigt torde också krigstidens överlikviditet inom hus— hållssektorn ha försvunnit. I detta läge blev inom vissa branscher kreditvillko- ren av större betydelse för försäljning- en, och på flera håll liberaliserades vill— koren. Denna utveckling medverkade till att öka andelen avbetalningsköp.

Som tidigare antytts, tycks kontant- insatsens andel av priset vid köp av nya bilar ha stigit något under 1950—talets .senare del. Sedan början av 1951 har, med undantag för perioden juli 1958—

mars 1960, kontantinsats och kredittid vid bilförsäljning på avbetalning varit föremål för reglering. För personbilar har reglerna varit i stort sett oförändra- de med undantag av perioden decem- ber 1955—juni 1958. Statsmakternas be- stämmelser, som har tillkommit av eko- nomiskt-politiska skäl, borde således i och för sig inte ha inverkat höjande på kontantinsatsen. Dessutom borde de re- lativa avmattningar i efterfrågan på bi- lar som då och då .ort sig gällande, liksom också konkurrensen mellan olika bilmärken, ha bidragit till att hålla kont-antinsatserna nere (med undantag av den period då man hade skärpta. be- stämmelser). Utvecklingen kan emeller- tid möjligen förklaras av en eller flera av följande faktorer.

. Till skillnad från de flesta övriga kon- sumtionsvarumarknader (även markna- den för begagnade bilar) utgör handeln med nya bilar en marknad där [inbyte av begagnade varor ofta svarar för en avsevärd del av likviden för den nya vara man köper. (Enligt konsumtions- kreditutredningens intervjuundersök- ning utgjorde andelen köp med inbyte ca 70 % av samtliga nybilsköp exkl. per- sonbilar för produktionsändamål, mot ca 45 % för köp av begagnad bil. Vid köp av nya konsumtionsbilar svarade värdet av inbytena för 35 % och vid köp av begagnade konsumtionsbilar för 25 % av totala värdet av köpen.) En ök- ning av inbytesandelen samt en minsk- ning av inbytesbilarnas genomsnitts- ålder är naturligtvis att förvänta på en marknad där allt fler nybilsköp utgörs av ersättningsköp och där realinkoms- terna stiger. Dessa faktorer skulle i så fall medverka till att kontantinsatsens andel stiger.

. övervakningen av hur man inom

”bilhandeln efterlever avbetal-ningsföre-

skrifterna torde ha blivit effektivare. I 1955 års Överenskommelse mellan 'kom- merskollegium och bilbranschen inför- des särskilda vitesföreskrifter, och se- nare har kommerskollegium blivit ge- mensam tillsynsmyndighet över såväl överenskommelsen som lagstiftningen avseende avbetalningsvillkoren inom bilbranschen. Den effektivare övervak- ningen torde ha haft viss betydelse för efterlevnaden av föreskrifterna och där- med verkat höjande på den genomsnitt- liga kontantinsatsen.

. De skärpta krav beträffande bl. a. kontantinsatsen som gällde fr. o. m. 1956 t. o. m. första halvåret 1958 kan också i viss mån ha dröjt sig kvar på marknaden. Vad övriga konsumtionsvaror beträf- far, kan man inte-ens genomföra en så approximativ analys som den som avsåg bilar. Materialet tillåter emellertid knappast slutsatsen att efterfrågan på kredit skulle ha ökat i annan takt än efterfrågan på varan i sig själv.

Nationalproduktens och konsumtionens utveckling 1930—1964

Allmänna tendenser

Den hittills presenterade beskrivningen av konsumtionskreditutvecklingen skall här kompletteras med en mera över- siktlig bild av den ekonomiska utveck- lingen i stort —— med speciell tonvikt på de aspekter som direkt eller indirekt kan förklara köpen av de varor som framför allt dominerar konsumtions- kreditgivningen.

Tredubbling av levnadsstandarden

Nationalprodukten,1 vars utveckling i fasta priser brukar användas som ett ungefärligt mått på levnadsstandardför-

ändringen i ett samhälle, uppgick iSve- rige år 1930 till drygt 9 miljarder jäm- fört med drygt 97 miljarder 1964, dock i löpande priser räknat. En ganska stor del av denna tiodubbling är emellertid en direkt följd av de ökade priserna. Den reala ökningen kan ungefärligen uppskattas till närmare 260 %, eller drygt 3,5 % per år. Landets folkmängd har under denna tid vuxit från drygt 6 miljoner till drygt 7,5 miljoner, dvs. en total ökning på närmare 30 % eller mellan Vi och 1 % per år. Levnadsstan- -darden per capita har således från 1930 till 1964 i det närmaste tredubblats. Från 1946 till 1964 har bruttonational- produkten volymmässigt stigit med när- mare 100 %, vilket innebär en ökning med ca 3,2 % per capita och år.

Konsumtionsutgifterna har ökat något långsammare än nationalprodukten, vil- ket återspeglas i en minskning av den andel av nationalprodukten som gått till konsumtion. I början av 1930-talet var denna andel ca 80 %, vid mitten av 1960-talet utgör den endast något mer än 65 %.

Den privata konsumtionen utgjorde år 1930 knappt 7 miljarder kr.; 1964 var den drygt 50 miljarder kr., allt räknat i löpande priser. Dess andel av bruttonationalprodukten var år1930 när- mare 75 %; nu utgör den endast drygt 50 %. Den privata konsumtionen har således ökat betydligt långsammare än den totala konsumtionen. Eftersom pris- nivån mellan åren 1930 och 1964 kan be- räknas ha stigit med närmare 190 %, motsvarar sjudubblingen av den privata konsumtionen (från ca 7 till ca 50 mil- jarder kr.) i löpande priser en ökning i volym, dvs. i fasta priser med när- mare 160 %, dvs. ca 2 % per capita och

1 Framställningen i detta avsnitt bygger pri- märt på boken: Bentzel m. fl. Den privata konsumtionen i Sverige 1931—1965, Upp- sala 1957.

år. Bortser man från krigsåren, har ök- ningen varit ca 2,5 % per capita och år. Ökningen efter kriget, dvs. under perioden 1946—1964, har dock varit . något snabbare än förkrigstidens, dvs.

mellan 1930 och 1939 (ungefär 2,5 resp. ca 2,2 % per capita och år).

Karakteristiskt för utvecklingen: nya, bättre och flera varor

Utvecklingen sedan 1930 har således kännetecknats av en, jämfört med tidi- gare perioder, kraftig välståndsökning. De förändringar som skett på såväl det ekonomiska som det tekniska och so- ciala området, har påtagligt förändrat vårt levnadssätt och vår konsumtion. Den senare har således inte bara ökat kvantitativt, dess sammansättning har också förändrats. Det varusortiment som i dag står till en konsuments för- fogande är helt annorlunda än för 35 år sedan. Varor som introducerades un- der 1930—talet och *då förekom endast i begränsad utsträckning används i dag av flertalet konsumenter, t. ex. bilar, kylskåp, dammsugare, radioapparater och konfektionskläder. Vissa av de pro- dukter som finns i dag men som också användes av 1930—talets konsument har nu, tekniskt sett, helt andra »prestanda» än motsvarande varor på 1930-talet. Se- dan dess har också en mängd helt nya varor introducerats, t. ex. mopeder, TV- apparater, frysboxar, tvätt- och disk— maskiner, djupfrysta matvaror och juicer. »Bortsett från de vanligaste liVS- medlen förekommer det i handeln f. n. ytterst få varor, som i sin nuvarande utformning kunde köpas i början av 1930-talet.» (Bentzel m.fl., a. 3.)

En ny konsumtionsstrnktur; förändringarna ' 1930—1964

'i Den privata konsumtionen har således inte endast ökat i omfattning; dess in-

riktning har också radikalt förändrats. I det följande ges en kort sammanfatt- ning av de karakteristiska dragen' 1 den-u na utveckling.

Diagram 2: 1 visar utvecklingen av, utgiftsandelarna för huvudgrupperna inom den privata konsumtionen. (Med »utgiftsandel» avses konsumtionen av - en grupp varor och tjänster satt i rela- tion till den totala konsumtionen, allt uträknat på grundval av uppgifter i lö- pande priser.) Dessa uppgifter komplet- teras av diagram 2: 2, som visar grupÄ” pernas volymmässiga utveckling. '

Livsmedel, vin, sprit och tobak Som synes har utgiftsandelen för livs-= medel, vin, sprit och tobak varit ganska oförändrad över hela perioden, medan volymutvecklingen för dessa varor varit långsammare än för konsumtionen i öv- rigt. Det är alltså tydligt att priserna för dessa varor stigit avsevärt snabbare än genomsnittligt. Vad gäller livsmedels- ' konsumtionen har den kalorimässigt per capita varit tämligen oförändrad __; från mitten av 1950-talet sjunkande — men det har skett en markant övergång från mindre till mera förädlade livs- medel. Denna utveckling — som såvitt man nu kan bedöma kommer att fort— sätta — beror naturligtvis på en mängd faktorer, bl. a. en strävan att förenkla och »mekanisera» hushållsarbetet, en tendens som betingats inte minst av den kraftiga relativa prisstegringen på hemhjälp samt av den höjda andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor. Denna utveckling i sin tur kan även ses som orsak till och följd av den markerade höjningen i hushållens innehav av hus- hållsmaskiner.

Bostäder

Bostadskonsumtionen (inkl. bränsle och ljus) har utvecklats på ett sätt som mar-'

Index 190_

11|I|1| [111111

3 o 11

lillIlllillllilllllllllllulillulllllllllllllll

ISD

|20—E

illllll

O 9

70

60

50

50

lllllllllllllllllIlllllllllllilllllllllilllllllltillllillIlllllllllllllllllllllIllllllllllIllllllllJlLlllllll

Diagram 2: 1. Den privata konsumtionen 1931—1964 i 1955 års priser

_Livsmedel, vin, sprit. tobak ——— Beklädnod

—-—-—'— Bostad, bränsle och lyse —'-—'-— Varoktiqu konsumtionsvaror ___-__ Bilar

""nu"-Sjukvård och övrigt Index l955-l00

Diagram 2: 2. Den privata konsumtionen, utgiftsandelar 1931—1964

o/o 50

1|1111111

100

% lllllllLLJllllLllllI

*.

20

& ”'x

_

& .fi—"_.- |

* _ _ '.?” st "' u ' . ___-uu-u'

11111111111||1L1111l

ll '

o'” __

_N — N

' __. _— . _ __

;.- ",-&_—

---- "' "'å'-"42 "" .— o......--""-...-.-X- ""'":o—ulfflluv-u—n—nu— "Jaha—_a. &NJÅ'M_.___._.—._:_ _

*fni'

"

.M_u_n häll—en_nfuf

I I | I I I I I TI I I I I93I ISSS I9100 I'Jltå

_lesmedel, vin, sprit, tobak — —— Beklädnod —---—-— Bostad, bränsle och Igse

kant skiljer sig från livsmedelskonsum— tionen. Medan andelen sjönk från bör- jan av 1930-talet till mitten av 1940-talet, har den sedan dess varit tämligen oför- ändrad. Ser man till utgiftsvolymen, ökade den till en början långsammare än den genomsnittliga konsumtionen, men under efterkrigstiden har den ökat betydligt snabbare. Att bostadsandelen

| | | I I | | I | | | 1950 1955 1960 1964

_.._.._ Varaktiqu konsumtionsvaror —----- Resor (inkl. bilar; nqköp, drift och underhåll) .."-...... Sjukvård och övrigt

trots detta inte ökat, sammanhänger med att priserna på bostäder under en stor del av efterkrigstiden sjunkit i jämfö- relse med andra priser. Den volym- mässigt ökade bostadskonsumtionen tor— de ha såväl en kvantitativ (fler lägen— heter) som en kvalitativ förklaring (större och bättre utrustade lägenheter). Av särskilt intresse i sammanhanget är

den kvalitetsförbättring som, skett ge- nom att bostäderna i allt större utsträck- ning utrustas med' varaktiga konsum—— tionsvaror, såsom spisar, kylskåp, frys- boxar, tvätt- och diskmaskiner — en 1tendens som kan antas bli ännu mera 'markant i framtiden. En sådan utveck- ling innebär att konsumenten hyr en mängd dyra varor i stället för att köpa idem. Märk väl att även egnahemsköp' vad gäller hushållsmaskinerna innebär ett »hyressystem» såtillvida att konsu- 3mentens avbetalningar för dessa ofta . utgör en del i de totala amorteringarna ? för huset.

Kläder och skor

!Utgiftsandelen för kläder och skor var itämligen konstant från början av 1930- ftalet till mitten av 1940-talet. Under 1'åren närmast efter andra världskriget steg andelen kraftigt, men under senare I delen av 1950-talet har den sakta sjun- gkit. Konsumtionen av kläder och skor, ökade snabbare i volym än den privata ikonsum'tionen från 1930-ta1et fram till I 1948. Sedan följde en stagnationsperiod, ? som varade fram till år 1955; därefter I har konsumtionen åter ökat snabbare än jkonsumtionen i genomsnitt. Fram till I11950 steg priserna på detta område &snabbare än den totala prisnivån, men ”under perioden därefter har förhållan- . det varitdet omvända. Visserligen har antalet köpta plagg ökat, men det ka- rakteristiska för utvecklingen— *vid si— dan av nyheter som konstfibervaror —' kan sägas vara övergången till dyrare och mera förädlade — färdiga __.be— klädnadsvaror. Tendenserna, är i viss mån parallella . med dem .vig'finnen på livsmedelsområdet.

Varaktiga konsumtionsvaror I I *,

_.Konsumtionen av varaktiga konsum- tionsvaror och tjänster-' 1 samband med denna konsumtion. han varit deti—sär-

_._.klass _mestlexpansiva elementet i den

privata konsumtionen. Det, rör sig här_- ,

"'till-water del'om nya produkter som--suc--. .

cessivt förts in på marknaden och som under en viss, ofta kortare period mött en stark efterfrågan, varefter förbruk— ningen utvecklats i en mera »normals takt. Som ett exempel på denna dyna- mik' kan nämnas introduktionen, avTV i Sverige. Att de kraftiga volymökning- ar som kan registreras för varaktiga konsumtionsvaror (se diagram 2) inte återspeglas lika tydligt i utgiftsandelar- na (se diagram 1) sammanhänger med att priserna på dessa varor stigit ganska . .". måttligt; vissa varor torde inte vara mycket dyrare i dag än för 30 år sedan.

Bilar Särskilt explosionsartad har" ökningen" av bilkonsumtionen varit. Från det att importrestriktionérna i mitten av 1950- talet togs bort fram till 1964 ökade bil- köpen, i. fasta priser räknat, med ca 150 %, medan den totala Privata kon- sumtionen ökade med ca 30 %. Para1-_ lellt med en stark ökning i antal köpta bilar har det också skett en successiv förskjutning av efterfrågan mot dyrare bilmärken.

Resor

Spegelbilden av bilismens expansion uppvisar konsumtionen av resor med kollektiva färdmedel; medan utgiftsan- delen från början av 1930-talet fram till mitten av 1950-talet var konstant, har den sedan dess successivt sjunkit. Det bör dock anmärkas att i dessa resor in- nefattas inte sällskaps- och charterresor till , utlandet.

Övrigt

Den återstående delen av den privata ,konsumt-ionen redovisashär samman-

slagen under rubriken ._övr_igb-_.Denna, -- konsumtionsgrupp är naturligtvis myc- — ket heterogen, varför dess förändringar inte så lätt kan analyseras. Den inne- håller bl. a. utgifter för färg och sjuk-

vårdsartiklar, nöjen, böcker, tidningar'_' och papper samt diverse "personliga.”

tjänster såsom frisörarbete, tvätt och bad, arbetshjälp i hemmet osv. Intres- ; sånt är utvecklingen för vissa av de

tjänster som ingår i denna grupp. Ut— märkande för dessa är att volymökning- en delvis varit mycket begränsad. Hus- hållstjänster har, i fasta priser räknat, t. o. m. minskat betydligt.

En bidragande »orsak till denna ut- veckling kan antas vara att prisstegring- arna för dessa tjänster varit.,mycket

kraftiga. Priserna torde ha stigit unge;

fär dubbelt så snabbt som den genom— snittliga prisnivån. Även här finner man ett utvecklingsmönster som kan bidra till att förklara det tidigare konstatera- de intresset för att förenkla och förbil- liga hushållsarbetet —— inte minst med hjälp av hushållsmaskiner, halvfabrikat och färdiga varor.

» |

. Impa-utvecklingen av varaktiga konsumtions- varor 1946—1963l

Kännetecknande för utvecklingen efter kriget är — som framgår av diagram 2: 3 och 2:4 _ att importen av dessa varor har ökat betydligt snabbare än den totala importen. Den starka ökning- en av köpen av»,varaktiga konsumtions- ,varor. återspeglas också i importen. Me— dan importen av dessa varaktiga kon- sumtionsvaror år 1946 utgjorde ca 4:% av dentotala importen, var motsvaran- de andel år 1963 ca 10 %. Som framgår av diagram 2: 4 har dock andelarna mel- lan enstaka år uppvisat tämligen kraf- tiga.;svängningar. Det kan ytterligare ..noteras att från slutet av 1950,—talet.har importen av varaktiga konsumtionsva-

ror (exkl. bilar) ökat betydligt snab- bare. än såväl bilimporten som den to- tala importen. Den starkt ökade importen av varak—— tiga konsumtionsvaror (exkl. bilar) be- fror i första hand på introduktionen av

TV i Sverige. Importand'elen för bilar (i antal räknat) har tenderat att mins- _ ka; i stället har den ökat något för” övriga varaktiga konsumtionsvaror. För vissa år har utvecklingen av bilimpört resp. inköp fortlöpt olika. Så sjönk t. ex. bilimporten mellan 1950 och 1951, nie- .. dan bilkonsumtionen under samma tid" ökade. Att de under 1951 överenskomna avbetalningsvillkoren för bilar skulle ha drabbat just försäljningen av impor- terade bilar förefaller dock mindre san-. .

—' nolikt. En liknande utveckling kan dock

även noteras mellan åren 1955 och 1956, då man införde skärpta kreditvillkor för bilköp. Medan bilimporten mellan dessa är låg stilla, ökade bilköpen med., ca 10 %. Någon slutsats beträffande kre- ditregleringarnas inverkan på importen torde man emellertid inte kunna dra.

Slutsatser rörande den framtida konsumtions-

.. .] ..en

De undersökningar som gjorts -— bl. a. i Sverige — tyder på att förändringen

1 Begreppet »varaktiga konsumtionsvaror» som det används i detta avsnitt ansluter sig till de definitioner som används av konjunktur— institutet. Det får därigenom en mera vid- Sträckt betydelSe än den som vanligen av- ses i denna utredning. Dels kan här förbru— karna i vissa fall vara andra än hushåll (bilsiffrorna avser exempelvis både privat- och' företagsbilar), dels har själva begreppet -»varaktig» en vidare definition. Det kan här anmärkas att den direkta konsumtionsva- ruimporten självfallet i vissa fall grovt kan underskatta den totala import som ingår i den privata konsumtionen. Även inhemska produkter innehåller ju importerade ele- ment. Enligt en utredning som avser 1957 (The Production System of the Swedish Economy, An Input-Output Study, Hög- lund, Werin, IUI 1964) svarade importen för tillverkning av svenska bilar för ca en . fjärdedel av saluvärdet. . -

Diagram 2: 3. Importen av varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963 i löpande priser

Index 250 — I _ Total import av varaktiga konsumtionsvaror I __ ———lmport av varaktiga konsumtionsvaror exkl. bilar ] ----- Bilimport , —- Index l955- IDO ,

| I I l950

i efterfrågans inriktning främst beror på de inkomst- och prisförskjutningar som skett. När det gäller Iivsmedelskon- sumtionen har utvecklingen påverkats av två motstridande faktorer; de höjda inkomsterna har tenderat att öka kon- sumtionen, medan det faktum att livs- medelspriserna stigit snabbare än den genomsnittliga prisnivån tenderat att minska den. Särskilt markant är kanske detta fenomen vad gäller konsumtionen av personliga tjänster; prisstegringarna har på detta område varit så kraftiga att de minskat konsumtionsvolymen. På motsatt sätt förhåller det sig med för- brukningen av varaktiga konsumtions- varor. Dels är konsumtionen av dessa

l9|55 l9|60 IQIG3 varor starkt beroende av inkomstut- vecklingen, dels har priserna på dessa varor stigit betydligt mindre än den ge- nomsnittliga prisnivån. Pris- resp. in- komstförändringarna har således påver- kat konsumtionsutvecklingen i samma riktning. Dessutom bör observeras att en ökad efterfrågan på en viss vara eller tjänst bidrar till att i vissa fall öka, i andra fall minska efterfrågan på andra varor och tjänster. Det förefaller sålunda rimligt att tänka sig att kon- sumtionen av hushållsmaskiner påver- kats av det ökade priset på hemhjälp — dels så att dessa maskiner fått utgöra ett substitut, dels så att ett lönsamt utnytt- jande av hemhjälp har förutsatt tillgång

D/o

till rationella hjälpmedel. Att efterfrå- gan inriktats mot förädlade, *lättillagade livsmedel är mot denna bakgrund na- turligt. En bidragande orsak är att pris- skillnaden mellan »råvara» och »färdig- vara» tenderat att minska. Önskan om ökad fritid och ett (enligt konsumen- ternas egna värderingar) rationellt an- vändande av denna har sannolikt också spelat in. Uppenbarligen har härvid köp av varaktiga konsumtionsvaror — sär- skilt bilar —— framstått som ett utomor- dentligt attraktivt användande av in- komsten.

De prognoser1 som gjorts för konsum- tionsutvecklingen i Sverige sträcker sig fram till år 1970. Dessa prognoser har

närmast karaktären av en framskriv— ning av den nuvarande utvecklingen men med ett —— i den förstnämnda ut— redningen _— viktigt undantag — det förutsätts där att hyresregleringen år 1970 skall vara helt avvecklad. Hur rea- listiskt detta antagande är kan f. n. inte bedömas.

Slutsatserna av den gjorda progno— sen är i korthet dessa. De allmänna tendenserna från efterkrigstiden antas fortsätta. Sålunda kommer det att ske en ökad övergång från nödvändighets- varor till mera lyxbetonade artiklar.

1 Bentzel: Future Consumption in Sweden, ASPELT 1964 samt 1965 års långtidsut— redning (SOU 1966: 1).

Diagram 2: 4. Importandelar lör varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963

N u J.— uu cn »| oo |D LLlllllltLllltLllltlllltlllltllllllllltllllllllltllilllll]tillltlllltillltlllltllltllllltlllllllLl

Total import av varaktiga konsumtionsvaror ———lmpor+ av varaktiga konsumtionsvaror exkl. bilar ----- Bilimport

| | ISBD 1903

På t. ex. livsmedelsområd—et innebär detta en ytterligare ökad inriktning mot mera förädlade och dynare livs— medelstyper. En fortsatt stagnation förutses vad gäller konsumtionen av personliga tjänster. Köpen .av varakti- ga konsumtionsvaror antas vidare. öka kraftigt; efterfrågan på bilarnngefär dubbelt så snabbt, övriga varaktiga konsumtionsvaror omkring 50 %:snab— bare än den genomsnittliga ,.konsum- tionsutvecklingen. Häri ligger också ett antagande om att en mängd'nya varor kommeratt introduceras på mark- naden.

En central fråga är de modifikatio- ner som en förändring av prisprogno- sen för bostäder kan föranleda. (En- ligt prognosen antas, vid en given in- komstutveck—ling och ett bostadsbyg- gande på 80 000—100 000 lägenheter/ är, att jämvikt på marknaden uppnås vid en relativ prisstegring på ca

20_ %.) Varaktiga konsumtionsvaror —'—

framför allt bilen — kan antas vara både substitut (folk köper bil då de in- te kan hyra den lägenhet de önskar) och komplement (det faktum att folk inte kan eller vill bo där det från transportsynpunkt vore- 1nest fördel— aktigt »framtvingar» bilköp). Därför kan man — om det nuvarande hyres- systemet behålles, helt eller delvis —— rimligen anta att konsumtionen av var- aktiga konsumtionsvaror i fortsätt- ningen kommer att stiga ännu krafti- gare än' vad som antagits i den refere- rade prognosen.

Det bör slutligen tilläggas att tenden- ser till ökad konsumtion av hyrda va- ror eventuellt också skulle kunna för- utses, och då inte bara för varaktiga konsumtionsvaror av typen tvätt- och diskmaskiner, frysboxar etc., vilket följer av bostadsbyggandets inrikt- ning, utan också för sådana varor som .bilar, båtar, »servisporslin etc. Beträf-

fande uthyrningen av bilar kan» t. ex. noteras att reglerna för denna verk-. samhet liberaliserats under år 1964."—

Den framtida efterfrågan på konsum- tionskrediter

Den för kommitténs räkning gjorda un- dersökningen av konsumtionskrediter- na år 1961 är- avsedd att ge en bild av lä- get just detta år. För att ge en antydan om. utvecklingen under en följd av år har i det föregående också kortfattat refererats de övriga undersökningar som föreligger. Men det är endast för vissa branscher och i stort sett endast för det senaste årtiondet som vi har un-' dersökningar av sådan jämförbarhet att de tillåter några säkrare slutsatser. Des- sa undersökningar avser emellertid de viktigaste branscherna för varaktiga! konsumtionsvaror, och dessa spelar, eni ligt intervjuundersökningens resultat, f en dominerande roll vad gäller konsum—

tionskrediternas omfattning.

Utredningen har ställt sig frågan i vad mån de tillgängliga uppgifterna medger en bedömning av utvecklingen framöver och sökt formulera sin egen slutsats i en kvantitativ uppskattning av utvecklingen fram till år 1970. Det behöver knappast nämnas att det här närmast rör sig _om en gissning eller, om man så vill, ett räkneexempel.

En jämförelse med andra länder kan härvid knappast läggas till grund för en bedömning av utvecklingen. Konsum— tionskrediterna för varaktiga konsum- tionsvaror är i Sverige betydligt lägre än t. ex. i USA. I tabell 2: 13 har vissa data sammanställts för att belysa detta. Enligt tabellen tycks de varaktiga kon- sumtionsvarornas andel av den totala privata konsumtionen inte vara större i USA än i Sverige.—Detta förhållande . kan dock till någon del sammanhänga

med olikheter i definitionerna.

45. Tabell 2:13. Utvecklingen i USA och. Sverige "av hushållens disponibla inkomster”, den privata konsumtionen, totalt- och av varaktiga konsumtionsvaror samt av utestående

komumtionskrediter under olika niodrsperioder, löpande priser

USA Sverige . . , | . o . 1964 Ökning * A 1961 Ökningi . . . . o — __ ?.12111? 1946— ....- ?".??? f? 1955 1964 ' Disponibla inkomster ................ 432 69 59 43,5 101 Privat konsumtion _ totalt ............................ 399 67 57 39,5 97 varaktiga varor ..... ' .............. 57 122 60 5,7 109 Utestående konsumtionskrediter ...... 59 590 149 1,0 109

v

Anm.]: För utvecklingen i Sverige 1965—1970 har gjorts följande antaganden om öknings-

takten per år: Disponibla inkomster: Privat konsumtion, totalt:

3,5 % realt, 4 3,3 % realt, 4

% prisstegring % 'prisstegring

Varaktiga konsumtionsvaror: 6,0 % realt, 2,9 % prisstegring Utestående krediter: antas öka i takt med köpen av varaktiga konsumtionsvaror. Anm. 2: »Utestående krediter» omfattar för USA:s del endast s. k. amorteringskrediter. Inkluderas

i siffrorna för USA alla former av konsumtionskrediter (exkl. bostadskrediter), ut- gjorde de utestående krediterna 1964 76,8 milj. dollars. Ökningstakten 1946—1955 och 1955—1964 blir, om alla krediter inkluderas, något lägre än den som anges i tabellen. Källor: (USA) December 1957. A. Enthoven, Instalment Credit and Prosperity, American Economic Review. Federal Reserve Bulletin (löp. årgångar).

(Sverige) Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning (1961). Nationalräkenskaperna (1961—1964). Bentzel, a. a., 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) samt vissa anta- ganden som gjorts inom konsumtionskreditutredningen.

En annan viktig omständighet är att enligt den amerikanska statistiken — och förhållandet är detsamma i Eng- land — endast mellan 30 och 40 % av krediterna avser bilar. Slutligen an— vänds en stor del av konsumtionskredi— terna för att finansiera köp av annat än varaktiga konsumtionsvaror. Skillnader— na mellan USA och Sverige kan vidare till en del också tänkas bero på olikhe- ter i institutionella förhållanden, t. ex skilda typer av hyressystem. Beaktas bör också att köpen av vissa varaktiga konsumtionsvaror i Sverige i betydan- de utsträckning ingår i krediterna för egna hem o. d. Utformningen av avbe- talningslagen i USA resp. Sverige skiljer sig också väsentligt åt; så är t. ex. säl-

jarens ställning starkare i USA än i Sverige.

Det är svårt att säga huruvida de hö- ga avbetalningskostnaderna skulle vara mera avskräckande i Sverige än i USA. Som ett kuriosum kan i detta samman- hang nämnas att den amerikanske fors- karen Katona1 i en undersökning be- träffande konsumentens kunskaper om avbetalningstillägget vid bilköp fann att ca 25 % av de tillfrågade trodde att tillägget var lägre än vad som faktiskt var fallet, medan ca 40 % överhuvudta- get inte hade någon uppfattning om kostnaderna. I konsumtionskreditutred- ningens undersökning (där intervjuper-

1 G. Katona, The Mass Consumption Society, New York 1965.

sonen dock ställdes inför fasta svarsal- ternativ och frågan gällde avbetalnings- tillägget vid köp av TV) var motsvaran- de siffror 8 resp. 9 %.

Mot denna bakgrund kan den snabba utvecklingen av konsumtionskrediterna i efterkrigstidens USA knappast tillmä- tas någon större betydelse för en be— dömning av den framtida utvecklingen i vårt land. Amerikansk statistik före- ligger eljest för två nioårsperioder. Den visar att medan köpen av varaktiga kon- sumtionsvaror ungefär fyrdubblats mel- lan åren 1946 och 1964, har de utestå- ende krediterna under samma period i det närmaste femtondubblats.

Också i fråga om England föreligger betydande institutionella olikheter mot förhållandena i vårt land vilket försvå— rar en prognos för Sveriges del baserad på engelska erfarenheter.

Utredningen har därför valt att grun- da bedömningen av den framtida ut— vecklingen i Sverige främst på de för- hållanden här hemma som beskrivits i det föregående. Viktigast är det nära sambandet mellan konsumtionskrediter- na och försäljningen av varaktiga kon- sumtionsvaror. Inom de branscher, för vilka uppgifter under en följd av år är tillgängliga, tycks det råda en ganska betydande stabilitet i fråga om kredit- köpsandelar, kontantinsatser och kre— dittider.

Utredningens slutsats är därför att den totala omfattningen av konsum- tionskrediterna under det senaste år- tiondet i stort sett utvecklat sig paral- lellt med avsättningen av varaktiga kon- sumtionsvaror och att en fortsatt paral- lellitet är det bästa antagande som kan göras för den närmaste framtiden. På grundval av resultaten från undersök- ningen 1961 och den prognos för den fortsatta konsumtionsutvecklingen som refererats i det närmast föregående av- snittet av detta kapitel kan man då söka

göra en uppskattning av konsumtions- krediternas storlek omkring år 1970.

Den refererade prognosen över kon- sumtionsstrukturens framtida utveck- ling utgår från ett antagande om den totala konsumtionens ökningstakt. Den tar inte direkt hänsyn till kreditefter- frågans framtida utveckling och dess in- verkan på konsumtionen. Det tycks dock inte finnas någon anledning att göra några modifikationer med hänsyn till denna faktor så länge det endast gäl- ler att få en allmän och ungefärlig upp- fattning om storleksordningen av kon- sumtionskrediterna. Det bör understry- kas att dessa totalt sett är av ganska blygsam omfattning.

Utredningen har prövat i vad mån andra faktorer, som enligt de tidigare redovisade undersökningarna visat sig ha inflytande på konsumtionskrediter— na, bör föranleda modifikationer av prognosen.

Befolkningens åldersstruktur är en sådan faktor. Enligt intervjuundersök- ningen spelade åldern en relativt stor roll för kreditbenägenheten. Sålunda vi- sade det sig att den utestående konsum— tionskreditskulden (1961) hos personer under 45 år i genomsnitt var drygt tre gånger så stor som hos personer över 45 år. Utländska undersökningar visar också ett liknande samband mellan ål— der och kreditköpsbenägenhet. I Sveri- ge förhåller det sig nu så att befolk— ningen över 50 år ökar snabbare än be- folkningen i genomsnitt, och denna ten- dens kan väntas bli ännu mer markant mellan 1965 och 1970. Effekten av detta på konsumtionskrediternas omfång skulle dock vara ganska ringa, i synner— het som den uppvägs av att åldersgrup- pen 19—29 år, som torde uppvisa en stark kreditköpsbenägenhet, också ökar sin andel inom befolkningen.

Det finns en annan faktor som för- modligen bör tillmätas större betydelse

än befolkningens åldersstruktur. Som framgick av redogörelsen för konsum- tionskreditutredningens intervjuunder— sökning utgör ett tidigare användande av konsumtionskrediter en viktig faktor när det gäller att förklara varför ett hushåll köper på kredit eller ej. Det finns här en tendens som innebär att kreditköpsvanorna efterhand sprider sig alltmera. Till en del tycks det också vara en generationsfråga. _ Liknande tendenser framträder f. ö. i amerikans- ka undersökningar. Katona konstaterar sålunda att år 1950 var det tämligen sällsynt att personer i åldern 45—55 år och däröver använde konsumtionskre- diter; i denna grupp var man också ganska negativt inställd till skulder överhuvudtaget. År 1960 hade gränslin- jen mellan dem som var för resp. mot avbetalningskrediter stigit till åldrarna 55—60 år.

Av intervjuundersökningen framg'ck att det fanns vissa samband mellan kon- sumtionskreditskuldernas storlek och inkomsterna. Som ett alternativ till kal- kylerna beträffande de framtida kon- sumtionskrediternas utveckling i an- slutning till prognosen för köpen av varaktiga konsumtionsvaror har utred- ningen gjort en del beräkningar, grun- dade på vissa antaganden om den fram- tida utvecklingen av inkomster och in- komstfördelning. Med tillämpning av relationstal från intervjuundersökning- en blir därvid med rimliga förutsätt- ningar resultatet i stort sett detsamma som då man utgår från köpen av varak- tiga konsumtionsvaror.

En särskild fråga är om man kan förvänta sådana förändringar i avbetal- ningsvillkoren, främst då beträffande kontantinsatsen och kredittiden, att ef- terfrågan på kredit kommer att öka snabbare än köpen av varaktiga kon- sumtionsvaror. Det bör därvid påpekas att konsumtionskreditgivningen, om

man undantar bilhandeln, varit i stort sett oreglerad; på dessa områden har således kreditvillkorens utveckling, åt- minstone i princip, bestämts av kon- kurrenssituationen. Trots förekomsten av en köparens marknad tycks det dock inte ha skett någon påtaglig förändring av kreditköpsandelar eller kreditbelopp.

Därtill förefaller det _— såvitt man nu kan bedöma — mindre sannolikt att det uppstår ett läge där det kan ske en på- tagligt mera expansiv kreditförsäljning via lägre kontantinsatser och längre kredittider. Bakgrunden till detta anta- gande är — som utförligt behandlas i kapitel 7 — kommitténs uppfattning att det är av vikt för regeringen att snabbt via en fullmaktslag kunna påbjuda för- ändringar i dessa två storheter —— detta för att kunna hålla den totala efterfrå- gan inom den ram som vid bl. a. stabil prisnivå och balans i utrikeshandeln svarar mot de totalt disponibla resurser- na. Om denna tankegång accepteras, skulle således exempelvis en lättnad av kreditvillkoren för bilar kunna komma i fråga endast vid depressiva tendenser inom ekonomin. De prognoser som gjorts beträffande den ekonomiska ut- vecklingen i olika västeuropeiska länder tyder knappast på att sådana tenden- ser skulle känneteckna utvecklingen un- der slutet av 1960-talet; tvärtom tycks farhågorna för ekonomisk överhettning vara de dominerande.

Slutligen kan man fråga sig om den framtida konsumtionsutvecklingen möj— ligen kan komma att uppvisa nya, förut inte beaktade drag, som kan leda till en ökad efterfrågan på kredit. Fältet är naturligtvis fritt för gissningar. Det är t. ex. inte uteslutet 'att det ökade rekrea- tionsinslaget i den privata konsumtio- nen och den sannolika introduktionen av nya varor i stigande grad kan kom- ma att finansieras med konsumtionskre- diter. Man kan här kanske peka på färg-

televisionen — dock knappast introdu- cerad- före 1970 '— och sällskapsresor, de senare hOs oss- i motsats till 'i USA hittills helt sålda på kontantbasis. Även om krediterna för sådana ändamål skul- le stiga snabbare än efterfrågan på var- aktiga konsumtionsvaror, måste dock avvikelserna totalt sett spela mindre roll för giltigheten av vår prognos.

Sammanfattningsvis kan sägas att kom- mittén ansett det rimligast att räkna med att konsumtionskrediterna kommer att utvecklas i takt med köpen av var- aktiga konsumtionsvaror. Detta kan emellertid i viss mån betraktas som ett minimialternativ. För att uppfånga ef- fekten av alla de expansiva faktorer som inte kunnat beaktas, har kommit- tén som ett andra alternativ antagit att konsumtionskrediterna kommer att öka i takt med försäljningen av nya bilar. Detta skulle för krediterna ge samma ökningstakt som i USA mellan åren 1955 och 1964. Resultaten av dessa kal- kyler för perioden 1961—1970 samman- fattas i följande tabell.

I de gjorda kalkylerna förutsätts ge- nomgående att kreditvolymen helt be- stäms från efterfrågesidan. Man antar således att tillgången på kredit under

perioden är't'i'llräCkligt riklig föratt vid givna kreditvillkor tillfredsställa efter- frågan. ' ' ' ' " ' Enligt alternativ I skulle de uteståen— de krediterna mellan åren 1961 och 1970 öka med ca 110 %,"vilket motsva- rar knappt 9 % eller 100—150 milj. "kr. per år. De beviljade krediterna skulle enligt detta alternativ också stiga med ca 110 %, dvs. mellan 150 och 200 milj. kr. per år. Enligt alternativ" II" skulle beviljade och utestående krediter mel- lan 1961 och 1970 öka med ca 150 %. Denna ökning, ca 11 % per år, skulle medföra en ökning av utestående kredi— här med 150—200 milj. kr”. och av be- viljade krediter med 220—270 milj.” kr. ”per år. I exemplen har genomgående räknats med i stort sett oförändrade kredittider _— dvs. ca 15 månader; det- ta ligger i linje med ett antagande om att en del av den ökade kreditgivningen torde komma att avse mindre dyra kon- sumtionsvaror. Antar man däremot att kredittiderna successivt förlängs till exempelvis 24 månader, skulle de ute- stående krediterna år 1970 utgöra drygt 95 % av de beviljade krediterna.

Av siffrorna i tabell 2:14 framgår hur utredningen bedömt konsumtions- krediternas omfattning 1961 och deras

Tabell 2: 14. Inkomster, konsumtion och konsumtionskrediter i Sverige 1961 och 1970, milj. kr., löpande priser

1961—1970 1961—1970 1961 19701 ökning/år, % i milj. kr. Disponibla inkomster ............. 43 460 87 200 8,1 + 43 700 Privat konsumtion ............... 39 500 77 700 7,9 + 38 200 därav varaktiga varor .......... 5 738 12 000 8,6 + 6 300 I II I II I II Utestående krediter .............. 1 000 2 100 2 500 8,6 11 + 1 100 + 1 500 Beviljade krediter ................ 1 461 3 000 3 700 8,6 11 + 1 500 + 2 200

Anm.: I = enligt antagandet att utestående krediter och beviljade krediter ökar i takt med

konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror. II = enligt antagandet att utestående krediter och beviljade krediter ökar i takt med

försäljningen av nya bilar.

1 Beträffande gjorda antaganden se tabell 2: 13.

sannolika omfattning 1970. Det kan fin— nas anledning att avslutningsvis något beröra konsumtionskrediternas storlek i förhållande till andra storheter inom samhällsekonomin.

Vid början av 1960-talet, som här re— presenteras av siffrorna för år 1961,var bruttonationalprodukten 75 miljarder och den privata konsumtionen 40 mil- jarder kr., varav omkring 7 miljar- der gick till inköp av varaktiga kon- sumtionsvaror (inkl. begagnade varor). Kreditköpen uppgick till 2,5 miljarder, innefattande en beviljad kredit av 1,5 miljarder kr. för i genomsnitt 15 må- nader. De totalt utestående krediterna uppgick till ca 1 miljard kr. och öka- de under året uppskattningsvis med om- kring 100 milj. kr.

Av antalet köp av varaktiga konsum- tionsvaror var sålunda 35 % kreditköp; kreditbeloppet uppgick totalt sett till 20 % av värdet av försålda varaktiga

konsumtionsvaror. Av den totala pri- vata konsumtionen utgjorde kreditkö— pen knappt 7 % och de beviljade kre— diterna inte fullt 4 %. I förhållande till bruttonationalprodukten uppgick kon- sumtionskreditköpen till 31/3 % och de beviljade krediterna till 2 %.

Fram till år 1970 räknas med en dryg fördubbling av nationalprodukten i kronor räknat; därvid har hänsyn tagits till såväl volymökning som prisstegring. Konsumtionen av varaktiga varor har antagits öka mer i volym men något mindre i pris än nationalprodukten to- talt. Huvudantagandet om att konsum- tionskrediterna ökar i takt med köpen av varaktiga konsumtionsvaror innebär därför ingen större förskjutning i pro- portionerna mellan konsumtionskredi- terna och övriga storheter inom sam— hällsekonomin. Mycket tyder på att al— ternativ II skulle vara det mest rea— listiska.

KAPITEL 3

Kreditformer och finansieringsvägar

I detta kapitel skall inledningsvis de olika formerna av konsumtionskredit beskrivas. Därefter skall vi söka ge en bild av vissa institutionella företeelser på konsumtionskreditmarknaden, avbe— talningsfinansierings- och »factoring»- företagen, samt kreditupplysnings- och kreditförsäkringsverksamheten, varef- ter kapitlet avslutas med en diskussion av utvecklingstendenser beträffande kreditformerna och deras finansiering.

Av den i kapitel 1 gjorda avgräns- ningen av utredningsområdet framgick bl. a. att gränsen mellan konsumtion och investeringar inte är helt klar. Det gör att också gränsen mellan konsum- tionskredit och produktionskredit i viss mån blir godtycklig. Därtill kan det i många fall vara svårt att avgöra hu- ruvida en kredit i samband med ett va- ruköp -— t. ex. när en person köper tvättmaskin — i själva verket finansie— rar köpet av varan i fråga och inte är ett medel att behålla hans likvida till- gångar intakta; nämligen i det fall då konsumenten i avsaknad av kreditmöj- ligheter skulle ha köpt varan kontant.

De olika kreditformer som nämns i det följande har det gemensamt att de alla kan användas av hushållen för köp av konsumtionsvaror (speciellt varak- tiga sådana); man vet också, bl. a. ge- nom utredningens intervjuundersök- ning, att de i betydande utsträckning används på detta sätt. Somliga kredit- former används sannolikt nästan uteslu- tande av hushållen för konsumtionsän- damål, medan andra kreditformer kan

användas även för andra ändamål och av andra ekonomiska enheter än hus- håll. Det förhållandet att en kreditform kan förekomma inom såväl hushålls- som företagssektorn bör inte utgöra nå- got hinder för att den skall kunna be- traktas som en form av konsumtionskre- dit. Den ovan antydda frågan om vad ett hushåll genom en avbetalningskredit egentligen finansierar bortser vi från i detta sammanhang.

För att få en bättre överblick över de olika formerna av konsumtionskredit kan det vara lämpligt att dela in kredi— terna med utgångspunkt från någon el- ler några relevanta karakteristika. Många olika indelningsgrunder är —— alltefter syftet — tänkbara. Uppställ- ningen i tabell 3:1 visar fyra sådana olika indelningsgrunder, nämligen efter säkerhet, användning, förmedlare och finansiär.

Mer informella lånetransaktioner mel- lan företagssektorn och hushållen (t. ex. lån till anställda för köp av bil) och mellan enheter inom hushållssektorn har inte medtagits. Dessa kan ju upp- visa en mängd variationer med avseen— de på säkerhet, användningsområde m. m. Endast i viss mening institutionel— la kreditformer ingår alltså.

Tabellen antyder att kreditformerna kan fördelas på två till fyra grupper, beroende på vilken av de fyra indel- ningsgrunderna man är intresserad av. I Sverige har man på senare tid an- vänt bl.a. beteckningarna varubunden kredit resp. personbunden kredit (eller

'Tabell 3:1. Klassificering av de institutionella konsumtionskredil/ormerna

Kredittyp Övrig Låne- Bank-/ . varukre- .. spar- . _ Indemmgsgmnd ”Peta” dit (»del— Konto- FOP' Bosätt- bankslån Pr'vat nings- . koplån, . lån, . betal- kredit . nmgslån med kredit . privat- sparlån nings- kö lån formell kredit») p säkerhet 1 2 3 4 5 6 7 8 1 Säkerhet a i varan .............. X b formellsäkerhet av an- nat slag ............. )( c ingen formell säkerhet X X X X 2 Användningsområde a en särskild vara ...... X X b inom affär(er) ........ )( X c valfritt .............. X x X 3 Kreditförmedlare a detaljhandel ......... X X X X D bank/sparbank ....... X X X X 4 Finansiär a detaljhandel ......... X X X b partihandel/fabrikant. X c spccialinstitut ....... x X X (1 bank/sparbank ....... X X 14 X X

icke varubunden kredit). Indelnings- grunden är då kreditens användnings- område; grupp 2 a motsvarar varubun- den kredit, 2b och 2c personbunden kredit. Denna indelning överensstäm- mer i stort även med en indelning efter typen av säkerhet: varubunden kredit är oftast förenad med säkerhet i varan (äganderättsförbchållet vid avbetal- ningsköp) och motsvarar alltså grupp 1 a, .dock med tillägg av »övrig varu- kredit», medan personbunden kredit mer grundas på säkerheter av annat slag än den köpta varan, låntagarens inkomst, förmögenhet och allmänna kreditvärdighet (grupperna lb och e med undantag för »övrig varukredit»). Kredittyperna enligt kolumnerna 2 och 3 skulle således komma att falla inom den förstnämnda kategorin varubunden

kredit, medan de övriga kreditformerna skulle utgöra s. k. personbundna kredi- ter.

Denna klassificeringsmetod är i många fall ganska användbar. När i det följande en något annorlunda gräns- dragning tillämpas, är det därför att intresset i denna utredning i flera sam- manhang kommit att knytas till sådana frågor att en alternativ gruppering synts mer ändamålsenlig. Konsumtionskredi- terna skall således indelas i varu— och företagsbundna konsumtionskrediter, resp. allmänna konsumtionskrediter. Skillnaden gentemot indelningen varu- bundna—personbundna krediter utgörs av att kredittyperna enligt kolumner- na 4 och 5 (dessa krediter är ju till användningen bundna till visst eller vissa företag och därmed till ett visst

varusortiment) förts över från grup- pen personbundna krediter till de va- ru- och företagsbundna krediterna. In- delningsgrunden är användningsområ- det, varvid till den först nämnda grup- pen förts krediter enligt 2a och 2b, medan de allmänna konsumtionskredi- terna utgörs av krediter enligt använd- ningsområde 2 c. En orsak till att den- na indelning föredragits är bl. a. att denna indelning bättre markerar bak- grunden till marknadsförandet av kre- diterna. De varu- och företagsbundna krediterna utgör sålunda konkurrens- medel för varutillverkare eller -distri- butörer som vill främja försäljningen av en vara eller ett varusortiment; de allmänna konsumtionskrediterna där- emot utgör kreditinstitutens svar på hushållens behov av konsumtionskredi- ter för alla möjliga ändamål. I kapitel 4 diskuteras sålunda konsumtionskredi- ternas plats i företagspolitiken mot bak- grund av denna indelning. Dessutom blir det med denna indelning lätt att ur den första gruppen, dvs. de varu- och företagsbundna krediterna, avskil- ja de två ingående kredittyperna från varandra.

Med den här föreslagna indelningen är det också lättare att åskådliggöra ut- vecklingstendenser för olika kategorier av konsumtionskrediter. Till en början var ju konsumtionskrediterna framför allt företagsbundna (kontokrediter för dagligvaror). Så småningom kom de varubundna krediterna in i bilden (främst avbetal—ningskrediten) och se- nare har också banker och sparbanker börjat intressera sig för att ge direkta lån till hushållen för valfria ändamål (allmänna konsumtionskrediter) . Under den senaste tiden kan man möjligen tala om en viss renässans för kontokre- diten; nu dock icke avseende daglig- varor utan för »halv-varaktiga» varor -— s. k. shoppingvaror.

Varn- och jöretagsbundna konsumtions- krediter

Avbetalningshedit Avbetalningskrediten är den kredit- form som har den största omfattning- en —— antingen man räknar värdet av de krediter som beviljas under ett år eller volymen utestående krediter. För de flesta varugrupper som säljs med hjälp av konsumtionskrediter utgör av- betalningskrediterna den dominerande kreditformen; avbetalningskrediten är också den kreditform som allmänheten känner bäst till. (Om detta talas när- mare i kapitel 2.) Avbetalningskrediten uppvisar även det mest varierande fi- nansieringsmönstret; den tycks genom- gående vara den dyraste formen av kon- sumtionskredit och den har i hög gr-ad varit föremål för lagstiftarens intresse. I motsats till vad man kanske i allmän- het föreställer sig utgör avbetalningskre- diten också en ganska viktig form av kredit för näringslivets, speciellt de mindre företagens, finansiering.

Nedan redogörs översiktligt för vissa av avbetalningskreditens karakteristika, i kapitel 10 och 11 ges en mer detalje- rad bild av avbetalningslagens bestäm— melser.

Det utmärkande för en avbetalnings- kredit är att den beviljas i samband med överlåtelse av en viss vara (vissa varor), att köparen (vanligen) erläg- ger en viss del av köpeskillingen kon- tant och resten i form av en eller flera avbetalningar samt att äganderätten till varan kvarstår hos säljaren till dess hela köpeskillingen erlagts. För köparen innebär detta att han kan erhålla kre— dit trots att han saknar bankmässigt belåningsbara tillgångar. Genom att an- vända avbetalningskredit får han något som liknar ett lån mot inteckning i den köpta varan. Dessutom får köpa- ren på olika sätt i vissa fall lagligt

skydd. Säljaren å sin sida får säker- het för den oguldna delen av köpe- skillingen genom att han har ägande- rätten till eller rätten att återta den sålda varan. Dessutom kan avbetalnings- kontraktet — eller de växlar som ev. knutits till transaktionen — överlåtas eller belånas. Möjligheten att sälja eller belåna de finansieringsinstrument som används vid en avbetalningsförsäljning är från handelns synpunkt mycket bety- delsefull, eftersom det inom varuhan- deln ofta är svårt att mobilisera andra belåningsbara tillgångar. Det förhållan- det att större delen av avbetalnings- fordringarna vandrar vidare till banker och andra kreditinstitut i stället för att ligga kvar i varuhandelns fordringsport- följer får således ses i ljuset av handelns allmänna finansieringsproblem.

Om en köpare inte erlägger en fast- ställd amortering på föreskriven dag, kan fordringsägaren inte omedelbart själv återta godset i fråga. Vissa kvali- ficerande bestämmelser i avbetalnings- lagen måste först iakttas, och säljaren _— resp. den person på vilken säljaren överlåtit sina rättigheter _ måste även inför den exekutiva myndigheten kunna styrka att det verkligen föreligger ett betalningsdröjsmål innan utmätnings- mannen kan verkställa återtagandet. Dessutom kan det dröja innan ford- ringsågarens ärende kommer i tur hos den exekutiva myndigheten liksom för denna att få tag i vederbörande. Där- till kan det vara osäkert om varans värde uppgår till det återstående ford- ringsbeloppet. I sådana fall kan sälja- ren få göra ytterligare ansträngningar för att av köparen få kompensation för underskottet. Det är mot denna bak- grund man får se säljarens krav i många fall att avbetalningskontrakten skall kompletteras med ett ytterligare finan- sieringsi'nstrument, nämligen växlar. Möjligheten att två dagar efter förfallo-

dagen låta en växel gå i protest förser nämligen säljaren eller hans rättsinne- havare på ett enkelt sätt med bevis för att det föreligger betalningsdröjsmål; köparens vetskap om att han riskerar att få sitt namn publicerat torde också utöva en press på honom.

Mot bakgrund av vad som ovan nämnts, skulle man kunna vänta att växeln förekom inom branscher där

a) fordringsbeloppen är stora;

b) liberala kreditvillkor avseende handpenning och kredittid tillämpas;

c) andrahandsmarknaden för varan i fråga är dåligt utvecklad.

Inom pianobranschen, där man i stor utsträckning använder växlar vid avbe- talningsförsäljning, gäller i stort sett villkor a och b. Inom möbelbranschen förekommer också växlar; här gäller ofta villkor 3 men framför allt c. Även villkor b kan på sina håll vara aktuellt, men genomsnittligt torde man inom möbelförsäljningen kräva relativt stor handpenning. Inom bilbranschen, slut- ligen, är växlar regel, trots att endast villkor 3 är för handen. Såväl inom bil- branschen som i andra branscher finns dock en tendens till minskad använd— ning av växlar. Detta torde huvudsak- ligen bero på de förhållandevis höga kostnader som är förbundna med växel- hanteringen. För bilbranschens del tor- de också den låga frekvensen betal— ningsanmärkningar bidra.

Finansiering av avbetalningsfordringar

En detaljhandlare som säljer varor på avbetalning har ofta svårighet att med eget kapital eller genom medel som upplånas på kreditmarknaden mot sä- kerhet i rörelsens tillgångar i övrigt, ev. mot lån utan säkerhet, finansiera en portfölj av kundfordringar. Han kan därför behöva avvyttra avbetalnings- fordringar eller använda dem som så-

kerhet när han själv vill låna. Speciellt kan sådana åtgärder bli påkallade om försäljningen uppvisar markerade sä- songvariationer.

Dessutom kan det vara svårt för de- taljhandlaren i fråga att behålla och hantera avbetalningsfordringarna i den egna rörelsen _— även om han har fi- nansiella resurser för detta. Man brukar säga att det endast för detaljhandels- företag med antingen mycket liten kre- ditrörelse eller mycket omfattande så- dan kan vara rationellt att sköta avbe- talningsrörelsen i egen regi. I det lilla företaget kan det merarbete som ett få- tal avbetalningskontrakt medför möj- ligen skötas av den redan tillgängliga personalen under perioder med lågbe— lastning. För det stora detaljhandels- företaget kan det vara lönsamt avdela särskild personal för registrering och bevakning av amorteringar och ford- ringsbelopp; de tillkommande, delvis fasta kostnaderna kan ju då slås ut över ett stort antal kontrakt.

För dessa två kategorier av detaljhan- delsföretag skulle sålunda nettot mellan erhållna avbetalningstillägg och ev. växelräntor å ena sidan och ev. till- kommande personalkostnader och ut- giftsräntor (inkl. avkastning på eget kapital) å den andra sidan i allmänhet bli (tillräckligt) positivt, medan för mellankategorin situationen skulle vara mer tveksam.

Om å andra sidan ett detaljhandels- företag ingår i en större företagsbild- ning, finns det ofta förutsättningar att ordna finansieringen av kundfordring- arna på ett rationellt sätt i stor skala, och den enskilde detaljhandlaren ställs då inte inför någon egentlig valsituation när det gäller att ordna finansieringen av kundkrediterna. Detaljhandelsrörel- sen i fråga kan i sådana fall vara av måttlig storleksordning, t. ex. en mind- re enhet i en butikskedja (antingen en

frivillig sammanslutning eller en där ägargemenskap föreligger), eller ett dot- terföretag till ett större sådant företag.

Eftersom det i hög grad är ett fa- brikant- eller grossistintresse att konsu- menten kan köpa varorna i fråga på kredit, är det inte förvånande att inom många branscher leverantörer av var- aktiga varor åtar sig att diskontera el- ler belåna detaljhandelns avbetalnings- fordringar i den mån dessa hänför sig till leverantörens varor. I många fall tycks denna »finansieringsservice» ut- göra ett betydelsefullt försäljningshjälp- medel för leverantörerna gentemot de- taljhandeln. Det har sagts att detaljis- terna på detta sätt kan komma i ett ut- präglat beroendeförhållande till den dominerande leverantören/finansiären, något som den senare kan utnyttja till att främja sina intressen i detaljhan- delsledet, bl. a. beträffande detaljistens tillhandahållande av konkurrerande märken av varan i fråga.

Vissa detaljhandelsföretag har inte tillgång till någon »central» finansie- ringsservice, inte heller leverantörer som tillhandahåller finansieringsmöjlig- heter för de avbetalningsfordringar som kan uppstå i rörelsen. Dessa företag kan då i den mån finansiering i egen regi inte är möjlig, arrangera diskon- tering eller belåning av avbetalnings- fordringarna med en affärsbank eller fristående avbetalningsfinansieringsin- stitut (dvs. institut som inte är exklu- sivt knutet till särskild företagsgrupp eller leverantör). Även andra former av finansiering (exempelvis hos privat- personer) kan givetvis förekomma, men sådana fall torde vara ovanliga.

Det har på marknaden utbildats många olika alternativ för finansiering- en av avbetalningsfordringar. Som ti— digare nämnts finns det avbetalnings- kontrakt med och utan växlar; finan- sieringen kan ske i den egna rörelsen

eller med hjälp av avbetalningsfinansie- ringsinstitut (leverantörsägt eller fri- stående) resp. bank; finansieringsavta- let mellan säljaren och finansiären kan utformas på en mångfald olika sätt, och avbetalningsfinansieringsinstitutens sätt att i sin tur finansiera rörelsen kan ävenledes variera. Den följande fram- ställningen skall begränsas till några typfall och därvid skall vi endast ta upp de principiellt sett viktigare aspek- terna av förhållandet mellan köpare, säljare och finansiär.

De arbetsinsatser som detaljhandlaren (säljaren) måste göra för att sköta sin avbetalningsförsäljning minskar i den mån han diskonterar avbetalningskon- trakten och ev. växlar hos ett avbetal- ningsfinansieringsinstitut. Dessutom be- ror hans åtaganden på hur finansie- ringsavtalet med finansiären utformas.

Den primära kreditbedömningen mås- te alltid göras av detaljisten, och oftast är hans kreditbedömning den enda som sker. Vid större krediter kan dock fi- nansieringsinstitutet ibland inhämta ytterligare upplysningar om kreditta- garen innan krediten övertas från säl- jaren. Numera kan en viss kreditbe- dömning i detaljhandelsledet i många fall göras snabbt genom telefon— eller brevförfrågan till kreditupplysningsin- stitut eller genom att konsultera något av de register över personer med betal- ningsanmärkningar som det numera finns möjligheter att prenumerera på. Tidigare stod valet mellan att antingen ge krediten utan att snabbt kunna in- hämta upplysningar om kunden (vilket givetvis kunde vara riskfyllt) och att be kunden återkomma om en vecka dvs. när man hade hunnit undersöka kun- dens förhållanden med hjälp av en re- guljär kreditupplysningsbyrå (ett dröjs- mål som självklart innebar risk att för- lora- kunden).

I detaljhandelsledet undertecknas

också avbetalningskontrakten liksom of- tast ev. växlar. Ofta är det också de- taljhandlaren som förser köparen med blanketter för inbetalning av de vanli- gen månatliga amorteringarna. I före- kommande fall står avbetalningsfinan- sieringsinstitutet för denna service.

Om säljaren väljer att diskontera1 kontrakten (plus ev. växlar, vilket fort- farande är regel beträffande bilar) hos avbetalningsfinansieringsinstitutet, får han från detta ut restskulden minus avdrag för ränta och kostnader; denna är vanligen lägre än den avgift som säl- jaren tagit ut av köparen. Ofta tillhan- dahåller institutet tabeller där såväl av- betalningstillägg som diskonteringsav- gift ingår. Säljaren är dock fri att av kö- paren ta ut vilken avbetalningsavgift han vill. Om köparen sköter sina kon- traktsenliga förpliktelser, behöver sälja- ren inte göra något mer åt affären. Kö- paren amorterar i regel direkt till insti- tutet, sedan man därifrån underrättat köparen om att kontraktet övertagits från säljaren. Institutet bokför och föl- jer upp amorteringarna. — Om säljaren överlåtit sin fordran till finansiären utan att denne har regressrätt2 gentemot säljaren (ett system som börjat tilläm- pas inom radio- och TV-handeln och även försöksvis inom bilhandeln) har detaljisten inte heller några vidare be- kymmer beträffande köparens sätt att sköta sina betalningar. Institutet tar här således hela risken.

Om emellertid säljarens fordran över- låtits på finansiären så att den senare har hel eller delvis regressrätt gent-

1 I vissa fall sker inte någon regelrätt diskon— tering, utan säljaren får .hos avbetalnings- finansieringsinstitutet en kredit i räkning mot säkerhet i avbetalningskontrakten eller -växlarna. * Överlåtelse av en fordran mot vederlag utan regressrätt borde kanske rätteligen kallas försäljning och inte diskontering.

emot säljaren (det Vanliga förfarandet i flertalet branscher) blir kontraktet, om köparen inte betalar, återdebiterat på säljaren. Denne kan då få fortsätta kravverksamheten, ev. driva ärendet vi- dare till återtagning och lagsökning. Förlusten och kostnaderna kan helt få bäras av säljaren eller delas mellan denne och finansiären beroende på av- talets utformning. I den mån avbetal- ningskontraktet kompletterats med väx- lar har finansiären ofta avtal med säl- jaren som innebär att den förre vid utebliven betalning ej låter en växel gå i protest vid förfallodatum utan får den inlöst av säljaren vilken sedan i sin tur söker göra sig betald hos köparen.

Om säljaren däremot valt att själv be- hålla fordringarna och alltså inte anli- tat utomstående finansiär, får han gi- vetvis själv bevaka och bokföra amor- teringar, sköta kravverksamheten, för- anstalta om inkassering, återtagning och lagsökning; ev. förluster bärs givet- vis också av honom själv. Det finns dock vissa möjligheter att genom kre- ditförsäkring skydda sig mot förluster på kundfordringar.

Avbetalningsfinansieringsinstituten kräver som regel när det gäller andra konsumtionsvaror än bilar inte att kon- traktet skall kompletteras med växlar. För bilinstituten har hittills växlar krävts, men dessa har på senare tid i viss utsträckning ersatts med reverser. För detaljhandlare som väljer att hank- finansiera sina avbetalningsfordringar är det dock som regel växlar som an- vänds som finansieringsinstrument; bankerna är ju föga intresserade av att som säkerhet få äganderätten till el- ler rätten att återta en varaktig kon- sumtionsvara. Banken har dock alltid möjligheten att gå direkt på säljaren och detta förfaringssätt är också det vanligaste. I icke ringa utsträckning

förekommer dock att detaljhandlare lämnar avbetalni—ngskontrakt som säker- het för bankkredit.

Avbetalningsväxlar kan antingen dis- konteras eller belånas i bank. Vid dis- kontering överlämnas växlarna till han- ken, som efter granskning lämnar växel- beloppet minus diskonteringsavgift och ränta till säljaren/utställaren. Vanligen har sälj-aren ett avtal med banken om en stående högsta gräns (diskonterings- limit) för växelkrediter. Genom en änd- ring i banklagen, vidtagen år 1965, ut- sträcktes kraftigt bankernas möjlighe- ter att ge krediter med längre löptid än sex månader. Detta innebar betydande hanteringsmässiga förenklingar vid dis- kontering av växlar med lång löptid. _ Om växlar av säljaren diskonterats i bank löser köparen växlarna antingen i banken eller hos säljaren.

Numera finns det emellertid också ett annat system för bankfinansiering som framför allt tillämpas då säljaren har ett stående behov av finansiering av en större stock av växlar. Detta till- vägagångssätt — »avtal angående dis- konteringskredit» (tidigare kallat lom- bardering) —— kännetecknas av att ett stort antal växlar lämnas som säkerhet för en kredit av viss avtalad storlek i stället för att som vid diskontering individuellt behandla varje växel för sig. På detta sätt nedbringas hanterings- kostnaderna. Används detta system, bi- behåller också säljaren kontakten med köparen; denne löser sina växlar hos säljare-n, som i sin tur löpande löser dem i banken.

I valet mellan finansiering i bank resp. i avbetalningskreditinstitut aktua- liseras också frågan om service i form av bokföring och fordringsbevakning m. m. I allmänhet tycks avbetalningsfi- n-ansieringsinst-ituten ha större möjlig- heter än bankerna att tillgodose krav

på sådan service, låt vara att kostna- der då givetvis tillkommer.

Både bland banker och avbetalnings- institut tillämpas ibland vid diskonte— ring av växlar och kontrakt system med spärrkonto. Det innebär att säljaren inte får ut hela lånebeloppet utan måste låta en mindre andel (vanligen 5— 10 %) stå inne _ oftast mot ränta —— hos finansiären. Inom bankerna tycks man dock alltmer frångå detta system för att i stället tillämpa motsvarande nnderbelåning av säkerheterna.

Delbetalningskrediter

Avbetalningskrediten är den helt do- minerande kreditformen bland de kre— diter som är bundna till köp av en viss vara. Därjämte finns det emellertid kre- diter som är varubundna utan att därför falla under avbetalningslagen; de är således inte förenade med bl. a. ägan- derättsförbehåll. Men dessa kredittyper är inte institutionaliserade på samma sätt som de flesta konsumtionskredit- former och följaktligen svårare att iden- tifiera och sammanfatta under en ge— mensam rubrik. Som »delbetalningskre- diter» räknas här leveranskrediter av olika slag, t. ex. sådana som lämnas då en vara beställs för senare hemsänd— ning varvid räkning medsänds. Betal- ningsvillkoren kan ofta vara 30 dagar minus en viss rabatt, tre månader netto och längre kredit mot accept. I detalj- handeln förekommer det vidare att en vara köps med exempelvis tre månaders kredit mot erläggande av en tredjedel kontant, en tredjedel i slutet av andra månaden och resten i slutet av tredje månaden. I viss utsträckning torde det även förekomma att en säljare för en känd köpares räkning t.v. endast no— terar en utlämnad varas värde utan att specificera kreditvillkoren. När det gå]-

ler ett »öppet köp» kan det vara svårt att i förstone avgöra om varan i fråga är såld på kredit eller skall anses ingå i säljarens lager.

Normalt är det i dessa sammanhang fråga om relativt korta kredittider. Att det verkligen förekommer krediter av detta slag bestyrks i viss mån av ut- redningens intervjuundersökning, där de 5. k. delbetalningskrediterna visade sig vara långt ifrån obetydliga. De upp— visade genomgående även kortare kre- dittider och högre handpenning, vilket man också kunde vänta —— även om i stor utsträckning reguljära avbetalnings— krediter kom att hamna inom denna kategori. Ofta utgår heller ingen ränta på dessa krediter. (Jämför dock den nämnda kassarabattmöjligheten samt Växelalternativet!) Utomlands har vid tider när avbetalningskreditvillkoren stramats åt dessa mer informella varu- krediter uppvisat en elasticitet i utbu- det som motverkat syftet med de restrik- tiva åtgärder som riktats mot avbetal— ningshandeln. Det finns alltså skäl att intressera sig för dessa mer informella konsumtionskrediter.

I motsats till vad som gäller avbetal- ningskontrakt och —väx1ar (undantag då växel ingått i transaktionen) har emel- lertid dessa krediter av kreditgivaren inte kunnat avyttras eller användas som säkerhet för upplåning. Utomlands — speciellt i USA — har det länge fun- nits företag som ägnat sig åt att köpa eller lämna krediter grundade på all- männa kundfordringar. Från slutet av 1963 har emellertid även i Sverige bil- dats företag med bl. a. detta syfte, vil- ket i princip resulterar i en ökad »lik- vidisering» av dessa typer av fordring- ar. Den snabbare kreditupplysnings— verksamheten samt de' nya »facto— ring»-företagens tillkomst (mer om des- sa längre fram i detta kapitel) kan på

längre sikt tänkas bidra till en tillväxt av dessa mer informella krediter.

Kontokredit

Med kontokredit avses en kredit som inte lämnas i samband med köp av viss vara utan vid köp av ett visst varusor- timent —— det sortiment som förekom- mer i säljarens affär(er), om nu konto— systemet är knutet till ett visst företag — eller till ett antal detaljhandlares sortiment, i den mån kontosystemet om— fattar flera företag. Kontokrediten har länge varit vanlig inom handeln med livsmedel samt en del andra 'mindre dyra konsumtionsvaror. Bl. a. inom den gamla brukshandeln förekom regelmäs- sigt löpande kreditgivning till brukets anställda.

Numera förekommer kontokredit i flera olika former. Utmärkande för kon- tosystemet är, som ovan nämnts, att kredit lämnas vid köp i viss affär eller vissa affärer. Vidare får skuldbeloppet vid varje tidpunkt uppgå till högst ett visst avtalat belopp (undantag förekom- mer beträffande formaliteten i den kre- dit»1imit» som kontot innefattar). Nå- gon formell säkerhet krävs inte för kre- diten i fråga och kontot är »revolve- rande», dvs. en amortering ger automa- tiskt utrymme för ny skuldsättning upp till den avtalade maximikrediten. _ När det gäller återbetalningarna varierar principerna: i en del fall skall hela värdet av en kontoköpt vara erläggas inom viss stipulerad tid; i andra fall sker regelbundna amorteringar av av- talad storlek (normalt en viss andel av den avtalade maximikrediten eller av det utnyttjade kreditbeloppet).

Det kan givetvis diskuteras huruvida ett enmånadskonto, där skulden vid varje mån—ads slut bringas ned till noll, skall betraktas som ett revolverande konto. Även beträffande prissättningen

på kontokrediter finns det skillnader mellan de olika kontosystemen. I som— liga fall utgår således ingen avgift, me- dan i andra fall kred'itavgift fastställs enligt varierande grunder, ibland i form av mistad kassarabatt.

Många varuhus och större detaljhan- delsföretag har sedan länge haft egna kontosystem, framför allt vid försälj- en av s. k. shoppingvaror men även varaktiga konsumtionsvaror som ra- dio, TV och hushållsmaskiner. Kredit- tiderna håller sig i allmänhet under ett år. Vissa kontosystem är mer »kontant— handelsbetonade» med korta kreditti- der (1—2 månader) och där hela vår- det av de varor som köpts under en månad likvideras vid månadens eller påföljande månads slut. Andra system har längre kredittider (6—12 månader) varvid inköpen likvideras successivt ge- nom vissa fastställda amorteringar. De förstnämnda, kortfristiga, kontosyste- men är ofta avgiftsfria, medan man vid amorteringskontosystem som regel tar ut en avgift.

På vissa platser i landet har man bil- dat »kontoringar», dvs. flera detalj- handlare har slutit sig samman (som delägare eller medlemmar) i ett konto- system. Hushåll som godtagits som kon— toinnehavare får enligt detta system handla på givna kreditvillkor i de an- slutna affärerna. Den största av dessa lokala kontoringar är Stockholms Kon- to-Ring AB som bildades i början av 1959. Delägare i företaget är detaljister i Stockholmsområdet. Den kredit som tillhandahålls hushållen är ett amorte- ringskonto på högst ca tio månaders kredittid. Det månatliga amorteringsbe- loppet utgör en tiondel av kreditlimiten. Kostnaden utgörs av en årsavgift (f. n. 5 kr.) samt en månatlig kredit-avgift av 1 % räknad på den utestående skulden. Likvideras en skuld inom en månad ut- tas ingen kreditavgift. I avgifterna in-

går en viss försäkringspremie. Stock- holms Konto-Ring AB tjänstgör närmast som en avräkningscentral gentemot del- ägarna och systemets bankförbindelse. Härför erlägger delägarna visst kost- nadstäckningsbidrag. Finansieringen ordnas så att banken mot säkerhet i kundfordringarna ger kredit direkt till de anslutna detaljhandlarna. Köparna betalar till kontoföretaget som sedan verkställer avräkning av influtna belopp gentemot delägare resp. bank.

Under senare delen av 1959 och bör- jan av 1960 bildades på affärsbanksini- tiativ ytterligare fem kreditkortsföre- tagl, övervägande med Stockholm som arbetsområde. Under loppet av 1960 sammanslogs dessa företag till två, och i början av 1962 sammanslogs slutligen dessa i sin tur till ett företag, Köpkort AB. Detta företag bedriver sin verksam- het över hela landet och har ca 5000 anslutna detaljhandlare. Företaget ägs av tre företag som står affärsbanker nära. I finansieringen deltar tolv af- färsbanker. Kontoinnehavaren skall be- tala sin skuld på tio månader (juli och december är amorteringsfria). Avgif- ten uppgår f. n. (januari 1966) till 1,2 % per månad på det månatliga uteståen- de beloppet. Kreditavgift utgår inte, om skulden amorteras månaden efter den då köpen gjordes. Försäkring för täc- kandet av nedsatt betalningsförmåga vid olycksfall och sjukdom ingår i avgif- ten liksom också en livförsäkring som befriar dödsboet från betalningsplikt.

Bakgrunden till bildandet av dessa kreditkortsföretag var dels den »mind- re» detaljhandelns önskan att kunna konkurrera med de större detaljhan- delsföretagen och varuhusen i fråga om kreditservice; dels inverkade san- nolikt det förhållandet att vanlig av- betalningskredit ofta inte kunde kom- ma i fråga; äganderättsförbehåll var kanske mindre lämpligt på grund av

varans art (kläder, skor, handväskor etc.) eller avbetalningsavgiften kom att framstå som speciellt hög, t. ex. vid av- betalningsköp av billigare varaktiga konsumtionsvaror. Det senare förhål- landet beror ju i sin tur på att kostna- derna för kreditgivning till en del be- står av en fast styckkostnad per kre- dit, oavsett dennas storlek (se kapi— tel 4).

Den kontokredit som beviljas står vanligen i viss proportion till veder- börandes årsinkomst —— 10 % är en ofta tillämpad regel. Stockholms Konto- Ring AB och Köpkort AB beviljar dock vanligen inte högre kredit än 3 000 kr. I Stockholms Konto-Ring AB och Köp- kort AB, liksom även inom andra kon- tosystem, får den kreditsökande om kre— diten beviljas ett kontokort av plast som måste uppvisas vid köp. Kortet an- vänds också när säljnotorna präglas med vederbörandes namn, kontonum- mer, m.m. I Köpkort AB:s system kan detaljhandlaren redan samma dag som försäljningen gjorts få likvid för kredit- försäljningen i bank som samarbetar med Köpkort AB. Av detaljhandlaren tar Köpkort AB ut en fast serviceavgift som halvårsvis och i förskott debiteras detaljhandelsföretaget. Detta får ock- så betala en viss inträdesavgift. Även inom Stockholms Konto-Ring AB beta- lar, som tidigare nämnts, de anslutna detaljhandelsföretagen en avgift för kon- toföretagets service. '

Riksomfattande kreditkortssystem fö- rekommer också för köp av restaurang- varor och -tjänster. Dessa är emellertid inte öppna för andra än företag och

1 Termen kreditkort eller kontokort hänför sig till att inköpsbeviset för de olika kon- tosystemen i allt högre grad kommit att ut— göras av ett plastkort. Någon reell skillnad mellan kreditkorts- eller kontokortskredit å ena sidan och kontokredit utan kort å den andra sidan kan inte sägas föreligga.

juridiska personer och saknar därför i detta sammanhang intresse. Kredittider- n-a är också korta — 30 dagar synes vara regel.

Oljebolagen tillämpar kreditkortssy- stem för köp av varor och tjänster vid servicestationer knutna till resp. före- tag. Denna kreditmöjlighet är dock till skillnad från restaurangkorten även öppen för privatpersoner. Den större delen av dessa konton torde dock ha anknytning till företagssektorn.

Det finns vissa olikheter i villkoren mellan systemen, men de principer som tillämpas är i stort sett desamma. Någon kreditavgift synes sålunda i all- mänhet inte tas ut — förutom en fak- tureringsavgift på f. n. i allmänhet 2 kr. per faktura. Utom drivmedel, olja och service gäller kontokrediten även för köp av tillbehör av olika slag. De effektiva kredittiderna synes i allmän- het ligga mellan en och två månader.

Företagsbundua konsumtionslän

Förutom avbetalnings— och delbetal- ningskrediterna, som ju är varubund- na, dvs. endast utbjuds tillsammans med en viss vara, och de företagsbundna kontokrediterna finns det på markna— den även vissa Iåneformer med begrän- sat användningsområde.

Låneköp

Till dessa krediter hör främst Koopera- tiva förbundets (KF:s) låneköp och de liknande konstruktioner som efter låne- köpens introduktion uppstått inom den enskilda handeln. Dessa företagsbundna lån liknar kontokrediterna såtillvida att Ede finns att tillgå i en viss krets butiker; liksom avbetalnings- och delbe- talningskrediter beviljas de endast i samband med köp av en viss vara, och samtidigt har själva krediten en teknisk

utformning som i allt väsentligt överens- stämmer med ett vanligt banklån.

Bakgrunden till att KF efter beslut 1945 lanserade låneköpet var att man önskade tillgodose hushållens kreditbe- hov utan att därför tillämpa avbetal— ningssystemet, vilket förbundet länge varit kritiskt inställt emot.

Låneköp medges för varaktiga kon- sumtionsvaror, och kreditbeloppet får inte uppgå till mer än 20 % av kredit- tagarens årslön eller i allmänhet högst 6 000 kr. Den längsta kredittid som be- viljas är 20 månader. Räntan är en s. k. rak ränta (för förklaring av uttrycket se kapitel 4): 3 % för 5 månaders kre- dit, 51/2 % för 10 månaders kredit och 10 % för 20 månaders kredit. Låneköp kan erhållas i konsumtionsförenings butik resp. anslutna varuhus. För att få sådan kredit måste vederbörande bl. a. vara medlem i den lokala konsumtions- föreningen. Man gör också en allmän kre- ditbedömning. En handpenning på minst 10 % erfordras; resten får köpa- ren, genom undertecknandet av en låne- revers, som lån från Sparbankernas Bank AB. När banken fått reversen ut- betalas lånebeloppet till konsumtions- föreningen resp. varuhuset. Lånet ga- ranteras till sin huvudsakliga del genom borgen från ett dotterföretag till KF, Föreningen Garanti, och en mindre del av lånebeloppet (: bruttomarginalen på den försålda varan) av den konsum- tionsförening inom vars område för- säljningen skett. Vid låneköp är köpa- ren berättigad till vanlig återbäring, ef- tersom sälj-aren får kontant likvid för varan. Varken långivaren eller KF har /något äganderättsförbehåll i den för- sålda varan.

Köplån

1959 infördes, på initiativ av Sveriges Köpmannaförbund, i den privata han- deln kreditformen köplån, som i vä-

sentliga drag liknar KF:s låneköp. Detta inträffade under en period då man på flera håll lanserade nya kreditformer och tidpunkten sammanföll f.ö. med en period av expansion för låneköpens del.

Enligt detta system avtalar den 10- kala köpmannaföreningen med en spar- bank på orten att denna skall finansiera lånen. Ansökan om lån riktas till resp. sparbank, som också verkställer kre- ditprövningen. Lånebeloppet utgör lägst 400 kr. och högst 3 000 kr. (i undantags- fall 5000 kr.) och beviljas för köp av varaktiga konsumtionsvaror. Låntaga- ren får länet i form av en betalnings- anvisning som gäller som likvid i buti- ker anslutna till Sveriges Köpmanna- förbund, Sveriges Trävaruhandlareför- eningars Centralförbund och Sveriges Hantverks- och Industriorganisation. (De senare förbunden anslöt sig efter hand till köplånesystemet.) Betalnings- anvisningen inlöser säljaren i sin tur i sparbanken, och han erhåller då anvis- ningens nominella belopp minus en av- gift uppgående till 2 %. Köparen beta- lar till sparbanken en ränta på f.n. i regel 8 % på det vid varje tidpunkt utestående kreditbeloppet, vilken er- läggs i förskott. Kredittiden får uppgå till lägst 6 och högst 20 månader. Hand- penning behöver inte lämnas och un- der juli och december behöver inga amorteringar göras.

Eftersom krediten enligt köplåne- systemet _ i likhet med låneköp _ är ett banklån, förekommer inget ägande— rättsförbehåll i varan, utan lånet utgör en borgensfri kredit. Till skillnad från låneköp ligger kreditrisken hos kredit- givaren/banken.

Privatköplån Kort tid efter det Sveriges Köpmanna— förbun-d introducerat köplånen tog Sve- riges Hantverks- och Industriorganisa-

tion, Sveriges Trävaruhandlareförening- ars Centralförbund och Sveriges Köp— mannaförbund initiativet till en liknan— de låneform i samarbete med affärs— bankerna, benämnd privatköplån. Lå- net, vilket söks hos en affärsbank, får användas för köp av varaktiga kon— sumtionsvaror och för finansiering av arbeten i samband med reparationer och installationer. Minsta lånebelopp är 500 kr., högsta lånebelopp är 3 000 kr. (i undantagsfall 5 000 kr.). Amorte- ringstiden är 9 till 18 månader, varvid juli och december kan göras amorte- ringsfria. Lånet utbetalas, i likhet med köplånen, i form av betalningsanvis- ningar vilka gäller som likvid i affärer anslutna till någon av de nämnda or- ganisationerna. Anvisningarna inlöses av banken till nominella värdet minus ett avdrag på 2 %. Låntagaren betalar dels en avgift motsvarande 41/2 % per år beräknad på det ursprungliga lånebe- loppet, dels en avgift uppgående till 1 kr. per amortering. Livförsäkring för kapitalbeloppet ingår i avgiften. Ingen handpenning erfordras, och krediten är inte förbunden med lämnande av vare sig real— eller namnsäkerhet. Köplånen är liksom framför allt pri— vatköplånen av mycket liten omfattning.

Kapitalvarulån

Våren 1964 började man inom några sparbanker på försök tillämpa en ny låneform, kallad kapitalvarulån. Sådana lån erhålls i detaljhandelsbutiker som har sparbankens tillstånd att förmedla sådana lån. Lånebeloppet är lägst 500 och högst 6 000 kr.; amorteringsperio- den är lägst 6 och högst 20 (i undan— tagsfall 30) månader. Juli och decem- ber kan göras amorteringsfria. Minst 10 % av varans värde skall betalas kon- tant, liksom förskottsräntan (f.n. 91/2 %), beräknad på vid varje tillfälle utestående skuld. Livförsäkring ingår.

Kreditgivaren, dvs. den lokala spar- banken, utbetalar lånebeloppet till den butik där inköpet gjorts och behåller äganderätten till den försålda varan till dess att kredittagaren fullgjort sina förpliktelser.

Allmänna konsumtionskrediter

Jnder denna rubrik skall ett antal kre- litformer presenteras som inte är knut- na vare sig till en viss vara (ex.: avbe- talningskredit) eller till en viss inköps- källa (ex.: kontokredit, låneköp). De kreditformer som behandlas nedan kan också sägas ha det gemensamt att de kan disponeras för vilka ändamål som helst, alltså även för inköp av annat än varaktiga konsumtionsvaror. Även om krediternas användningsområde i några fall anses vara begränsat till inköp av vissa typer av varor, finns det ingen möjlighet att kontrollera hur de i själva verket används; krediterna kan följ- aktligen sägas stå öppna för valfritt ändamål.

Privatpersoner som kunnat prestera bankmässiga säkerheter, antingen real- säkerhet (inteckningar, värdepapper) eller namnsäkerhet (borgen), har se- dan länge haft möjligheter attlånaibank och sparbank för finansiering av exem- pelvis konsumtionsutgifter, låt vara att tillgången på sådana krediter kan fluk- tuera med kreditmarknadsläget. Där- emot saknas i Sverige en marknad för belåning av lösöre i ett hushåll; den enda möjligheten är pantsättning i pant— lånekontor. Lösörebelåning, s.k. chat- tel mortgage, förekommer däremoti USA bl. a. för bilar. Ett lån av denna typ har i princip samma karakteristika som ett lån mot inteckning i fast egendom. Ti- digare har svenska hushåll som saknat enligt svensk lagstiftning belåningsbara säkerheter varit hänvisade till andra

kreditformer, främst då avbetalnings- kredit. Men denna kreditform karak- teriseras även vid stora kreditbelopp och små kreditrisker av höga effektiva räntesatser jämfört med exempelvis borgenslån. Orsakerna till detta torde vara dels det ganska komplicerade fi- nansieringsmönstret som ofta medför betydande hanteringskostnader inom flera led i en finansieringskedja, dels det faktum att kreditavgifterna inte av- passas individuellt, vilket medför att även synnerligen kreditvärdiga avbetal- ningsköpare får betala samma avbetal— ningstillägg som mer tveksamma fall.

Sparlån

Under 1950-talets senare hälft började svenska affärsbanker och sparbanker intressera sig för den potentiella mark- nad på konsumtionskreditområdet som utgjordes av hushåll med medelhöga och högre (samt säkra) inkomster men utan möjlighet att prestera den real- eller nanmsäkerhet som fordras för ett ordinarie banklån. Början gjordes 1956 då flera sparbanker introducerade de 5. k. sparlånen. Denna låneform tilläm- pas nu av de flesta sparbanker, och se— dan 1957 har också affärsbankerna suc- cessivt infört sparlån.

Sparlånen är en borgensfri kredit, som utlämnas till en person som under en viss tid presterat ett regelbundet sparande i sparbanken eller affärsban- ken. Låntagaren förbinder sig sålunda att på sparkonto i banken regelbundet sätta in minst 50 och högst 500 kr. i må— naden (högsta lånerättsgrundande må- natliga sparbclopp). Räntan är densam- ma som för pengar insatta på kapital- samlingsräkning. (Sparlånekontot kan även kombineras med exempelvis lön- sparkonto och egnahemssparkonto.) Ef- ter 10 månader har vederbörande rätt att i banken låna lika mycket som det då innestående beloppet; efter 15 må—

nader en och en halv gång sparbeloppet och efter 20 månader två gånger spar- beloppet. Det högsta lånerättsgrundan- de sparbeloppet (: högsta lånebelop- pet) är 20 000 kr., varav 15 000 kr. utan särskild säkerhet (maximalt tillåtet en- ligt banklagen); för överskjutande be- lopp måste säkerhet ställas. Amorte- ringstiden är i allmänhet lika med spar— tiden, dock högst 5 år. Lånekostnaden synes f.n. i sparbankerna allmänt vara 8 ä 9 % räknat på det vid varje tillfälle utestående lånebeloppet, medan affärs- bankerna tillämpar en s.k. rak ränta av 41/2 % på det ursprungliga lånebe- loppet. Härtill kommer en upplägg— ningsavgift på 10 kr. och en amorte- ringsavgift på 1 kr.

Innan de nya formerna för kredit— värdighetsbedömning utbildats var det svårt att snabbt få tillförlitliga kredit- upplysningar om en lånesökande. I det- ta läge framstod ett regelbundet spa- rande som något som visade att den presumtive låntagaren hade seriösa av- sikter med sin planerade upplåning; samtidigt borde han då också rimligen kunna klara av en månatlig amortering av ungefär samma storlek som det tidi— gare sparbeloppet. Om vederbörande likväl fick svårigheter att klara av amorteringarna, borde det förhållandet att hans insats av »eget kapital» (:spar- beloppet) i den köpta varan i många fall kunde beräknas till bortåt 50% innebära att banken fick en viss säker- het även om det skulle gå så långt som till lagsökning.

Innan man genom ändringar i 1955 års banklag resp. sparbankslag gjorde det möjligt för dessa kreditinstitut att lämna krediter utan formell säkerhet ordnades Säkerhetsfrågan på så sätt att vissa banker och sparbanker närstående företag gick i borgen för fordringsbe- loppet. Detta system liknar det som KF via sitt dotterföretag Föreningen Ga—

ranti tillämpar för sina låneköp gent— emot kreditgivaren, Sparbankernas Bank AB. Samma system tillämpades till en början även för de nedan om- talade s.k. privatlånen.

Privatlån

Mot slutet av år 1958 introducerade någ- ra svenska affärsbanker de 5. k. pri- vatlånen, en form av direkt långivning till privatpersoner utan formella säker- hetskrav som numera utbjuds av prak- tiskt taget alla affärsbanker. Denna form av standardiserad bankutlåning direkt till konsumenterna hade tidigare under år 1958 gjort en ganska uppmärksam- mad debut i Storbritannien på initia- tiv av Midland Bank, och den spred sig sedan till flera europeiska länder.

För att få ett privatlån behöver man prestera varken förskottssparande el— ler formell säkerhet; det räcker med att banken bedömer den lånesökandes inkomster och allmänna vandel såsom tillfredsställande. Det högsta lånebe- lopp som kan komma i fråga är i all- mänhet 5 000 kr., i undantagsfall 15 000 kr. Den längsta amorteringstiden är 24 månader, i undantagsfall 36 månader. Kreditavgiften uppgår f. 11. till 53/4 % räknat på hela lånebeloppet, vartill kommer en uppläggningsavgift (f. n. 10 kr.) och en amorteringsavgift (1 kr. per amortering).

Även sparbankerna tillämpar en l-ik— nande låneform, blancokredit. Räntan är f.n. i allmänhet ca 9 % räknat på det utestående beloppet.

Checklöneräkningskredit

Sommaren 1963 introducerade ett par affärsbanker en kreditform som anslu- ter sig till innehav av checklöneräkning. En person som haft och skött sin check- löneräkning under minst ett halvt år kan sålunda erhålla en kredit i räkning att disponeras för valfritt ändamål upp—

gående till 1 000, 2000 eller 3000 kr. Ingen formell säkerhet erfordras. Kre- ditkostnaderna består dels av en årlig avgift på 2 % av den beviljade kredi- ten, dels en årlig ränta på f. n. 7 % beräknad på det vid varje tidpunkt ute— stående fordringsbeloppet. Någon amor— teringsplan fastställs inte, utan krediten kan disponeras under en följd av år. Checklöneräkningskrediten är således, i likhet med en kontokredit, en stående, revolverande kredit.

De flesta affärsbanker har ännu inte formellt infört checklöneräkningskredit, men det finns möjlighet att hos affärs- banker efter ansökan få borgensfri kre- dit i checkräkning med eller utan an- slutning till checklönekonto på villkor liknande dem som ovan nämnts.

Statliga bosättningslån

Införandet av statliga bosättningslån (1937) hade, liksom ett flertal andra åtgärder vid denna tid, en befolknings- politisk motivering. Så småningom har det emellertid skett en förskjutning i motiveringen, och numera torde syftet med bosättningslånen närmast vara att underlätta finansieringen vid bosätt— ning för sådana hushåll där den re- guljära konsumtionskreditmarknadens ränte- och amorteringsvillkor är alltför betungande. Ett mer begränsat socialt syfte har således efterträtt det befolk- ningspolitiska.

Vid bedömningen av låneansökningar- na tillämpas parallellt två principer: dels skall lånen inte ges till andra hus— håll än sådana som bedöms kunna åter- betala krediten, dels skall lån inte be— viljas sådana hushåll som har möjlig- het att klara de ränte- och amorterings- villkor som gäller på marknaden. Den svåra balansgången mellan kraven på bankmässig långivning å ena sidan och ett socialt syfte å den andra belyses bl. a. av den jämfört med vanlig bank—

utlåning högre förlustprocenten. Anta- let avslag på låneansökningar till följd av att den lånesökande haft för hög in- komst har också varit ganska stort. Det senare förhållandet belystes bl. a. i en utredning rörande bosättningslånekli- entelet som socialstyrelsen 1961 lät ut— föra i samarbete med riksbanken.

Ansvaret för bosättningslånepolitiken ligger närmast hos socialstyrelsen, me- dan riksbanken förvaltar bosättnings- lånefonden och handhar låneansökning- är m. ni.; det senare sker bl. a. med hjälp av ortsombud som utses inom var- je kommun. — Som ett resultat av 1961 års utredning har man sedermera gjort vissa ändringar i förordningen rörande statliga bosättningslån. Bl. a. har låne- gränsen numera höjts till 5000 kr.

Bosättningslån kan erhållas av tro- lovade, äkta makar och ogift moder med minderårigt barn för inköp av möbler och andra bosättningsföremål liksom också för köp av redskap och verktyg för familjens försörjning. Lånebeloppets storlek fastställs efter individuell pröv- ning. Lån beviljas i allmänhet inte makar med en sammanlagd inkomst av mer än 25 000 kr. Lånen utbetalas i re- gel kontant till låntagaren; i vissa fall utbetalar riksbanken likviden till ve- derbörande bosättningsaffär. Amorte- ringstiden är i regel 5 är, ibland ända upp till 8 år. Räntan är den för varje budgetår fastställda normalräntan (f. 11. 51/4 %) räknad på det utestående be- loppet. Amorteringsfrihet kan vanligen beviljas för högst 3 år. I allmänhet krävs ingen annan säkerhet än låntaga— rens egen revers.

Övriga låneformer

Det finns givetvis också andra lånefor- mer och lånekällor än dem som ovan nämnts. Lån mellan privatpersoner är vanliga, vilket framgår av utredningens intervjuundersökning, liksom även lån

från företag till anställda. Hos pant- lånekontoren finns möjligheter att mot säkerhet i mindre lösören erhålla lån som kan användas till konsumtionsän- damål, och hos lånekassor och bankir— firmor finns möjligheter för privatper- soner att mot säkerhet i värdepapper, speciellt premieobligationer, och även andra säkerheter erhålla län.

Utomlands förekommer att privatper— soner, oftast personalen på en arbets- plats, går samman för att genom till- skott av inlåningsmedel finansiera utlå- ning bl. a. för konsumtionsändamål in- om den egna kretsen. Oftast bidrar ar- betsgivaren med lokaler, kontorsmaski— ner etc. I USA där dessa organisationer benämns Credit Unions, har denna ut- låningsform alltmer vuxit i betydelse. Sådan verksamhet förekommer dock ej i Sverige, bl. a. eftersom de legala för- utsättningarna för sådan verksamhet synes vara oklara.

Konsumtianskreditmarknaden — vissa institutionella företeelser

Avbetalningsfinansieringsinstituten

Såsom framgått av det föregående finns det på den svenska kreditmarknaden ett antal företag som bedriver finan- sieringsverksamhet genom att belåna el- ler köpa avbetalningskontrakt och -väx- lar. De stora dragen i deras verksam- het berördes tidigare i samband med den allmänna beskrivningen av finan- sieringsvägarna och -möjligheterna på avhetalningskreditmarknaden. Vi skall här återge och kommentera vissa data rörande dessa institut. Uppgifterna här- rör från en enkät bland avbetalnings— finansieringsinstituten som utredningen låtit utföra. _ Det bör nämnas att upp— gifterna i vissa fall baseras på upp— skattningar från de berörda företagen, samt att det i något fall på grund av

sa operationer torde dock inte påverka den allmänna bilden av verksamhetens struktur och utveckling.

I undersökningen ingick 15 avbetal— ningsfinansieringsinstitut. Ett av dessa upphörde 1961, varför företaget uteslu- tits ur den nedanstående redovisningen.

Fyra av de undersökta företagen star- tade sin verksamhet under åren omkring 1930 (1928—1936) och sju stycken om- kring 1960 (1957—1961). De tre övriga påbörjade sin verksamhet åren 1942, 1947 resp. 1950.

Av de fyra företag som bildades om— kring 1930 avsåg två finansiering av ra— dioapparater, och av de sju som bilda— des omkring 1960 avsåg fem uteslutande bilfinansiering, medan ett avser bilfi- nansiering tillsammans med annan fi- nansiering.

Tio av de fjorton bolag som ingår i undersökningen är nära lierade med tillverkare resp. distributörer och äg- nar sig uteslutande eller företrädesvis åt finansiering av resp. företags pro- dukter. Av de fyra fristående finansie- ringsföretagen ägnar sig två åt enbart finansiering av bilar och transportme— del och de två övriga åt avbetalnings— finansiering i allmänhet. Ett av de sist- nämnda har i sin verksamhet ett icke obetydligt inslag av bilfinansiering (personbilar).

Det är uppenbart att det i många fall är likgiltigt huruvida en tillverkare eller distributör av varor som säljs på avbetalning låter finansieringen ske i den egna rörelsen eller om man låter bilda ett särskilt företag för denna verk- samhet. Därför blir den här gjorda re— dovisningen av företag som ägnar sig åt avbetalningsfinansiering i viss mån god- tycklig. Det har ändock bedömts va- ra av visst intresse att redovisa det in- samlade materialet.

I tabell 3: 2 ingår tolv av de under- sökta fjorton finansieringsbolagen. Ett

Tabell 3:2. Finansieringsbolagens1 tillgångar och skulder 1960—1963 (milj. kr.) 1960 1961 1962 1963 Tillgångar 1 Accepter, kundfordringar ....... 302 415 437 467 2 Lagerkrediter ................. 70 67 56 82 3 Övriga tillgångar .............. 27 38 51 50 4 Summa tillgångar .............. 399 520 544 599 Skulder 5 Kredit i affärsbank ............ 194 221 222 217 6 Egna accepter ................. 84 141 170 174 7 Reverslån ..................... 13 13 15 16 8 Skuld till koncernbolag ......... 63 86 76 120 9 Eget kapital .................. 9 13 17 17 10 Övriga skulder ................ 36 46 44 55 11 Summa skulder ................ 399 520 544 599

'..

Tabellen omfattar följande företag: General Motors Acc. Corp. (Sverige-filialen), AB Motor- finans, AB Volvofinans, AB Autofinans, Scania Vabis Bilfinans AB, Södertälje Bilkredit AB, AB Autokredit, AB Svensk Bilkontroll, Rationell Finansiering AB, AB Nova, Finansierings AB Vendor samt Kundkredit AB.

brutet räkenskapsår gjorts intrapolering för att få fram kalenderårssiffror. Des- har uteslutits eftersom det inte bedrivit verksamhet under hela perioden, och ett annat har utelämnats eftersom det inte har andra tillgångar och skulder än fordran och skuld till moderföreta- get (finansieringsrörelsen bedrivs i kommission) .

De studerade företagens tillgångar växte 1960—1963 med 200 milj. kr. el- ler 50 %, främst till följd av en ökning av accepter och kundfordringar. Dessa ökade med 165 milj. kr. Posten lager- krediter, som härrör från två bilfinan- sieringsbolags finansiering av lager i detaljhandelsledet, expanderade mått- ligt. Posten övriga tillgångar, som nära fördubblades, omfattar bl. a. bank— tillgodohavanden utgörande säkerhet för utestående egna accepter.

Den ökande rörelsen finansierades främst genom en ökning av volymen egna accepter. Mellan 1960 och 1963 ökade dessa med 90 milj. kr., vilket motsvarar 45 % av totala finansierings— tillskottet. Användandet av sådana skuldbevis har under senare år spritt

sig till allt flera institut. Denna form av finansiering liknar i någon mån sådan inlåningsfinansiering som tilläm- pas av finansinstitut utomlands, bl. a. i Storbritannien. (I det senare landet finns f. ö. särskild lagstiftning härför _ Depositors' Act.) Därnäst i betydel— se kom skuld till koncernbolag, som ökade med 57 milj. kr. eller 30 % av tillskottet av finansieringsmedel. Affärs- bankskredit ökade 23 milj. kr., och pos— ten övriga skulder med 19 milj. kr., vardera motsvarande ca 10 % av totala tillskottet av finansieringsmedel 1960 ——1963. Eget kapital och reverslån öka- de sammanlagt med ca 11 milj. kr., mot- svarande ca 5% av finansieringstill- skottet.

Den dominerande tillgångsposten ut- görs genomgående av accepter och kundfordringar. Vid utgången av 1963 svarade dessa för 78 % av tillgångarna. Lagerkrediter svarade för 14% och övriga tillgångar för 8 %.

Bland skulderna dominerar affärs- bankskredit (36 %), följd av egna ac- cepter (29 %), skuld till koncernbolag (20 %), övriga skulder (9 %) samt re-

verslån och eget kapital (vardera ca 3 %). För de fyra bolag som inte är knutna till varufabrikant eller -distri- butör är bankkrediter den helt domi- nerande skuldposten. 1963 svarade bankkrediterna sålunda för 72% av skulderna, posten övriga skulder för 18 %, reverslån för 7 % och eget ka- pital för 3 % av skulderna.

För de finansieringsbolag som be- drev verksamhet hela tioårsperioden 1954—1963 (sammanlagt 6 st.) noteras en ganska betydande expansion av fi— nansieringsverksamheten: accepter och kundfordringar ökade från nära 90 milj. kr. till drygt 330 milj. kr., dvs. med nära 250 milj. kr. eller 280 %. Till denna i relativa tal kraftiga öknings- takt bidrog i hög grad fordringar av- seende lastbilar och andra produktions- fordon: dessa ökade med 140 milj. kr. till 200 milj. kr. eller med 240 %. Ford- ringar avseende konsumtionsvaror öka- de från 30 milj. kr. till 130 milj. kr. eller med 330 %.

I stor utsträckning beror finansie- ringsinstitutens expansion på att ford- ringsförvaltning överflyttats från mark- naden utanför instituten till dessa; de nämnda expansionstalen kan inte tas till intäkt för en bedömning av den to— tala avbetalningskreditskuldens expan- sion.

Av det sammanlagda beloppet kund- fordringar och accepter hos 14 avbetal- ningsfinansieringsinstitut vid utgången av 1963, 510 milj. kr., avsåg hälften (255 milj. kr.) lastbilar och andra pro- duktionsfordon. Av de övriga 255 milj. kr., som (huvudsakligen) representera- de konsumtionsvaror, bestod drygt 100 milj. kr. av fordringar avseende per- sonbilar, medan resten (150 milj. kr.) sålunda avsåg andra konsumtionsva- ror än bilar. Av den totala konsumtions- kreditskulden i december 1963 kan upp- skattningsvis ca 20 % bedömas vara fi-

nansierad av avbetalningsfinansierings- instituten. .

Enligt en undersökning som dåvaran- de bank- och fondinspektionen lät utfö- ra avseende bankernas engagemang med företag som idkar försäljning och finansiering av motorfordon, uppgick den 31 mars 1962 värdet av diskon- terade och lombarderade avbetalnings— kontrakt och -växlar avseende per- sonbilar till 424 milj. kr.; och mot- svarande siffra för lastbilar, bussar och traktorer etc. var 345 milj. kr. En— ligt utredningens enkät till finansbola- gen uppgick den 31 december 1961 des- sas engagemang för personbilar till 97 milj. kr. samt för lastbilar och liknan- de till 247 milj. kr. Finansbolagens kon- trakt och växlar kan som regel antas vara diskonterade eller lombarderade i bank resp. ställda som säkerhet för utestående egna accepter (»finansväx- lar»).

De anförda siffrorna antyder då att avbetalningsfinansieringsbolagens andel av fordringsstocken avseende person- bilar är betydligt lägre (23 %) än be- träffande lastbilar och övriga »produk- tionsfordon» (72 %). Personbilskon- traktcn och -växlarna skulle med and- ra ord i betydligt högre grad gå di- rekt till bankerna utan mellanled i form av avbetalningsfinansieringsinstitut. —— Härvid förutsätts då bl.a. att andelen kontrakt och växlar som finns kvar ute på marknaden utan att komma in i finansbolagens och bankernas portföl— jer är jämnt fördelad på fordonstyper- na; likaså förutsätts" att tidsskillnaden på tre månader mellan utredningens enkät och bank- och fondinspektionens undersökning inte haft något betydan- de inflytande. Den antydda skillnaden mellan finansieringen av produktions- fordon och personbilar styrks även av omdömen från representanter för kre- ditinstituten.

»Factoringn-företagen

Med början 1963 har i Sverige, när- mast efter amerikanskt mönster, bildats ett antal 5. k. »factoring»-företag. Verk— samheten går ut på att belåna eller kö- pa producent- och distributionsföretags kundfordringar, varigenom de senare företagen kan avlastas såväl finansie- ringsproblem som reskontraarhete och vidtagandet av inkassoåtgärder etc. Det torde väl närmast vara medelstora och mindre företag som anlitar dessa »fac- toring»-företags tjänster, eftersom de större företagen kan förmodas ha bättre möjligheter att förbilliga arbetet med kundfordringarna genom mekaniserade rutiner etc.

»Factoring»-företagen synes i första hand inte avse att ägna sig åt finan- siering etc. av konsumtionskrediter, men det är inte osannolikt att så små- ningom även konsumtionskrediter kom- mer att omfattas av verksamheten. Det- ta kan i så fall medföra att de finan- sieringsmässiga fördelar som avbetal— ningskrediterna tidigare haft gentemot kundkrediter lämnade utan säkerhet i varan tenderar att reduceras.

Kreditupplysning

Den kreditupplysningsservice som fun- nits sedan länge har tillhandahållits av de reguljära kreditupplysningsbyråerna. Tidigare sysslade dessa övervägande med upplysningar om företag och ju- ridiska personer, men numera spelar även uppdrag avseende fysiska perso— ner stor roll.

Det tar emellertid viss tid att skaffa in sådana kreditupplysningar och de blir förhållandevis kostsamma även när det gäller mindre kreditbelopp. I de- taljhandeln har man därför dragit sig för att i större utsträckning anlita des- sa byråers tjänster, och krediter har i

icke obetydlig utsträckning beviljats utan att ens en rudimentär kreditpröv- ning gjorts. Legitimation har emellertid regelmässigt krävts vid kreditförsälj— ning, och i många fall har säljaren även begärt att få sända hem varan till kö- paren för att kunna bedöma om veder- börande har stadigvarande bostad. Det är emellertid tydligt att sådana åtgär- der inte tillnärmelsevis kan ersätta en snabb och billig kreditupplysning.

Mot slutet av 1950-talet blev de ogynnsamma konsekvenserna av den eftersatta kreditprövningen alltmer up— penbara, speciellt inom vissa branscher. Siffror från radio- och TV-branschen antyder att upp till vart femte kon- trakt som diskonterats i avbetalnings- finansieringsinstitut blev återdebite- rat på säljaren till följd av att köparen varit försumlig med betalningen. En— ligt uppgift skulle risktäckningspåläg- get vid avbetalningsförsäljning i vissa fall ha uppgått till hela 5—-—6 % av för- säljningspriset. Det är vidare inte otro- ligt att vissa av de konkurser och and- ra företagsnedläggelser som ägde rum vid denna tid kan ha orsakats av för- luster på kreditförsäljning.

I denna situation tog man från av- betalningsfinansieringsinstitutens sida initiativ till överläggningar med andra berörda parter i syfte att klarlägga förutsättningarna för att få en bättring till stånd. Som ett resultat av dessa överläggningar upprättades 1959 Kre- ditregister AB av de fyra största kre- ditupplysningsbyråerna.

Avbetalningssäljare och andra kon- sumtionskreditgivare kan mot en viss avgift ansluta sig som abonnent hos Kreditregister AB. Abonnenten förbin- der sig då bl. a. att till Kreditregister AB överlämna uppgifter om inkassoåt- gärder, återdebiteringar och andra be- talningsanmärkningar som kredittagar- na kan råka ut för. Abonnenterna ut-

görs av detaljhandlare, avbetalningsfi- nansieringsinstitut, kontoföretag, affärs- banker och sparbanker. Kreditregister AB registrerar löpande uppgifter om of- fentliga betalningsanmärkningar (växel- protester, lagsökningar m. m.), och får genom abonnenternas förfrågningar även uppgifter om hushållens kredit- engagemang.

En kreditupplysning från Kreditre- gister AB till en abonnent rörande en privatperson innehåller således uppgif- ter om ev. betalningsanmärkningar; den ger också en bild av vederbörandes avvecklade och löpande kreditengage- mang. Inkomst- och förmögenhetsupp- gifter ingår däremot inte. Förfrågan kan göras-telefon- eller brevledes, och kostnaden rör sig i båda fallen om någ- ra kronor. Kreditregister AB avger inte något omdöme huruvida kredit skall till- eller avstyrkas utan vidarebefordrar endast noterade data. Svar på förfrågan från abonnent ges delvis i kodform, och dessutom har abonnenterna fått för- binda sig att iaktta sekretess vad gäller erhållna uppgifter — allt i syfte att förhindra obehörig insyn.

Kreditregister AB omfattar numera upplysningar om ca 2,6 milj. privatper- soner, och antalet abonnenter är om- kring 5000. Avbetalningsfinansierings- instituten kräver numera i allmänhet att kontrakt som inlämnas för diskonte- ring skall vara kreditprövade genom Kreditregister AB, och dettator—de verk- samt ha bidragit till registrets tillväxt. Ett tecken på att förhållandena inom radio-TV-handeln nu är mera tillfreds- ställande utgör det faktum att vissa fi- nansiering-sinstitut numera erbjuder sig att köpa kontrakten av återförsäljarna och alltså "avstår från återdebiterings- rätten.

Under senare tid har ytterligare en variant av kreditupplysningsverksam- het uppstått i form av abonnemangs-

möjlighet för kreditgivare på månatli- gen resp. en gång per tvåmånaderspe- riod utkommande register upptagande personer med betalningsanmärkning. Ej enbart offentliga betalningsanmärk- ningar finns här registrerade. Ett av des- sa register utges i samarbete med en av de större inkassobyråerna. — Dessa senare instituts verksamhet går ju ut på att på uppdrag av kreditgivare söka erhålla likvid för förfallna fordringar hos kredittagare innan rättsliga åtgär- der vidtas.

Kredit och försäkring

För flera konsumtionskreditformer gäl- ler att den kreditavgift som köparen erlägger till en del består av en för- säkringspremie. Försäkringen är avsedd att täcka långivarens risk, om lånta- garen skulle avlida; i vissa fall gäller försäkringen även risker till följd av nedsatt amorteringsförmåga hos kredit- tagaren i fall av olyckshändelse eller sjukdom. Försäkringen kan också sägas täcka dödsboets återbetalningsrisk resp. låntagarens risk att vid sjukdom e. (1. få en till följd av tidigare kreditköp yt— terligare ansträngd ekonomi.

Förutom de här nämnda försäkrings- formerna finns på den svenska försäk- ringsmarknaden också viss möjlighet för långivaren att försäkra sig mot ris- ken att låntagaren av andra skäl än dödsfall eller sjukdom inte återbetalar krediten.

Genom att anlita bankgaranti genom en affärsbank kan en långivare mot viss avgift »försäkra» ett fordringsbe- lopp för låntagarens ev. betalningssvå- righeter. Men bankerna måste då enligt banklagen ställa större krav på säker- het för utfärdande av bankgarantier än vad som gäller—: när försäkringsbolag meddelar kreditförsäkringar.

Koncession för direkt kreditförsäk-

ring innehas f. 11. av sex svenska för- säkringsbolag. Av dessa är det emeller- tid endast ett (ett specialbolag för kre- ditförsäkring) som i nämnvärd om- fattning ägnar sig åt sådan verksam- het. Att kreditförsäkring i Sverige en- dast bedrivs i begränsad omfattning har sin orsak i vissa missförhållanden på området på 1920-talet. Då förekom det bl. a. att kreditförsäkring erbjöds i syfte att gynna ackvisitionen inom andra försäkringsområden och då gjor- des alltför stora eftergifter i fråga om gäldenärens förmåga att fullgöra sina betalningsförpliktelser. I det läget in- grep försäkringsinspektionen och fick till stånd förhandlingar med kreditför- säkringsbolagen. I en överenskommelse som träffades 1928 stadgades bl. a. att försäkringsbolag som ej var specialbo- lag för kreditförsäkring endast skulle få meddela kreditförsäkring av vissa slag och endast på vissa villkor som föreskrivits av inspektionen. 1928 års överenskommelse synes ej längre vara bindande för försäkringsbolagen, men bolagen torde alltjämt anse sig mora- liskt förpliktade att följa överenskom- melsens huvudlinjer. Flera försäkrings- bolag har sålunda under hand sökt in— spektionens medgivande för att få ut- vidga sin kreditförsäkringsverksamhet utöver vad som stadgades i 1928 års överenskommelse; inspektionen har även låtit förstå att bolagen i begrän- sad utsträckning får tillhandahålla all- mänheten vissa ytterligare kreditför— säkringstjänster.

Önskan att kunna konkurrera med kreditförsäkringar i utlandet — där kreditförsäkring förekommer i stor ska- la _ liksom med affärsbankernas ga- rantigivning har i flera fall givit upp- hov till viss diskussion om de svenska försäkringsbolagens möjligheter att i ökad omfattning få ägna sig åt sådan verksamhet.

I början av 1960 ansökte försäkrings— bolagen Ansvar och Ränte- och Kapi- talförsäkringsanstalten hos försäkrings— inspektionen om stadfästelse av bolags— ordning för Försäkringsaktiebolaget Kredit-Garanti. Sedermera inträdde även Landsbygdens Försäkrings AB i konsortiet. — Det föreslagna kredit- försäkringsbolaget skulle ägna sig åt kreditförsäkring, bl. a. avseende av- betalningskrediter och andra former av konsumtionskrediter.

Försäkringsinspektionen tillstyrkte i sitt utlåtande att bolagsordningen skul- le stadfästas och att företaget skulle erhålla koncession. Bl. a. eftersom al— ternativet till etablerandet av det före— slagna bolaget närmast skulle vara kre- ditförsäkring utomlands, ansåg inspek- tionen att »en sund vidareutveckling av den enskilda kreditförsäkringen i Sverige kan främjas genom tillkomsten av ett nytt specialbolag, som äger nära anknytning till kundintressena på om— rådet». Inte heller på andra bedöm- ningsgrunder syntes det finnas något att erinra mot det föreslagna bolaget.

När ansökningshandlingarna och in- spektionens utlåtande utsändes på re- miss, anförde bank- och fondinspektio- nen »den största tveksamhet inför en utveckling som skulle innebära, att för- säkringsväsendet i ökande omfattning övertoge bankinstitutens förlustrisker». Man påpekade vidare: »Systemet med kreditförsäkring kan sålunda befaras medföra en väsentligt uttunnad kredit- prövning, något som erfarenhetsmässigt följes av ökade förluster. Resultatet blir större kostnader totalt sett för krediter- na och dessa kostnader måste låntagar— na bära i en eller annan form.»

Som alternativ till försäkring av banklån anförde inspektionen möjlighe- ten att utvidga kreditinrättningarnas rätt att ge blanco- och liknande kredi- ter.

Sparbanksinspektionen ansåg sig un- der vissa förutsättningar (dessa gäll- de bl. a. relationen mellan tecknade för- säkringar och bolagets eget kapital) in- te böra avstyrka stadfästelse av företa- gets bolagsordning.

Kommerskollegium ansåg att konkur- renssynpunkter talade för tillkomsten av ett ytterligare kreditförsäkringsbo— lag. Det förhållandet att sparbankerna (med vilka det föreslagna bolaget skul— le samarbeta) försäkringsvägen skulle kunna avlasta sig kreditrisker ingav dock enligt kollegium betänkligheter; man var också tveksam huruvida det tillämnade bolagets aktiekapital var till- räckligt stort. Kommerskollegium ifrå- gasatte därför huruvida icke ansökan borde vila för att prövas i större sam- manhang.

Svenska Försäkringsbolags Riksför- bund hade i princip inget att erinra mot bifall till ansökningen men hem- ställde att prövningen måtte anstå till dess ytterligare ansökningar av liknan- de art inkom. Syftet med detta var att tillförsäkra de olika försäkringsbolagen likställighet, eftersom försäkringsin- spektionen hade förklarat att endast ett begränsat antal ansökningar om kreditförsäkring skulle tillstyrkas.

Fullmäktige i riksbanken anförde den av andra remissinstanser påpekade ris- ken att kreditprövningen skulle kunna eftersättas; man ansåg det därför an- geläget att långivaren fick stå en icke obetydlig självrisk. Man måste emel- lertid också beakta att ett svenskt bolag redan bedriver en relativt omfattande kreditförsäkringsrörelse och att det in- te finns några hinder för att i utlan- det teckna försäkring för krediter som tecknats i Sverige. Fullmäktige motsatte sig därför inte bifall till ansökan. De berörda tillsynsmyndigheternaw borde emellertid, menade man, uppmärksamt följa utvecklingen.

I november 1963 uppmanades kon- sumtionskredilutredningen att inkom— ma med utlåtande i ärendet, vilket skul- le avlämnas i samband med att utred- ningen avgav sitt betänkande. Utred— ningen återkommer till denna fråga i kapitel 10.

Närbesläktad med kreditförsäkring och kreditgarantigivning är den borgen som KF:s dotterföretag Föreningen Ga- ranti lämnar för Kooperativa förbun— dets låneköp och som i privatlånens in- troduktionsskede, då bankerna inte ha- de möjlighet att lämna blancokrediter till hushåll, lämnades av vissa affärs- bankerna närstående företag (oftast förvaltningsbolag) .

Vem finansierar konsumtionskrediterna?

Enligt utredningens intervjuundersök- ning skulle den totala utestående kon— sumtionskreditskulden, inkl. sommar- stugor, vid slutet av år 1961 ha uppgått till närmare 1 800 milj. kr. Hushållens skulder för sommarstugor kan uppskat- tas till ca 700 milj. kr. Om man bortser från de senare skulderna, som ju inte brukar räknas som konsumtionskredi- ter, skulle konsumtionskreditskuld'en i egentlig mening ha uppgått till ca 1 000 milj. kr. Denna siffra kan synas vara låg jämfört med andra uppskattningar som gjortsl. Slumpfelsmarginalerna för skuldstocksdata i intervjuundersökning— en är förhållandevis vida, Och det är därför möjligt att en underskattning på några hundratal milj. kr. kan före- ligga. Det har konstaterats att bilkö- pen underskattats, vilket bidrar till att sänka skuldsiffrorna framför allt för avbetalningskrediternas del.

I tabell 3: 3 redovisas den utestående konsumtionskreditskulden vid 1961 års slut, fördelad på kreditform och finan-

1 Se" bl. a. »Konsumtlonskrediter i Sverige», SNS, Stockholm 1963, s. 95.

Tabell 3:3. Konsumtionskrediternas finansiering 1961 (milj. kr.)

Finansiär Totalt Varuprodu- Kreditform "tågade Banker] Finans- cerande och sparbanker institut1 -distrib ue- rande företag Avbetalningskrediter .............. 700 400 200 100 Kontokort ....................... 30 30 Kontokredit ..................... 40 40 Låneköp/köplån .................. 15 15 Bosättningslån ................... 40 402 Lån i affärsbank och sparbank ...... 75 75 Lån från företag och hushåll ........ 100 1003 Totalt 1 000 530 230 240

1 Avbetalningsfinansieringsinstitut och kontokortsföretag.

2 Riksbanken. 3 Krediter mellan hushåll ingår även.

sieringskälla. För vissa mindre kredit- former (kontokort, låneköp/köplån och bosättningslån) har intervjuundersök- ningens skattning ersatts med de verk- liga (avrundade) siffror som föreligger. När det gäller övriga kreditformer be- står tabellens uppgifter av intervjuun- dersökningens data minus uppskattade kreditvolymer för sommarstugor. För- utom av mät- och slumpfel påverkas siffrorna av denna uppskattning, och siffrorna återges därför med stora reser- vationer. Syftet med tabellen är emel— lertid inte närmast att visa kreditfor- mernas storlek utan att belysa finansie- ringsmönstret i stort. I tabellen har av- betalningskrediter och s.k. delbetal- ningskrediter sammanslagits och redovi- sas som avbetalningskrediter.

Såsom finansiär har i tabellen räk- nats det institut etc. där själva ford- ringsbeviset finns. Tabellen uttrycker därmed vare sig ett renodlat ägande- rätts- eller panträttsförhållande beträf- fande konsumtionskrediterna; i stället ansluter den- sig-till det vanliga språk- bruket beträffande finansieringsförhål- landena på konsumtionskreditmarkna- den. Bankerna sägs då .— förutom sina

direkta lån till hushållen _— finansiera de avbetalningskontrakt eller -växlar som belånats hos dem av varuproducen- ter eller -distributörer (framför allt av- seende bilar); finansinstituten sägs på motsvarande sätt finansiera avbetal- ningsbevis som belånats hos dem, även om finansinstituten själva i stor ut- sträckning år hänvisade till upplåning hos banker med dessa fordringsbevis som säkerhet; de varuproducerande och -distribuerande företagen sägs finansie- ra de kundfordringar som de inte an- vänt som säkerhet för upplåning i bank eller finansinstitut. , Tabellen visar därmed inte heller vil- ken sektor som i vidare samhällsekono- misk mening finansierar konsumtions- krediterna. Sannolikt skulle en sådan analys ge vid handen att det är hus- hållssektorn själv som finansierar sina skulder. Hushållen presterar ju regel— mässigt, totalt sett, ett positivt finan- siellt sparande, medan företagssektorns oftast är negativt. Intervjuundersökning- en, liksom framför allt sparundersök— ningarna, antyder att de äldre hushål- len presterar ett positivt finansiellt spa— rande som är större än det negativa fi-

nansiella sparande som ofta förekom- mer bland yngre hushåll, bl. a. till följd av kreditköp.

Tabellens siffror antyder att bankerna har något av en nyckelställning på kon- sumtionskreditmarknaden. I andra sam- manhang har framhållits att de svenska bankernas direkta långivning till hus- hållen för konsumtionsändamål är av ganska liten omfattning. Bankernas to- tala direkta och indirekta långivning till hushållen är emellertid betydande, spe- ciellt om man i bankernas inflytelsesfär inräknar finansinstituten. I kapitel 4 diskuteras huruvida det förhållandet att bankerna mer indirekt erhåller en be- tydande del av konsumtionskreditgiv- ningen kan påverka deras direkta lån- givning till hushållen för konsumtions- ändamål.

Att med någon precision uttala sig om den sannolika framtida utvecklingen av finansieringsmönstret på konsum- tionskreditmarknaden är naturligtvis ogörligt. Vi skall emellertid här nämna vissa faktorer som kan vara av bety- delse.

Om man vågar döma av den ameri- kanska utvecklingen, torde inom över- skådlig tid ingen kreditform kunna hota avbetalningskrediternas dominans i Sve- rige. Vissa faktorer talar dock för att deras relativa betydelse kan komma att minska. Mycket beror därvid på banker- nas och sparbankernas utlåningspolitik gentemot hushållen. För affärsbanker— nas del har det offentligas kreditpolitik i stor utsträckning försvårat mer långt- gående försök att engagera hushåll som direkta konsumtionslånekunder, och det förhållandet att bankerna kan räkna med att i alla fall få hushållen som in- direkta kunder via belånade avbetal- ningskontrakt eller växlar kan ev. även ha spelat in. Bristen på konkurrens från institutioner utanför affärsbankssektorn kan även ha påverkat utvecklingen;

bl. a. synes sparbankerna ha varit mer intresserade av att ha hushållen som kunder på inlåningssidan än på utlå- ningssidan. Det verkar dock som om både affärsbanker och sparbanker på se- nare år fått ett ökat intresse av direkt konsumtionskreditgivning till hushålls- sektorn, och det kan vara rimligt att räkna med en viss relativ tillväxt av denna kreditform. Även i framtiden kommer dock kreditpolitikens utform- ning avseende konsumtionskrediterna att spela en viktig roll. I annat samman- hang i detta betänkande ställs frågan huruvida inte de kreditpolitiska åtgär- derna, i den mån dessa avser konsum- tionskrediterna, borde riktas mera mot de varubundna krediterna än banker— nas konsumtionslånegivning.

Som tidigare antytts i detta kapitel, har en ökande andel av avbetalnings- krediterna kommit att finansieras av de särskilda avbetalningsfinansieringsinsti- tuten. Denna trend i finansieringsmönst- ret tycks ännu inte vara avslutad, och det faktum att flera av dessa institut numera anlitar finansiering utanför banksektorn (genom att emittera s.k. finansväxlar) kan ytterligare bidra till en sådan utveckling genom att göra in- stituten mer oberoende av likviditetslä— get i bankerna.

Utomlands ger institut av detta slag ofta även direkta lån till hushållen, vil- ket ger dem ett ytterligare konkurrens- medel på marknaden. I Sverige har åt- minstone ett finansinstitut börjat med en sådan verksamhet.

De mer informella varubundna kon- sumtionskrediter som i utredningens in- tervjuundersökning betecknades som »delbetalningskrediter» synes ha en viss omfattning, även om intervjuundersök— ningen inte gav någon säker uppskatt- ning (i tabell 3: 3 har de sammanslagits med avbetalningskrediterna). Ett för— hållande som kan vara värt att beakta

när det gäller dessa krediters tillväxt- potential är tillkomsten av de 5. k. »fac- tering-företagen, varigenom refinansie- ringsmöjligheter öppnas även för andra varubundna krediter än avbetalnings- krediter. Valet mellan att sälja på av- betalning och »delbetalning» skulle då i stort komma att påverkas av hur man värderar äganderättsförbehållet vid av- betalningsförsäljning, och värdet av det-

ta förbehåll är åtminstone för vissa va- rugruppers del ganska tveksamt.

Beträffande kontokrediterna slutligen är det svårare att uttala sig. Jämfört med förhållandena i USA tycks denna kreditform i Sverige vara förhållande- vis obetydlig. Kanske kan man här räk— na med en viss relativ tillväxt, även om de kreditbelopp som det t. v. synes vara frågan om är ganska obetydliga.

KAPITEL 4

Konsumtionskrediternas kostnader

En konsument som i brist på likvida medel eller av andra skäl överväger att göra ett kreditköp är i princip inveck— lad i en komplicerad beslutsprocess. Som visas i kapitel 5 torde kreditkost— naderna tillsammans med vissa risker som sammanhänger med behovet av mera långsiktig planering vid kredit- köp vara de argument som väger tyngst mot en kreditfinansiering av konsum- tionsvaruköp.

När konsumenten överväger ett kre- ditköp vill han jämföra villkoren för olika tillgängliga kreditformer. Därvid är kostnaden inte det enda som är av intresse. Det tillgängliga kreditbeloppet och amorteringstidens längd är också av betydelse, liksom amorteringsvillko- ren i övrigt. Är en kreditmöjlighet för— enad med större kreditbelopp eller läng- re amorteringstid, kan en del konsu- menter föredra denna framför andra slags krediter trots högre kreditkostna- der. Kreditkostnaderna utgör således inte den enda bestämningsfaktorn vid val av kreditform: likviditetsaspekten kan t.ex. i vissa fall dominera över kostnadsaspekten. Det är emellertid up- penbart att information om kreditkost- nadens storlek är av primär betydelse om man skall kunna fatta ett rationellt beslut såväl när det gäller att välja mel- lan kredit- och kontantköp som vid val mellan olika kreditformer.

I verkligheten är konsumentens möj- ligheter att överblicka och jämföra kre- ditkostnader för de tillgängliga lånefor— merna begränsade, eftersom kostnadsre-

dovisningen av institutionella och tra- ditionella skäl varierar mellan olika slag av krediter. Kreditformerna kan till att börja med delas upp i två grupper.

1. Konsumenten får förfoganderätt över varan utan att omedelbart behöva betala säljaren för den. Det är frå— ga om s.k. varubundna eller före— tagsbundna krediter med eller utan äganderättsförbehåll. Köpet är ett villkor för krediten.

2. Konsumenten lånar pengar av bank. annan institution eller privatperson utan anknytning till det köp som pengarna skall användas till. Varan köps sedan kontant för de lånade pengarna. Det torde föreligga en markant skill- nad mellan de kunskaper som en kon- sument har om den ränta han får när han sätter in pengar på en bank och den han själv får betala när han lå— nar. Den ränta han erhåller beräknas enligt standardiserade normer på ett relativt enkelt sätt. Hans låneränta är däremot svårkalkylerbar bl. a. på grund av varierande fasta avgifter. Vid varubundna krediter består kost- naderna av flera element; det förekom- mer fasta och varierande avgifter av olika slag som också kan sammanfat- tas under begreppet ränta. Till kostna— derna måste man också räkna de ra— batter som kontantköparna inte så säl- lan kan erhålla och som kreditköpa- ren går miste om. Även vid icke varubundna krediter beräknas räntan med utgångspunkt från

olika förutsättningar. Den som tar ett borgenslån i en bank får betala en rän- ta som beräknas med hänsyn till amor- teringstiden så att den sjunker när det återstående skuldbeloppet sjunker. För den som däremot tar ett s. k. privatlån beräknas räntan på hela krediten utan hänsyn till att kreditbeloppet vid suc- cessiva amorteringar sjunker.

Redan jämförelsen i sådana fall kan vara svår för konsumenten att göra. Måste han sedan även räkna med fasta avgifter av varierande omfattning lik- som ev. förlorad rabatt, kompliceras det hela ytterligare. Frågan är då huru- vida det är möjligt att finna en stan- dardiserad definition och beräknings- mall för redovisning av de kostnader som en köpare får betala för olika slags konsumtionskrediter. I följande avsnitt diskuteras olika beräkningssätt som kan förekomma i detta samman- hang.

Metoder att jämföra kreditkostnader

Om t.ex. en person vid årets början sätter in 100 kr. i banken mot en bank- ränta av 5 %, är hans innestående be- hållning vid årets slut 105 kr. (under förutsättning att han inte gör några ytterligare insättningar eller uttag). Skulle han i stället ta ett lån vid årets början på 100 kr., som i slutet av året skall återbetalas med 105 kr., är hans gäldränta också 5 %, och såtillvida har konsumenten ingen svårighet att bedö- ma kreditkostnaden. Några komplika- tioner uppstår inte heller, om vi säger att personen i fråga lånar 100 kr. vid årets början men måste återbetala 105 kr. redan den sista juni. Räntesatsen, 10 %, kan konsumenten utan svårighet räkna ut och'kalkylera med. Denna ränta benämnes effektivt (års)ränta. Vid andra typer av krediter i bank, exempelvis vid olika slag av-växeldis-

konteringar, kan ytterligare ränteva- rianter tillkomma.

Den ränta som uppkommer, om man i stället räknar på hela krediten under hela kredittiden oavsett amorteringar, kallas rak (års)ränfa. Den kan beräk- na—s med hjälp av nedanstående formel.l

c RM =

I ett stort antal fall måste man emel- lertid räkna med att den kredit man har tagit inte betalas tillbaka på en gång utan successivt, dvs. genom amor- teringar. Det är klart att relationen mel- lan c och k i formel 1 ger ett för lågt värde på den ränta man verkligen be- talar, eftersom ju k är den verkliga skul- den endast före första återbetalningen men sedan hela tiden successivtmins- kar för att slutligen vara lika med noll. Som en första approximation kan man då tänka sig att den genomsnittliga skul-

den (kreditbeloppet) ärlä€ varför den

effektiva räntan (i) i detta fall skulle bli två gånger den raka räntan (2 -R,,,1).

En bättre approximationsmetod ger emellertid följande formel:

_ 2 - c - 100 4 12 1 = —— (2) k - (1 + ]) Formel 2 förutsätter att skulden av- betalas månadsvis med lika stora be-

1 I denna och följande formler användes ett symbolsystem där:

RM = rak årsränta i = den sökta effektiva årsräntan ]: = kreditbeloppet (kontantpriset minus handpenning) e = kreditkostnaden (avbetalningspriset mi-

nus kontantpriset) = kredittiden i månader

N 11 = antalet a'vbetalningsperioder för kredi- ten p = antalet avbetalningsperioder som belö-

per på ett år a,, a,. .au= _inbetaln'ingsbelopp vid olika he- talningsperioder '

lopp. Eftersom' detta amorteringssätt tycks vara det helt dominerande vid av- betalningsköp och formeln därtill är förhållandevis enkel att tillämpa, kom- mer den att användas i den följande framställningen. Det är f. ö. en kalkyl- metod av samma slag som formel 2 som kommer till användning i de undersök- ningar som utförts inom statens pris- och kartellnämnd. Formeln ger en myc- ket god approximation, så snart avbe- talningarna fördelar sig någorlunda jämnt över kredittiden och sålunda den genomsnittliga kredittiden blir unge—fär halva den totala.

Kommitténs förslag att den effektiva ränta som skall införas i avbetalnings- kontrakt bör uträknas i enlighet med formel 2 baseras på dessa förhållanden. Det kan emellertid vara intressant att undersöka hur stora fel formel 2 ger vid rimliga avvikelser i förutsättning- arna. För att kunna göra detta måste man konstruera en formel som vid olika förutsättningar ger ett resultat av till- fredsställande exakthet. Detta anspråk uppfylls i stort sett av formel 3, som kan sägas utgöra en generalisering av formel 2. Skillnaden mellan formel 3 och en ännu noggrannare formel som konstrueras med hjälp av s. k. ränta-på- ränta-beräkning är mycket ringa; en— dast vid mycket höga räntesatser skiljer sig resultaten med mer än en procent- enhet. Orsaken till att ränta-på-ränta- formeln inte använts som jämförelse är att det krävs ett tämligen omfattande räknearbete för att kunna tillämpa den. Formel 3 har följande utseende!:

. .100 i=———-—-c p k (3) -k— .s a k+c

där S står för summan

(u—Fl) al + (u—2) 02 + (u—3) a3 . . . . + 2(ln-2 + all-1

RÄKNEEXEMPEL 1 Den effektiva räntan vid regelbunden amortering: Tablån nedan visar hur den effektiva räntan förändras, om en kredit på 1 000 kr. och en kre- ditkostnad på 100 kr. avbetalas med lika stora belopp månadsvis, kvartalsvis, tertialvis och halvårsvis inom en total kredittid av 12 hela månader (dvs. slutbetalning i varje fall sker vid slutet av den tolfte månaden).

Effektiv årsränta i % | Avbetalningen sker med lika stora Enligt formel .f belopp D1 ferens 2—3 2 3 månadsvis ........ 18 18 — kvartalsvis ....... 18 16 + 2 tertialvis ......... 18 15 + 3 halvårsvis ........ 18 13 + 5

Som synes sjunker den effektiva räntan successivt (formel 3) vilket alltså innebär att den approximativa formeln (formel 2) ger allt större avvikelse. Emellertid kan sägas att först vid halvårsvisa amorteringar — något som sannolikt förekommer ytterst sällan vid avbe— talningsköp —— blir resultatet enligt formel 2 i högre utsträckning missvisande.

Exemplet visar beräkningssättets karaktär. Vid månatliga avbetalningar ger formel 2 ett exakt korrekt resultat. Betalningarna erläggs här månadsvis med lika belopp fr.o.m. slutet av den första månaden t.o.m. slutet av den tolfte månaden. Den genomsnittliga kredit- tiden är sålunda 61/2 månader. Vid längre intervall mellan avbetalningarna, kommer dessa att förskjutas framåt i tiden. Vid halvårs- vis betalning erlägges denna till sin första hälft först vid sjätte månadens slut, till sin andra hälft vid tolfte månadens slut och den genom- snittliga kredittiden blir därvid nio månader. Detta förklarar skillnaden mellan resultatet efter de båda formlerna.

RÄKNEEXEMPEL 2

Amorteringarna sker med visst uppehåll Ett specialfall som ibland förekommer vid ut— nyttjande av konsumtionskrediter innebär att juli och december är amorteringsfria månader. Någon enkel formel för att beräkna den effek— tiva räntan för detta fall kan inte uppställas. Den effektiva räntan är nämligen beroende av skuldens storlek vid tidpunkten för en avbe— talningsfri månads inträde. För högst tio må- natliga inbetalningar under kredittiden erhålls dessutom olika resultat beroende på om kredit- tiden omfattar två eller en avbetalningsfri må-

1 Formel 3 förutsätter en proportionell upp- delning av varje inbetalningsbelopp på amortering och ränta.

nad. För att belysa den betydelse som avbetal- ningsfria månader kan ha för den effektiva rän- tans höjd presenteras nedan dels ett maximi— fall, dels ett minimifall. Krediten antas vara 1 000 kr. och kreditkostnaden 100 kr. I båda fallen förutsätts tio månatliga inbetalningar, med två resp. en avbetalningsfri månad inom kredittiden. I maximifallet (fall 1) har krediten tagits så att december månad är första kredit- månad. I minimifallet (fall 2) har köpet gjorts så att första kreditmånad blir under janu- ari månad.

Dessa två fall, som uträknats med hjälp av formel 3, jämförs med den effektiva räntan en- ligt formel 2 (fall 3) som alltså uttrycker räntan vid avbetalningsköp med amortering tio måna— der i följd.

Effektiv årsränta, i %

1 2 3

1 7 20 22

Som synes är skillnaden mellan fall 2 och fall 3 obetydlig, medan skillnaden mellan fall 1 och 3 är mera betydande. Beaktas bör emellertid att jämförelse bör ske icke med fall 3, där for- mel 2 tillämpats för en kredittid av tio måna- der, utan med resultatet av formel 2 med en kredittid av elva månader vid fallet meden av- betalningsfri månad och med en kredittid avtolv månader, när denna innefattar två avbetalnings- fria månader. Tillämpad på det sättet ger for- mel 2 en effektiv ränta av 20 resp. 18 % i det förevarande räkneexemplet, dvs. en avvikelse från det resultat som framkommer enligt for- mel 3 som man praktiskt taget kan bortse från. Det erinras om att exemplet konstruerats för extremfall och att det genomsnittliga felet vid i praktiken förekommande fall av betal— ningsfria månader normalt bör vara än mindre.

RÄKNEEXEMPEL 3

Amorteringsbeloppen är olika stora Formel 2 ger ett exakt resultat vid lika månat- liga betalningar. Den ger en mycket god app- roximation, när den genomsnittliga kredittiden överensstämmer med vad som därvid gäller. Hur stora avvikelser, som uppkommer vid en ojämn fördelning av amorteringarna skall be- lysas med några exempel.

I samtliga fall är kreditbeloppet 1 000 kr., kreditkostnaden 100 kr. och amorteringstiden tolv månader. I fall 1 antas krediten amorteras så att under de två första månaderna det må- natliga avbetalningsbeloppet är 150 kr. och un— der de återstående tio månaderna 80 kr. I fall 2 amorteras under de tio första månaderna 80 kr. och under de sista två månaderna 150 kr. per månad. I fall .? amorteras under de fyra första månaderna 150 kr. och under de återstående åtta

månaderna 63 kr. per månad. I fall 4, slutligen, amorteras under de första åtta månaderna 63 kr. och under de sista fyra månaderna 150 kr. per månad. Resultatet framgår av följande tablå:

Effektiv årsränta, i %

Fall Enllgt formel Differens 2 3 2_3 1 18 20 — 2 2 18 17 + 1 3 18 23 + 5 4 18 15 + 3

Trots att amorteringsbeloppens storlek som synes skiljer sig ganska mycket åt, ger den approximativa formeln 2 endast i ett fall (fall 3) ett mindre tillförlitligt resultat. Detta sam- manhänger med att avbetalningarna i detta fall är så stora under de första månaderna, att den genomsnittliga kredittiden blir väsentligt kortare än halva totala. Även om dessa räkne- exempel naturligtvis inte får uppfattas som ut- tömmande, visar de dock, enligt kommitténs uppfattning, att den approximativa formeln med fördel kan tillämpas även om förutsätt— ningarna inte i detalj överensstämmer med de som krävs för att formel 2 skall vara korrekt.

I de följande exemplen skall vi för- söka konkret visa hur formel 2 används.

Kontantpriset för en vara är 1000 kr. Om en konsument vill köpa varan på avbetalning, erläggs 200 kr. som handpenning och återstoden avbetalas på tolv månader med 75 kr. i månaden.

e = 200 + 12 - 75 —— 1 000 :: 100. Dessa 100 kr. får således en kreditköpare be- tala mer än en kontantköpare.

k : 1 000 — 200 = 800. Detta är det faktiska belopp kredittagaren har lånat, dvs. kontantpriset minns det belopp som han måste betala kontant i form av handpenning. Enligt formel 2 är

._2-100.100.12 [_ 800'13

Den effektiva räntan uppgår i detta exempel till ca 23 %. Det är denna räntesats konsumenten bör jämföra med på motsvarande sätt beräknade räntor för andra kreditformer. I detta fall skulle en konsument ha kunnat låna

=23%

pengar med 23 % ränta och med amor- tering under en tolvmånadersperiod utan att komma i ett sämre läge än han gjorde vid sitt avbetalningsköp.

När köparen från kostnadssynpunkt skall bedöma olika finansieringsformer för köp av varaktiga konsumtionskapi— talvaror, får han som tidigare nämnts ta hänsyn till ytterligare en faktor som ofta kan vara av mycket stor betydelse, nämligen kontantrabatten, dvs. det avdrag på riktpris etc. som kontant- köparen får tillgodogöra sig. Det bör observeras att rabatten sällan är fixerad i förväg. Det krävs ofta ett aktivt för- handlande för att till fullo komma i åt- njutande av denna rabatt. Man kan där— för inte utan vidare säga att det endast är kreditköparen som går miste om den- na rabatt, och f. ö. kan ju också en prismedveten kreditköpare erhålla ra— batt.

En ytterligare komplikation uppstår när köp av en vara sker i samband med utbyte av en begagnad. Kontant- rabatten bakas då ofta in i det pris som erhålles för inbytesvaran.

Vilken inverkan har då dessa rabat- ter på konsumentens val? — Det är up- penbart att de som betalar kontant eller utnyttjar icke varubundna krediter be- träffande rabatter och inbytespriser är i ett bättre läge än de konsumenter som utnyttjar varubundna krediter. Därför bör en kontantrabatt som en kontantkö- pare erhåller uppfattas som en höjd kreditkostnad för avbetalningsköparen. Samtidigt måste man emellertid ta hän- syn till att det belopp som avbetalnings— köparen faktiskt lånar likaledes mins- kar. Vi kan illustrera tankegången med det exempel som tidigare användes. Om en kontantköpare vid köp av en vara för nominellt 1 000 kr. på grund av sitt betalningssätt skulle ha fått en kassa- rabatt på 5 %, behöver han alltså en- dast betala 950 kr. Avbet—alarens kredit-

kostnad (c) blir således 200 + 12 - 75 — 950=150 kr. Det belopp som kredit- tagaren faktiskt lån-ar är nu emellertid inte längre 800 (1 000—200) utan en- dast 750 (950—200). Det är ju endast detta belopp som konsumenten alterna- tivt skulle behöva låna upp i exempel- vis en bank. Man kan även uttrycka sa- ken så: avbetalningsköparen erlägger 150 kr. för att köpa en vara som på marknaden betingar ett pris på 950 kr. Han avbetalar emellertid omedelbart sin skuld med 200 kr. och följaktligen kommer han att betala 150 kr. för att låna 750 kr. Den effektiva räntan blir således

__2-150400-12

= 37 0 750-13 A)

Konsumentens situation vid kreditköp påverkas även av att den svenska skat- telagstiftningen i princip tillåter att gäldränta oavsett karaktär och storlek (inom ramen för den totala inkomsten) får dras av i inkomstdeklarationen. När det gäller olika typer av banklån etc. gäller denna princip oinskränkt. Be- träffande olika slag av varubundna kre- diter har emellertid de olika lokala taxeringsintendenterna intagit olika at- tityder; vissa synes ha medgivit avdrag för hela avbetalningstillägget medan andra endast tillstyrkt att en del av avbetalningstillägget må dras av. Riks- skattenämnden har prövat frågan, och en ev. rekommendation kan tänkas ut- mynna i att endast en del av avbetal- ningstillägget får dras av. Problemet är relativt intrikat. Utifrån allmänna ut- gångspunkter skiljer sig visserligen ett avbetalningstillägg inte från en debite- rad bankränta. Avdragsrätt hos köpare för av säljare försträckt kredit öppnar emellertid i princip möjligheter till skat- teflykt, eftersom en del av varans »egentliga» pris av säljaren kan kamo— fleras som kreditkostnad i syfte att göra

köpet mera attraktivt. I praktiken synes avdragsrätten ofta bli outnyttjad på grund av allmänhetens okunnighet i dessa frågor samt obenägenhet hos säl- jare att redovisa räntebeloppen.

Vid val av finansieringsform bör kon- sumenten i sina kalkyler ta hänsyn till nämnda skattebestämmelser. Det sker i formel 4, som visar att en konsument för att komma fram till sina reella rän- teutgifter bör reducera sin nominella ränteutgift med sin marginalskatt. Det bör ske endast under förutsättning att ränteutgifterna överstiger ränteintäkter- na vid belopp under 400 kr. för ogifta resp. 800 kr. för gifta personer. Anled- ningen till detta är att kapitalinkomster uppgående till dessa belopp enligt nu- varande skattelagstiftning är skattefria.

(100 — Ms) T = R -_ 4 ” y 100 ( ) Ry = nominell ränteutgift i kronor Ms = marginalskatteprocenten Ty = den reella ränteutgiften ikronor

Det svenska skattesystemet medför en minskning av kreditkostnaderna, sär- skilt för högre inkomstgrupper med re- lativt hög marginalskatt.

Kreditkostnaderna i statistisk belysning

Några undersökningar som enbart eller i huvudsak inriktats på att belysa kost- naderna vid kreditköp av konsumtions- varor föreligger inte. Däremot har sta- tens pris- och kartellnämnd under se- nare år genomfört en rad strukturunder- sökningar inom branscher som är av intresse i konsumtionskreditsamman- hang. Dessa undersökningar omfattar vid sidan av andra data även uppgifter om avbetalningsköpens förekomst, stor- lek och kostnader. Materialet har vad beträffar de två första punkterna utnytt-

jats i kapitel 2. Även beskrivningen av kreditkostnaderna i detta avsnitt byg- ger till väsentlig del på pris- och kar- tellnämndens undersökningar rörande tvättmaskiner och kylskåp (första halv- året 1961), fritidsbåtar och småbåts- motorer (1961—1962), möbler (septem- ber 1961) samt en rad undersökningar beträffande TV- och radiohandeln. Vad gäller bilbranschen har uppgifter häm- tats dels från pris- och kartellnämndens undersökningar avseende oktober 1957 och mars 1958, dels från Motorbran— schens riksförbunds undersökning av- seende 1961. Vidare har uppgifterna kompletterats med data rörande kost- nader för vissa icke varubundna kredi- ter.

Undersökningarna är med ett undan- tag några år gamla, och det redovisade materialet kan således inte göra anspråk på att spegla dagens situation. Härtill kommer att, om man bortser från radio- TV-branschen som under de senaste tio åren undersökts fem gånger, de ifråga- varande branscherna endast sporadiskt varit föremål för undersökningar som tillåter en beräkning av avbetalnings— kostnaderna. Tillfälliga inflytelser kan således ha påverkat den bild av kost- nadsläget som kan erhållas från under- sökningarna. Beträffande radio-TV- branschen, vilken som sagts undersökt! flera gånger, kan man emellertid kon- statera att kreditkostnaderna varit yt- terst stabila under den ifrågavarande perioden.

Vid tolkningen av undersökningarnas resultat måste man hålla i minnet att det kan föreligga olika slags skillnader mellan kontant- och kreditköpare, de varor de köper och de säljare de anli- tar. De kan ha köpt till olika villkor och — beträffande bilar — haft olika fördelning mellan nya och begagnade bilar med eller utan utbytesvagn. Att sådana effekter förekommer i materia-

let och att dessa i viss utsträckning kan påverka resultaten beträffande kostna- derna framgår punktvis av undersök- ningsresultaten. Osäkerheten gäller emellertid främst rabatternas storlek, och därför torde man inte behöva till- mäta den någon mera avgörande vikt.

I följande tabell redovisas de förelig- gande kostnadsuppgifterna i samlad form.

Som synes skilde sig de effektiva rän- torna vid avbetalningsköp och andra kreditköp mycket markant åt. Kostna- derna för avbetalningskrediter var dock vid köp av bil betydligt lägre än vid köp av andra varor. Eftersom räntekostna- den vid avbetalningsköp sannolikt i be- tydligt mindre utsträckning än vid öv- riga kreditköp har dragits av vid kon- sumentens inkomsttaxering, torde den reella skillnaden i kreditkostnad troli-

Tabell 4: 1. Konsumenternas kostnader för olika typer av krediter uttryckta i ef— fektiv årsränta

Effektiv Kredit- Typ av kredit årsränta belopp % kr. Avbetalningskrediter för elektriska hushållsar- tiklar (1961) ........ 32 700 motorb. (1961—1962) 16 2 700 utombordsmotorer (1961—1962) ........ 35 800 TV-apparater (1964) . 28 900 möbler (1961) ....... 29 200 bilar (1961) ......... 17 5 000 Kreditkortskrediter ..... 14 1 200 Bankkrediter Låneköp ........... 10 3 000 Köplån ............ 9 3 000 Sparlån (affärsbank). 9 5 000 Sparlån (sparbank). . 9 5 000 Privatlån .......... 11 5 000 Blancokredit ....... 10 5 000 Checklöneräkn.- kre— dit ................ 11 3 000 Statliga bosättningslån. . 5 5 000

Anm.: Procentsiffrorna är avrundade. Obser- vera att endast kreditbeloppen vid avbetal- ningsköp utgör faktiska genomsnittsbelopp.

gen ha varit ännu större än den som framgår av uppgifterna i tabellen.

Lägst var kreditkostnaden givetvis för de statliga hosättningslånen, men även bankkrediter av olika slag var från kostnadssynpunkt fördelaktiga. Kostna- derna för kreditkortskrediter låg enligt beräkningarna på något högre nivå.

Varför valde då konsumenterna att i så stor utsträckning finansiera sina köp med hjälp av avbetalningslån — trots att de ofta torde ha känt till avbetal- ningskreditens höga kostnader? Till en betydande del torde det sammanhänga med att billigare alternativ var mindre kända och att de förekom alltför spar- samt på marknaden. Att vissa kredit- former var mindre kända hos allmän- heten framgick bl.a. av utredningens intervjuundersökning. Vidare synes den regelbundet återkommande kreditåt- stramningen i mycket stor utsträckning ha drabbat privatlån och andra förhål- landevis billiga affärsbankskrediter. Ut- budet på avbetalningskrediter tycks inte i samma utsträckning ha påverkats av marknadsläget.

Avbetalningskostnaderua vid köp av tvättma- skiner och kylskåp

Uppgifterna rörande avbetalningskost- naderna vid köp av tvättmaskiner och kylskåp har hämtats från en undersök- ning gjord av statens pris- och kartell- nämnd och avseende förhållandena förs- ta halvåret 1961. En närmare beskriv- ning av undersökningens uppläggning och resultat redovisas 1 Pris- och kar- tellfrågor 1962: 2.

Som framgår av tabell 4: 2 uppgick under ifrågavarande period detaljhan- delns inköpspris för tvättmaskiner för- sålda på avbetalning till 837 kr. och för kylskåp till 506 kr. Medan de kontant- sålda kylskåpen låg i samma prisklass som de som sålts på kredit, var de kon-

Tabell 4: 2. Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsköp av .. tvättmaskiner och kylskåp

Pålägg Detaljhan- Varuslag delns inköps- -* därav avbe- . 0 pris, kr. . ikr. talningstill- . 12-5 *"? lägg, kr. 111 opspriset Kontantköp Tvättmaskiner. .' ............... 1 040 187 — 18 Kylskåp ....................... 497 99 — 20 Avbetalningsköp Tvättmaskiner ................. 837 398 121 48 Kylskåp ....................... 506 249 77 49

tantköpta tvättmaskinerna drygt 200 kr. dyrare än de kreditförsålda. Handpen- ningen uppgick vid avbetalningsköp för tvättmaskiner till 9,4 % och för kyl- skåp till 8,5 % av den totala inköps- kostnaden inkl. avbetalningstillägget. Avbetalningstidens längd var 20 måna- der för tvättmaskiner och 18 månader för kylskåp.

Av tabellen framgår också att detalj- handelns pålägg totalt, dvs. för avbetal- ningsköpare inkl. avbetalningstillägget, uppgick till ca 20 % vid kontantköp, men till närmare 50 % vid avbetal-

Tabell 4. 3. Avvikelserna fran riktpriset vid

ningsköp. Endast omkring hälften av denna skillnad förklaras av vad som uppgivits vara avbetalningstillägg. Det innebär att genomsnittspriset exkl. av- betalningstillägget för avbetalningskö- pare ligger 12—13 % högre än för kon- tantköpare räknat på samma inköps- pris för detaljhandeln. För att förklara denna skillnad måste varierande före- komst och storlek på rabatter tillgripas. För närmare belysning av denna fråga har i tabell 4: 3 kontant- och avbetal- ningsköp fördelats efter storleken på den procentuella avvikelsen från rikt-

kontant- och kreditköp av tvättmaskiner och

kylskåp Kontantköp Avbetalningsköp1 . . I » '. .V Genomsnitt- Genomsnitt- Riktprlset har underskrldits med Procentuell lig avvikelse Procentuell lig avvikelse andel köp från andel köp från

riktpriset, % riktpriset, %

Tvättmaskiner

Mer än 10 % ................... 27 — 15 4 _ 16 2—10 % ......... ' ............. 48 _— 7 12 — 6 Mindre än 2 % ................. 25 0 84 0

Totalt 100 —— 8 100 — 1

Kylskåp

Mer än 10 % ........... ' ........ 31 —— 15 5 = 14 2—10 % ...................... 38 — 7 4 — 6 Mindre än 2 % ......... . ........ 31 0 91 0

Totalt 100 — 8 100 _— 1

1 Exkl. avbetalningstillägg.

priset i tre grupper. I tabellen redovisas också den genomsnittliga avvikelsen från riktpriset totalt och i de tre ovan- nämnda grupperna.

Tabell 4:3 visar att kreditköparnas möjligheter att erhålla rabatt har varit

begränsade. Flertalet avbetalningsköpa- . re, 84 % vid tvättmaskinsköp och 91 % vid kylskåpsköp, har inte erhållit någon rabatt alls eller också har rabatten varit mindre än 2% av riktpriset. Endast 4—5 av 100 avbetalningsköpare har för- handlat sig till minst 10 % underskri- dande av riktpriset. Många kontantkö— pare har inte heller fått någon kontant- rabatt överstigande 2 % av riktpriset. Vid tvättmaskinsköp uppgick denna an- del till 25 %, vid kylskåpsköp till 31 %. Andelen köpare som fick mer än 10 % rabatt var ungefär lika stor — 27 resp. 31 %. Det genomsnittliga underskridan- det av riktpriset uppgick till 8 % vid kontantköp mot endast 1 % vid kredit- köp för både tvättmaskiner och kylskåp.

Den uppenbarligen stora skillnaden i förekomst och storlek av rabatter vid kontant- och avbetalningsköp kan givet- vis sammanhänga med en rad andra fak- torer än köpets finansieringsform. Om olika fabrikanter hade tillämpat olika kontantrabatter och samtidigt i varie- rande utsträckning sålt på kredit, skulle spridningen i rabatten helt enkelt kun- nat vara en återspegling av märkes- spridningen. Beträffande tvättmaskiner låg fabrikspriserna för de kontantköpta varorna som nämndes i genomsnitt ca 200 kr. över motsvarande pris för de varor som köpts på avbetalning. Kon- tantköparnas rabatt kan här möjligen ha samband med att de köpte dyrare och ev. mera svårsålda varor än kre- ditköpare och därför var i ett bättre förhandlingsläge. Man kan också tänka sig att riktpriset vid den försäljning som riktar sig till prismedvetna kontant- köpare har satts högt från början för

=att möjliggöra stora kontantrabatter och ge intrycket av särskilt förmånliga er- bjudanden. Eftersom vare sig det ge- nomsnittliga fabrikspriset eller de nomi- nella marginalerna för de. kylskåp som sålts kontant och på avbetalning skilde sig på motsvarande sätt, kan sådana spe- kulationer inte förklara skillnaderna för dessa varor. Inte heller för tvättma- skinsköp ger materialet i stort något stöd för sådana antaganden.

Vid köp av kylskåp tycks riktpris- underskridandena ha varit mindre än vid tvättmaskinsköp. Detta torde till en betydande del sammanhänga med att den största leverantören på den svenska marknaden, Electrolux, vid kontantför- säljning givit en rabatt på endast 1 % och vid avbetalningsförsäljning tagit ut fullt riktpris. Överhuvudtaget tycks rikt- prisunderskridanden ha varit relativt små i leverantörsägda butiker. I övrigt tyder undersökningen inte på att det fanns några väsentliga skillnader i fråga om riktprisunderskridandets storlek mellan olika butikstyper. Detsamma gäl- ler skillnader mellan olika geografiska områden.

Undersökningens uppgifter om påläg gens storlek har också använts i ett exempel för uträkning av den totala ef- fektiva årsräntan vid avbetalningsköp. —— Räkneexemplet bygger på förutsätt- ningen att _ bortsett från betalnings- sättet — inga betydande skillnader före- låg mellan de kontant- och kreditköpta varorna. Vid tvättmaskinsköp har den effektiva årsräntan enligt beräkningarna uppgått till 32 %, för kylskåp till 34 %.

Avbetalningskostnader vid köp av fritidsbåtar och båtmotorer

De uppgifter som föreligger har in- samlats inom ramen för en undersök- ning gjord av pris- och kartellnämn- den avseende 1961—1962. Undersök-

Tabell 4:4. Detaljhandetns inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsköp av båtar och båtmotorer

Detaljhan- Pålagg delns .. Varuslag . .. . darav avbe- . '"kOESPns* 1 kr. talningstill— . k'..% 2"? t r. lägg, kr. in opsprise Kontantköp Segelbåtar ..................... 2 809 478 — 17 Motorbåtar .................... 3 096 650 —— 21 Roddbåtar ..................... 663 146 _ 22 Kanoter ....................... 328 95 — 29 Utombordsmotorer ............. 999 220 — 22 lnombordsmotorer .............. 3 192 798 _— 25 Avbetalningsköp Segelbåtar ..................... 1 552 450 91 29 Motorbåtar .................... 2 826 933 187 33 Roddbåtar ..................... 707 233 38 33 Kanoter ....................... 185 87 20 47 Utombordsmotorer ............. 1 096 373 56 34 Inombordsmotorer .............. 3 053 1 313 185 43

ningen, som omfattade handeln med se- gelbåtar, motorbåtar, roddbåtar, kano- ter, utombordsmotorer och inombords- motorer, redovisas i Pris- och kartell- frågor 1963: 2.

Av tabell 4: 4 framgår att vissa av de varor som köptes kontant var betydligt dyrare än de som köptes på avbetalning. De segelbåtar och kanoter som köptes kontant var således ca 70—80 % dyrare än de som köptes på kredit. Handpen- ningen varierade vid avbetalningsköp i genomsnitt från 26 % för motorbåtar till 42 % för segelbåtar och avbetal- ningstiden från 9 månader för utom- bordsmotorer till 14 månader för segel- båtar. Avbetalningstillägget förklarar —— vad gäller båtar — omkring hälften av skillnaden i det procentuella pålägget mellan kontant- och kreditköp, för båt- motorer ännu mindre. Liksom för elek- triska hushållsartiklar måste variatio- nerna i rabattgivningen ha haft" relativt stor betydelse i sammanhanget.

Av tabell 4:75 framgår att närmare 60 % av kontantförsäljningen av båtar skedde till priser som var lägre än rikt-

priset, medan motsvarande del vid av- betalningstransaktioner endast var ca 30 %. I fråga om båtmotorer, för vilka den nominella marginalen var högre, var underskridandet av riktpriserna större. Vid kontantförsäljning av moto- rer uttogs riktpriset vid drygt en fjär- dedel av försäljningen, medan 36 % sål- des med rabatt som i genomsnitt upp- gick till 17 % av riktpriset. Vid avbetal- ningsköp fick kunden betala fullt rikt- pris för två tredjedelar av samtliga transaktioner, vartill kommer avbetal- ningstillägg.

För att belysa avbetalningssystemets kostnader har vi beräknat den effektiva årsräntan för avbetalningsköp av motor- båtar och utombordsmotorer. Dessa ar- tiklar svarade för en betydande del av den ifrågavarande försäljningen _ mo- torbåtar stod för 60 % av båtförsälj- ningens totala värde, utombordsmotorer för ca 90 % av båtmotorförsäljningen. Vidare låg fabriksmedelpriserna för des- sa artiklar nära varandra vid kontant- och kreditförsäljning. Den beräknade effektiva årsräntan uppgick vid avbetal-

Kontantköp Avbetalningsköpl Köp vid vilka riktpriset har Genomsnitt- Genomsnitt- underskridits med Procentuell lig avvikelse Procentuell lig avvikelse andel av andel av totalvärdet från totalvärdet från riktpriset, % riktpriset, % Båtar Mer än 10 % ................... 23 _ 17 11 _ 14 10_5 % ...................... 25 _ 7 12 _ 7 5—1 % ....................... 11 _ 4 7 _ 4 Övriga ........................ 41 + 1 70 + 1 Totalt 100 _ 6 100 _ 2 Båtmotorer Mer än 10 % ................... 36 _ 17 12 _ 19 10—5 % ...................... 29 _ 8 8 _ 9 5—1 % ....................... 9 _ 1 6 _ 3 Övriga ........................ 26 0 '74 0 Totalt 100 _ 9 100 | — 4

1 Exkl. avbetalningstillägg.

ningsköp av motorbåt till ca 16 % och för motorbåtsmotorer till ca 35 %.

Avbetalningskostnader vid köp av radio- och TV-apparater

Radio- och TV-branschen har under se- nare år undersökts av statens pris- och kartellnämnd inte mindre än fem gång- er. Undersökningarna avser perioderna 1—27 oktober 1956, 20 januari—1 feb- ruari 1958, hösten 1959 och våren 1960, 7—20 oktober 1963 samt 5—24 oktober 1964. Den andra undersökningen i ja- nuari 1958 avsåg endast TV-mottagare, medan de övriga har omfattat hem- och reseradiomottagare, radiogrammofoner, bandspelare (i första undersökningen även trådspelare), skivspelare (i första undersökningen även växlare) samt TV- mottagare. Undersökningarnas resultat är publicerade i Pris- och kartellfrågor 1957: 6, 1958: 5, 1961: 1, 1964110, 1965: 6/7.

Vid det senaste undersökningstillfäl- let förekom i stort sett inte längre rikt- priser, och därför har man övergått till

att i stället för riktpris utgå ifrån det åsatta priset som hämtats från annon- ser, interna prislistor eller prisskyltar i butiken; det uttagna priset har häm- tats från försäljningsverifikationer.

Av tabell 4:6 framgår att de varor som köptes kontant i stort sett låg i samma prisklass som de som köptes på avbetalning. Handpenningen varierade mellan 24 % för hemradio och 16 % för radiogrammofoner och avbetalningsti- den från 18 månader för TV och 10 månader för reseradio och grammofo- ner. Avbetalningstillägget förklarade i vissa fall en förhållandevis stor del av skillnaden i det procentuella pålägget mellan kontant- och kreditköp (ca 70 % vid TV-köp och 40—50 % vid de övriga varorna) . Trots detta tycks _ som fram- går av tabell 4: 7 _ variationer i ra- battgivningen ha haft en viss _ om ock i förhållande till 1963 minskad _ betydelse. Tabell 4: 7 visar att kontant- försäljningen av TV-mottagare till drygt 50 % skedde till priser som var lägre än det åsatta priset, medan motsvaran- de de] vid . avbetalningstransaktioner

-Tabell'4:6. Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsförsälj- ning vid se:: månaders garanti inom radio- och TV—handeln

Pålägg Detaljhan— Varuslag delns inköps- därav avbe- i % av pris, kr. 1 kr. tal;;rågsåll- inköpspriset Kontantköp TV-mottagare .................. 896 260 _ 29 Radiogrammofoner ............. ' 483" 164 _ 34 Hemradio ..................... 271 ' 84 — 31 Reseradio ..................... 226 72 _ 32 Grammofoner .................. 166 53 _ 32 Bandspelare ................... 443 124 _ 28 Avbetalningsköp _ TV-mottagare .................. 876 464 137 53 Radiogrammofoner ............. 562, 236 39 42 Hemradio ..................... 326 163 39 50 Reseradio ..................... 269 136 18 52 Grammofoner .................. 181 85 18 47 Bandspelare ................... 460 207 37 45

uppgick till knappt 30 %. I fråga om övriga apparater var skillnaden ännu större; här underskreds de åsatta pri- serna i ca 50 % av fallen vid kontant- köp men i knappt 20 % av avbetalnings- fallen. Vid TV-köp uppgick härigenom pålägget till 36 % vid avbetalningsköp (exkl. avbetalningstillägg) och 29 % vid kontantköp. Motsvarande andelar vid köp av övriga apparater som in- gick i undersökningen var 36 resp. 31 %.

Det bör observeras att det kalkyle- rade pålägget var högre för kreditför- sålda än för kontantförsålda apparater (42,5 % exkl. avbetalningstillägg resp. 38 %). De nominella marginalerna va- rierade dock inte i någon nämnvärd utsträckning mellan olika artikelgrup- per, och inte heller tycks de ha varit beroende av artiklarnas prisläge. Det högre pålägget på avbetalningsförsålda apparater kan ha berott på att vissa bu.- tiker med hög avbetalningsfrekvens kal"- kylerat sitt pris på annat sätt än övriga, eller, att butiken anpassat och fixerat sitt begärda pris först när man fått klart

för sig på vilket sätt kunden tänkt be- tala. Av materialet framgår vidare att vid de transaktioner där avvikelser från åsatta priser förekom, var den nomi— nella marginalen större än vid de där det åsatta priset uttagits vid försälj- ningen. Detta tyder på att prissättningen i en del fall utformats med tanke på rabattering åt kunderna. Undersökningen gör det vidare möj- ligt att jämföra de uttagna påläggens storlek vid kontantköp och kreditköp i olika dyrortsgrupper, vid köp av olika årsmodeller, med olika garantitider samt med och utan inbytesvara. Av tabell 4: 8 framgår att skillnaden mellan påläggets storlek vid kredit- och kontantköp rela- tivt sett var betydligt mindre för TV- mottagare än för övriga apparater. Någ- ra skillnader mellan olika dyrortsgrup- per förelåg inte i materialet för övriga apparater, för TV-apparater synes av- betalningsköp ha varit oförmånligast i dyrortsgrupp 5. Vad gäller köp av TV:- mottaigare med sex månaders- resp. långtidsgaranti synes avbetalningskost- naderna ha varit mindre vid köp med

Tabell 4 : 7. Avvikelserna från det åsatta priset vid kontant-'oehkreditkäprav T V-mottagare » och övriga apparater

1 Exkl. avbetalningstillägg.

Kontantköp Avbetalningsköpl . Köp vid vilka det åsatta priset ' Genomsnitt- Genomsnitt- har underskridits med 133533" lig avvikelse" ”Pågatåg” lig avvikelse” ' ' totalvärdet från åsatt totalvärdet ' från åsatt pris, % _ pris, % T V-mottagare — Mer än 10 % ................... 30 _ 16 9 _ 18 10_5 % ...................... 12 _ 7 8 _ 8 5-1 % ....................... 10 _ 3 5 _ 3 Ingen avvikelse ................ 48 0 72 0 Positiv avvikelse ..... . ......... .- ,6 . + 2 Totalt 100 — 6 100 _ 3 Övriga apparater "' Mer än 10 % ................... 26 _ 16 ' 6 _20 10_5 % ...................... 13 _ 8 5 _ 8 5—1 % ....................... 7 _ 3 4 _ 3 Ingen avvikelse ................ 53 0 83 0 Positivavvikelse............;.. 1 + 4 2 + 3 Totalt 100 _ 6 100 — 2

Tabell 4:8. Pålägget vid kontant— och kreditköp av TV-mottagare och övriga apparatermed fördelning efter dyrortsgrupp, årsmodell, garantitid och förekomst av inbytesvara, oktober

Dyrortsgrupp

Årsmodell och garantitid 4

sex månaders garanti Årsmodell 1964/65 .............. » 1963/64 ..............

Äldre ......................... Långtidsgaranti , Årsmodell 1964/65 .............. » 1963/64 ............... Äldre .........................

Inbytesvara -' " Ja ....... a......... ..... "......

1964 Pålägg i kr. per apparat

TV-mottagare Övriga apparater

.. avbetal- . avbetal-

kontantkop ningsköpl kontantköp nin gsköpl 263 332 86 132 255 286 79 125 254 344 80 127 270 338 87 129 243 313 78 127 141 182 40 .59 406 445 _ _ 358 411 _ _ 249 _ 210 _ _ - 328 398 ' .121. 154 4 262 _331 _79 124 260 327 . _83 . 127

1» Exkl. avbetalningstillägg. ,

Beräknad effektiv årsränta, % . . Vara .. Hosten 1959, våren 1960 7—26 oktober 1963 5_2:4 oktober 1964 T'V-mottagare ............... 29 28 29 Radiogrammofon ............ 39 24 Hemradio (bordsradio) ....... 43 41 39 Reseradio .................. 56 45 42 Grammofon ................. 59 32 Skivspelare ................. 24 Bandspelare ................ 45 41 33

långtidsgaranti. Särskilt gäller detta vid köp av äldre årsmodeller, för vilka de- taljhandelns pålägg tycks ha varit mind- re vid avbetalningsköp än vid kontant- köp.

Några skillnader i kreditkostnaderna mellan olika årsmodeller framgick inte av undersökningsmaterialet för övriga apparater och TV-mottagare sålda med sex månaders garantitid. Förekomst av utbytesvara synes inte ha påverkat kre- ditkostnaderna vid köp av TV-mottaga- re. Däremot tycks kreditköparen vid köp av övriga apparater ha haft ett något bättre läge vid inbyte än vid köp utan inbyte.

Den beräknade effektiva årsräntan uppgick enligt den första undersök- ningen, avseende oktober 1956, till ca 35 % genomsnittligt för hela den i un- dersökningen ingående varugruppen. Den andra undersökningen, som avsåg januari 1958 och endast TV-mottagare, resulterade i en beräknad ränta på ge- nomsnittligt 40 %. De beräknade effek- tiva räntorna från de tre övriga under- sökningarna redovisas i tabell 4: 9.

Enligt de redovisade beräkningarna tycks kreditkostnadsläget vid avbetal- ningsköp av TV-mottagare ha varit myc- ket stabilt mellan de senaste undersök- ningarna. För de övriga varorna kan möjligen spåras en viss tendens till minskade kostnader. Eftersom under- sökningarna knappast kan anses vara

direkt jämförbara och eftersom varorna inte heller är entydigt definierade utan varje vara snarare utgör en relativt he- terogen varugrupp, bör man dock vad beträffar utvecklingstendenser vara mycket försiktig vid tolkningen av un- dersökningarnas resultat. Det är emel- lertid uppenbart att räntekostnaderna för hela varuområdet har hållit sig vid 30—40 % effektiv årsränta under hela den period som undersökningarna täc- ker.

Avbetalningskostnader vid köp av möbler

Det föreligger endast en relativt aktuell undersökning, utförd av statens pris- och kartellnämnd och avseende sep- tember 1961, som kan användas för belysning av avbetalningskostnaderna i möbelhandeln. Närmare uppgifter om undersökningen kan hämtas från Pris- och kartellfrågor 1963:7. Undersök- ningen omfattade varugrupperna arma- tur, mattor, sängkläder, hemtextilier (metervara) samt möbler.

Av de undersökta möbelaffärerna uppgav ca 80 % att de lämnade spe- ciella kundrabatter av varierande stor- lek. Rabattens genomsnittliga storlek låg vid 6—8% av försäljningspriset med undantag för kontorsmöbler för vilka rabatterna uppgick till närmare 13 %. Rabatterna förekom vad gällde möbler i mindre utsträckning i stor-

Procentuell avvikelse från åsatt pris vid _

Varuslag kontant köp med köp mot avbetal-

betalning öppen kredit accept ningsköp

Möbler ..................... _ 5,2 _ 4,9 — 2,9 + 5,0 Övriga varor ................ _ 3,5 _ 5,7 _ 0,8 + 7,9

städer än i övriga landet, vilket kan sammanhänga med att de största affä- rerna var mest återhållsamma vid ra- battgivningen.

Att rabattgivningens omfattning var olika vid kontant- resp. kreditköp fram- går av tabell 4:10. Som synes låg pri- set vid kontantköp av möbler drygt 5 % under det åsatta priset, medan av- betalningsköp låg drygt 5 % över detta pris. Det innebär att avbetalningsköpa- ren i genomsnitt fick betala knappt 11 % mer än kontantköparen. För öv- riga varor var kontantrabatterna mind- re men avbetalningstilläggen i gengäld större, varigenom avbetalningsköparens merkostnad för dessa varor uppgick till drygt 11 %. I vissa fall var kontant- rabatterna givetvis betydligt större än de genomsnittliga samtidigt som det förekom avbetalningsköp utan särskilt avbetalningstillägg.

Den med utgångspunkt från undersök- ningens uppgiftcr beräknade effektiva årsräntan uppgick för möbler till 29 % och för övriga av möbelhandeln sålda varor till 31 %. Ungefär 15 procenten- heter större blir den effektiva räntan om man jämför avbetalningsköp utan och kontantköp med rabatter.

Avbetalningskostnader vid bilköp

Under senare år har i Sverige gjorts två undersökningar som i viss utsträck- ning kan användas för belysning av av- betalningskostnaderna vid bilköp. Här avses pnis- och kartellnämndens under-

sökning avseende oktober 1957 och mars 1958 samt Motorbranschens riks- förbunds (MRFzs) undersökning av- seende förhållandena år 1961. Den förs- ta undersökningen var koncentrerad till de 18 mest sålda bilmärkena, den andra omfattade försäljningen vid företag som är anslutna till MRF. Den första un- dersökningen finns redovisad i Pris- och kartellfrågor 1959: 2, den andra i Motorbranschen 1962:16.

Beträffande båda undersökningarna gäller att den stora frekvensen av and- rahandsvaror och köp i samband med inbyte i hög grad försvårar bedöm- ningen av konsumentens inköpskostna- der för bil. Vid försäljning som är för- enad med inbyte lämnas vanligen inga rabatter utan säljaren erbjuder i stället kunden ett förmånligt inbytespris. Av pris- och kartellnämndens undersök- ning framgår inte heller vilka rabatter som kontantbetalande kunder vid bil- köp kunde erhålla jämfört med avbe- talningsköpare. Undersökningen visar dock att vid köp av ny bil pålägget var ca 1 % högre för avbetalningsköpare än för kontantköpare och att motsvaran— de procenttal vid köp av begagnad bil var 4—5 %. Även om den kontantra- batt som avbetalningskunden tycks ha gått miste om procentuellt sett var ringa, särskilt för nya bilar, så rör det sig i kronor räknat om inte betydelse- lösa belopp.

I konsumentens totala kostnader in- går förutom den förlorade kontantra- batten ett avbetalningstillägg på ca 2 %,

Tabell 4:11. Procentuell fördelning'avn'företagen efter räntans, avbetalningstilläggets och expeditionsavgiftens storlek vid avbetalningsköp av bilar är 1961

Personbilar Skåp-. och herrgårdsvagnar Nya Begagnade . Nya Begagnade Effektiv ränta, % '

— , ....................... 16 14 16 14 8,8—9,7 ....................... 80 81 79 82 9,8—10,5 ...................... 4 5 5 4

Rak ränta, % 4,3—5,7 ....................... 10 15 18 13 5,8—6,7 ....................... 78 82 80 84 6,8—7,7 ....................... 2 3 2 3 Avbetalningstillägg i % av den ur- sprungliga skulden 0,1—2,4 ....................... 11 10 11 10 2,5—3,4 ....................... 82 82 81 82 3,5—5,4 ....................... 7 8 8 8 Expeditionsavgift per växel, kr. 0,1—2,4 ....................... 27 26 25 25 2,5—4,4 ....................... 42 44 41 41 4,5—7,5 ....................... 31 30 34 34

vanlig växelränta samt expeditionsav- gift. På grundval av pris- och kartell- nämndens undersökning kan den effek- tiva årsräntan totalt beräknas ha upp- gått till 12—16 %. Det bör understry- kas att denna skattning torde vara syn- nerligen osäker.

MRFzs undersökning avseende 1961 omfattade såväl nya som begagnade personbilar, skåp- och herrgårdsvagnar och lätta lastbilar. Lastbilarna har i fortsättningen uteslutits från redovis- ningen, eftersom de knappast berör konsumtionskreditsektorn. Kreditkost- naderna analyseras i undersökningen uppdelade i tre kostnadselement, näm- ligen ränta, avbetalningstillägg och ex- peditionsavgift för växlarna. Rabatt- problemet är, som framgår av uppgif- terna längre fram, berört i undersök- ningen, men inte på ett. sätt som möj- liggör en analys av rabatterna i kvanti- tativt preciserade termer.

. Tabell 4: 11 visar företagens fördel— ning .efter de . olika kostnadsdelarnas

storlek. Det framgår av uppgifterna att räntan hos den övervägande delen av företagen som debiterade en effektiv ränta låg mellan 8,8 och 9,7 %, medan de som debiterade rak ränta oftast låg mellan 5,8 och 6,7 %. Då den genom- snittliga avbetalningstiden var drygt 13 månader uttog de företag som tilläm- pade en rak ränta en räntesats som låg drygt 3 % över den som tillämpa- des av övriga företag. Avbetalningstill- lägget uppgick för flertalet företag till 2,5—3,4 % av den ursprungliga skulden, vilket svarar mot en effektiv ränta på ungefär 5_7 %. Företagens fördelning efter expeditionsavgiftens storlek var mindre koncentrerad än efter räntans och avbetalningstilläggets storlek. Efter- som expeditionsavgiften är en jämfört med övriga kostnad'selé'ni'ent obetydlig post, kan man bortse-från dess varia- tioner. '. ' " '

Någon entydig uppfattning av avbe- talningskostnadernas totala Omfattning ger inte heller dennaundersökning. Ma-

terialet redovisas endast uppdelat i de olika kostnadspostern'a och inte i ett sammanhang. Till. tolkningssvårigheter- na bidrar också att drygt hälften av företagen debiterade ränta enligt bägge systemen. Man kan dock finna 'att den totala effektiva årsräntan. måste ligga vid 15—20 %, även om man utgår från antaganden som ger det lägsta ränte— alternativet.

Till de direkta kostnaderna borde också räknas de kontantrabatter som avbetalningsköpare kanske förlorade. En viss belysning av rabatternas be- tydelse fick man i undersökningen ge- nom att fråga företagen om de i affärer utan inbyte vid kontantköp gav större rabatter än vid kreditköp. 78 % av fö- retagen ansåg att de vid försäljning av nya bilar gav samma rabatt till avbetal— ningsköpare som till kontantköpare; be- träffande försäljning av begagnade bi- lar var motsvarande andel 81 %. Stör- re delen av övriga företag uppgav att skillnaden i rabattens storlek låg mel- lan 21/2 och 71/2% 1 kontantköparnas favör.

Man måste dock räkna med en osä- kerhet beträffande de erhållna uppgif— terna; de återspeglar ett påstått, men icke nödvändigtvis realiserat handlings- sätt. Vidare bör observeras att uppgif- terna redovisas ovägda, dvs. att stora och små företag har samma betydelse för fördelningen.

Företagens kostnader och intäkter vid kreditgivning '

I ett följande kapitel (6) skall vi peka på ett antal faktorer som kan förklara varför kreditfunktionen är ett viktigt konkurrensmedel framför allt för va- rusäljande företag. Här skall vi när- mast söka. belysa de kostnader som är förknippade med kreditgivning.

'Konsumtionskreditgivning skiljer sig till sin karaktär från övrig utlånings- verksamhet. Utmärkande *för "konsum- tionskreditgivningen är att den består av ett stort antal mindre krediter som lämnas mot förhållandevis svaga sä- kerheter, "vidare det förhållandet att återbetalningen 'sker i delposter; till bilden hör också att dessa krediter of— ta lämnas till konsumenter med små eller medelstora inkomster.

Företagens kostnader för kreditgiv- ning kan uppdelas i tre poster, nämli- gen

refinansieringskostnaden

administrat-ionskostnaden riskkostnaden

Retinansieringskostnaden

Det erbjuder vissa teoretiska svårighe— ter att. definiera denna kostnadspost. Enkelt uttryckt består den emellertid av de kostnader som ett företag tar på sig för att skaffa fram kapital till sin kreditgivning, och den blir således en direkt funktion av den utestående kreditens storlek, kredittidens längd samt räntenivån. Refinansieringskost- naden är också beroende av det allmän- na ränteläget, vilket innebär att dess andel av de totala kreditkostnaderna varierar. Intäktsräntan på utlåningen för konsumtionsändamål är i regel bun— den och förändras endast i och med att gamla kontrakt löper ut och nya ingås, medan refinansieringen huvud- sakligen sker till rörliga räntor. En all- män räntehöjning betyder därför en ökad andel räntekostnader och en för— lust på utestående kontrakt för kredit- givaren, .en allmän räntesänkning, en minskad andel räntekostnader och en vinst på dessa. Man bör emellertid även ta hänsyn till att denna kostn-adspost till en del är en .ren kalkylpost. Antag att ett företag driver: sin? kreditgivning

:i syfte att få vinst på' denna; då kom— mer refinansieringskostnaden att ge ut- tryck inte för den verkliga finansie- ringskostnaden (dvs. exempelvis före- tagets upplåningsränta) utan för bästa alternativa avkastning av insatt kapital. Under andra förutsättningar kan den uttrycka kostnaden för alternativa för- säljningsansträngningar.

Administrationskostnaden

Vanligen delar man upp företagets kost- nader på kort sikt i fasta och rörliga kostnader, dvs. sådana som är opåver- kade av verksamhetens volym och så- dana som varierar med densamma.

Vid kreditgivning uppstår för det första en fast kostnad i vidare me- ning i och med att man beslutar att sälja på kredit; kostnadens storlek be- ror naturligtvis på den kreditförsälj- ning man syftar till.

För det andra uppstår vissa direkta igångsättningskostnader, t. ex. för upp- läggning av kontrakt och bokförings— konton, kreditprövning, utfärdandet av övriga nödvändiga dokument, brev- och telefonbekräftelser av kreditens bevil- jande etc. Utmärkande för dessa fasta kostnader är att de är oberoende så— väl av kreditens storlek som återbetal- ningstidens längd.

För det tredje uppstår vissa kostna- der som man kan anta vara beroende av antalet återbetalningar av krediten. Det är kostnader för bevakning av kundkonton, löpande bokföring av åter- betalningar, inbetalningskort och andra dokument, mottagande av inbetalning- ar m. m. Om allmänna omkostnader för hyra, löner, telefon, transporter o. d. fördelas på de olika krediterna efter antalet återbetalningar (vilka möj- ligen kan sägas utgöra ett mått på ian— språktagandet av kreditorganisationens gemensamma kapacitet), finner man att

kostnaderna för små krediter han upp- gå till relativt betydande belopp. — Om arbetet med kreditgivningen görs mera mekaniserat, t. ex. med hjälp av data- maskiner, måste de fasta kostnaderna för anläggningen _— om det skall löna sig — slås ut på ett stort antal kon- trakt.

Riskkostnaden

En företagare måste vid sin kredit- givning också räkna med att det upp- står kostnader, om kredittagaren inte uppfyller sina förpliktelser. Producen- ten måste tydligen räkna med en viss riskkostnad.

Den riskersättning som ingår bland kreditkostnaderna är av två slag: dels kostnader som uppstår när konsumen- ten inte betalar i tid, dels när denne över huvud inte kan förmås att betala.

I det förra fallet gäller utgifterna krav- och inkasseringsverksamhet, handräcknings- och lagsökningsären- den samt ökade refinansieringskostna- der; i det senare fallet blir det fråga om direkta förluster eller kostnader för att återta och sälja varor. Stordrift och specialisering kan därvid bidra till att hålla riskkostnaderna nere. Om fö- retaget har en stor kreditförsäljning, kommer — liksom vid vanlig försäk- ringsverksamhet _— genom den s.k. stora talens lag riskerna att utjämnas och riskkostnaden kan slås ut på ett stort antal kontrakt.

Avbetalningsfönäljning Finansieringen av kreditgivningen till konsumenterna har utförligt beskrivits i kapitel 3. Sammanfattningsvis fram- går av framställningen följande:

1. Detaljhandelsföretaget kan självt finansiera sin kreditgivning med hjälp av rörelsekrediter eller egna tillgång- ar.

2. Detaljhandelsföretaget kan finan— siera sin kreditgivning genom lån hos producenter eller grossister, ev. så att man diskonterar eller belånar sina av- betalningsfordringar (inkl. ev. växlar).

3. Detaljhandelsföretaget kan finan- siera sin kreditgivning genom att dis- kontera avbetalningskontrakt och ev. växlar hos s. k. avbetalningsfinansie- ringsinstitut.

4. Detaljhandelsföretaget kan finan- siera sin kreditgivning genom att dis- kontera eller belåna (lombardera) väx— lar i bank. Det är emellertid svårt att följa fi- nansieringen längre »bakåt i kedjan». I den mån detaljhandelsföretaget eller dess långivare lånar i bank blir dess refinansieringskostnad lika med han- kens utlåningsränta exempelvis vid checkräkning med kredit. Vid växel— diskonteringar skulle denna motsvaras av diskonteringsavgiften. Emellertid kan en relativt stor del av finansieringen (det gäller i alldeles särskilt hög grad fall 1 och 2) endast indirekt utgöras av en »ren» ränte- kostnad. Som tidigare påpekades kan nämligen kalkyl- och därmed finan- sieringskostnaden i stället uppfattas som ett i företaget allmänt uppställt rän- tabilitetsvillkor. Skillnaden mellan finansieringsavgift och ren ränta består emellertid i att de tjänster som är förknippade med re- finansieringen varierar mycket starkt. När ett företag exempelvis anlitar ett avbetalningsinstitut blir de administra- tiva kostnaderna av en helt annan (lägre) storleksordning än om exempel- vis företaget självt finansierar kredit- givningen med hjälp av bankkrediter. En viktig _— kanske avgörande _ kost— nadspost är riskkostnaden; finansie- ringskostnadens storlek måste sålunda bedömas med hänsyn till vem som står risken.

Faktiskt material De uppgifter som finns tillgängliga för en bedömning av kostnads- och vinst- läget vid konsumtionskreditgivning är mycket knapphändiga och osäkra. Upp- gifterna om konsumenternas kredit— kostnader bygger främst på utredningar från statens pris- och kartellnämnd samt en utredning utförd inom MRF. I den sistnämnda utredningen lämnas vi- dare också siffror om detaljhandelns kostnader för kreditgivning. Beträffan- de avbetalningsinstitutens kostnader finns vissa uppgifter i boken »Konsum- tionskrediter i Sverige» (SNS 1963).

Kostnader för bilar Undersökningen inom MRF avsåg för- hållandena inom bilhandeln (förbun- dets bilsäljande medlemmar) under 1961. Som framgick av kapitel 3 sker den övervägande delen av bilhandelns kreditgivning med hjälp av avbetal- ningskontrakt plus växel (enligt denna undersökning ca 95% av bilförsälj- ningen och ca 85% av totalomsätt- ningen). Dessa andelar var oberoende av företagets storlek, mätt i dess om— sättning. Vidare framgick att detaljhan- delsföretagens vanligaste metod att fi— nansiera sin kreditgivning var att dis- kontera växlarna i bank. Enligt MRF- undersökningen diskonterades i bank drygt 50 % av kreditbeloppen. Andelen var dock betydligt större i de små och stora företagen, dvs. företag med en bruttoomsättning på mindre än 5 milj. kr. resp. mer än 50 milj. kr. Diskon— tering av växlar .i bilfinansieringsinsti- tut skedde i ca 30 % av fallen. Men det är i huvudsak hos de mellanstora före- tagen som detta finansieringssätt före— kommer. Huvuddelen av återstoden, ca 15 %, finansierades av företagets egna medel.

inom avbetalningshandeln

Refinansieringskostnaden '

I undersökningen redovisas uppgifter- na om refinansieringskostnaderna på ett sätt som gör det utomordentligt vansk- ligt att med större precision ange de- ras storlek. En mycket ungefärlig sam- manräkning av de totala refinansierings- kostnaderna ger till resultat att de vid bankfinansiering uppgår till ca 8,5 % effektiv årsränta och vid finansierings- instituten till 16,0 %. I dessa räntebe- lopp inkluderas då i förekommande fall expeditionsavgifter, avbetalnings- tillägg etc. Under mycket starkt för- enklade antaganden skulle skillnaden mellan dessa procenttal _ efter viss korrigering _ bli ca nio procentenhe- ter, vilket kan uppfattas som ett ut— tryck för bruttovinsterna inom—avbetal- ningsinstituten i bilbranschen.

övriga kreditkostnader Följande uppställning visar de bilför- säljande företagens kostnader för av- betalningsförsäljningen exkl. refinansie- ringskostnader.

Det bör observeras att kostnadernas absoluta höjd, men även deras relativa fördelning är starkt beroende av hur detaljhandelsföretaget handhar sin kre- ditgivning. Av den nämnda undersök- ningen framgår inte olikheterna i kost- nadernas storlek och fördelning mellan företag med olika finansieringssätt. Ef- tersom diskontering i bank, trots att detta var det vanligaste finansierings- sättet, endast utgjorde drygt 50 % av

totalen, blir tolkningen av dessa genom- snittsrelationer mycket" osäker. Som exempel kan nämnas att kreditförlust— kostnaderna för krediterna givetvis för- svinner i» den mån avbetalningsinstitu- tet står kreditrisken.

Det kan i detta sammanhang nämnas att kreditförlusterna enligt undersök- ningen belöpte sig till knappt 1 % av de totala fordringarna. För att få fram företagens liruttointäkter av kreditgiv- ningen har vi gjort på följande sätt. Enligt undersökningen betalade konsu- menterna i genomsnitt ca 17 % effek— tiv ränta vid kreditköp av bil. Hänsyn har då inte tagits till ev. rabatt till kontantköpare, vilket i motsvarande mån fördyrar kredittagning resp. höjer företagens intäkter av kreditgivning. Huruvida denna siffra är olika för fö— retag som finansierar genom diskonte- ringar i bank resp. använder andra fi- nansieringsmöjligheter framgår inte av undersökningen. Om detta emellertid inte vore fallet, skulle ett företag som finansierade sin kreditgivning genom diskontering i bank få en bruttovinst på 8,7 % (17,2 ./. 8,5) och ett företag som diskonterade sina kontrakt i avbe- talningsinstitut 1,2 % (17,2 ./. 16,0). För att få ett mått på nettovinsten skall där- efter företagets kostnader för kredit- givning subtraheras.

Enligt undersökningen belöpte sig kreditkostnaderna för det bilförsäljan- de företaget i genomsnitt till 114 kr. per avbetalningsförsålt fordon exkl. fi-

Tabell 4:12. Procentuell fördelning av kostnader för avbetalningskrediigivningen (exkl. refinansieringskoslnader) inom bilförsäljande företag är 1961

»Rutinmässigt uppkommande administrationskostnader» ..........................

54,9

(därav löner 70 %, lokalhyra 6,2 %, telefon, porto, blanketter m. m. 13,3 %, avskriv- ningar på maskiner och inventarier för avbetalningshandeln 3,5 %, övrigt 7 %) Övriga administrationskostnader ............. Kostnader för externa kreditupplysningar ..... Under året realiserade kreditförluster ......... Övriga kostnader. . ." ........................

................................. 1 ................................. 3, ................................. 8

nansieringskostnad. Denna siffra är tyd- - ligen ett genomsnitt av de kostnader som företagen här när de i princip står för alla kostnader och de som uppstår när huvuddelen avlyftes till ett avbetalningsinstitut. Men även i det se- nare fallet har företaget kostnader t. ex. för att förklara kreditvillkoren för kun- den, skriva ut avbetalningskontrakt lik- som också för kontakten med finansie- ringsinstitutet.

Vi har här antagit att kostnaderna för dessa olika företag står i propor- tion till bruttovinsten. Om vi vidare antar att de företag som sköter kredit- givningen med hjälp av egenfinansie- ring har samma administrationskostna- der som företag som diskonterar växlar i bank, skulle kostnaden för ett företag som finansierade sin kreditgivning via avbetalningsinstitut vara drygt 30 kr./ bil och för övriga finansieringssätt ca 200 kr./bil. Detaljhandelns nettovinst skulle med dessa antaganden vara ca 70 kr. per avbetalningsförsåld bil när fi- nansieringen skedde via diskontering i bank eller självfinansiering, resp. ca 20 kr. när kontraktet diskonterasi av- betalningsinstitut.

Dessa skillnader skulle kunna förkla— ra varför refinansiering via avbetal- ningsinstitut är relativt mindre vanlig (för ett medelstort företag skulle denna skillnad innebära ca 50 000 kr.). Vidare skulle man våga dra slutsatsen att lön- samheten inom 'avbetalningsinstituten borde vara hög. Denna hypotes skulle bygga på det faktum att avbetalningsin- stituten — trots att de i enlighet med vad som tidigare sagts borde kunna tillgodogöra sig stordriftens fördelar i större utsträckning än de detaljhan- delsföretag som själva sköter hela ad- ministrationen kring kreditgivningen _— ändå inte synes ha lägre bruttomar- ginaler än detaljhandelsföretag'en.

Som synes indikerar siffrorna slutli-

gen att kreditgivningen isin helhet inte bara befrämjar själva försäljningen av

varan utan också ger företagen en viss

vinst.

Det måste dock än en gång starkt betonas att dessa räkneexempel har kon- struerats under starkt förenklade an- taganden. På sin höjd kan uppgifterna antas någorlunda korrekt återspegla en faktisk trend.

Kostnader för avbetalningsförsäljning inom andra branscher än bilbranschen

Fakta om kreditgivningens intäkter och kostnader i andra branscher än bil— branschen är ytterst knapphändiga. Det som finns tillgängligt är vissa uppgif- ter om avbetalningsinstitutens intäkter och kostnader för kreditgivning samt av pris- och kartellnämndens undersök- ningar av konsumentens kostnader för tagande av kredit. Det finns således inga tillgängliga uppgifter om de kost— nader som ett detaljhandelsföretag åsamkas, om det självt här kostnaderna för kreditgivningen. Likaså saknas upp- gifter om de intäkter och kostnader som uppstår inom grossist- och fabri- kantledet när — vilket tycks vara myc— ket vanligt — detaljhandeln anlitar des- sa företag för diskontering av avbetal- ningskontrakt.

Tabell 4: 13 visar kostnader och in- täkter i ett »genomsnittligt» avbetal— ningsinstitut. Uppgifternal har beräk- nats på grundval av siffror som redo- visas i boken »Konsumtionskrediter i Sverige», utgiven av SNS 1963. Vi no— terar att detaljhandelns kostnader (ut- tryckt i effektiv årsränta) blir mindre vid längre kredittider och högre kre- ditbelopp. Detta är närmast en följd av de fasta kalkylelementen, dvs. upplägg- ningskostnaden och kreditförlusterna. Storleken av de senare blir dock själv-

1' D'e synpunkter som här framförs bygger på hela det i SNS-boken redovisade materialet.

Tabell 4: 13. Exempel på kalkylerade kostnader för kreditgivning inom avbetalningsinslitut

Varuskuld 500 kr. Varuskuld 1 000 kr. Kredittid, månader

6 12 24 6 12 24 Uppläggningskostnad ............ 25,3 17,2 10,3 19,1 12,9 7,7 Avbetalningskostnad ............. 23,2 30,9 37,2 15,0 20,1 24,2 Refinansieringskostnad ........... 23,5 29,2 33,7 30,5 37,6 43,8 Kreditförlust .................... 21,1 14,1 8,5 27,1 18,2 10,9 Vinstpålägg ..................... 6,4 8,6 10,3 8,3 11,2 13,4

Totalt 100 100 100 100 100 100 Kreditkostnad (kr.) .............. 38,8 58,2 96,8 60,1 89,4 148,9 Effektiv årsränta (%) ............ 26,5 21,4 18,1 17,3 16,5 14,3

Källa: »Konsumtionskrediter i Sverige», SNS 1963.

fallet beroende av vem som tar kredit- risken; i det föreliggande exemplet har antagits att dessa delas mellan avbe- talningsinstitutet och detaljhandelsföre- taget.

Två intressanta slutsatser kan dras av tabellens siffror. Den ena är att re- finansieringskostnaden är den kostnads- post vars relativa andel växer snabbast med stigande kreditbelopp. Vi erinrar oss att refinansieringskostnadens andel av bruttovinsten enligt MRF:s undersök— ning var ca 50 %. En extrapolering på grundval av tabellens uppgifter skulle ge ett motsvarande relationstal även här. Den andra slutsatsen rör storleken av den effektiva räntan. Denna som är förhållandevis hög vid små kreditbe- lopp och korta amorteringstider faller snabbt med växande kredittid och kre- ditbelopp. Om »trenden» extrapoleras, skulle den effektiva räntan för ett kre- ditbelopp på 5 000 kr. som amorterades under 15 månader utgöra drygt 12 %, vilket skulle kunna jämföras med de 16 % som av avbetalningsinstituten de- biterades bilföretagen. På grund av siff— rornas osäkerhet bör detta närmast tol- kats så att bruttomarginalerna inom oli— ka avbetalningsföretag inte märkbart tycks skilja sig åt.

Vid bedömningen av tabellens siffror bör man också komma ihåg att kost— nadsberäkningarna avser en kalkylerad omsättning av viss storlek. Om _— vilket tycks vara fallet i branschen — om— sättningen expanderar kan resultatet av rörelsen i efterhand ge större vinst än planerat på grund av att de fasta kost- naderna kommer att slås ut på en stör- re försäljning.

I följande tabell redovisas de effek- tiva räntor som konsumenterna betala- de vid avbetalningsköp (se föregående avsnitt).

I tabellen har också insatts kreditbe- lopp och avbetalningstid i överens- stämmelse med de redovisade under- sökningarna samt uppgifter om den ef- fektiva räntan som avhetalningsinstitut hade debiterat i det hypotetiska fall då en detaljhandlare hade diskonterat kon- trakt i ett »genomsnittligt» avbetal- ningsinstitut. Det bör observeras att konsumentens effektiva ränta inklude- rar effekten av den kontantrabatt som han gick miste om genom att köpa på kredit. Det bör vidare observeras att kostnadssiffrorna inte är helt jämför- bara, eftersom de avser olika är. Den— na brist kan dock anses vara av mindre betydelse. Frågan uppstår vad skillna-

Konsumen— Detaljhan- . . . Varugrupper ten, effelåtiv deln, effektiv 122353” ääifi'stiäjfiå ranta, A, ranta, % Kylskåp ......................... 32 20 18 550 Tvättmaskiner ................... 31 14 20 900 TV-apparater .................... 28 16 16 900 Radiogrammofoner ............... 24 20 12 620 Möbler .......................... 29 35 12 200

den mellan dessa två effektiva räntor, dvs. mellan avbetalningsinstitutets och detaljhandelsledets uttagna kreditavgift, egentligen innebär.

Den primära frågan är naturligtvis hur företagen sköter sin kreditgivning. Som inledningsvis antyddes rör man sig här med ytterst osäkra skattningar. Vis- sa beräkningar ger emellertid vid han- den att inom TV— och radiobranschen i ca 60% av fallen avbetalningskon- trakten diskonteras hos fabrikanter, grossister eller till dessa närstående av- betalningsinstitut, i drygt 10 % hos s. k. allmänna avbetalningsinstitut och i ca 30 % sker genom diskontering i bank, självfinansiering etc. Inom hus- hållsmaskinbranschen kan motsvarande siffror uppskattas till ca 70, 10 resp. 20 %, dvs. i stort sett samma tal som för TV- och radiobranschen. Inom mö- belbranschen tycks förhållandena vara helt annorlunda; ca 80 % av avbetal- ningsförsäljningen sker genom självfi- nansiering, drygt 10 % i form av växel- diskonteringar i bank och knappt 10 % i form av diskontering av kontrakt hos fabrikanter, avbetalningsinstitut etc.

. Den slutsats man kan väga dra av materialet är sålunda att detaljhandels- företagen (ledet) inom TV- och radio- samt hushållsmaskinbranscherna över- låter en väsentlig del av de kostnader som är förknippade med försäljning mot avbetalning på andra företagstyper (led); storleksordningen av dessa kost- nadsbesparingar kan vi dock, inte nu-

meriskt uppskatta. Vid en bedömning av företagens bruttovinst, dvs. skillna- den mellan den effektiva ränta som konsumenten och detaljhandelsföretaget måste erlägga, bör följande observeras.

För det första avser ju detaljhandelns kostnadsränta den som erläggs i ett »ge- nomsnittligt» avbetalningsinstitut. Men, som framgått av det föregående, är det endast en relativt ringa del av detalj- handelns finansiering som sker via des- sa kanaler. Den ränta som debiteras av fabrikanter, grossister etc. kan visser- ligen vara högre än den som de all- männa avbetalningsinstituten tar ut, men detta är mindre sannolikt; vi bort- ser från effekten av de allmänna avbe- talningsinstitutens konkurrens om de- taljhandelns avbetalningskontrakt. Pro— ducent— och grossistledets benägenhet att överta och finansiera avbetalnings- kontrakt syftar nämligen inte sällan till att knyta detaljhandeln närmare till sig. För att detta konkurrensmedel skall va- ra effektivt kan man rimligtvis anta att deras kreditvillkor understiger av- betalningsinstitutens. Vår slutsats blir således närmast att detaljhandelns brut- tovinst, framräknad från den föregåen- de tabellen, måste uppfattas som en mi- nimikalkyl. Även om materialet inte tillåter en uppskattning av nettovins- t-en, måste det dock antas — mot bak- grunden av att en stor del av kostna— derna dock försvinner vid överlåtan- det av kontrakt — att en sådan existe- rar. Det bör slutligen .nämnas att den

övervägande delen av detaljhandelns bruttovinst på kreditförsäljningen fram- kommer på en mera indirekt väg, näm- ligen genom att kreditköparna går miste om den rabatt som kontantköparna får. För möbelhandelns del sker den över- vägande delen av kreditgivningen som tidigare nämndes genom egenfinansie- ring. En förklaring härtill kan utgöras av den speciellt dåliga säkerhet som äganderätten här utgör, något som i sin tur speglas i den höga effektiva ränta som möbeldetaljhandlaren van- ligen synes debiteras av avbetalnings- finansieringsinstituten (se den föregå- ende tabellen). Det lönar sig då inte för detaljhandlaren att diskontera sina av- betalningskontrakt utan han väljer att finansiera kreditgivningen själv.

Kontokrediter

Vad gäller kontokrediterna finns det vissa uppgifter om den del som sker via s. k. kontokort (omkring en femte- del av den totala kontokreditgivningen) . Kontokreditgivningens närmare utform- ning beskrevs i kapitel 3. I detta sam- manhang bör dock observeras att kre- ditgivningen kan avse praktiskt taget samtliga varor — hittills dock inte bi- lar. För kreditkorten gäller att konsu- menten »nominellt» betalar en effektiv årsränta på mellan 12 och 13 %, me- dan detaljhandelns kostnader belöper sig till ett par procent, som erläggs på så sätt att endast en reducerad del av försäljningssumman erhålls när detalj- handlaren löser försäljningsnotan i den bank som samarbetar med kreditkorts- företaget. För att göra klart för oss vem som i själva verket står för kreditgiv- ningens kostnader måste man tydligen ta ställning till vem som i sista hand får betala dessa kostnader. (Vi bortser dock här från hela det problemkomplex som rör den tänkbara positiva effekten på distributions- och produktionskostna-

der av en genom kreditförsäljning höjd totalomsättning.)

Kostnaden kan i princip bäras av säl- jaren (genom lägre vinst), av samtliga köpare (i form av en genomsnittligt höjd prisnivå), vilket innebär att kon- tantköparen delvis »subventionerar» kreditköparen, samt av enbart kredit— köparna.

De senare två fallen kan konkretise- ras med hjälp av följande enkla exem- pel. Antag att kredit- och kontantkö- pare vardera svarar för hälften av ett företags omsättning. Om man inför ett kontokreditsystem, där detaljhandlaren inbetalar t. ex. 3 % till kreditkortsföre- taget, bör resultatet vid fullständig över- vältring på samtliga konsumenter bli att priserna höjs med i genomsnitt ca 1,5 %. Detta procenttal kan tydligen uppfattas som ett uttryck för kontant- köparens »subventionering» av kredit— köparen. En övervältring av kreditkost- naden på enbart kreditkonsumenten kan således gå till så att priset genom- snittligt höjs med ca 3 %, medan kon- tantköparen får någon form av rabatt på 3 %. I det senare fallet blir tydligen den »reala» effektiva ränta som en kre- ditköpare erlägger större än den »no- minella».

Ändrar vi exemplets förutsättningar så att priset höjs med mer än 3 % (med motsvarande effekt på kontantrabat- ten) kommer en vinst att uppstå även vid denna typ av kreditgivning. Någ- ra publicerade uppgifter som skulle kunna belysa dessa resonemang finns emellertid, som tidigare nämnts, inte. Likaså saknas uppgifter om vinstsitua- tionen inom de typer av företag som handhar de 5. k. kontokortssy- stemen. Så mycket kan dock sägas att kontokreditgivning i kreditkorts- institut är förenad med höga fasta kost- nader, inte minst för kontakterna med de anslutna detaljisterna. För att dessa

krediter skall kunna drivas på ett lön- samt sätt krävs således att antalet kre- dittagare är relativt stort. Strävandena att få en stor kundkrets ökar i sin tur kostnaderna för försäljnings— och re— klamverksamheten. Till detta kommer att varje enskild kontokredit —— jämförd med avbetalningskrediter —— är ganska liten, vilket ökar de fasta kostnadernas andel av kreditbeloppet och tenderar att höja kreditpriset. Dessa förhållan- den har sannolikt starkt bidragit till den företagssanering som genom fusio- ner ägt rum i Sverige och vilken resul- terat i att det på marknaden nu finns endast ett landsomfattande och ett 10- kalt arbetande kreditkortsinstitut. (Lik- nande tendenser kan f. ö. spåras i USA.)

övrig kreditförsäljning

Egentliga uppgifter om kostnaderna vid andra kreditformer än avbetalningsför- säljning saknas helt. Som framgick av kapitel 2 svarar dock avbetalningskre-

diterna för drygt 70 % av den totala konsumtionskreditgivningen. Av den återstående delen svarar kontokrediter för ca en tredjedel medan de återståen- de två tredjedelarna hänför sig till oli- ka former av bankkrediter (inkl. låne- köp och köplån) samt statliga bosätt- ningslån. Dessa två tredjedelar härrör praktiskt taget i sin helhet från sådana låneformer där banker ger kredit direkt till konsumenterna och detaljhandelsfö- retagen överhuvudtaget inte har någon befattning med kreditgivningen. Huru- vida bankernas vinster på denna kredit- givning skiljer sig från den som erhålls vid annan utlåning är inte känt. Som tidigare framgått är dock bankkrediter för konsumenten den billigaste formen av konsumtionskredit. Detta kan ev. bero på att just bankväsendet har de produktionstekniskt största förutsätt- ningarna att bedriva kreditgivningen så att den blir lönsam men samtidigt också billig för konsumenten (se även kapitel 6).

KAPITEL 5

Konsumenterna och konsumtionskrediterna

I de föregående tre kapitlen har vi presenterat huvuddelen av de fakta som utredningen kunnat samla rörande kon- sumtionskrediterna i vårt land. Mot bakgrund av dessa uppgifter skall vi nu övergå till att något närmare analy- sera konsumtionskrediterna från kon- sumenternas, företagens och samhällets synpunkt. Framställningen får därvid en mera resonerande karaktär och sker med utgångspunkt från den gängse eko- nomiska teoribildningen.

Detta kapitel behandlar konsumtions- krediternas roll i konsumenternas eko— nomi. Det är givetvis många faktorer som påverkar kreditbehovet hos en kon- sument. Inkomsterna som i stort anger ramen för individens konsumtionsmöj- ligheter, är inte sällan ojämnt fördelade i tiden. Dessa ojämnheter kan emeller- tid jämnas ut med hjälp av sparande och kredittagande i olika former. Detta sker under beaktande av risker, kostna- der o. (1. Det torde vara nästan omöjligt att beskriva alla tänkbara samspel, och man blir därför i praktiken hänvisad till att förenkla situationen. Det är där- vid naturligt att utgå från den bild av konsumenternas ekonomiska planering som gängse ekonomisk teori erbjuder. I denna ingår i allmänhet dock inte konsumentens kreditbeteende. I det föl- jande har vi försökt att så långt möjligt inarbeta kreditvariabeln i de konsum- tionsteoretiska modellerna.

Den traditionella teorin

I konsumtionsteorin utgår man från en enskild person, ett hushåll eller annan

lämplig konsumtionsenhet och studerar planeringen av utgifterna. Totalefter- frågan kan man sedan få fram genom att summera efterfrågan hos de stude- rade enheterna. Vid uppläggningen av sin budget har konsumenten ett stort antal alternativ att välja mellan. Vad man vill veta är varför han beslutar sig för just ett av alla de budgetalternativ som föreligger. Man försöker således komma underfund med vad olika fak- torer betyder för de köpbeslut som fat- tas.

I ett första steg av analysen kan man begränsa sig till en period. Man förut- sätter då att konsumenten till sitt för- fogande har en viss given penning- summa, som han har beslutat att an- vända för konsumtionsvaruköp. Han har vidare vissa föreställningar om den nyt— ta som vart och ett av de olika budget- alternativen kan ge honom, dvs. han har ett preferenssystem. Han väljer så det budgetalternativ som han bedömer skall ge honom mest nytta. Konsumtio— nens sammansättning kommer härvid att bestämmas av priser och inkomster.

I ett andra steg av analysen kan man behandla frågan hur en person pla- nerar sina utgifter inte bara för en utan för en serie av perioder. Det blir för konsumenten då fråga om ett va] inte endast mellan olika varor utan ock- så mellan olika perioder. Man förutsät- ter vidare att konsumenten i planerings- ögonblicket dels har vissa resurser till sitt förfogande dels också vissa förvänt- ningar vad gäller inkomsterna under var och en av dessa perioder samt en viss målsättning beträffande sin fram-

tida förmögenhet. Han kan då under en eller flera perioder konsumera mer eller mindre än sin inkomst; sparande och krediter kommer in i analysen. Problemet blir hur stora kvantiteter han skall köpa av var och en av de olika varorna under var och en av de följande perioderna.

Det kan förefalla som om det vore nödvändigt att låta all diskussion rö- rande konsumtionskrediterna ske enligt den flerperiodiska modellen. Men i viss utsträckning kan även den enklare mo- dellen användas när man skall analy- sera köpen av såväl icke varaktiga kon- sumtionsvaror som sådana varaktiga konsumtionsvaror, för vilka det finns en fungerande andrahandsmarknad, t. ex. bilar. Som framgår av det följan- de har det befunnits lämpligt att be— handla bilköpen i huvudsak inom ra— men för en period och sedan göra kompletterande anmärkningar rörande andra varaktiga varor. Viss hänsyn till utvecklingen i tiden måste alltid tas, men framställningen syftar inte till nå- gon absolut fullständighet eller teore- tisk djuplodning.

Vad bestämmer konsumentens preferenssystem?

Konsumentens preferenssystem påver- kas av en mängd yttre omständigheter: civilstånd, ålder, bostadsort, arbets- och familjeförhållanden o. d. Barnfamiljer har naturligtvis" en annan efterfråge- struktur än barnlösa, yngre personer en annan än äldre osv. Allteftersom kon- sumenten genomlever olika perioder av livscykeln blir sålunda hans preferen- ser föremål för förändringar utöver dem som betingas av ändrade inkoms- ter och priser. Dessutom påverkas kon— sumentens preferenser av förskjutning- ar mellan arbetstidoch fritid samt av att nya varo'r introduceras på markna- den. Tillkommer nya'altern'ativ för kon-

sumtionen, måste efterfrågan på samt- liga övriga produkter omprövas.

Konsumentens preferenssystem på- verkas naturligtvis också av mera per- sonliga egenskaper, antingen dessa är resultat av arv eller miljö, kort sagt det som tillsammans konstituerar hans personlighet. Psykologer och sociologer har i hög grad intresserat sig för frågan hur konsumentens preferenssystem på- verkas av reklam, propaganda och lik- nande faktorer samt av de bindningar som förekommer mellan människor av samma socialklass, yrkesgrupp osv. Man kan i detta sammanhang inte bortse från att människor lever i en social omgivning, i vilken en konsuments öns- kemål påverkas av andra. Det finns många exempel på att den enskilde konsumenten på grund av sociala på- tryckningar inte vill eller vågar avvika från konsumtionsmönstret hos den grupp som han tillhör eller vill tillhöra. Själva gruppbegreppet bör därvid tol- kas i synnerligen vid mening. Den kan sålunda omfatta personer med samma kön, ålder, yrke, bostadsort. Normalt tillhör en person flera grupper på sam- ma gång.

Om konsumtionsvanorna inom en grupp blir relativt ensartade, samtidigt som större eller mindre skillnader be- står mellan grupperna, ändras prefe- renssystemet, när personer flyttar mel- lan grupperna. Individens önskan att anpassa sin konsumtion till värdering- ar hos den grupp han önskar tillhöra tar sig vidare uttryck i prestigekon- sumtion. Och eftersom de varor som blir föremål för prestigekonsumtion' växlar från en tidpunkt till en annan hos opinionsledarna i olika grupper, får detta successiva effekter hos övriga individer i gruppen och så småningom även hos andra grupper än dem, var— ifrån initiativet utgått. ' I motsatt riktning verkar trögheten

i konsumentens beteende. Konsumenter- na reagerar ofta långsamt vid föränd- ringar i inkomster, priser och andra faktorer. Erfarenheter från tidigare pe- rioder påverkar de aktuella preferen- serna, och ju längre konsumenten har vant sig vid ett visst konsumtionsmöns- ter desto svårare får han att anpassa sig till nya förhållanden.

Dessa fakta om konsumenternas pre- ferenssystem har direkt betydelse för hans efterfrågan på kredit. Under vissa perioder av konsumentens liv aktuali— seras en mängd behov som kan moti- vera en hög efterfrågan på kredit. Un- der andra perioder kan kreditbehovet vara mindre. Dessa kreditbehov har självfallet endast ringa samband med utbuds- och kostnadsförhållandena på kreditmarknaden.

Benägenheten att köpa på kredit saln- manhänger vidare med attityden till kreditfinansieringen. Egna och när- ståendes erfarenheter; propaganda för och emot kreditköp samt kunskaperna om finansieringssystemen har likaså viss betydelse. Utredningens intervjuunder- sökning har tagit sikte på att ge en viss belysning av dessa problem. (Se f. ö. den sammanfattning som lämnats i ka- pitel 2.)

Inköp av varaktiga konsumtionsvaror

Av utredningens intervjuundersökning har framgått att konsumtionskrediterna praktiskt taget helt sammanhänger med inköpen av varaktiga konsumtionsva- ror. Det är således dessa som analysen i detta kapitel gäller. Som ovan antytts, spelar förekomsten av en fungerande andrahandsmarknad härvidlag en av- görande roll. Orsaken till detta är föl- jande.

Det väsentliga för konsumenten är oftast att nyttja — inte att äga —-— en konsumtionsvara. Kostnaderna. för en

vara under en period får således sät- tas i relation till nyttjandevärdet under samma period. När det gäller tjänster och icke varaktiga varor utgör detta inget problem: kostnaden kan utan vi- dare sättas lika med priset. För var- aktiga varor är förhållandena mera komplicerade. Visserligen brukar i na- tionalräkenskaperna och liknande sam- manhang varaktiga konsumtionsvaror avskrivas direkt och konsumtionen allt- så mätas i antalet inköp gjorda under perioden. För den enskilde konsumen- ten är emellertid detta inte ett natur- ligt betraktelsesätt.

För konsumenten kan kostnaderna för en varaktig konsumtionsvara delas upp i rörliga och fasta kostnader. Med rörliga kostnader avses, t. ex. för bilen drivmedel, service, osv., kort sagt alla kostnader som bestäms av hur mycket bilen används. Till de rörliga kostna- derna hör också den del av värde- minskningen som är beroende av nytt- jandegraden. Större delen av värde- minskningen är dock mera beroende av tiden och får därför räknas som en fast kostnad. De fasta kostnaderna gör att ju mer konsumenten använder bilen, desto lägre blir hans milkostnad; dvs. det lönar sig inte för konsumenten att skaffa bil, om han inte har möjlighet att använda den förhållandevis flitigt.

Om det finns en fungerande andra- handsmarknad —— som det finns för bilar — återspeglar denna vilken av- skrivning man bör räkna med. Givet- vis kan konsumentens egen värdering av den återstående nyttan avvika från det marknadsmässiga andrahandsvär- det. Är den t. ex. högre, hör han rimli- gen vara ointresserad av att sälja bilen. Men avvikelserna brukar inte antas va- ra stora.

För flertalet varaktiga konsumtions- varor saknas det emellertid en funge- rande andrahandsmarknad. Den konsu-

ment som köper möbler, hemtextilier och hushållsmaskiner räknar givetvis, liksom bilköparen, med att varorna skall avkasta nytta under en rad av perio- der. Han avskriver således varorna successivt under nyttjandeperioden.Men på marknaden saknar dessa varor efter köpet i stort sett värde; nationalräken- skapernas avskrivningssystem är här således marknadsmässigt motiverat. För konsumenten innebär detta att, när han väl köpt varorna, så har han ingen möjlighet att ompröva sitt köpbeslut. Tvingas han att göra sig av med varor- na, blir kapitalförlusterna i förhållan- de till inköpspriset betydande.

För att kunna köpa en viss varaktig konsumtionsvara måste han passera två olika trösklar av ekonomisk karaktär.

För det första måste hans disponibla inkomster bli så stora att han _ med de övriga behov som dikteras av pre- ferenssystemet —— kan klara av de lö- pande kostnader som innehavet av va- ran medför.

För det andra måste han uppnå den likviditet som behövs för att finansiera själva köpet. Om kreditmöjligheter sak— nas och konsumenten saknar några fi- nansiella tillgångar, måste han för att kunna förverkliga ett planerat köp av en varaktig vara först prestera ett spa- rande. Hans planeringsperiod blir rim- ligtvis utsträckt — dels måste han ju överblicka sparperioden, dels nyttjan- deperioden för den vara han planerar att köpa. Han måste för att erhålla det bästa beslutsunderlaget, förutse sin inkomstutveckling samt prisutveckling- en, totalt och för de enskilda varor och tjänster som är aktuella för honom som konsumtionsalternativ. Nyttan av den vara han planerar att köpa måste vägas mot nyttan av de varor och tjänster som han måste avstå från under spar- perioden och sedan så länge han inne- har den vara han planerar att köpa.

I verkligheten torde konsumenten knappast medvetet fatta sitt köpbeslut med ledning av en rad faktorer vilkas utveckling är utomordentligt svårt att exakt förutse. Man kan i stället förmoda att han åtminstone avkortar planperio- den och endast väger den beräknade framtida nyttan av den vara han pla- nerar att köpa mot nyttan av de varor och tjänster som han måste avstå från under sparperioden.

Skillnaden mellan konsumentens si- tuation om han planerar att köpa en vara med resp. utan andrahandsmarknad lig- ger i riskbedömningen. En planering som sträcker sig över flera perioder innefattar ju en rad osäkerhetsmoment; planeraren kan felbedöma den ekono- miska utvecklingen eller också kan hans önskemål med tiden förändras så att hans nuvarande värderingar av olika varor och tjänster inte längre håller streck. Riskens storlek är då beroende på bl. a. förekomsten och effektiviteten av en andrahandsmarknad; den senare ger ju konsumenten en möjlighet att om- pröva sitt köpbeslut med relativt sett mindre risk för kapitalförluster.

Kreditens inverkan vid köp av varaktiga kon- sumtionsvaror

Om man inför konsumtionskrediter i vårt resonemang, kan konsumenten få större frihet när det gäller att avväga budgeten. Samtidigt ökar konsumen- tens svårigheter vid planeringen, och flera nya faktorer får tas med i över- vägandena.

För att förenkla diskussionen antar vi här till en början att kreditmöjlighe- terna år obegränsade i den meningen att det inte krävs några kontantinsatser och att kredittiden kan utsträckas över hela den kreditköpta varans livslängd. Eftersom resonemanget avser även va- ror utan andrahandsmarknad, måste

uppskattningen av livslängden knytas till ägarens värdering av varans fysis- ka livslängd och inte till några mark- nadsmässiga bedömningar. För varor med en fungerande andrahandsmark— nad sammanfaller i bästa fall den mark- nadsmässiga och den fysiska livsläng- den.

I en marknad med på detta sätt »obe- gränsade» kredittider skulle nyttjande och kostnad för en varaktig konsum- tionsvara som köpts på kredit samman- falla i tiden. Situationen skulle således ha påtagliga likheter med en hyres- marknad av den typ som vi f. n. har exempelvis för den maskinella utrust- ning som följer med en hyreslägenhet (spis, kyl- och frysmöbler, bad- och toalettutrustning och ibland även tvätt- och diskmaskiner). Det bör kanske på- pekas att amorteringen i en modell av detta slag sannolikt blir förhållandevis hög under första delen av nyttjandepe- rioden för att sedan successivt sjunka. Håller varan längre än planerat, inne- bär utnyttjandet ett slags kapitalvinst.

För konsumentens del skulle kredit- köp — bortsett från kostnaderna — medföra att han kan genomföra köpet och börja utnyttja varan tidigare än i ett system utan kreditmöjligheter. Kon- sumenten tillgodogör sig nyttjande- men ej ägandevärdet av varan, eftersom dess återstående värde och skuldbeloppet värdemässigt följs åt. Tidigare har vi dock utgått från att konsumenten vad beträffar konsumtionsvaror, även var- aktiga sådana, primärt är intresserad av nyttjande och inte ägande.

Det är emellertid inte uteslutet att konsumenterna i viss, varierande ut— sträckning även sätter värde på själva ägandet av varan, vilket skulle minska attraktiviteten 'i ett hyressystem eller i ett kreditsystem jämställbart med hy- ressystemet. Värdering av ägandet torde vara vanligare för varor med än för

varor utan andrahandsmarknad, efter- som de förra representerar ett realiser- bart värde, medan de andra utgör en tillgång endast för ägaren själv.

Det skisserade kreditköpssystemet skulle innebära att likviditetströskeln undanröjdes och att konsumentens be- slut att köpa eller inte köpa en varak- tig vara blir beroende endast av in- komsttröskeln. Det förefaller därför högst sannolikt att ett kostnadsfritt kre- ditsystem skulle öka inköpen av var- aktiga varor för konsumenter som före- drar att tidigare utnyttja varaktiga va— ror. Inkomsttröskeln skulle dock fin- nas kvar och begränsa övergången till varaktiga konsumtionsvaror. Vad som ytterligare skulle kunna minska benä- genheten att köpa på kredit är konsu- mentens riskvärdering. Den enskilde konsumenten måste alltid räkna med att han kan komma i ett läge där han inte vill behålla den köpta varan och att varan kan ha minskat i värde mer än vad man i förväg kunnat beräkna. Det är troligt att många konsumenter finner risken för sådana kapitalförlus- ter mera avskräckande, när det gäller lånade pengar än när det är fråga om egna tillgångar. _— Givetvis finns det dessutom negativa attityder till skuld- sättning som sådan, vilka allmänt mins- kar kreditköpsbenägenheten. Liksom vid kontantköp torde risken vid kredit- köp av varor utan andrahandsvärde uppfattas som allvarligare än motsva— rande risk vid köp av varor i samma prisläge men med en fungerande and- rahandsmarknad.

Räntekostnadem

I det tidigare reSonemanget om kredit- köp bortsåg vi, som nämnts, helt från kostnadsaspekten. Det måste givetvis betraktas som bristande realism att in» te ta hänsyn till kreditmarknadens in-

och utlåningsräntor. När diskussionen nu övergår till att behandla kostnader- na är det även nödvändigt att ta hänsyn till de bestämmelser som vid beskatt- ningen råder beträffande ränteinkoms- ter och -utgifter.

Ränteinkomsterna är, bortsett från det skattefria bottenbeloppet, skatteplik- tiga inkomster, medan gäldräntor i princip är avdragsgilla vid beskattning- en. Även om man tar hänsyn till att majoriteten av konsumenterna inte har ränteinkomster av sådan omfattning att de blir beskattningsbara, är det uppen- bart att skattereglerna gynnar kredit— finansiering genom att räntekostnader- na reduceras —- under förutsättning att avdragsrätten utnyttjas.

Införandet av räntorna i diskussionen förändrar i princip inte kontantköpa- rens situation. Endast om det är möj- ligt för honom att låna ut pengar till en ränta som är högre än den ränta som han får betala vid kreditköp av varan (och med hänsyn till de skatte- mässiga konsekvenserna av de båda

transaktionerna) lönar det sig för ho- nom att övergå till att bli kreditköpare. Från samhällets synpunkt är det dock väsentligt att hans nettoupplåning med anledning av köpet även i detta osanno- lika fall blir lika med noll, eftersom skulden på konsumtionsvaran skulle motsvaras av fordran på någon annan.

För den som verkligen tänker köpa på kredit har däremot räntekostnader- na större betydelse. Om köpet utan sär- skilda kostnader för krediten låg nära de ekonomiska möjligheternas gräns, kan den nu ligga över inkomsttröskeln och överhuvudtaget inte komma till stånd. Konsumenten måste under alla förhållanden pröva om sin budget, vil— ket bl. a. kan innebära att han går in för målsparande eller övergår till andra varor, ev. en billigare eller begagnad variant av samma vara. Även om dét i och för sig vore möjligt att inrymma kreditkostnaderna i budgeten, måste konsumenten överväga om det tidigare köpet är värt de kostnader som det med- för. Vad kostnaderna resp. det tidigare

Tabell 5: ]. Avskrivningskostnaderna för en personbil (10 000 kr.) vid kontant— och kredit—

kop Avskrivningskostnad per år, i kr. Bilens ålder Bilens värde i år i index . . _ . .. Kostnads- År vm kreditköp Vld kontantkop skillnad 1 2 3 4 5 6 0 "100 1 3 350 2 850 500 1 74 2 2 355 1 985 370 2 56 3 1 620 1 340 280 3 44 4 1 330 1 110 220 4 34 5 955 785 170 5 27 6 903 4 768 135 ., 6 20 7 650 550 100 7 15 8 613 538 75 8 10 9 275 225 50 . ' 9 8 10 160 , _ 120 40 10 7 ' 11 753 718 35 . och därefter 12 964 10 989 1 975

Anm.: Index över bilens värdeminskning (nybilspriset = 100) återges enligt J. Wallander: Studier i bilismens ekonomi, Uppsala 1958.

köpet i praktiken kan innebära illustre— ras av tabell 5: 1, ett räkneexempel rö- rande avskrivningskostnaderna vid in- köp av en personbil (10 000 kr.) kon- tant eller på kredit.

I kolumn 2 redovisas en värdeminsk- ningskurva grundad på empiriskt ma- terial. I kolumnerna 4 och 5 redovisas avskrivningskostnaderna per år. _ För kreditköp har man antagit att bilen amorteras i takt med värdeminskning- en, att den effektiva räntan uppgår till 15 %, att bilägaren har en marginal- skatt på 50 % och att han vid beskatt- ningen gör avdrag för gäldräntan. Det antas även att amorteringarna och rän- tan erläggs vid slutet av varje period. _— Kontantköpets kalkylerade ränte- kostnad har antagits vara 2,5 %, vilket innebär att ränteinkomsten har antagits bli beskattad med en 50-procentig skatt. Vidare måste vissa antaganden göras om takten i sparandet under den pe- riod han målsparat till bilen. Av många möjliga alternativ har här valts det att sparandet har varit så stort att hans övriga konsumtion har kunnat hållas lika hög som om han hade köpt bilen på kredit och använt den i »normal» utsträckning. Sparperioden skulle då uppgått till ca två år. Då har ingen hän- syn tagits till antagandet att konsumen- terna har lättare att följa en sparplan som är helt bunden genom amortering- ar och att den övriga konsumtionen därför breder ut sig vid det mera flexibla målsparandet.

Kolumn 6 slutligen visar skillnaden från år till år i avskrivningskostnader- na mellan kredit- och kontantköparen. Summan utgör priset för tidigarelägg— ning av inköpetl. Det är dessa kostna- der som vid ett rationellt handlande vägs mot tidsvinsten. Den sammanlag— da kostnadsskillnaden uppgår som sy- nes till ett i förhållande till bilpriset betydande belopp. Den konsument som

värderar ett framtida innehav lågt jäm— fört med omedelbar konsumtion kan dock vara villig att betala höga kost- nadsräntor för att disponera varan ome- delbart.

Tabellen visar också att skillnaden i räntekostnaderna i kronor räknat inte är så hög för en något äldre bil. Det som således kan ske vid en ompröv- ning av budgeten är att konsumenten för att minska de absoluta kreditkost- naderna övergår till en begagnad eller ev. en billigare obegagnad variant av varan.

Motsvarande räkneexempel genomfört för andra, jämfört med bilen billigare, varaktiga konsumtionsvaror skulle visa att kreditkostnaderna —— även om de i förhållande till varans pris vore höga _— räknat i kronor var relativt blyg- samma. I praktiken torde detta medfö- ra att konsumenterna inte sällan bort- ser från kreditkostnaderna just därför att dessa i kronor räknat är relativt små. Trots detta innebär de procen- tuellt en icke obetydlig prishöjning på varan i fråga.

Är kostnadsskillnaden mellan kontant— och kreditköp i kronor räknat begrän- sad, sammanhänger det i första hand med att den vara som köpet avser är relativt billig, vilket också innebär att den sparprestation som den målsparan— de kontantköparen måste göra inte är särskilt stor. Eftersom Sparperioden i ett sådant fall kan bli ganska begrän- sad, är det en liten tidsvinst som ök- ningen i kostnaderna kompenserar. I det enskilda fallet beror det naturligt- vis på den individuelle konsumentens

1 Det bör påpekas att detta betraktelsesätt ej är fullt korrekt då det ej tager hänsyn till att de olika beloppen har olika tidsdimensio- ner. Nuvärdet av kostnaden blir självfal- let lägre ju högre ränta man räknar med. Det lönar sig knappast att på denna punkt utvidga resonemanget.

värderingar om han anser tidsvinsten vara värd kostnadsstegringen eller inte.

Begränsningar i kredittid

Åtminstone på den svenska marknaden är kredittiden för de vanliga formerna av konsumtionskredit begränsad. För personbilsköp har kreditgivningen re- lativt länge varit reglerad genom fri- villiga överenskommelser och lagstift- ning. F.n. måste kontantinsatsen vid bilköp uppgå till minst 40 % av bilens värde, och den resterande delen måste avbetalas under 15 månader. Det inne- bär enligt tabell 5: 1 att, när bilen är helt betald, återstår ca 70 % av dess värde. Även för de flesta andra varak- tiga konsumtionsvaror — med eller utan andrahandsmarknad —— uppgår den kon- tantinsats som normalt erfordras till mer än månadsamorteringen och amor- teringsperioden understiger varans fy- siska livslängd. Följaktligen existerar det i praktiken ingen synkronisering mellan amortering och värdeminskning.

Konsumenterna står således i verk- ligheten inför ett mellanting mellan en kreditlös marknad och en marknad med krediter som kan amorteras under va- rans hela livslängd. För den som i en kreditlös marknad skulle ha målsparat och köpt kontant blir övervägandena i den existerande marknaden av samma art som vid obegränsade krediter. De konsumenter som vid obegränsade kre- diter skulle köpt på kredit har att välja mellan att avstå från varan och över- flytta konsumtionen till andra objekt eller att prestera ett målsparande, som ju i alla fall är betydligt mera begrän- sat än vid kontantköp. I princip inne— bär ju förekomsten av såväl en kontant- insats som en amorteringstid, som är kortare än varans livslängd, ett slags hyra i förskott. Gäller inköpet emeller- tid en varaktig vara med fungerande

andrahandsmarknad, kan sparobjektet realiseras och då får sparandet en mera reell innebörd än när det endast gäller ett sparande i en varas framtida nytta för den individuelle konsumenten.

Sker kreditköpet med hjälp av avbe- talningskrediter _ med det ägande- rättsförbehåll som är bundet till kredit- formen — skapas därigenom ett slags andrahandsmarknad; säljaren kan ju så länge varan inte är slutbetald återta va- ran i stället för att kräva in de åter- stående betalningarna och måste i så fall betala konsumenten för den mellan- skillnad som finns mellan de redan er- lagda betalningarna och varans mark- nadsvärde. Det synes dock knappast vara fråga om en andrahandsmarknad som vad beträffar priser är särskilt för- månlig från konsumentsynpunkt, sär- skilt vad gäller varor utan fungerande andrahandsmarknad och därför dåligt marknadsvärde. Det är också mindre troligt att konsumenterna i verkligheten vid en avvägning mellan kredit- och kontantköp räknar återtagningsrätten som någonting positivt. Däremot finns det anledning anta att kreditköparen så länge varan inte är helt betald har —— el- ler åtminstone tror sig ha —— en bättre ställning än kontantköparen i förhållan- de till säljaren när det gäller reklama- tioner, servicefrågor etc. (Detta anta- gande bekräftas av vissa amerikanska undersökningar.) Förhållandet gäller gi- vetvis vid alla krediter som lämnats av säljaren och oberoende av själva kre- ditvillkoren.

Avslutningsvis kan sägas att det spar- moment som ingår i kreditköp med kännbara kontantinsatser och begrän- sade kredittider minskar konsumentens ekonomiska fördelar vid kreditköp; samtidigt reduceras dock i motsvarande mån de risker som av psykologiska och andra skäl är förknippade med kredit- köp.

Osäkuheten i konsumentens planering vid kreditköp

I det föregående har vi endast spora- diskt berört de osäkerhetsmoment som konsumenten måste räkna med i sin ekonomiska planering särskilt när det gäller köp av större och dyrare varor. Med hänsyn till att konsumentens vär- dering av olika slags risker är av stor betydelse just vid sådana beslut som det här är fråga om skall vi mera syste- matiskt ta upp olika typer av osäker- hetsmoment. Konsumentens osäkerhet är beroende dels av den allmänna eko- nomiska utvecklingen och de konse— kvenser den kan få för den enskildes ekonomi, dels av konsumentens egen ekonomiska situation och slutligen den vara som konsumenten planerar att köpa.

Osäkerheten beträffande den allmän- na ekonomiska utvecklingen gäller real— inkomsten, eller nominalinkomsten och den allmänna prisnivån. Räntans utveck- ling hör till samma grupp av faktorer. Generellt kan man anta att konsumen- terna borde vara mera benägna att bin- da sig för framtida utgifter när inkoms- terna förväntas stiga än i den motsatta situationen. Särskilt torde förväntning- ar om ökade realinkomster i kombi- nation med prisstegringar stimulera köp, inte minst kreditköp. Att förvän- tade prisstegringar stimulerar inköp av varaktiga konsumtionsvaror har bekräf- tats av erfarenheterna bl. 3. från tillfäl- len när olika typer av indirekta skatter har höjts. Sådana skattehöjningar, som ju för konsumenten ter sig "som pris— stegringar, har under senare år i flera fall föregåtts av markanta köprusher. Vad gäller realinkomstens utveckling så har den i Sverige under efterkrigstiden varit så stabil att få konSument'er nu- mera torde hysa allvarliga farhågor för generellt minskade inkomster. ' '

Skillnaden är på denna punkt bety”-

dande om man jämför med förhållan- dena i USA. Amerikanska undersökning- ar om konsumenternas attityder har visat att 1930-talets depression bildar bakgrund till många amerikanska kon- sumenters konjunkturbedömning; dess- utom har det i USA rått en större insta- bilitet även under efterkrigstiden. De svenska undersökningarna av konsu- menternas attityder befinner sig ännu på försöksstadiet, och det är därför för tidigt att säga huruvida konsumenternas allmänna optimism resp. pessimism be- träffande konjunkturutvecklingen även här kan ha betydelse för benägenheten att köpa och kreditköpa varaktiga va- ror. Vad slutligen beträffar räntans ut- veckling så är dess effekter på kreditköp mycket svåra att bedöma. Det förefaller dock som om konsumenterna i sina överväganden om köp med eller utan kredit vore tämligen opåverkade av mindre ränteförändringar. Jämfört med skillnaderna mellan olika kreditformer torde de tänkbara förskjutningarna i den allmänna räntenivån framstå som måttliga.

Större betydelse för konsumentens be- teende än den allmänna inkomstutveck- lingen har förmodligen förväntningarna om förändringar i den egna inkomsten. Man kan rimligtvis anta att en konsu- ment som vet med sig att hans inkoms- ter kommer att stiga i betydande utsträck- ning redan i dag vill handla så som om inkomsthöjningen redan var ett faktum. Riskerna med skuldsättning och bundna utgifter torde te sig mindre för en sådan konsument än för andra eftersom han kan räkna med att konsumtionsutrym- met under de kommande perioderna kommer att vara betydligt större än i nuläget. Samtidigt kan hans värdering av omedelbar konsumtion vara hög.

Motsatsen gäller uppenbarligen om en konsument i stället väntarett inkomst- bortfall. Den som står inför en inkomst-

minskning, t.ex. på grund av pensio- nering, torde vara försiktigare än eljest när det gäller att binda framtida in- komster genom t. ex. kreditköp.

Slutligen medför även innehavet av varaktiga varor vissa riskmoment som är bundna till själva varan och som för konsumenten kan te sig mera avskräc- kande om de kombineras med skuldsätt- ning. För det första måste konsumenten räkna med risken för kapitalförluster på grund av prisfall på den köpta varan _ exempelvis till följd av modelländ- ring eller nya, överlägsna varor osv. Särskilt stor är väl risken för sådana kapitalförluster om varan i fråga köpts under innovationsskedet —— ju vanliga— re varan sedan blir, desto lägre blir i allmänhet priset. Å andra sidan kom— penseras konsumenten här genom det exklusiva i att äga en ny vara relativt tidigt, och kapitalförlusterna torde t. o. m. vara förutsebara.

En annan typ av risker som konsu- menten tar är att varan kan skadas, bli stulen osv. Sådana risker torde vara särskilt stora för fordon och de kom- penseras knappast helt genom försäk— ringar.

Sammanfattningsvis torde man kun- na säga att osäkerheten om utvecklingen av inkomster, priser och räntor, allmänt och för den enskilde konsumenten, lik— som riskerna i samband med varans värdebeständighet torde bidra till att göra konsumenterna mera försiktiga och återhållsamma när det gäller att binda sin konsumtion genom köp av varaktiga varor och särskilt då med hjälp av kredit. Vid ekonomiska påfrestningar ställs det krav på konsumentens likvi- ditet. Det är därför naturligt att den konsument som räknar med oförutsedda händelser sätter värde på en högre lik- viditet och är mera rädd för att sätta sig i skuld än han annars skulle vara.

Det finns anledning att än en gång

framhålla betydelsen av en fungerande andrahandsmarknad för varan i fråga; finns en sådan marknad, kan varan i nödfall realiseras. Speciellt gäller detta givetvis om innehavet är kombinerat med skuldsättning och den övriga lik- viditeten är dålig. — Men det är också uppenbart att riskbedömningen huvud- sakligen är en subjektiv process och att konsumentens personlighet därvid har stor betydelse.

Kreditköpen och livscykeln

Kreditbehovet måste antas vara ytterst varierande under olika delar av konsu— mentens liv. Nuförtiden anmäler sig kreditbehovet väl oftast när det blir aktuellt att skaffa den första bilen eller vid bosättning, dvs. i båda fallen vid relativt unga år. Ungdomarnas inkoms— ter är visserligen relativt låga, men de skulle, om sparbenägenheten inte vore låg, ändå möjliggöra ett relativt bety- dande sparande, eftersom även försörj- ningsbördan oftast är begränsad. Empi- riskt material tyder dock på att ungdo- mens sparande genomsnittligt sett är obetydligt, varför man måste utgå ifrån 'att de likvida medel man disponerar över när de mera omfattande köpbeho— ven uppstår vanligen är mycket begrän- sade. Inkomstkurvan stiger både i 20- och 30-årså1dern — även om man bort- ser från de generella inkomststegring- arna. Men det är först i 45—50-årsål- dern, när försörjningsbördan minskar, som sparandet brukar öka så att till- gångarna kan ökas i någon betydande utsträckning. Svenska hushåll »i 50-års— åldern» disponerar i genomsnitt ca 14 000 kr. i finansiella tillgångar, därav drygt 4 000 kr. i banktil-lgodohavanden.

Man kan mot bakgrunden av de ovan lämnade förutsättningarna föreställa sig

vad som händer med konsumtionen i hushåll som utnyttjar resp. aVStår från att utnyttja krediter. I utgångsläget är hushållen relativt unga och disponerar inte över några likvida medel, bortsett kanske från en transaktionskassa som de inte vill utnyttja för konsumtions- ändamål. Den som i ett sådant läge inte vill sätta sig i skuld, men inte heller vill avstå från omedelbar konsumtion kan endast köpa icke-varaktiga varor och tjänster. Med detta kan man fortsätta genom hela livet. Konsumtionen blir så- ledes lika stor som den disponibla in- komsten. I verkligheten är det orealis- tiskt att anta att det förekommer sådana kontantköpare. Den miljö vi lever i för- utsätter ägande av vissa varaktiga kon- sumtionsvaror. Det är givetvis möjligt att begränsa konsumtionen av dessa varor men man kan knappast avstå från dem helt. Man kan vidare utgå ifrån att nyttan av konsumtionen blir störst när inkomsterna kan fördelas på olika slag av varor _ från konsumentens syn- punkt måste avståndet från varaktiga varor ha ett negativt värde i konsum- tionsalternativet.

Två mera realistiska alternativ för våra antaganden om konsumtionens spridning över livscykeln utgör kredit— köp och målsparande.

Den som köper på kredit kan skaffa sig den första varaktiga och dyrbara varan omedelbart när han har passerat inkomsttröskeln. Eftersom hans ekono- mi belastas av amorteringar och räntor, är det mindre sannolikt att han dess- utom omedelbart kan prestera ett mål- sparande för nästa varaktiga köp. Det är mera troligt att nästa vara köps efter amorteringsperiodens slut och då åter på kredit. Under förutsättning att den första krediten inte var alltför omfat- tande och att inkomsterna stiger kan konsumenten dock under en tid öka sina

krediter och således tidigarelägga kö- pet av flera varor.

I genomsnitt utgör varaktiga varor endast ca 15 % av den totala konsum- tionen, och för många av dem förekom- mer kreditköp endast i liten omfattning. Dessa uppgifter tyder på att taket för varaktiga varors andel av konsumtio— nen -—— och därmed även för sådana konsumtionskrediter som utnyttjas för att finansiera köp av dessa varor — åt— minstone f.n. ligger relativt lågt. När konsumenten nått det som han, med hänsyn till sina inkomster och prefe- renser uppfattar som en maximal kon- sumtion av varaktiga varor, ökar var— ken köp av sådana varor eller krediter. Konsumenten fortsätter att köpa var- aktiga varor på kredit och att betala amorteringar och räntor livet ut eller till dess hans ekonomi nått det stadium då hans önskan att spara väger tyngre än de marginella konsumtionsbehoven.

Som redan sagts tyder empiriska upp— gifter på att många konsumenter uppnår detta stadium någon gång i medelåldern. Om konsumenten då av olika psykolo— giska skäl inte vill finansiera vissa köp med kredit, är det troligt att han suc— cessivt reducerar de utestående konsum- tionskrediterna och övergår till att köpa även varaktiga varor kontant.

Målspararens beteende skiljer sig från kreditköparens genom att hans första köp kommer till stånd senare än kredit- köparens. Först efter det att han sparat ihop de nödvändiga medlen kan han skaffa sig varaktiga konsumtionsvaror. Därefter är det troligt att han, medan kreditköparen amorterar sina skulder, sparar för nya köp eller ersättningsköp.

Vid en jämförelse mellan de båda kon- sumenterna finner man några väsentliga skillnader. Den första är att kreditkö— paren kan utnyttja varaktiga varor tidi- gare än målspararen, som då fortfaran-

de håller på att spara till köpet i fråga. Efter en tid kan dock detta försprång för- svinna.1 —— Den andra skillnaden ligger i räntekostnaden. Medan kreditköparen får betala gäldräntor för de krediter han utnyttjar, tillgodogör sig målspara- ren ränteinkomster. Senare i livet, när båda har blivit sparare, kan målspara- ren prestera ett större nettoresultat, ef- tersom kreditköparen till en början mås- te använda sina sparmedel för att amor- tera skulder. Eftersom det är svårt att göra några antaganden om behovet av sparmedel under senare delen av livet, torde det vara rimligt att koncentrera intresset till de båda första skillnaderna.

Från konsumentens synpunkt måste det vara en klar fördel att kunna göra de första köpen tidigare. Å andra sidan måste räntekostnaderna betraktas som en uppenbar nackdel. Man bör också beakta att den nämnda fördelen kan vara endast temporär, medan de oför- delaktiga räntekostnaderna belastar konsumenten under hela kreditperio- den.

Kostnadsresonemanget måste dock även här kompletteras med andra fak- torer som under vissa förutsättningar kan minska kostnadernas betydelse —— främst beskattningens effekt på ränte- kostnaderna. Det är svårt att säga något mera preciserat och generellt om denna effekt, eftersom beskattningens inverkan i det enskilda fallet är beroende av bl. a. individens inkomst och förmögenhets— situation i övrigt.

En annan faktor som har betydelse för bedömningen av räntekostnaderna är prisutvecklingen för de varor som köps på kredit. Prisnivån har ju under hela efterkrigstiden varit stigande. Pris- stegringarna har visserligen varierat och bl. a. varit mera moderata för var- aktiga varor än t. ex. för livsmedel, men de har dock förekommit även i denna

sektor. Om kreditköpet avser en vara som under amorteringstiden stiger i pris, måste man först från räntekostna- derna dra av »prisvinsten» om man skall kunna göra en rättvisande jämfö— relse mellan kostnadsläget för kredit— köparen och målspararen. Om den mål- sparande bilköparen t.ex. behöver ett år mer än kreditköparen för att spara ihop till bilen och bilpriserna under denna tid stiger med 10 %, kompense- rar prisstegringen sannolikt mer än väl de räntekostnader som kreditköparen under tiden fått betala. Om bilpriserna under tiden i stället sjunker, kommer kreditköparen i ett dåligt läge både vad beträffar räntekostnader och priset.

De synpunkter som här framförts på kreditköparens resp. målspararens si- tuation är givetvis grovt förenklade. I verkligheten får även kreditköparen, som tidigare nämnts, betala och mål- spara till betydande kontantinsatser _— åtminstone när han köper sina första varor. Senare kompliceras bilden vid ersättningsköp i hög grad av de äldre varor som kan lämnas som dellikvid. När det gäller varor med en fungerande andrahandsmarknad representerar des- sa inbytesvaror ett värde, som medför att även kreditköpare som inte. målspa- rar kan prestera en tillgång som till- godoräknas på samma sätt som spar- medel.

Det bör framhållas att sparandet, sett ur konsumentens synvinkel, inte sam- manfaller med de samhällsekonomiskt definierade sparbegreppen. Redan in- köpta konsumtionsvaror har i den sam— hällsekonomiska analysen inget värde, medan de för konsumenten individuellt och för vissa varor även marknadsmäs- sigt representerar en betydande till-

1 Tänker man sig att kreditköparen löpande köper dyrare varor kan man tydligen tänka sig fall där målspararen hela tiden »ligger efter».

gång. Vi återkommer till de samhälls- ekonomiska aspekterna på konsumenter- nas kreditheteende i kapitel 7. Det kan emellertid redan här påpekas att även om det individuella sparandet, liksom målsparandet, är kortsiktigt, kan det sammanlagda sparandet från många kortsiktigt sparande konsumenter från samhällssynpunkt representera ett på lång sikt stabilt sparande. Detta gäller då inte endast de egentliga målsparar- nas sparmedel utan även det sparande som presteras av kreditköpare, efter- som även dessa, till skillnad från dem som bara nyttjar icke-varaktiga varor och tjänster, måste ackumulera vissa tillgångar för att kunna fullgöra köpen.

Avslutande synpunkter

Ett slutomdöme om konsumtionskredi- terna från konsumenternas synpunkt kan knappast grundas på de teoretiska överväganden som gjorts i detta kapi— tel. Några sammanfattande synpunkter kan dock vara på plats.

Det är uppenbart att blotta förekoms- ten av möjligheter till krediter i sam- band med vissa köp för konsumenterna medför ökad valfrihet. Konsumenten kan skaffa varaktiga varor tidigare eller senare, han blir mindre bunden av sina inkomsters tillfälliga storlek och kan lättare anpassa utgifterna efter vad han uppfattar som behovens fördelning i ti- den. Denna valfrihet har givetvis sitt pris, främst representerat av krediter- nas kostnader. Genom att använda kre—

dit har konsumenten dessutom bundit en del av sin framtida inkomst, så att den därefter disponibla delen blir be- gränsad.

Förekomsten av konsumtionskrediter har med säkerhet viss effekt på kon- sumtionsmönstret. Krediterna hör främst ihop med inköp av varaktiga konsumtionsvaror och dessas andel av konsumtionen blir därför större om det finns tillgång till kredit än utan sådan. Som nämnts i kapitel 2 kan vi vänta en fortsatt ökning både av de varaktiga varornas andel inom konsumtionen och i samband därmed, av krediternas rela- tiva omfång. I vad mån detta kan in— verka på den ekonomiska framstegstak- ten skall diskuteras i kapitel 8.

Att säga något bestämt om konsum— tionskrediternas effekt på konsumtio- nens och sparandets totala omfattning är däremot betydligt svårare. Ett om— döme blir därvid även beroende av de begreppsbestämningar som används. Om det verkar sannolikt att konsumtionen vid en fortgående ökning av konsum- tionskrediterna blir något större och sparandet något mindre (nettoökningen av den utestående skuldstocken är när- mast att uppfatta som ett negativt spa- rande), så uppvägs detta ganska säkert av det ökade antalet icke förslitna var— aktiga konsumtionsvaror —— en dold ka— pitalbildning som inte medräknas i gängse nationalräkenskaper. Även bort— sett från detta framstår konsumtions— krediternas effekt på konsumtionens och sparandets totala volym som relativt begränsad.

KAPITEL 6

Konsumtionskrediterna i företagspolitiken

I detta kapitel skall vi diskutera kon- sumtionskrediterna huvudsakligen med utgångspunkt från företagets möjlighe- ter att påverka sin avsättning vid lanse- randet av nya produkter resp. i situatio— ner då en konsumtionsvara (eller -tjänst) är etablerad på marknaden. Det främsta syftet med kapitlet är att be- lysa vissa karakteristiska egenskaper hos konsumtionskrediter jämfört med andra konkurrensmedel.

I framställningen berörs inte när— mare efterfrågesidan och dess problem; de faktorer som orsakar en efterfrågan från hushållens sida på konsumtions- kredit behandlades närmare i kapitel 5.

Framställningen tar främst sikte på att belysa kreditgivning inom företag där denna inte är det primära målet för verksamheten. Detta slags konsum- tionskreditgivning är helt dominerande. Avslutningsvis ges vissa synpunkter på bankers och andra kreditinstituts hand- lande när det gäller direkt kreditgiv— ning till hushållen. Denna uppdelning överensstämmer i princip med den som gjordes i kapitel 3, där det skiljdes mel— lan varu- och företagsbundna krediter å ena sidan och allmänna konsumtions- krediter å den andra.

Företagens konkurrensmedel

I den ekonomiska teorin tillskrevs länge företagaren små möjligheter att genom speciella uppoffringar eller ansträng- ningar påverka försäljningen av sina

produkter. Efterfrågekurvans utseende antogs vara given, och om företagsleda- ren som mål för företagets verksamhet satte högsta möjliga vinst under en viss period, antogs försäljningsvolymen vara entydigt bestämd av skärningspunkten mellan marginalkostnadskurvan och marginalintäktskurv-an. I allmänhet tänkte man sig endast två olika konkur- renssituationer, nämligen en helt fri konkurrens och fullständigt monopol.

Läget »fullständig konkurrens» inne- har att den utbjudna varan var helt ho- mogen samt att de producerande före- tagen var så många att inget enskilt företag kunde påverka priset. Under sådana förhållanden kom den utbjudna kvantiteten att utgöra företagets kon- kurrensmedel.

I monopolfallet däremot kunde såväl pris som kvantitet bestämmas av pro- ducenten, men därvid kom priset oftast att uppfattas som konkurrensmedel. Se- nare infördes i teorin även andra mark- nadssituationer, som tog hänsyn till att antalet säljare inte nödvändigtvis måste vara »en» eller »många». Även antalet köpare kom f. ö. att beaktas.

Ett grundläggande drag i denna teori- bildning var att man tog hänsyn till att ett företag genom olika försäljnings- ansträngningar (kvalitet, kvasikvalitet, reklam etc.) kunde differentiera sina produkter från konkurrenternas och därigenom i större eller mindre ut— sträckning föra en självständig prispo- litik. Monopolistisk konkurrens kom så-

lunda att innebära en marknad med ett begränsat men relativt stort antal säl- jare, och där produktdifferentiering fö- rekommer. I dag ägnas oligopolsituatio- nen (få säljare med likvärdiga produk- ter) samt mellanformer av de två sist- nämnda marknadsformerna (monopo- listisk konkurrens med oligopol) sär- skilt stort intresse; orsaken är natur- ligtvis »att de är så vanliga. Vidare har man också gjort ansatser att ta steget från pristeori till s. k. parameterteori. Det innebär att man inte längre vill se företagets reklam, personliga försälj- ning, produktutformning, kreditgivning etc. som en förutsättning för prispoli— tiken, utan dessa försäljningsansträng— ningar jämställs med priset som kon— kurrensmedel. På samma sätt som kon— sumenten kan antas köpa olika kvanti- teter av en vara vid olika alternativa pris, kan man enligt denna teori göra antaganden om hur mycket en konsu— ment köper av en vara om den har vissa egenskaper och hur mycket han skulle köpa om varans egenskaper förändra— des. Liknamde resonemang förs för and- ra parametrar. Företagets kreditpara- meter kan antas utgöras av kredittidens längd, kontantinsatsen och kreditavgif- ten.

Med en viss förenkling kan man säga att företagens framgång på kortare eller längre sikt är starkt beroende av en någorlunda jämn efterfrågan. Samtidigt bör man ha en stor _— och gärna ökande _ försäljning. Dessa två krav samman- hänger i första hand med att en stor del av produktions- och distributionsföre- tagens kostnader är »fasta». Det med- för att man vid stor omsättning får av- sevärt sänkta kostnader per producerad eller försåld enhet _— dvs. stordriftens fördelar gör sig gällande. Liknande re- sonemang kan — som framgått av ett ti— digare kapitel — föras för kreditkostna- derna.

Ett företag kan tydligen under här givna förutsättningar vara dimensione- rat för en viss given avsättning; en lägre omsättning än den »optimala» ger ökade styckkostnader eftersom kapaciteten ut- nyttjas sämre. På samma sätt kan en högre avsättning ge upphov till trånga sektorer, starkare förslitning av utrust- ning etc. och därigenom bli fördyrande. I verkligheten tycks dock en ökad om— sättning i allmänhet vara förbunden med minskade styckkostnader. Det bör observeras att styckkostnadsproblemen vid sjunkande avsättning naturligtvis kan uppstå för alla varor och tjänster _ oberoende av om de är dyra eller billiga, varaktiga eller ej.

Kreditgivningen vid försäljningen av en ny vara

Ett företag som skall lansera en ny produkt eller en produkt med nya egen- skaper har följaktligen vissa krav be- träffande försäljningen; man vill ha en stor omsättning och de fasta kostna- derna medför att man helst vill nå den— na omsättningsnivå snabbt.

Man kan naturligtvis diskutera vad som egentligen menas med en »ny pro— dukt». Här avses helt enkelt att en pro- dukt eller produktkvalitet är ny, om den förändrar konsumentens preferenssy- stem.

Införandet av en ny produkt kan in- delas i tre stadier: pionjärstadiet, det aktiva konkurrensstadiet och det pas- siva mättnadsstadiet. Man tänker sig att det alltid finns konsumenter som vill pröva nyheter. Dessa behöver inte nöd- vändigtvis vara samma människor för alla varor. Vid sidan av »dessa pionjär- konsumenter finns två andra grupper, den ena bestående av »genomsnittskon- sumenter», den andra av de mest kon- servativa köparna. Man tänker sig att

den mellersta gruppen är klart störst, de båda andra av mindre omfattning. Den nya varan kommer då först att köpas av den mindre gruppen pionjär- konsumenter. Därefter, när varan så småningom blivit mera välbekant köps den av den stora gruppen genomsnitts- konsumenter. I introduktionsskedets slutfas antas slutligen de konservativa köparna anmäla sig. I enlighet med detta mönster skulle alltså försäljningen öka först långsamt, därefter mycket snabbt varefter kurvan »planar ut».

Konkurrensmedlens inverkan under introduk- tionsskedet

Om en produkt är ny, utgör naturligtvis varans egenskaper inget konkurrensme- del i egentlig bemärkelse, och även om de är sådana att konsumenterna skulle kunna attraheras är detta inte tillräck- ligt för att säkra avsättningen. Pro- dukten kan ju inte säljas förrän konsu— menten vet att den finns, och producen- tens första mål blir därför att så snabbt som möjligt sprida kunskap om produk- ten. Priset spelar under detta skede också en relativt liten roll som konkur- rensmedel, eftersom varken köpare eller säljare kan göra några effektiva kvali- tetsjämförelser, och kan således sättas inom ganska vida marginaler utan att försäljningen påverkas. För varor som har ett högt pris i förhållande till den genomsnittlige konsumentens inkomst accentueras detta förhållande ytterli- gare av att pionjärkonsumenterna i fråga ofta kan antas befinna sig i de högsta inkomst- och likvid'itetsklasserna. Detta kan möjligen delvis förklaras med hänvisning till den s. k. snobbeffekten och att konsumenter är mera villiga att ta risker och köpa »okända varor» om köpet kan finansieras med eget kapital. Därför kan man också anta att någon påtaglig positiv effekt på omsättningen

inom detta skede inte kan uppnås ge- nom kreditförsäljning, vilket inte i och för sig hindrar att varan redan då kan marknadsföras med kreditmöjligheter.

Konkurrensmedlens inverkan under det aktiva konkurrensstadiet

Som tidigare nämnts är det av största betydelse för ett företag som lanserar en ny produkt att introduktionsperio- den blir så kort som möjligt. De två viktigaste konkurrensmedlen kan, för en vara med förhållandevis högt stycke- pris, tänkas utgöras av pris- och kre- ditvillkor. Det har redan nämnts att priset på grund av den låga priskänslig— heten i början av introduktionsproces- sen kan sättas högre än vad man önskar ta ut under de följande stadierna s. k. skimming price policy, något som också tycks vara vanligt förekommande. Ju högre styckepris varan har i förhållan- de till andra konsumtionsvaror, desto svårare torde det emellertid vara att öka avsättningen utan prissänkningar och liberaliseringar av kreditvillkoren. Försäljning till sänkta priser och libe- rala kreditvillkor kommer i första hand att, om möjligt, riktas till ev. »opinions- ledare» i konsumentgrupperna utanför pionjärköparnas krets. Om detta lyckas, kommer produkten att efterfrågas av allt fler konsumenter. Prissänkningarna och kreditmöjligheterna kommer här- igenom att riktas mot »genomsnittskon- sumenten», speciellt den som har köp— vilja men som på kort sikt saknar köp- förmåga eller av olika skäl funnit va- rans pris vara en alltför stor engångs- utgift och därför inte köpt den.

Det är emellertid rimligt att tänka sig att pris— och kreditparametrarna inte endast förkortar det första steget i en varas introduktionsförlopp. Man kan också hävda att mättnadspunkten för en vara kommer att ligga betydligt högre,

om varan säljs på kredit än om inköpet av varan förutsätter kontant betalning.

Kreditgivningen som konkurrensmedel vid försäljning av en redan existerande vara

Man brukar säga att mättnadspunkten är nådd när varan blivit en integrerad del av varusortimentet och fått en plats i konsumenternas medvetande och där- med i deras preferenssystem. Det inne- bär alltså inte att försäljningen av varan i fortsättningen blir konstant utan en- dast att de specifika förhållanden som rått under introduktionen av varan nu har upphört. Det stadium som nu har uppnåtts kan jämföras med den situa- tion som råder vid marknadsföringen av redan existerande produkter.

Hur kan då ett utbud av kredit på- verka försäljningen av en vara eller tjänst som redan är etablerad på mark- naden?

Rent allmänt blir naturligtvis företa- gets situation starkt beroende av den saluförda varans eller tjänstens absoluta pris och varaktighet. Om företagaren säljer en icke varaktig vara till ett pris som utgör en förhållandevis liten del av konsumentens inkomst, kan man med en viss förenkling säga 'att om företaget lyckats uppnå en försäljning som mot- svarar ett fullständigt utnyttjande av kapaciteten, kan företaget på kort sikt inskränka sin målsättning till att be- hålla kundkretsen. Producenten behö- ver nämligen i allmänhet inte räkna med något konsumtionsbortfall till följd av att konsumenten uppskjuter nästa köp och under tiden nöjer sig med att använda den vara han tidigare köpt.

Även om efterfrågan över en kortare period, t. ex. en månad, är tillfredsstäl- lande, kan produktions- och distribu- tionsledet emellertid åsamkas höjda

kostnader om försäljningen inom perio- den sker ojämnt; vid liten försäljning slås de fasta kostnaderna ut på en underoptimal omsättning; vid ökad för- säljning kan produktion och försäljning fördyras genom ökad övertid, spill, sli- tage etc. Konsumenternas tillgång på pengar varierar, främst på grund av löneutbetalningarnas och vissa bundna utgifters periodicitet. Detta förhållande återspeglas exempelvis i detaljhandels- företagens omsättning och kan även återverka på produktionsledet. Kredit- försäljning kan bidra till att jämna ut försäljningskurvan genom att göra kon- sumenten mindre beroende av sitt till- fälliga likviditetsläge. Detaljhandelns in- tresse för kontokreditförsäljning torde delvis orsakas av hänsyn till detta. Inom gruppen tjänster har vi i Sve- rige ett område där kreditförsäljning saknas — trots att priset är relativt sett högt i förhållande till konsumentens inkomster och trots att det sannolikt finns en latent efterfrågan på kredit, nämligen resor. I USA t. ex., säljs resor på kredit, enligt parollen »travel now — pay later». Orsakerna till att detta system inte tillämpas i Sverige kan vara flera. För det första är det tänkbart att efterfrågan speciellt på charterresor till utlandet ökat så snabbt »av sig självt» att det ännu inte varit aktuellt att öka insatsen av konkurrensmedel; säljar- sidans ställning på marknaden har t. o. ni. varit så stark att man åstadkom- mit ett slags omvänt kreditsystem, dvs. konsumenten erlägger betalningen in- nan tjänsten utnyttjas. För det andra är det möjligt att resebyråernas refinansie- ringsproblem —— på grund av den gans- ka speciella risksituationen — hittills inte gått att lösa. Men i den mån som kampen om marknadsandelarna ökar, vilket kan tänkas inträffa om efterfrågan på utlandsresor så småningom stagne- rar eller ökar mindre snabbt, kan det

mycket väl tänkas att man även inom detta område börjar använda kredit som konkurrensmedel.

Vi har i kapitel 5 diskuterat de kon— sumtionsteoretiska aspekterna i en si- tuation då en konsument köper en var- aktig konsumtionsvara som betingar ett pris som är högt i förhållande till hans inkomst. Om vi t. v. bortser från frågan om en ev. andrahandsmarknad och tänker oss att en producent av en var- aktig konsumtionsvara under en viss pe- riod har lyckats uppnå en försäljning som motsvarar den för stordrift avsedda optimala produktionskapaciteten, kan vi konstatera att stora försäljningsproblem kan uppstå i nästa period. De konsu- menter som redan har köpt varan åter- kommer inte automatiskt som köpare; de har ju ännu inte »hunnit» förbruka varan i fråga. Förhållandet kan enkelt uttryckas så här: För en icke varaktig konsumtionsvara svarar försäljningen under en period mot beståndet av va- ran i fråga; för en varaktig konsum— tionsvara svarar den mot bruttotillskot- tet i beståndet. Försäljningen kommer således under förutsättning att företaget inte kan attrahera nya förstagångskö- pare att vara låg ända tills »återanskaff— ningsköparna» anmäler sig, varefter processen åter upprepar sig osv. För- säljningen kan således fluktuera kraf- tigt närmast i formen av en vågrörelse. Vid nämnda antaganden om kostnads- strukturen måste en sådan utveckling vara olycklig för företaget och på lång- re sikt även för konsumenterna och samhället i stort. Företaget kan i prin- cip gå tillväga på två sätt: Man kan söka dämpa förstagångsköpen så att de sprids ut över flera perioder; men man kan också söka kompensera efterfrågebort- fallet genom att öka kundkretsen eller övertyga dem som redan köpt varan att den numera är föråldrad och måste by- tas ut. Det senare kräver emellertid pro-

duktförändringar, men dessa får natur- ligtvis inte vara större än att de kan tillgodoses med hjälp av den existeran- de produktionsapparaten.

Det första alternativet innebär att produktionen dimensioneras för en mindre omsättning, varigenom fördelen med de långa serierna dock kan komma att reduceras. Även om denna faktor är av mindre bety-delse och kostnadshöj- ningen vid kortare serier uppvägs av de kostnadssänkningar som kan uppnås ge- nom ett mera kontinuerligt och fullstän- digt utnyttjande av kapaciteten, så kom- mer konkurrenternas reaktioner att i praktiken omöjliggöra eller försvåra fö- retagets möjligheter att åsätta pris- och kreditvillkoren de värden som vore i överensstämmelse med en sådan mark-

nadsföring. Även om det inte är frågan om ett »antingen — eller», får man tänka sig

att föret-aget bygger ut sin produktion och sin försäljning för en stor omsätt- ning samt genom att vidga kundkretsen och påskynda återanskaffningen söker få till stånd en försäljning som mot- svarar kapaciteten.

Beträffande möjligheten att vidga kundkretsen kan företaget, som tidigare nämnts, genom sänkta priser och gynn- samma kreditvillkor intressera köpare ur allt lägre inkomst- och likviditets- klasser. Det får emellertid antas att om- sättningen på detta sätt kan påverkas endast i mindre omfattning. När varan passerat introduktionsstadiet kommer förstagångsköpen att mer bli avhängiga av realinkomstens utveckling samt av förändringar i befolkningsstrukturen och övriga demografiska förhållanden. Försäljningsansträngningarna måste därför så småningom främst riktas mot dem som redan har varan. Dessa an- strängningar kommer då att syfta till att genom produktförändringar minska den ekonomiska livslängden hos den be-

stående stocken av varan i fråga. I en marknadshushållning med en perfekt hyresmarknad för olika varor skulle problemen med att förmå dem som re- dan har en vara att köpa en ny sanno- likt starkt förenklas; den likviditetspå- frestning som ett köp utgör för konsu- menten skulle, om man i stället kunde hyra varan, bli väsentligt mindre. Sam- tidigt skulle förmodligen konsumenten bli mer »flexibel» i sitt konsumtions- beteende; psykologiskt torde det vara svårare att bestämma sig för att köpa än för att hyra en vara.

Liknande resultat kan emellertid upp- nås genom kreditförsäljning; konsumen- tens likviditet utsätts för mindre på- frestning och äganderättsförbehållet får åtminstone delvis samma psykologiska effekter som ett hyressystem. En stor del av dessa fördelar försvinner emel- lertid om köparen inte när han så öns— kar kan sälja den gamla varan till ett pris som på ett rimligt sått svarar mot varans återstående bruksvärde. Om det saknas en väl fungerande andrahands- marknad måste således ett företag räkna med stora svårigheter att avyttra en ny vara eftersom konsumenten sannolikt, även om han finner den nya varan överlägsen, kommer att uppskjut-a åter- anskaffningen tills den gamla har för- brukats. Vidare kommer konsumenten att bli villigare att köpa den nya varan, om han vet att det finns en andrahands- marknad där han kan sälja den igen, om han inte blir nöjd.

En viktig förutsättning för att ett företag skall kunna påskynda återan- skaffningsköpen av en relativt dyr, var- aktig konsumtionsvara är därför att man samtidigt skapar — eller underlättar uppkomsten av — en andrahandsmark- nad för varan i fråga (oberoende av om företaget säljer på kredit eller inte). I ett läge där konsumenten till ett rim- ligt pris kan avyttra sin vara samtidigt

som han genom kreditmöjligheter kan fördela penningutläggen över den pe- riod då varan förbrukas kan företaget just uppnå en sådan kontinuerlig efter- frågan som vi här antagit att det strä- var mot.

Att det varje år finns möjligheter att avsätta nya bil-modeller på marknaden kan sannolikt till avsevärd del förkla- ras med att dessa förhållanden är för handen, med-an omsättningssvårigheter- na i TV-branschen 'i Sverige efter in- troduktionsperioden delvis torde sam- manhänga med att det saknades en fungerande andrahandsmarknad.

Kreditförsäljning och konsumentens prismed- vetande

Med en viss tillspetsning kan man säga att under i övrigt givna förutsättningar befinner sig ett företag i en optimal situation om det kan förmå konsumen- terna att reagera olika för prishöjningar resp. prissänkningar. Saken kan formellt uttryckas så att företaget söker göra varans priselasticitet hög vid prissänk- ningar men låg vid prishöjningar. Detta kan ett företag söka göra t. ex. genom kraftiga reklam- och informationsinsat- ser vid prissänkning-ar medan prishöj- ningar ske-r »tyst» eller görs på så sätt att konsumenterna får uppfattningen att den sammanhänger med en motsva- rande kvalitetsförbättring.

Vilken roll kan kreditfunktionen -i detta sammanhang tänkas spela? Fram- ställningen i kapitel 5 gav vid handen att varupriselasticiteten kunde antas vara betydligt högre än ränteelasticite- ten. Detta gäller givetvis endast då ett kreditsystem redan existerar. Men tän- ker vi oss i stället att ett företag, som alternativ till att sänka priset på en vara med 20 %, endast reducerar pri- set med 10 % och använder återstoden av den tänkta prissänkningen till att

bekosta introduktionen av ett kredit- system, skulle sannolikt efterfrågan sti- muleras mer än om priset hade sänkts med det ursprungliga procenttalet.

Orsaken till den låga ränteelasticite- ten har behandlats i kapitel 5. En kon- sument kan sålunda antas uppfatta kre- ditkostnaden so-m en avgift erlagd för nyttan av att kunna konsumera en vara eller tjänst tidigare. Eftersom denna tidspreferens tycks vara hög, kan kre- dittidens längd och kontantinsatsens höjd och förändringar i dessa storheter i högre grad påverka konsumentens efterfrågan än såväl kreditavgiftens ab- soluta höjd som förändringar i denna. Denna höga preferens för konsumtion nu kan givetvis tänkas bli utnyttjad av säljarsidan, eftersom den innebär en minskad priskänslighet.

För ett företag som säljer var-aktiga konsumtionsvaror kan detta innebära att priset på den del av dess produkter som säljs på kredit kan förändras inom tämligen vida marginaler utan större effekt på avsättningen. Man kan sålunda tänka sig att ett företag söker öka sin omsättning genom att via prissänkning- ar dra till sig fler kontantköpare; exem- pelvis i form av rabatter som »betalas» av kreditköparna som får lägre rabat- ter eller får betala höjda kreditavgifter. (Tillgängliga svenska undersökningar —— se kapitel 4 — antyder att kon- tantköpare jämfört med kreditköpare får betydande rabatter vid köp av var- aktiga konsumtionsvaror.) Företagens politik kan i detta fall innebära att in- täkterna på kreditförsäljningen blir ett icke oväsentligt led i deras totala in- täktspolitik, dvs. vinsten på kreditför- medlingen blir av betydelse för det sam- manlagda resultatet av rörelsen. Det kan ifrågasättas om detta ej är fallet för många svenska tillverknings- och di— stributionsföretag; i USA har sådana tendenser sedan länge påtalats.

Konkurrenssituationen och kreditförsälj- ning Vi har hittills studerat företagets hand- lingssituation på ett »isolerat» sätt, dvs. vi har inte tagit hänsyn till att ett före- tag i sitt beteende även kan behöva räk- na med hur konkurrerande företag rea- gerar. I vilken utsträckning detta sker beror på konkurrenssituationen. Man kan, av skäl som vi strax skall återkom- ma till, göra gällande att de produkter som vi i det föregående har diskuterat i allmänhet marknadsförs under förhål- landen som har karaktären av oligopol. Kännetecknande för sådana marknads- former är att man inte kan ange en- tydiga jämviktsvillkor med avseende på utbjuden kvantitet, pris, kredit etc. Kon- kurrenssituationen kan bäst beskrivas som dynamisk, dvs. som ett konkurrens- förlopp; det faktiska läget beträffande utbud, pris etc., blir vid varje tidpunkt beroende av hur företagen löpande rea- gerar på varandras åtgärder och anpas- sar sig till den aktuella situationen. Ett sådant läge uppstår rimligen endast om antalet beslutsenheter på marknaden är relativt litet. Detta torde uppstå när det gäller varor som produceras i kapital- intensiva företag med en tillverkning som kännetecknas av gynnsamma skal- effekter. Vi kan i själva verket tänka oss att en sådan ny oligopolmarknad uppstår vid introducerandet av en ny vara.1 Efter det att ett företag har lanserat en ny produkt kan man —— om den nya produkten väntas rön—a stor efterfrågan 1 Resonemanget här och i det följande inne- bär egentligen att detaljhandelsledets reak- tioner lej tillmäts några separata effekter. Dennagförenkling är emellertid sannolikt av mindre betydelse särskilt om vertikala bind- ningar !föreligger, något som i konsumtions- kreditsammanhang (se kap. 3) synes vara vanligt i samband med försäljningen av var- aktiga varor, eller när intäkts/kostnadsförhål-

landena är likartade inom distributions- och produktionsleden.

—— anta att ett stort antal företag så småningom kommer in på marknaden. (Detta hände t. ex. när TV introduce- rades i Sverige.) Efter ett kortare in- ledningsskede kan en intensiv konkur- rens tänkas uppstå med pris- och kre- ditvillkoren som viktiga konkurrensme- del för företagen. Därigenom kommer efterfrågan att stimuleras, vilket i prak- tiken omöjliggör (som vid TV-intro-duk- tionen) den tänkbara handlingsmöjlig- heten att dämpa introduktionsprocessen för att därmed neutralisera det senare efterfrågebortfallet. I den hårdare kon- kurrens som så småningom uppstår, när efterfrågeökningen avtar, utkonkurreras de företag som inte genom tillverkning i långa serier kan hålla kostnaderna nere eller är så stora att de tillfälligt kan sälja med förlust och härigenom tvinga ut andra företag. En sådan för- lust kan ju tas igen senare, då »den rensade marknaden» möjliggör prishöj- ningar eller försäljning i så stor skala att stordriftens fördelar gör sig gällan- de. På marknaden finns då antagligen kvar ett fåtal relativt stora företag _— vi har med andra ord ett slags oligopol- situation. Under sådana förhållanden kan företagen dela upp marknaden mel- lan sig varefter konkurrensen i fort- sättningen avstannar, eftersom varje företag måste räkna med att konkur- renterna följer med vid prissänkningar men inte vid prisstegringar. Konkur- rensen (exempelvis om den totala mark- nadsökningen) kommer därför att i stor utsträckning bedrivas med andra me- del.

Ju mera likartade företagens produk- ter är desto mera lika blir deras pris- politik. Som tidigare påpekats kan man hos företagen spåra en kontinuerlig strävan att differentiera sina produk- ter så att de kan föra en mera själv- ständig politik. Detta är viktigt att inse mot bakgrunden av att de olika varorna

inom de varuslag det här gäller, exem- pelvis märkesvaruslagen inorn livsme- dels- och de kemisk-tekniska branscher- na, bilar, TV, radioapparater, tvättma- skiner etc. inte har samma pris. Pro- duktdifferentieringen ger tydligen vissa spelrum för den enskilde producentens prissättning; den grundläggande egen- skapen »i denna markn-adssituation är emellertid att vart och ett av de kon- kurrerande företagen måste ta hänsyn till de indirekta verkningarna av sina samtliga handlingar.

Det bör för fullständighetens skull påpekas att ett företag även i en oligo- polsituation kan finna det lönsamt att ändra sin politik, t. ex. göra en pris- förändring. Om det exempelvis finns en s. k. prisledare kan denna situation ofta uppstå. Förändringen sker då rim- ligtvis under förutsättningen att en vinst i någon form uppstår på längre sikt trots att de andra företagen mer eller mindre snabbt kommer att följa efter.

Hur påverkas nu kreditvillkoren i en oligopolistisk marknadssituation? _— Låt oss till en början anta att kredit- möjligheter —— om inte annat så under varans introduktionsprocess — införts på marknaden. Om ett företag därefter av någon anledning skulle upphöra med kreditförsäljningen (exempelvis p. g. a. bristande likviditet) skulle en sådan åt- gärd av konkurrenterna sannolikt upp- fattas på samma sätt som en prishöj- ning, dvs. de skulle förmodligen inte följa med. Ett företag k-an därför en- dast under tämligen specifika förutsätt- ningar väntas upphöra med kreditför- säljning; det är så starkt beroende av en stor försäljningsvolym att den om- sättningsminskning som uppstod genom slopandet av kreditförsäljning i de fles- ta fall troligen skulle höja de fasta kost- naderna per producerad enhet mer än den sänkte de rörliga. Man kan emel-

lertid tänka sig att företagaren genom att ge rabatter till kontantköpare _ så- väl »verkliga» som »kvasirabatter» —— söker omstrukturera sin kundkrets. En sådan prisförändring behöver inte ens på längre sikt följas av konkurrenter- na, om t. ex. marknadsuppdelningen innebär att företagen så att säga tar var sin del av de olika kundkatego- rierna.

Hur fritt kan ett företag väntas vara när det gäller att förändra kreditvill— koren, dvs. avbetalningstidens längd, kontantinsatsens storlek och den effek- tiva räntans höjd? — Beträffande de två förstnämnda kreditvillkoren kan man sannolikt utgå ifrån att konkurren- terna bevakar varandra tämligen noga. Ett företag får sannolikt räkna med att (less handlingssituation är ganska iden- tisk med den som råder vid bestämman- det av prispolitiken. Något annorlunda torde läget vara när det gäller själva kreditkostnadspolitiken. Eftersom kon- sumenterna i dag uppenbarligen reage- rar mindre för förändringar i kredit- avgiften än för förändringar i övriga kreditvillkor och för varupriset, är det troligt att företagen här lämnar var- andra större valfrihet. Inom bilbransch- en, där längsta kredittid och lägsta kon- tantinsats är bestämda i lag och där allt- så konkurrensmöjligheterna är begrän- sade, torde företagets räntesättningsmöj- ligheter vara i högre grad kringskurna.

Ett intressant fenomen är att kredit- givning inom en bransch får en ten- dens att »smitta av sig» på andra branscher. Det faktum att oli-gopolsitua- tionen framtvingar något så när enhet- liga kreditvillkor behöver då inte inne- bära att branschens kreditvillkor kom- mer att förbli oförändrade. Bortsett från konkurrensen från banker och kredit- institut kan sålunda även andra bransch- ers bctalningsvillkor spela roll. För att belysa förhållandet kan vi tänka oss

två industrier som båda tillverkar var- aktiga konsumtionsvaror. För enkel- hetens skull kan vi anta att den ena branschen inte kan »göra någonting åt» nyförsäljningen av en ny vara som introduceras inom den andra bransch- en. Detta läge blir emellertid ett annat när producenten söker stimulera er- sättningsköp. Ett ersättningsköp av va— ran för en kortare eller längre period binder konsumenten på nytt och för- hindrar således köpet av en annan vara. Konsumentens valsituation blir då mera komplicerad: han skall avgöra inte bara om han exempelvis vill ha en ny TV i stället för den gamla utan också om det- ta är att föredra framför att köpa en ny diskmaskin. Konkurrensen om den to— tala konsumtionsefterfrågan medför allt- så att konsumtionskrediterna sprids över snart sagt alla branscher, således även till sådana branscher där man av någon anledning kanske anser att kre- di-tförsäljning egentligen inte är fördel- aktigare än andra konkurrensmedel.

Direkt kreditgivning till hushållen från banker och andra kreditinstitut

Vi har i det föregående diskuterat hur kreditgivning kan användas av före- tagen som konkurrensmedel i syfte att påverka försäljningen och därmed ock- så intäkterna. I framställningen antyd- des punktvis förekomsten av s. k. all- männa konsumtionskrediter, dvs. kre- diter som beviljas av företag (främst affärs- och sparbanker) för vilka ut- låningsverksamheten är den primära inkomstkällan. Vi bortsåg emellertid i stort sett från dessa krediter, eftersom deras betydelse för konsumtionskredit— givninge-n i dess helhet är begränsad. I detta avsnitt skall vi diskutera de över- väganden som kan ligga bakom kredit- företagens politik beträffande den di-

rekta kreditgivningen till hushållen för konsumtionsän-damål.

Ett utmärkande drag i konsumtions- kreditgivningens struktur är att medan de traditionella kreditformerna, främst avbetalningskrediter, i stort sett fun- nits tillgängliga i obegränsad mängd under efterkrigstiden, ehuru tidvis med restriktioner vad gäller kontantinsatser och kredittider, så är affärsbankskre- diter för konsumtionsändamål en rela- tivt ny företeelse i Sverige (privatlån, privatköplån, sparlån och personliga checkräkningskrediter tillkom i huvud- sak i slutet av 1950-talet) och de har dessutom även under sin existens före- kommit mycket sparsamt på markna- den. Den yttersta orsaken till det för- hållandevis ringa utbudet av konsum- tionskrediter kan sägas ha varit att — enkelt uttryckt — under större delen av efterkrigstiden den totala efterfrågan på kredit överstigit det totala utbudet. Eftersom bankerna traditionellt sett som sin huvuduppgift att bistå näringslivet med krediter har det varit naturligt att fördela det befintliga kreditutbudet så att näringslivets behov tillgodosetts före konsumenternas. Det bör dock betonas att denna fördelning av kreditgivningen i de flesta fall även varit i överensstäm- melse med intentionerna hos de instan- ser som är ansvariga för den ekono- miska politiken. En annan fråga är hu- ruvida inte denna konsumtionskredit- politik, totalt sett, närmast varit ett slag i luften (se närmare kapitel 7). Även om dessa faktorer som sagt är de primära finns det emellertid även vissa mera företagsekonomiska aspekter som möjligen kan bidra till det förhållande— vis låga utbudet av direkta konsum- tionslån. Dessa diskuteras något i det följande.

Om vi först ser på konsumtionskre- ditgivningen ur en affärsbanks synvin- kel och tänker oss att denna anlägger

rent företagsekonomiska aspekter på sin verksamhet, är själva problemet enkelt; affärs—banken kommer att 'in- tressera sig för konsumtionskreditgiv- ning endast när och så länge som ut- låning till konsumenter är lika räntabel som, eller räntablare än alternativ ut- låningsverksamhet.1 Från denna ut- gångspunkt och med tanke på de svens- ka affärsbankernas hittills relativt mått- liga intresse för direkt konsumtionskre- ditgivning, skulle man möjligen kunna dra slutsatsen att de räntesatser som bankerna f. n. tillämpar gör konsum- tionskreditgivningen till en förhållan- devis olönsam utlåningsform.

De räntesatser som bankerna tilläm- par för privatlån och sparlån är något högre än vad som gäller företagskredi- ter. Otvivelaktigt drar också konsum- tionskrediter, jämfört med företagskre- diter, förhållandevis höga hanterings- och administrationskostnader. Vad gäl- ler riskkostnaderna är läget något mind- re klart, men det tycks vara så att för- lustriskerna vid konsumtionslån är hög- re än vid företagskrediter. Men å andra sidan borde de försäkringsmatematiska fördelarna av många, små krediter i var- je fall underlätta själva riskkalkylen genom den större riskspridningen.

Om man skall döma av de räntor som konsumenterna är villiga att betala för en avbetalningskredit, borde emeller- tid i princip den direkta långivningen från banker kunna ske till betydligt högre räntor än vad som nu sker och ändå förbli konkurrenskraftig. Att detta inte inträffat kan möjligen förklaras med att efterfrågesituationen på mark- naden för avbetalningskrediter enligt bankernas uppfattning skiljer sig från den som råder på den konsumtionskre-

1 I verkligheten rör man sig naturligtvis ofta inte med så klara alternativ utan den ena aktiviteten kan betingas av eller inverka på den andra.

ditmarknad där bankerna arbetar, t. ex. så att räntekänsligheten på den förra marknaden är lägre än på den senare. En ytterligare förklaring till bankernas tveksamhet att tillämpa mer påtagligt lönsamma räntesatser kan vara att han- kerna på grund av sin ställning är käns- liga för ev. kritik mot höga räntor på konsumtionslån.

När en bank räknar på vilken eller vilka utlåningsformer som är mest rän— tabla, kan man emellertid anta att den även beaktar utlåningsformernas indi- rekta verkningar på lönsamheten. Även om u-tlåningsverksamheten således är bankernas primära inkomstkälla, kan man urskilja strävanden att »bredda sortimentet» och öka försäljningen av olika typer av banktjänster. Dessa mark- nadsförs i förhållandevis stor utsträck- ning i syfte att fylla privata konsumen- ters behov. Självfallet föreligger det inget absolut samband mellan benä- genheten att bevilja konsumtionskredi- ter å ena sidan och möjligheten att sälja banktjänster å den andra. Det finns naturligtvis en mängd olika sätt — främst sättet att utforma banktjänsterna -—- på vilka en bank kan dra till sig kunder. Inte desto mindre kan man sannolikt förvänta sig att den direkta utlåningsverksamheten till hushållen i detta avseende är ett ganska effektivt konkurrensmedel. Rent teoretiskt kan man emellertid även tänka sig att kon- sumtionskreditgivning som ett medel att stimulera konsumtionen av bank- tjänster är förenad med vissa nack- delar: en aktiv konsumtionskreditgiv- ning från en bank skulle sannolikt ome- delbart starkt höja efterfrågan på han- kens tjänster; men eftersom banken då måste räkna med att konkurrenterna föl- jer efter, skulle det »slutliga» resultatet för bankens del bli en oförändrad andel av den totala (dock sannolikt vidgade) »banktjänstmarknaden» men med en

av konkurrenstrycket framtvingat hög personutlåning. Kännedom om denna wdynamik» kan sålunda leda till att bankerna frivilligt avstår från en ak- tiv konsumtionskreditgivning om, nota bene, bankerna av någon anledning fin- ner den förändring i utlåningsstruktu- ren som annars kan bli resultatet mind- re ändamålsenlig.

Det hittills förda resonemanget kan sägas ha antytt hur en (kanske) för- hållandevis låg räntabilitet, ev. i kom- bination med en tveksamhet att i större utsträckning använda konsumtionskre- ditgivning som medel att stimulera för- säljning av banktjänster, kan ha varit en bidragande orsak till det låga utbu- det av direkta konsumtionslån under efterkrigstiden.

En ytterligare orsak kan antas vara att själva konsumtionskreditgivningens struktur — som- framgått av kapitel 3 _ är sådan att kreditgivningen till kon- sumenterna ändå till största delen i sista hand finansieras genom bankerna, eftersom de flesta av de detaljhandels- företag som ger krediter till hushållen refinansierar sin kreditgivning hos ban- kerna. Detta kan antingen ske direkt hos bankerna eller via bankerna närstå- ende avbetalningsinstitut. Man kan så- ledes tänka sig att bankerna funnit det vara företagsekonomiskt mest lönsamt att på detta [indirekta sätt finansiera konsumtionskreditgivningen i stället för att göra det direkt genom lån till kon- sumenter. Vidare har det i Sverige inte utbildats några särskilda konsumtions- låneinstitut som kun-nat stimuleras till en mer aktiv konkurrens om hushållen som lånekunder. I detta avseende skil- jer sig svenska förhållanden påtagligt från dem som råder t. ex. i USA. Detta har delvis rent institutionella orsaker. I Sverige har nämligen inte som i USA de särskilda konsumtionskreditinstitu— ten rätt att låna från allmänheten utan

är huvudsakligen beroende av bankerna för sin finansiering.

I USA synes konkurrensen från dessa institut h-a medverkat till att aktivera bankernas intresse för konsumtionslåne- givning _ låt vara att denna utveck- ling skett i ett ekonomiskt klimat som i vissa avseenden markant skiljer sig från det svenska. Sålunda har kredit- marknaden i USA under långa tider närmast karakteriserats av utbudsöver- skott.

Det är självfallet ytterst vanskligt att göra internationella jämförelser av konsumentens kostnader för konsum- tionskrediter. Några entydiga uppgifter om att kostnaderna, kredittyp för kre- dittyp, skulle vara högre i Sverige än i USA föreligger inte. Däremot torde kreditkostnaden i genomsnitt vara avse- värt högre i Sverige än i USA beroende på att rena avbetalningsköp, dvs. den dyraste kreditformen, är relativt sett betydligt vanligare i Sverige.

En bank är i sin verksamhet starkt beroende av att dess skulder, dvs. främst banksparandet, fluktuerar så litet som möjligt eller -—— ännu hellre _— uppvisar en jämn, stabil ökningstakt. Inlåningen från privatpersoner uppfyller i särskilt hög grad dessa krav. Detta gör det yt- terst angeläget för bankerna att, särskilt vid förekommande knapphet på mark- naden, i största möjliga utsträckning försäkra sig om privatpersoners utlå- ning. I själva verket kan även utbudet av banktjänster ses som ett medel i en sådan politik. Men inlåningen kan själv- fallet också stimuleras av en bredare kreditgivning till hushållen. Det tycks också vara denna indirekta effekt som bankerna främst tagit fasta på vid in- förandet av de 5. k. sparlånen. Genom dessa försäkrar sig en bank i själva ver- ket om ett visst inlåningstillskott innan lånet beviljas. Vi har i det föregående som hastigast vi-drört ett antal fakto- rer som parallellt med vissa institutio-

nella förhållanden ev. skulle kunna tyda på att kreditgivningen från affärsban- kernas sida även i fortsättningen kom- mer att vara relativt sparsamt före- kommande. Om man därför gör anta- gandet att konsumtionskreditgivningen från bankernas sida kommer att öka, sker detta sålunda främst med hänvis- ning till att konsumtionskreditgivning är ett effektivt medel att konkurrera om inlåningen — eller åtminstone av bankerna uppfattas, eller kommer att uppfattas så. Vissa drag i de senaste årens utveckling antyder också en så- dan tendens.

Inte heller från de svenska sparban- kernas sida förekommer något större utbud av konsumtionskrediter. Detta kan sammanhänga med vissa för spar- banksväsendet karakteristiska drag som innebär att sparbankerna inte skall dri- vas i vinstsyfte samt att de skall be- fordra sparsamhet. Det senare har gjort det naturligt för sparbankerna att främst intressera sig för hushållen som inlåningskunder samt att tidvis föra en ren anti-kreditpropaganda. Sparbanker- nas politik att reservera en relativt stor del av utlåningen till inlånarnas bostads- finansiering har emellertid —— inte minst vid rådande förhållanden på bo- stadsmarknaden _— inte osannolikt varit effektiv vid konkurrensen om hushål- lens sparande.

Inte heller tycks konkurrensen från de statliga bosättningslånens sida ha haft någon nämnvärd betydelse för en aktivering av bankers och sparbankers intresse för direkt konsumtionskredit- givning. Bosättningslånen har också fått en ganska måttlig omfattning, vil- ket kan antas sammanhänga med de speciella villkor rörande låntagarens ekonomi som måste uppfyllas för att lån skall kunna komma till stånd (se kapitel 3) liksom även med den ganska obetydliga informationsverksamheten kring dessa lån.

KAPITEL 7

Konsumtionskrediterna och konjunkturutvecklingen

I tidigare kapitel har vi behandlat kon- sumtionskrediterna från hushållens och företagens synpunkt, dvs. vi har stude- rat de enskilda subjektens ekonomiska beteende i en given omgivning eller si- tuation. I detta och följande kapitel skall vi ta upp den samhällsekonomiska effekten av hushållens och företagens handlande vad gäller konsumtionskredi- ter. Betraktelsesättet är alltså totaleko- nomiskt. De frågor som behandlas i detta kapitel avser de kortsiktiga effek- terna av de förändringar i totalefter- frågans utveckling som kan föranledas av konsumtionskrediterna, dvs. konjunk- turproblemet. I nästa kapitel ges några synpunkter på vissa långsiktiga effekter av dessa krediter, närmast då frågor som rör ekonomisk tillväxt och omvand- ling.

Konjunkturpalitikens mål

Konjunkturpolitikens mål är att hålla den totala samhälleliga efterfrågan på en nivå som är tillräckligt hög för att det skall råda full sysselsättning, men inte så stor att det uppstår interna el- ler externa balansstörningar. Efterhand har hänsynen till balansen inom olika delsektorer alltmer kommit i förgrun- den. En orsak till detta är produktions- faktorernas trögrörlighet; det är svårt att snabbt få tillfredsställande balans inom en viss delsektor om inte stabili—

seringsåtgärder sätts in just inom denna sektor. Dessutom kan det vara nödvän- digt att anpassa även konjunkturpoliti- ken med hänsyn till den önskade ut- vecklingen av ekonomin på längre sikt.

Den privata konsumtionen står som regel för den dominerande delen av ef- terfrågan i en ekonomi. I Sverige har under senare år den privata konsum- tionen utgjort ca 55 % av bruttonatio- nalprodukten (mätt i marknadspriser). Endast en mindre del av den privata konsumtionen utgörs emellertid av va- ror för vilka kreditköpen har någon betydelse. De utan jämförelse viktigaste kreditköpsvarorna är de varaktiga kon- sumtionsvarorna. De senare åren har köpen av sådana varaktiga varor upp- gått till bortåt 15 % av den privata kon- sumtionen, vilket motsvarar ca 8 % av bruttonationalprodukten. Köpen av var- aktiga varor har därmed varit av drygt samma storleksordning som de statliga bruttoinvesteringarna. Även om kredit- köpens betydelse inte är lika stor för alla de varugrupper som går under rubriken varaktiga konsumtionsvaror, kan det vara värdefullt att söka belysa hur konsumtionskrediterna i stort kan påverka inköpen av sådana varor. En viktig fråga i detta sammanhang är hu- ruvida kreditpolitiska eller andra åtgär- der —— av selektiv eller generell natur _— är påkallade för att styra utvecklingen inom denna sektor så att den blir i en- lighet med de konjunkturpolitiska mål— sättnin-garna.

Konsumtionskrediterna och konjunktu- rerna Föreliggande uppgifter om konsum- tionskrediterna i vårt land har sam- manställts i kapitel 2. Det framgår där- av, att uppgifterna är alltför sporadis- ka och ojämförbara för att möjliggöra något säkert omdöme om konsumtions- krediternas utveckling i tiden. I en ti- digare svensk offentlig utredning om avbetalningshandeln (kommerserådet S. Matz, 1946) ansåg man sig kunna ut- tala att avbetalningsköp var relativt mer förekommande under lågkonjunktur än under högkonjunktur, en uppfattning, som då stöddes i allmänna uttalanden från affärsmän inom berörda branscher. En sådan utveckling skulle kunna framstå som ganska naturlig i äldre ti- der, då konsumtionskrediterna i bety- dande utsträckning användes för det dagliga uppehållet. När inkomsterna minskade till följd av försämrade kon- junkturer, blev det kanske nödvändigt att skaffa mat genom ökad skuldsätt- ning hos handlanden. Socialhistorien in— nehåller talrika exempel härpå. Profes- sor Torsten Gårdlund antyder sålunda i sin bok »Industrialismens samhälle» (Tidens förlag, Stockholm 1942) att det mot slutet av 1800-talet var under tider av låga arbetsinkomster som arbetarna tvangs skuldsätta sig i brukshandeln. Säsongmässiga förhållanden kunde t. o.m. leda till att arbetarna vid såg- verken under vintertiden erhöll för- skott eller lån från arbetsgivarna. Även under senare tid vore i princip en liknande utveckling av konsumtions- krediterna under konjunkturerna tänk- bar. Konsumenterna kunde tänkas vilja hålla sina köp någorlunda konstanta och därför ta i anspråk mer krediter, när inkomsterna minskar och betala av krediterna i första hand vid en star- kare inkomstökning. Spekulation i pris- utvecklingen skulle också kunna för-

anleda köp under lågkonjunkturer och återhållsamhet med anskaffningar un— der högkonjunkturen.

Sådana tendenser kunde förstärkas genom säljarnas åtgärder. Vid fallande konjunktur och skärpt konkurrens kan dessa söka motverka en befarad till- bakagång i avsättningen genom att er- bjuda förmånligare kreditvillkor för att därmed stimulera efterfrågan. Vid en snabb expansion under stigande kon— junktur behövde däremot inte sådana medel tillgripas i samma omfattning.

En sådan mekanism kan ytterligare påverkas av förändringar i likvidite- ten i kreditsystemet. Det synes natur- ligt att räkna med att denna blir allt- mer ansträngd under en högkonjunk- tur, medan den lättar under lågkon- junkturen. Härigenom bereds affärs- männen utrymme för nyss beskrivna reaktioner.

Med den nära anknytning, som kon- sumtionskrediterna numera har till an- skaffningen av dyra, varaktiga konsum- tionsvaror, är en annan reaktion un- der konjunkturväxlingarna likväl mer sannolik. Alla uppgifter tyder på att in- komstelasticiteten för köp av varaktiga konsumtionsvaror är hög, dvs. köpen ökar starkt med stigande hushållsin- komster. Köpen av varaktiga konsum- tionsvaror följer därför den allmänna konjunkturrörelsen, ökar särskilt kraf- tigt vid stigande konjunkturer och går tillbaka, åtminstone relativt sett, under avmattningsperioder. Det synes inte osannolikt, att konsumtionskrediterna följer med i denna utveckling av för— säljningen av varaktiga konsumtionsva- ror. Att så skulle kunna vara fallet an- tyds av de data som sammanställts i ka- pitel 2, vilka indikerar en ganska kon- stant kreditköpsandel inom berörda branscher i vårt land.

Också det här antydda beteendet från köparnas sida, kan tänkas understött

från kreditgivarnas sida. Under en kon- junkturuppgång, då hushållens inkoms- ter ökar, förefaller kreditgivningen risk- fri och krcditer beviljas villigt, medan motsatsen kanske gäller vid vikande konjunkturer. Kreditutbudet skulle i så fall tendera att verka i samma riktning som effekterna från efterfrågesidan.

Amerikanska erfarenheter Uppgifterna rörande utvecklingen i vårt land tillåter som nämnt inte något mera bestämt påstående om konsumtionskre- diternas beteende under olika konjunk- turer. Den ovan antydda samvariatio- nen mellan hushållens disponibla in- komster, ianspråktagande av konsum— tionskredit och köpen av varaktiga kon- sumtionsvaror illustreras emellertid i en amerikansk studie, varur nedan hu- vuddragen återges.

"I del II, vol. 1 av den amerikanska under- SOkningen »Consumer Instalment Credit»1

terfinns sålunda en studie över konsumtions- krediterna och konjunkturen avseende främst åren 1946—1956.

Inledningsvis redogörs för erfarenheterna från 1930-talet, då man fick en ganska god föreställning om konsumtionskrediternas kortsiktiga instabilitet. De tre åren 1930— 1932 minskade hushållens disponibla in- komster med 11—24 % årligen, utgivna krediter minskade med 17—37 %, de ute- stående krediterna (nettoskuldsättningen) med 15—31 %, köpen av varaktiga konsum- tionsvaror minskade med mellan årligen 22 och 35 %, medan minskningen av annan pri- vat konsumtion var måttligare, mellan 9 och 18 % årligen.

1933 markerade en vändpunkt med små negativa och positiva förändringar för de olika variablerna. Åren 1934—1936 kom en återhämtning: de disponibla inkomsterna ökade årligen med mellan 12 och 14 %, utgivna krediter med 26—34 %, utestående krediter med 18—44 %, köpen av varaktiga konsumtionsvaror med 20—24 %, medan annan konsumtion ökade med endast 7—11 % årligen.

1937 började ökningstalen överlag minska. De största ökningarna noterades fortfarande för krediter och varaktiga konsumtionsvaror, medan inkomsterna och övrig konsumtion ökade mindre. Samma mönster utvisar ned— gången 1938: de största minskningarna noterades för krediter och köp av varaktiga konsumtionsvaror, de minsta för disponibel

inkomst och köp av icke-varaktiga konsum— tionsvaror och —tjänster.

Under uppsvinget 1939—1941 upprepas samma mönster igen med undantag av 1941, då den disponibla inkomsten utvisade en kraftig ökning som endast överträffades av ökningstalet för köpen av varaktiga konsum— tionsvaror.

1930-talets utveckling på konsumtionssidan uppvisar således i stort den bild som man a priori kan vänta sig: inkomstökning (-minsk- ning) av viss storlek skapar en mer än pro— portionell ökning (minskning) av efterfrågan på konsumtionskrediter och varaktiga kon- sumtionsvaror, medan övrig konsumtion ökar (minskar) i lugnare takt. Konsumtions- krediternas effekter på konsumtionsvaruefter- frågan, mått som förändringen i nettoskuld- sättningen mellan exempelvis två på varand— ra följande år, gick under 1930-talet i sådan riktning att konjunkturrörelserna förstärktes.

Under kriget var i USA kreditvillkoren föremål för reglering och det rådde brist på varaktiga konsumtionsvaror. Detta fick till följd att mellan 1941 och 1944, då hushållens inkomster ökade med närmare 50 %, köpen av varaktiga konsumtionsvaror minskade med en tredjedel och konsumtionskredit- skulden med två tredjedelar.

Under perioden 1946—1955 skedde det en kraftig ökning av konsumtionskrediterna grundad på den samtidiga inkomstökningen. Men fram till 1953 sammanföll de cykliska variationerna i inkomstutvecklingen i allmän- het inte med fluktuationerna i konsumtions- krediterna och köpen av varaktiga konsum- tionsvaror. Orsaken till detta bedöms för åren omedelbart efter kriget (1946—1948) vara ett kraftigt otillfredsställt köpbehov av varaktiga varor, vilket överflyglade inkomstvariatio- nerna som hestämningsfaktor för köparen av sådana varor.

Under perioderna hösten 1948 — sommaren 1949 liksom hösten 1950 — våren 1952 rådde reglering av avbetalningsvillkoren, vilket medförde rubbningar av det mönster man skulle ha väntat sig. Till detta kommer rent fysiska begränsningar för produktionen av varaktiga konsumtionsvaror under Korea— kriget.

Åren 1953—1956 skedde en återgång till samvariation mellan hushållens disponibla inkomster, konsumtionskrediter och köp av varaktiga konsumtionsvaror, varvid små för— ändringar i disponibla inkomster genererade förhållandevis större förändringar i de två sistnämnda variablerna.

Slutsatsen blir att konsumtionskrediterna

1 Don D. Humphrey: Instalment Credit and Business Cycles. Consumer Instalment Credit,? Part II, Volume 1, Washington 1957 (National Bureau of Economic Rese- arch).

och därmed köpen av varaktiga konsumtions- varor förstärker inkomständringarna, men att i den mån köpen av varaktiga varor ut- vecklas olika jämfört med hushållsinkomster- na, krediternas utveckling följer de varaktiga konsumtionsvarorna snarare än inkomsten.

Speciella egenskaper hos konsumtions- krediterna

Vid diskussionen om konsumtionskre- diternas roll i den ekonomiska utveck— lingen på kort sikt är deras anknytning till avsättningen av varaktiga konsum- tionsvaror av grundläggande betydelse. De amerikanska erfarenheterna belyser sambandet mellan ökningstakten i hus- hållens disponibla inkomster och efter- frågan på sådana varor.

Dessa erfarenheter understryker ock- så betydelsen av att urskilja konsum- tionskrediternas två bruttoelement: ut- givna krediter och amorteringar. Des- sa båda element bör analyseras vart för sig.

Jämfört med åtskillig annan kredit- givning är amorteringselementet av spe- ciell betydelse för konsumtionskrediter- na. Dessa är ju inte till övervägande de- len stående krediter utan normalt sett avsedda att amorteras på kort tid en- ligt en individuellt fastställd plan. Till följd av denna snabba omsättningshas— tighet får också en minskning i mäng- den efterfrågad eller utbjuden kredit en på kort sikt förhållandevis krafti- gare total efterfrågeminskande effekt än om amorteringsperioden hade varit längre. Det kan här nämnas att det of- tast inte är hushåll med konsumtions— kreditskuld som måste skära ned sin efterfrågan på grund av att ny kredit inte kan erhållas. I stället är det skuld- fria hushåll som inte utnyttjar, eller inte får tillfälle att utnyttja så mycket kredit som de under andra omständig- heter skulle ha gjort. Det är detta som tenderar att minska totalefterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror, samtidigt

som de redan skuldsatta hushållens dis- ponibla inkomster och därmed deras efterfrågan på varor och tjänster till följd av amorteringsåtagandena är lägre än vad de annars skulle ha varit.

Det senaste resonemanget leder till en viktig slutsats: ianspråktagna kre— diter bör ses som ett tillskott till efter- frågan på konsumtionsvarumarknaden och amorteringar som ett minus för ef- terfrågan. Saldot mellan ianspråktagna krediter och amorteringar under en pe— riod, dvs. förändringen av konsum- tionskreditstocken, blir ett uttryck för krediternas omedelbara effekt på efter- frågan inom konsumtionsvarumarkna- den.

Amorteringarnas roll framträder tyd- ligt i ett konstruerat exempel. Antag att konsumtionskrediterna plötsligt kraf- tigt ökar (exempelvis till följd av änd- rade preferenser eller ett avskaffande av kreditregleringar på området). Till en början ökar efterfrågan på konsum- tionsvaror. Men efter en tid kommer möjligheten till fortsatt kreditorsakad efterfrågeökning att minska; det enskil- da hushållets efterfrågan på kredit måste ju rimligen vara begränsad och inte heller kan det förutsättas erhålla mer än en viss mängd kredit. Till detta kommer amorteringarna, vilkas succes— siva tillväxt ytterligare accentuerar den efterfrågebegränsande effekten av den minskande volymen beviljad kredit. Efter en tid kommer amorteringarna att medföra att efterfrågan på konsum- tionsvaror pressas ner under den nivå vid vilken den skulle ha legat utan den ursprungliga kreditökningen. Så små- ningom ökar konsumtionsefterfrågan igen, nämligen när hushållen amorte- rat den tidigare skuldbördan och åter blir villiga att ingå kreditavtal. Kredi- terna skulle i ett sådant fall kunna tän- kas ge upphov till egna konjunkturrö— relser.

En annan omständighet, som är av vikt vid en bedömning av konsumtions- krediternas roll i konjunktursamman- hang, beror av deras anknytning till försäljningen av varaktiga varor. På grund av själva varaktigheten uppkom— mer det ett samspel mellan nyanskaff- ning och återanskaffning, som innebär en i viss mån likartad instabilitet som nyss skildrats i fråga om krediter och amorteringar. Det rör sig här om vad som kallas accelerationse-ffekten.

Denna effekt kan illustreras på föl- jande sätt: Antag att det finns 100 var- aktiga varor (t. ex. bilar) ägda av olika hushåll. Säg vidare att 10 av dessa var- je år utrangeras och ersätts med nypro— duktion, och att en en-procentig in— komsthöjning orsakar en i procent räk- nat l-ika stor efterfrågeökning på bil- tjänster (för detta erfordras ju ytter— ligare en bil förutom de 100 som redan finns). Om sålunda vid oförändrade in- komster den årliga nyproduktionen är 10 bilar, blir vid övergång till en en-procentig inkomsthöjning nyproduktionsbehovet 11 bilar, dvs. en ökning med 10%. Om in- komststegringen istället accelererat till 10 %, skulle det ha behövts en produk- tionsökning på 10 bilar, dvs. en ökning med 100 %. Om inkomstökn'ingstakten sedan minskar från 10 till 5 %, minskar behovet av bilar från 110 till 105, vilket innebär en sänkning av efterfrågan på nyproduktion från 20 till 15, dvs. med 25 %.

Tar man dessutom hänsyn till de åter- verkningar, som förändringarna i av- sättningen till förbrukarna har på la- gerhållning och tillverkning, är det möj- ligt att bygga upp en konjunkturmodell, där konsumtionskrediterna spelar en betydande roll. I verkligheten torde man dock få räkna med en ganska jämn utveckling av dessa krediter. Det- ta innebär att ianspråktagen kredit och amorteringar växer långsamt och när- mast parallellt. Ianspråktagen kredit och amorteringar kommer att i huvud- sak balansera varandra. Detta innebär, att den totala efterfrågan på konsum-' tionsvaror i stort sett blir oförändrad

jämfört med vad som varit fallet om konsumtionskrediter inte hade funnits. Inte heller medför konsumtionskredi- terna några nämnvärda konjunkturför- ändringar. Däremot kan konsumtionens sammansättning ha förändrats.

Den följande analysen

Vi skall inte här försöka presentera en modell av konsumtionskrediternas roll i konjunkturförloppet. Syftet med framställningen är mera begränsat. Vi betraktar en viss ekonomi (t. ex. den svenska ekonomin i dag) och frågar vad som skulle hända med efterfrå- gan . . . De faktorer som den ekonomiska politiken resp. marknadsföraren av av- betalningskrediter kan påverka är huvudsakligen kontantinsatsandelen, amorteringstiden samt avbetalningstill- lägget (inkl. räntor etc.). I detta avsnitt skall vi främst diskutera effekterna av ändringar i de två förstnämnda, medan den tredje faktorn behandlas mera sum- mariskt.

Kontantinsatsen och amorteringsti— den kan ju fixeras oberoende av var- andra — i varje fall så länge värdena rör sig från noll och uppåt. (Ett undan— tag är ju det fall då kontantinsatsen : 100 %, varvid amorteringstiden natur- ligtvis blir noll. Köpet är då också ett kontantköp.)

Man kan visserligen med all rätt tala om kontantinsats (-andel) och amorte— ringstid som »handlingsparametrar», men man bör observera att av dessa har kontantinsatsen en omedelbar in- verkan på köpet, medan amorterings- tidens betydelse är medelbar; amorte- ringstidens längd bestämmer ju tillsam— mans med kontantinsatsandelen storle- ken av konsumentens amorteringar. Det är dessas jämte kontantinsatsens andel av varupriset som påverkar köpen, me- dan kredittidens längd — även om den är en handlingsparameter — inte kan

antas ha någon självständig betydelse för kreditköpens tillkomst.

Egentligen vore det således mer klar- görande att tala i termerna kontantin- sats- resp. amorteringsandelar (med det senare begreppet förstås då varje en- skild amorterings andel av varupriset), medan man lät kredittiden bli en be- roende variabel. Vi skall emellertid i denna diskussion hålla oss till den ve- dertagna terminologin. Givetvis är det dock de omedelbart verkande variabler- nas effekter som studeras.

Tänkbara reaktioner från hushållen

Vilka kan då reaktionerna bli hos olika kategorier av hushåll som planerar att köpa en viss vara på kredit, om kredit- villkoren ändras, dvs. skärps resp. görs liberalare? — Vi skall här först disku- tera kontantandelen och amorteringsti- den (de omedelbart köppåverkande va- riablerna är därvid kontantinsatsens och amorteringarnas andel av köpeskil- lingen). Vi skall sedan ge vissa syn- punkter på räntans roll som handlings— parameter.

Antag att avbetalningsvillkoren för en viss vara i utgångsläget är minimum 20 % kontantinsats och amorterings- tiden maximalt två år.

För konsumenter med en god lik- viditet och kanske även för sådana med hög inkomst kan man anta att en höj— ning av kontantinsatsen till exempelvis 40 % inte kommer att innebära någon förändring i handlandet, utan köpet genomförs ändå.

Konsumenter däremot som disponerar 20% av varans pris eller det högre belopp som motsvarar mellan 20 och 40 % av varupriset och vilka just stod i begrepp att köpa varan till dessa resp. kontantinsatser och två års kre- dittid får nu uppskjuta köpet. Even-

tuellt »ger de upp» och avstår tills vi— dare från planerna på ett köp av den— na vara. Detta kan även gälla konsu- menter som börjat eller tänkt börja spara till den tidigare gällande kon- tantinsatsen.

Konsumenter som avsett att spara ihop — resp. redan har sparat ihop — till mer än 40 % för att nedbringa amorteringsbeloppens storlek påverkas inte av kontantinsatshöjningen. Konsu- menter utan likvida tillgångar och med måttliga inkomster som hade tänkt beta- la kontantinsatsen enbart med inbytes- vara får, om värdet av denna är mind- re än 40 % av den nya varans pris, upp— skjuta köpet, medan de givetvis kan genomföra köpet om inbytesvarans vär- de är högre än 40 % av den nya varans pris. (Däremot kan denna senare ka- tegori få uppskjuta köpet, om kreditti- den dessutom justeras nedåt så att amor- teringsbeloppen stiger till de ursprung- liga. På detta sätt kan även de tidiga— re nämnda konsumenterna drabbas, dvs. de som sparat ihop till mer än 40 % för att nedbringa amorteringarnas stor- lek.) Vissa hushåll kan, i stället för att förlänga sparperioden, söka intensifiera sitt sparande genom att skära ned an- nan konsumtion.

Vad händer med de olika köparkate- gorierna — vid given kontantinsats — om amorteringstiden begränsas till låt oss säga ett år? Detta innebär ju att amorteringsbeloppen fördubblas.

För konsumenter med hög inkomst och hög likviditet innebär det ingen förändring, utan köpet kan ändå ge- nomföras. — För andra konsumenter gäller följande. En del av dem som ha- de tänkt köpa varan enligt de villkor som gällde tidigare uppskjuter köpen till dess de sparat ihop till en kontant- insats — större än den som krävs — som minskar amorteringsbeloppen till de ursprungligen planerade, vilka fick

plats i hushållsbudgeten. (Observera att dessa konsumenters uppskjutande av köpet inte är ovillkorligt — till skill- nad från vad som gällde vid höjd kon- tantinsats — utan köpeavtalet kan än- då ingås och svårigheterna uppstår in- te förrän då den första amorteringen skall göras.)

De konsumenter som hade planerat att köpa varan och betala under en amorteringstid kortare än två år men inte så kort som ett år (och med 20 % kontantinsats) får också uppskjuta kö- pet; kanske ger de, i varje fall tills vidare, upp planerna på ett inköp av varan i fråga. Vissa konsumenter som tänkt köpa varan endast med inbytes- vara som handpenning kan finna de höjda amorteringarna betungande och uppskjuter därför köpet. Givetvis finns också möjligheten att öka målsparan- det per period — detta för att man ändå trots allt skall kunna göra sitt köp vid den planerade tidpunkten.

På motsvarande sätt innebär en li- beralisering av kreditvillkoren, dvs. en återgång till de gamla villkoren, att de grupper som drabbades av skärpningar- na kan återkomma som köpare. Men denna återgång är naturligtvis genom- gående villkorlig, och antalet »återgå- ende» konsumenter behöver inte vara lika med det antal som utestängdes ge- nom skärpningarna i villkoren. Fram- för allt torde återgången ske långsam— mare än vid bortfallet vid skärpning- en.

I princip synes man kunna åstad- komma samma efterfrågebortfall resp. -tillskott genom att använda antingen kontantinsatshöjning eller kredittids- förkortning. Det extremläge som skulle uppstå om man införde kontantinsats 100 % eller kredittid 0 (dvs. i prakti- ken förbud mot kreditförsäljning) vi- sar att det är fråga om samma medel och alltså identisk effekt. För övriga,

mer realistiska, alternativ blir det i viss mån olika grupper av hushåll som drabbas resp. drar nytta av åtgärder- na. När kontantinsatsen ändras, aktuali— seras frågan om hushållets omedelbara likviditetssituation är sådan att köpet kan göras. Vid ändringar i kredittiden däremot (vilket förutsätts påverka amorteringsbeloppen) blir frågan sna— rast om de framtida inkomsterna och likviditeten räcker för att möjliggöra ett köp. Detta kan således medföra att i viss mån olika hushållskategorier drab- bas. Medlet att överkomma finansie- ringssvårigheter är emellertid detsam- ma, nämligen antingen att uppskjuta köpet och spara till dess man kan be- tala den krävda kontantinsatsen resp. den kontantinsats som hushållet självt kräver för att få måttliga amorteringar under den förkortade amorteringstiden, eller att i samma syfte minska på an- nan konsumtion.

En annan rimlig slutsats av denna diskussion är att en samtidig föränd- ring av kontantinsats och amorterings- tid — med åtföljande effekt på amorte— ringsbeloppens storlek — förstärker varandra. (Därmed är inte sagt att motsvarande totala effekt inte skulle kunna nås med endera medlet.)

När det gäller att skaffa vissa var- aktiga varor finns ett annat alternativ: i stället för att köpa varan kan man hyra den. Om kreditvillkoren för köp av en sådan vara skärps, kan således hushåll med otillräcklig likviditet eller låga inkomster övergå till att hyra va- ran för kortare eller längre tid; på motsvarande sätt kan en liberalisering av kreditvillkoren medföra en över- gång från förhyrning till köp. Om det finns en hyresmarknad, får hushållen därigenom ytterligare en alternativ form av konsumtion som kan sägas mildra kreditreglerande åtgärders effekt på konsumtionsmönstret.

Efterfråqad kvantitet

Log-skala

Diagram 7: 1. Effekter av skärpning i kreditvillkoren

! 2 3 4 '.'? ö Tiden

I kapitel 5 gavs vissa synpunkter på kreditkostnadens effekt på kreditköps- benägenheten. Där framhölls bl. a. rän- tekostnadens (i detta inbegrips räntor, avbetalningstillägg och andra kreditav- gifter) normalt ringa andel av såväl varupriset som amorteringsbeloppen, samt även räntekostnadens skattemässi- ga avdragsgillhet. Dessa faktorer torde bidra till att minska hushållens ränte- känslighet, speciellt med tanke på de tämligen måttliga räntevariationer som förekommer på konsumtionskreditmark- naden. Avgifter för kontokredit tycks sålunda överhuvudtaget inte variera med ränteläget, och för avbetalnings- krediterna utgörs endast en del av av- betalningstillägget av en refinansierings- kostnad, som varierar med kreditmark- nadsläget; detta medverkar till att rän- tevariationer endast svagt slår igenom.

I princip borde man kunna vänta sig att en »normalt» stor allmän räntehöj- ning slår igenom på konsumtionskredit- området och i viss mån verkar begrän- sande på kreditefterfrågan. I verklig- heten torde emellertid denna effekt bli

tämligen obetydlig. Det kan i detta sam- manhang påpekas att man i den allmän- na monetära teorin numera först och främst räknar med kreditpolitikens ran- soneringseffekt och inte så mycket med en ren ränteeffekt. Det synes vara rea- listiskt att göra detsamma på konsum- tionskreditmarknaden, dvs. primärt li— ta till kontantinsats- och kredittidsva- riationer. (Låt vara att man med hjälp av mycket betydande ränteändringar kan åstadkomma en viss önskad effekt på efterfrågan på konsumtionskredit och därmed också på varaktiga konsum- tionsvaror.)

Ett allmänt användande av begrep- pet »effektiv ränta» i konsumtionskre- ditsammanhang skulle möjligen öka konsumenternas räntemedvetande och därmed också skärpa känsligheten för ränteförändringar.

Effekter på efterfrågeutvecklingen

En viktig fråga såväl för den ekonomis- ka politiken som för säljaren av av- betalningskrediter är hur försäljningen av en vara utvecklar sig efter det att kreditvillkoren förändrats i ena eller andra riktningen. Vad gäller effektens riktning på kort sikt tycks det inte rå- da någon tvekan, låt vara att man inte a priori exakt och med säkerhet kan säga hur stor effekten blir av en viss förändring. Av stort intresse är emeller- tid också utvecklingen på något längre sikt. Det tidigare resonemanget om tänk- bara hushållsreaktioner vid förändrade kreditvillkor kunde egentligen endast ge en antydan om främst den kortsik- tiga tendensen; problemet om efterfrå- gans utveckling på något längre sikt antyddes endast; det kan sammanfattas på följande sätt.

Kurvorna b, c och d illustrerar de tänkbara effekterna av en åtstramning

som vidtas vid tidpunkt 1 (krav på ökad kontantinsats eller minskad kre— dittid, som resulterar i större amorte— ringar). Denna åtgärd tänks sedan kvar- stå oförändrad. Linje a visar förloppet i det fall ingen åtgärd vidtas. Realin- komsten antas i samtliga fall vara jämnt stigande, och övriga faktorer som be— stämmer efterfrågan tänks vara givna och konstanta.

I samtliga de tre tänkta fallen blir resultatet först en efterfrågeminskning jämfört med det fall man inte företagit någon åtstramning. Detta illustreras i diagrammet av att efterfrågan är oför- ändrad mellan tidpunkt 1 (då åtgär- den vidtas) och tidpunkt 2. (Det kan givetvis också vara frågan om en minsk- ning i den efterfrågade kvantiteten i absoluta tal mellan de två tidpunkter- na.) Efter den senare tidpunkten skil- jer sig emellertid de tre utvecklingsal- ternativen (-hypoteserna).

Enligt alternativ b stiger efterfrågan mellan tidpunkt 2 och 3 kraftigt och uppnår det läge som skulle ha rått om den restriktiva åtgärden inte vidta- gits; efterfrågeutvecklingen sammanfal- ler därefter med a.

Enligt alternativ c fortsätter efterfrå- geutvecklingen efter tidpunkt 2 att öka i samma takt som enligt jämförelsenor- men, vilket motsvarar en mindre efter- frågad kvantitet per tidsperiod än en- ligt a.

Enligt alternativ d, slutligen, skulle efterfrågans ökningstakt efter tidpunkt 2 bli lägre än enligt a.

Den identiska utvecklingen för alter- nativen b, c och (1 mellan tidpunkt 1 och 2 medför också att den efterfråga- de kvantiteten över en längre tidspe— riod för samtliga dessa alternativ blir mindre än enligt jämförelsenormen a. Minskningen blir minst för b, något större för c och ännu större för d.

Vilket av de tre alternativen stämmer då överens med verkligheten? — Ut- tryckt i konsumtionsteoretiska termer kan problemet sägas vara ett val mel- lan å ena sidan förändringen i kredit- villkoren som bestämningsfaktor för kö- pen av varan i fråga och å andra sidan dessas nivå (förutom de faktorer som normalt påverkar efterfrågan: realin- komst, likviditet m. m.). I diagrammet ovan är det alternativ b som uttrycker en konsumtionsfunktion med föränd— ringsvariabeln som bestämningsfaktor _— efter det att ändringen är genomförd återvänder efterfrågans utveckling till det ursprungliga mönstret.

Alternativen c och (1 visar att _ förutom förändringen — så har också nivåvariabeln betydelse; när den första chocken verkat, sker det ingen åter- gång till den ursprungliga trenden utan linjen löper under denna.

Enligt vissa iakttagare skulle alterna- tiv b vara det realistiska. Bl. a. hävdas detta i den brittiska Radcliffe-rappor- ten.1 Detta resonemang förutsätter emel- lertid att den under en period efter- frågade kvantiteten av en viss varaktig vara skulle vara lika stor i en ekonomi utan avbetalningsrestriktioner som i en för övrigt identisk ekonomi där det se- dan oändlig tid råder kreditköpsförbud för varan i fråga; den likviditets- restriktion som ett kreditköpsförbud innebär skulle m.a.o. inte ha någon effekt (utom en första chockverkan).

I Storbritannien har man f.ö. genom senare gjorda studier av empiriskt ma- terial1 funnit att restriktioner av avbe— talningshandeln har en _ åtminstone i viss mån _ långsiktig effekt. Hypotes 1 Committee on the Working of the Monetary

System, London, HMSO, 1959 paragraf

513 s. 183: »These controls have the advan— tage of securing a sizeable and rapid impact on total demand; but this is a once-for-all effect, which tends quickly to disappear.»

b skulle därför kanske kunna förkastas.

Att å andra sidan avgöra vilket av alternativen c och d som är det realis- tiska är emellertid svårt. För alterna- tiv c talar möjligen den goda överens- stämmelsen när det gäller utveckling- en av biltätheten i Sverige under 1950- och 1960-talen (avbetalningskreditvill- koren var då reglerade) och motsva- rande siffror för USA ca 30 år tidigare (då rådde ingen kreditreglering i USA). Om skrotningsandelen var lika, skulle nämligen även nyförsäljningen år från år haft samma tillväxttakt i de båda ekonomierna. Därmed skulle vid en för- ändring i villkoren för avbetalningskre— diter alternativ c möjligen vara mer sannolikt än (1. Alternativ d synes f. ö. förutsätta en löpande preferensändring hos hushållen, något som knappast kan förutsättas vara en rimlig konsekvens av en ändring av kreditvillkoren.

Vad som händer vid en skärpning av villkoren skulle då vara: Först under en kortare period, ett bortfall av köpare som skulle ha köpt varan under de tidigare rådande villkoren, varvid pe- riodens längd bl. a. blir beroende av åtgärdens omfattning och varans pris; därefter en återgång till den ursprung- liga ökningstakten i efterfrågan fastän på lägre nivå (en del av de hushåll som under de kommande perioderna skulle ha köpt varan i fråga faller ju ifrån på grund av de höga likviditets- och/eller inkomstkrav som regleringen innebär). Eventuellt blir det, efter den första (relativa) nedgången, först en kraftigare återgång (återges inte i dia- grammet) innan ökningstakten ånyo sta- biliseras.

Slutsatsen ovan innebär att efterfrå- gan vid en kreditvillkorsskärpning skul- le utvecklas på ett sätt som är likartat vad som skulle hända vid en prishöj- ning.

I nästa diagram återges de olika al- ternativen för efterfrågeutveckling vid en i tidpunkt 2 genomförd liberalise- ring av avbetalningskreditvillkoren. På motsvarande sätt som ovan gjorts för en åtgärd av det motsatta slaget kan hävdas att alternativ c skulle vara det rimligaste.

Det finns en viktig skillnad mellan åtstramnings— och liberaliseringsfallet. En skärpning av kreditvillkoren gör det omöjligt för konsumenter med otillräck- lig likviditet eller inkomst att köpa varan i fråga, vilket resulterar i att vissa konsumenter tvingas avstå från eller uppskjuta ett planerat köp; vid en upp— mjukning av villkoren förekommer na- turligtvis inte något motsvarande tvång att omedelbart inträda som köpare. Därför blir sannolikt efterfrågebortfal- let vid en åtstramningsåtgärd mera abrupt än efterfrågetillskottet vid mot- svarande liberaliseringsåtgärd.

1 Se »Impact of Credit Control on Consumer Durable Goods spending in the United Kingdom 1957—61» av R.J. Ball och Pamela S. Drake. The Review of Economic Studies, Oct. 1963, samt A. Silberston, a.a. s. 39: »These may therefore be some lag (dvs. ett temporärt köpbortfall resp. -tillskott) when minimum deposits change, but there certainly seems to be a permanent effect also and this appears to be the more important effect of the two.» I den tidigare nämnda studien av Don D. Humphrey (»Instalment Credit and Business Cycles», Consumer Instalment Credit, Part II, Volume 1, National Bureau of Economic Research, Washington 1957) omnämns korttidseffekterna av de ame- rikanska regleringsåtgärder avseende av- betalningskrediterna som vidtogs mot slu- tet av 1940-talet och början av 1950-talet. De effekter som anges, och vilka f.ö. är ganska betydande, har mätts med avse- ende på inverkan på kreditbeloppen, och alltså inte efterfrågan på resp. varor. I det av Humphrey sammanställda siffermateria— let kan man möjligen spåra en viss nedgång av regleringseffekten efter några kvartal, men detta behöver endast betyda att den omedelbara effekten upphört att verka och att långtidseffekten tagit vid.

Log-skala

Efterfrågad kvantitet

Diagram 7: 2. Effekter av lättnad i kre- ditvillkoren

! | | 2 5 4 5 & Tiden

Möjligen är det också så att en skärp- ning resp. liberalisering som enbart på- verkar amorteringsbeloppens storlek re— sulterar i en mjukare förändring av ef- terfrågan än en kontantinsatsförändl ring. Orsaken till detta skulle vara att köparen inte på samma sätt upplever en förändring av amorteringsstorleken som ett absolut krav på ökad prestation resp. medgivande om minskad presta- tion. I varje fall finns det den skillna- den att en amorteringsförändring har samband med framtida inkomst- och likviditetsförhållanden, medan kontant- insatsen anknyter till nuläget.

I den mån det finns möjlighet att hyra varaktiga konsumtionsvaror torde — såsom framhölls i diskussionen rö- rande det enskilda hushållets reaktio- ner på förändringar i kreditvillkoren — både den kortsiktiga och den långsik- tiga effekten av kreditregleringsåtgär- der (skärpande eller mildrande) bli mindre än om hyresmöjlighet saknas; vid en skärpning till följd av att en del hushåll kan gå över till att hyra varan

i stället för att avstå från den och vid en liberalisering till följd av att vissa hushåll övergår från att hyra till att köpa varan.

När avbetalningsvillkoren ändras tor- de detta påverka även efterfrågan på andra varor. Vid en skärpning av kre- ditvillkoren kan man sålunda tänka sig att det blir en momentan ökning av efterfrågan på övriga varor —— speciellt sådana som kan ersätta den drabbade varan. Eventuellt kan resultatet, både på kortare och på längre sikt bli en över- gång till köp av billigare varianter av varan i frågal. Denna omedelbara ef- fekt kan, åtminstone i viss mån, kom— penseras av ett eventuellt ökat sparan- de hos hushåll som trots de hårdare betalningsvillkoren vill söka förverk- liga det planerade köpet vid den ur- sprungligen beräknade tidpunkten. På längre sikt får man rimligen tänka sig att marknadsandelen för de varor som näst den reglerade produkten konkurre- rar om hushållens pengar kommer att ligga högre än vad som annars hade varit fallet. — Vid en liberalisering av avbetalningsvillkoren för en viss va- ra får man på motsvarande sätt tänka sig en momentan minskning av köpen främst av ersättningsvaror. Denna minskning kan möjligen till viss del kompenseras av en ökad efterfrågan från sådana hushåll som nu behöver prestera ett mindre sparande än tidi- gare. På något längre sikt torde man kunna räkna med en mindre efterfrå-

1 Enligt den tidigare nämnda studien av A. Silberston kunde för nya bilar tillgänglig statistik inte stödja denna hypotes när man 1960 införde avbetalningsreglering i Stor- britannien. För de begagnade bilarnas del kompliceras bilden emellertid av att genom- snittspriserna föll till följd av regleringens införande. Detta senare bedöms f.ö. av Silberston ha ett icke oviktigt inflytande på köpen av nya bilar, eftersom en stor del av likviden erläggs i form av inbyte.

gan på dessa övriga varor, eftersom den periodiska efterfrågan på den tidigare reglerade varan nu får antas komma att ligga högre än tidigare.

Vi har hittills talat om följderna av ändrade avbetalningskreditvillkor. Men resonemangen gäller givetvis i princip i lika hög grad övriga konsumtionskre- ditformer — i varje fall kan de genom en lämplig utformning av de kreditvill- korsreglerande åtgärderna fås att gälla även övriga kreditformer. Att termen avbetalningskredit använts beror uteslu- tande på att de åtgärder som det är frå- gan om i verkligheten används främst när det gäller avbetalningskrediter och liknande krediter som ges eller förmed- las av varusäljaren. (Observera att den nuvarande svenska regleringen av vis- sa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar avser alla krediter som lämnas av säljaren.)

Statliga utredningar och åtgärder Under efterkrigstiden har det i Sverige vidtagits ett antal utredningar och åt- gärder som gällt avbetalningshandelns samhällsekonomiska verkningar. Kommissionen för ekonomisk efter— krigsplanering framhöll i sitt andra delbetänkande (SOU 1945:11) möjlig- heten att låta reglera avbetalningsvillko- ren (handpenning och amorteringstid) för att därigenom styra konjunkturut- vecklingen. Man påpekade att sådana åtgärder under kriget vidtagits i USA. Någon särskild rekommendation gjordes emellertid inte, endast en särskild ut- redning i frågan. Därvid borde man i första hand söka få fram material om avbetalningshandelns utveckling under mellankrigsperiodens konjunkturväx- lingar. Kommissionen menade att det tycktes ske en viss anpassning av av- betalningshandeln efter konjunkturut- vecklingen, men man ansåg det vara omöjligt att bedöma om denna anpass-

ning är tillräcklig eller ej. Kommissio- nen skisserade två alternativa tillväga- gångssätt vid en eventuell reglering: antingen statlig förordning som före- skriver minimihandpenning och/eller maximal amorteringstid, eller överens— kommelser med motsvarande innehåll mellan statlig myndighet och detalj- handlare resp. fabrikanter.

Kommerserådet Siegfried Matz fram- lade i september 1946 en utredning om avbetalningshandeln (stencil) samt en »PM angående efterkrigsplaneringskom- missionens förslag om avbetalningshan- delns infogande i konjunkturpolitiken».

I den nämnda promemorian rekom- menderar Matz att överenskommelser beträffande kreditvillkoren sluts mel- lan statlig myndighet och vederböran- de fabrikant- och handelsorganisation'er och importörer, ev. enskilda tillverka- re. Lagstiftningsalternativet avvisades av Matz, eftersom det skulle kräva en mängd undantag från författningens tillämpning och »särskilda organisato- riska åtgärder finge vidtas för medgi- vande av dispenser från förordningen ——- en ordning, som säkerligen bleve ganska svårhanterlig».

I 1946 års möbelutrednings betänkan- de, som framlades i augusti 1947 (SOU 1947:52), framhölls bl. a. att i det rådande ekonomiska läget penningpo- litiska skäl talade för en åtstramning av avbetalningshandeln. Ett sätt att åstadkomma en sådan åtstramning var enligt utredningen att tillämpa en kre- ditform som krävde viss förskottsbe- talning. I övrigt berördes inte konsum- tionskrediternas mera samhällsekono- miska aspekter.

Hösten 1947 kom den första ekono- misk-politiska åtgärden på avbetal— ningskrediternas område. Vid förhand- lingar mellan handelsdepartementet och representanter för tillverkare, importö- rer och försäljare av dammsugare för-

klarade sig branschens företrädare vil- liga att tillämpa resp. verka för tilläm— pandet av vissa specificerade skärpta villkor vad gäller handpenning och kre— dittid senast fr.o.m. 1948 års ingång.

I augusti 1949 framlade fem sakkun- niga, vilka utsetts vid början av året, ett »Betänkande rörande avbetalnings— och förskottsköp m. m.» (SOU 1949: 38). I detta diskuterades alternativa metoder att under högkonjunkturer be- gränsa avbetalningshandeln. Tillstånds- tvång för avbetalningsförsäljning, reg- lering av agentverksamheten, upphävan- de eller inskränkning av rättsverkan av äganderättsförbehållet, helt eller del- vis upphävande av de bestämmelser i avbetalningslagen som ger säljaren rätt att få handräckning samt förbud mot alla eller vissa slag av avbetalningsköp är möjliga regleringsvägar — men de förkastades av utredningen. I stället stannade man för reglering av kredit- villkoren (handpenning, kredittid), ge- nom överenskommelser med bransch- sammanslutningar inom resp. varuom- råden. En reglering av kreditvillkoren på laglig väg vore inte praktisk med tanke på den differentiering av villko- ren för olika varor som måste ske. Lagstiftande åtgärder bör tillgripas först sedan andra utvägar visat sig oframkomliga. Kooperativa förbundets låneköpsystem ansågs vara en lämplig kreditform, och den enskilda handeln borde kunna överväga att introducera något liknande. Låneköpen samt kon- tokrediter i den enskilda handeln skul- le man ävenledes söka begränsa ge- nom överläggningar mellan represen- tanter för det allmänna och resp. orga- nisationer. Utredningen rekommende- rade vidare att sparinrättningarna skul- le beredas möjlighet att öppna förskotts- köpskonton, avsedda för sådana som med en firma träffat avtal om förskotts- köp. Kommerskollegium förordades bli

den myndighet vilken skulle föra för- handlingarna och sluta avtalen.

De flesta remissinstanserna förordade, liksom de sakkunniga, att en eventuell reglering bör avse kreditvillkoren och tillkomma på frivillig väg. De flesta ansåg också att avbetalningskrediter i många fall kan vara både nyttiga och nödvändiga. Emellertid framhöll, av delvis olika skäl, det privata näringsli- vets representanter att en reglering in- te borde komma till stånd. Riksbanks- fullmäktige ansåg dock att konjunk- turläget motiverade en begränsning av avbetalningshandeln, medan KF motsat- te sig överenskommelser mellan stat och organisationer rörande minimikredit— villkor; man menade att detta skulle skapa förutsättningar för kartellöver— enskommelser. KF gav även uttryck åt en principiellt starkt negativ inställ- ning till avbetalningskrediter och efter- lyste mer drastiska medel för att redu- cera deras omfattning. Beträffande den föreslagna regleringen av låneköpen och kontokrediten är remissinstanserna allmänt mer benägna att instämma i de sakkunnigas förslag, dock reserve— rade sig KF bestämt mot de sakkunni- gas åsikt att skillnaden mellan avbetal- ning och låneköpsystemet inte var be- tydande. De sakkunnigas förslag om för- skottsköp fick genomgående ett rela- tivt ljumt mottagande.

I september 1950 fick kommerskol- legium i uppdrag av Kungl. Maj:t att ta upp förhandlingar om huvudsakli- gen »de branscher och artiklar, som ut- redningen särskilt behandlat» (dvs. de flesta varaktiga konsumtionsvaror) . För- handlingar skulle tas upp »i den ut- sträckning som med hänsyn till vunnen utredning och det allmänna ekonomis- ka läget kan anses påkallat», och skul- le avse villkoren för avbetalningsköp och låneköp samt omfattningen av kon- tokrediterna. Den samhällsekonomiska

bakgrunden till detta steg var den över- konjunktur med kraftiga prisstegringar som (främst till följd av Koreakrigets utbrott) började göra sig gällande i Sverige under senare delen av 1950. Den privata konsumtionen steg kraftigt, särskilt konsumtionen av varaktiga kon— sumtionsvaror och däribland i synner- het motorfordonsköpen, som fördubb- lades mellan 1949 och 1950. Importen av bilar femdubblades mellan dessa båda år, vilket till stor del hängde samman med de liberaliseringsåtgärder beträffande framför allt OEEC-handeln som vidtagits under året.

I detta läge tog kommerskollegium omgående upp förhandlingar med Sveri- ges automobilhandlareförbund. Sveriges automobilindustriförening och Sveriges automobilimportörförbund kom också att biträda den i februari 1951 träffade överenskommelsen mellan kommerskol- legium och automobilhandlareförbun- det angående bl. a. lägsta kontantinsats och längsta kredittid. Under förhand- lingarna framhöll dåvarande general— direktören för kommerskollegium Axel Gjöres som svar på en fråga att lag- stiftningsåtgärder torde komma att övervägas om överenskommelse inte kunde träffas.

överenskommelsen innehöll i huvud- drag följande:

. avbetalningsaffärer skall i princip undvikas och reklam för avbetal- ningsförsäljning får inte förekom- ma; . för köpare med tillstånd till yrkes- mässig biltrafik samt för köpare av lastbilar med en maximilast av t. o. m. 3 ton krävs lägst 33 1la % kontantinsats och medges en amor- teringstid av högst 24 månader; 0 för annan köpare av personbil krävs lägst 40 % kontantinsats och amorteringstiden får vara högst 15 månader;

. automobilhandlareförbundet åtar sig att i samarbete med automobil- industriföreningen och automobil- importörförbundet införskaffa för- bindelser avseende dessa princi— per från detaljhandelsledet samt att efter bästa förmåga övervaka överenskommelsens tillämpning och efterlevnad; . bilimportörer som inte är anslut- na till de nämnda organisationer- na förutsätts vid behov, genom kommerskollegiums försorg, an- sluta sig till överenskommelsen och infordra förbindelser från återför- säljarna.

Överenskommelsen skulle gälla ett år från undertecknandet under förutsätt- ning att man från det allmännas sida inte vidtog åtgärder som medförde att överenskommelsen inte utan allvarlig olägenhet kunde fullföljas.

Samtliga automobilhandlareförbun- dets medlemmar (511 st. och svarande för ca 85 % av bilförsäljningen i lan- det) undertecknade under år 1951 för- bindelser, liksom även de flesta (ca 360) bilförsäljare som stod utanför för- bundet.

I februari 1952 avtalades att 1951 års överenskommelse skulle gälla tills vidare till dess annan överenskommel- se träffats.

I juli 1953 lät kommerskollegium di- stribuera påminnelser till bilhandlarna om att 1951 års överenskommelse allt- jämt gällde.

Mot bakgrund av de rådande ten- denserna till överkonjunktur presente- rade i september 1955 nämnden för planering av ekonomiska stabiliserings- åtgärder (stabiliseringsnämnden) ett förslag till tidsbegränsad fullmaklslag enligt vilken Konungen skulle ha rätt att föreskriva obligatoriska betalnings- villkor (kontantinsats, kredittid) vid

yrkesmässig avbetalningshandel. Enligt förslaget skulle en säljare som bröt mot bestämmelserna förlora äganderät- ten till godset resp. förlora rätten att ta tillbaka detta. Därigenom skulle man få ett automatiskt korrektiv som inte krävde speciella övervakningsåtgärder.

Stabiliseringsnämndens förslag moti- verades med att den ökade efterfrågan, speciellt på varaktiga konsumtionsva- ror, bidrog till överkonjunkturen. Rela- tivt betydande prisstegringar hade un- der året börjat göra sig gällande inom konsumtionsvarusektorn, medan där- emot efterfrågan på varaktiga konsum- tionsvaror, speciellt motorfordon, i själ- va verket ökade betydligt långsammare än året innan. Den relativa nedgången torde i viss mån ha sammanhängt med införandet av den särskilda investe- ringsavgiften för motorfordon.

Flera av remissinstanserna, såsom riksbanksfullmäktige (majoriteten) , riksgäldsfullmäktige och LO uttalade sig i tillstyrkande riktning, medan bl. a. KF, industriförbundet, köpmannaför- bundet, bankföreningen och automobil- handlareförbundet avstyrkte förslaget, i varje fall i det dåvarande läget. Kom- merskollegium ansåg sig inte höra av- styrka framställningen men påpekade möjligheten att uppnå det åsyftade må- let genom överläggningar mellan sta- ten och resp. branscher. Flera remiss- instanser ställde sig kritiska eller tviv- lande till lämpligheten av att använda det föreslagna korrektivet, bl. a. där- för att detta skulle drabba säljaren, medan köparen å sin sida skulle ha fördel därav.

Kungl. Maj:t gick emellertid inte på stabiliseringsnämndens linje. I stället uppdrogs åt statssekreteraren i handels- departementet att genom förhandlingar med näringslivets branschorganisatio- ner skyndsamt utreda förutsättningar- na för överenskommelser angående be-

gränsning av avbetalningshandeln. Un- der december 1955 och januari 1956 undertecknades överenskommelser med bilbranschen, representanter för han- deln med cyklar, mopeder och motor- cyklar, radiobranschen, möbelbran- schen, pianobranschen samt tvättma- skinsbranschen. Kommerskollegium fick i uppdrag att följa överenskommel- sernas tillämpning och verkningar.

Avtalet med bilbranschen innebar en viss skärpning av villkoren från 1951. För nya och begagnade lastbilar med en maximilast av högst tre ton höjdes kontantinsatsen till 40 % och den tillåt- na kredittiden sänktes till 18 månader. För personbilar (nya och begagnade) för yrkesmässig trafik avtalades 40 % i kontantinsats och en högsta kredit- tid av 24 månader, medan andra nya personbilar inte fick säljas mot lägre kontantinsats än 50 % av köpesum- man och en högsta kredittid av tolv månader. För andra begagnade person- bilar än sådana för yrkesmässig trafik stipulerades en kontantinsats av minst 40 % och en amorteringstid av högst 15 månader.

Principen att avbetalningsaffärer skulle undvikas kvarstod, liksom ock- så förbudet mot reklam för avbetal- ningsköp. Syftet med överenskommel- sen fick inte motverkas genom över- gång till andra kreditformer. Avtalet slöts med Sveriges automobilhandlare- förbund och biträddes av Sveriges au- tomobilimportförbund och Sveriges automobilindustriförening. Automobil- handlareförbundet åtog sig, om så be- hövdes i samverkan med de två övriga ovan nämnda förbunden, att infordra förbindelser från bilhandlarna (oavsett om de var medlemmar i automobil- handlareförbundet eller ej) om att till- lämpa de nämnda villkoren, att under- kasta sig kontroll samt att i skadestånd för varje fordon som sålts i strid mot

föreskrifterna till automobilhandlare- förbundet betala 2 000 kr.

Den nämnda kontrollen, som skulle administreras av automobilhandlareför- bundet i samverkan med de båda övri- ga förbunden, bestod av övervakning via auktoriserad revisor eller annan kompetent person. Kostnaderna för det- ta skulle bestridas av skadeståndsme- del eller av automobilhandlareförbun- det. Uppsägning av avtalet skulle kun- na ske, om omständigheterna var såda- na att överenskommelsen icke utan all- varlig olägenhet kunde fullföljas. Vida- re undantogs de bilhandlare som om- fattades av avtalet från eventuell laglig reglering av avbetalningshandeln i pen- ningpolitiskt syfte. —— Avtalet, som er- satte 1951 års överenskommelse, hade en giltighet av ett år från och med un- dertecknandet den 20 december 1955.

De övriga avtal som ingicks vid den- na tid innehöll allmänna bestämmel- ser av i stort sett samma innebörd som det nämnda avtalet med bilbranschen. Sålunda skulle i princip avbetalnings- affärer undvikas (det gällde dock inte tvättmaskiner) och reklam för avbe- talningsköp skulle inte få förekomma. Syftet med avtalet fick inte motverkas genom övergång till andra kreditformer.

I avtalet med Cykel- och Sporthand- larnas Riksförbund och Sveriges Mo— torcykelhandlares Riksförbund åtog sig förbunden att infordra förbindelser från medlemmarna samt att övervaka be- stämmelsernas efterlevnad. Denna klau— sul ingick inte i tvättmaskinsavtalet, vil- ket ju i stor utsträckning slöts direkt med säljarna. I avtalet med Sveriges Pianoförbund åtog sig förbundet att in- förskaffa förbindelser från pianohand- larna vare sig de var medlemmar av förbundet eller inte. övervakning av efterlevnaden av bestämmelserna skul- le utövas av förbunden — någon bötes- klausul eller annan sanktion ingick in-

te i dessa avtal. I avtalen med Sveriges Radiohandlares Riksförbund och Sve- riges Möbelhandlares Centralförbund ingick heller ingen utfästelse att inford- ra förbindelser från detaljhandeln; i avtalet med möbelhandlarna avtalades dock att förbundet skulle ha rätt att hänvända sig till kommerskollegium för att få dess stöd att få avtalets grund- satser respekterade av möbelhandlare utanför förbundet. Avtalstiden var ett år utom för pianohandeln och möbel— handeln där den utgjorde nio måna- der. Reservation ingick för omständig- heter som kunde medföra att överens- kommelserna inte utan allvarlig olägen- het kunde fullföljas. I den mån laglig reglering av avbetalningsvillkoren kom till stånd skulle denna inte göras till- lämplig på säljare som omfattades av avtalet.

I den likalydande överenskommelsen med Cykel- och Sporthandlarnas Riks- förbund och Sveriges Motorcykelhand- Iares Riksförbund (vilken biträddes av ytterligare några organisationer och en fabrikant) avtalades för kreditköp av cyklar och mopeder en kontantinsats om lägst 40 %; kredittiden sattes för cyklar till sex månader och för mope- der till åtta månader. Vid avbetalnings- köp av motorcyklar skulle krävas en kontantinsats av lägst 45 % och en kre- dittid av högst tio månader, alternativt 50 % kontantinsats och tolv månaders kredittid.

Avtalet med Sveriges Radiohandlares Riksförbund (som biträddes av ett 20- tal radioleverantörer) innehöll följan- de bestämmelser om kreditvillkoren: för radiomöbler och TV-apparater minst 35 % kontantinsats och högst tolv må- naders kredittid, andra radioapparater 40 % kontantinsats och tio månaders amorteringstid.

I avtalet med Sveriges Möbelhandla- res Centralförbund (avtalet biträddes

av Sveriges Möbelindustriförbund) sti- pulerades tre olika nivåer för kontant- insatsens del beroende på köpets vär- de: vid avbetalningsköp där kontant- priset uppgick till högst 2 000 kr. ford- rades minst 35 % kontant; för ett kon- tantpris av 2000—4 000 kr. avtalades 40% kontantinsats, och för avbetal- ningsköp där kontantpriset överstiger 4000 kr. krävdes minst 50 % i kon- tantinsats. Kredittiden skulle i samtliga fall vara högst 20 månader.

Överenskommelsen avseende tvättma- skiner för hushållsbruk slöts med till- verkare inom landet samt med vissa organisationer som omfattade försälja- re till hushållsledet. Liksom när det gällde möbelavtalet differentierades kreditvillkoren med avseende på köpets värde: vid avbetalningsköp med ett kon- tantpris understigande 1 100 kr. kräv- des minst 20 % i kontantinsats och en kredittid av högst tolv månader; för kontantpris över 1 100 kr. men under 2000 kr. krävdes 25% kontantinsats och en kredittid av högst 15 månader, och vid kontantpris av 2 000 kr. eller högre en kontantinsats av 30 % och en kredittid på högst 15 månader.

I avtalet med Sveriges Pianoförbund krävdes för pianon och flyglar med kontantpris under 2800 kr. en kon- tantinsats om lägst 35 % och en kredit- tid av högst 32 månader, och för instru- ment med högre kontantpris en kontant- insats av 30 % och en amorteringstid av högst 40 månader.

Kommerskollegiums erfarenhet var att företagen i allmänhet följde föreskrif- terna i överenskommelserna. Ca 150 företag hade av kollegium tillställts skrivelser med erinringar om över- enskommelsernas innebörd.

I augusti och september 1956 fick kommerskollegium i uppdrag att ta upp förhandlingar med resp. organisationer och företag om en förlängning av av-

talstiden. Med möbelbranschen avtala- des om en förlängning av avtalets gil- tighetstid med en månad t. o. m. ut- gången av oktober 1956 för att ge ut— rymme åt förnyade diskussioner i frå- gan. Pianoförbundet avböjde däremot i september en förlängning av överens- kommelsen; bl. a. hänvisade man till att en del företag inom branschen inte ha- de lämnat begärda förbindelser och även utnyttjat situationen till att genom kreditvillkoren konkurrera med den 10- jala handeln. Man föredrog från piano- förbundets sida en lagstiftning som drabbar alla lika. Med likartad motive- ring avböjde Cykel— och Sporthandlar— nas Riksförbund, Sveriges Motorcykel- handlares Riksförbund och Sveriges Radiohandlares Riksförbund fortsatta överenskommelser. Någon ny överens- kommelse med möbelbranschen kom in- te heller till stånd.

Med tvättmaskinsbranschen träffades emellertid i december överenskommel- se om nytt avtal för år 1957. Avtalet slöts med i huvudsak samma företag och organisationer som det tidigare och innehöll även samma allmänna be- stämmelser. Den tidigare uppdelningen på tre prisklasser med olika kreditvill- kor ersattes med en uppdelning på två klasser: vid avbetalningsköp av tvätt- maskiner med kontantpris under 1 300 kr. krävdes lägst 20 % i kontantinsats och medgavs en kredittid av högst tolv månader; för dyrare maskiner krävdes minst 25 % i kontantinsats medan maximala amorteringstiden skulle få uppgå till 15 månader. För bilbran— schens del förlängdes det rådande av- talet t. o.m. februari månad 1957. Kre- dittiden för nya och begagnade last- bilar med maximilast ej överstigande ,tre ton justerades emellertid upp från 18 månader till 24 månader. I februari överenskoms om ytterligare förlängning t. o. m. den 30 september 1957.

I början av september 1957 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för finans- departementet att tillkalla utrednings- män med uppdrag att inkomma med förslag till åtgärder i syfte att vinna garantier för en tillämpning inom hela bilhandeln av avbetalningsvillkoren i överenskommelse mellan staten och branschorganisationerna. Bakgrunden var att man från automobilhandlareför- bundets sida påpekat att åtskilliga bil- handlare stod utanför överenskommel- sen. I avvaktan på en lösning av pro- blemet avtalades emellertid om ytterli- gare en förlängning av överenskommel- sen t. o. 111. mars 1958. Sedermera för- längdes avtalet i väntan på utredning— en att gälla t. 0. 111. juni 1958.

Den ovan nämnda utredningen (1957 års utredning för avbetalningsregler in- om bilhandeln) lade i november 1958 fram en promemoria med förslag till lösning av de antydda problemen. Ut- redningen diskuterade olika sätt att utan lagstiftande åtgärder få samtliga bilhandlare att följa avbetalningsreg— lerna, men man ansåg sig inte kunna anvisa någon riktigt tillfredsställande utväg. Man lade emellertid fram ett förslag enligt vilket statlig myndighet (kommerskollegium) med bistånd från bilhandelns organisationer skulle sluta överenskommelser i princip individu- ellt med bilhandlarna. En orsak till att ett antal bilhandlare utanför auto- mobilhandlareförbundet inte ville bi- träda överenskommelserna antogs vara att de ogillade arrangemanget med au- tomobilhandlareförbundet som avtals- part med staten och att förbundet också hade rätt att ålägga vite. Med den före- slagna ordningen, där statlig myndighet skulle vara avtalspart i varje fall för icke-medlemmar i automobilhandlare- förbundet och även sköta övervakning och vitesförelägganden m. m. bedömdes endast en relativt obetydlig del av han-

deln med begagnade bilar komma att stå utanför.

Kungl. Maj:t följde emellertid inte utredningens förslag utan tillgrep lag- stiftning rörande kontantinsats och kre- dittid att tillämpas på bilhandlare som inte biträtt en (i april 1959) avtalad och av Kungl. Maj:t godkänd överens— kommelse mellan kommerskollegium och automobilhandlareförbundet. Över- enskommelsen trädde i kraft samtidigt som författningen, dvs. den 1 april 1960. Lagstiftningen och överenskom- melsen stipulerar samma villkor för kontantinsats och kredittid, vilka dock är genomgående mindre rigorösa än enligt den senaste överenskommelsen som gällde t. o. m. juni 1958. Proposi- tion i frågan ställdes i april (prop. 1959: 155), bankoutskottets utlåtande avgavs i oktober (BU:s utl. 1959:43), och i december 1959 utgavs förordning- en (SFS 1959: 575) som trädde i kraft fr. o. m. april 1960.

I propositionen anförde departe- mentschefen, statsrådet Sträng, bl. a. att regleringen av avbetalningshandeln med bilar utgjort en från flera syn- punkter stabiliserande faktor och där- för i någon form borde bibehållas. Det system som föreslagits av 1957 års ut- redning skulle dock inte ge fullständi- ga garantier för efterlevnad, varför en eventuell överenskommelse borde kom- pletteras med författningsföreskrifter. Utskottsmajoriteten hade ingen erinran mot förordningen. Man utgick emeller— tid från att det framdeles kunde bli aktuellt att, mot bakgrunden av skif- tande konjunkturlägen, vidta ändring- ar i villkoren.

Bestämmelserna i såväl överenskom- melsen som förordningen avsåg yrkes- mässig försäljning av bilar med undan— tag av lastbilar och bussar på över 1 800 kilogram. Kontantinsatsen fastställdes till 40 % och den högsta tillåtna kredit-

tiden 15 månader, eller, för fordon av- sedda att användas i yrkesmässig tra- fik, 24 månader.

Försäljning på lindrigare villkor skul- le drabbas av böter på en tiondel av bilens värde, dock lägst 500 kr. och högst 2 000 kr. I överenskommelsen med kommerskollegium åtog sig auto- mobilhandlareförbundet att från av förbundet kända bilhandlare infordra förbindelser att iaktta kreditvillkoren och att underkasta sig bötes- och kon- trollsystemet, samt att genom auktori- serad revisor eller annan härför skic- kad person kontrollera att föreskrifter- na efterlevdes. I överenskommelsen av- talades vidare om upprättande av en särskild nämnd bestående av tre per- soner för avgörande av vitesfrågor. Kostnader i samband med kontrollen skulle bestridas av vitesmedel -—— i den mån dessa inte räckte skulle automobil- handlareförbundet träda emellan med rätt att från staten erhålla kompensa- tion med en tredjedel av vad förbun- det sålunda utgivit. I överenskommel- sen stadgades slutligen att bilhandlare som inte ingav någon förbindelse skul— le vara underkastad laglig reglering av kontantinsats och kredittid och påföljd för överträdelse som inte är lindrigare än enligt överenskommelsen; vidare skulle förutsättning för överenskommel- sens giltighet vara att statsmakterna inte i övrigt vidtar åtgärder ägnade att begränsa handeln med bilar.

I maj 1960 anmodade inrikesdepar- tementet, på hemställan av kommers- kollegium, länsstyrelserna att till samt- liga bilförsäljare med saluvagnslicens sända ut ett exemplar av förordningen rörande avbetalningsvillkoren. Bakgrun- den var att det förekommit viss annon- sering som tytt på att bestämmelserna inte beaktats av vissa bilförsäljare utan- för överenskommelsen.

I januari 1962 gjorde Motorbranschens riksförbund (tidigare Sveriges automo—

bilhandlareförbund) i en skrivelse till Kungl. Maj :t en framställning om att kommerskollegium måtte få i uppdrag att som tillsynsmyndighet kontrollera efterlevnaden av förordningen angåen- de kreditvillkor vid avbetalningsförsälj- ning inom bilbranschen. Kommerskol— legium var då tillsynsmyndighet för förbundets bevakning av bilhandlarnas åtlydnad av avbetalningsvillkoren enligt överenskommelsen mellan kommerskol- legium och förbundet. Beträffande för- ordningen däremot tillämpades de all— männa reglerna om förundersökning och åtal i brottmål. Det senare innebar att skälig misstanke om brott mot för- ordningen måste yppas för att polis- och åklagarmyndigheter skulle få till- gång till affärshandlingarna om den el- ler de aktuella transaktionerna. Någon möjlighet att mot bilhandlarens vilja ta del av hans andra affärshandlingar fanns inte. Någon skyldighet att under- kasta sig kontroll fanns således inte för de bilhandlare för vilka förordning- en var tillämplig. Följaktligen var ris- ken mindre för bilhandlare utanför överenskommelsen att överträda de sti- pulerade betalningsvillkoren vid avbe— talningsförsäljning. Denna situation var, menade Motorbranschens riksför- bund, otillfredsställande, och man skis- serade en ordning där statens pris- och kartellnämnd på basis av 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande konkur— rensförhållanden skulle kunna hjälpa kommerskollegium med granskningen av bilhandlarnas bokförings- och andra handlingar. Remissinstanserna var i princip positivt inställda till förslaget. Pris- och kartellnämnden motsatte sig dock att granskningsverksamheten skulle baseras på 1956 års lag om upp- giftsskyldighet; syftet med denna lag var enligt nämnden inte att ge nämn- den möjlighet att uppträda som myn- dighet med polisiära uppgifter.

138) föreslogs kommerskollegium bli gemensam tillsynsmyndighet. Genom viss ändring av 1959 års förordning 'an- gående betalningsvillkor vid yrkesmäs— sig försäljning av bilar skulle sålunda kommerskollegium genom biträde av »auktoriserad revisor eller annan här- för skickad person» kunna kontrollera att bilhandlare tillämpade förordning— ens föreskrifter. Förordningen trädde i kraft i maj 1962.

Stabiliseringsutredningen (SOU 1961: 42) rekommenderade att reglering av avbetalningsvillkoren (kontantinsats och kredittid) skulle kunna användas i situationer då efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror får inflatoriska drag resp. blir otillräcklig. Man presentera- de emellertid inte någon utredning i frågan utan konstaterade endast att av- betalningskrediterna för konsumtions- ändamål tenderar att förstärka de eko- nomiska fluktuationerna.

*

En slutsats man kan dra av den här gjorda genomgången är att systemet med överenskommelser inte tycks hålla streck, i varje fall inte under någon längre tid. En annan slutsats är att man, trots den relativt stora uppmärk- samhet som ägnats åt de ekonomisk- politiska aspekterna av konsumtionskre- diterna, ännu inte kommit fram till nå— gon lösning som på ett smidigt sätt skulle göra det möjligt för statsmak- terna att inom den allt viktigare mark- naden för varaktiga konsumtionsvaror utöva ett modererande inflytande.

Effekter av alternativa åtgärder

Reglering av avbetalningsvillkoren är ett medel som den ekonomiska politi- ken kan tänkas använda. Syftet med en sådan politik förutsätts vara att begrän- sa resp. öka efterfrågan på en eller fle- ra varaktiga konsumtionsvaror under

en kortare eller längre period. För att en sådan politik skall lyckas krävs bl. a. en effektiv övervakningsapparat, och man får även se till att konkurrerande kreditformer på ett eller annat sätt in- nefattas i politiken för att denna inte i större eller mindre utsträckning skall bli ett slag i luften.

Man kan emellertid fråga sig om det inte finns alternativa ekonomisk-poli- tiska medel när det gäller att åstadkom- ma en lämplig efterfrågan på sådana varaktiga varor, där utvecklingen inte överensstämmer med de mål man satt upp för den ekonomiska politiken.

Resonemangen ovan har antytt att av— betalningsreglering kan användas i så- dant syfte, och vi vet ju också att detta ekonomisk-politiska medel har använts och används _— bl. a. i Sverige. Därmed är emellertid inte sagt att detta medel skulle vara det enda eller ens det bästa tänkbara medlet mot balansrubbningar på marknaden för varaktiga konsum- tionsvaror. Vi skall därför i det följande diskutera några andra medel som skulle kunna tänkas tjäna samma syfte. Samt- liga tänkbara alternativ kan naturligt- vis av praktiska skäl inte tas upp till behandling; de medel som berörs är de som ligger närmast till hands.

Den allmänna kreditpolitikens effek- ter (med den utformning som denna politik haft under senare år) på utbu— det av konsumtionskrediter och därmed på efterfrågan på varaktiga konsum- tionsvaror tycks vara obetydliga — åt- minstone under åtstramningsperioder av »normal» längd (upp till ca tre år). En allmän åtstramning vore ju också ett olämpligt medel att ta till, om det ak- tuella ekonomisk-politiska problemet är en bristande balans enbart på markna- den för varaktiga konsumtionsvaror. Risken för icke önskvärda bieffekter på andra varumarknader är uppenbar.

Ett alternativ vore då att söka ge-

nomföra en målmedveten kreditranso- nering med sikte enbart på avbetal- ningskrediterna och andra konsumtions- krediter (dock utan att reglera kon- tantinsats och amorteringstid). En så- dan politik, som skulle få drabba främst affärsbankers men även sparbankers direkta och indirekta kreditgivning för konsumtionsändamål, kunde för avbetal- ningskrediternas (och andra varu- och företagsbundna krediters) de] få följan- de resultat: antingen skärpte kreditsäl- jarna kraven beträffande kontantinsats och amorteringstid; eller så fick som- liga kreditsökande —— ehuru kreditvär- diga —— icke kredit, medan andra kan— ske kunde få till oförändrade villkor. Vid det första alternativet skulle man få samma effekter som tidigare disku- terats i detta kapitel. — Om det senare alternativet inträffade, är det sannolikt att, även om de ianspråktagna kreditbe- loppen under de följande perioderna blev lika stora som vid en allmän skärp- ning av kreditvillkoren, såväl den ome- delbara som den mer långsiktiga efter- frågeminskningen skulle bli kraftigare för den drabbade varugruppen. Orsaken till detta skulle vara att sannolikt en- dast ett fåtal av de konsumenter som blev nekade kredit skulle orka prestera det betydande mersparande som ett kontantköp innebär.

Det senare alternativet tycks vara det som regelmässigt sker med bankernas direkta konsumtionskreditgivning vid en kreditåtstramning när privatlån och övriga liknande låneformer närmast ten- derar att försvinna från marknaden. Däremot finns det inget som tyder på att en allmän kreditåtstramning _— i varje fall under senare år — nått så långt att detta i sin tur lett till skärpta avbetalningsvillkor eller strängare gall- ring bland de kreditsökande i detalj- handelsledet. (Bl.a. ger utredningens hearings med representanter för olika

branscher och företag detta vid han- den.) Detta antyder att de som nekats bankkrediter för konsumtionsändamål i stället kunnat anlita de dyrare avbetal- nings- eller kontokrediterna.1 Orsaken till detta tycks vara att tidsfördröj- ningen här är speciellt lång; det finns ju många olika sätt för en säljare att finansiera kundfordringarna, och kre- ditinstituten kan knappast »öronmärka» en rörelsekredit så att endast avbetal— ningsfordringsfinansierande krediter drabbas av åtstramning. Konsumtions- kreditpolitiken 1964—1966 torde i detta fall utgöra ett skolexempel: riksbanken har låtit förstå att bankerna skall visa restriktivitet i sin direkta långivning till hushållen, vilket lett till att det blivit svårt att få privatlån; samtidigt har kreditpolitiken prioriterat industri- investeringarna, vilket emellertid som en naturlig följd underlättat näringsli— vets finansiering också av bl.a. avbe- talningsfordringar. Konsumtionskredit- politiken tycks med andra ord här ha blivit något av ett slag i luften. Där— emot kan man med hjälp av direkt kreditvillkorsreglering samtidigt erhål- la en restriktiv konsumtionskreditpoli- tik och en liberal industriinvesterings- politik.

Det förhållandet att konsumtionskre- diten för många företag är ett av de viktigaste medlen att hålla omsättningen och därigenom också sin marknadsan- del uppe torde också medverka till att en kreditåtstramning först småningom tillåts påverka kundkreditgivningen. Vid en tillräckligt lång och intensiv kreditransonering borde man dock kun- 1 I och för sig kan detta sägas vara ilinje med

en åtstramningspolitik; den genomsnittliga räntenivån på 5konsumtionskreditmarkna- den höjs ju till följd av de billigare kredi— ternas bortfall. Emellertid torde konsumen- ternas räntekänslighet vara tämligen be- gränsad varför den ev. erhållna minsk- ningen av efterfrågad kreditmängd sanno- likt blir obetydlig.

na vänta sig även sådana »inducerade» effekter.

I själva verket torde denna brist på snabbhet även hos kreditåtstramnings- åtgärder, som siktar direkt på de varu- och företagsbundna konsumtionskredi— terna samt de tekniska svårigheterna att ge en kreditransonering en skärpt in- riktning på dessa krediter, vara de skäl som legat bakom introducerandet i många länder av avbetalningskreditreg— lering som ekonomiskt-politiskt instru- ment. För en användning av just detta medel talar också det faktum att det med större precision kan appliceras på olika varugrupper, samt att det drab- bar olika konsumenter mer likartat och därför kanske uppfattas som mer rätt— vist. Möjligen kan också tendensen till ökad frihet i .de internationella kapital- rörelserna göra det svårare att i andra former driva en hård ransoneringspo— litik på ett visst område utan att det uppstår kompenserande kapitalrörelser.

Kommittén har också diskuterat hu- ruvida man genom krav på kreditsäl- jarna att deponera belopp i riksbanken skulle kunna få till stånd skärpningar av kreditvillkoren i detaljhandelsledet och därmed en begränsning av kredit- köpen. Detta alternativ synes dock bl. a. från administrativ synpunkt vara mind- re tilltalande.

Ett annat sätt att korrigera en olämp- lig utveckling av efterfrågan på varak- tiga konsumtionsvaror är att vidta fis- kala åtgärder och då närmast ändringar av den direkta eller indirekta beskatt- ningen.

Att ändra direktskattesatserna tycks emellertid knappast vara ett lämpligt medel för att upprätthålla balans på en delmarknad inom den privata konsum- tionens område. Riktningen av effekten är ju given, men doseringen torde san- nolikt få göras ganska kraftig om man skulle uppnå en betydande effekt på et-

terfrågan av varaktiga konsumtionsva- ror. Därmed ökar också risken för icke önskvärda effekter på andra konsum- tionsområden. Speciellt olämpligt som medel är den direkta beskattningen, om man vill att endast en eller ett par va- rugrupper skall beröras av korrige- rande ekonomisk—politiska åtgärder. Den direkta beskattningen är ju till sin karaktär generell och den bör inte an- vändas när man selektivt vill söka nå vissa bestämda mål. Dess uppgift bör snarast vara att bestämma grundinrikt- ningen av den offentliga politiken vad gäller utvecklingen på konsumtionsom- rådet, medan andra medel får använ- das vid »finslipningen» på olika del- marknader.

Detsamma gäller för den generella in- direkta beskattningen; en allmän höj- ning eller sänkning av denna är inte heller någon lämplig åtgärd om man vill korrigera efterfrågeutvecklingen inom ett begränsat avsnitt av den privata konsumtionen.

Däremot vore selektivt insatta höj- ningar och sänkningar av varubeskatt- ningen ett i princip tänkbart alternativ till reglering av avbetalningsvillkoren. Speciellt god verkan kunde sådana åt- gärder få, dels om statsmakterna hade riksdagens fullmakt att snabbt sätta in sådana åtgärder (för att förebygga spe- kulativa köprusher eller återhållsamhet i köpen under riksdagsbehandlingen av proposition i frågan), dels om förvänt- ningarna på sikt vore att skattesatsen eller skattesatserna snarast skulle kom- ma att ändras i motsatt riktning mot den insatta åtgärden.

Emellertid finns det inte f.n. och kanske inte heller inom överskådlig tid möjlighet att snabbt variera beskatt- ningen av skilda konsumtionsvaror. Dessutom tycks tendensen på den indi- rekta beskattningens område i Sverige snarast gå mot en i viss mån mera en-

hetli g skattenivå för olika konsumtions- varor, även de varaktiga.

I det föregående har vi genomgående talat om effekterna av olika medel när det gäller att dämpa konsumtionsefter- frågan. Såväl reglering av konsumtions- kreditvillkor som alternativa åtgärder har i och för sig en efterfrågestimule- rande effekt när åtgärderna går i mot— satt riktning, men de möjliggör endast en efterfrågestimulans i den mån hus— hållen väljer att utnyttja de liberalare villkoren (kreditvillkoren, skattesatser- na m.m.). Detta kan framstå som en svaghet, men den ekonomiska politiken disponerar ju i själva verket över ett antal andra medel som mera omedelbart stimulerar efterfrågan. Det har emeller- tid inte varit påkallat att diskutera des- sa medel i detta sammanhang; diskus- sionen har ju gällt vilka medel som när- mast kan tänkas som alternativ till en reglering av kreditvillkoren på konsum- tionskreditområdet.

Det kan vara värt att notera att me- dan en skärpning (lindring) av kon- sumtionskreditvillkoren primärt ökar (minskar) hushållens finansiella spa- rande, så åstadkommer en skärpning (lindring) av beskattningar av fysiska personer en ökning (minskning) av det offentligas finansiella sparande _— med sannolikt motsatt effekt på hushållens finansiella sparande. Det är givet att olika värderingar om privat resp. of- fentligt sparande kan påverka valet av ekonomiskt-politiskt medel vid sidan av faktorer såsom smidighet, snabbhet i effekt etc.

Av framställningen ovan har framgått att den ekonomiska politikens möjlig- heter f.n. är små när det gäller att snabbt ingripa för att rätta till mindre önskvärda tendenser i efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror —— ett om- råde där man kan vänta sig att särskil- da inflytelser kan göra sig gällande. En

ytterligare slutsats är att inget av de diskuterade alternativa medlen tycks vara bättre lämpat att använda än reg- lering av villkoren vid kreditförsäljning (kompletterad med motsvarande åtgär— der för konsumtionskrediter lämnade direkt av banker och motsvarande till konsumenten) .

För att åtgärder av detta slag skall få erforderlig genomslagskraft behövs —— det visar 1950- och 1960-talens erfa- renheter — dels lagstiftningsåtgärder, dels effektiv övervakning. Överenskom- melserna i mitten av 1950-talet med oli- ka branscher kan sålunda knappast sä- gas ha uppnått sitt syfte; Kungl. Maj:ts åtgärd att 1959 komplettera överens- kommelsesystemet inom bilbranschen med lagstiftning visar också att inte ens inom en »genomorganiserad» bransch överenskommelser har tillräcklig ver- kan. Övervakningssystemet, å andra si- dan, blev inte helt tillfredsställande ord- nat förrän kommerskollegium 1962 för- ordnades som tillsynsmyndighet för regleringarna på bilområdet. Bilregle- ringarnas efterlevnad har under senare år varit ganska god.

I den mån man i framtiden finner det nödvändigt antingen att ändra de nuvarande bestämmelserna beträffande kreditvillkoren för bilar eller att intro- ducera resp. mildra restriktioner för andra varugrupper vore det emellertid önskvärt att sådana åtgärder kunde ge- nomföras snabbt — detta för att för- hindra spekulativa köprusher eller (i liberaliseringsfallet) uppskjutande av köp. Sådana reaktioner tenderar ju att motverka syftet med de planerade åt- gärderna.

Ett lämpligt instrument för detta syfte vore en lagstiftning enligt vilken Kungl. Maj :t kunde föreskriva minsta kontant- insatsdel samt amorteringstid vid för- säljning av varaktiga konsumtionsvaror.

Åtgärder från riksbankens sida be-

träffande de allmänna konsumtionskre- diterna (privatlån m. m.) förutsätts här- vid sättas in så att motsvarande knapp- hetsgrad uppnås på de olika delmark- naderna inom konsumtionskreditområ— det. Ett sådant medel skulle emellertid inte nödvändigtvis och regelmässigt an- vändas i den ekonomiska politiken. Man får förutsätta att man löpande vidtar så- dana åtgärder som säkrar en lugn ut— veckling av investeringar och realin- komst. I den mån emellertid särskilda

ingripanden blev nödvändiga skulle ett instrument av den art som antytts kun- na utgöra ett värdefullt komplement till den allmänna ekonomiska politiken. Bl. a. skulle man kunna sätta in snabbt verkande korrektiv i väntan på mera grundläggande åtgärder. Konsumtions- kreditutredningen föreslår därför att en lagstiftning av nämnt slag kommer till stånd. Utredningens förslag framläggs och kommenteras i kapitel 10 och 11.

KAPITEL 8

Konsumtionskreditemas långsiktsetl'ekter

Diskussionen i kapitel 7 gällde huvud— sakligen konsumtionskrediternas effek- ter på samhällets totalefterfrågan, och därmed också totalinkomst, på kort sikt. Därvid bortsåg vi från faktorer som an- sågs sakna relevans i sammanhanget, bl. a. frågor rörande ekonomisk om- vandling och tillväxt och den betydelse som konsumtionskrediterna härvid kun- de ha. Institutionella och strukturella förändringar går i allmänhet långsamt, men så småningom, mätt över en längre period, kan det ske betydande föränd- ringar bl.a. i ekonomins sätt att fun- gera. Frågan blir i detta sammanhang: Vilka effekter på längre sikt har före- komsten av konsumtionskrediter jäm- fört med icke—förekomst av sådana kre- diter?

Vi skall i detta avsnitt närmast dis- kutera vissa tänkbara effekter av kon- sumtionskrediterna bl. a. på sådana för den ekonomiska utvecklingen viktiga variabler som realkapitalbildning, pro- duktivitet och arbetskraftsutbud. Vår diskussion får formen av resonemang kring olika förhållanden som dessa kre- diter kan tänkas påverka.

Med konsumtionskrediternas effekter förstås här skillnaden mellan den ut- veckling som en viss ekonomi under en längre tid skulle undergå om konsum— tionskrediter utbjöds (det förutsätts att dessa krediter verkligen efterfrågas av hushållen) och den utveckling som skul- le inträffa, om det inte eller bara fanns mindre sådana krediter. Huruvida ut— gångsläget är kreditlöst eller ej kan sä- gas sakna betydelse, eftersom det är ut-

vecklingen på längre sikt som studeras; övergångsstörningar vid krediternas in- förande eller avskaffande kommer alltså inte med i bilden. För enkelhetens skull tänker vi oss en utveckling som karak- teriseras av en löpande ekonomisk till- växt utan kortsiktiga konjunkturella in— komstsvängningar.

Inledningsvis kan anknytas till vad som tidigare antytts om konsumtions- krediternas inverkan på konjunktur- förloppet. Man kan då anta att i den mån konsumtionskrediterna medverkar till att förstärka de kortsiktiga sväng- ningarna i nationalinkomsten — med från resursfördelningssynpunkt ogynn- samma produktionsstörningar i hög- konjunkturen och undersysselsättning av produktionstaktorer under lågkon- junkturen som följd — så innebär gi- vetvis detta att konsumtionskrediterna också på lång sikt bidrar till en under- optimal ekonomisk tillväxt. Man får dock komma ihåg att konsumtionskredi- ternas störande inflytande normalt tycks vara litet — betydligt mindre än exempelvis de cykliska effekterna av variationer i näringslivets investeringar i fast realkapital och lager.

Efekten på konsumtions- och produk- tionsstrukturen

Vi har i de kapitel som behandlar kon- sumtionskrediterna sedda från hushål- lens resp. företagens synpunkt redan ti- digare diskuterat vissa förhållanden som kan inverka på konsumtions— och företagsstrukturen på längre sikt.

I kapitel 5 gjordes det sålunda sanno- likt att konsumtionskrediter, framför allt i en ekonomi där realinkomsten per capita växer, leder till att hushållen i större utsträckning än annars köper va- ror och tjänster med höga styckepriser, dvs. främst varaktiga konsumtionsvaror. I kapitel 6, å andra sidan, gjordes gäl- lande att företag som marknadsför var- aktiga konsumtionsvaror genom att möj- liggöra kreditköp av dessa varor kan åstadkomma såväl en snabbare försälj- ningsökning som en högre »sluts-för- säljningsvolym. Det är här uppenbarli- gen fråga om två sidor av samma feno- men: i en ekonomi med konsumtions- krediter kommer konsumtionen och pro- duktionen (och sannolikt också impor- ten) av varaktiga konsumtionsvaror att ligga högre än i en ekonomi utan så- dana krediter (eller med mindre utbud av konsumtionskrediter) . Konsumtionen av banktjänster o.d. torde också, till följd av de kredittillägg och räntor som kreditköparna erlägger, vara högre i konsumtionskreditekonomin.

»Baksidan» av denna strukturella skillnad är följande: I konsumtionskre- ditekonomin är hushållens konsumtion av icke-varaktiga konsumtionsvaror läg- re. Speciellt torde konsumtionen av så- dana icke-varaktiga varor som är alter- nativa till de tjänster som de varaktiga konsumtionsvarorna ger ligga vid en lägre nivå. Vi skall i det följande disku- tera huruvida bl. a. den nämnda struk- turskillnaden kan innebära ändrade förutsättningar för den ekonomiska till- växten.

Konsumtionskrediternas effekter på Ica- pitalbildningen

Konsumtionskrediterna kan sägas med- föra att investeringarna i samhället i större utsträckning »flyttar ut i» hus— hållssektorn, dvs. hushållen äger själva

de kapitalföremål som producerar de efterfrågade tjänsterna. Här snuddar man vid en fråga som ofta aktualiseras: Medför användandet av konsumtions- krediter att den privata konsumtionen ökar på investeringarnas bekostnad med åtföljande negativa effekter på den reala nationalinkomstens tillväxttakt?

Det torde vara omöjligt att ge ett en- tydigt svar på den frågan; kunskaperna om sambandet mellan konsumtionskre- diterna och övriga relevanta variabler är otillräckliga, liksom också om den ekonomiska tillväxtens mekanismer. Likväl skall vi emellertid försöka att här diskutera vissa enklare aspekter av sam- manhanget mellan konsumtionskredit och kapitalbildning.

Enligt gängse nationalekonomisk ter- minologi betraktas köpet av en var- aktig konsumtionsvara som konsum- tion, trots att varan i praktiken konsu- meras (förbrukas) under kanske en lång följd av år. Beståndet av varaktiga kon- sumtionsvaror inräknas vanligen inte heller i en ekonomis kapitalstock. Hus- hållens innehav resp. köp av varaktiga varor — vare sig köpen finansierats med kontanta medel eller med kredit _— kan då sägas minska kapitalbildning- en såtillvida att om varorna i stället hade ägts resp. köpts av företag som t. ex. hyrt ut dem till hushållen, så hade varornas värde ingått i företagssektorns realkapitalbestånd, vilket då varit så mycket större. Då hade företagens hy- resin-täkter också kommit att inräknas i samhällets produktion av tjänster, till skillnad från hushållens utnyttjande av sina egna bilar, vilket (på papperet) hade ökat bruttonationalprodukten. Des- sa effekter på kapitalbildning och pro- duktion är emellertid enbart resultat av nationalbokföringsmässiga konventio- ner och saknar därför större intresse.

Ett betydligt intressantare problern är frågan huruvida förekomst av kon-

sumtionskrediter bidrar till att höja den totala konsumtionsefterfrågan på kapitalbildningens bekostnad. En sådan hypotes är inte obefogad eftersom den totala konsumtionskreditskulden i en växande ekonomi tenderar att ständigt öka.1 Denna ökning innebär i sig ett ökat negativt finansiell-t sparande. Efter- som det kan antas att hushållen utan konsumtionskrediter inte skulle kunna åstadkomma en lika stor ökning av ne— gativt finansiellt sparande genom att mobilisera likvida tillgångar, skulle det genom konsumtionskrediterna uppstå en totalt ökad konsumtionsefterfrågan. Kre- diternas stimulerande inverkan på kon- sumtionen av varaktiga varor skulle med andra ord vara större än amorte- ringens dämpande effekt på konsum- tionen av övriga konsumtionsvaror, och i verkligheten skulle alltså utrymmet därmed bli mindre för kapitalbildning. Sådana resonemang är ganska vanliga, men det finns vissa invändningar att göra.

Den mest väsentliga anmärkningen kan riktas mot det faktum att produk- tionssidan och dess reaktioner uteslu— tits ur resonemanget. Det kan t. ex. myc- ket väl tänkas att företagssidans reak- tion blir att höja priserna för de pro- dukter som till följd av konsumtions- krediternas tillväxt efterfrågas mera. Detta ger en inkomstökning för företags- sektorn och bidrar även till att skapa en utbuds/efterfrågebalans på markna- den för varaktiga konsumtionsvaror. Härigenom skapas incitament och förut- sättningar för ökade investeringar inom den sektor som producerar och distri- buerar varaktiga konsumtionsvaror. Dessa investeringar kan finansieras dels ur de högre vinster som prishöjningen resulterade i, dels på kreditmarknaden —— i den mån utbudet där inte är alltför oelastiskt. Eventuell vinst på kreditgiv- ningen resulterar f.ö. också i ett högre

företagssparande — ju högre räntor och kreditavgifter, desto högre företagsspa- rande som motväger inkomst- och kon- sumtionsstegringen inom hushållssek- torn.

Arbetskraft för den ökade investe- ringsverksamheten inom denna sektor kan lockas fram genom de bättre löner man här kan erbjuda jämfört med bl. a. inom de näringar som tillverkar och distribuerar tjänster som är alternativa till dem som de varaktiga varorna pres- terar (allmänna transportmedel förlorar anställda till bilindustrin). På de senare tenderar efterfrågan att minska och pri— serna att gå ned. Tillförseln av arbets- kraft från dessa näringar räcker kanske inte för behoven, utan arbetskraft från branscher med mindre gynnsamt löne- läge lockas över till sektorn för konsum- tionsvaror. Konsumtionskrediternas ex- pansion kan då få en viss direkt och indirekt inflatorisk effekt, men den or- sakar ingen uppgång i konsumtionen på

1 I detta sammanhang anmäler sig frågan hur stor hushållens samlade konsumtionskre- ditskuld egentligen kan bli, mätt i absoluta eller relativa tal. Det vore rimligt att tänka sig att det vid en viss samlad inkomstnivå inom hushållssektorn finns en övre gräns antingen för hushållens vilja att skuldsätta sig eller för kreditgivarens villighet att riskera sina tillgångar. Denna högsta skuldnivå måste emellertid tänkas bero av vissa strukturella eller institutionella för- hållanden, t.ex. hur vanligt det är med för- hyrning av varaktiga varor, förekomst av försäkringar vid inkomstbortfall, de eko- nomiska framtidsutsikterna m.m. Det ve- terligen enda försöket att kalkylera en »jämviktsnivå» för hushållens skuldsätt- ning för konsumtionsändamål har gjorts av den amerikanske ekonomen Alain Enthouen (»Instalment Credit and Prosperity», Ame- rican Economic Review, December 1957), som anser sig ha funnit att de amerikanska hushållens samlade konsumtionskredit- skuld skulle tendera att successivt närma sig 19 % av hushållens disponibla inkoms- ter. Hur det än förhåller sig med detta värde, kan man räkna med att det vid varje tillfälle existerar ett tak över vilket konsumtionskreditskulden inte skulle öka, även om krediterna ej blev föremål för ekonomisk-politiska ingripanden.

investeringarnas bekostnad. Förskjut- ningarna i den genomsnittliga konsu- mentprisnivån beror på i vad mån den nedåtriktade pristendensen för sådana varor, som till följd av konsumtionskre— diternas tillväxt nu efterfrågas mindre, uppväger de stigande priserna på kon- sumtionskreditvarorna. Det är svårt att på förhand uttala sig i denna fråga.1

Inflatoriska tendenser kan också upp- stå till följd av det förändrade konsum— tionsmönster som användandet av kre— diter innebär. Konsumtionskrediterna har därvid i princip samma effekt som vilken annan förändring av efterfråge- inriktningen som helst, t.ex. som vid införandet av nya metoder och produk- ter. Sådana nyheter i en ekonomi inne- bär nya investeringstillfällen, och före- tagarnas försök att utnyttja dessa kan i en fullsysselsättningsekonomi lätt få en inflatorisk inverkan. I jämförelse med övriga sådana fenomen torde emellertid konsumtionskrediternas betydelse vara ganska begränsad.

Ett försök att belysa konsumtionskre— diternas effekt på kapitalbildningen kan göras på följande sätt:

Antag att både den genomsnittliga och den marginella relationen mellan å ena sidan investeringar och å andra si- dan produktionsvärde liksom också ar- betskraftsanvändandet för framställning av konsumtionsvaror är lika inom samt— liga industrier. Om efterfrågan då mins- kar inom en konsumtionssektor (t. ex. all— männa transportmedel), blir följden en viss nedgång i behovet av investeringar inom denna sektor. Om man då i stället mobiliserar en lika stor efterfrågan på ett annat konsumtionsområde (t. ex. bi- lar), skulle det inom detta område upp- stå ett lika stort investeringsbehov — om produktionsjämvikt skall bibehållas.

Om nu konsumtionskrediterna leder till en totalt sett ökad efterfrågan på konsumtionsvaror, ökar behovet av in-

vesteringar med samma relation som mellan investeringar och produktion av konsumtionsvaror. I ett jämviktsläge skulle det därför inte ske någon föränd- ring av relationen mellan investeringar och konsumtion, liksom inte heller nåv- got nettotillskott eller bortfall av efter- frågan på arbetskraft.

Gentemot detta resonemang kan man invända att det förutsätter ett visst slag av jämvikt och att det inte är givet att en sådan jämvikt kan eller hinner eta- bleras. Resonemanget förutsätter ju även samma relationer mellan å ena sidan investeringar och arbetskraft och å and- ra sidan produktionsvärde, vilket är svårt att utan vidare göra sannolikt. Ett mera fullständigt genomförande av dis- kussionen skulle emellertid kräva att man utarbetade en ganska utförlig mo- dell, vars egenskaper emellertid endast punktvis skulle kunna vara erfarenhets- mässigt belagda; dessutom skulle sanno- likt kvarstå en betydande osäkerhet rö- rande konsumtionskrediternas effekter på investeringskvoten i en ekonomi. Frågan huruvida och i vilken utsträck- ning konsumtionskrediterna påverkar kapitalbildningen är uppenbarligen

1 Ett exempel: Anta att konsumtionskredit- skuldeni Sverige ökar med ca 150 milj. kr. per år. (Detta antagande är baserat på en förmodad total konsumtionskredit- skuld av storleksordningen 1 1/2 miljard kr. och en tillväxttakt i denna på 10 %.) An- ta vidare att 100 milj. kr. utgör en extra efterfrågan orsakad av konsumtionskredi- terna, i den meningen att hushållen i frånvaro av konsumtionskrediter skulle ha tagit 50 milj. kr. från sina likvida till- gångar för att genomföra köp som nu sker med hjälp av kredit. Dessa 100 milj. kr. antas sedan slå igenom i form av en allmän prishöjning på konsumtionsvaror, resp. motverka en prissänkning på sådana varor. Om den privata konsumtionen uppgår till ca 60 miljarder kr. per år, skulle den av konsumtionskrediterna orsakade prishöj- ningen uppgå till grovt räknat 1/6 %, att jämföras med en genomsnittlig uppgång i konsumentprisindex under senare år av storleksordningen 3 %.

ganska svår att besvara, och den har i litteraturen inte behandlats särskilt ut- förligt.

Från mer praktiska ekonomisk-poli- tiska utgångspunkter kan f. ö. frågan om konsumtionskrediterna i sig inverkar negativt på realkapitalbildningen rentav te sig en smula ointressant, eftersom grunddragen i det offentligas politik när det gäller avvägningen konsumtion/ investeringar torde ske genom budget— politiken och de generella kreditpoli— tiska åtgärderna. Jämfört med de mera avgörande effekter dessa åtgärder har framstår eventuella inflytelser från kon- sumtionskrediterna som obetydliga.

Produktiviteten

Den fortlöpande relativa prissänkningen på varaktiga konsumtionsvaror jämfört med andra konsumtionsvaror skulle eventuellt kunna tas till intäkt för ett antagande att de tekniska och organisa- toriska möjligheterna till rationalise- ring är större inom tillverkningen av varaktiga varor än inom andra kon- sumtionsvaruområden. Om detta vore sant, skulle en ökad andel konsumtion av varaktiga varor innebära en produk- tivitetsvinst för samhället. På sina håll har man också velat göra gällande att de varaktiga konsumtionsvarorna ge— nom sin, jämfört med övriga konsum- tionsvaror, ofta tekniskt komplicerade natur kan medverka till allmänna forsk- ningsframsteg, bl.a. inom de mekanis- ka och elektrotekniska områdena. Vi- dare har man antytt möjligheten till produktivitetsvinster till följd av posi- tiva s.k. skaleffekter inom produktio- nen av varaktiga konsumtionsvaror. Frågan är emellertid — liksom när det gäller rationaliseringsmöjligheter och forskning _ huruvida utsikterna till så- dana produktivitetsvinster verkligen är större inom produktionen av varaktiga

varor än inom övriga konsumtionsvaru- områden.

Arbetskraftsutbudet

Inte heller beträffande konsumtionskre— diternas effekter på arbetskraftsutbudet tycks man kunna dra några säkra slut— satser. Man har t.ex. hävdat att före- komsten av skuld i ett hushåll ibland kan resultera i ett ökat utbud av arbets- kraft, bl.a. på grund av en ökad vilja att arbeta på övertid och att ta extra- arbeten. Ett ökat innehav av varaktiga konsumtionsvaror _ bl. a. till följd av kreditköp — kan också tänkas öka hus- hållens insatser (genom reparationer, målning etc.) för att vidmakthålla va— rornas marknads- eller bruksvärde. Även detta innebär ett ökat arbetskrafts- utbud, låt vara att värdet av dessa an- strängningar inte syns i nationalbok- föringen. Vidare kan innehav av arbets- kraftsbesparande hushållsapparater in- verka positivt på hushållsmedlemmars vilja att ta arbete utom hemmet. Å and— ra sidan har man hävdat att skulder kan inverka negativt på hushållsmed- lemmarnas arbetskapacitet. — I vilken riktning effekten än går, torde den emellertid vara av begränsad storleks- ordning.

Övriga synpunkter

För dem som tillverkar och distribue- rar varaktiga konsumtionsvaror tycks förekomsten av konsumtionskrediter in- nebära att introducerandet av en ny vara eller en ny modell underlättas; man kan ju på såväl kortare som längre sikt räkna med en större avsättning. Kon- sumtionskrediterna skulle därmed kun— na bidra till en större föränderlighef i konsumtionsvarusortimente-ts samman- sättning.

Konsumtionskrediterna innebär ock-

så en förändring av hushållens förmö- genhetsställning. Innehavet av varaktiga konsumtionsvaror torde öka hushållets förmögenhetsställning, eftersom köp av varaktiga konsumtionsvaror i varje fall till en del kan antas gå ut över löpande konsumtion. Delvis balanseras dock denna ökning av den skuldsättning som tillkommer, men om amorteringstiderna genomsnittligt understiger livslängden hos de varor som man köpt med hjälp av krediterna, skulle nettoeffekten trots allt kunna bli en ökning av nettoför- mögenhetsvärdet inom hushållssektorn.

Amerikanska undersökningar tyder på att hushållens totala nettoförmögen- het ökar, så att om konsumtionskredi- terna till äventyrs skulle ha en nega- tiv inverkan, är tydligen denna effekt inte starkare än att den motverkas av andra tendenser. Det är emellertid san- nolikt att den del av hushållens förmö- genhetsbildning som består av finan- siellt sparande (inkomster minus utgif- ter för köp av varor och tjänster, dvs. i stort sett hushållens bankinsättningar, aktieköp m. m.) avtar något vid använ- dande av konsumtionskrediter. Hushål- len kan nämligen antas minska sitt mål- sparande och göra vissa köp tidigare än man skulle gjort utan krediter.

En sådan omstrukturering av hushål- lens balansräkningar kan sägas öka hus- hållens sårbarhet för inkomstbortfall, framför allt om det saknas en andra- handsmarknad för den varaktiga kon- sumtionsvaran. I någon mån kan dock — paradoxalt nog — denna sårbarhet kompenseras genom möjligheten att an- lita konsumtionskredit genom lån i bank eller motsvarande.

För kreditmarknaden innebär till- komsten av konsumtionskrediter att man där fått en ny typ av fordran med speciella karakteristika. Denna kredit- form tycks kunna erbjuda vissa »stor— driftsfördelar»; den lämpar sig nämli-

gen väl för standardiserade kreditbe- dömnings-, krav- och andra rutinför- faranden. Kreditformen kan stimulera uppkomsten av särskilda kreditinstitut. I de länder där lagstiftningen så tillåter har dessa institut även i stor skala kun- nat få finansiering oberoende av han- ker och kapitalmarknad, nämligen di- rekt via inlåning från hushåll och före- tag. Ett svenskt exempel på en sådan finansiell nyhet är de finansväxlar som emitteras av avbetalningsfinansierings— instituten. Dessa nya fordringsbevis, på vilka man ofta erbjuder en relativt hög ränta, tillför bl. a. företagens och even— tuellt också hushållens likviditetsplane- ring ett nytt element, vilket kan ge upp- hov till vissa förändringar i kredit- institutens, företagens och hushållens beteende. De realekonomiska effekterna av detta torde dock vara begränsade.

Mångfalden av konsumtionskrediter och delmarknader med olika ränte- och avgiftssystem samt de olika formerna av kontantrabattförluster vid varubund- na krediter kan givetvis försvåra kon— sumentens bedömning av priset på olika varor och tjänster. Man kan därför miss- tänka att en optimal fördelning av hus- hållens konsumtion inte alltid kommer till stånd. Denna olägenhet behöver emellertid inte sammanhänga med kon- sumtionskreditfenomenet som sådant utan snarare med hela den räntesätt- ning som utvecklat sig på området (se kapitel 3 och 4).

Slutsatser

Konsumtionskrediternas effekter på så- dana faktorer som har betydelse för den ekonomiska tillväxttakten är svåra att bestämma. En rimlig slutsats tycks dock vara att de eventuella effekterna (i positiv eller negativ riktning) på realkapitalbildning, produktivitet och

arbetskraftsutbud i allmänhet torde vara små. Konsumtionskrediterna tycks i dessa avseenden inte tillföra den all- männa ekonomiska politiken något be- svärande moment. Den synbarligen be- gränsade inflatoriska effekten av en växande konsumtionskreditskuld hos

hushållen tycks inte heller vara större än att den kan bemästras genom bud- get- och kreditpolitik av sedvanligt slag. Konsumtionskrediternas inverkan när det gäller kortsiktiga förändringar i totalefterfrågan har behandlats i tidi- gare kapitel.

KAPITEL 9

Statistisk information om konsumtionskrediterna

En av utredningens första uppgifter var att söka få en bild av konsumtionskre— diternas totala omfattning samt deras fördelning på kreditformer, varugrup— per och förbrukarkategorier. Den löpan- de information som fanns utgjordes endast av tidsseriedata över »person— liga och diverse krediter» i bank- och sparbanksstatistiken. Dessa uppgifter är emellertid av synnerligen begränsat värde för utredningen, eftersom de å ena sidan omfattar olika slags företags- krediter, å andra sidan inte omfattar sådana krediter (främst avbetalnings— krediter) som konsumenten erhåller via handeln. Vid sidan av bankstatisti- ken fanns på vissa punkter information om kredithandeln, t. ex. i pris— och kar- tellnämndens undersökningar, i social- styrelsens levnadskostnadsundersökning för 1958 samt i konjunkturinstitutets sparundersökningar avseende åren 1955, 1957 och 1958.

Utredningen lät utföra specialbear- betningar av socialstyrelsens undersök- ning samt av 1957 och 1958 års spar- undersökningar. Resultaten av dessa be- arbetningar redovisas i bilagorna 2 och 3. Den information som förelåg be- fanns dock vara alltför knapphändig och osäker, varför utredningen anhöll om och fick tillstånd att utföra en in— tervjuundersökning bland hushållen. Syftet med denna var att erhålla en bild av konsumtionskrediternas totala omfattning och deras fördelning på kre— ditformer och varugrupper, av olika

hushållskategoriers kreditbeteende lik- som hushållens attityder till och kun- skaper om dessa krediter. Intervjuun- dersökningens resultat har på många punkter legat till grund för kommitténs ställningstaganden. En redogörelse för intervjuundersökningens genomförande och resultat återfinns i bilaga 1; under- sökningens resultat sammanfattas i ka- pitel 2.

De kredithandelsdata som ingår i pris- och kartellnämndens branschun- dersökningar redovisas också i kapitel 2, liksom data från vissa andra under— sökningar rörande kredithandeln i en eller flera branscher.

Enligt direktiven skall utredningen »överväga i vilka former statistiska un- dersökningar om konsumtionskrediter- nas omfattning och inriktning i fram- tiden bör ske». Detta kan tänkas ske dels genom en löpande korttidsstatistik, rörande en eller ett fåtal konsumtions- kreditvariabler med central betydelse, dels genom tillfälliga, mer ingående un- dersökningar. Dessa kan antingen ha formen av intensivundersökningar inom en viss bransch eller utgöras av tvär— snittsundersökningar liknande utred- ningens intervjuundersökning.

Löpande statistisk information

Behovet av en löpande konsumtions- kreditstatistik kan till stor del motive- ras med att sådan statistik krävs vid

ekonomiskt-politiska ställningstagan- den. En löpande korttidsstatistik över åtminstone den totala skuldstocken är närmast oumbärlig om man i enlighet med utredningens förslag i konjunktur- politiskt syfte skall kunna variera kre- ditvillkoren för konsumtionskrediterna. För att kunna driva en sådan politik måste man vid varje tidpunkt kunna få en bild av krediternas omfattning och utveckling. Mot bakgrunden av dessa data kan man sedan avgöra om ekono- miskt-politiska korrektiv behöver sättas in och avläsa ev. åtgärders effekter. Även i lägen där man inte skulle vilja utnyttja konsumtionskreditgivningen som ett konjunkturpolitiskt instrument måste det vara av stor betydelse för de instanser som utformar den ekonomis- ka politiken att kunna följa utveckling- en inom denna kreditsektor; konsum- tionskrediter torde nämligen i sam- variation med inköpen av varaktiga konsumtionsvaror i framtiden få en stigande relativ betydelse.

Vidare synes även andra statistikkon- sumenter än de som står för konjunk- turpolitikens utformning ha behov av löpande statistisk information om kon— sumtionskrediterna. Banker och andra kreditinstitut torde exempelvis för sin interna planering ha intresse av sådan statistisk information; likaså torde den vara till nytta för forskare som stude- rar hushållens ekonomiska beteende.

En löpande statistik kan i princip tänkas inhämtas från tre olika källor, nämligen de som använder kredit (hus- hållen) , de som förmedlar kredit (detalj- handeln, bankerna) samt finansiärerna (banker, finansinstitut etc.).

Vid en fullständig kartläggning av kredithandeln måste man, som skett vid vår intervjuundersökning vända sig till hushållen. För en löpande och inne— hållsmässigt begränsad korttidsstatistik är det däremot inte säkert att denna väg

är den bästa. Hushållsu'ndersökningar drar nämligen med nödvändighet rätt betydande kostnader. Om man, för att nedbringa kostnaderna, begränsar un- dersökningens omfång, får man räkna med relativt stora felmarginaler. Den möjlighet som här kan övervägas är att sammankoppla insamlingen av upp- gifter om konsumtionskrediter med in- samling av annan löpande information från hushållen. De statistikgrenar som därvid'kan komma i fråga är de löpande arbetskraftsundersökningarna och en ev. framtida statistik över hushållens inköpsplaner och attityder. Som alltid vid insamling av kvantitativa data från hushållen kan emellertid mätfelen be- faras utgöra ett svårt problem. Uppgifterna från detaljhandelsledet kan omfatta endast avbetalningskredi- ter och andra varu- och företagsbundna krediter, medan banker och sparbanker kan tänkas ge information dels om den direkta långivningen till hushållen, dels om utlåningen till företagssektorn mot säkerhet i avbetalningsväxlar eller -kontrakt. De krediter som handeln läm- nar till konsumenterna utnyttjas dock inte genomgående som säkerhet & kre- ditinstituten. Andelen detaljhandelskre— diter som i en eller annan form över- förs till kreditinstituten torde väven va- riera med konjunkturerna eller fram- för allt med kreditmarknadsläget. Mot bakgrunden av detta och det faktum att avbetalningskrediterua f. n. är den helt dominerande formen för konsu- mentkrediter måste det vara ett primärt intresse att få till stånd en fullständig statistisk redovisning av just sådana krediter som systematiskt häst infångas i detaljhandelsledet. — Data om bank- institutens direkta långivning till hus- hållssektorn behövs som komplement till detaljhandelns uppgifter för att den totala konsumtionskreditgivningen skall kunna täckas. Data från bankerna (och

finansieringsinstituten) beträffande ut- låning till handelsföretag mot säkerhe- ter i avbetalningskontrakt eller -växlar är inte nödvändiga för bilden av den totala konsumentkreditgivningen, men de kan ge information om finansierings— strukturen och förändringar i denna. Även sådan information har viss bety- delse från konjunkturpolitisk synpunkt.

En av statistiska centralbyrån sam- mankallad arbetsgrupp har sedan en tid arbetat på att förbättra affärsbanks- statistiken. I den pågående översynen har även krediter till konsumenterna varit föremål för intresse. Konsumtions- kreditutredningen har tillsammans med bankinspektionen, riksbanken, bankför- eningen och statistiska centralbyrån varit representerad i den nämnda ar- betsgruppen.

De diskussioner som förts i arbets- gruppen visar att de direkta bankkre- diterna till hushållssektorn i princip är möjliga att redovisa, men att det inte tycks vara möjligt att få information om huruvida en viss kredit används för konsumtionsändamål eller i egen rö- relse. Däremot är det möjligt att klassi- ficera krediterna efter kreditformen i privatlån, sparlån, Checklöneräknings- kredit osv.

Beträffande redovisningen av företa— gens upplåning i bankerna mot säker- het i avbetalningskontrakt och -växlar tycks det föreligga vissa praktiska svå- righeter när det gäller att på basis av säkerhetens art (avbetalningskontrakt eller -växel) bestämma kreditens an- vändning. Det låntagande företagets branschtillhörighet kan i vissa fall vara till hjälp men räcker inte genomgående som klassificeringsgrund. Någon lös- ning av problemet kan f.n. inte presen- teras, men utredningsarbetet inom ar- betsgruppen fortsätter.

Den nu pågående översynen av affärs-

banksstatistiken ingår som ett led i en allmän genomgång och utredning av kre- ditmarknadsstatistikens uppläggning. Sparbanksstatistiken kommer alltså också att bli föremål för revidering, och ny statistik avses planeras bl. a. för avbetalningsinstitut och kontokortsföre- tag.

Konsumtionskreditutredningen vill med utgångspunkt från detta förorda att översynen av affärs- och sparbanks— statistiken fullföljs liksom planeringen av ny statistik över avbetalnings- och kontokortsföretag; därvid bör de spe- ciella redovisningsbehoven för konsum- tionskrediterna beaktas i största möj- liga utsträckning.

De vdata som kan insamlas inom ramen för ovannämnda statistikgrenar utgör dock endast en del av konsumtionskre- diterna. Som redan nämnts utgör av- betalningskrediterua, som endast till en del täcks genom bankstatistiken den största delen av konsumtionskrediterna i vårt land. Statistiska uppgifter rörande dessa krediter är därför av primärt in- tresse för belysning av konsumtions- krediterna.

För att erhålla data om avbetalnings- krediterna samt övriga konsumtions- krediter som lämnas av detaljhandeln måste, som redan nämnts, information hämtas direkt från detaljhandeln, eller från kredittagarna, dvs. hushållen. Sta- tistiska centralbyrån har i samråd med utredningen utfört vissa undersökning— ar för att bl.a. klarlägga de produk- tionstekniska förutsättningarna för in- samlande av data om de krediter som detaljhandeln lämnar till konsumen- terna.

Bl. a. försökte man få grepp om detalj- handelns möjligheter att med utgångs- punkt från sin bokföring lämna uppgif- ter av denna art. För att undersöka det- ta gjordes i en första etapp personliga

intervjuer med ca 20 detaljhandelsföre- tag i olika branscher. Bl.a. med led- ning av erfarenheterna från dessa in- tervjuer planerades en postenkät av- seende ett urval detaljhandelsföretag.

För att undersökningen inte skulle bli alltför omfattande och dyrbar, be- gränsades den till att i princip avse företag med försäljning av varaktiga konsumtionsvaror såsom möbler, hus- hållsartiklar, radio- och TV-apparater, motorfordon, cyklar och båtar. På grund av att det detaljhandelsregister som utnyttjades som urvalsram inte in- nehöll tillräckligt detaljerade och kor- rekta branschuppgifter, föreligger det en risk för att undersökningens resul- tat inte är helt representativt. Till det- ta bidrar också bortfallet i form av uteblivna svar på närmare 20 % av de drygt 300 tillfrågade företagen. Därför kan man knappast dra några säkra slutsatser om möjligheterna för upp- giftslämnande för en konsumtionskredit- statistik. Materialet tyder emellertid på att många företag på grund av sin bok— föring f. n. har svårt att lämna kvar- talsuppgifter även om den viktigaste variabeln — utestående krediter. En- dast hälften av dem som besvarat en- käten sade sig utan vidare kunna läm- na kvartalsuppgifter. Betydande skill- nader förelåg dock mellan branscherna; sålunda kunde ca 75 % av företagen inom bilbranschen lämna uppgifter kvartalsvis mot endast 40 % av företa- gen som säljer motorcyklar, mopeder etc. Ca 90% av företagen ansåg sig kunna lämna dessa uppgifter inom fyra veckor efter periodens slut (med period avsågs då oftast kvartal, men även halv- år eller år). Vid analys av de redovisa- de svårigheterna att lämna uppgifter måste man beakta att uppgifter av detta slag hittills inte har efterfrågats och att företagen därför inte haft anledning

att lägga upp bokföringen så att man lätt kan ta fram sådana uppgifter. Med hänsyn till uppgifternas art och ökande betydelse även för de enskilda företa- gen är det inte otroligt att de — om uppgifterna kontinuerligt efterfrågas _ skall kunna anpassa sin bokföring till statistikens krav. En säker slutsats om genomförbarheten av en konsumtions- kreditstatistik byggd på uppgifter från detaljhandeln kan inte dras av prov- undersökningen. Däremot synes man kunna sluta sig till att svarsfrekvensen inte kan bli tillfredsställande om man inte åberopar uppgiftsplikt.

Sammanfattningsvis kan således kon- stateras att statistiska uppgifter om kon- sumtionskrediter kan insamlas på två sätt. Antingen kan uppgifterna helt och hållet hämtas från hushållssektorn eller också kan uppgifter om varubundna krediter inhämtas från detaljhandeln och kompletteras med data om icke varubundna krediter från kreditinstitu- ten. Handeln kan inte lämna uppgifter om de sistnämnda krediterna, kreditin- stituten inte om sådana varubundna krediter som finansieras av handeln utan anlitan—de av kreditinstituten.

Enligt utredningens uppfattning finns det åtskilliga skäl som talar för att sta- tistiken bör insamlas från företagssek- torn. Eftersom insamlingen av statis- tiska uppgifter såväl från detaljhandeln som från hushållen är under ompröv- ning och snabb utveckling, vill utred— ningen emellertid inte ta någon defi- nitiv ståndpunkt i frågan. Problem som också lämpligen kan stu-deras i sam- band med en kontinuerlig verksamhet är frågan om vilka uppgifter som kan inhämtas på de olika vägarna och hur detaljerad redovisningen bör och kan vara vad beträffar uppdelningen efter detaljhandelsbranscher och ev. -va- ror.

En förutsättning för att statistiken skall kunna användas för de ändamål den är avsedd är en snabb redovisning. Snabbheten bör därför ges företräde framför detaljrikedomen. Utredningen föreslår att statistiska centralbyrån, som vad beträffar statistikfrågorna nära samarbetat med utredningens sekreta- riat, får i uppdrag att under en tid av två år bedriva försöksverksamhet enligt riktlinjer som preciseras i följande av- snitt.

Utredningen föreslår vidare att ett särskilt anslag på 50 000 kr. för budget- året 1966/67 och 90 000 kr. för budget- året 1967/68 ställs till centralbyråns för- fogande för nämnda försöksverksam- het.

Förslag till försöksverksamhet rörande kon- sumtionskreditstatistiken

Statistiska centralbyråns försöksverksam- het skall avse:

att pröva möjligheterna att införskaffa önskade uppgifter från detaljhandeln och kreditkortsföretagen ;

att undersöka möjligheterna att inhämta konsumtionskredituppgifter från hushållen i samband med annan kortperiodisk hus— hållsstatistik; samt

att följa utvecklingsarbetet på kredit— marknadsstatistikens område och medverka till att bästa möjliga information om kon- sumtionskrediterna erhålls också från fi- nansinstituten.

Utredningsarbetetet föreslås bli in- lett i januari 1967 och en första prov- undersökning avseende de från konsum- tionskreditsynpunkt viktigaste detalj— handelsbranscherna bli genomförd av- seende den 30 juni 1967. Därigenom skulle fyra kvartalsundersökningar (per 30/6, 30/9, 31/12 1967 och 31/3 1968) hinna avslutas före petitaskrivningen för budgetåret 1969/70, vilket kan be- räknas ge tillräckligt underlag för ett definitivt ställningstagande till ett in-

förande av en konsumtionskreditstati- stik för detaljhandeln. För att uppgifts- möjligheterna skall kunna bedömas rea- listiskt synes det angeläget att uppgifts- plikt åberopas även för provnndcrsök- ningarna. Kreditkortsföretagcns upp- giftsmöjlighetcr kan undersökas samti- digt med detaljhandelns. Om förutsätt- ningar för alternativet hushållsunder— sökning kvarstår, dvs. om en kortperio- disk hushållsstatistik till vilken kon- vsumtionskreditfrågor kan knytas då in- går i statistiska centralbyråns verksam- het, bör detta alternativ utredas paral— lellt med detaljhandelsundersökning- arna.

Målet bör vara att ett slutgiltigt för- slag i frågan om löpande konsumtions- kreditstatistik framläggs under första halvåret 1968 eller senast under andra halvåret 1968. Det bör emellertid på- pekas, att möjligheterna att hålla en sådan tidsram är i hög grad beroende av utvecklingen av vissa andra pågåen- de utrednings- och planeringsarbeten inom eller i anslutning till statistiska centralbyråns verksamhet. Detta gäller särskilt revideringen av omsättnings- statistiken för detaljhandeln och kredit- marknadsstatistiken.

För planering och ledning av prov- undersökningsverksamheten bör en sär- skild utredningsman avdelas, förslags- vis i högst lönegrad A23. På grund av frågans förhållandevis komplicera- de natur med åtskilliga alternativa lös- ningar, förefaller det lämpligt att det blir fråga om heltidstjänstgöring. Ut- redningsmannen bör placeras inom statistiska centralbyrån, där provun- dersökningarna också bör utföras. För kontakter under utredningsarbetets gång, och särskilt när det blir aktuellt att utforma ett slutligt förslag till sta- tistik, behöver utredningsmannen ha möjlighet att rådgöra med expertis på statistikkonsumentsidan.

För budgetåren 1966/67 och 1967/68 kan kostnaderna för ett utredningsar- bete enligt vad som ovan skisserats be— räknas till 50 000 resp. 90000 kr. (i 1965 års löner och priser). Därav upp- går lönekostnaden till ca 25000 resp. 50 000 kr.

Kostnaderna för budgetåret 1968/69 kan beräknas bli något lägre än för 1967/68.

Tvärsniltsundersökningar

De löpande uppgifter som planeras bli insamlade rörande konsumtionskredi- ternas utveckling kommer naturligtvis till sitt innehåll att vara relativt be- gränsade. De kommer närmast att kun- na användas i en tidsserieanalys av krediternas roll i konjunkturförloppet. Däremot ger sådan information ingen möjlighet till en rad andra analyser, t. ex. av kreditbeteendet hos olika slags hushåll. En sådan analys av konsum- tionskrediternas roll kräver att man har tillgång till statistiska data av samma typ som utredningen lät inhämta genom intervjuundersökningen.

Sådant material torde dock endast relativt sällan behöva insamlas. Något direkt förslag till undersökningar som skall genomföras med bestämda tids- intervaller vill utredningen därför inte lägga fram. Däremot är det enligt ut-

redningens uppfattning väsentligt att man vid mera omfattande hushållsun- dersökningar av tvärsnittskaraktär även tar med kreditköpsbeteendet som en variabel. En hushållsbudgetundersök- ning av den typ som planerats inom statistiska centralbyrån, men vars ut- förande nu är ovisst, är ett exempel på en sådan undersökning. Tillfälliga stör- re undersökningar kan också vara av betydelse för att ge avstämningsdata för en löpande statistik. Vidare bör man inom ramen för pris- och kartellnämn- dens branschundersökningar kunna in— hämta mera data om kredithandeln än vad som nu sker, bl. a. när det gäller utestående kundfordringars storlek och sättet att finansiera dessa.

Man kan också förutsätta att den löpande statistiken över konsumtions- krediterna kommer att kunna användas för att bättre bedöma om och när det finns anledning att genomföra special- undersökningar helt inriktade på kon— sumtionskreditområdet liknande den in- tervjuundersökning som utfördes på ut- redningens uppdrag. De instanser som inom ramen för sin verksamhet följer konjunkturutvecklingen (finansdepar— te—mentet, riksbanken, konjunkturinsti- tutet) bör vid behov föreslå specialnu- dersökningar för närmare belysning av konsumtionskreditsektorn.

KAPITEL 10

Utredningens bedömning av konsumtionskrediterna

Historiskt perspektiv

Utredningen har i kapitlen 2 till 4 fram- lagt huvuddelen av de empiriska upp- gifter den varit i stånd att sammanstäl- la rörande konsumtionskrediterna i vårt land. I kapitel 2 redovisas sålun- da uppgifter rörande konsumtionskre- diternas omfattning och inriktning, i kapitel 3 lämnas en redogörelse för kre- ditformerna och deras finansiering och i kapitel 4 för deras kostnader. De föl- jande fyra kapitlen är av mera reso- nerande art och har ägnats åt en mera allmän diskussion av konsumtionskre- ditfrågor. I kapitel 5 behandlas sålun- da krediterna sedda ur konsumenter- nas synpunkt. I kapitel 6 analyseras krediterna som medel för företagen att främja sin avsättning. Det följande ka- pitlet behandlar konsumtionskrediter- nas roll i den allmänna konjunkturut- vecklingen, varpå i kapitel 8 deras be- tydelse för det långsiktiga ekonomiska framåtskridandet diskuteras. I kapitel 9 behandlas den statistiska informationen rörande konsumtionskrediter. Mot bak- grunden av detta material skall nu ut— redningen göra en allmän bedömning av konsumtionskrediterna och framläg- ga sina förslag till åtgärder från sam- hällets sida.

Det är därvid av vikt att inlednings- vis understryka att konsumtionskredi- terna liksom andra företeelser i sam- hället måste ses i ett historiskt per- spektiv. De måste bedömas mot bak- grunden av de vid varje tid rådande sociala förhållandena.

Det är sålunda uppenbart, att kon- sumtionskrediterna intog en helt annan ställning i vårt land vid tiden för in- dustrialismens genombrott än vad de gör i dag. Inkomsterna var väsentligt mycket lägre än i dag samtidigt som de också var mycket osäkra. Samhällets hjälpåtgärder var föga utvecklade; den hjälp som ev. gavs var knapp och er- hölls många gånger i ganska förödmju- kande former. Minsta rubbning av in- komsterna på grund av sjukdom eller arbetslöshet skapade behov av extra till- skott. Samma var förhållandet när det gällde större utgifter som vid bosätt- ning, barnens tillkomst etc. Kredit från handelsmannen kunde vara en tillfällig utväg. Men den skapade ett beroende. Kreditgivaren hade naturligen ett över- tag och kunde diktera villkoren.

Att kunna klara sig utan att behöva låna, kanske t. o. m. att spara en slant betydde under sådana förhållanden en hel del, inte bara ekonomiskt utan ock- så för känslan av oberoende. Det är där- för naturligt att arbetarrörelsen från ett tidigt skede bekämpat konsumtionskre- diterna. Konsumentkooperationen upp— ställde från början kontanthandeln som en av sina huvudprinciper och drev en hård kamp för denna. Det är obestrid- ligt, att detta utgjort ett viktigt led i den ekonomiska frigörelseprocess som ägt rum i det svenska samhället. Även köp- mannaorganisationer har gjort en in- sats i denna riktning.

Dagens samhälle är ett annat. Vi har en högre inkomstnivå, som för de fles- ta möjliggör en frihet i konsumtions— valet som tidigare inte förelegat. In-

komsterna fortsätter att stiga i snabb takt. Samhället har engagerat sig för den fulla sysselsättningen på ett sätt som väsentligt minskat arbetslöshetsris- kerna. Ett väl utbyggt socialförsäk- ringssystem ger trygghet mot inkomst— bortfall.

Konsumtionskrediterna har för den skull inte bortfallit. Också i detta nya samhälle finns det behov av krediter för att konsumenterna skall kunna till- godose sina önskemål. Men det är i be— tydande utsträckning tal om helt and- ra behov. Tillgängliga statistiska upp- gifter medger inte en bedömning av huruvida konsumtionskrediterna kvan— titativt spelar en större eller mindre roll nu än tidigare, mätt exempelvis i förhållande till nationalinkomstens stor- lek. Men deras karaktär är en helt an- nan. Också med dagens höga inkomster behöver medborgare låna till utbild- ning och bostad, två kreditbehov som utredningen dock för sin del inte be- handlat. De behöver också i stor ut— sträckning låna för att köpa sådana dyrbara konsumtionsvaror som bilar och hushållsmaskiner vilka numera spe- lar en allt större roll för hushållen. Den för utredningens räkning verkställda intervjuundersökningen visar att inte mindre än tre fjärdedelar av konsum— tionskrediterna — som utredningen fat- tat begreppet — år 1961 sammanhäng— de med köpen av sådana varaktiga kon- sumtionsvaror som i större skala intro- ducerats först efter andra världskriget. Större delen av utredningens övervä- ganden har därför gällt dessa varor och de därmed förenade kreditbehoven. In- tervjuundersökningen visar att den an- del hushåll som begagnar kredit är hög— re i lägre inkomstgrupper än i de hög- re, och större ju fler barn som finns i hushållet. I fråga om kreditbeloppens storlek gäller att dessa stiger med sti- gande inkomst. —— Tidigare aktuella so-

ciala aspekter synes sålunda inte helt ha förlorat sin betydelse, men utred- ningen är angelägen om att de antyd- da förändrade samhällsförhållandena inte tappas ur sikte.

Den antydda historiska bakgrunden utgör förklaringen till att gällande för- fattningsbestämmelser rörande kredit- handeln tillkommit väsentligen ur so— ciala synpunkter. Detta gäller speciellt lagstiftningen om avbetalningsköp, som kan sägas utgöra en avvägning mellan kreditgivarens intresse av att erhålla säkerhet och köparens att inte bli otill— börligt utnyttjad. Under det halvsekel som gått sedan den tillkom, har denna lagstiftning varit föremål för diskussion och olika reformförslag har framlagts. Innan utredningen framför sina egna förslag, vill den lämna en kort redo- görelse för gällande bestämmelser och tidigare ändringsförslag.

Gällande jörfattningsbestämmelser och tidigare reformförslag

Till en början bör märkas, att det saknas näringsrätisliga författningsbe- stämmelser som speciellt reglerar kre- dithandeln, om man bortser från för- ordningen den 11 december 1959 (nr 575) med föreskrifter om vissa betal- ningsvillkor vid yrkesmässig försälj- ning av bilar (Bilavb. F.) samt kungö— relse den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försälj- ning av svenska statens premieobliga— tioner. Kredithandeln är således inte underkastad andra i lag givna inskränk- ningar än dem som följer av den ekono- miska lagstiftningen samt de civilrätts- liga regler som finns i lagen den 11 ju- ni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp (Avb. L.). Härtill knyter sig, mer indi- rekt, vissa exekutionsrättsliga bestäm- melser i Avb. L. och i utsökningslagen (UL).

Gällande bestämmelser Den ekonomiska lagstiftningen utgörs huvudsakligen av de författningar som ger riksbanken möjlighet att genomfö- ra kreditrestriktioner gentemot banker och andra kreditinstitut. Denna lagstift- ning är emellertid av relativt underord- nad betydelse i detta sammanhang och kommer därför inte att närmare berö- ras. För Bilavb. F. redogjordes i kapi- tel 7.

Den civilrättsliga lagstiftningen i Avb. L. gäller avbetalningsköp. Därmed för- stås enligt lagen avtal varigenom lös- öre säljes mot betalning i särskilda pos- ter, av vilka en eller flera skall erläg- gas efter det godset utgivits till köpa- ren, och under villkor dessutom att säl- jaren skall ha rätt att återta godset om köparen åsidosätter vad som åligger ho- nom, eller att äganderätten till godset skall förbli hos säljaren intill dess be- talningen eller viss del därav blivit er- lagd. Avtalet anses som avbetalnings- köp även om det betecknats som hy- resavtal eller om betalningen kallas ve- derlag för godsets bruk eller nyttjande, såframt det finnes vara åsyfta-t, att den, som fått godset till sig utgivet, skall bli ägare därav.

Sammanlagda beloppet av de poster, som köparen avtalsenligt har att erläg- ga, benämns avbetalningspriset. Med post avses inte sådan ränta eller gott- görelse för försäkringspremie som kö- paren skall utge särskilt.

Avb. L. skyddar genom s.k. tvingan- de bestämmelser (dvs. bestämmelser som inte avtalsvis kan sättas ur kraft) köparen utöver vad som annars gäller vid köp. Sålunda får inte säljaren åter- ta godset, utkräva post som annars inte är förfallen eller göra annan i avtalet stadgad särskild påföljd gällande om köparen underlåter att erlägga förfal- len post eller på annat sätt fullgöra sin betalningsskyldighet, försåvitt inte kö-

parens underlåtenhet avser belopp, som utestår oguldet minst 14 dagar utöver förfallodagen och detta belopp uppgår till minst en tiondel av avbetalnings- priset, eller, om i belopp underlåten- heten avser, ingår två eller flera pos— ter, till minst en tjugonde] av avbetal- ningspriset, eller också utgör återsto— den av säljarens fordran. Om köparen betalar förfallet belopp jämte ränta och de kostnader, som säljaren måst vid- kännas i anledning av dröjsmålet, efter utgången av den nyss angivna fristen men innan godset återtas, så får sälja- ren inte heller göra gällande de påfölj- der, som annars enligt avtalet kunde in- träda, försåvitt detta skulle vara obil- ligt med hänsyn till att dröjsmålet be- rott på att köparen till följd av sjuk— dom eller arbetslöshet eller av annan särskild orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter.

För återtagning av gods stadgar Avb. L. särskilda regler i syfte att skydda köparen. Till dessa regler återkommer utredningen närmare i det följande.

Har säljaren återfått godset äger kö- paren rätt att inom 14 dagar därefter lösa tillbaka godset.

Skulle tillämpning av villkor vid av- betalningsköp uppenbarligen vara stri- dande mot gott affärsskick eller eljest otillbörligt, kan villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.

S. k. kopplingsbestämmelser (dvs. för- behåll att köparens rätt till godset skall vara beroende av att köparen fullgör annan förpliktelse än sådan, som ålig- ger honom enligt avbetalningsköpet) är ogiltiga.

Vid sidan av de här återgivna mate- riella rättsreglerna om avbetalningsköp finns som nämnts exekutionsrättsliga regler, som skyddar köparen. Några av dessa regler har intagits i Avb. L., and- ra gäller enligt UL.

Avb. L. innehåller sålunda regler om

handräckning genom utmätningsmans försorg för godsets återtagande. Hand— räckning för återtagande får sökas un— der förutsättning att skriftlig, av köpa- ren underskriven handling upprättats som bl. a. upptar det pris säljaren skul- le ha varit villig att sälja godset mot kontant betalning samt dessutom anger vad köparen har att erlägga och när de särskilda beloppen förfaller till betal- ning. Sådan handräckning får beviljas endast där utmätningsmannen finner uppenbart att sådant dröjsmål förelig- ger med betalningen som enligt det ti- digare relaterade berättigar till återtag- ning eller att köparen eljest åsidosatt förpliktelse, vars uppfyllelse är av vä- sentlig betydelse för säljaren. Gång- och sängkläder, som är oundgängligen be- hövliga för köparen, hans maka och oförsörjda barn eller adoptivbarn, får inte i något fall återtas. Visar köparen sannolika skäl, att godset blivit sålt till oskäligt högt pris, får handräckning inte heller beviljas. Har handräckning- en sökts på grund av dröjsmål med be— talningen kan utmätningsmannen, om köparen huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter av tillfäl- lig natur, medge anstånd med verkstäl- ligheten tre, eller vid synnerliga skäl, sex månader från dagen för ansök— ningen om handräckning.

Vid avbetalningsköp kan säljaren i stället för att begära återtagning söka utfå sin fordran på köpeskillingen i vanlig ordning. Därvid är i samman- hanget av intresse de bestämmelser i UL som gäller till skydd mot alltför långt gående verkningar av utmätning. Ett av de viktigaste stadgandena är 65 å, som innehåller att från utmätning skall undantas dels nödiga gång— och säng- kläder, dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett värde av högst 1 500 kr., eller, om gäldenären inte är familjeförsörjare och inte hel-

ler har eget hushåll, högst 600 kr. Sak- nas utväg till nödtorftigt uppehälle skall från utmätning undantas av det förråd som finns i huset eller av det gäldenä- ren eljest innehar vad som behövs till underhåll för en månad.

Slutligen må erinras om att det gods avbetalningsköpet avser inte får tas i mät för fordran på grund av köpet.

Tidigare reformförslag

En livlig diskussion rörande olägenhe- ter av kredithandeln har länge pågått. Redan 1927 anhöll riksdagen i skrivel- se till Kungl. Maj:t om utredning rö- rande avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt. I skrivelsen uttala— des, att avbetalningssystemet enligt riks- dagens mening utvecklat sig på ett så- dant sätt, att det kunde befaras med- föra allvarliga vådor av den art, att åt- gärder i reglerande syfte från det all- männas sida kunde befinnas av beho- vet påkallade. Riksdagen antydde åt- skilliga utvägar, varigenom man kunde tänkas råda bot på missförhållandena. Bl. a. framhölls, att en reglering av agentverksamheten säkerligen skulle medföra ett bättre tillstånd över huvud taget inom avbetalningshandeln. Infö- randet av en bestämmelse, att varor un- der ett visst värde ej finge säljas på av- betalning utan tillstånd av offentlig myndighet, kunde måhända verka i samma riktning. Vidare pekade riksda- gen på möjligheten att såsom ett medel att inskränka avbetalningsköp av lyx- artiklar begränsa den tid, på vilken ett avbetalningsköp finge avslutas. Den av riksdagen begärda utredning- en påbörjades inom handelsdeparte- mentet och fortsattes av kommerskolle- gium, som år 1933 framlade förslag i ämnet. Kollegiet ställde sig avvisande till tanken att genom statlig reglering av agentverksamheten komma till rätta

med missförhållandena. Enligt kolle- giets mening borde ej heller komma i fråga att göra rätten att driva försälj- ning på avbetalning beroende av offent- lig myndighets prövning eller att be- gränsa den tidrymd, inom vilken avbe— talningsköpare hade att fullgöra sin be- talningsskyldighet. Kollegiet föreslog i stället, att rättsverkan skulle frånkän- nas äganderättsförbehåll, då köpet av- såg kläder, skodon eller vissa lyxföre- mål eller avbetalningspriset inte över- steg 500 kr. Vidare föreslogs en höjning av värdegränsen för lagens dåvaran- de tillämpningsområde från 3000 till 5 000 kr.

I prop. 1934: 98 framlade Kungl. Maj:t förslag till ändrade bestämmelser om åtal för förskingring av avbetalnings- gods. Förslaget innebar, att försking- ring av avbetalningsgods inte längre skulle falla under allmänt åtal utan hän- föras till målsägandebrott. Föredragan— de departementschefen uttalade, att den föreslagna ändringen beträffande åtals- rätten otvivelaktigt skulle komma att tvinga säljarna till en viss försiktighet, då det gällde att anskaffa köpare, och därmed rikta sin udd mot ett av grund- felen i avbetalningssystemet såsom det utvecklats i vårt land. På anförda skäl avvisades den av kommerskollegium ifrågasatta utvägen. Frågorna om regle- ring av agentverksamheten och införan- de av tillståndstvång för avbetalnings- handel upptogs inte till behandling, enär verkningarna av den föreslagna ändringen av åtalsrätten ansågs böra avvaktas, innan andra och mera vitt- gående åtgärder vidtogs.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag till ändrade bestämmelser om åtal för förskingring av avbetalningsgods. Se- dermera har genom 1942 års lagstift- ning om förmögenhetsbrott vad som ti- digare betecknades såsom förskingring

av avbetalningsgods inordnats under begreppet olovligt förfogande, varom ti- digare stadgades i 22 kap. 4 % straffla- gen (numera 10 kap. 4 % brottsbalken). Sådant brott fick jämlikt ett tidigare stadgande i 22 kap. 10 & inte åtalas av allmän åklagare, med mindre statsåkla- garen fann åtal vara ur allmän syn- punkt påkallat. Enligt nu gällande be- stämmelser i brottsbalken (10 kap. 10 å andra stycket) får olovligt förfogande över egendom, som kommit i gärnings- mannens besittning genom avtal, enligt vilken äganderätten skall övergå först sedan betalning erlagts, ej åtalas av åklagare om inte åtal av särskilda skäl finns påkallat ur allmän synpunkt.

I samband med att 1934 års riksdag biföll förslaget om ändrade åtalsregler anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om förnyad utredning rörande verkningarna av avbetalningshandeln. I första lagutskottets vid riksdagens skri- velse fogade utlåtande uttalades bl.a. att det inte syntes uteslutet, att ett in- gripande mot agenter skulle kunna ske på så sätt som ifrågasatts i skrivelsen från 1927 års riksdag. Tanken att in- skränka eller upphäva befogenheten för säljaren att utan föregående dom er- hålla handräckning för godsets återfå- ende ansågs jämväl böra övervägas. '

Med anledning av 1934 års riksdags- skrivelse verkställdes inom justitiede- partementet vissa förarbeten för en re- vision av lagstiftningen om avbetal- ningsköp. Sålunda framlade nuvarande professorn Folke Schmidt i ett den 31 mars 1938 dagtecknat betänkande (SOU 1938:11) riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbetalningsköp. Över detta betänkande avgavs efter re- miss yttranden av kommerskollegium samt ett flertal organisationer och före tag. Vidare utförde kommerserådet Siegfried Matz en förberedande utred-

ning vars resultat redovisades i ett den 28 december 1946 avlämnat betänkande. År 1947 tillsattes en utredning i syfte att utröna möjligheterna av en ny lag- stiftning rörande avbetalningsköp. Ut- redningen bedrevs i samarbete med de- legerade från Danmark, Finland och Norge, vilka länder har en i stort sett enahanda lagstiftning på området. Ur direktiven må anföras följande.

Det har länge stått klart att lagstiftning- en om avbetalningsköp bör omarbetas. For- merna för avbetalningshandeln ha växlat, sedan lagen tillkom, och med ändrade tids- förhällanden ha spörsmål, som tidigare icke varit så framträdande, blivit aktuella. Av- betalningshandelns reglering är av stor be- tydelse ej endast ur ekonomisk synpunkt. Med den omfattande utbredning som av- betaln'ingsaffärerna vunnit har även frågan om avbetalningshandelns sociala verkning- ar blivit av stor vikt.

De verkställda förberedande undersök- ningarna ha riktat uppmärksamheten på åt- skilliga problem som möta vid en revision av lagstiftningen om avbetalningsköp, var- jämte ett omfattande material samlats som är ägnat att belysa de olika frågorna och underlätta deras lösning. Det främsta syf- tet med utredningen bör vara att skapa Så- dana rättsregler som lämna köparen erfor— derligt skydd mot obilliga kontraktsvillkor och även i övrigt motverka de ekonomiska och sociala olägenheter som visat sig vara förbundna med avbetalningssystemet. För att nå detta syfte torde det bli erforderligt att samordna olika medel. Det bör ankom- rna på utredningen att pröva både de utvä- gar som tidigare anvisats och andra som kunna visa sig framkomliga.

Förutom den nu angivna huvuduppgiften för utredningen bör det undersökas, i vad mån ändringar eller tillägg eljest böra vid- tagas i de nu gällande rättsreglerna för av- betalningshandeln. I samband med frågan om äganderättsförbehåll vid avbetalnings— köp kan det visa sig lämpligt att överväga vilken verkan som bör tillerkännas dylika förbehåll i allmänhet.

Den 14 oktober 1950 avlämnade 1947 års utredning betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om avbetalnings- köp. Sedan detta lagförslag jämte ett

förslag till ändrad lydelse av 1 5 lagen den 30 juni 1916 (nr 312) angående an- svarighet för skada i följd av automo- biltrafik överarbetats inom justitiede- partementet framlades det i proposition för 1953 års riksdag (prop. 1953: 3).

De betydelsefullaste av 1953 års änd- ringar i Avb.L. var slopandet av den dittills gällande övre värdegränsen, 3 000 kr., införandet av noggranna reg- ler rörande avräkningen mellan kontra- henterna vid återtagning av avbetal- ningsgods, förbud mot s.k. kopplings- bestämmelser, möjligheter till anstånd för köparen vid tillfälliga betalnings— svårigheter, återtagningsförbud såvitt avser oundgängligen behövliga gång- och sängkläder samt förbud mot utmät- ning i avbetalningsgodset.

1947 års utredning berörde _— utöver, de ändringar som år 1953 genomfördes i Avb.L. — vissa reformförslag som åsyftat en näringsrättslig reglering av avbetalningshandeln eller med andra ord införandet av ett koncessionssy- stem. Utredningen ansåg sig för sin del inte kunna förorda införandet av ett dylikt system och hade som skäl för denna sin ståndpunkt främst anfört, att ett koncessionssystem skulle medföra en avsevärd arbetsbörda för de myn- digheter, som skulle handha dessa ären— den, att det säkerligen skulle vara svårt att effektivt övervaka efterlevnaden av en dylik lagstiftning och att systemet skulle innebära en onödig belastning för de enskilda näringsidkarna.

1947 års utredning framhöll vidare, att de missförhållanden som framträtt i samband med agentverksamheten starkt betonats under den tidigare dis- kussionen och att det stundom gjorts gällande, att en sanering av agentverk- samheten vore den mest angelägna re- formen inom avbetalningshandeln. Ut- redningen fann sig likväl inte kunna

biträda en ordning, enligt vilken inom avbetalningshandeln ej skulle få använ- das andra agenter än sådana, som vore godkända av offentlig myndighet. Mot en sådan ordning kunde enligt utred- ningens mening samma invändningar i stort sett anföras som mot införande av koncessionstvång för rätt att driva av- betalningsförsäljning.

1947 års utredning kunde inte heller ansluta sig till ett av Matz i dennes ti- digare omnämnda betänkande framlagt förslag att avbetalningsköp, som ingåtts under medverkan av agent, skulle kun- na hävas av köparen inom viss tid från det denne mottagit säljarens bekräftel- se av avtalet. Under de gemensamma nordiska överläggningarna hade —— an- förde utredningen —— rått enighet om, att det för att komma till rätta med missförhållandena i samband med agentverksamheten inte vore en lämp- lig utväg att medge köp—are rätt att god- tyckligt rygga alla genom agent för- medlade avbetalningsköp. Det hade där- vid framhållits, att konsekvenserna av en sådan regel skulle kunna bli betänk- liga, i det att den uppfattningen kunde vinna insteg, att ingångna avtal inte be- hövde hållas.

Några av de äldre reformförslagen hade tagit sikte på att söka hindra av- betalningshandel med vissa varuslag. I detta syfte hade föreslagits att rättsver- kan skulle frånkännas äganderättsför- behåll beträffande vissa angivna slag av varor, antingen helt och hållet eller åt- minstone i straffrättsligt hänseende och i förhållande till tredje man. 1947 års utredning tillbakavisade denna tanke både i vad angår lyxartiklar och be- träffande andra konsumtionsvaror.

1947 års utredning ansåg sig även böra avstyrka det vid ett par tillfällen framförda förslaget att frånkänna ägan- derättsförbehåll rättsverkan, där avbe- talningspriset inte uppgår till visst mi-

nimibelöpp. Till stöd för sin uppfatt- ning i denna del anförde utredningen, att varje värdegräns måste bli godtyck— lig samt att en regel om ogiltighet av äganderättsförbehåll vid köp under ett visst värde huvudsakligen skulle kom- ma att beröra de ekonomiskt sämst si- tuerade, vilka vore beroende av att er- hålla kredit även å små belopp.

Ej heller kunde 1947 års utredning ansluta sig till den av första lagutskot— tet vid 1934 års riksdag framkastade tanken att komma till rätta med miss- förhållanden inom avbetalningshandeln genom att inskränka eller upphäva be- fogenheten för avbetalningssäljare att utan föregående dom erhålla handräck- ning för godsets återtagande. Utred- ningen ansåg nämligen, att om säljarna skulle bli tvungna att anlita den betyd- ligt dyrare domstolsvägen för att få till- baka godset, betydande olägenhet skul- le uppstå ej blott för säljarna utan även för köparna. Eftersom säljaren vid den uppgörelse, som skall ske när godset återtas, äger tillgodoräkna sig sina kost— nader för återtagandet, låg det i köp-a- rens intresse, att dessa kostnader blev så låga som möjligt.

1947 års utredning nämnde, att det tidigare — i syfte att förebygga att av- tal om köp på avbetalning ingås av obe- tänksamhet — varit ifrågasatt att infö— ra en föreskrift om att avbetalningsköp alltid skulle upprättas skriftligen och med två vittnen. Under de gemensam- ma nordiska överläggningarna hade denna tanke dock inte vunnit anklang på något håll. Det hade därvid fram- hållits att en sådan formföreskrift, sär- skilt om det krävdes att vittnena vore närvarande, skulle vålla praktiska olä- genheter för den lojala avbetalnings- handeln utan att utgöra ett tillräckligt effektivt medel att tvinga köparen till önskvärd eftertanke.

1947 års utredning föreslog införande

aV'möjlighet att förbjuda fortsättandet av en avbetalningsrörelse, som bedrivs på uppenbart olämpligt sätt. Detta för- slag avvisades emellertid av departe- mentschefen (i prop. 1952: 3, se 5. 29 f).

Såsom tidigare omnämnts är Avb.L. en produkt av nordiskt samarbete. En- ligt en den 23 mars 1962 undertecknad samarbetsöverenskommelse mellan Dan- mark, Finland, Island, Norge och Sve- rige (det s.k. Helsingforsavtalet) ålig- ger det de fördragsslutande parterna att fortsätta arbetet att ernå största möj- liga rättsliga likställighet mellan med— borgare i nordiskt land, som vistas i annat nordiskt land än det egna, och vistelselandets medborgare. De för- dragsslutande parterna skall vidare en- ligt avtalet fortsätta lagsamarbetet i syf- te att uppnå största möjliga överens- stämmelse på privaträttens område. Be- stämmelse, som tillkommit efter sam- arbete mellan två eller flera fördrags- slutande parter får enligt avtalet inte ändras, med mindre övriga parter un— derrättas därom. Underrättelse erford- ras inte i brådskande fall eller då frå- ga är om bestämmelse av mindre bety- delse. Förenämnda konventionsartiklar bör tolkas så, att förslag om ändringar i Avb.L. så snart som möjligt bör an- mälas till de övriga nordiska staterna.

Vissa uppgifter om kreditköpares sociala förhållanden

Gällande lagstiftning om avbetalnings- handeln och de reformförslag som ti- digare varit föremål för överväganden bygger huvudsakligen på sociala hän- syn. När det gäller att bedöma dessa vill utredningen först anföra vissa data som är ägnade att belysa konsumtions- krediternas roll i ekonomiskt trängda hushåll.

Från Stockholms stads socialnämnd har utredningen fått ta del av material som i någon utsträckning kan tjäna som underlag för slutsatser rörande om- fattningen av skuldsättning hos social— hjälpsökande samt skuldsättningens roll för hjälpbehovet. En del av mate— rialet avser bearbetningar av en under- sökning rörande hjälpsökande inom so— cialvården i Stockholm 1957. Totalma- terialet omfattade ca 1 350 fall där no- teringar om tillgångar och skulder fö- relåg. Till följd av ett betydande bort- fall är värdet av totalundersökningen begränsat. Vad man kan utläsa av siff- rorna är att, sedan bortfallet frånräk- nats, 17 % hade tillgångar eller skulder (konsumtionskreditskulder eller andra skulder) och att 13 % var nettoskuld— satta. Nettoskuldsättningen uppgick van- ligen till högst 500 kr. Bosättningsskul- der var vanligt förekommande.

En specialundersökning gjordes av socialhjälpsökande med en inkomst av 10 000 kr. eller mer, ingående i den ovannämnda undersökningen. Hushåll tillhörande denna inkomstgrupp mot— svarade 8 % av totalantalet. I 19 % av fallen (20 st.) angavs att andra skul- der än skatteskulder hade inverkat på socialhjälpsbehovet (hyresskulder in- går). Närmare uppgifter om konsum- tionskrediternas roll inom denna grupp saknas dock. Socialnämndens kommen- tar till undersökningen antyder att pri- märorsaken till socialhjälpsbehovet står att finna i inkomstbortfall av ett eller annat slag (sjukdom, arbetslöshet) och även att flera av de 20 fallen ej skulle ha behövt socialhjälp om de inte varit skuldsatta. Direkt socialhjälp till amor- teringar på avbetalningsköp och lik- nande torde, enligt uppskattning gjord av Stockholms stads socialnämnd, inte uppgå till 0,5 % av socialhjälpskostna- den.

I början av 1962 gjordes inom social-

nämnden en rundförfrågan hos social- byråerna för att erhålla en allmän bild av hushållens ekonomiska situation vid fall då socialhjälp till avbetalningsskul- der erhållits. Det rörde sig i de flesta fall om skuld för möbelköp till ofta ganska betydande skuldbelopp. Genom- snittsskuldsättningen uppgick till ca 2 100 kr., vilket kan jämföras med inter- vjuundersökningens siffra för den ge- nomsnittliga skulden för kreditköpare i den lägsta inkomst- och likviditetsklas- sen (mindre än 10 000 kr. i årsinkomst och banktillgodohavanden uppgående till mindre än 500 kr.), vilken uppgick till ca 1 000 kr. Av socialnämndens kommentar till resultaten av den gjorda rundfrågan framgår att skuldsättningen ej skulle utgöra primärorsaken till be- hovet av socialhjälp; hjälpbehovet ak- tualiseras av inkomstbortfall och för- stärks av skuldförekomst. Skuldbelop- pens storlek antyder att säljarens kre- ditprövning, med hänsyn till de in- komstnivåer som det här synes vara fråga om, ej fungerat helt tillfredsstäl- lande. En tumregel som ofta tillämpas vid konsumtionskreditgivning är att den beviljade krediten normalt ej skall upp- gå till mer än 10 % av den kreditsö- kandes årsinkomst. Det är uppenbart att för de flesta här skildrade fallen ett betydligt högre relationstal gäller.

Å andra sidan synes skuldfrekvensen vara betydligt lägre bland de social- hjälpsökande än enligt intervjuunder- sökningens uppgifter rörande hushåll i den lägsta inkomst- och likviditetsklas- sen (15 % mot 30 %). Detta förhållan— de kan vara hänförligt till såväl efter- frågesidan som utbudssidan.

I den mån ett hushåll av en eller an- nan anledning ej kan fullgöra sina av- betalningsförpliktelser, har säljaren bl. a. rätt att begära återtagning av god— set via de exekutiva myndigheterna. En— ligt lagberedningens betänkande »Ut-

sökningsrätt 1» (SOU 1961: 53) uppgick ärendena avseende återtagning av av- betalningsgods till närmare 45 000 i hela landet år 1957, motsvarande ca 25 % av utmätningsmännens totala an- tal ärenden avseende enskilda mål. En approximativ beräkning ger vid handen att återtagningsärendena detta år upp- gick till storleksordningen 5 % av totala antalet avbetalningsköp.

Av utredningens intervjuundersök- ning framgår att 10 % av de tillfråga- de hushållen med erfarenhet av kredit- köp sade sig ha enbart dåliga erfaren- heter av dessa.

Enligt viss statistik erhållen från Stockholms stads indrivningsverk av- seende avbetalningsmål under samman- lagt två månader 1961 och 1962 fram- går att av sammanlagt ca 350 indriv— ningsärenden endast ett avsåg person- bil, medan de övriga fallen avsåg andra på kredit vanligen köpta varaktiga kon- sumtionsvaror såsom TV, radio, hus- hållsmaskiner och möbler. Ett förhål- landevis stort antal bokärenden åter- fanns också. Det förhållandet att åter- tagningsärendena synes avse de relativt billigare konsumtionsvarorna antyder att den värdemässiga återtagningsande- len är lägre än den antalsmässiga delen (vilken ovan överslagsmässigt beräkna- des till ca 5 %).

Ovan har en genomgång gjorts av material som i viss män kan vara äg- nat att belysa frågan i vilken utsträck- ning kreditköp leder till alltför stora ekonomiska åtaganden med åtföljande konsekvenser för hushållsekonomin.

Materialet kan på intet sätt göra an- språk på att uttömmande belysa den fö— religgande problematiken. Vad som emellertid synes framgå av de uppgif- ter som erhållits från socialvårdsmyn- digheterna i Stockholm är att, i de fall en ekonomiskt besvärlig hushållssitua- tion lett till behov av socialhjälp, and-

ra faktorer än förekomst av skuld ut- gjort det utlösande momentet. Detta har genomgående bestått av inkomstbort- fall orsakat bl.a. genom sjukdom. Det kan även noteras att konsumtionskre- ditskuldfrekvensen synes vara ej obe- tydligt lägre bland de socialhjälpsökan- de än bland hushåll i allmänhet med låg inkomst och låg likviditet.

Socialnämndens uppgifter belyser gi- vetvis inte omfattningen av alla de fall där ett ekonomiskt åtagande blivit allt- för betungande. Endast de fall, i vilka socialhjälp påkallats, har redovisats. Inte heller kan redovisningen användas som tillförlitligt mått på omfattningen av s. k. impulsköp på kredit, dvs. där kreditåtagandet grundats på inköp av vara som köparen vid närmare efter- tanke inte behövt förvärva. Impuls- köpen är av särskilt intresse i samband med de av utredningen i fortsättningen behandlade agentförsäljningarna.

Statistiken rörande återtagningar av avbetalningsgods kan, liksom de rela- tivt högre skuldsiffror som noterades bland en del socialhjälpsökande, anty- da att vissa säljare tenderat att över- värdera köparnas möjligheter att sköta sina betalningsförpliktelser. I utred- ningens hearings med representanter för bl. a. möbelhandeln och radio- och TV-branschen framkom också att an- delen avbetalningskontrakt med betal- ningsdröjsmål eller -inställelser ansågs vara alltför stor. För i varje fall radio- och TV-handelns del uppges emellertid den möjlighet till snabbare och effek- tivare kreditupplysning som bl. a. upprättandet av Kreditregister AB in- neburit, ha medfört en betydande minskning av kreditförlusterna för säl- jarna, något som också borde ha med- fört en minskning av antalet hushåll som iklätt sig alltför betungande kredit- åtaganden.

Utredningens allmänna bedömning

De uppgifter som utredningen samman- ställt och de resonemang som förts i tidigare kapitel, kompletteras av redo- visningen av tidigare reformförslag och vissa erfarenheter i det föregående. Ut- redningens allmänna bedömning av konsumtionskrediterna baserar sig på hela detta material.

Det är därvid anledning att till en början erinra om de ändrade perspek- tiv som angavs i inledningen till detta kapitel. Kredithandel har tidigare fram- för allt kunnat ses som en social frå- ga. Konsumtionskrediterna har spelat störst roll för de mindre bemedlade i samhället. Kampen mot kreditköpen har varit ett led i strävandena att åstad- komma en frigörelse av arbetarklassen och höja dess standard. Den samhälle- liga reglering som skett, främst genom Avb. L., har också haft ett socialt syfte. Den har inte avsett att hindra avbetal- ningsköp, men väl att skapa en form för dessa som innebär garantier för att kö- parens intressen inte otillbörligt efter- sätts. I sak innebär detta att lagstift- ningen sökt åstadkomma en viss avväg- ning mellan säljarens intresse av att er- hålla rimlig säkerhet för lämnad kredit och köparens intresse av att, särskilt i händelse av trångmål, inte bli alltför hårt behandlad. Det säger sig självt att denna avvägning praktiskt taget oav— brutet varit föremål för diskussion och under tidens gång i viss mån förskjutits.

I dag har de sociala aspekterna skju- tits i bakgrunden eller åtminstone änd- rat karaktär. Konsumtionskrediterna knyter sig numera övervägande till för- säljningen av sådana varaktiga konsum- tionsvaror, som med åren fått en allt större betydelse och som även i fort- sättningen kan väntas spela en allt stör- re roll.

Utredningen kan för sin del av de gjorda undersökningarna inte komma till annan slutsats än att det synes fö— religga ett legitimt behov av att utnytt- ja krediter för konsumenternas del främst i samband med köp av sådana dyrare, varaktiga varor, vilkas anskaf— fande eljest inte rymmes inom den lö— pande hushållsbudgeten. Detta kan i många fall vara en rationell använd- ning av för en längre period tillgäng- liga inkomster. Förekomsten av kredit- möjligheter kan därvid ge konsumen- terna en ökad valfrihet. Gjorda utred— ningar tyder inte på att allvarligare missförhållanden skulle förekomma på detta område. För företagen framstår en kreditgivning inom rimliga gränser som ett tillåtet konkurrensmedel. De metoder som emellanåt används ger emellertid utredningen anledning att uppställa vissa önskemål.

I stort sett torde samhället inte ha anledning att reagera mot konsumtions- krediterna. Medel bör dock finnas att påverka dessa i vissa konjunkturlägen. På längre sikt framstår ett kreditsy- stem som ökar andelen av varaktiga va- ror som acceptabelt och i viss mån även som framstegsbefrämjande.

Utredningen har sålunda i huvudsak funnit utvecklingen av konsumtionskre- diterna godtagbar. Under sina övervä- ganden har den dock kommit fram till vissa reformförslag.

1. För det första bör enligt utred- ningen konsumenterna i största möjliga utsträckning skyddas mot otillbörlig på- tryckning. Utredningen är medveten om att detta är ett komplicerat område, i synnerhet sett mot bakgrunden av den alltmer ökande försäljningsapparaten. Utredningen har emellertid främst upp- märksammat, att vissa former av agent- försäljning förekommer, som måste an- ses mindre lämpliga. Utredningen före— slår därför att köparna skall ha rätt att

i viss ordning frånträda därvid upp- gjorda avtal.

2. För det andra kräver utvecklingen enligt utredningens uppfattning en vä- sentligt förbättrad konsumentupplys- ning. Ju dyrare varaktiga konsumtions- varor som introduceras på marknaden, desto angelägnare är det att köparna får allt möjligt bistånd att bedöma deras kvalitet och prestanda. För att villko- ren för olika försäljningsformer lättare skall kunna bedömas vill utredningen föreslå att kostnaderna vid avbetal- ningsförsäljning skall redovisas genom angivande av en på visst sätt beräknad effektiv ränta för den utnyttjade kre- diten.

3. För det tredje framstår det som önskvärt att förutsättningar även i öv- rigt skapas för en effektiv konkurrens mellan olika kreditformer, som möjlig- gör att erforderlig kredit tillhandahål- les konsumenterna till lägsta kostnader.

4. För det fjärde föreslår utredning- en att regeringen får en generell befo- genhet att bestämma villkoren för kre- ditförsäljningar i den utsträckning så befinnes erforderligt ur konjunkturpo- litisk synpunkt.

5. För det femte förordar utredning- en att den vidare utvecklingen av kon- sumtionskrediterna noga följs. Bl. a. ur konjunkturbedömningssynpunkt fram- står viss fortlöpande statistik som önsk- värd. Utredningen vill i det följande något närmare motivera sina förslag i dessa avseenden. En specialmotivering till utredningens författningsutkast föl- jer därefter i nästa kapitel. Först skall emellertid med några ord beröras en fråga som behandlats bl. a. av 1965 års riksdag med anledning av en motion av hrr Sjöholm och Rubin (11:279). Frågan rör införande av pre- skription av rätten till återtagning .av vara som köpts på avbetalning. F. 11. saknas bestämmelser om begränsning i

tiden för användandet av detta för av- betalningsköp speciella institut. Motio- nen behandlades av första lagutskottet i dess utlåtande nr 21, vari anfördes.

Ett spörsmål närbesläktat med den i mo- tionen väckta frågan har, såsom ovan an- givits, uppmärksammats i en efter samar— bete med övriga nordiska länder verkställd utredning1 om fordringspreskription. Av ut- redningen förordades nämligen bl. a. att Säljares förbehåll om rätt att återtaga för- sålt lösöre eller om fortfarande äganderätt till godset skulle vara utan verkan, när fordringen å köpeskillingen preskriberats, vilket enligt utredningen avsågs skola ske efter tre år. Utredningen har icke lett till lagstiftningsåtgärd men de däri framförda synpunkterna och förslagen lär komma att beaktas vid det nyligen återupptagna arbe- tet på en gemensam nordisk preskriptions— lagstiftning. Även annorledes torde det av motionärerna berörda spörsmålet bli före- mål för övervägande. Sålunda har konsum- tionskreditutredningen, som utreder vissa spörsmål rörande konsumtionskrediter, ire— missyttrande över motionen hänvisat till sitt förestående betänkande, vari motionä- rernas frågeställning kommer att upptas till behandling i ett vidare sammanhang. Slut- ligen bör erinras om att bestämmelserna angående handräckning för återtagning av avbetalningsgods kan bli föremål för om- prövning vid lagberedningens pågående översyn av exekutionslagstiftningen. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes enligt utskottets mening något initiativ från riksdagens sida i anledning av motionen ej vara påkallat.

Riksdagen följde utskottet.

Som framgår redan av utskottsutlå- tandet har frågan om preskription av återtagningsrätten omfattande aspekter. Den är av principiell natur och berör som sådan inte bara avbetalningshan- deln. Ägarförbehåll och återtagnings— klausuler i avbetalningskontrakt är f. n. av sakrättslig natur. Rättigheter av så— dan natur har, enligt svensk rättsupp- fattning hittills, inte ansetts skola pre- skriberas. Utredningen anser att det i och för sig finns fog för att införa en regel av innehåll att rätten till åter-

tagning upphör viss tid efter det att avbetalningskontraktet skall ha full- gjorts. En likartad lösning framlades i SOU 1957:11 (se bl.a. sid. 15). Vida- re är sambandet mellan fordringspre- skription och preskription av återtag- ningsrätten påtaglig. Frågan om pre- skription av ätertagningsrätten har dock enligt utredningen inte så stor praktisk betydelse att den bör lösas innan den nu pågående nordiska översynen av preskriptionslagstiftningen skett.

l. Oliigenheter av agentförsäljning

Som framgått av det föregående kan det förekomma att konsumenter råkar i svårigheter på grund av att de åtar sig betalningsförpliktelser, som de av en el— ler annan anledning inte går i land med. Helt kan detta givetvis inte und- vikas. Utredningen vill för sin del an- sluta sig till den uppfattningen, att sam- hället inte i onödan skall söka dirige— ra eller påverka innehållet i avtal som ingås mellan enskilda parter. Man kan aldrig genom lagstiftningsåtgärder el- ler andra statliga ingrepp hindra män- niskor att göra dåliga affärer eller ta på sig skulder som de inte kan betala.

Emellertid förekommer inom vissa försäljningsformer företeelser som den köpande allmänheten inte kan undgå att reagera emot. Vad utredningen syf- tar på är vissa avarter av direktförsälj- ning i hemmen, varvid konsumenterna kan förledas att fatta mindre väl över- vägda köpbeslut. Köparna har oftast inte planerat köpet i förväg och beslu- tet fattas under försäljarens direkta på— verkan. I flagranta fall kan man här- vid komma nära hemfridsbrott. Icke ovanligt är att försäljaren skaffar sig tillträde till bostaden under falska fö- respeglingar, t.ex. genom att utge sig för att vara ute för en opinionsunder—

sökning. Köparen kan till slut känna sig tvungen att skriva på ett kontrakt för att bli av med försäljaren. Det inträffar att köparen efter besöket i lugn och ro kommer till insikt om att han egent- ligen inte behöver varan. Hemförsäljare utbjuder o-fta varaktiga, relativt dyrbara konsumtionsvaror. För konsumenten är det särskilt viktigt att valet mellan till- gängliga varumärken för sådana pro- dukter sker omsorgsfullt. Vid direktför- säljning föreligger inga förutsättningar för jämförelser av pris, kvalitet och ser- vice mellan konkurrerande produkter. Denna försäljningsform ger sämsta möj— liga förutsättningar för medveten be- hovsanalys och produktjämförelser.

Det tillkommer närmast försäljarna själva att tillse att de endast begagnar korrekta försäljningsmetoder. Bransch- organisationerna kan härvid spela en stor roll. Den här åsyftade försäljnings- verksamheten bedrivs emellertid stun— dom i rätt lös form och av försäljare utan anknytning till handelns organisa- tioner. De erfarenheter som utredning- en inhämtat från exekutionsmyndighe- terna och i övrigt erhållit under utred- ningsarbetet ger vid handen att agent- försäljningen ofta ingår som ett led i en mindre nogräknad affärsverksamhet. Det stora antalet indrivningsärenden med anknytning till försäljningen av bokverk är särskilt anmärkningsvärd.

En i diskussionen antydd utväg s-kul— le vara att förbjuda all hemförsäljning eller införa en auktorisation för agen- ter. Utredningen vill för sin del inte ansluta sig till sådana vägar. Det förra skulle vara att gå alltför långt. Det se- nare är enligt utredningens mening främmande för svensk näringslagstift- ning, där koncessionssystem införts en- dast i vissa särskilda fall.

Utredningen har i stället utformat ett förslag till lag om rätt att frånträda av- tal i vissa fall genom att inom en vecka

lämna säljaren meddelande härom. Ut— redningen förordar, att möjlighet till frånträdande skall vara öppen för en— skild förbrukare, dvs. konsument, som inte är juridisk person. Den som träffar motsvarande uppgörelse inom ramen för en yrkesmässig rörelse skulle emellertid inte få samma möjlighet. Som förutsätt- ning föreslås vidare att avtalet skall ha kommit till stånd vid försäljares besök i köparens bostad. Utredningen är med- veten om att detta sträcker sig längre än till kredithandeln, men vill åberopa di- rektivens formulering att utredningen må uppta andra åtgärder som kan be- finnas påkallade i samband med dess överväganden. Utredningen har sålunda funnit en bestämd reaktion mot olämp- liga försäljningsmetoder i samband med hembesök motiverad.

Särskilt påkallad är en sådan reak- tion när det gäller kreditförsäljningar. Det kan nämligen antas, att just vill- koret att köparen behöver betala först senare kan förstärka övertalningseffek- ten.. Utredningen har därför tagit upp en tanke som förekommit i tidigare dis- kussion i vårt land och på senare tid också aktualiserats på andra håll, näm- ligen att ge köpare, som tecknar på ett avbetalningskontrakt, möjlighet att yt- terligare överväga sitt beslut. Utred— ningen har begränsat denna möjlighet till sådana fall, då försäljningen kom- mit till stånd vid besök i hemmet, men å andra sidan utvidgat den till i prin- cip alla avtalsformer och sålunda obe- roende av om avtalet innehåller bevil- jande av kredit i teknisk bemärkelse el— ler ej. En inskränkning görs dock för avtal, där prestationerna till fullo utväx- las omedelbart vid hembesöket. — Be— stämmelser av likartad natur existerar bl. a. i brittisk lagstiftning, och i flera andra länder har under senare år frå- gan aktualiserats.

För specialmotiveringen till utform-

ningen av förslaget hänvisas till följan- de kapitel.

2. Bestämmelser om redovisning av effektiv ränta

Utredningen vill starkt understryka be- hovet av en omfattande konsumentupp- lysning. Inte minst framträder detta för dyrare, varaktiga konsumtionsvaror. Även i förhållande till den höjda in— komstnivån representerar de ofta be- tydande utlägg. Att de är varaktiga be- tyder inte sällan att den enskilde blir i tillfälle att göra endast sporadiska in- köp. Varorna är avsedda att lämna sina tjänster under en lång tid. När ett nytt köp blir aktuellt, finns helt nya varor på marknaden. För de dyra, varaktiga konsumtionsvarorna har köparen där- för ett särskilt stort behov av att få fullständigast möjliga uppgifter röran- de kvalitet och prestationsförmåga. Un- dersökningsverksamheten beträffande varaktiga konsumtionsvaror är också relativt omfattande. Konsumentupplys- ning, byggd på funktionsundersökning- ar och jämförande provningar, lämnas via speciella publikationer, press, ra- dio och TV. Det har i oli-ka samman- hang understrukits hur viktigt det är att upplysning kring varornas funk- tionsegenskaper förenas med pris- och annan ekonomisk information, byggd på bl.a. pris- och kartellnämndens branschundersökningar. I detta sam- manhang är också informationen om olika finansieringssätt, kreditkostnader och andra kreditvillkor på sin plats. Utredningen vill därför för sin del un- derstryka betydelsen av att sådana upp- lysningar samordnas med annan infor- mation om varorna. Den allmänna bak- grundsinformationen om konsumenter- nas kreditmöjligheter är nödvändig för att de upplysningar som utredningen föreslår bli införda i avbetalningskon-

trakten på rätt sätt skall kunna utnytt— jas av konsumenterna. På längre sikt är det också mycket viktigt att man inom ramen för grundskolans konsumentfost— ran och ekonomiska fostran vänjer de uppväxande konsumenterna att realis- tiskt bedöma och jämföra olika till buds stående finansieringsmöjligheter samt räkna med dem i sin ekonomiska pla- nering.

Det är också viktigt att den reklam som företa-gen gör för sina kreditvill- kor inte är oriktig eller avfattad på vil— seledande sätt. Det förekommer bl. a. annonsering där man förespeglar kon- sumenten avbetalningsköp utan kredit- tillägg, samtidigt som det framgår att kontantköpare får en ej oväsentlig kon- tantrabatt. Inom nuvarande lagstiftning _— lagen den 29 maj 1931 (nr 152) med vissa bestämmelser mot illojal konkur- rens —— finns möjligheter till ingripande mot sådana företeelser, under förutsätt— ning att uppgifterna är oriktiga. Inför Näringslivets Opinionsnämnd kan å andra sidan även reklam som är vilse— ledande beivras. Inom pågående statlig-& utredning om illojal konkurrens torde frågan om en skärpning av den gällande lagstiftningen övervägas.

Ett speciellt intresse för utredningen utgör de med kreditköp förenade be— talningsvillkoren. Köparen har i prin- cip möjlighet att välja mellan de föl- jande två tillvägagångssätten:

i. han kan låna pengar av någon per- son eller institution, vanligen en bank, eller

ii. han kan köpa varan på avbetal— ning eller på annat sätt ta i anspråk en varu- eller företagsbunden kredit i sam- band med köpet.

De villkor han erbjuds kan växla i fråga om kreditens storlek och långva- righet. Det är då kanske svårt för ho- nom att göra en. riktig jämförelse mel- lan dem. För att hjälpa honom skulle

det krävas att han fick kreditkostna- derna analyserade på ett jämförbart sätt.

Utredningen har i kapitel 4 närma- re behandlat frågan om hur kostnader- na för konsumtionskrediterna bäst skall kunna jämföras. Slutsatsen blev därvid, att detta ur konsumenternas synpunkt med fördel sker genom en beräkning av vad som där kallades för effektiv ränta vid kreditaffärer. Det framgick av framställningen i nämnda kapitel, att jämförelsen, förutom ett riktigt un- derlag, kräver en formel som är »så- väl approximativt korrekt som förhål- landevis enkel att tillämpa». Här till- kommer nu också frågan om formen av tvingande bestämmelser härom. Som också senare skall beröras har utred— ningen stannat för att diskutera denna fråga med utgångspunkt från avbetal- ningsköp enligt Avb. L.

Vad först angår underlaget framkom- mer kreditkostnaden som skillnaden mellan det totalbelopp, som kreditkö- paren har att betala, å ena sidan och å den andra, det nettopris, som skulle ha kommit i fråga vid en kontantaffär, ef- ter avdrag av ev. kontantrabatt. Redan nu gäller enligt Avb. L., att kontraktet även skall ange det pris säljaren skulle ha varit villig att sälja godset till mot kontant betalning som villkor för att handräckning för återtagande skall kun- na komma i fråga. Men i och med att beräkningen av den effektiva räntan också skall baseras på jämförelsen mel- lan kredit- och kontantpriset, får upp- giften tillmätas en större betydelse. Re- dogörelsen i kapitel 4 belyste svårig- heten att i en statistisk undersökning få ett riktigt uttryck för genomsnittliga förhållanden. I ett konkurrenssamhälle utan priskontroll förutsätts att köparna är prisme-dvetna och tillmäter prisupp- gifterna den uppmärksamhet, som de anser dem förtjäna. Uppgiften om kon-

tantpriset kan-även få viss betydelse vid en avräkning mellan köpare och säljare.

Kreditkostnaden skall sedan sättas i relation till den åtnjutna kreditens stor- lek och den tid, under vilken den ta- ges i anspråk. Kreditbeloppet anges av skillnaden mellan kontantpriset och den kontant erlagda handpenningen. I den senare skall givetvis också inräk- nas andra prestationer vid köpets av- slutande, Vid inbytesaffärer skall så— lunda bytesvaran betraktas som en del av handpenningen på samma sätt som nu sker vid tillämpningen av föreskrif- terna rörande minsta kontantandel vid försäljning av bilar.

Kredittiden torde i allmänhet inte vålla några svårigheter att ange. De flesta avbetalningskontrakt torde förut- sätta en ganska jämn betalning under hela kredittiden, t.ex. i form av lika månatliga poster. I så fall blir den tid, under vilken kreditbeloppet tages i an- språk, halva tiden från avtalets ingåen- de fram till sista inbetalningen. Detta torde i stort sett gälla även om i kre- dittiden kommer in — som emellanåt förekommer _ en eller flera betal— ningsfria månader.

För uträkningen av den effektiva rän- tan vid avbetalningsköp har utredning- en stannat för att i första hand rekom- mendera formel (2) i kapitel 4. Denna formel har härletts som en korrekt be- räkning i de fall, då betalning sker i ett antal lika månatliga rater, vilket torde vara den vanligaste typen av avbetal- ningskontrakt. Formeln torde vara till- räckligt enkel för att kunna vara all- mänt användbar. Även i flertalet andra typer av avbetalningskontrakt torde den ge ett resultat, som kan godtas som till- fredsställande approximation. Kalkyle-r- na i kapitel 4 lämnar ett antal exempel härpå.

I kapitel 4 lämnas en formel (3), som kan användas, då betalningarna förde-

lar sig mera ojämnt, med växlande be- lopp och med varierande intervall mel— lan dem. Varje sådan formel ställer sig väsentligt besvärligare i tillämpning. Någon nämnvärd skillnad från resul- tat uträknade efter formel (2) fram- kommer endast om tyngdpunkten i be— talningarna väsentligt avviker från en jämn fördelning under avbetalningsti- den. Om större delen av betalningarna sker i början av perioden, medför till— lämpningen av den rekommenderade formeln en underskattning av den ef- fektiva räntan. Om en väsentlig del av den totala likviden å andra sidan för- faller först mot slutet av avbetalnings- tiden, ger formel (2) ett något för högt uttryck för den effektiva räntan. Man synes dock få gå till ganska extrema fall för att avvikelserna i praktiken skall få någon betydelse. I sådana un- dantagsfall torde säljarna inte sakna möjligheter att förklara förhållandena för köparna. Utredningen har därför stannat för att föreslå föreskrift om att formel (2) alltid skall tillämpas och att inte belasta reglerna med mera kompli- cerade förfaranden. Inte heller synes det finnas anledning att i detta sam- manhang räkna med ränta på ränta, vilket skulle medföra ytterligare kom- plikationer och i regel förutsätta till- gång till ett tabellverk. I allmänhet är ju avbetalningstiderna av måttlig längd, enl-igt gjorda undersökningar i genom- snitt omkring 15 månader. Det bör un- derstrykas, att varje beräkningssätt måste innebära en viss förenkling och approximation. Den föreslagna formeln ger enligt utredningens uppfattning i praktiken ett resultat med nöjaktig nog- grannhet.

En redovisning av avbetalningskost- naden i form av en uträkning av den effektiva räntan utgör en service som köparen, i regel skall ha rätt att påräk- na från säljarens sida. Utredningen för-

utsätter, att handeln skall vara beredd att tillhandahålla denna service. Sam- förstånd härom borde kunna uppnås med branschorganisationerna inom de områden, där avbetalningshandeln är vanligen förekomma-nde. Inom dessa branscher användes i betydande ut- sträckning gemensamt uppgjorda for- mulär, anslutande till avbetalningsla— gens föreskrifter och inom branschen gängse regler. Dessa formulär skulle kunna kompletteras med utrymme för beräkningen av den effektiva räntan och de förklaringar härom som kan er- fordras för både köpare och säljare.

Utredningen betraktar det som önsk— värt att ett allmänt genomförande av en redovisning av den effektiva räntan påskyndas genom någon form av sam- hällelig sanktion. Utredningen har vid sina överväganden stannat för att ge denna den relativt milda formen av att göra denna redovisning till ett ytterli- gare villkor för att återtagning skall kunna ske enligt de enkla former som anges i avbetalningslagen. Utredningen föreslår sålunda, att 10 & Avb. L. kom- pletteras med en föreskrift härom, var- vid den närmare uppgiften om hur den effektiva räntan beräknas torde få läm- nas i en särskild anvisning till denna paragraf. En specialmotivering för ut- redningens förslag härvidlag ingår i föl- jande kapitel.

Genom att föreskriften införts i Avb. L. kommer kravet på redovisning av effektiv ränta att knytas till de fall, där denna form av kreditförsäljning sker. Som framgått av utredningens un— dersökningar är detta den helt domine- rande formen av konsumtionskredit. Det blir härigenom möjligt för konsumenten att företa en direkt jämförelse med al- ternativet lån i bank eller sparbank, där den effektiva räntesatsen ofta framgår direkt av lånehandlingarna. Detsamma gäller kreditformerna låneköp och köp-

län. I flera-fall tillämpar dock banker och sparbanker s. k. rak ränta. Utred- ningen rekommenderar att dessa insti- tutioner övergår till att i stället redovisa den effektiva räntan uträknad efter den formel som föreslagits för avbetalnings- krediternas del. Även beträffande de kontokrediter som handhas av särskil- da kontokreditföretag förutsätter utred- ningen att dessa i samråd med berörda banker åstadkommer en redovisning av den effektiva räntan.

Utvecklingen kan emellertid komma att medföra nya försäljnings- och kre- ditformer. I den mån dessa får någon större omfattning, uppställer sig här gi- vetvis samma önskemål om möjlighet att göra jämförelser. I viss utsträckning kan man kanske räkna med att företa- gen själva i sin reklam skall lämna så- dan upplysning åt konsumenterna i lämplig form. Det bör enligt utredning— ens mening tillkomma pris- och kartell- nämnden att noga följa utvecklingen, att verkställa erforderliga utredningar och att ge utredningsresultaten sprid- ning till allmänheten. 'Om så skulle visa sig erforderligt, kan manockså tänka sig att söka nå en överenskommelse med resp. företag om en sådan redovis- ning av kreditvillkoren, att man erhål— ler ett jämförbart uttryck för den ef- fektivt debiterade räntan.

3. Synpunkter på konkurrensen mellan olika former av konsumtionskredit *

De av utredningen företagna undersök- ningarna rörande marknaden för kon- sumtionskrediterna ger i många avse— entden en rätt egendomlig bild. Närmast synes denna marknad förete drag av vad som skulle kunna kallas en ofull- ständig konkurrens. Mest markant är det förhållandet, att den ojämförligt mest använda formen av konsumtions- kredit är den, som lämnas i samband

med avbetalningsköp, och att denna form samtidigt är vden..för konsumen- ten ojämförligt dyraste. I den för utred- ningens räkning av statistiska central- byrån företagna omfattande undersök- ningen, som redovisas i bilaga 1 och sammanfattas i kapitel 2, anges avbe- talnings—krediternas andel till 63 % och delbetalningskrediternas till 19% (se sammanfattningen i tabell 2z2). Som framgår av beskrivningen har man an- ledning att räkna med att en väsent— lig del av vad de intervjuade uppgivit vara delbetalningskrediter i själva ver- ket är avbetalningsköp. Endast 15 % av krediterna utgjordes av banklån eller län tagna hos enskilda personer eller företag. Av olika undersökningar fram- går å andra sidan, att avbetalningskre— diterna på bilområdet kostar i genom; snitt omkring 17 % och på andra områ- den i allmänhet omkring 30 % eller mer (uppgifterna diskuteras ingående i ka- pitel 4 och sammanfattas i tabell 4:1), medan olika former av direktlån un- der senare år kostat upp till 11 % i ef- fektiv ränta.

Utredningen har inte kunnat undgå att ställa sig frågan, hur det kan kom- ma sig att konsumenterna i så stor ut- sträckning synes utnyttja förhållande- vis dyrbara kreditformer. I intervjuun- dersökningen sökte man utröna konsu- menternas kunskaper på området. Det visade sig därvid att köparna i allmän— het väl kände till avbetalningsköpens kostnader, i varje fall i kronor räknat. Någon beräkning av effekt-iv ränta har emellertid därvid inte aktualiserats. Man kan därför inte utesluta att 'ett visst element av okunnighet spelar in.

En annan förklaring kan vara att- många köpare drar sig för att gå till en bank- eller sparbank och underkas- ta sig den kreditprövning som dessa in- stitutioner företar. Därtill kommer att möjligheterna att få låna hos dessa kre-.

ditin'st'it'utioner'växlat från tid 'till tid. Vid restriktioner Och knapphet på kre- dit" begränsas bankernas direktlån till enskilda i första hand medan tillgång på kredit för avbetalningsaffärer synes föreligga i'betydande utsträckning. Till en del torde detta sammanhänga med att avbetalningskrediterua i viss ut— sträckning finansieras över en del av kreditmarknaden till vilken restriktio- nerna inte når, i varje fall inte i första omgången. Konsumenternas bristande räntemedvetande torde också möjliggö- ra för avbetalningsinstituten att erbju- da sina finansiärer förmånligare villkor än som är vanligt på kreditmarknaden i övrigt.

Genom en förbättrad konsumentupp— lysning ökas konsumenternas möjlighe- ter att på förmånligaste sätt utnyttja sin frihet att välja mellan olika kredit- former. Utredningen ser i en vaken opi- nion från konsumenternas sida en vik- tig garant för att konsumtionskrediter- na får en så effektiv utformning som möjligt. I ett samhälle som vårt som i allt väsentligt bygger på fri konkurrens och fritt konsumtionsval är detta en viktig grundval för all bedömning.

Det är ur detta perspektiv som ut- redningen vill se sitt förslag om redo- visning av den effektiva räntan, Det anger också utgångspunkten för be- dömningen av ett antal andra frågor.

De socialt mest angelägna kreditbe- hoven torde alltjämt vara de som sam- manhänger med bosättning och famil- jebildning. De statliga bosättningslånen har därför fortfarande en uppgift att tillgodose dessa behov på rimliga vill- kor och utgöra en garanti mot att kö- parna vid sådana tillfällen blir otill- börligt belastade genom stränga avbe- talningsvillkor. Utredningen vill föror— da en fortsättning på den redan inslag- na vägen mot en ökning av bosättnings- lånens maximibelopp och en mindre re-

striktiv bedömning av: de sökande och av länens användning.

' 'I strävandena att befordra fri konkur- rens mellan olika kreditformer vill ut- redningen förorda försiktighet med att när en restriktivare kreditpolitik er— fordras låta denna främst gå ut över bankväsendets direktlån till enskilda personer. Restriktiviteten bör enligt ut- redningens mening vara mera neutral i sina verkningar på olika kreditformer. Om särskilda åtstramningar på kon- sumtionen anses påkallade,.är ur dessa synpunkter andra åtgärder att föredra såsom skatteskärpningar eller skärpta avbetalningsvillkor av den typ som be- handlas i följande avsnitt.

I kapitel 3 har refererats en fram- ställning om tillstånd att bedriva kre-' ditförsäkring, som remitterats till ut- redningen för yttrande. Det framgår av den där lämnade redovisningen att fle— ra andra remissinstanser ställt sig tvek- samma till framställningen. Utredning- en finnerdet för sin del svårt att be- döma behovet av en sådan kreditför- säkringsverksamhet. Som andra remiss- instanser anfört kan det också vara tveksamt om det är lämpligt att på så— dant sätt från kreditinstitutionerna av— lasta ansvaret för kreditgivningen, Hän- s'yn måste emellertid tas till att'ett' an- tal svenska försäkringsföretag redan har koncession att bedriva sådan verk- samhet. Hinder föreligger inte heller för svenska kreditgivare att ta försäk- ringar hos utländska försäkringsföree tag, som lämnar sådana. Utredningen kan för sin del inte finna att det finns skäl att motsätta sig den gjorda fram— ställningen. Också på detta område bör huvudprincipen vara att lita till kon- vkurrensens krafter,

Däremot finns det —' som även på- pekats av olika remissinstanser i sam- band med detta ärende '_— anledning att noga följa utvecklingen. De kalky-

ler som utredningen gjort i kapitel 2 visar på en fortsatt betydande expan— sion på konsumtionskreditområdet. De är, under vilka utredningen verkat, har medfört nya organisatoriska bildningar på detta område. Man har anledning att förutse att så kommer att bli fallet ock- så i fortsättningen.

4. Reglering av avbetalningsvillkor Utredningen har i kapitel 7 behandlat konsumtionskrediterna ur konjunktur- synpunkt. Det framgår av diskussionen i detta kapitel att det är svårt att av- göra vilken roll konsumtionskrediterna har spelat eller kan spela i konjunktur- växlingarna. Även i den litteratur som behandlat denna fråga är uppfattning- arna delade. En del anser att krediter— na genom att expandera under upp- svingstider och begränsas under fallan- de konjunkturer bidrar till att skärpa konjunkturvariationerna. Andra förfat- tare anser sig kunna spåra en tendens hos konsumtionskrediterna att särskilt öka under dåliga tider, varigenom ef- terfrågan hålls uppe och konjunkturer— na skulle dämpas. Det förefaller knap- past möjligt att härvidlag fälla något generellt omdöme. Möjligen kan kon- sumtionskrediterna tidigare ha följt det senare mönstret medan det synes na- turligt att expansionen av krediterna numera följer expansionen av försälj- ningen av varaktiga konsumtionsvaror som i sin tur följer takten i inkomst- stegringen. Bortsett från olika teoretiska speku- lationer därvidlag är det likväl omöj- ligt att komma ifrån att krediterna kan bidra till en expansion av efterfrågan, som i vissa situationer kan, medföra olägenheter för den allmänna ekono- miska utvecklingen. Under och efter andra världskriget har också i många länder åtgärder vidtagits för att reglera

konsumtionskrediterna med hänsyn till det ekonomiska läget. En redogörelse för sådana åtgärder ingår i byråchefen Folke Baarsens utredning om avbetal- ningshandeln utomlands.

Frågan om en sådan reglering av av- betalnin-gskrediterna har också disku- terats i vårt land och den härom förda diskussionen refereras även i kapitel 7. Den har lett till vissa överenskommel- ser mellan statsmakterna och olika branschorganisationer samt till den lag— stiftning rörande avbetalningshandeln med bilar som gäller sedan 1960.

Utredningen har vid sin behandling av dessa frågor i kapitel 7 kommit till den slutsatsen att en reglering av av- betalningsvillkoren har en uppgift att fylla i vissa situationer. Det expansiva element som just försäljningen av var- aktiga konsumtionsvaror kan väntas ut- göra i varje uppsving och det stora im- portinslag som därvid gör sig gällande, är tillräckliga skäl för en sådan slut- sats. I närmast föregående avsnitt av detta kapitel har skäl anförts för att inte tillgripa mot konsumtionskrediter- na diskriminatoriska åtgärder inom ra- men för den allmänna kreditpolitiken. Beskattningsåtgärder kan representera en lämplig utväg men kräver den i kon- stitutionell ordning föreskrivna proce- duren. Befogenheten att utfärda bestäm- melser om reglering av avbetalnings- villkoren bör därför normalt ingå bland de olika hjälpmedel, vilka står till statsmakternas förfogande i deras strä- vanden att nå högt ställda mål för den ekonomiska politiken i fråga om full sysselsättning, ekonomiskt framåtskri- dande och stabilt penningvärde. Av skäl som redovisas i kapitel 7 bör denna be- fogenhet tillkomma regeringen att ut- nyttjas, när läget så påkallar. För att precisera denna befogenhet har utred- ningen utarbetat ett förslag till förord- ning ombetalningsvillkor vid yrkesmäs-

sig försäljning av vissa varor m. m. Bl. a. i Storbritannien har under senare år ge- nomförts lagstiftning av samma art som den utredningen nu föreslår (Hire Pnr- chase and Credit Sale Agreements [Con- trol] Order 1964).

Det kan enligt utredningens mening inte ifrågakomma att närmare angiva under vilka betingelser föreskrifter med stöd av denna förordning skall kunna utfärdas. Det måste ankomma på rege- ringen att i varje särskilt läge bedöma behovet härav och kombinationen med andra delar av den allmänna ekono- miska politiken, Strävandena bör själv- fallet gå ut på att så smidigt som möj- ligt använda olika medel och att und- vika att lägga alltför hård belastning på någon särskild del av näringslivet. Med hänsyn till erfarenheterna utomlands finns det också anledning att varna för en ryckighet i utfärdandet av föreskrif- ter rörande betalningsvillkoren, som i sämsta fall kan medföra ogynnsamma kastningar i avsättningsbetingelserna med verkningar långt utöver den pe- riod under vilken föreskrifterna gällt.

I förslaget har angivits att föreskrif- ter skall kunna utfärdas för varor, som i betydande utsträckning tillhandahål- les mot kredit. Denna avgränsning tor- de i tillämpningen knappast kunna vål- la större svårigheter. Utredningens un- dersökningar visar att konsumtionskre- diterna huvudsakligen gäller ett rätt begränsat antal varaktiga konsumtions— varor. Den helt övervägande varan är bilar, som ensamma svarade för om- kring 60% av konsumtionskrediterna är 1961, varefter kom TV-apparater med 15 %. Det säger sig självt att det in- te kan finnas anledning att tillgripa föreskrifter om betalningsvillkoren an- nat än för sådana varor, för vilka om- sättningen är av någon betydelse och för vilka kreditförsäljningar är vanli- ga. Med stöd av utredningens under-

sökningar kan man räkna med att fin- na sådana varor främst bland »de större varaktiga konsumtionsvarorna. I huvud- sak torde det röra sig om följande tre grupper:

a) transportmedel: personbilar, mo- peder, motorcyklar, cyklar, camping— vagnar, lustfartyg, småbåtsmotorer;

b) inventarier: mattor, möbler, spi- sar, kyl- och frysmöbler, diskmaskiner, tvättmaskiner, stryk- och pressmaski- ner, manglar, dammsugare, golvbonare, apparater för bearbetning av födoäm— nen;

0) övrigt: radiomottagare, TV—appa— rater, grammofoner, bandspelare, pia- non och andra större musikinstrument, kameror, projektorer och andra större fotografiska apparater.

Utvecklingen går emellertid snabbt på området för varaktiga konsumtions— varor. Enligt utredningens mening bör man därför i en permanent lagstiftning inte begränsa tillämpningsområdet ge- nom en uppräkning av nu aktuella va- ruslag utan kunna nöja sig med en me- ra allmän angivning av det åsyftade tillämpningsområdet.

Huvudregeln är att föreskrifter skall kunna utfärdas beträffande betalnings- villkoren för sådana varor på samma sätt som nu gäller för bilar. Utredning- en förutsätter att sådana föreskrifter utfärdas först efter kontakt med repre- sentanter för vederbörande bransch och i viss anslutning till eljest inom branschen tillämpade villkor.

Enligt för-slaget skall föreskrifter kun- na avse villkor inte endast vid yrkes- mässig försäljning utan också vid yr- kesmässig uthyrning. Som i olika sam— manhang i detta betänkande visats fö— rekommer det ett direkt och påtagligt sammanhang mellan avbetalningsför— säljning och uthyrningsrörelse. Fören konsument, som i allmänhet är intres- serad av att nyttja en vara, kan valet

komma att ståmellan de båda angivna möjligheterna och bero av -de.vi11kor som erbjuds.. Utredningen finner ock— så denna valfrihet i stort sett vara av värde för konsumenten. Man kan emel- lertid inte bortse från att ingrepp ifrå- ga om betalningsvillkoren vid kredit- försäljning kan medföra.en förskjut- ning till förmån för uthyrningsrörelse, som kanske inte varit avsedd och inte står i samklang med syftet med före- skrifterna för avbetalningshandeln. Frå— gan har som redovisats i kapitel 7 ak- tualiserats av motorbranschen i anslut- ning till gällande reglering av bilför- säljningarna. Utredningen har därför i sitt författninrgsförslag förutsatt att före- skrifter skall kunna utfärdas för yrkes- mässig uthyrning av en vara, för vilken föreskrifter om betalningsvillkoren ut- färdats.

Innebörden av villkoren beträffande uthyrningsrörelse och behovet av sär- skilda föreskrifter härom torde få be- dömas från fall till fall. Utredningen är inte beredd att framlägga något preci— serat förslag härom. Man kan tänka sig att uthyrare underkastas föreskrifter på samma sätt som försäljare att avkräva kund en deposition som antingen be- räknas till viss andel av beräknad hyra eller hyra för viss tid eller beräknas på varans totala värde. Det förra kan tänkas vara en alltför lindrig deposi- tion för att ha någon nämnvärd effekt. Det senare kan resa problem om åter- bäring av gjord deposition. Utredning- en har även diskuterat andra utvägar. En möjlighet synes vara att kräva en deposition inte av kunden hos uthy- raren utan av den som bedriver yrkes- mässig uthyrningsrörelse hos t. _ex. riks- banken. En sådan deposition skulle ha samma, syfte som betalningsvillkoren, nämligen att bromsa en inte önskad, alltför snabb expansion och skärpa ef-

fekten av en restriktiv kreditpolitik. Utredningen har ansett sig, böra stan- na vid,dessa antydningar. Det torde få förutsättas ytterligare överväganden om behovet av åtgärder beträffande uthyr— ningsrörelse och utformningen av så- dana åtgärder i anslutning till, läget i allmänhet och förhållandena inom den bransch, för vilken föreskrifter om be- talningsvillkoren utfärdas.

Den av utredningen föreslagna lag- stiftningen skulle ersätta Bilavb. F. Den— na har tänkts ersatt av en kungörelse utfärdad med stöd av den av utredning— en föreslagna lagen. Utredningenhar utarbetat förslag till sådan kungörelse. som materiellt övertar motsvarande fö- reskrifter i nuvarande Bilavb. F.

Också för detta lagstiftningskomplex lämnas en specialmotivering i följande kapitel.

5. Statistik om konsumtionskrediterna Utredningens undersökningar visar att en snabb utveckling pågår på konsum— tionuskreditområdet. I samband med ökade köp av varaktiga konsumtions- varor kan en fortsatt ökning av dessa krediter förutses. Organisatoriska för- ändringar äger också rum. Det finns därför som ovan angivits anledning att med stor uppmärksamhet följa den fort— satta utvecklingen. Utredningen förut- sätter att så kommer att ske genom lämpliga organ. För konjunkturbedömningen torde uppgifter rörande försäljningen av de varaktiga konsumtionsvarorna och om krediterna i samband därmed komma att, få stigande betydelse. Det kan 'bli mycket väsentliga data för ,den allmän- na ekonomiska politiken. För utnyttjan- det av den befogenhet—'att reglera avbe—

».!

talningsvillkoren för vissa varor, som utredningen föreslagit, är det också vik- tigt att kunna följa utvecklingstenden— serna. Utredningen vill därför mycket

starkt förorda att en fortlöpande statis- tisk information om kreditköp och kon- sumtionskrediter skapas. Förslag härom har framlagts i kapitel 9.

KAPITEL 11

Specialmotivering till de olika författningsförslagen

1. Förslaget till lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall

Som anförts i kapitel 10 har utredning- en mot bakgrund av konsumtionskre- ditgivningens sociala aspekter dryftat olika utvägar i syfte att för enskilda konsumenter lindra olägenheterna av en alltför aktiv försäljningsteknik. Un- der utredningens diskussioner har där- vid å ena sidan stått klart att en för- bättrad konsumentupplysning spelar en mycket viktig roll i sammanhanget. Emellertid har utredningen å andra si- dan också ansett det vara ofrånkomligt att medelst lagstiftning söka komma till rätta med de svåraste olägenheterna. Utredningen har varit väl medveten om de avvägningsproblem som uppstår vid lagstiftning på förevarande område. Man har emellertid på olika håll i ut- landet, exempelvis i England, lagstiftat om skydd för konsumenter i motsva- rande hänseende.

Den lagstiftning varom här är fråga har civilrättslig karaktär. Det finns oli- ka metoder att civilrättsligt konstruera ett skydd med här avsett syfte. Utred- ningen har stannat för att införa en rätt för enskild förbrukare att under närmare angivna betingelser frånträda ett redan ingånget avtal.

En huvudprincip i svensk avtalsrätt är att anbudsgivare är bunden av sitt anbud och den som avger sitt svar är bunden av detta. Återkallelse av anbud resp. svar måste således ske i så god

tid att återkallelsen hinner fram åtmins- tone samtidigt med anbudet resp. sva- ret. Har återkallelse av anbud resp. ac- cept inte skett i vederbörlig ordning uppkommer följaktligen, sedan ett an- bud accepterats, bindande avtal mellan kontrahenterna.

Nämnda avtalsregler är normerande för civilrättsliga avtal av alla typer där inte särskilda formföreskrifter är lagli— gen givna. Sådana formföreskrifter finns bl.a. vid köp av fast egendom och arrende.

Regeln om den bindande verkan av anbud och accept är inte undantagslös i gällande svensk rätt. Omyndigas rätts— handlingar är inte bindande i samma utsträckning som myndigas (jfr 9 och 10 kap. föräldrabalken ).

Dessutom finns i ett flertal lagar i civilrättsliga ämnen regler till skydd för en svagare avtalspart. Dessa skydds- regler har ofta karaktären av tvingande lagbestämmelser, dvs. de kan inte sättas ur kraft genom partöverenskommelser.

Det läge som skulle uppstå om den av utredningen föreslagna lagstiftning— en genomförs är inte olikt situationen när en omyndig sluter avtal utan erfor- derligt samtycke och den omyndiges medkontrahent haft kännedom om den bristande behörigheten.

När det gäller frågan om de betingel- ser under vilka frånträdanderätten bör få utövas har utredningen till en början utgått från den erfarenheten att det föreligger ett nära samband mellan an—

talet återtagningar samt den omständig- heten att avtalet tillkommit efter sälja- rens eller någon dennes representants, vanligen en agents, personliga besök i köparens hem. Det skall givetvis inte förnekas att försäljning i samband med hembesök många gånger sker till alla parters fulla belåtenhet. Ett sådant för- säljningssätt är således inte i och för sig intolerabelt. Det medför emellertid uppenbara risker, särskilt för köpare som av en eller annan anledning har svårt att värja sig mot hårdföra för- säljningsmetoder. Utredningen har där- för valt att införa frånträdanderätt en- dast i de fall avtalet tillkommit på grund av anbud som gjorts under för- säljningsbesök i konsumentens bostad eller därmed jämförlig vistelseort. Av praktiska skäl bör emellertid frånträ- danderätt inte medges om prestationer- na helt fullgörs vid detta försäljarbe- sök. Behovet av skydd för konsumen- ten är i sådant fall också mindre fram- trädan-de.

Avtalets typ synes inte i och för sig ha någon betydelse för frågan om skyd- det bör upprätthållas eller ej, om man bortser från det redan nämnda fallet att prestationerna utväxlas omedelbart. Såväl köpeavtal som andra typer av ci- vilrättsliga avtal innebär riskmoment för konsumenten. Avbetalningskontrak- ten synes emellertid vara vanligast fö- rekommande i dessa sammanhang. Nå— gon särskild begränsning till avtalstyp i och för sig bör således i princip inte uppställas.l

Bland övriga betingelser för frånträ- danderätten bör främst nämnas kravet på att avtalet —— med undantag såvitt gäller avbetalningsköp — skall ha till- kommit som ett led i tillhandahållarens yrkesmässiga verksamhet. Man torde med fog kunna hävda att endast den yrkesmässiga försäljningen för med sig de olägenheter som lagen är avsedd att

motverka. Att dock undantag gjorts för avbetalningsköp, vilka sålunda avses kunna frånträdas oavsett godset för- sålts i yrkesmässig verksamhet eller ej, sammanhänger med den högre gra-d av risker för konsumenten som enligt ut- redningens mening föreligger vid kre- ditköp i förhållande till andra presta- tionsformer. De flesta kreditköp torde, som nyss framhållits, ske i avbetal- ningsköpets form.

Utredningen har övervägt om inte även andra omständigheter än de hit- tills nämnda bör beaktas vid bedöman- de av frågan huruvida rätt till frånträ- dande skall föreligga. Närmast till hands ligger tanken att införa krav på att försäljningsmetoderna vid avtalets slutande skall ha varit sådana, att skäl till frånträdande skall vara för han-den utan att någon av de vanliga ogiltig- hetsgrunderna vid civilrättsliga avtal (hot, svek e. d.) kan åberopas. Utred- ningen har emellertid ansett att ett så- dant krav skulle medföra en farlig ur- holkning av det föreslagna skyddet. Härigenom skulle nämligen konsumen- ten åläggas en bevisbörda som han mera sällan kan avlyfta sig. Det synes vara lättare för en försäljare att gar- dera sig mot det osäkerhetsmoment som en tidsbegränsad frånträdanderätt utgör.

1 5.

Den föreslagna lagen bör, såsom in- ledningsvis framhållits, i princip kun- na tillämpas på alla typer av civilrätts— liga avtal. I paragrafen har dessutom upptagits en av de inledningsvis nämn- da betingelserna för lagens tillämpning, nämligen yrkesmässighetsrekvi-sitet. Vi— dare har upptagits den grundförutsätt- ningen att skyddet gäller konsument. Med konsument avses, såsom framgår av

1 Att undantag ändock gjorts för försäkrings- avtal motiveras särskilt under 1 5.

definitionen .i andra stycket, fysisk per- son som tillhandahålls varan, tjänsten eller 'nyttigheten för annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller" an- vändning 1 egen rörelse.

Eftersom Kungl. Maj:t redan enligt 302 5 lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse äger meddela närmare bestämmelser om försäkrings- bolagens anskaffningsverksamhet bör försäkringsavtal uteslutas i förevarande sammanhang. F. 11. gäller en mellan försäkringsbolagen träffad överenskom- melse av den 1 januari 1964 rörande anskaffningsverksamheten inom direkt liv- samt sjuk- och olycksfallsförsäkring ävensom annan direkt försäkring. _— Undantaget har kommit till uttryck i tredje stycket.

2 &.

Paragrafen innehåller den centrala förutsättningen för att frånträdande skall få äga rum. Det säger sig självt att den försäljningsmetod, som beskri- vits i paragrafen, dvs. där avtalet träf- fats på grund av anbud som gjorts vid tillhandahållarens eller någon dennes företrädares personliga besök i konsu- mentens bostad eller därmed jämför- lig vistelseort, endast är en typbeskriv- ning. Att gränsfall kan uppstå i till- lämpningen är utredningen medveten om. Utredningen har med formulering- en velat träffa de mest karakteristiska fallen av situationer där konsumenten är i behov av skydd. Hur vitt uttrycket »konsumentens bostad eller därmed jämförlig vistelseort» skall tolkas blir en fråga som måste överlämnas åt den praktiska rättstillämpningens organ att avgöra. Som exempel bör emellertid nämnas att en arbetsplats vanligen inte torde kunna jämställas med bostad. I ett fall-när arbetsplatsen är belägen i en bostad såsom ..för, städhjälpspersonal o. d., synesemellértid skyddet'lämpli—

gen böra'vara utsträckt även till sådan arbetsplats.

Vidare upptas i paragrafen undanta— get från frånträdanderätten såvitt av- ser avtal där prestationerna fullgjorts vid besöket i konsumentens bostad.

3 S.

Konsumenten bör för att komma i åtnjutande av sin rätt att frånträda ett redan ingånget avtal vara skyldig att underrätta sin medkontrahent härom. I sammanhanget må erinras om att i de fall konsumenten är anbudsgivare (vil- ket vanligtvis är förhållandet vid agent- försäljning) han redan enligt gällande rätt kan återkalla sitt anbud om det sker innan anbudet kommit medkontra— henten till handa eller samtidigt därmed [se 7 & avtalslagen, jfr även 81 och 90 55 lagen den 18 april 1914 (nr 45) om kommission, handels-agentur och handelsresande]. Utredningen anser att en vecka är en skälig betänketid. Denna tid bör räknas från det konsumenten insett eller bort inse att bindande av— tal kommit till stånd. Vanligen erhåller konsumenten en skriftlig orderbekräf- telse. Frågan när konsumenten skall ha insett eller bort inse att bindande av— tal kommit till stånd får avgöras enligt gällande rättsgrundsatser. Utredningen utgår från att domstolarna i sådana fall som här kan bli fråga om inte ställer för stora krav på konsumenten om denne inte fått uttryckligt meddelande om att avtal kommit till stånd.

4 %.

Bestämmelsen i förevarande paragraf är given närmast i det syftet att upp- rätthålla erforderligt skydd åt'konsu— menten. Samtidigt bör dennes medkon- trahent ej? kunna utsättas för rättsför- luster som kan anses stridande mot rättvisa Och billighetq- '

I sakens natur ligger att part inte är

berättigad att påyrka ersättning för att avtalet inte fullgörs om avtalet från- träds. Särskilt stadgande härom anser utredningen således överflödigt.

Regler av det slag som upptagits i denna paragraf finns redan lagfästa, se exempelvis 9 kap. 7 & föräldrabalken. Det är utredningens uppfattning att återgångsfallen bör lösas i enlighet med de allmänna rättsgrundsatser som upp- bär nämnda stadgande. De särskilda regler som givits i detsamma till för— män för den omyndige liksom bestäm- melserna i fall av omyndigs lämnande av falska uppgifter om sin behörighet är naturligen utan motsvarighet i ut- redningens förslag.

Eftersom utförd tjänst i allmänhet inte kan göras ogjord, kommer stad- gandet i denna paragraf att medföra att tjänsteavtal praktiskt sett i betydande utsträckning undantas från lagens till- lämpning.

5 5.

I paragrafen upptas bestämmelser att lagen är av tvingande natur. Lagen skulle förlora sin betydelse som verk- ligt skydd för konsument om dess reg- ler skulle kunna åsidosättas genom av- talsbestämmelser.

2. Förslaget till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp

1 5.

I paragrafens tredje stycke stadgas f. 11. att sammanlagda beloppet av de poster, som köparen har att erlägga, i Avb. L. benämnes avbetalningspriset. Med post avses inte sådan .ränta eller gottgörelse för försäkringspremie, som köparen skall utge särskilt.

F. 11. kan säljaren, efter. valfrihet, be- stämma om kreditkostnaden skall inräk-

nas i avbetalningspriset eller om .den- na kostnad skall uttagas i form av rän- ta på oguldna avbetalningsbelopp. Ut- redningens i kapitel 10 redovisade slut- satser innebär emellertid, som framgår av det därstädes återgivna, att köparen bör ha möjlighet till vidare jämförelser vad beträffar kreditkostnaderna än vad som står honom till buds med nuvaran- de i praktiken tillämpade metoder för beräknande av denna kostnad vid avbe- talningsköp. Utredningen har funnit att ett lagstadgande av tvingande natur bör införas som medför skyldighet för avbetalningssäljaren att redovisa alla kostnader i anledning av den köparen beviljade krediten i form av s.k. ef- fektiv ränta. En konsekvens härav blir således att säljaren inte heller bör ut- taga andra kreditkostnader än dem han redovisar inom ramen för avbetalnings- priset. I samband därmed bör enligt utredningens mening bestämmelsen att ränta inte skall inräknas i post avskaf- fas. Att dröjsmålsränta inte ingår i av- betalningspriset torde följa av sakens natur. Övriga bestämmelser i Avb. L. om ränta utanför avbetalningspriset (t.ex. i 25 andra stycket, 45 första stycket 3) och 10 å andra stycket) kom- mer som en följd av det sagda att avse endast dröjsmålsränta.

Såvitt avser gottgörelse för försäk- ringspremie, som köparen skall utge särskilt, framgår av förarbetena (se NJA II 1953 s. 289, 290) att man när- mast haft i tankarna försäkring mot skada på godset och inte t. ex. kreditför- säkring. I den mån sådan försäkrings- premie, som enligt nuvarande bestäm— melser inte skall inräknas i avbetal- ningspriset, avser annan typ av försäk- ring än försäkring mot skada på godset anser utredningen premie böra räknas som-kreditkostnad. De nackdelar” detta kan medföra-för köparen (vid tillämp- ningen—.av/2å första: stycket torde inte

uppväga fördelarna av en riktigare kre- ditkostnadsredovisning.

Under åberopande av det anförda föreslår utredningen att som ny andra punkt i paragrafens tredje stycke info- gas en bestämmelse av innehåll att i avbetalningspriset skall inräknas vad köparen har att erlägga i anledning av honom lämnad kredit på grund av av- betalningsköpet. Vidare föreslår utred- ningen att sista punktens lydelse änd- ras så att från avbetalningspriset kom- mer att -— förutom dröjsmålsränta, som enligt vad ovan nämnts inte torde be- höva omnämnas i lagtexten på detta ställe _— uteslutas endast försäkrings- premie, som köparen skall särskilt ut- ge, om den gäller försäkring mot skada på godset.

Som kommer att framgå av motiven till 10 5 har utredningen valt att som påföljd vid underlåten angivelse av ef- fektiv ränta föreskriva förlust av rät- ten till återtagning av godset genom ut— mätningsman.

10 5.

Vid avbetalningsköp är den säljaren förbehållna äganderätten eller hans rätt att vid bristande fullgörelse återtaga godset av central betydelse. Med stöd av 10 & Avb. L. har säljaren en möjlighet att handräckningsvis få tillbaka godset om köparen inte fullgör köpevillkoren. Det säger sig självt att denna möjlighet är av största betydelse för säljaren. Även köparen kan dra nytta av att lag- stiftaren infört möjligheten att återta godset handräckningsvägen; därmed minskar kostnaderna för exekutionen.

För att handräckningsvägen skall kunna anlitas uppställer 10 % Avb. L. vissa minimifordringar: om avbetal- ningsköpet skall ha upprättats en av köparen underskriven handling, som 1) innehåller förbehåll om säljarens ägan- derätt eller om rätt för säljaren att åter-

ta godset; 2) upptar det pris, till vilket säljaren skulle varit villig att sälja god- set mot kontant betalning; samt 3) an- ger vad köparen har att erlägga och när de särskilda beloppen förfaller till be- talning. Handräckningsansökan skall göras skriftligen och vara åtföljd av köpehandlingar i huvudskrift eller be- styrkt avskrift.

Utredningen har, som framgår av det tidigare, ansett lämpligt att som ett led i strävandena att nå förbättrad konsu- mentupplysning ge köparen ökade möj- ligheter att göra sig en föreställning om de kostnader han har att stå vid val av olika kreditformer. Detta kan upp- nås bl.a. genom en enhetligare norm vid angivandet av kreditkostnader. Ut— redningen har stannat för en redovis- ning av kreditkostnaderna som effek- tiv ränta såsom varande den lämpli- gaste redovisningsmetoden. Utredning- ens motivering för densamma och sät- tet för dess tillämpning finns närmare återgivna i kapitel 10.

Av den av utredningen föreslagna ändringen av 1 % Avb. L. framgår, att avbetalningspriset framdeles alltid skall omfatta även kreditkostnaderna. Vill säljaren vara bibehållen rätten att kun- na handräckningsvis återta godset mås- te han enligt nu gällande bestämmelser verka för att skriftligt avbetalningskon- trakt upprättas, bl. a. innehållande upp- gift om avbetalningspris och kontant- pris. Det kan enligt utredningens upp- fattning inte anses onödigt betungande för säljaren att denne för att kunna be- hålla rätten till återtagning handräck- ningsvis, åläggs skyldighet att ange kre- ditkostnader även i form av effektiv ränta. Utredningens förslag till ändring av förevarande paragraf syftar härtill.

Inom utredningen har diskuterats va- let av lämplig påföljd om den effektiva räntan blivit felaktigt uppgiven. Uppgif- ten om effektiv ränta blir — om utred-

ningens förslag genomförs — nämligen subsidiär i förhållande till den upplys- ning om kreditkostnaden som kan vin- nas vid en jämförelse mellan avbetal- nings- och kontantpriser. Det torde emellertid inte vara erforderligt — och skulle f. ö. också leda till olämplig stel- het -— att föreskriva särskilda påföljder vid felaktig uppgift om den effektiva räntan. Ett avtal, som är behäftat med en dylik felaktighet, torde under vissa omständigheter kunna hävas på grund av svek eller någon annan civilrättsligt gällande ogiltighetsgrund.

I detta sammanhang vill utredningen erinra om att det åligger utmätnings- mannen att lämna säljarens uppgift om kontantpriset utan avseende om han finner det uppgivna kontantpriset vara högre än det vanliga kontantpriset. Här- om heter det i motiven till 4 % Avb. L. (se NJA II 1953 s. 288).

Enligt andra stycket av 4 5 i förslaget skall av säljaren i avtalet lämnad uppgift om det pris, till vilket han varit villig att sälja godset mot kontant betalning, läggas till grund för beräkningen enligt punkt 2) i första stycket, där det ej kan antagas att godset kunde ha köpts till lägre pris. Även om någon sådan föreskrift icke meddelades, skulle troligen säljarens uppgift om priset i allmänhet komma att tillerkännas vits- ord. Det föreslagna stadgandets betydelse ligger därför icke så mycket i huvudregelns innehåll som däri att uppmärksamheten fästes på det nyss anmärkta förhållandet, att det av säljaren uppgivna priset icke behöver överen5stämma med kontantpriset. Även om köparen icke gjort invändning mot säljarens uppgift, skall utmätningsmannen lämna densamma utan avseende, om han finner det uppgivna priset vara högre än det vanliga kontantpriset. Det föreslagna stadgandet innebär icke, att säljaren frita- gits från skyldighet att på begäran av kö- paren eller utmätningsmannen lämna ytter— ligare upplysningar om sin prissättning. Vid kontantförsäljn'ing av varor, för vilka visst pris angivits i katalog eller annan prislista, medges ej sällan viss rabatt å detta pris. Utmätningsmannen bör ägna uppmärksamhet åt detta förhållande och där säljaren uppgivit bruttopriset göra er-

utredningens mening ingå i den arse— nal av hjälpmedel som står till stats- makternas förfogande i deras strävan- den att nå målen för den ekonomiska politiken. forderligt avdrag. Av bestämmelsen följer, att säljaren såtillvida är bunden av sin uppgift om kontantpriset, att han — bort- sett från fall då enligt allmänna avtalsrätts- liga regler hans förklaring ej kan åberopas mot honom — icke äger göra gällande, att kontantpriset i verkligheten var högre än som uppgivits i avtalet.

Skulle det visa sig att en felaktig uppgift om kontantpriset tillkommit i syfte att påverka beräkningen av den effektiva räntan, bör under vissa om- ständigheter även .i ett sådant fall ci- vilrättsliga ogiltighetsgrunder kunna åberopas av köparen. I de flesta fall torde emellertid den omständigheten att det verkliga kontantpriset skall ut- göra underlag för beräkningen av vad säljaren vid återtagningen har att ford- ra i fråga om oguldna poster vara er- forderligt för tillvaratagande av köpa- rens rätt.

Anvisning till 10 5.

Innehållet i den föreslagna anvisning- en har utförligt motiverats i kapitlen 4 och 10. Det förra av dessa kapitel inne- håller även exempel på hur uträkning- en skall gå till.

3. Förslaget till förordning om betal- ningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m.

Utredningen har i kapitel 7 behandlat konsumtionskrediterna ur konjunktur- synpunkt och i kapitel 10 framhållit att utredningen kommit till den slut- satsen att en reglering av avbetalnings- villkoren har en uppgift att fylla i vissa situationer. Befogenheten att utfärda bestämmelser härom bör därför enligt

Redan Bilavb. F. är en författning med syfte att dämpa efterfrågan på en

vara, som i stor' utsträckning säljs "på kredit, nämligen personbilar. Person— bilskonsumtionen utgör ' en betydande del av den totala konsumtionen. Utred— ningen finner det sålunda vara natur- ligt att fortsätta på den inslagna vägen genom att utvidga tillämpningsområdet för sådana åtgärder som statsmakterna i princip redan accepterat.

Bilavb. F. äger tillämpning på yrkes- mässig försäljning av bilar med undan- tag för sådana lastbilar och bussar vil- kas totalvikt överstiger 1 800 kg. Säl- jare får inte utlämna försåld bil med mindre köparen erlagt minst 40 % av vederlaget (kontantinsats) och i övrigt förbundit sig att gälda vederlaget inom 15 månader eller, när det är fråga om lastbil, buss eller personbil avsedd att nyttjas i yrkesmässig trafik, 24 måna- der (kredittid). Efterlevnaden av des- sa bestämmelser står under tillsyn av kommerskollegium. Överträdelse med- för bötespåföljd.

Föreskrifter av det slag som nu gäl- ler för bilhandeln bör vid behov kunna tillämpas på den yrkesmässiga handeln med alla sådana konsumtionsvaror som vanligen säljes på kredit. Det synes dock inte nödvändigt att på sätt-som nu är fallet med bilar ha en stående reglering över hela fältet. Å andra si- dan bör det finnas en möjlighet att smi- digt och snabbt sätta sådana föreskrif-_ ter i tillämpning vid tillfälliga överhett- ningar i konjunkturerna. Utredningen har funnit den bästa lösningen vara en ramförfattning, som ersätter den nuva- rande Bilavb. F. och som förutom till- lämpningsområdet även avses skola in- konsumtion via köp. Det är vidare för förhyrningen ett inte otypiskt inslag att betalning för hela konsumtionspea rioden sker i förskott. Det inses lätt att en bestämmelse av innebörd att all hy- resbetalning skall ske i förskott måste nehålla den huvudsakliga arten av och

den allmänna mekaniken för reglering"- en. Ramförfattningen bör, särskilt med hänsyn till hittillsvarande praxis," un; derställas riksdagen för godkännande. Tillämpningen in casu för olika varu- slag bör däremot kunna bestämmas av Kungl. Maj:t ensam.

En särskild komplikation utgör före- komsten av den alternativa möjlighe- ten till förhyrning (ibland kallad »leasing»). I en framställning den 15 december 1964 till chefen för finans— departementet begärde Motorbran- schens riksförbund att Bilavb. F. genom kompletterande bestämmelser måtte komma att omfatta långtidsuthyrning jämte förbud mot alla åtgärder som kan anses innebära ett kringgående av gäl- lande avbetalningsregler. Över fram- ställningen avgavs remissyttranden, bl.a. av denna utredning. Problemet kan i korthet anges på följande sätt. Kreditköp, liksom alla andra köp, syf- tar till en övergång av äganderätten till' varan från säljaren till köparen. Kon- junkturpolitiskt betingad lagstiftning av det slag Bilavb. F. utgör och som nu tänkes utvidgad har sin konsumtions- bromsande verkan främst därigenom att säljaren tvingas skärpa betalningsvill— koren för denna äganderättsövergång. Konsumtion av en vara är emellertid inte nödvändigtvis förbunden med äganderätt till densamma. I många fall nås-detta syfte lika väl genom förhyr- ning. Den konjunkturpolitiskt betinga- de lagstiftningen kan inte på samma, sätt nå uthyrningsverksamhet, eftersom konsumtion via förhyrning inte lika lätt låter sig definieras i förväg såvitt avser prestationernas omfattning som heter att ange generella mönster för regleringens utformning. Utredningen har i medvetande om dessa svårigheter nöjt sig med att i den föreslagna ram- författningen ange att Kungl. Maj:t skall bli av mycket begränsat värde. Bortsett

från fall av ofrånkomligael—ler från bör- jan klart urskiljbara långtidsöverens- kommelser kommer en konjunkturpoli- tiskt betingad reglering av hyresmark- naden efter mönster av vad som före- slås beträffande kreditköpen att sakna verkan. Men det är inte nog med det nu sagda. Den föreslagna regleringen av kreditköpen kan befaras leda till en konstlad förskjutning mot en hyres- marknad. Många konsumenter, som utan reglering av betalningsvillkoren skulle ha köpt en vara, kan 'således, om regle- ringen försvårar eller omöjliggör kö- pet, väntas komma att bli erbjudna möj- ligheten att i stället hyra varan i fråga. Som framgår av Motorbranschens riks- förbunds framställning står man redan på bilområdet inför en väntad utveck- ling i denna riktning. Det finns av oli- ka skäl anledning att anta att andra. varuområden skulle vara ännu mer dis- ponerade för en sådan utveckling. Ut- redningen vill i detta sammanhang be- tona att någon ståndpunkt inte tagits i och för sig till uppkomsten och ut- vecklingen av hyresmarknaden på kon— sumtionsområdet. Vid sidan av kredit- köp kan möjligheten till konsumtions- varuförhyrning verka som konkurrens- stimulerande faktor. De nu upptagna synpunkterna berör bara de konjunk- turpolitiska verkningarna av en sådan alternativ hyresmarknad.

För att de av utredningen föreslagna lagstiftningsåtgärderna skall få full ver- kan måste de kompletteras med en möj- lighet för regeringen att ingripa på ett effektivt sätt mot en konsumtion som styrs över till hyresmarknaden. Här föreligger i motsats till vad som gäller i fråga om kreditköp betydande svårig- äga rätt att, samtidigt med meddelan- det av föreskrifter om betalningsvill- koren vid köp av visst varuslag, utfär- da bestämmelser om uthyrning av sag- da varor. Det bör anmärkas att ifråga-

varande reglering,. liksom när det gäl- ler köp, endast tar sikte på den yrkes- mässiga verksamheten, vilket framgår redan av författningsförslagets 1 5. .

1 &.

I paragrafens första stycke anges den föreslagna ramen: det skall vara fråga om yrkesmässig försäljning eller yrkes- mässig uthyrning, och det skall röra sig om vara som i betydande utsträck- ning tillhandahålles mot kredit.

Andra styckets bestämmelse motsva- rar vad som nu gäller enligt 1 5 andra stycket Bilavb. F.

2 &.

Paragrafens första stycke behandlar generellt arten av de åtgärder som en- ligt vad utredningen förordar skall kunna vidtas av Kungl. Maj:t såvitt av- ser försäljning. Stadgandet är utformat efter mönster av de nuvarande reglerna i ?. & 1 mom. första stycket Bilavb. F., med den lättförståeliga skillnaden att inga procentsatser eller tidslängder kunnat konkretiseras på grund av det skiftande varuområdet. Utredningen har ansett det böra kunna överlåtas åt Kungl. Maj:t att själv, utan riksdagens samtycke, ev. efter hörande av kom- merskollegium och den bransch som berörs av föreskrifterna, bestämma de i varje fall erforderliga maximigrän- serna.

Beträffande andra stycket hänvisas till vad som anförts under förordning- ens rubrik.

3 5.

Innehållet i paragrafen är av upp- lysande karaktär och motsvaras av vad som f. n. tillämpas inom bilförsäljnings- branschen.

4 &.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar bestämmelsen i 2 5 1 mom. andra resp. tredje stycket Bilavb. F.

Det synes lämpligt att överlåta åt kommerskollegium, som redan har er- farenhet av tillsynsverksamhet på före- varande område, att handha tillsynen även över det vidgade tillämpningsfäl- tet.

6 5.

Enligt 4 % Bilavb. F. utgör straffet för förseelse mot nämnda förordnings 2 S 1 mom. normerade böter. Utredningen anser önskvärt att normerade böter kan användas även inom det vidgade till— lämpningsområdet. Av naturliga skäl måste det närmare beräkningssättet an- ges i de olika tillämpningsföreskrif- terna.

Övergångshestämmelsem Den föreslagna förordningen avser att ge Kungl. Maj:t möjlighet att lämna fö-

reskrifter av det slag som nu upptagits i Bilavb. F. Det får antas att Kungl. Maj:t, om förslaget genomförs, samtidigt utfärdar en kungörelse med föreskrifter för bilhandeln, att gälla fr. o. m. samma dag som förslaget. Det synes därför lämpligt att i detta sammanhang förord- na om upphävande av Bilavb. F.

4. Förslaget till kungörelse med föreskrif- ter enligt förordning den 00/0 (nr 000 ) om betalningsföreskrifer vid yrkesmäs- sig försäljning av vissa varor, m. m., såvitt avser bilar

Utredningen har skisserat en kungörel— se som, om det i föregående avsnitt behandlade författningsförslaget antas. skall ersätta de materiella bestämmel— serna för bilar i Bilavb. F.

Förslag till lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 5

Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom vara, tjänst eller annan nyttighet tillhandahålles konsument, i fall lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalnings- köp gäller beträffande avtalet eller eljest ifall avtalet tillkommit såsom ett led i tillhandahållarens yrkesmässiga verksamhet.

Med konsument avses i denna lag fysisk person som tillhandahålles varan, tjänsten eller nyttigheten för annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller användning i egen rörelse.

Försäkringsavtal äro undantagna från lagens bestämmelser.

2 &.

Konsument må frånträda avtal om det tillkommit på grund av anbud som gjorts vid tillhandahållarens eller någon dennes företrädares personliga besök i konsu- mentens bostad eller därmed jämförlig vistelseort och avtalet icke fullgjorts helt vid besöket.

. 3 5.

Vill konsument frånträda avtal, skall han meddela tillhand—ahållaren detta senast inom en vecka från det han insett eller bort inse att avtal kommit till stånd.

4 &. Har avtal frånträtts enligt denna lag skall envar av avtalsparterna bära äter vad han mottagit eller, om detta ej kan ske, utge ersättning för dess värde.

5 €. Bestämmelserna i denna lag skola lända till efterrättelse oavsett om konsumen- ten utfäst sig att avstå från någon rätt eller förmån som tillkommer honom enligt lagen.

Denna lag träder i kraft den men äger ej tillämpning i fråga om avtal som slutits före ikraftträdandet.

Förslag till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp Härigenom förordnas, dels att 1 och 10 55 lagen den 11 juni 1915 om avbetal-

ningsköpl skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att till 10 & skall fogas en anvisning av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 5. Med avbetalningsköp ______ blivit erlagd. Har avtalet —————— ägare därav. Sammanlagda beloppet av de poster, som köparen enligt avtalet har att er- lägga, benämnes i denna lag avbetal- ningspriset. Med post avses icke sådan ränta eller gottgörelse för försäkrings- premie, som köparen skall särskilt ut- giva.

Sammanlagda beloppet av de poster, som köparen enligt avtalet har att er- lägga, benämnes i denna lag avbetal- ningspriset. I avbetalningspriset skall inräknas vad köparen har att erlägga i anledning av honom lämnad kredit på grund av avbetalningsköpet. Med post

_ avses dock icke gottgörelse för försäk-

ringspremie, som köparen skall särskilt utgiva, om den gäller försäkring mot skada på godset.

10 5.

Säljaren äge hos utmätningsman söka handräckning för godsets återtagande, under förutsättning att om avbetalnings- köpet upprättats en av köparen under- skriven handling, som

1) innehåller förbehåll om säljarens äganderätt eller om rätt för säljaren att återtaga godset;

2) upptager det pris, till vilket säl- jaren skulle varit villig att sälja godset mot kontant betalning; samt

3) angiver vad köparen har att er- lägga och när de särskilda beloppen förfalla till betalning.

Säljaren äge hos utmätningsman söka handräckning för godsets återtagande, under förutsättning att om avbetalnings- köpet upprättats en av köparen under- skriven handling, som

1) innehåller förbehåll om säljarens äganderätt eller om rätt för säljaren att återtaga godset;

2) upptager det pris, till vilket säl- jaren skulle varit villig att sälja godset mot kontant betalning; samt

3) angiver vad köparen har att er- lägga och när de särskilda beloppen för- falla till betalning", varvid särskilt skall redovisas vad köparen har att erlägga för honom lämnad kredit i anledning av avbetalningsköpet uttryckt som ef- fektiv ränta för år räknat.

Ansökan om —————— bestyrkt avskrift.

1 Senaste lydelse av 1 5 se 1953: 152 och av 10 5 se 1963: 258

Kostnaden för —————— av sökanden. Vad i —————— denna lag. (Se vidare anvisning.)

Denna lag träder i kraft den men äger ej tillämpning i fråga om av- betalningsköp som slutits före ikraftträdandet.

AnvisningälllOå

Med uttrycket effektiv ränta i para- grafens första stycke 3) betecknas den räntefot, som erhålles genom formeln:

_ 2xcx12x100 1:—

K )( (t + 1) där i: den sökta effektiva räntan för år räknat;

c : kreditkostnaden, dvs. avbetal- ningspriset minskat med det pris, vilket godset skulle ha betingat om det köpts mot kontant betalning (kontantpriset);

K : kreditbeloppet, dvs. det pris, vil- ket godset skulle ha betingat om det köpts mot kontant betalning (kontant— priset), minskat med ev. handpenning eller andra därmed jämförliga kontant- insatser; samt

t: kredittiden, dvs. den tidrymd, nt- tryckt i månader, inom vilken full be- talning för avbetalningsköpet skall ha skett enligt avtalet.

Exempel 1: Avbetalningspriset är

'1 050 kr. och kontantpriset är 1 000 kr.,

kreditkostnaden är (1 050 —— 1 000 =) 50 kr. Varan säljs den 1 september och avbetalningspriset skall erläggas må— nadsvis i 12 poster med början påföl- jande 1 oktober. Sista avbetalningspos- ten förfaller sålunda till betalning näst— kommande ] september. Handpenning är inte utfäst. Den effektiva räntan blir enligt formeln: 2 x 50 x 12 X 100 W Exempel 2: Förutsättningarna är de— samma som i föregående exempel med den skillnaden, att en handpenning av 200 kr. erläggs vid köpet och att någon avbetalning inte behöver erläggas i de- cember och juli månader. Slutbetalning sker därför först nästkommande 1 no- vember och kredittiden är sålunda 14 månader. Den effektiva räntan blir då:

2x50x12x100 800x15

=9%

=1o%

Förslag en förordning om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, in. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 5.

Denna förordning äger tillämpning på yrkesmässig försäljning eller yrkesmässig uthyrning av vara, som i betydande utsträckning tillhandahålles mot kredit.

Med försäljning förstås varje överlåtelse, där vederlaget har avtalats skola utgå, helt eller delvis, i penningar. Överlåtelse anses föreligga även i det fall att säljaren i avtalet gjort förbehåll, som avses i 1 & första stycket lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp, eller betecknat avtalet på sätt, varom förmäles i 1 5 andra stycket nämnda lag.

2 5.

Konungen äger såvitt avser försäljning av viss vara meddela föreskrifter av innehåll att varan icke må utges till köparen, såvida icke minst viss del av veder- laget erlagts till säljaren (föreskrift om kontantinsats) samt att köparen skall för- binda sig att erlägga vederlaget inom viss tid (föreskrift om kredittid). Föreskrif- terna må gälla endera av kontantinsatsen eller kredittiden.

Vidare äger Konungen, samtidigt med att föreskrifter enligt första stycket med- delas, utfärda bestämmelser om uthyrning av den vara varom är fråga.

3 S. Kontantinsats beräknas i procent av vederlaget för varan. Kredittid räknas från och med kalendermånaden efter den då varan utlämnades av säljaren.

4 %. Kontantinsats inbegriper ej vad köparen kan ha erhållit såsom försträckning av säljaren eller någon med vilken denne har ekonomisk intressegemenskap. Har avtalats att köparen äger erlägga del av vederlaget i form av inbytesvara, inräknas värdet av denna i kontantinsatsen.

5 5.

Har Konungen utfärdat föreskrift eller bestämmelse enligt 2 5, skall efterlev- naden därav stå. under tillsyn av kommerskollegium. Kommerskollegium äger där- vid, genom auktoriserad revisor eller annan härför skickad person, kontrollera att säljaren eller uthyraren ställt sig föreskriften eller bestämmelsen till efterrät- telse. Efterkommes icke .anmaning att lämna uppgift, som fordras för sådan kon- troll, må kommerskollegium förelägga vite.

6 5. För överträdelse av föreskrift eller bestämmelse, som utfärdats med stöd av denna förordning må stadgas straff, högst fängelse i ett år.

Denna förordning träder" 1 kraft den

Genom denna förordning upphäves förordningen den 11 december 1959 (nr 575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar. Sistnämnda förordning skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande för— hållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag till kungörelse med föreskrifter enligt förordningen den 00/00 (nr 000) om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning

av vissa varor, m. m., såvitt avser bilar

Med stöd av förordningen den om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m., förordnas härmed som följer.

1 5. Denna kungörelse avser försäljning av bilar med undantag för sådana lastbilar och bussar vilkas totalvikt överstiger 1 800 kilogram. Kungörelsen skall dock ej tillämpas om säljaren biträtt en av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse, jämlikt vilken det åligger honom att iakttaga motsva- rande föreskrifter om kontantinsats och kredittid.

2 5.

Säljare må ej utlämna försåld bil, med mindre köparen till honom erlagt en minsta kontantinsats utgörande fyrtio procent av vederlaget, samt i fråga om kredittiden förbundit sig att gälda det återstående vederlaget inom femton måna— der, eller, då fråga är om lastbil, buss eller personbil avsedd att nyttjas i yrkes- mässig trafik, tjugofyra månader.

3 5. Säljare som utlämnar försåld bil i strid mot 2 5 skall böta en tiondedel av bilens värde, dock lägst 500 kronor och högst 2 000 kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den men skall ej gälla sådan försälj- ning av bilar, varom avtal träffats före ikraftträdandet.

Reservation av herr Lindstedt. r '

(angående förslag till ändringar iavhe- talningslagen)

Även om jag godtager de bevekelsegrun- (ler på vilka förslaget till ändringar i uvbetalningslagen bygger, finner jag mig ej kunna biträda förslaget, 'som innebär att säljaren i avbetalningskontraktet skall redovisa särskilt vad köparen har att erlägga för honom lämnad kredit i anledning av köpet, uttryckt som' ef- fektiv ränta för år räknat. I 'mö'tive- ringen för förslaget sägs 'att' stadgandet är av tvingande natur. Detta är' såtill- vida riktigt som handrackmng ej' får be- viljas, om kontraktet saknar uppgift om den effektiva 'räntå'n. S'k'ulle' däremot dylik uppgift finnas, får handracknmg ej vägras, även om uppgiften 'sk'ull'e' 'vara aldrig så felaktig Säljaren kå'n' 's'ålund'a' på ett enkelt sätt kringgå stadga'ndet'. Intet borgar för' att syft'e't med stadgan- det verkligen blir till'g'odd's'ett.' Denna omständighet 'är avgörande för" 'mitt ställningstagande i denna fråga. E'n' 'l_'a'g-' regel, som utan påföljd kan ås1dosattas, bör ej tlllskapas I_ likhet med' majon- t'et'en 'finner jag "det ogorl1gt'att" utforma en sanktionsregel 'sörri' fyller r1m11ga krav på enkelhet o'e'h rattssakerhet

För fullständighetens skull bör fram- hållas att förevarande stadgande _enligt min mening fått en utformning som från lagteknisk synpunkt ter sig frä'm'- mande för svensk civillagstift'ning. Lag- texten upptar nämligen ett uttryck —— effektiv ränta ——'"som icke kan anses vara ve'dertaget' 1 '.'wenskt språkbruk och därför ej är entydigt, vilket föranlett den nödlösningen att innebörden av 'ut- trycket fått klarläggas i" en anvisning. Till sist finner jag lippé'nbart a't't' 'fle'r- talet av 'de företagare' 'som idkar avbe- talningshandel kommer att finna 's't'ad— gandet' me'd t1llhorande anv1smng s'Vå'r- begripligt och vanskligt ä'tt' rä'tt' tilläm- pa — e'n omständighet som också 'talar mot det foreslagna stadgandet Från de'- r'as' synpunkt blir det" 'fr'åg'a 01'1"1 onodigt krångel, hel'st" 's'om' 'de kan hä'n'v'isa till att" köparen méd le'dn'i'ng 'a"v 'de” 'i kön- traktet på grund av gällande lagbestam— r'n'elser' mtagnaluppglfterna lätt kan rak- 'n'a' "fram skillnaden' i krö'nor 'mella'n av- betalnmgs- oc'h'l kontantprls

Särskilt yttrande av herrar Gillberg och H öglund

(angående utredningens förslag om in- förande av obligatoriska krav på angi-

I utredningen understrykes behovet av utvidgad konsumentupplysning. Såsom framhålles i utredningen är detta behov inte minst påtagligt i fråga om dyrare varaktiga konsumtionsvaror. I den re— klam som bedrives för olika varor och försäljningsformer lämnas också redan nu i regel uppgifter om kreditvillkor och kreditkostnader.

I och för sig skulle det vara önskvärt att kunna utvidga denna information med uppgifter som ytterligare under- lättade jämförelsen mellan olika försälj- ningserbjudanden. På grund härav före- slås i utredningen den ändringen av av- betalningslagen, att säljarna i avbetal- ningskontraktet skall redovisa kredit— kostnaden uttryckt som effektiv ränta. Om kontraktet saknar sådan uppgift, får handräckning för godsets återtagande icke lämnas.

Som herr Lindstedt framhåller i sin reservation har emellertid detta stad- gande fått en utformning som inte är tillfredsställande, en åsikt som vi delar. Herr Lindstedt påpekar att det inte finns garanti för att syftet med stadgan— det verkligen blir tillgodosett. Som herr Lindstedt påpekar har detta också fått en utformning som ». . . från lagteknisk synpunkt ter sig främmande för svensk civillagstiftning». Uttrycket »effektiv ränta» kan inte anses vara vedertaget i svenskt språkbruk och därför inte hel- ler entydigt.

Vi vill gärna understryka att tillämp- ningen av den föreslagna regeln beträf- fande den effektiva räntan uppenbar-

vande av effektiv ränta vid kreditför- säljning av varor)

ligen kommer att leda till betydande praktiska svårigheter. Vid utarbetandet av den av utredningen föreslagna for- meln har visserligen eftersträvats en på bekostnad av exaktheten åstadkom- men förenkling, men även med denna måste det ofta bli svårt, inte minst för köparna, att bedöma olika alternativ beroende på att de försäljnings- och in- köpsfaktorer som i övrigt är av bety- delse ofta är i hög grad olikartade.

Det förtjänar ytterligare understrykas att räntan vid avbetalningsköp ju är avsedd att inkludera täckning för de särskilda kostnader som är förenade med sådana —— som ovan sagts _— myc- ket olikartade köp. Redan härigenom kan den jämförelse som åsyftas med formeln för den effektiva räntan bli missvisande. Detta gäller också jämfö- relsen med den ränta som utgår vid andra former av kreditförsäljning. Det finns därför en betydande risk för att uppgiften om den effektiva räntan inte får den objektivt konsumentupplysande effekt som utredningen eftersträvar och som i och för sig skulle vara önskvärd att kunna åvägabringa.

En annan svårighet föranledes av den omständigheten att det ofta måste bli svårt att fixera de kontantpriser som skulle bilda utgångspunkten för tillämp- ningen av formeln för den effektiva räntan. Man måste räkna med att med den betydande konkurrens och prisrör- lighet som utmärker inte minst han- deln med varaktiga konsumtionsvaror samt med den ökande förekomsten av

inbytesvaror, det i händelse av senare uppkommen tvist måste föreligga myc- ket olika uppfattningar om vad som vid avbetalningsköpets ingående utgjorde det kontantpris, varifrån den effektiva räntan skulle uträknas.

Med hänsyn härtill anser vi att det skulle ha varit önskvärt att på ett mer ingående sätt än vad som varit möjligt för utredningen undersöka och ta ställ-

ning till de rent praktiska frågor och situationer, som måste aktualiseras vid ett förverkligande av utredningens för- slag i här berört hänseende. Först efter en sådan undersökning kan det vara möjligt att med större säkerhet bedö- ma de praktiska konsekvenserna av ut- redningens förslag och ta ställning till detta.

" Särskilt 'yttrande av herrar Höglund och Rosenquist

(angående utredningens förslag om rätt att frånträda avtal i vissa fall)

Det står visserligen klart att olägenhe- ter har förekommit och kan förekomma för konsumenter till följd av en alltför påträngande försäljningsteknik. Princi- piellt delar vi uppfattningen att dylika olägenheter bör motverkas.

Vi kan jämväl biträda kommittémajo- ritetens förslag om lagstiftning för att komma till rätta med verkliga olägen— heter. Om lagstiftningsvägen väljs, sy- nes emellertid angeläget att densamma ej får negativa konsekvenser av icke avsedd art. Detta understryks jämväl av att de aktuella olägenheternas art och omfattning ej utretts. Försäljning i hem— men kan i vissa fall vara lämplig ur

praktisk synpunkt och bör därför ej principiellt diskrimineras.

Vi vidhåller därför vår under utred- ningens gång framförda uppfattning att en ev. lagstiftning av föreslagen art bör begränsas till avarter av hemförsäljning och ej hämma sådan seriös aktivitet som tjänar konsumenternas bekvämlighet el- ler intresse i övrigt.

Vi vill därför särskilt framhålla nöd- vändigheten av ytterligare undersök- ning av möjligheterna att på ett prak- tiskt sätt lösa ifrågavarande avvägnings- problem innan den föreslagna lagstift- ningen kommer till stånd.

”en:" _. __,— ._..4_. .__—___ .__

BILAGA 1

1

Konsumtiönskreditutredningens intervjuundersökning

A. Intervjuundersökningens genom- förande och tillförlitlighet

På uppdrag av konsumtionskreditutred- ningen har statistiska centralbyråns ut- redningsinstitut utfört en intervjuunder- sökning rörande konsumtionskrediter- na avseende år 1961. Genom denna un- dersökning ville man bl.a. kartlägga krediternas storlek samt deras fördel- ning på olika kreditformer, "varuslag och hushållstyper. Vidare ville man studera allmänhetens kunskaper om konsumtionskrediterna liksom också in— ställningen till dessa.

Undersökningens planering och ge- nomförande har skett i nära samarbete mellan konsumtionskreditutredningens arbetsgrupp och statistiska centralby- råns utredningsinstitut.

Eftersom andelen inkomstenheter som under 1961 köpt någon varaktig kon- sumtionsvara med hjälp av kredit an— togs vara liten, gjordes först en posten- kät till ett större antal inkomstenheter. Med ledning av uppgifterna från posten- käten tog man sedan ut de inkomsten- heter som skulle intervjua-s muntligt.

Provundersökningen

I november och december 1961 genom- fördes först en provundersökning, som omfattade dels en postenkät, dels be- söksintervjuer.

Genom provundersökningens posten—

kät ville man dels pröva om en post- enkät var genomförba-r, del-s testa en- kätformuläret samt också söka få en första bild av fördelningen av vissa variabler med—tanke på den fortsatta planeringen av undersökningen.

Postenkäten omfattade 514 inkomst— enheter. Urvalet drogs ur 1960 års man- talslängder inom statistiska centralby- råns utredningsinstituts basurval. Efter två påminnelsebrev uppgick svarsfre— kvensen för postenkäten till 83 %. En första skattning av andelen kreditköpa- re och andra för planeringen av hu- vudundersökningen betydelsefulla va- riabler erhölls från provundersökning- ens postenkät. Postenkätformuläret kun— de i nästan oförändrat skick användas i huvudundersökningen.

Syftet med besöksintervjuerna var att pröva frågeformuläret och speciellt att pröva ett större antal påståenden som skulle användas för att mäta attityder— na till kreditköp.

Besöksintervjuerna omfattade om- kring 100 intervjuer. Urvalet bestod av de inkomstenheter i postenkäten som hade sin bostad i Stor-Stockholm samt ett antal icke slumpmässigt valda in- komstenheter i övriga delar av landet.

Genom intervjuerna erhölls värdeful- la synpunkter på -frågeformuläret. Atti- tydfrågorna bearbetades enligt Gutt— man-tekniken (se avsnitt E).

Provun'dersökningen gav även under- lag för en kostnadskalkyl för huvudun- dersökningen.

Huvudundenökningen Uppläggning Undersökningen genomfördes i två etapper. Först drogs ett urval på 5509 inkomstenheter. Dessa tillfrågades i en postenkät bl. a. om de under 1961 köpt några varor för privat bruk med hjälp av någon form av kredit och om de köpt bil eller TV-apparat under 1961. Med ledning av svaren i postenkäten erhölls ett urval inkomstenheter för den andra etappen som genomfördes med besöksintervjuer. Vissa grupper av in- komstenheter, t. ex. de som 1961 gjort kreditköp, överrepresenterades i urva— let.

Undersökningsenheten

utgjordes av inkomstenheten. Med in- komstenhet avses i denna undersök- ning dels gifta par, där mannen var född under åren 1887—1944, dels varje ej gift person (ogift, frånskild, änka] änkling), som var född 1887—1944. Barn (inkl. adoptiv- och fosterbarn) födda 1945 eller senare, som bodde hemma under huvuddelen av 1961, räk- nades till föräldrarnas inkomstenhet.

Urvalsenhet och urvalsram

lnkomstenheten användes även som ur- valsenhet. Populationen för undersök- ningen utgjordes sålunda av inkomst- enheter med hushållsföreståndare föd- da 1887—1944. Antalet personer som uteslutits ur populationen på grund av ålder uppgick under den aktuella pe- rioden till drygt 300 000.[ Populationen omfattar inte heller de ca 20 0001 enhe- ter som immigrerat under tiden den 1 november 1960—den 31 december 1961. Som urvalsram användes mantalsläng- der för 1961, vilka upptar den mantals- skrivna befolkningen den 1 november 1960. Genom att man vid urvalets uttag- ning förbigick personer födda efter 1944

och gifta kvinnor fick varje inkomst- enhet endast en möjlighet att bli uttagen till urvalet.

Vid civilståndsredovisningen utgick man från den 31 december 1961. Ett par som gift sig under 1961 räknades således som en inkomstenhet. Om i ett sådant fall mannen blivit uttagen i ur- valet, skulle intervjun även gälla hans hustru, men om kvinnan blivit uttagen, skulle ingen intervju ske med henne. Två personer som tagit ut skilsmässa under året räknades som två självstän- diga inkomstenheter, och separata in- tervjuer genomfördes med båda.

U rvalsförfaran de Urvalet drogs i två faser.

Första urvalsfasen, i vilken man gjor— de urvalet till postenkäten, företogs i två steg, där utredningsinstitutets bas- urval utgjorde det givna första steget.2 I det andra steget drogs inom basurva— lets primära urvalsenheter (: 70 re- gioner) ett systematiskt urval inkomst— enheter ur mantalslängderna. Urvals— fraktionerna inom de utvalda primära urvalsenheterna gavs sådana värden att urvalet blev självvägt.

Efter vissa korrektioner uppgick postenkätens urval till 5 369 inkomsten- heter.

Av dem lämnades önskade upplys- ningar av 4793. Postenkätens bortfall uppgår således till 576 inkomstenheter; i detta bortfall medräknas inte boende i utlandet, avlidna, samt kvinnor som gift sig. Bortfallsprocenten i postenkä- ten uppgår därmed till 10,7 %. Däref- ter uttog man i en andra urvalsfas ur- valet för intervjuundersökningen. ln— komstenheterna i postenkätens urval sorterades — med hänsyn till vissa in- 1 Befolkningsrörelsen år 1960 om Folkmäng-

dens förändringar år 1961. 2 För en närmare beskrivning av basurvalet

se Tore Dalenius: »Samplingin Sweden», Upp— sala 1957, kap. 4.

köps. och inkomstkarakteristika samt hushållstyp — i 20 olika strata. Vidare bildade postenkätens bortfall ytterli- gare ett stratum. Urvalet uttogs med högre urvalssannolikhet inom de Strata som representerade gifta par tillhöran- de kategorierna »kreditköpare», »bil- och TV-köpare» eller tillhörande högre inkomstklasser. Sammanlagt togs 1 063 inkomstenheter ut för intervjuundersök- ningen. Intervjuerna kunde genomföras med 1 033 av dessa; bortfallet uppgår här således till 30 enheter eller 2,8 %.

Undersökningens genomförande

De 5509 inkomstenheter som togs ut för medverkan i postenkäten tillfråga- des i januari—februari 1962 bl. a. om de under 1961 eller under åren 1957— 1960 gjort något köp av konsumtions- vara med utnyttjande av kredit.

De inkomstenheter som trots påmin- nelsebrev inte svarade per post för- sökte man att intervjua per telefon.

Intervjuerna med de inkomstenheter som tagits ut till intervjuundersökning- en genomfördes av statistiska central- byråns utredningsinstituts lokalombud (intervjuare) under tiden den 12 mars —den 14 maj 1962.

De färdiga intervjuerna blev föremål för granskning och kodning, varefter relevanta data från intervjuformulären stansades på hålkort och sedan över- fördes till magnetband. Elektronisk da- tabehandling utnyttjades vid den maski- nella granskningen av materialet samt för produktion av tabeller och beräk- ning av medelfel.

Uppräkning

Värdena från stickprovet har med till- lämpning av urvalsfraktionerna räk- nats upp till riksnivå. Vid uppräkning- en har korrektion även skett för bort- fallet separat för varje stratum.

Undersökningens tillförlitlighet Bortfall

Som redan nämnts uppgick bortfallet i intervjuundersökningen till 2,8 % av de inkomstenheter som togs ut för in- tervju. Följande tabell visar bortfallets fördelning på olika orsaker.

Av det totala bortfallet på 30 in- komstenheter hör 19 till det stratum som består av postenkätens bortfall. Även av detta stratum kunde således inter- vjuer genomföras med två av tre ut- tagna inkomstenheter.

Med hänsyn till att det faktiska bort- fallet totalt endast uppgick till 2,8 % av samtliga de inkomstenheter som togs ut för intervju och att korrektion skett för bortfall inom resp. substratum, tor- de man kunna anta att bortfallet inte på något nämnvärt sätt har påverkat undersökningens resultat.

Vid en intervjuundersökning händer det att intervjupersoner av någon or- sak inte besvarar enstaka frågor. Fre- kvensen av sådant internt bortfall är låg för alla frågor i frågeformuläret.

Slumpfel Resultaten för de medelfelsberäkningar som genomförts för vissa särskilt vik- tiga skattningar redovisas i tabellerna

Tabell A: 1. Bortfallets storlek och orsaker

Procentuell andel . av de för ,Orsak till . . bortfall Antal av bort- 1nterv1u fallet uttagna inkomst— enheterna Vägran ....... 14 47 ' 1,3 Sjukdom ...... 2 7 0,2 Intervjuperso- . nen ej anträff— . bar .......... 14 47 1,3 Summa 30 100 | 2,8

milj. kr. . Kreditköp . .. (utom köp med hjälp av lån) Samtliga kop Varor Avvikelse i milj. kr. .' Avvikelse i milj. kr. Totalvärde Totalvärdc imilj. inom 67- inom 95— i milj. inom 67- inom 95- kr. procentigt procentigt kr. procentigt procentigt intervall intervall intervall intervall Konsumtionsbilar, nya .............. 500 i 87 i 174 1 402 i 158 i 316 Konsumtionsbilar, - , ' beg ........ . ..... 865 :|: 97_ i 196 1 395 i 122 3: 244 Motorcyklar, skotrar. 20 :l; 9 i 18 65 i 17 :|: 34 Mopeder ........... 45 i 15 :l: 30 103 5; 26 i 52 Cyklar ............. 9 i 5 :|; 10 48 i 10 5: 20 Båtar, utombords- motorer .......... 20 i 10 i 20 77 i 23 :|: 46 TV-apparater ....... 247 i 53 i 106 566 i 74 :E 148 Radioapparater, radiogrammofoner. 31 i 6 :i: 12 154 :i: 23 i 46 Grammofoner, skiv— ' spelare, bandspe- lare .............. 10 :l: 3 :l: -6 40 i 11 ;t; 22 Dammsugare, golv- bonare ........... 17 i 6 i 12 62 :i: 14 :|: 28 Symaskiner ......... 19 ;t 4 5: 8 87 i 27 :|; 54 Tvättmaskiner ...... 27 i 9. &; 18 72 :i: 16 :i: 32 Kylskåp ........... 13 :l: 4 i 8 57 :i; 22 _+_ 44 Frysboxar .......... 30 :h 8 :i; 16 143 :i: 36 :i: 72 Möbler ............. 106 i 19 :|; 38 617 i 94 i 188 Mattor ............. 14 i 8 5: 16 162 :i: 31 5: 62

Tabell A: 3. Konfidensinlervall för kredit— belopp fördelade på kreditformer, milj. kr_

Avvikelse i milj. kr. Kredit- Kreditform belopp i inom 67- inom 95- milj. kr. procen— procen- tigt tigt intervall intervall Avbetalning . .. 859 ;;: 75 :i: 150 Delbetalning .. 415 1159 :h 318 Kreditkorts— kredit ...... 8 i 2 i 4 Kontokredit . . . 17 i 10 :i: 20 Låneköp/köplån 8 :|; 3 i 6 Lån av affärs- bank eller . sparbank 56 :|; 15 :|; 30 Lån av annat . slag ........ 137 5: 30 :!: 60 Samtliga kre- ditköp ...... 1 500 i 180 i 360

A: 2—A: 5. De siffror beträffande kre- ditbelopp, antalet kreditköpare etc. som återfinns i tabellerna analyseras när- mare i de följande avsnitten. I vissa fall har siffrorna då modifierats med avseende på inkluderandet av produk— tionsbilar, sommarstugor osv. Detta an— ges dock i varje enskilt fall.

I tabellerna anges för varje skattning dels den i undersökningen skattade totalen, dels skattningen av intervallet: i en resp. två gånger medelfelet.

Det »sanna värdet» av de skattade va- riablerna ligger således med omkring 67 resp. 95% sannolikhet inom to— talen i de redovisade intervallen un- der förut-sättning att inga mätfel eller snedvridande effekter förekommer i un- dersökningen-.

Tabell A: 4. Konfidensintervall för utestående skuldbelopp, milj. kr.

Avvikelse i Skuld milj. kr. Kreditform älg/åf inom 67— inom95- imilj kr procen- procen- ' ' tigt tigt intervall intervall Avbetalning. . . 583 i— 56 :i; 112 Delbetalning .. 256 i 155 3; 310 Kontokredit i matvaru- affär ..... 10 i 3 j; 6 i annanaffär eller varu- hus ...... 28 —'_,_— 10 i 20 Kreditkorts- kredit ...... 16 d: 3 :l: 6 Låneköp/köp- lån ......... 4 i 2 j: 4 Lån av affärs- bank eller sparbank 461 i 70 5; 140 Län av annat slag ........ 318 i 75 i 150 Samtliga kon- sumtionskre— ditformer . . . 1 675 i 199 :|: 398

Fel uppkomna vid intervjuas genom- förande Vid en intervju kan fel uppstå genom att intervjupersonen lämnar felaktiga svar. Detta kan bero på missförstånd orsakade av frågornas formulering el- ler att intervjuaren använder fel inter- vjuteknik. Det kan också hända att in— tervjupersonen medvetet eller omedve- tet inte ger korrekta svar.

Frågorna i intervjuformuläret, som hade testats i provundersökningen, tor- de i allmänhet inte ha varit svåra att förstå för intervjupersonerna. När in- tervjupersonen haft märkbara svårig- heter att besvara någon faktafråga, har han fått förklaringar av intervjuarna.

De flesta intervjuarna hade erfaren— het från ett större antal intervjuunder- sökningar. Förutom grundutbildningen för utredningsinstitutets lokalombud ha- de de genomgått en speciell brevkurs för denna undersökning.

Intervjuerna genomfördes som tidiga-

Tabell A: 5. Konfidensintervall för antalet kreditköpare och totala antalet inkomstenheter i olika inkomst- och likviditetsklasser

Kreditköpare 1961 i 1 OOO-tal Samtl.inkomstenhet. 196111000-ta1 Inkomst och Avv1kelse Avv1kelse bankhllgOdOhavande" Totalt inom 67- inom 95- Totalt inom 67- inom 95- procentigt procentigt procentigt procentigt intervall intervall intervall intervall Inkomst 0—9 999 kr. 311 :i: 39 i 78 1 514 i- 139 i 278 därav med banktillg.0——500 kr. 231 :i: 35 i 70 753 i 100 i 200 » mer än 500 kr. .......... 80 :i: 17 :i; 34 761 :b 111 :|; 222 Inkomst 10 000—— 19 999 kr. ........ 458 d: 47 i 94 1 420 i 94 5; 188 därav med banktillg.0—500kr. 297 i 44 i 88 606 :i: 78 i 156 » mer än 500 kr. .......... 161 :i: 19 i 38 814 i 66 :i: 132 Inkomst 20 000 kr. och mer ......... 146 ;t 19 :|: 38 528 :i; 37 i 74 därav med banktillg. 0—500 kr. 60 i 9 i 18 135 i 20 :|: 40 » mer än 500 kr. .......... 86 i 17 ;t 34 394 i 36 :i; 72 Samtliga inkomsten— heter ............. 915 + 58 i 116 3 462 i 158 i 316

re nämnts under perioden den 12 mars ——den 14 maj 1962. Frågorna om köp, skulder etc. rörde förhållanden under hela 1961, och några frågor avsåg även förhållanden under åren 1957—1960. Det är uppenbart att risken för minnes— fel är särskilt stor för de uppgifter som avser perioden 1957—1960 och början av 1961.

Vidare är det uppenbart att gräns- dragningen mellan avbetalningsköp och s. k. delbetalningsköp inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt. Denna frå- ga behandlas mera ingående i avsnitt tänka att några intervjupersoner med C i denna bilaga. Man kan även miss- avsikt låtit bli att nämna en del kre- ditköp eller skulder, eller också har de redovisat kreditköp som kontantköp.

Hur stora de mätfel är som uppkom- mit vid intervjun samt på vilket sätt dessa har påverkat undersökningens re- sultat är svårt att ange. Man kan emel- lertid anta att minnesfel och fel orsa- kade av medvetet felaktiga uppgifter från intervjupersonerna kan ha påver- kat undersökningens resultat. Ide fall sådana fel förekommit, torde de ha lett till en underskattning av bl. a. skulder- nas storlek, totala antalet köp under 1961 och antal kreditköp.

Slutligen bör nämnas att vissa in- tervjuer'genomfördes med annan per- son än urvalspersonen. Allmänt skulle gälla att av gifta par mannen intervjua- des. I 5% av fallen genomfördes in- tervjun i stället med hustrun. I 1 % av samtliga intervjuer skedde intervjun med en person som inte tillhörde in- komstenheten. Denna senare grupp till- frågades dock inte om attityder, kun- skaper m.m.

Fel uppkomna vid bearbetningen av in- tervjuuppgifterna Varje intervju granskades av intervjua- ren och sändes omgående till utred-

ningsinstitutet, där de omedelbart granskades och kodades. I de fall na- gon uppgift i en intervju var oklar in- hämtades kompletterande uppgifter.

Intervjuuppwgifterna stansades på bål- kort, varvid koder i intervjuformulären tjänade som stansningsunderlag. Hela materialet kontrollstansades.

Maskinellt kontrollerades att alla in- komstenheter hade rätt antal kort av de olika typerna och att korten hade ett korrekt och fullständigt innehåll. Vidare gjordes inom ramen för det pro— gram för elektronisk databehandling som utnyttjades vid bearbetningen sum- meringar och räknades kvoter, inkomst- enheterna delades upp i köparkatego- rier, uppgifterna fördes över till en ny kortmassa och inkomstenheterna gavs de vikter som tillämpades vid uppräk— ningen.

Alla manuella bearbetningar av ma- skintabellerna gjordes två gånger av två personer, som arbetade oberoende av varandra, varefter resultaten kon- trollästes.

Vissa definitionsproblem

I detta avsnitt behandlas innebörden av vissa variabler som ingår i under- sökningen. Variabeldefinitionerna fram- går vidare av resultatredovisningen.

Antal köp

Registreringen av varuinköp sker i all— mänhet så att varje köpt vara redovi- sas för sig. Vid köp av möbler, mattor etc. räknas emellertid varje transak- tion som ett köp oberoende av hur många bord, stolar etc. som ingår i köpet.

Kreditformer

Med kredit förstås i detta sammanhang enda-st sådana betalningsformer där lik- viden erläggs minst en månad efter le-

veransen. Köp vid vilka man utnyttjat krediter med kortare löptid har såle- des här räknats som kontantköp.

Kreditformerna har i resultatredovis— ningen delats upp i varubundna kredi- ter (avbetalnings- och delbetalnings- krediter) samt i icke varubundna kre- diter (låneköp, köplån, kreditkort och kontokrediter, lån från företag, orga- nisation, myndighet eller privatperson, banklån, studielån och bosättningslån).

Som avbetalningskredit har räknats krediter där krediten enligt den in- tervjuade varit förbunden med sälja— rens äganderättsförbehåll. I de fall då intervjupersonen uppgett att köpet varit ett avbetalningsköp men att ägande- rättsförbehåll saknats, har köpet räk- nats som delbetalningsköp.

Värde av köp

Med den inköpta varans värde avses inköpspriset inkl. omsättningsskatt och ev. accis, leveransavgitt, avbetalnings- tillägg etc. Rabatter är fråndragna.

Kontant betalning och kontantinsats Med kontantbetalning avses det belopp som inkomstenheten betalat till sälja- ren inom en månad utan att lånefinan- siering förekommit.

Med kontantinsats avses summan av detta belopp och ev. inbytesvärde.

Kredit— och kontantköpare Som kreditköpare räknas inkomstenhe- ter som enligt undersökningen gjort minst ett inköp av varaktiga konsum- tionsvaror med hjälp av kredit. Kredit- köpare redovisas dels för 1961, dels för 1957—1960.

Som kontantköpare 1961 räknas en- heter som köpt varaktiga varor utan ut- nyttjande av kredit. Enheter som inte köpt några varaktiga varor 1961 enligt undersökningen räknas varken som kon- tant- eller kreditköpare 1961.

För perioden 1957—1960 kan enheter endast delas upp i kreditköpare och ej kreditköpare, varvid den senare grup- pen omfattar såväl kontantköpare som icke-köpare.

Inkomst under 1961

Härmed avses inkomstenhetens sam- manräknade nettoinkomst under 1961 deklarerad för statlig beskattning.

Soda-ekonomiska grupper Den socio-ekonomiska grupperingen har skett enligt samma principer som an- vänts vid bearbetningen av 1960 års folkräkning.

Inkomstenheter omfattande gifta par har förts till den socio-ekonomiska grupp som bestäms av mannens verk- samhet.

Uppdelning har skett i förvärvsarbe- tande resp. ej förvärvsarbetande; vidare har de förvärvsarbetande fördelats på yrken. Hänsyn har också tagits till om yrkesarbetet utförts såsom anställd, medhjälpande familjemedlem, självstän- dig yrkesutövare eller egen företagare. Som förvärvsarbetande räknas personer som haft förvärvsarbete som huvudsak- lig verksamhet under större delen av 1961. Som yrke räknas det huvudsak- liga arbetet under större delen av 1961.

Inställningen till konsumtionskrediterna I undersökningen ställdes en rad frågor avsedda att belysa inställningen till kon- sumtionskrediterna. Flertalet av dessa frågor ingår i en analys med hjälp av Guttman-tekniken. En närmare beskriv- ning av denna analys lämnas i avsnitt E av denna bilaga. Vid sidan av denna speciella analys ställdes också vissa frå- gor angående inställningen till olika kreditformer, inställningen till kredit vid inköp av olika varor samt förekomst av kreditköp i intervjupersonernas fa- milj och bekantskapskrets.

Intervjuundersökningens data rörande kö— pen av vissa varaktiga varor 1961 och mot- svarande uppgifter enligt andra källor I följande tabell belyses hur intervjuun- dersökningens skattningar av totalkon— sumtionen av varaktiga konsumtionsva- ror 1961 stämmer överens med andra tillgängliga beräkningar avseende detta år.

De skattade totalvärdena av köpen av varaktiga konsumtionsvaror enligt in- tervjuundersökningen ligger, med vissa undantag, ganska väl i nivå med natio— nalbokföringens (NB) och Industriens Utredningsinstituts (IUI) siffror för motsvarande varugrupper. Så när som beträffande varugrupperna motorcyklar och skotrar, cyklar samt kameror, lig- ger institutens siffror inom ramen för intervjuundersökningens skattningar i dubbla medelfelet. Beträffande cyklarna gäller att IUI:s skattning av institutet bedöms vara för hög, medan NB:s siff- ra, vilken väl överensstämmer med nu- dersökningens uppskattning, skulle vara rimligare. För kamerornas del har man anledning misstänka att undersökning- ens uppskattning är för låg, medan den torde vara för hög för motorcyklar lik- som sannolikt även för frysboxar. In- tervjuundersökningens uppgifter _ till skillnad från NB:s och IUI:s — inklu— derar begagnade enheter, vilket för vis- sa varugrupper kan bidra till att för- klara skillnaderna, i den mån NB:s och IUI:s skattningar ligger under in- tervjuundersökningens.

Beträffande båtar och båtmotorer kan noteras att intervjuundersökningens uppgifter torde vara för låga trots den skenbart goda överensstämmelsen med pris— och kartellnämndens (PKN) upp- gifter (som f. ö. vad avser båtar torde vara för låga). Orsaken till detta är att vid båtförsäljning (som enligt PKN är av samma storlek som båtmotorförsälj-

ningen) handeln med begagnade objekt torde vara ansenlig. Denna försäljning ingår i princip i intervjuundersökning- ens men inte i PKN:s resultat.

Möjligheterna att göra jämförelser rö- rande antalsobservationerna är färre. IUI:s skattningar ligger för grupperna motorcyklar och TV—apparater nedanför den lägre (dubbla) medelfelsgränsen. Beträffande motorcyklarna har redan nämnts att undersökningens uppskatt- ning sannolikt ligger för högt, medan skillnaden för TV—apparater, som var re- lativt betydande även beträffande vär- deobservationerna, kan bero på att IUI :s data avser leverantörsledets försäljning- ar och inte konsumenternas köp. Det faktum att undersökningens skattningar inbegriper begagnade artiklar kan spela en viss — ehuru sannolikt mindre be- tydande _— roll. Emellertid utgjorde ök- ningen av antalet TV-licenser 1961 327000 enheter (364 000 om ökningen räknas den 31 januari 1961—den 31 januari 1962 under förutsättning av viss eftersläpning i licensinbetalningen, vil- ket i allmänhet anses ge det bättre esti- matet) och slutsatsen blir närmast att TV-köpen enligt intervjuundersökning- en ej obetydligt överskattats _ i den mån man inte kan anta att en relativt betydianade andel TV—köpare underlåter inbetala licens.

För frysboxarna ligger undersökning- ens uppskattning ganska nära Djupfrys- ningsbyråns uppskattning, medan där- emot, som antyddes ovan, värdetalen sannolikt ligger för högt. Differensen torde förklaras av att undersökningens medelpris ligger för högt.

B. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror och köpens finansiering

Intervjuundersökningen omfattar en re- lativt ingående kartläggning av inköp av

Tabell A: 6. Hushållens köp av vissa varaktiga varor 1.961

Värde, milj. kr. Antal, 1 000 st. Enl. inter- Enl. inter- Varuslag vjuunder- vjuunder- Enl ' KTIB Enl. _I.UI sökningen Enl. EB Enl. "__” sökningen (nyinköp) (nyinkop) (inkl. (nyinköp) (nyinkop) (inkl. beg. varor) beg. varor) 1. Bilar, nya ...... 11 508 11 499 1 402 130 130 124 2. Bilar, beg ....... 1 395 288 3. Motorcyklar, skotrar ......... 9 12 65 5 61 4. Mopeder ........ 87 82 103 76 121 5. Cyklar ......... 42 3103 48 225 6. Båtar, utom- bordsmotorer. . . . 485 77 77 7. TV-apparater . . . 474 5419 566 5325 489 8. Radioapparater, radiogrammofo- ner ............ 150 5191 154 5450 438 9. Grammofoner, skivspelare, band— spelare ......... 40 119 10. Dammsugare, golvbonare ...... 75 59 62 237 11. Symaskiner ..... 119 137 87 119 12. Tvättmaskiner . . 84 72 54 13. Kylskåp ........ 74 57 82 14. Frysboxar ...... 85 143 790 102 15. Hushållsassisten- ter ............. 10 19 16. Pianon ......... 13 17. Andra musik- % r*”69 % 63 47 ] 66 instrument ...... 19 65 18. Kameror ....... 167 43 158 19. Armbandsur, fickur ......... 61 411 20. Pälsvaror ....... 117 109 58 21. Möbler ......... 470 6596 617 859 22. Mattor ......... 162 466

H

NE:s och IUI: s beräkningar är identiska så när som på att IUI antar ett något lägre medel- pris per bil. Dessa data avser nya personbilar som används för ej yrkesmässig trafik. Man räknar här med olika intensitetsgrader för yrkesmässig personbilsanvändning för olika yrkesgrupper. lntervjuundersökningens data avser även personbilar använda för icke-produktionsändamål. Metoden är dock här mer schablonartad; personbilar med mindre än 50 % av körda miliyrkes- mässig trafik har medräknats. Även om man tar hänsyn till dessa faktorer, tycks nybilsköpen ha underskattats i intervju- undersökningen. Totalt inregistrerades nämligen under 1961 181 000 nya personbilar, medan intervjuundersökningens totalsiffra (dvs. inkl. investeringsbilar) är 150000. Differensen kan sannolikt inte endast bero på att myndigheters och andra juridiska personers inköp av nya bilar ej ingår i intervjuundersökningens siffror. Inkl. konst och antikviteter. Inkl. reservdelar och underhåll. Pris- och kartellfrågor 1963: 2. Byggsatser ingår ej. Uppgifterna avser försäljningar från leverantörs- till detaljhandelsledet. Inkl. belysning och armatur.

Djupfrysningsbyråns uppskattning.

ananas.

varaktiga konsumtionsvaror. En stor del av formuläret upptas sålunda av frågor om sådana inköp, hur finansie- ringen skett m. rn. Vid undersökningens uppläggning utgick man ifrån att den övervägande delen av konsumtionskre- diten är varubunden och att det är just varaktiga varor som oftast köps med hjälp av kredit. Dessa antaganden visa- de sig vara realistiska och följaktligen kan hushållens kreditbeteende och in- köp av varaktiga konsumtionsvaror inte belysas oberoende av varandra. I detta kapitel redovisas undersökningens re- sultat beträffande inköp av varaktiga konsumtionsvaror samt köpens finan- siering.

Inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror

I tabell B: 1 redovisas frekvensen och värdet av olika slags varaktiga konsum- tionsvaror som inköptes under år 1961, andelen kreditköp för varje vara eller varugrupp samt genomsnittsvärdet för de på kredit eller kontant köpta varor- na. Givetvis utgörs en betydande del av värdet av kontantbetalning och inbytes- värde. Vid intervjuerna inhämtades uppgifter rörande samtliga personbilar som köpts av privatpersoner. I tabellen redovisas personbilarna uppdelade i nya och begagnade bilar samt i s.k. kon- sumtions— och investeringsbilar. Som konsumtionsbilar räknas därvid bilar som till mer än hälften används i privat körning, som investeringsbilar räknas sådana bilar som till mer än hälften an— vänds i arbete. (Körning till och från arbetsplatsen räknas som privat kör- ning.) Det kan nämnas att i nationalrä- kenskapernas konsumtionsberäkningar redovisas endast inköp av fabriksnya bilar, eftersom inköp och försäljning av begagnade vagnar inom hushållssektorn anses ungefärligen ta ut varandra. I un- dersökningen har uppgifter inhämtats både för nya och begagnade bilar.

Ytterligare bör nämnas att undersök- ningen endast ofullständigt täcker de varaktiga konsumtionsvaror som ingår i nationalräkenskaperna. Enligt under- sökningen uppgår värdet av de varak— tiga varor som inköptes under 1961, exkl. begagnade bilar och investerings- bilar, till 3 944 milj. kr., vilket kan jäm- föras med 5 614 milj. kr. i konsumtions- beräkningarna för samma år. Undersök- ningen torde dock innefatta större dc- len av sådana varor som brukar köpas på kredit. Värdet av de kreditköpta konsumtionsvaror som inte ingår i ta- bell B: 1 uppgår enligt undersökningen totalt till endast 103 milj. kr.; därav är drygt hälften köp med varubundna kre- diter. Utanför konsumtionsberäkningar- na faller också inköp av sommarstugor. Enligt undersökningen anskaffades år 1961 ca 25 000 sommarstugor, därav drygt 60 % med hjälp av kredit i någon form. Av inköpsvärdet på sammanlagt 221 milj. kr. avsåg inte mindre än 92 % kreditköp.

Av tabell B: 1 framgår att personbi- larna svarar för drygt hälften av totala inköpsvärdet (kredit och kontant) för de redovisade varorna. Möbler och mat- tor står för 13 % av inköpsvärdet och TV-apparater för 10 %. övriga varor och varugrupper uppnår inte så höga värdeandelar.

Högsta kreditköpsandelen (kredit- köpsvärdet i procent av totala inköps- värdet) har begagnade bilar (70 %). Höga kreditköpsandelar (40—50 %) har också nya bilar, tvättmaskiner, TV- apparater, mopeder samt hällar. De flesta övriga grupper ligger under 30 %.

Av totala antalet inköp av de varor som nämns i tabell B: 1 utgör bilköp en betydligt lägre andel än av inköpsvärdet (10 resp. ca 55 %). Det sammanhänger med att genomsnittsvärdet för bilar är betydligt högre än för övriga varaktiga konsumtionsvaror.

Tabell B: 1. Inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror 19611

.. .. Genomsnittli t värde i Värde 113393, Antalet Darav per köp,g kr. , _ _ _ , redlt— .. . kredit- X ara eller varugrupp av kop, kö kop 1 kö milj. kr. 05” 1 OOO-tal 0)” Samtliga Kontant- Kredit- ” 0 köp köp köpa Bilar, nya ............. 1 807 44 150 45 därav »konsumtionsbilarn' . 1 402 42 124 42 11 279 11 540 11 055 »investeringsbilar»5 . . 405 51 26 54 15 527 16 538 13 621 Bilar, begagnade ....... 1 535 69 312 63 därav »konsumtionsbilarw . 1 395 68 288 63 4 850 4 137 5 323 »investeringsbilar»5 . . 140 80 24 67 6 041 4 067 6 709 Motorcyklar, skotrar . . . . 65 34 61 20 1 057 871 2 027 Mopeder .............. 103 44 121 34 852 731 1 084 Cyklar ................ 48 18 225 14 212 202 273 Båtar, utombordsmotorer 77 42 77 21 999 733 1 593 TV—apparater .......... 566 45 489 39 1 158 1 065 1 300 Radioapparater, radio- grammofoner, grammo- foner, skivspelare,band— spelare ............... 194 21 557 17 348 334 432 Dammsugare, golvbo- nare ................. 62 27 237 20 263 238 361 Symaskiner ............. 87 22 119 19 763 706 864 Tvättmaskiner .......... 72 49 54 48 1 334 1 294 1 295 Kyl- och frysmöbler . . . . 200 28 184 29 1 087 1 116 1 075 Möbler, mattor ......... 779 21 1 325 10 588 517 1 008 Vissa övriga varaktiga konsumtionsvaror3 . . . . 289 16 724 13 Samtliga varor 5 884 44 4 635 22

Tabellerna i avsnitt B inkluderar endast sådana varor för vilka uppgifter finns om såväl totalt värde som värde av kreditköp. I avsnitt C ingår även sådana varor för vilka endast kre-

ditköpsdata finns.

instrument.

Av antalet inköp noteras de största andelarna för möbler och mattor (29 %), gruppen »övriga varaktiga kon- sumtionsvaror» (16 %) och radioappa- rater m. m. (12 %). TV—apparater står liksom bilar för ca 10 % av inköpen, övriga varor har lägre andelar. Även andelen kreditköp av det totala antalet köp är särskilt hög för bilarna — 45 % för nya och 63 % för begagnade bilar — liksom för tvättmaskiner (48 %), TV-apparater (39 %) och mopeder (34 %). För samtliga övriga varor och

Exkl. varor som köpts enbart med hjälp av icke varubunden kredit. Gruppen omfattar hushållsassistenter, kameror, armbandsur, fickur, pälsvaror och musik—

Bilar som till mer än hälften används i privat körning. Bilar som till mer än hälften används i arbete.

varugrupper ligger andelen kreditköp under 30 %.

Undersökningens resultat tyder på att det finns ett samband mellan den köp- ta varans pris och benägenheten att köpa på kredit. Enligt tabell B: 1 har kreditköpsandelen en tendens att stiga med stigande genomsnittspris inom va- rugruppen. Tabellens två sista kolum- ner visar också att genomsnittsvärdet i flera varugrupper är högre för de köp som sker med hjälp av kredit än för kontantköp. Undantagen är nya bilar,

kyl— och frysmöbler samt tvättmaskiner. Skillnaden är i flertalet fall av sådan omfattning att den inte kan förklaras med avbetalningstillägg.

Även sommarstugor som köptes med hjälp av kredit var avsevärt dyrare än de som köptes kontant. Genomsnittspri- set uppgår till ca 14 000 kr. för den för- ra mot endast 1 700 kr. för den senare gruppen. Av de totala inköpen _ och speciellt av kreditköpen _ av varak- tiga konsumtionsvaror utgör bilköpen en dominerande del. Finansiering av bilköp skiljer sig från finansiering av andra köp inte endast genom en hög andel kreditköp utan även genom inby- tesvarans stora betydelse vid finansie- ringen. Vidare avser mer än två tredje- delar av bilköpen begagnade bilar, me- dan andelen köp av begagnad vara är relativt låg för övriga konsumtionsva- ror. Dessa speciella förhållanden gör det angeläget att ägna särskild upp- märksamhet åt bilköpen.

Bilköpens finansiering

I tabell B:2 redovisas bilköpens pro- centuella fördelning på kontant- resp.

kreditköp; samtidigt har de köpta bi- larna delats upp i nya och begagnade samt sådana som köpts med resp. utan inbytesbil. I tabellen redovisas konsum- tions- och investeringsbilarna samman- lagt. Motsvarande tabell för enbart kon- sumtionsbilar skiljer sig endast obetyd- ligt från den redovisning som ges i ta- bellen.

Av tabellen framgår att man vid om- kring tre fjärdedelar av nybilsköpen lämnar äldre vagnar i byte. Motsvaran- de andel för köp av begagnade bilar är betydligt mindre — knappt hälften. Om köp utan inbytesbil räknas som första- gångsköp, innebär det att förstagångs- köp avser begagnad bil fyra gånger of- tare än ny bil. Vid inbytesköp köptes begagnade vagnar i 56 % och nya vag- nar i 44 % av fallen. Totalt lämnas in- bytesbil vid 55 % av samtliga bilköp.

Andelen kreditköp är betydligt högre vid bilbyte än vid förstagångsköp _ 68 % vid byte jämfört med 43 % vid köp utan byte. Detta gäller särskilt vid köp av ny bil. Vid sådana köp utan in— byte är inte mindre än 83 % kontant- köp; av kreditköpen (17 %) finansie-

Tabell B: 2. Bilköpens finansiering 1961 med fördelning av köp i nya och begagnade samt med och utan inbytesbil. Konsumtions- och investeringsbilar

Köpens procentuella fördelning i eägåtnlcege Antal köp varubundna . . _. 0 l 1 OOO-tal kontant— kredit- samtliga krgdlteltibÅJ köp köp köp al sal." loa kop Nya bilar ........... 150 55 45 100 !) därav med inbytesbil ..... 110 45 55 100 8 utan inbytesbil ..... 40 83 17 100 13 Begagnade bilar ...... 312 37 63 100 1; därav med inbytesbil ..... 149 22 78 100 5 utan inbytesbil . . . . 163 51 49 100 7 Samtliga bilar, med in- bytesbil ............ 259 32 68 100 6 Samtliga bilar, utan in- bytesbil ............ 203 57 43 100 8 Samtliga bilar 462 43 57 100 7

ras majoriteten med hjälp av icke varu- bundna krediter. Av köp av begagnad bil med inbyte är 78 % kreditköp, jäm- fört med 49 % av köp utan byte. Om man bortser från förstagångsköp av ny bil, innebär kreditköp till övervägande delen köp med hjälp av avbetalnings- kredit eller annan varubunden kredit. Köp som skett med hjälp av enbart icke varubundna krediter, dvs. banklån, lån från privatpersoner m. m., utgör totalt endast 7 % av samtliga köp.

Som framgått av ovanstående finan- sieras bilköp genom kontant betalning, genom inbyte av begagnad bil (eller un- dantagsvis annan vara) samt genom kredit. Av tabell B: 3 framgår de olika finansieringsformernas betydelse, dels för samtliga köp, dels för köp av nya resp. begagnade bilar. Av tabellen fram- går att bilköpens värde år 1961 enligt undersökningen totalt uppgick till 3342 milj. kr.; därav avsåg drygt hälften köp av nya vagnar. Kontant betalades 1 422 milj. kr., därav 60 % vid köp av nya och 40 % vid köp av begagnade bilar. Av det totala inbytesvärdet på 1070 milj. kr. hänför sig också större delen, 62 %, till köp av ny bil. Av den totala bilkrediten på 850 milj. kr. har däremot större delen, 66 %, tagits i samband med köp av begagnad bil.

Tabell B: 3. Bilköpens finansiering 1961, milj. kr. Konsumtions— och investerings-

bilar

Samt— Begag-

liga låg; nade

köp bilar

Kontantbetal-

ning ........ 1 422 854 568 Inbytesvärde. . 1 070 662 408 Kredit ........ 850 291 559 Summa 3 342 1 807 1 535

I tabell B: 4 redovisas bilfinansiering- en procentuellt fördelad på finansie-

ringsformerna vid kontant- och kredit- köp. Bilköpen har därvid delats upp på nya och begagnade bilar samt efter fö- rekomst av inbytesbil. Det kan nämnas att de relativt begränsade inbytesvär- den som redovisas vid bilköp utan in- bytesbil hänför sig till andra inbytes- varor än bilar, t. ex. motorcyklar.

Inbytesvärdet uppgår enligt tabellen till 32 % av totalvärdet för bilköp på 3 342 milj. kr. Vid de köp där inbytes— bil använts som dellikvid uppgår inby- tesvärdet till 48 % av inköpssumman. Av inköpsvärdet för samtliga nya bilar utgör inbytesvärdet 37 %; motsvarande andel för begagnade bilar är 27 %. Skillnaden beror i hög grad på det tidi- gare nämnda förhållandet att andelen köp med inbyte är betydligt lägre vid köp av begagnade bilar än vid köp av nya. Om jämförelsen begränsas till köp vid vilka bytesbil lämnats, är inbytes- värdets andel av inköpssumman ungefär lika stor för begagnade som för nya bi- lar _— 46 resp. 49 %.

Den kontant betalade delen av bilkö- pens totalvärde uppgår enligt undersök- ningen till 43 %. Vid kreditköp betalas totalt sett 20 % av köpesumman kon- tant. Vid kreditköp utan inbytesbil är andelen 36 %, vid köp med inbytesbil endast 14 %. Det föreligger också en viss skillnad mellan nya och begagnade bilar vad beträffar den kontant betala- de delens storlek. Medan vid kreditköp utan inbyte den kontant betalade delen var ungefär lika stor vid köp av såväl ny som begagnad bil, var vid köp med inbyte kontantbetalningen dubbelt så hög vid köp av ny bil som vid begagnad (19 resp. 10 %).

Om kontantbetalningen och inbytes— värdet summeras till kontantandel, upp- går den enligt tabellen för kreditköpta bilar till 54 %. Kontantandelen är då högre för köp med inbytesbil —— 59 % _ än för köp utan inbytesbil _— 38 %.

Tabell B: 4. Bilköpens värde 196] procentuellt fördelat på kontant-, kredil- och in- bytesandel. Konsumtions- och inuesleringsbilar

Nya bilar Begagnade bilar Samt- Illed Utan liga in- 1n- Med Utan Med than bilar bytes— bytes- Samt- m— 1n- Samt- m- m- bil bil liga bytes- bytes- liga bytes— bytes- bil bil bil bil Samtliga köp Kontantandelen exkl. inby— * tesvärdet .............. 43 26 75 47 33 88 37 15 65 Inbytesvärdet ........... 32 48 1 37 49 0 27 46 2 Kreditandelen ........... 25 26 24 16 18 12 36 39 33 därav varubundna krediter 21 24 16 12 15 2 31 36 25 icke varubundna krediter 4 2 8 4 3 10 5 3 8 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Konianlköp Kontantandelen exkl. inby- tesvärdet .............. 71 47 99 67 49 100 79 39 98 Inbytesvärdet ........... 29 53 1 33 51 0 21 61 2 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Kredilköp Kontantandelen exkl. in- bytesvärdet ........... 20 14 36 21 19 35 19 10 36 Inbytesvärdet ........... 34 45 2 42 47 1 29 42 2 Kreditandelen ........... 46 41 62 37 34 64 52 48 62 därav varubundna krediter 37 36 40 27 29 10 45 44 47 icke varubundna krediter 9 5 22 10 5 54 7 4 15 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Det kan observeras att någon skillnad mellan ny och begagnad kreditköpt bil vad avser kontantandelen endast kan förmärkas i de fall då köpet skett med inbytesbil. Kontantandelen för nya bilar som köpts utan inbytesbil uppgår sålun- da till 36 %, för köp med inbytesbil till 66 %. Vid köp av begagnad bil uppgår kontantandelen totalt till 48 %. Skillna- den mellan köp med resp. utan utbytes- vara är här dock större än beträffande nya bilar —— kontantandelen för köp med inbytesvara uppgår till 52 % jäm- fört med 38 % för köp utan inbytesbil.

Kreditandelen uppgår totalt för alla bilköp till 25 %, vid kreditköp till 46 %. Krediterna spelar en mycket varierande roll beroende på om det är fråga om

köp av ny eller begagnad bil, första- gångsköp eller byte. Kreditandelen hål— ler sig vid kreditköp av nya bilar vid 37 % — skillnaden mellan köp med el- ler utan inbyte är som synes betydande (34 resp. 64 %). Bortser man från de s.k. investeringsbilarna, håller sig kre- ditandelarna dock kring 30 %. Vid köp av begagnad bil utan inbyte uppgår kre- ditandelen till inte mindre än 62 %, vid inbyte till 48 %. Icke varubundna kre- diter har en viss betydelse vid första- gångsköp —— de uppgår till 54 % av in- köpsvärdet vid köp av ny bil utan in— byte. Denna höga siffra sammanhänger emellertid med att nya 5. k. investe- ringsbilar i stor utsträckning finansie- ras med icke varubundna krediter. Ren-

Tabell B: 5. Kontant- och kreditköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror 19611

.. Ute- Kredit i rocent Summa Barav . stående av värdgt vid . _ mkops— kred1t- Kredit, . X mor värde köp milj kr krediter milj ki" milj år ' ' 19615| kredit- samtliga ' ' ' ' milj. kr. köp köp

Nya bilar .......... 1 807 787 292 153 37 16 Beg. bilar .......... 1 535 1 062 559 319 52 36 Motorcyklar, skot-

rar .............. 65 23 14 61 22 Mopeder ........... 103 45 27 15 60 26 Cyklar ............ 48 11 6 55 13 Båtar. utombordsmo-

torer............ 77 32 20 12 63 26 'N'—apparater ....... 566 251 197 118 78 35 Hadioapparater,

radiogrammofoner,

bandspelare, skiv- . spelare Ill. m ...... 194 40 27 9 68 14 Dammsugare, golv-

honare ........... 62 17 13 76 21 Symaskiner ........ 87 19 16 72 84 18 Tvättmaskiner ...... 72 36 31 86 43 lx'yl- och frysmöbler 200 56 50 89 25 Möbler och mattor. . 779 166 128 88 77 16 Vissa andra varaktiga

konsumtionsvaror2 289 43 26 29 57 9 Samtliga varor (exkl.

bilar) ............ 2 542 739 555 343 75 22 Samtliga varor (inkl.

bilar) ............ 5 884 2 588 1 406 815 54 24

Se not 1 vid tabell B: 1. Se not 3 vid tabell B: 1. Avser köp gjorda 1961.

uu—

sar man bort dessa köp, blir motsva- rande procenttal för nybilsköp utan in- byte endast 14 % och 15 % vid köp av begagnad bil utan inbyte. Vid inköp av ny bil utan inbyte innebär detta att icke varubundna krediter utgör 84 % (38 % exkl. 5. k. investeringsbilar) av hela kreditbeloppet; för begagnade bilar är motsvarande andel 24 %.

Kontaut- och kreditköp av varaktiga konsumtionsvaror

I tabell B: 5 redovisas inköps- och kre- ditköpsvärdet för de olika varorna och varugrupperna. Vidare redovisas kredit- beloppet samt kreditens andel av kre- ditköpsvärdet resp. totala inköpsvärdet

för varan eller varugruppen. Av tabel- len framgår att det förutom bilar främst är TV-apparater samt möbler och mat- tor som står för relativt betydande kre- dritköpsvärden och även för icke obe- tydliga kreditbelopp. Kreditandelen vid inköp av TV-apparater uppgår enligt undersökningen är 1961 till närmare 200 milj. kr.; motsvarande belopp för möbler och mattor är 128 milj. kr. I öv- rigt står kyl- och frysmöbler för ett kreditbelopp på 50 milj. kr., medan övriga varor och varugrupper beträf- fande krediter ligger väsentligt under detta belopp. Kreditandelen, som vid kreditköp av bilar låg vid 46% för samtliga bilar, ligger vid kreditköp av de övriga i tabellen redovisade varorna

Tabell B: 6. Kreditköp1 under 1961. Fördelning på varugrupper och kontantinsatsens procentuella andel av inköpspriset (inbytesvärdet inräknat i kontantinsatsen)

Antal kreditköp i procent Genomsnitt]. Varor 1_19 20— 40— 60— 80— kontant- 0 % '7 —39 —59 —79 -—99 Summa insats, %2 ” % % % % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1. Bilar, nyaa ........ — —— 3 34 36 27 100 65 2. Bilar, beg.a ........ — 2 28 49 16 5 100 50 3. Motorcyklar, skotrar, mopeder, cyklar. . . . 4 7 59 23 7 _ 100 35 4. Båtar, utombords- motorer ........... 8 8 38 38 8 — 100 35 5. TV-apparater ...... 9 51 24 13 3 —— 100 20 6. Radioapparater, skivspelare, band- spelare' ............ 1 29 29 36 3 2 100 35 7. Hushållsapparater5 . 11 51 21 16 1 — 100 20 8. Övriga varor för hus- hållet6 ............ 11 25 42 19 3 — 100 25 9. Instrument, fritids- artiklar m. m.7 ..... 30 30 11 5 24 — 100 20 10. Övriga varor för per- sonligt bruka ...... 16 11 53 18 2 _ 100 25

.eu-

fördelning inom klasserna. Exkl. investeringsbilar. Inkl. tillbehör, material 0. (l.

enbet

tvättmaskiner.

de;

Avser avbetalningsköp och delbetalningsköp. Aritmetiskt medium. Avrundade tal. Medelvärdena beräknade enligt förutsättning av jämn

Dammsugare, centrifuger, frysboxar, golvbonare, hushållsassistenter, kylskåp, symaskiner

Elektriska armaturer, hemtextilier, kaminer, linne, mattor, möbler, persienner. Biltillbehör, båttillbehör, böcker, fotoutrustning, kameror, konstverk, pianon och andra musikinstrument, skrivmaskiner, Sportutrustning, stickmaskiner, studiematerial, tält.

väskor och andra lädervaror än skor.

genomgående högre. Eftersom större de- len av varorna köpts kontant, är kredit- beloppet i procent av totala inköpsvär— det däremot relativt lågt. Kreditandelen vid kreditköp ligger mellan 80 och 90 % för symaskiner, tvättmaskiner samt kyl- och frysmöbler, mellan 70 och 80 % för TV-apparater, dammsugare och golv- bonare samt möbler och mattor, mellan 60 och 70 % för motorcyklar och skot- rar, mopeder, båtar och utombordsmo- torer, samt radioapparater, radiogram- mofoner, bandspelare och skivspelare. För köp av cyklar och olika varor som sammanförts i tabellens sista varugrupp ligger kreditandelen vid kreditköp mel-

Armbands- eller fickur, kläder, pälsvaror, rakapparater, smycken och guldsmcdsvaror',

lan 50 och 60 %. För ingen av de redo- visade varorna som ligger utanför det reglerade bilområdet (där lägst 40 % kontantbetalning gäller) har vid kredit- köp lämnats mer än 45 % kontantbetal- ning.

Kreditköpens fördelning på varugrupper och kontantinsatsens andel av inköpspriset

I tabell B:6 redovisas spridningen av kontantinsatsens storlek för de olika va- rugrupperna. Uppgifterna avser som sy- nes antalet köp, varför man inte får nå- gon överensstämmelse med siffrorna ll tabell B: 5, som ger värdesiffrorna. Val-

Tabell B: 7. Kreditköp1 under 1961. Fördelning på varor och kredittidens längd

Antal kreditköp i procent Genom- Varor snittl. 1—3 4—6 7—9 10—12 13—15 16—18 19— S'a kredittid, mån." mån. mån. mån. mån. mån. månm ' mån.” 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1. Bilar, nya3 ........ 5 13 — 22 42 —— 18 100 13 2. Bilar, beg.a ........ 4 7 2 13 55 4 15 100 13 3. Motorcyklar, skotrar, mopeder, cyklar. . . . 16 31 6 9 20 11 7 100 9 4. Båtar, utombords— motorer ........... _ 13 — 25 _ 6 56 100 16 5. TV-apparater ...... 7 4 4 46 10 10 19 100 13 6. Radioapparater,

skivspelare, bandspe—

lare' .............. 28 18 5 36 _— 1 12 100 8 7. Hushållsapparater5.. 22 3 4 10 14 8 39 100 13 8. Övriga varor för hus-

hållet3 ............ 29 9 7 24 4 5 22 100 10 9. Instrument, fritids-

artiklar, m. m.7 . . . . 4 33 7 14 5 6 31 100 12 10. Övriga varor för per-

sonligt brukB ...... 16 25 8 19 5 — 27 100 10

Avser avbetalningsköp, delbetalningsköp, lån. 2 Aritmetiskt medium. Avrundade tal. Medelvärdena beräknade enligt förutsättning av jämn

fördelning inom klasserna. ” Exkl. investeringsbilar. ** Inkl. tillbehör, material 0. d. 5 Dammsugare, centrifuger, frysboxar, golvbonare, hushållsassistenter, kylskåp, symaskiner,

tvättmaskiner. 6 Elektriska armaturer, hemtextilier, kaminer, linne, mattor, möbler, persienner.

Biltillbehör, båttillbehör, böcker, fotoutrustning, kameror, konstverk, pianon och andra musik- instrument, skrivmaskiner, sportutrustning, stickmaskiner, studiematerial, tält. ” Armbands- eller fickur, kläder, pälsvaror, rakapparater, smycken och guldsmedsvaror, väskor

och andra lädervaror än skor. ” Kredittid kortare än en månad ingår icke i tabellen. " Inkl. okänd kredittid.

rugruppsindelningen i de bägge tabel- lerna är inte heller densamma. I tabell B: 6 har avbetalningsköp och delbetal- ningsköp slagits samman. Som närmare framgår av det följande avsnittet (C) skiljer sig kontantinsatsen inte nämn- värt mellan dessa två kreditformer — sannolikt en följd av att en stor del av delbetalningsköpen egentligen borde ha klassificerats som avbetalningsköp. Tabell B: 6 visar att spridningen av kontantinsatsens storlek är betydande, (lock minst för bilköp. Det kan noteras att den lagstadgade kontantinsatsen vid köp av bil (minst 40 % kontant) i viss mån synes ha underskridits vid köp av

begagnad bil — 30 % av köpen hade en lägre kontantinsats. Dels kan detta bero på att en del köp ligger nära under 40-procentgränsen (det finns inga upp- gifter hur de 28 procentenheterna för- delar sig), dels är 'det okänt hur stor del av köpen som skett mellan hushåll.

Kreditköpens fördelning på varor och kredit- tidens längd

Trabell B: 7 har samma varugruppsin- delning som tabell B: 6 men inkluderar i motsats till tabell B: 6 även lån. Tabel- len antyder att kredittiderna i stort lig- ger ganska väl samlade kring ungefär

13 månader. Det förhållandet att vid ca 20 % av bilköpen kredittiden ligger över 15 månader (den högsta lagstad- gade kredittiden vid köp av normala personbilar) kan bl.a. sannolikt hän— föras till försäljningar som ägt rum mellan hushåll samt till att 5. k. herr- gårdsvaghar, som får säljas mot 24 må- naders kredit, i viss utsträckning ingår i materialet.

C. Kreditformerna

Kommittén har ansett det väsentligt att få en bild av omfattningen av olika kre- ditformer _ detta mot bakgrund av så- väl deras varierande juridiska och eko- nomiska karakteristika,som de olikheter som finns i fråga om marknadsförandet av olika kredittyper. Först och främst var det viktigt att kunna särskilja avbe- talningsköpen enligt 1953 års avbetal- ningslag; denna kreditform antogs dess- utom ha den största omfattningen. Kre- ditinstitutens direkta engagemang på konsumtionskreditområdet framgår inte av den tillgängliga statistiken, och det ansågs väsentligt att få en bild av spe- ciellt bankernas och sparbankernas kon- sumtionslånegivning. Lån mellan företa- gen och hushållssektorn (dvs. inte re- guljära avbetalningskrediter utan exem— pelvis ett företags lån till anställd för köp av bil för partiellt tjänstebruk, etc.) samt mellan enheter inom hushållssek- torn kunde förväntas ha en viss omfatt- ning, och de borde därför särredovisas. De nyare kreditformerna, t. ex. kredit- kort, låneköp och köplån, borde bl. a. för fullständighetens skull inkluderas, även om uppgifter om dessa kreditfor- mers totalomfattning, varufördelning etc. i viss utsträckning redan fanns att tillgå på annat håll. Likaså aktualisera- des en kartläggning av köp på konto i varuhus och andra affärer, även om man

här kunde förvänta sig ganska blygsam- ma kreditvolymer till följd av att kre- diter med en månads kredittid och mindre ej omfattades av undersök— ningen.

Utanför områdena för de ovan nämn- da, relativt klart avgränsade, kreditfor- merna kunde man emellertid förvänta sig att det fanns mer »informella» for- mer av konsumtionskredit, t. ex. i sin- dana fall då en vara beställes för hem- sändning och den bifogade fakturan i betalningsvillkoren medger kredit, t. ex. 10 eller 30 dagars kredit med kassa— rabatt, tre månader netto och längre kredit mot accept; likaså kortare kre- diter hos säljaren utan avbetalnings- kontrakt etc. Även om somliga av dessa krediter, liksom en hel del kontokre- diter, kunde tänkas falla utanför under- sökningen till följd av att krediter med en månads löptid och mindre inte skul- le undersökas, borde man söka få en bild av deras omfattning. I tabellredo- visningen har dessa krediter betecknats som delbetalningskrediter.

I tabellerna liksom i de siffror som i övrigt återges i detta avsnitt ingår, om inget annat sägs, samtliga personbilar (alltså även av hushåll köpta personbi— lar som till mer än 50 % används yr- kesmässigt) som omfattades av under- sökningen, totalt 150000 nya och 312 000 begagnade (uppräknade tal).

En allmän reservation måste göras beträffande delbetalningskrediterna. I denna grupp torde åtskilliga reguljära avbetalningskrediter ha kommit med, varför omfattningen av denna »kredit- form» torde ha blivit överskattad och avbetalningskrediterua i motsvarande mån underskattade. På detta tyder dels de relativt långa amorteringstider som noterats för vissa delbetalningskrediter, dels att de enligt intervjuundersökning- en skulle vara relativt vanliga inom va- rugrupper där man anser sig veta att

Tabell C: ]. Kontantinsatser och kredittider vid kreditköp 1961 (exkl. sommarstugor) vid vissa kreditformer

Kreditform

Kontantinsats, % (aritm. medium)

Kredittid, månader (median)

Avbetalning ................ Delbetalning ................

Lån (banklån och andra län). .

10_12 (varav bilar 13—15, övriga varor 10—12) 7_9 (varav bilar 10_12, övriga varor 4—6) 19 och däröver (samma för bilar och övriga varor)

säljaren praktiskt taget aldrig ger eller förmedlar andra krediter än reguljära avbetalningskrediter. Vid intervjuerna särskildes avbetalningskrediter från del- betalningskrediter genom en fråga om det fanns äganderättsförbehåll eller ej. Även om intervjupersonerna i allmän- het kände till äganderättsförbehållets in- nebörd (se avsnitt E i denna bilaga) har bristande kunskap om äganderätts- förbehållet förmodligen medverkat till att avbetalningskrediterua underskattats och delbetalningskrediterna överskat- tats. Men man torde dock i avsevärd ut- sträckning bland delbetalningskrediter- na ha infångat sådana mer informella kredittyper som man åsyftade. Härpå tyder de genomsnittligt högre kontant— insatser och kortare kredittider som vad gäller de flesta varugrupper noteras för delbetalningskrediter jämfört med avbe- talningskrediter. Se tabell C: 1.

I tabell C:2 redovisas kreditköpens värde, kreditbeloppen samt de utestå- ende skulderna vid utgången av 1961, avseende köp 1961 och fördelade på de olika kreditformerna. Beträffande samt- liga studerade variabler (värdet av kre- ditköp, kreditbelopp samt utestående skulder) är avbetalningskrediterna den överlägset mest omfattande kreditfor- men, följd av delbetalningskrediter.Där- näst kommer lån från andra än affärs- banker och sparbanker, sedan affärs- och sparbankslån, kreditkorts- och kon- tokredit och slutligen låneköp/köplån.

De mindre vanliga kreditformerna kreditkortskredit och låneköp/köplån torde ha underskattats; uppgifter från kreditgivarna tyder på att observations- värdena för skuldstocken den 31 de- cember 1961 enligt tabellen ligger mel- lan en tredjedel och hälften av de kor- rekta siffrorna. I absoluta belopp är dock felskattningarna ganska obetydli- ga. Möjligen föreligger underskattning- ar även beträffande kontokrediterna.

De kreditbelopp som tagits i anspråk under 1961 (summaraden, tabell C:2, kol. 4) uppgår till 55 % av kreditkö- pens värde under året (summaraden kol. 2). Krediterna finansierade således köp av nära dubbla omfattningen av krediterna. Detta förhållande kan även uttryckas som att den genomsnittliga kontantinsatsen för alla kreditköp (inkl. lån) av samtliga varaktiga konsumtions- varor som undersökningen omfattar var 45 %. (Räknar man bort bilarna, som har speciellt höga kontantinsatser _ totalt 54 % _ och även väger tungt, blir kontantinsatsen i genomsnitt 24 %.)

Förhållandet mellan kreditbelopp och köpens värde varierar mellan de olika kreditformerna. Lägst är den för del- betalningsköpen (ca 51 %) och högst är den för lån från affärsbank och spar- bank samt för låneköp/köplån, vilket således tyder på en genomsnittligt re- lativt låg insats av egna medel vid de lånefinansierade köpen. (Vi har här bortsett från kontokredit och kredit-

Tabell C: 2. Kreditköp och kreditbelopp 1961 samt utestående skulder den 31 december 1961 avseende köp 1961 fördelade på kreditformer1

Värde av kredit- . Utestående skulder .. Kreditbelopp

Kreditform kop den 31/12 1961

milj. kr. % milj. kr. % milj. kr. %

1 2 3 4 5 6 7 Avbetalning .................... 1 680 64 923 63 525 61 Delbetalning .................... 563 21 289 19 129 15 Kreditkortskredit ............... 9 0 8 1 1 6 2 Kontokredit .................... 19 1 17 1 38 4 Låneköp/köplån ................. 12 1 8 1 3 0 Län av affärsbank, sparbank ..... 91 3 62 4 50 6 Lån av annat slag .............. 274 10 154 11 107 12 Summa 2 648 100 1 461 100 868 100

p..

Se not 1, tabell B: 1.

Anm.: Uppgifterna inkluderar inte sommarstugeköp.

kortskredit, där ett förhållande mellan kreditbelopp och köpvärde som närmar sig 100 % följer av dessa kreditformers konstruktion.)

Om man jämför de utestående skul- derna per den 31 december 1961 som hänför sig till kreditköpen 1961 (tabell C:2, kol. 6) med kreditbeloppen 1961 (tabell C: 2, kol. 4) finner man att 59 % av samtliga krediter som utlämnats un- der 1961 var olikviderade vid periodens slut, vilket innebär att 41 % eller 593 milj. kr. (1 461 —868) amorterats un- der årets lopp. Detta speglar de korta kredittider som genomsnittligt råder på konsumtionskreditmarknaden.

Förhållandet kvarstående skuld—ut- lämnade krediter är olika för olika kre- ditformer. Högst är det för banklånens del (81 %), lägst för delbetalningskredi- terna (45 %). Förklaringen kan till en del tänkas vara säsongvarilationer för de varor som säljs på de olika kredit- formerna, men framför allt torde skill- nader i löptider spela in _ banklånen har ju längre amorteringstid än andra konsumtionskreditformer, och delbetal- ningskrediterna inkluderar ju i bety- dande utstråckning leveranskrediter med ofta endast några månaders löptid,

vilket även framgick av tabell C: 1. Det förhållandet att de utestående skulderna för kreditkortens och kontokrediternas del i tabell C: 2 är större än kreditbe- loppen 1961 beror sannolikt på mätfel _ kredittiden för dessa kreditformer torde i allmänhet vara längre än ett år.

De olika kreditformerna har varie- rande betydelse för olika varugrupper, men avbetalningskrediterna är genom- gående de viktigaste. Näst därefter kom- mer i de flesta fall delbetalningskre- diter, sedan bank- och andra län, och slutligen de övriga, relativt ovanliga, kreditformerna. I tabell C: 3 redovisas kreditbeloppen vid kreditköp 1961 för— delade på kreditformer. Avbetalnings— och delbetalningskrediterna har slagits samman, liksom banklån och övriga lån. Räknat i andel av de utgivna kre— ditbeloppen har avbetalnings- och del- betalningskrediterna sammantagna den största relativa betydelsen för TV-appa— rater (97 %), gruppen motorcyklar, skotrar, mopeder och cyklar (94%), instrument och fritidsartiklar (94 %), radioapparater (93 %), begagnade bilar (90 %), hushållsapparater (78 %) och nya bilar (72 %).

Allmänt gäller att de 5. k. varubundna

Tabell C: 3. Kreditbelopp vid kreditköp 1961, fördelade på kreditformer och varu— grupper, milj. kr.1

Kreditform Varugrupp Avbetalnings- Kreditkort .. Banklån . och delbetal- och konto- 143213? och andra lig/333551” ningskredit kredit ? lån Bilar, nya ........... 211 81 292 Bilar, beg.. . . . . . . . . 505 54 559 Motorcyklar, skotrar, mopeder, cyklar . . . 44 0 1 2 47 Båtar, båtmotorer . . . 12 0 0 8 20 ”FV—apparater ........ 1 92 0 3 2 1 97 Radioapparater, skiv- spelare, bandspelare 25 1 1 0 27 Hushållsapparater. . . . 88 O 3 22 113 Möbler, mattor, övrig heminredning ...... 83 8 0 41 132 Instrument, fritidsar— tiklar ............. 46 1 0 2 48 Övriga varor ........ 7 16 1 2 26 Samtliga varor 1 212 26 9 214 1 461

1 Se not 1, tabell B: 1. Anm.: Uppgifterna inkluderar inte sommarstugeköp.

krediterna (avbetalnings- och delbetal- ningskredit) är den dominerande kre- dittypen för varor med relativt högt styckepris. Det är först när man kom- mer till varor av shoppingtyp (kläder, smycken, väskor etc., ingående i grup- pen »övriga varor») som andelen avbe- talnings— och delbetalningsköp minskar; i stället ökar då kreditkorts— och konto- kreditens andel.

Banklån och andra lån uppvisar ock- så små andelar för shoppingvarorna. Lånen har relativt sin största betydelse för båtar/båtmotorer (40 %), möbler och mattor (31 %), nya bilar (28 %) och hushållsapparater (19 % ) . För möb— lernas del torde bosättningslånen här spela en viss roll. Den avsevärda skill- naden mellan lånens andel för nya bilar (28 %) och för begagnade bilar (10 %) beror på banklånens stora betydelse vid finansiering av personbilar som an- vänds yrkesmässigt. Detta är vad man å priori skulle vänta sig mot bakgrund av den större kännedomen bland före-

tagarhushåll om alternativa kreditmöj- ligheter samt deras antagligen högre kreditvärdighet. Om man rensar siff— rorna i tabell C: 3 från bilar som till mer än 50 % används yrkesmässigt, blir låneandelen för nya bilar ca 10 %. Den övervägande delen av lånen (drygt 80 %) vid köp av bil som används yr- kesmässigt kommer för övrigt från and- ra källor än affärsbanker och sparban- ker, vilket kan sammanhänga med att många personer som använder bil i yr- ket får lån från företaget för att finan- siera denna.

De mindre vanliga kreditformerna (kreditkort, kontokredit och låneköp/ köplån) har obetydlig omfattning inom de ovan nämnda varugrupperna. Inom gruppen övriga varor, som inkluderar varor av shoppingkaraktär, svarar emel- lertid kreditkort och kontokrediter för 62 % av kreditbeloppet, och inom grup- pen möbler, mattor och andra hemin- redningsartiklar för 6 % av kreditbe- loppet. Skattningarna av dessa kredit-

former torde emellertid vara speciellt osäkra, varför några bestämda slutsat- ser inte kan dras av tabellens siffror.

Varugruppernas relativa betydelse är olika i de olika kreditformerna. Om man mäter i andelar av de ianspråk— tagna kreditbeloppen är för avbetal- ningskrediternas och delbetalningskre- diternas del (sammantagna) den domi- nerande varugruppen begagnade bilar (42 %). Därefter kommer nya bilar (17 %), TV—apparater (16 %), hushålls- apparater (7 %) och möbler (7 %). För lånen dominerar nya bilar (38 %), följ— da av begagnade bilar (25 %), hushålls- apparater (10 %) samt båtar och båt- motorer (4 %).

När det gäller kreditkort och konto— kredit svarade gruppen övriga varor för 62 % av de inköp som registrerades i undersökningen, gruppen möbler m. m. för 31 %. Av låneköpen och köplånen svarade hushållsapparater och TV-appa- rater för vardera 33 %.

I intervjuundersökningen ställdes frå- gor rörande skuldsättningen den 1 ja- nuari 1961 och utestående skulder den 31 december 1961 (avseende köp gjorda såväl under 1961 som under tidigare år) . Beträffande dessa skulder kom av in- tervjutekniska skäl någon fördelning av skuldbeloppet på olika varugrupper inte till stånd. Däremot uppdelades de på kreditformer. Vid en jämförelse mel- lan totalt utestående krediter den 1 januari 1961 och den 31 december 1961 kan man för vissa kreditformer notera ökn'ingstakter som — med reservation för selektiva minnesfel — tycks ha va- rit symptomatiska för utvecklingen 1961. Sålunda var ökningstakten för av- betalnings- och delbetalningskrediterna hög medan en obetydlig ökning notera- des för banklån. Det senare fenomenet sammanhänger sannolikt med den kre- ditåtstramning som rådde under 1961, vilken i hög grad gick ut över banker-

nas direkta konsumtionskreditgivning. Som framgår av tabell C: 4 var de to- talt utestående krediterna den 31 decem- ber 1961, inkl. sommarstugor 1 792 milj. kr. och exkl. sommarstugor köpta under 1961 1600 milj. kr. Detta betyder att 732 milj. kr., dvs. 1 600— 868 (868 är utestående krediter 31 december 1961 avseende köp av andra varaktiga kon- sumtionsvaror än sommarstugor under 1961; se tabell C: 2) i utestående skuld den 31 december 1961 skulle avse varor köpta under tidigare år. Med hänsyn till kredittiderna för olika varugrupper enligt intervjuundersökningen samt an- nat statistiskt material synes den över— vägande delen av dessa 732 milj. kr., ca 600 milj. kr., avse sommarstugor.

Tabell C: 4. Totala utestående konsum- tionskreditskulder den 31 december 1961 delade på kreditformer

Utestående skulder den 31/12 1961 . inkl. sommar- Kredltform stugeskulder milj. kr. % Avbetalning ........... 625 35 Delbetalning .......... 278 16 Kreditkortskredit ...... 16 1 Kontokredit ........... 38 ?. Låneköp/köplån ....... 4 () Lån av affärsbank, spar- bank ............... 474 26 Lån av annat slag ..... 357 20 Summa 1 792 100

Anm.: De belopp som redovisas i tabellen avser skulder som upptagits 1961 och tidigare.

Härmed skulle av de totalt utestående konsumtionskrediterna 1961 ca 800 milj. kr. falla på sommarstugor och 1 000 milj. kr. på övriga varaktiga konsum- tionsvaror. Det bör observeras att betyd- ligt högre siffror för de senare har redo- visats i andra sammanhang (Konsum- tionskrediter i Sverige, SNS 1963). Till en del tycks dock skillnaderna vara en

konsekvens av olika antaganden om hur de olika kreditformerna skall fördelas på konsumtionskrediter resp. andra kre- diter (inkl. sommarstugekrediter). Med tanke på den höga grad av osä- kerhet som således vidlåder alla försök att rensa ut skuldsättningen för som- marstugor ur intervjuundersökningens uppgifter skall inga närmare försök gö- ras för att fördela de totalt utestående krediterna den 31 december 1961 (exkl. sommarstugor) på olika kreditformer.

D. Kreditköpens förekomst bland olika hushållstyper

Man kan utgå från att hushållens kredit- beteende uppvisar samvariationer med olika sociala, ekonomiska och psykolo- giska variabler. Kommittén ansåg att en kartläggning av sådana samband vore av största vikt för att bedöma konsum-

tionskrediternas sociala och privateko- nomiska betydelse, och en avsevärd del av intervjuundersökningen avsåg att be- lysa just dessa samband. Tillvägagångs- sättet var detta: Man registrerade ett antal »beteendevariahler» (huruvida hushåll av olika slag var kreditköpare eller kontantköpare, värde av kredit— köp, kreditbelopp, amorteringar, skuld- summa, vilka kreditformer som an- vändes, kreditvillkoren). Mot dessa va- riabler ställdes vissa fakta om intervju- objektens bakgrund (inkomst, likvidi— tet, yrkesgrupp, gift-ogift, ålder, barn- förekomst).

I det följande redogörs för de resul- tat man kan dra av de enkla tabell- sammanställningarna av beteende- resp. bakgrundsvariabler. I annat samman- hang (avsnitt F) redogörs för vad mer avancerade bearbetningsmetoder anty- der om vad som bestämmer kreditbe- teendet.

Tabell D:]. Kredit— och kontantköpare samt icke-köpare fördelade på inkomst- och

likviditetsklasser Procentuell fördelning på kredit-, kontant- och icke-köpare 1961 Kredit— _ . köpare Inkomst och tillgodohavanden , _ ' Samtliga 1957—1961, lxredlt- Kontant- Icke- . o kö are kö are köpare mkomst- Å) p p enheter

1 2 3 4 5 6

1. Inkomst 0—9 999 kr ............. 21 30 49 100 39 därav med banktillg. 0—500 kr. ............ 31 16 53 100 60

» mer än 500 kr .......... 10 44 46 100 19

2. Inkomst 10 000—19 999 kr. ...... 32 42 26 100 55 därav med banktillg. 0—500 kr. ............ 49 29 22 100 68

» mer än 500 kr ......... 20 51 29 100 45

3. Inkomst 20000 kr. och mer ..... 28 57 15 100 61 därav med banktillg. 0—500 kr. ............ 44 40 16 100 88

» mer än 500 kr ......... 22 63 15 100 51

4. Samtliga inkomstgrupper ......... 26 39 35 100 49 därav med

banktillg. 0—500 kr.. . . . . . . . . . .. 39 23 37 100 65

» mer än 500 kr .......... 17 51 33 100 36

I tabell D:1 har några beteendeva- riabler grupperats mot bakgrundsva— riablerna inkomst (under 1961) samt banktillgodohavande (vid slutet av 1961). Siffrorna i kol. 2 antyder att an- delen kreditköpare i en inkomstklass i viss utsträckning är högre vid högre in- komstnivå. Möjligen är det så att kredit- köparandelen till en början stiger med stigande inkomst för att småningom tendera att sjunka vid ytterligare högre inkomstnivåer. Den grova indelningen i inkomstskikt tillåter emellertid ingen bestämd slutsats härvidlag. Markant är hur andelen kontantköpare (kol. 3) sti- ger med stigande inkomst samt —- som ett resultat av kreditköps- och kontant- köpsandelarnas utveckling — hur ande- len icke-köpare (kol. 4) av varaktiga konsumtionsvaror sjunker vid högre in- komst. Eller annorlunda uttryckt: an- delen hushåll i ett inkomstskikt som 1961 köpt en varaktig konsumtionsvara (kontant eller på kredit) stiger vid hög- re inkomstnivå. I de båda lägre in- komstgrupperna är kreditköparnas re- lativa andel större än i den högsta in- komstgruppen, och i alla tre inkomst- grupperna är i den lägsta likviditets- gruppen kreditköparnas relativa bety- delse större än kontantköparnas.

Den relativt stora andelen kreditkö- pare i 1åglikvida hushåll medverkar till att andelen icke-köpare bland dessa to- talt sett inte blir nämnvärt större än bland hushåll med högre likviditet. Det är på det hela taget påfallande vilken

betydelse likviditeten har för den rela— tiva förekomsten av kreditköp resp. kontantköp i alla de olika inkomstlä- gena; i varje inkomstgrupp är andelen kreditköpare minst dubbelt så stor i den lägre likviditetsgruppen som i den högre. Av de procenttal som redovisas i tabell D: 1 framgår även att i den lägs- ta inkomstgruppen såväl kreditköpar- som kontantköparandelen ligger lägre än genomsnittet för hela populationen, medan icke-köparandelen ligger högre. I de båda högsta inkomstgrupperna är förhållandet det motsatta. Av kol. 6 framgår att andelen kreditköpare ge- nomgående stiger då en längre period tas som utgångspunkt: på en fyraårs- period nära nog fördubblas andelen kreditköpare jämfört med en ettårspe- riod.

Av tabell D: 2 framgår att den lägsta inkomstklassen svarar för 34 % av så— väl kredit- som kontantköparna 1961, trots att klassens andel av antalet hus- håll (inkomstenheter) är högre: 44 %. Klassens andel av icke-köparna är där- emot betydligt högre än dess andel av hela populationen. De motsatta förhål- landena gäller för de två högre in- komstgrupperna.

Av kol. 3 och 6 i tabell D: 3 framgår tydligt att både kreditköpsvärdet och kreditbeloppet, då de slås ut på samt- liga iwnkomstenheter i resp. grupp, är högre för de lägre likviditetsgrupperna inom varje inkomstklass. Detta återspeg- lar tydligen det ovan antydda förhållan-

Tabell D: 2. Kreditköpare, kontantköpare och icke-köpare 1961 procentuellt fördelade på inkomstgrupper

. Samtliga

Inkomstgrupp 115532]; Iizigååt- klifgge inkomst-

enheter 0— 9 999 kr ................ 34 34 62 44 10 000—19 999 kr ................ 50 44 31 41 20 000 kr. och mer .............. 16 22 7 15 Samtliga inkomstgrupper 100 100 100 100

Tabell D: 3. Värde av kreditköp, kreditbelopp samt skuldbelopp 1961 fördelade på inkomst- och likviditetsklasser1

Kreditköp 1961 Kreditbelopp vid köp 1961 Genomsylittlig skuld per inkomst- Genomsnittliga Genomsnittliga enhet i kl". den värdet i kr. beloppet i kr. 31/12 1961 för kre- Inkomst och tillgodo- Totala per inkomst- Totala per inkomst- ditköp _1961 OCh havanden värdet, enhet bkll'edlt-t enhet tldlgare . . e 0 e , ""U' k" 5 t Kredit- miljlllkr. s t Kredit- Samtliga Kredit- ;g; _ köpare 1312; ' köpare inkomst— köpare 1961 1961 enheter 1961 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Inkomst 0—9 999 kr ...... 455 300 1 462 289 191 928 214 1 042 därav med hanktillg. 0—500 kr. . . . . 334 443 1 441 213 282 919 305 991 » mer än 500 kr. 121 159 1 523 76 100 957 124 1 175 Inkomst 10 000—19 999 kr. 1 313 925 2 868 741 522 1 619 479 1 437 därav med banktillg. 0—500 kr. . . . 803 1 327 2 705 467 771 1 573 735 1 498 » mer än 500 kr. 510 626 3 170 274 337 1 704 289 1 466 Inkomst 20 000 kr. och mer 807 1 528 5 536 470 890 3 223 1 269 4 596 därav med banktillg. 0—500 kr.. . . . 311 2 306 5 209 161 1 197 2 703 1 513 3 400 » mer än 500 kr. 497 1 262 5 762 309 785 3 583 1 186 5 430 Samtliga inkomstgrupper. . 2 575 744 2 815 1 500 433 1 640 484 1 830 därav med banktillg. 0—500 kr. . . . 1 448 970 . 2 461 841 563 1 430 588 1 493 » mer än 500 kr. 1 128 573 3 453 659 335 2 018 405 2 437

..

Inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar.

det att andelen kreditköpare inom varje inkomstklass är betydligt större i det lägre likviditetsskiktet än i det högre. Om man däremot ser till kreditköps- värde och kreditbelopp för de som verk- ligen köpt på kredit 1961 (kol. 4 resp. 7 i samma tabell), framgår att båda va- riablerna genomgående utvisar högre värden i de högre likviditetsskikten. Det förhåller sig tydligen så att, vid en given inkomstnivå, den relativa andelen kreditköpare visserligen är lägre vid högre likviditet, men kreditköpsvärdet och det däri ingående kreditbeloppet är då i stället desto högre vid de kre- ditköp som ändå förekommer i dessa högre likviditetsskikt. Bilköpen torde här utöva ett icke obetydligt inflytande. Man får även hålla i minnet att inkomst och likviditet samvarierar, vilket inne-

bär att det, vid den tämligen grova upp- delningen av inkomstklasserna efter lik- viditet, även kan ha uppstått en diffe- rentiering efter inkomst.

Det kan i detta sammanhang noteras att sparbenägenheten tycks ha ett visst samband med benägenheten att köpa på kredit. Detta framgår av tabell D:4. Som synes är kreditköpare 1961 (lik- som f. ö. »icke-köpare 1961») relativt sett mest vanliga i gruppen »sparar ej regelbundet» medan kontantköpare 1961 förekommer relativt oftast i grup- pen »sparar regelbundet». Sett över det längre tidsperspektivet (1957—1961) är kreditköparna dock lika vanligt före- kommande i båda spargrupperna. Det- ta kan möjligen tolkas så att »icke kö- pande, regelbundet sparande personer» ofta spar till kontantinsatsen vid kredit-

Tabell D: 4. Kreditköpare, kontantköpare och icke—köpare under 1961 samt kredit—

köpare under 1957—1961. Fördelning på sparvanor

Antal inkomstenheter i % Sparvanor Kredit— Kontant- Icke- Samtliga Kredit— köpare köpare köpare inkomst- köpare 1961 1961 1961 enheter 1957—1961 1 2 3 4 5 6 1. Sparar regelbundet 24 45 31 100 50 2. Sparar ej regelbun- det .............. 30 34 36 100 49 3. Samtliga inkomst- enheter ........... 27 40 33 100 49

köp samt att »icke sparande kontantkö- pare» över en längre period tenderar att bli kreditköpare.

I tabell D: 5 återges siffrorna för kre- ditköpens totala värde och de totala kreditbeloppen för varje inkomstgrupp uträknade i procent av de sammanlag- da summorna för dessa båda variabler. Då de överensstämmer så när som på högst ett par procentenheter ges av— rundade procenttal som avser båda ka- tegorierna. (Orsaken till att de över- ensstämmer är att inga signifikanta skillnader i fråga om kontantinsats- andel tycks föreligga mellan olika in- komstgrupper.)

Mot dessa procenttal har ställts den procentfördelning som återgavs i tabell D:2 rörande de olika inkomstgrupper- nas antalsmässigt relativa vikt. Som sy- nes är skillnaden här ännu större mel- lan den lägsta inkomstgruppens andel av hela populationen och dess andel av kreditköpsvärdet och totala kredit- beloppet än vad skillnaden var mellan dess andel av populationen och kredit- köparandelen enligt den tidigare tabel- len. För de högre inkomstgrupperna — speciellt för den högsta _— är skillna- den också markant, fast den går natur- ligtvis åt andra hållet. Orsaken till skillnaden mellan tabellerna D:2 och D:5 härvidlag är det nämnda förhållan- det att kreditköpsvärde och kreditbe-

lopp är betydligt mindre i de lägre in— komstskikten än i de högre. Uppgifterna om den genomsnittliga skulden enligt kol. 8 och 9 i tabell D: 3 ger i stort samma mönster som de tidi- gare omtalade variablerna. Det genom- snittliga skuldbeloppet stiger således med stigande inkomst. Då genomsnitts- skulden räknas på samtliga inkomst- enheter är den i varje inkomstgrupp störst i den lägre likviditetsklassen (kol. 8). Räknas genomsnittsskulden däremot på dem som har skuld (kol. 9), är den- na störst i den högre likviditetsklassen i den högsta och lägsta inkomstgruppen. I inkomstgruppen 10 000—19 999 kr., är däremot skuldbeloppet ungefär lika

Tabell D: 5. Värde av kreditköp och kre- ditbelopp samt antalet inkomstenheter 1961 fördelade på inkomstgrupper1

Procentuell fördelning, avrundade tal Inkomstgrupp Kredit- Samtli a köpsvärde ink omsgt- och kredit- enheter belopp 0—9 999 kr.. . 20 45 10 000—19 999 kr. . 50 40 20 000 kr. och mer . 30 15 Totalt 100 100

1 Inkl. sommarstugor, men exkl. investerings- bilar.

Tabell D: 6. Amorteringar 1961 för kreditköp 1957—1961. Fördelning på

inkomstgrupper1 Procentuell Genomsnittliga amorteringar Inkomstgrupp äZSEtZi-llnggåy Samtliga in- Kreditköpare Avrun da de tal komstenheter, 1957—1961, kr. kr. 0— 9 999 kr ................... 20 118 302 10 000—19 999 kr ................... 50 346 631 20000 kr. och mer ................. 30 523 861 Samtliga inkomstgrupper 100 273 560

1 Amorteringarna inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar. Vidare inkluderas inte amor- teringar för kreditkortskredit och kontokredit.

stort i de båda likviditetsskikten. Obser- veras bör att för kol. 9 har de olika vär- dena räknats ut som kvoten mellan skuldbeloppet för resp. inkomst- och likviditetsgrupp, och antalet kreditkö- pare 1961 inom denna klass, ett förfa- rande som kanske inte ger det alldeles rätta uttrycket för skuldsättningen vid utgången av 1961 för dem som har kon- sumtionskreditskuld.

I tabell D:6 ges en bild dels av de totala amorteringarna per inkomstklass (procentfördelade), dels av genomsnitt- liga amorteringsbördan per hushåll för- delade på inkomstgrupper samt mot- svarande för kreditköpare 1957—1961. Den första sifferkolumnen ger samma relativa betydelse för varje inkomst- grupp beträffande totala amorteringar- na som tabell D:5 gav för värde av kre- ditköp resp. ianspråktaget kreditbelopp. De båda andra kolumnerna antyder att amorteringarna stiger med stigande in- komst. Den sista kolumnen avser att ge en bild av amorteringsbördan för de hushåll som verkligen gjort amorte- ringar under 1961.

I tabell D:7 har inkomstenheternas ålder och familjeställning relaterats till förekomst av kreditköp samt den ge- nomsnittliga skuldsättningen per in- komstenhet. En rangordning av de sex undergrupperna i tabellen efter princi-

pen om fallande köparandel (kredit-+ kontantköpare) ger samma resultat som en klassning efter fallande kreditköpar- andel (kol. 2):

1. gifta inkomstenheter yngre än 45 år med barn yngre än 17 år

2. gifta inkomstenheter äldre än 45 år med barn yngre än 17 år

3. gifta inkomstenheter yngre än 45 år utan barn yngre än 17 år

4. ogifta inkomstenheter yngre än 45 år

5. gifta inkomstenheter äldre än 45 år utan barn yngre än 17 år

6. ogifta inkomstenheter äldre än 45 år.

Sannolikheten att en inkomstenhet under ett år skall såväl köpa en eller flera varaktiga konsumtionsvaror över huvud taget, liksom att han skall vara kreditköpare ökar alltså: a) om det finns minderåriga barn, h) om veder- börande är gift och c) ju yngre veder- börande är. Att yngre familjer med barn är den grupp som i det relativt sett flesta (antalet fall är kreditköpare säger emellertid ingenting om kreditkö- pens relativa betydelse värdemässigt in- om denna grupp eller inom den del av denna grupp som är kreditköpare. Ut- redningens material har inte bearbe- tats så att sådana upplysningar förelig- ger.

Tabell D: 7. Kredit- och kontantköpare och konsumtionskredilskaId1 fördelade på ålder

och familjeställning

Fördelning 1961 På Kredit- Genomsnittlig köpare skuld i kr. Ålder och familjeställning . Samtliga 1957— per inkomst- läge?; lååntåråb klåkåe inkomst- —1961, enhet den D P p enheter % 31/12 19613 1 2 3 4 5 6 7 1. Gifta under 45 år2 ....... 42 48 10 100 69 1 186 därav med barn under 17 år . . . . 44 49 7 100 69 1 211 utan barn under 17 år.. .. 34 44 22 100 72 1 079 2. Gifta 45 år och äldre2 ..... 24 47 29 100 44 311 därav med barn under 17 år ..... 37 55 9 100 64 565 utan barn under 17 år ..... 16 43 41 100 33 168 3. Summa gifta ............ 32 48 20 100 56 718 4. Ej gifta ................. 21 30 49 100 42 245 därav under 45 år ............. 30 30 40 100 58 333 45 år och äldre .......... 6 31 63 100 17 105 5. Samtliga inkomstenheter.. 26 39 35 100 49 484 därav under 45 år ............. 35 38 27 100 63 699 45 år och äldre .......... 16 40 43 100 33 226

1 Inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar. 2 Mannens ålder. " Avser skuld för köp 1961 och tidigare.

. Av tabell D:7, kol. 6, framgår att för den längre perioden blir i samtliga grupper andelen kreditköpare större. Skillnaden är olika stor i olika grup- per, och den ovan anförda ordnings- följden blir då också något annorlunda. En viss modifikation av ordningsfölj- den ger också en ordning efter »Genom- snittlig skuld»; i huvuddrag får man dock även här samma bild som vid en klassning efter kreditköparandel. enligt ovan. . I tabell D:8 återfinns en sammanställ- ning av vissa beteendevariahler (kre- dit-, kontant- och icke-köpare 1961, kre- ditköpare 1957—1961 samt skuld 31/12 1961) med avseende på socio-ekonomis- ka grupper. Jordbruksföretagarna upp- visar en mycket låg kreditköpsandel

(kol. 2) och en mer än genomsnittligt hög kontantköpsandel (kol. 3). Man kan därvid jämföra siffrorna för gruppen arbetare, som uppvisar ett motsatt mönster. Inkomstvariabeln kan givetvis spela in, men denna påverkan kan inte belysas här. För jordbrukare och övri- ga. företagare gäller vidare att det är svårt att särskilja hushållets tillgångar och skulder från den bedrivna rörel- sens. De ej förvärvsarbetande uppvisar också låg kreditköparandel, men det faktum att andelen icke-köpare här är speciellt stor gör det sannolikt att ål— dern spelar in; en icke oväsentlig del av denna grupp består av pensionärer och studerande, som endast i relativt mindre utsträckning köper varaktiga konsumtionsvaror. Siffrorna i tabell

Tabell D: 8. Kredit— och kontantköpare samt konsumtionskreditskuld fördelade på socio- ekonomiska grupper

Procentuell fördelning på kredit-, . _ . . kontant- och icke—köpare 1961 1131-1522 Giigrlrås?låhg Socio-ekonomiska grupper . 1957— per inkomst- Kredit- Kontant- lcke- åläggs? —1961, enhet den köpare köpare köpare. enheter % 31/12 19611 1 2 3 4 5 6 7 1. Företagare inom jordbruk, skogsbruk och fiske ...... 13 44 43 100 41 155 2. Övriga företagare, anställda företagsledare och personer med fria yrken .......... 22 43 35 100 38 705 3. Övriga tjänstemän ....... 27 45 28 100 49 812 4. Arbetare ................. 33 34 33 100 60 361 5. Samtliga förvärvsarbetande 28 40 32 100 52 543 6. Ej förvärvsarbetande ..... 19 ,36 45 100 35 255 7. Samtliga grupper ......... 26 39 35 100 49 484

>.-

Avser skuld för köp 1961 och tidigare.

D:8, kol. 6, över kreditköparandelen under en längre period ger ungefär samma mönster som motsvarande upp- gifter för 1961. Skillnaden mellan ar- betare resp. de två företagargrupperna är således fortfarande påtaglig (även om ordningsföljden mellan de båda företagargrupperna blivit den omvän- da).

Tydlig är också skillnaden mellan förvärvsarbetande. och icke förvärvs- arbetande.

Siffrorna i kol. 7 över den genom- snittliga skuldsättningen kan synas ge belägg för att inkomstskillnaderna spe— lar in: de högsta skuldsiffrorna noteras för grupperna övriga tjänstemän och övriga företagare, medan arbetargrup- pen kommer som trea trots att denna grupp uppvisar den högsta kreditköpar- frekvensen. Lantbrukarnas låga skuld— siffra »stämmer» med deras låga kre— ditköpsfrekvens, och avsevärd skillnad föreligger även mellan de genomsnitt- liga skuldbeloppen för samtliga för-

värvsarbetande resp. ej förvärvsarbe- tande.

Svaren på de frågor som avsåg att be- lysa de olika kreditformernas förekomst i olika hushållstyper har endast bear- betats vad gäller inkomst- och likvidi- tetsvariablerna. Resultaten är tämligen osäkra, men materialet antyder att av- betalningskreditens vanlighet först ökar med stigande inkomst för att småning- om avta, medan delbetalningskrediter- na är ungefär lika vanliga i den högsta och den lägsta inkomstgruppen men fö- rekommer mera sällan i den mellersta inkomstgruppen. Förekomst av kredit- korts- och kontokredit har endast note- rats för de två högsta inkomstgrupper- na; banklån och andra lån är relativt sett också vanligare i de högre in- komstgrupperna. Över lag gäller för alla kreditformer att de inom varje inkomst- grupp är vanligare i det lägre likvidi- tetsskiktet än i det högre. Tydligen är också användandet av kredit i de hög- re inkomstgrupperna mera mångsidigt:

Tabell D: 9. Genomsnittlig konsumtionskreditskuld i kronor den 31 december 19611

. _ _ Kreditkort Lån av Samtliga Inkomst Alntäfltal betlåliliin och konto- Banklån annat kredit- g g kredit slag former 0— 9 999 kr ...... 92 19 6 61 36 214 10 000— 19 999 kr. ..... 219 29 16 120 95 479 20 000 kr. och mer ..... 254 352 40 379 244 1 269 Samtliga inkomstgrupper. 168 74 16 134 92 484

1 Inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar. Beloppen avser skuld för köp 1961 och

tidigare.

kreditköpare i den högsta inkomstgrup- pen har under året i flera fall använt sig av fler kreditformer än vad fallet är i den lägsta inkomstgruppen.

Det bör noteras att de gjorda obser- vationerna avser inkomstenheter som gjort köp med resp. kreditform 1961 i procent av totala antalet kreditköpare 1961 inom resp. inkomst- och likvidi- tetsgrupp. Men man får praktiskt taget samma rangordning, om inkomstenhe- ter som gjort köp med resp. kreditform 1961 sätts i procent av totala antalet inkomstenheter inom resp. inkomst- och likvid'itetsgrupp.

Data över skuldsättningen per hus- håll fördelad på olika kreditformer och inkomstgrupper ger också vissa intres- santa upplysningar. Av tabell D:9 fram- går sålunda att i den lägsta inkomst- gruppen avbetalningsskulderna står för det största skuldbeloppet, medan bank- lånen genomsnittligt dominerar i den högsta inkomstgruppen. I den högsta inkomstgruppen är den genomsnittliga avbetalningsskulden knappt tre gånger så stor som i den lägsta inkomstgrup- pen, medan den genomsnittliga bank— skulden är drygt sex gånger större. I den högsta inkomstgruppen är även den genomsnittliga delbetalningsskul- den stor — större än avbetalningsskul- den.

I undersökningen ingick också frågor som avsåg att belysa huruvida de till— lämpade kreditvillkoren var olika i oli-

ka typer av hushåll. (Fördelning av hushållen har gjorts på inkomst och likviditet.) För avbetalningskrediternas del kan ingen sådan skillnad konstate- ras för vare sig genomsnittlig kontant- insats eller kredittid !(dock är kredit- tiden i den högsta inkomstgruppen längre än i de båda andra), liksom inte heller för löptiden på de banklån och andra län som hushållen upptog 1961. Vad gäller delbetalningskrediter- na tycks dock kontantinsatsen bli läg- re och kredittiderna längre vid högre inkomster. Högre likviditet tenderar också att sänka kontantinsatsandelen för delbetalningskrediternas del.

E. Allmänhetens inställning till och kun- skaper om konsumtionskrediter

I intervjuundersökningen behandlades inte bara konsumenternas faktiska bete- ende i frågan om kreditköp/kontantköp. Man ställde också vissa frågor för att belysa attityderna hos allmänheten till konsumtionskrediterna och hushållens faktiska kännedom om och erfarenheter av dessa. Det var främst tre problem- områden som kommittén ville ha be- lysta:

För det första ville man ha klarlagt om det existerar olika slag av inställ— ningar till konsumtionskrediterna (oli- ka attityddimensioner). Intervjuperso- nerna fick därför ta ställning till ett

antal påståenden som sedan analysera— des enligt Guttmans skalteknik. En re- dogörelse för metoden och analysens resultat återfinns i det följande.

Vidare ville man från kommitténs sida gärna ha svar på frågan om det finns skilda inställningar till olika for- mer av konsumtionskrediter eller till krediternas användande för olika än— damål.

För det tredje slutligen ville man kartlägga hushållens kunskaper om och erfarenheter av kreditformer och -kost- nader.

Inställningen till konsumtionskrediterna Att mäta olika attityddimensioner

Den ovan nämnda Guttman-tekniken går i korthet ut på att man låter in- tervjupersonen ta ställning till ett an- tal påståenden kring en viss företeelse. Man antar, att attityden har flera di- mensioner, dvs. är olika från olika syn— punkter eller i skilda situationer. För varje dimension ges ett antal påståen— den, som intervjupersonen får ta ställ- ning till. Därefter prövar man statis- tiskt om svarsmönstret är sådant att man kan skilja mellan de olika antagna attity(ldimensionerna. Sedan väljer man ut de påståenden som skall användas (dvs. resp. skalbar dimension) för att mäta resp. inställning. Intervjuperso- nernas svar på attitydpåståendena po- ängsätts och den sammanlagda poäng- summan för påståendena beräknas. För- hållandet mellan den poängsumma som en intervjuperson uppnår och de övri- ga intervjupersonernas poängsumma vi- sar hur positiv resp. negativ intervju- personen är i förhållande till övriga intervjupersoner.

[ konsumtionskreditundersökningens provnndersökning prövades åtta hypo- tetiska dimensioner av attityden till av- betalningsköp.

Dessa åtta dimensioner prövades med hjälp av sammanlagt 45 påståenden. På- ståendena var försedda med fem fasta svarsalternativ, som intervjupersonerna hade att välja mellan, nämligen: in- stämmer i hög grad, instämmer, tvek- samt (eller vet ej), instämmer inte samt instämmer absolut inte.

Intervjuarna var instruerade att läsa upp påståendena ordagrant, och utan kommentarer.

Genom bearbetningen av provunder— sökningen och ytterligare bearbetning vid huvudundersökningen fann man att fyra dimensioner kunde vara relevan- ta för vidare studier. Man kunde näm- ligen iaktta att svaren på de medtag- na påståendena inom dessa dimensioner visade bestämda mönster. Påståendena, som även illustrerar innehållet för var- je dimension, redovisas i det följande.

Dimension 1 _ attityden från presti- gesynpunkt:

Det är inte trevligt om ens vänner får veta att man köper på avbetalning.

Det är obehagligt att förhandla med en försäljare om man skall köpa på av- betalning.

Folk med ordnad ekonomi köper inte på avbetalning.

Avbetalningsköp påverkar ens anseen- de i ofördelaktig riktning.

Dimension 2 —— attityden från konsum- tionssynpunkt:

Avbetalningshandeln är bra därför att man kan köpa större saker än vad man skulle ha råd att köpa kontant.

Avbetalningshandeln är bra därför att man får vad man behöver på en gång.

Man skall köpa en vara när man har lust att köpa den, även om man för tillfället inte kan betala kontant.

Avbetalningshandeln gör att folk kö- per varor som de egentligen inte har råd till.

Avbetalningsköp möjliggör en jämna- re fördelning av utgifterna.

Dimension 3 — attityden med tanke på allmänna ekonomiska värderingar:

Folk har svårt att få en ordnad ekono- mi om de köper på avbetalning.

Det är oansvarigt att köpa en vara på avbetalning, som man inte har pengar till.

De som köper på avbetalning får för- sämrad ekonomi.

Dimension 4 — attityden från sparsynpunkt:

Avbetalningshandeln frestar till öka- de inköp och hindrar därför folk från att spara.

Det är bättre att köpa en vara på av- betalning än att spara till den.

Folk som köper på avbetalning har svårt att få ett sparkapital.

Avbetalningshandeln gör att i läng- den blir ens sparande mindre.

Dessa dimensioner (skalor) visade in- bördes så stark statistisk korrelation att betydande element tycks vara gemen- samma för dem. Man har därför även beräknat en total poängsumma för varje individ, som uttrycker dennes genom- snittliga inställning till konsumtionskre- diterna — en allmän attitydskala.

Raultaten från skalanalysen

I tabellerna E: 1—E: 3 redovisas attity- der för vissa grupper av inkomstenhe— ter. Tabell E: 1 återger en sammanställ- ning av attityddimensionerna med in- komstenheterna fördelade på yrkes- grupper. Attitydpoängen enligt den all- männa attitydskalan skiljer sig inte nämnvärt de olika yrkesgrupperna emellan, med det undantaget att jord- brukargruppen har en avsevärt lägre andel som är positiva till kreditköp än övriga. I detta sammanhang erinras om att jordbrukarnas kreditköpsbenägenhet

Tabell E: 1. Attityder enligt olika attityddimensioner och allmän altitydskala. Fördel- ning pä socio-ekonomiska grupper

Procentuell andel inkomstenheter med positiv attityd. Standardvägda procentvården1 Attityddimensioner Samo—ekonomiska grupper Allmänna Allmän . Konsum- ekono- Spar- attityd- Plfsråil tions- miska syn- skala sy p synpunkt värde- punkt ringar 1 ' 2 3 4 5 6 Företagare inom jordbruk, skogsbruk och fiske ......................... 24 33 46 54 29 Övriga företagare, anställda företags- ledare och personer med fria yrken . . . 64 48 55 52 57 Övriga tjänstemän .................. 48 47 48 37 47 Arbetare ........................... 49 54 48 54 53 Samtliga förvärvsarbetande .......... 48 50 48 47 49 Ej förvärvsarbetande ................ 60 52 57 63 54 Samtliga inkomstenheter 50 50 50 50 50

1 Av samtliga inkomstenheter har de 50 % mest positiva räknats som positiva. Men eftersom gränsen inte kunnat dras exakt vid 50 %, har de erhållna värdena standardvägts till 50 %.

Tabell E: ?. Attityder enligt olika attityddimensioner och allmän attitydskala. Fördel- ning på inkomst under 1961 och banktillgodohavanden den 31 december 1961

Procentuell andel inkomstenheter med positiv attityd. Standardvägda procentvärden1 Attityddimensioner Inkomst och banktillgodo- havanden Allmänna Allmän . Konsum- ekono- Spar— attityd- ffstllåli-t tions- miska syn- skala y p synpunkt värde- punkt ringar 1 2 3 4 5 6 Inkomst 0—9 999 kr ................ 48 54 52 51 49 därav med banktillg. 0—500 kr ............... 57 67 56 59 53 » mer än 500 kr. ......... 40 41 48 43 45 Inkomst 10 OOO—19 999 kr ........... 47 50 49 53 53 därav med banktillg. 0—500 kr ............... 56 65 54 70 64 » mer än 500 kr. ......... 41 39 44 40 44 Inkomst 20 000 kr. och mer ......... 61 39 49 39 45 därav med banktillg. 0—500 kr ............... 67 67 61 50 62 » mer än 500 kr .......... 59 29 45 36 38 Samtliga inkomstenheter ............ 50 50 50 50 50 därav med banktillg. 0—500 kr ............... 57 66 56 63 59 » mer än 500 kr ........... 44 38 46 40 43

1 Av samtliga inkomstenheter har de 50 % mest positiva räknats som positiva. Men eftersom gränsen inte kunnat dras exakt vid 50 %, har de erhållna värdena standardvägts till 50 %.

enligt avsnitt D ävenledes var mycket låg; man kan således här konstatera en samvariation. Jordbrukarnas inställning varierar relativt starkt mellan de olika attityddimensionerna.

Av de olika attityddimensionerna uppvisar prestigesynpunkten den störs- ta spännvidden mellan den mest resp. minst positiva gruppens poäng (övriga företagare resp. jordbrukare).

Slutligen bör observeras den genom- gående något högre värderingen av kre- ditköp hos gruppen ej förvärvsarbetan- de i förhållande till gruppen förvärvs- arbetande.

Tabell E: 2 i vilken inkomstenheterna uppdelas efter inkomstens och banktill- godohavandenas storlek, visar bl. a. att likviditetsställningen har ett starkt sam- band med attityderna till kreditköp,

på så sätt att mer positiva attitydvär- den registrerats i lägre likviditetsklas— ser. Andra bearbetningar (se avsnitt D) visar att lägre likviditet också har sam- band med högre andel kreditköp. Av tabellen framgår också att den totala attitydpoängen är högst i den mellers- ta inkomstklassen. En positiv syn på krediterna från prestigesynpunkt är vanligastihögsta inkomstklassen, medan inställningen till krediterna från kon- sumtionssynpunkt varierar på motsatt sätt med inkomsten. Det kan också konstateras att skillnaderna i inställ— ningen till kreditköpen mellan de två likviditetsklasserna genomgående tycks vara särskilt stora inom konsumtions- och spardimensionerna.

I tabell E: 3 återges inkomstenheter- na fördelade efter sammanlagd atti—

Tabell E: 3. Förekomst av kreditköp hos anhöriga, vänner m. m. till intervjuade med positiv resp. negativ attityd

Index1 för kreditköpsbenägenhet hos Attityder enligt allmänna attitydskalan föräldrar syskon eller arbets- vänner och släktingar kamrater bekanta Positiv attityd .................. 138 131 117 103 Negativ attityd .................. 65 66 83 97 Samtliga inkomstenheter 100 100 100 100

1 Index avser antal inkomstenheter i procent köp på avbetalning.

tydpoäng och svaren beträffande för- äldrars, syskons och andra bekantas kreditköpsvanor. Bland dem som har en positiv attityd till konsumtionskre- diterna är det betydligt vanligare att föräldrar har utnyttjat krediter än bland dem som har en negativ. En liknande skillnad mellan de positiva och nega- tiva föreligger beträffande erfarenheter bland syskon och släktingar och (dock mindre markant) arbetskamrater.

Det nära sambandet mellan attityder

till krediter och det faktiska kredit- Procentuell andel inter- köpsbeteendet framgår klart om man Vluade som jämför tabell E: 3 med tabell E: 4, där Vara ,,anser detrik- under 1961 kreditköpsbeteendet hos intervjuperso- tigt» att köpa utnyttjat nen ställts mot kreditköpsbeteendet hos på krm” kredit föräldrar, syskon eller släktingar och Möbler ....... 71 12 arbetskamrater. Som synes ar kreditkop privatbil ______ 49 57 bland de intervjupersoner vilkas refe- gamgnsugare.. :; åå rensgrupper köpt på avbetalning prak- Till-Saptpiiat. 33 59 tiskt taget helt förenat med en positiv Vinterrock, inställning till krediter. kappa ------ 21

vilkas resp. referensgrupp uppgivits ha gjort

Inställningen till olika användningssätt I följande tabell (Ezö) redovisas sva- ren på frågor om vilka varor som de intervjuade ansåg vara befogat att köpa på kredit. För jämförelsens skull redo- visas även andelen kreditköpare för varje vara 1961 enligt intervjuundersök- ningen.

Tabell E: 5. Inställning till kreditköp av olika varor samt kreditutnyttjande 1961

Tabell E: 4. Kreditköpare och ej kreditköpare under 1957—1961, vilkas referensgrupper köpt något på avbetalning

Index1 för kreditköpsbenägenhet hos Kreditköpare/ej kreditköpare .. .. syskon eller _ ) foraldrar släktingar arbetskamrater Kreditköpare .............. 141 137 129 Ej kreditköpare ........... 62 63 67 Samtliga inkomstenheter 100 100 100

1 Index avser antalet inkomstenheter i köp på avbetalning.

procent vilkas resp. referensgrupp uppgivits ha gjort

Tabell E: 6. Förhållandet inbördes mellan inställning till köp på avbetalning av vissa varor för privat bruk, relativa tal

Antal inkomstenheter i procent, som även anser det riktigt köpa nedanstående varor på avbetalning Inkomstenheter som anser det riktigt att köpa nedanstående Vinter- varor på avbetalning Bil Möbler TV- Frys- Damm- rock apparat box sugare eller kappa 1 2 3 4 5 6 7 1. Bil .......................... 100 83 46 56 45 21 2. Möbler ...................... 57 100 41 52 54 25 3. TV-apparat .................. 68 88 100 79 68 27 4. Frysbox ..................... 64 86 62 100 58 24 5. Dammsugare ................. 50 86 51 57 100 38 6. Vinterrock eller kappa ........ 48 87 44 50 81 100 Nära tre fjärdedelar av de tillfrågade avbetalningsköpare av TV-apparater ansåg alltså det vara riktigt att köpa möbler på kredit mot endast en femte- del för vinterrock eller kappa. Även de som anser det riktigt att köpa bil, dammsugare eller frysbox på kredit är relativt många. Som framgår av tabel- len föreligger det stora skillnader mel- lan attityderna och det faktiska be- teendet. Här måste man dock beakta att köparna för varje vara utgör endast en del av samtliga som redovisat atti- tyder och att attityderna hos köpar- gruppernva inte finns särredovisade.

I tabell E: 6 har materialet uppdelats för att belysa den relativa inställningen till avbetalningsköp av de varor som nämndes i föregående tabell. Som synes har samtliga inkomstenheter som ansett det vara riktigt att köpa varorna 1, 3—6 på avbetalning, till ca 85 % också an- sett det riktigt att köpa möbler på av- betalning. — Motsvarande procenttal för övriga varor är betydligt lägre och tycks inte följa någon bestämd rangord- ning. Det kan emellertid observeras att bland dem som ansåg det vara riktigt att köpa möbler på avbetalning var det relativt få som också ansåg det riktigt att köpa andra varor på avbetalning. Mätt på detta sätt var det framför allt

som var allmänt sett gynnsamt inställda till avbetalningsfinansiering vid köp av de här upptagna varorna.

Kunskap om och inställning till vissa kreditformer

Hushållens kunskaper om konsumtions- krediterna undersöktes också. I inter- vjuformuläret ingick frågor som avsåg att belysa kunskaperna beträffande av- betalningskredit, låneköp/köplån och kreditkort. Kunskapsfrågorna ställdes i form av ett antal påståenden av vilka de intervjuade fick välja de rätta. Re- sultaten redovisas i tabell E: 7.

Tabell E: 7. Kunskap om kreditformer

Procentuell Kunskap om andel kor- rekta svar avbetalningskreditens allmän-

na innebörd .............. 93 avbetalningskredit, förbudet

för köpare att utan Säljares medgivande få sälja en ännu

ej helt avbetalad vara. . .. 97 avbetalningskredit, ägande-

rättsförbehållets innebörd. . 90 avbetalningskredit, kostnaden,

1 kr ..................... 39 låneköp/köplån, innebörd . . . 33 kreditkortssystem, innebörd . 35 bankräntans höjd .......... 75

Tabell E: 8. Kunskap om o ch inställning till kreditformer

Procentuell andel intervjuade som gillar Kunskap om kreditformerna avbetalnings- bank- låneköp/ kreditkort kredit kredit köplån Har kunskap .................... 53 53 33 Har ej kunskap ................. 31 .. 14 14 Samtliga inkomstenheter 51 45 27 21

Av tabellen framgår att avbetalnings- kreditens innebörd var klar för den övervägande delen av de intervjuade, medan låneköp/köplån och kreditkorts- system var relativt okända. Detta för- hållande markeras även genom att an- delen intervjupersoner som inte känt till kreditformerna eller inte kunnat välja svar uppgår till 56 resp. 49 %. Direkt felaktiga svar förekommer såle- des inte särskilt ofta.

Som framgår av tabellen ställdes be- träffande avbetalningskrediterna även kompletterande frågor om rätten att sälja en vara som köpts på avbetalning innan krediten avvecklats, äganderätts- förbehållets innebörd samt kreditkost- naderna. Andelen rätta svar är höga för de båda första frågorna, och be- träffande kreditkostnaderna har 39 % valt rätt svarsalternativ. Frågan gällde avbetalningstilläggets storlek i kronor vid köp av TV-apparat. Inte mindre än 44 % av de intervjuade trodde att till- lägget var högre än det rätta svaret, en- dast 8 % gissade på ett för lågt avbetal- ningstillägg.

På frågan om bankräntans storlek hade en tiondel av de intervjuade inte kunnat svara, 14 % gissade på en för hög och endast 2 % på en för låg ränta. Ingen fråga ställdes beträffande känne- domen om bankkrediter; man utgick här ifrån att alla visste att det finns bankkrediter.

Tabell E:8 belyser sambandet mel— lan kunskaper och attityder till olika

kreditformer. Vad attityderna beträffar räknades i bearbetningen såväl de per- soner som påstod sig »gilla» som de som sade sig både »gilla och ogilla» kreditformerna som positiva. Som sy— nes finns det en ganska klar skillnad i inställningen till i varje fall tabellens två första kreditformer resp. de två sista. Vidare finns det ett ganska på- tagligt samband mellan kunskap och gillande i den meningen att personer som har kunskap om en kreditform är positivare till denna än de som saknar sådan kunskap. Att avbetalningskredi- ter och bankkrediter i större utsträck- ning »gillas» än låneköp/köplån och kreditkort sammanhänger således åt- minstone delvis med att de förstnämn- da kreditformerna är mera kända än de sistnämnda.

I tabell E: 9 har materialet bearbetats så att sambandet mellan inställningar- na till de olika kreditformerna kan be- lysas. Av tabellen framgår att de som gillar kreditkort och låneköp/köplån även gillar andra finansieringsformer. De som gillar avbetalningsköp gillar ock— så banklån och vice versa. Däremot är tydligen de som gillar dessa två kre- ditformer i tämligen stor utsträckning kritiskt inställda till de övriga två kre- ditformerna. Med den höga samvaria- tion mellan gillande och kunskap som förut påtalades skulle detta resultat möjligen kunna tolkas så att de perso- ner som känner till kreditkort och låne- köp/köplån även känner till de andra

Tabell E: 9. Förhållandet inbördes mellan inställning till kreditkortskredit, låneköp/ köplån, banklån och avbetalning

. Procentuell andel inkomstenheter som även gillar I Inkomstenheter som gillar . .. 1 . kregngts' lågååzlp/ ' "avbetalning banklån _ Kreditkortskredit ................ , 100 62 72 65 ! Låneköp/köplån. . '. . . .' ............ 48 100 70 66 Avbetalning ..................... 29 36 100 64 Banklån ........................ 29 39 72 100 kreditformerna, medan kunskap om hade goda eller' dåliga erfarenheter.

dessa två kreditformer—i mindre ut- sträckning förekommer bland dem som känner till banklån resp. avbetalnings- kredit. '

Erfarenheter av kreditköp .

De intervjuade'ställdes också inför frå:- gan huruvida de hade'några'erfaren- heter av kreditköp och om dei så» fall

Tabell E: 10. Erfarenheter av kreditköp

Procentuell - ' ' _ andel

Slag av erfarenhete1 inkomst-

! enheten Inga erfarenheter .......... '. 33 Med erfarenheter» därav . . . 1 67 endast goda ............ , 43 både goda och dåliga ..... 11 enbart dåliga ............ 7 vet inte ................. 6 Samtliga hushåll 100

SVarsfördelningen återges i tabell E: "10.

Av de två tredjedelar som hade erfa- renheter av kreditköp redovisade 63 % enbart goda erfarenheter, 17 % hade blandade erfarenheter och 10% enbart dåliga sådana, medan 10 % inte kunde besvara frågan. .. .

Här finns anledning att erinra om erfarenheterna av kreditköp hös de in- tervjuådes r'eferensgrupper.- Dessa" be- handlades tidigare i, detta avsnitt i sam- band med attityderna till konsumtions- krediterna '(s'e tabellerna E': 3 och E: 4).

I tabell Ei-iti redovisas inkomstenhe- terna 'fördelade efter kreditbeteendet (dels 1961,»'*dels 1957—1961) Och "atti- tyderna till""kreditköp enligt den all- männa attitydskalan. Av tabellen-fram- går att det föreligger ett klart samband mellan attityderna och köpbeteendet; de som" köper på kredit har oftare en positiv attityd' till kreditköp än 'de som inte utnyttjar konsumtionskrediter. Sär-

Tabell E: 11. Intervjupersonerna fördelade efter kreditbeteende. och attityd enligt all- männa attitydskalan .

Procentuell fördelningav inkomstenheter - * . ' efter kreditbeteende Allmänna "attity d- efter kreditbeteende 1961 1957—1961 ' skalan . . . Ej kre- Kredlt— Kontant- Icke- . Kredlt- - . . .. . Samtliga .. dlt— Samtliga köpare kopare köpare . . kopare köpare' . . Positiv attityd ......... 38 32 30 100 65 35 ' 100 Negativ attityd.. ....... 16 48 36 100 34 66 100 Samtliga 27 40 . 33 100 49 51 100

skiltvmarkerat kommer naturligtvis. det- ta förhållande till uttryck beträffande den längre perioden; många personer som i princip är positiva till kreditköp hinner kanske under en så kort period.. som ett år inte att förverkliga 'något kreditköp. Slutligen kan noteras att den genomsnittliga skulden per inkomst- enhet =visade ett klart samband med ut— tityderna 1111 avbetalningsköp; de som hade en positiv attityd hade en drygt dubbelt så stor skuld den 31 december 1961, s_omude vars attityd var negativ.

F. Änalys av kreditköpsbeteendet med utgångspunkt från undersöknings- _- materialet - ' V

Som framstått.” undersökningaresulta: ten föreligger det betydande skillnader i benägenheten att köpa på kredit mel-. lan olika. slags hushåll. Redovisningen av undersökningsmnterialet i de tidiga- re. avsnitten av denna bilaga har delats upp efter en egenskap i taget (i vissa fall dock efter två egenskaper samtidigt, t.ex. efter inkomst och likviditet). Ta— bellmaterialet ger knappast någon enty- digförklaring till kreditbeteendet, bl. a. på grund av samvariationen mellanfoli- ka förklarande variabler. För att få en bättre bild av dessa samband samten total analys av kreditbeteendet har ni— redningen också låtit utföra vissa mul- tipla regressionsberäkningar.;Detta ar-'

byråns maskincentral med hjälp av det standardprogram för stegvis multipel

regressionsanål'ys.

De två; variabler som man — för hela

materialet och vissa undergrupper —' försöker förklara är

a) inköp av varaktiga konsumtions- varor (kr.) 1961 och

b) kreditköpsv ärdets procentuella an-

del av det totala inköpsvärdet för var-

aktiga konsumtionsvaror.

Som förklaringsvariabler- ingår i be- arbetningen

'c) inkomstenhetens årsinkomst 1 kr)- nor, .

d) värdet av banktillgodohavande- na vid årets ingång (tre klasser),

e) förekomst av kreditköp åren 1957 —1960 (0 eller 1),

f) antalet hushållsmedlemmar,

g) hushållsföreståndarens ålder,

h) poängvärdet för attityddimension 1 (prestigedimension),

i) poängvärdet för attityddimension 2 (konsumtionsdimension),

j) poängvärdet ' för attityddimension 3. (allmän ekonomisk dimension),

k) poängvärdet för attityddimension 4 (spardimension),

]) kunskap 0111 räntans höjd (0 eller 1),

' m)" förekomst av kreditköp hos för- äldrar och syskon (0 eller 1).

n) värdet av kreditköp i kronor år

I bearbetningen ingår vidare 11) värdet-av kreditköp i kronor år 1961, som ingår i korrelationsmatrisen och vid den? maskinella bearbetningen utgör grunden för beräkning av varia- bel b)'. i

Som skiktliingsvariabler användes

. _fslutligen bete har utförts vid statistiska Central-' ' ' 0) förekomst av bilköp under 1961 (0 'eller 1),

p) hushållsföreståndarens yrke (jord- brukare,- företagare, tjänstemän, arbeta- re och övriga, dvs. pensionärer, stude- rande och andra icke yrkesverksamma) ,

i samt

'r) förekomst av kreditköp 1961 (0

' eller 1 ).

Skiktningsvariablerna går inte in i regressionsberäkningar som de va-

.Tabel'i F: ]. Korrelalionsmairis för hela'maierialet

'_T._"1.'2*fia;=_4'5'0'7'8010'11

'1; ' Inköp av varaktiga konsux'r'itiens: — ' _ 1 _ .. '. ' "' ' ' _ ' . varor, kr. . . . . . . . . . . . . . _. .., . . . . . ; .304 .049'7 .156 .363 —.103 ..083 —— .001-' .070 .Q37 '.093

2 Årsinkomst, kr.. ... . . . .. *. . .'. .. .249 ' '.007 ' .296 1138 _ .118 -— .095 .015 — .036 . .068 3. Banktillgodohavanden vid början av " _' - . . "' f _ '. ' året, 3 kl.. ... . . . . -. . , . . . . . ——_.40l -" ._0044 '.245 ——.144—— .280 —— .199 —— .231—..062

' 4'K1'ed1tkop 1957—1960' , _. . . . ..

f ' _ . _- .1'41—4344 .306 '-._344 :.287 .286._.'122

".5.;:' Antal hushållsmedlemmar....'..'..', . ' ' * ; __ .es: ;.0435—.006 __.059 _.062' .105 .010? 5335 'j.161

.6.Alden....__..;'...-'......'..._-..;'......' ' . _ ' ' ' . T*;.262—.19e—..238—.1215—'..14'5+.2s4”—.228—.'133

._7._A-ttityd,.prestigedimensionw....... _ _ _. 4 _ ..452 .600__. .466 .069 _.213 (243 -.197

's. Attityd:'kdiisu'mt'ionSdimension . f 1.506 '.612 .024 *.1Te9 .325 3.142

'9. Attityd allmäneko'nomisk dimension

'.' -, — .541 ..053 _.1715'; .'267 .216

'_10.'Att1tyd spardimension.... ....,... _ '; ' ' -" ' 2001 _.133'" _.274'_ 4.191

'11' Kunskap ommntan .. .' r ' -_ j ; ; '? 5.0'87 " 12,Familjens kredltkbpsbenagenhet ' * ' ' ' '.i .. _" '_ ; -4 .. _' ' .. .. , 24'_ ".1_7_8

'13; Kreditköp,kr ..... _. ' _' —_ — "- ' " . ' . : '. . ".466

.. 71405 io 487 0,87 0,46":

'Médelvärdetu .. 3320151'34 0,83 0,71». 2,4 ___-8918 1124 145 74 88. 0,92 0.56"; 1090 20,30 Sprldmngen...... .:. ' = ' 143467. ;30. *32 .,24 254. 311,20 ::0,5of.1-_s7a 0,33

1:1(reditköp (_'13') i procent av värdet av inköpta varaktiga konsumtionsvaror _(_1)." " __ _ ' ' ?

riabler som skall förklaras eller som skall bidra till förklaring av variatio-

ner mellan observationerna. Materialet --

har vid vissa bearbétningar delats upp efter dessa variabler.. Vid förklaring av_ inköp av varaktiga? konsumtionsvaror (a) har enheterna delats upp i kredit- köpare" Öochgickeékreditköpare 1961 (r); vid förklaring av kreditköpsandelen (b) i bilköpare och icke-bilköpare 1961 (0) samt efter yrke (p)å.

Vid _Åregressionsberäkningarna har hänsyn inte tagits till att olika hushåll uttagits med olika. urvalssannolikhet, utan varje observation har ingått i ana- lysen-, med samma vikt. Detta innebär en viss »bias» för resultaten av regres- sionsberäkningarnaf

I tabell F:1 redovisas korrelations- matrisienfzt'ör hela materialet, dvs. par— visa !korrelationsko'efficienter mellan

samtliga de variabler som ingår i beräk-- ningarna utom skiktningsvariablerna. Det hör inledningsvis framhållas att de parwsa korrelationskoeft'icienterna på- verkas av sambanden med andra variab- ler äti de två som beräkningen avser. Detta medför att sambanden vid inklu- der-inig i en modell. med flera förkla— ringsgvariabler kan ändra såväl storlek som tecken.

_Avftab'ellén framgår att det föreligger ' ett: relativt starkt samband mellan fö- rekomst aV' kreditköp 1957—"1960 och kreditköp 1961. (Till detta skall vi åter- koiluila längre fram.) Att sambandet mellan kreditköpens; procentuella andel avl'den sammanlagda inköpssumman för, varaktiga konsumtionsvaror å ena sidan och å andra sidan dettvä variabler som utgör, nämnaren och täljaren vid beräk— ninggav detta procenttal är märkbart behöver knappast kommenteras. Rela- tivt starka samband föreligger också mellan de olika attityddimensionerna,_ vilket redan berörts i tidigare delar av denna "redogörelse. I övrigt tycks sam-

bandet mellan de variabler som ingår i beräkningarna vara relativt svaga. De modeller som man prövar med hjälp av regressionsberäkningarna förutsätter att sambanden är lineära. Bristande li— nearitet medför att man måste vänta sig att modellerna skall ge relativt låga för- klaringsvärden på beröendevariabler- na. Vid tidpunkten för dessa beräkning- ars genomförande förelåg ingen möjlig- het att pröva icke-lineära samband med _ hjälp av standardprogram.

'I tabell F: 2 har samlats de parvisa korrelationskoeffici'enterna mellan å ena sidan inköp av varaktiga konsum- tionsvaror, å-andra sidan de övriga va- riablerna. Koefficienterna redovisas för samtligali beräkningarna ingående un- dergrupper. ”Av tabellen framgår att

"sambandet är starkast mellan inkomst

och inköp. Inkomstvariabeln tycks ha större bety-delse för kreditköpare än för kontantköpare och större betydelse för bilköpare än för-dem som inte köpt bil. Av de olika yrkesgrupperna redo— 'visas det svagaste sambandet mellan in- komst och inköp av"]va'raktiga konsum- tionsvaror för jord-brukargruppen Likviditet-svariabeln har ingen sär- skilt framträdande plats i denna sam-

_ manställning. Denna variabels betydel-

se för inköps- och kreditbeteende fram- går först av de multipla regressionsb'e- räkningarnaDet kan-"dock vara av in- tresse att konstatera att likviditeten —— som väntat —— har större betydelse för dem som inte har köpt på kredit än för kreditköpare,

TabelllF: 3 och F: 4 har samma kon— struktion'med den skillnaden att det är kreditköpsvärdet resp. kreditköpens procentuella »andel av de totala inkö— pen av varaktiga konsumtionsvaror sona korreleras med de övriga variablerna. Det föreligger; relativt starka sambandi mellan kredzitköpsvärdet och inköpen av' varaktiga konsumtionsvaror totalt.

Tabell F: 2. Sambandet mellan inköp av varaktiga konswnlionsvaror och övriga

variabler- Kre- Ej 4 . . Jord- . Tjäns- a g köpare köpare p p kare 3 män Sammanräknad nettoinkomst, kr. .304 .393 .244 .438 .311 .105 .312 .239 .237 .326 Banktillgodoha- . ' ' ' vanden, 3 kl. .049 .126 .232 .222 .041 .094 ' .118 .054 * .010—.024 Förekomst av kre- ditköp 1957— ' ' - 1960, (0/1) ...... .156 — .112 — .074 — .085 .127 .110 4 .103 .226 .118 .048 Antalet individer i enheten ........ .163 .090 .166 .117 .223 .106 .205 .245 .029 .108 Ålder ............ -—— .103 .021 —— .085 .281 —— .079 .021 — .022 — .059 —— .143 —- .168 Attityder, , dim. 1 (prestige). .083 .036 —.027 — .044 .047 .073—.133 .114 .066 .129 » 2 (konsum- ' f: ., tion) ..... — .001 — .042 — .188 _— .109 — .018 — .106— .162 .0021 3.047 _ .038 » 3(allm.eko- ' ' ' nomisk). . .070 .029 — .071 — .000 .042 .050— .001 .109 .027 .097 » 4 (sparande) .037 —— .002 »— .125 —— .085 .011 —— .108 .101 .062 .019 _ .030 Kunskapsiråga (0/1) ........... .093 .047 .086 .017 .100—.005 .11'7 .101 .047 .079 Förekomst av kre- ditköp hos för- äldrar och syskon (0/1) ........... .095 .017 .043 _.001 .084 .178 .152 .123 .057 .059 Tabell F: 3. Sambandet mellan kreditköpsvärde! och övriga variabler — Kre- . . . . Jord- . _ Tjäns- _ .a. ga. Aa: köpare kare män Inköp av varaktiga kons.- varor, kr .............. .659 .771 .391 .595 .582 » .610 .692p .642 .613 Sammanräknad nettoin- komst, kr ............. .197 .355 .250 .110 .030 .183 .174 .110 .125 Banktillgodohavanden,3kl. — .175 .038 — .246 — .184 — .214— .176 — .194 — .175— .248 Förekomst av kreditköp . 1957—1960, (0/1) ...... .362—.090 .421 .373 .497 .362 .360 .367 .370 Antalet individer i enheten .161 .095 .098 .226 .008 .210 .172 .129 .063 Ålder ................... — .133 .033 .091 — .160 .035—.— .142 —— .089 — .170 — .245 Attityder, dim. 1 (prestige) ....... .197 .097 .211 .168 .228 .138 .220 .184 .192 » 2 (konsumtion). .. .192 .033 .270 .191 .081 .162 .220' .197 "3269 » 3 (allm. ekonomisk) '.216 .110 .263 . .209 .119 .275 .282 . .138 .224 » 4 (sparande) ...... .191 .063 .204 .201 .142 .301 .236 .140 .089 Kunskapsfråga (0/1). . . .' .079 .031 —.008 .106 — .098 ' .076 .114 .024 .138 Förekomst av kreditköp hos - ' föräldrar och syskon (0/1) .178 .073 .161 .195 .190 .253 .228 .105 .254

""rulla! 173 4. Sambandet mellåhå'kreditfcöpsproceiiten bch'öbrlga variable:—n "

». .» r samt.-..är » ..-» Eimr. r.....- .. Ö.... _! _ ?nga. käpaFéjlfiÖw - _ åagårg. .män tare " vr... _ ___ r ron-l- in.» Inköp'Fav varaktiga konst? '.' » " " ' ;' varor, kr... ............ ] .060,——.418w—.181 .158 .248 ' .229 , .OöäerQY H.,.pöö Sammanräknad; nett'oin— ; ;-. 5 := ' 'n: alla" ; f ' ( ali-.b. komst, kr ............. _.060—.184—i—.027 081 ; .076 , .071+.089.+.10ä+u.144

';Banktlllgodohavanden, 3 kl +.358 _._..153 T_._-395 5.349 ?...—304 + .094 _— .382 _,— .3_44 ,j—, _.

lli'; ': . _,

Förekomst av kreditköp _- _ .,, .. ,,,, 1957—1960. (0/1) ...... .581 ; .049 .541 .584 4 .700 .649 .533_;.;.__.5 3 3,5..651 Antalet individer i enheten .133 41.053 1 .108 ;.,.135 '.; .176 .127 .056 1.74 ,.. .231 Ålder ................... — .228 .0235— .087 —v— .248 — .057 _— .172 — ._2,71 ___.173 ?— .2,11 Alnwick. ' ' '. .T. ':'-.1 ' arr *- .dim..1 (prestige). ..... _.243 ».066 43.244 55.238 (389 .l_87 _ .244 .238 .210 2 (konsumtion). .325 .149 .363 1 .315 .336 ' .303 .320 .305. 3,51 » ';':3-»';(allln.'ekonomisk) '|' .267 - .096 __-.264 _;.267 :_;,;..187 .254 .328 .222 .264 »; 4 (sparande) ...... ; .274 .093 ' .254 .279 ; .429 .294 .279 .246 .197 Kunskapsfråga (0/1) ...... .079 +..067 _ .008 ;,087 —_—— .095 ..;118 .119 .024 .148 Förekomst av kreditköp hos '- . , __ ».föräldrar ochsyskon (0/1) .243 ;-.083 ___.198 ; .250 » —.291 ;261 295. . .207 .145 __4

'—I tabell F. 5 redovisas de parviSa kor-W relationskoefficienterna mellan poäng— värden för de fyra olika attityddimen- sionerna"? Materialet» har samtidigt de'-' lats upp efter samtliga skiktningsvariab- ler. Av tabellen framgår att sambanden mellan de olika attityddimensionerna även enligt dessa beräkningar är rela-..- tivt starka _ korrelationskoefficienter- . na ligger mellan 0,4 och 0; 7 — .vilket tyder ”på »att avgränsningen mellan de . olika dimensionerna» inte är alltför klar.» Generellt synes sambanden mellan 'å ena sidan prestigedii'nen'sionen. och 'å'” andra sidan de _tre :öyriga dimensioner? ._ na vara mindre starka än mellan de öva . rliga sinsemellan. Högst är korrelation's— liöe'fficienterna genonlgående mellan all— . "männa— ekonomiska "värderingar och:-

spardimensionen. , . * De regressmnsberaknlnrgar som redo—

visas i detta kapitel kan delas upp ef-'

ter deflfl variabel söm skall förklaras,, Den första delen av beräkningarna kan då anses vara den i' vilken inköpsvär-' det för varaktiga konsumtionsvaror ut— gör beroendevariabeln och de övriga användes för förklaring av variationer—

' jurikturihsiitutets

na' i- värdet för: dessa inköp' Den modell som skall prövas kan uttryckas i föl— jande ekvation. . .

y=b1 :t1'+b2:l:2+b3 x3+ .+bnxu+z,

varvid y : inköp av varaktiga konsum- tionsvaror, xl : inkomst, 332 : likvidi- tet, 33 .; kreditköp 1957—4—1960, ar,1 : för- .sörjningsbörda, x,, : ålder, ace—x,) = de olikatatt't _ddimensionerna för och emot . _ & y _ . [kreditköppmm : kunskapsnivån beträf-

fande räntan, 3:11 : förekomst av kredit- köp hos; de närmaste anhöriga. . Syftet med modellen är att klarlägga huruvida det föreligger några skillna- den mellan de variabler som bestämmer inköpsbeteendet hos 'dem' som använ- der resp. icke använder kredit. Den när- lnlaste hypotesen är hämtad från en; lik- nande bearbetning av material från Ikon- ' _ sparunudersökningar. Bearbetningens resultat tydde på att mgdan inköpssumman för kontantkö- pare huvudsaklige-n förklaras av eko— nomiska' variabler, jså' tillkommer för kreditköpare olika attityd— och miljö- faktorer som signifikanta förklarings- variabler. I tabell F: 6 redovisas beta-

.Tabell F. -.5 Sambandet mellan olika __attitgddimensioner

_..._,_, l'e'uä .

_ _ . "I'(re—. E'j .Iord- 'I" äns— " . _ Slim” dit- kredit"- Ej bil- ' .Bil- bru- .E'ö'rer. "te—' Arbe— Övriga . lga köpare köpare köparekopare kare ,tagare män tare ': .»: .- Prestigejkonsum- ' . . _ .; :. — ». ,' . » . , ! tion ., ........ _. .452 .382 .426. .431 ,501 ._501 ..519 .403 _ .4'8'4. ..481

Prestige/ekonomi.. .600 .564"' .581 ".586 1625 .63'6'".643 .594' '.53'5 '.650"

Prestige/sparande . .466 '.462 .378- .433 .533 '.54'11'? .517 9173 .472 ' .404» Konsumtion/eko. . ' _. ,- . .. , '. _ g . . . , . , ' . - Isa-. nomi .......... .596 _ .568 _ .552 _._601 .579 . ._589 .683 _.567 .593_ .653 'l(o'nsum'tioii]spa— ' "' ' * " " ' ' ' " . ' .. . . - ; rande. . .'.' ...... .61'2 '.590 -. .564 .601 ,.637 . .175"? ' .661 . ;581 ' .607 6.594. Ekonomi/sparande -.64_1 .619 . .600 -,626 .669 .628 .690 ,653 .621 ..657;

koefficienterna för de olika förklarings- variablerna samt spridningen kring dessa. Av koefficienterna ,kan variab- lernas relativa förklaringsvärde avlä- sas; spridningen antyder signifikans- nivån. De förklaringsvariabler som för inköp av varaktiga konsumtionsvaror är signifikanta på en sannolikhetsnivå på 0,01 har i tabellen markerats med en 1 .a de som är signifikanta på 0, 05- nivan med en 2_: a.

I. den bearbetning där samtliga in- komstenheter ingått .är följande variab- ler signifikanta, de två sista dock en— dast på' 0,05-nivån: ..

1. _ inkomst _ 0,28 2. kreditköp 1951—1960 0,12 3. alder — 0,11 4. likviditet '. ' » 0,06 5. försörjningsbörda 0,06 (i. attityddimeiision 2 ' ' —0,0'6 7. förekomst av kreditköp lios' anhöriga 0,05

Att åldern ingår med en negativ koef- ficient innebär att inköp av varaktiga konsumtionsvaror genomsnittligt sett är lägre i de högre åldersgrupperna än i de yngre. Det negativa förtecknet fram- för attitydvariabeln innebär att inköp av varaktiga konsumtionsvaror är större bland dem som har en negativ attityd till avbetalningsköp än övriga. Det sy-

».wes»

lies vara svårt att' finna något riktigt skäl för detta-'

I motsvarande bearbetning där endast kreditköpargruppen ingår är bara tre variabler signifikativa, samtliga dock på_0_,01-ni_v_ån: . _ 0,41

1. inkomst 2.- kreditköp 1957—4960 . _; 0,09 3. ålder - ;— 0,07

Inkomstens' relativa förklarings'värde är' 'som synes betydligt'ihögre för d'en— lla grupp' än för samtliga enheter; ål- dern har däremot något lägre förkla- ringsvärde.

För icke- kreditköpare är inkomsten, som'framgår av nedanstående" tablå, in- te den relativt "viktigaste förklarings— variabeln. Likviditeten har här större betydelse för inköpssummansvhöjd, men även inkomsten, åldern, attityddimen-

' sion 2 (med negativt förtecken) och 'försörjningsbördan är signifikanta för-

klaringsvariabler på 0,01-nivån:

1. likviditet 0,18 ' 2. inkomst 0,17 ålder . — 0,17 attityddvimension 2 — 0,15 försörjningsbörda ' 0,08 _ Den hypotes som kunde hämtas från en bearbetning av Sparundersökningens _ material har således förkastats. Attityd—

och erfarenhetsvariablerna, som f.. ö. här har en helt annan karaktär än de

som ingick i konjunkturinstitutets un— dersökningar, visar sig inte vara sig- nifikanta för förklaring av kreditkö- parnas beteende. Just för kreditköpar- gruppen har inkomsten i stället den dominerande betydelsen för förklaring av inköpsvärdet med kreditköpserfa- renhet och ålder som stödvariabler. För »ej kreditköpare» har vid sidan av inkomsten och åldern likviditeten rela- tivt stort förklaringsvärde. Även attityd- dimension 2 och .försörjningsbördans storlek är icke betydelselösa.

Vad beträffar kreditköpserfarenheten har denna signifikant betydelse för samtliga inkomstenheter och för kredit- köpare, dock ej för icke-kreditköpare. För samtliga enheter är koefficienten positiv, för kreditköpare negativ. Även icke-kreditköpare har en negativ koef- ficient för denna variabel, fast på icke signifikativ nivå. Det inkonsistenta i att båda delgrup-perna visar ett nega- tivt men totalmaterialet ett positivt sam- band tyder på att resultaten beträffan— de denna variabel, trots signifikansen, måste bero på slumpen.

Av tabell F: 2 framgår att sambanden mellan den beroende variabeln och de förklarande variablerna genomgående

är svaga. En av anledningarna till den starka spridningen kring vissa variab— lers koefficienter kan vara bristande linearitet. Man måste således anta att den modell som uttrycktes i ekvationen inte på ett tillfredsställande sätt förkla- rar hushållens inköp av varaktiga kon— sumtionsvaror. Beräkningarna resulte- rar också i att den multipla korrela— tionskoefficienten R skattas till 0,371 för hela materialet och 0,414 för kre- ditköpare och 0,382 för icke-kredit- köpare, vilket innebär att endast 14 % resp. 15 och 17 % av variationen kring medelvärdet för inköp av varaktiga kon- sumtionsvaror förklaras med hjälp av de. variabler som ingår i modellen.

I andra delen av regressionsberäk- ningarna utgör kreditköpsandelen den variabel som skall förklaras inom ra- men för en likartad ekvation som tidi- gare redovisats. Förklaringsvariablerna är identiska om man bortser från att inköp av varaktiga konsumtionsvaror i vissa fall medtagits. Regressionsberäk- ningarna har genomförts dels på mate- rialet totalt, dels efter skiktning i »bil- köpare 1961/ej bilköpare 1961» samt i yrkesgrupper. Beräkningarnas resultat i form av regressionskoefficienter (beta-

TabeIl F: 6. Olika variablers betydelse för inköp av varaktiga konsumtionsvaror

Samtliga Kreditköpare Ej kreditköpare Beta— Sprid- Beta— Sprid— Beta- Sprid- koeff. ning koeff. ning koeff. ning Sammanräknad nettoinkomst, kr. . 1.284 .032 1.410 .044 1.165 .048 Banktillgodohavanden, 3 kl ...... ' 1.059 .034 .018 .041 1.177 .048 Förekomst av kreditköp 1957—

1960, (0/1) .................... 1.124 .036 1— .090 .039 — .054 .049 Antalet individer i enheten ....... 1.059 .031 '— .021 .042 1.080 .046 Ålder .......................... 1— .108 .033 1— .070 .043 1— .166 .048 Attityder, dim. 1 (prestige) ...... —.034 .038 _.044 .049 —.019 .056

» , » 2 (konsumtion) .. . 2—.055 .041 —— .017 .052 1— .153 .058 » , » 3 (allm. ekonomisk) .039 .044 .041 .057 _— .004 .064

, » 4 (sparande) ..... .027 .041 — .007 .055 .016 .059

Kunskapsfråga (0/1) ............. .038 .030 .010 .039 .042 .044 Förekomst av kreditköp hos föräld- '

rar och_ syskon . . .: ............ 2.045 .031 .028 .041 .060 .047

Tabell F: 7. Olika variablers betydelse för kreditköpsandelen av värdet för inköp

' av varaktiga konsumtionsvaror

Inköp av varakt. kons.- varor, kr............ Sammanräknad nettoin- komst, kr......... Banktillgodohavanden, 3 kl. Förekomst av kreditköp 1957 1960 (0/1) ... . . . Antalet individer i enheten Ålder.................. Attityder, dim. 1 (prestige) . . . . . . . » 2 (konsumtion) . . .! » 3 (allm. ekonomisk) » 4 (sparande) .. . . . . Kunskapsfråga (0/1). . . . . Förekomst av kreditköp hos föräldrar och syskon (0/1).................

Samtliga

Bilköpare

Ej bilköpare

Jordbrukare

Företagare

Tjänstemän

Arbetare

Övriga

Beta- koeff.

Sprid- ning

Beta- koeff.

Sprid-

ning

Beta- koeff.

Sprid- ning

Beta- koeff.

Sprid- ning

Beta- koeff.

Sprid- ning

Beta- koeff.

Sprid- ning

Beta-' koeff.

Sprid- ning

Beta- koeff.

Sprid- ning

'—.048 '—-.115

1.463 1.072 .004

.010 1.081 .026 .031 .002

1.052

.028 .029 .030 .027 .028 .033 .034 .037 .035 .025 .027

'—-.159 .061 '———.175

1.389 1.083 1.090

.034 1.136 .076

— .049 .035

.059

.054 .059 .057 .058 .052 .059 .065 .069 .073 .072 .049 .051

1.118 '—.092 *—.106 1.458 1.050 — .011

.014 1.075 .007 .049

— .004

.045

.031 .033 .033 .035 .031 .033

.037 .040 .044 .040 .029 .031

1.208 — .133 —— .002 1.552 .133 _ .034

.189 .087 '—.198 .179 _— .022 .028

.099 .110 .108

.111 .113 .103

.144 .147 .147 .166 .100 .109

2.154 .039 .068 1.576 — .013 —— .044

— .013 .165 — .097 .067 .015

.088

.109 .112 .107 .107 .101 .107 .133 .150 .156 .146 .104 .102

— .051 .025 1—.160

1.400 —— .006 — .049

—- .015 .030 1.131 .035 .040

.061

2.048 .053 .052

.054 .051 .052 .058 .060 .067 .063 .045 .049

—— .033 '——.149 *——.131

1.421 1.158 .010

.010 1.094 — .035 .054 .002

1.075

.041 .043 .043

.047. .041 .044

.050 .054 .057 .054 .039 .041

.048 — .079 — .032

1.648 .094 '.148

.129 .087 .093 '——.174 — .046

— .063

.083 .091 .093 .095 .085 . 107 .110 .109 .132 .107 .082 .086

koefficienter) och spridningen-kring dessa redovisasvi tabell F: 7. 'De variab-

ler som är signifikanta..__.på..._0,01.gnivå_n .,...

har åter markerats m'édi'éln 'l'fa, de'-ämm är signifikanta på 0, 05- nivån med en 2. a. Den variabel som genomgående har det högsta relativa förklaringSVärdet är , förekomst av kreditköp anderdren ,1957' —1960. Det är uppenbart ått den som —

vetvis negativt,, dvs. benägenheten till f kreditköp är. "större bland dem som har

dålig likviditet än bland de övriga. Koeff1e1enterna var-terar mellan —0, 106

klaringsvariabeli " dem som inte köpt bil och för arbetare.

börjat utnyttja kreditköp i framtiden... har betydligt större sannolikhet att kife- ' ' andel. Det relativa .förklaringsvärdet av

ditköpa än de som saknar egen erfaren— het av kreditköp. Betävärdetför'varia- beln varierar mellan 0,39 och 0,65. En variabel som i viss mån är besläktad med denna erfarenhetsyariabel äij,fö1'e- komst av kreditköp hos de_ intervjuades närmaste anhöriga, deras föräldrar och syskon. Signifikant förklaringsvärde uppnår denna variabel dock endast när hela materialet ingår i bearbetningen

' 1

och —0,175, .vilket innebär att varia- '. beln har relativt högt förklaringsvärde.

Även inkomsten är signifikant som för— 1hela materialet, fÖl

Sambandet är också här negativt, dvs. ju lägre inkomst desto större kreditköps-

inkomsten är för arbetargruppen med en koefficient på —0,149 av samma storleksordning som för likviditetsva— -. riabeln. I totalmaterialet uppgår mot— _ svarande koefficient till endast 0,048

samt för »ej bilköparen _(på.0,05-nivå) :- och gruppen »,arbeta'rervvid skiktning efter yrke. Förklaringsvärdet är i samt- liga fall relativt-lågt (,O,,04_5+Q,075).

Av de ekonomiska variablern'aihar inköp av varaktiga konsumtionsvaror i viss mån en annan innebörd än de övriga. Vidare har denna variabel inte medtagits vid beräkningarna för 'hela materialet. Variabeln uppnår signifikant .. . .' klaringsvärde uppgår till 0, 072 för hela nivå som förklaringsvariäbel' föl; såväl bilköpare som ej bilköpare, för den

* och för icke—bilköpare till _0,092.

Försörjniiigsbördans storlek är sig- nifikant vid" förklaring av kreditköpen för hela materialet samt för bilköpare resp. icke-bilköpare. A'v yrkesgrupper- na är denna vaiiabels betydelse vid för- klaring av kreditköpens andel statis- " tiskt säkerställd endast för gruppen

arbetare. Det relativa förklaringsvärdet är av samma storleksordning som för inkomsten, men sambandet är här po-

' sitivt så att kreditköpsandelen ökar med

första gruppen är dock förtecknet ne- __ gativt, vilket innebär att ju högre in— ..

köpsvärde desto lägre kreditandel. _Ef- tersom bilpriset för bilköpare i flerta— let fall utgör den övervägande delen av inköpssumman för” varaktiga konsum— tionsvaror, innebär" det negativa sam-' bandet att de som har råd att köpa dyra bilar har lägre kreditköpsandel. '

Likviditetsvariabeln _ är signifikant som förklaringsvariabel'för hela ma- terialet, för bilköpare och icke-bilkö; . pare, samt av yrkesgrupperna för båda --

löntagargrupperna. Sambandet är gi-

försörjningsbördans storlek. Koefficien— ternla som anger variabelns relativa för-

materialet, 0,083 för bilköpare, 0,050 för icke-bilköpare och 0,158 för arbe- " tare. Det är således endast för arbetar- _ gruppen som variabeln har en relativt

stor betydelse —vid .zförk'laring av sprid- ningen kringkreditköpsandelens medel- värde. Åldern som är en med försörj- ningsbördan besläktad variabel har uppnått signifikant betydelse endast för bilköpare (0,090) och för yrkesgrup- perna s'övriga», dvs. pensionärer, stu- derande och andra icke yrkesverksam- ma (0,148). För den senare gruppen är variabeln dock endast signifikant på sannolikhetsnivån 0,05. Resultatet inne-

Tabell F: 8. Signifikanta regressionskoef— ficienter för attitydvariabler vid förklaring av inköpsvärdet för varaktiga konsumtions- varor.

Attityddimensioii ' ' = 12., ' 39:55- ) Samtliga enheter. . . . 0,081 — _ Bilköpare .......... 0,136 —- — Ej bilköpare ....... 0,075 — —— Jordbrukare ...... . . —— ; _, 0.198 —,—- Tjänstemän . ..... , ___), 0.131 —_ Arbetare ........... 0,094 ' _” ;—— Övriga..'. .-; .'.. .w. . ..Å ' '_'" Vä? ' ' 0.174 ”' :" "' ' lt..?--1*'_i':— här här att samtidigt som inköpen mins- kar med stigandevål'der (som. visades i första delen av- detta kapitel) så stiger benägenheten att.köpa'på kredit i'vissa grupper. . Attitydvariablerna har . .:inte genomgående signifikant betydelse för kreditköpens andel.:s Tabell E:8 redo- visar'de signifikanta koefficienter, som desSutom .nuppträderu med . olika tecken för-' 1 olika: grupper-»Det. "synes här före- ligga enbrist på konsistens mellan del- resultaten "isomsbör: mana. till' försiktig- het 'vi'd . tolkning av'sambanden. Spridningen kring medelvärdet för kreditköpsåndelen ”förklaras inom ra- men för den.-använda modellen'vnågot bättre 'än »vad som Skedde beträffande inköpsvärdet för 'varaktiga' konsum— tionsvarohAv tabell.,F: 9 framgår dels den multipla =korrelationskoefficienten R,.dels 'den del av "spridningen som förk-larasinom ramen=för modellen för de olika hushållsgtupperna. . "" .1-1 ' Sammanfattningwis kan konstateras att den variabel som synes.- ha 'den största betydelsen för förklaring/uden andel 'av varaktiga konsumtionsVaror somett hushåll köper'ipå kreditzär lins-

'»: 45]. : ' = '

Tabell F: 9. Modellens förklaringsvärde för kreditköpsandelen

Förkla- rings- R värde, % 'fieia' mäterialet. . . ; .. han; 38 Ej bilköpare .......... 0,627 39 Bilköpare ............. 0,621 39 Jordbrukare .......... 0,779 61 Företagare ._ ........... 0,692 48V Tjänstemän" J..-'.... '.0,601' ' ' "863 Arbetare-_... .... .,. . .,=- 0,603. _36, -, ”Övriga ”_._, _ .,. .,_. . &, '_0,,686_ _ 14.7' _ —'.' , ;.l", _.5151. håktetswegna' erfarenheter,. av:,witidigare

kreditköp. Den som tidigare :köpt. på kredit kan förväntas åter utnyttjaäkne- ditköpsmöjligh'eten " med betydligt stör-' re sannolikhet änfövriga hushåll; 'Vidare synes de ekonomiska variablerna »Vaua' av relativt stor betydelse. De som har lägre likviditet oöh' lägre inkomster ikö- per således relativt. mera på kreditränude som haren bättre ekonomisk situation. Likviditeten är därvid-i regel viktigare än. inkomstens storlek. Sambandet mel; lan-kreditköpsandelen och'inkomste'n är starkare fört arbetare-län förf'övriga yrkesgrupper. Föra "företiagar'grupperna har de fekonomiska: variablerna inte nå- gon' signifikant betydelse. Fönsörjnin'gse hördans storlek ochi åldern har signifi- kant betydelse: för» kreditköpsandelen endast för' enstaka' hnshållsgrupper; Be- räknin'garnas resultat åh vad beträffar attitydvariabl'er icke entydigt roch någ- ra bestämda' slutsatser?-rörande des'sa variablers betydelsekan- inte 'dra's. Atti- tyderna _ på det sätt _som »denmiitts i undersökningen'—— synes underal-la fön- hållande-n inte ha-"någon avgörande ibe- tydelse för hushållens kreditbeteende; :

BILAGA 2

Kreditköp i 1958 års hushållsbudgetundersökning

Vid genomgången av det föreliggande statistiska materialet rörande kreditköp beslöt utredningen att specialbearbeta materialet till 1958 års hushållsbudget- undersökning. Syftet var att få ett visst underlag för en bedömning av kredit- handelns betydelse för hushåll i olika inkomst-, ålders- och yrkesgrupper, vi- dare för hushåll i tätorter resp. på landsbygden, för nygifta resp. äldre hushåll.

En närmare redogörelse för under- sökningens uppläggning och resultat finns i »Hushållens konsumtion 1958» (SOS Kungl. socialstyrelsen, Stockholm 1961). Undersökningens data har in- samlats från 3 686 slumpvis uttagna hus- håll, huvudsakligen med hjälp av deras månadsbokföring, varvid varje månad täckts av en tolftedel av det totala ur- valet. Undersökningsmetoden medför särskilt stor osäkerhet beträffande stör- re, sällan förekommande köp; de upp- gifter som är av störst intresse för ana— lysen av kreditköp är därför tyvärr me- ra osäkra än övriga. Bortfallet uppgår till 15,6 % av de uttagna hushållen.

De bearbetningar som gjorts på ut- redningens uppdrag resulterar i kre- ditköpsandelar uppskattade på två olika sätt. I det ena fallet har man ställt vär- det av kreditköp under en bokförings- period av vissa varor mot de totala in- köpen av dessa varor. I det andra fallet har man jämfört betalningar för under tidigare perioder gjorda köp (amorte- ringar) mot betalningarna för varor

köpta under perioden (kontantköp+ kontantandel vizd kreditköp). Bearbetningen enligt den första meto- den genomfördes för tio specificerade varor eller. varugrupper, nämligen mo- peder, radioapparater, TV—apparater, musikinstrument, möbler, hushållsma- skiner och armatur, husgeråd och annan hemutrustning, mattor, kläder (exkl. tyger och skor) samt böcker. Bearbetningen enligt betalningsmeto- den kunde genomföras enda-st för hu- vudgrupper av varor. Denna bearbet- ning gjordes för sex huvudgrupper, nämligen livsmedel, alkoholhaltiga dryc- ker och tobak, bostäder och sommar- stugor (inkl. bränsle och lyse), kläder och skor, inventarier och husgeråd samt diverse varor och tjänster. De tre sist- nämnda varugrupperna kan ungefär be- räknas innehålla de varor som ingår i bearbetningen enligt den första meto- den. Men det är uppenbart att bearbet- ningen enligt betalningsmetoden i stor utsträckning omfattar varor som ute- slutande köps kontant, varför kredit- köpsandelarna enligt denna beräkning blir mindre än då man tillämpar den första metoden. Bilarna resp. fordonen uteslöts från "bearbetningen med hän- syn till att den statistiska osäkerheten beträffande det genom undersökningen uppskattade inköpsvärdet av bilar var extremt hög. Endast ett tjugotal köp- observationer ingår i materialet. Under vissa speciella förhållanden borde båda bearbetningsvägarna resul-

tera i samma relationstal. Som redan framhållits finns det inte någon sådan överensstämmelse mellan" de aktuella bearbetningarna, bl. a. därför att de va- rugrupperna inte är identiska. Man kan dock vänta sig att:"de tendenser som kan utläsas-. av::bearbetningarna i stora drag skall . sammanfalla. Eftersom slumpfelen är mindre—för de skattningar som genomförts med tillämpning av

amorteringsmetoden, torde relationstå- " '

len enligt denna beräkningsmetod vara mera tillförlitliga än motsvarande 'tal beräknade enligt den första metoden.

Speciella kreditköpsandelar för skilda varor och varugrupper har endast kun- nat beräknas enligt den första metoden. i tabell 2: 1 redovisas de för en rad va- ror och vissa varugrupper som i mate- rialet var representerade med icke .allt- för små observationsan'tal. Av tabellen framgår att kreditköpens. värdeandel av totala inköp är extremt hög för TV- apparater, men att även möbler, hus- hållsmaskiner och armatur köps i be- tydligt större utsträckning på kredit än de övriga varor som ingår i tabel— len.

l tabell 2: 2 redovisas kreditköps- andelar, beräknade enligt de båda me- toderna, för samtliga varor och varu-

Tabell 2: 1. Kreditköpens andel av totala inköpsvärdet för vissa varaktiga konsum-

tionsvaror Kreditköpens Vara eller varugrupp värdeandel, % metod 1

TV-apparater .............. 65 Musikinstrument ............ 6 Möbler .................... 31 Hushållsmaskiner och armatur 35 Husgeråd och annan hemut- rustning ................. 2 Mattor .................... 14 Kläder (exkl. tyger, skor). . . . 4 Böcker .................... 12

Tabell 292. Kreditköpens värdeandel för ' olika hushållsgrupper

Kreditköpens värdeandel,

% metod 1 metod 2

Inkomst i 1 000-171: kr. '

— 5 ......... _. . .. "18,5 3,0 —'

5—10, 19,0— "6,0- 10—.15.'. . .-. . . .' ...... 13,9 ._ 5,8. . 15—"20 ............. ' . 14,0 4,8" 20—25 ;? ............. 1 1,1 4,6 25—30 ..... - ......... 1,2. . _ 3,3 30— ................ 8,5 4,0

Hushållsföreståndarens ålder —29 .............. 15,5 7,3 30—39 .............. 9,0 5,0 40—49 .............. 11,7 5,6 50—59 .............. 17,4 5,0 60—66 .............. 19,4 4,1 67— ................ 11,3 2,1 Äktenskapet ingånget år 1955—1958 .......... 4,8 7,3 1949—1954 .......... 12,3 4,2 1948 och tidigare ..... 13,2 4,7 Yrke Jordbrukare .......... 16,3 5,1 Andra företagare ..... 17,0 3,1 Högre tjänstemän . . . . 9,0 4,2 Lägre tjänstemän ..... 9,9 4,9 Arbetare ............. 26,0 6,0 Pensionärer .......... 20,4 3,1 Övriga ej förvärvsar- betande ............. 2,4 3,9 Familjetyp

Ensamstående ........ 9,8 4,0 Makar utan barn ..... 23,7 5,3 Makar med minderåriga och/eller studerande barn ................ 8,6 5,0 Ensamstående med minderåriga och/eller studerande barn ...... 26,8 6,0 Övriga hushåll ....... 14,1 5,1 Bostadsort

Stockholm, Göteborg,

Malmö .............. 20,8 5,9 Övriga städer och kö- pingar ............... 10,0 4,8 Övriga kommuner . . . . 10,1 4,3

grupper. Därvid har:—hushållen förde- lats efter inkomstyålder, 'yrke, familje- typ, bostadsort samt — för gifta — ti- den sedatt äktenskapets ingående. Tabellen mvisar att kreditköpsande- len är högre i de lägre inkomstklasser- naän'i den övre delen av inkomstska- lan, att yngre hushåll och nybildade hushåll köper-relativt sett mera på kre- dit än övriga,” att arbetare är kreditkö- parei större utsträckning än andr-ayr- kesgrupper, att ensamstående med barn och makar' utan barn är relativt sett

större kreditköpare? än ' övriga. familje— typer, samt att kreditköp är relativt sett vanligare i storstäder än i landet för öv— rigt. I flertalet—fall visarcbearbetningen enligt .de bä.-da_metoderna samma ten- denser; vad—beträffar ålderoch äktene skapets varaktighet överensstämmer re- sultaten inte så Nål. Medhänsyntill vad som -. tvidigare-.*sagts—— om; =tillförlitligheten bygger. de *; Ovanstående slutsatserna i dessa fall:-på de relationstal somm—håls- Lifsuvid "tillämpning av :betalningsmetm den., 1, ..... 1'! 4 . _ .

BILAcAs

, |

Kreditköp i konjunkturinstitutetssparundersökningar ' i, : .

Inledning

Konjunkturinstitutets sparundersök- ningar innehåller bl.. a. uppgifter om de intervjuade hushållens inköp av var-

[aktiga konsumtionsvaror samt om kö-

pens finansiering. Dessutom redovisas i undersökningen en rad ekonomiska,. sociologiska och psykologiska variab' ler som tonde vara av intresse vid för-- klaring av hushållens ekonomiska be- teende. Det har därför varit naturligt att i anslutning till konsumtionskredit- utredningens arbete försöka utnyttja sparundersökmingarnas material. Resul— . taten av de specialbearbetningar som genomförts för att överblicka de fak- torer som synes vara av betydelse för hushållens kreditbeteende redovisas i denna bilaga.

Blearbetningarna avser dels bilköp,

dels. inköp av övriga varaktiga konsum— . tionsvaror. De bearbetningar som avser bilköp" har genomförts med utgångs- punkt .från observationer i både 1957 och 1958 års sparandet-sökningar. Sammanslagningen av observationer från de båda undersökningarna med— för att materialet påverkas av förskjut- ningen i inkomst- och. prisnivån från 1957 till 1958. Eftersom dessa förskjuts ningar, varit av begränsad omfattning och 'de inkomst- och kostnadsposter som tagits med vid bearbetningen måste be- traktas som ungefärliga, har man dock— avstått från deflatering av 1958 årå'

4 . . . .. ., _.

inkomst-och utgiftsdata. Materialet be- skrivs och analyseras som ett tvärsnitt, Perspektivet bakåt representerasvendast av förekomst och värde av eventuella utbytesvaror samt av de finansiella till- gångar och skulder som hushållen har vid början av observationsperioden. Försök att utnyttja materialet i en två-

”periodsanalys har visat att endast obe— = tydliga fördelar kan vinnas genom detta

förfanande samtidigt som en uppdelning av materialet ökade osäkerheten i icke obetydlig utsträckning.

Bearbetningarna' "rörande andra var- aktiga konsumtionsvaror än bilar byg- ger endast på material från 1958 års sparundersökning. I 1957 års undersök- ning inhämtades inte finansieringsupp- gifterna på ett sätt som förutsättes i analysen.

Bearbetningarna både beträffande bi— lar och-andra varor är dels av deskrip- tiv karaktär men bygger dessutom på vissa multipla regressionsanalyser. Vid regressionsberåkningarna samt vissa andra bearbetningar i den deskriptiva delen för andra varor än. bilar har inte hänsyn tagits till att olika hushåll ut- tagits. med olika urvalssannolikhet utan .varje observation har ingått i analysen - med samma vikt. Detta innebär att de

ifrågavarande beräkningarna till en del måste betraktas som »biased». Detta torde emellertid ha mycket liten bety- delse för de slutsatser som bearbetning- arna leder till. . -

Sparundersökningarnas. definitioner, uppläggning och genomförande beskrivs ingående i Meddelanden från konjunk- turinstitutet, Serie B: 25, 31 och 33. In- ledningsvis bör här dock nämnas att 1957 års undersökning totalt omfattade ] 744 intervjuer, 1958 års undersökning 1 708 intervjuer. Bortfallet uppgick till 12,2 resp. 12,6 %. I bilagan redovisas uppgifterna genomgående per hushåll. Med hushåll avses därvid inkomstenhet. En inkomstenhet består antingen” av en ensamstående person eller av ett gift par. Barn under 17 år räknas” in i för- åldrarnas inkomstenheter.

Bilköp och finansiering i grupper med olika inkomst, likviditet, ålder, familje- typ och yrke

Det bör observeras att antalet observa-

tioner som tabellerna i detta avsnitt bygger på är relativt lågt (331), och re- ' da'nf-av denna anledning bör man iaktta

stor försiktighet vid tolkning av de re— dovisade uppgifterna. Därtill kommer de reservationer som framförts i bila- gans inledande avsnitt. _, ,,). 4

I tabell 3: 1 har bilköparna som in— går-11957 och 1958'års sparundersök- ningar först delats 'upp efter inkomst

Tabell 3: 1. Bilköp 1957-41953 fördelade pa' hush'all med olika inkomster och fi'n'an— . __ stella tillgangar .. .

* _Uppräknade data — . .,

' 1 ' . _ . "Antal _ Avbetalningspriset ' 1 000-tal Genom- . .. Andel på procentuellt fördelat .Antal köpta snittligt b'ilkop/år avbetal- ' på ' ' observa— .bilar ,inköps- 1 % lm; . ning _ , . . _ _ tioner 1957—' _ pris, ååå?” köpta ko'n- inby-_ kredib ' * ' - 1958 kr. = ' klassen bilar, % tant- te's- an d'el' - ' - .. - - andel andel . ,Samuiga. _. . . . .. 331 634 _6 948 9 49 _ 26 33. _41. Inkomst före skatt, ' ' ' ' '

1 000-tal kr.: . * . ' ' * 0—5 ........... 5 17 1 488 1 48 45 .16. ; 38 ' 5—10.._ . . .. ..... 22 . 63 5 180 . 4 . 51 32 22 . 46

10—15'. ......... 90 208 5 940 12 46 21 * '37 '43 15—20'. . . . . :. . 65." - 169' 6 849 . 16— . 52 . 24 38 .38' ' 20—25 .......... 36 72. .8 171 _ 15 . 51” _. _32 28 _4_ . 25—30 .......... 36 54 9 039 ' 25 71 ' .. 29 _ 33 '3 , 30—40; ......... 37 28 10 733 16 ' 43 ' 39' -— 15 47 ' 40—50 .......... . 18 8 . 12 020 _ 12 ' " 29 . '24' 62 ' 32.43 50.— ............ 22 , . 16 . 12411 19 . _._5 37 , 42 , 2.1 _ ' Finansiella till— 'gångar, 1 OOO-tal kr.: , —. 0—0,5 . . ' ........ 46 118 ' '5 632 5,7 81 " 26 ' 25 49 0,5—1' .* ......... 25 _ — 62 5 341 9,3 53 29 40 31' _1———, 2 .......... 37, 105 6 285 13,0 63 21 40 39 2—' 3 .......... 26 59 7 021 7,9 43 ' 35 28 37 3— 5 .......... 30 62 6032 8,4 62 28 31 42 ' 5——10.. . . . ...... 61 115 7 244 * 12,7 28 30 33 4 37 10—20 .......... 38 _ 60 8 667 .7,8 36 21 » 37 . 43 20—50 .......... 35 29 . 10 851 5,4 10 24 32 43 50—100 ......... 17 19 11 551 13,6 — — _ -— ' 100— ............ 16 . 7 13 011 7,5 _ —- _— _

Tabell 3: 2. Bilköp 1957—1958 fördelade på hushåll med olika yrke och ålder Uppräknade data

Antal Avbetalningsprisct 100-tal .' .. Andel på procentuellt fördelat Antal kö ta Genom- bilköp/år avbetal- på _p snittligt | "1, av . obscrvn- bllar 11116 15 i antalet ning tioner 1957—_ i ]: pr S . köpta kon— inby- , _ . 1958 '" hHShånl bilar "" tant— tesan- klum— klassen * *” andel andel del .S'rlmllig/u ........ 331 634 (i !)48 !),0 49,1 20,2 32.” 40,1) Yrke: Större. affärsmän och jordbrukare 14 13 12 820 24 6 1 i 19 18 Mindre affärsmän och jordbrukare 96 86 8 915 8 48 31 2') l % Akademiker, ej affärsmän eller jordbrukare. . . . 32 22 8 707 1 I 17 39 26 35 Högre tjänstemän, oj akademiker. . 14 15 8 908 12 43 37 32 31 Lägre tjänstemän. 47 104 7 532 11 53 19 41 40 Verkmästarc, iak— torcr Ill. fl ..... . . .. .. .. .. . . .. Arbetare ........ 117 373 6 029 10 51 26 32 41 obestämt yrke. . . . . . . .. . . Ålder: 172425 .......... 26 100 5 220 7,2 57,1 45,8 6,2 48 25"30 .......... 46 129 6 555 22,0 55,6 23,1 35 42 307 415 .......... 40 67 6 360 11,4 81.4 29,5 37 33 35—40 .......... 55 92 6 751 14,1 44,8 20,1 41 39 40—45 .......... 41 57 9 318 8,0 42,5 19,3 54 26 45—50 .......... 52 97 6 996 14,5 35,3 11,6 44 45 50——55 .......... 21 34 8 333 5,7 44,6 23,6 27 50 55 ,. 60 .......... 32 46 8 744 7,7 25,5 34,8 7 58 (it)—65 .......... 9 9 7 546 1,8 46,4 40,0 ,. 60 65— .......... 9 5 8 613 0,4 -— —— » ' ._

före skatt". Det framgår av tabellen att andelen hushåll som köper bil är myc- ket låg bland dem som har inkomster under 10 000 kr. Någon kontinuerlig ök- ning i andelen bilköpare kan däremot inte påvisas i de högre inkomstklasser- na. Genomsnittspriset per köpt bil sti- ger successivt med inkomsten. Andelen avbetalningsköp är mycket låg i den högsta inkomstklassen. Någon entydig tendens kan däremot inte påvisas bland hushåll med under 30 000 kr. i inkomst. Kreditandelen varierar mellan 38 och 47 % av de köpta bilarnas värde för enheter under 40000 krzs årsinkomst, men den är markant lägre i de båda

högsta inkomstklasserna, som samtidigt redovisar extremt höga andelar för ut- bytesvagnarnas värden. Kontantandelen är högst i den lägsta inkomstklassen (under 5000 kr. i årsinkomst). Den köpta bilens genomsnittsvärde i den lägsta inkomstklassen är knappt 1 500 kr.

Vidare redovisas i tabellen bilkö- parna med uppdelning efter de finansi— ella tillgångarnas storlek. Det framgår att andelen avbetalningsköp sjunker markant med stigande tillgångar samti- digt som de inköpta bilarnas genom- snittspris stiger. Vid avbetalningsköp är kreditandelen högst för enheter som

inte förfogar över några finansiella till- gångar eller endast äger tillgångar un- der 500 kr. Utbytesvagnarnas värde är däremot lägst i denna tillgångsklass.

I tabell 3: 2 har bilköparna först de- lats upp efter yrke. Av tabellen fram- går att andelen bilköpare är extremt stor bland större affärsmän och jord- brukare samt bland akademiker. För den förstnämnda gruppen är även ge— nomsnittspriset per bil extremt högt och andelen avbetalningsköpare mycket li- ten, bara 6 %. För de övriga yrkesgrup— perna varierar andelen avbetalningskö- pare mellan 43 och 53 %. Vid kredit- köp är kontantandelen störst för aka— demiker och högre tjänstemän, medan större affärsmän och lägre tjänstemän redovisar stora andelar såväl för kredit som för utbytesbilarnas värde.

I tabellen har bilköparna också de- lats upp efter ålder. Det framgår att andelen bilköpare är relativt liten i den lägsta åldersklassen samt efter 50— ärsåldern, högst i 25—30-årså1dern. Nå— gon markerad samvariation mellan kö— parens ålder och andelen avbetalnings- köp kan inte utläsas av tabellen. Bil- priset är lägst i den yngsta gruppen. Kontantandelen är vid avbetalningsköp störst i de yngsta och de äldsta ålders- grupperna. Utbytesvagnarnas värde ut- gör däremot en ringa andel vid kredit— köp av bil i dessa åldersgrupper. Vidare framgår det av tabellen att kreditande- len är relativt stor i den yngsta ålders- klassen. Största kreditandelen redovisas dock av avbetalningsköpare som passe— rat 50-årsgränsen.

Multipel regressionsanalys av val av finansieringssätt vid bilköp

Inledning Om man försöker schematiskt beskri- va hur en individ eller ett hushåll fat—

tar sitt beslut att köpa/inte köpa bil, välja modell (: priset), finansierings- form (kontant/kredit) samt _— vid kre- ditköp — kreditnivå, kan man even- tuellt beskriva beslutsfattandet inom ra- men för en interdependent modell, som dock både från statistiska och ekono- miska synpunkter kan bli svårhanter- lig.

Vid en mera primitiv ansats kan man dela upp beslutsfattandet i olika faser, exempelvis så att man först beslutar sig för om man överhuvudtaget under ifrågavarande period skall köpa bil eller inte (fas 1), vid ett positivt beslut tar ställning till vilken modell: pris man väljer (fas 2), därefter beslutar huru- vida köpet skall ske kontant eller på kredit (fas 3) samt i det senare fallet tar ställning till vilken kreditnivå som är lämplig (fas 4). Ingenting motsäger antagandet att olika personer handlar enligt olika modeller och att exempel- vis fas 2 och fas 3 i ovan beskrivna beslutskedja kan byta plats. Man kan vidare föreställa sig att besluten i de olika faserna i kedjan kan härledas från var sin uppsättning exogena variab- ler, av vilka vissa återkommer flera gånger och andra uppträder endast i en- staka faser.

I de följande regressionsberäkning— arna har man utgått ifrån att det är möjligt att dela upp beslutsfattandet på ovan beskrivet sätt. Inget försök göres att förklara själva köpbeslutet och mo- dellvalet, däremot att förklara valet mel- lan kontant- och kreditbetalning och val av kreditnivå.

Först antas att val av finansierings- form och kreditnivå sker samtidigt. Kreditbeloppet, som för kontantköpare är lika med 0, förklaras med hjälp av en uppsättning exogena variabler. I nästa steg delas analysen upp på de båda faserna så att man först försöker förklara varför kredit överhuvudtaget

förekommer eller inte, varefter man endast för kreditköpare återkommer med kreditbeloppet som beroende varia— bel.

Samtidig förklaring av valet mellan kontant- eller kreditköp samt kreditnivå (fan 3 nell-4)

Den första multipla regressionsanalysen utgår från att y1 = b1x1+b2xa+b3x3+ b4x4+b5x5+b x6+b7x7+baxa+a, varvid

y1 = kreditbelopp, - )(1 = inköpspris för bilen, '

x, = utbytesbilens värde, ):3 = disponibel inkomst, )(4 = ålder (= antalet levnadsår), x5 =*finansiella ' tillgångarnas ;värde vid

ingången av året, 6 = privata skuldernas storlek vid in; gången av året, x7 = inkomstförväntningar (index), x8 = attityd till'att låna pengar i köpa- rens barndomshem, '

a := residual;

Beräkningarnas' första resultat är en korrelationsmatrissom tillsammans med vissa värden 'för' nästa fas redovisas i tabell 3: 3; I korrelationsmatrisen re- dovisas enkla korrelationskoefficienter mellan variablerna tagna parvis, medel- värdet för variablerna samt spridning—' en kring dessa.

Tabellen visar att sambandet mellan den beroendevariabeln och vissa av förklaringsvaniablerna är svagt. Vidare kan man anta att det för vissa variab- ler föreligger en bristande linearitet, vilket medför att, man redan i förväg kan vänta sig att modellen ger ett lågt förklaringsvärde. Beräkningarna resul- terar också i att den. multipla korrela- tionskoefficienten R2 skattas till 0,153, vilket innebär att endast drygt 15% av spridningen i kreditbeloppets medel- värde förklarats med hjälp av de variab- ler som :ingår i modellen., Det bör här observeras att spridningen är mycket hög omkring den beroende.,variabelns medelvärde på grund av viss diskon- tinuitet i fördelningen: en betydande del av köparna redovisar kreditbeIOpp _ —,0 de övriga ligger kring ett medel— värde på ca 320 kr.

I följande tablå redovisas betakoef— ficienterna för de olika förklaringsva- riablerna samt spridningen kring dessa. Av koefficienterna kan variablernas re- lativa 'förklaringsvärde avläsas, sprid- ningen antyder signifikansnivån.

Inköpspriset för'bilar, uthytesvagnens värde: och köparens ålder som förkla- ringsvariabler för kreditbeloppet är sig- nifikanta på en sa-nnolikhetsnivå' på 0,01, finansiella tillgångarnas storlek

Tabell 3; 3. Parvisa korrelatwnskoefficienter

, Icke uppräknade data

Yi Y: .;xli ,. X= Xa XA xs xo X,

::1 ................. 0,20 f—o,oe '» » X, ................ ,. _— 0,02 7—4' 0,07 0,68 , ' .. . . ., 1 xs ................. 0,02 =— 0,03 0,47 0,30 , , 4 ' x, ................. ' —— 0,15 —- 0,28 0,25 0,12 0,23' * xs ................. —-—0,08 —0,11 0,19 0,13 0,68 0509 1 X, ................ . 0,05 0,07 , 0,09 0,14 0,19 #0,04 | 0,10 x., ................. 0,06 0,09 0,01 0,03 —— 0,04 '— 0,05 —— 0,03 —— 0,03

................. -—0,04 —0,08 0,07 0,08 "O,-14 ' 0,06 "" 0,0? 0,07 Medelvärdet ........ 1 367 0,43 7 962 2 909 _ _19 186 ' 141 .32 134 2 207 , *— Spridningen ......... 2 100 0,50 4 175 3 114, 15 019 , 12 215 259 ,5 7.11 _ _—

Anm.: Angående variabelförteckning se texten.

Beta- Sprid- koeff. ningen Inköpspris för bilen. . . . 0,4792 0,0778 Utbytesbilens värde . . . ——0,3235 0,0707 Ålder ................ — 0,2138 0,0543 Finansiella tillgångarnas värde'vid årets början —— 0,1389 0,0717 Privata skulder vidårets början ............. 0,0700 0,0528 lnkomstförväntningar . 0,0546 0,0516 ' Disponibel inkomst. . . . 0,0242 0,0811 Attityd till att låna pengar ............. — 0,0134 0,0525

vid ingången av året är signifikant på 0,05-nivån. De övriga variablerna är ej signifikanta.

Förklaring av valet mellan kontant- och kredit- köp (fas 3)

Med hänsyn till diskontinuiteten i den beroende variabelns fördelning kom- pletteras de beräkningar som redovi- sats i'föregående [avsnitt med ytterli- gare två. Den första av dem utgår från en modell som helt liknar den förra med undantag av .att man inte använt kreditbeloppet (y,) somberoende varia- bel utan endast markerat förekomst/ icke förekomst avkredit genom en 0/1 variabel ( y,). De förklarande variabler- na som ingick i bearbetningen är iden- tiska med dem som tidigare redovisats.

Värdena i tabell 3: 3 gäller även för denna beräkning med undantag av att de beroende variablerna inte längre är y, utan y,.

Betakoefficienterna och spridningen kring dessa i följande tablå visar att endast åldern år signifikant som, förkla— ringsvariabel för valet mellan kontant- och kreditköp och det på sannolikhets-

nivå O,.Ol Samtliga Övriga variabler i_

modellen är icke signifikanta. Med hän- syn till detta=resu1tat' år det också natur- ligt att..R2_ uppgår till 0,104," vilket inne- bär att man lyckats förklara endast

10,4 % av spridningen kring den bero- ende variabelns medelvärde.

Beta— Sprid- koeff. ningen Ålder ................ —-—0,2671 0,0559 Inköpspris för bilen. . . . 0,0931 0,0800 Utbytesbilens värde . . . _— 0,0845 0,0727 Privata skulder vid årets början ............. 0,0828 0,0543 Inkomstförväntningar . 0,0739 0,0531 Finansiella tillgångarnas värde vid årets början — 0,0682 0,0737 Disponibel inkomst. — 0,0510 0,0834 Attityder till att låna pengar ............. — 0,0331 0,0540

Förklaring av valet av kreditnivå vid kreditköp (fas 4)

Slutligen har ytterligare enregressions- beräkning genomförts endast på de ob- servationer som avser kreditköpare. Be— roende variabel är kreditbeloppet (ya). Av de förklarande variablerna har ute- slutits de privata skuldernas storlek vid årets början samt attityden till att låna pengar i barndomshemmet genom att man låtit programmet ta med endast variabler som överstigit en viss, i förväg bestämd, mycket låg signifikansnivå.

För denna analys redovisas korrela- tionsmatrisen i tabell 3: 4. Av tabellen framgår bl. a. att sambandet mellan kreditbeloppet och inkomsten vid denna, bearbetning är mycket starkare än mel- lan inkomsten och de beroende variab- lerna vid de båda tidigare bearbetning- arna. Samtidigt föreligger det dock även relativt stark korrelation mellan in- komsten och bilpriset.

Av de betavärden och spridningen kring dessa som redovisas i nedanstå- ende tablå framgår att fyra av de sex förklaringsvariablerna som ingår i be— räkningen är signifikanta på en sanno- likhetsnivå av 0,01. De övriga variabler- na — inkomsten och inkomstförvänt- ningarna — är icke signifikanta. Beträf—

Tabell 3: 4. Parvisa korrelationskoefficicnler

Icke uppräknade data

Ys X1 i xs Xa x; ' X,, X, Xr x1 ........................ 0,63 x, ........................ 0,07 0,64 x,, ........................ 0,36 0,47 0,27 X, ........................ 0,17 0,16 0,14 0,20 xs ........................ 0,14 0,36 0,24 0,38 0,28 X. ........................ 0,01 —— 0,02 0,01 0,14 0,01 — 0,05 X, ........................ —— 0,00 0,09 0,11 —— 0,05 0,04 0,00 —— 0,02 XB ........................ 0,05 0,07 0,03 0,11 0,11 0,10 —0,02 0,12 Medelvärde ................ 3 187 7 660 2 669 16 911 37,4 4 732 2 638 — Spridning .................. 2 117 3 702 2 799 11 247 10,3 7 170 6 039 ——

Anm.: Angående variabelförteckning se texten.

fande inkomsten kan detta bero på den ovannämnda korrelationen mellan bil- pris och inkomst samt på den icke obe- tydliga spridningen kring inkomstens medelvärde, som framgår av korrela- tionsmatrisen. R2 uppgår dock till 0,622, vilket innebär att man med denna mo- dell förklarat inte mindre än 62 % av spridningen kring kreditbeloppet för de bilköpare som köper bil på avbetalning.

Beta- Sprid- koeff. ningen

Inköpspris på bilen . . . . 0,9983 0,0763 Utbytesbilens värde . . . —0,5699 0,0691 Finansiella tillgångarnas

värde vid årets början —— 0,1395 0,0600 Ålder. ............... 0,1 187 0,0556

Disponibel inkomst. . . . 0 0742 0,0626 Inkomstförväntningar . —0 0363 0,0536

Studium av inköpen av andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar

Inledning

De varaktiga konsumtionsvaror som behandlas i denna del av bilagan är motorcyklar och skotrar, mopeder, ra- dioapparater, radiogrammofoner, skiv- spelare, bandspelare, TV-apparater, dammsugare och symaskiner. I flertalet av' bearbetningarna har inköp av dessa

tio varor slagits samman till »nettout- lägg på varaktiga konsumtionsvaror». Man tar således hänsyn till varans pris men inte till varans typ.

Bearbetningarna omfattar endast de hushåll som under 1958 köpt en eller flera av de ovannämnda varaktiga kon- sumtionsvarorna. .Antalet observationer som ingår i bearbetningarna uppgår till 438. Av dessa hushåll har 91 vid inköp utnyttjat kredit medan 347 hushåll har betalat sina inköp kontant. Hushåll som för 1958redovisat både kredit- och kon— tantköp av varaktiga konsumtionsvaror har klassificerats som kreditköpare.

De variabler som ingår i de följande bearbetningarna är följande:

1. Nettoutlägg för varaktiga konsum- tionsvaror, dvs. summan av inkö- pen minskad med summan som er- hållits vid ev. försäljning av sam— ma varor;

2. Disponibel inkomst;

3. Banktillgodohavanden den 1 janua- ri 1958;

4. Avbetalningsskulder den 1 januari 1958;

5. övriga privata skulder den 1 janua- ri 1958;

6. Antalet försörjda personer;

7. Ålder, dvs. hushållsföreståndarens

ålder;

8. Inkomstförväntningar i tre klas- ser; _ 9. Låneattityder i barndomshemmet i fyra klasser; 10. Nettoullägg för bil, dvs. inköpspri- set minskat med bytesbilens värde; 11. Kreditbelopp vid inköp av andra varaktiga konsumtionsvaror än bi- lar, dvs. inköpspriset minus kon- tantbeloppet och bytesvaransvärde. De regressionsanalyser som redo— visas senare i detta avsnitt bygger, sont redan nämnts på observationerna direkt utan att hänsyn tagits till att olika hus- håll utvalts med olika urvalssannolik- heter. Vid uttagning av sparundersök- ningens urval str-atifierades materialet dels i jordbrukare, företagare och övri- ga, dels efter inkomst. Företagargrup— perna och högre inkomsttagare gavs större sannolikhet att- komma med -i undersökningen. I följande tablå redo- visas'fördelm'ngen av de hushåll. som bearbetningarna omfattar både före och efter uppräkningen. Som framgår av tablån är lägre inkomsttagare underre— presenterade och högre inkomsttagare överrepresenterade i materialet innan uppräkning skett. Den bias som därmed införts-i en del bearbetningar torde dock ha mycket liten, betydelse för de slut- satser som bearbetningarnaaleder? till.

, , Procentuell fördel-

Inkomst efter ning av observa- ' _ . tionerna skatt 1 . 1 OOO-tal . D1fferens kr. ute? me? uppråk- uppräk- "'1'1'ing ning ——5 ....... 9,6." 16,0 —' 6,4 5—10 ....... 23,1 28,4 » .—5:3 10—15 ....... 23,3 31,2 — 7, "315—420 ....... 13,7 ' ' 12,3 + 1,4 20—25 ....... 11,0 5,3 + 5,7 25—30. . . .. 5,0 2,4 + 2,6 30—40 ....... — 6,8 2,0 + 4,8 40——50 ....... 3,9 1,2 ' + 2,7 50— ......... 3,6 1,2 +_ 2,4

Finansiering av varaktiga konsumtionsvaruköp i grupper med inkomst, ålder, yrke och bank- tillgodohavande

I tabell 3: 5 redovisas nettoutlägget för varaktiga konsumtionsvaror och kredit- andelen av detta belopp dels för samtli— ga hushåll, dels för kreditköpande hus— håll. Vidare redovisas andelen kredit- köpare av totala antalet köpande hus- håll. Observationerna har delats upp efter inkomst, ålder, yrke ochbankt'ill- godohavandenas storlek. Antaletngbser- vationer, som också, redovisasi tabellen, är i vissa fall mycket litet, varför tolk- ning av resultaten bör ske med stor för- siktighet. " .. ,”

Vid fördelning av lnaterlalet efter disponibel inkomst finner man att netto- utlägget för varaktiga konsumtionsvarol stiger med stigande inkomst 1 totalmate- rialet, däremot inte bland kreditköpar— hushåll bortsett från att högsta inkomst- klassen redovisar extremt högt nettout— lägg. Andelen kreditköparhushåll visal ingen klar tendens att minska i högre inkomstklasser. Inte heller tycks. kredit— andelen av" nettoutlägget minska med stigande'inkomst.

Vid uppdelning av hela! materialet efter ålder finner man att .nettoutlägget för varaktiga konsumtionsvaror först visar en klar tendens att öka med sti— gande ålder för att sedan från 40—45- årsåldern åter avta. Sambandet mellan nettoutläggets storlek och inkomsten kan här ha'en viss betydelse, eftersom den genomsnittliga inkomsten är störst i medelåldern. Andelen kreditköparhus- håll minskar med stigande ålder."

Av de olika yrkesgruppema represen— teras flera i materialet av så få observa— tioner att det inte är möjligt att dra några slutsatser .om kreditköpsbeteen— det. Andelen kreditköpande hushåll sy- nes dock vara nästan dubbelt så stor bland arbetare som bland lägre tjänste--

Tabell 3: 5. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror 1958 i olika hushållsgrupper Uppräknade data " »

Antal .. , Genomsnittligt . _ . observationer Upprak- Därav nettoutlägg Kreditandel hl ed1tandel nat antal kredit- av total & av kredltko- köpande k" .. .. .. _ pande hus- . opare, for for nettoutlag totalt Klem- 113315”, % samtliga, kreditkö- get, % håll'.?"ett£"t' opare -ta kr. pare, kr. agg, A* Samtliga ........ 438 91 955 26 766 1 037 24 69 Inkomst ellerskall i 1 000—tal kr.: —5 .......... 42 10 152 24 591 1 045 27 » 64 5—10 ......... 101 26 271 30 660 928 32 ' 77 10—15 ......... 102 23 298 24 713 894 21 ' 69 15—20 ......... 60 13 118 31 894 1 121 25 , 65 20— ......... 133 19 116 19 1 255 1 776 17 65 Ålder 17—25 ......... 39 15 164 35 639 915 34 , 69 26—30 ......... 37 14 132 40 660 817 37 74 31—35 ......... 45 12 94 * 34 743 ' 1 145 29 56 36—40 ......... 52 9 104 25 1 019 1 523 27 ' '71 41—45 ......... 56 13 96 30 1 026 1 098 23 74 46—50 ......... 62 11 121 17 899 1 348 16 64 51—55 ......... 49 ' 8 75 16 719 1 086 18 74 56— ......... 98 9 170 12 . . 608 721 11 -. 78 Yrke: Större affärsmän och jordbrukare. 14 —— 10 — 1 420 _— —— _ Mindre affärsmän och jordbrukare . 112 12 112 8 705 978 8 76 Akademiker, ej affärsmän eller jordbrukare ..... 28 12 24 8 635 978 8 76 Högre tjänste- ' män, ej akademi- '- ker ............ 22 12 30 8 1 121 978 8 - * . . 76 Lägretjänstemän 57 12 111 19 909 1 614 21 62 Verkmästare ' m.fl ...... 3 —— 12 — 269 —— _ ,—,— Arbetare ....... 169 56 558 34 787 978 31 73 Obestämdayrken 33 56 99 34 479 978 31 73 Banktillgodo- " havanden kr.: 0—99 .......... 119 44 292 38 708 908 36 74 100—499 ....... 51 20 138 41 , 775 1 092 41 71 500—999 ....... 34 9 86 30 * 805 1 344 33 - 65 1 000—1 999. . .. "48 8 119 19 789 1 434 18 54 2 000—9 999. . .. '112 10 224 15 821 873 13 72 10 OOO—19 999. . 44 — 63 — 860 — _ _— ; 20 000—29 999. . 14 —— 15 — 1 066 — —— , _ = 30 000— .. 16 _ 19 —— 1 144 _ —— . . +-

Tabell 3: 6. Medelvärde och slandardavvikelse för tio undersökta variabler för kredi— köpare och kontantköpare Icke uppräknade data

Kreditköpargrupp Kontantköpargrupp Variabel .. Standard— , .. Standard- Medelvarde avvikelse Medelvarde avvikelse 1. Nettoutlägg på varaktiga kon-

sumtionsvaror ................ 1 101 845 812 662 2. Disponibel inkomst ........... 14 000 8 700 19 600 22 400 3. Banktillgodohavande .......... 800 1 600 7 400 15 300 4. Avbetalningsskulder ........... 200 700 100 800 5. Övriga privata skulder ........ 3 500 8 100 10 200 32 500 6. Antal försörjde. personer ....... 2,9 1,8 2,8 1,4 7. Ålder ........................ 38,3 12,5 45,9 13,5 8. Inkomstförväntningar ......... 2,2 0,7 2,1 0,6 9. Låneattityder ................ 6,9 1,6 7,3 1,2 10. Nettoutlägg på bilköp ......... 400 1 300 300 1 500

män. Mindre affärsmän och jordbru- kare tycks vara kreditköpare ännu mera sällan än lägre tjänstemän.

Nettoutlägget för varaktiga konsum- tionsvaror stiger med banktillgodo- havandenas storlek. Samtidigt minskar andelen kreditköpande hushåll. Inget av de 74 hushåll som redovisade bank- tillgodohavanden på mer än 10 000 kr. hade köpt varaktiga konsumtionsvaror på kredit.

En jämförelse mellan kreditköpande och kon- tantköpaude hushåll I tabell 3: 6 redovisas medelvärden och standardavvikelser för tio olika variab-

ler dels för kreditköpare, dels för kon- tantköpare.

Hänsyn har här inte tagits till de ingående hushållens olika urvalssanno- likheter. Starkt signifikanta differen- ser kan dock konstateras mellan de båda grupperna vad beträffar nettoutlägg, disponibel inkomst, banktillgodohavan— de, övriga privata skulder samt ålder.

Kreditköpargruppens större nettout- lägg på varaktiga konsumtionsvaror skulle kunna sammanhänga med att va— ror med olika pris köps på kredit i varierande utsträckning. Vissa'variatio- ner i andelen kreditköp förekommer också mellan varorna, vilket framgår av _ tabell 3: 7. Det synes dock vara uppen-

Tabell 3: 7. Kreditköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror Uppräknade data

Antal köp i Procentuella fördel— .. Därav 1 OOO-tal av ningen av Varuslag ”ångsåg” kreditköp, . % kredit- kontant— kredit- kontant- köpare köpare , köp are köpare

Samtliga .................. 1 113 25 307 806 100 100 Motorcykel, skoter ........ 74 27 21 53 7 7 Moped ................... 123 13 20 103 7 13 Radio m. m ............... 439 21 98 340 32 42 TV—apparat ............... 189 35 70 119 23 15 Dammsugare .............. 187 28 56 130 18 16 Symaskin ................ 1 01 33 41 59 1 4 7

hart att detta inte kan vara hela för- klaringen till kreditköpargruppens stör- re nettoutlägg.

Beräkningen av medelvärdena för de bägge hushållsgruppernas disponibla in— komst har vid sidan av uppgifterna i tabell 3: 6 även beräknats på uppräkna— de data." För kontantköpxargruppen blev detta medelvärde 13 300 kr., för kredit- köpargruppen 11 500 kr. Medianen för kontantköpargruppen är ungefär 11 065 kr., för kreditköpargruppen ca 10 390 kr. Skillnaden mellan medianerna är saledes betydligt mindre än mellan me- deltalen. I tabell_3:8 anges de bägge hushållsgrupperna procentuellt fördela— de efter inkomst. De skiljaktigheter ta- bellen visar mellan grupperna tycks sakna någon bestämd tendens.

Kontantköpargruppens medelvärde för banktillgodohavande är enligt tabell 3: 6 drygt nio gånger större än kredit- köpargruppens. Görs emellertid beräk-

ningen .under hänsynstagande till de olika urvalssannolikheterna _ se tabell 3: 9 _ blir resultatet för kontantköpar- gruppen 5 563 kr., för kreditköpargrup— pen 927 kr. Liksom för inkomstvaria— beln har en medianberäkning gjorts för att rensa bort effekter av extremvärden. För kontantköpargrnppen ligger me- dianen vid ca 1 300 kr., för kreditköpar-

, gruppen vid ca 200 kr. Differensen mel-

lan grupperna kvarstår alltså. Vidare framgick av tabell 3:8 att de bägge hushållsgruppernas fördelning efter banktillgodohavandenas storlek uppvi- sar mycket stora skillnader. En närma- re granskning av materialet visar att närmare 2/5 av kreditköpargruppen över- huvudtaget inte har något banktillgodo- havande. Motsvarande siffra för kon- tantköpargruppen är drygt 1/5. I tabell 3. 9 redovisas det genomsnittliga bank- tillgodohavandet i olika inkomstklasser. Den tendens till positivt samband _mel-

Tabell 3: 8. Kreditköpare och kontantköpare fördelade på olika klasser för inkomst och

banktillgodohavanden Uppräknade data Kreditköparhushåll Kontantköparhushåll . |Antal obser- Procentuell Antal obser- Procentuell vationer fördelning vationer fördelning

Samtliga ......................... A 91 100 347 ' 100 Inkomst efter skatt i 1 000-tal kr.: .

0_ 5 .......................... 10 15 32 16 5_10 .......................... 26 33 75 27 10_15 .......................... 23 29 79 32 15_20 .......................... 13 '_ 15 47 12" 20_30 .......................... 12 6 58 8 30_ .......................... 7 3 56 5 Banklillgodahavanden, kr.: 0—99 ........................... 44 44 74 26 100—499 ........................ 20 23 32 12 500—999 ........................ 9 10 25 9 1 OOO—1 999 ..................... 8 9 40 14 2 000—9 999 ..................... 10 14 102 27 10 OOO—19 999 ................... _ _ 44 9 20 000—29 999 ................... _ _ 14 2 30 000 och mer ................... _ _ 16 3

Tabell 3: 9. Banktillgodohavandenas'storlek i olika inkomstklasser för hushåll som 1958 köpt varaktiga konsumtionsvaror, med fördelning på kreditköpare och kontantköpare

Uppräknade data

lan banktillgodohavande och inkomst som är märkbar för den sammanslagna gruppen av samtliga hushåll visar sig vid en'uppdelning endast gälla kontant- köpargruppen. Skillnaden mellan bank- tillgodohayan'd'enas storlek mellan kre-' ditköpare och kontantköpare är slåen- de i samtliga inkomstklasser. Avbetalningsskuldema uppgick enligt tabell 3: 6 till ett dubbelt så högt belopp för kreditköpare som för kontantköpare.

Inkomst Kreditköpande hushåll Kontantköpande hushåll Samtliga hushåll efter skatt A . . - . . i 1 000431 ntal Genomsmtthgt Antal Genomsnittligt Antal Genom-smtthgt

kr obser- banktillgodo- obser- banktillgodo- obser- banktillgodo- ' vationer havande i kr. vationer havande ikr. vattoner havande 1 kr. Samtliga . . 91 927 347 a' 563 438 4 043

0-'— 5. . .. 10 239 32 1 758 ' 42 1 391 5_10. . . . 26 1 160 75 5 026 101 3 863 10—15. . . . 23 1 335 79 4 683 1.02 3 870 15—20. . .. 13 518 47 5 225 60 3 792 20— .. .. 19 531 114 ' 10 523 133 8 661

Spridningarna 'i materialet är här dock så stora att man inte kan vara säker på att det existerar en verklig skillnad mellan de båda grupperna.

I övrigt gav tabell'3: 6 starkt signifi- kanta skillnader för variablerna övriga privata skulder och hashållsförestånda- rens ålder. Kreditköparhushållen har så- ledes mindre övriga skulder och yngre hushållsföreståndare än kontantköpar-

' hashållen.

Tabell 3: 10. Användning av den disponibla inkomsten hos kreditköpande och kontant- köpande hushåll i olika inkomstklasser

Uppräknade data

' Nettou'tlägg Inkomst efter Antal . .. - . _ . på varakt1ga Nettoutlagg Övng skatt lkl- OOO-tal opserva- k onsum- p å bilköp konsumtion Sparande Totalt 1 ' loner tionsvaror Kreditköpande hushåll Samlliga ......... 91 9,1 3,1 90,6 _ 2,8 100,0 _ 5 .......... 10 30,9 0 109,6 _ 40,5 100,0 5_10 .......... 26 12,2 2,9 87,9 _ 3,0 100,0 10—15 .......... 23 7,3 2,0 91,7 _ 1,0 100,0 15—20 .......... 13 6,6 7,5 87,0 _ 1,1 100,0 20— .......... 19 6,5 1,2 91,5 0,8 100,0 Konlantköpande hushåll Samtliga ......... 347 5,0 2,2 81,8 11,0 100,0 _ 5 .......... 32 11,6 0 88,5 _ 0,1 100,0 5_10 .......... 75 7,1 0,9 82,2 9,8 100,0 10—15 .......... 79 5,3 2,8 87,4 4,5 100,0 15—20 .......... 47 4,6 2,8 86,2 . 6,4 . .100,0 20— .......... 114 3,2 2,5 73,8 20,5 100,0

Även hushållens sparande år 1958 har undersökts. Kreditköpare har ge- nomsnittligt ett negativt sparande, —321 kr., medan kontantköpares genomsnitt- liga sparande är 1 460 kr. Av tabell 3: 10 framgår hur de båda hushållsgrupperna fördelar den disponibla inkomsten på nettoutlägg på varaktiga konsumtions- varor, nettoutlägg vid bilköp, övrig kon-. sumtion och sparande. I samtliga in- komstklasser föreligger den tidigare ob- serverade skillnaden vad beträffar stör- re nettoutlägg för varaktiga varor hos kreditköpare än hos kontantköpare. Skillnaden i sparandeandel är också

stor -i alla klasser. I tre inkomstklasser har sparandet omvänt tecken, och i de två övriga klasserna, den lägsta och den högsta, är skillnaderna mellan kredit- och kontantköpare också större. I övrigt tycks de bägge hushållsgruppernas mönster vara mycket likartat. Med sti- gande inkomst följer sjunkande andel nettoutlägg på varaktiga konsumtions- varor och stigande sparandeandel. An- delen .nettoutlägg för bilköp stiger först för att sedan avta. Övrig konsumtion uppvisar en oklar bild med svag ten- dens till sjunkande andel vid stigande inkomst. . . . .

Tabell 3: 11. Parvisa korrelationskoefficienter

Icke uppräknade data

vanabel 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 nr 3 Kreditköpargruppen 2 ..... 0,31 3 ..... 0,01 .— 0,04 . 4 ..... 0,00 0,10 _0,09 5 ..... 0,15 0,54 _0,16 0,12 6 ..... 0,11 0,53 _0,20 0,11 0,35 ' 7 ..... 0,09 0,28 0,03 0,02 0,17 0,24 . 8 ..... 0,08 0,09 0,08 _0,16 0,12 _0,08 _0,04 9 ..... 0,12 0,12 _0,08 0,04 0,10 0,12 0,03 0,02 ' 10 ..... _0,01 0,05 _0,12 0,13 _0,03 0,01 _0,10 _0,04 0,05 Kontanlköpar yru p pen 2 ..... 0,34 , 3 ..... 0,15 0,23 4 ..... _0,07 0,02 0,32 5 ..... 0,23 0,20 0,11 0,02 6 ..... 0,15 ' 0,36 0,05 0,00 0,26 7 ..... 0,09 0,03 0,19 _0,05 0,05 _0,02 8 ..... 0,00 0,01 0,06 0,06 0,02 0,01 _0,19 9 ..... 0,03 0,03 0,10 0,02 0,09 0,06 0,02 0,10 _ 10 ..... 0,06 0,08 0,21 0,01 0,03 0,05 0,01 0,08 _0,01 Samtliga köpande hushåll 2 ..... 0,29 3 ..... 0,09 ' 0,24 '- 4 ..... _0,04 0,02 0,28 5 ..... 0,18 0,22 0,12 0,02 6 ..... 0,14 0,35 0,03 0,03 0,24 ' ' 7 ..... 0,05 0,08 0,21 _ 0,05 0,08 0,03 8 ..... , 0,02 0,01 0,05 0,02 0,02 0,02 _0,17 9 ..... , 0,03 0,05 0,11 0,01 0,09 ”0,07 0,05 0,07 10 ..... ' 0,05 0,08 0,18 0,03 0,02' 0,04 _0,12 ' 0,06 0,00 11 ..... '.'0,45 _0,05 _0,15 0,04 _0,06 0,05 _0,14 0,03 _0,07 0,01

I tabell 3: 11 slutligen redovisas koef- ficienter för parvisa variabelkorrelatio— ner för kontantköpare, kreditköpare och för samtliga köpande hushåll. De starkaste positiva korrelationerna fin- ner man i kontantköpargruppen mellan disponibel inkomst och nettoutlägg (0,34), mellan disponibel inkomst och antal försörjda personer (0,36) och mellan banktillgodohavanden och av- betalningsskulder (0,32). I kreditköpar- gruppen återfinns de starkaste korre- lationerna för de bägge förstnämnda variabelparen (0,31 resp. 0,53), medan däremot korrelationen mellan banktill- godohavanden och avbetalnvingsskulder är låg och t. o. m. negativ (_0,09). I öv- rigt har kreditköpargruppen sina star- kaste samband mellan övriga privata skulder och disponibel inkomst (0,54) samt övriga privata skulder och antal försörjda personer (0,35). Negativa kor- relationer förekommer endast i ett mindre antal och är genomgående be- tydligt svagare än de positiva.

Slutligen bör påpekas att det i korre- lationsmatriserna inte i något enda fall förekommer någon verkligt stark korre— lation mellan två variabler.

Multipla regressionsanalyser av inköp och finansiering av andra varaktiga kon- sumtionsvaror än bilar

Modeljbeskrivning

Vid beskrivningen av den beslutspro- cess som ligger bakom ett köp av en varaktig konsumtionsvara följs här samma ansats som tidigare redovisats.

Beslutsprocessen tänks således upp- delad i olika faser, där fas 1 innesluter beslutet att under ifrågavarande period köpa en vara eller inte, fas 2 avser valet av modell (: pris), fas 3 beslutet om kontant- eller kreditköp och fas 4 be-

slutet om kreditnivå. När denna modell tillämpas på andra varaktiga konsum- tionsvaror än bilar, tillkommer egent- ligen ett moment .i faserna 1 och 2 i och med att det också äger rum ett val mellan olika slags varor. Emellertid har köp av dessa olika varor här samman- fattats i variabeln »nettoutlägg på var- aktiga konsumtionsvaror», varför en till- räcklig beskrivning för de här aktuella bearbetningarnta ges av modellens ovan— stående fyra faser.

De regressionsberäkm'ngar som här utförts bygger på antagandet att det är möjligt att göra ovanstående uppdelning av beslutsprocessen. Som tidigare påpe- kats behöver den inbördes ordningen mellan faserna inte betraktas som fix. Vid de två regressionsberäkningar, som först skall redovisas, har fas 2 och fas 3 bytt plats. Fas 2 utsätts för analysför- sök med utgångspunkt från vissa beslut i faserna 1 och 3. Därnäst redovisas ett försök :att samtidigt förklara fas 3 och fas 4, varvid vissa beslut i faserna 1 och 2 antas vara givna. Slutligen be— skrivs ett analysförsök av fas 4 med övriga faser givna.

Förklaring av valet av nettoutläggets storlek (fas 2)

En första regressionsberäkning genom— fördes dels på kreditköpzare, dels på kontantköpare med nettoutlägg på var- aktiga konsumtionsvaror som beroende variabel. —

Syftet med analysen var att undersöka om det fanns några skillnader mellan kreditköparhushåll och kontantköpar— hushåll beträffande de faktorer som är av betydelse för deras, inköp av var— aktiga konsumtionsvaror.

I följande tablå redovisas regressions— koefficienterna och deras standardav— vikelser för de variabelkombinationer' som gav den lägsta residualvariansen..

Beta- ' Sprid- koeff; ningen Kontantköpargrupp Disponibel inkomst. . . . 0,2865 0,0521 Banktillgodohavanden . 0,1027 0,0542 .åvbetalningsskulder . . . _0,1067 0,0526 Ovriga privata skulder . 0,1570 0,0509 Kreditköpargrupp , Disponibel inkomst. . . . 0,3112 0,1007

Analysen har för kreditköpargruppen bara resulterat i en enda variabel med något förklaringsvärde, disponibel in- komst. Denna är också för kontant- köpargruppen den mest betydelsefulla förklaringsvariabeln. Inkluderingen av disponibel inkomst minskade i bägge fallen residualvariansen trots detta med endast ca 5 %.

En redovisning av samtliga signifi- kanta variabler ger däremot en anty— dan om att skillnader mellan de båda grupperna ändå föreligger.

K aulantkä par-grn p p K red ilköpargru pp Disponibel inkomst Disponibel inkomst Banktillgodohavanden Antal försörjda perso—

ner Avbetalningsskulder Inkomstförväntningar Övriga privata skulder Låneattityder i barn- domshemmet Ålder

Nettoutlägg på bilköp Nettoutlägg på bilköp ' '

Endast två variabler är gemensamma för båda grupperna, nämligen disponi- bel inkomst och nettoutlägg vid bilköp, medan samtliga övriga variabler endast förekommer hos en av grupperna. För kontantköparhushållen dominerar fak- torer av ekonomisk art. Motsatt tendens gör sig gällande för kreditköparhushål- len, för vilka båda attitydvariablerna är signifikanta.

Samtidig förklaring av valet mellan kontant— eller kreditköp samt kreditnivå (fas 3 och 4)

Nästa regressionsanalys utfördes på samtliga hushåll med kreditbelopp som

beroende. variabel. För kontantköpar- hushåll åsattes variabeln värdet noll.

De erhållna korrelationskoefficien- terna, som redovisades i tabell 3:11, är nästan genomgående mycket svaga. Det högsta värdet —— 0,45 _ avser sam- bandet mellan nettoutlägg och kredit— belopp. Den minsta residualvariansen erhölls med följande variabelkombina- tion. Residualvariansen reducerades därvid med 15,7 %. Beta— Sprid- koeff. ningen Nettoutlägg ........... 0,5302 0,0426 Disponibel inkomst. . . . —— 0,1528 0,0461 Banktillgodohavanden . _0,1440 0,0449 Ålder ................ _ 0,1133 0,0416 Övriga privata skulder . 0,1041 0,0426 Avbetalningsskulder. . . 0,0982 0,0424 Antal försörjda perso- ner ................ 0,0648 0,0439 Låneattityder i barn- domshemmet ....... — 0,0531 0,0408

Nettoutläggets synbarligen stora för- klaringsvärde skulle kunna vara en följd enbart av det mycket starka sam- band som för kreditköpargruppen kan konstateras mellan nettoutläggloch kre- ditbelopp. Att kreditköpargruppen ,be- funnits ha betydligt större genomsnitt- ligt nettoutlägg än kontantköpargrup— pen tyder dock på att nettoutläggets storlek har en självständig betydelse vid förklaringen av valet av finan- sieringsform.

Näst efter nettoutlägg har disponibel inkomst och banktillgodohavanden star- kaste effekten på residualvariansen med 1,2 resp. 2,1 %. Bägge variablerna uppvisar negativa koefficienter, vilket stämmer överens med det tidigare redo- visade förhållandet att kreditköpare ge- nomsnittligt har lägre både disponibel

inkomst och banktillgodohavanden än kontantköpare. '

Förklaring av val av kreditnivå (fas 4) Slutligen genomfördes en regressions- analys uteslutande på de hushåll som köpt på kredit, med kreditbelopp som beroende variabel. Minsta residualvari- ans gav den ekvation som endast in- kluderade variablerna nettoutlägg och inkomstförväntningar. De standardise- rade regressionskoefficienterna var för nettoutlägg 0,92 och för inkomstförvänt- ningar —0,06. Residualvariansen mins- kade med 60,2 %, när nettoutlägg in- fördes som förklaringsvariabel men en— dast med 0,6 % vid inkluderingen av variabeln inkomstförväntningar. Det tycks således endast vara nettoutläggets storlek som har någon verklig betydelse för kreditbeloppets storlek. Korrelatio- nen mellan kreditbelopp och nettout- lägg var också mycket stark, inte mind- re än 0,92. ' * 7

Sammanfattande synpunkter

Av de beskrivande tabellerna som avser bilköp framgår att avbetalningsköpar- nas andel av bilköpare är' liten bland de högsta inkomsttagarna samt bland större affärsmän och jordbrukare. Av- betalningsköparnas andel sjunker mar- kant.—med stigande likviditetsnivå.

Vidare" är bilköpens frekvens 'låg bland hushåll med årsinkomster undei 10000 kr. samt bland de yngsta och äldsta hushållen. Högst är inköpsfre- kVensen bland större affärsmän och jordbrukare samt bland akademiker. Det genonlsnittliga bilpriset stiger med sti- gande inkomst och stigande innehav av finansiella tillgångar. De yngsta hushål— ler köper extremt billiga bilar.

Av regressionsberäkningarnas resultat att döma synes åldern vara den faktor

som har störst betydelse vid valet mel- lan kontantköp och kreditköp. Kredit- nivån vid kreditköp synes stiga med bi- lens pris men sjunker med köparens stigande likviditet och ålder.

Beträffande andra varaktiga konsum- tionsvaror än bilar visar jämförelsen mellan kontantköpare och kreditköpare att det föreligger betydande skillnader mellan dessa grupper. Sålunda är kre- ditköpare yngre samt har större netto- utlägg, lägre. inkomster, lägre banktill- godohavande och mindre andra skulder än avbetalningsskulder än kontantkö- pare. Banktillgodohavandena är den va- riabel som mest skiljer grupperna åt.

Vid regressionsanalyserna finner man att sambandet mellan kreditbelopp och nettoutlägg är mycket starkt för kredit- köparhushållen. Detta tyder på att det existerar fasta normer för avbetalnings- handeln vad gäller fördelningen på handpenning och avbetalningsbelopp. En köpare som bestämt sig för att köpa på kredit tycks i allmänhet följa dessa normer.

Slutligen har bearbetningarna givit en antydan om att det kan vara olika faktorer som är avgörande för inköp av varaktiga. konsumtionsvaror för kon- tantköpare än för kreditköpare. De för båda grupperna separata regressions- analyserna tyder på att'de rent ekono- miska variablerna är mer avgörande för kontantköpare, medan attityderna synes ha större betydelse för kreditköpare.

Avslutningsvis 'måste ytterligare en gång framhållas att det låga förklarings- värdet Samt den stora spridningen kring medelvärdena SOIII' regressionsberäk- ningarna resulterat i bl. a. sammanhäng- er med det ringa antalet obserVationer som beräkningarna bygger på. Resulta— ten bör därför inte 'tolkas alltför kate— goriskt och kan närmast komma" till anÄ vändning som grund förhypoteser vid analys av andra undersökningsmaterial.

Tabell 2: Tabell 2_: Tabell 2: Tabell 25

Tabell 2:

Tabell 2

Tabell 2:

Tabell 2:

Tabell 2:

Tabell 2

Tabell 2 : Tabell 2:

Tabell 2 :

Tabell 2: Tabell 3: Tabell 3: Tabell 3: Tabell 4: Tabell 4: Tabell 4:

Tabell 4:

99.”

repr

.N

' Tabell-' och diagramförtecknihg Ä) Tabeller

Kreditköp _av olika varor är 1961. Värde 1 milj. kr. av totalförsälj— ning, kreditförsäljning, beviljade samt utestående krediter för vissa varaktiga konsumtionsvaror (exkl. sommarstugor) ......

Kreditbelopp avseende köp år 1961 fördelade på kreditformer. . . Bilförsäljningens fördelning på nya och begagnade bilar vissa år mellan 1954 och 1961 .

Procentuell andel kreditköpta bilar; kontantinsatser och kredit- tider. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1954 och 1962.

Förekomst av krediter och inbytesvaror vid bilköp åren 1954, 1957 och 1961. Procent av totala antalet köp. . . . Procentuell andel kreditköpta TV—apparater; kontantinsatser och kredittider. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1956 och 1964 .

Procentuell andel kreditköpta radioapparater, radiogrammofoner, bandspelare och skivspelare; kontantinsatser. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1955 och 1963. Köp av vissa hushållsmaskiner och därvid beviljade krediter år"

1961. Uppgifterna' 1 milj. kr. .

Andelen kreditköp samt kontantinsatsens andel av inköpspriset vid köp av hushållsmaskiner under vissa år mellan 1955 och 1961 .

Procentuell andel kreditköpta möbler; kontantinsatser. Uppgifter- na gäller vissa år mellan 1954 och 1961. Kreditköpens andel av totala antalet köp av cyklar, mopeder, motorcyklar och skotrar. . . .. . .

Genomsnittligt inköpspris, andelen kreditköp, kontantinsats och avbetalningstid för olika typer av båtar och båtmotorer år 1962

Utvecklingen i USA och Sverige avhnshållens disponibla inkoms—

ter,” 'den. privata konsumtionen, tatalt och av varaktiga'kon—' ' " sumtionsvaror samt av utestående konsumtionskrediter under olika nioårsperioder, löpande priser. Inkomster, konsumtion och konsumtionskrediter i Sverige 1961 och 1970, milj. kr., löpande priser . . Klassificering av de institutionella konsumtionskreditformema . Finansieringsbolagens tillgångar och skulder 1960—1963 (milj. kr. ) . Konsumtionskrediternas finansiering 1961 (milj. kr. ).

Konsumenternas kostnader för olika typer av krediter uttryckta i effektiv årsränta. . . : '. '

Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant— och avbetal- ningsköp av tvättmaskiner och kylskåp . . Avvikelserna från riktpriset vid kontant- och kreditköp av tvätt— maskiner och kylskåp . . ' Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant.— och avbetal— ningsköp av båtar och båtmotorer. . . .

'* ”17

19

28

29

m

30

31

31

32

33

133

45 48 51 66 72 81

82

84

Tabell 4 :

Tabell 4

Tabell 4:

Tabell 4 :

Tabell 4 : Tabell 4 : Tabell 4

Tabell 4 :

Tabell 4 :

Tabell 4 : Tabell 5 :

Bilaga 1.

Tabell A : Tabell A:

Tabell A:

Tabell A: Tabell A :

Tabell A: . Tabell B: Tabell B: Tabell B: Tabell B: Tabell B: Tabell B: Tabell B:

Tabell C: .

Tabell C :

5.

:6.

9. 10. :11.

12.

13.

2.

Avvikelserna från riktpriset vid kontakt- och kreditköp av båtar och båtmotorer.

Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant- och av betal- ningsförsäljning vid sex månaders galanti inom radio— och TV- handeln . Avvikelserna från det åsatta priset vid koiitant— och kreditköp av TV- -mottagare och övriga apparater. Pålägget vid kontant- och kreditköp av TV- -mottagare och övriga apparater med fördelning efter dyrortsgrupp, årsmodell, garanti- tid, och förekomst av inbytesvara, oktober 1964.

Beräknad effektiv årsränta vid avbetalningsköp. Avvikelse från åsatt pris vid olika betalningsformer . Procentuell fördelning av företagen efter räntans, avbetalnings- tilläggets och expeditionsavgiftens störlek vid avbetalningsköp av bilar är 1961.

Procentuell fördelning av kostnader för avbetalningskreditgiv- ningen (exkl. refinansieringskostnader) mom bilförsäljande före— tag år 1961. Exempel på kalkylerade kostnader för kreditgivning mom avbetal— ningsinstitut . . Effektiv ränta, kredittid och kreditbelopp vid avbetalningsköp

Avskrivnings kostnaderna för en personbil (10 000 kr) vid kontant- och kreditköp .

Bortfallets storlek och orsaker .

Konfidensintervall för kreditköp och totalköp av vissa varaktiga varor, milj. kr . Konfidensintervall för kreditbelopp fördelade på kreditformer, milj. kr

Konfidensintervall för utestående skuldbelopp, milj. kr.

Konfidensintervall för antalet kreditköpare och totala antalet inkomstenheter i olika inkomst- och likviditetsklasser . Hushållens köp av vissa varaktiga varor 1961. Inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror 1961. Bilköpens finansiering 1961 med fördelning av köp i nya och begagnade samt med och utan inbytesbil. Konsumtions- och investeringsbilar .

Bilköpens finansiering 1961, milj. kr. Konsumtions- och investe- ringsbilar Bilköpens värde 1961 procentuellt fördelat på kontant-, kredit- och inbytesandel. Konsumtions- och investeringsbilar . .

Kontant- och kreditköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror 1961 Kreditköp under 1961. Fördelning på varugrupper och kontant- insatsens procentuella andel av inköpspriset (inbytesvärdet in- räknat 1 kontantinsatsen).

Kreditköp under 1961. Fördelning på varor och kredittidens längd

Kontantinsatser och kredittider vid kreditköp 1961 (.exkl sommar- stugor) vid vissa kreditformer .

Kreditköp och kreditbelopp 1961 samt utestående skulder den 31 december 1961 avseende köp 1961 fördelade på kreditformer .

88

90

94

96 97

105

Tabell C: Tabell C: Tabell D: Tabell D: Tabell D: Tabell D: Tabell D: Tabell D: . Tabell D: . Tabell D: Tabell D: Tabell E: .

Tabell E :

Tabell E: Tabell E: Tabell E:

Tabell E :

Tabell E: . Tabell E: Tabell E: .

Tabell E: Tabell E:

Tabell F: Tabell F:

Tabell F: Tabell F: Tabell F: Tabell F:

3.

4.

1.

2.

90

10. 11.

535”???

Kreditbelopp vid kreditköp 1961, fördelade på kreditformer och varugrupper, milj. kr. . . .

Totala utestående konsumtionskreditskulder den 31 december 1961 fördelade på kreditformer . . Kredit- och kontantköpare samt icke-köpare fördelade på inkomst- och likviditetsklasser Kreditköpare, kontantköpare och icke-köpare 1961 procentuellt fördelade på inkomstgrupper . . Värde av kreditköp, kreditbelopp samt skuldbelopp 1961 fördelade på inkomst- och likviditetsklasser. Kreditköpare, kontantköpare och icke-köpare under 1961 samt kreditköpare under 1957—1961. Fördelning på sparvanor.

Värde av kreditköp och kreditbelopp samt antalet inkomstenheter

1961 fördelade på inkomstgrupper. . . .

Amorteringar 1961 för kreditköp 1957—1961. Fördelning på in— komstgrupper. Kredit- och kontantköpare och konsumtionskreditskuld fördelade på ålder och familjeställning. . . . . . Kredit- och kontantköpare samt konsumtionskreditskuld förde— lade på socio- -ekonomiska grupper. Genomsnittlig konsumtionskreditskuld i kronor den 31 december 1961. .

Attityder enligt olika attityddimensioner och allmän attitydskala. Fördelning på socio- -ekonomiska grupper. .

Attityder enligt olika attityddimensioner och allmän attitydskala. Fördelning på inkomst under 1961 och banktillgodohavanden den 31 december 1961 . Förekomst av kreditköp hos anhöriga, vänner m. m. till intervjua- de med positiv resp. negativ attityd . . Kreditköpare och ej kreditköpare under 1957—1961, vilkas referensgrupper köpt något på avbetalning. . Inställning till ilkeditköp av olika varor samt kreditutnyttjande 1961.

Förhållandet inbördes mellan inställning till köp på avbetalning av vissa varor för privat bruk, relativa tal . . . Kunskapomkreditformer . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kunskap om och inställning till kreditformer . . . . .

Förhållandet inbördes mellan inställning till kreditkortskredit, låneköp/köplån, banklån och avbetalning. . . .

Erfarenheter av kreditköp . . . . . . . . . . . . .

Intervjupersonerna fördelade efter kreditbeteende och attityd enligt allmänna attitydskalan.

Korrelationsmatris för hela materialet . .

Sambandet mellan inköp av varaktiga konsumtionsvaror och övriga variabler.

Sambandet mellan kreditköpsvärdet och övriga variabler.

Sambandet mellan kreditköpsprocenten och övriga variabler .

Sambandet mellan olika attityddimensioner. . . . . . .

Olika variablers betydelse för inköp av varaktiga konsumtions- varor

225 226 227 228 229 230 230 231 232 233 234

236

237 238 238 238

239 239 240

241 241

241 243

245 245

246 247

248

Tabell" F : 7.- Tabell .F:8. Tabell F : 9. Bilaga '2 Tabell 2 : 1.

Tabell 2 :2.

Bilaga ä.. Tabell 3: 1.

Tabell 3: Tabell 3: Tabell 3: Tabell 3: Tabell 3:

955511”???

Tabell 3: Tabell 3 : 8.

>]

Tabell 3: 9.

Tabell 3:10.

Tabell 3:11.

Diagram 2 : 1. Diagram 2 : 2.

Diagram 2 :3.

Diagram 2 : 4. Diagram 7:1. Diagram 7 : 2.

Olika variablers betydelse för kreditköpsandelen av värdet för inköp av varaktiga konsumtionsvaror . . .

Signifikanta regressionskoefficienter för attitydvariabler vid för- klaring av inköpsvärdet för varaktiga konsumtionsvaror .

Modellens förklaringsvärde för kreditköpsandelen . . . . .' . __

1

.”-

Kreditköpens. andel av totala inköpsvärdet för vissa varaktiga konsumtionsvaror. ._ . _. . . . . Kreditköpens värdeandel för olika hushallsgrupper '. . . .

.Wå'

Bilköp 1957—1958 fördelade på hushåll med olika inkomstel och finansiella tillgångar. Bilköp 1957—1958 fördelade på hushåll med olika yrke och ålder

Parvisa korrelationskoefficienter. . . . . . . . . . . .

Parvisa korrelationskoefficienter

Inköp av varaktiga konsumtionsvaror 1958' 1 olika hushållsgrupper

Medelvärde och standardavvikelse för tio undersökta variabler för kreditköpare och kontantköpare . . . Kreditköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror

Kreditköpare Och kontantköpare för-delade på olika klasser för inkomst och banktillgodohavanden

Banktillgodohavandenas storlek' 1 olika inkomstklasser för hushåll som" 1958 köpt varaktiga konsumtionsvaror, med fördelning på kreditköpare och kontantköpare.

Användning av den disponibla inkomsten hos kreditköpande och kontantköpande hushåll 1 olika inkomstklasser. ' .

Parvisa korrelätionskoefflcienter. '

1

Diagram

Den privata konsumtionen 1931—1964 i 1955 års priser.

Den privata konsumtionen, utgiftsandelar 1931—1964. * Importen av varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963 i löpande priser. . . . Importandelar för varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963 . Effekter av skärpning 1 kreditvillkoren . 4. Effekter av lättnad i kreditvillkoren .

249'

251. 251.

2535 2531

256; 2577 2691 2611 263!

2641 2641

2653

2661

2665 2677

381

. 39)

421 43: 132: 1353

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966

1. La Cooperation internordique.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitledepartementet

Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsök- ningsrätt V. [38] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny Hyreehgstift— ning. [14] 2. Undersökning angående hyresspiitt- ringen. [15] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17]

Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrngan II. Bilagor. [24]

Atomansvarighet III. [29] Vligfraktavtaiet I. [36]

Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5]

Försvarsdepartementet

Tygtörvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35]

Socialdepartementet

Färgläklad[sfambidragsgiVMng till hälso- och sjuk- v r en. Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28 Kommunerna och ungdomen. [32] Deistatåiagå. undervisningssjukhusens organisa-

t On.

Kommunikationsdepartementet

Friluftslivet i Sverige. Del 111. Anläggningar för det rörliga friluftslivet in. in. [33] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [84]

Fordonskombinationer. [41]

Finansdepartementet

1965 års iångtidsntredning 1. Svensk ekonomi. 1986— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Billaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investcerings- behov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utveclklings- tendenser inom undervisning, hälso- och sjiukVård samt socialvdrd 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordnlng m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42]

Ecklesiastikdepartementet

Yrkesutbildningen. [3] Arbetspsykologisk verksamhet. [40]

Jordbruksdepartementet

Renbetesmarkerna. [12]

Bostadsarrende m. m. [%]

1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtidaa jord- brukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordibruks- politiken. B. [81]

Handelsdepartementet

Eilagstiftningsutredningen. 1. Lagstiftning mnot ra- diostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elehktriska anläggningar. [39]

Sällskapsresan [25]