SOU 1966:57
Centralt statligt personalutbildningsorgan : förslag
N +” 9
oå (-
_ CDU,
(P( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 57 $O U Civildepartementet xf—Ibb R
CENTRALT STATLIGT
PERSONALUTBILDNINGSORGAN
FÖ RSLAG AVGIVET AV
PERSONALUTBILDNINGSBEREDNINGEN
Stockholm 1966
004
9
10. . Tygförvaltningens centrala organisation. Svenska
STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 966
Kronologisk förteckning
. Svensk ekonomi 1986—1970. Esselte. 294 s. Fi.
gizxportloch import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. s. F .
. Yrkesutbildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri. Lund. 586 s. E. Ny myntserie. Beckman. 87 s. Fi . Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U. . Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och
äggkvåsrden. Hakan Ohlssons boktryckeri, Lund. 5.
. Utsökningsrätt IV. Esselte. 147 s. Ju. . Tillgingen på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s. Fi. Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. Esselte. 187 s. S. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. Fi.
Reproduktions AB. 164 s. Fö. . Renbetesmarkerna. Svenska Reproduktions AB. 13.
273 5. + 1 kartbilaga. Jo. Utvecklingstendenser inom undervisning. och sjukvård samt socialvdrd 1966—197 . 6. Esselte. 51 s. Fi.
hälso- Bilaga
. Ny hyreslagstiftning. Norstedt & Söner. 473 s. Ju. . Undersökning angående hyressplittringen. AB Kopia. 205 s. Ju . gly folkbokföringsförordning m.m. Esselte. 241 s. . Arbetspromemorior i författningar:-Agan. Esselte. 94s Ju . Strategi. i väst och öst. Esselte. 173 s. Fö. . Statliga betänkanden 1961—1965. Kihlström. 170 s Fi . Decentralisering av naturalisationslirenden m. m. Norstedt & Söner. 50 s. .Tu . Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fi. . Lagstiftning mot radiostörninger. Esselte. 91 5. H. . Markfrågan I. Norstedt & Söner. 980 s. Ju. . Markfrågan II. Bilagor. Norstedt & Söner. 231 s. .T u. . Sällskapsresan Baggström. 229 s. H. . Bostadserrende m. m. Esselte. 247 s. Jo. . Skeppsholmens framtida användning. Kihlström. 114 s. + 1 utviksblad. Fö. . Läkemedelsförmånen. Beckman. s. S.
29. 30.
31. 32. 33. 34. 35. 36. 37.
38. 39.
40. 41.
42. 43.
44. 45. 46. 47. 48. 49.
50. 51.
Atomansvarighet III. Norstedt & Söner. 991 s. Ju. Den framtida jordbrukspolitiken. n Ohls- sons boktryckeri. Lund. 361 s. J 0. Rein tryamtida jordbrukspolitiken. B. Esselte. s. 0. Kommunerna och ungdomen. Esselte. 214 s. S. Friluftslivet i Sverige. Del 111. Anläggningar rör det rörliga friluftslivet m. 111. Svenska Reproduk- tions AB. 248 s. K. Luitfartsverkets ekonomi och organisation. Esselte. 132 s. K. Militärsjukvården. Esselte. 196 s. Fö. Vägtraktavtalet I. Norstedt & Söner. 197 s. Ju. De statliga undervisningssjukhusens organisa- tion. Esselte. 132 s. S. Utsöknin sriitt V. Esselte. 81 s. Ju. Lagstiftn g om elektriska anläggningar. Esselte. 153 s. H. illrébetsEpsykologisk verksamhet. Baggström. s. Fordonskombinationer. Esselte. 259 s. K. Utkommer senare. Konsumtionskrediter i Sverige. Esselte. 276 s. Fi. Vård utom skole av ungdomsvårdsskoleelever. Kihlström. 85 s. S. Bostadspolitiskt kreditstöd. Esselte. 474 s. I. Aktiv åldringsvård och handikappvård. Esselte. 42 s. S. gåsktstådgan in. 111. Svenska Reproduktions AB. s. 0. åggdogxens törenings- och fritidsliv. Esselte. s. . Prissamverkan och konkurrens. Esselte. 278 s. H. Lantbruksniimndernas nya organisation m. m. greäiskra Reproduktions AB. 405 B. + 1 utviks- a . o. Smittskyddslagstiftning. Kihlström. 210 s. S. Framtidsperspektiv för svensk industri 1965— 1980. Bilaga 4. Esselte. 184 s. Fi. . Skoglig forskning. Svenska Reproduktions AB.
132 5. Jo. . Värdesiikring av trafiklivrilntor. Esselte. 138 s. Fi. . Yrkesskadeförsäkring. Esselte. 349 s. S. . Skolgång borta och hemma. Kihlström. 398 s. E. . Svensk säkerhetspolitik. Esselte. 158 s. Fö. . Centralt statligt personalutbildningsorgan. Kihl-
ström. 112 s. C.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:57
Civildepartementet
CENTRALT STATLIGT PERSONALUTBILDNINGSORGAN
FÖRSLAG AVGIVET AV
PERSONALUTBILDNINGSBEREDNINGEN
EMIL KIHLSTROMS TRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1966
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ciijildepartementet
Genom beslut den 5 maj 1961 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för civildepartementet att tillkalla en särskild beredning bestående av högst elva personer med uppgift att överse den av staten i egenskap av arbets— givare bedrivna utbildningsverksamheten. Enligt direktiven borde bered- ningen på grundval av en överblick i stora drag över den statliga per- sonalutbildningens art, målsättning och omfattning principiellt överväga vilka möjligheter till en ändamålsenlig samordning av utbildning som kunde föreligga samt vilka åtgärder i övrigt som kunde vara ägnade att rationalisera och effektivisera utbildningen. Beredningen borde särskilt överväga frågan huruvida behov förelåg av att hithörande spörsmål sammanhölles centralt och, om så skulle anses ändamålsenligt, i vilken organisatorisk form detta borde ske.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 17 maj 1961 ombudsmannen K. E. H. Abldin, sekreteraren K. Britt-Marie Bystedt, regeringsrådet 0. H. Klackenberg, dåvarande byrådirektören, nu- mera undervisningsrådet C. N. S. Lundeberg, generaldirektören J. B. Lundgren, byråchefen 0. A. Melin, överdirektören P. A. V. Tammelin, dåvarande kammarrättsrådet, numera försäkringsdomaren N. G. E. Wil- deman, överpostexpeditören, numera konsulenten hos personalutbildnings- nämnden Inga M. Ålsäter samt direktören A. B. Östergren. Tillika upp- drog departementschefen åt regeringsrådet Klackenberg att i egenskap av ordförande leda beredningens arbete. Åt dåvarande förste kanslisekre- teraren, numera kanslirådet i civildepartementet K.F. Ström uppdrogs att vara sekreterare åt beredningen.
l beredningens sammansättning har under årens lopp inträffat följande förändringar.
På därom gjorda framställningar har från ledamotskap i beredningen entledigats generaldirektören Lundgren (11 juni 1964), försäkringsdo- maren Wildeman (17 november 1965) och sekreteraren Bystedt (8 decem- ber 1965). Byråchefen Melin avled den 30 augusti 1964. Chefen för civil— departementet har till ledamöter i deras ställe i angiven ordning förord- nat expeditionschefen i finansdepartementet N. E. B. Fjellander (17 oktober 1964), byråchefen i socialstyrelsen S.-H. G. Ryman (17 november 1965), förbundssekreteraren Eira Nordenskiöld (8 december 1965) och
psykologen hos kriminalvårdsstyrelsen S. 0. Larsson (17 oktober 1964).
Beredningen har i sitt arbete biträtts av ett antal experter, tillkallade av chefen för civildepartementet.
Beredningen, som antagit benämningen personalutbildningsberedningen (PUB), har utarbetat förslag till ett betydande antal olika kurser,-vilka jämlikt skilda bemyndiganden av Kungl. Maj:t genomförts såsom för- söksverksamhet av""dénd nära "könta-k't med» beredningen arbetande per—' sonalutbildningsnämnden (PUN). Kurserna har i stor utsträckning upp— repats, och denna utbildningsverksamhet har efter hand fått en betydande omfattning. _
I detta betänkande framlägger beredningen förslag till ett centralt statligt personalutbildningsorgan, som _i ordinära former avses skola om- besörja nyssnämnda kursverksamhet och vissa andra för staten såsom arbetsgivare viktiga .utbildningsuppgifter, bl.a. det centrala administrativa arbetet med den i ett tidigare betänkande föreslagna förvaltningsprak- tiken för amanuenspersonal (SOU 1965: 75) Det nya organetföreslås få benämningen Statens personalutbildningsnämnd.
Statens personalutbildningsnämnd föreslås skola övertaga vissa upp-. gifter, som enligt direktiven pålagts eller eljest fullgjorts av PUB Det nya organet kan träda i verksamhet tidigast den 1 juli 1967. PUB __utgår ifrån att beredningen för fullgörande av nämnda funktioner under tiden till dess, därest Kungl. Maj. t icke annat besluta,r bör kvarstå. Det gällel i främsta rummet uppgiften att överväga och analysera nya personalut— bildningsbehov, som aktualiseras inom statsförvaltningen, samt initiera. härför lämpade kursformer. Nämnas må att PUB genom beslut i maj 1966 upptagit frågan om chefsutbildning för domarperson—al till behand- ling och för ändamålet tillsatt ensärskild arbetsgruppinnefattande _ jäm- väl experter, ,som tillkallats .av chefen. för. civildepartementet .den 27. juni 1966.
Det nu framlagda förslaget till centralt statligt pe1sonalutb11dnmgs- organ har enhälligt omfattats av beredningens ledamötei.
Stockholm den 15 juli 1966. " " - ' "* "' . . . _ HenrikKlackenbe'rg'. _ __ . Henry AhIdin Nils Fjellander Sven Larsson '— Christer Lundeberg , ' Eiru Nordenskiöld .. -_ Siren-Hugo Ryman 4,
Paul Tammelin _lnga Ålsäter * Bertil Östergren
/_Fing_al Ström
Inledning
I de direktiv som lämnades vid perso- nalutbildningsberedningens (PUB) till- sättande den 5 maj 1961 uttalade chefen för civildepartementet att beredning- en borde överväga olika möjligheter till en ändamålsenlig samordning av den utbildning, som staten anordnar i egenskap av arbetsgivare, samt de åt- gärder i övrigt som kan vara ägnade att rationalisera och effektivisera ut- bildningen. Beredningen borde särskilt överväga frågan, huruvida behov före- ligger av att hithörande spörsmål sam- man—hålles centralt och, om så skulle anses ändamålsenligt, i vilken organi- satorisk form detta bör ske.
Frågan om den lämpliga organisa— tionen av den centralt bedrivna stat- liga personalutbildningen har i FUB:s hittillsvarande utredningsarbete ställts i bakgrunden till förmån för utred- ningar och försl—ag rörande tillgodo- seende av olika utbildningsbehov, som framstått som trängande. För PUB har det tett sig mera angeläget att taga initiativ till och snabbt få till stånd kursverksamhet på skilda områden än
att utarbeta förslag till en fast orga- nisation. PUB har sålunda hos Kungl. Maj:t föreslagit anordnandet försöks- vis av ett stort antal olika kurser un- der administration av den i början av 1961 tillsatta nämnden för utbildning av kanslister vid centrala verk m.m., vilken sedermera med hänsyn till det vidgade verksamhetsområdet omvand- lats till personalutbildningsnämnden (PUN). I regi av denna nämnd, som personellt haft nära anknytning till beredningen, har i relativt obundna former och i full överensstämmelse med FUB:s intentioner utvecklats en rikhal'tig försöksverksamhet på utbild- ningsområdet. Vissa kurstyper har nu- mera prövats i avsevärd omfattning och visat sig svara mot så uppenbara framtida behov, att frågan om deras fastare inordnande i ordinär statlig verksamhet ansetts böra närmare över- vägas. I samband därmed synes lämp- ligen spörsmålet om ett centralt utbild- ningsorgan, på vilket den framtida per- sonalutbildningsverksamheten skulle ankomma, böra upptagas.
KAPITEL !
Behovet av statlig personalutbildning
Allmänna motiv
Utbildningens samband med produk- tivitet och framåtskridande inses nu- mera allmänt. Samhället har åtagit sig alltmer omfattande förpliktelser på ut- bildningsområdet. Det allmänna skol— väsendets expansion liksom takten i utbyggnaden av universitet och hög- skolor bär vittne härom. Studiemöilig- heterna har genom ett generellt bi- drags- och lånesystem kraftigt förbätt- rats. Kostnadskrävande omskolnings- och uppskolningsåtgärder bedrives in- om arbetsmarknadspolitikens ram. Ut- bildningsresursernas starka ökning har motiverats bl.a. med att framåt-skri- dandet och samhällets ständiga för- ändringar på skilda områden medför nya och ökade kunskapskrav. Framåt— skridandet har i våra dagar kommit att alltmera bero av en avancerad teknik, och i olika länder har ansträng- ningarna skärpts för att i möjligaste mån utnyttja den begåvningsreserv, som kan finnas.
De synpunkter och krav på utbild- ningen såsom ekonomisk faktor, vilka framfördes av 1959 års långtidsutred- ning om den svenska ekonomins ut- veckling (SOU 1962:10), syns alltjämt såsom aktuella och viktiga. Synpunk- terna har förts vidare av 1965 års lång- tidsutredning i dess betänkande »Svensk ekonomi 1966—1970 med ut- blick mot 1980» (SOU 1966:1). Inför de stora förändringar i det 'svenska
näringslivets struktur, som är att vän— ta till följd av vårt förhållande till världsmarknaden och speciellt Euro- pamarknaden, ställde 1959 års utred- ning det principiella kravet att ut- bildningspolitiken skall vara samord— nad med en aktiv arbetsmarknadspoli— tik. I flera sammanhang konstaterades, att bristen på utbildat folk på vissa områden kan bilda flaskhalsar för önskvärda utvidgningar i den produk- tiva verksamheten. På grund av att arbetskraftstillgångarna beräknas öka relativt svagt under kommande de- cennier framstår en snabbare höjning av utbildningsstandar-den som angelä- gen, särskilt i form av ökade insatser på vuxenutbildningens område me— delst omskolning och vidareutbildning. Båda långtidsutred-ningarna betonar starkt den mänskliga faktorns betydel- se för uppnåendet av snabbare eko- nomisk tillväxt, d.v.s. betydelsen av att nya kunskaper och ökad mänsklig skicklighet tillämpas i produktionen. Professor Ingvar Svennilson, som var ordförande i 1959 års långtidsutred— ning, har tidigare i en intresseväckan- de uppsats om >>Samhällsek0nomiska synpunkter på utbildning» (Ekono- misk tidskrift 1961) utveckla-t dessa tankegångar närmare. Han har därvid bl.a. betonat, att i den s.k. teknikfak- torn ingår icke blott naturvetenskap- liga och tekniska uppfinningar utan över huvud höjd utbildningsstandard hos arbetskraften, effektivare organi-
sation inom företagen ev. med höjd specialisering och ökad arbetsfördel- ning som följd. Utvecklingen på detta område är i stor utsträckning —— fram- håller Svennilson — beroende av vilka åtgärder som sätts in. De tekniska framstegen är m.a.o. en faktor, vars storlek kan påverkas. Genom skilda uthildningsanordningar kan man in- vestera i tekniska framsteg, och såda- na investeringar kan enligt Svennilson begränsa behovet av realkapitalinves- teringar och mycket väl visa sig tävla med dessa i fråga om produktivitet. Tanken att investering i människor är lönande innebär att utbildningen hö- jer arbetskraftens effektivitet och detta får bestående verkningar flera årtion— den framåt.
PUB finner dessa tankegångar vara av grundläggande betydelse för bedö- mande av personalutbildningen ur samhällsekonomiska synpunkter, men beredningen vill gärna redan här till— lägga, att den ekonomiska synpunkten självfallet icke innefattar hela bedöm- ningen av personalutbildningens vär- de.
Såsom ett led i strävandena att öka den svenska ekonomins effektivitet har statsmakterna i anslutning till långtids- utre-dningarnas överväganden under senare år tillmätt utbildningsfrågor- na en starkt vidgad betydelsel. För när- varande är hela yrkesutbildningen och vuxenutbildningen föremål för en om- fattande översyn, och regeringen har förklara-t det vara dess avsikt att fram- lägga förslag i frågan om möjligt till 1967 års riksdag. I detta stora pro- blemkomplex utgör den statliga perso- nalutbildningen ett speciellt och rela— tivt fristående avsnitt. Enligt PUst mening måste staten där anses ha ett särskilt intresse och ansvar för att verksamheten vidgas och intensifieras, så att den icke kommer att framstå som
ett underutvecklat område inom sam- hällslivet. Det gäller ett ansvar i lika hög grad för standarden av den ser- vice, som statsförvaltningen bör ge medborgarna, som ett ansvar gentemot den anställda personalen.
Samhällets utbildningsresurser har av gammalt främst varit inriktade på utbildning av de unga före inträdet i förvärvslivet. Behovet av ökade kun- skaper bland de redan yrkesverksam- ma har ofta varit den enskildes egen sak att ombesörja. Utvecklingen har emellertid medfört skärpta krav på öka- de kunskaper bland de redan yrkes— verksamma. Sådan utbildning, som syf- tar till att förbättra yrkeskunskaperna hos de anställda eller att vidareutbilda arbetskraften har i ökad omfattning gjort sig gällande inom olika delar av näringslivet.
Samhällsomvandlingen har medfört att utbildningsfrågorna alltmera ak- tualiserats även för sta-tsförvaltningens del. I det föränderlighetens samhälle, vari vi lever, framträder som ett ge- mensamt drag behovet att hålla de an- ställdas kunskaper »up to date». Skol- och yrkeskunskaperna kan i våra da- gar snabbt bli otillräckliga som grund för tjänstedugligheten. Det har sagts att den dynamiska utveckling, som vå- ra samhällsförhållanden är underkas— tade. ställer tjänstemannen inom den allmänna sektorn inför ständigt nya och vidgade arbetsuppgifter. Även om verksamheten inom en del förvalt- ningsområden fortgår efter ungefär samma mallar som för någon mans— ålder sedan, så slår å andra sidan dy- namiken i de moderna tekniska land- vinningarna desto hårdare in över and- ra förvaltningsfält. Starkt förändrade
1 Jfr bl.a. >>Finansplanen>> (bil. 1 till 1965 års statsverksproposition) sid. 35 ff och prop. 1966:125 med reviderad finansplan, sid. 35 ff.
uppgifter och verksamhetsformer för- anleder där radikala omstöpningar av gamla ämbetsverk eller tillskapande av nya specialorgan. För tjänstemännens flertal lär det nutilldags som regel inte räcka för hela tjänstetiden med den skol- eller grundutbildning, som de en gång förvärvade före inträdet i stats- tjänst. Den som byggde upp sin juridis- ka eller tekniska grundsyn genom stu- dier för några decennier sedan, riske- rar naturligtvis lätt komma att repre- sentera en för samhället och tekniken av idag föråldrad tankevärld. Det gäller att kontinuerligt »följa med» och komp- lettera sitt vetande i takt med utveck- lingen. Hur mycket vi än hänvisar till tjänstemännens eget personliga ansvar här, kommer man inte ifrån att det blivit allt viktigare för staten att se till, att dess anställda följer med de snabba förändringarna i samhällsliv, teknik, lagstiftning och förvaltnings- praxis. Här bör personalutbildningen vara en ständigt verksam förnyelsefak- tor, och denna förnyelsefaktor blir för varje år alltmer nödvändig för uppe- hållande av administrationens funk— tionsduglighet och effektivitet.
Med statlig personalutbildning menas här den utbildning, som staten i egen- skap av arbetsgivare bedriver för sina anställda. Denna uppgift har av gam— malt stått i bakgrunden i förhållande till statens ansvar för det allmänna skol- och yrkesutbildningsväsendet och kan naturligtvis sägas vara en sekun- där eller komplementär uppgift så tillvida, att den väsentligen är inrik- tad på sådan utbildning, som icke förekommer inom den allmänna skol- och yrkesutbildningen eller åtminstone icke ingår i den ordinära skol- eller yrkesutbildning, som olika personal- grupper erhållit redan före anställning- en i statens tjänst, men som de lik- väl behöver för att tillfred-sställande
kunna fullgöra sina tjänsteuppgifter. Statens dubbelställning på utbildnings- området har sannolikt verkat hämman- de på personalutbildningssidan. Det är alltid en tung uppgift för de admi- nistrativa ämbetsverken att driva ut- bildning och det är naturligt att de va- rit obenägna att ta egna utbildningsini- tiativ, som kunde riskera att dubblera eller eljest komma annan officiell ut— bildning för nära.
I princip framstår det också som en självklar utgångspunkt för planering— en av statlig personalutbildning, att i den mån ändamålsenliga utbildnings— möjligheter inom det samhälleliga skol— och yrkesutbildningsväsendet står till förfogande, dessa möjligheter bör i första hand utnyttjas och personal anställas, som från början har denna lämpliga utbildning. Det kan ur sam— hällets synpunkt icke vara rationellt att identiskt samma undervisning regel- mässigt skulle anordnas dels inom vissa skolor och dels inom oli-ka ämbetsverk för deras anställda. Man bör fasthålla den principiella utgångspunkten att personalutbildningen skall ha en supp- lementär inriktning. Den bör vara en tilläggsutbildning under anställningen, som erfordras för vissa grupper av tjänstemän, och dess innehåll betingas av den omfattning, i vilken tjänstens krav icke tillgodosetts inom ramen av de mer eller mindre standardiserade examina, som normalt ligger till grund för anställningen.
Den här angivna huvudprincipen för inriktningen av den statliga personal— utbildningen i relation till det allmän- na skol- och yrkesutbildningsväsendet innefattar i tillämpningen självfallet vissa gränsdragningsproblem. Dessa har tidigare lösts och måste troligen lösas mera på grundval av praktiska hänsyn än efter doktrinänt principiel- la synpunkter. Det må sålunda klart
medgivas att man i praktiken inte und- går, att ämnesinnehållet i personalut- bildningen i betydande utsträckning kommer att partiellt sammanfalla med ämnesinnehållet i undervisningen vid allmänna utbildningsanstalter. Även om t.ex. tullverkets, postens och tele— verkets språkutbildning har var sin speciella inriktning med tanke på de anställdas uppgifter inom den inter— nationella handelns och kommunika- tionernas områden, undgår verkens språkundervisning inte att i mångt och mycket överensstämma med undervis- ningen vid en de] allmänna skolor. Det är också självfallet att den undervis- ning i matematik, som drivs vid vissa av försvarets skolor, med nödvändig- het har de grundläggande elementen gemensamma med matematikundervis- ningen vid allmänna skolor. Likaså är det ostridigt att betydande delar av utbildningen för kanslister och lands- kanslister i exempelvis stats— och kom— munalkunskap, finansrätt och allmän förvaltningsrätt innehållsligt icke är skilda från socialhögskolornas och ju- ridiska fakulteternas utbildning i sam- ma ämnen. Partiella överensstämmel- ser i ämnesinnehållet måste i själva verket ofta föreligga, även om per- sonalutbildningen i sina olika former som helhet givits en alldeles bestämd specialinriktning. De nämnda exemp- len m'å räcka för att antyda proble— mati-ken på gränsområdena. Här skall enda-st undenstryka's vikten av att per- sonalutbildningen planeras med tanke på samordning i möjlig mån med den allmänna skol- och yrkesutbildningen ifsamhället. Detta krav på samordning får- givetvis för statens vidkommande med dess dubbelställning på undervis- ningsområdet större skärpa än för en- skilda företag. Ett (storinduxstriföretag kan t.ex.. planera sin personalutbild- ning mera efter gottfinnande än de
statliga ämbetsverken och satsa på vad som i det enskilda fallet ter sig lämp- ligast för företaget. Ekonomiska skäl talar emellertid ofta även för de en- skilda företagens del för att personal— utbildningen i möjlig mån skall bygga på och utnyttja det allmänna under— visningsväsendets resurser.
Det principiella. kravet på att den statliga personalutbildningen skall ha en supplementär inriktning utesluter vidare icke att denna utbildning har en beaktansvärd uppgift för överbryg— gande av tidigare sociala utbildnings- orättvisor. I vårt samhälle, där utbild- ningsmöjligheternas demokratisering under senare år för dem som nu är unga har borttagit eller mildrat såda- na hindcr av ekonomisk eller geogra- fisk art, som för många inom den nu verksamma generationen av statsan- ställda kännbart begränsat deras ut- vecklingsmöjligheter, kan och bör per- sonalutbildningen ge en ärlig chans till en vidareutbildning, som är ägnad att utjämna tidigare orättvisor för des— sa statsanställda och låta deras begåv- ning bättre än hittills komma till sin rätt i det allmännas tjänst. Betraktad som ett led i vuxenutbildningen bör personalutbildningen inom den stora statliga sektorn utgöra ett verksamt ele- ment för främjande av den fina tanke, som ligger bakom det ofta missbru- kade slagordct om rätt man på rätt plats.
Den allmänna målsättningen för den statliga personalutbildningen är själv- fallet i princip densamma som mål— sättningen för de enskilda företagens personalutbildning. Syftet kan sägas vara att göra den anställde i första hand yrkesmässigt bättre skickad att fullgöra sina arbetsuppgifter men ock- så att gynnsamt påverka hans inställ- ning till verksamheten. Tyngdpunkten ligger alltså i personalutbildningen
på att bibringa deltagarna ökade in- sikter inom deras yrkesområden, öva deras omdöme eller träna särskilda färdigheter eller arbetsmetoder. Målet är i första hand statens-arbetsgivarens intresse att höja kvaliteten i verksam- heten, vare sig det är handläggning av ärenden på det administrativa området eller arbetsuppgifter av annan art, eller att på annat sätt öka effektiviteten i arbetet.
Men samtidigt tillgodoser verksam- heten i hög grad ett personalinlresse. Personalutbildningen kan med tog sä- gas representera ett fred-sområde, där båda parterna på den statliga arbets- marknaden möts i sina strävanden. Denna gemensamhet i strävandena bör rimligen läggas till grund vid utform— ningen av organisationen. Sedd ur de anställdas synpunkt är personalutbild— ning ägnad att ge större trivsel i ar- betet, främst genom att de anställda känner sig bättre >>behärska jobbet». Ofta kan verksamheten i statens tjänst få större intresse och mera mening än den har enbart som medel till den eg- na försörjningen, när man fått närmare inblick i syftet och de större samman- hang verksamheten tjänar. En genom fortbildning ökad skicklighet i inne- havd tjänst ökar naturligtvis även den enskildes befordringsutsik'ter och bil- dar en nyttig motvikt mot anciennite- ten som befordringsgrund. Rätt bedri- ven personalutbi'ldni'ng bör stimulera till en sådan inställning till arbetet och ämbetsverket, som inom de privata fö- retagen betecknas såsom »gott yrkes- mannaskap» och »företa—gskänsla» och sålunda bidraga till att öka lojaliteten mot det allmänna och känslan för de särskilda förpliktelser, som statstjäns- ten innefattar.
Det sagda utesluter inte att motiven för statsmakterna att igångsätta och stimulera personalutbildning kan vara
flera. I FUB:s direktiv har chefen för civildepartementet t.ex. anfört, att ef'er den utjämning av de sociala förmå- nerna, som inträffat i förhållandet mel- lan statlig och enskild anställning, är det av vikt att tillse att i statens tjänst inte erbjudes sämre möjligheter än hos andra arbetsgivare till sådan vidare- utbildning eller specialutbiidning som utgör förutsättning för befordran till högre poster. Hänvisningen till den en— skilda sektorn får väl i det sammm- hanget anses tjäna som en jämförelse vilken skall verka uppfordrande för staten att i nämnda hänseenden göra åtminstone lika mycket för sin perso- nal som moderna enskilda företag kan göra. Men däri ligger också tanken att staten i konkurrensen om arbetskraf- ten måste bjuda sina anställda bättre personalutbildningsmöjligheter än hit- tills.
Ämbetsverkens personalutbildning
Omfattningen av sådan utbildning som staten i egenskap av arbetsgivare ger sina anställda är för närvarande bety- dande. Av gammalt har staten inom försvaret och de statliga kommunika— tionsverken (SJ, posten och televerket) för de stora personalgrupperna ombe- sörjt en yrkesu-tbildande verksamhet i egen regi, som meddelar praktiskt taget all den utbildning, som de an- ställda behöver i karriären utöver de vid det allmänna skolväsendet förvär- vade kunskaperna. Samma förhållan- de gäller för polisen och tullverket. Personalutbildningen innefattar på dessa områden en grundläggande fack- utbildning. Sådan kompetensgrundan- de utbildning bygger för olika karriä- rer ofta på skilda nivåer av det allmän- na skolväsendet.
På andra områden av statsförvalt- ningen förekommer personalutbildning
ofta regelbundet men har då företrä— desvis karaktär av komplement till sådan yrkesutbildning, som erhållits före anställningen. Inom civilförvalt- ningen har ju som regel den högre karriärens administrativa tjänstemän skaffat sig sin grundutbildning före inträdet i statstjänst, vanligen i form av universitets- eller högskoleexamen. Detsamma gäller för domarpersonalen och facktjänstemän av skilda slag i statens tjänst (civilingenjörer, lantmä- tare, arkitekter, jägmästare, läkare och veterinärer). För dessa grupper, som tidigare icke i nämnvärd mån har bju- dits någon systematiskt insatt utbild- ning under anställningstiden, har per- sonalutbildningen merendels karaktä- ren av fortbildning, åsyftande förbätt- rade förutsättningar att fullgöra inne- havd tjänst, men även vidareutbild- ning, som siktar främst till förhöjd eller specialiserad kompetens, förekom- mer. Gränserna mellan fortbildning och vidareutbildning är ofta ganska flytande bl.a. beroende på att arbets- uppgifterna i oli-ka utjänstegrader in— om förvaltningen i stor utsträckning inbördes saknar fasta gränser och där- för kan komma att i betydande grad variera mellan olika personer som tjänsteinnehavare. Den personalutbild- ning, som hos en del fackämbetsverk förekommit för dessa tjänstemanna- grupper, har avsett specialutbildning inom verkens områden, såsom patent- och registreri'ngsverkets utbildning på patentområdet, organli—sationsnämndens — numera statskontorets —— utbildning på rationaliseringsområdet och medi- einalstyrelsens kurser för olika grup- per av läkarpersonal. Inom taxerings- området har länsstyrelsernas utbild- ningsnämnd bedrivit en viktig special- utbildning för den akademiska karriä- rens personal vid landskontoren.
De bristande statliga insatserna för
efterutbildning inom de akademiska karriärerna har i betydande grad er- satts av personalens egna yrkessam- manslutningar, t.ex. bland läkare och ingenjörer. Dessa organisationer har tidigare spelat och spelar alltfort en viktig roll på utbildningsområdet ge- nom anordnandet av Specialkurser av skilda slag.
Inom ämbetsverken har i viss wt- sträckni-ng även förekommit specialut- bildning för mellangradernas tjänste— män och där närmast haft karaktären av kompetensgrundande vidareutbild- ning. Sådan kursverksamhet har före- kommit t.ex. inom lantmäteristyrelsen (ehuru senare överflyttad tilll tekniskt gymnasium), vid väg— och vattenbygg- nadsverket och i kartverket. Till den kompetensgrundande vidareutbildning- en hör även den administrativa spe- cialutbildning, som i form av centralt bedriven kursverksamhet anordnats för utbildning dels av landskanslister och taxeringsassistenter inom la—ndnsstaten (ombesörjd av länsstyrelsernas utbild- ningsnämnd) och dels av kanslister vid centrala verk m.m. (ombesörjd av per- sonalutbildningsnämnden). Vid orga- nisationen av personalutbildningen in- om verken hålles vanligen icke isär olika slag av utbildning utan ledningen av ämbetsverkens utbildning hålles en- hetligt samman. Särskilda befattnings- havare för personalutbildning finns förutom vid affärsverken även vid exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, centrala folkbokfö- rings- och uppbördsnämnden, krimi- nalvårdsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, SIDA, riksförsäk- ring-sverket, riksrevisionsverket, statis- tiska centralbyrån, statskontoret och väg- och vattenbyggnadsverket. I någ- ra av dessa verk handhas verksamhe- ten av särskilda utbildningsbyråer, i andra fall av utbildningssektioner el-
ler enskilda befattningshavare. I detta sammanhang må även erinras om den vittomfattande statliga kursverksamhet, som drives för fortbildning och vidare- utbildning av lärare i olika ämnen och på olika stadier av det allmänna un- dervisningsväsendet. Sistnämnda slag av personalutbildning ligger emeller- tid utanför det område, som PUB har att behandla.
FUB:s försöksperksamhet med central personalutbildning
Den personalutbildning, som arrange— ras av flertalet av de nämnda äm- betsverken, torde i fråga om innehåll i huvudsak äga intresse endast för de vid respektive verk anställda. Vid si— dan av sådan utbildning finns behov jämväl av utbildning, som mer gene- rellt berör statstjänsten och statstjäns- temännen, oavsett verkstillhörighet. Det kan vara fråga om allmänna rättssäker- hetsspörsmål, personaladministrativa frågor, rationaliserings-, löne- och eko- nomifrågor m.fl. Att i dylika ämnen anordna utbildning verksvis vore många gånger opraktiskt och från kva- litetssynpun'kt ej alltid att förorda. Be- hov föreligger sålunda av utbildning för statstjänstemän i annan form än den, som representeras av den vid vis- sa ämbetsverk bedrivna personalut- bildningen. Även rent organisatoriska skäl kan tala för central samordning av utbildningen för några eller ett flertal ämbetsverks personal. Jämväl vid så- dan centralt anordnad utbildning bör kursernas praktiska nytta för kursdel- tagarens tjäns-teduglighet vara det grundläggande villkoret för deras ain- ordnande. Genom att kurserna arran- geras för deltagare, som befinner sig på tjänstemässigt någorlunda enhetlig nivå, kan utbildningen även utan di-
nya
rekt anknytning till särskilda ämbets- verk hehandla problem, som är ge- mensamma för alla deltagarna och av praktiskt värde för dem i deras arbe- te. Med denna utgångspunkt har sedan FUB:s tillkomst år 1961 enligt av be— redningen angivna riktlinjer genom- förts ett betydande antal kurser i regi av den nuvarande personalutbildnings- nämnden. Dessa centralt anordnade kurser har merendels haft praktiskt ad- ministrativ inriktning.
Även utbildningsbehov av delvis an- nan art än det nyss nämnda kurstyper avser att tillgodose har emellertid ak- tualiserats under PUB:s verksamhet och lett till centralt anordnade kurser. Så har skett exempelvis ifråga om ut- bildning av vårdar- och vaktpersona- len vid de sociala tvångsintagningsan- stalterna, för vilka behovet av gemen- sam utbildning berördes vi PUB:s direk— tiv. Vissa försökskurser har hittills ägt rum, och på hösten 1965 har förslag till obligatorisk utbildning för nyan- ställd vårdar- och vaktpersonal över- lämnats till Kungl. Maj:t. Förslaget, som innebär att en särskild utbild- ningsnämnd skall handha grundutbild- ningen för denna anstaltspersonal, har behandlats i 1966 års stat'sverkspropo— sition (i bilagan För flera huvudtit— lar gemensamma frågor). Sedan riks- dagen godkänt riktlinjerna, har den ordningen trätt i tillämpning fr.o.m. den 1 juli 1966.
Utbildning av icke-administrativ art har jämväl anordnats för lägre ma- skinpersonal vid statens fasta maskin— anläggningar. Sådan utbildning har fö- rekommit i form av dels en grundläg- gande maskinistkurs om 10 veckor och dels en påbyggnadskurs för maskinis- ter omfattande 20 veckor.
I princip har PUst kursverksamhet avsett utbildning för att tillgodOSe för flera ämbetsverk gemensamma utbild-
ningsbehov. Ett undan-tag avser två för personal hos SIDA avsedda kurser, vil- ka föranletts av detta verks särskilda behov i samband främst med verkets omorganisation. Undantagsvis har så- lunda utbildningsbehov av inomverks- karaktär kommit att ombesörjas vid den centralt bedrivna utbildningsverk- samheten. Principiellt bör biträdet från det centrala organets sida i dylika fall icke omfatta anordnandet av sådana kurser utan främst bestå i en hjälp att utforma kursprogram, som är »skräd- darsydda» för verksamheten vid det särskilda verket.
Vid tillkomsten av samtliga kurser har de grundläggande riktlinjerna ut- arbetats av PUB — ibland med anli- tande av särskild expertis i arbetsgrup- per eller i kontakt med verk som sär- skilt berörts —— varefter förslaget un— derställts Kungl. Maj:ts prövning. PUN har därefter av Kungl. Maj:t erhållit uppdraget att i enlighet med riktlin- jerna genomföra kurserna.
Antalet kurser, som hittills anord- nats av personalutbildningsnämnden, deras syfte och omfattning m.m. fram- går av följande översikt. Utdrag ur de skrivelser från PUB, i vilka närmare utvecklats utbildningens syfte, inne- håll, kursernas uppläggning m.m. fogas i vissa fall såsom bilagor till detta be— tänkande.
1. Kurs i administration och perso- nalledning för högre statstjänstemän. I skrivelse den 18 juni 1963 (Bil. A) framlade PUB efter en diskussion av erfarenheterna ut-av de försökskurser i administration, som tidigare med statsbidrag anordnats vid Stockholms högskola, förslag om anordnande av en internatskurs för omkring 20 relativt nyutnämnda avdelningschefer, byrå- chefer och avdelningsdirektörer (mot- svarande) inom statsförvaltningen. En första sådan kurs genomfördes hösten
1963. Sedermera har ytterligare fem sådana kurser anordnats.
2. Inlroduktionskurs [ praktisk för- vallning för amanuenspersonal. I skri- velse den 30 september 1961 (Bil. B) framlade beredningen förslag om an— ordnandet av försöksut'bildning för rela- tivt nyanställda amanuenser, omfattan- de två kursveckor och med 15 delta- gare. Den första kursen genomfördes våren 1962. På grundval av gjorda er- farenheter ökades deltagarantalet i se- nare kurser till 20 samtidigt som kur- serna förlängdes till att omfatta 15 ar— betsdagar. Sammanlagt 18 amanuens— kurser har nu anordnats. En dylik kurs är avsedd att ingå som ett led i den förvaltningspraktik för administrativ amanuenspersonal, varom förslag tidi- gare framlagts av PUB.
3. Introduktionskurs i praktisk för- valtning för ingenjörspersonal med ad- ministrativa arbetsuppgifter. I skrivel- se den 23 mars 1964 (Bil. C) framlade beredningen förslag till en försöksvis anordnad kurs i ämnet. Hittills har ytterligare tre sådana kurser anord- nats med ett 20-tal deltagare i varje.
4. Kansllstkurser. Förslag till kans- listutbildning framlades av kompetens— utredningen i dess betänkande Kans- lister i administrativ tjänst (SOU 1957: 23). Den första kanslistkursen anord- nades försöksvis av nämnda utredning under våren och hösten 1960. Denna verksamhet ombesörjs numera av per- sonalutbildningsnämnden och har av denna anledning tagits med här, ehuru den icke hör till PUB:s försöksverk- samhet. Ett 20-tal kanslistkurser har hittills genomförts med omkring 25 deltagare i varje kurs.
5. Kurser i förhandlingsrättsfrdgor. I skrivelse den 6 november 1964 an- höll personalutbi'ldningsnämnden un- der åberopande av PUB:s framställning i saken den 24 juni 1964 att under hös—
ten 1964 få anordna två kurser i för- handlingsrättsfrågor om vardera 6 kursdagar. Kurserna var avsedda för sådana befattningshavare, som inom verken kommer att i ledande ställning handha förhandlingar i lönefrågor. Förutom dessa båda kurser har ytter- ligare anordnats 10 veckokurser i äm- net.
6. Kurser för introduktion av nyan- ställda biträden för skriv- och kontors- göromål. I skrivelse den 12 juni 1961 (Bil. D) framlade PUB förslag till dy— lik utbildning, omfattande en vecka. Den första kursen genomfördes i ok- tober 1961. Sedermera har drygt ett 100-tal kurser anordnats, av vilka mer än hälften anordnats annorstädes än i Stockholm, företrädesvis i residensstä- derna.
7. Kurs för lokala kursorganisatörer. [ skrivelse den 18 januari 1963 (Bil. E) har PUB framlagt förslag till utbild- ning för hefattningshavare, som skulle ha till uppgift att vara den centrala kursledningen behjälpliga med organi— sation och lokalansk-affning m.m. vid introduktionskurser för biträ-desperso- nal annorstädes än i Stockholm. Två sådana kurser har genomförts.
8. Kurser för personal med vissa arbetsledande funktioner inom kon- torsverksamheten m.m. I skrivelse den 26 oktober 1963 (Bil. F) överlämnade PUB förslag om anordnande av en dylik kurs omfattande 9 kursdagar och » med högst 20 deltagare. Den första kur- sen genomfördes i december 1963. Se- dermera har ytterligare fem kurser ge- nomförts.
9. Gemensam utbildning av vårdar- och vaktpersonal vid fångvårdsanstal- ter, ungdomsvårdsskolor och vårdan— stalter för alkoholmissbrukare. I skri- velse den 18 juni 1962 framlade PUB förslag om dylik utbildning. Den förs- ta kursen anordnades hösten 1962 om-
fattande 310 timmars undervisning jämte två hospiteringsveckor. Sederme- ra har ytterligare två sådana kurser anordnats. (Beträffande den framtida organisationen av verksamheten se sid. 14).
10. Gemensam utbildning av assis- tenlpersonal vid fångvdrdsanstaller, ungdomsvårdsskolor och vdrdanstalter för alkoholmissbrukare. I skrivelse den 21 januari 1963 har PUB framlagt för- slag till dylik utbildning, omfattande 210 undervisningstimmar och med högst 25 deltagare. En sådan kurs har genomförts våren 1963. 11. Maskinistkurs för personal vid statens fasta maskinanläggningar. I skrivelse den 24 april 1964 (Bil. G) framlade PUB förslag om [anordnan- de av dylik utbildning, omfattande 10 veckor. Kursen anordnades under hös- ten 1964. Sedermera har ytterligare tre sådana kurser anordnats. 12. Påbyggnadskurs för maskinist- kompetent personal vid statens fasta maskinanläggningar. I skrivelse den 7 november 1964 (Bil. H) föreslog bered- ningen att en dylik kurs omfattande 20 veckor skulle anordnas för i första hand sådana som med godkännande genomgått maskini-stkursen och därvid visat särskild lämplighet för vidare studier. En första sådan kurs genom- fördes under våren och sommaren 1965. En andra kurs har påbörjats 1966. 13. Kurs för kvalificerade utbild- ningsledare. I skrivelse den 24 juni 1964 föreslog beredningen att staten skulle försöksvis med 15 kursdeltagare från statligt håll taga del i en av Svens- ka arbetsgivareföreningen anordnad, i samråd med beredningen utarbetad kurs för kvalificerade utbildningsle- dare. Kursen omfattade internatsun- dervisning under sex perioder om till- hopa 8 % veckor och genomfördes un—
der tiden 9 november 1964—4 decem- ber 1965. '
Personalutbildningsnämndens kurs- verksamhet har efterhand ökat och är för närvarande av relativt stor omfatt- ning med avseende på såväl kursdel- tagarnas antal som utbildningsinnehål- let. I nedanstående tabell anges de kurser, som nämnden erhållit bemyn- digande att anordna under budgetåret 1965/66.
Det kan enligt PUB:s uppfattning icke råda tvivel om att de hittills ge- nomförda kurserna svarat mot verkliga och i många fall starkt framträdande behov inom den statliga förvaltningen. Erfarenheterna av denna kursverksam- het är sådana, att det icke kan ifråga- komma att nedlägga verksamheten. Det framstår som ett självklart önskemål, att den hittillsvarande utbildningsverk- samheten, vilken anordnats av perso-
Kursverksamhet budgetåret 1965/66
Antal Beräknad Utbild- Antal deltagare kostnad Kurstyp ningstid kurser (samman- (samman- Kursform lagt) lagt) Administration och personalled— l t t ning för högre statstjänstemän 18 dagar 40 75000 någ: s- Förhandlingsrättsfrågor ............ 5 dagar 175 80 000 » Introduktionsutbildning för rela- tivt nyanställda amanuenser ...... 15 dagar 6 120 150 000 » Introduktionsutbildning för ingen- jörspersonal med administrativa uppgifter ................................. 10 dagar 3 60 55 000 » Administrativ kurs för assistent- och sekreterarpersonal hos SIDA 6 dagar 2 40 15000 » Kanslistutbildning .................. 420 timmar 5 125 160 000 Arbetsledning på kontor, telefon— växlar, m.m. ........................... 8 dagar 4 80 40000 » Maskinistkurs för personal vid statens fasta maskinanläggningar 360 timmar 2 50 130 000 » Påbyggnadskurs för maskinister vid statens fasta maskinanlägg- ningar .................................... 720 timmar 1 25 130 000 » Introduktionsutbildning för rela- tivt nyanställd biträdespersonal med kontorsgöromål .................. 5 dagar 35 1050 65000 Utbildning av lokala kursorgani- satörer vid biträdesutbildningen 10 dagar 1 15 Särskild kurs för lokala kursor— 2000 ganisatörer .............................. 2 dagar 1 12 Gemensam utbildning av vårdar- och vaktpersonal ..................... 10 veckor+ 1 30 130 000 > 2 hospite— ringsveckor Deltagande i SAF:s kurs för ut- bildningsledare (senare delen) 8 % veckor 1 15 52 500 »
nalutbildningsnämnden försöksvis och i relativt löst organiserade former, får fortsätta och framdeles erhåller delvis avsevärt ökad omfattning. Beträffande hittillsvarande kursformer må här en- vidgning på ett par speciella avsnitt. Om det av PUB i oktober 1965 framlagda för- slaget till obligatorisk förvaltn'ingsprak- tik för a.manuenspersonal vinner stats- makternas bifall, torde introduktions— utbildningen i praktisk förvaltning för relativt nyanställd amanuenspersonal kräva en ökning av antalet kurser ut- över det nuvarande. En utökning av antalet kurser för ingenjörer och för relativt nyanställd biträdespersonal framstår även som påkallad. Beträffan- de behovet av kanslistutbildning pågår en särskild utredning inom utbildnings- nämnden.
dast anmälas behov av
Andra behov av centralt bedriven utbildning
PUB har under sitt utredningsarbe- te blivit övertygad om att jämväl and- ra kursbehov än dem beredningen haft resurser att närmare penetrera och försöksvis genomföra bör tillgodoses genom en centralt sammanhållen kurs- verksamhet. Sålunda har PUB bedömt behovet av utbildning i arbetsledande funktioner inom statsförvaltningen va- ra betydligt större än det, som kun- nat tillgodoses genom hittills försöks- vis anordnad utbildning för arbetsle- dare på kontor och abonnentväxlar. Ett mycket stort antal befattningsha- vare i olika tjänstelägen är ju i va- rierande omfattning sysselsatta med att leda, organisera och kontrollera andras arbete m.m. Stundom deltager de själva i ett löpande arbete av sam- ma slag, som utföres av dem, vilkas arbete de organiserar och övervakar.
Behov av utbildning i hur dylika funk- tioner lämpligast kan utövas förelig- ger långt utanför gruppen arbetsledare i vanlig mening. Det måste sålunda an- ses påkallat att den försöksvis och i liten skala prövade arbetsledande ut- bildningen vidgas och anpassas till nya grupper. Innan så sker bör emel— lertid ingående analyser av behovet in- om skilda verksamhetsområden göras och riktlinjer för uppläggningen av oli- ka specialiserade kurser utarbetas. Här är fråga om utbildningsuppgifter av betydande räckvidd, som ligger utanför den ram, inom vilken perso- nalutbildningsberedningen hittills bort och kunnat verka.
Inom PUB har vidare diskuterats huruvida icke ett relativt utbrett behov av utbildning inom den s.k. biträdes- karriären föreligger utöver det som till- godoses av introduktionsutbildningen för relativt nyanställda kontorsbiträ- den. En fortsättningsutbildning för så- dan biträdespersonal, som genomgått nyssnämnda introduktionsutb'ildning men inte har kommit i en sådan ställ- ning, att de har behov av arbetsled— ningsutbildning eller kan ifrågakomma för kanslistutbildning, bör övervägas. En fortsättningskurs av dylikt mera kvalificerat slag kan anta-gas vara än- damålsenlig både för förvärvande av ökad skicklighet i och intresse för tjänsten och för myndigheternas be- döma—nde av vederbörandes lämplighet för befordran eller vidareutbildning. Frågan synes vara av betydande ange- lägenhetsgrad och motivera ingående överväganden. På en högre nivå och delvis i sammanhang med kanslistut- bildningen hxar preliminärt inom PUB övervägts möjligheterna och behovet av gemensam utbildning för registra- torer hos ämbetsverk och departement. Även gruppen sekreterare åt chefer i statsförvaltningen har berörts, men
några slutliga ställningstaganden till hur en sådan utbildning bör uppläg- gas har ännu icke kommit till stånd.
Inom biträdeskarriären bör även uppmärksammas behovet av utbildning för sådana befattningshavare, som kommit över nyanställningsstadiet, när introduktionskurserna infördes. För dem kan ifrågakom'ma en med dessa kurser likartat inriktad men till deras större erfarenhet anpassad utbildning. Därvid torde bl.a. böra meddelas såväl en breddad orientering om statsförvalt- ningens organisation och arbetssätt som ock praktiska anvisningar och råd i olika hänseenden rörande kon- torsarbetet. En så tillrä—ttalagd kursut— bildni'ng kan med skäl antagas bidra— ga till att vidga tjänstedugli-gheten och öka intresset för arbetet. En mera in- gående analys av detta utbildningsbe— hov, jämte närmare överväganden rö- rande den lämpliga utformningen av ett kursprogram, torde höra till de uppgifter som bör lösas utan alltför långt dröjsmål.
Utbildningsproblemen för expedi- tionsvaktsgrnppen, som tagits upp i en av statskontoret igångsatt utredning, påkallar jämväl uppmärksamhet.
En vidareutbildning för ekonomiper- sonal vid vissa vårdanstalter torde där- jämte vara motiverad, särskilt för be- fattningshavare, som påläggs mera kva- lificerade arbetsuppgifter.
I fråga om byråsekreterargruppen och motsvarande handläggande perso- nal synes utöver nuvarande introduk- tionskurser bör övervägas jämväl ut- bildning för dem, som hunnit längre i karriären men ännu icke bör deltaga i chefskurserna. I viss utsträckning torde utbildning i administration och arbets- ledning var-a påkallad även för vissa grupper inom denna personalkatego- ri. Därutöver torde behov föreligga av olika slag av specialinriktade kurser.
Sådana kurser kan aktualiseras t.ex. av ändringar i lagstiftning lav mera all- män betydelse för förvaltningsverk- samheten eller kan avse mera perma- nent utbildningsbehov, exempelvis be- träffande statliga avlöni'ngsförfattnin-g- ar och statlig medelsförvaltning. För befattningshavare, som sysslar med pe- titaskrivning i ämbetsverken och med budgetarbete i departementen, torde föreligga speciella kursbehov. Kurser för utbildning av sådan personal, vil- ken anlitas för sekreterargöromål hos kommittéer och sakkunnigutredningar, synes vara på sin plats. Behov torde vidare kunna föreligga av utbildning i berednings- och föredragningsteknik för personal inom domstolsväsendet, särskilt vid förvaltningsdomstolarna.
Omfattningen och arten av dylika utbildningsbehov har icke närmare pe— netrerats av PUB. Det framstår dock som sannolikt att, därest adekvata ut- bildningsformer skulle utarbetas, en dylik utbildning skulle bli av betydan- de omfattning. Därvid får givetvis i varje särskilt fall prövas i vad mån dylika kurser bör ombesörjas av det centrala utbildningsorganet eller av ve- derbörande fackmyndighet.
En för domare i chefsställning av- passad utbildning i främst personalled- ning och administration hör även till de aktuella utbildningsbehoven. PUB har i maj 1966 beslutat tillsätta en ar- betsgrupp med experter från domstols- håll för att utarbeta riktlinjer för så- dan chefsutbildning.
Även utbildningsbehov av delvis an— nan art är av intresse i detta samman- hang, i första hand behov av handledd praktiktjänstgöring. PUB har i oktober 1965 framlagt förslag till förvaltnings- praktik för administrativ amanuens- personal (SOU 1965:75). En fortsatt kartläggning inom utbildningsområ-det kan föranleda förslag om liknande an-
ordningar för andra tjänstemannagrup- per. Vid remissen av förslaget till för— valtningspraktik för amanuenspersonal framställdes flera yrkanden i sådan riktning. För PUB var det dock icke möjligt att i nämnda sammanhang ta— ga ståndpunkt till dessa yrkanden utan prövningen härav får anses vara en uppgift för ett framtida centralt ut- bildningsorgan.
En viktig del av den föreslagna prak- tikutbildningen för amanuen—spersonal består av tjänstgöring vid annan myn- dighet än den, där amanuensen är an- ställd. Med praktiktjänstgöringen sam- manhänger förvaltningsuppgifter av skiftande natur. Dessa förutsätts i för- slaget skola omhänderhavas av ett cen- tralt utbildningsorgan. En första vik- tig uppgift härvidlag är att åstadkom— ma praktiska gränsdragningar med av- seende på vilka verk, som bör omfattas av förvaltningspraktiken. Vidare krävs synnerligen omfattande kontakter med verken i syfte att åstadkomma från ut- bildningssynpunkt så lämplig upplägg- ning av praktiktjänstgöringen som möj- ligt. En maktpåliggande uppgift blir att sörja för placeringen av utbytesamanu- enser och att i görlig mån åstadkomma reciprocitet i utbytet mellan de äm— betsverk, som omfattas av systemet. Reformen förutsätter att de praktiska arrangemangen i samband främst med utbytestjänstgöring å annan ort skötes smidigt och med gott omdöme. Därut- över torde av det centrala organet krä- vas viss kontroll över bl.a. utbytespla- ceringarnas ändamålsenlighet, hand- ledningens kvalitet m.m. I förslaget förutses jämväl att det skall ankomma på det centrala organet att meddela dispens från kravet på förvaltnings- praktik, helt eller delvis, eller att god- känna i annan ordning fullgjord tjänst- göring. Det centrala organet skall vi— dare efter prövning av från veder-
börande chefer inhämtade vitsord ut- färda bevis om godkänd förvaltnings— praktik. Utbetalning av ersättningar till praktikanter för rese- och traktaments- kostnader vid utbytestjänstgöring å annan ort föreslås även ankomma på det centrala utbildningsorganet. Orga- nets uppgifter i samband med denna reform blir uppenbarligen av relativt krävande art, i synnerhet intill dess systemet stabiliserats.
Statlig personalutbildning —. ett angeläget ärende
Sammanfattningsvi-s må anföras, att den statliga personalutbildningen innefat- tar en mångskiftande och rikt facette- rad utbildningsaktivitet, fördelad bå— de på många organisatoriska facken- heter för specialutbil'dning av dessas anställda och på centralt organiserad verksamhet, inriktad företrädesvis på gemensam utbildning i allmänt admi- nistrativa ämnen. PUB vill hävda, att denna personalutbildning ingår som en viktig del bland de välståndsskapande krafterna i vårt .samhälle och för sta- ten utgör ett oumbärligt medel för främjande av administrationens funk- tionsduglighet och effektivitet. Sedd ur den enskilde statsanställdes synpunkt är personalutbildningen av väsentligt värde. Rätt bedriven personalutbild- ning är enligt PUB:s mening ägnad att öka intresset och trivseln i arbetet genom att kvalitativt utveckla den an. ställdes prestationsförmåga och för- djupa hans förståelse av de större sam— manhang hans verksam-het tjänar. PUB vill understryka de utbildningsvär'den för den enskilde, som ligger i frigörel- sen av ökade personliga krafter och av viljan till arbete, och statens särskild-a förpliktelser att främja dessa både för de anställdas skull och för statens
eget bästa. Ett briljant uttryck för den- na progressiva syn på personalutbild- ningen har den amerikanske profes- sorn Glenn Stahl givit i sitt stora arbete »Public Personnel Adminis- tration», när han i kapitlet om »Staff Development and Training» (kap. 14) slår fast följande, som PUB gärna vill ge spridning åt såsom en nppfordran- de målsättning för personalutbildning- en:
The opportunity for intelligent particip- ation and interest in one's life Work and the right to grow in one's job ought to be looked upon as the rightful heritage of anyone, Who is devoting his life to the public service.
Vi har i dag ett långt stycke kvar i vårt land, innan det kan sägas, att rätten att intellektuellt uppleva och
Växa med sitt arbete i det allmännas tjänst har kommit de statsanställda i möjlig mån till del. Men det är ett sti- mulerande mål för en progressiv, de- mokratisk personalpolitik. Vad en per- sonalutbildning, som drivs i den andan kan betyda för staten och för de an- ställda ligger i öppen dag, även om vär- det därav är svårt att mäta kvantitativt. En aktivitet, som stimulerar till en po- sitiv inställning till arbetet och äm— betsverket, till ökad lojalitet mot det allmänna och till fördjupad känsla för de särskilda förpliktelser som statstjäns- ten innefattar är tvivelsutan värd ett högt pris. När PUB ställer kravet till statsmakterna om intensifierade insat- ser på personalutbildningens område, anser sig beredningen vara ute i ange- läget ärende.
KAPITEL II
Behovet av ett centralt statligt utbildningsorgan
Mot bakgrunden av den i föregående kapitel lämnade överblicken över den mångskiftande floran av statlig perso— nalutbildningsverksamhet, motiven för dessa aktiviteter och deras intensifie- ring skall i det följande diskuteras i vilken utsträckning den erforderliga personalutbildningen bör hållas sam- man och bedrivas av ett särskilt stat- ligt utbildningsorgan.
Den i myndigheternas egen regi drivna personalutbildningen är uppen- barligen dominerande inom statsför- valtningen. Av centrala organ bedri- ven och för deltagare från olika verk gemensam personalu—tbildning har hit- tills förekommit företrädesvis under senare år och i ganska begränsad om- fattning. Förutom den i det föregåen- de belysta, av personalutbildnings- nämnden i samråd med PUB bedrivna försöksverksamheten har sådan central gemensam utbildning främst drivits av sådana ämbetsverk, som varit ansvari- ga huvudorgan för viss speciell verk- samhet ute bland myndigheterna. Stats— kontoret —— tidigare (statens organisa- tionsnämnd —— har som fackorgan för det statliga effektivi'seringsarbetet bu- rit ett ansvar för att organisationsfö- redragandena i verken utbildats i ra- tionalisering och även för utbildning av rationaliseringsexperter för statens behov. Sedan ämbetsverket fått ställ- ningen som centralt databehandlings- organ ingår bland verkets uppgifter att utbilda viss datamaskinpersonal och
att i övrigt bedriva orienteringsutbild- ning i databehandling för sådan per- sonal i ämbetsverken som är i behov därav. Den relativt nytillkomna cen— trala folkbokförings— och uppbörds- nämnden, som har i uppdrag att leda datama-skinverksamheten för folkbok- föring och skatteuppbörd ute på läns- styrelserna, driver i samband med den förestående övergången till ADB i sam- råd med statskontoret en omfattande utbildning av personal för dataverk- samheten, bl.a. en c:a 5 månader lång kvalificerad utbildningskurs för bli- vande datasektionschefer och assisten- ter vid datakontor hos länsstyrelserna. Sam-ma karaktär av cen-tralt bed-riven personalutbildning med deltagare från de olika länsstyrelserna har den av länsstyrelsernas utbildningsnämnd om- besörjda kursverksamheten för utbild- ning av landskanslister och taxerings- assistenter samt för fortbildning i tax- ering och revisionsteknik för högre taxeringspersonal. Förutom från lands- staten har deltagare i de senare kur- serna i enstaka fall kommit från kam- marrätten. Att länsstyrelsernas utbild- ning gjorts gemensam ter sig måhän- da som en så självklar anordning att det kan diskuteras, om länsstyrelser- nas utbildningsnämnds och centrala folkbokförings- och uppbördsnämn- dens verksamhet skall karakteriseras som en för olika verk gemensam per- sonalutbildning eller som en sorts in— omverksutbi-ldning för länsstyrelserna
Den kvantitativt mest omfattande statliga personalutbildningen bedrivs inom affärsverken och försvarsväsen- det. Utbildningens innehåll inom dessa sektorer är alltför teknisk och fack- inriktad för att den i nämnvärd ut- sträckning lämpligen skulle kunna sam- manföras under ett gemensamt organ. Med hänsyn till de för varje verk sär- präglade utbildningsbehoven är det i regel en fördel att utbildningen has om hand av verkets egen personal, bland vilken den främsta praktiska sakkunskapen torde finnas. Kravet på smidig anpassning av utbildningen till verkens egna behov och de förän-dra- de villkor som verksamheten kan stäl- las inför, exempelvis på grund av tek— niska förändringar, medför att verks- ledningarna inom dessa områden bör ha ett omedelbart och avgörande in- flytande över den egna personalens ut- bildning. För de större och särskilt tek- niskt inriktade verken bör man sålun- da för framtiden räkna med ett per- manent behov av specialinriktad per- sonalutbildning i egen regi.
Å andra sidan bör man inte förbise att vissa begränsade delar av utbild- ningen även inom större ämbetsverk med fördel kan bedrivas gemensamt med andra verk. För personal med uppgifter, vilka i det enskilda verket endast har enstaka företrädare men som förekommer inom stora delar av statsförvaltningen, torde utrymme för sådan utbildning finnas. Det kan vara fråga om allmän-na förvaltnings- och ledaruppgifter vid affärsverken eller inom försvaret, administrativa uppgif- ter för ingenjörspersonal vid tekniska verk m.fl. eller speciell teknisk vidare- utbildning. Möjligheterna att i sådana hänseenden erhålla adekvat vidareut- bildning har hittills varit begränsade inom verken och i viss utsträckning till-
godosetts genom kurser, anordnade av Svenska arbetsgivareföreningen (PA- rådet), Svenska civilekonomföreningen och Svenska teknologföreningen m.fl.
Möjligheterna till samordnad och centralt sammanhållen personalutbild- ning är emellertid mera påtagliga vid de egentliga administrativa ämbetsver- ken, vilka —— förutom gemensamma drag i organisations- och arbetsformer —- företer stora inbördes likheter med avseende på personalens grundutbild— ning och de reella 'komxpeten—skraven. Vid vissa större administrativa verk finns visserligen särskilda utbildnings- sektioner eller -byråer inrättade för att ämbetsverkets specialinriktade perso- nalutbildning skall kunna anordnas i egen regi, men utrymme för utbildning i form av inomverkskurser på områ- den av mera generell karaktär förelig- ger mera sällan.
Ett särskilt behov av centralt an- ordnad personalutbildning föreligger för myndigheter, som är så små, att praktiskt taget all personalutbildning i egen regi —— oavsett innehåll -— av den anledningen framstår som föga ratio- nell.
Spörs-målet i vad mån gemensam cen- tral' personalutbildning eller inom- verksutbildning är fördelaktig.-ter sig närmast som en lämplighetsfråga, där praktiska synpunkter bör vara avgö- rande. Några av dessa synpunkter kan anges sålunda.
Om ungefär enahanda typ av perso- nalutbildning erfordras inom ett fler- tal ämbetsverk, är det ett förhållande, som talar till förmån för gemensam utbildning, i varje fall om det årliga behovet av sådan utbildning inom de olika verken är alltför ringa för att kunna tillgodoses separat. Även om be- hovet inte är så ringa att separat ut- bildning är utesluten, kan det för ett ämbetsverk, som saknar egen utbild-
ningsavdeln'ing, te sig fördelaktigt -— liksom för statsverket i dess helhet _— att utbildningen överlämnas åt ett cen- tralt organ. I sådana fall, där ett äm- betsverk till äventyrs har resurser att anordna viss allmän utbildning, t.ex. chefsutbildning i administration och personalledn'ing, bör en avvägning gö- ras mellan fördelar och »kostnader för en sådan egen kurs med dess starkare verksanpassning och motsvarande för- och nackdelar vid anknytning till en för statsförvaltningen gemensam ut- bildning med därav följande pedago- gisk stimulans och personliga kontak- ter med befattningshavare inom andra ämbetsverk.
Ju mera fackinriktad eller specialise- rad en personalutbildning är, desto mindre lämpar den sig som regel att läggas på ett allmänt centralt utbild- ningsorgan. I den mån sådan utbild- ning behövs väsentligen för persona- len hos ett fackämbetsverk, desto na- turligare år det att lägga det primära ansvaret för utbildningen på detta verk. I den mån enstaka befattningshavare hos andra verk har behov av utbild- ningen, kan fackorga—nets utbildnings- ansvar då med fördel utsträckas även till dessa. Så har ju t.ex. skett, såsom framgår av vad förut sag-ts, i fråga om rationaliseringsutbildningen hos stats- kontoret.
Det bör måhända i detta samman- hang understrykas —— även om avgö- randet icke behöver innefatta ett val m-ellan inomverksutbildning och cen- tral gemensam utbildning —— att det ofta vid planeringen av personalutbild- ning är vanskligt att dra gränsen mel- lan vad av utbildning som bör ges på arbetsplatsen och vad som skall med- delas annorstädes. I vad mån bör den överordnade i ett ämbetsverk sörja för a-tt den underordnade ges en in- dividuell introduktion, instruktion, in-
formation eller annan undervisning? I vad månlkan dessa aktiviteter med för- del bedrivas kursvis inom eller utom verket? Vissa undervisningsmoment är så nära knutna till den lokala arbets- platsen, till verksamheten eller rela- tionerna till människorna där, att de självklart bör ombesörjas av den över- ordnade eller på hans uppdrag inom ämbetsverket.
Andra moment kan lika gärna be- handlas på det ena som på det andra sättet. Om utbildningen på arbetsplat- sen i vissa hänseenden erfarenhets— mässigt sköts illa eller inte alls ombe- sörjes av de överordnade, får man välja kursformen.
För en betydande del av utbildningen åter faller sig kursformen mest natur- lig. Men utbildningsplaneraren bör vara försiktig med att fråntaga de över- ordnade ansvaret och i varje fall söka övertyga dem om fördelarna av andra anordningar, innan sådana tillgrips. En betydande del av den erforderliga in- troduktionen, informationen och in- struktionen kommer dock alltid att om- besörjas lokalt.
Innehållsligt kommer den gemensam- ma personalutbildning, för vilken ett centralt organ [skulle vara lämpat, att i huvudsak avse andra ämnen än den fackinriktade utbildning, som vanligen bedrives inom de statliga myndigheter— na. Erfarenheterna från PUB:s försöks— verk-samhet har bestyrkt, att omfattan- de sådana utbildningsbehov finns, vil- ka icke tidigare tillgodosetts, och allt— jämt finns flera sådana latenta. Det måste anses fullt klart att de av PUB initierade kurserna, för vilka tidigare när-mare redogjorts, i stort sett bör bli regelbundet återkommande i fortsätt- ningen, ehuru de säkerligen tid efter annan bör förändras både till form och innehåll med hänsyn till vunna enfa- renheter och utvecklingens krav. Som
antytts i föregående avsnitt har PUB funnit, att därutöver föreligger åtskil- liga angelägna utbildningsbehov, vilka PUB icke haft tillräcklig—a resurser och erforderlig tid att tillgodose i form av utarbetade förslag m.m. Både den ut- bildning, som ingått i PUB:s försöks- verksamhet, och den nya utbildnings- verksamhet, som sålunda återstår att arrangera, kan i stort sett karakterise- ras av att den berör ämnen, i vilka kursdeltagarna icke eller endast i ringa mån erhållit undervisning under sin fackliga utbildning, och tillika ämnen, i vilka utbildningsbehovet år gemen- samt för befat-tningshavare hos alla el- ler flera myndigheter och icke kan tillgodoses genom undervisning i en för statsförvaltningen anpassad utform- ning vid det allmänna utbi-ldn'ingsvä— sendet. Hit hör i främsta rummet all- mänt administrativa ämnen och i syn- nerhet arbetsledning i vidsträckt be— märkelse. Härtill kommer behovet av ett centralt organ för administration av förvaltningspraktik och utbytes- tjänstgöring inom ämbetsverken, i förs- ta hand för administrativa amanuen- ser i enlighet med det av PUB tidi- gare framlagda förslaget, men fram- deles måhända med liknande anord- ningar för andra personalkategorier.
I detta sammanhang må till diskus- sion upptagas ett konkret praktiskt or- ganisationsproblem, som särskilt be- rörts i direktiven för PUB. Det gäller organisationen 'av den framtida utbild- ningen av kanslislpersonal inom stals- verket, dvs. frågan om och i så fall hur en samordning bör ske mellan den utbildning av kanslister för de centrala verkens behov m.m., som be- drivs av den nuvarande personalut- bildningsnämnden, och den utbildning av landskanslister och taxeringsassis- tenter, som ombesörjes av länsstyrel- sernas utbildningsnämnd. Enligt vad
chefen för civildepartementet anförde i direktiven borde PUB i samråd med länsstyrelsernas utbildningsnämnd prö— va denna organisationsfråga och fram- lägga förslag i ärendet.
Den särskilda nämnd för utbildning av kanslister för d-e centrala verkens behov m.m., som sedermera utvecklats till statens personalutbildningsnämnd, kom ursprungligen till som en proviso— risk anordning på förslag av den av civilministern tillkallade kompetensut- redningen, som själv omhänderhade den första kanslistkursen enligt utred- ningens riktlinjer. Kompetensutred- ningen hade berört frågan om organi- sationen av den fortsatta utbildnings- verksamheten och i första hand dis- kuterat en samordning med landskans- listutbildningen, och, på längre sikt, med annan utbildningsverksamhet, som staten i egenskap av arbetsgivare kun- de bedriva. Med hänsyn till frågans räckvidd ansågs sistnämnda spörsmål icke kunna upptagas av utredningen. Ifråga om en samordning med länssty- relseut'bildningen framhöll utredning- en, att de centrala verkens kanslister och länsstyrelsernas landskanslister ut- gör två så närstående personalgrup- per, att det tedde sig administrativt naturligt och önskvärt, att utbildnings- verksamheten sköttes av ett gemen- samt organ.
PUB har för sin del kommit till upp- fattningen, att det ur pedagogiska och organisatoriska synpunkter skulle va- ra gynnsamt, om det centrala utbild- ningsorgan vartill PUB framlägger för- slag anförtros både kanslistutbildning- en och den likartade utbildningen av landskanslister och taxeringsassistenter för landsstatens behov. Att låta det nya organet övertaga hela denna utbildning synes dock f.n. möta betydande mot- stånd från länsstyrelsehåll. Det har framhållits att för landsstatens del ett
mycket starkt behov av utbildning fö— religger under de närmaste åren för att tillgodose kraven på taxeringsassis- tentorganisationens uppbyggnad, för att utbilda personal och i övrigt fylla kadrerna i den i år beslutade nya fög- deriorganisationen och för att i övrigt ge möjlighet att fylla betydande luckor i länsstyrelsernas egna landskanslist— led. Denna utbildning är specialinrik- tad på viktiga funktioner inom lands- statens område, t.ex. centralt taxe- ringsarbete med bl.a. revision och an— nan granskning av rörelseidkares tax- eringar och man vill gärna se denna utbildning som en form av inomverks- ulbildning för länsstyrelsernas del. Det befaras att ett centralt utbildningsor- gan icke skulle på samma sätt som länsstyrelsernas utbildningsnämnd till- godose de krav, som måste ställas på utbildningens anpassning efter tjäns- tens behov.
En överflyttning till det centrala or- ganet av ifrågavarande landsstatsut- bildning förutsättes av PUB givetvis icke ifrågakomma utan garantier för att länsstyrelsernas arbetsgivarintresse vore inkopplat i ledningen för denna verksamhet. Med hänsyn till de invänd— ningar, som i dagens läge mött tanken på att landskanslistutbildningen och utbildningen av taxeringsassistenter m.fl. skulle övergå från länsstyrelser- nas utbildningsnämnd till det centrala organet, har PUB ansett sig vid utform- ningen av organisationsförslaget icke böra räkna med ett övertagande av den- na' verksamhet utan i samråd med länsstyrelsernas utbildningsnämnd fun- nit sig böra skjuta tanken på framtiden. PUB vill i en dylik utbildningsfråga icke gärna forcera en lösning emot det särskilda 'arbetsgivarintressets önske- mål, men beredningens förhoppning är att det centrala organet genom sin verksamhet skall förvärva ett sådant
förtroende på länsstyrelsehåll, att en samordning ter sig som önskvärd. I längden torde det i vart fall bli ohåll- bart att på skilda organ lägga så lik— artad utbildning som det här i stort sett är fråga om.
En centralisering av personalutbild- ningen skulle i korthet främst med- föra följande fördelar. För personal, tillhörig verk där egen personalutbild- ning framstår som ogörlig, skulle möj— ligheter till vidareutbildning erbjudas. Utbildningsbehov som är gemensamma för flera verk sku-Ile bäst tillgodoses genom gemensam utbildning; detta re- gelmässigt även i de fall verken själva skulle äga erforderliga utbildningsre- surser. En centraliserad utbildning skulle möjliggöra större bredd ifråga om kursdeltagarnas sammansättning, varigenom värdefulla kontakter, ägna— de att fördjupa förvaltningserfarenhe- terna, etableras mellan myndigheterna. Systematiserad och omfattande peda- gogisk försöksverksamhet, materiel- framställning och dylikt skulle bättre kunna komma till stånd. Överblicken över den pedagogiska utvecklingen och spridandet av praktiska rön till andra utbildningsenheter inom förvaltningen skulle underlättas. Den till myndighe- terna decentraliserade personalutbild- ningen — som förutsättes i allt väsent- ligt lämnas orubbad vid tillkomsten av ett centralt utbildningsorgan _— skulle kunna stimuleras.
De nu anförda allmänna synpunkter- na på centraliserad resp. decentralise- rad personalutbildning pekar på beho- vet av en permanent organisation för handhavande av central statlig perso- nalutbildning. Om denna organisation lämpligen kan inlemmas i något befint— ligt statligt ämbetsverk eller departe- ment eller den bör utformas såsom ett fristående organ skall närmare disku-
teras i ett följande kapitel. Här är främst av intresse att behandla de funk- tioner ett sådant organ — självständigt eller icke _ behöver fylla. Huvudupp- giften kan med hänvisning till den förut lämnade redogörelsen enklast sammanfattas så att organet skall i vidgad omfattning fullgöra sådana ar- betsuppgifter, som under sista åren utförts av PUB och personalutbild- ningsnämnden tillsammantagna och därjämte vissa ytterligare uppgifter. [ mera allmänna termer kan den funk- tion, som ett centralt statligt personal- utbildningsorgan bör fylla i förvalt- ningen, och dess ställning i förhållande till annan personalutbildning översikt- ligt anges på följande sätt.
Organet skall ombesörja kursverk- samhet för de .personalkategorier eller befattningshavare, vilkas behov av för tjänsten erforderlig vidareutbildning icke kan erhållas på annat sätt eller till lägre kostnad, men i regel icke ersätta sådan inomverksutbildning, som nu fö- rekommer, eller utgöra hinder för att inomverksutbildning byggs ut, när så är påkallat.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas utbildningsbehoven hos de mindre äm- betsverk, som icke i egen regi kan or- ganisera personalutbildning. I främsta rummet bör utbildningen omfatta all-
mänt administrativa ämnen i vid— sträckt mening.
Förutom handhavandet av personal— utbildning bör organet jämväl svara för vissa allmänt samordnande funktioner i fråga om statlig personalutbildning, utbyte av erfarenheter mellan verken, framställning av pedagogisk materiel m.m.
Den personalutbildning, vars orga- nisation i det föregående diskuterats, har avsett utbildning för statligt an- ställd personal. Frågan om förhållandet till kommunerna må här kortfattat be-
röras. Gränserna mellan statlig och kommunal verksamhet är på vissa om- råden betingade av lämplighetsavgö- randen, och statens intresse av den med statsmedel till stor del finansiera- de verksamheten kan i vissa avseenden vara så stort, att några strikta gränser beträffande personalutbildningen icke bör uppdragas. Det bör med hänsyn härtill kunna inom vissa gränsområden prövas från fall till fall, i vad mån staten skall sörja för personalutbild- ning, t.ex. utbildningen i administra- tion och personalledning inom skolvä- sendet och sjukhusadministrationen. Däremot torde man böra utgå ifrån att kommunerna själva såsom arbets- givare i allmänhet sörjer för erforder— lig personalutbildning inom den kom- munala sektorn och i synnerhet inom verksamhetsområdet för den kommu- nala självstyrelsen.
Detta har varit PUB:s utgångspunkt vid framläggande av organisationsför— slaget. En samordning av den statliga och kommunala personalutbildningen i ett gemensamt organ bör för den skull icke sägas vara principiellt utesluten. En sådan organisatorisk samordning har t.ex. skett i Danmark, där en ny- ligen startad »förvaltningshögskola» har att sörja för personalutbildning även åt kommunanställda. I vårt land har emellertid den kommunala perso- nalutbildningen kommit igång relativt tidigt genom kommunförbundens initia— tiv, och den kan sägas i vissa hänseen- den ha legat före den statliga personal- utbildningen. Inom några av de större städerna drives också en livlig perso— nalutbildningsverksamhet. I ett läge, där det främst gäller att aktivera och effektivisera den statliga personalut— bildningen, har därför spörsmålet om en organisatorisk samordning av sta- tens och kommunernas verksamhet på områdetvsaknat praktisk aktualitet. PUB
har icke heller mött några önskemål från kommunalt håll om att staten skulle övertaga något ansvar i sådant hänseende. Om en organisatorisk sam- ordning med den kommunala perso- nalutbildningen sålunda ej kommer ifråga, innebär det självfallet icke att några vattentäta skott bör finnas mel- lan statens och kommunernas organ för ändamålet. Tvärtom bör enligt PUB:s mening ömsesidiga fördelar stå att vinna genom samarbete i olika for- mer. På vissa områden torde även ge- mensamt organiserade kurser för lik- ställda funktionärer i statlig och kom- munal tjänst kunna vara en ändamåls- enlig lösning.
Till slut må mera konkret redo- visas de huvudsakliga arbetsuppgifter, som enligt PUB:s mening bör ankomma på ett centralt personalutbildningsor- gan. Utan anspråk på fullständighet vill PUB sammanfattningsvis ange dessa på följande sätt.
A. Ombesörja kursverksamhet av så- dan art, som ingått i den av PUB ini- tierade försök-sverksamheten i regi av personalutbildningsnämnden, ävensom handha utbildningen av kanslister för centrala verk m.fl.
En betydande vidgning av både för- söksverksamhetens hittillsvarande kurs- register och av antalet utav vissa kurser förutsättes av PUB, såsom framgår av vad förut anförts. En sådan expansion av kursverksamheten skärper i hög grad angelägenheten av att en sådan kursgård i Stockholms närhet kommer till stånd, varom PUB tidigare gjort framställning till Kungl. Maj:t.1
På det centrala organet skulle an- komma att administrera kursgården. Denna har i första hand avsetts för or- ganets egna internatskurser men bör jämväl stå till förfogande för liknande behov, konferenser, längre kommitté-
sejourer o.dyl. hos departement, verk och andra myndigheter.
Såsom led i kursverksamhet bör organet verka för tillkomsten av korn- pendier och annan undervi'sningsmate- riel, i första hand för den egna kurs- verksamhetens behov men även eljest av sådan materiel, som kan vara av allmän betydelse för utbildning och information av statlig personal. Orga- net bör följa utvecklingen på det vuxenpedagogiska området och främja tillämpningen av effektiva och stimu- lerande undervisningsmetoder.
B. Kontinuerligt inventera nya ut- bildningsbehov inom statsförvaltning- en och pröva, hur behoven lämpligast kan tillgodoses. I den mån detta fin— nes böra ske genom det centrala ut- bildningsorganets försorg, skall organet planera erforderlig kursverksamhet och —- enligt av Kungl. Maj:t givna före- skrifter, i den mån sådana erfordras — genomföra denna.
C. Genom rådgivning och informa- tion i utbildnings-frågor stå andra statsmyndigheler till tjänst och därvid bistå speciellt mindre verk vid utform- ningen av deras inomverksutbildning.
D. Främja ändamålsenlig samordning av personalutbildningen i statsförvalt- ningen i dess helhet och i övrigt följa utvecklingen av denna verk-samhet samt vidtaga erforderliga åtgärder för att stimulera, rationalisera och effektivi- sera verksamheten.
E. Verka för att statsförvaltningens '
behov i allmänna undervisnings- och
1 I skrivelse den 17 juni 1963 har PUB gjort framställning härom. (Se bil. I.) Ef- ter erhållet uppdrag har byggnadsstyrelsen i juli 1964 framlagt ett förslag till bygg- nadsprogram för sådan kursgård till en uppskattad kostnad av 7 milj. kronor (1963 års prisläge). Kungl. Maj:t har sedermera den 27 maj 1966 uppdragit åt byggnads- styrelsen att i samråd med PUN projektera en statlig förvaltningssskola i Sigtuna på grundval av nämnda byggnadsprogram.
utbildningsanstalters verksamhet i möj— lig mdn tillgodoses och ägna upp- märksamhet åt statsanställdas möjlig- heter att utnyttja eljest i samhället an- ordnad utbildning, vartill stallig mot- svarighet saknas. Där för statsanställ- da angelägen utbildning lämpligen kan komma till stånd genom samver- kan med annan (kommun, arbetsgivar- eller personalorganisation) eller eljest genom bidrag från staten, bör organet främja initiativ i sådan riktning. Or- ganet bör såsom remissorgan kunna biträda vid bedömningen av statsbi- dragsgivning för dylika ändamål.
F. Administrera förvaltningspraktik för amanuenspersonal (varom PUB ti- digare framlagt förslag) ävensom mot— svarande utbytestjänstgöring för and- ra personalkategorier, som efter utred- ning och statsmakternas prövning fin- nes böra komma i åtnjutande därav.
G. Följa utvecklingen inom personal- administrativ verksamhet, som nära sammanhänger med utbildningen, så- som formerna för introduktion och in- formation av statsanställda, utnyttjan— det, av psykologiska metoder för per- sonurval vid rekrytering och beford- ran, tillämpningen av kompetenskrav m.m.
H. Verkställa utredningar och be— svara remisser, som av Kungl. Maj:t överlämnas åt organet.
En jämförelse mellan de här skisse— rade uppgifterna för ett centralt per-
sonalutbildningsorgan och de arbets- uppgifter, som PUB -i samverkan med personalutbildningnämnden kunnat fullgöra i sin hittillsvarande verksam- het, ger vid handen att det nya per- sonalutbildningsorganet avses få verk- samhetsuppgifter av väsentligt större dimensioner än sistnämnda båda or- gan fullgjort.
Det är PUB:s förhoppning att till- komsten av ett centralt statligt perso- nalorgan skall stimulera personalut- bildningen bland ämbetsverken på samma sätt som beredningen tycker sig ha funnit att dess verksamhet hittills medfört ökade ambitioner och en större aktivitet på personalutbildningsområ- det. PUB vill i detta sammanhang ifrå- gasätta, om icke den centrala betydelse, som personalutbildningen tillmäts inom modern personaladministration för sta- tens vidkommande borde komma till uttryck i allmänna verksstadgan eller eljest i verksinstruktionerna. Ansvaret för att personalen har den utbildning, som erfordras för fullgörande av ar- betsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt, får givetvis anses ingå i verksche- fens ansvar i vidsträckt mening. Ett uttryckligt stadgande att chefen bör i möjlig mån främja de anställdas utbild- ning för tjänsten och tillse att eljest förefintliga personalutbildningsmöjlig- heter utnyttjas vore måhända på sin plats.
KAPITEL III
Det centrala utbildningsorganets ställning inom
statsförvaltningen
Det primära spörsmålet rörande ut- bildningsorganets ställning är, huruvi- da det bör vara självständigt eller om det lämpligen kan inlemmas i någon annan myndighets organisation. I det följande diskuteras de möjligheter i sistnämnda avseende, som förefaller att kunna komma ifråga.
Föregångare till en del av den ut— bildningsverksamhet, som bedrivits av PUB/PUN, var tre av statsmedel be— kostade försökskurser i högre förvalt- ningsutbildning, vilka under dåvaran— de professor Gunnar Heckschers led- ning ägde rum under åren 1958—1961. Dessa kurser administrerades i an- knytning till Stockholms högskola. Om det centrala statliga utbildningsorgan, som PUB nu föreslår skola inrättats, finge uteslutande karaktär av förvalt- ningshögskola, vore vissa fördelar för- enade med en direkt universitetsan- knytning. Naturligast vid en sådan an- knytning vore då att välja Stockholms universitet med hänsyn till dess lokala närhet till den centrala statsförvalt- ningen.
Personalutbildning, d.v.s. utbildning av redan anställda, bedrivs praktiskt taget genomgående i samhället utanför universiteten. I och för sig utgör detta icke något hinder för att staten för sin del valde en annan väg för den centralt anordnade personalutbildning- en. En anknytning av det centrala ut- bildningsorganet till universitet kan emellertid icke förordas på grund av
särskilt dess administrativa funktioner, men även hänsyn till det vida register, som det centrala organets verksamhet är avsett att täcka, med ett betydande ansvar för innehållet i den utbildning, som staten i egenskap av arbetsgivare bör bereda sina anställda inom skilda verksamhetsområden, talar häremot. De nämnda uppgifterna kan icke gärna påläggas en fristående akademisk nn- dervisningsinstitution utan måste full- göras av ett administrativt organ i in— tim kontakt med den övriga statsför— valtningen och under ledning av re— geringen såsom den högsta förvalt- ningsmyndigheten. Det bör vidare be- tonas, att även den högre förvaltning-s» utbildning, varom här är fråga, i hög grad måste vara inriktad på praktiska ting och därför i stor utsträckning bör bestå av förmedling av praktiskt verk- samma högre statstjänst-emäns arbets- erfarenheter till deltagare i utbildning- en. Väsentliga delar av organets utbild- ningsprogram kommer för övrigt att ligga på ett annat plan än universite— tens och skall även innefatta ämnen som icke är universi'tetsämnen. En praktisk olägenhet med universitets- anknytning, som icke bör underskattas, är att de för olika kategorier av tjäns- temän ordnade internatskurserna dri- ves i andra former än den akademis- ka undervisningen. Med internatsfor- men följer speciella krav på tidsmäs- sigt stark koncentration och hög ange- lägenhetsgrad hos kunskapsstoffet orh
dessa krav accentueras av att undervis- ningen anordnas för deltagarna under tjänstetid med bibehållande av oavkor- tade löneförmåner.
Avvisandet av tanken på att inlem- ma det centrala personalutbildningsor- ganet i universitet-sorganisationen får icke tolkas så, att kontakter i olika for- mer med det högre allmänna utbild- ningsväsendet icke skulle vara önsk- värda. Tvärtom bör organet —— liksom PUB/PUN i sin hittillsvarande verk- samhet funnit angeläget — söka att för undervisningen i möjlig mån ut- nyttja akademiska lärare, som är spe- cialister på sådana ämnen som behand- las vid kurserna och tillika eftersträva att konfrontera forskningens resultat med det praktiska förvaltningsarbetets behov och förutsättningar. Forskning- en vid universiteten i statskunskap, förvaltningsrätt, företagsekonomi, ar- betspsykologi m.fl. ämnen är betydelse- full för förvaltningsutbildningen och bör följas av organet, så att resultaten därav i möjlig mån tillgodogöres i den centrala personalutbildningsverksam- heten.
En direkt anknytning av det centra- la personalutbildningsorganet till skol— överstyrelsen kan vidare förtjäna att diskuteras. Det bör därvid observeras att styrelsen icke har och i princip an- setts icke böra ha verkställande un- dervisningsuppgifter av den art, som blir en av huvuddelarna av det cen- trala organets arbete. Här bortses från överstyrelsens nuvarande speciella an- svar för lärarn-as fort-bildningskurser o.dyl., som ju har påtagliga anknyt— ningar till den här åsyftade perso- nalutbildningen. Under lång tid har en strävan vidare gjort sig gällande att till regionala myndigheter och till sko— lorna avlasta administrativt arbete från skolöverstyrelsen. Att bryta denna ut- veckling genom att i styrelsen bygga
in ett allmänt institut för vittsyftande statlig personalutbildning, vore icke rationellt. Det centrala organet har, så- som nyss nämnts, förutsatts stå i liv- lig kontakt :med universiteten. Detsam- ma bör gälla förhållandet till skolöver- styrelsen. Särskilt betydelsefullt är, att man i det statliga personalutbildnings— organet tillvaratar skolöverstyrelsens erfarenheter från vuxenpedagogikområ- det, vilka i samband med vuxenutbild- ningens väntade utbyggnad kommer att bli ännu mer omfattande än nu.
En god personalutbildning inom statsförvaltningen är effektivitetshöjan- de. Centralt bedriven utbildning kan därför tänkas vara en uppgift, som lig- ger nära till hands att samordna med verksamheten hos det centrala statliga rationaliseringsorganet, statskontoret. Inom statskontoret finns en utbild- ningsenhet med f.n. cirka femton be- fattningshavare. Denna handhar — förutom vissa andra uppgifter — dels intern utbildning av verkets egen per- sonal, dels rationaliseringsutbildning, där flertalet deltagare kommer från andra myndigheter. Den sistnämnda verksamheten omfattar kurser i admi- nistrativ rationalisering inklusive auto- matisk data-behandling (ADB). Skil-lna- den mellan statskontorets och PUB/ PUN:s kursverksamhet är i princip, att den förstnämnda ger utbildning i hur rationaliseringsverksamhet skall bedri- vas, medan den sistnämnda indirekt medför en rationaliseringseffekt. Vid PUB/PUN:s amanuens- och chefskur— ser behandlas visserligen även den stat- liga rationaliseringsverksamhetens or- ganisation och metoder, men ingår där som ett ämnesavsnitt bland ett fler- tal andra. Det är väsentligen fråga om orienterande föreläsningar och icke om egentlig utbildning i rationaliserings- teknik. Gränsfall på statskontorets och PUB/PUN:s områden finns dock. Så-
lunda ingår i statskontorets utbild- ningsprogram undervisning i s.k. nät- verksplanering, vilken i många fall är en rationell planeringsmetod. Detta betyder dock icke att nätverksplane- ring i sig är ett rationaliseringshjälp- medel på samma sätt som exempelvis arbetsstudier är ett sådant. Sak samma gäller för övrigt automatisk databe- handling. Denna kan ofta vara ratio— nell, men kan icke betecknas som en rationaliseringsåtgärd. Däremot kan övergång till nätverksplanering och ADB vara rationaliseringsåtgärder. Ef- tersom just övergång till sådana meto- der på många statliga områden under lång tid framåt kan förväntas komma att förbli betydelsefulla rationaliserings- åtgärder och för statsförvaltningen an- passad utbildning däri ännu icke står att få i tillräcklig omfattning inom det allmänna undervisningsväsendet, har det framstått som lämpligt att stats- kontoret tills vidare handhar denna ut- bildning inom statsförvaltningen. Grän- serna för statskon-torets utbildnings- verksamhet är väl icke att betrakta som definitivt fastlagda. Men det synes ligga alltför långt från statskontorets huvuduppgifter att svara för sådan per- sonalutbildningsverksamhet, som PUB/ PUN bedrivit och som i utökad omfatt- ning avses komma att åvila den cen- tralt bedrivna statliga personalutbild- ningen. Organet för denna verksamhet bör emellertid nära samarbeta med statskontorets utbildnin'gsenhet, i syn- nerhet i frågor på gränsen mellan res— pektive arbetsområden, och det centra- la utbildningsorganet bör självfallet kunna repliera på statskontorets exper- ter för undervisningen i statlig ratio- nalisering och ADB. Förskjutningar mellan statskontorets och det centrala utbildningsorganets utbildningsverk- samhet kan måhända aktualiseras i framtiden, men detta synes svårligen
kunna leda till en sammanslagning av bäggederas verksamheter.
Med hänsyn till personalutbildning- ens karaktär av utbildning för stats- anställda, som staten bedriver i egen- skap av arbetsgivare, kunde det ifrå- gakomma, att det centrala utbildnings- organet inginge i civildeparlementet. I Norge har det centrala personalutbild- ningsorganet en sådan ställning.1 »Opp- laeringsseksjonen» med en »opplae- ringssjef» i spetsen ingår som en sek- tion av personaldirektoratet i Lönns- og prisdepartementet. För att bistå Lönn-s. og prisdepartementet vid be- dömningen av olika personalutbild- ningsfrågor har upprättats ett »Opp— laeringsråd for statsforvaltningen» med tio ledamöter, däribland tre represen— tanter för statstjänstemännens huvud- organisationer. Opplaeringssjefen, som även är ledamot av rådet, har att för- bereda de ärenden, som skall föreläg- gas rådet, och sörja för erforderlig sek- reterarhjälp. Men rådet kan även självt taga upp spörsmål, som rör personal- utbildningen, till bedömning och re— kommendationer. F.n. lär ett organi- satoriskt särskiljande mellan rådets och opp'laeringssjefens verksamhet vara ak- tuellt.
1 Den norska personalutbildningsverksam- hetens organisation och omfattning har ansetts med hänsyn till dess allmänna in- riktning vara av sådant intresse för bered— ningens uppdrag, att en kortare redogö- relse härför, utarbetad av oplaeringssjefen M. Brallan, intagits såsom bil. ] till detta betänkande. Den danska motsvarigheten, Danmarks Forvaltningshojskole, upprättad enligt lag den 10 mars 1965, har som förut berörts till ändamål att verka för efter— utbildning av personal anställd både i sta— tens och i kommunernas förvaltning. Dess organisation har på grund härav icke synts vara av lika stort omedelbart intresse i förevarande sammanhang. I enlighet med sina direktiv har PUB hållit god kontakt med personalutbild— ningsstråvandena i båda grannländerna och genom det ömsesidiga utbytet av er- farenheter och planer i olika hänseenden fått värdefulla uppslag och impulser.
Den norska anordningen får ses mot bakgrunden av att i Norge en stor del av den verksamhet, som hos oss om- besörjes av självständiga ämbetsverk, handlägges inom departementens ram. Mot .en liknande lösning av organisa- tionsfrågan för den centrala personal- utbildningen .hos oss talar särskilt två omständigheter. För det första skulle det icke överensstämma med den svens- ka förvaltningsmodellen och särskilt icke med de riktlinjer rörande depar- tementens uppgifter och arbetsformer, som lagts till grund för 1965 års reform av departementsorganisationen. Den eftersträvade avgränsningen av stats— departementens verksamhetsområden gentemot statsförvaltningen i övrigt skulle sättas åsido, om civildepartemen- tet mera stadigvarande skulle belastas med sådana verk—ställande och förval— tande uppgifter för hela statsförvalt- ningen, som skulle åvila det centrala organet. För det andra bör enligt PUB:s mening i själva ledningen för verksamheten och icke endast såsom le- damöter i ett rådgivande organ ingå representanter för personalens huvud- organisationer. Ett sådant arrangemang låter sig svårligen förena med info- gande av utbildningsorganet i ett de- partement. För ett departements beslut och verksamhet i övrigt har den poli- tiskt ansvarige departementschefen en- sam att svara enligt svensk grundlag.
PUB vill å andra sidan betona, att erfarenheterna av den hittills bedrivna verksamheten icke gett belägg för att personalutbildning i nära anknytning till ett departement skulle behöva löpa särskilda risker att politiseras. I den av PUN anordnade försöksverksamhe- ten har det framstått som ett självklart krav, att förvaltningsutbildningen skall ha en objektiv inriktning och drivas i en fri och självständig anda. Om per- sonalutbildningen skall fylla sitt syfte
måste tjänstemännen där kunna känna igen sina egna problem och, oavsett politiska åsikter, kunna omfatta verk- samheten med odelat förtroende. Detta krav på inriktningen av utbildningen behöver sålunda inte vara utslagsgi- vande tför personalutbildnin—gsorganets ställning, även om onekligen valet av ett fristående organ framför inordnan- de som en organisatorisk enhet inom ett departement ligger bättre i linje med gängse gränsdragningar mellan formerna för politiska avgöranden och förvaltningsverksamhet. De förut an- tydda grunderna för den nyligen be- slutade departementsreformen får emel- lertid tillmätas avgörande betydelse för frågan, och tanken på att inordna den centrala personalutbildningsverksamhe_ ten i ett departement måste därför av- visas.
När PUB sålunda har kommit fram till att den centrala personalutbildning- en bör ombesörjas av ett fristående organ, framstår det dock som angelä- get att understryka att detta organs verksamhet bör bedrivas i nära anknyt- ning till de centrala organen-s plan- läggningsarbete, så att personalutbild- ningen kan fylla sin uppgift som ett instrument för förvaltningsapparatens anpassning efter de förändrade villkor och behov, som möter statsverksamhe- ten i olika lägen. Både psykologiskt och sakligt är det också för personalutbild- ningsarbetet som sådant av stor vikt att det intresse och den personliga med- verkan, som från olika regeringsleda- möters sida kommit försöksverksam- heten till del, icke minskas genom de föreslagna ändrade verksamhetsformer- na. Det är önskvärt att sådan med- verkan av regeringen förblir en be- stående stimulansfaktor i utbildnings- verksamheten.
Vad beträffar den departementala anknytningen för ett självständigt cen-
tralt personalutbildningsorgan kan oli- ka alternativ ifrågakomma, beroende på vilka moment i verksamheten man vill betona. Dess karaktär av under— visning pekar väl mot ecklesiastikde- partementet, och personalutbildningens effektiviseringsfrämjande betydelse kan åberopas för finansdepartementet, me- dan verksamhetens karaktär av per- sonalangelägenhet talar för att den bör sortera under civildepartementet, såsom PUB och PUN gör. Valet av de- partement torde inte behöva vara av större betydelse för verksamhetens in- nehål—l, men lär inte kunna göras för- utsättningslöst utan får bestämmas efter lämplighetsskäl. Finans- och ecklesia- stikdepartementen har redan nu till- räckligt med arbetsuppgifter, medan de för civildepartementet vid den nya organisationen utpekade arbetsuppgif- terna i jämförelse härmed är relativt begränsade. Bland dessa ingår perso- nalutbildningen. PUB finner en de- partementa-l anknytning »till civildepar— tementet kunna vara naturlig och lig- ga i linje med departementets nuva- rande uppgifter. Bortflyttningen från departementet av löneavtalsverksamhe- ten borde i och för sig kunna medföra en mindre ensidig inriktning på löne— frågor och att större intresse ägnas åt allmänna personal- och förvaltnings- problem.
Med stöd av vad som sålunda an- förts föreslår PUB att den centrala statliga personalutbildningen skall handha-s av ett fristående organ, sor- terande under civildeparlementet.
Vilken benämning organet lämpligen skall ges kan diskuteras, även om frå- gan inte är särskilt betydelsefull. Olika varianter är tänkbara för att antyda organets huvudsakliga karaktär. An- tingen kan man inrikta benämningen på verksamhetens art och välja namn
såsom skola, högskola, institut etc. med prefixet förva-ltningeller personalut- bildning. Eller också kan benämning- en inriktas på organisationsformen, så- som nämnd eller verk för förvaltnings- utbildning eller personalutbildning. Vil-l man antyda det lekmannamässiga eller intressebetonade ins-laget i ledningen, ligger det närmast till hands att kalla institutionen för nämnd (jfr statens jordbruksnämnd, pris- och kartell- nämnden, riksskattenämnden). Måhän- da uppfattas en dylik benämning också som mera blygsam och kanske tillika antydande en mera provisorisk anord- ning än ett ämbetsverk eller en skola — i så fall en antydan som i förevaran— de fall snarast skulle vara missvisande. Vid ett val mellan olika verksamhets— beteckningar bör beaktas, att personal— utbildning är det vidare begreppet, som inkluderar även olika slag av för— valtningsutbildning. Men det kan häv— das att den personalutbildning, som huvudsakligen är avsedd att bedrivas inom institutionen, är så inriktad på den administrativa verksamheten, att förvaltningsutbildning ter sig som den mera karaktäriserande beteckningen. En dylik benämning hindrar ju icke att institutionen i större eller mindre om- fattning kan syssla även med andra former av personalutbildning, t.ex. av sådan typ som de av PUN drivna kur- serna för maskinistpersonal vid statens fasta maskinanläggningar.
Om någon sorts skolterm skall ingå i benämningen, bör icke förbises, att utbildningen för kanske flertalet kate- gorier (amanuen-ser, byråsekreterare, ingenjörer och högre tjänstemän) avser personal, som har en akademisk grund- utbildning bakom sig. Beteckningen förvaltningshögskola kan för den skull ha goda skäl för sig, även om insti- tutionen icke skall syssla med forsk- ning i egentlig mening. Kanslistutbild-
ningen utgör knappast någon invänd- ning mot högskolebeteckningen, då den i vissa hänseenden får anses stå i pari- tet med exempelvis den vid socialhög- skolorna bedrivna undervisningen. In- troduktionsutbildningen för biträdes- personalen m.fl. grupper passar där- emot mindre väl under högskolebeteck- ningen. Med tanke på innehållet i cen- trala delar av verksamheten kan dock knappast något invändas mot en be- nämning med åtminstone samma ver- bala klang som socialhögskola, försvars— högskola eller folkhögskola. Jämför också med beteckningen för den danska motsvarigheten (gemensam för stat och kommun), »Danmarks Forvaltningshoj- skole».
Å andra sidan har benämningen statens personalutbildningsnämnd i viss mån redan vunnit burskap. Denna beteckning är dock ganska intetsägan- de och kanske i blygsammaste' laget med hänsyn till arten och nivån hos den huvudsakliga delenav verksamhe- ten. För undervisningsverksamhetens del vore väl vissa fördelar förenade med en mer institutionellt präglad be— nämning, t.ex. institut för personalut- bildning eller förvaltning-shögs-kola. Det vore även tänkbart att använda en kombination av dessa beteckningar, så att organet såsom undervisningsverk kunde benämnas statens förvaltnings- högskola eller statens institut för per- sonalutbildning och denna undervis- ningsverksamhet få sortera under en styrelse, kallad statens personalutbild- ningsnämnd, vilket jämväl skulle vara benämningen för organet i dess admi- nistrativa funktioner. Vissa farhågor för olägenheter med en sådan dubbel-
beteckning har emellertid gjorts gällan- de, varför PUB icke velat framlägga ett sådant förslag.
Valet synes böra stå mellan den hit- tillsvarande beteckningen, statens per- sonalutbildningsnä-mnd, och »statens personalutbildningsverk». Förslag om inrättande av nya ämbetsverk möter gärna ett visst psykologiskt motstånd av antibyråkratisk karaktär, medan det särskilt för utomstående ter sig mera invändningsfritt att låta en redan exis- terande nämnd vidga sin verksamhet. Bealiter behöver skillnaden icke bli stor. Sakliga skäl för att som en mot- svarighet till statens avtalsverk och sta- tens personalpensionsverk inrätta ett statens personalutbildningsverk kan tvivelsutan anföras. Personalutbild- ningsverksamheten framträder i dag som en så viktig och expanderande del av den statliga perso'nalpolitiken, att dess organisatoriska utformning som ämbetsverk vore befogad, särskilt med hänsyn till de administrativa funktio- ner i förhållande till -_.andra verk, som det centrala organet föreslagits få.
Med hänsyn till den begränsade stor- lek, som centralorganet förutsätts sko- la få i begynnelseskedet, och dess ka- raktär av organisation i utveckling har PUB likväl stannat vid att förorda att den hittillsvarande beteckningen »sta- tens personalutbildningsnämnd» tills vidare bibehålles. '
Om organets framtida utveckling för- anleder en ändrad benämning eller el- jest behov framträder av en mer preg- nant beteckning för verksamheten, sy- nes organets ställning och namnfråga kunna utan nackdel bringas till en lämplig lösning vid den tidpunkten.
KAPITEL IV
Organisation och personalbehov för statens personal-
utbildningsnämnd
Följande förslag till organisation för statens personalutbildningsnämnd är grundat främst på erfarenheter från PUB/PUN:s verksamhet. Några andra utbildningsinvstitutioner har bedömts kunna vara av intresse såsom jämfö- relsemateri-al, nämligen försvarshögsko- lan och statskontorets utbildningsbyrå. Vissa uppgifter lämnas därför rörande organisation, personal och arbetsupp- gifter för dessa institutioner. Här må även göras en hänvisning till den för- ut nämnda norska »opplaeringsseksjo- nen» (jfr bil. J).
Organisaäonsstruktur
Av väsentlig betydelse för nämndens verksamhet är, att å ena sidan utredan- de och planerande funktioner samt å andra sidan löpande administrativa uppgifter förlägges till skilda organi- satoriska enheter inom detsamma. Man löper annars risk för att de båda först- nämnda funktionerna, vilkas fullgöran- de är av största vikt för att nämnden skall kunna tillgodose latenta och ny- tillkommande utbildningsbehov samt hålla kursinnehåll och undervisnings- metoder ä jour med utvecklingen, får stå tillbaka för löpande göromål, som icke kan uppskjutas. Organisationen föreslås därför — med utnyttjande av erfarenheterna från den hittillsvarande försöksorganisationen PUB/PUN — in- rymma en utrednings- och planerings- enhet samt en kursadministrativ enhet.
Det är emellertid nödvändigt att erfa- renheter från det praktiska kursled- ningsarbetet så direkt som möjligt till- varatages vid utredning och planering. Det är likaså önskvärt att personal, som har analyserat vissa utbildningsbehov och dragit upp riktlinjerna för kurs- verksamhet i anslutning härtill, får möjlighet att taga del i det praktiska arbetet med genomförandet av en kurs i dylikt ämne. Den anställda persona- len bör av detta skäl icke bindas allt- för starkt vid endera av de båda nämn- da organisationsenheterna, utan över- flyttningar av befat-tning'shavare dem emellan får förutsättas kunna ske ef- ter ledningens bedömande.
Den föreslagna uppgiften för statens personalutbildningsnämnd att fungera som central myndighet för utbytes- tjänstgöring torde — i varje fall under de första åren efter det att sådan tjänstgöring blivit obligatorisk för vis— sa statstjänstemän — till betydande del få utredningskaraktär (även om i den- na verksamhet ingår ocksä brådskan— de administrativa avgöranden). Det gäl- ler bl.a. att skaffa underlag för be- dömning, huruvida vissa tjänster eller grupper av tjänster skall falla under obligatoriet eller icke samt att biträda olika verk med planering och utbytes- tjänstgöringens organiserande. Arten av ifrågavarande arbetsuppgifter synes böra åtminstone till en början föran- leda att den med förvaltningspraktiken sammanhängande verksamheten hänfö-
res till utrednings och planeringsen- heten, men där lägges på ett par kva- lificerade befattningshavare, så att en- hetens pedagogiska utvecklingsarbete i övrigt icke störes därigenom.
Utbildningsnämndens kamerala och andra löpande administrativa göromål liksom förvaltning av den för verksam- heten avsedda kursgården samman— hänger nära med den allmänna kurs- verksamhet, som nämndens kursadmi- nistrativa enhet skall bedriva. I den kursadministra-tiva enheten kan därför lämpligen ingå en intendentur-, kame- ral- och kanslisektion.
Ledamöterna i statens personalut- bildningsnämnd bör förordnas av Kungl. Maj:t. Som tidigare nämnts bör de statsanställdas huvudorganisationer vara representerade i den administra— tiva ledningen för nämnden. I denna bör sålunda tills vidare ingå fyra rep— resentanter, som utsetts efter förslag från envar av SACO, Statstjänarkartel— len, SR och TCO-S. Antalet statliga rep- resentanter i styrelsen föreslås bliva fem, varav en ordförande. Kungl. Maj:t bör jämväl utse vice ordförande. Che- fen för verksamheten, kallad utbild-
ningschef, bör vara självskriven såsom ledamot av styrelsen. Hela antalet sty- relseledamöter blir alltså nio enligt för- slaget. De administrativa funktioner, som föreslagits skola påläggas nämnden och dennas ställning som utbildnings- organ för statsverksamheten gör det be- fogat att statssidan har majoritet i sty- relsen.
För avgörande av vissa ärenden, som anges i nämndens instruktion, bör fin- nas ett arbetsutskott med fem ledamö— ter, som styrelsen utser inom sig.
Att de statliga representanterna i sty- relsen upptagits till fem betingas av önskemålet att i utbildningsorganets ledning ha —— utöver utbildningsche- fen _— en mångsidig representation för olika statliga intressen och erfarenhe- ter. Måhända är nämnda antal för li- tet, om i styrelsen skall finnas före- trädare för det allmänna och för ut- bildningsväsendet samt för erfarenhe- ter från central förvaltning, departe- ment, statlig affärsverksamhet och läns- styrelserna, ävensom domstolsväsendet.
PUB finner det tveksamt, om supp- leanter för styrelseledamöterna bör finnas. Dessa skulle i så fall utses så-
Föreslagen organisationsslruklur
S t y r e l s e, ordförande jämte 8 ledamöter
Arbetsutskott, & ledamöter
Utbildningschef
Utrednings- och planeringsenhet, som omhänderhar även förvaltningspraktiken
Kursadministrativ enhet
lntendentur-, kansll- och kameralsektion (inkl. kursgård)
Kurslednings- sektion
som personliga suppleanter i samma ordning som de ordinarie ledamöterna. Det kan åberopas vissa tråkiga erfaren- heter av suppleantsystem, som leder till växlande sammansättning i ledningen vid olika tillfällen, ofta bristfällig in- formation hos de tillfälligt inkallade och mindre gemensamt ansvar för verk- samheten. I ett organ med denna sam- mansättning kan det dock vara av in- tresse särskilt för personalorganisatio— nerna att kunna bevaka verksamheten genom att skicka annan i den ordina- rie ledamotens ställe. Även vid längre sjukdomsfall kan suppleanter vara av intresse.
Måhända överväger dock fördelarna för verksamheten av att ledningen är enhetligt sammansatt med därav följan- de starkare känsla av gemensamt ansvar för nämndens handlande. Med utgångs- punkt från att det som regel skall vara möjligt att långt i förväg fixera sty- relsens sammanträden och ev. hålla fasta sammanträdesdagar har PUB ef- ter viss tvekan underlåtit att föreslå suppleanter.
För beslutförhet bör i styrelsen minst fem ledamöter vara närvarande.
Beträffande verksamheten inom sta- tens personalutbildningsnämnd, fördel- ningen av arbetet och beslutsfattandet anser PUB inte erforderligt att fram- lägga något närmare utformat förslag. Den föreslagna organisationsstruktu- ren torde emellertid motivera att be- redningen med några exemplifierande riktlinjer anger, hur beslutsfördelning- en mellan styrelse, arbetsutskott och ut- bildningschef är tänkt fungera i prak- tiken.
Vissa typer av ärenden i nämndens verksamhet är av sådan valör, att de som regel bör avgöras av slyreIsen i dess helhet. Som exempel på sådana frågor må nämnas spörsmål om utbild- ningens allmänna inriktning, prövning
av förslag till nya eller väsentligt änd- rade kursformer, fastställande av det årliga antalet kurser av olika slag, ini- tiering av mera omfattande utredning— ar om nya kursformer m.m., fastställan- de av riktlinjer för urval av deltagare till kurser, särskilt sådana med kom- petensgivande utbildning, och av vill- kor för godkänd genomgång av dylika kurser, prövning av frågor om grän- serna för den administrativa förvalt- ningspraktiken för amanuenser, om all- männa riktlinjer för personliga dispen— ser från skyldigheten att genomgå så- dan praktik och särskilda fall av pre- judiciel—l natur samt frågor om utgivan- de från trycket av särskilda publikatio- ner. Härjämte bör styrelsen i sin hel- het besluta i sådana ärenden, som nor- malt inom ämbetsverken är pleniären— den, dvs. petita- och övriga anslags— frågor, remissutlåtanden till Kungl. Maj:t i viktigare frågor, där remis— sen icke i huvudsak gäller utbildnings- pedagogiska spörsmål, disciplinfrågor för utbildningsnämndens egen personal ävensom vissa tjänstetillsättningar och entlediganden samt i övrigt frågor av sådan betydelse, att styrelsens prövning är påkallad, eller eljest frågor, som av utbildningschefen eller arbetsutskottet hänskjuts till prövning av hela styrel- sen. Beträffande tjänstetillsättningar framstår det som önskvärt, att befatt- ning som utbildningskonsulent och högre tillsätts av styrelsen.
Särskilt i samband med kursverk- samheten uppkommer frågor, som å ena sidan ic-ke bör påkalla hela styrel— sens avgörande, men å andra sidan ej kan anses vara av natur att höra av- göras på tjänstemannaplanet. Dessa bör avgöras av arbetsutskottet. Exempel på sådana frågor är främst uttagning av kursdeltagare till kompetensgrundande utbildning och i samband därmed verk— ställda prövningar av studielämplighe-
!
ten, frågor rörande utformningen av betygssättning vid genomgången ut- bildning, vissa beslut om anlitande av kursledare och frågor om vägrat god- kännande av förvaltningspraktik. Ar- betsutskottet skall utses inom styrelsen och ha en av Kungl. Maj:t i nämndens instruktion fastställd befogenhet att i styrelsens ställe fatta beslut i sådana frågor. Bland arbetsutskottets fem fasta ledamöter bör utbildningschefen vara självskriven. Däri bör om möjligt ord- föranden i styrelsen ingå samt åtmins- tone en av dem som i styrelsen repre- senterar personalorganisationerna. Det bör tillika stadgas att vid uttagning av deltagare m.m. i kurser, som berör i ar— betsutskottet ej representerad personal- organisation, styrelseledamot, som fö- reträder sådan organisation, skall äga inträda som adjungerad ledamot. Till arbetsutskottet bör styrelsen därjämte kunna hänskjuta ärenden för avgöran- de eller beredning, där så finnes på- kallat. I utskottet bör, förutom nu an- givna ärendetyper, kunna upptagas jämväl andra frågor, som av utbild- ningschefen hänskjuts dit och som icke är av natur att påkalla styrelsens pröv- ning.
Styrelsen bör även kunna med leda- möter inom eller utom styrelsen till— sätta rådgivande delegationer för att följa särskilda slag av utbildningsverk- samhet, särskilt i fråga om utbildning- ens innehåll och pedagogiska utform- ning. Genom att i dessa delegationer invälja företrädare för den verksamhet, som utbildningen skall tjäna, och and- ra experter bör nämnden kunna sörja för att utbildningen får en effektiv an— passning till arbetslivets aktuella krav.
Beträffande alla de ären-den, som icke ankommer på styrelsen in pleno eller på arbetsutskottet, blir utbildningsche- fen i princip den beslutande efter före- dragning i vanlig ordning av olika
tjänstemän. Till följd härav kommer det att falla på hans ansvar att beslu- ta i det stora flertalet av organets ären- den. Nämndens mest omfattande uppgift — att anordna kurser —— innefattar åt- skilliga moment av mer eller mindre verkställilghetskaraktär. Det kan gälla anlitande av och uppgörelser med lä- rare och kursledare, prövning av ar- vodes- och andra ersättningsfrågor. Däribland förekommer även kamerala eller expedi—tionella uppgifter i stort antal, såsom räkningsgranskning och utbetalningar, kungörande av kurser, förhyrande av kurslokaler och inkvarte- ringsställen, ombesörjande av materiel- transporter etc. Det ligger emellertid i sakens natur att utbildningschefen både med hänsyn till mångfalden av dylika ärenden och karaktären av ut- bildningsorganets verksamhet i mycket betydande omfattning måste delegera sin beslutanderätt till underordnade be- fattningshavare. Detta är nödvändigt ej endast för att verksamheten ska-ll kun- na löpa smidigt utan också för att utbildningschefen själv skall få erfor- derligt utrymme för det initiativ-, pla— nerings. och utvecklingsarbete, som är av central betydelse för att nämnden skall fylla sin uppgift inom statsför- valtningen. Om man bortser från det administrativa ledandet av verksamhe- ten bör uppenbarligen den kvalitativa tyngdpunkten i utbildningschefens ar- bete ligga på utvecklings- och plane- ringssidan.
Den närmare fördelningen av olika ärendens handläggning behöver inte i detalj diskuteras i detta sammanhang. Här skall endast understrykas såsom angeläget, att inom nämndens verk- samhet omfattningen av beslutsdelega- tionen anges på ett sådant sätt, att ing— en ovisshet behöver råda om befogen— heten att fatta beslut.
Då enligt förevarande förslag om-
fattande utbildningsuppgifter lägges på ett administrativt organ, är det må- hända även av vikt att fästa upp- märksamheten på att administrativa funktioner bör hållas isär från under- visningsuppgifterna, så att icke de se- nare dras in under de administrativa beslutsformerna. Beträffande den be- tygssättning i olika ämnen, som före- kommer vid kompetensgrundande kur- ser, bör principiellt fasthållas, att av- görandet härvi-d ankommer på veder- börande lärare i samråd med kursle- daren. I den mån underbetyg förekom- mer, som icke genom omprövning en- ligt av styrelsen fastställda villkor för godkänd genomgång av kurs kan re- pareras, uppkommer fråga om avbry- tande av kursen. Därest beslut om elevs skiljande från kursen är påkallat, fat- tas detta av utbildningschefen eller, efter delegation från honom, av chefen för kursadministrativa byrån efter fö- redragning av kurs-ledaren. Beslut om skiljande av elev från kurs torde vara administrativa beslut, som i princip kan överklagas (om ej- annat stadgas) till skillnad från betygssättning vid kunskapsprövning. Jämväl sådan en- ligt förslaget på arbetsutskottet ankom- mande uttagning av deltagare i kompe- tensgrundande utbildning, t.ex. kans- listkurs, och i samband därmed verk- ställd prövning av studielämplighet torde vara att uppfatta som administ- rativa ärenden, vilka i princip kan överklagas, där annat ej stadgas. En administrativ överprövning hos Kungl. Maj:t av här nämnda ärenden, där underlaget som regel är resultaten vid företagna kunskapsprov m.m., torde icke ha någon större funktion att fylla. PUB anser övervägande skäl tala för ett stadgande att besvär ej må anföras mot dylika beslut av nämnden i likhet med vad som gäller exempelvis om antagande av elever vid socialhögsko-
lorna. (Jfr 53 5 Kungl. Maj:ts stadga för socialhögskolorna.) Om rättssä- kerhetsskäl anses tala för att en möjlig- het till överprövning dock skall före- ligga — misstag kan ju begås _ kun- de ifrågakomma att stadga en rätt att få dylikt ärende hänskjutet till pröv- ning av hela styrelsen. (Jfr stadgarna för gymnastiska centralinstitutet, enligt vilka lärarkollegiet beslutar om antag- ning av elever och besvär häröver må anföras hos direktionen.)
Personalbehov
Beträffande personaluppsättningen för statens personalutbildningsnämnd sy— nes det PUB rimligt att utforma försla- get såsom en försöksorganisation för de närmaste åren med begränsning av personalbehovet till vad som härför erfordras och därvid, trots de svårig- heter som brukar möta krav på senare anslagsökningar, förutsätta att organi- sationen efter hand bygges ut på grund- val av vunna erfarenheter och förelig- gande arbetsuppgifter.
Som utgångspunkt för diskussionen av personalbehovet lämnas i det fö]- jande en redogörelse för organisation och personaluppsättning för den nu- varande personalulbildningsnämnden. Första punkten (A) bland arbetsupp- gifterna för ett centralt personalutbild- ningsorgan upptager ju enligt den i kap. II lämnade sammanfattningen om- besörjandet av sådan kursverksamhet. som ingått i den av PUB initierade och av personalutbil'dningsnämnden anordnade försöksverksamheten, även- som utbildning av kanslister för centra- la verk m.f1. Mer än en utgångspunkt för bedömningen kan nämndens nu- varande förhållanden självfallet inte bjuda med hänsyn dels till att den hit- tillsvarande kursverksamheten förut- satts skola vidgas i avseende å både
kursregister och frekvens av vissa kur- ser, dels till att därutöver skall till— komma ytterligare administrativa och pedagogiska uppgifter (angivna under punkterna B—H i nyssnämnda sam- manfattning).
Den nuvarande personalutbildnings- nämnden har fem ledamöter, varav två representerar personalorganisationer (TCO-S och Statstjänarkartellen). Vid ärenden, som rör amanuens- och chefs- kurser, kompletteras nämnden med en ledamot representerande SACO. Från och med den 1 oktober 1965, då den tidigare mycket markerade personal- unionen med PUB något begränsadesl, ledes nämndens arbete av en heltids- anställd ordförande.
Den hos nämnden anställda perso- nalen utgöres, förutom av ordföranden, av fyra konsulenter (av vilka en till- lika är nämndens sekreterare), en as- sistent, en kontorist, ett kansli- och ett kontorsbiträde samt en deltidsanställd expeditionsvakt. Personalstyrkan kan sålunda anges till i runt tal 10 per- soner.
Arbetsuppgifternas fördelning och ar- vodesställningen för de anställda (utom biträdes- och expeditionsvaktspersona- len) vid utgången av budgetåret 1965/66 framgår av följande.
Ordföranden (arvode = B 3 + till- läggsarvode, 875 kr/mån): Leder nämn- dens arbete, är huvudman för byrå- chefs- och förhandlingsrättskurser, de]- tar i viss utbildning (offentlighet och sekretess, förhandlingsrätt, beredning och föredragning), fungerar som kurs- ledare vid byråchefskurser.
Konsulenten 1, tillika sekreterare (arvode = A 23:26 + tilläggsarvode, 300 kr/mån): Biträder ordföranden i ledningen av nämndens arbete, är hu- vudman för amanuens-, ingenjörs- Och maskinistkurser, deltar i viss utbild- ning (arbetspsykologi, studieteknik).
Konsulenten 2 (arvode = A 23:23): Är huvudman för kanslistkurser, de]- tar i viss utbildning (arbetspsykologi, studieteknik), biträder ordföranden med utredningar och remisser.
Konsulenten 3 (arvode = A 21:23): Är huvudman för introduktionskurser för biträdespersonal samt kurser för lokala kursorganisatörer och vissa kur- ser i arbetsledning, deltar i viss utbild- ning och fungerar i begränsad utsträck- ning som kursledare vid biträdeskur- ser.
Konsulenten 4 (arvode = A 21:21): Biträder med utbildningen av biträdes— personalen, deltar i viss utbildning, fungerar som kursledare vid flertalet introduktionskurser för biträdesperso- nal.
Assistenten (arvode = A 17:17): Le- der nämndens kansli, bevakar anslag, handhar nämndens räkenskaper, bi- träder ordföranden vid de kurser där denne fungerar som huvudman.
Då nämndens anställda medverkat i schemalagd undervisning genom före- läsningar o.dyl. har de vanligen ägt åtnjuta särskild ersättning, motsvaran- de hälften av eljest tillämpade timarvo- den för föreläsare.
Vid bedömande av nämndens per- sonalstyrka i förhållande till den för budgetåret 1965/66 avsedda kursverk- samheten (jfr kap. 1) bör observe- ras, att för ett antal längre inter- natskurser vanligen tagits i anspråk er- farna förvaltningstjänstemän (ofta i
1Tidigare var ordföranden i PUB, re- geringsrådet Klackenberg, och sekrete- raren, numera kanslirådet Ström, sam- tidigt ordförande resp. sekreterare i nämnden, och av övriga ledamöter i denna var samtliga utom en ledamöter i PUB. Det personliga sambandet mel- lan nåmnden och PUB är emellertid alltfort påtagligt, i det att flertalet av nämndens ledamöter tillhör PUB. Nämn— den framstår alltfort såsom det verkstäl- lande organet för den försöksverksam- het, vartill PUB uppdragit riktlinjerna.
byråchefs tjänsteställning) såsom kurs— ledare på heltid under kursen jämte viss tid för förberedelse- och/eller ef- terarbete. Så sker som regel vid intro- duktionskurserna för amanuenser (6 st. å c:a tre veckor) och introduktions- kurserna för ingenjörspersonal (3 st. åt två veckor). Liknande anordningar har förekommit vid 10—veckorskursen för utbildning av maskinister och den 20 veckor långa påbyggnadskursen för ma- skinister, ävensom vid 10-veckorskur- sen för gemensam utbildning av vår- dar- och vaktpersonal. Om hänsyn ta- ges enbart till den sammanlagda tiden för dessa kurser, skulle det innebära en kursledartid av 74 veckor. Med in— räknande av för- och efterarbete för kurserna (jämte sedvanliga ledigheter för semester m.m.) motsvarar detta ungefär två heltidsanställda kvalifice- rade arbetskrafter. Tilläggas bör dock att dessa kursledare samtidigt i bety- dande utsträckning fullgör uppgifter som föreläsare på kurserna. Det före- faller ovisst i vilken utsträckning man fortsättningsvis har möjlighet att ut- nyttja tillfälligt anställda kursledare på detta sätt. Onekligen har systemet varit mycket gynnsamt ur nämndens syn- punkt, men det innefattar självfallet betydande störningar i betattningsha- varnas vanliga tjänsteutövning. Lönekostnaderna för personalutbild- ningsnämndens nuvarande personal- upp'sättning för helt år ”kan beräknas till i runt tal 300000 kronor. Häri in— går icke ersättningar till de särskilt anlitade kursledarna. Dessas arvoden har som regel inräknats i de belopp, som Kun-gl. Maj:t anvisat för anordnan- de av de olika kurserna. Kostnaderna för kursverksamheten budgetåret 1965/ 66 har beräknats till 1 084 500 kronor. Enligt från nämnden inhämtad uppgift har man dock på grund av bristande personalresurser nödgats låta en intro-
duktionskurs för ingenjörspersonal och två arbetsledningskurser anstå. Detta skulle betyda att de sammanlagda kost- naderna kan beräknas uppgå till i runt tal 1 050 000 kronor.
Jämförelse med två andra personal- utbildningsorgan
I sammanhanget må här även sägas några ord om arbetsuppgifter, organi- sation och personaluppsättning för två andra statliga institutioner med per- sonalutbildningsuppgifter, nämligen statskontorets utbildningsbyrå och för- svarshögskolan.
Statskontorets utbildningsbyrd, vilken fått sin nuvarande utformning genom beslut vid 1965 års riksdag, omhän- derhar den statskontoret åliggande skyldigheten att »anordna och med- verka vid utbildning av personal för rationaliseringsverksamhet», som det heter i instruktionen. Verksamheten omfattar både intern och extern ut— bildning, dvs. utbildning för verkets egen personal resp. för andra statsan- ställda. Byrån ansvarar dessutom för biblioteks- och informationsverksam- het samt svarar för närvarande också för visst utredningsarbete. För budget- året 1965/66 har utbildnin-gsverksam- heten fått följande innehåll och om- fattning.
Den externa utbildningen är inriktad på sådana områden av den administra- tiva rationaliseringsverksamheten, som inte täcks in av andra kursanordnare eller som bör ha en speciell utformning.
Antal 1. Grundläggande kurs i administ- rativ rationalisering (3 veckor) 4 2. ADB-kurs (2 veckor) 3 3. Orienterande ADB—kurs för främst. chefspersonal (4 dagar) 14 4. Kurs i COBOL-programmering
(7 dagar) 1
Antal 5. Kurs i nätplanering (3 dagar) 4
6. Kurs i intervju-, föredragnings— och konferensteknik för rationa- liseringspersonal (1 vecka) 2
7. Kurs i blanketteknik (1 vecka) 3
I den interna utbildningen har främst de externa kurserna utnyttjats. Perso— nal har även hänvisats till utom äm— betsver'ket anordnad utbildning. De rent interna kurserna, bland vilka den mest omfattande avser rekryteringsut- bildning för utredningsaspiranter, är följande.
Antal 1. Utbildning under 8 månader av 17 yngre akademiker (utrednings- aspiranter) till tjänster som ut- redare vid statskontoret 1 Kurs i statistik (30 timmar) 2 Kurs i engelska (30 timmar) 2 Kurs i låsteknik (6 timmar) ] Kurs i nätplauering (3 dagar) 1
PPP,.”
Utbildningspersonalen vid utbild- ningsbyrån utgöres av en chef som har organisationsdirektörs ställning (B 3), 2 byrådirektörer (A 27), 3 förste by- råsekreterare (A 21/23) och 1 assis- tent (A 13). Den egentliga utbildnings- personalens antal uppgår sålunda till 7. Biträdes. och expeditionsvaktsperso— nal ingår icke i detta ant-al. Till byrån hör därjämte personal för biblioteks— och informationsverksamhet. Såsom en del av statskontoret behöver byrån icke särskild personal för de vid självstän- dig kursverksamhet omfattande kame— rala upp-gifterna, utan kan härutinnan i viss omfattning repliera på ämbets- verkets gemensamma personal.
Lönekostnaderna för utbildningsby- råns personal kan för helår överslags— vis beräknas till omkring 450000 kro- nor.
För kursverksamheten disponerades för budgetåret 1965/66 140000 kronor till täckande av kostnader för förelä- sare, undervisningsmateriel, kurslittera-
tur, lokalhyror m.m., vari dock icke ingår resekostnadsersättningar och traktamenten för kursledare, föreläsare eller kursdeltagare. Medel har härut- över i viss utsträckning tagits i anspråk från en anslagspost till konsultinsatser. För litteraturinköp har disponerats 45 000 kronor.
F örsvarshögskolan har till huvudsak- lig uppgift att anordna utbildning av- seende samverkan inom hela totalför- svaret. Årsprogrammet omfattar som regel en chefskurs och två s.k. allmän- na kurser. Härtill kommer vissa spe- cialuppgifter. De ordinarie kurserna genomgås av sammanlagt något mer än 100 personer per år, av vilka drygt 60 % är civila och knappt 40 % utgör militär personal.
Chefskursen skall ge högre befatt- ningshavare vidgad överblick över det totala krigets problem och anordnas som internatskurs på omkring tio da— gar. Den är vanligen förlagd till Sol- backa läroverk och omfattar föreläs— ningar, diskussioner och krigsspel. Kursdeltagarna inbjuds personligen av överbefälhavaren. Synpunkter på och förslag till inbjudan lämnas överbefäl- havaren av försvarshögskolans råd (mera härom i det följande).
De allmänna kurserna avser att ge personal i chefs- och stabsbefattningar inom hela totalförsvaret fördjupade insikter om det totala försvarets olika grenar samt om planläggning och ge— nomförande av gemensamma försvars- uppgifter. De hålls i försvarshögskolans lokaler i Stockholm och omfattar var- dera 10 veckor. Härtill kommer dels ett förberedande kompendieskede, dels en efterföljande tillämpningsövning i form av en studieresa inom och utom landet under 10—12 dagar. Kurserna omfattar föreläsningar, diskussioner, krigsspel, grupparbete och studiebesök.
Organisatoriskt lyder försvarsskolan under överbefälhavaren. Till hans för- fogande står försvarshögskolans råd, som skall medverka till att utbildningen får en allsidig inriktning och omfatt- ning. Rådet består av dels fyra själv- skrivna ledamöter, nämligen chefen för försvarsstaben (ordförande), kabinetts- sekreteraren i UD samt cheferna för civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, dels tre av Kungl. Maj:t på förslag av över- befälhavaren utsedda ledamöter, av vil- ka en skall företräda det psykologiska försvaret. Som rådets sekreterare fun- gerar en av rådet utsedd lärare vid sko- lan.
Personalen vid försvarshögskolan ut- göres av, förutom chefen i generalma- jors eller konteramirals ställning,
dels inom ulbildningsdelen tjänstgö- rande personal:
3 militära lärare med överstes eller övers— telöjtnants (motsvarande) grad (inkl. arvode om 3 300 kronor per år), 1 civil lärare som företräder civilförsva- ret (arvode = Bg l), 3 deltidstjänstgörande civila lärare (före- träder utrikesförvaltningen samt det ekonomiska och psykologiska försvaret), 3 deltidstjänstgörande biträdande militä- ra lärare (majors eller kaptens tjänste— grad).
dels inom administrativa delen tjänst-
görande personal:
1 arvodesofficer (A 28) som adjutant och expeditionsofficer, 1 arvodesunderofficer (A 18) som expe-
ditionsunderofficer, underbefäl (Ar 13/11) som uppbördsman, kontorist (Ao 9), kanslibiträde (Ae 7) och kontorsibträde (i reglerad befordrings- sång).
v-lp-Av-ou-n
Härtill kommer några värnpliktiga, som tjänstgör som ritare och ordon- nanser.
Vid försvarshögskolan torde man så- lunda kunna räkna att personalstyrkan
motsvarar åtminstone 'ett 15-tal heltids- anställda arbetskrafter. Huvuddelen av föreläsningarna vid försvarshögskolan hålls av särskilt tillkallade föreläsare (cirka 100 .per kurs).
Kostnaderna för försvarshögskolan har för budgetåret 1965/66 beräknats till cirka 600 000 kronor, därav 460 000 kronor för avlöningar och 140 000 kro- nor för omkostnader. Resekostnadser— sättningar och traktamenten för elever ingår dock ej i detta belopp.
Anmärkas må att 1964 års försvars- högskoleutredning i ett den 16 septem- ber 1965 avgivet betänkande föresla- git att vid försvarshögskolan årligen skall anordnas, förutom de förutnämn- da kurserna, en kompletteringskurs el— ler en allmänoperativ kurs. De allmän- na kurserna skulle avkortas från tio till nio veckor. Kompletteringskursen på cirka tio dagar skulle bereda utbild- ning åt personer, som genomgått all- män kurs för mer än fem år sedan och som fortfarande innehar en för total- försvaret väsentlig placering i krigs- organisationen. Den allmänoperativa kursen om cirka tio dagar skulle till- godose behovet av ökad utbildning i operativ verksamhet för främst mili- tär personal och med militären sam- verkande civila chefer i framför allt regional instans.
Antalet heltidsanställda lärare före- slås ökat med två civila befattnings- havare. De heltidsanställda lärarna föreslås placerade i Ar 27 eller Br ]. Därvid förutsättes att lärartjänsterna vid försvarshögskolan ej blir slutbefatt- ningar. Nuvarande system med deltids- anställda lärare föreslås successivt av- vecklat och ersatt med tillfälliga ex- perter vid föreläsningar och krigsspel. Utredningen anser vidare önskvärt, att en administrativ befattningshavare till- kommer, vars främsta uppgift skall va- ra att svara för sådana göromål som
att engagera föreläsare och kompendie- författare, uppgöra program, samman- ställa kursplaner samt ordna förlägg- ning m.m. vid övningar.
Att göra meningsfyllda jämförelser mellan omfattningen av utbildnings- aktiviteterna och den för ändamålet utnyttjade personalen vid olika institu— tioner anser PUB vara utomordentligt svårt. En nystartad kursverksamhet är alltid väsentligt mer arbetskrävande än en sedan längre tid pågående verksam- het med stabiliserade kurser. Den an- ställda personalens insatser av organi- satorisk och undervisande art kan vi- dare variera starkt mellan olika kurs- typer etc. Speciella arbetsuppgifter av skilda slag kan åvila personalen. Av dessa och andra skäl måste man vara försiktig med att dra slutsatser av följande siffermässiga sammanställning mellan det beräknade antalet kursvec- kor enligt årsprogrammet och utbild- ningspersonalens storlek vid förut- nämnda tre personalutbildningsinstitu- tioner.
Den mycket starka övervikten av ut- bildningsaktivitet per anställd, som sammanställningen utvisar för perso- nalutbildningsnämndens del, torde vä- sentligen återspegla nämndens karaktär av i huvudsak verkställande kursled- ningsorgan. Den planerande, samord-
nande och initiativtagande verksamhet, som ankommer på statskontorets ut- bildningsbyrå i fråga om rationalise- ringsutbildning och får antagas i viss mån åvila även försvarshögskolan med avseende å totalförsvarets sam- verkansuppgifter, har icke haft någon motsvarighet för nämndens vidkom- mande utom i fråga om kanslistutbild- ningen. Planeringen av kanslist-kurser- na och anpassningen av ämnesinnehål- let efter olika ämbetsverks behov har ingått bland nämndens uppgifter, men eljest har PUB, såsom framgår av det tidigare anförda, för hela den bedriv- na försöksverksamheten på personal- utbildningsområdet fullgjort uppgiften att initiera, utreda och planera nya utbildningsformer. Likaså har i princip på PUB ankommit prövningen och be- dömningen av de vunna erfarenheter- na av olika kurser, sedan de en eller ett par gånger genomförts i utbild- ningsnämndens regi. Det må erinras att arbetet med att analysera utbild- ningsbehov och dra upp riktlinjer för ny utbildning inom PUB vanligen an- förtrotts åt särskilda arbetsgrupper, i vilka förutom en eller flera ledamöter av PUB medverkat särskilt tillkallade experter. I några fall har arbetet me- ra självständigt utförts av särskilda ex- perter i samråd med PUB:s ordföran- de och sekreterare.
. . Antal kurs- Ber. antal Utblldmngs- Hela per- veckor per k personalens _ ursveekor storlek C'a sonalen anstalld ' utbildare Försvarshögskolan .................. 26 7 15 3,7 Statskontorets utbildningsbyrå 52 7 18' 7,5 Personalutbildningsnämnden 189 71 12 27
1 Inklusive 2 beräknade helårskrafter som kursledare ?Häri ingår icke viss kamera] och expeditionsvaktpersonal
Den kursadministrativa enhetens uppgifter och personalbehov
Den verksamhet, som personal-utbild- ningsnämnden hittills bedrivit, kan sä— gas till sin art i huvudsak överens- stämma med arbetsuppgifterna för den kursadministrativa enhet, som uppta— gits i förslaget 'till organisationsplan, och framför allt då med verksamhe- ten för den föreslagna kursledningssek- tionen, som tydligtvis utgör enhetens tyngdpunkt. I övrigt skulle enheten be- stå av en intendentur-, kansli- och ka- meralsektion, under vilken skulle for- mellt sortera den för hela nämnden gemensamma skrivpersonalen och, i sinom tid, den av PUB tidigare före- slagna kursgården för internatsunder- visning.
Kvantitativt har i det föregående förutsatts en expansion av kursverk- samheten för det centrala utbildnings- organet både genom tillkomsten av nya kursformer och genom en stegrad frek- vens av vissa kurser. Personalbehovet för kursledningssektionen bedömes så- lunda bli icke obetydligt större än den nuvarande utbildningspersonalens stor- lek hos utbildningsnämnden. Denna har varit i knappaste laget med hän- syn till kursverksamhetens omfattning, vilket måhända antyds av den före- gående jämförelsen med andra organ, men ett sådant förhållande får anses vara godtagbart vid ett provisorium. Om i utbildningspersonalen inräknas den heltidsanställde ordföranden och de beräknade två helårskrafter, som motsvarar tillfälligt anlitade kursledare på heltid, uppgår denna utbildning-s- personal som nämnts till sju personer. Det kan diskuteras, i vad mån man fortsättningsvis kan och bör tillgodose kursledarbehovet genom tillfälligt an- ställda krafter eller genom permanent- anställd personal. Det förra systemet
kan innefatta positiva värden för kurs— verksamheten, eftersom därigenom kan utnyttjas administrativt ofta mera för- farna tjänstemän än som eljest skulle stå till förfogande för kursledning. Denna fördel är mest framträdande vid kurser, som syftar till att introducera deltagarna i det kvalificerade förvalt- ningsarbetets teknik och praxis. Över— vägande skäl synes tala för a'u inan icke nu tager steget till permanentad- ställd personal för detta ändamål utan räknar med att söka fortsätta det hit- tillsvarande systemet. Vad angår den ökning av kursledningspersonalen som betingas av tillkomsten av nya kursfor- mer, torde den endast i mindre mån vara erforderlig omedelbart vid det nya utbildningsorganets start. Väsentli- gen kommer en ökning här att krävas successivt, allteftersom utbildningsana- lyser genomförts och riktlinjer för nya kurser utarbetats inom utrednings- och planeringsenheten. Sistnämnda verk- samhet är erfarenhetsmässigt ganska tidskrävande, varför det synes realis- tiskt att beräkna härav betingad ut- vidgning av kursledningssektionens personal i huvudsak inträda först sena- re, när de nya kurstyperna skall reali- seras.
En annan fråga av vikt för kurs- ledningssektionens storlek är, huruvida nämnden bör ha fast anställda lärare eller icke. Vissa ämnen är gemensam- ma för olika slags kurser. De represen- terar därför ett ganska stort antal un- dervisningstimmar per år, och det vo- re i och för sig tänkbart att ha fasta lärare, som hade undervisning i dessa ämnen till huvudsyssla och endast till en mindre del av sin tid anlitades för administrativa göromål inom nämnden. Värdet av att lärarna vid personalut- bildningen antingen är praktiskt verk- samma på de ämnesområden, inom vilka de undervisar, eller i egenskap
av universitetslärare ägnar sig åt forsk— ning inom sitt fack, måste emellertid bedömas vara så stort, att man synes böra i möjlig mån avstå från att ha en fast lärarkader. Befattningshavarna i nämnden bör i allmänhet kunna i viss, ehuru mindre utsträckning, anlitas i undervisningen såsom lärare. Direkt erfarenhet av lärarverksamhet är av go- do för det planerande och administ- rerande arbetet, och fullgörande av så- dan verksamhet bör därför i viss om- fattning normalt räknas såsom tjänste- åliggande för personal med dylika upp- gifter.
Det är uppenbart att huvudparten av undervisningen liksom hittills måste komma att bestridas av tillfälligt an- litade lärare och att flertalet av dem hämtas bland tjänstemännen i förvalt- ningen. För utbildningsnämnden fram- står det givetvis som en långt besvär- ligare anordning att jämka ihop kurs— programmen med anlitande av ofta strängt upptagna tjänstemän än att ta- ga i anspråk heltidsanställda lärare. PUB vill med hänsyn till den besvärliga arbetsuppgift, som i detta hänseende skall åvila statens personalutbildnings- nämnd, understryka, att ifrågavarande personalutbildning måste anses vara ett statsintresse av sådan valör, att nämnden bör kunna påräkna stöd från ämbetsverkens sida, när det gäller att anskaffa och ställa de för ändamålet lämpligaste lärarkrafterna till förfo- gande. Även för personalutbildning utanför det egna verket får tjänstemäns medverkan vid personalutbildning an- ses stå tjänsteintresset nära. Givetvis kan icke ifrågasättas att sådan medver- kan skall få gå ut över och hindra full- görande av tjänstemannens egna tjäns- teuppgifter utan att tjänstledighet ta- ges för ändamålet. Av stor betydelse är det emellertid, om ämbetsverken visar tillmötesgående, icke minst när det
gäller att medge smidiga jämkningar vid uttagande av den föreskrivna arbets- tiden, så att erforderliga föreläsningar kan hållas även under ordinär tjänste- tid. Normalt torde det nämligen icke vara möjligt att förlägga personalut- bildningen ti'll kvällar, eller eljest ar- betsfria tider.
PUB anser sig med dessa utgångs- punkter icke böra i personalstaten för kursadministrativa enheten upptaga särskilda lärartjänster för utövande av undervisning. Särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att inom utbildnings- nämnden produceras för dess behov speciellt utformat undervisningsmate- rial såsom kompendier, praktikfall och andra övningsuppgifter, synes emeller- tid angeläget att nämnden beredes möj- lighet att i viss omfattning engagera lä- rare, icke blott per timma och kurs, utan för ett- eller tvåårsperioder. Det bör givetvis tillses att tjänstledighet från annan statlig tjänst för fullgörande av sådant läraruppdrag icke må med- föra nackdel i befordringshänseende. Det torde ligga i sakens natur att ett skickligt fullgörande av dylikt uppdrag måste tillmätas betydande vikt som me- rit för chefstjänster på det administ- rativa området. Arvodena till sådana lärare torde normalt böra motsvara er- sättning för avstådda löneförmåner med viss arvodesförhöjning. Nämnden bör även ha möjlighet att tillkalla ex- perter för andra ändamål, exempelvis såsom ledamöter i speciella delegatio- ner för utredning av nya utbildnings- behov eller genomförande av särskilt slag av kursverksamhet och urval av deltagare i vissa kurser.
Utbildningspersonalen på den till kursadministrativa enheten hörande kursledningsseklionen bör med förut angivna utgångspunkter beräknas till åtminstone sju kvalificerade befatt- ningshavare (inklusive chefen för en-
heten). Två av dessa bör kunna vara kanslister. En hel del av de kursad- ministrativa göromålen är nämligen av den art, att de bör kunna fullgöras av kanslister, sedan dessa vunnit förtro- genhet med de speciella arbetsuppgif- terna. Vid angivandet av detta perso- nalbehov har som synes i mycket ringa grad räknats med expansion av kurs— verksamheten, och något tillägg har icke gjorts med hänsyn till de ökade samarbetsuppgifterna och rådgivningen med andra myndigheter. Temporär knapphet på personal för denna sek— tion får kompenseras genom tillfällig överflyttning från andra delar av nämn- den.
På intendentur-, kansli- och kame- ralseklionen kommer att falla en myc- ket omfattande kameral verksamhet, sammanhängande med de otaliga utbe- talningar, som kursverksamheten för- anleder, ofta i små poster (timarvoden och resekostnadsersättning till föreläsa- re, resekostnadsersättningar och trakta- menten till kursdeltagare, utgifter för undervisningsmateriel, frakter och in- ternatskostnader m.m.). Registrators— uppgifterna bör, i den mån de avser lö— pande administrativa ärenden, ligga på denna sektion, medan registreringen av kursanmälningarna —— vilka ofta kan bli synnerligen många — synes böra ske på kursledningssektionen. Utöver sektionschefen erfordras en bokhålla- re eller assistent samt ett biträde för bokföring. Den rörliga verksamhet, som utbildningschefen kan väntas få främst i samband med medverkan vid ett fler- tal kurser, torde väl motivera att en kvalificerad, pålitlig sekreterarkraft i högre biträdesgrad står till förfogande, bl.a. för att i olika sammanhang kunna lämna besked, när chefen icke är till- gänglig. Det kan måhända övervägas om icke denna Chefssekreterare även bör stå som ansvarig för utgående
skrivelser samt svara för de arbetsle- dande uppgifterna för biträdespersona- len. Under sektionen bör tillika sortera den för nämnden gemensamma skriv- personalen, beräknad till fyra biträ- den och en expeditionsvakt. Denna or- ganisation bör vara tillräcklig för att, sedan arbetet väl kommit igång, arvo- des- och reseersättningsgr—under stabi- liserats och erforderliga bokföringsruti- ner lagts upp, klara även de utbetal- ningar, som om några år föranleds av kursgården's verksamhet.
Utrednings- och planeringsenhetens uppgifter och personalbehou
För bedömningen av personalbehovet på utrednings— och planeringsenhelen är det vanskligare att finna säkra ut- gångspunkter, eftersom det är fråga om att ge det administrativa underlaget för fullgörande av de väsentligen nya upp- gifter, som skall åvila personalutbild- ningsnämnden. I sammanfattningen av nämndens huvudsakliga göromål i kap. II har dessa uppgifter angetts under punkterna B—H. Dock bör undantag göras för den under C nämnda upp- giften att tillhan'dagå andra stats- myndigheter med information och råd- givning i utbildningsfrågor, eftersom denna i betydande mån torde komma att falla på den kursadministrativa en- heten. För utrednings- och planerings- enheten torde de från början mest ar- betskrävande fortlöpande arbetsuppgif- terna vara dels admini—strerandet av den förvaltningspraktik för amanuens- personal, varom PUB framlagt förslag (SOU 1965:75), och dels inventering- en av nya utbildningsbehov och utar- betandet i samband därmed av rikt- linjer för nya kurstyper. De övriga an- givna arbetsuppgifterna är antingen mera långsiktsbetonade, såsom att främja ändamålsenlig samordning av
statsverkets personalutbildning och be- vaka statsförvaltningens behov vid all- männa utbildningsanstalter m.m. samt att följa utvecklingen inom personal- administrativ verksamhet, som står per- sonalutbildningen nära, eller också av natur att mera sporadiskt påkalla sär- skild aktivitet, t.ex. att verkställa ut- redningar och besvara remisser, som av Kungl. Maj:t överlämnas åt nämnden.
Vad beträffar administrationen av förvaltningspraktiken för amanuenser har PUB i annat sammanhang under- strukit vikten av att denna verksam- het redan från början fullgöres på ett sådant sätt, att de ofrånkomliga över- gångssvårigheterna vid systemets infö— rande i möjlig mån begränsas. På ut- bildningsnämnden skall enligt förslaget ankomma som en första viktig uppgift att göra de praktiska gränsdragning- arna med avseende å vilka verk och tjänster, som bör ingå under systemet och vilka som icke bör omfattas av förvaltningspraktiken. Därefter gäller det att i samråd med verken träffa en så pedagogiskt lämplig uppläggning som möjligt av cirkulationstjänstgö- ringen under handledning inom verken och annorstädes. Icke mindre vansk- lig blir utbildningsnämndens uppgift att sörja för placeringen av utbytes- amanuenserna under beaktande av de många olika önskemål och hänsyn, som därvid måste tagas. På ett senare sta- dium kommer prövningen eller god- kännandet av fullgjord förvaltnings— praktik på basis av inhämtade vitsord samt vissa praktiska administrations- åtgärder, såsom utbetalning av hand- ledararvoden samt av resekostnadser- sättningar och traktamenten åt utbytes- amanuenser vid tjänstgöring hos myn- dighet utanför tjänstgöringszonen. Vid starten av förvaltningspraktiken blir uppgifterna så krävande, att man får räkna med att — som förut nämnts ——
åtminstone två administrativt välkvali- ficerade krafter helt måste stå till för— fogande härför. Även utbildningsche- fens tid torde i betydande grad komma att tagas i anspråk av hithörande spörs. mål.
I fråga om uppgiften att inventera nya personalutbildningsbehov inom statsförvaltningen och att på grundval därav utarbeta riktlinjer för tillgodo- seende av dessa behov i form av nya kurser kan PUB i viss mån bygga på egna erfarenheter. Om resultatet skall bli en personalutbildning, som både motsvarar förväntningarna och väl uppväger kostnaderna, måste förbere- delsearbetet göras grundligt både i frå- ga om analys av utbildningsbehovet och vid planeringen av kursinnehållet. Det är ett ofta rätt tidsödande och omdö- meskrävande arbete, som två å tre be- fattni-ngshavare, helst både pedago- giskt s'kolade och administrativt erfar- na, bör vara specialiserade på inom utbildningsnämnden. Ofta kan det vara gynnsamt att för sådant nyskapande arbete tillsätta särskilda arbetsgrupper, inför vilka specialisten får redovisa si- na analysresultat och diskussionsvis framlägga de praktiska förslagen om innehåll och former för utbildningen. Vid genomförande av en försökskurs efter sålunda utarbetade riktlinjer bör det som förut antytts finnas sådan elasticitet inom nämnden att, även om själva anordna'ndet bör övergå på kurs- ledningssektionen, utredningsmannen bör vara i tillfälle att nära följa kur- sen, eventuellt som kursledare. Vid summeringen av kurserfarenheterna och värderingen av den första försöks- kursen bör helst även den arbetsgrupp ta del, som varit med om att framlägga riktlinjerna för kursprogrammet. PUB vill i detta sammanhang understryka angelägenheten av att utbildningsnämn- den får möjlighet att för detta ända-
mål rekrytera de kvalificerade krafter, som erfordras, och icke bindes av allt- för snäva »lönegränser. Då tjänsterna i princip torde böra uppföras på per- sonalstat, bör de i nämnda syfte anges med högstlönegrader.
För övriga i det föregående nämn- da arbetsuppgifter å utrednings- och planeringsenheten är det svårt att gö- ra någon närmare bedömning av per- sonalbehovet. När utbildningsnämnden framdeles kommer att ta itu med nå- gon av de mera långsiktiga uppgifter- na, kan arbetet svälla och få karaktä— ren av en ganska omfattande utred- ning, som svårligen får rum inom 'den ordinära personalramen. För utredning- ar av mera begränsad omfattning, för remisser och andra göromål inom ut- rednings- och planeringsenheten torde. det tills vidare ej vara nödvändigt att räkna med mer än två befattningsha— vare. Av dem bör en vara kanslist, helst med utbildning i statistik.
Sammanfattning
Vid den här gjorda bedömningen av personalbehovet för statens personal- utbildningsnämnd har den självklara förutsättningen varit, att organisationen skall vara elastisk och inga vattentäta skott förekomma mellan enheterna. Personalen skall kunna i betydande grad omplaceras allteftersom olika ar- betsuppgifter gör sådana åtgärder på- kallade. Om utbildningschefen icke i samråd med enheternas chefer skulle ha en sådan möjlighet att disponera personalen rörligt efter förekommande behov och med utnyttjande av den pe- riodicitet, som gör sig gällande inom kursverksamheten, hade en avsevärt större personalstat varit nödvändig för det nya centralorganet än den, för vil— ken nu beredningen stannat.
Utöver chefen, benämnd utbildnings- chef, föreslår PUB med åberopande av
det förut anförda följande personal för statens personalutbildningsnämnd:
Utrednings- och planering.-renhet 1 chef 1 ställföreträdare för chefen 3 förste byråsekreterare (i högstlönegra- der) eller byråsekreterare (eller utbild— ningskonsulenter) 1 kanslist
Kursadminisfrafiv enhet 1 chef
Kumledningssektion
1 chef (tillika ställföreträdare för chefen för den kursadministrativa enheten) 3 förste byråsekreterare eller byråsekre- terare (eller utbildningskonsulenter) 2 kanslister
Inlendentur-, kansli- och kameralseklion 1 chef 1 bokhållare eller assistent 1 biträde för bokföring
Härtill kommer 1 kvalificerat biträde, företrädesvis sekre— terare åt utbildningschefen, 4 biträden för skrivgöromål (gemensamma
för hela nämnden) samt 1 expeditionsvakt
Hela det föreslagna personantalet ut- gör, inklusive utbildningschefen, 23. Den här upptagna personaluppsättning- en har som förut nämnts icke avsetts såsom en långsiktig personalplan utan såsom ett minimum för de närmaste åren och bör sålunda omprövas, sedan någon tids erfarenhet vunnits av nämn- dens verksamhet.
Personal för kursgården har icke upptagits i förslaget, enär det tyvärr torde dröja några år, innan den av byggnadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t i juni 1964 programmerade kurs— gården med ett 75-tal internatsplatser kan komma till stånd. Enligt byggnads- styrelsens beräkningar kan den erfor- derliga fast anställda personalen för kursgården beräknas till 12 a 14 per- soner (i huvudsak ekonomi- och städ— ningspersonal) .
KAPITEL v
Kostnadsberäkningar
Vid medelsanvisningen till statens per- sonalutbildningsnämnd kan olika ut- gångspunkter väljas. En godtagbar mo- dell, som ger både en relativt säker bild av kostnaderna i starten och en nödig kontroll av den framtida kostnadsut— vecklingen, synes vara, att kostnaderna delas upp i två delar, av vilka den ena omfattar nämndens löne- och om- kostnadsstater och den andra sådana kostnader, som mera omedelbart står i samband med omfattningen av den kursverksamhet som bedrivs. I princip innebär uppdelningen att de kostnader, som bör hänföras till nämndens verksamhet som ett rådgivande, plane- rande och organiserande utbildnings- verk _ i huvudsak personalkostnader —— beräknas under löne- och omkostnads— anslagen, medan de med kursverksam- heten omedelbart sammanhängande ut- bildningskostnaderna upptages för sig. Bland de senare utgör kostnaderna för deltagarnas resor och inkvartering (eller traktamenten) samt ersättningar för lärares, föreläsares och ej heltids- anställda kursledares medverkan de väsentligaste posterna.
Gentemot den föreslagna systematiken kan invändas, att ett fullständigt isär- hållande av de angivna huvudsakliga kostnadsslagen i två delar icke i prak- tiken blir möjligt. Gränsen mellan nämndens befattning med att planera, anordna och leda kurser och vad som är att hänföra till direkta kurskostna- der, blir i vissa fall oklar eller flytande.
Så sker exempelvis när någon vid nämnden heltidsanställd befattningsha- vare medverkar som kursledare eller föreläsare vid kurser, som nämnden anordnar. Alla egentliga utbildnings— kostnader för sådana kurser — till vil- ka kostnader föreläsar- och kursledar- arvoden hör -—— borde ju enligt den fö- reslagna principen bestridas från det särskilt beräknade uthildningsanslaget. I exemplet kommer emellertid en viss del av kurskostnaden, som eljest skulle ha utgjort ersättning för särskilt anli- tade föreläsare eller kursledare, att be- lasta nämndens avlöningsanslag och ej kursanslaget. En förutsättning för god- tagbar reda i kostnadsredovisningen synes därför vara, att bl.a. formerna för de vid statens personalutbildnings— nämnd anställdas medverkan vid kur- serna närmare regleras.
Vid beräkning av av'löningsanslaget, som slutgiltigt kan bestämmas först ef- ter förhandlingar mellan statens avtals- verk och personalorganisationerna och följaktligen här endast kan beräknas överslagsvis, har utgångspunkten tagits i de nuvarande förhållandena inom personalutbildningsnämnden. Bland PUN:s f.n. nio heltidsanställda befatt— ningshavare finns såväl anställda med självständigt beslutande och beredande uppgifter som personal på mellannivå och anställda med biträdesuppgifter. PUN:s nuvarande arbetsuppgifter tor- de utan undantag komma att ingå i det föreslagna utbildningsorganets be-
tydligt större verksamhetsfält. Utgångs- punkten för PUB:s beräkning av löne- kostnaderna har därför varit, att för befattningshavare i det nya organet med arbetsuppgifter motsvarande dem, som nu fullgörs av anställda vid PUN, tillämpa väsentligen likartade grunder för lönesättningen. Beredningen anger de överslagsvis beräknade lönebelop- pen, angivna i 1965 års lönenivå, som en totalsumma för den föreslagna fasta personalen, varjämte beräknas vissa medel för anlitandet av särskild expertis. Anslagsposten ”Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t” är avsedd för arvoden till nämndens ordförande och ledamö- ter och har beräknats enligt gängse grunder.
Under det nya organets omkostnads- anslag beräknas på sedvanligt sätt er- sättning för sjukvård m.m. samt rese- ersättningar. För befattningshavarnas tjänsteresor bör, som förut nämnts, den uppdelningen tillämpas, att endast resor som föranleds av uppdrag i samband med utbildningsnämndens funktion som planerande och rådgivande centralin- stans för statsförvaltningens personal- utbildning ävensom för inspektion o.dyl. bestrids från denna delpost, medan resor som gäller medverkan vid viss av nämnden anordnad kurs skall belasta det särskilda kursanslaget. Vidare bör kostnaderna för styrelseledamöternas resor och traktamenten vid samman- träden m.m. bestridas från reseanslaget.
Medel har beräknats även för publika— tionstryck, varmed avses främst med- delanden om utbildningsnämndens pla— nerade kursverksamhet för längre perio- der att delgivas myndigheter, personal- organisationer m.fl.
För engångsanskaffning av möbler, skrivmaskiner o. dyl. till det ytterligare 15-ta1 befattningshavare, som enligt för- slaget tillkommer utöver nuvarande an-
ställda hos PUN, har en särskild anslags- post beräknats efter samråd med veder- börande i statskontoret. Därvid har även beaktats behovet av tekniska hjälpmedel för undervisningen, exem- pelvis bandspelare, projektionsappara— ter m.m. Behovet av viss årlig förnyelse av dylik materiel har beaktats vid be— räkningen av expensposten.
Kostnaderna för den egentliga kurs- verksamheten under anslagsrubriken Ulbildningsverksamhet bör i överskåd- lighetens intresse delas på två särskilda anslagsposter, förslagsvis under rubri- kerna Reguljär kursverksamhet och För- söksverksamhet.
Vid beräkning av dessa kostnader, som enligt vad sålunda sagts så nära som möjligt bör återspegla omfattningen av den egentliga ”produktionen", dvs. kursverksamheten, framstår som natur— ligt att som den enhet eller ”aktivitet”, varmed kostnaderna för verksamheten skall variera, ange antalet kurser av viss typ. Andra tänkbara beräkningsgrunder vore att som enhet utgå från antalet kursdeltagare eller undervisningstim- mar. Variation i fråga om antal delta- gare motsvaras emellertid ej alltid av kostnadsvariation; omständigheterna vid kurserna kan vara olika och lärar- och ledarkostnader, hyror m.m. är i regel oberoende av antalet kursdeltagare. Den bästa grunden för statsmakternas granskning av anslagsbehovet torde där- för vara att kursverksamhetens kostna- der beräknas med utgångspunkt från antalet kurser av olika typ.
Kostnaderna för anslagsposten Regul- jär kursverksamhel har beräknats med ledning av de faktiska kostnaderna för kurser som tidigare anordnats av nämn— den, justerade med hänsyn till kostnads- läget vid mitten av år 1966. Till dessa kostnader har lagts vissa kostnader för kursdeltagarna, som tidigare legat på myndigheterna, nämligen kostnader för
resor samt för traktamenten dels un- der restid, dels, därest inkvartering ej kan ordnas av nämnden, under kurs- tid. Dessa kostnader föreslås av kon- troll- och rationaliseringsskäl skola be- stridas hos nämnden. Uppskattningen av dessa relativt betydande kostnader, vilka givetvis varierar i hög grad med kostnaden för inackordering på lämp- ligt kursinternat och andra omständig- heter, måste med nödvändighet bli synnerligen oviss. När framdeles en särskild kursgård står till förfogande, bör underlaget för beräkningen bli säk- rare.
Vid beräkningarna har vidare förut- satts att personalen vid utbildnings- nämnden liksom hittills svarar för kurs- ledning vid kanslistkurserna, kurserna för arbetsledande personal inom kon- tors- och motsvarande verksamhet och kurserna för relativt nyanställd biträ- despersonal. Särskild, tillfälligt anställd kursledare har förutsatts för kurserna i administration och personalledning för högre statstjänstemän, amanuenskur- serna, förhandlingsrättskurserna, ingen- jörskurserna samt för maskinistutbild- ningens båda kurstyper. För kursleda— re, som anställts tillfälligt, förutsätts från kursanslaget utgå ersättning för mistad lön och i förekommande fall även visst kursledararvode jämte kost- nader för inkvartering.
Vid beräkningen av kostnader för anlitande av lärare har utgångspunkten varit att timarvoden utgår med under 1965 tillämpade belopp, men att ersätt- ning för mistad lön eller traktamente normalt icke utgår. Kostnader för resor och för måltider i samband med före- läsningar inräknas i kurskostnaderna. Som tidigare nämnts har förutsatts att de vid utbildningsnämnden anställda befattningshavarna skall i ungefär sam- ma utsträckning som förut medverka i undervisningen vid vissa kurser.
Till kurskostnaderna har vidare hän- förts omkostnader för studiemateriel, läroböcker m.m., kursprogram, betygs- formulär, transporter o.dyl. De samman- lagda kostnaderna härför har beräknats i anslutning till PUB:s förut angivna bedömning av kursverksamhetens önskvärda omfattning för budgetåret 1967/68 och de praktiska möjligheterna att förverkliga dessa ambitioner.
För dispositionen av de medel som anvisas under anslagsrubriken Reguljär kursverksamhet bör gälla, att Kungl. Maj:t årligen efter förslag från utbild- ningsnämnden meddelar föreskrift om medlens fördelning på de olika kurs- typerna. Inom den meddelade ramen för varje kurstyp, angivande kursernas antal och beräknade kostnader, bör nämnden äga disponera medlen.
Därest besparingar skulle uppkomma, sedan det i Kungl. Maj:ts beslut angivna antalet kurser genomförts till lägre kostnader än som förutsetts i kostnads- ramen för ifrågavarande kurstyp, bör organet utan särskilt medgivande äga taga i anspråk överskottet för anord— nande av antingen ytterligare kurser av samma slag eller för kurser tillhörande annan förut godkänd typ. (överföring av medel mellan olika kurstyper bör ej under andra förutsättningar få före- tagas utan särskilt Kungl. Maj:ts med- givande. Därest medlen för viss kurs- typ ej tages i anspråk på grund av att icke alla de kurser, bemyndigandet om— fattar, kommer till stånd, bör motsva— rande proportionella besparing sålunda ej få användas utan sådant medgi- vande.)
Det kursprogram för 1967/68, som i det följande lagts till grund för beräk- ningen av anslagsposten till Reguljär kursverksamhet, motsvarar icke till fullo den omfattning av verksamheten, som PUB räknat med som erforderlig och önskvärd i samband med den nya
organisationen. Det angivna program- met har godtagits som en realistisk be- räkning av vad det nya organet ungefär- ligen kan orka med under det första året. Fortsättningsvis bör man räkna med en mera avsevärd intensifiering av kursverksamheten, bl.a. som en följd av att utvecklings- och planeringsarbetet resulterat i nya kurstyper, som försöks- vis prövats och sedan flyttats över i det reguljära programmet. Då emellertid i samband med omorganisationer träng- ande krav på ökat antal kurser av re— guljär typ kan komma att ställas, bör Kungl. Maj:t ha möjlighet att möta dessa behov genom bemyndiganden för nämnden att disponera ytterligare me- del. På grund härav bör anslagsposten till Reguljär kursverksamhet upptagas förslagsvis.
Utgångspunkten för beräkningen av medel under anslagsposten Försöksverk- samhet har varit de synpunkter på be- hovet av nya kurstyper, som tidigare (sid 18 f) framlagts. Det är väsentligt att sådan försöksverksamhet kontinuer- ligt drives och att utnyttjandet av nämndens utvecklingsarbete icke häm— mas av brist på medel. För igångsät- tande av kurser av ny typ krävs, som förut angivits, särskild prövning och medelstilldelning av Kungl. Maj:t.
Någon närmare precisering av kost- naderna för denna verksamhet har av naturliga skäl icke kunnat göras. Det föreslagna beloppet 400 000 kronor mot- svarar icke mer än kostnaderna för 2 ä 3 internatskurser om tre veckor var- dera av den typ som f.n. anordnas för högre förvaltningstjänstemän, jämte kostnader för deltagande från statens sida i en av SAF anordnad kurs för utbildningsledare, allt beräknat med utgångspunkt från kostnadsläget våren 1966.
Under en tredje anslagspost, benämnd Förvaltningspraktik, torde framdeles
böra upptagas medel för handledarar- voden, resekostnadsersättningar och traktamenten, som är hänförliga till den av PUB föreslagna obligatoriska förvalt- ningspraktiken för amanuenser. För närmare uppskattning av kostnaderna för denna verksam-het till den del de icke avser befattningshavare i statens personalutbildningsnämnd och ett något ökat antal amanuenskurser hänvisas till PUB:s förut framlagda förslag i äm- net (SOU 1965:75).
Med hänvisning till vad förut sagts beräknas avlöningsanslagel enligt föl- jande:
A vlöningsstat
1. Avlöningar till tjänstemän,
förslagsvis ..................... 750 000 :— 2. Arvoden och särskilda er— 4
sättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis 30 000:— 3. Ersättningar till experter
och sakkunniga, förslagsvis 45 000:—
Kronor 825 000 :—
Omkostnadsanslaget beräknas enligt föl- följande:
Omkostnadsstat 1. Sjukvård m.m., förslagsvis 1 000 :— 2. Reseersättningar, förslagsvis 5 000:— 3. Expenser, förslagsvisl 44 000:— 4. Publikationstryek ............ 10 000 :— 5. Engångsanskaffning ' 75 000:—
Kronor 135 000 :—
Anslaget till Utbildningsverksamhet, uppdelat i två förslagsvis beräknade anslagsposter, beräknas" till ett förslags— vis upptaget belopp av 2000 000 kr.
Posterna torde förslagsvis böra be- räknas enligt följande:
1 Därvid har” beräknats för bränsle, lyse och vatten 4000 kr., för städning och ' renhållning 15 000 kr. samt för övriga expenser 25 000 kr. ?
Reguljär kursverksamhet, förslagsvis: — Försöksverksamhet, förslagsvis, Byråchefskurser 2 ............... 95 000:—- att bedrivas efter Kungl. Förhandlingsråttskurser 7 95 000:—— Maj:ts prövning i varje sär- Amanuenskurser 8 ............... 300 000:— skilt fall ........................... 400 000:— lngenjörskurser 4 ............... 100 000:— "__—_: Kanslistkurser 5 ............... 285 000:— Krom" & Maskinistknrser 2 ............. -.. 250 000:— Totalt Kronor 2000 000:— Påbyggnadskurs för maski— _—
nister 1 ........................... 250 000:—
Kontorsarbetsledarkurser 6 90 000:— Bitrådeskurser 45 ............... 135 000:—
Kronor 1 600 000:—
KAPITEL VI
Främjande av enskilda studier av synnerlig betydelse från tjänstesynpunkt
Det är naturligt att staten, om den nu avser att gå in för en ny giv på per- sonalutbildningens område och till- skapar ett särskilt centralt utbildnings- organ för ändamålet, också visar ökat intresse för att stödja sådan för de anställda nyttig vidareutbildning, som äger rum utanför det egna verkets och personalutbildningsnämndens kurser.
Här bortses från den allmänna pro- blematiken i vad mån staten skall sär- skilt stödja de statsanställdas strävan efter en förbättrad skol. och yrkesut- bildning utan samband med verksin- tresset. Det kan för visso te sig lockan- de för en statlig verkschef att som en god arbetsgivare söka förhjälpa en be- gåvad expeditionsvakt att ta studenten och gå igenom socialhögskola eller för en regementschef att ge en duktig fu- rir chansen att studera till civilingen- jör på statens bekostnad, gärna med bitanken att därigenom i framtiden lät- ta försvarsvä'sendets ingenjörs-brist. För staten, som tillika är huvudman för det allmänna skol- och yrkesutbild- ningsväsendet, hör det till de vanskliga problemen att såsom arbetsgivare i större omfattning bevilja speciella för- måner åt dem, som hamnat i dess tjänst, utöver de bidrag eller lån som utgår enligt allmänna grunder för stu- derande.
Givetvis kan staten invändningsfritt uppmuntra personalens studieintresse genom smärre bidrag och dylikt, exem- pelvis genom att täcka kostnader för
korrespondensundervisning och andra fritidsstudier, även om dessa inte har direkt samband med tjänsten. Erinras må att i 1966 års statsverksproposition under Gemensamma frågor (punkt 5) utverkats ett riksdagens bemyndigan- de. att från myndigheternas omkost- nadsanslag (expensposten) täcka dyli- ka kostnader utan inhämtande av Kungl. Maj:ts medgivande i varje en- skilt fall. Chefen för civildepartemen- tet anförde bl.a. följande:
Möjligheter bör även finnas för myndig- het att svara för anmälningsavgifter vid konferenser, informationsdagar, studiebe- sök, utflykter etc. Andra kostnader som myndigheten helt eller delvis bör kunna bestrida är avgifter för deltagande i stu— diecirkelverksamhet, korrespondensunder- visning eller andra fritidsstudier. Förut- sättning för att medel i här angivna och likartade fall skall utgå bör vara, att myndigheten bedömer ändamålet vara an- geläget. — Kungl. Maj:t bör efter fram- ställning av myndighet kunna ställa visst begränsat belopp till myndighets förfo- gande för att bestrida kostnaderna för sådana åtgärder.
Genom cirkulär den 29 juni 1966, nr 381, har föreskrifter i ämnet utfär- dats. Kungl. Maj:t har därvid förklarat, att myndighet, åt vilken särskilda me- del för ändamålet inte anvisats, äger utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t av expensmedel härför taga i an- språk ett sammanlagt belopp motsva- rande högst tio kronor för var och en av de arbetstagare, som genomsnittligt
beräknas vara anställda under budget- året.
Det personalutbildningsproblem, som i det följande skall diskuteras, är i vad mån åtgärder är påkallade för att upp- muntra till sådana studier utanför ver- ket eller statens personalutbildnings- nämnd, som på ett påtagligt sätt tjänar ämbetsverkets intresse.
Enligt 28 5 5 p. Saar kunde åt tjäns- teman, tillhörande grupp 2, vid tjänst- ledighet för »iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket» beviljas oavkortad lön dels där Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyn- digande, vederbörande myndighet så förordnade med hänsyn till att iaktta- gelserna, studierna eller arbetet pröva- des »på ett påtagligt sätt kunna tjäna verkets intressen», dels ock då tjänstle- dighet erhållits för deltagande på egen begäran i utbildningskurs vid verket. I andra fall utgick lön med B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar under lop- pet av fem på varandra följande ka- lenderår, dock aldrig mer än 120 då- gar av den tid en tjänsteman stod i en och samma lönegrad.
Enligt huvudbestämmelserna i AST _ som gäller fr.o.m. den 1 januari 1966 -— ges i 19 5 A p. 6 b) föreskriften, att vid tjänstledighet för studier tilläm- pas B—avdrag sammanlagt 240 dagar un- der loppet av tio på varandra följande kalenderår, »om arbetsgivaren finner studierna angelägna från tjänstesyn- punkt; dock skall, när fråga är om stu- dier som av arbetsgivaren prövas vara synnerligen betydelsefulla från tjänste- synpunkt eller om utbildningskurs vid verket, intet avdrag tillämpas för tjänst- ledighetstiden». I övrigt tillämpas C- avd-rag. Bestämmelsen gäller för ordi- narie och extra ordinarie tjänstemän samt i huvudsak sådana extra tjänste-
män, som haft minst 6 månaders an- ställning. Med arbetsgivaren skall en- ligt 6 S 9 mom. AST avses statens av- talsverk eller myndighet som avtals- verket bestämmer, såvida icke Kungl. Maj:t föreskriver annat. I anslutning härtill har avtalsverket föreskrivit, att vid prövning av frågan huruvida stu- dier är synnerligen betydelsefulla från tjänstesynpunkt vederbörande myndig- het icke äger utöva befogenhet som tillkommer arbetsgivaren annat än om Kungl. Maj:t så föreskriver. Bestäm- melsen utsäger icke, huruvida det är avtal-sverket eller Kungl. Maj:t som prövar, om studierna är så betydelse- fulla ur tjän-stesynpunkt att oavkortad lön må utgå. Genom kungörelse den 21 april 1966 (SFS nr 107) har Kungl. Maj:t emellertid meddelat uttrycklig fö- reskrift, att befogenhet som enligt före- nämnda 19 5 A p. 6 b) AST i detta hänseende tillkommer arbetsgivaren skall vara förbehållen Kungl. Maj:t eller utövas av den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer särskilt.
Frågan om förutsättningarna för och tidslängden för åtnjutande av lön utan avdrag eller lön med B-avdrag vid stu— dier är in numera förhandlingsfrågor. Här skall därför endast, mot bakgrun- den av tidigare gällande praxis, disku- teras det rent administrativa spörsmå- let om det för ämbetsverken innefattar en för stor omgång att behöva skriva till Kungl. Maj:t även vid kortare kur- ser ulom verket. Programmet kommer kanske så sent, att den administrativa omgången hindrar ett Kungl. Maj:ts avgörande före kursens början och där- igenom begränsar den praktiska nyttan av dessa personalutbildningsmöjlighe- ter. Det är ju viktigt även för statens del att betydelsefulla utbildningstillfäl— len icke av sådan anledning försittes. Mot värdet av en större frihet för äm- betsverken får givetvis vägas riskerna
av att myndigheterna kan tillämpa en inbördes växlande och kanske mera generös bedömning av vilka studier som är synnerligen betydelsefulla ur tjänstesynpunkt än Kungl. Maj:t skulle ha gjort.
Under Saarzs tillämpning har Kungl. Maj:t i ringa utsträckning lämnat ge- nerella bemyndiganden åt vederböran- de myndigheter att pröva frågor om oavkortad lön vid studier. Kungl. Maj:t (huvudsakligen i civildepartementet) har däremot prövat ett mycket stort antal enskilda ärenden om oavkortad lön vid studier och i en del av fallen även beslutat om särskilda förmåner i samband därmed. Därjämte har Kungl. Maj:t regelmässigt i samband med prövning av kursförslag, som utarbetats av PUB, och anvisande av medel för kurSernas genomförande i PUN:s regi lämnat föreskrifter om rätt för delta- garna i sådana kurser att åtnjuta oav- kortade löneförmåner. Motsvarande gäl- ler vid länsstyrelsernas utbildnings— nämnds verksamhet. Detta betyder att kurserna bedömts i angelägenhetsgrad vara jämställda med verkens egna kur- ser.
Det är kanske svårt att få något sä- kert grepp om av Kungl. Maj:t tilläm- pad praxis i enskilda fall. PUB har gjort en genomgång av dylika ärenden, som'Kungl. Maj:t (i civildepartementet) prövat under en period avseende 2/3 år, nämligen januari—augusti 1963.
Vid ett studium av sammanställning- en kan man känna sig undrande, var— för en del ämbetsverk inte förekom- mer där. Man har nämligen anledning att med säkerhet antaga att personal därifrån gått på kurser utanför verken. Man frågar sig då, om tillämpningen av sagda bestämmelse i Saar möjligen inte har för vissa ämbetsverks :iel satts ur spel genom att dessa ämbetsverk helt enkelt beordrat befattningshavare
att delta-ga i dylika utomverkskurser såsom tjänsteuppdrag. Det kan självfal- let i vissa fall vara tveksamt, var grän- sen går mellan å ena sidan deltagande i kurser och konferenser och å andra sidan tjänsteutövning. En byråchef exempelvis i socialstyrelsen kan ju i tjänsten deltaga i en konferens för att där representera styrelsen, för att meddela eller inhämta informationer med avseende å det egna verksamhets- området. Men om en byråchef i ett tek— niskt verk reser till Kungälv för att un- der en vecka genomgå en Svenska tek- nologföreningens kurs i transistortek- nik eller i gatubelysningen ur trafiktek- nisk synpunkt, kan deltagandet själv- fallet vara synnerligen angeläget ur ver" kets synpunkt, men det torde vara svårt att göra gällande, att han deltager i tjänsten. På skolbänken i Kungälv kan han svårligen anses fullgöra de tjänste- åligganden, för vilka han har anställts. En praxis att ämbetsverk i tjänsten kommenderar befattningshavare att deltaga i dylika kurser med full lön jämte traktamente och resekostnadser- sättning kan knappast vara förenlig med det anförda stadgandet i Saar eller dess motsvarighet i AST. Blotta före- komsten av sagda bestämmelser med gjorda förbehåll för Kungl. Maj:ts pröv- ning måste enligt vanliga tolkningsreg- ler anses vara ett viktigt tolkningsda- tum vid bedömande av vad som skall vara tjänsteuppdrag och vad som skall vara studier med tjänstledighet. Det är i övrigt ovisst i vad mån en tjänsteman kan beordras att utan egen önskan del- taga i utbildning, såvida särskilda före- skrifter icke meddelats därom (så har skett inom försvarsväsendet, exempel- vis i Kungl. Maj:ts instruktion för mi- litärhögskolan, enligt vilken försvars- grenscheferna kommenderar officerare till kursdeltagande).
En annan svårighet för tjänstemäns
deltagande i dylika kurser utom verken är de ofta rätt ansenliga kursavgifter- na m.m. För bestridande av dylika kostnader har verken vanligen inga me- :det. Hos affärsverken torde man dock
kunna låta sådana kostnader gå på driftmedlen. Den vanliga gången torde då bli att antingen den enskilde får be- tala avgiften med hänsyn till den egna nyttan av kursen eller också beslutar Kungl. Maj:t om anvisande av medel härför. Om inga andra möjligheter står till buds, täcks därvid kostnaden från vederbörande departements anslag till extra utgifter. Stundom testas vid pröv— ningen i Kungl. Maj:ts kansli angelä- genheten av kursen enligt fackdeparte- mentets bedömande genom att för oav- kortad lön förutsättes att dess anslag till extra utgifter skall belasta-s med kostnaden för kursavgifter, resor o. dyl. Det innebär ofta en hård prövning.
Vad angår rese- och traktaments— kostnader må erinras att enligt 36 5 4 mom. AST (huvudbestämmelserna) efter beslut av arbetsgivaren ersätt- ning vid annan resa än tjänsteresa, i fall 'då särskilda skäl föreligger, må utgå, även om så inte följer av be- stämmelserna i övrigt i samma para- graf. Genom denna »ventil» finns så- ledes en möjlighet att resekostnadser- sättning och traktamente kan utgå vid resa till och från utbildningsplats. Så— väl före 1 januari 1966 som sederme- ra har sådana förmåner reglerats av Kungl. Maj:t genom särskilda beslut, avseende antingen viss utbildningskurs eller viss studieresa i ett individuellt fall.
I förenämnda kungörelse den 21 ap- ril 1966, nr 107, har det icke angetts vem som är arbetsgivare i 36 5 4 mom. AST. Det torde innebära, att avtals- verket eller myndighet som avtals- verket bestämmer, är att anse som arbetsgivare i nämnda sammanhang.
Kungl. Maj:t är dock oförhindrad att genom särskilt beslut reglera ifrågava- rande förmåner, om så befinnes lämp- ligt. Enligt vad som erfarits från ci- vildepartementet är avsikten att för- måner enl. 36 5 4 mom. AST även fram- deles skall regleras av Kungl. Maj :t i här berörda utbildningsfall.
Tilläggas må att förmåner av fri in- kvartering och förplägnad resp. trak- tamente un'der här behandlade utbild- ningskurser o.dyl. inte är reglerade ge- nom bestämmelser i avtal. Beträffande sådana förmåner krävs således fram- deles liksom hittills särskilda beslut av Kungl. Maj:t.
För att främja möjligheterna att ut- nyttja icke-statliga kurser m.m., i vilka deltagandet är av synnerlig betydelse ur tjänstesynpunkt och där motsvarig- het icke finnes inom statsverket, vill PUB föreslå att staten-arbetsgivaren skall lämna ämbetsverken i gemen en viss prövningsrätt rörande oavkortad lön vid tjänstledighet för studier jäm- te en befogenhet att bestrida därmed förenade kursavgifter, resor och uppe- hälle (helt eller delvis) med anlitande av omkostnadsanslagen inom ramen av anvisade medel. Det förefaller, som om de allra flesta praktiska behov skulle klaras av utan större omgång, om äm- betsverken i gemen av Kungl. Maj:t bemyndigades att bevilja oavkortade löneförmåner vid dylika kurser under högst en vecka samt att från omkost- nadsanslaget bestrida motsvarande kursavgifter, resor och kostnader för uppehälle å kursorten.
Vid personalutbildningen utgöres i regel den stora, ofta dolda kostnaden av de bibehållna löneförmånerna. En viss försiktighet måste därför iaktta- gas vid utformningen av en dylik full- makt, även om man hyser ett avsevärt förtroende för att dylika frågor av ver— ken skulle prövas objektivt och under
iakttagande av rimligt kostnadsmedve— tande. Gäller det längre kurser, är det befogat att Kungl. Maj:t med hänsyn till kostnadernas storlek förbehåller sig prövningsrätten i förhållande till äm- betsverk, som ej erhållit särskilt be- myndigande. I sådana fall må 'den en- skilde eller verket ta på sig besväret att i god tid skriva till Kungl. Maj:t och begära tillstånd jämte medgivande att få kurskostnaden m.m. bestridd från verkets omkostnadsanslag (anslagspos- ten till övriga expenser eller anslags- posten till reseersättningar).
PUB hemställer, att Kungl. Maj:t i
samband med tillkomsten av det nya personalutbildningsorganet måtte vid- taga åtgärder i här angivet syfte. Där- est det vid utfärdandet av ett dylikt be- myndigande för ämbetsverken i gemen skulle anses erforderligt att vid tillämp- ningen säkra en någotsånär enhetlig bedömning, kan det givetvis ske ge- nom att Kungl. Maj:t föreskriver sam- råd med det nya utbildningsorganet i dylika ärenden. Sådant samråd kan även utan föreskrift vara önskvärt för utrönande av om den ifrågasatta kur- sen saknar statlig motsvarighet.
BILAGA A
Till Konungen
Inom personalutbildnings-beredningen (PUB) har en särskild arbetsgrupp, bestående av beredningens ordföran— de, regeringsrådet H. Klackenberg, och ledamöterna överdirektören P. A. V. Tammelin, försäkringsdomaren N. G. E. Wildeman och direktör A. B. öster— gren samt de jämlikt chefens för ci— vildepartementet beslut den 24 novem- ber 1961 tillkallade experterna, gene- raldirektören O. Karleby, kanslirådet N. E. B. Fjellander och rektorn L. G. Sköld, haft i uppdrag att utreda be— hovet av administrativ utbildning för högre statstjänstemän och att, om så skulle befinnas påkallat, för beredning- en framlägga förslag till försöksverk- samhet. Delegationen har till PUB överlämnat en den 7 juni 1963 dag- tecknad PM angående behovet av ad- ministrativ ledarutbildning jämte för- slag till en försökskurs i administra— tion och personalledning m.m. för hög- re statstjänstemän (återgiven i det föl- jande).
Beredningen, som från olika håll sökt inhämta erfarenheter av högre förvalt- ningsutbildning, har vid olika tillfällen övervägt frågan om behovet av sådan utbildning för svenskt vidkommande och hur sådan utbildning bäst skulle kunna ordnas. Beredningen har kom- mit till slutsatsen, att ett påtagligt be- hov av ledarutbildning föreligger för statsförvaltningens del, och har efter övervägande av delegationens förslag funnit det angeläget, att en försökskurs i enlighet med av delegationen utar-
betade riktlinjer kommer till stånd sna— rast möjligt.
Med överlämnande av det av delega— tionen utarbetade utredningsmateria- let hemställer beredningen, att Kungl. Maj:t måtte
dels bemyndiga nämnden för utbild- ning vid centrala verk m.m. att i hu- vudsaklig överensstämmelse med dele- gationens för högre förvaltningsutbild— ning förslag, under hösten 1963 i sam- råd med statssekreteraren i civildepar— tementet anordna en internatskurs för högst 20 relativt nyntnämnda avdel— ningschefer, byråchefer och avdelnings- direktörer (motsvarande) inom stats- förvaltningen samt att utse kursledare och lärare ävensom kursdeltagare,
dels för bestridande av de direkta kurskostnaderna anvisa 36000 kronor från det under tolfte huvudtiteln upp- förda reservationsanslaget till viss ut- bildningsverksamhet, att utbetalas efter attest av statssekreteraren i civildepar- tementet,
dels ock medgiva att kursdeltagare under tjänstledighet för genomgående av kursen må uppbära oavkortad lön jämte i förekommande fall resekost- nadsersättning och traktamente för re- sa från hemorten till kursorten och åter; skolande dessa kostnader bestri- das från vederbörande myndigheters avlönings— resp. omkostnadsanslag.
Stockholm den 18 juni 1963.
Henrik Klackenberg Fingal Ström
PM ang. behovet av administrativ ledarutbildning jämte förslag till en försökskurs i administration och personalledning m.m. för högre statstjänstemän
Ett av de viktigare konkreta utbild- ningsspörsmål, som PUB enligt sina direktiv har att utreda, är frågan om anordnande av högre förvaltningsut- bildning inom statsförvaltningen. Be- redningen har anbefallts att med viss förtur inkomma med förslag i ämnet till Kungl. Maj:t. Erfarenheterna vid de av professor G. Heckscher med stöd av statsmedel ledda tre försökskurser- na 1958/59—1960/61 vid dåvarande Stockholms högskola hade enligt de- partementschefens mening bekräftat, att behov föreligger av högre förvalt— ningsutbildning inom den svenska statsförvaltningen. Olika uppfattningar hade emellertid yppats om utbildning- ens innehåll och målsättning, dess för- läggning, urvalet av deltagare m.m. Be- redningen borde upptaga dessa pro- blem till bedömning.
PUB har tidigare fått del av redo— görelser för nämnda försökskurser och har vid ett sammanträde haft föredrag- ning härom av professor Heckscher. Framställningen återkommer fortsätt- ningsvis i olika sammanhang till erfa- renheterna av dessa försökskurser, och jämförelser görs mellan inriktningen och uppläggningen av dem och den här föreslagna ledarutbildningen.
Inledningsvis skall diskuteras den principiella betydelsen av utbildning för ledarfunktionerna i statlig förvalt- ningsverksamhet och den lämpliga in— riktningen av sådan utbildning.
Syftet med administrativ ledar- utbildning Numera betonas det ofta, hur viktigt det är att cheferna för företag eller av-
delningar inom företag utför sina le— damppgifter på tillfredsställande sätt. I vårt land har den uppfattningen kan- ske i högre grad förts fram inom den enskilda företagsamheten än av före- trädarna för den statliga verksamhe- ten. Både i de skandinaviska grann— länderna och på andra håll utomlands har emellertid ledarfunktionens bety- delse och ledarutbildningens problem i statligt och kommunalt förvaltnings- arbete ägnats väsentligt mera uppmärk— samhet än hos oss.
För den följande diskussionen av le- darutbildningen inom offentlig för— valtning har det varit en stor fördel att kunna utnyttja de analyser av bil- hörande problematik, som under sena- rc år utförts av kommittéer i Norge1 och Danmark?, ävensom de praktiska erfarenheterna av norska kurser för administrativ ledarpersonal. PUB har tidigare erhållit rapporter rörande nyssnämnda utredningsresultat. Delega- tionen har vidare med behållning ta- git del av uppläggningen utav Svenska arbetsgivareföreningens kurser i före- tagsledning och även av det praktiskt pedagogiska genomförandet av denna kursverksamhet på Yxtaholm.
1Jfr Instilling om opplaeringsproble- mene istatsforvalfningen, avgitt av Opp- laeringskomitéen av 1956 (formann prof. Rolf Waaler, sekr. underdir. Gunnar Germeten) jämte Lenns- og prisdeparte— mentets Stortingsmelding av 17. febr. 1961 (nr. 491960-61) om Opplaerings- problemene i statsforvaltningen.
2Jfr Efteruddannelse af akademiska tjenstemaend i centraladministrationen, Betaenkning til Forvaltningsnaevnet fra en 1 januar nedsatt arbejdsgruppe (Bet. nr. 256/1960; formand kontorchef E. Albrechtsen) jämte Efteruddannelse af statens og kommunernes administrative personale. I. Betaenkning afgivet af Ud— valget vedrörende centraladministratio- nens personalepolitik (Bet. nr. 311/1962; formand departementschef E. Dige, sekr. sekretaer Eigil Jensen).
Även om det svenska förvaltnings- systemet har betydande särdrag och avvikande traditioner, torde det inte kunna råda någon tvekan om att även hos oss gäller den allmänna iakttagel- sen, att det är av avgörande betydelse för en offentlig förvaltning vilken för- måga cheferna inom dess olika enhe- ter och deras underavdelningar har att leda underställd personal till en effek- tivt och smidigt fungerande verksam- het. Byråer och avdelningar i ett svenskt ämbetsverk är ju i många fall relativt självständigt arbetande enhe- ter. Det torde icke tarva någon närma- re belysning i hur hög grad både det mänskliga arbetsmaskineriets sätt att fungera och an'dan på en byrå eller av- delning kan vara beroende av chefens förmåga att leda organisationens verk- samhet. Givetvis gäller motsvarande i väsentlig mån beträffande verkschefen och verkets funktionsförmåga.
Det kan alltid diskuteras i vad mån lcdarförmåga kan grundläggas eller förbättras genom teoretisk utbildning. Inom ett befordringssystem som det svenska, där »förtjänst och skicklighet» enligt regeringsformens krav skall läg— gas till grund för utnämningarna, kom- mer det givetvis många gånger att brista avsevärt i ledarskap hos byrå— chefer och andra, i den mån den skick- lighet, som normalt ligger till grund för utnämningarna, främst är hänför- lig till andra områden. Byrå- och av- delningschefer 'lär företrädesvis bli be- fordrade såsom specialister inom sina fackområden, medan det torde kunna antagas att vid utnämning av verks- chefer i allmänhet tas större hänsyn till ledarförmågan.
Vad utbildning kan åstadkomma till förbättring av ledarförmågan är svårt att visa på detta liksom andra områ- den, där man gärna talat om 'den na- turliga fallenhetens och den medfödda
begåvnin-gens stora betydelse. Man tor- de emellertid kunna utgå ifrån att teo- retiska insikter i ämnesområdet och en medveten inriktning av intresset på le- darfunktionens problem i allmänhet bör vara till hjälp en bra bit på vägen att bli en bättre ledare och att en dylik teoretisk utbildning i vart fall inte går- na kan skada någon i hans strävanden åt det hållet. Det har dock samlats och systematiserats omfattande erfarenhe- ter av ledarfunktionens eller —— i vid- sträckt mening — arbetsledningens pro- blem. Detta erfarenhetsmaterial och därav dragna slutsatser bör det vara viktigt för tjänstemän, som fått chefs- funktioner att ombesörja inom förvalt- ningen, att ta del av i relevanta delar. Förvisso är en mycket betydande del av erfarenhetsrönen från handels- och industriföretagen av starkt begränsat värde eller svåra att tillämpa inom den offentliga förvaltningsverksamheten. Men den verksamhet, som staten dri- ver, är nu till dags av mångskiftande slag och har delvis nära berörings- punkter med enskild företagsamhet. Det bör betonas att man överhuvud- taget kan få bättre perspektiv på de egna problemen genom kännedom om andras erfarenheter, och systematiskt upplagda studier bör kunna ri'kta upp— märksamheten på väsentliga spörsmål. Inom ett arbete av sådan art som stat- lig förvaltningsverksamhet behöver man icke vara orolig för att den egna hand- lingsförmågan skall bli lidande av att man teoretiskt väger och diskuterar olika alternativa lösningar av ledarska- pets problem. Tvärtom bör detta vara ägnat att utveckla den egna förmågan att på basis av rationella överväganden välja den än'damålsenligaste handlings- linjen och därigenom minska riskerna både för intuitivt valda, på längre sikt ohållbara lösningar och för oreflekte- rad hundenhet vid traditionella eller
föråldrade handlingsmönster. Det sena- re är självfallet den normalt mest när- liggande risken i sådan administrativ verksamhet, som skall fylla krav på rättssäkerhet.
Till vilken tjänstenivå bör ledarut- bildningen lämpligen förläggas?
Vid uppläggningen av en ledarutbild- ning för statsförvaltningen synes det åtminstone tills vidare vara lämpligt att utgå från det läge, där tjänsteman- nen normalt på allvar ställs inför le- darproblemen, eller som regel vid en tidpunkt strax efter utnämningen till byrå- eller avdelningschef. Pedagogiskt är detta en lämplig tidpunkt. Då har dessa problem aktualiserats för honom, han känner själv behov att orientera sig på området. Detta är ett något högre stadium än det som avsågs vid för- sök*skurserna vid Stockholms universi- tet och innebär ett annat urval—ssystem än det som tillämpades vid dessa kur— ser (se nedan).
Att låta ämbetsverken utvälja delta- gare till ledarutbildningen innefattar vissa administrativa vanskligheter och kan både bland de utsedda och de för- bigångna vålla missförstånd och besvi- kelser. Naturligtvis vore det en fördel om utbildningsorganisationen hade en central överblick över vilka, som vore de skickligaste och lämpligaste ledar— ämnena inom förvaltningen, och i all- mänhet kunde stå som rådgivare åt regeringen vid byråchefsutnämningar o.dyl. Om man komme därhän genom ett tidigareläggande av ledarutbildning- en, vore det ett starkt skäl för denna. Men det synes vara att sträcka utbild- ningsorganisationens ambitioner orea- listiskt långt och skulle säkerligen in- nebära ett överskattande av möjlighe- terna att i samband med kursverksam- het bedöma människors skicklighet och
lämplighet för ledande arbetsuppgifter. Verksledningarnas bedömning av pres— tationerna på den tidigare arbetsplat- sen, om ock i specialuppgifter, torde under alla förhållanden böra innebära ett väsentligt underlag för befordring— arna. Det synes rimligt att vid upp- läggande av ledarutbildningen utgå från det vanliga rekryteringssystemet och bygga valet av deltagare i utbild- ningen på person-liga ansökningar i huvudsak från dem, som hamnat i le— darsituationen genom redan erhållen utnämning. Åtminstone under uppbygg- naden av en ledarutbildning, där resur- serna och antalet deltagare är begrän- sade, synes det därjämte rimligt att in- rikta resurserna på och erbjuda möj— ligheter att deltaga för dem, som be- dömes vara i främsta rummet i behov av denna utbildning. Kurser, grundade på ett sådant deltagarurval, kommer också att erbjuda den pedagogiska för- delen att arbeta med ungefärligen lik- ställda befattningshavare, visserligen med varierande erfarenheter bakom sig men med samma aktuella behov av ledarutbildning. Vad nu sagts bör en- dast uppfattas som en allmän rikt- punkt för uppläggningen av ledarut- bildningen och för deltagarurvalet och bör icke utgöra något principiellt hin- der för att i undantagsfall medtaga andra deltagare.
Vid övervägande av innehållet i en försöksvis anordnad ledarutbildnings- kurs synes med hänsyn till det förut anförda lämpligt, att utgångspunkt ta- ges i de nya funktioner, som en tjäns- teman får, när han befordrats till by- råchef, avdelningsdirektör, avdelnings- chef eller motsvarande. I sin nya ställ- ning skall han alltfort ofta vara specia- list inom sitt ämnesområde. Som så- dan chef står han vanligen som specia— list över ett bredare fält än det han tidigare inmutat, kanske som den främs—
te företrädaren för facket. Det nya och kanske vanskligaste i hans situation är att han därjämte i större omfattning skall leda andras arbete och bära det primära ansvaret för att den grupp människor, som tillhör hans enhet, fun- gerar som en effektiv arbetsorganisa- tion. Man brukar sammanfatta det så, att han skall leda, planlägga, kontrol- lera arbetet inom enheten och i viss mån också svara för att den är ända— målsenligt organiserad.
Försökskurserna vid Stockholms uni- versitet åsyfta-de ävenledes att få del- tagare, som kunde sägas vara unge- fär likställda inom den administrativa hierarkien, men som nyss nämnts in- riktade man sig på befattningshavare i något lägre tjänsteställning än byrå- chefer, nämligen endast personal i skiktet förste byråsekreterare — byrå- direktör eller motsvarande. Så till vi- da styrdes urvalet, att inbjudan rikta- des tilll departementen samt till ett an- tal särskilt uttagna verk och myndig- heter, som anmodades att utse vardera en deltagare. För att i största möjliga utsträckning vidga kursdeltagarnas ho- risont inbjöds även företrädare för kommunal och enskild förvaltning samt för organisationsväsendet att del- taga.
Det för kurserna uppställda allmän- na kravet, att deltagarna uppnått »unge- får samma ställning inom den admi- nistrativa hierarkien», synes i och för sig vara pedagogiskt mycket lämpligt och bör, som förut nämnts, någotsånär upprätthållas vid den i det följande skisserade ledarutbildningen. Graden av jämställdhet synes vid uttagning till de tre universitetskurserna ha tolkats ganska fritt och efter sammanvägning av flera skilda kriterier.
Bland deltagarna förekom exempel- vis en kamrer vid ett industriföretag, en civilekonom vid ett försäkringsbo-
lag, en bankdirektör vid affärsbank, en budgetsekreterare, en major, en kom— munalanställd secialinspektör och en ombudsman i en personalorganisation. Med kursdeltagare representerande så relativt skiftande verksamheter som i nämnda exempel får kravet på likartad ställning inom administrationen sägas närmast ha inneburit ett allmänt öns- kemål, att kursdeltagarna skulle ha för- värvat viss förvaltningsmässig erfaren- het under icke alltför kort tid och i uppdrag som kräver ett gott omdöme och kan medföra en icke ringa grad av självständigt ansvar.
Fördelarna med en likhet i kursdel- tagarnas tjänsteställning torde ligga ej minst däri, att deltagarnas tidigare ad- ministrativa erfarenheter därigenom åt- minstone i de flesta fall blir någorlun- da jämförliga, ehuru långt ifrån ens- artade. Kursprogrammet kan då upp- göras på grundval av en bestämd, re- lativt avancerad, gemensam nivå. Man torde kunna utgå ifrån att en motsva- rande önskan påverkat urvalet av del- tagare till de tre universitetskurserna även om det slutliga individuella urva- let icke legat i kursledningens händer; den styrning, som metoden medgi- vit, begränsas tlll urvalet av den myn— dighet, på vilken det egentliga person- urvalet ankommit. För den här skisse- rade ledarutbildningen framstår emel- lertid ett i mera konkret mening ho- mogent deltagarurval som väsentligt: deltagarna skall bestrida i någon me- ning Iedande uppgifter, d.v.s. ha att un- der självständigt ansvar planlägga, or- ganisera, leda och fördela, övervaka och bedöma underordnades arbete och därvid förutsättes att den underordna- de personalens antal ej är alltför ringa. I den mån detta önskemål tillgodoses, blir det möjligt att vid kursplanering- en ej blott utgå från ett visst erfaren- hetsunderlag, utan jämväl inrikta un-
dervisningen på sådant kunskapsstoff som relevant och omedelbart anknyter till kursdeltagarnas aktuella situation som ledare i angiven bemärkelse. Där- med har också markerats, att kursen i första hand tillkommit för att vara till praktisk förvaltningsnytta. Med den begränsning av deltagare till statliga tjänstemän i förvaltningsmässig ledar- verksamhet, som här föreslagits, synes den angivna målsättningen samtidigt erhålla en både starkare, funktionell motivering och kunna tillgodoses i stör- re utsträckning än vid universitets- kurserna. Det må sålunda redan här understrykas, att målet för den i det följande skisserade ledarutbildningen blir betydligt avvikande från målsätt- ningen för universitetskurserna. För- hållandet belyses närmare i ett sena- re sammanhang.
Utbildning för olika ledaruppgifter
Som underlag för bedömandet av vad en ledarutbildning på ifrågavarande nivå i främsta rummet bör innehålla skall här endast poängteras de viktiga- re momenten i byråchefens Iedarupp- gifter.
Det kan diskuteras i vad mån det är byråchefens eller verkschefens upp— gift att svara för att målsättningen för byråns verksamhet, sådan den framgår av lagar, författningar och förarbeten, i sak blir uppfylld. Båda har väl skyl- digheter i det hänseendet. Byråchefen har åtminstone att tillse att hans un- derordnade i erforderlig omfattning har bestämmelsernas syfte och motiv kla- ra för sig. Detta är en naturlig men kanske ej sällan försummad informa- tiv ledaruppgift.
När man talar om planläggningen av arbetet som chefsuppgift, tänker man ofta närmast på den mera inskränkta uppgiften att avgöra vilka ärenden som
skall behandlas med prioritet och att fastställa tidsfrister för när andra slag av ärenden skall vara klara samt att utöva den erforderliga kontrollen över att denna tidsplanläggning blir full- gjord, måhända också tillsyn över att arbetsrutinerna är ändamålsenliga. In- om ramen härav har ledaren att utöva arbetsledning i trängre mening, att le— da de underordnade i det dagliga ar- betet, fortlöpande fördela ärendena, fatta beslut och ge order och att där- vid skapa den där öppna förtroende- fulla atmosfären, som hör till en god arbetsmiljö. Det sista är en uppgift som ställer stora mänskliga krav och kräver en god blick för de psykolo- giska problemen på arbetsplatsen.
Då och då ställs byråehefen emel- lertid inför en planläggning av en mer krävande art, som kanske hellre skall kallas organisationsplanering. Det är uppgiften att tänka igenom hur verk- samheten inom området lämpligen bör vara organiserad, hur många tjänste- män med olika kompetens som erford- ras, hur deras uppgifter skall specia- liseras och ansvaret för olika beslut skall delegeras för att verksamheten skall löpa så effektivt, smidigt och bil- ligt som möjligt utan att säkerheten ef- tersättes (citatet är hämtat från verks- stadgan). Byråchefen får m.a.o. inte va- ra främmande för 'den problematik som kallas arbetsorganisation och ra- tionalisering.
Utöver uppgifterna inåt, alltså rik- tade mot den egna arbetsgruppen, har byråchefen utåtriktade arbetsuppgifter, särskilt om han är ledamot i en verks- styrelse och har att deltaga i petita- beslut och liknande. Han har alltid att i enlighet med verkschefens intentio- ner söka samordna den egna byråns verksamhet med ämbetsverkets arbete i övrigt, kanske även med verksamhet på andra håll inom förvaltningen eller
samhällslivet. Det krävs av byråchefen onekligen en vidare utblick och en bättre allmänorienteringtän av den ti- digare ärendespecialisten.
Det anförda må räcka som motive- ring för uppfattningen att det behövs en systematisk utbildning om ledar- skapets problem för byråchefer och likställda inom statsförvaltningen. Den undervisningen bör omfatta arbetsplan- Iäggning och organisationsplanering, vidare ge erfarenhet i hur man löser olika personaladministrativa problem (rekrytering och personalbedömning, hur man introducerar nyanställda och effektivt driver informations- och in- struktionsverksamhet, samt arbetsplat- sens psykologi). Vidare bör utbildning- en ge förtrogenhet med de grundläg- gande tankegångarna inom rationalise- ringsverksamheten. Budgetarbetet och de statliga Iönebestämmelserna får ock- så ägnas viss uppmärksamhet. Som ett ytterligare önskemål ifråga om denna utbildning bör nämnas en "bättre all- mänorientering och en vidgad blick för förvaltningen och samhällslivet i öv- rigt. Men detta får nås främst som en biprodukt genom att deltagarna är häm- tade från olika håll och de olika syn- punkter som kommer fram vid diskus- sioner och arbetsövningar på problem hämtade från deras skilda arbetsområ- den.
En jämförelse med den högre för- valtningsutbildning, som avsågs med de tre försökskurserna vid Stockholms universitet, synes här vara av intresse. Målet för de senare har i redogörel- sen antytts vara bl.a. att ge deltagarna ökad inblick i olika typer av förvalt- ning och vidgade kunskaper om för- valtningsverksamheten utanför delta- garnas eget område. Ehuru den närma- re innebörden i »olika typer av för- valtning» ej angivits, synes avsikten ha varit bl.a. att klargöra vissa för olika
verksamhetsformer typiska drag, exem- pelvis det offentliga förvaltningsförfa- randet kontra den privata affärsverk- samheten. Några av deltagarnas arbets- uppgifter tyder därpå, exempelvis »Hu- vu—ddragen i postverkets rationalise- ringsverksamhet samt några jämförel- ser med motsvarande verksamhet i pri- vat förvaltning». »Ledningsorganisation och ansvarsfördelning inom koncernen Thule-bolagen jämfört med motsvaran- de förhållanden inom en statlig för- valtning», »Något om den administra- tiva kontrollen över vissa dotterbolag inom L.M. Ericssonkoncernen» och »Observationer vid Sveriges kreditbank rörande proceduren vid behandling av kreditärenden». Avsevärd tid synes vi- dare — med en säkerligen intresseväc— kande och krävande "metod, nämligen egna observationer och åtföljande se- minariebehandling av deras skriftliga resultat — ha ägnats åt att klargöra olika förvaltningsorgans struktur och sätt att fungera. Exempel på behand- lade uppsatser med denna karaktär, grundade på observationer, är »Redo- görelse för UD:s —— främst dess perso- nalavdelnings — organisation och ar- betssätt», »Observationer vid Kungl. Byggnadsstyrelsen» och »Planerings- sektionens vid länsstyrelsen i Stock- holms län ställning inom länsförvalt- ningen m.m.». I redogörelsen framhål- ler kursledaren prof. Heckscher vidare att »deltagarna i allmänhet haft en jämförelsevis ofullständig bild av den verksamhet som bedrivs inom andra förvaltningsområden än det, där de haft sin dagliga verksamhet». Det fram— står inte minst mot denna bakgrund som uppenbart, att den vid kurserna bedrivna undervisningen — stimule- rande och aktiviserande upplagd un- "der anlitande av flera erkänt utmärk- ta lärare och synbarligen ytterst vitt- famnande ifråga om de kunskapsfält.
inom vilka studierna rört sig — givit betydande kunskaps- och erfarenhets- resultat. Att kursdeltagarna motsatt sig en inskränkning i kursernas bredd framstår därför i och för sig som en naturlig reaktion.
Å andra sidan förbigås i redogörel- sen icke heller vissa svårigheter som är förknippade med en undervisning med vilken man på angivet sätt siktar till en förvaltningsorientering av över- vägande teoretisk, principiell karaktär. I den mån undervisningen inrymmer mera allmängiltigt kunskapsstoff blir den icke sällan alltför generell och översiktlig för att ge uppslag till prak- tiskt handlande, och i den mån dylika »arbetsmönster» dominerar undervis- ningen, synes utrymmet för systematis- ka översikter och analyser minska. Bland kurserfarenheterna anföres så— lunda nackdelen att undervisningen in- te till alla delar kan bli av lika stort intresse för samtliga kursdeltagare och att vissa undervisning-smoment, med den sammansättning kurserna haft, måst hållas på en relativt elementär nivå. Med den uppläggning kurserna erhållit synes emellertid flera goda uppslag — främst observationsmetoden — ha tillämpats för att i det förelig- gande pedagogiska utgångsläget för- medla både bestående allmänna förvalt- ningskunskaper och värdefulla praktis- ka erfarenheter. Beträffande utnyttjan- det av observationsmetoden måste er- kännas, att uppgiften att medelst frå- gor, observationer, studier av arbetsin- struktioner o.dyl. söka klarlägga karak- teristiska förvaltningsproblem eller and- ra intressanta förhållanden hos en myndighet, om vilken man saknar när- mare kunskap, kan vara både stimule- rande och krävande. Ej minst förmå- gan att bedriva observationerna så, att de ger möjlighet till klarläggande in- blickar i förhållanden som normalt
icke belyses i berättelser eller med andra konventionella metoder, torde ställa stora krav på uppslagsrikedom och systematisk förmåga i kombination med smidighet och takt. Vad beträffar möjligheterna att utnyttja en dylik un- dervisningsmetod vid den skisserade ledarutbildningen synes det likväl i hög grad tvivelaktigt, om den avsevärda tid som krävs vid observationerna och för utarbetandet av rapporterna, på denna nivå står i rimlig relation till den pe- dagogiska nyttan.
En jämförelse mellan universitets- kurserna och den här skisserade ledar- utbildningen för högre statstjänstemän ger sålunda klart vid handen att ut- gångspunkterna i väsentliga hänseen- den är olika, såväl i-fråga om målsätt- ning som _ delvis till följd därav —— ifråga om arbetsmetoder. Tilläggas må att den breda orientering om statlig förvaltningsverksamhet utanför delta- garens egen sektor, som universitets- kurserna bl.a. ville ge, i viss mån är av- sedd att tillgodoses dels genom den in- troduktionsutbildning för amanuenser, som på PUB:s förslag igångsatts såsom försöksverksamhet under sista åren och givit goda resultat, dels ock genom den förvaltningspraktik för amanuens- personal, som planeras inom PUB.
Genomförandet av en försökskurs
Det är ett viktigt krav att den skisse- rade ledarutbildningen blir starkt prak- tiskt inriktad på förvaltningsproble— men. Man kan därför vara tveksam om lämpligheten att anknyta den till uni- versitetsutbildningen. Om huvudman- nen för utbildningen blir en särskild förvaltningsskola, får man givetvis för- utsätta att den uppbyggs med goda kontakter åt universiteten och forsk- ningen. Lärarna kommer säkert att sö- kas både bland förvaltningens och uni-
versitetens folk. Lärare med livstids- anställning bör dock undvikas; sådan lärare riskerar tappa kontakten med den levande och snabbt föränderliga förvaltningsverksamheten.
I fråga om kurstidens längd synes rimligt att för denna ledarutbildning, åtminstone till en början, stanna vid tre veckor, såsom norrmännen gjort, möjligen med chans att följa upp stu- diearbetet med någon vecka senare. För universitetskursernas del anslogs vis- serligen en tid av sex veckor, förde- lade på två perioder om tre veckor vardera. Denna kurstid får emellertid ses mot bakgrunden av undervisnings- metoderna, vari ingick tidsödande ob- servationer i främmande ämbetsverk och författande av seminarieuppsatser. På byråchefsstadiet är det säkert svårt för verken att vara av med en befatt- ningshavare under längre tid än tre veckor. Även om statliga verk i mindre utsträckning visat sig kunna sända del- tagare på dylik nivå till utbildnings- kurser av längre varaktighet (t.ex. till försvarshögskolan och Yxtaholmskur- serna), synes hänsyn till verkens ome- delbara svårigheter vid fullgörande av den löpande verksamheten höra till- mätas betydande vikt vid planerande av en ledarutbildning, som på längre sikt syftar till allmänt deltagande av nyntnämnda inom ifrågavarande grupp. Om försökskursen nu begränsas till tre veckor, vilket ur utbildningssynpunkt är i snävaste laget, bör det icke utgöra något hinder emot att senare få till stånd den utvidgning, som må visa sig erforderlig. Med hänsyn till den rela— tivt korta kurstiden är det desto ange- lägnare få kursen förlagd till internat. Detta ger erfarenhetsmässigt en vä— sentligt ökad pedagogisk effekt och starkare emotionell samling åt verk- heten samt ger, om förläggningen icke är alltför nära Stockholm, bättre
möjligheter att freda deltagarna från störningen med andra arbetsuppgifter i tjänsten. Kommunskolan i Sigtuna synes vara en lämplig förläggnings- plats, om den har möjlighet att upp- låta utrymmen för ändamålet.
Vid kurser på denna nivå bör man självfallet inte ha några prov i form av skrivningar med betygssättning.
I anslutning till de förut angivna all- männa utgångspunkterna för upplägg- ning av ledarutbildningen i offentlig förvaltning har delegationen för högre förvaltningsutbildning utarbetat ett pre- Iiminärt förslag till försökskurs i ad- ministration och personalledning m.m. för högre statstjänstemän. Kursinne- hållet kan i stort sett sägas vara grup- perat omkring tre ämnesområden, och åt vart och ett av dessa skulle enligt planen ägnas en vecka: först kommer en organisationsvecka och därefter för- valtningsveckan samt personalveckan. En dylik dispositiv plan representerar givetvis så till vida ett rent önskepro- gram, som man får räkna med att vid realiserandet av planen olika modifi- kationer kan bli nödvändiga till följd av svårigheter att erhålla medverkan av de ofta strängt upptagna föreläsarna vid de avsedda tidpunkterna.
Vid behandling av sådana ämnesav- snitt som organisation, kostnadsbevak- ning, rationalisering och personalled- ning har eftersträvats att till en början ge deltagarna en frisk »dusch» av all- männa synpunkter på organisations-, 'kostnads- och ledarproblemen, sådana de ter sig även inom den enskilda före- tagsamheten. Därefter förs behandling- en av ämnet vidare fram till frågan om tillämpligheten inom den statliga verksamheten med en fördjupning av diskussionen kring spörsmålet om av- vägningen med hänsyn till de krav på rättssäkerhet, som ofrånkomligen ställs på den offentliga förvaltningen och
där måste tillgodoses, om ock i varie- rande grad på skilda områden. Erfor- derligt utrymme har vidare anslagits åt förvaltnings-frågor av praktisk betydel— se för flertalet byrå- och avdelningsche— fers verksamhet, såsom petita—arbetet i verken och dess fortsättning i budget- arbetet i departementen och riksdagen, vidare några medelsförvaltningsfrågor och lönespörsmål samt frågor om sek- retesslagens tillämpning, tystnadsplik- ten och förhållandet till pressen. På programmet ägnas även uppmärksam- het åt statstjänstemännens rättsliga ställning, den nuvarande förhandlings- verksamheten rörande lönerna samt in- nebörden av den nya giv på förhand— lingsområdet, som är under förbere- dande i samarbete mel—lan civildepar- tementet och personalorganisationerna.
Vid en överblick av kursprogrammet med dess många olika föreläsningar får man kanske ett intryck av att det ur innehållssynpunkt är mer laddat än som synes önskvärt ur pedagogiska synpunkter. Observeras bör dock att de olika ämnena ofta har ett inbördes logiskt sammanhang och att föreläs- ningarna i stor utsträckning berör sak— ligt stoff och problemställningar, som anknyter till deltagarnas personliga er- farenheter och intressesfär. Då härtill kommer att tiden för överläggningar och grupparbete är ganska rikligt till- mätt — c:a 40 % av hela den program- merade tiden — och lördagarna är fria från arbete, torde de pedagogiska ris- kerna för övermättnad hos kursdelta- garna vara relativt begränsade. Vid programmets utformning har å andra sidan utrymme icke kunnat beredas åt flera ämnen, som det i och för sig ha- de varit önskvärt att få med. Då pro- grammet emellertid avser en försöks- kurs, bör det finnas goda möjligheter att framdeles åstadkomma förbättring- ar i olika hänseenden på basis av de
erfarenheter, som görs vid kursen. Tillträde till kursen hör i främsta rummet beredas relativt nyntnämnda avdelningschefer, byråchefer och av- delningsdirektörer m.fl. I mån av ut- rymme bör andra beredas tillfälle att deltaga, även äldre intresserade byrå— chefer. Det kan under försökstiden va- ra av intresse att till ifrågavarande utbildning även inbjuda en eller annan kommunal befattningshavare i jämför- lig ställning att deltaga. Observatörer från norskt och danskt håll bör också vara välkomna under hela kursen eller särskilda delar därav. Antalet egentli- ga kursdeltagare torde icke böra över- stiga 20. Dessa bör företrädesvis häm— tas från de centrala icke affärsdrivan- de verken och länsförvaltningen. Någ- ra hinder mot deltagande från affärs- verken bör emellertid icke uppställas. För överläggningarna i vissa ämnen kan det även ur kursens egen synpunkt säkert vara nyttigt med sådant delta- gande. En viss begränsning synes vara motiverad av det skälet, att högre tjänstemän i dessa verk stundom torde ha större behållning av att deltaga i Yxtaholmskurserna, vilket förevarande kursverksamhet icke avser att hindra. Man får räkna med att det bland deltagarna kommer att finnas specia- lister i en del av kursämnena. Det bör vara kursledningen angeläget att söka få dessa till aktiv medverkan i sådana ämnen. Med hänsyn till deltagarnas kvalifikationer överlag synes lämpligt, både ur aktiviseringssynpunkt och för träning i konferens- och sammanträdes- teknik, att uppdraget att under olika dagar leda kursens arbete och grupp- övningar fördelas bland samtliga kurs- deltagare. En sådan anordning kan i någon mån kompensera att utrymmet för aktiviserande pedagogiska metoder begränsats till följd av ambitionen att ge programmet ett mångsidigt och rik-
Även om man svårligen kan kräva speciella studier av deltagarna före kursens början, bör litteraturhänvis- ningar för studiet av olika ämnen på programmet tillsändas deltagarna i för- väg. I den mån föreläsarna kunde för- mås att tidigt avlämna grundlinjer för innehållet i sina föreläsningar för dis- tribution till deltagarna, vore det givet- vis mycket värdefullt. Möjligheterna att åstadkomma detta vid en första för- sökskurs torde dock vara starkt begrän- sade.
Den här skisserade försökskursen, vilken om möjligt bör äga rum under september månad 1963, synes lämpli- gen kunna organiseras och administ- reras av den utbildningsnämnd, som ursprungligen tillkom för att ombesörja kanslistuthildningen för de centrala verken men som därefter tillika funge- rat som verkställighetsorgan för samt— liga av PUB föreslagna försökskurser. Nämnden bör därvid kompletteras på samma sätt som skett vid handlägg- ningen av amanuensutbildningen. På nämnden bör ankomma att i samråd med statssekreteraren i civildeparte— mentet utvälja deltagare, utse kursle- dare, lärare, fastställa arvoden och an- skaffa lokaler m.m.
De egentliga kurskostnaderna torde i enlighet med den i det följande angiv- na specifikationen kunna beräknas til-l i runt tal 36000 kronor. Därvid har förutsatts att kursdeltagarna — liksom vid amanuenskurserna — vid tjänstle- dighet för genomgång av kursen med— gives uppbära oavkortad lön jämte re- sekostnads- och traktamentsersättning vid resa till och från kursorten och att dessa kostnader bestrids från vederbö— rande myndigheters avlönings- och om- kostnadsanslag, medan kostnader för vlvre under kurstiden skall betalas av utbildningsnämnden.
Kostnadsberäkning Kronor Arvoden till lärare och kurs- ledare .................................... 10 000 :— Ersättning för mistad lön för kursledaren ........................... 6 500 — Iukvarteringskostnader, 22 pers.] 35:— pr dygn ........................ 15 400:— Rese— och förplägnadskostnader för lärare m.m. ..................... Expenser, kompendier m.m. ......
Kronor 36 000 :—
För kursledaren har i kostnadsberäk- ningen upptagits ersättning för mistad lön under tjänstledighet i sammanlagt sex veckor. Beräkningen är relativt oviss och rymmer icke utgifter för exempelvis eventuell inkvartering av danska och norska gäster. För mer om- fattande biträdeshjälp har ej heller sär- skild kostnad beräknats. Därest änd— rade omständigheter skulle föranleda ökat medelsbehov torde detta sederme— ra få anmälas för Kungl. Maj:t.
Annan ledarutbildning
Det är givet att den här skisserade all— männa ledarutbildningen icke tillgodo- ser alla förekommande utbildningsbe— hov för ledarfunktioner i den statliga förvaltningen. Behov föreligger tvivels- utan även av andra slag av utbildning på området som det kan finnas anled- ning att här uppmärksamma.
På den nivå, för vilken den föreslag- na försökskursen främst är avsedd, finns betydande grupper av befatt- ningshavare, vilka befordrats från en verksamhet av icke-administrativ ka- raktär men som i sina nya befattning- ar har att utöva omfattande förvalt- ningsmässiga funktioner och till följd härav kan känna behov av en betydligt mer ingående orientering om arbets- sättet hos Kungl. Maj:t och riksdagen samt inom den statliga förvaltningen, än som ges vid den allmänna ledarut- bildningskursen. Här avses raden av specialister med teknisk, medicinsk,
pedagogisk eller annan vetenskaplig utbildning, som i egenskap av byråche- fer (medicinalråd, undervisningsråd m.fl.), museichefer och andra ledare för specialanstalter utövar förvaltnings- mässigt ledarskap för mer eller mindre omfattande personalkadrar.
Ett liknande behov av vidgad orien- tering inom förvaltningsområdet torde föreligga för vissa chefer för lokala statliga förvaltningsmyndigheter med teknisk inriktning, såsom vägdirektö- rer, lantbruksdirektörer, överlantmäta- re, länsbostadsdirektörer m.fl. Frågan må här lämnas öppen, i vad mån detta behov för länsorgancheferna lämpligen — ev. i förening med önsk- värd specialutbildning inom facket —— bör tillgodoses genom den centrala förvaltningsstyrelsens försorg eller på annat sätt. I vart fall bör personalut- bildningsorganet vara berett att stå till förfogande med pedagogiska råd, för- slag till lämpliga föreläsare inom vis- sa fack m.m.
Vidare föreligger inom statsförvalt- ningen utan tvivel behov av utbildning av arbetsledare i ordets vanliga be- märkelse. Det gäller arbetsledare både för olika tekniska områden och för kontorsverksamheten. Särskilt i fråga om arbetsledning på kontor inom för- valtningen får det anses vara en ange- lägen uppgift att riktlinjer för en än-
damålsenlig utbildning uppdrages och försöksverksamhet kommer 'till stånd snarast möjligt.
På verkschefsplanet synes knappast finnas utrymme för en organiserad kursverksamhet beträffande ledarpro- blemen. Verkschefer som så önskar bör självfallet äga möjlighet att deltaga i den här föreslagna allmänna ledarut- bildningen för högre statstjänstemän. Ett sådant deltagande skulle tvivelsutan kunna vara gynnsamt för utbytet av kursen även för övriga deltagare. I öv- rigt torde ett personalutbildningsorgan kunna inskränka sin verksamhet för denna ämbetsmannakategori till anord- nande av kortare konferenser för över- läggningar om olika utbildnings- och ledarproblem. Det är angeläget att de högsta förvaltningscheferna blir väl orienterade om vad som händer på oli- ka avsnitt av personalutbiwldningsområ— det och får en inställning som är till- räckligt »utbildnings-minde-d».
Med åberopande av vad förut anförts förordar delegationen för högre för- valtningsutbildning att PUB skynd- samt äskar medel för och vidtager i övrigt erforderliga åtgärder för genom- förande av en försökskurs i administ- ration och personalledning m.m. för högre statstjänstemän i enlighet med av delegationen här angivna riktlinjer.
Stockholm den 7 juni 1963.
BILAGA B
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet
I skrivelse den 12 juni 1961 framlade personalutbildningsberedningen (PUB) ett förslag om anordnande försöksvis av en kurs för introducerande utbild— ning av nyanställda biträden för skriv- och kontorsgöromål, vilket förslag av Kungl. Maj:t godkändes den 30 samma månad. PUB anförde i skrivelsen till- lika, att ett motsvarande behov av ut- bildning kunde föreligga även för and- ra personalkategorier. Enligt bered- ningens mening vore detta utan tvivel fallet i fråga om amanuenspersonalen vid den centrala statsförvaltningen, och PUB förklarade sig så snart som möj- ligt vilja upptaga frågan om anordnan- de av dylik utbildning för denna per- sonalgrupp.
I det följande diskuteras behovet av förvaltningsutbildning för amanuenser och den lämpliga uppläggningen av dylik utbildning. Tillika framlägges förslag om anordnande försöksvis av en utbildningskurs för relativt nyan- ställda amanuenser i den centrala stats- förvaltningen.
Behovet av förvaltningsutbildning för amanuenser
Som en allmän karaktäristik av utbild- ningsläget för nyanställd amanuensper- sonal i den statliga förvaltningen kan anges följande.
Amanuenser anställs i departemen- ten och ämbetsverken i 'den centrala
civilförvaltningen i regel efter fullgjord akademisk utbildning. Vanligen har denna utgjorts av juris kandidatexa- men eller av juris eller filosofie poli- tices magisterexamen. Vissa instruktio- ner avgränsar tillträdet till dem, som avlagt en av de två förstnämnda exa— mina. Tendensen är dock att ur nyare instruktioner borttaga dylika kompe- tenskrav (vilket i och för sig ofta inte medfört större förändringar i prakti- ken).
Men andra examina, ibland i kom- bination med juridisk examen, är mer eller mindre talrikt företrädda, särskilt filosofie kandidat- eller magisterexa- men inom den humanistiska fakulte- ten, ofta med viss inriktning på sam- hällsvetenskapliga ämnen. Diplomerade från handelshögskolor och socialinsti- tut förekommer även.
Man torde väl kunna säga, att vid rekrytering av den personal, som i de- partement och centrala verk anställs såsom »generellt kompetenta administ- ratörer», utbildningsunderlaget i all- mänhet varit och alltfort är akademisk utbildning av förut angivet slag. Åt- skilliga amanuenstjänster är dock på- tagligt specialinriktade (statistiker, ar- kivarier etc.) och tjänsteinnehavaren avser icke att bli allmän administra- tör. Å andra sidan finns för utförande av allmänt administrativa uppgifter i betydande utsträckning anställd perso- nal med högre teknisk eller annan spe- cialutbildning, såsom civilingenjörer,
lantmätare, jägmästare, agronomer och officerare.
Det utbildningsmässiga underlaget för den statliga förvaltningstjänsten va- rierar sålunda i hög grad. Av de nämn- da examina får 'den nuvarande juris politices magisterexamen anses repre- sentera den mest allsidiga utbildningen för sådan tjänst. De viktigaste ämnes- grupperna finns med även i juris kan- didatexamen, ehuru denna utformats främst med inriktning på domstols- och åklagarväsendets behov. Av gam- malt har emellertid den högre tjänste- mannakarriären i ämbetsverken domi- nerats av juris kandidaterna, delvis ge- nom tillskott på chefsposter från hov- rättskarriären.
Icke ens den mera allsidiga utbild- ningen för de nyss nämnda juridiska examina kan emellertid anses tillräck- lig för att göra den nyanställde prak- tiskt användbar som administratör. Undervisningen i förvaltningsrättens olika grenar är ju ganska snävt be— gränsad. Det ligger kanske i sakens na- tur att den merendels har en juridisk- formell inriktning. Kunskaperna om den svenska statsförvaltningens orga- nisation och sätt att arbeta blir som regel bristfälliga, och många för den administrativt verksamme väsentliga förvaltningsproblem kommer man vid studierna icke i närmare beröring med. Det säger sig självt att för sådana ama— nuenser, som icke heller har några stu- dier i förvaltningsrätt eller statskun— skap bakom sig, behovet av utbildning i praktisk förvaltningskunskap blir än mera påtagligt.
Man kan då med fog fråga sig hur de erforderliga insikterna om förvalt— ningens funktioner och praxis hittills vunnits och vidare, hur de önskvärda insikterna lämpligen bör vinnas. Sva- ret på den första frågan torde kunna sammanfattas så, att förefintliga insik-
ter väsentligen förvärvats genom själva praktiken, genom därunder erhållna upplysningar av kamrater och över- ordnade eller genom självstudier. För ifrågavarande personalgrupp förekom- mer praktiskt taget icke någon plan- mässig utbildning och omfattningen av vägledning och anvisningar från de överordnades sida växlar inom vida marginaler, beroende på deras person- liga intresse för saken och möjligheten att avsätta tid härför. Sistnämnda ar- betsuppgift har enligt PUB:s uppfatt- ning icke tillbörligt uppmärksammats och vunnit erkännande inom statsver- ket. Omfattningen av de överordnades ifrågavarande uppgifter mot nyanställ- da växlar givetvis efter förhållandena och behovet minskas därest planmäs- sig förvaltningsutbildning för ama- nuenserna anordnas, men det försvin- ner ingalunda helt därigenom. De över- ordnades insats torde framdeles, om en systematisk förvaltningsutbildning re- gelmässigt bedrives för amanuenserna, komma att främst avse den första in- troduktionen och viss vägledning om grunderna för utförandet av de sär- skilda arbetsuppgifter, som föreläggs den nykomna amanuensen.
Redan i fråga om den första intro- duktionen av den nyanställde torde det för närvarande ej sällan brista. Det borde vara självklart, att denne skall presenteras för arbetskamraterna och ledningen, göras bekant med ämbets— verkets organisation och allmänna upp- gifter samt effektivt bli insatt i arbets- ordningen och liknande tjänsteföre- skrifter. En del av denna verkspresen- tation _— som givetvis bör komma an— ställda av olika kategorier till del —— torde i viss utsträckning lämpligen kunna ske genom tryckt skrift. Bered- ningen kan få anledning att senare åter- komma till denna fråga och överväga, huruvida särskilda föreskrifter rörande
formerna för den första introduktionen bör utfärdas.
De arbetsuppgifter som föreläggs den nyanställde amanuensen, torde ofta va- ra ärenden av ganska speciell art, där uppdraget avser att åt annan tjänste- man göra utredningar i ett eller annat avseende eller att sätta upp förslag till beslut. Många gånger får han här på egen hand hjälpa sig fram och gör det kanske företrädesvis genom att sö- ka förebilder i äldre beslut och kopie- ra dessa förebilder. Det blir inte alls fråga om sådana jämförelser med ti- digare avgöranden och den kvalificera- de analys av dessa, som är nödvändiga vid utformandet av en konsekvent prax- is i förvaltningsarbetet, utan verksam- heten kan lätt stanna vid konstateran- de av yttre likheter i besluten och ett mer eller mindre mekaniskt följande av förebilderna. Denna s.k. självutbild— ning genom prax'is har sina sidor som pedagogisk metod. Den är ingalunda så billig för staten som den möjligen ser ut och kan lända många nyanställ— da till skada. Vid sin föregående all- männa teoretiska utbildning har ama- nuensen ofta nog icke fått någon nämn- värd inblick i det speciella förvalt- ningsområde, där han satts att arbeta. Man kan därför icke utan vidare för- utsätta, att han på egen hand skaffar sig grundlig kunskap om gällande för- fattningsföreskrifter och praxis samt verklig förståelse av det egentliga syf— tet med verksamheten. Utan anvis- ningar och vägledning kommer somli- ga aldrig därhän, och andra kommer först efter längre eller kortare tid så småningom underfund med meningen med det hela. En påtaglig nackdel med metoden är sålunda att en del nyan- ställda kommer att stanna vid relativt enkla och rutinbetonade ärenden och för många dröjer det onödigt länge in- nan de blir effektiva vid handlägg-
ningen av kvalificerade uppgifter. Om man vill anlägga vidare perspektiv och dra ut konsekvenserna härav, kan det göras gällande att en dylik utbildnings- metod, som satts i system, ej endast är ägnad att minska förvaltningens ef- fektivitet — eller m.a.o. göra förvalt— ningen dyrare än den behöver vara — utan också att förstärka den dragning mot byråkratism och stelhet, som de högt ställda kraven på objektivitet och noggrannhet i förvaltningsavgörandena lätt medför. Att utnyttja högt utbildad arbetskraft för alltför okvalificerade ar- betsuppgifter betydligt utöver den tid som motiveras av det föregivna peda- gogiska syftet, är icke heller någon fördel för sådan personal. Ett dylikt system har även en tendens mot ar- betsförhållanden, som verkar nedsät- tande på de anställdas intresse och ini- tiativförmåga. Det är icke uteslutet att självständigt lagda och energiska kraf- ter genom ett sådan system i vissa fall kan föranledas att undvika statlig tjänst eller att tidigt lämna statsanställningen.
Det nyss anförda avser icke att va- ra någon allmän beskrivning av för— hållandena för nyanställda amanuenser l statlig tjänst utan åsyftar väsentligen att rikta uppmärksamheten på olägen- heterna av den ofta tillämpade metoden med självutbildning genom praxis. Oavsett om de gjorda kritiska genera- liseringarna skulle i ett eller annat av- seende överdriva nackdelarna, kan det icke råda något tvivel om att en syste— matiskt insatt utbildning bör kunna snabbare göra amanuenspersonalen ef— fektiv för kvalificerade göromål, öka trivseln i dess arbete och tillika för- bättra denna personals framtida an- vändbarhet. Både i statens eget intres- se och för de anställdas skull är det angeläget att sörja i första hand för att personalen genom sådan utbildning får tillräcklig förståelse för de samman-'
hang, verksamheten tjänar, och insik- ter om funktioneringen av den förvalt- ningsapparat, där de ingår som enkla kuggar. Denna principiella uppfattning är utgångspunkten för PUB:s övervä- ganden om anordnande av fortbildning för nyanställda amanuenser.
Innehållet i en fortbildningskurs för nyanställd amanuenspersonal
Då det gäller att bestämma området för den utbildning, som bör bedrivas i form av kursverksamhet för amanuen- ser, kan det till en början konstateras, att det av praktiska skäl är ogörligt att anordna kursutbildning med inrikt- ning på alla de speciella grupper av ärenden, som anförtros amanuensper— sonal. Det skulle kräva en kursflora lika mångskiftande som den statliga verk- samheten, och för många av kurserna skulle elevantalet bli alltför ringa. Såvitt angår de specialinriktade kun- skaper, som kan vara erforderliga för att den nyanställda amanuen'sen på ett tillfredsställande sätt skall kunna hand- lägga de mera fackbetonade grupper ärenden, som anförtros honom, synes man såsom allmän regel böra ange, att ansvaret för att amanuenser erhåller både insikter om de författningsbestäm- melser och andra riktlinjer, som bör följas vid ärendenas behandling och en klar förståelse av ändamål och medel i ifrågavarande statliga verk- samhet i första hand måste åvila ve- derbörande ämbetsverk. I den mån dy- lik utbildning inom verket icke lagts såsom särskilt uppdrag på viss tjänste- man, lär det omedelbara ansvaret böra åvila den överordnade tjänsteman, åt vilken den nyanställde närmast arbe— tar. Detta Uppdrag bör anses vara ett viktigt tjänsteåliggande, för vilket er- forderlig tid måste tillmätas. Det får inte bli beroende av vederbörande
överordnads godtycke eller personliga intresse, om och hur sådan utbildning skall ges, utan denna bör följa viss ge- nomtänkt plan. Eljest kommer vi att stanna kvar i det gamla systemet och amanuensernas utförande av de löpan- de arbetsuppgifterna förblir den vä— sentliga och alltför långsamma lärovä- gen. Men utbildningsplanen behöver självfallet icke innebära att egentlig undervisning alltid anordnas. Många gånger kan det räcka med viss munt- lig vägledning och anvisningar å lämp- lig studiel—itteratur (propositioner, för- fattningskommentarer, arbetspromemo- rior etc.) samt viss kontroll att erfor- derliga kunskaper inhämtats, lämpli- gen vid diskussion om avgörandet av olika ärenden. Den nyanställde skall känna att den överordnade tar del av och bedömer hans prestationer och hjälper honom vidare genom det många gånger tröga portföret i starten. En sådan hjälp till yrkesmässig och mänsk- lig utveckling tar utrymme från den överordnades andra arbetsuppgifter, men det är en tillfällig kostnad för statsförvaltningen, som i längden ger god utdelning.
Den här angivna allmänna utgångs- punkten för avgränsning av kurs- verksamheten för nyanställda ama- nuenser hindrar givetvis icke att det på grund av speciella omständigheter kan vara lämpligt att tillgodose ett spe- cialinriktat utbildningsbehov genom anordnande av kurser, exempelvis där relativt enhetliga specialkunskaper, som icke täcks av den generella förutbild- ningen, erfordras hos ett större antal nyanställda amanuenser inom ett eller till äventyrs flera verk. Det kan vara fråga om undervisning rörande viss skattelagstiftning, taxeringsförfarandet. tekniken vid revisions. eller annan granskningsverksamhet, olika slag av planläggningsarbete, trafik- eller bygg-
nadsväsendet etc. Dylika fackkurser bör då anordnas genom vederbörande verks försorg, där så lämpar sig, eller på föranstaltande eller under medver- kan av annat organ. Behovet av och formerna för dylika kurser får bedö- mas ur samma synpunkter som andra specialkurser, vilka ämbetsverk har att av olika skäl anordna för fackutbild- ning av sin personal. Särskilt i sam- band med genomförandet av ny lag- stiftning har det inom skilda områden anordnats fackkurser eller kortare kon- ferenser i syfte att informera och trim- ma de tjänstemannagrupper, som skall handha tillämpningen av den nya lag— stiftningen. I detta sammanhang finner PUB icke anledning att närmare gå in på de spörsmål, som sammanhäng- er med anordnandet av olika fackkur- ser för speciell utbildning inom för- valtningen. I utbildningen av de nyan— ställda amanuenserna inom ett ämbets- verk bör vidare ingå, att de skall er— hålla en bredare erfarenhet och inte få fastna på en speciell uppgift. En planmässig cirkulation till olika byråer inom verket bör sålunda äga rum un- der utbildningsskedet. Såvitt möjligt bör även vidare erfarenheter genom prak- tiktjän-stgöring på annat håll i förvalt- ningen hli regel. Dessa spörsmål, som PUB har i uppdrag att lösa, får uppta- gas i annat sammanhang.
Det behov av utbildning för nyan- ställda amanuenser, som lämpligen kan tillgodoses genom anordnande av en för skilda ämbetsverk gemensam kurs, avser undervisning i mera allmänt ad- ministrativa problem. Utbildningen bör vara inriktad på att göra amanuensen praktiskt skickligare såsom förvalt- ningstjänsteman och mera fungibel vid lösande av skilda förvaltningspörsmål, som han kan bli ställd inför. Utbild- ningen bör ge en god introduktion i den svenska statsförvaltningens orga-
nisation och arbetssätt mot bakgrun— den av en allmän orientering om sta- tens uppgifter i det moderna samhäl- let och medlen att fullgöra dessa upp— gifter. Det ligger i sakens natur att bakgrundsvetandet —— hur hela maski- neriet arbetar och varför — många gånger icke blir omedelbart matnyttigt för amanuensen—s verksamhet, men förr eller senare blir denna orientering ho— nom till gagn, då han möter uppgifter utanför den dagliga rutinen eller sam— arbetsuppgifter utanför det egna äm- betsverket, kontakter med andra verk, kommuner, personalorganisationer, nä- ringslivets organisationer eller pressen. Betydelsen av sådant vetande ligger också däri, att det ger tjänstemannen förståelse för de större sammanhang, som hans arbete tjänar, och den för- ståelsen kan bidraga att se hans arbe- te ökat intresse och därmed en större mening än enbart som medel för den egna försörjningen. Det är givet att den- na allmänna introduktion bör ges med stark koncentration på väsentliga drag i förvaltningen och icke får fördjupa sig i enskildheter och historiska åter- blickar, om kursen skall hållas inom en rimlig tidsram och inte inkräkta på den mera omedelbart matnyttiga delen av utbildningen.
Under förenämnda allmänna avsnitt bör behandlas ungefär följande angi- vet med korta rubriker: Statsförvaltningens uppgifter i dagens samhälle (viss tonvikt på de nya upp- gifterna, social omvårdnad och ekono— misk trygghet för medborgarna, full sysselsättning, samhällsekonomisk ba- lans, vården av penningvärdet). Statens utgifter och inkomster. Förvaltningens förhållande till Kungl. Maj:t och riksdagen.
Regeringens arbete (lagfrågor, utgifts- frågor, skatteförslag m.m.). Riksdagens arbete med propositioner
och motioner. Riksdagens finans. och kontrollmakt. Förvaltningen och domstolarna. Förvaltningen och kommunerna. Förvaltningen och enskilda organisa- tioner (arbetsmarknadsparterna och andra näringslivets organisationer; pressen) Förvaltningen och det internationella samarbetet. Statsförvaltningens organisation (de- partementsuppdelningen, till olika de- partement hörande ämbetsverk; cen- tra-la verk och lokalförvaltning, affärs- verk och statliga bolag).
Den mera praktiskt inriktade delen av kursen hör sikta till att göra ama- nuensen skickligare i fullgörande av förvaltningsuppgifter i allmänhet och vidare ge honom konkreta kunskaper om några ämnen, som den praktiska administratören bör vara hemma i.
Kursdeltagarna bör sålunda få klart för sig reglerna för olika förvaltnings- ärendens handläggning och lära känna ämbetsverkens arbetssätt. Hans fortsat- ta arbete kommer sannolikt ofta att väsentligen bestå 'i att utreda och före- draga ärenden samt formulera förslag till beslut eller själv fatta beslut. Han bör därför lära sig viss utredningstek- nik och föredragningsteknik samt få råd och anvisningar om utformningen av beslut.
Undervisningen i praktiska förvalt- ningsfrågor synes böra omfatta 'i första hand det statliga budgetarbetet (med beaktande av kraven på ämbetsverkens petitaframställningar och dessas fort— satta beredning fram till statsverkspro- positionen), medelsförvaltningen och den statliga bokföringen. Även om det för flertalet amanuenser kan dröja en del år, innan de kommer att ta ställ- ning till organisations- och personal- frågor, synes önskvärt att vid kursen ägna så mycket undervisning åt ra-
tionaliseringsarbetet inom förvaltning- en samt frågor om arbetsledning och arbetets psykologi, att deltagarna er- håller en inblick i viktigare problem- ställningar och får sitt intresse väckt för dylika internt administrativa spörs- mål. Slutligen bör översiktligt behand- las statstjänstemännens rättigheter och deras allmänna skyldigheter. Även de moraliska förpliktelserna för den som är anställd i det allmännas tjänst bör därvid komma till nyanserat uttryck. Innehållet i kursens praktiskt inrik- tade avsnitt, som bör utgöra den större delen av kursen, antydes med följan- de rubriker: Förvaltningsförfarandet (ärendenas an- hängiggörande, utredning av den be- slutande myndigheten och medverkan av andra myndigheter, ärendets före— dragning, beslutet, dess expediering och delgivning, besluts rättsverkan, be- svärskontrollen och det administrati- va rättsskyddet i övrigt). Ämbetsverkens sätt att arbeta inåt och utåt (bl.a. beslutanderätten och möj- ligheten till delegation av denna inom verket). Utredningsteknik (bl.a. träning i hur man arbetar med riksdagstryck, stats- liggaren, svensk författningssamling m.m., litteraturkännedom, promemorie- skrivning, telefonkontakter). Föredragningsteknik m.m. (träning i form av grupparbete med provföre- dragningar och kritik av kursledare och deltagare; övningar i sammanträ- desteknik och protokollskrivning). Det statliga budgetarbetet (bl.a. skriv- ning av petite-framställningar). Den statliga medelsförvaltningen (bok- föring, revision, kassa-kontroll och in- venteringsteknik, handhavande av vär- de- och säkerhetshand-lingar, bevakning av statsverkets fordringar). Rationaliseringsarbete inom förvalt- ningen (mål och medel i effektivise-
ringsverksamheten, dess möjligheter och den enskilde tjänstemannens an- svar; rationaliseringsorgan). Personalfrågor (arbetsledningens 'pro- blem, arbetet—s psykologi, personalre- krytering). Statstjänstemannen och samhället (tjänstemännens rättigheter, löne- och pensionsbestämmelser m.m., tjänste- männens skyldigheter). Statistik (för dem som ej har ämnet i sin examen: elementära begrepp, vanliga felkällor, olika användnings- områden).
Undervisningsmetoder och lärare
Det lär vara oundgängligt att en be- tydande del av lärostoffet genomgås i form av föreläsningar på traditionellt sätt, men även under föreläsningarna bör läraren vara inriktad på att ge- nom utkastande av frågor och diskus- sionsämnen stimulera eleverna till ett aktivt bearbetande av stoffet, och dessa bör å sin sida bibringas den inställ— ningen att de får avbryta föreläsningen med frågor om oklarheter eller kom- pletteringar. Det bör emellertid prin- cipiellt eftersträvas vid denna vuxen- undervisning att utrymmet för före- läsningar i största möjliga utsträckning begränsas till förmån för pedagogiska metoder, som innefattar en aktivise— rande undervisning i olika former, framförallt grupparbete med behand- ling av rättsfall, »cases» o.dyl. Utarbe— tandet av underlaget för den aktivi- serande undervisningen ävensom av kompendier är särdeles tidskrävande, men har delvis karaktären av engångs- åtgärd vid anordnandet av den första kursen. Framställandet av allt det ma- terial för ändamålet, som kan vara önskvärt, blir måhända icke möjligt att åstadkomma vid denna kurs, men det bör vara kursledningen angeläget
se till att allt som härvidlag kan gö— ras också blir gjort.
För att icke undervisningen i för- valtningsrätt skall behöva taga för myc- ket utrymme av kursen, hör kursdel- tagarna på förhand ha tillställts en skriftlig handledning i ämnet och in- nehållet i denna få förutsättas vara be- kant vid undervisningens bedrivande. Ett sådant underlag är även av nöden för att motverka olägenheterna av de sannolikt stora olikheterna i kursdel- tagarnas akademiska utbildning. Även andra kompletteringar av denna utbild- ning kan bli påkallade för en eller annan deltagare och bör då i första hand ges i form av litteraturanvisning- ar.
Lärarna till denna kurs, som främst skall vara en introduktion i praktisk förvaltningslära och utgöra en nödig komplettering till den föregående aka- demiska grun'dförutbi-ldningen, bör na- turligen företrädesvis hämtas bland verksamma förvaltningstjänstemän. En stor svårighet för kursledningen lär bli att härför förvärva sådana tjänstemän, som har den rätta pedagogiska blicken och förmågan att på ett fängslande och stimulerande sätt presentera problemen och som tillika kan frigöra tid för än- damålet. Det bör vara att betrakta som ett verksintresse för berörda ämbets- verk att genom tillmötesgående hjälpa kursledningen bemästra denna svårig- het.
Kursens tid och förläggning
En kurs med det förut angivna inne- hå-llet kan givetvis uppläggas på olika sätt, med större eller mindre ambition och effektivitet. Om man utgår ifrån att deltagarna skall vara helt lediga från sina tjänster (med full lön), vilket torde vara nödvändigt för att under- visningen inte skall behöva utsträckas
halvårsvis och för att deltagarna skola få den med kursen avsed-da sti— mu-lansen, kan man tänka sig kurs- tider på lägst kanske 10 dagar och upp till någon månad.- Det må erinras om att planer på motsvarande kurser för sekreteraraspiranter utarbetats i både Norge och Danmark. Den norska Opp- laeringskommittén framlade ett delvis i detalj utformat kursförslag, omfattan- de en tidsram av tillhopa omkring 150 timmar. I Stortingsmelding nr 49 år 1961 har Lönns- og prisdepartementet gett sin anslutning till tanken att in- troduktion i de i förslaget angivna ämnena för alla nyanställda »saksbe- handlare» är av behovet påkallad, men ifrågasatt om icke en kortvarigare as— pirantkurs, t.ex. på en vecka, åtföljd av senare kvällskurser, konferenser o.dyl., kunde vara mera ändamålsenlig. Ett av departementet föreslaget Opp- laeringsråd för statsförvaltningen bor- de närmare pröva saken. I det mot— svarande danska förslaget, som utar- betats av en arbetsgrupp, tillsatt av den danska förvaltningsnämnden, har 60— 75 undervisningstimmar angetts som ett minimum, och ett något större tim- tal har, särskilt om man vill aktivisera deltagarna, framhållits som en fördel. Den lämpligaste lösningen har ansetts vara ett par veckors heldagsundervis- ning.. En liknande engelsk kurs omfat- tar c:a 15 hela dagar.
Den lämpligaste varaktigheten av en dylik kurs beror utan tvivel i hög grad på hur heltidsbetonad kursen blir. För- lägges den på ett internat, blir inten- siteten av kursverksamheten betydligt högre än om deltagarna endast deltar vissa bestämda undervisningstimmar och sedan skingras, när undervisning- en är färdig för dagen. Man mister i det senare fallet de fortsatta fria kam- ratdiskussionerna under kvällstimmar- na. Erfarenhetsmässigt blir både stu—
dieintensiteten och den emotionella stimulansen större av en internatskurs. En sådan kurs ställer sig —— vid en formell jämförelse av antalet timmar för schema-bunden undervisning — dy- rare för statsverket på grund av vivre- och resekostnaderna, men då har icke beaktats att en internatskurs kan med uppnåendet av samma effekt göras av- sevärt kortare än en undervisnings- kurs på bostadsorten. Då den största kurskostnaden för statens del är utbe- talningen av lönerna under tjänstledig- heten för deltagarna, uppväges sålunda kostnaden för vivre och resor vid in- ternatskurs i betydande grad av de låg- re kostnaderna för löner under kor- tare tid. Dylika synpunkter torde ha varit avgörande för de statliga affärs- verken då de ofta förlagt liknande kor- tare kurser på pensionat o.dyl. Om in- ternatsformen väljes synes en begräns- ning av kurstiden vi-d ifrågavarande försökskurs till två vec-kor (motsva- rande c:a 70 undervisningstimmar) va- ra försvarlig och rimlig. Med hänsyn till ämbetsverkens intresse att icke be- höva avvara amanuenserna längre än nödigt synes viss försiktighet vid ut- mätande av kurstidens längd påkal- lad.
Svårigheterna att skaffa lärare och ledare för en internatskurs utanför Stockholm blir självfallet större än om kursen anordnas i huvudstaden. Förde- larna av en internatskurs är dock så betydande, att önskemålet därvid såvitt möjligt icke bör uppges. Av hänsyn till lärarfrågan bör förläggningen dock icke ske på alltför stort avstånd från Stockholm.
Deltagarnas antal och utväljande
m.m.
Det är viktigt att pedagogiska syn- punkter beaktas även vid bestämman-
de av antalet deltagare. Detta antal bör icke överstiga 15, därest en kursleda— re. skall ansvara för kursverksamheten. För den händelse att utbildningsbeho- vet på detta eftersatta område skulle visa sig så trängande, att ett större del- tagarantal än 15 är påkallat, får man räkna med att anställa en biträdande kursledare. Anordnandet av kursen tor- de böra meddelas olika centrala äm- betsverk med anmodan till dem att kungöra densamma till ansökan för amanuenser inom verket och att avgiva förord för en eller flera. Sökande med en längre anställningstid såsom ama- nuens (eller aspirant) än ett är bör i regel icke ifrågakomma som deltagare. Icke heller bör kursdeltagarna vara all- deles nyanställda i statens tjänst. Det är värdefullt med något halvårs erfa- renhet av förvaltningstjänst. Utväljan- det av kursdeltagarna bör ankomma på det organ, som anförtros att an- ordna kursen.
Innehållet i den här föreslagna ut- bildningen för amanuenspersonal är utan tvivel av sådan art, att i stort sett enahanda utbildning vore värde- full för administrativt verksam statlig personal med högre teknisk eller an- nan specialutbildning, såsom civil- ingenjörer, lantmätare, jägmästare, ag- ronomer m.fl. Med hänsyn till det skiljaktiga underlaget kan vissa modi- fikationer i undervisningen dock va- ra påkallade varför man torde böra räkna med möjligheten av särskilda kurser för dessa personalkategorier. För vinnande av erfarenheter synes det dock icke vara ur vägen att vid försökskursen taga med ett par tekni- ker, därest en sådan vidgning finnes lämplig vid kursens praktiska genom- förande.
Det kan vara föremål för tvekan hur försökskursens praktiska genomförande skall ordnas. I och för sig vore det
väl icke omöjligt att låta en arbets- grupp inom PUB ombesörja kursen. Vid anordnandet av den försökskurs för kontorsbiträden, varom PUB gjor— de framställning i våras, ansågs det va- ra ur praktisk synpunkt lämpligare att anförtro uppdraget åt nämnden för utbildning av kanslister vid centrala verk m.m. De skäl som talade emot att låta PUB eller en arbetsgrupp inom PUB ombesörja verkställigheten av bi- trädeskursen, gör sig gällande i fråga om den nu föreslagna amanuenskur- sen.
Att tillskapa ett helt nytt statligt or- gan för ifrågavarande försöksutbildning synes knappast påkallat. Det ligger då närmast till hands att överväga, om icke jämväl genomförandet av försöks- utbildningen för amanuenser bör upp- dragas åt kanslistutbildningsnämnden. För nämndens del lär något hinder häremot icke föreligga. Enligt sina di- rektiv har PUB emellertid att upptaga frågan om samordning av nämndens kanslistutbildning med den av länssty- relsernas utbildningsnämnd bedrivna landskanslistutbildningen. Denna om— ständighet bör beaktas, då man övervä— ger att pålägga nämnden en principiellt ny form av utbildning. Frågan om fö- renämnda samordning har PUB ännu icke haft möjlighet att upptaga till övervägande, och det torde dröja av— sevärd tid, innan frågan kan slutligt bedömas, då dess lösning är beroende av den organisatoriska utformningen av den statliga fortbildningsverksamhe- ten i övrigt. Med hänsyn härtill och då fråga nu endast är om försöksutbild- ning, synes hinder icke böra föreligga att låta denna ombesörjas av samma organ som det, vilket omhän-derhar kanslistutbildningen. En förutsättning synes dock vara att därvid i detta or- gan får ingå en representant för den personalorganisation, som amanuenser-
na företrädesvis tillhör. En komplette- ring av nämnden vid handhavande av amanuensutbildningen med en ledamot från SACO synes sålunda påkallad. Av psykologiska skäl är det möjligen även önskvärt att nämnden, i den funktion varom nu är fråga, icke kallas kanslist- ulbildningsnämnden utan förslagsvis erhåller benämningen nämnden för ut- bildning vid centrala verk m.m. Den ändrade benämningen bör givetvis icke innebära någon ändring av nämndens uppdrag i övrigt eller av dess relativt provisoriska ställning.
Uttagningen av deltagare samt be- stämmande av arvoden till lärare och kursledare torde av nämnden böra få beslutas i samråd med statssekretera— ren i civildepartementet.
Kostnaderna för en försökskurs på internat i Stockholms närhet har pre- liminärt beräknats till i runt ta] 12 500 kronor enligt följande.
Kastnadsberäkningar Kronor (15 delt. + 1 kursledare) Arvoden till lärare och kursle-
dare .................................... 5 200 :— Inkvarteringskostnad, beräknad
efter 30 lir/dygn ..................... 6240:— Resekostnader för lärare och kursledare .............................. 400:— Expenser, läroböcker, kompen—
dier m.m. .............................. 660:—
Kronor 12 500 :—
Därest antalet kursdeltagare ökas ut- över 15, kan kostnaderna beräknas öka med c:a 400 kronor per deltagare jäm- te i runt ta] 1 000 kronor för arvode och vivre åt en biträdande kursledare.
Hemställan
Med åberopande av det anförda hem- ställer PUB vördsamt, att Herr Stats- rådet måtte utverka dels Kungl. Maj:ts bemyndigande för ovan angivet organ att i samråd med statssekreteraren i civildepartementet anordna en för- sökskurs för amanuenser enligt förut angivna riktlinjer för en kostnad av högst 12 500 kronor, dels ock Kungl. Maj:ts beslut om anvisande av nämnda belopp samt om rätt för extra ordina— rie eller extra tjänstemän att under tjänstledighet för genomgående av kur- sen uppbära oavkortad lön jämte, i fö- rekommande fall, traktamente och re- sekostnadsersättning vid resa till och från hemorten.
I detta ärendes handläggning har personalutbildningsberedningens samt- liga ledamöter deltagit och varit ense om beslutet.
Stockholm den 30 september 1961.
Henrik Klackenberg Fingal Ström
BILAGA C
Till Herr Statsrådet och Chefen för civildepartementet
Personalutbildningsberedningen (PUB) får härigenom framlägga ett förslag till anordnande av en försökskurs för in- troduktion av relativt nyanställd ingen- jörspersonal i praktiskt förvaltningsar- bete.
Under de senaste åren har personal- utbildningsnämnden i anslutning till riktlinjer, som föreslagits av PUB, dri- vit en relativt omfattande introduk- tionsutbildning dels för nyanställda kontorsbiträden med skriv- och räkne- göromål och dels för amanuensperso- nal. Frågan om en vidgning av dylik introduktionsutbildning till ytterligare grupper har flerfaldiga gånger disku- terats inom PUB. En arbetsgrupp, be- stående av sekreterare Britt-Marie By- stedt och generaldirektör Börje Lund- gren, har gjort en viss kartläggning av vilka personalgrupper i melwlangrader— na som kan anses ha särskilt behov av introduktionsutbildning (PUB:s PM nr 48). Ett ganska utbrett behov av sådan utbildning har därvid konstate- rats föreligga vid åtskilliga verk inom statsförvaltningen. I promemorian har särskilt framhållits, att ingenjörsperso- nalen vore en viktig tjänstemanna- grupp för vilken ett starkt behov av introduktionsutbildning får anses fö-
religga.
För de militära verkens del nyre- kryteras —— enligt vad i promemorian anförts —— ingenjörspersonal i mellan- graderna i rätt stort utsträckning. En stor omsättning synes råda inom denna
grupp, men dessa ingenjörer torde hu- vudsakligen flytta inom statsförvalt- ningen. En introduktionsutbildning för deras del torde därför ha en viktig funktion att fylla, även om de inte se- dermera stannar hos den myndighet där de är anställda just när introduktions— utbildningen sker. Tillräckligt stort underlag anses enligt promemorian fö- religga för att låta verken inom fjärde huvudtiteln själva sköta introduktions- utbildningen för sina teknikergrupper. Vidare uppgives introduktionsutbild- ning vara påkallad för ingenjörspersona- len hos arbetarskyddsstyrelsen och inom yrkesinspektionen. Denna kunde för- slagsvis ordnas tillsammans med ingen- jörspersonal, som rekryteras hos bygg- nadsstyrelsen, luftfartsverket, mynt- och justeringsverket samt eventuellt även ingenjörer hos kriminaltekniska anstalten och inom vägväsendet. Be- träffande postverket, televerket och sta— tens järnvägar anföres i promemorian, att man får räkna med att dessa verk anordnar egna introduktions. och ut- bildningskurser.
PUB har funnit det angeläget att en försöksutbildning för introduktion i praktiskt förvaltningsarbete för relativt nyanställd ingenjörspersonal kommer till stånd utan större tidsutdräkt. Det synes rimligt att i första hand in- rikta sig på administrativt verksam så- dan personal. Frågan om anordnande av dylika kurser för andra ingenjörs- grupper får prövas senare. PUB är
emellertid medveten om att även and- ra grupper har behov av introduktions- utbildning.
Det av arbetsgruppen berörda spörs- målet i vad mån kursverksamhet för ingenjörspersonal bör anordnas såsom gemensam utbildning för närstående ämbetsverk med ett av verken såsom huvudman för utbildningen behöver in- te nu upptagas till bedömning, då det- ta är en fråga om verksamhetsformer- na på längre sikt. Till en början är det betydelsefullt att man genom en försöksutbildning klargör hur en så— dan introduktionsverksamhet för ing— enjörer med administrativa göromål bör läggas upp och vilket kunskapsin- nehåll den bör få. För en dylik pröv- ning är det enligt PUB:s bedömande lämpligt att ingenjörer från skilda statliga verk sammanföres till gemen- samma försökskurser. Med hänsyn till affärsverkens egen utbildning torde deltagare dock endast undantagsvis bö- ra hämtas från dessa verk.
Det torde i detta sammanhang inte vara påkallat för PUB att framlägga en närmare principiell motivering för behovet av en allmän förvaltningsin- troduktion för ingenjörspersonalen. Be- redningen kan härutinnan i huvudsak hänvisa till det resonemang, som låg till grund för det i PUB:s skrivelse den 30 september 1961 framlagda försla- get om amanuensutbildning.
Inom PUB har med biträde av om- budsmannen hos Försvarets fabrikssty- relse byrådirektör Erik Skiöld verk- ställts en preliminär utredning om hur en försökskurs i ämnet lämpligen bör läggas upp och vilket kunskapsinnehåll som bör ges åt denna förvaltningsut- bildning för ingenjörspersonal. Skiöld har gjort upp en katalog över de olika kunskapselement, som han ansett ange- lägna vid ifrågavarande introduktions- utbildning. Denna översikt har varit
föremål för samråd med TCO:s ingen- jörsstämma och i anslutning till vad därvid förekommit har den blivit i vis— sa hänseenden kompletterad. Översik- ten finnes fogad till denna skrivelse som bihang.
Vid samrådet med ingenjörsstämman mottogs tanken på administrativ intro- duktionsutbildning för ingenjörsperso- nalen med stort intresse och ett initia- tiv i denna riktning betecknades som mycket betydelsefullt ur den statsan- ställda personalens synpunkt. Det an- sågs viktigare att sådan utbildning kom till stånd försöksvis så snart som möj- ligt än att man dröjde därmed för att få fram en mera fulländad kursplan re- dan från början.
En fortsatt överarbetning av det fö- religgande materialet har givit vid han- den, att utformningen av en introduk- tionskurs för administrativt verksam ingenjörspersonal synes kunna i bety- dande utsträckning bygga på de erfa- renheter, som vunnits vid introduk- tionskurserna för amanuenspersonalen. Dessa kurser (f.n. fyra om året) kan sägas ha nått fram till relativt stabilise- rade former. För den administrativt verksamma ingenjörspersonalen torde introduktionsutbildningen kunna få i det väsentliga enahanda inriktning och innehåll som för amanuenserna. En viss tyngdpunktsförskjutning mellan olika kunskapselement är självfallet påkal- lad. Behandlingen av rättssäkerhetsfrå— gorna, i och för sig av betydande vikt. bör bli mindre utförlig och detaljerad för ingenjörspersonalen, och en ökad tyngd måste läggas vid speciella prak- tiska spörsmål såsom personalledning och arbetspsykologi, arbetsrättsliga frå- gor samt statlig upphandling.
I viss anslutning till de riktlinjer, som av PUB angivits som grund för amanuensernas introduktionskurser, vill beredningen ange det huvudsakliga
syftet med den nu åsyftade introduk- tionen i praktisk förvaltning för ad- ministrativt verksam ingenjörspersonal och det allmänna kunskapsinnehållet i introduktionskursen på följande sätt. Utbildningen bör vara inriktad på att göra den administrativt verksam- ma teknikern praktiskt skickligare så- som förvaltningstjänsteman och mera fungibel vid lösandet av skilda för- valtningsspörsmål, som han kan bli ställd inför. Utbildningen bör ge en introduktion i den svenska statsförvalt- ningens organisation och arbetssätt mot bakgrunden av en allmän orientering om statens uppgifter i det moderna samhället och medlen att fullgöra des— sa uppgifter. Det ligger i sakens natur att bakgrundsvetandet -— hur hela ma- skineriet arbetar och varför —- många gånger icke blir omedelbart matnyttigt för vederbörandes verksamhet, men förr eller senare blir denna orientering honom till gagn, då han möter upp- gifter utanför den dagliga rutinen eller samarbetsuppgifter utanför det egna ämbetsverket. kontakter med andra verk, personalorganisationer, närings- livets organisationer eller pressen. Be- tydelsen av sådant vetande ligger ock- så däri, att det ger tjänstemannen för- ståelse för de större sammanhang, som hans arbete tjänar, och den för- ståelsen kan bidraga att ge hans ar- bete ökat intresse och därmed en stör- re mening än det har enbart som me— del för den egna försörjningen. Under förenämnda allmänna avsnitt bör sålunda behandlas ungefär följan- de, angivet med korta rubriker: Statsförvaltningens uppgifter i dagens samhälle (viss tonvikt på de nya uppgif- terna, social omvårdnad och ekonomisk trygghet för medborgarna, full sysselsätt- ning, samhällsekonomisk balans, vården av penningvärdet). Statens utgifter och inkomster. Regeringens sätt att arbeta (lagfrågor,
Riksdagens sätt att arbeta. Riksdagens finans- och kontrollmakt.
Statsförvaltningens organisation. Statsförvaltningens kontakter utåt (kom- muner, arbetsmarknadsparterna och and- ra näringslivets organisationer; pressen).
Den mera praktiskt inriktade delen av kursen hör sikta till att göra ingen- jören skickligare i fullgörande av för- valtningsuppgifter i allmänhet och vi- dare att ge honom konkreta kunska- per om några ämnen, som den prak- tiska administratören bör vara hemma i. Kursdeltagarna bör sålunda få klart för sig de allmänna reglerna för för- valtningsärendens handläggning och lä- ra känna ämbetsverkens arbetssätt. De bör inhämta grunderna av tekniken att bereda och föredraga ärenden samt formulera förslag till beslut och erhålla viss träning häri.
Undervisningen i praktiska förvalt- ningsfrågor synes böra omfatta i första hand det statliga budgetarbetet (med beaktande av kraven på ämbetsverkens petitaframställningar och dessas fort- satta beredning fram till statsverkspro- positionen), den statliga anslagstekni- ken och regleringsbrevens innebörd. Uppmärksamhet bör ägnas åt rationa- liseringsarbetet inom förvaltningen samt frågor om arbetsledning och ar- betets psykologi. Statlig upphandling och arbetsrättsliga frågor bör bli före- mål för relativt ingående behandling. Slutligen bör översiktligt behandlas det statliga löne- och pensionssystemet samt statstjänstemännens allmänna skyldigheter.
Innehållet i denna del av. kursen, som självfallet blir det mera omfattande av- snittet, antydes med följande rubriker:
Förvaltningsförfarandets principer, lie-' svärskontrollen och det administrativa rättsskyddet i övrigt.
Ämbetsverkens sätt att arbeta inåtoch
utåt (bl.a. beslutanderätten och möjlighe- ten till delegation av denna inom verket).
Utredningsteknik (bl.a. träning i hur man arbetar med riksdagstryck, statslig— garen, svensk författningssamling m.m., litteraturkännedom, promemorieskrivning, telefonkontakter).
Föredragningsteknik m.m. (träning i form av grupparbete med provföredrag- ningar och kritik av kursledare och del— tagare; övningar i sammanträdesteknik och protokollskrivning).
*Det statliga budgetarbetet (bl.a. skriv- ning av petitaframställningar).
Den statliga anslagstekniken, reglerings— krav m.m., revision.
Rationaliseringsarbete inom förvaltning- en.
Arhetsrättsliga frågor (kollektivavtal, arbetstids- och arbetarskyddslagstiftning, lagen om allmän försäkring, semesterla- gen m.m.).
Statlig upphandling.
Personalfrågor (arbetsledningens pro- blem, arbetets psykologi, personalrekryte- ring).
Det statliga löne— och pensionssystemet. Tjänstemännens allmänna skyldigheter.
Den praktiska uppläggningen av ifrå- gavarande utbildning bör ske efter samma modell som tillämpats vid ama- nuenskurserna. Försökskursen bör för- läggas till internat i Stockholms när- het och omfatta en kurstid av två vec- kor. Deltagarantalet torde lämpligen böra begränsas till omkring 20. Perso- nalutbildningsnämnden bör handha ad- ministrationen av denna liksom den övriga försöksutbildningsverksamhe- ten. Uppgifterna att bestämma tidpunkt för kursen, kungöra den, utse deltaga- re, utforma kursprogram, anställa kurs- ledare och lärare, ordna internatsför- läggning m.m. bör sålunda ankomma på utbildningsnämnden. PUB vill en— dast uttrycka det önskemålet i tids- hänseende att en första försökskurs om möjligt måtte komma till stånd re- dan under innevarande budgetår.
Kostnaderna för försökskursen tor-
de kunna beräknas till 19000 kronor, varvid inräknats inackorderingskostna- der för kursdeltagare och kursledare ävensom i förekommande fall enstaka måltider för lärare och andra medver- kande (traktamentsersättning utgår ej heller till lärare vid internatskurs). I summan ingår däremot icke kostnader för sådan studiemateriel —— vissa böc- ker, kompendier o.dyl. — som ställs till kursdeltagarnas förfogande, utan förutsätts dessa kostnader bestridas av anslagsbelopp, som Kungl. Maj:t sär— skilt ställt till disposition för utbild- ningsnämndens verksamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer PUB, att Herr Stats- rådet måtte utverka
dels Knngl. Maj:ts bemyndigande för personalutbildningsnämnden att i sam— råd med statssekreteraren i civildepar- tementet och i överensstämmelse med här angivna riktlinjer försöksvis an- ordna en introduktionskurs 'i praktisk förvaltning för relativt nyanställd in- genjörspersonal med administrativa ar- betsuppgifter,
dels Kungl. Maj:ts beslut att från det under tolfte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till viss utbild- ningsverksamhet för bestridande av kurskostnaderna anvisa 19000 kronor, att utbetalas efter attest av statssekre- teraren i civildepartementet,
dels ock Kungl. Maj:ts medgivande att kursdeltagare i statens tjänst under tjänstledighet för genomgående av kur— sen må uppbära oavkortad lön jämte i förekommande fall resekostnadser- sättning och traktamente vid en resa vid kursperiodens början och slut till och från kursorten.
Stockholm den 23 mars 1964.
Henrik Klackenberg lFingal Ström
Introduktionsutbildning för ingenjörsper- sonal i mellangraderna
I Allmän orientering
a) b)
C)
d) e) f)
g) h)
II 3)
h) o)
d) e) f)
III
a) b) c) d)
Grundlagarna. Allmänna författningar. Verksstadgan. Myndigheters befogenheter. Förvaltningsrätt. Domstolar inom för- valtningen. Förvaltningens organisation. Förvaltningens arbete. Rättssäkerhetsprincipen. principen. Sekretessfrågor. Statsmakternas intentioner. Affärsdrivande verk. Statliga aktiebo- lag.
Offentlighets-
Statsförvaltningen och dess arbete Allmänna drag hos den statliga förvalt— ningsorganisationen. Samverkan mellan förvaltningsmyndig- heter. Behandling av ärenden. Initiativärenden och anhängiggjorda ärenden. Föredragning och beslut. Expedition och verkställighet. Besvärsrätt.
Olika ärendegrupper och deras behand— ling
Rättsfrågor. Disciplinmål. Besvärsmål. Ekonomiska frågor. Utgiftsstat.
Personalstat. Ekonomiska kalkyler. Rationalisering —— Statskontoret. ADB. Decentraliseringssträvanden. Internationella frågor.
Utredningsarbetet
Kommittéer och sakkunnigutredningar. Sammansättning. Direktiv.
Sakkunniga — experter.
Statens offentliga utredningar. Remissförfarandet. Proposition.
Handläggning av ärenden hos Kungl. Maj:t och i departementen Statsrådsberedningen.
Budgetarbetet. Konseljen.
Svensk Författningssamling.
VI a) b) e) d) e) f) g) h) i) j) k) 1)
Bemyndigandet att använda medel. Regleringsbrev. Affärsdrivande verk (kapitalbudgeten). Utbetalande — disponerande. Anslagspost — delpost Anslagsändamål.
Utanordning. Sakrevision. Kamera] revision. Anmärkningar (återbetalning). Leuteration (efterskänkande). Riksdagstrycket.
VII Driftbudgeten a) h) e) d) e)
Anslagstyper. Anslagens antal och storlek. Fördelning genom Kungl. Maj:ts beslut. Anslagsändamålen. Statsliggaren.
VIII Personalpolitik
a) b)
c) d) e) f)
g) h) i) j) k)
1)
IX a) b) e) d)
X 8) b)
c) d) e) f) g) h)
i) j) k)
Olika grupper av tjänstemän. Kompetens och utbildning. Vidareut— bildning och omskolning.
Lönesystemet. Anställningsförhållanden. Tjänstledighet.
Deltidstjänstgöring. Partiellt arbetsfö- ra.
Myndighets disciplinära befogenheter. Befordran. Tjänstgöringsförhållanden. Förordnanden. Tjänstemännens ningar. Personalens säkerhet i
personalsammanslut-
anställningen.
Stafsiörvaltn ingen och kommunerna Primärkommunerna. Landstingen. Kommunförbund. Kommunala intresseorganisationer.
Arbetsrättsliga frågor m.m. Parterna på arbetsmarknaden. Lagen om förenings- och förhandlings— rätt. Lagen om kollektivavtal. Arbetstidslagstiftning. Arbetarskyddslagstiftning. Semesterlagen. Allmänna försäkringslagen. Skadeståndsansvar utanför kontrakts- förhållanden. Arbetsvärdering och arbetsmätning. Bioteknologi — ergonomi. Företagsnämnder.
Xl Speciella frågor 3) Upphandlingskungörelsen.
b) Uppfinnarfrågor och förslagsverksam- het.
c) Standardisering, svensk och internatio- nell.
d) Personalledning och personbedömning.
e) Mötesteknik och konferensledning.
f) Beredning och föredragning.
g) Förvaltningens förhållande till press, radio, television.
BILAGA D
Till Herr Statsrådet och Chefen för civildepartementet
Den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigan- de den 5 maj 1961 tillkallade bered- ningen för översyn av den av staten bedrivna personalutbildningen m.m. — som antagit benämningen personalut- bildningsberedningen — har i begyn- nelsen av sitt arbete till diskussion upptagit frågan om särskilda introduk- tionskurser för nyanställda och hem- ställer i det följande om Kungl. Maj:ts bemyndigande att låta anordna viss begränsad försöksverksamhet på områ- det.
Beredningen har funnit behovet av åtgärder på ifrågavarande område på- tagligt. För den i statens tjänst nyan- ställde föreligger i starten, liksom för varje nyanställd, ett allmänt och på sina håll föga tillgodosett behov av direkt information om syftet med de arbetsuppgifter, som åläggs honom, och de större sammanhang i vilka dessa uppgifter ingår som ett led, om verkets organisation, om hur han bör förhålla sig i tjänsten i olika hänseenden och vilka rättigheter han har. Denna in- troduktion kan ges i olika former. Be- redningen torde få återkomma till det- ta spörsmål och då tillika söka ange hur gränserna för det enskilda ämbets- verkets åligganden i detta hänseende lämpligen bör dragas. För stora delar av den civila förvaltningen är emeller- tid uppenbart att viss gemensam in- troduktionsutbildning för vissa grup- per nyanställda vore fördelaktig. Beho- vet av introduktionsutbildning kan ej
å priori sägas vara begränsat till nå— gon viss kategori eller grupp anställda. Beredningen har dock i första hand in- riktat sina överväganden på formerna för introducerande utbildning för ny- anställda biträden för skriv- och kon- torsgöromål samt för nyanställd per- sonal i amanuenskarriären.
Vad den nyanställda biträdesperso- nalen beträffar har beredningen funnit det sannolikt vara av värde såväl ur synpunkten av ökad effektivitet i det kommande arbetet som ifråga om den nyanställdes känsla av trivsel och sam- hörighet med verket om en begränsad, praktiskt inriktad kursutbildning an— ordnas i fråga om statsförvaltningens organisation och sätt att arbeta, där- vid b1.a. klarlägges ärendenas allmän- na gång från registrering till expedi- tion och formerna för deras handlägg— ning, ävensom undervisning i handha- vandet av vissa hjälpmedel och viss in- formation om den statsanställdes skyl- digheter och rättigheter. Beredningen har diskuterat en preliminär plan för en dylik kurs och räknar med att den skulle taga i anspråk en tid av en vec- ka och att kostnaden för undervis- ning, lokaler, läroböcker och administ- ration skulle kunna stanna vid 2500 kronor.
Beredningen har funnit det vara an- geläget att försöksverksamhet, ägnad att ge erfarenheter för utformningen av åtgärder på bredare front beträf— fande dylik introduktionsutbildning
kommer till stånd så snart ske kan och har i dylikt syfte underhand samrått med nämnden för utbildning av kans- lister vid centrala verk om anordnan- de i höst av en dylik försökskurs för biträdespersonal. Nämnden har förkla- rat sig beredd att mottaga sådant upp- drag. Den närmare utformningen av utbildningsprogrammet i anslutning till förut angivna riktlinjer samt om- händerhavande av administration, del- tagarurval, anskaffande av lärare m.m. torde böra ankomma på nämnden. Vad gäller frågan om introduktions- verksamhet i liknande syfte för ama- nuenspersonal vill beredningen, som är enig om att behov av sådan verksam- het föreligger, återkomma utan större dröjsmål. Beredningen hoppas kunna redan i höst framlägga förslag om en motsvarande försökskurs för nyan- ställda amanuenser, så att även denna kurs kommer till stånd före årets slut. Med åberopande av vad ovan an- förts hemställer personalutbildningsbe- redningen, att Herr Statsrådet måtte
utverka beslut av Kungl. Maj:t om be— myndigande för nämnden för utbild- ning av kanslister vid centrala verk m.m. att under hösten 1961 försöksvis anordna en introduktionskurs för högst 30 vid statliga centrala verk nyanställ- da biträden för skriv- och kontorsgöro- mål och att därvid tillika meddelas fö- reskrifter av innehåll dels att för täc- kande av kurskostnaderna i vad avser arvode till kursledare och lärare, lokal- hyra, läroböcker och expenser i övrigt må beräknas högst 2500 kronor, dels att ifrågavarande kostnader för kur- sen skola, efter attest av statssekretera- ren i civildepartementet, bestridas från tolfte huvudtitelns reservationsan- slag till kommittéer och utredningar ge- nom sakkunniga, dels ock att kursdel- tagare må under tjänstledighet för ge- nomgående av kursen uppbära oavkor- tad lön. Stockholm den 12 juni 1961. För personalutbildningsberedningen Henrik Klackenberg /Fingal Ström
BILAGA E
Till Konungen
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 de- cember 1962 anförde personalutbild- ningsberedningen bl.a., att vid den fort- satta försöksverksamheten med intro- duktionskurser för nyanställda biträ- den för skriv- och kontorsgöromål sår- skild uppmärksamhet borde ägnas möj- ligheterna att anpassa kursinnehållet med hänsyn jämväl till de lokala för- valtningarnas behov, ställning och upp- gifter. PUB föreslog att av de femton kurser, som borde genomföras under första halvåret 1963, skulle en större andel förläggas till andra orter än Stockholm. PUB anmälde vidare sin avsikt att föreslå att i början av år 1963 skulle anordnas en kortare ut- bildningskurs för lokala kontaktmän, vilka skulle vara den centrala kurs— ledningen behjälpliga med bl.a. plan- läggning, lokalanskaffning och kontak- ter med lokala lärarkrafter vid de re- gionala kursernas genomförande.
PUB har nu närmare övervägt frå- gan om en utbildningskurs för lokala kursorganisatörer. I ärendet har sam- råd skett med ledningen för länssty- relsernas utbildningsnämnd och che- fen för landsstatsavdelningen i inrikes- departementet.
Ett program till en dylik utbild- ningskurs, anordnad i anslutning till en i Stockholm hållen introduktions- kurs för biträdespersonal och omfat- tande 12 dagar, har utarbetats inom PUB och fogas vid denna skrivelse. Till deltagare i kursen skulle utväljas
ett 15-tal på förslag av vederbörande länsstyrelser utsedda befattningshava- re, vilka ansetts lämpliga såsom kurs- organisatörer. Vidare beräknas deltaga ett mindre antal befattningshavare från centrala ämbetsverk, där rekrytering- en av biträdespersonal har en så bety— dande omfattning att kursverksamhet för introduktion av dylik personal lämpligen synes i framtiden kunna om- besörjas av verket.
Det torde böra ankomma på nämn- den för viss utbildning vid centrala verk m.m. att svara för de administ- rativa uppgifter, som sammanhänger med den föreslagna kursens genomfö— rande.
De egentliga kurskostnaderna -—— som förutsättes skola bestridas från det un- der tolfte huvudtiteln uppförda reser— vationsanslaget för viss utbildnings- verksamhet — har PUB beräknat till 2500 kronor. Det förutsättes, att oav- kortad lön m.m. skall utgå till delta- gare vid tjänstledighet för bevistande av kursen samt att ersättning för rese— och traktamentskostnader i förekom- mande fall skall i vanlig ordning be- stridas från vederbörande myndighe— ters anslag. Med hänsyn till kursens kortvarighet synes utrymme ej finnas för någon reduktion av traktaments- ersättningen såsom vid kanslistkurser- na.
Med åberopande av vad ovan anförts hemställer personalutbildningsbered— ningen, att Kungl. Maj:t måtte
dels bemyndiga nämnden för viss utbildning vid centrala verk m.m. att i samråd med statssekreteraren i civil- departementet och i huvudsaklig över- ensstämmelse med här bilagt förslag till kursprogram anordna en utbild- ningskurs för lokala kursorganisatörer,
dels föreskriva att för täckande av kurskostnader i vad avser ersättningar till lärare m.fl. samt kostnader för stu- diemateriel och expenser i övrigt, må tagas i anspråk tillhopa högst 2500 kronor,
dels förklara att ifrågavarande kost- nader skola, efter attest av statssekre- teraren i civil-departementet, bestridas från det under tolfte huvudtiteln upp- förda reservationsanslaget till viss ut- bildningsverksamhet,
dels ock medgiva att kursdeltagare, som är ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänsteman, må under tjänstledig- het för genomgående av kurs uppbära oavkortad lön jämte i förekommande fall traktamente och resekostnadser- sättning vid resa till och från Stock- holm samt traktamente under uppehål- let därstädes, skolande här angivna kostnader bestridas från vederböran- de myndigheters avlönings- och om- kostnadsanslag.
Stockholm den 18 januari 1963.
För personalutbildningsberedningen Henrik Klackenberg IF ingal Ström
Förslag till kursprogram vid utbildning av lokala kursorganisatörer
14 Torsdag 9.00—12.00 Kursens öppnande, Redogörel- se för personalutbildningsberedningen (PUB), nämnden för viss utbildning vid centrala verk m. m. (PUN) samt bi— trädeskursernas tillkomst. Information om den planerade lokala verksamheten. Den nyanställdes situation. Genomgång och diskussion av gjorda intervjuer. 1330—1630 Vuxenpedagogiska problem. Föreläsningar och överläggning. 15 Fredag 9.00—11.00 Pedagogiska hjälpmedel. Orien— tering och demonstration. 12.30—16.30 Grupparbete: innehållet i och uppläggningen av en introduktionskurs för biträdespersonal. Genomgång av gruppernas arbetsresultat. 16 Lördag 9.00—11.00 Grupparbete: uppläggning av en lektion. Genomgång av gruppernas resultat. 11.30—13.00 Information om den följande biträdeskursen och genomgång av kurs- organisatörernas särskilda arbetsupp- gifter därunder. (Under dagarna 18— 22 februari följer kursdeltagarna den då anordnade introduktionskursen för biträdespersonal.).
23 Lördag 9.00—11.00 Summering av under biträdes- kursen gjorda erfarenheter m.m. HBO—13.00 Information om olika meto— der att redovisa utbildningsresultat. 25 Måndag 9.00—11.00 Förslag till normalprogram för introduktionskurs för biträdespersonal. Grupparbete och genomgång. l2.30—15.00 Planläggning av lokal biträ- desutbildning. Minneslista för lokala kursorganisatörer.
BILAGA F
P.M. angående utbildning för viss arbetsledning
inom kontorsverksamheten
Den hittills på PUB:s initativ bedriv- na kursverksamheten har avsett grup— per av befattningshavare med mycket olika arbetsuppgifter och ställning in- om statsförvaltningen. Också i fråga om ämnesinnehåll och undervisnings— fermer vid de olika kurstyperna är skillnaderna stora. En viss fasthet i kursuppläggningarna har likväl möjlig- gjorts därigenom, att man kunnat ut- gå från ett tänkt utbildningsbehov hos befattningshavare med någorlunda klart avgränsbara arbetsuppgifter eller tjänsteställningar.
Enligt PUB:s mening föreligger i statsförvaltningen angelägna utbild- ningsbehov även för personal med oli- ka arbetsledande funktioner. Av intres— se är i förevarande sammanhang den relativt heterogena och något svårde- finierade befattningshavarekategori, vars uppgift det är att, jämte utföran- de i större eller mindre omfattning av ett måhända rutinbetonat arbete, bära ansvaret för att arbetskamraters eller underordnades göromål fullgöres på än- damålsenligaste sätt. Som typexempel på verksamhet, för vilken PUB anser utbildning erforderlig, må anföras ar- betsledning vid en skrivcentral eller annan jämförlig, avgränsad enhet med relativt ensartade kontorsarbetsupp- gifter. En mer ingående karakteristik av några av de för denna funktion utmär- kande göromålen framlägges i det föl- jande.
Oavsett om i arbetsordning eller dy-
likt närmare regler härom införts eller ej, har regelmässigt en inom enheten sysselsatt befattningshavare —— ofta med högre lönegrad än de övriga — uppdraget att fördela inkommande ar— betsuppgifter mellan de anställda, med- dela instruktion om hur ett visst ar— betsmoment lämpligast bör utföras och tillse att uppgifterna behörigen full- göres och fullgöres med rätt tidsprio— ritering. De anförda exemplen hänför sig till den typ av arbetsuppgifter, som kan benämnas omedelbar arbetsled- ning. Till sådana omedelbart arbetsle- dande uppgifter hör även att ta hand om nyantagna befattningshavare (i den mån icke dessa sysslor åligger annan) och lämna sådan orientering och hand- ledning i övrigt som krävs för att en nyanställd inom arbetsenheten utan onödig tidsspillan blir en väl funge- rande arbetskraft. Till ide arbetsledande uppgifterna får anses höra att påtala otillåten frånvaro, »maskning» eller slarv i arbetet och liknande förhållan- den liksom att (i den mån detta inte tillkommer annan) tillse att lämpliga åtgärder vidtages däremot. Utöver dy- lika på de underordnades särskilda ar- betsuppgifter direkt inriktade instruk- tions-, övervaknings- och kontrollåt- gärder, får även anses höra till de ar— betsledande funktionerna att i görli- gaste mån befrämja, att arbetsenhetens insatser på bästa sätt samordnas.
Ett allmänt villkor för effektivitet, och inte minst för att här exemplifie-
rade organisatoriska åtgärder skall ge bästa möjliga resultat, är att befatt- ningshavarna inom enheten är lojala och intresserade och att det råder ett gott samarbetsförhållande mellan dem. Det bör därför normalt tillkomma den som svarar för den omedelbara arbets- ledningen att i görligaste mån också medverka härtill. De psykologiska me- del som därvid kan stå till buds, exem- pelvis rätt avvägning av uppmuntran och kritik, tillräcklig information. vidgning av befattningshavarnas utrym- me för mer självständig bedömning o.dyl., bör sålunda icke vara obekanta för arbetsledaren. Arbetsledningsupp— giften för här avsedda befattningsha- vare synes sålunda kunna sammanfatt- ningsvis sägas bestå i att både leda arbetet och fördela de enskilda be- fattningshavarnas uppgifter inom ar- betsenheten samt att underlätta sam- arbetet mellan dem.
PUB har funnit, att utbildning för här avsedda befattningshavare är önsk- värd och framlägger i det följande ett förslag till försökskurs.
Programmet för en försökskurs i syf- te att vinna säkrare erfarenheter av utbildningsbehovet på detta område bör främst upptaga spörsmål med så kon- kret anknytning som möjligt till här avsedda befattningshavares uppgifter, ställning och övriga förutsättningar. Undervisningen bör vara utpräglat praktiskt inriktad. Som utgångspunkt för behandlingen av de övervakande och kontrollerande uppgifterna bör så- lunda väljas lämpliga avsnitt ur verks- stadgan jämte härtill anslutande be- stämmelser i några ämbetsverks ar- betsordning av gängse typ. Frågor om tjänstemans ansvar, rättigheter och skyldigheter bör därvid behandlas. Ar- betsrutiner som exempelvis registre- ring och arkivering bör behandlas in— gående, därvid även beaktas dylika ru-
Uppgiften att introducera nyanställ- da och underlätta deras inlemmande i arbetskollektivet förutsätter, hos den som svarar härför, en viss orientering om allmänna tjänstebestämmelser, reg- ler för arbetstider, tjänstetillsättnings- och vikariatsbestämmelser, semester och övriga förmåner m.m. Dylik orien- tering bör meddelas vid kursen. Syftet med undervisningen i detta stycke bör dock begränsas till att avse förmåga att hjälpligt besvara uppkomna enklare spörsmål och i övrigt förtrogenhet med tillgängliga publikationer. Den efter- strävansvärda vakenheten för smärre förbättringar i arbetsrutiner på exem- pelvis kontor liksom för administra— tiva detaljer överhuvudtaget, bör stimu- leras genom orientering om syfte och tillvägagångssätt vid den s.k. förslags- verksamheten.
Praktiska tips i anslutning till skriv- maskins- och korrekturarbete, därvid även synpunkter på språkbehandling, språkriktighetsfrågor o.dyl. ingår, bör meddelas i nödig omfattning. Lämplig tid för behandlingen av här angivna ämnesområden synes vara tre till fyra kursdagar.
Den mer allmänna uppgiften att be- främja arbetskamraters och underord- nades anpassning och effektivitet bör belysas såväl teoretiskt som praktiskt. Vissa inom psykologin gjorda erfaren- heter i ämnet bör läggas till grund för föredrag, diskussioner och grupp- överlägguingar. Avsevärd tid hör av- sättas för bearbetning av praktiska ar- betsledningsspörsmål, främst medelst diskussion på grundval av verklighets- betonade problemfall, eller i form av situationsspel, därvid deltagarnas all- männa omdöme samt förmåga att väga olika handlingsalternativ mot varand- ra och i vissa tänkta lägen taga kon- kret ställning utvecklas och sättes på
prov. De psykologiska aspekterna på information och instruktion, liksom reaktionerna vid olika former för kon- troll bör beaktas. Den här förutsatta undervisningen inom angivna kun- skapsområden torde bli rätt tidskrä- vande, om den skall ge tillfredsställan- de resultat, och kan beräknas ta i an- språk fyra till fem dagar. Kurstiden synes sålunda totalt böra omfatta nio kursdagar.
Arbetsformerna för kursprogrammet i dess helhet förutsättes bli så aktive- rande som möjligt. Självverksamhet i grupp bör få en avsevärd omfattning. I begränsad utsträckning bör arbete med gruppuppgifter, liksom vissa av kursledningen organiserade diskussio- ner, ske på kvällstid.
Den här angivna försökskursen sy- nes böra begränsas till högst 20 delta- gare. Förverkligandet av önskemålen om en omfattande Självverksamhet lik- som om visst kvällsarbete, kan under- lättas högst betydligt, om kursen för- lägges till internat på ett avstånd från Stockholm som icke väsentligt försvå- rar möjligheterna att erhålla lärare. För den direkta kursledningen förut- sättes hos utbildningsnämnden anställd personal kunna svara.
Det bör ankomma på nämnden att i samråd med statssekreteraren i civil- departementet fastställa det slutliga detaljprogrammet i överensstämmelse med här av PUB framlagda riktlinjer, att utvälja kursdeltagare, svara för att kurslokal med inkvarteringsmöjligheter anskaffas samt tillse att kursmateriel framställes o.dyl. En uppskattning av de direkta kurskostnaderna, avseende inkvartering för deltagare och kursle- dare, arvoden och resersättningar åt
föreläsare samt kostnader för framställ- ning av pedagogiskt materiel för un- dervisningen måste präglas av en be- tydande osäkerhet. Kostnaderna blir väsentligen beroende av den förlägg- ning i Stockholms närhet, som nämn- den kan finna. Samma arvodesgrunder som nu gäller vid kanslistutbildningen torde böra tillämpas. PUB har dock stannat vid att kostnaderna för kur- sen icke skola överstiga 8000 kronor, varvid förutsatts att några direkta kurs- ledarkostnader icke skall uppkomma.
PUB torde genom skrivelse till Kungl. Maj:t böra hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
dels bemyndiga personalutbildnings— nämnden att i samråd med statssekre- teraren i civildepartementet i huvud- saklig överensstämmelse med förut an- givna riktlinjer under hösten 1963 för- söksvis anordna en kurs, omfattande nio arbetsdagar för statligt anställd personal med vissa arbetsledande funk- tioner inom kontorsverksamheten,
dels från det under tolfte huvudti- teln uppförda reservationsanslaget till viss utbildningsverksamhet anvisa 8000 kronor för bestridande av de di- rekta kurskostnaderna, att utbetalas ef- ter attest av statssekreteraren i civil- departementet,
dels ocIc förklara att kursdeltagare under tjänstledighet för genomgående av kursen må uppbära oavkortad lön jämte i förekommande fall resekost- nadsersättning för en resa till och från kursorten; skolande dessa kostnader bestridas från vederbörande myndig- heters avlönings- resp. omkostnadsan- slag.
Stockholm den 26 oktober 1963.
BILAGA G
Till Herr Statsrådet och Chefen för civildepartementet
Personalutbildningsberedningen (PUB) får härigenom framlägga ett förslag till anordnande av en försökskurs för utbildning av viss maskinpersonal vid statens fasta maskinanläggningar.
I syfte att få till stånd en adekvat utbildning för personal vid statens fas- ta maskinanläggningar upptog PUB på våren 1963 kontakter med överstyrel- sen för yrkesutbildning. Utbildningsbe- hovet på sagda område syntes enligt PUB:s mening vara klart verifierat och starkt eftersatt. Inom överstyrelsen ha- de en expertgrupp (KUD) framlagt för- slag till utbildningsplaner för drifts- maskinister och driftstekniker. över- enskommelse träffades att motsvaran- de utbildningsplaner skulle utarbetas för personal vid statens fasta maskin— anläggningar. För detta ändamål bil- dades en arbetsgrupp, bestående av två av PUB utsedda kontaktmän, nämligen ledamoten K. E. H. Ahldin jämte krigs- rådet G. E. Hallin, vilken av Herr Statsrådet den 18 mars 1963 tillkallats att biträda PUB, samt byråingenjören hos försvarets fabriksstyrelse J. Gö- ransson, vilken förordnats såsom ex- pert av yrkesöverstyrelsen. Denna ar- betsgrupp har till fullgörande av sitt uppdrag i en den 25 januari 1964 dag- tecknad PM till överstyrelsen för ve— derbörlig åtgärd framlagt förslag till utbildnings- och ämnesplaner för oli- ka befattningar som ansvarsmän och biträdande ansvarsmän vid fasta ma- skinanläggningar. (Ej bilagd här.)
Sedermera har PUB uppdragit åt de till nämnda arbetsgrupp knutna per- sonerna — Ahldin, Hallin och Görans- son —— att för beredningens räkning närmare kartlägga omfattningen av ut- bildningsbehovet hos den vid statens fasta maskinanläggningar anställda per- sonalen och pröva i vad mån de före- slagna läro- och utbildningsplanerna lämpligen borde realiseras i form av fortbildningskurser för denna perso- nalgrupp. Med skrivelse den 18 mars 1964 har dessa utredningsmän, som bi— trätts av byrådirektören B.-L. Erich- son, till PUB överlämnat bilagda PM angående utbildning av personal vid statens fasta maskinanläggningar. (Ej bilagd här).
Utredningsmännen har, såsom när- mare framgår av sistnämnda PM, ansett att utbildning enligt de utarbetade kursplanerna — enligt programmet om- fattande fyra olika kurser —— i fråga om kurs I och kurs II lämpligen skulle anordnas i form av fortbildning. En- ligt programmet skulle kurs I, kallad maskinistkurs, omfatta 10 veckor och ge kompetens för tjänst såsom ansvars- man i grupp 2, medan kurs II, benämnd maskinmästarkurs, skulle omfatta 20 kursveckor och ge kompetens för an— svarsman i grupp 3 och för biträdan- de ansvarsman i grupp 4. För de läng- re kurserna III och IV, som syftar till kompentens i högre ansvarsbefattning- ar, anses en samordning med annan teknisk utbildning böra prövas. Utred—
ningsmännen föreslår, att PUB skall taga initiativ till försöksvis anordnan- de av en maskinistkurs (kurs I) på hösten 1964 och att därvid vunna er- farenheter senare läggs till grund för anordnande av ytterligare maskinist- kurser och en maskinmästarkurs.
PUB har vid sammanträde den 23 mars 1964 funnit angeläget att en fort- bildningskurs för maskinister (kurs I) försöksvis kommer till stånd i enlig- het med det föreslagna kursprogram- met. Till en del kommer därigenom det utbildningsbehov att tillgodoses, som tekniska Skolutredningen avsåg med förslaget om en fyra månaders fortbildningskurs för maskinister och som i princip godtogs av föredragande departementschefen i proposition nr 63 till 1956 års riksdag.
Utbildningsplanen för kurs I omfat- tar ämnena matematik (60 t.), fysik (40 t.), kemi (30 t.), maskinlära (60 t.), driftteknik (40 t.), elektroteknik (50 t.), VVS-teknik (20 t.), förbrännings- lära (10 t.), materiallära (20 t.), svens- ka (20 t.) samt skyddstjänst (10 t). Denna utbildningsplan har icke god- känts av överstyrelsen för yrkesutbild- ning, vilket i PM (sid 24) uppgivits. Ett formellt dylikt godkännande för kurserna I och II lär icke kunna er- hållas, då fråga icke är om kurs av sådan typ, som anordnas med stats- bidrag vid kommunal yrkesskola. Vid vederbörlig prövning av intagningskra- ven till kurs III torde styrelsen dock kunna fastställa att godkänd genom- gång av kurs I och II skall innefatta rätt att deltaga i denna kurs.
Enligt PUB:s mening bör en försöks— kurs anordnas i personalutbildnings— nämndens regi. På nämnden bör an- komma att svara för den närmare ut- formningen av kursens organisation, för beslut om ledar- och lärarfrågor, inkvartering m.m. Med hänsyn till ar-
betsförhållandena för flertalet kursdel- tagare synes önskvärt att kursen om möjligt är avslutad vid början av den egentliga eldningssäsongen, vilket in— nebär att kursen skall starta redan i början av augusti 1964.
Det synes PUB av pedagogiska skäl lämpligast att kursen får formen av internatskurs i Stockholms närhet. För undervisningen kräves tidvis tillgång till viss laboratorieutrustning ävensom möjlighet att demonstrera olika ma- skinanläggningar, varför resor måste företagas i viss utsträckning. Med hän— syn till kurstidens längd torde ett kor- tare avbrott böra göras, innefattande kompensation för eljest fria lördagar. Nämnden bör därvid av till förfogande ställda medel äga utbetala ersättning till deltagarna för själva resekostnaden tur och retur hemorten (biljettkostnad i reseklass II). De sammanlagda kurs- kostnaderna har beräknats till 65000 kronor, varav kostnader för deltagar- nas och kursledarens vivre under kurs- tiden beräknats utgöra omkring 45 000 kronor. I summan ingår icke kostnader för sådan studiemateriel — böcker, kompendier o.dyl. — som överlämnas till kursdeltagarna och skall bestridas av till nämndens förfogande särskilt anvisade medel. Under åberopande av vad sålunda anförts, får personalut- bildningsberedningen hemställa, att Herr Statsrådet måtte utverka
dels Kungl. Maj:ts bemyndigande för personalutbildningsnämnden att i sam- råd med statssekreteraren i civildepar- tementet och i överensstämmelse med här angivna riktlinjer försöksvis an- ordna en kurs, omfattande 10 veckor, för fortbildning av viss maskinperso- nal vid statens fasta maskinanläggning- ar,
dels Kungl. Maj:ts beslut att från det under tolfte huvudtiteln uppförda re- servationsanslaget till viss utbildnings-
verksamhet för bestridande av de di- rekta kurskostnaderna anvisas 65000 kronor att utbetalas efter attest av stats- sekreteraren i civildepartementet, dels ock Kungl. Maj:ts medgivande att kursdeltagare i statens tjänst vid ge- nomgående av kursen må uppbära oav- kortad lön jämte i förekommande fall
resekostnadsersättning och traktamen- te från hemorten till kursorten och åter.
Stockholm den 24 april 1964. För personalutbildningsberedningen Henrik Klackenberg lFingal Ström
BILAGA H
Till Herr Statsrådet och Chefen för civildepartementet
Beredningen övergår härefter till frå- gan om anordnande av kurser för ma- skinistpersonal vid statens fasta ma- skinanläggningar.
I framställning den 24 april 1964 till Statsrådet och Chefen för civilde- partementet framlade personalutbild- ningsberedningen ett förslag till anord- nande av en försökskurs för utbildning av viss maskinpersonal vid statens fas- ta maskinanläggningar. Till grund för förslaget låg ett av en arbetsgrupp in- om PUB efter visst samråd med över- styrelsen för yrkesutbildning framlagt utbildningsprogram, vari nämnda kurs ingick som ett första led. Programmet avsåg en utbildningsgång i fyra etap- per på grundval av den obligatoriska skolans kunskapsnivå och var tänkt som ett system av successivt stegrad utbildning till en nivå motsvarande driftsingenjör. Utbildningen enligt sagda kursprogram borde genomföras i form av fortbildning, såvitt gällde de bägge första etapperna, kurs I om 10 veckor och kurs II om 20 veckor, me— dan för de följande och längre kurser— na samordning med annan, motsvaran- de teknisk utbildning borde prövas.
I nyssnämnda skrivelse till Herr Statsrådet vitsordade beredningen an- gelägenheten av att en fortbildnings- kurs för maskinister, motsvarande kurs I i arbetsgruppens förslag, komme till stånd. Härigenom skulle till en del det utbildningsbehov som tekniska skolut-
redningen på sin tid avsåg att tillgodo- se med förslaget om en fyra månaders fortbildningskurs för maskinister, i princip godtaget i proposition till 1956 års riksdag, kunna tillgodoses.
Genom ämbetsskrivelse den 21 maj 1904 erhöll personalutbildningsnämn- den Kungl. Maj:ts bemyndigande att, i samråd med statssekreteraren i civil— departementet och i huvudsaklig över- ensstämmelse med av beredningen an- visade riktlinjer, under hösten 1964 an- ordna en försökskurs för fortbildning av viss maskinpersonal vid statens fas- ta maskinanläggningar. Kursen, omfat- tande 10 veckor med 25 deltagare, an— ordnades som internatskurs och ge- nomfördes under tiden 3 augusti—10 oktober 1964 med ett uppehåll under en vecka efter fyra veckors kurstid, i stort sett motsvarande »inarbetade» lördagar. En av kursledaren, förste by- råingenjören Göransson utarbetad re- dogörelse för erfarenheterna av den första försökskursen hilägges. (Ej bi- lagd här.)
Enligt kursledarens redogörelse och utbildningsnämndens bedömning får resultatet av kursen som helhet anses vara i hög grad tillfredsställande. För täckande av de direkta kurskostnader- na hade anvisats 65 000 kronor, inklu- derande främst arvoden till kursleda— re och lärare, inkvartering av kursdelta- gare samt ersättning för deras hemresa vid avbrottet i kursen. Främst på grund av att internatsförläggning erhållits vid
tillfälligt disponibla folkhögskolor —- Hagaberg i Södertälje och Tollare å Värmdön — till förhållandevis låga priser, samt den omständigheten, att kursledaren själv svarat för mer än tre fjärdedelar av undervisningstiden, har det angivna beloppet kunnat underskri- das med omkring 8 000 kronor.
Med hänsyn till det positiva utfal- let av den företagna försökskursen och i betraktande av det mycket stora ut- bildningsbehov, som föreligger för de fasta, statliga maskinanläggningarnas del, har personalutbildningsberedning- en beslutat föreslå, att i första hand ett-upprepande av den företagna 10— veekorskursen skall äga rum. I stort sett: bör "därvid samma kursprogram och en likartad uppläggning av ämne- na tillämpas, dock med vissa smärre förskjutningar i anslutning till kursle— darens förslag. Ämnena VVS-teknik och matematik skulle därvid tilldelas ytter- ligare 10 respektive 5 timmar mot en motsvarande inskränkning av tiden för maskinlära och skyddstjänst. Kurspla- nen föreslås sålunda i likhet med den föregående omfatta totalt 360 timmar, fördelade på sammanlagt 10 kursveckor. Pedagogiska skäl talar för att internats- förläggning bör förekomma. Om an— ställda vid anläggningar inom Stock- holmsområdet skulle utgöra en bety- dande del av kursdeltagarna, blir öv— riga- "skäl för internatsförläggning icke lika starka som vid den första kur- sen. Beräkningar av kostnaderna för kursen bör dock grundas på antagan- det. att en internatskurs kommer till stånd. Det slutliga avgörandet av kur- sens förläggning torde böra ankomma på personalutbildningsnämnden, som jämväl i övrigt bör handhava kursens administration. Med hänsyn till det starkt framträdande behovet av en tids- mässig samordning med en påbygg- nadskurs, till vilken förslag framlägges
i det följande, bör sagda försökskurs för maskinpersonal —— trots att arrange— manget i och för sig torde förorsaka vissa svårigheter av administrativ art —— påbörjas redan den 30 november 1964 och (med avbrott för tiden 20 december 1964—10 januari 1965) pågå t.o.m. den 27 februari 1965. För kursen beräknas kostnaderna efter samma grunder som vid den första försökskur- sen till högst 65 000 kronor.
Samtidigt har beredningen upptagit till behandling frågan om anordnande av en kurs II om 20 veckor. Denna kurs kan sägas vara en påbyggnadskurs till den grundläggande maskinistkursen och skulle i merithänseende enligt ar- betsgruppens förslag medföra kompe- tens för tjänst som ansvarsman i grupp 3 och för biträdande ansvarsmän i grupp 4. En dylik påbyggnadskurs skulle i kunskapshänseende tillika möj— liggöra för de kursdeltagare, som med godkännande genomgått densamma, att vinna inträde vid en planerad yrkes- kurs för driftstekniker, vilken enligt uppgift avses komma till stånd med början hösten 1965.
Som deltagare i förenämnda påbygg- nadskurs synes i första hand böra kom- ma ifråga sådana befattningshavare, som med godkännande genomgått ma- skinistkursen och därvid visat sådan lämplighet att deltagande jämväl i den mer avancerade 20-veckorskursen kan rekommenderas. Tillträde torde där- jämte böra stå öppet även för sådana särskilt meriterade statligt anställda sö- kande som, utan att ha genomgått ma- skinistkursen, ändock kan bedömas be- sitta nödiga förutsättningar att med framgång genomgå kurs II. Med hänsyn till de i förhållande till maskinistkur- sen skärpta kraven på receptivitet och allmän lämplighet för högre studier tor- de ingalunda alla de vid maskinistkur- sen godkända önska eller kunna kom-
ma ifråga. På grund av denna sållning framstår det som realistiskt att ickean- ordna en 20-veckorskurs förrän ett un- derlag för deltagande däri kan förvän- tas från två slutförda maskinistkurser. Kurs II bör m.a.o. komma till stånd först på våren och sommaren 1965 ef- ter den andra maskinistkursens avslut- ning. Genom en sådan tidsmässig an- slutning vinnes fördelen att kursdelta- gare, som med godkännande genomgått påbyggnadskursen och anser sig ha för- utsättningar och intresse för fortsatta studier, får nödig tidsmarginal för eventuellt deltagande i planerad drifts- teknikerutbildning under hösten 1965 inom det reguljära yrkesskoleväsendets ram.
Utbildningsplanen för kurs II omfat- tar enligt arbetsgruppens förslag inal- les 720 lektionstimmar med följande indelning: 120 t. matematik, 80 t. fy- sik, 60 t. kemi, 120 t. maskinlära, 80 t. driftteknik, 40 t. elektroteknik, 20 t. förbränningslära, 40 t. VVS-teknik, 40 t. materiallära, 60 t. regleringsteknik, 40 t. svenska och 20 t. skyd-dstjänst. Beredningen betraktar denna utbild- ningsplan som en grundstomme, som i huvudsak torde tjäna till efterrättelse men som bör kunna bli föremål för jämkningar i samband med det närma- re utarbetandet av kursens innehåll, ämnenas uppläggning m.m. Den ytter— ligare genomarbetningen av kursinne- hållet torde med fördel kunna utföras av förste byråingenjören Joel Görans- son i visst samband med genomföran- det av den andra maskinistkursen, för vilken Göransson jämväl torde avses komma att tjänstgöra som kursledare.
Med hänsyn till föreliggande utbild- ningsbehov finner beredningen anord- nandet av den skisserade 20-veckors- utbildningen under enahanda villkor för deltagarna som vid maskinistutbild- ningen väl motsvara statens intressen
som arbetsgivare. önskvärdheten wav att redan nu kunna planera för:-en försökskurs av dylikt slag har föran- lett beredningen att på detta stadium framlägga ett förslag om anordnandet av en sådan kurs under våren och som— maren 1965.
För de administrativa arrangemang- en i samband med kurs II bör på van- ligt sätt personalutbildningsnämnden svara. De direkta kostnaderna torde, med tillämpning av de grunder som gällt för maskinistutbildningen, kunna beräknas till högst 130000 kronor. Kursdeltagarna, för vilka genomgång av kursen är avgiftsfri, bör tillerkännas förmånen av oavkortad lön i sin tjänst under kurstiden jämte ersättning för resor vid kursperiodernas början och slut.
Under åberopande av vad i det före- gående anförts får personalutbildnings- beredningen hemställa, att Herr Stats- rådet måtte utverka
dels Kungl. Maj:ts bemyndigande för personalutbildningsnämn-den att i sam- råd med statssekreteraren i civildepar- tementet i huvudsaklig överensstäm- melse med här angivna riktlinjer för- söksvis anordna en maskinistkurs för personal vid statens fasta maskinan- läggningar omfattande 10 kursveckor samt en påbyggnadskurs för sådan per- sonal omfattande 20 kursveckor,
dels Kungl. Maj:ts beslut att från det under tolfte huvudtiteln uppförda re— servationsanslaget till viss utbildnings- verksamhet för bestridande av kurs- kostnaderna anvisa för maskinistkur— sen 65000 kronor och för påbyggnads- kursen 130 000 kronor, att utbetalas ef- ter atte'st av statssekreteraren i civil- departementet,
dels ock Kungl. Maj:ts medgivande att kursdeltagare i statens tjänst vid genomgående av kurserna må uppbära oavkortad lön jämte resekostnadsersätt-
ning och traktamente vid en resa från hemorten till kursorten vid kursens bör- jan och resan åter vid kursens slut eller, i förekommande fall, motsvarande resor vid början och slutet av varje kurs— period; skolande sagda kostnader be-
stridas av vederbörande verks avlö- nings- och omkostnadsanslag. Stockholm den 7 november 1964. För personalutbildningsberedningen Henrik Klackenberg [Fingal Ström
BILAGA I
Till Herr Statsrådet och Chefen för civildepartementet
PUB får härmed vördsamt anmäla frågan om behovet av en kursgård för den centralt bedrivna personalutbild- ningsverksamheten.
Den försöksverksamhet med olika slag av kurser inom det statliga per- sonalutbildningsområdet varom förslag framlagts av PUB, har jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag i varje särskilt fall om- besörjts av den nämnd för utbildning vid centrala verk m.m., som ursprung- ligen tillkom med tanke på kanslistut- bildningen. Utbildningsnämnden har drivit sina kurser till övervägande de- len i Stockholm inom civildeparte- mentets förhandlingshus på Slotts- backen 6 eller i tillfälligt förhyrda un— dervisningslokaler annorstädes. En mindre del av kurserna har jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande förlagts till internat. Med den omfattning, som kursverksamheten redan tagit, har 10- kalfrågorna blivit allt svårare att be- mästra. PUB vill här rikta Herr Stats- rådets uppmärksamhet på spörsmålet om möjligheterna att nå en lösning på längre sikt av förlåggningsfrågan för internatsverksamheten. Frågan om er- forderliga undervisningslokaler m.m. i Stockholm får anmälas i ett senare sammanhang.
Utbildningsnämnden har, med för- läggning på internat, under budget- året 1962/1963 anordnat två kurser om 21/2 vecka vardera för relativt nyan- ställda amanuenser, två kurser om vardera 21/2 månad för vårdar- och vaktpersonal vid tvångsintagnings-
anstalter, en kurs om 8 veckor för assistentpersonal vid nämnda anstalter samt under 11/2 månad första delen av en kanslistkurs, avsedd för arbets- marknadsverkets behov. Uttryckt i ”inackorderingsdygn” (antal kursdel- tagare x kursdygn) motsvarar vardera amanuenskursen 340 sådana in- ackorderingsdygn, vårdarkurserna 2.220 resp. 2.190, assistentkursen 1.060 och kanslistkursen 1.125, eller kurserna tillhopa 7.275 inackorderingsdygn. (Övrig av nämnden under budgetåret anordnad utbildning omfattar fyra kanslistkurser på c:a 9.300, femton biträdeskurser på c:a 2.300 och en organisatörskurs på 240 kursdagar /kursdeltagare X dag/ eller tillhopa närmare 12.000 kursdagar.) Kostnader- na för inackorderingar av resp. kurser har uppgått till (avrundat) kronor 10.700, 9.100, 51.000, 56.500, 26.000 och 20.600 eller tillhopa i runt tal närmare 175.000 kronor, utgörande en genom- snittlig kostnad per inackorderings- dygn av något mer än 24 kronor. (Beräkningarna grundas på faktisk totalkostnad för inackordering av kurs, varvid i förekommande fall även kostnad för gästande lärares måltider, avdrag för elevs bortovaro o.dyl. be- aktats.) Härvid bör dock den avse- värda spridningen, föranledd av olik- heter i kurslängd och standard, av säsongvariationer, förläggning i dub- belrum och mera tillfälliga omständig— heter beaktas: högsta faktiska dygns- kostnad uppgår till närmare 32 kronor,
den lägsta stannar vid endast drygt 18 kronor (som dock motsvägs av ej obetydligt höjda reskostnader för lä- rare till följd av pensionatets belägen— het).
Att kursverksamheten under budget- året kommit att i här angiven omfatt- ning förläggas till internat, beror i första hand på den för kurserna upp- ställda målsättningen, att utöver kunskapsinhämtande erbjuda även till- fällen till informella erfarenhetsut- byten, till personlig bekantskap och ”sammansvetsning" av kursdeltagarna. Den omständigheten att flertalet kurs- deltagare i vissa kurser kommit från annan ort än Stockholm, och att in— kvarteringen för deras del inneburit den fördelaktigaste lösningen av ett el- jest i regel besvärligt inackorderings- problem, har också beaktats.
De erfarenheter av kursernas förläg- kande till internat, som PUB hittills inhämtat, bestyrker uppfattningen om internatskursernas särskilda fördelar. För det första har det egentliga studie— arbetet, tack vare internatsformens särskilda kontaktmöjligheter, i större utsträckning än vid konventionella uni- versitets- eller skolstudier kunnat be- drivas under aktivitetsskapande for- mer. Vidare har den kollektiva sam- varon på kvällar och övrig fritid — ofta särskilt ”programmerad” på kurs— deltagarnas eget initiativ —— verksamt främjat uppkomsten av berikande grupprelationer och skapat trivsel- värden, som i vart fall ej på motsva- rande tid kunnat uppkomma under konventionella undervisningsformer, där eleverna träffas under endast den tid som omfattas av schemabunden undervisning. På samma gång har in- ternatsförläggningen, åtminstone i den mån kursdeltagare disponerat odelade rum, kunnat erbjuda studiero och möj- ligheter till sådan koncentration vid
litteraturläsningen, som erfordras för ett effektivt utnyttjande av den i regel relativt starkt begränsade kurstiden. Med internatsförläggningen kan vissa nackdelar vara förknippade. Dels reses ibland anmärkningen, att den av kollektiv verksamhet och samvaro starkt präglade internatsvistelsen under en flera månader lång kurs, för som- liga kan te sig besvärande och pres- sande därigenom, att utrymmet för sådan fritidsverksamhet som eljest ut- formas efter eget skön och enligt pri- vata vanemönster — oberoende av mer eller mindre uttalade solidaritetsför— pliktelser gentemot kursledning och kurskamrater — ofta begränsats alltför mycket. Ibland göres därjämte gäl- lande, att tiden för egna studier blir beskuren till förmån för ett visserligen trivsamt och kontaktskapande umgän- gesliv men till förfång för enskild problemlösning och kunskapsinhäm- tande i förjupad mening. Från vissa elevers sida, främst sådana som är bosatta i Stockholm eller dess närhet och för vilka den nästan veckolånga bortovaron från hem och familj kan kännas främmande och besvärande, har viss tvekan inför internatsprincip- en yppats. De anmärkningar mot inter- natsmodellen som kommit till PUB:s kännedom har emelertid varit fåtaliga och ej alltid starkt grundade, och sy- nes i ljuset av de obestridliga fördelar en ändamålsenlig internatsförläggning i regel medför icke böra tillmätas stör- re betydelse. PUB:s erfarenheter av den hittills bedrivna kursverksamheten pekar sålunda entydigt hän emot att internatsförläggning är en från orga- nisatoriska, pedagogiska och trivsel- synpunkter ändamålsenlig fomt för vuxenutbildning och ett praktiskt ta- get oeftergivligt yttre villkor för att kurser av sådan typ ,som här avses, rationellt skall kunna genomföras. .
För de inledningsvis angivna inter- natskurserna har nämnden kunnat träf- fa avtal med Kommunskolan i Sig- tuna (för en amanuenskurs och för del av en kanslistkurs), med Skytte- holms pensionat på Ekerö (för en amanuenskurs), med Torpa pensionat i Södertälje resp. med Rosstorps pen- sionat i Rönninge (för de två kurser- na för vårdar- och vaktpersonal) samt med Tallidens pensionat i Rönninge (för assistentkursen).
Arbetet att uppspåra under önskade tider disponibla, med nödig utrustning försedda samt ifråga om standard och pris acceptabla anläggningar på lagom avstånd från Stockholm, har ställt ut- bildningsnämndens kansli inför icke obetydliga svårigheter och åsamkat be- tydande möda. Likväl har inte alltid resultatet svarat mot nämndens önske- mål, ehuru väl ingen kurs kan anses ha genomförts under villkor som icke varit godtagbara. I några fall har nämnden — särskilt när Kommun- skolan i Sigtuna kunnat förhyras —— å andra sidan kunnat disponera ut- märkta inkvarterings- och undervis- ningsutrymmen för kurserna; vid an- dra tillfällen har mera bristfälliga, provisoriska anordningar ifråga om såväl undervisningslokaler som förlägg- ningar i övrigt måst godtagas.
Möjligheterna att, på sätt som hit- tills, träffa överenskommelse om dispo- sition av för kursinkvartering använd- bara anläggningar under godtagbara betingelser främst i kostnads- och tids— hänseende, måste för närvarande be- tecknas som mycket begränsade och ytterligt ovissa. PUB:s allmänna önske- mål om att disponera en fullt an- vändbar föreläsningssal, nödigt ut- rymme för grupparbete, propra bo- stadsrum (helst enkelrum) och därtill med en förplägningsstandard motsva- rande enkel husmanskost, torde kunna
betecknas som måttfulla. Likväl är dagsläget sådant att anläggningar i Stockholmstrakten, som svarar mot dessa krav, endast kan påräknas till- fälligtvis och normalt ej alls för de tidsperioder som från nämndens syn- punkt ter sig mest ändamålsenliga. En företagen undersökning av dagsläget ger närmast till resultat att nämndens möjligheter att för kursverksamheten våren 1964 disponera lämpliga inter- natsanläggningar är påtagligt ovissa. Att nämnden mött svårigheter vid sina försök att få disponera lämpliga lokaler och förläggningar för en rela- tivt omfattande kursverksamhet är i och för sig inte ägnat att förvåna. Trots att nämndens anspråk är mo— desta, är de ändock av den arten att »— även om på senare tid flera hotell och pensionat ej minst i Stockholms- trakten genom särskilda dispositioner sökt möta det stegrade behovet av kurslokaler —— endast vissa skolanlägg- ningar, avsedda för vuxenutbildning i internatsform, kan anses tillgodose dessa anspråk (för så vitt icke mycket kostsamma lösningar anses böra kom- ma ifråga). För Stockholmstraktens vidkommande synes läget vara att be- fintliga resurser intensivt tages i an- språk men att likväl en avsevärd brist på inkvarteringsmöjligheter för vuxen- undervisning råder. I betydande om- fattning bygges eller planeras byggan- de av utbildningsanläggningar i Stock- holms närhet av bl.a Svenska spar- banksföreningen, Svenska metallindust— riarbetareförbundet, Svenska riksbyg- gen, Sveriges landstingsförbund m.fl. I samtliga fall kan man räkna med att huvudmännens egna utbildningsplaner är av den omfattningen, att möjligheter för andra huvudmän att repliera på dessa anläggningar icke i större ut- sträckning kommer att yppa sig.
Förhållandena framstår, mot bak-
grund av de intentioner som fram- träder i PUB:s direktiv och av det allmänna och stigande intresset för personalutbildningen, understött både från regeringens sida och av de an- ställdas organisationer, som i hög grad problematiska. De av PUB för budget- året 1963/64 redan planerade kurserna förutsätter anlitande av internatsför- läggning under sammanlagt åtminstone 8 veckor (mer än 1.000 dygnsplatser) enbart under hösten, Utan visst efter- givande på kravet om från arbetssyn- punkt lämpligaste kursperioder torde internatsförläggningar för höstkurserna över huvud icke ha kunnat erhållas. Verksamheten under våren 1964, om- fattande minst 21 veckors internats- förläggning, torde komma att med- föra avsevärt större svårigheter. Möj- ligheterna att bemästra dessa kan f.n. inte klart bedömas, men med upp- bjudande av alla tänkbara resurser bör någon lösning ändå kunna uppnås. Vad beträffar inkvarteringsfrågan på längre sikt, måste den — så mycket mer som en betydande expansion av PUB:s kursverksamhet kan förutses _ befaras kunna bli en allvarlig spärr för en i och för sig önskvärd ut- veckling, därest särskilda åtgårder ej vidtages.
Ändamålsenliga, långsiktiga lösning- ar kan uppnås på flera vägar. En väg vore, att avtal, gällande för ett antal år, träffades med ett eller flera ho- tell- och restaurangföretag om för- plägnad, disponering av bostadsrum och nödiga undervisningsutrymmen under för kursverksamheten lämpliga tider. I och för sig fullgoda lokaliteter skulle kunna påräknas med denna me- tod, som f.ö. i betydande grad tilläm- pas av företag och organisationer med icke alltför omfattande utbildnings- verksamhet av mer tillfällig art.
Nackdelarna med en sådan lösning
på hyresbasis är, bortsett från att de ekonomiska konsekvenserna jämfört med andra alternativ kan bli ganska ogynnsamma, att man med hänsyn till kraven på storlek och resurser i öv- rigt sannolikt skulle bli hänvisad till etablissemang i Stockholm eller alltför nära staden. En av de väsentliga fördelar som enligt PUB:s uppfattning är förknippade med kursinternatet, nämligen den relativa isoleringen -— varigenom både nödig studiekoncentra- tion och tillfällen till sammansvetsan— de kollektiva aktiviteter, som ter sig naturliga och trivsamma _— skulle man då gå miste om. Närheten till arbets- plats och hem i Stockholm skulle ofrånkomligen verka splittrande och störa arbetsförhållandena, kanske 0- möjliggöra exempelvis kvällsdiskussio- ner o.dyl.
Sannolikt skulle en lösning på hyres- basis jämväl medföra avsevärda ad- ministrativa problem. Därtill kommer att ett dylikt arrangemang ändock icke helt skulle motsvara den önskade standarden ifråga om exempelvis till- gång till speciallitteraftur, tekniska hjälpmedel o.dyl.
En mer ändamålsenlig och på längre sikt uppenbarligen ration-ellare lösning av inkvarteringfrågan för den statliga personalutbildningens internatskurser vore att en särskild anläggning, en för- valtningsskola, tillskapades. Fördelarna med internatsundervisning skulle där— med kunna vinnas utan att de på- talade nackdelarna med nuvarande för- hållanden eller med mera långsik—tiga hyresavtal behövde uppkoma. Bortsett från eventuella ekonomiska fördelar skull-e en egen anläggning skapa för- utsättningar för en rationell internats- undervisning i adekvat miljö utan belastning av de organisatoriska och pedagogiska svårigheter vilka eljest ej helt torde kunna undvikas, Kurserna
skulle då kunna förläggas till tider, som primärt bestämts av kursarrangören, varigenom även berättigade verks- och andra samhällsintressen i större ut- sträckning kunde vinna beaktande. Undervisningsformer, kurssammansä—tt- ning o.dyl. skulle komma i förgrunden för kursernas planläggning och organi- sation mera än som annars vore möj- ligt, och en undervisningsstandard därvid uppnås, som ej i större omfatt- ning stördes av improvisationer och nödlösningar. Även administrativa för- delar av betydande omfattning Skulle sannolik vinnas om den av nämnden _— eller ett framtida, permanent or- gan med liknande funktioner — be- drivna internatsundervisningen finge sitt eget centrum.
I första hand har PUB givetvis tänkt på behoven för den centralt be- drivna personalutbildningen. Vid sina överläggningar med olik-a verk och myndigheter har PUB ofta mött be- kymmer över svårigheterna att lokalt arrangera internatskurser på lämpligt avstånd från Stockholm. Särskilt har åberopats verksledningarnas behov att för kortare instruktions- och informa- tionskonferenser draga samman befatt- ningshavare från lokala förvaltningar. Det har icke funnits anledning för PUB att söka mäta omfattningen av föreliggande otillfredsställda behov i nämnda hänseenden, eftersom uppen- barligen endast en mindre del därav kan bli tillgodosett inom ramen av den nu aktuella kursårdsanläggningen.
För det statliga kommittéväsendet skulle det även vara en fördel att kunna för längre sammanträdesperio- der utnyttja en dylik anläggning. Där- med skulle behovet att förlägga kom- mittéverksamhet till bad- och andra turistorter kunna begränsas.
Det är givetvis vanskligt att helt för- utsättningslöst närmare ange, hur en
anläggning skulle vara beskaffad ifråga om läge, storlek, planering o.dyl. för att bäst svara mot i det förgående angivna behov. Vid diskussion av frå- gan inom PUB och utbildningsnämn- den har därför tills vidare endast vis- sa allmänna önskemål uttalats.
Vad först om anläggningens läge be- träffar, förefaller det klart att av- ståndet från Stockholm bör vara så långt, att besök där inte skall framstå som ett alltför naturligt alternativ till vistelse vid skolan sedan dagens schema- bundna undervisning avslutats; sam- tidigt bör dock möjligheter finnas för föreläsare från Stockholm att på rim- lig tid — kanske på knappt en timme i vardera riktningen —— färdas till och från skolan. Anläggningen bör därtill ligga i eller så nära en tätort av sådan storlek att för driften nödig ekonomi- och administrationspersonal (även extrapersonal, personal på del- tid o.dyl. skall kunna erhållas utan att särskilda bostäder behöver erbjudas). Kommunikationernas beskaffenhet, fö- rekomst av andra institutioner med vilka samarbete kan etableras, möjlig- het till rekreation (bad, fiske, sport), platsens skönhetsvården m.m., är så- dana övriga faktorer som därtill i gör- lig utsträckning bör beaktas.
PUB vill nämna, att beredningen ge- nom byggnadsnämndens ordförande i Sigtuna blivit i tillfälle besiktiga ett för ändamålet välbeläget område i staden. I närheten härav har ifrågasatts upp- förande av en annan förvaltningsskola och avståndet till Kommunskolan är icke långt, vilket betyder att förutsätt- ningar för visst institutionellt samar- bete finnes, med möjlighet att vid behov utnyttja varandras lokalreserver.
Huruvida för ändamålet en befintlig, äldre anläggning 4bör övertagas och an- passas efter behoven genom vederbör- liga om- och tillbyggnader eller ett
helt nytt byggnadsföretag bör igångsät- tas, tar PUB ej någon principiell ställ- ning till. Dock bör den allmänna er- farenheten understrykas, att äldre an- läggningar normalt icke utan mycket kostnadskrävande arbete kan bringas i sådant skick, att de fullt ut mot- svarar de funktionella anspråk, som bör ställas på en modern anläggning för undervisningsändamål.
PUB har besökt TCO:s kursgård i Gällöfsta, som torde komma att ingå i försvarets markförvärv till ersättan— de av Järvafältet. I och för sig torde anläggningen vara mycket tillfreds- ställande som kursgård, men de pla- nerade militära operationsområdena i omedelbar närhet har övertygat PUB om att det svårligen kan ifrågakom- ma, att disponera anläggningen för lö- pande, civil utbildningsverksamhet.
En mycket oviss uppskattning av de internatförlagda kursernas framtida omfattning pekar hän emot, att anlägg- ningen storleksmässigt bör erbjuda möjlighet att på en och samma gång inkvartera deltagare i *tre kurser med genomsnittligt 25 i varje, d.v.s. 75 plat- ser, vartill bör komma några rum för kursledare (kurssekreterare), gästande föreläsare och/eller övriga eventuella gäster. Varje elev bör ha ett eget rum med god standard, väl lämpat för studier (ljudisolering, belysning, läs- plats etc.) Toalett och dusch hör till- höra varje rum. Standardparitet med jämförbara anläggningar bör efter. strävas.
Till anläggningen bör höra, förutom tre med tekniska undervisningshjälp- medel väl utrustade salar för gemen- sam kursundervisning och ett tiotal
mindre rum avsedda för grupparbete (5—8 elever i varje) eller kommitté- verksamhet, ett bibliotek av betydande omfattning i nära anslutning till un- dervisningslokalerna. Även en lokal (rymmande 75—85 personer) där samt- liga på skolan befintliga kursdeltagare skulle kunna samlas synes önskvärd (ev. genom utnyttjande av skjutväggar mellan avskilda kurssalar).
Matsal med plats för 75—85 per- soner, där tillika servering på kvällar kan ordnas, bör vara gemensam för samtliga deltagare. Lokaler för kiosk- försäljning av tidningar, skrivmateriel etc. bör finnas, liksom lokaler för viss motion (exempelvis bordtennis), gärna även en enkel bastuanläggning. För den administrativa verksamheten liksom för köket bör ändamålsenliga utrymmen anvisas. Förutom nu angivna utrym- men torde bostäder för intendent (motsv.) och vaktmästare böra upp— föras, ev. även för husmor (köks— föreståndarinna). Ett betydande .behov av parkeringsplatser torde böra för- utses.
Under hänvisning till vad i det föregående framförts, får PUB som i frågan tagit samråd med utbildnings- nämnden, hos Herr Statsrådet hem— ställa, aw'tt Statsrådet utverkar Kungl. Maj:ts uppdrag åt Byggnadsstyrelsen att skyndsamt uppgöra och i samråd med utbildningsnämnden framlägga förslag till byggnadsprogram för kurs— gård för den statliga personalutbild- ningen i huvudsaklig överensstämmelse med här angivna riktlinjer.
Stockholm (len 17 juni 1963.
För personalutbildningsberedningen
Henrik Klackenberg Fingal Ström
BILAGA J
Några uppgifter om den norske opplaeringsvirksomheten
av tjenestemenn i staten Av Opplaeringssjef Magnus Bratten
Opplaeringsseksjonen ble opprettet ved stortingsmelding av 1961 hvor det bl.a. heter:
»De viktigste oppgaver som er tiltenkt cpplaeringssjefen kan sammenfattes slik: [ nadvendig ntstrekning skaffe oversikt over og vurdere de lopende behov for opplaering innen de ulike arbeidsområder og stillingsgrupper i statsförvaltningen.
Forberede og sette i verk slike opplae- ringstiltak som mest hcnsiktsmessig kan utfores sentralt.
Stimulere til og gi råd og veiledning om en best mulig opplaering ved de enkelte institusjoner og etater.
Forestå utarbeidelse av generelt infor- masjonsmateriale til bruk for opplaering av statstjenestemenn.
Bidra til att opplaeringen ved eksiste- rende undervisningsanstalter så vidt mu- lig tilpasses statsförvaltningens behov».
Annen statlig etatsopplaering, eksem- pelvis innen Postverket, Telegrafverket, Jernbaneskolene o.s.v. skulle foregå som tidligere. Opplaeringen ble regnet som el personal- og effektiviseringstiltak innen statsadministrasjonen og Opplae- ringsseksjonen ble således organisert under Lenns- og prisdeparfementet. Dette departement består av prisavde- ling, personalavdeling, rasjonali'serings- avdeling og opplaeringsavdeling.
Opplaeringsseksjonen ble etablert i 1962 ved utnevnelse av Opplaeringssjef. Avdelingen har vaert i virksomhet i 3 år og er nå sammansatt med tilsam- men 12 personer som stillingsmessig fordeler seg slik:
1 Opplaeringssjef 2 konsulenter 2 sekretaerer 2 undervisningsledere 3 kontorister 2 faste timelaerere Tilsammen 12 stillinger
Opplaeringsseksjonen har hittil ve- sentlig satset på kortere kurs og kon- feranser. Kursene har vaert fra 1'—3 uker og i 3-års perioden fordelt seg på:
lederkurs kurs for nyansatte saksbehandlere budsjett- og regnskapskurs utredningsteknikk-kurs innkjapsforvaltningskurs voksenpedagogikk—kurs kurs for saksbehandlere som arbeider med internasjonale saker
HMMMw—l—l
Samtlige av disse kurs har vaert in- ternatkurs.
Videre er avholdt folgende kurs for de sentrale forvaltningskontorer i Oslo:
9 språkkurs (engelsk), hvert ca. 24 un- dervisningstimer 2 arkivlederkurs, hvert ca. 40 undervis- ningstimer 2 arkivassistentkurs. hvert ca. 40 undervis- ningstimer 1 voksenpedagogikk-kurs, ca. 20 undervis- ningstimer 2 telefonkurs, hvert ca. 20 undervisnings- timer 1 lesetekuikk-kurs, ca. 20 undervisnings- timer 1 skrivelederkurs, hvert ca. 150 undervis— ningstimer
Hvert år blir det holdt 3 kurs med tilsammen ca. 90 deltakere for rekrut- tering av kontorpersonell till statsstil-
linger. Disse kursene er på 3 måneder med halvdelen teoretisk og halvdelen praktisk ovelse i kontorarheid. Det blir videre her arrangert kortere kurs i ma- skinskrivning for viderekomne.
Fra hosten 1965 er det satt i gang e! kurs for personell med tidligere prak- sis i stafstjenesten for å dyktiggjore disse til saksbehandlere. Disse kurs om- fatter ca. 3 måneders teoretisk utdan- nelse, ca. 3 måneders praktikanttjeneste og avsluttende ca. 3 måneder teoretisk opplaering med avsluttende eksamen, og har mye likhet med kanselistutdan- nelsen i Sverige.
Ved utgangen av 1965 har i alt 1127 statsansatte vaert deltakere på ett eller flere av våre kurs.
Med visse mellomrom blir det av Opplaeringsseksjonen arrangert 1 eller 2 dagars konferanse om opplaeringstil- tak og personalsporsmål. En har videre i hest arrangert 2 foredragsrekker med 5 foredrag på hver konferanse om sen- trale aktuelle emner innen forvaltning- en. Tilsammen har 1174 statsansatte deltatt i disse korte konferanser og foredragsrekkene ved utgången av 1965.
Hvert år blir det bevilget kr. 100.000 av Stortinget som stipend til ansatte i sentraladministrasjonen. Disse midlene som forvaltes av Opplaeringsseksjonen bli fordelt til statsansatte for opphold i utlandet eller til vid-ereutdannelse av kontorpersonell.
Budsjettct for Opplaeringsseksjonen er nå på ca. kr. 300.000:—. Disse mid- ler skal utelukkende dekke kursvirk- somheten, forelesningshonorar, mate- riell, litteratur o.s.v. Selve oppholdet ved internat-kursene blir dekket av ved- kommende deltakers etat. Vid-ere faller lonninger til ansatte ved Opplaerings- seksjonen utenfor da dette er faste stil- linger ved regjeringskontorene som blir dekket over regjeringskontorenes felles- utgifter. Antatte lonningsutgifter til de
12 ansatte kan belepe seg til ca. kr. 360.000:——.
Enligt en den 9 april 1965 avlåten Stortingsmelding (nr 76) har Opplae- ringsrådet och Opplaeringsseksjonen framlagt följande "synpunkter på de framtida administrativa förhållandena för den norska personalutbildningen.
Kapasiteten i det sentrale opplae- ringearbeid
Rådet har foran gitt uttrykk for af en i den forste 3-årsperiode er kommet godt i gang med opplaeringsvirksom- heten i staten, men at det på grunn- lag av erfaringene ikke er tvil om af den sentrale opplaeringsvirksomheten bare er i sin begynnelse. Det er flere grunner til dette. Arbeidsoppgavene i samfunnet blir stadig mer *spesialiserte og kompliserte og forutsetter derfor bedre kvalifikasjoner hos dem som ut- forer arbeidet. Utviklingen i samfun- net farer også med seg at en stadig står overfor nye oppgaver i arbeidslivet, og at midlene til å lose dem stadig skiffer. Behovet for opplaering eker derfor raskt. I tillegg kommer sterre innsikt i og forståelse av opplaeringens betyd- ning for utviklingen i samfunnet, en erkjennelse som ligger bak 'det fox-hold att vi idag snakker om »utdannings- samfunn», e.l. Den oppfatning gjor seg stadig sterkere gjeldende, at en hen- siktsmessig undervisning og opplaering er en av de viktigste årsaker til fram- gang og ekonomisk vekst. Opplaerings- rådet er av den oppfatning at disse synspunkter, som er generelle for ar- beidslivet, med minst like stor tyngde gjer seg gjeldende i statsforvaltningen. Det er for rådet tilstrekkelig å vise til den stadig viktigere rolle staten og der- med statsforvaltningen spiller i sam— funnsutviklingen, og til sterrelsen av forvaltningsapparater, som gjor det helt
nodvendig at tjenestemennene er for- trolig med administrasjon, ledelse og rasjonelle arbeidsmetoder.
Rådet vil i denne förbindelse trekke fram ett forhold, som i saerlig sterk grad gjor seg gjeldende i statsforvalt- ningen. Av mange grunner vil staten ofte tape i konkurransen om den best kvalifiserte arbeidskraften. Enten dette forer til af en ansetter tjenestemenn som ennå ikke har fullfort sin utdan— ning eller folk som av andre grunner trenger mer opplaering, vil det stille store krav til statens egen opplaerings- virksomhet. Rådet er derfor ikke i tvil om af en generelt bor oke investering- ene i opplaering i statsforvaltningen og at dette også må gjelde den sentrale opplaeringsvirksomheten.
Som nevnt omfatter Opplaeringssek- sjonen i dag 10 stillinger og engasje- menter, hvorav 3 kontorhjelp. De ov- rige, eksklusive Opplaeringssjefen, ar- beider i alt vesentlig med kursopplegg og gjennomforing av kursene. På bak- grunn av det som rådet tidligere har uttalt i denne melding, antar en at ka- pasiteten også når det gjelder kursene, bor utvides. Rådet har ikke foretatt noen inngående vurdering av behovet for antall stillinger i kursvirksomheten, men vil anta at det på kort sikt bor bli spersmål om å eke kapasiteten med fire saksbehandlerstillinger. Dertil kommer så behovet for arbeidskraft til arbeid med de oppgaver 'som det i den forlnpne 3-årsperiode ikke har vaert ar- beidet tilstrekkelig med. Det gjelder for det forste arbeid med skriftlig informa- sjonsmateriale i opplaeringsvirksomhe- ten, hvor en i tillegg til muligheten for å bruke sakkyndig i bistand i noen år framover etter rådets oppfattning ber ha to fulldagsbeskjeftigede tjenestemenn i Opplaeringsseksjonen. Videre regner rådet med at det til ekt kontakt med statsinstitusjonene ber gå med et par
årsverk og til samarbei'd med skole— verket og hoyere undervisningsinstitu- sioner bor nyttes et par årsverk. Dette utgjör i alt en ökning av kapasiteten med 10 årsverk. I tillegg kommer en relativ okning i anfall kontorhjelp, an- slagsvis med 3.
Rådet har med disse anslag ikke tatt stilling til organiseringen av Opplae— ringsseksjonen, og forutsetter at dette blir gjort for det fremmes förslag om opprettelse av nye stillinger ved sek- sjonen.
Sporemålet om en egen forvaltnings- skole
Opplaeringskomitéen uttalte at det på det tidspunkt komitéen arbeidet ikke var hensiktsmessig å etablere en egen forvaltningsskole for etteropplaering, og departementet sluttet seg til dette. Mange ting taler for att man har få en forvaltningsskole i Norge. Ikke minst ekonomiske grunner tilsier at oppret- telse av en forvaltningsskole om ikke så lenge bor realiseres. En slik forvalt— ningsskole bor ligge i naerheten av 05- lo hvor en fullt ut kan nytte embets- og tjenestemenn som laerere. Opplae- ringsrådet har ikke i 'full utstrekning vurdert sporsmålet om en forvaltnings- skole. For rådet tar noe endelig stand- punkt i denne sak finner en det rik- tig at en rekke sentrale opplaerings- oppgaver bor tas opp til vurdering i naermeste framtid. Rådet har tidligere i denne melding gjort rede for enkelte sider av disse oppgaver. Det har av- klares i hvilken utstrekning opplaering av tjenestemennene kan skje ved eksis- terende opplaeringsinstitusjoner uten- for forvaltningen, i hvilken utstrekning opplaering av statens og kommunenes tjenestemenn bor skje i fellesskap, og i hvilken utstrekning de interne opplae- ringsoppgaver i statsforvaltningen ber
skje sentralt eller innen de enkelte in- stitusjoner.
På det nåvaerende tidspunkt vil der- for rådet ikke rå til noen endring i Opplaeringsseksjonens status som en egen seksjon i departementet.
Opplaeringsrådets oppgave, stilling og sammensetning
Som det vil framgå av redegjerelsen om virksomheten de forlepne 3 år, har rådet lagt hovedvekten på å bidra til at den kursvirksomhet som Opplaerings- seksjonen har lagt opp, er blitt så for— målstjenlig og effektiv som mulig. Som det videre vil framgå, antar rådet at en i årene framover har legge storre vekt på å lose de sentrale opplaeringsopp- gaver som Opplaeringsseksjonens kapa- sitet ikke har tillatt at det ble arbeidet
så meget med som anskelig kunne vae— re. Under forutsetning av att Opplae- ringsseksjonen styrkes, antar rådet at det skulle vaere mulig å komme for- holdsvis langt med Iesningen av disse oppgaver, som til dels er engangsopp— gaver, i en ny 3-årsperiode.
Rådet er i dag et konsultativt organ for departementet. Verken i forbin'del— se med opprettelsen eller senere er det blitt utferdigt instruks for rådet. På bakgrunn av de erfaringer en nå har, både når det gjelder rådets oppgaver, stilling og sammensetning og forholdet til Opplaeringsseksjonen, ber spersmå- let om en instruks nå tas opp til vur- dering. Det har i rådet gjort seg ulike oppfatninger gjeldende om enkelte av disse sporsmål, og rådet antar at det vil vaere hensiktsmessig at de finner sin avklaring gjennom fastleggingen av en instruks.
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966
1. La Cooperation tnternordlque.
STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepammentet
Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsök- ningsrätt V. [88] Hyrestagsttftningssakkunnlga. 1. Ny Hyrestagstift- filing. [låna Undersökning angående hyressplitt- r ngen. Arbetspromemorier i författningafrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfragan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Vägfraktavtalet I. [36]
Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5]
Försvarsdepartamentet
Tygförvaltningens centrala organisation. [11] 1965 års försvarsutredning. 1. Strategi i väst och öst. [18] 2. Svensk säkerhetspolitik. [56] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35]
Socialdepartomentet
Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjuk- vården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] Delstatåågäi undervisningssjukhusens organisa- t on. Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. [43] Aktiv Aldringsvllrd och handikappvård. [45] Smittskyddslagstiftning. [50] Yrkesskadeförsäkring. [54]
Kommunikationsdepartementet
Friluftslivet i Sverige. Det III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [38] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [84] Fordonskombinationer. [41] Utkommer senare.
Finansdopartementet
1965 års långtidsutrednin 1. Svensk ekonomi 1965— 1970. [1] 2. Export och mport 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. B laga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investerings- behov fram till 1970. Bila a 3. [10] 5. Utvecklings- tendenser inom undervis g. hälso- och sjukvård samt socialvard 1966—1970. Bilaga 6. [13] 6. Fram- tidsperspektiv för svensk industri 1965—1980. Bi- laga 4. [51] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42] Värdesäkring av trafikiivräntor. [53]
Ecklesiaatlkdepartomentet Yrkesutbildningen. [8] Arbetspsykologisk verksamhet. [40] 1962 års ungdomsutredning. 111. 1. Ungdomens för- enings- och fritidsliv. [47] Skolgång borta och hemma. [55]
Jordbruksdepartamentet
Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jord- brukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordbruks- politiken. B. [31] Jaktstadgan m. m. [46] Lantbruksnämndemas nya organisation m. m. [49] Skoglig forskning. [52]
Handelsdepartementet
Eliagstiftningsutredningen. 1. Lagstiftning mot ra- diostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elektriska anläggningar. [89]
Sällskapsresor. [25] Prissamverkan och konkurrens. [48]
Inrikesdepartementet
Bostadspolitiskt kreditstöd. [44]
Civildepartementet Centralt statligt personalutbildningsorgan. [57]