SOU 1969:40

Frivilligförsvaret

Till Statsrådet och Chefen för försvarsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigan- de den 27 maj 1966 tillkallade den 22 juni 1966 chefen för försvarsdepartementet le- damoten av riksdagens första kammare B. T. Gustavsson för att utreda den närmare ut- formningen av utbildningen för värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst och vissa frågor angående den frivilliga befäls— utbildningen, hemvärnet m.m. samt avge av utredningen betingade förslag.

Utredningen har arbetat under benäm- ningen 1966 års värnpliktskommitté. Med hänsyn till att utredningsuppdraget berör skilda verksamhetsområden har värnplikts- kommittén ansett det lämpligt att lägga fram sitt förslag i olika betänkanden.

Värnpliktskommittén har tidigare överläm- nat delbetänkandet F rivilligförsvaret 1 (SOU 1968: 54) som redovisar förslag angående samordning av de frivilliga försvarsorganisa- tionernas och vissa andra till totalförsvaret anknutna organisationers verksamhet med ordinarie utbildning av värnpliktspersonal.

Värnpliktskommittén får härmed över— lämna sitt andra delbetänkande Frivilligför- svaret 2, som redovisar förslag angående samordning av hemvärnets utbildning med ordinarie vämpliktsutbildning och andra där- med sammanhängande frågor.

Andra särskilda betänkanden kommer att behandla frågorna om samordning av ut- bildningen inom totalförsvaret samt utform- ningen av utbildningen för de värnpliktiga uttagna för utbildning i Specialtjänst.

Till utredningsmannens förfogande har för frågor angående frivilligförsvaret stått följande experter, utsedda av departements- chefen med stöd av förut angivna bemyn— digande, nämligen från och med den 22 juni

1966 dåvarande försvarsområdesbefälhava— ren för Malmö försvarsområde, översten G. W. Reuterswärd, byråchefen i försvars- departementet F. Borgquist, numera byrå- direktören vid försvarets civilförvaltning S. H. Nystedt, assessorn i hovrätten för Ned- re Norrland C.-I. Skarstedt, från och med den 1 november 1966 numera överstelöjt- nanten i generalstabskåren S. A. Månsson samt från och med den 1 februari 1968 överstelöjtnanten i Bohusläns regemente C.-O. Rosenius. Den senare har varit chef för den arbetsgrupp som särskilt handlagt hemvämsfrågorna.

Till utredningsmannens förfogande har vidare stått såsom sekreterare numera övers- telöjtnanten i generalstabskåren P. E. R. Lugn och såsom biträdande sekreterare för— valtaren vid Göta trängregementc numera förste byråintendenten vid vämpliktsverket K. E. Jansson. Dessa har med stöd av före- nämnda bemyndigande utsetts härtill den 22 juni 1966. Genom departementschefens beslut den 26 mars 1968 uppdrogs åt nu- mera överstelöjtnanten S. A. Månsson att från och med den 1 april 1968 vara sekre- terare åt kommittén och åt överstelöjt- nanten P. E. R. Lugn att från samma tid- punkt stå till kommitténs förfogande som expert.

Överstelöjtnanten vid hemvärnsstaben S. Waldenström har av rikshemvärnschefen ställts till utredningens förfogande som kon- taktman med rikshemvämschefen.

Stockholm i november 1969

Bengt T. Gustavsson

A rne Månsson

1. Inledning

A. Direktiven

Kungl. Maj:t bemyndigade den 27 maj 1966 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att utreda utbildningen av Värnpliktiga i specialtjänst och den frivilliga befälsutbildningen m. m.

Vid anmälan av ärendet erinrade depar- tementschefen inledningsvis om att 1960 års värnpliktsutredning vid överlämnandet av sitt betänkande Värnplikten (SOU 1965: 68) anmält att vissa i utredningsuppdraget ingående frågor återstod att lösa. Värn- pliktsutredningen avsåg att i en andra etapp redovisa bland annat den närmare utform- ningen av utbildningen av värnpliktiga ut- tagna för utbildning i specialtjänst, samord- ningen av hemvärnets och de frivilliga för- svarsorganisationernas utbildning och verk- samhet med ordinarie utbildning av väm- pliktspersonal samt samordningen av utbild— ningen mellan krigsmakten och andra delar av totalförsvaret.

I anslutning härtill uttalade departements— chefen att det, mot bakgrund av att det på vissa av de angivna områdena fanns an— ledning att utvidga sålunda återstående ut- redningsuppgifter, var lämpligt att dessa gjordes till föremål för en särskild utred- ning och att i samband härmed 1960 års värnpliktsutredning borde upphöra med sin verksamhet.

Den nya utredningen antog namnet I 966 års värnpliktskommz'tte' (VK 66)1 Direkti-

ven för utredningen framgår av departe- mentschefens anförande till statsrådsproto— kollet den 27 maj 1966 (delvis återgivet i Riksdagsberättelsen år 1967, sid. 128 ff). VK har i november 1968 till departe- mentschefen överlämnat delbetänkandet F ri- villigförsvaret ] (SOU 1968: 54) som redo- visar förslag angående samordning av de frivilliga försvarsorganisationernas Och vis- sa andra till totalförsvaret knutna organisa- tioners utbildning och verksamhet med or- dinarie utbildning av värnpliktspersonal.I det nu föreliggande betänkandet — Frivil- lig/örsvaret 2 — behandlas hemvärnets ut- bildning och dennas samordning med den ordinarie utbildningen av vämpliktspersonal samt vissa andra frågor som sammanhäng- er med hemvärnets verksamhet. I de delar direktiven avser detta område an- förde departementschefen följande.

Frivillig försvarsutbildning bedrivs inom hemvärnet, sjövämskåren och de frivilliga för- svarsorganisationerna. De sistnämnda organisa- tionerna utgörs av de i kungörelsen den 11 de- cember 1953 (nr 737) angående frivillig för- svarsverksamhet förtecknade organisationerna med tillägg enligt Kungl. brev den 28 juni 1962 samt av Frivilliga flygkåren och Svenska fall- skärmsklubben. I detta sammanhang må även nämnas skytterörelsen.

Utbildningen av ungdom inom hemvärnet, sjövämskåren och frivilliga försvarsorganisatio-

1 Vid den fortsatta framställningen används som beteckning på värnpliktskommittén i regel förkortningen VK.

ner intar i viss mån en särställning. Denna ut- bildning har till huvudsakligt syfte att väcka, ut- veckla och tillvarata försvarsintresse och för- svarsvilja samt bereda fritidssysselsättning. Ut- bildningen vill vidare under lämpliga former förbereda den kommande värnpliktstjänstgö- ringen samt väcka den manliga ungdomens in- tresse för befälsutbildning och anställning inom krigsmakten. — Vissa delar av den övriga fri- villiga försvarsutbildningen har ett nära sam- band med värnpliktsutbildningen och utgör en förberedelse för denna eller avser att underhålla eller bygga på de kunskaper och färdigheter som därvid har inhämtats eller förvärvats. Den- na utbildning har, beroende på de begränsning- ar som av olika skäl måst göras i den obligato- riska värnpliktsutbildningen, tillmätts stor bety- delse för vårt vämpliktssystems möjligheter att fungera effektivt. Detta gäller inte minst befäls- utbildningen. - Andra delar av frivilligutbild- ningen har däremot inte något direkt samband med vämpliktsutbildningen utan syftar till att utbilda personal för speciella uppgifter inom krigsmaktens organisation. Ifrågavarande ut- bildning avser i första hand kvinnlig frivillig personal men också hemvärnets personal. Ut- bildningen inom skytterörelsen är inriktad på den för olika befattningshavare inom totalför- svaret betydelsefulla personliga färdigheten i skjutning.

I det på grundval av prop. 1966: 106 besluta- de vämpliktsutbildningssystemet har räknats med att de värnpliktiga hemvärnsmännen tills vidare i regel inte skall fullgöra någon repeti- tionsutbildning. Med hänsyn härtill bör utred- ningen överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att stimulera de värnpliktiga hemvämsmän- nen till frivilligt deltagande i hemvärnets ut- bildning. I sammanhanget må erinras om de förslag om utbildning av uppskovsvärnpliktiga som tidigare framlagts av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov.

Utredningen bör vidare pröva om det i anled- ning av utredningens övriga förslag eller av andra skäl är motiverat att ändra storleken eller arten av de ekonomiska förmåner som utgår vid frivillig utbildning. Utredningens övervägan- den bör därvid avse såväl den frivilligutbildning som nära ansluter till värnpliktsutbildningen som övrig frivilligutbildning med syfte att till- godose krigsmaktens behov.

Vid utredningens överväganden om förmå- nerna bör bl. a. uppmärksammas de motioner i ämnet som under senare år behandlats av riksdagen och de uttalanden som gjorts i a_n- slutning härtill. Utredningen bör även belysa de följdverkningar som framlagda förslag rö- rande förmåner vid frivilligutbildning kan få för sådan frivillig försvarsutbildning som tar

sikte på behoven inom andra delar av totalför- svaret än krigsmakten.

Vid sina överväganden bör utredningen be- akta att förändringar i det sammanlagt utgåen- de förmånsbeloppet påverkar omfattningen av de för andra försvarsändamål disponibla an- slagsmedlen.

Utredningen bör vara oförhindrad att till be- handling ta upp även andra frågor rörande fri- villigutbildning än de som nu berörts, om ut- redningen under arbetets gång finner anledning därtill.

B. U tredningsarbetets bedrivande 1. Arbetets organisation

Kommittén har bedrivit utredningsarbetet i olika arbetsgrupper. I en central arbets- grupp har ingått utredningsmannen jämte experterna F. Borgquist och 0-1. Skarstedt. De övriga arbetsgrupperna har haft att utre- da och avge förslag inom sina respektive områden av utredningsuppdraget. Arbets- gruppen för hemvärnets utbildning m.m. har letts av experten C.-O. Rosenius. I ar- betsgruppen har dessutom ingått experterna W. Reuterswärd, S. Nystedt och R. Lugn, samt sekreteraren A. Månsson. Arbetsgrup- pen har biträtts av experten C.-I. Skarstedt, främst i juridiska frågor, samt av rikshem- värnschefens kontaktman överstelöjtnanten S. Waldenström, hemvämsstaben.

2. Överläggningar och fältstudier

Företrädare för överbefälhavaren och för- svarsgrenscheferna, främst chefen för armén, har genom föredragningar och överlämnande av skriftligt materiel lämnat kommittén syn- punkter på hemvärnets uppgifter och an- vändning inom krigsmakten, på behov av hemvärn samt på hemvärnets rekrytering utbildning Och tjänstgöring. Omfattande överläggningar har förekommit med riks- hemvärnschefen beträffande alla aktuella hemvärnsfrågor.

I vissa hemvärnsfrågor har synpunkter in- hämtats från militärbefälhavaren i södra mi- litärområdet, chefen för Gotlands militär- kommando, samt försvarsområdesbefälha—

varna för Kristianstads försvarsområde, Göteborgs- och Bohus försvarsområde, Lin- köpings försvarsområde, Strängnäs försvars- område, Stockholms försvarsområde, Karl— stads försvarsområde, Örebro försvarsområ— de, Falu försvarsområde, Härnösands för- svarsområde, Umeå försvarsområde och Ka- lix försvarsområde.

I frågor rörande driftvärnet har kommit- tén haft överläggningar med representanter för fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, försvarets radioanstalt, försvarets fabriks- verk, postverket, statens vägverk, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och tele- verket.

Kommittén har ägnat särskild uppmärk- samhet åt utbildningen av de värnpliktiga hemvärnsmännen och har i dessa frågor haft överläggningar med representanter för Landsorganisationen och Svenska arbetsgi- vareföreningen samt med företagsledning och anställda vid Bofors AB, Scania—Vabis AB, LM Ericsson AB, Svenska metallverken AB, Husqvarna Vapenfabriks AB, Jönkö- pings Mekaniska Werkstad AB och Karl- stads Mekaniska Werkstad AB.

Synpunkter på utbildningen av värnplik- tiga hemvärnsmän har dessutom inhämtats från ytterligare ett tjugotal företag och samt- liga driftvärnsmyndigheter.

Kommittén har vidare haft tillfälle till dis- kussioner med hemvärnsmännens egna re- presentanter i samband med övningar eller sammankomster vid hemvärnets stridsskola, på Gotland, i Kristianstad, Åhus, Sträng- näs, Nyköping, Stockholm, Kalix och Troll- hättan, Och med hemvärnsofficerama vid försvarsområdesstaberna i Malmö, Kristian- stad, Göteborg, Vänersborg, Strängnäs, Stockholm, Uppsala, Örebro, Karlstad, Fa- lun, Härnösand, Umeå, Kalix och Visby.

Orientering om kommitténs arbete har lämnats bl. a. till rikshemvärnstinget i Stock- holm 1968 samt till hemvärnets centrala förtroendenämnd, samtliga försvarsområ- desbefälhavare, samtliga hemvärnsofficerare och samtliga hemvärnsunderofficerare då dessa varit samlade till sammankomster i Stockholm. I samband härmed har orien-

Överläggningar har vidare förekommit med representanter för Hemvärnsbefälets riksförbund, Centralförbundet för befälsut- bildning och vissa andra frivilliga försvars— organisationer som kan komma att beröras av kommitténs förslag rörande hemvärnet samt med värnpliktsverket och arbetsmark- nadsstyrelsen.

Hemvärnets utbildning och övriga verk- samhet har studerats vid hemvärnets strids— skola, Kristianstads försvarsområde, Älvs- borgs försvarsområde, Strängnäs försvars— område, Stockholms försvarsområde, vid Statens järnvägars driftvärn och postverkets driftvärn samt vid lägerkurser för hemväms- ungdom i Kjellviken och Ann.

Vid de fältstudier, som kommittén bedri— vit främst i aVSikt att studera den övriga frivilliga försvarsutbildningen, har i aktuella fall även uppmärksammats de utbildnings- problem som har anknytning till hemvär— nets verksamhet. I Frivilligförsvaret 1 re— dovisas dessa särskilda fältstudier.

Utredningsarbetet har vidare omfattat be- sök i utlandet för studier av bland annat hemvärnets utbildning. Sålunda besökte W. Reuterswärd. F. Borgquist, R. Lugn och A. Månsson den 8—11 mars 1967 Norge. Vidare besökte W. Reuterswärd, R. Lugn och S. Nystedt den 5—10 april 1967 Dan- mark. Slutligen besökte C.-O. Rosenius och S. Nystedt den 28 oktober—l november 1968 Norge.

3. Avgivna utlåtanden

VK har i vad avser förevarande del av ut- redningsuppdraget efter remiss avgivit ut- låtande till Kungl. Maj:t den 29 november 1966 angående framställning från chefen för armén om ändring av bestämmelserna beträffande vissa förmåner vid hemvärnets utbildning.

C. Allmänna utgångsvärden

VK har vid sina överväganden och förslag utgått från de förutsättningar som föreligger enligt 1966 års beslut angående värnplikts-

utbildningen, 1968 års försvarsbeslut och hösten 1969 gällande bestämmelser röran- de tjänsteställning, befordran, förordnande m.m.

Vidare har kommittén i relevanta sam- manhang baserat sina ytterligare förslag på de förslag som tidigare framförts i Frivillig- försvaret 1. I den mån dessa är tillämpliga även på hemvärnets verksamhet har VK eftersträvat att uppnå enhetliga eller likar- tade förhållanden inom såväl hemvärnet som övriga grenar av det frivilliga försvaret.

I utredningsdirektiven anges att samord- ningen av hemvärnets utbildning och verk- samhet med den ordinarie utbildningen av värnpliktspersonal i första hand skall utredas samt att kommittén därutöver bör vara oför- hindrad att till behandling ta upp även and- ra frågor rörande frivilligutbildning. Kom- mittén har under utredningsarbetet funnit anledning att ta upp frågor angående orga- nisation, rekrytering och utrustning men begränsar sig till att lämna vissa principiella förslag och rekommendationer i dessa äm- nen.

D. Vissa begrepp

VK föreslår vissa ändrade begrepp. Försla— gen redovisas i bilaga 1: 1. De används i betänkandet sedan nuvarande förhållanden redovisats ikap. 2.

I Kungl. Maj:ts kungörelse angående fri- villig försvarsverksamhet (SF nr 737/1953) redovisas de organisationer som i kungörel- sen avses som >>frivilliga försvarsorganisa- tioner». Enligt VK mening är även hem- värnet i väsentliga hänseenden en frivillig försvarsorganisation. Kommittén använder därför i vissa fall begreppet >>frivilligorga- nisationer» som gemensam beteckning på hemvärnet och de i kungörelsen omnämnda frivilliga försvarsorganisationerna.

E. Betänkandets disposition

Efter den inledande redovisningen av ut- redningsdirektiven och utredningsarbetets bedrivande i detta kapitel lämnas 1 kap. 2 en redogörelse för de nuvarande förhållan-

I kap. 3 redovisas de viktigaste grunder- na för hemvärnets verksamhet. Härvid grans- kas särskilt om dessa även i framtiden bör gälla. Övervägandena berör bl.a. frågorna om frivillig eller obligatorisk hemvämsut- bildning i fred, hemvärnets uppgifter i krig, behov och tillgångar på hemvärnsmän, re- krytering, utbildning och vissa organisato- riska förhållanden.

I kap. 4 behandlas utbildningen av fri- villiga hemvärnsmän. Den nuvarande utbild- ningen granskas bl. a. mot de krav som ett framtida krig kan komma att ställa på hem— värnets personal. Förslag lämnas till utbild- ningssystem för hemvärnsbefäl och hem- värnsmän innefattande introduktionsutbild- ning, årlig utbildning och övrig utbildning.

Kap. 5 behandlar frågor som samman- hänger med rekrytering av frivilliga hem- värnsmän mot bakgrunden av behovet av hemvärn.

I kap. 6 behandlas den frivilliga utbild- ningen av värnpliktiga hemvärnsmän varvid huvudvikten enligt utredningsdirektiven lagts på hur dessa skall stimuleras till att frivilligt delta i hemvärnets utbildning.

Ungdomsverksamheten vid hemvärnet be- handlas i kap. 7. De gällande bestämmel- serna för verksamheten granskas. Förslag till vissa förbättringar liksom ett till mål- sättningen avpassat utbildningssystem redo- visas. Synpunkter lämnas på samordningen av ungdomsverksamheten vid hemvärnet med motsvarande verksamhet vid övriga fri- villigorganisationer.

I kap. 8 redovisas förslag till vissa för- bättringar av hemvärnspersonalens förmå- ner.

VK redovisar i kap. 9 synpunkter på vis- sa organisatoriska frågor inom hemvärnet.

I kap. 10 behandlas vissa särskilda frågor bl. &. frågor rörande utrustning m.m. som kommittén ej funnit anledning att närmare utveckla i föregående delar av betänkandet.

Förslag till författningsändringar återfinns ikap. 11.

Förslag lämnas i kap. 12 på hur över- gången till det föreslagna utbildningssyste— met bör ske.

De ekonomiska konsekvenserna av VK förslag redovisas i kap. 13.

I kap. 14 lämnar VK synpunkter på och förslag till omfattning av en eventuell ob- ligatorisk hemvämsutbildning för uppskovs— värnpliktiga samt vissa synpunkter på hur värnpliktiga i ökad utsträckning skall kun- na tillföras med stöd av värnpliktslagen om den frivilliga rekryteringen skulle visa sig otillräcklig.

Kap. 15 innehåller slutligen en samman- fattning av betänkandet.

En översikt över hemvärnet i Norge och Danmark lämnas i särskild bilaga (bilaga 1: 2) till betänkandet.

2. Nuvarande förhållanden

A. Hemvärnets uppkomst och syfte

Sedan lång tid tillbaka har viljan att genom frivilliga insatser stärka landets försvar bland annat tagit sig uttryck i att olika frivilliga försvarsorganisationer bildats. Det frivilliga försvarsarbetet inom dessa organisationer omfattar i stort försvarsupplysning, utbild- ning av enskilda medlemmar för att dessa skall få ökad förmåga att i krig kunna lösa sina uppgifter inom totalförsvaret samt eko- nomiskt stöd åt frivilligförsvaret. Frivillig- organisationernas verksamhet och syfte har närmare redovisats i kommitténs delbetän- kande Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968:54).

Krigshändelserna i vårt omedelbara grannskap vid 2. världskrigets utbrott 1939 —1940 ökade viljan till frivilliga insatser. Som en följd av krigets nya karaktär med dess omedelbara hot mot hemorten kom de frivilliga försvarsinsatserna inte enbart att omfatta de befintliga organisationernas verk- sarnhetsområden. Det växte också fram en önskan att upprätta frivilliga stridande för- band för den egna hemortens försvar.

Så skedde samtidigt på flera håll i landet och föranledde statsmakterna att skyndsamt vidta åtgärder för att förverkliga de upp- komna önskemålen. 1940 års hemvärns- kommitté tillsattes och i mars 1940 lade kommittén fram förslag om organiserandet av ett hemvärn. I samband med de tyska anfallet på Danmark och Norge i april 1940 påskyndades arbetet och då riksdagen i maj

1940 fattade beslut i ärendet hade arbetet med organisationens uppbyggnad nått långt och omkring 80000 hemvärnsmän redan anmält sig. Hemvärnet växte alltså fram som ett spontant uttryck för folkets för- svarsvilja och kunde byggas upp helt på fri- villighetens grund. Det fastslogs emellertid samtidigt att den nya organisationen skulle infogas i landets militära organisation. Anslutningen till hemvärnet var frivillig men dess uppgifter, organisation m.m. be- stämdes liksom för andra militära förband av statsmakterna och de militära myndig- heterna. Detta fasta inordnande i det mili- tära försvarssystemet var förutsatt i direkti- ven till 1940 års hemvärnskommitté och un- derströks också från flera håll i yttrandena över denna kommittés förslag. Man ville härigenom skapa en garanti mot den politi- sering som skulle kunna hota en förenings- mässigt organiserad beväpnad hemvärnsrö- relse. Tilliten till hemvärnet underströks yt- terligare av att hemvärnsmännen, för att kunna ha tillräckligt hög beredskap, tilläts förvara vapen och ammunition i sina hem. För att säkerställa allmänhetens förtroen- de för hemvärnet tillerkändes de kommu- nala myndigheterna inflytande vid rekryte- ringen och befälsurvalet. Befolkningens till- tro till denna nya frivilliga försvarsorganisa- tion visade sig genom att alla samhällsgrup- per blev likformigt representerade i hem- värnet. En undersökning som genomfördes 1944 genom rikshemsvärnschefens försorg

och som redovisades i 1945 års hemväms- kommittés förslag (SOU 1946: 59) visade att hemvärnets sociala struktur nästan helt överensstämde med befolkningens. 1945 års hemvärnskommitté anför i denna fråga bl. &. (sid 11 och 12).

Hemvärnet har icke vid någon tidpunkt ut- gjort ett politiskt orosmoment utan har av allt att döma förvärvat sig såväl statsmakternas som allmänhetens fulla förtroende, vilket tagit sig uttryck på många sätt. Utan att här när- mare beröra orsakerna vågar man därför dra- ga den slutsatsen, att hemvärnsorganisationen fått en ur medborgerlig synpunkt mycket lycko- sam gestaltning.

Resultatet av berörda undersökningar visar, att hemvärnet är en folkrörelse. Den frivilliga rekryteringen, den allsidiga sammansättningen och den i stort sett jämna fördelningen över landet motiverar en sådan slutsats.

Otvivelaktigt har den frivilliga rekryteringen i väsentlig mån bidragit att skapa de bästa egenskaperna hos hemvärnet. Emellertid stäl- ler denna rekryteringsform speciella krav på hemvärnets ledning och behandling, varvid er- farenheterna beträffande krigsmaktens övriga, på värnplikt grundade förband icke alltid kun- na tjäna till ledning.

Hemvärnets ursprungliga uppgift var all- mänt att försvara den egna hemorten. Det var inte möjligt att vid hemvärnets tillkomst närmare precisera dess uppgifter. Så kunde man till exempel inte ännu utnyttja erfaren- heter från krigshändelserna i utlandet lika litet som det var möjligt att bedöma orga- nisationens blivande styrka och värde.

1940 års hemvärnskommitté angav dock hemvärnets uppgift vara.

att snabbt oskadliggöra från luftfarkoster an- tingen genom fallskärmshopp eller på annat sätt landsatta, på kusten landsatta eller över landgränsen inkomna fiender eller smärre fient- liga patruller och avdelningar; medverka i bekämpandet av större fientliga avdelningar eller styrkor, landsatta eller in- komna i riket på ovan angivet sätt samt svara för luftvärn i viss utsträckning, där per- manent eldberedskap icke erfordras.

I den efter 1940 års hemvärnskommittés arbete fastställda hemvärnskungörelsen an-

gavs mera allmänt att hemvärnets »främsta uppgift är att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten».

Efterhand som den nya organisationens användbarhet ökades, främst genom bättre utrustning och bättre utbildning, och alltef- tersom erfarenheter från krigshändelserna i Europa kunde nyttiggöras ökade respekten och förståelsen för hemvärnet som en vär- defull del av totalförsvaret.

1945 års hemvärnskommitté angav för sin del principerna för hemvärnets använd- ning på följande sätt (sid 20).

Vid krigsfara och krig utgör hemvärnet en ständig beredskap, som uppträder och inrappor— terar överraskande fientliga företag samt för- hindrar eller försvårar deras utförande. Om hemorten blir krigsskådeplats eller ockuperas söker hemvärnet på allt sätt tillfoga fienden skada genom partisanverksamhet. Vid all verksamhet skall samverkan med inom hemorten opererande fält- eller lokalförsvars- förband eftersträvas. Vid överraskande krigsutbrott kunna bevak- nings- och försvarsuppgifter, som normalt ålig- ga fält— och lokalförsvarsförband, tillfälligt an- förtros åt hemvärnsförbanden. Så snart ske kan, skall avlösning äga rum, så att hemvärnsför— banden kunna disponeras för sina egentliga uppgifter. I fred utgör hemvärnet en militär beredskap, som även bör kunna ställas till förfogande för vissa civila uppgifter, exempelvis hjälparbete vid i hemorten inträffade katastrofer och olyc- kor och biträda vid efterspaning av förrymda brottslingar eller vilsegångna personer även- som för vissa ordningsuppgifter. Det måste emellertid särskilt framhållas, att hemvärnet icke under några omständigheter får användas för upprätthållande av ordning vid arbetskon- flikter. Slutligen märkes att hemvämsmännens deltagande i sådana icke militära uppgifter gi- vetvis kräver frivilligt åtagande från hemvärns— männens sida, i den mån icke uppgifterna äro att hänföra till allmänna medborgerliga skyl— digheter.

I den hemvärnskungörelse den 30 juni 1947 (nr 673), som grundades på 1945 års hemvärnskommittés förslag och som allt— jämt gäller, anges hemvärnets uppgifter me- ra allmänt sålunda.

Hemvärnet som utgör en del av armén, består av militärt organiserade på frivillighetens väg rekryterade förband, vilka främsta uppgift är

att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen.

I kungörelsen anges vidare att tjänstgö- ring under beredskapstillstånd eller krigs- tillstånd i regel skall fullgöras inom eget eller angränsande hemvärnsområde samt inte utan tvingande skäl förläggas till sådan tid att hemvämsmännen hindras fullgöra sina civila arbetsuppgifter.

Samtidigt som hemvärnet i ett tidigtskede vann ökat förtroende och betraktades som en oumbärlig del av vårt militära försvar var man emellertid också klar på hemvärnets begränsningar.

1 945 års hemvärnskommitté uttryckte för- hållandet sålunda (sid 10).

Man måste emellertid noga fasthålla, att hem- värnet på grund av sin egenart utgör ett särskilt truppslag med klart avgränsade uppgifter och härför avpassad organisation och utbildning. Hemvärnet får under inga omständigheter be- traktas som ett slags reserv till de på väm- pliktens grund uppsatta fält- och lokalförsvars- förbanden eller användas efter samma princi- per som dessa. Varken hemvärnsbefälets kva- litet eller hemvärnsförbandens utrustning och organisation tillåter uppträdande i större enhe- ter. Gruppen är hemvärnets naturliga strids- enhet. Hemvärnet kan göra ovärderliga insatser om det användes riktigt; felaktigt använt blir det en besvikelse för ledningen, en dyrbar upp— offring av manskap utan gagn. Det öde som vederfors den tyska s.k. folkstormen, vilken i krigets sista skede sattes in i regements— och bataljonsförband mot anfallande linjetrupper, ger tydligt belägg för denna uppfattning.

B. Hemvärnets betydelse och uppgifter 1. Den militärtekniska utvecklingen

Under den tid som gått från 2. världskrigets slut till våra dagar har stora förändringar skett på krigföringens område och inom krigsmaktens organisation. Krigets ändrade karaktär, nya vapen och andra hjälpmedel samt förändringar i den utrikespolitiska si- tuationen har gjort en fortlöpande utveck- ling inom krigsmakten nödvändig, inte bara beträffande vapenutrustning, organisation och utbildning utan också beträffande sättet för stridens förande. Denna utveckling har

Hithörande problem har närmare utveck- lats i 1954 års befälsutrednings betänkande »Arméns befäl» (SOU 1959223); i 1960 års värnpliktsutrednings betänkande »Värnplik- ten» (SOU l965:68); i 1965 års försvarsut- rednings betänkande »Säkerhetspolitik och försvarsutgifter >>(SOU l968:10) samt iöver- befälhavarens utredning år 1965 om det mi- litära försvarets fortsatta utveckling »ÖB 65» (Fst/Sekt IV 19/5 1965 nr 300).

Sammanfattningsvis kan den angivna ut- vecklingen uttryckas på följande sätt, varvid i första hand förhållanden som berör hem- värnet beaktats.

Kriget har blivit totalt vilket bl.a. inne- bär att krigshandlingar riktas inte enbart mot de stridande förbanden utan även mot staber och underhållsförband, mot civila ledningsorgan, mot försörjnings- och pro- duktionsapparaten såsom järnvägsknutpunk- ter, broar, kraftverk, teleanläggningar, indu- strier, förråd, hamnar m.m. Bekämpning av dessa mål har bl.a. möjliggjorts genom ut- vecklingen av flyg och robotar samt genom användning av atomstridsmedel, biologiska och kemiska stridsmedel. Sabotage, ofta in- lett redan före ett krigsutbrott, liksom de angrepp på motståndsviljan som möjliggjorts genom nutida propagandateknik och med användning av massmedia är effektiva me- del för att betvinga en motståndare.

Utvecklingen på transportteknikens och teleteknikens områden har medfört att stridshandlingar kan komma att träffa alla delar av vårt lands yta. Även lokalt har striden övergått till att föras över ytan. Be- greppet front har blivit svävande och mot- ståndaren kan i många fall väntas uppträda var som helst.

Denna utveckling i förening med det fak- tum att stormakterna disponerar stora styr- kor redan i fred har också medfört att möj- ligheterna för kuppanfall har ökat. Syftet med ett sådant anfall torde vara att tidigt ta betydelsefulla platser och försvåra vår mo- bilisering. Förstahandsmålet torde vara ham- nar, flygfält, broar och andra viktiga kom- munikationsanläggningar. Även bekämpning av våra radarstationer och andra underrät-

telseorgan ingår som en viktig del i kupp- anfallet.

Dessa förhållanden gör att vår krigsmakt. som bygger på den allmänna värnpliktens grund och som är att anse som en i fred »hempennitterad» krigsmakt, har utformats enligt följande principer. ' Mobilisering måste kunna genomföras snabbt och säkert. Utspridd förrådsställ- ning, väl utförd och övad mobiliserings- planläggning samt skydd av mobilisering- en genom i fred insatsberedda mindre styrkor är medel härför. 0 Utbildningen måste ge sådant resultat att förbanden kan lösa sina stridsuppgifter omedelbart efter mobiliser'mg. 0 Alla förband, oberoende av huvuduppgift och försvarsgren, skall kunna bevaka och försvara tilldelat område. . Hela landets yta skall bevakas så att in- filtration och sabotage (försök till sabo- tage) upptäcks och förhindras. 0 Motståndet mot fientligt angrepp får ald- rig upphöra. Övergång till fria kriget för- bereds. 0 Varje vapenför svensk som inte är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalför- svaret skall sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. De ovan angivna förhållandena och den allmänna grundsynen på krigsmaktens upp- gifter och verksamhet i krig har successivt kommit att påverka hemvärnets utformning och avsedda användning.

2. Hemvärnets uppgifter

I det nuvarande försvaret har hemvärnets betydelse ökat. Ett vittförgrenat, kvantitativt och kvalitativt starkt hemvärn är en oum- bärlig del av vårt lands försvar. Detta har framhållits bl.a. i ovan angivna utredningar »ÖB 65» och »Värnplikten». 1965 års för- svarsutredning har anslutit sig till principen om hemvärnet som en nödvändig del av försvaret.

Hemvärnets betydelse framgår också av de uppgifter som har tilldelats hemvärnet. Huvuduppgiften enligt hemvärnskungörel- sen är »att verka för det omedelbara skyd-

det av den egna hemorten och arbetsplat- sen». Denna huvuduppgift löses något an- norlunda än tidigare med hänsyn till att principerna för krigsmaktens utformning ef- ter hand ändrats.

Krigsmaktens mobilisering måste kunna genomföras snabbt och säkert. Anfall kan påräknas under pågående mobilisering. För att skydda mobiliseringen och för att vid kuppanfall snabbt kunna ta upp försvar vid betydelsefulla platser innan krigsmaktens förband hunnit mobilisera erfordras snabbt insatsberedda förband. Hemvärnet är genom sin höga beredskap lämpat för sådana upp- gifter. Många hemvärnsgrupper har därför tilldelats stridsuppgifter vid viktiga gräns- övergångar, vid hamnar och flygfält. De kan härvid bemanna skansar och betjäna vissa understödsvapen intill dess ordinarie besättningar anlänt. Förstörings- och spärr— ningsuppgifter kan också tilldelas hemväms- förband.

Skyddet av och medverkan vid krigsmak- tens mobilisering har blivit en av hemvärnets viktigaste uppgifter. Uppgiften löses genom bevakning och försvar av mobiliseringsför- råd, ammunitions— och drivmedelsförråd, av- lämningsplatser m.m. samt genom vägvis- ning, betjäning av avlämningsplatser och förråd m.m., allt till dess det mobiliserande förbandet hunnit övertaga dessa uppgifter.

Vid mobilisering krigsorganiseras förutom krigsmakten även totalförsvarets civila de- lar. Hemvärnet medverkar härvid genom bevakning och försvar av för totalförsvaret viktiga anläggningar som ledningscentra- ler, broar, teleanläggningar, krigsindustrier m.m.

I ytförsvaret och ytövervakningen ingår hemvärnet som en viktig del. Redan genom sin gruppering för att lösa ovan angivna upp- gifter bidrar hemvärnet i hög grad till ett effektivt ytförsvar. När uppgifterna i sam— band med mobiliseringen har lösts tilldelas huvuddelen av hemvärnets förband uppgif- ter i ytförsvaret. Viktiga vägskäl, broar o.s.v. bevakas och försvaras.

Hemvärnet medverkar också i ytövervak- ningen även när hemvämsmännen inte är grupperade för sina strids- och bevaknings-

uppgifter utan vistas i sina hem eller på sina arbetsPlatser. Hemvärnsmännen utgör här- vid en viktig länk i underrättelsetjänsten ge- nom att de snabbt kan inrapportera fientli- ga företag, sabotage eller förberedelser för sabotage eller annan misstänkt verksamhet.

Om kuppförsvarsuppgifter och skydd av mobilisering i princip endast åvilar allmänna hemvärnet är ytförsvaret och ytövervak- ningen en uppgift för såväl allmänna hem- värnet som driftvärnet.1 Driftvämets hu— vuduppgift är visserligen att verka för det omedelbara skyddet av egna anläggningar och arbetsplatser men genom att på så sätt järnvägsstationer, postanstalter, kraftstatio- ner, vägverkets anläggningar o.s.v. är för- svarade och bevakade blir ytförsvaret ytter- ligare förstärkt.

Inom områden där andra förband är grupperade kan hemvärnet på ovan angivet sätt medverka i ytförsvaret men kan också genom sin lokalkännedom lämna värdefull medverkan vid vägvisning och bevakning.

Inom områden där övergång till fria kri— get förbereds eller genomförs kommer hem- värnets lokalkännedom än mer till nytta. Hemvärnet förbereder att självständigt eller i samverkan med andra förband utföra eld- överfall eller annan stridsverksamhet på lämpliga platser, varvid kännedom om vägar och stigar, dolda uppehållsplatser och nära kontakt med civilbefolkningen är av stort värde.

Vid beredskapsutrymning utrymmer hem- värnsrekryter men ej allmänna hemvärnets personal i övrigt. Vid slutlig utrymning kvarstannar allmänna hemvärnets personal —- utom hemvärnsrekryter som utrymmer — inom sina hemvärnsområden, där de lö- ser förelagda uppgifter. Först på direkt or- der av försvarsområdesbefälhavare genOm hemvämschef utrymmer allmänna hemvär- nets personal och då sammanhållna i sina förband. För driftvärnet utfärdar respektive myndighet anvisningar om driftsvärnsper— sonalens verksamhet och omplaceringar.

En sammanställning över hur första- handsuppgifterna för allmänna hemvärnets grupper procentuellt fördelar sig på olika typer av krigsuppgifter har gjorts av riks-

hemvärnschefen. Härav framgår att huvud- delen (omkring 70 %) direkt medverkar i kuppförsvaret och för att säkerställa mobi- liseringens genomförande samt att uppgif- terna i kuppförsvaret (försvar av hamnar, flygfält och befästningar samt ytförsvar) ökar.

Slutligen kan nämnas den uppgift som hemvärnet fyller när det gäller att vidmakt- hålla vårt folks försvarsvilja. Genom sin utbildning, frivilliga anslutning och positiva försvarsinställning bidrar hemvärnsmännen i stor utsträckning till att stärka motstånds- viljan inom alla delar av landet och inom alla befolkningsgrupper.

3. Förhållanden som påverkar hemvärnets användbarhet

Hemvärnets uppgifter har anpassats till de för hemvärnet speciellt utmärkande förhål- landen som påverkar dess användbarhet. Dessa förhållanden kan för allmänna hem- värnet sarmnanfattningsvis sägas vara föl- jande. I princip gälller de också för drift- värnet. . Hemvämsmännen bor nära de platser där de skall verka och har därigenom hög be- redskap. . Hemvärnsmännen är till stor del över värnpliktsåldern (47-65-åringar). ' Utbildningstiden i fred är begränsad till minst 20 timmar och högst 50 timmar per år. ' Hemvärnsmännen får i regel endast an- vändas inom eget eller angränsande hem- värnsområde. ' Hemvärnsmännen är skyldiga att tjänst- göra under beredskapstillstånd eller i krig vid befarad eller pågående fientlig verk- samhet men skall i princip fullgöra sina civila uppgifter i hemorten då de ej är i tjänst. Hemvärnstjänstgöringen skall så- lunda ej vara av permanent natur utan endast fullgöras då hemorten berörs av stridsverksamhet. . Beväpningen består främst av handeld- 1 Hemvärnets nuvarande indelning i allmänt

hemvärn och driftvärn redovisas närmare i av- snitt D i detta kapitel.

vapen, härutöver finns i viss utsträckning kulsprutor, raketgevär, pansarskott och minor. I samband med skyddet av krigs— maktens mobilisering betjänar hemväms- männen tillfälligt vissa andra kvalifice— rade vapen t. ex. värnkanoner.

' Underhållet baseras främst på ortens till- gångar. Sjukvårds- och förplägnadsgrup- per organiserade av andra frivlliga för- svarsorganisationer ingår i hemvärnet, i övrigt saknas egentlig underhållsorgani- sation. Transportresurserna är begränsa- de. I vissa fall kan hemvärnet utnyttja lokalförsvarsförbandens underhållsorgani- sation.

Dessa förhållanden innebär begränsningar i fråga om eldkraft, stridsuthållighet, rör- lighet och underhåll.

Stridsenheten är i regel gruppen. Strids- uppgifter kan endast lösas under begränsad tid (några dagar) och mer omfattande om- grupperingar kan i regel inte genomföras. Hemvärnets stridseffekt är därför begränsad i jämförelse med lokalförsvarsförbandens.

Vissa av de angivna förhållandena med- för emellertid också fördelar. Hemvärnets beredskap är hög och dess lokalkännedom är mycket god. Hemvärnet är spritt över hela landet och utgör en viktig del i ytöver- vakningen. Genom frivilligheten, huvudupp- giften att försvara hembygden och den 10- kala rekryteringen har hemvärnet en mycket god anda. Genom att stridsenheten i regel är grupp underlättas stridsledningen. Vidare är varje hemvärnsförband i regel tilldelat endast en bestämd förstahandsuppgift samt ofta en till två andrahandsuppgifter som regelbundet övas på de aktuella platserna, vilket underlättar utbildningen av såväl befäl som förband.

Sammanfattningsvis kan sägas att hem- värnsförbanden ej kan användas enligt sam- ma grunder som fält- eller lokalförsvarsför- banden eller betraktas som ett slags reserv till dessa. Hemvärnet måste i stället be- traktas som en särskild förbandstyp med sina egna speciella förutsättningar. Anpassas hemvärnets uppgifter efter dessa förutsätt- ningar besitter det ett betydande stridsvärde

och utgör en mycket värdefull del av krigs— makten.

C. Hemvärnets personal och rekrytering

l. Egentlig hemvärnspersonal

Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn. Personalen rekryteras i fred på frivillighetens väg. Skyldighet att vid bered- skapstillstånd och krig fullgöra tjänstgöring jämlikt 28 & värnpliktslagen i hemvärnet föreligger dock för vissa värnpliktiga med uppskov (motsvarande). Dessa benämnas värnpliktiga hemvärnsmän.

Enligt hemvämskungörelsen utgöres hem- värnets personal av hemvärnsmän, extra hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, vilka vid tjänstgöring i driftvärnet benämnas drift- värnsmän, extra driftvärnsmän och drift- vämsrekryter, samt av hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän.

Till hemvärnsmän räknas också allt hem- värnsbefäl.

Vad som sägs om hemvärnsmän, extra hemvärnsmän och hemvärnsrekryter gäller i princip också för driftvärnsmän, extra drift- värnsmän och driftvärnsrekryter.

Hemvärnsmännen utgör huvuddelen av den egentliga hemvämspersonalen och hem- värnets stridande förband består nästan un- dantagslöst av hemvärnsmän.

Av 8 & hemvämskungörelsen framgår följande.

till hemvärnsman får antagas den som i väm- pliktshänseende är över- eller underårig eller frikallats från värnpliktens fullgörande eller såsom värnpliktig krigsplacerats vid hemvär- net eller på grund av krigsplacering i civil be- fattning, uppskov eller annan motsvarande an- ledning beräknas icke komma att inkallas till värnpliktstjänstgöring under beredskapstillstånd eller krigstillstånd. Vederbörande skall vidare under antagningsåret fylla minst 17 år, ha visat laglydnad och äga medborgarsinne samt besitta nöjaktiga fysiska förutsättningar för hemväms- tjänst. Om han är omyndig fordras förmynda- res medgivande till antagningen. Vid antagning till allmänna hemvärnet förutsättes att den bli- vande hemvärnsmannen är bosatt eller stadig- varande vistas inom det hemvärnsområde där han söker inträde. För antagning till hemvärns-

man fordras slutligen att vederbörande äger tillfredsställande skjutskicklighet.

Alltsedan hemvärnets tillkomst har fler- talet av hemvärnsmännen utgjorts av i värn- pliktshänseende överåriga. Dessa besitter i regel goda militära kunskaper förvärvade under värnpliktstjänstgöringen. De kan där- för direkt användas i hemvärnets förband.

De i värnpliktshänseende underåriga hem- värnsmännen utgörs huvudsakligen av för- utvarande hemvärnsungdomar (hemvärns- rekryter). De kvarstår i regel i hemvärnet till dess de inkallas för att fullgöra sin värn- pliktstjänstgöring.

De som frikallats från värnpliktens full- görande utgör blott en mindre del av hem- värnsmännen.

Krigsplacering i hemvärnet av värnplik- tiga efter frivilligt åtagande förekommer i viss utsträckning främst för att fylla hem- värnets behov av utbildat befäl men också för att tillföra hemvärnet yngre, utbildade hemvärnsmän.

Värnpliktiga med uppskov (motsvarande) är skyldiga att vid beredskapstillstånd eller krig tjänstgöra i hemvärnet.

Till hemvärnsmän räknas också allt hem- värnsbefäl. De olika typer av hemvärnsbe- fäl som förekommer och deras tjänstegrader framgår av tabell 2:1.

Till extra hemvärnsman får antagas väm- pliktig som inte kan antas till hemvärnsman men som i övrigt fyller för hemvärnsman angivna fordringar. De extra hemvämsmän- nen utgöres av värnpliktiga som erfordras i krigsmaktens övriga förband och som där- för icke kan tjänstgöra i hemvärnet då de blir inkallade till värnpliktstjänstgöring. De kan därför inte påräknas i hemvärnets krigs- organisation men utgör ändå en värdefull del av hemvärnet då de dels genom sin ak- tuellare militära utbildning kan tjänstgöra som föregångsmän eller instruktörer under utbildningen i fred, dels i regel kvarstannar i hemvärnet efter utträdet ur värnpliktsål- dern.

Hemvärnsrekryter kan antagas enligt samma bestämmelser som gäller för hem- värnsmän men skall under antagningsåret

fylla minst 15 år. Hemvärnsrekryterna räk- nas tillsammans med hemvärnsmän som inte påbörjat sin värnpliktstjänstgöring och som under kalenderåret fyller högst 19 år till hemvärnsungdom, för vars verksamhet särskilda bestämmelser gäller. Här skall en- dast nämnas att hemvärnsrekryterna ofta övergår till att bli hemvärnsmän och att deras i ungdomen ådagalagda intresse för hemvärnet ofta består genom värnpliktsti- den. De utgör också en god rekryterings- källa för krigsmaktens befäl.

Före antagning till hemvärnsman, extra hemvärnsman eller hemvärnsrekryt skall hemortskommunen få tillfälle att yttra sig över om vederbörande uppfyller kravet på laglydnad och medborgarsinne. Innan för- ordnande utfärdas för hemvärnschef skall kommunen ges tillfälle till motsvarande ytt- rande beträffande dennes allmänna lämplig- het för uppgiften.

Hemvärnsveteraner utgörs av hemvärns- män som fyllt 65 år och fullgjort minst 10 års tjänst i hemvärnet och som på förslag av hemvärnschef överförts till denna kate- gori. Hemvärnsveteraner ingår ej i hemvär- nets stridande förband utan biträder hem- värnschef (driftsvärnsbefäl) med rekryte- ring, stödjande verksamhet eller annan lik- nande verksamhet.

2. Övrig personal inom hemvärnet

Till hemvärnets personal bör oberoende av hemvämskungörelsens bestämmelser även räknas den personal ur andra frivilliga för- svarsorganisationer som på olika sätt tjänst- gör inom hemvärnet. Hemvämsmännens hu- vuduppgift är att med vapen delta i hem- bygdens försvar. Strävan är att tilldela alla hemvärnsmän stridsuppgifter. Verksamhet som inte kan hänföras till sådana uppgif- ter har därför i största möjliga utsträck- ning överförts på annan personal. Till sådan verksamhet räknas förplägnadstjänst, expe- ditionstjänst, sjukvårdstjänst, materieltjänst, viss transporttjänst m. m.

Alltsedan hemvärnets tillkomst har hem- värnet i dessa avseenden understötts av hembygdens kvinnor och män som inte kun-

Tabell 2:1. Tjänstegrader för hemvärnspersonall.

Nedan angiven personal innehar de tjänstegrader som angivits i motsvarande position i kol ]

Militär tjänstegrad Allmänna hemvärnet Driftvämet 1 2 3 Kapten Kretshemvärnschef Befälhavare för driftvärnsdistrikt Löjtnant Hemvärnschef Befälhavare för driftsvärnssektion Hemvärnskompanichef Ställföreträdande befälhavare för driftväms- distrikt Driftvämsledare för sådan lokal underavdel- ning, vid vilken kompani är organiserat Driftvärnskompanichef Fänrik Ställföreträdande hemvärns- Stållföreträdande befälhavare för driftvärns- chef sektion Musikledare Driftvämsledare (övriga) Sergeant Hemvärnsplutonchef Driftvärnsplutonchef Adjutant Adjutant Furir Hemvärnsplutonchefs Driftvämsplutonchefs ställföreträdare ställföreträdare Korpral Hemvärnsgruppchef Dn'ftvärnsgruppchef Vicekorpral Hemvärnsgruppchefs ställ- Driftvärnsgruppchefs ställföreträdare företrädare Menig Hemvärnsveteran Driftvämsveteran Hemvämsman Driftvärnsman Extra hemvärnsman Extra driftvärnsman Musikhemvämsman Driftvärnsrekryt Hemvärnsrekryt

Anm. Civila driftsvärnschefer, ställföreträdande driftvärnschefer samt driftvärnsbefäl enligt kol 3 må hänföras till tjänstegrad enligt ovan endast under förutsättning att vederbörande tillika år kontrak- terad driftvärnsman.

1 Enligt Tjänstereglemente för krigsmakten (TjRK) bilaga 3: 2.

nat fullgöra vapentjänst.

Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) rekryterar genom sina lokala kårer lottor för förplägnadstjänst, expeditionstjänst och materieltjänst, svenska röda korset (SRK) rekryterar personal för sjukvårdstjänst, Sve- riges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKER) rekryterar bilförare, frivilliga motorcykelkå- ren (FMCK) rekryterar motorcykelordon- nanser, i vissa fall tillhandahåller frivilliga radioorganisationen (F RO) signaltjänstperso- nal och under vissa förhållanden kan sven- ska blå stjärnan (SBS) ställa djurskötare till förfogande åt hemvärnsmän, som annars ej skulle kunna fullgöra hemvärnstjänst.

Denna personal genomgår grundutbild- ning vid sin frivilligorganisation och tecknar som regel avtal såsom B-personal för tjänst inom hemvärnsområdet. Personalen vidare-

utbildas inom hemvärnet främst genom att deltaga i dess övningar och ingår i hemvär- nets krigsorganisation.

Rekrytering, utbildning m.m. av denna personal har behandlats i kommitténs delbetänkande Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968:54).

3. Hemvärnspersonalens yrkestillhörighet, ål- dersläge m. m. '

I avsnitt A av detta kapitel framhålls att hemvärnet från första början fick en stark förankring inom alla samhällsgrupper. Som stöd härför hänvisades till den undersökning som 1944 genomfördes av rikshemvärnsche- fen. Detta arbete har sedermera fortsatts. Tabell 2:2 visar utvecklingen för den man- liga befolkningens fördelning på yrkesgrup-

Tabell 2:2. Den manliga befolkningens och hemvärnsmännens i allmänna hemvärnet fördel-

ning på yrkesgrupper.

Manlig befolkning %

Hemvärnsmän i allmänna hemvärnet %

Yrkesgrupp 1940 1950 1960 1965 19701 19751 1943 1956 1961 1965 Jordbruk och skogshantering 38,0 25,5 17,9 15,1 12,7 10,7 39,5 41,5 45,8 45,2 Industri och hantverk 43,0 46,6 52,6 56,0 56,3 56,9 44,0 33,0 27,5 27,3 Handel och samfärdsel 14,5 20,9 18,8 28 9 31 0 32 4 12,0 11,5 10,2 8,7 Allm tjänst och fria yrken 4,5 7,0 10,7 ” ' * 4,5 14,0 16,5 18,8

1 Prognos.

per fram till 1965 samt prognos fram till 1975. Vidare framgår hemvärnsmännens inom allmänna hemvärnet fördelning på yr- kesgrupper.

Tabellen visar att yrkesgruppen »Jord- bruk- och skogshantering» blivit den domi- nerande gruppen inom allmänna hemvärnet, medan gruppen »Industri och hantverk» procentuellt gått tillbaka, trots att den se- nare gruppen visar en fortlöpande ökning i förhållande till den förra. Denna grupp återfinns numera främst inom städer och tätorter där det erfarenhetsmässigt är svå- rare att rekrytera hemvärnsmän än på lands- bygden.

Rekryteringen på landsbygden har alltid gått lättare därför att >>hembygdens försvar» där är ett mer konkret begrepp än i städer- na och då den personliga påverkan under- lättas av den gemenskap som finns i det dagliga livet. Härtill kommer att hemvär- nets uppgifter i ytövervakningen, bevakning av utspridda mobiliseringsförråd m.m. krävt bibehållande eller ökning av hemvär- net på landsbygden. Rekryteringsarbetet har därför ofta koncentrerats dit.

Inom Malmö försvarsområde har gjorts en undersökning av hur rekryteringen till hemvärnet fördelar sig på landsbygd och städer i jämförelse med befolkningsfördel- ningen. Undersökningen visar att medan av den manliga befolkningen 32 % bor på landsbygden och 68 % i städerna (Malmö 37 %, Hälsingborg 11 %, övriga städer 20 %) så är hemvärnet rekryterat till 68 % från landsbygden och bara 32 % från stä- derna (Malmö 13 %, Hälsingborg 6 %, öv-

riga städer 13 %).

Underlaget för rekrytering på landsbyg- den, främst då ur yrkesgruppen jordbruk och skogshantering, minskar avsevärt. Sam- tidigt är här behovet av hemvärn oförändrat eller har ökat. I tätortsregionerna finns un- derlag för en avsevärd ökning av hemvär- net. Här möter emellertid som tidigare nämnts svårigheterna att nå och aktivera den manliga befolkningen.

Hemvärnets fördelning på olika ålders- grupper i jämförelse med den manliga be- folkningens fördelning på åldersgrupper framgår av tabell 2:3.

Av tabellen framgår att underlaget för rekrytering av i värnpliktshänseende under- åriga minskar. Likaså minskar underlaget för rekrytering av »47-åringar» dvs. de som vid den åldern går ur värnplikten och som är den bästa rekryteringskällan. Däremot kommer underlaget för rekrytering av äldre hemvärnsmän att öka.

Här angivna förhållanden har uppmärk- sammats av rikshemvärnschefen. För att bibehålla hemvärnets styrka trots avfolk- ningen på landsbygden bedrivs ett omfat- tande rekryteringsarbete av bl.a. hemvär- nets egen personal. Rekryteringsproblemen i tätortsregionerna har särskilt beaktats och en undersökning pågår om hur rekryteringen inom dessa områden skall kunna förbättras.

För att uppnå en gynnsammare ålders- fördelning än den nuvarande söker man kompensera minskningen av »47-åringar» genom en ökad krigsplacering i hemvärnet av män i värnpliktsåldern. De negativa ten- denserna i rekryteringen har härigenom

Tabell 2:3. Den manliga befolkningens och allmänna hemvärnets fördelning på vissa ålders- grupper.

Beräknad sammansättning av vissa manliga

Allmänna hemvärnets fördelning på ålders-

åldersgrupper 1965—1975 grupper

1975 jämfört Ålder 1965 ca 1975 ca med 1965 ca Ålder 1965 1967 15—19 313000 267000 — 46000 15—18 8 % 7 % 20—44 1 278 000 1 381 000 +103 000 19—47 24 % 23 % 45—49 268 000 237000 — 31000 48—60 52 % 53 % 50—59 517000 518000 + 1000 61—65 10 % ll % 60—64 213000 242000 + 29000 >65 6 % 6 % 65—69 172 000 216 000 + 44 000

kunnat motverkas och hemvärnets styrka har icke bara kunnat bibehållas utan också kunnat ökas. Alltsedan 1954 har de frivil- liga hemvämsmännen ökat i antal med i medeltal 650 per år.

4. Hemvärnets personalstyrka

Vid hemvärnets tillkomst 1940 räknade man med att styrkan skulle omfatta omkring 50000 man. Redan i oktober samma år hade emellertid över 90 000 man anmält sig till hemvärnet. Med hänsyn till den dåva- rande tillgången på vapen och utrustning fö- reslog överbefälhavaren att hemvärnets styr- ka skulle begränsas till 80000 hemväms- män samt att härutöver 20 000 reservhem- vämsmän skulle få antas. Någon undersök- ning av behovet av hemvärnsmän låg ej till grund för dessa beräkningar. 1945 års hem- värnskommitté konstaterade att då det gäll- de att besluta om hemvärnsorganisationer— nas omfattning, vapenfrågan icke spelade samma avgörande roll som tidigare.

För att skapa ett säkrare underlag vid bedömning av hemvärnets styrka, med hän- syn till det militära behovet och till rekry- teringsmöjligheterna, inhämtade 1945 års hemvärnskommitté erforderliga uppgifter från dåvarande militärbefälhavare. Med stöd av dessa uppgifter föreslog kommittén att personalstyrkan för det frivilligt rekry- terade hemvärnet borde fastställas till högst 100 000 man, vilket skedde genom kungligt brev den 19 mars 1948. Denna »maximi-

styrka», i vilken inräknas hemvärnsmän och hemvärnsrekryter men ej extra hemväms- män, hemvämsveteraner och musikhem- vämsmän, är alltjämt gällande. Angiven styrka har emellertid ej uppnåtts, trots en sedan 1954 ständig ökning av de frivilliga hemvärnsmännens antal.

Av den sammanlagda styrkan tillhör om- kring 82 % allmänna hemvärnet och 18 % driftvärnet.

År 1951 (SF nr 549/1951) bestämdes att vissa värnpliktiga med uppskov skulle vara skyldiga att vid beredskapstillstånd och krig tjänstgöra i hemvärnet. Dessa värnpliktiga hemvärnsmän ingår i allmänna hemvärnet eller driftvärnet beroende på sin uppskovs- uppgift. Deras antal bestäms av antalet upp- skovsvärnpliktiga och utgjorde 1969 om- kring 80 000 man.

I hemvärnets personalstyrka bör som tidi- gare framhållits i vissa avseenden även in— räknas den B-personal ur andra frivilligor- ganisationer som ingår i hemvärnets för- band. De utgörs av omkring 10000 lottor m.fl. och omkring 13 000 sjukvårdssama— riter.

D. Hemvärnets organisation och ställning inom krigsmakten

1. Organisation i stort

Hemvärnet utgör en del av armén och be- står av militärt organiserade förband. Ut-

Fred Beredskapstillstånd och krig

Allmänt Driftväm Allmänt hemvärn Driftvärn hemvärn Frivilliga Frivilliga Frivilliga Frivilliga + värnpliktiga med + värnpliktiga med uppskov m. ti. uppskov m. ti. (värnpliktiga hemvärns- (värnpliktiga hemvärns- män) med tjänstgörings- män) med tjänstgörings- skyldighet i hemvärnet skyldighet i hemvärnet

Värnpliktiga med uppskov m. 11.

Ingen tjänstgörings- skyldighet

bildning och utrustning ombesörjs av mili- tära myndigheter.

Under chefen för armén utövas hemvär- nets högsta ledning av rikshemsvärnschefen som biträdes av hemvärnsstaben.

Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn. De värnpliktiga hemvärnsmännen som utgörs av värnpliktiga med uppskov m.fl. har att vid beredskapstillstånd och krig ingå i hemvärnets organisation.

Hemvärnets organisation i stort framgår av bild 2:1.

2. Allmänna hemvärnet

Allmänna hemvärnets ledning under chefen för armén och rikshemvärnschefen åligger militärbefälhavaren inom respektive militär- område.

Försvarsområdesbefälhavaren (Chefen för Gotlands militärkommando) ansvarar för hemvärnets verksamhet inom försvarsom- rådet (militärkommandot). Han ansvarar för allmänna hemvärnets utbildning, rekryte- ring, utrustning, mobiliseringsförberedelser, personalredovisning m.m. samt fastställer de uppgifter som hemvärnet skall lösa. I försvarsområdesstaben ingår en hemvärns- avdelning under ledning av en hemväms- officer (pensionsavgången officer). I hem- vämsavdelningen ingår också en hemvärns- underofficer (pensionsavgången underoffi- cer). I vissa förvarsområden finns två eller

tre hemvärnsofficerare och två eller tre hemvämsunderofficerare.

Försvarsområdena indelas i hemvärnsom- råden, som omfattar kommun eller del där- av. Inom flertalet försvarsområden är hem- värnsområdena (tre eller flera) sammanför- da till hemvärnskretsar. Hänsyn har därvid tagits till planerad militär indelning av för- svarsområdet i krig samt till geografiska och civiladministrativa förhållanden.

Som chef för hemvärnskrets förordnas en kretshemvärnschef. Från att ursprungligen huvudsakligen haft till uppgift att verka för ekonomiskt stöd åt hemvärnet, för dess re- krytering och för samarbetet med civila myndigheter och andra frivilligorganisatio- ner har kretshemvärnscheferna numera fått allt mer vidgade uppgifter. I många fall för de det direkta befälet över hemvärnet inom kretsen samt medverkar i eller leder utbild- ningsarbetet.

Chef för hemvärnsområde är en hem- värnschef som lyder direkt under försvars- områdesbefälhavaren eller under kretshem- värnschefen. Under hemvärnschefen lyder hemvärnspersonalen inom hemvärnsområ- det. Till hemvärnschefens åligganden hör bl.a. att föra förteckning över hemvärnsper- sonalen, att leda och övervaka viss utbild- ningsverksamhet, att förbereda hemvärnets insättande vid högsta hemvärnsberedskap (mobiliseringsförberedelser), att föra befälet över hemvärnspersonalen då den är i tjänst

Bild 2: 2. Allmänna hemvärnets lydnadsför- hållanden.

Chefen för armén

Rikshemvärnschefen ' | Militärbefälhavare

V

| F örsvarsområdesbefälhavare

V

| Kretshemväxnschef1

V

| Hemvärnschefl

V

Förbandschef inom allmänna hemvärnet (kompani-, pluton- eller gruppchef; chef för företagshemvärn)

1 I vissa försvarsområden förekommer ej in- delning i hemvärnskretsar varför hemvärnsche- fen här lyder direkt under försvarsområdesbe- fälhavaren.

samt att svara för rekryteringsverksamheten inom hemvärnsområdet.

Hemvärnsmännen tillhör det hemväms- områden inom vilket de är bosatta eller ar- betar.

Hemvärnspersonalen inom hemvärnsom- rådet är med hänsyn till bostadsort, arbets- plats och tilldelad krigsuppgift sammanförd till grupper vilka i sin tur kan vara sam- manförda till plutoner. Inom vissa hem- värnsområden med många hemvärnsmän kan de i administrativt avseende samman- föras till kompanier. Vid vissa verk eller viktiga industrier och företag som skall fortsätta sin verksamhet under kn'g kan sär- skilda frivilliga hemvärnsförband organise- ras (grupp, pluton eller kompani), som re- kryteras bland företagets personal och med huvuduppgift att försvara det egna företaget

(s.k. verks— eller företagshemvärn). Dessa förband lyder direkt under hemvämschefen.

Allmänna hemvärnets lydnadsförhållan- den framgår av bild 2: 2.

Med hänsyn till den områdesindelning som gäller inom försvarsområdet efter ge- nomförd mobilisering av krigsmakten kan hemvämskrets och hemvärnsområde an- tingen vara självständiga och lyda direkt under försvarsområdesbefälhavaren eller ingå i fördelningsområde, brigadområde etc. Hemvärnet lyder härvid direkt under re- spektive områdeschef vad gäller strid och viss underhållstjänst, medan det i övrigt, t. ex. i fråga om personaltjänst, viss under- hållstjänst och administrativt, lyder under försvarsområdesbefälhavaren.

3. Driftvämet

Driftvärn är organiserat vid vissa statliga eller enskilda företag vilkas verksamhet är av riksomfattande eller eljest omfattande natur. Driftvämet tillkom för att ge möj- lighet för anställda vid vissa företag, som skall fortsätta sin verksamhet vid bered- skapstillstånd och krig, att med vapen för- svara sin arbetsplats vid fientligt anfall. Hu- vuduppgiften för driftvärnets män är — liksom för företagets personal i övrigt — att medverka till att företagets ordinarie pro- duktionsverksamhet kan fullföljas även om stridshandlingar sker i företagets närhet. Först när direkt fientligt hot föreligger mot arbetsplatsen lämnar driftvärnsmannen sin civila arbetsuppgift för att i stället gripa till vapen.

Enligt hemvämskungörelsen verkar drift- värnet »för det omedelbara skyddet av stat- liga och kommunala myndigheters eller en- skilda företags egna anläggningar och arbe- ten och må icke användas för annan upp- gift. Det ankommer på myndigheten eller företaget att, om möjligt i samråd med ve- derbörande militära myndighet, avgöra, när till driftvärn hörande förband skallinsättas».

Denna hårda bindning till företaget (ver- ket) och till de civila arbetsuppgifterna, lik- som den civila arbetsledningens bestäm- manderätt om när driftvämets män skall

lämna de civila arbetsuppgifterna för att uppta strid, sätter sin prägel på driftsvärnets organisation och lydnadsförhållanden.

I regel sammanfaller driftsvärnets orga- nisation helt med företagets (verkets) orga- nisation i övrigt. Driftvämets befälslinjer sammanfaller med de administrativa befäls- linjerna inom företaget. De militära myndig- heternas under rikshemvämschefen (mili- tärbefälhavare, försvarsområdesbefälhavare) ansvar för driftvärnets verksamhet begrän- sas till utbildning och till driftvärnets utrust- ning samt till erforderlig samordning av krigsuppgifternas planläggning och stridens genomförande.

Driftväm finns för närvarande organise- rat vid följande myndigheter och företag:

Marinen

Flygvapnet

Försvarets materielverk Fortifikationsförvaltningen Försvarets forskningsanstalt Försvarets radioanstalt Försvarets fabriksverk Byggnads— och reparationsberedskapen Postverket Televerket Statens Järnvägar

Statens vägverk Statens vattenfallsverk Sjöfartsverket Luftfartsverket Krångede AB Sydkraft AB

Gotlands kraftverk AB Stockholms stads industriverk

På grund av dessa myndigheters och fö- retags olika storlek och organisation finns även olikheter i organisationen för deras driftvärn. Kommittén har valt att endast re- dovisa principorganisationen för ett drift- värn så som den är angiven i hemvämskun- görelsen.

Vid myndighet eller företag där driftvärn organiseras förordnas en driftvärnschef och en ställföreträdare för denne. Driftväms- chefen lyder under rikshemsvämschefen. Han leder och övervakar driftvärnet inom

företaget samt verkar för att detta erhåller erforderlig utbildning och utrustning. Han fastställer driftvärnets organisation och ger i regel ut bestämmelser för utbildningen i stort samt antar och entledigar driftvärns- personal m.m. Han fastställer i princip de stridsuppgifter driftvärnet skall lösa.

Myndighetens (företagets) driftvärn orga- niseras i regel i driftvärnsdistrikt (motsva- rande) som sammanfaller med myndighe- tens distriktindelning i övrigt. Driftväms— distrikt kan i sin tur organiseras i drift- värnssektioner. Inom varje driftvärnsdistrikt förordnas en befälhavare för driftvärnsdi- strikt. Denne är också ofta chef för det civila distriktet t. ex. postdistrikt. Befälhava- ren för driftvärnsdistrikt åligger att leda och övervaka driftvärnet inom distriktet samt att i samråd med vederbörande försvarsom- rådesbefälhavare verka för att detta erhåller erforderlig utbildning och utrustning. Detta innebär bl. a. att han i regel registrerar drift- värnspersonalen inom distriktet och handhar övriga personfrågor (förslag till antagande, förordnande m.m.), uppgör planer för ut- bildningen och kontrollerar att personalen fullgör sin utbildningsskyldighet i samråd med försvarsområdesbefälhavaren samt fastställer de uppgifter driftvärnsförbanden skall lösa. Driftvärn kan också vara direkt lokalt organiserat, utan distrikts- eller sek- tionsindelning.

Driftvärnspersonalen är lokalt samman- förd till lokal underavdelning av driftvär- net och indelas i driftvärnsförband — drift- värnsgrupper, driftvämsplutoner eller drift- vämskompanier beroende på antalet drift- Värnsmän vid myndigheten. Dessa står un- der befäl av förbandschefer (driftvärns- gruppchefer osv.) som dels i fred för befälet över förbandet under tjänstgö- ring och medverkar vid utbildning, perso- nalredovisning m.m., dels för befälet över förbandet när det i krig sätts in i strid. Driftvämsförbanden lyder i övrigt lokalt un- der driftvärnsledaren, som är chef för den lokala underavdelningen av driftvärnet och som samtidigt är myndighetens lokala chef för den civila verksamheten. Han kan sam- tidigt vara förbandschef om han är kon-

trakterad driftvärnsman. Driftvämsledaren har lokalt i princip samma uppgifter som befälhavaren för driftvämsdistrikt. Vid krig är det denne civile chef (chef för postkon- tor, stationsinspektor osv.) som i sin egen- skap av driftvärnsledare avgör när drift- vämsmännen skall lösa stridsuppgifter som driftvärnsförband.

I fred samverkar och samråder befälha- vare för driftvärnsdistrikt och driftvärnsle- dare samt driftvärnschef med försvarsområ- desbefälhavare främst i fråga om utbildning och utrustning.

Exempel på driftvärnets organisation fram- går av bild 2:3.

E. Hemvärnets utbildning, utrustning och ekonomiska förhållanden

1. Utbildning

Hemvärnsman är enligt hemvämskungörel- sen skyldig att årligen fullgöra högst 50 och

lägst 20 timmars tjänstgöring i utbildnings- syfte. I denna tjänstgöring inräknas inte den tid som åtgår för vidmakthållande och för- kovran av hemvärnsmannens skjutskicklig— het och allmänna fältduglighet. Härutöver kan hemvärnsman efter eget åtagande full- göra ytterligare tjänstgöring.

För antagning till hemvärnsman fordras i fråga om militära färdigheter endast att ve- derbörande äger tillfredsställande skjutskick- lighet. Detta gör att utbildningsnivån för ny- antagna hemvärnsmän kan variera avsevärt från den, som inte fullgjort någon som helst militärtjänst och förvärvat sina skjutfärdig— heter inom en Skytteförening, till den, vilken såsom värnpliktig fullgjort t. ex. grundut- bildning och repetitionsutbildning och kan- ske också beredskapstjänstgöring och viss befälsutbildning.

I gällande utbildningsbestämmelser har viss hänsyn tagits till dessa skillnader. Mi- nimiutbildningstiden, 20 timmar per år, äri

Bild 2: 3. Exempel på driftvärnets lydnadsförhållanden.

Chefen för armén

Rikshemvärnschefen

|

V V Militårbefälhavare Driftvärnschef | | V V Försvarsområdesbefälha- Befälhavare för driftvärns- vare distrikt A | V _______________________ © _____________ ) Chef för lokal underavdel— ' ning inom driftvärnet (driftvärnsledare) | V . (a)—> Förbandschef inom drift- värnet (kompani-, pluton- eller gruppchef) --------------- Samråd Lydnadsförhållande

1 = Samråd beträffande utbildning och ututrustning. 2 = Samråd beträffande driftvärnsförbandens insättande samt beträffande utbildning och utrustning. 3 = Ansvar för utbildning och utrustning samt begränsat lydnadsförhållande i militärt avseende.

princip avsedd för repetitionsutbildning (en- skild utbildning och förbandsutbildning). Hemvärnsmän som fullgjort minst två må- naders militärutbildning med vapen är där- för ej skyldiga att fullgöra mer än 20 utbild- ningstimmar något år. Hemvärnsmän som ej uppfyller detta krav vid antagning måste under det första året inom hemvärnet full- göra 50 utbildningstimmar för att förvärva vissa grundkunskaper.

Hemvämsrekryter och hemvärnsmän som är yngre än 20 år är också skyldiga att full- göra 50 timmar per år.

Många hemvärnsmän, speciellt sådana som uttagits för viss specialutbildning, t.ex. signaltjänst, kulsprutetjänst, värnkanontjänst eller för befälsutbildning, fullgör frivilligt mer än 20 timmars tjänstgöring per år.

Det har emellertid också visat sig att en icke obetydlig del av hemvärnsmännen ej fullgör de 20 utbildningstimmar per år som de kontraktsenligt är skyldiga att göra.

Enligt hemvämskungörelsen må utbild- ningen icke utan tvingande skäl förläggas till sådan tid att hemvärnsmannen hindras fullgöra sina civila arbetsuppgifter. För all- männa hemvärnet sker därför huvuddelen av utbildningen på normal fritid dvs. lör— dagar, söndagar och kvällar.

För driftvärnet däremot sker numera hu- vuddelen av utbildningen på arbetstid, inne- bärande att nästan samtliga hemvärnsmän i driftvärnet kan fullgöra minimiutbildnings- tiden, 20 timmar per år, på arbetstid. Detta sammanhänger bl.a. med det nära samband som finns mellan den civila arbetsuppgiften i krig, driftvärnsuppgiften och myndighetens intresse för ett starkt driftvärn.

2. Utrustning

Hemvärnets utrustning som vid hemvärnets tillkomst i princip endast bestod av gevär och överdragskläder har under åren förbätt- rats.

Inom hemvärnsgruppen finns numera ge- vär, kulsprutepistol och kulsprutegevär. Hemvärnets kulsprutegrupper är tilldelade kulspruta m/ 36.

Som pansarbekämpande vapen disponerar

hemvärnet raketgevär m/ 49 och pansarskott m/ 46. Hemvärnsgrupper, som vid kupp skall försvara vissa fasta anläggningar, kan betjäna befintliga värnkanoner och andra tyngre vapen.

Som personlig utrustning tilldelas hem- värnsmannen handvapen (gevär eller kul- sprutepistol), fältuniform med kappa, hjälm. mössa, marschskor, överdragskläder, kok- kärl, livrem, första förband och skydds- mask. Detta innebär att hemvärnsmannen under sin tjänstgöring i stor utsträckning måste använda även egna persedlar, t. ex. regnplagg, underkläder m. m.

Den vapenutrustning, som hemvärnet dis- ponerar över liksom den personliga utrust- ning hemvärnsmannen får sig tilldelad. har begränsats av kostnadsskäl vilket inneburit att vapen och annan materiel tillförts hem— värnet efterhand som den kunnat överföras från fält- och lokalförsvarsförband då dessas utrustning moderniserats. Hänsyn har också tagits till att hemvärnet i princip endast sätts in under begränsad tid och att dess uppgifter i stor utsträckning utgjorts av be- vakningsuppgifter.

I detta sammanhang bör framhållas att viss personal ur andra frivilliga försvarsor- ganisationer som ingår som B-personal i hemvärnets förband inte har tilldelats uni- former.

3. Hemvärnets anslag. Hemvärnspersona- lens förmåner

Enligt riksstaten för 1969-1970 har hemvär- net tilldelats ett anslag på 17 501 000 kro- nor fördelat på följande anslagsposter: Förvaltningskostnader 3 041 000 Övningar 5 000 000 Intendenturmateriel m.m. 2 000 000 Tygmateriel (och ammunition) 7 460 000

Hemvärnsmän i allmänna hemvärnet får i stort sett följande förmåner. Dessa är vad gäller förhållandena i fred fastställda mot bakgrund av att personalen fullgör sin tjänstgöring under fritid, semester eller an- nan ledighet från det civila arbetet.

Under tjänstgöring vid beredskapstillstånd eller krig utgår

fri inkvartering, fri förplägnad, daglön med 2 kronor för dag, försörjningsbidrag för varje tjänstgörings-

dag med 2 kronor för hustru och 50 öre för varje barn under 16 år. Under tjänstgöring i utbildningssyfte i fred utgår

fri inkvartering, fri förplägnad om tjänstgöringen omfat- tar minst 8 (4) timmar i följd,

traktamente med 12 kronor för dag om tjänstgöringen omfattar minst 3 dagar i följd och varje dag i genomsnitt omfat- tar 8 timmars tjänstgöring. För hem- värnsman under 20 år utgår traktamente endast om äldre hemvärnsmän deltar i övningen och då endast med 6 kronor. Under annan tjänstgöring som sker efter eget åtagande för att delta i efterspanings-, bevaknings— eller handräckningstjänst, som påkallats av militär eller civil myndighet då beredskapstillstånd eller krigstillstånd icke råder utgår samma förmåner som under tjänstgöring i utbildningssyfte. Traktamen- tet utgår dock med 12 kronor för varje dygn som omfattat tjänstgöring under minst 6 timmar och med 6 kronor om tjänstgöring- en omfattat kortare tid.

För resa som avser sammanträde med hemvärnets representations— och verkställan- de organ eller för deltagande i lägerkurs om minst 5 dagar får hemvärnsmannen fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekost- nadsersättning enligt allmänna reseregle— mentet. För övriga resor erhålls fri resa ge- nom militär tjänstebiljett eller resekostnads- ersättning om resan företas med allmänna trafikmedel. Vid kortare resor dvs. resor som understiger 150 kilometer eller inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden 250 kilometer kan ersättning vid använd- ning av egen bil utgå med 20 öre per kilo- meter och ersättning för medpassagerare enligt allmänna resereglementet.

Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget, hemvärnets cen- trala förtroendenämnd och försvarsområdes förtroendenämnd utgår traktamente enligt allmänna resereglementet.

Årliga arvoden utgår till kretshemvärnschef med 300 kronor, till hemvärnschef i hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän med 600 kronor, till hemvärnschef i hemvärnsområde med över 100 hemvärnsmän med 900 kronor, till hemvärnskompanichef med 300 kro- nor och till adjutant till hemvärnschef med 300 kronor.

Hemvärnschef kan utöver årsarvode en- ligt försvarsområdesbefälhavares prövning erhålla bidrag till att betala kostnader för anskaffning av erforderliga expeditions— och förrådslokaler.

Kretshemvärnschef och hemvärnschef kan få ersättning för kostnader för anskaff- ning av telefon samt avgifter för telefon- abonnemang.

Under tjänsteresor och tjänsteförrättning— ar utom bostadsorten erhåller kretshem- värnschef, hemvärnschef och hemvärnskom- panichef resekostnadsersättning och trakta- mente enligt allmänna resereglementet.

För sjukdom eller skada som ådragits under hemvämstjänstgöring kan ersättning utgå enligt militärersättningsförordningen. Avlider hemvärnspersonal under hem- värnstjänstgöring betalas kostnaden för den avlidnes transport till hemorten av stats- medel.

För driftvärnets personal är förhållan- dena annorlunda. I och med att en myndig- het eller ett företag fått Kungl. Maj:ts med- givande att inrätta driftvärn förbinder sig myndigheten eller företaget att följa de be— stämmelser som gäller för driftvärnet. Be- träffande de ekonomiska förmånerna inne- bär dessa i stort att driftvärnsmän vid drift- värnstjänstgöring får oavkortad lön även när tjänstgöringen fullgörs under arbetstid och att driftvärnets chefspersonal i regel kan fullgöra sina driftvärnsåligganden under ar- betstid och härvid utnyttja myndighetens lo- kaler, telefon m.m.

De förmåner som utgår till driftvärnsmän är följande.

Under all tjänstgöring utgår oavkortade avlöningsförmåner som är förenade med hans anställning, dock ej övertidsersättning

eller liknande ersättning om driftvärnstjänst- göringen äger rum på annan tid än ordina- rie arbetstid.

Under tjänstgöring i utbildningssyfte ut- går fri inkvartering och fri förplägnad enligt samma grunder som gäller för allmänna hemvärnet.

Vid resa för att fullgöra tjänstgöring eller genomgå driftvärnskurs på ort, där drift— värnsmannen icke på grund av anställning har att utföra arbete, utgår fri inkvartering och förplägnad, resekostnadsersättning om resan företas med allmänna transportmedel under förutsättning att transport inte ordnas genom militär myndighet eller genom den myndighet (företag) vars driftvärn han till- hör.

Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd utgår resekost- nadsersättning och traktamente enligt all- männa resereglementet.

Vid sjukdom eller skada under driftvärns- tjänstgöring utgår samma förmåner som om sjukdomen eller skadan ådragits under tjänstgöring hos den myndighet eller företag där han är anställd.

Avlider driftvärnsman under driftvärns- tjänstgöring betalas kostnad för den avlid— nes hemtransport av statsmedel.

4. Hemvärnets egna tillgångar

Utöver anslag från statsmakterna disponerar hemvärnet såväl lokalt som centralt egna tillgångar. Genom bidrag från kommuner och andra myndigheter, från företag och en- skilda personer, från andra frivilliga för- svarsorganisationer, främst lottarörelsen samt genom egen insamlingsverksamhet i form av lotterier m.m. erhåller hemvärnet medel som disponeras helt av hemvärnet självt. I vissa fall har den stödjande verk- samheten fått formen av >>rusthå11», >>garanti- föreningar» eller motsvarande, dvs. för- eningar eller organisationer med direkt syf- te att ekonomiskt stödja exempelvis ett visst hemvärnsområde, en viss hemvärnskrets, hemvärnet inom ett försvarsområde, ett driftvärn eller hemvärnet i dess helhet. Des-

sa medel förvaltas och disponeras av hem- värnets representations- och verkställande organ. Medlen kan utnyttjas för anskaff- ning eller underhåll av hemvärnsgårdar, för anskaffning av viss utrustning, för priser till tävlingar, för föreningsverksamhet, för bi- drag till enskilda hemvärnsmän som för- stärkning av den ersättning, som erhålles av statsmedel vid kurser m. m.

F. H emvärnetr representation

Alltsedan hemvärnets tillkomst har man va- rit angelägen om att hemvärnet skall ha medborgarnas fulla förtroende och att hem— värnsmännen såsom frivilliga i en militär organisation skall ha viss medbestämman- derätt eller medinflytande i hemväms- frågor.

Det allmänna förtroendet för hemvärnet har tillgodosetts genom att kommunal myn- dighet får yttra sig innan hemvärnsman får antas i hemvärnet liksom innan hemväms- man får förordnas till hemvärnschef eller innan personal som icke tidigare tillhört hemvärnet förordnas till befäl inom hem- värnet.

Hemvärnsmännens medinflytande och be- stämmanderätt regleras i 15 & hemväms- kungörelsen. Enligt denna stadgas att mili- tära frågor rörande hemvärnet avgörs ge- nom beslut av vederbörande militära chefer. Hemvärnspersonalen får dock väcka fö:- slag i sådana frågor. Hemvärnspersonalen har därjämte rätt att besluta om vården av tillgångar och anläggningar, som inte tillhör staten eller bekostas av statsmedel samt and- ra frågor av ej militär natur, i den mån de inte skall avgöras av förvaltningsmyndightt.

Hemvärnets rättigheter ifråga om media' flytande och bestämmanderätt handhas inom hemvärnets representations- och ver'c- ställande organ.

Representationsorganen består av repre- sentanter för hemvärnsmännen och för hem- värnets övriga militära ledning. I vissa fall kan representanter för organisationer, scrn samverkar med hemvärnet, delta i överlägg- ningar av gemensamt intresse. Sådana repre- sentationsorgan finns dels för alhnäma

hemvärnet inom varje hemvärnsområde och inom varje försvarsområde, dels för driftvärnet vid driftvärnsförband, inom driftvämsdistrikt och för varje driftväms- organisation i dess helhet samt dels gemen- samt för allt hemvärn.

Representationsorganen i olika instanser utser verkställande organ, förtroendenämn- der, som bl.a. sköter de ekonomiska angelä- genhetema och står till vederbörande chefs förfogande för utredning och yttrande i frågor rörande hemvärnet. De olika repre- sentations— och verkställande organen fram- går av tabell 2z4.

Hemvärnsstämman består av hemväms- områdets samtliga hemvärnsmän och extra hemvärnsmän. Den sammanträder minst en gång årligen varvid bl. a. ledamöter i hem- vämsområdets förtroendenämnd och om- bud till hemvämstinget utses. Hemvärns- områdets förtroendenämnd består av hem- värnschefen såsom ordförande jämte tre av hemvärnsstämman utsedda ledamöter. Till förtroendenämndens sammanträden kal- las även av kommunal myndighet utsedda representanter för med hemvärnet samver- kande organisationer då gemensamma frå- gor behandlas. Hemvärnsområdets förtro- endenämnd förvaltar hemvärnsområdets egna tillgångar och anläggningar, handläg- ger frågor rörande ordning och disciplin bland hemvärnspersonalen, samarbetar med organisationer och myndigheter, behandlar och yttrar sig över frågor som hänskjutits till nämnden samt kan avge förslag i hem- vämsfrågor till hemvämstinget och försvars- områdesbefälhavaren.

Hemvärnstinget består av försvarsområ- desbefälhavaren, ledamöterna i försvarsom- rådets förtroendenämnd, samtliga kretshem- värnschefer och hemvärnschefer, samt om- bud från hemvärnsområdena. Till tinget kal- las ombud för med hemvärnet samverkande organisationer. Hemvärnstinget sammanträ— der i regel vartannat år, varvid utses leda- möter i försvarsområdets förtroendenämnd, ombud till rikshemvärnstinget samt behand- las frågor som hänskjutits till tinget. Tinget får avge förslag till rikshemvärnschefen och rikshemvärnstinget. Försvarsområdets för-

troendenämnd består av försvarsområdesbe- fälhavaren såsom ordföranden samt högst nio vid hemvämstinget utsedda ledamöter. Försvarsområdets förtroendenämnd skall på motsvarande sätt som hemvärnsområdenas förtroendenämnder handlägga hemvärnets egna ekonomiska angelägenheter, samarbeta med andra organisationer och myndigheter med vilka hemvärnet har beröring, yttra sig över frågor som hänskjutits till hem- vämstinget samt stå till försvarsområdesbe- fälhavarens förfogande för utredning och yttrande i vissa hemvämsfrågor. Försvars- områdets förtroendenämnd får avge förslag till rikshemvärnschefen och rikshemvärns- tinget.

Driftvärnets representations- och verkstäl- lande organ är uppbyggda och fungerar på motsvarande sätt som allmänna hemvärnets organ.

Som ledamöter i rikshemvärnstinget ingår rikshemvärnschefen, ledamöterna i hemvär- nets centrala förtroendenämnd samt ombud från allmänna hemvärnet och driftvärnet ut- sedda vid hemvärnsting och driftvärnsting. Dessutom kan till rikshemvärnstinget kallas representanter för eivilförsvarsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, landsorga— nisationen, svenska stadsförbundet, svenska landskommunemas riksförbund, riksförbun- det landsbygdens folk, svenska röda korset, riksförbundet Sveriges lottakårer och Sve- riges kvinnliga bilkårers riksförbund, vilka representanter äger yttrande-, förslags- och rösträtt vid behandling av frågor som berör dessa organisationer eller frågor av allmän— giltigt intresse.

Rikshemvärnstinget sammanträder i re- gel vartannat år och utser ledamöter i hem- värnets centrala förtroendenämnd, ombud till med hemvärnet samverkande organisa— tioner samt behandlar och yttrar sig över ärenden som hänskjutits till tinget. Riks- hemvärnstinget får avge förslag till armé- chefen.

Hemvärnets centrala förtroendenämnd handlägger ekonomiska frågor, främjar och samordnar den lokala stödverksamheten, samarbetar med övriga organisationer med vilka hemvärnet har beröring och står till

Instanser Representationsorgan Verkställande organ

Allmänna hemvärnet Hemvärnsområde Hemvärnsstämma Hemvärnsområdets för- troendenämnd Försvarsområde Hemvärnsting Försvarsområdets för- troendenämnd

Driftvämet

Lokalt driftvärnsförband Driftvärnsdistrikt Distriktsting Driftvämsorganisationen

Allt hemvärn Hela riket

Sammanträde med samtliga driftvärnsmän

Driftvårnsting

Rikshemvärnsting

Förbandets förtroendenämnd

Driftvärnsdistriktets för- troendenämnd Driftvärnsorganisationens troendenämnd

för-

Hemvärnets centrala för- troendenämnd

rikshemvärnschefens förfogande för utred- ning och yttrande i frågor rörande hemvär- net m.m.

Utöver dessa i hemvärnskungörelsen fast- ställda representations- och verkställande or- gan finnes en fristående. av hemvämsmän- nen själva skapad och ledd intresseorganisa- tion — hemvärnsbefälets riksförbund. Denna organisation bildades 1942 innan ovan an- givna representations— och verkställande or- gan för hemvärnets självstyrelse hade till- kommit. Syftemålet var att bereda möjlighet för hemvärnets män att utan att vara bund- na av militära regler och tjänstevägar disku- tera alla problem som sammanhänger med hemvärnets verksamhet. Samtidigt såg för- bundet som en av sina uppgifter att tillva- rata hemvämsbefälets och hemvärnets in- tressen i fråga om utrustning, utbildning, ekonomiska förmåner m.m. För närvaran- de har förbundet omkring 2000 medlem- mar av alla grader inom allmänna hemvärnet och driftvärnet. Förbundet är organiserat på en förbundsstyrelse samt sektioner inom varje försvarsområde. Dess betydelse synes inte ha minskat sedan de av statsmakterna fastställda representations- och verkställan- de organen tillkommit. Hemvämsbefälets riksförbund ser för närvarande som sina främsta uppgifter att bidra till ökad effek- tivitet inom hemvärnet genom att verka för

förbättrad utrustning, utbildning och rekry- tering, att verka för att stärka hemvärnets och hemvärnsbefälets ställning, att medver- ka till enhetliga normer vid handläggning av ärenden rörande hemvärnsbefälet och hemvärnet, att medverka till ökad känne- dom och förståelse för hemvärnet och dess verksamhet genom upplysning samt samver- kan med militära och andra myndigheter, övriga frivilliga försvarsorganisationer m.fl. Genom att förbundet inte är bundet av mili— tära tjänstevägar kan det söka genomföra sin målsättning genom direkta kontakter med militära och andra myndigheter.

A. Inledning

I detta kapitel redovisas de förhållanden inom hemvärnets verksamhet som enligt VK uppfattning bör utgöra grunden för vidare överväganden och förslag rörande den fram- tida utformningen av hemvärnets utbildning m.m.

B. Allmänna grunder

I kap. 2 har lämnats en redogörelse för hemvärnets nuvarande förhållanden. De förhållanden som enligt denna redovisning varit grundläggande för hemvärnet och som gett det dess särskilda karaktär kan sägas vara följande. . Hemvärnet har uppkommit och utveck- lats genom medborgarnas egna initiativ och frivilliga insatser. Hemvärnet har en stark förankring inom alla områden av vårt sam- hälle. Hemvärnsmännen har genom särskil- da organ medbestämmanderätt i vissa hem- vämsfrågor. Det civila samhället har direkt inflytande genom att kommunala myndighe- ter skall beredas tillfälle att yttra sig om den enskildes frivilliga anslutning till hemvär- net.

' I hemvärnet ingår vid beredskapstillstånd och krig utöver de frivilliga hemvämsmän- nen även värnpliktiga hemvärnsmän, som utgörs av värnpliktiga med uppskov m. fl. och som under dessa förhållanden är skyl— diga att tjänstgöra i hemvärnet. Härigenom

Grunder för hemvärnets verksamhet

ökas hemvärnets styrka. . Den frivilliga anslutningen till hemvärnet bygger i stor utsträckning på att hemväms- förbanden i första hand är avsedda för den egna hemortens och den egna arbetsplatsens försvar. Hemvärnet är strängt lokalt rekry- terat och får endast användas inom eller i närheten av den egna hemorten. . Genom den lokala rekryteringen och ge- nom att hemvärnsmännen förvarar vapen och övrig personlig utrustning i hemmet el- ler på arbetsplatsen har hemvärnet en hög insatsberedskap. . Hemvärnsmännen är skyldiga att tjänst— göra under beredskapstillstånd eller krig då fientlig verksamhet kan väntas eller pågår inom det område där hemvärnet verkar. Hemvärnstjänstgöringen avses dock ej under dessa förhållanden vara av längre varaktig- het. Tjänstgöringen pågår till dess hem- värnsförbanden avlösts av andra förband eller till dess det direkta hotet mot den egna hemorten eller arbetsplatsen upphört. Då hemvärnsmännen ej fullgör hemvärnstjänst skall de även under beredskapstillstånd eller krig lösa sina civila uppgifter. . Hemvärnets uppgifter har avpassats till hemvärnsförbandens personella och mate- riella kvalitet. Flertalet frivilliga hemvärns- män har passerat värnpliktsålderns övre gräns, dvs. är över 47 år. Hemvärnet har med hänsyn till sina begränsade uppgifter tilldelats vapen och annan utrustning som blivit disponibel när fält— och lokalförsvars—

förbandens materiel förnyats. I stor ut- sträckning är hemvärnet för sin underhålls- och transporttjänst hänvisat till hemortens tillgångar. Detta begränsar hemvärnets an- vändbarhet i jämförelse med krigsmaktens övriga förband, varför hemvärnsförbanden i regel ej kan ersätta dessa. . Hemvärnets utbildning har inriktats på att göra det användbart att lösa uppgifter av begränsad art främst bevaknings- och för- svarsuppgifter. De frivilliga hemvämsmän- nen har en begränsad utbildningsskyldighet i fred. De värnpliktiga hemvärnsmännens utbildningsskyldighet i fred enligt väm- pliktslagen uttas för närvarande ej.

Kommittén har analyserat i vad mån de hittillsvarande grundläggande förhållandena alltjämt bör gälla i framtiden och således ut- göra utgångspunkter vid VK överväganden av hemvärnets framtida utformning och verksamhet. Kommittén har därvid funnit att vissa för hemvärnet speciella förhållan- den även framgent synes böra bestå, näm- ligen att . huvuduppgiften är att skydda den egna

hemorten,

. hemvärnet är lokalt rekryterat och har hög beredskap, . hemvärnets insats i krig skall vara tids- begränsad så att hemvärnsmännen får möjligheter att i största möjliga utsträck- ning delta i den civila produktionen samt att . hemvärnets uppgifter utformas med hän- syn till att den utrustning, som kan till- delas, och den utbildning, som kan ges hemvärnsmännen, begränsar hemväms- förbandens användbarhet jämfört med krigsmaktens övriga förband. Härutöver har VK funnit att hemvärnet numera har givits så viktiga uppgifter i lan- dets försvar att en minskning av hemvär- nets styrka skulle få allvarliga konsekvenser för bl.a. vår insatsberedskap. Några reella förutsättningar att ersätta hemvärnet med andra krigsförband för att lösa de nuvaran- de hemvärnsuppgifterna synes ej föreligga. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att betrakta hemvärnet som en integrerad del av krigsmakten som även framgent måste

finnas. Hemvärnet kan mot denna bakgrund inte betraktas enbart som en frivilligrörelse direkt jämförbar med övriga frivilliga för- svarsorganisationer. Hemvärnet intar en sär— ställning och måste som organisation upp- rätthållas oberoende av om rekryteringen kan ske helt på frivillighetens väg eller om frivilligheten måste kompletteras med någon form av obligatorisk hemvämstjänstgöring.

De frågor som främst kommer att gran- skas i det följande omfattar frivilligheten i hemvärnet, hemvärnets uppgifter, behov av hemvärn för att lösa uppgifterna, möjlighe- terna att tillgodose behoven samt vissa ut- bildning- och organisationsfrågor.

C. F rivilligheten

I kap. 2 har redogjorts för hur hemvärnet uppstod som ett spontant uttryck för folkets försvarsvilja och därigenom kunde byggas upp helt på frivillighetens grund. I samma kapitel har också redogjorts för hur denna frivilliga försvarsrörelse infogats i det mili- tära försvarssystemet och av statsmakterna

kommit att betraktas som en oumbärlig del av vårt försvar.

Frivilligheten inom hemvärnet har i vä- sentlig mån bidragit till att skapa hemvär- nets speciella profil. Medinflytande vid ny- rekrytering och andra hemvämsfrågor gör att hemvärnsmännen känner stark samhö- righet med sin organisation. Anda, samman- hållning och bedömd stridsmoral är goda. För den enskilde medborgaren ger hemvär- net möjlighet till en personlig frivillig insats såsom ett uttryck för en aktiv försvarsvilja.

För statsmakterna kan frivilligheten inom hemvärnet sägas ha betydelse framförallt i följande avseenden. . Försvarsviljan hålls levande inom stora delar av vårt lands befolkning och för- svarsupplysning sprids. . För omvärlden manifesteras att vår vilja att försvara oss är djupt förankrad hos de enskilda medborgarna och att de är be- redda att frivilligt delta i ett aktivt mot- stånd mot en eventuell angripare. . Tillgång till frivilligt rekryterade hem- värnsmän ger möjlighet att lösa uppgifter,

för vilka annars måste bindas värnplik- tiga som i stället kan insättas för andra uppgifter. 0 Den frivilliga insatsen ger i förhållande till kostnaderna god effekt med avseende på sådana begränsade uppgifter som åvi- lar hemvärnet.

D. Hemvärnets uppgifter 1. Uppgifter i stort

I kap. 2 har hemvärnets nuvarande uppgif- ter översiktligt redovisats. Dessa kan i stort hänföras till två olika skeden, nämligen dels ett kupp- och mobiliseringsskede, dels ett skede när krigsmaktens övriga förband har mobiliserat och grupperats för sina plan- lagda uppgifter och fientlig verksamhet före- kommer eller är omedelbart förestående i den egna hembygden och dess närhet. Un- der båda skedena är hemvärnets främsta uppgift att verka för det omedelbara skyd- det av den egna hembygden och arbetsplat— sen. Uppgifterna kan emellertid variera vä- sentligt beroende på var inom landet hem- värnet verkar och med hänsyn till övrig för- svarsverksamhet under olika skeden.

Ovan redovisade uppgifter avser i första hand det allmänna hemvärnet. Driftvämet däremot har mer begränsade uppgifter. Det har att under båda skedena skydda driften vid den egna anläggningen och arbetsplatsen och får ej användas för annan uppgift.

2. Uppgifter vid kupp och mobilisering

Under kupp- och mobiliseringsskedet har huvuddelen av det allmänna hemvärnet till uppgift att skydda mobiliseringen och ut- gångsgrupperingen av krigsmaktens övriga förband, så att denna kan ske så snabbt och friktionsfritt som möjligt. Hemvärnets upp- gifter under det känsliga mobiliseringsske- det har med hänsyn till det framtida krigets bedömda karaktär ökat i betydelse. Kraven på skydd av hemvärn har blivit alltmer om- fattande.

Såsom exempel på uppgifter som för när- varande tilldelas hemvärnsförband under

detta skede kan nämnas: . bevakning och försvar av mobiliserings- förråd och krigsförråd för armén, mari— nen, flygvapnet eller civilförsvaret, . försvar av skans i hamn, vid flygfält och landgräns, varvid betjäning av vämkanon ofta ingår i uppgiften, . försvar av bro vid landgräns, varvid för- beredelse för brosprängning kan ingå i uppgiften, . bevakning och försvar av radarstationer och stridsledningsanläggningar, . bevakning och försvar av kustartilleribat- teri eller annan marin anläggning, . bevakning och försvar av för totalförsva— ret betydelsefulla anläggningar såsom telefonstationer, transformatorstationer, drivmedels- och andra förråd m.m., . bevakning av visst landområde eller kust— avsnitt, . betjäning av avlämningsplats för fordon samt vägvisning vid mobilisering. VK har konstaterat att hemvärnet under kupp- eller mobiliseringsskedet, förutom de uppgifter som tilldelats inom arméns verk- samhetsområde, också i stor utsträckning löser uppgifter som är av betydelse för mo— bilisering av förband ur marinen och flyg- vapnet. Övervägande delen av dessa uppgif- ter utgörs och bör utgöras av direkta be- vaknings— och försvarsuppgifter. Utöver des- sa bevaknings- och stridsuppgifter finns emellertid, enligt vad VK funnit, även and- ra för hemvärnet lämpade uppgifter som kan vara lika betydelsefulla för att säker- ställa en snabb mobilisering och därmed sammanhängande verksamhet. Som exempel härpå kan nämnas uppgiften att betjäna avlämningsplats för fordon och vägvisning vid mobilisering. För marinens del kan dess- utom hemvärnet biträda vid eller genomföra vissa sjötransporter i skärgården, medverka vid spridning av fartyg, utprickning av mi- litärleder, enklare mineringsuppgifter, be- tjäna kustbevakningsstationer och klargöra krigsförtöjningsplatser. Inom flygvapnet kan hemvärnet tänkas tillfälligt betjäna luftbe- vakningsstationer och medverka vid sprid- ning av flygplan samt vid snöröjning och annan klargöring av krigsflygplats. Dessa

nya typer av uppgifter kan i vissa fall vara av ännu större betydelse än bevaknings— och försvarsuppgifter för att få krigsmaktens övriga förband mobiliserade och grupperade för sina krigsuppgifter. För många av upp- gifterna kan man nyttiggöra civila yrkes- kunskaper samt de specialkunskaper som hemvärnsmän förvärvat under värnplikts- tjänstgöringen vid marinen och flygvapnet.

VK vill särskilt framhålla att hemväms- män, som avdelas för att lösa ovannämnda tillfälliga uppgifter, alltjämt skall kunna svara för sitt eget skydd. De skall dessutom när förstahandsuppgiften under kupp- och mobiliseringsskedet har lösts, i likhet med övriga hemvärnsmän kunna utnyttjas för yt- övervaknings- och ytförsvarsuppgifter. Av- kall får därför inte göras på de krav som ställs på hemvärnsmän med avseende på mi- nimifärdigheter i fråga om vapnens hand- havande, bevakningstjänst, försvarsstrid m.m.

Hemvärnsmän med nu nämnda särskilda uppgifter bör ingå i ortens allmänna hem- värn och lyda under hemvämschefen och ge- nom denne under försvarsområdesbefälha- varen. De bör dock — liksom fallet för när- varande är med andra hemvärnsförband med specialuppgifter — vid lösande av de nämnda speciella uppgifterna lyda under den militäre chef som är ansvarig för verk- samheten. Myndighet som önskar hemvär- nets medverkan för någon av här angivna uppgifter bör i samråd med vederbörande försvarsområdesbefälhavare medverka vid rekrytering av hemvärnsmän för uppgiften och svara för den speciella utbildning som erfordras.

Förslaget innebär ej att ett och samma hemvärnsförband skall få flera uppgifter än tidigare. Det bör tillkomma försvarsområ- desbefälhavare att i samråd med berörda chefer ur marinen och flygvapnet prioritera hemvärnets uppgifter, om efterfrågan på hemvärnsförband är större än tillgången.

Driftvämet har som tidigare angetts un- der detta skede enbart att svara för skyddet av den egna anläggningen och arbetsplatsen och får ej användas för andra uppgifter.

3. Uppgifter efter mobilisering

Sedan kupp- och mobiliseringsskedet är av- slutat, dvs. när krigsmaktens förband har mobiliserat och grupperats, har allmänna hemvärnet i regel löst sina förstahandsupp- gifter. Om ej fiendens verksamhet eller and- ra omständigheter kräver hemvärnets insät- tande övergår hemvärnsförbanden till en lägre beredskapsgrad och hemvärnsmännen kan i regel fortsätta sitt civila arbete.

De uppgifter, som allmänna hemvärnet och driftvärnet härefter skall vara beredda att lösa, är till övervägande delen att hän- föra till skyddet av den egna hembygden och arbetsplatsen, dvs. att deltaga i ytövervak- ningen och ytförsvaret genom att bevaka visst område eller försvara vissa platser mot sabotage eller annan störande verksamhet. Härutöver skall allmänna hemvärnet vid be- hov vara berett att lämna hjälp till civilför- svaret genom vägvisning, trafikkontroll, ord- ningshållning m.m.

Om fienden anfaller mot eller igenom den egna hemorten skall hemvärnsförbanden delta i dess försvar antingen som självstän— diga förband eller underställda andra mili- tära chefer inom området. Om läget så krä- ver skall hemvärnet i största möjliga ut- sträckning kunna övergå till fria kriget om möjligt i samverkan med andra förband.

VK vill särskilt framhålla att det fria kriget, med hänsyn till de erfarenheter som vunnits under senare år, i framtiden hör till- mätas ökad betydelse. Hemvärnets lokal- och personkännedom är härvid värdefulla tillgångar. Hemvärnets lätta utrustning och vana att strida i små förband torde göra det- ta väl lämpat för att självständigt störa en inkräktares verksamhet. Denna alltmer be- tydelsefulla roll, som sålunda kan komma att tilldelas hemvärnet, kan förberedas ge- nom att särskilt lämpliga hemvärnsmän, så- som framstående orienterare och skyttar och annan lämplig personal sarnmanförs till specialgrupper och ges särskild utbildning för specialuppgifter som sammanhänger med det fria kriget. En värdefull insats torde också kunna göras genom att hemvärnet medverkar till att samla splittrade förband,

svarar för upplagda depåer, ordnar tillfälli- ga sjukvårds- och utspisningsplatser för fria förband samt medverkar iunderrättelsetjänst och vägvisn'mg. Inom områden där förebe— redelser för fria kriget av operativa och geo- grafiska skäl bedöms som särskilt angelägna blir sådana förberedelser av stor vikt.

Genom sådana förberedelser och åtgärder kan hemvärnet verksamt bidra till att mot- ståndet mot en inkräktare effektivt kan vid- makthållas.

E. Behov av hemvärn

1. Allmänt

Enligt den av statsmakterna fastställda mål- sättningen för krigsmakten framgår bl.a. att varje vapenför svensk som inte är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalför- svaret skall sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. I enlig- het med denna princip genomgår alla man- liga medborgare inskrivning varvid klar- läggs om och hur värnpliktsutbildningen skall genomföras.

Huvuddelen av de vapenföra värnpliktiga krigsplaceras efter genomgången obligato- risk grundutbildning vid förband inom krigs- oganisationen.

De värnpliktiga överförs i regel under nå- gon del av värnpliktstiden till personalersätt- ningsreserven i avvaktan på ny krigsplace- ring.

Till personalreserven hänförs värnpliktiga som av hä150skäl nedgrupperats till en läg— re besiktningsgrupp samt värnpliktiga som av andra skäl är olämpliga för krigsplace- ring.

Vissa värnpliktiga krigsplaceras i hemvär- net. Militära myndigheter har medgivit att ett begränsat antal värnpliktiga efter frivil- ligt åtagande på detta sätt får disponeras av hemvärnet. Hittills har möjligheten främst utnyttjats för att förse hemvärnet med befäl. Tillgänglig kvot är emellertid endast utnytt- jad till omkring 50 %. Dessa värnpliktiga inräknas som frivilliga hemvärnsmän.

Ett betydande antal värnpliktiga erhåller efterhand betydelsefulla uppgifter inom de

civila delarna av totalförsvaret som en följd av vederbörandes civila arbete i fred. De kan då överföras till t.ex. civilförsvaret eller erhåller efter prövning i varje särskilt fall uppskov från den militära tjänstgöringsskyl— digheten i krig. Värnpliktig med uppskov eller med krigsplacering i civil befattning är i princip skyldig att vid beredskapstillstånd och krig tjänstgöra i hemvärnet såsom värn- pliktig hemvärnsman (SF nr 549/1951).

Möjlighet finns för alla värnpliktiga att i fred frivilligt ansluta sig till hemvärnet som extra hemvärnrmän. Vid beredskapstillstånd och krig kan dessa hemvärnsmän användas i hemvärnet till dess de inkallas till värn- pliktstjänstgöring.

Vid värnpliktstidens utgång vid 47 års ål- der kan den som så önskar ansluta sig till hemvärnet som frivillig hemvärnsman. Även för den som ej påbörjat sin vämpliktsutbild- ning föreligger möjlighet att ansluta sig till hemvärnet som frivillig hemvärnsman.

Hemvärnets rekryteringsvägar åskådlig- görs på bild 3:1.

VK redogör i det följande avsnittet av detta kapitel för det frivilligt rekryterade hemvärnets nuvarande styrkeförhållanden och granskar möjligheterna att tillgodose de framtida behoven av frivilliga hemvärns— män. I kap. 6 redovisas kommitténs syn- punkter på möjligheterna att stimulera de värnpliktiga hemvärnsmännen till ett ökat frivilligt deltagande i hemvämsutbildningen. I kap. 14 behandlas frågan om obligatorisk utbildning och tjänstgöring i hemvärnet med stöd av värnpliktslagens bestämmelser.

2. Det frivilligt rekryterade hemvärnets nu— varande styrka

Kungl. Maj:t har 1948 fastställt att antalet hemvärnsmän och hemvärnsrekryter samt driftvämsmän och driftvärnsrekryter, med undantag för driftvämsmän och driftvärns- rekryter i krig vid organisationen för byggnads— och reparationsberedskapen, i mån av tillgång på vapen och annan utrustning skall utgöra högst 100000 man. I antalet skall således ej inräknas extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner

Frivilligt anslutna

Utbildas i fred inom hemvärnet

Hemvärnet

1. Allmänna hemvärnet

Ej frivilligt anslutna Tjänstgöringsskyldiga i krig Utbildas ej i fred inom hemvärnet

Ej : värnpliktiga Ordinarie hemvärnsmän Värnpliktiga _ _ Värnpliktiga med _ ställda till för— ' UPDSKOV fogande av mili- _) tär myndighet _, Extra hemvärnsmän Värnpliktiga med Hemvärnsveteraner > uppskov _ Musikhemvämsmän ' Hemvärnsungdom Värnpliktiga . .. krigsplacerade i H" antvarnet krigsmaktens _ övriga förband ' _, Ordinarie hemvärnsmän 4—- —> Extra hemvärnsmän Hemvärnsveteraner Å Musikhemvärnsmän Hemvärnsungdom 4 € och musikhemvärnsmän. Den angivna räknas för stridsuppgifter vid beredskapstill- styrkan har fastställts på grund av en av 1945 års hemvämsutredning gjord under- sökning. Fördelningen av antalet på allmänt hemvärn och driftvärn uppdrogs åt chefen för armén. Med hänsyn till VK förslag an- gående hemvämsrekryternas och hemvärns- ungdomens utnyttjande i krig, som närmare redovisas i kap. 7, bör enligt VK uppfatt- ning ej heller dessa inräknas i den angivna styrkan. Om samtliga frivilliga hemväms- män, dvs. ordinarie hemvärnsmän, extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner och mu- sikhemvärnsmän, samt hemvärnsungdomen medräknas, har det angivna antalet 100 000 man i det närmaste uppnåtts. I antalet bör emellertid endast inräknas ordinarie hem— värnsmän, dvs. hemvärnsmän som kan på-

stånd och krig. De ordinarie hemvärnsmän— nens antal understiger det angivna högsta antalet 100 000 man. Av de ordinarie hem- värnsmännen tillhör omkring 82 % allmän- na hemvärnet och 18 % driftvärnet. Sedan denna maximistyrka fastställts har även värnpliktiga hemvärnsmän tillkommit. De värnpliktiga hemvärnsmännens antal är enligt nuvarande normer beroende av det antal värnpliktiga som fått uppskov. Antalet värnpliktiga hemvärnsmän uppgick år 1969 till omkring 80000. Det kan beräknas att omkring 80 % av de värnpliktiga hemväms- männen har sådana civila arbetsuppgifter inom totalförsvaret att de är mer eller mind- re fast bundna till sina arbetsplatser. De kan därför endast insättas vid lösandet av så—

dana uppgifter som i krig åvilar driftvärn el— ler företagshemvärn. Detta innebär att en- dast omkring 20 % av de värnpliktiga hem— värnsmänen kan insättas vid lösandet av de uppgifter som i krig åvilar det allmänna hemvärnet i övrigt.

3. Beräknat framtida behov av hemvärn

De vidgade uppgifter som efterhand lagts eller kan komma att läggas på hemvärnet ökar avsevärt dettas betydelse. Hemvärnets höga beredskap och fördelning över hela landet gör det särskilt lämpat för uppgifter- na att skydda krigsmaktens mobilisering och gruppering i ett kupp— och mobiliseringsske- de liksom för att delta i ytförsvaret och fria kriget. Med hänsyn till vårt lands geografis- ka utsträckning och till antalet skyddsobjekt inom landet är behovet av hemvärnsförband för att bevaka eller försvara förråd, broar, telestationer, kraftstationer, stabsplatser, flygfält, hamnar m.m. mycket stort. Beaktas befolkningsfördelningen är dock de prak- tiska möjligheterna att tillgodose behoven begränsade — i vissa fall avsevärt begrän- sade — även med utnyttjande av de möjlig- heter som såväl den allmänna värnplikten som frivilliga insatser ger. I praktiken måste hänsyn tas till en optimal fördelning av de resurser som ställs till krigsmaktens förfo— gande liksom till en möjlig lokal rekrytering med hänsyn till rekryteringsunderlaget inom olika delar av landet.

Kommittén har mot denna bakgrund in- hämtat överbefälhavarens synpunkter på be- hovet av hemvärn.

Överbefälhavaren har till VK anmält att de nuvarande tillgångarna på genom frivillig väg rekryterat hemvärn bedöms vara till- räckliga för att hemvärnet skall kunna lösa de uppgifter, som hittills ålegat det sedan krigsmakten väl är mobiliserad. Överbefäl- havaren har emellertid numera fastställt att hemvärnsförbanden skall utnyttjas i största möjliga utsträckning för att skydda mobili- sering och koncentrering samt inledningsvis skydda Viktiga platser och anläggningar. Härav följer att alltmer omfattande och vik- tiga uppgifter kommer att åvila hemvärnet

under kupp- och mobiliseringsskedet, dvs. innan krigsmaktens mobilisering genom- förts. Överbefälhavaren framhåller att om hemvärnets uppgifter och utbildning ytter- ligare inriktas mot temporär betjäning av värnpjäser m.fl. uppgifter i kuppförsvaret, vilket i och för sig anses önskvärt, kommer behoven, framförallt lokalt inom vissa vik— tiga gräns- och kustförsvarsområden, att överstiga de nuvarande tillgångarna. Över- befälhavaren bedömer dock att det totala behovet av hemvärnsmän rekryterade på fri— villig väg härvid inte kommer att överstiga den fastställda s.k. maximistyrkan. Däremot torde det i vissa fall bli svårt att rekrytera önskvärt antal hemvärnsmän för att täcka de lokala behov, som enligt överbefälhava- rens redovisning är angelägna i vissa ur för- svarssynpunkt viktiga delar av landet. Över- befälhavaren anser sig dock för närvarande ej kunna ange några preciserade uppgifter om det framtida behovet, totalt sett, av hem— värnsmän. Härför krävs omfattande analy- ser och överväganden.

Som utgångsvärde för sina fortsatta över— väganden har VK emellertid överslagsmäs— sigt beräknat att de frivilliga hemvämsmän- nens nuvarande antal behöver ökas med omkring 30 % för att de tidigare angivna behoven skall kunna fyllas.

VK vill även framhålla vissa förhållanden som kan vara av betydelse vid bedömningen av hemvärnets framtida uppgifter och styr- keförhållanden. Vid hemvärnets tillkomst i början av 1940-talet var befolkningsfördel- ningen mellan städer och landsbygd såsom tidigare redovisats i kap. 2, en annan än nu. Inom yrkesgruppen jordbruk— och skogshan— tering. som alltjämt är den dominerande gruppen inom hemvärnet, har andelen av den totala manliga befolkningen sjunkit från 38 % år 1940 till 15 % år 1965. År 1975 beräknas andelen ha sjunkit ytterligare till 10,7 %. Den befolkningsomflyttning, som ägt rum under 1950- och 1960-talen från delar av Norrland och nordvästra Svealand till landets mellersta och sydliga delar samt från landsbygd till tätorter inom alla delar av landet, torde komma att fortsätta under de närmaste decennierna. Den sålunda på-

gående strukturomvandlingen av befolk- ningsfördelningen måste enligt VK uppfatt- ning på sikt påverka möjligheterna att ställa uppgifter för hemvärnet och påverka dess utformning.

VK finner det angeläget att de påtalade förhållandena beaktas vid den pågående långsiktiga planläggningen av hemvärnets operativa användning.

Med anledning av vad överbefälhavaren uttalat och vad kommittén tidigare anfört har VK ej funnit anledning att ytterligare analysera behovet av hemvärn för att lösa de uppgifter som enligt nuvarande målsätt- ning kan åläggas hemvärnet.

Däremot vill VK framhålla att hemvär- nets omfattning ej enbart kan avgöras med hänsyn till behovet av hemvärnsförband för att lösa vissa av militär myndighet fastställda uppgifter. I hemvärnets idé ligger även att organisationen skall stå öppen för alla som inte på annat sätt är ianspråktagna inom to- talförsvaret och som frivilligt vill delta i landets försvar med vapen om de har er- forderliga förutsättningar härför. Hemvär- net bör vara en av de organisationer, som kan ge verklighet åt den del av målsättningen för vårt försvar som säger, att varje vapenför svensk som inte är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret skall sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. Efter värnpliktstidens ut- gång bör således enligt grundtankarna i mål- sättningen för krigsmakten alla som så öns- kar kunna delta inom krigsmakten i försva- ret av landet. Hemvärnet ger och bör också i fortsättningen ge möjlighet härtill.

F. Möjligheter att tillgodose behovet av frivilliga hemvärnsmän

1. Allmänt

Enligt avsnitt D och E ovan utgörs hem— värnsmännen av frivilliga och av vämplik— tiga med uppskov m.fl. För att fylla de an- gelägnaste behoven av frivilliga hemvärns- män, har VK som utgångsvärde för sina överväganden beräknat, att det erfordras en

ökning av nuvarande styrka med omkring 30 %. De värnpliktiga hemvärnsmännens antal är direkt beroende av antalet värn- pliktiga med uppskov.

Beträffande de frivilliga hemvärnsmännen vill VK framhålla följande. Det finns enligt VK uppfattning goda skäl att anta att med- borgarnas intresse för att ansluta sig till hemvärnet påtagligt kommer att öka om en skärpning av det utrikespolitiska läget in- träder och i synnerhet om vi på grund härav skulle tvingas vidta långtgående bered- skapshöjningar. Detta skulle måhända tala för att man begränsade rekryteringen under fredsförhållanden så att utrymme fanns för att i ett krisläge kunna bereda plats för ny- tillkommande frivilliga. Enligt VK uppfatt- ning är det emellertid nödvändigt att allt hemvärn under ovan beskrivna förhållanden snabbt kan insättas för att lösa hemvärnets uppgifter under ett kupp— och mobiliserings- skede. Hemvärnet måste då vara tillräckligt samövat och de enskilda hemvärnsmännen tillräckligt utbildade för att effektivt kunna verka under dessa svåra förhållanden. Det kan enligt VK mening ej vara försvarligt att personal, som i många fall kan ha genomgått militär utbildning men som ej tidigare deltagit i hemvärnsförbandens övningar, måste di- rekt insättas för att delta i lösandet av hem- värnets stridsuppgifter.

VK har således funnit att rekryteringen av frivilliga hemvärnsmän normalt skall be- drivas med målsättningen att de totala beho— ven skall fyllas redan i fred. Åtgärder bör dessutom vidtas för att i en krissituation kunna ta emot alla lämpliga och villiga män även om hemvärnets nu fastställda personal- ramar därvid måste överskridas. VK anser att tillgången på personlig utrustning ej bör få vara gränssättande för det antal frivilliga som kan rekryteras till hemvärnet.

Vad som i detta avsnitt anförs gäller i första hand frivilliga hemvärnsmän inom allmänna hemvärnet, eftersom hemväms- män i driftvärnet uteslutande rekryteras bland de anställda inom myndigheten eller företaget.

Frivilliga ordinarie hemvärnsmän kan f.n. rekryteras från följande grupper: . i vämpliktsavseende överårig personal, . i värnpliktsavseende underårig personal, . från värnplikten frikallad personal, . värnpliktiga med uppskov eller motsva- rande, . värnpliktiga som ställs till hemvärnets förfogande. [ värnpliktsavseende överårig personal utgör för närvarande den övervägande delen av de frivilliga hemvärnsmännen eller omkring 80 %. De har i allmänhet fullständig väm- pliktsutbildning bakom sig. I värnpliktsavseende underårig personal ut- gör för närvarande endast omkring 3 % av den aktuella personalen. De utgörs till över- vägande delen av hemvärnsungdom som vid 17 års ålder antagits som hemvärnsmän och från 18 års ålder får placeras i stridande befattningar. De har i regel under 3 år full- gjort hemvärnsutbildning men deras militära användbarhet är i regel avsevärt lägre än deras som fullgjort värnpliktstjänstgöring. Från värnplikten frikallade utgör också endast en mindre del knappt 2 %. Då fri- kallandet kan ha meddelats efter det de full- gjort del av sin värnpliktstjänstgöring har denna personal varierande utbildningsbak- grund. Deras militära användbarhet är där- för växlande. Värnpliktiga med uppskov eller motsvaran- de utgör omkring 10 % av de frivilliga hem- värnsmännen. De har i regel fullgjort sin första tjänstgöring samt en eller flera repe- titionsövningar och deras militära använd- barhet är god. Värnpliktiga som ställs till hemvärnets för- fogande krigsplaceras efter frivilligt åtagan- de och efter militär myndighets medgivande i hemvärnet. De utgör för närvarande om- kring 5 % av de frivilliga hemvärnsmännen. De har i regel fullgjort grundutbildning och ett varierande antal krigsförbandsövningar och är genom sitt åldersläge en god tillgång inom hemvärnet. Antalet begränsas av den kvot som ställs till förfogande av de militära myndigheterna.

3. VK synpunkter

VK behandlar i kap. 5 rekrytering av fri— villiga hemvärnsmän. Kommittén vill därför i detta sammanhang endast framföra vissa allmänna synpunkter på möjligheterna att tillgodose behovet av hemvärnsmän. Den i värnpliktsavseende överåriga persona- len bör alltjämt utgöra den viktigaste rekry- teringskällan. De som vid 47 års ålder läm- nar värnplikten får i samband härmed an- mäla om de önskar tillhöra hemvärnet eller någon annan av totalförsvarets organisatio- ner. Av de omkring 50 000 värnpliktiga som f. n. årligen utgår ur värnpliktsåldem har de senaste åren i medeltal drygt 4000 anmält sig som intresserade av placering inom hem- värnet. VK anser att vissa rekryteringsfräm— jande åtgärder bör kunna höja det årliga tillskottet av 47—åringar. I värnpliktsavseende underåriga utgör en viktig rekryteringskälla dels då dessa vid 18 års ålder i regel tecknar kontrakt som hem- värnsmän, dels då de i stor utsträckning un- der och efter sin värnpliktstjänstgöring fort- sätter att verka inom hemvärnet. Även om en ökning av antalet hemvärnsungdomar ej resulterar i en omedelbar ökning av de för stridsuppgifter användbara hemvärnsmän- nen bör särskild uppmärksamhet ägnas rek- ryteringen av denna personalkategori. Från värnplikten frikallade torde även i fort— sättningen komma att utgöra ett begränsat antal. Denna kategori bör som tidigare framhållits beredas tillfälle att ansluta sig till hemvärnet. Möjligheten att bland denna personal öka hemvärnets styrka är emeller— tid begränsad. Värnpliktiga med uppskov eller motsvarande är skyldiga att såsom värnpliktiga hemväms- män vid beredskapstillstånd eller krig ingå i hemvärnet. Huvuddelen, omkring 80 %, skall härvid ingå i driftvärn och företags- hemvärn, vilket innebär att de i princip är bundna till en bestämd arbetsplats. Endast omkring 20 % av de uppskovsvärnpliktiga kan disponeras för uppgifter inom det all- männa hemvärnet i övrigt. De frivilliga hem- värnsmännens antal bör kunna ökas genom förbättrad rekrytering inom denna kategori.

Värnpliktiga som ställs till hemvärnets för- fogande är en värdefull tillgång för hemvär- net. Möjligheterna att krigsplacera sådana värnpliktiga i hemvärnet på frivillig väg bör utvidgas och stimuleras. Såväl när det gäller befäl som meniga inom hemvärnet torde det vara möjligt att på denna väg öka det på frivillig väg rekryterade hemvärnets styrka.

VK bedömer det vara möjligt, att om tillräckliga rekryteringsstimulerande åtgär- der vidtas, öka antalet frivilliga hemvärns- män. Härefter torde det dock alltjämt finnas områden, där på grund av svagt befolk- ningsunderlag de angelägnaste behoven ej kan fyllas trots rekryteringsstimulerande åt- gärder. Skulle det visa sig att den frivil- liga rekryteringen av hemvärnsmän ej kom- mer att vara tillräcklig för att tillgodose framtida behov av hemvärn, torde det bli nödvändigt att pröva andra vägar härför. I kap. 14 granskar VK sålunda bl. a. förut- sättningarna för att med stöd av vämplikts- lagens bestämmelser tillgodose framtida be- hov av hemvärn.

G. Hemvärnets lokala bandenhet

En av orsakerna till den fasta förankring som hemvärnet har bland vårt lands befolk- ning är att det skapades av frivilliga för den egna hembygdens försvar. Detta förhållande torde också vara orsaken till den starka fri- villiga rekryteringen. För att ytterligare sä- kerställa denna grundprincip har i gällande hemvämskungörelse angetts att det allmän- na hemvärnet endast får insättas inom eget eller angränsande hemvärnsområde. (Drift- värnet får användas uteslutande för den egna arbetsplatsens försvar.) Dessa bestäm- melser hade vid sin tillkomst och åren när- mast därefter ingen begränsande effekt på hemvärnets användning. Uppgifterna för hemvärnsförbanden fanns inom det egna hemvärnsområdet. Samtidigt som allmänna hemvärnets insatser bedömts alltmer väsent- liga, har emellertid de begränsande bestäm- melserna medfört att hemvärnsförbanden icke alltid kan utnyttjas för de uppgifter som bedöms angelägnast inom ett försvars- område eller militärområde. Om en militär-

befälhavare eller försvarsområdesbefälhava- re i sin försvarsplanläggning vill prioritera användningen av hemvärnet för t.ex. för- svar av hamnar och flygfält, kan endast de hemvärnsområden som är belägna i närhe- ten av det aktuella försvarsobjektet tilldelas sådana uppgifter. Förband inom mer avläg- set belägna hemvärnsområden kan i en så- dan situation ha relativt sett mindre bety- delsefulla uppgifter att lösa medan hem- värnsförbanden inom andra hemvärnsom- råden där de viktigaste uppgifterna finns inte räcker till.

Överbefälhavaren har för kommittén un- derstrukit betydelsen av att hemvärnet kan medverka i kuppförsvaret och för att skyd- da mobiliseringen. Överbefälhavaren fram- håller särskilt att det inom vissa från för- svarssynpunkt viktiga delar av landet i fram- tiden kan komma att ställa sig svårt att upp- nå en så tillfredsställande lokal rekrytering att de förutsedda uppgifterna kan lösas av hemvärnet. Det kan därför enligt överbefäl- havaren bli nödvändigt att inom hemväms- områden(-kretsar) med stort befolkningsun— derlag försöka sätta upp hemvärnsenheter främst avsedda att användas utanför den egna hemorten. Hemvärnets lokalbundenhet måste därvid göras mindre sträng. Den öka- de rörligheten och vidgade civila samverkan i bl.a. storkommuner, kommunblock och län torde i dagsläget och i framtiden göra en sådan användning av hemvärnet motive- rad utan att man fördenskull går ifrån hem- värnets grunduppgift att försvara den egna hembygden. Genom att tillfälligt betjäna t. ex. värnpjäser inom annat hemvärnsom— råde(-krets) kan hemvärnsmännen indirekt bidra till det bästa försvaret av den egna hemorten.

Enligt VK uppfattning föreligger förut- sättningarna för ett sådant förfarande, som överbefälhavaren angett, genom att enligt nuvarande bestämmelser hemvärnsmännen inom det allmänna hemvärnet är skyldiga att i regel tjänstgöra inom eget eller an- gränsande hemvärnsområde. Hemvärnsom- rådenas geografiska utsträckning varierar emellertid i hög grad inom olika delar av landet, varför de räjonger inom vilka en

hemvärnsman kan komma att verka också blir av mycket olika storlek i olika delar av landet. Grundtanken i de gällande bestäm- melserna torde enligt VK mening vara — förutom att »den egna hembygdens försvar» alltid måste finnas som motiv för uppgiften — att hemvärnsmannen inte skall tvingas att tjänstgöra alltför långt från sin arbets- plats eller bostad samt att han inte skall be- höva lämna sitt civila arbete under längre tid än vad det omedelbara försvaret av den egna hembygden kräver. Hemvärnet saknar därför i dag underhålls-, förläggnings- och transportresurser för att kunna användas på längre avstånd från den egna hemorten. Ett fullständigt upphävande av hemvärnets nu- varande lokalbundenhet skulle innebära att en av de nuvarande grundprinciperna, näm- ligen att hemvärnet skall verka för det ome— delbara skyddet av den egna hembygden och arbetsplatsen, överges. Vidare torde det bli nödvändigt att organisatoriskt knyta under— hålls— och transportförband till hemvärnet, vilket torde medföra att flera frivilliga hem- värnsmän måste tas i anspråk för andra uppgifter än bevakning och strid. Härtill kommer de merkostnader som en utökning av organisationen medför. VK anser sig därför av psykologiska och praktiska skäl ej kunna förorda att restriktionerna beträffan- de allmänna hemvärnets utnyttjande upp- hävs.

VK förordar emellertid i kap. 9 en all- män översyn av indelningen i hemvärnsom- råden och hemvämskretsar för allmänna hemvärnet. En sådan översyn bör bl.a. ta hänsyn till hemvärnsförbandens uppgifter i krig och till den omorganisation mot större enheter som sker inom det kommunala om- rådet. Genom en sådan översyn och genom att bibehålla nuvarande lydelse i hemväms- kungörelsen, får militära myndigheter enligt VK uppfattning erforderliga möjligheter att utnyttja hemvärnsförbanden på ett effektivt sätt.

H. Hemvärnets utbildning 1. Allmänt

Utbildningen måste utformas med hänsyn till de krav som ett framtida krig kan kom—

ma att ställa. Sambandet mellan krigets krav och utbildningen har behandlats av 1960 års värnpliktsutredning i betänkandet Värnplik- ten (SOU 1965:68). De förändringar i det framtida krigets karaktär, som kan förutses, har närmare analyserats av 1965 års för- svarsutredning i betänkandet Säkerhetspoli- tik och försvarsutgifter (SOU l968:10). I Frivilligförsvaret 1 (sid. 32—34) har VK närmare utvecklat sina synpunkter på den frivilliga försvarsutbildningens utformning. Dessa utredningar har legat till grund för VK överväganden beträffande hemvämsut- bildningens utformning och innehåll.

Hemvärnet skall vara så utbildat att det vid beredskapstillstånd och krig omedelbart skall kunna lösa stridsuppgifter. Den mot- ståndare, som hemvärnet kan komma att möta, kan utgöras av välutbildade förband såsom fallskärmsförband, luftburna förband och commandoförband. Anfall med sådana förband är oftast väl planlagda och kan i re— gel ges omfattande eldunderstöd från pan- sar-. flyg— och fartygsenheter. Om hemvär- net skall kunna göra en effektiv och me- ningsfylld insats mot en fiende av här angi- vet slag måste hemvärnet oundgängligen ha en utbildning som svarar mot de krav som strid av detta slag kan komma att ställa.

VK har funnit att de krav som i princip måste ställas, är att hemvärnsmän i stri- dande befattning före anslutningen till hem— värnet under vämpliktstjänstgöringen måste ha genomgått en utbildning, som i stort mot- svarar den allmänmilitära utbildningen en- ligt det nya värnpliktsutbildningssystemet. Vid anslutning till hemvärnet fordras en kortare introduktionsutbildning. Härutöver fordras att en årlig utbildning av tillräcklig längd och med tillräckligt många övnings- tillfällen genomförs främst för att öva de särskilda uppgifter som åligger hemväms- förbanden.

Hemvärnsbefälet måste ha tillräcklig be- fälsutbildning och kännedom om de sär- skilda förhållanden som karaktäriserar hem- värnets verksamhet. God förmåga i ledar- skap och truppföring vid självständigt upp- trädande hemvärnsförband måste eftersträ— vas.

2. Utbildning av frivilliga hemvärnsmän

Den utbildningsskyldighet i fred som hem- värnsmännen f.n. åtar sig uppgår till minst 20 timmar per år. Ett betydande antal hem- värnsmän genomgår efter eget åtagande be- tydligt längre utbildning varje år. Hem- värnsmannen skall dessutom utöver angiven utbildning själv svara för att den egna skjut- skickligheten och fältdugligheten bibehålles.

VK bedömer möjligheterna att öka den nuvarande utbildningstiden som begränsade, då hänsyn måste tas till frivilligheten. En ökning skulle sannolikt komma att försvå- ra rekryteringen samtidigt som ett antal hemvärnsmän av brist på tid skulle tvingas säga upp sina nuvarande kontrakt.

Med hänsyn härtill syns det nödvändigt att utnyttja den kontraktsenliga utbildnings- tiden främst för repetition av tidigare in- hämtade kunskaper. Detta i sin tur kräver att hemvärnsmännen före placering i stri- dande befattning bör ha erhållit värnplikts- utbildning av tillräcklig längd.

Det kan emellertid förutsättas att även personal, som ej har genomgått tillräcklig vämpliktsutbildning, önskar bli hemväms— män. Denna personal bör enligt VK mening få möjlighet att skaffa sig tillräckliga grund- läggande kunskaper genom att delta i hem- värnets utbildning.

Befälsutbildningen inom hemvärnet måste anpassas efter de särskilda krav som ställs på befälets förmåga att leda hemvärnets verksamhet i krig och i fred. VK anser att placeringen av hemvärnsmän i befälsbe- fattning i princip bör grundas på vederbö- randes föregående befälsutbildning inom det obligatoriska utbildningssystemet. Befälsut— bildningen inom hemvärnet bör därför främst inriktas på att ge de kunskaper som erfordras för att lösa de särskilda befäls— uppgifter som förekommer inom hemvärnet.

Möjligheterna för hemvärnsbefälet att del- ta i delar av den befordringsutbildning och kompletteringsutbildning som anordnas inom den frivilliga befälsutbildningen bör utnytt- jas. Utbildningen av frivilliga hemvärnsmän behandlas närmare i kap. 4.

3. Utbildning av värnpliktiga hemvärnsmän

I direktiven för VK anför departementsche- fen följande.

I det på grundval av prop. l966:106 beslutade värnpliktsutbildningssystemet har räknats med att de värnpliktiga hemvärnsmännen tillsvidare i regel icke skall fullgöra någon repetitionsut- bildning. Med hänsyn härtill bör utredningen överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att stimulera de värnpliktiga hemvärnsmännen till frivilligt deltagande i hemvämsutbildning. I sammanhanget bör enrinras om de förslag om utbildning av uppskovsvärnpliktiga som tidigare framlagts av 1954 års utredning rörande total- försvarets personalbehov.

Av direktiven framgår således att kom— mittén enbart har att föreslå vilka stimule- rande åtgärder som bör vidtas för att främja de uppskovsvärnpliktigas frivilliga deltagan- de i hemvärnets utbildning. VK förslag i detta ämne redovisas i kap. 6.

VK har emellertid funnit det vara en all- varlig brist att de uppskovsvärnpliktiga åläggs skyldighet att direkt vid mobilisering ingå i hemvärnet utan att erhålla en för uppgifterna i krig anpassad utbildning ut- över vad vederbörande frivilligt åtar sig. VK anser därför att om föreslagna stimulerande åtgärder ej ger tillfredsställande resultat måste frågan om obligatorisk utbildning med stöd av värnpliktslagen för de upp- skovsvärnpliktiga tas upp till förnyad pröv— ning. VK lämnar i kap. 14 förslag till unge- färlig omfattning av en sådan utbildning.

4. Utbildning av hemvämsungdom

Hemvärnets nuvarande ungdomsverksamhet har främst följande syften: . att väcka, tillvarata och utveckla försvars— intresset hos den manliga ungdomen; . att under lämpliga former bibringa de mi- litära kunskaper och färdigheter som är ägnade att möjliggöra användning i hem- värnet, förbereda den kommande värn- pliktstjänstgöringen samt ge upplysning om militäryrket; . att ge ungdomen en sådan inställning till hemvärnet att vederbörande efter värn-

pliktstjänstgöringen återkommer till hem- värnet som hemvärnsman, extra hem- värnsman eller instruktör;

. att ge ungdomen en värdefull fritidssys- selsättning och bidra till att ynglingarna blir goda medborgare. VK anser att det nuvarande syftet med ungdomsverksamheten utgör en lämplig målsättning för denna verksamhet.

VK anser det vidare angeläget att hem- värnets ungdomsverksamhet bedrivs i nära samarbete med övrig frivillig ungdomsverk- samhet inom totalförsvaret.

VK synpunkter på ungdomsverksamheten behandlas närmare i kap. 7.

I. Hemvärnets organisation

1 . Allmänt

Hemvärnet har sedan sin tillkomst i början av 1940-talet i stort behållit sin ursprung- liga organisation. Endast mindre organisa- tionsförändringar har successivt genomförts. VK har funnit att organisationen i sina hu- vuddrag alltjämt är och inom överblickbar framtid i sina huvuddrag torde vara ända- målsenlig. Hemvärnets fredsverksamhet om- fattar förbandsproduktion och förberedelser för krigsuppgifterna. Då huvuddelen av hemvärnets verksamhet berör arméns verk- samhetsområden synes det bl. a. ur admini- strativ och förvaltningssynpunkt lämpligt att hemvärnet bibehåller sin nuvarande ställ- ning som en del av armén. VK förutsätter emellertid en vidgad användning av hem- värnet som i viss utsträckning anknyter till marinens och flygvapnets verksamhet. VK bedömer dock inte att denna blir av sådan omfattning att ändring av nuvarande organi- sationsformer är motiverad. VK har över- vägt frågan om att ge hemvärnet en från försvarsgrenarna fristående ställning varvid rikshemvärnschefen skulle lyda direkt under överbefälhavaren. En sådan organisations- form förekommer i Danmark och Norge. Kommittén har dock funnit att övervägande skäl talar för att nuvarande ordning bibe- hålles.

Hemvärnets indelning i allmänt hemvärn och driftvärn synes lämplig.

2. Allmänna hemvärnet

Som tidigare angetts anser kommittén att det kommunala medinflytandet i vissa hem- vämsfrågor är av stort värde. Efter hand som åtgärder vidtas för att effektivisera den kommunala beredskapen torde det nära samarbetet mellan de kommunala myndig- heterna och hemvärnet få ökad betydelse. Riket är nu indelat i ett stort antal hem- värnsområden, vilka är sammanförda till hemvärnskretsar. Hemvärnsområdens ut- formning bygger på en av grundtankarna i hemvämsidén, nämligen den nära anknyt- ning till hembygden och dess samhällsfor- mer. VK, som inser värdet av de angivna förhållandena, är medveten om att en suc- cessiv anpassning av hemvärnets organisa- tion till den ändrade kommunala indelning- en sker i viss utsträckning. VK vill dock förorda att indelningen i hemvärnsområden göres till föremål för en samlad översyn i syfte att på längre sikt för hela allmänna hemvärnet åstadkomma en bättre anslutning till övrig administrativ indelning inom total— försvaret. Vid ändringar av hemvärnsområ- denas och kretsarnas utformning bör även förutsebara ändringar i befolkningsstruk— turen beaktas.

En sådan översyn bör också ses i sam— manhang med de möjligheter till utnyttjande av hemvärnsförbanden inom större räjonger som VK förordnat i avsnitt G ovan. Över- synen bör också ta hänsyn till de speciella förhållanden som råder inom storstadsregio— nerna, där >>hembygd» får en annan inne— börd än på landsbygden och där bostadsort och arbetsplats oftast är belägna långt från varandra. I vissa fall kan i storstadsområde- na hemvärnsförbandet (plutonen, kompaniet osv.) ges en konkretare och mer motiveran- de innebörd än begreppet hemvärnsområde. En minskning av hemvärnsområdenas antal torde även kunna medföra betydande förde- lar inom administration och förvaltning. VK är medveten om att en ändring av hem- värnsområdenas storlek och antal måste ske

successivt och under medverkan av hem- värnsmännen.

3. Driftvämet

Driftvämet måste med hänsyn till sin nära anknytning till myndigheten eller företaget organisatoriskt anpassas till dettas verksam- het i krig. VK har inte funnit anledning att föreslå några ändringar av de nuvarande or- ganisationsforrnerna i stort. Kommittén vill endast framhålla att diftvämets organisation måste anpassas efter andra eventuella änd- ringar som successivt genomförs beträffande verkens avsedda verksamhet i krig.

Organisatoriska frågor behandlas närmare i kap. 9.

I. Utbildningsbetingelser och utrustning

En av förutsättningarna för att de relativt korta utbildningstiderna skall kunna accep- teras är enligt VK uppfattning att hemvärnet ges sådana utbildningsbetingelser ifråga om instruktörer, utbildningsmiljö och utbild- ningsmateriel att en effektiv utbildning av hög kvalitet kan bedrivas. Det är särskilt an- geläget att den föreslagna befälsutbildningen blir väl tillgodosedd i detta hänseende.

Hemvärnets möjligheter att lösa tilldelade uppgifter är helt naturligt beroende av den utrustning som tilldelas hemvärnsförbanden. Efter hand som materiella resurser kunnat avdelas, såsom modernare vapen och ända- målsenligare övrig utrustning, har hemvär- nets effektivitet ökats. VK har funnit det angeläget att den pågående moderniseringen av utrustningen fortsätter. Hemvärnets anda och stridsmoral är i hög grad beroende av förtroendet för tilldelad utrustning. Av sär- skild vikt är att vapenutrustningens kvalitet ger hemvärnet reella förutsättingar att fram- gångsrikt bekämpa motståndare av den art som det kan möta. Tillräcklig och ända- målsenlig utrustning är viktig för att nå en tillfredsställande rekrytering av hemvärns- männen.

VK synpunkter på utbildningsbetingelser och utrustningsfrågor m.m. behandlas när- mare i kap. 10.

K. Grunder för hemvärnets utformning och verksamhet

I anslutning till vad som anförts i detta ka- pitel anser VK att följande grunder bör gälla för hemvärnets framtida utformning och verksamhet. ' Huvuduppgiften skall alltjämt vara att skydda den egna hembygden. De uppgif- ter, som tilldelas hemvärnet i samband med mobilisering och vid kuppförsvar, bör särskilt beaktas bl.a. vid utbildning av hemvärnsmän. Hemvärnsförbandens användbarhet är med hänsyn till dessas personella och materiella kvalitet begrän- sad jämfört med krigsmaktens övriga för- band.

. Hemvärnet skall vara lokalt rekryterat och ha hög beredskap. Möjligheter bör skapas för att lokalt utsträcka hemvärns- förbandens användbarhet.

. Hemvärnets insatser i krig skall vara tids- begränsade. 0 Hemvärnet skall ge möjlighet för alla som inte på annat sätt är ianspråktagna inom totalförsvaret att frivilligt delta i landets militära försvar.

. Frivilligheten bör alltjämt vara styrande för hemvärnets rekrytering och verksam- het i fred. Hemvämsmännen bör emeller- tid såsom nu utgöras av såväl frivilliga som värnpliktiga, varvid de värnpliktiga hemvärnsmännen tills vidare förutsätts ut- göras av uppskovsvärnpliktiga med flera. De värnpliktiga hemvärnsmännen bör i första hand stimuleras att i fred frivilligt delta i hemvärnets utbildning. Frågan om ytterligare ianspråktagande av vämplik— tiga för placering och tjänstgöring i hem- värnet med stöd av värnpliktslagen kan bli nödvändig att aktualisera om frivillig- heten ej motsvarar de reella behoven. . Nu gällande högsta antal frivilliga hem- värnsmän som får antas kan bibehållas som ett ungefärligt mått på behovet av sådana hemvärnsmän. Detta antal bör dock ej vara en ovillkorlig gräns för rek- rytering. . Rekryteringen skall syfta till att behovet

av frivilliga hemvärnsmän regelmässigt är fyllt. 0 De frivilliga hemvärnsmännens utbildning skall i stort ha samma omfattning som för närvarande. Hemvämsbefäl och hem- värnsmän bör i princip ha erhållit grund- läggande utbildning i det obligatoriska värnpliktssystemet. . Hemvärnets ungdomsverksamhet skall i stort ha nuvarande inriktning. . Hemvärnets nuvarande organisation kan i stort bibehållas.

4. Utbildning av frivilliga hemvärnsmän

A. Nuvarande förhållanden 1. Grunder och utbildningsmål

Grundläggande bestämmelser för det frivil- liga hemvärnets utbildning fastställs av riks- hemvärnschefen på uppdrag av chefen för armén. Bestämmelserna återfinns dels i »Hemvärnets utbildning, del 1, Utbildnings- bestämmelser» och »Hemvärnets utbildning, del II, Driftvämet», som är för längre tid gällande reglementen, dels i de av rikshem- värnschefen årligen utgivna utbildningsan- visningarna.

Utbildningsmålen för hemvärnsutbildning— en är att hemvärnsman ges de kunskaper och färdigheter, som behövs för verksam- heten i krig i avsedd befattning, samt i möj- lig utsträckning även den färdighet, som er- fordras i övriga befattningar i hemvärns- ngPP-

Hemvärnsförband utbildas främst för att lösa de uppgifter som fastställs av militär- befälhavare, försvarsområdesbefälhavare och driftvärnschef enligt försvarsplanlägg- ningen, varvid driftvärnsförbandens uppgif- ter omfattar skyddet av eget företags an- läggningar och arbeten.

2. Utbildningssystem

Hemvärnsmännens utbildning indelas i all- män utbildning, särskild utbildning och be- fälsutbildning.

Den allmänna utbildningen indelas i sin

tur i enskild utbildning och förbandsutbild- ning. Den allmänna utbildningen skall — med hänsynstagande till tidigare förvärvade kunskaper — genomgås av alla hemvärnsmän och omfatta i stort vad varje hemvärnsman och hemvärnsförband bör behärska. Vid för- bandsutbildning tas hänsyn till uppgifterna enligt försvarsplanläggningen.

Särskild utbildning anordnas för hem- värnsmän med speciella uppgifter. Den sär- skilda utbildningen bedrivs på olika utbild- ningslinjer. Exempel på sådana utbildnings- linjer är vårnkanonutbildning, kulspruteut- bildning, signalutbildning och sjukvårdsut— bildning.

Befälsutbildningen avser att tillgodose be- hovet av utbildning av befäl samt i viss ut- sträckning av instruktörer. Utbildningen an- ordnas för kretshemvärnschefer, hemvärns- chefer, kompanichefer, adjutanter, pluton- chefer och gruppchefer. Den kan omfatta oli- ka avsnitt såsom truppföring, trupputbild- ning, mobiliserings- och expeditionstjänst m. m. Den bedrivs också gemensamt för allt befäl vid hemvärnsområde, hemväms— krets eller driftvärnförband som förberedelse för krigsuppgifterna och då ofta i form av krigsspel.

3. Utbildningens planläggning

Med stöd av ovan angivna av rikshemvärns- chefen utfärdade grundläggande utbildnings- bestämmelser och årliga utbildningsanvis-

Försvarsområdesbefälhavaren är ansvarig för hemvärnets utbildning inom försvarsom- rådet. Han planlägger utbildningen med hän- syn till de olika hemvämsförbandens spe- ciella krigsuppgifter, vilket innebär att sär— skild utbildning, befälsutbildning och för- bandsutbildning kan få olika inriktning in— om olika försvarsområden, inom olika delar av försvarsområdet och inom olika drift- värn.

Försvarsområdesbefälhavarens planer för utbildningen omfattar i regel dels en plan för verksamheten under en 3-årsperiod, dels en mer detaljerad plan för verksamheten under varje helt eller halvt utbildningsår.

Treårsplanen omfattar främst en fördel— ning av olika typer av förbandsövningar och

vissa övningsgrenar på de olika åren. Här- igenom kan en önskvärd koncentration ske av utbildningen inom olika övningsgrenar.

Den årliga utbildningsplanen omfattar i regel tider, platser, övningsomfång, ledare m. m. för de olika övningarna under året.

Planerna kompletteras med försvarsom- rådesbefälhavarens anvisningar för utbild— ningen.

För driftvärnet tillkommer att driftvärns- cheferna i regel kompletterar de av riks— hemvärnschefen utgivna utbildningsföre- skrifterna med speciella anvisningar för re- spektive driftvärn med hänsyn till uppgif- ter och organisation liksom för den utbild- ning som bedrivs i driftvärnets egen regi. Planläggning av utbildningen sker därefter i samråd mellan försvarsområdesbefälhava-

Bild 4:] . Ansvarsförhållanden beträffande hemvärnets utbildning.

Chefen för armén

Utbildningen vid hem— värnets Stridsskola

Order och anvisningar. ''''''''''''''''''''''' Samråd. G) Rikshemvärnschefens utbildningsanvisningar.

Utbildning av allmänna hemvärnets personal

Rikshemvårnschefen © | Driftvämschef I G) Militärbefälhavare © Chefen för hemvärnets stridsskola Försvarsområdesbefäl- © Chef för driftväms- havare """"" distrikt (motsvarande) © Q | Q) l©

Utbildning av drift- värnets personal

© Planer för och ledning av verksamheten vid hemvärnets Stridsskola. © Rikshemvårnschefens utbildningsanvisningar kompletterade med militärbefälhavarens anvisningar © Planer för och ledning av allmänna hemvärnets utbildning. 6) Rikshemvärnschefens utbildningsanvisningar kompletterade med driftvärnschefens anvisningar. © Samråd och samverkan beträffande driftvärnets utbildning resulterande i gemensamma planer. © Ledning av driftvärnets utbildning.

re och chef för driftvärndistrikt (motsva- rande).

Chefen för hemvärnets stridsskola (HvSS) planlägger utbildningen vid skolan, varef- ter rikshemvärnschefen fastställer kursernas antal och slag liksom deras omfattning.

Ansvarsförhållanden beträffande hemvär- nets utbildning framgår av bild 4 : 1.

4. Utbildningens genomförande och orga— nisation

a) Allmänna hemvärnet

Det allmänna hemvärnets utbildning bedrivs dels som lokal fritidsutbildning s.k. hem- ortsutbildning, dels i form av särskilt an- ordnade kurser.

Den lokala fritidsutbildningen kan om- fatta såväl allmän utbildning som särskild utbildning och befälsutbildning och anord- nas för ett hemvärnsområde eller gemen- samt för flera hemvärnsområden.

Utbildningens organisation är beroende av tillgång på instruktörer, lokala förhål- landen och utbildningsståndpunkten hos oli- ka hemvärnsmän. Huvuddelen av utbild— ningen för allmänna hemvärnet sker i form av lokal fritidsutbildning.

Utbildning i form av kurser anordnas dels av försvarsområdesbefälhavare, dels vid hemvärnets stridsskola. Kurser kan också anordnas militärområdesvis av militärbefäl- havare. Av försvarsområdesbefälhavare och militärbefälhavare anordnade kurser är i regel veckoslutskurser och omfattar främst särskild utbildning och befälsutbildning.

Kurserna vid hemvärnets stridsskola ut- görs av veckokurser och omfattar huvudsak- ligen särskild utbildning och befälsutbildning.

Hemvärnsmän kan också delta i kurser som anordnas av frivilliga försvarsorganisa— tioner. Detta gäller främst befälsutbildning vid kurser som anordnas inom den frivilliga befälsutbildningsrörelsen (FBU) samt utbild— ning i sjukvårdstjänst och självskydd vid röda korsets och civilförsvarets kurser.

Driftvärnets utbildning sker numera, som framhållits i kap. 2, huvudsakligen under arbetstid och då i form av endagsövningar eller som kurser om två dagar till en vecka.

Den enskilda utbildningen anordnas i re- gel försvarsområdesvis varvid hemvärnsmän från olika driftvärn kan sammanföras för gemensam utbildning.

Förbandsutbildningen anordnas i regel med varje driftvärn för sig med hänsyn till den speciella inriktningen hos olika drift- värn. Härvid kan hemvärnsmän som till- hör ett visst driftvärn sammanföras från ett eller flera distrikt till regional eller cen— tral utbildning inom ett försvarsområde. Förbandsutbildning bedrivs också lokalt då driftvärnsförbandet övas på sin gruppe- ringsplats eller arbetsplats.

Viss utbildning inom driftvärnet sker i driftvärnets egen regi, lokalt eller centralt (regionalt), då försvarsområdesbefälhavarens medverkan kan inskränkas till att vid be- hov ställa instruktörer till förfogande och att hjälpa till med förläggning, materiel m.m.

För driftvärnet ordnas viss central ut- bildning vid hemvärnets stridsskola. Driftvär- nets befäl utbildas vid hemvärnets stridssko- la tillsammans med annat hemvärnsbefäl eller vid särskilda regionala eller centrala kurser.

Viss utbildning, t. ex. tävlingar och skjut- ningar, anordnas gemensamt för allmänna hemvärnet och driftvärnet.

5 . Instruktörer

Vid försvarsområdesstaber placerade hem- värnsofficerare och hemvärnsunderofficera- re står till försvarsområdesbefälhavarens för- fogande som instruktörer. Härutöver måste som regel ytterligare instruktörer för varje övningstillfälle och kurs anskaffas bland ak- tivt befäl vid truppförband, staber och sko- lor samt bland reservbefäl och värnpliktigt befäl. För att få kontinuitet i utbildningen eftersträvas att sådana instruktörer står till förfogande för en längre tidsperiod och har ansvaret för ett visst hemvärnsområde, en viss hemvärnskrets eller ett visst driftvärn.

Med hänsyn till svårigheten att i många fall anskaffa sådana instruktörer och med hänsyn till kostnaderna utnyttjas i stor ut- sträckning hemvärnets eget befäl som in- struktörer. Speciellt inom vissa driftvärn fö- refinns en strävan att utbilda egna instruk- törer som självständigt kan leda viss utbild— ning.

6. Samordning av hemvärnets utbildning med de värnpliktigas och de frivilliga för- svarsorganisationernas utbildning.

Samordning av hemvärnets utbildning med värnpliktsutbildningen sker i huvudsak i två former nämligen dels genom likartat utbildningsinnehåll, dels som samverkans— övningar med hemvärnsförbanden och för- band ur värnpliktsorganisationen.

Hemvärnsmännens militärutbildning un— der värnpliktstiden utnyttjas. Den grund- läggande utbildning som en hemvärnsman erhållit under sin värnpliktstjänstgöring ger i regel kompetens för placering i hemvärns- förband. Då så är möjligt utnyttjas också vederbörandes speciella utbildning. Sålunda används som kulsprutemanskap, kulsprute- gevärsskyttar, värnkanonbetjäning m.m. i första hand hemvärnsmän som tidigare ut— bildats i att använda sådana vapen. Fram- förallt söker man att som chefer inom hem- värnet placera hemvärnsmän som tidigare genomgått befälsutbildning.

Hemvärnets uppgifter förutsätter i stor ut- sträckning direkt samverkan med mobilise- rade krigsförband. Vid de senares mobili- serings-, mönstrings- och krigsförbandsöv— ningar förekommer i stor utsträckning sam- övningar med hemvärnsförband. Under p. 4 har omnämnts hur viss utbild- ning samordnas med annan frivilligutbild- ning på så sätt att hemvärnsmän deltar i FBU befälskurser samt i röda korsets och civilförsvarets kurser. övrig samordning med de frivilliga försvarsorganisationerna sker främst i samband med förbandsutbild- ning för att kunna lösa krigsuppgifterna.

I hemvärnets krigsorganisation ingår, för- utom hemvärnsmän, enheter och personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna. Lot-

tor tjänstgör i expeditions- och förplägnads- tjänst m.m. Sjukvårdsgrupper organiseras av rödakorspersonal. Bilkårister tjänstgör som bil- och traktorförare. Personal ur fri— villiga motorcykelkåren och frivilliga radio- organisationen kan tjänstgöra som motorcy- kelordonnanser respektive signalister. Denna personal övas regelbundet tillsammans med sina hemvärnsförband under dessas för- bandsövningar.

7. Utbildningstid och övningsdeltagande

Kontraktsenlig utbildningstid enligt hem- vämskungörelsen är lägst 20 timmar och högst 50 timmar per år. På grund av förhin- der av olika slag fullgör dock vissa hem- värnsmän mindre än 20 timmar vissa år. Vissa hemvärnsmän återtar detta genom att göra mer än 20 timmar ett påföljande år. Hemvärnsmän, som regelmässigt fullgör mindre än de kontrakterade 20 timmarna per år, skall enligt särskilda bestämmelser skiljas från sitt kontrakt. Många hemväms- män, särskilt befäl och hemvärnsmän i spe- cialbefattningar, tjänstgör emellertid regel- bundet betydligt mer än 20 timmar per år.

Hemvärnsman som under sin värnplikts- tjänstgöring fullgjort mindre än två måna— ders utbildning med vapen skall under sitt första år i hemvärnet genomgå utbildning om 50 timmar.

8. Övrigt

Ovan redovisade förhållanden måste anses representera en normalbild från vilken avvi- kelser förekommer.

Lokala förhållanden ifråga om krigsupp— gifter, personaltillgång, försvarsområdenas och hemvärnsområdenas storlek, driftvär- nens organisation och styrka sätter sin prä- gel på utbildningen inom varje särskilt för- svarsområde och driftvärn. Hemvärnsmän- nens civila yrke och bosättning i tätort eller på landsbygd, tillgången och kvaliteten på instruktörer m.m. påverkar på samma sätt utbildningen.

Inom vissa försvarsområden måste exem- pelvis större delen av utbildningen ske som

lokal fritidsutbildning hemvärnsområdesvis i förhand under ett fåtal övningstillfällen per år och med ringa tillgång till kvalifice— rade instruktörer. I och för sig önskvärd en- skild utbildning blir begränsad.

Inom andra försvarsområden är det möj- ligt att vid vissa tillfällen samla personal från flera hemvärnsområden till gemensam övning under ett veckoslut exempelvis till ett truppförband med möjlighet både till effektiv befattningsutbildning och till givan- de förbandsövningar.

Inom vissa driftvärn sker all utbildning och dess planläggning försvarsområdesvis genom försvarsområdesbefälhavarens för- sorg. Inom andra driftvärn sker utbildning till största delen som regionala eller centrala kurser med omfattande medverkan av drift- värnets eget befäl såväl vid planläggning som vid utbildningens genomförande.

B. Granskning av nuvarande förhållanden och förslag till utbildningens omfattning i stort

1. Utbildningsmål

De utbildningsmål, som enligt »Hemvär- nets utbildning, del I, utbildningsbestämmel- ser», fastställda 1956, anges för frivilliga hemvärnets utbildning, anser VK i stort lämpliga. Dessa bestämmelser anger bl. a. att hemvärnsförband främst utbildas för de uppgifter, som fastställs av militärbefälha- vare med hänsyn till försvarsplanläggning— en, och att driftvärnsförbandens uppgifter omfattar skyddet av eget företags anlägg— ningar och arbete. Vidare anges att hem- värnsmän skall bibringas de kunskaper och färdigheter, som erfordras för verksamhe- ten i krig i aVSedd befattning, samt i möj- lig utsträckning även den färdighet som er- fordras i övriga befattningar inom hemvärns— grupp.

VK vill särskilt fästa uppmärksamheten på att krigets ändrade karaktär, bl. a. den ökade risken för kuppanfall, ytkrig och ABC-krigföring, numera ställer större krav på såväl den enskilde hemvärnsmannen som hemvärnsförbandet än tidigare. Detta gäller

ej minst befälet. Härvid bör uppmärksam- mas att hemvärnsförbanden — grupper och plutoner — särskilt i ett kuppläge i regel har att lösa sina uppgifter självständigt utan bistånd av andra enheter och utan omedel- bart stöd från högre chef, vilket ställer sär- skilda krav på befälets förmåga att fatta riktiga beslut och att lösa sina uppgifter. Likaså bör vid målsättningen för förbands- utbildningen för allmänna hemvärnet upp- märksammas att hemvärnsförbanden enligt kap. 3, oberoende av förstahandsuppgifter vid mobilisering och kupp, bör kunna lösa uppgifter vid ytkri get samt under fria kriget.

Rikshemvärnschefen har också i sina årli- ga utbildningsanvisningar bl.a. anbefallt att de ovan angivna förhållandena särskilt skall beaktas vid utbildningen.

2. Utbildningsresultat och utbildningens omfattning i stort

a) Granskning av nuvarande förhållanden

VK bedömer på grundval av genomförda studier att huvuddelen av hemvärnets för- band godtagbart kan lösa sina förstahands- uppgifter vid mobilisering och kuppanfall samt, i den mån de är särskilt planlagda, även uppgifter efter det att mobilisering är genomförd.

Variationer i utbildningsståndpunkten fö- rekommer dock. Dessa variationer finns dels mellan hemvärnsmän inom samma för- band, dels mellan olika förband.

Vissa hemvärnsmän och hemvärnsbefäl har mycket goda kunskaper och färdighe- ter medan andra uppvisar brister i grund- läggande kunskaper. Visst hemvärnsbefäl kan besitta mycket goda personliga färdig- heter och kunskaper, goda ledaregenskaper och god truppföringsförmåga medan andra har otillräcklig förmåga framförallt i trupp- föring, till men för hela förbandets kvali— tet.

De nämnda svagheterna beror emellertid enligt VK uppfattning inte på bristande vilja eller intresse från hemvärnmännens sida när det gäller att tillgodogöra sig utbildningen. VK är medveten om att övningsledares och

instmktörers förmåga varierar vilket påver- kar utbildningsresultatet. Likaså kan den enskilde hemvärnsmannens mindre goda förmåga i viss grad bero på att han av olika skäl inte kan delta i vissa övningar.

Den främsta orsaken till förekommande brister är enligt VK uppfattning att söka i ofullständig grundläggande militärutbild- ning hOs den som antas till hemvärnsman eller förordnas till befäl. I vissa fall kan orsaken vara att de övningstillfällen som har kunnat erbjudas hemvärnsmannen varit för få på grund av otillräckliga övningsanslag eller bristande tillgång på instruktörer så att vederbörande ej fått tillfälle att fullgöra kontraktsenlig utbildning.

Kraven för antagning till hemvärnsman är enligt hemvämskungörelsen beträffande färdigheter och kunskaper att vederbörande skall äga godtagbar färdighet i skjutning. Detta kan visserligen ses som krav för an- tagning och ej som krav för placering i stri— dande befattning. Kraven för det senare kan däremot sägas vara den utbildningstid om 50 timmar som, enligt nuvarande ut- bildningsbestämmelser, under första utbild- ningsåret måste genomgås av nyantagen hemvärnsman vilken under sin värnplikts— tjänstgöring ej fullgjort minst två månaders tjänst med vapen.

För förordnande till gruppchef eller and- ra befälsbefattningar finns inga krav angiv- na även om omfattningen av olika befäls- kurser vid hemvärnets stridsskola (kurslängd 2—4 veckor) kan tas som ett mått på de kunskaper och färdigheter som borde besit- tas. Krav på att befäl inom hemvärnet skall genomgå denna utbildning finns ej. Det krävs ej heller att vederbörande under sin värnpliktstjänstgöring skall ha erhållit be— fälsutbildning. Däremot genomgår, som ti- digare framhållits, hemvärnsbefälet i stor utsträckning frivilligt särskild befälsutbild- ning som ordnas regionalt eller lokalt i form av kortare dagsövningar eller veckosluts- kurser. Endast ett begränsat antal hem- värnsbefäl genomgår emellertid de vid hem— värnets stridsskola anordnade centrala vec- kokurserna.

Det framtida krigets karaktär har skärpt

kraven på utbildningens kvalitet och om- fattning. Härtill kommer att huvuddelen av hemvämsförbandens uppgifter blivit allt be- tydelsefullare. VK anser därför att nu gäl- lande krav för placering i stridande befatt- ning eller för förordnande till befäl bör hö- jas liksom att den särskilda befälsutbild- ningen inom hemvärnet — såväl den centrala som den regionala och lokala — bör i ökad utsträckning regleras centralt, inte bara till sin huvudsakliga inriktning utan också till sin omfattning.

I detta sammanhang vill VK framhålla att den allmänmilitära utbildningen i det ob- ligatoriska värnpliktsutbildningssystemet har det allmänna syftet att ge den värnpliktige — oavsett hans befattning — förmåga att dels ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhållanden, dels ock försvara sig själv och den enhet där han verkar. Den allmänmilitära utbildningen omfattar minst 390 timmar.

I sitt delbetänkande Frivilligförsvaret 1 har VK bedömt att grundutbildning för me- nig A-personal -— som skall tjänstgöra i icke stridande befattningar — kräver för flertalet befattningar minst 154 timmar. För B-per- sonal som skall bekläda icke stridande be- fattningar inom hemvärnets förplägnads- och sjukvårdsgrupper eller hemvärnets sta- ber har VK bedömt 94—1 12 timmars grund- utbildning som ett minimum.

b) Förslag till utbildningens omfattning i stort

VK lägger i det följande fram förslag till system för utbildningen inom hemvärnet samt redovisar vilken utbildning som bör ha genomgåtts för antagning till hemvärnsman och hemvärnsbefäl. Vid förslagens utform- ning har VK tagit hänsyn till de krävande uppgifter hemvärnsförbanden skall lösa i krig och de påfrestningar hemvärnsmännen kan komma att utsättas för vid lösandet av uppgifterna. Särskilt har VK beaktat de krav som på grund härav måste ställas på befä- let.

Som allmän förutsättning för antagning föreslår VK att hemvärnsman skall ha ge-

nomfört grundutbildning inom vämplikts- systemet av motsvarande slag som den all- mänmilitära utbildningen enligt det nya värnpliktsutbildningssystemet och att hem— värnsbefälet genomgått befälsutbildning före förordnande som befäl antingen i det ordi— narie värnpliktsutbildningssystemet eller inom den frivilliga befälsutbildningen.

Beträffande utbildningen inom hemvärnet föreslår VK . för hemvärnsman utan befälsbefattning minst 20 timmars utbildning per år, dvs. det- samma som den nuvarande minimitiden, . för hemvärnsbefäl. utöver de nämnda 20 timmarna per år, särskild befälsutbildning om 14 timmar per år. Denna befälsutbild- ning bör liksom nu är fallet bedrivas dels som särskilda veckoslutskurser dels som sär- skilda befälsgenomgångar och krigsspel så- som förberedelse för övningar. För nyanta- get befäl utom gruppchefer föreslår VK dessutom särskilda kurser om en eller två veckor som bör genomgås under det första året efter förordnande till befäl.

De utbildningstider som VK föreslår ryms inom den tjänstgöringsskyldighet, som en- ligt nu gällande hemvärnskungörelse kan åläggas hemvärnsman, dock under förutsätt- ning att utbildningsskyldigheten vid genom- gång av vissa kurser fördelas på 4-årspe- rioder.

Härutöver föreslår VK att viss ytterligare utbildning skall erbjudas såväl befäl som hemvärnsmän utan befälsbefattning.

Beträffande förslaget om att hemvärns- befälet före förordnande som befäl i princip bör ha undergått befälsutbildning vill VK framhålla följande. Hemvärnet är i väsent- liga avseenden en frivilligrörelse med starka anknytningar till hembygden och har med- getts en viss medbestämmanderätt i hem- vämsfrågor. Hemvärnets speciella karak- tär gör att hemvärnsbefäl inte kan utses och förordnas enbart på militära meriter. Hem- vämsbefälets uppgifter inskränker sig ej en- bart till att leda och utbilda trupp. Hem- vämsbefälet skall genom goda kontakter i samhället främja rekrytering och samarbeta med frivilliga försvarsorganisationer och med kommunala myndigheter samt skall ge-

nom att upprätthålla en god anda inom för- bandet och genom att ge det ett gott an- seende stimulera till ett så stort övningsdel- tagande som möjligt. För driftvämet till- kommer att befälsbefattning ofta är drekt kombinerad med och avhängig av vederbö- randes civila befattning inom myndigheten.

Därför bör till hemvärnsbefäl också (un- na förordnas hemvärnsman som måhinda inte uppfyller angivna allmänna förusätt- ningar på föregående befälsutbildning men som i stället på annat sätt t. ex. genon sitt civila yrke, förtroendeställning i samhillet, eller genom visad duglighet på andra onrå- den anses lämplig för uppgiften. Detta nue- bär att av VK framförda förslag om före- gående befälsutbildning får ses som rikt- linjer som dock ej bör frångås annat än då avgörande skäl finns härför.

Eftersom hemvärnsmän, enligt VK för- slag, bör ha genomgått erforderlig grundut- bildning före antagning har VK bedömt det vara möjligt att begränsa den nödvändiga årliga utbildningen för hemvärnsmän utan befälsbefattning till 20 timmar. Denna årliga utbildningstid bör liksom nu vara obliga- torisk.

Då hemvärnsbefälet, enligt VK förslag, i princip bör ha genomgått erforderlig be- fälsutbildning före förordnande till befäl har VK bedömt det vara möjligt att begrän- sa den nödvändiga utbildningen för befäl till 34 timmar per år jämte särskild kurs för visst befäl under första anställningsåret. I och för sig skulle det kunna anses motiverat att även denna utbildning i sin helhet gjor- des obligatorisk. VK har emellertid bedömt att detta inte är nödvändigt. Vid sina stu- dier av hemvärnsverksamheten har VK näm- ligen konstaterat att förutsättningar finns för att den föreslagna nödvändiga befälsutbild- ningen kan genomföras i tillräcklig utsträck— ning på frivillig väg. Härför talar inte minst att i dagens läge särskild årlig befälsutbild- ning av ungefär samma omfattning som VK föreslagit förekommer inom flertalet för- svarsområden och att anslutningen härvid är god. De förbättrade ekonomiska förmå- ner som VK föreslår för bl. a. befälsutbild- ning bör kunna stimulera till ökat delta-

gande i den särskilda befälsutbildningen. VK föreslår därför att den kontraktsbestämda årliga utbildningstiden även för befäl be- gränsas till 20 timmar.

Hemvämsbefälets deltagande i befälsut- bildning av olika slag bör fortlöpande föl- jas med stor uppmärksamhet. Skulle det ef- ter ett antal år visa sig att den frivilliga an- slutningen till den föreslagna nödvändiga befälsutbildningen ej är tillfredsställande, anser VK det nödvändigt att frågan om ökad obligatorisk utbildning för befälet tas upp till förnyad prövning.

c) Överförande till hemvärnsveteran

De ökade krav, som enligt VK förslag ställs på hemvärnsman vid placering i olika be- fattningar, måste enligt VK uppfattning åter- spegla sig i en bedömning av hur länge en hemvärnsman bör kunna kvarstå i stridan- de befattning. Enligt gällande bestämmelser får försvarsområdesbefälhavare och drift- värnschef till hemvärnsveteran överföra hemvärnsman som fyllt 65 år eller hem- värnsman vid driftvärnet i samband med

att vederbörande avgår med pension dock tidigast vid 60 år. VK anser att med hän- syn till de stridsuppgifter, som i regel till- delas hemvärnsförbanden, ett överförande till hemvärnsveteran i förekommande fall skall kunna ske fr.o.m. 63 års ålder. Frå- gan om överföring till hemvärnsveteran bör avgöras av försvarsområdesbefälhavare ef- ter bedömning från fall till fall med hän— syn till vederbörandes fysiska och psykiska förutsättningar. Genom VK förslag skapas förutsättningar för att tidigare än vad som nu är möjligt ge de äldre hemvärnsmännen i och för sig betydelsefulla uppgifter som är avpassade efter deras fysiska och psykiska förmåga. Hemvärnsveteran bör ha rätt att delta i hemvärnets övningar och verksam- het. Nuvarande uppgifter att biträda hem— värnscheferna vid rekryterings- och liknande verksamhet bör utökas.

3. Förslag till utbildning före antagning till hemvärnsman

VK anser att grundkravet för antagning till hemvärnsman med placering i stridande be-

Bild 4:2. Värnpliktstjänstgöringens längd för olika årsklasser enligt gällande värnpliktslag1

Antal duger: Repetitions- uthlldnlng 500— Grund- utblldnlng. 400— 300_ | mm | | I I : | 200__ | | | | / lil & | | 0— /////// ' |:! '; ' ' 109_ | 5] .5 | | lå *; | __ | _. 1936 års VL | 1941 års VL IK] =( | Andring 1952 | Andrlng1966 | . | I | | Upphör 0 | | | 47 års jk: 1960 1969'1f975 1975'76'1977—1999' 1981 1993'1994 ålder

1 För dem som uppnår 47 års ålder före år 1971 tillkommer dessutom iregel beredskapstjänstgö- ring om minst 6 månader.

Tabell 4:1. VK förslag till utbildningens innehåll för hemvärnsmän vilka tidigare ej genomgått tillräcklig utbildning.

Ämne Omfattning

Hem— Hemvärnsundervisning m. m. värns- Hemvärnet i stort. Hemvärnsmannens kun- skyldigheter och rättigheter. Genevekon- skap ventionerna. Totalförsvaret och krigsmakten. Eget hemvärnsområdes (driftvärns) upp- gifter i krig. Beredskapsgrader. Tystnadsplikt. Ingripande mot spioneri och sabotage. Verksamheten inom egen hemvärnskrets (eget driftvämsdistrikt) vid mobilisering och krig (olika förband, civilförsvar, be- fälsförhållanden). Eget försvarsområdes (eget verks) organi- sation och uppgifter. Ordningsbestämmelser.

Fält- Terrängtjänst ut- Skydd mot insyn och eld. bild- Eldställning. ning Stridsföriiyttning. Orienteringsövningar.

Förläggning Skärmskydd

Skydd Skydd mot flyg (igenkänning av flygplan, åtgärder vid flyglarm). Skydd mot marktrupp posts uppträdande bevakningspatrull. Skydd mot ABC-stridsmedel.

Fältarbeten Maskeringsarbeten. Befästningsarbeten: ordnande av skyttevärn ordnande för fast eld. Förstöringsarbeten: spräng- och tändmedel anordnande av laddning säkerhetsbestämmelser. Minarbeten: (gruppens minmateriel) materielkunskap, säkerhetsbestämmel- ser larm- och trådminor tramp- och stridsvagnsminor säkerhetsbestämmelser.

Underhållstjänst sjukvårdstjänst: första förband enklare sårskador transport av sårade tillfällig bår.

Utrustningens vård.

Underrättelsetjänst

Rapporttjänst, uppträdande som ordon- nans

Ämne Omfattning

Mark- Vapentjänst (eget handvapen) strids- Materielkunskap och vård. ut- Eldhandgrepp och vapenställningar. bild- Förberedande skjututbildning ning (bl. a. säkerhetsbestämmelser, före, under och efter skjutning). Skolskjutning. Fältskjutning. Mål- och avståndsbestämning. Eldgivning och eldexercis inom grupps ram.

åtgärder

Strid Närstrid: handgranat (materielkunskap, hetsföreskrifter) kast av spränghandgranat. Stridsgruppering. Strid i grupp: egen krigsuppgift grupps försvar grupps bevakning grupps eldöverfall.

säker—

fattning skall vara att vederbörande som allmän förutsättning innehar militära kun— skaper och färdigheter motsvarande den all- mänmilitära utbildningen enligt gällande v'ärnpliktsutbildningssystem. I den mån värn- pliktiga utbildade enligt detta system blir disponibla för frivillig tjänstgöring inom hemvärnet blir detta krav direkt uppfyllt. Det nya utbildningssystemet ger dock inte utslag för 47-åringar före år 1995. Enligt VK mening kan emellertid redan de som i dag och intill 1995 är och blir aktuella för rekrytering i allmänhet anses inneha motsva- rande kunskapar och färdigheter. Dessa värnpliktiga har i regel fullgjort en omkring ettårig grundutbildning och har i vissa fall lång beredskapstjänstgöring bakom sig. Bild 4: 2 visar den utbildning en hemvärnsman som antas vid 47 års ålder har genomgått under sin värnpliktstid om han fullgjort tjänstgöringen inom armén. I stort sett mot- svarande utbildningsskyldighet har gällt för värnpliktiga ur marinen och flygvapnet. Denna utbildning kan anses fullt tillfreds- ställande för placering i stridande befattning i hemvärnet.

Vissa värnpliktiga har emellertid under värnpliktstjänstgöringen fullgjort tjänst som ej omfattat tillräcklig allrnänrnilitär utbild-

ning. Värnpliktiga som frikallats från väm- pliktstjänstgöringen kan på samma sätt ha otillräcklig utbildning eller helt sakna så- dan. Den ytterligare utbildning, som erford- ras för att hemvärnsmän med sådan utbild- ningsbakgrund skall kunna lösa uppgifter i stridande befattningar, påverkas bl. a. av följande faktorer. Hemvärnsmännen ifråga utgör endast ett fåtal. De kan därför place- ras i förband som i övrigt består av väl övade och samtränade hemvärnsmän och kan ef- terhand läras upp av sina kamrater. Hem- värnsförbanden har i regel också för flera år gällande begränsade uppgifter som re— gelbundet övas på de aktuella platserna vil— ket underlättar utbildningen. Det är därför ej fråga om att utbilda hela förhand av outbildade hemvärnsmän. Med hänsyn här— till kan utbildningen för dessa hemvärnsmän enligt VK uppfattning begränsas i jämfö- relse med vad som krävs av värnpliktiga in- placerade i krigsmaktens övriga förband. Detta får emellertid inte tas till intäkt för att VK anser att utbildningen för vämplik- tiga, som skall ingå i krigsmaktens för- band i övrigt och för vilka de angivna för-

hållandena ej gäller, kan minskas. Det bör enligt VK uppfattning ankomma på riks— hemvärnschefen att fastställa utbildningens omfattning för här angivna hemvärnsmän. VK föreslår för sin del att utbildningen bör innehålla de övningsgrenar och ämnen som framgår av tabell 4: 1. Försvarsområdesbefälhavare (driftvärns- chef) bör kunna medge avsteg från den allmänna förutsättningen att hemvärnsman vid antagning skall ha genomgått utbildning motsvarande den allmänmilitära utbildning- en, varigenom hemvärnet alltjämt kan stå öppet för alla i övrigt lämpliga personer. Hemvärnet kan härigenom utgöra en av de organisationer som bidrar till att förverk— liga den del av försvarets målsättning som anger att varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. Vederbörande bör dock ej placeras i stridan— de befattning förrän han deltagit i hemvär- nets övningar och den utbildning i själv- skydd m.m. som erbjuds av de frivilliga försvarsorganisationerna i sådan utsträck-

TabelI 4:2. VK förslag till den utbildning som hemvärnsman i princip skall ha genomgått före antagning för placering i viss befattning.

Befattning1

Föregående utbildning Exempel på lämplig bakgrund

Hemvärnsmän utan befäls- befattning

Gruppchef Stabsfurir Plutonchef

Adjutant vid hemvärnsom- råde och hemvärnskompani

Adjutant vid hemvärnskrets

Kompanichef Hemvärnschef (ej driftvärnet) Kretshemvärnschef (ej driftvärnet)

Allmänmilitär utbildning enligt VU 60 eller motsvarande Underbefälsutbildning” Underbefälsutbildning2 Underofficers- eller officersutbildning”l Underbefäls- eller underofficers- utbildninga

Underofficers- eller officers- utbildning2 Underofficers- eller officers- utbildning2 Underofficers- eller officers- utbildning2

Ofiicersutbildning2

Värnpliktigt underbefäl Värnpliktigt underbefäl

Värnpliktig officer eller värnpliktig underofficer Värnpliktig underofficer eller värnpliktigt underbefäl (om möjligt underhållsutbildade) Värnpliktig officer eller värnpliktig underofficer

Äldre reservofficer, pensionsavgången underofficer, värnpliktig officer eller värnpliktig underofficer

Pensionsavgången officer eller underofficer, reservofficer eller värnpliktig officer

1 l förekommande fall avser kraven även ställföreträdare på respektive nivåer. * Varvid väsentliga delar av markförsvar och markbevakning skall ha ingått.

ning att han förvärvat erforderliga kunska— per och färdigheter. Kontroll härav utförs genom försvarsområdesbefälhavarens för- sorg i forrn av utbildningskontroll eller prov, i regel i samband med hemvämsförbandens övningar.

På motsvarande sätt bör grundkravet för placering i befälsbefattning i princip vara att vederbörande under sin vämpliktsutbild— ning genomgått någon form av befälsut- bildning som kan anpassas till hemvärnet. Förslag till omfattning av föregående ut- bildning för olika befattningar redovisas i tabell 4 : 2. VK synpunkter på den bety- delse dessa krav skall ha i jämförelse med andra fordningar på hemvärnsbefäl har re- dovisats i aVsnitt 2. b) ovan.

C. Förslag till utbildning inom hemvärnet

1. Utbildningens uppbyggnad och omfatt- ning i stort Utbildningssystemet inom vämpliktsutbild- ningen består av grundutbildning och repe- titionsutbildning. Hemvärnsmännen har vid antagning 1 re- gel fullgjort sin värnpliktstjänstgöring och därvid genomgått såväl grundutbildning som repetitionsutbildning. Värnpliktssystemets benämningar, som VK utnyttjat i Frivillig- försvaret 1 vid sitt förslag till uppbyggnad av utbildningssystem för de frivilliga försvars- organisationerna, är därför ej tillämpliga för utbildningen inom hemvärnet. VK föreslår att hemvärnets utbildning indelas i introduktionsutbildning, årlig ut- bildning och övrig utbildning. Introduktionsutbildningen bör utgöras av allmän introduktionsutbildning och intro- duktionskurser för befäl. Allmän introduktionsutbildning bör om- fatta en för alla nyantagna hemvärnsmän aVSedd orientering om hemvärnets organi— sation, uppgifter, rekrytering, utbildning, ut- rustning m.m. Utbildningen bör i regel be- drivas lokalt eller regionalt.

Introduktionskurser för befäl bör avse att ge deltagarna de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras utöver tidigare er- hållen utbildning för förordnande som hem—

värnsbefäl. Utbildningen bör bedrivas cen- tralt eller regionalt och omfatta 40 eller 80 timmar (en eller två veckokurser).

Årlig utbildning utgörs av föreskriven ut- bildning och särskild befälsutbildning.

Föreskriven utbildning bör omfatta den utbildning om 20 timmar årligen som alla hemvärnsmän är skyldiga att fullgöra enligt hemvärnskontraktet och bör avse att vid- makthålla och vidareutveckla hemvärns- männens kunskaper och färdigheter så att de under avtalstiden enskilt och i förband kan lösa tilldelade uppgifter.

Särskild befälsutbildning bör omfatta 14 timmar årligen — utöver de 20 timmarnas föreskriven utbildning — och bör avse att ge hemvärnsbefälet den ytterligare utbildning som erfordras för att det tillfredsställande skall kunna lösa sina uppgifter i fred och krig. Utbildningen bör i regel bedrivas lo- kalt eller regionalt och ske i form av praktiska truppförings— och trupputbild- ningsövningar, krigsspel, befälsgenomgångar m.m.

Övrig utbildning bör utgöras av fortsatt befälsutbildning, specialutbildning, instruk- törsutbildning och kompletteringsutbildning.

Fortsatt befälsutbildning föreslås bestå av repetitionskurser för befäl med syfte att vidmakthålla och förbättra befälets kunska- per och färdigheter. Kurserna bör förläg- gas till hemvärnets stridsskola och omfatta omkring 40 timmar, dvs. en veckokurs.

Specialutbildningen bör omfatta kurser i värnkanontjänst, signaitjänst, kulsprutetjänst, fria kriget m.m. Utbildning bör syfta till att ge ökade färdigheter och kunskaper för en viss befattning eller i en viss verksam- het. Kurserna bedöms i regel behöva om- fatta 40 timmar (en veckokurs). De bör kunna ordnas centralt eller regionalt som veckokurser eller lokalt som flera vecko— slutskurser eller dagsövningar.

Instruktörsutbildningen är avsedd att dels ge lämpliga hemvärnsmän och befäl erfor- derliga kunskaper för att som biträdande hemvärnsinstruktörer medverka vid utbild- ningen i viss utbildningsgren, dels ge lämp- ligt hemvärnsbefäl erforderliga kunskaper för att leda enskild utbildning och viss för-

bandsutbildning vid hemvärnsområde (hem- värnsförband). Den senare utbildningen bör kunna kvalificera till befattning som hem- värnsinstruktör inom hemvärnet. Utbild- ningen bör ske i form av kurser vid hem- värnets stridsskola och omfatta omkring 40 timmar (en veckokurs) för biträdande hem- värnsinstruktörer och omkring 80 timmar (två veckokurser) för hemvärnsinstruktörer.

Kompletteringsutbildningen bör omfatta utbildning i militär idrott och skytte, för- svarsupplysning m. rn. och anordnas ofta gemensamt för frivilliga försvarsorganisa— tioner (jfr Frivilligförsvaret 1 sid. 61—63 och sid. 73).

Till kompletteringsutbildning bör dess— utom hänföras den utbildning som skall med- delas nyantagna hemvärnsmän, vilka vid antagningen ej besitter erforderliga kunska- per och färdigheter för att placeras i stri- dande befattning. Omfattningen av denna utbildning, som lämpligen kan benämnas >>grundläggande hemvämsutbildning», bör enligt avsnitt B 3) ovan fastställas av riks- hemvärnschefen.

2. Introduktionsutbildning a) Allmän introduktionsutbildning

Som föreslagits i avsnitt B ovan skall hem- värnsman vid antagandet i princip besitta erforderliga färdigheter och kunskaper för att kunna placeras i befattning i hemvärns- förband. Någon grundutbildning skall där- för i regel ej behöva äga rum inom hemvär— net.

Med hänsyn till hemvärnets speciella ka- raktär ifråga om uppgifter, rekrytering och utbildning behöver dock alla nyantagna hemvärnsmän orienteras om dessa förhållan- den. Detta bör ske i form av en kortare allmän introduktionsutbildning. Denna bör vara densamma för alla nyantagna hem- värnsmän oberoende av befattning och ge- nomföras som en introduktionsövning om 6—8 timmar. Exempel på utbildningens om- fattning ges i tabell 4 : 3.

Efter genomgången allmän introduktions- utbildning bör hemvärnsman utan befäls—

Tabell 4.3. Exempel på omfattning av all- män introduktionsutbildning.

. Tid Ämne tim Teoretisk genomgång 2 (3)

1. Organisation Hemvärnets ställning i krigsmakten. Hemvärnets indelning och organisation. Hemvärnets ledning. Samverkande frivilliga försvarsorgani- sationer.

2. Uppgifter m. m. Principer för hemvärnets utnyttjande. Uppgifter. Utrustning. Säkerhetstjänst och tystnadsplikt. Beredskapsgrader. Lydnadsförhållanden vid mobilisering och krig. Genévekonventionerna.

3. Personal Rekrytering. Personalkategorier. Frivilliga och värnpliktiga hemvärnsmän. Skyldigheter och rättigheter.

4. Utbildning _ Utbildningstid. Utbildningssystem. Öv- ningar och kurser.

Praktiska övningar 4 (5)

1. Materielkunskap och säkerhetsbe- stämmelser för eget handvapen. Inskjut- ning.

2. Förevisning och genomgång av hem- värnets spräng- och minmateriel.

3. Förevisning och genomgång av vapen som kan vara tilldelade hemvärnet (pansarskott, raketgevär, kulsprutor, kulsprutegevär).

befattning kunna placeras som skytt (med tilldelat handvapen) i hemvärnsgrupp eller i annan befattning för vilken han kvalifice- rat sig under vämpliktsutbildningen.

Den allmänna introduktionsutbildningen bör enligt VK bedömande även vara till- räcklig för att ge gruppchef de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras ut- över den tidigare utbildning som behövs för att han skall kunna lösa befattningen som gruppchef inom hemvärnet. Härvid för- utsättes att vederbörande gruppchef genom hemvärnschefens (plutonchefens, driftväms- ledarens) försorg orienteras om gruppens stridsuppgifter och övriga lokala förhållan- den.

Den allmänna introduktionsutbildningen bör utgöra del av föreskriven utbildning un- der första utbildningsåret.

b) Introduktionskurser för befäl

Introduktionskurser för befäl bör bestå av adjutantkurs, plutonchefskurs, hemvärns— chefskurs (tillika kompanichefskurs), och kretshemvärnschefskurs. Härtill kommer kurs för driftvärnets chefer vid driftväms- distrikt (driftvämssektion) och lokala drift- värnsavdelningar — driftvärnsledarkurs.

Utbildning till adjutant vid hemvärnsområde och hemvärnskompani — adjutantkurs

Utbildningen bör syfta till att ge de sär- skilda kunskaper och färdigheter som ford- ras utöver tidigare utbildning för att veder- börande skall kunna lösa uppgiften som ad- jutant vid hemvärnsområde och hemvärns- kompani.

Den som ej tidigare tillhört hemvärnet bör ha gått igenom den för alla nya hem- värnsmän gemensamma allmänna introduk- tionsutbildningen innan han börjar adjutant- kursen. Han bör också ha fått ta del av aktuella mobiliseringsplaner och uppgifter, personal- och materielläget m. m.

Adjutantkursen bör, oberoende av om ve- derbörande har erforderliga kvalifikationer enligt tabell 4 : 2, omfatta 40 timmar eller en vecka. Den bör inriktas på hemvärnets underhållstjänst i fred och krig samt mobi- liseringsförberedelser beträffande under- hållstjänsten, hemvärnets expeditionstjänst och hemvärnsområdesstabens verksamhet i krig. Kursen torde beträffande vissa delar kunna samordnas med hemvärnschefskursen.

Utbildning till hemvärnsplutonchef — pluton- chefskurs

Utbildningen bör syfta till att ge de särskil- da kunskaper och färdigheter som fordras utöver tidigare erhållen utbildning för att hemvärnsmannen skall kunna lösa uppgif- ten som plutonchef inom hemvärnet. Plutonchefskursen bör ha en omfattning av omkring 40 timmar eller en vecka. Kur- sen bör omfatta ledarskap med inriktning på hemvärnets speciella förhållanden, strids- teknik och truppföring med inriktning på hemvärnets vanligaste uppgifter under olika

skeden av ett krig, bl.a. fria kriget samt samverkan med andra förband.

Kursen bör kunna göras gemensam för plutonchefer ur allmänna hemvärnet och driftvärnet, varvid utbildning i fria kriget och i ytförsvar för elever ur allmänna hem- värnet kan utbytas mot strid i byggnad och försvar av anläggningar och arbetsplatser för elever ur driftvärnet.

För den som förordnas till plutonchef utan att ha erforderliga militära kvalifika- tioner för förordnande enligt tabell 4:2 bör kursen kompletteras och föregås av ett extra skede om 40 timmar eller en vecka. Detta skede bör främst ägnas åt stridstek- nik i allmänhet, ledarskap samt viss trupp- utbildning.

Utbildning till hemvärnschef och hemvärns- kompanichef — hemvärnschefskurs

Inom hemvärnet är kompaniet i regel en administrativ enhet inom hemvärnsområden (driftvämsdistrikt) med stor personalstyrka. I fredstid är kompanichefen hemvärnsche- fen (driftvärnsledaren) behjälplig med kom- paniets utbildning. personaltjänst, rekryte- ring m.m. Kompanichefens uppgifter blir därför till stor del desamma som hemvärns— chefens. Antalet kompanichefer inom det frivilliga hemvärnet är begränsat. Med hän- syn till dessa förhållanden har VK bedömt det lämpligt att sammanföra utbildningen för hemvärnschefer och kompanichefer.

Utbildningen bör syfta till att ge de sär- skilda kunskaper och färdigheter som ford- ras utöver tidigare utbildning för att hem- värnsmannen skall kunna lösa uppgiften som hemvärnschef (kompanichef) inom hemvärnet.

Den som ej tidigare tillhört hemvärnet bör ha gått igenom den för alla nya hem- värnsmän gemensamma allmänna introduk- tionsutbildningen innan han börjar hem- värnschefskursen. Han bör också ha fått ta del av aktuella mobiliseringsplaner och upp- gifter, personal- och materielläget m. m.

Hemvärnschefskursen bör enligt VK upp- fattning omfatta 40 timmar eller en vecka. Kursen bör huvudsakligen ägnas åt hem-

värnschefens uppgifter ifråga om rekryte— ring, personalredovisning, materiel- och ut- rustningsfrågor m. m., utbildningens plan- läggning samt samverkan med kommunala myndigheter och frivilliga försvarsorganisa- tioner.

För den som förordnas till hemvärnschef (kompanichef) utan att ha erforderliga mili- tära kvalifikationer enligt tabell 4:2 före antagandet bör kursen kompletteras och fö— regås av ett extra skede om 40 timmar. Det- ta skede bör ägnas åt övningars uppläggning och genomförande samt under huvuddelen av tiden åt hur hemvärnschefen (kompani- chefen) skall leda verksamheten i krig. Så- lunda bör utbildningen omfatta hemvärns- förbandens uppgifter och uppträdande un- der olika skeden av ett krig samt samverkan med andra förband och chefer, med fri- villiga försvarsorganisationer samt med ci- vilförsvaret och kommunala myndigheter.

Kursen kan utgöra hela eller del av sista skedet i kaptenskurs för värnpliktigt befäl enligt Frivilligförsvaret 1 (sid. 71).

Utbildning till kretshemvärnschef — krets— hemvärnschefskurs

Utbildningen bör syfta till att ge de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras ut- över tidigare utbildning för att vederböran- de skall kunna lösa uppgiften som krets- hemvärnschef eller adjutant vid hemvärns- krets. Adjutant vid hemvärnskrets har näm- ligen till främsta uppgift att vid beredskaps- tillstånd och krig biträda kretshemvärnsche— fen vid dennes ledning av hemvärnskret- sen, vid insamlandet och bearbetningen av underrättelser m.m. I fred skall han biträ- da kretshemvärnschcfen i utbildnings— och rekryteringsarbetet samt vid krigsplanlägg— ningen.

Kursen bör vid behov föregås av den för alla nyantagna hemvärnsmän gemensamma allmänna introduktionsutbildningen och ge- nomgång av aktuella planer m. m.

Kretshemvärnschefskursen bör omfatta 40 timmar eller en vecka. Kursen bör huvud- sakligen inriktas på hemvämsförbandens uppträdande under olika skeden av ett krig,

samordning av verksamheten mellan olika hemvärnsområden och mellan allmänt hem- värn och dn'ftväm, samverkan med andra förband, med civilförsvar och civila myn— digheter samt inhämtande och sammanställ— ning av underrättelser. Härutöver bör kur— sen omfatta de viktigaste delarna av krets- hemvärnschefens fredsverksamhet såsom planläggning och förberedelser för verksam- heten i krig tillsammans med hemvärnsche- ferna, rekryteringsarbete, samverkan med andra frivilligorganisationer och civila myn- digheter samt planläggning och samord— ning av hemvärnskretsens utbildningsverk- samhet i samråd med hemvämschefer och försvarsområdesbefälhavare.

För den som förordnas till kretshem- värnschef utan att inneha erforderliga mili- tära kvalifikationer enligt tabell 4:2 före antagandet bör kursen kompletteras med ett andra skede om ytterligare 40 timmar, som särskilt bör ägnas åt uppgifterna under krig.

Kursen kan utgöra hela eller del av sista skedet i kaptenskurs för värnpliktigt befäl enligt Frivilligförsvaret 1 (sid. 71).

Utbildning av chefer vid driftvämsdistrikt (-sektioner) och lokala driftvärnsavdelningar — driftvärnsledarkurs

Driftvämsverksamheten ingår som en del av respektive verks ordinarie verksamhet och hänger direkt samman med vederbörandes civila befattning i verket. Driftvämsledare och chefer för driftvämsdistrikt (-sektion) är därför i regel ej kontrakterade hemvärns- män och befattningen bestrids vanligen en- ligt verkets bestämmande utan hänsyn till vederbörandes militära utbildning. Eftersom med befattningarna sammanhängande upp- gifter löses som en del av det ordinarie arbetet meddelas utbildning för driftvärns- verksamheten i verkets egen regi. Kursen är därför inte nödvändig för driftvärnets chefer men bör utgöra en värdefull kom- plettering till den utbildning som meddelas av driftvärnsmyndigheten och bör ge riks- hemvärnschefen möjlighet att ge hela hem- värnet en gemensam grundsyn i viktiga frå- gor. Kursen bör vara öppen för alla be-

fattningshavare som har att handlägga driftvärnsfrågor och bör syfta till att ge ökade kunskaper om de militära förhållan- dena i de områden inom vilka driftvärnets förband kan komma att verka. Driftvärnsledarkursen bör omfatta 40 tim- mar eller en vecka. Den bör ägnas åt drift— värnets utbildning och organisation men hu- vudsakligen åt de problem som samman- hänger med driftvärnets verksamhet i krig _ samverkan med militära myndigheter och allmänna hemvärnet, befälsförhållanden, be- redskapshöjningar, underhållstjänst samt be- stämmelser för övergång från arbete till strid (från civil arbetare till hemvärnsman) och befälsförhållanden i samband härmed.

3. Årlig utbildning a) Föreskriven utbildning

Föreskriven utbildning bör som tidigare an- förts syfta till att vidmakthålla och vidare- utveckla hemvärnspersonalens kunskaper och färdigheter samt förbandens samträ- ning. Härutöver bör den syfta till inlärning av nya vapen och annan materiel som till- förts hemvärnet. Genom kravet på att hem- värnsförbanden skall ha hög beredskap och kunna lösa sina uppgifter självständigt och omedelbart efter alarmering krävs att den föreskrivna utbildningen i stor utsträck- ning inriktas på samträning av förbanden. Detta bör liksom nu ske genom att huvud- delen av utbildningen i största utsträckning sker i förband.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas för- bandsutbildningen i grupp. Genom de högre krav på grundutbildning som VK föreslagit kan utbildningstiden koncentreras till sådan förbandsutbildning. VK förutsätter också att den tid som åtgår för att vidmakthålla och förkovra hemvärnsmannens skjutskick- lighet och allmänna fältduglighet liksom för närvarande inte skall inräknas i den tjänst- göringstid hemvärnsman är skyldig att full- göra.

Härigenom och genom de högre kraven på grundutbildningen bedömer VK det möj- ligt att begränsa den årliga minirnitiden för den föreskrivna utbildningen till nuvarande

Den föreskrivna utbildningen bör om- fatta: . erforderlig repetition av den enskilda ut- bildningen, . inlärning av handhavandet av ny mate- rial och nya vapen (t. ex. handvapen. ra- ketgevär, pansarskott, minmateriel) som tillförs hemvärnet eller som hemväms— männen ej tidigare erhållit utbildning på, . förbandsutbildning beträffande första- handsuppgifterna samt . förbandsutbildning beträffande asvnitt, som inte ingår i uppgifterna, varvid VK särskilt vill framhålla vikten av ytförsva- ret och för allmänna hemvärnet även fria kriget.

Beträffande fördelningen av utbildnings- tiden bör det ankomma på försvarsområdes- befälhavare och driftvärnschef såsom ansva- riga för utbildningen att med hänsyn till rikshemvärnschefens årliga utbildningsanvis— ningar, inspektionsiakttagelser och lokala förhållanden göra en lämplig avvägning. Som allmän riktpunkt bedömer VK att för- delningen bör ske så att utbildningstiden jämnt uppdelas på förbandsutbildning be- träffande förstahandsuppgifterna, övrig för- bandsutbildning och enskild utbildning.

Det är inte möjligt eller lämpligt att år- ligen öva alla moment som den föreskrivna utbildningen bör omfatta. Den föreskrivna utbildningen bör liksom nu genomföras ef- ter en flerårsrytm såväl för den enskilda utbildningen som för förbandsutbildningen med målsättning att under den angivna tids- perioden alla moment inom utbildningen hinner genomgås. För närvarande sker detta geom den 3-årsplan som försvarsområdes- befälhavare fastställer — beträffande drift- värnet i samråd med chef för driftvämsdis- trikt. Förbandsutbildningen beträffande krigsuppgifterna kan anses som den vikti- gaste delen av den föreskrivna utbildning- en och bör i någon form genomföras årli- gen oberoende av utbildningsrytmen i öv- rigt. De speciella typer av krigsuppgifter in- om marinens och flygvapnets verksamhets- områden som VK förordat i kap. 3 skall inrymmas i här redovisade förbandsutbild-

ning. Den bör där så är möjligt genomföras såsom samövning med samverkande krigs- förband. VK vill förorda att hemvärnets föreskrivna utbildning genomförs i en 4-års— rytm bl. a. för att få överensstämmelse med intervallerna för krigsförbandsövningarna och för att den föreskrivna utbildningens utbildningsomfång skall hinnas med inom perioden.

b) Särskild befälsutbildning

Även för befälet har enligt VK förslag kra- ven på grundutbildning skärpts. Den årliga utbildningen för befälet bör därför kunna begränsas.

Huvuddelen av befälets årliga utbildning bör liksom nu ske genom att befälet funge- rar i sina befälsbefattningar vid hemvärns- förbandens övningar enligt punkt a) ovan.

Härutöver behövs viss särskild utbildning för befälet. Den bör, liksom nu är fallet, ske i två former, dels som kurser med hän- syn till befälskategori, dels som lokal ut- bildning med respektive förbands befäl sam- manfört.

Den senare utbildningen bör ske enligt försvarsområdesbefälhavares (motsvarande) bestämmande, dels i form av krigsspel el- ler muntliga stridsövningar då hemvärnsför- bandets uppgifter studeras, dels i form av särskilda befälsgenomgångar före viktiga öv- ningar med hemvärnsförbandet.

De särskilda kurserna bör utgöras av vec- koslutskurser, varvid huvudvikten bör läg- gas på ledarskap, truppföring och trupput- bildning.

Denna särskilda befälsutbildning bör en— ligt VK uppfattning omfatta sammanlagt 14 timmar per år.

4. Övrig utbildning

&) Allmänt

Den övriga utbildningens syfte bör vara att ge hemvärnsmännen möjligheter att förbätt- ra sina kunskaper och färdigheter utöver vad som är möjligt genom introduktions- utbildning och årlig utbildning.

b) Fortsatt befälsutbildning

Den särskilda utbildning som bibringas be- fälet genom föreslagen introduktionsutbild- ning och årlig utbildning har av VK be- dömts som nödvändig. Härutöver är det önskvärt att befälet åtar sig ytterligare ut- bildning så att dess förmåga som befäl yt- terligare ökas. VK föreslår därför att sär- skilda repetitionskurser anordnas för de oli- ka befålskategorierna. Kurserna bör som re- gel förläggas till hemvärnets stridsskola.

Kurserna bör omfatta 40 timmar och ge- nomföras som veckokurser. De bör syfta till att vidmakthålla och förkovra befälets kunskaper och färdigheter. De bör liksom den särskilda befälsutbildningen främst om- fatta ledarskap, truppföring och trupput- bildning

Repetitionskurser för befäl bör ordnas för kretshemvärnschefer, hemvärnschefer och kompanichefer, plutonchefer, adjutanter, stabsfurirer och gruppchefer.

c) Specialutbildnin g Specialutbildningens syfte är att ge erfor- derliga eller ökade kunskaper och färdig- heter för en viss befattning, där hemvärns- män med tidigare utbildning för befattning- en ej disponeras. De vanligast förekomman- de befattningarna för vilken sådan utbild— ning kan bli erforderlig är:

servismanskap i kulsprutegrupp, servismanskap i värnkanongrupp, telefonist, sjukvårdsman. Ytterligare befattningar kan tänkas med hänsyn till de krigsuppgifter eller den ut- rustning som tilldelats av försvarsområdes— befälhavaren. VK vill för sin del ifrågasät- ta om icke en tillikabefattning som skydds- manskap bör tillkomma i varje hemväms— område (hemvärnskrets).

Syftet med specialutbildningen är även att ge ökade kunskaper och färdigheter in- om ett visst verksamhetsområde. I detta fall bör utbildningen ordnas gemensamt för oli- ka befattningshavare. Sådan specialutbild- ning kan omfatta spräng- och mintjänst, fria kriget m. m.

Utbildningens omfattning bör fastställas av rikshemvärnschefen. Vissa kurser bör förläggas till hemvärnets stridsskola och om- fatta 40 timmar eller en vecka.

(1) Instruktörsutbildning

Hemvärnets utbildning inom försvarsområ- dena leds som tidigare nämnts av försvars- områdesstabens ordinarie instruktörer (hem- värnsofficer och hemvärnsunderofficer), av tillfälligt anställda instruktörer (fast anställt eller värnpliktigt befäl som godkänts såsom instruktörer av försvarsområdesbefälhava- ren) samt av hemvärnsmän som visat sig lämpliga härför. De senare utbildas vid vec- kokurser vid hemvärnets stridsskola för att som biträdande hemvärnsinstruktörer inom ett avgränsat område (spräng— och min— tjänst, skjutning m.m.) medverka i utbild- ningsarbetet under ledning av mer kvali- ficerade instruktörer. Denna utbildning anser VK lämplig varför den bör fortsätta.

Enligt VK uppfattning är det i många fall svårt att fylla behovet av kvalificerade instruktörer speciellt inom områden som lig- ger långt från militära förband, staber el- ler skolor varifrån huvuddelen av de till- fälligt anställda instruktörerna erhålles. Des- sa svårigheter kan komma att öka.

Hemvärnets befäl bör ges ökad förmåga att som instruktörer medverka i utbildnings- arbetet. Härigenom skulle hemvärnet bli mer oberoende av särskilt anställda instruk- törer. Det skulle då bli möjligt att öka anta- let övningstillfällen för hemvärnsmän och hemvärnsförband. Genom sin föregående kännedom om hemvärnet och dess speciella förhållanden torde hemvärnsbefäl efter er- forderlig utbildning vara väl lämpade som instruktörer inom hemvärnet.

Detta mål kan delvis nås genom att grund- kravet på befälet ökas men också genom att under introduktionskurserna och under den särskilda befälsutbildningen viss tid äg- nas åt trupputbildning.

VK anser emellertid att härutöver bör utbildas särskilda hemvärnsinstruktörer, re- kryterade från hemvärnets egna led. Till utbildningen bör företrädesvis utväljas vil-

ligt och lämpligt hemvärnsbefäl som under tidigare värnpliktstjänstgöring erhållit be- fälsutbildning. Utbildningen bör syfta till att ge de kunskaper och färdigheter som fordras för att leda främst enskild utbild- ning och enklare förbandsutbildning vid hemvärnsområde.

Utbildningen bör omfatta en instruktörs- kurs om 80 timmar eller två veckor vid hemvärnets stridsskola. Kursen bör huvud- sakligen inriktas på utbildningsmetodik, öv- ningars planläggning och förberedande, sä- kerhetsbestämmelser m.m. Efter genom- gången kurs och sedan vederbörandes lämp- lighet för instruktörsuppgiften prövats kan han av försvarsområdesbefälhavare förord- nas som hemvärnsinstruktör.

VK föreslår därför att instruktörsutbild- ningen skall omfatta dels utbildning av bi- trädande hemvärnsinstruktörer för avgrän- sade utbildningsuppgifter enligt nu gällande bestämmelser, dels utbildning av hemvärns- instruktörer.

e) Kompletteringsutbildning

Utöver den utbildning som åläggs eller er- bjuds hemvärnsmännen under introduktions- utbildning och årlig utbildning samt i form av fortsatt befälsutbildning, Specialutbildning och instruktörsutbildning enligt ovan är det önskvärt att hemvärnspersonalen har möj- lighet till ytterligare utbildning.

Främst gäller detta särskilt organiserad utbildning i militär idrott och skytte. Skjut— förmåga och fältduglighet är väsentliga de- lar av hemvärnsmännens kunnande. I viss utsträckning förekommer utbildning i dessa övningsgrenar i samband med annan ut— bildning. Den särskilt anordnade utbildning- en i militär idrott och skytte bör dock lik- som nu ej inräknas i den kontrakterade utbildningstiden. Utbildningen bör bedrivas enligt nuvarande former med ett starkt in- slag av tävlingar och märkestagning och där så är möjligt gemensamt med de fri- villiga försvarsorganisationerna.

Kompletteringsutbildningen omfittar ock- så försvarsupplysning samt viss almänmili- tär utbildning som ej har direkt anknytning

till hemvärnsutbildningen. I Frivilligförsva- ret 1 (sid. 61—63 och 73) har VK gett ex- empel på kompletteringsutbildningens om- fattning samt framhållit att den bör ges så- dant innehåll att den kan ordnas gemen— samt för flera frivilligorganisationer. Hem- värnets personal bör därför kunna delta i kompletteringsutbildning som anordnas av de frivilliga försvarsorganisationerna liksom hemvärnet bör kunna inbjuda dessa till sin egen kompletteringsutbildning.

5. Utbildningens organisation och genomförande

a) Allmänt

Hemvärnets utbildning måste anpassas till de lokala förhållandena. Avstånd inom hem- värnsområdena, hemvärnsmännens civila yr- ken, hemvämsförbandens personalstyrka, krigsuppgifterna, hemvämsförbandens (drift- värnens) organisation m.m. gör att olik- heter måste finnas mellan olika försvarsom- råden och mellan allmänt hemvärn och driftvärn. Det torde ankomma på den för utbildningen ansvarige försvarsområdesbe- fälhavaren att organisera utbildningen så att den ger största effekt.

I det följande avses med central utbild- ning sådan utbildning som ordnas av riks- hemvärnschefen vid hemvärnets stridsskola eller på annan plats. För driftvärnet avses härmed jämväl utbildning som ordnas av driftvärnschef.

Med regional utbildning avses utbildning som ordnas gemensamt för hemvärn inom militärområde eller försvarsområde eller driftvämsdistrikt (-sektion).

Med lokal utbildning avses utbildning som ordnas för hemvärnsförband ur all- männa hemvärnet eller driftvärnet eller hem— värnsområde eller hemvärnskrets i hemorten eller dess närhet.

Allmänna hemvärnets utbildning måste i största utsträckning organiseras så att den kan ske på icke arbetstid. Driftvämets ut— bildning regleras av respektive driftvärns- chef.

Den allmänna introduktionsutbildningen om 6—8 timmar är enligt förslaget lika för alla kategorier. Den bör därför regelmässigt kun— na ordnas regionalt inom försvarsområde en till två gånger per utbildningsår eller, beroende på lokala förhållanden, lokalt in- om hemvärnskrets eller hemvärnsområde. För driftvärnet kan central utbildning före- komma.

Av introduktionskurserna för befäl bör plutonchefskurs och adjutantkurs ordnas centralt som veckokurs eller regionalt anting- en som flera veckoslutskurser eller som veckokurs.

Hemvärnschefskurs bör ordnas centralt eller regionalt inom militärområde och som veckokurs.

Kretshemvärnschefskurs och driftvärnsle- darkurs bör ordnas centralt som veckokur- ser.

c) Årlig utbildning

Den föreskrivna utbildningen bör liksom nu i regel genomföras lokalt med hela hem- värnsområdet (hemvärnsförbandet) samlat, vilket är förutsättningen för att förbands- utbildningen skall ge önskat resultat. Det kan vara fördelaktigt att då så är möjligt sammanföra flera hemvärnsområden till ge— mensam övning. Utbildningen bör bedrivas som hel- eller halvdagsövning på söndagar eller andra arbetsfria dagar. När flera hem- värnsområden sammandras till gemensam övning kan veckoslutsövningar vara lämp- liga. Viss utbildning såsom teoretisk utbild- ning, krigsspel, inlärning av ny materiel m.m. kan ofta med fördel ske som kortare kvällsövningar.

Den viktigaste delen av den föreskrivna utbildningen är förbandsutbildningen med möjlighet till samövning med samverkande krigsförband. Sådan övning kan äga rum i regel vart fjärde år. Då inryckning för krigsförbandens personal till mobiliserings- platserna regelmässigt torde ske på vardag (måndag) innebär detta att hemvärnsperso- nalen vid sådana tillfällen skulle behöva kal-

las till övning på icke arbetsfri dag. För att undvika de största olägenheterna med en så- dan ordning kan övningen för hemvärnets del begränsas till en övning på morgonen för viss nyckelpersonal och för en första kontakt med det mobiliserade förbandet samt en kvällsövning med gemensam ge- nomgång och bevakningsövning.

De i den särskilda befälsutbildningen in- gående veckoslutskurserna bör anordnas re- gionalt inom försvarsområde eller militär- område.

d) Övrig utbildning

Av övrig utbildning bör repetitionskurser för befäl och instruktörsutbildningen ordnas centralt vid hemvärnets stridsskola. Specialutbildningen bör när det gäller ut- bildning för vissa befattningar ordnas regio-

nalt eller lokalt i form av veckokurser, vec- koslutskurser eller lokalt även som flera kvälls- eller dagsövningar.

Övrig specialutbildning bör ordnas regio- nalt eller centralt.

Kompletteringsutbildning bör bedrivas som lokala övningar samt härutöver, när det gäller militär idrott och skytte, i form av regionalt eller centralt ordnade tävling- ar eller märkesprov.

e) Utbildningen vid driftvärnet

Driftvämet har i regel större möjligheter än allmänna hemvärnet att genomföra ut- bildningen på arbetstid. Detta innebär att såväl introduktionsutbildningen som den årliga utbildningen kan genomföras som kur- ser. Med hänsyn till bestämmelserna för re- spektive driftvärn, driftvämens storlek och

Tabell 4 :4. VK förslag till vissa kurser vid hemvärnets stridsskola.

Antal Antal kurs- Kurser Kurslängd kurser veckor Introduktionskurser för befäl Kretshemvärnschefskurs 1 vecka 1 1 » , komplettering 1 vecka 1 1 Hemvårnschefs-(kompanichefs)kurs 1 vecka 6 6 » » , komplettering 1 vecka 2 2 Adjutantkurs 1 vecka 6 6 Plutonchefskurs ] vecka 3 3 » , komplettering 1 vecka 2 2 Driftvärnsledarkurs 1 vecka 1 1 Repetitionskurser för befäl Repetitionskurs för kretshemvärnschefer 1 vecka 1 1 » » hemvärns- och kompanichefer 1 vecka 5 5 » » hemvärnsadjutanter 1 vecka 3 3 » » plutonchefer 1 vecka 4 4 » » gruppchefer 1 vecka 8 8 Specialkurser Kurs i fria kriget 1 vecka 2 2 Kurs i språngtjänst 1 vecka 3 3 Kurs i mintjänst 1 vecka 2 2 Kurs i skyddstjänst ] vecka 1 1 Instruktörskurser Kurs för hemvärnsinstruktörer 2 veckor 2 4 Kurs för biträdande hemvärnsinstruktörer 1 vecka 2 2 Summa kurser 55 Summa kursveckor 57 66 SOU 1969: 40

Tabell 4:5. Sammanfattning av VK förslag till utbildning inom hemvärnet.

Introduktionsutbildning Årlig utbildning Övrig utbildning

Allmän in-

trodukti— Introduk- Föreskri- Särskild Fortsatt

onsutbild- tionskurser ven utbild- befälsut- befälsut- Specialut- Instruktörsut- Kompletterings- Befattning ning för befäl ning bildning bildning bildning bildning utbildning

Grund- Kurser Militär läggan- Kurser för idrott de hem- för biträ- och värns- hem- dande skytte, utbild- värns- hem- för- ning av in- värns- svars- ej till- Repeti- struk- instruk- upplys- räckligt 6—8 1eller2 20 tim 14 tim tionskurser Specialkur- törer törer ning utbilda- tim veckor per är1 per år 1 vecka ser 1 vecka Zveckor 1 vecka m. m. de

Hemvärnsmän utan befälsbefattning Gruppchef Stabsfurir Plutonchef Adjutant Hemvärnschef Kompanichef Kretshemvärnschef Chefer ur driftvärnet x ”

Ill xxxxxxxxx

lxxxxxxxl

| xxxxxxxxx xxxxxxxx

xxxxxlllj

.- XXXXXXXXX XXXXXXXX

61 | | Ixxxxxx

XXXXXX

1 Obligatorisk utbildning enligt kontrakt ” Endast om vederbörande år kontrakterad hemvärnsman

organisation samt driftvärnschefs och för- svarsområdesbefälhavares möjligheter att ge- nomföra utbildningen bör därför formen för driftvärnets utbildning fastställas för varje driftvärn för sig efter samråd mel- lan försvarsområdesbefälhavare och veder- börande chef för driftvärnet. Av vikt är härvid att förbandsutbildningen i fråga om planlagda krigsuppgifter, om möjligt i samverkan med andra berörda hemväms- eller andra förband, inte eftersätts.

f) Centrala och regionala kurser

Som tidigare framhållits bör viss introduk- tionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning ske i form av centrala eller re- gionala kurser.

För central utbildning bör i första hand hemvärnets stridsskola utnyttjas. Skolan har — om erforderlig lärarpersonal disponeras — en kapacitet av 2—3 kurser per vecka un- der omkring 40 kalenderveckor dvs. om- kring 100 kursveckor. Antalet elever i varje kurs bör av utrymmesskäl m.m. ej översti- ga 24. Till skolan bör förläggas den mest kvalificerade utbildningen, dvs. i första hand befälskurser av olika slag. Hit bör också förläggas vissa Specialkurser inom utbild- ningsområden som är speciellt angelägna för hemvärnet, exempelvis fria kriget och spräng— och mintjänst.

De olika typer av kurser som i första hand årligen bör anordnas vid skolan fram- går av tabell 4 : 4.

Med hänsyn till antalet befäl i olika be- fattningar och med en beräknad omsätt- ningsperiod av 12—15 år i medeltal för hem- värnsbefälet kan antalet erforderliga kurser beräknas bli det angivna.

Återstående kurstid (omkring 40 kursvec- kor) bör utnyttjas till ytterligare specialkur- ser, ledarskapskurser bl. a. för ungdomsle- dare, centrala kurser för visst driftvärn, ungdomskurser, vissa tävlingar m. m.

Den centrala utbildningen för driftvärnet kan dessutom äga rum vid andra utbild- ningsanstalter enligt vederbörande drift- värnschefs bestämmande i samråd med ve- derbörande försvarsområdesbefälhavare.

De regionala kurserna bör samordnas ge- nom militärbefälhavares försorg och beroen- de på antalet deltagare av olika kategorier samt på kursernas karaktär av veckokurser eller veckoslutskurser ordnas gemensamt för militärområde eller för varje försvarsområ- de för sig. För driftvärn kan kurser ordnas regionalt för driftvämsdistrikt eller för drift- värn inom visst försvarsområde.

6. Sammanfattning av VK förslag till ut- bildning inom hemvärnet Sammanfattning av VK förslag framgår av tabell 4 : 5.

7. Ekonomiska förmåner

VK anser det nödvändigt att förbättra hem- värnspersonalens förmåner med tanke på de ökade krav som ställs framförallt på befälet.

Hemvärnspersonalen bör stimuleras till att delta i och fullfölja kurser genom pre- mier som kan utgå efter genomförandet av vissa kurser.

Förslag till förmåner redovisas i kap. 8.

8. Förordnande i högre befattning inom hemvärnet

Enligt VK förslag skall grundprincipen för befälsförordnande inom hemvärnet vara att vederbörande under sin värnpliktstjänstgö- ring erhållit sådan befälsutbildning att han kan fylla en viss befälsbefattning inom hem- värnet.

Vid förordnande i högre befattning inom hemvärnet bör ställas i princip motsvarande krav på tidigare erhållen utbildning. Med hänsyn till hemvärnets speciella förhållan- den bör emellertid inom hemvärnet på an- nat sätt visad lämplighet och duglighet till- mätas särskild betydelse. VK har i aVsnitt B ovan framhållit att avsteg får göras från grundprinciperna om tidigare befälsutbild- ning. Samma synsätt bör prägla förord- nandet i högre befattning. Förslag till för- ordnandemöjligheter inom hemvärnet fram- går av tabell 4 : 6.

Härutöver vill VK framhålla att hem- värnsbefälet för att ytterligare förbättra

Tabell 4.6. VK förslag till förordnandemöjligheter inom hemvärnet.

Befattnings- havare1

Tidigare militär- utbildning

Hemvärnsman utan befäls- befattning

Gruppchef Stabsfurir Plutonchef Plutonchef Adjutant

Adj utant Adjutant Kompanichef Kompanichef Hemvärnschef Hemvärnschef

Allmänmilitär utbildning

Underbefälsutbildning Underbefälsutbildning Underofficersutbildning Ofiicersutbildning Underbefälsutbildning Underofficersutbildning Officersutbildning Underofficersutbildning Officersutbildning Underofficersutbildning Officersutbildning

1 I förekommande fall ställföreträdare i respektive befattning.

Kan förordnas till

;oqasurgAwaqswix 919PEJJOJQJHEJS s_jeqosuigAureqsieJx empgnoio; mais sgeqojuedurox "mal PlA JuelanV juedwoxsurgAwoq

siastnJgA qoo apgmiosmgk

jauasurgnuer QJBPEIIGJQJIIEIS quosmgAon jaqojueduiox 411911 PIA "mm!-PV jaqouomjd ampgnargj

mms SJQQDUOJHIJ ;aqoddnig orepguaxgj

-jjgis Sjaqoddnlg

)(

XXXXX XXXXX XX XXXX )( XX )( )( X

sina kunskaper skall ha möjlighet att följa ut- bildningen vid de befordringskurser som kommittén föreslagit för den frivilliga be- fälsutbildningen i Frivilligförsvaret 1, var- vid deras deltagande kan begränsas till vissa avsnitt av speciellt intresse för hemvärnet.

9. Utbildningens planläggning

Den nuvarande fördelningen av ansvaret för utbildningens planläggning mellan riks- hemvärnschef, försvarsområdesbefälhavare och driftvärnschef anser VK är lämplig. Dock bör med hänsyn till att den regionala utbildningen ökar militärbefälhavare i större utsträckning än nu samordna viss utbild- ning.

Rikshemvärnschefen bör utge allmänna utbildningsbestämmelser för bl. a. omfatt- ningen av introduktionsutbildningens olika kurser, den årliga utbildningens omfattning med exempel på övningarnas fördelning in- om en 4-årsperiod och omfattningen av vec- koslutskurser för olika befälskategorier samt omfattningen av olika delar av övrig ut- bildning. Det är angeläget att målsättning- en för de olika slagen av utbildning klart anges. Dessa utbildningsbestämmelser bör liksom nu är fallet kompletteras med årliga utbildningsanvisningar. Rikshemvärnschefen utarbetar även instruktioner och handböcker för hemvärnet.

Militärbefälhavare bör samordna den re- gionala utbildningen - främst utbildningen i form av kurser. Han bör med hänsyn till behovet av olika slags utbildning inom olika försvarsområden och driftvärn ordna erfor- derliga veckosluts- eller veckokurser gemen- samt för militärområdet eller för två eller flera försvarsområden. I samråd med chef för driftvämsdistrikt och försvarsområdes- befälhavare bör militärbefälhavare på mot— svarande sätt samordna driftvärnets utbild- ning. Utbildningen bör av militärbefälhava- re kunna förläggas till lämpligt truppför— band eller skola inom militärområdet. Han bör också medverka till att försvarsområ- desbefälhavare får erforderligt antal instruk- törer för den utbildning som åvilar försvars- områdesbefälhavaren.

Försvarsområdesbefälhavare bör med stöd av rikshemvärnschefens utbildningsbe- stämmelser och årliga utbildningsanvisning- ar uppgöra en fyraårsplan för den årliga ut- bildningen inom försvarsområdet. Planen bör främst ange hur olika delar av utbildningen skall fördelas på de olika åren inom perio- den. Försvarsområdesbefälhavaren bör dess- utom göra upp detaljerade planer för varje år eller halvår utvisande plats, tid och om- fattning för de olika områdenas och förban- dens övningar under perioden med bl. a. angivande av vilken utbildning av VK fö- reslagna hemvämsinstruktörer skall leda.

För driftvärnet bör utarbetas motsvarande planer i samråd med chef för driftvärns- distrikt (motsvarande).

Driftvärnsehef bör med stöd av rikshem- värnschefens utbildningsbestämmelser upp- göra erforderliga kompletterande utbild- ningsbestämmelser för respektive driftvärn, varvid särskilt bör beaktas att utbildningen anpassas till respektive driftvärns särart och uppgifter. Driftvärnschefen fastställer också årligen de kurser som ordnas centralt för res- pektive driftvärn och bestämmer hur ut- bildningsomfånget i princip bör fördelas över 4-årsperioden. Chef för driftvämsdistrikt (driftvärnsledare) bör i samråd med försvarsområdesbefälha- vare utarbeta dels fyraårsplan, dels årliga planer enligt vad som angetts för försvarsom- rådesbefälhavare.

10. Instruktörer

Hemvärnets utbildning inom försvarsområ- dena leds som tidigare nämnts av försvars- områdesstabens ordinarie instruktörer (hem- värnsofficer och hemvärnsunderofficer), av tillfälligt anställda instruktörer (fast anställt eller värnpliktigt befäl som godkänts såsom instruktörer av försvarsområdesbefälhava- ren) samt av hemvärnsbefäl som visat sig lämpliga härför.

Enligt VK förslag bör tillkomma särskil- da hemvärnsinstruktörer, rekryterade bland hemvärnets befäl. Dessa bör i regel genomgå den under p. 4 d) nämnda instruktörsut- bildningen. Hemvärnsinstruktörer förordnas,

då behov föreligger, av försvarsområdesbe- fälhavare för ett eller flera hemvämsom- råden. Genomgången kurs medför därför inte automatiskt förordnande till hemvärns- instruktör. Å andra sidan bör hemväms- befäl, som genom tidigare utbildning eller som på annat sätt visat god förmåga i in— struktörsarbete, kunna förordnas till hem- värnsinstruktör utan att ha genomgått före- slagen instruktörskurs. Uppgiften som hem- värnsinstruktör kan kombineras med annan uppgift inom hemvärnskretsen eller hem- värnsområdet. Till hemvärnsinstruktör för- ordnad hemvärnsman föreslås enligt kap. 8 erhålla särskilt årsarvode för sitt åtagande.

VK vill framhålla att införandet av sär- skilda hemvärnsinstruktörer inte utesluter behovet av annan instruktörspersonal. In- struktörer rekryterade bland aktivt befäl, reservofficerare eller bland värnpliktiga of- ficerare och underofficerare med stor er- farenhet av instruktörsverksamhet kommer alltid att behövas för olika instruktörsupp— gifter.

Såsom instruktörer i hemvärnet bör där- för även i fortsättningen utöver hemvärnets egna instruktörsresurser utnyttjas aktivt be— fäl, befäl i reserven och värnpliktigt befäl som visat duglighet och lämplighet härför. De två sistnämnda befälskategorierna kan härvid antingen hållas samlade i instruk- törsgrupper för att utnyttjas inom försvars- område eller hemvämskrets enligt försvars- områdesbefälhavares bestämmande eller fast knytas till ett hemvärnsområde.

ll. Samordning av utbildningen med värn— pliktsutbildningen och med andra frivilliga försvarsorganisationers utbildning.

a) Samordning med värnpliktsutbildningen

Samordning med värnpliktsutbildningen bör liksom nu ske främst genom att hemvärnet nyttiggör sig den grundutbildning som hem- värnsmännen erhållit under sin Värnplikts- tjänstgöring och genom att denna grundut- bildning i princip är ett krav för antagning till hemvärnsman. Härvid utnyttjas också tidigare befälsutbildning eller annan för

hemvärnet användbar befattningsutbildning (utbildning till telefonist, sjukvårdsman, kul- spruteskytt osv.).

Den samordning som sker genom att hem- värnsförbanden samövas med andra krigs- förband för sin krigsuppgift är av stor bety- delse och bör om möjligt utvecklas. De aktu— ella hemvämsförbanden bör i största möjliga utsträckning delta när sådana krigsförband genomför inryckning till krigsförbandsöv- ning, vid tillämpningsövningar då hemvär- net är berört samt vid särskilda övningar, mobiliseringsgenomgångar och mönstrings- övningar. Vid planläggning av hemvärnets förbandsövningar bör därför hänsyn tas till krigsförbandens övningar. I den mån dessa övningar äger rum på icke arbetstid uppstår i regel ej hinder för hemvämsförbandens deltagande. VK är emellertid medveten om att dessa krigsförbandens övningar i regel äger rum på vardagar. Detta innebär svå- righeter för hemvärnsmän att delta med hänsyn till den civila verksamheten.

VK har övervägt om deltagande i dessa övningar motiverar att särskild ersättning utgår. För att sådan ersättning skulle få ekonomiskt värde måste den dock motsvara förlorad arbetsinkomst. VK anser det ej lämpligt att föreslå sådana ersättningsfor- mer. Ersättning bör därför endast utgå en- ligt samma normer som vid övriga förbands— övningar.

b) Samordning med de frivilliga försvarsor- ganisationemas utbildning.

Den samordning som sker för närvarande genom att den personal ur frivilliga organi- sationer, som ingår i hemvärnets krigsorga- nisation, deltar i hemvärnets förbandsövning- ar anser VK vara lämplig. Personalen i fråga kan som kontrakterad B-personal härigenom fullgöra sin avtalsenliga repetitionsutbild- ningsskyldighet.

Samordning förutsättas dessutom ske ge- nom att den kompletteringsutbildning som VK föreslagit i Frivilligförsvaret 1 i prin- cip är öppen för personal ur alla frivillig— organisationer, även hemvärnet. På mot- svarande sätt bör viss övrig utbildning som

anordnas av hemvärnet, främst militär id- rott och skytte, vara öppen för medlemmar ur andra frivilliga försvarsorganisationer. Kurserna i fria kriget och spräng- och min- tjänst bör vara öppna för medlemmarna i FBU.

FBU befordringskurser bör utnyttjas av hemvärnsbefälet för att erhålla viss utbild- ning för placering i högre befattning.

D. Utbildning av värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet

l. Nuvarande förhållanden

Bland frivilliga hemvärnsmän intar värn- pliktiga som efter frivilligt åtagande krigs- placerats i hemvärnet i vissa avseenden en särställning. De utgörs av värnpliktiga som med hänsyn till sin militära utbildning, sitt intresse för hemvärnet och sin bostadsplats är särskilt önskvärda i hemvärnet. För att de skall kunna krigsplaceras i hemvärnet gör försvarsområdesbefälhavaren särskild fram- ställan härom till militärbefälhavaren i varje enskilt fall.

Sedan de krigsplacerats i hemvärnet teck- nas kontrakt på samma sätt som med öv- riga frivilliga hemvärnsmän varvid de åtar sig samma skyldigheter beträffande årlig ut- bildning m. ni. som gäller för frivilliga hem- värnsmän. Härutöver är de fortfarande skyl- diga fullgöra sin repetionsutbildningsskyl- dighet enligt värnpliktslagen. Bestämmelser för fullgörande av denna utbildningsskyl- dighet återfinns i en arméorder av den 25 mars 1959 (Ast/O 25/3 1959 nr 84: 14) där det föreskrivs följande.

Värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet full- göra repetitionsövning vid (tillsammans med) förband vilka inkallas som krigsförband med följande undantag:

Värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet full- göra 3. repetitionsövningen vid detta. Har vid hemvärnet krigsplacerade värnpliktiga det år de uppnår 43 års ålder därutöver kvarstående repetitionsövningsskyldighet må denna fullgö- ras vid hemvärnet.

Ändringar i dessa bestämmelser har före- tagits med anledning av det nya värnplikts-

utbildningssystemet genom att det i chefens för armén bestämmelser för repetitionsut- bildningen föreskrivs att värnpliktiga krigs- placerade i hemvärnet fullgör återstående repetitionsutbildning vid detta. Bestämmel- serna innebär att de värnpliktiga skall full- göra sin repetitionsutbildningsskyldighet fastän de är krigsplacerade i hemvärnet. Repetitionsutbildningen genomföres vid hemvärnets stridsskola. De värnpliktiga in- kallas till utbildningen med stöd av värn- pliktslagen och erhåller avlöningsförmåner m.m. enligt för värnpliktiga gällande be- stämmelser. Utbildningen fullgörs i en följd och omfattar 18 dagar.

Fullgjord utbildning inom hemvärnet en- ligt hemvärnskontraktet får ej tillgodoräk- nas som fullgjord repetitionsutbildning en- ligt värnpliktslagen. Under det år hemvärns- mannen inkallats till och fullgjort en repeti- tionsövning kan han befrias från tjänstgö- ring enligt hemvärnskontraktet.

2. Granskning av nuvarande förhållanden

Enligt principerna i nu gällande värnplikts- utbildningssystem skall till repetitionsut- bildning inkallas endast den som är krigspla- cerad vid förband. Den värnpliktiga skall därvid i princip erhålla den utbildning som erfordras för hans speciella uppgift i krig. För värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet skulle detta innebära, att den repetitionsut— bildningsskyldighet, som de skulle vara skyl- diga att fullgöra enligt värnpliktslagen, borde äga rum vid respektive hemvärnsområde. Då hemvärnsområdena i medeltal endast har 2—5 sådana värnpliktiga i sin organisa— tion är detta inte praktiskt möjligt att ge- nomföra.

Enligt nuvarande bestämmelser för repe- titionsutbildning inkallas värnpliktiga som ej är krigsplacerade i förband, i regel inte till repetitionsövning. Vissa värnpliktiga som uppnått den ålder då krigsplacering i hem- värnet ofta medges (42—43 år) är place- rade i personalersättningsreserven. Andra är krigsplacerade i lokalförsvarsförband som av olika skäl inte inkallas till krigsförbands- övning. I båda fallen inkallas de ej till den

repetitionsutbildning som åligger dem enligt värnpliktslagen.

De värnpliktiga, som efter frivilligt åta- gande krigsplacerats i hemvärnet, åläggs samtliga att fullgöra sin repetitionsutbild- ningsskyldighet. Den frivilliga insatsen kan således innebära en skyldighet som annars ej behövt fullgöras.

För att hemvärnet skall kunna lösa sina förelagda uppgifter erfordras att hemvärns- männen fullgör viss utbildning inom hem- värnet. Omfattningen av denna utbildning har fastställts av myndigheterna. VK har för sin del lämnat förslag till utbildningens omfattning. Det är av värde om hemvärns- man även deltar i utbildning utöver den som ansetts som nödvändig. Detta bör för alla kategorier i princip ske frivilligt. En- ligt nuvarande ordning tas emellertid den- na ytterligare utbildning ut med stöd av värnpliktslagen för de hemvärnsmän som frivilligt anslutit sig men som alltjämt är värnpliktiga. Detta kan enligt VK uppfatt— ning negativt påverka viljan hos lämpliga värnpliktiga att ansluta sig till hemvärnet.

3. VK förslag

De ovan påtalade förhållandena motiverar enligt VK uppfattning en ändring av nu gällande ordning.

VK föreslår därför att en värnpliktig som efter frivilligt åtagande krigsplacerats vid hemvärnet skall ha samma skyldigheter och rättigheter som andra hemvärnsmän. Han skall vara skyldig att fullgöra den utbildning som åläggs honom enligt hemvärnskontrak- tet samt uppmanas att fullgöra den ytterli- gare utbildning som anses önskvärd eller nödvändig för hans befattning inom hem- värnet. Så länge han är krigsplacerad i hem- värnet skall han i övrigt vara befriad från tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktsla— gen. Fullgjord hemvärnstjänstgöring skall å andra sidan enligt VK mening ej få tillgo— doräknas som fullgjord del av tjänstgö- ringsskyldigheten enligt värnpliktslagen.

Förslaget innebär att om den värnpliktige kvarstår i hemvärnet till dess han går ur värnpliktsåldern blir han i realiteten befriad

från eventuellt kvarstående utbildningsskyl— dighet i fred.

Förslaget innebär emellertid också att nå— gon utbildningsskyldighet enligt värnplikts- lagen inte förbrukas under krigsplaceringen i hemvärnet. Om en värnpliktig vid krigs- placering i hemvärnet har viss återstående fredstjänstgöringsskyldighet och han av oli- ka skäl efter en tid ej längre bör eller önskar vara krigsplacerad i hemvärnet, finns genom förslaget möjlighet att utbilda honom för an- nan krigsplacering inom krigsmakten, var- vid den ej förbrukade fredstjänstgöringsskyl— digheten kan utnyttjas. VK förutsätter att hänsyn härvid tas till vederbörandes ålder, den tid som han fullgjort tjänst inom hem- värnet m. m.

I hemvärnet krigsplacerade värnpliktiga bör enligt VK förslag helt följa den utbild- ning som föreslagits för övriga frivilliga hemvärnsmän.

5. Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän

A. Grunder för rekryteringsverksamheten 1. Allmänt

Hemvärnsmän i driftvärnet rekryteras bland vederbörande myndighets anställda. Aktuell personal utgörs i allmänhet till övervägan- de del av värnpliktiga hemvärnsmän. Pro- blemet för driftvärnet är därför i första hand hur dessa värnpliktiga hemvärnsmän skall kunna ges utbildning i fred. Denna fråga be- handlas i kap. 6 Frivillig utbildning av värn- pliktiga hemvärnsmän. Föreliggande kapitel behandlar därför i första hand allmänna hemvärnet men gäller i tillämpliga delar jämväl rekrytering av frivilliga hemväms- män i driftvärnet. Särskilda synpunkter på rekrytering av frivilliga hemvärnsmän i drift- värnet behandlas härutöver i ett särskilt av- snitt.

VK har i kap. 3 framlagt vissa grundläg- gande synpunkter på rekryteringen till hem- värnet. Synpunkterna kan sammanfattas så- lunda.

. Frivilligheten är av sådant värde att re- kryteringen — så långt detta är möjligt — bör bygga på frivillig anslutning. . Av beredskapsskäl bör behovet av hem- värn fyllas redan under normala fredsför- hållanden så att erforderlig utbildning kan genomföras. Antalet frivilligt rekryte- rade hemvämsmän i allmänna hemvärnet bör ökas med upp till 30 % för att de angelägnaste behoven skall tillgodoses.

. Rekryteringsbehov och rekryteringsmöj- ligheter visar stora variationer inom olika delar av landet. . Hemvärnet skall i princip kunna ta emot alla lämpliga och villiga medborgare. . I värnpliktshänseende överåriga samt värnpliktiga som kan krigsplaceras i hemvärnet utgör med hänsyn till utnytt- jandemöjligheter och militär användbar- het de viktigaste rekryteringskällorna. . I värnpliktshänseende underåriga utgör i viss utsträckning ytterligare rekryterings- källor. I-Iemvärnsmännens antal ökar ej enbart genom nyrekrytering. I den mån avgångar kan begränsas och den genomsnittliga kon- traktstiden därigenom förlängs ökar automa- tiskt hemvärnets personalstyrka. Sådana åt- gärder som syftar till att såväl öka nyrekry- teringen som att minska avgångarna bör därför särskilt uppmärksammas. Genom särskilda åtgärder kan också in- tresset för deltagande i övningar ökas. Så- dana åtgärder bidrar till att öka hemvärnets effektivitet och användbarhet, vilket i sin tur är rekryteringsfrämjande. Vissa av de rekryteringsfrämjande åtgär- der som VK föreslår i det följande medför ökade kostnader och arbetsinsatser. De öka— de kostnaderna är emellertid enligt kommit- téns uppfattning berättigade, då de bidrar till att öka hemvärnets personalstyrka samt för- bättra utbildning och utrustning. Härigenom får hemvärnet bättre möjligheter att mot-

svara de krav som ställs på detta av stats- makterna och de militära myndigheterna.

2. Försvarsupplysning och rekrytering

I Frivilligförsvaret 1 (sid. 196) framförde VK följande synpunkter på försvarsupplys— ning och rekrytering.

Viljan att medverka i frivilligt försvarsarbete varierar från tid till annan. Frivilligheten synes i hög grad vara beroende av den enskildes be- dömning av risken för krig och den upplysning som lämnas om våra försvarsmöjligheter. Erfa- renheten visar att det hos många medborgare hitintills funnits en latent försvarsvilja, vilken icke tagit sig uttryck i aktivt handlande förrän krigsriskerna blivit påtagliga. Genom ökad upp- lysning skapas vidgad kännedom om totalför- svarets syfte och uppgifter och därmed även en ökad aktiv försvarsvilja. En ökad och fördjupad försvarsvilja är en av grundförutsättningarna för att den önskvärda rekryteringen av frivillig- personal skall uppnås. Försvarsupplysningen måste enligt VK uppfattning bedrivas i nära samarbete mellan de frivilliga försvarsorganisa- tionerna och de myndigheter som använder fri- villiga i sin krigsorganisation. Genom sin breda demokratiska förankring och nära kontakt med allmänheten bör de frivilliga försvarsorganisa- tionema kunna lämna värdefull medverkan i försvarsupplysningsarbetet. Det är angeläget att myndigheterna härvid stödjer frivilligorganisa- tionema i denna verksamhet. Av särskild bety- delse är samarbetet med centralförbundet Folk och Försvar.

I samma betänkande sid. 29—30 framför— de VK följande synpunkter beträffande för- svarsupplysningen och frivilligverksamheten.

VK anser att en ökad upplysning om vårt to- talförsvars uppgifter och förutsättningar är en av de viktigaste åtgärderna för att öka intresset för deltagandet i den frivilliga försvarsverk- samheten. Upplysningsarbetet måste bedrivas såväl av de frivilliga försvarsorganisationerna som av berörda myndigheter. I försvarsupplys- ningen bör information om den frivilliga för- svarsverksamheten ingå som ett betydelsefullt led. Icke minst syns det angeläget att eftersträva en ökad information i press, radio och TV. De frivilliga försvarsorganisationema måste med- verka till att finna former för försvarsupplys- ningen som kan vinna intresse hos nyhetsorga— nen. Ett ökat samarbete med centralförbundet Folk och Försvar synes vara av stort värde.

En ökad kunskap om de frivilliga insatsernas värde och betydelse för totalförsvaret är en av grundförutsättningarna för att frivilligverksam- heten framgent skall kunna bedrivas i nuvaran- de eller ökad omfattning.

Detta gäller i princip även för hemvär- net.

Härutöver vill VK framhålla att det enligt kommitténs uppfattning synes finnas anled- ning förutsätta att den vitala samhällsfunk- tion som hemvärnet fullgör och som till hu— vuddelen möjliggöres genom aktiva, frivilli— ga insatser, uppmärksammas av massmedia, ej minst av radio och TV, då dessa enligt sina uppgifter skall söka att rättvisande och upplysande spegla samhällslivet i Sverige av i dag.

3. Nuvarande rekrytering

En fortgående ökning av allmänna hemvär- nets styrka har ägt rum sedan 1954. Från 1954 till 1969 har de frivilliga hemväms— männens antal ökat med omkring 10000 dvs. i medeltal 660 per år. Utbildningsåret 1968/69 tillfördes hemvärnet omkring 6 000 nya hemvärnsmän. Då avgångarna under samma tid utgjorde omkring 5 000 blev net- toökningen detta år omkring 1000 hem- värnsmän.

Den tid under vilken hemvärnsmän kvar- står i hemvärnet kan uppskattas till i medel- tal 10—15 år. En nyrekrytering av drygt 5.000 man erfordras därför årligen för att bibehålla det frivilligt rekryterade hemvär- net vid nuvarande styrka.

Om nuvarande rekrytering kan bibehållas kommer allmänna hemvärnets styrka efter hand att successivt öka. Denna nyrekryte- ring är emellertid otillräcklig för att inom överskådlig tid täcka de totala behoven. Sär- skilt måste observeras att behoven och re— kryteringsmöjlighetema varierar mellan oli- ka delar av landet. Inom vissa försvarsom- råden är behoven tillgodosedda medan inom andra områden behoven kan vara mycket svåra att täcka med hänsyn till det begrän- sade befolkningsunderlaget.

VK vill därför framhålla betydelsen av

att de militära myndigheterna fortlöpande ser över behoven av hemvärn så att de står i rimlig proportion till vad som är möj- ligt att rekrytera och så att rekryteringsar- betet kan kraftsamlas till de områden där rekryteringen behöver förbättras.

4. Framtida rekryteringsmöjligheter

I kap. 3 har VK redovisat sin grundinställ- ning ifråga om möjligheterna att täcka be- hoven av frivilliga hemvärnsmän. VK anser, att det är möjligt att i huvuddelen av landet täcka behoven genom rekrytering på frivil- lig väg under förutsättning att vissa rekry- teringsfrämjande åtgärder insätts. Inom om- råden med svagt befolkningsunderlag kan dock svårigheter uppstå även om endast nu- varande styrka skall bibehållas.

Det av VK föreslagna utbildningssyste- met kräver i vissa avseenden ökade insat- ser av de frivilliga hemvärnsmännen, spe- ciellt hemvärnsbefälet, då det gäller att full- göra de frivilliga åtagandena.

VK föreslår, som redovisats i kap. 4, att hemvärnsmän i princip skall ha genomgått militär grundutbildning i det obligatoriska värnpliktssystemet före antagning till hem- värnsman. Befälet utom gruppchefer bör dessutom i samband med förordnande ge- nomgå en kortare kurs för att inhämta de speciella kunskaper om hemvärnets verk- samhet som erfordras för att det skall kunna lösa sina uppgifter.

Beträffande den årliga obligatoriska ut- bildningsskyldigheten inom hemvärnet före- slår VK inga förändringar. Däremot föreslås att hemvärnsbefälet genomför viss ytterli- gare årlig utbildning, som dock ryms inom nuvarande maximitid enligt hemvärnskun- görelsen.

VK vill i anslutning härtill framhålla, att föreslagen utbildningstid redan i nuläget inom flertalet försvarsområden fullgörs av hemvärnsbefälet på frivillig väg och med god anslutning.

VK förutsätter vidare att de förbättrade ekonomiska förmåner, Utbildningsbetingel- ser m. ni., som VK föreslår vid genomföran— det av det nya utbildningssystemet, skall

vara ägnade att stärka rekryteringsmöjlighe- tema. De ökade grundkraven för antagning och utbildningssystemet tillsammans torde vidare innebära en högre kvalitet på hem- värnsbefäl och hemvärnsmän. Detta torde i sin ordning ytterligare höja hemvärnets and seende. Även ett sådant förhållande torde vara ägnat att stärka rekryteringen.

I följande avsnitt av detta kapitel före- slår VK olika rekryteringsstimulerande åt- gärder. VK bedömer att dessa åtgärder skall öka intresset för att delta i hemvämsutbild- ningen samt att de skall bidra till att öka rekryteringen i den omfattning som bedöms önskvärd.

5 . Särskilda synpunkter på rekrytering inom vissa regioner.

a) Storstadsregioner

I kap. 3 har VK påtalat vissa förändringar i vårt lands befolkningsstruktur som kan påverka behovet av hemvärn. Där nämns bl. a. att vid hemvärnets tillkomst i början av 1940—talet var befolkningsfördelningen mellan städer och landsbygd en annan än nu. Den befolkningsomflyttning som ägt rum under 1950- och 1960-talen från delar av Norrland och nordvästra Svealand till landets mellersta och sydliga delar samt från landsbygd till tätorter inom alla delar av landet, torde komma att fortsätta, kanske i accelererat tempo, under de närmaste decennierna. Den sålunda pågående struk- turomvandlingen av befolkningsfördelningen måste, enligt VK uppfattning, på sikt på- verka hemvärnets framtida uppgifter och utformning.

Dessa påtalade förhållanden påverkar också rekryteringen. Procenten hemvärns- män i städerna är i regel avsevärt mindre än på landsbygden. I de tre storstadsregio- nerna (Stockholm, Göteborg och Malmö) är procenten hemvärnsmän endast hälften eller mindre av medelprocenten för hela landet. Orsakerna till detta förhållande är flera. Bland de viktigaste kan framhållas följande.

Begreppet hembygd blir inom storstads- regioner ofta ett svårdefinierat begrepp. Bo-

stad och arbetsplats ligger för stora delar av befolkningen långt från varandra. Det blir svårt att få den känsla av samhörighet med det egna samhället, som är naturligt i mindre orter där bostad och arbetsplats finns nära varandra. Härigenom blir det också svårare att hos den enskilde väcka intresse för en aktiv frivillig insats.

De kommunala myndigheterna i en stor- stadsregion upplevs ofta som mer anonyma än i det mindre samhället. De kommunala förtroendemännen har svårare att nå per- sonlig kontakt med den enskilde. Gemen- skapen med grannar är ofta obetydlig. Det blir sålunda svårare att på ett enkelt sätt nå den enskilde med personlig påverkan genom grannar eller hemvärnsbefäl, ett förfarings— sätt som erfarenhetsmässigt är den effekti- vaste rekryteringsmetoden.

Då storstadsregionerna, som tenderar att öka i omfattning, rymmer stora personalre- server, som skulle kunna utnyttjas i hemvär- net, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt rekryteringsverksamheten i dessa.

VK vill i anslutning härtill erinra om att inom hemvärnsstaben genomförs en under- sökning rörande dessa speciella förhållanden genom en särskild utredningsman.

b) Glesbygder

Många delar av vårt land är numera gles- bygder. Detta gäller bl. a. vissa kust— och gränsområden där ett även antalsmässigt starkt hemvärn är särskilt angeläget. Möj— ligheterna att där rekrytera frivilliga till hemvärnet är begränsade med hänsyn till befolkningsunderlaget. Härtill kommer att i samma områden krigsmaktens övriga för- band måste utnyttja nästan samtliga värn- pliktiga för att nå en så god lokal rekry- tering som möjligt och därigenom säker- ställa snabb mobilisering, varför möjligheter- na till krigsplacering i hemvärnet av härtill villiga värnpliktiga är starkt begränsade. Rekryteringen av hemvärnsmän inom gles— bygderna erbjuder därför särskilda svårig- heter som måste beaktas vid planläggningen av rekryteringsverksamheten bl. a. genom att särskilda resurser måste avdelas för re-

kryteringsarbetet. En ingående samordning av användningen av tillgängliga personalre- surser för totalförsvaret måste dessutom ef— tersträvas ej minst inom dessa områden.

6. Särskilda synpunkter på rekryteringen till driftvärnet

Hemvärnsmännen i driftvärnet rekryteras bland vederbörande myndighets anställda. Rekryteringsproblemen blir härigenom för- enklade. Företagsledning och arbetskamra— ter kan här direkt påverka den enskilde. Rekryteringsmöjligheterna underlättas ytter- ligare av att huvuddelen av driftvärnets ut- bildning enligt praxis äger rum på arbets- tid, varvid hemvärnsmannen bibehåller sin lön oavkortad.

Härtill kommer att huvuddelen , ca 80 %, av hemvärnsmänen i driftvärnet är värnplik- tiga hemvärnsmän. Av dessa deltar emeller- tid endast en femtedel frivilligt i hemvärnets utbildning i fred. Det största problemet för driftvärnet är därför ej så mycket att öka dess styrka genom att rekrytera ytterligare frivilliga av i värnpliktshänseende överåriga, som att få det stora antalet värnpliktiga hem- värnsmän att frivilligt delta i driftvärnets ut- bildning i fred. Dessa frågor behandlar VK i kap. 6.

B. VK förslag till åtgärder för att förbättra rekryteringen

1. Allmänt rekryteringsfrämjande åtgärder a) Upplysningsverksamhet

Erfarenheterna från rekryteringsarbetet vi- sar som ovan nämnts att den rekryterings- verksamhet, som bedrivs lokalt och genom personlig påverkan från i orten kända per- soner, ger det bästa resultatet. Sådant arbete kan bäst bedrivas av hemvärnets egna män. Hemvärnscheferna som närmast är ansva— riga för rekryteringen inom vederbörliga hemvärnsområden bör härvid liksom nu är fallet ges stöd genom aktiv medverkan i rekryteringsarbetet av försvarsområdesbefäl- havaren. Det är önskvärt att rekryterings- arbetet även stöds av kommunala myndig-

heter, enskilda företag, organisationer och föreningar.

Utöver sådan personlig påverkan bör all- mänheten i större utsträckning upplysas om hemvärnets uppgifter, dess uppkomst och fasta förankring bland befolkningen och i samhället. Även här kan hemvärnets egen personal göra stora insatser, då den med sina kontakter med alla delar av samhället kan sprida upplysning om hemvärnet inom föreningar, sammanslutningar m.m. Upp- lysnings- och rekryteringskampanjer torde med fördel kunna samordnas med andra frivilliga försvarsorganisationer. En sådan samordning kan förmodas öka intresset hos massmedia och andra opinionsbildande or- gan och ge dessa anledning att medverka i större utsträckning än om verksamheten be- drivs av varje organisation för sig.

Upplysningsverksamheten bör också rikta sig till myndigheter, företag och organisa- tioner, som genom sin verksamhet har sär- skild anknytning till totalförsvaret, liksom till fackliga organisationer och föreningar med stort inflytande hos viktiga befolknings- grupper. Särskilt i storstadsregionerna bör upplysnings- och rekryteringsverksamheten inriktas på att skapa företagshemväm, var- vid företagsnämndernas medverkan torde vara av stort värde. Det torde även vara värdefullt att benämna hemvärnsförband ef- ter områden eller stadsdelar, varigenom samhörighetskänslan kan stärkas.

Även inom krigsmakten synes ökad upp- lysning om hemvärnet vara av väsentligt värde. Ökad insikt om hemvärnets stora be- tydelse för alla försvarsgrenar under mobi- lisering och kupp liksom vid övergång till fria kriget torde bidra till ytterligare ökade insatser för en intensifierad rekrytering av hemvärnsmän från det aktiva befälets sida liksom av befäl i reserven och värnpliktigt befäl.

b) Ekonomiska förmåner

I kap. 8 föreslår VK bättre ekonomiska för- måner för hemvärnsmännen. Som där fram- hålls har förrnånsbestämmelserna utformats så att de i största möjliga utsträckning

överensstämmer med vad som VK föresla- git för övriga frivilligorganisationer. Dessa ökade förmåner torde också enligt VK upp- fattning verksamt kunna bidra till en för- bättrad rekrytering.

c) Organisatoriska åtgärder

Ökade insatser i rekryteringsverksamheten kräver ökade arbetsinsatser. För hemvär- nets del bör rekryteringsverksamheten i stort ledas och planeras av rikshemvärnschefen, medan på regional nivå främst försvarsom- rådesbefälhavaren kan göra stora insatser i direkt samverkan med hemvärnets egen per- sonal. Lokalt måste hemvärnschefen till- sammans med andra intresserade hemväms- män bedriva rekryteringsarbetet genom per- sonlig påverkan på enskilda personer. En ökad rekryteringsinsats torde kräva ökade personella resurser.

Inom hemvärnsstaben och försvarsområ- desstabemas hemvärnsavdelningar erfordras, enligt vad VK framhåller i kap. 9, organisa- tionsförstärkningar för att hemvärnets verk- samhet, inte minst utbildningen, skall kunna planläggas och ledas tillfredsställande. Så- dana förstärkningar är också önskvärda ur rekryteringssynpunkt.

Lokalt inom hemvärnsområdena kan per- sonalförstärkning inte ordnas på annat sätt än att hemvärnschef engagerar medhjälpare bland sina hemvärnsmän som med hänsyn till bostadsort och arbetsplats kan få vissa områden eller personer att bearbeta.

Det danska hemvärnets rekrytering om- besörja i stor utsträckning av en särskild >>konsulentorganisation» (se bilaga 1: 2). Erfarenheterna från denna organisation är mycket goda. Genom ofta återkommande kontakter på arbetsplatser, i bostadsområ- den och bland organisationer av olika slag när dessa konsulenter goda resultat. Konsu- lentema har hittills till stor del bestått av f.d. motståndsmän som med egna erfaren- heter som bakgrund kunnat tala för hem- värnets sak. De har i regel nära anknytning till skilda delar av samhällslivet, inte minst fackföreningsrörelsen.

Huruvida en motsvarande konsulentorga—

sation i Sverige skulle ge samma goda resul- tat för det svenska hemvärnets del är svårt att bedöma. Som tidigare framhållits är det de personliga kontakterna i hemorten, inom bostadsområdet och på arbetsplatsen, som ger det bästa rekryteringsresultatet i det svenska hemvärnet. Sådana personliga kon- takter nås bäst av den som själv tillhör den aktuella gruppen av människor. För det svenska hemvärnets del bör det därför i första hand vara hemvärnsmännen själva som på sina arbetsplatser och bland grannar verkar för ökad anslutning till hemvärnet. Kringresande konsulenter eller rekryterings- ombud kan aldrig nå samma kontakt med den grupp av människor som det är aktuellt att upplysa, även om de kan hålla intressan- ta och stirnulerande genomgångar i samband med sammankomster etc.

Däremot vore det värdefullt om hem- värnschefer och andra hemvärnsmän kunde ges ett effektivt och fortlöpande stöd i sitt rekryteringsarbete, utöver vad som kan läm- nas från försvarsområdesstaberna. VK ifrå- gasätter därför om inte rikshemvärnschefens rekryteringsverksamhet skulle kunna utveck- las och intensifieras genom att till den knyta ett antal rekryteringskonsulenter. Dessa skul- le verka inom olika delar av landet där re- kryteringen av hemvärnsmän enligt tillgäng- lig statistik eller av särskilda skäl specith behöver uppmärksammas eller förbättras. Rekryteringskonsulentemas uppgift skulle vara att verka ute i landet hos hemväms- chefer och andra hemvärnsmän som svarar för rekryteringen inom hemvärnsområdena.

Rekryteringskonsulentema skulle utbilda och hjälpa denna hemvärnspersonal i rekry- teringsarbetet genom att lämna exempel på rekryteringsarbetets uppläggning och ge- nomförande. Broschyrer och rekryterings- materiel m.m. kan stödja rekryteringskon- sulenternas verksamhet.

Rekryteringskonsulentema skulle vara verksamma inom en viss del av landet och placerade vid t. ex. militärområdesstabema, men inriktas på aktuella delområden av rikshemvärnschefen. Denne har nämligen möjlighet att överblicka rekryteringssituatio- nen i landet i dess helhet.

VK anser att föreslagna rekryteringskon- sulenter verksamt skulle kunna bidra till en förbättring av hemvärnets rekrytering av fri- villiga hemvärnsmän. VK anser det dock inte möjligt att fastställa lämplig omfattning av en sådan konsulentorganisation eller re- kryteringskonsulenternas ställning innan verksamheten praktiskt prövats.

VK föreslår därför att försöksvis tre rekryteringskonsulenter får anställas under tre år. De föreslås under försökstiden hu- vudsakligen verka inom Södra, Östra och Övre Norrlands militärområden. Konsulen- terna som i princip inte själva skall direkt på- verka enskilda personer, bör ha god kunskap om hemvärnet. Under försöken bör bl. a. prövas om personer med kunskap om mo- dern inforrnationsverksamhet kan vara lämp- liga som rekryteringskonsulenter.

Efter försökstidens slut bör erfarenheter- na få avgöra huruvida verksamheten med rekryteringskonsulenter bör fortsätta och eventuellt utökas.

d) Övriga åtgärder Bland övriga rekryteringsfrämjande åtgärder bedömer VK följande vara särskilt betydel- sefulla.

Effektiva, intressanta och väl ledda öv- ningar ökar intresset bland hemvärnsmän— nen och skapar ökat förtroende för hem- värnet. Likaså kan tillkommande nya upp— gifter förnya intresset. Dylika åtgärder bi- drar också till att hemvärnsmännen stannar kvar i hemvärnet, vilket som tidigare fram- hållits är av stor betydelse för att hemvär- nets styrka skall ökas.

Flera övningstillfällen bör skapas så att hemvärnsmännen har möjlighet att fullgöra sin kontraktsenliga tjänstgöring även om de har haft förhinder vid vissa övningstillfällen. Detta kräver ökade utbildningsanslag. Svå- righeter finns också i vissa fall att erhålla instruktörer. VK anser därför att hemvärnet bör utbilda egna instruktörer och har i kap. 4 föreslagit särskilda instruktörskurser. En sådan utökad självverksamhet bör också höja hemvärnets självförtroende och känsla av ansvar för den egna organisationen.

Förbättrad personal- och medlemsvård

torde bidra till att hemvärnsmännen vill stan- na kvar längre i organisationen liksom att den blir mer attraktiv för nya medlemmar. Särskilt betydelsefullt har det visat sig vara att nya hemvärnsmän omgående tas om hand och placeras så att de får känsla av samhö- righet med organisationen.

Dessutom bör hemvärnsmännen i ökad utsträckning inbjudas till krigsmaktens övri- ga förband. Genom inbjudan till studiebe- sök, till »förbandets dag>>, till viktigare öv- ningar m.m. skulle samtliga försvarsgrenar kunna förstärka den samhörighet med hemvärnet som är av vital betydelse för krigsmakten som helhet och ytterligare un- derstryka betydelsen av den insats hemvär- net gör i alla försvarsgrenar vid mobilise- ring och krig.

Vad gäller hemvärnets egen verksamhet bör det övervägas om ej vid vissa övningar och sammankomster i ökad utsträckning hemvärnsmännens familjer kan inbjudas att delta som åskådare eller utöva annan aktivi- tet under pågående hemvärnsövning.

Hemvärnets utrustning bör ägnas särskild uppmärksamhet. Förbättrad vapenutrustning ger ökat självförtroende och förtroende för de egna möjligheterna att lösa tilldelade uppgifter. Förbättrad uniforrnsutrustning har sedan länge varit ett angeläget önske- mål bland hemvärnsmännen själva. För- utom att sådana förbättringar i sak är ange- lägna torde de också av hemvärnsmännen själva ofta tas som direkt bevis på myndig- heternas verkliga intresse för och uppskatt- ning av hemvärnet. De blir därigenom direkt rekryteringsfrämjande.

VK ifrågasätter om inte särskilda fack- eller kurstecken på uniformen skulle kunna stimulera till ökad anslutning till kurser eller annan utbildning och ökad rekrytering till hemvärnet.

2. Särskilda åtgärder beträffande 47-åringar

Det övervägande antalet frivilliga hemvärns- män, omkring 80 %, utgörs av i vämplikts- hänseende överåriga. Denna grupp torde också i framtiden bli den viktigaste rekryte- ringskällan för hemvärnet.

Denna personalgrupp är emellertid sam- tidigt en viktig tillgång då det gäller att förse även andra delar av totalförsvaret med per- sonal. För fördelningen av denna personal mellan olika intressenter har överbefälhava- ren och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt utfärdat reglerande bestämmelser (arbets- marknadsstyrelsens cirkulär G4 den 13 juni 1969).

Dessa bestämmelser innebär i stort föl- jande.

Årligen den 1 april utsänds från statistiska centralbyrån direkt till samtliga 47-åringar en förfrågan om vilken organisation inom totalförsvaret de önskar tillhöra i en bered- skaps- eller krigssituation, när de ej läng- re är värnpliktiga. Svaren skall vara inläm- nade efter sex veckor då bearbetningen av inkomna svar börjar vid länsarbetsnämn- derna. Fördelningen av 47-åringarna hand— has av länsarbetsnämnderna, som härvid som underlag får vissa behovs— och till- gångsberäkningar från arbetsmarknadssty- relsen avseende de olika intressenterna dvs. röda korset, civila transportväsendet, motor— reparationstjänsten, byggnads- och repara- tionsberedskapen samt civilförsvaret. För hemvärnet anges inga behovsuppgiftcr, då man anser att alla som efter värnpliktsåldern med vapen vill delta i landets försvar om möjligt skall få göra detta. Antagning i hemvärnet kan också ofta förenas med pla- cering i annan befattning i totalförsvaret. Handläggningen vid länsarbetsnämnderna tar olika tid inom olika län men fördel- ningen beräknas i princip vara .wslutad då 47-åringarna ej längre är värnpliktiga dvs. den 31 december det år varunder de fyller 47 år.

Av de omkring 50000 47-åringar som f.n. årligen fördelas har hittillsi medeltal drygt 4000 varje år anmält sig önska till- höra hemvärnet. Enligt vad VK inhämtat torde med hänsyn till totalförsvrrets behov denna siffra kunna höjas till 8 (00 utan att större problem behöver uppstå för arbets- marknadsstyrelsen då det gäller ltt tillgodo- se även andra verksamhetsområden inom to— talförsvaret.

Uppgift på dem som uttryckt önskemål

om att få tillhöra hemvärnet översänds till respektiva försvarsområdesbefälhavare som i regel med hjälp av hemvärnscheferna kon- taktar vederbörande för ytterligare informa- tion och för kontraktskrivande. De som vid denna kontakt ej längre önskar tillhöra

emvärnet blir föremål för ny fördelning av länsarbetsnämnden.

VK bedömer det möjligt, att under veder— börligt hänsynstagande till andra totalför- svarsgrenars intressen, genom lämpligt in- satta åtgärder öka hemvärnets rekrytering bland 47-åringarna.

I första hand bör åtgärder vidtas för att i tillräcklig omfattning informera vederbö- rande om hemvärnet och dess verksamhet, skyldigheter och förmåner som hemvärns- man m.m. Den information som ges i det av statistiska centralbyrån utsända formulä- ret är enligt VK mening alltför knapphän- dig. Härtill kommer att vederbörande en- dast har sex veckor till förfogande innan han skall avge sitt svar och under vilken tid han skall kunna begära eller erhålla informatio- ner om hemvärnet från hemvärnschefen i hemorten eller från försvarsområdesbefälha- varen.

VK har därför övervägt om uppgift på 47-åringar förtecknade efter bostadsort ge- nom de militära registreringsmyndigheternas försorg skulle kunna tillställas vederbörande försvarsområdesbefälhavare innan frågefor- mulären sänds ut av statistiska centralbyrån. Härigenom skulle möjligheter ges för hem- värnschefer m. fl. att i god tid informera ak— tuella 47-åringar om hemvärnet.

VK har emellertid funnit att ett sådant förfaringssätt innebär avsteg från gällande överenskommelse mellan överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen, varför VK ej vill förorda en sådan åtgärd. Beträffande värnpliktiga med uppskov (värnpliktiga hem— värnsmän) har emellertid försvarsområdes- befälhavaren redan förteckning över dessa. Dena kategori kan därför redan i nuläget in- formeras av hemvärnets representanter in- nan de går ur värnpliktsåldern vid 47 år.

Enligt vad VK erfarit är det ej möjligt att ändra arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär på så sätt att frågeformuläret skickas ut ti-

digare så att längre tid disponeras innan svar behöver avges.

Däremot syns den information som ges 47-åringarna i det utsända formuläret kunna göras betydligt fylligare bl.a. genom att uppgift lämnas på den myndighet eller be- fattningshavare hos vilken ytterligare upp- lysningar kan inhämtas. Detta gäller ej bara hemvärnet utan även de andra grenarna av totalförsvaret. Endast härigenom synes ve- derbörande 47-åring ges en reell möjlighet att göra ett genomtänkt val.

VK vill i samband härmed understryka vikten av att försvarsområdesbefälhavaren och hemvärnschefen utan dröjsmål tar kon- takt med de 47-åringar som anmält sitt in— tresse för att ingå i hemvärnet, så att veder- börande kan ges ytterligare information och så att han så snart som möjligt tas om hand och får känna samhörighet med organisatio- nen och sina kamrater.

Utöver dessa åtgärder från myndigheter- nas sida bör hemvärnets egen personal kun- na medverka till ökad rekryteringsaktivitet. Hemvärnet har spridning över hela landet med representanter inom de flesta orter, samhällsgrupper och arbetsplatser. Med sin personalkännedom bör de från sitt håll kun— na påverka 45—47—åringar med upplysning om hemvärnet och dem verksamhet innan eller i samband med att de får sina fråge- formulär.

3. Särskilda åtgärder beträffande värnplik- tiga

a) Nuvarande förhållanden

Av de värnpliktiga disponeras huvuddelen för utbildning och tjänstgöring inom krigs- makten. En mindre del av de värnpliktiga kan emellertid ej disponeras, då dessa med stöd av uppskovskungörelsen erhållit upp- skov eller är krigstjänstgöringsfria. Skyldig- het föreligger dock som tidigare nämnts för uppskovsvärnpliktiga att under beredskaps- tillstånd och krig ingå i hemvärnet. Härtill kommer sådana värnpliktiga, som med hän- syn till kroppsbeskaffenhet m.m. frikallats från värnpliktens fullgörande.

De grupper av värnpliktiga som dispone- ras av krigsmakten utgörs av

I. Värnpliktiga som inskrivits men ännu ej påbörjat sin grundutbildning;

II. Värnpliktiga som genomgår eller har genomgått grundutbildning och därefter krigsplacerats i förband inom krigsorgani- sationen;

III. Disponibla, utbildade och krigsan- vändbara värnpliktiga som placeras i perso- nalersättningsreserv;

IV. Värnpliktiga som placerats i personal- reserv och som ej avses att tas i anspråk vid mobilisering. Till denna grupp hör bl. a. värnpliktiga som på grund av medicinska eller psykiska skäl åsatts begränsad militär användbarhet och som i regel uttagits för handräckningstjänst, värnpliktiga som av oli- ka anledningar befriats från tjänstgöring enligt 27 5 1 mom. värnpliktslagen (bl. a. naturaliserade medborgare) samt vämplik— tiga som erhållit uppskov.

Värnpliktiga kan i viss utsträckning efter frivilligt åtagande få utnyttjas för krigs— placering i hemvärnet om de ej erfordras i krigsorganisationen. För närvarande utgör sådana hemvärnsmän omkring 4 % av an- talet frivilliga hemvämsmän. Huvuddelen tillhör armén och chefen för armén har ställt en viss kvot av arméns värnpliktiga till hemvärnets förfogande, som efter fri- villigt åtagande kan placeras i hemvär- net. Kvoten är emellertid utnyttjad endast till omkring 50 % och används hu— vudsakligen för att tillgodose behovet av befäl i hemvärnet. Förfaringssättet vid krigs- placering i hemvärnet är i stort följande. Försvarsområdesbefälhavare (hemvärnsoffi- cer, hemvärnschef) söker personlig kontakt med lämpliga och önskvärda värnpliktiga som visat eller kan tänkas visa intresse för att ansluta sig till hemvärnet. Om vederbö- rande förklarat sig villig att ansluta sig till hemvärnet därest han kan krigsplaceras där, gör försvarsområdesbefälhavaren framställ- ning till aktuell truppregistreringsmyndig— het, som själv avgör ärendet eller hänskju- ter det till militärbefälhavaren för avgöran- de. Värnpliktiga enligt grupp I ovan kan an- tas till hemvärnsmän utan att särskild fram-

ställning görs till truppregistreringsmyndig- heten.

Genom rekryteringens inriktning på en- skilda, särskilt önskvärda värnpliktiga sker ej medvetet någon koncentration av rekry- teringsarbetet till någon särskild av de ovan angivna grupperna II, III och IV. Värn- pliktiga ur grupp II är dock svårast att få fri- gjorda för krigsplacering i hemvärnet.

VK vill i detta sammanhang även nämna att krigsmakten under senare år ställt ett antal värnpliktiga i åldrarna 35—47 år, vilka tillhör den under IV nämnda gruppen, till de civila myndigheternas förfogade för pla- cering i dessas krigsorganisationer (jfr ar- betsmarknadsstyrelsens cirkulär G 4/1969). Det har här främst varit frågan om personal för civilförsvarets och det civila transport- väsendets behov, men de värnpliktiga har också kunnat tilldelas hemvärnet. Fördel- ningen sker enligt samma förfaringssätt som gäller för 47-åringar enligt punkt 2 ovan, dvs. de värnpliktiga erbjuds inte först åt hemvärnet innan de ställs till förfogande för fördelning inom totalförsvaret.

b) VK överväganden och förslag

Värnpliktiga enligt grupp I ovan bör liksom hittills få antas till hemvärnsmän intill dess de inkallas för att fullgöravärnpliktstjänstgö- ring.

Värnpliktiga enligt grupp 11 torde liksom nu endast i undantagsfall kunna få dispone- ras för krigsplacering i hemvärnet. För hem- värnets del blir därför främst grupperna III och IV av intresse.

Av värnpliktiga tillhörande grupp III torde ett antal komma att inkallas först sedan mobiliseringen genomförts främst i syfte att ersätta avgångar vid de krigsorgani- serade förbanden. Storleken av denna del lå- ter sig teoretiskt beräknas om man utgår ifrån vissa på förhand givna förutsättning- ar. Härutöver är det nödvändigt att i perso- nalersättningsreserven placera yterligare ett antal värnpliktiga för att möjliggöra att för- bandens personalstyrka ständigt är fylld genom att utbyte kan ske av Värnpliktiga, som på grund av sjukdom, flytning m.m.

måste lämna förbandet. Denna del av per- sonalersättningsreserven måste därför anses i sig innefatta en så stor rörlighet beträffan- de de enskilda värnpliktiga att det ej är rea- listiskt att räkna med att dessa i allmänhet kan tillhöra hemvärnet under tillräckligt lång tid för att en placering där skall vara motiverad. Vid vissa truppregistreringsmyn- digheter torde dock förutsättningar finnas för att medge att värnpliktiga ur grupp III i viss utsträckning kan placeras i hemvärnet.

Av de värnpliktiga som tillhör grupp IV har flertalet genomfört längre eller kortare grundutbildning och i vissa fall även full- gjort repetitionsutbildning. Dessa värnplik- tiga, liksom de som i framtiden uttas till handräckningstjänst och vilka kommer att ha minst 440 timmars allmänmilitär utbild- ning, bör enligt VK bedömande ha tillräck- lig grundutbildning för att de skall kunna göra en insats inom hemvärnet. De här ak- tuella värnpliktiga bör därför kunna utgöra en värdefull rekryteringskälla som hittills en— dast i begränsad omfattning utnyttjats vid hemvärnets rekrytering. De värnpliktiga är värdefulla för hemvärnet genom sitt ålders- läge och genom deniregel aktuella utbildning som de fått i det obligatoriska värnplikts- systemet. Många är, beroende på sin utbild- ning, lämpliga som befäl och som biträdan- de instruktörer. VK anser det därför önsk- värt att öka antalet värnpliktiga som efter frivilligt åtagande kan krigsplaceras i hem- värnet. Detta kan enligt VK uppfattning också möjliggöras genom att nuvarande kvot av värnpliktiga som enligt chefens för ar- mén bestämmelser kan ställas till hemvär- nets förfogande, väsentligt höjs eller att kvoteringen helt slopas. Antalet värnplik- tiga i ovan angiven grupp IV är nämligen i nuläget avsevärt och bedöms efter hand komma att öka. En kvotering enligt nuva— rande bestämmelser synes därför sakna praktisk betydelse så länge de värnpliktiga kan tas från denna grupp. Härutöver anser VK att rekryteringen av värnpliktiga kan förbättras genom att de värnpliktiga upp- lyses om möjligheterna till krigsplacering i hemvärnet samt genom att hemvärnets fö- reträdare ges ökade och förbättrade möjlig-

heter till personlig påverkan av lämpliga. personer. Sålunda bör förfaringssättet vid rekrytering av värnpliktiga ändras på så sätt att försvarsområdesstaberna årligen av truppregistreringsmyndigheterna förses med uppgifter (plåtavtryck) om värnpliktiga, för- tecknade efter bosättning med adresser, som får disponeras av hemvärnet för krigs- placering. Med hjälp av sådana uppgif- ter kan rekryteringsarbetet direkt inriktas på lämpliga och önskvärda personer. Detta gäller inte minst de värnpliktiga i ålders- läget 35—47 år som överföres till fördel- ning inom totalförsvaret. Beträffande 47- åringarna har VK tidigare framhållit att nå- gon ändring i gällande rutin vid deras för- delning ej kan förordas, även om detta skul- le gynna hemvärnets rekrytering. För här aktuella värnpliktiga är förhållandet enligt VK uppfattning emellertid annorlunda. Till skillnad mot vad som gäller för 47—åringar- na, vilka går ur värnpliktsåldern i samband med fördelningen och därför ej längre kan disponeras av krigsmakten med stöd av värnpliktslagen, avgör de militära myndig- heterna hur många och vilka av de fortfa- rande värnpliktiga som kan ställas till total— försvarets förfogande. Hänsyn tas härvid till krigsmaktens behov av personal. Då hem- värnet utgörs av för krigsmakten nödvändi- ga militära förband, anser VK det naturligt om hemvärnets behov först tillgodoses, innan de aktuella värnpliktiga fördelas till total- försvaret i övrigt.

VK föreslår därför att förteckning över värnpliktiga, som är aktuella för fördelning till totalförsvaret eller i övrigt kan ställas till hemvärnets förfogande, tillställs försvars— områdesbefälhavarna. Först sedan försvars- områdesbefälhavare och hemvärnets perso- nal sålunda haft tillfälle att rekrytera lämp— liga och villiga hemvärnsmän bland de värn— pliktiga, översändes förteckning över övri- ga för fördelning inom totalförsvaret i öv- rigt.

Beträffande tjänstgöringsskyldigheten i fred för värnpliktiga, som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet, vill VK framhålla följande.

Enligt nu gällande bestämmelser skall

värnpliktiga, som krigsplaceras i hemvär— net och som har kvarvarande tjänstgörings— skyldighet i fred, fullgöra återstående repe- titionsutbildningsskyldighet vid hemvärnet. Enligt VK förslag i kap. 4 bör dessa värn— pliktiga befrias från skyldigheten att full- göra repetitionsutbildning i fred enligt det ob— ligatoriska värnpliktssystemet så länge de kvarstår i hemvärnet och fullgör sina ut— bildningsskyldigheter enligt bestämmelserna för hemvärnet. Fullgör de ej sin utbildnings- skyldighet bör krigsplaceringen i hemvärnet hävas, varvid tjänstgöringsskyldigheten en- ligt obligatoriska värnplik-tssystemet åter kan utnyttjas (jfr även kap. 4 D p. 3).

4. Särskilda åtgärder beträffande extra hem- värnsmän

Extra hemvärnsmän utgörs av värnpliktiga som är krigsplacerade vid krigsmaktens för- band och därför ej kan disponeras av hem- värnet när de fullgör värnpliktstjänstgöring.

De utgör emellertid en värdefull tillgång för hemvärnet då de genom sitt åldersläge och sina militära kunskaper kan bidra till att höja kvaliteten på hemvärnets utbildning i fred. De kvarstår också i regel i hemvär- net efter utträdet ur värnpliktsåldern och utgör därför en god rekryteringskälla.

För att öka rekryteringen av extra hem- värnsmän bör under medverkan från hem- värnets egna representanter och från för- svarsområdesstaberna de värnpliktiga under vämpliktsutbildningen ges upplysning om hemvärnets uppgifter och verksamhet i fred och krig och om möjligheterna för den en- skilde att som extra hemvärnsman vidmakt— hålla och vidareutveckla sina färdigheter, bl. a. avseende skjutning och fältduglighet.

A. Inledning

I kap. 2 och 3 har kommittén redogjort för de värnpliktiga hemvärnsmännens ställ- ning i hemvärnets organisation. Av dessa kapitel samt av bilagorna l:1 och 11:2 framgår också att till värnpliktiga hem— värnsmän räknas för närvarande enbart värnpliktiga med uppskov (motsvarande).

I direktiven till VK anges beträffande de värnpliktiga hemvärnsmännen följande.

I det på grundval av prop. 1966: 106 beslu- tade värnpliktsutbildningssystemet har räknats med att de värnpliktiga hemvärnsmännen inte skall fullgöra någon repetitionsutbildning.

Med hänsyn härtill bör utredningen överväga vilka åtgärder, som bör vidtas för att stimulera de värnpliktiga hemvärnsmännen till frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning. I samman- hanget må erinras om de förslag om utbild- ning av uppskovsvärnpliktiga som tidigare fram- lagts av 1954 års utredning rörande totalför- svarets personalbehov.

VK behandlar i detta kapitel nuvarande förhållanden beträffande de värnpliktiga hemvärnsmännens utbildning, de åtgärder som VK bedömer lämpliga för att stimu- lera dessa hemvärnsmän till frivilligt delta- gande i hemvärnets utbildning samt bedömt resultat av föreslagna åtgärder.

I kap. 14 tar VK upp frågan om hur ut— bildningen av dessa hemvärnsmän bör or- ganiseras och genomföras om de skulle åläggas att obligatoriskt fullgöra sin utbild-

Frivillig utbildning av värnpliktiga hemvärnsmän

ningsskyldighet enligt värnpliktslagen inom hemvärnet.

B. Nuvarande förhållanden 1. Allmänt

Frågan om utbildning och utnyttjande av de uppskovsvärnpliktiga har behandlats i olika sammanhang sedan 1944. Senast har den utförligt behandlats av 1960 års väm- pliktsutredning i dess betänkande »Värn- plikten» (SOU 1965: 68, sid. 487 ff.). I be- tänkandet redovisas historik och bakgrund till nuvarande förhållanden, varför VK i dessa avseenden här begränsar sig till att i det följande citera vissa uttalanden i detta betänkande.

2. Uppskovsinstitutet

1960 års värnpliktsutredning avser med uppskovsvärnpliktiga sådana värnpliktiga som med stöd av uppskovskungörelsen (SF 19592146) åtnjuter krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelade uppskov, dvs. befrielse under beredskapstillstånd och krig från in— kallelse till tjänstgöring jämlikt 285 väm— pliktslagen. Beträffande uppskovsinstitutet anges följande.

De krigstjänstgöringsfria utgörs av vissa värnpliktiga som på grund av innehav av be- stämd befattning eller bestämt uppdrag -— ex- empelvis såsom ledamot av riksdagen — är

befriade från inkallelse till tjänstgöring enligt 28 & värnpliktslagen.

Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, vars verksamhet oundgängligen måste upprätt- hållas under beredskapstillstånd eller krig. Un- der krig kan Kungl. Maj:t med omedelbar ver- kan upphäva uppskovets giltighet. Uppskov kan redan vid planläggningen i fredstid i vissa fall vara begränsat till 30 dagar efter krigsutbrott (månadsuppskov). Uppskov får inte meddelas i större omfattning än som ovillkorligen er- fordras för verksamhetens bedrivande. Kungl. Maj:t bestämmer i princip det högsta antal uppskov som får meddelas. Uppskov skall i första hand meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig som är i begränsad omfattning duglig till krigstjänst. Som huvudregel gäller att värnpliktig, yngre än 35 är icke ifrågakom— mer för uppskov. Undantag härifrån utgör bland annat vissa kommunikationsverk, där läg- re ålder medges. Uppskov skall omedelbart hävas, när anledning till uppskov icke längre föreligger, exempelvis då uppskovsvämpliktig byter anställning.

I uppskovskungörelsen fördelas de värnplik- tiga som meddelats uppskov på fyra uppskovs- grupper, I—IV. Uppskovsgrupp I omfattar de centrala verken inom statsförvaltningen, i den mån de icke är kommunikationsverk eller hän- förliga till uppskovsgrupp 111, samt riksdagens verk. Uppskovsgrupp II omfattar kommuni- kationsverken. Uppskovsgrupp III omfattar länsstyrelserna (överståthållarämbetet), civilför- svaret utom civilförsvarsstyrelsen, verken in- om den kommunala förvaltningen, arbetsblock- organisationen inom jordbruket samt den av länsstyrelse administrerade civila transportör- ganisationen. Uppskovsgrupp IV omfattar öv- riga verk. Med verk förstås härvid bland an- nat även enskilda företag.

Gemensamt för ovannämnda kategorier är, att de vid mobilisering inte disponeras för krigstjänstgöring i militära förband i överens- stämmelse med den militära utbildning de er- hållit. Så länge orsaken till detta förhållande består, kan de ej heller i fredstid krigsplaceras vid förband. När uppskovet hävs, är de åter disponibla för krigsplacering.

Av nu nämnda kategorier utgör de upp- skovsvärnpliktiga omkring 95 procent. Grup- perna krigstjänstgöringsfria och uppskovsgrupp I är tämligen små medan uppskovsgruppema II—IV är av jämförbar storleksordning och in- nefattar det stora flertalet.

3. Värnpliktiga hemvärnsmän

Kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän (SF den 29 juni 1951 nr 549) reglerar skyl—

digheten för vissa värnpliktiga med upp- skov m.fl. att under vissa förhållanden tjänstgöra i hemvärnet. Med stöd av dessa bestämmelser, har chefen för armén när- mare reglerat denna verksamhet.

1960 års värnpliktsutredning redogör för dessa förhållanden sålunda.

Enligt kungörelsen om värnpliktiga hem- värnsmän och driftvämsmän är vissa väm- pliktiga med uppskov m.fl. vid beredskapstill- stånd eller krig skyldiga att fullgöra tjänstgö- ring i hemvärnet jämlikt 28 å i värnpliktslagen. Denna skyldighet avser följande personal, näm— ligen dels värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka erhållit uppskov eller annan befrielse enligt uppskovskungörelsen, dels väm- pliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vil- ka krigsplacerats i civila befattningar utanför krigsmakten. Skyldigheten gäller icke vapenfria värnpliktiga.

Tjänstgöringen enligt ovan fullgörs vid all- männa hemvärnet eller driftvärnet. I det första fallet fullgörs tjänsten vid den egna anlägg- ningen eller arbetsplatsen och, då stridsläget så fordrar, även utanför densamma för ortens försvar. I det andra fallet fullgörs tjänstgö— ringen vid den egna anläggningen eller arbets- platsen. I intetdera fallet får den värnpliktige utan tvingande skäl beordras tjänstgöra under sådan tid, att han hindras fullgöra sina civila arbetsuppgifter.

De värnpliktiga hemvärnsmännen övas icke i fred annat än efter frivilligt åtagande.

Chefen för armén har sedermera utfärdat bestämmelser om värnpliktiga hemvämsmäns infogande i hemvärnsorganisationen samt väm- pliktigt hemvärn. Häri föreskrivs, att följande personer icke skall tas i anspråk för tjänst i det värnpliktiga hemvärnet under beredskaps- tillstånd och krig, nämligen

a) personer som i sitt civila arbete utför be- väpnad tjänst och vars folkrättsliga ställning i krig är reglerad så, att de har rätt att ingripa mot rikets fiender (polisen, civilförsvarets per- sonal i ordnings- och bevakningstjänst);

b) personer, som i fred antagits i frivilliga hemvärnet;

c) personer, som befunnits inte böra ingå i hemvärnet eller som för kortare tid, exem- pelvis skördearbete, tillfälligt ställts till det ci- vila samhällets förfogande.

De värnpliktiga hemvämsmänner ingår vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd i hem- värnet antingen såsom förstärkning till redan befintliga hemvärnsförband eller bildar nya förband.

De värnpliktiga hemvärnsmännen infogas i hemvärnet på sådant sätt, att arbetsmarknads-

och civilförsvarsintressen tillgodoses i största möjliga utsträckning. De värnpliktigas arbete bör störas så litet som möjligt. Av arbetsmark- nadsstyrelsen anbefalld omflyttning av arbets- kraft får inte hindras. De värnpliktiga hem- värnsmännen skall kunna lösa uppgifter inom såväl hemvärnet som civilförsvaret. Där så är nödvändigt, kan värnpliktiga hemvärnsmän även ingå i företagens verkskydd. Varje väm- pliktig hemvärnsman skall kunna delta i försva- ret av den anläggning, där han är anställd. Ut- lämning av utrustning till enskilda får ske en- dast under beredskapstillstånd eller krig och vid frivilligt anordnad utbildning.

Vad 1960 års värnpliktskommitté anfört är fortfarande gällande. Antalet värnplikti- ga hemvärnsmän framgår av kap. 3.

4. Utbildningen av uppskovsvärnpliktiga a) Historik

1960 års värnpliktsutredning anför beträf- fande utbildning av de uppskovsvämplik- tiga följande.

De uppskovsvärnpliktiga fullgjorde enligt den ordning som gällde närmast efter det andra världskrigets slut repetitionsövningar i samma utsträckning som andra värnpliktiga. Från år 1950, då repetitionsövningarna började bedri- vas i krigsförband, inkallades härvid de upp- skovsvärnpliktiga — som ju icke var krigspla- cerade vid något förband — till lämpligt krigs- förband. Ett syfte var härvid att vid behov bringa det övade förbandets styrka upp till krigsstyrka. Ett annat syfte var att vidmakt- hålla de värnpliktigas militära kunskaper. Det förekom också, att särskilda repetitionsövnings- förband, sammansatta uteslutande av uppskovs- värnpliktiga, inkallades och övades. År 1954 beslöts emellertid att av besparingsskäl undan- ta uppskovsvärnpliktiga från repetitionsövning. Beslutet föranledde ingen ändring av väm- pliktslagen.

De uppskovsvärnpliktiga som tillhör civil- försvaret erhåller utbildning härför. Denna ut- bildning meddelas med stöd av civilförsvars- lagen.

Frågan om de uppskovsvärnpliktiga elleri vart fall vissa av dessa under tiden för upp- skovet skulle erhålla militär utbildning har därefter varit föremål för behandling av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personal- behov. Denna utredning föreslog år 1955 att uppskovsvärnpliktiga m.fl. i det fall de till-

hörde armén eller kustartilleriet skulle vid 42 års ålder genomgå en 23 dagars driftväms- utbildning. Denna skulle anordnas vid en sär- skild för ändamålet organiserad utbildnings- anstalt med en personal av storleksordningen 150 personer. 5100—5900 man skulle årligen utbildas. Vid remissbehandlingen av förslaget var meningarna delade men övervägande kri- tiska. Utredningens nämnda förslag har ännu icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

1960 års värnpliktsutredning ansåg att behov av utbildning för de uppskovsvärn— pliktiga i och för sig föreligger. En sådan utbildning skulle bland annat tjäna till att sätta de värnpliktiga i stånd att delta i fria kriget. Den skulle vidare kunna underlätta förnyad krigsplacering av de värnpliktiga i militärt förband sedan uppskov återkal- lats. Den skulle slutligen kunna ge de väm- pliktiga de militära kunskaper, som er- fordras för att lösa uppskovsuppgiften främst inom det värnpliktiga hemvärnets ram.

Värnpliktsutredningen ansåg att av re- sursskäl endast utbildning av sistnämnda slag, dvs. utbildning för hemvämsuppgif— ter och motsvarande uppgifter kunde över- vägas. Utredningen bedömde det emeller- tid möjligt att införa obligatorisk utbild- ning för det värnpliktiga hemvärnet först sedan det av utredningen föreslagna utbild- ningssystemet i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Frågan om sådan utbildning skulle då få vägas mot andra behov.

Vämpliktsutredningen förutsatte, att skyl- dighet att fullgöra repetitionsutbildning bör föreligga för uppskovsvärnpliktiga liksom för andra värnpliktiga. Utredningen före- slog, att inom ramen för disponibla medel militär myndighet skall kunna inkalla upp- skovsvärnpliktiga för att täcka under öv- ning eljest föreliggande personalbrister i övande krigsförband. De övande förban— dens styrka kunde i vissa fall härigenom bringas i sådan nivå att övningens syfte säkerställdes samtidigt som deltagande upp- skovsvärnpliktiga bibringades en i och för sig önskvärd utbildning.

År 1966 beslöt statsmakterna enligt ut— redningens förslag.

b) Nuvarande utbildning

För de uppskovsvärnpliktiga, dvs. de värn- pliktiga hemvärnsmännen, föreligger lag- mässig skyldighet att fullgöra repetitions- utbildning i form av krigsförbandsövning liksom för andra värnpliktiga. Denna skyl- dighet tas emellertid ej ut för närvarande annat än då behov föreligger att fylla ut vakanser i förband som skall göra krigs- förbandsövning. I dessa fall avser emel- lertid utbildningen ej utbildning för veder- börandes uppgift i hemvärnet.

De värnpliktiga hemvärnsmännen erhål— ler därför utbildning för sina krigsuppgif- ter endast om de frivilligt ansluter sig till hemvärnets utbildning i fred. Sådan anslut— ning har hittills skett endast i begränsad omfattning. Av uppskovsvärnpliktiga, som är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet un— der beredskapstillstånd och krig och som är anställda i företag med driftvärn, deltar omkring 20 % frivilligt i driftvärnets ut- bildning. För uppskovsvämpliktiga, vilka som värnpliktiga hemvärnsmän tillhör all- männa hemvärnet, är motsvarande siffra 2 %. Inom denna senare kategori förekom— mer emellertid stora variationer. I många fall deltar ej de uppskovsvärnpliktiga inom ett företag eller hos en myndighet frivilligt i hemvärnets utbildning. I andra fall, spe— ciellt där företagshemväm organiserats kan deltagarsiffran vara så stor som 30 %.

I ett fåtal fall då företagsledningen ställt arbetstid till företagshemvärnets förfogan- de, har de uppskovsvärnpliktiga vid vissa företag genomfört en kortare övning på krigsuppgifterna som hemvärnsmän.

Huvuddelen av de värnpliktiga hemvärns- männen får alltså ingen utbildning i fred för den tjänstgöring de är skyldiga att full— göra vid beredskapstillstånd och krig. Det övervägande flertalet har visserligen full- gjort sin grundutbildning och i regel en eller två krigsförbandsövningar (motsvaran— de) innan de erhållit uppskov. Från den tidpunkt de erhållit uppskov har de dock ej genomgått militärutbildning. För många innebär detta att det har förflutit sex år eller mer sedan de sist fullgjorde militär-

tjänstgöring. För samtliga gäller att de ej övat i de förband de skall tjänstgörai under krig eller på de uppgifter de skall lösa. Många har ej utbildats med det vapen — gevär — som de tilldelas vid beredskaps- tillstånd och krig.

Trots dessa förhållanden är de vämplik- tiga hemvärnsmännen skyldiga att vid be- redskapslarm omedelbart tjänstgöra i hem- värnets förband.

C. VK överväganden och förslag 1. Inledning

Vid sina överväganden om de uppskovs— värnpliktigas utbildning arbetade 1960 års värnpliktsutredning utifrån den förutsätt- ningen att utbildningen skulle göras obliga- torisk med stöd av värnpliktslagen. Utred- ningen kunde därför i olika alternativ be— handla utbildningens inriktning liksom dess organisation och omfattning. 1960 års värnpliktsutredning kom härvid till slutsat— sen att den utbildning som var angelägnast var utbildningen för de direkta hemväms- uppgifterna.

Som tidigare framgått resulterade emel- lertid värnpliktsutredningens förslag i att någon obligatorisk hemvärnsutbildning för de uppskovsvärnpliktiga tills vidare ej skul— le införas. Tidigare har också framgått att endast omkring 10 % av de uppskovsvärn- pliktiga frivilligt deltar i hemvärnets ut- bildning. Detta är enligt VK uppfattning otillräckligt. I sitt yttrande över 1960 års värnpliktsutrednings betänkande framhöll rikshemvärnschefen att dessa förhållanden gör att det värnpliktiga hemvärnet i dag icke är skickat att lösa sina krigsuppgifter. VK delar denna uppfattning.

VK kommer att i detta avsnitt inskränka sig till att enligt direktiven för kommitténs arbete föreslå åtgärder för att höja graden av frivilligt deltagande i hemvärnets utbild- ning i fred.

VK finner det sålunda vara av sort värde att de uppskovsvärnpliktiga ansluter sig som frivilliga hemvärnsmän till befintligt allmänt hemvärn eller driftvärn. Vid tillricklig an- slutning kan nya förband t. ex. företagshem-

värn bildas. För utbildningen måste gälla de bestämmelser som fastställts för utbildning- en av frivilliga hemvärnsmän i övrigt. Ut- bildningen skall bl. a. särskilt ta sikte på de uppgifter, som förbanden skall lösa i krig, och kommer för huvuddelen av de värn- pliktiga hemvärnsmännen att innebära för- svar av det egna företaget eller arbetsplatsen.

2. Åtgärder för att öka det frivilliga del- tagandet i hemvärnets utbildning

a) Upplysning

I kap. 5 har VK framhållit värdet av upp- lysningsverksamhet för att förbättra rekry— teringen till hemvärnet. Där framförda syn— punkter och förslag syftar närmast till att allmänt öka föreståelsen för hemvärnet och dess betydelse för landets försvar och häri- genom öka rekryteringen av ej värnpliktiga till hemvärnet. Sådan upplysningsverksam- het är även av värde för att stimulera de uppskovsvärnpliktiga till att ansluta sig till hemvärnet.

Den upplysningsverksamhet, som skall syfta till att de uppskovsvärnpliktiga anslu- ter sig till hemvärnet för att frivilligt ge- nomgå utbildning, bör emellertid ha sin speciella karaktär med hänsyn till dessa värnpliktigas särskilda situation. De har en fördel i förhållande till andra värnpliktiga genom att de vid mobilisering och krig skall fortsätta sitt civila arbete. I fredstid fullgör de i regel ej någon repetitionsut— bildning, vilket också ur de värnpliktigas och arbetsgivarnas synpunkt i vissa avseen- den torde betraktas som en förmån.

Å andra sidan är de uppskovsvärnplik- tiga skyldiga att vid beredskapstillstånd och krig tjänstgöra i hemvärnet, varvid huvud- delen får till uppgift att försvara den egna arbetsplatsen när läget så kräver. För många uppstår då den situationen att de kan sättas in i strid och härvid i vissa fall även blir skyldiga föra befäl över trupp utan att ha fått erforderlig utbildning för sin upp- gift och i många fall ej heller fått utbild- ning med det vapen de blir tilldelade.

Dessa förhållanden utgör goda motiv för en frivillig utbildning i fred och kan även

ge följande argument i upplysningsarbetet.

I den värnpliktiges eget intresse ligger nämligen att han är förberedd för sin krigs- uppgift liksom att ansvarskänslan gentemot kamrater, samhälle och företag motiverar att den värnpliktige skaffar sig sådan utbild- ning att han kan lösa sina stridsuppgifter på det sätt som förväntas och kommer att krävas av honom.

Denna upplysning till de uppskovsvärn- pliktiga och till arbetsgivarna bör kombine- ras med sådan upplysning som lämnas om hemvärnet i övrigt rekryteringsarbete. Ge- menskap och kamratskap inom hemvärnet, hemvärnsutbildningen som en form av fri- luftsliv och fysisk träning, försvarets behov av frivilliga insatser, samarbetet med öv- riga frivilliga försvarsorganisationer och härigenom möjlighet till gemensam verk- samhet för familjen är exempel på sådana delar av hemvärnets verksamhet som kan framhållas.

Upplysningsverksamheten för de värn— pliktiga hemvärnsmännen torde bli särskilt effektiv om den riktas personligen till varje enskild individ. Truppregistreringsmyndighe- ter, försvarsområdesstaber och företag har personalen registrerad, varför en sådan per- sonlig påverkan är möjlig att genomföra.

Upplysningen bör utformas bl.a. med hänsyn till sådan personlig påverkan, an- tingen upplysningen bedrivs från militär myndighet, andra hemvärnsmän eller före- trädare för företaget inom vilket vederbö- rande arbetar.

Härutöver kan även andra åtgärder vid— tas, t. ex. skapandet av en särskild upp- lysningsfilm och en särskild broschyr i form av specialnummer av tidskriften »Hemvär— net» rn. m.

Föreslagna åtgärder för upplysningsverk- samheten bör samordnas av militära myn- digheter (rikshemvämschefen och försvars- områdesbefälhavare).

b) Särskilda åtgärder från företags och myndigheters sida

Motiven för frivillig insats klarläggs genom upplysning. Upplysningsverksamheten bildar

därför grunden för övriga åtgärder, som kan vidtas för att stimulera till frivilligt deltagande i hemvärnets övningar.

Utöver upplysning kan emellertid andra åtgärder vidtagas. Hemvärnsmän i driftvär— net har i praktiken möjlighet att fullgöra den kontraktsenliga minimiutbildningen på arbetstid med bibehållna avlöningsförmå- ner. Hemvärnsmän i allmänna hemvärnet fullgör sin utbildning på fritid och åtnjuter härför enligt nu gällande bestämmelser i realiteten inga egentliga ekonomiska för- måner.

Dessa förhållanden liksom tidigare redo- visad statistik pekar på att möjligheten att fullgöra hemvärnsutbildning på arbetstid, samt befintligheten av ett vid företaget (myndigheten) organiserat företagshemvärn eller driftvärn är starkt bidragande orsaker till en god frivilliganslutning till hemvärnet. Denna uppfattning bestyrks av de intervjuer som VK företagit bland uppskovsvärnplik- tiga vid olika företag.

organiserandet av företagshemvärn lik- som bedrivandet av hemvärnsutbildning på arbetstid kräver företagens medverkan. VK har därför gjort en undersökning av olika företags och myndigheters inställning till dessa frågor.

Undersökningen visar att företag och myndigheter, som har uppskovsvärnpliktiga bland sina anställda, är medvetna om för- delarna härmed. De är över lag positivt in- ställda till att dessa uppskovsvärnpliktiga på något sätt bibringas utbildning för sin hemvärnsuppgift i krig. Sålunda är de vil- liga att medverka vid skapandet av sär- skilda företagshemvärn. Härvid torde hu— vuddelen dessutom vara villiga att på olika sätt ekonomiskt bidra till verksamheten.

Beträffande utbildning på arbetstid före— kommer sådan, som tidigare nämnts, vid företag och myndigheter som har driftvärn organiserat. Dessa myndigheter och företag är nästan uteslutande statliga. Huvuddelen av myndigheterna är beredda att i fortsätt- ningen medge att även ytterligare uppskovs- värnpliktiga som önskar ansluta sig till be- fintligt driftvärn får bedriva utbildning på arbetstid.

Bland företag utan organiserat driftvärn finns vissa — i regel sådana med ett fåtal uppskovsvärnpliktiga — som är beredda att ställa viss arbetstid till förfogande för de värnpliktiga hemvärnsmännens utbildning. Andra däremot anser sig inte kunna ställa arbetstid till förfogande för sådan utbild- ning.

VK anser med stöd av företagna under- sökningar att militära myndigheter, i första hand försvarsområdesbefälhavare, i samråd med berörda företag bör söka aktivera de särskilda företagshemvärnen vid företag där sådana avses organiseras som särskilda för- band vid beredskapstillstånd och krig.

Försvarsområdesbefälhavare och repre- sentanter för företagsledning och anställda samt eventuellt i orten befintligt hemvärn bör härvid gemensamt medverka vid före- tagshemvärnets bildande och fortsatta verk- samhet. VK undersökningar har nämligen visat att det fordras en aktiv och positiv medverkan från alla parter om ett gott re- sultat skall nås.

Företagsledningen bör framförallt med- verka genom att ställa lämplig person till förfogande som ledare för företagshemvär- net, samt medge att denne i viss utsträck- ning får disponera företagets resurser för verksamheten, samt i övrigt på olika sätt stödja verksamheten även om inte arbets- tid kan ställas till förfogande.

De anställda själva kan genom sina or- ganisationer medverka till att företagshem- vämet får ett gott anseende och till att inom företagshemvämet skapas en företags- anda av samma slag som exempelvis i kor- porationsidrottsföreningar.

I orten redan organiserat allnänt hem- värn kan främst medverka genom att orien- tera om hemvärnets verksamhet och öv- ningar, ställa instruktörer till förfogande och ordna gemensamma övningar och täv- lingar.

De militära myndigheterna slitligen bör — förutom att de skall svara för utbild- ning, utrustning m.m. — vid företagshem- värns bildande ge den information till så- väl företagsledning som anställia som är nödvändig för ett gott resultat.

c) Personliga förmåner till värnpliktiga hemvärnsmän

VK har övervägt vilka särskilda förmåner, som bör utgå till den uppskovsvärnpliktige vid frivillig utbildning genom anslutning till hemvärnet.

Beträffande ekonomiska förmåner har VK härvid bedömt att någon skillnad här- vidlag inte bör göras mellan hemvärnsmän som frivilligt anslutit sig antingen de är uppskovsvärnpliktiga eller ej. Av VK i kap. 8 föreslagna förmåner för hemvärnsmän bör därför gälla även för de värnpliktiga hemvärnsmännen som frivilligt deltar i hem- värnets utbildning. De av VK föreslagna förmånerna innebär förbättringar i förhål- lande till nu gällande bestämmelser, varför de bör vara rekryteringsbefrämjande även för denna kategori.

VK har även övervägt om de uppskovs- värnpliktiga som frivilligt ansluter sig till hemvärnet i någon form skulle kunna få tillgodoräkna sig fullgjord hemvärnstjänst som fullgjord värnpliktstjänstgöring. Jämfö- relse bör härvid ske med andra värnplik- tiga som krigsplacerats i hemvärnet efter frivilligt åtagande och som härvid förbundit sig att i fredstid tillhöra hemvärnet och delta i dess utbildning.

För denna kategori har VK i kap. 4 före- slagit att de så länge de är krigsplacerade i hemvärnet skall fullgöra för hemvärnet fastställd utbildning men i övrigt vara be- friade från värnpliktstjänstgöring. De bör därför enligt VK förslag ej åläggas att en- ligt nu gällande bestämmelser fullgöra kvar- stående tjänstgöringsskyldighet i fred i form av särskild repetitionsövning inom hemvär- net om 18 dagar. Detta innebär att veder- börande, om han kvarstår i hemvärnet tills han lämnar värnpliktsåldern, i realiteten blir befriad från kvarstående utbildnings- skyldighet i fred. Å andra sidan har VK ej velat föreslå att fullgjord hemvämsut- bildning skall få tillgodoräknas som full- gjord värnpliktsutbildning. Om vederböran- de av olika skäl ej längre bör eller önskar vara krigsplacerad i hemvärnet bör nämli- gen möjlighet finnas att utbilda honom för

annan krigsplacering inom krigsmakten.

Då tjänstgöringsskyldigheten enligt väm- pliktslagen sålunda ånyo kan behöva tas ut bör emellertid hänsyn tas till vederbörandes ålder och den tid han tjänstgjort i hemvär- net (jfr även kap. 4 D p. 3).

Vad ovan anförts bör också gälla upp- skovsvärnpliktiga som frivilligt ansluter sig till hemvärnets utbildning. Om deras upp- skov hävs måste det finnas möjlighet, att med utnyttjande av vederbörandes tjänst- göringsskyldighet enligt värnpliktslagen, ut— bilda honom för den befattning inom krigs- makten han placeras i vid uppskovets upp- hörande.

Då de uppskovsvärnpliktiga i realiteten redan är befriade från skyldigheten att full- göra repetitionsutbildning i fred, kan nå- gon ytterligare lättnad i vämpliktsutbild- ningen i princip ej ges dessa värnpliktiga om de ansluter sig frivilligt till hemvärnet.

Den möjlighet som finns att vid behov inkalla enskilda uppskovsvärnpliktiga till re- petitionsutbildning för att personalstyrkan vid krigsförbanden under krigsförbandsöv- ningen skall hållas på tillräckligt hög nivå bör dock enligt VK uppfattning ej tillämpas på sådana uppskovsvärnpliktiga som anslu— tit sig till hemvärnet.

D. VK slutsatser

Som tidigare framhållits anser VK det vara en allvarlig brist att värnpliktiga, som er- håller uppskov samtidigt åläggs att vara värnpliktiga hemvärnsmän utan att dei samband härmed får en för de avsedda hemvärnsuppgifterna direkt inriktad utbild- ning annat än genom frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning. Förhållandet är enligt VK uppfattning ej försvarligt, då en- dast omkring 10% av de uppskovsvärn- pliktiga för närvarande utnyttjar möjlighe- ten att skaffa sig utbildning genom att fri- villigt delta i hemvärnets utbildning.

De uppskovsvärnpliktiga bör, enligt VK mening, ges erforderlig utbildning antingen genom att den utbildningsskyldighet som åvilar vederbörande enligt värnpliktslagen utnyttjas, eller genom att de i ökad ut-

sträckning frivilligt deltar i hemvärnets ut- bildning.

De åtgärder, SOm VK i enlighet med direktiven för utredningen föreslagit för att stimulera de uppskovsvärnpliktiga till ökat frivilligt deltagande i hemvärnets utbild- ning, bör ge en förbättring av deltagar- frekvensen. VK vill i detta sammanhang framhålla, att kommittén är medveten om att de redovisade förslagens genomföran— de är beroende av bl.a. en relativt omfat- tande medverkan från myndigheter, företag och enskilda liksom att ytterligare resurser av personell och ekonomisk art måste in- sättas för att förverkliga VK förslag. Re- sultaten av de föreslagna åtgärderna är svå- ra att bedöma. De blir ej påvisbara förrän åtgärderna genomförts och fått verka un- der någon tid.

Skulle det efter ett antal år visa sig att de föreslagna åtgärderna ej ger tillfreds- ställande resultat anser VK det nödvändigt att frågan om obligatorisk hemvärnsutbild- ning i fred för de uppskovsvärnpliktiga tas upp till förnyad prövning.

1 kap. 14 lämnar VK förslag till om- fattningen av en sådan obligatorisk hem- värnsutbildning liksom överslagsmässiga be- räkningar av utbildningskostnaderna här- för.

7. Ungdomsutbildningen vid hemvärnet

A. Inledning

Förberedande militärutbildning av manlig ungdom förekommer inom krigsmakten vid hemvärnet, Sjövärnskåren (SVK), den fri- villiga befälsutbildningsrörelsen (FBU), flyg- vapenföreningarnas riksförbund (FVRF), frivilliga motorcykelkåren (FMCK) och fri- villiga radioorganisationen (FRO). Dessutom förekommer särskild ungdomsverksamhet inom skytterörelsen. VK har i Frivilligför- svaret 1 (sid. 63 ff.) närmare redovisat vissa allmänna synpunkter, som enligt kommit- téns uppfattning bör ligga till gmnd vid ut— formningen av ungdomsverksamheten vid de frivilliga försvarsorganisationema. Vad där anförts i fråga om verksamhetens prin- cipiella inriktning gäller även för ungdoms- verksamheten vid hemvärnet.

Det bör emellertid särskilt uppmärksam— mas att ungdomsutbildningen vid hemvär- net har ett tvåfaldigt syfte nämligen att dels ge ungdomarna en allmänt försvarsinriktad fritidssysselsättning dels bibringa dem såda- na kunskaper och färdigheter att den som så önskar vid viss uppnådd ålder kan teckna kontrakt som hemvärnsman.

Det bör i detta sammanhang även näm- nas att ungdomsutbildning, som på motsva- rande sätt som i hemvärnet ger ungdomar möjlighet att teckna avtal för tjänstgö- ring inom totalförsvaret, förekommer inom FVRF, FMCK och FRO samt i viss ut- sträckning inom svenska röda korset (SRK).

Hemvärnets ungdomsrörelse omfattade 1968/69 ca 6000 ungdomar. Den årliga nyrekryteringen uppgår till mellan 1 500 och 2 000 ynglingar. Utbildningsåret 1968/ 69 deltog ca 6 000 i den lokala utbildningen medan ca 1 400 deltog i centrala och regio- nala ungdomskurser. Hemvärnsungdomar deltar även i FBU ungdomsutbildning och i det frivilliga skyttet.

I detta kapitel granskas de nuvarande förhållandena inom hemvärnets ungdoms- verksamhet. Dessutom lämnas förslag till hur verksamheten i stort bör utformas i framtiden samt synpunkter på hur samord— ning av ungdomsverksamheten vid frivillig- organisationerna och hemvärnet bör ske.

B. Granskning av nuvarande förhållanden l. Ungdomsverksamhetens syfte i stort

Enligt chefens för armén anvisningar för ungdomsverksamheten vid hemvärnet (ao nr 18/1956) skall denna främst ha följande syften.

a) väcka, tillvarata och utveckla försvars- intresset hos den manliga ungdomen;

b) under för ungdom lämpliga former bi— bringa de militära kunskaper och färdigheter som är ägnade att möjliggöra användningi hemvärnet, förbereda den kommande väm- pliktstjänstgöringen samt ge upplysning om mi- litäryrket;

c) ge ungdomen en sådan inställning till

hemvärnet att vederbörande efter värnplikts- tjänstgöringen återkommer till hemvärnet som hemvärnsman, extra hemvärnsman eller instruk- tör samt

(1) ge ungdomen en värdefull fritidssyssel- sättning och bidra till att dana ynglingarna till goda medborgare.

VK anser att de utfärdade anvisningar- na till sin principiella innebörd väl över- ensstämmer med vad VK i Frivilligförsva- ret 1 föreslagit som målsättning för ung— domsverksamheten vid övriga frivilliga för- svarsorganisationer. Det i anvisningarna an- givna syftet med ungdomsverksamheten bör enligt kommitténs mening även framdeles utgöra målsättningen i stort för hemvärnets ungdomsverksamhet. VK förutsätter att så- dan verksamhet, som syftar till att bibringa ynglingarna kunskaper och färdigheter som ger dem möjlighet att teckna kontrakt som hemvärnsmän, utformas och genomförs med särskilt hänsynstagande till elevernas ålder.

2. Indelning

Till hemvämsungdom räknas enligt nuva- rande indelning dels hemvärnsrekryter, som under anställningsåret skall fylla minst 15 år, och dels hemvärnsmän intill det kalen- derår då de fyller högst 19 år eller intill den tidpunkt då de påbörjar värnpliktstjänstgö- ring. Hemvärnsman skall ha kontrakt och hemvämsrekryt antagningsbevis.

Enligt värnpliktslagen är svensk man värnpliktig från och med det år under vil- ket han fyller 18 år till och med det år under vilket han fyller 47 år. VK utgår ifrån att den nedre åldersgränsen satts bl. a. med hänsyn till att flertalet män vid 18 års ålder bedöms nå den mognad och besitta övriga förutsättningar som krävs för att kunna användas i stridande befattningar in— om krigsorganisationen. VK anser därför att antagning till hemvärnsman bör ske tidigast det år då vederbörande fyller 18 år.

VK anser att begreppet hemvämsungdom bör användas som sammanfattande begrepp för deltagarna i ungdomsutbildningen. Ve- derbörande bör således vara hemvärnsung-

dom mellan 15 och 20 års ålder eller fram till tidpunkten för värnpliktstjänstgöringens påbörjande om hemvämskontrakt som hem- värnsman inte tecknats dessförinnan.

3. Användning av hemvämsungdom i krig

Beträffande användningen av i värnplikts- hänseende underårig hemvärnsman i hem- värnets stridande förband i krig gäller en särskild generalorder (go nr 3683/1947) och särskilda av chefen för armén utfärdade be- stämmelser. Av generalordern framgår bl. a. att underårig hemvärnsman må tillhöra stri- dande förband från och med det år under vilket han fyller 18 år eller från den tid- punkt dessförinnan, då han efter antagning till hemvärnsman (överföring från hem- värnsrekryt till hemvärnsman) fullgjort 50 timmars hemvärnsutbildning. Underårig hemvärnsman som ej får tillhöra hemvär- nets stridande förband skall användas inom hemvärnsorganisationen enligt rikshemvärns- chefens bestämmande.

I chefens för armén tillämpningsföreskrif- ter till nämnda generalorder anges bl. a. föl- jande.

Hemvärnsman (som inte påbörjat värnplikts- tjänstgöring och som under kalenderåret fyller högst 19 år), som enligt generalordern får ingå i stridande förband, bör placeras i grupp, till största delen sammansatt av hemvärnsmän som fullgjort första värnpliktstjänstgöringen. Kan undantagsvis så ej ske må grupper med en- bart hemvämsungdom organiseras. Gruppche- fen bör dock vara hemvärnsman i eller över värnpliktsåldern. Måste dylika grupper sam- manföras till plutoner, skall plutoncbef och plutonchefs ställföreträdare vara hemväms- män i eller över värnpliktsåldern. Dylika för- band skall i regel ej tilldelas planlagda för- svarsuppgifter utan avdelas som reserver.

Hemvärnsrekryter och hemvärnsmän som ej får tillhöra stridande förband i krig, används i första hand som ordonnanser o.d. inom hemvärnet. De kan även tjänstgöra i civil- försvaret och i röda korsets verksamhet.

Som ovan anförts anser VK att hem- värnsman bör placeras i stridande förband tidigast från och med det år då han fyller 18

år. VK anser det ej vara försvarbart att placera hemvärnsmannen i stridande befatt- ning om han dessförinnan ej fått tillräcklig förmåga att lösa enkla stridsuppgifter och getts förmåga att skydda sig mot fiendens stridsmedel. En ytterligare förutsättning bör därför vara att han förvärvat erforderliga kunskaper och färdigheter för att såsom hemvärnsman placeras i stridande befatt- ning (jfr kap. 4).

VK bedömer det vara lämpligt att yngre hemvärnsman, som får ingå i stridande för- band, placeras i grupp, som till största de- len är sammansatt av hemvärnsmän som fullgjort första värnpliktstjänstgöringen.

Hemvärnsungdom och hemvärnsmän, som ej får ingå i stridande förband, bör liksom nu användas för uppgifter inom hemvärnet där de kan bedömas ej bli utsatta för di- rekta stridshandlingar eller för uppgifter in- om andra delar av totalförsvaret enligt över- enskommelse mellan hemvärnschefen och berörd chef för annan totalförsvarsenhet.

4. Organisation

Enligt gällande bestämmelser organiseras hemvärnsungdomen då förhållandena så medger i särskilda ungdomsavdelningar in- om hemvärnsområdet. Ungdomsavdelning— arna organiseras i ungdomsgrupper och ung- domsplutoner. I vissa fall sammanförs ung- dom från flera hemvärnsområden till en ungdomsavdelning. Underårig hemvärns— man, som ingår i hemvärnets stridande för- band i krig, skall tillhöra sitt ordinarie för— hand men bör därjämte kunna delta i ung- domsavdelningens verksamhet. I hemvärns- områden där särskilda ungdomsavdelningar ej lämpligen kan uppsättas ingår ungdomen organisatoriskt i hemvärnets ordinarie för- hand. De ungdomar, som i krig ej får till- höra stridande förband, placeras som över- taliga.

Ungdomsavdelningar ur flera hemvärns- områden kan sammanföras i särskild utbild- ningsavdelning inom hemvärnskretsen om man härigenom får en lämpligare utbild- ningsorganisation.

På många orter bedrivs hemvärnets ung-

domsutbildning i nära samarbete med FBU ungdomsutbildning.

De gällande bestämmelserna medger en- ligt VK uppfattning en smidig anpassning av ungdomsverksamheten till de lokala för- utsättningarna. VK vill dock understryka det önskvärda i att ungdomarna i första hand sammanförs i särskilda ungdomsav- delningar. Endast i sådana fall då lokala förhållanden inte medger organiserandet av särskilda ungdomsavdelningar bör, med hän- syn till ungdomsverksamhetens inriktning och målsättning samt för att få ut största effekt av utbildningen, ungdomarna ingå i hemvärnets ordinarie förband. VK förut— sätter att vederbörande hemvärnschef tillser att den hemvärnsutbildning, som ungdo- marna därvid deltar i, får en med hänsyn till deras ålder lämplig anpassning.

Beträffande befäl och instruktörer före- skrivs bl. a. att hemvärnschefen utser lämp- liga ungdomsledare som under honom handlägger ungdomsfrågorna inom hem- värnsområdet. Det framhålls särskilt att stor vikt måste läggas vid att befäl, ledare och instruktörer är för ungdomsarbetet lämpliga personer. Vidare anges att inom försvars- område med omfattande ungdomsverk- samhet bör särskilda chefsinstruktörer ut- ses, vilka skall vara för ungdomsverksam- heten särskilt lämpliga hemvärnsmän (extra hemvärnsmän) som fullgjort första värn- pliktstjänstgöringen eller är fast anställd el- ler värnpliktigt befäl. Gruppchefer och gruppchefers ställföreträdare, vilka ingår i ungdomspluton, bör utgöras av hemvärns- män som ej påbörjat värnpliksttjänstgön'ng— en. Vidare föreskrivs att byte av befatt- ningarna bör ske så ofta att alla därför kva- lificerade tjänstgjort i befälsbefattning vid något tillfälle under utbildningsåret samt att vid dessa övningar lämpliga ungdomar bör få tillfälle att även tjänstgöra som pluton- chef eller plutonchefs ställföreträdare vid ungdomsförbandet. Syftemålet härmed är att utveckla ledarskapsförmågan hos ung- domarna.

VK vill i detta sammanhang särskilt un- derstryka ungdomsverksamhetens betydelse för att ge ungdomen en positiv inställning

till försvarstanken och till den kommande värnpliktstjänstgöringen, och för att öka in- tresset för en eventuell yrkesanställning vid krigsmakten eller för kommande insatser inom frivilligförsvaret. Den ger också ung- domarna en meningsfylld fritidssysselsätt- ning under kamratliga och ordnade for— mer. Lämpliga ungdomar kan engageras att som ungdomsledare medverka i ungdoms- arbetet. Enligt vad VK erfarit föreligger hos ungdomen inom stora delar av landet ett betydande intresse för att ansluta sig till hemvärnet. Bristen på ungdomsledare och utbildningsanslag har emellertid gjort att omfattningen av ungdomsverksamheten hit- tills måste begränsas. Det är därför angelä- get att tillräckliga resurser avdelas för att säkerställa att ungdomsledare av erforderlig kvalitet ägnar sig åt verksamheten och att ungdomsorganisationen ges en tillräcklig om— fattning.

För att stimulera ungdomsverksamheten inom hemvärnet förslår VK i annat sam- manhang att särskilt arvode om 300 kronor för år skall utgå till ungdomsledare. Med hänsyn till den betydelse som ungdomsverk- samheten på sikt har för hemvärnets rekry- tering och för att sprida hemvärnstanken bland allmänheten bedömer VK att det bör vara angeläget för hemvärnets stödorgani— sationer att lämna ekonomiskt och annat bi- stånd till ungdomsarbetet.

5 . Utbildning

I den av chefen för armén fastställda mål— sättningen för hemvärnets utbildning (ao nr 18/1956) anges beträffande hemvärnsmän, som tillhör kategorin hemvämsungdom, att dessa skall bibringas kunskaper och färdig- heter, som erfordras för verksamheten i avsedd befattning under krig, samt i möjlig utsträckning även den färdighet som erford- ras i övriga befattningar inom hemvärns- grupp. Vidare skall förekomma sådan ut- bildning som är ägnad att förbereda värn- pliktstjänstgöringen. Hemvärnsrekryter skall bibringas den grundläggande militära ut- bildning som är ägnad att förbereda hem- värnsmannautbildningen. Utbildningen be-

drivs vid hemvärnsrekrytskola, hemvärnssol- datskola och hemvärnsbefälsskola. Utbildningens omfattning i stort och fordran för tillfälle till olika skolor fram- går av tabell 7 : 1. Hemvärnsrekrytskolan omfattar minst 100 timmar. För tillträde till hemvärnssoldat- skola krävs kontrakt som hemvärnsman och godkänd hemvärnsrekrytskola. Efter ett års godkänd utbildning i hemvärnssoldat- skola kan den som är lämplig för befäls- utbildning antas som elev i hemvärnsbefäls- skolan som är tvåårig. De som ej genomgår hemvärnsbefälsskolan fullföljer utbildningen ytterligare två år i hemvärnssoldatskolan. De mål, som eftersträvas i de olika öv- ningsgrenarna under hemvärnsrekrytskolan, hemvärnssoldatskolan och hemvärnsbefäls- skolan är noga preciserade i chefens för armén bestämmelser. Härav framgår att ut- bildningen under hemvärnsrekryt- och hem— värnssoldatskolorna i huvudsak omfattar en- skild utbildning innefattande moment som synes väl avpassade för ungdom. F örbands- utbildning förekommer i viss utsträckning, främst i form av exercis, grupperingsövning— ar, spaning, bevakningstjänst och som enk- lare försvarsuppgifter i regel i patrull eller grupp. För att få delta i förbandsutbildning- en skall hemvämsrekryterna ha fullgjort minst 100 timmars enskild utbildning. Här- utöver förekommer särskild utbildning i vis- sa grenar av vapentjänsten samt i fältarbeten och sjukvårdstjänst. Denna utbildning om- fattar minst 24 timmar per utbildningslinje. Hemvärnsbefälsskolan avser att göra ele- verna lämpliga som gruppchefer och som plutonchefs ställföreträdare vid ungdomsav- delning, det senare i vad avser enklare upp— gifter såsom plutonens uppställning och för- flyttning, inre tjänst m. m. Första årets ut- bildning omfattar personlig färdighet och truppföring. Vid detta års slut skall godkänd elev kunna placeras som gruppchef. Under andra året befästes den personliga färdig— heten och färdigheten som gruppchef samt påbörjas utbildningen till plutonchefs ställ- företrädare, varjämte eleverna bibringas nå— gon färdighet i trupputbildning. Gällande bestämmelser föreskriver vida-

Tjänst- Fordran för tillträde till Kategori Ålder göringstid Utbildningen omfattar utbildningen1 Hemvärns- 15—16 Minst 50 Hemvärnsrekrytskala Under antagningsåret skall rekryter år timmar per 3.) Enskild utbildning hemvårnsrekryten fylla

år. Samman- b) Förbandsutbildning minst 15 år lagt 100 tim-

mar under

två år Hemvärns- 17—19 Minst 50 Hemvärnssaldatskola Godkänd hemvämsrekryt- män (som år timmar per a) Enskild utbildning skola. Under antagningsåret tillhör kate- år. Samman- b) Förbandsutbildning skall hemvärnsmannen fylla gorin hem- lagt 150 e) Särskild utbildning minst 17 år värnsung- timmar under (3.året): dom) tre år Kgutbildning

Kpistutbildning Ksputbildning

F örstörings- och minut- bildning Sjukvårdsutbildning

Hem värnsbefälsskola a) Truppföring b) Trupputbildning

Lämplighet för befattning- en. Minst ett års godkänd hemvårnssoldatskola

1 Försvarsområdesbefälhavare må i fråga om fordran för tillträde till utbildningen göra de avsteg som belinnes erforderliga.

re att följande faktorer särskilt skall beaktas vid ungdomsutbildningen.

Särskild vikt skall läggas vid ungdomens karaktärsfostran och daning till goda medbor— gare. Stor omsorg måste ägnas valet av ledare och instruktörer. Dessas personliga uppträdan- de och förmåga att handleda ungdomen är av utslagsgivande betydelse. Strävan skall vara att åstadkomma ett sunt kamratliv och en god ton ungdomarna emellan. Genom föredrag, stu- diebesök och förevisningsövningar kan känne- domen och kunskapen om totalförsvaret ökas.

Ungdomarna skall läras självdisciplin, punkt- lighet och noggrannhet samt bibringas den rät- ta känslan för att utan övervakning utföra giv- na order. Yttre militära former iakttas men får icke överdrivas eller göras till självända- mål. Klädseln skall vara korrekt.

En lämplig stegringsföljd i utbildningen skall genomföras vid de särskilda ungdomsförban- den.

Vid utbildning av hemvärnsrekryter skall stor uppmärksamhet ägnas förmågan att un- der olika förhållanden uppträda på ett riktigt sätt i skog och mark. Av särskild betydelse är inlärandet och uppövandet av förmågan att handha karta och kompass. Skjututbildningen, som för hemvärnsrekryter endast får omfatta gevär, måste bedrivas i lämplig stegringstakt.

Målet — en god skytt — kan i regel nås först efter åratals följdriktig utbildning. Hemvärns- rekryter skall ha fullgjort minst 100 timmars utbildning, innan de får deltaga i annan för- bandsutbildning än exercis och manöver- och stridsgruppering.

Förbandsutbildningen skall främst avse grup- pens och patrullens uppträdande.

Befälsutbildningen påbörjas om möjligt re- dan i hemvämsrekrytskolan. De uppställda må- len i personlig färdighet får dock härigenom icke eftersättas.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att gällande säkerhetsföreskrifter iakttas.

Det är ofta lämpligt att göra ungdomens övningar rörligare än de äldres. Risken för överansträngning skall dock uppmärksammas.

Utbildningen bedrives i samförstånd med föräldrar (målsmän), med vilka ungdomsleda- ren om möjligt skall söka personlig kontakt. Hänsyn skall tas till ungdomens skol- och för- värvsarbete.

VK bedömer det vara av stort värde att hemvärnets ungdomsutbildning kan ge ung- domar en god orientering om vårt total-

försvar, om den kommande värnpliktsut- bildningen och om yrkesverksamhet inom försvaret samt inte minst viktigt rikliga till- fällen till ett sunt friluftsliv. Ungdomsut- bildningen ger också lämpliga och villiga ynglingar möjlighet att verka som ungdoms- ledare och hemvärnsmän.

VK anser att den nuvarande ungdoms- utbildningens målsättning, omfattning och innehåll är lämpligt avvägd varför den bör i allt väsentligt tillämpas i fortsättningen.

VK har emellertid funnit att nuvarande bestämmelser för hur denna utbildning följd- riktigt skall genomgås för att en yngling skall kunna antas till hemvärnsman och som sådan placeras i stridande befattning delvis är motsägande. I punkt B 3 ovan angiven generalorder föreskriver att hemvärnsung- dom som antagits till hemvärnsman må till- höra stridande förband från och med det år under vilket han fyller 18 år eller från den tidpunkt dessförinnan då han efter an- tagning fullgjort 50 timmars utbildning. För att antas till hemvärnsman erfordras att han under antagningsåret fyller minst 17 år och att han genomgått hemvärnsrekrytskola om 100 timmar. Tabell 7 : 1 kan å andra sidan tydas så att efter hemvärnsrekrytskola om 100 timmar och efter antagning till hem- värnsman under det år vederbörande fyller 17 år skall han genomgå utbildning om minst 50 timmar per år eller sammanlagt 150 timmar under tre år i den så kallade hemvärnssoldatskolan innan han förvärvat erforderliga färdigheter och kunskaper. Det- ta skulle innebära att han fyller 19 år det år han kan placeras i stridande befattning som hemvärnsman.

Enligt vad VK tidigare anfört bör antag- ning till hemvärnsman kunna ske tidigast under det år vederbörande fyller 18 år. Han bör då också kunna fylla de utbildnings- mässiga minimikrav som ställs på hemvärns- män och som VK angett i kap. 4. VK fram- lägger i det följande ett utbildningssystem som möjliggör detta.

C. Förslag till ungdomsutbildningens ut- formning

1. Allmänt

Ungdomsutbildningen bör i fortsättningen ha minst samma omfattning som nu och om möjligt utökas i den takt som ökade re- surser kan ställa till förfogande. Den mål- sättning för ungdomsutbildningen, som nu gäller och som tidigare redovisats, bör en- ligt VK mening bibehållas.

Ungdomsutbildningen bör i fråga om or- ganisation, omfattning och innehåll utfor- mas så att möjligheter finns för hemväms- ungdomen att kunna antas som hemväms- man det år då vederbörande fyller 18 år. Detta förutsätter att han dessförinnan er- hållit tillräcklig utbildning för att kunna an- vändas i befattning inom hemvärnsförban- det.

Ungdomsutbildningen bör liksom nu om- fatta hemvärnsrekryrskola, hemvärnssoldat— skola och hemvärnsbefälsskola. Dessutom bör även specialkurser kunna anordnas.

2. Hemvärnsrekrytskolan

Hemvärnsrekrytskolan bör syfta till att ge ungdomarna en allmän orientering om to- talförsvaret och då särskilt hemvärnet samt någon färdighet i för ungdom särskilt lämp- liga utbildningsgrenar som orientering, mili- tär idrott, grundläggande skjututbildning, förläggning, terrängtjänst, sjukvårdstjänst, orientering om värnpliktsutbildningen och yrkesverksamhet inom försvaret m.m. Egentlig stridsutbildning bör ej få före- komma. Skolan bör vara tvåårig och om— fatta minst 100 timmars utbildning förde- lad på två skeden — hemvärnsrekrytskola I och 2 — om vardera 50 timmar per år. Den bör organiseras som lokal utbildning inom hemvärnsområde eller hemvärnskrets. Viss utbildning bör kunna anordnas som regionala kurser.

För antagning till hemvämsungdom ford- ras målsmans medgivande och dessutom bör en särskild hälsoförklaring avges. Om så be- döms lämpligt bör hemvärnschef före an- tagningen samråda med berörda Skolmyn- digheter.

Hemvärnssoldatskolan bör syfta till att ge hemvärnsungdomarna fördjupad kännedom om totalförsvaret, fortsatt orientering om värnpliktsutbildningen och om militäryrket samt färdighet i sådana utbildningsgrenar att eleven efter utbildningens slut kan antas till hemvärnsman om han så önskar. Ut- bildningens innehåll och stegringsföljd skall anpassas till elevernas ålder.

Skolan bör omfatta minst 150 timmar fördelade på tre skeden — hemvärnssoldat- skola 1, 2 och 3 — med vardera minst 50 timmar per år. Den bör organiseras dels som lokal utbildning och dels som regionala eller centrala kurser varvid varje skede om- fattar en veckokurs (ca 45 timmar1 per vec- ka). De centrala och regionala kurserna bör förläggas till skollovstid. Möjlighet bör fin— nas att under t. ex. sommarlov genomgå två skeden i följd.

För tillträde till hemvärnssoldatskolan fordras att hemvärnsrekrytskola om minst 100 timmar fullgjorts samt att vederböran- de under året fyller minst 16 år. Hemväms- ungdomar, som efter genomgången hem— värnssoldatskola ej tecknar kontrakt som hemvärnsman, bör kunna fortsätta inom ung- domsutbildning varvid de kan delta i special- kurser eller hemvämsbefälsskolan eller an— vändas som biträdande instruktörer och föregångsman.

4. Hemvärnsbefälsskolan

Hemvärnsbefälsskolan bör syfta till att ge eleverna grundläggande kunskaper i ledar- skap och trupputbildning. Ledarskapsut- bildningen bör främst inriktas på att ge ele- verna förmåga att leda grupp och inom vis- sa begränsade områden pluton inom ung- domsverksamheten. Trupputbildningsunder- visningen bör främst ge eleverna förmåga att kunna vara biträdande instruktörer vid ungdomsutbildningen.

Skolan bör omfatta minst 100 timmar och vara fördelad på två skeden — hem- värnsbefälsskola ] och 2 — vardera med 50 timmar per år. Den bör organiseras dels

som lokal utbildning och dels som regionala eller centrala kurser varvid varje skede bör omfatta en veckokurs. De centrala och re- gionala kurserna bör förläggas till skollovs- tid.

För tillträde till hemvärnsbefälsskolan bör krävas att hemvärnsungdomen visat goda ledaranlag och har genomgått hemvärnssol- datskolans första skede. VK förutsätter att den som avser att teckna kontrakt som hem- värnsman samtidigt med hemvärnsbefälssko- lan genomgår återstående två skeden av hemvärnssoldatskolan.

5. Specialkurser

Jämsides med ovan föreslagen utbildning bör specialkurser kunna anordnas, vilka när- mast syftar till att tillvarata hemvärnsung- domens intresse för verksamhet som ej kan inrymmas i tidigare nämnd utbildning. Spe- cialkurserna bör innehålla sådan utbildning som kan vara av Värde för kommande tjänstgöring som hemvärnsman eller vid en eventuell framtida tjänstgöring inom andra delar av försvaret än hemvärnet. Exempel på lämpliga specialkurser är kurser i signal- tjänst, motortjänst, vintertjänst samt ung- doms- och idrottsledarkurser.

Specialkurserna kan anordnas som loka- la, regionala eller centrala kurser, varvid en nära samordning bör ske med motsvarande ungdomsutbildning inom de övriga frivilliga försvarsorganisationema.

Exempel på utbildningsgången för hem- vämsungdom framgår av bild 7 : 1.

6. Sammanfattning av VK förslag

Hemvärnets ungdomsutbildning bör enligt VK uppfattning ges en sådan omfattning att man kan ta emot det stora antal intresse- rade ungdomar som finns.

Utbildningens målsättning, innehåll och genomförande bör i stort följa samma prin- ciper som nu. VK föreslår att utbildnings- systemet utformas så att den, som under det år han fyller 18 år önskar teckna kon-

1 En betydande del av utbildningen bör utgö- ras av praktiska övningar utomhus.

Lokal utbild— ning

Regio- nal eller central utbild- ning'

15 år

Bild 7:1 Exempel på utbildningsgången för hemvämsungdom enligt VK förslag

16 år 17 år 18 år 19 år

Hemvärnsbefäls- skola 11 50 tim

Hem-

Hemvärnsbefäls- värnsman

lk

skola 21

. > 50 tim

Hemvärnsrekryt- skola 1 50 tim Hemvärnsrekryt- skola 2 50 tim Hemvärnssoldat- skola 1 50 tim

lt

Hemvärnssoldat- skola 2 50 tim

Hem-

"r ssold - .. Hemva 11 at varnsman

lk

skola 3

_)

50 tim

w V V V

Hemvärnsrekryt- skola 2 45 tim

A

Hemvärnssoldat- skola 1 45 tim

Ål

Hemvärnssoldat- skola 2 45 tim

A

Hemvärnssoldat- skola 3 45 tim

Hemvärnssoldat- skola 2 45 tim

) Antagning och tjänstgöring som hemvärnsman.

* Kan även anordnas som centrala eller regionala kurser.

” Härtill kommer specialkurser som kan påbörjas vid 16 års ålder.

Hemvärnssoldat- skola 3 45 tim

Hemvärnsman Hemvärnsman

trakt som hemvärnsman, genom ungdoms- utbildningen skall ha fått den elementära grundutbildning, som VK anser nödvändig för att få bli hemvärnsman. Den föreslag— na utbildningens innehåll och sammanlag- da längd överensstämmer i allt väsentligt med de nuvarande förhållandena.

D. Samordning av ungdomsutbildningen vid hemvärnet och de frivilliga försvarsorga- nisationerna

1. Organisation

1947 års riksdag uttalade att den lantmili- tära ungdomsutbildningen i princip skulle samordnas inom hemvärnet men att det kunde övervägas om icke utildning i viss specialtjänst såsom luftvärnstjänst, luftbevak- ning och signaltjänst lämpligen borde hand- has jämväl av centralförbundet för befäls- utbildning (CFB). Till CFB är numera FBU, FVRF, FMCK och FRO anslutna. Enligt en särskild generalorder (go nr 3682/ 1947), som innehåller grundläggande be- stämmelser för den till armén anslutna fri- villiga ungdomsutbildningen utanför hem- värnet, föreskrivs bl. a. hur ansvaret för ung- domsutbildningen inom de ovan angivna specialtjänsterna skall fördelas mellan de oli- ka organisationerna.

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet och FBU är i flera avseenden av likartad karaktär. Rikshemvärnschefen och CFB har därför träffat en överenskommelse beträf- fande den lokala organisationen av ung- domsutbildningen i syfte att undvika kon- flikter och ej önskvärd konkurrens. Över— enskommelsen innebär bl. a. att samråd skall ske mellan rikshemvärnschefen och CFB innan FBU-ungdomsavdelning bildas. Vida— re skall FBU-ungdomsavdelning inte sättas upp där ungdomsavdelning ur hemvärnet redan finns. Endast om speciellt gynnsam- ma förhållanden råder beträffande rekryte- ringsunderlaget, tillgång på ungdomsledare samt instruktörer kan i undantagsfall båda organisationerna samtidigt verka på samma plats.

VK har övervägt om en sammanslagning

av utbildning av manlig ungdom vid FBU och hemvärnet borde ske och därvid un- derställas en av organisationerna. Härige- nom kunde administrativa och organisato— riska vinster göras, rekryteringsarbetet för- enklas samt ungdomsledare och instruktö— rer bättre utnyttjas. VK har emellertid fun- nit att den principiella uppdelning av ung- domsverksamheten som blev följden av 1947 års riksdags beslut alltjämt bör gälla. Detta innebär enligt VK uppfattning att hemvärnet i princip Skall vara organisatio- nen för de ungdomar som vill ägna sig åt verksamhet av allmänt lantmilitär karaktär och åt sådan särskild verksamhet som före— kommer inom hemvärnet. FBU ungdomsut- bildning bör som en följd härav inriktas på verksamhet som ej förekommer inom hem- värnet.

Genom att den lantmilitära ungdomut— bildningen alltjämt bedrivs inom båda orga- nisationerna där lokala förutsättningar finns kan ungdomar på vissa orter välja den or- ganisation som bäst kan tillgodose deras speciella intresseinriktning, vilket VK anser vara av värde. För att stimulera ungdo- marna att vid vuxen ålder delta i de frivil- liga försvarsorganisationernas verksamhet är det också önskvärt att intresset härför kan grundläggas tidigt. Då ungdomsledare och instruktörer för ungdomsutbildningen måste utgå ur de olika frivilligorganisatio- nerna kan det antas att effekten av deras insatser blir större om de får verka inom den egna organisationens ungdomsavdel- ning än om de skall medverka i en större gemensam ungdomsorganisation. På mindre orter kan emellertid rekryteringsunderlaget vara alltför svagt för att säkerställa att alla nu verkande frivilliga försvarsorganisationer kan bedriva en effektiv ungdomsutbildning. I förekommande fall bör enligt överenskom- melse mellan hemvärnet och FBU på såda— na orter endast en ungdomsorganisation verka. Mot bakgrund härav har VK ej fun- nit anledning att föreslå några principiella ändringar i ungdomsutbildningens nuvaran- de organisation. VK anser emellertid att bestämmelser om ungdomsverksamhet, som utfärdas av myndigheter och organisationer,

bör vara så likartade som möjligt. Härige- nom underlättas samordningen av utbild- ning vid olika ungdomsorganisationer lik- som den avtalsteckning för tjänstgöringi krig vid hemvärnet eller andra totalför- svarsgrenar som VK närmare berör i p. 3 nedan. Villkoren för att bli medlem i fri- villig försvarsorganisation och i hemvärnet bör vara likalydande t. ex. i fråga om med— borgarsinne. Vidare är det angeläget att myndigheterna verkar för att bestämmelser- na om utrustning. uniform, eventuella för- måner o.d. görs enhetliga för de olika or- ganisationerna i syfte att undanröja de olik- heter som nu råder i dessa hänseenden och som i vissa fall skapar onödiga motsätt- ningar.

2. Utbildning

VK anser att vissa svårigheter, som är för- enade med den nuvarande differentiering- en av ungdomsverksamheten, kan minskas genom en ökad samordning mellan de olika organisationerna. Enligt VK mening bör det lokala rekryteringsunderlaget vara styrande för hur många ungdomsorganisationer som skall verka inom samma ort. Inom alla or- ter i landet finns redan hemvärnet repre- senterat genom att landets yta täcks av hem- värnsområdena. I ett stort antal orter finns dessutom FBU-föreningar och skytteföre- ningar. Försvarsområdesbefälhavaren är in- om sitt område ansvarig för hemvärnet och den frivilliga befälsutbildningen. Det bör därför ankomma på denne att samordna dessa organisationers ungdomsutbildning så att effekten blir så god som möjligt och så att ej önskvärd konkurrens undviks. Han bör vidare med hänsyn till de lokala för— hållandena vid behov sträva efter att en- dast endera av FBU eller hemvärnets ung- domsavdelningar verkar inom en viss ort eller område. Då flera organisationer ges möjlighet att verka inom samma ort (om- råde) bör eftersträvas att där så är möjligt ordna gemensamma övningar, att använda instruktörer och ungdomsledare på ett ratio- nellt sätt och att i möjlig utsträckning ge- mensamt utnyttja utbildningsmateriel, loka-

Skytteorganisationernas ungdomsverksam— het är ett värdefullt komplement till hem— värnets och FBU ungdomsutbildning. Det är därför önskvärt att hemvärns- och FBU— ungdomarna även är medlemmar i skytte- föreningarna eller bereds möjlighet att delta i det frivilliga skyttets tävlingar och omvänt att skytteföreningarnas ungdomar får delta i tävlingar som anordnas av hemvärnet och FBU. Erforderlig samordning av ungdoms- verksamheten i detta hänseende bör kunna ske inom ramen för övrig samverkan mel- lan de berörda organisationerna.

Ungdomar ur FBU, FMCK, FRO och SRK kan efter erforderlig Specialutbildning teckna avtal (s. k. B-avtal) för frivillig tjänst- göring i krig inom olika delar av totalför- svaret bl.a. inom hemvärnet. VK har i Frivilligförsvaret 1 angett att kompletteran— de utbildning i hemvärnets regi måste del— ges ungdomarna i samband med att avtal tecknas. Dessa ungdomar bör främst place- ras som telefonister, radiosignalister, motor- cykelordonnanser och ordonnanser vid hem— värnets sjukvårdsorgan. De bör med hän— syn härtill genomgå lämpliga delar av hem- värnsrekrytskolan och hemvärnssoldatsko— lan som syftar till att lära dem att skydda sig mot eldverkan och ABC-stridsmedel samt till förmåga i självförsvar. Det bör an- komma på rikshemvärnschefen att närmare utforma bestämmelser för denna utbildning. Som VK angett i Frivilligförsvaret l bör ut- bildningen planläggas i samverkan med be- rörda myndigheter och frivilligorganisatio— ner.

I Frivilligförsvaret 1 har föreslagits att olika former av kompletteringsutbildning bör lokalt anordnas av de olika frivilligor- ganisationerna. Det synes önskvärt att även ungdomarna bereds möjlighet att delta i lämpliga delar av denna utbildning. Som ex- empel härpå kan nämnas försvarsupplys— ning, militär idrott och skytte samt avsnitt av den s.k. allmänmilitära utbildningen. Vissa delar av genomgången kompletterings- utbildning bör kunna tillgodoräknas vid ut- bildningen vid hemvärnsrekryt- och hem- vämssoldatskolan.

Den här föreslagna ökade samordningen av ungdomsverksamheten bör medföra att ungdomar ur olika frivilliga försvarsorga— nisationer kommer att få närmare kontakt med varandra än tidigare. Härigenom bör förståelsen för de olika organisationernas uppgifter liksom insikterna om totalförsva- rets betydelse öka liksom förutsättningarna för att ungdomar ur de övriga frivilligorga- nisationerna tecknar B-avtal för tjänstgö- ring i hemvärnet.

8 Förmåner till hemvärnspersonal

A. Inledning

Enligt uttalande i direktiven för VK bör kommittén pröva, om det i anledning av utredningens övriga förslag eller av andra skäl är motiverat att ändra storleken eller arten av de förmåner, som utgår vid fri- villig försvarsutbildning.

VK har i Frivilligförsvaret 1 grans- kat nuvarande förhållanden på förmånssi- dan för personal ur de frivilliga försvars- organisationerna och lagt fram förslag om nytt förmånssystem vid frivillig utbildning.

På motsvarande sätt har kommittén prö- vat hemvärnspersonalens förmånsvillkor och lägger i det följande fram förslag till nytt förmånssystem vid frivillig utbildning inom hemvärnet.

Förslaget innebär dels förbättringar i frå- ga om förmåner, som redan i nuläget ut- går vid utbildningen, dels införande av vis- sa nya förmånsslag. Förslaget bör ses mot bakgrund av omständigheter, som närmare utvecklas i det följande under avsnittet VK överväganden. En omständighet, som haft avgörande betydelse för det föreslagna för- månssystemets utformning, är den grund- syn på hithörande område som VK deklare- rat redan i Frivilligförsvaret 1, nämligen att likställdhet i förmånshänseende för all frivilligpersonal inom totalförsvaret bör ef- tersträvas så långt detta med hänsyn till de för olika kategorier speciella uppgifterna och skyldigheterna är möjligt. Det förmåns-

system som nu läggs fram för hemvärns- personalen, har sålunda utformats med be- aktande av vad som i förmånshänseende fö- reslagits beträffande annan frivilligpcrsonal. Härvid har förmånerna samtidigt anpassats till de för hemvärnspersonalen speciella för— hållandena och förutsättningarna.

I direktiven anges bl. a., att VK vid sina överväganden om frivilligpersonalens för- månsvillkor bör uppmärksamma de motio- ner i ämnet, som under senare år behand- lats i riksdagen och de uttalanden som gjorts i anslutning därtill.

Kommittén har i Frivilligförsvaret 1 (sid. 179) behandlat den motion (1965 II: 430), vilken berörde de frivilliga försvarsorgani- sationernas och därmed även frivilligperso- nalens villkor. De motioner (1965 111437— 438; 1966 II: 451 och 458; 1969 11: 504) som under senare år berört speciellt hem- värnspersonalens villkor har huvudsakligen avsett hemvärnets utrustning m. m. samt de arvoden, som enligt gällande bestämmelser utgår till Visst hemvärnsbefäl. Kommittén återkommer i det följande till sistnämnda fråga.

I den fortsatta framställningen redovisas inledningsvis gällande förmånsbestämmelser och vissa därmed sammanhängande andra bestämmelser för hemvärnet. En översiktlig jämförelse mellan f.n. utgående förmåner till hemvärnspersonal och övrig frivilligper— sonal lämnas i det följande. Härefter följer en redogörelse för kommitténs övervägan-

den och förslag till förmånssystem och för— måner vid frivillig utbildning inom hemvär- net.

Nuvarande och av VK föreslagna förmå- ner till hemvärnspersonal återfinns i sär- skild sammanställning (bilaga 8 : 1).

B. Vissa allmänna bestämmelser i hemvärns- värnskungörelsen

Föreskrifter om hemvärnets organisation och verksamhet, hemvärnspersonalens indelning (ställning), tjänstgöringsskyldighet och rätt till förmåner m.m. finns intagna i kungö- relsen den 30 juni 1947 om hemvärnets organisation och uppgifter m.m., den s.k. hemvämskungörelsen.1

För hemvärnet gemensamma bestämmel- ser är intagna i 1—16 %& i kungörelsen. Enär vissa av dessa bestämmelser har an— knytning till de bestämmelser, som regle— rar hemvärnspersonalens förmåner och vil- ka återfinns i 22 5 i vad avser allmänna hemvärnet samt i 35 5 i vad avser driftvär- net, återges här nedan sammanfattningsvis innehållet i förstnämnda bestämmelser. För- månsbestämmelserna redovisas i ett följan- de avsnitt.

Hemvärnet skall under beredskapstill- stånd och krig eller då Konungen så för- ordnar hållas i beredskap, s.k. hemvärns- beredskap (2 €).

Hemvärnet indelas med hänsyn till sina uppgifter i allmänt hemvärn och driftvärn (3 5).

Hemvärnets personal utgörs av hemvärns- män, extra hemvärnsmän, hemvärnsrekry- ter (driftvärnsmän etc.), hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän, av vilka de två förstnämnda kategorierna avses för aktiv tjänst i hemvärnet eller driftvärnet. Beträf- fande extra hemvärnsman, vilken är värn— pliktig, gäller detta dock endast under tid då vederbörande icke tas i anspråk för värn— pliktstjänstgöring (6—7 åå).

Beträffande hemvärnsmans tjänstgörings- skyldighet stadgas i 10 %. Utöver skyldig- het att tjänstgöra under beredskapstillstånd eller krig (10 5 1—2 mom.) är hemvärnsman skyldig att årligen fullgöra tjänstgöring i ut—

bildningssyfte (10 5 3 mom.). Tiden för sist- nämnda tjänstgöring är fastställd till högst 50 och lägst 20 timmar årligen. Tjänstgö— ringen får endast i särskilda fall och för personal i allmänna hemvärnet icke utan särskild överenskommelse förläggas till ve- derbörandes ordinarie arbetstid. Härutöver får hemvärnsman efter eget åtagande full- göra ytterligare tjänstgöring i utbildnings- syfte (10 5 3 mom. 2 stycket).

I 14 % lämnas föreskrifter om tjänste- ställning för hemvärnsbefäl. Sammanställ- ning över tjänstegrader för hemvärnsperso- nal finns intagen i kap. 2 (tabell 2 : 1).

C. Förmånsbestämmelser enligt hemvärns- kungörelsen

Såsom ovan nämnts indelas hemvärnet i all- mänt hemvärn och driftvärn. Hemvärnets uppgifter har närmare redovisats i kap. 2. Här kan sammanfattningsvis nämnas, att allmänna hemvärnets huvuduppgift är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten, medan driftvärnets uppgift är att svara för det omedelbara skyddet av statliga eller kommunala myndigheters el- ler enskilda företags egna anläggningar och arbetsplatser. Skillnaden i åtaganden åter- speglas i de förmånsbestämmelser, som gäl- ler för personal i allmänna hemvärnet re- spektive driftvärnet. Hemvämsmannen i allmänna hemvärnet erhåller sålunda un- der tjänstgöring i utbildningssyfte ekono- miska och övriga förmåner i stort överens- stämmande med dem som utgår till delta- gare i övrig frivillig försvarsutbildning. Hem- värnsmannen i driftvärnet, vars frivilligåta- gande avser skydd av den egna arbetsplat- sen, behandlas däremot i förmånshänseen— de som om han under sin frivilliga tjänst- göring fullgjorde sitt ordinarie arbete. I rea- liteten fullgörs också driftvärnstjänstgöring— en på arbetstid. Hemvämsmannen i drift- värnet åtnjuter därför icke frivilligförmåner utan behåller lön och övriga anställnings- förmåner. Detta bör givetvis ses mot bak- grunden av att hans frivilligåtagande direkt

1 SF 1947/673. I den fortsatta framställningen används som beteckning på kungörelsen förkort- ningen HvK.

tjänar den myndighet eller det företag, där han är anställd. Hans frivilligåtagande är således knutet till hans anställning.

Här nedan redovisas översiktligt innehål- let i de bestämmelser i HvK, som regle- rar förmåner till hemvärnsmän dels i all- männa hemvärnet (22 å), dels i driftvär- net (35 ä).

1. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet

a) Förmåner vid tjänstgöring under be- redskaps— eller krigstillstånd eller sedan Konungen förordnat om hemvärnsberedskap (10 ä 1 mom.) utgår enligt följande.

Hemvämsmannen äger åtnjuta fri inkvarte- ring samt förplägnad in natura eller kontant ersättning härför enligt särskilda regler, dagav- löning med 2 kr för tjänstgöringsdag om sam- manlagt minst tre timmar samt försörjningsbi- drag för varje sådan dag med 2 kr för hustru och 50 öre för varje hans eller hustruns barn eller adoptivbarn under 16 år, dock att änk- ling eller frånskild, berättigad till bidrag för barn, äger erhålla 2 kr för ett av barnen.

b) Förmåner vid tjänstgöring i utbild- ningssyfte som hemvärnsman dels kan åläg- gas fullgöra under beredskapstillstånd eller krig (10 ä 2 mom.), dels är skyldig att enligt sitt hemvärnskontrakt årligen full- göra under högst 50 Och lägst 20 timmar enligt därom av chefen för armén utfärda- de bestämmelser (10 5 3 mom.) utgår en- ligt följande.

Hemvärnsmannen äger åtnjuta fri inkvarte- ring och under viss närmare angiven förutsätt- ning fri förplägnad eller ersättning för sist- nämnda förmån, om tjänstgöringen pågår un- der minst 8 timmar (4 timmar),

traktamente med 12 kr för dag för tjänst- göring som fullgörs under minst tre dagar i följd, dock för högst 14 dagar av ett och sam- ma kalenderår samt

fri resa eller resekostnadsersättning vid färd mellan bostaden och plats för tjänstgöringen. Vid färd mellan bostaden och plats för sam- manträde med hemvärnets representations- el- ler verkställande organ samt vid färd mellan bostaden och plats för tjänstgöring, som i 10 å avses, åtnjuter hemvärnsman, därest transport

icke anordnas genom militär myndighets för- sorg, fri resa eller resekostnadsersättning enligt följande.

Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd åtnjutes fri resa genom mili- tär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning en- ligt allmänna resereglementet, reseklass B.

Vid resa för deltagande i utbildningskurs av lägertyp, som pågår minst fem dagar, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller rese- kostnadsersättning enligt allmänna reseregle- mentet, reseklass C.

Vid övriga resor, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet, reseklass C, för företagen färd med tåg, fartyg, spårvagn, buss eller annan bil i linjetrafik. Understiger färdvägen 150 kilometer eller, beträffande resa inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområ- den, 250 kilometer äger hemvärnsman, som anlitat annat färdmedel, i den mån färdvägen överstiger fem kilometer, erhålla ersättning härför med 20 öre per kilometer jämte sär- skild gottgörelse för varje medresande enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd är hemvärnsman berättigad till traktamente enligt allmänna resereglemen- tet, traktamentsklass B. Vid resa för deltagan- de i sammanträde med försvarsområdets för- troendenämnd utgår traktamente enligt allmän- na resereglementet, traktamentsklass C.

Vid beräkningen av ersättning i form av förplägnad och traktamente m. rn. skall tid som skäligen kan beräknas åtgå för resor mellan bostaden och platsen för samling till tjänst- göringen samt avbrott av kortare varaktighet i densamma anses som tjänstgöring.

Traktamente utgår under tjänstgöring före det år, då hemvärnsmannen fyller 20 år, en- dast under övning i vilken deltar även äldre hemvärnsmän. Traktamentsbeloppet utgör där- vid 6 kr för dag.

Motsvarande förmåner utgår vid tjänst— göring utöver förenämnda som hemvärns- man fullgör efter eget åtagande.

c) Hemvärnsman som på kallelse av ve- derbörligt hemvärnsbefäl efter eget åtagan- de deltar i efterspanings- bevaknings- eller handräckningstjänst, som påkallas av mili- tär eller civil myndighet och som icke inne- fattar fullgörande av allmän medborgerlig skyldighet äger utöver fri inkvartering och förplägnad åtnjuta traktamente med 12 el-

ler 6 kr för dygn, beroende av tjänstgö— ringens varaktighet. Förmånsbestämmelserna här ovan gäller i tillämpliga delar för extra hemvärnsman och hemvärnsrekryt. Förmånerna är skattefria.

(1) Om hemvärnsman avlider under tjänst- göring eller under färd till eller från sådan tjänstgöring bestrids kostnaderna för trans- port av den avlidne till hemorten eller an— nan ort där den avlidne haft sin vistelse.

Vissa förmåner, exempelvis hemvärnsper- sonals rätt till ersättning för sjukdom och skada som ådragits under hemvärnstjänst- göring. utgår enligt andra bestämmelser än de i HvK intagna. Dessa förmåner redovi- sas i ett följande avsnitt.

2. Hemvärnsman i driftvärnet

Såsom nämnts i det föregående erhåller hemvärnsman i driftvärnet under tjänstgö— ring inte några frivilligförmåner i vanlig bemärkelse. Tjänstgöringen i driftvärnet, vilken som nämnts vanligtvis fullgörs på arbetstid, betraktas närmast som en arbets- uppgift ingående i anställningen.

I HvK stadgas sålunda, att hemvärns- man i driftvärnet under honom åliggande eller efter eget åtagande fullgjord tjänstgö— ring enligt 10 5 i kungörelsen samt vid deltagande i driftvärnskurs skall åtnjuta föl- jande förmåner, nämligen.

Oavkortad avlöning ävensom den rätt till pension och övriga förmåner, som är förena- de med innehavande anställning eller den tjänst som vederbörande förordnats uppehålla hos myndighet eller företag. För den, som är an- ställd med tim- eller ackordslön, skall med oav- kortad avlöning härvid förstås avlöning beräk- nad på samma sätt som semesterlön. Vid tjänst— göring eller deltagande i driftvärnskurs som faller utom ordinarie arbetstid, utgår däremot icke övertidsgottgörelse.

Fri inkvartering erhålls om sådan erfordras vid tjänstgöring eller kursdeltagande, där ve- derbörande icke kan nyttja ordinarie bostad.

Fri förplägnad utgår i princip enligt samma regler, som gäller för hemvärnsman i allmän- na hemvärnet och vilka redovisats ovan.

Om hemvärnsman i driftvärnet avses full-

göra tjänstgöring eller genomgå driftvärnskurs på ort, där han icke har att i egenskap av ar- betstagare hos myndighet eller företag utföra arbete, gäller följande ifråga om reseförmå- ner, inkvartering och förplägnad:

I fall då transport icke anordnas eller fri resa icke bereds genom försorg av militär myndighet eller av myndighet eller företag, vars driftvärn vederbörande tillhör, utgår rese- kostnadsersättning enligt samma grunder som gäller för hemvärnsman i allmänna hemvärnet. Vederbörande äger härutöver rätt till fri in- kvartering samt förplägnad, om tjänstgöringen omfattar minst fyra timmar i följd.

Resekostnadsersättning och traktamente en- ligt allmänna resereglementet, reseklass B, ut- går vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets cen- trala förtroendenämnd. I fråga om rätt till sjukvårdsförmåner jämställs tjänstgöring eller deltagande i driftvärnskurs med ordinarie tjänst- göring i anställningen hos myndighet eller före- tag.

Förmåner utöver avlöning är skattefria.

3. Värnpliktig som är krigsplacerad i hem- värnet

Såsom omnämnts i kap. 2 förekommeri viss utsträckning krigsplacering i hemvär- net av värnpliktiga. Sådan värnpliktig kan inkallas med stöd av värnpliktslagens be- stämmelser till repetitionsutbildning vid HvSS. Vederbörande erhåller härunder pen- ningbidrag och förmåner i övrigt enligt väm- pliktsavlöningskungörelsens bestämmelser. Under fullgörande av kontraktsenlig tjänst- göringsskyldighet som hemvärnsman är där- emot HvK förmånsbestämmelser tillämpli- ga på honom.

4. Hemvärnschefer rn. fl.

Utöver förenämnda förmåner vid tjänstgö- ring m.m. utgår årliga arvoden med följan— de belopp till nedanstående personal i all- männa hemvärnet (tabell 8: l).

Utöver årsarvodet kan efter prövning av försvarsområdesbefälhavare till hemvärns- chef utgå bidrag till bestridande av kostna— der för anskaffning av erforderliga expedi- tions- och förrådslokaler. Hemvärnschef — och kretshemvärnschef — äger också utfå er- sättning för installation av telefon samt för

Tabell &] . Årsarvode till kretshemvärnschefer m. ti. enligt gällande bestämmelser.

Anmärkningar

Befattning Årsarvode kr. Kretshemvärnschef 300 Hemvärnschef 600 Hemvärnschef 900 Hemvärnskompanichef 300 Adjutant till hemvärnschef 300

Hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän Hemvärnsområde med mer än 100 hemvärnsmän

kvartalsavgift eller samtalsmarkeringar.

Vid vissa nödvändiga tjänsteresor och tjänsteförrättningar utom bostadsorten äger kretshemvärnschef, hemvärnschef och hem- värnskompanichef samt ersättare för dessa erhålla resekostnadsersättning och trakta— mente enligt allmänna resereglementet, rese- och traktamentsklass B.

Här omnämnda arvoden är inkomstbe- skattade.

D. Förmånsbestämmelser enligt vissa andra författningar m. m.

Hemvärnspersonalen är under tjänstgöring m.m. även tillförsäkrad vissa förmåner, bl.a. av social karaktär, utöver dem som utgår enligt HvK. Följande författningar äger sålunda tillämpning på hemvärnsper- sonalen.

1. Militärersättningsförordningen

Hemvärnspersonal, till vilken även hänförs sådan värnpliktig hemvärnsman i allmänna hemvärnet och i driftvärnet som avses i kungörelsen den 29 juni 19511 med bestäm- melser rörande värnpliktiga hemvärnsmän och driftvämsmän, är vid skadefall och sjukdom som inträffat under utbildning el- ler tjänstgöring tillförsäkrad ersättning för sjukvård samt sjukpenning, livränta för egen del eller till efterlevande, begravningshjälp m. m. enligt militärersättningsförordningensg bestämmelser. Förordningen ersätter därvid i princip lagen om yrkesskadeförsäkring i civil verksamhet.

Det bör här erinras om, att hemväms- man i driftvärnet, som i fred under drift- värnstjänstgöring eller driftvärnskurs drab-

bats av skada på grund av olycksfall eller sjukdom som medfört förlust av arbets- förmåga, enligt föreskrifterna i HvK äger rätt till samma förmåner från arbetsgiva- ren som han skulle ha erhållit, om olycks- fallet eller sjukdomen inträffat under tjänst- göring i ordinarie arbete.

2. Kungörelsen angående gruppliv- försäkring åt värnpliktiga m. fl.

För hemvärnspersonal, vilken fullgör sådan föreskriven tjänstgöring vid hemvärnet som ej sker efter eget åtagande i utbildningssyf- te (10 ä 3 mom. 2. stycket HVK), före- ligger försäkringsskydd enligt den från 1963 gällande särskilda grupplivförsäkringen åt värnpliktiga m. fl.3 Försäkringen är kon- struerad efter samma principer som den all- männa tjänstegrupplivförsäkringen för stats— anställda m.fl. Staten är försäkringsgivare och premiebetalningen anses ske genom att den enskilde fullgör militärtjänstgöring. För— säkringen utfaller vid dödsfall med ett högs- ta grundbelopp om f.n. 31 500 kr till efter- levande maka och ett högsta tilläggsbelopp för varje barn om f. n. 9000 kr. Nämnda grundbelopp minskas i förhållande till hem- värnsmannens (arbetstagarens) åldersläge och utgår om vederbörande t.ex. fyllt 59 men ej 60 år med 18 500 kr. För att hem- värnspersonalen skall omfattas av försäk- ringsskydd enligt bestämmelserna gäller som allmän förutsättning, att tjänstgöring— en fullgjorts eller avsetts skola fullgöras minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag. 1 SFS 1951/549.

= SFS 1950/261. = SFS 1963/243; ändring 1965/25.

3. Vissa bestämmelser m.m. om bibehåll- 1ande av lön från anställning under hem— värnstjänstgöring

Enligt bestämmelserna i 19 å i allmänt av- löningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) skall tjänsteman, som er— hållit tjänstledighet för tjänstgöring vid all- männa hemvärnet, vidkännas B-avdrag å lönen under högst 14 dagar av ett och sam- ma kalenderår. Samma gäller vid tjänstle- dighet för deltagande i sammanträde med representations— eller verkställande organ inom allmänna hemvärnet. Vid tjänstledig- het för här avsedda ändamål utöver nämn- da tid vidkänns vederbörande C-avdrag, vil- ket motsvarar förlust av dag- eller månads- lön.

I sammanhanget bör observeras, att tjänst- ledighet inte anses föreligga när anställd i statens tjänst fullgör driftvärnstjänstgöring eller deltar i driftvärnskurs eller samman- träde med driftvärnets representations— eller verkställande organ.

Värnpliktig, som är statligt anställd och krigsplacerad i hemvärnet vidkänns enligt reglerna i förenämnda bestämmelser B-av- drag å lönen under fullgörande av repeti- tionsövning enligt 27 & värnpliktslagen.

Kommunalanställda saknar enligt för dem gällande avlöningsavtal motsvarande rätt till bibehållande av del av lön under ledighet för tjänstgöring i hemvärnet.

4. Försäkringsskydd

Hemvärnspersonalen är genom ett av cen- trala förtroendenämnden träffat avtal med ett försäkringsbolag kollektivt ansvarighets- försäkrad under hemvärnstjänst. Däremot förefinns inte någon kollektiv olycksfalls- försäkring för hemvärnspersonalen.

E. VK allmänna överväganden

Såsom nämnts inledningsvis har VK enligt sina direktiv att pröva, om ekonomiska för- måner vid frivillig utbildning med anledning av de förslag som utredningen lägger fram eller av andra skäl bör ändras med avseen-

de på storlek och art. Uttalandet i direk- tiven avser all frivillig utbildning för total- försvaret.

De förmåner av olika slag, som f. n. ut— går vid den frivilliga utbildningen inom all- männa hemvärnet och vilka regleras huvud- sakligen genom bestämmelser i hemvärns— kungörelsen, är i fråga om storlek och art i många avseenden jämförliga med de för- måner som utgår vid utbildning av frivillig personal tillhörande de frivilliga försvarsor- ganisationema. Sistnämnda personals för— måner regleras genom bestämmelser i det 5. k. frivilligbrevet.

När VK i detta betänkande behandlar hemvärnspersonalens förmåner är det na— turligt, att dessa ställs i relation till dels vad som för närvarande gäller i förmånshän- seende för övrig frivillig personal i total- försvaret, dels vad som i nämnda hänseen- de av kommittén föreslagits framdeles skola gälla för sistnämnda personal.

VK har i Frivilligförsvaret 1 föreslagit omfattande förbättringar av de ekonomis- ka och andra förmåner, som f. n. utgår vid den frivilligutbildning, som behandlas i nämnda betänkande. Nuvarande förmåns- system och av kommittén föreslaget för- bättrat förmånssystem redovisas i Frivillig- försvaret 1 (bilagorna 23: 1—2). Föreslagna förmånsförbättringar omfattar bl. a. utökad rätt till traktamente under utbildning, infö- rande av ett premiesystem samt utvidgad rätt till vissa förmåner av värnpliktssocial karaktär.

Förmånsförbättringarna är främst beting- ade av det utbildningssystem som föreslås. Detta kommer att i flera avseenden ställa ökade krav på de frivilliga, och då främst befälet, jämfört med vad som gäller för närvarande. För att säkerställa en tillfreds- ställande rekrytering till den föreslagna ut- bildningen har det enligt kommitténs me— ning varit nödvändigt att förbättra persona- lens villkor, främst på förmånssidan. En ut- förlig redovisning av de olika faktorer, som påverkat VK ställningstagande när det gällt utformningen av förmånssystemet för fri— villigpersonalen, har lämnats i Frivilligför- svaret 1 (kap. 23).

De utbildningsförslag, som nu läggs fram för hemvärnet, innebär att ökade krav ock- så kommer att ställas på hemvärnsmännen och ej minst på hemvärnsbefälet. Vidare fö- reslås ökade kompetenskrav för antagning som hemvärnsman och större kvalifikatio— ner för att nå vissa olika befattningar inom hemvärnet.

En motsvarande avvägning av krav och förmåner som föreslagits för annan frivil- ligpersonal måste enligt VK mening ske även på hemvärnssidan. De förslag till för- månsförbättringar för hemvärnets personal, som läggs fram i det följande bör således ses som en strävan att dels avväga förmåner mot krav, dels, så långt detta är möjligt, vinna överensstämmelse i förmånshänseen- de för frivillig personal med likartade upp- gifter.

Enligt VK grundsyn bör de frivilliga in- satserna i princip anses ha samma värde oberoende av de frivilligas kön, placering eller uppgifter inom totalförsvaret. Utbild- ningens och tjänstgöringens olika omfatt- ning inom de skilda grenarna av den fri- villiga försvarsverksamheten och andra om— ständigheter har emellertid föranlett vissa olikheter i förmånshänseende mellan olika frivilliga vid utformningen av föreslagna förmånssystem. Detta innebär att vissa skill- nader föreligger inom några förmånsområ— den, t. ex. ifråga om traktaments- och pre- miebeloppens storlek.

Även om olikheter således kan förekom- ma ifråga om förmånsbelopp m. m. bör det beaktas, att någon principiell olikhet ifråga om varje enskild frivilligs lika rätt till de förmåner, som föreslagits i VK förmåns- system icke föreligger.

På ett förmånsområde, nämligen det som rör familje- och efterlevandeskydd, måste denna rätt vara ovillkorlig. VK har i Fri- villigförsvaret 1 föreslagit, att frivilligper- sonalen bör jämställas med de värnpliktiga ifråga om rätt till familjebidragsförmåner, grupplivförsäkring och begravningshjälp. Motsvarande måste enligt kommitténs me- ning gälla även för hemvärnets personal. I enlighet härmed föreslås i det följande, att hemvärnspersonalen får rätt till värn-

pliktssociala förmåner i överensstämmelse med vad som föreslagits gälla för övrig fri- villigpersonal inom totalförsvaret.

En översiktlig jämförelse mellan f. n. ut- gående förmåner till hemvärnspersonal och frivillig personal tillhörande de frivilliga för- svarsorganisationerna lämnas i bilaga 8 : 2.

F. VK förslag 1. Allmänt

Enligt det förslag till förmånssystem för hemvärnspersonal, som VK lägger fram i det följande, bibehålls i stort nuvarande för- månsslag. I vissa fall föreslås en utvidgad förmånsrätt. Vidare föreslås vissa nya för- måner. Förslagen medför ändringar bl.a. i fråga om tillämpningen av nuvarande för- månsbestämmelser i hemvämskungörelsen. VK har med hänsyn härtill samt för att få förmånsbestämmelserna översiktligt sam- lade funnit lämpligt föreslå, att nämnda be- stämmelser sammanställs i ett särskilt kungl. brev med föreskrifter om förmåner under utbildning av hemvärnspersonal. Bestämmel- serna omfattar all hemvärnspersonal.

De nya bestämmelserna föreslås ersätta dels bestämmelserna i 22 och 35 åå, dels vissa andra förmånsbestämmelser i HvK.

Bestämmelsernas närmare utformning re- dovisas i bilaga 11 : 5.

Bestämmelserna om förmåner vid annan frivillig försvarsutbildning har på motsva- rande sätt av VK föreslagits intagna i sär- skilt kungl. brev (Frivilligförsvaret 1, bila- ga 25 : 2).

Såsom redovisats i kap. 1 föreslås änd- rade benämningar bl. a. på hemvärnsper- sonal (bilaga 1 : 1).

De nya benämningarna används i det för— slag till förmånssystem, som framläggs i det följande. Här nedan återges vissa nya be- nämningar och deras motsvarighet i nuva- rande förmånsbestämmelser.

Hemvärnsman i driftvärnet ersätter nu- varande benämning driftvärnsman. Frivil- lig hemvärnsman kan vara ordinarie, extra eller värnpliktig hemvärnsman. Hemvärns- ungdom ersätter den nuvarande benämning-

Såsom vidare redovisas i kap. 4 före- slår VK införande av vissa nya utbildnings— begrepp. Föreslagen utbildning kommer så- ledes att omfatta introduktionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning.

Introduktionsutbildningen omfattar dels allmän introduktionsutbildning, dels intro- duktionskurser för hemvärnsbefäl.

Förstnämnda utbildning innefattar en för alla nyantagna hemvärnsmän avsedd orien- tering om hemvärnets uppgifter m.m. Ut- bildningstid 6—8 timmar.

Kurserna för hemvärnsbefäl är avsedda att ge de särskilda kunskaper och färdighe- ter som fordras utöver tidigare erhållen ut- bildning för att kunna bestrida uppgiften som hemvärnsbefäl. Utbildningstiden omfat- tar 40 eller 80 timmar i form av vecko- kurser.

Årlig utbildning inrymmer dels den före- skrivna utbildning om 20 timmar årligen som alla hemvärnsmän är skyldiga fullgöra enligt sitt hemvärnskontrakt, dels särskild befälsutbildning om 14 timmar årligen som är avsedd att ge hemvärnsbefäl den extra utbildning som erfordras för att de skall kunna tillfredsställande lösa sina uppgifter i fred och krig.

Övrig utbildning omfattar fortsatt befäls- utbildning. Specialutbildning, instruktörsut- bildning och kompletteringsutbildning.

Den fortsatta befälsutbildningen utgörs av repetitionskurser för hemvärnsbefäl som omfattar 40 timmar i form av veckokurser.

Specialutbildningen omfattar kurser i värnkanontjänst, signaltjänst, kulsprutetjänst, fria kriget m. m. Utbildningen syftar till att ge ökade färdigheter för viss befattning el- ler verksamhet. Kurserna omfattar 40 tim— mar i form av veckokurser, veckoslutsut- bildning eller endagsövningar.

Instruktörsutbildningen avser att ge hem- värnsmän med särskilda förutsättningar här- för erforderliga kunskaper för att såsom hemvärnsinstruktör eller biträdande hem- värnsinstruktör leda enskild utbildning och viss förbandsutbildning vid hemvärnsom- råde.

Till kompletteringsutbildning hänförs mi— litär idrott, skytte, försvarsupplysning rn. m.

2. Förmånssystemets utformning

Det av VK föreslagna förmånssystemet grundas i princip på nuvarande system. De olika förmånsslagen bibehålls. Kommittén inför härutöver vissa nya förmånsslag. I vis- sa fall föreslås en utvidgad rätt för hem- värnsmannen till redan i nuläget utgående förmåner. Detta gäller hemvärnsmän i all- männa hemvärnet.

Hemvärnsmannen i driftvärnet åtnjuter, som tidigare omnämnts, inte särskilda fri- villigförmåner under sin tjänstgöring. Efter- som tjänstgöringen regelmässigt fullgörs på arbetstid och är sammankopplad med ar- bete och anställning bibehåller han under tjänstgöringen i stort sett sedvanlig lön. Några ändringar av förmånsförhållandena har inte ansetts påkallade.

Vissa för hemvärnsmännen aktuella för- månsfrågor, t. ex. förmåner under bered- skapstillstånd och krig har upptagits särskilt (se avd. G) och föranlett vissa rekommen- dationer.

I det följande redogörs först för VK för- slag till förmåner under utbildning och tjänstgöring i allmänna hemvärnet. De olika förmånsslagen redovisas var för sig. Där- efter behandlas förmåner under utbildning och tjänstgöring i driftvärnet.

Vissa särskilda frågor bl. a. i anslutning till de arvoden, som utgår till hemvärns— befäl, behandlas därefter.

Avslutningsvis lämnas vissa allmänna re- kommendationer i anslutning till föreslaget förmånssystem.

3. Förmåner till hemvärnsmani allmänna hemvärnet

a) Traktamente

Enligt gällande bestämmelser utgår trakta- mente under förutsättning, att tjänstgöring fullgörs under minst tre dagar i följd och i genomsnitt omfattar minst 8 timmar varje dag. Under tjänstgöring före det år då

hemvärnsman fyller 20 år utgår traktamen- te endast vid övning tillsammans med äldre hemvärnsmän. Traktamentsbeloppet utgör 12 kr för dag men utgår med endast 6 kr för dag till förenämnda yngre hemväms- man.

Nämnda föreskrifter har medfört, att hemvärnsmannen med hänsyn till att tjänst- göringen regelmässigt omfattar enstaka dag eller del av dag, i praktiken inte kunnat erhålla något traktamente. Förmånen har endast kunnat utgå till deltagare i kurser, t.ex. vid hemvärnets stridsskola som om- fattar tre dagar eller längre tid.

VK har för den frivilligpersonal, som be- handlas i kommitténs första delbetänkande, föreslagit förmånligare bestämmelser i fråga om rätt till traktamente än de som f.n. gäller. Sålunda har föreslagits, att trakta- mente skall kunna utgå om utbildningen omfattar minst två dagar i följd. För den- na personal gäller f.n. samma tredagars- regel som för hemvärnsmän. Vad som för- anlett förslaget har bl. a. varit, att föresla- get utbildningssystem inrymmer veckosluts- utbildning om två dagars varaktighet. VK har ansett det rimligt, att de frivilliga skall få traktamente vid sådan utbildning. En motsvarande bestämmelse på hemvärnssi- dan skulle i och för sig innebära förmånli- gare rätt till traktamente. I praktiken skulle emellertid hemvärnsmännen alltjämt endast i undantagsfall kunna erhålla traktamente, eftersom tjänstgöringstillfällena vanligtvis omfattar enstaka dag.

För viss frivilligpersonal — A- och B-per— sonal, som genom avtal bundit sig för att fullgöra repetitionsutbildning av viss om- fattning inom en fyraårsperiod — har kom- mittén föreslagit särskilda regler om rätt till traktamente. Under grundutbildning skall således för denna personal gälla den gene— reella tvådagarsbestämmelsen för att förmå- nen skall utgå. När personalen däremot full- gör repetitionsutbildning enligt avtal har traktamente föreslagits utgå även om ut- bildningen skulle pågå under endast en- staka dag. Denna regel gäller i fråga om så- dan A-personal redan enligt nuvarande trak- tamentsbestämmelser i det s.k. frivilligbre-

vet och har av kommittén föreslagits skola gälla även för B-personal.

Enligt VK mening ligger det nära till hands att jämställa sistnämnda frivilligper- sonal med hemvärnsmännen, när det gäller rätt till traktamente. Frivilligpersonalen ifrå- ga binder sig för skyldighet att fullgöra re- petitionsutbildning inom en avtalad tidspe- riod. Personalen har dessförinnan fullgjort grundutbildning. Hemvärnsmännen, vars grundutbildning som regel fullgjorts under värnpliktstiden, binder sig genom kontrakt att fullgöra årlig utbildning av viss omfatt- ning. Dct synes skäligt att under nämnda jämförliga betingelser hemvärnsmannen får samma rätt till traktamente som den avtals- bundna frivilligpersonalen. Det bör härvid också framhållas, att sistnämnda personal, t. ex. en lotta med B—avtal, ofta ingår i sam- ma enhet (förband) som hemvärnsmannen. Hitintills har B-personal inte haft rätt till traktamente. Hemvämsmannen med sin hit- tillsvarande fiktiva rätt till traktamente och B-lottan, som inte haft traktamente, har så- ledes varit jämställda i detta avseende. När B-personalen nu föreslagits få rätt till trak- tamentsförmåner, t.ex. vid endagsövning under repetitionsutbildning, skulle en inte önskvärd olikhet uppkomma vid jämförelse mellan förmåner i det ena och det andra frivilligåtagandet o'm hemvärnsmannen inte erhöll en motsvarande förmånsrätt. Enligt VK redovisade grundsyn bör sådana olik- heter inte förekomma.

VK föreslår således, att hemvärnsman i allmänna hemvärnet under fullgörande av föreskriven årlig utbildning, dvs. utbildning som vederbörande enligt hemvärnskoatrak- tet är skyldig att årligen fullgöra, skall äga rätt till traktamente även om utbildningen omfattar endast enstaka dag. Vid deltagan- de i övrig utbildning såsom specialutbild- ning m.m., skall utbildningen däremot på- gå under minst två dagar i följd för att traktamente skall kunna utgå. Traktamente föreslås oförändrat utgå med 12 kr för dag vid heldagsutbildning (övning). Heldagsut- bildning skall liksom f.n. omfatta 8 tim- mars tjänstgöring, vari inbegripes skälig tid för resor mellan bostaden och platsen

för samling till tjänstgöringen samt kortare avbrott i densamma.

Gällande regler om att traktamente skall utgå med reducerat belopp samt endast un- der viss angiven förutsättning till hemvärns- man, som fullgör tjänstgöring före det år han fyller 20 år, bör enligt VK mening av- skaffas. Antagning till hemvärnsman före- slås av kommittén kunna ske först vid upp- nådd 18 års ålder. 1 och med antagningen är det förutsatt, att vederbörande skall kun- na ingå i ett hemvärnsförband och därvid användas för de uppgifter, som förbandet har att lösa. Den som åtagit sig de skyldig- heter. som är knutna till hemvärnsuppgif— ten, bör också ha obeskuren rätt till de förmåner som kan ifrågakomma.

Beträffande hemvärnsmans förmåner vid deltagande i efterspanings— och bevaknings- eller handräckningstjänst som påkallas av militär eller civil myndighet (HvK 10 5 4 mom.) bör nuvarande bestämmelser fortsätt- ningsvis gälla.

b) Premier

Såsom framhållits i kap. 4 ställs bl. a. på grund av krigets ändrade karaktär numera större krav på hemvärnsmännen i fråga om kunskaper och färdigheter än som hittills varit fallet. Detta gäller framför allt befälet. VK har kunnat konstatera, att det föreligger avsevärda variationer i fråga om hemvärns— befälets kunskaper och färdigheter. Brister föreligger hos visst hemvärnsbefäl i t.ex. truppföringsförmåga. Orsakerna härtill kan vara dels bristande grundläggande militärut- bildning vid antagning till hemvärnsman, dels att inga krav f.n. finns föreskrivna för förordnande till befälsbefattning i hem- värnet. Något krav på att hemvärnsbefäl skall ha fått befälsutbildning under sin värnpliktstjänstgöring föreligger således inte. De befälskurser, som f.n. anordnas t.ex. vid HvSS, är helt frivilliga. VK har deklarerat som sin uppfattning, att nu gäl- lande krav för förordnande till befälsbe- fattning behöver höjas. Kommittén lägger därför fram förslag till nytt utbildningssys- tem för hemvärnsmännen samt förordar

skärpta krav bl. a. för antagning till hem- värnsbefäl.

Utbildningssystemet föreslås som ovan nämnts omfatta introduktionsutbildning, år— lig utbildning samt övrig utbildning.

I introduktionsutbildningen ingår som ett väsentligt led s.k. introduktionskurser för hemvärnsbefäl. avsedda att ge därtill lämpa- de hemvärnsmän erforderlig utbildning för att kunna bestrida befattning som befäl. De är speciellt inriktade på hemvärnets sär- skilda förhållanden och skall enligt före- slaget utbildningssystem fullgöras i form av centralt eller regionalt anordnade kurser om en till två veckors längd. Utbildningstiden kommer att falla utanför den årliga minsta utbildningstid som är föreskriven i hem- värnskontraktet.

Det är enligt VK mening angeläget, att hemvärnsbefälet deltar i dessa kurser. Del- tagandet i nuvarande befälskurser vid hem- värnets stridsskola är, sett i relation till det antal hemvärnsbefäl som finns, lågt. Anled- ningen härtill är svårbedömbar. Ett skäl till det ringa deltagandet kan antas vara, att de förmåner som utgår till eleverna anses otill- räckliga. Det förhållandet att rikshemvärns- chefen i en framställning till Kungl. Maj:t den 21 februari 1966, med åberopande bl. a. av svårigheterna att få hemvärnsmän att delta i kurser vid hemvärnets stridsskola, hemställt, att traktamente, som enligt be- stämmelserna i HvK f. n. utgör 12 kr. för dag skulle höjas till 30 kr. för dag, synes tala för antagandet. Framställningen har inte föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

VK har i föregående avsnitt behandlat frågor om traktamente under utbildning in- om hemvärnet. Kommitténs förslag till trak- tamentsbestämmelser inrymmer en utvidgad rätt till denna förmån under utbildning. Där— emot föreslås inte någon höjning per dag av traktamentsbeloppet i den riktning som före— slagits av rikshemvärnschefen. Enligt gäl- lande bestämmelser blir, som nämnts, den som deltar i en kurs t. ex. på hemvärnets stridsskola regelmässigt berättigad till trak- tamente även i nuläget. Den föreslagna ut- vidgade rätten till traktamente skulle såle- des inte komma att medföra någon för-

månsförbättring för kursdeltagare. För att stimulera till ökat kursdeltagande måste vid sådant förhållande enligt VK mening sär- skilda ekonomiska stödåtgärder insättas.

U tbildningspremie

VK har när det gällt frivilligpersonal till- hörande de frivilliga försvarsorganisationer- na funnit anledning att, utöver föreslagna generella förmånsförbättringar för denna personal, även införa ett premiesystem inom frivilligutbildningen. De utbildningspremier, som därvid föreslås utgå, är knutna till de olika kurser, som förekommer dels vid _ut- bildning till och som avtalsbunden personal, s.k. A- och B-personal, dels vid frivillig be- fälsutbildning. Premieförmånen har härvid tillskapats i huvudsakligt syfte att få en till- fredsställande rekrytering till utbildningen.

Det har i det föregående uttalats att de ut- bildnings- och kompetenskrav, som genom VK olika förslag framdeles kommer att stäl- las på främst hemvärnsbefälet, bör i görli- gaste mån motsvaras av förbättringar av förrnånsvillkoren. Härigenom kan man upp- nå erforderlig rekryteringsfrämjande effekt.

Enligt VK mening är det därför lämpligt och rimligt att även för hemvärnet införa ett system med utbildningspremier. Dessa bör utgå till deltagare i introduktionskurser för hemvärnsbefäl, vilka ingår i den s. k. in- troduktionsutbildningen samt repetitionskur- ser för hemvärnsbefäl, specialkurser och instruktörskurser, vilka alla ingår i s.k. öv- rig utbildning.

Kurserna omfattar 40 eller 80 timmar, dvs. en eller två veckor. Utbildningen kan anordnas centralt, regionalt eller lokalt, den sistnämnda företrädesvis när det gäller vissa specialkurser. Regionalt eller lokalt ordnad utbildning som omfattar 40 timmar kan upp- delas och fullgöras i form av veckoslutskur- ser. Härvid motsvaras en veckas samman- hängande utbildning av uppdelad utbildning under tre veckoslut (3 X 2 dagar i följd).

Det premiesystem, som av VK föreslagits gälla vid befordringsutbildning inom frivilli-

ga befälsutbildningssystemet, är utformat med det värnpliktiga premiesystemet som förebild. Beräkningen av premiebeloppens storlek inom olika befälsnivåer har också gjorts med beaktande av storleken av mot- svarande värnpliktspremier. Den utbild- ningspremie som föreslagits utgå vid t.ex. genomgången löjtnantskurs inom den frivil- liga befälsutbildningen utgör således 50—60 kr. för dag, eller för ett utbildningsskede om fem—sex dagar 300 kr.

VK har bedömt ett premiebelopp beräk- nat på motsvarande sätt vara skäligt och lämpligt för genomgången kurs, ingående i hemvärnsutbildningen. En veckokurs som omfattar 40 timmars utbildning skulle en- ligt denna beräkning medföra en utbild- ningspremie om 300 kr.

Utbildningspremie bör således utgå för centralt anordnad veckokurs eller regionalt genomförd utbildning om tre veckoslut (3 X 2 dagar). Utbildning, som omfattar två vec— kor t.ex. hemvärnschefskurs, medför enligt samma beräkning som ovan angivna ett to- talt premiebelopp om 600 kr.

VK har inte funnit skäl föreslå varierande premiebelopp, avhängiga av befattningsnivå eller tjänstegrad. Alla hemvärnsmän bör ha samma premie. Detta får ses främst mot bakgrunden av de speciella förhållandena inom hemvärnet, vilka närmare berörts i kap. 2.

Här nedan redovisas av VK föreslagna utbildningspremier vid introduktionsutbild- ning och övrig utbildning (tabell 8: 2).

Premie utbetalas i princip efter genom- gången godkänd utbildning. Kurs som om- fattar två veckor (80 tim.) kan fullgöras i två omgångar, t. ex. med en vecka under vå- ren och återstående vecka under efterföljan- de höst. Sådan uppdelning av utbildningen medges, om vederbörande hemvärnsman an- ser sig inte ha möjlighet att fullgöra hela ut- bildningen i en följd. Om ifrågavarande kurs kan anses bestå av två avgränsade utbild- ningsskeden, som var för sig leder till ett visst utbildningsmål, bör delpremie kunna utbetalas efter avslutat första utbildnings- skede.

Utbildningspremie föreslås vara skattefri.

Kurs Kursen ingår i Kurstid i timmar Premiebelopp kr.1 Introduktionskurser för hem- Introduktionsutbildning värnsbefäl: Plutonchef 40 (80) 300 (600) Adjutant 40 300 Kompanichef 40 (80) 300 (600) Hemvärnschef 40 (80) 300 (600) Kretshemvärnschef 40 (80) 300 (600) Repetitionskurs för Övrig utbildning 40 300 hemvärnsbefäl Specialkurs Övrig utbildning 40 300 Instruktörskurs för utbildning Övrig utbildning till: Biträdande hemvärnsinstruktör 40 300 Hemvärnsinstruktör 80 600

1 Belopp inom parentes premiebelopp vid kurstid om 80 timmar.

T jänstgöringspremie

VK har av skäl som redovisats i Frivilligför- svaret 1 (sid. 189) föreslagit, att där avsedd frivilligpersonal som har att fullgöra avtals- bunden repetitionsutbildning, skall få premie under sådan utbildning. Premien har i för- slaget benämnts repetitionsutbildningspremie och föreslagits utgå med 20 kr. för dag vid sådan repetitionsutbildning, som A- och B- personal enligt avtal är skyldig att fullgöra under avtalsperioden. För t. ex. B-persona- len omfattar repetitionsutbildningsskyldighe- ten högst 80 timmar under en fyraårsperiod, motsvarande 20 timmar årligen.

Hemvärnsmännen är enligt kontrakt skyl- diga att f. n. fullgöra tjänstgöring i utbild- ningssyfte, som i viss mån kan jämföras med förenämnda frivilligpersonals repeti- tionsutbildning, under minst 20 timmar år- ligen. Det finns flera skäl, som enligt VK mening, talar för att även hemvärnsmän- nen bör erhålla premie för denna föreskriv- na, årligen återkommande utbildning som av VK föreslås benämnas årlig utbildning.

Det främsta skälet härför är att stimulera hemvärnsmännen till att fullgöra årlig ut- bildning av den omfattning, som kontraktet föreskriver. Uppskattningsvis fullgör f.n. endast 60—70 % av alla hemvärnsmän fö- reskriven minsta årliga tjänstgöringsskyldig- het, 20 timmar. Det är angeläget både för

den enskilde hemvärnsmannen och det för- band, i vilket han ingår, att förmågan att lösa ålagda uppgifter bibehålls intakt. En viktig förutsättning härför är, att hemvärns— mannen fullgör sin kontraktsenliga tjänst- göringsskyldighet. Denna medför i realiteten inte f.n. några direkta ekonomiska förmå- ner. Det har uttalats att detta förhållande spelat en i viss mån underordnad roll, när det gäller hemvärnet. Man bör dock enligt VK mening inte helt bortse från att ett eko- nomiskt vederlag för ett visst åtagande kan ha betydelse som stimulerande faktor när det gäller åtagandets fullgörande.

Ett ytterligare och vägande skäl är att även hemvärnsmännen på samma sätt som t. ex. förenämnda B-personal genom kon- trakt bundit sig för en tjänstgöringsskyl- dighet. B-personalen ingår i hemvärnsför- banden som hemvärnssamariter, förpläg- nadslottor m.m. och tjänstgör således sida vid sida med hemvärnsmännen. B-persona- len har föreslagits erhålla premie för av- talsbunden tjänstgöring. Det synes skäligt, att båda kategorierna av frivilligpersonal inom förbandet erhåller lika förmåner.

Med hänsyn till vad som ovan anförts föreslår VK att en s. k. tjänstgöringspremie, motsvarande A- och B-personalens repeti- tionsutbildningspremie, införs för hemvärns- män i allmänna hemvärnet.

Premien föreslås utgå med 20 kr. för dag,

dvs. med samma belopp som föreslagits i fråga om repetitionsutbildningspremien för A- och B-personal. Enligt VK utbildnings- förslag för hemvärnet skall varje hemväms- man vara skyldig att i utbildningssyfte full- göra minst 20 timmars utbildning årligen. Premien bör enligt kommitténs mening an- knytas till angivna minsta tjänstgöringstid, enär tjänstgöringsskyldigheten här är ovill- korlig.

Utbildnings- och övningstillfällena har mycket varierande tidslängd inom olika hemvärnsförband. VK har därför funnit lämpligt föreslå, att tjänstgöringspremien ut- går i form av ett samlat årligt premiebelopp som utbetalas vid varje utbildningsårs slut. Från administrativ synpunkt är ett sådant förfaringssätt också att föredra.

För hemvärnsmannen utan befälsbefatt- ning med 20 timmars föreskriven minsta tjänstgöring, uppdelad på två till tre utbild- ningstillfällen av heldagsomfattning bör det årliga premiebeloppet utgöra 50 kr.

Såsom nämnts i kap. 4 är det enligt VK mening erforderligt att hemvärnsbefälet, ut- över i hemvärnskontraktet föreskriven mins- ta utbildningstid om 20 timmar, årligen full- gör viss ytterligare utbildning, av VK be- nämnd särskild befälsutbildning. Sådan sär- skild befälsutbildning som av kommittén be- dömts behöva omfatta 14 timmar, uppdela- de på två eller flera utbildningstillfällen, faller i princip utanför den tjänstgöring som befälet fullgör i sina befattningar vid hem- vämsförbandens övningar.

Med hänsyn till de större krav som häri— genom ställs på hemvärnsbefälet bör tjänst- göringspremien till hemvärnsbefäl enligt VK mening utgå med ett något högre belopp än förenämnda. Antalet utbildningstillfällen av heldagsomfattning inom 34—timmarsramen torde för hemvärnsbefälets vidkommande kunna beräknas till minst fyra. VK föreslår därför att tjänstgöringspremien för hem- värnsbefäl skall utgöra 85 kr. för år.

Premien bör som nämnts utbetalas vid ut- bildningsårets slut, då uppgift föreligger om det antal timmar som hemvärnsmannen full- gjort under utbildningsåret. Som en absolut förutsättning för att premien skall kunna ut-

betalas gäller därvid, att hemvärnsmannen fullgjort hela den premieberättigade utbild- ningstiden under aktuellt utbildningsår. Hemvärnsbefäl måste således ha fullgjort 34 timmars tjänstgöring för att kunna få den föreslagna högre premien. Ett hemvärnsbefäl som tjänstgjort mindre än 34 timmar men 20 timmar under utbildningsåret kan endast få premien om 50 kr.

För fullgjord utbildningstid utöver 20 (menig) respektive 34 timmar (befäl) utgår inte någon tjänstgöringspremie.

Tjänstgöringspremie förutsätts liksom ut- bildningspremie vara skattefri.

0) Vissa värnpliktssociala förmåner

I sina allmänna överväganden har VK något berört önskvärdheten av att även hemvärns— männen får rätt till vissa förmåner, som ut- går till värnpliktiga, och vilka av VK före- slagits tillkomma övrig frivillig personal in- om totalförsvaret. Förmånerna är närmast av social karaktär (familjeskydd) och om- fattar familjebidrag, grupplivförsäkring och begravningshjälp.

F amiljebidrag

Frågan om hemvärnsmäns rätt till familje- bidrag vid tjänstgöring i allmänna hemvär- net togs upp av 1954 års värnpliktsavlö- ningsutredning i det betänkande med förslag rörande förmåner för värnpliktiga m. fl. un- der frivillig tjänstgöring m.m., som utred- ningen lade fram 1960. Utredningen föror- dade därvid, att frivillig personal som deltar i utbildning, som krävs för att nå eller bibe- hålla kompetens för krigsplacering vid krigs- makten m.m. skulle erhålla bl. a. rätt till familjebidrag i likhet med värnpliktiga un- der utbildning för tjänstgöring i krigshe- fattning. Motsvarande föreslogs av utred- ningen böra gälla även för hemvärnsman vid tjänstgöring i det allmänna hemvärnet. I den efterföljande remissbehandlingen an- förde flera remissinstanser erinringar mot förslaget bl. a. med hänvisning till de admi- nistrativa svårigheter, som skulle uppkomma för familjebidragsmyndigheterna. Departe-

mentschefen uttalade (prop. 1962: 1, bil. 6) att han inte ansåg sig kunna biträda utred- ningens förslag och förordade i stället en höjning av de dagarvoden, som utgick vid frivillig tjänstgöring. Vid den efterföljande riksdagsbehandlingen beslöts i enlighet med departementschefens uttalande.

När VK nu tar upp frågan om familjebi- dragsförmåner även till hemvärnsmän sker detta bl. a. mot bakgrund av de förslag på hithörande område, som kommittén lagt fram för övrig frivillig personal inom total— försvaret. Enligt kommitténs grundsyn bör, såsom uttalats i olika sammanhang, all fri- villigpersonal i den mån så är möjligt jäm- ställas i fråga om rätt till förmåner. Detta bör särskilt vara fallet när det gäller förmå- ner av social karaktär, som exempelvis fa- miljebidrag.

VK har i Frivilligförsvaret ] föreslagit en väsentligt utvidgad rätt till familjebidrags- förmåner för där avsedd frivilligpersonal. Detta har skett under motivering bl. a. av att denna personal i förmånshänseende i möj- ligaste mån borde likställas med de värn— pliktiga. Vederbörande frivillig tas i anspråk för utbildning eller tjänstgöring under lik- nande förhållanden som de värnpliktiga och bestrider uppgifter motsvarande de väm- pliktigas. Det är då rimligt, att vederböran- de också får del av de förmåner, som eljest tillkommer värnpliktiga. Även hemväms- personalens uppgifter får anses ha samma innebörd. Jämställdhet i förevarande för- månshänseende också mellan hemvärnsmän och värnpliktiga bör därför enligt kom- mitténs mening kunna anses befogad.

Rätten till familjebidragsförmåner är på grund av stadgad behovsprövning begränsad. Med hänsyn till att hemvärnsmännens före- skrivna utbildning vanligtvis är förlagd till övningar på söndagar eller veckoslut och att det därutöver förutsatts, att den regelmäs- sigt skall äga rum utom arbetstid, kan be— hov av familjebidrag för hemvärnsmannen endast i ringa mån uppkomma under före- slagen s. k. årlig utbildning. Rätt till familje- bidrag kan däremot ha betydelse för ho- nom vid deltagande i längre utbildning, t. ex. centralt eller regionalt anordnade kur-

ser av en veckas varaktighet eller mer. Det har tidigare omnämnts, att deltagandet i kurser för hemvärnsbefäl vid hemvärnets stridsskola varit lågt. Detta förhållande kan som nämnts vara betingat av ekonomiska omständigheter. Möjligheten av att vid del- tagande i sådan utbildning kunna komma i åtnjutande av t.ex. familjebidragsförmå- ner, kan i vissa fall ha betydelse för den enskildes avgörande om deltagande i ut- bildningen. Den enskilde skall inte behöva vara tvingad att avstå från deltagande i fri— villigutbildning på grund av ekonomiska hinder.

VK föreslår därför, att hemvärnsman i allmänna hemvärnet skall äga rätt till famil- jebidrag vid deltagande i utbildning av viss varaktighet. Som förutsättning för rätt till familjebidragsförmåner föreslås att utbild- ningen skall omfatta minst fem dagar i följd. Detta med hänsyn till att det kan förutses att s.k. veckokurser kommer att omfatta fem dagar i fortsättningen. Behovet av fa- miljebidrag vid fullgörande av s. k. årlig ut- bildning, som regelmässigt kan förutsättas omfatta kortare tid än den ovan angivna, t. ex. veckoslut eller enstaka dag torde enligt VK mening vara ringa.

VK har i Frivilligförsvaret 1 föreslagit rätt till familjebidrag vid utbildning om minst sex dagar i följd. Då det kan förutses att även veckokurser för den frivilligperso- nal, som avses i nämnda betänkande, fram- deles kan komma att omfatta endast fem dagar har VK för avsikt att i annat sam- manhang föreslå en sådan ändrad utform- ning av 2 & familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 att även nämnda frivilligper- sonal skall kunna erhålla familjebidrag vid deltagande i annan utbildning än repetitions- utbildning, som pågår under minst fem da- gariföljd.

VK har som nämnts bedömt hemvärns- mannens behov av familjebidrag under full- görande av föreskriven årlig utbildning som obetydligt, utbildningen fullgörs nämligen som regel på lördag—söndag. varigenom hemvärnsmannen i princip inte lider in- komstförlust.

Härvid inträder en olikhet i bestämmel-

serna om rätt till familjebidrag mellan hem- värnsmannen och den frivilligpersonal, t. ex. B-lottor, som under fullgörande av föreskri- ven repetitionsutbildning föreslagits kunna få familjebidrag även om utbildningen en- dast omfattar enstaka dag. B-personal som exempelvis är placerad vid hemvärnsförband har således i princip rätt till familjebidrag vid deltagande i endagsövning med förban- det. Med hänsyn till övningens regelmässiga förläggning till lördag—söndag kommer emellertid inte heller B-personalen att annat än i undantagsfall lida inkomstförlust vilket är en förutsättning för att familjebidrag skall kunna utgå. I realiteten kommer såle- des behov av familjebidrag för denna B-per- sonal att föreligga i ytterst få fall och famil- jebidrag kommer att utgå endast undan- tagsvis. Även om så är fallet har VK emel- lertid inte funnit det rimligt att B-personal med placering vid hemvärnet skulle ifråga om rätt till familjebidragsförmåner behand- las på annat sätt än övrig B-personal inom totalförsvaret. Kommittén har sett all B-per- sonal som en grupp, vilken i fråga om rätt till förmåner bör vara helt likställd.

Grupplivförsäkring -— begravningshjälp

För hemvärnspersonal föreligger försäk- ringsskydd enligt kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl. Som förutsättning för att personalen skall omfattas av försäkringsskyddet gäller f.n. dels att den tjänstgöring som fullgörs, inte skall ske efter eget åtagande i utbildnings- syfte, dels att tjänstgöringen fullgjorts eller avsetts fullgöras minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag.

Det är enligt VK mening angeläget, att all frivilligpersonal i fråga om rätt till nämnda försäkringsskydd liksom även till sådan be- gravningshjälp, som enligt värnpliktsavlö- ningskungörelsens bestämmelser kan utgå till värnpliktiga, likställs med de sistnämnda. Förmånerna utgör ett efterlevandeskydd, som kan vara av stor ekonomisk betydelse för den frivilliges eller hemvärnsmannens anhöriga.

VK föreslår således, att hemvärnsman un-

der tjänstgöring (utbildning), oberoende av dennas varaktighet, skall vara tillförsäkrad rätt till grupplivförsäkring och begravnings- hjälp enligt i princip samma grunder som gäller för värnpliktiga och som av VK tidi- gare föreslagits gälla för all annan frivillig- personal.

VK har uppmärksammat, att hemvärns- männen i motsats till annan frivilligpersonal inte genom någon form av kollektiv olycks- fallsförsäkring är ekonomiskt skyddade för följder av ett under tjänstgöring eventuellt inträffat olycksfall. Det skydd i detta hän— seende som kan erhållas genom att militär- ersättningsförordningen äger tillämpning på den frivillige är enligt VK mening ofta otill- räckligt. Detta torde få anses ha varit främs- ta anledningen till att de frivilliga försvars- organisationerna tecknat en kollektiv olycks- fallsförsäkring för sina medlemmar under deltagande i frivillig utbildning.

VK finner det anmärkningsvärt, att hem- värnsmännen inte har något motsvarande försäkringsskydd. Kommittén är medveten om de tekniska svårigheter som är förknip- pade med ett införande av en kollektiv olycksfallsförsäkring för hemvärnsmännen. Kommittén anser emellertid att denna fråga är av sådan vikt, att alla möjligheter bör prövas för att på lämpligt sätt kunna ge hemvärnsmännen och därmed också deras anhöriga det ytterligare ekonomiska skydd som en här avsedd försäkring utgör. Ej minst de stödjande föreningar som är an- knutna till hemvärnet skulle härvid kunna göra en betydelsefull insats.

d) Reseförmåner

VK har i sitt förslag till Bestämmelser om förmåner under utbildning av frivillig per— sonal m.m. (Frivilligförsvaret 1,bilaga 25: 2) föreslagit, att reseförmåner till frivillig personal vid in- och utryckning i samband med utbildning i princip skall utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Ersättning vid resa med egen bil har före- slagits utgå enligt bestämmelserna i kungö- relsen den 12 december 1952 (nr 780). Vi- dare har föreslagits rätt till fri inkvartering

och fri förplägnad jämväl under färd mellan bostadsort och utbildningsplats.

VK föreslår, att reseförmåner till hem- värnsman utformas i huvudsaklig överens- stämmelse med vad som VK föreslagit be- träffande förenämnda frivilligpersonal. Här- vid är att märka, att ersättning vid resa med egen bil numera regleras i det s.k. bil— ersättningsavtalet (Statens avtalsverks cirku- lär nr A: 2 1969).

Gällande regler om förmåner vid resor för deltagande i sammanträden m. m. med hem- värnets organ för förslags- och beslutande- rätt föreslås av VK bibehållas oförändrade.

4. Förmåner till hemvärnsman i driftvärnet

Enligt gällande förmånsbestämmelser i HVK skall driftvärnsman vid honom åliggande tjänstgöring enligt 10 å i HvK bibehållas vid den oavkortade avlöning samt rätt till övriga förmåner som är eller kan vara före— nade med hans anställning hos myndighet eller företag.

För den som innehar anställning i statens tjänst innebär detta enligt utfärdade anvis— ningar m.m. för tillämpningen av allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) att tjänsteman för tid då han fullgör driftvärnsverksamhet i avlö- ningshänseende skall behandlas som om denna verksamhet utgjorde åliggande i den egna anställningen. Han befrias på grund av driftvärnsverksamheten från den vanliga tjänstgöringen, s.k. partiell tjänstebefrielse, och åtnjuter härvid eljest utgående lön, kall- ortstillägg och vikariatstillägg. Andra löne- tillägg och övriga avlöningsförmåner med undantag för övertidsgottgörelse utgår om och i den mån gällande regler för förmåner- na medger detta.

De privata företag som har driftvärn har också att tillämpa motsvarande förmånsbe- stämmelser vid driftvärnstjänstgöring.

VK vill här något beröra en fråga som kommit upp i samband med avlöningsför- måner under driftvärnstjänstgöring.

Vissa anställda vid de affärsdrivande ver- ken, t. ex. statens järnvägar och postverket, har vid sidan av övriga avlöningsförmåner

vissa särskilda lönetillägg. Dessa samman— hänger med de särskilda arbetsförhållanden under vilka arbetet utförs. Sådana lönetill- lägg är exempelvis tågklarerare- och väx- lingstillägg för anställda vid järnvägarna samt kupétraktamente vid posten. Tilläg- gen utgår inte under tid för driftvämstjänst- göring även om denna, som vanligtvis sker, fullgörs under arbetstid. Detta förhållande har påtalats från hemvärnsmännens sida och det har därvid framhållits att drift- värnstjänstgöringen medför ett inkomstbort- fall på grund av att tilläggen inte utgår un- der tjänstgöringen.

Rikshemvärnschefen har 1967 tagit upp denna fråga till behandling med berörda statliga myndigheter. Från dessas sida har därvid bl. a. uttalats, att man av principiella skäl och med hänsyn till uppkommande konsekvenser på andra områden ansett sig inte kunna betala ut de särskilda tilläggen under driftvärnstjänstgöring, eftersom till- läggen är helt avhängiga av de speciella arbetsförhållandena i den anställdes ordina- rie arbete. Myndigheterna var därför in- te heller beredda att överväga någon direkt kompensation för uteblivna tillägg. Däremot kunde man från myndigheternas sida tänka sig någon form av särskild ersättning utöver lön vid driftvärnstjänstgöring. Ersättningen skulle enligt vad som föreslagits kunna utgå exempelvis i form av driftvärnstraktamente eller driftvärnstjänstgöringstillägg.

Poststyrelsen framförde därutöver ett ytterligare ersättningsalternativ, nämligen reducerat dagtraktamente enligt allmänna resereglementet vid driftvärnstjänstgöring utanför hemorten. Detta skulle emellertid inte betraktas som en kompensation för för- lorade lönetillägg utan som en ersättning för de merkostnader som åsamkades driftväms- mannen vid viss driftvärnstjänstgöring. VK återkommer härtill i det följande.

Rikshemvärnschefen har sedermera hos statens avtalsverk hemställt om ämbetsver- kets tolkning av gällande avtal rörande för- måner till statstjänstemän under driftväms- tjänstgöring. Avtalsverket har i skrivelse till rikshemvärnschefen den 28 juni 1968 med- delat den tolkning av verkets utfärdade an-

visningar för tillämpning av det allmänna avlöningsavtalet för statstjänstemän som återgivits inledningsvis härovan.

Genom att hemvärnsmän i driftvärnet under tjänstgöring i princip bibehålls vid sina ordinarie löneförmåner intar de i eko- nomiskt hänseende en särställning jämfört med övrig frivillig personal inom totalför- svaret. De förmånssystem som VK utformat dels tidigare för frivillig personal inom de frivilliga försvarsorganisationema, dels i fö- religgande betänkande för hemvärnsmän in- Om allmänna hemvärnet har tillkommit för att säkerställa en skälig avvägning mellan de frivilligas insatser och det vederlag som de erhåller därför. Sådana omständigheter är ej aktuella i fråga om driftvärnets personal. Denna fullgör — oberoende av bestämmelser- na i HvK — i princip föreskriven tjänstgö- ring på arbetstid med bibehållna avlönings- förmåner. Det frivilligåtagande som tjänst— göringen i driftvärnet utgör innebär således för flertalet inte någon ekonomisk uppoff- ring i form av inkomstbortfall e. d. Frivil- ligåtagandet inkräktar som regel inte hel- ler på vederbörandens fritid eller semester.

Det har ovan nämnts, att anställda vid vissa statliga myndigheter kan gå miste om särskilda lönetillägg vid fullgörande av före- skriven driftvärnstjänstgöring. Vederböran- de myndigheters inställning till denna fråga har berörts. Det är enligt VK mening önsk- värt att frivilligåtagandet att vara hemväms- man i driftvärnet i princip inte skall föror— saka något som helst inkomstbortfall. Åta- gandet kan i princip betraktas som en sär— skild form av tjänstgöring vid myndigheten som i stort sett bör kunna likställas med öv- rig tjänstgöring. Det ligger då nära till hands att förutskicka att också löneförmåner skall utgå som vid ordinarie tjänstgöring. Beträf- fande förenämnda lönetillägg har emeller- tid uttalats att de utgår på grund av de sär- skilda arbetsförhållanden under vilket arbe- tet utförs. De är således inte enbart knutna till innehavande anställning utan även till viss särskild arbetsprestation i anställningen. Bortfaller arbetsprestationen kan lönetilläg- get inte utgå. Tjänstgöring i driftvärnet tor- de dock inte vara den enda förekommande

anledningen till mistade sådana lönetillägg. Tillfällig bortovaro ifrån ordinarie arbets- plats exempelvis föranledd av tjänsteuppdrag eller deltagande i av myndigheten anordnad utbildning förorsakar uppenbarligen också sådant inkomstbortfall. Om man likställer tjänstgöringen i driftvärnet med annan tjänstgöring i anställningen kan deltagande i förstnämnda anses vara ett tjänsteuppdrag, vilket kan medföra påtvingat avstående från vissa särskilda löneförmåner på samma sätt som andra tjänsteuppdrag. VK principiella uppfattning är som ovan sagts att det är önskvärt att hemvärnsmannen inte åsamkas inkomstbortfall genom sitt frivilligåtagande. VK anser emellertid att frågan om rätt till dessa särskilda lönetillägg under driftväms- tjänstgöring är av sådan speciell art att den bör tas upp till prövning i annat samman- hang än förevarande.

Som ovan nämnts föreslogs i samband med rikshemvärnschefens behandling av frå- gor om löneförmåner under driftvärnstjänst- göring att driftvärnsman som deltar i utbild— ning förlagd utom hemorten borde kunna erhålla dagtraktamente enligt allmänna rese- reglementet. Driftvärnsmannen har f. n. inte någon generellt föreskriven rätt till ersätt- ning utöver bibehållna löneförmåner i sin anställning för de merkostnader som han oundvikligen åsamkas vid deltagande t. ex. i en kurs utom hemorten. Han har visser- ligen fri kost och fritt logi under utbildning— en men får själv täcka smärre utgifter för telefonsamtal till hemmet, mellanmål o.d. Om man vill jämställa driftvärnsutbildning förlagd utom hemorten och av flera dagars varaktighet med en förrättning i tjänsten, vilket enligt VK mening ligger nära till hands, bör det vara möjligt att — eventuellt med tillämpning av resereglementet — låta hemvärnsman i driftvärnet få ett dagtrakta- mente under sådan utbildning. Vissa statliga verk och myndigheter har befogenhet att fatta egna beslut i sådana traktamentsären- den.

För personal i postverkets driftvärn gäller sedan 1967 vissa särskilda av poststyrelsen utfärdade bestämmelser om ekonomiska för- måner under driftvärnstjänstgöring. Veder-

börande driftvämsman som beordras till tjänstgöring i utbildningssyfte på ort utanför stationeringsorten och därvid åtnjuter fri kost och fritt logi är därutöver berättigad till ett dagtraktamente om 10 kr. för dag. Kostnaderna bestrids från anslaget för post- personalens utbildning och övning i drift- värn.

VK finner postverkets traktamentsbestäm- melser väl avvägda och lämpliga att tilläm- pas vid utbildning inom driftvärn vid stat- liga myndigheter. Vederbörande myndighet bör därvid kunna avgöra, huruvida trakta- mente skall utgå enligt allmänna reseregle- mentet eller i annan form.

Det är härvid enligt VK mening angeläget att samtliga verk och myndigheter med driftvärn tillämpar likformiga regler i fråga om utgivande av dagtraktamente vid delta— gande i här avsedd utbildning inom drift- värnen. Det synes enligt kommitténs upp- fattning rimligt att ett eventuellt dagtrak- tamente beloppsmässigt motsvarar det trak— tamente som utgår till hemvärnsman i all- männa hemvärnet vid liknande utbildning.

Det torde få förutsättas att de privata fö- retag som har driftvärn kommer att följa de statliga myndigheternas linje i fråga om dag- traktamenten till sina hemvärnsmän.

Vad nu sagts har berört traktamentsför- måner vid deltagande i sådan utbildning, däribland föreskriven årlig utbildning, som i princip förläggs till arbetstid. Om hem- värnsman i driftvärnet emellertid fullgör nämnda eller annan utbildning på sin fritid torde ovannämnda traktamentsregler knap- past kunna tillämpas.

VK har för hemvärnsman i allmänna hemvärnet föreslagit, att denne vid fullgö- rande av föreskriven årlig utbildning skall äga rätt till traktamente även om utbild- ningen omfattar endast enstaka dag. Vid deltagande i s.k. övrig utbildning före- slås traktamente däremot utgå endast un- der förutsättning, att utbildningen omfat- tar minst två dagar i följd. VK finner det rimligt, att hemvärnsman i driftvärnet som på sin fritid deltar i driftväms- eller hem- värnsutbildning får samma rätt till trakta- mente som gäller för hemvärnsman i all-

Kommittén föreslår i enlighet härmed, att hemvärnsman i driftvärnet vid deltagande i utbildning på fritid får samma rätt till trak- tamente som hemvärnsman i allmänna hemvärnet under deltagande i s.k. övrig utbildning.

Enligt den sammanfattning av VK för— slag till utbildning inom hemvärnet som lämnas i kap. 4 (tabell 4: 5) föreslås, att driftvärnsledare ur driftvärnet skall kunna genomgå introduktionskurser för befäl och även kurs för hemvärnsinstruktörer.

VK har i tidigare sammanhang föreslagit införande av utbildningspremie till hem- värnsmän i allmänna hemvärnet för genom- gången godkänd kurs. Kommittén har där- vid framhållit som sin mening att premierna bör kunna bidra till ett ökat deltagande i nämnda utbildning.

Det är enligt VK mening angeläget att också driftvärnsledare m. fl. deltar i t. ex. de introduktionskurser för befäl som föresla- gits i kommitténs utbildningssystem. Även här torde premier kunna medverka till ett ökat deltagande i utbildningen.

Premierna bör enligt VK mening utgå med samma belopp som föreslagits för hem- värnsmän i allmänna hemvärnet. Utbild- ningens kvalitet och längd är densamma obe- roende av om utbildningen är avsedd för be- fäl inom allmänna hemvärnet eller befäl på motsvarande nivå inom driftvärnet. Den en- skilde elevens prestation blir därvid lik- värdig.

VK föreslår med hänsyn härtill att ut- bildningspremie skall utgå till befäl inom driftvärnet som med godkännande vitsord genomgått introduktionskurs för befäl.

I VK utbildningssystem har även förut- satts att befäl inom driftvärnet skall kunna genomgå instruktörsutbildning i form av kurs för hemvärnsinstruktör. Denna före- slås omfatta två veckor med möjligheter till uppdelning av utbildningen på två om- gångar.

VK föreslår att utbildningspremie även skall utgå till elev ur driftvärnet för med godkännande vitsord genomgången sådan instruktörskurs.

Premiebeloppet föreslås liksom för hem- värnsmännen i allmänna hemvärnet utgöra 300 kr. för kurs som omfattar 40 timmar (en vecka) och 600 kr. för kurs om 80 tim- mar (två veckor). Premierna föreslås vara skattefria.

För hemvärnsman i allmänna hemvärnet har VK föreslagit en s.k. tjänstgöringspre- mie. Denna skall utgå med visst belopp till den som under utbildningsåret fullgjort före— Skriven minsta årliga utbildning. Premien har föreslagits införd bl.a. för att få över- ensstämmelse i förmånshänseende mellan hemvärnsmannen och annan frivillig perso- nal som enligt avtal är skyldig fullgöra repe— titionsutbildning i hemvärnsförband.

Hemvämsmannen i driftvärnet kan förut- sättas fullgöra i princip all föreskriven tjänst- göringsskyldighet på arbetstid. Han bibehål- ler därvid sina vanliga löneförmåner. Tjänst- göringen inkräktar ej heller på hans fritid. Som även tidigare nämnts intar hemväms- mannen i driftvärnet i ekonomiskt avseende således en särställning i jämförelse med öv- rig frivilligpersonal. Det föreligger därför enligt VK mening inte motiv för att föreslå någon tjänstgöringspremie till hemväms— man i driftvärnet.

De förbättringar i förmånshänseende som föreslås för hemvärnsmän i driftvärnet inne- bär således, att denne vid deltagande i ut- bildning förlagd till fritid likställs med hem- värnsman i allmänna hemvärnet i fråga om rätt till traktamente samt att han blir berät- tigad till utbildningspremie för viss genom- gången utbildning.

VK har i det föregående framfört vissa synpunkter i fråga om angelägenheten av att hemvärnsmän i allmänna hemvärnet bör va- ra tillförsäkrade ersättning vid olycksfall under tjänstgöring, lämpligen genom någon form av kollektiv olycksfallsförsäkring. Kommittén anser, att vad som sålunda an- förts även i tillämpliga delar har avseende på hemvärnsmän i driftvärnet.

För hemvärnsmän i allmänna hemvärnet och i driftvärnet gäller f. n. likformiga be- stämmelser i fråga om resor och reseförmå- ner. VK föreslår något ändrade reseförmåns- bestämmelser för hemvärnsman i allmänna

hemvärnet. De nya bestämmelserna föreslås i tillämpliga delar omfatta även hemvärns- män i driftvärnet.

5. Vissa särskilda frågor

VK upptar i det följande till behandling vissa frågor som uppkommit under utred- ningsarbetet. Frågorna har i några fall an— knytning till avgivna motioner till rikshem- värnstinget eller har väckts vid de överlägg- ningar som kommittén haft med företrädare för hemvärnet. Kommittén framlägger vissa förslag i anslutning härtill. Vidare redovisas VK egen bedömning av några frågor som aktualiserats i samband med utformningen av kommitténs förmånsförslag.

a) Arvode till kretshemvämschef och hem- värnschef

Som närmare redovisats i det föregående ut- går vissa årliga arvoden till kretshemvärns- chefer, hemvärnschefer, hemvärnskompani- chefer och adjutanter till hemvärnschefen Arvodena kan betraktas som ett bidrag till täckande av de omkostnader som är för- bundna med befattningens bestridande. En översikt över variationerna i arvodesbelop- pens storlek under åren 1946—1966 lämnas i särskild sammanställning (bilaga 8: 3).

Arvodesbeloppen har efter framställning— ar härom bl. a. av rikshemvärnschefen höjts under tidsperioden l.7.1961—1.7.1966 med 50 procent. Utvecklingen under tiden 1946 —l966 av en hemvärnschefs årsarvode vi- sar en höjning från 150 kr. 1946 till 600 kr. 1966.

Det har från hemvärnshåll uttalats, att de nuvarande arvodesbeloppen till hemvärns- befäl som handhar ledningen av verksam- heten inom hemvärnet är för knappt tilltag- na. Härvid har bl. a. påtalats, att hemvärns- cheferna med hänsyn till sina många arbets- uppgifter borde ha ett arvode som bättre svarar mot deras arbetsbörda. Vidare har framhållits som önskvärt att arvodena görs skattefria eller avdragsgilla vid inkomstbe- skattning.

Såsom ovan redovisats har under senare

tid företagits höjningar av hemvärnschefer- nas årsarvoden med relativt regelbundna tidsintervaller. VK finner det för sin del rimligt att hemvämscheferna med hänsyn till omfattningen av deras arbetsuppgifter — såväl under nuvarande förhållanden som efter ett genomförande av VK föreslagna utbildningssystem — får ett något högre års- arvode än nu utgående. Med hänsyn till att sålunda föreslagen höjning kan inträda ti- digast fr. o. m. den 1 juli 1970, vid vilken tidpunkt fyra år förflutit sedan senaste ar- vodeshöjning, föreslår VK att hemvärns- chefernas årsarvode höjs från nu utgående belopp, 600 respektive 900 kr., till 800 res- pektive 1 200 kr. för år.

Kretshemvärnschefen har under senare år ålagts väsentligt utökade arbetsuppgifter och större ansvar för ledningen av och verk- samheten inom hemvärnskretsen. Han har således att, utöver arbetet med rekrytering, utbildning och samverkan med militära myndigheter m. fl., också ansvara för plan— läggning och förberedelser för krigsuppgif- terna inom kretsen. Det är med hänsyn där- till angeläget att kunna rekrytera personer med tillräckliga kvalifikationer för denna viktiga befattning. VK har därför, som om- nämns i kap. 4, angivit såsom principiellt kvalifikationskrav för antagning till krets- hemvärnschef att vederbörande skall ha offi- cersutbildning, t. ex. vara reservofficer eller värnpliktig officer.

Kretshemvärnschefen har f.n. ett årsar- vode om 300 kr. Arvodet får enligt VK mening anses utgöra ett alltför knappt tillta- get bidrag för täckande av omkostnader av olika slag som hänger samman med nuva- rande och kommande arbetsuppgifter i be- fattningen. Detta förhållande kan påverka rekryteringen i ofördelaktig riktning.

VK finner det rimligt att kretshemvärns- chefens arvode höjs, åtminstone till unge- färligen samma beloppsnivå som av kom- mittén föreslagits för hemvärnschefer, VK föreslår således att kretshemvärnschefs års- arvode höjs från nu utgående belopp, 300 kr., till 1 000 kr. för år.

b) Arvode till ställföreträdande hemvärns- chef

Arvoden utgår som tidigare redovisats f.n. till bland andra hemvärnschefer. Det har som nämnts framhållits att särskilt hem- värnschefen har en mycket betungande ar- betsbörda. Han har att, utöver planläggning av utbildning, svara för administrativa upp- gifter som rekrytering, samverkan med kom- munala myndigheter och andra frivillig- organisationer, redovisning av personal m. m. Även om han enligt organisationspla- nen har viss personal till hjälp vid fullgöran- det av dessa uppgifter åtar han sig kanske oftast själv den större delen av arbetsupp- gifterna. Enligt VK mening bör hemväms- chefen i större utsträckning än som f.n. är fallet kunna överlåta vissa arbetsuppgifter — förutom på adjutanten—även på ställföre- trädande hemvärnschefen som såväl ifråga om fredsverksamhet som krigsuppgiftemas planläggning skall biträda sin chef och vid behov svara för denne. En allmän förut- sättning härför är enligt kommitténs upp- fattning, att också ställföreträdande hem- värnschefen får ett årligt arvode i sin be— fattning. Det bör kunna vara lättare för hemvärnschefen att överlåta en del av sina arbetsuppgifter till ställföreträdaren i vet- skap om att denne liksom han själv får viss ekonomisk ersättning för sitt åtagande. VK föreslår därför att arvode, vilket lämpligen bör vara av samma storleksordning som f. n. utgående arvode till hemvärnskompani— chef eller 300 kr. för år, även skall utgå till ställföreträdande hemvärnschef.

c) Arvode till hemvämsinstruktör

I det av VK föreslagna utbildningssystemet för hemvärnet ingår instruktörsutbildning som omfattar dels utbildning för tjänstgö— ring som hemvärnsinstruktör, dels utbild- ning av biträdande hemvärnsinstruktör. Än- damålet med den förstnämnda instruktörs- utbildningen är att ge härför lämpligt hem- värnsbefäl — företrädesvis sådana som t. ex. under tidigare värnpliktstjänstgöring genom- gått befälsutbildning — de kunskaper och får—

digheter som erfordras för att leda främst enskild utbildning och viss förbandsutbild- ning vid hemvärnsförband inom hemvärns- område. Utbildningen föreslås ske i form av en kurs vid hemvärnets stridsskola och omfatta 80 timmar. Utbildningens innehåll har närmare redovisats i kap. 4. VK har be- dömt det som möjligt att genom denna ut— bildning kunna tillföra hemvärnet ett antal egna instruktörer, vilka bör kunna användas för utbildningsuppgifter av olika slag inom hemvärnet. Genom att det hemvärnsbefäl som genomgår här avsedd utbildning redan tidigare under sin verksamhet inom hem- värnet förvärvat god kännedom om dettas speciella förhållanden bör de med den ytter- ligare specialutbildning, som här avses, kun- na bli väl lämpade att leda utbildning av andra hemvärnsmän. Genom att hemvärnet på detta sätt tillförs en kader av egna fri- villigt utbildade instruktörer och blir i viss mån självförsörjande i detta hänseende, ökas möjligheterna att skapa övningstillfäl— len för såväl hemvärnsförbanden som den enskilda hemvärnsmannen. Vidare minskas delvis utbildningsmyndigheternas nuvarande svårigheter att tillhandahålla instruktörsper- sonal. Det bör här inskjutas, att VK inte räknar med att behovet av t. ex. aktiv in- struktörspersonal för hemvärnets utbildning kommer att helt bortfalla genom den beräk- nade tillförseln av egna instruktörer. Aktiv instruktörspersonal eller instruktörer med t. ex. reservofficersutbildning med stor er- farenhet av instruktörsverksamhet kommer alltid att behövas för vissa kvalificerade in- struktörsuppgifter. De frivilligt utbildade hemvärnsinstruktörerna bör emellertid kun- na i stor utsträckning nyttjas för flertalet aktuella utbildningsuppgifter.

Utbildningen bör som nämnts ske i form av en instruktörskurs omfattande 80 tim- mar. Efter avslutad godkänd kurs och sedan vederbörandes lämplighet för instruktörs- uppgifter prövats, kan han av försvarsom- rådesbefälhavaren, då behov föreligger, för- ordnas som hemvärnsinstruktör inom hem- värnskrets eller inom ett eller flera hem- värnsområden. Det är således att märka att genomgången instruktörsutbildning inte

automatiskt medför förordnande som hem- värnsinstruktör. Förutsättningen härför är att det inom t. ex. hemvärnsområde skall föreligga behov av sådan befattning.

Såsom en allmän förutsättning för att kunna förordnas såsom hemvärnsinstruktör bör i princip gälla att vederbörande genom- gått förenämnda instruktörsutbildning. Detta utesluter emellertid inte att en hemvärnsman med speciella, t. ex. under värnpliktstjänst- göringen förvärvade, kvalifikationer för verksamhet som hemvärnsinstruktör skall kunna förordnas som sådan utan att dess- förinnan ha genomgått förenämnd instruk- törsutbildning.

VK har funnit det lämpligt att i fråga om den ersättning som bör vara knuten till uppdraget jämställa hemvärnsinstruktören med övriga funktionärer inom hemvärnet. Uppdraget att vara hemvärnsinstruktör kom- mer i många fall att tilldelas den som redan har en sådan funktionärsuppgift. Man skulle härvid kunna använda begrep- pet tillikabefattning. Instruktörsförordnandet kommer därvid att innebära en verksamhet som fullgörs jämsides med och utöver övriga uppgifter i huvudbefattningen. Hemvärns- befälet bör som framgår av kap. 4 enligt VK mening fullgöra utbildning under minst 34 timmar per år. Den som därjämte åtar sig att fullgöra verksamhet som hemväms- instruktör måste vara beredd att anslå ytter- ligare tid för detta uppdrag. Det kan därvid knappast undvikas att verksamheten i hu- vudbefattningen och som instruktör då och då kommer att sammanfalla under ett ut— bildningsår. Med hänsyn bl. a. till de ad- ministrativa svårigheterna att tids- och er- sättningsmässigt skilja den ena verksamhe- ten från den andra har VK funnit det lämp- ligt att föreslå att den som förordnats som hemvämsinstruktör skall, liksom tidigare omnämnt hemvärnsbefäl, för detta uppdrag erhålla ett årligt arvode om 300 kr. Arvodet skall därvid anses utgöra ersättning för ful'- gjorda 15 timmars instruktörsverksamhet. Med arvodet skall således vara förenat skyl- dighet att fullgöra verksamhet av i princip nämnda omfattning. För dessa 15 timmars instruktörsverksamhet skall vederbörande

hemvärnsinstruktör inte erhålla andra in— struktörsförmåner.

VK är medveten om att det på grund av olika omständigheter, hänförliga exempelvis till förhållandena inom hemvärnsområdet, kan förekomma varierande arbetsmängd för hemvämsinstruktörer i olika hemvärnsom- råden. Som tidigare nämnts bör emellertid en hemvärnsinstruktör kunna bedriva sin verksamhet inom ett eller flera hemvärns- områden. Härigenom får han möjlighet att fullgöra den arbetsprestation som är för— utsättningen för att arvodet om 300 kr. skall kunna utgå.

Hemvärnsinstruktör som fullgör instruk- törsverksamhet i övrigt bör kunna erhålla ersättning härför enligt bestämmelserna om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsutbildning (instruktörsbrevet).

Det torde enligt VK mening kunna förut- sättas att den som förordnas till hemvärns- instruktör för ett hemvärnsområde i skälig tid före utbildningsårets början kan över- blicka sin situation så, att han — om oförut- sedda händelser inte inträffar — därvid kan ange om han under utbildningsåret kan ägna föreskriven tid åt instruktörsverksam- het. Härvid måste också förutsättas att ve- derbörande utbildningsmyndighet noggrant planlagt årets utbildning inom det område där hemvärnsinstruktören skall verka. Det sistnämnda är också en grundläggande för- utsättning för att en hemvärnsinstruktör skall förordnas inom ett visst område.

Om en hemvärnsinstruktör på grund av särskilda omständigheter varit förhindrad att under utbildningsåret fullgöra sitt åtagande i föreskriven utsträckning, dvs. 15 timmars instruktörsverksamhet, bör det från fall till fall kunna prövas om och i vad mån hela arvodet eller del därav med hänsyn till del- vis fullgjort åtagande bör utgå. Arvodet skall liksom övriga hemvärnsarvoden utbe- talas halvårsvis i efterskott.

Slutligen bör framhållas att t. ex. en hem- värnschef som förordnas att tillika vara hemvärnsinstruktör skall erhålla arvoden i båda sina förordnanden.

Den biträdande hemvärnsinstruktören av- ses, såsom anförts i kap. 4, att användas för

mera tillfälliga och avgränsade utbildnings- uppgifter under ledning av eller i samverkan med ordinarie instruktör. Det har också för- utsatts att han i förekommande fall skall få avräkna de timmar, varunder han fullgör in- struktörsverksamhet, från föreskriven årlig utbildningstid. Med hänsyn härtill förelig- ger enligt VK mening inte anledning att föreslå någon ersättning till biträdande hem- värnsinstruktör utöver vad han eljest är be- rättigad till såsom hemvärnsman.

d) Arvode till ungdomsledare

VK har i kap. 7 behandlat ungdomsutbild- ningen vid hemvärnet. Kommittén har där understrukit ungdomsverksamhetens bety— delse för försvarsvilja och intresse för in— satser inom bl.a. frivilligförsvaret. Ung- domsverksamhetens betydelse som en me- ningsfde fritidssysselsättning har också framhållits. För att verksamheten skall kun- na bedrivas på önskat sätt är det enligt VK mening angeläget att personer med särskilda förutsättningar härför kan en- gageras som ungdomsledare. På grund av brist på ungdomsledare och utbildnings- anslag har omfattningen av ungdomsverk- samheten hittills måst begränsas. Brist på ungdomsledare föreligger f.n. inom så gott som all ungdomsverksamhet. Detta kan ofta bero på att den som har kvalifika- tionerna för uppgiften saknar tid att ägna sig åt den. I många fall är det emellertid också så att uppgiften förutom att vara tids- krävande också innebär viss ekonomisk upp- offring för den enskilde. VK har i kap. 7 uttalat att ett åtagande att vara ungdomsle- dare i hemvämskrets eller större hemväms- område borde kunna arvoderas. Detta skul- le kunna medföra att lämpliga ungdoms- ledare till större antal än f.n. skulle vara villiga att åta sig den viktiga uppgiften. Här- igenom skulle ungdomsverksamheten kun- na stimuleras till gagn för hemvärnets re- krytering. Enligt VK bedömning skulle det erfordras totalt omkring 200 ungdomsledare i hela landet.

VK föreslår i enlighet med det anförda att till ungdomsledare inom hemvärnskrets

eller hemvärnsområde med särskild ung- domsavdelning skall utgå ett årligt arvode av 300 kr.

VK vill i anslutning till vad som tidigare anförts rörande hemvärnsbefälets arvoden något beröra frågan om skattefrihet för des- sa arvoden samt deras avdragsgiltighet vid inkomstbeskattning.

Det har som förut nämnts bl.a. i motio- ner till rikshemvärnstinget framförts önske- mål om att arvodena borde vara skattefria eller helt avdragsgilla vid inkomsttaxering samt att medgivet avdrag inte borde inverka på tjänstepensionsberäkningen. Enligt VK mening torde förutsättning för skattefrihet inte vara för handen. Beträffande arvodenas avdragsgiltighet vid beskattning har anförts att arvodena borde vara helt avdragsgilla. Enligt vad kommittén erfarit torde i många fall redan f.n. medges avdrag för hela ar- vodet. Däremot lär inte tillämpas några en- hetliga regler vid de lokala taxeringsmyn- dighetemas prövning av avdragsgiltigheten, vilket medfört vissa ojämnheter i detta hän- seende. VK vill i sammanhanget endast ut- tala, att det skulle vara önskvärt, att taxe- ringsmyndigheterna tillämpade enhetliga regler vid prövningen av här berörd av- dragsgiltighet.

Gällande beskattningsregler kan medföra att, om avdrag för kostnader i samband med inkomstens förvärvande medges med belopp motsvarande hela arvodet, den pen- sionsgrundande inkomsten för beräkning av tjänstepension minskar. Detta är en direkt följd av de bestämmelser som i skattehän- seende gäller för varje inkomsttagare. Enda möjligheten att undvika olägenheten ifråga är att arvodet — helt eller delvis — betrak» tas som skattefri inkomst. Förutsättningen för ett sådant betraktelsesätt bedömer VK emellertid, som redan nämnts, ej vara för handen.

e) Enhetligt traktamente till hemvärnsmän

I Frivilligförsvaret 1 har föreslagits att trak- tamente vid deltagande i frivillig befälsut— bildning eller annan frivillig utbildning som

är eller kan jämställas med repetitionsut- bildning skall utgå enligt följande grunder. Traktamente skall utgå med lägst 12 kr. för dag. Den som deltar i frivillig befälsutbild- ning och som innehar viss befälsgrad såsom värnpliktig skall emellertid åtnjuta trakta- mente med det högre belopp som han skulle ha fått såsom penningbidrag under obligato- risk repetitionsutbildning. Detta innebär att deltagare med sergeants grad och högre som värnpliktig får traktamente med högre be- lopp än 12 kr. för dag. Motsvarande har föreslagits gälla även för A- och B-personal under repetitionsutbildning i mån av upp- nådd befäls- eller befattningsnivå.

De för hemvärnet speciella förhållandena som kommittén redan berört då det gäller utbildningspremier, motiverar enligt kom- mitténs mening att hemvärnsmännen, obe- roende av tjänstegrad, bör i alla avseenden ges lika förmåner, i förevarande fall ett en- hetligt traktamente. Kommittén har kun— nat konstatera, att en sådan princip också motsvarar uppfattningen hos hemvämsmän- nen själva. VK föreslår därför inte diffe- rentierade traktamentsbelopp inom hemvär— net.

f) Penningbidrag till värnpliktiga krigsplace- rade vid hemvärnet

Vad som redovisats i det föregående har rört förmåner till frivilliga hemvärnsmän i allmänna hemvärnet och driftvärnet. En sär- skild grupp av de frivilliga hemvärnsmännen utgörs av värnpliktiga, vilka efter frivilligt åtagande krigsplacerats i hemvärnet. Dessa är skyldiga att fullgöra repetitionsövning vid HvSS enligt värnpliktslagens föreskrifter. Under nämnda tjänstgöring utgår förmåner enligt värnpliktsavlöningskungörelsen, vilket kan medföra, att ett hemvärnsbefäl med hög- re tjänstegrad som hemvärnsman än som värnpliktig under tjänstgöringen får lägre penningbidrag än en värnpliktig hemvärns- man som har högre tjänstegrad sorn värn- pliktig än som hemvärnsman.

Detta förhållande har föranlett erinringar bl. a. från rikshemsvärnschefens sida.

Enligt VK förslag i fråga om utbildning-

ens framtida utformning (kap. 4) kommer detta problem inte att föreligga i fortsätt- ningen, enär kommittén föreslår, att den värnpliktige så länge han är krigsplacerad i hemvärnet inte avses inkallas till vämplikts- tjänstgöring enligt värnpliktslagens bestäm— melser.

G. Vissa allmänna rekommendationer

1. Förmåner under beredskapstillstånd och krig

I det föregående framlagda förmånsförslag har avsett verksamheten i fred. Bestämmelser om hemvärnsmans tjänst- göringsskyldighet under beredskapstillstånd och krig eller sedan Konungen förordnat om hemvärnsberedskap återfinns i 10 5 1 mom. HvK. Förmåner till hemvärnsman- nen under sådan tjänstgöring utgår enligt be- stämmelserna i 22 Q 1 mom. i kungörelsen. Rikshemvärnschefen har i framställningar den 6 mars 1952 och den 31 januari 1962 till Kungl. Maj:t begärt, att nämnda för- månsbestämmelser skulle ändras, eftersom de med avseende på upptagna förmåner är helt otidsenliga och oförmånliga för hem- värnsmannen. Rikshemvärnschefens fram- ställning i ämnet 1962 överlämnades till 1954 års värnpliktsavlöningsutredning för beaktande vid utredningsuppdragets fullgö— rande. Utredningen har i sitt den 28 novem- ber 1962 avgivna betänkande med förslag rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig m.m. behandlat frå- gan om hemvärnspersonalens förmåner un- der bl. a. beredskapstillstånd och krig. Ut- redningen framhöll därvid, att de gällande bestämmelserna måste anses starkt föråldra- de och föreslog, att hemvärnspersonalen då avlöningsföreskrifter för krig eller beredskap tillämpades skulle erhålla samma förmåner, som tillkom värnpliktiga enligt nämnda före- skrifter. Därutöver föreslogs, att hemväms- personal skulle få familjebidrag i likhet med värnpliktiga för tid, då lagen om krigshjälp icke är tillämplig. Hemvärnspersonalen bor- de vidare enligt utredningsförslaget erhålla

krigshjälp enligt samma grunder som av ut— redningen föreslagits för de värnpliktiga.

I en ytterligare framställning till Kungl. Maj:t den 17 februari 1967 har rikshem- värnschefen ånyo tagit upp frågan om hem- värnsmans förmåner under förenämnda tjänstgöring. Rikshemvärnschefen framhöll därvid att de förslag rörande förmåner som framlagts av värnpliktsavlöningsutredningen i stort sett överensstämde med det huvud- alternativ rörande förmåner som framlagts av honom 1962.

Rikshemvärnschefen framställningen följande.

anförde vidare i

Att tidsenliga bestämmelser finns rörande förmåner till hemvärnspersonalen vid tjänst- göring under beredskaps- eller krigstillstånd och under hemvärnsberedskap kan synas sakna be- tydelse under lugna fredsförhållanden. Så är emellertid inte fallet. Vid rekrytering av hem- värnspersonal kommer frågan då och då upp och icke sällan försvåras rekryteringen genom att för sina familjer ansvarskännande personer drar sig för att skriva kontrakt som hemväms- män, med hänsyn till de helt otillfredsställan- de förmåner, som enligt HvK 22 ä 1 mom. utgår under tjänstgöring jämlikt HvK 10 5 1 mom.

Under hänvisning till vad ovan och i min underdåniga skrivelse 31/1 1962 anförts, får jag hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att förmånerna till hemvärnsmän inom allmänna hemvärnet under tjänstgöring jämlikt hemvämskungörelsen 10 9 1 mom. utan dröjs- mål genom ändring av hemvämskungörelsen 22 5 1 mom. förs upp till en nivå, som mot- svarar nutida förhållanden. Detta synes böra ske antingen i huvudsak enligt det förslag, som 28/11 1962 framlagts av 1954 års värnplikts- avlöningsutredning eller genom att ersättnings- beloppen enligt hemvämskungörelsen 22 5 1 mom. höjs, så att de motsvarar nuvarande penningvärde och dessutom helst indexregleras.

VK vill för sin del förorda, att förmåner till hemvärnsman vid tjänstgöring under be— redskapstillstånd och krig och under hem- värnsberedskap utformas i princip i enlighet med vad 1954 års värnpliktsavlöningsutred- ning föreslagit. VK förutsätter att Kungl. Maj:t utfärdar bestämmelser på detta om- råde i särskild ordning.

2. Förmåner under ledighet för hemvärns- tjänstgöring

Enligt gällande avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) kan stats- anställd åtnjuta lön med B-avdrag under tjänstledighet för tjänstgöring vid allmänna hemvärnet. Någon motsvarande förmånsrätt finns inte för de kommunalt anställda. Det är önskvärt att även dessa får en sådan för- månsrätt. De bör i förevarande hänseende inte vara i ett sämre läge än de statligt an- ställda. Frågan härom måste emellertid tas upp förhandlingsvägen.

VK vill också understryka angelägenheten av att arbetsgivarna inom den privata sek— torn av näringslivet medverkar till att under- lätta den anställdes möjligheter att delta i hemvärnsutbildning. Svenska arbetsgivare- föreningen har lämnat vissa rekommenda— tioner i detta avseende ipublikationen »För- måncr vid tjänstgöring i totalförsvaret».

9 Organisatoriska frågor

A. Inledning

I detta kapitel behandlas frågor angående hemvärnets organisation och därmed sam- manhängande lydnadsförhållanden, hemvär- nets organ för hemvärnsmännens medinfly- tande samt organisatoriska förhållanden hos vissa myndigheter som handlägger ärenden rörande hemvärnet.

B. Allmänt

Som VK tidigare framhållit i kap. 3 har hemvärnet sedan sin tillkomst i stort sett bibehållit sin ursprungliga organisation. VK har funnit att organisationen i allt väsentligt alltjämt är ändamålsenlig.

Hemvärnets organisation är beroende av uppgifterna i krig, av personalens rekryte- ring och utnyttjande samt av utrustning m.m.

De flesta av hemvärnets uppgifter faller inom arméns ansvarsområden. Vissa upp- gifter är inordnade under marinens och flyg- vapnets myndigheter. VK har förutsatt att en vidgad användning av hemvärnet, som mera direkt anknyter till marinens och flyg- vapnets verksamhet, kan bli aktuell. Det kan därför ifrågasättas om inte hemvärnet borde ges en mer fristående ställning än för när- varande, då det utgör en del av armén. Så är fallet i Danmark och Norge, där hemvär- net utgör en självständig försvarsgren, direkt underställd överbefälhavaren eller försvars-

departementet.

VK har för sin del funnit det av sam— mantagna skäl vara fördelaktigt om hemvär- net är knutet till en försvarsgren. Härige- nom kan nämligen bl. a. befintliga resurser ifråga om administration, utrustning och förrådshållning utnyttjas effektivare. Möjlig- heterna att utnyttja försvarsgrenens resurser ifråga om instruktörer och utbildningsanord- ningar kan tillgodoses lättare. Då den över- vägande delen av hemvärnets uppgifter allt- jämt kommer att vara av markförsvars— och bevakningskaraktär, vilka uppgifter sorterar under försvarsområdesbefälhavaren som ter- ritoriell chef, bör armén vara den försvars- gren, i vilken hemvärnet skall ingå.

VK anser sålunda att hemvärnet även framdeles bör tilhöra armén och att riks- hemvärnschefen bör lyda under chefen för armén.

Den principiella skillnad som enligt nuva- rande förhållanden finns mellan allmänna hemvärnet och driftvärnet ifråga om uppgif- ter, utnyttjande och rekrytering bedömer VK kommer att bestå. Hemvärnet bör där- för alltjämt indelas i allmänt hemvärn och driftvärn.

C. Allmänna hemvärnet 1. Organisation Allmänna hemvärnets nuvarande organisa- tion anser VK i allt väsentligt lämplig. För-

svarsområdena bör alltjämt vara indelade i hemvärnsområden, i regel sammanförda i hemvärnskretsar.

Inom hemvärnsområdena organiseras hemvärnsmännen i hemvärnsförband — grup- per, plutoner och undantagsvis kompanier. Gruppen är hemvärnets normala stridsen- het. Kompaniet är i princip endast en ad— ministrativ organisation. Indelningen i för- band bör anpassas med hänsyn till uppgif— ter, hemvärnsmännens bostadsort, antal hemvärnsmän m.m.

Särskild hänsyn kan också tas till arbets- platsens belägenhet när förbandsindelningen fastställs. I sådana fall bör liksom nu sär- skilda företagshemvärn kunna organiseras. Antalet hemvärnsmän i ett sådant företags- hemvärn bör vara avgörande för om före- tagshemvärnet skall organiseras som grupp, pluton eller kompani. Företagets betydelse liksom försvarsplanläggningen inom för— svarsområdet bör få avgöra huruvida före- tagshemvärnet skall utnyttjas huvudsakli- gen för företagets eget omedelbara skydd (liksom driftvärnsförbanden) eller om det dessutom skall utnyttjas utanför företaget i likhet med andra förband i allmänna hem- värnet.

Hemvämsområdena har alltsedan hemvär- nets tillkomst anpassats till den kommunala indelningen. Härvid har nåtts den samhö— righet med hemorten och det samarbete med dess myndigheter som varit av grundläg- gande betydelse för hemvärnets verksamhet. Denna samhörighet och detta samarbete bör bevaras. Sedan hemvärnets tillkomst har emellertid stora förändringar skett ifråga om kommunala förhållanden och befolkningens fördelning. Sockenbegreppet har försvun- nit och kommunerna har blivit större genom sammanslagningar. För närvarande pågår en ytterligare sammanslagning av kommu— ner till »storkommuner», vilka sammanförs i kommunblock. Befolkningsomflyttningen har medfört en fortgående koncentration av befolkningen till städer och tätorter, medan vissa landsbygdsområdens karaktär av gles- bygd alltmer framträder.

Detta innebär att den vid hemvärnets till- komst skapade hemvärnsområdesindelningen

inte kan bibehållas utan förändringar. Efter— hand har skett och sker en successiv änd- ring av indelningen i hemvärnsområden. VK anser det angeläget att sådana föränd- ringar sker i nära samarbete med hemväms- männen inom berörda områden, så att inte rekrytering och verksamhet påverkas i ne- gativ riktning. Inom vissa delar av landet har emellenid endast obetydliga förändring- ar skett i indelningen även om ytterligare sådana hade varit lämpliga med hänsyn till kommunal indelning, antalet hemvärnsmän och hemvärnförbandens uppgifter i krig. VK förordar därför en allmän översyn av indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar. Översynen bör bl. a. syfta till god överensstämmelse mellan hemvärns- områdens och hemvärnskretsars gränser och hemvämsförbandens utnyttjande i krig, men också till en bättre överensstämmelse med annan administrativ indelning inom total- försvaret. Stor hänsyn måste därför tas till kommun- och kommunblocksindelningen när allmänna hemvärnets områdesgränser fastställs. För hemvämskretsar bör, liksom nu, även civilförsvarets indelning beaktas. VK vill särskilt framhålla att de föränd- ringar som översynen kan komma fram till bör genomföras efterhand och under medverkan av hemvärnsmännen själva. Känslan för den gamla sockentillhörighe- ten kan delvis tillgodoses med »sockenplu— toner» i stället för med särskilda hemväms- områden. Flera hemvärnsområden skall också kunna ingå i en och samma kom- mun. Hemvärnsområdenas storlek bör näm- ligen avpassas med hänsyn till möjligheterna för en hemvärnschef att leda och ta hand om hemvärnsmännen inom området. Hu- vuddelen av hemvärnsområden, där förban- den i princip utgörs av grupper och pluto- ner, bör därför inte omfatta mer än 100- 150 hemvärnsmän. Hemvärnsområdena bör ej heller territoriellt göras större än att hem- värnschefens ledning möjliggöres. I vissa hemvärnsområden, framförallt inom stor- stads- och tätortsregionerna, kan antalet hemvärnsmän vara större, varvid en indel— ning i kompanier ger möjlighet för hem- värnschefen att med hjälp av kompaniche-

Den av VK förordade översynen av all- männa hemvärnets indelning torde även medföra fördelar ifråga om administration, utbildning och förvaltning. Översynen bör göras i samverkan med de frivilliga försvars— organisationer, som rekryterar personal till hemvärnets förband eller på annat sätt nära samarbetar med hemvärnet, dvs. främst riks- förbundet Sveriges lottakårer, svenska röda korset. Sveriges kvinnliga bilkårers riksför- bund. svenska blå stjärnan, frivilliga motor- cykelkåren och frivilliga radioorganisatio- nen. Härigenom kan förutsättningar skapas för en övergång till sammanfallande gränser för den gemensamma verksamheten till för— del för ett utbyggt och förbättrat samarbe- te. I Frivilligförsvaret 1 (sid. 155) har VK påtalat önskvärdheten av att även frivilligor- ganisationerna överser sin lokala organisa- tion.

2. Lydnadsförhållanden

Allmänna hemvärnets nuvarande lydnads- förhållanden anser VK lämpliga. De fram- går av bild 9:1.

Bild 9:1. Allmänna hemvärnets lydnadsför- hållanden.

Chefen för armén

Rikshemvärnschefen

| Militärbefälhavare1

Försvarsområdes- befälhavare

| Kretshemvärnschef !

Hemvärnschef

Hemvårnsförband

1 I operativt avseende lyder militärbefälhavare under överbefälhavaren.

D. Driftvämet 1. Allmänt

Myndigheter med driftvärn har, förutom viktiga civila uppgifter i totalförsvaret, i re- gel en riksomfattande egen organisation, som i många fall ej överensstämmer med den militära områdesindelningen. Persona- len, vare sig den är med i driftvärnet eller ej, måste ledas och disponeras med hänsyn till myndighetens totalförsvarsuppgifter.

Hemvärnsmännen i driftvärnet rekryteras enbart bland respektive myndighets anställ— da. Hemvärnsmännen i driftvärnet fullgör för totalförsvaret viktiga civila arbetsppgif— ter. Deras utnyttjande som hemvärnsmän måste därför begränsas till de tillfällen då omedelbart hot mot den egna arbetsplatsen föreligger och då den civila arbetsuppgiften som en följd härav ej längre kan fullgöras. Tidpunkten då hemvärnsmännen i driftvär- net skall lämna sina civila arbetsuppgifter för att lösa militära stridsuppgifter kan där- för ej avgöras enbart med hänsyn till mili- tära synpunkter. Den civila funktionens be- tydelse för totalförsvaret väger tungt.

Angivna förhållanden påverkar driftvär- nets organisation och lydnadsförhållanden.

Enligt gällande hemvärnskungörelse kan driftvärn efter medgivande av Kungl. Maj:t organiseras vid statlig eller kommunal myn- dighet eller enskilt företag, vars verksamhet är riksomfattande eller eljest av omfattande natur. Detta innebär i princip att det är myndigheten som i första hand avgör om den önskar organisera driftvärn eller ej. VK anser emellertid med hänsyn till det ansvar som numera åligger alla myndigheter att förbereda sig för verksamheten under krigs- förhållanden, att Kungl. Maj:t bör ålägga myndighet att organisera driftvärn om detta anses nödvändigt med hänsyn till myndighe- tens betydelse och verksamhet under krig. Myndigheter eller företag, som av Kungl. Maj:t ej kan åläggas att organisera driftvärn, bör liksom enligt nuvarande bestämmelser kunna ges tillstånd att organisera driftvärn och då så anses påkallat stimuleras att söka sådant tillstånd.

2. Organisation

Nuvarande organisation av driftvärnet för vilken närmare redogjorts i kap. 2 är enligt VK uppfattning lämplig. Detta innebär bl.a. att hemvärnsmännen i driftvärnet organise- ras i driftvärnsförband—grupper, plutoner, kompanier.

VK vill i detta sammanhang också fram- hålla att den indelning i driftvämsdistrikt eller driftvärnssektioner (motsvarande) som förekommer inom vissa driftvärn, inte bör betraktas som en för driftvärnet tillkommen särskild indelning, fristående från myndig- hetens organisation i övrigt, utan som sam- manfallande med denna. Det är ej heller så att driftvärnsförbanden militärt kan sam- manföras och utnyttjas distrikts- eller sek- tionsvis på samma sätt som allmänna hem- värnets förband kan utnyttjas inom t. ex. en hemvärnskrets. Driftvärnsförbanden är bundna till den plats där hemvärnsmännen i driftvärnet har sin civila arbetsplats. Di- strikts- och sektionsledningens uppgifter är därför närmast av administrativ karaktär.

3. Lydnadsförhållanden

För allmänna hemvärnet är lydnadsförhål- landena klara och entydiga. Förbanden är i alla avseenden underställda de militära myn— digheterna i likhet med övriga militära för- band.

För driftvärnet är förhållandena annor- lunda. De militära myndigheterna kan i nor- malfallet inte avgöra när, var och hur drift— värnets förband skall organiseras och insät- tas i strid. Genom att den anställde hos en myndighet med driftvärn har en ställning både som hemvärnsman i driftvärnet och som innehavare av en för totalförsvaret vik- tig civil befattning har det blivit nödvändigt att den myndighet, inom vilket driftvärn finns organiserat, har väsentligt och i vissa avseenden avgörande inflytande i dessa av- seenden. Driftvärnets lydnads- och lednings- förhållanden måste därför i viss utsträck- ning lösas genom samråd och samverkan mellan militära myndigheter och driftvär- nets ledare hos myndigheten.

I gällande hemvärnskungörelse behandlas driftvärnets lydnads— och ledningsförhållan- den (3, 5, 26, 27, 29 och 31 55). Dessa förhållanden framgår av bild 9:3 och inne- bär att driftvärnets förband i princip i alla avseenden är underställda driftvärnschefen vid respektive myndighet även om enligt 5 & ledningen av hemvärnet inom varje försvars- område utövas av försvarsområdesbefälha- varen.

Driftvärnschefen lyder i sin tur under rikshemvärnschefen. Militära myndigheter har i övrigt ingen befälsrätt över driftvär- nets förband utom beträffande utbildning och utrustning för vilken försvarsområdes- befälhavaren svarar i samråd med drift- värnsmyndigheterna. Likaså skall om möj- lighet därtill finns samråd äga rum med mi- litär myndighet då driftvämsförband skall insättas. Militär bestraffningsrätt över hem- värnsman i driftvärnet synes tillkomma ve- derbörande försvarsområdesbefälhavare.

Beträffande driftvärnets lydnadsförhållan- den vill VK framhålla följande.

Det synes i princip riktigt att den civila myndigheten genom sin driftvärnsledning avgör när driftvärnets förband skall insättas för att fullgöra sina militära uppgifter med hänsyn till betydelsen av fortsatt civilt ar- bete. Samråd skall härvid om möjligt tas med vederbörande militära myndighet. VK förutsätter emellertid att militär myndighet, då läget så kräver, gör framställning om driftvärnets insättande hos vederbörande drivftvärnsledare. Det synes också önskvärt att de militära myndigheterna i viss utsträck- ning har möjlighet att påverka driftvärnets beredskapsgrader med hänsyn till tillgäng- liga underrättelser. Samråd om beredskaps- graderna bör därför om så är möjligt äga rum mellan militära myndigheter och drift- värnets ledning på olika nivåer.

Driftvärnsförbandens uppgift är att svara för skyddet av den egna myndighetens an- läggningar och arbeten. Driftvämschefen bör svara för att driftvärnets förband erhål- ler lämpliga stridsuppgifter. Driftvärnsle- dare och chefer för driftvämsdistrikt saknar emellertid ofta militär befälsutbildning. I vissa fall saknar de helt militär utbildning.

Bild 9:3. Driftvärnets nuvarande lydnads- och ledningsförhållanden.

Chefen för armén

Rikshemvärnschefen

l © (1) v _ v Driftvärnsmyndighet Militärbefälhavare _— Driftvärnschef 4 v v © v .. Chef för driftvärns— Forgzgfågsges' 4 ......... © ............. © .......................... , distrikt (-sektion) Driftvämsledare

V

= lydnadsförhållande = samråd

! = I operativt avseende utövar överbefälhava— ren ledningen 2 = Samråd beträffande driftvärnsförbands in- sättande 3 = Samråd beträffande utbildning och ut- rustning 4 = Ansvar för utbildning och utrustning samt begränsat lydnadsförhållande i militärt hänseende

Grupperingen av driftvärnsförbanden och deras strid måste i många fall samordnas med andra militära förbands verksamhet. Vid planläggning av driftvärnsförbandens uppgifter bör därför samråd äga rum med vederbörande försvarsområdesbefälhavare. VK vill i detta sammanhang framhålla

Driftvärnets förbandl

att i det föreslagna utbildningssystemet finns en kurs för driftvärnsledare och chefer för driftvämsdistrikt, där huvudvikten läggs vid driftvärnsförbandens verksamhet vid strid liksom vid samverkan med militära myn- digheter (se kap. 4 C 2). Hemvärnskungörelsens nuvarande be-

stämmelser måste enligt VK mening tydas så att militär myndighet ej har möjlighet att ta befälet över driftvärnets förband. Detta synes som ovan anförts vara riktigt när det gäller att avgöra om och när driftvärnet skall insättas. När driftsvärnsförbanden väl har insatts och strid väntas eller pågår blir förhållandena emellertid annorlunda. Enligt hemvämskungörelsen är förbanden även då underställda driftvärnsledaren (chefen för driftvämsdistrikt). Denne är emellertid i många fall civil befattningshavare och kan ej utöva militärt befäl. I vissa situationer, t.ex. i samband med direkta stridshandling- ar, kan det därför bli nödvändigt att för- svarsområdesbefälhavare eller annan militär chef tar befälet över driftvärnsförband. Då driftvärnsförbanden tillhör krigsmakten sy- nes ett sådant förfaringssätt äga stöd i »Be— stämmelser för befälsförhållanden inom krigsmakten samt för militär samverkan med civila myndigheter i regional instans» (Be— fälsB) och »Tjänstereglemente för krigsmak- ten» (T jRK). När militär chef kan behöva ta befälet över driftvärnsförband bör samråd om möjligt äga rum med vederbörande drift- värnsledare. VK bedömer dock att det i vis- sa lägen kan bli nödvändigt att helt reglera lydnadsförhållandena enligt vad som fram- går av TjRK 5:20 22 angående tagande av befäl utan föregående samråd. Driftväms— förband bör emellertid lyda under militär chef utanför driftvärnet endast temporärt när stridsläget så fordrar. Omgrupperingar bör ej få beordras utan samråd med drift- värnsledare.

I övrigt anser VK nuvarande bestämmel- ser lämpliga.

VK förslag till driftvärnets lydnads- och ledningsförhållanden framgår av bild 914.

Erforderliga ändringar i hemvämskungö- relsen framgår av förslag till ny hemväms- kungörelse 4, 5, 32, 33, 34, 36 55 (bilaga 11: 3).

E. Hemvärnsmännens hemvärnets verksamhet

medin flytande på

Det medinflytande som hemvärnsmännen haft på hemvärnsfrågor av olika slag alltse- dan hemvärnets bildande är av utomordent-

ligt stor betydelse. Det bidrar på ett avgö- rande sätt till att ge hemvärnet dess speciel- la karaktär av en demokratisk folkrörelse med fast förankring inom alla delar av sam- hället. Medinflytandet är också betydelse- fullt då det gäller att upprätthålla hemvärns- männens intresse för verksamheten. I kap. 2 har VK redogjort för hur medinflytandet utövas genom hemvärnets särskilda organ härför och hur dessas verksamhet reglerasi hemvämskungörelsen. VK anser att kungö- relsens nuvarande bestämmelser i allt vä- sentligt är lämpliga.

F. Organisationsfrågor hos vissa myndig- heter

De militära staber som främst handlägger hemvämsärenden är hemvärnsstaben och försvarsområdesstaberna samt i begränsad utsträckning militärområdesstaberna. Ären- den som rör hemvärnets centralt anordnade utbildning handhas i viss utsträckning av hemvärnets stridsskola.

Enligt VK bedömning saknar försvarsom- rådesstaberna tillräckliga personella resurser för att hemvärnsverksamheten skall kunna bedrivas med önskvärd effekt. Vid försvars- områdesstaberna kan således utbildnings- verksamheten och rekryteringsverksamheten ej bedrivas i erforderlig utsträckning. Orga- niserandet av de värnpliktiga hemvämsmän- nen åvilar närmast försvarsområdesbefälha— varen. VK har konstaterat att detta arbete ej medhinnes vid flertalet försvarsområden.

Enligt vad som meddelats VK är de per— sonella resurserna otillräckliga även vid hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola. Från hemvärnsstabens sida har således upp- givits att framförallt arbetet med rekrytering och utbildning, innefattande bl.a. stöd åt försvarsområdesbefälhavare och hemväms- chefer m.fl. i form av reglementen, anvis— ningar, broschyrer m.m., ej kan bedrivas i önskvärd utsträckning. Betydelsefulla frågor om de värnpliktiga hemvärnsmännens in- ordnande i hemvärnet vid beredskapstill- stånd och krig har också måst eftersättas.

Vid hemvärnets stridsskola är skolchefen främst avsedd att planlägga och leda utbild-

Chefen för armén

Rikshemvärnschefen

G) G) ' V V Driftvärnsmyndighet Militärbefälhavare _ Driftvärnschef | A + ................................................... © .. © : ------- v v: # v .. Chef för driftväms- Forsvarsområdes- . . . ,_ 4 ...................... (4) .............................. > distrikt (-sektion) befalhavare Driftvämsledare V © : Driftvärnets förband __ = lydnadsförhållande ......................... = samråd

1 = I operativt avseende utövar överbefälhava- ren ledningen. 2 = Samråd beträffande utbildning och utrust- ning. 3 = Samråd beträffande beredskapsgrader. 4 = Samråd beträffande driftvärnsförbandens uppgifter, beredskapsgrader, insättande, strid samt utbildning och utrustning. 5 = Befälsrätt vid behov under strid när för- banden är insatta. Militär bestraHnings- rätt. Ansvar för utbildning och utrustning.

ningsverksamheten. Brist på medhjälpare för skolans administration och förvaltning har medfört att skolchefen personligen fått ägna alltför mycket tid åt dessa frågor till förfång för utbildningsverksamheten.

Härtill kommer att lärarpersonal till det antal som förutsätts i skolans organisations- plan ej alltid har kunnat ställas till förfo- gande.

Ett genomförande av de förslag, som VK lägger fram beträffande hemvärnets verk-

samhet, kommer att öka arbetsomfånget vid här berörda myndigheter.

Vid hemvärnsstaben kommer ökade insat— ser att krävas främst beträffande utbildning- ens planläggning och ledning i stort, samt rekryteringsverksamheten.

Vid militärbefälsstaberna kommer att krä- vas ökade insatser främst beträffande sam- ordning och ledande av befälsutbildningen och Specialutbildningen inom militärområ- det.

Vid försvarsområdesstabema kommer att krävas ökade insatser beträffande hemvär- nets utbildning och rekrytering. De föreslag- na ekonomiska förmånerna kommer att krä- va en noggrann redovisning av varje hem- värnsmans övningsdeltagande och tjänstgö- ring. Detta arbete kommer att till stor del belasta försvarsområdesstabema, vilket ytter- ligare understryker nödvändigheten av att till- räckliga personella resurser disponeras för hemvärnets verksamhet.

Vid hemvärnets stridsskola innebär VK förslag en utökning av den kvalificerade befälsutbildningen vilket kommer att kräva ökade insatser av skolchefen ifråga om egentligt utbildningsarbete. Det är vidare ett oundgängligt krav att tillgången på lä- rarpersonal säkerställs.

VK bedömer därför, med hänsyn till nu- varande arbetsbelastning vid berörda myn— digheter, att ett genomförande av VK för- slag kommer att medföra behov av organi- sationsförstärkningar.

VK har inhämtat att chefen för armén hos försvarets rationaliseringsinstitut begärt organisationsundersökningar vid hemväms- staben och vid hemvärnets stridsskola. För- svarsområdesstabernas organisation är för närvarande under utredning. Översyn av mi- litärbefälsstabernas organisation är före- stående.

VK förutsätter att respektive myndigheter inför ett genomförande av VK förslag när- mare preciserar de förändringar av arbets- uppgifterna, som förslagen i fråga kan ge anledning till, och i förekommande fall an- mäler eventuella behov av organisationsför- stärkningar. VK finner det angeläget att des- sa frågor särskilt beaktas vid ovan nämnda översyner och utredningar av myndigheter- nas organisation.

10. Särskilda frågor

A. Inledning

Utöver de delar av hemvärnets verksamhet, som behandlats i föregående kapitel av be- tänkandet, har VK funnit det angeläget att även redovisa sina erfarenheter beträffande vissa andra områden av verksamheten. VK lämnar därför i detta kapitel synpunkter och förslag i frågor som rör hemvärnets ut— bildningsbetingelser och utrustning samt hemvärnsbefälets tjänstegrader.

B. Utbildningsbetingelser 1. Allmänt

Hemvärnets utbildning måste enligt VK uppfattning bedrivas under betingelser som i tillämpliga delar svarar mot de krav som gäller för övrig militär utbildning. VK an- ser att det är nödvändigt att utbildningsbe- tingelserna är sådana att reella möjligheter finns för att den målsättning som VK ti- digare angett för hemvärnsutbildningen skall kunna uppnås.

2. Instruktörer m. m.

Utbildningen inom hemvärnet omfattar hu— vudsakligen lokala dagsövningar men också dygnsövningar samt ett stort antal kurser med olika ändamål och innehåll. VK vill särskilt framhålla att de instruktörer, som utnyttjas i vissa kvalificerade delar av be- fälsutbildningen, bör ha samma kvalitet som

instruktörer vid motsvarande delar inom det obligatoriska utbildningssystemet. För andra former av hemvärnsutbildning bör instruktörer ur hemvärnsmännens egna led kunna utnyttjas i större utsträckning än nu, vilket VK tidigare framhållit i kap. 4. Ef- terhand som värnpliktigt befäl ansluter sig till hemvärnet i ökad omfattning kommer förutsättningarna härför att öka. Det värn— pliktiga befälet kommer därjämte i fram- tiden genom det nya värnpliktsutbildnings- systemet att ha större trupputbildningsrutin än vad som nu är fallet.

VK anser det vidare önskvärt att reserv- och värnpliktigt befäl som ej är krigsplace- rat i hemvärnet i ökad utsträckning som instruktörer knyts till hemvärnets utbild- ning. Därigenom kan arbetsbelastningen på yrkesbefålet minska och reserv— och värn- pliktsbefälet dessutom få en ökad trupput- bildningsrutin som kan vara till nytta vid den ordinarie värnpliktsutbildningen.

För att stimulera hemvärnsmännen att fri- villigt tjänstgöra som instruktörer och ung- domsledare föreslår VK i kap. 8 att de eko- nomiska förmåner, som utgår vid viss in- struktörsverksamhet och för ungdomsleda- re, skall förbättras.

3. Utbildningsmiljö, lokaler och utbild- ningsanordningar

Hemvärnets utbildning bedrivs till största delen i hemorten. Den i allmänhet begränsa- de tillgången på utbildningslokaler och ut—

bildningsanordningar nödvändiggör ofta att improvisationer måste tillgripas. Det är an- geläget att de förekommande lokala resur- serna utnyttjas så effektivt som möjligt och att ett nära samarbete sker mellan hemvär- net och kommunala myndigheter, Skolmyn- digheter och företag samt andra frivilliga försvarorganisationer.

Den miljö där centrala, regionala eller lokala hemvärnskurser skall bedrivas måste såvitt möjligt motsvara de krav som en ef- fektiv och realistisk utbildning ställer. Det är emellertid enligt VK uppfattning angelä- get att dessa krav kan förenas med de önskemål som den enskilde hemvärnsman— nen har i fråga om kursernas lokalisering och om trivsam miljö under utbildningen. De platser där utbildning av längre varak- tighet bedrivs bör medge möjligheter till rekreation och friluftsliv på fritid. De förut- sättningar som i detta hänseende finns vid hemvärnets stridsskola synes goda. Huvud- delen av de centrala kurserna bör därför kunna förläggas dit. För andra centrala och regionala kurser bör hänsyn också tas till att resorna för deltagarna blir så korta som möjligt.

Lokaler för undervisning, förläggning, ut- spisning och fritid bör vara tidsenliga, väl- hållna och försedda med moderna värme- och sanitetsanordningar.

För att utnyttja befintliga utbildningsan- ordningar bör vissa av hemvärnskursema där så är möjligt och lämpligt förläggas till militära anläggningar såsom skolor, trupp- förband och läger, eller till utbildningsläger som förhyrts eller ägs av frivilliga försvars- organisationer.

VK finner det från effektivitetssynpunkt angeläget att de ordinarie utbildningsanstal- terna utnyttjas för frivilligutbildning i så stor utsträckning som möjligt. VK anser att man vid planering av utbildningsanstalter- na bör beakta de behov av tillgång på ut- bildningsmöjligheter som hemvärnsutbild- ningen och annan frivillig försvarsutbildning har.

De kurser, som anordnas inom den fri- villiga befälsutbildningen, erbjuder i fler- talet fall deltagarna möjlighet att medföra

familjen till kursplatsen, där ofta särskilda åtgärder vidtagits för familjemedlemmar- nas trivsel. Liknande möjligheter finns som regel ej vid hemvärnets kurser. VK anser att det kan vara skäl att närmare undersöka om hemvärnsmännen är intresserade av att motsvarande åtgärder vidtas för att under- lätta att familjemedlemmar medföljer till hemvärnets kurser. Likaså bör undersökas lämpligheten av och vad som kan göras för att intressera hemvärnsmännen för att i större utsträckning än vad som nu sker ta med familjemedlemmar till veckosluts- och helgdagsövningar, varvid jämsides med hem— vämsutbildningen ett lämpligt friluftsbeto- nat >>familjeprogram» skulle kunna ordnas. Skulle det visa sig att sådana åtgärder stimu- lerar till ökat frivilligt deltagande bör de genomföras.

Inom ett stort antal hemvärnsområden har hemvärnet egna hemvämsgårdar. I en del fall används fastigheten gemensamt med flera frivilliga försvarsorganisationer. Hem— värnsgårdarna har tillkommit och underhålls helt på frivillighetens väg genom insamling- ar och bidrag från kommuner, företag eller hemvärnets stödföreningar. Hemvärnsgår- darnas kvalitet och standard är skiftande. VK anser att hemvärnsgårdarna är en vär- defull tillgång för hemvärnet och av stor be- tydelse för sammanhållning och anda. Det har dock visat sig att underhåll och förbätt- ringar av gårdarna blir allt dyrare. VK vill därför understryka önskvärdheten av att hemvämsgårdama enligt de rekommendatio- ner som utgetts av rikshemvärnschefen i så stor utsträckning som möjligt görs till samlingsplatser för alla frivilliga försvars- organisationer och där så är möjligt för hemvärn och frivilliga försvarsorganisationer från flera hemvärnsområden. Härigenom kan kostnaderna fördelas på flera intressen- ter och det torde även bli lättare att erhålla bidrag för drift och underhåll.

C. Utrustning 1. Allmänt

1 kap. 2 har VK redovisat den utrustning som hemvärnet disponerar enligt gällande

bestämmelser. Inom hemvärnsgruppen finns sålunda numera gevär, kulsprutepistol och kulsprutegevär. Hemvärnets kulsprutegrup— per är tilldelade kulspruta m/36. Som pan- sarbekämpande vapen disponerar hemvär- net raketgevär m/49 och pansarskott. Hem- värnsgrupper som tillfälligt skall försvara vissa fasta anläggningar kan betjäna befintli— ga värnkanoner och vissa andra tyngre vapen.

Som personlig utrustning tilldelas hem- värnsmännen handvapen (gevär eller kul- sprutepistol), fältuniform med kappa, hjälm, mössa, marschskor, överdragskläder, kok- kärl och matbestick, livrem, första förband och skyddsmask. För den del av hemvär- nets personal som utgörs av B-personal ur de frivilliga försvarsarganisationerna är den personliga utrustningen otillräcklig. Många har t. ex. ej tilldelats uniformer.

VK har i kap. 2 och 3 omnämnt att hem- värnets utrustning måste begränsas av eko- nomiska skäl. Hänsyn tas även till hemvär- nets temporära insats. Principen att hem- värnet i stor utsträckning måste tilldelas va- pen och annan utrustning, som blivit dispo- nibel när materielen för förbanden i krigs- organisationen förnyats, måste därför allt— jämt gälla. VK har emellertid härvid fram- hållit att hemvärnets utrustning fortgående måste förbättras och moderniseras med hän- syn till hemvärnets allt betydelsefullare upp- gifter men också därför att hemvärnets anda och stridsmoral i hög grad är beroende av dess förtroende för tilldelad utrustning.

2. Personlig utrustning

De motioner i riksdagen under senare år som berört hemvärnspersonalens villkor har till stor del avsett hemvärnets uniformsut- rustning (1964 11:123, 1965 11: 437, 1966 II: 951, 1969 II: 504), varvid bl. a. före— slagits en snabbare anskaffning av fältuni- form m/58 samt en Ökad tilldelning av per- missionsuniform m/60. Rikshemvärnstingen har också regelbundet under de senare åren haft att behandla frågan om förbättrad uni-

Såväl i riksdagsmotionerna som vid riks— hemvärnstingen har påpekats den stora be- tydelse som uniformsfrågan har för hem- värnet. Det framhålls sålunda att en mo- dern fältuniform liksom en prydlig permis- sionsuniform kan vara direkt rekryterings- främjande, liksom att statsmakterna genom en positiv inställning till denna fråga kan visa sin uppskattning av hemvärnsmännens frivilliga insats.

Fältuniform m/58 tillförs för närvarande hemvärnet i sådan utsträckning att samtliga hemvärnsmän beräknas bli tilldelade denna uniform inom de närmaste åren. Likaså dis- ponerar hemvärnet i viss mindre omfattning uniform m/60.

Beträffande övrig personlig utrustning som tilldelas hemvärnsmännen är denna be- gränsad. Med hänsyn till de uppgifter som hemvärnet numera tilldelats och till de på- frestningar hemvärnsmännen kan komma att utsättas för såväl under övningar i freds- tid som under krigsförhållanden är det önsk- värt att denna personliga utrustning för- bättras, även om den av ekonomiska och andra skäl ej kan göras lika fullständig som för värnpliktiga i de krigsorganiserade för- banden.

Bland utrustningspersedlar som är särskilt angelägna att anskaffa kan nämnas regn- kappa, gummiskor, fältskjorta och hjälm- duk.

Den personliga vapenutrustningen för hemvärnsmännen utgörs av gevär m/96 och kulsprutepistol. Det är ett önskemål att även denna utrustning efter hand moderniseras och förbättras.

VK har ej funnit anledning att närmare precisera i vilken omfattning eller i vilken takt hemvärnspersonalens utrustning bör för- bättras. VK vill endast allmänt framhålla betydelsen av att denna förbättring sker i takt med förbättringar för krigsmaktens övriga personal.

VK vill också särskilt framhålla nödvän- digheten av att frågan om personlig utrust- ning för den B-personal ur de frivilliga för- svarsorganisationerna som ingår i hemvär- net snarast bringas till sin lösning.

3. Övrig utrustning

Den vapenutrustning som hemvärnet dis- ponerar utöver de personliga handvapnen är kulspruta m/36, raketgevär m/49 samt kulsprutegevär. Härutöver är hemvärnet tilldelat pansarskott och viss minmateriel. För vissa begränsade försvars- och bevak- ningsuppgifter kan denna vapenutrustning anses godtagbar. När vissa hemvärnsförband tilldelats betydelsefulla uppgifter i kupp- försvaret, såsom försvar av hamnar och flyg- fält, har emellertid vapenutrustningen och eldkraften förstärkts på så sätt att hem- värnsförbanden utbildats för att betjäna vämpjäser. Vid kupp eller högsta hemväms- beredskap utnyttjas dessa vapen av hem- värnsförbanden. Efter genomförd mobilise- ring avlöses hemvärnsförbanden av mobili- serade förband, varvid dessa övertar upp- giften och vapnen.

Många hemvärnsförband har i kuppför- svaret fått lika betydelsefulla uppgifter som ovan angivna utan att ha tillgång till värn- pjäser. VK anser därför att hemvärnet i be- tydligt större utsträckning än för närvarande tillfälligt bör kunna få disponera vapen ur mobiliseringsförråden. Sådana vapen bör i fredstid kunna utlämnas till hemvärnsgrup- per som vid lösandet av sina kuppförsvars- uppgifter är särskilt beroende av förstärk- ning av eldkraften. Lån bör i första hand ske ur förråd som tillhör förband vilka se- nare skall avlösa låntagande hemvärnsför- band.

I samband med avlösning överlämnas de lånade vapnen till långivande förband eller förråd. De eventuella fördröjningar som kan uppkomma innan långivande förband vid mobilisering blir till alla delar fullt utrustat uppväges enligt VK mening mer än väl av att vapnen kan komma till användning i ett kritiskt kuppskede och därmed säkra ifrå- gavarande förbands möjlighet att överhu- vudtaget mobilisera.

På motsvarande sätt skulle annan önsk- värd vapen- och förbandutrustning tillfälligt under kupp- och mobiliseringsskedet kunna tillföras hemvärnet.

Angivet förfaringssätt bör dock inte för-

sena moderniseringen av hemvärnets egen förbandsutrustning. Liksom beträffande den personliga utrustningen bidrar alla för- bättringar till att stärka hemvärnsmännens förtroende till sin organisation och deras övertygelse om att kunna lösa tilldelade uppgifter. Förbättringar av hemvärnsför- bandens utrustning är dessutom rekryterings- främjande, liksom fallet är med förbättring— ar av den personliga utrustningen. VK vill här särskilt framhålla sambandsmedlen. Lö- sandet av hemvärnets uppgifter inte bara under kupp- och mobiliseringsskedet utan kanske framför allt när det gäller ytförsva- ret, ytövervakningen och fria kriget, krä— ver goda sambandsmedel. Permanenta nä- tet och ordonnanser är härvid ej tillfyllest. Sambandsmedlen erfordras ständigt inom hemvärnet, varför det lånesystem som re- kommenderades för vissa vapen m.m. ej kan användas. Hemvärnet har under inne- varande år tilldelats ett antal radiostationer som blivit disponibla vid modernisering av arméns radiomateriel. Tilldelat antal appa- rater är enligt VK uppfattning dock otill- räckligt för hemvärnets behov. Det kan vi- dare ifrågasättas om hemvärnets sambands- resurser skall vara helt beroende av vad som kan frigöras vid modernisering av krigsmak- tens radiomateriel. Hemvärnets särskilda förhållanden kan kräva speciella sambands- medel. VK ifrågasätter därför om inte en särskild undersökning bör komma till stånd, syftande till att klargöra de krav som nu- mera bör ställas på hemvärnets sambands— tjänst och som en följd härav den typ av och det antal radiostationer, som bör tilldelas hemvärnet. Nyanskaffning speciellt för hemvärnets behov kan härvid vara ett al- ternativ.

D. Tjänstegrader inom hemvärnet

Hemvärnsmännens tjänstegrader framgår av bilaga 3: 2 i Tjänstereglemente för krigs— makten. De är även redovisade i tabell 2: 1 i kap. 2.

I tjänsteställningsutredningens (TSU) be- tänkande »Tjänsteställning inom krigsmak- ten» (SOU 1967: 15), har hemvämsmän-

nens tjänstegrader behandlats. Sålunda an- förs på sid. 200 i betänkandet följande.

Trots att hemvärnspersonalen har begränsad befälsrätt och att särskild befälsutbildning in- te formellt erfordras för placering i chefsbefatt- ning inom hemvärnet, anser utredningen att ifrågavarande personal bör bibehålla militär status. Hemvärnet är nämligen en organisa- tion med utpräglade stridsuppgifter i krig.

Befälspersonalen inom hemvärnet bör när— mast jämföras med värnpliktsbefålet och en- ligt utredningens mening ges tjänsteställning enligt följande tabell. Driftvärnspersonalen bör ges motsvarande tjänsteställning.

Befattningstitlar Tjänstegrad Kretshemvärnschef Kapten Hemvärnschef » Hemvärnskompanichef » Hemvärnschefs ställföreträdare Löjtnant Hemvärnsplutonchef Fänrik Adjutant Sergeant Hemvärnsplutonchefs ställföre—

trädare » Hemvärnsgruppchef Furir Hemvärnsgruppchefs ställföre-

trädare Korpral

I sitt remissyttrande över tjänsteställnings- utredningens förslag framhöll chefen för armén att vissa kretshemvämschefer borde kunna hänföras till majors tjänstegrad och att chefen för armén skulle bli bemyndigad att enligt utredningens principer utfärda be— stämmelser om till vilken tjänstegrad olika befattningar skulle hänföras. Chefens för armén förslag innebar bl. a. att tjänstegra- dema skulle kunna vara alternativa för vis- sa befattningar, med hänsyn till exempelvis hemvärnsområdenas storlek och antal hem- värnsmän inom området.

Tjänsteställningsutredningens betänkande resulterade 1968 i en »Promemoria i tjänste— ställningsfrågan» (Försvarsdepartementet den 13 juni 1968, dnr 736/68). I denna PM behandlas ej tjänstegrader för hemvärnets personal på annat sätt än att det framhålls att majorsgraden endast i undantagsfall bör kunna nås av annan än yrkesofficer.

VK delar TSU synpunkt att hemvärns- männen skall ha militär status och att befäls- personalen inom hemvärnet närmast bör

jämföras med värnpliktsbefälet och sålunda som högsta grad ha kaptens tjänstegrad. VK anser emellertid också att tjänstegradssyste— met inom hemvärnet bör ha en viss flexibi- litet så att tjänstegradema i viss utsträck- ning kan anpassas till uppgifternas omfatt- ning. En hemvärnschef för ett stort område med många hemvärnsmän bör t. ex. kun— na ges en högre tjänstegrad än en hem- värnschef för ett hemvärnsområde med få hemvärnsmän. Denna rörlighet bör inte minst kunna utnyttjas inom driftvärnet, där chefer för driftsvämsdistrikt, driftvärnssek- tioner och lokala driftvärnsavdelningar (driftvärnsledare) kan ha väsentligt olika an- svarsområden och arbetsuppgifter beroende på aktuellt driftvärns omfattning och myn- dighetens organisation. De alternativa möj- ligheterna bör också kunna utnyttjas för att tilldela särskilt kompetent personal högre tjänstegrad. Enligt VK uppfattning bör det ankomma på chefen för armén att fastställa kompletterande normer för tjänstegrader då alternativa möjligheter finns.

I skrivelse till överbefälhavaren den 27 juni 1969 (FöD dnr 736/67) har chefen för försvarsdepartementet uppdragit åt över- befälhavaren att inkomma med underlag för en närmare utformning av nytt tjänsteställ- ningssystem för krigsmakten i enlighet med av departementschefen i särskild PM angiv- na riktlinjer. Häri behandlas det vämplik- tiga befälets tjänstegrader men ej tjänstegra- der för hemvärnsbefälet. Som VK tidigare anfört bör befälspersonalen inom hemvär- net närmast jämföras med vämpliktsbefälet. VK har vid studium av ovannämnda PM funnit att denna inte synes behöva påverka hemvärnets tjänstegrader annan än på så sätt att tjänstegraden sergeant ändras till fanjunkare.

VK förslag till tjänstegrader inom hem- värnet framgår av tabell 10: 1.

Befattning

Tjänstegrad i allmänna hemvärnet i driftvärnet

Kapten Kretshemvärnschef Chef för driftvämsdistrikt eller Hemvärnschef -sektion Hemvärnskompanichef Driftvämsledare

Driftvärnskompanichef

Löjtnant Hemvärnschef Chef eller ställföreträdare för chef för Kretshemvärnschefs ställföreträdare driftvämsdistrikt eller -sektion Hemvärnschefs ställföreträdare Driftvämsledare Hemvårnskompanichefs ställföre- Driftvärnskompanichefs ställföre- trädare trädare

Fänrik Hemvärnsplutonchef Ställföreträdare för chef för drift-

Sergeant eller fanjunkare1

Furir

Korpral

Hcmvärnschefs ställföreträdare Adjutant vid hemvärnskrets

Adjutant vid hemvärnsområde Adjutant vid hemvärnskompani Hemvärnsplutonchefs ställföreträdare

Hemvärnsgruppchef Stabsfurir

Hemvärnsgruppchefs ställföreträdare

värnsdistrikt och driftvärnssektion samt för driftvärnsledare Driftvärnsplutonchef Adjutant vid driftvärnskompani Driftvärnsplutonchefs ställföreträdare

Driftvärnsgruppchef Stabsfurir Driftsvärnsgruppchefs ställföreträdare

Anm. Chef för driftvämsdistrikt, driftvärnssektion och lokal dnttvårnsavdelning tilldelas tjänste- grad endast om de är hemvärnsmän. 1 Fanjunkare vid ett genomförande av nytt tjänsteställningssystem enligt FöD 27/6 1969 dnr

736/67.

11. F örfattningsfrågor

A. Vissa gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna för hem- värnet finns i hemvämskungörelsen den 30 juni 1947 (nr 673), som återges i bilaga 11:1. Kungörelsen har i flera delar ändrats men bygger i allt väsentligt på de författnings- förslag som år 1947 lades fram av 1945 års hemvärnskommitté (SOU 1946: 59). Hemvämskungörelsen är indelad i tre hu- vuddelar, av vilka den första delen inne- håller gemensamma bestämmelser och de båda andra delarna behandlar allmänna hemvärnet och driftvärnet. I de gemen- samma bestämmelserna behandlas hemvär- nets uppgifter, beredskap och ledning i stort samt hemvärnspersonalen och dess tjänstgöring. Vidare finns bl.a. vissa ge- mensamma bestämmelser om antagning av personalen och om hemvärnets särskilda förslags- och beslutanderätt. De särskilda av- snitten om allmänna hemvärnet och drift- värnet innehåller bestämmelser om indel— ning och ledning, antagning av personalen och personalens förmåner under tjänstgö- ring m.m. Dessutom finns närmare före— skrifter om de särskilda organen för hem- värnets egen förslags- och beslutanderätt. Enligt kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 549) om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvämsmän (bilaga 11: 2) är vissa väm— pliktiga, främst s.k. uppskovsvärnpliktiga, och vissa vid krigsmakten fast anställda skyl- diga att vid beredskaps- eller krigstillstånd

fullgöra tjänstgöring enligt 28 & vämplikts- lagen i hemvärnet. Under tjänstgöringen gäller i tillämpliga delar samma bestämmel- ser som finns för övriga hemvärnsmän en- ligt hemvämskungörelsen m. m.

Utöver de nu nämnda kungörelserna finns föreskrifter om hemvärnets verksamhet meddelade av Kungl. Maj:t i brev och ge- neralorder i fråga om bl. a. hemvärnets sär- skilda organ för förslags- och beslutanderätt samt om förmåner åt personal och instruk- törer.

B. VK förslag

Gällande hemvärnskungörelse representerar med hänsyn till de många ändringarna i den inte längre ett enkelt och enhetligt system. Inte minst bestämmelserna om eko- nomiska förmåner är konstruerade i långa och svårlästa paragrafer. Detta har medfört att kungörelsen blivit tämligen svårhanter- lig i den praktiska tillämpningen. Också i flera andra avseenden finns behov av for- mell överarbetning av kungörelsens bestäm- melser. Dessa förhållanden i förening med de förslag till ändringar i sakliga hänseen- den som VK lägger fram i fråga om bl. a. uppgifter, organisation, indelning, personal- kategorier och förmåner motiverar enligt VK mening att den nuvarande hemvärns— kungörelsen ersätts med en ny sådan kun— görelse. VK förslag till ny hemvämskungö- relse redovisas å bilaga 11: 3.

Den nya kungörelsen innehåller inled- ningsvis grundläggande allmänna bestäm- melser om hemvärnet. Därefter följer två avsnitt med särskilda bestämmelser om all- männa hemvärnet och driftvärnet. I en föl- jande avdelning har samlats föreskrifter om hemvärnspersonalens förslags- och beslutan- derätt. Kungörelsen innehåller slutligen för— utom speciella bestämmelser om bl. a. mot- tagande av gåva en tillämpningsföreskrift. De nuvarande bestämmelserna om förmåner åt hemvärnspersonalen har brutits ut och omarbetats till ett särskilt kungl. brev en- ligt samma system som VK föreslagit i Frivilligförsvaret l beträffande övrig fri- villigpersonal (se Frivilligförsvaret 1 bl.a. sid. 208—209 och bilagan 25: 2).

Förutom den omarbetning av hemvärns- kungörelsen som sålunda skett har VK vid översynen av övriga författningar och be— stämmelser som utfärdats av Kungl. Maj:t och som har anknytning till hemvärnets verksamhet funnit anledning att föreslå vis- sa ändringar i 1951 års kungörelse om värn- pliktiga hemvärnsmän m.fl. samt i familje- bidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101) och kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupplivförsäkring åt värn- pliktiga m.fl. I enlighet med det anförda har VK sålunda utarbetat förslag till

0 H emvärnskungörelse, . Kungörelse om ändring i kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 549) om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvämsmän, . Bestämmelser om förmåner till hem- värnspersonal, ' Kungörelse om ändring i familjebi- dragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101), . Kungörelse om ändring i kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupp- livförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Förslagen finns upptagna som bilagorna 11: 3—11: 7.

C. Specialmotivering

I det följande lämnas särskild motivering till vissa bestämmelser i författningsförsla— gen.

1. Hemvämskungörelsen 1—5 åå

Dessa paragrafer innehåller allmänna be- stämmelser om hemvärnets uppgift i stort, ledning och indelning och innebär i sak inga väsentliga nyheter i förhållande till gäl- lande kungörelse. 3 å första och andra styc- kena har samma lydelse som 2 och 3 %% in- struktionen den 6 juni 1968 (nr 413) för rikshemvärnschefen. I fråga om driftvär- nets operativa användning har i 4 & tredje stycket tagits in en hänvisning till de sär- skilda bestämmelserna i 365 om driftvär- nets lydnadsförhållanden. 55 är föranledd av 1966 års organisationsförändringar in- om krigsmakten.

6—1355

I 6—8 %& anges de olika personalkategorier som ingår i hemvärnet. De ändringar som vidtagits i förhållande till nuvarande system och terminologi framgår närmare av bilaga I: 1. Indelningen av hemvärnsmännen i fri- villiga och värnpliktiga hemvärnsmän gör det önskvärt att såsom skett i 7 och 8 55 närmare ange vilken personal som ingår i dessa båda kategorier. I 9—13 åå har ta- gits in bestämmelser om bl. a. förutsättning- ama för antagning av hemvärnsmän och hemvämsungdom. Vissa ändringar har skett i förhållande till gällande bestämmelser i dessa avseenden — se kap. 4 och 7 — men i stort gäller detsamma som nu.

15—18 åå

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om hemvärnsmännens tjänstgöringsskyldig- het, avtal om tjänstgöringen i hemvärnet och möjligheterna för hemvärnsman att bli be- friad från eller få anstånd med sin ut— bildning. 15 5 andra stycket har utformats med hänsyn bl. a. till överbefälhavarens »Anvisningar för hemvärnets utrymning» (Fst/Allm. 3/3 1969 nr 070). Frågor om anstånd bör behandlas i överensstämmelse med praxis när det gäller anstånd med värn- pliktstjänstgöring. Detta har kommit särskilt till uttryck i sista meningen i 18 &.

Hänvisningen i denna paragraf avser Kungl. brevet den 4 oktober 1946 (TLA 82/1946) med bestämmelser rörande utnyttjande av hemvärnsmän för efterspanings-, bevaknings- och handräckningstjänst.

20—24 55.

Dessa paragrafer omfattar särskilda be- stämmelser om allmänna hemvärnet i frå- gor om territoriell indelning, kretshemvärns— chefs och hemvärnschefs uppgifter samt om lydnadsförhållanden och hemvärnsområdes indelning i hemvärnsförband.

25—29 55.

Här har i fråga om allmänna hemvärnet ta- gits in särskilda bestämmelser om förord- nande av hemvärnsbefäl och antagning av hemvärnsman samt om det kommunala med- inflytandet i sådana frågor och frågor om hävande av hemvärnskontrakt eller befäls- förordnande. Det har inte ansetts behöv- ligt att såsom i nuvarande kungörelse ange vilka kommunala organ som skall yttra sig.

30—36 55.

Dessa paragrafer innehåller särskilda be- stämmelser om organisering och indelning av driftvärn, uppgifter för driftvärnschef och andra ledare inom driftvärn samt i vissa avseenden för försvarsområdesbefäl- havare liksom också bestämmelser om drift- värnsförband och lydnadsförhållanden inom driftvärnet. I 30 5 har angetts att fråga om organisering av driftvärn vid statliga myn- digheter sker enligt Kungl. Maj:t bestäm- mande medan organisering av driftvärn vid kommunal myndighet eller enskilt företag prövas endast efter ansökan. I 355 har — liksom beträffande allmänna hemvärnet — angetts driftvärnsförbandens benämning. De överväganden som lett till utformning-

en av bestämmelserna i dessa 55 om drift- värnets organisation, lydnadsförhållanden m.m. finns närmare redovisade i kap. 9.

41—46 åå.

VK har ansett lämpligt att i dessa paragra— fer såsom ett särskilt avsnitt i kungörelsen föra samman huvudbestämmelserna om hemvärnspersonalens förslags- och beslutan- derätt. Hänvisningen i 41 & sista mening- en åsyftar de särskilda bestämmelser i des- sa hänseenden som finns utfärdade i kom— mandoväg (generalorder nr 3871/ 1951 med senare ändringar) och som torde böra över- ses med ledning av innehållet i förevaran— de paragrafer. I 42 5 har inte ansetts nöd- vändigt att som nu är fallet ange antalet kommunala representanter i hemvärnsom— rådes förtroendenämnd. Såsom framgår av 445 bör inte vidare anges att särskilda fö— reträdare för vederbörande försvarsområde skall deltaga i hemvärnsting och ingå i för- svarsområdes förtroendenämnd. Militära tjänstemän från försvarsområdesstaben bör dock som försvarsområdesbefälhavarens ex- perter äga närvara vid hemvärnsting och förtroendenämndens sammanträden. De de- taljerade föreskrifterna i gällande kungörel- se om vilka myndigheter och organisatio— ner som får utse representanter vid riks- hemvärnsting och i hemvärnets centrala för- troendenämnd har inte tagits med i försla- get. Enligt 465 tredje stycket skall sådana representanter utses av Kungl. Maj:t i sär- skild ordning.

47 &.

De närmare bestämmelserna om förmåner till hemvärnspersonalen finns intagna i bi— lagan 11: 5 och kommenteras närmare i det följande.

För en närmare jämförelse anges nedan vilka paragrafer i förslaget till ny hemvärns- kungörelse som helt eller delvis har sin mot- svarighet i gällande kungörelse och vilka paragrafer i förslaget som är nya.

Gällande Kungörelseförslaget kungörelse 1 å motsvarar 1 å 25 >> 3 5 3 å » 4 5 4 5 » 5 & 5 å ny 6 å motsvarar 6 å 7 å » 7 och 8 å (del- vis) och 11 å 8 å ny 9 å motsvarar 8 å 1. 10 å » 8 å 2. 11 å » Så 1. (delvis) 12å » 13 å (delvis) 13 å » 9 å 14 å » 2 9 15å » 10å 1. och 2. och 34å 3. stycket 16å motsvarar 10å 3. och 5. 17å » 21 å (delvis) och 33 å (delvis) 18 å » 10 å 6. 19 å » 10 å 4. 20 å » 17 5 21 å » 18 å 22å » 19å 1. och 2. 23 å » 18 och 19 å (delvis) 24 å » 19 5 3. 25 å » 20 å 1. 26 å » 20 å 2. 27 å » 20 å 3. 28—29 5 » 20 å 1—3 (del- vis och 20å 6. 30 å » 25 5 31 å » 27å 1 stycket 32 å » 26 5 33 å » 27 å 2—3 stycket 34 å » 29 5 35 å » 31 å 1—2 stycket 36 å » 31 å 3 stycket 37 å » 26 å (delvis) 38 å >> 27 å 2 stycket (delvis) 39 å » 30 å 2 stycket 40 å » 33 å (delvis) 41 å » 15 å 42—44 och 46 å » 23 å 45 å » 39 å 47 5 ny 48 å motsvarar 16 å 49 å ny

2. Kungörelsen om ändring i 1951 års kun- görelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvämsmän

Ändringarna är väsentligen föranledda av att begreppet driftvämsman enligt VK för—

slag inte vidare skall användas. Genom hän- visningen i 3 å andra meningen förslaget blir 4 å överflödig och har fått utgå.

3. Bestämmelserna om förmåner till hem- värnspersonal

Såsom förut angetts har VK funnit att nu- varande bestämmelser i hemvärnskungörel— sen om hemvärnspersonalens förmåner bör brytas ut ur kungörelsen och samlas i ett särskilt kungl. brev.

De föreslagna förmånsbestämmelserna in- nehåller utöver inledande bestämmelser i 1 å föreskrifter om förmåner till hemvärns- man i allmänna hemvärnet i 2—13 åå, var- vid 2 och 3 åå avser traktamente, 4 och 5 åå premier, 6 och 7 åå arvoden och särskilda ersättningar samt 8—13 åå övriga förmåner, och föreskrifter om förmåner till hemväms- man i driftvärnet i 14—22 åå, varvid 14 och 15 åå behandlar avlöningsförmåner rn. m., 16å premier och 17—22 åå övri- ga förmåner. Slutligen finns vissa övriga be- stämmelser om bl. a. kostnadernas bestri— dande i 23—25 åå.

Beträffande hemvärnspersonalens förmå- ner kan i detta sammanhang även nämnas de rekommendationer om ändringar i gäl- lande avlöningsavtal för kommunalanställ- da samt den erinran om SAF:s delägare- cirkulär angående bl.a. förmåner och le- dighet till anställda vid frivillig försvarsut— bildning som VK givit i kap. 8.

VK överväganden i fråga om de olika förmånerna har redan utförligt redovisats i kap. 8. Därutöver lämnas i det följande särskilda kommentarer till några av paragra- fema.

lå.

Såsom redan berörts i kap. 8 anser VK att bestämmelser om förmåner till hem- värnsman under hemvärnsberedskap, be- redskapstjänstgöring och krig är av sådan art att de inte bör tas in i förevarande brev. Kungl. Maj:t bör i stället utfärda sådana bestämmelser i särskild ordning.

Bestämmelserna om resekostnadsersättning och traktamente är utformade med hänsyn bl. a. till att rese- och traktamentsklass C slopats fr.o.m. den 1 juli 1969 och till att 1952 års kungörelse angående resekostnads— ersättning vid resa med egen bil rn. in. upp- hört att gälla vid utgången av juni 1969, varvid avtal i stället träffats om sådana er- sättningar i det s.k. bilersättningsavtalet den 2 maj 1969.

12 å.

Bestämmelser om hemvärnspersonalens rätt till grupplivförsäkring och ersättning för skada och sjukdom under tjänstgöring åter- finns i kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupplivförsäkring åt värnplikti- ga m.fl. och militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) med tillämpnings- föreskrifter. Såsom framgår av kap. 8 fö- reslås där bl. a. att hemvärnspersonal skall få rätt till familjebidrag i likhet med öv- rig frivillig personal.

4. Ändringarna i 2 å familjebidragskungö- relsen

För närvarande kan medlem av frivillig för- svarsorganisation få familjebidrag om ve- derbörande avlönas enligt de grunder som gäller för värnpliktiga och minst sex dagar i följd fullgör utbildning för tjänstgöring i krigsbefattning inom krigsmakten. VK har tidigare i betänkandet Frivilligförsva- ret 1 föreslagit, att denna personkrets ut- ökas till att omfatta all personal som fri- villigt fullgör utbildning för att nå eller bibehålla kompetens för placering inom to- talförsvaret (se bl. a. Frivilligförsvaret 1 sid. 211). De nu föreslagna ändringarna i 2 å familjebidragskungörelsen är föran- ledda av VK förslag i kap. 8 om att såväl hemvärnspersonal som övrig frivillig perso— nal skall ha rätt till familjebidrag i den om— fattning som framgår av den föreslagna för- fattningstexten. Hemvärnspersonalen skall

således kunna få familjebidrag under utbild— ning som pågår minst fem dagar i följd.

5. Ändringarna i 4 å kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga

Enligt paragrafens nuvarande lydelse gäller försäkringsskyddet enligt kungörelsen för bl.a. hemvärnets personal under före— skriven tjänstgöring vid hemvärnet, som in— te sker efter eget åtagande i utbildningssyf- te. Tjänstgöringen skall dock ha fullgjorts el- ler avsetts skola fullgöras minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag. Så- som framgår av kap. 8 föreslår VK att för- säkringsskyddet skall gälla under all tjänst- göring vid hemvärnet oberoende av tjänst- göringens art och varaktighet. De delar av 4å som berör hemvärnspersonal har ut- formats i enlighet därmed. Övriga ändring- ar i paragrafen är desamma som VK före- slagit i Frivilligförsvaret 1 (se bl.a. sid. 292 och 211).

12. Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

A. Inledning

De förslag som VK framfört berör skilda områden av hemvärnets verksamhet. Försla— gen förutsätter i flera fall ändringar av nu gällande bestämmelser för verksamheten.» VK bedömer därför att ett genomförande av förslagen bör utsträckas över något eller några år.

De framförda förslagen bör emellertid, främst av rekryterings- och beredskapsskäl, successivt genomföras så snart som möj- ligt. De i det följande framförda synpunk- terna utgår från förutsättningen att stats- makternas beslut om genomförande av VK förslag föreligger vid en sådan tidpunkt att det föreslagna utbildningssystemet liksom övriga förslag av ekonomisk och organisa- torisk art kan börja tillämpas den 1 juli 1970. Tidpunkten då systemet kan vara helt genomfört bestäms av möjligheterna att vid- ta de administrativa och utbildningstekniska förberedelser, som systemet kräver, samt på de personella och ekonomiska resurser som kan ställas till förfogande för genomföran- det.

B. Utbildningssystemet 1. Förberedelser

Information om utbildningssystemet måste snarast efter det att statsmakternas beslut föreligger lämnas till all personal som skall

planlägga utbildningen, till instruktörer och till hemvärnsmännen. VK förutsätter att denna informationsverksamhet leds av riks- hemvärnschefen samt att även hemvärnets egen personal medverkar härvid. Det synes därutöver önskvärt och värdefullt om övri- ga frivilliga försvarsorganisationer, som nä- ra samverkar med hemvärnet, medverkar till att sprida kännedom om hemvärnets nya förhållanden t. ex. genom artiklar i sina tidskrifter.

Utbildningsplaner för nytillkommande eller ändrade kurser bör utarbetas och re- videras av rikshemvärnschefen. Arbetet bör bedrivas så att den mest angelägna utbild- ningen enligt det nya systemet kan påbör- jas snarast efter den 1 juli 1970. Planer för alla kurser inom systemet torde kunna ut- arbetas så att det i huvudsak kan genom- föras under 1971.

2. Utbildningens genomförande

Efter hand som planläggningen av utbild- ningen kan genomföras och övriga utbild- ningsbetingelser föreligger bör kurserna kun- na påbörjas.

Den föreslagna introduktionsutbildning- en är avsedd för nyantagna hemvärnsmän. Denna utbildning kan emellertid, särskilt vad gäller introduktionskurser för befäl, va- ra av värde för redan förordnat hemvärns- befäl. Utbildningen ifråga bör därför i mån av resurser stå öppen för alla hemvärnsmän.

I övrigt bör det nya utbildningssystemet samtidigt börja tillämpas för alla frivilliga hemvärnsmän.

C. Statsanslag till hemvärnet

Chefen för armén har våren 1969 avläm- nat förslag till äskanden om statsanslag för hemvärnets verksamhet under budgetåret 1970/ 71. Förslagen grundas på att nuvaran- de utbildningssystem och nuvarande ekono- miska förmåner till hemvärnsmännen då alltjämt skall tillämpas. Som tidigare fram- hållits förutsätter ett genomförande av VK förslag att ytterligare statsmedel avdelas för hemvärnsverksamheten. VK föreslår därför att de militära myndigheterna anmodas att inkomma med reviderade förslag till hur aktuella äskanden för budgetåret 1970/7l skall avses inrymmas inom berörda kost— nadsramar så snart statsmakternas beslut i ärendet föreligger.

13. Ekonomiska konsekvenser av VK förslag

A. Inledning

I detta kapitel redovisas de ekonomiska kon- sekvenserna av VK förslag. Kostnaderna, som beräknats i 1969 års penningvärde, re- dovisas såsom kostnadsökningar i förhål- lande till riksstaten för budgetåret 1969/ 70. Kostnadsökningama föranleds, som närma- re behandlas i det följande, i huvudsak av en utökad utbildningsvolym och allmänt för- bättrade villkor i förmånshänseende för hemvärnsmännen.

Rikshemvärnschefen har i förslag till an— slagsäskanden för budgetåret 1970/ 71, av- seende anslaget till övningar bl. a. framhål- lit, att det för budgetåret 1969/ 70 anvisa- de anslagsbeloppet inte är tillräckligt för att ordna övningar i sådan omfattning att hem- värnsmännen kan ges tillfälle att fullgöra den årliga tjänstgöring i utbildningssyfte om minst 20 timmar som enligt hemväms- kungörelsen och kontraktet åligger dem. På grund av brist på medel kan inte heller an- ordnas önskvärt antal övningar ledda av instruktörer. Detta ger utbildningen sänkt kvalitet. Hemvärnet får härigenom svårighe- ter att fullgöra de ökade uppgifter i kupp- försvaret som under senare år tilldelats det- ta. För att kunna avhjälpa bristerna på ut— bildningsområdet erfordras enligt rikshem— värnschefen en ökning av här ifrågavaran- de anslag för budgetåret 1970/ 71 med 1,13 miljoner kr.

Det utbildningssystem, som VK lägger

fram i detta betänkande är för att nå av- sedd effekt byggt på förutsättningen att i princip varje enskild hemvärnsman skall kunna fullgöra i första hand föreskriven utbildning. Det är därför nödvändigt att utbildning och övningar anordnas i sådan omfattning att varje hemvärnsman får möj- lighet härtill. En utökning av övningstillfäl— lena och antalet kurser erfordras därför in— om vissa delar av landet.

Utbildningssystemet inrymmer också ökad utbildning för vissa hemvärnsmän, främst hemvärnsbefälet.

För att nå största möjliga anslutning av deltagare i utbildningen och övningarna är det enligt VK mening vidare nödvändigt att kunna erbjuda hemvärnsmännen sådana villkor, främst på förmånsområdet, att in- tresserade inte måste avstå från att delta i utbildningen på grund av ekonomiska hin- der. VK har kunnat konstatera att deltagar- frekvensen i viss angelägen utbildning hitin- tills inom många försvarsområden varit otillfredsställande. Det har uttalats, att det- ta i många fall berott på att hemvärnsmän måst avstå från utbildningen på grund av ekonomiska skäl. VK har därför funnit det vara angeläget att föreslå förbättringar av hemvärnsmännens förmåner bl. a. vid del- tagande i utbildning. Förbättrade förmåns- villkor bör också enligt VK mening ha en allmänt rekryteringsfrämjande effekt.

De förslag till förmånsförbättringar som VK lägger fram får också i viss mån ses,

vilket framhållits i kap. 8, som en kon- sekvens av de förslag på detta område som kommittén lagt fram i Frivilligförsvaret 1.

Med hänsyn till vad som uttalats i utred- ningsdirektiven beträffande frivilligpersona— lens förmåner har VK iakttagit restriktivi- tet med avseende på de ekonomiska stöd- åtgärdernas omfattning på detta område. VK förslag till statsbidrag för hemvärnets verksamhet omfattar därför endast sådana bidragsförstärkningar, som kommittén an- sett oundgängligen nödvändiga, för att verk- samheten i framtiden skall kunna bedrivas med den målsättning och inriktning som VK förutsatt i betänkandet.

B. Medel för hemvärnets verksamhet för budgetåret 1969/ 70

1. Statsanslag

Statsanslaget för hemvärnets verksamhet ut— går för budgetåret 1969/70 med 17,5 mil— joner kr. fördelat på följande anslagsposter (kr.).

Förvaltningskostnader 3 041 000 Övningar 5 000 000 Intendenturmateriel 2 000 000 Tygmateriel 7 460 000

I ovanstående anslagsbelopp är inräkna- de medel, anvisade under anslagen Armén och Marinen: Förband med särskild bud— get.

2. Vissa särskilda medel för hemvärnets verksamhet

Hemvärnets centrala förtroendenämnd har enligt gällande bestämmelser angående hem- värnets representations— och verkställande organ att verka för anskaffande av medel för vissa utgifter som inte bestrides av statsmedel. Det åligger centrala förtroen- denämnden att bestämma om medlens mot- tagande, förvaltning Och redovisning. Staten för centrala förtroendenämnden för budget— året 1969/ 70 har upptagits till 155 300 kr. Av medlen bestrides bl. a. utgifter för vissa arvoden och ersättningar, försäkringar, bi-

drag till hemvärnsgårdar, bidrag till vissa kursdeltagare, tävlingspriser rn. m.

VK anser att det är av stort värde att nämnden även framdeles kan bedriva sin stödjande verksamhet på sätt som nu sker.

C. Beräknade kostnadsökningar med anled- ning av VK förslag

1. Vissa grundvärden m. rn.

I de följande kostnadsberäkningarna har VK förutsatt att allmänna hemvärnets per- sonalstyrka under de närmast följande åren kommer att öka i minst samma omfattning som de senaste åren. De rekryteringsfräm- jande åtgärder som föreslås insättas kom- mer enligt VK bedömning att kunna ge av- sedda resultat i fråga om nyrekrytering först på något längre sikt. VK bedömer emeller- tid att bl. a. de föreslagna ekonomiska för- månsförbättringarna kan komma att resul- tera i att deltagandet i den av kommittén föreslagna utbildningen kommer att öka så snart förbättringarna införts.

Samtliga här nedan redovisade kostnads- ökningar, med undantag för vissa ersätt- ningar i form av ökade arvoden till hem- värnschefer m. fl. och löneförmåner till fö- reslagna rekryteringskonsulenter, kan i prin- cip hänföras till övningsanslaget. VK har därför inte ansett det erforderligt att för- dela kostnadsökningarna på samtliga an- slagsposter, som finns upptagna i reglerings- brevet, utan låtit kostnadsökningama be- lasta enbart anslagsposterna Hemvärnet: Förvaltningskostnader och Övningar.

2. Utbildning

VK föreslår olika åtgärder för att förbätt- ra och effektivisera utbildningen. Inled- ningsvis har berörts det av rikshemvärns- chefen uttalade behovet av ökade anslag för att kunna anordna tillräckligt antal övning- ar.

För att kunna genomföra det föreslag- na utbildningssystemet, vilket bl.a. förut- sätter att hemvärnsmännen fullgör föreskri- ven årlig utbildning, erfordras enligt VK

mening en ökning av nu utgående anslag till övningar. Rikshemvärnschefen har i si— na anslagsäskanden föreslagit, att anslaget till övningar för budgetåret 1970/ 71 skall uppföras med 5,84 miljoner kr. (härutöver för förband med särskild budget 273000 kr.), vilket innebär en ökning av anslaget för innevarande budgetår med 1,13 miljo- ner kr. VK ansluter sig till rikshemvärns- chefens inledningsvis i detta kapitel redo- visade bedömning av föreliggande behov av ökad medelstilldelning för hemvärnets utbildning. Med hänsyn jämväl till av VK föreslagen utökad utbildning av hemvärns- befäl m.fl. föreslår kommittén en ytterli- gare uppräkning — utöver den av rikshem- värnschefen föreslagna — av ifrågavarande anslag med 400000 kr. Kostnaderna för hemvärnets utbildning (övningsanslaget) be- räknas härigenom öka med 1,50 miljoner kr. i förhållande till budgetåret 1969/ 70.

3. Arvoden till hemvärnschefer m. fl.

VK föreslår att årsarvodena till kretshem- värnschefer och hemvärnschefer höjs samt att även ställföreträdande hemvärnschefer, hemvärnsinstruktörer och ungdomsledare skall få årsarvoden. Härav föranledda kost- nadsökningar beräknas uppgå till 0,79 mil— joner kr./ år.

4. Rekryteringskonsulenter

VK föreslår, som närmare redovisas i kap. 5, att ett antal 5. k. rekryteringskonsulenter, som skall understödja rekryteringsverksam- heten, försöksvis skall anställas. Ersättning till dessa bör enligt VK mening utgå i form av arvoden, vilka om konsulentema är pen— sionsavgången militär personal lämpligen bör motsvara skillnaden mellan tidigare års- lön och utgående pension. Uppkommande kostnader härför beräknas till 0,10 miljo- ner kr./ år.

5. Ekonomiska förmåner till den enskilde hemvärnsmannen

VK har i kap. 8 närmare redovisat sina överväganden och förslag rörande förmåns—

förbättringar för hemvärnsmännen. I det följande redovisas de kostnadsökningar i förhållande till nuläget som förslagen med— för.

a) T raktamenten

Traktamente utgår enligt gällande föreskrif- ter endast vid utbildning som omfattar minst tre dagar i följd. Traktamente före- slås utgå vid fullgörande av föreskriven s.k. årlig utbildning för dag samt vid s.k. övrig utbildning under förutsättning att den- na omfattar minst två dagar i följd. Trak- tamentskostnaderna beräknas härigenom öka med 1,32 miljoner kr./år.

b) Premier

Premier föreslås utgå dels såsom tjänst- göringspremie för fullgjord föreskriven år- lig utbildning och särskild befälsutbildning, dels såsom utbildningspremier för genom- förd utbildning ingående i föreslaget kurs- system. Premiekostnaderna, av vilka huvud- delen, eller ca 3,10 miljoner kr., faller på föreslagna tjänstgöringspremier, beräknas uppgå till 3,45 miljoner kr./år.

c) Reseförmåner

De föreslagna förbättringarna av reseför— måner innebär en beräknad kostnadsökning av omkring 0,50 miljoner kr./år.

d) Familjebidrag

VK har föreslagit att hemvärnsmännen skall få rätt till familjebidrag under deltagande i utbildning av viss föreskriven varaktighet. Kostnaderna härför beräknas uppgå till 0,10 miljoner kr./år.

e) Övriga förmåner

De köstnader som föranleds av gruppliv- försäkring och begravningshjälp torde inte medföra sådana kostnadsökningar att en uppräkning av anslagsmedlen på grund av dessa kostnader är erforderlig.

D. VK förslag till årligt statsanslag för hemvärnet

VK förslag till årligt statsanslag för hem- värnet vid fullt utbyggt utbildningssystem framgår av tabell 13: 1. Den totala kost— nadsökningen utgör enligt VK beräkningar

ca 7,75 miljoner kr./år. Av ökningarna ut- gör ca 5,70 miljoner kr. kostnader som direkt föranleds av förbättrade ekonomis- ka och andra förmåner för den enskilde hemvärnsmannen under utbildning och tjänstgöring.

Tabell 13.-1. VK förslag till årligt statsanslag för hemvärnets verksamhet vid fullt utbyggt

utbildningssystem (Kronor)1.

I riksstaten för 1969/ 70 för hemvärnet anvisat totalt an-

Av VK beräknade kostnadsökningar som belastar respektive an- VK förslag till stats- slagsposter vid genom- bidrag avseende an- förande av föreslagna slagsposterna 1 och 2 utbildnings- och för- vid fullt utbyggt

Anslagspost slagsbelopp månssystem utbildningssystem1

1. Förvaltningskostnader 3 041 0002 + 895 000s 3 936 0002

2. Övningar 5 000 0002 +6 880 0003 11 880 0002

3. Intendenturmateriel 2 000 0004 2 000 000

4. Tygmateriel 7 460 000” 7 460 000 Summa 17 501 000 +7 775 000 25 276 000

1 VK förutsätter en successiv utbyggnad av föreslaget utbildningssystem * Inräknat medel anvisade under anslagen Armén respektive Marinen: Förband med särskild budget ” Kostnadsökningama fördelar sig enligt följande A. Anslagsposten för förvaltningskostnader

a) Höjda arvoden till kretshemvärnschefer och hemvämschefer

345 000

b) Arvoden föreslås utgå även till ställföreträdande hämvärnschef, hemvärnsinstruktör

och ungdomsledare Ersättning till rekryteringskonsulenter

B. Anslagsposten för övningar a) Ökad utbildning b) Traktamenten och resor c) Familjebidrag (1) Premier, därav tjänstgöringspremier 3,10 milj. kr.

450 000 100000

S:a 895 000

1500000 1825000

100000 3455000

S:a 6 880 000 Totalt 7 775 000

' Av VK beräknade kostnadsökningar har generellt fördelats på anslagsposterna 1 och 2 i tabellen— Någon ytterligare uppdelning av beloppen på samtliga anslagsposter har inte ansetts erforderlig i sammanhanget.

14 Obligatorisk tjänstgörings- och utbildningsskyldig-

het i hemvärnet för värnpliktiga

A. Inledning

I kap. 3 och 6 har VK bl. a. berört frågor som sammanhänger med obligatorisk tjänst- göring i hemvärnet med stöd av vämplikts- lagen.

Sålunda har VK vid behandling av frågan om de uppskovsvärnpliktigas utbildning för hemvärnstjänst i kap. 6 framhållit det otill— fredsställande i att dessa värnpliktiga er- håller utbildning för sina krigsuppgifter som värnpliktiga hemvärnsmän endast om de frivilligt deltar i hemvärnets utbildning. Det frivilliga deltagandet är endast 10 % av samtliga uppskovsvärnpliktiga. VK före— slår vissa åtgärder för att stimulera rekry- teringen av uppskovsvärnpliktiga till frivil- ligt deltagande i hemvärnsutbildning. VK framhåller emellertid att om dessa åtgärder ej ger tillfredsställande resultat bör frågan om obligatorisk hemvärnsutbildning för des- sa värnpliktiga med stöd av värnpliktslagen tas upp till förnyad prövning.

VK lägger i avsnitt B i detta kapitel fram förslag till omfattningen i stort av en sådan eventuell framtida obligatorisk hemvärns- utbildning.

I kap. 3 har VK bl. a. behandlat behov av hemvärn, möjligheterna att tillgodose detta behov och betydelsen av frivillig re- krytering för hemvärnet. VK har i detta kapitel även framhållit hemvärnets stora betydelse som en organisation för alla som frivilligt vill göra en väpnad insats för lan-

dets försvar. VK har härvid kommit till den slutsatsen att aktuella behov av hem- värnsmän bör kunna tillgodoses genom fri- villig rekrytering samt att principen att rek- rytering skall ske på frivillig väg bör gälla även i framtiden. Någon tvångsvis placering i hemvärnet av värnpliktiga med stöd av värnpliktslagen bör därför inte heller i fram- tiden komma i fråga. Värnpliktslagen bör i det-ta avseende endast tillämpas på de uppskovsvärnpliktiga som redan enligt nu gällande bestämmelser är skyldiga att tjänst- göra i hemvärnet dock endast under be- redskapstillstånd och krig.

VK har emellertid i samma kapitel Ock- så framhållit att hemvärnet numera har givits så viktiga uppgifter i landets försvar att en minskning av hemvärnets styrka skulle få allvarliga konsekvenser bl. a. för vår insatsberedskap. Såsom VK tidigare framhållit i kap. 3 synes förutsättningar för att ersätta hemvärnet med andra krigsför- band i syfte att lösa de nuvarande hem- vämsuppgifterna ej föreligga. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att betrakta hem- värnet som en integrerad del av krigsmakten som även framgent måste finnas. Hem- värnet kan mot denna bakgrund ej betraktas enbart som en frivilligrörelse direkt jäm- förbar med övriga frivilliga försvarsorga- nisationer. Hemvärnet intar således en sär- ställning och måste som organisation upp- rätthållas oberoende av om rekryteringen kan ske helt på frivillighetens väg eller om

frivilligheten måste kompletteras med någon form av obligatorisk hemvärnstjänstgöring.

VK behandlar i avsnitt C i detta kapitel förutsättningarna för att med stöd av värn- pliktslagen eller annan pliktlag tillgodose framtida behov av hemvärn för den hän- delse att rekryteringsuwtfallet av frivilliga hemvärnsmän skulle ge anledning till om- prövning av nuvarande bestämmelser, lik- som allmänna principer för att inordna ett sådant obligatoriskt hemvärn i befintlig or- ganisation, dess utbildning m. m.

VK vill i anslutning härtill framhålla att. såväl obligatorisk hemvärnsutbildning av uppskovspersonal som utnyttjande av värn- pliktiga i hemvärnet med stöd av väm- pliktslagen enligt VK uppfattning är frågor av sådan principiell betydelse, såväl orga- nisatoriskt som ekonomiskt att de bör ak- tualiseras endast i sammanhang med att användningen av alla disponibla försvars- resurser övervägs. VK begränsar sig till att här lämna allmänna synpunkter och rekom- mendationer i vissa av de aktuella frågorna.

B. Obligatorisk hemvärnsutbildning av upp- skovsvärnpliktiga

1. Allmänt

Som framgår av kap. 6 har obligatorisk hemvärnsutbildning av de uppskovsvärn- pliktiga behandlats i flera tidigare utredning— ar. Senast behandlades frågan av 1960 års värnpliktsutredning (SOU 1965: 68 s. 487 ff.). Utredningen anmälde att behov an- sågs föreligga av att utbilda uppskovsvärn- pliktiga. Sådan utbildning kunde bl. a. avse att sätta vederbörande i stånd att delta i det fria kriget. Den kunde vidare avse att underlätta förnyad krigsplacering om med- delat uppskov återkallats. Slutligen kunde den sätta de uppskovsvärnpliktiga i stånd att vidta sådana militära åtgärder, främst inom hemvärnets ram, som erfordras för att försvara de anläggningar där de vistas.

Utredningen ansåg dock att av resursskäl endast utbildning av sistnämnda slag, dvs. utbildning för hemvärnsuppgifter och mot-

svarande uppgifter, kunde övervägas. Som tänkbar form för utbildningen nämnde ut- redningen s.k. hemvärnsövning om 11 da- gar för värnpliktiga hemvärnsmän i befäls- befattning och 4 dagar för övriga hemväms- män vart fjärde år. Den nämnda utbildning- en bedömdes komma att årligen omfatta ca 7 000 man och ca 35 000 tjänstgöringsdagar om utbildningen begränsades till vämplik- tiga hemvärnsmän i förhand med särskilt be- tydelsefulla uppgifter. Det ansågs dock ej möjligt att obligatoriskt införa den före- slagna begränsade hemvämsutbildningen förrän VU 60-systemet i övrigt genom- förts och vunnit stadga. Utredningen före- slog emellertid att uppskovsvärnpliktiga allt- jämt skulle vara skyldiga att fullgöra re- petitionsutbildning liksom andra värnplik- tiga. Möjligheter borde finnas för militär myndighet att kunna inkalla uppskovsvärn- pliktiga till repetitionsutbildning för att täcka eljest föreliggande personalbrister i de övande krigsförbanden.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande rönte förslagen om de uppskovs- värnpliktigas utbildning i huvudsak inte nå- gra erinringar från remissmyndigheternas sida. Överbefälhavaren anmälde att det bor- de övervägas att låta den aktuella utbild- ningen ske inom ramen för mönstrings- övning för att under en övergångsperiod kunna ge vissa delar av det värnpliktiga hemvärnet ökad mobiliseringsberedskap och även viss utbildning. Härigenom skulle även skapas möjligheter att öka tillgången på insatsberedda enheter.

Vid sin anmälan av ärendet för 1966 års riksdag (prop. nr 106: 1966 sid 157) anförde departementschefen att han med hänsyn till de tillgängliga resurserna ej då var beredd att tillstyrka att sådan särskild hemvärnsutbildning anordnades för upp- skovsvärnpliktiga, men att i det föreslagna utbildningssystemet framdeles borde, inom ramen för tillgängliga resurser och efter omprövning av den aktuella angelägenhets- graden av olika slag av utbildning, kunna infogas sådan utbildning.

Riksdagen beslöt i enlighet med departe- mentschefens förslag (2 LU 48, rskr 271).

2. VK överväganden och förslag

Om obligatorisk utbildning av de uppskovs- värnpliktiga skall införas bör utbildningen enligt VK uppfattning inriktas på deras upp— gifter i hemvärnet. Med hänsyn till upp- gifternas begränsade karaktär kan också utbildningen begränsas i förhållande till vad som gäller för andra krigsförbands repe- titionsutbildning. De värnpliktiga har ge- nomgått grundutbildning och i flertalet fall en eller flera krigsförbandsövningar. Ut- bildningen kan därför inriktas på att vid- makthålla tidigare förvärvade färdigheter och att meddela sådana kunskaper som behövs för att vederbörande skall kunna lösa uppgifterna vid det hemvärnsförband som han skall verka i vid krig. Å andra sidan skall dessa hemvärnsförband i regel strida självständigt. Särskild uppmärksam- het bör därför ägnas befälsutbildningen. Ut- bildningen bör ske med stöd av nu gällande värnpliktslag.

1960 års värnpliktsutredning räknade be- träffande obligatorisk utbildning med att en- dast vissa av de uppskovsvärnpliktiga skul- le genomgå sådan utbildning, nämligen de som ingår i förband med särskilt viktiga uppgifter. VK anser för sin del att alla uppskovsvärnpliktiga skall erhålla utbild- ning för sina krigsuppgifter.

Vid beräkning av utbildningens omfatt- ning bör utgångsvärdet vara den minsta utbildningstid som erfordras för omedelbar användbarhet vid beredskapstillstånd eller krig. VK anser att ett minimum bör vara den utbildning som föreslagits för de frivilliga hemvärnsmännen, dvs. 20 tim- mar per år för samtliga. Härutöver bör be- fälet fullgöra ytterligare 14 timmars utbild- ning per år, vilket också ansetts nödvändigt för befälet vid det frivilligt rekryterade hemvärnet.

Huvuddelen av de uppskovsvärnpliktiga kommer att ingå i redan befintliga hem- värnsförband inom driftvärnet eller allmän— na hemvärnet även om de inom dessa för- band ofta avses bilda särskilda underavdel- ningar. Det är därför angeläget att utbild- ningen i största möjliga utsträckning sker

tillsammans med de frivilliga hemvärnsmän- nen. De frivilliga hemvärnsmännen bedriver emellertid sin utbildning på fritid som en- staka kvällsövningar, dygns- eller dagsöv- ningar. Med hänsyn till kostnader för resor m.m. samt till den administrativa hand- läggningen vid inkallelse av värnpliktiga med stöd av värnpliktslagen bör däremot de uppskovsvärnpliktiga endast inkallas till en sammanhängande övning per år. Denna hemvärnsövning bör omfatta 20 timmar, förslagsvis tiden från och med fredag kväll till och med påföljande söndag. För be- fälet bör utbildningen omfatta ytterligare 14 timmar, som antingen förläggs omedel- bart före den gemensamma hemväms- övningen om detta är möjligt med hän- syn till produktionen vid de företag där de uppskovsvärnpliktiga är anställda, eller till ett eller två veckoslut månaden före hemvärnsövningen. Hemvärnsövningen bör regelmässigt avslutas med en tillämpnings— övning på krigsuppgifterna i ordinarie hem- värnsförband tillsammans med de frivilliga hemvärnsmännen. Denna tillämpningsöv- ning bör även ingå som en del av de fri- villiga hemvärnsmännens årliga utbildnings- program.

Före tillämpningsövningen bör utbild- ningen bedrivas i särskilda utbildningsen- heter, avpassade med hänsyn till tillgången på instruktörer, lokaler och utbildnings- anordningar. Strävan bör dock vara att upp- skovsvärnpliktiga tillhörande samma hem- värnsförband utbildas tillsammans.

VK förslag till utbildningens omfattning framgår av tabell 14: 1.

Genom att enligt VK förslag hemvärns- övningen förläggs till veckoslut torde den i allmänhet inte innebära allvarligare nack- delar för de företag inom vilka de upp- skovsvärnpliktiga arbetar.

Med hänsyn till den belastning på ut- bildningsorganisationen m. in., som av VK föreslagen utbildning skulle innebära, har VK övervägt olika möjligheter att till en början begränsa utbildningens omfattning.

VK har härvid funnit, att även Om den föreslagna hemvärnsövningen av bered- skapsskäl i princip bör äga rum varje år,

_...tisw—w—m —m .. ,. -

skovsvärnpliktiga. Utbildningens omfattning Innehållet i stort Ungefärlig tid Hemvärnsävning 20 timmar varje är a) Repetition och komplettering av allmänmilitär ut- 4 timmar ( fredag kväll t. o. m. bildning påföljande söndag) b) Åtgärder vid alarmering, olika beredskapsgrader. 2 timmar Genomgång av krigsuppgifter c) Förbandsövningar i grupp, främst bevakning och 6 timmar försvar d) Tillämpningsövning på krigsuppgifter tillsammans 8 timmar med de frivilliga hemvärnsmännen För befäl tillkommer a) Trupputbildning, truppföring, förberedelser för 7 timmar 2 dagar (14 timmar) hemvärnsövningen varje år b) Genomgång av krigsuppgifter, förbandens organisa- 7 timmar

tion m. m., varvid om möjligt 4 timmar tillsammans med övrigt hemvärnsbefäl

Anm. Utbildningens innehåll bör liksom för de frivilliga hemvärnsmännen varieras inom en fyra- årsperiod.

kan som alternativ tänkas att den bedrivs med större tidsmellanrum, t. ex. vartannat eller vart fjärde år. Detta skulle särskilt kunna gälla uppskovsvärnpliktiga tillhöran- de hemvärnsförband, som till huvudsak- lig eller enda uppgift har att försvara den egna arbetsplatsen. VK har bedömt att om- kring 65 % av de uppskovsvärnpliktiga till- hör denna kategori.

I kostnadsberäkningarna har därför i ett alternativ förutsatts att 65 % av de upp- skovsvärnpliktiga endast fullgör hemvärns- övningen vart fjärde år.

3. Kostnader

VK har överslagsmässigt beräknat kostna- derna för den föreslagna utbildningen av uppskovsvärnpliktiga enligt följande.

Alternativ 1. Samtliga uppskovsvärnpliktiga övas varje år. 72 000 meniga, 2 dagar

är 50 kronor för dag : 7 200 000: — 8 000 befäl, 4 dagar 51 50 kronor för dag : 1 600 000: —

Summa 8 800 000: — Summa årskostnader 8,8 miljoner kronor. Alternativ 2. 65 % av de uppskovsvärn-

pliktiga övas endast vart fjärde år. 25 000 meniga, 2 dagar å 50 kronor för dag : 47 000 meniga, 2 dagar a 50 kronor för dag vart fjärde år = 3 000 befäl, 4 dagar 51 50 kronor för dag : 5 000 befäl, 4 dagar a 50 kronor för dag vart fjärde år:

2 500 000:

1 175 000:

600 000:

250000: Summa 4 525 000: Summa årskostnader 4,5 miljoner kronor.

C. Obligatorisk tjänstgöring och utbildning i hemvärnet för andra värnpliktiga än upp- skovsvärnpliktiga

1. Allmänt I föregående avsnitt har behandlats de upp- skovsvärnpliktigas utbildning för sina upp— gifter i hemvärnet som värnpliktiga hem- värnsmän. Deras ställning och inordnande i hemvärnet är reglerad och fastställd ge- nom särskilda bestämmelser. Frågan om obligatorisk hemvärnstjänstgöring för den- na kategori värnpliktiga är därför begrän- sad till hur de skall erhålla erforderlig ut- bildning i fred. Deras obligatoriska tjänst—

göringsskyldighet i hemvärnet under be- redskapstillstånd och krig är redan lagfäst.

I detta avsnitt redovisar VK vissa syn- punkter som sammanhänger med frågan om obligatorisk tjänstgöringsskyldighet i hemvärnet skulle utökas utöver vad som nu gäller. VK vill härvid särskilt fram- hålla att kommittén tidigare anfört att nå- got sådant obligatorium för närvarande ej bedöms önskvärt eller nödvändigt men att frågan kan behöva aktualiseras om frivillig- heten skulle visa sig vara otillräcklig för att tillgodose minimibehovet av hemvärn.

VK har i den följande framställningen förutsatt att de aktualiserade frågorna skall behandlas mot bakgrund av att hemvärnet även i framtiden skall vara av den karaktär som angetts i kap. 3, dvs. lokalt rekry- terat med hög beredskap för temporära in- satser vid mobilisering, kuppanfall eller strid i hembygden. När hemvärnsmännen ej utnyttjas för hemvärnsuppgifter skall de kunna delta i den civila produktionen. Ökat behov av styrkor för längre tids bevakning eller försvar av skyddsföremål av olika slag måste lösas genom att lokalförsvars- eller bevakningsförband av något slag in- sätts eftersom det då ej längre är fråga om uppgifter för hemvärn i den mening som detta begrepp nu innefattar.

2. Personal för obligatorisk tjänstgöring i hemvärnet

Hemvärnet kan tänkas tillföras erforderlig personal genom tjänsteplikt eller någon form av hemvärnsplikt eller genom att värnplikts- lagens möjligheter utnyttjas.

I Frivilligförsvaret 1 (sid 28—29) tog VK upp frågan om tjänsteplikt för att tillgodose totalförsvarets behov av personal. VK av- visade emellertid då tanken på införandet av tjänsteplikt för detta ändamål. Av sam- ma skäl, som där anfördes, kan VK ej heller förorda införandet av en särskild hemvärnsplikt för att tillgodose personal- behoven inom hemvärnet.

Med stöd av värnpliktslagen kan däre- mot värnpliktiga tillföras hemvärnet. Så sker redan nu genom att vissa värnplikti—

ga — uppskovsvärnpliktiga — har beordrats tjänstgöra i hemvärnet under beredskaps- tillstånd och krig. Skyldigheten enligt värn- pliktslagen att fullgöra utbildning i fred föreligger också för dessa värnpliktiga men denna skyldighet tas för närvarande inte i anspråk. Lagliga hinder föreligger ej för att denna fredstjänstgöring, om den skulle ak- tualiseras, fullgörs i hemvärnet.

Dct är enligt VK uppfattning en logisk och naturlig väg att med stöd av värnplikts- lagen använda värnpliktiga för tjänstgöring i hemvärnet i fred och krig. Ett sådant för- farande måste dock föranleda vissa änd- ringar i hemvärnskungörelsens nuvarande lydelse.

3. VK överväganden och förslag 3) Grunder

Det är i och för sig angeläget att ta tillvara största möjliga vämkraft. Detta skulle bl. a. kräva att alla värnpliktiga utnyttjades i för- svaret. Stora kostnader har lagts ned på deras utbildning som borde kunna utnyttjas i krig. Anledningen till att vissa värnpliktiga ej ut- nyttjas i krigsorganisationen är flera. Bl. a. spelar de ekonomiska resurserna, som dis- poneras för krigsorganisationens uppbygg- nad, stor roll. Vid avvägningen av hur olika behov skall kunna tillgodoses har man hit- tills måst avstå från att utnyttja vissa värn- pliktiga som genom sin utbildning skulle kunna användas för lokala bevaknings- och försvarsuppgifter.

Om dessa värnpliktiga skulle utnyttjas i krigsorganisationen kan det enligt VK uppfattning bedömas vara lika motiverat att de organiseras i särskilda bevakningsför- band, vilka kan utnyttjas under längre sam- manhängande tidsperioder, som i hemvär- net med dess lokala tidsbegränsade använd- ning Och dess lokala rekrytering. VK anser därför att tillvaratagandet av alla vämplik- tigas värnkraft inte i och för sig måste inne- bära en obligatorisk tjänstgöring speciellt i hemvärnet. För den händelse de emeller- tid bedöms böra användas i hemvärnet synes följande allmänna synpunkter kunna tjäna till ledning.

Behovet av hemvärnsmän har VK tidi- gare behandlat i kap. 3. Härvid framhölls att det krävs en omfattande och tidskrä- vande analys innan behovet med någon säkerhet kan fastställas. Det är enligt VK uppfattning det sålunda framräknade beho- vet av hemvärnsmän, jämfört med vad som visar sig vara möjligt att rekrytera på fri- villighetens väg, som bör vara avgörande vid ställningstagandet till en eventuell fram— tida obligatorisk tjänstgöring i hemvärnet.

I samband härmed vill VK framhålla att behovet av att utnyttja en obligatorisk tjänst- göringsskyldighet i hemvärnet torde bli be- roende på rekryteringsförhållandena inom olika delar av landet. Inom vissa områden kan behovet av hemvärnsmän nästan helt tillgodoses på frivillighetens väg, samtidigt som tillgången på värnpliktiga som kan ifrågakomma för krigsplaceimg i hemvärnet kan vara god. I sådana fall behöver endast ett fåtal värnpliktiga tas ut till hemvärnet. Inom andra områden kan behovet ej fyllas på frivillighetens väg samtidigt som till- gången på aktuella värnpliktiga är liten. I sistnämnda fall måste alla tillgängliga värn— pliktiga tas ut för krigsplacering i hemvär- net.

I kap. 5 har VK redogjort för hur olika grupper av värnpliktiga kan användas som rekryteringskällor för frivilliga hemvärns- män. Av detta framgår att de värnpliktiga kan indelas i följande grupper.

I. Värnpliktiga som inskrivits men ännu ej påbörjat sin grundutbildning;

II. Värnpliktiga som genomgår eller har genomgått grundutbildning och därefter krigsplacerats i förband inom krigsorganisa- tionen;

III. Disponibla, utbildade och krigspla- ceringsbara värnpliktiga, som placerats i per- sonalersättningsreserv;

IV. Värnpliktiga som placerats i perso- nalreserv och som ej avses att tas i anspråk vid mobilisering. Till denna grupp hör väm- pliktiga som på grund av medicinska eller psykiska skäl åsatts begränsad militär an- vändbarhet och som i regel uttagits för handräckningstjänst, värnpliktiga som av oli- ka anledningar befriats från tjänstgöring en-

ligt 27 ä 1. mom. värnpliktslagen (bl.a. vissa naturaliserade medborgare) samt värn— pliktiga som erhållit uppskov. Som framgår av kap. 5 innefattar denna grupp ett stort antal värnpliktiga med god utbildning men som av olika skäl inte blivit aktuella för krigsplacering.

VK framhöll vidare i kap. 5 att grupp IV är den grupp ur vilken frivilliga hemvärns- män i första hand bör rekryteras. VK anser att det är värnpliktiga ur denna grupp som i första hand bör disponeras för obligatorisk tjänstgöring i hemvärnet om sådan skulle bli aktuell.

b) De värnpliktigas inordnande i hemvär- nets organisation

I kap. 6 och avsnitt B i detta kapitel har VK redogjort för de uppskovsvärnpliktigas tjänstgöring och utbildning i hemvärnet som värnpliktiga hemvärnsmän. De ingår till hu- vuddelen i driftvärnets förband eller i den del av allmänna hemvärnet som organise- rats som företagshemvärn och är härige- nom mer eller mindre fast knutna till res- pektive myndighet, företag eller arbetsplats för dess bevakning och försvar. En del in- går i allmänna hemvärnets vanliga förband.

För de i detta avsnitt aktuella värnplik- tiga blir förhållandena delvis annorlunda. Dessa värnpliktiga skall i regel ej, som hu- vuddelen av de uppskovsvärnpliktiga, till- delas speciella uppgifter. De skall, liksom en del av de uppskovsvärnpliktiga, ingå i allmänna hemvärnets förband. Behovet av hemvärnsmän måste också styra fördelning- en av värnpliktiga till olika hemvärnsom- råden och hemvärnsförband inom det allmänna hemvärnet — för de uppskovsvärn- pliktiga är det uppskovsuppgiften och ar- betsplatsen som avgör placeringen inom hemvärnet. Inom vissa områden eller för- band behöver endast enstaka värnpliktiga ingå, inom andra förband kan huvuddelen av hemvärnsmännen komma att utgöras av värnpliktiga. I vissa fall kan hemvärnsför- band helt komma att bestå av värnpliktiga. Förfarandet innebär alltså ett utnyttjande av varje lämplig värnpliktig för sig och inte

ett gemensamt överförande till hemvärnet av en speciell grupp.

c) Utbildningens omfattning och organisa- tion

I avsnitt B i detta kapitel har VK behandlat utbildningens omfattning för uppskovsvärn- pliktiga, därest obligatorisk hemvärnsutbild- ning i fred skulle införas för dessa. VK har därvid framhållit att de uppskovsvärnplik- tiga i princip bör åläggas samma utbild- ningsskyldighet som de frivilliga hemvärns- männen dvs. 20 tirnmar per år, som skulle fullgöras som en årlig hemvärnsövning. Här- utöver skulle befälet fullgöra ytterligare 14 timmar årligen. Med hänsyn till de begrän- sade, lokala uppgifter som en stor del av de uppskovsvärnpliktiga skall lösa, belast- ningen på utbildningsorganisationen rn. m., föreslogs emellertid att utbildningen som ett alternativ till en början skulle kunna be— gränsas till en hemvärnsövning vart fjärde år för 65 % av de uppskovsvärnpliktiga.

De värnpliktiga, som behandlas i detta avsnitt, skall ingå i allmänna hemvärnets förband och lösa samma uppgifter som de frivilliga hemvärnsmännen. De skall också liksom de frivilliga hemvärnsmännen med mycket kort varsel kunna insättas för att lösa sina uppgifter. VK anser därför att även dessa värnpliktiga skall ha minst sam- ma utbildningsskyldighet som de frivilliga hemvärnsmännen.

Utbildningen bör ges samma omfattning som VK föreslagit för de uppskovsvärn- pliktiga i avsnitt B ovan och bör också or- ganiseras och genomföras på samma sätt.

Då dessa värnpliktiga skall ingå i all- männa hemvärnets förband för att i första hand lösa de viktiga uppgifterna i samband med mobilisering och kupp anser VK att någon minskning av utbildningsomfånget ej kan förordas. Dessa värnpliktiga bör därför genomföra en hemvärnsövning varje år.

4. Kostnader

VK har överslagsmässigt beräknat kostna- derna för obligatorisk utbildning av värn-

För varje menig, årskostnad: 2 dagar )( 50 kronor för dag : 100 kronor.

För varje befäl, årskostnad: 4 dagar X 50 kronor för dag : 200 kronor.

För exempelvis 10 000 värnpliktiga, varav 1 000 befäl skulle årskostnaderna bli:

9 OOO )( 100 = 900 000 kronor plus 1 000 X 200 = 200 000 kronor eller totalt 1,1 miljoner kronor. VK vill i anslutning härtill framhålla att angivna årskostnader för obligatorisk utbild- ning av ett visst antal värnpliktiga hem— värnsmän sammanlagda med årskostnader- na för utbildning av ett visst antal frivilliga hemvärnsmän inom en given personalram inte blir högre än om enbart frivilliga hem- värnsmän utbildas inom samma personal- ram. Årskostnadema för en värnpliktig hem- värnsman, inkallad till hemvärnsövning med stöd av värnpliktslagen, torde ej komma att överstiga årskostnaderna för en frivillig hem- värnsman.

D. Övriga synpunkter

Med hänsyn till de redovisade förslagens allmänna inriktning har VK ej funnit an— ledning att närmare utreda övriga principi- ella frågor som sammanhänger med ett in- förande av en obligatorisk tjänstgöringsskyl- dighet i hemvärnet. Kommittén vill dock framhålla att ett genomförande av en sådan ordning kan komma att kräva en ökad insats av personella, ekonomiska och materiella resurser för hemvärnsutbildningen. Särskilda bestämmelser för hur tjänstgö- ringsskyldigheten enligt värnpliktslagen skall tillgodoräknas den enskilde då denna full- görs i hemvärnet måste utarbetas. VK förut- sätter härvid att rimlig hänsyn tas till läng- den av den tid tjänstgöringen ägt rum i hem- värnet och vederbörandes ålder då han even- tuellt omplaceras i krigsbefattning utanför hemvärnet. Likaså måste bestämmelser ut- färdas om hur den årliga utbildningsskyl- digheten inom hemvärnet för uppskovsvärn- pliktiga skall tillämpas på sådana uppskovs— värnpliktiga som frivilligt anslutit sig till hemvärnets utbildning. VK anser för sin del

a_n...”

m.. rn .ru-_ .H-.-.

uh.-. . i...

att sådan frivilligt fullgjord hemvärnsutbild- ning om 20 timmar per år skall anses som fullgjord obligatorisk utbildning för upp- skovsvärnpliktiga om 20 timmar per år (alternativt 20 timmar vart fjärde år) en- ligt VK förslag. De ekonomiska förmåner som bör utgå till en värnpliktig som enligt föreslagna grunder skall tjänstgöra i hem- värnet kan övervägas.

Uppskovsvärnpliktiga inkallas f.n. i viss utsträckning till krigsförbandsövningar för att bestrida tillfälligt vakanta befattningar. Härigenom säkerställs att de övade krigs- förbanden når en tillräcklig personalstyrka för att effektiva förbandsövningar skall kun- na genomföras. Åläggs de uppskovsväm- pliktiga att tjänstgöra i hemvärnet anser VK att andra värnpliktiga än uppskovsvärnplik- tiga bör användas för nämnda ändamål in- om ramen för värnpliktslagens bestämmel- ser.

15. Sammanfattning

A. Direktiven m. m.

(Kapitel 1)

I direktiven till 1966 års värnpliktskom— mitté (VK 66) anförs bl.a. att samordning- en av hemvärnets och de frivilliga försvars- organisationernas utbildning och verksamhet med den ordinarie utbildningen av värn- pliktspersonal skall utredas. Vidare sägs att storleken och arten av de ekonomiska för- måner som utgår vid frivillig utbildning bör granskas.

VK har 1968 överlämnat delbetänkandet Frivilligförsvaret ] (SOU 1968:54) som re— dovisar förslag angående de frivilliga för- svarsorganisationernas och vissa andra till totalförsvaret knutna organisationers utbild- ning och verksamhet samt förslag angående ekonomiska förmåner vid frivillig utbild- ning.

VK behandlar i detta delbetänkande -— Frivilligförsvaret 2 — motsvarande förhål- landen inom hemvärnet.

Vid sina undersökningar och övervägan- den har VK utgått från de förutsättningar som föreligger enligt 1966 års riksdagsbe- slut angående värnpliktsutbildningen, 1968 års försvarsbeslut och gällande bestämmel- ser rörande tjänsteställning, förordnande m.m. Vidare har kommittén i relevanta sammanhang baserat sina förslag om hem- värnet på vad SOm tidigare framförts i Fri- villigförsvaret 1.

B. Nuvarande förhållanden (Kapitel 2)

Hemvärnet tillkom 1940 som resultat av en spontan önskan hos svenska folket att göra en frivillig väpnad insats främst för hembygdens försvar. Hemvärnsmännens an- tal växte snabbt till omkring 80 000. Hemvärnet är en del av armén och be- står av militärt organiserade till väsentlig del på frivillig väg rekryterade förband vil- kas främsta uppgift är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen. Hemvärnets personal ut- görs av män över eller under värnplikts- åldern samt personal ur de frivilliga för- svarsorganisationerna (B-personal). I hem- värnet är även ett begränsat antal värn- pliktiga placerade efter frivilligt åtagande. Vid beredskapstillstånd och krig är sådana värnpliktiga som erhållit uppskov skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet. De benämnas värnpliktiga hemvärnsmän. Hemvärnet in- delas i allmänt hemvärn och driftvärn. Hem- värnet leds under chefen för armén av riks- hemsvärnschefen som biträds av hemväms- staben. Regionalt leds det allmänna hem- värnet av militärbefälhavare och försvars— områdesbefälhavare. Försvarsområdet är i regel indelat i hemvärnskretsar under led- ning av kretshemvämschef och hemvärns- kretsama i sin tur indelade i hemvämsom- råden under ledning av hemvärnschefer.

Inom hemvärnsområdet organiseras hem- värnsplutoner och hemvärnsgrupper. I vissa fall sammanförs plutonerna till hemvärns- kompanier. Driftvämet är organiserat vid vissa statliga eller enskilda företag vilkas verksamhet är av riksomfattande eller eljest omfattande natur. Det har att svara för det omedelbara skyddet av företagets egna an— läggningar och arbeten. Driftvärnet leds av driftvärnschefen vid företaget och kan be- roende på företagets egen organisation vara indelat i driftvämsdistrikt, driftvärnssektio- ner (motsvarande) och lokala driftvärnsav- delningar. De lokala driftvärnsavdelningar- na organiseras i driftvärnsförband (grupper, plutoner och kompanier).

Till hemvärnet ansluten personal uppgår till över 100 000, i vilket antal ingår hem- vämsungdom, lottor, samariter m.fl. Under beredskapstillstånd och krig ingår i organi- sationen härutöver ca 80000 värnpliktiga hemvärnsmän.

Varje frivillig hemvärnsman är enligt sitt hemvärnskontrakt skyldig att årligen ge- nomgå utbildning om minst 20 och högst 50 timmar. Många hemvärnsmän, främst hemvärnsbefälet, åtar sig en betydligt läng- re tjänstgöring varje år. Utbildningen om- fattar enskild utbildning, förbandsutbild- ning och befälsutbildning. Utbildningen be- drivs som övningar i hemorten och som olika slag av centralt eller regionalt anord- nade kurser.

Hemvärnets utrustning utgörs av uni- formspersedlar, viss annan personlig utrust- ning, handvapen (gevär, kulsprutepistol) och gemensam utrustning t. ex. kulsprutegevär, kulspruta, pansarvärnsvapen, signalmateriel, minor m.m. Hemvärnet kan även betjäna värnkanoner och andra tyngre vapen som finns i fasta anläggningar vid gräns, kust och flygfält.

Hemvärnsmännen åtnjuter vid bl. a. kur- ser utanför hemorten vissa traktaments- och reseförmåner. Visst kvalificerat hemvärns- befäl erhåller ett mindre årligt arvode. Driftvärnsmännen erhåller under tjänstgö- ring oavkortad lön från det företag i vars driftvärn de ingår.

Hemvärnsmännen har såsom frivilliga

medbestämmanderätt och medinflytande i hemvärnsfrågor genom sina i demokratisk ordning valda representanter i hemvärnets representationsorgan vilka utgörs av riks- hemvärnsting, hemvärns- (driftvärns-)ting och hemvärnsstämma (motsvarande vid driftvärnet). För att bl. a. tillvarata hem— värnsmännens intressen verkar även hem— värnsbefälets riksförbund.

Enligt riksstaten för 1969—1970 utgår till hemvärnets verksamhet ett anslag på ca 17 miljoner kronor.

C. Grunder för hemvärnets verksamhet (Kapitel 3)

VK har granskat de förhållanden som en- ligt kommitténs uppfattning bör utgöra grunden för de vidare överväganden och förslag rörande den framtida utformning- en av hemvärnets utbildning m.m. som kommittén lägger fram. Granskningen om— fattar vissa allmänna grunder, frivillighe- tens betydelse inom hemvärnet, hemvärnets uppgifter, behov av hemvärn och möjlig- heterna att tillgodose behoven, hemvärnets lokala bundenhet, hemvärnets utbildning, ungdomsverksamhet, organisation, utbild- ningsbetingelser samt utrustning. Granskningen "har gett vid handen att följande grunder bör gälla för hemvärnets framtida utformning och verksamhet. . Huvuduppgiften skall alltjämt vara att skydda den egna hembygden. De upp- gifter som tilldelas hemvärnet i samband med mobilisering och vid kuppförsvar bör särskilt beaktas bl. a. vid utbildning av hemvärnsmän. Hemvärnsförbandens användbarhet är med hänsyn till dessas personella och materiella kvalitet be- gränsad jämfört med krigsmaktens öv- riga förband. . Hemvärnet skall vara lokalt rekryterat och ha hög beredskap. . Hemvärnets insatser i krig skall vara tidsbegränsade. . Hemvärnet skall ge möjlighet för alla som inte på annat sätt är ianspråktag- na inom totalförsvaret att frivilligt delta i landets militära försvar.

. Frivilligheten bör alltjämt vara styrande för hemvärnets rekrytering och verksam- het i fred. Hemvärnsmännen bör emel- lertid såsom nu utgöras av såväl frivil- liga som värnpliktiga, varvid de värn- pliktiga hemvärnsmännen tills vidare förutsätts utgöras av uppskovsvärnplik- tiga m. fl. De värnpliktiga hemvämsmän- nen bör i första hand stimuleras att i fred frivilligt delta i hemvärnets utbild- ning. Frågan om ytterligare ianspråkta- gande av Värnpliktiga för placering och tjänstgöring i hemvärnet med stöd av värnpliktslagen kan bli nödvändig att aktualisera om frivilligheten ej motsva- rar de reella behoven. . Nu gällande högsta antal frivilliga hem- värnsmän, som får antas, kan bibehål- las som ett ungefärligt mått på behovet av sådana hemvärnsmän. Detta antal får dock ej göras till en absolut gräns för rekrytering. . Rekryteringen skall syfta till att behovet av frivilliga hemvärnsmän regelmässigt är fyllt. 0 De frivilliga hemvärnsmännens utbild- ning skall i stort ha samma omfattning som för närvarande. Hemvärnsbefål och hemvärnsmän bör före förordnande och antagning i princip ha erhållit grundläg— gande utbildning i det obligatoriska värnpliktsutbildningssystemet. . Hemvärnets ungdomsverksamhet skall i stort ha nuvarande inriktning. . Hemvärnets nuvarande organisation kan i stort bibehållas.

D. Utbildning av frivilliga hemvärnsmän (Kapitel 4) 1. Allmänt

Kommittén anser att de gällande utbild- ningsmålen för hemvärnsutbildningen är i stort lämpliga. Särskilt framhålls vikten av att utbildningen, såsom redan sker i bety- dande utsträckning, inriktas på att fylla de ökade krav på kunskaper — inte minst hos hemvärnsbefälet — som det framtida kriget kan ställa vid kuppanfall, ytkrig och ABC-

Grunden för VK förslag är att hemvärns- männen vid antagning eller vid förordnande som befäl i princip tidigare förvärvat er- forderliga kunskaper och färdigheter inom det obligatoriska värnpliktsutbildningssyste- met.

VK föreslår att utbildningen inom hem- värnet indelas i introduktionsutbildning, år- lig utbildning och övrig utbildning.

2. Introduktionsutbildning

Introduktionsutbildningen bör omfatta dels allmän introduktionsutbildning om 6—8 timmar för alla nyantagna hemvärnsmän innehållande orientering om hemvärnets or- ganisation, uppgifter, utbildning m.m., dels introduktionskurser för befäl om 40—80 timmar för hemvärnsbefäl som förordnas i en ny befattning syftande till att ge dem de kunskaper och färdigheter som krävs för att bekläda den nya befattningen.

3. Årlig utbildning

Den årliga utbildningen bör omfatta före- skriven utbildning och särskild befälsutbild- ning.

Föreskriven utbildning bör syfta till att vidmakthålla och vidareutveckla hemvärns- männens kunskaper och färdigheter samt förbandens samträning. VK föreslår att hemvärnsmännen före antagningen i regel bör ha genomgått minst allmänmilitär ut- bildning eller annan utbildning som ger motsvarande kunskaper. Därför bedömer kommittén det möjligt att begränsa den föreskrivna utbildningstiden till att som nu omfatta minst 20 timmar per år. Den tid som behövs för att bibehålla skjutskicklig— het och allmän fältduglighet skall, liksom förhållandet är nu, ej inräknas i den an- givna minimitiden.

VK anser det nödvändigt att hemvärns- befälet utöver föreskriven utbildning genom- går särskild befälsutbildning. Denna bör. ske i form av särskilda kurser eller genomgångar med huvudvikten lagd på ledarskap, trupp— föring och trupputbildning. Utbildningen ifråga bör omfatta 14 timmar per år.

4. Övrig utbildning

Övrig utbildning bör syfta till att ge hem- värnsmännen möjligheter att förbättra sina kunskaper och färdigheter utöver vad som är möjligt genom introduktionsutbildning och ärlig utbildning. Den övriga utbild- ningen bör omfatta fortsatt befälsutbild- ning, specialutbildning, instruktörsutbildning och kompletteringsutbildning.

Den fortsatta befälsutbildningen bör in- nehålla särskilda repetitionskurser för krets- hemvärnschefer, hemvärnschefer och kom- panichefer, hemvärnsadjutanter (stabsfuri- rer), plutonchefer samt gruppchefer. Kur- serna bör omfatta 40 timmar och genom- föras som veckokurser vilka som regel för- läggs till hemvärnets stridsskola med hän- syn till deras kvalificerade art. De bör syfta till att vidmakthålla och utveckla befälets kunskaper och färdigheter. De bör främst omfatta ledarskap, truppföring och trupp- utbildning.

Specialutbildningens syfte bör vara att ge erforderliga eller ökade kunskaper och färdigheter för en viss befattning, där hem- värnsmän med tidigare utbildning för be- fattningen ej disponeras. Exempel på före- kommande befattningar för vilka sådan ut- bildning kan behövas är servismanskap i kulsprutegrupp eller vämkanongrupp, te- lefonist och sjukvårdsman. Ytterligare be- fattningar kan tänkas med hänsyn till de krigsuppgifter eller den utrustning som till- delats av försvarsområdesbefälhavaren. Spe- cialutbildning i form av kurser i spräng- och mintjänst samt fria kriget bör även förekomma.

Instruktörsutbildningens syfte bör vara att öka tillgången på instruktörer vid hem— värnsutbildningen och att höja hemvärns- befälets trupputbildningsförmåga. VK före— slår att särskilda hemvärnsinstruktörer ur hemvärnets egna led utbildas. Utbildning- en bör ske som kurs om 80 timmar vid hemvärnets stridsskola. Kursen bör inriktas på utbildningsmetodik bl. a. i form av öv- ningars planläggning och genomförande samt säkerhetsbestämmelser m.m. Efter ge- nomgången kurs kan s.k. instruktörsbevis

erhållas. VK föreslår vidare att utbildning av biträdande hemvärnsinstruktörer för av- gränsade utbildningsområden sker i form av veckokurser efter samma principer som nu tillämpas.

Hemvärnsmännen bör vidare delta i den kompletteringsutbildning som anordnas av hemvärnet eller av frivillig försvarsorganisa- tion. Utbildningen bör främst omfatta skyt- te, militär idrott och försvarsupplysning men även annan kompletteringsutbildning bör kunna vara av värde för hemvärnsmännen.

5. Utbildningens organisation och genom- förande

Hemvärnets utbildning måste anpassas till de lokala förhållandena. Hemvärnsmännens utbildningsståndpunkt, hemvämsförbandens personalstyrka, krigsuppgifter, avstånd inom hemvärnsområdena m. ni. gör att olikheter måste finnas mellan olika hemvärnsområ- den och mellan allmänt hemvärn och drift- värn. Det torde ankomma på den för ut- bildningen ansvarige försvarsområdesbefäl- havaren att organisera utbildningen så att den ger största effekt.

Central utbildning anordnas av rikshem- värnschefen vid hemvärnets stridsskola eller på annan plats. VK lämnar bl.a. förslag till kurser som bör anordnas vid hemvärnets stridsskola.

Regional utbildning anordnas gemensamt för hemvärn inom militärområde eller för- svarsområde eller driftvärnsdistrikt(-sektion).

Lokal utbildning anordnas för hemvärns— förband (ur allmänna hemvärnet eller drift- värnet) eller hemvärnsområde eller hem- värnskrets i hemorten eller dess närhet.

Allmänna hemvärnets utbildning måste i största utsträckning organiseras så att den kan ske på icke arbetstid.

6. Sammanfattning av VK förslag till ut- bildning inom hemvärnet

Sammanfattning av VK förslag framgår av tabell 15: 1.

Tabell 15:I Sammanfattning av VK förslag till utbildning inom hemvärnet

Introduktions- Årlig _ utbildning utbildning Övrig utbildning

Allmän Introduk- introduk- tionskur- Föreskri- Särskild Fortsatt Special-

tionsut- ser för ven ut- befälsut- befälsut- utbild—

bildning befäl bildning bildning bildning ning Instruktörsutbildning Kompletteringsutbildning

Kurser Kurser för Grundläggande Repeti- Special— för hem- biträdande Militär idrott hemvärnsutbild- tionskur- kurser värnsin- hemvärns- o. skytte, för- ning av ej till- 6—8 1 eller 20 tim. 14 tim. ser 1 (motsv.) struktörer instruktö— svarsupplys- räckligt utbil- Befattning tim. 2 veckor per är1 per år vecka 1 vecka 2 veckor rer ] vecka ning m. m. dade

Hemvärnsman utan befäls- befattning

Gruppchef

Stabsfurir

Plutonchef

Adjutant

Hemvärnschef

Kompanichef

Kretshemvärnschef

Driftvämsledare (motsv.)

[

xxxxxxxxx xxxxxlxll

lllxxxxxx xxxxxxxxx lxxxxxxxl [xxxxxxxek xxxxxxxxx xxxxxxxxx

.. lllxxxxxx

1 Obligatorisk utbildning enligt kontrakt. ” Endast om vederbörande är kontrakterad hemvärnsman.

7. Samordning av utbildningen med väm- pliktsutbildningen och med de frivilliga för- svarsorganisationernas utbildning

Samordning med värnpliktsutbildningen bör liksom nu ske främst genom att hemvärnet nyttiggör sig den grundutbildning som hem- värnsmännen erhållit under sin värnplikts- tjänstgöring samt genom att denna grund- utbildning i princip är ett krav för antag- ning till hemvärnsman. Härvid utnyttjas också tidigare befälsutbildning eller annan för hemvärnet lämplig befattningsutbildning (telefonist, sjukvårdsman, kulspruteskytt osv.). Den samordning, som sker genom att hemvärnsförbanden samövas med andra krigsförband för sin krigsuppgift, är av stor betydelse och bör om möjligt utvidgas. Yt- terligare en värdefull form av samordning med värnpliktsutbildningen förekommer ge- nom att värnpliktiga, som tecknar kontrakt som extra hemvärnsmän, härigenom får möjlighet att vidmakthålla och vidareut- veckla sina militära färdigheter bl.a. av— seende skjutning och fältduglighet.

Den samordning som sker för närvarande genom att den personal ur de frivilliga försvarsorganisationer, som ingår i hemvär- nets krigsorganisation, deltar i hemvärnets förbandsövningar anser VK vara lämplig. Personalen i fråga kan som kontrakterad B-personal härigenom fullgöra sin avtals- enliga repetitionsutbildningsskyldighet.

Samordning förutsätts dessutom ske ge- nom att den kompletteringsutbildning som VK föreslagit i Frivilligförsvaret 1 i princip är öppen för personal ur alla frivilligorga- nisationer således även hemvärnet.

På motsvarande sätt bör viss övrig ut- bildning, som anordnas av hemvärnet, vara öppen för medlemmar ur andra frivilliga försvarsorganisationer.

FBU kurser bör utnyttjas av hemvärns- befälet.

8. Utbildning av värnpliktig som krigspla- ceras i hemvärnet efter eget åtagande

VK föreslår att en värnpliktig, som efter frivilligt åtagande krigsplacerats vid hem-

värnet, skall ha samma skyldigheter och rättigheter som andra hemvärnsmän. Han skall vara skyldig att fullgöra den utbild- ning som åläggs honom enligt hemvärns- kontraktet samt uppmanas att fullgöra den ytterligare utbildning som anses önskvärd eller nödvändig för hans befattning inom hemvärnet. Så länge han är krigsplacerad i hemvärnet skall han vara befriad från tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktsla- gen. Fullgjord hemvärnstjänstgöring skall å andra sidan ej få tillgodoräknas som fullgjord del av tjänstgöringsskyldigheten enligt värnpliktslagen. Om tjänstgörings- skyldigheten enligt värnpliktslagen ånyo skall användas genom att vederbörandes krigsplacering vid hemvärnet upphör, för- utsätter VK emellertid att hänsyn tas till hans ålder och den tid under vilken han fullgjort tjänst inom hemvärnet.

E. Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän

(Kapitel 5)

Den nuvarande rekryteringen bedöms till- räcklig för att bibehålla eller i någon ut- sträckning öka hemvärnets nuvarande per- sonalstyrka totalt sett. Enligt VK bedöm- ning är rekryteringen dock otillräcklig för att täcka de behov av frivilliga hemvärns- män som VK anser föreligga. Härtill kom— mer att rekryteringsmöjligheterna varierar i hög grad mellan olika delar av landet bl. a. beroende på befolknings- och sam- hällsstrukturen i dessa. VK anser det därför nödvändigt att föreslå ett flertal rekryte- ringsstimulerande åtgärder för att på sikt säkerställa hemvärnets tillgång på frivilliga hemvärnsmän.

Bland de åtgärder, som VK föreslår, kan nämnas ökad upplysningsverksamhet, förbättrade ekonomiska förmåner, vissa organisatoriska åtgärder bl. a. organisa- tionsförstärkningar vid försvarsområdessta- ber. VK föreslår vidare att viss försöksverk- samhet med s.k. rekryteringskonsulenter bör anordnas inom tre militärområden. Vi- dare föreslås åtgärder för att höja kvalite- ten på utbildningen och för att öka antalet övningstillfällen för hemvärnsmännen. Här-

utöver föreslås ökning av antalet hemvärns— instruktörer ur hemvärnsmännens egna led samt förbättrad personal- och medlems- vård. Värdet av att samhörigheten med krigsmaktens övriga förband stärks fram— hålles liksom värdet av att hemvärnet i ökad utsträckning försöker göra verksam- heten »familjevänlig». Av särskild betydel- se för rekryteringen är att hemvärnet till- delas modern och effektiv utrustning.

Det övervägande antalet frivilliga hem- värnsmän (ca 80 %) utgörs av i vämplikts- hänseende överåriga, dvs. män äldre än 47 år. Denna grupp torde också i framti- den bli den viktigaste rekryteringskällan för hemvärnet. Det är angeläget att värn- pliktiga innan de uppnår 47 års ålder får tillräcklig orientering om vilka valmöj- ligheter som föreligger för framtida tjänst- göring inom totalförsvaret. Åtgärder bör därför vidtas för att kunna lämna den aktuella personalen sådan orientering.

Beträffande rekryteringen av värnplikti— ga som efter frivilligt åtagande kan krigspla- ceras i hemvärnet framhåller VK att det är önskvärt att denna främst inriktas på att säkerställa hemvärnets behov av befälsut- bildad personal men att den också bör inrik- tas på att i hemvärnet engagera sådana värnpliktiga som ej omedelbart tas i anspråk vid krigsmaktens mobilisering eller som ej avses att tas i anspråk. Hit hör bl. a. ett be- tydande antal värnpliktiga som överförts till handräckningstjänst. Även rekryteringen av extra hemvärnsmän är av värde för hemvär- net då dessa kan medverka till att höja ut— bildningens kvalitet och på sikt utgör en värdefull rekryteringskälla.

F. Frivillig utbildning av värnpliktiga hem- värnsmän

(Kapitel 6)

De värnpliktiga hemvärnsmännen, dvs. så- dana värnpliktiga som erhållit uppskov från värnpliktstjänstgöring i krig, är skyldiga att under beredskapstillstånd och krig ingåi hemvärnet och kan således under dessa för- hållanden komma att insättas för att lösa olika hemvärnsuppgifter. Någon skyldighet

att genomgå hemvärnsutbildning i fred finns ej. F. n. deltar endast omkring 10 % av de värnpliktiga hemvärnsmännen frivil- ligt i hemvärnets utbildning.

I enlighet med direktiven har VK över- vägt vilka åtgärder som bör vidtas för att stimulera de värnpliktiga hemvärnsmännen till ökat frivilligt deltagande i hemvärnsut- bildningen.

VK grundar sina förslag till åtgärder på omfattande undersökningar och diskussio- ner med värnpliktiga hemvärnsmän samt med företrädare för arbetsmarknadens or— ganisationer och ett stort antal företag och myndigheter som har uppskovsvärnpliktiga anställda.

Kommittén föreslår bl.a. att upplysning- en till de värnpliktiga hemvärnsmännen och deras arbetsgivare intensifieras främst i syf— te att klarlägga hemvärnets betydelse för totalförsvaret, de aktuella värnpliktigas skyldigheter och de fördelar för företagen som är förenade med att disponera upp- skovsvärnpliktiga. Vidare föreslås att be— fintliga företagshemvärn skall aktiveras eller nya sådana organiseras vid företag som nu saknar sådant hemvärn. Undersök- ningarna visar att företagens ledning i all- mänhet är mycket positiv till aktiv med- verkan inom företagshemvämen även om de ekonomiska och personella resurser som de kan bidra med i regel måste bli begränsa— de. En utvidgning av företagshemvärnens verksamhet kommer att kräva ökade insat— seir främst av försvarsområdesbefälhavarna.

De förmåner som i fred bör utgå till värnpliktiga hemvärnsmän då de frivilligt deltar i hemvärnets utbildning bör vara desamma som för övriga frivilliga hem- värnsmän.

Värnpliktiga hemvärnsmän, som frivilligt deltar i hemvärnsutbildningen, bör vara be- friade .från att fullgöra kvarstående repe- titionsutbildningsskyldighet inom det obli— gatoriska värnpliktsutbildningssystemet un- der den tid de har uppskov.

Resultatet av de föreslagna åtgärderna kan ej överblickas förrän de fått verka un- der några år. Skulle det visa sig att åt- gärderna ej ger tillfredsställande resultat an-

ser VK att frågan om införandet av en obligatorisk utbildning för de värnpliktiga hemvärnsmännen bör tas upp till förnyad prövning. '

G. Ungdomsutbildningen inom hemvärnet (Kapitel 7)

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet har enligt nuvarande anvisningar till syfte att . väcka, tillvarata och utveckla försvars— intresset hos den manliga ungdomen; . under för ungdom lämpliga former bi- bringa de kunskaper och färdigheter som är ägnade att möjliggöra användning i hemvärnet, förbereda den kommande värnpliktstjänstgöringen samt ge upp- lysning om yrkesverksamhet inom för- svaret; . ge ungdomen en sådan inställning till hemvärnet att vederbörande efter värn- pliktstjänstgöringen återkommer till hemvärnet som hemvärnsman, extra hemvärnsman eller instruktör samt . ge ungdomen en värdefull fritidssyssel- sättning. VK anser att de utfärdade anvisning— arna väl överensstämmer med vad VK i Fri— villigförsvaret 1 föreslagit som målsättning för ungdomsverksamheten vid övriga fri- villiga försvarsorganisationer. Det angivna syftet med ungdomsverksamheten bör där- för även framdeles utgöra målsättningen i stort för hemvärnets ungdomsverksamhet. VK förutsätter att sådan verksamhet, som syftar till att bibringa ungdomarna militära kunskaper och färdigheter för att ge dem som så önskar möjlighet att teckna kontrakt som hemvärnsmän, utformas och genomförs med särskilt hänsynstagande till elevernas ålder.

VK föreslår att begreppet hemvärnsung- dom används som sammanfattande begrepp för deltagarna i ungdomsutbildningen.

Hemvärnsungdomar bör ej placeras i stri— dande befattning i hemvärnsförband. De bör istället i krig användas som ordonnan- ser e. d. Tidigast det år ungdomarna fyller 18 år bör de få teckna kontrakt som hem-

värnsmän under förutsättning att de då genomgått viss grundläggande utbildning inom ungdomsutbildningen.

Ungdomsutbildningen bör liksom nu om— fatta hemvärnsrekrytskola om minst 100 timmar fördelade på två skeden, hemvärns- soldatskola om minst 150 timmar fördelade på tre skeden samt hemvärnsbefälsskola om minst 100 timmar fördelade på två skeden. Dessutom bör specialkurser före- komma.

Utbildningen bör anordnas som lokal utbildning i hemorten i regel under vinter- halvåret och som centrala och regionala kurser under skolfria perioder av året.

Den nuvarande formen för uppdelning av ungdomsutbildningen inom hemvärnet och andra frivilliga försvarsorganisationer, som bedriver sådan utbildning, bör i prin- cip bibehållas. En närmare samordning av verksamheten bör eftersträvas. Likartade bestämmelser för antagning, utrustning, för- måner m.m. bör utfärdas. I hemvärnets ungdomsutbildning kan även delta ung- domar ur de frivilliga försvarsorganisatio- nerna. Det bör ankomma på försvarsom- rådesbefälhavaren att vidta sådana sam- ordnande åtgärder att utbildning och övrig verksamhet kan bedrivas med största möj— liga effekt och så att ej önskvärd kon— kurrens mellan olika frivilligorganisationer uppstår.

VK framhåller vidare betydelsen av att tillgång på lämpliga ungdomsledare utgör grundvillkoret för ett gott resultat av ung- domsarbetet. Ett årligt arvode föreslås ut- gå till ungdomsledarna.

H. Förmåner till hemvärnsmän

(Kapitel 8) 1. Allmänna överväganden

VK har i Frivilligförsvaret 1 föreslagit om- fattande förbättringar av de ekonomiska och andra förmåner som f.n. utgår vid fri; villig försvarsutbildning. Förbättringarna har betingats främst av de ändrade ut- bildningssystem som föreslagits och som i många avseenden kommer att ställa öka-

de krav på frivilligpersonalen. Föreslagna förmånsförbättringar bör även ses som en allmänt rekryteringsfrämjande åtgärd. I fö- religgande betänkande föreslås även för hemvärnet ett ändrat utbildningssystem, vil— ket innebär att i viss mån ökade krav kommer att ställas på hemvärnsmännen och då främst på hemvärnsbefälet.

Ökade krav på frivilligpersonalen bör en- ligt VK mening medföra förbättrade för— månsvillkor. Föreslagna förbättringar av villkoren för annan frivilligpersonal måste enligt kommitténs uppfattning få sin mot— svarighet för hemvärnets personal. VK strä- van har varit att vinna likformighet i fråga om förmåner för all personal i frivillig försvarsverksamhet så långt detta är möj—

ligt.

2. Föreslaget förmånssystem

Förmånssystemet innehåller i stort nuva— rande förmånsslag med i vissa avseenden utvidgad förmånsrätt. Nya förmåner som tillkommer är premier vid olika slag av utbildning. Vidare föreslås att hemvärns- männen får en väsentligt ökad rätt till förmåner av värnpliktssocial karaktär. Fa- miljebidragsförmåner föreslås således kunna utgå vid utbildning som omfattar minst fem dagar i följd.

Med hänsyn till att förmånssystemet inne- bär avsevärda ändringar av nuvarande för- månsbestämmelser i hemvämskungörelsen föreslås att dessa upphävs och ersätts av ett särskilt kungligt brev med bestämmelser om förmåner till hemvärnsmän.

För hemvärnsmän i allmänna hemvär- net föreslås bl.a. följande förmånsförbätt— ringar.

Traktamente föreslås utgå för dag vid fullgörande av s.k. årlig utbildning. Vid deltagande i annan utbildning utgår trakta- mente om utbildningen omfattar minst två dagar i följd. Enligt gällande bestämmelser inträder rätt till traktamente endast om ut- bildningen pågår minst tre dagar i följd.

Premier föreslås utgå i form av tjänst- göringspremie och utbildningspremie. Först- nämnda premie utgår vid s.k. årlig ut-

bildning med 50 kronor till hemvärnsman som under utbildningsåret fullgjort minst 20 timmars utbildning och med 85 kronor till hemvärnsbefäl som fullgjort minst 34 timmars utbildning. Utbildningspremie ut- går med 300 kronor för genomgången kurs om 40 timmar, som ingår i introduktions- utbildning, viss befälsutbildning, special- utbildning och instruktörsutbildning. Omfat- tar kurs 80 timmar utgör premiebeloppet 600 kronor.

Hemvärnsmännen föreslås också få rätt till grupplivförsäkring och begravningshjälp enligt samma grunder som gäller för värn- pliktiga. Beträffande rätt till reseförmåner m. m. föreslås en utökad tillämpning av be- stämmelserna i allmänna resereglementet.

Arvoden till kretshemvärnschef och hem- värnschefer föreslås höjda. Arvode före- slås utgå även till ställföreträdande hem- värnschef, hemvärnsinstruktör och ungdoms- ledare med 300 kronor för år.

Hemvärnsman i driftvärnet föreslås under deltagandet i utbildning på fritid få rätt till traktamente enligt samma grunder som hemvärnsman i allmänna hemvärnet.

Utbildningspremie föreslås utgå till befäl vid driftvärnet i överensstämmelse med vad som föreslagits gälla för hemvärnsmäni allmänna hemvärnet.

I. Organisatoriska frågor (Kapitel 9)

VK har funnit att hemvärnets nuvarande organisation i sina huvuddrag är ändamåls— enlig och bör bibehållas även i framtiden.

VK förordar att det allmänna hemvärnets indelning i hemvärnskretsar och hemvärns- områden — utöver den successiva gransk- ning som redan sker — görs till föremål för en samlad översyn för att åstadkomma en lämplig anpassning av kretsarnas och om- rådenas gränser till vad som gäller för andra funktioner och verksamheter inom totalförsvaret.

För driftvärnet lämnas förslag i syfte att klarlägga lydnadsförhållanden rn. m.

VK bedömer det vara nödvändigt med vissa organisationsförstärkningar vid mili-

tära staber, som handlägger hemvämsären- den, samt vid hemvärnets stridsskola. VK förutsätter att respektive myndigheter inför ett genomförande av VK förslag närmare preciserar de förändringar av arbetsupp- gifterna, som förslagen i fråga kan ge an- ledning till, och i förekommande fall an— mäler eventuella behov av organisationsför— stärkningar. VK finner det angeläget att dessa frågor särskilt beaktas vid pågående översyn och utredningar av myndigheter- nas organisation.

I . Särskilda frågor (Kapitel 10)

Hemvärnets utbildning måste enligt VK uppfattning bedrivas under i stort motsva- rande utbildningsbetingel'ser som vid övrig militär utbildning för att den målsättning som VK tidigare angett skall kunna uppnås. Särskilt bör tillgången på lämpliga instruk- törer beaktas. Förutom att hemvärnsbefä- let ges ökade kunskaper och färdigheter i trupputbildning är det önskvärt att reserv- och värnpliktigt befäl i ökad utsträckning frivilligt medverkar i hemvärnsutbildningen. De ekonomiska förmåner som utgår till vissa instruktörer i hemvärnet bör förbätt- ras. För att skapa en så god utbildnings— miljö som om möjligt föreslås ökat samar- bete mellan de olika frivilligorganisationer- na bl. a. för att erhålla lämpliga utbild- ningslokaler m.m. För att främja delta- gandet i hemvärnsutbildningen bör prövas om denna kan göras mera »familjevänlig».

VK understryker starkt betydelsen av att hemvärnet har en så modern och ändamåls- enlig utrustning som möjligt. Förbättringar är önskvärda bl. a. i fråga om pansarvärns- vapen och viss personlig utrustning. Viss utrustning föreslås tillfälligt kunna få dis- poneras ur krigsmaktens mobiliseringsför— råd.

Beträffande tjänsteställning och tjänste- grader inom hemvärnet ansluter sig VK i princip till vad som tjänsteställningsut— redningen (TSU) framfört i detta hänseen- de varvid även hänsyn tagits till vad chefen

för försvarsdepartementet anfört i PM till överbefälhavaren den 27 juni 1969 an- gående nytt tjänsteställningsystem.

K. F örfattningsfrågor (Kapitel 11)

VK har funnit att den nuvarande hemvärns— kungörelsen bör ersättas med en ny sådan kungörelse. Förslaget till den nya kungö- relsen innehåller inledningsvis grundläggan- de allmänna bestämmelser om hemvärnet. Därefter följer två avsnitt med särskilda bestämmelser om allmänna hemvärnet och driftvärnet. I en följande avdelning har samlats föreskrifter om hemvärnspersona- lens förslags- och beslutanderätt. Kungö- relsen innehåller slutligen förutom speciella bestämmelser om bl. a. mottagande av gåva en tillämpningsföreskrift. De nuvarande be- stämmelserna om förmåner åt hemvärns- personalen har brutits ut och omarbetats till ett särskilt kungligt brev enligt samma sys- tem som VK föreslagit i Frivilligförsvaret 1 beträffande övrig frivilligpersonal. Förutom den omarbetning av hemvämskungörelsen som således skett har VK vid översynen av övriga författningar och bestämmelser, som utfärdats av Kungl. Maj: t och som har anknytning till hemvärnets verksamhet, funnit anledning att också föreslå ändringar i vissa av dessa författningar. I enlighet med det anförda har VK utarbetat förslag till

Hemvärnskungörelse

Kungörelse om ändring i kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 549) om värn- pliktiga hemvärnsmän och driftvärns— män

Bestämmelser om förmåner till hem—

värnspersonal Kungörelse om ändring i familjebi-

dragskungörelsen den 29 mars 1946

(nr 101) Kungörelse om ändring i kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående

grupplivförsäkring åt värnpliktiga rn. fl.

Specialmotivering till författningsförsla—

gen lämnas i kapitel 11.

L. Övergångsbestämmelser (Kapitel 12)

VK föreslår att övergång till det föreslagna utbildningssystemet för hemvärnet samt därmed sammanhängande åtgärder bör ske den I juli 1970. VK bedömer att en över- gångsperiod om något eller några år är nödvändig för att systemet skall vara fullt genomfört. Vidare förutsätts att berörda myndigheter, främst rikshemvärnschefen, ut- färdar eventuella ytterligare övergångsbe- stämmelser.

M. Ekonomiska konsekvenser av VK för- slag

(Kapitel 1 3)

VK har överslagsmässigt beräknat de eko- nomiska konsekvenser som följer av ett genomförande av VK förslag till utbild- ningssystem och förbättrade förmåner till hemvärnsmän under utbildning och tjänst- göring. Kostnaderna har beräknats i 1969 års penningvärde.

VK förslag till årligt statsbidrag för hem- värnets verksamhet vid ett fullt utbyggt utbildningssystem redovisas i tabell 15:2.

Av kostnadsökningarna på 7,7 miljoner kr. utgör omkring 70 procent eller 5,7 mil- joner kr. kostnader som direkt föranleds av

Tabell 15:2 VK förslag till årligt statsanslag för hemvärnets verksamhet vid fullt utbyggt

utbildningssystem (Kronor)1

I riksstaten för 1969/70 för hem- värnet anvisat totalt

Av VK beräknade kostnadsökningar

som belastar res-

pektive anslags- VK förslag till stats- poster vid genom- bidrag avseende an- förande av föreslagna slagsposterna 1 och 2 utbildnings- och vid fullt utbyggt

Anslagspost anslagsbelopp förmånssystem utbildningssystem1

1. Förvaltningskostnader 3 041 0002 + 895 0003 3 936 0002

2. Övningar 5 000 0002 +6 880 0003 11 880 0002

3. Intendenturmateriel 2 000 0004 2 000 000

4. Tygmateriel 7 460 0002- 4 7 460 000 Summa 17 501 000 +7 775 000 25 276 000

1 VK förutsätter en successiv utbyggnad av föreslaget utbildningssystem. 2 Inräknat medel anvisade under anslagen Armén respektive Marinen: Förband med särskild

budget.

3 Kostnadsökningarna fördelar sig enligt följande. A. Anslagsposten för förvaltningskostnader

a) Höjda arvoden till kretshemvärnschefer och hemvärnschefer

345 000

b) Arvoden föreslås utgå även till ställföreträdande hemvärnschef, hemvärns-

instruktör och ungdomsledare c) Ersättning till rekryteringskonsulenter

B. Anslagsposten för övningar a) Ökad utbildning b) Traktamenten och resor c) Familjebidrag (1) Premier, därav tjänstgöringspremier 3,10 milj. kr.

450 000 100 000

S:a 895 000 1 500 000 1 825 000

100 000 3 455 000

S:a 6 880 000 Totalt 7 775 000

4 Av VK beräknade kostnadsökningar har generellt fördelats på anslagsposterna 1 och 2 i ta- bellen. Någon ytterligare uppdelning av beloppen på samtliga anslagsposter har inte ansetts erfor- derlig i sammanhanget.

förbättrade förmåner för den enskilde hem- värnsmannen under utbildning och tjänst- göring.

Såsom jämförelse kan nämnas att av VK beräknade kostnadsökningar, 10 miljoner kr., för den i Frivilligförsvaret 1 behandla- de frivilliga försvarsverksamheten omkring 70 procent av totalbeloppet hänför sig till förmånsförbättringar för de frivilliga.

Beräknade kostnadsökningar är i princip hänförbara till anslagsposterna för förvalt- ningskostnader respektive övningar. Någon ytterligare fördelning av kostnadsökningarna på övriga anslagsposter har därför inte an- setts erforderlig.

N. Obligatorisk tiänstgörings- och utbild- ningsskyldighet i hemvärnet för värnpliktiga

(Kapitel 14)

VK framlägger vissa förslag till hur en eventuell framtida obligatorisk tjänstgörings- och utbildningsskyldighet i hemvärnet med stöd av värnpliktslagen bör utnyttjas. VK utgår härvid ifrån att en situation uppstått då det ej längre är möjligt att helt tillgodo— se hemvärnets personalbehov genom frivillig rekrytering. VK framhåller emellertid att åtgärder av ifrågavarande slag endast bör vidtas i samband med att en samlad över- syn sker av hur tillgängliga försvarsresurser skall användas.

VK förutsätter härvid att uppskovsvärn- pliktiga, dvs. värnpliktiga hemvärnsmän, åläggs samma utbildningsskyldighet som de frivilliga hemvärnsmännen, dvs. 20 timmars utbildning varje år. Härutöver bör allt befäl åläggas ytterligare 14 timmars ut- bildning varje år. Om utbildningen av re- sursskäl till en början måste begränsas före- slår VK att endast 35 % av de uppskovs- värnpliktiga genomgår utbildning varje år medan återstoden genomgår utbildning vart fjärde år. Årskostnaderna för utbildningen uppskattas till 8,8 miljoner kronor respekti- ve 4,5 miljoner kronor.

VK har vidare funnit att även andra värnpliktiga än uppskovsvärnpliktiga bör kunna komma ifråga för obligatorisk tjänst- göring och utbildning inom hemvärnet. Den

personalkategori som i första hand bör vara aktuell härför är, enligt kommitténs upp- fattning, sådana värnpliktiga som placeras i personalreserv och som ej avses att dis- poneras för krigsmaktens behov i samband med en mobilisering. Hit hör till exempel värnpliktiga som av medicinska skäl åsatts begränsad militär användbarhet och i sam- band härmed uttagits till handräcknings- tjänst. VK förutsätter att även dessa värn- pliktiga åläggs samma utbildningsskyldig- het som de frivilliga hemvärnsmännen dvs. 20 (34) timmars utbildning per år. Års- kostnaderna härför har beräknats till 1,1 miljoner kronor för en utbildningskontingen—t om 10 000 värnpliktiga.

Bilaga 1:1 VK förslag till vissa begrepp

I nedanstående tabell redovisas förslag till nya eller ändrade begrepp, dessas innebörd i stort och motsvarighet enligt nuvarande bestämmelser.

Motsvaras enligt nuvarande

VK förslag Innebörd bestämmelser av

PERSONAL

(se även bifogad bild A) Hemvärnets personal All personal som ingår i hem- Hemvärnets personal,

värnet dvs. personal ur frivilliga för-

hemvårnsmän, svarsorganisationer, fast an- hemvärnsungdom, ställda krigsplacerade i hem- B-personal ur frivilliga för- värnet, svarsorganisationer, värnpliktiga hemvärnsmän fast anställda krigsplacerade i och värnpliktiga driftväms- hemvärnet män

Hemvärnsmän Frivilliga hemvärnsmän Hemvärnets personal utom (i allmänna hemvärnet eller i driftvärnet)

Frivilliga hem varnsmän

Ordinarie hemvärnsmän

Extra hemvärnsmän

Värnpliktiga hemvärnsmän

Hemvärnsunga'om

Värnpliktiga hemvärnsmän

Hemvärnsmän som efter frivilligt åtagande anslutit sig till hem- värnet: ordinarie hemvärnsmän, extra hemvärnsmän hemvärnsveteraner, musikhemvärnsmän

Frivilliga hemvärnsmän som är placerade för tjänstgöring i hem- värnet

Frivilliga hemvärnsmän som är värnpliktiga och som ej dispo- neras av hemvärnet när de full- gör värnpliktstjänstgöring

Värnpliktiga med uppskov (mot- svarande) och som är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet under be- redskapstillstånd och krig

Ynglingar fr. o. m. 15 t. o. m. 20 år som ej påbörjat värnplikts- tjänstgöringen eller ej tecknat kontrakt som hemvärnsmän

hemvärnsrekryter, värnpliktiga hemvärnsmän, värnpliktiga driftvämsmän Hemvärnets personal utom hemvärnsrekryter

Hemvärnsmän, driftvämsmän

Extra hemvärnsmän, extra driftvämsmän

Värnpliktiga hemvärnsmän, värnpliktiga driftvämsmän

Hemvärnsrekryter, driftvärnsrekryter, hemvämsungdom

VK förslag

Innebörd

Motsvaras enligt nuvarande bestämmelser av

Adjutant vid hemvärns- område

Adiurant vid hemvärns- (driftvärns-)kampani

A djutant vid hemvärnskrets C hef för driftvämsdistrikt

Chef för driftvämssektion

UTBILDNING Introduktionsutbildning

Allmän introduktions- utbildning Introduktionskurser för befäl

Årlig utbildning F öreskriven utbildning

Särskild befäls- utbildning

Övrig utbildning

Fortsatt befäls- utbildning Specialutbildning

Instruktörsutbildning

Kompletterings- utbildning

Grundläggande hemvärnsutbildning

PREMIER Tjänstgöringspremie

Utbildning inom hemvärnet som skall genomgås snarast efter an- tagning till hemvärnsman

Utbildning lika för alla nyantagna hemvärnsmän om 6—8 timmar

Kurser för befäl utom gruppche- fer om 40 (i vissa fall 80) tim.

För alla hemvärnsmän obligato- risk utbildning om 20 timmar per år genom vilken hemvärns- männen fullgör sin utbildnings- skyldighet

Utbildning för allt befäl om 14 timmar per år utöver föreskriven utbildning Utbildning som erbjudes utöver introduktionsutbildning och ärlig utbildning

Repetitionskurser för allt befäl, i regel veckokurser Utbildning för hemvärnsmän som skall bestrida särskilda be- fattningar. I regel vecko- eller veckoslutskurser

Utbildning av hemvärnsmän till hemvärnsinstruktör eller bi- trädande hemvärnsinstruktör. Kurser om 40 eller 80 timmar

Utbildning i skytte, militär idrott, försvarsupplysning m. m., ofta gemensam med personal ur fri- villiga försvarsorganisationer

Utbildning av nyantagna utan till- räckli g tidigare militärutbildning

Utgår för fullgjord årlig utbild- ning om: minst 20 timmar med 50 kr minst 34 timmar med 85 kr1

1 Gäller endast hemvärnsbefäl.

Adjutant, adjutant till hemvärnschef

»

» Befälhavare för driftväms- distrikt Befälhavare för driftväms- sektion

Grundkurs för nyantagna hemvärnsmän

))

Befälsutbildning

Allmän utbildning

Befälsutbildning

Befälsutbildning Särskild utbildning

Befälsutbildning: kurser för biträdande instruktörer

Allmän utbildning Grundkurs för nyantagna hemvärnsmän

Utgår ej

VK förslag

Innebörd

Motsvaras enligt nuvarande bestämmelser

Utbildningspremie

ÖVRIGT Lokal driftvärnsavdelning

Organ för förslags— och beslutanderätt

Utgår för genomgången godkänd Utgår ej introduktions- och repetitions- kurs för hemvärnsbefäl, special- kurs samt instruktörskurs. Pre- miebelopp: kurstid 40 timmar 300 kr kurstid 80 timmar 600 kr

Driftvärnets lägsta administra- tiva enhet

De särskilda organ genom vilka hemvärnets personal kan med- verka i hemvärnets utformning och verksamhet

»lokal underavdelning av driftvärnet»

Representations- och verk- ställande organ

Bild A. Hemvärnets indelning.

]. Nuvarande förhållanden

Hemvärnet

Allmänt hemvärn

Driftvärn

Frivilligt hemvärn j Värnpliktigt hemvärn Frivilligt driftvärn | Värnpliktigt driftvärn

A T ? A A A Värnpliktiga Värnpliktiga hemvärnsmän driftvämsmän Hemvärnets personal Hemvärnsmän — Driftvärnsmän Extra hemvärnsmän — Extra driftvärns— B-personal ur frivilliga män försvarsorganisationer Hemvärnsrekryter —— Driftvärnsrekryter Hemvärnsveteraner Musikhemvärnsmän 2. VKfo'rsIag Hemvärnet Allmänt hemvärn Driftvärn A A I | Hemvärnets personal Hemvärnsmän Fast anställda krigsplacerade Frivilliga hemvärnsmän Värnpliktiga vid hemvärnet hemvärnsmän Ordinarie hemvärnsmän Extra hemvärnsmän __ Hemvämsveteraner | Hemvarnsungdom Musikhemvärnsrnän | B—personal

Bilaga 1: 2

A. Inledning

VK har under utredningsarbetet studerat hemvärnet i Norge och Danmark. Studie- besök har under våren 1967 och hösten 1968 gjorts i Norge och under våren 1967 i Danmark. Studierna har syftat till att in- hämta erfarenheter av hemvärnsorganisatio- nema och hemvärnsutbildningen i länder där samhällsförhållandena är likartade med Sveriges. VK har främst studerat det all- männa hemvärnets och sjöhemvärnets orga- nisation, utbildning och övrig verksamhet i dessa länder. Huvuddelen av studierna har förlagts till Norge där bl.a. obligatorisk hemvärnsutbildning och utbildningen av hemvärnsbefäl särskilt studerats.

B. Norge 1. Allmänt

Det norska hemvärnet tillkom efter andra världskrigets slut. Hemvärnet byggdes upp mot bakgrund av Norges speciella geogra- fiska och befolkningsmässiga förhållanden bl. a. i syfte att säkerställa försvaret mot fientlig kupp och för att skydda mobilise— ringen av krigsmaktens övriga delar. De ne- gativa erfarenheterna från det tyska anfal- let mot Norge 1940 och den norska mot- ståndsrörelsens framgångsrika kamp under krigets fortsättning kom att spela en stor roll vid utformningen av det norska hem- värnet. De uppgifter som ålagts hemvärnet

Hemvärnet i Norge och Danmark

är av omfattande art och anses i många fall vara av avgörande betydelse för ett fram- gångsrikt försvar av landet. Då det norska hemvärnet bildades övervägdes att liksom i Sverige helt rekrytera detta med frivilliga hemvärnsmän. Efter krigets slut fanns emel- lertid ett stort antal värnpliktiga som ej er- hållit militärutbildning. Hemvärnet bedöm- des vara en lämplig organisation för att ta emot och utbilda dessa värnpliktiga. Des- sa blev skyldiga att ingå i hemvärnet och där fullgöra sin obligatoriska utbildning. Det dominerande inslaget av värnpliktiga har sedan dess bibehållits bl. a. för att säkerstäl- la tillgången av förband med hög insatsbe— redskap särskilt inom områden där de be- gränsade befolkningsresurserna ej möjliggör en frivillig rekrytering till tillräckligt antal av hemvärnsmän. Hemvärnets personal ut- görs därför i stor utsträckning av värnplik- tiga som åläggs författningsenlig tjänstgö- ringsskyldighet i hemvärnet. Vidare ingår frivilliga hemvärnsmän, främst män som lämnat värnpliktsåldern. Liksom i Sverige har det norska hemvärnet en djup förank- ring inom alla delar av samhället och be- traktas som ett uttryck för den fasta och levande förvarsvilja, som finns hos det norska folket.

2. Ledning och indelning

Det norska hemvärnet är en självständig försvarsgren vid sidan av hären, sjöförsva- ret och luftförsvaret. Chef för det norska

hemvärnet är generalinspektören för hem- värnet, som lyder under försvarschefen (ÖB). I fråga om administration och förvaltning lyder han dock direkt under försvarsdepar- tementet. Generalinspektören svarar för hemvärnets organisation, personal, rekryte- ring, utbildning och utrustning.

I operativt hänseende är hemvärnet un- derställt operativa chefer inom hären, sjö- försvaret och luftförsvaret.

Territorith indelas hemvärnet i hem- värnsdistrikt som geografiskt sammanfaller med försvarsdistrikten, vilka närmast mot- svarar våra försvarsområden. Chef för hem- värndistrikt lyder i frågor om organisation. personal, rekrytering, utbildning och utrust- ning under generalinspektören. Operativt ly- der han under försvarsdistriktschef inom hä- ren eller motsvarande chef i sjö- respektive luftförsvaret. Vid mobilisering underställs hemvärnsdistrikt försvarsdistriktet (motsva- rande) varvid hemvärnsdistriktschefen med sin stabspersonal ingår i försvarsdistriktssta- ben. För att säkerställa en enhetlig ledning i krig av försvaret inom försvarsdistriktet har försvarsdistriktschefen (motsvarande) tillagts vissa befogenheter gentemot hemvär- net redan i fred. Sålunda skall försvars- distriktschefen fastställa hemvärnets uppgif- ter under beredskapstillstånd och krig, läm- na direktiv för hur uppgifterna skall lösas, kontrollera utbildning samt lämna direktiv för och kontrollera hemvärnets mobilisering, beredskap och krigsanvändbarhet. Hem- värnsdistriktschefen är ansvarig för att verk- samheten bedrivs enligt försvarsdistriktsche- fens direktiv och anvisningar.

Hemvärnsdistriktet indelas i hemvärnsav- snitt, som närmast motsvarar våra hem— värnskretsar. Varje hemvärnsavsnitt tillde— las bestämda operativa uppgifter. Hem- värnsavsnitten i sin tur indelas i hemvärns- områden. Inom hemvärnsområdet organise- ras hemvärnslag (hemvärnsgrupp), hem- värnstropp (hemvärnspluton) och i förekom- mande fall hemvärnskompani.

I det norska hemvärnet förekommer, lik— som i det svenska hemvärnet, förtroende- nämnder på central, regional och lokal nivå.

3. Uppgifter

Uppgifterna för hemvärnet omfattar i re- gel skydd av krigsmaktens mobilisering ge- nom bevakning och försvar av förråd eller andra viktiga skyddsobjekt. Därutöver för- bereder hemvärnet fördröjningsstrid och guerillakrigföring som närmast motsvarar fria kriget i Sverige.

I princip ianspråktas det norska hemvär- net vid mobilisering samt därefter när kri- get berör den egna hembygden, medan det under övriga förhållanden »ej är i tjänst». Hinder föreligger emellertid ej för att hem- värnet vid behov tas i anspråk även om stri- den ej berör den egna hembygden, varvid dock permanenta bevakningsuppgifter i re- gel ej tilldelas hemvärnet.

Uppgifterna under mobilisering synes i huvudsak motsvara dem som åvilar det svenska hemvärnet. Förberedelserna för för- dröjningsstrid intar en framskjuten plats i utbildningen. Utbildning härför sker främst i plutonsförband men i vissa fall även i större förband. Stor vikt läggs på guerilla- krigföring. Särskilt uttagna hemvärnsgrup- per specialutbildas för sådan verksamhet. Utbildningen i guerillakrigföring kan göras mer omfattande och intensivare än utbild- ningen i fria kriget i Sverige då de norska hemvärnsmännen är yngre än de svenska och till huvuddelen värnpliktiga. Verksam- heten i fråga bedöms komma att genomfö- ras i samverkan med fält- och lokalförsvars- förband.

4. Personal a) Hemvärnsmännen

Det norska hemvärnet är i princip ett väm— pliktigt hemvärn även om frivilliga hem- värnsmän ingår.

Värnplikten i Norge varar mellan 20—44 års ålder. Hemvärnet består främst av väm- pliktiga, som av olika skäl vid olika tid- punkter under värnpliktstiden överförs från andra krigsförband till hemvärnet.

En kategori av hemvärnsmännen utgörs av värnpliktiga, som efter 3 månaders rek-

rytutbildning vid hären, överflyttas till hem- värnet för att där fullgöra återstående del av sin värnpliktstjänstgöringsskyldighet. Det- ta sker genom tjänstgöring 50 timmar (6 da- gar) per år under 23 år. Befäl och specialis- ter tjänstgör härutöver 14 dagar vart tredje år. Ett stort antal sådana 3-månadsvärnplik- tiga tilldelas hemvärnet varje år. Uttagning- en till denna kortare grundutbildning sker redan vid inskrivningen, men överföringar kan även ske under utbildningens gång. Uttagningen grundas på den enskilde värn- pliktigas bedömda lämplighet för tjänstgö- ring i hemvärnet och på aktuella behov av hemvärnsmän för att säkerställa hemvär- nets insatsberedskap.

Vissa värnpliktiga i ålder mellan 30—44 år överförs till hemvärnet då de ej behövs för fältförbandens krigsorganisation. De har fullgjort första tjänstgöring och har i regel återstående repetitionsutbildningsskyldighet om en åt två månader kvar att fullgöra i hemvärnet. För att dessa värnpliktiga skall kunna vara aktiva inom hemvärnet så lång tid som möjligt har den årliga tjänstgörings- tiden för denna grupp begränsats till 25 timmar (3 dagar) per år. Personal som full- gjort sin första tjänstgöring vid sjö- eller luftförsvaret har många gånger en för hem- värnstjänst mindre lämplig grundutbildning, varför viss omskolning även måste inrym- mas i ovan angiven tid.

Ett mindre antal frivilliga finns i hem- värnet. De utgörs dels av ynglingar från 17 år och äldre som ännu ej påbörjat värn- pliktstjänstgöring, dels av värnpliktsfria män mellan 44 och 55 (i vissa fall 60) år. Nå- gon mera omfattande propaganda för att få ökat antal frivilliga till hemvärnet synes ej bedrivas.

Värnpliktiga hemvärnsmän över 44 år står kvar i hemvärnets mobiliseringsreserv till fyllda 55 år. De kan tas i anspråk först vid krig då förhållandena så kräver. De har ej vapen och utrustning utdelade.

b) Hemvärnsbefälet

Ett stort antal yrkesbefäl ingår i det norska hemvärnet. Sålunda är hemvämsdistrikts-

cheferna och personalen i hemvämsdistrikts— staberna yrkesbefäl. Distriktschefer har i re- gel överstelöjtnants grad. Vid distriktssta- bcrna finns instruktionsofficerare på aktiv stat av kaptens och löjtnants grad. Över- föringar av personal mellan hären (särskilt infanteriet och kavalleriet) och hemvärnet eller omvänt förekommer. Tjänsten i hären och hemvärnet anses likvärd.

Avsnittschefen är deltidstjänstgörande och är i regel f. d. aktivt eller värnpliktigt befäl. Avsnittschefen har till sitt förfogande visst hemvärnsbefäl. Hans uppgift är främst att förbereda hemvärnets mobilisering och planlägga dess krigsuppgifter.

Hemvämsområdeschefen liksom hans medhjälpare är hemvärnsmän och löser si- na hemvärnsuppgifter vid sidan av sina ci- vila yrken. Hemvärnsområdeschefen är an- svarig för personaltjänst, utrustning samt viss utbildning liksom för att specialister och blivande befäl utväljs och genomgår er- forderlig utbildning.

Troppchefer (plutonchefer) och lagföra- re (gruppchefer) är hemvärnsmän.

5 . Utbildning

Utbildningstiden är, som tidigare nämnts, för huvuddelen av hemvärnsmännen som fullgör sin värnplikt inom hemvärnet upp till 50 timmar eller 6 dagar per år. Befäl och specialister fullgör härutöver 14 dagar vart tredje år.

För hemvärnsmän, som fullgjort läng värnpliktstjänstgöring före överföring till hemvärnet och därför endast har skyldig- het att fullgöra en åt två månaders tjänst in- om hemvärnet, kan den årliga tjänstgörings- tiden reduceras till 25 timmar per år.

De frivilliga inom hemvärnet har samma tjänstgöringstid som de värnpliktiga hem- värnsmännen. För frivilliga över 44 år, som tidigare tillhört hemvärnet som värnpliktiga, kan tjänstgöringsskyldigheten i fred be- gränsas till en mönstringsövning varje år, omfattande kontroll av utrustning, skjutning för militärt skyttemärke samt härutöver en larmövning vart tredje år.

För att leda utbildning av hemvämsung-

dom (17—20 år) utbildas särskilda ungdoms— ledare, i regel yngre hemvärnsmän, som fri- villigt anmäler sig.

Av den anslagna utbildningstiden an- vänds årligen omkring en tredjedel för ut- bildning i anslutning till krigsuppgifterna samt två tredjedelar för enskild utbildning och utbildning i lag och tropp.

Utbildningen bedrivs som fn'tidS— och kvällsövningar eller som sammanhängande övningar över flera dagar i regel i anslut- ning till veckoslut.

Förövning på hemvärnsområdenas krigs— uppgifter leds i regel av avsnittsehefen och genomförs varje år främst i försvaret av skyddsföremål. Utbildning i fördröjnings- strid och guerillaverksamhet förekommer även.

Huvuddelen av utbildningen enskilt, i lag och i tropp planläggs och leds av hem- värnsområdenas eget befäl. Områdeschefen kan härutöver biträdas av instruktörer från närliggande truppförband, hemvärnsskola el- ler hemvärnsdistrikt. Stor vikt läggs vid den fältmässiga skjut- och skidskytteutbild- ningen, spräng- och mintjänst, terrängtjänst med orientering, ABC-skydd och sjukvårds— tjänst. Utbildning i sambandstjänst ges stort utrymme liksom utbildningen i rapportering.

För hemvärnet i luftförsvaret sker utbild- ning i luftvärnskanontjänst. Utbildningen in- om sjöhemvärnet redovisas i ett följande avsnitt.

För nyrekryterad personal sker omskol— ning under tre dagars sammanhängande öv— ning.

Befälsutbildning inom hemvärnet, liksom specialistutbildning, sker vanligen på särskil- da kurser om i regel 14 dagar på hemvär- nets centrala och regionala skolor. Denna utbildning om 14 dagar under varje 3-års- period, utöver de 50 tim/år som åligger samtliga hemvärnsmän, är de till befäl och Specialtjänst uttagna hemvärnsmännen skyldiga att genomgå. Befälsutbildningen in— leds med en grundkurs som måste gås ige- nom före lagförarekurs, lagförarekurs måste gås igenom före troppchefskurs osv. På det- ta sätt kan en hemvärnsman utbildas och

befordras till troppchef, hemvärnsomrides- chef och i vissa fall avsnittsehef. I al be- fälsutbildning ingår instruktörsutbildning.

I princip är utbildningen av lagförare och specialister såsom prickskyttar, persoxal i guerilla— och sprängkommandon m.fl. för- lagd till distrikten.

På de centrala hemvärnsskolorna i Torpo och Dombås sker utbildning av befäl och specialister av högre grad än lagförare Ett omfattande system av kurser i ledar:kap, taktik, guerilla, vapenteknik, signal—, pion- jär- och underhållstjänst m.m. finns upp- byggt-

Vid Torpo och Dombås äger även kur- ser för kvinnlig personal i hemvärnet '.. ex. lottor rum.

Viss hemvämsungdom, som ej påbjrjat värnpliktsutbildning, samt vissa 3-minaiers- rekryter uttas för att genomgå härens be- fälsskolor med efterföljande trupptjänst i hä- ren. Denna befälsutbildning ger dem möj- lighet att tjänstgöra som instruktörer i hem- värnet under sin fortsatta tjänst. Målet är att få två sådana instruktörer per hemvirns— område.

Som särskilt viktiga led i det norska "nem- värnets utbildning ingår ofta förekommmde fälttävlingar i skytte, orientering och andra grenar av militär idrott.

Korrespondensundervisning ingår i ut- bildningen.

Genom att det norska hemvärnet till sin huvuddel består av värnpliktiga är närvaro- frekvensen vid övningarna hög vilket ökar förutsättningarna för ett gott utbldmngs- resultat.

6. Utrustning

Den personliga utrustningen som tilhanda— hålles av staten utgörs av överdragsuniform, skor och vapen. För närvarande pågår en betydande förbättring av hemvärnet; utrust- ning. Så får t. ex. hemvärnet automltkarbin till varje man i stort sett samtidgt som hären förses härmed. Dessutom ha: en ny radiostation anskaffats som framtagits spe- ciellt för hemvärnets behov. Den personli-

ga utrustningen kommer också att förstär- kas och förbättras.

Det norska hemvärnet baserar sitt under- håll på ortens tillgångar. Hemvärnsmännen skall själva medföra proviant för 3 dagar. Härutöver uppgör hemvärnsområdeschefen avtal med ortens affärer om leverans av livsmedel. Senare stöder sig hemvärnet på försvarets underhållsanstalter. Lottor och rödakorspersonal understödjer och hjälper hemvärnet. Transportmedel rekvireras i or- ten.

7. Sjöhemvärnet

Då någon direkt svensk motsvarighet till'det norska sjöhemvärnet saknas lämnas en särskild redogörelse för detta.

Det norska Sjöhemvärnets speciella orga- nisation hänger delvis samman med den mi- litära indelningen i Norge där sjöförsvars- kommandon svarar för vattenområdena »upp till högvattensmärket» alltså även far- vattnen inne i fjordar och skärgårdsområ- den men ej för någon verksamhet på land. Områdesindelning med områden omfattan— de såväl öar, fastland och mellanliggande vatten ut till territorialvattengränsen och med chefer som är ansvariga för försvar och övervakning av hela området, förekom- mer ej.

Sjöhemvärnets uppgifter kan utgöras av: övervakning av farvatten och vattenom- råden,

sjöfartskontroll och övervakning av sjötra- fiken,

bevakning av utlagda minfält, minSpaning samt omhändertagande av drivande minor,

spärrning av hamnar, rekognoseringar till sjöss, viss transporttjänst till sjöss samt spaning efter ubåtar. NågOn betjäning av kustartilleribatterier förekommer däremot ej. Ej heller minsvep- ning, minutläggning eller utprickning av mi- litärleder.

Sjöhemvärnets personal består av värn- pliktiga med sjövana och är lokalt rekryte- rad. Ett begränast antal frivilliga av samma

kategorier som i hemvärnet i övrigt ingår i sjöhemvärnet. Befälet utgöres av dels yr- kesbefäl inom sjöförsvarskommandots stab för ledning och utbildning av sjöhemvärnet, dels värnpliktigt befäl som fått sin utbild- ning antingen under sin värnpliktstjänstgö— ring i marinen eller inom sjöhemvärnet vid särskilda kurser.

Sjöhemvärnet förses med fartyg genom rekvisition eller förhyrning av fiskefartyg. Sjöhemvärnsområdeschef har radioförbin— delse med fartygen till sjöss och med krets— chef samt genom denne med förband på land.

Sjöhemvärnets utbildning omfattar en 6— dagarsövning varje år för varje område. Utbildningen planläggs och genomförs av hemvärnsdistriktschefen.

Befälet utbildas under sin värnpliktstjänst- göring inom marinen eller inom hemvärnet. De befälsuttagna, liksom specialister, har skyldighet att utöver de 50 timmar per år som åligger alla sjöhemvämsmännen även tjänstgöra 14 dagar under varje 3-årsperiod. Befäl utväljs med hänsyn till behov, bostads- ort, föregående utbildning och allmän lämp- lighet. Urvalet sker även bland de värnplik— tiga som fullgjort 3 månaders rekrytskola i marinen och därefter tilldelats hemvärnet. Man eftersträvar också att utbilda särskilda hemvärnsinstruktörer, varvid de uttagna får gå igenom marinens ordinarie befälsskolor med efterföljande trupptjänstgöring inom marinen varefter kvarstående tjänstgörings- skyldighet fullgörs inom hemvärnet.

Med hänsyn till uppgifterna anses det nödvändigt att sjöhemvärnet vid mobili- sering får tjänstgöra under längre tidsperio- der.

Det norska sjöhemvärnet är organiserat och har uppgifter som gör att det närmast bör jämföras med våra marina bevaknings- områden och till sådan bevakningsområdes- chefs förfogande ställda mobiliserade för- band.

8. Hemvärnets ungdomsverksamhet

Hemvärnets ungdomsrörelse tillkom i bör- jan av 1960-talet. Efter fyllda 17 år kan var-

je ung man anmäla sig som frivillig i hem- värnet. Omkring 2 000 ungdomar i åldern 17—20 år ingår för närvarande i hemvärnet.

På många platser finns särskilda ungdoms- avdelningar. Verksamheten vid dessa spe— cialinriktas på orientering i terräng, bivack- övningar, skytte, signaltjänst m.fl. militära grenar. Utbildningen omfattas med stort in— tresse.

Många har genom hemvärnsutbildningen fått intreSSe för försvaret och åtskilliga sö- ker få befälsutbildning när de skall fullgöra sin värnplikt.

Frivillig tjänstgöring vid hemvärnet ger företräde vid intagning på försvarets skolor.

Ungdomarnas tävlingsintresse stimuleras bl. a. genom årliga rikstävlingar.

9. Kvinnor i norska hemvärnet

VK har i Frivilligförsvaret 1 (bilaga 11: 1) närmare beskrivit de kvinnliga frivilliga in» satserna i totalförsvaret i Norge och Dan— mark. I det norska hemvärnet ingår frivilli— ga lottor till ett betydande antal. Lottorna tjänstgör inom tjänstegrenarna förplägnads-, sjukvårds-, sambands-, expeditions- och ma- terieltjänst. Lottorna krigsplaceras i hem- värnet mellan 18—60 års ålder.

Efter en kortare grundutbildning i Nor- ges Lotteförbunds regi sker vidareutbild- ning vid hemvärnsskolan i Torpo vid s.k. fältkurser. Två fältkurser om vardera en veckas längd genomgås i regel. Kurserna omfattar vad som närmast motsvarar all- män försvarsutbildning enligt VK förslag i Frivilligförsvaret 1. Stor vikt läggs på fält— mässighet och förmåga att uppträda i skogs- och fjällterräng. Vid fältkurs 2 sker sär- skild utbildning i ledarskap. För att skaf- fa sig kunskaper för tjänsten i respektive befattning deltar lottorna i lämpliga delar av hemvärnets övriga utbildning.

Den kvinnliga sjukvårdspersonalen får grundläggande utbildning inom Norska rö- da korset. De genomgår därefter komplet- terande militära sjukvårdskurser. Liksom övriga lottor deltar de i lämpliga delar av hemvärnsutbildningen.

Vid varje hemvärnsdistrikt, -avsnitt och

-område utses en särskild kontaktlotta, som skall vara ledare för lottorna inom respekti- ve områden. Hon skall bistå med admini- stration, rekrytering och registrering av den kvinnliga personalen, medverka vid lottor- nas utbildning, kontrollera att föreskriven utbildning genomförs samt utöva personal- vård ifråga om förmåner, ordningsfrågor m.m. Särskilda kurser anordnas för kon- taktlottor.

10. Förmåner till personal i norska hem- värnet

Hemvärnsbefälet i norska hemvärnet är i fråga om anställningsförhållanden och för- måner i form av avlöning, arvoden m. in. in- delade i följande kategorier.

Fast anställt hemvärnsbefäl med lön ef— ter grad som övrig personal på aktiv stat.

Deltia'sanställt hemvärnsbefäl, t.ex. chef för hemvärnsavsnitt med fast årsarvode om f. n. 5 150 nkr. samt tjänstgöringsskyldighet under 60 dagar per år. Härunder åtnjuter vederbörande lön som kapten på aktiv stat.

Arvoderat hemvärnsbefäl, till vilken ka— tegori chef för hemvärnsområde hör. Un- der tjänstgöring vid hemvärnsförband åt- njuter denne lön efter grad som officer på aktiv stat. Han har vidare årlig gottgörelse för administrationskostnader, kontorshyra m.m. om f.n. 2795—4 369 nkr. avhängig av områdets personalstyrka. Han dispone- rar härutöver ett s.k. årligt utjämningsbe- lopp om 700—1400 nkr. för portokostna- der, telefonavgifter m. m.

Icke fast avlönar hemvärnsbefäl med en årlig tjänstgöringsskyldighet om 50 timmar samt härutöver skyldighet att tjänstgöra för egen utbildning under 14 dagar per treårs- period under tid för hemvärnsplikt. Veder- börande åtnjuter, oberoende av innehavan— de grad som hemvärnsbefäl, under tjänst- göring förmåner sOm värnpliktig korpral. Familjebidrag kan utgå. Under utbildning i form av flerdagarskurs vid exempelvis hemvämsskola utgår s.k. kurstillägg om 60 nkr. för dag. Detta utgör ersättning för in- komstbortfall och är skattepliktigt.

Meniga hemvärnsmän, till vilka hänförs

underbefäl, åtnjuter under tjänstgöring värn- pliktsförmåner. Under deltagande i kurs ut- går kurstillägg. Någon ekonomisk ersättning utgår ej under fritidsutbildning.

C Danmark 1. Allmänt

I Danmark medförde erfarenheterna från andra världskriget att ett kuppförsvar som täckte hela landets yta ansågs nödvändigt. Danmarks utsatta strategiska läge vid ett kuppanfall skärper betydelsen av att ha tillgång till militära förband med hög in- satsberedskap. Liksom det norska har det danska hemvärnet sitt ursprung i motstånds— rörelsen under andra världskriget. Hemvär— net omfattas med mycket stort intresse och har en djup förankring i alla delar av det danska samhället. Hemvärnet anses utgöra en betydelsefull och oundgänglig del av det danska försvaret.

2. Ledning och indelning

Det danska hemvärnet är liksom det norska en självständig försvarsgren vid sidan av armén, marinen och flygvapnet. Chefen för danska hemvärnet lyder i fred direkt under försvarsministern.

Hemvärnet består av följande hemvärns- grenar:

arméhemvärnet med Danmarks korps,

marinhemvärnet med Kvindeligt Marine- korps och

flyghemvärnet med Kvindeligt Flyve- korps.

Härtill kommer hemvärnets skolor. Cheferna för de tre hemvärnsgrenarna benämnas hemvärnsinspektörer. En av des- sa utses att tillika vara chef för hemvär- net.

De kvinnliga kårerna leds av kvinnliga kårchefer med egna staber.

Territoriellt indelas landet i hemvärns- regioner. Dessa indelas i sin tur i hemvärns- distrikt, som omfattar ett eller flera hem- värnskompaniområden.

Lotte-

I operativt avseende lyder hemvärnsregio- nerna under armé (här-) regionerna. De se- nare leds — liksom i Norge — av någon av cheferna för inom området förlagda trupp— förband. Hemvärnsregionchef ingår i krig i armé (här-) regionschefens stab som före- dragande i frågor rörande hemvärnets an- vändning. I fred har armé (här-) regions- chef viss direktivrätt rörande hemvärnets utbildning för krigsuppgifter inom regionen.

Marin- och flyghemvärnet lyder under re- gionala eller lokala marin- och flygchefer. Marinhemvärnet är fördelat på ett antal hamnar. Flyghemvärnet är knutet till olika flygbaser.

3. Uppgifter

Uppgifterna för det danska hemvärnet över- ensstämmer i princip med uppgifterna för norska och svenska hemvärnet. Försvaret mot luftlandsättningar är i Danmark en av huvuduppgiftema. Liksom i Norge skall fördröjningsstrid kunna genomföras. Tjänst- göringsskyldigheten i krig är i stort den- samma som för det norska hemvärnet.

Särskilt lämpade hemvärnsmän utbildas för att ingå i s. k. kamppatruller för uppgif- ter i det fria kriget.

Liksom i Sverige finns i Danmark ett sär- skilt driftvärn inom kommunikationsverken och andra betydelsefulla verk och företag. Vid hemvärnsberedskap fullgör driftvärnet sin civila tjänst i uniform.

Marinhemvärnet har till uppgift att över- vaka danska farvatten, hamnar m. m.

Flyghemvärnet har till uppgift att med— verka i flygplatsförsvar och luftbevakning.

Hemvärnets roll i det psykologiska för- svaret tillmäts stor betydelse.

4. Personal a) Hemvärnsmännen

Det danska hemvärnet är liksom det svenska i grunden ett frivilligt hemvärn även om Värnpliktiga i krig eller >>under extraordinä- ra förhållanden» kan åläggas tjänsteplikt i hemvärnet till det år de fyller 50 år. Hem-

värnet rekryteras främst av värnpliktiga från krigsmakten när dessa vid 32 års ålder utträdet ur fältförbandens krigsorganisation. De värnpliktiga uppmanas då att frivilligt gå in i hemvärnet. De åtar sig därmed en tjänstgöringsskyldighet i fred om 24 tim- mar per år. Hemvärnsmännen har möjlig- het att frivilligt kvarstå även efter 50 års ålder.

Ett antal värnpliktiga med fysiskt begrän- sad tjänstbarhet kan vid inskrivning till värn- pliktstjänstgöring efter frivilligt åtagande ut- tas för krigsplacering i hemvärnet för tre- årsperioder. Sådana värnpliktiga erhåller ingen grundutbildning vid krigsmakten. De utbildas direkt vid hemvärnet med 100 tim- mar första året samt 50 timmar vardera andra och tredje året. Önskar de efter en treårsperiod fortsätta som hemvärnsmän skall de fullgöra 24 timmar årligen under den följande perioden.

Viss ungdomsutbildning förekommer så— tillvida att män fr.o.m. fyllda 18 år får inträda i hemvärnet och utbildas enligt nyss angiven utbildningsgång.

b) Hemvärnsbefälet

Liksom i Norge ingår i Danmark ett stort antal yrkesbefäl i hemvärnet. I hemvärns- regionstaberna, som motsvarar våra för- svarsområdesstabers hemvämsavdelningar, ingår som chefer aktiva officerare med högst överstes grad samt ett flertal instruktions- officerare av majors, kaptens eller löjtnants grad. Antalet instruktionsofficerare syns i huvudsak vara detsamma som i motsvaran- de instans i det norska hemvärnet.

I regel har yrkesbefälet överförts från hären till hemvärnet. Någon växling mellan tjänst i hären och hemvärnet som i Norge synes ej förekomma. Innan överföring av yr- kesbefäl till det danska hemvärnet sker skall godkänd provtjänstgöring ha fullgjorts vid hemvärnet. Inom danska hemvärnet finns befordringsgång för yrkesbefäl upp till över- ste och chef för hemvämsregion.

Hemvärnsbefälet i övrigt rekryteras främst från f. d. befäl av olika kategorier vid krigs-

makten, som icke längre tas i anspråk för krigsplacering. De genomgår vissa kurser i hemvärnstjänst vid hemvärnets skolor för att kvalificera sig för tjänstgöring vid hem— värnet.

c) Rekryterin gskonsulenter

I Danmark används s.k. rekryteringskon- sulenter för rekrytering såväl inom hemvär- net som inom de kvinnliga frivilliga för- svarsorganisationerna. De utbildas på sär- skilda kurser vid hemvärnsskolorna. Kon- sulenterna är särskilt utvalda personer som är väl lämpade att handha rekryteringsverk- samhet. Flertalet är pensionerade officera- re och underofficerare, akademiker, f. d. civila arbetsledare på olika nivåer eller per- soner knutna till fackföreningsrörelsen. Hit- tills har många av konsulentema varit f. d. motståndsmän. De besöker företag, industri- er och militära förband, där de anordnar och leder informativa rekryteringsmöten. Systemet anses ha slagit väl ut och konsu— lenternas arbete anses starkt ha bidragit till den goda rekryteringen till hemvärnet och de kvinnliga frivilliga försvarsorganisa- tionerna.

5. Utbildning

Utbildningstidens längd för olika kategorier har redovisats i föregående avsnitt.

Utbildningstiden om minst 24 timmar per år fördelas med omkring en tredjedel för vidmakthållande av enskilda färdigheter i form av skjutning, materielvård m.m. samt återstående omkring två tredjedelar av ti- den för stridsövningar i grupp, pluton och högre förband främst som övningar på krigsuppgifterna.

Liksom i Norge utgör övningar i sam- bandstjänst ett betydelsefullt inslag i utbild- ningen. Utbildning av befäl och specialister omfattar i regel veckokurser vid de re- gionala och centrala hemvärnsskolorna i Nymindegab på Jylland för härens och flyg- vapnets hemvärn samt i Slipshamn vid Ny- borg för marinens hemvärn.

6. Utrustning

Hemvärnets utrustning är god. Beväpningen utgörs av kulsprutepistoler, gevär med ki- karsikten, lätta och tunga kulsprutor, lätta granatkastare, pansarbrytande vapen samt sprängutrustning. Uniformer och gradbe- teckningar överensstämmer med den för- svarsgren som hemvärnet är knutet till.

7. Kvinnor i danska hemvärnet

Som tidigare anförts är de danska kvinnliga försvarsorganisationema i fred inordnade i danska hemvärnet. Organisationsformen främjar ett gott samarbete och möjliggör ett effektivt bistånd till hemvärnet från de kvinnliga försvarsorganisationemas sida. I hemvärnet tjänstgör lottor i expeditions-, signal-, plotting—, krypto-, förplägnads- och sjukvårdstjänst.

I regel svarar de kvinnliga organisationer- na för grundutbildningen av den kvinnliga personalen. Sjukvårdslottor utbildas vid mi- litärsjukhusen. I regioners och distriktens re- gi sker vidareutbildningen av den kvinnliga personalen. Utbildning av kvinnliga leda- re och instruktörer sker främst vid de cen- trala hemvärnsskolorna.

Vid hemvärnsregions- och distriktsstaber- na finnes särskilda kvinnliga befattnings— havare som handlägger frågor om rekry- tering, utbildning och personalvård för kvinnlig personal.

8. Förmåner till frivilliga i danska hemvär- net

Vid deltagande i övningar av längre varak— tighet, kurs eller annan utbildning som är förlagd till skola eller utbildningsanstalt ut- går ersättning med 8 dkr. för dygn. Sam- ma ersättning utgår vid beordrad tjänst- göring av minst åtta timmars varaktighet. Vederbörande kan, om deltagandet i ut- bildningen eller tjänstgöringen förorsakar inkomstbortfall, få ersättning för förlorad arbetsförtjänst med högst 50 dkr. för dygn. Inkomstbortfall skall kunna styrkas om så

fordras. Sistnämnda ersättning utgår inte vid veckoslutsövning eller veckoslutsutbild- ning. Statsanställd bibehåller oavkortad lön under hemvärnstjänstgöring. Frivilligperso- nalen åtnjuter fria resor, fri uniform och utrustning samt kost och logi under tjänst- göring. Ekiperingsbidrag utgår med 30 dkr. för år.

Befäl och funktionärer, vilka ej är fast anställda vid hemvärnet och som ianspråktas för relativt omfattande årlig tjänstgöring får särskild ersättning i form av ett index- reglerat arvode som är skattepliktigt. Arvo- det utgår med olika belopp i olika befatt- ningar och varierar från ca 2 000 dkr. till ca 7 000 dkr. för år.

Bilaga 8: 1

Översiktlig jämförelse mellan nuvarande och av VK föreslagna förmåner till hemvärnsmän

Hemvärns- man i

Förmånsslag

Förmåner

enligt

Traktamente

Förplägnad Inkvartering Utrustning

Reseförmåner

Sjukvård

Familje- bidrag

Grupplivför- säkring. Be- gravnings- hjälp m. rn.

Bibehållen lön i statlig an- ställning

Arvoden till hemvärnsbefäl

m. ti. Premier

A. Allmänna hemvär- net

Nuvaran-

de be-

stämmel-

ser

VK förslag

Utgår med 12 kr/dag vid utbildning om minst 3 dagar i följd, högst 14 dagar/år. Hemvärns- män under 20 år 6 kr/dag

12 kr/dag till alla hem- värnsmän. Under före- skriven årlig

Fri förpläg- nad om ut- bildning minst 4 tim i följd.

Fri inkvarte- ring och ut- rustning

Ej ändring

Fri resa ge- nom mil. tjänstebiljett eller resekost- nadsersätt- ning enl. Arr om utbildning minst 5 dagar Eljest d:o för företagen färd med allmänna kommunikati- onsmedel. Om färdväg 5-150 (250 )km kilo- meterersätt- ning 20 öre/km

Transport ge- nom utbild- ningsmyndig- hets försorg eller fri resa genom

Militärersätt- ningsförord- ningen till- lämplig vid skada eller sjukdom till följd av olycksfall un- der utbild- ning. I övrigt ej sjukvårds- förmåner

Ej ändring

Utgår ej. (Undantag vpl krigspla- cerad vid hemvärnet under repe— titionsövning vid HvSS)

Rätt till fa- miljebidrags- förmåner vid deltagande i utbildning

Grupplivför- Säkrings- skydd om ut- bildning un- der minst 5 dagar i följd och 5 tim/ dag. Ej vid tjänstgöring

i utbildnings-

Lön med B- avdrag högst 14 dagar/ kalenderår under tjänst- ledighet för tjänstgöring i hemvärnet

syfte efter eget åtagande. Be- gravningshjälp enligt militär- ersättnings- förordningen. Ersättning för kostnad av transport av avliden till hemorten

Grupplivför- säkring och begravnings- hjälp enligt

i princip sam-

Ej ändring

Kretshem- värnschef, hemvärns- chef, hem- värnskornpa- nichef, adju- tant till hem- värnschef. Hemvärnschef i område med högst 100 hem- värnsmän 600 kr/år,i område med över 100 hemvärnsmän 900 kr/år. Övriga 300 kr/år

Utgår ej

Höjda arvo- den till krets- hemvärns- chefer och hemvärnsche-

Tjänstgörings- premie för fullgjord årlig utbildning om minst 20 tim-

utbildning utgår trakta- mente för enstaka

dag, vid övrig utbildning om denna omfattar 2 dagar i följd. Ej tidsbegräns- ning

mil. tjänste- biljett eller resekostnads- ersättning enligt Arr.

Vid resa med egen bil ersätt- ning enl. biler— sättningsavta- let (29.5.1969), 25 öre/km. Fri inkvartering och förplägnad eller ersättning härför (= väm- pliktig) vid längre resa

som omfattar minst 5 dagar i följd

ma grunder som gäller för värnpliktiga

fer, 1 000, 800 respektive 1 200 kr/år samt arvoden även till ställ- företrädande hemvärnschef, hemvärnsin- struktör och ungdomsledare med 300 krlår mar 50 kr., om minst 34 tim- mar (befäl) 85 kr. Utbild- ningspremie för genom- gången kurs om 40 timmar 300 kr, om 80 tim mar 600 kr

Nuvaran- de be- stämmel- ser

VK förslag

I princip samma be- stämmelser som för hem- värnsman i allmänna hemvärnet

Utgår ej 12 kr/dag vid deltagande i utbildning på fritid enligt samma regler som föreslagits för hemvärns- man i allmän- na hemvärnet

Ej ändring

Om tjänst- göring på annan ort än vederbörandes arbetsplats samma be- stämmelser som för hem- värnsman i allmänna hemvärnet

Enligt samma regler som föreslagits för hemvärnsman i allmänna hemvärnet

Statsanställd enligt gällande anställnings- avtal. Övriga samma be- stämmelser som för hem- värnsman i allmänna hemvärnet

Samma för- måner som vid olycksfall eller sjukdom som inträffar under ordi- narie arbete. Militärersätt- ningsförord— ningen därut- över tillämplig

Utgår ej

Ej ändring Ej statsan- ställd enligt samma grun- der som före- slagits för hem- värnsman i allmänna hemvärnet

Ej ändring

Driftvärns- tjänstgöring erfordrar icke tjänst- ledighet

Utgår ej vid driftvärnet

Ej ändring Ej ändring

Utgår ej

Utbildnings- premie för viss genomgången kurs enligt samma regler som föreslagits för hemvärns- man i allmän- na hemvärnet

Bilaga 8: 2

Nuvarande förmåner till hemvärnspersonal och annan

frivilligbrevet (Kbr den 17 maj 1963)

frivillig personal u

nder

utbildning för

krigsmaktens behov enligt hemvämskungörelsen respektive

Förmånsslag Traktamente

Förplägnad Inkvartering Utrustning

Reseförmåner

Sjukvård

Familjebidrag

Begravningshjälp Grupplivförsäkring

Bibehållen lön i stat- lig anställning (AST 19 &)

A. Hemvärns- personal:

1) Allmänna hemvärnet

Utgår med 12 kr/ dag vid utbildning om minst 3 dagar i följd. Högst 14 dagar/år

Utgår ej. Driftvärns-

man bibehåller un- der tjänstgöring or-

dinarie löneförmåner

Fri förplägnad om utbildning minst 4 tim i följd.

Fri inkvartering och utrustning

I princip enligt ovan

Fri resa genom mili- tär tjänstebiljett eller resekostnads- ersättning enl. Arr om utbildning minst 5 dagar. Eljest d:o för före- tagen färd med all- männa kommunika— tionsmedel. Om färdväg 5—150 km kilometerersätt- ning 20 öre/km

Om tjänstgöring eller kurs på annan ort än vederböran- des arbetsplats= ovan

Militärersättnings- förordningen till- lämplig vid skada eller sjukdom till följd av olycksfall under utbildning. I övrigt ej sjuk— vårdsförmåner

Samma förmåner som vid olycksfall eller sjukdom som inträffar under or- dinarie arbete. Militärersättnings- förordningen därut- över tillämplig

Utgår ej. (Undantag vpl krigsplacerad vid hemvärnet under repetitionsövning vid HvSS) Utgår ej

Endast kostnad för transport av avliden till hemorten. Grupplivförsäk- ringsskydd om ut- bildning under minst 5 dagar i följd och 5 tim/dag

Statsanställd enligt gällande anställ- ningsavtal. Övriga = hemvärnsman i allmänna hemvärnet

Lön med B-avdrag 14 dagar/kalenderår under tjänstledighet för tjänstgöring i hemvärnet m. m.

Driftvärnstjänst- göring erfordrar icke tjänstledighet

B. Annan fri- villigper— sonal Utgår med 10 kr/ dag vid utbildning om minst 3 dagar i följd. A—personal vid utbildning jäml avd AIII e) i fri- villigbrevet 12 kr/ dag eller efter grad även för enstaka dag

I princip vid all utbildning. Under viss hemortsutbild- ning utgår för- månerna i före- kommande fall

Förmåner enligt i huvudsak samma grunder som gäller för hemvärns- personal (se ovan)

Vid utbildning om minst 3 dagar sjuk- vårdsförmåner= värnpliktiga. Mili- tärersättningsför- ordningen är till- lämplig vid all ut— bildning

Utgår endast under utbildning jäml avd A III

o) i frivilligbrevet om minst 6 dagar i följd Utgår till A-per- sonal m. ti. (krigs- frivillig personal) under utbildning jäml avd A III e) i frivilligbrevet

Under tjänstledig- het för utbildning om minst 3 dagar

i följd samt utbild- ning jäml. avd A III c) i frivilligbrevet, lön med B-avdrag högst 32 dagar/ kalenderår

Bilaga 8:3 Årsarvoden till vissa hemvärnsbefäl. Utvecklingen 1946—1966

Belopp kr Hemvärnschef för hemvärnsområde med Hemvärns- över 100 och befäl utom högst 100 högst 300 över 300 hemvärns- hemvärns- hemvårns- hemvärns- Fr. o. m. Befattning chefer män män mån 20.3.1946 Hemvärnskretsbefälhavare1 100 Hemvärnsområdesbefälhavarez 1 50 225 300 1 .7.1952 Kretshemvärnschef 1 10 Hemvärnschef 165 250 330 1.7.1957 Kretshemvärnschef 150 Hemvärnschef 240 360 480 1.10.1958 Kretshemvärnschef 150 Hemvärnschef 240 360 480 Hemvärnskompanichef 150 över 50 och högst 50 högst 150 över 150 hemvärns- hemvärns- hemvärns män män män 1.7.1960 Kretshemvämschef 150 Hemvärnschef 240 360 480 Hemvärnskompanichef ] 50 högst 100 över 100 hemvårns- hemvärns- män män ] .7.1961 Kretshemvämschef 200 Hemvärnschef 400 600 Hemvärnskompanichef 200 l .7. 1964 Kretshemvärnschef 250 Hemvärnschef 500 750 Hemvämskompanichef 250 1.7.1966 Kretshemvämschef 300 Hemvärnschef 600 900 Hemvämskompanichef 300 Adjutant till hemvärnschef 300

1 Nuvarande kretshemvärnschef ” Nuvarande hemvärnschef.

Bilaga llzl Kungl. Maj:ts kungörelse om hemvärnets

organisation och uppgifter m. m.

(hemvärnskungörelse) given Stockholms slott den 30 juni 1947

SF nr 673/1947 med ändring SF nr 661/1948, nr 548/1951, nr 509/1953, nr 91/1956, nr 337/1957, nr 485/1958, nr 492/1958, nr 154/1960, nr 592/1960, nr 100/1961, nr 115/1962, nr 129/1963, nr 383/1964, nr 257/1965, nr 135/1966, nr 439/1967 och nr 400/1968.

Kungl. Maj:t har, i anledning av riksdagens beslut, funnit gott förordna som följer:

Gemensamma bestämmelser

1 &

Hemvärnet, som utgör en del av armén, består av militärt organiserade, på frivillig— hetens väg rekryterade förband, vilkas främsta uppgift är att verka för det omedel- bara skyddet av den egna hemorten och ar- betsplatsen.

Vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd ingå i hemvärnet vissa värnpliktiga m.fl. vilka enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvämsmän skola full- göra tjänstgöring i hemvärnet.

Zå

Vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd skall hemvärnet hållas i beredskap (hem- värnsberedskap).

Konungen äger, då hänsyn till rikets för- svar eller säkerhet det påkallar, förordna om hemvärnsberedskap även om beredskapstill- stånd icke inträtt. Dylik befallning om hem-

värnsberedskap må avse allenast viss del av riket.

Angående hemvärnets förhållande vid be- redskapslarm stadgas särskilt.

3ä

Hemvärnet indelas med hänsyn till sina uppgifter i allmänt hemvärn och driftvärn.

Allmänna hemvärnet verkar för det ome- delbara skyddet av den egna hemorten. In- om allmänna hemvärnet må enligt rikshem- värnschefens närmare bestämmande förband organiseras med främsta uppgift att verka för vissa anläggningars eller arbetsplatsers skydd (verks- eller företagshemvärn).

Driftvämet verkar för det omedelbara skyddet av statliga eller kommunala myn- digheters eller enskilda företags egna an- läggningar och arbeten och må icke använ- das för annan uppgift. Det ankommer på myndigheten eller företaget att, om möjligt i samråd med vederbörande militära myn- dighet, avgöra, när till driftvärn hörande förband skall insättas.

4å

Under chefen för armén utövas hemvär- nets högsta ledning av rikshemvärnschefen. I viktigare frågor rörande hemvärnet skall hemvärnets centrala förtroendenämnd höras.

55

Ledningen av hemvärnet inom varje mili- tärområde åligger militärbefälhavaren. Un-

der denne utövas inom I—VI militärområ- dena ledningen av hemvärnet inom varje försvarsområde av försvarsområdesbefälha- varen.

65

Hemvärnets personal utgöres av hem- värnsmän, extra hemvärnsmän och hem- värnsrekryter, vilka vid tjänstgöring i drift- värnet benämnas driftvämsmän, extra drift- vämsmän och driftvärnsrekryter, samt av hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän.

Till hemvärnsmän räknas jämväl allt hemvärnsbefäl.

75

Hemvärnsmän och extra hemvärnsmän avses för aktiv tjänst i hemvärnet, extra hemvärnsmän dock endast under tid, då de icke tagas i anspråk för värnpliktstjänstgö- ring.

Hemvärnsrekryter avses för utbildning till hemvärnsmän. Hemvämsrekrytutbildning i vapentjänst må enbart omfatta skjututbild- ning med gevär.

Hemvärnsveteraner avses såsom biträde åt hemvärnschefema vid rekryterings-, stöd- och liknande verksamhet.

85

1. Till hemvärnsman (hemvärnsrekryt) må den antagas, som

a) i värnpliktshänseende är över- eller underårig

eller frikallats från värnpliktens fullgö- rande

eller såsom värnpliktig i kommandoväg krigsplacerats vid hemvärnet

eller på grund av krigsplacering i civil befattning, uppskov eller annan motsvarande anledning beräknas icke komma att inkallas till värnpliktstjänstgöring under beredskaps— tillstånd eller krigstillstånd,

b) under antagningsåret fyller minst 17 (hemvärnsrekryt minst 15) år,

c) visat laglydnad och äger medborgar- sinne,

d) besitter nöjaktiga fysiska förutsättning— ar för hemvärnstjänst,

e) om han är omyndig, inhämtat förmyn— dares medgivande till antagningen samt

f) då fråga är om antagning till allmänna hemvärnet, är bosatt eller stadigvarande vis— tas inom det hemvärnsområde, där han sö- ker inträde.

För antagning till hemvärnsman (överfö— ring från hemvärnsrekryt till hemvärnsman) fordras därjämte, att vederbörande äger till- fredsställande skjutskicklighet.

2. Till extra hemvärnsman må antagas värnpliktig, som icke avses i 1 mom. a) un- der förutsättning att den värnpliktiga upp- fyller de i samma mom. under c), d) och f) angivna fordringarna.

3. Angående antagning av musikhem- vämsman äger chefen för armén utfärda närmare bestämmelser.

4. Konungen meddelar i kommandoväg bestämmelser om den ålder, vid vilken i värnpliktshänseende underårig hemvärnsman må tillhöra hemvärnets stridande förband i krig.

5. Vid krigsmakten fast anställd personal kan krigsplaceras i hemvärnet enligt för- svarsgrenschefs bestämmande. Dylik perso— nal må även i övrigt tjänstgöra i hemvärnet under tid, då densamma icke tages i anspråk för ordinarie tjänstgöring. För här avsedd krigsplacering eller tjänst- göring erfordras icke antagning som hem- värnsman.

6. Till hemvärnsveteran må överföras hemvärnsman, som fyllt 65 år och fullgjort minst 10 års tjänst i hemvärnet. Närmare bestämmelser härom utfärdas av chefen för armén.

95

Beträffande det antal hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, som högst må antagas (hemvärnets maximistyrka), samt beträffan— de högsta antalet extra hemvärnsmän stad— gas särskilt.

105

1. Under beredskapstillstånd eller krigs- tillstånd ävensom då Konungen utfärdat be— fallning om hemvärnsberedskap är hem—

värnsman skyldig att på kallelse inställa sig till den tjänstgöring vid hemvärnet, som er- fordras med hänsyn till pågående eller befa- rad fientlig vcrksamhet. Enahanda skyldig- het åligger extra hemvärnsman under tid, då han icke tages i anspråk för värnplikts- tjänstgöring.

Tjänstgöring, som i första stycket sägs, skall av hemvärnsman (extra hemvärnsman) i allmänna hemvärnet i regel fullgöras inom eget eller angränsande hemvärnsområde och av hemvärnsman (extra hemvärnsman) i driftvärnet vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen samt må icke utan tvingande skäl förläggas till sådan tid, att hemväms— mannen hindras att fullgöra sina civila ar- betsuppgifter.

2. Under beredskapstillstånd eller krigs- tillstånd är hemvärnsman jämväl skyldig att fullgöra den tjänstgöring i utbildningssyfte, som enligt av Konungen utfärdade bestäm— melser må åligga honom.

3. Då beredskapstillstånd eller krigstill- stånd icke råder är hemvärnsman skyldig att i utbildningssyfte årligen fullgöra högst 50 och lägst 20 timmars tjänstgöring enligt där- om av chefen för armén utfärdade bestäm- melser. Nämnda tjänstgöring, vari icke må inräknas den tid, som åtgår för vidmakthål- lande och förkovran av hemvärnsmannens skjutskicklighet och allmänna fältduglighet, må förläggas till hemvärnsmannens arbets- tid allenast då särskilda skäl därtill äro, be- träffande hemvärnsman i allmänna hemvär- net icke utan särskild överenskommelse. Utöver nämnda tjänstgöring må hem- värnsman efter eget åtagande fullgöra ytter- ligare tjänstgöring i utbildningssyfte.

4. Då beredskapstillstånd eller krigstill- stånd icke råder må efter eget åtagande hemvärnsman i allmänna hemvärnet enligt av Konungen i särskild ordning meddelade bestämmelser på kallelse av vederbörligt hemvärnsbefäl deltaga i efterspanings-, be- vaknings- eller handräckningstjänst, som på- kallas av militär eller civil myndighet.

5. Vad i 2—4 mom. stadgas för hem- värnsman skall jämväl gälla extra hem— värnsman och hemvärnsrekryt, dock att ex- tra hemvärnsman icke är skyldig fullgöra

tjänstgöring i hemvärnet under tid, då han tages i anspråk för värnpliktstjänstgöring.

6. Chefen för armén må befria hem- värnsman, extra hemvärnsman och hem- värnsrekryt från tjänstgöringsskyldighet, som i 2 och 3 mom. avses.

115

Hemvärnspersonal må icke samtidigt till- höra allmänna hemvärnet och driftvärnet, dock må hemvärnsman i allmänna hemvär- net, som i krig fullgör arbete vid central ar- betsavdelnin g inom organisationen för bygg- nads- och reparationsberedskap, under så- dan tid tillhöra avdelningens driftvärn och därvid vara befriad från tjänstgöring i all- männa hemvärnet.

lZå

Angående hemvärnspersonalens rätt till fri utrustning och beväpning samt ersättning för sjukdom och skada, som ådragits under hemvärnstjänstgöring, gäller vad särskilt stadgas.

Avlider hemvärnspersonal under hem- värnstjänstgöring eller vid färd till eller från sådan tjänstgöring må av statsmedel bestri- das kostnaderna för transport av den avlid- ne till hemorten eller till annan ort, i sist- nämnda fall dock högst med belopp motsva- rande kostnaderna för transport till hemor- ten.

13%

Ansökan att bliva antagen i hemvärnet skall ske skriftligen samt—utom beträffan- de extra hemvärnsmän, värnpliktiga krigs- placerade vid hemvärnet, musikhemvärns- män samt värnpliktiga, vilka på grund av krigsplacering i civil befattning, uppskov eller annan motsvarande anledning beräk— nas icke komma att inkallas till värnplikts- tjänstgöring vid mobilisering — vara åt- följd av egenhändigt underskriven självför- klaring rörande sökandens hälsotillstånd. Bifalles ansökan om antagning till hem- värnsman eller extra hemvärnsman upprät— tas kontrakt angående anställningen. Bifal- les ansökan om antagning till hemvärns- rekryt, utfärdas antagningsbevis.

Formulär till i första stycket omnämnda handlingar fastställas av rikshemvärnschefen och tillhandahållas kostnadsfritt av hem- värnsstaben.

145

I fråga om tjänsteställning för befäl vid hemvärnet äger chefen för armén utfärda utöver tjänstereglementet för krigsmakten erforderliga föreskrifter.

Närmare bestämmelser angående hem- värnspersonalens tjänsteåliggande samt an- gående utbildning och tjänstgöringsförhål- landen m. m. utfärdas av chefen för armén eller, enligt dennes bemyndigande av riks- hemvärnschefen.

I frågor, som beröras i denna paragraf, skall beträffande driftvärn samråd äga rum med vederbörande myndighet eller företag.

155

Militära frågor rörande hemvärnet avgö- ras genom beslut av vederbörande militära chefer, dock må hemvärnspersonalen väcka förslag i sådana frågor. Hemvärnspersonalen äger därjämte rätt att besluta om vården av tillgångar och anläggningar, vilka icke till- höra staten eller bekostas av statsmedel, samt i andra frågor av icke-militär natur, i den mån desamma icke skola avgöras av förvaltningsmyndighet.

Förslags- och beslutanderätt, som i första stycket avses, utövas genom de representa- tions- och verkställande organ, varom stad- gas i 23 och 39 55.

16 &

Hemvärnet och dess underavdelningar äga rätt att emottaga gåvor; dock må gåva, som kan medföra särskild förpliktelse för kronan eller anses vara främmande för hemvärnets verksamhet och uppgifter, emot- tagas först efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

Allmänna hemvärnet

175

För allmänna hemvärnets verksamhet in- delas försvarsområden i hemvärnsområden.

Tre eller flera hemvärnsområden må sam- manföras till en hemvärnskrets.

Indelningen i hemvärnsområden och hem- värnskretsar fastställes av militärbefälhava- ren efter hörande av rikshemvärnschefen.

18%

För varje hemvärnskrets förordnas en kretshemvärnschef som lyder under för- svarsområdesbefälhavaren.

Kretshemvärnschefen åligger främst att enligt försvarsområdesbefälhavarens bestäm- mande dels leda hemvärnet oeh medverka i utbildningsverksamheten inom kretsen, dels i samarbete med försvarsområdets förtroen- denämnd verka för rekrytering m.m. samt för samarbete med civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer.

195

1. Den omedelbara ledningen av allmän- na hemvärnet utövas inom varje hemvärns- område av en hemvärnschef. Denne lyder under försvarsområdesbefälhavaren. Därest hemvärnsområde ingår i hemvärnskrets ly- der hemvärnschefen i de avseenden, som framgå av 18 &, under kretshemvärnschefen. Under hemvärnschefen lyder hemvärns— personalen inom hemvärnsområdet.

2. Hemvärnschefen åligger, bland annat, att rullföra hemvärnsmännen (de extra hemvärnsmännen och hemvärnsrekryterna) inom hemvärnsområdet,

att omhänderhava hemvärnsområdets ex- pedition,

att leda och övervaka utbildningsverk- samheten inom hemvärnsområdet

att handhava förvaltningen vid inom om- rådet organiserat hemvärn samt

att föra befälet över hemvärnspersonalen under tjänstgöring.

3. Hemvärnsområdets högsta antal hem- värnsmän, extra hemvärnsmän och hem- värnsrekryter samt områdets ständiga indel- ning i hemvärnsförband (kompanier, pluto- ner, grupper) bestämmes av försvarsområ- desbefälhavaren efter förslag av hemvärn- chefen.

l. Kretshemvärnschef förordnas för en tid av högst tre år av militärbefälhavaren efter förslag av försvarsområdesbefälhava- ren, vilken dessförinnan skall hava inhämtat yttrande av försvarsområdets förtroende- nämnd.

2. Hemvärnschef ävensom övrigt för hemvärnsförbanden inom hemvärnsområdet erforderligt befäl förordnas för en tid av högst tre år av försvarsområdesbefälhava— ren. För hemvärnschef samt för personal, som icke förut tillhör hemvärnet, må för- ordnande icke utfärdas, förrän vederböran- des hemortskommun på sätt i 5 mom. sägs lämnats tillfälle att yttra sig över hans all- männa lämplighet för uppgiften.

3. Hemvärnsmän (extra hemvärnsmän) antagas av försvarsområdesbefälhavaren ef- ter förslag av hemvärnschefen. Antagningen må icke ske, förrän vederbörandes hemorts- kommun på sätt i 5 mom. sägs lämnats till- fälle att yttra sig i ärendet.

4. Hemvärnsrekryter antagas av hem- värnschefen. Antagning må icke ske, förrän vederbörandes hemortskommun på sätt i 5 mom. sägs lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet.

5. Hemortskommuns yttrande, som i 2, 3 och 4 mom. avses må avgivas antingen av drätselkammaren, kommunalnämnden eller motsvarande organ eller ock av särskild nämnd, som må hava för ändamålet särskilt tillsatts, eller av annan kommunal myndig- het åt vilken kommun må hava uppdragit handläggningen av sådana frågor.

6. Av kommunal myndighet avgivet ytt- rande, som i 2, 3 och 4 mom. sägs, må icke frångås utan att särskilda skäl därtill före- ligga. Emot avstyrkande yttrande må icke hemvärnsbefäl enligt 2 mom. förordnas eller hemvärnsman (extra hemvvärnsman) anta- gas med mindre frågan underställts riks- hemvärnschefens prövning, åliggande det denne att före frågans avgörande inhämta vederbörande länsstyrelses yttrande i ären- det.

1. Till försvarsområdesbefälhavaren ställd ansökan att bliva antagen till hemvärnsman (extra hemvärnsman) ingives till hemvärns- chefen i det hemvärnsområde, inom vilket sökanden är bosatt eller stadigvarande vis— tas. Hemvärnschefen skall med eget förslag och hemortskommunens yttrande insända ansökningen till försvarsområdesbefälhava- ren, vilken, därest han bifaller ansökningen, upprättar kontrakt med den antagne angå- ende anställningen (hemvärnskontrakt). Vid överföring från extra hemvärnsman till hemvärnsman eller av hemvärnsman till extra hemvärnsman är kontraktet alltjämt gällande. Skriftlig underrättelse om över- föringen lämnas den därav berörde av hem- värnschefen.

2. Önskar hemvämsman (extra hemvärns- man) uppsäga hemvärnskontraktet, skall till försvarsområdesbefälhavaren ställd skriftlig anmälan därom ingivas till hemvärnschefen, vilken har att översända anmälan till för- svarsområdesbefälhavaren. Kontrakt må dock ej uppsägas till tidigare tidpunkt än en månad efter det anmälan kommit hemvärns— chefen tillhanda.

3. Då särskilda skäl därtill föranleda, må hemvärnskontrakt med omedelbar verkan hävas av försvarsområdesbefälhavaren, dock först sedan kommunal myndighet som i 20 ä 5 mom. sägs erhållit tillfälle yttra sig i frå— gan. Sådan myndighet äger ock hos för- svarsområdesbefälhavare hemställa om hemvärnskontrakts och befälsförordnandes hävande. Uppstå skiljaktiga meningar mel- lan försvarsområdesbefälhavaren och den kommunala myndigheten, skall frågan un— derställas rikshemvärnschefens prövning; åliggande det denne att före frågans avgö— rande inhämta vederbörande länsstyrelses yttrande i ärendet.

4. Ansökan att bliva antagen till hem- värnsrekryt ingives till hemvärnschefen i det hemvärnsområde, inom vilket den sökande är bosatt eller stadigvarande vistas. Vid an- sökan skall fogas, förutom sådant medgi- vande som i 8 5 1 mom. under e) sägs, jäm-

väl åtagande av vederbörandes förmyndare att ansvara för de persedlar, som kunna komma att tilldelas sökanden. Bifalles an- sökningen, ankommer det på hemvärnsche- fen att tillställa den antagne bevis härom (antagningsbevis).

Önskar hemvärnsrekryt utträda ur hem- värnet, skall skriftlig ansökan härom ingivas till hemvärnschefen, som återkallar antag— ningsbeviset. Då särskilda skäl därtill äro, må hemvärnschef med omedelbar verkan återkalla antagningsbeviset.

22å

]. Under tjänstgöring som avses i 10 5 1 mom. äger hemvärnsman i allmänna hem- värnet åtnjuta

a) fri inkvartering,

b) förplägnad in natura, eller då sådan icke lämpligen kan tillhandahållas, kontant ersättning enligt för beställningshavare till— hörande lönegrad med beteckningen Eg gäl- lande föreskrifter,

c) dagavlöning med 2 kronor för varje tjänstgöringsdag om sammanlagt minst tre timmar samt

d) försörjningsbidrag för varje sådan tjänstgöringsdag med 2 kronor för hustru och 50 öre för varje hemvärnsmannens eller hans hustrus barn eller adoptivbarn under 16 år; dock att änkling eller frånskild, som sålunda är berättigad till bidrag för ett eller flera barn, äger att för ett av barnen uppbära 2 kronor. Innan försörjningsbidra- get utbetalas, åligger det hemvärnsmannen att genom utdrag ur församlingsboken eller på annat tillförlitligt sätt styrka, för vilka familjemedlemmar han är berättigad till dy- likt bidrag.

2. Under tjänstgöring som avses i 10 ä 2 och 3 mom. äger hemvärnsman i allmänna hemvärnet — utöver vad i 125 sägs — åt— njuta

a) fri inkvartering,

b) om tjänstgöringen omfattar minst åtta timmar i följd, fri förplägnad eller, då så- dan icke lämpligen kan tillhandahållas, er— sättning för sådan förmån enligt för inne- havare av tjänst med lönegradsbeteckningen

Eg gällande föreskrifter samt

e) för tjänstgöring, som fullgöres under minst tre dagar i följd och i genomsnitt om- fattar minst åtta timmar varje dag, trakta- mente för varje tjänstgöringsdag med 12 kronor, dock att under tjänstgöring före det år, då hemvärnsmannen fyller tjugo år, trak- tamente utgår allenast under övning, däri jämväl äldre hemvärnsmän deltaga, och då med endast 6 kronor. Traktamente må utgå under högst fjorton dagar av ett och samma kalenderår.

3. Under tjänstgöring som avses i 10 5 4 mom. äger hemvärnsman i allmänna hem- värnet, därest tjänstgöringen icke innefattar fullgörande av en allmän medborgerlig skyl- dighet, åtnjuta under 1 mom. a) och b) ovan angivna förmåner, samt traktamente med 12 kr för dygn, varunder för tjänstgöring åtgått sammanlagt minst sex timmar och med 6 kr för dygn, varunder för tjänstgö- ringen åtgått kortare tid.

4. Vid beräkning av ersättning, som i 1—3 mom. sägs, skola såsom tjänstgöring anses jämväl den tid, som skäligen kan be- räknas åtgå för hemvärnsmannens resor mellan bostaden och platsen för samling till tjänstgöringen, samt avbrott i densamma, som icke är av sådan varaktighet, att hem- värnsmannen därunder lämpligen kan åter- vända till sin bostad.

5. Vid färd mellan bostaden och plats för hemvärnets representations- eller verk- ställande organ samt vid färd mellan bo- staden och plats för tjänstgöring, som i 105 avses, åtnjuter hemvärnsman, därest transport icke anordnas genom militär myn— dighets försorg, fri resa eller resekostnads- ersättning enligt vad nedan sägs. Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekost- nadsersättning enligt allmänna reseregle- mentet, reseklass B. Vid resa för deltagande i utbildningskurs av lägertyp, som pågår minst fem dagar, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet, reseklass C.

Vid övriga resor, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersätt— ning enligt allmänna resereglementet, rese- klass C, för företagen färd med tåg, fartyg, spårvagn, buss eller annan bil i linjetra- fik. Understiger färdvägen 150 kilometer eller, beträffande resa inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden, 250 kilometer äger hemvärnsman, som anlitat annat färdmedel, i den mån färdvägen överstiger fem kilome— ter, erhålla ersättning härför med 20 öre per kilometer jämte särskild gottgörelse för varje medresande enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd är hemvärnsman berättigad till traktamente enligt allmänna resereglementet, traktamentsklass B. Vid re- sa för deltagande i sammanträde med för- svarsområdes förtroendenämnd utgår trak- tamente enligt allmänna resereglementet, traktamentsklass C.

6. Vad i 1—5 mom. stadgas för hem- värnsman skall i tillämpliga delar gälla ext- ra hemvärnsman och hemvärnsrekryt.

7. Utöver i 1—5 mom. angivna förmåner utgår årligt arvode med 300 kronor till kretshemvärnschef, 600 kronor till hemvärnschef i hemvärns- område med högst 100 hemvärnsman, 900 kronor till hemvärnschef i hemvärns- område med över 100 hemvärnsmän, 300 kronor till hemvärnskompanichef, 300 kronor till adjutant till hemvärnschef. Hemvärnschef må därjämte, efter pröv- ning av vederbörande försvarsområdesbefäl- havare, åtnjuta bidrag till bestridande av kostnader för anskaffning av erforderliga expeditions- och förrådslokaler enligt vad därom särskilt stadgas. Antalet hemvärnsmän inom hemvärnsom- råde anses utgöra det för området bestämda sammanlagda högsta antalet hemvärnsmän och hemvärnsrekryter.

8. Kretshemvärnschef och hemvärnschef äga enligt vad därom särskilt stadgas åtnjuta ersättning för kostnader för inledande av te- lefon samt avgifter för telefonabonnemang.

9. Under nödvändiga tjänsteresor och tjänsteförrättningar utom bostadsorten, med undantag av resor i samband med förflytt- ning av hemvärnsförband samt resor till och från kurser och övningar för egen utbildning äga kretshemvärnschef, hemvärnschef och hemvärnskompanichef ävensom ersättare för sådana chefer åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente enligt bestämmelserna i all- männa resereglementet, därvid vederbörande hänföres till rese- och traktamentsklassen B.

235

1. I 15 & avsedd förslags- och beslutande— rätt utövas av följande representations- och verkställande organ: inom hemvärnsområde av hemvärnsstäm- ma och hemvärnsområdets förtroende- nämnd; inom försvarsområde av hemvämstinget och försvarsområdets förtroendenämnd samt för hela riket av rikshemvärnstinget och hemvärnets centrala förtroendenämnd.

2. I hemvärnsstämma äga deltaga hem- värnschefen samt samtliga hemvärnsmän och extra hemvärnsmän inom hemvärnsområ- det. Hemvärnsområdets förtroendenämnd utgöres av hemvärnschefen och ledamöter utsedda av hemvärnsstämma. Kommunal myndighet, varom förmäles i 20 ä 5 mom, utser högst två representan- ter, vilka inom hemvärnsområdets förtroen- denämnd äga yttrande- och förslagsrätt i alla frågor samt rösträtt i ekonomiska frå— gor. Består hemvärnsområde av flera kom- muner, utses en representant från vardera av de båda kommuner, som räkna största antalet kontrakterade hemvärnsmän och ext- ra hemvärnsmän. Förhandlingarna vid hemvärnsstämma och i hemvärnsområdets förtroendenämnd ledas av hemvärnschefen.

3. I hemvärnsting äga deltaga försvars- områdesbefälhavaren, företrädare för för— svarsområde enligt i kommandoväg utfär- dade föreskrifter, ledamöterna i försvarsom- rådets förtroendenåmnd, ombud utsedda av hemvärnsstämma eller hemvärnsområdets förtroendenämnd samt ombud för driftvär-

net. Försvarsområdets förtroendenämnd ut- göres av försvarsområdesbefalhavaren, före- trädare för försvarsområde enligt i kom- mandoväg utfärdade föreskrifter och leda— möter utsedda av hemvämstinget.

Förhandlingarna vid hemvämstinget och i försvarsområdets förtroendenämnd ledas av försvarsområdesbefälhavaren.

4. I rikshemvärnstinget äga deltaga riks- hemvärnschefen, ledamöterna i hemvärnets centrala förtroendenämnd, ombud utsedda av hemvärnstingen samt ombud för drift- värnet. Hemvärnets centrala förtroende- nämnd utgöres av rikshemvärnschefen, en av Kungl. Maj:t förordnad ledamot, leda- möter utsedda av rikshemvärnstinget samt företrädare för hemvärnsförbundens repre- sentantskap, centralförbundet för befälsut- bildning och frivilliga skytteväsendet. Civilförsvarstyrelsen, Svenska arbetsgiva- reföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Svenska stadsförbundet, Svenska landskom- munemas riksförbund. Riksförbundet lands- bygdens folk, Svenska röda korset, Riksför: bundet Sveriges lottakårer och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund äga utse var- dera en representant, vilken vid rikshem- värnstinget och i hemvärnets centrala för- troendenämnd äger yttrande-, förslags- och rösträtt i frågor, som beröra hemvärnet och vederbörande myndighet eller organisation gemensamt eller som äro av principiell be- tydelse. Förhandlingarna vid rikshemvärnstinget och i hemvärnets centrala förtroendenämnd ledas av rikshemvärnschefen.

5 . Närmare föreskrifter rörande represen- tations- och verkställande organen meddelas av Konungen i kommandoväg.

245

Hemvärnsområdets förtroendenämnd har till särskild uppgift att avgiva yttrande i så- dana frågor rörande ordningen och discipli- nen bland hemvärnspersonalen, vilka av hemvärnschefen eller högre chef (befälha- vare) hänskjutas till nämnden.

Då fråga uppkommer om disciplinär be- straffning eller tillrättavisning av hemvärns- personal, som icke är hemvärnsbefäl, skall

yttrande inhämtas från nämnden. Skyldig- het att inhämta nämndens yttrande i sådan fråga skall dock icke föreligga under krig.

Driftvämet

255

Driftvärn må efter medgivande av Kungl. Maj:t organiseras vid statlig eller kommunal myndighet eller enskilt företag, vars verk- samhet är riksomfattande eller eljest av om- fattande natur. Såvitt angår kommunal myn- dighet eller enskilt företag gäller härför som villkor, att myndigheten eller företaget stäl- ler sig till efterrättelse de beträffande drift- värn gällande bestämmelserna.

Vad i det följande stadgas rörande myn- dighet eller företag äger motsvarande till- lämpning å det fortifikationsförvaltningen tillhörande beredskapskontoret med avseen- de å de till organisationen för byggnads— och reparationsberedskap hörande centrala arbetsavdelningarna. Vid dessa avdelningar må driftvärn organiseras utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

Till Konungen ställd framställning om medgivande att organisera driftvärn skall in- givas till rikshemvärnschefen, vilken har att jämte eget yttrande överlämna framställ- ningen till Kungl. Maj:t.

265

Vid myndighet eller företag, som i 25 & avses, förordnar rikshemvärnschefen tillsvi- dare på förslag av myndigheten eller före- taget en driftvärnschef jämte ställföreträdare för denne. Driftvärnschef åligger att, under rikshemvärnschefen, å myndighetens eller företagets vägnar leda och övervaka myndig- hetens eller företagets driftvärn samt att verka för att detsamma erhåller erforderlig utbildning och utrustning.

27 %

Driftvärnets organisation bör i möjligaste mån anpassas efter den för myndighetens eller företagets verksamhet gällande organi— sationen. Sålunda må driftvärnet organise— ras lokalt eller regionalt, i senare fallet i driftvämsdistrikt och dessa då så erfordras i

driftvärnssektioner. Driftvärnets organisa- tion bestämmes av rikshemvärnschefen efter förslag av myndigheten eller företaget.

Inom varje driftvämsdistrikt (driftvärns- sektion) förordnar rikshemvärnschefen på förslag av myndigheten eller företaget en befälhavare för driftvämsdistrikt ( driftvärns- sektion) jämte ställföreträdare för denne. Vid såväl lokalt som regionalt organiserat driftvärn må rikshemvärnschefen på förslag av myndigheten eller företaget förordna en driftvärnsledare för lokal underavdelning av driftvärnsorganisationen. Befälhavare för driftvämsdistrikt (driftvärnssektion), ställ- företrädare för denne och driftvärnsledare förordnas tillsvidare. De kunna antingen vara driftvämsmän eller civila.

Befälhavare för driftvämsdistrikt (drift- värnSSektion) och driftvärnsledare åligger, att var och en inom sitt verksamhetsområde, under driftvärnschefen och i enlighet med av rikshemvärnschefen godkänd instruktion å myndighetens eller företagets vägnar leda och övervaka organisationen av myndighe- tens eller företagets driftvärn samt att i samråd med vederbörande försvarsområdes- befälhavare verka för att detsamma erhåller erforderlig utbildning och utrustning.

285

Därest driftvärnschef eller ställföreträdare för denne, befälhavare för driftvämsdistrikt (driftvärnssektion) eller ställföreträdare för denne eller driftvärnsledare frånträder sin befattning vid myndigheten eller företaget, skall för honom utfärdat förordnande ome- delbart upphöra att gälla. Förordnande må jämväl återkallas av rikshemvärnschefen efter därom av myndigheten eller företaget gjord framställning.

295

Försvarsområdesbefälhavare svarar för driftvärnets utbildning och utrustning i en- lighet med av chefen för armén meddelade föreskrifter. Samråd och samverkan skall härvid äga rum med driftvärnschefen (be— fälhavare för driftvämsdistrikt eller drift- värnssektion, driftvärnsledare).

Till driftvärnet räknas civil driftvärnschef och civil ställföreträdare för denne, civil befälhavare för driftvämsdistrikt (driftvärns- sektion) och civil ställföreträdare för denne samt civil driftvärnsledare.

'Driftvämets personal i övrigt (driftvärns- män, extra driftvämsmän och driftväms- rekryter) rekryteras bland personal, som sys- selsättes eller är beredskapsregistrerad vid myndigheten eller företaget.

Vad i det följande stadgas om driftvärns- man gäller — därest ej annorlunda nedan särskilt angives — i tillämpliga delar för övrig personal.

315

Driftvämet organiseras i driftvärnsför- band enligt bestämmande av driftvärnsche- fen efter samråd med vederbörande för- svarsområdesbefälhavare.

Driftvärnschefen skall till rikshemvärns- chefen insända uppgift på organisationen i driftvärnsförband ävensom på förändringar idensamma.

Chef för driftvärnsförband är i vad avser organisationen och personalen samt beträf- fande dennas beredskap och tjänstgöring jämlikt 10 5 1 och 2 mom. närmast under- ställd driftvärnschefen (befälhavare för drift- vämsdistrikt eller driftvärnssektion, drift- värnsledare). I övrigt lyder han i militärt hänseende under vederbörande försvarsom— rådesbefälhavare.

325

Chef för driftvärnsförband och för för- banden i övrigt erforderligt befäl förordnas tillsvidare av vederbörande driftvärnschef eller enligt dennes bemyndigande av befäl- havare för driftvämsdistrikt.

33 5

Antagning av driftvämsmän sker

a) beträffande arbetstagare, som för ut- förande av visst arbete tillfälligt anställas, av den å arbetsplatsen tjänstgörande, till tjänsteställningen främste chefen för drift- värnsförband,

b) beträffande övriga vid myndigheten eller företaget anställda eller beredskapsre- gistrerade av vederbörande driftvärnschef eller, enligt dennes bemyndigande, av befäl- havare för driftvämsdistrikt (driftvärnssek- tion) eller driftvärnsledare.

Det åligger den, som har att antaga drift- vämsman, att före antagningen så långt möjligt förvissa sig om att den sökande uppfyller i 8 5 angivna fordringar. Antag- ning enligt b) ovan må ej ske, förrän veder- börandes hemortskommun på sätt i 20 5 stadgas lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet.

Bifalles ansökan om antagning, ankom- mer på den, som antagit driftvämsman, att med denne upprätta kontrakt angående an- ställning inom driftvärnet (driftvärnskon- trakt). Meddelande om antagningen jämte erforderliga upgifter om den antagne ävensom anmälan om förändringar beträf- fande driftvärnspersonal tillställas försvars- områdesbefälhavaren enligt närmare be- stämmelser av rikshemvärnschefen. För driftvärnsrekryt utfärdas antagningsbevis.

Vid överföring av extra driftvämsman till driftvämsman eller av driftvämsman till extra driftvämsman är kontraktet allt- jämt gällande. Meddelande om överföringen lämnas den därav berörde enligt driftvärns- chefens närmare bestämmande.

345

Frånträder driftvämsman sin anställning vid myndighet eller företag, som här avses, eller är han icke längre beredskapsregistre— rad, skall för honom upprättat driftvärns- kontrakt omedelbart upphöra att gälla. Har driftvärnsmannen förbundit sig att efter kallelse återinträda i tjänst vid myndigheten eller företaget, må dock överenskommelse träffas, att kontraktet fortfarande skall gälla.

Erhåller driftvämsman vid myndighet eller företag stadigvarande anställning inom myndigheten eller företaget å ort, där drift- värn ej finnes, skall driftvärnskontraktet li- kaledes omedelbart upphöra att gälla. Vad sålunda stadgas skall dock icke äga tillämp- ning å beredskapsregistrerad driftvärnsman.

Erhåller driftvämsman tillfällig förflytt—

ning till ort, där driftvärn ej finnes, må drift- vämsman åläggas tjänstgöring vid det drift- värnsförband han tillhör endast i den mån sådan tjänstgöring kan fullgöras å den ort, dit förflyttning skett. Driftvärnsman, som icke kan fullgöra tjänstgöring vid driftvärnet, äger deltaga i allmänna hemvärnets övningar å den ort, där han befinner sig.

Vill driftvämsman under anställningstiden uppsäga driftvärnskontraktet, skall skriftlig uppsägning ingivas till driftvärnschefen (be- fälhavare för driftvämsdistrikt eller drift- värnssektion, driftvärnsledare). Kontrakt må dock ej uppsägas till tidigare tidpunkt än en månad efter det uppsägning inkommit.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må driftvärnskontrakt med omedelbar verkan hävas av driftvärnschefen.

355

1. Driftvärnsman skall vid honom enligt 10 5 åliggande tjänstgöring, där ej i det följande annorlunda stadgas, bibehållas vid den oavkortade avlöning ävensom den rätt till pension och övriga förmåner, som äro eller kunna varda förenade med den anställ- ning, som han innehar, eller den tjänst, som han förordnats uppehålla hos vederbörande myndighet eller företag. Vad nu sagts skall ock gälla i fråga om sådan i 105 3 mom andra stycket avsedd tjänstgöring, som drift- vämsman fullgör efter eget åtagande. Beträffande rätt för driftvämsman, som är underkastad statens allmänna avlönings- reglemente, att uppbära lön under tjänstle- dighet för att genomgå driftvärnskurs eller deltaga i sammanträde med driftvärnets re- presentations- och verkställande organ, stad- gas i berörda reglemente. I fråga om avlö— ning m.m. till annan driftvämsman, som i fredstid erhållit ledighet för att genomgå driftvärnskurs eller deltaga i sammanträde med driftvärnets representations- eller verk- ställande organ skola — där ej annat är sär— skilt stadgat — bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom skall gälla

a) att för tjänstgöring eller deltagande i

driftvärnskurs på annan tid än ordinarie arbetstid övertidsersättning eller avlöning i annan form icke utgår,

b) att under tjänstgöring, som i 10 5 2 och 3 mom sägs, driftvämsman äger åtnjuta

fri inkvartering, därest sådan utom ordi- narie bostad erfordras, samt

förplägnad enligt 22 5 2 mom b) an- givna grunder

c) driftvämsman, som skall fullgöra tjänst- göring eller genomgå driftvärnskurs å ort, där han icke har att i egenskap av arbetsta- gare hos myndighet eller företag utföra ar- bete, må äga åtnjuta dels, därest transport icke anordnas eller fri resa icke beredes ge- nom försorg av militär myndighet eller av myndighet eller företag vars driftvärn han tillhör, resekostnadsersättning för färd mel- lan bostaden och sådan ort enligt i 22 5 5 mom tredje respektive fjärde stycket an- givna grunder, dels fri inkvartering, dels ock förplägnad enligt i 22 5 2 mom b) an- givna grunder, dock att däri angivet villkor om tjänstgöring minst åtta timmar i följd icke skall gälla såvitt avser tjänstgöring en- ligt 105 1 mom,

d) att resekostnadsersättning och trakta- mente enligt allmänna resereglementet, re- se- och traktamentsklass B, skola utgå vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd.

3. Driftvärnsman, vilken i fred under driftvärnstjänstgöring eller vid genomgående av driftvärnskurs drabbats av skada till följd av olycksfall, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmåga, eller under sådan tjänstgöring (kurs) eljest ådragit sig sjukdom, skall äga åtnjuta samma förmåner från myn- dighet eller företag, där han är anställd, som skulle hava tillkommit honom, om olycks- fallet eller sjukdomen inträffat under tjänst- göring hos myndigheten eller företaget.

4. Vid beräknande av ersättning, som an- gives i 2 mom b) och c), skola såsom tjänst- göring anses jämväl den tid, som skäligen kan beräknas åtgå för resor mellan bosta- den eller arbetsplatsen oeh platsen för sam- lingen till tjänstgöringen, samt avbrott i den- samma, som icke äro av sådan varaktighet,

att driftvärnsmannen därunder lämpligen kan återvända till sin bostad eller arbets- plats.

5. Beträffande arbetare med tim- eller ackordslön skall med oavkortad avlöning förstås avlöning beräknad på samma sätt som semesterlön. Efter vederbörande myn- dighets eller företags beprövande i varje särskilt fall må driftvämsman kunna beredas tjänstefrihet i viss omfattning med oavkortad avlöning för erhållande av den vila, som med hänsyn till driftvärnstjänstgöringens be- skaffenhet samt varaktighet utöver ordinarie arbetstid kan anses erforderlig ur driftsäker- hetssynpunkt eller i anseende till tjänstens krav i övrigt.

365

Utgifterna för de förmåner, som avses i 35 5, skola bestridas,

a) såvitt de avse avlöning till arbetstagare vid central arbetsavdelning och föranledas av i 10 5 2 och 3 mom avsedd tjänstgöring eller av driftvärnskurs, med för ändamålet särskilt anvisade medel,

b) såvitt de avse kostnader för förplägnad, inkvartering och resor, som föranledas av i 10 5 2, 3 och 5 mom avsedd tjänstgöring eller av driftvärnskurs, med för hemvärnets övningar anvisade eller eljest tillgängliga me- del samt

c) i övrigt i samma ordning, som skulle hava tillämpats för det fall, att vederböran- de fullgjort arbete som arbetstagare.

I sådant avtal med myndighet eller en- skilt företag, varom förmäles i 4 5 andra stycket kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 384) med bestämmelser angående byggnads- och reparationsberedskap, skall angivas i vad mån myndigheten eller företaget må av annan erhålla gottgörelse för utgifter i anledning av driftvärnstjänstgöring.

37 5

Har Kungl. Maj:t jämlikt 25 5 första stycket medgivit, att kommunal myndighet eller enskilt företag må organisera driftvärn, gäller såsom villkor härför, att myndigheten eller företaget gentemot dess driftvämsmän

ikläder sig förpliktelser i huvudsak motsva- rande dem, som följa av 35 5

385

Vid tillämpning av gällande bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, å i statens tjänst ej anställd driftvämsman äger riksförsäkringsanstalten å tillerkänd ersätt- ning göra avdrag i den mån motsvarande ersättning utgår på grund av den skadades eller sjukes anställning såsom arbetstagare vid central arbetsavdelning eller såsom tjäns- teman eller arbetare hos den myndighet eller det företag, vars driftvärn han tillhör.

395

Inom driftvärnet vid varje myndighet eller företag må utses representations- och verkställande organ enligt av Konungen i kommandoväg meddelade föreskrifter.

Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1947.

Bilaga 11:2 Kungl. Maj:ts kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvämsmän; given Stockholms slott den 29 juni 1951

SF nr 549/1951 med ändring SF nr 427/1966.

Kungl. Maj:t har efter riksdagens hörande funnit gott förordna som följer.

1 %

Vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd är nedan angiven personal — utan hinder av erhållna uppskov med eller annan befrielse från tjänstgöring vid krigsmakten —- skyldig att i hemvärnet fullgöra tjänstgöring jämlikt 28. 5 värnpliktslagen, nämligen

a) värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka erhållit uppskov eller annan befrielse enligt uppskovskungörelsen.

b) värnpliktiga, vilka genom civilplace— ringskort ställts till myndighets förfogande, samt

c) värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka krigsplacerats i civila befatt— ningar utanför krigsmakten.

25

Kungörelsen gäller icke i fråga om vapen- fri tjänstepliktig.

3 5

Tjänstgöring, som i 1. 5 avses, fullgö- res av den som tillhör allmänna hemvärnet (värnpliktig hemvärnsman) vid den egna an— läggningen eller arbetsplatsen ävensom då stridsläget så fordrar jämväl utanför den- samma för ortens försvar och av den som

tillhör driftvärn (värnpliktig driftvämsman) vid den egna anläggningen eller arbetsplat- sen. Tjänstgöring må icke utan tvingande skäl förläggas till sådan tid att den värnplik— tige hemvärnsmannen (driftvärnsmannen) hindras att fullgöra sina civila arbetsuppgif— ter.

4?)

Vad i 22. 5 1., 2., 4 och 5. mom samt 35, 5 1., 2., 4 och 5 mom hemvärnskungö- relsen stadgas för hemvärnsman och drift- vämsman skall i tillämpliga delar gälla värn— pliktig hemvärnsman och värnpliktig drift- värnsman.

Angående den värnpliktiga hemvärnsper- sonalens rätt till ersättning för sjukdom och skada, som ådragits under i 1. 5 avsedd tjänstgöring, gäller vad stadgats beträffande övrig hemvärnspersonal.

55

Beträffande antalet värnpliktiga hemvärns- män och driftvärnsmän stadgas särskilt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1951.

Bilaga 1113 Förslag till

Hemvärnskungörelse

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 &.

Hemvärnet har till uppgift att skydda hembygd och arbetsplats.

Hemvärnet rekryteras på frivillighetens väg, men viss personal har skyldighet att tjänstgöra i hemvärnet under beredskapstill- stånd och krig.

Hemvärnet tillhör armén.

2 5.

Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn.

Allmänna hemvärnet har till uppgift att skydda hembygden. Inom allmänna hem— värnet får enligt rikshemvärnschefens be- stämmande organiseras företagshemvärn för skydd av anläggning eller arbetsplats.

Driftvämet har till uppgift att skydda myndigheters och företags egna anläggning- ar och arbeten och får ej användas för and- ra uppgifter.

3 5.

Rikshemvärnschefen utövar under chefen för armén ledningen av och uppsikten över hemvärnet.

Rikshemvärnschefen leder utbildningen inom hemvärnet. I viktigare frågor rörande hemvärnet skall rikshemvärnschefen höra hemvärnets centrala förtroendenämnd.

4 5.

Militärbefälhavare och försvarsområdes- befälhavare leder hemvärnet inom militär- området och försvarsområdet.

I fråga om driftvärnets operativa använd- ning gäller särskilda bestämmelser i 36 5.

55.

Vad som sägs om försvarsområdesbefälha- vare och försvarsområde i denna kungörel- se avser även chefen för Gotlands militär- kommando och militärkommandot.

6 5.

Hemvärnets personal består av hemvärns- män, hemvämsungdom, B-personal enligt kungörelsen den (nr ) om frivillig försvarsverksamhet och fast anställd per- sonal vid krigsmakten som är i krigsplacerad i hemvärnet. Till hemvärnsmän hör hem- värnsbefäl. Hemvärnsmän är frivilliga eller värnpliktiga hemvärnsmän.

7 5.

Frivilliga hemvärnsmän åtager sig genom skriftligt avtal att frivilligt tjänstgöra i hem- värnet.

Frivilliga hemvärnsmän är ordinarie hem- värnsmän, extra hemvärnsmän, hemvärns- veteraner och musikhemvärnsmän. Ordina- rie hemvärnsman är placerad för tjänstgö- ring i hemvärnet. Extra hemvärnsman dispo- neras av hemvärnet endast när han ej ta- ges i anspråk för värnpliktstjänstgöring. För

hemvämsveteraner och musikhemvärnsmän gäller föreskrifter som rikshemvärnschefen utfärdar.

8 5.

Värnpliktiga hemvärnsmän är vämplik- tiga och fast anställda vid krigsmakten som erhållit uppskov eller annan befrielse enligt uppskovskungörelsen den 10 april 1959 (nr 146), värnpliktiga som genom civilplace- ringskort ställts till myndighets förfogande samt värnpliktiga och fast anställda som krigsplacerats i civila befattningar utanför krigsmakten.

9 5.

Den som antages som ordinarie hemvärns- man skall

1. ha lämnat värnpliktsåldern eller vara frikallad från värnpliktstjänstgöring eller va- ra krigsplacerad vid hemvärnet som värn- pliktig

eller vara värnpliktig som ej påbörjat grundutbildning eller motsvarande utbild- ning enligt 285 1 mom. D. värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967)

eller vara värnpliktig som på grund av krigsplacering i civil befattning, uppskov eller annan liknande anledning beräknas ej bli inkallad till tjänstgöring enligt 28 5 värn- pliktslagen,

2. vara svensk medborgare och under an- tagningsåret fylla minst 18 år,

3. ha nöjaktiga förutsättningar för tjänst- göringen och ha tillfredsställande skjut- skicklighet,

4. ha visat laglydnad och äga medbor- garsinne,

5. ha förmyndares medgivande om han är omyndig.

10 5.

Den som antages som extra hemvärnsman skall ha nöjaktiga förutsättningar för tjänst- göringen och ha tillfredsställande skjutskick- lighet. Han skall också ha visat laglydnad och äga medborgarsinne samt ha förmyn- dares medgivande om han är omyndig.

Den som antages som hemvämsungdom skall

1. vara svensk medborgare och under antagningsåret fylla minst 15 år,

2. ha nöjaktiga förutsättningar för tjänst— göringen,

3. ha visat laglydnad och äga medborgar- sinne,

4. ha förmyndares medgivande. För hemvämsungdom gäller i övrigt fö- reskrifter som rikshemvärnschefen utfär— dar.

12 5.

Ansökan om att bli antagen som hem- värnsman skall vara skriftlig och innehålla förklaring om sökandens hälsotillstånd. Den avtalsslutande myndigheten äger infordra andra uppgifter som fordras om personliga förhållanden av betydelse för tjänstgöringen.

13 5.

Om hemvärnets personalstyrka och om högsta antalet extra hemvärnsmän gäller särskilda bestämmelser.

14 5. Vid beredskapstillstånd eller krig intager hemvärnet hemvärnsberedskap. Kungl. Maj:t kan, när hänsyn till landets försvar eller säkerhet påkallar det, förordna om hemvärnsberedskap utan att beredskapstill- stånd råder. Vid beredskapslarm intaget hemvärnet högsta hemvärnsberedskap. När- mare föreskrifter om hemvärnsberedskap meddelas av överbefälhavaren.

15 5.

Vid beredskapstillstånd eller krig eller under hemvärnsberedskap skall hemvärns- man fullgöra den tjänstgöring som erford- ras med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Tjänstgöringen fullgöres av hemvärnsman i allmänna hemvärnet i regel inom eget eller angränsande hemvärnsområde och av hemvärnsman i driftvärnet vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen.

Hemvärnsman som i krig på grund av utrymning, eller annan anledning vistas utan-

för hemorten och ej kan tjänstgöra vid sitt ordinarie hemvärnsförband skall fullgöra sin tjänstgöring vid allmänna hemvärnet el- ler vid driftvärnet i den ort där han befin- ner sig.

Vid beredskapstillstånd eller krig är hem- värnsman skyldig att fullgöra utbildning enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.

16 5.

När beredskapstillstånd eller krig ej rå- der är ordinarie och extra hemvärnsman skyldig att varje år fullgöra utbildning un- der lägst 20 och högst 50 timmar. Tid för att behålla eller öka skjutskicklighet och all- män fältduglighet inräknas ej i denna ut- bildningstid. Inom allmänna hemvärnet skall utbildningen planläggas och genomföras så att hemvärnsmannen kan fullgöra utbild- ningsskyldigheten under icke arbetstid. Ex- tra hemvärnsman är icke skyldig att fullgö- ra utbildning under det år han tages i an- språk för värnpliktstjänstgöring.

Frivillig hemvärnsman som är värnplik- tig inkallas icke till tjänstgöring enligt 27 5 1 mom. värnpliktslagen under tid då han är krigsplacerad i hemvärnet.

17 5.

Avtal om tjänstgöring i hemvärnet träffas genom hemvärnskontrakt och gäller med en månads uppsägningstid. Kontraktet får dock omedelbart hävas av försvarsområdesbefäl- havare för hemvärnsman i allmänna hem- värnet och av driftvärnschef för hemvärns- man i driftvärnet. Hemvärnsman får icke säga upp avtalet vid krig eller beredskapstill- stånd eller under hemvärnsberedskap.

18 5.

Hemvärnsman får av försvarsområdesbe- fälhavare eller driftsvämschef befrias från eller beviljas anstånd med utbildning som avses i 15 5 tredje stycket och 16 5. Anstånd beviljas efter motsvarande grunder som gäller för värnpliktigas anstånd med tjänst- göring enligt 27 5 1 mom. värnpliktslagen.

Om hemvärnsmans deltagande i efterspa- nings-, bevaknings- eller handräckningstjänst gäller särskilda bestämmelser.

Särskilda bestämmeLser om allmänna hem- värnet

20 5.

För allmänna hemvärnets verksamhet in- delas försvarsområde i hemvärnsområden. Hemvärnsområden kan sammanföras till en hemvärnskrets.

Militärbefälhavaren bestämmer i samråd med rikshemvärnschefen indelningen i hem- värnsområden och hemvärnskretsar.

21 5.

Chef för hemvärnskrets (kretshemvärns- chef) leder under försvarsområdesbefälha- varen hemvärnet inom hemvärnskretsen.

Kretshemvärnschef åligger särskilt att medverka i utbildningsverksamheten och att i samråd med försvarsområdets förtro- endenämnd verka för rekrytering och sam— arbete med civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer.

22 5.

Chef för hemvärnsområde (hemvärnschef) leder hemvärnet inom hemvärnsområdet.

Hemvärnschef åligger särskilt att leda utbildningsverksamheten inom området och i samråd med hemvärnsområdets förtroen- denämnd verka för rekrytering och för sam- arbete med civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer samt att förestå om— rådets expedition och föra erforderliga hand- lingar.

Särskilda bestämmelser gäller för hand- läggning av förvaltningsärenden.

23 5.

Kretshemvärnschef är underställd för- svarsområdesbefälhavaren.

Hemvärnschef är underställd kretshem- värnschefen, eller om hemvärnsområdet ej ingår i hemvärnskrets, försvarsområdesbefäl- havaren.

Under hemvärnschef lyder hemvärnsper— sonalen inom hemvärnsområdet.

24 5.

Inom hemvärnsområdet organiseras hem- värnsmännen i hemvärnsförband — grupper, plutoner, kompanier.

Försvarsområdesbefälhavare bestämmer efter hörande av kretshemvämschefen och hemvärnschefen högsta antalet hemvärns- män inom hemvärnsområdet och områdets indelning i hemvärnsförband.

25 5.

Kretshemvärnschef förordnas för högst tre år av militärbefälhavaren efter förslag av försvarsområdesbefälhavaren. Innan för- slag avges, skall yttrande inhämtas från för- svarsområdets förtroendenämnd.

26 5.

Hemvärnschef och övrigt hemvärnsbefäl förordnas för högst tre år av försvarsområ- desbefälhavaren.

27 5.

Hemvärnsman antages av försvarsområ- desbefälhavaren efter förslag av hemvärns-' chefen. Ansökan inges till hemvärnschefen i det hemvärnsområde där sökanden är bo- satt eller vistas.

28 5.

I ärende om förordnande av hemvärns- chef och övrigt hemvärnsbefäl inom hem- värnsområde samt om antagning av hem— värnsman skall vederbörandes hemortskom- mun ha lämnats tillfälle att yttra sig. Så- dant yttrande får ej frångås utan att sär- skilda skäl föreligger. Är yttrandet avstyr- kande, får förordnande eller antagning ej ske utan att frågan underställs rikshemvärns- chefen, som avgör ärendet efter samråd med berörd länsstyrelse.

29 5.

Innan hemvärnskontrakt häves skall hem- ortskommunen ha lämnats tillfälle att yttra sig. Kommunen kan också hemställa att hemvärnskontrakt eller befälsförordnande

häves. Har kommunen och försvarsområ- desbefälhavaren olika mening, skall frågan underställas rikshemvärnschefen som avgör ärendet efter samråd med berörd länssty- relse.

Särskilda bestämmelser om driftvärnet 30 5.

Driftvärn organiseras vid myndighet och företag i den omfattning som Kungl. Mij:t bestämmer. Vid central arbetsavdelning in- om byggnads- och reparationsberedskapen får driftvärn organiseras utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Fråga om organisering av driftvärn vid kommunal myndighet eler enskilt företag prövas endast efter ansökan. I beslut om driftvärn vid kommunal myn- dighet eller enskilt företag anges som vill- kor att myndigheten eller företaget följer de bestämmelser som gäller för driftvärn.

Ansökan om tillstånd att få organisera driftvärn inges till rikshemvärnschefen som med eget yttrande överlämnar ansökningen till Kungl. Maj:t.

31 5.

Driftvärn kan indelas i driftvämsdistrikt, driftvärnssektioner (motsvarande) och 10- kala driftvärnsavdelningar. Indelningen bör såvitt möjligt anpassas till myndighetens el- ler företagets organisation. Rikshemvärns- chefen bestämmer indelningen efter förslag av myndigheten eller företaget.

32 5.

Chef för driftvärn vid myndighet eller fö- retag är driftvärnschefen.

Driftvärnschef utövar under rikshem- värnschefen ledningen av och uppsikten över driftvärnet samt verkar för utbildningen inom detta.

33 5.

Chef för driftvämsdistn'kt eller driftväms- sektion och chef för lokal driftvämsavdel- ning (driftvärnsledare) leder under drift- värnschefen driftvärnet inom myndigheten eller företaget enligt instruktion som god- kännes av rikshemvärnschefen.

34 55.

Försvarsområdesbefälhavare svarar i sam- råd med vederbörande chef inom driftvär- net för utbildning och utrustning av drift- värn inom försvarsområdet.

35 5.

Driftvärn organiseras i förband — grupper, plutoner, kompanier — enligt bestämman- de av driftvärnschefen efter samråd med försvarsområdesbefälhavaren. Uppgift om organisationen insändes till rikshemvärns- chefen.

36 5.

Chef för driftvärnsförband är underställd vederbörande chef inom driftvärnet men lyder i fråga om utbildning och utrustning under försvarsområdesbefälhavaren. Chef för driftvärnsförband lyder också under för- svarsområdesbefälhavaren i fråga om sam- ordning av stridsverksamhet under krig när särskilda förhållanden påkallar det. I frå- gor om driftvärnsförbands insättande och beredskap skall chef inom driftvärnet sam- råda med vederbörande militära myndighe- ter när det är möjligt.

37 5.

Driftvärnschef och chef för driftvämsdis- trikt förordnas tills vidare av rikshemvärns- chefen efter förslag av myndigheten eller företaget. Förordnandet upphör om veder- börande lämnar sin befattning inom myn- digheten eller företaget. Förordnandet kan också återkallas av rikshemvärnschefen ef— ter framställning av myndigheten eller fö- retaget.

38 5.

Chef för driftvärnssektion, driftvärnsle- dare och befäl vid drifsvärnsförband förord- nas tills vidare av driftvärnschefen eller, en- ligt dennes bemyndigande, av chef för drift— värnsdistrikt.

39 5. Driftvärnets personal rekryteras från den personal som är sysselsatt eller beredskaps— registrerad vid myndigheten eller företaget.

Hemvärnsman i driftvärnet antages av driftvärnschef eller, enligt dennes bemyn- digande, av chef för driftvämsdistrikt eller driftvärnssektion. Kontaktet upphör att gäl- la om hemvärnsmannen lämnar sin anställ- ning eller tjänst vid myndigheten eller före- taget eller om han ej längre är beredskaps- registrerad där.

För antagning av hemvärnsmän i bygg- nads- och reparationsberedskapens driftvärn utfärdar rikshemvärnschefen särskilda be- stämmelser.

Uppgifter om antagning av hemvärnsman i driftvärnet och andra uppgifter om perso- nalen vid driftvärn lämnas till försvarsom- rådesbefälhavaren enligt rikshemvärnsche- fens bestämmande.

Hemvärnspersonalens förslags- och beslu- tanderätr

41 5.

Hemvärnets personal får väcka förslag i militära frågor och får besluta i andra frå- gor i den mån de ej avgöres av förvalt- ningsmyndighet. Personalen får också be- sluta om vården av tillgångar och medel som ej tillhör staten eller bekostas av stats— medel. Förslags- och beslutanderätten ut- övas genom särskilda organ enligt 42—46 55. Om förslags- och beslutanderätten gäller i övrigt bestämmelser som Kungl. Maj:t med- delar särskilt.

42 5.

Inom hemvärnsområde utövas förslags- och beslutanderätt enligt 41 5 av hemvärns- stämma och hemvärnsområdets förtroende- nämnd.

I hemvämsstämma deltager hemvärnsche- fen och hemvärnsmännen inom hemvärns- området.

Hemvämsområdets förtroendenämnd be- står av hemvärnschefen och andra ledamö- ter som utses av hemvärnsstämman och kommunen.

Ordförande vid hemvärnsstämma och i hemvärnsområdets förtroendenämnd är hem- värnschefen.

I ärende om disciplinär bestraffning eller tillrättavisning av hemvärnsman skall ytt- rande inhämtas från hemvämsområdes för- troendenämnd. Yttrande behöver dock ej inhämtas under krig.

44 5.

Inom försvarsområde utövas förslags- och beslutanderätt enligt 41 5 av hemvärnsting och försvarsområdets förtroendenämnd.

I hemvärnsting deltager försvarsområdes- befälhavaren, ledamöterna i försvarsområ- dets förtroendenämnd samt ombud för hem- värnsområdena och driftvärnet inom för- svarsområdet.

Försvarsområdets förtroendenämnd be- står av försvarsområdesbefälhavaren och övriga ledamöter som utses av hemvärns- tinget.

Ordförande vid hemvärnsting och i för— svarsområdets förtroendenämnd är försvars- områdesbefälhavaren.

45 5.

För att utöva förslags- och beslutanderätt enligt 41 5 utses inom driftvärn särskilda or- gan enligt rikshemvärnschefens bestäm- mande.

46 5.

För hemvärnet inom hela landet utövas för- slags- och beslutanderätt enligt 41 5 av rikshemvärnstinget och hemvärnets centra- la förtroendenämnd.

I rikshemvärnstinget deltager rikshem- värnschefen, ledamöterna i hemvärnets cen- trala förtroendenämnd, ombud som utses av hemvärnsting samt ombud för driftvärnet.

Hemvärnets centrala förtroendenämnd består av rikshemvärnschefen, en ledamot som förordnas av Kungl. Maj:t, ledamöter som utses av rikshemvärnstinget och övri- ga ledamöter enligt Kungl. Maj:ts bestäm- mande.

Ordförande vid rikshemvärnsting och i hemvärnets centrala förtroendenämnd är rikshemvärnschefen.

47 5.

Hemvärnspersonal erhåller under tjänst- göring och vid sammanträde med hemvär- nets särskilda organ traktamente, premie och andra förmåner enligt grunder som Kungl. Maj:t bestämmer.

48 5.

Gåva som tillfaller hemvärnet eller orga- nisation inom hemvärnet och som kan kom- ma att medföra särskild förpliktelse för sta- ten får mottagas först efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

Tillämpningsföreskrift

495

Närmare föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av bestämmelserna i denna kungörelse meddelas av chefen för armén, om ej annat föreskrivits i det föregående. I frågor som avser driftvärn meddelas före- skrifterna och anvisningarna i samråd med vederbörande myndighet eller företag.

Denna kungörelse träder i kraft den

, då hemvämskungörelsen den 30 juni 1947 (nr 673) skall upphöra att gälla.

Bilaga 11:4 Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 549) om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvämsmän

Härigenom förordnas, dels att 4 5 kungörelsen den 29 juni 1951 om vämpliktiga hem- värnsmän och driftvämsmän skall upphöra att gälla, dels att rubriken till kungörelsen och 3 5 kungörelsen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) Kungl. Maj:ts kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvämsmän

Tjänstgöring, som i 1 5 avses, fullgöres av den som tillhör allmänna hemvärnet (värnpliktig hemvärnsman) vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen ävensom då stridsläget så fordrar jämväl utanför den- samma för ortens försvar och av den s0m tillhör driftvärn (värnpliktig driftvämsman) vid den egna anläggningen eller arbetsplat- sen. Tjänstgöring må icke utan tvingande skäl förläggas till sådan tid att den värn- pliktige hemvärnsmannen (driftvärnsmans- mannen) hindras att fullgöra sina civila arbetsuppgifter.

Denna kungörelse träder i kraft den

(Föreslagen lydelse) Kungl. Maj:ts kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän

35.

Värnpliktiga och vid krigsmakten fast an- ställda sam är skyldiga att tjänstgöra i hem- värnet enligt 1 5 benämnas under tjänstgö- ringen värnpliktiga hemvärnsmän. För tjänstgöringen gäller i tillämpliga delar be- stämmelserna i hemvärnskungörelsen den

(nr ).

Inledande bestämmelser

1 &. Hemvärnsman erhåller under utbildning och tjänstgöring som avses i 16 och 19 åå hemvämskungörelsen den (nr ) och vid sammanträde med hem- värnets särskilda organ för förslags- och beslutanderätt traktamente, premie och and- ra förmåner enligt vad som anges i 2—22 åå.

Om hemvärnsmans förmåner vid tjänstgöring under hemvärnsberedskap, beredskaps— tillstånd och krig gäller särskilda bestämmelser.

Förmåner till hemvärnsmän i allmänna hemvärnet

Traktamente 2 &.

Hemvärnsman i allmänna hemvärnet erhåller under utbildning som avses i 16 & hemvämskungörelsen traktamente med 12 kronor för dag. För utbildning utöver 20 timmar under ett utbildningsår utgår dock traktamente endast om utbildningen på- går minst två dagar i följd. Sammanhängande tjänstgöring om 8 timmar skall anses motsvara en dag. Skälig tid för resa mellan bostaden och tjänstgöringsplatsen samt tillfälligt avbrott i tjänstgöringen skall därvid anses som tjänstgöring.

35.

Hemvärnsman i allmänna hemvärnet erhåller under tjänstgöring som avses i 19 & hemvämskungörelsen traktamente med 12 kronor för dygn med sammanlagt sex tim- mars tjänstgöring och med 6 kronor för dygn med kortare tjänstgöring.

Premier 4 &. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet som fullgjort utbildning minst 20 timmar un- der ett utbildningsår erhåller tjänstgöringspremie med 50 kronor.

Hemvärnsbefäl i allmänna hemvärnet som fullgjort utbildning minst 34 timmar under ett utbildningsår erhåller tjänstgöringspremie med 85 kronor.

Hemvärnsman i allmänna hemvärnet som med godkännande vitsord genomgått in- troduktions- eller repetitionskurs för hemvärnsbefäl, specialkurs eller instruktörskurs erhåller utbildningspremie med 300 kronor, om kursen omfattar 40 timmar, och med 600 kronor, om kursen omfattar 80 timmar.

Arvode och särskild ersättning 6 &.

Hemvämsbefäl, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare i allmänna hemvärnet er- håller årligt arvode med belopp som anges i nedanstående tabell.

Kretshemvärnschef 1 000 kr. Hemvärnschef i hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän 800 kr. Hemvärnschef i hemvärnsområde med över 100 hemvärnsmän 1 200 kr. Ställföreträdande hemvärnschef 300 kr. Hemvärnskompam'chef 300 kr. Adjutant vid hemvärnsområde 300 kr. Hemvärnsinstruktör 300 kr. Ungdomsledare vid ungdomsavdelning 300 kr. 7 &.

Kretshemvärnschef och hemvärnschef erhåller ersättning för telefonkostnader enligt särskilda bestämmelser.

Hemvärnschef erhåller enligt försvarsområdesbefälhavarens bestämmande bidrag för att anskaffa erforderliga expeditions- och förrådslokaler.

Övriga förmåner 8 &. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet erhåller fri resa mellan bostaden och tjänst- göringsplatsen.

Om transport ej ordnas genom utbildningsmyndighetens försorg, erhålles fri resa ge- nom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning. Har sådan biljett ej kunnat till— handahållas eller skulle med hänsyn till kommunikationsförhållandena fram- och åter— resa med allmänt kommunikationsmedel medföra oskälig tidsutdräkt, har hemvärns- mannen rätt till resekostnadsersättning.

Resekostnadsersättning utgår enligt reseklass B i allmänna resereglementet den 21 november 1952 (nr 735). Vid resa med tåg eller fartyg skall dock tjänstebiljetten avse plats i 2 klass och ersättning för sådan resa får ej utgå med högre belopp än som mot- svarar kostnaden för avgift i denna klass. Vid resa med egen bil utgår ersättning för resan med belopp för kilometer som jämlikt bilersättningsavtalet den 29 maj 1969 gäller vid en körlängd från och med 15 001 kilometer för budgetår jämte ersättning för med- resande enligt bestämmelserna i avtalet. Ersättning för resa till utbildningsplats utom eget försvarsområde får dock ej utgå med högre belopp än som motsvarar kostnaden för resa med tåg i 2 klass.

9 &.

Hemvärnsman i allmänna hemvärnet har vid sammanträde med hemvärnets sär- skilda organ för förslags- och beslutanderätt rätt till traktamente och fri resa mel- lan bostaden och sammanträdesplatsen enligt vad som anges nedan.

Fri resa erhålles genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning. Resekost- nadsersättning och traktamente utgår enligt reseklass B i allmänna resereglementet. För sammanträde med annat organ än rikshemvärnstinget och hemvärnets centrala för— troendenämnd skall tjänstebiljett för resa med tåg eller fartyg dock avse plats i 2 klass och ersättning för sådan resa får ej utgå med högre belopp än som motsvarar kostnaden för avgift i denna klass.

10 %.

Kretshemvärnschef, hemvärnschef, ställföreträdande hemvärnschef och hemvärnskom- panichef samt ersättare för sådan chef, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare har vid nödvändig tjänsteresa och tjänsteförrättning utom bostadsorten rätt till resekost- nadsersättning och traktamente enligt rese- och traktamentsklass B i allmänna resere- glementet.

115.

Hemvärnsman i allmänna hemvärnet erhåller under utbildning och under tjänstgö- ring som avses i 19 & hemvämskungörelsen — inbegripet resa mellan bostadsorten och tjänstgöringsplatsen — fri inkvartering och fri förplägnad. Kan dessa förmåner icke tillhandahållas, utgår ersättning därför enligt de grunder som gäller för sådan ersättning åt värnpliktiga. Fri förplägnad tillhandahålles endast om utbildning eller tjänstgöring omfattar minst fyra timmar i följd.1

12 5.

Särskilda bestämmelser gäller om rätt till familjebidrag, grupplivförsäkring och er— sättning för skada och sjukdom under utbildning samt om rätt till fri utrustning och beväpning.

13 &.

Hemvärnsman i allmänna hemvärnet har rätt till samma förmåner vid begravning som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen den 12 september 1958 (nr 485) tillkommer värnpliktig i samband med värnpliktstjänstgöring.

Förmåner till hemvärnsmän i driftvärnet Avlöningsji'ågor m. m 14 5.

Hemvärnsman i driftvärnet behåller under utbildning de avlönings- och pensionsför- måner som är förenade med anställningen eller tjänsten. För hemvärnsman med tim- eller ackordslön skall avlöningen beräknas på samma sätt som semesterlön. Vid utbild- ning på fritid utgår ej övertidstillägg.

15 5.

Vid sådan utbildning på fritid som pågår minst två dagar i följd utgår traktamen- te enligt 2 5.

1 Vid utbildning eller tjänstgöring som omfattar minst fyra men ej åtta timmar i följd får för- plägnadskostnaden för varje hemvärnsman ej överstiga ersättningsbeloppet för förstärkt frukost- portion i militär matinrättning. Ersättning utgår ej för förplägnad som ej kunnat tillhandahållas.

Premie

16 å.

Hemvärnsbefäl i driftvärnet som med godkännande vitsord genomgått introduktions— kurs för befäl eller kurs för hemvärnsinstruktör erhåller utbildningspremie med 300 kronor, om kursen omfattar 40 timmar, och med 600 kronor, om kursen omfattar 80 timmar.

Övriga förmåner

17 &.

Hemvärnsman i driftvärnet erhåller fri resa enligt 8 å vid utbildning på ort där han ej skall utföra arbete i sin anställning eller tjänst.

18 å.

Hemvärnsman i driftvärnet har vid sammanträde med rikshemvärnstinget eller hem- värnets centrala förtroendenämnd rätt till resekostnadsersättning och traktamente en- ligt rese- och traktamentsklass B i allmänna resereglementet.

19 å.

Hemvärnsman i driftvärnet erhåller under utbildning fri inkvartering och fri för- plägnad enligt 11 å. Fri inkvartering utgår endast om hemvärnsmannen ej kan bo i sin ordinarie bostad under utbildningen.

20 5.

Vid tillämpningen av 17 Och 19 åå skall skälig tid för resa mellan bostaden eller arbetsplatsen och tjänstgöringsplatsen anses som tjänstgöring.

21 å. Hemvärnsman i driftvärnet har under utbildning rätt till samma sjukvårdsförmåner och ersättning vid skada och sjukdom som i sin anställning eller tjänst.

22 å.

Hemvärnsman i driftvärnet kan enligt vederbörande myndighets eller företags be- stämmande erhålla tjänstefrihet med bibehållna avlöningsförmåner för att han skall få den vila som med hänsyn till utbildningen behövs för att han på ett betryggande sätt skall kunna fullgöra ordinarie arbete eller tjänst.

Särskilda bestämmelser 23 å.

Bestämmelserna i 8, 11 och 13 åå gäller i tillämpliga delar för hemvämsungdom.

24 å.

Kostnad för avlöning till arbetstagare vid central arbetsavdelning inom byggnads- och reparationsberedskapen bestrides av särskilt anvisade medel. Kostnad för sådana förmåner som avses i 17—19 åå bestrides av medel som står till förfogande för hem-

värnets övningar. Kostnad för sådana förmåner som avses i 14—16, 21 och 22 åå bestrides i samma ordning som om hemvärnsmannen fullgjort ordinarie arbete eller tjänst. 25 å.

I avtal som aVSes i 10 å kungörelsen den 24 april 1959 (nr 177) angående bygg- nads- och reparationsberedskapen skall anges i vad mån myndigheten eller företaget får ersättning för utgifter i anledning av tjänstgöring inom drifthemvärnet.

26 &.

Premie till hemvärnsman utbetalas enligt bestämmelser som försvarets civilförvalt- ning utfärdar.

Bestämmelserna i detta brev träder i kraft den

Kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101)

Härigenom förordnas, att 2 å familjebidragskungörelsen den 29 mars 19461 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nu varande lydelse)

Ändock att värnpliktiga icke äro inkal- lade jämlikt 27 å 2 mom. eller 28 å 1 mom. värnpliktslagen, skall vad i 1 å denna kun— görelse sägs gälla beträffande värnpliktig, krigsfrivillig, medlem av frivillig försvars- organisation samt civilförsvarspliktig, utta- gen till tjänstgöring vid krigsmakten, allt under förutsättning att vederbörande av- lönas enligt för värnpliktig gällande grun— der och efter eget åtagande minst sex dan gar i följd fullgör utbildning för tjänstgö- ring i krigsbefattning inom krigsmakten en- ligt vad därom särskilt stadgas.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse SF nr 113/63

(Föreslagen lydelse) 2 å.

Ändock att värnpliktiga icke äro inkalla- de jämlikt 27 å 2 mom. eller 28å 1 mom. värnpliktslagen, skall vadi 1 å denna kungö— relse sägs gälla beträffande värnpliktig, krigsfrivillig samt civilförsvarspliktig, utta- gen till tjänstgöring vid krigsmakten, allt under förutsättning att vederbörande av- lönas enligt för värnpliktig gällande grunder och efter eget åtagande minst sex dagar i följd fullgör utbildning för tjänstgöring i krigsbefattning inom krigsmakten enligt vad därom särskilt stadgas. Vad i l 5 sägs skall också gälla beträffande hemvärnspersonal och annan personal som frivilligt fullgör utbildning för att nå eller bibehålla kom— petens för placering inom totalförsvaret. Annan utbildning än som avses i 14 5 kan- görelsen den (nr ) om frivillig försvarsverksamhet skall dock pågå under minst fem dagar i följd.

Bilaga 11:7 Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl.

Härigenom förordnas, att 4 å kungörelsen den 5 juni 1963 angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Försäkringsskydd enligt denna kungörel- se föreligger för följande personal under ne- dan angiven tjänstgöring, nämligen

a) för värnpliktig ___________

b) för krigsfrivillig personal under tjänst— göring vid krigsmakten på grund av åtagan- de i krigsfrivilligavtal ;

e) för siövärnskårens personal under tjänstgöring vid krigsmakten på grund av åtagande i krigsfrivilligavtal;

d) för hemvärnets personal under före- skriven tjänstgöring vid hemvärnet, som ej sker efter eget åtagande i utbildningssyfte;

e) för civilförsvarspliktig personal under föreskriven tjänstgöring i det allmänna ci- vilförsvaret, som fullgöres efter inskrivning i civilförsvaret, samt under tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt lagen den 30 maj 1952 (nr 269) om skyldighet för civilförsvars- pliktig att tjänstgöra vid krigsmakten;

f) för vapenfri tjänstepliktig under tjänst- göring jämlikt lagen den 3 juni 1966 (nr 413) om vapenfri tjänst.

Personal, som avses i första stycket (1) och e), omfattas av försäkringsskydd under förutsättning att tjänstgöringen fullgjorts el- ler avsetts skola fullgöras minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse SF nr 426/66

(Föreslagen lydelse)

4å.

Försäkringsskydd enligt denna kungörel- se föreligger för följande personal under ne- dan angiven tjänstgöring, nämligen

— jämlikt värnpliktslagen;

b) för frivillig personal under tjänstgöring vid krigsmakten på grund av åtagande i krigsfrivilligavtal eller under annan frivillig utbildning för att nå eller bibehålla kom- petens för placering inom totalförsvaret;

c) för hemvärnets personal under tjänst- göring vid hemvärnet;

d) för civilförsvarspliktig personal under föreskriven tjänstgöring i det allmänna ci- vilförsvaret, som fullgöres efter inskrivning i civilförsvaret, samt under tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt lagen den 30 maj 1952 (nr 269) om skyldighet för civilförsvarsplik- tig att tjänstgöra vid krigsmakten;

e) för vapenfri tjänstepliktig under tjänst- göring jämlikt lagen den 3 juni 1966 (nr 413) om vapenfri tjänst.

Personal, som avses i första stycket d), omfattas av försäkringsskydd under förut- sättning att tjänstgöringen fullgjorts eller avsetts skola fullgöras minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1969

Kronologisk förteckning

. Utvidga: nordiskt ekonomiskt aamarbota. . Laajannettu pohjoiamainan talloudallinan vhtalatyö. . Nordforska miljövårdautredning. . Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister.

Konsumanmplyanln lundarvlanlnqen.

Slätta nordiska sama onfatanaan | Hetta. . Nordisk gyldighet av forerkort. . Nordiskt sjukhusfysikersamarbate. . Nordiskt ämbetsmannamöte i Storlien. . Nordisk siömansskattefördelning. . Udvidet nordisk ekonomisk samarbejde. . Öresundsregionen.

N-DOCDm—ngl åUN—i

—l_l_a

Statens offentliga utredningar 1969

Systematisk förteckning"

Juatltiedepertementet Inrikeade'p'ertamentet-

Faktisk mmm blend skolbarn. [4] Skooeindym' I Södra Svailge. [21] Boatadeiått. [ Linanlenöiine. 1987. [27]

Utsökningaattlx. [5]

Kuneönm-nnomenne ['7 ] Civi-ldejpertemen'tet ADB inom inekrivningsvåaendet. [9] Ny arriving 10 Offentliga dimmine'bisyeelor. m [ Internationell optio'naritt. [11] ik. [19

2.0] Yttrandefrihetene gränser. [38]

Förevaredep'artementet

Ekonomisystem för försvaret. [24] Planering och programbudgeteilng inom föreveret. :[25] Militära tjirrstgöringeålderstnredmngen. 1. Militära danst- gorin såldm. [33] 2. Medicinska och psykologiska aspekter pl el randomnm [3 4] Fiivilligförevaret 2. Hemvärnet. [40]

Socialdepentem'entet

Ett renare samhälle [18] Bittra utbildning för handikappade. [36]

Kommuniketionedepartementet

Ny sjöarbe'midaleg. [3] lHa'mnutredningen. 1. De svenska hamnarna. [22] 2. Bl- a or

Sigoieklutelama och treflkalkerheten. [26]

Texesystemet | Postverketa tidningsrörelse [39]

Flnenadepartementet

Förenklad obligationehenterln . [13] Lagstiftning om värdepepp onder m.m. och om nimpdekatt gl virdepapper. [16]

Nya mynt.[ [1 ] Skogebeekattmno en. [30]

Läkemedelslnduetrln. [36]

Utbildningedepartementet Om aexuallivetl Sverige.[21w

Sexualkunekepen pl grunda lane hömdium. [8] Regionmuelk. [12

Filmen- censur oc ansvar. [14

Sexuelkumkapen' | gymneaier. 28] Utbildning lör bibliotek, arkiv o'ch informatik. [37]

Jordbrukedepartementet vaxtröridlarritr. [151

Skonat'illatlnd och e ogevlrdlåtqlrder. [32] Handeledepertementet idrott åt alla. [29] Olje" | beredskap. [31]

| _ * , ! Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarna