SOU 1965:68

Värnplikten

1. Inledning. A. Direktiven . B. Utredningsarbetets bedrivande . C. Betänkandets disposition m.m.

..

1. 2.

Dispositionen Några terminologiska frågor

AVD. I. UTVECKLINGEN INTILL NUVARANDE TID

Värnpliktens utvecklingiSvcrige . . . . . . . . .

A. Förhållandena under äldre tid . B. Förhållandena under åren 1901—1941 .

1. 2. 3. 4.

1901 års härordning 1914 års härordning 1925 års härordning . 1936 års härordning

C. 1941 års värnpliktsbeslut.

1. . . Utformningen av de värnpliktigas fredstjänstgöring

D.

Försvarsorganisatorisk bakgrund.

Viktigare, intill år 1965 gjorda ändringen i 1941 års värnpliktslag

. Krigsorganisatorisk bakgrund . . Beslut åren 1947—1949 om provisoriska förkortningar av ut-

bildningstiden m.m.

.Beslut åren 1949 och 1954 0111 tidigare påbörjande av första

tjänstgöringen m.m. . 1950 års beslut om införande av 1cpet1tionsovnmgar i krigsför-

band m.m.

. 1951 års kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och drifts-

värnsmän . 1951 års beslut om beredskapshöjningar och om provismisk be-

fälsövning m. m.

. 1952 års beslut om förlängning av utbildningstiden för värnplik-

tiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga m.m. . Vissa beslut åren 1953—1957 om mindre ändringar av utbild-

ningstidens längd m.m. . Beslut år 1954 om repetitionsövningar för uppskovsvärnpliktigå . 1956 års beslut om inställande av repetitionsövningarna under

budgetåret 1956 /57

15 15 18 21 21 23

27

27 28 28 29 30 32 33 33 34 40 40

41 41

42

Kap. 3.

Kap. 4.

Kap. 5.

Kap. 6.

Kap. 7.

11. Vissa är 1956 och senare vidtagna åtgärder för effektivisering av värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

12. 1960 års beslut om särskilda befälsövningar m.m. . .

13. Beslut år 1960 om införande vid flyg vapnet av s.k. kvartalssy— stem . . .

14. Vissa beslut åren 1960—1963 om försök med förkortade repeti— tionsövningar . . . . . . . . . .

Pätalade brister i nuvarande värnpliklsulbildning. F ramlagda reformför- slag 1. Påtalade brister i nuva1ande värnpliktsutbildning. 2. Framlagda reformförslag. .

AVD. II. VISSA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UTFORMNING- EN AV DEN FRAMTIDA VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN

Krigets ändrade karaktär

1. Det totala kriget . . 2. Den militära krigföringens ändrade karaktär 3. Värnpliktsutredningens synpunkter

1963 års försvarsbeslut . . . . . . . . . . . . . 1. Några av utgångspunkterna vid bestämmande av försvarsut- gifterna för budgetåren 1963/67 . 2. Försvarsbeslutets innebörd i vissa hänseenden 3. Värnpliktsutredningens synpunkter

Krigsmaktens behov och tillgångar av värnpliktiga, m. In. A. Behov. Tillgångar. Förvaltning . 1. Inledning 2. Behov och tillgångar av värnpliktiga. 3. Inriktning och ledning av totalförsvarets personaltjäust. 4. Värnpliktsutredningens synpunkter . B. Personalavgångarna under fred i krigsförbanden 1. Inledning 2. Personalavgångarna under tiden mellan två repetitionsövningar 3. Personalavgångarna i samband med repetitionsövning 4. Värnpliktsutredningens överväganden och slutsatser .

Förhållandena på vissa civila samhällsområden A. Samhällsekonomien och värnpliktssystemet. 1. Allmänna förutsättningar 2. Värnpliktsutredningens synpunkter B. Arbetsmarknaden 1. Förändringen i jordbrukets arbetskraftsförhållanden sedan om- kring år 1950 . 2. Arbetsmarknadens önskemål om inpassningen i tiden av grund- utbildning och repetitionsutbildning . 3. Anstånd med värnpliktstjänstgöring, sett ur arbetsmarknads— synpunkt.

62

64

64 65

83 83 84 89 90 93 93 94 96 100

102 102 102 105 106 106 108

110

Kap. 8.

Kap. 9.

Kap. 10.

4. Värnpliktsutredningens synpunkter C. Det civila utbildningsväsendet . . Grundskolan . Gymnasiet . Fackskolan . . Yrkesundervisningen . . Universiteten och högskolorna 6. Postgymnasial fackutbildning. 7. Värnpliktsutredningens synpunkter

påme

CH

AVD. III. PRINCIPIELLA ÖVERVÄGANDEN RÖRANDE VÄRNPLIKTSUTBILDNINGENS UTFORMNING I FRAM- TIDEN

Värnpliktssystemels villkor

1. Yttre förutsättningar . 2. Värnpliktssystemets möjligheter och begränsningar. 3. Värnpliktssystemet och den civila delen av samhället.

Allmänna riktlinjer för utformningen av den framtida värnpliktsutbild-

ningen

A. Inledning .

B. Allmänna överväganden 1. Behov och resurser .

2. Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte. 3. Överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet.

C. Grundutbildningen . . 1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov . 2. Grundutbildningens innehåll . . . . .

3. Grundutbildningens längd. . . 4. Grundutbildningens inpassning i tiden D. Repetitionsutbildningen . . 1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov . 2. Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad .

3. Krigsförbandsövningarna . 4. De särskilda övningarna 5. Mobiliseringsövningarna .

E. Insatsberedskapen och utbildningssystemet . . 1. Allmänna önskemål beträffande insatsberedskapen . 2. Vägar att tillgodose önskemålen om insatsberedskap .

AVD. IV. VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN VID ARMEN

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsulbildningen vid armén

1. Inledning

2. Arméns uppgifter

3. Organisationen .

4. Nuvarande utbildningssystem .

112 115 115 116 118 119 121 125 126

135

135 136 139

140

140 140 140 150 152 156 156 160 163 168 169 169 173 181 185 187 190 190 191

197 197 197 197 201

5. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av för- bättringar. .

Kap. 11. Grundutbildningens omfattning vid armén

1.

') 3.

Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbild- ningen . . . . . Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen . Grundutbildningens längd.

Kap. 12. Repetitionsutbildningens omfattning vid armén

1.

O%&-hack?

Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsut— bildningen. . Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen . . Krigsförbandsövning.

. Särskild övning . Mobiliseringsövning

. Utbildningsgången för den värnpliktige

Kap. 13. Inpassningen under året av värnpliktsutbildningen vid armén m. m.

Kap. 14.

Kap. 15.

&IOGOTÄODMH

oo

. Utbildningens omfattning enligt kapitlen 11 och 12 . Riktlinjer vid val av inpassning under året av utbildningen . . Tänkbara alternativ för utbildningens inpassning under året. . Alternativet vårutryckning (V) . Alternativet sommarutryckning (S). . Alternativet höstutryckning (H). . Granskning av redovisade alternativ för utbildningens inpassning under ål et . Förslag till system.. . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring m. m. till föreslagen värnpliktsutbildning.

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbild- ning m.m. vid arme'n .

1. 2.

Chefens för armén bedömanden . Värnpliktsutredningens överväganden

AVD. V. VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN VID MARINEN:

FLOTTAN

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid flottan

1. . . 2. Flottans uppgifter 3. 4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsuthildningen

0501

Inledning Organisationen

vid flottan

. Nuvarande utbildningssystem . . Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av för—

bättringar

211 211 214

226

226 227 227 236 237 238

240 240 241 243 243 248 251

253 260

268

268 270

273 273 273 273

Kap. 16.

Kap. 17.

Kap. 18.

Kap. 19.

Kap. 20.

Kap. 21.

Grundutbildningen vid flottan.

1. Särskilda undersökningar och försök .

. Indelning och uttagning av värnpliktiga .

. Grundutbildningens längd för värnpliktiga 1 sjötjänst . Grundutbildningens längd för värnpliktiga 1 flottans landförband . Grundutbildningens inpassning under året

. Grundutbildningssystemets konstruktion .

. Synpunkter på grundutbildningens bedrivande . . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen grundutbildning, m.m.

£!!th

mqa:

Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

1. Fartygsrustningarna 1 fred . 2. Värnpliktskontingentens storlek och sammansättning

Repetitionsutbildningen vid flottan

. Inledning

. Riktlinjer för utformningen av 1epet1t1onsutbildnmgen . Krigsförbandsövning: Stamstridsfartyg. . Krigsförbandsövning: Övriga fartyg . Krigsförbandsövning: Landförband. . Krigsförbandsövning: Gemensamma frågor

. Särskild övning . . . . . . . . . Mobiliseringsövning . . . .

. Utbildningsgången för den värnpliktige. . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning .

OCDWNICZUWÅQOMH

Fartygsskyddsutbildning och yrkessfömännens värnpliktsutbildning .

1. Tidigare utredningar och förslag m.m. 2. Värnpliktsutredningens överväganden och förslag

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbild— ning m.m. vid flottan . . . . .

1. Chefens för marinen bedömanden .

2. Värnpliktsutredningens överväganden

AVD. VI. VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN VID MARINEN: KUSTARTILLERIET

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet 1. Inledning . . Kustartilleriets uppgifter . Organisationen . . . Nuvarande utbildningssystem . . . Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av för- bättringar

MÅWIO

300 300 305 308 318 320 328 331

336

338

338 343

347

347 349 350 357 359 360 362 363 364

377 377 377 377 379

Kap. 22. Grundutbildningen vid kustartilleriet

1.

COM

cam->

Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbild— ningen . . Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen. . . Grundutbildningens längd. Behovsberäkningar och vissa slut—

satser . Grundutbildningens inpassning under året . . Grundutbildningens längd: Förslag . . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till

föreslagen grundutbildning, m.m.

Kap. 23. Repetitionsutbildningen vid kustartilleriet

1.

Qaf-Råvik?

Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsut- bildningen . Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen .

. Krigsförbandsövning. . Särskild övning . . Mobiliseringsövning

. Utbildningsgången för den värnpliktige . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till

föreslagen repetitionsutbildning .

Kap. 24. Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbild- ning m.m. vid kustartilleriet .

1. 2.

Chefens för marinen bedömanden Värnpliktsutredningens överväganden .

AVD. VII. VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN VID FLYGVAPNET

Kap. 25. Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid flygvapnet .

1. 2. Flygvapnets uppgifter 3. 4. Särskilda förhållanden som påvelkar värnpliktsutbildningen vid

5 6

Inledning Organisationen

flygvapnet

. Nuvarande utbildningssystem . . Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av för-

bättringar

Kap. 26. Grundutbildningen vid flygvapnet.

1.

muut—ww

Visst underlag för utformningen av 'den framtida grundutbild- ningen

. Riktlinjer för utformningen av gi undutbildningen. . Grundutbildningens längd . Grundutbildningens inpassning under året . Synpunkter på grundutbildningens bedrivande . Inverkan av förslagen grundutbildning på utbildningen av den blivande fast anställda personalen.

385 385

387 391 394

397

399

399 399 400 405 406 407

408

409

409 409

415 415 415 416

Kap. 27.

Kap. 28.

Kap. 29.

Kap. 30.

Kap. 31.

Kap. 32.

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet . . . . . . . . . . 1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitions— utbildningen

. Riktlinjer för utformningen av repetitlonsutblldnmgen

. Krigsförbandsövning. . Särskild övning . . Mobiliseringsövning

. Utbildningsgången för den värnpliktige. . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning.

xIOäCJIJÄCDIQ

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbild- ning m.m. vid flygvapnet . . .

1. Chefens för flygvapnet bedömanden .

2. Värnpliktsutredningens överväganden .

AVD. VIII. SÄRSKILDA FRÅGOR

Utbildning m.m. av särskilda grupper värnpliktiga . . A. Uttagning och utbildning av Värnpliktiga" 1 specialtjänst 1. Hittillsvarande förhållanden. . . 2. Anmälda behov . 3. Principöverväganden och förslag till provisoriska anpassnings- åtgärdel . B. Utbildning och tjänstgöring för handracknlngsvarnpllktlga 1. Nuvarande förhållanden . . 2. Problem beträffande de handrackmngsvarnphktiGa 3. Förslag till pl ovisorisk reglering av tjänstgöringen . C. Utbildning av uppskovsvärnpliktiga 1. Hittillsvarande förhållanden . 2. Överväganden och förslag

Urval och redovisning av värnpliktiga . 1. Inledning 2. Urvalsverksamheten . 3. Redovisning m. 111.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner m.m. .

1. Nuvarande ekonomiska förmåner . . . .

2. Nuläget beträffande några med värnpliktsförmånerna samman- hängande förhållanden .

3. Allmänna överväganden rörande de ekonomiska förmånerna.

4. Förslag rörande de olika förmånsslagen

5. Överväganden och vissa förslag beträffande några med värn— pliktsförmånerna sammanhängande förhållanden.

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

1. Överväganden rörande grundutbildningen. 2. Överväganden rörande repetitionsutbildningen 3. Förslag.

11 452

452 454 454 462 465 466

467

469

469 470

475 475 475 477

478 482 482 483 485 487 487 489

492

492 492 499

501 501

505 507 511

518

520 520 523 532

Kap. 33.

Kap. 34.

Kap. 35.

Kap. 36.

Bilaga

Bilaga Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Värnpliktslagen......................

1. Gällande bestämmelser .

2. Förslag.

3. Specialmotivering .

4. Tjänstgöringens omfattning föi den enskilde värnpliktige

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag . 1. Kostnader under fjärde huvudtiteln m.m. 2. Några samhällsekonomiska aspekter .

AVD. IX. SAMMANFATTNING M. M.

Översiktlig jämförelse mellan uppställda önskemål och framlagda förslag 1. Inledning. 2. Vissa förutsättningar för utformningen av ett fl amtida värn-

pliktssystem. .

. Vissa tidigare gjorda allmänna öve1väganden .

. Grundutbildningen.

. Repetitionsutbildningen .

. Insatsberedskapen och utbildningssystemet.

GUI—ÄCAJ

Sammanfattning .

BILAGOR

. Förteckning över yttranden, som efter remiss avgivits av 1960 års värnpliktsutredning .

. Värnplikten 111.111. i vissa främmande länder . . . . .

3. Innehållet i av värnpliktsutredningen föreslagen, för alla värnplik-

CD

tiga inom krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning .

. Förteckning över verksamhet som i värnpliktsutredningens beräk- ningar av behovet av utbildningstid vid armén hänförts till reserv-

. Exempel på sådana användbarhetskategorier för värnpliktiga vid armén som bör sammanföras till befattningar med ensartad befatt- ningsutbildning .

. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid itimmar för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet i vissa befattningar i arméns krigsorganisation .

. Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid armén på kategorierna E, F och G

. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av underbefälsuttagna värnpliktiga i vissa befatt- ningar i arméns krigsorganisation .

. Befattningar för meniga värnpliktiga vid armén, i vilka de värn— pliktiga med hänsyn till behovet av befattningsutbildning bör full— göra längre krigsförbandsövning än 18 dagar . . . . . .

535 535 535 536 539

541 541 546

611 612

624

625

626

630

636

638

639

Bilaga 10. Bilaga 11.

Bilaga 12. Bilaga 13.

Bilaga 14.

Bilaga 15. Bilaga 16.

Bilaga 17. Bilaga 18.

Bilaga 19.

Bilaga 20.

Organisationen av den fredsrustade kustflottan . Av arbetsgrupp inom marinstaben i samverkan med värnpliktsut- redningen beräknat behov av nettoutbildningstid för vissa värn- pliktiga vid flottan .

Exempel på schema för tjänsten ombord på jagare under gångvecka Fördelning till kategorier av befattningar för flottans värnpliktiga under grundutbildningen . Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet i Vissa befattningar i kustartilleriets krigsorganisation . Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid kust— artilleriet på kategorierna F och G . Uthildningslinjer m.m. för värnpliktiga, för vilka försvarsgrens- chef föreslagit uttagning för utbildning i specialtjänst . Utvecklingen i stort av värnpliktspremierna åren 1942—1965 .

:

Jämförelse mellan a ena sidan månadsinkomst efter skatt i olika inkomstlägen och å andra sidan bidrag enligt försvarets civilför— valtnings och värnpliktsutredningens förslag till värnpliktig som fullgör krigsförbandsövning Erforderlig skyldighet för vissa värnpliktiga i olika åldrar vid armén att fullgöra krigsförbandsövning vid genomförande av värnplikts— utredningens förslag m.m. Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 5, 14 5 1 mom. och 27 5 1 mom. värnpliktslagen den 30 decembei 1941. . . . .

641 643

644

646

647 649

651

. _ _ . _ .n-l '- |l| ,| .. .:l .L1.lm . ,'I-m' m.: ':' IldleleLll | | | .l' ' . |. =.- ;_ ,. | | . " _ |"l * . | 1 'I. " >|I | | 1| . "i.” , 1 . ' | ,. | .—'- | ., | |. | | | , | | || :* |" || m . |. | . ' '|* | | _ :| A, .. w : |

KAPITEL 1

Inledning

A. Direktiven

Kungl. Maj:t bemyndigade den 14 ok- tober 1960 chefen för försvarsdeparte- mentet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa utredning rörande värnplikts- utbildningen m. 111. samt att avgiva av utredningen betingade förslag. Vid an- mälan av ärendet anförde departements-' chefen följande.

Det svenska militära försvaret bygger på allmän värnplikt. Härav följer att var- je värnpliktig måste givas viss utbildning för att kunna fullgöra sina uppgifter inom krigsmakten. Utbildningen måste vara an- paSSad till de krav som ställes på krigsmak— ten.

Nuvarande system för de värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning på olika tjänstgöringsperioder är vid samt- liga försvarsgrenar att återföra till prin- cipbesluten under andra världskriget. Be- tydande förändringar har dock i olika av- seenden gjorts. Sålunda genomfördes 1948 en generell avkortning av tjänstgörings— tiden med 90 dagar. De förutvarande års- klassvisa repetitionsövningarna utbyttes 1950 mot repetitionsövningar i krigsför— band vid armén och kustartilleriet, vilken omläggning föreslagits av 1948 års värn- pliktskommitté (SOU 1949: 46). En generell förstärkning av utbildningstiden med 20 dagar föreslogs av 1949 års gruppchefsut- redning och genomfördes 1952. Utbildning— en av värnpliktigt befäl förbättrades genom beslut 1952 och 1960, i det sistnämnda fallet med införandet av två 15-dagars öv— ningar för värnpliktiga som uttagits till officers- eller underofficersutbildning, vil- ket föreslogs av 1954 års befälsutredning. För att ekonomiskt täcka de ökade utgifter dessa två nya övningar föranleder beslöts 1960 »— på förslag av befälsutredningen -—

en förkortning av första tjänstgöringen för samtliga värnpliktiga vid armén med högst 7 dagar genom anpassning av in- och utryckningsdagarna efter sön- och helg- dagar.

Värnpliktssystemet i sin nuvarande ut— formning har prövats i omkring ett decen- nium. Möjligheter förefinns alltså nu att på grundval av gjorda erfarenheter göra en hållfast bedömning av systemets effektivi- tet. Ur militär synpunkt har de krigsför- bandsvisa repetitionsövningarna och de sär— skilda befälsövningarna visat sig vara av stort värde, inte minst med hänsyn till att vår beredskap — i avsaknad på stående styrkor _ bygger på snabb mobilisering och omedelbar funktionsduglighet av för— banden. Erfarenheterna visar emellertid på behov av reformer. Redan av denna an- ledning synes det angeläget med en över- syn av de värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning. Men även ur andra syn— punkter hör en allsidig översyn göras. Här- vid bör bl. a. följande förhållanden beak- tas.

Den snabba utvecklingen på det militära området under de senaste åren, främst i fråga om teknik och taktik, har i vissa av- seenden varit omvälvande och medfört kon- sekvenser av principiell innebörd. Utveck— lingen har även inneburit att totalförsva— rets behov och problem mera kommit i för- grunden. Kraven på en effektiv beredskap måste vidare uppmärksammas. Utveckling- en inom samhällslivet i övrigt, främst på skolväsendets och yrkesutbildningens om- råde, kan även vara av betydelse i sam— manhanget. Den demografiska utvecklingen med fortsatt urbanisering och stark flytt- ningsfrekvens, inte minst bland ungdomen, påverkar också problemställningen.

Härtill kommer den samhällsekonomiska utvecklingen och problematiken vid starkt expanderande näringsliv. Uppgiften att sta- digvarande ernå effektivast möjliga utnytt-

jande av tillgänglig arbetskraft är i flera avseenden av grundläggande betydelse. För den enskilde är detta helt naturligt för- hållandet, men det gäller även för sam— hället som sådant. När den enskilde värn- pliktige får underkasta sig den obligato- riska militärutbildningen följer därav inte endast personliga, främst ekonomiska, upp- offringar, utan dessutom sker ett bortfall av en eljest möjlig arbetsinsats i produk— tionslivet. Vid övervägande av militärut- bildningens längd är det ofrånkomligt att beakta detta samband. Härtill kommer självfallet de statsfinansiella aspekterna.

En allsidig utredning hör med hänsyn till det anförda nu företas beträffande den to- tala utbildningstiden för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar samt i fråga om den lämpligaste uppdelningen av denna tjänstgöringstid på grundutbildning och fortsatt utbildning. Riktpunkten måste vara att med beaktande av väsentliga samhälls- ekonomiska, statsfinansiella och sociala fak- torer åstadkomma den utformning av värn- pliktssystemet som bäst tjänar värt för— svar. Det förutsättes att vid utformningen av förekommande förslag någon minskning av det årliga totala antalet tjänstgörings— dag-ar eftersträvas. Samtidigt måste erfor— derlig anpassning av utbildningen ske med hänsyn till de förändrade förhållandena inom olika områden, som här berörs.

Vid utredningen bör gjorda erfarenheter och föreliggande utredningsmaterial av vikt utnyttjas. I fråga om sådant material kan här nämnas 1959 års besparingsutrednings för försvaret betänkande I och remissytt- randena över detta, förberedande utredning- ar verkställda inom respektive försvars- grensledningar, undersökningar utförda av 1954 års utredning rörande totalförsva- rets personalbehov, vilka kan tjäna som grundval vid utredningsarbetet, samt erfa- renheterna från den försöksvis anordnade förkortningen av repetitionsövningarna för vissa kategorier värnpliktiga.

Utredningen har att behandla de ökade kraven på förbättrad utbildning för viss värnpliktig personal med främst tekniskt mera avancerade uppgifter än tidigare, vil- ka krav bland annat måste ses mot bak- grunden av angelägenheten av att de mate- riella investeringarna i försvaret ge fullt utbyte. Om det vid utredningen visar sig nödvändigt att tillgodose krav av nämnd art genom förlängd utbildning för berörda grupper, måste utredningen söka åstad— komma kostnadsmässigt utrymme härför

genom erforderlig förkortning av utbild- ningstiden för andra grupper värnpliktiga. som ålägges mindre utbildningskrävandc uppgifter. En ökad differentiering av ut— bildningstiden kan alltså visa sig ofrånkom- lig. Som maximal ram vid utformningen av förslag i detta hänseende bör sättas det to- tala uttaget av tjänstgöringsdagar sådant detta följer av underlaget till principbeslu- tet vid 1958 års B-riksdag beträffande stor— leken av värnpliktskontingenterna. En viss minskning av detta dagantal kan dock krävas vid full kostnadskompensation för den ifrågasatta förlängningen av tjänstgö- ringen för vissa grupper av värnpliktiga. I första hand bör härvid undersökas om genom ändrad förläggning av tiden för första tjänstgöring liksom av övningsuppe- hållen för någon mera betydande del av de värnpliktiga, antalet utbildningsfria dagar kan minskas och således en förkortning av den totala tjänstgöringstiden kan vinnas utan menlig inverkan på utbildningseffek- ten. Vidare bör undersökas om genom ytter- ligare koncentration av utbildningen någon förkortning av förekommande repetitions- övningar kan vinnas.

Utredningen har vidare att överväga hu— ruvida en för ändamålet gjord uppdelning av första tjänstgöringen i olika kontingen- ter kan bättre än vad som nu är fallet till- godose de betydelsefulla kraven på förstärkt kuppberedskap, vilket 1959 års besparings- utredning för försvaret uttalat sig för och till vilket de militära myndigheterna i princip anslutit sig.

I anslutning till problem beträffande grundutbildning och fortsatt utbildning bör särskild belysning ske av möjligheterna till ökad samordning mellan försvarsgrenarna i fråga om utbildning liksom mellan för- svarsmakten och andra delar av totalför— svaret. De speciella problemen rörande Oln- skolning bör i detta sammanhang också upptagas till behandling, varvid lämpligen de uppgifter. som ålagts den nu tills vidare vilande 1952 års värnpliktsutredning, över- flyttas på här aktuella utredning.

Möjligheterna att med hänsyn till total- försvarets behov samordna hemvärnets och de frivilliga försvarsorganisationernas ut- bildning och verksamhet i förhållande till ordinarie utbildning av värnpliktspersonal bör belysas.

Vidare skall utredningen i förekomman— de förslag inrymma de värnpliktssociala konsekvenserna av dessa med speciell hän- syn till eventuell differentiering av utbild—

ningstiden för olika kategorier. Härvid sy- nes i första hand kunna ifrågakomma dif- ferentiering av värnpliktslönen liksom ut- byggnad av premiesystemet.

Utredningen bör belysa konsekvenserna av förekommande förslag med avseende å inskrivningsväsendet, de värnpliktigas ut- tagning och redovisning m. ln.

Den i direktiven nämnda 1952 års värnpliktsutredning hade till uppgift att utreda behovet av omskolning i sam- band med överförande av värnpliktiga från flottan och flygvapnet till armén samt därmed sammanhängande spörs- mål ävensom avgiva de förslag, vilka av utredningen föranleddes. I samband med tillkallandet av nämnda utredning an- förde departementschefen ytterligare bland annat följande.

Utredningen bör ha till syfte att fram- lägga förslag till lösning av frågan om be— hovet av omskolning i samband med värn— pliktigas överförande från flottan och flyg- vapnet till armén och möjligheterna att be- reda utrymme för sådan omskolning. Här- vid bör närmare undersökas, huruvida dy- lik omskolning kan rymmas inom ramen av de i proposition till innevarande års riksdag angående förslag till lag om änd- ring i värnpliktslagen föreslagna ändrade utbildningstiderna för värnpliktiga vid flot— tan och flygvapnet. I detta syfte bör utred- ningen studera planläggningen för utbild- ningen vid marinen och flygvapnet samt sättet för utbildningens bedrivande vid nämnda försvarsgrenar ävensom undersöka armén härav berörande problem. Utredning- en bör vara förutsättningslös.

1952 års värnpliktsutredning avgav den 30 juni 1955 betänkande rörande utbildning av värnpliktiga vid flygvap- net och därmed sammanhängande frå- gor (stencilera-t). Häri föreslogs en rad åtgärder för att förbättra värnpliktsut- bildningen vid flygvapnet, främst den allmänmilitära men även den yrkestek- niska utbildningen. I fråga om omskol- ning i samband med värnpliktigas över- förande från flottan och flygvapnet till armén anförde utredningen att dess un- dersökningar visat att denna fråga bor-

de ses som ett totalförsvarsproblem. Ut- redningen ansåg sig därför icke kunna framlägga förslag avseende härmed sam- manhängande personalorganisatoriska problem, innan definitiva beslut förelåg beträffande den framtida omfattningen av försvarsgrenarnas krigsorganisatio- ner och personalreserver samt säkrare hållpunkter vunnits rörande det perso- nella behovet inom totalförsvaret i öv— rigt. Sistnämnda spörsmål vore föremål för närmare undersökning av 1954 års utredning rörande de värnpliktigas ut— nyttjande i det totala försvaret. Sedan nämnda betänkande hade av- givits och intill dess utredningens upp- gifter överfördes på 1960 års värnplikts- utredning, vilade utredningens arbete.

Utöver vad som framgår »av direktiven har 1960 års värnpliktsutredning —— med hänsyn till av chefen för försvars- departementet gjorda uttalanden vid an— mälan av vissa propositioner -— haft att särskilt beakta de försök med förkor- tade repetitionsövningar som anordnats under budgetåret 1961/62—1963/64 (jfr prop. 1961: 1, bil. 6, s. 28; prop. 1962: 28, s. 7 och prop. 1963: 16, s. 5).

Genom skilda beslut den 23 mars 1961 samt den 6 april och den 28 juni 1962 har Kungl. Maj:t till utredningen överlämnat följande framställningar för att tagas under övervägande eller vara tillgängliga vid fullgörandet av det till utredningen lämnade uppdraget, näm- ligen

en till chefen för försvarsdepartemen- tet ställd, den 18 augusti 1960 dagteck- nad skrift av Sveriges socialdemokra- tiska ungdomsförbund angående vissa värnpliktsfrågor jämte visst yttrande häröver i vad gäller i skriften angivna frågor om penningbidrag och familje- bidrag,

en till chefen för försvarsdepartemen-

tet ställd den 23 mars 1960 dagtecknad skrift av Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt angående utrycknings- bidrag till värnpliktiga samt

en av chefen för försvarsstaben med, bland annat, eget yttrande den 23 mars 1962 överlämnad, till Kungl. Maj:t ställd skrift av värnpliktige 400306—195 En- nerfelt m. fl. rörande utbildningspre- mier till värnpliktiga tolkar ävensom ett i anslutning härtill av försvarsstabs- chefen framlagt förslag om översyn av reglerna om premier till värnpliktiga.

B. Utredningsarbetets bedrivande

Inom utredningen har arbetsuppgifterna i stort fördelats sålunda. Utrednings- mannen, experterna Borgquist och Syn- nergren samt sekreteraren och biträ- dande sekreteraren Bjule har bildat en central arbetsgrupp. I denna har under utredningens slutskede också ingått ex- perten Lugn. Experterna Brant-Lun— din, Lindén och Larsson har under ut- redningsarbetets tidigare skeden till stor del gemensamt utfört detaljstudier av bestämda områden, omfattande dels beredskap, dels ock allmänmilitär ut- bildning; härvid har på vissa punkter samarbete skett med försvarsgrenssta- berna. Under utredningsarbetets senare del har en betydande del av arbetet be- drivits inom tre arbetsgrupper, en för armén, bestående av Brant-Lundin samt experterna Hörnquist och Lugn, en för marinen, bestående av Lindén, experten Renberg och biträdande sekre- teraren Bjule samt en för flygvapnet be- stående av Larsson, Hörnquist, experter- na Smedler och Bennegård samt sekrete- raren. Hörnquist och Renberg har delvis gemensamt bedrivit intensivstudier på fältet av vissa delar av värnpliktsutbild- ningen. Härvid har kaptenen i luftvär— nets reserv M. G. Gustafsson under en

kortare tid av chefen för armén ställts till utredningens förfogande. Experten Bergelin har biträtt i frågor rörande civilförsvaret, experten Ljunggren i lag- tekniska frågor, Smedler — utöver vad tidigare nämnts — i frågor rörande personalplanering m. m., experten Hedman i vissa frågor rörande utbild- ningen vid flottan samt experten Jans- son i frågor beträffande personalredo- visning m. in. Frågor rörande de värn- pliktigas sociala förmåner har beretts av biträdande sekreteraren Nystedt. Utredningsarbetet har bedrivits bland annat genom att försvarsstaben och för- svarsgrensstaberna genom föredragning- ar och överlämnande av skrifligt mate- rial lämnat utredningen uppgifter rö- rande beredskapen, krigsorganisatio- nens uppbyggnad, värnpliktsutbildning- ens nuvarande organisation rn. m. lik- som rörande inom staberna gjorda ut— redningar om ändringar av värnplikts- utbildningen. Ytterligare uppgifter i de förstnämnda ämnena, särskilt beredska- pen, har lämnats vid föredragningar ordnade genom försorg av militärbefäl- havarna i I., VI. och VII. militärområ- dena, cheferna för marinkommando Syd, kustflottan och Gotlands kustartil— leriförsvar samt chefen för 2. flygeska— dern ävensom av försvarsområdesbefäl- havarna för Kristianstads, Karlskrona och Kalix försvarsområden. Vidare har speciella frågor belysts vid föredrag- ningar som lämnats av militärpsykolo- giska institutet, skolöverstyrelsen, civil- försvarsstyrelsen och tjänstemän vid ar- betsmarknadsstyrelsen. Utredningen har vidare överlagt med rikshemvärnscbe- fen, universitetskanslern, 1959 års be- sparingsutredning för försvaret, gym- nasieutredningen, 1962 års försvars- sjukvårdsutredning, 1964 års inskriv- nings- och personalredovisningsutred- ning samt 1964 års utredning rörande vapenfria värnpliktiga. Utredningen har

haft kontakter med vissa sammanslut— ningar vars medlemmar berörs av utred- ningens förslag, nämligen Svenska offi- ccrsförbundet, Svenska underofficers- förbundet, Försvarsväsendets underbe- fälsförbund, Centralförbundet för be- fälsutbildning, Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund, Svenska flottans reservofficersförbund, Kustartilleriets reservofficersförbund, Svenska reservunderofficersförbundet, Värnpliktiga officerares riksförbund, Värnpliktiga underofficerares riksför- bund, Sveriges förenade studentkårer, Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges Lantbruksförbund. Utredningen har slutligen vid flera av Centralförbun- det Folk och Försvar för ändamålet ord- nade konferenser diskuterat värnplikts- problemen med företrädare för de fyra demokratiska partiernas ungdomsför- bund och företrädare för Sveriges för— enade studentkårer.

Förutom att utredningen sålunda in— hämtat uppgifter hos centrala och vissa regionala organ har utredningen också i stor omfattning bedrivit studier genom besök vid förband (häri inbegripet far- tyg) och skolor. Metodiken har härvid i princip varit följande. De för verk- samheten gällande utbildningsplanerna och utbildningsanvisningarna har ge- nomgåtts. Värnpliktsutbildning av olika slag _— grundläggande utbildning och tillämpningsövningar under första tjänstgöring, utbildningen vid pluton- chefsskolor och kadettskolor samt repe- titionsövningar och befälsövningar —— har följts. Samtal har ägt rum med för- bands- och skolchefer samt med utbild- ningsbefäl av olika kategorier om erfa- renheter och resultat av utbildningen liksom med värnpliktiga av olika kate- gorier. Vid några förband har nämnda samtal kompletterats med skriftliga in- tervjuer. Vid andra förband har, efter förslag av utredningen, skett en dag-

boksmässig kartläggning av det inkalla- de befälets verksamhet under repeti- tionsövningarna. Vid flottan har under längre period gjorts en dagboksmässig kartläggning och redovisning av hela ut— bildningen ombord på flottans fartyg. Utbildningsrapporter från förbands- och skolchefer samt regionala chefer liksom rapporter från försök och prov har stu- derats. I några fall har förbanden efter framställning av utredningen överläm- nat kompletteringar till dessa. —— Vid besöken ute på fältet har utredningen särskilt uppmärksammat sådana för- sök och prov som de militära myndig- heterna anordnat och till vilka i några fall utredningen tagit initiativet. En del av dessa försök har möjliggjorts genom särskilda bestämmelser, som Kungl. Maj:t i vissa fall efter framställning av utredningen meddelat (kungl. brev den 26 februari 1960, SFS 1961: 98, SFS 1962: 52 samt SFS 1963: 36). Bland för- söken som i flertalet fall varit förena- de med prov — må nämnas följande, nämligen försök med 20 dagars repe— titionsövningar vid vissa förband med stationära uppgifter (år 1961), försök med 25 dagars repetitionsövningar (åren 1961 och 1962), försök med 19 dagars repetitionsövningar vid armén (år 1962) och vid kustartilleriet (åren 1962 och 1963), försök med differentierade befälsövningar vid kustartilleriet (åren 1962 och 1963), försök med en veckas särskild hefälsövning vid armén (år 1963), försök med repetitionsövningar i reducerade krigsförband vid flygvap- net (år 1963), försök rörande grupp- chefsutbildningen vid armén (år 1963) samt försök rörande allmänmilitär ut— bildning vid flottan (år 1963). Bland proven må nämnas prov med återinlär— ningen hos radarobservatörer vid flyg- vapnet (år 1963). För en närmare redo- görelse för försöksmetodik och för- söksresultat vid vissa av försöken torde

få hänvisas till avdelningarna IV—VII i betänkandet. —— I flertalet fall har stu- dierna på fältet skett på det sättet att företrädare för utredningen vid ett el- ler ett par tillfällen besökt vederbörligt förband. Några verksamhetsområden har emellertid blivit föremål för omfat- tande studier av mer kontinuerligt slag genom särskilt avdelade experter. Sist- nämnda studier pågick med vissa av- brott under tiden den 1 juli 1961—den 31 oktober 1963. Dessa studier omfatta- de följande ämnen, nämligen utbildning— en av vissa övningstrupper, möjligheter- na till en för försvaret likformig all- mänmilitär utbildning, utbildningen av värnpliktiga vid flottan, grundutbild- ningens längd vid kustartilleriet spe- ciellt vid fasta enheter, utbildningen av värnpliktiga till vissa speciella befatt— ningar, repetitionsövningarna särskilt härvid anordnade försök, förkortning av utbildningstiden för vissa värnplik- tiga samt militär— och yrkesutbildning- en av vissa större värnpliktskategorier vid flygvapnet.

Företrädare för utredningen har un- der arbetets gång besökt följande chefer, förband, skolor och institutioner inom krigsmakten utöver de tidigare angivna, nämligen

vid armén

militärbefälhavarn-a i II., III., IV och V. militärområdena, Svea livgarde, Värmlands regemente, Livregementets grenadjärer, Livgrenadjärregementet, Jämtlands fältjägarregemente, Norra Smålands regemente, Dalregementet, Hälsinge regemente, Hallands regemen- te, Bohusläns regemente, Norrbottens regemente, Västernorrlands regemente, Livgardesskvadronen med Stockholms stabskompani, samtliga pansarregemen- ten, Svea artilleriregemente, dåvarande Göta artilleriregemente, Wendes artille- riregemente, Norrlands artillerirege-

mente, Smålands artilleriregemente,Got- lands artillerikår, Bergslagens artilleri- regemente, Roslagens luftvärnsregemen- te, Skånska luftvärnsregementet, Sunds- valls luftvärnskår, Göta luftvärnsrege- mente, Göta ingenjörregemente, Bodens ingenjörkär, samtliga signalregementen, Norrlands signalbataljon, samtliga träng- regementen, infanteriets stridsskola, pansartruppskolan, artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan, arméns underoffi— cersskola och centrala värnpliktsbyrån;

vid marinen

chefen för marinkommando Väst, Norrlands kustartilleriförsvar, Stock— holms kustartilleriförsvar, Blekinge kustartilleriförsvar och Göteborgs kust- artilleriförsvar,

Berga örlogsskolor, Karlskrona ör- logsskolor och dåvarande chefen för flottans underofficerare, underbefäl och meniga,

samtliga kustartilleriregementen och kustartillerikårer samt kustartilleriets skjutskola,

de i kustflottan ingående kryssaren Göta Lejon, jagarna Småland, Hälsing- land, östergötland, Halland, Söderman- land och Gästrikland, fregatterna öland, Magne, Munin och Malmö, ubåtarna Uttern och Gripen, 4. och 11. motortor- pedbåtsdivisionerna samt 212., 214. och 412. minsvepardivisionerna;

vid flygvapnet Västmanlands flygflottilj, Roslagens flygkår, Östgöta flygflottilj, Jämtlands flygflottilj, krigsflygskolan, Svea flyg- kår, Göta flygflottilj, Skånska flygflottil- jen, Bråvalla flygflottilj, Hälsinge flyg- flottilj, Blekinge flygflottilj, Södertörns flygflottilj och Norrbottens flygflottilj.

Vidare har utredningsarbetet omfattat besök i utlandet för studium av olika ty- per av värnpliktsutbildning m. m. Så- lunda besökte ovannämnda centrala ar-

betsgrupp den 4—den 6 juni 1962 Dan- mark. Vidare besökte utredningsmannen samt Borgquist, Synnergren och Bjule den 18—den 20 juni 1962 Norge. Ytter- ligare besökte utredningsmanncn, Borg- quist, Renberg, Synnergren och Bjule den 29 november—den 5 december 1962 Schweiz. Utredningsmannen, Brant— Lundin, sekreteraren och Bjule besökte den 14—den 17 januari 1963 Finland. Ett ytterligare besök i Schweiz företogs av Borgquist, Synnergren och sekrete— raren den 14—den 16 maj 1963. Slutli— gen företog utredningsmannen, Borg— quist och Brant—Lundin ett besök i Stor- britannien den 3—den 7 februari 1964.

Intervjuundersökningar har utförts vid vissa repetitionsövningsförband vid Svea livgarde, Dalregementet, Smålands artilleriregemente, Norrlands artilleri- regemente, Sundsvalls luftvärnskår och Vaxholms kustartilleriregemente.

Slutligen har utredningen efter remiss avgivit ett antal utlåtanden till Kungl. Maj:t, chefen för försvarsdepartemen- tet eller riksdagens statsutskott. Förteck- ning över dessa är såsom bilaga (Bilaga 1) fogad till betänkandet.

C. Betänkandets disposition m.m.

1. Dispositionen

Inledningsvis ges en redovisning av ut- rcdningsdirektiven, utredningsarbetets bedrivande m. m.

I en första avdelning lämnas därefter en redogörelse för värnpliktens utveck- ling i Sverige ävensom för de brister som ansetts föreligga i värnpliktsutbild- ningen i dess nuvarande utformning och för framlagda förslag till avhjälpande av dessa brister. Framställningen i denna avdelning av betänkandet är helt av be- skrivande natur.

I betänkandets andra avdelning be- handlas vissa av förutsättningarna för

utformningen av den framtida värn- pliktsutbildningen. Härvid behandlas först krigets ändrade karaktär och 1963 års försvarsbeslut. Redogörelsen för för- svarsbeslutet innehåller bland annat en översikt av den numera brukade termi- nologien beträffande olika slag av be— redskap. Vidare behandlas krigsmaktens behov och tillgångar av värnpliktiga. I anslutning härtill granskas den speci- ella frågan om personalavgångarna i fred i krigsförbanden. Slutligen behand- las förhållandena på vissa civila sam- hällsområden, nämligen samhällsekono- mien, arbetsmarknaden och det civila utbildningsväsendet, i den utsträckning dessa har betydelse för värnpliktsutbild- ningen. I de i denna avdelning behand- lade frågorna redogöres för nuvarande förhållanden och förväntad utveckling. Utredningen anknyter här till egna syn- punkter avseende den inverkan frågor- na bör få på utredningens överväganden rörande värnpliktsutbildningen. På någ- ra punkter framlägger utredningen i nu berörda frågor vissa förslag.

I en tredje avdelning upptar utredning- en, efter att ha granskat värnpliktssyste— mets egna inneboende förutsättning- ar, till behandling de allmänna riktlin- jer som enligt utredningens mening bör följas vid utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen. Härvid görs först vissa allmänna överväganden rö- rande dels möjligheterna att med de begränsade resurser som disponeras få till stånd förbättringar av värnpliktsut- bildningen, dels utbildningssystemets uppbyggnad i stort m.m., dels disposi- tionen av värnpliktsöverskottet vid flot- tan och flygvapnet, vilken senare fråga är av betydelse för bedömningen av ut- bildningsbehovet. Med det anförda som grund behandlas därefter grundutbild- ningen och repetitionsutbildningen. Slutligen anföres vissa principiella syn— punkter på hur utbildningen bör anpas-

sas för att tillgodose vissa önskemål om beredskap. Framställningen avser i stor utsträckning förhållanden gemensamma för alla försvarsgrenar. Den ligger till grund för de överväganden och förslag som för de olika försvarsgrenarna in- nefattas i de följande avdelningarna. På några punkter framläggs dock redan här förslag av slutlig karaktär. I denna avdelning liksom i de fyra närmast föl— jande behandlas i princip icke utbild- ningen av vissa särskilda värnplikts- grupper, nämligen de handräcknings- värnpliktiga, de för utbildning i special- tjänst uttagna värnpliktiga samt de upp- skovsvärnpliktiga; utbildningen av des- sa värnpliktiga behandlas i ett samman- hang i åttonde avdelningen.

I fjärde till sjunde avdelningarna be- handlar utredningen för envar av ar— mén, flottan, kustartilleriet och flygvap- net utbildningens utformning i detalj och framlägger förslag till utbildnings- tider m. m. Varje avdelning inleds med en redovisning av de utgångspunkter som förelegat, utöver dem som framgår av det tidigare anförda. Bland annat re- dovisas härvid nuvarande utbildnings- system och utredningens granskning av detta. Uppbyggnaden av avdelningarna i övrigt är något olika beroende på att vid olika försvarsgrenar och vapenslag olika förhållanden blivit avgörande för den slutliga utformningen av utbildning- en. För armén behandlas sålunda först grundutbildningen och repetitionsut- bildningen utom frågan om utbildning— ens inpassning under året och den där- med sammanhängande frågan om grundutbildningens exakta längd. Där- efter upptas inpassningsfrågan till sam- lad behandling; först i samband därmed tas ställning till grundutbildningens exakta längd. I fråga om flottan upptas, sedan förslag framlagts rörande grund— utbildningen, till behandling konsekven- serna därav för fredsrustningarna av

fartyg och för flottans värnpliktsbehov i fred. Bland annat med den förutsättning som fredsrustningarna av fartyg ger, behandlas sedan repetitionsutbildning- en. I ett mera fristående kapitel behand- las den speciella frågan om fartygs— skyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning, vilken fråga har anknytning såväl till grundutbildning som repetitionsutbildning. För kustartil- leriet liksom för flygvapnet redovisas först grundutbildning och sedan repeti- tionsutbildning. Varje avdelning avslu- tas med en kort översikt över vilken för- stärkning av resurserna för utbildning m. ni. som blir erforderlig vid ett genom- förande av föreslagen utbildning.

I en åttonde avdelning behandlas kon- sekvenserna av utredningens i det före— gående framlagda förslag. Härvid grans- kas först hur utbildningen av några särskilda grupper värnpliktiga de handräckningsvärnpliktiga, de i speci- altjänst uttagna värnpliktiga och de uppskovsvärnpliktiga —- bör anpassas till framlagda förslag. Vidare redovisas konsekvenserna beträffande urval och redovisning av värnpliktiga samt fram— läggs förslag till anpassning av de värn— pliktigas ekonomiska förmåner till änd- ringarna i utbildningssystemet. Vidare framläggs förslag till hur övergången till det nya utbildningssystemet skall ge- nomföras liksom förslag till ändringar i värnpliktslagen m. m. Slutligen be- handlas de ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag.

I en nionde avdelning göres en över- siktlig jämförelse mellan de föreliggan- de önskemålen om förbättringar och de resultat som framlagda förslag innebär samt lämnas en sammanfattning av be- tänkandet.

En översikt över värnplikten m.m. i vissa främmande länder lämnas i en särskild bilaga (Bilaga 2) till betänkan- det.

2. Några terminologiska frågor

Vid beskrivningen av den nuvarande värnpliktsutbildningen använder utred- ningen i vissa fall uttrycket grundut- bildning som sammanfattande beteck- ning för sådan utbildning vid vars slut den värnpliktige skall första gången kunna krigsplaceras i den befattning för vilken han utbildats. Denna utbild- ning anges i nuvarande värnpliktslag som första tjänstgöring, tjänstgöring i en följd samt, i viss utsträckning, fort- satt tjänstgöring. Vid beskrivningen av den nuvarande värnpliktsutbildning- en använder utredningen uttrycket repe- titionsutbildning som sammanfattande beteckning på den värnpliktsutbildning som följer efter grundutbildningen. Den- n.a utbildning anges i nuvarande värn- pliktslag som repetitionsövning, befäls-

övning, särskild befälsövning samt, i viss utsträckning, fortsatt tjänstgöring.

Hänvisningar till krigsmaktens regio- nala indelning avser den år 1965 gällan- d-e indelningen även i de fall fråga är om en framtida tidpunkt då indelningen enligt statsmakternas beslut skall vara ändrad.

Utbildningskontingentens storlek un- der grundutbildningen .anges med den storlek kontingenten beräknas ha en vecka efter utbildningens påbörjande.

Med fältstyrka avses i betänkandet den styrka ett förband enligt vederbör- liga mobiliseringstaheller skall ha vid mobilisering (»F-tabellstyrkan»).

Tjänstgöringstidens längd för den värnpliktige anges, där ej annat fram- går av sammanhanget, med frånräknan- de av inryckningsdag och utrycknings- dag.

tili' Milia-.it"; ut'pii Neuf; (a'—"”A;u ' - | mistakmm”Mamut! :).;Äj|||5||e4|| __

”aikuannfamitfvg åta | _| _ |”; ' i..—Slät; '; '

|_|_ .. | mmm-ava. ”'na-- Mu-

u|;+|

" ÄWumg'lid" |år” WEM:! nuwr

AVDELNING I

Utvecklingen intill nuvarande tid

KAPITEL 2

Värnpliktens utveckling i Sverige

Den i det följande lämnade redogörelsen för värnpliktens utveckling i Sverige avser i första hand tjänstetiden och ut- bildningstiden för de värnpliktiga. Med hänsyn till att värnpliktstid (tjänste- tid) och utbildningstid i huvudsak be- stämts med hänsyn till de avsedda upp- gifterna för de värnpliktiga i krigsor- ganisationen, omfattar redogörelsen även huvuddragen av försvarsorganisa- tionen, speciellt krigsorganisationen. Särskilt uppmärksammas härvid frågan om hur många årsklasser som avsetts skola ianspråktagas vid mobilisering.

A. Förhållandena under äldre tid1

År 1812 infördes den allmänna bevä- ringsinrättningen. Denna betraktades till en början huvudsakligen såsom en utväg att skaffa ersättningsmanskap till den stående, av indelta och värvade trupper sammansatta hären. Bevärings- institutionen tillämpades även för sjö- försvaret. 1812 års beslut innebar att flertalet svenska män blev skyldiga att deltaga häri från och med fyllda 20 år till och med fyllda 25 år, d. v. 5. under fem år. Var och en hade möjlighet att lega tjänstbar karl i sitt ställe. I anslut- ning härtill bestämdes övningstiden för de värnpliktiga till tolv dagar. 1847—1848 års riksdag gav i anslut- ning till sin behandling av ett Kungl. Maj:ts förslag att förlänga utbildnings- tiden för beväringsmanskapet — vilket förslag icke bifölls — uttryck för en för-

ändrad uppfattning om beväringens an- vändning och betydelse, innebärande att beväringen ansågs som en del av hären och icke blott såsom ersättningsman- skap. Organisationsformen »stam och beväring» vilken sedermera genomgick åtskilliga härordningsförslag och slutli- gen fastslogs i 1892 års förbättrade här- ordning leder sålunda sitt ursprung från 1847—1848 års riksdag.

Vid 1856—1858 års riksdag beslöts att beväringens utbildningstid skulle ut- sträckas till 30 dagar, fördelade på två år.

År 1860 beslöts att all lega under fredstid skulle upphöra samt att i stället beväringen mot erläggande av viss avgift skulle befrias från utbildning i fred (fri- köp). Rätten för beväringen till friköp och lega borttogs år 1872.

År 1885 beslöts att utsträcka värn- pliktstiden till tolv år, varav sex år i beväringen och sex år i den landstorm som man samtidigt beslöt att inrätta. Utbildningstiden utsträcktes samtidigt till 42 dagar.

År 1887 beslöts att sätta flottans båts- manshåll på vakans och i stället inrätta en värvad stam.

År 1892 antog riksdagen den s. k. för- bättrade härordningen. I organisato- riskt hänseende innebar denna en ut- ökning av antalet förband, en förstoring av vissa förband och en indelning av

1 För en utförligare redogörelse för dessa för- hållanden torde få hänvisas till Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvars- väsende (SOU 1923: 15).

hären i arméfördelningar. Värnpliktsti- den utsträcktes till sammanlagt 20 år, varav åtta i beväringens första uppbåd, fyra i dess andra och åtta år i landstor- men. Utbildningstiden bestämdes till 90 dagar, vilka i allmänhet skulle fördelas på två år.

B. Förhållandena under åren 1901—1941

1. 1901 års härordning

Den av 1901 års riksdag antagna här- ordningen (prop. 1901z25 särsk. utsk. nr 1 ut]. 11 och mem. 12, rskr. 120; värn- pliktslag den 14 juni 1901, nr 58) inne- bar en fullständig ombildning av armé— organisationen. Sålunda avskaffades in- delningsverket helt och den indelta och värvade truppen utbyttes mot en av vo— lontärer bildad fast manskapskader, hu— vudsakligen bestående av underbefäl och meniga, avsedda att utbildas till be- fäl. Härjämte förlängdes övningstiden för de värnpliktiga.

Enligt härordningen skulle fälthären i krig bland annat bestå av sex fullstän- diga arméfördelningar och en kavalleri- fördelning.

För sjöförsvaret möjliggjorde härord- ningen att ett antal fartyg vore rustade under större delen av året, varigenom flottans krigsberedskap höjdes. Vidare skulle organiseras ett särskilt kustartil- leri.

Värnpliktstiden omfattade såsom tidi- gare tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 21 år till och med det år han fyllde 40 år, eller samman- lagt 20 år. Under denna tid skulle den värnpliktige tillhöra beväringcns första uppbåd i åtta år, dess andra uppbåd i fyra år och landstormen i åtta år. I krig skulle dock endast behovet avgöra värn- pliktstidens längd.

Utbildningstiden för de värnpliktiga hade en längd av 240—365 dagar, förde- lade mellan första tjänstgöring och repe- titionsövningar i huvudsak på sätt fram- går av följande sammanställning (tabell 2: 1).

Repetitionsövningarna skulle, på sätt närmare angavs i lagen, fullgöras under andra—femte värnpliktsåret, d. v. s. till tiden inom första uppbådet.

Genom ändring år 1905 (prop. 97, LU 54, rskr. 133) av 1901 års värnpliktslag infördes särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnplikti—

TabeIl 2:1. Ulbildningstidens längd och fördelning enligt 1901 års värnpliktslag

Repetitions- (regements)- Första tjåinst— övning Sammanlagd göring re- .. . krytskola) Längd per tjanåtgormg (dagar) Antal övning ( agar) (dagar) 1 Infanteriet, positionsartilleriet, fäst- ningsartilleriet, fästningsingenjör- trupperna och trängen ........... 150 3 30 240 1 Kavalleriet, fältartilleriet, fältingen- jör— och fälttelegraftrupperna. . . . 281 2 42 365 Flottan: sjömanshusinskrivna värnpliktiga 300 — — 300 värnpliktiga i fästningstjänst. . . . 258 1 42 300 övriga ........................ 200 1 100 300

1 Här ochi det följande användes nuvarande benämningar på detta truppslag.

ga med viss högre utbildning av särskild betydelse för krigsmakten. Enligt dessa bestämmelser fick medicine kandidater och tandläkare möjlighet att fullgöra två eller flera repetitionsövningar i en följd. I detta kapitel redovisas förhållan- dena för dessa värnpliktiga endast kort- fattat; för en något utförligare redogö- relse torde få hänvisas till kapitel 29.

2. 1914 års härordning

Enligt 1914 års härordning (prop. 1914: 58 och 60, särsk. utsk. nr 1 ut]. 28, rskr. 1; värnpliktslag den 17 september 1914, nr 202) avsåg man att vid mobilisering samtidigt uppsätta förutom linjeförband och deras depåer jämväl reservtrupper i stor omfattning. Vidare innebar här- ordningen en avsevärd förlängning av utbildningstiden och införande av värn- pliktskategorierna studenter och lik- ställda samt underbefäl och fackmän. Vad lantförsvaret beträffar lämnades linjeorganisationen i stort sett oföränd- rad. Fälthären skulle sålunda i krig be-

stå av sex linjearme'fördelningar och en kavallerifördelning. Därjämte skulle vid varje infanteriregemente vid mobilise- ring uppsättas tre reservbataljoner, vil- ket för infanteriet innebar en fördubb— ling av fredsstyrkan. Då även special- truppslagen skulle uppsätta reservfor- mationer, skulle krigshären uppgå till en styrka motsvarande sammanlagt tolv arméfördelningar. För att kunna erhålla den erforderliga styrkan för såväl linje- som reservtrupper utökades antalet års- klasser i beväringen.

För flottans vidkommande skulle mo- biliseringsbehovet av värnpliktiga fyllas genom inskrivning av samma antal värn- pliktiga som dittills. Kustartilleriet skul- le utökas.

Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 20 år till och med det år han fyllde 42 år, eller sammanlagt 23 år, vilket inne- bar en viss utökning. Under denna tid tillhörde den värnpliktige beväringens första uppbåd i elva är, dess andra upp- båd i fyra år och landstormen i åtta år.

Tabell 2:2. Utbildningstidens längd1 och fördelning enligt 1914 års värnpliktslag utom för studenter och likställda

Repetitions-(regements-) Första tj änst— övning Sammanlagd göring tjänstgöring (dagar) Längd per öv- (dagar) Antal ning (dagar) Infanteriet: Underbetäl och fackmän ........ 310 3 30 400 Övriga ........................ 250 3 30 340 Kavalleriet, fältartilleriet och posi— tionsartilleriet ................. 281 2 42 365 Fästningsartilleriet och ingenjör- trupperna ..................... 295 2 35 365 Trängen och intendenturtrupperna: Underbefäl och fackmän ........ 275 3 30 365 Övriga vid trängen ............ ,150 ”3 30 240 Övriga vid intendenturtrupperna. 210 1 30 240 Flottan ......................... alt j360 —- _- 360 ' 260 1 100 360 Kustartilleriet ................... 323 1 42 365

1 Exkl. tid för reservtruppövning och landstormsövning. Värnpliktiga i sjukvårdstjänst fullgjorde en första tjänstgöring om 180 dagar samt två

l krig skulle dock endast behovet avgöra värnpliktstidens längd.

Vad värnpliktslagen betecknade så— som utbildningstiden för de värnplikti- ga hade utom för studenter och likställ- da en längd av 240—400 dagar. Dessa tider fördelade sig mellan första tjänst— göring och repetitionsövningar på sätt framgår av s-ammanställningen i tabell 2: 2.

Studenter och likställda skulle tjänst- göra, vid hären 485 dagar och vid mari- nen 500 dagar. Tjänstgöringen kunde i vissa fall innefatta en eller två repeti- tions- (regements-)övningar. Sådan nu nämnd värnpliktig som bedrev, eller kunde väntas bedriva studier till läkare, tandläkare, veterinär eller mariningen- jör eller eljest studier i sådana ämnen att hans insikter kunde väntas vara till särskilt gagn för krigsmakten, kunde enligt Kungl. Maj:ts närmare bestäm- mande, med rätt till avbrott för studie- kursens fullgörande, fullgöra tjänstgö- ringen med dels militärutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring, varvid den värnpliktige kunde åtnjuta högst 45 dagars minskning av tjänstgö- ringstiden.

Repetitionsövning skulle icke i något fall fullgöras efter utgången av femte värnpliktsåret.

För vapenför värnpliktig infördes härutöver en reservtruppövning

vid infanteriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen och intendenturtruppena i högst 15 dagar under nionde eller tionde värnpliktsåret samt

vid kavalleriet, fältartilleriet, posi- tionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna i högst 25 dagar under femte eller sjätte värnpliktsåret.

För värnpliktig, som tillhörde land- stormen, infördes en landstormsövning om fem dagar.

Sedermera beslöts en tämligen kraftig

förkortning av utbildningstidens längd (jfr SFS 1919: 642).

3. 1925 års härordning

I stort sett innebar 1925 års härordning (prop. 1925: 50, första särsk. utsk. utl. 1 och mem. 3, rskr. 310; värnplikts— lag den 12 juni 1925, nr 337) följande. De aktiva officers—, underofficers- och manskapskadrarna skulle starkt beskä— ras. I samband därmed skulle vissa truppförband vid armén indras. Den fredstjänstgöran de värnpliktsstyrkan be- gränsades till ett fixerat antal genom att vissa till krigstjänst dugliga värn- pliktiga frikallades eller befriades från värnpliktens fullgörande i fred (kate- goriklyvning). Utbildningstiden för de värnpliktiga förkortades. Reduceringar- na drabbade armén och kustartilleriet i väsentligt högre grad än flottan. Flyg- vapnet blev genom beslutet självständig försvarsgren. Dess organisation för— stärktes väsentligt.

Arméns krigsorganisation skulle om- fatta fyra arméfördelningar samt vissa andra förband. Härjämte kunde under viss tid framåt med anlitande av äldre årsklasser värnpliktiga och till över- gångsstat överförd personal organiseras två reservfördelningar. Den aktiva ka- dern begränsades till det för förvalt— ningen och utbildningen i fred ound- gängligen erforderliga. Behovet av befäl i övrigt vid mobilisering skulle tillgodo- ses enligt samma grunder som tidigare. För arméns krigsorganisation räknades med att ianspråktaga i första hand elva årsklasser samt såsom personalersätt- ning och reservtrupper fyra årsklasser. För landstormen avsågs åtta årsklasser.

För flottans krigsorganisation räkna- des med den befintliga fartygsmaterie- len. För beräkning av personalbehovet vid mobilisering skulle följande linje— indelning och därmed sammanhängande

Tabell 2:3. Utbildningstidens längd för huvuddelen av de värnpliktiga uttagna till lin- jetjänst enligt 1925 års uärnpliktslag

Första Repetitionsövningar Sammanlagd tjänstgöring .. .. tjänstgöring (dagar) Antal lågååååååä' (dagar) Infanteriet: Underbefäl eller fackmän ........ 150 3 25 225 Övriga ........................ 90 2 25 140 Kavalleriet, artilleriet och ingenjör- trupperna ..................... 140 2 30 200 Trängtrupperna och intendentur- trupperna: Underbefäl och fackmän ........ 175 2 25 225 Övriga ........................ 1115 11 25 140 Flottan ......................... 2200 — — 200 Kustartilleriet ................... 170 1 30 200 Flygvapnet ...................... a200 —— — 200

1 Värnpliktig i sjukvårdstjänst fullgjorde en första tjänstgöring om 90 dagar och 2 repetitions-

övningar. 3 Kunde i vissa fall delas i två omgångar. 3 Kunde delas i två omgångar.

bemanningsbestämmelser tillämpas för fartygen:

1. linjen, för vilken erforderlig stam- bemanning enligt gällande besättnings- listor fanns upptagen å stat, omfattade kustflottans örlogsfartyg samt lokalstyr- kornas undervattensbåtar.

2. linjen, för vilken endast reducerad stambemanning fanns upptagen å stat, omfattade lokalstyrkornas örlogsfartyg utom undervattensbåtar. Bemanningen skulle vid mobilisering utfyllas med re- servpersonal och värnpliktiga.

3. linjen omfattade hjälpfartyg och samtliga övriga örlogsfartyg (förlagda i materielreserv), avsedda att, i den mån så ske kunde, bemannas med er- sättningspersonal jämte i övrigt före- fintlig eller nytillkommen personal eller att eljest ersätta skadade eller förlorade fartyg.

Sjöförsvarets behov av stampersonal vid mobilisering borde sålunda vara grundläggande för personalbehovet i fred.

För det flygvapen, som organiserades genom nämnda försvarsbeslut, räknades

med en årskontingent av något över 900 värnpliktiga. Detta antal var bestämt med hänsyn till nödvändigheten av att flygutbildningen bedrevs under hela året.

Värnpliktstidens längd och fördelning på beväringens uppbåd och landstormen förblev oförändrad.

De vapenföra värnpliktiga uttogs till linjetjänst eller till ersättningsreserven.

Utbildningstiden hade för beväringens värnpliktiga uttagna till linjetjänst och icke tillhörande gruppen studenter och likställda en längd av 140—225 dagar, fördelade på sätt framgår av samman— ställningen i tabell 2: 3.

Studenter och likställda skulle tjänst- göra sammanlagt 260 dagar. Tjänstgö- ringen kunde i vissa fall fördelas på om— gångar och kunde i vissa fall innefatta även en repetitionsövnin-g. Sådan nu nämnd värnpliktig som bedrev eller kunde väntas bedriva studier till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär eller in- genjör eller eljest studier i sådana äm— nen att hans insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten kunde,

med rätt till avbrott för studiekursens fullgörande fullgöra tjänstgöringen med dels militärutbildning, dels fackutbild- ning och facktjänstgöring.

Repetitionsövningen skulle icke i nå- got fall fullgöras efter utgången av fjär- de värnpliktsåret.

Till ersättningsreserven uttagen värn— pliktig skulle fullgöra tjänst under sam- manlagt högst 140 dagar; denna tjänst fullgjordes, i förekommande fall, i hand- räckningstjänst.

Reservtruppövning och landstormsöv- ning, vilka funnits enligt 1914 års värn- pliktslag, avskaffades.

04.1936 års härordning

Den försvarsorganisation, varom beslut fattades år 1936 (prop. 1936: 225, särsk. utsk. ut]. 1 och mem. 4, rskr. 327; värn- pliktslag den 30 juni 1936, nr 443), inne- bar en viss utbyggnad, huvudsakligen genom en väsentlig utökning av flyg- vapnet. Kategoriklyvningens princip bi- behölls men vissa ändringar i systemet härför vidtogs.

Arméns krigsorganisation skulle be- stå av sex arméfördelningar samt vissa andra förband. För arméns krigsorga— nisation räknades med att huvudsakli- gen tretton årsklasser stod till förfogan- dc. För landstormen avsågs elva års— klasser.

Flottan skulle i huvudsak bibehållas vid den gällande organisationen. Kustar- tilleriet utvidgades såväl i fråga om per- sonal som beträffande materiel.

Flygvapnets organisation innebar en avsevärd utvidgning ävensom en väsent- lig förbättring i kvalitativt avseende. Värnpliktiga skulle icke utbildas i flyg- tjänst utan borde huvudsakligen använ- das i marktjänst.

Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 20 år till och med det år han fyllde 45

år1 eller sammanlagt 26 år,1 vilket in- nebar någon utökning. Under denna tid skulle den värnpliktige tillhöra bevä- ringen i 15 år och landstormen i elva år. Den indelning av beväringen i upp- båd, som tidigare funnits, avskaffades. I krig skulle endast behovet avgöra värnpliktstidens längd.

Vapenföra värnpliktiga uttogs som ti- digare antingen till linjetjänst eller till ersättningsreserven.

Utbildningstiden för huvuddelen av de till linjetjänst uttagna utgjorde 175— 225 dagar, fördelade mellan första tjänst— göring och repetitionsövningar i huvud- sak på sätt framgår av följande sam- manställning (tabell 2: 4). I förhållande till tidigare innebar reformen en viss förlängning av infanteriets tjänstgörings- tid och en överföring av tid från repe- titionsövningar till första tjänstgöring.

Studenter och likställda skulle i lik- het med tidigare tjänstgöra sammanlagt 260 dagar. Den särskilda tjänstgörings— formen för sådan värnpliktig som be- drev eller kunde väntas bedriva studier i sådana ämnen att hans insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten bibehölls i huvudsak oförändrad.

Repetitionsövningar skulle icke i nå- got fall fullgöras efter utgången av tred— je året efter inskrivningsåret.

Till ersättningsreserven _— vilken av- sågs skola användas för handräcknings- göromål — eller till han dräckningstjänst uttagen värnpliktig skulle fullgöra tjänst under sammanlagt 180 dagar.

Huvuddelen av de värnpliktiga i all- mänhet skulle före utgången av andra året efter inträdet i landstormen full— göra en landstormsrepetitionsövning om fem dagar samt studenter och likställda, till underbefäl och fackmän uttagna

1 Genom beslut år 1940 (prop. 1940: 284, LZU 42, rskr. 383; SFS 1940: 511) förlängdes värn— pliktstiden för den värnpliktige till och med det år han fyllde 46 är samtidigt som an— talet år i beväringen ökades till 16.

Tabell 2:41. Utbildningstidens längd för huvuddelen av de värnpliktiga uttagna till linje—

tjänst enligt 1936 års värnpliktslag

Första Repetitionsövningar Sammanlagd tjänstgöring .. .. _ tjänstgöring (dagar) Antal låggååågåg (dagar) Infanteriet, trängtrupperna och in- tendenturtrupperna: Underbefäl och fackmän ........ 175 2 25 225 Övriga ........................ 150 1 25 175 Kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrup- perna och signaltrupperna ....... 170 1 30 200 Flottan ......................... 1200 -— — 200 Kustartilleriet ................... 170 1 30 200 Flygvapnet ...................... 1210 — —— 210

1 Kunde i vissa fall uppdelas i två omgångar.

ävensom vissa andra värnpliktiga en landstormsbefälsövning om tolv dagar.

C. 1941 års värnpliktsbeslut

Efter förslag av 1941 års försvarsutred- ning beslöts år 1941 den reform av värn— plikten och värnpliktsutbildningen som i flera väsentliga hänseenden alltjämt präglar vårt värnpliktssystem (prome- moria den 4 okt. 1941 av försvarsutred- ningen; prop. 1941: 318, sammansatta stats- och andra lagutskzs utl. 6, rskr. 507; värnpliktslag den 30 december 1941, nr 967). Bland viktigare ändringar, som sedan år 1941 skett i systemet, må näm- nas införande av repetitionsövningar i krigsförband, av befälsövningar i an- slutning till repetitionsövning samt av särskilda befälsövningar. Närmare redo- görelse för dessa ändringar lämnas i det följande (avsnitt D).

1. Försvarsorganisatorisk bakgrund1

Under de första åren efter andra världs- krigets utbrott år 1939 förstärktes krigs— makten avsevärt och utökades härige- nom utöver den ram, som 1936 års för-

svarsbeslut angav. De vidtagna åtgär- derna var genomgripande. Sålunda sked— de för arméns del en utökning av anta- let krigsförband och en utökning av stamkadrarna varjämte hemvärnet inrät- tades. För marinens del utökades flot- tans och kustartilleriets stridsmedel och kadrar. För flygvapnets del skedde en väsentlig utökning av antalet förband och av kadrarna. Därjämte förlängdes i början av år 1941 provisoriskt första tjänstgöringen för de värnpliktiga till 360 dagar.

På grundval av ett av den förenämnda 1941 års försvarsutredning utarbetat för— slag fattade statsmakterna år 1942 beslut om den fortsatta utbyggnaden och orga- nisationen av landets försvarskrafter under de närmaste fem åren. Enligt det— ta beslut skulle försvarets krigsorgani— sation utbyggas i huvudsak enligt föl- jande.

Vid armén skulle tillkomma ett antal lättrörliga förband, motoriserade eller cykelutrustade, som skulle sammanhål-

1 I försvarsutredningens förenämnda pro- memeria hänvisades i flera fall till utredningens kommande förslag till ny försvarsorganisation. Värnpliktsutredningens redogörelse här för den försvarsorganisatoriska bakgrunden grundas därför på 1942 års försvarsbeslut.

las i smärre operativa enheter, motor- brigader eller cykelbrigader, inrymman- (le förband ur flera truppslag och med egen underhållstjänst. Ett antal pansar- förband skulle ingå i organisationen och där bilda särskilda operativa enheter _ pansarbrigader — vilkas kärna skul- le utgöras av stridsvagnsförband; till dessa skulle vidare komma infanteri, pansarvärn, artilleri m.m. Truppför- handens eget luftvärn och fältluftvärnet skulle förstärkas. Hemortsluftvärnet skulle utökas betydligt. Underhållsorga- nen skulle utbyggas. Försvarsområdena skulle organiseras fastare.

För marinens del skulle anskaffningen av fartygsmateriel till flottan inriktas främst på att vidmakthålla flottan vid den styrka den skulle få, sedan besluta- de nybyggnader — bland annat två kryssare _ under de närmaste åren färdigställts. Därutöver skulle torped- båtsvapnet förstärkas. Nybyggnad skul- le ske i huvudsak av större jagare, kust- ubåtar och torpedbåtar. Kustartilleriet skulle ytterligare förstärkas bland an- nat med rörligt (flyttbart) svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri. En väsent- lig ökning av personalkadrarna vid ma- rinen förutsattes därjämte ske.

Antalet flottiljer vid flygvapnet öka— des. Även antalet reservflygplan skulle ökas. En viss ökning av personalkadrar- na vid flygförhanden skulle vidare ske. Det ansågs icke osannolikt, att utveck- lingen under femårsperioden kunde komma att tala för en ytterligare utök— ning av flygvapnet.

Efter förslag av 1941 års försvarsut- redning i dess förenämnda promemoria den 4 oktober 1941 beslöts samma år att med hänsyn till krigsorganisationens personalbehov från och med den 1 ja- nuari 1942 höja värnpliktsålderns övre gräns från 46 till 47 år samt att upphäva uppdelningen i beväring och landstorm.

Som skäl för sistnämnda ändring anför- des dels att nya uppgifter utanför hem- ortsförsvaret måste åläggas förband sani- mansatta av äldre värnpliktiga, dels ock att behov förelåg av att utnyttja äldre värnpliktiga även vid fältförbanden. Det räknades emellertid med att flertalet värnpliktiga omkring adertonde tjänste- år-et skulle i mobiliseringshänseende överföras från fältförband till lokalför— svarsförband.

2. Utformningen av de värnpliktigas freds- tjänstgöring Armén

Utbildningen av värnpliktiga i allmän- het. Det utbildningsmål, som för de värnpliktigas del skulle nås, angavs i försvarsutredningens av statsmakterna godtagna förslag sålunda.

1. Soldaten skall vara fostrad till sådan pliktuppfyllelse, att han även under döds- fara utan tvekan fullgör sin plikt. Detta är den grund, på vilken arméns krigsduglighet ytterst vilar.

2. Soldaten måste så behärska det for- mella uppträdandet, att han automatiskt kan utföra de handgrepp och rörelser, som erfordras för att kunna hantera vapen och annan materiel, för att taga skydd, utföra förflyttningar på stridsfältet in. in.

3. Andra grenar av verksamheten i fält måste soldaten så behärska, att han hand- lar vanemässigt. Till dessa höra t. ex. för- beredelser för strid, utförande av observa- tion, ordnande av förläggning, materielcns vård och förberedelser för marsch. Om icke soldaten äger kunskaper och färdig- heter i dessa grenar av tjänsten i fält, krä— ves från befälets sida en ständig handled- ning och övervakning, vilket kan äventyra deSS verksamhet i andra hänseenden.

4. Soldaten måste vara så tränad och härdad, att man förmår uthärda de fysiska och psykiska påfrestningar, som alltid äro förenade med verksamheten i fält. Han skall dessutom lära sig övervinna de sär- skilda svårigheter, som klimatet i vissa de- lar av vårt land erbjuder. Härför kräves bland annat att all personal vid förband, som skola kunna vinterorganiseras, måste vara vinterutbildad.

5. Soldatens utbildning skall vara så mångsidig, att inom de lägsta förbanden förluster åtminstone i viss utsträckning kunna ersättas genom överflyttning av per- sonal mellan förbandens underavdelningar.

6. Genom förbandsutbildning måste sol— daten bibringas sådana kunskaper och en sådan omdömesförmåga, att han kan upp— träda i förband. Han skall även, undan- dragen befälets omedelbara inflytande, kunna anpassa sitt handlande efter läget och begagna de fördelar som fiendens upp- trädande, terrängen eller andra omständig— heter bjuda honom.

7. Utbildningen måste vara så grundlig, att kunskaperna och färdigheterna bliva bestående för lång tid framåt. Tjänstgö— ringstidens längd måste vidare medgiva, att ett så stort antal repetitionsövningar anordnas, att soldatens tjänstbarhet i fråga om såväl kunskaper och färdigheter som träning och härdning i erforderlig grad vidmakthålles under hela tjänstetiden. Det är jämväl nödvändigt, att såvitt möjligt fortlöpande hålla den värnpliktige under- kunnig om nya reglementariska föreskrif- ter ävensom att bibringa honom förmågan att hantera nytillkomna vapen m. m.

Utbildningens omfattning för flertalet värnpliktiga borde, med utgångspunkt i nyss angivna uthildningsmål-, enligt för- svarsutredningen vara följande:

1) en rekrytskola av sådan längd, att de värnpliktiga vid skolans slut kunde under förbandsutbildning bekläda någon mind- re krävande befattning för menig inom egen utbildningslinje;

2) en soldatslcola av sådan längd, att de värnpliktiga vid skolans slut kunde be- kläda alla befattningar för meniga inom egen pluton (motsvarande förhand) såväl vid normal— som vinterorganisation, att de dessutom kunde bibringas sådana kun- skaper och färdigheter, att de kunde ingå i andra plutoner (motsvarande förband) in- om eget kompani (motsvarande förband), att de värnpliktigas utbildning kunde be— fästas genom förbandsutbildning under i möjligaste mån fältmässiga förhållanden, att erforderlig specialutbildning kunde komma till stånd samt att befälspersoua- len kunde erhålla grundlig utbildning i truppföring ;

3) ett så stort antal repetitionsövningar, att de värnpliktigas tjänstbarhet kunde vid- makthållas under hela den tid de vore mo—

biliseringsplacerade vid fältförband samt att bataljons- och högre chefer kunde er- hålla grundlig utbildning itruppföring; och slutligen

4) en efterutbildningsöuning av sådan längd, att de värnpliktiga vid tidpunkten för deras överförande till territoriella för— hand kunde erhålla den repetition av tidi- gare förvärvade kunskaper och färdigheter ävensom i vissa fall den omskolning, som erfordrades för de skulle bliva fullt au— vändbara i dessa förband.

Enligt försvarsutredningen hade för infanteriets del krävts en första tjänst- göring av 450 dagar för att tillgodose de av utredningen angivna kraven; ut- redningen stannade dock -— med hän- syn till de betydande olägenheter och stora kostnader som vore förenade med att samtidigt ha två årsklasser i tjänst _— för att föreslå 360 dagars första tjänst- göring. Utredningen räknade med att vid infanteriet nämnda tid skulle dis- poneras på följande sätt:

Rekrytskola .............. 180 dagar Soldatskola : för fullständigande av ut- bildningen inom egen ut- bildningslinje .......... 60 » för förbandsutbildning .. 60 för vinterutbildning 60 » 360 dagar

Utbildningen skulle fullföljas med två repetitionsövningar och en efterutbild— ningsövning om vardera 30 dagar. Öv- ningarna skulle fullgöras årsklassvis fö- re utgången av tredje, åttonde och tider- tonde året efter inskrivningsåret. Sam- manlagt skulle således utbildningstiden omfatta (360 + 30 + 30 + 30 =) 450 da— gar.

För övriga till armén hörande trupp- slag ansåg utredningen kraven i fråga om de värnpliktigas utbildningstid icke vara väsentligt skiljaktiga från dem vid infanteriet. Som skäl för att de värnplik- tiga vid dessa truppslag erhöll en lika

lång första tjänstgöring som de värn- pliktiga vid infanteriet anfördes dels att det moderna kriget av dessa krävde en ganska omfattande infanteristisk ut— bildning, dels behovet av att fortgående kunna anordna samövningar olika truppslag emellan, dels ock rättviseskäl.

Såsom motiv för den kraftiga förläng- ning av utbildningstiden, som utred- ningsförslaget innebar, angavs att erfa- renheten visat på nödvändigheten av att fältförbanden vore krigsdugliga omedel- bart efter mobilisering och att, för att möjliggöra detta, en förlängning av öv- ningstiden krävdes.

Från överbefälhavarens sida hade yr- kats på en än längre utbildningstid un- der hänvisning bland annat till önske- målet att kunna hålla vissa beredskaps- styrkor. Departementschefen uttalade emellertid härtill, att beredskapen bor- d-e tillgodoses — förutom i viss mån ge- nom inneliggande åldersklass — ge- nom användande, vid behov, av den särskilda beredskapsövning, vars infö- rande samtidigt föreslogs (jfr härom i det följande).

I enlighet med försvarsutredningens förslag bestämdes för arméns samtliga truppslag första tjänstgöringens längd till 360 dagar.

I fråga om tjänstgöringens förläggning under året anförde försvarsutredningen i huvudsak följande synpunkter, vilka lämnades utan erinran av föredragande departementschefen.

Vad till en början första tjänstgöringens förläggning anginge, så underlättade de gynnsamma väderleksförhållandena under sommaren den enskilda utbildningen, som på grund av sin natur i huvudsak måste bedrivas utomhus. Erfarenheten visade, att en utbildning, som toge sin början på hösten eller vintern, i regel stördes av tal— rika sjukdomsfall bland rekryterna på grund av deras brist på träning och härd- ning. De vore därför önskvärt, att vinter- utbildningsskedet, som icke lämpligen kun- de förläggas till annan tid än januari—

mars, utgjorde avslutningen på första tjänstgöringen. Inryckning till första tjänst- göring på våren vore därför lämpligast. På grund av väderleksförhållandena sär- skilt i mellersta och norra Sverige syntes det icke lämpligt att påbörja den enskilda utbildningen tidigare än den 1 april. Rek- rytskolan skulle vid inryckning den 1 april komma att sträcka sig över månaderna april—september och soldatskolan över må- naderna oktober—mars.

Repetitionsövning borde enligt utredning- ens uppfattning förläggas till sådan tid på året, att övningar i större förband kunde äga rum utan att valet av övningsterräng alltför mycket inskränktes av hänsyn till besädda åkrar, växande säd o. s. v. Vidare finge väderleksförhållandena icke försvå- ra eller omöjliggöra nåendet av det för övningen uppställda målet. På grund av vad sålunda anförts kunde endast måna- derna september—oktober och januari— mars lämpligen ifrågakomma för repeti- tionsövning. Även om det vore önskvärt, att övningar med vinterorganiserade fältstarka förband tid efter annan komme till stånd särskilt vid de till Norrland förlagda trupp- förbanden, borde repetitionsövningen dock av kostnadsskäl i regel förläggas till tiden septemben—oktober. För att fältstarka för- hand skulle kunna organiseras under öv- ningen måste den yngsta årsklassen del- taga i förbandsutbildningen tillsammans med de äldre årsklasserna. Detta förhållan— de talade för att repetitionsövningen för- lades till oktober, enär den yngsta års- klassen då hunnit längre i sin utbildning och den enskilda utbildningen kunde full- följas utan störningar. Därest övningen ändock förlades till september, syntes olä- genheten av sådana störningar kunna ge- nom lämplig organisation av utbildnings- förbanden väsentligt reduceras. Väderleks- förhållandena under september vore i re- gel gynnsamma för utbildning. Utredning- en hade med hänsyn till det anförda ansett sig böra föreslå, att repetitionsövningen i regel förlades till september månad -— vid truppförband i Norrland dock vissa år till mars eller april. I sistnämnda fråga borde ankomma på Kungl. Maj:t att i varje sär- skilt fall fatta beslut.

Efterutbildningsövningens förläggning under året erbjöde ur militär synpunkt icke samma svårigheter. Den torde kunna förläggas till den för enskild utbildning lämpligaste perioden juni—augusti. Därvid borde dock iakttagas, att icke jordbrukets

berättigade intressen lcde onödigt intrång. Vederbörande årsklass borde i regel inkallas i två eller flera omgångar, varigenom ett bättre utbildningsresultat kunde uppnås.

Under första tjänstgöringen räknades med tre övningsuppehåll om samman- lagt omkring en månads längd.

Huvuddelen av de värnpliktiga skulle icke tas i anspråk för »gemensam» handräckningstjänst. Härför skulle an— vändas värnpliktiga tillhörande besikt— ningsgrupp 4. Dessa skulle åläggas sam- ma tjänstgöringsskyldighet som övriga värnpliktiga, dock att deras mot repe- titions- och efterutbildningsövningar svarande tjänstgöring skulle vara full- gjord före utgången av fjärde året efter inskrivningen.

Utbildningen av värnpliktigt befäl. Till följd av krigsorganisationens ökade omfattning ansågs det nödvändigt att de värnpliktiga toges i anspråk som befäl i väsentligt större utsträckning än tidi- gare. Bland annat skulle behovet av plutonchefer (motsvarande chefer) till övervägande del fyllas med värnpliktigt befäl. Befälsutbildningen skulle ske re- dan i fred. Såsom allmänna krav på ifrågavarande utbildning angavs av för- svarsutredningen —— vars uttalande här- utinnan lämnades utan erinran av före— dragande departementschefen — att de värnpliktiga skulle vid mobilisering kunna utan kompletterande utbildning placeras i de befattningar, för vilka de vore avsedda, att de skulle äga någon förmåga i trupputbildnin-g samt att de skulle kunna tillfälligt placeras som be- fäl vid andra förband inom eget trupp— slag med annan beväpning och annat stridsförfarande än det egna, ävensom bibringas någon förmåga att upprätthål- la närmast högre befattning än den, för vilken de vore avsedda.

Utbildningen av gruppchefer skulle ske inom ramen för den föreslagna förs- ta tjänstgöringen om 360 dagar. Till

denna utbildning utvalda värnpliktiga borde utbildas vid en parallellt med sol- datskolan bedriven gruppchefsskola. Ut- bildning till plutonchefs ställföreträda— re (underofficer) skulle ske under en parallellt med soldat- och gruppchefs- skolorna ordnad förberedande pluton— chefsskola samt under en plutonchefs— skola om högst 180 dagar utöver första tjänstgöringen. Utbildningen till pluton- chef (officer) skulle ske under ytterli— gare högst 180 dagar därefter. Den först- nämnda utbildningen skulle ske vid truppförbandsvis ordnade skolor, den sistnämnda utbildningen vid truppslags— vis ordnade skolor. Därest behovet av elever för officers- och underofficers- utbildning icke kunde fyllas med lämp- liga värnpliktiga, som frivilligt anmäl- de sig till ifrågavarande utbildning, skulle emellertid tvångsvis uttagning kunna ske. Uttagning till utbildningen skulle ske ur hela årsklassen.

Rörande den förlängning av utbild- ningen, som det angivna innebar för vissa värnpliktiga, anförde föredragan- de departementschefen vid anmälan av ärendet i huvudsak följande. Grund- satsen om en såvitt möjligt rättvis för- delning av värnpliktsbördorna hade till- lämpats då det gällt att bestämma öv- ningstidens längd för värnpliktiga till- hörande olika försvarsgrenar och olika truppslag. Avsteg härifrån måste där- emot ske i fråga om utbildningen till plutonchefs ställföreträdare (ersättare) och till plutonchef. Detta innebure ett allvarligt intrång i de ifrågakommande värnpliktigas levnadsförhållanden och i många fall för dem skulle medföra av- sevärda olägenheter. Den enskildes in— tresse måste emellertid här vika för riksförsvarets ofrånkomliga krav.

Till utbildning vid gruppchefsskola måste, enligt försvarsutredningens be- räkningar, med hänsyn till mobilise- ringsbehovet av gruppchefer i regel ut-

tagas omkring 28 procent och till för- beredande plutonchefsskola efter sam- ma grunder omkring 9 procent av den värnpliktiga årskontingenten vid varje truppförband. Antalet elever i pluton— chefsskolan borde omfatta omkring 8 procent och i den därpå följande offi- cersutbildningen omkring 4 procent av de värnpliktiga i varje årsklass. Pro— centsatserna innefattade även officers- och reservofficersaspiranter.

Det ansågs böra eftersträvas, att ut- bildningen av värnpliktiga i allmänhet och värnpliktiga med studentexamen påbörjades samtidigt.

Det värnpliktiga befälet skulle full- göra repetitions- och efterutbildnings- övningar i samma omfattning som öv— riga värnpliktiga. Genom anordnande av frivillig befälsutbildning skulle möjlig— heter skapas att bevara kvaliteten hos åtminstone den ambitiösa delen av det värnpliktiga befälet.

Utbildning av värnpliktiga i special- tjänst. Enligt försvarsutredningen bor- de uttagning för utbildning i special- tjänst ske främst med hänsyn till stu- dieinriktning och omfatta uttagning en- dast för utbildning till läkare, tandlä- kare, apotekare, veterinär, fälttygtek— niker (avsedd att vid mobilisering tjänstgöra som arméingenjör) och krigs- kassör. För dessa värnpliktiga avsågs tjänstgöringen omfatta sammanlagt 630 dagar. Tjänstgöringen skulle kunna för- delas i omgångar över hela värnplikts- tiden.

Utredningens nämnda uttalanden för— anledde i huvudsak inga erinringar från departementschefens sida.

Flottan

Utbildningen av värnpliktiga i allmän- het. För värnpliktiga i allmänhet skulle enligt beslutet den totala utbildningsti— den vara av samma längd som vid ar-

mén, d. v. s. 450 dagar, men med annan fördelning.—För de sjömanshusinskriv- na värnpliktiga, som förutsattes vara av särskild betydelse för bemanningen av örlogsfartygen, skulle tjänstgöringsskyl- digheten uttagas i en följd. Utbildnings- tiden avsågs härvid de tre första må- naderna skola användas för utbildning å örlogsstation samt de tolv återstående för utbildning och tjänstgöring ombord. lnryckning avsågs skola ske i början av november och utryckning i slutet av januari. Efter fullgjord fredstjänstgöring skulle dessa värnpliktiga hela sin värn- pliktstid vara tilldelade marinen. Enär de sjömanshusinskrivna värnplik— tiga av en årsklass icke vore tillräckligt många för att medgiva upprätthållandet av rustade sjöstridskrafter i tillräcklig omfattning borde även icke sjömanshus- inskrivna värnpliktiga tilldelas flottan. Av utbildningstiden för dessa avsågs de första två månaderna användas för ut- bildning å örlogsstation samt de tolv därpå följande månaderna för utbild— ning och praktisk tjänstgöring ombord eller i land. Ytterligare en månad avsågs skola användas för efterutbildningsöv- ning vid armétruppförband. Dessa värn- pliktiga skulle efter fullgjord första tjänstgöring kvarstå vid flottan för krigsbehovets fyllande under ett antal år men sedan överföras till armén. In- ryckning till första tjänstgöring avsågs skola ske i början av februari och ut- ryckning i slutet av mars. _ De hand- räckningsvärnpliktiga vid flottan skulle i en följd fullgöra en fredstjänstgöring om 450 dagar.

Utbildningen av sjökaptener och lik- ställda. Värnpliktiga sjökaptener skulle under 420 dagar utbildas till värnplik- tiga officerare. Värnpliktiga styrmän och maskinister skulle under 420 dagar utbildas till värnpliktiga underoffice- rare. Samtliga nu nämnda kategorier skulle därjämte vara skyldiga att full—

göra två repetitionsövningar om sam— manlagt 120 dagar och en efterutbild- ningsövning om 30 dagar. Nämnda värn- pliktiga skulle hela den tid de kvarstod i värnpliktsåldern tillh-öra flottan.

Utbildningen av värnpliktiga i spe- cialtjänst. Flottan skulle tilldelas vissa värnpliktiga specialister, nämligen in- genjörer och kemister, intendenter, lä- kare, tandläkare samt artilleritekniker (tygtckniker). Utbildningstiden borde för dessa fördelas på flera år; den skul- le uppgå till 450 dagar. För vissa av de angivna specialisterna skulle tillkomma för underhållande av vunna färdigheter samt vidareutbildning ytterligare 180 dagars tjänstgöring, vilken borde i om- gångar fördelas på hela Värnpliktstiden.

Viss utbildning av f.d. fast anställt manskap. Flaggkorpraler, korpraler och 2. klass sjömän, vilka efter avslutad an- ställning vid flottans stam redovisades såsom värnpliktiga, skulle under hela sin återstående värnpliktstid tillhöra flottan. De skulle härunder vara skyl- diga fullgöra en repetitionsövning om 30 dagar.

Kustartilleriet

Utbildningen av värnpliktiga i allmän- het. Tjänstgöringstiden för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga var ut- formad efter samma principer som vid armén. Tjänstgöringstid-en var sålunda 450 dagar, varav belöpte på första tjänst- göring 360 dagar, på två repetitionsöv- ningar sammanlagt 60 dagar och på en efterutbildningsövning 30 dagar. De värnpliktiga skulle under hela sin värn- pliktstid tillhöra kustartilleriet. Första tjänstgöringen avsågs skola förläggas till tiden april ett år—mars påföljande år. De handräckningsvärnpliktiga skulle fullgöra sin tjänstgöring efter samma grunder som vid armén.

Utbildningen av värnpliktigt befäl. Värnpliktigt underbefäl skulle uttas och

tjänstgöra efter samma grunder som vid armén. Behovet av officerare och under- officerare avsågs skola i första hand tillgodoses genom frivillig utbildning bland värnpliktiga studenter och lik- ställda samt bland visst underbefäl. Där- est härigenom officers- och underoffi- cersbehovet icke skulle bli tillgodosett skulle tvångsvis uttagning till erforderlig utbildning få ske i huvudsaklig över- ensstämmelse med vad som gällde för arméns vidkommande.

Flygvapnet

Utbildningen av värnpliktiga i allmän- het. Tjänstgöringstiden bestämdes att omfatta en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar om varde- ra 30 dagar att fullgöras vid flygvapnet samt en efterutbildningsövning om 30 dagar att för huvuddelen av de värn- pliktiga fullgöras vid armén. I avsikt att flygförbanden ständigt skulle erhålla godtagbar personell beredskap uppdela- des huvuddelen av årskontingenten i två omgångar, varav den ena skulle inrycka den 1 oktober och den andra den 15 november. Repetitionsövningarna skulle kunna fullgöras i ett sammanhang eller var för sig för att därigenom möjliggöra en smidig anpassning till verksamheten inom vapnet.

Utbildningen av biträdande ingenjö— rer. För värnpliktiga uttagna till biträ- dande ingenjörer avsågs tjänstgöringen skola omfatta 360 dagar jämte, vid be- hov, högst 180 dagars ytterligare tjänst- göring, som skulle få uttas efter de för värnpliktiga i specialtjänst gällande grunderna.

Utbildningen av värnpliktigt befäl. Värnpliktiga uttagna till underofficers- utbildning skulle fullgöra, utöver en första tjänstgöring om 360 dagar, en ytterligare utbildning om högst 180 da— gar samt en eller två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om sam-

manlagt 90 dagar, fördelade på sätt när- mare angavs i värnpliktslagen. Utbildningen av flygförare, bombfäl- lare och flygskyttar. Värnpliktiga för utbildning till flygförare, bombfällare och flygskyttar skulle uttas på frivil- lighetens väg. Utbildningstiden skulle bli omkring 600 dagar. Med hänsyn till att nu ifrågavarande personal skulle ut- tas efter ansökan ansågs bestämmel— serna om deras tjänstetid icke böra in- flyta i värnpliktslagen, vilken reglerade den tvångsvis skeende uttagningen.

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma spörsmål Beredskapsövning. År 1939 hade införts viss skyldighet för värnpliktig att full- göra beredskapsövning (jfr prop. 1939: 232). I 1941 års värnpliktslag utvidga- des denna skyldighet. Härvid angavs, att om Kungl. Maj:t med hänsyn till krigs— beredskapen så prövade nödigt värn- pliktig —— dock icke Specialtjänstutta- gen sådan -— vore skyldig fullgöra en eller flera beredskapsövningar om sam- manlagt högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning skulle upphöra sedan ett och ett halvt år för- flutit från avslutandet av första tjänst— göringen.

Premier. Under hänvisning till rätt- viseskäl och till försvarets intresse att till befäl uttogs de bästa och dugligaste värnpliktiga beslöts år 1942 (prop. 1942: 297, SäaU 4, rskr. 375; SFS 527) att pr-e- mier skulle utgå till värnpliktiga som uttagits till underofficers- eller officers- utbildning samt vissa andra slag av ut- bildning. Premierna skulle vara för un- derofficersutbildning 250 kr. och för officersutbildning 1 250 kr. För uppgif- ter om övriga härvid beslutade premier samt om premiesystemets och premie- beloppens senare utveckling torde få hänvisas till kapitel 31.

D. Viktigare, intill år 1965 gjorda änd- ringar i 1941 års värnpliktsbeslut

1. Krigsorganisatorisk bakgrund

Den totala omfattningen av försvarets krigsorganisation förblev, sedan 1942 års försvarsbeslut genomförts personellt sett av i huvudsak oförändrad storlek, dock att under senare delen av perioden någon minskning ägde rum. Inom ramen härför skedde betydande organisatoris- ka förändringar särskilt i anslutning till de s. k. försvarsbesluten åren 1948, 1958 och 1960. Förändringarna gällde både organisation och materiel. De organisa- toriska förändringarna, som delvis be- rodde på att förbättrad materiel tillför- des, var i huvudsak följande.

Inom armén ersattes fördelningen av infanteribrigaden som den största, fast organiserade operativa enheten vid si— dan av pansarbrigaden. Förbandens eld- kraft ökade liksom deras rörlighet. Ut- vecklingen härvidlag var förenad med en starkt ökad motorisering; hästen för- svann så småningom nästan helt ur or- ganisationen. Förbandens organisation anpassades för ett mera spritt och rör- ligt uppträdande än tidigare; bland an- nat som följd härav tillkom ytterligare sambandsförband. Mobiliseringsorgani- sationen decentraliserades.

Inom marinen inriktades för flottans del under den angivna perioden nybygg- nadsverksamheten mot lättare fartyg särskilt under periodens sista del. Ge- nom att fartygsbeståndet omsattes täm- ligen långsamt, påverkades dock krigs- organisationen totalt dock mindre här— av. Med utvecklingen mot lättare fartyg sammanhängde, att en utbyggnad sked- de av flottans basorganisation. För kust- artilleriets del lades en del fasta anlägg- ningar ned; smärre rörliga förband till- kom. Marinens kustbevakningsorganisa- tion utbyggdes kraftigt.

Flygvapnet bibehöll under den gång-

na perioden vad gäller de flygande för- banden i huvudsak den omfattning som uppnåddes genom 1942 års försvars- beslut. En väsentlig utbyggnad skedde av basorganisationen. Luftbevakningen överfördes från armén till flygvapnet och utbyggdes. En markbaserad strids- ledningsorganisation tillkom.

Till innebörden i nu ifrågavarande hänseenden av 1963 års försvarsbeslut återkommes i det följande (kap. 5).

2. Beslut åren 1947—1949 om provisoriska förkortningar av utbildningstiden m. m.

Den genom 1941 års värnpliktslag be- stämda utbildningstiden förkortades ge- nom beslut av 1947 års riksdag provi- soriskt för samtliga värnpliktiga med 30 dagar, vilket för huvuddelen av de värn- pliktiga skedde genom att första tjänst- göringen förkortades från 360 till 330 dagar (prop. 227, BU 30, rskr. 259; SFS 228). Härvid avsågs att, med bibe- hållande av tidigare bestämda utbild- ningsmål, minska belastningen på för- handen.

Kungl. Maj:t beslöt den 23 april och den 30 maj 1947 i kommandoväg (TLB 135 och 162) att inställa samtliga efter- utbildningsövningar år 1947 samt vissa av detta års repetitionsövningar.

Påföljande år beslöt statsmakterna att provisoriskt i avvaktan på ytter- ligare utredning — förkorta de värn- pliktigas tjänstgöringstid med ytterliga- re 60 dagar (prop. 1948:207, L2U 1, rskr. 376; SFS 514). Härvid blev alltså den sammanlagda utbildningstiden för flertalet värnpliktiga bestämd till 360 dagar. Denna utbildningstid uppdelades vid armén och kustartilleriet på en första tjänstgöring om 270 dagar samt två repetitions— och en efterutbildnings- övning om vardera 30 dagar. Härvid skulle för arméns del det 14 dagars up- pehåll i utbildningen för huvuddelen av

de värnpliktiga, som med hänsyn till jordbrukets behov av arbetskraft anord- nades under skördetiden, icke inräknas i utbildningstiden. För arméns del för- utsattes, att utbildningsmålen icke till följd av förkortningen skulle begrän- sas mer än som vore oundgängligen nöd- vändigt. För kustartilleriet beslöts, att med hänsyn till väderleksförhållandena och utbildningens därav beroende effek- tivitet utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga i fortsättningen skul- le vara januari—oktober. Vid flottan och flygvapnet skulle tjänstgöringen om 360 dagar fullgöras i en följd. För flot- tans del beslöts därjämte att radikalt omlägga utbildningssystemet. Härvid skulle övergång ske till inryckning i fyra, över året jämnt fördelade omgång- ar. Vidare skulle utbildningen i stor ut- sträckning centraliseras. För befälsut- bildningen vid samtliga försvarsgrenar skulle gälla i stort sett oförändrade tids- bestämmelser med undantag för den förkortade första tjänstgöringen.

Genom beslut år 1949 (prop. 194, L2U 1, rskr. 371; SFS 306) undantogs vissa värnpliktiga radiotelegrafister vid flot- tan från bestämmelserna om begräns- ning av utbildningstidens längd samt in- fördes uttagning för utbildning till värn- pliktig officer vid flottan. Samtidigt ändrades maximitiden för beredskaps- övningens längd från 180 till 270 dagar (SFS 1949: 307).

3. Beslut åren 1949 och 1954 om tidigare på- börjande av första tjänstgöringen m. m.

Efter förslag av 1948 års värnplikts- kommitté förelades 1949 års riksdag i proposition förslag om inskrivning av de värnpliktiga det år de fyllde 19 år (mot tidigare 20 år) och om värnplikts- utbildningens påbörjande för huvudde- len av de värnpliktiga nästföljande år, innebärande för flertalet värnpliktiga

även här ett års förskjutning. Sänkning- en avsågs ge sociala fördelar för sam- hället och för den enskilde samt möj- liggöra att utbildningskontingenten hölls tämligen konstant genom att den sam— mansattes av värnpliktiga ur mer än en årsklass. Också en förutsedd minskning av den totala tillgången på värnpliktiga skulle i någon mån motverkas genom att på sikt ytterligare en årsklass blev disponibel för krigsplacering. Övergång- en till tidigare tjänstgöring avsågs skola genomföras successivt. Förslaget god- kändes av riksdagen (prop. 1949z194, LZU 1, rskr. 371; SFS 308 och 309; se även prop. 1950: 224, s. 15 f).

Efter förslag av chefen för armén be- slöt statsmakterna år 1954 att, för att i utbildningsorganisationen på sikt ut- jämna den varierande storleken mellan årsklasserna av värnpliktiga, sänka in— skrivningsåldern till 18 år och därmed den möjliga åldern för värnpliktstjänst- göringens påbörjande för flertalet värn- pliktiga med ytterligare ett år (prop. 1954: 92, BU 20, rskr. 185; SFS 199). Övergången till tidigare tjänstgöring skulle ske successivt.

4. 1950 års beslut om införande av repetitions- övningar i krigsförband m. m.

1948 års värnpliktskommitté framlade i sitt år 1949 avgivna betänkande med ut- redning i vissa värnpliktsfrågor (SOU 1949: 46) —— kommitténs slutbetänkande — förslag rörande utbildningstidens fördelning på första tjänstgöring och efterföljande utbildning samt den sena- res utformning, första tjänstgöringens inpassning under året, repetitions- och efterutbildningsövningarnas anordnan- de, beredskapsövning, uttagning av värn- pliktiga till befälsutbildning, utbildning av värnpliktigt befäl samt uttagning och utbildning av värnpliktiga i special- tjänst. Härjämte framlade kommittén

förslag om ändrade grunder för pre- mier till värnpliktiga och om tillgodo- seende av behovet av ekonomivärnplik- tiga. Dessa spörsmål jämte vissa andra, i vilka kommittén tidigare avgivit för- slag, blev sedermera föremål för stats— makternas beslut (prop. 1950: 224, BU 46, rskr. 340; SFS 225).

Ulbildningstidens längd

Huvuddelen av de värnpliktiga. Värn- pliktskommittén var av sina direktiv bunden till en ram av 12 månader för den sammanlagda utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga. Kom- mittens förslag var utformat i enlighet härmed.

Departementschefen ifrågasatte vid anmälan av ärendet, i avvaktan på ytter- ligare erfarenheter av utbildningsresul- tatet inom ramen för dåvarande utbild- ningstid, icke någon ändring härav men framhöll, att han icke ville ta definitiv ställning i frågan.

Riksdagens beslut anslöt sig härtill. Gruppchefer. Enligt 1941 års värn- pliktslag hade de som uttagits för ut- bildning till gruppchefer icke längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmän- het. De åren 1947 och 1948 beslutade provisoriska förkortningarna av tjänst- göringstiden innebar icke någon änd- ring i detta förhållande, ehuru förslag framlagts av arméchefen och av värn- pliktskommittén (majoriteten) om att ge gruppcheferna längre utbildningstid än huvuddelen av de värnpliktiga.

Värnpliktskommittén tog i sitt slut- betänkande ånyo upp gruppchefsfrågan och kommitténs majoritet föreslog, att gruppcheferna vid armén och kustartil- leriet skulle ges två månader längre ut- bildning än värnpliktiga i allmänhet. Två ledamöter förordade oförändrad ut- bildningstid i avbidan på resultatet av fortsatta försök på området.

Det beslöts, i enlighet med vad i pro-

positionen förordats, att första tjänst- göringen för gruppcheferna tills vidare skulle bibehållas vid 270 dagar i avbi- dan pä ytterligare utredning i ämnet. lcke heller i fråga om flottans under- befäl vidtogs några ändringar.

Underofficers- och officersuttagna värnpliktiga. Enligt beslutet skulle vid armén de värnpliktiga underofficerar- nas grundutbildning omfatta oförändrat 270 dagar första tjänstgöring och 180 dagar fortsatt tjänstgöring samt office- rarnas ytterligare högst 180 dagar (full— gjorda på vinterlinje, på sommarlinje eller på delad sommarlinje, den sist- nämnda linjen nyinrättad i rekryte- ringsfrämjande syfte). Värnpliktskom- mitten, som visserligen ansett att av militära skäl en något längre tid för underofficersutbildning varit önskvärd, hade föreslagit angiven tid under hän- visning till den studerande ungdomens intresse av att få tjänstgöringen inrymd mellan tidpunkterna för studentexamens avläggande och universitets- och hög- skoleundervisningens början påföljande höst. Rörande uttagningen till officers- utbildning hänvisas till det följande.

Vid flottan utbildades enligt gällande ordning, bland andra, värnpliktiga som före värnpliktstjänstgöringen avlagt vissa examina vid navigationsskola till värnpliktiga underofficerare. Det beslöts nu bland annat att också värnpliktiga tilldelade flottan som efter fullgjord värnpliktstjänstgöring om 360 dagar av- lade vissa examina vid dylik skola skul- le uttas och utbildas till värnpliktiga underofficerare; utbildningen skulle ske under den eljest för repetitionsöv- ningar avsedda tiden om 120 dagar. Vis- sa av dessa värnpliktiga skulle även efter frivilligt åtagande kunna utbildas till officerare.

Vissa värnpliktiga med examen från navigationsskola utbildades tidigare, ef- ter frivilligt åtagande, inom ramen för

gällande tid för första tjänstgöring och repetitionsövningar till officerare. Det beslöts nu, att tiden för officersutbild- ningen av vissa värnpliktiga med exa- men från navigationsskola skulle för- längas med 90 dagar till sammanlagt 570 dagar; utbildningen skulle genom- gås efter frivilligt åtagande.

Vid kustartilleriet skedde inga för- ändringar. Detta innebar bland annat att officersutbildningen skulle ske under vinterhalvåret i direkt anslutning till underofficersutbildningen.

Beträffande flygvapnet beslöts, att grundutbildningens längd för värnplik— tiga underofficerare och officerare1 skulle vara högst den för armén och kustartilleriet gällande. Kungl. Maj:t skulle äga att inom ramen härför beslu— ta om utbildningens utformning.

Värnpliktiga i Specialtjänst. Den sam- manlagda tjänstgöringstiden för de spe- cialistuttagna förblev enligt beslutet — som överensstämde med värnpliktskom- mitténs förslag — oförändrad, d.v.s. dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning samt fackutbild- ning och facktjänstgöring om 360 dagar, dels ock i vissa fall fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar.

Utbildningstidens fördelning på första tjänstgöring och efterföljande utbild- ning 1950 års beslut innefattade i enlighet med värnpliktskommitténs förslag icke annan förändring av den år 1949 beslutade ordningen än att vid flygvap- net vissa värnpliktiga i luftbevaknings— tjänst skulle fullgöra tre repetitionsöv- ningar.

Det må i sammanhanget nämnas, att överbefälhavaren i sitt remissyttrande över kommittéförslaget på denna punkt

1 Denna kategori tillkom vid flygvapnet bland annat såsom en följd av överflyttningen av luftbevakningen från armén till flygvapnet (prop. 1948: 206, jfr prop. 1949: 194).

framhöll, att med gällande utbildnings- tid den för krigsanvändbarheten nöd- vändiga förbandsutbildningen måste uppskjutas till första repetitionsövning- en och att detta innebure, att de yngsta årsklasserna icke utan kompletterande utbildning vore fullt användbara i fält vid mobilisering. överbefälhavaren för— klarade sig dock anse, att med de i di- rektiven givna förutsättningarna den av kommittén föreslagna fördelningen bor- de väljas.

Första tjänstgöringens inpassning under året

Armén. Värnpliktskommittén behandla- de olika alternativ för inpassning un- der året av en första tjänstgöring om 270 dagar för huvuddelen av arméns värnpliktiga. Kommittén redovisade där- vid de olika synpunkter på förevarande spörsmål som gällde för flertalet trupp- slag inom armén. Kommittén förutsatte, att arméns värnpliktiga studenter och likställda kunde inrycka till tjänstgö- ring tidigast i början av juni. — Kom- mittén framhöll, att en sammanhängan- de första tjänstgöring teoretiskt kunde tänkas påbörjad vid vilken tidpunkt på året som helst. Kommittén begränsade sig dock till att jämföra fyra olika in- ryckningsalternativ, nämligen vinterin- ryckning (omkring den 15 januari), vårinryckning (omkring den 27 mars), sommarinryckning (omkring den 1 ju- ni) och höstinryckning (omkring den 1 september). Kommittén bedömde alter— nativen från följande utgångspunkter, nämligen utbildningens ändamålsenliga bedrivande, kraven på kuppberedskap, näringslivets, främst jordbrukets, behov av arbetskraft samt den studerande ung- domens befogade önskemål. Kommittén ansåg utbildningssynpunkterna i första hand utslagsgivande. Kommittén fann ur denna synpunkt alternativen med vinter- och höstinryckning olämpliga.

Av alternativen vårinryckning och som- marinryckning ansåg kommittén som- marinryckning ur utbildningssynpunkt överlägset. Detta alternativ befanns jäm- väl bäst tillgodose den studerande ung- domens önskemål. För näringslivets del ansågs alternativet med höstinryckning jämställt eller möjligen något överlägset alternativet med sommarinryckning; övriga alternativ ansågs icke tillgodose näringslivets behov. Kommittén ansåg, att någon lämplighetsjämförelse mellan de olika alternativen ur kuppberedskaps- synpunkt icke kunde ske. Kommittén förordade alternativet med sommarin- ryckning. En reservant förordade, un- der hänvisning till jordbrukets intres- sen, i första hand ett alternativ med in- ryckning i slutet av september. Värn- pliktskommittén hade också diskuterat möjligheterna att uppdela värnplikts- kontingenten i flera inryckningsom- gångar. Kommittén ansåg sig dock icke kunna förorda en dylik uppdelning an- nat än möjligen beträffande förband med nr beredskapssynpunkt utsatt läge (exempelvis Gotland) . —— Kommittén be— rörde också frågan om s. k. delad första tjänstgöring, därvid närmast under— sökts ett alternativ med åtta månaders tjänstgöring under första året och den återstående månaden av första tjänst— göringen jämte en repetitionsövning under tredje året. Kommittén förordade dock icke detta alternativ och avstyrkte över huvud taget en uppdelning av förs- ta tjänstgöringen (utom för vissa öv- ningstrupper m. m.). — Kommittén fö- reslog, under framhållande av att sär- skilda synpunkter gjorde sig gällande beträffande vissa truppslag, att vid vissa luftvärnsförband inryckning skulle ske i januari.

Statsmakternas beslut anslöt sig till värnpliktskommitténs förslag. Vid sin anmälan av frågan utgick departements— chefen —— under hänvisning till vad ar-

betmarknadsstyrelsen anfört vid remiss- behandlingen av kommittéförslaget (se prop. s. 29) —— från att det av kom- mittén förordade alternativet med som- marinryckning bäst tillgodosåg det tota- la näringslivets önskemål. Vid beslutet förutsattes, såsom också Värnpliktskom- mittén gjort, att ett skördeuppehåll om två veckors längd skulle inläggas under sommarhalvåret.

Marinen och flygvapnet. För kustartil- leriet beslöts, att inryckning skulle så- som dittills ske i januari. Frågan om tjänstgöringens inpassning under året för flottans och flygvapnets värnplik- tiga behandlades icke.

Repetitions- och efterutbildnings- övningar Armén. Enligt såväl 1941 års bestäm- melser som 1948 års provisoriska be- stämmelser skulle arméns värnpliktiga fullgöra utöver första tjänstgöring dels två repetitionsövningar om vardera 30 dagar, den första före utgången av tredje året och den andra före utgången av åt- tonde året efter inskrivningsåret, dels ock en efterutbildningsövning om 30 dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Värnpliktskommittén hade för den ef- terföljande utbildningen utgått från en av de militära myndigheterna uppställd målsättning, som åsyftade vidmakthål- lande och komplettering av de värnplik- tigas färdigheter, inlärande av nya stridssätt och vapen samt omskolning och förbandsutbildning med särskild vikt lagd på tillämpad förbandsutbild- ning i bataljon eller motsvarande för- hand.

Värnpliktskommittén anförde, att det dittillsvarande repetitionsövningssyste- met principiellt kännetecknades av att inkallelserna till repetitionsövning sked- de åldersklassvis. Förändringar i fråga

om den värnpliktiges bostadsort m.fl. personliga förhållanden eller hans av— sedda användning i krig inverkade där- för icke på inkallelserna. Då krigsför- banden av praktiska skäl icke uteslu- tande eller ens huvudsakligen kunde sammansättas av värnpliktiga med sam- ma födelseår, blev följden att krigsför- banden aldrig blev i fred övade såsom förband. I stället kom de olika värnplik- tiga, som tillhörde förbandet, att repeti- tionsövas envar med sin åldersklass i tillfälligt sammansatta utbildningsför- band. —— Kommittén fann dittillsvarande längd på repetitionsövningarna väl av- vägd i förhållande till ändamålet med övningarna. Kommittén ansåg dock att mot slutet av de två perioder om var- dera nio eller tio år, under vilka för den värnpliktige ingen militärtjänstgöring förekom, den värnpliktiges tjänstbarhet i regel måste ha nedgått tämligen starkt. _ Kommittén angav sammanfattnings- vis såsom sin åsikt, att systemet med repetitionsövning i åldersklass, sådant det gestaltats enligt 1941 års ordning, vore värnpliktstekniskt enkelt och hade vissa fördelar ur pedagogisk och orga- nisatorisk synpunkt samtidigt som det på ett i huvudsak tillfredsställande sätt medgav genomförande av åsyftad en- skild utbildning, förbandsuthildning och omskolning. Å andra sidan syntes det kommittén vara obestridligt, att syste- met vore behäftat med allvarliga svag- heter, enär det icke i tillräcklig grad tog sikte på att förbereda och trimma krigs— organisationen för kriget. Beredskaps- och krigsorganisatoriska synpunkter ha- de i alltför hög grad fått stå tillbaka för utbildnings— och värnpliktstekniska. Det- ta vore enligt kommittén måhända ofrån- komligt med det system för värnplikts- redovisningen som tidigare tillämpades.

Värnpliktskommittén framhöll, att se- dan värnpliktsredovisningen omlagts förutsättningar skapats för att gestalta

den värnpliktiges fortsatta utbildning med utgångspunkt i hans aktuella krigs— placering i stället för hans åldersklass- tillhörighet. Därmed öppnades även möjligheterna att ordna inkallelserna till repetitionsövningarna krigsförbands- vis i stället för åldersklassvis. Kommit- tén angav fördelarna med ett dylikt system sålunda.

Genom att krigsförbanden inkallas till repetitionsövningar med den för vederbör- ligt förband enligt krigsplanläggningen gällande sammansättningen, bli förbanden bättre sammansvetsade till stridsdugliga enheter än vid något annat system. De en- skilda individerna inom förbanden lära känna varandra. Envar blir övad just i den befattning och tillsammans med just de kamrater, som han skall ha i händelse av krig. Samhörighetskänslan utvecklas, förbandet finner sin individuella arbets- form. Intresset för utbildningen stegras hos såväl befäl som trupp, vilket skapar förutsättningar för ett bättre utbildnings- resultat. Övningarna kunna helt eller del- vis förläggas till terräng, som för förban- det är aktuell enligt krigsplanläggningen. Ett tillfredsställande mått av stridsduglig— het kan påräknas omedelbart vid mobili- sering. Beträffande betydelsen av här an- förda förhållanden föreligga omfattande och otvetydiga erfarenheter från bered- skapsåren 1939—1945.

Därest repetitionsövningarna anordnas krigsförbandsvis, kunna vidare inkallelsen och inryckningen utföras såsom en verk- lighetsbetonad mobiliseringsövning, var— igenom mobiliseringsapparaten tid efter annan blir prövad och intrimmad till för- del för en eventuell mobiliseriugs snabba och säkra genomförande.

Slutligen är det ur heredskapssynpunkt avsevärt värdefullare att under repetitions- övning inom olika delar av landet ha sam- lade ett antal ordinarie krigsförband med ordinarie sammansättning än improvise— rade utbildningsförband av värnpliktiga ur en viss åldersklass.

Om utformningen av ett system med repetitionsövningar i krigsförband framhöll Värnpliktskommittén, att syste— met för att fylla sin uppgift måste vara så beskaffat att varje i krigsorganisa-

tionen ingående förband inkallades till repetitionsövning med icke alltför långa mellanrum. Vad som ur militär syn- punkt främst borde få bestämma tids- mellanrummet mellan två på varandra följande övningar vore frekvensen av omkrigsplaceringar inom förbandets. personalbestånd. Principiellt finge per- sonalförändringarna icke hinna få för stor omfattning under mellantiden, vil- ket enligt utredningen pekade på ett tidsintervall icke överstigande sex år. Det borde vidare beaktas, att arméor- ganisationen kontinuerligt måste anpas- sas efter utvecklingen på bland annat de vapentekniska, stridstekniska och taktiska områdena. Därför måste tid ef- ter annan krigsorganisationen mer eller mindre förändras, varvid förband ibland måste brytas sönder eller grund— ligt omgestaltas medan andra måste ny- skapas. Erfarenhetsmässigt borde med hänsyn härtill intervallet icke överstiga sex år. Också beredskapssynpunkter ta- lade enligt kommittén för att intervallet gjordes så kort som möjligt; ett inter- vall av sex år syntes godtagbart tillgo- godose kuppberedskapssynpunkterna. Kommittén föreslog under åberopande av det anförda, att systemet skulle grun- das på en sexårsperiodicitet. Härvid borde omkring en sjättedel av förban- den övas varje år.

Den dittillsvarande efterutbildnings- övningen föreslog Värnpliktskommittén utbytt mot en repetitionsövning av sam- ma längd.

Om utformningen av de värnpliktigas tjänstgöring vid repetitionsövningar i krigsförband anförde Värnpliktskommit- tén i huvudsak följande.

Upprätthåller man kravet på att såväl samtliga krigsförband som samtliga värn— pliktiga skola inkallas till repetitionsöv— ning vart sjätte år, måste envar värnplik- tig fullgöra minst 4 repetitionsövningar gentemot nuvarande 3. Emellertid stå en- dast 3 månader till förfogande inom ramen

för en sammanlagd tjänstgöringstid av 12 månader. Under sådana förhållanden måste man antingen avkorta längden på de olika repetitionsövningarna eller också uppge fordran på att de enskilda värnpliktiga in— kallas till repetitionsövning lika ofta som krigsförbanden. Kommittén har efter ingå- ende överväganden stannat vid att förorda den sistnämnda lösningen med fasthållan— de vid det grundläggande kravet på att varje krigsförband skall inkallas till en övning av tillräcklig längd vart sjätte år. Genom att omplacera de värnpliktiga från krigsförband till personalreserv och om- vänt är det emellertid möjligt att ordna så, att varje krigsförband kan inkallas med full eller i det närmaste full krigs- styrka till en månads övning vart sjätte år ehuru av varje värnpliktig likväl icke uttages mera än sammanlagt 3 repetitions- övningar å en månad.

Ett genomförande av utredningens förslag förutsatte att tidsspärrarna i värnpliktslagen för fullgörande av repe- titionsövning slopades.

Värnpliktskommitten förutsatte, att, då så av utbildningsskäl påkallades, re- petitionsövningar för enstaka personal- kategorier skulle kunna ske i annan form än övning i krigsförband.

Om tillgodoseendet av kravet på kupp- beredskap genom repetitionsövningar i krigsförband anförde Värnpliktskommit- tén bland annat följande. Vid en första tjänstgöring om nio månader kunde in- neliggande åldersklass nwödtorftigt till— godose beredskapen under de sista tre månaderna av sin tjänstgöring. Om man skulle tillgodose beredskapen under återstoden av året med repetitionsöv- ningsförband skulle dessa behöva upp- delas på nio omgångar. Detta vore ute— slutet redan därför att styrkan under envar av dessa nio omgångar skulle bli helt otillräcklig. Man fick därför in- skränka sig till att tillgodose beredska- pen under kortare perioder, särskilt de som kunde erfarenhetsmässigt bedömas mest utsatta. Härvid måste hänsyn tas både till att övningarna på ett naturligt

sätt inpassades under utbildningsåret och till behovet av samövningar mellan olika truppslag och försvarsgrenar.

Värnpliktskommittén ansåg, att fält- förbanden jämte de rörliga lokalförsvars- förbanden normalt lämpligen borde full— göra krigsförbandsövning under septem- ber och oktober, eventuellt med en upp- delning på två omgångar. För att tillgo- dose behovet av vinterutbildning borde övningarna i stället vissa år förläggas till februari och mars. De fasta lokal- försvarsförbanden borde lämpligen övas i två omgångar under april och maj, varvid man dock årligen borde ta ställ- ning till den närmare tids- och om- gångsindelningen. Kommittén under- strök, att de angivna tiderna icke var att uppfatta så, att övningarna av bered- skapsskäl nödvändigtvis måste äga rum under vissa bestämda månader utan att kommittén närmast åsyftat att påvisa föreliggande möjligheter härvidlag.

Statsmakterna beslöt i överensstäm— melse med värnpliktskommitténs för— slag.

Marinen och flygvapnet. Värnplikts- kommittén — med instämmande av de- partementschefen — uttalade, att värn- pliktsutbildningen vid flottan och flyg- vapnet var så speciell, att repetitions— övningar i krigsförband saknade aktua- litet.

I fråga om kustartilleriet anförde Värnpliktskommittén, att ett system med repetitionsövningar i krigsförband vid kustartilleriförbanden utom de rörliga förbanden bedömdes icke medföra någ- ra fördelar. Då systemet enligt kommit— téns mening därför icke borde tilläm- pas för hela kustartilleriet, ansåg kom— mittén liksom departementschefen det- samma heller icke böra genomföras för de rörliga förbanden.

Statsmakterna beslöt, i enlighet med kommittéförslaget, att icke företa några principiella förändringar av repetitions—

övningssystemet vid dessa försvarsgre- nar.

Beredskapsövning

Enligt 1941 års värnpliktslag var värn- pliktig, därest Kungl. Maj:t med hänsyn till krigsberedskapen så prövade nödigt, skyldig att utöver vanlig fredstjänstgö- ring fullgöra en eller flera beredskaps- övningar om sammanlagt sex månader (enligt år 1949 beslutat provisorium1 nio månader). Skyldigheten att fullgöra sådan övning upphörde dock sedan ett och ett halvt år (enligt år 1949 beslutat provisoriuml ett är nio månader) för- flutit från avslutandet av första tjänst- göring (motsvarande). Värnpliktskommittén framhöll, att möjlighet att inkalla värnpliktiga till beredskapsövning fortfarande borde fö- religga såsom ett medel att stärka för- svarsberedskapen utan att vidtaga de uppseendeväckande åtgärder, som inkal- lelser jämlikt 28 % värnpliktslagen (d. v. s. mobilisering) innebar. Förband som inkallades till beredskapsövning borde emellertid vara så organiserade, utrustade och utbildade att de var fullt stridsdugliga. De borde därför utgöra en del av krigsorganisationen, d. v. s. va- ra krigsförband. Då arméns krigsför- band regelmässigt var sammansatta av värnpliktiga ur flera åldersklasser, bor- de skyldigheten att fullgöra beredskaps- övning icke som dittills begränsas till de allra yngsta åldersklasserna. Kom- mittén hade övervägt olika sätt att be- gränsa befogenheten att inkalla äldre åldersklasser till beredskapsövning men funnit det svårt att dra en gräns som icke menligt inverkade på beredskapens effektivitet. Kommittén föreslog därför icke någon gräns härvidlag men förut- satte att vid inkallelser fältförband _— vilka vore sammansatta av värnpliktiga ur yngre åldersklasser -—— främst skulle tas i anspråk. Dessa förband ansågs

också bäst lämpa sig för kuppbered- skap, Kommittén ansåg, att även vid marinen och flygvapnet beredskapsför- banden i princip skulle vara desamma som krigsförbanden. Den sammanlagda tiden för beredskapsövning borde för samtliga försvarsgrenar anges till sex månader.

Statsmakterna beslöt i enlighet med vad Värnpliktskommittén föreslagit.

Uttagning av värnpliktiga till befälsut- bildning Armén. Enligt den gällande ordningen genomgick samtliga värnpliktiga vid in- skrivningsförrättningen ett s. k. inskriv- ningsprov, vilket avsågs ge upplysningar om de värnpliktigas personliga förhål- landen och önskemål samt att möjliggö- ra en klassificering av de värnpliktiga med avseende på allmänintelligens och allmän bildbarhet. På grundval av det- ta inskrivningsprov, läkarundersökning och inskrivningsnämndens personliga bedömande uttogs de värnpliktiga till olika slag av utbildning och tilldelades försvarsgren, truppslag etc. Värnplik- tiga i allmänhet utvaldes till underbe- fälsutbildning med ledning av urvals- prov, som verkställdes vid inskrivnings- förrättningarna och kort efter inryck- ningen. Av de till gruppen studenter och likställda hänförda värnpliktiga utval- des huvuddelen till underbefälsutbild— ning oavsett resultatet av inskrivnings- proven. Under utbildningens gång upp- delades de värnpliktiga efter lämplighet för dels underbefälsutbildning, dels un- derofficers— och officersutbildning. Ut- tagningen till officersutbildning skedde först under utbildningen till underoffi- cer. Uttagning kunde i samtliga fall ske mot den uttagnes önskan. Värnpliktskommittén ansåg, att möj- ligheterna att med ledning av inskriv- ningsproven utvälja värnpliktiga till un—

1 Prop. 194, UU 1, rskr. 371; SFS 1949: 307.

derbefälsutbildning i stort sett var go- da. Före uttagningen för fortsatt befäls- utbildning hade emellertid en utbredd s. k. maskning kunnat konstateras bland de värnpliktiga. Utbildningen syntes i många fall ha menligt påverkats härav. Sedan uttagning väl skett, hade mask- ningen upphört och alla hade då funnit sig i det uppkomna läget och försökt att göra sitt bästa.

Värnpliktskommittén granskade ingå- ende förevarande fråga. Särskilt upp- märksammades möjligheterna att, i syfte att förebygga maskning, utta de värn— pliktiga till befäl före inryckningen. Kommittén granskade härvid följande alternativ för befälsuttagning, nämligen

uttagning under första tjänstgöringen sedan längre tid förflutit efter inryck— ningen,

uttagning under första tjänstgöringen kort tid efter inryckningen,

frivillig uttagning före inryckningen till första tjänstgöringen,

uttagning med hänsyn till avlagda exa- mina, ådagalagda kunskaper eller visad duglighet i övrigt samt

uttagning vid inskrivningsförrättning med hänsyn till vid inskrivningen ut- förda prov m.m.

Kommittén ansåg, att de två först- nämnda metoderna icke kunde förordas, att den tredje metoden icke kunde ge— nerellt rekommenderas men att den kun- de användas i förening med andra me— toder, att den fjärde metoden möjligen skulle kunna vara användbar samt att den femte metoden i stort sett vore an- vändbar.

Kommittén behandlade vidare de oli- ka metodernas användbarhet på de olika befälskategorierna. Härvid förutsattes, att första tjänstgöringen för samtliga befälsvärnpliktiga skulle vara längre än för övriga värnpliktiga.

Värnpliktskommittén föreslog, att ut- tagning av värnpliktigt underbefäl skul-

le ske tvångsvis vid inskrivningsförrätt- ningen ur den samlade värnpliktskon- tingenten med ledning av särskilda in- skrivningsprov och exploration.

Enligt värnpliktskommitténs förslag skulle till värnpliktiga underofficerare vid inskrivningen uttas dels samtliga studenter och likställda vilka var lämp- liga för utbildning i vapentjänst och icke på grund av studieinriktning ut- valdes för utbildning i specialtjänst, dels ock bland värnpliktiga i allmänhet det ytterligare antal, som erfordrades för att tillgodose krigsbehovet. De värn- pliktiga i allmänhet borde härvid uttas med ledning av särskilda inskrivnings- prov och exploration m. m. i likhet med vad som föreslagits beträffande under— befälsuttagning. Uttagning under tjänst- göringen skulle icke förekomma. — Till stöd för sitt förslag anförde kommittén bland annat, att uttagning till ifrågava- rande utbildning borde _— av samma skäl som gällde för underbefälsuttagning ske vid inskrivningen. Rent teore— tiskt skulle därvid de som vid inskriv— ningsproven nått de bästa resultaten äga förutsättningar för kvalificerad befäls- utbildning. Skulle emellertid en uttag- ning endast grundas på dessa resultat, kom förmodligen ett icke obetydligt antal att maska vid proven. Den mera kvalificerade befälsutbildningen borde därför kopplas ihop med bildningsgra- den. Uppnådd kunskapsnivå hos grup- pen studenter och likställda syntes ut- göra en garanti för lämplighet för kvali- ficerad befälsutbildning. Dessa borde därför obligatoriskt uttas härför.

Värnpliktskommittén ansåg sig, under hänvisning till vad kommittén tidigare anfört om sambandet mellan uttagning efter påbörjandet av utbildningen och maskningen, icke kunna förorda tvångs- vis uttagning under utbildningens gång av värnpliktiga till officersutbildning. Med hänsyn härtill och då uttagning till

officersutbildning ansågs icke gärna kunna äga rum redan vid inskrivningen fann kommittén det nödvändigt att grun- da denna uttagning på frivilligt åtagan- de. För att stimulera till deltagande i sådan utbildning borde premierna här- för höjas och vid kadettskola tillkomma en linje med utbildningen delad på två sommarperioder.

Kommittén anförde vidare, att om befälsuttagning skulle ske redan vid inskrivningen en utökning erfordrades av inskrivningsprovets omfattning och en komplettering av provet för något över hälften av de värnpliktiga med en exploration, m.m.

Statsmakternas beslut beträffande ar- mén anslöt med vissa undantag till värn- pliktskommitténs förslag. Undantagen avsåg bland annat uttagningen av stu- denter och likställda, vilken grupp en- ligt beslutet icke i sin helhet skulle obli- gatoriskt uttas för underofficersutbild- ning, samt premierna för officersutbild- ning vilka lämnades oförändrade. De- partementschefen anförde vid anmälan av frågan, att om det framdeles skulle visa sig att det för officerare förordade uttagningssystemet icke tillförde krigs- organisationen erforderligt antal värn- pliktiga officerare spörsmålet härom fick ånyo upptas till prövning.

Flottan. Beträffande dessa frågor tor- de få hänvisas till vad som anförts un— der aVSnittet om utbildningstidens längd.

Kustartilleriet. Det för armén antagna systemet skulle gälla även för kustartil- leriet.

Flygvapnet. Enligt tillämpad ordning skulle värnpliktiga, som skulle utbildas till värnpliktiga underofficerare och of- ficerare, uttas bland de värnpliktiga som normalt tilldelades flygvapnet. Ur- valet, som endast gällde luftbevaknings- tjänst, gjordes härvid efter första tjänst- göringens slut och med ledning av er- farenheter, gjorda under utbildningen.

Enligt statsmakternas beslut, vilket anslöt sig till vad kommittén föreslagit, skulle i fortsättningen i princip tilläm- pas samma förfarande för uttagning till värnpliktig underofficer eller officer som godtagits för arméns del.

Uttagning och utbildning av värnplik- tiga i Specialtjänst Värnpliktskommittén föreslog, att ut- bildningsgången för vissa Specialtjänst- uttagna skulle ändras och att vissa så- dana kategorier skulle tillkomma. De- partementschefen uttalade med anled- ning härav, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter befogenhet, vederbörande myndighet att ta slutlig ställning till förslagen.

Premier till vissa värnpliktiga

I fråga om premierna beslöts —— oaktat Värnpliktskommittén framlagt längre gående förslag förändringar endast för smärre grupper värnpliktiga.

Ekonomivärnpliktiga

Av en av Värnpliktskommittén lämnad redogörelse för tillgodoseendet av be— hovet av värnpliktiga för handräck- ningstjänst (enligt kommitténs termino— logi: ekonomivärnpliktiga) framgick i huvudsak följande. Hithörande frågor var av betydelse för armén och kust- artilleriet men betydde föga för flottan och flygvapnet. Behovct av personal för handräckningstjänst hade dittills tillgo- dosetts med dels kollektivavtalsanställd civil personal, dels ock ekonomivärn- pliktiga. De båda kategorierna avsågs för skilda arbetsuppgifter. Ekonomi- värnpliktiga utgjordes av värnpliktiga som vid inskrivningen eller senare hän- förts till besiktningsgrupp 4. Antalet så- dana värnpliktiga hade varit mindre än behovet; bristen hade fått täckas med särskilt anställd civil personal. De eko— nomivärnpliktiga gavs omkring en må-

nads militärutbildning och fullgjorde därefter, i ekonomitjänst, i en följd all återstående tjänstgöring. _— Kommittén framhöll, att med det tillämpade syste- met till följd av att en icke ringa del av ifrågavarande personal utgjordes av värnpliktiga som först vid eller efter inryckningen hänförts till besiktnings- grupp 4 och vars antal därför icke kun- de förutses det vore svårt att i för- väg få en säker överblick över tillgång- en på sådana värnpliktiga. Systemet för- svårade därför planeringen av arbetet inom ekonomitjänsten. Kommittén före- slog, att värnpliktig som vid eller efter inryckningen hänförts till besiktnings- grupp 4 skulle genast efter omgruppe- ringen hemförlovas och återinkallas på- följande år. Härigenom skulle en bättre arbetsplanering möjliggöras.

Statens organisationsnämnd föreslog i sitt remissyttrande över förslaget, att man vid inskrivningen till besiktnings- grupp 4 skulle hänföra ett antal värn- pliktiga som man tidigare med tvekan hänfört till besiktningsgrupp 3, varige- nom ett fastare underlag för planeringen skulle skapas utan tillgripande av hem— förlovningar.

Departementschefen ansåg för sin del, att det av organisationsnämnden föror- dade systemet borde övervägas. Enligt denne skulle en ökad uttagning av eko- nomivärnpliktiga redan vid inskriv- ningen icke behöva medföra någon be- gränsning av betydelse av den del av värnpliktsstyrkan som uttogs för vapen— utbildning. Någon ändring av värnplikts- lagen erfordrades icke.

Vid riksdagsbehandlingen lämnades departementschefens uttalande utan er— inran.

5. 1951 års kungörelse om värnpliktiga hem- värnsmän och driftvärnsmän

Kungl. Maj:t utfärdade den 29 juni 1951, med anledning av förslag av 1945

års försvarsutredning och efter riksda- gens hörande (prop. 1948: 206, SU 160, rskr. 369), kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän (nr 549). Kungörelsen innebar i huvudsak att värnpliktiga med uppskov och civil— placeringskort ålades skyldighet att vid beredskapsp eller krigstillstånd tjänst- göra i hemvärnet. Syftet härmed var att, med hänsyn till pågående utveckling mot ytkrigföring, förbättra möjligheter- na att vid behov kunna försvara betydel- sefulla arbetsplatser m.m. och därmed förstärka knutpunktsförsvaret i landet.

6. 1951 års beslut om beredskapshöjningar och om provisorisk befälsövning m. m.

Kungl. Maj:t förordnade — sedan de mi- litära myndigheterna i januari 1951 hemställt om anordnande av bered- skapsövningar vid samtliga försvarsgre- nar genom beslut den 9 februari 1951 (TLA 13) bland annat, att vissa arméns värnpliktiga som under år 1951 avslu- tade sin första tjänstgöring skulle i ome- delbar anslutning härtill fullgöra ytter- ligare tjänstgöring om 30 dagar samt att denna tjänstgöring skulle anses som un— der motsvarande tid fullgjord repeti- tionsövning. Kungl. Maj:t medgav vida- re, att repetitionsövningar under år 1951 finge anordnas för högst 125000 man —-— ett avsevärt större antal än som ur- sprungligen torde ha avsetts —— vid ar- mén med början omkring den 15 april 1951. Att övningarna gavs formen av repetitionsövningar i stället för bered— skapsövningar motiverades (se prop. 1951:108) med att Kungl. Maj:t icke funnit läget vara sådant att inkallelser till beredskapsövningar — vilka enligt departementschefen närmast tog sikte på kuppberedskapen —— borde äga rum men att det däremot ur beredskapssyn- punkt ansetts i hög grad önskvärt att forcera det program för arméns repeti- tionsövningar i krigsförband som på-

börjats år 1950. Det förutsattes (se nyss- nämnda prop.) beträffande den ytter- ligare tjänstgöringen om 30 dagar, att därav berörda värnpliktiga skulle full- göra sina närmaste repetitionsövningar i vanlig ordning och att man framdeles finge ta ställning till frågan om en sista repetitionsövning vilken normalt skulle inträffa omkring år 1965.

Många äldre värnpliktiga hade an- tingen redan fullgjort all dem enligt äldre bestämmelser åliggande freds- tjänstgöringsskyldighet eller fått tillgo- doräkna beredskapsövning såsom full- gjord repetitionsövning eller i samband med beredskapen åren 1939—1945 befri- ats från dylika övningar. Under hänvis- ning till att de äldre värnpliktiga i stort antal erfordrades för att genomföra öv- ningarna i krigsförband antog statsmak- terna år 1951 (prop. 194, BU 25, rskr. 224; SFS 195) enhetliga regler för dessa värnpliktigas repetitionsövningsskyldig- het, enligt vilka regler den kvarstående skyldigheten bestämdes med utgångs- punkt i vederbörandes levnadsålder. Motsvarande regler antogs beträffande beredskapsövning.

Samtidigt beslöts med anledning av framställning av överbefälhavaren, att arméns värnpliktiga befäl, således även gruppcheferna, skulle åläggas att full- göra en befälsövning om tio dagar i anslutning till repetitionsövning. Skyl- digheten att fullgöra sådan övning skul- le begränsas till det värnpliktiga befäl, som avsågs skola utöva befäl över trupp. I avvaktan på resultatet av utredningen rörande gruppchefsutbildningen gjor- des bestämmelserna härom provisoriska (SFS 1951: 196).

Slutligen beslöts, att andra värnplik- tiga vid flottan än sjökaptener och lik— ställda samt medlemmar av Sjövärnskå- ren i fortsättningen skulle kunna tas ut för utbildning till underbefäl, underof- ficerare eller officerare efter samma

grunder som vid armén, kustartilleriet och flygvapnet (SFS 1951: 279).

7. 1952 års beslut om förlängning av utbild- ningstiden för värnpliktiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga m. m.

1949 års gruppchefsutredning — till vars arbete man hänvisat i samband med 1950 års beslut om utbildningstiden för gruppchefer avgav år 1951 ett be- tänkande rörande gruppchefsutbild- ningen och därmed sammanhängande frågor (SOU 1951:57). I betänkandet behandlades även gruppchefsutbildning- en närliggande värnpliktsfrågor och framlades vissa förslag avseende de värnpliktiga i allmänhet. Betänkandet avsåg endast armén. I samband med re- missbehandlingen av betänkandet fram- lades emellertid, med utgångspunkt i de resultat utredningen kommit till, av de militära myndigheterna förslag rörande utbildningstid och tjänstgöringsskyldig- het även vid övriga försvarsgrenar. Be- slut i hithörande frågor fattades seder- mera av riksdagen (prop. 1952: 177, L2U 31, rskr. 137; SFS 173 och 174).

I avvaktan på prövningen av grupp- chefsutredningens förslag förlängdes provisoriskt första tjänstgöringen för flertalet värnpliktiga vid armén med 20 dagar (prop. 1952: 20, L2U 2, rskr. 16; SFS 27).

Armén. Gruppchefsutredningen upp- ställde som principkrav på krigsanvänd- barheten, att de värnpliktiga efter av- slutad första tjänstgöring omedelbart skulle vara krigsplaceringsbara i den befattning till vilken deras utbildning syftat. Departementschefen anslöt sig till detta krav, vilket också lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen.

Första tjänstgöringens längd för så- väl underbefälselever som värnpliktiga i allmänhet var enligt 1948 års beslut 270 dagar.

Gruppchefsutredningen ansåg sig kun- na konstatera, att utbildningen av de underbefälselever (gruppchefselever) som under utbildningsåret 1950—1951 fullgjort 270 dagars tjänstgöring företett brister i åtskilliga hänseenden. Sålunda hade utbildningen i spräng- och min- tjänst samt underrättelsetjänst ävensom i användningen av andrahandsvapen va- rit ofullständig, varjämte ett för litet antal övningar i förhand medfört att tillräcklig rutin i truppföring icke er- hållits. Den ytterligare utbildningstid som med oförändrad organisation och oförändrade metoder fordrades för att avhjälpa nämnda brister uppskattade utredningen till ca 8 veckor. Utredning- en ansåg emellertid, att med rationali- sering av utbildningen en ökad effekt motsvarande inemot 3 veckor skulle kunna utvinnas. Därefter återstående brister skulle motsvara ca 51/2 veckor. Av bristerna ansågs de som hänförde sig till förbandsutbildningen samt ut- bildningen i spräng- och mintjänst krä- va mest tid. Om förbandsutbildningen framhöll utredningen, att frågan om en förbättrad gruppchefsutbildning i detta avseende vore direkt avhängig av den tid som stod till förfogande för utbild— ningen av värnpliktiga i allmänhet; det vore nämligen viktigt att underbefäls— eleverna under senare delen av sin tjänstgöring finge föra befäl över trupp, bestående av värnpliktiga i allmänhet.

Utredningen hade, med hänsyn till sistnämnda omständighet ansett det nödvändigt att även närmare undersöka utbildningen av värnpliktiga i allmän- het. Undersökningarna hade visat, att utbildningen av dessa värnpliktiga hade brister i vad avsåg andrahandsvapen, spräng- och mintjänst samt utbildning i högre förband. Bristerna i fråga om andrahandsvapen och spräng- och min- tjänst ansägs kunna elimineras genom utbildningsrationaliseringar. Ett till-

räckligt antal övningar i högre förband kunde däremot inte medhinnas inom dittillsvarande utbildningstid. Utred- ningen föreslog, att för att häva brister- na i fråga om förbandsutbildningen ut- bildningstiden för både underbefälsele- ver och värnpliktiga i allmänhet skulle förlängas med 20 dagar. Vidare föreslog utredningen, att underbefälseleverna därutöver skulle få sin utbildningstid förlängd med 20 dagar för hävande av bristerna i fråga om spräng- och min- tjänst.

Enligt utredningens förslag skulle första tjänstgöringen vid armén omfatta för värnpliktiga i allmänhet (270 + 20 =) 290 dagar och för underbefälsele- ver (270 + 20 + 20 =) 310 dagar.

Statsmakternas beslut överensstämde med gruppchefsutredningens förslag, dock att den formella ändringen gjor- des att det 5. k. skördeuppehållet om 14 dagar, som dittills ansetts falla utanför tjänstgöringstiden, skulle inräknas i denna. Nyssnämnda tjänstgöringstider kom därför att i värnpliktslagen anges till (290 + 14 =) 304 dagar och (310 + 14 =) 324 dagar.

Det beslöts vidare, att försöksvis inom armén skulle prövas ett av gruppchefs— utredningen utarbetat system med s.k. föregångsmän, innebärande följande. Vissa värnpliktiga i allmänhet skulle under de två första tredjedelarna av ut— bildningen tjänstgöra som chefer för de grupper de tillhörde i utbildningsorga— nisationen. De skulle därefter ersättas som chefer av de värnpliktiga som er- hållit gruppchefsutbildning samt i sam- band härmed sammanföras till särskild utbildning. Vid utryckningen skulle de befordras till vicekorpraler och i krigs- organisationen användas såsom grupp— chefs ställföreträdare.

I enlighet med förslag av gruppchefs— utredningen beslöts vidare, att de det föregående året provisoriskt införda be-

fälsövnintgarna om tio dagar i anslut— ning till varje repetitionsövning skulle bli permanenta.

I överensstämmelse med utredningens förslag beslöts att införa premier till den som genomgått underbefälsutbild- ning med 200 kr. och till föregångsman med 100 kr. (jfr bil. 17).

Beträffande tiderna för in- och ut- ryckning till första tjänstgöring förut- sattes — såsom gruppchefsutredningen föreslagit _ att den föreslagna första tjänstgöringen skulle inpassas så, att underbefälseleverna skulle påbörja tjänstgöringen de första dagarna i maj och värnpliktiga i allmänhet 20 dagar därefter. Utryckningen för de flesta värnpliktiga skulle därför kunna ske före påsk följande år.

Med anledning av kritik som vid re- missbehandlingen framförts av Sveriges förenade studentkårer mot att underbe- fälsuttagna studenter skulle inrycka re- dan i början av maj anförde departe— mentschefen i huvudsak följande. En— dast en mindre del av studenterna torde ifrågakomma för underbefälsutbildning. De studenter som av fysiska orsaker icke ansågs lämpliga för underofficersutbild- ning borde kunna tas i anspråk för sär- skild tjänstgöring av annat slag än be— fälsutbildning. Vid sådant förhållande borde den av studentkårsorganisationen angivna olägenheten icke vara av större betydelse. _ För en närmare redogö- relse för den fortsatta utvecklingen av denna fråga torde få hänvisas till ka- pitel 7.

Gruppchefsutredningen framhöll, att sommaruppehållet (»skördeuppehållet») i de värnpliktigas utbildning vore oundgängligen erforderligt för såväl ut- bildningen som arbetsmarknaden. Detta uppehåll borde förläggas till september för att under en del av repetitionsöv- ningsperioden dels avlasta utbildnings- organisationen, dels ock frigöra arbets-

kraft till arbetsmarknaden. Speciell le- dighet å annan tid borde dock kunna beviljas vissa värnpliktiga för att till- godose behov av arbetskraft vid särskilt utsatta brukningsenheter inom jordbru- ket.

Vad utredningen härvidlag föreslagit biträddes av statsmakterna. Uppehålleti utbildningen, som i fortsättningen skul— le benämnas övningsuppehåll, skulle som tidigare nämnts inräknas i utbildnings- tiden.

Flottan. Intill 1948 års riksdagsbeslut om förkortning av utbildningstiden tjänstgjorde flottans fartygsbesättningar, efter grundläggande utbildning i land, ombord under ett år. Efter 1948 års be- slut ansågs det nödvändigt att övergå till ett kvartalssystem, enligt vilket de värn- pliktiga ryckte in i fyra omgångar per år och fartygsbesättningarna successivt förnyades varje kvartal.

Chefen för marinen framhöll i sitt re- missyttrande, att kvartalssystemet visat sig innebära allvarliga olägenheter för utbildningen. Olägenheterna samman— hängde med att vakanserna bland stam- personaLen sedan år 1948 blivit alltmer kännbara. Marinchefen förordade där- för, att utbildningstiden för flottans värnpliktiga förlängdes så att en åter- gång till ettårsrytmen kunde ske. Bland annat föreslog marinchefen en utbild- ningstid för underbefälselever om 440 dagar och för värnpliktiga i allmänhet om 390 dagar jämte 14 dagar för som- maruppehåll och, för värnpliktiga i all- mänhet, 30 dagar för en repetitionsöv- ning för omskolning.

Departementschefen godtog i huvud- sak de motiveringar marinchefen anfört men ansåg sig icke kunna tillstyrka stör- re utökning av tiden än han förordat för armén. Härvid ansåg han en ettårsrytm möjlig att genomföra. Statsmakterna be- slöt i enlighet med hans förslag att ut- bildningstiden vid flottan för underbe-

fälselever skulle vara 444 dagar och för värnpliktiga i allmänhet 394 dagar att fullgöras i en följd. Enligt beslutet skulle vidare gruppchefsutredningens förslag om premier m. m. för underbefälselever tillämpas även vid flottan.

I samband härmed övergavs vid flot- tan kvartalssystemet och övergång sked- de till ett bemanningssystem med två bemanningsgrupper.

Kustartilleriet. Chefen för marinen föreslog, att utbildningstiden skulle för- längas vid kustartilleriet ungefär i sam- ma omfattning som föreslagits för ar- mén.

Departementschefen anförde vid an- mälan av propositionen, att de synpunk- ter i fråga om utbildningstidens längd och fördelning som gällde för armén i det väsentliga gällde även för kustartil- leriet. Emellertid förelåg enligt departe- mentschefen för kustartilleriet vissa speciella problem som tillmättes avgö- rande betydelse vid inplaeeringen av första tjänstgöringen i kalenderåret. Han anförde härom följande.

Det anses sålunda nödvändigt att de stora artilleriskjutningar som skola avsluta re— krytomgångens utbildning äga rum under någorlunda gynnsamma väderleksbetingel- ser och att därvid samövning kommer till stånd med arméförband i anslutning till repetitionsövningar krigsförbandsvis. Med hänsyn härtill anses utryckningen för fler- talet av kustartilleriets värnpliktiga böra äga rum under oktober. Detta innebär att en tjänstgöringstid av 304 dagar icke kan effektivt utnyttjas, enär inryckningen i så fall komme att ske omedelbart före eller under julhelgen.

På grund härav synes det för närvarande icke vara lämpligt att av värnpliktiga i all- mänhet vid kustartilleriet uttaga längre första tjänstgöringstid än 290 dagar. Med en första tjänstgöring av denna längd kom— mer inryckning att ske i början av januari.

Då emellertid på grund av den tekniska utvecklingen eller andra faktorer utbild- ningsförhållandena kunna komma att änd— ras varom någon förutsägelse nu ej kan göras —— vill jag dock förorda som huvud- regel att för värnpliktiga i allmänhet vid

kustartilleriet, liksom för motsvarande ka- tegori vid armén, bestämmes en första tjänstgöring om 304 dagar men att det skall bli beroende på Konungens prövning huru- vida längre tjänstgöring än (304—14 =) 290 dagar skall uttagas.

Tjänstgöringstiden för värnpliktiga i allmänhet bestämdes i enlighet med vad departementschefen sålunda förordat. För de underbefälsuttagna bestämdes tjänstgöringstiden liksom vid armén till 324 dagar.

Vidare beslöts att även för kustartille- riet införa repetitionsövningar i krigs— förband och befälsövningar i anslutning härtill. Samtidigt ålades äldre värnplik- tiga vid kustartilleriet övergångsvis viss övningsskyldighet (SFS 1952: 174).

Gruppchefsutredningens förslag i frå- ga om premier m. m. för underbefälsut- bildning genomfördes även vid kustar- tilleriet. Systemet med föregångsmän ansågs däremot icke erforderligt vid kustartilleriet.

Flygvapnet. Chefen för flygvapnet framhöll i sitt remissyttrande vissa prin- cipiella synpunkter som borde beaktas vid ett bedömande av tjänstgöringsti- dens längd inom flygvapnet och anför-' de härvid i huvudsak följande. Den tek- niska utvecklingen medgav att flygtjäns- ten i allt större utsträckning kunde be- drivas under tider av året då flygning tidigare varit möjligt endast i mindre skala. Detta medförde konsekvenser ur såväl utbildnings- som beredskapssyn- punkt. För att flygutbildningen skulle kunna effektivt genomföras måste ar- betskraft i form av utbildad markper- sonal ständigt finnas tillgänglig. En av- görande faktor vid bedömandet av tjänstgöringstidens längd vid flygvapnet var därför behovet av arbetskraft. Vid en prövning av frågan om tjänstgörings— tidens längd måste därjämte stor bety- delse tillmätas vapnets snabba materiel- förnyelse. Denna nödvändiggjorde näm- ligen att den redan utbildade personalen

Tabell 2:5. Ungefärlig fördelning av de värnpliktiga med avseende på den samman- lagda utbildningstidens längd enligt 1952 års värnpliktsbeslut

Värnpliktiga i .. 1Underofficersut— Försvarsgren allmänhet Ulldägåfärugfgna tagna (394 dagar) 5 (högst 570 dagar) Armén ..................... 63 % 26 % 11 % Marinen: Flottan .................. 65 % 29 % ö % Kustartilleriet ............ 64 % 26 % 10 % Flygvapnet ................. 99 % — 1 % Försvarsgrenarna tillsamman- tagna .................... 68 % 23 % 9 %

1 Ett antal värnpliktiga skulle undergå fortsatt utbildning till officer. För dessa blev den sammanlagda utbildningstiden högst 750 dagar.

genom repetitionsövning underhöll och förnyade sina färdigheter för befatt- ningarna i krigsorganisationen. Med gällande tjänstgöringsordning —— enligt vilken kontingenten uppdelades i två lika stora omgångar som båda inryckte på hösten — erhöll man under tre må— nader på hösten endast 50 procent av den erforderliga styrkan markpersonal till förfogande. För att täcka denna svaghetsperiod inkallades äldre värn- pliktiga (av 1946 års och äldre klasser) med kvarstående repetitionsövningsskyl- dighet. Enligt chefen för flygvapnet er- fordrades på längre sikt en sammanlagd tjänstgöringstid av 141/2 månader, var- av en månad för repetitionsövning. Un- der den närmaste tiden vore dock en sammanlagd tjänstgöring om 13 måna- der tillfyllest. Han ansåg det dock önsk— värt att i vissa fall ta ut tjänstgöringen i annan ordning än den nämnda. Där- jämte borde vid flygvapnet införas be- fälsövningar i anslutning till repetitions- övning. Något behov av ytterligare för- längd tjänstgöring för underbefälsele- ver anmäldes icke av flygvapenchefen.

Enligt statsmakternas beslut skulle den sammanlagda utbildningstiden för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet fastställas till den vid övriga försvars- grenar gällande, 394 dagar. Denna läm-

nade utrymme för en första tjänstgöring om 12 månader och en repetitionsövning om en månad. Tiden för första tjänstgö- ringen skulle för vissa kategorier kunna förkortas till förmån för fler repetitions- övningar. Likaså skulle i vissa fall —— exempelvis vid renodlade luftbevak- ningsövningar _ högst en repetitions- övning om 30 dagar kunna delas på två om vardera 15 dagar. Vidare skulle vid flygvapnet införas befälsövningar om 10 eller 5 dagar i anslutning till repetitions— övning om 30 dagar respektive 15 dagar; även underbefälet skulle delta i dessa övningar.

En till propositionen fogad bilaga vi- sade följande ungefärliga procentuella fördelning mellan olika kategorier värn- pliktiga med avseende på den samman- lagda utbildningstidens längd enligt de- partementschefens förslag (befälsöv- ningarna inräknade) (tabell 2: 5).

8. Vissa beslut åren 1953—1957 om mindre änd- ringar av utbildningstidens längd m.m.

Genom ändring år 1953 av värnplikts- lagen (prop. 220, L2U 41, rskr. 422; SFS 766) utvidgades den år 1952 införda sär- bestämmelsen för kustartilleriets värn- pliktiga i allmänhet om rätt för Kungl. Maj:t att inom vissa gränser ändra läng-

den av första tjänstgöringen (jfr p. 7 i det föregående) till att avse även ar- méns värnpliktiga. Också denna ändring motiverades (jfr prop. 220, s. 14 f) med att tjänstgöringstiden i vissa fall icke kunde utnyttjas effektivt, exempelvis för sådana värnpliktiga som hade sin första tjänstgöring uppdelad på omgångar.

Genom ändring är 1957 i värnplikts- lagen (prop. 83, BU 22, rskr. 269; SFS 314) bemyndigades Kungl. Maj:t att för- ordna om minskning av tiden för första tjänstgöringen för de underbefälsuttag— na vid armén med högst sju dagar. Här- med avsågs att nå bättre överensstäm- melse mellan tidpunkterna för avläggan- de av kvalificerad slutexamen vid civila läroanstalter och inryckning till första tjänstgöring. Av propositionen framgår, att avkortningen innebar att inryck- ningen för ifrågavarande värnpliktiga senarelades. Då den effektiva utbild— ningstiden för underbefälseleverna icke ansågs kunna förkortas, borde emeller- tid enligt propositionen tiden för som— marövningsuppehållet under första tjänstgöringen avkortas med sju dagar.

Slutligen medgav Kungl. Maj:t, på därom av chefen för flygvapnet gjord framställning, genom beslut den 8 mars 1957 att personal i flygvapnets reserv och värnpliktig personal vid flygvapnet, som under sammanlagt minst femton dagar fullgjort viss frivillig tjänstgöring vid krigsförbandsvis anordnade övning- ar med luftbevakningsförband, finge tillgodoräkna tjänstgöringen såsom un- der lika lång tid fullgjord, personalen författningsenligt åliggande repetitions- övning. Flygvapenchefen hade motive- rat sin nämnda framställning i huvudsak på följande sätt.

Inom luftbevakningsorganisationen hade under de senaste åren på prov anordnats korttidsövningar med staber och förband för att samtrimma personalen och höja dess krigsduglighet. Deltagandet i dessa krigs- förbandsvis ordnade övningar hade för re—

serv- och värnpliktig personal varit frivil— ligt. Övningarna hade i regel förlagts i an- slutning till söndagar och pågått under en till tre dagar. Resultatet av övningarna ha- de varit gott och hade visat en framkomlig väg att öka luftbevakningsförbandens krigs- duglighet. Chefen för flygvapnet ansåge det angeläget att övningarna fortsatte. För att övningarna skulle giva avsett resultat vore det nödvändigt att huvuddelen av den re- servanställda och värnpliktiga personalen deltoge. Detta kunde ske på frivillighetens väg om ifrågavarande personal finge till- godoräkna sådan frivillig tjänstgöring som fullgjord del av författningsenliga repe- titionsövningar.

9. Beslut år 1954 om repetitionsövningar för uppskovsvämpliktiga

I enlighet med beslut av statsmakterna har sedan hösten 1955 i besparingssyfte värnpliktig med uppskov icke inkallats till repetitionsövning (jfr prop. 1955: 1, bil. 6, s. 15 samt ao 26/11 1954 och 23/8 1961).

10. 1956 års beslut om inställande av repeti- tionsövningarna under budgetåret 1956/57

I syfte att väsentligt reducera den för budgetåret 1956/57 beräknade ökningen av försvarskostnaderna utan att samti- digt rubba grundvalarna för försvarsor- ganisationen och därigenom föregripa den då arbetande försvarsberedningen beslöt statsmakterna år 1956 (prop. 1, bil. 6, SU 42, rskr. 122) att i princip in- ställa repetitionsövningarna under nämnda budgetår. Det beräknades att härigenom 67,7 miljoner kronor skulle sparas. Därjämte uttalades, att i någon mån också arbetsmarknadspolitiska syn- punkter kunde anföras för åtgärden. Departementschefen framhöll vid anmä- lan av ärendet, att han vore medveten om den allvarliga innebörden av åtgär- den. Han förklarade, att den innebar en viss försvagning av utbildningsstandar- den och att den därför måste ses som en engångsåtgärd.

11. Vissa år 1956 och senare vidtagna åtgärder för effektivisering av värnpliktsutbildningen vid flygvapnet 1952 års värnpliktsutredning _— för vars direktiv m.m. tidigare (kap. 1, avsnitt A) redogjorts _avgav den 30 juni 1955 ett betänkande rörande utbildning av värnpliktiga vid flygvapnet och därmed sammanhängande frågor (stencilerat). 1952 års värnpliktsutredning behand- lade i betänkandet det sätt, på vilket framför allt den allmänmilitära utbild- ningen men även den yrkestekniska ut- bildningen vid flygvapnet dittills be- drivits. Utredningen sammanfattade sin uppfattning härom på följande sätt. Utredningen konstaterar, att svagheter och brister vidlåda den markmilitära ut- bildningen såväl till innehåll och omfatt- ning som till genomförande. Målsättningen för denna utbildning har varit ofullständig och olämpligt avvägd. De centralt utfär- dade utbildningsföreskrifterna ha icke sva- rat mot de av överbefälhavaren respektive flygledningen utgivna principiella bestäm- melserna rörande flygvapnets uppgifter i krig och vid krigsfara. Inom ramen för an- visad tid för allmänmilitär utbildning har den tidsmässiga fördelningen skett på ett icke realistiskt sätt. De stridsutbildande ämnena ha givits en blygsam timtilldel- ning, medan för den markmilitära förmå- gan mindre väsentliga övningsgrenar an- visats rikligt timantal. Den kalendermässi- ga inpassningen av värnpliktsomgångarnas inryckning har icke varit ändamålsenlig.

Utredningen riktade allvarliga erin- ringar mot skjut- och stridsutbildning- en. Skjututbildningen med eldhandva- pen hade sålunda enligt utredningen be- drivits i alltför begränsad omfattning och i huvudsak varit inriktad på for- mell skjutfärdighet medan stridsutbild- ningen oftast begränsats till huvudsak- ligen formell elementär utbildning. En- ligt utredningens mening hade den all— mänmilitära utbildningen, sådan som den bedrivits, icke gjort de värnpliktiga vid flygvapnet redo att i krig eller vid krigsfara fylla de krav, som enligt gäl-

lande principiella bestämmelser ställdes på dem vid deras tjänst inom flygvap- nets förband.

Utredningen föreslog en rad åtgärder för att förbättra ifrågavarande utbild- ning, bland annat

en revidering av gällande utbildnings— föreskrifter till att motsvara de princi- piella kraven,

någon utökning av tiden för den all- männa militärutbildningen,

utanför gällande veckotidsram tillfö- rande av ca 80 timmar speciellt avsed- da för stridsutbildning,

en radikal omdisponering inom ramen för allmänmilitär utbildning till för- mån för stridsutbildning och en mot- svarande minskning av tiden för bland annat inre tjänst, bad och gymnastik,

införande av närstridsutbildning, handgranat— och minutbildning, viss ut- bildning i fältarbeten samt mörker— och vintertjänst,

upprättande inom flygstaben av en särskild inspektionsmyndighet för mark— stridsutbildning, samt

en anpassning av tillgången på trupp- utbildarpersonal till de reella behoven.

De värnpliktigas yrkesutbildning hade enligt utredningen intill de senaste åren icke varit ändamålsenlig. Den skolmäs- si—ga grundläggande delen av denna ut— bildning hade varit alltför omfattande och teoretiskt inriktad samt saknat när- mare anknytning till den praktiska tjänsten. Denna tjänst hade i sin tur icke i tillräcklig grad gjort de värn- pliktiga skickade för deras uppgifter i krig. Flygledningen hade emellertid nu— mera delvis efter samråd med utred- ningen utfärdat provisoriska bestäm- melser i syfte att åstadkomma en änd- ring härvidlag. Då dessa bestämmelser i stort överensstämma med utredning— ens åsikter förordade utredningen, att desamma, ehuru med vissa viktiga mo- difikationer, slutgiltigt fastställdes. Så-

lunda borde enligt utredningen viss fort- satt skolmässig utbildning ske. Vidare borde den praktiska tjänsten under hela utbildningsåret betraktas som fortgåen- de utbildning och det dagliga arbetet så organiseras, att de värnpliktiga stän- digt vore i sådan verksamhet, som vore väsentlig för den löpande tjänsten och för deras egen utbildning. I sistnämnda avseende vore förhållandena på många håll icke tillfredsställande.

Med anledning av de av 1952 års värn- pliktsutredning framlagda förslagen in— rättade statsmakterna från den 1 juli 1956 en beställning för överstelöjtnant eller major vid flygvapnet, avsedd för officer ur armén, för effektivisering av markstridsutbildningen inom flygvap— net (prop. 1956:110, s. 194; jfr prop. 1957:110, 5. 188 och 214).

Av 1952 års värnpliktsutredning fram- lagda förslag till förbättring av den all- mänmilitära utbildningen har legat till grund för en revidering av utbildnings— bestämmelserna som genomförts. I sam- band med omläggning från två till fyra årliga inryckningsomgångar (jfr p. 13) har sålunda timantalet för allmänmilitär utbildning ökats. _ Huvuddelen av flyg- vapnets värnpliktiga i allmänhet utbil— das lokalt vid flottilj. Centralisering av den grundläggande utbildningen har i princip skett för de yrkesgrenar, där antingen utbildningens kvalificerade na- tur bedömts fordra central utbildning och/eller där antalet värnpliktiga per flottilj varit så lågt att en centralisering bedömts göra utbildningen mera ratio- nell. —— Utbildningen under repetitions- övning har reglerats genom nya bestäm- melser. —— För att möjliggöra en upp- rustning av tekniska utbildningsanord- ningar, för utbyggnad av övriga utbild- ningsanordningar, främst för ABC-ut- bildning, skjutning och strid, har avsatts särskilda medel.

12. 1960 års beslut om särskilda befälsövningar

På grundval av förslag framlagt av 1954 års befälsutredning (SOU 1959: 23) be- slöt statsmakterna år 1960 en reform av hefälsordningen vid armén. I anslut- ning härtill beslöts för samtliga försvars- grenar dels vissa ändringar av de värn- pliktiga underofficerarnas och office- rarnas utbildning, dels viss mindre av- kortning av de värnpliktigas första tjänstgöring, dels ock godtagande av vissa kvantitativa normer för uttagning- en av värnpliktigt befäl (prop. 109, SU 113, rskr. 290; prop. 144, BU 46, rskr. 333; SFS 354).

Utbildningen av värnpliktiga under- officerare och officerare

Som motiv för en reform av utbildning- en av värnpliktiga underofficerare och officerare anfördes allmänt att den mi- litärtekniska utvecklingen och dess kon- sekvenser för stridens förande gjort det nödvändigt att av även de lägsta che— fer kräva initiativ och självständigt handlande. Samma förhållanden gjorde det också angeläget att sörja för att de som krigsplacerades som plutonchefer gavs fullgod förmåga att leda plutonens strid även då pluton eller förstärkt plu- ton hade självständig uppgift.

De beslutade ändringarna av ifråga- varande utbildning avsåg såväl grund- utbildningen som den fortsatta utbild-

ningen. Grundutbildningen. Enligt befälsutred- ningen —— vars uttalanden härutinnan

av föredragande departementschefen i propositionen lämnades utan erinran — hade den skolmässiga utbildningen av värnpliktiga underofficerare under det senaste decenniet icke givit tillfreds- ställande resultat. Orsaken härtill hade framför allt varit att utbildningen skett i en icke lämplig stegringsföljd. Stora delar av utbildningstiden hade ägnats åt

mekaniskt indrillande eller, då det gällt befälsutbildning, stereotypa mallövning- ar. Vid utbildningen hade tillräcklig hänsyn icke tagits till elevernas stora utvecklingsmöjligheter. Följderna härav hade blivit allvarliga. De värnpliktiga kunde sålunda icke anses ha befälsmäs- sigt gjorts redo för sina viktiga funktio- ner i krigsorganisationen. Därjämte tor- de det tillämpade systemet hos många värnpliktiga ha skapat en sådan allmän inställning, att rekryteringen till den frivilliga officersutbildningen för värn- pliktiga allvarligt hämmats och därmed även tillströmningen av aspiranter till reservofficerskåren och den aktiva offi- cerskåren. Emellertid hade arméled- ningen, kort innan utredningens förslag avgavs, utfärdat nya bestämmelser för denna utbildning.

Den redan bedrivna utbildningen av underofficersuttagna värnpliktiga till plutonchefers ställföreträdare eller troppchefer om 15 månader vid pluton- chefsskolorna skulle enligt statsmakter- nas beslut bestå. Enligt ett utredningens uttalande —— vilket lämnades utan erin— ran av föredragande departementsche- fen —- borde emellertid utbildningen målmedvetet inriktas på plutonens problem och den vidare ram inom vil- ken plutonen hade att verka. En kvalita- tiv höjning av utbildningens innehåll borde därjämte ske för att hos de kvali- ficerade bland eleverna utveckla förmå- gan att handla självständigt och för att öka intresset för fortsatt utbildning till officer, aktiv, reserv— eller värnpliktig.

Enligt statsmakternas beslut skulle, med anledning av krigsorganisationens behov, två nya utbildningslinjer för värnpliktiga underofficerare tillkomma, den ena för utbildning till kvartermäs- tare, den andra för utbildning till stabs- underofficer.

Värnpliktiga officerare skulle enligt beslutet utbildas även i fortsättningen;

utbildningen skulle ta sikte på tjänst som plutonchef (»självständigt pluton- chefskap»). Uttagningen härför skulle som tidigare ske efter frivilligt åtagan- de. Utbildningen skulle som tidigare omfatta högst 180 dagar utöver under- officersutbildningen och ske i särskilt organiserade kadettskolor. Utbildningen borde alltjämt ske vid vinter— eller som- marlinje. Befälsutredningen hade utta- lat, att den dittillsvarande kadettskole— utbildningen allmänt taget väl fyllt sin skolmässiga uppgift men att det varit en allvarlig brist att ifrågavarande offi- cersutbildning ej inrymt någon period av praktisk trupptjänst. För att inom utbildningen lämna rum för sådan trupptjänst syftande till att höja veder— börandes förmåga i krigsbefattningen skulle enligt beslutet utbildningen i fort- sättningen delas i två skeden, ett första om ca 4 månaders skolmässig utbildning och ett avslutande om ca 11/2 månads tjänstgöring vid trupp.

Under grundutbildningen utgående premier skulle förbli oförändrade.

Den fortsatta utbildningen. Enligt dit— tills gällande ordning skulle det värn- pliktiga befälets fortsatta utbildning om- fatta, förutom tre repetitionsövningar med därtill anslutande befälsövningar, frivillig befälsutbildning. Befälsutred- ningen anförde för sin del, att den fri- villiga befälsutbildning som ägt rum präglats av målmedvetenhet och hängi- ven insatsvilja men framhöll att den Övervägande delen av det värnpliktiga befälet icke genomgått någon fortsatt befälsutbildning av detta slag. Utred— ningen ansåg det nödvändigt, att möj- ligheter skapades att avsevärt förbättra det värnpliktiga befälets tjänstbarhet under den fortsatta tjänstetiden, bland annat med hänsyn till att detta befäl under 20—25 år efter grundutbildning— ens slut måste uppehålla befälsbefatt- ningar i krigsförbanden och att av des—

sa förband krävdes att de omedelbart efter mobilisering skulle verka med full kraft. I sådant syfte beslöt man för så- dana värnpliktiga vid armén, kustartil- leriet och flygvapnet som genomgått grundutbildning till värnpliktig under- officer eller officer eller som utan att ha genomgått sådan utbildning krigs- placerats i underofficers- eller officers— befattning införa skyldighet att fullgöra, utöver tidigare föreskriven tjänstgöring, två särskilda befälsövningar om vardera 15 dagar. Den ena övningen avsågs skola fullgöras mellan första och andra repe- titionsövningen, den andra mellan andra och tredje repetitionsövningen. Katego- rin specialtjänstuttagna värnpliktiga be— rördes ej av utökningen. De nya övning- arna avsågs ej heller skola fullgöras av den som ej vore krigsplacerad.

Det uttalades som varande angeläget att de nya övningarna inriktades på be- fälsutbildning i ordets verkliga mening och logiskt anslöts till övrig utbildning.

För varje befälsövning om 15 dagar skulle utgå en utbildningspremie om 250 kr.

Det anfördes i propositionen, att ett införande av särskilda befälsövningar icke skulle minska betydelsen av den utbildningsverksamhet som bedrevs av FBU-rörelsen. Däremot skulle denna rö- relse få möjlighet att koncentrera ut- bildningen till vissa väsentliga områden, bland annat befordringsutbildning och utbildning av sådant befäl som ej inkal- lats till särskild befälsövning.

Viss mindre avkortning av tjänstgörings- tiden vid de värnpliktigas första tjänst- göring I syfte dels att avbalansera de kostnads- ökningar som uppkom genom införande av de särskilda befälsövningarna, dels ock att kunna lägga in- och utryck- ningsdagarna kalendertekniskt och eko- nomiskt lämpligt gavs samtidigt Kungl.

Maj:t bemyndigande att inskränka tiden för första tjänstgöring (motsvarande) med högst sju dagar. Det förutsattes, att nedsättningen skulle inom samma års- omgång kunna växla för värnpliktiga med olika inryckningstider. Någon änd— ring i fråga om utnyttjandet av tidigare givna bemyndiganden (jfr p. 7 och 8) för Kungl. Maj:t att avkorta första tjänst— göringen för värnpliktig tilldelad armén och kustartilleriet och för värnpliktig tilldelad armén, som uttagits för under- befälsutbildning, avsågs ej.

Antalet värnpliktiga för uttagning till värnpliktiga underofficerare och offi— cerare

Det uttalades i propositionen att uttag- ningen av värnpliktiga till underoffi- cers- eller officersutbildning borde ske i förhållande till krigsorganisationens behov härav. Något överuttag —— som i vissa fall tidigare ägt rum av underoffi- cerare —— skulle således icke i fortsätt— ningen ske. Dessutom angavs vissa rikt- värden för vad som maximalt finge ut- tagas, nämligen för uttagning till under- officersutbildning åtta procent av total- kontingenten och för officersutbildning fyra procent av samma kontingent. Skul- le framdeles ändringar härav visa sig nödvändiga, skulle det ankomma på myndigheterna att framlägga konkreta förslag i ämnet.

Befälsutredningen erinrade vid sin behandling av denna fråga om att anta— let värnpliktiga som under senare år utbildats till värnpliktiga officerare va- rit mindre än behovet. Utredningen räk- nade med att bland annat en förbättrad och mera intresseväckande utbildning skulle stimulera till ökad frivillig an- mälan till sådan utbildning. Skulle icke detta ge önskat resultat borde man en- ligt utredningen framdeles överväga frå- gan ånyo, varvid man i första hand kun- de överväga att öka premierna. Även

omprövning av frivilliginstitutet kunde emellertid enligt utredningen bli nöd- vändig. Departementschefen uttalade i frågan, att han fann det vara betydel- sefullt att uttagningen alltjämt skedde efter frivilligt åtagande.

13. Beslut år 1960 om införande vid flygvapnet av s. k. kvartalssystem

Efter förslag av chefen för flygvapnet fattade Kungl. Maj:t i kommandoväg den 6 december 1960 (go 2352) beslut av innebörd att en övergång skulle ske till s.k. kvartalssystem för de värnplik- tigas tjänstgöring vid flygvapnet, d.v.s. fördelning av flertalet värnpliktiga på fyra _ mot tidigare två inrycknings- omgångar. Härvid skulle markstrids- och skyddsutbildningen samt grundläg- gande teknisk utbildning koncentreras till de tre första månaderna av tjänst- göringen.

Med ändringarna skulle enligt flygva- penchefen vinnas följande. Man skulle få en jämnare tillgång på utbildade värn- pliktiga och repetitionsövande värnplik- tiga skulle icke erfordras under den del av hösten då tillgången på utbildade värnpliktiga dittills varit liten, vilket allt vore till fördel för utbildningen av den flygande personalen. Man skulle vidare få utbildningsorganisationen jämnare belastad, vilket ur flera syn- punkter vore fördelaktigt.

14. Vissa beslut åren 1960—1963 om försök med förkortade repetitionsövningar Genom beslut den 26 februari 1960 för- ordnade Kungl. Maj:t att försöksverk— samhet rörande förändringar i uttagan— det av repetitionsövningsskyldigheten för vissa värnpliktiga skulle äga rum under tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961. Försöken skulle avse följande.

1. Värnpliktiga avsedda för handräck- ningstjänst skulle från och med det kalen-

derår under vilket de uppnådde 35 års ålder ej inkallas till fullgörande av dem åvilande återstående tjänstgöringsskyldig— het. Åtgärden borde kombineras med största möjliga återhållsamhet vid utnyttjandet av värnpliktiga för handräckningstjänst.

2. För repetitionsövningsförband, avsed- da för stationära uppgifter (exempelvis värnförband, vissa luftvärnsförband, kust— artilleriförband, luftbevakningsförband, basförband) skulle i den omfattning Kungl. Maj :t bestämde1 repetitionsövningarna om— fatta 20 dagar. Repetitionsövning som tidi- gare omfattat kortare tid än 20 dagar skulle icke förlängas. lnryckning och utryckning borde alltid ske på söndagar. Inom den kor- Å tare övningstiden skulle ske största möjliga koncentration till sådan utbildning som be- dömdes vara den mest angelägna med hän- syn till förhandens uppgifter i krigsorgani— sationen.

Förenämnda beslut den 26 februari 1960 förlängdes, vad gäller de band- räckningsvärnpliktiga som uppnått 35 års ålder, sedermera, senast genom be— slut den 29 april 1965, avseende tiden till och med den 30 juni 1966. I sistnämnda beslut föreskrevs, att dylik värnpliktig från och med det kalenderår under vil- ket han uppnådde 35 års ålder finge in- kallas till repetitionsövning endast un- der förutsättning att han var krigspla- cerad vid enhet som skulle fullgöra repetitionsövning i krigsförband.

1959 års besparingsutredning för för- svaret föreslog i sitt betänkande I (SOU 1960:23)2 bland annat att repetitions- övningarna skulle förkortas från 30 till 25 dagar. Sedermera beslöt 1961 års riksdag (prop. 39, BU 18, rskr. 152; SFS 98) efter förslag av Kungl. Maj:t, att samtliga repetitionsövningar vid armén och kustartilleriet under tiden den 1 juli 1961—den 30 juni 1962 skulle för- söksvis begränsas på angivet sätt.

Påföljande års riksdag beslöt emeller- tid (prop. 1962: 28, L2U 5, rskr. 89; SFS 52) _ sedan överbefälhavaren, under

1 Se TLB 83/1960 och TSB 43/1960. 3 Jfr härom även kapitel 3.

hänvisning till önskvärdheten av att med repetitionsövningsförband erhålla en större beredskapstäckning, hemställt om återgång till repetitionsövningar av 30 dagars längd — att redan från den 1 maj 1962 i princip återgå till 30-dagars- övningar. Man beslöt emellertid samti- digt att, för att tillgodose av 1960 års värnpliktsutredning uttryckt önskemål om försök med differentierad längd på repetitionsövning, att medge en diffe—

rentiering nedåt av tiden för dessa öv- ningar vid arme'n, kustartilleriet och flygvapnet. Försöken härmed förutsat- tes gälla ett begränsat antal förband. — Sedermera förlängdes tiden för försöken med differentierad utbildning med två år, d.v.s. till utgången av juni 1965 (prop. 1963:16, L2U 1, rskr. 67; SFS 36).1

1 År 1965 har beslutats om ytterligare för— längning (jfr SFS 113).

KAPITEL 3

Påtalade brister i nuvarande värnpliktsutbildning. Framlagda reformförslag

1. Påtalade brister i nuvarande värnpliktsut- bildning Det värnpliktsutbildningssystem, för vars framväxt redogjorts i närmast fö— regående kapitel, har i många hän- seenden ansetts vara ändamålsenligt. Det har emellertid i olika sammanhang gjorts gällande att systemet _— främst med hänsyn till den utveckling som skett och som kunde förväntas ske på det militära området —— vore i behov av förbättringar i olika avseenden. Här— vid har från de militära myndigheter- nas sida i anslutning till redovisning under åren 1960—1962 av konkreta för- slag till förbättringar bland annat fram- hållits följande, som sedermera beroen- de på de ytterligare undersökningar och överväganden som ägt rum i anslut- ning till värnpliktsutredningens arbete dock i flera hänseenden modifierats.

Armén

Den nya taktiken —— utformad bl. a. med hänsyn till kärnladdningarna _ ställer ökade krav på alla chefers för- måga att handla självständigt och fram- för allt på deras förmåga att under svåra förhållanden leda förbanden. Be- fälets utbildning och övning främst i att föra trupp får därmed ökad bety- delse.

Erfarenheterna från det år 1950 in— förda systemet med repetitionsövning av krigsförbanden i sexårsintervall vi- sar, att sammansvetsningen av förban-

den till stor del går förlorad på grund av det stora utbytet av personal mellan repetitionsövningarna samt att inlärda kunskaper till stor del hinner falla i glömska. Härtill kommer att den tak- tiska utvecklingen ställer ökade krav på förbandens samträning. En omlägg- ning av nuvarande system för repeti- tionsövningar är därför, har man häv- dat, nödvändig i syfte att möjliggöra att repetitionsövningarna återkommer oftare.

Marinen

Flottan har förutsatts hålla, såsom hit- tills skett, omkring en tredjedel av stridsfartygen rustade och fullbeman- nade i fred. Härutöver har emellertid förelegat önskemål om att för icke fredsrustade fartyg nedbringa rust- ningstiderna genom att bland annat skapa möjligheter för att förlägga far- tygen i depå och minska sårbarheten genom att ge fartygen en spridd för- läggning. För att detta skall kunna ge- nomföras måste, har det anförts, freds— organisationen tillföras moderna bas- förband.

Önskemål har därjämte förelegat att införa repetitionsövningar för såväl far- tyg som landförband, främst bas- och kustbevakningsförband.

Flygvapnet

Grundutbildningen av flygvapnets värn- pliktiga ändrades år 1961 såväl till in-

nehåll som till inpassning under året (jfr kap. 2, avsnitt D, punkten 13). Något framträdande behov av ytterliga- re förbättringar av grundutbildningen har därför icke ansetts föreligga.

Det vid flygvapnet tillämpade repe- titionsutbildningssystemet har däremot icke ansetts tillgodose behoven, främst därför att övningarna icke sker i krigs- förband. Behovet av repetitionsövning- ar i krigsförband har ansetts öka i takt med att alltmer komplicerade va- pensystem tillkommit. Vikten av att icke blott de flygande förbanden utan även bas- och stridsledningsförbanden är så utbildade att de vid mobilisering kan verka utan igångsättningsmotstånd har härvid framhållits.

2. Framlagda reformförslag

önskemål om förbättringar för att un— danröja tidigare angivna brister hos värnpliktsutbildningen har bland annat givit upphov till vissa, inom försvars- grensstaberna utarbetade preliminära utkast med förslag till förbättringsåt- gärder.

Armén

Chefen för armén överlämnade i de- cember 1960 till 1960 års värnpliktsut- redning en redogörelse för en inom arméstaben år 1960 avslutad utredning rörande arméns framtid-a beredskap och utbildning. I redogörelsen anfördes bland annat följande.

En utgångspunkt för övervägandena var vid arméstabens utredning att an- talet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga av kostnadsskäl icke borde öka.

Grundutbildningen. Befälsuttagna värnpliktiga borde inom en oförändrad tidsram ges ökad truppföringsrutin ge- nom att deras militära skolmässiga ut- bildning förkortades till förmån för ökad trupptjänst vid fältorganiserade

förband. De befälsuttagnas antal skulle ökas med ca 2 000 per år.

Grundutbildningen skulle samordnas tidsmässigt för alla kategorier värn- pliktiga _ befäl och meniga — så att under senare delen av grundutbildning- en förband som nära överensstämde med krigsorganisationens kunde organiseras och samtränas. Dessa förband borde, i så stor utsträckning som möjligt, efter grundutbildningens slut överföras till krigsorganisationen.

Värnpliktiga i allmänhet, vilka hand- hade särskilt komplicerad materiel, skulle åläggas tjänstgöringsskyldighet i likhet med underbefälsuttagna. Deras antal beräknades till ca 3000 per år. För övriga värnpliktiga i allmänhet skulle grundutbildningen förkortas med ca 30 utbildningsdagar.

Repetitionsutbildningen. Fältförband föreslogs inkallade till repetitionsöv- ningar vart tredje år samt lokalförsvars- och etappförband vart sjätte år. Antalet övningar för den värnpliktige borde ökas från tre till fem.

Repetitionsövning skulle enligt för- slaget ha en längd av, för officer och underofficer 33 dagar (5 veckor), för underbefäl och sådan menig som band- har särskilt svårskött materiel eller som behöver omskolning 27 dagar (4 vec- kor) samt för övriga meniga 19 dagar (3 veckor).

Antalet värnpliktiga som varje år skulle inkallas till repetitionsövning be— räknades med det angivna systemet öka från 75000 till 125000.

Utbildningens inpassning under året. Grundutbildningen vid förband i mel- lersta och södra Sverige skulle förläg- gas till annan tid än tidigare, nämligen för huvuddelen av åldersklassen unge- färligen till tiden den 7 januari—den 1 september och för repetitionsövningar främst till hösten. Med denna ordning avsågs främst att vinna den fördelen

ur belastningssynpunkt att grundutbild- ning och repetitionsutbildning icke ägde rum samtidigt. I norra Sverige måste emellertid den redan tillämpade inpassningen som innebar sådan samtidig utbildning —— bibehållas med hänsyn till de särskilda kraven på vinterutbildning i denna landsdel. Vis- sa krigsförband skulle genomföra repe- titionsövningar vid särskild central ut— bildningsanstalt i Övre Norrland.

Marinen

Chefen för marinen överlämnade i juni 1961 till 1960 års värnpliktsutredning ett betänkande, utarbetat av en särskild arbetsgrupp ur flottan, rörande utbild- ning och tjänstgöringstider för flottan tilldelade värnpliktiga. I betänkandet anfördes bland annat följande.

En utgångspunkt för övervägandena var, att flottan i fred såsom dittills skett —— skulle hålla omkring en tred- jedel av stridsfartygen rustade och fullbemannade i fred.

Grundutbildningen. Flottans värn- pliktskontingent föreslogs indelad i tre bemanningsgrupper.

För större och komplicerade strids- fartyg borde bibehållas den dittills till— lämpade principen att fartygsbesätt- ningarna i huvudsak förblev orubbade under ett år. Utbildningstiden för de värnpliktiga på dessa fartyg — ca 1 000 värnpliktiga borde därför vara oför- ändrad.

För mindre och okomplicerade fartyg, som normalt ej var rustade hela året och där utbildningen icke fordrade ett helt års sammanhängande tjänstgöring ombord, kunde däremot grundutbild- ningen avkortas med ca tre månader. Samma var förhållandet för värnpliktiga avsedda för sjömätnings- och isbrytar- fartyg. Sammanlagt berördes härav ca 700 värnpliktiga.

För landförbanden _— vilka, frånräk- nat de handräckningsvärnpliktiga, an- gavs omfatta ca 1 000 värnpliktiga för år — räknades också med en för- kortning av grundutbildningen med ca tre månader.

I detta sammanhang förordades att man inom flottan skulle utta värnplik- tig personal till vissa kvalificerade be- fattningar icke såsom dittills skett ge- nom uttagning till underbefälsutbild- ning utan genom uttagning till värnplik- tig i allmänhet. Av dessa värnpliktiga fordrades samma fysiska och psykiska status som för underbefälsuttagna, dock att de icke behövde vara befälslämp- liga. Deras tjänstgöringstid borde minst motsvara vad som gällde för underbe— fälsuttagna värnpliktiga.

Repetitionsutbildningen. För de stör— re och mera komplicerade stridsfarty- gen räknades icke med repetitionsöv— ningar, närmast därför att det ansågs att grundutbildningen för de värn— pliktiga på dessa fartyg ej kunde för- kortas.

För mindre och okomplicerade far— tyg föreslogs att repetitionsövningar skulle införas. Värnpliktiga som i fred tjänstgjorde på isbrytare och sjömät— ningsfartyg borde omskolas under repe- titionsövningar vid flottan eller annan del av totalförsvaret.

För värnpliktiga, som utbildas vid flottans landförband under första tjänst— göringen, borde repetitionsövningar in— föras för att kunna tillgodose de med nuvarande värnpliktssystem eftersatta övningarna i krigsförband med i första hand bas- och kustbevakningspersona- len.

Repetitionsutbildningen avsågs för huvuddelen av flottans värnpliktiga om- fatta sammanlagt ca 90 dagar. Den sam- manlagda utbildningstidens längd för flottans värnpliktiga förutsattes i stort oförändrad.

Befälsövningar föreslogs införas vid flottan.

Flygvapnet

I maj 1962 överlämnades till 1960 års värnpliktsutredning redogörelse för en inom flygstaben utförd översyn av flyg- vapnets värnpliktssystem och därvid framlagda förslag till förbättringar. I redogörelsen anfördes bland annat föl- jande.

Grundutbildningen av flygvapnets värnpliktiga hade nyligen ändrats. Någ- ra förslag till förändringar av grundut— bildningen framlades därför icke.

Det vid flygvapnet tillämpade repe- titionsutbildningssystemet föreslogs där- emot ändrat. Det föreslogs härvid att re- petitionsövningarna skulle ske i krigs- förband. Repetitionsövning borde för de värnpliktiga äga rum tre år efter grundutbildningen för värnpliktiga i kvalificerad teknisk tjänst och ingåen- de i förhand direkt påverkande den ope- rativa funktionen exempelvis stations- kompvani vid basbataljon. För övriga kategorier eller förband med funktion av understödskaraktär borde repetition ske vart sjätte år. Det räknades med att den värnpliktige i allmänhet skulle full- göra tre repetitionsövningar om var- dera 15 dagar. Vid luftbevaknings— och stridsledningsförbanden borde i stället anordnas ofta återkommande men kor- ta övningar, exempelvis i samband med de veckoslutsövningar som bedrevs för att möjliggöra krigsfrivillig personals medverkan.

Det föreslogs att möjligheterna att snabbt nå full effekt efter mobilisering skulle ökas genom förbättrad lokal re- krytering av värnpliktiga vid främst bas- förbanden och den optiska luftbevak- ningen.

I detta sammanhang må slutligen er- inras om att 1959 års besparingsutred-

ning för försvaret som enligt sina direktiv skulle, med utgångspunkt i den av statsmakterna beslutade mål- sättningen för försvaret, inventera eventuella besparingsmöjligheter i fråga om försvarsutgifterna —— framlagt vissa förslag rörande utbildningstidens längd och fördelning (SOU 1960: 23).

I fråga om armén anförde besparings- utredningen att den dittills tillämpade tidsmässiga förläggningen av grundut— bildningen och repetitionsövningarna dels medgav endast en svag omedelbar kuppberedskap under vissa månader, dels ock medförde olägenheter för ut- bildningen genom dubbelbeläggning, främst under repetitionsövningarna på hösten. Utredningen förordade att man för att förbättra kuppberedskapen skulle uppdela arméns utbildningskontingent i två delar med olika inryckningstid i den norra och i den södra delen av landet. Genom den belastningsutjäm— ning under året som skulle erhållas vid ändrad inpassning av utbildningen, ge- nom bättre anpassning av utbildningen till helgerna, genom förkortning av jul- uppehållet m. ni. skulle grundutbild- ningen med bibehållen utbildningseffekt kunna förkortas. Utredningen föreslog den förkortad med 30 dagar. Repeti- tionsövningarna föreslogs förkortade från 30 till 25 dagar; en ytterligare för- kortning av den tredje repetitionsöv- ningen ansågs böra utredas.

För marinen och flygvapnet föreslogs ungefär motsvarande förkortningar av grundutbildningen och, i förekommande fall, repetitionsutbildningen.

Förslagens genomförande angavs medföra en besparing på närmare 25 milj. kronor årligen.

Förslagen lades till grund för en pro- visorisk förkortning av repetitionsöv- ningarna som tillämpades under en del av budgetåret 1961/62 men har i övrigt icke föranlett några åtgärder.

"'|"..'...' _,." .. .

.. Il.,|l|'...,JIl..i" ..': '-. 4-'.;la'||'_1""'||.|;"-'.E|.|';'.'|_::.'I1 ' |a f-..»...c! f..! ,.||f'*._" .;Ew... |_| ' -'|','|'_”:, '.' .,;lq:

.. ..?". .'.. __|P'LÄ' 3,45"! Sju-'i rg'.' |;.,|.'|.."'x.. ..'?"l!' . " r ||. .. '_l ' "" ' .III'qub 'HIYIM' ' Mil—': _ 'J . r

:: .".....” . .: -—.» F?,»Ig'....=.| * I"

:. .l'.. —., ..., ?.:s'. . |W119'I1|lnå||.lh.T.n :"*"| '

. Nr.:. gnutta,— l...... . .- au....:._' .. .. , _

' ämnet;? 'a': månd-.fr" ,:ädf ||r.,'..,.|. '_ . _.”| mm......» .. .. » ååå.»f..1_.|:' .v_. .'.t. . '

thu?" Öh.-J", 1_ '|',” |. ' Hål- 'lt'llt '.'"! (35.5... '=' tl ". |.'. ..'.lh" .,_ ..., - 51 "(Eq-1.93"? lui "|. -.'.-.' WWW" 'It-T'- "!låw'"; "* =."! |"u",'J|' "1. .'|.'. ååårrl: inåt N:: .G '.- a'..|| .[' '.?fh', ”drill .. . .|1||...'..u._|.! ..'_ f.'|" . '_.=z|_|.|._f.e'f'|'lf'_' ',' | ä' '.!”?!i E' " "HW'U'A '”'Wl-df'd'l. 3341 'U, '" _,3 t',"._'|'.f|" '_'|*i|| life äll'ltil! ' [Im ,n... |.|'1'l".-|"|" H""|_'I"'.st"|"'l' "'|l'|"'.i!;|1|'."'|.L:|"' ';'Ät;t1|'"q| .] "'; :.—. .7111'. ._ |lå1'lo' ':'-häll ".:..F'lg. ,....H""-', in.»_ .*?. . '.na' . H..- ;. _, ._ |: PC ...?-):? ',.Mån'l' — | . . -'||| '!IlJ—T'J-l 'll-i'i'u

älim !#qule 'J'"|' . '."; ');" _q'f|l.l|:'|| > i. Y.!) ..|"'_' ., EH _Ulll .Ltl' 'HJb If!!_"]','.' *'-'.". " '

r' ”mögla "åå-IML: Il; "'t—p)»..nrfcd :I' .|'|*.'— '.--.JP. . ”A!-l.. ML.-||":- . |”... I-Ä.','-'.|.'. *., . ..:Huu'mm...» .. 1_ ". '. ' .. ,..u. ' .' in...... ...,...m 'r- 'm' urå'ål'f'tr'. ”mu .'ll' _|"'| '.' ..'.1. ."|',' ";."'Ä"' ”."" ,."!'—.4.ll'f*.'i|.' "llitf. .h'Ö'Iletilylsul'l lil” | » Mac '$!»th "ä'-."" &? _»..r' cd': # "||-ih weather... 1.3.1... pharma n.. fl.. w..."! ... QUIUIEHHU. ,Hl'il' "Hi.—"— '. . . .l' .'l| Huru-"..' | f.'..'..p'l'.!J—J_å"."å.'lf1'(.hé '|.".'|l'. InN' .'I.",l. n...: .'.: | ,...: .'lt'tå AE,-..': ff'.-.l.'a;||,'|.,|1r..||" tta..å'..|I|1'.ll'l'5f.ET*.'||" 'JllI'EP. |__) ""1' dig...»; "» *5'1.'-'!..'*1(_:|.-." |..". ." ”g..-l." lla! -.|."."å' le.-..'.Jtlrl' artär | -,." t'..." ._| |'.' . .— ..

','|_|r'Lu.| (Ab.:— .||_..u:4.1i':'15_ " |"u'l'.—..kII.-I .|!.,.1I!J.4'L.."'....| ..'.j1 ':.,, plåt-rät: Pl..-:...J'li—J'F-ioeil ......L'. ”singeln"... .. ..' ..f... . '” '|"'| .|.. " .' .__'_'_4||.|.|||||' 'l'Li]I_| 1E£|H151I4fl|4||.li1'-z- | Jåh'll 'å'", ..-'|u...l ”i... å-utmnr'wlutu .:th .'.-Jmf.” ""'"”w'lr _Jl'ålf! n. . www.wiwp |: er.. l.:ljf'n'm'. -. '.',f'ir|| =

|IIII|I

' ' Euh'å'då'l'ikf'" ”|, _ "LÖ'I' .'Eå'llljtf' 451595. 'tl. '.? |...'|I"I','.|'..|l| ..'. '.Ill': "...så-n' $'W.1f:"l”"'f|"4aft£—W1M .El'hhh'ltwt .;j|.Sjg';;ll._uu|_ .|||_i!E'|l.I_T'i1.l_u|f'ElI 'igyE'JL'Jf u ..' .'. |[|-||.._;|,|I . ”"* "WWW"? ' i!!!” ' ”'.' | 'H'i'ifå- tilltal? t.f.." aula-wait , magen...—3? —* * ......|....- ngn». nur. unga.. _. gnället-Filt 'I'E'te—Clqulåhu få. på,, 'llutdt annat..—.] m..-ur. [E.-, ?...")!an " :Hf'låd'u .—"-i.|'|'r|F1"'||' åt.]..d 144113!er Målilla.-.,. I.,. ' =» ,.f|".å_,|.r."- :...: _öf'l' __|,,'|, |_ deumblul !Jaitqo .'.sl: Ahl-.: 'i'b!|f|'I|l'mÅ*;_."'.f|' .'2|..#.Jn|uif' ' "': '. ' . . .|'.'7.' klädnad-unma- , ' .| __| || .||. .| -

lle'..1str;llJ1tI$-'b'yii1|a= Milittld' 'Em laulauu'n'c'. alla" HIM? %&?»Mww hl... ...— Jll HI 1.3.1 .N-

AVDELNING II

Vissa förutsättningar för utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen

!.

KAPITEL 4.

Krigets ändrade karaktär

Kriget har främst genom utnyttjande av den moderna tekniken ändrat karak- tär i två väsentliga hänseenden.

För det första har kriget från att ti- digare huvudsakligen ha varit en kamp mellan väpnade styrkor kommit att om- fatta även övriga delar av samhället. Det har också kommit att föras med nya vapen, i vissa fall sådana avsevärt kraftigare eller med helt andra verk- ningar än man tidigare räknat med. En utveckling i denna riktning kunde skön- jas redan under det första världskriget. Kriget har härigenom blivit totalt.

För det andra har den militära kraft- mätningen till lands från att tidigare ha skett inom tämligen begränsade krigsskådeplatser kommit att utsträc— kas till ytor som omfattar hela sta- ter eller väsentliga delar därav. Sam- tidigt har det blivit möjligt att inleda och utkämpa striden allt snabbare. Ut- vecklingen i dessa hänseenden har i stor utsträckning ägt rum under tiden efter andra världskriget.

I. Det totala kriget

Det totala kriget innebär att hela sam- hället direkt berörs av kriget till följd av att allt fler objekt kommit att bli mål för bekämpningen. Sålunda kan krigs- handlingarna riktas, förutom mot de egentliga stridande förbanden, bland annat mot krigsmaktens staber och un- derhållsförband, mot civil ledning, mot försörjnings- och produktionsappara-

ten — exempelvis järnvägsknutpunkter, kraftverk, industrier, oljeförråd, han- delsfartyg och hamnar.

Det totala kriget har i stor utsträck— ning möjliggjorts genom den utveckling som skett av fjärrvapnen, d. v. s. flyg och robotar. Bland de nya vapnen med avse- värt kraftigare eller med helt andra verkningar än man tidigare räknat med märks atomstridsmedel samt biologiska och kemiska stridsmedel. Vidare må nämnas sabotage, ofta i viss omfattning inlett redan före ett krigsutbrott. Hit hör även den nutida propagandatekni- ken, som gör det möjligt, bland annat genom användning av massmedia, att angripa motståndsviljan. Industrialise- ringen, handelns alltmer internationel- la karaktär samt försörjningens beroen- de av kommunikationerna har ökat de ekonomiska betvingelsemetodernas ef- fekt.

Det totala kriget möts med ett totalt försvar, som omspänner nationens alla resurser. För vårt lands del har prin- cipen om ett totalt försvar bland annat kommit till uttryck i den av statsmak- terna godtagna målsättningen för to— talförsvaret, vilken målsättning redo- visas i närmast följande kapitel.

2. Den militära krigföringen: ändrade karaktär

1954 års befälsutredning har i sitt i juli 1959 avgivna betänkande Arméns befäl (SOU 1959:23) lämnat en redogörelse

för de ändringar i krigets karaktär som ägt rum främst under och efter andra världskriget eller som kan väntas i framtiden. Värnpliktsutredningen kan för sin del ansluta sig till den grund- uppfattning som befälsutredningen här- vidlag givit uttryck för och bygger där- för i stor utsträckning den följande be- skrivningen på den redovisning som lämnats i nämnda betänkande.

De grundläggande vetenskapliga idéer, upptäckter och uppfinningar som utgjort grunden för den militärtekniska utvecklingen har varit kända under re- lativt lång tid men det har först under senare tid blivit möjligt att överblicka de faktiska och praktiska följderna här- av. Utvecklingen har varit av avgörande betydelse framför allt i tre hänseenden, nämligen ifråga om vapenverkan, trans- portmedel och teleteknik. Härom anför- de befälsutredningen bland annat föl- jande.

Vad gäller vapenverkan må erinras om att redan de konventionella medlen genom- gått en snabb utveckling både vad det gäl- ler vapenmedel och vapenbärare. Av epok- görande innebörd har emellertid tillkoms— ten av atomstridsladdningar och robotar varit. Robotvapnen har, vid sidan av redan existerande bombflygplan, öppnat möjlig- heterna att med stor precision och mång- dubbel ljudhastighet till förut oanade av— stånd utsträcka den tunga eldkraften. Atom- stridsmedlen innebar redan inom bomber av Hiroshima-typ ett mångtusenfaldigande av den sprängverkan, som varit möjlig att utveckla i en enda laddning. Den force- rade utvecklingen på detta område har se- dan genom tillkomsten av vätebombsladd— ningar inneburit, att sprängverkan i en punkt har kunnat miljontaldigas. Samti— digt har en vidareutveckling nedåt skett av de först utexperimenterade uranladd- ningarna. Härigenom har atomvapen av mindre verkan tillskapats; vapen, som lå- ter sig inordnas i ett avgränsat taktiskt skeende och som ej synes ge större trans- port- eller underhållsproblem än redan existerande konventionella understödsva- pen, såsom exempelvis artilleridivisioner och tunga granatkastarförband. Ur organi-

satoriska synpunkter kan alltså dessa »lät— ta» atomvapen betecknas som konventionel- la. Möjligheterna att med dem i lokala stridshandlingar punktvis och genom en enda laddning utveckla vapenverkan, som är månghundra— eller mångtusenfaldig jäm- fört med andra existerande understödsmc- del, innebär dock, verkansmässigt sett, re— volutionerande konsekvenser. Det är känt, att vissa länder redan tillfört sina strids- krafter förband, uppbyggda med dessa tak— tiska atomvapen som kärna.

Även på transportteknikens område har utvecklingen skett med en alltmer accele- rerande hastighet. Redan under andra världskriget minskade i hög grad strids- rörelsernas hundenhet till landsvägs- och järnvägssystem genom tillkomsten av avan- cerade terrängfordon av olika slag. På sjö- transporternas område har erfarenheterna från de gjorda stora överskeppningsaktio- nerna lett fram till skapandet av över- skeppningsfarkoster av helt ny typ. Deras sjövärdighet, hastighet och skydd har höjts på ett avgörande sätt. De ökar i hög grad möjligheterna att oberoende av hamnar och andra konstbyggnader genomföra land- sättningsoperationer mot kustområden, som tidigare ansetts omöjliga att utnyttja för dylika företag.

På flygteknikens område har en kraftig utbyggnad skett av de lufttransportorgani- sationer, som upprättades redan under andra världskriget. Ansenliga styrkor med tung utrustning och underhåll kan härige- nom synnerligen snabbt förflyttas över sto- ra avstånd. Dessa flygförband är dock alltfort beroende av konsthyggda start- och landningsbanor. Detta gäller däremot ej de samtidigt utvecklade helikopterför- banden. Tillkomsten av de senare förban- den innebär måhända det i dessa avseenden mest revolutionerande. Överförande av stora styrkor och materiel till snart sagt varje punkt inom ett för anfall aktuellt område kan åstadkommas, oavsett tillgång till start- och landningsbanor, likaså under— hållstransporter av skilda slag.

Utvecklingen inom teletekniken har till dels varit förutsättningen för den förut relaterade omvälvningen inom vapenteknik och transportsystem, till dels ytterligare fulländat densamma. Robotar och andra vapenbärare har försetts med högkompli- cerade styrsystem; strategisk teleteknisk övervakning över stora områden har kun- nat etableras, och för stridsledning på

fjärr— och näravstånd har alltmer kvalifi- cerad och oöm apparatur framtagits.

Den angivna utvecklingen inom mili- tärtekniken har på ett avgörande sätt påverkat såväl strategiska som taktisk-a förhållanden. Befälsutredningen utveck- lade detta på följande sätt.

För ej lång tid sedan begränsade de mi- litärgeografiska jämte här i övrigt rele— vanta förhållandena de inom ett land som Sverige troliga förstahandsmålen för an- fall, till ett fåtal områden. Dessa kunde beräknas utgöra endast en mindre del av landets totala yta. En klar skillnad kunde under dessa tidsperioder anses föreligga mellan krigsskådeplats och hemort. En för- skjutning i dessa förhållanden inleddes i första hand genom luftvapnens möjligheter att med spaning och bomber verka mot ett lands hela yta. Stridshandlingar, som kun- de antagas komma att i utgångslägena engagera arméstridskrafter, var dock allt— fort knutna till ett fåtal mindre områden. Betydelsefulla förändringar härvidlag med- förde tillkomsten av lufttransporterad trupp och fallskärmstrupp. Vissa områden i hjär- tat av ett land kunde härigenom också kom- ma i farozonen. Genom utvecklingen av överskeppningstekniken och dess hjälpme- del har därefter efter hand ej blott enstaka kustavsnitt utan praktiskt taget hela kust- linjen förts in i riskzonen. Av avgörande betydelse har slutligen blivit tillkomsten av de nämnda kvalificerade lufttransport- förhanden av hög modernitet. Man har kom- mit till ett läge, där praktiskt taget alla delar av ett lands yta synes bli möjliga som förstahandsmål för lantmilitära eller kombinerade anfallsoperationer. Ehuru det torde stå tydligt, att ingen angripare behö— ver för resultats nående insätta samtidiga anfall på alla militärt viktiga punkter inom ett stort område, har dock sålunda den mi- litärtekniska utvecklingen givit honom möj- ligheter att med stor sannolikhet utöva ett latent hot mot hela ytan samtidigt. Jäm- sides härmed har också möjligheterna till förbindelseförstöring i stor skala genom konventionell bombning eller genom robot— skjutning vuxit. Svårigheterna för en för- svarare att omdirigera och omdisponera sina stridskrafter ökar starkt och omöjlig- görs ibland helt.

Inom de delar av ytan, som utsatts för anfall, måste mången gång försvaret både upptagas och i vissa fall även genomföras

med endast de stridskrafter, som från bör- jan är tillfinnandes inom det lokala om- rådet, vare sig dessa stridskrafter indel- ningsmässigt tillhör gruppen fältförband, lokalförsvarsförband eller annat slag av förband eller är att hänföra till det ena eller det andra truppslaget. Vid angrepp av dylik karaktär synes vidare gränserna mellan begreppen krigsskådeplats respektive hemort komma att alltmera utsuddas. Inom de olika lokala områdena kommer att i ökad omfattning krävas en effektiv och realistisk samordning ej blott av de egent- liga militära formationernas ur armé, ma— rin och flygvapnet verksamhet utan även av alla andra grenar av totalförsvaret.

Konsekvenserna av den angivna ut- vecklingen i fråga om kraven på de mi- litära cheferna på olika nivåer angav befälsutredningen sålunda.

De moderna transportmedlen och robot- vapnen har sålunda strategiskt fört hela landets yta inom riskzonen för anfall och ökat farorna för svårbemästrade förbindel- seförstöringar. Uppgifterna att svara för lokal ledning i stort ökar kraven på den lokala ledningens kvalitet. Men även den enskilda stridshandlingen såsom sådan och den taktiska verksamhet, som där måste utvecklas, har fått sina villkor genomgri- pande förändrade under de senaste åren. Riskerna för lokal verkan av nämnda tak- tiska atomstridsladdningar framtvingar en synnerligt stor utspridning av de enskilda delarna av stridskrafterna. Storleken av en enskild del, som sammanhållen kan uppträda, nedgår snabbt. Där man i går kunde räkna med brigader, står i dag batal- joner och i morgon måhända kompanier. De klassiska reglerna om kraftsamling blir del- vis omöjliga att tillämpa. Genom att stora mellanrum måste upprätthållas mellan de enskilda enheterna, stiger möjligheterna och riskerna för infiltration. Helikopterför- hand kan utsträcka den infiltrerande verk- samheten på djupet. Från att striden — i stort sett har förts mot och längs linjer har den även lokalt sett kommit att avse ytor. Det linjära taktiska skeendet har av— lösts av ett cirkulärt, ytmässigt, där be— greppet front är svävande och där motstån- daren i många fall kan vara att förvänta snart sagt var som helst och i vilken rikt- ning som helst.

Det blir sålunda ej endast uppgifterna att i stort leda stridskrafterna inom de olika

delarna av landet, som avsevärt komplice— rats genom de omvälvande förändringar, vilka nu berörts. Även uppgifterna för de många enskilda cheferna inom ett lokalt avsnitt stiger avsevärt i svårighetsgrad på grund av de nya genomgripande villkoren för stridens förande. De vitt utspridda de— larna av ett förband måste inom ramen för en enhetligt syftande plan bringas att på rätta tider och på rätta platser komma till verkan. Den tunga eldkraft, som momen- tant kan ställas till en lägre chefs dispo- sition och som rent materiellt mången gång kan representera investeringar på tiotals miljoner kronor, måste inom en snäv tidsram kunna maximalt utnyttjas. Men därutöver kommer uppgifterna mången gång att för dessa chefer också innebära, att de med de mest enkla materiella till- gångar och genom improvisationer skall kunna möta de förvirrade lägen, som kan uppstå, ej minst genom en motståndares tillgång till atomstridsmedel av olika ver— kansgrad och för infiltration lämpliga luft- transportmedel. Effektiv samverkan måste kunna etableras med hemvärn och övriga delar av totalförsvaret. På alla, chefer som trupp, ställes allt större krav att av egen kraft kunna förflytta sig och verka under primitiva villkor, i svår terräng och under pressande klimatiska förhållanden. För- utom att uppgifterna ställer allt större krav på teknisk och framför allt taktisk skicklig— het, ökar stridens nya drag också kraven på fysisk uthållighet. Kraven på uthållighet gäller emellertid i ännu högre grad den psykiska stabiliteten.

Vad särskilt gäller krigföringen på och under vattnet har under tiden efter

andra världskrigets slut — i de hän- seenden som närmast är av intresse ur svensk synpunkt _ icke skett några

genomgripande förändringar utöver vad som följer av det föregående. Sjökrig- föringen kännetecknas alltjämt av snab- ba och överraskande fr-amstötar med fartyg från skyddade baser. Vissa för- ändringar av det taktiska uppträdandet följer emellertid med inriktningen mot en flotta med mindre fartygsenheter —-— och därmed ökat basberoende och med den ökade betydelsen av under- vattenskrigföring. Den ökade vapenver-

kan har vidare medfört, att fartygen när de befinner sig i baserna måste spridas mer än tidigare varigenom be- hovet av närskydd för de krigsförtöjda fartygen ökar.

Vad särskilt gäller flygkrigföringen må i detta sammanhang endast fram- hållas, att hastigheten på krigsflygpla- nen kraftigt ökat. Detta har medfört att på många punkter numera endast minuter eller i vissa fall sekunder står till förfogande för att vidta erforder— liga åtgärder mot anflygande fientligt flyg. Någon tid för att närmare över- väga vilka åtgärder som skall vidtas eller hur de skall vidtas finns därför i många fall icke. Till följd härav ställs numera större krav på snabbheten i handlandet hos stridslednings- och luft- bevakningsorgan, flygande förband, flygbasförband samt luftvärnsenheter vid alla försvarsgrenar. Personalen i dessa förband måste därför —— även i de fall uppgifterna syns enkla och täm- ligen lätta -att hjälpligt inlära —— stän- digt besitta mycket väl befästa kun- skaper som sätter den i stånd att re— dan medan en mobilisering pågår lösa sina uppgifter med stor snabbhet.

Möjligheterna till kuppanfall har ökat påtagligt, främst till följd av den tek- niska utvecklingen. Förutsättningarna härför utvecklades av befälsutredningen på följande sätt.

De stegrade svårigheter, som den mili— tärtekniska utvecklingen medfört, synes gö- ra sig i lika mån gällande vare sig ett krig utbryter efter en lång period av stegrad spänning med möjligheter till omställning och förberedelser eller kommer blixtsnabbt och kuppartat. Men möjligheterna att ge- nomföra kuppartade anfall har dock på- tagligt och på ett avgörande sätt stegrats just genom den tekniska utvecklingen. Till- gång till atomladdningar, framförda av robotar eller överljudsplan, möjliggör för- bindelse- och basbekämpning inom mycket korta tidsperioder. »Uppmjukningsskeden» kan nedbringas från månader och veckor till enstaka dygn. Transportmedlens snabb—

het och relativa oömhet möjliggör teoretiskt sett omedelbar insats mot praktiskt taget vilken plats som helst inom aktuella om- råden. Tillgång till atomstridsmedel inne- bär möjlighet för de sålunda landsätta eller inträngande styrkorna att utveckla en 10- kal maximal eldverkan utan insats av ett motsvarande röjande styrkeuppbäd.

Men även den allmänna politiska utveck— lingen cfter andra världskrigets slut har enligt många bedömares uppfattning med- fört ökade risker för snabba krigsutbrott utöver dem som den snabba tekniska ut- vecklingen i sig själv medfört. Framför allt bedömes härvid riskerna för lokala aktioner ha ökat. Sådana lokala aktioner åter, anses i princip komma att bygga på eller framtvinga kuppartat insatta anfall för att uppnå sådana fait accompli-resultat, vars verkningar den anfallande har möjlig— heter att politiskt och militärt avgränsa.

Medan så sent som vid tiden för andra världskriget det alltjämt kunde räknas med frister i veckor för att åstadkomma en successiv uppladdning och omställning till krigsfot av ett lands försvarsstyrkor, måste samma frister numera i vissa lägen räknas i dagar eller i ogynnsamma fall i bråkdelar av dygn. På samma sätt har tidsmargina- len mellan den tidpunkt, då full öppen mobilisering genomförts och opera- tioner i full skala inom vissa avsnitt skall kunna upptas, krympt från veckor till dagar eller till bråkdelar av ett dygn. Kraven synes i sådana fall entydiga. Stridskrafterna måste efter varsel på mycket kort tid kunna göras stridsbe- redda och snabbt dirigeras till hotade områden, där de omedelbart måste kun- na uppta strid.

3. Värnpliktsutredningens synpunkter De i det föregående beskrivna förhållan- dena beträffande krigets ändrade ka- raktär påverkar på ett avgörande sätt värnpliktsutredningens arbetsområde såväl indirekt som direkt. Den indirekta påverkan på arbetsområdet sker bland annat genom 1963 års försvarsbeslut,

som redovisas i det följande, och där- på grundade ställningstaganden i fråga om krigsorganisation, personalbehov och beredskap. I den mån de först nämnda förhållandena sålunda redan fått påverka försvarsbeslutet och därav föranledda ställningstaganden, saknas anledning för värnpliktsutredningen att närmare uppehålla sig vid dern. Värn- pliktsutredningen vill däremot här be- handla förhållandena i den mån de direkt påverkar utredningens arbete.

Det totala kriget ställer enligt värn- pliktsutredningens mening krav på krigsmakten i följande två hänseenden, som det ankommer på utredningen att beakta.

Krigsmakten måste för det första vara beredd att i sin militära verksamhet motstå de nya stridsmedel som kan komma att insättas. Organisation och materiel måste anpassas härefter liksom utbildningen av fast anställda och värn- pliktiga. Utbildning ges redan i dag de värnpliktiga i fråga om skydd mot atom- stridsmedel, kemiska stridsmedel (strids- gaser) och psykologiska stridsmedel. Ut- bildningsbehovet härvidlag måste beak- tas då det sammanlagda behovet av ut- bildningstid för de värnpliktiga bedöms.

I detta sammanhang bör erinras om att en del av den utbildning, som läm- nas inom krigsmakten och som avses tillgodose krigsmaktens behov, också kan bli till nytta om den värnpliktige senare kommer att verka inom något annat område av totalförsvaret än det rent militära. Exempelvis underlättar värnpliktsutbildningen för verk och in- dustrier att utan alltför omfattande ut- bildningsåtgärder med uppskovsperso- nal och överåriga organisera driftvärn (som dock är en del av krigsmakten) till verksamhetens skydd. Värnpliktsut- bildningen gör det också möjligt att med tämligen begränsade utbildningsinsatser

organisera civilförsvarsenheter av upp- skovspersonal och överåriga med lämp- lig militärutbildning. Också såsom själv- skyddsutbildning är värnpliktsutbild- ningen av värde.

Krigsmakten måste för det andra vara beredd att insätta militära förband —-— främst fältarbets-, sambands-, trafik-, transport— och sjukvårdsförband —— för att lösa rent civila uppgifter, exempel- vis sådana som normalt ankommer på civilförsvaret att lösa. Härför torde i regel icke krävas särskild utbildning utöver vad som fordras för att kunna lösa de rent militära uppgifterna. Det skulle också vara svårt att ordna sådan utbildning med hänsyn till att man knappast kan förutse vilka civila upp- gifter förbanden kan komma att få. I sammanhanget bör erinras om att det totala kriget medfört att på många ci- vila verksamhetsområden man numera vidtagit omfattande förberedelser för att kunna lösa sina uppgifter i krig, vilket förhållande tenderar att minska behovet av insatser från krigsmakten på civila verksamhetsområden.

Den ändrade karaktären hos den militära krigföringen ställer i de hän- seenden som värnpliktsutredningen di- rekt har att beakta bland annat föl- jande krav, avseende befälet, de en- skilda meniga oberoende av befattning samt förbanden.

Utvecklingen mot en strid över ytan och det snabbare tempot i striden med- för att högre krav måste ställas på befä- lets förmåga att ofta självständigt fatta beslut och att omsätta dessa i korta och entydiga order. Förbanden kommer genom stridens karaktär att utsättas för större påfrestningar. Detta får till följd att ökade krav ställs på befälets förmåga att trots svåra för- hållanden genomdriva nödvändiga be- slut. Det sagda gäller enligt värnplikts-

utredningens mening befäl på alla ni- våer och inom alla försvarsgrenar.

Utvecklingen mot en strid över ytan medför vidare att alla förband, även underhålls- och basförband m. fl., obe- roende av försvarsgren måste kunna ingå som delar i ytförsvaret. Härvid måste förbanden kunna bevaka och för- svara tilldelat område. Alla värnpliktiga måste därför kunna försvara sig själva och sitt förband, skydda sig mot fien— dens stridsmedel exempelvis med hjälp av maskering och befästningsarbeten och lämna första hjälpen vid stridsska— (lor.

Som en följd av det snabbare tempot i striden måste de enskilda befattnings— havarna kunna lösa sina uppgifter med större snabbhet och precision än tidi- gare. Många förband utnyttjar kompli- cerad materiel, som ofta utgör kom- ponenter i större system exempelvis stridslednings- och vapensystem —— där systemens funktion i väsentlig grad är beroende av en enskild befattningsha- vares förmåga att handha sin kompo- nent. — Stridseffekten hos ett förband är dock icke beroende enbart av de en- skildas kunnande utan också av gra- den av samträning i förbandet. Sam- träningen har bland annat sin betydelse för snabbheten och precisionen. Numera föreliggande krav på snabbhet och pre- cision kan endast tillgodoses genom att individerna efter tillräcklig enskild ut- bildning samtränas i förhand under icke alltför kort tid. Förvärvade färdigheter måste, sedan grunden lagts, också bibe- hållas under hela krigsplaceringstiden.

Den ökade risken för ett snabbt krigs- öppnande medför att det blir av större vikt än tidigare att både de enskilda och förbanden har god förmåga att ge- nomföra en mobilisering snabbt. En sådan snabb mobilisering måste kunna genomföras också i det fall att strider pågår samtidigt med mobiliseringen.

KAPITEL 5

1963 års försvarsbeslut1

överbefälhavaren framlade i januari 1962 ett förslag till riktlinjer för krigs- maktens fortsatta utveckling, kallat ÖB 62, innefattande bland annat förslag till framtida kostnadsram för verksamhe- ten. Förslaget togs under övervägande av 1962 års försvarskommitté, som se- dermera —— efter en utredning om vissa alternativa kostnadsramar —— redovisa- de sina överväganden och förslag till försvarets framtida utformning i be- tänkandet Försvarskostnaderna 1963/67 (SOU 1963:5). Kungl. Maj:t framlade härefter i propositionen 1963: 108 vissa på betänkandet grundade förslag. Vad i propositionen föreslagits föranledde ej erinran från riksdagen (SU 113, rskr. 265).

1. Några av utgångspunkterna vid bestämman- de av försvarsutgifterna för budgetåren 1963/67

Målsättningar för totalförsvaret och för krigsmakten

I anslutning till försvarsbeslutet angavs definierade uppgifter — målsättningar för totalförsvaret och för krigs- makten.

Härvid angavs såsom allmän målsätt- ning för totalförsvaret följande.

Totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevarande. Totalförsvaret måste där— för snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Det skall ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets fri- het och vår motståndskraft mot påtryck— ningar.

är det krigsmaktens uppgift att möta det- ta och förhindra att svenskt territorium besätts.

Civilförsvarets huvuduppgift är att skyd- da befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vi- daste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. Det psykologiska försvarets uppgift är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och motståndsanda.

Sjukvård, socialvård, polisväsendet, kom— munikationer och annan samhällelig verk- samhet anpassas med hänsyn till inrikt— ningen av de samlade försvarsansträng- ningarna.

Totalförsvarets olika delar samverkar och understödjer varandra så, att största försvarseffekt ernås.

Såsom målsättning för krigsmakten angavs (prop. 1964z110, SU 197, rskr. 217) följande.

Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att anfall mot Sverige ford- rar så stora resurser och tar så lång tid att de fördelar, som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda insatserna.

Invasionsförsvar skall vara krigsmak- tens viktigaste uppgift. Krigsmakten skall i det längsta kunna förhindra att en an- gripare får fast fot på svensk mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.

Krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd invasion över havet eller landgränsen samt i samband därmed in-

1 Redogörelsen är begränsad till de delar av försvarsbeslutet som är av särskilt intresse för värnpliktsutbildningen.

satta luftlandsättningsföretag och samti- digt upprätthålla ett segt försvar mot and— ra invasionsföretag. Bevakning och försvar mot mindre företag skall kunna organise- ras inom landet i dess helhet.

Varje vapenför svensk, som icke är bun- den av andra viktiga uppgifter inom total— försvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet.

Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningen tryggas. Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande anfall.

Krigsmakten skall kunna avvisa kränk- ningar av vårt territorium i fredstid samt under krig mellan främmande makter var- under Sverige är neutralt.

Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt oberoende av förändringar i det militärpolitiska läget.

Krigsmakten skall samverka med total- försvarets övriga grenar i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Beredskapen

överbefälhavaren angav i ÖB 62 sin uppfattning om de krav på beredskap av olika slag som måste ställas på krigs- makten liksom hur dessa krav kunde tillgodoses och hur de påverkat ut— formningen av överbefälhavarens för- slag.

Inledningsvis lämnades därvid vissa definitioner, varvid de viktigaste be- redskapsformerna i fred angavs vara följande:

långsiktig beredskap, vars syfte är att fortlöpande hålla krigsmaktens personella och materiella resurser på en kvalitativt och kvantitativt så hög nivå, att det inte blir nödvändigt med några väsentliga kom- pletteringar vid och efter mobilisering,

mobiliseringsberedskap, vars syfte är att krigsförbanden skall kunna mobilisera snabbt och säkert, samt

insatsberedskap, vars syfte är att strids- dugliga förband skall finnas disponibla för insats efter det militärpolitiska lägets krav. Dessa förband kan ingå i fredsorgani- sationen eller i övrigt vara under ordi- narie utbildning — eller utgöras av en- heter, som inkallats på. grund av lägets skärpning.

Dessa definitioner har senare kom- pletterats med följande begrepp som hänför sig till krigsmaktens insatsbe- redskap i fred:

I fred erfordras förband med uppgift att fastställa, hindra och beivra kränkningar av svenskt territorium — incidentbered- skap.

Det militärpolitiska läget kan snabbt skärpas. I ogynnsammaste fall kan strid påfordras utan förvarning. Innan mobili- sering hunnit genomföras måste fredsor- ganisationens resurser kunna utnyttjas för att möta kuppanfall — kuppförsuarsbe- redskap.

Överbefälhavaren anförde vidare, att den största krigsrisken för vårt lands del bedömdes vara att vi blev indragna i en storkonflikt; det bedömdes som sannolikt att en sådan icke skulle börja helt överraskande. En strategisk kupp mot vårt land bedömdes däremot mindre sannolik. Viss — om än kort —— tid för beredskapshöjande åtgärder bedömdes därför föreligga. Vårt land hade, med hänsyn till sin situation, icke samma behov som stormaktsbloc- ken av insatsberedskap med omfattan— de stridskrafter med hög stridsbered- skap. Däremot måste den svenska krigs- makten ha förmåga till stor kraftut- veckling under ett krigs inledande ske- de. Detta kunde enligt överbefälhava- ren endast uppnås om både den lång- siktiga beredskapen och mobiliserings- beredskapen var höga. Den långsiktiga beredskapen måste därför vara sådan att krigsförbanden kunde lösa sina upp- gifter omedelbart efter mobilisering. Det var emellertid ett önskemål att in- satsberedskapen förbättrades. Detta fick dock icke ske på sådant sätt, att krigs— maktens kvantitet eller kvalitet oför- månligt påverkades. Det fick heller icke oförmånligt påverka möjligheterna att upprätthålla den operativa målsättning— en eller äventyra nödvändiga förbätt- ringar av långsikts- och mobiliserings-

beredskapen. I första hand borde må- let vara att inom ramen för en effektiv utbildningsverksamhet nå en så hög in— satsberedskap som möjligt. Insatsbered- da styrkor avvägda efter det militär- politiska lägets krav —— borde enligt överbefälhavaren kunna möta överras— kande anfall och skydda mobiliseringen av krigsmaktens huvuddel.

Varken försvarskommittén eller stats- makterna gjorde några preciserade ut- talanden i denna fråga.

2. Försvarsbeslutets innebörd i vissa hänseenden

Varaktighet m. m. Försvarsbeslutet av år 1963 fastställer den totala kostnadsramen för det mili- tära försvaret för fyraårsperioden 1963/67. Det har emellertid förutsatts att, för kontinuitetens bevarande, pla- nering sker också för tiden därefter.

Huvudsyftet med kostnadsramen för det militära försvaret är att åstadkom— ma ett rationellt utnyttjande av för- svarsanslagen enligt en långsiktig pla- nering. Ramen har därför utsträckts att omfatta i princip alla utgifter för det militära försvaret och regler har ut- formats beträffande i vilka fall medels— anvisning bör ske utanför försvarets kostnadsram.

Den antagna kostnadsramen ansågs möjliggöra en fortsatt kvalitativ för- stärkning av krigsmakten i fråga om såväl eldkraft och rörlighet som mot- ståndskraft. Krigsorganisationens om- fattning skulle komma att begränsas främst i sådana fall där kvalitetskraven måst sättas särskilt höga och kostnads- utvecklingen till följd därav nödvän- diggjorde ett efter hand något minskat antal enheter.

I den nya kostnadsramen avsågs bland annat vissa medel för förbättrade avlö— ningsförmåner åt de värnpliktiga.

Beträffande frågan om effektivisering av värnpliktssystemet och därmed sammanhängande problem framhöll försvarskommittén att den icke kun- nat beakta kostnadskonsekvenserna av kommande förslag i ämnet av 1960 års värnpliktsutredning. Kommittén utgick emellertid från att förslagen skulle prövas av statsmakterna i sedvanlig ordning. I den mån förslagen innebar ändrade fredsuppgifter för krigsmak- ten förutsatte kommittén, att prövning- en skedde med utgångspunkt i de av kommittén angivna riktlinjerna för reg- lering av kostnadsramen med hänsyn till besparingar eller nya uppgifter. — Uttalandet berördes icke vid statsmak- ternas behandling av ärendet.

Stridskrafternas utveckling m. m. Stridskrafternas avsedda utveckling vid det kostnadsalternativ, till vilket för— svarsbeslutet närmast anslöt, kan i kort— het anges sålunda.

Krigsmaktens struktur och storlek skulle i huvudsak icke ändras och krigsmakten skulle utvecklas och fort- löpande moderniseras efter linjer som tidigare följts. Åsyftade förändringar innehar för arméns vidkommande i hu— vudsak att några brigader skulle om- organiseras för tjänst uteslutande i Öv- re Norrland, norrlandsbrigader, och utrustas med bandvagnar. Vidare skulle pansarbrigaderna vidareutvecklas. Band- gående och långskjutande kanonartille- ri skulle införas. Hemvärnsförbandens kvalitet skulle ökas. För marinen inne- har utvecklingen att vapensystem med ett litet antal dyra enheter ersattes av små lättrörliga eller väl skyddade en- heter, såsom motortorpedbåtar, motor- kanonbåtar och lätta tornbatterier. För att kunna bibehålla den totala effekten skulle eftersträvas ökad kvantitet. En ökning av antalet rustade stridsfartyg skulle eftersträvas främst under de ti-

der på året då möjligheterna för inva— sion bedömdes goda. Kustrobotförband skulle införas som ersättning för vissa äldre tunga batterier och fortsatt an- skaffning ske av lätta tornbatterier. Vi- dareutveckling mot ökad rörlighet i för- svaret av skärgårdsområden och far- vattensförträngningar skulle ske genom att rörliga spärrförband och kustjägar- kompanier uppsattes. För flygvapnets del inriktades flygplananskaffningen mot ett enhetsflygplan. Anskaffningen av luftvärnsrobotsystemet »Bloodhound II» skulle fullföljas. Attackflyget diffe— rentierades. Den pågående utbyggnaden av stridsledningssystemet, Stril 60, skul- le fullföljas. Utbyggnaden av bassyste- met skulle fortsätta.

Bland de reduceringar i förhållande till öB 62, som enligt överbefälhavaren blev nödvändiga vid den godtagna kost— nadsramen, må nämnas vissa som av- såg tillämnade förbättringar av bered- skapen.

Personella förhållanden m. m. I fråga om de av kostnadsramarna be- tingade personella förhållandena anför- des i ÖB 62 bland annat följande, i sammandrag återgivna allmänna syn- punkter.

Den värnpliktiga personal som årligen utbildas vid armén och kustartilleriet ut- nyttjas för krigsorganisationen under hela Värnpliktstiden. Flottans och flygvapnets årsbehov av värnpliktiga bestäms av freds- bebovet, som är något större än krigsorga- nisationens årliga omsättningsbehov. En högre insatsberedskap blir härigenom möj- lig. Detta system får emellertid till följd att ett visst överskott på äldre värnplik— tiga uppstår i förhållande till behovet för krigsorganisationen inom flottan och flyg— vapnet. Mot bakgrunden av den minskade totala tillgången på värnpliktiga år det angeläget, att tjänstgöringsordningen för flygvapnets och flottans värnpliktiga, så långt det är möjligt, får en sådan inrikt- ning att personalen efter omskolning kan

utnyttjas för andra uppgifter inom krigs- makten eller för civilförsvarets undsätt- ningskårer under den återstående delen av Värnpliktstiden. Förberedande undersök- ningar visar att en viss omläggning av ut- bildningssystemet är möjligt inom flottan.

Antalet värnpliktiga som är disponibla för första tjänstgöring, kommer att öka successivt under 1960-talets första hälft. Därefter kommer åldersklassernas storlek att minska fram till 1980. Den sänkning av inskrivningsåldern till 18 år, som besluta- des av 1954 års riksdag, har gett de mili- tära myndigheterna möjlighet att inkalla den årliga utbildningskontingenten bland värnpliktiga ur två åldersklasser. Detta system gör att utbildningskontingenten på längre sikt kan hållas konstant, trots att åldersklassernas storlek varierar.

Den tekniska utvecklingen kommer att ställa ökade kvalitativa krav på krigsmak- tens personal. För vissa kategorier värn- pliktiga kan det därför bli nödvändigt med en något förlängd militär utbildningstid.

Försvarskommittén anförde härtill, att inom den valda kostnadsramen be- hovet av personal var något mindre än i öB 62 men att minskningen i behovet av värnpliktig personal dock icke var av den storleksordningen att den på- verkade principerna för värnplikts- systemet. Kommittén uttalade vidare, att förändringarna i arméns krigsorgani- sation mellan de olika kostnadsramarna innebar i stort ett utbyte av vissa av de mest kostnadskrävande förbanden mot mindre kostnadskrävande. Årsbe- hovet av värnpliktiga påverkades icke nämnvärt härav. Behovet av värnplik- tiga vid flottan sammanhängde främst med rustningsvolymen i fred. Minsk- ningarna i flottans krigsorganisation påverkade endast i ringa utsträckning årsbehovet av värnpliktiga. Organisa- tionsminskningarna inom flygvapnet inverkade huvudsakligen på årskon- tingenten mot slutet av och efter pla- neringsperioden.

Vid den kostnadsram varpå försvars- beslutet grundas borde enligt överbe- fälhavaren årligen inkallas till grund-

Tabell 5: 1. Årlig kontingent av värnpliktiga under grundutbildning i det kostnads— alternativ varpå 1963 års försvarsbeslut grundas

Budgetår Försvarsgren Fr. 0. m. 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 Armén .......................... 36 200 36 500 36 500 36 500 Marinen ......................... 5 850 5 900 6 000 6 050 Flygvapnet ...................... 7 450 7 500 7 600 7 650 Summa 49 500 49 900 50 100 50 200 |

utbildning de utbildningskontingenter som framgår av tabell 5: 1.

De nämnda uttalandena föranledde inga erinringar från statsmakternas sida.

3. Vämpliktsutredningens synpunkter

1963 års försvarsbeslut innebär i hu- vudsak ingen förändring av krigsmak- tens struktur och storlek utan en fort- satt utveckling och modernisering efter linjer som tidigare följts. En förutsätt- ning för krigsmaktens verksamhet skall alltjämt vara en allmän värnplikt där alla vapenföra ges vapenutbildning (jfr målsättningen för krigsmakten). Några radikala ändringar i fråga om de krav krigsmakten måste ställa på de värn- pliktigas antal eller utbildning medför försvarsbeslutet icke. För samtliga för- svarsgrenar skall emellertid eftersträ- vas en omläggning av utbildningssyste- met som i högre grad än tidigare säker- ställer förbandens krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering. — För— svarsbeslutet avser i första hand bud- getåren 1963/67. Anskaffningsverksam- heten för tiden därefter skall emeller- tid tills vidare inriktas på ett sätt som ansluter till den kostnadsram som gällt under förstnämnda period.

Av värnpliktsutredningen framlagda förslag kan börja genomföras tidigast mot slutet av den angivna perioden

1963/67. I full omfattning kan emeller- tid framlagda förslag bli genomförda först efter nämnda period. Förslagen måste till sin natur vara sådana att därav föranledda åtgärder i väsentliga delar kan bli bestående åtminstone fram emot slutet av 1970—talet, d. v. s. flera år efter den tidrymd som planläggning- en av anskaffningsverksamheten avser. Utredningen finner sig i fråga om så- dana åtgärder som avses genomföras under tiden för försvarsbeslutets giltig- het böra anpassa sig till de allmänna förutsättningar för krigsmaktens verk- samhet som försvarsbeslutet ger och som i det föregående i korthet angivits. Utredningen har emellertid även i frå- ga om sådana förslag vilkas genomfö- rande i tiden ligger efter utgången av perioden 1963/67 funnit sig böra utgå från de för ifrågavarande period gäl- lande förutsättningarna. Härvid har ut- redningen i kostnadshänseende utgått från den nivå som enligt vad nyss sagts gäller för anskaffningsverksamhetens inriktning.

I fråga om kostnadsramen har i för- svarskommitténs betänkande gjorts ett särskilt, i det föregående återgivet ut- talande avseende kostnaderna för för- slag som kunde komma att framläggas av värnpliktsutredningen. Värnplikts- utredningen tolkar uttalandet så, att kostnaderna för en reform av värn- pliktsutbildningen i huvudsak måste reg—

leras inom den antagna kostnadsramen för krigsmakten. Värnpliktsutredningen har i samband med 1962 års försvars— uppgörelse från försvarsstaben under hand inhämtat uppgifter om vilka kost- nader vid de olika försvarsgrenarna

som är inräknade i bland annat den kostnadsram, som försvarsbeslutet av- ser. Enligt dessa uppgifter har i denna ram inrymts vissa kostnader för effek- tivisering av värnpliktssystemet.

KAPITEL 6

Krigsmaktens behov och tillgångar av värnpliktiga, m. 111.

A. Behov. Tillgångar. Förvaltning

1. Inledning

Möjligheterna att utforma värnplikts- systemet påverkas bland annat av de kvantitativa och kvalitativa personal- förhållandena inom krigsmakten och inom hela totalförsvaret. Sålunda sät- ter befolkningsunderlaget och dettas för- delning på olika åldersgrupper vissa gränser för både krigsmaktens och de civila delarnas av totalförsvaret möj- ligheter. Vidare utgör, ehuru krigsmak- tens personalbehov avses bli tillgodosett i första hand, behoven i krig hos de ci- vila delarna av totalförsvaret i fråga om värnpliktiga med speciella kvalifi- kationer i vissa fall en faktor som be- gränsar krigsmaktens möjligheter. Frå- gor av särskilt intresse utgör härvidlag inskrivningsåldern, den årliga utbild— ningskontingenten och kategoriklyv- ning bland de värnpliktiga ävensom förändringen av personaltillgångarnas regionala fördelning.

De gällande principerna för bedri- vande av totalförsvarets personaltjänst utövar också inflytande på möjlighe- tern-a att utforma värnpliktssystemet. I detta sammanhang är bland annat av intresse de regionala myndigheternas befogenheter att disponera över perso- naltillgångarna.

Väsentliga delar av de nämnda ämnes- områdena har behandlats av 1954 års utredning rörande totalförsvarets per- sonalbehov.

1954 års utredning hade i stort till uppgift att behandla följande frågor, nämligen dels krigsmaktens årliga ut- bildningskontingent och frågan om ka- tegoriklyvning, d. v. s. avskiljande av krigsdugliga värnpliktiga från värn- pliktsutbildning i fred, dels de värn- pliktigas fördelning för olika uppgif- ter inom totalförsvaret, dels ock fördel- ning inom krigsmakten och totalförsva— ret i övrigt av värnpliktiga med tek- nisk eller annan speciell kompetens un- der beaktande av uppställda kvalifika- tionskrav och prognoser över tillgång och behov.

Utredningen avgav den 15 november 1955 »Förslag till särskild utbildning för uppskovsvärnpliktiga m. fl.» (sten- c-ilerat)1.

Utredningen avgav vidare den 26 mars 1960 en redogörelse och förslag med anledning av en av utredningen företagen granskning av ett av kommit- te'n för sjöfartens beredskapsfrågor framlagt förslag till beredslcapreman— ning av handelsfartyg m. m.2

Utredningens huvudbetänkande, »To- talförsvarets personalfrågor» (SOU 1962:3) omfattade tre huvudavsnitt: ett rörande utbildningskontingentens storlek vid krigsmakten, inskrivnings- ålder samt frågan om avskiljande av krigsdugliga värnpliktiga från värn— pliktens fullgörande i fred (»kategori— klyvning»), ett innefattande principför- slag rörande totalförsvarets personal-

1 Se härom kap. 29. " Se härom kap. 19.

tjänst samt ett rörande den undersök- ning rörande befattningsanalyser, som utredningen haft att utföra. —— Värn- pliktsutredningen redovisar i det föl- jande vissa av de av 1954 års utredning i nämnda betänkande härvidlag fram- lagda övervägandena och förslagen lik- som också remissinstansernas och stats- makternas ställningstaganden härtill.

De två förstnämnda förslagen har ännu icke föranlett några statsmakter- nas åtgärder. Med anledning av huvud- betänkandet har statsmakterna i vissa hänseenden fattat beslut, i andra hän- seenden bildar utredningens huvudbe- tänkande underlag för värnpliktsutred- ningens överväganden och myndighe- ternas fortsatta åtgärder.

2. Behov och tillgångar av värnpliktiga Personalprognoser 1954 års utredning rörande totalförsva- rets personalbehov redovisade som bak- grund till sina överväganden vissa be- räkningar rörande totalförsvarets per- sonalunderlag. Av beräkningarna fram- gick att antalet män i åldern 18—65 år

ökade från 2,23 miljoner år 1950 till 2,31 miljoner år 1960 och bedömdes öka till 2,46 miljoner år 1970 eller mel- lan åren 1950 och 1970 med in- emot en kvarts miljon. Ifråga om åld- rarna 20—47 år —— de från vilka krigsmakten hämtade huvuddelen av sin personal _— hedömdes emellertid till- gångarna åren 1950 och 1970 ungefär lika stora, omkring 1,46 miljon; år 1960 omfattade denna grupp knappt 1,39 miljon individer. Ur prognosma- terialet drog utredningen slutsatsen att personaltillgången för det totala för- svaret successivt förbättrades jämfört med förhållandena år 1950. Detta gällde dock icke krigsmakten. 1960—talet skul- le enligt utredningen för krigsmaktens del medföra en återhämtning av 1950- talets kvantitativa nedgång, samtidigt som medelåldern bland de värnpliktiga kunde väntas sjunka.

De olika försvarsgrenarnas totala till- gång på värnpliktiga fördelade sig en- ligt 1954 års utredning per den 1 sep- tember 1957 på krigsplacerade, dispo- nibla krigsplaceringsbara m. fl. på det sätt som framgår av tabell 6: 1.

Den relativt sett större tillgången på

Tabell 6:1. Personalläget per den 1 september 1957 inom försvarsgrenarna i fråga om värnpliktiga Källa: Centrala värnpliktsbyråns statistik (jfr SOU 1962: 3, s. 72 ff)

Ungefärlig procentuell fördelning av de värnpliktiga inom för- svarsgrenen Försvars ren . . ' g Krigs- Dispombla Icke krigspla- Icke placerade1 krigsplace— ceringsbaraa disponiblae Summa ringsbara Armén .................. 60 10 15 15 100 Marinen:

Flottan ............... 45 '35 15 5 100 Kustartilleriet ......... 60 15 15 10 100

, Flygvapnet .............. 50 25 20 5 100

1 Inkl. reserv för täckande av avgångar vid mobilisering. Företrädesvis outbildade 18-åringar och handräckningspersonal. '” Företrädesvis uppskovspersonal (inkl. krigstjänstgöringsfria m. fl.). " Sjömanshusinskrivna tillhörande flottan ingår.

Tabell 6: 2. Möjlig omfördelning av uppskoven mellan försvarsgrenarna enligt 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov m. m.

.. Andel av uppskoven Möjlig andel år 1970

Forsvarsgre" 1/9 1957 (i %) (i %) ca

Armén ........................... I 83,5 36,0 Marinen:

Flottan ........................ 4,4 19,5 Kustartilleriet .................. 5,1 7,5 Flygvapnet ....................... 7,0 37,0

Summa 11)0,0 100,0

disponibla krigsplaceringsbara värn- pliktiga vid flottan och flygvapnet an- gavs ha två orsaker. Dels är det årliga fredsbehovet av värnpliktiga vid dessa grenar av krigsmakten större än krigs- organisationens årliga omsättningsbe- hov. Dels hade den år 1948 beslutade förkortningen av de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet (jfr kap. 2) ef- ter denna tid omöjliggjort omskolning och överföring av värnpliktiga till ar- mén, vilket förutsatts i 1942 års för- svarsbeslut.

Med nämnda statistik som grund gjor- ie 1954 års utredning följande prognos för förändringarna från år 1957 till år 1970 av försvarsgrenarnas totala till- gång på värnpliktiga. Denna beräkna- des vid armén minska med 12 procent, vid flottan öka med 16 procent, vid kustartilleriet minska med 1,5 procent och vid flygvapnet öka med 55 procent. Prognosen gjordes med förutsättning- arna att utbildningskontingenten skulle ha den storlek 1958 års försvarsbeslut avsåg och att ingen överföring av värn- pliktiga mellan försvarsgrenarna skulle komma till stånd.

Den beräknade åldersfördelningen bland de värnpliktiga år 1970 medförde, framhölls det, att armén, trots den sto- ra minskningen, i total tillgång kunde bedömas förfoga över tillräckligt an- tal värnpliktiga för de viktigaste en- heterna, nämligen fältförbanden. Minsk- ningen hänförde sig således till de

äldsta åldersgrupperna. Inom kustar- tilleriet var åldersfördelningen jämna- re, varför minskningen där skulle bli mindre kännbar. Ökningarna inom flot- tan och flygvapnet medförde en ytter- ligare ackumulering inom dessa för- svarsgrenar av värnpliktiga som icke erfordrades för krigsplacering.

1954 års utredning bedömde tenden- sen jämväl under 1970-talet och fann, att arméns tillgångar kunde väntas öka eftersom de avgående åldersklasserna var små och det årliga tillskottet sva- rade mot behoven. Med årskontingen- ter enligt 1958 års försvarsbeslut vän- tades flottans tillgångar under 1970-ta- let minska ungefär lika mycket som de ökat under 1960-talet, medan flyg- vapnets tillgångar skulle fortsätta att öka.

Utgående från den angivna förskjut- ningen i värnpliktstillgång mellan för- svarsgrenarna hävdade 1954 års utred- ning, att en radikal omfördelning av försvarsgrenarnas andel av uppskoven var påkallad och redovisade som önsk- värd den fördelning av uppskoven år 1970, som framgår av tabell 6: 2.

1954 års utredning framhöll i anslut- ning härtill, att den ansåg det vara be- tydelsefullt att personalplaneringen inom detta område anpassades till de skärpta krav på överblick över och till- varatagande av personaltillgångarna, som utvecklingen skulle ställa.

Centrala värnpliktsbyrån har, efter framställning av värnpliktsutredningen, på grundval av statistiska centralbyråns riksprognos för åren 1962—1980, (1. v. 5. ett nyare underlag än det 1954 års ut- redning arbetade med, beräknat det to- tala antalet värnpliktiga omkring 1970- talets mitt. Enligt värnpliktsbyråns be- räkningar skulle det totala antalet värn- pliktiga då endast obetydligt avvika från den av 1954 års utredning gjorda prognosen. Den ökning av immigra- tionsöverskottet som inträtt under se- nare år kommer under prognosperio— den endast obetydligt att påverka de to- tala tillgångarna av värnpliktiga an- vändbara för krigsorganisationen.

Också de av 1954 års utredning be- skrivna personalförhållandena år 1957 inom försvarsgrenarna har jämförts med nyare statistik (av år 1963). I absoluta tal befanns härvid det sammanlagda an- talet uppskov ha ökat obetydligt. I frå- ga om fördelning av uppskoven mellan försvarsgrenarna (jfr tabell 6:2) be— fanns att —— sannolikt till följd av att vissa nya uppskovsbehov, exempelvis för civilförsvarets undsättningskårer, tillgodosetts företrädesvis bland äldre värnpliktiga ur marinen och flygvap- net —— arméns andel av uppskoven minskat till 77,5 procent medan flot- tans, kustartilleriets och flygvapnets andel ökat till 6,5 procent, 5,5 procent respektive 10,5 procent. Fortfarande av- viker således försvarsgrenarnas ande- lar av det totala antalet uppskov avse- värt från den fördelning som 1954 års utredning ansåg vara önskvärd.

Inskriuningsålder, årlig utbildningskon- tingent och kategoriklyvning 1954 års utredning. 1954 års utredning diskuterade inledningsvis den militär- tekniska utvecklingens inverkan på per— sonalbehovet inom krigsmakten och ut- gick härvid från krigsmaktens uppgif-

ter enligt 1958 års försvarsbeslut. Den- na utveckling gav icke enligt utred- ningen anledning att räkna med att be- hovet av i fred utbildade värnpliktiga framgent skulle nedgå.

Utredningen redovisade hur inskrivv ningsåldern, som enligt 1941 års värn- pliktslag var 20 år, successivt sänkts till 18 år. Utförda undersökningar pekade enligt utredningen på att från medi- cinsk synpunkt och skolsynpunkt skäl fanns för en återgång till inskrivning vid 19 års ålder. Från militära myndig- heter hade framhållits att, särskilt be- träffande de till yrkesutbildning uttag- na värnpliktiga, det var fördelaktigt med en något senare inskrivning än för närvarande. Utredningen hade med hänsyn till de anförda förhållandena undersökt möjligheterna från kvantita- tiv synpunkt att höja inskrivningsål- dern till 19 år. Behovsberäkningarna anslöt härvid till 1958 års försvarsbe- slut och 1959 års beslut om tillförande av värnpliktiga till civilförsvarets und- sättningskårer. Utredningen angav att —— under angivna förutsättningar _— det tidigast från och med åldersklassen 1969 var möjligt att höja inskrivnings- åldern till 19 år och samtidigt årligen inkalla en värnpliktskontingent om drygt 50000 man. Utredningen ansåg, att en sådan återgång till inskrivning ett år senare än nu borde kunna bli bestående i varje fall till senare delen av 1970-talet. Utredningen förordade, att principbeslut om en höjning av in- skrivningsåldern fattades snarast.

Utredningen behandlade vidare frå- gan om metoder för utbildningskontin- gentens maximering genom kategori- klyvning. Med kontingentens maxime- ring genom kategoriklyvning menade utredningen, att värnpliktiga, vilka en- ligt gällande föreskrifter var krigsdug- liga och såsom sådana ålagda värnplikts- utbildning i fred, helt befriades från

ifrågavarande fredstjänstgöring. De kunde till följd härav icke krigsplace- ras eller avses som ersättningspersonal. Utredningen framhöll att med denna de- finition begreppet kategoriklyvning icke inrymde några alternativ för förlängd eller förkortad värnpliktsutbildning för vissa grupper värnpliktiga, d. v. 5. för differentierad utbildning, vilket spörs- mål utredningen ansåg ligga utanför dess uppdrag. Utredningen diskuterade fyra metoder för kategoriklyvning, näm- ligen på sociala grunder, på medicinska grunder, genom befrielse av viss eller vissa yrkesgrupper och genom lottning. Utredningen ansåg icke någon av me— toderna vara lämplig för maximering av värnpliktskontingenten. Den föror- dade att man, som skett under 1950- talet, anpassade utbildningskontingen- ten till det organisationsalternativ som aktuellt försvarsbeslut förutsatte genom att låta inkallelseåldern vara rörlig och icke binda utbildningskontingenten till viss åldersklass. Detta system medgav vapenutbildning av varje därtill lämpad värnpliktig.

Remissinstanserna. 1954 års utred- nings betänkande fick vid remissbe- handlingen genomgående ett positivt mottagande av remissmyndigheterna. Exempelvis gjorde överbefälhavaren, ar- betsmarknadsstyrelsen och civilför- svarsstyrelsen uttalanden av innebörd att utredningens arbete syntes väsent- ligt kunna bidra till ett bättre utnytt- jande av landets personella resurser inom totalförsvaret. I fråga om de del- förslag som återgivits i det föregående må av remissuttalandena följande näm- nas.

Frågan om övergång till inskrivning vid 19 års ålder behandlades av flera remissmyndigheter. Härvid betonade överbefälhavaren, att en höjning av in- skrivningsåldern från 18 till 19 år skul- le medföra påtagliga fördelar från ur-

valssynpunkt. Möjligheterna att gene- rellt höja inskrivningsåldern påverka- des emellertid i hög grad av åldersklas- sernas storlek under de år som kunde överblickas. överbefälhavaren framhöll, att det fram emot 1970-talets mitt kun- de bli nödvändigt att återgå till inskriv- ning vid 18 år om den årliga utbild— ningskontingenten skulle kunna hållas på erforderlig nivå. Det av utredningen förordade systemet skulle sålunda en- dast bli tillämpbart under 4—5 år. Av detta skäl ansåg överbefälhavaren det icke motiverat att generellt höja inskriv- ningsåldern till 19 år. Fördelarna ur urvalssynpunkt med en högre inskriv- ningsålder borde emellertid enligt över- befälhavarens mening tillvaratas genom införande av ett system som möjlig- gjorde en senareläggning av inskriv- ningen ett till två år för sådana värn- pliktiga som genomgick särskild kvali- ficerad utbildning eller där medicinska skäl uppenbarligen talade för en senza- re inskrivning. Liknande synpunk- ter anfördes av arbetsmarknadsstyrel- sen, som betonade att det väsentliga för den enskilde icke var inskrivningsål- dern utan tidpunkten då tjänstgöringen fullgöres. Styrelsen ansåg, att systemet med en senareläggning av inskrivningen för vissa kategorier borde närmare ut— redas, förslagsvis av 1960 års värnplikts- utredning, innan inskrivningsåldern ändrades.

Utredningens förslag beträffande ut- bildningskontingentens maximering ge- nom kategoriklyvning föranledde inga erinringar och flera remissinstanser ut- talade sig särskilt till stöd för utred— ningens försiag.

Statsmakternas ställningstaganden. 1963 års försvarsbeslut får anses förut- sätta, att någon kategoriklyvning bland de värnpliktiga icke skall ske. Det he- ter nämligen i den tidigare (kap. 5) åter- givna målsättningen för krigsmakten ——

som utgör en precisering av beslutet -— bland annat, att varje vapenför svensk som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret bör sättas i stånd att i en eller annan form mili- tärt delta i kampen för landets själv- ständighet.

Därjämte gjorde föredragande depar- tementschefen i anslutning till sin an- mälan av försvarsbeslutet vissa uttalan— den direkt avseende 1954 års utrednings förslag (prop. 1963: 108, s. 61 f.). Han anförde sålunda beträffande övervä- gandena om metoder för kategoriklyv- ning att han, med hänsyn till innehållet i den målsättning som gällde för krigs- makten, icke fann det aktuellt att när- mare pröva dessa metoder. Vidare an- förde han, vad gällde förslaget att fram- deles höja inskrivningsåldern från 18 till 19 år, att han ville avvakta vad 1960 års värnpliktsutredning kunde komma att föreslå. Vad departementschefen så- lunda uttalat lämnades utan erinran av riksdagen (SU 113, rskr. 265).

Slutligen må i fråga om den årliga värnpliktskontingentens storlek fram- hållas att denna genom 1963 års för- svarsbeslut bestämts på organisatoriska grunder som något avvek från dem som 1954 års utredning haft att utgå ifrån.

Förändringarna av värnpliktstillgång- arnas regionala fördelning De värnpliktiga är _— liksom befolk- ningen i övrigt med avseende på sin bosättning mycket ojämnt fördelade inom landet med en stark koncentra- tion till östra Mellansverige, Göteborgs- området samt sydvästra Sverige. Detta förhållande påverkar på ett avgörande sätt lokaliseringen av mobiliseringsom- rådena.

Kommittén för näringslivets lokalise- ring studerade som underlag för sina re- kommendationer i betänkandet »Aktiv lokaliseringspolitik» (SOU 1963: 58)

bland annat befolkningsutvecklingen i olika delar av landet. Sammanfattnings- vis konstaterade kommittén (s. 135) att befolknings- och sysselsättningsutveck- lingen under 1960- och 1970-talen för landet i dess helhet kommer att präg- las av en begränsad tillväxt i de arbets- föra åldrarna. Inom glesbygdsnäringar- na skulle enligt kommittén antalet för- värvsarbetande intill år 1975 komma att minska med ca 170000 personer. Minskningen väntades bli kraftigast i Norrland, främst beroende på struktur- förändringarna inom jordbruk och skogsbruk. Enligt kommittén kunde be- folkningsförskjutningarna från gles- bygd till tätorter och mellan större re- gioner väntas fortsätta i stort sett en- ligt samma mönster som under de se- naste decennierna. I vissa avseenden an- sågs en accelererad omflyttning ej osan- nolik. Större områden med minskande folkmängd beräknades kvarstå eller uppkomma i delar av sydöstra Sverige men framför allt i Norrland. Folkök- ningen i östra Mellansverige, Göteborgs- området samt sydvästra Sverige vänta- des fortgå.

Kommittén rekommenderade vissa lo- kaliseringsåtgärder bland annat med syfte att tillvarata produktionstaktorer- na, att vidmakthålla full sysselsättning och att bereda befolkningen en så långt möjligt likvärdig samhällsstandard obe- roende av bosättningsort inom riket. Vidare förordade kommittén en sådan lokalisering av näringslivet att rikets försvar underlättades.

Riksdagen har sedermera på grund- val av betänkandet och efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1964:185) tagit ställning till riktlinjer för lokaliserings- politiken (BaU 48, rskr. 408). Härvid har godtagits en allmän lokaliserings— politisk målsättning. Bland annat bör enligt denna målsättning de försvars- politiska synpunkterna icke förbises vid

lokaliseringspolitiska avgöranden. Vi- dare har bland annat godtagits att un- der en övergångstid lämnas ett statligt ekonomiskt stöd till näringslivet i de orter eller de områden där man önskar påverka takten i pågående omvandling.

3. Inriktning och ledning av totalförsvarets per- sonaltjänst

1954 års utredning. Andra huvudavsnit— tet av 1954 års utrednings huwdbetän- kande omfattade främst principförslag som syftade till att effektivare än tidi- gare tillvarata totalförsvarets personel- la resurser. Härom anförde utredningen bland annat följande.

Hithörande frågor var beroende av vad som inom en vidare ram utreddes i and- ra sammanhang, exempelvis totalförsva- rets högsta ledning, och krävde i eu del fall omfattande detaljundersökningar utifrån andra grunder än utredningsdi- rektiven. Efter det att principbeslut fattats angående inriktning av och mål— sättning för fortsatt arbete, torde därav följande undersökningar i allt väsent- ligt vara av sådan art, att de borde hand- läggas såsom del av ordinarie arbets- uppgifter för den personal, som hand- har det personella försvarsförberedelse- arbetet inom totalförsvaret såsom helhet och inom dettas olika myndigheter.

Utredningen anförde därefter vissa grundläggande synpunkter på totalför- svarets personaltjänst bland annat av- seende inriktning, omfattning och led- ning av denna verksamhet.

Ifråga om personaltjänstens inrikt- ning och omfattning framhöll utred- ningen, att den civila delen av vårt to- talförsvar under 1950-talet organiserats fastare, vilket efter hand ökat konkur- rensen om både värnpliktig personal och viss personal över värnpliktsål- dern. För att personalproblemet icke skulle snedvridas, erfordrades enligt

utredningen att totalförsvarets delar utom krigsmakten icke var för sig utan föregående intern behovsprövning ställde krav i fråga om tilldelning av värnpliktiga. Mot bakgrunden härav an- såg utredningen sig böra framlägga vis- sa grundläggande synpunkter på perso- naltjänsten inom totalförsvaret. Enligt utredningen borde personaltjänstens uppgift allmänt angivas vara att, utgåen- de från målsättningen för totalförsvaret, säkerställa att landets personella till- gångar användes vid krig eller krigsfara på ett mot målsättningen svarande sätt och att erforderliga åtgärder härför vid- togs ijred. För att denna allmänna upp— gift skulle kunna lösas måste enligt ut- redningen personaltjänsten i stort om- fatta följande, nämligen en inventering och kontinuerlig uppföljning av perso- nalbehov och personaltillgång, en lång- siktig planering i nära samarbete med den personella utvecklingen inom det fredstida samhället, ett fortlöpande ar- bete för att samordna och normera handläggningen av personalfrågor inom totalförsvaret samt slutligen sådana re- gistreringstekniska och administrativa åtgärder som erfordrades för att säker- ställa en snabb organisering av total- försvaret vid krigsutbrott med kort för- varning.

Grunden för prioritering i personal- frågor måste enligt 1954 års utredning i ett krig med kort förvarning och till- kännagivet genom beredskapslarm vara att låta all annan verksamhet än det väpnade motståndet och skyddet av ci- vilbefolkningen —— civilförsvar samt häl— so- och sjukvård —— träda tillbaka då det gällde anspråk på personal som var lämpad och utbildad för de först- nämnda verksamhetsgrenarna. Även fördelningen av reservarbetskraft bor- de följa samma princip. Emeller- tid måste, anförde utredningen, även vissa andra verksamhetsgrenar till-

mätas stor betydelse och anförde som exempel härpå bland annat att ledning- en av totalförsvarets olika funktioner måste personellt säkerställas vid bered- skapslarm, i varje fall i regional och lokal instans, samt att krigsmakten och civilförsvaret måste betjänas med järn- vägs-, landsvägs- och sjötransporter. En- ligt utredningen var det nödvändigt att få till stånd en ensartad och förutsätt- ningslös prövning av vilka befattningar inom den krigsviktiga verksamheten som icke utan allvarliga olägenheter kunde besättas med annan personal än den i fredstid anställda i syfte bland annat att klarlägga vilka befattningar som kunde besättas med reservarbets- kraft.

Utredningen föreslog att ledningen av totalförsvarets personaltjänsti central in- stans skulle utövas av överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen i samarbe- te. Det föreslogs vidare, att i regional in— stans motsvarande samarbete skulle ske mellan militärbefälhavare och länsar- betsnämnderna. En länsarbetsnämnd i civilområdet skulle därjämte biträda ci- vilbefälhavaren i vissa frågor avseende hela civilområdet.

Statsmakternas ställningstagande. Ut- redningens ifrågavarande förslag an- mäldes i sina huvuddrag i 1963 års statsverksproposition (bil. 6, p. 2). De- partementschefen anförde därvid bland annat, att förslagen borde tills vidare föranleda åtgärder i två hänseenden. Så- lunda borde anges vissa principer för det fortsatta personalplaneringsarbetet inom totalförsvaret, vilket arbete däref- ter i huvudsak borde utföras av de be- rörda myndigheterna. Vidare borde en viss förstärkning ske av organisationen för personalplanering inom den civila delen av totalförsvaret. övriga av utred- ningen föreslagna åtgärder beträffande personalplaneringen exempelvis i fråga om prioriteringen borde i princip få

ånyo övervägas och aktualiseras av myndigheterna som ett led i det fort- satta, löpande planläggningsarbetet.

Departementschefen förordade bland annat, att i huvudsak i enlighet med vad utredningen föreslagit _ uppgiften för personaltjänsten inom totalförsvaret allmänt skulle anges vara att säkerställa att landets personella tillgångar vid krig eller krigsfara användes på det för det samlade totalförsvaret lämpligaste sättet och att erforderliga åtgärder här- för vidtogs i fred ävensom att omfatt- ningen av personaltjänsten i allt väsent- ligt bestämdes på sätt utredningen före- slagit.

Departementschefen anslöt sig vidare till utredningens förslag, att ledningen i central instans av totalförsvarets per- sonaltjänst skulle utövas av överbefäl- havaren och arbetsmarknadsstyrelsen i samverkan. Han var däremot icke be- redd ta ställning till den föreslagna re- gionala organisationen.

Riksdagen lämnade utan erinran de angivna principerna för totalförsvarets personalplanering (SU 4, rskr. 4).

4. Värnpliktsutredningens synpunkter Behov och tillgångar av värnpliktiga Värnpliktsutredningen finner sig som en utgångspunkt för sina fortsatta över- väganden böra ta det förhållandet att statsmakterna godtagit den av 1954 års utredning rörande totalförsvarets perso- nalbehov förordade principen för att erhålla en konstant utbildningskontin- gen—t ehuru rekryteringsunderlagets stor- lek växlar från år till år. Värnpliktsut- redningen har, efter studium av senare statistik, funnit »att de av 1954 års ut- redning gjorda prognoserna rörande försvarsgrenarnas förväntade tillgångar och behov i fråga om värnpliktiga un- der 1970-talets första del till sin all- männa innebörd inte väsentligt änd-

rats. Värnpliktsutredningen finner sig därför som en utgångspunkt för sitt fort— satta arbete även böra godta i stort den slutsats vartill 1954 års utredning kom- mit, nämligen att våra personaltillgäng- ar är knappa i förhållande till totalför- svarets mångskiftande uppgifter och att sträng återhållsamhet vid tilldelning av värnpliktiga till olika uppgifter därför är nödvändig inom alla planeringsom- råden.

Vid bedömning av de behovsberäk- ningar som 1954 års utredning redovi- sat bör observeras att denna utredning arbetade med delvis andra organisa- toriska förutsättningar än värnplikts- utredningen. 1954 års utredning hade sålunda att utgå ifrån den krigsorgani- sation som följde av 1958 års försvars- beslut medan värnpliktsutredningen funnit sig böra utgå från den krigsorga- nisation som 1963 års försvarsbeslut möjliggör i början av 1970-talet. Värn- pliktsutredningen har på denna grund från försvarsgrensstaberna inhämtat behovsuppgifter, vilka redovisas särskilt (bilaga H 1). Värnpliktsutredningens beräkningar måste grundas på delvis andra förutsättningar i fråga om per- sonalreservens storlek än vad 1954 års utredning utgick ifrån. Denna utredning räknade vidare med att repetitionsöv- ningar i krigsförband skulle förekomma endast inom armén och kustartilleriet. Modifieras detta system och vidgas det att omfatta krigsmakten i dess helhet, uppstår andra relationer mellan krigs- organisationen och behovet av värn- pliktiga disponibla för krigsplacering. Detta samband belyses närmare i sär- skild sammanställning (se bilaga H 1).

I detta sammanhang vill värnplikts- utredningen nämna att den vid sin granskning av försvarsgrenarnas kvali- tativa och kvantitativa krav på personal kunnat skönja varierande värderings- grunder de olika myndigheterna emel-

lan. I och för sig är ett sådant förhål- lande icke anmärkningsvärt. Nuvarande organisation har uppbyggts under lång tid. Den intill den 1 oktober 1961 rå- dande kompetensfördelningen mellan överbefälhavare och försvarsgrensche- fer främjade icke en samordnad ut- veckling av organisationens enskildhe- ter. Överbefälhavarens numera vidgade befogenheter torde på längre sikt få till följd att olikheter i fråga om behovs- bedömningar och kval-itetsvärderingar kommer att utjämnas.

Oberoende av den samordning som kan bli möjlig genom nyssnämnda verk- samhet torde vissa reglerande åtgär- der erfordras från Kungl. Maj:ts sida i fråga om krigsorganisationens storlek Och sammansättning. Enligt nu gällande ordning har Kungl. Maj:t till försvars- grenschef i stor utsträckning delege- rat beslutanderätten i fråga om antal förhand av olika typer och deras de- taljsammansättning (TLB nr 53/1958). Denna delegering sammanhänger med de planeringsprinciper som infördes i och med 1958 års försvarsbeslut. Genom de regelbundet återkommande försvars- besluten tar statsmakterna ställning till antalet viktigare enheter i krigsorgani- sationen samt deras prestanda i stort. Genom årliga ställningstaganden till värnpliktskontingent, personalförteck- ningar, materielanskaffning och lång- siktplaner kan statsmakterna utöva en fortlöpande kontroll av krigsorganisa- tionens reella innehåll. Detaljreglerande åtgärder från Kungl. Maj:ts sida torde därför för närvarande icke, från de synpunkter värnpliktsutredningen har att företräda, vara erforderliga. Det av värnpliktsutredningen i det följande fö- reslagna värnpliktssystemet ger emel- lertid vidgade möjligheter till att om- skola och att överföra personal mellan försvarsgrenarna, varigenom personal- tillgångarna kan utnyttjas effektivt un-

der hela Värnpliktstiden. Värnplikts- utredningen vill härvid föreslå, att den ordningen införes att Kungl. Maj:t fast- ställer de personalramar inom vilka försvarsgrenarnas organisation i stort skall utformas och de normer efter vil- ka personalreservens storlek bör beräk- nas.

Till frågan om ändring av inskriv- ningsåldern återkommer värnpliktsut- redningen i kapitel 30. Frågorna om ut- bildningskontingentens storlek och om kategoriklyvning har utredningen be- rört vid behandlingen av 1963 års för- svarsbeslut. Vissa förändringar av ma- rinens utbildningskontingent behandlas i avdelning V.

De i det föregående re-dovisade be- dömningarna av befolkningstillgångar- nas regionala förändring i framtiden visar, att man även då måste räkna med att koncentrationen av befolkningen till vissa regioner kommer att fortgå. Värn- pliktsutredningen finner att denna kon- centration minskar snabbheten i mobili- seringen och den operativa handlings- friheten i ett krigs inledningsskede och att detta ställer särskilda krav på utnytt- jandet av underskottsområde-nas befolk- ningstillgångar. Utredningen finner där- emot att denna utveckling har mindre betydelse, när det gäller värnpliktsut- bildningen och därmed sammanhängan- de värnpliktsfrågor.

Nuvarande värnpliktssystem medför att ett överskott av värnpliktiga suc- cessivt skapas vid flottan och flyg- vapnet. Samtidigt kommer arméns per- sonaltillgångar under överskådlig tid att understiga dess behov och möjligheter- na för totalförsvarets civila grenar att få sina behov av uppskovspersonal till- godosedda att förbli snävt begränsade. 1954 års utredning har framhållit att en radikal omfördelning av uppskoven från armén till flottan och flygvapnet bör genomföras om nöjaktig balans skall

uppnås. Värnpliktsutredningen har granskat förutsättningarna för en sådan åtgärd. Till sådana civila totalförsvars- organ som upprättas först vid bered- skapstillstånd eller krig föreligger vissa förutsättningar att välja uppskovsper- sonalen bland övertaliga värnpliktiga vid flottan och flygvapnet. Civilförsva- rets undsättningskårer bör företrädes- vis rekryteras på detta sätt. Det vore också önskvärt att på samma sätt rekry- tera sådana delar av det allmänna lokala civilförsvaret, i vilka vissa värnpliktiga måste ingå. Det bör emellertid observe— ras att uppskovspersonalen inom denna del av civilförsvaret företrädesvis ut- göres av ledningspersonal, brandmän och polis. Dessa yrkesgrupper måste inordnas i civilförsvaret praktiskt taget oberoende av försvarsgrenstillhörighet. Enahanda förhållande råder till exem- pel bland anställda vid kommunika- tionsverken och inom krigsindustrien. En väsentlig omfördelning av uppsko- ven kan därför inte uppnås på denna väg. En annan utväg är att vid inskriv- ningen tilldela flygvapnet och flottan sådana värnpliktiga som är anställda exempelvis vid kommunikationsverken, vid vilka en förhållandevis stor andel av de anställda kommer att beviljas uppskov. Denna väg har prövats sedan några år tillbaka. Rörligheten på ar- betsmarknaden motverkar emellertid ef- fekten av denna åtgärd liksom också det fö|:.ållandet att flertalet värnpliktiga träffar slutligt yrkesval först efter in— skrivningen. Icke heller på denna väg kan därför en tillfredsställande balans mellan behov och tillgångar ernås. Av särskilt intresse i detta sammanhang är de sjömanshusinskrivna värnpliktiga. Denna kategori är visserligen icke for- mellt att betrakta som uppskovsperso- nal. I fråga om krigsplaceringsbarhet de första åren efter grundutbildningen kan den emellertid från truppregistrerings-

myndigheternas synpunkt jämställas med icke disponibel personal, i varje fall gäller detta de yrkessjömän som går i transocean fart. Dessa värnpliktiga bör företrädesvis tilldelas flottan. Då emel- lertid antalet kan vara större än flot- tans årskontingent. måste även övriga vapengrenar tilldelas sjömanshusin- skrivna värnpliktiga. Härvid bör flyg- vapnet —— liksom flottan _— tilldelas sjö- manshusinskrivna och ej krigsplace- ringsbara värnpliktiga med låmp-ig yr- kesutbildning till ett antal som motsva- rar fredsorganisationens »överskottshe- hov» (se vidare kap. 9, avsnitt B). —— Av det anförda framgår, att det inom nuvarande värnpliktssystem icke är möjligt att utnyttja överskottet av värn- pliktiga tillhörande flottan och flygvap- net för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten eller för att till- godose behovet av uppskovspersonal för totalförsvarets civila grenar. Värnplikts- utredningen finner sig därför vid ut- formningen av ett nytt utbildningssy- stem böra eftersträva en ordning var- igenom olägenheterna med nämnda överskott undanröjes.

Inriktning och ledning av totalförsva- rets personaltjänst

Värnpliktsutbildningen innebär, att sam- hället tar på sig ansenliga utgifter av skilda slag. Det är därför betydelse- fullt att värnpliktstillgångarna både i fred och krig administreras på det ur försvarets synpunkt mest effektiva sät- tet. Betydelsefulla åtgärder för att nå detta syfte har på senare år vidtagits av statsmakterna. Utredningen vill härvid peka på 1963 års riksdagsbeslut rörande personaltjänstens inriktning och om- fattning samt dess ledning i central in- stans. Däremot har några åtgärder ännu inte vidtagits för att förbättra resur- serna för personaltjänstens ledning i regional instans. Frågan om hur en så-

dan förstärkning bör ske på militär sida är bland annat beroende av de resultat, vartill den pågående utredningen om in- skrivnings- och personalredovisnings- systemen kan komma. Värnpliktsutred- ningen anser sig emellertid, med hänsyn till den utformning som direktiven för ifrågavarande utredning fått, som en av förutsättningarna för sina fortsatta över- väganden böra räkna med att inskriv- nings- och personalredovisningssyste- men allmänt kommer att effektiviseras även om det alltjämt är oklart på vilket sätt och i vilken omfattning så kom- mer att ske.

B. Personalavgångarna under fred i krigsförbanden

1. Inledning

I ett system med repetitionsövningar i krigsförband är det av många skäl — vartill återkommes i det följande -— önskvärt att i så stor utsträckning som möjligt hålla krigsförbandens perso- naluppsättuing oförändrad. Möjlighe- terna härtill är emellertid begränsade av två skäl.

För det första sker i stor omfattning en omsättning i förbanden till följd av icke önskvärda personalavgångar. Des- sa avgångar utgöres av avgångar på grund av dödsfall. frikallelse efter odug- ligförklaring, nedgruppering (överfö- ring till handräckningstjänst), uppskov, omplacering föranledd av avgångar vid andra förband, anstånd, omflyttning av personal på grund av bristande tillgång på repetitionsövningsskyldighet samt byte av bostadsort. Denna omsättning sker dels fortlöpande under tiden mel- lan två repetitionsövningar, dels i sam- band med att de värnpliktiga inkallas till fullgörande av sådan övning. Vissa av de fortlöpande förändringarna —— särskilt av de värnpliktigas hälsotill-

stånd — kommer i många fall till de militära myndigheternas kännedom och föranleder åtgärd först i samband med att inkallelse sker till repetitionsöv- ning. — Den betydande omfattningen av dessa icke önskvärda avgångar har ansetts vara en stor svaghet i nu till- lämpat system för repetitionsövningar i krigsförband. Hittills gjorda erfaren- heter på detta område härrör från armén och kustartilleriet.

För det andra måste krigsförbanden, allteftersom deras värnpliktiga blir äld- re och överförs till andra befattningar eller lämnar värnpliktsåldern, tillföras nya, yngre värnpliktiga. Denna om- sättning söker man verkställa strax innan förbandet skall fullgöra repeti- tionsövning så att det förnyade för- bandet så snart som möjligt kan övas. Vid armén har man så långt möjligt sökt att förnya förbanden kompanivis för att sedan om möjligt bibehålla kom- panierna under två repetitionsövnings- perioder, d. v. 5. under sammanlagt tolv år. Bataljonerna däremot har förnyats kontinuerligt, d. v. 5. vid varje repe— titionsövning har ett eller flera kompa- nier i varje bataljon omsatts.

2. Personalavgångarna under tiden mellan två repetitionsövningar

Avgångarnas omfattning Värnpliktsutredningen har för att klar- lägga omfattningen av personalomsätt- ningen i krigsförbanden under tiden mellan två repetitionsövningar detalj- studerat ett hundratal krigsförband vid armén. Då nuvarande personalredovis- ningssystem icke medger att personal- utvecklingen i ett förband kartlägges i efterhand har utredningen i stället gjort punktstudier på en rad förband, som utvalts så att utvecklingsförloppet i stort kunnat följas. Härvid har de stu-

derade förbanden grupperats efter om de fullgjort repetitionsövning ett, två, tre, fyra eller fem år tidigare. Uppgift har framtagits om hur stor del av den i förbanden vid undersökningstillfället (år 1964) i befattning krigsplacerade personalen som deltagit i förbandens senaste repetitionsövning. Av undersök- ningen, vars resultat sammanfattas i bild 6: 1, framgår att avgången per år de allra närmaste åren efter en repe- titionsövning varit relativt liten för att senare stiga. Sammanlagt har avgång- arna efter tre eller fyra år medfört att förbanden till mindre del än två tredje- delar kommit att bestå av samtränad personal. Härigenom kommer andelen samtränad personal att nedgå under vad som tidigare av 1948 års värn— pliktskommitté — ansetts utgöra en undre gräns härvidlag, nämligen 65 procent av förbandets fältstyrka. Enligt undersökningen föreligger inga avse— värda olikheter i avgångarn-as samman- lagda omfattning mellan fältförband och lokalförsvarsförband.

Det bör vid bedömningen av det re- dovisade materialet beaktas bland an- nat följande. Det undersökta antalet förband är begränsat och speglar där- för krigsorganisationens fördelning på förbandstyper och geografiska områden endast i grova drag. Siffrorna har med hänsyn härtill en osäkerhetsmarginal och belyser mera problemets storleks- ordning än anger dess exakta omfatt- ning.

I förbandens repetitionsövning har, i enlighet med gällande principer, del- tagit ca 85 procent av förbandets fält- styrka.

Avgångarnas orsaker Av det ifrågavarande undersöknings- materialet kan beroende på nuvaran- de personalredovisningssystem _— icke

Bild 6: 1. Andelen värnpliktiga i arméns krigs- förband, som vid olika tidpunkter efter senast fullgjord repetitionsövning fortfarande kvarstår i det krigsförband vid vilket övningen fullgjorls

ANDEL ] % _ loa ,

qIO _N zac—_” _

50. V

40 xx

30

ze

lc

C 0 o 1 2 3 1 S 6 Att FÄLTFÖRBAND --------------- LOKALFÖRSVARSFÖRBAND

ruvÄ som ENLIGT lm ins vÄRuruxrsthiTTé ICKE BORDE UNDEQSKRIDAS Anm. 1. Andelen är räknad i procent av för- bandets fältstyrka.

2. År 0 är det år då förbandet senast genom- förde repetitionsövning.

utläsas orsakerna till avgångarna i för- banden. Utredningen har därför sökt att med utgångspunkt i centrala värn- pliktsbyråns statistik, särskilt gjorda undersökningar m. m. belysa avgång— arnas fördelning på orsaker.

Årliga avgångar på grund av döds- fall, frikallelse till följd av odugligför- klaring, nedgruppering (överföring till handräckningstjänst) och uppskov finns redovisade i statistik förd av centrala värnpliktsbyrån. Med utgångs- punkt härifrån synes schematiskt efter korrigeringar i syfte att undvika vissa dubbelräkningar m. m. avgångarna av

dessa orsaker vid ett krigsförband till- sammans kunna bedömas uppgå till någon eller några procent per år.

Värnpliktsutredningen har vidare gjort stickprovsundersökningar vid vissa truppregistreringsmyndigheter rörande bland annat de avgångar som orsakas av organisatoriska förhållan— den. exempelvis avgångar på grund av utträde ur värnpliktsåldern, organisa- toriska förändringar i förbanden och bristande tjänstgöringsskyldighet hos den värnpliktige. Undersökningarna ty— der på att dessa avgångar tillsammans skulle vara av storleksordningen 5 pro— cent för år.

Vad slutligen gäller avgångar på grund av flyttning, d. v. 5. avgångar till följd av att de värnpliktiga byter bostadsort och därmed enligt gällande bestämmelser tilldelas annat förband, organiserat närmare den nya bostads- orten, har dessa efter hand ökat. Av- gångarnias omfattning beror bland annat på hur stränga krav man ställer på att krigsförbanden skall vara lokalt rekry- terade. Hittills synes dessa krav ha va- rit strängare vid armén än vid övriga försvarsgrenar.

Den inrikes flyttningen av män i värnpliktig ålder, sådan den redovisats av statistiska centralbyrån, framgår av tabell 6: 1.

Av tabellen kan bland annat utläsas att flyttningen i de lägre åldrarna ur arméns synpunkt fältförbandsåld— rarna -—— är väsentligt mer omfattande än i de högre lokalförsvarsförbands- åldrarna.

Flyttningen mellan län torde nära överensstämma med flyttningen mellan inskrivningsområden. Dessa flyttningar leder i de flesta fall vid armén till om- krigsplacering. Detta gäller på grund av kravet på lokalrekrytering —— i många men ingalunda alla fall även de värn-

Tabell 6: 1. Flyttande män i viss ålder är 1963 i procent av antalet män i samma ålder vid början av år 1963

Antal flyttande män (i %) mellan

Åldersgrupp församlingar

län men ej mellan län 20—24 7,2 14,8 25—29 7,3 15,2 30—34 4,6 9,7 35—39 3,1 6,5 40—44 2,2 4,7 45—49 1,5 3,5 20—49 4,3 8,9 20—34 6,4 13,3 35—49 2,3 4,9 20—39 5,6 11,6 40—49 1,9 4,1

pliktiga som enligt inskrivningsförord- ningen är tilldelade visst förband, exempelvis underofficerare och office- rare. I vilken utsträckning flyttning mellan församlingar leder till omkrigs- placering beror bland annat på stor- leken av förbandets rekryteringsom— råde. Antar man att en femtedel av flytt— ningarna inom inskrivningsområdet le- der till omkrigsplacering, skulle det anförda innebära att den omplacerings- frekvens som är föranledd av flyttning för män i värnpliktig ålder, d. v. s. 20—47 år, skulle ligga mellan (5,6 + 0,2 x 11,6 = ) 8,0 procent och (4,3 + 0,2 )( 8,9 =) 6,1 procent, (1. v. 5. vara av storleksordningen 7 procent.

I fältförbanden är avgångarna på grund av dödsfall, nedgruppering, odug- ligförklaring, uppskov, åldersskäl och bristande tjänstgöringsskyldighet mind- re än genomsnittet medan å andra si- dan avgången på grund av flyttning är större. Genomsnittligt för samtliga för- hand vill det förefalla som avgångarna på grund av flyttning är av ungefär sam— ma storleksordning som övriga avgångs- orsaker tillsammans.

3. Personalavgångarna i samband med repetitionsövning

Värnpliktsutredningen har närmare undersökt avgångarna i samband med repetitionsövning. Undersökningen har omfattat dels bearbetning av statistik sammanställd av centrala värnplikts- byrån och arbetsmarknadsstyrelsen, dels bearbetning av statistik grundad på truppregistreringsmyndigheternas kon- tinuerliga rapportering till arméstaben av personalavgångarna i samband med repetitionsövningarna, dels en av värn- pliktsutredningen gjord särskild studie av avgångarna i samband med repeti— tionsövning vid vissa förband. Centrala värnpliktsbyråns statistik omfattar an- stånd vid samtliga truppregistrerings- myndigheter vid armén under år 1961 utom en. Arbetsmarknadsstyrelsens sta- tistik avser inom styrelsen under senare år handlagda anståndsärenden. Statisti- ken från arméstaben omfattar samtliga förband som inom armén genomfört repetitionsövning åren 1959 och 1963. Totalt inkallad styrka uppgick härvid vardera året till drygt 80 000 värnplik- tiga. Den särskilda studien — som gällt förband ur armén — har avsett dels an- ståndens fördelning på olika värnplikts- kategorier, dels hur anstånden varit fördelade på åberopade skäl för an- ståndsansökan. Studien omfattade om- kring en sjättedel av de till repetitions- övning inkallade under första halvåret 1962. Den omfattade all personal (11 106 man) vid vissa förband (elva bataljo- ner eller motsvarande, en brigadstab m. m. samt tre kompanier), som utvalts i syfte att få undersökningen så repre- sentativ som möjligt för förhållandena inom hela armén. Studien företer dock brister ifråga om representativiteten. Framför allt begränsningen till ett halv- år gör att det säsongmässigt växlande anståndsbehovet främst inom jordbru- ket blir ofullständigt belyst; armésta-

bens nyssnämnda statistik ger dock möjligheter att jämföra olika kalender- halvår med varandra. Vidare är geogra- fiskt Norrland något överrepresenterat.

Orsakerna till avgångarna vid in- kallelse till och genomförande av krigs— förbandsövning har hänförts till _ utöver vissa orsaker såsom frikallelse och nedgruppering vilka behandlats under närmast föregående punkt —— föl- jande, nämligen

av militär myndighet eller Kungl. Maj:t bifallen ansökan om anstånd med fullgörande av viss repetitionsövning,

tillfällig sjukdom eller skada som omöjliggör deltagande i den aktuella repetitionsövningen, eller

annan orsak, exempelvis att veder- börande erhållit uppskov efter det in- kallelseorder utsänts, rest utrikes eller befinner sig på fartyg, ej inställt sig till tjänstgöring eller på grund av byte av bostadsort efter det inkallelseorder ut- sänts avses omregistreras till annan truppregistreringsmyndighet.

Avgångar till följd av anstånd Centrala värnpliktsbyråns statistik för år 1961 visar, att av det under hela är 1961 till repetitionsövning inkallade1 antalet värnpliktiga vid armén, 91 274, ansökte 17 991 eller 19,7 procent om anstånd. Anstånd beviljades för 11 745 värnpliktiga eller för 12,9 procent av antalet till repetitionsövning inkallade. Detta innebär, att omkring 65 procent av antalet ansökningar bifölls. Beslut om bifall meddelades i omkring hälften av dessa fall av truppregistreringsmyn- digheten, i en tredjedel av fallen av chefen för armén och i en sjättedel av fallen av Kungl. Maj:t. Antalet beviljade anstånd var relativt sett något större vid höstomgången än vid vinter- och våromgångarna. Signaltrupperna hade högre och luftvärnet lägre anstånds-

frekvens än övriga truppslag. De an- förda siffrorna bedöms inom arméled- ningen vara representativa för förhål— landena inom armén vid slutet av 1950- talet och början av 1960-talet.

Syftet med bearbetningen av den hos arméstaben tillgängliga statistiken av- seende åren 1959 och 1963 har varit att jämföra anståndens m. m. fördel— ning dels mellan första och andra ka- lenderhalvåret, dels mellan fältförband och lokalförsvarsförband ävensom att bedöma utvecklingstendensen. —- Armé- stabens statistik anger antalet avgång- ar i förhållande till den inkallade styr- kan men däremot icke antalet ingivna anståndsansökningar. Den till krigsför- bandsövning inkallade styrkan var år 1959 85 041 värnpliktiga och år 1963 82 630 värnpliktiga, vilket ut- gör 112 respektive 114 procent av för— bandens fältstyrka. Avgångarna till följd av anstånd har i genomsnitt varit för år 1959 10,3 procent och för år 1963 13,1 procent av inkallat antal värn- pliktiga. Motsvarande delsiffror för första och andra kalenderhalvåren var år 1959 9,4 procent och 11,1 procent samt är 1963 11,4 procent och 14,0 pro- cent. Någon nämnvärd skillnad i an- ståndsfrekvens mellan fält- och lokal- försvarsförband synes icke ha förele- gat.

Värnpliktsutredningens förenämnda studie för första halvåret 1962 av an- ståndens fördelning på olika personal- kategorier omfattade icke blott de värn- pliktiga utan även övriga, i berörda förband krigsplacerade befattningsha- vare. Resultatet av studien framgår av följande sammanställning (tabell 6:2) över antalet sökta och antalet beviljade anstånd i förhållande till antalet in-

1 För att kunna öva förbanden med 85 pro— cent av fältstyrkan måste erfarenhetsmässigt inkallelse utgå till personal motsvarande om- kring 120 procent av fältstyrkan.

Tabell 6: 2. Fördelningen på personalka- tegorier av anståndsansökningar och be- viljade anstånd under första halvåret 1962

Källa: Av värnpliktsutredningen utförd

undersökning Sökta Beviljade anstånd i % anstånd i % 1331? av inkallad av inkallad g styrka inom styrka inom varje kategori varje kategori Officerare ..... 18,1 13,4 Under- officerare. . . . 34,3 25,6 Underbefäl. . . . 20,9 14,9 Meniga ........ 12,2 8,0 Samtliga kategorier . . . 15,8 10,9

kallade med fördelning på officerare, underofficerare, underbefäl och me- niga.

Kategorierna underofficerare och un— derbefäl bestod praktiskt taget uteslu- tande, kategorien meniga helt av värn- pliktiga. Officerskategorien innehöll förutom de värnpliktiga officerarna ett fåtal aktiva och några reservofficerare. Anstånden hade dock begärts huvud- sakligen av de värnpliktiga officerarna.

Studien visade en något lägre ansök- ningsfrekvens (15,8 %) och en något lägre anståndsfrekvens (10,9 %) än centrala värnpliktsbyråns i det före- gående nämnda statistik för det när-

mast föregående hela året (19,7 %, 12,9 %) samt en något lägre anstånds- frekvens än arméstabens statistik för år 1963 (13,1 %).

Av sammanställningen framgår, att den avgjort största avgångsfrekvensen förelåg bland underofficerarna. Var fjärde inkallad underofficer meddela- des sålunda anstånd. Inom de övriga kategorierna var avgångarna sådana att var sjätte eller sjunde underbefäl, var sjunde eller åttonde officer och var tolfte eller trettonde menig som inkal- lades erhöll anstånd med sin tjänstgö- ring. Avgångarna till följd av anstånd var således störst bland befälet.

Värnpliktsutredningens studie om- fattade även de skäl, som de anstånds- sökande anfört för sina ansökningar. Enligt studien fördelade sig avgångar- na härvid på sätt framgår av tabell 6: 3.

De anförda totalsiffrorna visar, att i över hälften av fallen, eller (10,5+ 46,6 :) 57,1 procent av dessa, anförts arbetsmarknadsskäl. En knapp femte- del härav var att hänföra till jordbruks- skäl. Av de återstående orsakerna ut- gjorde studieskälen omkring en tredje- del av hela ansökningsvolymen samt sociala skäl mindre än en sjundedel av hela volymen. De meniga anförde i större utsträckning än befälet jord-

Tabell 6: 3. Fördelningen under första halvåret 1962 av anståndsansökningarna vid repetitionsövning på anförda skäl

Källa: Av värnpliktsutredningen utförd undersökning

Andel (i %) av det sammanlagda antalet ansökningar vid olika, för anstånd anförda skäl . Arbetsmarknads— Ej angivet Personalkategon sk äl Sociala av trupp- Studier skäl registre— Summa

Jord- Annat ringsmyn— bruksskäl digheten Befäl .................... 5,7 42,8 46,1 4,6 0,8 100,0 Meniga ................... 14,8 50,0 25,5 9,2 0,5 100,0 Befäl och meniga tillhopa. .. 10,5 46,6 35,2 7,0 0,7 100,0

bruksskäl och sociala skäl. Andra ar- betsmarknadsskäl än jordbruksskäl an- fördes av de meniga i något större ut- sträckning än av befälet. Studieskäl an- fördes av befälet i dubbelt så stor ut- sträckning som av de meniga.

Arméstabens statistiska material från åren 1959 och 1963 samt centrala värn- pliktsbyråns statistik från år 1961 visar under den period från vilken undersök- ningar föreligger en stegring av av— gångarna till följd av anstånd, från 10,4 procent år 1959 till 12,9 procent år 1961 och 13,1 procent år 1963.

Avgångar till följd av annan orsak än anstånd

Underlaget för att bedöma andra av- gångsanledningar än anstånd utgöres dels av den särskilda studien av förhål— landena vid vissa krigsförband under första halvåret 1962, dels av armésta- bens statistiska material. Antalet värn- pliktiga som avgick till följd av andra orsaker än odugligförklaring och ned- gruppering vilka avgångsorsaker be- handlats under närmast föregående punkt —— samt anstånd utgjorde 10,4 procent av antalet inkallade. Hur de avgångna fördelade sig inom kategorier- na befäl och meniga på avgångsorsaker enligt den särskilda studien framgår av tabell 6: 4.

Arméstabens statistik från åren 1959 och 1963 visar likartade siffror (sam- manlagt 10,1 resp. 9,9 procent). Fält- förbanden låg härvid någon procenten— het under genomsnittet och lokalför- svarsförbanden någon procentenhet över.

Av det under denna punkt anförda framgår, att avgångarna i samband med inkallelse till och genomförande av re- petitionsövning uppgår till drygt 10 procent till följd av anstånd och till ca 10 procent till följd av övriga orsaker (utom odugligförklaring och nedgrup- pering) eller till sammanlagt kanske 20 procent eller något mer av inkallad styrka.

Anstånden har till följd att man an— tingen tvingas repetitionsöva förban- den med avsevärda vakanser i befäls- befattningarna eller också, i den mån så är möjligt, låna motsvarande befatt- ningshavare från annat krigsförband eller personalersättningsreserv. Anstån- den medför därvid olägenheter oberoen— de av vilken utväg som tillgripes.

Avgångarna till följd av anstånd är särskilt besvärande därför att de i för- hållandevis större utsträckning gäller befäl än meniga; anstånd är ungefär dubbelt så vanligt bland befäl som bland meniga.

Det bör påpekas, att de beskrivna för— hållandena till en betydande del är ett

Tabell 6: 4. Avgångar första halvåret 1962 vid repetitionsöv- ning lill följd av annan orsak än anstånd

Källa: Av värnpliktsutredningen gjord undersökning

Tillfällig sjukdom eller ”få?/" Zink ' O 0 Kategori skada ] A) av inkallad Summa

| inkallad st rka inom

styrka inom v I? kate o i

varje kategori a ]e g r Befäl ................... 4,9 3,9 8,8 Meniga .................. 8,1 3,1 11,2 Befäl och meniga tillhopa . 7,0 3,4 10,4

fredsproblem. Vid mobilisering sker nämligen praktiskt taget inga avgångar till följd av anstånd.

4. Värnpliktsutredningens överväganden och slutsatser

Krigsförbanden i ett system med repe- titionsövningar i krigsförband måste kontinuerligt omsättas. För att denna nödvändiga omsättning icke skall ogynnsamt inverka på förbandets sam- träning måste omsättningen ske i sam- band med att förbandet fullgör repeti- tionsövning. Omsättningen av förban- det måste därför vara inordnad i en långsiktig plan.

Varje avgång av annan anledning från ett tidigare samövat och samtrim- mat krigsförband innebär att dettas stridsvärde minskar. Ofta återverkar avgångar från ett förband även på and— ra förband, beroende på de omkrigspla- ceringar som många gånger härigenom blir nödvändiga. Förbandens personella sammansättning och därmed förban— dens samträning bör hållas så intakt som möjligt. Strävan måste därför vara att reducera de icke planerade avgång— arna från krigsförbanden så långt detta är möjligt.

Av det under punkterna 2 och 3 an- förda framgår att avgången i krigsför- banden från en repetitionsövning till en annan beror dels på hur lång tid som förflyter mellan övningarna, dels på orsaker som har samband med själva inkallelsen.

De av tidsmellanrummet mellan öv- ningarna beroende avgångarna förorsa— kas av dödsfall, frikallelse, nedgruppe- ring, uppskov. omkrigsplaceringar av organisatoriska skäl samt byte av bo- stadsort. De uppgår enligt gjorda un- dersökningar vid arméns förband till en storleksordning för år räknat av en

tiondedel av förbandens fältstyrka. Detta innebär, att _ eftersom krigsförbanden i nuvarande system övas med något mindre styrka än fältstyrkan _ då fem år förflutit, sedan ett förband fullgjort repetitionsövning, av den personal som deltog i närmast föregående övning kvarstår i förbandet ett antal som mot- svarar ca en tredjedel av förbandets fältstyrka. Ett förband som mobiliseras med sådan personalsammansättning kan svårligen uppfylla kravet att vara krigs- användbart omedelbart efter mobilise- ring.

Det angivna bortfallet av personal i krigsförbanden synes kunna motver- kas genom tre slag av åtgärder.

För det första kan systemet för öv- ning av krigsförbanden byggas upp så att förbanden övas med fältstyrka och icke som nu med ca 85 procent av den- na styrka. Härigenom kommer andelen samövad personal i krigsförbanden att vid varje tidpunkt vara något högre än eljest. Enbart med denna metod kan dock icke problemet lösas, eftersom de sammanlagda avgångarna även om för- banden övas med full fältstyrka succes- sivt blir mycket stora. Värnpliktsutred- ningen anser emellertid en ökning av den övade styrkan på förbandet vara en utväg som bör övervägas för att bi- dra till en förbättring av krigsförban- dens kvalitet. Förutsättningarna för att få till stånd en sådan ordning kan emellertid bedömas endast i samband med utformningen av repetitionsutbild- ningsystemet i stort (jfr kap. 9, avsnitt D).

För det andra kan tidsmellanrummet mellan övningarna för ett förband minskas; varje års minskning begrän- sar härvid bortfallet påtagligt. Med en sådan åtgärd kan — om minskningen blir kraftig -—— det föreliggande proble- met i huvudsak lösas. En sådan minsk- ning av tidsmellanrummet ger även för-

delar i andra hänseenden, exempelvis större möjligheter att anpassa krigsor- ganisationen efter inträdda nya förhål- landen och att vidmakthålla tidigare förvärvade kunskaper. Å andra sidan ställer en hög övningsfrekvens krav på stora insatser från militär sida och från det civila samhällets sida. Denna fråga är — liksom den närmast föregå- ende — beroende av hur repetitionsut- bildningssystemet i stort utformas.

För det tredje kan slutligen tänkas att den årliga avgången skulle kunna begränsas, d. v. 5. att kurvan i bild 611 gavs ett mera flackt förlopp. De avgångar som föranleds av medicinska skäl får härvid anses vara ur värn- pliktsutredningens synpunkt icke på- verkbara. Uppskoven låter sig i någon utsträckning påverkas; enligt utred— ningens mening skulle det vara fördel- aktigt om i viss utsträckning meddela- de uppskov bestämdes att gälla från tid- punkt som ligger strax innan den då den värnpliktiges krigsförband skall fullgö- ra nästa övning. De tämligen omfattan- de avgångar som föranleds av organisa- toriska skäl anser utredningen det möj- ligt att något begränsa genom att i viss utsträckning använda ett förfarande motsvarande det som angivits beträf- fande uppskoven samt i än högre grad genom att truppregistrerings- och ut- bildningsmyndigheterna ägnar perso— nalplaneringen. ännu större uppmärk— samhet än hittills. Vad slutligen gäller den stora andel av avgångarna som be- ror på flyttning vill utredningen något uppehålla sig vid frågan, om det är möjligt att minska omplaceringarna på grund av flyttning.

Om man vill begränsa avgångarna på grund av flyttning måste detta i huvud- sak ske genom att sänka kravet på 10- kal rekrytering. Värnpliktsutredningen vill emellertid framhålla, att de skäl som under senare år inom armén för-

anlett ett i viss mån skärpt krav på 10- kal rekrytering är tungt vägande och gäller samtliga försvarsgrenar. Fram- för allt har genom den lokala rekryte- ringen eftersträvats att möjliggöra en förkortning av mobiliseringstiderna. Även när en värnpliktig flyttar inom eget inskrivningsområde kommer det ofta att bli nödvändigt att omplacera honom till närmaste förband för att in— ställelsetiden skall bli så kort som möj- ligt. Risken för brutna förbindelser motverkar härvid de fördelar som föl- jer av den ökade tillgången bland de värnpliktiga på egna fordon, vägnätets utbyggnad m. m. Nackdelen av en om- placering måste dock alltid beaktas. Värnpliktsutredningen finner en lokal rekrytering av förbanden värdefull och anser sig därför icke böra räkna med en mindre utpräglad lokal rekrytering än den nuvarande vid amén som ett medel att begränsa avgångarna i krigs- förbanden.

De vid inkallelse till repetitionsöv- ning uppkomna avgångarna utgöres av avgångar till följd av tillfällig sjukdom, anstånd m. m. och torde uppgå till sam— manlagt ca 20 procent eller mer av det vid varje inkallelsetillfälle inkallade an- talet värnpliktiga.

Nämnda avgångar medför olägenhe- ter antingen 1nan lyckas ersätta avgång- en pcrsonal eller icke och det är där- för angeläget att söka begränsa ifråga— varande avgångar så långt möjligt.

De avgångar i samband med inkal- lelse till repetitionsövning som föran- leds av tillfällig sjukdom torde icke kunna påverkas.

Avgångarna till följd av anstånd på- verkas av en rad förhållanden; det ak- tuella läget på arbetsmarknaden, socia- la förhållanden, åldersfördelningen inom krigsförbandet, tiden på året då övningarna genomföres, övningarnas

längd, övningarnas allmänna frekvens, bestämmelserna för meddelande av an- stånd och tillämpningen av dessa bestämmelser. Värnpliktsutredningens möjligheter att inverka på anståndens omfattning inskränker sig till de fem sistnämnda faktorerna. I nästföljande kapitel kommer frågan att granskas

främst med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden och på den civila undervisningens område. Slutlig ställ- ning till frågan tar utredningen i sam- band med att repetitionsutbildningens utformning i stora drag behandlas (kap. 9, avsnitt D).

KAPITEL 7

Förhållandena på vissa civila samhällsområden

A. Samhällsekonomien och värnplikts- systemet

1. Allmänna förutsättningar

Det gällande försvarsbeslutet _ liksom dess föregångare — innebär, att vårt land skall vidmakthålla ett militärt för- svar och att detta skall grundas på allmän värnplikt. Värnplikten är en förutsättning för försvarsbeslutet och den därmed avsedda krigsorganisatio- nen. Om värnplikt icke hade funnits, hade försvarsbeslutet måst ges ett vä- sentligt avvikande innehåll. De valmöj- ligheter som för värnpliktsutredningens del förelegat har därmed varit begrän- sade.

Det angivna nära sambandet mellan värnplikt och försvarsorganisation i öv- rigt gör det svårt för att icke säga omöj- ligt att klart avgränsa vad som är värn- pliktens kostnader. Exempelvis förut- sätter åtskillig anskaffning av krigs- materiel att man har tillgång till värn— pliktiga för att handha denna materiel. Ett liknande förhållande föreligger i fråga om den aktiva personalen, vars storlek är bestämd bland annat under hänsynstagande till antalet värnplikti- ga i fred och krig. Många övningar är av lika stor betydelse för utbildningen av den fast anställda personalen som för utbildningen av de värnpliktiga; kost- naderna härför kan icke fördelas mel- lan de två ändamålen.

De anslag på riksstaten som mera

direkt är hänförliga till utbildningen av de värnpliktiga i fred utgöres i första hand av anslagen till värnpliktsavlö- ningar, mathållning, beklädnad, resor, familjebidrag m. m. Summan av dessa anslag uppgick för budgetåret 1964/65 till närmare 400 milj. kronor. Detta mot- svarade ca 10 procent av de totala an— slagen till det militära försvaret för sam- ma budgetår. Bland utgifter av indirekt natur som härvid icke medtagits kan nämnas kostnader av betydande stor- lek för övningar, för tygmateriel och ammunition, för löner till den aktiva personal som kan anses nödvändig för värnpliktsorganisationen samt för bygg- nader. De direkta kostnaderna i vårt land för de värnpliktiga tar internatio- nellt sett i anspråk en liten andel av våra samlade försvarsutgifter. Detta sammanhänger med att vårt land i stort sett avstått från att såsom utomlands ofta skett engagera de värnpliktiga i stående styrkor. Värnpliktskostnaderna blir därför i första hand kostnader för utbildning och i mindre utsträckning kostnader för vidmakthållande av in— satsberedskap.

Statens kostnader för värnpliktsut- bildning anges stundom såsom en dags- kostnad för varje värnpliktig, vilken kostnad framräknats genom summering av en rad delposter. Exempelvis räkna- de 1959 års besparingsutredning för för- svaret (SOU 1960:23, s. 34) med en dagskostnad för värnpliktig under grundutbildning vid armén om 21 km-

nor 11 örel, vilken var sammansatt av följande delposter, nämligen avlöning, familjebidrag, sjukvård, expenser, mat- hållning, intendenturmateriel, övningar och tygmateriel.

Kostnaderna samhällsekonomiskt sett för värnplikten skulle i och för sig kun- na beräknas med utgångspunkt i den samhällsekonomiska och allmänsociala effekten av att vissa resurser i form av personal, materiel samt forsknings- och tillverkningskapacitet tas i anspråk för värnpliktsutbildning i stället för att ut- nyttjas för rent civila ändamål. Dylika beräkningar förutsätter att ett alternativ för att tillgodose krigsorganisationens personalbehov föreligger, med vilket jämförelse kan ske. Något sådant är icke såsom framgår av det inledningsvis anförda aktuellt, varför (det icke har varit möjligt för utredningen att utföra någon beräkning av angivet slag.

För att ange värnpliktssystemets eko- nomiska betydelse kan emellertid göras vissa relativa bestämningar, nämligen i förhållande till landets totala arbets- kraft och i förhållande till vad det mi— litära försvaret i övrigt disponerar av personal.

Arbetskraften inom landet angavs av 1959 års långtidsutredning för år 1955 till 3492 000 personer (SOU 1962:10, s. 175). För år 1960 har 'den av arbetsmarknadsstyrelsen (i den sten- cilerade publikationen Information i prognosfrågor 1964: 12) angivits till 3 531 000 personer. Enligt inom arbets- marknadsstyrelsen utarbetade progno- ser (se samma källa) skulle motsvaran- de antal för år 1965 vara 3 746 000, för år 1970 3 765 000, för år 1975 3 770 000 och för år 1980 3791000 personer. Detta motsvarar för perioden 1955— 1960 en ökning med 1,1 procent, samt för de därpå följande perioderna ök- ningar med 6,1, 0,5, 0,1 och 0,6 pro- cent. Enligt prognoserna minskar mel-

lan åren 1955 och 1980 den manliga ar- betskraften med ca 30 000 personer me- dan den kvinnliga ökar med ca 330 000 personer. Vid prognosernas uppgörande har bland annat förutsatts att andelen studerande bland de yngre ökar och att bland de gifta kvinnorna andelen för— värvsarbetande ökar.

Från år 1955 till år 1964 har antalet värnpliktiga som årligen påbörjat mi— litär grundutbildning till följd av be- folkningsutvecklingen ökat från ca 43500 till ca 50000, d.v.s. med ca 6 500. Antalet Värnpliktiga under grund- utbildning år 1964 svarar mot ca 47 500 manår. Antalet värnpliktiga som full— gjort repetitionsutbildning har på lång sikt varit tämligen konstant och i ge- nomsnitt varit av storleksordningen 80 000 värnpliktiga för år, om man bort- ser från budgetåret 1956/57 då antalet till följd av särskilt beslut (jfr kap. 2) var betydligt lägre. Ett uttag av tjänst- göringstid av denna omfattning kan omräknas till ca 8 000 manår. Samman- lagt hade alltså värnpliktsutbildningen år 1964 en omfattning av ca 55 500 manår.

Värnpliktsutbildningen har, som fram- går av det anförda, således tagit i an- språk värnpliktiga som, under hänsyns- tagande till hur lång tid de tagits i an- språk, motsvarade år 1955 ca 1,4 pro- cent och år 1964 ca 1,5 procent av an- talet personer i arbetskraften. Åren 1970 och 1975 skulle, om 1964 års rela— tion lmellan volymen värnpliktstjänst- göring och antalet personer i arbets- kraften bibehölls, stå till förfogande något fler (ca 100 000) tjänstgöringsda- gar än nu. Som tidigare nämnts anger direktiven för värnpliktsutredningen, att det sammanlagda dagantalet icke bör ökas utan helst skall något minskas.

1 I 1964 års prisläge skulle motsvarande be- lopp bli 25 kronor 71 öre.

Det produktionsbortfall som föranle- des av värnpliktsutbildningen skulle också mycket grovt kunna mätas med det inkomstbortfall de värnpliktiga li- der under sin värnpliktsutbildning. Med ledning av inkomststatistiken skulle det- ta bortfall kunna anges till storleksord- ningen 600 milj. kronor.

Det militära försvarets tillgångar av yrkesanställd personal utgjorde år 1964 ca 56 000 personer, varav ca 14 000 mi- litär personal och ca 42000 civil och civilmilitär personal. Som tidigare nämnts svarade de värnpliktigas tjänst- göring samtidigt mot 55 500 manår, var- av 8000 manår för repetitionsutbild- ning. Av det totala antalet manår som fullgjordes inom det militära försvaret belöpte således 50 procent på de värn- pliktiga, varav ca 7 procentenheter på värnpliktiga under repetitionsutbild- ning. I detta sammanhang må dess- utom nämnas att det militära försvarets beställningar i Sverige bedömts mot- svara en sysselsättning inom näringsli- vet om 60 000 personer för helt år räk- nat.

2. Värnpliktsutredningens synpunkter Av det i det föregående anförda fram- går, att värnplikten är en integrerande del av vår organisation av det militära försvaret. Organisationen är med nu- varande uppbyggnad helt beroende av de värnpliktiga såväl i fred som krig. En avvägning i stort av vilka statsfinan- siella och samhällsekonomiska resurser som bör avses för värnpliktsutbildning- en får därför anses ligga i gällande för- svarsbeslut. Med det nämnda nära sambandet mel- lan försvarsorganisation och värnplikt följer att det är svårt att särskilja kost- naderna för värnpliktssystemet anting- en man vill se dessa statsfinansiellt el— ler samhällsekonomiskt. Statens utgifter för värnpliktsutbild-

ningen låter sig bestämmas i absoluta tal endast i fråga om vissa slag av kost— nader. Också de tidigare redovisade dagskostnaderna omfattar endast delar av utgifterna för de värnpliktiga. Exem- pelvis ligger behovet av yrkesanställd personal utanför beräkningarna. Värn- pliktsutredningen anser sig därför icke som en av utgångspunkterna för sina förslag kunna ange någon enkel formel för värnpliktskostnadernas förändring. Tillvägagångssättet får i stället bli att _ sedan ett preliminärt förslag utfor- mats anslagspost för anslagspost be- räkna de förändringar i nuvarande kost- nader som de aktuella förslagen med- för. På detta sätt kan exempelvis hän- syn tas till om ett eventuellt uppkom— mande behov av fler förläggningsplat— ser kan tillgodoses genom utnyttjande av ledig kasernkapacitet eller påfordrar anskaffning av ytterligare förläggnings- utrymmen.

Arbetskraften inom landet, mätt i an- tal personer, har under tioårsperioden 1955—1965 ökat något eller med sam- manlagt 7,2 procent. Även för perioden 1965—1980 torde en viss ökning ske, ehuru av mindre omfattning; den upp- skattas till endast 1,2 procent. Den tjänstgöringsvolym som tagits i anspråk av de värnpliktiga under den först- nämnda tioårsperioden innebär en steg- ring med ca 14,9 procent. Tjänstgörings- volymen har alltså ökat mer än arbets- kraften under samma period. För fram- tiden bör tjänstgöringsvolymen enligt utredningsdirektiven icke ökas och helst något minskas. Iakttas direktiven härvidlag kommer alltså förhållandet mellan arbetskraftens storlek i antal personer och tjänstgöringsvolymen för värnpliktiga att utvecklas till arbetskraf— tens fördel.

Volymen av de värnpliktigas tjänst— göring, omräknad till manår, ställd i förhållande till antalet yrkesanställda

inom det militära försvaret visar att de värnpliktiga motsvarar omkring 50 pro— cent av det militära försvarets samman- lagda personalvolym i fred. Härav be- löper på repetitionsutbildning ca 7 pro- cent. Den för krigsmaktens krigsduglig- het sy nerligen betydelsefulla repeti- tionsutbildningen tar sålunda, vad gäl- ler de värnpliktiga, i anspråk en för- hållandevis liten del av det militära försvarets personalresurser.

I detta sammanhang vill värnplikts- utredningen framhålla, att värnplikts- tjänstgöringen ur samhällets synpunkt ger vissa fördelar utöver de som direkt sammanhänger med värdet av att ha ett starkt försvar. Värnpliktsutbildningen kan sålunda ge de värnpliktiga faktiska kunskaper som senare kan komma den civila yrkesverksamheten tillgodo. Så är fallet med exempelvis åtskillig tek- nisk utbildning. Genom en större inte- gration mellan militär och civil utbild- ning synes för övrigt fördelarna här- med kunna ökas. Med värnpliktens hjälp kan också utan nämnvärda sär- skild-a kostnader en viss katastrofbered- skap, exempelvis ifråga om skogsbrand- släckning samt sjö- och fjällräddning upprätthållas. Slutligen må erinras om atti anslutning till värnpliktsutbildning- en sker en hälsokontroll av de värn- pliktiga, vilken kontroll torde vara av värde ur allmän folkhälsosynpunkt.

B. Arbetsmarknaden

Sedan gammalt har hänsyn tagits till arbetsmarknaden vid förläggningen i tiden av de värnpliktigas grundutbild- ning och repetitionsutbildning. Härvid har särskilt uppmärksammats jordbru— kets behov. De generella reglerna för tjänstgöringens fullgörande har hittills ofta genombrutits genom att enskilda värnpliktiga erhållit anstånd jämlikt

värnpliktslagen med tjänstgöringens fullgörande. Arbetsmarknadsskäl har varit en vanlig orsak till ansökan om anstånd.

I det följande kommer värnpliktsut- redningen att i huvudsak på grundval av uppgifter och bedömningar medde- lade av arbetsmarknadsstyrelsen redo- visa dels ändringar i jordbrukets arbets- kraftsförhållanden sedan omkring år 1950 då den nuvarande tjänstgörings- ordningen utformades, dels arbetsmark- nadens önskemål i fråga om inpassning- en av grundutbildning och repetitions- övningar, dels ock frågan om anstånd med värnpliktstjänstgöringen, sedd ur arbetsmarknadssynpunkt. Slutligen kom- mer värnpliktsutredningen att anföra vissa egna synpunkter med anledning av det i detta sammanhang redovisade materialet.

]. Förändringen i jordbrukets arbetskraftsför- hållanden sedan omkring år 1950 Arbetsmarknadsstyrelsen har angivit i huvudsak följande om den förändring som inträtt i jordbrukets arbetskrafts- situation sedan omkring år 1950, d. v. s. ungefär den tidpunkt då nuvarande tjänstgöringsordning för de värnplik- tiga utformades.

Jordbruksbefolkningen har starkt minskat. Minskningen gäller i första hand anställda inom jordbruket och yngre familjemedlemmar medan antalet egna företagare däremot varit mera sta- bilt. Exempelvis har antalet medlemmar i Svenska Lantarbetareförbundet under perioden 1950—1965 minskat från 45 000 till 20 000 eller med 25 000. Me- delåldern på lantarbetareförbundets medlemmar är för närvarande omkring 50 år. Antalet medlemmar i åldern 15— 30 år är drygt 10 procent; nyrekryte- ringen av lantarbetare kan därför be- dömas vara liten.

Rationaliseringen och mekanisering-

en av jordbruksdriften har fortskridit, främst därför att arbetskraften varit den mest kostsamma och därtill den mest svåranskaffade produktionsfak- torn. Kvalitetskraven på den arbets- kraft, som sysselsättes i jordbruket har ökat.

Den minskade arbetskraftstillgången inom jordbruket har tidvis åstadkom- mit en strävan att bland annat övergå till dels kreaturslös drift, dels, i den mån så är möjligt, till mindre arbets- krävande grödor eller grödor med va- rierande mognads- och skördetid för att sprida arbetsbelastningen under ve- getationsperioden. Arbetskraftsbristens verkningar har emellertid delvis kunnat motverkas genom resultaten av bedri- ven forskning och utveckling beträffan- de jordbruksredskap. Maskinella anord- ningar i arbetskraftsbesparande syfte för exempelvis utgödsling, mjölkning, utfodring m. ni. har medgivit fortsatt djurhållning, där sådan av ekonomiska m. fl. skäl varit önskvärd. Alltmer ar- betsbesparande maskiner för grödornas sådd, skörd och skötsel under växttiden liksom exempelvis övergång till göd- djursuppfödning och lösdriftssystem har medfört mindre arbetskraftsåtgång och stimulerat yngre arbetskraft att kvarbli i jordbruksyrket. Härtill har även i stora delar av riket bidragit övergång från hästdragkraft till trak- tor-drift.

Den i jordbruket fast anställda ar- betsstyrkan blir i allt större utsträck-

ning anpassad till minimibehovet. Både vid större och mindre brukningsdelar är driften numera baserad på ett mini- mum av arbetskraft. De små bruknings- delarna (familjejordbruken) är de mest känsliga för en mer eller mindre tem- porär förlust av arbetskraft. En ensam— brukare utan anställda kan med ratio- nell drift bruka relativt stor areal och hålla därtill lämpligt antal djur under förutsättning att han icke råkar ut för större avbrott i verksamheten, när den- na är som intensivast, exempelvis un- der vårbruk och skörd. Skogsbruk i kombination med jordbruk inverkar i sammanhanget liksom annan jordbru- ket närstående verksamhet, för vars drift erfordras en kontinuerligt syssel- satt arbetsstyrka som alltefter behov kan vara rörlig mellan de skilda verk- samhetsgrenarna.

Den totala arbetsvolymen inom jord- bruket har under senare år minskat med i genomsnitt 3,5 procent för år. Gjorda prognoser tyder på en fortsatt minskning av nämnda volym.

Om den ur värnpliktsutredningens synpunkt väsentliga gruppen ensam- jordbrukare saknas statistiska uppgif- ter. Med stöd av jordbruksräkningarna torde emellertid enligt arbetsmarknads- styrelsen vissa bedömanden kunna gö- ras. Gränserna för ensamjordbrukens storlek skulle kunna sättas vid högst 30 hektar och lägst 2 hektar åker. Antal brukningsenheter av minst denna stor- lek enligt jordbruksräkningarna åren

Tabell 7:1. Antal brukningsenheter enligt jordbruksräk- ningarna åren 1951, 1956 och 1961

Antal brukningsenheter 2 hektar och större År . areal 2—30 areal minst 30,1 hektar hektar Summa 1951 263.209 18.978 282.187 1956 248.840 19.261 268.101 1961 213.364 19.556 232.920

1951, 1956 och 1961 framgår av ta- bell 7: 1.

Av sammanställningen kan bland an- nat utläsas att ensamjordbruken (famil- jejordbruken) dominerade jordbruket år 1951, att ensamjordbrukens antal minskat i antal mellan åren 1951 och 1961 med 18,9 procent, varvid större delen av denna minskning fallit på den sista hälften av perioden men att en- samjordbrukens dominans kvarstod även är 1961. Följaktligen kvarstår det tidigare rådande förhållandet att endast en mindre del av det svenska jordbru— ket har fast anställd arbetskraft.

2. Arbetsmarknadens önskemål om inpass- ningen i tiden av grundutbildning och repeti- tionsutbildning

Inpassning under året

Arbetsmarknadsstyrelsen har till värn- pliktsutredningen meddelat följande all- männa synpunkter på olika månaders lämplighet ur arbetsmarknadssynpunkt vid inpassningen under året av den mi- litära utbildningen.

I fråga om grundutbildningen har ar- betsmarknadsstyrelsen härvid anfört att ur näringslivets synpunkt huvudsaken torde vara att, med bibehållen tjänst— göringslängd, utryckningen från rekryt- tjänstgöringen icke sker i direkt anslut- ning till de egentliga vintermånaderna december—februari. Även om en stark strävan går mot en säsongutjämning inom hela näringslivet, belastas årligen, framhåller styrelsen, dessa månader med den största arbetslösheten. Främst gäller den knappare arbetstillgången utomhusyrken av skilda slag. Styrelsen anför vidare att april och maj månader erfarenhetsmässigt ofta bjuder på rik- liga arbetstillfällen i likhet med augusti och september månader. De egentliga sommarmånaderna juni och juli där- emot stympas av industrisemestrarna

och brukar av denna anledning bjuda på en något dämpad arbetskraftsefter— frågan.

I fråga om repetitionsutbildningen har arbetsmarknadsstyrelsen anfört att det arbetsmarknadsmässiga avbräck som dessa övningar innebär måste be— dömas mot bakgrund av bland annat arhetslöshetsfluktuationerna och den uppskattade arbetskraftsefterfrågan un- der året. De olika årstiderna visar här- vid en mycket skiftande bild. Dessutom är vid en given tidpunkt förhållandena olika i olika delar av landet. Tiden för vårsådd och skörd inom jordbruket, skogsarbetenas påbörjande och avslu- tande, ishindren i hamnarna och köld- och snöhinder påverkande utearbeten i allmänhet växlar starkt från norr till sö- der och påverkar därigenom sysselsätt- ningen inom landet.

Styrelsens uttalande om de olika må- nadernas lämplighet ur arbetsmarknads— synpunkt för repetitionsövningar fram— går av tabell 7: 2.

Sammanfattningsvis anger således ar- betsmarknadsstyrelsen som ur arbets- marknadssynpunkt lämpliga månader att fullgöra militär repetitionsövning månaderna november—mars medan öv- riga månader anges som ur samma syn- punkt icke lämpliga.

lnpassning med hänsyn till veckodagar och helger

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört, att ur arbetsmarknadssynpunkt söndagen torde vara den lämpligaste inrycknings- dagen vid fullgörande av repetitions- övning. Mycket talar enligt styrelsen för att den inryckande värnpliktige ar- betar till och med lördagen (fredagen vid femdagarsvecka) och alltså fullgör en normal arbetsvecka före inryckning- en. Kan på motsvarande sätt utryck- ningen förläggas till ett veckoslut talar enligt styrelsen mycket för att den ut-

Månad

Allmän karaktär ur arbetsmarknads- synpunkt

Lämplighet för repeti- tionsutbildning

Januari, februari, mars

April, maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November, december

Månaderna är de regelmässigt mest arbetslös- hetsbelastade månaderna under året. Lantar- betarna är därvid förhållandevis hårdast drab— bade men också inom andra yrkesområden har man att räkna med en markerad nedgång av sysselsättningen. Det kan t. ex. gälla hotell- och restaurangfacket och andra servicebeto— nade näringar. Skogsbruket har däremot normal högsäsong under dessa månader. Vinterhugg- ningarna omfattar i regel tiden den 15 oktober — slutet av mars. Den industriella aktiviteten bestäms främst av strukturella och konkurrens- mässiga faktorer och brukar normalt inte på- verkas av årstiden. Industrins efterfrågan av arbetskraft brukar dock i huvudsak inskränka sig till yrkesarbetare under dessa månader. Månaderna är att betrakta som övergångsmå- nader till sommaren med en successivt stigan- de arbetskraftsefterfrågan inom hela närings- livet. Ett undantag utgör under april månad skogsbruket i Övre Norrland, där normalt den s. k. förfallsperioden inträffar —— skarven mel- lan skogshuggning och flottning — och ställer många skogsarbetare temporärt arbetslösa. Månaden karaktäriseras normalt av aktivitet och full sysselsättning inom hela näringslivet. Under månaden sker skolavslutningarna, vilka tillför näringslivet en mängd nyskolad arbets- kraft tillika med den stora grupp praktikanter som årligen söker sig ut på arbetsmarknaden under juni och juli månader. Inom betodlings- distrikten i södra delen av landet sker gall- ringsarbetet under juni med en markerad extra— efterfrågan på arbetskraft. Höskörden, som för Sydsverige inträffar under senare delen av juni månad, tarvar också extra arbetskraft. Månaden domineras av industrisemestrarna. Många sysselsätts denna månad som semester- avbytare på såväl industrier som inom andra näringar. I mellersta och norra delen av landet kräver höskörden en tämligen stor extra ar- betsinsats. Månaden kännetecknas normalt av mycket hög aktivitet inom hela näringslivet. Industrise- mestrarna är som regel avslutade och många begagnar tillfället till arbetsbyte vid denna årstid. Månaden visar mycket hög aktivitet inom hela näringslivet. Jordbruket har stor efterfrågan på extra arbetskraft för skörd av skilda pro— dukter. En mängd vinterbyggnadsobjekt star- tar vid denna årstid. Månaden präglas av hög aktivitet inom närings— livet, dock med undantag för jordbruket där efterfrågan av arbetskraft efter skördeperiodens slut tenderar att sjunka. Vid månadens mitt startar skogshuggningsarbetet i landets norra och mellersta delar. Månaderna är i huvudsak att hänföra till vin- terperioden med en mera återhållsam efterfrå- gan på arbetskraft inom många näringsgrenar. Skogsbruket liksom byggnadsverksamheten har dock vid denna årstid i allmänhet god sys- selsättning.

Lämpliga

Icke lämpliga (utom april månad för skogsarbetare i Övre Norrland)

Icke lämplig

Icke lämplig

Icke lämplig

Icke lämplig

Icke lämplig

Lämpliga

ryckande redan på måndagen i den nya arbetsveckan återgår till sitt civila ar- bete. Motsvarande synpunkter torde en- ligt styrelsen kunna läggas på in- och utryckningsdagarna, om repetitionsöv- ningen infaller i anslutning till en stör- re helg.

3. Anstånd med värnpliktstjänstgöring, sett ur arbetsmarknadssynpunkt

Värnpliktsutredningen har i närmast föregående kapitel redovisat omfatt— ningen m. ni. av anstånden med fullgö- rande av repetitionsutbildning sådan frågan ter sig ur krigsmaktens och det enskilda militärförbandets synpunkt. Värnpliktsutredningen redovisar i detta avsnitt frågan om anstånd med värnpliktstjänstgöring, sådan frågan ter sig för näringslivet och för den en- skilde arbetstagaren. Anståndsfrågan ur studiesocial synpunkt behandlas i näst- följande avsnitt av detta kapitel.

Anståndsinstitutet

Med anstånd menas att den värnplikti- ge på grund av vissa skäl får fullgöran- det av sin tjänstgöring uppskjuten. Hu- vudstadgandena om anstånd finns i 29 och 30 55 värnpliktslagen.

I 29 & värnpliktslagen lämnas så- lunda föreskrifter om de villkor under vilka värnpliktig kan få anstånd med första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd). Anstånd meddelas till nästföl- jande år och kan sedan förlängas ett år i taget. Första tjänstgöringen (tjänstgö- ring i en följd) skall dock, där Konung- en ej finner synnerliga skäl föreligga, påbörjas senast det år den värnpliktige fyller 24 år. Värnpliktig kan beviljas an- stånd med första tjänstgöringen (tjänst- göring i en följd) dels om han är in- mönstrad för utrikes sjöfart och icke utan väsentlig olägenhet kan inställa sig så länge resan varar, dels om han

gör sannolikt att han under tid då tjänstgöringen skall äga rum kommer att söka inträde vid vissa kurser vid sjöbefälsskola, dels om han förvaltar el- ler brukar fast egendom eller driver rö- relse och icke var”. i tillfälle att på lämpligt sätt ordna för egendomen eller rörelsen under sin frånvaro, dels ock om han visar annat giltigt skäl för an- stånd. Som exempel på annat giltigt skäl anges att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller av hans arbete beroende nära anhörig väsent- liga svårigheter eller olägenheter. An- stånd kan, när de angivna skälen före- ligger, även beviljas sedan tjänstgö- ringen påbörjats och skall då avse åter- stående del därav.

Beträffande annan tjänstgöring än första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) anger 30 % värnpliktslagen endast att anstånd må beviljas i den ordning och i den utsträckning Konungen be— stämmer.

Den närmare regleringen av anstånd med tjänstgöring enligt 27 & värnplikts- lagen sker i 103 & inskrivningsförord- ningen, som anger att anstånd kan be- viljas värnpliktig _— förutom då de i 29 5 1 mom. värnpliktslagen angivna skälen föreligger då tjänstgöringen skulle vålla den värnpliktige väsentlig olägenhet i hans arbete eller då eljest synnerliga skäl föreligger. Anstånd må också beviljas värnpliktig som är an- ställd på fartyg för tid som beräknas uppgå till minst en månad och som in— faller under tjänstgöringen. Härutöver finns vissa särbestämmelser för värn- pliktig som är uttagen för utbildning i specialtjänst eller som är anställd vid vissa internationella organisationer (109 å). Riksdagsman må ej inkallas om det hindrar honom att utöva riksdags- mannabefattningen. I uppskovskungö- relsen finns bestämmelser om anstånd

med tjänstgöring enligt 28 5 värnplikts- lagen, d. v. s. i första hand vad som be- tecknas som uppskov. Utredningen åter- kommer till uppskoven vid behandling- en av frågan om utbildning av de upp- skovsvärnpliktiga.

Anståndsärendenas handläggning

Då i ansökan om anstånd åberopas ar- betsmarknadsskäl skall jämlikt perso- nalredovisningsinstruktionen länsar- betsnämndens och, i vissa fall, arbets- marknadsstyrelsens yttrande över an- ståndsansökan inhämtas. Av de fram- ställningar, under senare tid 'uppgåcnde till 10 000—13 000 årligen, varöver läns- arbetsnämnd yttrat sig, remitteras sc- dermera omkring hälften till styrelsen för dess yttrande. Länsarbetsnämnd hör vid behov bland annat arbetsförmed- ling, kommunal myndighet eller förtro- endeman eller beträffande jordbruk den s. k. överblockledaren för jordbruket inom överblocket (i regel motsvarande kommunen). Till länslarbetsnämnd sker remiss från förhand av anståndsansök- ningar, medan till arbetsmarknadssty- relsen ansökningarna i regel remitte- ras från försvarsdepartementet eller centrala värnpliktsbyrån. Det helt över- vägande antalet ansökningar avser an- stånd med fullgörande av repetitions- utbildning; endast ett par procent av ansökningarna avser anstånd med grundutbildningens fullgörande.

Styrelsen har under senare tid årli- gen handlagt 5 000—7 000 skriftliga re- misser rörande anstånd m. m.

Om de principer som tillämpas vid behandlingen inom arbetsmarknadsver- ket av arbetsmarknadsbetingade ansök- ningar har arbetsmarknadsstyrelsen till värnpliktsutredningen uppgivit i hu- vudsak följande.

Ansökningar om anstånd med grundut- bildningens fullgörande avstyrks i regel. Ansökningar om anstånd med fullgörande

av repetitionsutbildning 'irukar tillstyrkas, då bland annat följande förhållanden rå- der.

Arbetskraften blir uppenbart otillräcklig vid visst företag eller arbetsställe vid en- staka eller ett flertal samtidiga inkallelser. En viss nedgång i produktionskapaciteten skall kunna tolereras, men blir arbetsstyrkan så decimerad att företaget bedömes icke kunna utan väsentlig olägenhet driva verk- samheten, finnes skäl för anstånd.

Yrkesspecialiseringen är numera så långt driven att många yrkesutövare blir utpräg- lade nyckelmän i produktionen. På grund härav och enär företager vanligen drives med minsta möjliga personalstyrka utan reserver i egentlig mening, kan i vissa fall en repetitionsövning vålla väsentliga olä- genheter vid viss tidpunkt. Ersättare kan i tider med full sysselsättning regelmässigt icke erhållas vare sig genom åtgärder av arbetsförmedling eller på annat sätt, sär- skilt då det gäller kvalificerad arbetskraft. I sådana lägen är er eventuell ersättare icke heller beredd att acceptera en anställ- ning för kort tid som en befäl .— och/eller repetitionsövning omfattar. Anstånd kan då vara motiverat för att bereda företaget till- fälle till ytterliggare planering.

Inom jordbruket och i viss mån även inom trädgårdsnäringen och skogsbruket kan uppstå särskilda arbetskraftsproblem på grund av dessa näringars beroende av lämplig väderlek och säsongmässig arbets- belastning. Vid fastställandet av tider för repetitionsövningarna söker vederbörande militära myndigheter genom samråd med arbetsmarknadsstyrelsen erhålla sådan kän- nedom om näringslivets allmänna behov, att största möjliga hänsyn kan tagas till arbetsmarknadens intressen. Helt kan dock icke de civila och militära behoven sam- tidigt tillgodoses, varför, särskilt beträffan- de jordbruket, anstånd i enskilda fall ut- gjort den enda lösningen.

Allmänt kan sägas att vid full sysselsätt- ning näringslivet drar till sig tillgänglig arbetskraft för fyllande av vakanser sam— tidigt som inom många branscher efter- frågan på arbetskraft ökar på grund av forcerad verksamhet eller ytterligare ex- pansion. Arbetskraftsreserv med någorlun— da godtagbara yrkeskvalifikationer kan då icke uppbringas och insättas som ersättare för till värnpliktstjänstgöring inkallade. Härtill kommer att i ett gott konjunktur- läge nya företag etableras i betydande om- fattning. De nyetablerade företagen måste

få tid till att skapa en personalsamman- sättning som möjliggör för de sysselsatta att verka på varandras områden och där- igenom minska olägenheterna vid enstaka personers bortovaro kortare tider. Under en övergångstid kan anstånd här vara moti— verat i vissa fall.

De fortvariga anståndsbehoven

I vissa fall är anståndsbehovet i det en- skilda fallet icke tillfälligt utan fortva- rigt, d. v. 5. för en viss individ kan räk- nas med att de skäl som ett år föranlett anstånd påföljande år kan med samma sakliga berättigande åberopas för ytter- ligare anstånd. Särskilt synes svårighe— terna vara mer eller mindre kvarståen— de i sådana fall då såväl arbetsmark- nads- som sociala- och ekonomiska skäl samtidigt är förhanden.

Den värnpliktiges vilja, förmåga och initiativ att åstadkomma sådan föränd- ring i situationen, att han kan fullgöra militärtjänstgöringen, har stor betydel- se. Någon påverkan härvidlag synes vara praktiskt taget omöjlig att åstadkomma.

Anstånd torde enligt arbetsmarknads— styrelsen vara motiverat för vissa yr- keskategorier inom olika delar av nä- ringslivet _ exempelvis jordbrukare, firmarepresentanter in. fl. — där den civila sysselsättningens tyngdpunkt av skäl utanför näringslivets eller företa- gets eget inflytande är koncentrerad till viss del av året.

I detta sammanhang bör framhållas den betydelse som måste tillmätas den värnpliktiges och/eller hans arbetsgiva- res vilja, förmåga och initiativ att vid- taga sådana åtgärder att en repetitions- övning kan fullgöras. Härvidlag spelar den varseltid som erhålles en betydel— sefull roll. Erhålles så lång varsel som fem till sex månader, vilket är vanligt, bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen nä- ringslivet i allmänhet kunna anpassa

sig till de av repetitionsövning beting- ade förhållandena.

4. Värnpliktsutredningens synpunkter

Såsom redan i inledningen till föreva- rande avsnitt nämnts, har man sedan gammalt tagit hänsyn till arbetsmark— naden i allmänhet vid utformningen av de värnpliktigas fredstjänstgöring. Re— dan i avvägningen av det totala antalet tjänstgöringsdagar torde sådana hän- syn ha tagits. Också när det gäller in- passningen i tiden av de värnpliktigas fredstjänstgöring, anståndsinstitutets utformning m. ni. har arbetsmarkna- dens behov beaktats. Värnpliktsutred- ningen anser att det är angeläget att så sker även i fortsättningen bland annat därför att en effektiv produktion (i vid- sträckt mening) utgör en förutsättning för vårt materiella framåtskridande och för vår förmåga att vidmakthålla ett starkt försvar.

Särskilda hänsyn har i olika sam- manhang tagits till jordbrukets förhål- landen. Jordbrukets omfattning, mätt i antal brukningsenheter har visserligen minskat under 1950-talet. Alltjämt är dock jordbruket en betydande närings- gren. Också dess inre förhållanden har sedan början av 1950-talet undergått vissa förändringar. Förändringarna in- nebär bland annat en omfattande ratio- nalisering och mekanisering av drif- ten, en fortlöpande minskning av anta- let små brukningsenheter och i viss ut- sträckning en omläggning till kreaturs- lös drift. Rationaliseringen och mekani— seringen har medfört att den i jordbru- ket arbetande personalen minskat i för- hållande till övriga i jordbruket med- verkande produktionsfaktorer. Arbets- kraften har därmed blivit mer svårer- sättlig. Svårersättligheten beror också till stor del på att arbetskraften förvär- vat betydande kvalifikationer i handha-

vandet av den ökande maskinutrustning- en.Värnpliktsutredningen anser,-att man även i framtiden måste ta särskilda hän— syn till jordbruket —— i vart fall dess arbetskraftsproblem —— vid utformning- en av värnpliktstjänstgöringen.

I fråga om grundutbildningens in- passning under året har arbetsmark— nadsstyrelsen anfört, att det ur närings— livets synpunkt är angeläget att utryck- ningen från nämnda utbildning icke sker i direkt anslutning till de egent- liga vintermånaderna december, janu- ari och februari, vilka trots stark strä- van mot säsongutjämning inom hela näringslivet alltjämt belastas med stör- re arbetslöshet än årets övriga måna- der. Vad gäller repetitionsutbildning- ens inpassning under året är enligt ar- betsmarknadsstyrelsen för näringslivet i dess helhet behovet av arbetskraft störst under månaderna april—oktober. För jordbrukets del utsträckes arbets- kraftsbehovet i landets södra delar att omfatta jämväl november månad. Från arbetsmarknadssynpunkt är således månaderna november (i de flesta fall), december, januari, februari och mars lämplig tid för fullgörande av repeti- tionsutbildning. Värnpliktsutredningen anser sig böra ta detta förhållande så— som en utgångspunkt vid sidan av andra vid den slutliga bedömningen av inpassningsfrågan.

Vad särskilt gäller repetitionsutbild- ningen må i sammanhanget framhållas, att hänsynstagandena till arbetsmark- naden vid inpassningen av denna ut- bildning i princip måste avse den sam- lade arbetsmarknaden och icke enstaka

näringsgrenar. Krigsförbanden _ som redan nu i de flesta fall är de enheter inom vars ram övningen sker _ kan nämligen icke sammansättas av värn- pliktiga från bestämda näringsgrenar, främst till följd av önskemålet att re- krytera förbanden lokalt. Å andra sidan

har utredningen förut angivit att det fanns anledning att bibehålla den sär- ställning för jordbruket som detta hit- tills haft. En motsättning kan synas föreligga mellan dessa två förhållan— den. Såvitt värnpliktsutredningen kun- nat finna, har emellertid jordbrukets särställning redan kommit till uttryck genom att arbetsmarknadsstyrelsen vid sin redovisade bedömning av den sam- lade arbetsmarknadens behov lagt sär- skilt stor vikt vid förhållandena inom jordbruket, varigenom styrelsens be- dömning både är generell och särskilt beaktar jordbrukets förhållanden. Värn- pliktsutredningen förutsätter emellertid därutöver, att — såsom hittills också skett vid den årliga detaljplanläggning— en av repetitionsutbildningens inpass- ning under året _— särskilt beaktas jord- brukets behov. Nämnda åtgärder förut- sättes såsom hittills skola efter nog— grann behovsprövning och i rimlig om- fattning kombineras med anstånd, per- mission och tjänstledighet för den en- skilde värnpliktige för tillgodoseende av jordbruksnäringens och den enskil- de jordbrukarens intresse. Arbetsmarknadsstyrelsen har uttalat, att in- och utryckning vid repetitions- utbildning lämpligast förlägges till vec- koslut på sådant sätt att den inkallade kan fullgöra en normal arbetsvecka så- väl före som efter inkallelsen. Värn- pliktsutredningen finner för sin del att den sålunda förordade inpassningen i stort av in- och utryckningsdagarna också ur krigsmaktens synpunkt i all- mänhet torde vara den lämpligaste. Ur arbetsmarknadssynpunkt föreligger här- vid uppenbarligen intet hinder för att —— om detta av militära skäl skulle vara fördelaktigare —— låta inryckningen ske på en måndag och utryckningen på en lördag. Det bör i detta sammanhang beaktas att en inpassning av utbildning— en på det inledningsvis angivna sättet

då större övningar anordnas kan vara lämplig för flertalet förband som del- tar i större övningar men olämplig för exempelvis sådana i övningen deltagan— de förband som på grund av långa fråntransporter efter övningens slut bör utrycka en eller ett par dagar efter hu- vuddelen av förbanden.

De hittills beviljade anstånden med fullgörande av repetitionsövning har som framgår av den i kapitel 6 lämna- de redogörelsen varit så talrika att de avsevärt försvårat genomförandet av repetitionsövningarna i krigsförband. De uppkommande svårigheterna beror främst på att de meddelade anstånden i stor utsträckning avser det värnplik— tiga befälet. Av den i kapitel 6 lämnade redogörelsen framgår att över hälften av alla sökta anstånd motiverats med arbetsmarknadsskäl. Motsvarande gäller i huvudsak de beviljade anstånden. Värnpliktsutredningen kan icke finna annat än att, i huvudsak oberoende av vilka ändringar av repetitionsövnings- systemet som värnpliktsutredningen kan komma att föreslå, så erfordras att antalet beviljade anstånd i förhållande till antalet till repetitionsövning inkal- lade minskar.

En dylik minskning av antalet an- stånd synes kunna nås på flera vägar. Sålunda torde en förkortning av den enskilda repetitionsövningens längd kunna bidra till att minska anstånds— behovet. Särskilt för befälet vars öv- ningar nu är långa -— 40 dagar _ sy- nes förbättringar kunna åstadkommas på denna väg. Vidare bör en skärpning av hittills tillämpad praxis vid bevil- jande av anstånd kunna begränsa an- ståndens omfattning. Härvid erfordras en strängare bedömning och kontroll än hittills från de berörda myndighe- ternas sida. Slutligen synes en minsk- ning av anståndens omfattning kunna

nås om inställningen till anstånden hos många värnpliktiga kunde ändras. Det är uppenbart att en inkallelse till full- görande av repetitionsövning i många fall kan komma olägligt för den värn- pliktige eller hans arbetsgivare. Det vill emellertid synas som om många värn- pliktiga liksom deras arbetsgivare hit- tills ofta inför en sådan händelse varit benägna för att i första hand söka an— stånd och endast i andra hand under— söka möjligheterna att genom omdispo- sitioner möta den uppkomna situatio- nen. Det vill vidare synas värnplikts- utredningen som om de värnpliktiga alltför litet beaktade att ett meddelat anstånd nästan alltid innebär en nack- del för andra värnpliktiga. Det innebär sålunda en olägenhet för den värnplik- tige som i många fall måste inkallas som ersättare för den först inkallade, därigenom att han kommer att inkallas med kortare varsel än eljest. Om de militära myndigheterna, som ofta är fallet, ej kan uppbringa någon ersätta— re, uppkommer risk för att repetitions- övningen för övriga värnpliktiga i för- bandet icke ger det utbyte som den el- jest kunnat ge. En viss begränsning av antalet ansökningar om anstånd synes möjlig att få till stånd, om de värnplik— tiga och deras arbetsgivare på lämpligt sätt upplystes om hithörande samman— hang.

I detta sammanhang vill Värnplikts- utredningen framhålla att den icke an- sett sig böra överväga någon ytterligare begränsning av antalet anstånd motive- rade av sociala skäl eller av huvudsak- ligen sociala skäl.

Sammanfattningsvis finner värn- pliktsutredningen att, i huvudsak obe- roende av vilka ändringar av repeti- tionsutbildningssystemet som värn— pliktsutredningen kan komma att före- slå, så måste det relativa antalet anstånd

begränsas. Ett verksamt medel härför torde vara att förkorta den enskilda re- petitionsövningens längd; detta finner sig utredningen böra beakta vid sina senare överväganden av dessa övning- ars längd. En begränsning av anstånd- ens antal synes vidare böra ske genom att en något strängare praxis införes vid prövningen av bland annat de ansök- ningar om anstånd som motiverats med arbetsmarknadsskäl. Slutligen synes en begränsning av anståndens omfattning också kunna nås om en systematisk upplysning ges de värnpliktiga och de- ras arbetsgivare om de olägenheter för krigsmakten och för övriga värnpliktiga (och i vissa fall dessas arbetsgivare) som är förenade med anstånden. Ett preciserat förslag rörande minskningen av det relativa antalet anstånd fram- läggs _ sedan även de av studieskäl betingade anstånden granskats _ i kapi- tel 9.

C. Det civila utbildningsväsendet

Ur värnpliktsutbildningens synpunkt är förhållandena inom det civila utbild- ningsväsendet av betydelse i två av- seenden. För det första bildar innehål- let i den civila skolutbildningen i stor utsträckning den grund på vilken värn- pliktsutbildningen skall bygga. Detta gäller såväl den civila allmänbildande undervisningen som den civila under- visning som tar sikte på att meddela fackkunskaper. För det andra måste den läsårsindelning och den studiegång som tillämpas i de civila studierna be- aktas, så snart fråga är om studier som normalt bedrivs av 19-åringar och äld- re, så att kollisionerna i inpassnings- hänseende mellan studier och värn- pliktstjänstgöring blir så få som möj- ligt.

l. Grundskolan

Statsmakterna beslöt år 1962 att suc- cessivt införa en obligatorisk skola som till utformningen avsevärt skilde sig från den tidigare folkskolan. Skolan be- nämnes grundskolan. Den allmänna övergången till grundskola påbörjades den 1 juli 1962 och skall vara helt ge- nomförd med läsåret 1972/73. Bland an- nat realskolan skall successivt avveck- las i samband med grundskolans infö- rande.

Målet för grundskolan är att i sam— arbete med hemmen främja elevernas allsidiga utveckling samt därvid med- dela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter. .

Ett väsentligt drag i den nya skolan är dess starka inriktning på personlig- hetsfostran. Målet för denna fostran är att främja elevernas personliga mog- nad till en fri, självständig och harmo- nisk människa, vuxen att bära det an- svar ett demokratiskt samhälle ålägger den enskilde medborgaren. I begreppet fostran inbegripes då icke blott själva undervisningen och dess innehåll utan alla de skiftande möjligheter till påver- kan på individen, som skolarbetet och skollivet i alla dess yttringar erbjuder. Arbetsmetodiskt innebär detta att skol- arbetet skall präglas av en självstän- dig och rikt varierad elevaktivitet ge- nom alla stadier. I fria arbetssituatio- ner, där eleverna ges möjlighet att ak— tivt deltaga i utformningen av den eg- na utbildningen, skall skolan söka vän— ja eleverna att _ allt efter förmåga _ enskilt eller i samarbete med andra lösa ansvarsuppgifter.

Skolplikten i grundskolan omfattar nio år, i regel från och med sju års ål- der till och med sexton års ålder.

Grundskolan organiseras på tre sta- dier, låg-, mellan- och högstadiet, varje

stadium omfattande tre läsår. Grund— skolan är examensfri.

Eleverna skall i regel fullgöra sitt nionde år i grundskolan men enstaka elever, vilkas yrkesiplaner icke kan an- ses bli tillgodosedda i utbildningen inom de olika linjerna i årskurs 9, kan få fullgöra sitt nionde skolår i yrkes— skola, hos hantverkare eller företagare i övrigt.

På lågstadiet förekommer till en bör- jan icke någon markerad ämnesuppdel- ning och läro- och övningsämnen gri- per in i varandra. Det centrala i fär- dighetsträningen är övning i att tala, läsa, skriva och räkna. Manuella syssel- sättningar ansluter till den övriga un- dervisningen.

En mera markerad ämnesuppdelning inträder på mellanstadiet. Inövandet av färdigheterna i att tala, läsa, skriva och räkna fortsättes. Den allmänorienteran- de undervisningen vidgas. Engelska språket införes i årskurs 4. Omkring hälften av tiden upptas av svenska, ma- ttematik och engelska. Undervisning sker i de så kallade orienteringsämne— na, kristendomskunskap, samhällskun- skap, historia, geografi och naturkun- skap. Till nämnda undervisning anslu- ter ämnena teckning, slöjd, musik och gymnastik.

På högstadiet tillkommer flera nya ämnen, inordnade i ett fast tillvalssys- tem. I årskurs 8 är praktisk yrkesori- entering obligatorisk för alla elever. Under den praktiska yrkesorientering- en får eleverna erfarenhet från praktik- platser och kan bilda sig en uppfatt— ning om sina förutsättningar inom visst yrke. Yrkesorienteringen är ett led i skolans fostrande verksamhet och ger kunskap om samhälle och näringsliv. Den allmänorienterande undervisning- en fortsåttes och vidgas på högstadiet och anpassas i större utsträckning efter elevernas individuella förutsättningar.

2. Gymnasiet Gymnasiets allmänna organisation Statsmakterna beslöt år 1964 efter för- slag i propositionen 1964zl71 en ge- nomgripande reform'av gymnasiet. Be- slutet innebar i huvudsak följande. Gymnasiet skall ha fem linjer, näm- ligen en humanistisk, en samhällsveten- skaplig, en ekonomisk, en naturveten- skaplig och en teknisk. Det räknas med att antalet gymnasieutbildade med eko- nomisk eller teknisk inriktning i fram- tiden kommer att utgöra en större an- del av hela antalet gymnasieutbildade än för närvarande och omkring år 1970 uppgå till sammanlagt 40_50 procent av det totala antalet gymnasieutbildade. Gymnasiet skall bygga på grundskolan. Det räknas med att vid sidan av gym- nasiet kommer att finnas andra gymna- siala skolformer _ fackskolan och yr- kesskolan _ vilka också bygger på grundskolan.

Undervisningen avser ge eleverna dels varierande specialförberedelser med hänsyn till elevernas yrkes- eller studie- inriktning, dels kommunikationsfär- digheter i form av gedigna kunskaper i svenska och moderna språk samt vis- sa matematiska färdigheter, bland annat i statistik, dels allmänna studie— och arbetstekniska färdigheter, dels ock samhällsorientering, teknisk och natur- vetenskaplig orientering samt övrig kul- turell orientering, jämte ett historiskt och i vissa fall framåtblickande per- spektiv på sistnämnda frågor.

Härutöver skall gymnasiet ha en per- sonlighetsutvecklande uppgift.

Gymnasiet skall vara treårigt. Den tekniska linjen skall dock vara fyra- årig. Genomgång av tekniskt gymna- sium leder till ingenjörskompetens. Ele-' ver inom gymnasiets tekniska linje som önskar gå vidare till universitet och högskolor skall avgå ett år före gymna-

siestudiernas avslutning, d. v. 5. efter tre år.

Det räknas med att genomsnittsåldern på de elever som avslutar sina studier vid gymnasiet utom på den tekniska linjen kommer att vara 19 år, innebä- rande en sänkning med omkring ett år.

Den nya ordningen skall genomföras från och med läsåret 1966/67.

Elevantalet

Medan år 1946 antalet studentexamina var omkring 5100 årligen, utgörande omkring 5 procent av antalet 20-åring- ar, hade antalet är 1955 ökat till om- kring 7 500 årligen, utgörande ca 9 pro— cent av antalet 20-åringar och 1963 till 15 000 årligen, utgörande ca 12 procent av antalet 20-åringar. Av sistnämnda antal var omkring 42 procent kvinnor.

För framtiden räknas med en fort— satt ökning av antalet gymnasiestude- rande. I förenämnda proposition räk- nas med att omkring år 1970 aven årskull omkring 30 procent kommer att tas in i gymnasium. Detta skul- le, såvitt värnpliktsutredningen kun- nat finna, leda till _ om man antar avgången under studierna till 10 pro- cent _ att omkring år 1972 kanske 27 procent av 19-åringarna har genomgått gymnasium. För tiden därefter har icke gjorts några motsvarande uttalanden; gymnasieutredningen (se SOU 1963: 42) räknade dock med att ungdomens efterfrågan på gymnasieutbildning och avnämarnas efterfrågan på gymnasie- utbildade skulle komma att ytterligare öka.

Läsårets inpassning Hittillsvarande förhållanden. Statsmak- terna har sedan gammalt sökt tillgodo- se de studerandes intresse av att få tid- punkten för inryckning till första tjänst- göringen så inpassad att den icke skulle inkräkta på det avslutande läsåret i

3 117 gymnasiet. lnryckningstidpnnkten iför- lades till tiden efter studentexamens av- läggande. Intill år 1942 förorsakade det— ta icke några problem urimilitär syn- punkt dels emedan antalet studenter var relativt litet, dels emedan studen- terna sammanfördes till särskilda för— band och där genomgick befälsutbild- ning.

Efter den omläggning av värnplikts— utbildningen som skedde år 1942 och vilken för studenternas vidkommande in- nebar att deras tidigare särskilda befäls- utbildning borttogs, bibehöll likväl stu- denterna förmånen av inryckning efter studentexamens avläggande.Vissa provi- soriska åtgärder vidtogs visserligen un- der krigsåren, bland annat en uppdelning av studentexamen, varigenom vissa abi— turienter avlade studentexamen tidiga- re än övriga. Ifrågavarande provisorier, som föranleddes av militära krav och avsåg att möjliggöra en något så när samtidig inryckning av de värnpliktiga som skulle genomgå utbildning till be- fäl, borttogs sedermera och inryck- ningstidpunkten för studenterna anpas- sades efter skolårets normala avslut- ning. Den år 1952 beslutade förläng— ningen av värnpliktsutbildningen inne— bar för de underbefälsuttagna värnplik- tiga bland annat att inryckningen till första tjänstgöringen under åren 1952 _1954 förlades till början av maj. För att de' studenter som uttagits för under— befälsutbildning _ vilket vid denna tid var ett litet antal — icke skulle behöva spoliera sista läsåret, uppsköts inryck- ningen till första tjänstgöring för deras vidkommande till året efter studentexa- men, vilket kom att innebära olägenhe- ter bland annat med hänsyn till deras fortsatta studier. För att eliminera des- sa olägenheter beslöts år 1955 att- den muntliga studentexamensperiodens börL jan skulle tidigareläggas, varjämte" de underbefälsuttagna abittu'ienterna . be—

reddes tillfälle att avlägga studentexa- men i en tidigare omgång. Vidare till- delades de i möjligaste mån utbild- ningsenheter med senare inrycknings— tid. Härigenom möjliggjordes för ordi- narie elever vid de allmänna lärover- ken att inrycka till värnpliktstjänst- göring studentexamensåret. Denna ord- ning bibehölls även under åren 1956—— 1957, ehuru då den tidigare examens- omgången för underbefälsuttagna abi- turienter borttogs. Från och med år 1958 gällde att den senaste tidpunkt, då de underbefälsuttagna abiturienter- na skulle kunna avlägga studentexamen, skulle vara den 12 maj. Inryckningen försköts samtidigt till den 13 maj. Här- igenom underlättades för de underbe- fälsuttagna studenterna att påbörja värnpliktstjänstgöringen samma år som studentexamen avlagts. Genom en sam- vma år beslutad ändring i värnpliktsla- gen kunde de underbefälsuttagna vid armén vidare få tiden för första tjänst- göringen minskad med högst sju da— gar. "Förkortningen av tjänstgöringsti- den kunde uttagas i form av senarelägg— ning av inryckningstidpunkten, varige- nom nåddes bättre överensstämmelse mellan tidpunkterna för avläggande av kvalificerad studentexamen vid civila läroanstalter och inryckning till första tjänstgöring.

Den framtida inpassningen. l propo- sitionen 19641171 uttalade'ecklesiastik- ministern att flertalet årskurser icke utan. tvingande skäl borde avslutas se- nare än den 10 juni. Samtidigt uttalade han emellertid att, med hänsyn till de manliga elever som skall påbörja värn- pliktstjänstgöring, undervisningen i sista årskursen i fackskolan och gym- nasiet borde kunna avslutas omkring en vecka tidigare än i övriga årskurser. Departementschefen anförde vidare, att han icke var beredd att förorda de me- ra radikala förändringar av läsårets pla-

cering som sannolikt erfordrades för att tillgodose främst de värnpliktiga som uttas till underbefälsutbildning vid armén.

3. Fackskolan

1962 års riksdag beslöt att införa en med gymnasiet sidoordnad skolform, benämnd fackskolan. 1964 års riksdag fattade ytterligare beslut rörande fack- skolan (jfr prop. 1964:117). Facksko- lan skall vara helt utbyggd omkring år 1970.

Fackskolan är en frivillig, tvåårig, examensfri skola byggande på grund- skolan. Fackskolan är uppdelad på tre linjer, nämligen den sociala, den eko- nomiska och den tekniska. Inom den tekniska linjen förekommer fyra gre- nar, en maskinteknisk, en elteknisk, en byggteknisk och en kemiteknisk med viss ytterligare specialisering inom den eltekniska grenen och den byggteknis- ka grenen.

Fackskolan skall bland annat främja utvecklingen av elevernas personlighet, ge dem arbets- och studieträning, ut- veckla deras färdigheter i språk och matematik, ge vidgad och fördjupad orientering om samhället samt om den tekniska och vetenskapliga utveckling- cn. Fackskolan skall ge en utbildning på s. k. mellannivå och i undervisning- en ge större utrymme åt praktiska kon- kreta tillämpningar på bekostnad av en längre driven systematik. De tre fack- skolelinjerna utgör tillsammans en rela- tivt enhetlig skolform med en kärna av ämnen gemensamma för alla elever.

Fackskolans läsår skall, såsom vid flertalet övriga skolformer, omfatta 39 veckor med avslutning i regel icke se- nare än den 10 juni med det undantag som nämnts under punkten 2.

De allmänna riktlinjerna för det inre

arbetet ansluter till grundskolans med den anpassning i tillämpningen, som det högre åldersstadiet fordrar. Särskild vikt läggs vid studieteknisk träning, varvid eleven ges tillfälle att tillämpa och utveckla sin arbetsteknik på upp- gifter som successivt ställer större krav på hans förmåga i olika avseenden.

Fackskolan skall ge eleverna kompe- tens för fortsatt utbildning av allmän eller yrkesutbildande art eller för di- rekta uppgifter i arbetslivet. Den socia- la linjens huvudsakliga avnämare synes kunna bli bland annat sociala, vårdan- de samt vissa arbetsledande yrken. Den ekonomiska linjen kommer att ge ut- bildning för blivande sekreterare och korrespondenter, inköps- och försälj- ningspersonal samt yrken med allmänt kamerala uppgifter inom den offentli- ga och den enskilda sektorn. Av elever- na på den tekniska linjen kommer en del att vidareutbilda sig genom fortsat- ta högre studier under det att andra kommer att ägna sig åt verksamhet el- ler vidare utbildning inom jordbruk, sjöfart, kommunikationer etc. En stor del av eleverna kommer att ägna sig åt verksamhet på nivån teknisk assistent.

För inträde i den tekniska linjens andra årskurs fordras ett års praktik. Elevernas ålder vid avslutad fackskola 'blir således i allmänhet 18 år vid den sociala och den ekonomiska facksko- lan och 19 år vid den tekniska facksko— lan. Fackskolan ingår som en del i det gymnasiala skolsystemet vid sidan av det egentliga gymnasiet och yrkessko- lan. Övergång mellan de olika skolfor- merna skall därför kunna ske.

Det skall vid planeringen för den .samlade skolorganisationen beräknas att ca 20 procent av årskullen söker sig till fackskola. Detta torde innebära att värnpliktsutredningen kan räkna med .att i början av 1970-talet något under 20 procent av de värnpliktiga i krigs—

maktens grundutbildningskontingent ge- nomgått fackskola. Det har ansetts, att en lämplig fördelning av eleverna på fackskolans olika former år 1970 vore: den sociala fackskolan omkring hälf- ten av eleverna samt den ekonomiska fackskolan och den tekniska fackskolan vardera omkring en fjärdedel av elev- antalet.

4. Yrkesundervisningen

Förhållandena i stort

Det nuvarande yrkesutbildningsväsen- det i form av yrkesskolor m. m. grun- das väsentligen på beslut av 1955 års riksdag. ,

Yrkesutbildningen omfattar enligt 1955 års riktlinjer huvudsektorerna in- dustri och hantverk, handel samt hus- ligt arbete och vårdyrken, vartill kom- mer yrkesutbildningen inom jordbruk och skogsbruk.

Yrkesskolans uppgift är att i lämp— lig form och omfattning bereda utbild- ning åt elever som efter obligatorisk skolgång söker sig ut i förvärvsarbete; Utbildningen sker dels i form av grund- läggande heltidskurser av varierande längd, dels i deltidskurser såsom förbe- redelse för fortsatt utbildning och spe- cialisering i produktionen. Undervis- ningen kan vara förlagd helt till en yr- kesskola, delvis till en skola, delvis till ett företag (inbyggd skola) eller-i sin helhet inom ett företag.

Under den senaste tioårsperioden har utbyggnaden av yrkesutbildningen i stort sett följt de av 1955 års riksdag angivna riktlinjerna. Utbyggnaden 'har dock fått en väsentligt större omfatt- ning. Yrkesutbildningen står emellertid nu inför en reformering.

Särskilda sakkunniga, yrkesutbild- ningsberedningen, utreder sedan år

1963 yrkesutbildningens uppgifter, in- nehåll och organisation. I direktiven för utredningsarbetet anfördes, bland annat, att det var angeläget att yrkes- utbildningen framför allt på det gym- nasiala åldersstadiet blev föremål [för en samlad översyn med syfte att 'an- passa yrkesskolväsendet till föränd- ringarna inom utbildningsorganisatio- nen i stort och att tillse att yrkesutbild- ningen ständigt kunde anpassas efter de allt snabbare förändringarna i produk- duktionslivet. Yrkesutbildningsväsendet måste, hette det bland annat i direkti— ven, vid utredningsarbetet insättas isitt utbildningspolitiska sammanhang. I an- slutning härtill framhölls vikten av att egentliga yrkesutbildningsmöjligheter erbjöds ungdomen under hela den nor- mala utbildningsåldern med skilda etappanknytningar parallellt med det övriga gymnasiala utbildningssystemet ovanför grundskolan. Sådana möjlighe- ter skulle komma att behövas bland an— nat för dem som avslutat fackskola och gymnasium. De etablerade utbild- ningsformerna inom yrkesutbildnings- väsendet borde enligt direktiven icke gå fria från omprövning och erforder- liga förändringar. Den nuvarande yr- kesutbildningens inre organisation, in- nehåll och metodik skulle omprövas. Möjligheterna att nedbringa utbild- ningstiden, i första hand tiden i yrkes- skolan, borde övervägas. I yrkesskolor- na meddelades för närvarande, anför- des det, ofta en flerårig utbildning för olika yrken. I samband med övervä- gande om utbildningstidens längd bor- de emellertid undersökas om man icke rent principith borde eftersträva att i skolmässiga former bibringa eleverna en tämligen ospecialiserad, på breda yrkes- områden inriktad utbildning, som fick följas av en inskolning i yrket inom de företag eller institutioner, där eleven senare anställs.

Studietidens längd och elevernas ålder

Av speciellt intresse är i detta sam- manhang utbildningens omfattning och elevernas ålder vid utbildningens av- slutande. Till väsentliga delar kommer förhållandena att i dessa avseenden—bli desamma som i fråga om övriga gymna- siala skolor, främst egentligt gymna— sium och fackskola.

Det finns skäl att] räkna med att en betydande del av yrkesutbildningen på detta stadium i framtiden blir tvåårig, och att eleverna fortsätter i yrkessko- lan som 17- och 18-åringar. Läsåret 1963/64 var 75 procent av eleverna 18 år eller yngre. Med den förlängda skol- plikten höjs visserligen inträdesåldern i yrkesskolan, men den stora efterfrå- gan på gymnasial utbildning omedelbart efter årskurs 9 torde leda till en kon- centration av yrkesskoleeleverna till ål- dersgrupperna 17—20 år.

Den av riksdagen år 1964 beslutade reformen av det gymnasiala skolväsen— det innebär bland annat väsentligt vid- gade övergångsmöjligheter från yrkes- skola till fackskola och gymnasium. Samtidigt anges i direktiven till yrkes- utbildningsberedningen, att förutsätt- ningarna för yrkesutbildning efter fack- skola och gymnasium skall utredas. Det torde således i icke obetydlig omfatt- ning bli fråga om såväl mera teoretisk som mera yrkesinriktad utbildning på gymnasiestadiet. Man torde kunna räk- na med att många elever antingen efter genomgången yrkesskola fortsätter i fackskola/gymnasium eller efter fack- skola/gymnasium avslutar studierna med en yrkesskolekurs i en följd. Om därtill kommer att många elever väljer något års verksamhet i produktionen efter årskurs 9 men före den fortsatta utbildningen, kan man förutsätta, att ett mycket stort antal personer under de tre eller fyra _åren närmast efter

årskurs 9 är under utbildning. Flerta- let individer torde således använda ti- den fram till 19—20-årsåldern för ut- bildning. Avbrott i påbörjade studier på detta stadium kan, enligt en inom skolöverstyrelsen gjord bedömning som delgivits värnpliktsutredningen, inne- bära att alltför många elever ej slutför den planerade utbildningen.

Antalet elever i heltidsläsande yrkes- skolekurser av minst fem månaders längd är för närvarande upp emot 70000. Av olika skäl är det svårt att beräkna hur stor del av årskullarna, som för närvarande erhåller yrkesut- bildning. Sannolikt rör det sig om ca 20 procent. År 1970 beräknas denna siffra ha stigit till ca 25 procent.

Till det övervägande antalet kurser sker för närvarande intagning av ele- ver antingen vid höstterminens eller vårterminens början. Läsåret vid yr- kesskolan omfattar normalt lägst 39 och högst 42 veckor med viss möjlighet för förkortning eller förlängning av dessa tider. Det längre alternativet gäller främst kurser med övervägande prak- tisk undervisning, exempelvis verk- stadskurser. Kurser som icke kan in- ordnas i normalt arbetsår eller normal termin är specialkurser. Läsåret vid exempelvis verkstadsskolornas heltids- kurser omfattar regelmässigt tio och en halv månad, förlagda till tiden augusti _mitten eller senare hälften av juni. Flertalet kurser är ej längre än att de kan avslutas senast den 31 maj. Av oli— ka skäl bör man emellertid för framti- den, enligt skolöverstyrelsens uppfatt- ning, räkna med en mera kontinuerlig intagning, vilket kan komma att för- svåra en anpassning till tiden av den grundläggande värnpliktsutbildningen till yrkesutbildningen.

Avbrott för repetitionsövningar tor— de mindre beröra det reguljära yrkes- skoleväsendet utan fast mera omskol-

ningsverksamheten och vuxenutbild— ningen i övrigt. Omskolningskurserna startas visserligen vid vilken tidpunkt som helst på året, men är i gengäld ofta mycket koncentrerade, varför avbrott kan medföra betydande svårigheter.

5. Universiteten och högskolorna1 Utvecklingen i stort 1960 års riksdag godkände riktlinjer för utbyggande av det högre utbildnings- väsendet m. in. under 1960-talet. Dessa riktlinjer avsåg bland annat, att univer- sitet och högskolor skulle byggas ut un- der första hälften av 1960—talet i bety- dande omfattning, särskilt på områden med begränsad intagning, att de stat- liga insatserna på det postgymnasiala fackutbildningslinjernas område kraf- tigt skulle ökas under 1960-talet (jfr punkten 6) och att det studiesociala stödet skulle utformas med inriktning på likartade utgångspunkter för samt- liga studerande vid skilda utbildnings— linjer efter gymnasiestadiet. Därefter har vid 1961, 1962 och 1963 års riks- dagar beslut fattats i en rad konkreta frågor rörande utbyggandet av univer- sitet och högskolor. Sistnämnda år har emellertid också fattats beslut som i väsentliga hänseenden modifierar 1960 års riktlinjer. Antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor var år 1957 omkring 26000 och år 1961 omkring 39000. År 1960 räknades med att mot- svarande antal år 1970 skulle vara ca 55 000 men redan år 1963 bedömdes att det sistnämnda antalet skulle komma att ökas till över 80000. De angivna siffrorna omfattar icke lärarhögskolor,

1 Överväganden och förslag redovisade i pro- positionen 1965: 141 angående utbyggnaden av universitet Och högskolor m.m. har icke kunnat beaktas av värnpliktsutredningen.

socialinstitut och sjukgymnastuthild— ning.

De är 1961 närvarande ca 39 000 stu- derande fördelade sig med ca 19 000 på de teologiska, juridiska, medicinska, humanistiska och matematisk-naturve- tenskapliga fakulteterna, med ca 5400 på de tekniska högskolorna, med ca 1700 på handelshögskolorna, med ca 1 200 på tandläkarhögskolorna och med ca 1 400 på de övriga högskolorna —— farmaceutiska institutet, veterinärhög- skolan, skogshögskolan, lantbrukshög— skolan och gymnastiska centralinstitu- tet. Som motsvarande siffror för början av 1970-talet har _ vid ett antagande om 82 600 studerande — anförts siff- rorna 58900, 15300, 4400, 2200 och 1 800.

Nettoantalet nyinskrivna för år var läsåret 1957/58 omkring 5800 och läs- året 1961/62 omkring 8 700. Antalet be- räknas för läsåret 1970/71 bli omkring 18 200, varav omkring 9 500 män. I för- hållande till antalet 20-åringar utgör detta ca 6,5 procent, ca 8,7 procent och ca 15,8 procent (för enbart män när- mare en procent mer).

De år 1961 vid fakulteter och högsko- lor ny'inskrivnva räknade netto förde- lade sig med ca 6 900 på olika fakulte— ter, med ca 800 på de tekniska högsko— lorna, med ca 500 på handelshögskolor- na, med ca 150 på tandläkarhögskolor- na och med drygt 300 på övriga ovan nämnda utbildningsvägar av högskole- karaktär.

Det beräknas att år 1970 de nyin- skrivna kommer att uppgå vid fakulte- terna till i det närmaste 13 500, vid de tekniska högskolorna till 2 900, vid han- delshögskolorna (motsvarande) till drygt 1 000, vid tandläkarhögskolorna och övriga fackhögskolor till samman- lagt ca 800.

Låroåret. Studiernas bedrivande

Om inpassningen av läroåret och studi- ernas bedrivande har värnpliktsutred- ningen inhämtat uppgifter och bedö— manden från universitetsmyndigheter och studentsammanslutningar. Uppgif— terna avser i första hand fakulteterna, de tekniska högskolorna och handels- högskolorna, vilka enligt prognoserna för början av 1970—talet då skulle om- fatta omkring 95 procent av det totala antalet studerande vid universitet och högskolor.

Rörande fakulteterna har härvid i huvudsak anförts följande. Uttalandena avser icke de medicinska studierna, vars förhållande till värnpliktstjänstgö- ringen behandlats i annat sammanhang (jfr kap. 29).

Läroåret omfattar enligt de av Kungl. Maj:t fastställda universitetsstatuterna en hösttermin den 1 september—den 15 december, en vårtermin den 15 januari —den 31 maj samt ferier under övrig del av året. Undervisning får förläggas till ferierna; möjligheten härtill utnytt- jas särskilt för medicinare, botanister och zoologer. De angivna undervisnings- tiderna iakttas av lärarna, ehuru stun- dom något dröjsmål kan uppstå vid ter- mins början. Möjlighet föreligger och utnyttjas att, för att bereda tid för exa- mination, avsluta undervisningen tidi- gare. Eleverna anges iaktta de angivna tiderna i växlande utsträckning; väx- lingarna- härvidlag beror bland annat på lärosäte och ämne.

Undervisningen bedrivs i de flesta ämnen antingen så att man först genom- för och avslutar studierna för ett betyg och därefter övergår till studier för två betyg (»trappstegsundervisning») eller så att man redan från början in? riktar studierna på ett betyg eller på två betyg. Valet mellan de två metoder- na beror på ämnets art och på om-

fattningen av undervisningsresursema. Det har antagits att de två metoderna har ungefär lika stor andel av under- visningen.

Längden av studietiden för primär- examen skiftar starkt mellan olika äm- nen. Normalstudietiden — som är ett riktvärde och icke ett genomsnitt av de faktiska studietiderna — är 6—7 ter- miner med undantag för jurister (9 ter- miner) och läkare (13 terminer). Den av de studerande faktiskt använda ti- den är ofta längre, i en del fall avsevärt mycket längre. I sammanhanget må nämnas att normalstudietiden är beräk- nad med den utgångspunkten, att den studerande använder 10 månader för år till studier, d. v. s. även viss del av ferierna.

Rörande de tekniska högskolorna har i nu ifrågavarande hänseenden uppgi- vits i huvudsak följande.

Läsåret omfattar enligt den av Kungl. Maj:t utfärdade stadgan för de teknis- ka högskolorna en hösttermin den 22 september—den 8 februari (med jul- ferier den 22 december—den 6 janu- ari), en vårtermin den 9 februari—den 22 juni (med påskferier under 17 da- gar) samt ferier under övrig tid. I ter- minerna är tre tentamensperioder fast inplacerade, nämligen, den 22 septem- ber—den 1 oktober, den 26 januari— den 8 februari och den l—den 22 juni. Lektioner och övningar äger ej rum under ferier, däremot kan under dessa exkursioner och fältövningar anord- nas, examensarbetet utföras och före- skriven praktikanttjänstgöring fullgö- ras. De angivna undervisningstiderna iakttas av såväl lärare som elever; av de senare bland annat därför att den schemabundna undervisningen har stor omfattning (av storleksordningen 30 timmar för vecka).

Undervisningsavsnitten för de olika ämnena omfatta i allmänhet en ter-

min. Flera ämnen studeras parallellt. Studierna är som nyss nämnts hårt bundna.

Den nominella studietiden för civil- ingenjörsexamen är 8 terminer. Den av de studerande använda tiden är emel— lertid ofta längre.

Vid handelshögskolorna (motsvaran- de) är enligt de lämnade uppgifterna förhållandena icke lika de olika utbild- ningsanstalterna emellan. Exempelvis föreligger olikheter i fråga om läro- årets början och slut, terminsindelning samt bundenhet i studierna. Några stör- re avvikelser härvidlag i förhållande till vad som gäller för fakulteterna och de tekniska högskolorna föreligger icke.

Den faktiska studietiden överstiger i genomsnitt fyra år.

Rörande ändringar i framtiden på nu ifrågavarande områden har värnplikts- utredningen i allmänhet icke kunnat er- hålla några mera bestämda uttalanden.

I frågan om läroårets indelning och längd är bland annat att märka, att 1963 års universitets- och högskolekommitté bland annat övervägt förutsättningarna för att införa ett treterminssystem i den tekniska 'högskoleundervisningen och härvid undersökt ett system med intag- ning av eleverna tre gånger per läsår i tre lika stora grupper. Härigenom skul— le intagningskapaciteten kunna öka med 50 procent. Kommittén ville emel- lertid bland annat med hänsyn till kon- sekvenserna med avseende på drift- kostnaderna icke föreslå en sådan ord- ning. Frågan är nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande studiernas bundenhet sy- nes å ena sidan såväl för fakulteter som för fackhögskolor föreligga en tendens mot allt större bundenhet i studierna. Å andra sidan föreligger en tendens på vissa områden mot större frihet vid kombination av ämnen och ämnesdelar i examen.

Beträffande längden' av studietiden fram till examen har från universitets- kanslerns sida angivits, för de till hans ämbetsområde hörande undervisnings— anstalterna, att man hade anledning att räkna med att i framtiden de faktiska studietiderna skulle komma att tämli- gen nära ansluta sig till de i det före- gående angivna normalstudietiderna.

Verkan på studierna av värnpliktstjänst- göring under studietiden

Kollisioner mellan de akademiska stu- dierna och den militära grundutbild- ningen har hittills i stor utsträckning undvikits genom att de värnpliktiga i stor omfattning erhållit anstånd1 med den militära grundutbildningens fullgö- rande.

Under senare år har vidare den på sina håll föreliggande tendensen att re- dan i augusti, före höstterminens bör- jan, anordna viss mer eller mindre obli- gatorisk undervisning vållat olägenheter för de värnpliktiga som normalt utryc- ker först med utgången av augusti. Med anledning av de nämnda kollisionerna i samband med att den militära grund- utbildningen avslutas och de akademis- ka studierna påbörjas har överbefälha- varen och chefen för armén upptagit överläggningar med universitetskans- lersämbetet i syfte att säkerställa att värnpliktiga vilka utrycker i slutet av augusti icke på grund av att undervis- ning tidigarelagts försenas i sina stu- dier. I avvaktan på resultatet härav har chefen för armén utgivit bestämmelser av provisorisk natur innebärande i hu- vudsak att ledighet av förbandschef får beviljas för tentamen etc., men däremot icke för genomgående av kurser; ansö- kan skall dock underställas arméche- fens prövning om avslag befinnes leda till avsevärt men för den värnpliktige.

I framtiden kommer i stort sett obe-

roende av * vad värnpliktsutredningen föreslår, att för de universitets- och högskolestuderande uppkomma svårig- heter som förorsakas av det tidigare nämnda förhållandet (jfr punkten 2) att alla gymnasieutbildade icke kommer att få påbörja sin värnpliktstjänstgö- ring det år gymnasiestudierna avslu- tats. Försvårande härvidlag är också det förhållandet att de universitets- och högskolestuderande blir till antalet allt fler, varför särlösningar från krigsmak— tens sida blir allt svårare att genom- föra. Slutligen må i detta sammanhang den ökande bundenheten hos studierna beaktas.

I nuvarande system uppkommer i icke ringa omfattning kollisioner mellan värnpliktstjänstgöring och studier i samband med att de-studerande inkal- las till fullgörande av repetitionsövning. I en del fall har härvid den värnplik— tige fullgjort repetitionsövning, i andra fall har anstånd lämnats. Anstånd synes ha lämnats tämligen generöst, särskilt synes så ha varit fallet vad gäller de tekniska högskolorna. Rörande anstån- dens omfattning torde få hänvisas till nästföregående kapitel.

Med utgångspunkt i dessa för värn— pliktsutredningen givna svårigheter samt med beaktande av tänkbara alter- nativ för värnpliktsutbildningens fram- tida ordnande har värnpliktsutredning- en till universitets- och högskolemyn- digheter samt studentsammanslutning- arna ställt frågor om hur värnplikts- tjänstgöringen kan komma att inkräk- ta på undervisningen för den värnplik- tige. Om några av dessa alternativ har härvid konsekvenserna för studierna angivits sålunda.

1 Rörande de närmare förutsättningarna för anstånd m. m. torde få hänvisas till avsnltt B av detta kapitel.

1. Avbryts det första studieårets stu- dier före vårterminens slut, exempelvis den 1 april eller den 1 maj för militär grundutbildning intill nästa vår eller försommar, kan detta i mindre gynn- samma fall innebära, att studietiden för- längs med två terminer. Det första stu- dieåret ger härvid således mycket ringa avkastning.

2. Avbryts det första studieårets stu- dier vid höstterminens slut för militär grundutbildning till utgången av de- cember påföljande år blir värdet av höstterminen beroende av om den stu- derande hinner att före terminens slut "tentera på terminens studier. Kan detta ej ske — vilket i många fall är sanno- likt —— är värdet av terminen tämligen ringa.

3. Att inleda studierna en vårtermin bedöms vara möjligt i alla större äm- nen men är knappast möjligt-i övriga ämnen och kan således i mindre gynn- samma fall medföra, att studierna i rea- liteten kommer att påbörjas först på hösten samma år.

4. Avbryts studierna under fem vec- kor för fullgörande av repetitionsöv- ning, kan i mindre gynnsamma fall en studietermin eller i vissa fall även två :studieterminer gå förlorade.

Eb) De tekniska högskolorna.

1. Avbryts det första studieårets stu— dier före vårterminens slut, exempelvis den 1 :april eller den 1 maj, för militär grundutbildning intill nästa vår eller försommar innebär detta ofta att stu- dietiden förlängs med två terminer.

2. Att "inleda studierna med en studie- period från höstterminens början till omkring den 20 december och därefter .avbryta studierna under ett år har, med 1hänsyn till att få avsnitt av studierna lhinncr avslutas under hösten, bedömts

innebära att resultatet av dessa studier blir tämligen ringa.

3. Att inleda studierna med en vår- termin bedöms med nuvarande ord- ning praktiskt taget omöjligt. Att an- ordna särskilda kurser i sådant syfte anses ligga utanför vad resurserna med- ger.

4. Avbryts studierna under fem veckor för fullgörande av repetitions- övning, kan detta i många fall medföra förlust av upp till två studieterminer.

c) Handelshögskolorna.

För handelshögskolornas (civileko- nomutbildningens) del är, beroende på olikheter mellan läroanstalterna, bilden icke enhetlig. I allmänhet torde dock vad som ovan anförts för fakulteter- nas del vara tillämpligt även på denna utbildning. Möjligheten att påbörja stu- dier vid vårterminens början är dock liten.

6. Postgynmuial fackutbildning

Vid sidan av den på gymnasium byg- gande utbildningen vid universitet och högskolor finns en rad utbildningsvä- gar med i allmänhet mera bestämd yr- kesinriktning.

Exempel på sådan utbildning utgör klasslärarutbildning, utbildning till be- fattningar i social verksamhet, post- assistent- och postexpeditörsutbildning, kammarskrivarutbildning, teleassistent- utbildning, stations- och kontorsskriva- reutbildning, journalistutbildning samt reklamutbildning.

Antalet manliga elever som påbörjar dylika slag av utbildning kan för tiden omkring år 1970 uppskattas till sam- manlagt närmare 2 000 per år, motsva- rande ca 4 procent av en årskull män.

Ifrågavarande utbildning är, enligt vad som framgår av en av värnplikts- utredningen gjord undersökning, i all-

mänhet av relativt kort varaktighet, i regel ej längre än två år (klasslärarut- bildningen två och ett halvt år) . Imånga fall torde det vara möjligt att avsluta ifrågavarande studier före värnplikts- utbildningens början, i andra fall icke.

Läsåret vid ifrågavarande utbildning ansluter enligt vad som framgår av nämnda undersökning ofta tämligen nära till det som gäller för övriga skol- former. Sålunda uppträder det problem beträffande höstterminens början, som tidigare anmälts beträffande universi- teten och högskolorna.

Möjligheterna att utan avsevärt av- bräck göra kortare avbrott i studier av nu ifrågavarande slag, exempelvis för att kunna fullgöra repetitionsutbildning, bedöms i vissa fall vara relativt begrän- sade beroende på att utbildningen ofta i stor utsträckning är av tämligen kort varaktighet.

7. Värnpliktsutredningens synpunkter

Utvecklingen på undervisningens om- råde är för värnpliktsutredningen av intresse i flera hänseenden.

För det första är den civila utbild- ningens innehåll av betydelse för värn- pliktsutbildningen.

För allmänbildningen hos samtliga värnpliktiga innebär grundskolans till- komst en betydelsefull höjning. Å ena sidan gör denna höjning det lättare att meddela teoretisk undervisning till de värnpliktiga. Å andra sidan ställs större krav på bland annat det värnpliktiga befälet. De värnpliktiga i befälsställ- ning kan nämligen i framtiden icke — som tidigare ofta varit fallet _— grunda sin befälsauktoritet på att de har en högre allmänbildning än truppen. Be- fälsauktoriteten hos det värnpliktiga be- fälet måste därför i framtiden i ökad utsträckning grundas på systematisk ut- bildning i befälsföring och på militärt

kunnande i övrigt. Därjämte medför den vidgade tillströmningen till gym- nasier, fackskolor och andra skolfor- mer som bygger på grundskolan att proportionsvis fler värnpliktiga än nu kommer att ha en relativt kvalificerad allmänbildande utbildning bakom sig vid grundutbildningens början. Också detta verkar i den riktning som nyss angivits, nämligen mot att befälsaukto- riteten måste grundas på andra ting än tidigare.

Tillkomsten av grundskolan innebär emellertid icke blott-att allmänbild- ningsnivån höjs hos de värnpliktiga. Den innebär därjämte, att de värnplik- tiga i framtiden kommer att ha större vana än vad de värnpliktiga nu i all- mänhet besitter att själva tillägna sig kunskaper och att kritiskt granska den undervisning som meddelas dem. De kommer också att vara mer inriktade på att aktivt medverka i undervis- ningens utformning. En sådan aktiv men samtidigt kritisk inställning hos de värnpliktiga är självfallet en utom- ordentlig tillgång för krigsmakten. För att krigsmakten skall kunna tillgodo- göra sig denna tillgång fordras emeller- tid en viss omställning av utbildnings- metoderna inom krigsmakten, så att dessa svarar mot de angivna, delvis nya förutsättningarna hos de värnpliktiga.

Expansionen på den civila utbild- ningens område innebär vidare, att krigsmakten får tillgång till fler värn- pliktiga med goda kunskaper i sådana speciella ämnen som kan vara av be- tydelse för krigsmakten. Särskilt är här frågan om tekniska ämnen. Detta är av väsentlig betydelse då det gäller att inom en rimlig utbildningstid hinna ut- bilda värnpliktiga till vissa kvalifice- rade befattningar. För att dessa mera speciella kunskaper skall kunna till- varatas hos krigsmakten fordras dock ett väl utvecklat inskrivningsväsen som

kan tillvarata de personella resurser- na och möjliggöra en lämplig fördel- ning av dessa. Därjämte fordras, att den fortlöpande redovisningen av de värnpliktiga är sådan att kunskaper som förvärvas efter grundutbildningens slut blir bekanta för de militära myn- digheterna. Förutsättningarna för en förbättring av inskrivningen och per- sonalredovisningen har berörts i när- mast föregående kapitel.

För att kunna bedöma möjligheterna att till tiden inpassa värnpliktstjänst— göring och studier på ett lämpligt sätt i förhållande till varandra är utveck- lingen av elevantalet vid vissa skolor av särskilt intresse. Särskilt knyter sig härvid intresset till gymnasierna efter- som en stor del av gymnasiets elever tor- de komma att avse att bedriva akademiska studier, vilka också måste till tiden in- passas på ett lämpligt sätt i förhållande till värnpliktsutbildningen. Dylika stu- diesociala hänsyn måste tas till samt- liga gymneasieutbildade värnpliktiga eftersom det torde vara svårt att i för- väg avgöra med säkerhet vilka gymna- sieutbildade värnpliktiga som kommer att bedriva högre studier.

Genom skilda beslut under åren 1949, 1950 och 1954 har statsmakterna på sätt närmare redovisats i det föregående (kap. 2) 'av olika skäl vidtagit åtgärder för att hålla den årliga utbildningskon- tingenten värnpliktiga vid krigsmakten konstant. Den fortlöpande minskning av åldersklassernas storlek som inträd- de vid slutet av 1940-talet och som på- gått under hela 1950-talet gjorde det nödvändigt att under denna tid sam- mansätta utbildningskontingenten av värnpliktiga ur flera åldersklasser. För att möjliggöra detta ändrades inskriv- ningsåldern för de värnpliktiga från tidigare 20 år först till 19 och sedermera (år 1954) till 18 år. Utbildningskon- tingenten vid armén har således under

senare år bestått av såväl 19-åringar som 20-åringar och 21-åringar. Hittills har emellertid huvuddelen av de värnplik- tiga som fullbordat gymnasiestudier kunnat beredas den förmånen att de, oberoende av levnadsålder, fått påbörja sin militära grundutbildning samma år som de avslutat sina gymnasiestudier. Att detta varit möjligt sammanhänger dels med att antalet gymnasieutbildade intill senare tid utgjort en relativt liten del av antalet män i 20-årsåldern, dels med att studentexamen avlagts redan under april eller tidigare delen av maj. —--- 1963 års försvarsbeslut (se kap. 5) förutsätter, att utbildningskontingenten också i fortsättningen hålles konstant. Med hänsyn till att årskullarna omkring 20 år blir större under det närmast fö- restående decenniet, blir det emellertid då aktuellt att sammansätta värnplikts- kontingenten av 20-åringar och 21-åring- ar, d.v.s. en höjning av genomsnittsål- dern inom den maximerade utbildnings- kontingenten kommer att ske. —-— Antalet värnpliktiga med gymnasiekompetens kommer som redan nämnts att kraftigt öka under det närmaste decenniet. Där- jämte räknas med att genomsnittsåldern på eleverna när de lämnar gymnasiet kommer att sjunka från 20 till 19 år. —- Till följd härav kommer den nuvaran- de förmånen för de gymnasieutbildade värnpliktiga i fråga om tidpunkten för påbörjan av den militära grundutbild- ningen icke att kunna bibehållas för he- la denna grupp värnpliktiga. Åtskilliga värnpliktiga som fullbordat gymnasie- studier kommer därför, till följd av des- sa tidigare fattade beslut, i framtiden icke att kunna påbörja sin militära grundutbildning omedelbart efter gym- nasiestudiernas slut, oberoende av vid vilken tidpunkt under våren som sista läsåret i gymnasiet i framtiden kommer att avslutas.

ökningen av antalet gymnasieutbilda-

Bild 7: 1. Andelen gymnasieutbildade bland de värnpliktiga och andelen värnpliktiga som uttas för kvalificerad befälsutbildning och utbildning i specialtjänst

(schematisk framställning)

Andel (i%) av krigsmaktens utbildningskontingent

30

. I. ' _

u ' ' r". ., _. 20 _ . , nu " ' , 10 (_...--..--..---.--- -.---.. .--- ..-. ---.-- ..--..---.--..--..--..--. 0 RSS HS"! 1151 Hbl 1965 H65 1461 1466 1971

__ HITTILLSVARANDE Fömiumo: -—-_._-— PROWDS ... .. ........ munen VÄRNPLIKTIGA sou agronom FÖR KVAuFlcm

BEFÄLSUTBILDNING OCH UTBILDNING ! SPECIALTJÄNST

de bland de värnpliktiga har också en an- nan följd. Antalet gymnasieutbildade bland de värnpliktiga under grundutbild- ning kan år 1971, om man utgår från vad som anförts i förenämnda proposi- tion 1964:171, bland annat i fråga om könsfördelningen bland de gymnasieut- bildade, kunna anges till omkring 25 pro- cent. Av dessa kommer en del att liksom hittills tas ut för utbildning till officer eller underofficer eller för utbildning i specialtjänst. Även andra värnpliktiga kan dock såsom hittills tas ut härtill." Behovet av värnpliktiga till dessa kvali- ficerade befattningar — vilket behov i allt väsentligt bestäms av krigsorganisa- tionen är dock under överblickbar tid tämligen konstant, omkring 4500 värnpliktiga för år. Även om man antar att till dessa befattningar togs uteslu- tande gymnasieutbildade, skulle likväl återstå ett stort antal gymnasieutbilda- de, närmare 20 procent av hela värn- pliktskontingenten, vilka skall fördelas på samtliga försvarsgrenar och uttas till underbefäl eller värnpliktiga i allmän-

het. Den angivna utvecklingen åskådlig- göres schematiskt i bild 7: 1.

Av det anförda följer, att i framtiden den militära grundutbildningen också för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga i allmänhet måste inpassas under året med beaktande av studieso- ciala skäl.

Den stora ökningen av antalet stude- rande vid universitet och högskolor medför att det blir fler studerande som kommer att erfara nackdelen för de fortsatta studierna av det tidigare nämnda förhållandet att den militära grundutbildningen ej kan få fullgöras i direkt anslutning till gymnasiestudier- nas slut. Ökningen innebär också, att fler studerande kommer att beröras av repetitionsutbildningen.

I fråga om inpassningen under året av läsåret i förhållande till den militära grundutbildningens börja-n erbjuder självfallet grundskolan intet problem.

I fråga om gymnasiet är förutsätt- ningarna numera klarlagda. Gy'rnnasiets sista läsår kommer att avslutas så

att inryckningen till militär grundut- bildning utan att störa nämnda läsår kan förläggas till början av juni. Med hänsyn härtill finner utredningen det böra eftersträvas att i framtiden så långt möjligt undvika att såsom nu sker låta de värnpliktiga i tämligen stor utsträck- ning påbörja siwn grundutbildning redan under maj månad. Om inryckningen i något fall måste förläggas till en tidiga- re tidpunkt än som är förenlig härmed, får detta därför ske i den formen att den värnpliktige får vänta ett år med att påbörja sin militära utbildning; att den värnpliktige även av andra skäl kan få vänta härmed framgår av den förut lämnade redogörelsen för utbildnings- kontingentens fördelning på åldersklas- ser.

Beträffande fackskolan bör beaktas att eleverna på de sociala och ekono- miska linjerna i regel avslutar sina stu- dier redan vid 18 års ålder; intet in- passningsproblem uppkommer därför för deras del. På den tekniska linjen däremot kan eleverna bli något äldre. Det kan vara ett önskemål att dessa elever kan få påbörja sin värnplikts- tjänstgöring samma år som studierna avslutas. Det måste emellertid framhål— las, att det som regel för dessa elever är mindre angeläget att så sker än vad fallet för de gymnasieutbildade är, eftersom de fackskoleutbildade som re- gel i de flesta fall icke efter avslutad värnpliktsutbildning skall fortsätta med högre studier.

För yrkesskolornas del torde situa- tionen vad beträffar den grundläggande utbildningen i stort sett överensstämma med fackskolans, medan den för yrkes- utbildningen efter gymnasium och fack- skola kan medföra vissa problem. För vissa äldre elever kan dock svårigheter uppkomma även inom den grundläggan- de yrkesutbildningen. De till den särskil- da utredningen rörande yrkesutbildning-

ens uppgifter, innehåll och organisa- tion lämnade direktiven med det däri gjorda uttalandet om kortare utbildning i yrkesskola synes ge anvisning om en lämplig väg för att i framtiden i stor ut— sträckning undvika konflikter härut— inn-an. Så länge icke statsmakterna tagit ställning i denna fråga, torde emellertid »mera preciserade slutsatser för värn- pliktsutbildningens del icke kunna dras.

I fråga om universiteten och hög— skolorna är först att beakta tidpunkter- na för höstterminens början och vår- terminens slut. För de värnpliktiga som bedrivit akademiska studier före eller under den militära grundutbild- ningen är främst av intresse de tid- punkter då vårterminen slutar och då inryckning till grundutbildning skall ske. För värnpliktsutredningen har här förelegat en särskild svårighet därige- nom att vårterminen, såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, icke slutar samtidigt vid alla läroanstalter. Det har också för utredningen förelegat den svårigheten att all militär grundut- bildning icke lämpligen påbörjas sam- tidigt. Utredningen har emellertid, med beaktande av främst de kvantitativt största civila och militära kategorierna som berörs av spörsmålet, funnit sig böra ta som riktpunkt att om möjligt icke låta militär grundutbildning på- börjas förrän i juni förutsatt att man finner att den överhuvudtaget bör bör- ja, såsom för närvarande är fallet, på våren eller försommaren. — När det gäller höstterminens början finner sig utredningen böra eftersträva att låta så- dan militär grundutbildning som skall avslutas under hösten ta i anspråk au- gusti men däremot icke september må- nad. September månad skulle därige- nom bli fri för studier. Å'andra sidan synes böra fordras, att kurser av olika slag vid universitet och högskolor i re- gel icke påbörja-s redan under augusti.

Emelleer torde det enligt utredning- ens bedömande bl—i omöjligt att låta all militär grundutbildning avslutas under augusti. Bland annat måste grundutbild- ningen vid» vissa förhand av militära skäl sannolikt såsom hittills fortgå in i sep- tember, varvid dock enligt utredning- ens mening bör räknas med den 15 sep- tember som senaste dag för dennas av- slutande. Enligt utredningens mening bör man. också genom visst hänsyns- tagande till av den värnpliktige utta- lade studieavsikter vid fördelningen av de värnpliktiga på förband och inryck- ningsomgångar söka begränsa kollisio- nerna mellan studier och värnpliktsut- bildning. I fråga om den i det föregående re- dovisade postgymnasiala fackutbild- ningen är i första hand att märka att den avser ett tämligen begränsat elev— antal, fördelat på en rad olika skolfor- mer. Läsåret vid dessa skolformer an- sluter enligt vad utredningen funnit i stort till övriga skolformer. Utredning- en har med hänsyn härtill bedömt att den —— därest avvikelser från sedvan— ligt läsår förekommer —- icke-särskilt kan beakta detta vid utformningen av sitt förslag. Hänsyn till härav föranled- de särskilda behov får i stället tas ge- nom att, så långt möjligt, de värnplikti- gas studieavsikter beaktas vid tilldel- ningen av de värnpliktiga till försvars- gren m. m.

I fråga om universiteten och högsko- lorna är vidare att beakta möjligheterna till kortare avbrott i studierna för del- tagande i militär repetitionsutbild- ning. Det svenska värnpliktssystemet förutsätter, att den' värnpliktige skall delta i repetitionsövningarna med det krigsförband, vid vilket han är krigs- placerad. Dylika övningar måste i fram- tiden liksom hittills ofta, efter hänsyns- tagande till en. rad militära och civila faktorer exempelvis sådana. av utrikes-

politisk art, anordnas vid sådana tid— punkter under året som icke på ett ur studiesynpunkt lämpligt sätt ansluter till de olika akademiska läroåren. Ut- redningen kan därför icke finna annat än att de akademiska studierna i prin- cip måste anordnas så, att möjlighet föreligger till avbrott däri för deltagan— de under några veckor i militär repeti- tionsutbildning utan att fördenskull den enskilde får en oproportionerligt för- längd. studietid. Det vill förefalla ut— redningen som om vad gäller de högre studierna också andra skäl nödvändig- gör en sådan ordning, exempelvis hän— synstagande till den som är frånvarané de från studierna några veckor på grund av sjukdom eller andra tvingan— de skäl.

Vad sålunda anförts om möjligheter- na till kortare avbrott i de akademiska studierna är i princip tillämpligt ock- så i fråga om yrkesutbildning och post- gymnasial fackutbildning.

Även om på angivet sätt undervis— ningen vid universitet och högskolor m.fl. utbildningsanstalter i princip or- ganiseras så att vissa kortare avbrott i studierna icke medför en oproportio— nerlig förlängning av studietiden, är det emellertid uppenbart att i många fall den militära repetitionsutbildningen för den enskilde studerande kan kom- ma att infalla på en för studierna sär— skilt olämplig tidpunkt. I sådana fall måste, såsom också hittills skett, an- stånd lämnas. Utredningen har under avsnittet B (punkten 4) angivit vissa skäl varför en relativ begränsning av antalet av arbetsmarknadsskäl lämnade anstånd med repetitionsutbildning måste komma till stånd; dessa skäl är i huvudsak tillämpliga också i frå-ga om de anståndsbehov som föranledes av studieskäl. Härtill kommer vad utred— ningen utvecklat i närmast föregående stycke rörande studiernas uppläggning.

Slutsatsen måste därför även för de av studier betingande anstånden med repe- titionsutbildning bli att en relativ minskning av dessa måste komma till stånd. Ett preciserat förslag här- utinnan framläggs i kapitel 9 (av- snitt D).

Slutligen vill värnpliktsutredningen framhålla, att åtskilliga av de nu berörda

svårigheterna i fråga om de akademiska studierna synes kunna undanröjas vid en övergång till ett treterminssystem av den typ, där två terminer varje år an- vänds för studier och en termin för an- nan verksamhet. Ur militär synpunkt lämpliga dagar för början av termin skulle därvid vara den 1 januari, den 1 maj och den 1 september.

_ _ ett". gul.-om . ...'. q.. ; Linne-LI , quam '; .' ' . ." * H...-. Fil—",ZÅ'ÅL. ;åw'vz: ;, i:;umji'r

..

Jil—(blur; * ""—.|.='*a_-..r.|=tl_" (_... s...—!.; quäeg'fgä- ju.., .- '. = -._ www.”. '." lrp

fi**a? ifran” ' . (lif-$"" vi ut'mr' trumu'm ..mlåi n'

dig'. *kl* _ 1-u;;.:_1:.r._ * nu fl.:...rqm r.: .9 (f" [Lskmqighla '

. bundna--3 n.;t—n— amma.; 5".an ;.aum v.mjsdmm | . .

__LLign. 74:51!” ju., zjt. g...—1

AVDELNING Ill

Principiella överväganden rörande värnpliktsutbildningens

utformning i framtiden

KAPITEL ..

Värnpliktssystemets villkor

1. Ytu'e förutsättningar

I många främmande stater utgör den yrkesmilitära personalen ett väsentligt inslag i försvarsorganisationen. Detta inslag är i regel betydligt större än i Sverige. Om —— såsom i regel sker _— den yrkesmilitära personalen komplet— teras med värnpliktiga, har dessa i många fall en jämfört med svenska förhållanden betydligt längre tjänstgö— ringstid som ofta bestämts med tanke på att det skall bli möjligt att hålla s 'rkor av stående karaktär. Å andra sidan är de styrkor som man räknar med att därutöver vid behov mobili- sera tämligen små i förhållande till folkmängden, om man jämför med svenska förhållanden. Den härvidlag utomlands gjorda avvägningen rörande behovet av stridskrafter får emellertid ses mot bakgrund av att många av de "berörda staterna är anslutna till ett maktblock med förpliktelser till öm- sesidigt bistånd med stridskrafter av olika slag. Stridskrat'ter från nera "län- der kan redan i fred vara samman— dragna och insatsberedda i ett av de länder som är anslutet till blocket. I andra fall kan snabb överföring av stridskrafter eller understöd i annan" form vara förberedd vid krigsutbrott eller då sådant bedöms förestående. För svensk det föreligger vid en jämförelse med de utländska förhål- landena bland annat två olikheter i fråga om förutsättningarna att särskilt beakta. För det första kan vi icke byg-

ga våra planer på antagandet att vi i krig kan få bistånd i olika former av andra länders stridskrafter. För det andra har vårt land i förhållande till folkmängden en större yta.'Bessa om- ständigheter ställer särskilda krav p vår krigsmakt. .

Kraven i personellt hänseende påver- kas av krigföringens ändrade karak- tär såsom angivits i kapitel 4. Inva- sionstekniken förbättras efterhand. På marken blir stridskrafterna allt mind- re beroende av vägar genom att me— kaniseringen ökar liksom också möj- ligheterna att sända trupp och förnö- denheter genom luften. Samtidigt inne- bär utvecklingen på det marina området bland annat att landstigningsfartyg av olika slag blir allt mindre beroende av hamnar. lmftlandsättningar kan ge- nomföras i anslutning till markopera- tioner men också såsom självständiga företag djupt inne i landet. Genom transportlekni'kens utveckling kan så- ledes ett anfall redan från början träffa vitt skilda och stora delar av landet och få formen av ett ytanfall. Ett sådant måste mötas av ett hållfast och slag- kraftigt ytförsvar, berett att ta upp strid överallt i landet.

Dessa förhållanden får till följd att den svenska krigsmakten, för att till- godose de kvantitativa behoven, måste bygga på den allmänna värnplikten och 'ha formen av en i fred »hempermit'te— rad» krigsmakt, vars mobiliSeri-n'g skyd— das av 'i fred insatsberedda 'är-indre

styrkor. För att krigsmakten skall kun- na mobilisera tillräckligt stora styrkor måste den kunna ianspråkta alla va- penföra män, som icke binds för andra nödvändiga uppgifter i totalförsvaret. Dess—a värnpliktiga måste vara så utbil— dade att de genomgående under hela Värnpliktstiden är användbara omedel- bart efter mobilisering. Värnpliktsutred- ningen vill i detta sammanhang fram- hålla, att bärutöver försvaret även i framtiden måste förfoga över frivilliga i ett vitt förgrenat hemvärn; betydel— sen av detta synes öka. Därutöver er- fordras ett ytterligare tillskott av fri- villig personal, icke minst kvinnlig så- dan.

2. Värnpliktssystemet: möjligheter och begränsningar

Möjligheterna Värnpliktssystemet ger de bästa möj- ligheterna att placera »rätt man på rätt plats». Krigsmakten kan sålunda för de mest kvalificerade befattningarna i organisationen välja bland i princip alla manliga individer i landet i värn- pliktig ålder. Man kan exempelvis för befälsbefattningar disponera de för le- darskap bäst lämpade och man kan i befattningar som kräver tekniska spe— cialkunskaper placera värnpliktiga som har civil utbildning eller erfarenhet på detta område. Man kan vidare, för befattningar där särskilda anlag krävs, göra omfattande gallringar bland de värnpliktiga. 4

Å andra sidan måste beaktas att tvångsmomentet i uttagningen ofördel— aktigt kan påverka den värnpliktiges attityd till utbildningen i sådana fall då uttagningen till särskild befattning kan innebära förlängd tjänstgöring i förhållande till flertalet andra värn— pliktiga. Detta" måste beaktas— då förut-

sättningarna att ytterligare differen- tiera utbildningstidens längd under- söks.

I urvalshänseende torde man för när- varande ha nått ganska långt vid urval av värnpliktiga för militära ledarbe- fattningar. 'Däremot föreligger brister, när det gäller att genom utbildning skapa ledare. De största svårigheterna härvidlag sammanhänger med att, be- roende på krigsorganisationens behov, i vissa fall en femtedel till en fjärde- del av de värnpliktiga måste avses för ledarbefattningar och att till följd härav även av icke utpräglade ledarbegåvning- ar måste skapas ledare. I fråga om ur- valet till vissa befattningar, andra än le- darbefattningar, har metoderna alltjämt i många fall stora osäkerhetsmarginaler, vilket medför att utbildningen icke alltid ger den effekt som den med bättre urval kunnat få. —— Möjligheterna att förbättra urvalet övervägs för när- varande av inskrivnings- och personal- redovisningsutredningen. Lyckas det att få fram förbättrade urvalsmetoder —- för vilket goda förutsättningar synes föreligga —— stärks effekten ytterligare av värnpliktssystemet.

Krigsmakten bör utnyttja det civila samhällets tillgångar icke blott i per- sonellt utan också i materiellt hänseen— de. Genom att vid mobilisering utrusta krigsorganisationen med materiel som i fredstid används för civila ändamål, exempelvis bilar, traktorer och fartyg, kan avsevärda begränsningar göras av de militära utgifterna i fred. Ur värn- pliktsutredningens synpunkt är emel- lertid den väsentligaste vinsten härvidlag icke besparingen i och för sig utan den omständigheten att de värnpliktiga vid mobilisering kan väntas ha mycket go'- da kunskaper i materiel'ens skötsel ef- tersom det går att i viss utsträckning i aktuella befattningar krigsplacera

värnpliktiga som i sin civila verksam- het använder ifrågavarande materiel.

Det nyss anförda leder till den all— männa slutsatsen att även av utbild- ningsskäl krigsmakten bör [använda för krigsmakten exklusiv materiel i så liten omfattning som möjligt för att på bästa sätt kunna utnyttja det civila samhällets samlade erfarenheter. Det bör emeller- tid uppmärksammas att detta icke är möjligt ifråga om den för förbandens uppgifter mest väsentliga utrustningen. främst vapenutrustningen.

Begränsningarna

Krigsmaterielens effektivitet bestäms icke blott av dess tekniska prestationer —— eldhastighet, rörlighet, motstånds- kraft mot fientlig eld o. s. v. -— utan också av dess anpassning till män- niskan. Frågan om anpassningen av krigsmaterielen till människan är där- för av stor betydelse och har under senare år rönt ökad uppmärksamhet.

Det förhållandet att krigsmaterielen skall skötas av värnpliktiga ställer sär- skilda knav på densamma. Detta bör beaktas, såväl då man inom krigsmak- ten själv konstruerar materiel som då man köper redan färdigkonstruerad materiel, i sistnämnda fall särskilt då materielen ursprungligen konstruerats för en krigsmakt av annan karaktär än den svenska.

De egenskaper hos materielen som är särskilt önskvärda för en värnplikts- krigsmakt av svensk typ är dels enkel- het i fråga om inlärning, handhavande, säkerhetsföreskrifter, vård och under- håll, dels ock sådan hållbarhet, att ma- terielen tål att handhas även av oruti- nerad personal. Materielens handhavan- de skall sålunda kunna inläras på rim- lig tid. Materielen måste vara sådan, att den en gång uppövade förmågan att handha materielen med tillräcklig snabbhet och precision kan bibehållas

under tillräckligt lång tid. Däremot kan för handhavande "av mindre delar av materielbeståndet i och för sig ställas krav på noggrant personalurv-al, efter— som ett system med allmän värnplikt ger stora möjligheter vid ett sådant ur- val. Reparationer på materielen bör även vara enkla att utföra; i de fall detta icke kan åstadkommas, bör mate- rielen i sin helhet eller komponenter i den kunna bytas ut.

Det bör i detta sammanhang upp— märksammas att snabb återinlärning vid till exempel repetitionsutbildning eller mobilisering i vissa fall kan un- derlättas väsentligt med enkla medel, exempelvis med korta »bruksanvis- ningar» med bilder fastsatta på mate- rielen eller på emballaget.

Värnpliktsutredningen har funnit att de militära myndigheterna särskilt un— der senare år lagt ned stort arbete på att få fram materiel som fyller de nämn- da anspråken. Detta gäller alla för- svarsgrenar. Ett par exempel från ar- mén belyser utvecklingen.

Stridsvagnsmina m/41 hade tekniskt sett en avancerad konstruktion, som medgav att minan kunde utnyttjas på flera olika sätt. Minans mekanism var emellertid mycket omständlig och oproportionerligt mycket utbildningstid måste ägnas åt inlärning härav. För utläggning och iordningställan- de av minan krävdes 20—25 handgrepp, varav vissa om de utfördes felaktigt — medförde risker för personalens liv. Denna mina är numera ersatt med en avsevärt enklare mina, som kan användas i huvud— sak på ett enda sätt. Utläggning och iord- ningställande är så förenklade (5—7 hand- grepp) att sedan tillvägagångssättet de- monstrerats särskild övning knappast er— fordras.

Flerta-let av våra stridsvagnar är för när- varande av typ Centurion, som köpts från Storbritannien. Det är en stridsvagn med mycket goda egenskaper. Konstruktionen är emellertid tämligen komplicerad och san- nolikt gjord med förutsättningen att den skall utnyttjas i »stående» förband. Den svenska stridsvagnen »S», som skall ersätta

Centurionstridsvagnen, är konstruerad bland annat med förutsättningen att värn- pliktiga omedelbart efter mobilisering skall kunna använda den med hög effekt. Sär- skild vikt har därför lagts vid att den skall vara lätt att sköta.

Taktiken och krigsorganisationen mås- te i en värnpliktskrigsmakt i fråga om främst de förhållanden som gäller en- skild värnpliktig och de lägsta enheter, där värnpliktigt befäl och reservbefäl skall verka, göras enkla i syfte att de' skall vara lätta att lära och tillämpa.

Det gäller härvidlag att skapa största möjliga enkelhet utan att förbandens stridsvärde därför blir lägre än hos tänkbara motståndare. Det är en svår uppgift att skapa en sådan enkelhet men utredningen bedömer att uppgiften går att lösa. Härvid erfordras bland annat en insats av kvalificerat, freds- tida stabsarbete.

Även i en utpräglad värnpliktskrigs- makt är det dock nödvändigt att på vissa punkter i krigsorganisationen sätta in yrkesmän beroende på att upp- gifterna är särskilt krävande eller på att materielen är särskilt svårskött. Yrkesmännens antal och kompetens bör avpassas från förbandstyp till förhands- typ beroende på vilka uppgifter och vilken utrustning förbanden har. En ytterlighet utgör krigsflygförbanden som helt består av aktiv eller tidigare aktiv personal, en annan av arméns lokalförsvarsförband med uppgifter av statisk natur i vilka förband i regel icke finns någon aktiv personal.

Också då det gällt att skapa största möjliga enkelhet utan att göra avkall på effekten har de militära myndighe- terna nedlagt ett betydande arbete. Föl- jande exempel avseende .arméns och kustartilleriets skjutmetoder belyser tillvägagångssättet.

Vid eldledning kommenderade enligt den tidigare tillämpade metoden eldleda-ren, som var aktiv officer eller reservofficer,

bland annat alla de förändringar & pjäser- nas inriktning som skulle utföras på bat— teriplatsen. Detta system fordrade, att eld- ledaren dels måste beräkna vissa observa- tionsfaktorer innan eld kunde öppnas, dels att han efter varje observation av eldens läge med hjälp av observationsfaktorerna omräknade observationerna till kommando- ord till pjäserna. Numera har eldledarens uppgift förenklats och innebär endast att rapportera målets läge enligt karta samt eldens läge i förhållande till målet. Alia räkneoperationer utförs vid batteriplatsen. Denna förenkling av eldledningen har med- fört att numera även värnpliktiga kan ut- bildas till eldledare.

Det är ofrånkomligt att ändringar i fråga om taktik och krigsorganisation och därmed i fråga om utrustningen måste genomföras tid efter annan med hänsyn till utvecklingens krav. Värn- pliktsutredningen vill emellertid i det- ta sammanhang framhålla betydelsen av att sådana ändringar inskränks till att endast omfatta vad som är ound- gängligen erforderligt. En viss benägen- het har hittills enligt utredningens me- ning gjort sig gällande att genomföra ändringar i organisation, benämningar m. m. även i de fall de direkta vinster som nåtts varit tämligen obetydliga. Exempel härpå är signaltjänstbestäm- melserna. Samtidigt synes ej alltid ha beaktats i tillräcklig utsträckning de olägenheter som dylika ändringar in— nebär för den krigsplacerade värn- pliktiga personalens oc'h reservpersona- lens aktuella krigsduglighet.

Värnpliktsutredningen bedömer att skärpt uppmärksamhet i framtiden mås- te ägnas det nämnda förhållandet. En noggrann bedömning och vägning måste göras från fall till fall av vilka vinster som kan uppnås och av vilka nackde- lar som uppstår. Väsentligt är också att lämplig tidpunkt för ändring väljs med hänsyn till utbildningsve'rksamheten och mobiliseringsbereddka'pen. Änd- Mgarr bör sålunda un möjligt anstå

till omedelbart före den tidpunkt be- rörda förband skall genomföra krigs- förbandsövning.

3. Värnpliktssystemet och den civila delen av samhället

Värnplikten möjliggör en värdefull växelverkan mellan civilt och militärt i fråga om utbildning och erfarenhet. Krigsmakten kan som exemplifierats vid värnpliktsutbildningen i många fall bygga på den värnpliktiges tidigare ci- vila utbildning, både då den är av allmänbildande art och då den är yr- kesutbildning. Möjligheterna härvidlag kommer i vissa avseenden att öka ge- nom det nya, utbyggda skolsystemet. Utnyttjas å andra sidan de under väm- pliktsutbildningen förvärvade kunska- perna senare i det civila livet är detta även av militärt värde, eftersom den värnpliktiges kunnande därigenom hålls vid makt.

Värnplikten medför, att flertalet man- liga medborgare tid efter annan tjänst- gör vid krigsmakten och under värn- pliktstiden i övrigt är knutna till denna genom sin krigsplacering. Genom att krigsmakten på detta sätt direkt berör en stor del av medborgarna blir den en naturlig del av samhället. Ett för— svar byggt på den allmänna värnplikten kan därför -— om det är så utformat att det röner ett positivt gensvar från den enskilde _— bättre än andra system skapa samhörighet mellan den civila delen av samhället och krigsmakten. En krigsmakt byggd på allmän värn- plikt blir också demokratisk i den be- märkelsen att alla yrkesgrupper och sociala skikt där finns representerade såväl bland befäl som meniga. Nu nämnda förhållanden bidrar enligt ut- redningens mening i väsentlig utsträck— ning till att skapa själva grunden för försvarsansträngningarna, nämligen en fast och allmänt utbredd försvarsvilja.

KAPITEL 9

Allmänna riktlinjer för utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen

A. Inledning

I de föregående kapitlen har värnplikts- utredningen redovisat en rad utgångs- punkter vid utformningen av ett fram- tida värnpliktssystem, gällande såväl behov som möjligheter.

I detta kapitel uppdrar värnplikts- utredningen med nämnda utgångspunk— ter de allmänna riktlinjer som enligt ut- redningens mening bör vara vägledande vid utformningen av värnpliktssyste- met. Dessa riktlinjer gäller utformning- en av värnpliktsutbildningen som helhet. Riktlinjerna avses bilda grund till de förslag som i avdelningarna IV—VII framläggs rörande värnpliktsutbildning- ens anordnande vid de olika försvars- grenarna.

I kapitel 35 kommer senare att över— siktligt granskas i vilken utsträckning riktlinje-rna kunnat följas i de för de olika försvarsgrenarna utarbetade för- slagen.

Utredningens överväganden görs med utgångspunkt i de förhållanden som kan väntas föreligga omkring år 1971, ex- empelvis i fråga om krigsorganisatio- nens storlek enligt 1963 års försvars- beslut, värnpliktstillgångarna och an- talet gymnasieuthildade värnpliktiga. Vid övervägandena måste emellertid också beaktas att en ny ordning för värnpliktsutbildningen måste vara så- dan att den utan principiell omgestalt-

ning kan anpassas även till utveckling- en efter nämnda tidpunkt.

B. Allmänna överväganden

l. Behov och resurser

Redan av de tidigare översiktliga redo- görelserna för resta krav på värnplikts— utbildningen torde ha framgått, att i åtskilliga hänseenden i framtiden kan förutses större krav på de värnpliktiga än vad som tidigare varit fallet.

Resurserna för att tillgodose nämnda större krav är begränsade. Den för krigsmakten gällande kostnadsramen sätter en gräns. Krigsmaktens tillgångar ifråga om fast anställd personal sätter en annan gräns, främst beträffande in- struktörer för utbildningen. Slutligen har i direktiven för utredningen angivits en ytterligare gräns, då däri anförts att utredningen bör eftersträva att något minska det totala uttaget av tjänstgö- ringsdagar för de värnpliktiga.

Utredningen har följaktligen haft att söka tillgodose de större kraven icke genom att härför avse ytterligare resur- ser utan genom att disponera de nu be- fintliga på ett sätt som, med utgångs— punkti de delvis ändrade förutsättning- arna, på sikt ger större effekt än vad som hittills erhållits.

De hjälpmedel, vartill utredningen härvid i första hand haft att lita, har varit dels ändrad fördelning av den

sammanlagda tjänstgöringsdagsvolymen mellan grundutbildning och repetitions- utbildning, dels den i utredningsdirek- tiven anvisade utvägen att ytterligare differentiera utbildningstidens längd, dels ock att effektivisera utbildningen.

Ändrad fördelning av den sammanlagda tjänstgöringsdagsvolymen mellan grund- utbildning och repetitionsutbildning Av det nu för värnpliktsutbildningen disponerade antalet tjänstgöringsdagar avses sammanlagt för hela krigsmakten omkring 15 procent för repetitionsut- bildning. Andelen är vid armén och kustartilleriet något högre, vid flottan omkring 2 procent (arvseende visst värn- pliktigt befäl och f. d. stamanställd per- sonal) och vid flygvapnet omkring 5 procent.

Beträffande repetitionsutbildningen avser för armén och kustartilleriet de framkomna önskemålen framför allt of- tare återkommande övningar för krigs- förbanden. Det bör för att tillgodose detta önskemål i första hand räknas med en sådan förkortning av den enskilda övningens längd att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för repeti- tionsutbildning icke behöver ökas i nå- gon större utsträckning. För flottan dis- poneras för närvarande av det samman- lagda antalet tjänstgöringsd—agar en myc- ket liten andel för repetitionsutbildning. Om överhuvudtaget någon systematisk repetitionsutbildning skall komma till stånd vid flottan, torde därför vara nöd- vändigt att öka denna andel. Det anför- da behöver i och för sig icke innebära att andelen behöver bli densamma som vid armén och kustartilleriet, eftersom bla-nd annat antalet värnpliktiga som grundutbi-ldas vid flottan sannolikt blir större än det antal som med hänsyn till krigsorganisationens behov måste repe- titionsutbildas där. För flygvapnets del är utgångsläget fördelaktigare än vid

flottan, eftersom där för närvarande en något större andel av tjänstgöringsda- garna disponeras för repetitionsutbild- ning. Huruvida denna andel är tillfyl- lest kan icke utan vidare anges; också för flygvapnet gäller härvid att antalet värnpliktiga som grundutbildas sanno— likt blir större än det antal som, med hänsyn till krigsorganisationens behov, måste repetitionsutbildas där.

Ytterligare differentiering av utbild- ningstidens längd En differentiering av utbildningstiden för de värnpliktiga har gammal hävd i det svenska värnpliktssystemet. Som i kapitel 2 redovisats har i tidigare värn- pliktslagar förekommit en differentie- ring efter försvarsgren och truppslag, efter ställning som befäl eller menig och, bland de meniga, efter befattning. I sistnämnda hänseende som med hänsyn till värnpliktsutredningens för- slag är av särskilt intresse _— infördes exempelvis genom 1914 års värnplikts- lag vid armén en särskild kategori kal- lad underbefäl och fackmän. Uttagning- en av fackmän avsåg att fylla inf-ante- riets behov av kulsprutemanskap, sig- nalister, kommissarier och sjukvårds— män. Enär denna utbildning icke an- sågs kunna inrymmas inom den för hu- vuddelen av de värnpliktiga tillmätta tiden, blev det nödvändigt att ge dessa längre utbildningstid än värnpliktiga i allmänhet. Principen att utmäta längre utbildningstid för denna kategori bibe- hölls till år 1941, då första tjänst-göring- en förlängdes till ett år för det övervä- gande antalet värnpliktiga.

Efter år 1941 har differentieringen inom försvarsgrenarna av utbildnings- tidens sammanlagda längd tagit sikte på endast värnpliktiga uttagna för ut- bildning till befäl eller i specialtjänst, _ vilka värnpliktiga fått en mer eller mindre förlängd utbildningstid avpas-

sad efter olika militära befattningars behov. De värnpliktiga i allmänhet in— om varje försvarsgren har sålunda haft lika' lång sammanlagd utbildningstid. I fråga om den sammanlagda utbildnings- tiden för värnpliktiga tillhörande sam- ma kategori har mellan försvarsgrenar- na förekommit olikheter endast på ett par punkter. Flygvapnets underbefäl har en något kortare sammanlagd ut— bildningstid än övrigt underbefäl. Flot- tans underofficers- och officersvärn- pliktiga har 60 dagar kortare samman- lagd utbildningstid än motsvarande värnpliktiga vid övriga försvarsgrenar. Därjämte har emellertid som nämnts inom ramen för en lika lång samman- lagd utbildningstid grundutbildningen för flertalet värnpliktiga vid flottan och flygvapnet gjorts längre och repetitions— utbildningen i de fall den förekom- mit — kortare än inom krigsmakten i Övrigt.

I direktiven för värnpliktsutredning- en har en ytterligare differentiering av utbildningstidens längd anvisats såsom en tänkbar utväg att tillgodose angeläg- na nya utbildningsbehov.

Värnpliktsutredningen finner det up- penbart,-att man också i fortsättning- en måste räkna med en differentiering» inom en försvarsgren av den samman- lagda utbildningstidens längd mellan å ena sidan värnpliktiga i'allmänhet och å andra sidan befälsuttagna med flera värnpliktiga av olika slag. Värnplikts- utredningen finner för Sin del intet hin- der föreligga ur principiell synpunkt för att härvid ändra spännvidden mel— lan olika kategorier om så skulle visa—'sig önskvärt med hänsyn till utbildningsbe- hovet. '

Enligt värnpliktsutredningens upp- fattning erbjuder en differentiering inom en försvarsgren av utbildningsti- dens längd inom den stora gruppen

värnpliktiga i allmänhet den väsentliga fördelen att krigsmakten kan kraftsam- la sina resurser till de områden där be— hovet av utbildning bedöms vara störst. Emellertid är också åtskilliga nack— delar förenade med en differentiering av utbildningstiden för de värnpliktiga i allmänhet. Härvid måste skillnad gö- ras mellan å ena sidan befattningar vars behov av tid för grundutbildning i—h-u— vudsak bestämmes av de värnpliktigas eget behov av utbildning och å andra sidan befattningar vars behov av tid för grundutbildning väsentligt påverkas av andra omständigheter, exempelvis in- satsberedskapens upprätthållande eller utbildningen av annan personal värnpliktig eller fast anställd. Nackdelarna med en differentiering av utbildningstidens längd under grund— utbildningen för sådana värnpliktiga i allmänhet, vars tid för grundutbildning i huvudsak bestäms av de värnpliktigas eget behov av utbildning, ligger främst i följande förhållanden. Eftersom slutskedet för huvuddelen av alla värn- pliktiga- bör bestå av gemensam för— bandsutbildning, bör utryckningen vara samtidig. Inryckningstidpunkten blir därmed olika för värnpliktiga med oli- ka utbildni—ngstid. Därmed försvåras el— ler omöjliggörs den överföring mellan olika uttagningskategorier och utbild— ningslinjer som för närvarande sker någon månad efter inryckningen med ledning av de erfarenheter och de prov som då har kunnat göras. En dylik överföringsmöjlighet är önskvärd, ef— tersom uppgifterna från inskrivningen aldrig kan bli så noggranna, att varje man undantagslöst kommer på rätt plats redan från början. _— Ett system med ett stort antal inryckningstidpunk— ter försvårar även ett rationellt utnytt— jande av utbildningsorganisationen. Verksamheten före den tidpunkt, då- värnpliktskontingenten efter flera på

varandra följande inryckningar slutli— gen når full styrka, kan lätt bli splitt- rad och ineffektiv. —— På motsvarande sätt kan möjligheterna till en logiskt uppbyggd utbildning med tidigt insatt förbandsutbildning bli försämrade. Om nämligen förbandsutbildningen skall bli tillräckligt lång, så måste specialutbild- ningen koncentreras till den första ti- den när endast vissa värnpliktiga tjänst- gör. Det är därvid risk” att denna ut- bildning därmed ej ger" avsett utbyte. De angivna nackdelarna begränsas i den mån det är möjligt att koncentre- ra utbildningstiderna till några få ni— våer. Inom varje på så sätt bildad grupp kan överföringar göras. För överfö- ringar mellan grupperna får särskilda regler" utarbetas;

Differentieringen får ses från delvis andra utgångspunkter då det gäller värnpliktiga för vilka grundutbildning— ens längd väsentligt påverkas av andra förhållanden än de värnpliktigas eget behov av utbildning, exempelvis utbild- ningen av annan personal eller insats- beredskapens upprätthållande, och då stundom de värnpliktigas roll i viss mån kan jämföras med arbetskraftens i ett företag. I sådana fall kan det vara lämpligt att låta de värnpliktiga ha en relativt lång tjänstgöring även då de- ras behov av utbildning är förhållande- vis litet. Möjligheterna till differentie- ring kommer härvid i stort sett "att in- skränka sig till den tid som avser de värnpliktigas egen utbildning.

Repetitionsutbildningens sammanlag— da längd beror dels på den enskilda öv- ningens längd, dels på antalet övningar. I fråga om en differentiering av den enskilda övningens längd mellan olika värnpliktiga i allmänhet gör sig i stort sett gällande samma synpunkter som anförts för grundutbildningen. Dock blir någon överföring av värnpliktiga från en utbildningslinje till en annan

knappast aktuell, varigenom de tidiga- re angivna svårigheterna härmed vid en differentiering saknar betydelse. En differentiering av den enskilda övning- ens längd mellan olika grupper värn- pliktiga i allmänhet kan därför enligt utredningens mening i vissa fall va- ra en lämplig utväg. _ Också när det gäller antalet övningar synes en viss differentiering bland de värnplik- tiga i allmänhet genomförbar. En dy- lik skulle kunna utformas exempelvis på sätt skett för vissa befälsvärn- pliktiga genom de särskilda befälsöv- ningarna. —— Genomföres en differen- tiering bland de värnpliktiga i allmän— het inom en" försvarsgren av' både grundutbildningens och repetitionsut- bildningens längd, kommer med all sannolikhet också den sammanlagda ut— bildningstiden att bli differentierad mellan dessa värnpliktiga. Visserligen kunde man tänka sig att värnpliktiga i allmänhet med. lång grundutbildning gavs kort repetitionsutbildning så att deras sammanlagda utbildningstid blev lika lång som för övriga, men förhål- landet tor'de ofta — ehuru ej alltid —— vara det att en värnpliktig som har täm- ligen' lång-grundutbildning också har ett relativt stort behov av repetitionSnt- bildning.

De'n differentiering som hittills skett mellan å ena' sidan värnpliktiga i all— mänhet och å" andra sidan befälsuttag- na värnpliktiga m. fl. har i allmänhet kunnat genomföras utan att de värn- pliktiga som ålagts längre grundat-" bildning därför ansett "sig missgynna- de. Anledningen härtill torde'vara dels att den längre tjänstgöringen” varit för- enad med vissa premier, dels att den medfört en ställning såsom befäl, vil- ken —'- trots” därmed förenat ansvar uppfattats såsom en positiv faktor. Sistnämnda positivt verkande faktor kan icke i samma utsträckning påräk-

nas vid en differentiering inom grup- pen värnpliktiga i allmänhet. Detta kan skapa vissa psykologiska svårigheter. Utredningen bedömer dock att dessa kan betydligt minskas, om en förlängd tjänstgöring för vissa värnpliktiga i all- mänhet på ett eller annat sätt kompen- seras exempelvis genom ekonomiska förmåner.

Differentiering av den sammanlagda utbildningstidens längd mellan olika försvarsgrenar — d. v. s. olika samman- lagd längd på utbildningstiden för värn- pliktiga som tillhör samma värnplikts- kategori men olika försvarsgrenar — förekommer som nämnts för närvaran- de i någon utsträckning, ehuru icke bland de värnpliktiga i allmänhet. De fördelar som tidigare angivits vara förenade med en differentiering inom en försvarsgren föreligger också vid en differentiering i detta fall. Värnpliktsutredningen kan för sin del icke finna några nackdelar av organisatorisk eller annan art vara förenade härmed. Utredningen anser därför lämpligt att i större utsträck- ning än vad som nu sker differentiera den sammanlagda utbildningstidens längd mellan olika försvarsgrenar, för- utsatt att olikheter i behov av utbild- ningstid eller dylikt kan ge anledning härtill.

Sammanfattningsvis utred- ningen följande. På de områden där ti- den för utbildningen av värnpliktiga i allmänhet i huvudsak bestäms av de värnpliktigas eget behov av utbildning bör en differentiering av utbildningsti- den inom en försvarsgren eftersträvas även för värnpliktiga i allmänhet. En förutsättning bör härvid vara att ut- bildningstiderna koncentreras till någ- ra få nivåer inom varje försvarsgren. På de områden där utbildningens längd påverkas väsentligt av vissa and- ra faktorer — främst utbildningen av annan personal eller insatsberedska-

finner

pens upprätthållande räknar utred— ningen med differentiering inom en försvarsgren endast på de punkter där skillnader i eget utbildningsbehov hos de värnpliktiga i allmänhet kan omsät- tas i differentiering av utbildningsti- den. En differentiering av den samman- lagda utbildningstidens längd mellan olika försvarsgrenar har utredningen likaledes funnit lämplig om olikheter i behov av utbildningstid eller dylikt ger anledning härtill.

Effektivisering av utbildningen Effektivisering av utbildning kan ske genom att man inom ramen för en given tjänstgöringstid lyckas inrymma mer nettoutbildningstid än tidigare. Den kan också effektiviseras genom att bedri- vas med bättre resurser och genom att de värnpliktigas inställning till utbild- ningen blir mer positiv. Den kan slut- ligen ske därigenom att utbildnings— programmet ändras så att utbildningen bättre än tidigare svarar mot de fak- tiska behoven. Dessa frågor har alltse- dan slutet av 1940-talet ägnats stor uppmärksamhet såväl av de militära myndigheterna som av särskilt tillkal— lade utredningar, exempelvis grupp- chefsutredningen (beträffande armén) och 1952 års värnpliktsutredning (be- träffande flygvapnet).

Tillgången på tid för egentlig utbild- ning. Värnpliktsutredningen vill under- stryka betydelsen av att de värnplikti- gas tjänstgöring fullt utnyttjas för me- ningsfylld verksamhet. Härför talar psykologiska skäl liksom också det sto- ra behovet av utbildning. Dessa frågor måste därför också i framtiden fort- löpande följas med största uppmärksam- het.

I detta sammanhang vill utredningen nämna att väsentliga tidsvinster till för— män för utbildningen skett genom en omläggning år 1964 av kustflottans ar-

betsrutin för tjänsten ombord. Denna omläggning, vartill värnpliktsutred- ningen medverkat, bildar en av förut- sättningarna för utredningens komman- de förslag rörande flottan.

Värnpliktsutredningen vill framhålla, att begreppet effektiv utbildning för den enskilde värnpliktige kan ha vä- sentligt olika innebörd när det gäller enskild utbildning och när det gäller förbandsutbildning. Den enskilda ut- bildningen av de värnpliktiga är i all- mänhet av sådant slag att den, rätt be- driven, medför att samtliga deltagande värnpliktiga hela tiden är fullt syssel- satta. Förbandsutbildningen innebär däremot ofta att en del värnpliktiga särskilt sådana som tjänstgör i befäls- befattning _— är fullt sysselsatta me- dan andra värnpliktiga exempelvis pjäsmanskap vid fältartilleriet eller me- kanikerpersonal vid basbataljon _— icke är det. Till en del är dylika ojämnhe- ter i utbildningsintensiteten mellan oli- ka värnpliktiga ofrånkomliga under förbandsutbildningen. Utredningen vill emellertid understryka vikten av att under förbandsutbildningen pauser i huvudverksamheten för vissa värnplik— tiga så långt möjligt utnyttjas för kom- pletterande utbildning. Denna väsent- liga fråga sammanhänger på ett avgö- rande sätt med tillgången på aktiv instruktörspersonal.

Slutligen vill utredningen i detta sam- manhang något beröra det i utbildnings- bestämmelserna för försvarsgrenarna förekommande begreppet »reservtid». Under denna rubrik redovisas i utbild- ningsbestämmelserna bland annat åf- skillig nödvändig och förutsedd verk- samhet såsom läkarundersökningar, vissa genomgångar, handräckning m. m. Därjämte avses reservtiden ge en mar- ginal för att möta oförutsedda händel- ser med hänsyn till att de timtal som bestämts för de olika övningsgrenarna

är rena nettotider utan marginaler. Er- farenhetsmässigt är den i utbildnings- planerna angivna reservtiden i och för sig icke för rikligt tilltagen. Å andra sidan inrymmes under reservtiden mycket litet av den verksamhet som siktar till bestämda utbildningsmål. Värnpliktsutredningen finner för sin del, vid en bedömning av på vilka punkter besparingar av utbildningstid kan göras, sig böra räkna med att re- servtiden är en av de punkter där ut— redningen försvarsgrensvis har anled- ning att göra särskilda överväganden. Möjligen kan härvid det sammanlagda behovet av utbildningstid bli lägre än vad eljest blivit fallet. Särskilt synes härvid böra uppmärksammas möjlighe- terna att genom att öka tillgången på servicepersonal (handräckningsvärn- pliktiga, civilanställda m. fl.) minska ianspråktagandet av vapenföra värn- pliktiga för verksamhet av service- el- ler underhållskaraktär.

Resurserna för utbildningen. Utbild- ningens effektivitet beror bland annat på tillgången till utbildningsbefäl och av utbildningsbefälets kvalitet. De an- talsmässiga behoven av utbildningsper- sonal är på de flesta områden noga kartlagda och antalet för sådan perso- nal upptagna stater torde i allmänhet svara mot de behov som hittills före- legat i vart fall vad gäller grundutbild- ningen. Emellertid har på vissa områden förelegat vakanser bland utbildarperso- nalen, vilka på många håll varit av be- svärande omfattning. Utbildningen av de värnpliktiga har trots dessa vakan- ser kunnat genomföras. Vakanserna har emellertid medfört dels att utbildarna i många fall pressats hårdare än som på lång sikt får anses vara lämpligt, dels att utbildningsresultatet i många fall blivit lägre än vad de blivit om ut- bildarkadern varit fulltalig. Enligt ut- redningens mening bör därför vid ut-

formningen av värnpliktssystemet be- aktas, att värnpliktsutbildningen om möjligt icke anordnas på sådant sätt att detta medför mindre goda arbetsförhål- landen för utbildarpersonalen, varige- nom rekryteringen av sådan personal kan försvåras. -— I fråga om utbildar- personalens allmänna kvalitet är i och för sig intet att erinra. Den tidigare nämnda, på vissa punkter numerärt sva- ga rekryteringen som nu tar sig ut- tryck i vakanser för emellertid med sig att utbildarpersonal i större utsträck- ning än eljest ställs inför uppgifter, i fråga om vilka de hunnit förvärva mind- re rutin än som varit önskvärt. Det kan också förekomma att de ställs inför uppgifter som de icke över huvud ta- get är kvalificerade för. Härigenom kan utbildningens kvalitet nedgå. Utredningen vill här fästa uppmärk- samheten på de möjligheter till tillfäl- liga förstärkningar av de aktiva befäls- kadrarna som också i ett läge utan vakanser frivillig tjänstgöring av re— servbefäl och värnpliktigt befäl erbju- der. Under sommaren synes möjlighe- terna att erhålla ett sådant befälstill- skott av universitets- och högskolestu— derande vara goda. Tillskottet kan för- bättra möjligheterna att, utan sänkning av den avsedda effekten på värnplikts- utbildningen, ge den aktiva utbildar— personalen sommarsemester. Utbildningens effektivitet är också beroende av att tillgång finnes till än- damålsenlig utbildningsmateriel och lämpliga utbildningsanordningar i till- räcklig mängd. Enl—igt utredningens upp- fattning är tillgången härvidlag i all- mänhet god. Detta gäller bland annat de audiovisuella hjälpmedlen. Emellertid är det enligt utredningens mening möj- ligtatt på några områden nå vissa effek- tivitetsförbättringar. Utredningen anser exempelvis att man genom ökad använd-

ning av simulatorer i viss utbildning _— exempelvis av stridsvagnsbesättning- ar _ skulle kunna höja effekten på nu- varande utbildning. Allmänt sett finner sig utredningen därför böra räkna med att man genom ökad anskaffning av ytterligare utbildningsanordningar —— som delvis dock är av tämligen dyrbart slag —- skall kunna på vissa punkter förbättra framför allt kvaliteten av nu- varande utbildning. En viss effektivi- tetshöjning bör härigenom kunna nås. Väsentliga förutsättningar särskilt för den tillämpade utbildningen är god till- gång till drivmedel och ammunition. De hittills gjorda erfarenheterna ger, när— mast vid handen att ett icke ovanligt förhållande är att utbildningsverksam- heten måste begränsas på ett ur effekti- vitetssynpunkt olämpligt sätt till följd av knappa tillgångar av nu nämnt slag. Det måste emellertid i sammanhanget ihågkommas att utgifterna för nu nämn- da ändamål kan uppgå till avsevärda be- lopp. De ekonomiska möjligheterna blir därför i här berörda avseenden ofta gränssättande för möjligheten att uppnå effektiva utbildningsresultat. Utredningen vill vidare framhålla den betydelse för effektiviteten i utbildning- en som tillgång på gymnastiksalar och utbildningshallar utgör. Särskilt de sist- nämnda kan verksamt bidra till att höja denna effektivitet. Tillgången på dy- lika byggnader är emellertid för närva- rande ganska ojämn, i det att sådana förband vilkas etablissement uppförts under och efter beredskapsåren stund- -om saknar tillgång till endera slaget av

byggnader. —— Samtidigt måste under- strykas att huvuddelen av utbild- ningen under alla förhållanden måste ske utomhus och under ansträngande förhållanden. För att utbildningen un- der dylika omständigheter skall ge full effekt, krävs att förläggningsutrymmena

för de värnpliktiga år av sådan stan- dard att de ger de värnpliktiga goda möjligheter till vila och rekreation samt till upprätthållande av en god person- lig hygien. Betydelsen av goda lokal- förhållanden härvidlag tilltar alltefter- som, till följd av stegringen av bostads- standarden i landet, den allmänna upp- fattningen av vad som är rimlig standard i nämnda hänseenden förskjutes. Den nu- varande förläggningsstandarden är all— mänt sett enligt utredningens uppfatt- ning icke särskilt hög; vid en del för- hand är den låg. Mot bakgrund av den allmänna standardutveckling, som är att emotse, framstår det såsom sannolikt att anspråken på förläggningslokalernas kvalitet kommer att ytterligare stiga. Värnpliktsutredningen vill för sin del, utan att framlägga några konkreta för- slag i ämnet, allmänt understryka be— tydelsen av att förbättringar kommer till stånd både i fråga om utbildnings- lokaler och förläggningslokaler. Det är självfallet, att förbättringar av förlägg- ningslokalerna också innebär en stan- dardhöjning för de värnpliktiga, järn- förbar med exempelvis en höjning av penningbidraget.

Effekten av utbildningen är i väsent- lig grad beroende på tillgången på öv- nings- och skjutfält med lämplig be- skaffenhet och lämpligt läge. Disponeras tillräckliga områden, kan övningarna genomföras på ett taktiskt och pedago- giskt riktigt sätt och det är möjligt att samtidigt öva flera avdelningar vilket bland annat minskar väntetiderna. Ut- bildningen underlättas om vägarna inom de disponerade områdena är hållfasta och utbyggda i tillräcklig utsträckning. Risken för rubbningar i verksamheten och därmed förenade tidsförluster mins- kar, om terrängen är dränerad och i öv- rigt lättframkomlig. Av betydelse är också att fälten ligger nära truppens

förläggningsp-lats så att minsta möjliga tid och kostnader tas i anspråk för för- flyttning mellan förläggnings— och öv- ningsplats. Under senare år har vid armén beaktansvärda utvidgningar skett av vissa övnings- och skjutfält. Fälten motsvarar trots detta vid vissa förband, särskilt pansarförband, icke de krav som numera ställs och ytterligare utvidg- ningar planeras. Sådana kan dock ske endast på lång sikt. Någon väsentlig ut- ökning utöver planerna torde icke vara möjlig. Vid marinen torde övnings- och skjutfälten i stort svara mot nuvarande behov. Vid flygvapnet saknar några flot- tiljer lämplig terräng för övning i mark- strid. Utredningen bedömer att utvidg- ningar av övnings- och skjutfälten kan ge betydande förbättringar i utbild- ningsförhållanden-a vid vissa förband men att man härigenom icke generellt kan begränsa behovet av utbildningstid.

Utredningen har övervägt om man ge- nom användning i större omfattning av programmerad undervisning skulle kun- na effektivisera utbildningen så att ut- bildningstiden kunde förkortas eller till en del friställ—as för att tillgodose nytill- komna angelägna utbildningsbehov. Hvit- tills inom det militära utbildningsarbe- tet gjorda erfarenheter av sådan under- visning —— delvis av försökskaraktär _ tyder på att den kan vara av värde vid befattnlingsutbildningen av vissa värn- pliktiga. Den synes bland annat med fördel kunna användas för viss repe- tition i inledningsskedet av en repeti— tionsutbildningsperiod. Person-alresur- serna torde emellertid icke för närva- ran-de förslå för att framställa program i större skala. Utredningen anser sig därför böra räkna med den program- merade undervisningen som en tillgång på ett mindre antal begränsade avsnitt men anser sig icke kunna räkna med att, med hjälp av programmerad under-

visning, kunna göra några generella tidsbesparingar. Det är emellertid av betydelse att utvecklingen på detta om- råde noga följs och att försöksverk- samheten fortsättes.

De värnpliktigas inställning till ut- bildningen m. m. Effekten av värnplikts- utbildningen k-an ökas om de värnplik— tiga bibringas en positiv inställning till utbildningen. Vad nyss anförts om de värnpliktigas förläggningsstandard bör beaktas också ur nu ifrågavarande syn- punkt. Även andra slag av förmåner till de värnpliktiga kan verka i sådan rikt- ning. Detta gäller icke blott förmåner av ekonomisk natur såsom premier och fria resor utan även andra slag av för- måner såsom utmärkelsetecken, extra ledighet m. in. En positiv inställning till utbildningen kan vidare främjas hos de värnpliktiga om ändamålet med utbild- ningen klargörs. Härvid är fråga om dels att meddela en allmän försvarsupp- lysning — utöver den som skall medde— las i skolan —— för att klargöra syftet med bland annat värnpliktstjänstgöring- en, dels att fortlöpande orientera de värnpliktiga om ändamålet med olika i utbildningen ingående moment. I detta sammanhang må också framhållas, att om värnpliktsutbildningen -i stor ut- sträckning bedrivs i förband, så erhålls en »helhetsutbildning» av de värnplik- tiga som är gynnsam för utbildnings- effekten, bland annat därför att den ger en värdefull motivation för utbildning- en. Slutligen kan en positiv inställning till utbildningen främjas hos de värn- pliktiga genom att utbildningen bedrivs på ett pedagogiskt riktigt sätt, bland annat med hänsynstagande till de de]— vis nya förutsättningar som föreligger beträffande de värnpliktigas tidigare er- farenheter av undervisning (jfr kap. 7). Ehuru enligt värnpliktsutredningens mening i den hittills bedrivna utbild- ningen de omständigheter för vilka här

redogjorts i stor utsträckning beaktas, finner utredningen det angeläget med ytterligare förbättringar härvidlag. Ut- redningen anser emellertid att dessa för- bättringar icke kan ge så stor effektök- ning att behovet av utbildningstid på grund härav minskar nämnvärt.

Under en lång följd av år har man inom krigsmakten bland annat i utbild- ningseffektiviserande syfte sökt att till- godose principen »rätt man på rätt plats». — Vad gäller tillämpningen av denna princip på de värnpliktiga som genomgår grundutbildning anser utred— ningen att man hittills kommit relativt långt. Särskild utredning pågår om yt- terligar-e förbättringar (jfr kap. 6). Värnpliktsutredningen räknar emeller- tid med att de vinster som härvidlag kan göras i allmänhet icke kan bli av den arten att de påverkar behovet av utbildningstid. —— Vad däremot gäl- ler den tillämpning av principen »rätt man på rätt plats» som avser värnplik- tiga som avslutat sin grundutbildning föreligger enligt utredningens mening mer påtagliga vinster att göra. Den nu- varande registreringen av förändringar- na i fråga om de värnpliktigas civila yrkeskunskaper m. m. är bristfällig. Ge— nom förbättringar på detta område sy- nes emellertid det bli möjligt att höja utbildningsresultatet under repetitions— utbildningen och förbättra förbandens kvalitet. Vissa psykologiska fördel—ar torde också vara att vinna med en sådan ordning. Det bör också bli möjligt att i vissa fall begränsa befattningsutbild- ningen under repetitionsutbildningen. De vinster i fråga om utbildningstid som kan göras genom en sådan förbätt- ring är knappast generella, eftersom det endast är i ett mindre antal befattningar som civila yrkeskunskaper kan nyttig- göras och där dessa bör äga företräde framför tidigare meddelad grundut- bildning vid krigsmakten. Värnpliktsut-

mm-—m..- . _ .- ...—_. ...-..-.......-._._____. __._ 4.

redningen finner sig dock böra räkna med att för vissa befattningar här kan komma att föreligga en effektiviserings- möjlighet under repetitionsutbildning- en; denna torde emellertid vara sådan att den snarare ger bättre kvalitet på befattningskunskaperna än möjligheter till kortare utbildningstid eftersom be- fattningsutbildningen under alla för- hållanden måste ges ett ganska litet utrymme under repetitionsutbildningen, då huvuddelen av tiden måste ägnas åt stridsutbildning i förband.

Ändringar av utbildningens innehåll. När det gäller möjligheterna att bättre anpassa utbildningens innehåll till före- liggande behov vill värnpliktsutredning- en peka på följande förhållanden, som kan göra effektiviseringar i nu aktuell bemärkelse möjliga.

Utvecklingen inom det civila skolvä— sendet gör att de värnpliktiga i fram- tiden i genomsnitt kommer att vid in- ryckningen till grundutbildningen vara bättre rustade än nu. Deras allmänna kunskapsnivå och deras vana att till- ägna sig undervisning kommer på sätt tidigare (kap. 7) angivits att vara större. Tillgången på värnpliktiga med goda tekniska förkunskaper kommer att stiga. Den militära utbildningen måste anpassas till dessa förbättrade förutsätt— ningar hos de värnpliktiga. Härigenom bör utbildningstid kunna friställas för att tillgodose nytillkomna utbildnings- behov och för att bättre tillgodose redan befintliga.

Nuvarande program för utbildningen av de värnpliktiga bygger alltjämt, främst vid utbildning av befäl, i stor ut— sträckning på en stegvis genomförd ut- bildning, där den värnpliktige flera gång- er på olika utbildningsnivåer återkom- mer i samma ämne. Under de senaste åren har emellertid bedrivits försöks- verksamhet inom armén, avseende en kraftsamling till tiden av inlärandet av

det väsentligaste av de kunskaper och färdigheter som erfordras för att kunna lösa en viss typ av uppgift, exempelvis anfall ur marschgruppering. En stor del av utbildningstiden har härvid in- delats i månadslånga utbildningsavsnitt, vart och ett ägnat åt en viss typ av upp- gift. I varje avsnitt har ingått såväl en-j skild utbildning som förbandsutbild- ning. Enligt utredningens mening är detta i de flesta fall en bättre utbild- ningsmetod än den stegvisa. Särskilt i befälsutbildningen torde genom avsnitts- utbildningen vinster kunna göras, om utbildningen redan från början inrik- tas på befälsuppgiften på sådant sätt att onödiga upprepningar undviks.

Nu gjorda konstateranden förringar icke betydelsen av under utbildningen systematiskt planerade och genomförda repetitioner av inlärningsstoffet. Såda- na förblir nödvändiga inom all utbild- ningsverksamhet som vill vara effektiv. De skärper däremot kraven att utbild- ningen koncentreras till de för striden väsentliga kunskaperna och färdighe— terna så att vad som ifrågakommer för utbildning också väl innötes.

Sammanfattning. Värnpliktsutred- ningen bedömer, att de i det föregåen- de angivna åtgärderna tillsammantag— na ger ett beaktansvärt utrymme för effektivisering av värnpliktsutbildning- en vid försvarsgrenarna. Till en del är härvid fråga om åtgärder som kommer att förbättra kvaliteten på utbildnings— resultatet, till en del om åtgärder söm begränsar behovet av utbildningstid.'Ut— redningen räknar med att genom åt; gärder av sistnämnda slag det skall vara möjligt att vid utformningen av värn- pliktsutbildningen på olika punkter 'be- gränsa utbildningstidens längd i för—' hållande till vad 'som eljest varitl'nöd- vändigt. _.

Värnpliktsutredningen vill även i'de'tta' sammanhang understryka att'möjligliek

terna att genomföra här avsedda effek- tiviseringar i hög grad är beroende av god kvalitet hos den aktiva utbildarper- sonalen.

2. Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte

Utbildningssystemet bör liksom nu om- fatta grundutbildning och repetitions— utbildning. Den senare skall medge att de under grundutbildningen förvärvade kunskaperna vidmakthålls och utveck- las liksom också att omskolning till an— nan, för äldre värnpliktiga avsedd be— fattning kan ske.

Grundutbildningen

Av den tidigare framställningen (kap. 6) kan utläsas, att våra tillgångar på värnpliktiga i krig kommer att vara be— gränsade. De unga värnpliktiga måste därför så snart som möjligt göras krigs- placeringsbara; den utbildning som er- fordras härför kan således icke til-l nå- gon del uppskjutas till repetitionsut- bildningen.

I framställningen av krigets ändrade kanaktär (kap. 4) har angivits att krigsmakten icke kan påräkna någon tid för kompletterande utbildning efter mobilisering. Härav följer, att utbild- ningssystemet måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mobilisering. Detta tor- de följa även av det gällande försvars- beslutet (jfr kap. 5).

Grundutbildning måste ske med hän- syn till det anförda och i första hand syfta till att ge den värnpliktige så- dan utbildning att han senast vid grund- utbildningens slut är fullt användbar för krigsplacering i den eller de befatt- ningar för vilka han utbildats. Härvid måSte' den värnpliktige besitta god för-

måga att verka icke blott såsom en— skild utan också såsom medlem i ett förband.

Grundutbildningen måste därjämte i många fall också ge möjlighet att bilda en sådan övningsorganisation att andra än den värnpliktige själv i första hand aktiv personval eller andra värn- pliktiga, exempelvis blivande värnplik- tigt befäl —— erhåller den övning som erfordras för att vederbörande skall kun— na fullgöra sina uppgifter i krig. Detta förhållande kan stundom leda till att ut- bildningstiden för den värnpliktige blir längre än om denna tid avvägts endast med hänsyn till den värnpliktiges eget behov av utbildning.

De angivna två huvudsyftena med grundutbildningen av den värnpliktige hänför sig till den långsiktiga beredska- pen. Härav följer att grundutbildning- en i regel bör anordnas så, exempelvis vad gäller inpassningen under året, att betingelserna för ett gott utbildnings- resultat blir så gynnsamma som möjligt. Därjämte kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att vid utformningen av grundutbildningen tillgodose även mo- biliseringsberedskapens och insatsbe- redskapens krav. Eftersom resurserna för utbildningen i princip är oföränd— rade, blir härvid i regel konsekvensen en försvagning av den långsiktiga be- redskapen, exempelvis därigenom att viss utbildning kommer att förläggas till tid under året som ur utbildnings- synpunkt är mindre gynnsam.

Av det anförda följer, att de förband i vår krigsmakt som sammansätts av värnpliktiga under grundutbildning i de flesta fall bör ses som utbildningsför- band och icke som delar av krigsorga- nisationen. I en del fall bildar dock personalen _— aktiva och värnpliktiga —— i en enhet under grundutbildning till- sammans stommen i ett bestämt förband i krigsorganisationen.

Repetitionsutbildningen

Repetitionsutbildningen för den enskil- de värnpliktige måste liksom grundut- bildningen präglas av det förhållandet att våra tillgångar av värnpliktiga är knappa. Knappheten tar sig bland annat det uttrycket att i framtiden liksom hit- tills i princip alla värnpliktiga även de äldsta —— måste tas i anspråk vid mo- bilisering. Detta innebär att det måste tillses att i framtiden alla värnpliktiga i utbildningshänseende bibehålles vid krigsanvändbarhet under hela. värn- pliktstiden. Följaktligen måste i fram- tiden i princip samtliga värn-pliktiga er- hålla repetitionsutbildning.

Därjämte måste, av samma skäl som nyss angivits för grundutbildningen, repetitionsutbildningssystemet vara så utformat att den enskilde värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mo- bilisering.

Med hänsyn till det anförda bör repe- titionsutbildningen beträffande den en- skilde värnpliktige syfta till att ge denne sådan utbildning att han under hela den tid han är disponibel för krigspla- cering —— vilket för de flesta värnplik- tiga är omkring 27 år _— skall vara fullt krigsanvändbar. Han skall härvid vara fullt användbar i den eller de befatt- ningar för vilka han utbildats under grundutbildningen även i de fall orga- nisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repeti- tionsutbildningen skall dessutom medge sådan omskolning att den värnpliktige därefter är fullt krigsplaceringsbar i befattning som är artskild från den han utbildats för under grundutbildningen. Denna omskolning skall bland annat kunna ske i samband med krigsplace- ring i förband, som sammansätts av äld— re värnpliktiga".

För krigsförbanden gör sig, liksom fallet var för den enskilde värnpliktige,

kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering starkt gällande.

Repetitionsutbildningen har hittills vid armén och kustartilleriet främst be— drivits i form av repetitionsövningar i krigsförband. Motivet för att anordna repetitionsövningar i denna form an— gavs i sammandrag återgivet —— på följande sätt av 1948 års värnplikts- kommitté då denna föreslog införande vid armén av repetitionsövningar i krigsförband.

Genom att krigsförbanden inkallas till repetitionsövningar med den för vederbör- ligt förband enligt krigsplanläggningen gäl- lande sammansättningen blir förbanden bättre sammansvetsade till stridsdugliga enheter än vid något annat system. De en- skilda individerna lär känna varandra och blir övade i de befattningar och tillsam— mans med kamrater som vederbörande kommer att ha i händelse av krig. Härige- nom utvecklas samhörighetskänslan och förbandet finner sin speciella arbetsform. Övningarna äger rum under stridsmässiga förhållanden, varje man lär känna sin plats och sin uppgift. Vid mobilisering kan man därför omedelbart påräkna ett tillfredsstäl- lande mått av stridsduglighet.

Vid krigsförbandsvis anordnade repeti- tionsövningar kan vidare inkallelsen och inryckningen utföras såsom en verklig- hetsbetonad mobiliseringsövning. Härige- nom blir mobiliseringsapparaten prövad och intrimmad vilket är till fördel för en eventuell mobiliserings snabba och säkra genomförande.

Ur beredskapssynpunkt slutligen är det avsevärt värdefullare att under repetitions- övning ha samlade ett antal krigsförband med ordinarie krigssammansättning än im- proviserade utbildningsförband av värn- pliktiga ur en viss åldersklass.

Sedan detta uttalande gjordes har för- hållandena något ändrats. Kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mo- bilisering framstår numera som än mera betydelsefullt än är 1948. Numera ford- ras vidare mer av snabbhet och preci- sion i h-andlandet liksom också av för- måga hos befälet på alla nivåer att själv- ständigt verka i ledningens anda. Vid

flottan och flygvapnet har den icke ständigt tjänstgörande delen av krigs— organisationen — exempelvis baserna som huvudsakligen bemannas med värn- pliktiga _— vuxit. De värnpliktiga har också kommit att avses för allt viktigare befattningar i krigsorganisationen. Vi- dare bör i detta sammanhang framhållas att behovet av att öva krigsförbanden beror icke endast på de värnpliktigas övningsbehov. Åtskilligt aktiv personal inom alla försvarsgrenar är nämligen i fred normalt sysselsatt med uppgifter som är relativt avlägsna från vederbö- randes krigsuppgifter; denna personal har ett behov av återkommande övning- ar i krigsbefattningen. Med hänsyn här- till framstår det för värnpliktsutred- ningen som uppenbart att värnplikts- kommitténs uttalande av år 1948 nume- ra är helt tillämpligt även på flottan och flygvapnet. Det framstår därför som angeläget att repetitionsutbildningen vid flottan och flygvapnet kommer att i princip ske i krigsförband.

Enligt de av statsmakterna numera godtagna principerna för militärbefäl- havares verksamhet (jfr prop. 1964: 109) skall denne i framtiden som pri— mär uppgift ha operativt krigsförbere- delsearbete och förbandsproduktion, främst sådana delar därav som hänger nära samman med krigsförberedelsear- betet, för förband ur alla försvarsgre- nar. Sistnämnda verksamhet synes fram- för allt beröra utbildningen av de krigs- organiserade förbanden. _— Såvitt värn- pliktsutredningen kan finna gör den nya ansvarsfördelningen i militär högre re- gional instans det önskvärt att utbild- ningen av de krigsorganiserade förban- den så långt möjligt anordnas efter lik- artade principer vid olika försvarsgre- nar. Härigenom torde nämligen lättare kunna anordnas sådana övningar med deltagande av förband ur mer än en försvarsgren som tjänar till att samöva

förband med krigsuppgifter inom sam- ma operationsområde. Därjämte torde allmänt den regionala planläggningen av den tillämpade förbandsutbildningen främjas av en sådan ordning.

Med hänsyn till det anförda bör syf- tet 1ned repetitionsutbildningen för krigsförbanden inom hela krigsmakten vara att hålla den däri krigsplacerade personalen så samtränad att förban- det under hela tiden mellan två övnings— tillfällen är fullt användbart vid mo— bilisering utan kompletterande utbild- ning.

3. Överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet Enligt nu gällande ordning bestäms arméns och kustartilleriets årliga ut— bildningskontingent av krigsorganisa- tionens omsättningsbehov. Flottans och flygvapnets årskontingent av värnplik- tiga har icke samma matematiska sam- band lned krigsorganisationen utan överstiger omsättningsbehovet. Detta förhållande beror på att de värnplik- tiga vid flottan och flygvapnet under sin grundutbildning också tillgodoser behov av personal för drift och under- håll, för bemanning av vissa lednings- och underrättelseorgan samt för far- tygsbesättningar i en omfattning som i första hand är bestämd av den aktiva personalens behov av utbildning. Med denna ordning uppkommer, som fram- går av kapitel 6, en förhållandevis stor personalreserv vid flottan och flygvap- net, vilken för närvarande icke kan utnyttjas för att täcka brister inom öv- riga delar av krigsmakten eller för att tillgodose behovet av uppskovspersonal för totalförsvaret.

Olägenheterna med nuvarande system skulle undwanröjas om den årliga till- delningen av värnpliktiga till flottan och flygvapnet begränsades till att sva—

ra mot krigsorganisationens omsätt- ningsbehov eller om den för krigsor- ganisationen ej erforderliga personalen ålades skyldighet att fullgöra ytterli- gare tjänstgöring (repetitionsutbild- ning). Den kunde i så fall överföras i fredstid till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter, exempelvis inom underhållsförbanden och lokalförsvaret.

Möjligheterna att begränsa värnplikts- kontingenten vid flottan och flygvapnet En möjlighet att begränsa värnplikts- kontingentens storlek vid flottan och flygvapnet skulle vara att med yrkes- anställd personal helt ersätta det mer- behov fredsorganisationen har jämfört med krigsorganisationens behov. Ett så- dant alternativ har påtagliga fördelar i flera avseenden. Yrkesanställd perso- nal, som under en lång följd av år kan verka i samma fredsbefattning, kan väntas vara mer rutinerad än värnplikti- ga. Då dessa senare måste nyutbildas varje år, ianspråktas vid användning av värnpliktiga i regel proportionsvis fler arbetsdagar för utbildning än om långtidstjänstgörande yrkesanställda an- vänds för motsvarande ändamål. Å and- ra sidan föreligger stora svårigheter att rekrytera stampersonal redan av nu- varande omfattning; att flerdubbla stamkaderns storlek bedöms omöjligt särskilt med beaktande av att hela ök- ningen av kadern måste reserveras för mindre kvalificerade uppgifter än vad den nuvarande yrkesanställda persona- len fullgör. Värnpliktsutredningen har vid sina överväganden kommit till den uppfattningen att yrkesanställning för att tillgodose fredsorganisationens mer— behov i förhållande till krigsorganisa- tionens omsättningsbehov i allmänhet icke är en framkomlig väg att lösa pro— blemet. Detta utesluter emellertid icke att sådana värnpliktiga, som företrädes-

vis fullgör fredsbetonade uppgifter, i viss utsträckning kan ersättas med yr- kesanställd personal. Utredningen är icke beredd att nu förorda någon prin— cipiellt ny ordning härvidlag bland an- nat beroende på att utredningen ännu icke tagit ställning till frågan om de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring.

Ett annat alternativ att avsevärt minska årsbehovet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet är att väsent- ligt förlänga tjänstgöringsskyldigheten för den enskilde. Följande schematiska exempel må belysa detta alternativ. An- tag att flygvapnets fredsorganisation kräver 6 000 befattningar för värnplik- tiga, varav 3 000 svarar mot krigsorga- nisationens omsättningsbehov. För när- varande fullgöres 9 X 6 000 = 54 000 »produktionsmånader» årligen av värn- pliktiga. Om denna produktionsvolym skall fullgöras av 3 000 värnpliktiga måste varje värnpliktig fullgöra 18 »pro- duktionsmånader». Antar man att tjänst- göringen måste inledas med tre måna- ders enskild utbildning, leder exemplet fram till att nuvarande 12 månaders grundutbildning för värnpliktiga i all- mänhet måste förlängas med 9 måna- der. Härtill kommer repetitionsutbild- ning för att säkerställa krigsförban- dens funktionsduglighet. Exemplet är hypotetiskt. Även med verkliga siffer- värden kommer emellertid förlängning- en av tjänstgöringen för den enskilde att bli betydande. Alternativet som enligt förutsättningen icke har ett di- rekt samband med den värnpliktiges ut- bildning för hans uppgifter i krig har bedömts medföra så stora olägen- heter för den enskilde att det har för- kastats av värnpliktsutredningen.

Utan att i detta sammanhang ha tagit slutlig ståndpunkt till frågorna om hur lång grundutbildningen vid flottan och flygvapnet bör vara eller om fredsbe- hovet av värnpliktiga därstädes något

kan minskas finner sig utredningen som förutsättning för sina fortsatta överväganden böra räkna med att flot- tans och flygvapnets värnpliktskontin- gent även framgent kommer att i större eller mindre omfattning överstiga krigs- organisationens årsomsättningsbehov av värnpliktiga. Detaljredovisningar av dessa frågor lämnas i avdelningarna V och VII.

Dispositionsmöjligheter för uppkom- mande personalöverskott vid flottan och flygvapnet Om man, med ledning av vad som nyss anförts, finner sig böra räkna med att ett årligt överskott av värnpliktiga icke kan undvikas efter grundutbild- ningen av de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet uppkommer frågan om dispositionen av nämnda överskott. För närvarande disponeras de värn- pliktiga i huvudsak på det sättet att de efter grundutbildningens slut är krigs- placerade i flottan eller flygvapnet un- der i allmänhet fem till femton år och därefter överförs till personalreserv som, när Värnpliktstiden omfattar om- kring 27 år, därför blir mycket stor. Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet efter grund- utbildningens slut hade skyldighet att fullgöra ytterligare tjänstgöring (repe- titionsutbildning) kunde personalen som inledningsvis nämnts då eller se- nare överföras i fredstid till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter exempelvis inom underhålls- förbanden och lokalförsvaret. Omvänt kunde värnpliktiga tillhörande armén och kustartilleriet överföras till flottan och flygvapnet, exempelvis för ian- språktagande vid mobilisering av civila transportmedel och arbetsredskap jäm- te betjänande personal. — Det personal- tillskott, som armén och kustartilleriet kunde erhålla genom överföring skulle

göra det möjligt att vid dessa vapen- grenar medge en större andel av det totala antalet uppskov än 1954 års ut- redning rörande totalförsvarets perso- nalbehov räknade med (jfr kap. 6). Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar därför enligt utredningens mening, att samtliga värnpliktiga åläggs en i hu- vudsak likvärdig repetitionsutbildnings— skyldighet och att denna skyldighet wav- ses fullgjord successivt under värn- pliktstiden med ungefär samma inter- vall inom krigsmaktens olika försvars- grenar. Därjämte är det önskvärt att, för att underlätta en omskolning, samt- liga värnpliktiga bibringas en utbild- ning som ger vissa likformiga allmän- militära kunskaper oavsett inom vilken försvarsgren grundutbildningen ägt rum.

Som av det följande kommer att fram- gå talar emellertid även andra skäl än de nu nämnda för att repetitionsutbild- ningsskyldigheten ges tämligen likar- tat utseende för alla värnpliktiga inom krigsmakten. Utredningens förslag för de olika försvarsgrenarna innebär så- dan skyldighet. Det finns därför an- ledning att i detta sammanhang ta ställ— ning till dispositionen av de värnplikti- ga vid flottan och flygvapnet efter av- slutad grundutbildning under det an- tagandet 'att samtliga är ålagda en re- petitionsutbildningsskyldighet av en omfattning som svarar mot vad som åläggs övriga värnpliktiga inom krigs- makten.

Värnpliktsutredningen har med un- derlag från marin- och flygstaberna granskat krigsorganisationens behov av å ena sidan befattningar som från krigsorganisatorisk synpunkt måste rek- ryteras med värnpliktiga som under sin grundutbildning utbildats till dessa be- fattningar och å andra sidan befatt— ningar som kan rekryteras med värn- pliktiga som efter avslutad grundutbild-

ning omskolas till ifrågavarande befatt- ningar. Utredningen har därvid funnit, att krigsorganisationen inom flottan och flygvapnet i och för sig skulle kunna helt rekryteras med en årlig utbild- ningskontingent som svarar mot krigs- organisationens teoretiska årsomsätt- ningsbehov om de värnpliktiga utnytt- jas under hela sin värnpliktstid. Skillna- den mellan fredsorganisationens års- behov och detta teoretiska behov kan besättas av personal, vars kvalifika- tioner och bostadsort uteslutande kan bestämmas med hänsyn till uppgifterna inom fredsorganisationen. Utredningen anser det sålunda konstaterade förhål- landet vara betydelsefullt, särskilt vid fördelningen av de inskrivningsskyldiga inom områden med stor krigsorganisa- tion i förhållande till personaltillgång- arna. Med hänsyn till nämnda förhål- landen föreslår värnpliktsutredningen, att flottans och flygvapnets årliga värn- pliktskontingent för grundutbildning i samband med inskrivningen uppdelas i två delar, här benämnda A och B. Delen A skall härvid omfatta värnplik- tiga, som uppfyller de krigsorganisa— toriska kvalifikationskraven vid flottan och flygvapnet, och till sin storlek mot- svara krigsorganisationens årliga om-

sättningsbehov på liknande sätt som gäller för armén och kustartilleriet. De- len B utgör återstoden av grundutbild- ningskontingenten och skall efter grund- utbildningens slut disponeras på det sätt som efter bedömning i varje särskilt fall befinnes vara det för försvaret lämpligaste. I första hand bör väm- pliktig tillhörande B-delen utnyttjas för uppkommande behov inom den för- svarsgren de tillhör i utbyte mot värn- pliktig ursprungligen tillhörande A-de- len. Värnpliktiga ur B-delen kan emel- lertid också utnyttjas för att motverka snedbelastning i fråga om civila behov av värnpliktiga varigenom den lokala rekryteringen vid armé- eller kustartil- leriförbanden i vissa fall kan förbättras. Efter grundutbildningens slut kommer det i det enskilda fallet att vara av mindre betydelse om vederbörande vid inskrivningen hänförts till A- eller B- delen. Uppdelningen för bland annat med sig att kraven på de värnpliktiga i fråga om yrke, egenskaper och bo- stadsort blir olika beroende på om de tillhör delen A eller delen B. De nämn- da olikheterna framgår närmare av exemplet i tabell 9:1, som närmast av- ser värnpliktiga som grundutbildats vid

flygvapnet.

Tabell 9: 1. Principiell sammansättning och användning av flygvapnets årliga värnpliktskontingent

Fredsorganisationens årsbehov

A.

För krigsorganisationens omsätt- ning (krigsplaceringsbarhet intill 47 år, vid behov efter omskolning)

B. För fredsorganisationens återstående behov

Kraven i fråga om yrke samt fy- siska och psykiska egenskaper härleds ur krigsorganisationen

Krav föreligger på lokal rekry- tering .

Kraven i fråga om yrke samt— fysiska och psykiska egen- skaper häi'leds ur fredsorga- nisationen

Krav föreligger ej på lokal re- krytering

Avkall på [flygvapnets disposi- » tionsrätt kan göras kort tid efter grundutbildningen

Proportionerna mellan A och B vari- erar regionalt beroende på mobilise- ringsorganisationens dislokation. Efter grundutbildningens slut bör inom ett område tillgängligt antal värnpliktiga disponeras enligt riktlinjer utfärdade av militärbefälhavare. B-delen torde vid inskrivningen få uttas företrädesvis inom de tätbefolkade delarna av lan- det, d . v. s. inom samma områden som civilförsvarets undsättningskårer rekry- teras. Ett visst organisatoriskt regionalt samband mellan krigsmakt och civil- försvar kan härigenom uppnås.

Det får förutsättas att vid omplace- ring av värnpliktiga ur B-delen de fy- siska och psykiska krav som ställs av den nya krigsbefattningen beaktas lik- som också föreliggande krav på lokal rekrytering.

I B-delen vid flottan och flygvapnet bör ingå ett betydande antal sjömans- husinskrivna värnpliktiga. Många av dessa kan efter grundutbildningen inte krigsplaceras inom någon del av krigs- makten till följd av sin civila yrkesut- övning. Erfarenheten visar emellertid, att ifrågavarande värnpliktiga i bety- dande omfattning söker sig anställning- ar i land vid 25—35 års ålder. De kan därefter bli en tillgång för flottans krigsorganisation i högre grad än för krigsmakten i övrigt och vid flottan ersätta vissa värnpliktiga som under grundutbildningen hänförts till A-delen. De sjömanshusinskrivna ej disponibla värnpliktiga bör därför, om man i fram- tiden får till stånd en central eller re- gional registrering av värnpliktiga, kvarstå i eller överföras till flottans truppregister efter grundutbildningen. Den relativa storleken av A-delen i flot- tans inskrivningskontingent bör icke få påverkas av här beskrivet krigsplace- ringsförfarande.

Utredningen lägger förslaget om upp- delning av värnpliktskontingenten vid

flottan och flygvapnet som grund för sina fortsatta överväganden av värn- pliktsutbildningssystemet.

C. Grundutbildningen

1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodo- se detta behov

De områden där från långsiktsbered- skapssynpunkt enligt utredningens me- ning behovet av förbättringar av grund- utbildningen gör sig särskilt gällande är befälsutövningen och förmågan att i alla lägen kunna bjuda motstånd.

Från mobiliseringsberedskapens syn— punkt synes nödvändigt att tillföra vissa moment i grundutbildningen.

För närvarande tillgodoses viss in- satsberedskap genom förband under grundutbildning eller under repetitions— utbildning. På detta område är det en- ligt överbefälhavarens bedömande, vil- ket inhämtats av utredningen, angeläget med vissa förstärkningar (jfr avsnitt E).

Befälsutövningen

Den tidigare angivna utvecklingen av krigets karaktär har enligt utredning- ens mening framför allt dcn innebörden att ökade krav kommer att ställas på be- fälet och befälsutövningen på alla ni— våer.

Till följd av den större utspridningen och den ökade risken för att högre che- fer slås ut, måste befälet utbildas så att det i högre grad än nu kan handla själv- ständigt men likväl i ledningens anda. Detta innebär, att befälet måste ges. grundligare kunskaper om hur striden avses föras i stort. och det egna förban- dets inordnande i denna.

Stridens ökade våldsamhet kommer att Öka de psykiska påfrestningarna på såväl befäl som trupp. Befälet måste därför ges en sådan utbildning och för- ståelse för psykologiska problem vid

strid att det självt kan stå emot dessa påfrestningar. Det måste emellertid ock- så kunna hålla stridsviljan uppe hos de underlydande. Förmågan härtill kan en- dast i ringa grad förvärvas under teore— tiska studier. Den kan vinnas först om de teoretiska kunskaperna levandegörs under långvarig praktisk befälsutövning under krigsliknande förhållanden. Stridens hastigare tempo och större rörlighet kommer att höja kraven på att chefer kan sätta in sina förband i strid snabbt och med precision. Detta ställer ökade krav på befälets kunskaper men framförallt på befälets förmåga att fö- ra truppen på ett taktiskt riktigt sätt. Erfarenheterna från nuvarande repe- titionsövningar vid armén och kustar- tilleriet visar klart, att främst det krigs— placerade värnpliktiga befälet icke haft tillräckligt god förmåga att handha och ansvara för trupp liksom att öva trupp och ge den kompletterande utbildning. Av utredningen bedrivna fältstudier be- styrker det anförda. Bristerna har ådalagts trots att det värnpliktiga befä- let visat en positiv vilja och en lojal strävan att åstadkomma ett gott resul- tat. I framtiden torde, med de större krav som ställs på befälet, bristerna komma att framstå än tydligare. Bristerna i fråga om förmågan att handha och leda trupp är framför allt en brist på rutin. Detta har till följd att rutinuppgifterna tar opropor- tionerligt mycket tid och kraft i an- språk på bekostnad av andra för stri- den väsentliga uppgifter. Exempel på typiska brister hos värnpliktsbefälet är följande. .a) Osäkerhet i att ge och genomdriva order. lb) Bristande förutseende såväl vad gäl- ler taktiskt handlande som omhän- dertagande av truppen. .c) Svårighet att bedöma och rätt ut- nyttja truppens prestationsförmåga.

d) Benägenhet att efterge för striden avgörande disciplinära krav.

e) Bristande förmåga att uppleva och och ta befälsansvar, d. v. s. svårig- het att så associera sig med befäls- uppgiften att den stimulerar till ini- tiativ och handling även utan order. Bristerna i det värnpliktiga befälets förmåga att själva öva och utbilda eget krigsförband har man sökt att komma till rätta med genom att vid befälsöv- ningarna särskilt inrikta sig på det in- kallade befälets förmåga i trupputbild- ning och härvid särskilt uppmärksamma planläggning, rekognosering och andra övningsförberedelser av direkt betydelse för de efterföljande övningarna. Dessa har trots goda förberedelser ofta ej gett önskat resultat. Svagheterna hos befälet kommer till uttryck i bristfälliga kun- skaper i de ämnen vederbörande skall lära ut, bristande praktisk pedagogisk färdighet (exempelvis beträffande lek- tionens organisation, logiska uppbygg- nad, koncentration och åskådlighet), svårighet att fånga och stimulera trup- pen för uppgiften och särskilt vad gäller det yngre befälet svårighet att psykologiskt rätt möta äldre trupp. Svagheterna måste främst tillskrivas be- fälets brist på rutin i denna typ av trupputbildning.

Bristerna i fråga om befälets förmåga medför flera olägenheter. 1 första hand kommer självfallet det förhållandet att de befälsvärnpliktiga icke kan lösa si- na uppgifter i krig. Detta är enligt värn- pliktsutredningens mening ytterst all- varligt och ett tillräckligt skäl att noga överväga befälsutbildningsfrågan. Där- till kommer vissa indirekta verkningar av detta förhållande, vilka också måste tillmätas stor betydelse. Bristande be- fälsförmåga hos det värnpliktiga befälet medför att repetitionsutbildningen av övriga värnpliktiga vilken utbild- ning i stor utsträckning måste hand-

has av det värnpliktiga befälet självt — blir dålig. Bristande befälsförmåga hos det värnpliktiga befälet försvagar vi- dare tilltron hos de meniga värnplik- tiga till det egna förbandets och krigs- maktens möjligheter att i krig med ut- sikt till framgång ta upp striden med en motståndare och ökar därmed ytterli— gare den reella svagheten. Bristande befälsförmåga hos det värnpliktiga be- fälet kan slutligen lätt leda till att an- dan i förbanden blir dålig och till att en allmänt negativ inställning till för- svaret uppkommer.

Den bristande tilltron till det värn- pliktiga befälets förmåga belyses av en av militärpsykologiska institutet utförd attitydundersökning med vissa infante- ri- och pansarförband under repeti- tionsövningarna hösten 1961 (institutets rapport nr 22). Denna undersökning gav bland annat följande vid handen.

De underlydandes tilltro till förmågan hos det egna kompaniets underofficerare och officerare att lösa sina uppgifter i krig var begränsad. Sålunda anförde en— dast en tredjedel (32 procent) av de värn- pliktiga att de trodde att »alla» eller »de flesta» av deras underofficerare och office— rare skulle klara sina uppgifter i krig me- dan 37 procent angav att »ganska få» eller >inga» skulle göra det. Detta resultat. —- som stöds av andra liknande undersökningar —— tyder alltså på att bland svarspersonema finns ett ganska utbrett tvivel på att nämn- da befäl skulle klara sina uppgifter i krig. Tidigare, i nyssnämnda rapport återgiv- na resultat från år 1958 utförda undersök- ningar tyder på att de icke aktiva under- officerarna och officerarna själva i ej ringa utsträckning (15—28 procent) ansåg sin förmåga till truppföring och trupputbild— ning vara »inte särskilt god» eller »dålig». Den inledningsvis nämnda undersökningen visar också att även om soldaterna tvivlar på att ett befäl kan klara sina krigsuppgif- ter, så orsakar detta icke i och för sig att de alltid »ogillar» befälet i fråga så mycket att de säger sig vilja byta befäl.

De angivna bristerna kan enligt utred- ningens mening i stor utsträckning fö-

ras tillbaka till svagheter i den grund- läggande utbildningen. Det är emeller- tid också påtagligt att den befälsförings- förmåga som förvärvats under grundut— bildningen nedgår under den långa tid som nu förflyter mellan repetitionsöv- ningarna, I sistnämnda hänseende är emellertid att beakta, att de särskilda befälsövningar, som infördes år 1960, inneburit en betydelsefull förbättring av möjligheterna att vidmakthålla och aktualisera den mer teoretiska delen av befälets kunskaper; de har däremot icke gett de möjligheter till praktisk Ibe- fälsutövning som behövs.

Värnpliktsutredningen finner, under hänvisning till det anförda, att det är nödvändigt att förbättra möjligheterna till praktisk befälsutövning främst un- der grundutbildningen.

Eftersom bristerna i stor utsträckning beror på att befälet har för liten befäls- rutin, bör förbättringarna av befälsutöv- ningsmöjligheterna främst syfta till att skapa sådan rutin. Enligt utredningens mening bör förbättringen främst fås till stånd därigenom att de blivande chefer- na vid den grundläggande utbildningen under en längre, sammanhängande pe- riod ges tillfälle att leda och ansvara för förband som till storlek och sammansätt- ning liknar de förband vederbörande skall föra i krig. Perioden bör vara så lång att de blivande cheferna får till- räcklig förmåga att leda sina förband i sådana situationer som kan väntas uppkomma i krig. Perioden bör i första hand förläggas till sådan tid, under vil- ken huvudsakligen bedrivs tillämpad ut- bildning.

Förmågan att i alla lägen kunna bjuda motstånd *

I framställningen av krigets ändrade ka- raktär (kap. 5) har angetts, att strids- handlingarna till följd av transporttek-

nikens utveckling snabbt och redan i inledningsskedet av ett krig kan kom- ma att beröra stora delar av vårt land och att försvaret därför måste organise- ras som ett försvar av ytan. I ett sådant försvar måste alla slag av förband, även underhållsförband, basförband m. fl., vara beredda att medverka. Av det an- förda följer, att varje värnpliktig mås- te ha förmåga att ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre för- hållanden samt förmåga att ensam och i samverkan med andra aktivt och till det yttersta försvara sig själv och den enhet där han verkar. Skall den värn- pliktige kunna göra insatser av det- ta slag, måste han därjämte besitta försvarsvilja, disciplin och initiativför- måga. ,

För närvarande finnes vid försvars- grenarna inga enhetliga normer för ut- bildningen av de värnpliktiga i nyss- nämnt avseende. Sådan utbildning upp- tas nu i_ungefär den omfattning utred- ningen finner rimlig på utbildningspla- uerna för arméns, flygvapnets och hu- vuddelen av kustartilleriets värnplikti- ga; flottans och vissa kustartilleriets värnpliktiga skall enligt planerna ges sådan utbildning i mindre omfattning.

Enligt utredningens mening kan för värnpliktsutbildningen i nu nämnt av- seende uppställas vissa krav som bör uppfyllas vid utbildningen av de värn- pliktiga inom krigsmakten oberoende av den värnpliktiges befattning och för- bandstillhörighet. Ett för krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll likformigt minimiprogram för detta led i värnpliktsutbildningen bör därför fastställas.

En likformig utbildning av nu ifråga- varande slag är av betydelse även ur en annan synpunkt än den nyss angivna. Utredningen har nämligen tidigare i detta kapitel anfört att de värnpliktiga som grundutbildats vid flottan och flyg—

vapnet men som icke erfordras för att omsätta flottans och flygvapnets krigs- organisation hör till ett icke ringa an- tal överföras till armén och kustartille- riet. För att en sådan överföring skall kunna ske, fordras att de överförda värnpliktiga besitter viss förmåga i markstrid såsom grund för en omskol- ning. En lägsta nivå för denna förmåga bör anges, så att förutsättningarna för omskolningen är fixerade. Detta bör ske inom ramen för nyssnämnda mini- miprogram.

Utbildning i mobilisering

Ehuru vissa delar av krigsmakten i fred är organiserade på ett sätt som nära an- sluter till krigsorganisationen _ exem- pelvis flygande förband och delar av bevakningsorganisationen så består krigsorganisationen i princip av för- hand som mobiliseras. Som framgått av det föregående (kap. 4) ökar riskerna för överraskande anfall. Ehuru visserli- gen mobiliseringen i gynnsamt fall kan ske före ett krigsutbrott, så medför dock utvecklingen att de tekniska möjlighe- terna för en angripare att genomföra ett kuppanfall efter hand ökar. Angri- parens förberedelser före ett sådant an- fall kan vara svåra att upptäcka. Man måste därför räkna med möjligheten att mobilisering kan komma att anbefallas först då ett anfall inletts eller så kort tid dessförinnan att mobilisering mås- te slutföras under krig. Detta innebär att mobilisering kan kom-ma att genom- föras under mycket svåra förhållanden. Det är därför nödvändigt, att mobilise- ringsförberedelserna ägnas ökad upp— märksamhet. Personalen måste bättre än nu vara förberedd för verksamheten under mobilisering. Detta gäller såväl den enskildes handlande före inställel- sen till mobiliseringsplatsen som för- bandets verksamhet därstädes. Exempel-

vis måste strid i anslutning till mobi- liseringen kunna utföras.

Det bör beaktas, att en förutsättning för att man, på sätt skett i det gällande försvarsbeslutet, i första hand inriktar försvarsansträngningarna på den lång- siktiga beredskapen och icke på insats- beredskapen är att man har en sådan mobiliseringsberedskap att de icke mo- biliserade men utbildade och samträ- nade förbanden genom mobilisering snabbt kan omvandlas till stridsbered- da styrkor. Å andra sidan bör beaktas, att en i och för sig god mobiliserings- beredskap är av ringa värde, om krigs- förbanden icke är så utbildade och sam- tränade att de kan lösa sina uppgifter omedelbart efter mobilisering.

Särskild utbildning rörande verksam- heten under mobilisering meddelas un- der grundutbildningen för närvarande endast i begränsad utsträckning och härvid främst till blivande befäl.

Värnpliktsutredningen bedömer det med hänsyn till vad som inledningsvis anförts nödvändigt att, särskilt för befä- let, redan under grundutbildningen in- rymma utbildning avseende mobilise- ringsförfarandet.

En dylik utbildning i mobilisering bör avse icke blott den del av mobilisering- en som avser inmönstring, utrustning etc. utan även den utbildning av det mo— biliserade förbandet som — om förhål- landena så medger därefter bör äga rum. En grundutbildning av befälet på detta område kan avsevärt underlätta för det värnpliktiga befälet att vid repe- titionsutbildning ta ansvar för utbild- ningen av krigsförbanden; utbildning- en bör utformas bland annat med "hän- syn till detta. Slutligen bör i mobilise- ringsutbildningen ingå strid eller mot- svarande verksamhet under pågående mobilisering.

Värnpliktsutredningen finner således, att under de fortsatta övervägande-

na bör eftersträvas att i grundutbild- ningen inrymma utbildning i mobilise— ring i enlighet med det anförda.

2. Grundutbildningens innehåll

Enligt utredningens mening här efter- strävas att innehållsmässigt bygga upp värnpliktsutbildningen kring tre huvud- komponenter, nämligen allmänmilitär utbildning likformig för alla krigsmak- tens värnpliktiga, befattningsutbildning och förbandsutbildning.

Den allmänmilitära utbildningen Den allmänmilitära utbildningen bör, för att tillgodose de ändamål som när- mare angivits under föregående punkt, syfta till att ge den värnpliktige —— oav- sett hans befattning —— dels en ytterli- gare befäst försvarsvilja, dels en fast grund av disciplin och initiativförmåga, dels förmåga att ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre för- hållanden, dels ock förmåga att försva- ra sig själv och den enhet där veder- börande verkar.

För att nå det angivna målet fordras enligt av utredningen gjorda undersök- ningar en utbildning om minst 390 tim— mar. Fördelningen i stort av nämnda 390 timmar på olika slag av utbildning framgår av tabell 9: 2. Den närmare fördelningen framgår av bilaga 3.

Utredningen har vid sina beräkning- ar av behovet av tid för medborgarun- dervisning förutsatt, att en icke oväsent- lig del av denna undervisning meddelas i anslutning till annan utbildning, bland annat såsom kommentarer till dagshän— delserna, och utan att särskild tid där- för här behöver beräknas.

Den ifrågavarande utbildningen för- utsättes komma att i regel fördelas över större delen av grundutbildningen, ehu- ru med tyngdpunkten förlagd till början av denna.

Tabell 9:-2. Behov av tid för allmänmi— litär utbildning, likformig för alla värn- pliktiga inom krigsmakten

" . . Tid Utbildningsområde (i timmar) Allmän soldatutbildning medborgarundervisning (12 t.), soldatundervisning (38 t.), exer- cis (30 t.) .................... 80

Fältutbildning terrängtjånst (46 t.), förläggning (10 t.), skydd (48 t.), fältarbeten ,(22 t.), underhållstjänst (28 t.). . 154

Markslridsulbildning 'vapentjänst (84 t. ), strid (72 t. ). 156

Summa 390

Värnpliktsutredningen finner således att i utbildningsprogrammet för grund- utbildningen av samtliga värnpliktiga inom krigsmakten bör inrymmas så- som ett minimum en likformig allmän- militär utbildning .. av den omfattning som här angivits. .

Utredningen förutsätter i detta sam- manhang att det angivna minimibehovet av allmänmilitär utbildning inrymmes också i utbildningen av all aktiv perso—, nal, även civilmilitär sådan, ävensom att härvid förvärvade färdigheter vidmakt- hålls.

Befattningsutbildningen Befattningsutbildningen _— 'varav delar i det följande i vissa fall betecknas som yrkesutbildning — skall .syfta till att ge den värnpliktige det mått av personlig färdighet, som krävs i den eller de be- fattningar för vilka han. utbildas. För de värnpliktiga som utbildas till befäl utgör den skolmässiga befälsutbildning- en en viktig del av befattningsutbild- ningen.

Vid utformningen av befattningsut- bildningen är en betydelsefull fråga av- vägningen mellan specialisering och

mångsidighet i utbildningen. —— Genom att i stor utsträckning specialisera de värnpliktiga för bestämda befattningar vinnes att grundliga kunskaper i befatt- ningen kan meddelas. Samtidigt ger spe-' cialiseringen, genom att den minskar behovet av utbildningstid, möjligheter till besparingar i olika hänseenden. Med mångsidighet i utbildningen menar ut— redningen att den värnpliktige utbildas, förutom till en bestämd befattning, så att han därjämte hjälpligt kan ersätta kamrater i andra befattningar än den han i första hand utbildats för. En så- dan mångsidighet möjliggör att i strid den för förbandet väsentliga materielen kan betjänas i det längsta trots strids- förluster, vilket gerwförbanden större stridsuthållighet än om personalen är specialiserad. Mångsidighet i utbild— ningen underlättar därjämte i någon mån omplacering av värnpliktiga mel- lan olika förband, exempelvis vid byte av bostadsort, och ger större möjlighe— ter att tillvarata den värnpliktiges u—t— bildning om hans förband undergått or- ganisationsändringar. —— Värnpliktsut- redningen finner sig för sin del som all- män princip böra utgå från att den värnpliktige bör ges sådan mångsidig- het i kunskaper och'färdigheter som" tjä- nar till att öka stridsuthålligheten hos förbandet. '

Med hänsyn härtill bör enligt utred- ningens mening eftersträvas att minska den' nu långt drivna" uppdelningen i utbildningen på olika slag av befatt; ningar. Begränsas denna uppdelning och anpassas befattningsutbildningen: härtill, så ökar nämligen möjligheterna att'i befattningarna krigsplacena värn—' pliktiga med utbildning som svarar mot befattningarna även vid 'de såväl i fred" som* kring nödvändiga omplaceringar— na. ' ' ' . I befattningsutbildningen av befälet bör, i enlighet med vad under föregåen-

de punkt anförts, inrymmas utbildning i mobilisering.

Förbandsutbildningen

Med förbandsutbildning menar utred- ningen utbildning av befäl och meniga i förhand med styrka och sammansätt- ning som så nära som möjligt överens- stämmer med krigsorganisationen. För de värnpliktiga som utbildas till befäl utgör praktiskt förande av förhand av nyss nämnt slag under formella och tillämpade övningar en viktig del av förbandsutbildningen.

Förbandsutbildningen syftar till att ge befäl och meniga vana att lösa de uppgifter som ankommer på dem i de- ras befattningar under hänsynstagande till den verksamhet som i övrigt bedrivs inom förbandet och trots de påfrest- ningar som individen utsätts för i fält. Förbandsutbildningen skall bedrivas så, att det senast vid slutet av grundutbild- ningen är möjligt att med de värnplik- tiga bilda förband som kan lösa sina uppgifter med den snabbhet och preci- sion som erfordras i krig.

Utbildningen av de värnpliktiga kan under stora delar av grundutbildningen, särskilt under den tid då befattningsut- bildningen dominerar utbildningspro- grammet, organiseras efter två olika principer. Den kan antingen organise- ras i pskolor», i vilka värnpliktiga till- hörande samma utbildningslinje eller underavdelning av utbildningslinje sam- manföras till en utbildningsenhet eller i form av förband som liknar krigsor- ganisationens förband och därför sam- mansätts av värnpliktiga tillhörande olika utbildningslinjer. Med den först- nämnda utbildningsorganisationen vin- nes att befattningsutbildningen kan be- drivas organisatoriskt rationellare. Med den andra organisationsformen vinnes, att man fortlöpande under utbildning-

ens gång kan ge de värnpliktiga en vär- defull miljöutbildning inom en fast or- ganisatorisk ram som liknar krigsorga- nisationen. Särskilt för befälsvärnplik- tiga m. fl. är detta av stor betydelse. Bå- da formerna för organisation av grund- utbildningen är nödvändiga, i vart fall för vissa befattningar. Olika meningar kan emellertid råda om hur utpräglad den skolorganiserade utbildningen bör vara och när under utbildningen över- gång till en mer förbandsliknande orga- nisationsform bör ske. Värnpliktsutred- ningen finner för sin del stora pedago— giska fördelar vara förenade med den sistnämnda utbildningsformen. Värn- pliktsutredningen anser sig med hän- syn till det anförda böra eftersträva föl- jande organisatoriska uppbyggnad av de värnpliktigas grundutbildning. Ut- bildningen bör tidigt organiseras så att den i så stor omfattning som möjligt kommer att bedrivas inom ramen för ett fast organiserat förband. Detta bör ske utan att man avvaktar att befattningsut- bildningen slutförs. Inom ramen för denna organisation bör bland annat be- drivas fortsatt befattningsutbildning. Det är å andra sidan klart att värnplik- tiga med särskilt stort behov av befatt- ningsutbildning, exempelvis telegrafis- ter, först på ett tämligen sent stadium av sin utbildning kan överföras till ett fast organiserat förband. Då och då bör det organiserade förbandet öva i en mil- jö som svarar mot förbandets uppgifter i fält. Mot slutet av utbildningen bör över huvud taget ingen skolmässigt organise- rad utbildning bedrivas, utan alla värn- pliktiga bör vara placerade i förhand av nu nämnt slag i befattningar som sva- rar mot deras avsedda krigsbefattning- ar. Värnpliktsutredningen benämner ut- bildningen under sistnämnda skede grundläggande krigsförbandsutbildning (GKU).

I detta sammanhang vill värnpliktsut- redningen framhålla, att förbandsutbild- ningen av de värnpliktiga under grund- utbildning är av största betydelse vid den fortlöpande utbildningen av det ak- tiva befälet. Under förbandsutbildning- en kan nämligen detta befäl ges tämligen talrika tillfällen att föra förband eller fartyg i befattningar motsvarande krigs- placeringarna och därvid tillägna sig rutin härutinnan. Denna rutin är en av den aktiva personalens främsta tillgång- ar, då den skall lösa sina uppgifter i krigsorganisationen och en förutsätt- ning för att den i krigsorganisationen skall kunna åläggas kvalificerade upp- gifter.

I de fall utbildningen av den fast an- ställda personalen kommer att domine- ra utbildningen såsom fallet i stor utsträckning blir vid flottan, flygvapnet och arméns övningstrupper får ifrå- gavarande förbandsutbildning i viss mån en särskild karaktär.

3. Grundutbildningens längd

Principer för avvägning av utbildnings- tidens längd Utbildningstidens längd bör såsom man också hittills sökt att göra _ i första hand bestämmas med hänsyn till vilket mått av utbildning som måste ges den värnpliktige för att denne skall bli krigsanvändbar. Det är dock i vissa fall nödvändigt att ta i anspråk längre tid för att kunna vidmakthålla utbildnings- verksamhet för annan personal aktiv, reserv och värnpliktig eller för att kunna upprätthålla insatsberedskap. För de handräckningsvärnpliktiga är behovet av egen utbildning förhållande- vis litet. Såsom hittills bör dessa under huvuddelen av sin tjänstgöring avses för täckande av krigsmaktens behov av arbetskraft. Längden av deras tjänstgö-

163 ring bör därför väsentligen bestämmas av krigsmaktens behov av arbetskraft och av tillgången på värnpliktiga läm— pade för handräckningstjänst.

Utbildningstiderna är redan i nuva- rande system i stor utsträckning diffe- rentierade. Möjligheterna till en ytter- ligare differentiering med hänsyn till olika gruppers behov bör emellertid un- dersökas främst i syfte att utvinna tid för en intensifierad utbildning på såda- na områden där behovet visat sig vara särskilt stort, allt i enlighet med vad som angivits i avsnitt B.

Då det framräknade utbildningsbeho- vet uttryckt i utbildningstimmar skall omsättas i grundutbildningstid är det av betydelse vilket antal tjänstgörings- dagar för vecka som de värnpliktiga skall fullgöra. Värnpliktsutredningen vill därför, närmast mot bakgrund av framkomna önskemål om allmänt in- förande av tjänstgöringsfria lördagar för de värnpliktiga, i det följande när- mare utveckla sin syn härpå.

Även om enligt värnpliktsutredning- ens uppfattning i princip utbildningsbe- hovet bör få bestämma grundutbildning- ens längd, kan det emellertid enligt ut- redningens mening bli nödvändigt att göra visst aVSteg härifrån för att icke av den värnpliktige ta i anspråk alltför mycket av den tid som kunnat användas till civila studier. Redan i nuvarande utbildningssystem har vissa sådana hän- syn tagits, exempelvis beträffande gruppcheferna vid armén. Värnpliktsut- redningen vill i detta hänseende som en riktpunkt för sitt fortsatta arbete upp- ställa att av den värnpliktige under hans militära grundutbildning skall för tjänstgöring som icke sker efter frivil— ligt åtagande tas i anspråk tid inrym- mande högst två studieterminer. Utred- ningen vill framhålla att denna rikt- punkt bör gälla icke blott när grundut-

bildningens längd avvägs utan också och kanske främst vid inpassningen under året av grundutbildningen (jfr punkten 4). Det anförda aktualiserår frågan om uttagningen för utbildning till värnpliktig officer alltjämt skall ske efter frivilligt åtagande.

Utbildningsveckans' längd för de värn- pliktiga under grundutbildningen För närvarande har under grundutbild- ningen vid krigsmakten de värnpliktiga i princip en tjänstgöringstid för ut- bildning om 48 timmar för vecka, för- delade på sex tjänstgöringsdagar. Här- till har kommit tid för vakttjänst och beredskapstjänst, vilken tid fördelats på samtliga veckodagar, även söndagar. Vissa undantag har emellertid gjorts från den nämnda principen att fördela tjänstgöringen på sex" veckodagar. *Vid armén, kustartillerietoch flyg- vapnet har under senare år lördagarna under tre sommarmånader gjorts tjäns- tefria genom förkortning av veckotjänst- göringstiden lned tre timmar Förkort— ningen anses kOmpenserad genom att längre tjänstgöring för vecka än den normala tas ut av de värnpliktiga se-l nare under utbildningsåret i samband med tillämpningsövningar. Motivet för förkortningen torde bland annat vara att bereda den fast anställda persona-' len lediga lördagar

Vid flottan har för 'sjökommenderad personal utbildningen, med bibehållan- de av principen om 48 timmars tjänst-' göringstid för vecka, koncentrerats till fem veckodagar, varvid lördagarna fri- ställts från tjänstgöring för vaktfri per- sonal. Anledningen till koncentrationen är att tjänsten för dessa värnpliktiga normalt innefattar gång till sjöss under två till fyra dygn för vecka samt att på rustade fartyg minst en fjärdedel av .besättningen ständigt skall finnas ombord för vakt- och beredskapstjänst.

I detta sammanhang må även erinras om att utredning pågår rörande fem dagars arbetsvecka i skolan m. 111. En- ligt direktiven för utredningen är en grundläggande utgångspunkt för utred- ningsarbe'tet, 'att skolan, så långt detta är möjligt från—bland annat skolmässigt relevanta synpunkter samt med hänsyn till sociala och samhällsekonomiska för- hållanden, bör anpassa sig efter de änd- rade förhållanden som uppstår i och med att arbetsmarknaden i stort mera allmänt övergår till femdagarsvecka. Som en allmän princip för övervägan- dena bör också gälla att inga rubbning- ar får ske i fråga om målet och slut.— nivån för respektive utbildning eller för de enskilda ämnena.

På den allmänna arbetsmarknaden har under senare år i stor omfattning skett en övergång från sex till fem ar- betsdagar i veckan. Härvid har i regel lördagen blivit arbetsfri. Denna utveck- ling har ägt rum parallellt med att den i allmänna arbetstidslagen angivna längsta veckoarbetstiden sänkts från 48 till 45 timmar..

Fördel) aktiva militära och civilmi— litära personalen gäller sedan år 1962 särskilda arbetstidsbestämmelser. En- ligt dessa utgör arbetstiden 45 timmar för arbetsvecka. Denna arbetstid uttas i regel som veckoarbetstid om vanligen 42 eller i vissa fall 43 timmar jämte ett antal förbandsövningsdygn. Veckoar- betstiden fördelas om möjligt så, att det icke är nödvändigt ta någon befatt- ningshavare i anspråk för arbete mer än fem dagar i veckan. Härvid efter- strävas att för så många som möjligt göra lördagen tjänstefri. På grund av arbetsförhållandena måste emellertid ofta annan dag göras tjänstefri i stället för lördagen. För personal, som'ej är direkt engagerad i utbildningsarbetet, är lördagarna i viss utsträckning tjäns- tefria under sommarhalvåret genom att

veckoarbetstiden förkortas på' samma sätt som för personalen inom den cen- trala civila förvaltningen, d. v s. under tiden april—september 'med eftergivan- de av fyra och en halv timmes vecko— arbetstid om omständigheterna det till- låter. !

Röster har höjts för att de värnplik- tigas tjänstgöring skulle anordnas, så att under grundutbildningen samtliga lör- dagar gjordes tjänstefria för de värn- pliktiga. Som motiv härför har anförts att en sådan ändring skulle sätta de värnpliktiga i stånd att i större ut- sträckning än nu utnyttja veckosluten för hemresa eller annan rekreation. Det har också gjorts gällande att en_ dylik ordning skulle underlätta genomföran- det av arbetstidsregleringen för den an- ställda militära personalen.

Värnpliktsutredningen vill för egen del först framhålla att den värnplikti- ges tjänstgöring under grundutbildning- en icke får likställas med en'civil an- ställning vid en bedömning av tjänstgö- ringstider, ekonomiska förmåner etc. Olikheter i fråga om syfte med verk- samheten, varaktigheten av densamma och rättsgrunden för den gör att direk- ta jämförelscr knappast kan läggas till grund för förslag om förändringar. De värnpliktigas förhållanden är. specifika och måste bedömas för sig.

Allmänt må erinras om att det före- ligger .en bestämd tendens i riktning mot allt större krav på god insats- och mobiliseringsberedskap. Detta innebär att man i framtiden i större utsträck— ning än tidigare synes få räkna med att många värnpliktiga också på lördagar och söndagar måste befinna sig i för- läggningens omedelbara närhet. Även om man skulle ge de värnpliktiga fria lördagar i större utsträckning-äntidiga- re skett, så torde —— såvitt värnpliktsut- redningen kunnat finna i framtiden ett'större antal värnpliktiga än tidigare

med' viss regelbundenhet få' fullgöra be'—' redskaps'tjä'n'st över veckoåluten. . .

Utredningen vill först behandla' det fallet att, i syfte att tillgodose de värn- pliktigas egna intressen, man vill göra lördagen tjänstefri för flertalet värn- pliktiga. . . .:

Härvid hör till' en "början undersökas huruvida det är möjligt att inom vec- kan omfördela nuvarande antal tjänst- göringstimmar- från sex dagar (måndag f-lördag) till endast fem dagar (mån-; dag—fredag). — En omfördelning .av nämnt slag ökar kraftigt belastningen påden värnpliktige under veckans öv- riga tjänstgöringsdagar. Enligt värn-, pliktsutredningens bedömning skulle med den redan rådande belastningen under dagarna måndag—fredag en så— dan belastningsökning försämra det sammanlagda utbildningsresultatet. ——,. Sett ur de värnpliktigas synpunkt vill det förefalla som om resultatet av en omfördelning av tjänstgöringstid från lördag till måndag—fredag icke skulle bli enbart positivt. För sådana värn- pliktiga som får möjlighet att under ett. veckoslut besöka hemmet synes den angivna ordningen kunna innebära en viss fördel. För sådana värnpliktiga däremot som på grund av långa resvä— gar endast undantagsvis kan utnyttja den tjänstefria lördagen för hemresa, synes fördelen mindre eller obefintlig. Sistnämnda grupp värnpliktiga somI blir allt större — torde redan nu hår- dare än övriga värnpliktiga få känna på olägenheterna av värnpliktstjänstgö- ringen och det vill förefalla som om. denna grupp värnpliktiga lätt kan kom— ma att uppleva de långa veckosluten på garnisonsorten som en ytterligare bör.- da. Värnpliktsutredningen finner därför att någon omfördelning av tid från lördag till måndag—fredag icke. kan förordas. Utredningen räknar dare-; mot med att den femdagarsvecka som

[66 nu, på grund av speCiella omständig- heter, tillämpas på vissa områden sär- skilt vid flottan måste bibehållas trots därmed förknippade nackdelar. Värnpliktsutredningen vill därefter belysa möjligheterna att frilägga lörda- gen genom att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnpliktiga. Längden av den värnplik- tiges första tjänstgöring, mätt i tjänst- göringsdagar, bestäms i flertalet fall i princip med utgångspunkt i ett beräk- nat behov av utbildningstimmar som sedan omräknas till tjänstgöringsdagar. Detta innebär, att en förkortning av tjänstgöringstiden för vecka automa- tiskt leder till längre första tjänstgö- ring mätt i tjänstgöringsdagar. Emeller- tid får detta betraktelsesätt anses vara alltför schablonmässigt, Det kan sålun- da med visst fog göras gällande att ut- bytet per utbildningstimme blir större om det sammanlagda antalet utbild- ningstimmar för vecka minskar. Enligt värnpliktsutredningens mening kan det— ta motivera att den totala utbildnings- tiden förlängs med något färre timmar än vad som svarar mot förkortningen per vecka. I stort sett måste dock be- skärningen av antalet tjänstgöringstim- mar för vecka motsvaras av ett utökat antal tjänstgöringsdagar. Utgår man exempelvis från en tjänstgöringstid av 300 dagar (ca 43 veckor), skulle härvid erfordras en förlängning av denna tid med i det närmaste fyra veckor,1 mot- svarande 1—1,5 milj. tjänstgöringsda- gar. En dylik förlängning av grund- utbildningen är ur pedagogisk synpunkt närmast en fördel. Den ökar emellertid avsevärt de organisatoriska problemen. Exempelvis skulle vid armén, där tjänstgöringens längd i vissa fall med hänsyn till helger, klimatförhållanden och de civila skolornas läsår är ytterst svår att ändra, i flertalet fall icke bli möjligt att samtidigt tillgodose önske-

målen att grundutbildningen skall på- börjas efter skolans slut på våren och avslutas före tjällossningen påföljan- de senvinter (jfr avd. IV). Det blir också svårare att inpassa de värnplik- tigas tjänstgöring mellan skolornas och högskolornas läsår. För de flesta värnpliktiga måste, enligt värnpliktsut- redningens mening, en sådan ökning av fritiden i förening med en förläng- ning av grundutbildningen tillsamman- taget te sig som en försämring för de- ras personliga del. Också ur sam- hällsekonomisk synpunkt förefaller en ordning av angivet slag innebära en nackdel genom att den medför en icke lycklig ytterligare belastning. — Värn- pliktsutredningen kan icke heller för- orda den nu angivna utvägen. Betraktas frågan ur den fast anställ- da personalens synpunkt så är det up- penbart, att tjänstgöringsfrihet för de värnpliktiga under lördagar skulle göra det möjligt att i större utsträckning än eljest förlägga femdagarsveckan för den fast anställda personalen så att lörda- gen blir tjänstefri. Emellertid torde man också för denna personal i fram- tiden få räkna med ökad beredskaps- tjänst över veckosluten. Bortses dock härifrån skulle förändringen i stort få den innebörden att antalet fria lörda- gar för den fast anställda personalen skulle ändras från två lördagar av fyra till samtliga lördagar. Värnpliktsutred- ningen anser icke att den vinst detta skulle innebära, uppväger de avsevär- da nackdelar som är förenade med ett friläggande av samtliga lördagar. I det- ta sammanhang må anmärkas att till den aktiva personalen utgår viss extra er- sättning för lördagstjänstgöring.

1 Tjänstgöringstiden på lördagar antas vara 4 timmar. Minskningen av antalet timmar för vecka innebär att (43 x 4 =) 172 timmar, d. v. s. i det närmaste fyra veckor, måste tas ut som en förlängning av första tjänstgöringen.

Sammanfattningsvis vill värnplikts- utredningen icke förorda att lördagen generellt görs tjänstefri för de väm- pliktiga. Utredningens förslag till ut- bildningens anordnande vid de olika försvarsgrenarna bör därför bygga på att de värnpliktiga _— utom de som tjänstgör på flottans fartyg ——- såsom hittills normalt tjänstgör sex dagar för vecka.

Frivillighet eller tvång vid officersut- tagningen?

För närvarande är uttagningen till un- derofficersutbildning, som omfattar högst 450 dagar, obligatorisk medan ut- tagningen till den därpå följande ut- bildningen till värnpliktig officer, om- fattande ytterligare 180 dagar, får ske endast om den värnpliktige åtar sig att genomgå utbildningen.

Skälet till bestämmelsen att uttag— ning till officersutbildning får ske först efter frivilligt åtagande har varit att den tidigare tillämpade tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägen- heter. Dessa berodde på att vid uttag- ning efter grundutbildningens påbör- jande till förlängd utbildning s. k. maskning visade sig uppkomma. Denna inverkade menligt på utbildningsresul- tatet (jfr kap. 2). För att undgå denna övergick man till uttagning vid inskriv- ningen. Uttagning för utbildning till värnpliktig officer ansågs emellertid, med då föreliggande uttagningsmetoder, icke kunna genomföras med tillräcklig grad av säkerhet redan vid inskriv- ning. Uttagningen måste därför ske un- der utbildningens gång. För att und- vika att maskning skulle uppkomma, bestämdes att uttagningen endast fick ske efter frivilligt åtagande.

Under senare år har emellertid till- strömningen till den frivilliga officers—

utbildningen varit oroväckande låg för arméns och kustartilleriets del, särskilt vid vissa av arméns truppslag. Det har därför ifrågasatts att officersuttagning— en i fortsättningen skulle ske oberoen- de av om den värnpliktige är villig ge- nomgå utbildningen eller ej.

Värnpliktsutredningen har från mi- litärpsykologiska institutet inhämtat att det alltjämt anses icke genomförbart att med rimlig grad av säkerhet verkställa uttagning av värnpliktiga till officers- utbildning redan vid inskrivningen. Följaktligen måste, såvitt utredningen kan finna, officersuttagningen även un- der överblickbar framtid ske under på- gående utbildning. Värnpliktsutred- ningen vill därför av det skäl som an- fördes då den tidigare obligatoriska ut- tagningen slopades, nämligen den på- tagliga risken för maskning, icke nu föreslå att uttagningen för utbildning till värnpliktig officer åter skall bli obligatorisk.

En rekrytering av tillräcklig omfatt- ning till ifrågavarande utbildning är emellertid av avgörande betydelse för särskilt arméns och kustartilleriets krigsduglighet. Det bör därför efter- strävas, att utforma utbildningen så att rekryteringen främjas, exempelvis ge- nom att den värnpliktige belastas så li- tet som möjligt _— särskilt med avse- ende på universitets- och högskolestu- dier _ av officersutbildningen samt ge- nom att lämpligt avvägda premier ut- går till de värnpliktiga som genomgår denna utbildning. Enligt utredningens mening måste härvid frågan om en lämplig inpassning under året av offi- cersutbildningen tillmätas särskild be— tydelse. Visar det sig framdeles -— exempelvis efter en försöksperiod om fyra år att dessa åtgärder ej ger en tillfredsställande rekrytering, torde frå— gan om tvångsvis uttagning ånyo få upptas till prövning.

4. Grundutbildningens inpassning i tiden. , De allmänna riktlinjer för avvägningen mellan olika beredskapsformer som in- nefattas i 1963.års försvarsbeslut bör tillämpas även vid grundutbildningens inpassning i tiden. I enlighet-härmed bör denna utbildning i första hand -in- passas så, att utbildningsresultatet blir det bästa'möjliga, d. v. 5. med tillgodo- seende av den långsiktiga beredskapen. Helt i linje härmed ligger att vissa.för— hand som i fred erfordras för .utbild— ningen av främst det aktiva befälet (öv- ningstrupper) kan få sin utbildning in— placerad på ett: sätt som är lämpligt för uppgiften som övningstrupp men mind- re lämpligt med hänsyn till de värn- pliktigas vegen utbildning. I vissa fall kan emellertid ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före långsiktsbered- skapen (jfr avsnitt E). , I det föregående (punkten 2) har än- givits såsom en riktpunkt att i grund— utbildningen bör ingåen grundläggan- de krigsförbandsutbildning. För att möj- liggöra en dylik utbildning bör efter- strävas att, inom varje försvarsgren-och truppslag, förbandsutbildningen för olika, grupper värnpliktiga samordnas så; att för den grundläggande krigsför- bandsutbildningen lämpliga övningsför- band kan organiseras under senare de- len av grundutbildningen.

De förhållanden som med avseende på utbildningsresultatet främst måste beaktas vid inpassningen av grundut— bildningen är klimatförhållandena, be- lastningen på" utbildningsorganisatio— nen, möjligheterna. att på lämpligt sätt inpassa utbildningen med hänsyn till större helger- samt slutligen samövnings- möjligheterna. — Klimatet har bland annatföljande inverkan på utbildnings— betingelserna. Det är i regel ur militär synpunkt fördelaktigt att förlägga den första delen av grundutbildningen till

den" varmare delen av året". Dessutom underlättar detta förde värnpliktiga att göra omställningen från civilt till militärt. Förbandsutbildning av den typ som förekommer vid armén be- drivs i regel bäst vintertid på grund av de större möjligheterna att då röra förbanden fritt. För vissa förband, i vars utbildning ingår skjutning med bland annat luftvärnspjäser, är en för— del att ha utbildningen så inpassad att skjutning med pjäser kan utföras under en årstid då vädret i allmänhet är gynn— samt härför,'d. v. s. i första hand tiden maj—september. För sjögående förband bör tillämpad utbildning icke anordnas under den tid av året som isen normalt ligger, (1. v. s. tiden januari—mars. För marinen är det angeläget att få avsluta grundutbildningen med tillämpningsöv— ningar efter semestersäsongens slut i skärgården. —» I fråga om belastningen på utbi]dningsorganisationen ärframför allt av betydelse att tillse att inpass- ningen blir sådan att dubbelbeläggning så långt möjligt undviks vid utbild- ningsförbanden. Dubbelbeläggning kan uppkomma bland annat genom att grundutbildning och repetitionsutbild- ning pågår samtidigt eller genom att vissa värnpliktiga fullgör längre grund- utbildning än ett—år. Andra förhållan- denwsom ur belastningssynpunkt bör beaktas är önskvärdheten av att bereda den fast anställda militära personalen sommarsemester i så stor utsträckning som möjligt och samtidigt bibehålla en hög utbildningseffekt; ivsammanhanget bör- beaktas att de militära skolorna — försvaretsläroverk m. fl. i stor ut- sträckning har sin undervisning förlagd till vinterhalvåret och att till följd här- av eleverna vid dessa skolor i regel under sommaren utgör en förstärkning till övrig uthildarpersonal. —— Helger- na, framför allt julen, medför svårig- heter vid inpassningen av grundutbild—

ningen främst därför att "'ett långt uppe- håll, exempelvis vid en helg, är olämp— ligt att infoga—i utbildningen strax efter grundutbildningens början eller strax före dess slut. Julen ger härvid särskilda svårigheter, eftersom ett uppehåll under julen i många fall måste bli långt (upp till 17 dagar). Påsken ger svårigheter främst genom att den infaller vid olika tidpunkter under olika år. Slut"- ligen måste vid inpassningen av grund- utbildning tillses att möjligheter erhål- les till erforderlig samövning med för- band ur andra truppslag. Av' det an- förda framgår, att några för krigsmak- ten generella riktlinjer knappast kan uppställas för grundutbildningens in- passning, bedömd med avseende på ut- bildningsresultatet.

Grundutbildningen av de värnpliktiga kan emellertid icke inpassas under året blott med hänsyn till de militära kraven utan hänsyn måste tas också till civila önskemål, framför allt från undervis- ning och arbetsmarknad.

Som framgår av det föregående (kap. 7) föreligger med hänsyn till utveck- lingen på det civila skolväsendets om- råde anledning att räkna med att gym— nasieutbildade värnpliktiga i framtiden blir så många att de kommer "att talrikt återfinnas i alla värnpliktskategorier vid alla försvarsgrenar. Med hänsyn till detta förhållande bör enligt värnplikts- utredningens mening vid utredningens utformning av värnpliktsutbildningen vid försvarsgrenarna eftersträvas att låta grundutbildning av samtliga värn- pliktiga inpassas ' på ett studiesocialt godtagbart sätt. Redan tidigare (punk- ten 3) har uttalats att den obligatoriska grundutbildningen icke hör av den värnpliktige iansp'råkta mer "än högst två studieterminer. För att "tillgodose dessa principönskemål "bör enligt värn- pliktsutredningens mening vid inpass- ningen av grundutbildningen eftersträa

v'ås att av skäl som redovisats i kapitel 7 låta denna så långt möjligt dels på- börjas först efter maj månads utgång'ett är, dels av'slutas senast med augusti må- nads utgång påföljande år. En sådan ordning innebär att mycket stor hänsyn tas till de studiesociala förhållandena och att det till följd härav blir avsevärt svårare att anordna den militära grund- utbildningen på ett ändamålsenligt sätt.

Från arbetsmarknadshåll har fram- förts synpunkter på grundutbildningens inpassning i tiden som avviker härifrån. Värnpliktsutredningen har för sin del ansett att de studiesociala hänsynen böra tillmätas en betydligt större tyngd, dels därför att de värnpliktiga som be- driver studier är en mycket stor och för samhället betydelsefull grupp, dels ock därför att ifråga om de studerande i viss mån föreligger ett »tröskelpro— blem»: ett par månaders inkräktande på en studietermin kan medföra att ett helt studieår går förlorat.

D. Repetitionsutbildningen

1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodo- se: detta behov

Vad som från långsiktsberedskapssyn- punkt framför allt erfordras av förbätt— ring av repetitionsutbildningen är en— ligt värnpliktsutredningens mening att den måste ge bättre förutsättningar än hittills för att krigsförbanden vid mo- bilisering skall vara samtränade. Dära jämte är det nödvändigt att repetitions— utbildningen utformas så att den värn— pliktige bättre bibehåller sina färdighe- ter i krigsbefattningen än vad som är möjligt med nuvarande repetitionsut— bildningssystem. -

Från mobiliserin-gsberedskapens syn- punkt gör sig kravet gällande att kunna mobil—iSera ännu snabbare än nu 'och att kunna göra detta också under svåra förhållanden. ' - ' "i

För närvarande tillgodoses viss in- satsberedskap genom förband under grundutbildningen eller under repeti- tionsutbildning. På detta område är det enligt överbefälhavarens bedömande, vilket inhämtats av utredningen, ange- läget med vissa förstärkningar (jfr av- snitt E).

Samträningen av förbanden Ett förbands användbarhet bestäms främst av befälets förmåga att leda för- bandet samt av den utsträckning i vil- ken förbandet —- befäl och meniga _— är utbildat och samtränat för sin upp— gift. Samträningen måste vara tvåfaldig. Den måste bestå av en samträning av personal och underavdelningar inom förbandet. Den bör också bestå av sam- träning med andra förband som för- bandet enligt gällande pluaner skall ver- ka tillsammans med.

Samträningen kan endast säkerställas genom att den krigsplacerade persona- len övas tillsammans och tillräckligt ofta under repetitionsutbildning i krigsför- band.

Värnpliktsutredningen har i det före- gående (avsnitt B) funnit -att de motiv som på sin tid föranledde införande vid armén och sedermera också vid kust- artilleriet av repetitionsövningar i krigs- förband numera är helt tillämpliga även på flottan och flygvapnet och att det därför är angeläget att repetitionsutbild- ning i krigsförband anordnas även vid flottan och flygvapnet. Först härigenom skapas förutsättningar för att alla delar av krigsmakten skall kunna användas med utsikt till framgång omedelbart efter mobilisering. De motiv som för- anlett tillskapandet av krigsmaktens nya regionala ledningsorganisation talar också som tidigare nämnts för att ut- bildningssystemet för krigsförbanden görs något så när likformigt inom hela krigsmakten.

Erfarenheterna från nuvarande repe- titionsövningar i de fall där dessa öv- ningar bedrivits i krigsförband visar att personalomsättningen i förbanden under den tid som nu förflyter mel- lan två repetitionsövningar successivt blir mycket stor. Detta medför, att sam- träningen inom förbandet i stor ut- sträckning går förlorad. Erfarenheten visar också att ett dylikt förband först efter det viss tid förflutit under en re- petitionsövning når upp till den sam- träningsnivå som svarar mot kravet på omedelbar krigsanvändbarhet.

Ett system för repetitionsutbildning i krigsförband måste vara utformat så att ständigt tillräcklig andel av samträ- nad personal finns i förbanden under tiden mellan repetitionsövningarna. Det är svårt att ange någon bestämd gräns för hur stor denna andel bör vara. Den torde kunna variera något mellan olika förbandstyper beroende på vilka upp- gifter de är avsedda för. 1948 års värn- pliktskommitté, som framlade förslaget om införande av repetitionsövningar i krigsförband, antog som utgångsvärde att en ungefärlig övre gräns för utbyte inom ett förband borde ligga vid 35 procent av förbandets styrka ( SOU 1949:46, s. 48 ). Detta föranledde kom- mittén att föreslå att krigsförbanden skulle övas vart sjätte år. Denna bedöm- ning av vad som är tolerabelt bortfall syns rimlig med hänsyn till krigserfa- renheterna rörande avgångarnas inver- kan på förbandens förmåga att lösa sina uppgifter i strid. Även värnpliktsutred- ningen vill därför lägga detta värde som grund för sina överväganden.

Personalutbytet och frekvensen av omkrigsplaceringar i ett förband är be- roende av dels fortlöpande personalav- gångar, främst till följd av dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, or- ganisatoriska skäl, byte av bostadsort m. m., dels avgångar som sammanhäng-

er med förhållandena vid själva inkal- lelsetillfället, exempelvis tillfällig sjuk- dom och beviljade anstånd med fullgö- rande av repetitionsövning. En närmare redogörelse för hittills gjorda erfaren- heter beträffande personalavgångarna i krigsförbanden har lämnats i kapitel 6 (avsnitt B). Härav framgår att hittills vid arméns förband de fortlöpande av- gångarna uppgått till ca en tiondedel varje år av förbandens fältstyrka och avgångarna i samband med repetitions— övning till ca en femtedel av förbandens fältstyrka. De fortlöpande avgångarna har således varit större än man tidigare räknat med.

Nu ifrågavarande problem kan som utredningen i kapitel 6 angivit i huvud- sak bemästras om krigsförbanden övas tillräckligt ofta. Å andra sidan är myc- ket ofta återkommande övningar i hög grad belastande för den enskilde, för den militära organisationen och för samhället i övrigt. I första hand bör därför användas andra mindre resurs- krävande metoder för att motverka per- son—albortfallet i krigsförbanden.

I syfte att nå en begränsning av nämnt slag bör utgångsläget för att skapa och bibehålla ett väl samtränat krigsförband förbättras genom att ett övningssystem väljes som medger att krigsförbanden varje gång övas med en styrka som så nära som möjligt överensstämmer med full fältstyrka.

Vidare bör de årliga avgångarna i förbanden så långt möjligt begränsas genom en minskning av de omkrigspla- ceringar som föranleds av organisato- riska skäl och i någon mån uppskov; utredningen har angivit sina önskemål härvidlag i kapitel 6.

Slutligen bör, för begränsning av bort- fallet, anståndsfrekvensen sänkas. Ut- redningen har i kapitel 6 som påverk- bara faktorer i vad gäller anstånd och anståndsbehov angivit tiden på året då

övningen genomförs, övningens längd, övningarnas allmänna frekvens, be- stämmelserna för meddelande av an- stånd och tillämpningen av dessa be- stämmelser. Utredningen har i kapitel 7 (avsnitten B och C) närmare behand- lat anstånden med hänsyn till civila behov och önskemål samt härvid be- dömt att förutsättningar föreligger att tillgodose behoven i skälig utsträck- ning och samtidigt minska andelen an- stånd. Utredningen finner sig med be- aktande av samtliga nu nämnda fakto- rer böra räkna med att anstånd med krigsförbandsövning i fortsättningen skall lämnas i en genomsnittlig omfatt- ning som icke överstiger nio procent av de övande förbandens fältstyrka. Som jämförelse må nämnas att under senare är antalet meddelade anstånd uppgått till ca 14 procent av fältstyr- kan. Utredningen har härvid bedömt frågan med beaktande av de tider på året då övning genomförs, de övnings- längder och den övningsfrekvens, varom förslag framläggs först i det följande.

Även om de sålunda förordade åt- gärderna genomförs så kommer likväl omkrigsplaceringarna att ge upphov till ett behov av att öva krigsförbanden of- tare än vad nu sker.

De angivna förhållandena i fråga om personalutbytet gäller armén. Om inom hela krigsmakten krigsförbanden i fort- sättningen rekryteras i största möjliga utsträckning lokalt och om ett system med repetitionsutbildning i krigsför- band införs, är emellertid det anförda tillämpligt på alla försvarsgrenar.

Det är av avgörande betydelse, att förbandens samträning bibehålls på en högre nivå än nuvarande system vid ar- mén och kustartilleriet medger. Detta kan endast ske genom att förbanden övas med kortare tidsmellanrum än nu. Värnpliktsutredningen är därför av den bestämda uppfattningen, att införandet

172 inom" hela krigsmakten av. ett" "system med tätare repetitionsutbildning än vad som nu förekommer vid armén och kust- artilleriet är den väSentligaste förbätt- ringen som krävs på långsiktsberedska— pens område. ' Värnpliktsutredningen finner; med hänsyn till det anförda, att 'stommen'i repetitionsutbildningen inom krigsmak- ten — liksom i nuvarande system vid armén och kustartilleriet _ hör utgöras av övningar med krigsförband, i det följande benämnda krigsförbandsöv- ningar. Dessa övningar bör återkomma oftare än de nuvarande repetitionsöv- ningarna vid armén och kustartilleriet.

De värnpliktigas färdigheter i krigsbe- fattningen . Det allt hastigare tempo, vari striden bedöms komma att föras, medför i re- gel att den enskilde måste kunna hand- ha sin materiel och i övrigt fullgöra sina åligganden med större snabbhet och pre- cision än tidigare, d. v. 5. ha säkra-re färdigheter i sin befattning. Erfarenheterna från hittills bedrivna repetitionsövningar visar bland. annat följande. De under utbildningen förvär- vade färdigheterna hinner delvis falla 'i glömska med nuvarande tidsmellanrum mellan övning-arna. Härtill kommer det förhållandet, att de värnpliktigas fär- digheter icke kan hållas anpassade till den militära utvecklingen, sådan denna kommer till uttryck i förändringar av taktik, organisation och utrustning. De angivna förhållandena medför bland an- nat att möjligheterna minskar att ta ut den effekt av förbandet som materielen i och-för sig medgenDärutöver bör be'- akt-as att vetskapen om att många för- ändringar hunnit äga rum sedan före— gående utbildningstillfälle hos det värn- pliktiga befälet skapar osäkerhet om -i vi—lken'utsträckning tidigare inlärda fär-

digheter alltjämt är tillämpliga. Denna osäkerhet har ofta visat sig vara till men för det värnpliktiga befälets be- fälsutövning. '

De nämnda bristerna bör avhjälpas på följande sätt. Grundutbildningen för det värnpl'iktiga'befälet bör förbättras i en- lighet med vad Som tidigare anförts i första hand i syfte att' under grundut- bildningen ge befälet sådan befälsru'— tin att vederbörandes befälsföring i stort icke påverkas av osäkerhet i fråga om detaljer. Vidare bör de under grund- utbildningen förvärvade färdigheterna bibehållas på en hög nivå och fortlöpan- de aktualiseras genom tätare återkom- mande repetition och kompletterande utbildning under den återstående värn- pliktstiden. Den redan i föregående av- snitt påpekade betydelsen av att krigs- förbandsövnin'garna återkommer oftare än nuvarande repetitionsövningar fram- hävs härigenom ytterligare.

Utbildning för tillgodoseende av mobiliseringsberedskapen

Värnpliktsutredningen behandlar i frå- ga om mobiliseringsberedskapen endast dennas krav på utbildningen utom vad gäller flottan, för vilken också vissa ma- teriella förhållanden berörs. '

Betydelsen av en god mobiliserings— beredskap har belysts vid behandlingen av grundutbildningen (avsnitt C). De förhållanden som föranledde utredning- en att lägga vikt vid utbildning i mo- bilisering under grundutbildningen är av ännu större betydelse för repetitionsp utbildningen och ställer på denna bety- dande krav.

Således bör all personal vid krigsför— bandsövningarna ges utbildning i mo- bilisering. För närvarande sker detta i viss utsträckning genom att krigsför— banden i samband med inryckning till repetitionsövning övas i att genomföra mobilisering. Denna' utbildning bör full-

ständigas och om möjligt omfatta alla förband. ,

För närvarande kan den del av nyc- kelpersonalen för förbandens mobili- sering som är värnpliktig. åläggas att gå igenom sina mobiliseringsuppgifter |al- lenast vid ordinarie repetitionsutbild- ning. Sex år kan därvid förflyta mellan varje genomgång. Annan inkallelse av denna personal för genomgång av mo- biliseringsuppgifterna kan ske endast efter frivilligt åtagande. Erfarenheten visar, att man icke på frivillighetens väg kan få tillräckligt deltagande i sådana genomgångar. Detta är en brist i nu- varande mobiliseringsberedskap. Värn- pliktsutredningen finner det nödvändigt att, utöver de genomgångar som kan ske i anslutning till krigsförbandens ut- bildning, ifrågavarande nyckelpersonal vid behov kan åläggas att vid annat till- fälle gå igenom sina uppgifter.. _. Ett mindre antal förband, som är sär- skilt viktiga föratt avvärja kuppanfall och för skydd av mobiliseringen, torde —. på sätt närmare kommer att redo- visas under punkten 5..— i en nära framtid komma att få mobiliserings- tider som uppgår till några få timmar. Dessa snabbmobiliseraude förband mås-_ te ges särskilt kvalificerad utbildning i mobilisering. Repetition och övning i mobilisering erfordras i betydligt stör- re omfattning vid dessa förband än vid andra förband med längre mobilise- ringstider. Ifrågavarande utbildning bör i_ första hand meddelas vid ordinarie krigsförbandsövning. Härutöver förelig-. ger emellertid behov för dessa förbands del av övningar av. speciell karaktär di- rekt inriktade på att öva den snabba mobiliseringen. Dessa övningar bör kun- na göras korta.

Vad särskilt gäller flottan vill utred- ningen framhålla, att införande av öv- ningar av repetitionsövningsnatur även för stridsfartyg kommer att medföra en.

högre. personell mobiliseringsberedskap; än vad som svarar mot den för fartygen nu tillämpade beredskapsförläggn-ingen. Denna högre beredskap bedömer utred- ningen vara nödvändig. Om samtidigt den nu för vissa fartygstyper tillämpa- de beredskapsförläggningen bibehålls, kommer en motsvarande materiell mo- biliseringsberedskap ej att vara för han- den. Enligt utredningens mening ter sig därför en prövning även av rust- ningsnormerna för flottans fartyg som angelägen.

2. Repetitionsutbildningssystemets uppbyssnåd ' I 11 I ed n ing

Betydelsen av att krigsförbandet bi— behåller sin stomme av personal oför- ändradnnder perioden mellan två öv— ningar har understrukits i det föregåen- de. Ett system för krigsförbandsövning- ar bör därför så långt möjligt utformas så, att konstruktionen i sig själv icke nödvändiggör omkrigsplaceringar till exempel från personalreserv, vilket bland annat blir fallet om antalet öv- ningar för den värnpliktige icke är rätt avpassat till krigsförbandets övnings- rytm. _

Den personal som är krigsplacerad i ett visst förband bör således bibehållas. i detta, så länge icke åldersskäl, föränd- rad krigsplaceringsbarhet eller flyttning tvingar till omkrigsplacering. Varje gång krigsförbandet skall övas, bör där- för den,personal som ingår i förbandet kunnakallas in. Detta fordrar, att den värnpliktige under hela sin krigsplace- ringstid vid förbandet har samma öv- ningsrytm som detta.

För att fulltaliga krigsförband med säkerhet skall kunna organiseras vid mobilisering och vidmakthållas i krig erfordras en viss personalreserv (jfr bilaga H 1.). Dess storlek bestäms av

ett flertal faktorer. Del av personalre— serven måste vara krigsplacerad mo- biliseringsreserven —— för att säkerställa full personalstyrka vid mobilisering. Återstoden av personalreserven måste i fred finnas disponibel för de krigspla— cerande myndigheterna. Eljest kan man icke i fred täcka de luckor bland den krigsplacerade personalen som uppstår till följd av dödsfall, nedgruppering, inrikes omflyttning, uppskov med flera orsaker.

Det är i och för sig rimligt att kräva, att personalreserven skall ha samma ut- bildningsnivå som den i befattningar krigsplacerade styrkan. Detta gäller särskilt den del av personalreserven som inkallas vid mobiliseringen för att täcka redan vid denna uppkommande avgångar. Denna. nivå kan nås, om den värnpliktige under hela sin värn- pliktstid inkallas med samma rytm, vare sig han är krigsplacerad i befatt— ning eller ej. För att detta skall kunna genomföras måste emellertid särskilda utbildningsförband organiseras för per- sonalreservens övning. En sådan enhets sammansättning skulle bli helt beroen- de av personalreservens sammansätt- ning vid förbandets truppregistrerings- myndighet. Den viktigaste nackdelen med särskilda förband för personalre- servens övning är, att utbildningsorga- nisationen måste dimensioneras för att utöver krigsförband kunna öva dessa personalreservförband, vars storlek mås- te bli mycket varierande. Med en be- gränsad kapacitet hos utbildningsorga- nisationen kommer den extra belast- ningen att inskränka utbildningsmöj- ligheterna för den i befattningar krigs- placerade styrkan. Förband av detta speciella slag skulle ej heller — till följd av den skiftande personalstyrkan — utan vidare kunna tillgodose det i och för sig angelägna önskemålet om personalersättning med hela förband,

vilket kan bli aktuellt vid kärnvapen- förluster.

Från belastningssynpunkt är ett sy- stem, i vilket den värnpliktige övas endast då han är krigsplacerad i be- fattning betydligt fördelaktigare. Den tid som den värnpliktige är krigspla- cerad i befattning och den tid han står i personalreserv ger därvid utgångs- värdena.

Förutsatt att personalreserven icke övas, bör schematiskt den värnpliktiges tjänstgöringsskyldighet uttryckt i antal övningar multiplicerad med intervallet mellan krigsförbandets övningar mot- svara den tid den värnpliktige är krigs- placerad i befattning. I den mån så icke blir fallet, måste förbanden i fred övas vid varje övningstillfälle med en styrka som är större eller mindre än fältstyr- kan. Resultatet blir ett system som ge- nom sin konstruktion bryter mot prin- cipen om så långt möjligt bibehållen personaluppsättning i krigsförbanden.

Det är, som värnpliktsutredningen utvecklar i annat sammanhang, ange- läget även ur samträningssynpunkt att förbanden övas med en styrka som mot— svarar eller i vart fall icke i större ut— sträckning avviker från förbandens fältstyrka. Vid val av intervall för krigsförbandens övningar måste där- för beaktas att det valda intervallet medger att den övade styrkan har nyss angiven storlek. Detta medför i sin tur att de värnpliktigas övningsskyldighet uttryckt i antal övningar måste uppgå till det värde som svarar mot det valda intervallet.

Det anförda är tillämpligt såväl då den värnpliktige under sin värnplikts- tid är krigsplacerad endast i en typ av förband som då han först är krigs- placerad i en typ av förband, exempel- vis fältförband, och senare i en annan typ, exempelvis" lokalförsvarsförband. I sistnämnda fall måste krigsplacerings-

tid, intervall och övningsskyldighet be- dömas för förbandstyperna var för sig.

Ett system med olika intervall för skilda typer av förband kan åstadkom- mas i ett flertal kombinationer. För att omkrigsplaceringsproblemen ej skall bli för stora bör dock intervallen vara jäm- na multiplar av varandra. Helst bör in- tervallet vara lika stort för alla förband.

Överväganden rörande krigsförbands- övningarnas frekvens

Målet för utbildningen måste som tidi- gare nämnts vara att samtliga i krigsor- ganisationen ingående förband fortlö- pande skall vara krigsanvändbara ome- delbart efter mobilisering. Skall detta mål nås, kan långa uppehåll mellan öv- ningstillfällena icke medges.

Förhållanden som bestämmer beho- vet av övningsfrekvens. Hur långa uppe- håll som kan godtas med bibehållen målsättning för krigsanvändbarheten be- ror bland annat på den omfattning i vil- ken en individ har samma uppgifter i samma förband som vid senaste övnings— tillfälle. Den värnpliktiges möjligheter att verka omedelbart med full effekt i ett nytt förband med nya kamrater är be- gränsade. Först när förbandets medlem- mar känner varandra och varandras egenskaper, vanor och reaktioner före- ligger goda förutsättningar för ett frik- tionsfritt samarbete. Förband och en— skilda är ej heller omedelbart krigsan- vändbara, om uppgifterna förskjutits eller ändrats till följd av förändringar i taktik, organisation, utrustning eller andra skäl. Frekvensen av omkrigspla- ceringar och ändringsfrekvensen är där- för särskilt betydelsefulla faktorer vid bedömningen av vilken täthet i övnings- systemet som är nödvändig.

I övrigt påverkas behovet av övning- ar av förmågan hos förband och enskil- da att vidmakthålla tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter ävensom av

de krav som ställs på olika förband och befattningshavare.

Vid bedömningen i det följande av de olika faktorernas inverkan på öv- ningstätheten förutsättes, att varje krigs— förbandsövning ges sådan längd, att man hinner att ge förbandet och dess med- lemmar sådan utbildning och samträ— ning att förbandet fungerar väl före utryckningen.

Utredningen har under punkten 1 framhållit att även om en rad för- ändringar ägnade att förbättra sam- träningen i förbanden genomförs, så kommer likväl med hänsyn till om- krigsplaceringarna att kvarstå ett be- hov av att öva krigsförbanden oftare än vad nu sker vid armén och kustartille- riet. Ur denna synpunkt skulle krävas att intervallen mellan övningarna ej gjordes längre än tre eller fyra år. Vid längre intervall skulle nämligen krigs- förbandet icke hela tiden till minst två tredjedelar bestå av personal som är väl samövad, vilket torde vara en förut- sättning för att förbandet skall vara fullt användbart omedelbart efter mo- bilisering.

Frekvensen av ändringar i taktik, or- ganisation och utrustning är självfallet växlande. Erfarenheter sedan lång tid tillbaka visar emellertid, att genomgri— pande omläggningar av de grundläggan- de taktiska föreskrifterna och av organi- sationen i de normgivande förbanden blir aktuella minst en gång inom varje tioårsperiod. Förändringar av olika slag sker emellertid fortlöpande även om ej alla förband blir berörda. Alla av ut- vecklingen nödvändiggjorda reformer kan nämligen bland annat av arbets- belastningsskäl ej genomföras samtidigt. Tämligen kontinuerligt utfärdas därför nya reglementen och genomförs för de därav berörda förbanden stundom ge- nomgripande omorganisationer även- som tillförs ny materiel. Från denna

synpunkt. vore det-, önskvärt,. att krigs- förbanden inkallades en kort tid varje år för att därmed säkerställa att kunska- per och färdigheter ständigt vore ak- tuella. Det är med hänsyn till de an- givna förhå-llandena uppenbart, att det i varje fall icke längre'är försvarbart att låta intervallet, såsom nu är fallet, omfatta mer än ett halvt årtionde. En förutsättning för övervägandena härvid- lag bör, i anslutning till vad som utred- ningen uttalat i närmast föregående ka- pitel, vara att det allmänt eftersträvas att begränsa frekvensen av nu ifråga— varande ändringar till vad som är helt ofrånkomligt.

_För huvuddelen av de värnpliktiga gäller beträffande kunskaper och färdig- heter att glömskefaktorn, ehuru viktig, icke har en avgörande betydelse. Gene- rellt kan dock sägas att kortare intervall mellan övningstillfällena ger bättre för- utsättningar för att kunskaperna skall kunna bibehållas på avsedd nivå.

För värnpliktiga i vissa befattningar är däremot glömskefaktorn av direkt av- görande betydelse .,och det är påtagligt att, om frekvensfrågan bedöms med ut-. gångspunkt i nämnda faktor, dessa värnpliktiga erfordrar större övnings- frekvens än övriga värnpliktiga. .

Av betydelse för övningsfrekvensen är även arten av de uppgifter som åvilar olika slag av krigsförband. Såsom en principiell utgångspunkt gäller att alla krigsförband skall vara. krigsanvänd-. bara omedelbart efter mobilisering. Att helt kunna fylla detta kräver olika ut- bildningsinsatser vid olika förband. Vid sådana förband som är utrustade med komplicerad materiel eller som har att tillämpa komplicerade förfaringssätt är behovet av återkommande övningar stort särskilt om förbandets uppgifter är sådana att förbandet med full effekt måste kunna verka från första stund. Exempelvis behöver pansarförband,

stnidsfartygsförband och, stridslednings- förband förhållandevis. tätt återkom- mande övningar för att samverkan mel- lan de. många i förbanden ingående komponenterna ständigt skall kunna ske utan omgång. Arten av verksamhe- ten hos andra förband är däremot sådan att något längreintervall skulle kunna godtas. Särskilt gäller dettavissa trans- port- och arbetsförband.

Än mer mångskiftande är kraven på de olika befattningshavarna ikrigsor- ganisationen. I detta sammanhang kan dock sådan befattningsutbildning, som gäller ett begränsat antal befattnings— havare och som icke behöver ske inom krigsförbandets ram, lämnas utanför. Särskild utbildning, till exempel av be- fäl och vissa specialister, kan nämligen genomför-as utan att hela krigsförbandet behöver vara inkallat.

Som sammanfattning och slutsatser av det anförda vill värnpliktsutred— ningen anföra följande.

De fortlöpande personalavgångarn—a i krigsförbanden leder, på sätt visats i det föregående, på få- år till stora föränd- ringar i förbandens personella samman- sättning. Samtidigt anpassas uppgifter, taktik, organisation och utrustning suc- cessivt efter den snabba militära utveck-. lingen. Därtill kommer behovet av upp- repad repetition av de kunskaper och färdigheter, som alltjämt bör hållas ak— tuella. Tillsammans nödvändiggör dessa förhållanden, att krigsförbanden med korta mellanrum måste få tillfälle till repetition, vidareutbildning och för— nyad samträning.

Behovet av övningsfrekvens måste be- dömas med utgångspunkt i det oeftergiv- liga kravet att krigsförbanden inom he- la krigsmakten ständigt skall vara så be- redda, att de efter mobilisering omedel- bart kan användas mot styrkor av stor-

m.aktsstandard. Den tidigare lämnade redovisningen visar, att detta krav kan uppfyllas, endast om förbanden inkal- las väsentligt oftare än vad hittills varit fallet vid armén och kustartilleriet. Från ren krigsberedskapssynpunkt är önske- målet om man särskilt uppmärksam- mar övningsbehovet för befälet och värnpliktiga i nyckelbefattningar »— att inkallelse sker varje eller vartannat år. De sociala och samhällsekonomiska kon- sekvenserna av inkallelser av hela eller halva krigsorganisationen varje år är emellertid så betydande, att en dylik ordning får anses ogenomförbar om samtidigt grundutbildningen skall vara av ungefär nuvarande storleksordning. Utredningen har därför sökt att finna en lösning som både är praktiskt genom- förbar och samtid-igt icke innebär av— kall på de nödvändiga kraven på för- bandens krigsanvändbarhet.

Utredningen har härvid först över- vägt om förbanden icke skulle med godtagbart resultat kunna övas vart tredje år. Utredningen har kommit till den uppfattningen att ett dylikt system i stort skulle tillgodose utbildningsbeho- ven. Det kan dock ifrågasättas om de mest kvalificerade förbandens behov av förhållandevis tätt återkommande öv- ningar härigenom tillgodoses. Ett öv- ningssystem med treårsintervall är för- hållandevis belastande. Bland annat skulle härvid erfordras att den värnplik- tige fullgjorde sammanlagt sju krigsför- bandsövningar.

Vid bedömningen av repetitionsut- bildningsbehovet måste befälets ut— bildning tillmätas särskild vikt. Befälet utgör ryggraden i krigsförbanden. Det är på befälets förmåga som förbandens funktionsduglighet främst vilar. _— Ett mindre antal meniga värnpliktiga bestri— der befattningar som till sin betydelse för förbandens funktionsduglighet kan likställas med befälsbefattningar. _ Det

viktigaste ledet i befälets utbildning är tillämpningsövningarna med hela krigs— förband. Dessa övningar kan icke er— sättas av annan utbildning. De kan emel- lertid med fördel kompletteras med yt- terligare övningar för enbart befälet i vissa fall också för de värnpliktiga som bckläder de viktigaste menigbefattning- arna i förbanden. Även om sådana öv- ningar främst syftar till att förbereda de berörda värnpliktiga för deras krigs- uppgifter ger de, rätt genomförda, också en samtrimning av den viktigaste per- sonalen i krigsförbanden. Från denna synpunkt kan det _ om en komplette- ring med sådana övningar sker — vara försvarbart att ha en lägre övnings- frekvens än den angivna treårsfrekven- sen. Samtidigt skulle, om vid anord- nande av sådan utbildning de mest kvalificerade förbandens behov i första hand tillgodosågs, också hänsyn kunna tas till att vissa typer av förband som nämnts har större behov än andra av oftare återkommande övningar.

Möjligheterna till olika övningsfre- kvenser vid olika försvarsgrenar. Som tidigare nämnts föreligger ett behov av att samöva icke blott personalen inom ett krigsförband utan även krigsförban- den sinsemellan. Bland annat föreligger härvid behov av att samöva krigsför- band tillhörande olika försvarsgrenar. Hur detta samövningsbehov bör tillgo— doses, beror bland annat på arten av den samverkan som är avsedd att äga rum i krig.

Gäller det samverkan mellan exempel- vis attackflygförband och sjöstridskraf- ter kan man icke vid krigsplanläggning— en regelmässigt räkna med att samver- kan ständigt skall ske mellan ett be- stämt attackflygförband och ett bestämt stridsfartygsförband. Det föreligger i så- dana fall icke något behov av att sam- öva bestämda förband ur olika försvars- grenar med varandra.

I andra fall skall enligt krigsplanlägg- ningen bestämda förband tillhörande olika försvarsgrenar samverka. Som ex- empel på dylik samverkan må anföras följande. Basbataljon ur flygvapnet skall samverka med de värnkompanier och luftvärnsförband som är grupperade till skydd av den flygbas bataljonen betjä- nar. Spärrbataljon ur kustartilleriet skall samverka med de värnkompanier och de cykelskyttebataljoner ur armén, som är grupperade inom spärrbataljo- nens område. Basbataljon ur flottan skall samverka med de värnkompanier som är grupperade till försvar av den marina bas bataljonen betjänar. Rörliga kustartilleribataljoner skall samverka med vissa av armens fältartilleriför- band.

Samverkan mellan förband ur olika försvarsgrenar skall kunna övas under repetitionsutbildningen. I fråga om för krigsfallet planlagd samverkan mel- lan bestämda förband ur olika försvars- grenar är det härvid en förutsättning att de berörda förbanden har samma krigs- förbandsövningsfrekvens eller möjligen att det ena förbandet har dubbelt så stor frekvens som det andra, exempelvis det ena vartannat år, det andra vart fjärde år eller det ena vart tredje år, det andra vart sjätte år.

Enligt värnpliktsutredningens mening är det av stor betydelse, för att den till- lämpade delen av krigsförbandsövning- en skall kunna bedrivas ändamålsen— ligt, att de förband som enligt krigsplan- läggningen mer eller mindre permanent skall samverka i krig också får tillfälle att i fred öva tillsammas. En förutsätt- ning härför är att förbanden har sam- ma övningsfrekvens eller i vart fall öv- ningsfrekvenser som kan förenas. Enligt utredningens mening bör därför vid ut- formandet av repetitionsutbildnings- systemet eftersträvas att låta detta grun-

das på en för samtliga försvarsgrenar gemensam frekvens.

Sambandet mellan krigsförbandsöv- ningarnas frekvens och längd. 1948 års värnpliktskommitté bedömde, att läng- den av en repetitionsövning icke borde understiga 30 dagar, om ett godtagbart utbildningsresultat skulle kunna upp- nås. Utgångspunkten för denna bedöm- ning var, att de värnpliktiga skulle in- kallas till tre krigsförbandsövningar. De utgångsvärden som gäller för en be- dömning av övningarnas längd i ett nytt system är andra.

Om antalet övningar ökar och tids- mellanrummet mellan övningarna såle- des minskar, hinner kunskaper och fär- digheter icke nedgä så långt från en övning till en påföljande som nu sker. Härigenom minskas behovet av repeti— tion vid krigsförbandsövning. Ej heller hinner förändringarna av organisatio- nen m. in. bli så stora som nu. Härvid erfordras mindre tid för kompletteran- de utbildning än eljest. Minskas inter- vallet mellan övningarna och inkallas förbanden mera fulltaliga än vad nu- varande system medger, kommer en större del än nu av förbanden att bestå av tidigare samtränad personal. Det blir då lättare att samträna förbanden på nytt. Samträningen är å andra sidan ock- så beroende av de principer som tilläm- pas för anståndsgivningen; en stor an- ståndsfrekvens gör det önskvärt att mins- ka tidsmellanrummet mellan övningarna. — Nu nämnda förhållanden talar för att övningarna kan göras kortare i ett sy- stem med flera krigsförbandsövningar. Å andra sidan har under senare år som en följd av den tekniska och taktiska utvecklingen tillkommit vissa utbild— ningsbehov. Härigenom minskar möjlig- heterna att reducera den enskilda öv- ningens längd även om övningstillfäl- lena blir flera.

Sambandet mellan å ena sidan an- talet övningar och tidsmellanrummet dem emellan och å andra sidan övning- arnas längd är ej ovillkorligt. Blir öv- ningarna alltför korta, kan nackdelarna av den korta utbildningen vid varje öv- ningstillfälle icke uppvägas av ett stort antal tätt återkommande övningar. Lång utbildning kan än mindre motverka nackdelarna av alltför glesa inkallelser. Strävan är självfallet att få den kom- bination av antal och längd, som säker- ställer ständig krigsanvändbarhet hos förband och enskilda med ett minimum av tjänstgöringsdagar och kostnader.

Tidigare har klarlag'ts dels att de grän- ser som bör ifrågakomma för antalet krigsförbandsövningar är mycket snä- va, dels att övningsfrekvensen bör vara densamma inom hela krigsmakten. Un- dersökningarna i de följande avdelning— arna IV—VII av krigsförbandsövning- arnas längd måste göras med utgångs- punkt i de slutsatser som i detta sam- manhang dragits rörande antalet öv— ningstillfällen och tidsmellanrummet dem emellan. Innan dylika undersök- ningar av övningslängden kan göras, måste emellertid ståndpunkt gemen- samt ha tagits beträffande dels möjlig- heterna att komplettera krigsförbands- övningarna med andra övningar, dels krigsförbandsövningarnas frekvens.

Komplettering av krigsförbandsöv- ningarna med andra övningar. I nuva- rande utbildningssystem är för vissa ty— per av förband i tidsmellanrummet mel- lan två övningar i krigsförband inpassa- de ett ytterligare slag av övning, sär- skild befälsövning. Den särskilda be- fälsövningen innebär, att en differen- tiering av skyldigheten skett så att den personal vars utbildningsbehov bedömts vara störst, nämligen officerare och underofficerare, övas ytterligare. Som ett led i övningarnas anpassning till be-

hovet bör också ses det förhållandet att övningarna i första hand utnyttjas för personal krigsplacerad vid de förband, på vilka i krig de största kraven kommer att ställas.

Värnpliktsutredningen finner en ut- vidgad användning av denna eller lik— nande typ av övning vara ett ändamåls- enligt sätt att tillgodose behoven hos vissa förhand av ofta återkommande övningar för en del befattningshavare utan att samtidigt den för krigsmakten gemensamma krigsförbandsövningsfre- kvensen behöver ökas. Anledningar till att ett större övningsbehov kan före- ligga för personalen vid vissa förband har tidigare redovisats. Härvid har som anledningar bland annat angivits att personalen tillhör ett förband som är utrustat med komplicerad materiel m. 111. eller att den värnpliktige har en sådan befattning att glömskefaktorn har särskilt stor betydelse. Exempel på per- sonal som skulle känna ifrågakomma för dylika övningar är befäl i olika slags förband, stridsvagnsbesättningar i pansarförband och viss staabspersonal i högre staber.

Behovet av dylika övningar påverkas också av den längd krigsförbandsöv- ningarna har och vilken utbildning som medhinns därunder.

Enligt utredningens mening bör be- hovet av övningsfrekvens för krigsför— bandsövningarnas del bedömas med den förutsättningen att krigsförbandsöv- ningarna i många fall skall komplette- ras med mellanliggande övningar för vissa .av förbandens befattningshavare, främst befäl men även andra. Utred- ningen benämner i det följande dylika övningar särskilda övningar.

I sammanhanget bör erinras om att utredningen i det föregående angivit behov föreligga av att för tillgodoseende av mobiliseringsberedskapen införa nå-

gon form av korta mobiliseringsövning- ar. Förekomsten av dylika korta öv- ningar påverkar emellertid enligt ut- redningens mening knapp-ast frågan om krigsförbandsövningarnas frekvens.

Slutsatser i fråga om krigsförbandens övningsfrekvens. I det föregående har angivits att behoven i och för sig kan motivera att förbanden övas varje eller vartannat år men att mindre resurs- krävande lösningar måste sökas. Härvid har övervägts att öva förbanden vart tredje år. Övning vart tredje år skulle för den värnpliktige innebära samman- lagt minst sju krigsförbandsövningar. Samtidigt har angivits att komplette- ring av krigsförbandsövningarna med annan form av övningar kunde ge stör- re möjligheter att välja en lägre övnings- frekvens.

Av ekonomiska och arbetsmarknads- mässiga skäl är det betydelsefullt, om kravet på upprepad samträning av krigsförbanden kan tillgodoses genom något glesare inkallelser av hela krigs- förbanden, kompenserade av desto fasta- re sammansvetsning av den kvalificera- de stommen. Utredningen bedömer, att ett system med fyraårsintervall mellan krigsförbandsövningarna kompletterat, för de mera kvalificerade förbandens del, med särskilda övningar i mitten av varje fyraårsperiod skulle kunna ge samma krigsanvändbarhet som ett ge- nomgående treårssystem utan sådana övningar. Därjämte finner utredningen att för vissa särskilt kvalificerade för- hand i fråga om vilka utredningen anmält viss tvekan beträffande tre- årsintervallets tillräcklighet __ en dy- lik ordning närmast skulle ge ett bättre resultat än enbart krigsförbandsövning- ar i treårsintervall. För huvuddelen av de värnpliktiga innebär ett system av nu angivet slag en begränsning av tjänst- göringsskyldigheten till fem krigsför- bandsövningar. En mindre del, främst

personal i underofficers- och officers- befattning, skulle därutöver behöva åläggas ett lika stort antal särskilda öv- ningar, d. v. s. fem. Den angivna fre- kvensen för krigsförbandsövningarna medger att förbanden kan övas med en styrka som i påtagligt mindre ut- sträckning än nu avviker från fältstyr- kan.

Följdverkningarna på kostnadssidan och ifråga om belastningen på utbild- ningsorganisationen nödvändiggör emel- lertid yttersta återhållsamhet. Utred- ningen har därför sökt bedöma, om ytterligare begränsningar är möjliga utan avkall på målsättningen för krigs- förbandens funktionsduglighet vid mo- bilisering. Den enda väg som utred- ningen funnit vara framkomlig är att i varje fall under den tid som kan över- blickas så långt möjligt låta de särskil- da övningarna begränsas till i första hand personal vid de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna.

Det må slutligen erinras om hur frekvensfrågan lösts i några främmande länder. Av den i bilagan 2 lämnade re- dogörelsen framgår bland annat föl- jande rörande övningsfrekvensen vid de arméförband som sammansätts av yngre värnpliktiga och som torde kun- na jämställas med de svenska fältför- banden. I Schweiz övas förbanden varje år. Den i sådant förband krigsplacerade värnpliktige fullgör åtta övningar under tolv år, (1. v. s. han övas varje eller vartannat år. I Danmark övas krigs- förbanden vart tredje år. Den värn- pliktige fullgör under de närmaste nio åren efter grundutbildningens slut tre sådana övningar, d v. s. också han övas vart tredje år. De schweiziska och danska fältförbanden övas således be- tydligt oftare än de svenska som övas vart sjätte år. Också de enskilda värn— pliktiga övas i dessa fall oftare än

motsvarande svenska värnpliktiga. I Norge är däremot övningsfrekvensen icke fast utan övningarnas omfattning bestäms från år till år.

Sammanfattning och slutsatser I enlighet med vad som utvecklats i det föregående bör stommen i repetitionsut- bildningen utgöras av krigsförbandsöv- ningar. Dessa bör som nämnts för varje förband i princip återkomma vart fjär- de år.

Utredningen har funnit att vissa för- band måste övas oftare än vart fjärde är beroende på att de har särskilt svåra uppgifter eller svårskött materiel. Sam- ma förhållanden gäller förband där kra- ven är särskilt höga på användbarhet omedelbart efter mobilisering. Det är icke möjligt av utbildningstekniska, eko- nomiska och sociala skäl att tillgodose kravet på mycket ofta återkommande övningstillfällen enbart med krigsför- bandsövningar. Belastningen skulle då bli för stor. Utredningen föreslår där- för att systemet med krigsförbandsöv- ningar kompletteras med ett system av särskilda övningar som läggs in i tids- mellanrummen mellan krigsförbandsöv- ningarna.

De förband, som behöver särskilda övningar, kan ha olika karaktär. Fråga kan vara om förband som har behov av mellanliggande övning med deltagan- de av befälet främst underofficerare och officerare ungefär på sätt sker i de nuvarande särskilda befälsövning- arna. Fråga kan också vara om för- band som har behov av övning med deltagande av hela förbandet eller vä- sentlig del därav.

I det föregående har påvisats behovet av att personalen bättre än nu är för— beredd och övad för att genomföra mo— bilisering. Ett system med oftare åter-

kommande övningar —— krigsförbands- övningar och särskilda övningar kommer otvivelaktigt att innebära en beaktansvärd förbättring i detta hän- seende. För en mycket liten, men he- tydelsefull del av krigsorganisationen —— personal och förband med särskilt betydelsefulla uppgifter i mobiliserings- skedet erfordras dock komplettering med mobiliseringsövningar. Dessa öv- ningar bör kunna göras korta. Övning- arna bör vara av två slag, nämligen mobiliseringsgenomgång och mönst- ringsövning.

Den personal som är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands mobili— sering ett fåtal befattningshavare i varje förband —— bör regelbundet ge- nomgå sina härmed förenade uppgifter. Detta bör i första hand ske inom ramen för krigsförbandsövningar och särskilda övningar. I den mån den värnpliktige icke fullgör sådana övningar tillräck- ligt ofta _— minst ungefär vartannat år —- bör han delta i separat anordnad mobiliseringsgenomgång.

Ett mindre antal förband, som är särskilt viktiga för att avvärja kuppan- fall och för skydd av mobiliseringen, torde i en nära framtid komma att få mycket korta mobiliseringstider. En väsentlig förutsättning härför är att de erhåller ytterligare övning i snabb mo- bilisering utöver vad de kan erhålla vid krigsförbandsövning. De bör där- för genomföra mönstringsövningar, ut- görande komplement till övningarna i mobilisering vid krigsförbandsövning.

3. Krigsförbandsövningama

Syfte '

Krigsförh—andsövningarna bör i enlig- het med vad som tidigare anförts syfta till att öva den i ett krigsförband krigs— placerade personalen — aktiv personal-, reservpersonal och värnpliktiga -— en-

skilt och i förband så att förbandet ständigt intill dess det övas på nytt är användbart omedelbart efter mobili- sering.

In tervall. Omfattning I det föregående har uttalats, att det bör eftersträvas att inom hela krigsmakten grunda all repetitionsutbildning på att krigsförbanden genomför sina krigsför- bandsövningar vart fjärde år. För att detta skall kunna genomföras, måste som framgår av det tidigare anförda den värnpliktige vara skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövningar bör genomfö- ras av alla förband inom krigsmakten. Vissa obetydliga undantag bör emeller- tid kunna förekomma. Sålunda bör krigsförbandsövning icke anordnas för sådana förband där av olika skäl det är ogörligt att i fred öva förbandet på ett meningsfyllt sätt. Det kan också övervägas att av besparingsskäl undan- ta förband som i och för sig borde och skulle kunna övas, men där behovet av övning jämfört med andra övningsbe- hov framstår som mindre.

För närvarande deltar icke all krigs- placerad personal i repetitionsutbild- ningen i krigsförband. Elever vid mili- tärhögskolan deltar sålunda icke i öv- ningarna. Militär och civilmilitär per- sonal på aktiv stat som förenar sin beställning med högre civil tjänst är icke skyldig att delta i repetitionsöv- ningar. Vissa värnpliktiga deltar icke i repetitionsutbildning med sina för- band till följd av att deras tjänstgörings- skyldighet redan är förbrukad. För att ändamålet med krigsförbandsöv- ningarna skall tillgodoses bör emellertid enligt värnpliktsutredningens mening i övningarna delta all den personal —— aktiv personal, reservpersonal och värn- pliktiga _ som är krigsplacerad vid förbandet. Detta innebär, att verksam-

heten vid militära staber, skolor och förvaltningar måste organiseras så att den aktiva personalen utan undantag kan delta i krigsförbandsövning med det förband vid vilket vederbörande är krigsplacerad. Detta innebär vidare, att personal som förenar militär beställ- ning med högre civil tjänst måste åläg- gas skyldighet att delta i repetitions- utbildning.l Vidare måste tjänstgörings- skyldigheten för den reservanställda personalen fördelas så att tjänstgörings- skyldighet alltid står till förfogande, då det förband vid vilket vederbörande är krigsplacerad skall fullgöra övning. Det inledningsvis anförda innebär slut- ligen att de värnpliktiga som är krigs- placerade vid förbandet bör ha sådan tjänstgöringsskyldighet att de kan tas i anspråk. I det föregående har vidare framhållits att en skärpning av an- ståndsgivningen är önskvärd; också härigenom ökas möjligheterna att vid övning hålla krigsförbanden fulltaliga.

För närvarande inkallas av ekonomis— ka skäl icke de uppskovsvärnpliktiga till fullgörande av repetitionsutbildning. Utredningen räknar med att de upp— skovsvärnpliktiga icke heller i fortsätt- ningen i allmänhet skall engageras i krigsförbandens repetitionsutbildning. Utredningen anser emellertid, att skyl- dighet för den uppskovsvärnpliktige att delta i sådan utbildning i och för sig alltjämt skall föreligga. Utredningen an- ser att denna skyldighet bör utnyttjas i vissa fall för fyllande av vakanser varom ytterligare nedan. Den värnplik- tiges skyldighet att fullgöra repetitions— utbildning bör därjämte få ianspråktas för sådan särskild utbildning av upp- skovsvärnpliktiga, som eventuellt kan bli aktuell (jfr kap. 29).

1 Överbefälhavaren har i skrivelse den 26 mars 1963 hos Kungl. Maj: t hemställt, att bestämmelser i ämnet måtte meddelas. Åren- det är beroende på Kungl. Maj:ts prövning (november 1965).

Med det valda krigsförbandsövnings- systemet kommer genomsnittligt mindre vakanser att föreligga i förbanden än nu. Vakansernas storlek kommer emel- lertid att variera mellan truppregistre- ringsmyndighetern—a beroende på ojämn— heter i fråga om tillgång på värnplik- tiga m. m. För att fylla vissa vakanta be- fattningar bör få tas i anspråk värnplik- tiga som är krigsplacerade vid förband som i enlighet med vad tidigare sagts ej skall inkallas till krigsförbandsövning. Motsvarande bör få ske med uppskovs- värnpliktig om så erfordras för att krigsförbandsövning skall kunna genom- föras på ett ändamålsenligt sätt. Härige- nom kan bland annat undvikas, att för genomförande av krigsförbandsövning vid ett förband måste inkallas värnplik- tig som är krigsplacerad vid annat för- hand och för vilken en omkrigsplacering medför en eller flera konsekvensompla- ceringar. Uppskovsvärnpliktiga krigspla- cerade i civilförsvarets undsättnings- kårer bör dock undantas från inkallelse.

Innehåll

Hittills bedrivna repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kustartil— leriet har i regel omfattat följande hu- vudmoment:

1. lnryckning och utrustning. Inryck- ningen och utrustningen har ofta ge- nomförts såsom övning i mobilisering på förbandets mobiliseringsplats.

2. Befattningsutbildning. Denna har omfattat repetition av tidigare inhäm- tade färdigheter samt utbildning på ny- tillkommen materiel.

3. Formell utbildning i förband. Den- na utbildning har omfattat repetition av tidigare inlärda färdigheter och inlä- rande av nytillkomna förfaranden. Den har också omfattat utbildning i sam- verkan med andra förband. Utbildning— en har tagit sikte på förbandets uppträ- dande under de förhållanden som är

mest väsentliga för förbandets verk- samhet.

4. Tillämpad utbildning i förhand. Denna utbildning har helt eller delvis kunnat ske inom ramen för en tilläm- pad övning i högre förband.

5. Avrustning och utryckning. Repetitionsövningen har för officerare, underofficerare och underbefäl före- gåtts av en befälsövning, vilken ägnats åt dels utbildning i taktik, organisation m. m., dels direkta förberedelser för be- fälets medverkan i den efterföljande re- petitionsövningen. Enligt utredningens mening bör krigsförbandsövningarnla byggas upp kring samma huvudmoment som de hittillsvarande repetitionsövningarna i krigsförband jämte därtill direkt anslu- tande befälsövningar. En övning av befälet bör således lik- som i nuvarande system föregå övning- en med hela förbandet. Utredningen fin- ner det ändamålsenligt att i fortsätt- ningen ur systematisk synpunkt be- handla denna inledande övning för be- fälet icke såsom nu sker som en separat, i värnpliktslagen särskilt angiven öv- ning utan som en för befäl förekom- mande förlängning av krigsförbandsöv- ningen. För att det värnpliktiga befälet i krig skall till alla delar kunna bära ansvaret för sin trupp, måste detta befäl också under krigsförbandsövningen bära så- dant ansvar. I enlighet härmed bör det värnpliktiga befälet i framtiden åläggas större ansvar för krigsförbandsövning- ens genomförande. För att möjliggöra detta bör vid utformningen av den in- ledande övningen för befälet eftersträ- vas att låta den del av utbildningen som tar direkt sikte på befälets medverkan i den efterföljande övningen och som avser befälets uppgifter som utbildare och ledare av egen trupp få större ut- rymme än tidigare varit fallet, allt i en-

lighet med de riktlinjer som närmare angivits av 1954 års befälsutredning ( SOU 1959:23, s. 338 f). Huvuddelen av erforderlig taktikutbildning bör lämpligen i stället förläggas till de sär- skilda övningarna.

Vid utformningen av den del av krigs- förbandsövningen, i vilken hela för- bandet deltar, bör enligt utredningens mening framför allt beaktas att utbild- ningen i förhand ges så stor omfatt- ning som möjligt.

I detta sammanhang vill utredningen framhålla den betydelse som ligger däri att krigsförbanden, när huvuddelen av förbandet påbörjar sin krigsförbands- övning, genomgår ett prov avseende för- mågan hos det samlade förbandet. Ett dylikt prov tjänar både som motiva- tion för de värnpliktiga för utbildning- en under den efterföljande övningen och som utgångspunkt för övningsled— ningen när det gäller att mer i detalj anpassa övningens innehåll till trup- pens faktiska utbildningsståndpunkt. På utredningens förslag utförda försök bestyrker det anförda. Proven har i regel kunnat infogas i ordinarie utbild- ningsprogram och har sålunda icke nor- malt erfordrat särskild tid. Utredning- en anser därför, att i krigsförbandsöv- ningarna i princip bör inläggas dylika förbandsprov.

Längd För närvarande är längden på repeti— tionsövningen i regel 30 dagar. Den föregås för officerare, underofficerare och underbefäl av en befälsövning om i regel 10 dagar. Vid flygvapnet kan öv- ningarna vara 15 respektive 5 dagar. Krigsförbandsövningarnas längd bör avpassas efter behovet, varvid i första hand bör tillses att förbandsutbildning i tillräcklig omfattning kan ske men även att kompletterande allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning

kan genomföras. En differentiering av övningarnas längd med hänsyn till för- bandets art bör därför eftersträvas.

Genom att Övningarna som nämnts avses skola återkomma oftare än de hittillsvarande repetitionsövningarna bör behovet av repetition minska. För- ändringar av organisation, utrustning och stridsteknik bör härvid bli mindre än nu från en övning till en annan, vil— ket bör minska behovet av komplette— rande utbildning. Eftersom övningarna avses återkomma tätare, bör det därför eftersträvas att minska den enskilda övningens längd.

Eftersom det antal krigsförbandsöv- ningar vari den enskilde värnpliktige har att delta kommer att öka, framstår det också ur sociala synpunkter som angeläget att en sådan förkortning sker. Värnpliktsutredningen anser, att icke för någon värnpliktig i framtiden bör ianspråktas mer än sammanlagt fem vec- kor för varje övning mot för närvarande sex.

För alla värnpliktiga i befälsbefatt- ning skulle en inledande Övning om exempelvis två veckors längd vara önsk- värd. Med hänsyn till de begränsade resurserna i fråga om instruktörsperso- nal m. m. ävensom den knappa till- gången på tjänstgöringsdagar bör emel— lertid enligt utredningens mening i regel en differentiering ske, så att det mest kvalificerade befälet ges längre övning än övrigt befäl. Gjorda försök visar, att utbildningen utan olägenhet kan bedrivas på detta sätt och att även vissa fördelar härigenom erhålls.

Behovet för de värnpliktiga i allmän- het av befattningsutbildning växlar be— roende på olika befattningars sinsemel- lan varierande svårighetsgrad. Värn— pliktiga i allmänhet, som handhar särskilt svårskött materiel behöver läng- re tid för repetition än annan personal. Motsvarande förhållande gäller perso?

nal som under krigsförbandsövning mås- te omskolas till ny befattning. Av de skäl som utredningen anfört under av- snitt B bör därför en differentiering av längden på krigsförbandsövningen ef- tersträvas i syfte att ge personal med behov av längre befattningsutbildning än genomsnittet längre krigsförbands- övning än övriga. Värnpliktsutredning— en vill i detta sammanhang understryka att det förhållandet att en värnpliktig har behov av lång utbildningstid under grundutbildningen icke i och för sig betyder att just han också har behov av längre repetitionsutbildning.

För närvarande måste kompanichef och kvartermästare samt sådan perso- nal som skall tjänstgöra som materiel- redogörare få sin repetitionsövning senarelagd en eller två dagar i förhål- lande till förbandet i övrigt för att under en eller två dagar efter förbandets ut- ryckning avveckla verksamheten. Det är emellertid icke ändamålsenligt att sådan personal inrycker till övningen efter övrig befälspersonal. Därför bör kompanichef, kvartermästare och befäl som utsetts som materielredogörare efter prövning av behovet i det särskilda fal- let kunna i samband med inkallelsen åläggas av truppregistreringsmyndighe- ten att kvarstanna i tjänst högst två da- gar efter krigsförbandets utryckning för att slutföra avvecklingen av övningen.

Krigsförbandsövningarnas längd mås- te a—vvägas efter ett bedömt genomsnitts- behov för olika typer av förband. Vid sådana större tillämpningsövningar el- ler eljest då för vissa förband ifråga- kommer tidskrävande transporter bör vid sådana förband övningen för de Värnpliktiga i förbandet som har den kortaste övningslängden kunna för- längas högst tre dagar för att den egent- liga utbildningstiden till följd av trans- porterna ej skall beskäras alltför myc- ket. Härigenom kan övningarna gene-

rellt göras kortare än som eljest varit möjligt.

För att bland annat begränsa till minsta möjliga det bortfall av arbets- kraft för näringslivet som krigsför- bandsövningarna medför anser utred- ningen att det bör eftersträvas att i så stor utsträckning som möjligt bestäm- ma krigsförbandsövnings längd till i stort sett jämna veckor och att låta in- oeh utryckning ske i början respektive slutet av en vecka. Arbetsmarknadssty- relsen har bedömt en sådan ordning lämplig. Skulle de tillgängliga utbild- ningsveckorna utnyttjas till det yttersta, borde in- och utryckning ske på sönda- gar. Att söndagar utnyttjas på sådant sätt har hittills förekommit. Utredningen räknar emellertid med att, i all synner- het vid en intensifiering av repetitions- utbildningsverksamheten, det icke är rimligt att härvid systematiskt ta i an- språk söndagarna ej minst med hänsyn till arbetsförhållandena för den yrkes- anställda militära, civilmilitära och ci— vil-a personalen av olika slag. I enlig- het härmed har räknats med att in- ryckning i de flesta fall bör ske en mån- dag och utryckningen en lördag. Öv- ningslängden blir därför i princip 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar, exklusive in- och utryckningsdagar. Det bör emeller- tid understrykas att en sådan anpass- ning att in- och utryckning alltid skall ske på bestämda veckodagar knappast låter sig genomföras generellt, eftersom ofta vissa förband kan behöva ha sina övningar inbördes förskjutna en eller ett par dagar med hänsyn till olikheter i transporttider och materielvårdsbe- hov.

4. De särskilda övningarna De särskilda övningarna bör som tidi- gare nämnts kunna ges olika inriktning och härvid avse antingen befälet

främst underofficerare och officerare eller huvuddelen av personalen i ett viktigare förband eller underavdelning därav.

Syfte

De särskilda övningarna bör vara ett komplement till krigsförbandsövningar- na.

Särskild övning inriktad på utbild- ning av befälet bör syfta till att hos det viktigare befälet vid de förband på vilka de största kraven ställs vidmakt- hålla och vidareutveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstekniskt riktigt sätt och att om- sätta detta kunnande i entydiga order.

Särskild övning inriktad på utbild- ning av huvuddelen av personalen i ett förband eller underavdelning därav hör i första hand syfta till att vid vissa förband samträna den vikti- gare personalen befäl och meniga _ i stridstekniskt handhavande av mate- rielen. Den bör förekomma för sådana förband som har så komplicerad strids- teknik (eller däremot svarande verk- samhet) och sådan teknisk utrustning att det icke är tillräckligt att till den kompletterande utbildningen inkalla en- bart det viktigare befälet.

Inlervall. Omfattning Intervallet för de särskilda övningarna bör, i förekommande fall, vara samma som för krigsförbandsövningarna d. v. s. även de särskilda övningarna bör för förbandens del infalla vart fjärde år. De bör så långt möjligt förläggas till tiden mitt emellan förbandets krigsför- bandsövningar. För att detta skall kun- na genomföras, måste som framgår av det tidigare anförda den värnpliktige vara skyldig fullgöra högst fem särskil— da övningar, varvid dock åläggandet kan begränsas om den värnpliktige icke under hela sin värnpliktstid avses vara

krigsplacerad i förband som skall full- göra särskild övning.

De särskilda övningarna bör, såsom nu sker med de särskilda befälsövning- arna, genomföras inom krigsförbandets ram.

Särskild övning i form av särskild förbandsövning bedöms innebära en avsevärd merbelastning på utbildnings- organisationen. Det bör därför efter- strävas att begränsa dess användning till ett tämligen litet antal, särskilt be- tydelsefulla förband. För de flesta för- band, för vilka övning utöver krigsför- bandsövningarna erfordras, bör därför räknas med att övningen sker unge- fär såsom hittills vid .armén och kust- artilleriet —— i form av särskild befäls- övning.

Vad utredningen under punkten 3 an- fört om nödvändigheten av att all vid förbandet krigsplacerad personal deltar i krigsförbandsövningarna är tillämp- ligt på de särskilda övningarna beträf- fande personal, krigsplacerad i de be- fattningar som berörs av sådana övning- ar.

Innehåll Utbildningen vid hittills bedrivna sär- skilda befälsövningar har i första hand avsett förbandets mobilisering, kon- centrering samt strid och övrig verk- samhet i anslutning till den taktiska huvuduppgiften. Vidare har ingått ut- bildning i personlig färdighet på till- delat vapen och skyddsutrustning. Öv- ningarna har genomförts främst i form av kaderövningar, d. v. 5. utan trupp. Enligt värnpliktsutredningens mening bör de framtida särskilda övningar som är inriktade på utbildningen av befä- let ges en motsvarande uppläggning. För de särskilda övningar utan motsvarighet i nuvarande utbildnings- system som är inriktade på utbild- ningen av huvuddelen av personalen i

ett viktigare förband eller underavdel- ning därav bör enligt värnpliktsutred- ningens mening eftersträvas följande ut- bildningsinnehåll. Utbildningen bör i första hand omfatta övning av den per- sonliga färdigheten och av personalens samverkan inom förbandets underav- delningar så att förbandets väsentligaste delar är väl samövade för sin uppgift. Utbildningen bör vidare avse grunder- na för samverkan med förhand av annat slag; praktisk övning härvidlag torde ej medhinnas. All verksamhet som icke har direkt samband med huvud- uppgiften måste inskränkas så långt som möjligt. Sålunda bör förberedelser vara vidtagna för att snabbt lämna ut utbildningsmaterielen på den plats där utbildningen skall ske; mobiliserings- övning kan därför i regel ej anordnas. Vid stabs- och sambandsförband kan krävas att i förväg utbyggts stabsplatser, trådförbindelser m. m. Rengöring av materiel vid avrustningen torde endast till en del kunna medhinnas av det in- kallade förbandets personal. Rengöring m. ni. måste därför i regel till en del ut- föras av annan personal, främst civil ar- betskraft och handräckningsvärnplikti— ga. Följaktligen kräver ifrågavarande särskilda övningar proportionsvis större serviceorganisation än krigsförbandsöv- ningar.

För sådan personal som deltar i sär— skild övning och som har speciella upp- gifter i mobiliseringsarbetct bör under övningen också ske genomgång av per- sonalens ifrågavarande uppgifter (jfr även närmast följande punkt).

Längd De nuvarande särskilda befälsövning- arna har en längd av 15 dagar.

Det synes böra eftersträvas att anpassa längden av den särskilda övningen ef- ter behovet. En differentiering av öv—

ningens längd med hänsyn till förban- dets art kan därför bli aktuell.

Övningen bör som nämnts i större ut- sträckning än krigsförbandsövningen bygga på förberedelser från den utbil- dande myndighetens sida. Verksamhe- ten bör därför genast kunna bedrivas i full omfattning. Med hänsyn härtill och med hänsyn till att endast personal med kvalificerade eller tämligen kvali— ficerade uppgifter deltar, bör övningen vara av samma längd för all deltagan- de personal vid ett förband.

Genom att både krigsförbandsövning- arna och de särskilda övningarna åter- kommer oftare bör, av samma skäl som anförts beträffande krigsförbandsöv— ningarna, det vara möjligt att minska den enskilda övningens längd. Enligt utredningens mening bör övningen ha en längd av högst omkring två veckor. För att kunna anpassas till den under punkten 3 nämnda veckorytmen bör härvid övningarna om möjligt ges en längd av antingen fyra eller elva dagar.

5. Mobiliseringsövningama

Mobiliseringsövning bör som nämnts vara antingen mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. Mobiliserings- övningarna har ingen motsvarighet i nuvarande utbildningssystem; dock har på frivillighetens grund anordnats mo- biliseringsgenomgångar.

Mobiliseringsgenomgäng För syftet med mobiliseringsgenom- gången har redogjorts tidigare.

Till mobiliseringsgenomgång bör få inkallas kompanichef (motsvarande befattningshavare) , kompanikvarter- mästare (motsvarande befattningshava- re), mobiliseringsförberedare (med er- sättare) och mottagningsförrättare (med ersättare). Härvid förutsätts att vederbörande bor så nära mobilise-

ringsplatsen att han beräknas kunna delta i mobiliseringsarbetet under det första dygnet räknat från den tidpunkt då mobilisering anbefalls.

I princip bör den nämnda personalen vart annat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Detta bör i förs- ta hand ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning. Mobiliseringsgenomgången inpassas med hänsyn till dessa övningar så att det förstnämnda önskemålet tillgodoses. Mobiliseringsgenomgång bör emellertid härutöver kunna beordras att äga rum vid annan tidpunkt, till exempel vid ändring av mobiliseringsplats.

Mobiliseringsgenomgång bör genom- föras på tid som mobiliseringsmyndig- heten bestämmer. Den bör omfatta högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad.

Mobiliseringsgenomgång bör bestå av genomgång av förbandets mobiliserings- handlingar, studium av förbandets mo— biliseringsplats och mobiliseringsför- råd. I samband härmed bör den avsed- da gången vid mobilisering genomgås. Möjligheterna att anordna utbildning under mobiliseringsskedet —— främst i skjutning bör klarläggas. Strids— el- ler arbetsuppgifterna under mobilise- ringsskedet bör genomgås.

Mobiliseringsgenomgång bör kunna anordnas även efter frivilligt åtagande närmast för att få till stånd dylik ge- nomgång även i luckorna mellan de obligatoriska genomgångarna.

Mönstringsövning Organisationen av vissa förband. För närvarande förvaras i princip all ut- rustning för krigsförbandens behov _— såväl gemensam materiel som person- lig utrustning —— i mobiliseringsförråd i regel anordnade kompanivis.

Enligt vad värnpliktsutredningen un— der hand underrättats om har inom för- svarsstaben övervägts att i viss omfatt-

ning söka få till stånd en ordning en- ligt vilken personalen vid ett begränsat antal förband skulle i hemmet förvara sin personliga utrustning, bland annat handvapen med ett förstahandsbehov av ammunition samt uniform. De för- hand varom här är fråga utgörs av för— hand, som bland annat är avsedda för försvar av platser av särskild betydelse i inledningsskedet av ett kuppanfall och som med hänsyn härtill måste kunna mobilisera inom några timmar. Flerta- let förband med uppgifter i detta sam— manhang är strängt lokalrekryterade; de är vid armén lokalförsvarsförband. De består huvudsakligen av äldre värn— pliktiga. Flertalet förband är av så— dan typ att de icke avses genomföra särskild övning.

Organisationen av nämnda förband är delvis en fråga som ligger utanför värnpliktsutredningens uppgifter att ta ställning till. På utredningen torde framförallt ankomma att ta ställning till frågan om det är skäligt och lämp— ligt att ålägga värnpliktiga att förvara utrustning, bland annat handvapen. i hemmet.

För den värnpliktige innebär ett dy- likt åläggande vissa besvär med vård och tillsyn av materielen ävensom ett ekonomiskt ansvar för densamma. En— ligt värnpliktsutredningcns mening är olägenheterna härav i de flesta fall måttliga; redan nu förvarar exempelvis hemvärnsmännen sin utrustning på det— ta sätt. Det är emellertid uppenbart att i en del fall —— beroende på bostads— förhållanden, förvaringsmöjligheter och familjeförhållanden särskilt förva— ringen av handvapen i bostaden kan vara en betydande olägenhet för den värnpliktige. Enligt värnpliktsutred- ningens mening bör med hänsyn härtill den värnpliktige icke åläggas såsom skyldighet att förvara sin utrustning i hemmet. Däremot bör man enligt ut- redningens mening kunna bemyndiga

de militära myndigheterna att lämna ut utrustning till personalen vid nu ifrågavarande förband. Utrustning för- utsättes härvid icke skola utlämnas om den värnpliktige reser invändning mot att förvara densamma. Värnpliktsutred- ningen förutsätter, att före sådant ut- lämnande samråd sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämp- ligheten av att i det enskilda fallet ut— lämna eldhandvapen och ammunition. Om så av säkerhetsskäl anses nödvän- digt, kan det övervägas att förvara va- pen och ammunition på annan plats än i hemmen, exempelvis grupp- eller plu- tonsvis i anslutning till avsedda strids- ställningar eller vid samlingsplats.

Utbildningen av förbanden. Organise— ras förhand av angivet slag, bör de en- ligt utredningens mening fullgöra krigsförbandsövning i vanlig ordning. Däremellan bör förbanden såsom mönst- ringsövning fullgöra viss utbildning :som sammanhänger med förbandets speciella stridsuppgifter.

Syftet med mönstringsövningen bör vara att vid förband med särskilt korta mobiliseringstider öva att snabbt ge- nomföra en mobilisering och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa .stridsuppgifter eller motsvarande upp- _gifter.

Mönstringsövning bör i regel genom- föras en gång i mellanrummet mellan 'två på varandra följande krigsförbands- vövningar. Detta innebär, att i genom- .snitt en fjärdedel av antalet förhand av ovan angiven typ övas årligen. An- talet övade förband förutsätts bli täm- ligen litet.

Mönstringsövning bör också kunna anbefallas vid annan tidpunkt för att vid behov snabbt kunna höja insatsbe— redskapen, till exempel i ett läge då det kan antas att ett beslut om bered- skapsövning eller mobilisering är nära förestående eller —— vilket synes vara -ett mera sannolikt fall ovisshet fö-

religger om behovet av att, med hän- syn till den utrikespolitiska händelse- utvecklingen, inkalla värnpliktiga till beredskapsövning eller krigstjänstgö- ring. I sådana fall bör kunna ifråga- komma att beroende på läget ta 1 an— språk andra för mönstringsövning av— sedda förband än de som står i tur för inkallelse under året. Vid behov bör härvid alla förband som är avsedda för mönstringsövning under en fyraårs- period få inkallas.

övningen bör ha en längd av högst 24 timmar, tid för in- och utryckning inräknad. Detta innebär till exempel att personalen kan vara i tjänst från klockan 12 en dag till samma tidpunkt påföljande dag. övningen bör få ut- sträckas till 48 timmar om den anbe— fallts för att snabbt höja insatsbered- skapen. En sådan förlängning bedöms nödvändig för att säkerställa bered- skapstäckningen och ge rådrum för slutligt beslut om åtgärder med hänsyn till lägets krav. —— Det bör beaktas att den normala tiden för'övningens längd, 24 timmar, är beräknad bland annat under förutsättning att den tidigare nämnda utrustningen är utlämnad till de värnpliktiga. Är så icke fallet, måste övningen förlängas.

Det bör eftersträvas att — med bibe- hållande av övningens syfte _ i stor utsträckning förlägga mobiliseringsöv- ningarna till veckosluten.

Till mönstringsövning bör endast kunna inkallas personal i förband, som uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad i förväg om att den kan kom- ma att inkallas till mönstringsövning. Härvid hör bland annat lämnas upplys- ning om hur vederbörande skall förfara vid sjukdom eller annat giltigt förfall. Den värnpliktige skall ha rättighet att i förväg meddela närmaste anhörig och arbetsgivaren om att han tillhör för- hand, vilket kan komma att övas på nu angivet sätt.

Den värnpliktiges skyldighet att del- ta i övning av nu ifrågavarande slag innebär givetvis icke någon inskränk- ning i hans möjligheter att, när inkal- lelse till övning icke skett, vid varje tidpunkt själv bestämma sin vistelseort.

Inkallelse innebär, att inställelse skall ske snarast. Inkallelse sker i form av post-, bud- eller teleinkallelse. Åtgärder skall vara vidtagna så att personal som icke bör delta i övningen med hänsyn till civil anställning —— till exempel på- gående jourtjänst familjeförhållan— den eller sjukdom undantas från inkal- lelse eller hemförlovas utan omgång. Den som icke inställt sig till övning skall avkrävas intyg om anledningen till uteblivandet.

Mönstringsövningen bör omfatta alar- mering, samling, utlämning av viss ge- mensam utrustning exempelvis under- stödsvapen, intagande av stridsgrup- pering och i samband därmed kort till- lämpningsmoment. Efter detta bör skjutning äga rum och utlämnad utrust- ning kontrolleras samt vid behov komp- letteras.

Mönstringsövning kommer, som av det anförda framgår, att till syfte och genomförande likna de larmövningar som sedan lång tid tillbaka anordnats vid hemvärnet.

Mönstringsövning bör genomföras ef- ter en plan, som årligen fastställs av Kungl. Maj:t i kommandoväg. Beslut om avvikelser från planen måste själv- fallet också fattas av Kungl. Maj:t. Pla— nen bör omfatta förteckning över för- hand som avses övas, ungefärliga tid- punkter härför samt platser för öv- ning.

Omfattningen av den värnpliktiges skyl— dighet att fullgöra mobiliseringsövning För att tillgodose det angivna syftet med mobiliseringsgenomgången, nämli- gen att möjliggöra att mobiliserings-

uppgifterna genomgås ungefär vart an— nat år, skulle för en värnpliktig som ej deltar i särskild övning eller mönst- ringsövning erfordras fem övningstill- fällen om vardera en dag.

För att tillgodose syftet med mönst- ringsövningarna skulle likaledes er- fordras fem övningstillfällen om nor- malt vardera en dag men i vissa fall två dagar. Härvid har 24 (48) timmars övning i en följd betraktats som en dag (två dagar), även om timmarna är för- delade på fler kalenderdygn. Samman- lagt skulle alltså för mönstringsövning- ar i och för sig erfordras att den värn- pliktige var skyldig tjänstgöra tio da— gar. Utredningen anser sig dock, med hänsyn till att norm-albehovet utgör en- dast fem dagar, böra begränsa den sam- manlagda tjänstgöringsskyldigheten för mönstringsövningar till högst åtta da- gar.

Värnpliktiga som deltar i mönstrings- övning kan som framgår av det tidigare anförda i regel ej ifrågakomma för mo- biliseringsgenomgång. Tjänstgörings- skyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliseringsövningar föreslås därför bestämd till fem övningstillfällen om tillsammans högst åtta dagar be- räknade på sätt i det föregående an- givits varav högst fem dagar får tas i anspråk för mobiliseringsgenomgång.

E. Insatsberedskapen och utbildnings- systemet

1. Allmänna önskemål beträffande insats- beredskapen

Krigsmakten uppbyggd enligt gällande försvarsbeslut avser i första hand att till- godose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen medan in- satsberedskapen satts i andra hand (jfr kap. 5). De krav på insatsbered- skap som, mot bakgrund av denna avväg-

.;qu

ning i stort, krigsmakten skall tillgodo- se har av överbefälhavaren i underlaget till 1963 års försvarsbeslut allmänt an- givits på i huvudsak följande sätt.

lnsatsberedskapen bör kunna anpassas efter hur snabbt de olika förbanden eller stridsmedlen beräknas behöva insättas vid ett angrepp mot oss. Den högsta insatsbe- redskapen måste gälla för luftförsvarsmed- len, eftersom angrepp genom luften kan komma först och särskilt snabbt. Mindre snabbt krävs insats av till exempel mark- stridskrafternas huvuddel, eftersom större invasionsföretag kan genomföras först ef- ter vissa angreppsförberedelser. I fråga om insatsberedskap bör det därför ställas högre krav på flygstridskrafterna och vissa delar av marinstridskrafterna än på arméstrids- krafterna.

Bedömningarna av risken för mer eller mindre överraskande krigsutbrott är i vis- sa avseenden osäkra. Allmänt sett är det därför ett önskemål att insatsberedskapen förbättras i den mån detta kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. ln— satsbcredda styrkor —— avvägda efter det militärpolitiska lägets krav bör kunna möta Överraskande anfall och skydda mo- biliseringen av krigsmaktens huvuddel.

En i och för sig önskvärd insatsbered- skap i fredstid måste för vårt lands del av ekonomiska skäl ersättas med förmåga till snabba beredskapshöjningar i skärpta lä- gen. En ofrånkomlig förutsättning för att ett beredskapssystem av detta slag skall kunna fungera är att statsledningen vid be— hov snabbt -— och även på tämligen svaga indikationer fattar beslut om att skär— pa beredskapen. I annat fall rubbas själva grunden för systemets effektivitet. I högre grad än tidigare måste vi vänja oss vid att betrakta tillfälliga beredskapshöjande åtgärder som normala företeelser under pe— rioder av stor politisk spänning. Detta är en följd av det svenska, på allmän värn- plikt byggda beredskapssystemets utform- ning.

Genom att krigsmaktens beredskap grun- das på en hög långsiktig beredskap och en hög mobiliseringsberedskap i förening med stor förmåga till snabba höjningar av in- satsberedskapen, blir dock kraven stora på underrättelsetjänstens effektivitet.

Värnpliktsutredningen har med före- trädare för överbefälhavaren haft en

rad överläggningar i syfte att på olika punkter få preciserat innebörden av föreliggande önskemål om insatsbered— skap, exempelvis med avseende på styrkornas storlek, sammansättning, ut- bildningsnivå, dislokation och färdig— hållning till tiden och beträffande sam- bandet mellan de ganska skiftande önskemålen i fråga om kraven på olika försvarsgrenar.

Värnpliktsutredningen tolkar vad som anförts i förarbetena till gällande för— svarsbeslut och vid de nämnda över— läggningarna med företrädare för över— befälhavaren så att, med de resurser som gällande försvarsbeslut ställer till förfogande, önskemålen rörande insats— beredskapen i stort karakteriseras av att inga väsentliga minskningar bör ske i förhållande till nuläget och att någon förbättring är önskvärd.1

2. Vägar att tillgodose önskemålen om insatsberedskap

Värnpliktsutredningen vill först med kraft understryka det förhållandet att den svenska krigsmaktens uppbyggnad enligt gällande försvarsbeslut innebär att den största vikten lagts vid att kun- na vidmakthålla en tillräckligt omfat— tande, väl utbildad och snabbt mobili- serbar krigsorganisation medan i gen— gäld inom de totala resursernas ram mindre utrymme kunnat ges kontinuer- ligt insatsberedda styrkor. Krigsmak— ten i fred är alltså i första hand en organisation för utbildning och mobili- sering eller, med andra ord, uppbyg— gandet av långsiktsberedskapen och mo- biliseringsberedskapen har prioriterats.

Behovet av insatsberedda styrkor in— om ramen för en på detta sätt upp-

1 I sammanhanget må nämnas att vad som anförs i överbefälhavarens i maj 1965 avläm— nade utredning om det militära försvarets fortsatta utveckling ÖB 65 i princip icke innebär några ändringar härutinnan.

byggd krigsmakt kan tillgodoses på olika sätt. Vad som är lämpligaste sätt beror bland annat på behovets art.

Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt åter- kommande, exempelvis behov av viss luftbevakning och behov av enheter som kan hävda rikets gränser vid gräns- kränkningar. Dessa behov, som kan skifta med årstiderna, kan förutses tämligen lång tid i förväg. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska lä- gets växlingar och kan betraktas som tillfälliga. Behoven i sådant hänseende måste kunna tillgodoses med kort var- sel.

För att tillgodose de nämnda, ständi- ga eller ständigt återkommande be- hoven kan ifrågakomma att använda an- tingen förband under grundutbildning eller förband under repetitionsutbild- ning. Vilken lösning som bör väljas bör avgöras från fall till fall. De synpunk- ter som främst gör sig gällande vid en avvägning av nämnt slag är följande.

Först kan frågan ses ur insatsbered- skapens synpunkt. Med användning av förband under grundutbildning för in- satsberedskapens upprätthållande krävs i allmänhet att ett mindre antal enhe- ter behöver bindas för uppgiften än om beredskapstäckningen skall ske med förband under repetitionsutbildning. Att vidmakthålla en mer kontinuerlig insatstäckning med förband under re- petitionsutbildning kräver nämligen att ett stort antal krigsförband engageras i sådan verksamhet. Om en bataljon un- der grundutbildning vid armén anses ge beredskapstäckning under exempel- vis de fyra sista månaderna av grund- utbildningen så måste för att erhålla motsvarande täckning med förband un- der repetitionsutbildning varje är ca sex bataljoner ur krigsorganisationen avses härför, förutsatt att krigsförbands-

övningarna med hela förband omfattar tre veckor. Om krigsförbanden övas vart fjärde år, måste därför ca 24 bataljoner ur krigsorganisationen avses för denna uppgift. Det fortlöpande utbytet av krigsförband med beredskapsuppgifter som således måste ske om beredskapen skall tillgodoses med förband under re- petitionsutbildning kan verka försva- gande på insatskraften. Insatskraften hos det enskilda grundutbildningsför- bandet torde å andra sidan vara ojämn. Den ökas givetvis i samma mån som under utbildningen färdigheterna hos enskilda förband stegras och befästes. Vidare må framhållas att tillgången på aktivt befäl vid grundutbildningsförban- den är större än vid krigsförband under repetitionsutbildning. Också hos repe- titionsutbildningsförbanden kan varia- tioner i insatskraften förekomma med hänsyn till utbildningsnivån; utredv ningen bedömer emellertid att utrym- met för sådana variationer är mindre än vid grundutbildningsförbanden om man bortser från det fall att omskol- ning skall äga rum. Därtill kommer att organisation, numerär och utrustning hos repetitionsutbildningsförbanden i allt väsentligt överensstämmer med de för krig avsedda förhållandena medan hos grundutbildningsförbanden resur- serna i dessa avseenden i vissa fall kan vara större och i andra fall mindre. Till- sammantaget finner utredningen att några avgörande skillnader i fråga om insatskraft icke kan bedömas föreligga mellan grundutbildnings— och repeti- tionsutbildningsförband.

För mobiliseringsberedskapen kan användning av grundutbildningsförband för mera fortvarig beredskapstäckning —- om icke särskilda anstalter träffas medföra den avgjorda nackdelen att, om förbanden i ett kritiskt läge blir bundna av beredskaps- eller stridsupp- gifter, mobiliseringen försvåras för de

egentliga krigsförbanden till följd av att aktivt befäl och viktig materiel'är ianspråktagen vid beredskapsförban- den. Om man i stället använder repeti- tionsutbildningsförband urtkrigsorgani- sationen för beredskapsuppgifter för- svåras icke en eventuell mobilisering av övriga krigsförband. .Ur mobilise- ringsberedskapens synpunkt är det där- för avgjort mer fördelaktigt att för nu ifrågavarande beredskapsuppgifter an- vända krigsförband under repetitionsut- bildning. Om en nära överensstämmelse finns mellan freds- och krigsorganisa- tion utjämnas emellertid skillnaderna härvidlag mellan grundutbildningsför- band och repetitionsutbildningsförband.

Ålagda beredskapsuppgifter kan in- verka på utbildningen och därmed på den långsiktiga beredskapen såväl vad gäller grundutbildningsförband som re- petitionsutbildningsförband på det sät- tet att man kan tvingas att för utbild- ningen välja en årstid och en terräng som ur utbildningssynpunkt är ofördel- aktig och som därför kan försämra ut- bildningsresultatet. För repetitionsut- bildningsförbanden gäller därutöver att beredskapsuppgifter kan medföra att inriktningen av utbildningen på för- bandets direkta krigsuppgift försvåras därigenom att andra krigsförband med vilka samövning bör ske ofta icke kan övas samtidigt eller att utbildning- en måste förläggas till ett område som icke direkt ansluter till förbandets krigsuppgift. Härtill medverkar det för- hållandet att krigsförbandsövningarna är korta, vilket i och för sig förutsätter att utbildningsbetingelserna är gynn- samma för att utbildningsmålet skall kunna nås under övningen. Konsekven- för krigsorganisationens utbild- ningsstandard totalt sett av att krigs- förband används för beredskapsuppgif— ter kan bli stor, eftersom, som framgår av det inledningsvis anförda, ett stort

SGI]

antal .'.förhand ur krigsorganisationen måstei engageras för att en i och för sig tämligen begränsad uppgift skall kunna lösas fortvarigt. Utredningen finner det .för långsiktsberedskapen vara minst be- lastande att för fortvariga beredskaps- uppgifter i allmänhet använda förband .under grundutbildning.

Vid en sammanvägning av de anförda fördelarna och nackdelarna vill det före- falla utredningen som om det i allmän- het vore fördelaktigare att tillgodose in- satsberedskapsbehoven med förband under grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid. av året som sådana förband. —— framförallt gäller detta ar- mén och kustartilleriet kan vara disponibla måste emellertid även för- .band under repetitionsövning utnytt- -jas för att tillgodose insatsberedskapen.

Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan hur de mera till- fälliga insatsberedskapsbehoven hör till- godoses främst avseende vid den om- ständigheten att det svenska värnplikts- systemet i fred väsentligen är ett system för att utbilda värnpliktiga. Då systemet utformades kunde emellertid icke bort- ses från att behov kunde uppkomma av att hålla krigsförband insatsberedda. Detta har avsetts skola ske genom utan- för utbildningssystemet liggande be- redskapsövningar.

Enligt 1941 års värnpliktslag kan värnpliktiga inkallas till beredskapsöv- ning (27 5 2 mom. värnpliktslagen; jfr härom betänkandets kap. 2). Denna ut- väg är —— vilket också framgick då värnpliktslagens bestämmelser härom skapades _ ett naturligt komplement till en grundutbildning som endast om- fattar ett år eller mindre. Beredskaps- övningen stör i princip icke repetitions- utbildningen av krigsförbanden. Styr- korna kan lätt avpassas efter det ak- tuella behovet. Ur samhällets och den

enskildes synpunkt är emellertid öv- ningarna självfallet en särskild belast- ning. Belastningen måste emellertid ses som priset för att man under normala tider icke håller större stående styrkor. Det kan, bland annat med hänsyn till den merbelastning för samhället som in- kallelser till beredskapsövning innebär, bli svårt att vid behov få till stånd ett beslut om dylika inkallelser vilket be- gränsar användbarheten av detta slag av övningar. Utredningen anser dock att beredskapsövning enligt 27 5 2 mom. värnpliktslagen är den i princip mest logiska och riktiga lösningen av tillfälligt uppkommande behov av in— satsberedskap.

Beredskapsövning innebär emellertid som nämnts en extra belastning och medför behöv av extraordinära åtgär- der. I många fall, då behov av mindre eller kortvarigare förstärkningar av in— satsberedskapen bedöms föreligga, är det därför i praktiken önskvärt att icke behöva tillgripa extra ålägganden. In- satsberedskapen bör då kunna tillgodo- ses genom smärre omläggningar inom

ramen för utbildningssystemet. Vad som härvidlag främst kommer i fråga är ändrad fördelning i tiden av krigs- förbandens repetitionsutbildning. De förändringar av utbildningsbetingelserna som härvid bör kunna godtas är att ett förband får fullgöra övning ett år ti- digare eller senare än det eljest skulle ha gjort eller få övning förlagd till an- nan tid på året än eljest. En bedöm- ning av nackdelar och fördel-ar totalt sett med en sådan omläggning får här- vid göras från fall till fall. Därjämte kan komma i fråga att anordna mönst- ringsövningar. Värnpliktsutredningen har utgått från att såsom redan nu är fallet den av Kungl. Maj:t utfärdade in- skrivningsförordningen skall innehålla föreskrifter om hur lång tid de värn- pliktiga skall erhålla inkallelseorder före avsedd inställelsetidpunkt. Denna tid bör emellertid liksom nu kunna un- derskridas då särskilda skäl föranleder därtill; behov av snabb höjning av in- satsberedskapen kan enligt utredningens mening vara ett sådant skäl.

AVDELNING IV

Värnpliktsutbildningen vid armén

___...c»_.E._,_Jl;.._..€_:,:?. ?, .."; .::.f;

"

ur?—u m..—U... W 2. _, _. , __

KAPITEL 10

Utgångspunkter för överväganden rörande Värnplikts- utbildningen vid armén

1. Inledning

Värnpliktsutredningen har, efter redo- visning av direktiven för utredningen, i betänkandets avdelning II redogjort för vissa i huvudsak givna omständig- heter av betydelse för värnpliktsutbild— ningen,'såsom krigets ändrade karak- tär, gällande försvarsbeslut, krigsmak- tens personal, utvecklingen på skolans och arbetsmarknadens områden m. m. samt anfört synpunkter på hur dessa omständigheter kan inverka på utbild- ningens utformning. Utgående bland annat härifrån har värnpliktsutredning- en vidare i avdelning III angivit vissa allmänna riktlinjer som bör eftersträvas att följa vid utformningen av värnplikts— utbildningen vid de olika försvarsgre- narna.

Utöver de angivna förutsättningarna för värnpliktsutbildningens ordnande, vilka i allt väsentligt är gemensamma för hela krigsmakten, föreligger för de olika försvarsgrenarna förutsättningar som följer av försvarsgrenens särskilda uppgifter i krig och fred samt dess orga- nisation härför.

I detta kapitel kommer -— efter en re- dovisning av arméns uppgifter och or- ganisation sådana dessa med utgångs- punkt i nu gällande försvarsbeslut kan beräknas föreligga omkring år 1971 det nuvarande utbildningssystemet vid armén att beskrivas och granskas mot bakgrund av de i avdelning III angivna allmänna riktlinjerna.

2. Arméns uppgifter

Arméstridskrafternas huvuduppgift i krig är att i samverkan med stridskrafter ur övriga försvarsgrenar avvärja inva- sion. Avvärjning av invasion skall i första hand förberedas inom de mest sannolika invasionsområdena. Inom öv- riga delar av landet försvaras hamnar och landstigningsplatser," marina baser och flygbaser samt andra för totalför- svaret betydelsefulla platser och anlägg- ningar. Ytterligare stridskrafter skall snabbt kunna tillföras dessa områden. Arméns uppgifter i fred är att förse krigsorganisationens enheter med utbil- dad personal —— fast anställd och värn- pliktig —— och med erforderlig materiel. En ytterligare uppgift är att förbereda och genomföra mobilisering av krigs— organisationens enheter och att avlämna dessa till de militära myndigheter som leder operationerna. Dessutom skall upprätthållas en viss insatsberedskap.

3. Organisationen Krigsorgan isationen

Fältförband. För kvalificerade anfalls— uppgifter erfordras förband med stor eldkraft och rörlighet. Kraven på per- sonalens fysiska styrka och uthållighet är särskilt stora vid dessa förband och de bör därför huvudsakligen bestå av unga värnpliktiga.

Utöver de egentliga anfallsstyrkorna

behövs förband som lämnar anfalls- styrkorna understöd i fråga om eld, fältarbeten, underhåll, samband o. s. v. De behöver ha en kvalitet som svarar mot anfallsstyrkornas. Detta innebär bland annat, att de värnpliktiga icke får ha för hög ålder.

Nämnda slag av förband betecknas fältförband.

De viktigaste fältförbanden utgörs av brigaderna. Dessa kan komma att upp- träda under mycket skiftande terräng- och klimatförhållanden. Operationer måste kunna genomföras i områden som i huvudsak består av småbruten terräng, där en motståndares pansarstyrkor har svårt att göra sig gällande, men även i öppen terräng, vilket ställer krav på att organisation och utrustning är av- passad för strid mot mekaniserade för- hand i sådan terräng. I Övre Norrland kan strid i vägfattig terräng samt i stort snödjup bli aktuell vilket kräver förband med speciell organisation och utrustning. De olika betingelser under vilka brigaderna i första hand kan komma att uppträda har föranlett att tre typer av brigader skapats, nämligen infanteri-, pansar— och norrlandsbri- gader.

Infanteribrigaden och norrlandsbri— gaden består bland annat av skytteba- taljoner, artilleridivision, ingenjörbatal- jon och underhållsbataljon. Norrlands- brigaden är utrustad med bandvagnar. Båda brigadtyperna skall, för lösande av vissa anfallsuppgifter, kunna för- stärkas med stridsvagnar. Skytteba- taljonen består bland annat av skytte- kompanier och granatkastarkompani. Dess styrka utgör omkring 1 000 man.

Pansarbrigaden består bland annat av pansarbataljoner, artillerid-ivision, ingenjörbatarljon och underhållsbatal- jon. Kärnan i pansarbrigaden utgörs av stridsvagnar. Skyttetruppen transporte- ras i pansarbanvdvagnar. _ Pansarbatal-

jonen består bland annat av strids— vagnskompanier, pansarskyttekompan-i- er och pansarbatteri. Dess styrka utgör omkring 1 000 man.

Lokalförsvarsförband. I gräns- och kustområden liksom inom riket i övrigt finns ett stort antal viktiga platser, som måste försvaras. Sådana platser kan lik— som hittills vara förstahandsmål för en angripare vid överraskande anfall. Det är därför viktigt, att förband som avses för försvar av dessa platser snabbt kan göras stridsberedda. Kravet på förmåga till snabb mobilisering, möjliggjord bland annat av utpräglat lokal rekry- tering, är därför högt. För dylika upp- gifter avses även i framtiden förband organiserade och utrustade enbart för till en viss plats bunden försvarsstrid. Dessa förband benämns värnförband. Vid Värnförbanden behöver personalen icke ha så hög fysisk spänst som vid övriga förband. För dessa avses därför liksom hittills främst äldre värnplik- tiga.

Värnförbanden är avsedda för försvar av hamnar, av kuststräckor särskilt lämpade för landstigning, av marina baser och av flygfält, av gränsövergång- ar och av viktiga trafikknutpunkter. I försvarsuppgiften ingår även att för- banden i mindre avdelningar skall kun- na utföra motstötar, exempelvis för att återta stridsställning som tidigare ut- rymts. Förbandens organisation och ut- rustning är avpassad från fall till fall med hänsyn till uppgifterna. Värnför- banden består huvudsakligen av skytte- och kulspruteförband samt värnkanon— grupper. Värnförbanden är utrustade för försvar även mot en pansrad mot— ståndare. De grupperas i befästningar som så långt möjligt utbyggs i fred. Värnförbanden är i huvudsak organise- rade som värnkompanier.

För att värnförbandens försvar skall kunna ges tillräcklig hållfasthet finns

förband, som kan omgrupperas mellan olika områden för att snabbt förstärka försvaret och aktivt _— bland annat genom begränsade anfall medverka till att fiendens anfallskraft bryts. Vid fältförbandens strid förekommer även uppgifter av mindre offensiv karaktär. För uppgifter av denna art, som främst omfattar försvarsstrid men också kräver anfall av begränsad omfattning, avses i första hand förband, som exempelvis i fråga om utrustningen har en kvalitet mellan värnförband och fältförband och som kan omgrupperas med egna me- del. För sådana uppgifter avsedda för- band benäms cykelskytteförband.

Cykelskytteförbanden är i regel or- ganiserade i cykelskyttebataljoner. Va- penutrustningen är i det närmaste av samma kvalitet som vid skyttebataljon i infanteribrigad. Granauteldkraften i cy— kelskyttebataljonen är dock mindre, vilket gör att bataljonen kan lösa endast begränsade anfallsuppgifter. Bataljonen har god rörlighet.

Härutöver finns fasta och rörliga bat- terier, luftvärn, fältarbetsförband samt sambands- och underhållsförband av en kvalitet som svarar mot den hos värn- förbanden och cykelskytteförbanden.

Värnförband, cykelskytteförband samt sistnämnda slag av förband benämns lokalförsvarsförband.

Elappförband. Fält- och lokalförsvars- förbanden inrymmer underhållsförband, som medför förnödenheter m. m. sva- rande mot ett förstahandsbehov. Dessa förband är i sin tur hänvisade till un- derhållsförband med större kapacitet _— etappförband. Dessa avses liksom hittills bestå av äldre värnpliktiga som överförts från fältförband och omskolats under krigsförbandsövning för sin nya uppgift.

Etappförbanden är sammanhållna i bataljoner, som har en organisation av— passad för underhåll av en till två bri-

gader. De kan omgrupperas med egna medel.

Hemvärn. Transportteknikens utveck— ling ökar, som tidigare nämnts, sanno- likheten för samtidiga anfall över stora områden. På grund härav krävs bland annat, att bevakning organiseras över så stor del av landets yta som möjligt. I denna ytbevakning behövs medverkan av hemvärn. Genom att hemvärnet kan träda i funktion med mycket kort var- sel — några timmar är det möjligt att även vid överraskande anfall med hemvärnets hjälp skapa ett skydd för mobilisering m. m.

Depåförband. Depåförband är för— hand särskilt organiserade för personal- ersättning.

Sammanfattning. Arméstridskrafterna avses liksom nu även i framtiden bestå av fältförband, lokalförsvarsförband, etappförband, hemvärn och depåför— band. Förbanden ges en personell och materiell kvalitet som är noga avpassad till huvuduppgiften. Gemensamt för alla förband gäller emellertid att de skall kunna uppta strid, mot såväl skytte— som pansartrupp, vilket ställer krav på utbildning och utrustning härför.

Fredsorganisationen De i krigsorganisationen ingående för- banden ur armén har i mycket ringa omfattning sina direkta motsvarigheter i fredsorganisationen i form av stående enheter eller kaderförband. Fredsorga- nisationen har i stället utformats med tanke på uppgiften att utbilda och att kunna mobilisera förband för krigsor- ganisationen.

Utbildningen av värnpliktiga genom- förs vid ett femtiotal fredsförband _ regementen, kårer och bataljoner samt vid vissa centrala skolor.

Fredsorganisationens utbildningska- pacitet är avpassad så att årligen kan utbildas den kontingent om 36 500 värn-

pliktiga, som erfordras för att vidmakt- hålla krigsorganisationen och tillgodose behovet i fred av handräckning.

För ett exempel på utbildningsorga- nisation och befälsstater för denna vid ett normalinfanteriregemente .torde få hänvisas till 1954 års befälsutrednings betänkande Arméns befäl (SOU 1959: 29, s. 169) . Avvikelser från den där föreslagå na och sedermera godtagna organisa- tionen kan förekomma beroende på de lokala förhållandena, exempelvis beträf- fande befälstillgången och krigsorgani- sationens behov av personal till olika befattningar. Frågan om befälsstaterna vid arméns specialtruppslag är för när- varande under prövning och läget be- träffande dessa vid den tidpunkt omkring år 1971 —.+ som redogörelsen i övrigt avser är därför något osäkert.

Personalbehov och krigsplacerings- normer

För att på lång sikt tillgodo-sepersonal- behovet i arméns krigsorganisation och behovet av handräckning i fred erford- ras årligen för grundutbildning en kon- tingent av som nämnts 36 500 man, värnpliktiga för rekrytering av aktiv personal inräknade. Denna kontingent medger även, att den nödvändiga per- sonalreserven (mobiliseringsreserv och personalersättningsreserv) kan upprätt— hållas, d.v.s. den personalreserv som fordras för att möjliggöra en riktig krigsplacering av personalen i fred, för att täcka sjukavgångar "m. 111. vid mobi- lisering och för att i krig ersätta strids- förluster.

Utbildningskontingentens genomsnitt- liga fördelning på värnpliktskategorier framgår av tabell 10: 1.

1948 års v'ärripliktskommitté utgick från den normen för krigsplacering av de'värnpliktiga, att 15 årsklasser er- fordrades för att fylla behovet av per- sonal till fältförbanden och .till dessas

Tabell 10: 1. Arméns årliga värnplikts— kontingent omkring år 1971 enligt vad som följer av 1963 års försvarsbeslut samt kan- tingentens genomsnittliga fördelning på

värnpliktskategorier . Antal Knege" värnpliktiga Värnpliktiga i allmänhet . utom i handräckningstjänst.. 23 100 Värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst ........ 2 700 Värnpliktiga uttagna för un- derbefälsutbildning ......... 17 000 Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst. . . . 800 Värnpliktiga uttagna för un- - . derofficersutbildning ........ 22 900 Summa 36 500

1 Ett mindre antal värnpliktiga, som med hittills tillämpad ordning främst-på grund av behovet av utbildningstid skulle uttagits till underbefäl, har i tabellen hänförts till värnpliktiga i allmänhet (jfr kap. 11, punkten 3). ” Utbildning till värnpliktig officer genom- gås efter frivilligt åtagande. För att krigsorga- nisationens behov skall tillgodoses, fordras att 1000 av de 2900 underofficersuttagna värn— pliktiga genomgår sådan utbildning.

personalreserv. Behovetbedömdes lika för alla truppslag. '

Till följd av ändringar i krigsörgaå nisationen ianspråktar numera fältför- banden en mindre och lokalförsvarsför- banden en större andel än tidigare'a'v antalet värnpliktiga. Förändringen be- ror främst påatt, på grund av högre materielkostnader, andelen fältförband måst begränsas 'i förhållande till tidi- gare. I fältförbanden, vilka avses för de fysiskt mest krävande uppgifterna, be- räknas i framtiden liksom hittills i förs- ta hand de yngsta värnpliktiga placeras.— I genomsnitt erfordras som en följd av den angivna utvecklingen numera omå kring '13 av de'yngsta årsklasserna för att tillgodose fältförbandens behov av värnpliktiga. _ Vid "infanteriet och pansartrupperna organiseras de förband som bland. fältförbanden har "att utstå

de hårdaste fysiska påfrestningarna. Dessa förband har därför ett större behov av unga värnpliktiga än övriga fältförband. Det har ansetts angeläget att åstadkomma omkring två års för-

yngring av personalen i fältförbanden, i infanteriet och pansartrupperna. Det- ta för å andra sidan med sig att fält- förbanden ur övriga truppslag måste rekryteras ur i genomsnitt 16 årsklasser.

Det nu anförda har lett till följande krigsplaceringsnormer, vilka enligt av arm'éledningen utarbetade långsiktspla- ner skall genomföras. Vid i första hand infanteriet och pansartrupperna skall personalen i regel placeras i fältförband eller persönalreserv härför under de el- va första åren. Härvid erfordras i fram- tiden ett antal värnpliktiga motsvaran- de i genomsnitt ca åtta årsklasser för att fylla förbandens krigsstyrka medan öv- riga utgör personalreserv. Fältförban- den omsätts härvid således i åttaårs- rytm. Under återstående tid, 16 år, pla- ceras de värnpliktiga antingen i lokal- försvarsförband eller i etappförband. —— Vid övriga truppslag skall personalen placeras i fältförband eller personalre- serv härför under 16 år. En styrka mot- svarande i genomsnitt ca tolv ålders— klasser erfordras därvid för att fylla förbandens krigsstyrka. Övriga ingår i personalreserven. Fältförbanden inom dessa truppslag omsätts härvid—såledesi tolvårsrytm. Återstående del av tjänste- tiden, elva år, placeras de värnpliktiga i lokalförsvarsförband.

Värnpliktsutredningen lägger armé- ledningens nu angivna krigsplacerings- normer till grund för sina fortsatta överväganden.

4. Nuvarande utbildningssystem De värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet för utbildning

Värnpliktiga i allmänhet tilldelade ar- mén'är enligt värnpliktslagen skyldiga

tjänstgöra 394 dagar, att fullgöras med en första tjänstgöring om 304 dagar samt tre- repetitionsövningar envar om 30 dagar. Värnpliktiga uttagna för un- derbefälsutbildning och tilldelade ar- mén är enligt värnpliktslagen skyldiga tjänstgöra 444 dagar, att fullgöras med en första tjänstgöring om 324 dagar samt tre repetitionsövningar envar om 30 dagar. Värnpliktiga uttagna för un- derofficersutbildning och tilldelade ar- mén är enligt värnpliktslagen skyldiga- fullgöra en första tjänstgöring och en fortsatt tjänstgöring om sammanlagt högst 450 dagar samt tre repetitionsöv- ningar envar om 30 dagar. De som ut- tagits för utbildning till värnpliktiga officerare är skyldiga att härutöver full- göra ytterligare fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar; uttagning för ut- bildning härtill må ske endast efter de värnpliktigas medgivande.

Enligt värnpliktslagen gäller härut- över för armén tilldelade värnpliktiga i fråga om befälsövningar följande. —— Värnpliktiga som genomgått befälsut- bildning eller utan att ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom befäl må enligt de närmare bestämmel- ser Konungen meddelar kunna åläggas att, utöver ovan nämnd tjänstgöring i anslutning till dem åliggande repeti- tionsövning fullgöra befälsövning omfat- tande tio dagar. Värnpliktiga, vilka genomgått underofficers- eller officers- utbildning eller, utan att ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom underofficerare eller officerare, må en- ligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar kunna åläggas att utöver nyss- nämnda befälsövningar fullgöra två särskilda befälsövningar, envar om 15 dagar.

Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänstär skyldiga fullgöra soldat- och befälsutbildning, fackutbildning och" facktjänstgöring under 394 dagar samt

fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar.

Konungen äger förordna om minsk- ning av tiden för tjänstgöringen i vissa fall. Härvid må tjänstgöringstiden _— dock icke tid för repetitionsövningar och befälsövningar förkortas med högst sju dagar. Härutöver må bland annat tiden för första tjänstgöringen vid armén för underbefälsuttagna värn- pliktiga förkortas med högst sju dagar.

De angivna bestämmelserna har till— lämpats på följande sätt.

Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficers- och officersutbildning har i princip helt tagits i anspråk.

Grundutbildningen har i vissa fall förkortats med någon eller några dagar för att vinna bättre anpassning av tjänst- göringstiden till kalendern. Tjänstgö- ringstiden för underbefälsuttagna har förkortats med högst sju dagar för att möjliggöra för värnpliktig att avlägga studentexamen i maj före grundutbild- ningens påbörjande; förkortningen har för utbildningens del avbalanserats ge- nom att det i utbildningstiden ingåen- de övningsuppehållet för dessa värn— pliktiga gjorts kortare.

För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärn- pliktiga och värnpliktiga uttagna för ut- bildning i specialtjänst liksom också i fråga om dessa värnpliktigas utbildning i övrigt torde få hänvisas till kapitel 29. I återstoden av avdelning IV be- handlas därför dessa värnpliktigas för- hållanden icke alls eller endast i för sammanhanget nödvändig omfattning.

Grundutbildningen

Grundutbildningens mål är allmänt att hos den värnpliktige skapa ansvars- känsla och självdisciplin samt en sådan psykisk och fysisk motståndskraft som

ger den värnpliktige förutsättningar att uthärda påfrestningarna under krig och vid övningar under krigsliknande för- hållanden.

I fråga om befattningsutbildning gäl- ler att den värnpliktige skall bibringas sådan färdighet i avsedd befattning att han kan krigsplaceras i denna efter grundutbildningens slut.

I fråga om förbandsutbildning gäller bland annat att förbanden skall uppnå god färdighet i plutons och kompanis uppträdande och strid under vanligen förekommande lägen, samt god färdig- het i bataljons marsch, förläggning, gruppering och anfall under snabba lä- gen. Ytterligare utbildning i bataljon och brigad sker enligt bestämmelser, som årligen utfärdas av chefen för ar- mén och av militärbefälhavare. Det nu anförda gäller framför allt infanteriet och pansartrupperna.

Inpassningen under året av grundut- bildningen framgår av bild 10:1.

Vid arméns huvuddel sker, som fram- går av bilden, inryckningen till grund— utbildningen under våren eller sonl- maren. Denna inpassning är vald för att ge lämpligaste klimatförhållandena un- der utbildningen. Förutsättningarna för att genomföra den inledande delen av utbildningen på kortaste tid och med bästa resultat är störst under sommaren. Under hösten sedan skörden är intagen och under vintern då marken är tjälad, är det i viss utsträckning möjligt att för förbandsutbildningen som då upptar största delen av tiden disponera mark utanför de militära övnings- och skjut- fälten. De värnpliktiga får med denna inpassning efter hand vänja sig vid ett allt hårdare klimat. Vinterutbildning enskilt och i förband kan genomföras då de värnpliktiga uppnått tillräcklig kondition och härdning genom före- gående utbildning. Utryckning sker i huvuddelen av landet före tjällossnings-

. ANTAL ' . _KATEGORI WR ÅR 1 AR 2. ARE) ARM€NS uuvuoueu _ .. lil vaanmxncm | ALLMAN— [5 29,5 HET 501 ; ugDERBEFÄLsunAeN/t . VARNPuxnch 4.511 - unoiaomcuwmem VAENPLIKTNJA 450 * OFFICERSUTTAbNA vÄRNPLtKTleA 150'1l0 blijNDRE DELÅV una: ljj VARNPumeA | ALLMÄN— Alternativt HET 504 UQDERBEFÄLsuuAaNA VARNPUKTIGA 324 ). uaoznomcewmwt _Alternativt) VAENPLIKTIGA 450 . ongcensunAw ”50, VARNPLIKTIGA | 30

1 Kan förkortas till 317 dagar, varvid motsvarande minskning sker av övningsuppehåll. 2 Härutöver kan kadettskola med delad sommarlinje förekomma.

Anm. 1. För mindre grupper värnpliktiga kan förekomma annan inpassning. 2. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

periodens början, vilket gör att utbild- ningen i regel kan avslutas med till— lämpningsövning där de värnpliktigas förmåga att uppträda enskilt och i för- band kan utsättas för ett fullständigt

prov. För en mindre del av armén _— vissa övningstrupper m. m. -— tillämpas en annan inpassning. Behovet av övnings— trupp för arme'ns centrala skolor är störst under sommaren. Övningstrupper- na måste då kunna genomföra övningar i förhand. Detta leder till att flertalet övningstrupper måste rycka in på sen- hösten med utryckning på sensom— maren påföljande år. Dessa förband utgör samtidigt beredskapsstyrkor un— der sommaren då arméns huvuddel be- finner sig i det inledande skedet av ut- bildningen. För att tillgodose ytterli- gare behov av beredskapsförband är

några förband exempelvis på Gotland utöver övningstrupperna inordnade i denna rytm. Andra tider förekommer för smärre styrkor. De redovisas icke här.

Grundutbildningen för huvuddelen av värnpliktskontingenten är indelad i fy- ra skeden. Skedena har följande inne- håll; angivna tider avser värnpliktiga i allmänhet.

Första skedet som omfattar fem vec— kor och pågår till midsommar är ett militärt allmänbildningsskede. Kondi- tionsträningen börjar. Grunderna för användning av eldhandvapen lärs ut liksom även skydd mot fiendens eld.

Från och med andra skedet, som på- går 15 veckor och avslutas i mitten av oktober, uppdelas soldaterna på olika utbildningslinjer. Värnpliktiga uttagna för befälsutbildning påbörjar den egent-

liga befälsutbildningen.- Den enskilde soldatens stridsutbildning fullföljs. För- bandsutbildningen börjar.

Under tredje skedet, som omfattar tio veckor och slutar strax före jul, be- drivs främst förbandsutbildning. För— band upp till kompani och i vissa fall bataljon samövas. Förmågan att upp- träda i mörker uppövas. Där väderleks- förhållandena så medger, påbörjas vin— terutbildningen.

Under fjärde skedet, som omfattar de återstående 13 veckorna till utryck- ningen för åldersklassens huvuddel, äg- nas större delen av tiden åt utbildning av kompani och större förband samt åt vinterutbildning. Utbildningen i sam- verkan mellan'infanteri- och pansarför-. band fullföljs. Övningar i skyttetörbands samverkan med tunga granatkastarför- hand och artilleri äger rum, främst i

form av förbandsutbildning med skarp ammunition _— stridsskjutning. Under senare delen av skedet genomförs i re- gel en fälttjänstövning. Den avser ofta samverkan mellan truppslagen inom brigads ram och utgör ett avslutande prov.

Underofficers- och officersutt-agna värnpliktiga fortsätter, sedan övriga värnpliktiga ryckt ut, sin underofficers- utbildning inom plutonchefsskola under ytterligare fem månader. Underofficers- utbildningen avslutas med omkring åt- ta veckors trupptjänst som instruktör vid förband bestående av nyinryckta värnpliktiga.

De officersuttagna genomgår efter un— derofficersutbildningen truppslagsvis. anordnad kadettskola med alternativt vinter- eller sommarlinje. Vinterlinjen pågår från omkring den 1 september

Tabell 10: 2. Nuvarande övningsuppehåll' under grundutbildningen vid armén '

Kategori Antal dagar Tidpunkt Värnpliktiga i allmänhet 1 I regel vid midsommar 14 Sommar eller höst ' ' ca 17 Jul- och nyårshelgen 32 Underbefälsuttagna 1 I regel vid midsommar 14 ( 7) Sommar eller höst (om utbildningen är avkortad från 324 till 317 dagar minskas uppehållet till en vecka) ca 17 Jul- och nyårshelgen 32 (25) Högre värdet vid 324 dagars utbild— ning Underofficersuttagna 2 I regel vid midsommar med en dag under vardera första och andra året 6 Sommaren första året ca 17 Jul- och nyårshelgen 7 Sommaren andra året 32 Officersuttagna 32 I likhet med underofficersuttagna . .ovan ca 17 (10) Vid vinterlinje: jul— och nyårshelgen - (17 dagar). Vid sommarlinje: sedan ' skolmässig utbildning avslutats (10 . . . » . dagar) 5. —.49(42)

till omkring den 28 februari och som- marlinjen från omkring den 12 mars till omkring den 9 september. Utbild- ningen omfattar därvid ca 23 1/2 vecka, varav 16 avser skolmässig utbildning och 71/2 praktisk trupptjänst; ca 21/2 vecka är övningsuppehåll. Trupptjäns- ten sker under vinterkadettskolan vid trupp som är i slutskedet av sin utbild- ning och som främst bedriver förbands- utbildning. Trupptjänsten under som- markadettskolan sker däremot vid trupp som befinner sig i det inledande skedet av utbildningen och som främst bedriver utbildning av de enskilda värn- pliktiga. Sommarlinjen kan vid vissa truppslag vara delad på två somrar.

Under grundutbildningen äger öv- ningsuppehåll rum på sätt framgår av tabell 10: 2.

Repetitionsutbildningen

Nuvarande system 'för repetitionsutbild— ning omfattar vid armén övningar med krigsförbanden _ repetitionsövningar med anslutande, inledande befälsöv- ningar —— och övningar med visst befäl vid vissa krigsförband _— särskilda be- fälsövningar.

Systemet för repetitionsövningar i krigsförband infördes'efter förslag av 1948 års värnplik-tskommitté. Det har tillämpats sedan hösten 1950. Det inne- bär i huvudsak följande. Ett och sam- .ma krigsförband, vilketi regel är sam- mansatt av värnpliktiga ur flera års- klasser; övas vart sjätte år. De värn- pliktiga är skyldiga att fullgöra tre re- petitionsövningar. De flesta värnplik— .tiga fullgör antingen två repetitionsöv- ningar och, i förekommande fall, inle- dande befälsövningar med sex års mel- lanrum i fältförband och efter ett uppe- .håll på omkring nio år en tredje repe- tionsövning i lokalförsvars- eller etapp- .förband eller en övning i fältförband och efter ett uppehåll på omkring nio

år två övningar med ca sex års mellan- rum i lokalförsvars- eller etappförband. Under den nioåriga mellantiden är de värnpliktiga placerade i personalreserv, generellt sett de tre sista åren. Avse- värda avvikelser från de angivna tid- punkterna för fullgörande av repeti- tionsövning förekommer. Orsakerna härtill är bland annat att anstånd med fullgörande av repetitionsövning bevil- jas i stor omfattning, att antalet ompla- ceringar inom förbanden i samband med flyttning är stort och att personal— tillgången växlar mellan olika trupp- registreringsmyndigheter.

Syftet med repetitionsövningen är främst att träna och samträna krigsför- banden så att de är användbara ome- delbart efter mobilisering. Största möj- liga del av övningen ägnas förbands- utbildning där målet är att ge förbanden god färdighet i bataljons och högre förbands strid och övrig verksamhet under vanligen förekommande lägen. Befattningsutbildningen begränsas till det minimum som erfordras för att den enskilde skall kunna lösa de väsentli- gaste uppgifterna som förekommer i be- fattningen. _ .

Värnpliktiga krigsplacerade i befatt- ning för officer eller-underofficer full- gör därutöver, efter beslut av 1960 års riksdag, två särskilda befälsövningar. I regel inplaceras en av dessa övningar mellan första och andra repetitionsöv- ningen och den återstående mellan and- ra och tredje repetitionsövningen.

Syftet med den särskilda befälsöv- ningen är att samträna krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbe- fattning. Utbildningen kraftsamlas till att omfatta förbandens mobilisering, _koncen-trering samt strid och övrig

verksamhet i anslutning till avsedd pri- mär krigsuppgift. Vid staber genom- förs övningarna främst i form av stabstjänstövningar och krigsspel. Vid

förband med särskilt komplicerad ma- teriel inriktas utbildningen främst på att ge kunskaper om materielen och dess praktiska utnyttjande. Vid övriga förband genomförs övningarna främst i form av kaderövningar.

De flesta förband som genomför re- petitionsövning under ett år är fördela- de på tre omgångar, en höstomgång, en vinteromgång och en våromgång. Höst- omgången består av fältförband, med dem samverkande lokalförsvarsförband samt etappförband. I vinteromgången ingår främst sådana fältförband som med hänsyn till avsedd krigsanvändning har särskilt behov av vinterutbildning. Våromgången utgörs främst av lokal— försvarsförband. Höstomgången är störst. Därnäst i storlek kommer vår- omgången. Vinteromgången är minst. Härutöver har vissa förband under se- nare år övats under sommaren för att åstadkomma beredskapstäckning. Sär- skild befälsövning genomförs i regel under sommaren.

Systemet innebär att i genomsnitt år- ligen 75 000 värnpliktiga genomför re- petitionsövning och 5 000 genomför sär- skild övning.

5. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar

Värnpliktsutredningen granskar i det följande översiktligt det nuvarande ut- bildningssystemet mot bakgrund av de allmänna riktlinjer som utredningen i avdelning III angivit så långt möjligt böra följas för de olika försvarsgrenar— nas del vid utformningen av ett fram- tida värnpliktssystem. Som underlag för granskningen har, på sätt närmare ut— vecklas i kapitel 1, förelegat främst ut- redningens egna studier på fältet _— in- nefattande bland annat intervjuer med personal ur alla kategorier — ävensom utbildningsbestämmelser, utbildnings- planer, utbildningsrapporter samt rap-

porter från arméledningens egen för- söksverksamhet. I det följande redovisas framför allt de punkter, där behov av förbättringar visat sig föreligga.

Grundutbildningen

Av den översiktliga granskning som re— dovisats i avdelning III framgår, att för- bättringar i första hand erfordras ifråga om det värnpliktiga befälets utbildning. Behovet finns inom alla försvarsgrenar men är framträdande ej minst inom ar— mén där det värnpliktiga befälet utgör 95 procent av de lägre förbandens be- fäl och närmare 90 procent av den to- tala befälsstocken i krigsorganisationen.

Värnpliktsutredningen har ingående studerat det värnpliktiga befälets skol— ning under grundutbildningen och dess förmåga att tillämpa detta kunnande under repetitionsövningarna. Studierna visar genomgående att befälets skol— mässiga utbildning i huvudsak är till— fredsställande men att allvarliga brister föreligger i förmågan att praktiskt om- sätta kunskaperna då det gäller att le— da och handha den underställda trup- pen. Den viktigaste förbättringen, som krävs för allt värnpliktigt befäl, är att denna förmåga höjs i tillräcklig ut- sträckning. Förbättringen bör åstad- kommas genom att befälet redan vid grundutbildningen under tillräckligt lång tid får utöva befäl över förband som till styrka och sammansättning mot- svarar de förband befälet skall leda in- om krigsorganisationen. Detta bör ske under den avslutande delen av grundut- bildningen för värnpliktiga i allmänhet, eftersom utbildningen då främst om— fattar övningar i förhand under krigs- liknande förhållanden. Ifrågavarande befälsutövning måste vidare ske under så lång sammanhängande period att be- fälseleverna får tillräcklig vana att lösa uppgifter under i fält vanligen före- kommande lägen. Övningarna förutsätts

efter hand få större svårighetsgrad. Un- der denna utbildning, som utredningen benämner grundläggande krigsförbands- utbildning, gäller det icke blott att lära befälet att leda truppen på ett strids- tekniskt riktigt sätt. Det gäller även att lära befälet att ha den rätta omvårdna- den om truppen så att dess krafter spa- ras och så att för uppgifternas lösande nödvändig disciplin hålls uppe. Viktigt är härvid att befälet lär sig att bemäst- ra praktiska problem av psykologisk art problem som i regel uppstår först efter längre övningar av tillämpad karaktär med krav på stor fysisk och psykisk anspänning.

Värnpliktsutredningen har funnit att denna period av grundläggande krigs- förbandsutbildning är av stor betydelse såväl för de befälsvärnpliktiga som skall bekläd-a underofficers- och officersbe- fattningar som för dem som skall tjänst- göra som underbefäl. Underbefälet har i vissa hänseenden den närmaste kon- takten med truppen. Stora krav ställs därför icke blott på de underbefäls- värnpliktigas befälsförmåga utan också på deras rent personliga färdigheter så att de som föregångsmän kan få trup- pen med sig.

Den grundläggande krigsförbandsut— bildningen måste för de befälsvärnplik- tiga föregås av en tillräckligt lång skol- mässig utbildning, i vilken ingår noga förberedda, kortare moment i trupp- föring med trupp bestående av värn- pliktiga i allmänhet. Grundutbildningen måste därför tidsmässigt anpassas så, att alla kategorier värnpliktiga efter till- räcklig, förberedande skolning kan sammanföras till förband som så nära som möjligt liknar krigsorganisationens.

I nuvarande system påbörjar de un- derofficersuttagna sin grundutbildning något senare än övriga värnpliktiga. Erfarenheterna härav visar, att man i allmänhet, med denna inpassning av

utbildningen och med nuvarande förut- sättningar i övrigt, icke hinner ge de underofficersuttagna värnpliktiga en så omfattande förutbildning att de un— der grundutbildningen av åldersklassen varaktigt kan placeras som chefer i så- dana befattningar som de utbildas för. En väsentlig uppgift för värnpliktsut- redningen är därför att söka tidsmäs- sigt samordna grunduthildningen av denna kategori med grundutbildningen av övriga värnpliktiga så att behovet av förutbildning kan tillgodoses.

För de underbefälsuttagna är, som framgår :av bild 10: 1, den tidsmässiga samordningen med de värnpliktiga i allmänhet bättre. Värnpliktsutredningen har dock funnit att de underbefälsut- tagna värnpliktiga är i behov av för- stärkning av den skolmässiga befälsut- bildningen innan de utplaceras till tjänstgöring vid trupp. Genom en så- dan förstärkning skulle de underbefäls- uttagna få bättre möjligheter såväl kun- skapsmässigt som psykologiskt att ut- öva sitt befäl under den grundläggande krigsförbandsutbildningen.

En påtaglig brist i nuvarande system är att antalet värnpliktiga som genomgår den på frivillig uttagning grundade ut- bildningen till värnpliktig officer är helt otillräckligt trots de förbättringar bland annat av premierna härför som genomförts under senare år. Brist på värnpliktiga officerare Vilka i prin- cip skall besätta plutonchefsbefattning— ar och motsvarande befattningar _ föreligger vid samtliga truppslag men den är störst vid infanteriet och pan- sartrupperna. Medelåldern på de befint- liga värnpliktiga officerarna är hög. Dessa förhållanden har fått till följd att värnpliktiga underofficerare _ vil- ka i princip skall besätta befattningar som plutonchefs ställföreträdare, tropp- chef, kvartermästare och motsvarande i allt större utsträckning, särskilt

vid fältförbanden, måst krigsplaceras i officersbefattningar. Detta innebär att de lägsta enheterna varken under *krigsförhållanden eller under fredsut- bildningen i' samband med repeti- tionsövningar kan ledas med tillräcklig effekt. Det är av avgörande betydelse att denna sänkning av kvaliteten hos ar- méns krigsorganisation hejdas genom att tillräckligt antal värnpliktiga utbil- das till värnpliktiga officerare. Värn- pliktsutredningen vill i detta samman- hang framhålla att den otillräckliga re- kryteringen av värnpliktiga officerare också minskar underlaget för rekryte- ring av reservofficerare. Detta kan få till följd att även kompanichefsbefatt— ningar _— vilka i princip numera skall bestridas endast av aktiv personal eller reservpersonal måste bestridas av icke kvalificerad personal. Värnpliktsutredningen finner sam- manfattningsvis att de angivna bristerna 'är allvarliga, eftersom det värnpliktiga "befälet nu och i framtiden måste utgöra huvudparten av befälsstocken. Om bris- terna icke hävs, kommer arméns krigs- användbarhet att bli otillräcklig och truppens tilltro till befälet att rubbas. "Värnpliktsutredningen har i samband med fältstudier vid krigsförband under repetitionsövning kunnat konstatera att truppen ofta brister i tilltro till det värnpliktiga befälets förmåga trots det— tas lovvärda' insatser. De attitydunder- 'sökningar' som genomförts av militär- psykologiska institutet uppvisar samma tendens. Denna inställning kan på läng- re sikt undergräva försvarsviljan. Detta understryker ytterligare behovet av för- bättringar av befälsutbildningen. Utredningen har i avdelning III för- ordat, att med hänsyn till krigets krav de värnpliktiga inom hela krigsmakten skall meddelas en likformig allmänmili- tär utbildning av visst innehåll och viss omfattning. Denna skall ha till syfte

att sätta den värnpliktige i stånd att i alla lägen skydda sig, bjuda aktivt mot- stånd och lämna kamrater en första hjälp. _— Arméns nuvarande utbild- ningssystem tillgodoser i huvudsak de behov som angivits i fråga om sådan utbildning. Kompletteringar erfordras emellertid vid vissa truppslag.

Värnpliktsutredningen har i avdel- ning III förordat en sådan mångsidighet i utbildningen att förbanden erhåller god stridsuthållighet. — Utbildningen är i nuvarande system starkt speciali- serad till bestämda befattningar. De värnpliktiga får endast i mycket ringa utsträckning lära sig lösa uppgifter som åvilar värnpliktiga i andra befatt- ningar och med vilka de skall samar- beta. Detta medför, att förbandens stridsuthållighet icke blir tillräcklig, eftersom bortfall särskilt av nyckelper- sonal kan medföra att för förbandens funktion väsentlig materiel icke kan utnyttjas. Det är angeläget, att mång- sidigheten i utbildningen ökas, så att förbandens viktigaste materiel kan ut- nyttjas till det yttersta. En ökad mång- sidighet i utbildningen kan bland annat 'göra det möjligt att i utbildningshänse- ende sammanslå flera olika slag av be- fattningar i krigsorganisationen till ett slag av befattning,rvilket underlättar krigsplaceringsarbetet.

Utredningen har hävdat, att av studie- sociala skäl mer än två studieterminer 'icke bör tas i anspråk av den värnplik- tige för militär grundutbildning. -— Grundutbildningens nuvarande längd för flertalet värnpliktiga vid armén är i och för sig sådan att den medger att nämnda ”krav tillgodoses. För de värn- pliktiga officerarna är dock utbildning- en längre. Väsentligen är emellertid här fråga om utbildningens inpassning un- der året. Problemet är särskilt aktuellt för de gruppchefsuttagna värnpliktiga. Dessapåbörjar nu sin grundutbildning i

maj. Det har hittills genom speciella be— stämmelser gjorts möjligt för de värn— pliktiga att avlägga studentexamen i maj och samma år också påbörja sin grupp- chefsutbildning. Genom statsmakternas beslut, att sista gymnasieläsåret för alla elever skall pågå till början av juni, kan emellertid så icke ske i fortsättningen. Eftersom i framtiden många gruppchefs— uttagna värnpliktiga kommer att bedri- va universitets- och högskolestudier före grundutbildningens början, måste också hänsyn tas till att högskolornas undervis- ning regelmässigt pågår under hela maj månad. Motsvarande problem kommer, med nuvarande inpassning under året av grundutbildningen, att föreligga ock- så för de värnpliktiga i allmänhet. En— ligt värnpliktsutredningens mening mås- te därför grundutbildningen för alla ka- tegorier värnpliktiga vid armén ordnas så att den — i motsats till vad nu är fallet —— påbörjas först efter maj må- nads utgång.

För de blivande värnpliktiga office- rarna som genomgår sin officersut- bildning efter frivilligt åtagande är den nuvarande grundutbildningen täm- ligen lång. Den är dock icke längre än att den, om kadettskolan delas på två somrar, kan genomgås utan att de värn- pliktiga härvid förlorar mer studietid än övriga värnpliktiga. Att genom sådan uppdelning för den värnpliktige beläg- ga fyra somrar med militär grundutbild- ning torde emellertid försämra möjlig- heterna att rekrytera reservofficerare, eftersom även utbildningen till reserv- officer måste genomgås på sommaren. Med hänsyn härtill bör enligt utredning- ens mening förutsättningarna för en förkortning av utbildningen till värn— pliktig officer allvarligt prövas.

Repetitionsutbildningen

Krigsförbandens användbarhet bestäms bland annat av användbarheten hos de

enskilda individerna befäl och me- niga. En annan väsentlig faktor är den grad av samträning förbanden har. Det system för repetitionsövningar i krigs- förband som infördes år 1950 har inne- burit ett väsentligt framsteg, eftersom det därigenom blivit möjligt att i fred samträna krigsförbanden. De särskilda hefälsövningarna som införts efter be- slut av 1960 års riksdag har också inne- burit en förbättring.

Värnpliktsutredningen har — som an- ges i kapitel 9 — dock funnit det ofrån- komligt att repetitionsutbildningen yt- terligare förbättras, i första hand genom oftare återkommande övningar med krigsförbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm.

Ett skäl för oftare återkommande öv- ningar såväl för befäl som meniga är att förbandens samträning icke kan bi- behållas på tillräckligt hög nivå under det nu sexåriga tidsmellanrummet mel- lan förbandens repetitionsövningar. An- ledningen härtill är att utbytet av per- sonal hinner bli för stort under mellan- tiden, bland annat beroende på den sto- ra flyttningsfrekvensen i dagens sam- hälle.

Ett annat skäl för oftare återkomman- de övningar är att nödvändiga föränd- ringar ifråga om taktik, organisation och materiel måste kunna snabbare ge- nomtränga hela krigsorganisationen än vad som är möjligt i ett system med sexårsintervall mellan repetitionsöv- ningarna.

Ett tredje skäl är att de under grund— utbildningen förvärvade kunskaperna måste vidmakthållas under hela den tid den värnpliktige skall kunna verka inom krigsorganisationen. För befälet är här främst fråga om förmågan att leda och handha trupp. Värnpliktsutredningen har funnit att befälet med nuvarande system i alltför stor utsträckning hinner glömma det som inlärts under föregåen-

de övningstillfälle och bland annat där- för i många fall saknar tilltro till sin egen förmåga, vilket ofördelaktigt åter- verkar på truppens inställning. Strävan måste därför vara att minska tidsmellan- rummet mellan övningarna bland annat därför att befälet har ett stort behov av övning i att leda och handha den trupp det skall ansvara för i krig.—Med nuvarande system för repetitionsutbild- ning hinner också de meniga värnplik- tiga i alltför stor utsträckning glömma sina kunskaper och färdigheter under tiden mellan två på varandra följande repetitionsövningar. Övningarna i ett nytt system måste därför, även med hänsyn till de menigas användbarhet, återkomma oftare än nu.

Vid förband med särskilt kvalifice- rade uppgifter bedöms enbart övning vart fjärde år otillräcklig. Komplette- ring av systemet måste därför såsom angivits i avdelning III —- ske med mel- lanliggande särskild övning för befäl i nyckelbefattning. Vid förband med sär- skilt komplicerad stridsteknik och ut- rustning bör övningen utökas till att omfatta även menig personal i för för- bandets funktion väsentliga befattning- ar.

Slutligen har utredningen i avdelning III förordat införande vid samtliga för- svarsgrenar av en helt ny typ av öv- ning, mobiliseringsövning.

KAPITEL 11

Grundutbildningens omfattning vid armén

1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen

Under utbildningsåret 1962/63 genom- fördes prov avseende enskild utbildning med omkring 2000 värnpliktiga ur ar— méns samtliga truppslag. Proven avsåg att ge underlag för bedömning rörande behovet av utbildningstid och möjlighe- terna att fördela de värnpliktiga i all— mänhet på kategorier med sinsemellan olika lång grundutbildningstid.

Under utbildningsåren 1962/63 och 1963/64 genomfördes vid Livgrenadjär- regementet försök med gruppchefsut— bildning. Försöken syftade till att ge un- derlag för bedömning av hur de blivan- de gruppchefernas grundutbildning lämpligen borde anordnas bland annat för att möjliggöra tillräcklig Övning i truppföring.

Under utbildningsåren 1963/64 och 1964/65 har genomförts utbildningsme- todförsök omfattande hela åldersklas— sen vid truppförband inom II. och V. militärområdena. Syftet med försöken har bland annat varit att klarlägga möj- ligheterna att höja den totala effekten av förbandsutbildningen genom förbätt- rad samordning av befälsutbildning, övrig befattningsutbildning och för- bandsutbildning inom förbanden. Värn- pliktsutredningen har för sin del ge— nom dessa försök bland annat fått un- derlag för bedömning av de under- officers- och underbefälsuttagnas be— hov av praktisk truppföring och skol- mässig förberedelse dessförinnan.

Resultaten av de nämnda försöken har av arméstaben och värnpliktsutred- ningen sammanställts i ett antal över- sikter. Detta material har utgjort en vä- sentlig utgångspunkt för utredningens överväganden rörande grundutbildning- ens utformning.

2. Riktlinjer för utformningen av grund- utbildningen

Utbildningsmål

I kapitel 9 har utredningen anfört, att grundutbildningen bör ha till mål att ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid dennas slut är krigs- placeringsbar i den eller de befattningar för vilka han utbildas.

För att detta mål skall kunna nås krävs att den värnpliktige utbildas för att lösa sina uppgifter enskilt och i för- band under förhållanden som så nära som möjligt svarar mot dem han kan komma att ställas inför i krig. Icke minst måste uppmärksammas de krav som ställs vintertid, vilket bland annat erfarenheterna från beredskapstiden på- visat.

En viktig förutsättning för att utbild— ningsmålen skall nås är att den värn- pliktiges fysiska kondition kan byggas upp så att han förmår uthärda ett liv i fält under hårda fysiska och psykiska påfrestningar.

Vidare är det nödvändigt att utbild- ningen bedrivs på sådant sätt att den värnpliktige dels får tilltro till sin egen och befälets förmåga att lösa förelagda

uppgifter, dels får förståelse för för- svarets uppgifter.

Förbandsutbildningen måste ges en sådan omfattning att förbanden kan lösa vanligen förekommande uppgifter med tillräcklig snabbhet, säkerhet och pre— cision. Vid bedömningen av dess om- fattning måste väsentlig hänsyn tas till det tidigare påtalade starka behovet av praktisk truppföringsutbildning för det värnpliktiga befälet. I detta samman- hang måste dock framhållas att tillräck- liga övningstillfällen måste ges det fast anställda. befälet så att även detta får tillräcklig rutin för sina uppgifter inom krigsorganisationen.

Värnpliktsutredningens undersök- ningar av behovet av förbandsutbild- ning visar att denna utbildning måste kraftsamlas till bataljonsnivån. Det är på bataljonens förmåga att lösa sina uppgifter som brigadernas och övriga högre förbands effekt väsentligen vilar. Det är således icke tillräckligt, att exem- pelvis skyttekompanierna sammansvet- sas inom sig. De måste dessutom vara väl övade i samverkan med i bataljonen ingående understödsförband. Stabs- och underhållsförbanden i bataljonen måste ha tillräcklig övning i att betjäna batal- jonen i dess helhet.

— Bataljonen måste emellertid i de flesta taktiska lägen understödjas av förband som är direkt underställda brigadchef. Exempel på sådana förband är stridsF vagns- eller stormkanonförband och ar- tilleriförband. Detta innebär att flera samövningar av såväl formell som till— länipad karaktär måste genomföras med dessa förband. Det är vidare nödvändigt att bataljonens stabs- och underhållsför- band samövas med motsvarande förband på brigadnivån. I detta sammanhang vill värnpliktsutredningen framhålla att så— dan samövning är minst lika betydelse- full för de förband som skall verka på brigadnivån. För personal, som skall

krigsplaceras i brigadens ledningsorgan eller exempelvis i stormkanonkompani, artilleridivision, ingenjörbataljon eller underhållsbataljon blir förbandsutbild— ningen fullständig först om erforderligt antal samövningar genomförts med per— sonal i skytte- eller pansarbataljoner.

Utbildningens uppläggning i stort övningsgrenar. För att nå de uppställda målen fordras att den värnpliktige ges ett tillräckligt mått av allmänmilitär ut- bildning, befattningsutbildning och för- bandsutbildning. Allmänmilitär utbild- ning och befattningsutbildning benäm- ner utredningen sammanfattande en- skild utbildning.

Den allmänmilitära utbildningen har tidigare behandlats i kapitel 9. Av detta framgår att den bör ge det mått av kun- skaper, som fordras av varje soldat oav- sett vilken befattning han bekläder. I denna utbildning, som utredningen fun- nit böra vara likformig för all krigs- maktens personal, bör den värnpliktige främst läras att försvara sig själv och platsen för verksamheten, att söka skydd mot stridsmedel av olika slag samt att ge sig själv och sina kamrater första hjälpen vid stridsskada.

Befattningsutbildningen bör omfatta den enskilda utbildning i övrigt som fordras för att den värnpliktige skall kunna lösa sin uppgift i förbandet. I be- fattningsutbildningen inryms bland an- nat befälsutbildning. Det är att märka att förmågan att lösa uppgifter i befatt- ningen i betydande grad vidareutveck— las genom förbandsutbildningen.

Förbandsutbildningen bör som nu in- delas i formell och tillämpad utbild- ning. Den formella utbildningen bör syf- ta till att inlära taktiskt och tekniskt riktiga förfaringssätt genom övningar vars förlopp i förväg är känt för befäl och trupp. Förmågan att lösa uppgiften

på ett riktigt sätt prövas och vidareut- vecklas genom tillämpade övningar där förloppet är okänt för det övade för— bandet. I vissa fall kan det vara lämp- ligt att genomföra en förbandsövning som är formell för befälet eller visst be- fäl men tillämpad för övrig personal.

Utbildningsgång. Utbildningens prin- cipiella uppbyggnad enligt det system, som tillämpats vid de tidigare angivna utbildningsmetodförs'öken har i stort varit följande.

Utbildningen har inletts med huvud- delen av den allmänmilitära utbildning- en. Därefter har följt det minimum av befattningsutbildning, som krävs för att förbandsutbildningen skall kunna på- börjas.

Förbandsutbildningen har påbörjats så tidigt som möjligt, vilket bland an- nat gett fördelen att de värnpliktiga _ befälselever och övriga _ tidigt getts förutsättningar att förstå sin uppgift i förbandet. Härigenom har också utbild- ningen kunnat te sig meningsfylld för den enskilde och intresset har stimule- rats. Den väsentliga fördelen har ock- så vunnits, att de under den skolmäs- siga delen av befälsutbildningen för- värvade kunskaperna tidigt har kunnat tillämpas praktiskt i form av övningar med trupp.

Värnpliktsutredningen finner den un- der utbildningsmetodförsöken genom— förda utbildningsgången i stort ända- målsenlig. Utredningen finner att effek- ten av utbildningen med detta system höjs för befäl av alla kategorier liksom för befälselever och värnpliktiga i all- mänhet. Utbildningen bör därför i fram— tiden anordnas enligt detta system. Där- vid bör utbildningen utformas i huvud- sak på följande sätt.

Förbandsutbildningen bör inledas med ett antal 5. k. utbildningsavsnitt där väsentliga moment i förbandens strid och övrig verksamhet blir föremål för

utbildning i form av huvudsakligen fore mella övningar. Under ett utbildnings; avsnitt samordnas utbildningen i olika ämnen och byggs upp efter band inom ramen för en viss taktisk verksamhet. Dessa avsnitt bör —— indelade efter de taktiska huvuduppgifterna omfatta marsch, skydd och förläggning, anfall, försvar samt avvärjnings- och fördröj- ningsstrid.

Under den skolmässiga delen av bee fattningsutbildningen bör befälselever- na efter noggranna förberedelser i form av reglementsstudium, krigsspel, genom- gångar i terrängen under avgränsade moment av utbildningsavsnitten övas i de befattningar till vilka de utbildas. De praktiska övningarna bör ske med ökad intensitet och svårighetsgrad under den tid som närmast föregår den grundläg- gande krigsförbandsuthildningen.

Den grundläggande krigsförbandsut— bildningen (GKU) bör omfatta de sista månaderna av utbildningen för värn— pliktiga i allmänhet. Senast vid början av denna utbildning sammanförs de värnpliktiga av olika kategorier och ut- bildningslinjer till förband som så nära som möjligt överensstämmer med krigs- organisationens. Utbildningen härunder bör främst omfatta förbandsutbildning av tillämpad karaktär med insprängda moment av befattningsutbildning för att fullständiga denna och hela tiden bibe- hålla de enskilda färdigheterna på en hög nivå. _ Under den sista delen av GKU-skedet bör genomföras en avslu- tande tillämpningsövning av omkring en veckas längd. Denna bör forma sig som ett slutprov för övningsförbanden. Därefter bör två till tre veckor stå till förfogande för att med erfarenheterna från tillämpningsövningen som grund komplettera den enskilda utbildningen och förbandsutbildningen främst på phi-' tons- och kompaninivån. Utredningen vill understryka betydelsen av att utbild-

ningen under den sistnämnda perioden bedrivs med hög intensitet; för att nå angivet syfte bör bland annat prov i tävlingsform genomföras.

Den främst under GKU-skedet skapa- de samträningen bör komma krigsorga— nisationen tillgodo. I den omfattning det från värnpliktstekniska och organisato- riska synpunkter är möjligt bör därför övningsförbandens kompanier eller mot— svarande förband överföras med oför- ändrad personalsammansättning till krigsorganisationen.

3. Grundutbildningens längd Beräkningsgrunder Allmänt. Som tidigare redovisats har ut- vecklingen på det militära området un- der de senaste årtiondena skett i en takt som tidigare icke bedömts möjlig. Huvuddelen av den militära verksam- heten är berörd. Följdverkningar är oundvikliga icke minst för utbildningen. Utvecklingen leder på många områden till nya utbildningsbehov för både befäl och meniga. Resurserna för utbildning- en såväl personellt som materiellt är emellertid så begränsade att en mycket långt driven hushållning måste ske. För utbildningen innebär härvid de ekono- miska resurserna tillnärmelsevis icke samma problem som befälstillgången. Den nuvarande befälskadern är hårt ut- nyttjad. Förutsättningar saknas för att inom rimlig tid utöka befälskadern ut— över de ramar som gäller enligt den nya befälsordningen för armén. En utbild- ningsverksamhet väsentligt större än den nuvarande är därför icke tänkbar. För värnpliktsutredningen har proble- met därför varit att söka klarlägga i vil- ka fall det är möjligt att med fasthållan— de av gällande målsättning i stort för ut- bildningen beskära moment av nu bedri- ven utbildning för att åstadkomma ut— rymme för annan utbildning som till

följd av utvecklingen blivit ofrånkom- lig. Som riktlinje har utredningen, med ledning av sina erfarenheter från fält- studier och försök, valt att i första hand tillgodose behovet av utbildning för be- fäl och befälselever, därnäst för värn- pliktiga i allmänhet i nyckelbefattningar och sist för övriga värnpliktiga; allt inom ramen för ett om möjligt minskat totalt antal tjänstgöringsdagar i förhål- lande till nuvarande system.

Värnpliktsutredningen har mot ovan- stående bakgrund gjort en undersökning rörande utbildningsbehovet för de vik- tigaste befattningarna i arméns krigs— organisation. Vid undersökningen har framförallt eftersträvats att mot bak- grunden av den bedömda framtida ut- vecklingen klarlägga vilken utbildning som är mest betydelsefull för förban— dens krigsanvändbarhet och att fast- ställa hur snäva säkerhetsmarginalerna kan göras i övriga avseenden.

Reservtid. Utöver det framräknade be- hovet av tid för övningsgrenar och äm— nen behövs erfarenhetsmässigt en viss reservtid. Denna bör vara så tilltagen att kompletterande utbildning kan ske i de fall erforderligt resultat icke upp- nås inom ordinarie tid, exempelvis på grund av oförutsedda fördröjande mo- ment såsom sjukdom eller ogynnsam vä- derlek. En viss tid erfordras dessutom för läkarundersökningar och handräck- ningstjänst m.m. Verksamhet som bör hänföras till reservtid redovisas i bila- ga 4.

1948 års värnpliktskommitte' räknade med 24 procents reservtid räknad på den totala utbildningstiden (tjänstgö- ringstiden). I reservtiden inräknades då även tid för inre tjänst. Avräknas tid för denna, återstår 20 procents reserv- tid. Gruppchefsutredningen räknade en- ligt det senare beräkningssättet med 18 procents reservtid.

De uppgifter som står till förfogande

rörande reservtidens utnyttjande tyder på stora skillnader mellan olika förband. Särskilt syns högvaktstjänst och funk- tionärstjänst vid större tävlingar ge höga värden. Bortses härifrån syns storleken ligga omkring de 20 procent som till- lämpats av tidigare utredningar.

Värnpliktsutredningen har mot bak- grunden av kraven på yttersta återhåll- samhet ifråga om utbildningstid räknat med att tiden för annan verksamhet än den på striden direkt syftande måste skäras ned utöver vad som nu sker. Ut- redningen är väl medveten om de många åtgärder som vidtagits för att rationali— sera utbildningen. Om det emellertid skall bli möjligt att förbättra befäls- och repetitionsutbildningen inom ramen för det antal tjänstgöringsdagar som står till förfogande, fordras dock en än längre gående rationalisering av utbildningens planläggning och genomförande.

I syfte att vinna tid för utbildning hör bland annat eftersträvas att minska om- fattningen av handräckningstjänsten för de värnpliktiga som utbildas för befatt- ningar i krigsorganisationen. Utredning- en är medveten om att grundförutsätt- ningen härför är att tillgången på band- räckning i övrigt är tillräcklig och att fredsdriften vid truppförbanden ytter- ligare rationaliseras. En beskärning av reservtiden förutsätter även att funktio- närstjänst vid tävlingar, försvarsutställ- ningar och motsvarande minskar i om- fattning. Sådan verksamhet bör före- komma på tjänstetid endast i de fall den kan inordnas som ett påvisbart, me- ningsfyllt led i den ordinarie utbild— ningen.

Av normalveckans 48 timmar bör i genomsnitt avses 38—40 timmar för ut- bildning som detaljberäknats för öv- ningsgrenar och ämnen samt därutöver "2 timmar vardera för fysisk träning och inre tjänst. Därmed återstår 5 timmar för den verksamhet i övrigt som hänförs

till reservtiden. Detta innebär att 10 pro- cent avsätts för reservtid mot nu 18—20 procent. Det måste i anslutning till det sagda beaktas att uppnåendet av de ut- bildningsmål som utredningen ställt för- utsätter tillgång till effektiv utbildnings- tid i den omfattning som redovisas. I samma mån som de värnpliktiga även i fortsättningen tas i anspråk utöver den reservtid som här angivits nedgår också de reella möjligheterna att nå de ställda målen. Betydelsen av en kvalificerad ut- bildningsledning i olika instanser fram- står med hänsyn härtill klart.

Redovisning av beräkningarna. De be- räkningar rörande grundutbildningens längd för viktigare befattningar inom krigsorganisationen som redovisas i det följande omfattar nettoutbildningstid, i vilken inryms egentlig utbildningstid jämte reservtid. Den totala tiden (tjänst- göringstiden) kan variera beroende på dels hur utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som härvid innefattas, dels det antal dagar som ian- språktas för övningsuppehåll. Tjänstgö- ringstidens längd redovisas i kapitel 13 i samband med granskning av olika al- ternativ för utbildningens inpassning under året.

Värnpliktiga i allmänhet Utbildningsmål m. m. Värnpliktsutred— ningen har med biträde av experter från arméstaben beräknat behovet av befatt— ningsutbildning och förbandsutbildning för de viktigare befattningarna i arméns krigsorganisation.

Arméns krigsorganisation innehåller för närvarande ett mycket stort antal be- fattningar bland annat beroende på att specialiseringen i utbildningen, som ti- digare angivits, drivits mycket långt. Enligt värnpliktsutredningens mening måste emellertid de värnpliktigas ut- bildning göras mångsidigare i sådan ut- sträckning att förbandens stridsuthållig-

het ökas. Detta medför i sin tur att många av de nuvarande befattningarna kan sammanslås. Detta bör avsevärt un- derlätta planläggningen och genomfö- randet av utbildningen samt personal- redovisningen. Ett led i beräkningsar- betet har varit att kartlägga vilka be- fattningar som kan sammanslås och ges samma utbildning. Exempel avseende infanteriet och artilleriet på samman- slagning av nuvarande befattningar till ett färre antal sådana lämnas i bilaga 5.

Det viktigaste utgångsvärdet vid be- räkning av behovet av utbildningstid är de uppgifter förbanden skall kunna lösa i krig och de krav dessa uppgifter stäl- ler i utbildningshänseende. Värnplikts- utredningen har sökt klarlägga dessa krav. Detta har skett i form dels av en allmän målsättning för förbanden, dels i form av en särskild målsättning om- fattande Vissa viktiga förbandsfunktio- ner, som är väsentliga för förbandets krigsanvändbarhet. Behovet av för— bandsutbildning har härletts ur dessa målsättningar. Kraven på förbanden i fråga om snabbhet och precision ger i sin tur underlag för bedömning av be- hovet av befattningsutbildning. Som un- derlag för beräkningar på detta område har utarbetats arbetsbeskrivningar. Des- sa har legat till grund för urvalet av äm- nen och för avvägning av utbildnings- målen i varje ämne. De kunskaper och färdigheter som inhämtats genom den allmänmilitära utbildningen har uteslu- tits vid beräkning av befattningsutbild- ningen. Med ledning av utbildningsmå- len har minimibehovet av utbildning för varje övningsgren bestämts så nog— grant som möjligt.

De undersökningar som utförts med den ovan angivna metodiken har lett till i vissa fall betydande omvärderingar av utbildningens innehåll och omfång. I bilaga 6 redovisas utdrag ur utredning— ens behovsberäkningar. De upptar det

framräknade behovet av allmänmiliär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning för värnpliktiga i allmänhet som utbildas för vissa av de viktigare befattningarna i arméns krigs— organisation.

Grundutbildningens längd. Som fram-— går av sammanställningen i bilaga 6 erfordras för ett stort antal befatt— ningar en utbildningstid som ligger mel- lan 180 och 210 utbildningsdagar om 8 timmar, varvid medelvärdet ligger vid omkring 195 dagar. Bortses från utbild- ningsbehovet för värnpliktiga avsedda. att ingå i stridsvagnsbesättningar, lig- ger utbildningsbehoven för återstående befattningar inom ramen 211_241 ut- bildningsdagar med medelvärdet något över 230 dagar. På en tredje nivå ligger stridsvagnsbesättningarna och viss per- sonal vid artilleriet för vilka utbild- ningsbehovet är 254 respektive 266 ut— bildningsdagar. Detta skulle innebära en möjlighet till differentering av kate- gorien värnpliktiga i allmänhet _ som. nu har en för hela kategorien lika lång. utbildningstid _ i tre grupper med sinsemellan olika långa utbildningstider. Värnpliktsutredningen är medveten om att en sådan differentiering i viss mån komplicerar planläggning och genom-» förande av utbildningen. Undersökning- ar visar emellertid att dessa svårigheter- kan bemästras. Det bör framhållas att den grupp som ligger på nivån 195 da— gar då ges kortare utbildningstid än nu, vilket innebär en motsvarande minsk— ning av belastningen på utbildningsor— ganisationen. Härigenom skapas en möj- lighet att inom ramen för nuvarande tillgång på utbildningsbefäl intensifiera befäls- och repetitionsutbildningen. Möj— ligheten att differentiera gruppen värn— pliktiga i allmänhet måste också tillva— ratas i syfte att frigöra tjänstgöringsda- gar och medel för att tillgodose övriga behov.

Värnpliktsutredningen har satt tids- nivån för var och en av de tre grupper- na bland annat med hänsyn till befatt- ningarnas betydelse och storleken av den årliga kontingent som behöver ut- bildas för dessa befattningar. För be- fattningar som kräver en utbildningstid utöver den valda nivån kommer möjlig- heterna att nå utbildningsmålen att be- gränsas medan å andra sidan ökade möjligheter kommer att föreligga för befattningar under genomsnittsnivån. Med hänsyn till den stora återhållsam- het beträffande avdelande av reservtid som utredningen på sätt som tidigare angetts funnit nödvändig är det angelä- get att avdelande av värnpliktiga för handräckningstjänst i den utsträckning det är möjligt sker bland dem för vilka behovet av utbildningstid ligger under den valda nivån.

De nu angivna principerna för en differentiering av utbildningstidens längd för de värnpliktiga i allmänhet bör enligt utredningens mening för de olika kategorierna värnpliktiga i allmän- het ges följande innebörd.

De värnpliktiga, som kan hänföras till gruppen med den kortaste utbildnings- tiden, omfattar något över 9 000 man av den årliga grundutbildningskontingen- ten. I denna grupp ingår främst värn- pliktiga avsedda för befattningar som icke har aktiv strid till huvuduppgift, exempelvis befattningar i trossar. Värn- pliktsutredningen bedömer att denna grupp, som av värnpliktsutredningen be- nämnes värnpliktig-a Gl bör ges en ut- bildningstid omfattande 195 utbildnings- dagar för att uppnå avsedda utbildnings- mål.

Till mellannivån hör bland annat hän- föras följande befattningar, som behö- ver något längre utbildning, nämligen skyttesoldat, pansarvärnssoldat, riktare vid artilleriet, eldledningsman och ra- darman vid luftvärnet, telegrafister, te-

lefonister, sjukvårdare och mekaniker. Det sammanlagda årliga antalet beräk- nas uppgå till ca 13400 man. Dessa värnpliktiga benämnes i det följande värnpliktiga F. För dem erfordras en utbildningstid som med stöd av de gjor- da beräkning-arna bör sättas till 233 ut- bildningsdagar.

Till den grupp som kräver den längsta tiden _ 254 respektive 266 utbildnings- dagar—bör hänföras förare,]addare och skytt i stridsvagn och motsvarande stridsfordon samt batteriplats— tillika underrättelsebiträden vid artilleriet. Värnpliktiga tillhörande denna katego- ri benämnes i det följande värnpliktiga E. De motsvarar ett årligt utbildnings- behov av omkring 650 värnpliktiga i allmänhet. Flertalet av dessa värnplik- tiga har, främst på grund av behovet av utbildningstid, hittills oegentligt utta- gits för utbildning till underbefäl. Som framgår av det följande har värnplikts- utredningen beräknat att de underbe— fälsuttagna värnpliktiga bör ges en ut— bildning som innefattar 270 utbildnings- dagar. Utredningen finner det lämpligt att av värnpliktstekniska skäl ge värn- pliktiga E samma tid som de underbe- fälsuttagna.

I bilaga 7 redovisas en sammanställ-

1 Värnpliktsutredningen använder som beteckning på de olika kategorierna värn- pliktiga i allmänhet vid samtliga försvars- grenar bokstäverna E, F, G och H. Härvid betecknar G i princip värnpliktiga med den vid försvarsgreneu kortaste tiden för grund— utbildning av värnpliktiga i allmänhet un- dantagandes handräckningsvärnpliktiga, F den därnäst kortaste tiden och E den längs— ta tiden härför samt H handräckningsvärn- pliktiga. Inom marinen har härvid flottan och kustartilleriet behandlats var för sig. Det anförda innebär bland annat följan- de. Värnpliktiga G vid en försvarsgren kan ha annan längd på grundutbildningen än värnpliktiga G vid en annan försvarsgren. Beteckningen anger icke något ensartat he— hov vid inskrivningen av kvalifikationsnivå hos den värnpliktige. Beteckningen åter- speglar icke längden på repetitionsutbild- ningen för den värnpliktige.

ning över fördelningen av befattningar på kategorierna E, F och G bland de värnpliktiga i allmänhet.

Slutligen må erinras om att förhål- landena för de värnpliktiga i allmänhet avsedda för handräckningstjänst be- handlas i kapitel 29.

Underbefälsuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Kraven på det värn- pliktiga underbefälet är i vissa avseen- den särpräglade från de krav som gäl- ler Övriga kategorier befäl. Den stän- diga närheten till den trupp som skall ledas, avsaknaden av mellanhänder för beslutens genomförande, medvetandet om att auktoriteten på detta plan måste grundas ej minst på chefens förmåga att bättre än övriga inom enheten behärska samma färdigheter som dessa är sådana faktorer som bidrar till att göra denna befälsposition särskilt påfrestande.

För att kunna lösa uppgifterna som underbefäl måste enligt värnpliktsut- redningens mening följande utbildnings- mål uppställas. Den underbefälsuttagne bör ha

(1) vilja och förmåga att ta ansvar som befäl över grupp samt att fatta och genomdriva de beslut som följer härav, även då gruppen ges självständig upp— gift,

(2) förmåga att föra grupp och att utbilda denna i den omfattning som är nödvändig för truppföringen,

(3) de väsentligaste av de kunskaper och färdigheter, som erfordras för sol— daten i gruppen.

Grundutbildningens längd. Vid be- dömningen av den utbildningstid som erfordras för att kunna bestrida befatt- ningar på gruppchefsnivå har värn- pliktsutredningen utnyttjat de detalje- rade undersökningar som utfördes år 1951 av 1949 års gruppchefsutredning. Dessa undersökningar har som tidigare nämnts kompletterats med försök och

prov som utförts på värnpliktsutred- ningens initiativ.

Behovet av tid för att inhämta de grundläggande kunskaperna och färdig- heterna som soldat inom den utbild- ningslinje, där underbefälet skall ver- ka, har kunnat fastställas med stöd av de utförda beräkningarna av behovet av allmänmilitär utbildning och befatt- ningsutbildning för värnpliktiga i all- mänhet. Undersökningarna visar, att de underbefälsuttagna i flertalet fall kan ges tillräcklig utbildning av detta slag med de tider som gäller för värnpliktiga i allmänhet. I några fall erfordras dock härför en mindre förlängning av tiden för befattningsutbildning. Samtidig grundläggande befälsutbildning kan del- vis inrymmas i tiden för allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning. Den minimitid som därutöver erfordras för grundläggande befälsutbildning, främst i form av truppföring och där- med sammanhängande trupputbildning, är något olika för olika kategorier un- derbefälsuttagna. Den tid, som beräk- nats för förbandsuthildning för värn- pliktiga i allmänhet, bedöms tillräcklig även för utbildning av underbefälet. Härvid har beaktats befälselevernas be- hov av praktisk övning i att föra trupp bestående av värnpliktiga i allmänhet.

Vid avvägningen av utbildningens längd måste också beaktas behovet av ntbildningsmässigt försteg i utbildning- en i förhållande till värnpliktiga i all- mänhet för att gynnsamma betingelser skall skapas för praktisk övning i att föra trupp.

Utredningen har genom de erfaren- heter som erhållits dels under besök vid förbanden, dels genom försöksverksam- heten funnit, att de underbefälsuttagna värnpliktiga måste ha ett så långt för- steg i utbildningen att de, innan den praktiska tillämpningen som befäl bör- jar, hinner få den på kunskap ökade

säkerhet som är en väsentlig förutsätt- ning för både viljan och förmågan att ta ansvar som befäl. Försteget kan säkrast skapas om dessa befälselever under hu- vuddelen av tiden utbildas vid särskilda kompanier eller avdelningar.

Under den tidigare delen av grund- utbildningen bör befälseleverna under tidsmässigt avgränsade moment övas i praktisk truppföring under förbandsut- bildning. Momenten bör genomföras in- om ramen för den tidigare nämnda s. k. avsnittsutbildningen.

Slutgiltig utplacering vid trupp bör ske först sedan eleverna vid särskilda gruppchefsskolor fått en sådan förut- bildning i form av skolmässig utbild- ning med praktisk tillämpning att de är fullt mogna för sina uppgifter. Denna tidpunkt kan variera något beroende på befattning. Utplacering bör dock i regel ske först vid GKU-skedets början.

Enligt värnpliktsutredningens beräk- ningar behövs för den största kategorien underbefälsuttagna — skyttegruppche— ferna en utbildningstid om ca 270 utbildningsdagar om 8 timmar. För mot- svarande befattningshavare vid pansar- trupperna erfordras ytterligare 9 utbild- ningsdagar.

Utdrag ur värnpliktsutredningens be- räkningar gällande viktigare befattning— ar inom olika truppslag redovisas i bi— lagd sammanställning (bilaga 8).

En differentiering av utbildningsti- den mellan olika grupper underbefäls- uttagna värnpliktiga med något tiotal dagar ger enligt utredningens mening icke en vinst som svarar mot de utbild- ningsorganisatoriska nackdelar och de ökade befälsbehov som följer därav. Ut- redningen bedömer därför att nettout- bildningstiden för samtliga underbefäls- uttagna bör ligga på nivån 270 utbild— ningsdagar. Detta innebär i förhållande till nuvarande ordning en ökning med 25 utbildningsdagar.

Underofficersuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Värnpliktsutredningen har tidigare konstaterat, att den militä- ra utvecklingen ställer ökade krav på det värnpliktiga befälet. De befattningar, som bestrids av värnpliktigt befäl på plutonchefsnivån, är särskilt betydelse- fulla. Stor vikt måste därför läggas vid att utbildningen till dessa befattningar svarar mot de krav som kan komma att ställas i krig.

Nu gällande utbildningsmål i stort för värnpliktiga underofficerare angavs av 1954 års befälsutredning på följande sätt (SOU 1959: 23, s. 322):

Allmänt: —- eleverna skall utbildas att föra pluton i enklare lägen och att inom pluton lösa de uppgifter, som vanligen åvi— lar plutonchefs ställföreträdare. -— Initia- tiv och självverksamhet skall framma— nas.

Truppföring: —— god förmåga att föra plu- ton i sluten ordning, under marsch, förlägg— ning och gruppering samt del av pluton, för- stärkt med understödsvapen under vanligen förekommande stridslägen. Förmåga att föra pluton inom kompanis ram under van- ligen förekommande stridslägen. —— Någon förmåga att föra självständigt uppträdande pluton under vanligen förekommande stridslägen.

Enligt nuvarande ordning skall i be- fattning för plutonchef krigsplaceras värnpliktig officer medan i befattning för plutonchefs ställföreträdare, tropp- chef, kvartermästare och stabsunderof- ficer krigsplaceras värnpliktig under- officer.

De angivna utbildningsmålen för un- derofficerare avser, som framgår av texten, plutonchefs ställföreträdare. För övriga underofficersbefattningar blir ut- bildningsmålen varianter av ovanståen- de alltefter befattningarnas särart. De ligger dock i stort på ungefär samma nivå, vilket innebär att behovet av tid för skolmässig utbildning respektive praktisk trupptjänst blir nära överens- stämmande för alla underofficersbefatt— ningar.

Chefen för armén har i skrivelse den 15 juni 1964 till värnpliktsutredningen framhållit att plutonchefs ställföreträ- dare utan omgång måste kunna ersätta plutonchef och föra plutonen med sam- ma skicklighet som denne och att därför plutonchef och ställföreträdare till den- ne bör ha samma kompetens och där- med samma utbildning.

Värnpliktsutredningen delar i prin— cip arméchefens uppfattning i den nu aktuella frågan men vill framhålla föl— jande. Utbildning av det kvalificerade slag som arméchefen förutsatt måste som nu ske centralt vid kadettskola. För- slagets genomförande skulle därför för- utsätta en väsentlig utbyggnad av kadett- skolorna. Behovet av kvalificerade in- struktörer vid dessa skulle öka; beho- vet skulle kunna tillgodoses endast med motsvarande uttunning vid truppförban- den som följd. Värnpliktsutredningen bedömer det möjligt att genomföra en sådan utbyggnad först sedan personal- läget vid armén förbättrats väsentligt. Detta torde vara en fråga på mycket lång sikt. Värnpliktsutredningens upp- fattning är därför att, med hänsyn till de aktuella förutsättningarna, nuvaran- de skillnad i målsättning och utbildning för plutonchef och för plutonchefs ställ- företrädare tills vidare måste bibehållas. Strävan bör dock vara att inom ramen för målsättningen höja plutonchefs ställ- företrädares användbarhet främst ge- nom utökad övning i praktisk truppfö- ring.

Grundutbildningens längd och upp- byggnad. Erfarenheterna under de förs- ta beredskapsåren ledde fram till 1941 års riksdagsbeslut om 18 månaders grundutbildning för värnpliktiga under- officerare.

1948 års värnpliktskommitté gjorde förnyade undersökningar rörande mål- sättning och utbildningsbehov för denna värnpliktskategori. Med begränsad mål-

sättning för utbildningen av de under- officersuttagna värnpliktiga ansåg kom- mittén det vara möjligt att sänka utbild- ningstiden till 151/2—17 månader för denna kategori. Den kortare tiden, 151/2 månder, ansågs kunna godtas »utan att därigenom utbildningsresultatet skulle bli lidande i alltför hög grad». Kommit— tén fann det emellertid vara nödvän- digt att ta hänsyn till studieförhållan— dena vid universitet och högskolor. Re— sultatet blev en ytterligare reducering till ungefär 15 månader, vilket med nu- varande ordning ger omkring 345 ut- bildningsdagar.

1954 års befälsutredning granskade ingående grundutbildningen till värn— pliktig underofficer mot bakgrunden av utredningens bedömning av de krav ut— vecklingen väntades ställa i framtiden. Utredningen ansåg att utbildningen till underofficer borde kunna ges högre ef- fekt bland annat genom att bättre an- passa utbildningen efter elevernas in- tellektuella och fysiska kapacitet samt utvecklingsmöjligheter. Härigenom bor- de sådana tidsvinster kunna skapas att av utvecklingen betingad vidgning och förstärkning av utbildningsomfånget kunde inrymmas inom en oförändrad tidsram av 15 månader.

Värnpliktsutredningen har funnit, att de av befälsutredningen föreslagna för— bättringarna av grundutbildningen re- dan i viss utsträckning har beaktats. Effekten av utbildningen måste emel— lertid ytterligare höjas. Av särskilt in- tresse är härvid bland annat den tidi— gare berörda avsnittsutbildningen, där ett medvetet och metodiskt utnyttjande av växling mellan skolmässig och till— lämpad utbildning med de kvalificerade elever varom här är fråga synes erbjuda ökade möjligheter till en effekthöjning. En effektökning synes också kunna vin— nas genom att studiemetodiken i regle- mentskunskap och liknande ämnen i än

nenligt

högre grad än nu anslutes till den själv— verksamhetsteknik som kommer att kän- neteckna den civila skolans arbete, icke minst grundskolans högstadium och de gymnasiala skolformerna. Utredningen vill i detta sammanhang också hänvisa till vad 1954 års befälsutredning anfört härutinnan (SOU 1959: 23, s. 306 ff.). Grundutbildning måste som tidigare anförts ge de blivande underofficerarna väsentligt bättre förmåga att föra trupp under krigsliknande förhållanden och att genomföra den kompletterande ut- bildning som är förutsatt att äga rum vid mobilisering och i fält. En sådan förmåga kan endast förvärvas och befäs- tas genom att eleverna under en till- räckligt lång, sammanhängande period är placerade i de befattningar som mot- svarar dem, i vilka de senare avses krigsplaceras. Placeringen bör ske vid förband som så långt det är möjligt har en sammansättning överensstämmande med krigsorganisationen, d.v.s. vid förband under grundläggande krigsför- bandsutbildning. Strävan bör vara att under hela denna tid låta eleverna bi- 'behålla sin placering. Byte bör endast _ske om antalet övningsavdelningar är för litet för att ge alla befälseleverna stadigvarande placering eller om elev icke visat sig vuxen uppgiften och be- döms sakna utvecklingsmöjligheter. Till- räckligt antal övningsavdelningar bör värnpliktsutredningens beräk- ningar i regel finnas, eftersom såväl be- fälselevernas som de menigas antal be- .stämts av krigsorganisationens omsätt-

ningsbehov för vilket samma beräk- ningsgrunder gäller för såväl befäl som meniga. Värnpliktsutredningen vill i an-

.slutning härtill understryka att sådan

rekrytering av underofficersuttagna ut-

över krigsorganisationens behov som i

viss utsträckning ägt rum innebär olä- genheter såväl ur den enskildes som .samhällets synpunkt; den bör därför i

enlighet med 1960 års befälsbeslut i gör- lig mån undvikas.

Det är av stor betydelse att ansvars- förhållandet mellan det aktiva utbild- ningsbefälet å ena sidan och befälsele- verna å andra sidan blivit entydigt. Det bör regleras så att utbildningsbefälet under GKU-skedet ges ansvaret för ut- bildningsresultatet avseende såväl be- fälseleverna som truppen. Detta innebär att utbildningsbefälet skall handleda be- fälseleverna vid planläggning av kom- mande övningar, följa övningarna och meddela synpunkter på hur dessa ge- nomförts. Värnpliktsutredningen vill framhålla betydelsen av att handled- ningen av eleverna sker på ett grann- laga sätt så att elevernas initiativkraft, självständighet och arbetsglädje stimu- leras och så att ansvarsförhållandena alltid är klara. Värnpliktsutredningen vill härutinnan liksom i övrigt då det gäller allmänna principer vid utbild— ning av värnpliktigt befäl även hänvisa till vad som anförts av 1949 års grupp- chefsutredning ( SOU 1951:57, s. 89 —— 109).

För att den grundläggande krigsför— bandsutbildningen skall kunna ge till— räckligt utbyte och ge eleverna det själv- förtroende de behöver måste eleverna vara väl förberedda för sina uppgifter genom föregående skolmässig utbild- ning.

De måste ha en god personlig färdig- het förvärvad genom allmänmilitär ut- bildning och genom befattningsutbild— ning. I befattningsutbildning för värn- pliktig underofficer måste ingå del av den befattningsutbildning som ges värn- pliktiga i den viktigaste befattningen i den avdelning vederbörande avses ut- öva befälet över. Underofficer placerad som plutonchefs ställföreträdare vid skyttepluton måste exempelvis besitta personlig färdighet att handha pluto— nens vapen och stridsmedel i övrigt,

dels för att han skall veta hur de strids- tekniskt skall användas, dels för att han skall kunna handleda utbildning och kunna kontrollera de underlydande ifrå- ga om materielens skötsel och vård. Det viktigaste är emellertid att befatt- ningsutbildningen tidigt inriktas på be— fälsuppgifterna på plutonchefsnivån. Utbildningen i taktik, stridsteknik, truppföring och trupputbildning får därmed en central betydelse. Denna ut- bildning bör påbörjas innan den allmän- militära utbildningen och befattnings- utbildningen avseende den personliga färdigheten slutförts. Värnpliktsutredningen granskar i det följande behovet av utbildning för plu- tonchefs ställföreträdare vid skytteplu- ton. Utredningen är medveten om att vissa avvikelser ifråga om den tidsmäs- siga avvägningen mellan olika övnings- grenar och ämnen är nödvändiga ifråga om andra befattningar. Den principiella utbyggnaden av utbildningen blir dock i allt väsentligt densamma. Utbildningen i taktik, stridsteknik och truppföring bör i enlighet med mål- sättningen främst avse förstärkt plutons uppträdande inom kompanis ram samt dessutom i begränsad utsträckning själv- ständigt uppträdande pluton. Kompa- nis och bataljons uppträdande bör ge— nomgås i den utsträckning som behövs för att eleverna skall få tillräckligt un— derlag för att på plutonsnivån fatta riktiga beslut och omsätta dessa i order. Utbildningen bör som tidigare angivits genomföras i form av utbildningsavsnitt vardera omfattande väsentliga moment av förbandens strid. Genomförandet av dessa avsnitt bör vara tidsmässigt sam- ordnade för alla värnpliktskategorier inom ett truppförband. Härigenom kan befälselevernas skolmässiga utbildning inom ramen för avsnitten tillämpas praktiskt under anslutande truppfö-

ringsövningar vid övningsbataljon. Av- snitten bör principiellt genomföras på följande sätt. Med direkt syftning på kommande övning med övningsbataljon eller del därav sker reglementsstudium, som belyses genom krigsspel på läro- rummet. Övningen gås därefter igenom i aktuell terräng varvid eleverna får genomföra rekognoseringar och förbe- reda de order och åtgärder som kan komma att bli erforderliga. Övningen spelas därefter igenom i form av munt- lig stridsövning varvid bland annat or- dergivningen särskilt uppmärksammas. Särskilt viktiga moment förövas vid be- hov upprepade gånger med olika befäls- uppsättning och med eleverna som öv- ningstrupp. Härefter genomförs övning- en med övningsbataljonen eller del av denna, varvid eleverna omväxlande får tjänstgöra som plutonchef och pluton- chefs ställföreträdare. Elevernas verk- samhet följs noga av utbildningsbefälet varvid bland annat underlag erhålls för beslut om kommande placering under GKU-skedet. Efter övningen sker genom- gång och diskussion av erfarenheter och genomförs vid behov kompletterande utbildning.

Utbildningen i trupputbildning bör bestå av en skolmässig del med in- sprängd praktisk tillämpning samt en fristående praktisk del som genomförs under GKU-skedet. Utbildningen bör ge- nomföras i tre etapper. — Den första bör syfta till att inlära grunderna för trupputbildningen —— pedagogiken och inöva metodiken vid enskild strids- utbildning. Tillämpning av kunskaperna sker under avgränsade moment vid trupp bestående av värnpliktiga i all- mänhet. Det andra avsnittet bör syfta till att som direkt förberedelse för GKU- skedet lära in och tillämpa enklare mo- ment avseende stridsutbildning i grupp och pluton, varvid tillämpningsmomen-

tet även i detta fall genomförs på trupp bestående av värnpliktiga i allmänhet. — Det tredje avsnittet kan med fördel läggas in efter GKU-skedet. Det bör som direkt förberedelse för kommande krigs- placering och repetitionsutbildning syf- ta till att lära eleverna att organisera och genomföra utbildning vid krigsför— band såväl vid krigsförbandsövning som vid mobilisering och krig.

Övriga övningsgrenar och ämnen bör så långt det är möjligt inordnas som ett led i den avsnittsvisa förbandsutbild- ningen. Exempelvis bör övning i fält- arbeten avseende ledning av befäst- ningsarbeten inordnas i truppförings- utbildningen i försvar.

Värnpliktsutredningens beräkningar ger vid handen att det med den angivna uppläggningen av utbildningen är möj- ligt att inrymma den inom nuvarande tidsram, nämligen 345 utbildningsdagar. Värnpliktsutredningen bedömer med ledning av dessa beräkningar att elever- nas behov av förutbildning före GKU- skedet med nuvarande stegring i utbild- ningen är minst ca 11 månader. Det är önskvärt att ytterligare en månad står till förfogande. Möjligheterna att åstad- komma nödvändig tidsmässig samord— ning av de underofficersuttagnas utbild- ning med övriga värnpliktskategorier på sätt som här angivits granskas när- mare i kapitel 13.

Officersuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Värnpliktsutredningen finner att de utbildningsmål i stort för officersuttagna värnpliktiga som an— givits av 1954 års befälsutredning är lämpliga. De har följande lydelse (SOU 1959: 23, s. 322):

Allmänt: eleverna skall utbildas till plutonchefer, som vid mobilisering kan in— gå i krigsdugliga förband.

Truppföring: utbildningen skall ge god förmåga att föra självständigt eller inom kompani uppträdande pluton (motsv.) (till-

hörande egen utbildningslinje) under strid eller annan verksamhet. -—

Utbildningen till plutonchefs ställföre- trädare tar som tidigare redovisats främst sikte på att lära ut plutons upp— trädande inom kompanis ram. Utbild— ningen på detta område bör enligt värn- pliktsutredningens uppfattning i allt vä- sentligt ha hunnit inläras såväl teore- tiskt som praktiskt under underofficers- utbildningen. Självständig plutons upp- trädande behandlas däremot endast i begränsad utsträckning. Under vidare- utbildningen till värnpliktig officer bör därför kraftsamling ske till utbildning avseende chefskap för självständigt upp- trädande, förstärkt pluton. Detta fordrar i sin tur att utbildningen i samverkan med andra förband, främst tunga gra- natkastar-, artilleri-, stridsvagns- och stormkanonförband fullständigas. Lika- så måste plutonchefen vara väl förtro- gen med hur övriga understödsvapen inom bataljonen stridstekniskt skall ut- nyttjas. Uppgifterna är vidare av den arten att plutonchefen oundgängligen måste besitta vissa kunskaper i kompa- nis uppträdande och därmed samman- hängande orderteknik. Detta fordras även med tanke på att plutonchefen täm- ligen ofta även om såväl kompani- chef som ställföreträdare finns åläggs att tillfälligt föra kompani eller de] där- av. Utbildningen på plutonchefsskolan behandlar kompanichefskapets inne— börd främst i orienterande syfte. En viss vidareutbildning på detta område måste därför ske under officersutbild— ningen.

Grundutbildningens längd och upp- byggnad. Vidareutbildning till värnplik- tig officer sker som redovisats i kapitel 10 vid truppslagsvis anordnad kadett— skola. Utbildningens längd är för vin- terkadettskola genomsnittligt 138 utbild- ningsdagar, varav 93 dagar (794 tim-

mar) för den skolmässiga delen. Som- markadettskolan omfattar genomsnitt- ligt 126 utbildningsdagar', varav 90 da- gar (736 timmar)1 för den skolmässiga delen.

Vid beräkning av tiden bör beaktas att underofficersutbildningen enligt den uppläggning som förordats av värn— pliktsutredningen bör medföra att kun- skaperna och färdigheterna står på en delvis högre nivå än nu. Detta beror främst på tillkomsten av längre tids trupptjänst _ inom ramen för GKU i befattning på plutonsnivån med där- av följande rutin i såväl truppföring och trupputbildning. Avsnittsutbildningen som avses föregå GKU-skedet med dess möjligheter till växling mellan teoretisk utbildning och praktisk tillämpning medför också en höjning av elevernas användbarhet. Sammanfattningsvis kan förutsättas att eleverna med den angiv- na förutbildningen vid kadettskolans början såväl kunskapsmässigt som er- farenhetsmässigt står på en högre nivå än nu.

Utredningen har tidigare framhållit, att i syfte att förbättra rekryteringen av värnpliktiga officerare förutsättningar- na för en förkortning av dessas utbild- ning borde allvarligt prövas. Utred- ningen bedömer, att om rekryteringen skall förbättras så bör, främst för att icke försena de värnpliktigas civila stu- dier, tidsramen för ifrågavarande utbild- ning icke överskrida tre månader utöver den tid den värnpliktige är bunden av underofficersutbildningen. Denna tids- ram kan mot bakgrunden av den nuva— rande, synas snäv. Utredningen har emellertid bedömt det vara av största vikt att förfoga över ett tillräckligt an- tal värnpliktiga officerare så att man icke nödgas att i stor omfattning i offi- cersbefattningar krigsplacera värnplik- tiga med endast underofficersutbildning. Med hänsyn härtill har utredningen fun- nit det vara nödvändigt att utforma ut-

bildningen till värnpliktig officer inom en tidsram av tre månader. Utredningen har härvid beaktat att nyssnämnda för- bättrade förutsättningar hos de värn- pliktiga då de påbörjar utbildningen till värnpliktig officer underlättar genom- förandet av den förkortning av utbild- ningstiden som en tremånadersutbild- ning innebär.

Värnpliktsutredningen anser att beho- vet av praktisk befälsutövning för de blivande värnpliktiga officerarna såväl vad gäller truppföring som trupputbild- ning bör vara i huvudsak tillgodosett ge- nom tillkomsten av GKU-skedet i under- officersutbildningen. Ytterligare trupp- tjänst, i och för sig önskvärd, bedöms ej oundgängligen nödvändig under vida- reutbildningen till värnpliktig officer. Däremot måste tidsmässigt avgränsade praktiska moment i praktisk truppfö- ring och trupputbildning även i fortsätt- ningen ingå som ett led i den skolmäs- siga utbildningen.

Värnpliktsutredningen har tidigare framhållit betydelsen av en nära sam- ordning av underofficers- och officers- utbildningen. Utredningen har kunnat konstatera att denna fråga har uppmärk- sammats av berörda myndigheter. Yt- terligare förbättringar bör emellertid kunna åstadkommas. Utredningen är av uppfattningen att en del av den elemen- tära utbildning som nu bedrivs på ka- dettskolorna torde kunna i erforderlig omfattning genomföras redan under un- derofficersutbildningen; härigenom kan en tidsvinst göras.

Under utbildningen vid kadettskolan bör en markerad kraftsamling ske till ämnena taktik, stridsteknik och trupp- föring främst avseende självständigt uppträdande, förstärkt pluton samt kom- pani under vanligen förekommande lä- gen. Därnäst bör komma trupputbild— ningen med syfte främst att öka färdig—

! Härvid har räknats med utbildnings- fria lördagar under tiden den 1 juni—den 31 augusti.

!

heterna i den stridsutbildning som kan förekomma vid krigsorganiserade för- hand. Övriga övningsgrenar och ämnen exempelvis underrättelsetjänst, skydd och fältarbeten bör så långt det är möj- ligt inordnas inom ramen för utbild- ningen i taktik, stridsteknik och trupp- föring. Grunderna bör ha inlärts under underofficersutbildningen. Utbildning- en under kadettskolan bör avse den tak— tiska och stridstekniska tillämpningen. Värnpliktsutredningen beräknar att minimibehovet av utbildning vid kadett- skola blir följande, nämligen i taktik, stridsteknik och truppföring 300 tim- mar, 1 trupputbildning 50 timmar samt i övriga övningsgrenar och ämnen 150 timmar eller tillhopa 500 timmar. Nämn— da timantal motsvarar ca 62 utbild- ningsdagar, envar om åtta timmar. Värnpliktsutredningens beräkningar ger således vid handen att utbildningen vid kadettskolan bör kunna begränsas till något över 60 utbildningsdagar var- vid förutsätts att den i enlighet med vad som ovan anförts endast omfattar skol- mässig utbildning. Detta innebär jämfört med nuvarande skolmässiga del av ka- dettskolan en beskärning med ca 25 ut- bildningsdagar. Värnpliktsutredningen bedömer likväl att de värnpliktiga offi- :erarna skall kunna ges en utbildning

som svarar mot de uppställda utbild- ningsmålen. Förutsättningen härför är emellertid att kadetterna vid kadettsko- lans början fått en utbildning med den inriktning och omfattning som tidigare angivits och att samordningen mellan underofficers- och officersutbildningen ytterligare förbättras.

Sammanfattning

Enligt de av värnpliktsutredningen i detta kapitel redovisade beräkningarna är behovet av utbildningsdagar för ar- méns värnpliktiga, med undantag för värnpliktiga uttagna för handräcknings- tjänst och för utbildning i specialtjänst, det antal utbildningsdagar som framgår av tabell 11: 1. Härvid har de värnplik— tiga i allmänhet fördelats på tre grup- per, varvid till en grupp sammanförts värnpliktiga med till sin omfattning lik- artade utbildningsbehov. Förutsättning— ar har härigenom skapats för en diffe- rentiering av grundutbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringstidens längd under grundutbildningen är beroende förutom av det nu behandlade behovet av utbild— ningsdagar också av hur utbildningen inpassas under året m.m. Sistnämnda fråga behandlas, med här redovisade be- räkningar som grund, i kapitel 13.

Tabell II:]. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av utbildningsdagar för flertalet värnpliktiga under grundutbildning vid armén m.m.

Behov av utbildningsdagar Antal

Kate ori värnpliktiga .. Skillnad i g per år Bgålgjat förhållande till nuläget

Värnpliktiga i allmänhet: G ............. 9 050 195 —34 F ............. 13400 233” + 4 E ............. 650 270 +125,+241 Underbefälsuttagna värnpliktiga ......... 7 000 270 +25 Underofficersuttagna värnpliktiga ........ 1 900 345 5: 0 Officersuttagna värnpliktiga ............. 1 000 407 —364

1 I de fall för befattningen tidigare avsetts underbefälsuttagen värnpliktig. ” I de fall för befattningen tidigare avsetts värnpliktig i allmänhet. 3 Jämfört med nuvarande kadettskolas sommarlinje. Sker jämförelsen med nuvarande kadett- skolas vinterlinje blir minskningen 76 utbildningsdagar. 15—514534

KAPITEL 12

Repetitionsutbildningens omfattning vid armén

1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen

På värnpliktsutredningens initiativ har följande prov och försök ägt rum för att ge underlag för överväganden röran- de utformningen av ett framtida system för repetitionsutbildningen vid armén.

Under åren 1962 och 1963 genomför- des omfattande prov med personal vid förband under repetitionsövning avse- ende kontroll av kvarstående kunskaper från föregående utbildningstillfälle ifrå- ga om materielens handhavande m.m. Proven ägde rum vid förband ur alla truppslag. Jämförande prov genomför- des vid förband under grundutbildning.

Under sommaren och hösten 1962 ge- nomfördes försök med repetitionsövning om tre veckor och differentierad längd på befälsövning (en till två veckor be- roende på befattningen). I försöken del- tog krigsförband ur alla truppslag med en sammanlagd personalstyrka om 4 000 man. Prov avseende enskild utbildning och förbandsutbildning genomfördes vid olika tidpunkter under övningen för att kontrollera hur förbandens använd- barhet utvecklades. Som jämförelse ge- nomfördes motsvarande prov vid krigs- förband som genomförde repetitionsöv- ning enligt nuvarande bestämmelser. Förband med en sammanlagd personal— styrka om 3 000 man genomförde dessa prov.

En skriftlig enkätundersökning ge- nomfördes vid flera av de förut angivna

förbanden. Sammanlagt deltog 600 inkal- lade värnpliktiga i befälsställningi den- na undersökning, varvid de bland annat fick redovisa sin uppfattning rörande sin egen och sitt förbands användbar- het, befäls— och repetitionsövningarnas uppläggning, intervaller mellan övning- ar liksom övningarnas längd m. m.

Vid vissa av försöksförbanden genom- fördes en dagboksmässig undersökning av det inkallade befälets verksamhet. Undersökningen syftade bland annat till att ge underlag för bedömning av det värnpliktiga befälets förmåga att föra trupp under strid och att utbilda denna. Undersökningen avsåg också att belysa ansvarsfördelningen mellan krigsplace- rat befäl och aktiva instruktörer vid ut- bildningen av krigsförbanden.

Försök med särskild befälsövning om en vecka genomfördes sommaren 1963 vid två krigsförband.

Våren 1964 genomfördes försök med repetitionsövning utan föregående be- fälsövning vid ett tungt granatkastar- kompani. Försöket genomfördes med ett förband, som fullgjort repetitionsövning ca tre år tidigare. Det avsåg att ge un- derlag för bedömning av ett förbands användbarhet omedelbart vid mobilise- ring i ett system med oftare återkom- mande övningar för krigsförbanden.

Resultaten av de nämnda försöken har av arméstaben och värnpliktsutred- ningen sammanställts i ett antal över- sikter. Detta material har lämnat vä- sentliga utgångsvärden för utredningens

överväganden rörande utformningen av systemet för repetitionsutbildning.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitions- utbildningen

Utbildningsmål

Som framgår av kapitel 9 bör repeti— tionsutbildningen i vad avser den en- skilde syfta till att han under hela den tid han är disponibel för krigsplace- ring skall vara krigsplaceringsbar i den eller de befattningar han utbildats till under grundutbildningen. Detta gäller även i de fall organisationen ändras el- ler ny materiel och nya förfarings- sätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall också medge omskolning i sam- band med omkrigsplacering till annan krigsbefattning. Repetitionsutbildningen skall i vad aVSer krigsförbanden säkerställa att de alltid är så samtränade att de är använd- bara omedelbart efter mobilisering.

Uppbyggnad i stort

Uppbyggnaden i stort av repetitionsut— bildningssystemet har redovisats i ka- pitel 9. Av detta framgår att repetitions- utbildningen bör omfatta krigsförbands- övningar, särskilda övningar och mobi- liseringsövningar.

I kapitel 9 anges att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart vid mobilisering bör övas i form av krigs- förbandsövning vart fjärde år. Krigsför- bandsövningarna bör för de förband som har de mest kvalificerade uppgifter- na kompletteras med mellanliggande särskilda övningar, som antingen avser enbart befäl i viktigare befattningar el- ler såväl befäl som menig personal i nyckelbefattningar. Mobiliseringsöv- ningar kan avse antingen viss personal med särskilt betydelsefulla uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med

särskilt höga krav på mobiliseringsbe- redskap.

Det beskrivna systemet innebär att den enskilde bör åläggas fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobi- liseringsövningar, varvid dock åläggan- det i fråga om särskilda övningar kan begränsas om den värnpliktige icke un- der hela sin värnpliktstid avses vara krigsplacerad i förband som skall full- göra särskild övning.

3. Krigsförbandsövning

Ufbildningsmål Krigsförbandsövningarna bör som nämnts syfta till att öva den i förban- den krigsplacerade personalen —— aktiv personal, reservpersonal och värnplik- tiga enskilt och i förhand så att för— bandet ständigt intill dess det övas på nytt är användbart omedelbart efter mo- bilisering.

Möjligheterna att nå det angivna syf- tet beror på vilken grad av samträning som kan åstadkommas. Härav följer att en väsentlig del av krigsförbandsövning- en bör omfatta förbandsutbildning. Där- utöver bör övningen inrymma sådan enskild utbildning som är oundgängli- gen nödvändig för att befattningshavar- na skall kunna lösa sina uppgifter i för- bandet.

övningslängd för flertalet värnpliktiga i förbanden

Samband mellan intervall och övnings- Iängd. 1948 års värnpliktskommitté be- dömde, att längden av en repetitions- övning icke borde understiga 30 dagar, om ett godtagbart utbildningsresultat skulle kunna uppnås. Utgångspunkten för denna bedömning var, att de värn- pliktiga skulle inkallas till tre krigsför- bandsövningar med sex till nio års mel- lanrum för den enskilde. Andra utgångs-

värden måste, som anförts i kapitel 9, gälla vid en bedömning av övningarnas längd i ett system med flera och oftare återkommande övningar.

Återkommer övningarna oftare, bibe- hålls färdigheter och kunskaper bättre från en krigsförbandsövning till en an— nan. Härigenom minskas behovet av re- petition vid övningarna. Minskas inter- vallet mellan övningarna kommer un- der i övrigt lika förhållanden en större del av förbanden än nu att bestå av tidigare samtränad personal. Det blir då lättare att samträna förbanden på nytt. Detta talar för att övningarna kan göras kortare i ett system med oftare återkom- mande krigsförbandsövningar. Å andra sidan har, som tidigare framhållits, kra- ven ökat främst på förbandens förmåga att snabbt och med precision lösa sina uppgifter. Härigenom minskar möjlighe- terna att reducera den enskilda övning- ens längd även om övningstillfällena blir flera.

Nuvarande längd. Den nuvarande re-

petitionsövningens längd är 30 dagar; härtill kommer för befäl en anslutande befälsövning om 10 dagar. Utbildnings- tidens fördelning enligt nuvarande be- stämmelser framgår av tabell 12: 1.

Av tid, som är anslagen för fälttjänst- övningar, åtgår i regel två dagar för till- och fråntransporter. Den sammanlagda tiden för egentlig förbandsutbildning uppgår i regel till högst 16 dagar vid varje repetitionsövning.

Behov av tid för övning i mobilise- ring. I nuvarande system inleds repeti— tionsövning med övning i mobilisering i den utsträckning detta är möjligt främst med hänsyn till kostnaderna. Vid en sådan övning åtgår något längre tid för förbandets utrustning än om denna sker fredsmässigt vid kasern. Dessutom åtgår tid för förflyttning från mobilise- ringsplats till plats för efterföljande ut- bildning.

Värnpliktsutredningen bedömer, att en övning i mobilisering är av stort värde. Personalen får lära sig var och

Tabell 12: 1. Utbildningslidens fördelning vid repetitionsövning vid armén enligt nuvarande bestämmelser

Utbildningstidens ungefärliga fördelning i dagar för förband med Verksamhet litet stort omskolningsbehov omskolningsbehov lnryckning och utrustning, materielinspektion, lä- kar- och skärmbildsundersökning (inrycknings- dagen frånräknad) ........................... 2 2 Repetition och omskolning (enskilt och i grupp). . . 14 210 Förbandsutbildning t. o. m. bataljon ............. 10 6 Förbandsutbildning (fälttjänstövning) utanför ordi— narie förläggningsort i bataljon och högre förband under samverkan mellan olika truppslag (för- svarsgrenar) ................................ högst 38 högst 36 Genomgångar, avrustning, utryckning och reservtid (utryckningsdagen frånräknad) ................ 3 3 Söndagar (tjänstefria) .......................... 3 3 Summa 30 30

1 För förband med stora krav på god teknisk färdighet hos huvuddelen av personalen får ytterligare högst 3 dagar tas i anspråk. Tiden för förbandsutbildning (t. o. m. bataljon) minskas med motsvarande antal dagar. * För personal i specialtjänst och specialutbildning anslås härutöver ytterligare erforderlig tid. Transportdagar är inräknade.

hur förbandet avses mobiliseras, vilket är en grundförutsättning för att vår värnpliktsarmé skall kunna fungera. Samtidigt vinns den psykologiska för- delen att krigsförbandsövningen redan från början blir verklighetsbetonad, vil- ket bör öka förståelsen för övningen. Under övningen i mobilisering genom- Iörs inskjutning av vapen, utförs funk- tioneringskontroll av materielen samt repetition av dess handhavande. Detta ar väsentliga utbildningsmoment. Den förflyttning som i regel följer efter öv- ningen i mobilisering är ett viktigt led i förbandsutbildningen och en lämplig inledning av denna. Den bör få formen av ett inledande förbandsprov. Genom att förbandsutbildningen på detta sätt inleds tidigt kommer också den för för- bandets funktion väsentliga förbands- andan och förmågan till samverkan inom förbandet att kunna återvinnas och befästas tidigare än eljest. Krigsför- bandsövningen bör därför, på sätt hit- tills ofta varit fallet med repetitionsöv- ningen, inledas med övning i mobilise- ring. Erfarenheten visar att för denna åtgår i genomsnitt två dagar, inryck- ningsdagen inräknad.

Behov av tid för enskild utbildning och utbildning igrupp. Utvecklingen på det tekniska området har medfört, att handhavandet av utrustning som hand- vapen, minor och viss radiomateriel m.m. har förenklats. Tiden för repeti- tion, framförallt när det gäller att vid- makthålla tidigare kunskaper och fär- digheter i fråga om sådan utrustning, kan därför begränsas. Å andra sidan blir annan materiel, exempelvis viss tyngre vapenmateriel och teleteknisk materiel, alltmer komplicerad. Jämfört med nu- läget torde emellertid även i detta fall tiden för repetition något kunna mins- kas om intervallet mellan övningarna förkortas.

Tid bör även stå till förfogande för utbildning med ny materiel, för skjut-

Tabell 12: 2. Behov av tid för enskild ut— bildning vid litet omskolningsbehov under krigsförbandsövning vid armén (infante- riet) enligt värnpliktsutredningens

beräkningar . Tim- Övnmgsgren mar Exercis ........................ —— Övningar genomförs i form av korta pass i anslutning till andra öv- ningar. Särskild tid beräknas där- för icke för denna övningsgren Vapentjänst .................... 6

Materielkännedom, fältskjutning m.m. (Inskjutning förutsåttcs ha skett under övningen i mobilise- ring; stridsskjutning förutsätts ske under förbandsutbildningen.)

Skydd mot särskilda stridsmedel. . . . 2

Sjukvårdsljänst (första hjälpen vid stridsskada) ..................

Övrig utbildning ................. 6 Kompletterande utbildning på ev. nytillkommen materiel, genom- gångar m. m.

Summa 16

ning med handvapen och pjäser samt för utbildning i skydd mot särskilda stridsmedel. Utbildning i grupp bör där— emot, särskilt vad gäller infanteriet, med den stridsteknik som numera tillämpas i huvudsak kunna genomföras inom plu- tons ram.

En beräkning av minimibehovet för denna utbildning vid förband med litet omskolningsbehov redovisas i tabell 12: 2. Exemplet avser infanteriet. Ta- bellen redovisar det behov som finns ut- över den enskilda utbildning som kan inrymmas i övningen i mobilisering.

Omkring två dagar erfordras således vid infanteriet f-ör ifrågavarande utbild- ning under förutsättning att vissa mo- ment genomförts under övningen i mo- bilisering. I stort motsvarande tider gäl- ler för förband ur andra truppslag. Vid förband med särskilt utbildningskrävan- de uppgifter eller särskilt komplicerad

materiel blir det nödvändigt att väsent- ligt öka utrymmet för enskild utbild- ning av Värnpliktiga i vissa befattningar för meniga utöver vad sålunda angivits. Detta bör tillgodoses genom att denna personal ålägges att påbörja krigsför- bandsövningen erforderlig tid före öv- riga meniga. En ökning av tiden för en- skild utbildning på bekostnad av för- bandsutbildningen måste eljest ske; en sådan begränsning av förbandsutbild- ningen måstc emellertid, med hänsyn till kravet på samträning, undvikas.

Omskolning till ny befattning erford— ras i nuvarande system främst för per- sonal, som inkallas till tredje repeti- tionsövningen. Till denna kategori hör till exempel värnpliktiga, krigsplacera- de i etappbataljon och vid lokalförsva- rets underhållskompanier.

I nuläget måste huvuddelen av våra krigsförband med stort omskolnings- behov nyrekryteras före varje övning. Behovet av omskolning blir därigenom mycket omfattande varje gång förban- det inkallas. Ökas antalet övningstillfäl— len för den värnpliktige kommer emel- lertid, bland annat vid etappbataljon, genomgående att placeras personal med *flera kvarstående övningar. Härvid minskar svårigheterna med omskolning, eftersom då en del av den övade perso- nalstyrkan utbildats vid förbandet un- der tidigare krigsförbandsövning.

Vid etappbataljon, underhållskompa- ni och förhand av liknande typ bör pla— ceras civilt yrkeskunnig personal i be- fattningar som skall besättas med om- skolad personal. Härigenom kan de en- skildas omskolning begränsas till att hu- vudsakligen omfatta utbildning i den specifikt militära materielens handha- vande under det att tiden för »yrkesut- bildning» kan begränsas väsentligt. Att kunna förfara på detta sätt utgör ett exempel på värnpliktssystemets särskil- da möjligheter. De bör på allt sätt tas

till vara till förmån för stridsutbildning enskilt och i förband.

De beräkningar som värnpliktsutred- ningen mot denna bakgrund utfört avse— ende de värnpliktiga i menigbefattning- är som behöver mer utbildning än ge- nomsnittet visar, att i medeltal åtta da— gar erfordras för befattningsutbildning varvid tidigare nämnda två dagar inräk- nats. Detta innebär att berörda värnplik- tiga behöver inkallas sju dagar före övri- ga meniga, varvid räknas med att en dag är söndag. Denna tid är kort. .Utred- ningen vill emellertid framhålla att kom- pletterande enskild utbildning även sker inom ramen för den första delen av för- bandsutbildningen som således även den får formen av en omskolning. Detta gäl- ler icke minst vid etappbataljonen, där verksamheten i hög grad har formen av lagarbete.

Exempel på menigbefattningar som av angivna skäl bör ges längre krigs— förbandsövning lämnas i bilaga 8. Be- räkningar visar att av det varje år öva- de antalet meniga högst 9000 meniga eller ca 10 procent är i behov av sådan längre övning. Urvalet av befattningar- na för denna längre övning bör kunna varieras något år från år bland annat beroende på krigsorganisatoriska för- ändringar. Det bör uppdras åt chefen för armén att inom en ram av 9000 man fastställa vilka befattningar som med hänsyn till det aktuella behovet av enskild utbildning skall utväljas här- för. Den beräknade tiden är som tidi- gare angetts ett genomsnitt och varia- tioner kan förekomma. En veckas för- längning bör dock utgöra övre gräns. Kortare tid bör dock uttas om så är möjligt.

Behovet av förbandsutbildning. De från operativa synpunkter avgörande förbanden i arméns krigsorganisation är brigaderna. Möjligheter måste därför föreligga att genomföra samövning i bri-

__._ j _;

gad. Framförallt måste stabs-, sam- bands-, understöds- och underhållsför- banden i brigaden ges tillfälle till sam- verkan med skyttebataljoner och mot- svarande bataljoner.

Fördelningsstaberna kommer även i framtiden att vara betydelsefulla led- ningsorgan i arméns krigsorganisation. Erfarenheten visar klart att det icke är tillfyllest, om fördelningen skall kunna lösa sina uppgifter omedelbart vid mo- bilisering, att öva fördelningsstab med dess stabsförband enbart i form av stabstjänstövning. Det är nödvändigt att fördelningens ledningsorgan och de i fördelningen ingående förbanden (brigaderna m.m.) även får praktisk övning i form av fälttjänstövning i att uppträda i fördelning.

Övning i brigad bör omfatta minst sex dygn med tid för till- och fråntranspor- ter inräknad. Samma tid krävs för and- ra typer av förband exempelvis grupper av lokalförsvarsförband med styrka mot- svarande minst två bataljoner. Värn- pliktsutredningen bedömer att övningar av en storleksordning som kräver sex dygn måste genomföras av praktiskt ta- get alla förband som fullgör krigsför- bandsövning.

Övning i fördelning bedöms kräva sex till nio dygn med tid för till- och från- transporter inräknad. Den kortaste ti- den bedöms tillräcklig för förband som utbildas inom eller i omedelbar närhet av område där övning i fördelning skall ske, medan den längsta tiden behövs för förband som måste genomföra längre transporter.

Värnpliktsutredningen anser, att ut- bildningssystemet bör vara så utformat att möjligheter föreligger till övning i brigad eller motsvarande enhet vid var- je krigsförbandsövning. Fördelningsstab med stabsförband bör i genomsnitt få praktisk tillämpning i form av fält- tjänstövning varannan krigsförbandsöv-

ning, d. v. s. vart åttonde år. Mellanlig- gande krigsförbandsövning för fördel- ningsstaben och dess stabsförband bör genomföras i form av stabstjänstövning.

Den avslutande tillämpningsövningen måste föregås av förbandsutbildning, där främst stridstekniken inom bataljo- nen repeteras. Tiden härför måste med hänsyn till resurserna begränsas. Strä- van bör därför vara att redan från bör- jan driva utbildningen i bataljon. Detta får dock icke hindra att de lägre enhe- terna inom det vidare skeendets ram effektivt övas på sina särskilda avgrän- sade uppgifter. Härvid är att märka att ju mer det värnpliktiga befälet under grundutbildningen och under den i krigsförbandsövningen ingående befäls- övningen utbildats och övats att som ut- bildare repetera och öva underställd trupp, desto större bli förutsättningarna att i dessa stycken nå effekt. Av väsent- lig betydelse blir också att ett visst mi- nimiantal aktiva instruktörer står till förfogande.

Beräkningar visar, att det genomsnitt- ligt krävs minst fem dagars förbandsut— bildning i kompani och bataljon före avslutande övning i brigad eller fördel- ning. Ett exempel på disposition av ti- den för sådan utbildning vid skytteba- taljon redovisas i tabell 12: 3.

Cykelskyttebataljon har, som tidigare redovisats, i princip samma organisa- tion som skyttebataljon. Med hänsyn till uppgifterna principiellt sett kan för cykelskyttebataljon tiden för övning i anfallsstrid något begränsas men å and- ra sidan måste försvarsstriden med till- hörande fältarbeten ägnas mera tid än vid skyttebataljon. Tid för förbandsut- bildning till och med bataljon bedöms därför kräva samma tid som vid skytte. bataljon. Behovet av samträning med andra förband i en ram motsvarande brigads krävs även för cykelskyttebatal- jon. Vissa cykelskyttebataljoner är så-

Tabell 12:3. Exempel enligt värnpliktsut- redningen på fördelning av tid under krigs— förbandsövning för förbandsutbildning t.o.m. bataljon (skyttebataljon)

Övningsgren Dagar

Förbandsutbildning i pluton och kompani ................... Marsch- och stridsgruppering Självständigt uppträdande, för- stärkt kompanis strid (i före— kommande fall stridsskjut— ning)

lly2

Förbandsutbildning i bataljon. . . Bataljons marsch med tillämp- ningsmoment (inledande för-

bandsprov som avslutning på övning i mobilisering) Bataljons stridsgruppering Bataljons anfall ur marschgrup- pering Bataljons avvärjningsstrid

231/2

1 Härjämte en kvällsövning. ” Varav för sammanhängande övning minst två dagar med mellanliggande natt.

lunda enligt krigsplanläggningen under— ställda brigader och bör samövas med dessa. Behovet av förbandsutbildning ut- över bataljonsramen bör med anledning härav sättas till sex dygn, d. v. s. samma som för bataljon organisatoriskt ingåen- de i brigad. För värnförbanden är behovet av för— bandsutbildning över kompaninivån mindre än vid övriga förband, eftersom Värnförbanden är avsedda för stationära uppgifter och uppträder mera avgränsat. För att förbandsutbildningen skall bli meningsfylld, fordras emellertid att före och parallellt med den egentliga för- bandsutbildningen tid avsätts för kom- pletterande utbyggnad och iordningstäl- lande av de stridsställningar värnförban- den skall utnyttja. Värnpliktsutredning- en bedömer därför att även dessa för- hand kräver samma tid för förbandsut- bildning som fältförbanden och cykel— skyttebataljonerna, varvid i tiden inräk- nats med krigsuppgiften sammanhäng- ande fältarbeten.

Sammanfattningsvis är således mini— mibehovet av förbandsutbildning elva dagar vid övning som omfattar högst brigad eller förhand av motsvarande storlek samt elva till fjorton dagar om övningen även skall omfatta fälttjänst- övning i fördelning. Strävan bör vara att så långt det är möjligt begränsa an— talet dagar. En differentiering bör där- för ske av krigsförbandsövningens längd beroende på om avslutande tillämp- ningsövning skall ske i brigad eller för- delning. I de fall övning i fördelning skall ske krävs som tidigare angetts läng- re transporter föratt samla vissa av för- banden. För att möjliggöra transport av dessa utan beskärning av tiden för övrig utbildning bör krigsförbandsövning kun- na förlängas med högst tre dygn för de meniga värnpliktiga _ med visst un— dantag — som ingår i berörda förband.

En förlängning av övningen för befä— let bör av sociala skäl ej ske med hän” syn till att befälet under alla förhållan- den — såsom framgår av det följande måste ges en tämligen lång övning. Ej heller bör ytterligare förlängning ske för meniga som med hänsyn till behov av enskild övning ålagts förlängning av krigsförbandsövning. Behovet av tid för transporter bör för nämnda kategorier tillgodoses genom motsvarande minsk- ning av tiden för övrig utbildning.

Beräkningar ger vid handen att högst 5000 man årligen behöver åläggas nu ifrågavarande förlängning.

Några förband kommer under krigs- förbandsövning, oberoende av om de skall delta i fälttjänstövning eller ej att såsom hittills varit fallet behöva företa till- och fråntransporter, vardera omfat- tande mer än ett dygn. Detta gäller dels förband som för att tillgodose insats- beredskapens behov övas långt från 1110- biliseringsplatsen, dels förband som av utbildningsskäl övas inom vissa områ- den, som är av intresse med hänsyn till

de uppgifter förbanden är avsedda för i krig. Härför bör tid avsättas på samma sätt som vid transporter till och från större fälttjänstövningar. Även i detta fall behövs förlängning för högst 5 000 man årligen.

Behov av reservtid och tid för avrust- ning. Erfarenheten visar, att det ound- gängligen behövs en dag för förberedel- ser före avslutande tillämpningsövning. Tiden erfordras för kompletterande ut- bildning, materielvård, materielkontroll och genomgångar. Denna tid redovisas i det följande som reservtid.

Mot organisationen av förbandens av- rustning har under en följd av år riktats en allvarlig och i många fall berättigad kritik. Arméledningen har under senare år ägnat särskild uppmärksamhet åt det- ta problem. En omfattande försöksverk- samhet har genomförts, vilken resulterat i förbättrade metoder för avrustning, innebärande tidsvinst och höjd kvalitet på materielvården. Teknisk utrustning härför har anskaffats i betydande ut- sträckning. Ytterligare tidsvinster av större betydelse bedöms icke för när- varande möjliga att nå.

Vid avrustningen är det med hänsyn till mobiliseringsberedskapen och av ekonomiska skäl nödvändigt att förban- dens personal iordningställer materie- len för förrådsförvaring så att materie- len är fullt funktionsduglig då persona- len utrycker. Tillräcklig tid måste där- för avsättas för denna verksamhet. Det bör i detta sammanhang framhållas, att materielvården vid avrustningen måste ses som ett viktigt led i utbildningen. Under denna befästs nämligen kunska- perna rörande materielens funktionering och skötsel. Förmågan att upptäcka och avhjälpa fel uppövas. Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet för— hand bör kunna genomföras på i ge- nomsnitt två, dygn utryckningsdagen frånräknad. Vid vissa förband med myc—

ket enkel utrustning kan tiden nedbring- as under denna tid, vid andra åter med mera komplicerad utrustning krävs yt- terligare tid. Värnpliktsutredningen läg- ger tiden två dygn som grund för sina beräkningar rörande krigsförbandsöv— ningens längd. I den mån tiden kan nedbringas, bör den inbesparade tiden utnyttjas som reservtid vilken i nyss angivna beräkningar är mycket knappt tilltagen. Krävs mer än två dygn, är det ofrånkomligt att tiden för annan utbild- ning beskäres i motsvarande mån.

Sammanställning av behovet. En sam- manställning av behovet av tid för krigs- förbandsövning för huvuddelen av per- sonalen återfinns i tabell 12: 4.

Värnpliktsutredningen föreslår med ledning av redovisade beräkningar att krigsförbandsövning vid armén för fler- talet av de meniga ges en längd av 18 dagar, in- och utryckningsdagar från- räknade.

Med en övningslängd av 18 dagar kan inryckning ske på en måndag och ut- ryckning på en lördag. Detta torde vara till fördel såväl för den enskilde som för näringslivet.

Härtill kommer i vissa fall högst sju dagars förlängning för årligen högst

Tabell 1.2: 4. Behov av tid för krigsför- bandsövning vid armén enligt värnplikts- utredningens beräkningar

Verksamhet Dagar Övning i mobilisering (inrycknings- dag ej medräknad) ............. 1 Enskild utbildning (flertalet befatt- ningar) ....................... 2 Förbandsutbildning: före avslutande tillämpningsöv- ning ....................... 5 avslutande tillämpningsövning (minsta behov) .............. 6 Reservtid ........... . .......... 1 Avrustning (utryckningsdag ej med— räknad) ...................... 2 Söndag (tj änstefri) ............... 1 Summa 18

9 000 meniga som är i särskilt behov av enskild utbildning. Dessa inrycker här- vid före flertalet av förbandets värn— pliktiga.

Som tidigare angivits erfordras årli- gen för högst 10 000 meniga förlängning av övningen från 18 dagar med högst tre dagar för att möjliggöra större fält— tjänstövningar m. fl. ändamål. I de fall menig är ålagd förlängning även med hänsyn till behovet av enskild utbild- ning förutsätts dock att övningens längd ej i något fall får uppgå till samman— lagt mer än 25 dagar.

Värnpliktsutredningen anser som nämnts att möjligheter skall föreligga att inom tidsramen för en krigsför- bandsövning genomföra övning i brigad eller motsvarande. Utredningen räknar härvid med att i vissa fall, exempelvis av beredskaps- eller belastningsskäl, vid ett enskilt fredsförband endast en batal- jon—i förekommande fall förstärkt med olika slag av understödjande enheter —— samtidigt kommer att vara under repe- titionsutbildning. Vid sådana omstän- digheter kan möjligheterna att samöva brigad eller högre förband bortfalla. Samtidigt ökar emellertid möjligheterna att höja effekten av den enskilda batal- jonens utbildning både genom att utbild- ningsramen är begränsad och genom att tillgången på övningsterräng, öv- ningsanläggningar och instruktörer per övande bataljon räknat stiger. Det ter sig som en väsentlig uppgift för de an- svariga myndigheterna att vid varje särskild tidpunkt avväga vilken utbild- ningsram som bäst tjänar syftet med krigsförbandsövningarna totalt sett.

övningslängd för förbandens befäl Värnpliktsutredningens studier och för- sök har entydigt påvisat behovet av att inleda krigsförbandsövningen med ut- bildning för befälet.

Den inledande befälsutbildningen bör främst syfta till direkta förberedelser

för den därefter följande delen av krigs- förbandsövningen och avse främst truppföring och trupputbildning. Öv- ningarna i truppföring bör utgöra en förberedelse för den kommande för- bandsutbildningen. Det krigsplacerade befälet måste i stor utsträckning själva leda utbildningen av sina förhand. Ak— tiva instruktörer kan nämligen i hu- vudsak endast avdelas för att leda den tillämpade förbandsutbildningen när det krigsplacerade befälet för sina för- band. Därför måste den inledande be- fälsutbildningen till väsentlig del om- fatta förberedelser för den kommande utbildningen. Utrymme måste också ges åt repetition och kompletterande utbild- ning beträffande förbandets materiel, bland annat eftersom dessa kunskaper måste ligga till grund för den komman- de utbildningsverksamheten.

Värnpliktsutredningen anser, att ge- nomförda prov och försök med krigs- förband har påvisat behovet av en i förhållande till nuvarande ordning tids- mässigt utökad befälsutbildning för be- fäl av alla kategorier. Värnpliktsutred- ningens behovsberäkningar ger vid han- den att en utökning av hefälsövningens längd till 14 dagar är motiverad. En sträng återhållsamhet är emellertid nöd- vändig dels med hänsyn till den begrän- sade tillgången på tjänstgöringsdagar, dels av sociala skäl. Utredningen före- slår därför en differentiering av befäls- övningens längd som innebär att värn- pliktiga krigsplacerade i befattning för underofficer och officer ges 14 dagars befälsutbildning medan befälsutbild— ningen för värnpliktiga krigsplacerade i underbefälsbefattning begränsas till sju dagar.

Tjänstgöring för efterarbete efter övning Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för avrustningen av krigsförbanden efter krigsförbandsöv- ningens slut bör kompanichef och kom-

panikvartermästare samt värnpliktigt befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan övriga värnpliktiga i förbandet utryckt. Med kompanichef bör härvid likställas chef för självstän- dig pluton eller motsvarande enhet. Denna tjänstgöring bör av truppregistre- ringsmyndighet kunna åläggas angiven personal i samband med inkallelse till krigsförbandsövning.

Antalet övande värnpliktiga Med nuvarande system genomför ca 75 000 man årligen repetitionsövning, varav ca två procent utgörs av hand— räckningsvärnpliktiga.

Med det av värnpliktsutredningen föreslagna systemet med fyraårsinter- vall kommer årligen ca 120000 man att genomföra krigsförbandsövning. Den övande personalen fördelar sig med ungefär hälften på fältförband och hälf- ten på lokalförsvars- och etappförband.

Det har vid beräkningen av den övan- de styrkans storlek förutsatts att ett mindre antal förband liksom i nuva- rande system undantas från krigsför— bandsövning. De är utvalda med hän- syn till att kraven på omedelbar krigs— användbarhet är mindre framträdande för dessa förband än för genomsnittet. Däremot måste de värnpliktiga i dessa förband bibehålla användbarheten i be- fattningen. De bör därför fullgöra krigs- förbandsövning vid andra förband i motsvarande befattningar som exempel- vis blir vakanta genom anstånd eller på grund av brist på personal med kvar- stående övningsskyldighet. Förteckning över förband som bör undantas redovi- sas i hemlig bilaga (bilaga H 2).

Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för värnplik- tiga vid armén anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av en- staka, särskilt angivna förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfäl— liga, mindre avvikelser härifrån.

Krigsförbandsövning har i regel en längd av, för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbe- fälsbefattningar 25 dagar och för värn- pliktiga i underofficers- och officersbe- fattningar 32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort be- hov av befattningsutbildning, till ett an- tal av högst 9 000 årligen kan fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven tid om 18 da- gar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsöv- ning skall företa längre förflyttning och som eljest skolat fullgöra krigsförbands- övning om 18 dagar, till ett antal av högst 10000 årligen kan vidare full— göra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan vissa i det föregående angivna värnpliktiga i be- fälsbefattningar åläggas att för avveck-

Bild 12: 1. Krigsförbandsövnings längd vid armén enligt värnpliktsutredningens förslag

1! DAGAR

FLERTALET virummeA 1 MENIbBEFATTNINGAK

x:

25 MAR " VÄRNPLI KTIGA ! UNDERBEFÄLSBEFATTNINGAR OCH VARN- PLIKTIGA | VISSA Mtuucsewrmnmky 3) .. ö?. DAGAR L VARNPLIKTIOÅ l OFFICERS'OCH UNDEROFFICERSBEFATTNINGÅR

1 Förlängning med högst tre dagar vid för- hand som skall genomföra längre förflytt- ningar. Avser högst 10 000 man/år. 2 För meniga med behov av längre befatt— ningsutbildning än genomsnittet må förläng- ning ske med högst sju dagar till högst 25 dagar. Avser högst 9 000 man/år. 3 Kompanichef, kvartermästare och ma- terielredogörare kan av truppregistreringsmyn- digheten åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver eljest gällande tid om 32 respektive 25 dagar för avveckling efter övning.

lingsarhete efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 25 eller 32 dagar. Det anförda åskåd- liggörs på bild 12: 1.

Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem krigsförbandsövningar.

Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värnpliktiga fullgör krigsför— bandsövning vid armén.

4. Särskild övning

Som framgår av kapitel 9 bör särskild övning som omfattar enbart befäl syfta till att vidmakthålla och vidareutveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstekniskt riktigt sätt och att omsätta detta kunnande i enty— diga order.

Särskild övning som omfattar såväl be- fäl som meniga i nyckelbefattningar bör syfta till samträning i stridstekniskt handhavande och utnyttjande av mate- rielen. För staber med stabsförband bör övningen främst syfta till träning i stabsarbete vilket innefattar övning i handhavande av stabs- och sambands- materiel.

Av arméns förband skall fältförban— den kunna lösa de mest kvalificerade stridsuppgifterna. Dessa förband har också mestadels den mest komplicera- de och svårskötta materielen. Värn- pliktsutredningen bedömer därför att fältförbanden är i oundgängligt behov av särskild övning mellan krigsför- bandsövningarna. Härutöver är det ett starkt önskemål med hänsyn till de av- sedda uppgifterna att cykelskyttebatal- jonernas mest kvalificerade personal genomför särskild övning. Det är emel- lertid nödvändigt att starkt begränsa an- talet deltagande förband såväl med hän- syn till belastningen på utbildningsor- ganisationen som med hänsyn till re- surserna i övrigt. Av denna anledning

föreslår värnpliktsutredningen att sär— skild övning anordnas endast för fält- förbanden. Ett begränsat antal fältför— band har enklare uppgifter än övriga. Dessa, som redovisas i hemlig bilaga (bi- laga H2), bör undantas från särskild övning.

Särskild övning med deltagande av såväl befäl som meniga i nyckelbefatt- ningar bör genomföras vid de förband som har särskilt komplicerad stridstek- nik eller komplicerad och svårskött materiel. Denna typ av övning bör ge- nomföras av fördelnings-, brigad- och artilleriregementsstaher med anslutna stabs- och sambandsförband, vid strids- vagnsförband och motsvarande förband samt vid bandkanon- och luftvärnsro- botförband. Härtill bör komma vissa sambandsförband av kvalificerat slag. Förteckning över förband som bör ge- nomföra denna typ av övning redovisas i nyssnämnda hemliga bilaga.

Med hänsyn till den tid under vilken den värnpliktige normalt är krigsplace- rad i nyssnämnda slag av förband er- fordras att han kan delta, vid infanteri- et och pansartrupperna i två och vid övriga truppslag i tre särskilda övning- ar. Den värnpliktiges skyldighet att full- göra särskild övning bör därför vid ar- mén avse tre övningar.

Särskild övning bör som tidigare an- givits inläggas mellan två krigsförbands— övningar. Detta innebär ett tidsavstånd av två år till såväl närmast föregående som närmast efterföljande krigsför- bandsövning. I nuvarande system är tidsavståndet mellan repetitionsövning och särskild befälsövning tre år. Värn- pliktsutredningen bedömer det möjligt med hänsyn till den föreslagna förkort- ningen av tidsavstånd att förkorta öv- ningens längd från nuvarande femton dagar till elva dagar, in- och utryck- ningsdagar oräknade. Härigenom vinns också den anpassningen till kalender-

veckan att inryckningen kan ske på en måndag med utryckningen på en lördag.

Med nuvarande system för särskilda befälsövningar genomför årligen ca 5 000 underofficerare och officerare så- dan övning. Värnpliktsutredningens för- slag innebär, att sammanlagt ca 12000 man årligen genomför särskild övning fördelade på ca 9000 befäl och 3000 meniga.

Värnpliktsutredningen föreslår sam- manfattningsvis följande. Vid armén skall anordnas särskilda övningar för förband med mera kvalificerade strids- uppgifter. övningarna skall inpassas i tidsmellanrummet mellan förbandets krigsförbandsövningar. I övningarna skall delta antingen underofficerare och officerare i ett förband eller också nämnda värnpliktiga jämte vissa, un— dantagsvis alla, underbefäl och meniga i förbandet. Övningen skall för all del- tagande personal ha en längd om elva dagar. Den värnpliktige skall vara skyl- dig att delta i högst tre sådana övningar.

Förslaget innebär att årligen omkring 12000 värnpliktiga fullgör särskild öv- ning vid armén.

5. Mobiliseringsövning

Av det i kapitel 9 anförda framgår, att det enligt värnpliktsutredningens me- ning bör eftersträvas att vid behov kom- plettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövning” och särskilda övningar med en speciell typ av övning, nämligen mobiliserings- övning. Sådan har angivits kunna an- ordnas antingen i form av mobilise- ringsgenomgång" eller i form av mönst- ringsövning. övningarnas syfte, innehåll- och utformning liksom med övningarna sammanhängande tjänstgöringsskyldig- het för den värnpliktige har beskrivits närmare i kapitel 9.

Förbandens mobilisering måste kunna

237 genomföras snabbt och säkert. Den för mobiliseringen ansvariga personalen måste med hänsyn härtill fortlöpande övas och delges ändringar i mobilise- ringens organisation och förfarandena vid denna. Den personal, varom här är fråga, utgörs vid armén av kompani- chef och motsvarande befattningsha- vare, kompanikvartermästare och mot- svarande befattningshavare samt mobi- liseringsförberedare med ersättare och mottagningsförrättare med ersättare. Denna personal bör i enlighet med de allmänna riktlinjer som angetts i kapi- tel 9 vartannat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. I fråga om arméns fältförband kan räknas med att kompanichef och kompanikvartermäs- tare vartannat år fullgör antingen krigs- förbandsövning eller särskild övning. I regel föreligger därför för denna perso- nal ej behov av särskilt övningstillfälle ehuru i vissa fall behov dock kan upp- komma exempelvis vid omorganisatio- ner. Mobiliseringsförberedare och mot- tagningsförrättare däremot är i många fall befattningshavare som icke kommer att fullgöra särskild övning. Följaktligen föreligger för arméns del ett bestämt be- hov av mobiliseringsgenomgång för den- na personal under tid för krigsplacering i fältförband. Lokalförsvars- och etapp- förbanden avses icke övas i form av särskild övning och för dessa förband erfordras således att för angiven perso- nal mobiliseringsgenomgång genomförs regelmässigt en gång i mellanrummet mellan krigsfö'rband'sövningarna.

Mönstringsövning bör vid armén ge- nomföras främst vid vissa lokalförsvars- förband med särskilt korta mobilise- ringstider. Den personalstyrka som år- ligen skulle komma att inkallas vid ge- nomförande av ett övningssystem av an- givet slag redovisas i särskild hemlig- sammanställning (bilaga HZ).

Värnpliktsutredningen föreslår, under

Bild 12: 2. Gången av repetitionsutbildningen för värnpliktiga vid armén enligt värnpliktsutred- ningens förslag (exempel)

zo Aa VÄRNPLIKTIGA | ”HÅR * FÄLTFÖRBAND 25553” LOKALFÖRSVARSFÖRBAND $$$?" namn E _v—I m PERsoNAL LpKALFÖRSVARS- PERSONAL- RESERV FORMND RESERV K 5 MINDRE [] ANTAL

K masrömuosövmus S SÄRSKILD övume

[:] urmmum FÖR röauunm aer/"u. out | mu FALL MENIG NYCKELPERSDNÅL mamma rött HELT rönemo

Anm. För ett mindre antal Värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar.

hänvisning till det nu anförda, att vid armén skall anordnas mobiliseringsöv- ningar i form av mobiliseringsgenom- gångar och mönstringsövningar med den närmare utformning m.m. som framgår av kapitel 9 och till den omfatt- ning som framgår av nyss angivna bi— laga.

6. Utbildningsgången för den värnpliktige

Den värnpliktige vid armén är under sin värnpliktstid i de flesta fall krigs- placerad i mer än en typ av krigsför- band. Han är härvid i regel först krigs- placerad i ett fältförband och omkrigs- placeras så småningom till ett lokalför- svarsförband eller ett etappförband. Re- petitionsutbildningen är enligt utred—

ningens förslag något olika utformad, vad gäller de särskilda övningarna och mobiliseringsövningarna, för olika ty- per av förband. Med hänsyn till dessa förhållanden innebär det föreslagna re- petitionsutbildningssystemet normalt den utbildningsgång för den värnplikti- ge som framgår av bild 12: 2. Åtskilliga avvikelser från den angivna normala ut- bildningsgången måste emellertid före- komma, bland annat för att tillgodose kraven på lokal rekrytering.

Av bilden framgår, att den värnplik- tige vid flertalet fältförband omfat- tande främst förband ur infanteriet och pansartrupperna normalt genomför två krigsförbandsövningar och, i före- kommande fall, två särskilda övningar. Vid övriga fältförband genomför den värnpliktige normalt tre krigsförbands-

övningar och, i förekommande fall, tre särskilda övningar. Återstående tre res- pektive två krigsförbandsövningar full- görs i båda fallen normalt i lokalför- svarsförband eller etappförband. För den värnpliktige kan härutöver tillkom-

ma högst fem mobiliseringsövningar som, i förekommande fall, i regel inträf- far ungefär mitt i tidsmellanrummet mel- lan krigsförbandsövningarna i sådana fall då den värnpliktige ej fullgör sär- skild övning.

KAPITEL 1 3

Inpassningen under året av värnpliktsutbildningen vid armén m.m.

1. Utbildningens omfattning enligt kapitlen 11 och 12

Grundutbildningen

Beräkningar rörande behovet av ut- bildningsdagar för grundutbildning till olika befattningar inom arméns krigs- organisation har redovisats i det före- gående (tabell 11: 1). Tjänstgöringstidens längd beror, för- utom på antalet utbildningsdagar, på vilka helger som innefattas i utbild- ningstiden och på övningsuppehållens antal och längd. Behovet av tjänstgö- ringstid kan därför variera något be- roende på när under året utbildningen sker. För en betydande del av den år- liga kontingenten av värnpliktiga i all- mänhet förutsätts en tämligen stor minskning av antalet utbildningsdagar, vilket i sin tur kommer att minska tjänstgöringstidens längd för därav be- rörda värnpliktiga. Denna minskning beräknas leda till att det totala antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildning- en minskar enligt förslaget. Minskning- ens reella betydelse med avseende på belastningen beror i väsentlig grad på hur grundutbildningen för de olika ka- tegorierna inpassas under året.

Repetitionsutbildningen

Det i kapitel 12 redovisade systemet innebär en ökning av antalet värnplik— tiga som årligen undergår repetitions- utbildning. Antalet värnpliktiga som

fullgör repetitionsövning är nu maxi- merat till 75000 man per år; motsva— rande antal för de föreslagna krigsför- bandsövningarna blir ca 120000 man per år. I nuvarande särskilda befälsöv- ningar deltar ca 5000 värnpliktiga per år; i de föreslagna särskilda övningar- na som i stor utsträckning motsvarar de särskilda befälsövningarna avses delta ca 12 000 man per år. Härtill kom- mer de värnpliktiga som skall delta i de föreslagna mobiliseringsövningarna.

I kapitel 12 har föreslagits, att såväl krigsförbandsövning som särskild öv- ning skall göras kortare än motsvaran- de övningar i nuvarande system. Minsk- ningen av övningslängden bedöms bland annat med hänsyn till belast— ningen något underlätta genomförande av övning främst under tid då grund- utbildning pågår. Förberedelserna för övningarna torde dock kräva samma arbete som i nuvarande system. Dess— utom krävs i framtiden att övningarna genomförs med än större intensitet om de skall ge tillräcklig effekt på den kortare tiden. Detta förhållande liksom förhållandet att antalet förband som år- ligen övas ökar betydligt medför att repetitionsutbildningen enligt förslaget kommer att kräva ökat arbete såväl av utbildnings— som av förvaltningsorga- nisationen. Hur denna merbelastning inverkar på den totala belastningen be- ror bland annat på hur grundutbild- ningen och repetitionsutbildningen inl

passas under året i förhållande till var- andra.

2. Riktlinjer vid val av inpassning under året av utbildningen

Allmänt

Vid överväganden rörande val av ut- bildningens inpassning under året mås- te hänsyn tas till flera olika önskemål, som ofta verkar i olika riktningar. Det är icke möjligt tillgodose alla önske— mål. Följaktligen måste den lösning väljas, som inrymmer de avgörande fördelarna.

Den inpassning under året bör väl- jas som ger bästa förutsättningar att ut- bilda enskilda soldater och förband, som kan lösa sina uppgifter omedelbart efter mobilisering, d.v.s. ger den bäs- ta långsiktiga kraften. Belastningen på utbildnings- och förvaltningsorganisa- tionerna är redan med nuvarande sy- stem stor. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas arbetsförhållandena främst vid de utbildande myndigheter— na. Exempelvis måste semester av till— räcklig längd kunna ges den anställda personalen under sommaren utan att den avsedda utbildningseffekten förden- skull nedgår. Vidare måste gynnsamma betingelser skapas för rekrytering och utbildning av fast anställt befäl och av värnpliktiga officerare. Hänsyn måste vidare tas till de värnpliktigas civila studier och till näringslivets behov av arbetskraft. Strävan måste slutligen vara att så långt det är möjligt begrän- sa kostnaderna. ' '

Grundutb ildningen Grundutbildningen bör i första hand inpassas under året så att de värnplik- tiga befälseleverna får tillräckligt för- steg i utbildningen före de värnplikti- ga i allmänhet. Försteget bör vara så stort att eleverna senast vid GKU—

periodens början varaktigt kan place— ras som befäl vid utbildningsförbanden i befattning, motsvarande avsedd krigs- befattning.

Uttagningen för utbildning till värn— pliktig officer hör av skäl som tidigare redovisats ske på frivillighetens väg. En väsentlig förutsättning för att en kvantitativt och kvalitativt tillräcklig rekrytering skall kunna ske är då att vidareutbildningen till värnpliktig offi- cer kan genomföras utan att civila stu- dier i princip försenas mer än vad som sker för varje annan värnpliktig, me- nig eller befäl.

God tillgång på aktivt utbildningsbe— fäl är en grundförutsättning för att ef- fekten av värnpliktsutbildningen skall bli den avsedda. Systemet måste därför som framhållits skapa goda förutsätt- ningar för rekrytering av aktivt befäl. Rekrytering bör ske från en bred bas såväl före som under värnpliktsutbild- ningen. Den inledande utbildningen av det blivande aktiva befälet hör bland annat därför under tillräcklig tid ske i avdelningar i vilka de ingår tillsam— mans med övriga befälsuttagna värn- pliktiga.

Vid valet av inpassning under året måste hänsyn tas till vilka utbildnings- betingelser klimatet ger samt till möj- ligheterna att utnyttja terräng och vä- gar. Inpassningen måste medge att vin— terutbildning kan genomföras såväl en- skilt som i förband. Förbandsutbild- ning av formell och tillämpad karaktär skall kunna genomföras främst i batal- jon men även i brigad. Formell och tillämpad utbildning i samverkan mel- lan förband ur olika truppslag skall in- rymmas i förbandsutbildningen. Grund- utbildningen bör kunna kulminera i en tillämpningsövning som ger en klar bild av vad de enskilda värnpliktiga och förbanden kan prestera vid slutet av utbildningen.

Den militära grundutbildningens. hör- jan och slut bör i princip vara. anpas- sade till terminsrytmen inom det civila skolväsendet både på gymnasial nivå och på högskolenivå så att viktiga mi- litära och civila samhällsfunktioner på bästa möjliga sätt anpassas till varand- ra till fördel såväl för den enskilde som för samhället. Tid inrymmande högst två studieterminer bör, som angivits i avdelning III, få tas i anspråk för mili- tär grundutbildning. Detta innebär att grundutbildningen bör inpassas mellan den 1 juni ett år och den 1 september påföljande år.

När det gäller inpassningen under året av grundutbildningen har värn- pliktsutredningen funnit det nödvän- digt; _ av studiesociala skäl och med hänsyn till den av utredningsdirekti— ven begränsade tillgången på tjänstgö- ringsdagar att vid övervägandena av olika alternativs lämplighet förutsätta att tjänstgöringstidens längd under grundutbildningen icke överskrider vissa gränser. Härvid har utredningen som övre gräns valt, för värnpliktiga G 260 dagar, för värnpliktiga F 300 da- gar, för värnpliktiga E och underbe- fälsuttagna värnpliktiga 345 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värn- pliktiga, utöver tiden för underofficers- utbildningen, 90 dagar. Angivna tjänst- göringstider medger i de flesta alterna- tiv att enligt kapitel 11 erforderligt an- tal utbildningsdagar för de olika värn- pliktskategorierna kan inrymmas.

Det är icke möjligt att skapa en en— tydig bild av hur grundutbildningen bäst bör inpassas med hänsyn till nä- ringslivets behov av arbetskraft. Detta beror på att behovet under året varie- rar i viss utsträckning mellan olika gre— nar av näringslivet. Eftersom grundut- bildning under alla förhållanden torde ta i anspråk huvuddelen av ett år eller

mer syns det vara av mindre betydelse när in- och utryckning sker (jfr kap. 7). Det bör dock uppmärksammas att det för enskilda värnpliktiga kan vara svårt att vinna anställning under vin— termånaderna december, januari och februari, särskilt omedelbart före jul— helgen. Måste utryckning vid sådan tid av andra skäl väl-jas, bör de värnplikts- sociala konsekvenserna särskilt beak- tas. Vissa överväganden härvidlag, när- mast avseende flottan men i princip tillämpliga även för arméns, del—, redo- visas i kapitel 16 (punkten 5).

Repetitionsufbildningen Repetitionsutbildningen hör till tiden så att förbanden kan övas för den mest sannolika krigsuppgifter] under så verklighetstrogna förhållanden som möjligt. Valet av tid bör främst göras så att betingelserna för förbands- utbildning blir goda. De är bäst under hösten sedan skörden är intagen och; under vintern i de fall marken är tjä- lad. Under nämnda tider är det näm- ligen, som tidigare angetts, möjligt att disponera även kronan ej tillhörig mark i betydande utsträckning, vilket är en förutsättning för att förbanden skall kunna övas till rimliga kostnader på ett verklighetstroget sätt och sättas på fullvärdiga prov. '

Förband, som enligt krigsplanlägg— ningen är avsedda för samverkan med marina förband och förband ur flyg- vapnet, bör öva på de tider då marin- förbanden och flygvapenförbanden före— slås skola öva d.v.s. främst på hösten respektive våren och hösten (jfr kap. 18, 23 och 27).

Förband, som är sammansatta huvud— sakligen av personal som skall genom- gå mera omfattande omskolning, bör övas under tid då betingelserna för en- skild utbildning är bäst.

Som tidigare angetts innebär det i

inpassas

kapitel 12 redovisade systemet för re- petitionsutbildning en merbelastning bland annat på utbildningsorganisatio- nen. Strävan måste vara att så långt det är möjligt med hänsyn till nyss- nämnda behov öva förbanden under det s.k. truppfria uppehåll som upp- står mellan huvuddelarna av två ålders- klassers grundutbildning. Det är under detta uppehåll möjligt att utan men för grundutbildningen tilldela krigsförban- den instruktörer, utbildningsanord- ningar m.m. i tillräcklig omfattning.

Myndigheternas löpande planlägg- ning av inpassningen under året av re- petitionsutbildningen bör liksom nu ske i nära samarbete med arbetsmark- nadsmyndigheterna. Utredningen vill härtill framhålla, att behovet av sam- övningar i större skala synes komma att öka i framtiden vilket gör det svå- rare att vid inpassningen av repetitions- utbildningen ta hänsyn till lokala för- hållanden inom näringslivet. Svårighe- terna att anpassa inkallelserna efter nä- ringslivets behov kan också öka genom att förbanden, bland annat med hän- syn till kraven på lokal rekrytering, måste vara sammansatta av personal inom ett snävt geografiskt område och representerande ett stort antal skilda yrkesgrupper. Utredningen förutsätter emellertid, att vid de militära myndig- heternas löpande planläggning så långt möjligt också den enskildes och närings- livets behov beaktas, varvid får räknas med att i trängande fall även bör ifråga- komma att tillgodose nämnda behov ge- nom att anstånd meddelas.

3. Tänkbara alternativ för utbildningens inpassning under året

Med de nu angivna riktlinjerna som grund har värnpliktsutredningen grans- kat ett flertal alternativ för inpassning- en av grundutbildningen. Av dessa au—

ser utredningen att tre alternativ med hänsyn till den effekt de bedöms ge bör närmare granskas. De benämns i det följande alternativet vårutryckning (V), alternativet sommarutryckning (S) och alternativet höstutryckning (H).

Alternativen V och S kan _— som kommer att framgå av det följande —— icke var för sig eller tillsammans till- godose samtliga föreliggande behov utan måste alltid kompletteras med al- ternativet H, som därvid avses för ett mindre antal förband med särskilda uppgifter, exempelvis såsom övnings» trupp. Vid bedömningen i det följande av alternativen V och S har dessa för- utsatts vara kompletterade på angivet sätt.

Alternativet H har övervägts med den förutsättningen att det tillämpas endast i förening med endera eller båda av de övriga alternativen.

4. Alternativet våruttyckning (V) Grundutbildningen Alternativet i stort. Översikt över ka— lendarisk inpassning m.m. redovisas på bild 13: 1. Kännetecknande för alternativet är att grundutbildningen för de under- officersuttagna är uppdelad på två pe- rioder. Avsikten med uppdelningen är att söka skapa ett långt tidsmässigt för— steg i utbildningen i förhållande till övriga värnpliktiga utan att ta i an- språk mer tid än som inbegriper högst två studieterminer. De som så önskar förutsätts dock i den utsträckning det organisatoriskt är möjligt få genom- föra tjänstgöringen i en följd. Härvid kommer dock för värnpliktiga som aVB ser bedriva studier del av en tredje- studietermin att tas i anspråk för mili- tärtjänst. Inom ramen för den tjänstgöringstid

Bild 13:1. Grundutbildningens inpassning m. m. vid armén enligt värnpliktsutredningens alternativ V

KATEGORI %% AFN ÄR z ÄR 5 , _ 17/3 50/4 låt.??? 6 255

'- F 300

_MRÄEMWM & 532 VARNPLIKTIGA armar” 450 quneERsurrAw 450+10 VARNPUKI'IGA

FPCS Förberedande plutonchefsskola PCS Plutonchefsskola GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning

KADS Kadettskola

1 Utbildning antingen under sommaren är 1 eller våren år 2 enligt den värnpliktiges önskemål så långt detta organisatoriskt kan tillgodoses. Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

alternativet förutsätter är det möjligt att inrymma det antal utbildningsda- gar som värnpliktsutredningen bedömt erforderligt utom för underbefälsuttag- na värnpliktiga och värnpliktiga E. På grund av att inryckningen av hänsyn till de studerande icke bör läggas tidi- gare än den 1 juni kan för dessa av er— forderliga 270 utbildningsdagar endast 259 tas ut.

Den kalendariska inpassningen är vald så att inledande utbildning ge- nomförs då det är varmt och ljust, vil- ket ger de gynnsammaste betingelserna för denna utbildning.

Förbandsutbildning inleds under hös- ten efter det att skörden är bärgad och fullföljs under vintern då marken i större delen av landet är tjälad. Härav följer att förbandsutbildningen kan ge- nomföras i betydande utsträckning utanför övnings- och skjutfälten, vilket väsentligt underlättar genomförande av tillämpade övningar. Dessa övningar kulminerar före tjällossningen. Under

de sista veckorna av grundutbildning- en, då tjällossningen börjat i större de- len av landet, genomförs kompletteran- de enskild utbildning och förbandsut- bildning.

Utbildningen till utryckningen för åldersklassens huvuddel. Under som- maren och första delen av hösten ge- nomförs huvuddelen av den allmän- militära utbildningen och den del av befattningsutbildningen som måste ge- nomföras innan förbandsutbildning kan påbörjas.

Under hösten inleds förbandsutbild— ningen i de tidigare nämnda s.k. ut— bildningsavsnitten. Befälselever tjänst- gör under avgränsade moment av av- snittsutbildningen i befattningar för vilka de utbildas. Avsnittsutbildningen är i huvudsak slutförd vid utgången av januari månad. Detta innebär att ut- bildningsförbandens personal _ aktivt befäl, befälselever och värnpliktiga i allmänhet genomfört främst formell förbandsutbildning i kompani och ha-

taljon avseende marsch, skydd och för- läggning, försvar, anfall samt avvärj- nings- och fördröjningsstrid. Formell förbandsutbildning avseende samver- kan med förband ur andra truppslag ingår i avsnitten. Inom ramen för ut- bildningsavsnitten bedrivs komplette- rande befattningsutbildning med direkt syftning på den stridstekniska verksam- het avsnittet omfattar. Under januari månad genomförs dessutom grundläg- gande vinterutbildning enskilt och i förhand.

Centraliserad utbildning avslutas före januari månads utgång, varefter elever- na återgår till de förband de tillhör.

Vid månadsskiftet januari—februari organiseras av alla kategorier värnplik- tiga förband, som så nära som möjligt till sin organisation och utrustning överensstämmer med krigsorganisatio- nens. Dessa förband kvarstår ständigt organiserade intill utryckningen av ål- dersklassens huvuddel.

Den grundläggande krigsförbandsut- bildningen genomförs under tiden den 1 februari—den 30 april. Under denna är de underofficersuttagna i princip placerade som plutonchefer, plutonchefs ställföreträdare, troppchefer och i andra befattningar de avses bekläda vid krigs- förband. Underbefälsuttagna är place- rade som gruppchefer, gruppchefs ställ- företrädare och i andra underbefälsbe— fattningar.

GKU-skedet består främst av tilläm- pad förbandsutbildning i kompani och bataljon (motsvarande). Förbandsut- bildning avseende samverkan med för- band ur andra truppslag fullföljs i form av tillämpningsmoment bland annat i brigadförband. Befattningsutbildningen fortsätts dels för att fullständiga ut- bildningen, dels för att befästa redan inlärda färdigheter. Härvid får befäls— eleverna tillfälle till övning i trupput- bildning av typ som avses förekomma

245 vid krigsförband. Före tjällossningens början genomförs tillämpningsövning om ca en veckas längd i regel inom brigads eller förstärkt bataljons ram. GKU-skedet avslutas som tidigare nämnts med en period av komplette- rande enskild utbildning och förbands? utbildning i pluton och kompani, bland annat i form av stridsskjutningar. Möjligheter till tidigareläggning av ulryckningstidpunkten för åldersklas- sens huvuddel. Utryckning den 30 april för huvuddelen av åldersklassen inne- bär att utbildningens slutskede under normala väderleksförhållanden i hu- vuddelen av landet kommer att infalla under tjällossningen. Värnpliktsutred- ningen bedömer att avsedd utbildning under denna tid i de flesta fall likväl kan genomföras med godtagbar effekt. På ett mindre antal platser kan emel— lertid tjällossningen denna tid vara ett så betydande hinder för utbildningen att utryckning bör ske tidigare än den 30 april. En tidigareläggning av utryck- ningen synes också förnuftig i de fall påsken infaller i slutet av april. Vid tidigareläggning måste emellertid beak- tas att inryckning som tidigare nämnts icke bör ske före den 1 juni. Tidigare— läggning med upp till omkring en må- nad kan ske för värnpliktiga i allmän- het tillhörande kategorierna F och G utan beskärning av antalet utbildnings- dagar, eftersom inryckning likväl ej kommer att ske före den 1 juni. Tidiå gareläggs utryckningen för underbe- fälsuttagna och värnpliktiga E, blir emellertid följden en motsvarande av— kortning av grundutbildningens längd eftersom inryckning som framhållits ej bör ske före den 1 juni. För underoffi- cersuttagna förutsätts ej heller någon» förändring av inryckningstidpunkten. En konsekvens av ovan angiven tidiga- reläggning blir emellertid att dessa värnpliktigas försteg i tid i förhållan-

de till övriga kategorier värnpliktiga minskar.

De militära myndigheterna bör efter bedömning av föreliggande, aktuella ut- bildningsbetingelser, få avgöra från fall till fall i vad mån utbildning skall bedrivas under april, varvid förutsätts att skilda förband kan ges olika utryck- ningstider. Utredningen förutsätter att restriktivitet iakttas då det gäller att på angivet sätt tidigarelägga utbildningen.

Den fortsatta utbildningen till värn- pliktig underofficer under maj månad. Utbildningen syftar till att bredda och fördjupa kunskaperna i taktik, strids- teknik och mobiliseringstjänst mot bak- grunden av genomförd trupptjänst. Dessutom övas eleverna i att planlägga utbildning vid krigsförband.

Vid slutet av underofficersutbild- ningen avgörs slutligt vilka av de un— derofficersuttagna som efter frivilligt åtagande bör få vidareutbildas till värn- pliktiga officerare vid kadettskola. Un- derlag för urvalet är härvid dels resul- tat av psykologiska prov, dels redovi— sade kunskaper och färdigheter vid ge- nomgången skolmässig utbildning och praktisk trupptjänstgöring.

Den fortsatta utbildningen till värn- pliktig officer. Kadettskola, truppslags- vis anordnad, genomgås under tiden juni—augusti. Denna omfattar som ti- digare nämnts till skillnad mot nuva- rande ordning endast skolmässig ut- bildning. Nuvarande vinterlinje och de- lade sommarlinje slopas.

Gången av utbildning till reservoffi- cer och tjänst såsom sådan redovisas i särskilt avsnitt.

Utbildning till aktivt underbefäl och aktiv underofficer. Utbildningen förut- sätts i princip ske enligt nuvarande ordning.

Utbildningen till aktiv officer. Utbild- ningen inleds med tre månaders för-

beredande plutonchefsskola tillsam- mans med övriga underofficersuttagna. Under denna sker urval bland annat grundat på resultat av psykologiska prov. Den fortsätter den 1 september vid truppslagsvis anordnad aspirant- skola som pågår till slutet av maj på- följande år, vilket innebär en tidigare- läggning av skolans början med ca fyra månader i förhållande till nuvarande ordning. Utbildningen efter denna tid- punkt bör inom ramen för nuvarande principiella ordning anpassas till den föreslagna rytmen för värnpliktsutbild— ningen.

Aspirant som ej fullföljer utbildning- en till aktiv officer avbryter efter 15 månader utbildningen i slutet av augus- ti andra året. Därvid fullgjord godkänd tjänst bedöms i princip kvalificera för krigsplacering i underofficersbefattning.

Den angivna utbildningsordningen skulle kunna utgöra en speciell och ur studiesocial synpunkt fördelaktig väg för utbildning till värnpliktig underof- ficer. Den skulle därför kunna tänkas dra till sig så många aspiranter utan allvarliga avsikter att bli officerare på aktiv stat att aspiranter med all— varliga sådana avsikter skulle kunna bli utestängda från aspirantskola. För att i någon mån begränsa tillströmningen av det förstnämnda slaget av aspiranter bör vederbörande därför före aspirant- skolans början avge förbindelse att ge- nomgå utbildning till värnpliktig offi- cer. Detta bör givetvis gälla även sådana värnpliktiga, som icke innehar studie- kompetens för utbildning till aktiv offi— cer men som genom prov visat sig äga förutsättningar för sådan utbildning. Kravet att teckna förbindelse kan med- föra att en och annan värnpliktig som överväger att utbilda sig till aktiv offi— cer möjligen komma att avstå från den- na utbildning. Utredningen bedömer

Tabell 13.-1 Övningsn'p'pehåll i alternativet 'vär'uzfyckhtng

. . Antal - . Kategori dagar Tidpunkt Värnpliktiga i allmänhet och under- 8 Sensommaren eller hösten befälsuttagna värnpliktiga 16 Jul- och nyårshelgen 24 Underofficersuttagna värnpliktiga 8 Sensommaren eller hösten (andra året) 16 Jul- och nyårshelgen 10 Efter den grundläggande krigsförbands- utbildningens slut 34 Officersuttagna värnpliktiga 34 I likhet med underofficersuttagna värn- pliktiga 8 Under kadettskolan 42

emellertid att den förordade ordningen är den som totalt sett ger de minsta nackdelarna.

Utbildningen till värnpliktig officer för nu ifrågavarande värnpliktiga sker vid kadettskola året efter aspirantsko— lans slut. Denna utbildning kan följas av utbildning till reservofficer.

Elev, som först under andra tjänst— göringsperioden förklarar sig villig att undergå utbildning till aktiv officer, bör kunna överföras till aspira'ntskola och därefter följa normal utbildnings- gång.

övningsuppehåll. Övningsuppehåll förutsätts inlagda enligt tabell 13: 1.

Övningsuppehållet under 'sensömma- ren eller hösten om 8 dagar förutsätts efter förslag av chefen för armén få förlängas till högst 15 dagar för 'att 'u'n— derlätta uttag av semester för den "ak- tiva personalen eller för att underlätta genomförande av krigsförbandsövning- ar. En prövning från förband till för- hand bör härvid ske. Om övningsuppe- håliet förlängs utöver åtta dagar-, milis- kas antalet utbildningsdagar i motsva- rande mån. En äVVägning bör därvid göras från fall till fall mellan tie olika

behoven i avsikt att inom ramen för tillgängliga resurser skapa gynnsam- maste sammanlagda effekt av grundut— bildning och repetitionsutbildning.

Repetitionsutbildningen I alternativet är krigsförbandsövning- arna för flertalet fältförband fördelade på en vinter— och en höstomgång. Fler- talet lokalförsvarsförband genomför krigsförbandsövning under våren. Krigsförbandsövning —— i regel batal-

jonsvis förutsätts även kunna geno'm— föras på andra tider dels med hänsyn till belastningen på utbildningsorgani- sationen, dels för att tillgodose upp— kommande behov av kuppförSVarsför- band. Fördelningen av förbanden på höstomgång och vi'ntero'mgång förutsätts kunna avvägas sedan närmare erfaren- het vunnits av belastningsförhållanden m. m. i alternativet.

Genomförande av krigsförbandsöv- ning under våren "underlättas genom att övningen sker under 's. k. trappfi'itt uppehåll, vilket ger goda möjligheter att 'avdela såväl personella resurser som utbildningsanordningar m.m. till krigs- tai-banden.

För att underlätta krigsförbandsöv- ning under hösten förutsätts, som tidi- gare angetts, att övningsuppehållet för åldersklassen kan utökas från åtta till femton dagar. Kursverksamhet vid sko- lor för utbildning till aktivt befäl och för vidareutbildning av detta förutsätts- som nu påbörjas först efter höstens krigsförbandsövningar.

Förband som med hänsyn till sin krigsuppgift behöver öva tillsammans med marina förband och flygvapenför- band övas på de tider som kan komma att gälla för dessa.

Krigsförband, som organiseras i lan- dets södra delar men som är avsedda för krigsanvändning i Övre Norrland, har ett särskilt behov av att öva i Övre Norrland med hänsyn till de särpräglade förhållandena i denna landsdel. Värnpliktsutredningen finner det önskvärt med hänsyn till dessa för- bands krigsanvändbarhet att möjlighet föreligger att öva på detta sätt. I de fall så bedöms med hänsyn till de ak- tuella resurserna kunna ske, bör för- banden enligt utredningens mening först övas i mobilisering vid vederbör- lig mobiliseringsmyndighet och däref- ter genomföra övning i koncentrerings- transport till aktuellt område med in- lagda moment avseende de störningar som kan förekomma vid sådan trans— port. Efter genomförd övning bör åter- transport ske till mobiliseringsmyndig- heten med avrustning vid denna. Det bortfall av tid för annan utbildning, som transporterna medför, kan som redovisats i kapitel 12 kompenseras ge- nom förlängning med högst tre dagar av krigsförbandsövningen för de me— niga. Erforderliga instruktörer för ut- bildningen bör utgå ur den myndighet som eljest skulle ha haft utbildnings- ansvaret. -

En eventuell utspridning under åre av krigsförbandsövningarna för att för-

stärka insatsberedskapen under vissa tider av året förutsätts förberedd på samma sätt som nu sker.

De särskilda övningarna berör främst det värnpliktiga befälet, som i stor ut- sträckning torde bedriva civila studier. Övningarna förutsätts därför liksom för närvarande sker med de särskilda befälsövningarna genomföras främst under sommarmånaderna d.v.s. i up- pehållet mellan två akademiska läroår.

5. Alternativet sommamtryckning (S) Grundutbildningen

Alternativet i stort. Översikt över in— och utryckningstider för olika katego- rier värnpliktiga m. m. framgår av bild 13: 2.

Inpassningen under året är vald så att inledande enskild utbildning för hu— vuddelen av värnpliktskontingenten kan genomföras under gynnsamma kli- matbetingelser. Inpassningen innebär för förbandsutbildningen att denna in- leds före julhelgen, fortsätter under vintern samt kulminerar efter tjälloss- ningsperioden. Under tjällossningen ge— nomförs kompletterande enskild utbild- ning samt förbandsutbildning i pluton och kompani.

Kännetecknande för alternativet är att alla värnpliktskategorier utom de officersuttagna värnpliktiga genomför grundutbildningen i en följd, vilket kan ske utan att mer tid än som inbegriper högst två studieterminer tas i anspråk. För de officersuttagna värnpliktiga är tjänstgöringen av hänsyn till civila stu- dier uppdelad på två perioder, varav den andra omfattar kadettskolan.

I alternativet kan utvinnas det antal utbildningsdagar värnpliktsutredning— en bedömt erforderligt utom för under—— befälsuttagna och värnpliktiga E där al— ternativet, för att icke överskrida den tjänstgöringstid av 345 dagar som värn-

Bild 13: 2. Grundutbildningens inpassning m. m. vid armén enligt värnpliktsutredningens alternativ S

MTAL o o n 5 KATEGORI maa ARt ARZ AR _ 7/l0 20/6 mf? *E'å? s 255 ” F 500

_" "__ &) 545

ewa 1,6 24./g em.?!” 4:50

äl OFFICERSUTTAGNA % z- %% 1/6 /8

vAuNPumeA 450+10 -' FPCS Förberedande plutonchefsskola PCS Plutonchefsskola GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning

KADS Kadettskola

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

pliktsutredningen satt som övre gräns för dessa kategorier (jfr punkten 2), innehåller endast 268 utbildningsdagar mot enligt beräkningarna erforderliga 270. Orsaken härtill är det antal helg— dagar, som genom den valda inpassning kommer att inneslutas i de 345 da- garna.

Utbildningen intill utryckningen för åldersklassens huvuddel. Allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning genomförs i sådan utsträckning att för- bandsutbildning i form av utbildnings- avsnitt omfattande marsch, skydd och förläggning kan påbörjas före jul. Un- der avsnittsutbildningen placeras be- fälselever i avsedda befattningar under avgränsade moment. Under januari ge- nomförs grundläggande vinterutbild- ning enskilt och i förband. Under ti-, (len fram till tjällossningsperioden full— följs förbandsuthildningen. Utbildning-V'

en sker främst i kompani och bataljon men även i förstärkt bataljon och bri- gad; betingelserna för sistnämnda ut- bildning är dock icke helt tillfredsstäl- lande på grund av den korta tid som

stått till förfogande för förbandsutbild- ning i plnton och kompani. Centraliserad utbildning avslutas un- der senare delen av mars, varefter ele- verna återgår till de förband de tillhör. Vid denna tidpunkt organiseras stän- digt av alla värnpliktskategorier för- hand som så nära som möjligt överens- stämmer med krigsorganisationens. Den grundläggande krigsförbandsut- bildningen genomförs under perioden den 20 mars till den 20 juni. Samträ- ningen av förbanden inleds under april med främst tillämpade förbandsövning- ar i pluton och kompani, vilka bedöms kunna genomföras med godtagbar ef- fekt trots den då pågående tjällossning- en. Den enskilda utbildning som om-

fattar vidareutbildning koncentreras till början av GKU-skedet och inläggs mel- ..lan momenten av förbandsutbildning. (Den enskilda utbildning som avser re- petition för att vidmakthålla kunska—

perna fördelas under återståendedel av GKU-skedet. Under maj och juni ge- ,.nomförs främst tillämpade övningar i _ kompani och bataljon. En avslutande;

tillämpningsövning genomförs i brigad om erforderlig mark kan disponeras på icke besådda områden. Om detta icke är möjligt, genomförs slutövning i för- stärkt bataljon.

Den fortsatta utbildningen till värn— pliktig underofficer. Utbildningen av- ser liksom i alternativet vårutryckning att bredda och fördjupa kunskaperna i taktik, stridsteknik och mobiliserings- tjänst. Därutöver övas eleverna i att planlägga utbildning vid krigsförband. Vid slutet av denna del av utbildning- en avgörs vilka av de underofficersut- tagna som efter frivilligt åtagande bör vidareutbildas till värnpliktiga office- rare vid kadettskola.

Den fortsatta utbildningen till värn- pliktig officer. Utbildningen genomförs vid truppslagsvis anordnad kadettskola under tiden juni—augusti året efter un- derofficersutbildningens slut. Liksom i alternativet vårutryckning förutsätts att nuvarande vinterkadettskola och dela- de kadettskola slopas.

Gången av utbildning till reservoffi- cer och tjänst såsom sådan redovisas i särskild punkt.

Utbildningen till aktivt underbefäl och aktiv underofficer. Utbildningen

förutsätts i princip ske enligt nuvaran- de ordning.

Utbildningen till aktiv officer. Ut- bildningsgången bör i princip samman- falla med den nu tillämpade. Krigssko- lans yngre kurs börjar den 1 april; as- piranternas praktiska tjänstgöring vid trupp kommer därför att vara avslutad när GKU-skedet börjar.

övningsuppehåll. övningsuppehåll förutsätts inlagda på sätt som framgår av tabell 13: 2.

I likhet med vad som närmare angi— vits i alternativet vårutryckning, förut— sätts att övningsuppehållet om åtta da— gar kan få förlängas till femton dagar för att underlätta semesteruttag eller genomförande av repetitionsutbildning— en.

Repetitionsutbildningen

I alternativet förutsätts att krigsför- bandsövningarna för flertalet förband i regel är fördelade på en vinter- och en höstomgång. Höstomgången genom- förs innan "värnpliktiga G ryckt in till grundutbildning. Liksom i alternativet V förutsätts att krigsförbandsövningar i regel bataljonsvis —— kan genom- föras på andra tider antingen av belast-

Tabell 13:2 Övningsuppehåll i alternativet sommarutryckning

. Antal ' . . Kategori dagar Tidpunkt Värnpliktiga G och F 16 Jul- och nyårshelgen 8 Våren 24 Värnpliktiga E samt underbefälsut— 8 Sensommaren eller hösten tagna och underofficersuttagna värn- 16 Jul— och nyårshelgen pliktiga 8 Våren 32 Officersuttagna värnpliktiga 32 I likhet med urideroffiéersuttag'na Värn- pliktiga 8 Under kadettskolan 40

ningsskäl eller för att tillgodose insats- beredskapen. De synpunkter som i fråga om alternativet V framförts beträffande övningar i Övre Norrland gäller även detta alternativ.

Fördelningen av förbanden på höst- omgång och vinteromgång förutsätts kunna avvägas sedan närmare erfaren- het vunnits av belastningsförhållanden m. m. i alternativet.

Särskilda övningar förutsätts liksom i alternativet V genomföras under som- maren.

6. Alternativet höstutryckning (H) Grundutbildningen

Alternativet i stort. Översikt över in- och utryckningstider för olika katego— rier värnpliktiga m. m. framgår av bild 13: 3.

Kännetecknande för alternativet är att alla värnpliktskategorier utom de officersuttagna värnpliktiga genomför grundutbildningen i en följd, vilket kan ske utan att mer tid än som inne- fattar högst två studieterminer tas i an-

språk. För den sistnämnda kategorien är tjänstgöringen av hänsyn till civila studier uppdelad på två perioder, var- av den andra omfattar kadettskolan.

Alternativet innehåller för värnplik- tiga G samt för underofficersuttagna och officersuttagna värnpliktiga det an- tal utbildningsdagar som värnpliktsut- redningen bedömt erforderligt. För värnpliktiga E och F samt för under- befälsuttagna värnpliktiga blir antalet utbildningsdagar två till fyra under mi- nimibehovet för att de av utredningen uppställda maximitiderna för tjänstgö- ringstidens längd (jfr punkten 2) icke skall överskridas.

Inpassningen under året innebär i stort att den inledande enskilda utbild- ningen genomförs under senhösten el— ler vintern och att förbandsutbildning— en genomförs under våren och som- maren.

Utbildningen av åldersklassens hu- vuddel. Inledande allmänmilitär utbild- ning och befattningsutbildning sker un- der tid då det är ljust förhållandevis kort tid av dygnet och då det mesta-

Bild 13: 3. Grundutbildningens inpassning m. m. vid armén enligt värnpliktsutredningens alternativ H

KATEGORI jag. ÄRi ÄRZ Äkö än att G 245 -———-n ? 500 attan.... E] 345 V NPLIKTIGA annemw 450 vs än mggggw isowo "

FPCS Förberedande plutonchefsskola PCS Plutonchefsskola GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning KADS Kadettskola

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

dels är kallt. En förutsättning för alter- nativets genomförande är därför att öv- ningshallar, vindskydd vid skjutbanor och liknande anordningar anskaffas i större utsträckning än vad som erford- ras vid övriga alternativ.

I södra Sverige kan endast enskild vinterutbildning medhinnas. I norra Sverige kan de inledande utbildningsav- snitten marsch, förläggning och skydd samt dessutom någon utbild— ning i anfall i pluton och kompani ge- nomföras vintertid. Målsättningen be— träffande vinterutbildning förband kan icke uppnås i alternativet.

Förbandsutbildningen i övriga, tidi— gare beskrivna utbildningsavsnitt full- följs huvudsakligen under våren.

De underofficersuttagna värnpliktiga genomför till skillnad från vad fallet är i övriga alternativ den skolmässiga utbildningen i en följd.

GKU-skedet inleds i början av juni, från vilken tidpunkt de underofficers- uttagna varaktigt placeras i avsedda be- fattningar. De underbefälsuttagna på- börjar om möjligt sin trupptjänst tidi-

i

gare. Centraliserad utbildning avslutas före GKU-ske'dets början. Liksom i öv— riga alternativ består skedet huvudsak- ligen av tillämpad förbandsutbildning i kompani och bataljon samt någon ut- bildning i briga-d. Dessutom genomförs komplettera-nde befattningsutbildning. Skedet avslutas med en tillämpnings- övning, i regel i förstärkt bataljon, om ca en veckas längd.

Den fortsatta utbildningen till värn— pliktig officer. Utbildningen genomförs vid truppslagsvis anordnad kadettskola påföljande år under tiden juni—augusti. Även i detta alternativ förutsätts såle- des att nuvarande vinterlinje och dela- de sommarlinje vid kadettskola slopas.

Anpassning av utbildning till reserv— officer och tjänstgöringen som sådan redovisas i särskild punkt.

Utbildningen till aktivt underbefäl och aktiv underofficer. Utbildning för- utsätts i princip ske enligt nu gällande ordning.

Utbildningen till aktiv officer. Ut— bildningsgången förutsättes vara sam— ma som enligt nuvarande ordning.

Tabell 13:33 Övningsuppehåll i alternativet höstutryckning

. Antal . Kategori dagar Tidpunkt Värnpliktiga G 8 Sommaren 8 Värnpliktiga E och F samt underbe- 16 Jul- och nyårshelgen fälsuttagna värnpliktiga 8 Sommaren 24 Underofficersuttagna värnpliktiga 8 Sensommaren eller hösten 16 Jul— och nyårshelgen 8 Sommaren (andra året) 32 Officersuttagna värnpliktiga 32 I likhet med underofficersuttagna värn- pliktiga 8 Under kadettskolan 40

Möjligheterna till en logiskt stegrad trupptjänstgöringspraktik blir dock be- gränsade.

Övningsuppehåll. övningsuppehåll förutsätts inlagda på sätt framgår av tabell 13: 3.

Repetitionsutbildningen.

Inpassning under året. Krigsförbands- Aövningarna genomförs med flertalet av förbanden fördelade på vinter- och höstomgångar.

I vinteromgång ingår främst förband som är avsedda för krigsanvändning i Norrland och därigenom är i särskilt behov av vinterutbildning.

Flertalet av övriga förband är förde— lade på två höstomgångar. För den första av dessa omgångar sker inryck- ning för personal i officers- och under- officersbefattningar efter åldersklas- sens utryckning. Utryckning för krigs- förbanden sker omkring den 15 okto- ber. Den andra omgången följer däref- ter med utryckning omkring den 20 no- vember. Den förra omgången som är den större av de två omfattar främst fältförband och med dem närmast sam- verkande lokalförsvars- och etappför- band. Den senare omfattar främst lo- kalförsvarstörband.

Vissa förband som har krigsuppgif- ter i Övre Norrland förutsätts liksom i övriga alternativ efter transport till 'Övre Norrland genomföra övningen i

denna del av landet. Liksom i övriga alternativ förutsätts .att krigsförbandsövningar i regel ba- taljonsvis kan äga rum på andra ti- der av hänsyn till belastning och in-

satsberedskap.

Förband som behöver samövning med marina förband och flygvapenför- band övas på tider som kan komma ;att gälla för dessa.

Särskild övning genomförs såsom i

övriga alternativ företrädesvis under sommaren.

Alternativet är bland annat uppbyggt med hänsyn till att flertalet krigsför- band skall övas under hösten i uppe- hållet mellan två åldcrsklassers utbild- ning, vilket underlättar avdelande av instruktörer, utbildningsanordningar m. m. till krigsförbanden denna tid.

7. Granskning av redovisade alternativ för utbildningens inpassning under året

Värnpliktsutredningen granskar och jämför alternativen i följande avseen- den, nämligen

a) betingelser för den enskilda utbild- ningen, d.v.s. allmänmilitär utbild- ning och befattningsutbildning,

b) betingelser för förbandsutbildning- en,

c) betingelser för vinterutbildningen,

d) betingelser för repetitionsutbild- ningen,

e) den aktiva personalens arbetsför- hållanden,

f) rekryteringen av värnpliktiga offi- cerare och aktivt befäl,

g) utbildningen till aktivt befäl,

h) studiesociala förhållanden samt

i) arbetsmarknaden.

Vid granskningen används de för— kortade beteckningar för alternativen som tidigare redovisats vid redogörel- sen av alternativen, d.v.s. alternativ V, alternativ S och alternativ H.

Betingelser för den enskilda utbild- ningen Under det inledande skedet av denna utbildning skall soldaten bland annat lära sig grunderna i vapentjänst och terrängtjänst. Vapentjänsten liksom den grundläggande befattningsutbild- ningen består till stor del av övningar utomhus av stationär karaktär. Beting- elserna för denna utbildning är bäst

under våren, sommaren och den första delen av hösten då det är jämförelse— vis varmt och dessutom ljust under en stor del av dygnet. Det bör i detta sam— manhang framhållas att särskilt den grundläggande Skjututbildningen krä- ver god tillgång till skjutbanor. Dessa kan utnyttjas i den största omfattningen under den ljusa delen av året. Terräng— tjänsten bör genomföras under samma årstider eftersom grunderna härvidlag bäst kan inläras under barmarkförhäl- landen och då marken är grävbar.

Alternativet V är ur ifrågavarande synpunkter gynnsamt för alla katego- rier värnpliktiga.

I alternativet S är betingelserna för enskild utbildning gynnsamma för alla kategorier utom för värnpliktiga G. Ef- ter en närmare jämförelse med den ut- bildning som nu genomförs med unge- fär motsvarande tidsinpassning, bedö— mer dock värnpliktsutredningen att ett godtagbart resultat utan särskilda åtgär— der kan åstadkommas i Mellan- och Sydsverige för denna kategori. I Nord- sverige krävs däremot en viss utbygg- nad bland annat av övningshallar och skjutbanor om ett godtagbart resultat skall kunna nås inom de tider som re— dovisas i beräkningarna av utbildnings- tidens längd. Vidare bör observeras att i Nordsverige förutom kylan och mörk- ret även snön försvårar den inledande utbildningen.

Alternativet H är med hänsyn till be- handlade förhållanden minst gynnsamt. En utbyggnad av övningshallar och skjutbanor måste förutsättas även i Mellan- och Sydsverige i detta alterna- tiv. Snöförhållandena är i högre grad än i alternativet S ett försvårande mo- ment. Det blir i detta alternativ nöd— vändigt att inleda grundutbildningen med vinterutbildning och att till våren spara viss del av terrängtjänsten och vissa andra grundläggande övningar

som oundgängligen kräver barmark. Detta är mindre gynnsamt från peda- gogisk synpunkt.

Alternativen kan från nu angivna synpunkter ges följande rangordning varvid det mest fördelaktiga anges först, nämligen V, S och H. Härvid bedöms det första alternativet kunna ge gott resultat och de två senare kunna ge ett i huvudsak godtagbart resultat un- der förutsättning att vissa anordningar för utbildning inomhus m. m. byggs ut— över nu gällande planer.

Betingelser för förbandsutbildningen

Förbandsutbildningen kan som fram- gått av den föregående redogörelsen uppdelas i två delar, nämligen avsnitts— utbildningen och GKU-skedet.

Avsnittsutbildningen är till större de- len formell, vilket gör att övningarna kan genomföras inom förhållandevis små områden. De kan därför i flertalet fall med gott resultat genomföras på övningsfält. Vid övningar i bataljon el— ler motsvarande förband kan dock yt- terligare terräng behöva tas i anspråk exempelvis för utgångsgruppering vid övningens början och för förflyttning till stridsområde.

GKU-skedet omfattar huvudsakligen tillämpade övningar. Vid dessa måste chefer på olika nivåer kunna ges till- räcklig handlingsfrihet då det gäller att fatta och genomföra beslut, vil-ket krä- ver större områden än vad befintliga övnings- och skjutfält representerar. Därtill kommer att truppen måste få er- forderlig övning i att i okänd terräng genomföra snabba förflyttningar och omgrupperingar. Övningarna under GKU-skedet måste därför till stor del förläggas utanför övnings- och skjut— fält och till mark som icke är kronans.

I tabell 13:4 redovisas hur värn- pliktsutredningen bedömer möjlighe- terna i stort att bedriva tillämpad för-

Tabell 1314 Bedömning av. möjligheterna att genomföra tillämpad förbandsutbildning under grundutbildningen med hänsyn till markförhällandena

Militär- Slag av för- Mars område bandlsiiriltbild- Jan. Febr. Första Andra April Maj .] um J ull Aug. g hälften hälften

V I. Kompani 1 1 1 1 2 1—2 1 1 1 Bataljon 1 1 1 1 2—3 2 1—2 1—2 1—2

11. Kompani 1 1 1 1 2—3 1—2 1—2 1 1 Batalj on 1 1 1 2 3 2—3 2 1—2 1—2 V. Kompani 1 1 1 2 2 1—2 1—2 1 1 Bataljon 1 1 1 2 2—3 2 1—2 1—2 1—2 IV. Kompani 1 1 1 2 2 1 1 1 1 Bataljon 1 1 1 2 2—3 2 1—2 1—2 1—2 111. Kompani 1 1 1 2— 2—3 1 1 1 1 Bataljon 1 1 1 2—3 3 2 2 1—2 1—2 I. Kompani 1 1 1 1 1—2 1 1 1 1 Bataljon 1 1 1 2—3 1—2 2 2 1—2 1—2 VII. Kompani 1 1 1 1 1—2 1 1 1 1 Bataljon 1 1 1 1 2 1—2 1—2 1—2 1—2

Markering: 1. Utbildningen bedöms kunna genomföras med god effekt.

2. D:o med godtagbar effekt. 3. Utbildningen bedöms ej möjlig att genomföra med godtagbar effekt. Anm. Bedömningen är gjord med hänsyn till tillgången på övningsfält år 1965 liksom dessas beskaffenhet, exempelvis ifråga om vägar och dränering detta år. Betingelserna kan i viss mån förbättras efter utvidgning av övningsfält, efter ut- byggnad och förstärkning av vägar, samt efter dränering m. m.

bandsutbildning i kompani och batal- jon under i alternativen aktuella må- nader för GKU-skedet.

Möjligheter att bedriva utbildning i brigad föreligger enligt värnpliktsut- redningens mening i huvudsak i såda- na fall där i tabell 13:41 för bataljon markering skett med 1 eller 1—2.

AV tabellen framgår bland annat föl- jande. Betingelserna för förbandsutbild- ning är bäst under tiden januari—mit— ten av mars. De är minst gynnsamma under april, då tjällossningen kulmine- rar i hela landet utom i de nordligaste delarna. En förbättring sker under maj och juni. Under sommaren är markens och vägnätets bärighet god, men rörel- sefriheten begränsas av besådd mark.

En jämförelse mellan alternativen ur

nu ifrågavarande synpunkt ger vid han- den att alternativet V trots de mindre gynnsamma betingelserna under april och i vissa fall under senare delen av mars, totalt sett är bäst såväl med hän- syn till befälets möjligheter att få rea- listisk övning i truppföring som med hänsyn till effekten av utbildningen i övrigt.

Alternativet S har den nackdelen att förbandsutbildningen inleds under vin- terförhållanden, vilket medför att ut- bildningen måste anpassas till den kor— ta förutbildning och därmed ringa härdning som truppen särskilt värn- pliktiga G har. Vidare hämmas för— bandsutbildningen under början av GKU-skedet genom tjällossningen, och efter denna genom att marken delvis

är besådd. För att utbildningen skall kunna ge ett godtagbart resultat fordras därför en kostnadskrävande utökning av övningsfälten och förstärknings- arbeten på dessa väsentligt utöver vad som förutsatts i nu gällande planer.

I alternativet H infaller tjällossning- en under början av avsnittsutbildning- en. I avsnittsutbildningen är tämligen långa perioder av befattningsutbildning inrymda. Det bör vara möjligt att in- foga denna befattningsutbildning så att den i viss utsträckning sker under den tid då tjällossningen utgör det största hindret för förbandsutbildningen. Häri- genom kan olägenheterna för utbild- ningen av tjällossningen minskas. Hu- vuddelen av förbandsutbildningen kom- mer dock i detta alternativ att genom- föras under tid då rörelsefriheten be- gränsas till följd av att fälten är be- sådda. Alternativet bedöms därför för att ge godtagbart utbildningsresultat kräva en större utökning av övnings- fälten än vad som fordras i alternati- ven V och S. Alternativen kan med hän- syn till förbandsutbildningen samman- fattningsvis ges ordningen V, S och H, varvid alternativet V är det för för- bandsutbildningen mest fördelaktiga.

Betingelser för vinterutbildningen

Vinterutbildningen bör ge den enskilde sådan utbildning att han får förmåga att motstå de särskilda påfrestningar, som möter under fältförhållanden vin- tertid, och så att han trots påfrestning- arna kan verka i sin befattning inom förbandets ram.

Värnpliktiga vid förband som avses krigsanvändas i Norrland är i särskilt behov av vinterutbildning. övriga värnpliktiga måste emellertid också ge— nomgå sådan, dels eftersom vintrarna vissa år är stränga även i andra delar av landet, dels eftersom förbanden måste vara allsidigt användbara. Be—

roende på lägets växlingar kan exem- pelvis förband avsedda att i första hand operera i Sydsverige behöva omgrup- peras till Norrland.

För att vinterutbildningen skall ge ett fullgott resultat fordras att ett visst mått av enskild utbildning och för— bandsutbildning dessförinnan genom- förts under barmarkförhållanden. Vi- dare måstc de värnpliktiga ha hunnit förvärva viss kondition och härdning. De svårigheter som de värnpliktiga och förbanden ställs inför under vinterut- bildningen blir eljest så stora att det blir nödvändigt att sänka kraven på prestationer till en nivå som ligger un— der den som kan väntas i krig. Detta medför att varken enskilda eller för- hand blir rustade att uthärda fältför- hållanden vintertid.

Alternativet V bedöms ge den bästa vinterutbildningen. Härnäst kommer alternativet S. Detta är emellertid be- tydligt sämre dels eftersom förutbild- ningen före vinterperioden blir korta- re än i alternativet V, dels genom att endast begränsad förbandsutbildning hinner genomföras under vinterförhål- landen. Alternativet H bedöms i sin tur betydligt sämre än alternativet S.

Värnpliktsutredningen bedömer sam- manfattningsvis att alternativet V bör ge en fullt godtagbar vinterutbildning. Det är tveksamt om alternativet S kan anses godtagbart. Alternativet H be— döms otillräckligt.

Betingelser för repetitionsutbildningen I det följande granskas närmast repeti— tionsutbildningens inverkan på grund- utbildningen. Strävan bör vara att ska- pa en sådan anpassning att båda slagen av utbildning kan genomföras med hög effekt. Detta kräver bland annat att till- gången av instruktörer, utbildningsan- ordningar och skjutfält är tillräcklig.

I fråga om grundutbildningen har re-

dovisats vissa krav som denna utbild- ning bör uppfylla från militära och ci- vila synpunkter. Detta medför en be- gränsning av antalet valmöjligheter i fråga om grundutbildningens inpass- ning under året. Under repetitionsut- bildningen är det nödvändigt att i be- tydande utsträckning öva högre för- hand, nämligen brigad och fördelning. Det bör som tidigare angivits eftersträ- vas att genomföra tillämpningsövning- arna inom områden för avsedd krigsan- vändning. Kronan icke tillhörig mark mäste därmed disponeras. Detta kan som tidigare angivits ske förhållande- vis lätt under vintern då marken är tjä- lad och under hösten då skörden är in- tagen. Förband, som kan övas i mindre ram och som icke har så stora krav på rörelsefrihet, bör kunna övas under an— nan tid. Även ifråga om repetitionsut- bildningen är således valmöjligheterna för flertalet förband begränsade.

Värnpliktsutredningen bedömer al- ternativet H bäst från ifrågavarande synpunkter eftersom endast vinterom- gångens krigsförbandsövningar behöver genomföras samtidigt som grundutbild— ning pågår. Övriga krigsförbandsöv- ningar bör kunna genomföras under hösten under en i huvudsak truppfri period.

Därnäst ur lämplighetssynpunkt kom- mer alternativet S i vilket det är möjligt att öva en omgång krigsförband innan värnpliktiga G påbörjat sin grundutbildning. Vinteromgång måste emellertid liksom i övriga alternativ ge- nomföras då hela åldersklassen är i tjänst.

Alternativet V har den nackdelen att huvuddelen av repetitionsutbildnings- förbanden, fördelade på en vinter- och en höstomgång, måste övas då ålders— klassen i sin helhet är i tjänst, vilket är ogynnsamt ur belastningssynpunkt. Möjlighet skall dock som tidigare

nämnts föreligga att genom förlängning till 15 dagar av åldersklassens övnings— uppehåll till en del lätta belastningen under hösten. I alternativet kan ett be- gränsat antal förband, främst lokalför- svarsförband som har mindre behov av rörelsefrihet och därför kan övas under våren, genomföra krigsförbandsövning under truppfri period.

Alternativen lämplighetsgraderas sam- manfattningsvis från dessa synpunkter i ordning H, S och V.

Den aktiva personalens arbetsförhållan- den Inledningsvis vill värnpliktsutredning- en framhålla att goda arbetsförhållan- den är den viktigaste förutsättningen för en god rekrytering av aktivt befäl. God tillgång på aktivt befäl är i sin tur en grundförutsättning för att .utbild- ningssystemet skall ge avsedd effekt.

Befälet z' utbildningstjänst. Värn- pliktsutredningen har vid sina studier vid truppförbanden kunnat konstatera att u'tbildningsbefälet framförallt är i behov av att få rediga arbetsförhållan- den. Täta växlingar mellan arbetsupp- gifterna måste exempelvis undvikas. En ordning där befälet kan bibehålla sam- ma uppgift un-der ett utbildningsår mås- te eftersträvas.

Alternativen S och H bedöms ge bätt- re arbetsförhållanden för utbildningsbe- fälet än alternativet V. Gemensamt har de fördelen att utbildningen sker i en följd för de underofficersuttagna värn- pliktiga, vilket är arbetsbesparande. I alternativet S och i viss mån i alterna- tivet V kan semestrarna för stor del av personalen tas ut innan grundutbild- ningen för åldersklassens huvuddel på- börjats, vilket underlättar arbetsplane- ringen. I alternativet H måste semester tas ut under GKU-skedet. I alternativen H och S störs grundutbildningen mind— re av repetitionsutbildning än i alter-

nativet V. I detta senare hänseende är alternativet H gynnsammast.

I alternativet V är grundutbildningen uppdelad för de underofficersuttagna värnpliktiga med dubbelbeläggning un- der semesterperioden som följd.

Alternativen bör lämplighetsgraderas i ordningen S och H, som anses i hu- vudsak likvärdiga, samt V.

Befälet i förvaltningstjänst. Värn- pliktsutredningen vill framhålla att samtliga alternativ bedömes innebära en merbelastning för befälet i förvalt- ningsorganisationen i förhållande till nuläget främst beroende på den ökade omfattningen av repetitionsutbildning- en. Åtgärder för att bemästra denna merbelastning förutsätts erforderliga oavsett vilket alternativ som väljs. Be- hov av förstärkning av förvaltningsor- ganisationen redovisas i kapitel 14.

Rekryteringen av värnpliktiga office- rare och aktivt befäl Tidigare har anförts att god tillgång främst på aktivt befäl är en grundförut— sättning för att utbildningen skall kun- na ge god effekt. Rekryteringen av detta måste därför ägnas särskild uppmärk- samhet. I detta sammanhang bör där- jämte beaktas att uttagning för utbild- ning till värnpliktig officer förutsätts ske på frivillighetens väg. Rekryteringen till värnpliktig officer. Samtliga alternativ innebär att kadett- skola skall genomgås under sommaren, d.v.s. i uppehållet mellan två akade- miska läroår. Detta innebär en betydlig förbättring av rekryteringsbctingelserna i förhållande till nuläget. Dessutom för- utsätts en höjning av premierna (se vi- dare kap. 31), vilket också bedöms öka rekryteringskraften. Erfarenheten visar, att i vissa fall de värnpliktiga betrak- tar ett uppehåll mellan underofficersut- bildningens slut och kadettskolan som en nackdel. Ett antal elever återtar på

grund av civila engagemang under up- pehållet sin anmälan till utbildning till värnpliktig officer. Från denna syn- punkt ter sig alternativet V fördelakti— gare, eftersom det innebär att vidare- utbildningen till värnpliktig officer sker i omedelbar anslutning till under- officersutbildningen och innan ett nytt akademiskt läroår påbörjas. Å andra sidan innebär alternativet V med den delade underofficersutbildningen ett årslångt avbrott i de akademiska stu- dierna, vilket kan kräva kompletteran- de studier under sommaren efter det underofficersutbildningen avslutats. Detta kan minska rekryteringskraften i alternativet V. Värnpliktsutredningen anser sig därför icke kunna ge bestämt förord åt något av alternativen från denna synpunkt.

Rekryteringen till aktiv officer. Re- krytering bör kunna ske såväl före påbörjandet av värnpliktsutbildningen som under denna. Möjligheten att välja officersbanan bör stå öppen så länge som möjligt under utbildningens gång. Omvänt bör det vara möjligt att utan förlust av studietid ge dem som önskar avbryta utbildning till aktiv officer möjlighet att genomgå utbildning till värnpliktig officer och sedermera till reservofficer.

Sett från dessa synpunkter bedöms alternativen S och H gynnsammast, ef— tersom utbildningen för den väsentli— gaste rekryteringskällan de underof- ficersuttagna — sker i en följd vilket innebär att de kan utgöra en rekryte- ringskälla under hela grundutbildning- en. Alternativet V har den nackdelen att de underofficersuttagna efter de första tre månaderna lämnar militär- tjänsten och till huvuddelen bortfaller som rekryteringskälla. Den tid, under vilken val av officersbanan bör ske, blir således mycket kort. Det är dock möj- ligt för de underofficersvärnpliktiga att

välja den aktiva officersbanan även un— der andra tjänstgöringsperioden. Be- tingelserna för rekrytering är emeller— tid då mindre gynnsamma eftersom många under uppehållet mellan tjänst— göringsperioderna torde ha påbörjat ci- vil yrkesutbildning. Alternativet V be- döms dock trots nackdelarna ge godtag- bara betingelser för rekrytering.

Värnpliktsutredningen vill samman- fattningsvis lämplighetsgradera alterna- tiven i ordningen S och H, vilka får anses likvärdiga, samt V. De förra al- ternativen bedöms ge goda betingelser, det sistnämnda godtagbara.

Rekrytering till aktivt befäl i övrigt m.m. Värnpliktsutredningen bedömer att betingelserna för rekrytering av ak— tivt underhefäl och aktiva underoffi- cerare blir i stort sett likvärdiga i de granskade alternativen.

Utbildningen till aktivt befäl

Vad gäller möjligheterna att, inom ra- men för nu gällande ordning för ut- bildning till aktiv officer, inpassa aspi- ranternas utbildning till åldersklassens synes alternativet V gynnsammare än alternativen S och H.

Vad gäller utbildningen till aktivt un- derbefäl och aktiv underofficer kan de tre alternativen anses likvärdiga.

Studiesociala förhållanden

För den militära grundutbildningen bör enligt värnpliktsutredningens tidigare redovisade uppfattning tas i anspråk tid som inbegriper högst två studieter- miner. Ett klart önskemål från den stu- derande ungdomen är att den får ge- nomföra grundutbildningen snarast möjligt efter det studierna avslutats vid gymnasium. Värnpliktsutredningen måste i sistnämnda fråga dock fram- hålla att det med hänsyn till ålders—

klassernas storlek och det stora antalet gymnasieutbildade i viss utsträckning blir nödvändigt att _ oavsett vilket alternativ som väljs och vilka förslag värnpliktsutredningen i övrigt framläg— ger låta studerande vänta med på- börjandet av militärtjänsten ett år efter det de lämnat gymnasiet. De underoffi- cersuttagna värnpliktiga bör dock i all- mänhet beredas möjlighet att påbörja värnpliktsutbildningen omedelbart efter gymnasiestudiernas slut.

Värnpliktsutredningen bedömer alter- nativet S gynnsammast från studieso- cial synpunkt eftersom grundutbild- ningen bland annat för de underoffi- cersuttagna värnpliktiga genomförs i en följd och utan att tiderna den 1 juni och den 1 september överskrids. Här- efter bör sättas alternativet H som lika- ledes innebär sammanhängande grund- utbildning för de underofficersuttagna värnpliktiga men där emellertid den nackdelen uppstår att utryckning sker något efter den 1 september. Alternati- vet V bedöms mindre gynnsamt än öv- riga alternativ eftersom tjänstgöringen för de underofficersuttagna värnplikti- ga är uppdelad i två perioder.

Arbetsmarknaden

Värnpliktsutredningen bedömer alter- nativen i stort likvärdiga från arbets- marknadssynpunkt såväl i fråga om grundutbildning som repetitionsutbild- ning. Det bör dock observeras att alter- nativet S innebär att huvuddelen av ål- dersklassen rycker ut omedelbart före semesterperioden, vilket kan påfördra åtgärder för att säkerställa att de ut— ryckande vinner anställning snarast ef— ter utryckningen.

Sammanställning av granskningen Resultatet av den gjorda granskningen har sammanställts i tabell 13: 5.

Tabell 13: 5. Sammanställning av granskning av tänkbara alternativ för grundutbild- ningens inpassning under året

Lämplighetsgradering (1=mest lämpligt o. s. v.)

Anm. beträffande de fall

Betingelser för repetitionsutbildning 3 Den aktiva personalens arbetsför- hållanden 3 Inverkan på rekryteringen till värnpliktig officer I hu till aktiv officer 3 till aktivt befäl i övrigt Inverkan på utbildningen

till aktiv officer 1 till aktivt befäl i övrigt Studiesociala förhållanden 3 Arbetsmarknaden

Område i vilka godtagbart resultat V S H bedöms icke kunna uppnås Betingelser för enskild utbildning 1 2 3 Betingelser för förbandsutbildning 1 2 3 Betingelser för vinterutbildning 1 21 3” 1 Tveksamt om resultatet

vudsak likvärdiga

1 I huvudsak likvärdiga

I huvudsak likvärdiga

| I I huvudsak likvärdiga

blir godtagbart ”Ej godtagbart resultat

1 1

1

2 2 1 2

8. Förslag till system Värnpliktsutredningen vill inlednings- vis framhålla att samtliga granskade al- ternativ för grundutbildningens inpass- ning under året innebär betydande för— ändringar i förhållande till nuvarande ordning. Bedriven försöksverksamhet har endast kunnat omfatta delar av systemet medan det däremot icke varit möjligt att pröva ett helt system för att klarlägga den samlade effekten av detta. Framför allt vad gäller verkan av att utbildningen inpassas under året på det ena eller det andra sättet föreligger svå- righet, med det bedömningsunderlag som hittills kunnat skapas, att ge något av inpassningsalternativen ett helt be- stämt förord. Med hänsyn härtill bör en övergång till ett nytt utbildnings— system inledas med en försöksperiod, varunder det nya systemet i funktion prövas i olika inpassningsalternativ. Med ledning av erfarenheterna från för- söken bör sedan slutligt bestämmas på

vilka sätt utbildningen skall inpassas under året.

Alternativet V

Alternativet innehåller nackdelarna att grundutbildningens avslutande del sker under tjällossningen. Utbildningen kom- pliceras genom att den för de underof- ficersuttagna är uppdelad på två perio- der, vilket också är en studiesoeial nackdel. Det är vidare ogynnsamt att huvuddelen av repetitionsutbildningen måste genomföras samtidigt som grund- utbildningen pågår. Alternativet inne- håller emellertid de väsentliga fördelar- na att betingelserna för enskild utbild- ning och för huvuddelen av förbands- utbildningen blir goda med hänsyn till klimatförhållanden. Av betydelse är vi- dare att vinterutbildning kan ske med god effekt. Värnpliktsutredningen fin- ner, med det bedömningsunderlag som nu föreligger, att alternativet bör ge den högsta totala effekten av värn- pliktsutbildningen och föreslår därför

att det tillämpas vid arméns huvuddel.

Värnpliktsutredningen har funnit, att uppdelningen av de underofficersuttag- nas grundutbildning från militär syn- punkt är förenad med problem _— bland annat av utbildningsteknisk och orga- nisatorisk art -— vars konsekvenser är särskilt svåra att överblicka innan systemet i sin helhet prövats under tillräckligt lång tid. Härtill kommer svårigheterna ur studiesynpunkt och svårigheterna med avseende på rekry- tering av aktiva officerare. Värnplikts— utredningen anser att de underofficers- uttagnas utbildning med hänsyn härtill bör ägnas särskild uppmärksamhet av de militära myndigheterna vid en till- lämpning av alternativet. Det bör härvid ankomma på de ansvariga myndigheter- na att när närmare erfarenheter vunnits till Kungl. Maj:t avge förslag till eventu— ellt erforderliga anpassningar av syste- met. Som underlag härför bör viss fort- satt försöksverksamhet även kunna ifrå- gakomma.

Alternativet S

Alternativet S är organisatoriskt sett enklare än alternativet V och ger längre utbildning för underbefälet och värn- pliktiga E. Det är också bättre från studiesocial synpunkt eftersom de nu- derofficersuttagnas tjänstgöring alltid blir. sammanhängande. Alternativets allvarligaste nackdel är att förbandsut- bildning måste bedrivas under våren och försommaren, då.tjällossning och besådd mark begränsar rörelsefriheten. Möjligheterna att bemästra nackdelarna och med godtagbart resultat genomföra utbildning vid denna tid kan utrönas först efter omfattande försöksverksam- het under ett antal. år. Sådana försök bör anordnas med hänsyn till de förde- lar alternativet rymmer.

Om försöken visar att den totala ut- bildningseffekten kan bli densamma

som i alternativet V bör övervägas att tillämpa alternativet S för arméns hu- vuddel med hänsyn till alternativets fördelar för den fast anställda perso- nalens arbetsförhållanden och ur stu- diesocial synpunkt.

Försöken bör för att ge underlag för en allsidig bedömning av alternativet omfatta förband ur flera truppslag. Det är särskilt betydelsefullt att vid försö- ken söka fastställa om målsättningen för förbandsutbildningen i allmänhet under grundutbildningen kan uppfyllas och vilken effekt vinterutbildningen ger. För att skapa klarhet på detta om- råde erfordras att försöken kan genom- föras i bataljons ram och även omfatta samverkan mellan bataljoner och mot— svarande förband ur olika truppslag. Detta innebär dels att försöken bör om— fatta hela grundutbildningskontingen- ten vid berörda förband så att bataljo- ner kan organiseras, dels att försöks- förbanden bör vara förlagda så nära varandra att samverkansutbildning utan onödig tidsförlust kan genomföras. Det senare önskemålet bör tillgodoses genom att försöken i huvudsak omfat- tar förband inom ett och samma mili- tärområde. För att klarlägga vilket re- sultat som kan uppnås av vinterutbild- ning vid tillämpning av alternativet bör i försöken under alla förhållanden .de]— ta minst ett truppförband i Norrland.

Alternativet H

Alternativets väsentliga fördel är : att grundutbildning och repetitionsutbild- ning i betydande utsträckning kaniskil— jas till tiden, vilket ger rediga arbets- förhållanden. Alternativets allvailigaste nackdel är att behovet av vinte'ru'tliildi ning icke kan tillgodoses. -i= ' _" '

Alternativet bör trots de' nackdelar, som är förbundna med det,-tillämpas. vid övningstrupper för vissa-centrala skolor. Dessa behöver för sin' kursverk-

samhet övningstrupp som kan uppträ— da i förband under sommaren. Utöver Övningstrupper bör även vissa andra förband utbildas enligt alternativet för att tillgodose viss insatsberedskap un— der sommaren.

Övriga ntbildningsrytmer

Vissa smärre förband behöver utbildas i annan rytm än den hittills redovisade, exempelvis genom uppdelning av grundutbildningen på två perioder för all berörd personal. Exempel härpå är artilleriskjutskolans övningsdivision (ca 400 man) och infanteriets strids— skolas övningsbatteri (ca 120 man). Värnpliktsutredningen finner icke an- ledning att ange en lösning i detalj i detta hänseende. Det bör ankomma på chefen för armén att komplettera de här angivna riktlinjerna.

Insatsberedskap Värnpliktsutredningen finner det lämp- ligt att de militära myndigheterna fort- löpande gör en avvägning mellan kra- ven på långsiktig beredskap och insats- beredskap och vid behov föreslår Kungl. Maj:t erforderliga jämkningar av den här i stora drag redovisade lös- ningen. Detta bör ske inom ramen för de tre alternativ som bedömts tillämp- bara och som torde medge erforderlig handlingsfrihet varvid man dock vid varje särskilt tillfälle har att iaktta de förändringar beträffande uppbyggan- det av långsiktsberedskapen som kan inträffa genom förskjutning av övnings- rytmer etc.

Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att de värnpliktigas tjänstgöring för grundut- bildningen skall vid armén omfatta, för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värnplik-

tiga E och underbefälsuttagna värnplik- tiga i de särskilda fall grundutbild- ningen icke förkortas i enlighet med vad i det följande anges — 332—345 dagar, för underofficersuttagna 450 dagar samt för officersuttagna, utöver tiden för un- derofficersutbildningen, 90 dagar. För— slag rörande omfattningen av de värn— pliktigas tjänstgöring för repetitions— utbildning har framlagts i närmast före- gående kapitel.

Utredningen föreslår vidare, att värn— pliktsutbildningen vid armén skall in- passa under året på följande sätt:

Vid flertalet förband inpassas grund- utbildningen så, att flertalet värnplikti- ga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång. Utbildningen kan dock, om påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk. Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hin- der för utbildningen under april och senare delen av mars, vid enstaka för- hand läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker tidigarelägg— ning, förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. Utredningen förutsätter att restriktivitet iakttas då det gäller att på angivet sätt tidigarelägga utbildningen. —— Krigsförbandsövningarna fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en vinteromgång och en våremgång.

Utredningen framhåller, att de militä- ra myndigheterna vid tillämpningen av detta alternativ måste särskilt uppmärk- samma de erfarenheter som görs i fråga om de underofficersuttagnas utbildning; vid behov bör de framlägga härav be- tingade förslag till anpassningar av sy- stemet.

Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas försöksvis under en begränsad period, förslagsvis fyra år,

Bild 13:4. Översikt av grundutbildningens inpassning under året vid armén enligt värnpliktsutred- ningens förslag

%) % 1/1 75 1/6 1/1 71 1/5 1/6 % 71 1/5 76 7? | l l l 1 I i l l I I [ ARMENS HUVUDOEL AlternativV [VPL6 ] VPLF , . ____ uaerwpte , *] UOFF+0FF 4) ! loan L—VALFRITT FÖRSÖKSVIS Alternativ 8

UBEF + VPL & UOFF + OFF

| OFF

VISSA ÖVNINGSTRUPPER MM Alternativ H

OFF

I I | l !

? GRuNDLÄeeANoE KRtbSFÖRMNDs—UTBILDMNG

grundutbildningen så att flertalet värn- pliktiga avslutar denna omkring den 20 juni. — Krigsförbandsövningarna vid dessa förband fördelas i huvudsak på en höstomgång och en vinterom- gång.

Det nu angivna systemet bör således prövas parallellt med det tidigare an- givna. Efter försökstiden bör möjlig- heten av att skapa en i huvudsak en- hetlig årsinpassning för huvuddelen av arméns förband på nytt bedömas.

Vid vissa övningstrupper m.fl. för- band inpassas grundutbildningen under året så att flertalet värnpliktiga avslu- tar denna omkring den 9 september. Krigsförbandsövningarna vid dessa för- hand fördelas på två höstomgångar samt vid behov på en vinteromgång.

Vid några få förband inpassas grund— utbildningen på annat sätt.

Huvuddragen av vad utredningen an- fört rörande inpassningen under året av grundutbildningen åskådliggöres i bild 13: 4.

9. Anpassningen av den fast anställda perso- nalens tjänstgöring m.m. till föreslagen värnpliktsutbildning

Allmänt

Den föreslagna grundutbildningen på- kallar viss anpassning av utbildningen till aktiv befattningshavare, vilket ti- digare har berörts i detta kapitel. Den föreslagna repetitionsutbildningen på- fordrar av den aktiva personalen främst, i överensstämmelse med vad som när-

mare utvecklats i kapiel 9, tjänstgö- ring i krigsbefattning då det krigsför- band vederbörande tillhör genomför krigsförbandsövning, särskild övning och mobiliseringsövning.

Beträffande reservpersonalen erford- ras för reservofficerarnas del särskilda överväganden både vad gäller utbild- ningen till reservofficer och vad gäller tjänstgöringen som reservofficer.

Utbildningen till reservofficer Gången av utbildning till reservofficer har senast granskats av 1954 års befäls- utredning. Erfarenheterna från det av befälsutredningen föreslagna systemet är ännu begränsade. Värnpliktsutred- ningen bedömer dock med ledning av genomförda studier att systemet väl mot- svarar de framtida kraven. Reservoffi- cersutbildningen bör därför även i fram- tiden genomföras med kadettskoleut— bildningen som grund och därefter om- fatta två reservofficerskurser och mel- lanliggande tjänstgöring i krigsbefatt- ning. Av reservofficerskurserna omfat— tar enligt nuvarande ordning den första 90 dagar och den andra 80 dagar. Vissa justeringar av systemets detaljutform- ning bör ske dels med hänsyn till änd- rad belastning vid de skolor vid vilka utbildningen skall organiseras, dels för att förbättra betingelserna för rekryte-, ringen.

Reservofficerskurs bör för att under- lätta deltagande anordnas i huvudsak endast under tiden juni—augusti. Erfa- renheterna från de nuvarande kurserna visar att elevernas kunskaper vid kur— sernas början är tämligen ojämna,.vil— ket innebär att de första veckorna bland annat av denna anledning till väsent- lig del måste ägnas åt repetition av det som inlärts under närmast före- gående utbildning. Värnpliktsutredning- en bedömer att erforderlig repetition av , dessa kunskaper i huvudsak kan

åstadkommas genom självstudier grun- dade på lämpliga studieanvisningar, kompendier m. m. Reservofficerskurs bör därför inledas med ett kompendie— skede av ca tio dagars längd. Detta bör valfritt kunna genomföras antingen på hemorten eller vid skola där reservoffi- cerskurser anordnas, varigenom veder— börande ges möjlighet att förlägga del av studierna till tid som är för honom tjänligast. I det senare fallet förutsätts att lärarpersonalens medverkan begrän- sas till några rekapitulerande föreläs- ningar i viktigare ämnen och till studie— vägledning.

Under kompendieskedet studerar ele— verna reglementen m. in. enligt av sko- lan utarbetade anvisningar liksom sär- skilt utarbetade kompendier med direkt syftning på kommande kurs. Kunska- perna kontrolleras vid skriftligt prov omedelbart efter kompendieskedets slut. Godkänt prov bör utgöra en av förut- sättningarna för att utbildningspremie skall utgå. Genom nu föreslagen ordning ges eleverna såsom nämnts möjlighet till större valfrihet beträffande studier- nas förläggning samtidigt som lärarper- sonalen vid skolorna under viss tid blir mindre bunden av schemalagd verksam- het. Den första reservofficerskursen, re— servofficerskurs I, bör genomgås vid skola, där kadettutbildning äger rum. Den andra reservofficerskursen, reserv- officerskurs II, bör för att ge erforder— ligt utbyte genomföras där tillgång finns till övningstrupp och terräng för kvali—_ ficerade stridsskjutningar. Den senare kursen bör därför liksom nu genomfö— ras vid stridsskola eller motsvarande in- stitution. Kurserna bör ges en längd av 90 respektive 80 tjänstgöringsdagar var-- av ca tio inom varje kurs får utgöra kompendieskede. Den trupptjänstgöring om 30 dagar, som enligt gällande be— stämmelser nu ingår i utbildningen till reservofficer, blir genom den av utred—

ÄR Au Jan Fcbr Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec

1 [Tusan—une ILL VARN-

2' [ PCS I PLlKTIG OFFICER

3

4

5

6 7 ;t:—

sxomässie urmmmue

TRUPPTJÄNSTGÖRING FPCS FÖRBEREDANDE auroucuerssxom PCS PLUTONCHEFSSKOLA GKU GRUNDLÄÖGANDE mussröaemosumtuums

1 Kompendieskede

ningen föreslagna inpassningen av ut- bildningen ej längre erforderlig. Utred- ningen vill alltså föreslå att utbildning- en till reservofficer förkortas från 200 till 170 dagar varav sammanlagt ca 20 dagar må kunna disponeras för studier i hemorten.

Det är nödvändigt att tjänstgöring i krigsbefattning sker mellan reservoffi- cerskurserna så att eleverna vid den senare mera kvalificerade kursen har erfarenheterna från en sådan tjänstgö- ring som bakgrund till de fortsatta stu- dierna. Tjänstgöringen bör för att ge bästa utbyte fullgöras i form av krigs- förbandsövning. Värnpliktsutredningen är emellertid medveten om att det i vis- sa fall kan bli svårt med hänsyn till

KA DS KADETTSKOLA

ROK RESERVOFFICERSKURS

KFÖ KRteSFöRBANDSÖVNtNG

krigsplaceringen att inpassa krigsför-. bandsövning i mellanrummet mellan kurserna. Särskild övning bör därför också undantagsvis och efter särskild prövning kunna godtas som förbere- delse för reservofficerskurs II.

Gången av den föreslagna utbildning- en till reservofficer åskådliggöres i bild 13: 5.

Tjänstgöringen som reservofficer Reservofficeren är i flertalet fall krigs- placerad som kompanichef eller i befatt- ning på motsvarande nivå, exempelvis i stab. Dessa befattningar ställer större krav på förberedelser vid repetitions- utbildning än befattningar för värnplik— tigt befäl. Sålunda krävs längre tid för

förberedelser dels med hänsyn till stridsuppgifterna som sådana, dels med hänsyn till reservofficerares större an- svar för utbildning och annan verksam- het under repetitionsutbildningen. Re- servofficerare bör därför regelmässigt vara i tjänst viss tid före värnpliktsbe- fälet. Med hänsyn till reservofficerarnas civila yrkesverksamhet bör strävan vara att begränsa tiden för förberedelserna så mycket som möjligt. Också i detta fall bör möjligheterna att i hemorten förbereda de uppgifter som väntar un- der repetitionstjänstgöringen tillvaratas.

Tjänstgöring under krigsförbandsöv- ning. Värnpliktsutredningen bedömer att reservofficerares förberedelse före krigsförbandsövning i regel bör uppde- las på två omgångar.

Den första omgången bör omfatta tre dagar, varvid förutsätts att inryckning sker på morgonen den första dagen och utryckning på kvällen den tredje da- gen. Denna omgång bör infalla tidigast ca en månad före befälsövningens bör- jan och närmast syfta till att ge veder- börande bataljonschef eller motsvaran- de chef tillfälle att orientera underly- dande fast anställd befälspersonal, bland annat reservofficerarna, om den före- stående övningen, att utdela uppgifter, exempelvis avseende övningar under krigsförbandsövningen som respektive befäl skall leda och att ge befälet till- fälle till rekognosceringar i övnings— terräng etc. Efter denna inledande om- gång sker för reservofficerarnas vid— kommande i hemorten planläggning och övriga förberedelser.

Den andra omgången bör likaledes omfatta tre dagar inlagda omedelbart före det kvalificerade värnpliktsbefälets inryckning till krigsförbandsövning. Detta innebär inryckning en fredags- morgon, om inryckning för värnplikts- befälet sker en måndag. Under denna omgång redovisas uppgifterna, vidtas eventuella rättelser och kompletteringar

samt genomförs förberedelser i övrigt för den förestående krigsförbandsöv- ningen. Dessutom bör räknas med att rescrvofficeren efter de värnpliktigas utryckning kvarstannar ytterligare två dagar för förbandens avveckling m. m. i likhet med vad som angivits för värn- pliktiga med motsvarande uppgifter. Sammanlagt bör sålunda krigsförbands- övningen för reservofficeren omfatta (3+3+32+2=) 40 dagar.

Tjänstgöring under särskild övning. Förberedelserna för särskild övning bör enligt värnpliktsutredningens uppfatt- ning kunna ske i omedelbar anslutning till övningen. Värnpliktsutredningen be- dömer att reservofficerens tjänstgöring i anslutning till i repetitionsutbildnings- systemet ingående särskild övning bör omfatta 15 dagar.

Tjänstgöring under mobiliseringsöv- ning. För tjänstgöring vid mobiliserings- övning — mönstringsövning eller mobi- liseringsgenomgång _ bör för varje tjänstgöringsperiod avdelas fem dagar. Med hänsyn till mönstringsövningarnas speciella karaktär torde systemet kom- ma att innebära att i vissa fall reserv- officeren ej behöver fullgöra samtliga fem dagar. Utredningen förutsätter här- vid, att i sådant fall likväl vid tjänst- göringsperiodens utgång tjänstgöring i här berört avseende skall betraktas som till alla delar fullgjord.

I tabell 13: 6 redovisas ett exempel på gången av tjänstgöringen som reserv- officer enligt värnpliktsutredningens förslag.

De i det föregående föreslagna föränd- ringarna beträffande utbildningen till reservofficer och av reservofficerarnas tjänstgöring torde kräva översyn av gäl- lande bestämmelser för denna utbild- ning. Det bör i samband härmed upp— dras åt respektive försvarsgrenschefer att inkomma med detaljerade förslag att tjäna som underlag för sådan över- syn.

Tabell 13: 6. Exempel å ijänsigöringsgång för reservofficer vid armén vid ett genomförande av den av värnpliktsutredningen

föreslagna repetitionsutbildningen

Tj änstgöring Levnadsår Art Antal dagar Första ijänslgöringsperioden

26 Krigsförbandsövning .............. 40 28 Särskild övning ................... 15 30 Krigsförbandsövning .............. 40 32 Särskild Övning ................... 15 34 Krigsförbandsövning .............. 40 36 Särskild övning ................... 15

Mobiliseringsövningar ............. 5

1 70

* Andra tjänstgöringsperioden

38 Kurs ............................ 25 40 Krigsförbandsövning .............. 40 42 Kurs + särskild övning (motsvarande) 20 (5 + 15) 44 Krigsförbandsövning .............. 40 46 Kurs + särskild övning (motsvarande) 20 (5 + 15) Mobiliseringsövningar ............. 5

1 50

Anm. Krigsförbandsövning uppdelas i två omgångar, med 3 dagar i den första och 37 dagar i den andra. Kurs i samband med särskild övning kan alternativt fullgöras vid tidigare tidpunkt samma år.

KAPITEL 14-

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. 111. vid armén

1. Chefens för armén bedömanden

Chefen för armén har —— i anslutning till att inom arméstaben utförts beräk- ningar av kostnaderna för ett genom- förande av värnpliktsutredningens för- slag (jfr kap. 34) — bedömt vilka för- stärkningar av utbildningsresurser m. ni. som för arméns del blir erforderliga vid genomförandet. Chefen för armén har härvid ansett att i första hand erford- ras vissa personalförstärkningar, viss ökning av medelsanvisningen för öv- ningar m. fl. ändamål samt vissa ma- terielanskaffningar m. m.

Kraven på stabs- och förvaltnings- tjänsten beräknas enligt arméchefen öka främst genom att flera krigsförband årligen genomför repetitionsutbildning. Bland annat ökar härvid arbetsbelast- ningen på förbandens personaldetaljer samt tyg- och intendenturavdelningar. Vissa personalförstärkningar blir här- igenom enligt arméchefen nödvändiga.

Chefen för armén anser att med hän- syn till den ökade materielhantering som blir en följd av ett genomförande av utredningsförslaget behövs förstärk— ning med biträden åt vissa tyg- och in- tendenturförrådsförvaltare vid trupp- förband och försvarsområden. Sam- manlagt skulle härför erfordras, enligt inom arméstaben gjorda beräkningar, omkring 120 befattningar för underof- ficer eller civil befattningshavare.

Med hänsyn till ökade krav på för- rådstjånsten och ett mer omfattande planläggningsarbete vid truppförband

och försvarsområdsstaber anses vidare, enligt inom arméstaben utförda beräk- ningar, ca 150 förrådsarbetare och ca 100 biträden för skriv- och kontors- göromål erforderliga.

Konsekvenserna för personalredovis- ningen av utredningens förslag är be- roende av hur inskrivnings- och per- sonalredovisningsväsendet utformas i framtiden. Med nuvarande system som grund skulle enligt arméchefen vid truppregistreringsmyndigheterna vid ett genomförande av utredningens förslag erfordras biträde åt personalregistra- torn, främst beroende på ökningen av den personalstyrka som årligen genom- går repetitionsutbildning, av storleks- ordningen 25 befattningar för rustmäs- tare eller överfurir eller för civil be- fattningshavare.

Enligt arméchefens beräkningar skul- le medelsanvisningen för övningar m.fl. ändamål vid ett genomförande av ut- redningens förslag behöva ökas på föl- jande sätt. Den årliga medelsanvisning- en under övningsanslaget bör öka med 8 milj. kronor, var-av 5 milj. kronor för grundutbildningen och 3 milj. kronor för repetitionsutbildningen. De årliga anslagen till utbildningsammunition bör öka med sammanlagt 9 milj. kronor, varav 6 milj. kronor för grundutbild- ningen och 3 milj. kronor för repeti- tionsutbildningen. Härtill kommer ut- bildningsmateriel för grundutbildning— en till en årlig merkostnad av 1 milj. kronor. Den årliga medelsanvisningen för underhåll av tygmateriel behöver

öka med 9 milj. kronor, varav 3 milj. kronor för grundutbildningen och 6 milj. kronor för repetitionsutbildning- en. Beräknad ökning av nu ifrågava- rande årliga anslag utgör således enligt beräkningarna sammanlagt 27 milj. kronor, varav 15 milj. kronor för grund- utbildningen och 12 milj. kronor för repetitionsutbildningen.

Det av värnpliktsutredningen före- slagna systemet för repetitionsutbildning innebär allmänt att större materiel- mängder kommer att användas i ut- bildningsverksamheten. Chefen för ar- mén bedömer därför att det föreslagna repetitionsutbildningssystemet gör vis- sa materielanskaffningar av engångsna- tur nödvändiga.

Ett större antal motorfordon anses sålunda erforderliga med hänsyn till att antalet krigsförband som inkallas årligen ökar. Behovet av fordon under krigsförbandsövning täcks nu delvis ge- nom förhyrning av civila fordon. Det bedöms icke ekonomiskt fördelaktigt

'att tillgodose hela det framtida ökade

fordonsbehovet genom förhyrning. I stället bör anskaffas fler stvamfordon. Kostnaderna för engångsanskaffning av dessa beräknas enligt arméchefen upp- gå till 10 milj. kronor. Dessutom bedöms anskaffning av vissa garage till dessa fordon bli erforderliga till en kostnad av 1 milj. kronor.

Den utökade repetitionsutbildnings- verksamheten kräver enligt arméchefen vidare ökad tillgång på annan utbild- ningsmateriel, exempelvis eldlednings- materiel och sambandsmateriel. Den nuvarande utbildningsmaterielen är i betydande utsräckning materiel som lå- nats från krigsförbandens mobilise- ringsförråd. Län i ökad utsträckning från mohiliseringsförråden för att till- godose merbehoven under repetitions- utbildningen bör enligt arméchefen icke ske med hänsyn till mobiliserings- beredskapen. En nyanskaffning måste

därför ske. Denna beräknas enligt ar- méchefen kräva en kostnad av 10 milj. kronor.

Den nuvarande tillgången på bekläd- nadsmateriel för utbildningsverksam- heten är anpassad efter den styrka som nu genomför repetitionsutbildning. I ett nytt system måste enligt arméchefen användas fler uniformer, varvid bland annat omloppstiderna för tvätt har stor betydelse för dimensioneringen av be- hovet. Hur det ökade behovet skall till- godoses avses utredas i särskild ord- ning inom arméstaben. Chefen för ar- mén har beräkningsmässigt för tiden till och med budgetåret 1973/74 avsatt 16 milj. kronor för att täcka de nya behov som enligt arméchefen föranleds av den ökade årliga värnpliktsstyrkan under repetitionsutbildning. För tiden efter nämnda budgetår har härför avsatts ytterligare 4 milj. kronor.

För att möjliggöra effektiv krigsför- bandsutbildning under den korta repe- titionsutbildningen fordras enligt armé- chefen medel för iståndsättning och ut- byggnad av nuvarande läger vid öv- nings- och skjutfält samt för utbild- ningsanordningar. Kostnaderna härför har uppgivits för tiden till och med budgetåret 1973/74 till 16 milj. kronor.

Sammanlagt har arméchefen, i enlig- het med det anförda, räknat med mate- rielanskaffningar av engångsnatur samt iståndsättning och utbyggnad av nuva- rande läger till ett sammanlagt belopp av (10 + 1 + 10 + 16 + 16 =) 53 milj. kronor för tiden till och med budget- året 1973/74.

Från arméchefens sida har framhål- lits att svårigheter förelegat att närmare bestämma hur stor del av de framtida totala kostnaderna för arméns verksam- het som är att anse som merkostnader för ett utbildningssystem enligt värn— pliktsutredningens förslag. Detta gäller särskilt de merkostnader som upptagits

för övningar, underhåll, utbildnings- ammunition och utbildningsmateriel. I det föregående angivna merkostnader är sådana som arméchefen ansett kun- na hänföras till värnpliktsutredningens förslag. Härutöver tillkommer andra merkostnader under nämnda anslag, vilka emellertid arméchefen ej hänfört till värnpliktsutredningens förslag utan be- dömt böra belasta nuvarande system för det fall att detta förlängts till bud- getåret 1973/74. Härvid har dock ej be- aktats om det över huvud taget varit rimligt från effektivitetssynpunkt att göra en sådan förlängning. Jämförelsen har därför enligt arméchefen mest karaktären av ett hypotetiskt räkne- exempel.

2. Värnpliktsutredningens överväganden

Värnpliktsutredningen har icke haft möjlighet att i detalj bedöma behovet av de nu ifrågasatta förstärkningarna av resurserna för utbildning m. m. Ut- redningen har i stället sökt att allmänt bedöma i vad mån av arméchefen för- ordade förstärkningsåtgärder kan an- ses rimliga mot bakgrund av föreslagna förändringar av utbildningen och kan tas som en av utgångspunkterna för en överslagsvis gjord totalsummering av kostnaderna för förslagets genomföran- de.

Befälsläget har under en följd av år företett stora vakanser. Dessa har näs- tan undantagslöst drabbat den egent- liga trupputbildningsverksamheten. Även vid en förbättrad rekrytering kan per- sonalläget vad gäller trupputbildarper- sonal förutses förbli pressat under rela- tivt lång tid. Det måste därför undvikas att omdisponcra befälspersonal från ut— bildningsorganisationen till stabs- och förvaltningstjänsten. Eventuellt nytill- kommande befattningar inom dessa se- nare områden bör besättas med äldre aktiv personal eller arvodespersonal.

Utredningen förutsätter att de frågor beträffande stabs- och förvaltningstjäns- ten som kan aktualiseras genom utred- ningens förslag blir föremål för en nog- grann prövning av statskontoret.

Arméchefen har anfört att stora svå- righeter förelegat när det gällt att ange hur stor andel av beräknade framtida kostnader för övningar, utbildnings- ammunition, utbildningsmateriel och tygmaterielunderhåll som är att hän- föra till de förslag som framläggs av värnpliktsutredningen. Utredningen vill för sin del fästa uppmärksamheten på att arméchefen räknat med 'att det år- liga anslaget till utbildningsammuni- tion skulle behöva ökas med 9 milj. kronor, varav 6 milj. kronor hänförts till grundutbildningen. Sistnämnda ök— ning synes utredningen med hänsyn till att utredningens förslag innebär en begränsning av grundutbildningens volym vid armén med ca 700 000 tjänst- göringsdagar hög även om man be- aktar att grundutbildningen förutsatts intensifierad. Utredningen räknar för sin del icke med någon höjning på den- na punkt vad avser grundutbildningen. ökningen av medelsbehovet för öv- ningar, utbildningsammunition, utbild- ningsmateriel och tygmaterielunderhåll skulle därvid begränsas till 21 milj. kronor.

Arméchefens övriga bedömningar av resursbehovet har utredningen funnit sig böra godta såsom underlag för sina inledningsvis berörda kostnadsberäk- ningar.

En sammanställning av de kostnads- ändringar som för arméns del föranleds dels av nu ifrågavarande förstärknings- åtgärder till den del utredningen funnit dem böra beaktas vid kostnadsberäk— ningarna, dels av föreslagna ändringar i fråga om utbildningstidens längd, värnpliktsförmånernias storlek m. m. lämnas i kapitel 34.

AVDELNING V

Värnpliktsutbildningen vid marinen: flottan

I 1

KAPITEL 15

Utgångspunkter för överväganden rörande värnplikts-

utbildningen vid flottan

1. Inledning

Värnpliktsutredningen har efter redo- visning av meddelade direktiv för ut- redningen i betänkandets avdelning II redogjort för vissa i huvudsak givna omständigheter av betydelse för värn- pliktsutbildningen samt anfört syn- punkter på hur dessa omständigheter kan inverka på utbildningens utform— ning. Utgående bland annat härifrån har värnpliktsutredningen i avdelning III angivit vissa allmänna riktlinjer som bör eftersträvas att följa vid ut- formningen av värnpliktstitbildningen vid de olika försvarsgrenarna.

Utöver de angivna förutsättningarna för värnpliktsutbildningens ordnande, vilka i allt väsentligt är gemensamma för hela krigsmakten, föreligger för de olika försvarsgrenarna förutsättningar, som följer av försvarsgrenens särskilda uppgifter i krig och fred samt dess organisation härför.

I det följande kommer -— efter en redovisning av flottans uppgifter och organisation sådana dessa, med utgångs- punkt i 1963 års försvarsbeslut, kan väntas föreligga omkring år 1971 —— det nuvarande utbildningssystemet vid flot- tan att beskrivas och granskas mot bak- grund av de i avdelning III angivna all- männa riktlinjerna.

2. Flottans uppgifter

Uppgifterna i krig för förbanden ur flottan är främst invasionsförsvar och

sjöfartsskydd. Dessa uppgifter löses i samverkan med i första hand flyg- och kustartilleristridskrafter. *

Förbanden ur flottan medverkar i invasionsförsvaret genom att bekämpa fienden till sjöss och därvid förhindra eller försvåra överförande av strids- krafter och förnödenheter till svenskt territorium. Förbanden skall vidare hålla för krigets förande nödvändiga sjöförbindelser öppna och skydda kust— sjöfarten.

Flottans främsta uppgifter i fred är att utbilda personal för krigsorganisa- tionen och förse denna med materiel. I fredsorganisationen inryms en mobi- liseringsorganisation som har till upp— gift att förbereda och genomföra flot- tans mobilisering. Därjämte skall flot- tan i fred upprätthålla viss insatsbered- skap med fartygs- och kustbevaknings- förband.

Det åligger vidare flottan att i fred till huvuddelen bemanna de statliga is- brytar- och sjömätningsfartygen.

3. Organisationen K rigsorganisationen

Krigsorganisationens förband m.m. ur flottan utgörs _— förutom av centrala och regionala staber och förvaltningar _ av fartygsförband, basförband och kustbevakningsförband. Gemensamt med kustartilleriet mobiliserar flottan marinens helikopterförband.

Fartygsförband. Kärnan i flottans

fartygsförband utgörs av stridsfartyg. De avses under för utredningen aktuell tidsperiod bestå av jagare, fregatter, tor- pedbåtar, motortorpedbåtar, ubåtar, minsvepare och minfartyg. En förskjut- ning mot de mindre —— »lättare» — fartygstyperna bedöms komma att äga rum, varvid nya typer av fartyg, exem- pelvis kanonbåtar, kan komma att till- föras flottan. Stridsfartygen samman- sätts till fartygsförband med olika ope- rativa huvuduppgifter enligt följande exempel.

Jagarflottiljerna består av jagare och torpedbåtar främst avsedda för anfall. Samtliga i jagarflottiljerna ingående fartyg kan operera med höga farter, vilket medger stor rörlighet i krigfö- ringen. Deras vapenutrustning är avpas- sad så att förbanden skall kunna be— kämpa mål på, under och över havs- ytan.

Ubåtarna som organiseras i ubåts- flottiljer —— opererar normalt nära fien- dens kuster eller inom särskilt hotade eller för anfall utsatta delar av den egna kusten. Ubåtarna kan med torpe- der anfalla såväl övervattensfartyg som andra ubåtar. De kan också fälla minor inom för egna övervattensfartyg oåt- komliga områden. De kan slutligen ut- föra spaning.

Ubåtsjaktförbanden är normalt sam- mansatta av fregatter och helikoptrar. Deras främsta uppgifter är att läges- bestämma och anfalla fientliga ubåtar. Ubåtsjaktförbanden är även lämpade för direkt skydd av egna sjötransporter.

Mineringsförband sammansätts av fartyg med stor minkapacitet min- fartyg. Dessa avses främst användas då större mineringar skall utläggas eller kompletteras. Vid utläggning av mindre mineringar inom svåråtkomliga eller av fienden kontrollerade vattenområden, utnyttjas snabba mindre övervattens- fartyg eller ubåtar.

Minröjningsförbanden består av olika typer av minsvepare för oskadliggö— rande av de skilda mintyper som kan förekomma i hindrande, fientliga mine- ringar. I minröjningsarbetet deltar även helikoptrar och röjdykare.

Med trängfartyg avses sådana fartyg, som främst inom flottans basområden erfordras för fartygens försörjning med artilleriammunition, minor, torpeder, drivmedel, vatten och livsmedel etc.. samt fartyg avsedda för transport av sårade, bogsering, bärgnings- och verk- stadstjänst m.m. Trängflottan utgörs sålunda av en synnerligen heterogen grupp ofta specialinredda fartyg.

De viktigaste stridsfartygen utgörs av stamfartyg, d. v. s. av flottans i fred anskaffade fartyg. Vissa stridsfartyg i krigsorganisationen utgörs av hjälp- fartyg, d.v.s. fartyg ur handelsflottan som är uttagna att vid mobilisering ut- rustas för krigstjänst. Exempel på hjälpstridsfartyg är hjälpminsvepare och hjälpminfartyg. Av trängfartygen i krigsorganisationen är endast en mind- re del stamfartyg, övriga är hjälpfartyg. De statsägda isbrytar- och sjömätnings- fartygen kan jämställas med stamträng- fartyg. Innan hjälpfartygen kan tas i bruk för sina krigsuppgifter erfordras i vissa fall i fred förberedda ombyggna- der av fartygen.

Stridsfartygens besättningar utgörs till förhållandevis stor del av aktiv personal. Proportionerna mellan aktiv personal, reservpersonal och värnplik- tiga varierar mellan olika fartygstyper främst beroende på fartygens tekniska utformning och taktiska uppgifter. På vissa fartygstyper, exempelvis ubåtar, utgörs omkring hälften av besätt- ningarna av aktiv personal. På träng- fartygen däremot utgörs personalen nästan uteslutande av värnpliktiga.

Basförband. Vid flottans baser sker förrådskomplettering och reparations—

tjänst. Baserna skall ge fartygen skydd mellan operationer till sjöss. Basernas antal och geografiska läge är avpassade så, att flottans operationsfrihet skall kunna tryggas. Basområdena utbreds i många fall över en stor yta, vilket stäl- ler särskilda krav på underhållsorgani- sation och bevakning.

Baserna betjänas av basbataljoner, uppdelade på underhålls-, fartygsrepa- rations-, transport- och bevakningskam- panier. De viktigaste befattningarna be- strids med fast anställd personal. Till övervägande delen utgörs dock perso— nalen i basbataljonerna av värnpliktiga.

Kustbevakningsförband. Kustbevak- ningsförbanden har till uppgift att in- samla informationer om fartygs och luftfarkosters rörelser utanför våra kus- ter. De utgör därjämte lednings- och kontrollorgan för den egna sjöopera- tiva verksamheten. Kustbevakningsför- banden ingår i bevakningsområden som täcker hela kusten och viktigare in- landsfarvatten. Inom bevakningsområ— dena återfinns bland annat följande förbandstyper, nämligen kustradarsta- tioner, kustbevakningsstationer, kust— radiostationer, sjökontrollstationer, mi- litärledsstationer och marina hinder. Personalen i dessa förband utgörs till helt övervägande del av värnpliktiga.

Fredsorganisationen

Utbildningen i fred vid flottan bedrivs dels i land, dels ombord. Därvid med- delas i princip all personal, avsedd att sjökommenderas, före påmönstring viss grundläggande utbildning vid örlogsskola i land.

Skolutbildningen i land är koncentre- rad till Berga och Karlskrona örlogs- skolor samt för officersutbildning till Sjökrigsskolan.

Utbildningen ombord bedrivs främst vid kustflottan, som består av utbild- ningsförband med en sammansättning

som i möjlig utsträckning liknar krigs- förbandens. Normalt ingår i den freds- rustade kustflottan en jagarflottilj, en motortorpedbåtdivision, en fregattdivi- sion, en ubåtsflottilj, två minröjnings- flottiljer, en minsvepardivision (för ka- dettutbildning m.m.), ett minfartyg samt en avdelning trängfartyg, organi- serade på sätt framgår av bilaga 10.

Utbildning för landförbandens behov bedrivs även vid de i fred bemannade örlogsbaserna i Stockholm, Karlskrona och Göteborg, vid vissa örlogsdepåer samt vid fredsrustade kustbevaknings- förhand, främst kustradar— och kust- radiostationer.

Helikopterutbildning bedrivs gemen- samt med kustartilleriet vid två freds- rustade helikopterdivisioner.

En rad särskilda förhållanden på- verkar fredsverksamheten vid flottan och medför bland annat att flottans fartygsrustningar i fred måste vara större än vad som erfordras för att en— bart utbilda värnpliktiga för krigsorga- nisationens behov, på sätt närmare re- dovisas i kapitel 17. Nämnda förhållan- den påverkar också värnpliktsutbild- ningens bedrivande.

Personalbehov och krigsplaceringsnor— mer

Enligt underlaget för 1963 års för- svarsbeslut skall antalet värnpliktiga under grundutbildning vid marinen år 1971 uppgå till högst 6050, inklusive värnpliktiga som erfordras för rekryte— ring av fast anställd personal m.fl. Av antalet 6050 torde omkring 3350 ha avsetts för flottan och omkring 2700 för kustartilleriet.

Det angivna antalet värnpliktiga år för flottans del bestämt av vad som er- fordras för att fortlöpande kunna driva verksamheten i fred. Det antal värn- pliktiga som erfordras för att omsätta flottans krigsorganisation är lägre.

Tabell 15: 1. Flottans värnpliktskontingenl omkring år 1971, sådan kontingenten torde följa av 1963 års försvarsbeslut, samt kontingentens genomsnittliga fördelning på kategorier

Antal värnpliktiga Kategori Sammanlagt i sjötjänst i landtjänst Värnpliktiga i allmänhet utom i hand- räckningstjänst .................... 850 750 1 600 Värnpliktiga i allmänhet i handräck— ningstjänst ....................... —— 100 100 Underbefälsuttagna värnpliktiga ...... 800 300 1 100 Värnpliktiga uttagna för utbildning i 80 40 120 specialtjänst ...................... Underofficersuttagna värnpliktiga= 120 60 1180 Summa 1 850 1 250 3 100 För rekrytering av aktiv personal och reservpersonal ..................... 250 Totalt 3 350

1 Utbildningen till värnpliktig officer genomgås efter frivilligt åtagande. För att krigsorga- nisationens behov skall tillgodoses fordras att 40 av de 180 underofficersuttagna genomgår sådan utbildning. 3 Innefattande även underofficersutbildat sjöbefäl.

Den beräknade genomsnittliga fördel- ningen av värnpliktskontingenten på värnpliktskategorier omkring år 1971, vid fortsatt tillämpning av 1963 års försvarsbeslut och utan ändring av ut- bildningsorganisationen framgår av ta- bell 15: 1.

De normer som nu tillämpas för krigsplacering av värnpliktiga på flot- tans fartyg är relativt obestämda. Krigs- placeringen har i stor utsträckning skett från fall till fall med utgångs- punkt i de tillgångar som vid varje till- fälle förelegat. Härvid har man kunnat nå en genomsnittlig tid för krigsplace- ring ombord på fartyg av omkring sex år. Stora avvikelser har förelegat mel- lan olika värnpliktiga, beroende på be- fattning. Det har också ansetts, att för- utvarande aktiv personal kunnat bibe- hållas längre i befattning omhord än övriga värnpliktiga. I landorganisatio- nen har krigsplacerats en del av de värnpliktiga som icke varit krigsplace- rade ombord eller som icke längre er- fordrades för krigsplacering ombord.

Normerna får ses mot bakgrund av att repetitionsutbildning vid flottan hittills förekommit i ganska ringa omfattning på grund av att de värnpliktiga i regel icke varit skyldiga delta i sådan utbild- ning. Avsaknaden av repetitionsutbild- ning har påverkat möjligheterna att bi- behålla personalens krigsanvändbarhet.

4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsutbildningen vid flottan

Stridsfartyget. Stridsfartygcts väsent- ligaste komponenter är så komplice— rade att en långt driven specialisering av utbildningen måste ske, om erfor- derliga kunskaper skall kunna inhäm— tas inom rimlig tid. En förhållandevis stor del av besättningarna utgörs av aktiv personal, som är under utbildning antingen till befäl med tjänst i elev- befattning, eller som befäl med place- ring som exempelvis fartygs- eller tjän- stegrenschef med eget utbildningsan- svar. Behovet av integrering av utbild- ningen såväl inom som mellan de olika

personalkategorierna blir därför omfat- tande.

Stridsfartygets utformning och ut- rustning bestämmer med snäva margi— naler besättningens kvalitativa och kvantitativa uppbyggnad, vilket med- för att utbildningen ombord är mycket känslig för förändringar i besättningens sammansättning. Utbildningen ombord påverkas därjämte i avsevärd grad av fartygets och materielens behov av kon- tinuerlig tillsyn och vård.

Kraven på den aktiva personalens ut- bildning i sjötjänst medför att fler stridsfartyg måste vara rustade i fred än vad som erfordras för att enbart ut- bilda värnpliktiga för krigsorganisatio- nens behov.

Insatsberedskap. Flottan upprätthål— ler nu viss kontinuerlig insatsberedskap med fartyg och kustbevakningsorgan. Detta har påverkat utbildningens in- passning under året och har som en förutsättning haft att utbildningen skett i omgångar med inbördes tidsförskjut- ning. Härigenom påverkas möjligheter- na att pedagogiskt lämpligt ordna ut- bildning och besättningsbyten. Den kontinuerliga insatsberedskapen med fartyg _ jämte isbrytnings- och sjömät- ningsverksamheten _ medför i sin tur behov av kontinuerlig verksamhet vid örlogsbaserna.

Överbefälhavaren har, utgående från 1963 års försvarsbeslut, under hand del— givit värnpliktsutredningen sina all- männa Önskemål i fråga om den fram- tida insatsberedskapen vid flottan. Des- sa önskemål har avsett en beredskap av en omfattning som icke på ett avgö- rande sätt skiljer sig från den som er- hålles i nuvarande system.

Centrala utbildningsanstaller. Beho—

vet av specialutbildning vilken i många fall ställer krav på dyrbara ut- bildningsanordningar har lett till

skapandet av centrala utbildningsan-

stalter, vilka för att utnyttjas ekono— miskt bör belastas någorlunda jämnt under utbildningsåret. Detta verkar i sin tur bindande på utbildningsom- gångarnas storlek, sammansättning och tidsmässiga inplacering.

Provverksamhet. Den fortlöpande ma- terielutvecklingen kräver en omfattande provverksamhet. Då denna i huvudsak måste utföras på kustflottans fredsrus- tade fartyg, påverkas utbildningen om- bord i ej ringa grad härav.

Isbrytning och sjömätning. Till flot- tans ordinarie verksamhet hör att till- godose det säsongbetonade behovet av personal för isbrytning och sjömät- ning. Härför erfordras årligen omkring 500 värnpliktiga under grundutbild- ning. Detta antal överstiger högst av- sevärt vad som krävs för att omsätta personalen i motsvarande krigsorgani- sation.

5. Nuvarande utbildningssystem

De värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet för utbildning Värnpliktig i allmänhet tilldelad flot- tan är enligt värnpliktslagen skyldig tjänstgöra 394 dagar, vilken tjänstgö- ring skall fullgöras i en följd. Under— befälsuttagen värnpliktig tilldelad flot- tan är skyldig tjänstgöra 444 dagar i en följd. Underofficersuttagen värnplik- tig tilldelad flottan är skyldig tjänstgöra under sammanlagt högst 540 dagar. Värnpliktig, som uttagits för officers- utbildning, är utöver tiden för under— officersutbildning skyldig tjänstgöra ytterligare högst 180 dagar; sådan ut- tagning må endast ske efter frivilligt åtagande.

För värnpliktig tilldelad flottan, vil- ken vid sjöbefälsskola avlagt sjökap- tens- eller sjöingenjörsexamen eller er- hållit avgångsbetyg från styrmans- eller maskinteknikerkurs ger värnpliktsla-

gen särskilda regler. Sådan värnpliktig är sålunda skyldig att, utöver den ovan angivna tiden om 394 dagar eller— om den värnpliktige före examens avläg- gande genomgått underbefälsutbildning utöver den angivna tiden om 444 da— gar, i den ordning Kungl. Maj:t bestäm- mer fullgöra ytterligare tjänstgöring under en tid av 120 dagar. Värnplik- tig, vilken vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptensexamen eller erhållit av- gångsbetyg från styrmanskurs och med godkännande vitsord genomgått under- officersutbildning vid flottan, må enligt värnpliktslagen efter frivilligt åtagande genomgå officersutbildning omfattande ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst är skyldig fullgöra soldat- och befälsutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring under 394 dagar samt fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar.

Konungen äger förordna om minsk— ning av tiden för tjänstgöringen i vissa fall. Härvid må bland annat tjänstgö- ringstiden förkortas med högst sju da- gar.

De angivna bestämmelserna tilläm- pas på följande sätt.

Tiden för grundutbildningen har stundom förkortats med någon eller några dagar för att vinna bättre anpass- ning till kalendern.

Värnpliktiga uttagna för underoffi- cersutbildning fullgör första tjänstgö- ring under 450 dagar med återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre repeti- tionsövningar om vardera 30 dagar.

Värnpliktiga uttagna för officersut- bildning — vartill hittills i praktiken ifrågakommit endast värnpliktiga som genomgått viss utbildning vid Sjövärns- kåren —— genomgår en grundläggande utbildning under 630 dagar samt fullgör

tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.

För värnpliktigt sjöbefäl som avlagt examen före värnpliktstjänstgöringens början omfattar den nämnda tjänstgö- ringen om 394 dagar normalt under- officersutbildning och den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar två tjänst— göringsomgångar av repetitionsövnings- karaktär om vardera 60 dagar. För sjö— befäl som fullgjort 394 eller 444 dagars värnpliktstjänstgöring före sjöbefäls- examen utnyttjas den nämnda ytterli- gare tjänstgöringen om 120 dagar helt för underofficersutbildning. Denna full- görs i en följd.

För värnpliktigt underbefäl och för meniga vid flottan föreligger som fram- går av det anförda ingen allmän skyl- dighet att genomgå repetitionsutbild- ning. Sådan skyldighet föreligger emel- lertid i vissa speciella fall. Sålunda ålägger inskrivningsförordningen den som innehaft fast anställning vid krigs- makten med ständig tjänstgöring viss tjänstgöringsskyldighet; med stöd av dessa bestämmelser har vid flottan även värnpliktigt, f. d. aktivt underbefäl —— liksom övrigt f. d. aktivt befäl ålagts repetitionsutbildning. Vidare ålägger Sjövärnskårens reglemente un- derbefäl och meniga tillhörande sjö- värnskåren viss skyldighet att delta i repetitionsutbildning.

För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärn- pliktiga och för utbildning i special- tjänst uttagna värnpliktiga torde få hänvisas till kapital 29. Dessa värn- pliktskategoriers förhållanden behand- las i återstoden av avdelning V endast i vissa avseenden. Detsamma är fallet med vissa värnpliktiga i allmänhet i flottans landorganisation med fredsupp- gifter som sammanfaller med eller grän- sar till de handräckningsvärnpliktigas.

Grundutbildningen

Utbildningssystemet i stort. Flottans nuvarande utbildningssystem bygger på principen att den sjökommenderade värnpliktige efter erforderlig skolut- bildning i land skall tjänstgöra ett år i följd ombord på fartyg.

Utbildningens mål och innehåll. Det allmänna målet för utbildningen av flottans värnpliktiga är att bland dem skapa en sådan anda, disciplin och yrkesskicklighet att de skall kunna lösa sina uppgifter under krig även under svåra förhållanden.

Utbildningen av några viktiga värn- pliktskategorier har följande innehåll. _— Utbildningen av de sjötjänstgörande underbefälsuttagna värnpliktiga omfat- tar bland annat en allmänmilitär ut— bildning, i huvudsak lika för alla flot- tans värnpliktiga och avsedd att i markstridshänseende ge den värnplik- tige förmåga att tjänstgöra som beväp- nad post ombord och i land samt någon förmåga att som menig uppträda i en skyttegrupp. Utbildningen omfattar vi- dare en yrkesutbildning, vars innehåll bestäms av den yrkesgren vid flottan som den värnpliktige tillhör. Ytterli- gare ingår i utbildningen sjömansut- bildning som syftar till att göra den värnpliktige förtrogen med de uppgif- ter som måste kunna lösas av envar be- sättningsmedlem på ett örlogsfartyg. Utbildningen ombord inleds normalt med tjänstegrensvis utbildning som syf- tar till att inlära ifrågakommande vapen- system, maskinanläggning etc. Därefter följer fartygsutbildning, syftande till att samöva de olika tjänstegrenarna så att besättningen blir i stånd att i alla hän- seenden ge fartyget full effekt, samt slutligen förbandsutbildning för att ge personalen förmåga att verka i av flera fartyg sammansatta förband. —— Utbild-

uppbyggnad för flottans sjötjänstgörande värnpliktiga. Utbildningens samband med det aktiva befälets utbildning ombord

Mål: Enligt krigets krav dugliga befatt- ningshavare, fartyg och förband Huvudsakliga ut- P orb an dsutbilonmg bildningsområ- den för aktiv per— Fartygsutbildning sonal under ut- bildning som be- fäl Tjänstegrensutbildning Huvudsakliga ut- ( Sjömansutbildning bildningsområ- den för värnplik— _ . . tiga samt aktiv Yrkesutblldnmg personal under utbildning till Allmänmilitär befäl [ utbildning

ningen av sjötjänstgörande värnpliktiga i allmänhet har samma innehåll utom det att yrkesutbildning i land i de flesta fall icke äger rum.

Utbildningen av de värnpliktiga är nära förenad med utbildningen av det aktiva befälet.

Utbildningens innehållsmässiga upp- byggnad och dennas samband med ut- bildningen ombord av det aktiva befä- let åskådliggöres i bild 15: 1.

Utbildningens organisation och ge- nomförande i stort. Huvuddelen av flot- tans värnpliktiga inleder sin militär- tjänst med en fem veckors rekrytkurs vid Karlskrona örlogsskolor. I samband härmed genomgår de värnpliktiga ock- så prov och uttagning till olika yrkes- grenar. De flesta värnpliktiga i allmän- het går efter avslutad rekrytkurs direkt till utbildning ombord eller till prak- tisk tjänst i land. Vissa värnpliktiga i allmänbet genomgår dock före den

pliktiga på olika slag av utbildning

(Innefattande även tid för inre tjänst m. rn.)

Värnpliktiga i allmänhet

Underbefälsuttagna värnpliktiga

Utbildning Rekryt-

kurs (timmar)

Yrkes- Praktisk Rekryt- Yrkes- Praktisk kurs tjänst kurs kurs tjänst (timmar) (veckor) (timmar) (timmar) (veckor)

Allmänmilitär utbildning vid skola i land ........................ 230 Befattningsutbildning vid skola i land ........................

Befattnings- och förbandsutbild- ning ombord eller i land ........ —

160 —— 230 I120

1200 _— =180

1 Gäller endast ett fåtal värnpliktiga. ” Inkl. befälsutbildning. ” För värnpliktiga avsedda för vissa befattningar tillkommer 130 timmar.

praktiska tjänsten en befattningsutbild- ning om högst sex veckor vid skola i land (yrkeskurs). De underbefälsuttag- na genomgår före sjötjänsten eller pla- ceringen i landförband en yrkeskurs omfattande minst sex veckor vid skola i land.

Sedan nämnda förberedande utbild- ning avslutats följer under omkring tio till tolv månader den praktiska utbild- ningen ombord —— varom ytterligare i det följande — eller vid landförband.

Den närmare fördelningen av utbild- ningstiden för huvuddelen av de värn- pliktiga i det nuvarande systemet fram- går av tabell 15:2.

För att kunna upprätthålla en konti- nuerlig insatsberedskap och samtidigt någorlunda jämnt belasta utbildnings- organisationen i land har de värnplik— tiga uppdelats i omgångar s. k. be- manningsgrupper — tidsförskjutna i förhållande till varandra.

Bemanningsgruppernas uppbyggnad och inplacering under året framgår i stort av bild 15:2.

Bemanningsgruppen A, som är den största, bemannar de större stridsfarty- gen (jagare, fregatter och ubåtar). Till

denna bemanningsgrupp är flottans övningsår knutet. Verksamheten om- bord börjar och slutar med det allmän- na besättningsbytet i mitten av oktober; stampersonal av olika kategorier går till utbildningsanstalter och staber i land och bemanningsgruppens under- befälsuttagna värnpliktiga hemförlovas. De underbefälsuttagna ersätts ombord med under året i juli månad inryckta värnpliktiga av samma kategori.

För att underlätta översynsarbeten och samtidigt garantera tillräcklig per- sonaltillgång ombord under tiden för yrkeskursen är utryckningen för värn- pliktiga i allmänhet lagd två månader senare än utryckningen för de under- befälsuttagna.

Utbildningsgången för värnpliktiga tillhörande bemanningsgruppen B är i princip densamma som för värnpliktiga tillhörande gruppen A men med besätt- ningsbyte i februari. Gruppen B be- mannar de mindre stridsfartygen samt trängfartygen.

övningsåret. Under fjärde och första kvartalen förläggs de A-bemannade far- tygen som regel till de olika marinkom- mandona. Fartygen genomgår då bland

5339;ij KATEGOR! Skå? ÄR1 ÄR 2 Åk 5 VÄRNRLIKTIGAI 3.1, '” W ALLMANHET UNDERBEFÄLS- +H

A UTTABNA immun VISSA SPEUALTJÄNST- 471 UTTAGNAVARNFUKPJM " 11/1 10/2. VARNELIKTlOAl $% ALLMÄNHET UNDERBEFÄLSUT— 444

B TAGNA VAleLlKHGA UNDERQFFILERSUT- 450 ' mansnamnet is/ 30,

4 'l

OEFICERSUTTAGNA 450.130 VARNPLlKTlGA

1 De befattningar för vilka dessa värnpliktiga avses, föreslås av -värnpliktsutredningen skola i fortsättningen bestridas av underofficersuttagna värnpliktiga.

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

annat årsöversyn vid örlogsvarven (ca fyra veckor per fartyg). Besättningen deltar i dessa arbeten. Resterande tid av vinterhalvåret utnyttjas'för utbild- ning av de olika tjänstegrenarna om- bord varvid fartygen under vissa perio— der går till sjöss för övning av bland annat officerare ur årets vapenofficers- kurs.

Bemanningsgruppen B bedriver öv— ningar i förband under fjärde kvartalet. Syftet härmed är främst att uppöva det under hösten nyembarkerade stambefä— let. Efter årsöversyn och byte av den värnpliktiga besättningen under mitten av första kvartalet påbörjas den grund- läggande utbildningen, som i princip löper på samma sätt som för beman- ningsgruppen A.

Andra kvartalet ägnar de båda be- manningsgrupperna åt vapenutbildning

under chefens för kustflottan ledning. Då samtränas fartygets olika tjänstegre- nar till en stridsenhet.

Under" tredje kvartalet "genomförs parallellt med fortsatt vapenutbildning en serie taktiska och operativa öv- ningar, som avslutas med höstens s.k. krigsövning. Tyngdpunkten i utbild- ningen under detta kvartal ligger på praktisk skolning av fartygs- och tjän- stegrenschefer.

Verksamheten i stort under övnings- året sådan den beskrivits framgår av tabell 15: 3.

Under grundutbildningen äger för den värnpliktige övningsuppehåll rum på sätt framgår av tabell 1524.

Repetitionsutbildningen

Av det tidigare anförda framgår, att skyldighet att fullgöra repetitionsutbild-

under övningsåret

Fjärde kvartalet Första kvartalet Andra kvartalet Tredje kvartalet

värnpliktiga.

Vissa underbefäls— uttagna genomgår ytterligare befatt- ningsutbildning i land.

Översyn på varv. Ev. rustning eller avrustning.

Befattningsutbild— ning för nyembarke- rat aktivt befäl samt

Bemanningsgruppen A Fartygsvis utbildning

Befattningsutbildning för nyembarkerat aktivt befäl och underbefälsuttagna

Befattningsutbild- ning för värnplik- tiga i allmänhet.

Bemanningsgruppen B

Översyn på varv. Ev. rustning eller avrustning. Byte av

fortsatt förbands— värnpliktsbesätt- utbildning. ning. Befattningsuthild- ning för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna vämpliktlga.

Vissa underbefäls- uttagna genomgår ytterligare befatt- ningsutbildning i land.

Fartygs- och för- bandsutbildning i vapeninsats (wår— skolor»).

Tillämpad förbands- utbildning och krigsövning.

Lika med bemanningsgruppen A.

ning endast föreligger för vissa värn- pliktiga vid flottan. Sådan utbildning har därför kunnat anordnas endast i liten utsträckning.

I anordnade övningar av repetitions- övningsnatur har deltagit reservperso- nal, värnpliktiga som under grundut— bildningen utbildats till värnpliktiga underofficerare eller officerare, tidi- gare aktiv personal underbefäl, un- derofficerare och officerare i spe- cialtjänst uttagna värnpliktiga samt visst värnpliktigt sjöbefäl ur handels— flottan. I stor utsträckning har härvid personalen inkallats till fortsatt tjänst- göring i omgångar om normalt 30 dagar

ungefär vart femte år så länge tjänst— göringsskyldighet härför återstått. In- tervallet mellan övningarna har varie- rat genom att de delvis styrts av till- gången på sådana hefattningar ombord på fredsrustade fartyg som motsvarar vederbörandes krigsbefattning samt, vad gäller befattningar i landförband, tidpunkterna för de marinkommandovis anordnade krigsövningarna. Sjövärns— kårens personal och vissa värnpliktiga, krigsplacerade i flottans landförband har efter frivilligt åtagande i icke ringa utsträckning deltagit i övningar, främst i samband med marinkommandonas krigsövningar.

j ? &

vid flottan . Antal . _ Kategori dagar Tidpunkt Värnpliktiga i allmänhet 14 Under juli 12 Jul- och nyårshelgen 5 I anslutning till påsk m. fl. helger 31 Underbefälsuttagna värnpliktiga 12 Jul- och nyårshelgen 8 I anslutning till påsk m. fl. helger 14 Under juli 12 Jul- och nyårshelgen (andra året) 46 Underofficersuttagna värnpliktiga 6 Under juli 12 Jul- och nyårshelgen 14 Under juli (andra året) 6 I anslutning till påsk m. fl. helger 38 Officersuttagna värnpliktiga 38 I likhet med underofficersuttagna Värnpliktiga 12 Jul- och nyårshelgen (andra året) 50

6. Granskning av nuvarande utbildnings- system. Behovet av förbättringar

Värnpliktsutredningen granskar i det följande nuvarande utbildningssystem mot bakgrund av de allmänna riktlinjer som utredningen i avdelning III angivit böra eftersträvas att följa för de olika försvarsgrenarnas del vid utformningen av ett framtida värnpliktssystem. Som underlag för granskningen har, på sätt utvecklas i kapitel 1, förelegat främst utredningens egna undersökningar på fältet ävensom studier av utbildnings- bestämmelser, utbildningsplaner och ut- bildningsrapporter.

Studierna har innefattat bland annat intervjuer med personal ur alla katego- rier. De har kompletterats med en av fartygsbefälet genomförd, dagboksmäs- sig kartläggning av verksamheten på stridsfartygen.

Granskning med hänsyn till målsättning och krav i stort

Krigets krav. Tidigare har framhål- lits, att krigsmakten i händelse av krig icke kan påräkna någon tid för kom- pletterande utbildning efter mobilise- ring. Angelägenheten av att de unga värnpliktiga så snart som möjligt göres krigsplaceringsbara har också belysts. Vidare har framhållits nödvändigheten av att varje värnpliktig ges en sådan all- mänmilitär utbildning att han i alla lä- gen kan skydda sig, bjuda aktivt mot- stånd och bistå kamrater. — Härav följer att utbildningen i fred bör resul- tera i enligt krigskraven dugliga för- hand, beredda att lösa sina uppgifter omedelbart efter mobilisering, vilket i sin tur fordrar att grundutbildningen för den värnpliktige leder fram till full användbarhet i den krigsbefattning, för

"r

vilken han är utbildad och att krigsför- banden samtränas redan i fred. Härtill kommer att alla värnpliktiga oavsett be- fattning bör ges en allmänmilitär ut- bildning av viss minimiomfattning.

I rapporter och uttalanden från ut— bildningsbefäl och myndigheter uppges att resultatet av grundutbildningen enligt nuvarande system är i huvudsak tillfredsställande. Värnpliktsutredning— ens egna studier och iakttagelser har i allt väsentligt bekräftat detta. Även om vissa svagheter konstaterats vad gäller fartygsbesättningarnas förmåga 'till verksamhet i bas _ särskilt strid i bas — torde generellt kunna sägas, att nuvarande grundutbildning leder fram till att den enskilde värnpliktige blir krigsplaceringsbar.

Då det i flottan för närvarande ej förekommer repetitionsövningar i krigs- förband, kan kravet att i fred samträna krigsförbanden normalt icke tillgodo- ses. Detta förhållande gäller även för de fartygstyper, för vilka genom en förhål- landevis hög fredsrustningsvolym »för många» värnpliktiga utbildas och på vilka man därigenom kan hålla korta krigsplaceringstider. För att så långt möjligt minska vådorna av bristen på samträning i fred har man för de olika fartygen och fartygsförbanden utarbe— tat särskilda snabbutbildningsplaner, enligt vilka man på tämligen kort tid efter mobilisering kan nå full strids- duglighet.

Insatsberedskapen. I kapitel 9 har kraven på insatsberedskap och de prin- cipiella relationerna mellan insatsbe- redskapen och fredsutbildningssyste- mets utformning berörts.

Utredningen har under utbildnings- åren 1961/62 och 1962/63 kartlagt in- satskraften i nuvarande system för alla flott—ans fredsrustade stridsfartyg. Av kartläggningen, som utförts av fartygs-

och förbandschefer och granskats av chefen för kustflottan, har också sam- bandet mellan utbildningsstegring och insatskraft kunnat utläsas. För närmare uppgifter om undersökningen torde få hänvisas till hemlig bilaga (bilaga H 5).

Allmänt har emellertid kunnat kon- stateras, att flottans nuvarande utbild- ningssystem medger att ständigt under året fartyg hålls insatsberedda.

Personalekonomi. På grund av den knappa tillgången på personal måste strävan vara att hålla den vapenföre värnpliktige användbar inom totalför- svaret under hela hans värnpliktstid. Behovet av personal för att vidmakt- hålla utbildningsorganisationen, för att upprätthålla mobiliserings- och insats- beredskap samt för isbrytning och sjö- mätning leder emellertid till att flottan i nuvarande system utbildar fler värn— pliktiga än som svarar mot krigsorgani- sationens personalbehov. Då de värn— pliktiga i flottan nu fullgör hela sin tjänstgöring i en följd, saknas möjlighet att genom omskolning eller repetitions- övningar göra dessa användbara inom andra delar av försvaret.

Sociala synpunkter. Tidigare har be- rörts det civila skolsystemets utveck- ling och angivits en norm för de hänsyn som bör tas till de värnpliktigas möj— ligheter att bedriva civila studier, inne— bärande att tid motsvarande högst två studieterminer bör tas i anspråk för militär grundutbildning. Värnplikts— tjänstgöringens inpassning under året är härvid av stor betydelse.

Nuvarande inplacering av utbild- ningskontingenterna i flottan måste, med hänsyn till nämnda norm anses otillfredsställande, då samtliga normalt tar minst tre studieterminer i anspråk. För underbefälsuttagna värnpliktiga tillhörande bemanningsgruppen B be- rörs också en fjärde termin.

Undersökning av utbildningssystemets praktiska utformning ombord: Under- sökningens uppläggning Inledning. En stor del av värnplikts— tjänstgöringen i flottan åtgår till annan verksamhet än utbildning av den värn- pliktige själv. Tjänstgöringstiden om— bord för den värnpliktige används så— lunda i princip för att utbilda den värnpliktige för hans krigsbefattning, men också för att bilda en sådan övningsorganisation att den aktiva per- sonalen kan erhålla erforderlig utbild- ning. Därjämte utnyttjas tjänstgöringen för att tillgodose insatsberedskapens krav. Slutligen utnyttjas tiden för underhålls- och servicearbeten på far- tyget.

För att möjliggöra en realistisk be- dömning av erforderlig tjänstgöringstid för de värnpliktiga i flottan fann värn- pliktsutredningen det nödvändigt att söka kartlägga omfattningen och karak- tären av nämnda slag av verksamhet samt deras inbördes betydelse. I detta syfte genomfördes parallellt med fält- studierna under utbildningsåren 1961/ 62 och 1962/63 den inledningsvis nämnda dagboksmässiga kartläggningen av verksamheten på kustflottans samt- liga stridsfartyg. Arbetet genomfördes med hjälp av ett särskilt formulär, där varje fartygschef hade att veckovis på en tablå införa vissa specificerade upp- gifter. Formuläret utarbetades i nära samarbete med personal ur kustflottan och avsågs belysa a) fartygens huvudsakliga verksamhet, b) tid under gång till sjöss,

c) tid för utbildning, (1) tid för underhålls- och servicearbe- ten m. m.,

e) kunskapstillväxten under utbild- ningens gång för de olika personal- kategorierna,

f) tillväxten under utbildningens gång av prestationsförmågan för de olika tjänstegrenarna,

g) d:o för hela fartyget samt

h) fartygets stridsvärde ur insatsbered- skapssynpunkt. Sistnämnda förhållande kartlades också av divisions- och flottiljchefer samt av chefen för kustflottan, som vid granskning av materialet också tillförde principiella synpunkter.

I det följande berörs endast vissa, för utredningsarbetet grundläggande re— sultat och slutsatser. De exempel och värden, som redovisas, är i huvudsak hämtade från de i undersökningen in- gående jagarna. Motivet härför är, att dessa genom sin stora besättning och sina många stridsfunktioner är de mest utbildningskrävande.

För att underlätta förståelsen beskrivs kortfattat principerna för en jagares bemanning samt besättningens indel- ning och utbildning.

Jagarens bemanning. Besättningens storlek och kvalitativa sammansätt- ning bestäms av fartygets

stridsmedel (vapensystemens antal, omfattning och typ),

maskinutrustning (antal och typ av turbiner, pannor etc.),

övrig teknisk utrustning (radio, ra- dar) samt

ekonomi— och sjukvårdsanläggningar (kök, förråd, expeditioner, förbands- och saneringsplatser).

Besättningens storlek variererar nå- got mellan olika jagare. En jagarbesätt- ning i fred kan exempelvis omfatta 16 officerare, 20 underofficerare och 175 underbefäl och meniga, eller till- hopa 211 man. Av dessa är 100 till 125 värnpliktiga. En del av de befattningar, som i fred innehas av aktivt befäl, be- sätts i krig av värnpliktigt befäl. För att öka stridsuthålligheten tillförs be-

sättningen i krig viss förstärknings— personal.

Personalen utbildas under skolutbild- ningen i land inom ett trettiotal olika yrkesgrenar. Dessa är sammanförda i fyra större avdelningar, nämligen däck, maskin, ekonomi och hantverk.

För stridsutbildningen ombord sam- manförs personal ur olika yrkesgrenar till tjänstegrenar. Exempelvis ingår i tjänstegrenen artilleri sålunda yrkesgre- narna artillerimatros medelsvår, artil- lerimatros luftvärn, eldledningsmatros, radarobservatör, artillerihantverkare samt eldledningselektriker.

Tjänstegrenarna hänförs i sin tur till större enheter, avdelningar, enligt föl-

jande. Avdelning Omfattar tjänstegrenarna vapenavdelningen stridsledning navigering manöver signal

artilleri torped och min ubåtsj akt

maskin elektro skydd

skeppstekniska avdelningen

intendentur- och sjukvårds-

avdelningen förplägnad

sjukvård

För att kunna bedriva verksamhet dygnet runt måste besättningen kunna arbeta i avlösningar, avpassade efter den aktuella situationens krav. Detta åstadkommes genom indelning i två vakter. Vakterna är lika stora och i princip lika sammansatta. Om man kal— lar tjänstegrensindelningen en delning genom tvärsnitt, innebär vaktindel- ningen en delning genom längdsnitt, där varje tjänstegren delas mitt itu. Var— dera vakten indelas i sin tur i två s.k. kvarter, vilka också är inbördes lika stora och lika sammansatta.

Det nu anförda åskådliggöres sche- matiskt i bild 15:3.

Utbildningen för strid sker tjänste- grensvis. Utbildningen i sjömanskap (tilläggning, ankring o. s. v.), säkerhets— tjänst (brandsläckning m. m.) och eko— nomitjänst (rengöring m. m.) sker vakt- eller kvartersvis.

Utbildningen ombord. Beträffande ut- bildningens praktiska genomförande ombord bör några principiella särdrag uppmärksammas.

Behovet av integrering av utbild- ningen dels mellan olika personalkate— gorier och yrkesgrenar inom samma tjänstegren, dels mellan tjänstegrenarna leder icke endast till en tidskrävande utbildning utan ställer därjämte stora krav på fasthet i bemanningen. För att utbildningen skall kunna bedrivas ra- tionellt måste besättningen som helhet sammanhållas under längre tid och utan personalbyten. Detta innebär också att viss personal — individuellt sett — se— dan länge kan vara färdigutbildad men likväl med hänsyn till fartyget och för- bandet måste delta i utbildningen.

Som tidigare nämnts måste utbild- ningen bedrivas antingen tjänstegrens- vis eller vaktvis (kvartersvis). Då ut- bildningen ej kan drivas samtidigt efter båda linjerna och dessutom i många fall tjänstegrenarna endast kan övas en och en, är det nödvändigt att i hög grad låsa utbildningen genom en långt driven detaljplanläggning. Detta medför i sin tur, att utbildningsverksamheten om- bord blir särskilt känslig för sådana för- ändringar i förutsättningarna, som krä- ver omdisposition av utbildningsstoffet. Svårigheterna att vid en omläggning av utbildningen undvika s.k. spilltid är därför stora.

Stridsutbildningen till sjöss är myc- ket beroende av tillgången på utbild- ningsresurser, såsom samverkande far- tyg, flyg, helikoptrar, målbogserare o.s.v. Ett rationellt utnyttjande av dessa kräver en omfattande central

Bild 15: 3. Jagarbesältnings indelning (schematisk framstäIIning)

523335 KVARTER _________ _ ______ STYRBORDS KVARTER —————————— — —————— | VAKT KVARTER __ _______________ | |

KVARTER | , j

| | 20 % .— fZi ; g ' _ "" un " ååå _, 054 å ä 22 % | TJANSTEÖRENAR 54.455 cz: _, 5 & sagg .5 D—' '" a. . tf- ååä % & f_é & 95% g & v L # _H—l VAPENAVDELNINGEN SKEPPSTEKNISKA lNTENllENTUR AVDELNl NGEN OCH SlUK' VARDSAV— DELNINGEN

planläggning och ledning. Härigenom begränsas fartygschefernas möjligheter till en i och för sig önskvärd rörlighet i utbildningen. Då utbildningsresur- serna i fråga är relativt väderleksbero- ende, måste planläggningen av utbild- ningen ombord i stor utsträckning även inrymma reservalternativ, lämpliga att tillgripa om ordinarie övning måste in- ställas eller uppskjutas.

För att fortlöpande hålla tillräckligt många officerare utbildade för krigsor- ganisationen, måste man för närvarande varje år byta större delen av fartygets officersbesättning och därmed också flertalet av dem som är chefer och sam- tidigt genomgår egen utbildning i be- fattningen. Då det erfarenhetsmässigt erfordras minst ett övningsår i befatt- ningen för att en fartygschef, en sekond eller en tjänstegrenschet' skall kunna anses färdigutbildad, kommer utbild- ningen att i viss utsträckning ledas av icke rutinerat befäl.

Undersökning av utbildningssystemets praktiska utformning ombord: Resultat i huvuddrag Tjänstgöringstidens fördelning ombord. Värnpliktsutredningens kartläggning av

tjänstgöringstidens fördelning på oli- ka typer av verksamhet ombord är icke att betrakta som en arbetsstudie i vanlig mening. Även om strävan har varit att så noggrant som möjligt bok- föra den faktiskt använda tiden för varje tjänstegren, är dock variationer- na i tidsuttag såväl inom som mellan tjänstegrenarna av den arten, att siffer- materialet för att ge överskådlighet måst sammanjämkas och avrundas. Så- som representativ tjänstegren vid redo- visningen har valts den största ombord, nämligen artilleriet.

Undersökningarna visar, att i genom- snitt för helt år räknat något mindre än hälften av de värnpliktigas tjänst- göringstid ombord tages i anspråk för utbildning, medan återstoden av tiden använts för materielvård samt service- och underhållsarheten. Tid för vakttjänst har härvid ej inräknats. Nödig bered- skap kan i regel upprätthållas inom ra- men för den tid som avsatts för nu an- given verksamhet och fordrar därför ej särskild tid. Det anförda belyses av bild 15: 4.

Vid bedömning av det åskådliggjorda materialet bör beaktas att flertalet far- tyg genomgick årsöversyn vid varv under fjärde kvartalet, varför service—

Bild 15: 4. Genomsnittlig fördelning av tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga ombord vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar

1002.

kåk

kk

kåk XXX

4. kvartalet ANNAN UTBILDNING ÄN |:] STRIDSUTBILDNING

_ STRIDSUTBILDNING

l. kvartalet

li

| 2, kvartalet 5. kvartalet |

& MATERIELVÅRD 7////A SERVICE'OCH UNDERHÅLLSARBETEN

Anm. 1. Avser värnpliktiga ur artilleriet ombord på jagare.

2. Tid för vakttjänst är ej inräknad.

och underhållsarbetenas andel där bli- vit något högre än under året i övrigt. Vidare har andelen annan utbildning på grund av vissa utbildningsförsök blivit större än normalt under första kvartalet.

Vid detaljanalys av materialet har utredningen valt att koncentrera denna till de av värnpliktsutbildning domine- rade första och andra kvartalen.

Tidsfördelningens beroende av farty- gens verksamhet i stort belyses i bild 15:5. Undersökningen visar, att under första och andra kvartalen den för ut- bildning redovisade tiden utgjorde 35 procent av tjänstgöringstiden under stillaliggande skede och 55 procent under rörligt skede, om vakt ej inräk- nas.

Då de i undersökningen redovisade tiderna är alltför grovt beräknade för att kunna läggas som grund för en tim- beräkning av den värnpliktiges tjänst- göringstid, har för detta ändamål den för verksamheten ombord av chefen för kustflottan fastställda dagsrutinen an- vänts som norm. Även om rutinens ti- der i praktiken i vissa fall överskridits

på grund av förseningar och förbands- övningsdygn, bedömer utredningen att den tjänstgöringstid som kan utvinnas inom rutinens ram kan betraktas som ett rimligt genomsnitt för den värnplik-

Bild 15: 5. Fördelningen av tjänstgöringstiden ombord vid stillaliggande och under gång vid tid- punkten för värnpliktsutredningens undersök- ningar

1007.

STILLALIGGANDE UNDER GÅNG

ANNAN UTBILDNING ÄN snmsuraumume

_ srRIusuriILnNma

Anm. 1. Avser värnpliktiga ur artilleriet om— bord på jagare. 2. Tid för vakttjänst är ej inräknad. 3. Avser genomsnittlig fördelning av tjänstgöringstiden under första halv- året.

& MATERIELVÄRD , SERVICE—OCH UNDER- %

HÄLLSARBETEN

tiges tjänstgöring under första och andra kvartalen.

Den sammanlagda tjänstgöringstiden var enligt rutinen vars närmare inne- håll framgår av bild 15:6 för stilla- liggandedag 7 timmar och för gångdag 6,5 timmar. En dag per vecka tillkom dessutom 1,5 till 2 timmar för kvälls- övning. Den kortare tjänstgöringstiden under gång var motiverad av att öv- ningarna till sjöss vissa dagar måste avbrytas senast klockan 15.30 för att fartygen skulle hinna i hamn till en tidpunkt som bestämts med hänsyn till arbetstidsregleringen för den aktiva personalen. Då under hemgången i hu- vudsak endast vaktgörande personal varit ianspråktagen, har denna tid (klockan 15.30—16.30) räknats som vakttjänst för ett kvarter. Härtill kom den tid som använts för vakttjänst, i ge- nomsnitt 5,5 till 7 timmar per vecka. Till vakttjänst räknades då endast vakt- pass som legat utanför den ordinarie schemalagda tjänstgöringstiden.

En på grundval av dagsrutinen gjord tjänstgöringstidsberäkning, avseende en vecka, visar, att den totala tjänstgö-

Bild 15: 6. Dagsrutinen i stort för de värnplikti- gas tjänst ombord på kustflottans fartyg vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar

STILLALIGGANDE-

-—DAE GÄNGDAG

KL16” 1500 14,00 15” 17.” -- 11" - 10” - oqoo _ oam —

TJANSTGÖRINGSTID

)" 7t'Im 6,5tlm

ringstiden (inbegripet tid för vakt- tjänst) för värnpliktiga ur artilleriet under första och andra kvartalen upp- gick till normalt ca 42 till 42,5 timmar per vecka, på sätt framgår av tabell 15:5.

Med tillämpning av den i det föregå- ende redovisade procentuella tidsfördel- ningen under stillaliggande reSpektive rörligt skede har utredningen beräknat genomsnittstiden för utbildning under stillaliggandevecka till 13 timmar och under gångvecka till 19,5 timmar.

Det bör uppmärksammas, att den redovisade stillaliggandeveckan före- kommer i renodlad form i huvudsak endast i samband med översyner och övningsuppehåll samt då isförhållan— dena är sådana, att fartygsgång ej är möjlig. Om man vid beräkning av tids- fördelningen för stillaliggandeskede en- dast me-dräknar veckor med koncen- trerad utbildning, var tiden för utbild- ning under stillaliggandevecka 18 tim- mar. Det sagda belyses i bild 15: 7.

Vanligen har fartygen även under vinterkvartalet någon gångdag per vecka. Under sommarhalvåret förekom- mer normalt per vecka tre men under vissa perioder fyra eller fem gångdagar. Då fartygen normalt antingen bedriver övningar till sjöss eller ligger till ankars i ytterskärgården under de nätter som inneslutes av gångdagarna, är persona— len ombord som regel tvungen att under tiden tisdag morgon—torsdag eftermid- dag tillbringa även sin fritid ombord. Som kompensation för den bundenhet i tjänstgöringen, som dessa förhållan- den jämte den omfattande vakttjänsten skapar, har vaktfri sjötjänstgörande personal fria lördagar utan inskränk- ning av den totala arbetstiden.

Det bör ännu en gång understrykas att de ovan redovisade värdena är ge- nomsnittliga och gäller värnpliktiga ur artilleriet ombord på jagare under

Tabell 15: 5. Genomsnittlig tjänstgöringstid för vecka för värnpliktiga ur artilleriet om— bord på jagare under första och andra kvartalen vid tiden för värnpliktsutredningens

undersökningar (tid i timmar) Viss t'dåsntngrrlin Fartygets verksamhet under veckan vakt- L g g Summa ”a"” dagtid kvällstid Stillaliggande .................................... 5,5 35 1,5 42 Stillaliggande 2 dagar, gång 3 dagar ................ 7 33,5 2 42,5

första och andra kvartalen. Såväl vad gäller utbildning som annan verksam- het och vakttjänst förekommer olikhe- ter dels mellan tjänstegrenarna, dels mellan fartygen. Utredningen har vid sammanjämkningen eftersträvat att så långt som möjligt skilja utbildning av värnpliktiga från annan verksamhet. Beträffande tjänstgöringstidsuttaget under året har utredningen funnit att fjärde kvartalet i stort sett liknat första och andra medan däremot tredje kvar- talet legat något högre beroende på att verksamheten då dominerats av för- bandsövningar av olika slag.

Kunskapstitlväxten ombord. Tillväga- gångssättet vid kartläggning av kun- skapstillväxten för tjänstegrenar och fartyg har varit följande.

Det för varje tjänstegren totala ut- bildningsstoffet under året har uppde- lats i åtta till omfånget ungefär likvär— diga etapper. Då en etapp har avverkats anses tjänstegrenen ha höjt sin utbild— ningsståndpunkt med en enhet. Farty- gets utbildningsståndpunkt har fram- räknats som ett genomsnitt av tjänste— grenarnas. De erhållna värdena har åskådliggjorts i form av kurvor (jfr bi- laga H 5).

Bild 15: 7. Tid för utbildning och tid för annan verksamhet ombord vid tiden för värnpliktsutred- ningens undersökningar

STI LLALIGGANDEVECKA VID KDNCENTRERAD

GENOMSNITTLIGT

GÅNGVECKA GENOMSNllTLlGT

UTBILDNING 5,5 tim 7,0 tim 235 _;I_ 16,0 _"- i |9,5'"' 13, 0 "" S:a. 42 tim Sn 42 tim S:a _ 42,5 tim 7 _ VAKTYJÄNST % mremewko um- _ ummmue

åERVlK-E'OCH UNDER-

HÅLLSARBETEN

Anm. 1. Avser värnpliktiga ur artilleriet ombord på jagare.

2. Tid för vakttjänst är inräknad. 3. Avser första halvåret.

Undersökningen visar att kontinuite- ten i kunskapstillväxten ombord på ja- gare (bemanningsgrupp A) i vissa fall starkt rubbas av främst personalbyten ombord. Mest påtagligt gör sig detta gällande i samband med byte av värn- pliktiga under fjärde kvartalet, då en avsevärd nedgång i fartygsbesättning- ens totala kunskapsnivå sker. En annan nedgång sker kring skiftet mellan första och andra kvartalen, då vissa byten av aktiv personal sker.

På de B-bemannade fartygen, där värnpliktsbesättningarnas tjänstgöring ligger tidsförskjuten i förhållande till övningsåret, sker kunskapstillväxten under de tre första kvartalen i huvud- sak på liknande sätt som på jagarna. Kunskapskurvan når sin höjdpunkt vid tiden för krigsövningen i början av tredje kvartalet, varefter en tämligen kraftig nedgång sker till följd av byten av det aktiva befälet. Det anförda åskådliggöres närmare i den hemliga bilaga vartill nyss hänvisats.

Vid kartläggning av kunskapstillväx- ten för de olika personalkategorierna har de inbördes relationerna mellan de aktiva officerarnas utbildning som be- fäl och utbildningen av de värnpliktiga bedömts vara av speciellt intresse, ef— tersom skillnaden i behov av utbild- ning dem emellan är störst.

Kunskapsnivån har för personalen angivits i tre nivåer med följande be- dömningsgrunder.

1. Någon färdighet (kan efter anvis- ning hjälpligt utföra sina åliggan- den)

2. Färdighet (kan självständigt fullgö- ra sina åligganden formellt riktigt men utan rutin)

3. God färdighet (kan klara arbetet självständigt, snabbt och riktigt) Undersökningarna visar, att de ak- tiva officerarnas relativa kunskapsnivå ligger högre än de värnpliktigas vid öv-

ningsårets början men att de når god färdighet först mot slutet av tredje kvartalet. De värnpliktiga däremot står vid övningsårets början på en låg kun- skapsnivå men har redan vid slutet av andra kvartalet nått god färdighet.

Vid bedömningen av ifrågavarande material bör uppmärksammas följande.

De framtagna grundvärdena vilar i huvudsak på personliga bedömanden, gjorda av utbildningsledarna. Det visa- de sig svårt att dra gränser mellan de olika nivåerna för såväl den enskilde som för hel kategori. Utredningen har därför sökt bredda underlaget för sin egen bedömning genom att vid fältstu- dier och intervjuer särskilt uppmärk- samma dessa frågor.

Då en stor del av officerarnas utbild- ning rör fartygsförbandet och icke en— dast det egna fartyget gäller principi- ellt, att de ej kan anses färdigutbildade förrän förbandsutbildningen slutförts, d.v.s. efter krigsövningen.

De värnpliktigas utbildning rör, med få undantag, endast det egna fartyget, varför de i princip kan betraktas som färdigutbildade efter genomförd far- tygsutbildning i slutet av andra kvar- talet, dock att deras behov av tillämpad utbildningen under krigsmässiga for- mer ännu ej är tillgodosett. Undantagna från denna regel är de värnpliktiga som medverkar i en från fartyget utåt— riktad verksamhet och därigenom sär- skilt engageras i samband med för- bandsutbildningen, exempelvis sam- bands- och stridsledningspersonal. Des— sa bedöms ha nått motsvarande utbild- ningsståndpunkt efter ytterligare ca en månad.

Det bör emellertid understrykas, att begreppet färdigutbildade här är rela— tivt. Även om utbildningsmålen för de värnpliktiga uppnåtts redan vid för- bandsutbildningsskedets början, inne- bär icke detta att inlärningen då helt

avstannar. Under förbandsövningarna sker ett fortsatt befästande av vunna kunskaper och färdigheter samtidigt som övningsbetingelserna och övning- arnas karaktär ställer ökade krav på uthållighet och rutinmässigt handlande i såväl strid som med avseende på all— mänt sjömanskap.

Fartygens stridsvärde ur beredskaps- synpunkt. Den på utbildningstillväxten baserade successiva höjningen av farty- gens stridsförmåga sedd ur insatsbered- skapens synpunkt redovisas i tidigare nämnd hemlig bilaga.

Undersökning av utbildningssystemets praktiska utformning ombord: Erfaren- heter och slutsatser

Utredningen har allmänt kunnat kon- statera att utbildningsverksamheten om- bord på fartygen bedrivs på ett för- tjänstfullt sätt och leder fram till avsett mål. Dock har kunnat iakttas vissa brister, orsakade av utbildningssyste— mets utformning.

övningsåret. Utbildningen ombord av bemanningsgruppen A börjar under ur sjösynpunkt svåra väderleksförhål— landen, genomlöper därefter en kvar- talslång isperiod och slutar med två kvartal med i allmänhet gott väder. Ur klimatsynpunkt är detta en olämplig utbildningsgång. Dels börjar man un- der svåra och slutar under relativt lätta förhållanden, dels bryts sjöutbildning- en av en lång period av påtvunget stil- laliggande för fartygen. Då den inle- dande utbildningen ombord är minst beroende av att fartyget kan gå, synes det ur pedagogisk synpunkt lämpligare att börja utbildningen under isperioden och därigenom vinna en sammanhäng- ande period för fartygsgång och en ur väderlekssynpunkt lämplig stegring.

Bemanningsgruppen B har en ur pe— dagogisk synpunkt mycket lämplig in- passning under året, om man undantar

tiden från juluppehållet till utryck- ningen i början av februari. Verksam- heten under sistnämnda period består i allmänhet i översyns- och servicear- beten och blir för den värnpliktige när- mast en antiklimax efter en i övrigt meningsfylld tjänstgöring.

Enligt utredningens mening bör be- manningsgrupperna av utbildningsskäl vara så inpassade, att de dels ger möj- lighet till en sammanhängande sjöut- bildning utan avbrott på grund av is, dels medger en pedagogiskt riktig steg- ring av utbildningen.

Personalbyten. Byte av personal i be- sättningen under löpande övningsår har visat sig medföra allvarliga konse- kvenser för utbildningsverksamheten. Detta belyses bäst av utbildningskur- vans nedgång under december och ja- nuari, då man efter byte av värnplik- tiga i allmänhet på vissa punkter måste på nytt börja utbildningen från början. Även de små bytena av mera tillfällig natur (aktiv personal från skolor, re- petitionsövande personal, från isbrytare och sjömätningsfartyg friställda värn- pliktiga m.fl.) kan orsaka besvärande nedgångar i utbildningsnivån.

Personalbytena har också utbild- ningspsykologiska konsekvenser. För den kvarvarande personalen medför bytet ofta en onödig och ointressant upprepning av ett redan känt utbild- ningsinnehåll. För den nytillkomne kan det i vissa fall innebära en om- plantering från en invand och godtagen miljö till en främmande, där han kanske aldrig finner sig tillrätta. Särskilt gäl- ler detta värnpliktiga, som efter full- gjord tjänst på delårsrustade fartyg (exempelvis motortorpedbåtar samt sjömätar- och isbrytarfartyg) måste fullgöra återstående tjänstgöringsskyl- dighet på annat fartyg.

Den tidsförskjutna värnpliktsutryck- ningen på de A-bemannade fartygen

medför, att de värnpliktiga i allmänhet efter övningsårets kulmen —— krigsöv- ningen kvarstannar ytterligare ca åtta veckor ombord och deltar i de ny- embarkerade underbefälsuttagna värn- pliktigas grundläggande utbildning. En del av de värnpliktiga i allmänhet upplever denna tjänstgöring som me- ningslös. Detta synes hos vissa skapa en negativ hållning till militärtjänsten. För de underbefälsuttagna värnpliktiga innebär dessa förhållanden att de inle- der sin acklimatiseringsprocess ombord i en miljö som präglas av nära kontakt med kamrater som har en tämligen lång tjänstgöring bakom sig. Då de båda grup- perna icke endast utbildas gemensamt utan även bor och lever tillsammans i trånga och obekväma utrymmen, före- ligger risk att miljön härvid ogynnsamt kan påverka de nykomnas utbildnings- situation. Särskilt gäller detta möjlighe- terna att hos de underbefälsuttagna värnpliktiga skapa en för tjänsten om- bord nödvändig känsla för disciplin, ansvar och noggrannhet.

Bytet av aktivt befäl i oktober på de B—bemannade fartygen (torpedbåtar och minsvepare) sker vid en tidpunkt, då de värnpliktiga i samband med slutöv- ningen upplever sig redan ha nått kul- men av sin utbildning. Värnpliktiga och aktivt befäl utgör då ett under hårda övningar fast sammansvetsat lag. Verk- samheten efter bcfälsbytet inleds med en repetitionsperiod för det nyembar- kerade befälet. För de värnpliktiga medför befälsbytet en för dem omoti- verad omtagning av utbildningen. De har också att anpassa sig till en för dem ny ledare den nye fartygschefen med härmed förknippade omställnings- svårigheter. Vissa värnpliktiga kan upp- leva detta som ett brytande av tidigare befästa lojaliteter. Även om systemet för befälet ger goda utbildningstillfällen med tillgång till förstklassig övnings-

trupp, torde dock de angivna nackde- larna sammanlagt väga tyngre. Utredningen anser, att de återgivna erfarenheterna starkt talar för att hela värnpliktsbesättningen bör påmönstra och avmönstra samtidigt och att besätt- ningen i övrigt bör kvarstå orubbad ombord under löpande utbildningspe— riod. Enligt utredningens mening är det härvid möjligt att åstadkomma en förbättring av de värnpliktigas utbild- ning utan att samtidigt försämra den aktiva personalens utbildning. Utbildningen ombord. Skolning av en jagarbesättning kräver integrerad och sammanhållen utbildning för ett stort antal olika befattningar, från den enklaste värnpliktsbefattning till den aktive officerens kvalificerade chef- skap. Då utbildningsbehoven individu- ellt sett är mycket olika, innebär detta, att de befattningar som har de största utbildningsbehoven blir bestämmande för utbildningens omfattning inom res- pektive verksamhet under aktuell ut- bildningsperiod. Befattningshavare med litet behov av utbildning måste följakt- ligen trots att de är färdigutbildade, fortsätta sin utbildning intill dess hela fartygets besättning är färdigutbildad. Detta gäller generellt, ehuru i växlande utsträckning, för varje enskilt utbild- ningsavsnitt under året men framstår särskilt påtagligt under övningsårets sista kvartal. " Utredningen har funnit, att utbild— ningen för de flesta värnpliktiga om- bord ter sig lång och onödigt utdragen, samtidigt som den till sin karaktär lätt upplevs som enformig och överdrivet rutinmässig. Även om man tar hänsyn till, att huvuddelen av de värnpliktiga vid påmönstringen saknar erfarenhet av sjötjänst och således samtidigt med sin utbildning måste vänjas vid- Sjöli- vet, syns det ur pedagogisk och psyko- logisk synpunkt Önskvärt, att. utbild-

ningen ombord göres intensivare och mera koncentrerad. En förkortning av tjänstgöringstiden ombord blir då också möjlig.

För aktivt befäl under utbildning till tjänstegrens- och högre chefer är för- hållandet det motsatta. Svårigheterna att under disponibel tid nå för denna personal uppställda utbildningsmål är stora, trots att intensiteten i utbildning- en är hög och under vissa perioder så hög att man kan ifrågasätta om den ej överskrider det pedagogiskt lämpliga. Det befäl, som endast tjänstgör ett år ombord, hinner i allmänhet ej befästa sina kunskaper i sådan utsträckning, att de kan sägas uppnå rutin i sina be- fattningar. Enligt utredningens mening talar starka skäl för att den här av- sedda utbildningen av aktivt befäl ut— sträckes över längre tid än ett övnings- år.

Tjänstgöringstiden ombord. Tjänst- göringstiden för den såsom represen- tativ bedömda gruppen värnpliktiga — artillerister ombord på jagare var vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar genomsnittligt ca 42 till 42,5 timmar per vecka under de av värnpliktsutbildning dominerade första och andra kvartalen, d.v.s. 5,5 till 6 timmar mindre än de 48 timmar, som i allmänhet förekommer inom krigs- makten i övrigt.

Av redovisad tid var ca 5,5—7 timmar vakttjänst. Då endast en ringa del härav kan räknas som utbildning, vore det ur värnpliktsutbildningens synpunkt önsk- värt att vakttjänsten inskränktes till för- män för direkt utbildning.

Om man undantar vakttjänsten, ut- nyttjades knappt hältten av tjänstgö- ringstiden för egentlig utbildning me- dan återstoden användes till materiel— vård samt service— och underhållsarbe— ten.

Skötsel och vård av materiel och far-

tyg utgör en viktig del av de värnplik— tigas uppgifter i krig. För att kunna fullgöra dessa uppgifter rationellt och riktigt krävs utbildning och övning. Även om man tar hänsyn till detta och även om i den under »arbeten» redo- visade tiden inräknas viss utbildning, så finner dock utredningen att avväg- ningen mellan utbildning och annan verksamhet varit ofördelaktig.

Utredningen bedömer, att det icke endast är önskvärt utan också fullt möjligt att öka tjänstgöringen till 48 timmar per vecka för de värnpliktiga och samtidigt förändra tidsfördelning— en till utbildningens förmån.

Förbandsutbildningen vid landför— banden under grundutbildningen. För flertalet av de värnpliktiga som under grundutbildningen utbildas för krigs- placering i bas— och kustbevaknings- tjänst utgör flottans krigsövning det en- da tillfället för tillämpad utbildning i krigsliknande miljö. Denna är en är- ligen återkommande övning om ca en vecka som har till uppgift dels att vara slutövning för huvuddelen av de under grundutbildning varande värnpliktiga, dels utgöra tillämpningsövning för viss annan krigsplacerad personal.

I de allmänna riktlinjerna har un- derstrukits betydelsen av att de värn- pliktiga med hänsyn till krigets krav under grundutbildningen erhåller för- bandsutbildning av tillräcklig omfatt- ning.

Att låta den egentliga förbandsutbild- ningen av flottans landförband såsom nu är fallet omfatta endast den nämnda krigsövningen kan mot denna bakgrund knappast framstå som rimligt. Enligt utredningens mening bör därför även för den del av grundutbildningskon— tingenten som utbildas i bas- och kust- bevakningstjänst skapas möjlighet till en längre sammanhängande period av tillämpad utbildning. Under denna pe-

riod bör fartygsförband, bas- och kust— bevakningsförband samt kustartilleri- förband beredas tillfälle till samövning— ar under olika betingelser och med pe- dagogiskt stegrad svårighetsgrad. De övande förbanden bör då vara så sam- mansatta att övningarna kan ges karak- tär av grundläggande krigsförbandsut- bildning.

Repetitionsutbildningen av krigsför- banden. Med nuvarande värnpliktsut- bildningssystem har vid flottan endast ett mindre antal värnpliktiga skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning. Med nuvarande system övas ej heller krigs- förbanden ur flottan i fred; stridsfar- tygsförbanden övas dock under grund- utbildningen enligt krigsorganisationen men de personella olikheterna mellan de övade förbanden och krigsförban- den är stora. Det mindre antal värn- pliktiga som fullgör repetitionsutbild- ning fullgör således icke denna i sina krigsförband utan i tillfälligt samman- satta enheter.

Det tidigare angivna förhållandet att krigsmakten, med hänsyn till krigets krav, icke kan påräkna någon tid för kompletterande utbildning efter mobi— lisering är av avgörande betydelse för kraven på repetitionsutbildningen. Här- av har utredningen i avdelning III dra- git vissa allmänna slutsatser rörande såväl repetitionsutbildningens omfatt- ning som dess form. Utredningen har sålunda anfört att de värnpliktiga inom hela krigsmakten måste ges en sådan repetitionsutbildning att de kan bibe- hållas vid krigsanvändbarhet under hela Värnpliktstiden, d. v. s. under om- kring 27 år. Detta förhållande fordrar att den värnpliktige under nämnda tid deltar i flera övningar och att dessa övningar var för sig har en viss minsta längd. Vidare har utredningen anfört att detta borde medföra att repetitions- utbildningen inom hela krigsmakten i

huvudsak skulle ske i form av övningar i krigsförband; utredningen har vidare anfört en rad önskemål om övningarnas utformning.

Det nuvarande, inledningsvis angivna värnpliktsutbildningssystemet vid flot- tan svarar icke mot de riktlinjer som enligt utredningens mening bör gälla för flottans värnpliktsutbildning. En förändring måste därför komma till stånd, innebärande att alla värnplik- tiga ges skyldighet att delta i repeti- tionsutbildning ävensom att repetitions- utbildningen i huvudsak genomföres i krigsförband.

Centraliseringen av utbildningen. Som tidigare framhållits inleder de värn- pliktiga sin utbildning i flottan med befattningsuttagning och rekrytkurs vid Karlskrona örlogsskolor, varefter de värnpliktiga i allmänhet går till tjänst ombord eller i land och de underbe- fälsuttagna till fortsatt utbildning vid yrkesskola i land vid någon av örlogs- skolorna.

Fördelarna med denna centralisering av utbildningen är främst ekonomiska. Genom att sammanföra all utbildning av samma typ till en utbildningsanstalt kan man dels koncentrera utbildnings— resurserna, dels skapa mot resurserna svarande rationella utbildningsavdel- ningar. En annan fördel är att urvals- möjligheterna förbättras genom att den för urval disponibla värnpliktsmassan ökar.

Med centraliseringen följer dock vissa nackdelar. Genom att rekryt— och yrkeskurserna oftast är förlagda till olika delar av landet, går man sålunda miste om möjligheten att på ett peda- gogiskt önskvärt sätt integrera de två utbildningsstadierna med varandra. Detta synes vara av särskild betydelse för yrkesutbildningen, där man med nuvarande system har att lära in ett stundom svårtillgängligt och ensidigt

stoff inom en tidrymd, som i allmänhet lämnar föga utrymmme för erforderlig kunskapsmognad. — Elevernas flytt— ning under utbildningens gång mellan dels olika utbildningsanstalter i land, dels från utbildningsanstalt i land till fartyg kan också orsaka bristande kon- tinuitet i utbildningen med kunskaps- luckor eller dubbelutbildning som följd. Utbildarnas specialisering och låsning till strängt avgränsade utbildningsav- snitt kan lätt döva deras känsla för ut- bildningens slutmål och fresta till över- värdering av den egna specialiteten på bekostnad av för utbildningsresultatet väsentligare stoff. För de värnplik- tiga innebär flyttningarna i allmänhet byte av befäl och ofta också av kamra- ter. Miljöbytena i förening med perso- nalförändringar kan ha psykologiska följder i likhet med som tidigare be- skrivits i fråga om personalbyten om- bord. —— Enligt utredningens mening bör man inom ramen för tillgängliga resurser skapa ökade möjligheter till integrering av de värnpliktigas utbild- ning och om möjligt nedbringa antalet omflyttningar under utbildningens gång. Man bör även söka mildra flytt- ningarnas negativa verkningar genom att, då så är möjligt, låta befäl som avses för sjökommendering medverka i värnpliktsutbildningen alltifrån dess början. Härigenom torde en förbättrad kontinuitet i utbildningen och en ökad fasthet i disciplinen kunna vinnas. Underbefälsuttagningen och tjänst- göringsförhållandena ombord. För att tillförsäkra flottan erforderlig tillgång på personal, som är lämpligför yrkes— utbildning och (eller) som har lång tjänstgöringsskyldighet, uttas för när- vara-nde: till tjänst på fartygen ett bee tydligt större antal underbefälsvärn- pliktiga. än som svarar mot antalet be- fattningar med krav på befälsutövning. Eftersom de mest befälslämpliga värn-

pliktiga bör användas för befälsuppgif— ter är det angeläget att befälslämplig— hetskrav icke uppställs för värnpliktiga avsedda för befattningar som icke är förknippade med befälsutövning.

Det nuvarande underbefälsuttagnings- systemet är emellertid förenat icke en- dast med personalekonomiska utan också med pedagogiska och sociala nackdelar. Uttagningen till befäl skapar helt naturligt vissa förväntningar hos den värnpliktige. Som befälsuttagen räknar han med att få befälsutbildning; han väntar sig att få utöva ledarskap och att bli betraktad och behandlad som befäl.

Ledarskapet på här aktuell nivå har i flottan mera karaktär av enbart före- gångsmannaskap än vad man vanligen associerar till begreppet befäl. Då be- fälsuppgifterna här i första hand kräver goda fackkunskaper och ansvarskänsla och endast i andra hand förmåga att leda, blir behovet av egentlig befälsut- bildning förhållandevis små. Detta gör att befälsutbildning meddelas underbe— fälseleverna endast i liten omfattning. Det stora antalet underbefäl i befatt— ningar, på vilka inga krav på egentlig befälsutövning ställs, skapar en befäls- inflation ombord, som dels minskar den enskildes möjligheter att i prakti- ken få föra befäl, dels undergräver auk- toriteten och anseendet hos de i egent- lig mening befälsutövande underbefä- len. Då korpralerna oftast är betydligt flera än de meniga, är det självfallet ytterligt svårt att ge dem ens den blyg— sammaste chefsställning ombord. Den- na för befälsutbildningen ogynnsamma situation berör icke endast de värnplik- tiga utan också stambefälseleverna. Det torde icke råda'något tvivel om, att be- rörda förhållanden negativt påverkar dessas inställning till underbefälstjäns- ten och därigenom också» deras vilja att fullfölja sin utbildning till aktivt befäl.

Dct är utredningens uppfattning, att man av såväl personalekonomiska som utbildningsrationella skäl bör dela den nuvarande gruppen underbefälsuttagna i flottan i två. Den ena bör avses för underbefälsbefattningar förenade med befälskrav och den andra för fackbe— fattningar utan befälskrav men med ett yrkesutbildningsbehov, som till sin om- fattning motsvarar underhefälets. Till- delningen av befälslämpliga värnplikti- ga för tjänst ombord bör i princip mot- svara antalet med befälskrav förenade befattningar. För att så långt möjligt säkerställa ett riktigt urval bör dock den slutgiltiga underbefälsutbildningen ske under pågående utbildning; härvid förutsättes de två grupperna värnplik- tiga ha lika lång grundutbildning.

övningsuppehåll. Kustflottans fartyg har på sommaren fyra veckors uppehåll i övningarna. Under denna tid ges de värnpliktiga fjorton dagars ledighet (övningsuppehåll) och den aktiva per- sonalen bereds tillfälle till semester. På de större fartygen har de värnpliktiga övningsuppehåll i omgångar med en vakt i sänder. När den ena vakten har nämnda ledighet, utför den andra un- derhålls-arbeten ombord. Vid de mindre fartygen förekommer vanligtvis ej le- dighet i omgångar inom ett och samma fartyg. Där uppdelas i stället förbandet och ledigheten tas ut fartygsvis men vid olika tidpunkt.

Utbildningsverksamheten för huvud- delen av flottans personal ligger således helt nere under fyra på varandra föl- jande sommarveckor. Detta är en up- penbar fördel, när det gäller att bereda den aktiva personalen erforderlig se- mester. Ur värnpliktsutbildningens syn- punkt däremot är förhållandet annor- lunda. Erfarenheterna från utbildnings- verksamheten ger vid handen att man genom det långa utbildningsuppehållet icke endast förlorar för värnpliktsut-

bildning lämplig tid, utan även att ut- bildningsnivån hos de värnpliktiga nå- got nedgår.

Enligt utredningens mening bör som- maruppehållet i den värnpliktiges ut- bildning om möjligt begränsas till att endast gälla den för den värnpliktiges egen ledighet nödvändiga tiden. Så sy- nes kunna ske utan att den aktiva perso- nalens möjligheter att erhålla sommar— semester begränsas.

Årsöversynen. Stridsfartygen genom- går årligen i allmänhet ca en månads översyn vid varv. Under översynen lig- ger i princip all utbildningsverksamhet nere och besättningen deltar i översyns- arbeten ombord.

Motivet för besättningens deltagande i översynen är att man härigenom vill nedbringa varvskostnaderna. De arbe- ten, som besättningen utför, skulle i an- nat fall utföras av civil varvspersonal.

Sett som en del av de värnpliktigas utbildning, synes värdet av denna verk- samhet variera med vederbörandes be- fattning. Personal ur maskin- och hant- verksavdelningarna får vid översynen delta i servicearbetet på den materiel de själva betjänar, varför verksamheten för dem i viss utsträckning inrymmer utbildning. För övriga värnpliktiga, som i huvudsak sysselsätts med rengöring, målning och enklare underhållsarbeten, torde den utbildande effekten vara ringa eller ingen.

Möjligheterna att effektivt utnyttja de värnpliktiga såsom arbetskraft på- verkas även av de särpräglade miljö- förhållanden, som råder i samband med översynen. Stridsfartygets normalt spar- samma utrymme begränsas nu ytterli— gare, främst genom att civil varvsper- sonal arbetar ombord, men också av be- lamringen med isärtagen materiel, ser- viceutrustning, verktygsmaskiner o. s. v. Även det ofta öronbedövande slamret är en väsentlig beståndsdel i miljöbil—

den. Till detta kommer att stridsfar— tyget konstruktionsmässigt är indelat i ett stort antal trånga, från varandra skilda utrymmen, vilket medför, att ar— betsplatserna blir många och ur led- ningssynpunkt svåra att övervaka.

Det är fullt förståeligt, att fartygsbefä- let under sådana förhållanden har svårt att rationellt organisera och leda de värnpliktigas arbeten och ävenså att hos dem upprätthålla god ordning och ar- betsdisciplin. Särskild tyngd får dessa problem, när översynen sker i för utom- husarbeten ogynnsam väderlek och all personal därför måste beredas arbeten under däck.

Ur utbildningspsykologisk synpunkt bör beaktas, att varvsöversynen stund- om är förlagd till sådan tid, att en stor del av värnpliktsbesättningen måste em- barkera under pågående översyn och så- ledes får sin första kontakt med livet ombord under ovan beskrivna förhål- landen.

Det råder intet tvivel om, att besätt- ningens arbetsinsats vid översynen i ej ringa grad minskar varvskostnaden. Det är emellertid utredningens uppfattning, att en varvsöversyn, vari hela besätt- ningen deltar, icke medger en rationell användning av den värnpliktiga arbets- kraften.

Värnpliktsutredningen anser, att varvsöversynen i ett framtida system hör, av såväl ekonomiska som pedago- giska skäl, förläggas till en period, då utbildning med hel besättning ej pågår ombord på fartyget.

Sammanfattning

Allmänmiliär utbildning. I enlighet med de allmänna riktlinjer som angi- vits i kapitel 9 bör i utbildningen av alla värnpliktiga ingå en för krigsmak- ten likformig allmänmilitär utbildning av viss omfattning. För flottan innebär detta, att utbildningsomfånget i den

allmänmilitära utbildningen bör utökas främst vad gäller markstrid. Detaljun- dersökningar visar att den erforderliga ökningen motsvarar ungefär en utbild- ningsmånad.

Insatsberedskap. Principiellt gäller, att de önskemål om insatsberedskap för flottans del som, med utgångspunkt i gällande försvarsbeslut, föreligger för framtiden avser en beredskap som icke på ett avgörande sätt skiljer sig från den som erhålles med nuvarande sys- tem. Detta medger bland annat helårs— täckning med rustade fartyg.

Hänsyn till civila studier. Vid en om- läggning av nuvarande utbildningssys- tem är det nödvändigt att i ökad ut- sträckning beakta den värnpliktiges möjlighet att bedriva civila studier. En- ligt utredningens mening (jfr kap. 9) bör högst två studieterminer tas i an- språk för den militära grundutbild- ningen.

Utbildningens rationalisering. Det sy- nes angeläget att genom följande åtgär- der öka utbildningens effekt och här- igenom dels vinna viss tid för repeti— tionsutbildning och allmänmilitär ut- bildning, dels i vissa avseenden nå en förbättrad kunskaps- och färdighets- nivå.

Utbildningsomgångarna för värnplik- tiga avsedda att krigsplaceras på strids- fartyg bör så inpassas, att såväl behovet av pedagogisk stegring som möjlighet till en lång av isläggning icke avbruten sjöutbildning tillgodoses.

Värnpliktiga tillhörande samma be- sättning bör utbildas i sådan ordning, att påmönstring och avmönstring i prin- cip kan ske samtidigt för hela värn- pliktsbesättningen.

För att uppnå lämplig samordning mellan de värnpliktigas utbildning och det aktiva befälets tjänstgöring ombord bör de värnpliktigas tjänstgöringstid ombord för grundutbildning förkortas

?

och det aktiva befälets tjänstgöring om— bord förlängas.

De värnpliktigas tjänstgöringstid om- bord bör vara 48 timmar för vecka och tidsfördelningen mellan utbildning och annan verksamhet bör förändras till ut- bildningens förmån.

Möjligheter att under de värnplikti- gas grundutbildning bedriva samöv- ningar mellan olika marina enheter bör skapas i sådan utsträckning, att en till- fredsställande grundläggande krigsför- bandsutbildning kan genomföras.

Ökad integrering av de värnpliktigas utbildning såväl mellan olika skolor i land som mellan utbildning i land och ombord bör eftersträvas och antalet mil- jöbyten under utbildningen om möjligt nedbringas.

Den nuvarande kategorien underbe- fälsuttagna värnpliktiga bör i flottan uppdelas i två, den ena avsedd för be- fattningar förenade med underbefäls- krav och den andra för fackbefattningar utan befälskrav.

Fartygens årsöversyner bör förläggas till tid, då utbildning av den blivande krigsbesättningen ej pågår ombord.

Uppehållet i flottans övningar under

sommaren bör för den värnpliktige om möjligt inskränkas till att gälla endast tiden för den värnpliktiges egen ledig- het.

Repetitionsulbildning. Kravet på flot— tans krigsförband att vara stridsdugliga omedelbart efter mobilisering medför, att krigsförbanden och fartygsbesätt- ningarna enligt krigsorganisationen måste samtränas redan i fred. För att åstadkomma detta bör repetitionsutbild- ning i krigsförband införas även vid flottan.

Ur personalekonomisk synpunkt är det för krigsmakten nödvändigt att den värnpliktige bibehålls vid krigsanvänd- barhet under hela Värnpliktstiden. Detta ställer dels vissa krav på grundutbild- ningens utformning men ställer därut- över krav på att den värnpliktige efter avslutad grundutbildning har en kvar- stående tjänstgöringsskyldighet, som till tid och uppdelning svarar mot gällande behov. Enligt värnpliktsutredningens bedömanden (kap. 9) torde härvid i allmänhet erfordras att den värnpliktige är skyldig att efter grundutbildningens slut fullgöra fem övningar.

KAPITEL 16

Grundutbildningen vid flottan

1. Särskilda undersökningar och försök

För att kunna beräkna tjänstgöringsti— dens längd för de värnpliktiga måste först beräknas bland annat dels en mot utbildningsbehovet svarande nettout— bildningstid i timmar, dels ett mått på för utbildning tillgängligt antal timmar per vecka.

Med hänsyn härtill har en beräkning av utbildningsbehov och nettoutbild- ningstid för de värnpliktigas grundut— bildning i flottan skett. Denna har ut— förts av en av chefen för marinen till— satt arbetsgrupp i samverkan med värn- pliktsutredningen.

Vidare har undersökts vilket antal tim- mar som kan avses för utbildning. Här- vid har, eftersom utbildningsmöjlighe— terna vid skola i land i princip är lika inom hela krigsmakten, värnplikts— utredningen för flottans del koncentre— rat sina undersökningar till tjänstgö- ringen ombord.

Slutligen har utredningens förslag om en förbättrad allmänmilitär utbildning givit anledning till en närmare under- sökning av möjligheterna att bedriva markstridsutbildning med sjötjänstgö- rande personal.

Utbildningsbehov och nettoutbildnings- tid för befattningar för värnpliktiga Värnpliktsutbildningen vid flottan är differentierad på ett stort antal olika befattningstyper. De värnpliktiga uttas till ett 30-tal olika yrkesgrenar, och an- talet typer av befattningar avsedda för

värnpliktiga är mycket stort. Som exem- pel kan nämnas att underbefälsuttagna värnpliktiga från sju yrkesgrenar besät- ter 210 typer av befattningar ombord. Behovet av utbildningstid för värnplik- tiga varierar beroende på vilken befatt- ning vederbörande placeras i.

I det underlag som utarbetats av före- nämnda arbetsgrupp redovisas den lägs- ta nettotid som beräknas åtgå för att ut- bilda värnpliktiga i vissa utvalda be- fattningar. Härvid har utvalts sådana befattningar som kan väntas även i framtiden vara representativa för de be- fattningar för värnpliktiga som i krig förekommer ombord och i flottans land- förband. 35 befattningar, varav 22 om- bord, har utvalts och närmare analyse- rats. I samtliga fall är fråga om befatt- ningar, för vilka värnpliktiga utbildas under grundutbildningen. Därvid har även undersökts befattningar, som be- dömts erfordra särskilt lång eller kort utbildningstid för uppnående av strids— kompetens och som i särskild grad kan bedömas påverka avvägningen av tjänst- göringstidens längd för de värnpliktiga.

Som underlag för detta arbete har ut- arbetats en särskild beskrivning över varje vald befattning jämte befattnings- havarens uppgifter. För varje sådan be- fattning har utbildningsbehovet nog- grant kartlagts med utgångspunkt från arbetsuppgifterna för befattningshava— ren. De på dessa grunder framräknade behoven av utbildningstid bedömer värnpliktsutredningen vara representa- tiva.

Vid beräkningen av utbildningsinne— hållet för de olika befattningarna har strävan varit att förutsättningslöst un- dersöka utbildningsbehovet mot bak- grund av i första hand krigets krav. Un- dersökningen har i vissa fall resulterat i en minskning av nuvarande utbild- ningsomfång och i andra fall en utök- ning. lnför undersökningen har det va- rit nödvändigt att precisera målet för utbildningen av fartyg och sjögående förband samt omfattningen av denna ut- bildning. Vidare har en ny målsättning och en plan för den förbandsvisa ut- bildningen inom vissa av flottans land- förband utarbetats. Den för krigsmak- ten likformiga allmänmilitära utbild- ningen för alla värnpliktiga enligt de

av utredningen i kapitel 9 angivna rikt- linjerna är inarbetad i planerna. Den nettoutbildningstid i timmar som redo— visats av nämnda arbetsgrupp återfinns i särskild sammanställning (bilaga 11). I likhet med vad som skett vid armén har tiden för fysisk träning och inre tjänst beräknats till i medeltal fyra tim- mar per vecka och reservtiden uppta— gits till 10 procent (jfr även bilaga 4). Dessa tider redovisas icke i nettoutbild- ningstiden, ej heller den avsevärda tid som ombord åtgår för vakttjänst, mate- rielvård, fartygsunderhåll etc.

Veckoutbildningstiden ombord Tjänstgöringstidens längd och fördel- ning ombord på kustflottans fartyg reg—

Bild 16: 1. Dagsrulinen för olika personalkategorier ombord på kustflotlans fartyg vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar

S_TILLALIGGANDEDAG VARN— AKTWT

. PLIKTIBA BEFÄL

KL.

S'd thm

GÅNGDAG VARN— PLl KTI GA

AKT_l_VT BEFAL

LUNCHUPPEH - LL

östim Rts"

Fair—tim

Ö övnmesrlo famn-Annus Även no röv. mumvkn smr millar-au uumniusmaum) R Mörmo F nämna-ELLER emwaerEN ....... . vaVLöleNB

Anm. Utöver ovan redovisade tider tillkommer vissa dagar även tid för kvällsövning.

leras som tidigare nämnts av en ståen- de, schemamässig arbetsordning kallad rutin.

Verksamheten för de värnpliktiga in- leddes enligt nämnda rutin, sådan den- na var utformad vid tiden för väm- pliktsutredningens undersökningar, dag- ligen med rengöring ombord under 1,5 timme. Därefter följde ett övningspass om 2,5 timmar, ett lunchuppehåll om 1,5 timme och ytterligare ett övnings- pass denna gång om 2,5 till 3 timmar beroende på om fartyget var under gång eller stillaliggande. I den för övning an- slagna tiden innefattades även tid för materielvård, underhållsarbeten m.m. Utom nämnda tid ingick viss tid för

kvällsövning och vakttjänst (jfr tabell 15: 5). I rutinen för aktivt befäl under- kastat den militära arbetstidsregleringen fanns två eller tre halvtimmesperioder per dag inlagda för övningsförberedel- ser eller efterarbeten. Den angivna ruti- nen —— utom tid för kvällsövning och vakttjänst sådan denna utformats för olika personalkategorier åskådliggöres i bild 16: 1.

Värnpliktsutredningens studier om— bord gav vid handen att den här redo— visade rutinen i vissa hänseenden ej var helt ändamålsenlig. Då erfarenhetsmäs— sigt lagom längd av ett utbildningspass i allmänhet ligger omkring 2 timmar var övningspassen om 2,5 till 3 timmar

Bild 16: 2. Jämförelse mellan tidigare och numera tillämpad dags-rutin för värnpliktiga ombord på kustflottans fartyg

GÅNGDAG

TIDIGARE NUVARANDE ORDNlNG namne KL. 16” -------

15 Go 1400 ' 1500 12” 1100 1000 Cl " 800 .

6 5 tim 6 7tim R 15 " S=a 6,5 tim Su ötim

() UVNINGSTID (OMFATTANDE ÄVEN TID FÖR MATERIELVÄRD SAMTSERVICE'OCH UNDERHÄLISARBETEN)

STILLALIGGANDEDAG TIDIGARE NUVARMllE ORDNING ORDNING KL. ö 5,5iim ö 7iim R 15 " R " 5=d 7fim 5=c1 Stim R nueönmo _ ------ VAKTAVLÖSNING

Anm. Utöver ovan redovisade tider tillkommer vissa dagar även tid för kvällsövning.

Ritim

av olämplig längd, eftersom de var för korta för två utbildningspass och för långa för ett. Vidare visade sig tiderna för rengöring och för lunehupp—ehåll onödigt långa.

På grundval av utredningens under- sökningar jämte de inom flottan vunna erfarenheterna av arbetstidsregleringen för den aktiva personalen utarbetade ut- redningen och chefen för kustflottan ge- mensamt under våren 1964 ett förslag till en ny rutin, där mer tid för övning kunnat inrymmas. Efter vissa smärre justeringar föranledda av remissyttran- den från fartygsbefälen infördes den föreslagna rutinen vid kustflottan från och med den 1 maj 1964 och har sedan dess tillämpats. Den nya rutinen fram- går av bild 16: 2. Som jämförelse visar bilden även den tidigare rutinen för värnpliktiga.

Den nya dagsrutinen har i princip utformats lika för stillaliggande och gång. Tiderna för rengöring och lunch

har avkortats med vardera en halv tim- me och tjänstgöringstidens slut på efter- middagen har förskjutits till klockan 16.30. Med en kvällsövning om 1,5 till 2 timmar samt oförändrade principer för vakttjänst ger den nya rutinen 47 till 48 tjänstgöringstimmar per vecka, (1. v. s. 5 till 5,5 timmar mer än vad som tidigare (kap. 15) redovisats för värn- pliktiga ombord på jagare under första och andra kvartalet. Då såväl tidsför- längningen som den genom omfördel- ning vunna tiden tillförs tiden för öv— ning, ökar denna härigenom med ca 25 procent.

Om den genom angivna åtgärder vun- na övningstiden används enbart för ut- bildningsverksamhet, ökar tiden för ut— bildning under stillaliggande vecka teo- retiskt från 18 timmar till 25,5 timmar och under gångvecka från 19,5 timmar till 28,5 timmar på sätt framgår av ta- bell 16: 1.

I samband med utformandet av den

Tabell 16: ]. Teoretisk fördelning av tjänstgöringstiden på olika slag av verksamhet för ombord på jagare tjänstgörande värnpliktiga (Tid i timmar)

1. Stillaliggandevecka under första och andra kvartalet

Utbildning Arbeten1 Vakttjänst' Summa Tidigare rutin .................... 18 18,5 5,5 42 Förändringar: tjänstgöringstidsförlängning ...... + 5 + 5 omdisposition .................. + , — 2,5 -— Nuvarande rutin .................. 25,5 16 5,5 47 2. Gångvecka under första och andra kvartalet Utbildning Arbeten1 Vakttjänsta Summa Tidigare rutin .................... 19,5 16 7 42,5 Förändringar: tjänstgöringstidsförlängning ...... + 5,5 + 5,5 omdisposition .................. + 3,5 —— 2,5 —1 —- Nuvarande rutin .................. 28,5 13,5 6 48

1 Materielvård samt service- och underhållsarbeten. ? Utanför normalt schemalagd tjänstgöringstid.

nya rutinen utarbetades även ett på denna grundat schema för en genom- snittsvecka. Detta åskådliggörs i bild 16: 3. Ett med utgångspunkt häri utar- betat exempel på gångvecka för jagare redovisas i särskild sammanställning (bilaga 12).

Genomsnittsveckans tillgängliga net- totid för utbildning har beräknats till 26 timmar. Det erforderliga tillägget re- servtid har bedömts vara 2,5 timmar eller ca 10 procent av utbildningstiden.

Bild 16: 3. Efter ny dagsrutin utarbetat schema för genomsnitlsvecka ombord på kustflottans far- tyg (beräkningsunderlag)

DAG kLoLK ILAG

2050 ..

MÄND. mu. man. msn FRED. man.

11 00

_ummnms :] mnmnxoumrt _rumsw'utn MM MATERIELVÅRD Utbildning 26,0 tim. Annan verksamhet utom vakttjänst materielvård 2,0 tim. materielkontroll 1,0 » fartygsvård, inre tjänst 8,0 » idrott 2,0 » 13,0 » Vakltjänst 5,5 » Reservlid 2,5 »

Summa 47,0 tim.

För annan verksamhet, såsom fartygs- och materielvård, materielkontroller, idrott, bad, inre tjänst m. m. har avsetts 13 timmar och för vakttjänst 5,5 timmar. Detta ger en tjänstgöringstid per vecka om 47 timmar. Utom denna tid har för tillfälliga tidsförlängningar vid tilläm- pade övningar o.dyl. beräknats i ge- nomsnitt en timme per vecka. Den ge- nomsnittliga tjänstgöringstiden för värn- pliktiga tjänstgörande ombord på flot- tans fartyg blir således totalt ca 48 tim- mar per vecka.

I jämförelse med tidigare rutin inne- bär förslaget en förlängning av tiden för utbildning från 18 respektive 19,5 timmar till 26 timmar, eller i genom- snitt med omkring 35 procent.

Utredningen är medveten om att de ovan angivna tiderna är hårt pressade och förutsätter att avbrott och påtvinga- de väntetider under övningarna i ökad utsträckning tillvaratas för utbildning eller arbeten av olika slag. En effekti- visering i denna riktning pågår också. Chefens för kustflottan strävan att i vid— gad omfattning ålägga det lägre befälet klart avgränsade personliga ansvarsom- råden är ett led i detta arbete.

Då erfarenheterna under ett års till- lämpning av den nya rutinen givit vid handen att de beräknade tiderna är rea- listiska och några behov av förändring i rutinen heller icke framkommit, har ut- redningen lagt de i bild 16: 2 för en ge- nomsnittsvecka redovisade tiderna till grund vid beräkningen av de värnplik- tigas tjänstgöringstid. Den för utbild- ning ombord tillgängliga tiden har såle- des beräknats till i genomsnitt 26 tim- mar per vecka. Överslagsmässigt inne- bär detta att den nuvarande ettåriga ut- bildningen ombord ur utbildningssyn- punkt bör kunna avkortas med ca tre månader utan sänkning av utbildnings- målen och med möjlighet till ökning av tiden för allmänmilitär utbildning.

Möjligheterna att bedriva markstridsut- bildning med sjötjänstgörande personal Då den av utredningen förordade för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen för flottans del innebär en avsevärd utökning av frälnst utbildning- en i markstrid, har utredningen funnit det nödvändigt att närmare undersöka möjligheterna att förena sådan utbild— ning med tjänsten ombord. Härvid har förutsatts att betydande delar av denna utbildning i likhet med tidigare med- delas redan under den grundläggande utbildningen i land. Undersökningarna har utförts dels i form av praktiskt för- sök, dels genom fältstudier vid Karls- krona örlogsskolor.

Under första kvartalet år 1963 genom- fördes efter framställning av värnplikts- utredningen försök med utbildning i markstrid med ombord på fartyg tjänst- görande värnpliktiga. Försöket, som ut- fördes vid 11. jagardivisionen och om- fattade ca 350 värnpliktiga, hade till än- damål att pröva möjligheterna att med ombordtjänstgörande personal genomfö- ra en del av den nämnda allmänmilitära utbildningen.

Utredningens erfarenheter och slut- satser av detta försök jämte fältstudier är i sammandrag följande.

En betydande nackdel vid genomfö- randet av markstridsutbildningen med ombordtjänstgörande värnpliktiga år svårigheten att lösgöra alla yrkesgrup- per från fartygstjänsten för att delta i denna utbildning. Särskilt gäller detta värnpliktiga tillhörande hantverks- och ekonomiavdelningarna.

Å andra sidan visar försöket att mark- stridsutbildning med ombordtjänstgö- rande personal har väsentliga fördelar. Dels skapas härigenom möjlighet att ut- sträcka denna utbildning över så lång tid att tillräcklig innötning av kunska- per och färdigheter kan ske, dels utgör

denna typ av utbildning en lämplig om- växling från sjötjänsten samtidigt som den underlättar vidmakthållandet av den värnpliktiges förmåga i militärt uppträdande och hans känsla för disci- plin.

För befälet ombord innebär handha- vandet av denna utbildning icke endast en värdefull övning av förmågan att föra befäl utan leder därjämte även till en ökad förståelse för och insikt i strid i bas. Med hänsyn till det moderna krigets krav och flottans ökade basberoende måste detta tillmätas stort värde.

Enligt värnpliktsutredningens mening talar de angivna erfarenheterna för att den allmänmilitära utbildningen för de sjötjänstgörande värnpliktiga bör för- läggas till såväl skola i land som om- bord, varvid huvuddelen dock bör ge- nomföras i samband med skolutbild— ningen i land.

Beträffande basförsvarsskolan. vars huvuduppgift är att årligen utbilda ca 75 värnpliktiga underbefäl och under- officerare för krigsplacering i basför- svarstjänst, vill utredningen i detta sam— manhang framhålla önskvärdheten av att denna även utnyttjas som samöv- ningsförband vid fartygsbesättningarnas utbildning och övning i markstrid.

2. Indelning och uttagning av värnpliktiga Värnpliktiga i allmänhet Utredningen har i kapitel 9 på anförda skäl kommit till den slutsatsen att det borde eftersträvas att för de värnplik- tiga i allmänhet differentiera utbild- ningstidens längd efter utbildningsbeho- vet, varvid dock differentieringen bor- de begränsas till några få grupper. De beräkningar som gjorts av erforderlig tid för grundutbildning samt besätt- ningslistornas sammansättning visar att vid flottan föreligger behov av tre ut- bildningskategorier värnpliktiga i all- mänhet, bortsett från de handräcknings-

värnpliktiga (om dessa se kap. 29). De flesta av nu ifrågavarande värnpliktiga kan hänföras till två kategorier, som ut- redningen i fortsättningen betecknar som F1 och G. Till den tredje kategori- en, som utredningen betecknar som E, hänförs ett mycket litet antal värnplik- tiga.

Värnpliktiga F utgörs av sådana värn- pliktiga i allmänhet vars befattningsut- bildning måste innefatta särskild yrkes- utbildning vid Örlogsskola före påmönst- ring på fartyg respektive tjänstgöring vid landförband.

Denna kategori värnpliktiga är i nu- varande utbildningssystem underbefäls- uttagen, i regel icke för att vederböran- de skall ges befälsutbildning, utan för att för kvalificerad utbildning lämplig personal med tillräckligt lång tjänstgö- ringstid skall erhållas. Värnpliktsutred- ningen finner av principiella skäl en dylik ordning mindre lämplig. Vid före- slagen differentiering av värnpliktiga i allmänhet kan behovet av utbildningstid tillgodoses utan underbefälsuttagning. Enligt utredningens mening bör därför nuvarande krav på befälslämplighet hos dessa värnpliktiga icke bibehållas. Där- emot måste, med hänsyn till befattning- arnas svårighetsgrad, de nuvarande kra- ven på allmänintelligens och civil yrkes- kunskap samt, för ombord kommende- rade, jämväl fysiska krav bibehållas. Urvalet bör grundas på för respektive yrkesgren lämplig civil skolutbildning eller praktisk erfarenhet enligt för un- derbefälsuttagna värnpliktiga nu gällan- de normer.

Värnpliktiga G utgörs av sådana värn- pliktiga i allmänhet som avses utbildas ti-ll befattningar för vilka befattnings- utbildningen i sin helhet kan förläg- gas ombord respektive vid landförband, d. v. s. sådana värnpliktiga för vilka

1 Beträffande valet av bokstavsbeteckningar torde få hänvisas till kapitel 11.

särskild yrkeskurs vid örlogsskola ej er- fordras.

Värnpliktiga E utgörs av sådana värn- pliktiga i allmänhet avsedda för utbild- ning till radiotelegrafister som icke har civilt radiocertifikat och som därför har behov av särskilt lång befattnings- utbildning i land. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system underbefälsuttagna men kommer endast undantagsvis i ställ- ning att de utövar befäl. De bör därför av skäl som nyss angivits icke vara un- derbefälsuttagna.

Underbefälsuttagna värnpliktiga

För värnpliktiga som utbildas för krigs- placering som furir och korpral erford- ras befälslämplighet.

Vad gäller utbildning för sjötjänst har utredningen funnit att skillnaden i utbildningsbehov mellan värnpliktiga F och värnpliktigt underbefäl är så liten att den ej motiverar att dessa kategorier ges olika lång utbildning utom i det un- dantagsfall (radiotelegrafister) som när- mare berörs nedan.

På båda värnpliktskategorierna ställs nämligen normalt samma krav vad gäl— ler civil yrkeskompetens samt grundläg- gande yrkesutbildning vid örlogsskola i land. Den differentierade yrkesskicklig- heten och befälsställningen beror av den befattning den värnpliktige placeras i ombord. Befattningstypernas mång- fald bedöms försvåra en riktig uttag- ning av det värnpliktiga underbefälet vid inskrivningen, varför fördelningen av rätt man till rätt plats bör ske under pågående grundutbildning.

Arten av befälsutövning varierar från ren arbetsledning till stridsmässig be- fälsföring beroende på gruppens art och verksamhet i fartygsorganisationen. Le- d-arskapet ombord är som tidigare fram- hållits i övervägande fall grundat på såväl tekniskt kunnande som förmåga att leda och handha personal.

Med hänsyn till de speciella befäls- förhållandena ombord har utredningen funnit det lämpligt att det slutliga ur- valet av ledare (underbefälsuttagningen) sker under pågående grundutbildning ombord, genom att det naturliga urva- lets princip kombineras med urval i samband med inskrivningen. Detta åstadkommes enligt utredningens upp- fattning enklast genom att vid inskriv- ningen tillses att en bestämd andel av de värnpliktiga F som tilldelas flottan skall utgöras av underbefälslämpliga värnpliktiga.

Utredningen föreslår att urvalet prin- cipiellt sker i tre etapper enligt följande:

1. Vid inskrivningen sker urvalet av värnpliktiga F så att i denna kategori ingår underbefälslämpliga i minst den proportion —— ca en tredjedel som svarar mot antalet underbefälsbefatt- ningar i besättningslistorna.

2. Under den centralt bedrivna yrkes- utbildningen i land meddelas grundläg- gande befälsutbildning och bedöms de värnpliktigas bcfälsförmåga så att jämn fördelning till fartygen av befälslämp— liga värnpliktiga kan ske inom respek- tive yrkesgrenar i samband med sjökom- mendering.

3. Under utbildningen ombord utväl— jer fartygsbefälet slutligt för ledande befattningar lämpliga värnpliktiga, vil- ka placeras i sådan befattning; fartygs— befälets möjligheter att avvika från de preliminära bedömningarna enligt punkten 2 blir härvid små. De värn- pliktiga föreslås senare för krigsplace- ring i samma eller motsvarande befatt- ning. En vid inskrivningen som underbe— fälslämplig klassificerad värnpliktig kan sålunda, om han ej besitter för ak- tuell befattning ombord lämpliga egen- skaper, av fartygsbefälet oavsett nämn- da förhållande placeras i befattning för menig. På motsvarande sätt kan en värn—

pliktig F som vid inskrivningen icke be- dömts underbefälslämplig underbefäls- utbildas ombord om han visar särskild lämplighet för sådan befattning. Då grundutbildningens längd är lika för båda kategorierna, kan förfarandet knappast leda till s.k. maskning (jfr betr. maskning även kap. 9) detta även om tjänstgöringskyldigheten i sam- band med repetitionsutbildning kan bli något olika.

Vad gäller underbefälsutbildning för sådana befattningar vid flottans Iand- förband, till vilka urvalet sker vid in— skrivningen (exempelvis attackdykare och militärpoliser) bör underbefälsut- tagningen äga rum vid inskrivningen enligt samma principer som tillämpas vid underbefälsuttagning av värnplik- tiga till armén.

Underofficersuttagna värnpliktiga

Underofficersuttagning av värnpliktiga i däckstjänst och i kustbevakningstjänst sker för närvarande främst bland värn- pliktiga med fullständig aspirantutbild- ning vid sjövärnskåren. Bland dessa värnpliktiga rekryteras också de värn- pliktiga officerarna. Underofficersuttag- ning av värnpliktiga för bastjänst äger sedan några år rum vid flottan för att tillgodose befälsbehovet i krig inom basorganisationen. För bastjänst utbil- das även flertalet av de stam- och re- servofficersaspiranter som av skilda or- saker avbryter sin officersutbildning. Behovet av underofficerare i teknisk tjänst tillgodoses för närvarande genom utbildning av värnpliktiga tekniker ut- tagna för utbildning i specialtjänst. Värnpliktiga sjökaptener och sjöin- genjörer genomgår för närvarande för- kortad underofficersutbildning i däcks- respektive teknisk tjänst. Värnpliktstek- niskt är de härvid underbefälsuttagna. Utredningens principiella uppfattning är att uttagning för underofficersutbild-

ning bör grundas på befälslämplighet och civil kompetens för att trygga bästa möjliga urval. Värnpliktiga bör vid be- hov kunna uttas för underofficersutbild- ning inom flottans samtliga yrkesavdel- ningar (däcks-, maskin—, hantverks- och ckonomiavdelningarna) . Uttagningen bör därför icke, som nu är fallet, i hu- vudsak begränsas till att gälla värn- pliktiga ur Sjövärnskåren. Det synes vi- dare utredningen angeläget att egentliga underofficersbefattningar besätts med underofficersuttagna värnpliktiga, främst för att vid uttagningen vederbö- randes befälslämplighet skall beaktas. Bland de underofficerslämpade bör de speciella fackkunskaperna hos värnplik- tigt sjöbefäl och särskilda kunskaper hos andra värnpliktiga främst såda- na värnpliktiga tekniker som nu uttas för utbildning i specialtjänst och som är av särskilt värde hos värnplik- tiga i underofficersbefattningar, utnytt- jas genom att den värnpliktige uttas för underofficersutbildning.

Officersuttagna värnpliktiga Uttagning för utbildning till värnpliktig officer hör av skäl som angivits i kapi- tel 9 såsom hittills ske på frivillig väg bland underofficersuttagna värnpliktiga. Någon vidareutbildning av värnpliktiga underofficerare i teknisk tjänst till värnpliktiga officerare avses av behovs- skäl normalt icke ske.

Till nu nämnda kategorier kommer enligt utredningens förslag värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst (om dessa se kap. 29).

3. Grundutbildningenl längd för värnpliktiga i sjötjänst

Vid bedömning av det underlag som av chefen för marinen ställts till förfogan- de för beräkning av grundutbildningens

längd, har utredningen haft att ta ställ- ning till hur utbildningstiden för olika värnpliktskategorier bör fördelas mel- lan skolutbildning i land och utbildning ombord. Denna fördelning påverkar grundutbildningens totala längd till följd av att, vid 48 timmars tjänstgö- ringsvecka, nettoutbildningstiden som tidigare nämnts vid utbildningen i land beräknas utgöra 39 timmar och vid ut- bildningen ombord 26 timmar per vec- ka. Ökas omfånget av utbildningen om- bord, måste följaktligen den totala ut- bildningstiden öka vid oförändrat ut- bildningsmål. Samtidigt måste utred- ningen tillse att utbildningstiden om- bord ges sådan längd att den värnplik- tige erhåller erforderlig sjövana och att på flottan i fred ställda beredskapskrav kan tillgodoses.

Värnpliktiga i allmänhet och underbe- fälsuttagna värnpliktiga

Utbildningsinnehållet i grundutbild— ningen har av utredningen uppdelats på tre utbildningsområden, nämligen all- mänmilitär utbildning, befattningsut- bildning och förbandsutbildning.

Med allmänmilitär utbildning avses den för krigsmakten likformiga allmän- militära utbildning som skall ge den värnpliktige vid samtliga försvarsgrenar förmåga att vid strid i land skydda sig själv och omhänderta skadade kamra- ter (se kap. 9).

Med befattningsutbildning avses ut- bildning för viss stridsbefattning. Be- fattningsutbildningen bedrivs dels i form av yrkesutbildning vid örlogsskola, dels som befattningsutbildning ombord.

Med förbandsutbildning avses övning- ar av taktisk och operativ karaktär i an- falls- och försvarsstrid till sjöss med fartyg och fartygsförband.

Under utbildningen ombord är såväl den allmänmilitära utbildningen som befattningsutbildningen och förbandsut-

bildningen integrerade i varandra ge- nom den typ av övningsverksamhet som bedrivs på ett sjögående stridsfartyg. I det underlag som utredningen erhållit har, så långt det varit möjligt, beräk- ningsmässigt utskilts det utbildningsbe- hov för olika befattningshavare som styr övningsverksamheten. Sålunda har särskilt redovisats det behov som före- ligger av individuell utbildning vid viss materiel eller visst verksamhetsområde ombord, samt den övningsverksamhet som måste bedrivas med hela fartyget eller fartygsförbandet.

Utredningen har som en förutsättning för att grundutbildningen ombord skall kunna avkortas, utgått från att utbild- ningen ombord för de värnpliktiga i en fartygsbesättning sker gemensamt, d.v. s. de skall påmönstra och avmönstra far- tyget samtidigt.

Allmänmilitär utbildning. I kapitel 9 har närmare redogjorts för det av utred- ningen utarbetade förslaget till en för krigsmakten likformig allmänmilitär ut- bildning. Utbildningsinnehållet enligt förslaget omfattar 390 utbildningstim- mar netto jämte tid för inre tjänst, fy- sisk fostran samt reservtid. Det fram- hålls att denna utbildning kan spridas över hela utbildningstiden, men att hu- vuddelen bör förläggas till grundutbild- ningens början.

Vid flottan meddelas nu allmänmilitär utbildning, lika för alla värnpliktiga, un- der den s. k. rekrytkursen, som är för- lagd till Karlskrona örlogsskolor. Ut- bildningen omfattar normalt fem vec- kor, som även inkluderar tid för läkar- besiktning och urvalsprov. Nettoutbild- ningstiden utgör 180 timmar. Den all- mänmilitära utbildningen fortsätts un- der sjötjänstgöringen.

Utredningens förslag om en för krigs- makten likformig allmänmilitär utbild- ning innebär för flottans del en utökning med ca 210 nettoutbildningstimmar, var-

av 175 gäller ämnet markstrid. Utök— ningen fördelar sig med 75 timmar på rekrytkursen i land och 135 timmar på tiden ombord. Som underlag för denna fördelning ligger bland annat tidigare i detta kapitel redovisade försök med markstridsutbildning i samband med sjötjänst. I bruttoutbildningstid räknat utgör detta en förlängning från fem till sex och en halv vecka av rekrytkursen. Rekrytkursen bör liksom nu förläggas till värnpliktstjänstgöringens början och äga rum vid örlogsskola i land.

Nettotiden för allmänmilitär utbild— ning, 390 timmar, föreslås således för— delad med 255 timmar, d.v.s. 65 pro- cent, på utbildning i land vid örlogs- skola och 135 timmar, (1. v. s. 35 procent, på utbildning ombord. Huvuddelen av den allmänmilitära utbildningen kom- mer härigenom att förläggas till grund- utbildningens början.

Befattningsutbildning. Det framräk- nade behovet av befattningsutbildning avser såväl behov av utbildning vid ör- logsskola (yrkeskurs) som ombord be- driven utbildning. I befattningsutbild- ningen är jämväl inräknad sådan utbild- ning ombord med flera samopererande fartyg som erfordras för de värnplikti- gas individuella utbildning. Befatt- ningsutbildningen avser även för flot- tan speciell utbildning, som utgör en påbyggnad av den allmänmilitära ut— bildningen i försvar och skydd av det egna fartyget och dess besättning.

För att rationell utbildning skall kun- na bedrivas vid materielen ombord, måste de värnpliktiga ges befattnings— utbildning i Iand före påmönstringen så de vid denna besitter vissa grundkun— skaper. I flera fall, särskilt på mindre fartyg, är nämligen den värnpliktige den ende specialisten i sitt fack ombord på fartyget och måste därför hjälpligt kun- na sköta sin befattning redan vid på- mönstringen.

Behovet av grundläggande befatt- ningsutbildning (yrkesutbildning) vid örlogsskola före utbildningen ombord varierar avsevärt mellan olika värn- pliktskategorier och yrkesgrenar inom kategorierna.

För värnpliktiga G förutsätts att be— fattningsutbildningen i sin helhet för- läggs ombord.

För värnpliktiga F inbegripet de värnpliktiga som avses underbefälsuttas senare under grundutbildningen _— va- rierar utbildningsbehovet av yrkesut- bildning vid örlogsskola mellan om— kring 200 och 300 timmar. I det nuva- rande utbildningssystemet tillgodoses dessa variationer i utbildningsbehov ge- nom att samtliga elever genomgår en yrkeskurs om sex veckor (216 utbild- ningstimmar netto) jämte i vissa fall s. k. standardkurser av för olika yrkes- grenar varierande längd. Härigenom kommer tidpunkten för påmönstring att växla i motsvarande grad, vilket försvå- rar en för fartygsbesättningen gemen- sam utbildning ombord.

Då utredningen nu utgår ifrån att på- mönstringen bör ske samtidigt för alla värnpliktiga i en fartygsbesättning, bort— faller möjligheterna att anordna extra befattningsutbildning i land utöver en gemensam yrkeskurs. Utredningen har därför försökt finna en tid som inrym- mer utbildningsbehovet i land för samt- liga värnpliktiga F (såväl underbefäls— lämpliga som övriga). Denna tid har be- funnits vara drygt 300 timmar eller sju och en halv bruttovecka. Så lång tid erfordrar emellertid endast ett fåtal av de undersökta befattningarna; för fler- talet utgör tiden ca 250 timmar eller mindre.

Med hänsyn till utbildningens inpass- ning under året har utredningen funnit att tiden för utbildning i land ej bör överstiga tre månader (13 veckor). Då rekrytkursens längd är beräknad till sex

och en halv vecka, återstår således sex och en halv vecka för yrkesutbildning, vilket i nettotid utgör 255 timmar. Detta innebär att hela utbildningsbehovet för yrkesutbildning i land icke kan inrym- mas för alla värnpliktiga.

Utredningen har med anledning härav detaljstuderat de olika behovsberäknade yrkesgrenarna och funnit att om en mindre del av yrkesutbildningen över— flyttas ombord — det sammanlagda ut- bildningsbehovet i land och ombord för befattningsutbildning kan tillgodoses för här aktuella värnpliktiga. Utredning- ens förslag till gemensam längd för en yrkeskurs om sex och en halv vecka för värnpliktiga F _ inbegripet de värn- pliktiga som avses underbefälsuttas un- der grundutbildningen —— innebär i rea- liteten att för ett fåtal yrkesgrenar högst ca 50 timmars yrkesutbildning, som av olika skäl lämpligen borde bedrivas i land, överförs från utbildning vid ör- logsskola till fartygsutbildning. Denna överförda tid innefattas för aktuella yr- kesgrenar i nedan redovisad tid för ge- mensam befattningsutbildning ombord.

Vid undersökningen av grundutbild- ningens längd har urskilts två befatt— ningar ombord, som under vissa förut- sättningar ej inryms i den av utredning- en föreslagna utbildningstiden för värn- pliktiga F, varvid aktualiserats frågan om hänförande av dessa till värnpliktiga E. Dessa är de radiotelegrafister och telehantverkare, som vid inryckningen ej innehar tillräcklig kompetens, förvär- vad under civil verksamhet. Båda be- fattningarna är sådana, att de dels er- fordrar lång yrkesutbildning i land, dels behövs ombord för fartygens normala utbildningsverksamhet till sjöss. Radio- telegrafisten måste vid påmönstringen kunna självständigt omhänderha farty- gets radiokommunikationer med kust— radiostationer och andra fartyg för bland annat övningsverksamhet, inci-

dentberedskap och säkerhet vid sjöolyc- kor. Telehantverkaren måste vid på— mönstringen kunna självständigt hand- ha telematerielen, vars riktiga funktion är en förutsättning för fartygets fram- förande och säkerhet samt utbildningen av övrig personal.

För telehantverkare gäller att endast värnpliktiga med kompetens från minst två-årig teleteknisk yrkesskola eller fackskola beräknas kunna utbildas för befattning ombord under en yrkeskurs i land om sex och en halv vecka. Utred— ningen förutsätter dock, att i framtiden flottans behov av telehantverkare med sådan civil förutbildning skall kunna tillgodoses vid inskrivningen och att därför särskilda åtgärder beträffande ut- bildningstidens längd ej skall behöva vidtas.

Värnpliktiga radiotelegrafister, som har civilt radiocertifikat av 1 :a eller 2:a klass, erfordrar ej förlängd utbildning. Antalet värnpliktiga som kan inskrivas med denna behörighet täcker dock ej be- hovet, varför även värnpliktiga utan så- dan kompetens måste utbildas till tele— grafister.

Problemet med längre grundutbild- ning för värnpliktiga radiotelegrafister vid flottan är ej nytt. I ändring till 1941 års värnpliktslag fastställdes —— i sam- band med avkortningen av tjänstgörings- tiden för flottans värnpliktiga till 360 dagar — att värnpliktig radiotelegrafist som under utbildningen erhållit civilt radiocertifikat av l:a eller 2:a klass var skyldig att i omedelbar anslutning till grundutbildningen fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 90 dagar (SFS 1949: 306 och 1950: 225). I samband med införande av 444 dagars utbild- ningstid för flottans underbefälsuttagna värnpliktiga år 1952 bortföll behovet av denna särbestämmelse.

Utredningen finner uttalat behov föreligga av att vissa radiotelegrafister

vid flottan erhåller en längre grundut- bildning än vad som föreslås för värn- pliktiga F och anser att grundutbild- ningens längd för dessa radiotelegrafis- ter bör avvägas i enlighet härmed.

Behovet av befattningsutbildning i land för radiotelegrafister utan civila förkunskaper inom området är beräk- nat till ca 800 timmar. Härtill kommer såsom för övriga värnpliktiga, tid för allmänmilitär utbildning samt befatt- ningsutbildning och förbandsutbildning ombord, vilket ger en total bruttoutbild- ningstid som överstiger 450 dagar, eller den längsta tid som utredningen eljest räknat med för sådan grundutbildning till vilken uttagningen sker oberoende av om den värnpliktige är villig genom- gå utbildningen eller ej.

Utredningen har emellertid funnit det möjligt att överföra ca 100 timmar av befattningsutbildningen i land för dessa värnpliktiga till befattningsutbildningen ombord. Tiden för befattningsutbild- ningen i land kan då begränsas till 700 timmar, varigenom det skulle bli möj- ligt att inrymma grundutbildningen för dessa värnpliktiga inom angivna 450 dagar.

Utredningen föreslår, under hänvis- ning till det anförda, att värnpliktiga radiotelegrafister som icke har civilt radiocertifikat av l:a eller 2:a klass efter uttagning vid inskrivningen ges en grundutbildning som överstiger den för övriga värnpliktiga i allmänhet högst gällande med det dagantal som motsva- rar skillnaden (445 timmar) i behov av befattningsutbildning i land. Antalet så- dana värnpliktiga beräknas utgöra högst 50 årligen.

Eftersom utredningen förutsätter att de värnpliktigas utbildning ombord bör ske med hela besättningen samtidigt, har undersökts behovet av en för alla värnpliktiga gemensam tid för befatt— ningsutbildning ombord. Häri har utred-

ningen försökt inrymma även de värn- pliktskategorier, som har det största be- hovet av utbildning i sjötjänst.

Genom att i marinchefeus beräknings— underlag anges dels vilken utbildning som bör ske ombord och vilken utbild- ning som bör ske i land, dels den del av utbildningen som alternativt kan bedri- vas i land eller ombord, har det varit möjligt för utredningen att ta ställning till en för hela värnpliktsbesättningen gemensam tid för befattningsutbildning ombord. Denna föreslår utredningen omfatta 640 timmar, fördelade med 95 timmar (15 %) på allmän fartygstjänst, med 90 timmar (14 %) på allmän strids- tjänst ombord, med 40 timmar (6 %) på allmän skyddstjänst ombord, med 20 timmar (3 %) på sjukvårdstjänst om— bord, med 10 timmar (2 %) på säker- hetstjänst ombord samt med 385 tim- mar (60 %) på yrkestjänst ombord.

Tiden för yrkestjänst ombord omfat- tar den tid under vilken med hela far- tyget bedrives utbildning av de värn- pliktiga avseende de värnpliktigas egen verksamhet i stridsbefattningen. För vissa värnpliktiga är behovet av sådan utbildning mindre än den angivna ti- den; deras medverkan under hela yr- kestjänsten är emellertid nödvändig för att andra värnpliktiga med större behov av egen utbildning skall få sitt utbild- ningsbehov tillgodosett. Som exempel kan nämnas att en motorman på en min- svepare av fiskefartygstyp beräknas er- fordra en tid i yrkestjänst för egen ut- bildning om 350 timmar, fördelade med ca en tredjedel på elektroutbildning, ca en tredjedel på motorutbildning och ca en tredjedel på övrig yrkesutbildning, bland annat speciell skyddstjänst och teleutbildning; för att fartyget skall kunna vara under gång under yrkes- tjänstutbildningen är hans medverkan emellertid nödvändig även under den tid för yrkestjänstutbildning som över- stiger hans eget utbildningsbehov.

Då den angivna tiden för befattnings- utbildning ombord, 640 timmar, avser nettoutbildningstid blir bruttotiden vid 26 utbildningstimmar för vecka 24,6 veckor, d. v. s. nära ett halvt år.

Förbandsutbildning. Med förbandsut— bildning avses i detta sammanhang tak- tiska och operativa stridsövningar till sjöss med fartygsförband av krigsför- bandstyp. Den förbandsutbildning, som är av skolmässig karaktär, är inklude— rad i befattningsutbildningen.

Behovet av tid för förbandsutbild- ning ombord är beräknat till 155 netto- timmar för samtliga fartygstyper. För exempelvis jagare fördelar sig nämnda tid på olika slag av övningar på följan- de sätt, nämligen anfall och försvar mot övervattensstridskrafter 60 timmar, ubåtsjakt 25 timmar, beskjutning av mål i land 10 timmar, försvar mot anfall från luften 30 timmar samt minfällning 30 timmar.

De 155 nettotimmarna motsvarar, vid 26 utbildningstimmar för vecka, en brut- totid av sex övningsveckor.

Sammanställning. De i det föregående angivna behoven av nettoutbildningstid för värnpliktiga i allmänhet och under— befälsuttagna värnpliktiga i sjötjänst ut- gör tillhopa 1 185—1885 timmar, för- delade på sätt framgår av tabell 16: 2. De i tabellen angivna nettotiderna är icke direkt jämförbara med det behov av utbildningstimmar som utredningen be- räknat för armén då i beräkningarna för flottan ej inräknats tid för bland an— nat fartygens förflyttningar och mate- rielvård ombord.

Underofficersuttagna värnpliktiga

Flertalet värnpliktiga. Den nuvarande bruttoutbildningstiden vid grundutbild- ning av värnpliktiga underofficerare i annan än teknisk tjänst utgör 450 dagar. Normalt påbörjar härvid de underoffi— cersuttagna värnpliktiga sin grundut- bildning i januari och genomgår under

Tabell 16: 2. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av nettoutbildningstid för värn- pliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga i sjötjänst

(Tid i timmar)

Utbildning Värnpliktiga G

Värnpliktiga F och underbefäl Värnpliktiga E

Allmänmilitär utbildning i land (rekryt-

kurs) ............................ Befattningsutbildning i land (yrkeskurs) Allmänmilitär utbildning ombord ...... Befattningsutbildning ombord ......... Förbandsutbildning ombord ..........

Summa nettotimmar

255 255 255 —— 255 700 135 135 135 640 640 640 155 155 155 1 185 1 440 1 885

första kvartalet rekryt- och yrkeskurs. Med stöd av härvid förvärvad kompetens utbildas de under sommarhalvåret prak- tiskt i underbefälsbefattningar ombord eller vid vissa landförband. Under föl- jande vinterhalvår genomgår de en skol— mässig underofficerskurs med vilken grundutbildningen avslutas omkring den 1 april.

Marinchefens beräkningar av utbild- ningsbehovet visar en ökning i förhål- lande till nämnd tid med ca 150 netto- timmar. Värnpliktsutredningen anser att, med den rationalisering av utbild- ningsgången för värnpliktiga underoffi- cerare i annan än teknisk tjänst som föreslås i det följande, den nuvarande utbildningstiden om 450 dagar är till- räcklig.

Utbildningen bör härvid ges en tim- fördelning i stort motsvarande den som i tabell 16: 2 angivits för värnpliktiga E. — Den allmänmilitära utbildningen i land (255 timmar) bör härvid motsvara den som ges värnpliktiga i allmänhet. -— Befattningsutbildningen i land (700 tim— mar) bör i förevarande fall omfatta yr- keskurs och underofficerskurs. Den bör ha till ändamål att ge den värnpliktige den teoretiska utbildning som erfordras för tjänst antingen som uppbördsstyr- man exempelvis på hjälpminsvepare el- ler som fartygschef på viss typ av be- vakningsbåt (BVröj). Huvuddelen av befattningsutbildningen i land bör, om

sistnämnda befattning tas som exempel, omfatta främst mintjänst. Utbildningen i navigation, dykartjänst, sambands- tjänst samt förvaltningstjänst och orga- nisationslära ävensom befälsutbildning— en bör ges betydande utrymme. I ut- bildningen bör vidare ingå bland annat artilleritjänst, taktik och manöverut- bildning. _ Utbildningen ombord blir främst av praktisk natur. Dess fördel- ning på avsnitt sammanfaller i huvud- sak med den som angivits för värnplik- tiga i allmänhet. För nu ifrågavarande värnpliktiga bör emellertid, såsom ock— så hittills skett, i utbildningen ombord infogas kortare teoretisk utbildning, varigenom en värdefull växelverkan mellan teoretisk och praktisk utbildning ernås.

Flottans behov av värnpliktiga under- officerare i teknisk tjänst tillgodoses för närvarande dels genom utbildning av värnpliktiga som avlagt ingenjörs- examen vid tekniskt gymnasium och som uttagits för utbildning i special- tjänst, dels genom utbildning av värn- pliktiga som avlagt sjöingenjörsexamen. Den sistnämnda kategorien redovisas särskilt. Ifrågavaraude värnpliktiga ut- tagna för utbildning i specialtjänst ut- bildas under ca 472 dagar i en följd vilket möjliggjorts genom att delar av den fortsatta tjänstgöringen fullgörs i direkt anslutning till facktjänstgöringen. Utredningen har tidigare föreslagit att

värnpliktiga underofficerare i teknisk tjänst skall underofficersuttas i vanlig ordning.

Utbildningsinnehållet för dessa värn- pliktiga bör avvägas enligt samma sche- ma som angivits för de blivande under- officerarna i annan än teknisk tjänst.

I fråga om befattningsutbildningen i land (700 timmar) bör gälla följande. Utbildningen bör omfatta yrkeskurs och underofficerskurs. Den bör ha till ända- mål att utbilda den värnpliktige för tjänst exempelvis som pannrumsbefäl- havare på jagare eller fregatt eller som maskinist på ubåt eller torpedbåt. Hu— vuddelen av utbildningen, ca 500 tim— mar, bör till sitt innehåll vara av teknisk art och beroende av vilken yrkesgren den värnpliktige tillhör. Återstående 200 timmar av tiden bör anslås till utbild- ning av mer allmänt slag, främst för- valtningstjänst och organisationslära samt befälsutbildning. På befattningsut- bildningen i land av de värnpliktiga underofficerarna i teknisk tjänst ställs i viss mån särskilda krav, sammanhäng- ande med att utbildningen måste sätta de värnpliktiga i stånd att från början av den fortsatta utbildningen ombord normalt tjänstgöra i befattning — exem- pelvis såsom maskinist — vilken erford— ras för fartygets drift. De måste därför teoretiskt färdigutbildas i land före på- mönstring.

Visst värnpliktigt sjöbefäl. Värnplik- tiga som avlagt sjökaptens- eller sjöin— genjörsexamen innan grundutbildningen fullgjorts intar en särställning inom flottan genom den utbildning och prak- tik för tjänst ombord, som de förvärvat. Detta återspeglas i viss mån i nu gällan- de värnpliktslag, enligt vilken som nämnts för värnpliktigt sjöbefäl gäller särskilda regler för tjänstgöringen. Hit- tills har inom ramen härför utbildning av värnpliktigt sjöbefäl till underof- ficerare skett, varvid utbildningstiden

varit av samma längd som den som gällt för värnpliktiga i allmänhet.

År 1959 omlades utbildningsgången vid de civila sjöbefälsskolorna, varvid bland annat målsättningen för den ett- åriga utbildningen av styrmän och ma— skintekniker ändrades. Detta medförde, att denna grupp sjöbefäl ej längre med tillgänglig kort utbildningstid kunde ut- bildas till värnpliktiga underofficerare.

Utbildningen vid sjöbefälsskola i sjö- kaptens- och sjöingenjörskurs omfattar sedan år 1959 två läsår utöver utbildning i styrmans- och maskinteknikerklass. Utbildningen har visat sig väl lämpad som grund för en förkortad utbildning till befattning som värnpliktig under- officer vid flottan. Värnpliktiga sjökap— tener är främst lämpliga för utbildning till underofficer på flottans träng- och hjälpfartyg, och värnpliktiga sjöingen- jörer för utbildning till underofficers- befattningar i teknisk tjänst.

Utredningen har funnit att den grund- utbildning i land som de värnpliktiga sjökaptenerna och sjöingenjörerna er- fordrar före påmönstring i tid motsva— rande vad som beräknats för värnplik- tiga F och de underbefälsuttagna värn- pliktiga. Utredningen föreslår därför att de värnpliktiga som avlagt sjökaptens- och sjöingenjörsexamen och som avses utbildas till underofficerare ges lika lång grundutbildning som värnpliktiga F och de underbefälsuttagna värnplikti- ga. Nu ifrågavarande värnpliktiga bör härvid, såsom utredningen angivit under föregående punkt, uttas för underoffi- cersutbildning i stället för att som i mot- svarande fall nu sker uttas för underbe— fälsutbildning men utbildas till under- officerare. Eftersom de värnpliktiga ge- nom underofficersuttagningen ej ges längre grundutbildning än de skolat ha som värnpliktiga F eller underbefälsut- tagna värnpliktiga, föreslås de av prak- tiska skäl —— sammanhängande med att

de vanligen inskrivs i sin frånvaro -— tittas för underofficersutbildning under pågående grundutbildning oberoende av eget medgivande.

Officersuttagna värnpliktiga

Utbildningen till värnpliktig officer vid flottan omfattar för närvarande 180 da- gar. Utbildningen sker i direkt anslut- ning till underofficersutbildningen. Den genomgås efter frivilligt åtagande. Den sammanlagda tiden för grundutbildning till värnpliktig officer är nu 630 dagar (21 månader). Differentiering mellan underofficers- och officersutbildning sker efter ca 10 månader. Därefter ge- nomgår de blivande värnpliktiga office- rarna under vinterhalvåret kadettskola och påföljande sommar under ca sex månader officerskurs ombord. Utbild- ningen syftar normalt till att ge kompe- tens för krigsplacering som fartygschef på mindre fartyg. Kadettskolan ger en skolmässig utbildning som omfattar, om utbildningen till fartygschef på hjälp— minsvepare tas som exempel, främst mintjänst men med betydande tid ock- så för navigation, sambandstjänst, artil- leritjänst, markstridstjänst och strids- ledningstjänst. Under officerskursen om- bord tjänstgör den värnpliktige normalt utöver besättningslistan på fartyg av den typ, för vilken han utbildas. Han deltar härunder i fartygets övningar men deltar också i viss skolmässig ut- bildning. —— Värnpliktiga sjökaptener som godkänts i underofficersutbildning, har intill mitten av 1950—talet efter fri- villigt åtagande kunnat genomgå offi- cersutbildning om 90 dagar; utbildning- en upphörde till följd av att elevtill- strömningen var liten.

Vid värnpliktsutredningens övervä- ganden av officersutbildningens längd har särskilt uppmärksammats anpass- ningen av denna utbildning till de värn- pliktigas civila studier. Den grupp nu-

derofficersuttagna värnpliktiga, som kan ifrågakomma för officersuttagning, påbörjar för närvarande sin grundut- bildning i början av januari och avslu- tar den i slutet av mars påföljande år. Bortfallet av tid för civila studier kom- mer härigenom vid underofficersutbild- ning att motsvara tre studieterminer. Ut- redningens strävan är i enlighet med de i kapitel 9 angivna allmänna riktlinjer- na att, då så är möjligt begränsa den stu- dietid som tas i anspråk för de värn- pliktigas militära grundutbildning till endast två terminer. Utredningen har undersökt möjligheterna att med bibe- hållande av grundutbildningens längd tidigarelägga delar av utbildningen på sätt föreslagits för armén, men funnit en sådan åtgärd mindre lämplig med hänsyn till att många av dem som uttas för underofficersutbildning frivilligt ge- nomgår aspirantutbildning vid Sjövärns- kåren sommaren före värnpliktstjänstgö— ringens början —— ett förhållande som utredningen anser även fortsättningsvis bör främjas. Inryckningen för underof— ficersuttagna värnpliktiga av detta slag bör därför förläggas till juni med ut- ryckning i september påföljande år. Denna tidpunkt för inryckning ökar även möjligheterna till sneddning mel- lan utbildning till aktiv officer, reserv- officersutbildning och utbildning till värnpliktig officer. Med inryckning i ju— ni kommer en utbildning om 21 måna- ders längd till värnpliktig officer att in- nebära utryckning i april två år senare. Härigenom kommer fyra studieterminer att tas i anspråk för värnpliktsutbild- ningen. Detta är enligt utredningens mening icke önskvärt även om här gäl- ler en utbildning, som genomgås efter frivilligt åtagande och till vilken till- strömningen hittills varit god. En för- kortning av grundutbildningen till värn- pliktig officer framstår därför som an— gelägen.

Av utredningen med ledning av det av marinchefen överlämnade materialet (jfr bilaga 11) gjorda beräkningar av behovet av erforderlig nettotid visar, att en förkortning av nämnt slag är möj- lig att genomföra även vid flottan. Här- vid har för officersutbildningen utöver tiden för underofficersutbildningen räk- nats med ca 300 nettoutbildningstim- mar vid utbildning ombord. Detta mot- svarar för officersutbildningen, på sätt framgår av det följande, en bruttout- bildningstid av ca 13 veckor (ca 90 dagar).

Utredningen föreslår därjämte att nu- varande möjlighet till frivillig officers— utbildning om 90 dagar för underoffi- cersutbildade värnpliktiga sjökaptener bibehålls med hänsyn till det krigsorga- nisatoriska behovet.

Bruttoutbildningstid för samtliga kate- gorier Allmänna förutsättningar. Som tidigare framhållits har utredningen grundat si- na beräkningar av erforderlig längd på utbildningstiden för sjötjänstgörande värnpliktiga bland annat på att följande förutsättningar skall föreligga.

1. Utbildningen ombord skall — för att utbildningen skall kunna bedrivas rationellt — vara gemensam för hela värnpliktsbesättningen (d. v. s. påmönst- rings- och avmönstringsdagar är gemen- samma).

2. Den genomsnittliga nettoutbild- ningstiden beräknas omfatta, ombord 26 timmar per vecka och i land 39 tim- mar per vecka.

3. De värnpliktiga som bemannar far- tyg rustade för sjöexpeditioner skall ej delta i fartygens s.k. årsöversyner vid örlogsvarv. Tid är ej heller beräknad för rustning eller avrustning av fartyg. Ut- redningen har förutsatt att dessa arbe- ten ombesörjs av bland andra värnplik- tig depåpersonal.

4. Stampersonalens utbildning om- bord som befäl utsträcks över längre tid än de värnpliktigas.

5. Stampersonalens sjötjänstutbild— ning till befäl bör, så långt detta är möj— ligt, samordnas med värnpliktsbesätt- ningarnas på sådant sätt, att dubbelut- bildning ombord undviks. Ledighet. Under sjötjänstgöring har fartygsbesättningarna begränsade möj- ligheter att besöka sina hem beroende på fartygens rörliga basering och det ombord tillämpade vaktsystemet i hamn. För sjötjänstgörande värnpliktiga räk- nar utredningen därför med en ledig— hetsperiod om två sammanhängande veckor under den niomånadersperiod de normalt är ombordkommenderade. En sammanhängande ledighet om minst två veckor är också nödvändig dels för att bereda fartygens stambefäl möjlighet till semester och dels för att tillgodose fartygens behov av en stillaliggandepe- riod för vissa rutinmässiga översynsar- beten, som måste utföras mellan de mer omfattande årsöversynerna. Ledigheten bör normalt ges under sommaren och med hänsyn till utbildningssystemets ut- formning lämpligen förläggas på tid mellan den 20 juni och den 20 juli. Ut- redningen räknar därjämte i samband med jul, nyår och trettondedagshelgen generellt såsom hittills med tolv dagars ledighet (1,5 vecka) för den värnplik- tige. De värnpliktiga förutsätts härvid som hittills fördelade på två omgångar, varav först den ena och sedan den andra ges ledighet medan den ombordvarande bedriver allmänmilitär utbildning, full- gör vakttjänst och utför underhålls— arbeten. För de underofficersuttagna med flera värnpliktiga, som fullgör grundutbild- ning med 450 dagar, är de sex första månaderna normalt en skolperiod i land. Utredningen anser, att av pedago- giska skäl- en veckas ledighet bör inläg-

gas ungefär i mitten av detta utbild- ningsskede. För vissa inryckningsom- gångar underofficersuttagna värnplikti- ga erfordras denna ledighet även för att vid flottans skolor i land skall kunna skapas utrymme för de föreslagna be- fälsövningarna i samband med krigsför- bandsövningarna under hösten.

Då de värnpliktiga vid flottan inryc— ker i omgångar fördelade över året, är en helt likformig fördelning av ledighe- ten svår att åstadkomma. Ledighet i sam- band med påsk, pingst, midsommar och allhelgonadagen kan i vissa fall inne- fattas i de angivna ledighetsperioderna. I andra fall behöver ledighetstid under nämnda helger ej ges eftersom denna

kommer att sammanfalla med in- eller utryckning. Utredningen räknar därför för flottans del ej med något bortfall av utbildningstid vid dessa helger.

För de värnpliktiga F som inrycker omedelbart efter trettondedagshelgen och beräknas utrycka till jul samma år räknar utredningen med att julledighe- ten ingår i den beräknade tjänstgörings- tiden, enär vissa av dessa värnpliktiga kan behöva kvarhållas över helgen för beredskapstjänst före utryckningen.

Som generell grund för beräkning av ledighet föreslår utredningen för värn- pliktiga F och G, samt för underbefälsF uttagna värnpliktiga 24 dagar (3,5 vec— kor) och för underofficersuttagna med

Tabell 16:3. Erforderlig längd i bruttotid på grundutbildningen för värnpliktiga i sjö- tjänst enligt värnplilctsutredningens beräkningar

Värnpliktskategori Vpl F, under- befälsuttagna Vpl E och Vpl och vissa flertalet Vpl G underofficers— underofficers- Utbildning m. m. uttagna vpl uttagna Vpl (sjöbefäl) Netto- Brut- Ne-tto- Brut- Netto- Brut- tld . tid . tld . . totid . totid . totid (tlm- (tim- (t1m- mar) (veckor) mal.) (veckor) mal.) (veckor) Utbildning i land Allmänmilitär utbildning vid örlogsskola (rekrytkurs) ............. 255 6,5 255 6,5 255 6,5 Befattningsutbildning (yrkeskurs) .............. — — 255 6,5 700 18,0 Ledighet ................ — — — — —— 1,0 Summa 255 6,5 510 13,0 955 25,5 Gemensam Allmänmilitär utbildning. . 135 5,1 135 5,1 135 5,1 utbildning Befattningsutbildning ..... 640 24,6 640 24,6 640 24,6 ombord Förbandsutbildning ....... 155 6,0 155 6,0 155 6,0 Ledighet ................ 3,5 3,5 — 3,5 Summa 930 39,2 930 39,2 930 39,2 Totalsumma 1 185 45,7 1 440 52,2 1 885 64,7

Anm. Bruttotiden för utbildning har beräknats ur nettotiden, som omfattar ombord 26 tim- mar och i land 39 timmar per vecka. För officersuttagna värnpliktiga innebär utbildningen utöver underofficersutbildningen en bruttotid av i det närmaste 13 veckor. Beträffande i specialtjänst uttagna värnpliktiga hänvisas till kap. 29.

flera värnpliktiga som fullgör 450 da- gars grundutbildning med 34 dagar. För officersuttagna värnpliktiga tillkommer 8 dagars ledighet i anslutning till offi- cerskursen, d.v.s. sammanlagt 42 da- gar.

Sammanställning och förslag. Med an- givna förutsättningar kan tidigare be- räknat behov av nettoutbildningstid om- räknas till bruttoutbildningstid för oli- ka värnpliktskategorier. I tabell 16:3 redovisas dels nettoutbildningstiden i timmar, dels däremot svarande brutto- tid i veckor jämte ledighet för värnplik— tiga i sjötjänst.

Utredningen förslår, att de i tabell 16: 3 angivna bruttotiderna omräknade till dagar och avrundade skall vara grundutbildningens längd för flottans värnpliktiga i sjötjänst (utom för i spe- cialtjänst uttagna värnpliktiga). De om- räknade och avrundade tiderna framgår av tabell 16: 4. Tabellen visar att, grund- utbildningens längd för de flesta värn—

pliktskategorierna och särskilt de kate— gorier som innefattar många värnplik— tiga enligt förslaget förkortas med två till tre månader.

Förslag till en mindre förkortning i vissa fall av grundutbildningens längd för värnpliktiga med 364 dagar lång. grundutbildning framläggs i det följan- de.

4. Grundutbildningens längd för värnpliktiga i flottans landförband En dryg tredjedel av flottans årskon- tingent värnpliktiga utbildas och tjänst— gör helt inom flottans landförband. För huvuddelen av dessa värnpliktiga avser utbildningen och tjänstgöringen verk— samhet i bas- och kustbevakningsför- band. Nuvarande utbildning av dessa värn— pliktiga omfattar i enlighet med de principer som beskrivits i närmast före- gående kapitel först en grundläggande allmänmilitär utbildning och befatt-

Tabell 16: 4. Grundutbildningens längd för värnpliktiga i sjö- tjänst1 enligt värnpliktsutredningens förslag

Förändring i . förhållande Kategori Utrfåråzåens till nuvarande, (i da ar) för grundutbild- g ning anslagen tid (i dagar) Värnpliktiga i allmänhet: G ....................... 320 —74 F ....................... 364 —80 E ....................... 450 + 6 Underbefälsuttagna värnpliktiga .............. 364 —80 Underofficersuttagna värnpliktiga: värnpliktiga som avlagt sjö- kaptens— eller sjöingenjörs- examen .................. 364 —30 övriga .................... 450 :E 20 Officersuttagna värnpliktiga. . 540 —90

1 Utom i specialtjänst uttagna värnpliktiga. 2 För vissa befattningar, nu besatta med i specialtjänst uttagna värnpliktiga uppkommer en minskning med ca ——22 dagar.

ningsutbildning i land (yrkesutbild- ning) i likhet med vad fallet är för de sjötjänstgörande värnpliktiga. Den där- på följande praktiska utbildningen i bastjänst äger vad beträffar markstrids- utbildningen för ett mindre antal värn- pliktiga rum vid flottans basförsvars— skola. För tekniska befattningar i bas- tjänst, vilka utgör flertalet befattningar, sker den praktiska utbildningen vid ör- logsbas, torpedbåtslag eller vapenförråd. Den praktiska utbildningen äger för Värnpliktiga i kustbevakningstjänst rum vid i fred rustade kustradarstationer och utgör samtidigt del av där bedriven ra- darövervakning och samövning med sjö- stridskrafter.

Enligt utredningens beräkningar mot- svarar behovet av tid för grundläggande allmänmilitär utbildning och yrkesut- bildning för den övervägande delen landtjänstgörande värnpliktiga vad som gäller för de sjötjänstgörande värnplik- tiga. Tiden för sådan utbildning bör där- för för de landtjänstgörande värnplik- tiga vara samma som för de värnplik— tiga som skall tjänstgöra ombord.

Den praktiska utbildning som följer på de första veckornas inledande utbild- ning måste, såvitt utredningen kunnat finna, i hög grad präglas av att verk— samheten i allmänhet måste bedrivas utan större växlingar under året av den personella styrkan. Verksamheten vid landförbanden är nämligen erforderlig bland annat för att sjöstridskrafterna skall kunna bedriva utbildning konti- nuerligt under året och för att viss in- satsberedskap —— häri inbegripet viss övervakning skall kunna upprätthål— las. För de värnpliktiga vid dessa för- hand kommer av denna anledning tjänst- göringen att omfatta, förutom fortsatt utbildning av dem själva, i betydande utsträckning verksamhet som ytterst syf- tar till att fortlöpande upprätthålla fredsorganisationens beredskap i olika

hänseenden.De uppgifter i vilka de värn- pliktiga placeras under den praktiska utbildningen är i stor utsträckning be- stämda av organisatoriska förhållanden som ligger utanför den egentliga utbild- ningsverksamheten och närmast avser möjliggöra en produktionsvolym och som därför icke av värnpliktsutredning- en kunnat bedömas. I organisatoriskt hänseende har utredningen med hänsyn härtill på de flesta punkter funnit sig böra betrakta gällande organisation som en för utredningen given utgångspunkt för dess överväganden rörande utbild- ningen.

Utredningen har övervägt huruvida värnpliktiga avsedda för landförbanden borde ges annan längd på grundutbild- ningen än de sjötjänstgörande värnplik— tiga. De längder för grundutbildningen, vilka utredningen föreslagit för de sjö- tjänstgörande, synes emellertid, med ungefär nuvarande antal värnpliktiga i landorganisationen, ge möjlighet att täc- ka det bedömda behovet av personal för att driva verksamheten. Härtill kommer att en olikhet beträffande grundutbild- ningens längd mellan värnpliktiga för landtjänst och för sjötjänst skulle med- föra betydande organisatoriska svårig- heter vid utbildningen. Flottans starkt centraliserade skolutbildning ävensom behovet av att ur samma inrycknings- omgång och yrkesgren efter urval un- der utbildningen dels kunna fördela värnpliktiga såväl till tjänst ombord som i land, dels kunna utbyta perso- nal mellan fartyg och landförband gör det angeläget att tillämpa likformiga principer för bestämmande av grundut- bildningens längd för de två värnplikts- grupperna. Utredningen föreslår därför, att för värnpliktiga i landtjänst vid flot- tan grundutbildningens längd bestäm- mes efter samma principer som för hu- vuddelen av flottans värnpliktiga, de sjötjänstgörande.

När det gäller att, inom den ram som perioden för praktisk utbildning ger, bedriva egentlig utbildning av de värn- pliktiga vill värnpliktsutredningen un- derstryka betydelsen av att en målmed— veten stegring av utbildningsnivån för de värnpliktiga eftersträvas. Så har, en- ligt vad utredningen funnit, hittills icke alltid skett. Ytterligare synpunkter på befälsutbildningens innehåll och bety- delse för verksamheten vid dessa för- band lämnas i punkten 7.

5. Grundutbildningens inpassning under året Bemanningsgruppen

För att dagen för påmönstring skall kunna bli gemensam för de värnplikti- ga i en fartygsbesättning, erfordras att värnpliktskategorierna inrycker vid oli- ka tidpunkter beroende av de växlande behoven av utbildningstid i land.

Värnpliktiga med olika inrycknings- tider men avsedda att under samma tid utbildas ombord på ett och samma far— tyg eller grupp av fartyg anses tillhöra samma bemanningsgrupp.

De värnpliktiga bör enligt utredning- ens mening principiellt inordnas i en bemanningsgrupp på sätt framgår av bild 16: 4.

Bemanningsgruppernas inpassning un- der året

Utredningen har som framgår av det föregående funnit att utbildningstiden ombord med samlad besättning bör va- ra ca nio månader. Denna tid blir en ut- gångspunkt vid bedömning av olika al- ternativ för inpassningen av utbildning- en under året. Utredningen har funnit sig böra närmare studera fyra alterna- tiv (A—D). Dessa har som hypotetiska påmönstringsdagar den 1 januari, den 1 april, den 1 juli och den 1 oktober. Med hänsyn till kapaciteten på flottans skolor i land och kraven på insatsbered- skap måste minst två av alternativen väljas. Alternativen åskådliggörs i bild 16: 5.

Valet av alternativ bör ske under be- aktande av att utbildningen skall kunna bedrivas ändamålsenligt, att utbildning- en kan anpassas till det civila studieåret och till stampersonalens utbildning, att behovet av insatsberedskap och särskild verksamhet —— isbrytning och sjömät— ning —— kan tillgodoses samt att utrym- me erhålls för repetitionsutbildning.

Utbildningens ändamålsenliga bedri- vande. Den med hänsyn till isen och de allmänna väderleksförhållandena till

Bild 16: 4. Inordnande av de värnpliktiga vid flottan i bemanningsgrupp enligt av värnpliktsutred- ningen förordad princip

UT Bl LDNiNG

KATEGORI | land Gemensamt ombord

VÄRNPLIKTIGA &

vÄRyhumeA F, uuoek BEFALsu'rTAeNA om motig- OFFICERSUTTABET SJÖBEFAL

vÄaupuxneA &, umea- OFEICERSUTTAGNMUTOM SJÖBEFÄL)

Anm. Siffrorna i figuren anger utbildningens längd i månader.

ALTERNATIV ÄR 1

ÅRZ

A

B c D

sjöss lämpligaste tiden för utbildning ombord är tiden april—december. Den grundläggande utbildningen i land kan då bedrivas helt under vintern och far— tygsbesättningarna påmönstrar vid is- lossningen. Svårighetsgraden vid utbild- ningen ombord kan då stegras på ett naturligt sätt från vårens och somma- rens normalt vackra väder till höstens mörker och stormar. Den avslutande ut- bildningen kan därvid bedrivas under förhållanden, som ställer stora krav på såväl personal som materiel och inom skärgårds- och vattenområden, fria från is eller omfattande småbåtstrafik. Alter- nativet B är därför det ur utbildnings- synpunkt mest förmånliga. Vissa mindre och isberoende fartygstyper är helt hän- visade till detta alternativ om deras ut- bildning skall kunna bedrivas rationellt.

Det ur utbildningssynpunkt därnäst förmånligaste alternativet är A, som medför att den grundläggande utbild— ningen i land och även ombord förläggs till vinterhalvåret. Fartygen kommer under isperioden att i viss utsträckning tvingas ligga stilla, vilket dock ej nämn- värt bedöms påverka den art av grund- läggande utbildning, som då kan bedri— vas ombord, under förutsättning att far- tygen har förmåga att förflytta sig i bru- ten isränna. Vid islossningen beräknas fartygen ha en utbildningsstandard som möjliggör en snabb stegring av utbild-

ningskurvan under övningar till sjöss. September månad ger möjligheter till tillämpade övningar under lämpliga vä- derleksförhållanden och från omfattan- de småbåtstrafik normalt fria skärgår- dar och vattenområden.

I alternativen C och D infaller isperi— oden mot utbildningstidens slut vilket medför att tillämpade övningar under gång med deltagande av alla fartygsty- per försvåras eller helt omöjliggörs. Des- sa alternativ är därför olämpliga ur ut- bildningssynpunkt. Undantag härifrån utgör det fartyg, som gör vinterlångresa och därigenom bereds tillfälle att öva i isfria vatten. Lämpligaste bemannings- alternativ för långresefartyg är C.

Utrymme för och samverkan vid krigsförbandsövningar. Krigsförbands- övningar bör förläggas till den tid på året då största utbyte av övningarna nås. Den lämpligaste tiden är härvid hösten, då såväl väderleks— som mörkerförhål- landen och »rena» skärgårdar underlät- tar anordnandet av realistiska tillämp- ningsövningar. För att möjliggöra exem- pelvis dubbelsidiga övningar bör fartygs- förband bemannade ur åldersklassen och med tillräcklig utbildningsstandard samtidigt finnas disponibla. Alternativet A ger erforderligt utrymme ur belast— ningssynpunkt för krigsförbandsövning- ar på hösten. Alternativet B medger att vissa fartygsförband bemannade med

värnpliktiga under grundutbildning kan stå till förfogande för samövningar med krigsförbanden under fjärde kvartalet.

Den aktiva personalens utbildning. Ut- bildningen för den aktiva personalen vid flottan bör med smärre justeringar kunna anpassas till alternativen A och B samt, i samband med vinterlångresa, till alternativet C. Alternativet C är i övrigt olämpligt liksom också alterna- tivet D.

Insatsberedskap och särskild verk- samhet. Det har ansetts att kraven på insatsberedskap för stridsfartyg och vis- sa kustbevakningsförband vid flottan måste kunna tillgodoses under hela året. Kraven på beredskap vid flottan är störst under den normalt isfria perio- den, d. v. s. tiden april—december. För att dessa krav skall kunna tillgodoses er- fordras att vissa förband redan vid is- lossningen har nått sådan utbildnings- standard att de kan bedömas som in- satsberedda. För att med nio månaders sjötjänstgöring kunna upprätthålla kon- tinuerlig insatsberedskap under den is- fria perioden av året erfordras därför en kombination av alternativen A och B, (1. v. s. vissa fartyg Och landförband bör bemannas enligt alternativet A', and- ra enligt alternativet B.

Skall också isperioden helt kunna be- redskapstäckas av fartyg och landför- ba'nd under grundutbildning erfordras dessutom att vissa besättningar utbildas enligt alternativet C.

För isbrytarnas besättningar är alter- nativet D lämpligast och för sjömät— ningsfartygen "alternativet B.

Anpassning till civila stadier. Utred- ningen har i annat sammanhang utgått ifrån att tiden den 1 juni—den 1 sep- tember är fri från civila studier, och följaktligen kan disponeras för värn- pliktsutbildning men att därutöver i vissa fall den militära grundutbildning- en kan utsträckas till den 15 september.

Alternativet A utgör därvid det för samt- liga värnpliktskategorier förmånligaste alternativet eftersom endast två studie- terminer behöver ianspråktas för mili- tär grundutbildning. Förutsättningen härför är dock att utbildningen ombord förläggs så att utryckning kan äga rum senast den 15 september. Detta skulle i sin tur medföra påmönstring före jul (den 15 december).

Starka skäl talar för en förskjutning åt andra hållet, d.v.s. till utryckning omkring den 15 oktober, eftersom möj- ligheten att genomföra avslutande öv- ningar under försvårande väderleksför- hållanden och med »rena» skärgårdar annars äventyras. Påmönstring omedel— bart före jul medför även uppenbara nackdelar. Utredningen anser sig dock av studiesociala skäl icke kunna förorda senare utryckning än den 15 september.

Alternativen B och D medför ett stu- dietidsbortfall av två terminer för hu- vuddelen av de värnpliktiga och av tre terminer för de underofficersuttagna värnpliktiga. —

Alternativet C är det ur de civila stu— diernas synpunkt minst fördelaktiga ge- nom att studietidsbortfallet endast för värnpliktiga G kan begränsas till två terminer, varvid dessutom måste förut- sättas att dessa värnpliktiga rycker in tidigast den 1 juni. För övriga värnplik— tiga blir studietidsbortfallet två och en halv till tre terminer.

Hänsyn till arbetsmarknaden. Ur ar- betsmarknadens synpunkt är framför allt angeläget att undvika att grundut- bildningen avslutas under månaderna december, januari och februari. Ur den- na synpunkt framstår därför alternati— vet B som olämpligt. övriga alternativ torde i huvudsak få anses som lämpliga även om vissa olikheter härvidlag före— ligger alternativen emellan.

Sammanfattning och förslag. De olika alternativens lämplighet med hänsyn till

Tabell 16: 5. Sammanställning av olika alternativ för inpassningen under året av grund— utbildningen vid /lottan med avseende på alternativens lämplighet i olika avseenden

Alt. A Alt. B Alt. C Alt. D Avseende omkring omkring omkring omkring 1/1—30/9 1/4—31/12 1/7—31/3 1/10—30/6 Lämplighet för utbildning ombord a) Hemmafarvatten ............. godtagbart mycket olämpligt olämpligt lämpligt b) Vinterlångresa ............... olämpligt olämpligt mycket olämpligt lämpligt Utrymme för och samverkan vid krigsförbandsövningar ........... lämpligt lämpligt godtagbart olämpligt Den aktiva personalens utbildning. . lämpligt lämpligt olämpligt olämpligt Insatsberedskap .................. lämpligt mycket godtagbart olämpligt lämpligt Isbrytning ....................... olämpligt olämpligt olämpligt mycket lämpligt Sjömätning ...................... godtagbart lämpligt olämpligt olämpligt Anpassning till civila studier ....... mycket godtagbart mindre godtagbart lämpligt lämpligt Hänsyn till arbetsmarknaden ...... lämpligt olämpligt lämpligt lämpligt

de faktorer som främst bör beaktas vid grundutbildningens inpassning har sam- manställts i tabell 16: 5.

Utredningen har funnit, att de skilda slag av verksamhet som bedrivs vid flot- tan samt kraven på kontinuerlig insats- beredskap av fartyg och vissa landför- band medför att samtliga angivna fyra alternativa inpassningar under året er— fordras. Alternativens lämplighet och betydelse varierar dock avsevärt. Alter- nativen A och B är de ur utbildnings- och beredskapssynpunkt förmånligaste och väger därvid relativt jämnt dock med en lätt övervikt för alternativet B. Alternativen C och D innefattar främst för beredskap och särskild verksamhet erforderliga kompletteringar och stöd- funktioner.

Utredningen föreslär under åberopan- de av det anförda, att alternativen A och B väljs för den verksamhet som avser utbildning av personal för krigsorgani- sationens behov med ungefär lika för- delning av personal till vardera alter-

nativet medan alternativen C och D be- gränsas till att omfatta endast den per- sonal som oundgängligen erfordras för att upprätthålla kontinuerlig beredskap och särskild verksamhet vid flottan. Mot alternativen svarande bemanningsgrup- per benämns i det följande med mot- svarande bokstäver, A, B, C och D. Be- manningsgruppen D, som avses endast för isbrytarbesättningarna, intar härvid en särställning på grund av att den blir förhållandevis liten och sysselsatt i uppgifter som har ringa samband med övrig verksamhet inom flottan.

Bemanningsgruppernas anpassning till varandra

Ovan angivna alternativ för grundutbild- ningens inpassning under året motsva- ras av bemanningsgrupper, som i sin tur måste anpassas till varandra för att ernå kontinuitet i fartygsrustningar och ge möjligheter till samövningar med så stor del av ålderklassen som möjligt.

Sjöexpeditionen. Utredningen har funnit, att den förkortning av utbild- ningstiden ombord från i runt tal elva till nio månader som föreslagits för de värnpliktiga icke kan tillämpas i fråga om befattningsutbildningen av flottans aktiva befäl.

Den normala tiden för utbildning om- bord av förbandschefer, fartygschefer, tjänstegrenschefer med flera stambefäl är nu tolv månader. Denna tid har an- setts vara för kort och helst böra för- dubblas. Så har redan skett för vissa viktigare befattningar ombord. En all- män övergång till tvåårskommendering- ar är olämplig, eftersom nuvarande sy- stem för utbildning av aktiva officerare bringas ur balans och måste omformas så att endast vissa sjöofficerare utbildas i sjötjänst. En ur såväl utbildnings- som kommenderingssynpunkt lämplig all- män tid för befattningsutbildning om- bord av stamhefäl bedöms vara ett och ett halvt år. För att för flottans aktiva befäl kunna åstadkomma kontinuerliga sjökommenderingar som är längre än nio månader måste sjötjänstperioderna därför innefatta minst två bemannings- grupper för värnpliktig personal. Med hänsyn till att bemanningsgrupperna A och B är de ur utbildningssynpunkt

lämpligaste kan de alternativa kombina- tioner tänkas, som framgår av bild 16: 6.

Alternativen 1 och 2 innebär, att tiden för sjökommendering blir ett och tre kvarts år. Under ett kvartal har dock fartygen normalt ej fullständig värn- pliktsbemanning ur åldersklassen utan avses för repetitionsutbildning och års- översyn vid örlogsvarv. Sjötjänstgöring- en för fartygens aktiva befäl får härige- nom ett ur utbildnings- och kommende- ringssynpunkt olämpligt avbrott. Härtill kommer att påmönstringstiden i alter- nativet 1 och avmönstringstiden i alter- nativet 2 är förlagda till nyåret, som ur kommenderingssynpunkt för den aktiva personalen är mindre lämpligt med hän- syn till att denna tid ej är synkroniserad med andra verksamhetsområden vid flottan, främst skolutbildningen i land. överges systemet med ettårskommende- ringar ombord för flottans värnpliktiga, torde därför kontinuitet i det aktiva be- fälets utbildning ombord bäst nås om två bemanningsgrupper kopplas ihop på sätt som angivits såsom alternativ 3. Härigenom vinnes att sjötjänstgöringen, som då blir ett och ett halvt år, till sin helhet blir effektiv utbildningstid. På- mönstringen för den aktiva personalen kan ske på våren och avmönstring på-

Bild 16: 6. Alternativ för kombination av bemanningsgrupper och gruppernas anpassning i förhållande till varandra under utbildningen ombord

ALTERNATIV Am Åk 2 '/ | 30/q 1/1 50/4 1 , lu— ___—II:! %li/n Z 5

Anm. A och B anger den bemanningsgrupp de värnpliktiga tillhör.

följande höst, vilket innebär en lämp- lig kommenderingsföljd som även möj— liggör utbildning under alla slags kli- matförhållanden.

Utredningen finner för sin del förde- larna med alternativet 3 vara sådana att utbildningssystemet för det enskilda far- tyget bör grundas på detta alternativ. Utredningen benämner de två kombine- rade bemanningsgrupperna (B—A) för en sjöexpedition.

Sjöexpeditionens syfte bör vara att utbilda en krigsplaceringsbar besättning jämte personalreserv. Krigsbesättningen bör-därvid sammansättas av på fartyget utbildat aktivt befäl samt för krigspla- cering lämpliga värnpliktiga, valda ur sjöexpeditionens två bemanningsgrup- per. Att sammansätta krigsbesättningen av värnpliktiga ur två bemanningsgrup- per är också nödvändigt av andra skäl som redovisas i nästföljande kapitel.

För att nå önskvärd likformighet i flottans utbildningssystem år från år bör varje vår fartyg av olika typer rus- tas för sjöexpedition i ungefär samma omfattning. Till följd härav kommer un- der delar av året två expeditioner att löpa samtidigt på sätt framgår av bild 16: 7.

Genom att sjöexpeditionerna påbör- jas varje år i april kommer antalet full- bemannade fartyg att under sommar- halvåret vara dubbelt så stort som un- der vinterhalvåret. Utrymme för repeti- tionsutbildning skapas härigenom under fjärde kvartalet samtidigt som under

isperioden en naturlig minskning av an- talet för grundutbildning fullbemanna- de fartyg ernås.

De rustade stridsfartyg, som vintertid ej är fullbemannade för grundutbildning föreslås depåförläggas med reducerade besättningar och därvid utnyttjas för re- petitionsutbildning samt genomgå över- syn vid örlogsvarv. Deras besättningar bör hämtas ur bemanningsgruppen C. Att nämnda fartyg depåförläggs är nöd- vändigt för att genomföra den av utred- ningen föreslagna utbildningsordningen. Utredningen benämner detta ovillkorlig depåförläggning.

Kontinuerlig bemanning. Vissa träng- fartyg och landförband måste vara rus- tade under hela året, bland annat för att underhålla stridsfartygen och för att upprätthålla insatsberedskapen. Även kadettfartyg som avses för såväl vinter- långresa som för fortsatta övningar un— der påföljande sommar måste vara rus- tade kontinuerligt. Grundutbildnings- systemet bör därför även medge konti- nuerlig värnpliktsbemanning ur flera bemanningsgrupper för att en jämn långsiktig personaltillgång skall kunna åstadkommas vid vissa förbandstyper. Utnyttj as endast två bemanningsgrupper härför blir personaltillgången vid aktu- ella förband ojämn. Tas personalen exempelvis ur bemanningsgrupperna A och B blir personaltillgången sommar- tid dubbelt så stor som under vintern. Bemanningsluckan under vintern kan dock fyllas genom att personal ur be-

Bild 16: 7. Inpassning av flera sjöexpeditioner i förhållande till varandra

ÄR1 ÅRZ ÅRS

1/4

öO/q

Bild 16: 8. System för kontinuerlig bemanning av ett fartyg med successiv personalomsättning. Besätt- ning på ett fartyg samtidigt ur två bemanningsgrupper

Årl

ÅrZ J

1 1/10

1/—'+ 51/11

Anm. A, B och C anger den bemanningsgrupp de värnpliktiga tillhör.

manningsgruppen C under ca ett halvt år utnyttjas enligt exempel i bild 16: 8. Härvid kommer bemanningen att suc- cessivt under ett år omsättas med hälf- ten av den värnpliktiga personalen (var- annan befattning) den 1 januari, den 1 april och den 1 oktober. Detta innebär att för varje kontinuerligt tillsatt befatt- ning måste räknas med 11/2 värnpliktig per år.

För vissa förband kan bemannings- cykeln i stället planeras för en tvåårs— period genom att hela bemanningen (be- sättningen) byts två gånger under två- årsperioden, den 1 oktober första året och den 1 april andra året. Den måste då successivt tas ur i ordning beman- ningsgrupperna A, C och B på sätt fram- går av bild 16: 9. Även i detta fall mås- te räknas med 11/2 värnpliktig per år och befattning.

De här angivna bemanningsprinciper- na går icke att kombinera. Det bör där— för observeras att för ett förband som under längre tid är kontinuerligt rustat måste fastställas den ena eller den and— ra bemanningsprincipen. Den först an- givna principen torde lämpa sig bäst för

landförband och den senare för fartyg. Samövningar. De nu under höstarna marinkommandovis anordnade krigsöv- ningarna ger möjlighet till samövning mellan rustade fartyg, krigsbaser, kust- bevakningsförband och kustartilleri— stridskrafter, och utgör därvid för flot- tans del grundutbildningens tillämp— ningsperiod. Genom grundutbildningens avkortning och införandet av krigsför- bandsövningar kommer krigsövningarna att övergå till att bli krigsförbandsvisa repetitionsövningar. Behovet av att re- dan under grundutbildningen viss tid samöva så många av marinens strids- funktioner som möjligt i förband, som likna de i krigsorganisationen ingå— ende, kvarstår dock. En övningsperi- od under vilken grundläggande krigs- förbandsutbildning kan genomföras med hela åldersklassen måste därför skapas i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som angivits i kapitel 9. Behovet av utbildning ombord (eller i landförband) utgör ca nio månader. Om bemanningsgrupperna A, B och C inplaceras under året på sätt som fram- går av bild 16: 10 kommer delar av den—

Bild 16: 9. System för kontinuerlig bemanning av ett fartyg när hela personalen omsättes samtidigt. Besättning ur en bemanningsgrupp

ARl

A

2

151/12. B

Anm. A, B och C anger den bemanningsgrupp de värnpliktiga tillhör.

na utbildning att sammanfalla för samt- liga tre bemanningsgrupper. Detta sker under tiden den 1 juli—den 1 oktober. Härigenom har skapats en bemannings- situation, som möjliggör att utbildnings- verksamheten under denna period kan utökas och omfatta fler förband än eljest under året.

Enligt utredningens mening bör be- manningsgruppen C under denna tid i möjlig utsträckning utbildas vid tillfäl- ligt rustade bas- och kustbevakningsför- band. Härigenom kan tillämpad utbild- ning med större delen av flottans inne- liggande åldersklass genomföras under delar av tredje kvartalet, vilket för flot- tans utbildning är en lämplig tid av året. Tiden sammanfaller även med den för kustartilleriet i det följande föreslagna GKU—perioden, vilket möjliggör samöv— ningar med förband ur hela marinen under denna period. Till skillnad från vad som föreslagits för exempelvis ar- mén kommer dock tillämpningsperioden icke att ha karaktär av slutövning annat än för bemanningsgruppen A.

De meniga i krigsorganisationens bas- och kustbevakningsförband utgörs till största delen av värnpliktiga, som efter grundutbildningens slut omskolas här- till från sjötjänst. Det värnpliktiga befä- let till dessa förband utbildas däremot i stor utsträckning redan under grund-

utbildningen. Utredningens förslag in- nebär att denna omskolning underlättas genom angiven utbildning i bas- och kustbevakningstjänst för bemannings- gruppen C redan under grundutbild- ningen. Det värnpliktiga befälet till des— sa förband föreslås inordnad i beman- ningsgruppen A. Härigenom kan de bere- das tillfälle att som avslutning på sin grundutbildning under tredje kvartalet delta i tillämpningsutbildning med bas- och kustbevakningsförband som liknar de i krigsorganisationen ingående. De värnpliktiga i bemanningsgrupp C ut- gör under denna utbildning övnings- trupp för det värnpliktiga befälet, var- för särskild övningstrupp icke behöver organiseras vid flottan. Åtgärden be- döms därför vara av betydelse för en rationell personalomsättning inom flot- tan.

Sammanfattning

De synpunkter som utredningenhittills anfört i detta kapitel har varit generella och förutsatt en inpassning av beman- ningsgrupperna under året som varit bunden till jämna kvartal. Med hänsyn till bland annat större helger samt den studiesociala anpassningen, är emeller- tid vissa förskjutningar över kvartals— gränserna nödvändiga. Dessa förskjut- ningar fordrar i sin tur en samman-

aid)

Bild 16: 10. Inplaceringen av samövningsperioden i utbildningsgången för den värnpliktige i det för flottan föreslagna grundutbildningssystemet

V:,

1410 V]:

Samövningsperiod

Anm. A, B och C anger den bemanningsgrupp de värnpliktiga tillhör.

jämkning mellan bemanningsgrupperna för att ernå kontinuitet och undvika dubbelbeläggning av värnpliktiga. Dessa åtgärder behandlas i nästföljande punkt. Inpassningen under året av utbildning- en till värnpliktig officer behandlas i punkten 7.

6. Grundntbildningssystemets konstruktion Allmän uppbyggnad Flottans grundutbildningssystem är en- ligt utredningens förslag uppbyggt av tre bemanningsgrupper för är (A, B och C). Varje bemanningsgrupp har tre in— ryckningsomgångar. Antalet inryck- ningsomgångar för år blir härigenom nio. Bemanningsgrupperna är, som framgår av det tidigare anförda, inpas- sade under året under hänsynstagande till studiesociala förhållanden, kraven på erforderlig kontinuitet i insatsbered- skap och annan verksamhet, samt möj- ligheterna att bedriva grundläggande öv- ningar i förband. Utbildningsbesättningar för flertalet stridsfartyg sammansäth som framgår av det tidigare anförda ur bemannings- grupperna A och B, varvid bemannings. grupperna kombineras till en sjöexpedi- tion i ordning B——A. Expeditionen har föreslagits omfatta omkring ett och ett halvt år, eller schematiskt tiden den 1 april ett år till den 30 september påföl- jande år. Utredningen vill nu precisera nämnda tid till att avse tiden omkring den 15 april ett år till den 15 september påföljande år. De båda värnpliktsbesätt- ningarna under expeditionen kommer härigenom att skiftas omkring den 20 december. Det aktiva befälet förutsätts kvarstå ombord under hela expeditio- nen.

Fartyg som genom att de är starkt is- beroende icke kan bedriva utbildning ombord under första kvartalet bör erhål- la besättningar enbart ur bemannings-

gruppen B. Hit räknar utredningen i första hand motortorpedbåtar, vissa minsvepare och sjömätningsfartyg. Des- sa fartyg är således icke rustade för 18 månaders sjöexpedition utan endast för verksamhet under halva denna tid, vil- ket även motiveras av att befälet på dessa fartyg främst utgörs av värnplik- tiga som icke är aktuella för tjänstgöring ombord under så lång tid som 18 må- nader. Vintertid ovillkorligt depåförlag- da fartyg samt fartyg avsedda för vin- terlångresa med officersaspiranter och befälselever erhåller besättningar ur be- manningsgruppen C.

Genom den föreslagna bemannings- gruppen C sker under tiden den 20 juli ——den 15 september en tillfällig ökning av antalet värnpliktiga under tillämpad utbildning. Under denna tid möjliggörs därför tillfällig rustning av bas- och kustbevakningsförband och därigenom övningar under krigsliknan de förhållan— den med så många värnpliktiga och så stora delar av flottan som möjligt. Des- sa samövningar utgör en ersättning för de marina krigsövningar, vilka nu be- drivs som en del av grundutbildningen, men som vid införandet av repetitions- övningar vid flottan övergår att bli krigsförbandsövningar.

Fördelningen av de värnpliktiga på inryckningsomgångar m. in. enligt ut— redningens förslag framgår av bild 16: 11. Ytterligare synpunkter härpå lämnas i den fortsatta redogörelsen.

Bemanningsgrupper och inryckningsom- gångar Utryckningen för bemanningsgruppen A har utredningen _— som framgår av det tidigare anförda —— föreslagit skola ske senast den 15 september. Härav följer att inryckning för underofficersuttagna värnpliktiga kommer att äga rum om- kring den 20 juni föregående år, för värnpliktiga F omkring den 15 septem-

Biild 16: 11. Fördelning av de värnpliktiga vid flottan på inryckningsomgångar m. in enligt värn- pliktsutredningens förslag

W" utaf A ' - . ätit?" KATEGORI lm,, ggg; Akt AR z AR 5 vÄmPumoA | ALL- 1) 11/10 lo/n. it;/; 15/q MÄNHEI & (300 320

» _. 1 7.0 '- ”"mmmm F %” VISSA motionens-, 450 591 A urnan—un (VISST smetar) VÄRNPLIKTIGA uu-

MÄNHET [ 216 mm 10]; KA smt mmm uuoea— 110 450 OFFICERSUTTAGNA (&) SJÖBEFÄQ 1579 15 o. 15/6 za 157, urlcmumw 450 :.:l VARNPLIKTIGA _ 4.90 [:[ 3) ?

vithPumoA | ALL- 1) 15%M/n mma G 700 510 | " 7/1 7/4 ny; 'S/q %%

SAMT unotkeerÄLs-oul F 1) VISSA uuozkorrlctks- _ 560 Staf-l B Ut TAGNA (VISST Sl OBEFAL) [

VÄRNPLIKTIBA | Au— —

MÄNHET & W" 20/3 % ZW— sammma uma: 70 450 .

OFrlchsutmaNA (&) SJÖBEFÄL)

vägunlmu l ALL' G 1) 1, 5. ,,,/7 154, 7/4 M e , ”'" ' ,, F aoo 510 SAMT UNDERBEFÄLSWCH 7/4 av; 'a'/q ? q VISSA unmomcens- _ ' :Ej C UTTAGNAOIISST SJÖBEFALj 200 M

VÄRNPUKTIGA IALL" MÄNHET & 11/1 ml? "Ia 7/4 SAMTFLERTALET UNDER- 50 [150 orrlcgksupAsNA

(eisjoseFAL)

D VÄgNPtIKYIGA | ALL- ls/q nom ' 2/8 . "ANNE? s 100 510 _

('s' SAMT unoå'aeer" - F BRYTA- ”5 ”*" 1le 15/3, Vs

VISSA UNDEROFFICERS' 75 56'"! [::: RE) Ut m,m (VlSST SJÖBEFÄL)

umwNmo wo önwessxoux

rlLLÄnPAn ureuonme ensam ELLER vm LANDFÖRBAND: urou SAMÖVNINbSPERlOD

IDD

" = SAHÖVNINGSPERIOD

1 I detta antal har inräknats handräckningsvärnpliktiga. = I detta antal har inräknats även värnpliktiga uttagna i specialtjänst. ” Alternativ för utbildning till värnpliktig officer. Anm. För underofficersuttagna värnpliktiga i annan tjänst än teknisk, samt för värnpliktiga uttagna till specialtjänst skiljer sig utbildningsgången något mot den i tabellen angivna.

ber och för värnpliktiga G omkring den 1 november. Påmönstringsdag blir om— kring den 20 december; den måste an- passas till utryckningsdagen för beman- ningsgruppen B.

Utredningen föreslår, att till beman- ningsgruppen A hänföres det övervägan- de antalet underofficersuttagna värn- pliktiga i däcks-, bas— och kustbevak- ningstjänst jämte kryptotekniker, samt flertalet för flottans landförband i krig underbefälsuttagna värnpliktiga. Åtgär- den är dels betingad av studiesociala hänsyn, då dessa värnpliktiga till över- vägande delen beräknas i framtiden va- ra gymnasieutbildade, dels av pedago— giska skäl då utbildningen bör utmynna i de för åldersklassen gemensamma öv- ningarna under tiden omkring den 20 juli till den 15 september. Undantag från denna regel är bland annat värnpliktiga .attack- och röjdykare, som av hänsyn till isförhållandena bör hänföras till beman- ningsgruppen B.

Utryckningen för bemanningsgruppen B har som framgår av det tidigare an- förda föreslagits skola ske omedelbart före jul eller omkring den 20 december. lnryckning för underofficersuttagna värnpliktiga i denna bemanningsgrupp bör härvid ske omkring den 25 septem- ber föregående år och beräknas kunna inpassas, så att den ligger efter befäls- övningarnas slut i samband med höstens krigsförbandsövningar. Beträffande un- derofficersuttagna värnpliktiga blir ut- bildningen härvid oförmånligt inpassad under året för sådana värnpliktiga som efter grundutbildningens slut skall be- driva högre studier. Till denna inryck- ningsomgång förutsättes därför främst föras sådana underofficersuttagna värn- pliktiga som redan avslutat sina studier vid tekniskt gymnasium enligt den fyra- åriga studiegången.

För underbefälslämpliga värnpliktiga

och värnpliktiga F med normalt 364 da— gars grundutbildning bör denna påbör- jas snarast efter nyår, d.v.s. normalt omedelbart efter trettondedagen. Dessa värnpliktigas tjänstgöringstid bör kun— na förkortas till omkring 350 dagar med utryckning strax före jul, i den mån de ej tas i anspråk för särskild beredskaps- tjänst under jul- eller nyårshelgerna vid grundutbildningens slut. — Utryckning strax före jul kan för vissa värnpliktiga innebära en social olägenhet, orsakad av svårigheterna att erhålla ny anställning dagarna före jul. Ifrågavarande svårig- heter torde i en del fall kunna föreligga till och med trettondedagen. Delvis mot- verkas olägenheterna genom att till den värnpliktige numera utgår ett utryck- ningsbidrag om 200 kr. Detta bidrag torde emellertid vara för litet för att en- samt kunna trygga den värnpliktiges försörjning till och med trettondedagen. Praktiskt synes nämnda förkortning av grundutbildningen till 350 dagar med hänsyn härtill böra genomföras på föl- jande sätt. Den värnpliktige inkallas till 364 dagars grundutbildning. Han med- delas vid inkallelsen att han kan komma att beredas möjlighet att, efter frivilligt åtagande, avsluta sin grundutbildning redan före jul och att slutligt besked om möjligheten härtill skall lämnas ho- nom tre månader före tidigaste utryck- ningstidpunkt.

Värnpliktiga G kommer att inrycka i början av februari och utrycka efter helt fullgjord tjänstgöringsskyldighet strax före jul. — Också för sådana värn- pliktiga kan individuella behov före- ligga av att få tjänstgöra över jul och nyår. Detta kan emellertid icke ske inom ramen för den enligt värnpliktslagen ålagda skyldigheten som fallet var för nyssnämnda värnpliktiga F —— utan måste ske i form av i egentlig mening frivillig tjänstgöring. Utredningen före-

slår därför att värnpliktig som skall ut- rycka från helt fullgjord grundutbild- ning kort före jul skall ges möjlighet att fullgöra frivillig tjänstgöring med oför- ändrade värnpliktsförmåner utom ut- bildningspremier längst till den 10 janu- ari påföljande år. En förutsättning här- för är att den värnpliktige under denna tid också faktiskt tjänstgör. Lämpliga ar- betsuppgifter härunder synes vara vakt- tjänst, tjänstgöring i beredskapsstyrka eller arbete inom stabs— och förvalt- ningstjänsten. Öppnas på föreslaget sätt en möjlighet till frivillig tjänstgöring, förutsätter utredningen att de värnplik- tiga blir upplysta härom. Utredningen räknar med att de kostnader, som för- anleds av dylik frivillig tjänstgöring, kommer att bli tämligen små.

Utryckningen för bemanningsgruppen C bör bestämmas med beaktande av dels när påsken infaller, dels när beman- ningsgruppen B skall påmönstra och be- räknas normalt äga rum någon gång un— der tiden den 7——den 15 april.

De underofficersuttagna värnpliktiga i bemanningsgruppen C påbörjar sin grundutbildning i mitten av januari.

Värnpliktiga F och underbefälslämp- liga värnpliktiga inrycker i början av april och värnpliktiga G omkring den 1 juni.

Av de värnpliktiga avsedda för isbry- t—1rtjänst föreslås värnpliktiga F få sam- ma inryckningsdag, den 1 juni, som värnpliktiga G i bemanningsgruppen C. Denna ordning är önskvärd därför att de den 1 juni inryckande främst bör ut- göras av sjömanshusinskrivna värnplik- t;ga som inskrivits utan personlig när- xaro och därför efter urval vid inryck- ningen måste kunna fördelas till utbild- ningslinjer med olika längd på grundut- h'ldningen. Av samma skäl har för is- h'ytare avsedda värnpliktiga G kopp— hts ihop med värnpliktiga F i beman-

ningsgruppen A vid inryckningen den 15 september.

Belastning på örlogsskolorna Utredningens förslag innebär, att värn- pliktsutbildningen vid utbildningsan- stalterna i land är avsevärt större vin— tertid än sommartid. Denna belastnings- fördelning är en följd av att föreslagna fartygsrustningar är större sommartid än vintertid. Balans uppnås härigenom i stambefälets instruktörsverksamhet i stort under året, samtidigt som vid flot- tans skolor långtidstjänstgörande in- struktörer kan beredas sommarsemester.

Erforderligt utrymme för de i krigs- förbandsövningarna ingående inledande befälsövningarna samt för särskilda öv- ningar beräknas finnas från mitten av april till slutet av oktober.

7. Synpunkter på grundutbildningens bedrivande

Utbildningen vid örlogsskola

Den del av utbildningen som föreslås bedriven vid örlogsskola i land före på- mönstring respektive utbildning vid för- band framgår av tabell 16: 4.

För samtliga värnpliktiga sker för närvarande den allmänmilitära utbild- ningen vid Karlskrona örlogsskolor sam— tidigt med läkarundersökningar och ur— valsprov. De befälslämpliga värnpliktiga genomgår därefter befattningsutbildning (yrkesutbildning) vid Berga och Karls- krona örlogsskolor, där koncentrerad utbildning meddelas i olika yrkestjäns- ter såsom artilleritjänst, signaltjänst, ubåtstjänst och skyddstjänst. Örlogssko- lorna är starkt specialiserade. Utred- ningen har funnit denna specialisering vara ur utbildningssynpunkt rationell.

Sett ur individernas _— såväl de akti- va instruktörernas som elevernas -—- syn- punkt medför dock denna starka ratio—

nalisering vissa nackdelar. För instruk- törernas del innebär det att i Karlskro— na stationerat aktivt befäl främst inrik— tas mot utbildning i allmänmilitära äm— nen medan däremot i stockholmsområ- det stationerade instruktörer företrädes- vis blir inriktade mot befattningsutbild- ning (yrkesutbildning). För de under- befälsuttagna värnpliktiga som nu till- bringar först omkring en och en halv månad vid skolan i Karlskrona, och där- efter samma tid vid skolan på Berga, har attityden i vissa fall präglats av rotlöshet som en följd av täta miljöby- ten och instruktörsbyten under den för dem känsliga första delen av värnplikts- utbildningen. Härtill kommer miljöbytet i samband med sjökommenderingen. Större kontinuitet i utbildningen skul- le erhållas genom att uppdelningen mel- lan allmänmilitår utbildning i Karlskro- na och befattningsutbildning vid Berga upplöstes. En enligt utredningens för- slag utökad utbildning i markstrids- tjänst är till följd av begränsad tillgång på övningsterräng svår att genomföra i Karlskrona med stora värnpliktskon- tingenter. Det synes därför kunna över- vägas att till Berga förlägga såväl den allmänmilitära utbildningen som befatt- ningsutbildningen (yrkesutbildningen) i land för vissa värnpliktiga F (inbegri- pet värnpliktiga som avses underbefäls— uttas senare under grundutbildningen). Även om utredningen, genom att be- gränsa utbildningen i land för värnplik- tiga F m. fl. till 13 veckor, gjort det nöd- vändigt att slopa viss nu bedriven till- läggsutbildning (s. k. standardkurser) som för vissa yrkesgrenar utgör en på- byggnad på yrkesutbildningen i land, kvarstår dock det förhållandet att en del yrkesgrenar kräver grundligare yr- kesutbildning än andra. Utredningens uppfattning är att behovet av denna grundligare yrkesutbildning icke enbart bör tillgodoses genom ett ökat timantal under yrkesutbildningen i land utan

också genom att yrkesutbildningen upp- blandas med allmänmilitär utbildning och därigenom fördelas över längre tid, varigenom eleverna får möjlighet att på ett pedagogiskt riktigt sätt under längre tid göra sig helt förtrogna med den för dem ofta nya materielen.

Utredningen vill föreslå försök i be- gränsad skala med en integration av allmänmilitär utbildning och befatt- ningsutbildning (yrkesutbildning) i land för så många värnpliktiga som möj- ligt. Möjligheterna att möta differenser mellan olika yrkesgrenar i behov av be— fattningsutbildning kommer härigenom att öka.

Utredningen förutsätter, att under alla förhållanden utbildningen av värnplik- tiga G även i fortsättningen i sin helhet förläggs till Karlskrona liksom befatt- ningsutbildningen i land (yrkesutbild- ningen) av sådana värnpliktiga F _— in— begripet de värnpliktiga som avses un- derbefälsuttas senare under grundut— bildningen —— för vilka lämpliga öv- ningsan'läggningar för yrkeskurserna redan finns vid Karlskronaskolorna.

Det behov av utbildning vid materiel som endast finns ombord och som för vissa yrkesgrenar är väsentligt redan under befattningsutbildningen i land förutsätts av utredningen vintertid kun- na tillgodoses ombord på då depåför— lagda fartyg. De depåförlagda fartygen bör därför för utbildning få disponeras av örlogsskolorna.

Utbildningen ombord Den form av befattningsutbildning och förbandsutbildning som nu bedrivs med de värnpliktiga ombord på kustflottans fartyg är lämplig och torde även fram- gent kunna bedrivas enligt nu tillämpa— de principer och med bibehållen mål- sättning att den värnpliktige skall vara krigsplaceringsbar i avsedd befattning vid grundutbildningens slut.

påmönstrings- och avmönstringsdagar för den värnpliktiga besättningen beräk- nas positivt inverka på utbildningen, särskilt som även utbildningen ombord av stambefälselever och furirsaspiran- ter bedöms kunna inordnas i värnplikts- rytmen. Vissa förändringar i utbildning- en ombord kommer dock att erfordras som en följd av utredningens förslag. Av den föreslagna utökningen av utbild- ning i markstridstjänst faller omkring 100 timmar på tiden ombord. Utredning- en förutsätter att denna utbildning främst koncentreras till vinterhalvåret då övningar till sjöss försvåras av is och dåligt väder, samt till den för ål- dersklassen gemensamma samövnings- perioden under tredje kvartalet då till- lämpade övningar vid krigsförtöjnings- platser i rustad bas beräknas kunna ge— nomföras.

Det aktiva befälets utbildning ombord kommer enligt utredningens förslag att generellt förlängas från ett till ett och ett halvt år, vilket medför att deras ut- bildning ombord måste ändras. En för— svårande faktor är därvid att utbild- ningsnivån för olika bemanningsgrup- per sommartid är olika eftersom farty- gen i bemanningsgruppen A ligger ett kvartal före fartygen i B-gruppen. An- talet förbandsövningstillfällen för stam- befälet under en sjöexpedition kommer dock att med utredningens förslag öka och omfatta två förbandsövningsperio— der med åldersklassen under tredje kvartalet (två år i följd), samt sanno- likt deltagande i en krigsövning på hös- ten det första året.

För meniga värnpliktiga i beman- ningsgruppen C som utbildas på depå- förlagda fartyg bör utbildningsmålet om- bord i första hand avse fartygsmaterie- lens vård samt uppträdande till sjöss un- der enkla stridssituationer med enskilt fartyg. Dessutom föreslås för dessa värnpliktiga grundläggande förbands- utbildning i landförband under tredje

kvartalet. Då dessa värnpliktiga främst bör avses för krigsplacering i befatt- ningar i flottans landförband, torde en målsättning enligt ovan väl motsvara de krav, som bör ställas på dem.

Särskilda synpunkter på utbildningen av visst värnpliktigt befäl Underofficers- och officersuttagna värn- pliktiga i sjötjänst (utom i teknisk tjänst). Utredningen har tidigare fram- hållit, att underofficersuttagna värn- pliktiga avsedda för tjänst i däcksbefatt— ning ombord bör av främst studiesociala skäl inrycka med bemanningsgruppen A, d.v.s. med inryckning omedelbart efter midsommar. Examinerade sjökap- tener bör dock inrycka med värnplik- tiga F och, på sätt tidigare angivits, ut- tas för underofficersutbildning under utbildningens gång.

Utredningen har i det föregående an- givit att underofficersuttagna värnplik- tiga i teknisk tjänst av praktiska skäl bör teoretiskt färdigutbildas i land före påmönstring, vilket innebär att deras utbildning ombord sker i en följd. Ut- redningen anser däremot att utbildning- en ombord för underofficerare i däcks- tjänst bör uppdelas i omgångar. Den första omgången skulle därvid avse ut- bildning till och praktisk tjänst såsom 2.klass sjöman och den andra omgången avse främst befälsutbildning. Med in- ryckning vid midsommar kan härvid den grundläggande allmänmilitära ut- bildningen och befattningsutbildningen (yrkesutbildningen) i land avslutas till den 15 september, varefter eleverna bör tjänstgöra ombord till jul. Under första kvartalet påföljande år bör genomgås underofficerskurs i land, varefter bör följa praktisk utbildning ombord under andra och tredje kvartalen. Utbildning- en avslutas med åldersklassens förbands- övningar under tiden den 20 juli—den 15 september. Den sammanlagda tiden ombord uppgår härigenom till nio må-

nader. Trots att eleverna inrycker med bemanningsgruppen A, kommer deras sjötjänstgöring genom uppdelningen att vara förlagd till B-bemannade fartyg varvid underofficerseleverna i besätt- ningen byts den 15 september. Denna ut— bildningsgång torde vara fullt möjlig att genomföra på de mindre fartyg (motor- torpedbåtar och vissa minsvepare), för vilka värnpliktiga underofficerare i däckstjänst i första hand utbildas.

För de värnpliktiga, som sedan de ge- nomgått underofficersutbildningen, av- ser att efter frivilligt åtagande genomgå utbildning till värnpliktig officer under 90 dagar kan två alternativa vägar tän- kas. Antingen fullgörs officersutbild- ningen i direkt anslutning till underof- ficersutbildningen, d. v. 5. under fjärde kvartalet (den 15 september—den 15 de- cember), eller också under nästföljande sommar (den 15 juni—den 15 septem- ber).

Utredningen är av den uppfattningen, att officersutbildningen bör avslutas med praktisk tjänstgöring i befälsbefatt- ning ombord. I det första alternativet kan utbildningen därvid ske på följande sätt. Efter praktisk utbildning ombord under fjärde kvartalet första året äger under det därpå följande kvartalet en skolmässig utbildning rum. Härunder sker en viss differentiering mellan offi- cers— och underofficersutbildning; Det är angeläget att utbildningen härvid ut- formas så, att möjligheten att välja offi- cersutbildning hålles Iöppen så länge som möjligt för samtliga berörda värn- pliktiga. Den praktiska utbildningen om.- bord sker sedan gemensamt under andra och tredje kvartalen. I sammanhanget vill utredningen erinra om att den vid behandlingen av frågan om grundutbild- ningens längd för dessa värnpliktiga förutsatt att i perioden av utbildning ombord infogas kortare teoretisk utbild— ning, vilken torde vara ägnad att med-

verka till att under hela ombordutbild— ningsperioden en stegring sker av de värnpliktigas utbildningsnivå. De of- ficersuttagna kvarstår ombord efter den 15 september och övertar härvid befäls- befattningar som frånträds av då land- kommenderat aktivt befäl. Samtidigt er- sätter en ny kull underofficersuttagna värnpliktiga de färdigutbildade, vilket torde underlätta de officersuttagnas övergång till högre befälsställning.

Utredningen vill återigen framhålla, att denna utbildningsgång avser främst motortorpedbåtar och vissa minsvepare som till följd av isberoende förutsätts rustade i endast B-rytm. Den förutsätter vidare, att motortorpedbåtar jämväl är rustade under fjärde kvartalet för be- fälsutbildning av värnpliktiga.

Enligt det andra alternativet utrycker samtliga underofficersuttagna värnplik- tiga efter grundutbildningens slut den 15 september andra året. De som önskar genomgå utbildning till värnpliktig of- ficer återupptar grundutbildningen den 15 juni påföljande år genom en kort ka- dettskola, varefter de sjökommenderas för praktisk befälsutbildning. Denna be- fälsutbildning kan knappast ske annat än »över besättningslistan», d. v. s. i icke ansvarig befattning, eftersom eljest samtidigt pågående utbildning av aktivt befäl skulle avsevärt störas.

Utredningen föreslår att utbildningen ordnas i enlighet med det första alter- nativet med hänsyn till dess fördelar ur utbildningssynpunkt trots att alternati- vet ur studiesocial synpunkt är sämre än det andra alternativet vad gäller den frivilliga delen av utbildningen. Med hänsyn till att fråga är om frivillig ut- bildning har utredningen dock ansett sig kunna lägga något mindre vikt vid de studiesociala aspekterna än eljest med hänsyn till att även i det första alternativet tillräcklig rekrytering an- setts kunna erhållas.

Bild 16:12. Utbildningsgång för underofficers— och officersuttagna värnpliktiga i däcksljänsl vid flottan enligt värnpliktsutredningens förslag

ÄR1 ÄRz

20/6 15 /q

1/

_l

7/4 15/i %

A _ B

MEM!!! A. REKRYT OCH YRKESKURS C. UNDEROFFICERSSKOLÅ/ MDmJIOI-A

vrennumg annat: 5. UNDERBEFALSKUILS o. unneaomceasmas e.omceasxuks

En översikt över föreslagen utbild- ning av värnpliktiga utom examine- rade sjökaptener »— till underofficerare och officerare i däckstjänst lämnas i bild 16: 12.

Värnpliktigt befäl i flottans landför- band. Huvuddelen av de värnpliktiga som skall krigsplaceras vid flottans landförband avses omskolas härtill från sjötjänst i samband med krigsförbands- övningar. Det är därför av betydelse, att grundutbildningen i sjötjänst jämväl i orienterande syfte innefattar samöv- ningar med bas- och kustbevakningsför- band, eller —— som tidigare angivits för bemanningsgruppen C —— genom viss ut- bildning i sådana förband.

En stor del av det värnpliktiga befä- let bör dock grundutbildas direkt för tjänst i landorganisationen. För dessa värnpliktiga nås den lämpligaste steg— ringsföljden i utbildningen om de info- gas i bemanningsgruppen A.

De underbefälsuttagna värnpliktiga, som bör inrycka den 15 september, ge- nomgår under fjärde kvartalet grund- läggande allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning (yrkesutbildning) och under första kvartalet året därpå praktisk befattningsutbildning. Utred- ningen vill framhålla betydelsen av att under nämnda praktiska utbildning sker

en målmedveten utbildning av de värn- pliktiga inom den ram verksamheten ger och att de värnpliktigas uppgift härunder icke kommer att inskränka sig till att tillgodose ett arbetskraftshehov. Befälsutbildning i samband med trupp- utbildning omfattande dels en skol- mässig del, dels en praktisk tillämp- ning —— sker under andra kvartalet med bemanningsgruppen C som övnings- trupp och utbildningen avslutas under tredje kvartalet med förbandsutbildning.

De underofficersuttagna värnpliktiga vilka påbörjar sin grundutbildning i slutet av juni kan under tredje kvar- talet genomgå grundläggande allmän- militär utbildning och befattningsut- bildning (yrkesutbildning) vid örlogs- skola och under fjärde kvartalet prak- tiskt utbildas vid exempelvis kustradar- station eller i bastjänst. De för de un- derbefälsuttagna angivna synpunkterna på den praktiska utbildningens be- drivande är tillämpliga även på de un- derofficersuttagnas motsvarande utbild- ning. Under första kvartalet följande år genomgås underofficerskurs som följs av en period av trupputbildning med nyinryckta värnpliktiga ur bemannings- gruppen Cunder andra kvartalet. Trupp- utbildningsperioden bör på samma sätt som angivits för de underbefälsuttagna

bestå av dels en skolmässig del, dels en praktisk tillämpning. Utbildningen av- slutas med förbandsutbildning under tredje kvartalet.

Utbildningen för en del befälslämpliga värnpliktiga i landtjänst kan behöva in- fogas även i bemanningsgrupperna B och C för att samtidigt med utbildningen tillgodose det personalbehov som erford- ras för upprätthållande av viss insatsbe- redskap eller, vad beträffar dykare, för att anpassa utbildningen till isförhål- landena. Förutsättningarna för tilläm- pad befälsutbildning för dessa värnplik- tiga blir dock sämre än för de värnplik— tiga som påbörjar sin grundutbildning i september.

För de underofficersuttagna värn- pliktiga som önskar genomgå utbildning till värnpliktig officer om 90 dagar an- ser utredningen det vara väsentligt att möjlighet finns för praktisk befälsut- bildning under förbandsövning. Med utredningens förslag till utbildnings— system föreligger sådana möjligheter med säkerhet endast under tiden den 20 juli—den 15 september. För att i offi- cersutbildningen kunna inrymma sådan utbildning samt med hänsyn till att un- derofficersutbildningen vid landförban- den av beredskapsskäl behöver ske med fördelning på flera bemanningsgrupper med olika utryckningstider föreslår ut—

redningen, att officersutbildningen sker året efter underofficersutbildningens av- slutande. Den föreslås förlagd till tiden den 15 juni—den 15 september. Den bör därvid omfatta ca en månads skolmässig utbildning följd av ca två månaders praktisk befälsutbildning vid bas- eller kustbevakningsförband. Den skolmässi- ga utbildningen bör härvid omfatta en repetition och en förberedelse för den efterföljande praktiska utbildningen.

En översikt över föreslagen utbildning av värnpliktiga till underofficerare och officerare i flottans landförband lämnas i bild 16: 13.

8. Anpassningen av den fast anställda persona- lens tjänstgöring till föreslagen grund- utbildning, m.m.:

Utbildningen till aktiv officer påverkas i princip icke av de framlagda förslagen till ändring av övriga värnpliktigas grundutbildning, vilket sammanhänger med att förstnämnda utbildning är i hu- vudsak helt skild från utbildningen av övriga värnpliktiga.

Utbildningen såsom aktiv officer kommer vid ett genomförande av utred- ningsförslaget att på sätt angivits tidigare —— förändras genom att ombord- kommenderingsperioderna utsträcks från ett år till ett och ett halvt år, vilket för de aktiva officerarnas utbildning är

Bild 16: 13. Utbildningsgång för underofficers- och officersuttagna värnpliktiga vid flottans landför- band enligt värnpliktsulredningens förslag

ÄR1 ÄRZ Äkö

% % v. % z%|% |% %*

A D E F

. Rekryt- och yrkeskurs . Underbefälskurs vid förband Underofficersskola/Kadettskola . Underofficerskurs (trupputbildning)

» (förbandsutbildning) Officerskurs

WWUPW>

en fördel. Volymen sjötjänstgöring för de aktiva officerarna förblir i stort sett oförändrad.

Nuvarande utbildning till aktivt un- derbefäl och aktiv underofficer påver- kas i princip icke av förslaget.

Utbildningen och tjänstgöringen så- som aktivt underbefäl och aktiv under- officer kommer att påverkas på så sätt att nuvarande fleråriga ombordkom- menderingsperioder i stor utsträckning kommer att fördelas på adertonmåna- dersperioder med mellanliggande sexmå- nadersperioder av landtjänstgöring eller tjänstgöring på depåförlagda fartyg. Ut-

redningen bedömer att denna ordning ur personalvårdssynpunkt är fördelakti- gare än den nuvarande.

Utbildningen till reservofficer sker helt skild från de värnpliktiga office- rarnas utbildning och bedöms därför i huvudsak icke bli påverkad av utred- ningens förslag. Den särskilda praktiska tjänstgöring om ett år som avslutar ut- bildningen till reservofficer vid flottan bedöms, om den samordnas med den senare delen av de blivande reserv- officerarnas kadettutbildn-ing, lätt kunna anpassas till förslaget utbildningssystem med sjöexpedition.

KAPITEL 17

Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

1. Fartygsrustningarnai fred

Antalet i fred rustade stamstridsfar- tyg bör bestämmas under hänsynstagan- de till omsättningen av den krigsplace- rade personalen, fartygsmaterielens om- sättning, behovet av lämpligt samman- satta utbildningsförhand samt önskemå- len i fråga om mobiliseringsberedskap och insatsberedskap. Stamträngfartygen samt isbrytar- och sjömätningsfartygen är till antalet avpassade efter fredsbe- hovet; volymen i fred rustade sådana fartyg är därför i huvudsak givet och behandlas därför icke närmare i det föl- jande.

Omsättningen personalen

av den krigsplacerade

Den personal som skall krigsplaceras ombord på ett stridsfartyg samt erfor- derlig reserv för denna personal måste också utbildas ombord på motsvarande fartygstyp. Detta gäller såväl aktiv per— sonal som reservpersonal och värnplik— tig personal. Den aktiva personalen ut- bildas därvid etappvis för att kunna be- strida allt mer krävande befälsbefatt- ningar ombord. Flertalet värnpliktiga utbildas däremot för att kunna bestrida endast en befattning eller befattnings— typ. Om fredsrustningen av stridsfartyg endast tjänade till att möjliggöra de värnpliktigas utbildning, skulle behovet av för utbildning rustade fartyg lätt kunna beräknas ur krigsorganisationens

storlek, de värnpliktigas krigsplace- ringstid ombord och storleken på erfor- derlig personalreserv. Med en sådan ordning skulle dock det aktiva befälets behov av utbildning ombord icke kunna tillgodoses, eftersom utbildningen av aktiv personal och värnpliktig personal i stor utsträckning måste bedrivas på samma fartyg.

Man måste därvid, vad gäller den ak- tiva personalen, skilja på utbildning till befäl och som befäl. Utbildningen till befäl sker i elevställning ombord som befälselev, furirsaspirant, officers- aspirant eller kadett och syftar främst till allmänna kunskaper om örlogstjäns- ten. Utbildningen som befäl däremot har till direkt syfte att ge kunskaper och erfarenhet för viss befattning i krigsorganisationen.

Utbildningen till befäl sker normalt på samma utbildningsnivå som för värnpliktig personal. Detta medför på grund av de speciella förläggningsför- hållandena ombord, att aktiv personal belägger utbildningsplatser utan att i första hand utbildas med sikte på att krigsplaceras under längre tid i befatt- ningen.

Proportionen mellan den årliga re- kryteringen av aktiv personal och värnpliktiga avsedda för kvalificerade befattningar på stridsfartyg är ungefär 1: 3. Härav torde framgå, att den ak- tiva personalens utbildning till befäl i sjötjänst starkt påverkar fartygsbesätt-

mingarnas sammansättning i fred, även om utbildningen av den aktiva persona- len i viss utsträckning kan koncentre- ras till särskilda fartyg (kadettfartyg).

Utredningen har funnit att av en genomsnittlig fredsbesättning på ett stridsfartyg det aktiva befälet normalt kan krigsplaceras i innehavd befattning medan av de värnpliktiga som utbildas ombord en del kan krigsplaceras under det att andra —— exempelvis på grund av att de är yrkessjömän i handelsflot- tan —— icke är disponibla för krigsplace- ring vid grundutbildningens slut. Där- jämte är krigsbesättningen normalt nå- got större än fredsbesättningen. Slutli— gen måste en personalreserv samtidigt utbildas. Detta leder till att en utbild- ningsomgång värnpliktiga principiellt endast räcker till ungefär en halv krigs-

Bild 17: 1. Behov av värnpliktiga till en fartygs- besättning i freds- och i krigsorganisation

(principbild) l FREDSDRGA" l KRKGSORGA' NISATIUN NlSATlON t PERSONAL- RESERV lj PERSONAL PERSONAL OMBORD OMBORD

l::l xmesrmcsamesaau vÄaummsA

|: EJ xmsmcermesam vinmmuwvnxessiöniu & Fn

AKTIV PERSONAL

besättning på sätt schematiskt åskåd- liggöres i bild 17:1.

För att man samtidigt skall kunna ut- bilda aktiv personal och värnpliktiga avsedda för krigsplacering ombord er- fordras därför generellt att två värn- pliktsomgångar utbildas på ett och samma fartyg för att därav en krigs- besättning jämte personalreserv skall kunna bildas.

Det är av bland annat denna anled- ning utredningen i föregående kapitel föreslagit utbildningen ombord organi- serad som sjöexpeditioner, innebärande att under en och samma expedition med ett fartyg utbildas dels erforderligt aktivt befäl i en omgång, dels värnplik- tiga i två efter varandra följande om- gångar.

Utredningen har även studerat beho- vet av utbildning ombord för det aktiva befälet som en funktion av dess all- männa utbildningsgång och använd— ningsförhållanden, vilka i sin tur är styrda av kraven på flottans långsiktiga personalberedskap. Med utgångspunkt i att varje teoretisk skolning i form av exempelvis furirskola, underofficerssko— la, vapenofficersskola eller militärhög- skola innebär underlag för bestridande av för befälet nya typer av befattningar ombord, som för krigsplacering erford- rar praktisk tjänstgöring i befattningen, kan framräknas ett teoretiskt behov av sjötjänstgöring för befälet. Utredningen har vid sådana beräkningar funnit att behovet av utbildningsbefattningar om- bord för det aktiva befälet motsvarar en fredsrustning av omkring en tredjedel av krigsorganisationens stridsfartyg.

Utredningen har därför bedömt att ca en tredjedel av flottans stamstridsfar- tyg, jämnt fördelade på olika fartygs- typer, bör vara rustade för utbildnings- verksamhet i fred'för att den långsiktiga personalberedskapen skall kunna till-

godoses. Detta motsvarar i huvudsak den nuvarande rustningsvolymen.

Fartygsmaterielens omsättning

Stridsfartygens livslängd varierar av- sevärt mellan olika fartygstyper och även inom respektive typer. För farty- gens tekniska underhåll och modernise- ringar föreligger däremot erfarenhets— mässigt vissa generella tidsnormer.

Varje rustat fartyg genomgår nu årli- gen en översyn vid örlogsvarv under två till fyra veckor beroende på farty- gets storlek och behovet av att överse och utbyta förslitna delar. I dessa arbe- ten deltar normalt fartygets besätt- ning för egen utbildning. De direkta kostnaderna för översynsarbetena be- gränsas härigenom något i förhållande till om samtliga arbeten utförs av örlogs- varvens civila personal.

Mellan årsöversynerna genomförs om- bord viss rutinmässig översyn av mate- rielen enligt marinförvaltningens före- skrifter. Denna rutinmässiga översyn utförs som regel helt av fartygets be- sättning. I vissa fall erfordras dock spe- cialverktyg etc., som kräver att fartyget under kortare tid förläggs till varv.

Normalt sker detta i samband med öv- ningsuppehåll eller större helger.

Fartyg som varit rustat genomgår normalt efter fyra till fem år 5. k. gene- ralöversyn vid örlogsvarv. I samband med generalöversynen, som innebär en noggrann genomgång av all materiel om- bord, moderniseras ofta fartyget. Under generalöversynen, som normalt varar ett halvt till ett år, är fartygen avrustade.

De fartyg som ej är rustade eller ge- nomgår generalöversyn förläggs normalt i materielberedskap, vilket bland annat innebär att fartygen avfuktas. För att avfuktning och därmed sammanhängan- de arbeten skall vara ekonomiskt lämp- liga erfordras att tiden i materielbered- skap omfattar minst omkring sex år.

För fartyg som legat i materielbered— skap (»malpåse») kan tiden mellan gene- ralöversynerna förlängas med ett till två år. Efter en generalöversyn måste fartyget rustas och genomföra provtur för kontroll av materielen.

Med dessa allmänna utgångspunkter kan fartygens tekniska »underhållscyk- lar» närmare studeras. Exempel på hur, med nuvarande ordning, för ett fartyg perioder av rustning växlar med perio-

Bild 17: 2. Exempel på växlingen för ett slamslridsfarlyg mellan rustning och förläggning i materiel- beredskap m. m.

ÅR l|2|5|4|5|Ö|7|3|qle|ll|ll|13|14|15|lö

EXEMPEL l EXEMPEL Z EXEMPEL 5 "

_ reusw

i: Genomeia GENERALövasYNeA uta)

E PROVTUR EFTER 6ENERALÖVER$YN

der av materielberedskap m.m. fram- går av bild 17: 2.

I medeltal omfattar fartygens »tek— niska cykel» —— inbegripet generalöver- syner och eventuell ombyggnad fem till sex år. Stora avvikelser från detta medelvärde förekommer dock. Utred— ningen bedömer att sexårsintervallet ut- gör ett representativt genomsnitt för stridsfartygens rustningscykel.

Om varje fartyg i medeltal rustas för expedition vart sjätte år, kommer freds— rustningsvolymen enligt tidigare före- slaget system med ett och ett halvt års expeditioner att bli 33 procent. Härav utgöres vintertid hälften av ovillkorligt depåförlagda fartyg, som kan dispone- ras för repetitionsutbildning och över- syn (jfr kap. 16, punkten 6). Denna rust- ningsnorm betraktar utredningen som ett generellt riktvärde som dock måste kunna tillåtas variera för olika fartygs- typer.

Utredningen vill understryka, att det anförda närmast syftar till att teoretiskt belysa principerna för fredsrustningen på längre sikt av stridsfartyg. Princi- perna kan i renodlad form tillämpas i de fall flottan har fartygsserier om minst sex lika fartyg. Sådana serier är dock snarare undantag än regel.

Lämpliga utbildningsförband

De taktiska förbanden är ofta samman- satta av olika fartygstyper. Sålunda utgörs exempelvis jagarflottiljen av tak- tiskt nära samverkande jagare och tor— pedbåtar, där jagarna i sin tur kan vara av olika typ.

För att utbildningen ombord skall kunna bedrivas även med sikte på för- bandsutbildning, erfordras att taktiskt lämpliga övningsförband kan samman- sättas åtminstone tidvis under ett öv- ningsår. Utredningens undersökningar på denna punkt visar att behovet av fredsrustningar även av denna orsak

ligger vid omkring en tredjedel av det totala antalet fartyg av varje fartygs- typ.

Fredsrustningarna kan ske efter två skilda principer. Antingen kan de en- skilda fartygen rustas i en regelbunden cykel med ett visst antal fartyg årligen av varje typ, eller också rustas och sam- övas hela det taktiska krigsförbandet samtidigt under en expedition. I det första fallet är möjligheterna att sam- mansätta taktiska förband som liknar krigsorganisationens begränsade till följd av att de enskilda fartygstypernas omsättningscykel icke alltid stämmer med förbandens. I det senare fallet kan rustningarna icke göras likformiga år från år eftersom antalet typer av för- hand är för stort för att alla årligen skall kunna inrymmas inom en rimlig rustningsvolym. Utredningens uppfatt— ning är att fartygsrustningarna så långt detta är möjligt bör inriktas mot att sammansätta sådana övningsförband så att förbandsutbildning möjliggöres. Öv- ningsförbanden bör därför överensstäm- ma med krigsorganisationens eller i vart fall likna dennas förband.

Rustningsvolymen av trängfartyg och särskilda övningsfartyg förutsätts i stort bibehållas oförändrad eftersom antalet rustade sådana fartyg beror på dels be- hovet av stödfunktioner för stridsfar- tygens verksamhet i fred, dels vissa av flottans övriga verksamhet helt obero— ende behov, främst isbrytning och sjö- mätning.

Mobiliserings- och insatsberedskap Framlagda förslag i fråga om utbild- ningen medför en höjning av den perso- nella beredskapen för flottans fartygs- besättningar exempelvis genom att grundutbildningen sker under expedi- tion. För själva fartygen, om de i av-. fuktat skick är förlagda i materielbered- skap under längre tid, innebär emeller-

tid det föreslagna utbildningssystemet ingen ändring och vid rustning av dessa fartyg måste alltjämt utföras vissa justeringar och prov, vilket allt fordrar viss tid. Om en del av dessa fartyg depå— förlades med reducerade besättningar, skulle olägenheterna härmed minska.

I detta sammanhang vill värnplikts- utredningen också peka På följande. Ut- redningen har i det föregående (kap. 9) anfört att det vid utformningen av värn- pliktsutbildningen vid de olika försvars- grenarna borde eftersträvas att låta re- petitionsutbildning i princip ske i krigs— förband och att krigsförbanden härvid borde övas vart fjärde år. Att på detta sätt öva stridsfartygen och deras krigs- besättningar vart fjärde år låter sig icke utan svårighet förenas med det nu till- lämpade systemet för fartygsmaterielens mobiliseringsberedskap, nämligen att efter avfuktning låta fartygen ligga i materielberedskap. Som tidigare anförts är den ekonomiskt lämpliga tiden för att inlägga fartyg i »malpåse» minst om- kring sex år. Att tillfälligt bryta kon- serveringen (avfuktningen) och rusta ett fartyg för repetitionsutbildning med- för stora kostnader. Det kan därför ifrå- gasättas om icke depåförläggning av far- tyget blir billigare därest det kan förut- ses att konserveringen måste brytas efter några få år. Utredningen har dock icke utfört närmare kostnadsberäk- ningar härför.

Hänsyn till mobiliseringsberedskapen och möjligen också hänsyn till kostna- derna för rustning för repetitionsutbild- ning av i materielberedskap förlagda fartyg talar således för att ytterligare depåförläggning _ utöver i föregående kapitel nämnd ovillkorlig depåförlägg- ning —— sker. Utredningen är emellertid medveten om att en allmän övergång till depåförläggning drar kostnader och personal. Vid en principiell bedömning synes för depåförläggning höra i första

hand väljas sådana fartygstyper som har särskilt känslig materiel eller små be- sättningar, exempelvis ubåtar, torped- båtar och minsvepare samt därnäst far- tyg av andra typer. I den mån det be- finnes ofrånkomligt att förlägga fartyg i materielberedskap i avfuktat tillstånd har man att notera de nackdelar detta innebär för repetitionsutbildningen och för snabbheten vid mobilisering.

Nu ifrågavarande depåförläggning av fartyg —— vilken utredningen benämner villkorlig depåförläggning -— skulle i första hand syfta till att stärka mobili- seringsberedskapen. Som en sekundär vinst erhålls ökad insatsberedskap. Utredningen förutsätter därvid, att för varje grupp om tre tillsammans depå- förlagda fartyg av samma typ avses en fullständig fredsbesättning, som efter ett visst system i tur och ordning kan be— driva övningar och prov till sjöss med de tre i depån ingående fartygen av samma typ. Vid en ökning av antalet depåförlagda fartyg erfordras därför att på varje plats där depå med en viss far- tygstyp anordnas antalet fartyg är minst tre, om med depåförläggningen avsedd beredskapsförstärkning skall svara mot personalinsatsen. Depåför- läggning av fartyg är i första hand aktuell i anslutning till i fred ständigt rustade örlogsbaser, och valet av far- tygstyper beror delvis av vilka typer, som vid mobilisering skall utgå från dessa baser.

En villkorlig depåförläggning av flera fartyg men med i stort sett bibehållen rustningsvolym av fartyg på expedition, innebär att det aktiva befälet på de för expedition rustade enheterna måste ut- tunnas. Man kan dock av utbildnings- skäl härvid icke underskrida det antal som enligt krigsbesättningslistorna skall finnas på fartyget. Uttunningen innebär ur insatsberedskapssynpunkt en försäm- ring i förhållande till nuläget. Å andra

scidan ökar samtidigt mobiliseringsbe- redskapen genom att omplacering av aktiv personal på fartygen icke erford- r'as vid mobilisering i samma utsträck- ning som för närvarande bedöms bli fallet. Utredningen förutsätter därvid att ombord kommenderat aktivt befäl krigsplaceras i innehavd befattning, så snart deras utbildningsståndpunkt det tillåter. Enligt utredningens mening är härvid fördelarna för mobiliseringsbe- redskapen påtagligt större än nackde- larna för insatsberedskapen.

En ökning av rustningsvolymen för nu ifrågavarande ändamål ger, som av det anförda framgår, i och för sig flera fördelar. Den ställer emellertid också krav bland annat på ytterligare medels- tilldelning. Härmed sammanhängande frågor får anses ligga utanför vad värn- pliktsutredningen har att ta ställning till. Utredningen begränsar sig därför till att ge en allmän belysning av ifråga- varande problem, bland annat med upp- märksammande av den ökning av beho- vet av värnpliktiga som blir en följd av en ökning av rustningsvolymen.

Sammanfattning Utredningen bedömer att såsom hit- tills omkring en tredjedel av stridsfar- tygen bör vara rustade för att den lång- siktiga personella beredskapen — ut- bildningen —— skall kunna tillgodoses och samordnas med behovet av teknisk omsättning av fartygsmaterielen. Enligt utredningens mening skall, såsom fram- går av närmast föregående kapitel (punkten 6), de rustade fartygen tidvis ha reducerade besättningar, d.v.s. be- finna sig i vad utredningen benämnt ovillkorlig depåförläggning.

Därjämte har utredningen bedömt det i och för sig önskvärt att vissa ytter- ligare fartyg, som nu är avrustade, skulle rustas och förläggas i depå med reducerade besättningar. Utredningen

benämner detta villkorlig depåförlägg- ning. Syftet med denna skulle vara att förbättra främst mobiliseringsbered- skapen men även insatsberedskapen. En sådan ökning av rustningsvolymen _ som alltså icke är nödvändig för ett ge- nomförande av utredningens förslag till utbildningssystem _ ställer emellertid krav på ytterligare medel. Utredningen har därför funnit sig böra beakta ifrå- gavarande behov endast i det hänseen- det att utredningen uppmärksammar personalbehovet härför vid beräkningen av flottans behov av värnpliktiga. Det anförda åskådliggöres i bild 17:3.

2. Vimpliktskontingentens storlek och sammansättning

I underlaget för 1963 års försvarsbe- slut torde för flottans del omkring år 1971 ha räknats med en tilldelning av 3 350 värnpliktiga, motsvarande dels vad som erfordrades för att omsätta krigs- organisationen, inklusive vad som er- fordrades för rekrytering av aktiv perso- nal, dels vad som därutöver erfordrades för att upprätthålla viss insatsberedskap och för att underhålla och betjäna de rustade fartygsförbanden. Den angivna värnpliktskontingenten innebär att ett betydande överuttag av värnpliktiga i förhållande till krigsorganisationens be- hov göres i fred.

Värnpliktsutredningen har i annat sammanhang framhållit att ett överut- tag av värnpliktiga vid flottan kan god- tas under förutsättning att tid avsätts för senare omskolning till andra be- fattningar inom totalförsvaret.

Värnpliktsutredningen har beräknat det framtida årliga värnpliktsbehovet vid flottan med utgångspunkt i den ut- bildningsordning, varom förslag fram- lagts i det föregående. Härvid har bland annat följande normer använts.

a) Behovet av besättningar för full-

Bild 17: 3. Rustningsvolymen för flottans stamstridsfarlyg

Am

ÄR 2 Au

FÖR umwuwe Nöb— VANDIGA RUSTNINGAR

CA 1/6 AV FARTYGEN CA ye AV mem

UNDER VISSA VILLKOR man RUSTNlNe FOR FORBATTRING av man MOBLI SERINEJSBERED" SKAPEN

VÄXLANDE ANTALIFARTYG

_ RUSTAT mm MED FULLTALIG sesÄTrmue

bemannade stamstridsfartyg på expedi- tion har beräknats enligt tidigare i detta kapitel angivna grunder, innebä- rande 33 procents fartygsrustningar sommartid och hälften därav vintertid.

b) Behovet av värnpliktiga för vinter- tid ovillkorligt depåförlagda stridsfartyg har beräknats enligt normen en fjärde- dels besättning för jagare och fregatter och en tredjedels besättning för mindre fartyg. Detta behov är nytt och en följd av att grundutbildningen föreslagits skola avkortas.

c) Behovet av värnpliktiga för rusta- de träng- och övningsfartyg, isbrytare och sjömätare samt för baser och kon- tinuerlig beredskap inom kustbevak- ningen har beräknats i huvudsak enligt nu gällande rustningsnormer.

d) Behovet av sådan särskild utbild- ning av värnpliktigt befäl och värnplik- tiga för vissa kvalificerade befattningar vid flottans landförband i krig, som ej kan tillsättas genom omskolning efter

.. RUSTAT FARTYG MED REDUCERAD essän-uma

sjötjänst har beräknats efter krigsorga- nisationens behov.

e) Fredsmässigt behov av värnplik- tiga i staber och förvaltningar samt av värnpliktiga i handräckningstjänst har, i avvaktan på en kommande prövning av härmed sammanhängande förhållan- den, upptagits enligt nu gällande besätt- ningslistor.

Det av utredningen på angivna grun— der beräknade behovet för tiden om- kring år 1971 av värnpliktiga i fred vid flottan utgör 3 305. Härtill kommer per- sonal för rekrytering av aktiv personal och reservpersonal, för vilket ändamål erfordras i genomsnitt 345 värnpliktiga per år. Sammanlagt utgör således det årliga värnpliktsbehovet 3650. Härtill kommer ett villkorligt behov av värn- pliktiga vid en eventuellt ökad depåför- läggning av stridsfartyg för att höja den materiella mobiliseringsberedskapen. Detta behov är avhängigt av depåför— läggningens omfattning och har av ut-

Tabell 17:1. Årlig genomsnittlig värnpliktskontingent vid flottan omkring år 1971 efter genomförande av värnpliktsutredningens förslag1

Antal värnpliktiga Kategori i sjötjänst i landtjänst sammanlagt Värnpliktiga i allmänhet utom i handräckningstjänst: G ....................... 950 450 1 400 F och E' ................ 550 250 800 Värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst ..... —— 400 400 Underbefälsuttagna värnplik- tiga ..................... 300 100 400 Värnpliktiga uttagna för ut— bildning i specialtjänst. . . . 10 45 55 Underofficersuttagna värn- pliktiga ................. 190 60 3250 Summa 2 000 1 305 3 305 För rekrytering av aktiv per- sonal och reservpersonal. . . 345 Totalt 3 650

1 Utom värnpliktiga för eventuell ökning av depåförläggningen av stridsfartyg. * Av angivet antal utgörs högst 50 av värnpliktiga E. Dessa avses för utbildning till värn—

pliktiga radiotelegrafister.

* Utbildningen till värnpliktig officer skall genomgås efter frivilligt åtagande. För att krigs- organisationens behov skall tillgodoses, fordras att 40 av de 250 underofficersuttagna genomgår sådan utbildning.

redningen upptagits till högst ca 200 värnpliktiga per år. Den närmare för- delningen av antalet 3 650 på kategorier 111. m. framgår av tabell 17:1.

Det angivna behovet innebär i förhål- lande till det tidigare nämnda beräk- ningsunderlaget till 1963 års försvars- beslut en ökning med 300 värnpliktiga jämte det antal värnpliktiga som kan erfordras för den villkorliga depåför- läggningen av stridsfartyg. Enligt värn- pliktsutredningens bedömande medger värnpliktstillgångarna att flottans värn- pliktskontingent ökas härde utan att inskränkningar av värnpliktstilldelning- en till övriga delar av krigsmakten be- höver ske.

I fråga om värnpliktskontingentens sammansättning föreslår värnpliktsut- redningen följande principiella föränd- ringar.

Behovet av underofficerare i tekniska

befattningar (maskinister och mästare) bör normalt täckas genom uttagning för underofficersutbildning och ej såsom nu sker genom uttagning för utbildning i specialtjänst. Motivet härför är att dessa värnpliktiga avses utbildas till underofficersbefattningar som medför befälsställning, varför krav måste ställas på förutom tekniskt kunnande be— fälslämplighet. Kategorien värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst kommer härigenom att minska och be- gränsas till att avse främst sådana hög- skoleutbildade värnpliktiga som bör av- sluta sin högskoleuthildning innan de genomgår militär befattningsutbildning samt sådana värnpliktiga i tekniska be- fattningar som ej är förenade med di- rekt befälsutövning (jfr kap. 16).

För att täcka det tidigare nämnda be— hovet av värnpliktiga i staber och för- valtningar samt av värnpliktiga i hand—

räckningstjänst har utredningen räknat med en större andel handräcknings— värnpliktiga än vad hittillsvarande värn- pliktstilldelning till flottan medgivit. Värnpliktsbefattningarnas framtida

fördelning under grundutbildningen på värnpliktskategorier enligt värnpliktsut- redningens beräkningar framgår av sär- skild sammanställning (bilaga 13).

KAPITEL 18

Repetitionsutbildningen vid flottan

1. Inledning Bakgrun d Av det tidigare anförda framgår att för- utsättningar hittills icke förelegat att systematiskt anordna repetitionsövning- ar i krigsförband vid flottan. Avsaknaden .av ett allmänt repeti— tionsövningssystem vid flottan medför att mobiliseringsberedskapen ävensom den långsiktiga beredskapen i många fall icke motsvarar den gällande mål- sättningen för krigsmakten. En annan konsekvens av att huvuddelen av flot- tans värnpliktiga fullgör sin tjänstgö- ring i en följd är att överföring av värn- pliktiga som grundutbildats vid flottan till andra delar av totalförsvaret för- svåras, enär erforderlig tid för omskol- ning saknas. Att en dylik överföring i vissa fall är angelägen har tidigare på- visats. Utredningen har i det föregående (kap. 9) påvisat att ett allmänt och om möjligt likformigt system för krigsför— bandsövningar bör gälla inom hela krigsmakten, samt angivit vissa riktlin- jer för utformningen härav. Utredningens överväganden rörande repetitionsutbildning vid flottan har i mycket begränsad utsträckning kunnat bygga på befintliga erfarenheter från flottan, eftersom repetitionsövningar av krigsförbandsövningskaraktär där be- drivits endast i undantagsfall.

Nya krigsplaceringsnormer De nuvarande krigsplaceringsnormerna

vid flottan, för vilka redogjorts i kapi- tel 15, får ses mot bakgrund bland an- nat av det förhållandet att man inom flottan hittills saknat repetitionsutbild- ning av större omfattning. Tillkommer —— såsom utredningen förutsatt -— en så- dan repetitionsutbildning, ändras förut- sättningarna för krigsplaceringsverk- samheten, eftersom de värnpliktigas an- vändbarhet genom repetitionsutbild- ningen kommer att utsträckas i tiden. Värnpliktsutredningen har funnit sig bö- ra överväga frågan om krigsplacerings- normerna, bland annat i syfte att —— med utgångspunkt i krigsplaceringen _— klarlägga hur den värnpliktiges repeti- tionsutbildning mera i detalj bör utfor- mas. Det må därjämte erinras om att ut- redningen i kapitel 9 angivit vissa prin- ciper beträffande dispositionen av värn- pliktsöverskottet vid flottan och flyg- vapnet vilka bör beaktas vid utform- ningen av krigsplaceringsnormerna. Ut— redningen har vid sina överväganden kommit till den slutsatsen att följande normer skulle vara lämpliga. Utred- ningens fortsatta överväganden grundas på förutsättningen att dessa normer till- lämpas.

På stamstridsfartygen, som har den mest komplicerade materielen samt de viktigaste och för besättningen psykiskt och fysiskt mest krävande uppgifterna i krig, bör i första hand krigsplaceras de av flottans värnpliktiga som senast grundutbildats.

Utredningen räknar med att de möj— liga krigsplaceringstiderna för de värn-

pliktiga på stamstridsfartygen normalt icke bör överstiga tio år efter grundut- bildningen. Allmänt gäller att vid en generellt tillämpad 33-procentig freds- rustning en ny krigshesättning för varje stridsfartyg utbildas ungefär vart sjätte år. Detta tidsintervall kan dock, beroen- de på att de olika fartygstyperna freds— rustas i något olika omfattning, för någ- ra fartygstyper vara kortare eller läng- re. Övrig del av den möjliga tiden för krigsplacering på stridsfartyg är den värnpliktige avsedd som personalreserv för stridsfartygen. Senast efter omkring tio år hör han således, beroende på sin grundutbildning, kunna omkrigsplace- ras antingen till andra förband inom flottan —— hjälpfartygs- eller landför- band eller överföras till annan del av totalförsvaret.

Flottans stamträngfartyg jämte isbry- tar- och sjömätningsfartyg är till antalet anpassade efter fredsbehovet och är därför i regel rustade varje år. För des- sa fartyg erfordras därför högst två ål— dersklasser — inbegripet den innelig- gande för krigsbemanning jämte per- sonalreserv. Värnpliktiga, som utbildats på stamträngfartyg, bör därför omkring ett år efter grundutbildningen kunna omkrigsplaceras till i första hand hjälp- fartyg.

Flottans hjälpfarlyg utgörs av civila handelsfartyg, färjor, bogserbåtar, fiske- fartyg med flera, som i fred uttagits att vid mobilisering utrustas för tjänst an- tingen som stridsfartyg eller som träng— fartyg. I några fall erfordras omfattan- de men förberedda ombyggnader av far- tygen, innan de kan tas i bruk för mili- tära uppgifter.

Av naturliga skäl kan hjälpflottans krigsbesättningar icke grundutbildas på dessa fartyg. Besättningarna måste där— för sammansättas av värnpliktiga som grundutbildats på stamfartygen. I en del fall underlättas detta genom att i flot-

tans fredsorganisation ingår typfartyg av hjälpfartygskaraktär, exempelvis minsvepare av fiskefartygstyp.

Det största problemet vid hjälpfarty- gens omställning från civil verksamhet till krigsbruk är icke de erforderliga ma- teriella kompletteringarna, som kan de- taljförberedas i fred, utan att få dispo- nera personal som känner till de rekvi- rerade fartygens tekniska utrustning. Framdrivningsmaskinerier, radio- och radaranläggningar, lastkranar och pumpanordningar etc. är av en rad oli- ka typer och fordrar ofta individuell skötsel för att fungera väl. Utredningen har därför ansett sig böra räkna med att de värnpliktiga yrkessjömän, som i fred är anställda på civila fartyg uttagna till hjälpfartyg, och som där tjänstgör i för fartygens funktion viktiga befattningar, i krig kvarstår på dessa fartyg. För så- dan nyckelpersonal ombord som lämnat värnpliktsåldern och som svårligen kan ersättas av annan personal, exempelvis maskinister, bör dispositionsmöjlighe- terna så långt möjligt säkerställas genom krigsfrivilligkontrakt. Härutöver måste besättningarna kompletteras med bland annat personal för de direkta stridsfunk- tionerna.

För hjälpfartygen kan på grund av de nämnda förhållandena icke anges några fasta normer för krigsplacerings- tid. Utredningen har dock funnit att som medelvärde bör utnyttjas 15 års krigs- placering på hjälpfartyg för sådana värnpliktiga som direkt efter grundut- bildningen krigsplaceras på sådana far- tyg, d.v.s. till omkring 35 års ålder. Detta medelvärde innefattar även hjälp- fartygens personalreserv.

I flottans landförband krigsplaceras dels sådana värnpliktiga — främst be- fäl — som direkt under grundutbild- ningen utbildats för landtjänst, dels värnpliktiga som efter krigsplacering på fartyg omskolats för tjänst i land.

Krigsplaceringstiden för landförban- dens värnpliktiga bör principiellt avse tiden fram till värnpliktstidens slut, cl. v. s. till och med 47 års ålder. Succes- s;iv omflyttning från mer krävande till enklare befattningar i landförbanden förutsätts därvid kunna äga rum.

Som allmän princip gäller, att antalet värnpliktiga uttagna till grundutbild— ning bestäms av krigsorganisationens personalbehov. Trots att meniga vid flottans landförband i krig till övervä— gande delen avses utbildas genom om- skolning vid repetitionsutbildning, ska- par flottans behov av personal för freds- drift ett överuttag av värnpliktiga, som icke kan omsättas inom flottans krigs- organisation. Dessa »extra» värnplik— tiga bör främst utgöras av sjömanshus- inskrivna yrkessjömän samt handräck— ningsvärnpliktiga. I civil sjöfart yrkes- verksamma värnpliktiga är i regel ej disponibla för krigsplacering. De krigs- placeras därför endast i undantagsfall, exempelvis i fall de är påmönstrade ci- vilt fartyg, avsett att utnyttjas som hjälp- fartyg i krig. Utredningen anser, att så— dana sjömanshusinskrivna värnpliktiga vid flottan som är yrkesverksamma till sjöss principiellt bör kvarstå i flottans register.

Den överföring av vissa av flottans värnpliktiga till andra delar av totalför- svaret som utredningen förutsatt skall äga rum föreslås ske successivt på föl- jande sätt. Härvid förutsätts, att den värnpliktige har skyldighet fullgöra fem krigsförbandsövningar. Värnpliktiga som ej erfordras för flottans krigsorga- nisation eller för handelsflottan i krig överförs omedelbart efter grundutbild- ningens slut med fem kvarstående krigs- förbandsövningar. Sådana värnpliktiga från stamstridsfartyg som ej kan om- krigsplaceras till hjälpfartyg eller land- förband överförs ca tio år efter grund-

utbildningen med tre kvarstående öv- ningar. Värnpliktiga från hjälpflottan som ej erfordras för landförbanden överförs ca femton år efter grundutbild- ningen med två kvarstående övningar.

De överförda värnpliktiga kan enligt utredningens förslag ställas till förfo— gande för krigsmakten eller totalförsva- ret i övrigt med kvarstående repetitions— utbildningsskyldighet för individen men utan att tjänstgöringsdagar står till för- fogande för organisationen; detta orsakat av den begränsade tillgång på tjänstgö- ringsdagar som varit en av förutsätt- ningarna för utredningens arbete. Dessa värnpliktiga kan därför normalt icke användas för att bygga ut krigsmaktens organisation utan endast för att förbättra dess personella innehåll framför allt med avseende på den lokala rekrytering- en. Detta medför att hela skyldigheten att fullgöra repetitionsutbildning icke kommer att ianspråktas för alla värn- pliktiga.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitions- utbildningen

Utbildningsmål Som framgår av kapitel 9 bör repeti- tionsutbildningen i vad avser den en- skilde syfta till att han under hela den tid han är disponibel för krigsplacering skall vara krigsplaceringsbar i den eller de befattningar han utbildats till under grundutbildningen. Detta gäller även i de fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkom- mer. Repetitionsuthildniugen skall ock- så medge omskolning i samband med omkrigsplacering till annan krigsbe- fattning.

Repetitionsutbildningen skall i vad avser fartygsbesättningarna och krigs- förbanden säkerställa att de alltid är så samtränade att de är användbara ome- delbart efter mobilisering.

Uppbyggnad i stort

Uppbyggnaden i stort av repetitionsut- bildningssystemet har redovisats i ka- pitel 9. Av detta framgår att repetitions- utbildningen bör omfatta krigsförbands- övningar, särskilda övningar och mobi- liseringsövningar.

I kapitel 9 anges, att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart ef— ter mobilisering bör övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år. Krigsförbandsövningarna bör för de för- hand som har de mest kvalificerade uppgifterna kompletteras med mellan- liggande särskilda övningar, som anting- en avser enbart befäl i viktigare befatt- ningar eller såväl befäl som menig per- sonal i nyckelbefattningar. Mobilise- ringsövningar kan antingen avse viss personal med särskilt betydelsefulla uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med särskilt höga krav på mobi- liseringsberedskap.

Det beskrivna systemet innebär, att den enskilde bör åläggas fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobi— liseringsövningar, varvid dock åläggan- det i fråga om särskilda övningar kan begränsas om den värnpliktige icke un- der hela sin värnpliktstid avses vara krigsplacerad i förband som skall full- göra särskild övning.

3. Krigsförbandsövning: Stamstridsfartyg Expedition, krigsplacering och samträ— ning Det av utredningen föreslagna expedi- tionssystemet under grundutbildningen med en krigshesättning av värnpliktiga sammansatt ur två bemanningsgrupper, innebär att det normalt tar ett och ett halvt år att utbilda en hel krigsbesätt- ning. Vid expeditionens slut är dock ej hela krigsbesättningen samövad, enär

de värnpliktiga ur den ena bemannings- gruppen icke kunnat öva tillsammans med de värnpliktiga ur den andra. Där- emot har det aktiva befälet personlig kännedom om båda bemanningsgrup- perna. Samträningen av krigsförbandet måste därför äga rum snarast efter expe» ditionens slut.

Samträningen av krigsförbandet skul— le kunna antingen ske i direkt anslut- ning till expeditionens slut eller också omkring ett år därefter. I det första fal- let skulle de värnpliktiga ur beman- ningsgruppen A som tjänstgör ombord och avses för krigsplacering fullgöra den första krigsförbandsövningen di- rekt efter grundutbildningens slut. Sam- tidigt skulle de krigsplacerade värnplik- tiga ur den i samma expedition ingåen- de bemanningsgruppen B inkallas och fullgöra krigsförbandsövning tillsam— mans med de krigsplacerade ur beman- ningsgruppen A. Förfarandet torde dock stöta på oöverstigliga administrativa svårigheter genom att det urval som skall göras bland värnpliktiga i den in- neliggande bemanningsgruppen med hänsyn till hemort, uppskov m.m., ej hinner ske i tid. Härigenom kommer för de värnpliktiga att uppstå osäkerhet om dag för hemförlovning, eftersom krigs— förbandsövningen ej avser samtliga värnpliktiga i besättningen. Denna osä— kerhet påverkar oförmånligt bland an- nat de värnpliktigas möjligheter att pla- nera för civila studier eller inträde på arbetsmarknaden efter värnpliktstjänst- göringens slut. Tidpunkten för hemför- lovning kommer nämligen genom det- ta förfarande för vissa värnpliktiga att skjutas från den 15 september till den 15 oktober, vilket särskilt med hän- syn till de värnpliktigas civila studier är olämpligt. Utredningen föreslår där- för, att den första krigsförbandsövning- en principiellt förläggs till tidigast året efter expeditionens slut. Härigenom

vinns att krigsplaceringen kan utföras noggrannare. Vidare skapas möjlighet till provtur med fartyget om det omedel- bart efter expeditionen genomgått gene— ralöversyn. Härvid kan även omskolning ske om materiel utbytts eller tillförts. Omfattar generalöversynen längre tid än ett år, senareläggs den första krigs- förbandsövningen med hänsyn härtill. Även om krigsplaceringen på längre sikt bör äga rum först efter expeditio- nens slut, är besättningen individuellt krigsplaceringsbar redan under expedi- tionens slutskede. För att kunskaperna hos den senast utbildade och samövade besättningen skall kunna utnyttjas på bästa sätt vid en mobilisering före sam- trimningsövningen, bör därför i prin- cip den senaste besättningsomgången (ur bemanningsgruppen A) i möjlig ut- sträckning vara krigsplacerad under ett halvt till ett år efter expeditionens slut med den första omgången (ur beman- ningsgruppen B) som personalreserv. Härigenom vinns även, att yngre aktivt befäl under utbildning vilka normalt tillbringar vintern efter expedition vid skola i land _ kan utnyttjas för en kortare krigsplacering innan de påföl- jande vår påmönstrar andra fartyg för fortsatt utbildning i annan befattning.

Övningsfrekvens I det föregående (kap. 9) har med ut- gångspunkt i mer allmänna överväganå den rörande avgångsfrekvens etc. för- ordats att för försvarsgrenarnas del ef- tersträvades att 'öva krigsförbanden vid de olika försvarsgrenarna vart fjärde år. I det följande avses att närmare grans- ka övningsfrekvensen med hänsyn till de särskilda förhållandena för flottans stamstridsfartyg främst för att klarlägga om fyraårsfrekvensen med fördel kan tillämpas för dessa enheter. Utredningen har tidigare påvisat, att vid en fullständigt genomförd freds-

rustning om 33 procent av varje fartygs- typ eller förband kommer krigsbesätt- ningar teoretiskt att nyutbildas vart sjätte år. Härvid har dock förutsatts, att det finns åtminstone sex lika fartyg inom typen som kan rustas i en sexårs— cykel. Många fartygstyper omfattar mindre än sex fartyg och får därigenom normalt en tätare rustningsfrekvens än sex år. Förläggning i materielberedskap kan å andra sidan av ekonomiska skäl för vissa fartygstyper få tillgripas i stor utsträckning vilket medför lägre rust- ningsfrekvens. Utredningen har velat studera olika fall för att kunna bedöma intervall och antal av krigsförbandsöv- ningarna. Det första fallet utgör fartyg, som efter expedition förläggs i mate- rielberedskap och det andra fartyg som efter expedition bibehålls rustade och villkorligt depåförläggs.

Förläggning i materielberedskap. Den kortaste ekonomiskt lämpliga tiden för förläggning i materielberedskap beräk- nas utgöra ca sex år. Härtill kommer, att sådan förläggning normalt direkt före- gås eller följs av generalöversyn, vilket medför att tiden mellan två expeditioner för ett i materielberedskap förlagt far- tyg teoretiskt kan uppgå till ca åtta år. Vanligen blir den dock något kortare.

Ett fartyg som efter expedition ge- nomgått generalöversyn måste efter översynen rustas för prov av materie- len. Detta förhållande bör utnyttjas så, att den krigsplacerade besättningen som krigsförbandsövning genomför denna provtur jämte egen samträning, utbild- ning och eventuell omskolning avseen— de under generalöversynen utbytt eller nytillkommen materiel.

Vid sex års förläggning i materielbe- redskap med efterföljande generalöver- syn kommer besättningen att stå krigs- placerad under högst åtta år. Detta er- fordrar att besättningen genomför en andra krigsförbandsövning under den

tid fartyget är förlagt i materielbered— skap. Denna övning bör infalla senast fyra år efter den första övningen. Utred- ningen har funnit, att intervallet mellan den första och den andra övningen icke kan bestämmas till exakt fyra år, utan måste kunna varieras beroende på hur lång period fartyget är förlagt i materi- elberedskap. Normalt torde intervallet bli tre år. Understiger materielbered- skapsperioden mellan två expeditioner fyra år, bortfaller behovet av en andra krigsförbandsövning; detta kan ifråga- komma inom fartygstyper med endast två lika enheter, varav den ena hålls ständigt rustad av beredskapsskäl.

Den andra övningen för besättningen på ett materielberedskapsförlagt fartyg måste normalt genomföras på rustat sys- terfartyg till det beredskapsförlagda fartyget, eftersom ett tillfälligt brytan- de av avfuktning-en för en kortare öv- ning är mycket kostsamt. I vissa fall bör dock detta, trots kostnaderna, göras för att pröva mobiliseringsberedskapen. Det är emellertid en uppenbar nackdel för utbildningen att krigsbesättningen icke alltid kan öva på eget fartyg. Nackde- len härav kan i viss mån begränsas ge- nom att besök kan göras på det egna av- fuktade fartyget för studium av even- tuella skiljaktigheter i materielinstalla- tionerna. Nackdelen begränsas ytterli- gare om installationerna på systerfarty- gen — i enlighet med de tankegångar utredningen angivit i kapitel 8 är standardiserad.

En tredje krigsförbandsövning torde icke vara aktuell för besättning krigs- placerad på stamstridsfartyg till följd av att om förläggningen i materielbered- skap överstiger åtta år fartyget sanno- likt läggs upp och härvid har så låg materiell beredskap att behov av övad krigshesättning ej föreligger. I princip bör således för värnpliktiga kripsplace- rade på beredskapsförlagda fartyg av-

ses två krigsförbandsövningar, av vilka den första genomförs ca ett år efter expe- ditionens slut, vid behov i förening med provtur efter översyn, och den andra högst fyra år senare.

Villkorlig depåförläggning. Fartyg som efter expedition förläggs i depå un- der en längre tid är rustat. Det erford- rar en reducerad fredsbesättning för materielens underhåll och vård. Utred- ningen har räknat med en besättning för tre depåförlagda fartyg av samma typ. Alla tre fartygen kan härigenom fort- löpande prövas under gång till sjöss, vilket medför en mycket hög materiell beredskap. Denna bör motsvaras av en hög personell beredskap hos krigsbe- sättningen om avsikten med depåför- läggningen — nämligen hög mobilise- ringsberedskap skall ernås.

I samband med omfattande depåför- läggningar kan de enskilda fartygens expeditionsfrekvenser hållas tämligen konstanta och krigsbesättningar kom- mer att nyutbildas i genomsnitt vart sjätte år. Genom att sjöexpeditionen är sammansatt ur två bemanningsgrupper erfordras även för depåförlagda fartyg en krigsförbandsövning för samtrimning av krigsbesättningen året efter expedi- tionens slut. Efter denna övning återstår således normalt fem år till dess en ny expedition avslutats för fartyget och en ny krigshesättning utbildats. Krigsbe- sättningen bör repetitionsövas under denna femårsperiod. Denna utbildning syns kunna ske antingen i form av en längre övning i intervallets mitt, d. v. s. efter två eller tre år eller i form av flera kortare övningar.

Om för depåförlagda fartyg såsom för de i materielberedskap förlagda far- tygen — avses endast en andra fullstän- dig krigsförbandsövning tre till fyra år efter den första krigsförbandsövningen, bedömer utredningen att den krigsplace- rade besättningens utbildningsnivå kom-

mer att nedgå i förhållande till fartygs- materielens komplicitet och färdighåll- ning så att de nedlagda kostnaderna för fartygens materiella färdighållande ge- nom depåförläggning ger allför litet ut- byte. Om för att avhjälpa denna olägen- het en särskild övning om exempelvis två veckor inläggs mellan de bägge krigsförbandsövningarna, bör interval- let mellan dessa av utbildningsorganisa- toriska skäl låsas till fyra år. Detta är dock icke möjligt med hänsyn till farty- gens generalöversyner och modernise- ringar och medför att den andra krigs- förbandsövningen infaller då fartyget vid sexårsintervall ånyo rustas för expe- dition vilket gör övningen både svårge- nomförbar och mindre behövlig.

Efter de överväganden som mot den- na bakgrund gjorts inom utredningen har denna funnit att den mot hög mate- riell mobiliseringsberedskap för depå- förlagda stridsfartyg bäst svarande öv- ningsformen torde vara ett antal korta övningar med täta intervall. Om öv- ningsintervallen därvid kan begränsas till ett år, vinns att besättningens kän— nedom om den normalt komplicerade materielen kan hållas aktuell och öv- ningarna därför göras korta. Genom att övningarna görs kortare, torde de bli mindre belastande för individerna. Myn- digheterna kan då ges större valfrihet beträffande tidpunkt för anordnande. Flottans insatsberedskap kan härigenom om så erfordras momentant höjas utan svårare belastning för de enskilda värn- pliktiga.

Utredningens principiella inställning i denna fråga är därför att för villkor- ligt depåförlagda stamstridsfartyg bör avses dels en normal samträningsöv- ning ca ett år efter avslutad expedition s1mt i direkt anslutning härtill högst fyra kortare övningar om en veckas längd med ett års mellanrum mellan varje sådan övning.

Utredningen har bedömt att de far- tygstyper som i första hand kan avses för depåförläggning under längre tid ut- görs av mindre fartyg med komplicerad materiel och därför med ett begränsat antal värnpliktiga i besättningarna, exempelvis ubåtar och torpedbåtar. Öv— ningar med sådana fartyg berör där- för i första hand i fred landkommen- derad stampersonal krigsplacerad på dessa fartyg, men måste jämväl avse de värnpliktiga i krigsbesättningarna.

Utredningen anser att övningar, som efter samträningsövningen bör bedrivas med krigsbesättningar på depåförlagda stridsfartyg, är att hänföra till krigsför- bandsövningar och icke till särskilda övningar eftersom de med nödvändig- het måste avse hela besättningen (krigs- förbandet). De utgör icke heller sådana särskilda övningar som vid andra för- svarsgrenar inlagts mellan två krigsför- bandsövningar i ett rullande system, utan kan närmast betraktas som en upp- delning och tidigareläggning av den andra krigsförbandsövningen.

Några försök med uppdelning av en krigsförbandsövning på sätt som här be- skrivits har tidigare icke gjorts vid flottan eller vid försvaret i övrigt. Ut- redningen har därför icke något erfa- renhetsunderlag att bygga på.

Utredningen utgår emellertid ifrån att den totala övningsskyldigheten i da- gar räknat vid uppdelning av en krigs- bandsövning för den enskilde icke får innebära ökad tjänstgöringsskyldighet. Om en normal krigsförbandsövning om fyra veckor uppdelas i två övningar blir därför deras längd högst två veckor och vid en uppdelning på fyra övningar högst en vecka. Övningarna bör tillsam- mans anses utgöra, och för de värnplik- tiga räknas som en normal krigsför- bandsövning.

Med hänsyn till avsaknaden av erfa- renhet härvidlag föreslår utredningen

att praktiska försök vid flottan får ut— visa om uppdelningen av den andra krigsförbandsövningen lämpligen bör ske i högst fyra enveckorsövningar an- ordnade med ett års mellanrum eller i högst två tvåveckorsövningar anordnade med två års mellanrum. Härtill kom- mer, att utredningen icke kunnat över- blicka om eller i vilken utsträckning den förordade villkorliga depåförläggningen av stridsfartyg kan komma till stånd.

Sammanfattningsvis föreslår utred- ningen, att för värnpliktiga som är krigs- placerade på stamstridsfartyg bör avses två fullständiga krigsförbandsövningar. Den första krigsförbandsövningen bör infalla ett, högst två år efter expeditio- nens slut och ha till ändamål att sam- trimma en krigshesättning sammansatt ur expeditionens bägge bemannings- grupper. Denna övning bör jämväl vid behov avse provtur med fartyg efter generalöversyn.

För i materielberedskap förlagda far- tyg föreslås att den andra krigsförbands- övningen genomförs högst fyra år efter den första övningen. Denna övning kan genomföras på annat fartyg inom sam- ma typ, om det fartyg på vilket besätt- ningen är krigsplacerad av kostnads- skäl ej kan rustas för enbart krigsför- bandsövning.

För depåförlagda fartyg föreslås, att i stället för en andra fullständig krigs- förbandsövning högst fyra kortare del- övningar, som tillsammans i längd icke överstiger tiden för en fullständig krigs- förbandsövning genomförs. Härvid kan tänkas alternativt högst fyra enveckors- övningar med ett års mellanrum eller högst två tvåveckorsövningar med två års mellanrum; slutlig ställning till upp- delningen av övningsskyldigheten bör icke tas förrän tillräcklig erfarenhet vunnits av repetitionsutbildning för be- sättningar på flottans depåförlagda far— tyg.

Den föreslagna ordningen gör det möjligt — om ekonomiska resurser före- ligger — att successivt utbygga systemet med depåförläggning av stridsfartyg. Den enskildes sammanlagda tjänstgö- ringsskyldighet påverkas i princip icke av om det ena eller andra alternativet väljs.

övnings innehåll och längd för flertalet värnpliktiga

Utredningen har i kapitel 9 anfört all- männa synpunkter på krigsförbandsöv- nings längd och innehåll utan att dock ta ställning till vilken övningslängd som erfordras vid de olika försvarsgrenarna.

Tiden för utbildning ombord med samlad besättning under krigsförbands— övning i allmänhet är beroende av den tid det normalt tar att öva och samöva såväl fartygets som det av flera fartyg sammansatta fartygsförbandets samt- liga stridsfunktioner jämte erforderlig tid för samövningar med bland annat bas- och kustbevakningsförband samt förband ur främst kustartilleriet och flygvapnet.

I tabell 18: 1 redovisas i sammandrag utredningens bedömning av behovet av tid för fartygsbesättningarnas utbildning ombord vid en krigsförbandsövning i allmänhet. Behovet av utbildning redo— visas i ungefär den ordning i vilken ut- bildningen bör förekomma. I enlighet härmed upptas först materielbetonad utbildning tjänstegrensvis, vidare öv— ningar med fartyget som helhet och därefter fartygsförbandet först som tak- tisk och slutligen som operativ enhet.

Behovet av materiel- och fartygsvård samt förrådskompletteringar har redo- visats liksom tjänstefria dagar.

I sammanställningen har icke särskilt redovisats behovet av exempelvis utbild- ning i fartygsmanöver och navigering samt signaltjänst, eftersom denna utbild- ning kan bedrivas jämsides med övrig utbildning under gång med fartyget.

Vecka Verksamhet | Tid i dagar 1 lnryckning och utrustning som även kan innefatta övning — i mobilisering ....................................... (måndag) 1 Tjänstegrensvis utbildning under gång och till ankars (för- töjt), innefattande bland annat avprovning av maskineri 35/2 och vapensystem (provskjutningar) .................... (tisdag—fredag fm) 1 och 2 Materiel- och fartygsvård, förrådskomplettering samt en 2V2 tjänstefri dag för vardera vakten (förtöjt) .............. (fredag em-söndag) 2 Fartygsvis utbildning till sjöss samt utbildning i lägre tak- tisktförbandomfattandefrämstartilleriskjutningar,torped- skjutningar, minerings- och minröjningsövningar, ubåts— 45/2 jaktövningar samt haveri- och skyddstjänstövningar . . . . (måndag—fredag fm) 2 och 3 Materiel- och fartygsvård, förrådskomplettering samt en 2% tjänstefri dag för vardera vakten (förtöjt) ............. (fredag em—söndag) 3 Taktiska övningar till sjöss i fartygsförband omfattande övningar i anfall och försvar mot övervattensstridskrafter, övningar i anfall och försvar mot ubåtar (för minsvepare minröjningsövningar), övningar i försvar mot anfall från 3 luften samt mineringsövningar ........................ (måndag—onsdag) 3 Basövning avseende bland annat försvar av krigsförtöj- 2 ningsplats (markstridstjänst) .......................... (torsdag—fredag) 3 och 4 Krigsövning främst inriktad på tillämpade övningar under operativ samverkan med flyg- och kustartilleristridskrafter 5 samt bas- och kustbevakningsförband ................. (lördag—onsdag) 4 Förflyttning till och från område för krigsövning, materiel- 2 och fartygsvård samt reservtid ........................ (torsdag, fredag) 4 Utryckning ......................................... (lördag) Summa ............................................ 25

Erforderlig övningstid ombord omfat- tar således 25 dagar, in- och utryck- ningsdagar oräknade.

Detaljberäkningarna för olika fartygs- typer har visat avvikelser från detta vär- de såväl uppåt som nedåt med en till två dagar. Utredningen anser dock att ut- bildningstiden ombord bör vara den- samma oberoende av fartygstyp bland annat med hänsyn till att fartygsförban- den sammansätts av olika typer av far- tyg samt att den befälsutbildning i land sam föregår utbildningen ombord skall kunna ske samordnat.

Den föreslagna tiden för övning av all personal i ett förband är jämförelse- vis lång och härvidlag enligt utredning- ens förslag utan direkt motsvarighet inom krigsmakten i övrigt. Utredning-

ens uppfattning är dock att denna tid är nödvändig främst med hänsyn till de många artskilda stridsfunktioner som ryms inom ett fartygsskrov och som i flera fall icke kan samtidigt övas med hänsyn till övningsplatser och behov av målanordningar m. m. Utredningen föreslår således, att till tid för krigsför- bandsövning ombord på stridsfartyg med hela besättningen samlad avses fyra veckor. 4 Utredningen har funnit att vissa me- niga värnpliktiga E och F som är krigs- placerade i kvalificerade befattningar utan att samtidigt inneha befälsställning erfordrar särskild skolning i land före embarkering. Detta gäller sådana värn- pliktiga som endast vid övningsanlägg— ning i land på ett rationellt sätt kan

återuppöva sina personliga speciella färdigheter, exempelvis i radiotelegra- fering och lyssning i hydrofon. Samma gäller hantverkare som omhänderhar särskilt komplicerad materiel. Här vill utredningen peka på exempelvis torped- och robotpersonal -— som har att efter ett komplicerat schema klargöra sin materiel för skjutning —— liksom vissa telehantverkare och eldledningselektri- ker. Behovet av sådan förutbildning i land har beräknats till en vecka. Det växlar emellertid med fartygstyper och enskilda fartyg. Detta beror på att i de fall då stampersonal inom yrkesområ- det kan disponeras ombord, denna ut- bildning också normalt kan genomföras ombord, medan däremot i andra fall den värnpliktige redan vid påmönst- ringen måste vara i stånd att självstän- digt lösa sina tekniska uppgifter. Det sistnämnda förhållandet uppkommer främst på mindre fartyg.

Utredningen anser att detta utbild- ningsbehov i land för meniga värnplik- tiga E och F måste särskilt prövas av chefen för marinen från befattning till befattning. Utredningen har uppskattat behovets omfattning till högst en tredje- del av antalet befattningar ombord som bestrids av sådana värnpliktiga. För att detta skall kunna genomföras måste i princip alla värnpliktiga E och F, krigs- placerade på stridsfartyg, ha skyldighet att delta i sådan Övning.

Vid delad krigsförbandsövning bör öv- ningsverksamheten med hela besättning- en begränsas till en eller två veckor be- roende på om delövningen avses åter- komma varje eller vartannat år. Öv- ningslängden bör härvid i enlighet med de allmänna riktlinjer som utredningen angivit i kapitel 9 preciseras till fyra respektive elva dagar, in— och utryck- ningsdagar oräknade. Delövningarna har, med hänsyn till att de värnpliktiga direkt kan påmönstra ett rustat depå- förlagt fartyg där utbildad nyckelbesätt-

ning disponeras för övningens förbere- dande samt för instruktion vid materie- len, bedömts icke behöva innefatta nå- gon inledande övning för vissa meniga i kvalificerade befattningar.

För dessa delövningar har utredning- en förutsatt att en uppdelning sker av de utbildningsmål som angivits för en fullständig krigsförbandsövning. Delöv- ning kan sålunda vid enveckasövning genomföras antingen som utbildning med enskilt fartyg, som taktisk utbild- ning i lägre förband eller som deltagan- de i krigsövning eller del därav. Två- veckorsövning kan omfatta två av dessa slag av utbildning. Även vad gäller ut- bildningens fördelning på flera delöv- ningar torde emellertid slutlig ställning kunna tas först sedan erfarenheter sam— lats från detta slag av utbildning.

Övnings innehåll och längd för befäl Före den för besättningen gemensamma utbildningen ombord vid krigsförbands- övning i allmänhet erfordras att det värnpliktiga befälet förbereds genom särskild utbildning i land så att det om möjligt självständigt kan leda utbild- ningen ombord.

Eftersom antalet värnpliktiga office- rare och underofficerare på stamstrids— fartygen som direkt har med fartygens navigering och taktiska utnyttjande att göra är litet, kommer befälsutbildning- en att för övervägande delen värnplik- tigt befäl avse en repetition av teknisk materiel och dess handhavande. Utbild- ningen bör därför förläggas till yrkes- skola, i första hand vid Berga örlogs- skolor.

För underbefäl har utbildningsom— fånget vid befälsövningen beräknats till en vecka samt för officerare, underoffi- cerare och i specialtjänst uttagna värn- pliktiga till två veckor enligt samma principiella normer som gäller för ar- mén och kustartilleriet. Övningslängden skulle härvid för vissa befattningshava-

re komma att uppgå till sex veckor. Ut- redningen har dock av sociala skäl an- sett sig böra begränsa krigsförbandsöv- ningarnas längd för den enskilde till högst fem veckor (32 dagar). Med hän- syn till att utbildningstiden ombord un- der alla förhållanden bör omfatta fyra veckor, föreslår utredningen därför en- dast en veckas befälsövning för värn- pliktigt befäl krigsplacerat på flottans stamstridsfartyg.

Vid delad krigsförbandsövning kan de värnpliktiga direkt påmönstra ett rus- tat, depåförlagt fartyg där utbildad nyckelbesättning disponeras för övning- ens förberedande samt för instruktion vid materielen. Utredningen har därför bedömt, att särskild utbildning i land för det värnpliktiga befälet icke er— fordras före dessa övningar.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår utredning- en att krigsförbandsövningar med värn- pliktiga krigsplacerade på stamstrids- fartyg anordnas sålunda.

Högst två krigsförbandsövningar uttas av de värnpliktiga under den tid de är krigsplacerade på stamstridsfartyg, var- vid den första krigsförbandsövningen äger rum ett, högst två år efter sjöexpe- ditionens avslutande och den andra tre, högst fyra år efter den första övningen.

Krigsförbandsövning omfattar 32 da- gar för värnpliktiga officerare och un- derofficerare, värnpliktiga uttagna i specialtjänst, värnpliktigt underbefäl samt högst en tredjedel — enligt che- fens för marinen bestämmande av i kvalificerade befattningar ombord krigs— placerade meniga av kategori F. Den första veckan avses härvid för skolning i land och övrig tid för utbildning om— bord. För övriga meniga värnpliktiga omfattar övningen 25 dagar, som helt utnyttjas för utbildning ombord.

Den andra krigsförbandsövningen för värnpliktiga krigsplacerade på depåför-

lagda stridsfartyg med hög materiell be- redskap utbyts mot delövningar. Dessa delövningar bör uttas antingen som högst fyra övningar envar om fyra da- gars längd under vart och ett av fyra på varandra följande år, eller som högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum. Det slutliga valet mellan fyradagars- och elvadagarsövningar bör anstå till dess tillräckliga erfarenheter kunnat samlas från sådana övningar. Delövning är lika lång för alla kategorier värnpliktiga och bedrivs helt ombord.

4. Krigsförbandsövning: Övriga fartyg

Övriga fartyg utöver stamstridsfartyg — i flottans krigsorganisation utgörs av stamträngfartyg och hjälpfartyg.

I kapitel 9 har med utgångspunkt i mer allmänna överväganden rörande av- gångsfrekvens etc. förordats att för för- svarsgrenarnas del borde eftersträvas att öva krigsförbanden vid de olika för— svarsgrenarna vart fjärde år. Samti— digt har utredningen anfört allmänna synpunkter på krigsförbandsövnings innehåll och längd utan att dock ta ställning till vilken övningslängd som erfordras vid olika försvarsgrenar. Ut- redningen har där vidare räknat med att vissa förband icke borde fullgöra krigsförbandsövning, bland annat i fall då det var ogörligt att i fred öva för- bandet på ett meningsfyllt sätt.

Tidigare har angivits att stamträng- fartygen samt isbrytar- och sjömät- ningsfartygen till antalet är avpassade efter fredsbehovet. Bortsett från några äldre fartyg är därför stamträngflottan normalt rustad i fred, varför högst två åldersklasser värnpliktiga utbildade på stamträngfartyg erfordras för dessa far- tygs bemanning i krig. Under större de- len av året kan inneliggande åldersklass vara krigsplacerad. Stamträngfartygens krigsbesättningar bedöms därför icke

behöva repetitionsutbildas som sådana. De bör snarast möjligt krigsplaceras på motsvarande typer av hjälpfartyg.

Stora svårigheter föreligger, att i fred för övningsändamål få utnyttja civila fartyg uttagna till hjälpfartyg. Med hän- syn till fartygens civila användning kan såväl tidpunkten på året som längden av den tid, under vilken de kan dispo- neras, växla och i många fall icke bring- as att överensstämma med krigsförban- dets divisionens etc. övningsperio- der. Vissa hjälpfartyg kan över huvud taget ej disponeras i fred. Repetitions- utbildningen av hjälpfartygens krigsbe- sättningar måste därför anpassas efter möjligheterna att disponera fartygen. Hjälpfartyg erfordras dock i viss ut- sträckning i samband med krigsför- bandsövning av exempelvis en basbatal- jon eller en minröjningsavdelning.

För att över huvud taget kunna få till stånd krigsförbandsövningar med hjälp- fartyg måste med hänsyn till det an- förda — repetitionsutbildningssystemet för dessa fartygs besättningar ha en viss flexibilitet både vad gäller övningarnas intervall och deras längd.

Eftersom de flesta hjälpfartygen ingår i basbataljonerna eller är lokalt ut— gångsgrupperade inom visst kustområde, bör intervallet mellan och längden av krigsförbandsövningarna principiellt vara densamma som för flottans land- förband, d. v. s. för huvuddelen av per- sonalen treveckorsövningar vart fjärde år (jfr punkten 5).

I de fall då hjälpfartyg icke dispone- ras för en fullständig krigsförbandsöv- ning utan kan frigöras endast för en eller två veckor, bör ändock krigsbesätt- ningarna övas, även om utbildningsti- den ombord måste inskränkas. Krigsför— bandsövningens sammanlagda längd för den värnpliktige bör härvid kunna av- kortas i motsvarande mån.

På motsvarande sätt gäller att om ett

viktigt hjälpfartyg icke kan disponeras för övning i samband med krigsför- bandsövningen för förbandet —— divisio- nen etc. i sin helhet, men väl under en kortare tid under annan del av året, bör besättningen vid behov kunna ge- nomföra en till tiden begränsad övning.

Vissa hjälpfartyg kan som nämnts över huvud taget icke disponeras för öv- ningar i fred. Detta kan bero antingen på att fartygens civila användning är sådan att de icke kan avvaras eller på att de för krigsbruk erfordrar så omfat- tande ombyggnader och kompletteringar att sådana icke låter sig göra enbart för en övning. I det senare fallet beräknas vid mobiliseringen under ombyggnaden tid stå till buds för besättningarnas ut- bildning. I dessa fall räknar utredning- en med att krigsbesättningarna icke övas i fred.

Utredningen föreslår sammanfatt- ningsvis, att krigsförbandsövningar med hjälpfartyg m.fl. anordnas på följande sätt. Övningsintervallet för krigsförban- den är fyra år. Krigsförbandsövningar— na omfattar för värnpliktig officer och underofficer samt värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst 32 dagar, varav de första 14 dagarna utgör inle- dande befälsövning i land och återstå- ende tid utbildning ombord, för värn- pliktigt underbefäl 25 dagar, varav de första sju dagarna utgör inledande be- fälsövning i land och återstående tid ut- bildning ombord, samt för meniga värn- pliktiga 18 dagar, under vilka utbild— ningen bedrivs helt ombord. _— I de fall hjälpfartyg eller motsvarande stamfar- tyg kan disponeras för besättningens öv— ning ombord endast under kortare tid än 18 dagar, kan utbildningstiden om— bord för samtliga värnpliktiga förkortas med sju eller 14 dagar; bestämmelser härom bör meddelas i kommandoväg. De inledande befälsövningarna bibehålls därvid oförändrade. —— Hjälpfartyg som

icke kan övas i samband med krigsför- bandets divisionens etc. _ övning men ändock bedöms erfordra övning, kan övas vid annan lämplig tidpunkt. Krigsförbandsövningar anordnas ej för krigsbesättningarna på sådana hjälp- fartyg som ej kan disponeras eller som ej utan större ombyggnad kan övas i fred, såvida besättningen ej lämpligen bör övas på stamfartyg av motsvarande typ.

5. Krigsförbandsövning: Landförband

Huvuddelen av flottans landförband ut- göres av bas- och kustbevakningsför- band. Utbildningen vid basbataljonerna är av annan karaktär än utbildningen vid kustbevakningsförbanden. Basbatal- jonen utgör ett relativt samlat förband med tung materiel för rustning av krigs- förtöjningsplatser samt med anordning- ar för reparation och underhåll av far- tyg. Utbildningen måste därför omfatta basernas omfattande materiella rust- ning och avrustning förutom övning i basernas försvar och i den vid baserna bedrivna underhållstjänsten. Kustbevak- ningsförbanden däremot utgöres av små enheter spridda runt kusterna. De är utrustade främst med sambandsteknisk materiel. Utredningen bedömer, att de- lar av utbildningen för kustbevaknings- förbanden lämpligen bör ske samlat in- nan den spridda grupperingen intas, för att tillgängliga staminstruktörer skall kunna utnyttjas rationellt vid uppövan- det av de värnpliktigas personliga fär- digheter i exempelvis signalering, radar- spaning, militärledstjänst, sjökontroll- tjänst och markstridstjänst. Utredningen har beräknat behovet av utbildningstid för huvuddelen av de värnpliktiga vid krigsförbandsövningar med bas- och kustbevakningsförbanden. Beräkningarna som översiktligt redovi- sas i tabell 18: 2, visar att krigsförbands-

övningar om 18 dagars längd — jämte en dag för inryckning och en dag för utryckning —— för huvuddelen av de värnpliktiga motsvarar utbildningsbeho- ven. I denna tid inryms jämväl tid för omskolning av värnpliktiga från tidi- gare sjötjänst.

Utredningen räknar med att krigsför- bandsövningarna anordnas i enlighet härmed.

Bas- och kustbevakningsförband är normalt stationära och ofta grupperade i direkt anslutning till kustartilleriets fasta anläggningar och lokalförsvarsför- band ur armén. Utredningen anser där- för, att flottans landförband i fråga om krigsförbandsövningar principiellt bör jämställas med och kunna övas likfor- migt och samtidigt med kustartilleriets fasta förband och arméns lokalförsvars— förband. Med av värnpliktsutredningen angiven utbildningslängd för flottans landförband är detta även möjligt.

Utredningen räknar, vad gäller den

Tabell 18: 2. Innehållet i krigsförbands- övning för huvuddelen av de värnpliktiga vid bas- och kustbevakningsförband

Tid i dagar

Kust- bevak— nings- förband

Verksamhet Bas- för- hand

Utrustning som även kan innefatta övning i mobili- sering ................. 2 '—

Tj änstegrensutbildning jämväl innefattande om- skolning från tidigare sjö- tjänst. Formell förbands-

utbildning ............ 6 9 Markstridsutbildning ...... 2 2 Tillämpad övning på grup-

peringsplatsen (krigsöv-

ning) ................. 5 5 Avrustning .............. 2 1 Tjänstefri söndag ......... 1 1

Summa 18 18

* Förutsättes kunna ske inryckningsdagen.

inledande befälsutbildningen, med sam- ma normer som generellt föreslås för armén och kustartilleriet, d.v.s. med en inledande befälsövning om för offi- cerare och underofficerare två veckor och för underbefäl en vecka.

Sammanfattningsvis föreslår utred- ningen, att krigsförbandsövning för flottans landförband anordnas i fyraårs— intervall och omfattar för officerare, un- derofficerare och specialtjänstuttagna 32 dagar, för underbefäl 25 dagar och för meniga 18 dagar.

Från krigsförbandsövning bör undan- tas sådana förband, som svårligen kan eller ej behöver övas i fred, exempelvis krigsreparationsorgan som främst byg- ger på civil personal (marinverkstäder) , marina hinder som ej kan utläggas i fred samt självständiga minutkiksstatio- ner.

6. Krigsförbandsövning: Gemensamma frågor Tjänstgöring för efterarbete efter öv- ning

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för fartygets eller för- bandets avrustning vid krigsförbands- övningens slut bör fartygschef, kompa- nichef och kompanikvartermästare samt befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan förbandet i övrigt ryckt ut. Denna tjänstgöring bör, i den mån ifrå- gavarande befattningar bestrids av värn- pliktiga, av truppregistreringsmyndig- het kunna åläggas ifrågavarande värn- pliktiga i samband med inkallelse till krigsförbandsövning.

Krigsförbandens beroende av varandra ur övningssynpunkt

För övning av baser erfordras deltagan- de av fartyg, som replierar på baserna. På motsvarande sätt erfordras för öv- ning av kustbevakningsförband fartyg

som samopererar med eller utgör öv- ningsförband för kustbevakningen. Vissa fartygsförband, främst minsvepar- och motortorpedbåtsförband, är i sin tur beroende av baser (lag) med speciell utrustning och av vissa operativa led— ningsfunktioner inom kustbevakningen. Dessa förhållanden medför, att krigsför— bandsövning vid flottan normalt måste anordnas samtidigt för de fartyg, baser och kustbevakningsförband som i krig är grupperade inom ett visst område. Utbildningen under krigsförbandsöv- ningen bör även äga rum inom detta område. För stamstridsfartygen bör dock under åtminstone den första vec- kan av krigsförbandsövningen utbild- ningen i regel ske i närheten .av en fredsbas, där målanordningar och öv- ningsanläggningar kan disponeras för utbildningen.

Den principiella uppbyggnaden av en krigsförbandsövning vid flottan kom- mer därför i regel att bli den som fram- går av bild 18: 1.

Övningarnas inpassning under året Genomförs utredningens förslag till nytt grundutbildningssystem för flottan, kan krigsförbandsövningar i större omfatt- ning anordnas endast under vinterhalv— året. Detta beror på att utredningens för- slag innebär en under sommaren stör- re fredsrustning av såväl fartyg som landförband under grundutbildning, vil- ket i stor utsträckning binder den akti- va personalen. Då första kvartalet på grund av isförhållandena normalt är olämpligt för krigsförbandsövningar med fartyg, återstår för sådana endast fjärde kvartalet. Denna tidsperiod är också den för övning lämpligaste med hänsyn till att skärgårdsområdena då är fria från för övningarna störande småbåtstrafik, att planerade förlägg- ningsplatser i basområdena är lättare att få disponera samt att värdet då i all—

Bild 18: 1. Principiell uppbyggnad av krigsförbandsövning vid flottan för olika slag av förband ävensom samordningen av övningarna mellan olika slag av förband

FARTYGSSLAG ELLER

FÖRBANDSTYP VECKA l VECKA Z VECKA 5 VECKA 4 VECKA 5

STAMSTRIDSFARTYC'J UTOM VILLKORLIGT A

DEPÄFÖRLAGDA 5' C'

HJÄLPFARTYetFLER— A TALE'DOCH LAND— FÖRBAND VISSA HJÄLPFARTYG som D_lSPONERAS BEGRÄNSAD TID

Vl_LLKORLlGT DEPA— FORLAGDA STAM- STRIDSFARTYO

[:] mamma ran sem om | nm mu. ANNAN KVALIFICERAD PERSONAL somm magma vm ömma». A. BEFÄLsövae [ön vÄRNPumaA OFFICEMREIWDEROFFICERARE OLH smumimwm vitammm !. BEFÄLsövaå

_ m vÄmrurnsr woeuEFÄL & dvmue FÖRVISSA xuurnuma uemoA

unvumwe rön ALL PEMLONBORD ELLER man römuos rum UTDH mesövnme

_ UTBILDNING FÖR ALLFERSONAL OMBORD ELLER INOM FÖRBANDS MH = KRlbsövtllNå

mänhet är lämpligt för ifrågavarande slag av övningar.

Med hänsyn till belastningen på stam- personalen och flottans skolor i land är tiden omkring den 15 september—den 15 oktober den för krigsförbandsövning- ar lämpligaste, beroende på att sommar- halvårets höga rustningsgrad för fartyg och landförband nedgår den 15 septem- ber samtidigt som endast ett begränsat antal värnpliktiga är under grundutbild- ning vid skolor i land. Även verksamhe— ten vid Sjökrigsskolan och militärhög- skolan kan utan större svårighet anpas- 518 till krigsförbandsövningar under nämnda tid. Härtill kommer att under eenna tid en samordning av flottans krigsförbandsövningar beräknas kunna ida rum med krigsförbandsövningar som genomförs av sainopererande för- land ur kustartilleriet och ur andra

försvarsgrenar. För att göra det möjligt för de saniopererande förbanden att för- lägga sina krigsförbandsövningar någon vecka tidigare, bör vid behov för flot- tans del krigsövningen förläggas till näst sista veckan av krigsförbandsöv- ningen vilket kan ske utan olägenhet.

Utredningen föreslår därför, att krigs- förbandsövningar vid flottan anordnas i första hand under tiden omkring den 15 september—den 15 oktober. Mindre för- hand och enskilda fartyg föreslås skola inkallas även under andra tider av året och i första hand under återstående del av fjärde kvartalet.

Antalet övande värnpliktiga Utredningens förslag innebär att antalet värnpliktiga under repetitionsutbildning ökar från för närvarande ca 1 000 repe- titionsövande värnpliktiga per år till

omkring 6 000 vid ett fullt utbyggt sy- stem. Dessa 6 000 värnpliktiga fördelar sig med ca en tredjedel på fartyg och två tredjedelar på landförband.

7. Särskild övning

Utredningen har i kapitel 9 angivit, att det borde eftersträvas att vid försvars- grenarna bygga upp ett krigsförbands- övningssystem, innebärande att krigs- förbandsövning för varje förband skulle anordnas vart fjärde år. Utredningen har i kapitel 9 som en förutsättning för nämnda övningsfrekvens angivit, att krigsförbandsövningarna skulle kom- pletteras med mellanliggande övningar — särskilda övningar _ för vissa av krigsförbandens befattningshavare, främst befäl men även andra, för vilka föreligger behov av oftare återkomman— de övningar.

På de för flottan väsentliga stam- stridsfartygen ställs i krig särskilt sto- ra krav i fråga om snabbhet och preci- sion i den verksamhet som sammanhäng- er med striden. Detta förhållande på— verkar på ett avgörande sätt dessa far- tygs utrustning och utbildning.

De höga kraven ifråga om stamstrids- fartygen återspeglas i principerna för besättande i krig av befälsbefattningar— na på dessa fartyg. På flottans stam- stridsfartyg är sålunda praktiskt taget alla viktigare befattningar i krig besatta med fast anställt befäl. På vissa mindre stamstridsfartyg återfinns dock värn- pliktiga officerare som fartygschefer. Inga värnpliktiga underofficerare för självständigt taktiskt befäl på stam- stridsfartyg.

Med hänsyn till de kvalificerade upp- gifter som under strid åläggs stamstrids- fartygen anser utredningen det vara mo- tiverat att öva stamstridsfartygen oftare än vad som kan ske i ett krigsförbands— övningssystem där krigsförbanden övas vart fjärde år.

Delvis har utredningen redan sökt tillgodose detta genom att tidigare i det— ta kapitel föreslå att den andra krigs- förbandsövningen för besättningarna på depåförlagda stamstridsfartyg uppdelas i högst fyra delövningar, i vilka hela besättningen skall delta.

För i materielberedskap förlagda stamstridsfartyg föreligger emellertid icke ekonomiska och tekniska möjlig- heter att anordna dylika, tätt återkom- mande övningar med hela besättningen på eget fartyg.

Kan sålunda icke hela besättningen övas, kvarstår dock såsom ofrånkomligt att de mest kvalificerade värnpliktiga befattningshavarna på dessa fartyg, nämligen värnpliktiga officerare krigs- placerade såsom fartygschefer och vakt- görande officerare, ges någon form av vidmakthållande utbildning i de mest väsentliga verksamhetsgrenarna, nämli- gen taktik, fartygsmanöver och navige— ring. Sådan utbildning bör ges i form av särskild övning. övningen bör an- ordnas såsom en teoretisk kurs kombi- nerad med praktisk navigerings- och manöverutbildning. Ett utbildningspro— gram av dylik omfattning torde kunna medhinnas under en övning om elva dagars längd. Under den tid den värn— pliktige är krigsplacerad på stamstrids- fartyg erfordras att han fullgör en eller två sådana övningar.

I och för sig kan ett behov av särskil- da övningar anses föreligga också för de värnpliktiga underofficerare som är krigsplacerade på stamstridsfartyg. För att så långt möjligt begränsa belastning- en på flottans fredsorganisation och för- brukningen av tjänstgöringsdagar bör emellertid enligt utredningens mening särskilda övningar i vart fall tills vidare icke anordnas för dessa värnpliktiga.

Av det tidigare anförda framgår, att behov av repetitionsutbildning icke fö- religger för stamträngfartygen.

På hjälpfartyg ——- vartill utredningen i detta sammanhang räknar även i stam- flottan ingående minsvepare av fiskefar- tygstyp —— åter finns ett stort antal värn- pliktiga officerare som fartygschefer. Även värnpliktiga underofficerare är fartygschefer på hjälpfartyg men nor— malt endast på fartyg med bevaknings- och underhållsuppgifter. För dessa be- fattningshavare föreligger behov av un- derhållande utbildning i de viktigaste verksamhetsgrenarna, nämligen taktik, fartygsmanöver och navigering. Av sam- ma skäl som angivits beträffande stam- stridsfartygen bör emellertid enligt ut- redningens bedömande de särskilda öv- ningarna i vart fall tills vidare begrän- sas till att omfatta endast värnpliktiga officerare. Dessa bör mellan krigsför— bandsövningarna meddelas teoretisk ut- bildning i taktik och praktiskt öva navi- gering och fartygsmanöver i likhet med vad som tidigare föreslagits beträffande de på stamstridsfartygen krigsplacerade värnpliktiga officerarna. Utbildningsti- den bör vara elva dagar för varje öv- ning. Högst tre sådana särskilda övning- ar beräknas behöva uttas av den värn- pliktige.

Vid flottans landförband är de vikti- gaste, för värnpliktiga avsedda befatt- ningarna besatta med yngre värnplik- tiga officerare. Sådana befattningar är exempelvis chef för kustradarstation samt vakthavande signalofficer och stridsledningsofficer i bevakningsområ- desstab. Vid omkring 35 års ålder beräk- nas dessa omskolas till bland annat sjö- kontrolltjänst och militärledstjänst.

Värnpliktsutredningen bedömer, att de befattningar i flottans landorganisation som normalt besätts med yngre värn- pliktiga officerare är av sådan svårig- hetsgrad att särskilda övningar mellan krigsförbandsövningarna är motiverade. Den integration, som i flera fall före- ligger mellan flottans och kustartilleri-

ets krigsförband, gör det också önsk- värt att skapa likformighet i utbildning- en inom marinen av viktigare befatt— ningshavare, främst de värnpliktiga offi— cerarna; utredningen föreslår som fram- går av det följande att vid kustartilleriet anordnas särskilda övningar för bland annat dessa.

De särskilda övningarna vid landför- banden bör omfatta elva dagar. Högst tre sådana övningar beräknas behöva ut— tas av berörda värnpliktiga före om— krigsplacering till mindre krävande be- fattningar.

I och för sig kan ett behov av särskil- da övningar anses föreligga också för landförbandens värnpliktiga underoffi- cerare. Av samma skäl som angivits be- träffande stamstridsfartygen bör emel- lertid enligt utredningens mening i vart fall tills vidare särskilda övningar icke anordnas för dessa värnpliktiga.

Värnpliktsutredningen föreslår, under hänvisning till det nu anförda, att vid flottan skall anordnas särskilda övning- ar för värnpliktiga officerare, och att övningarnas antal för den värnpliktige skall vara högst tre, envar om elva da- gar.

Förslaget innebär att omkring 100 värnpliktiga årligen kommer att fullgöra särskild övning vid flottan.

8. Mobiliseringsövning

Av det i kapitel 9 anförda framgår att enligt utredningens mening bör efter- strävas att vid behov komplettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövningar och särskil- da övningar med en speciell typ av öv- ning, nämligen mobiliseringsövning. Så- dan har angivits kunna anordnas an- tingen i form av mobiliseringsgenom- gång eller i form av mönstringsövning. Rörande övningarnas syfte, innehåll och utformning ävensom med övningarna

sammanhängande tjänstgöringsskyldig- het för den värnpliktige torde få hän- visas till nämnda kapitel.

Inom flottan föreligger samma behov som inom krigsmakten i övrigt av att säkert och snabbt kunna genomföra för- bandens mobilisering. För att en till— fredsställande grad av säkerhet i detta hänseende skall nås, måste i fred den ansvariga personalen fortlöpande övas och delges ändringar i organisation och förfarande. Även om flottans förband i allmänhet har tillgång till fast anställd personal att leda mobiliseringen, är för- banden på grund av stor utspridning starkt beroende av medverkan från viss värnpliktig personal. Den personal, var— om här är fråga, utgörs av fartygschef, chef för kustbevakningsförband och chef för basförband av minst kompanis storlek ävensom av mobiliseringsförbe— redare med ersättare och mottagnings- förrättare med ersättare. Denna perso- nal bör i enlighet med de allmänna rikt- linjer som angivits i kapitel 9 vartannat år på platsen gå igenom sina mobilise- ringsuppgifter. I fråga om flottans samt- liga krigsförband kan i enlighet med vad som anförts tidigare i detta kapitel räknas med att förut nämnda chefer medan de är krigsplacerade i sådan be- fattning i regel vartannat år fullgör an- tingen krigsförbandsövning eller sär- skild övning. I regel föreligger för den- na personal därför ej behov av särskilt övningstillfälle; i vissa fall kan behov dock uppkomma, exempelvis vid om— organisationer. Mobiliseringsförbereda- re och särskilt mottagningsförrättare är emellertid i många fall befattnings- havare som icke kommer att fullgöra särskild övning. Följaktligen föreligger för flottans del. beträffande dessa värn— pliktiga ett bestämt behov av speciella övningstillfällen för mobiliseringsge- nomgång.

Inom flottan finns vissa förband för

vilka fastställts sådana korta mobilise- ringstider, att på sätt angivits i kapitel 9 speciella övningar —— mönstringsöv- ningar blir erforderliga för dessa förband. Dylika övningar bör därför anordnas även vid flottan.

Den personalstyrka som årligen skul— le komma att inkallas vid genomförande- av ett övningssystem av angivet slag re— dovisas i särskild hemlig sammanställ- ning (bilaga H 2).

Värnpliktsutredningen föreslår, under hänvisning till det nu anförda, att vid flottan skall anordnas mobiliseringsöv— ningar i form av mobiliseringsgenom— gångar och mönstringsövningar med' den utformning m.m. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av nyss angivna bilaga.

9. Utbildningsgången för den värnpliktige

Den värnpliktige kommer i de flesta fall" att under sin värnpliktstid vara krigs— placerad i mer än en typ av enhet i krigsorganisationen. Han kan exempel— vis först vara krigsplacerad på ett stam-- stridsfartyg och därefter på ett hjälp-. fartyg eller i ett landförband. Repeti— tionsutbildningssystemet är enligt utred— ningens förslag något olika utformat för- olika typer av fartyg och förband så- väl vad gäller krigsförbandsövningar som särskilda övningar och mobilise— ringsövningar. Med hänsyn till dessa förhållanden innebär det för fartygen och förbanden föreslagna repetitionsut- bildningssystemet i princip den utbild— ningsgång för den värnpliktige som framgår av bild 18: 2. Åtskilliga avvi— kelser från den angivna utbildnings— gången måste emellertid förekomma. En avvikelse som kommer att ske är att vissa värnpliktiga icke kommer att full- göra fem krigsförbandsövningar, bero— ende på att vissa krigsförband som före— trädesvis är sammansatta av äldre värn-

Bild 18: 2. Gången av repetitionsutbildningen för de enskilda värnpliktiga vid flottan enligt värnplikts- utredningens förslag (exempel)

zoÄR VÄRNPLIKIIGA vm 47ÄR FLERT LE STAM— _ -- _ smméwlwe HJALPFARTYG ocu LANDFORBAND PERSONALRESERV K K , , K K ö—mia , '. STAMÄTRIDSFARFYG ) : | EE _ HJÄLPFARTYG OCH LANDFÖRBAND PERSONALRESERV ; K % å 4 Åk

K nisseönumsövume

jD ummume rön Föwwuns BIFÄL om man FALL uma mammut

UTBILDNING nu) HELT Föawlo

1 Efter viss tid i personalreserv sker omskolning till annan befattning Anm. 1. Särskilda övningar tillkommer för värnpliktigai officersbefattningar. 2. För ett mindre antal värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar.

pliktiga icke kommer att övas. Avvikel- ser kommer också att behöva göras bland annat för att tillgodose kraven på lokal rekrytering.

Av bilden framgår, att en värnpliktig ,som först är krigsplacerad på ett stam- .stridsfartyg normalt fullgör två krigs— förbandsövningar ombord på detta och återstående krigsförbandsövningar på hjälpfartyg eller i landförband. För värnpliktiga på depåförlagt stamstrids- fartyg kan den ena krigsförbandsöv- ningen utbytas mot fyra korta eller två ;något längre delövningar. Andra värn-

pliktiga fullgör samtliga krigsförbands- övningar på hjälpfartyg och i landför- band.

För den värnpliktige i officersbefatt- ning kan härutöver tillkomma högst tre särskilda övningar, som i regel inträffar ungefär mitt i tidsmellanrummet mellan krigsförbandsövningarna, i första hand under den tidigare delen av värnplikts- tiden.

För den värnpliktige kan slutligen tillkomma högst fem mobiliseringsöv- ningar som, i förekommande fall, i re- gel inträffar ungefär mitt i tidsmellan-

rummet mellan krigsförbandsövningar- na förutsatt dock att den värnpliktige då ej fullgör särskild övning.

10. Anpassningen av den fast anställda perso- nalens tjänstgöring till Föreslagen repetitions- utbildning

Den aktiva personalen måste medverka i den föreslagna repetitionsutbildningen främst genom att, i överensstämmelse med vad utredningen närmare utvecklat i kapitel 9, tjänstgöra i sin krigsbefatt- ning då det krigsförband vederbörande tillhör genomför krigsförbandsövning,

särskild övning och mobiliseringsöv- ning.

Även reservpersonalen måste i full utsträckning delta i all repetitionsut- bildning som genomförs av de krigs- förband, vari personalen är krigsplace- rad. För att detta skall kunna genomfö- ras erfordras att en anpassning sker av nuvarande bestämmelser för reservper- sonalens tjänstgöring i princip på det sätt utredningen i detalj angivit för ar- mén. En översyn av ifrågavarande be- stämmelser synes lämpligen kunna ske i anslutning till pågående utredning av frågan om befälsordningen vid marinen.

KAPITEL 19

Fartygsskyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning

1. Tidigare utredningar och förslag 111. m. Frågan om särskild utbildning i aktivt och passivt försvar av handelsfartyg under krig har under senare år varit fö- remål för flera utredningar. Denna frå— ga har delvis sammankopplats med frågan om yrkessjömännens värnplikts- utbildning.

Kommittén för sjöfartens beredskaps- frågor föreslog i ett i september 1958 avgivet betänkande bland annat dels att i krig ett stort antal handelsfartyg skul- le bestyckas med vissa luftvärnspjäser, nämligen vid krigsmakten friställda 20 mm automatpjäser m/40 och först vid krig särskilt anskaffade 40 mm auto- matpjäser rti/48, dels att dessa pjäser skulle betjänas av fartygens egna besätt— ningar, vilka skulle utbildas härför samt för övrig fartygsskyddstjänst un- der en till 90 dagar beräknad värnplikts— tjänstgöring, dels ock att kurser i far- tygsskyddstjänst i vissa fall skulle stå öppna för frivillig utbildning. -— Betän- kandet remissbehandlades.

1954 års utredning rörande totalför- svarets personalbehov upptog sedermera efter erhållet uppdrag sjöfartsbered— skapskommitténs förslag till granskning. Härvid förelåg i ärendet en skrivelse av chefen för marinen med anmälan att stor vikt måste läggas vid att ett prin- cipbeslut i frågan snarast fattades. Här-

vid hänvisade marinchefen bland an- nat till att genom 1958 års försvarsbeslut marinens möjligheter till sjöfartsskydd minskat och att det därför vore angelä- get att handelsfartygen kunde bidra till sitt eget skydd. Med hänsyn härtill re- dovisade utredningen år 1960 sina över- väganden i ett särskilt utlåtande.

1954 års utredning fann vid sin granskning det riktigt och angeläget, att handelflottans personal gavs ökade möj- ligheter att skydda sig själva och sina fartyg.

Utredningen fann de passiva skydds- åtgärderna såsom brandsläckning, läck- tätning, röjning och första hjälp vid olycksfall vara av stor betydelse såväl i fred som i krig.

Vid krig behövdes enligt utredningen jämväl aktiva skyddsåtgärder, d. v. s. bestyckning av handelsfartyg med luft— värnspjäser. Under 1960-talet borde här- för utnyttjas vissa vid krigsmakten fri- ställda 40 mm automatpjäser m/36. Där- emot bedömde utredningen, att 20 mm pjäser var ett mindre lämpligt beväp- ningsalternativ. Antalet 40 mm pjäser medgav icke bestyckning enligt den plan, som kommittén för sjöfartens be— redskapsfrågor framlagt, varför en yt- terligare behovsprövning borde ske.

Utredningen kunde, med hänsyn till det totala försvarets behov av personal och betydelsen av dennas användbarhet för flera olika slag av uppgifter i krig, icke förorda kommitténs förslag till vä- sentligt avkortad militär utbildning för

yrkessjömän. Den snabba personalom- sättningen inom yrket talade vidare mot en sådan ordning.

Utbildning i fartygsskydd föreslogs i stället meddelas flottan tilldelade sjö- manshusinskrivna värnpliktiga enligt följande.

Envar sjömanshusinskriven skulle ges en om möjligt något utökad utbildning i passiva skyddsåtgärder. Denna utbild- ning borde kompletteras med skyddsut- bildning vid sjömansskolor och under yrkesutövningen i fred.

Därjämte skulle årligen 400—500 på frivillig grund uttagna yrkessjömän un- der första tjänstgöring vid flottan ges utbildning i både passiv och aktiv skyddstjänst. Denna utbildning skulle omfatta en grundläggande utbildning om 274 dagar, innefattande fartygs- skyddsutbildning, jämte högst fyra repe- tionsövningar om vardera 30 dagar. An- talet repetitionsövningar skulle i prin- cip vara beroende av levnadsålder vid avgång från anställning inom handels- flottan.

Av kommittén föreslagen frivillig ut- bildning tillstyrktes. Utredningen utta- lade härvid, att kurserna var av betydel- se både ur beredskapssynpunkt och för verksamheten i fred.

Utredningens förslag beräknades överslagsmässigt föranleda en merkost- nad av 2,2 milj. kronor, varav huvud— delen föll på luftvärnsutbildningen. Härtill kom kostnader för administra- tion, instruktörer och resor.

De av 1954 års utredning rörande to- talförsvarets personalbehov framlagda förslagen om handelsfartygens beväp— ning och om särskild värnpliktsutbild- ning för sjömän biträddes vid remissbe— handlingen i allt väsentligt av statskon- toret, arbetsmarknadsstyrelsen, överbe- fälhavaren, chefen för marinen och chefen för flygvapnet. Den sistnämnde

ansåg dock, att utredningen bedömt värdet av beväpning med 40 mm pjäs n1/36 alltför optimistiskt, ehuru han icke ville frånkänna vapnet en viss psykolo- gisk betydelse för besättningen. Även chefen för armén var tveksam i fråga om beväpningen. Han ansåg, att de före- slagna åtgärderna endast i ett ganska långvarigt och icke alltför spänt bered- skapsläge kunde ge effekt svarande mot nedlagda kostnader. Såväl sjöfartsstyrcl- sen som Sveriges fartygsbefälsförening m. fl. av de ombordanställdas organisa- tioner förordade däremot närmast ett genomförande av sjöfartsberedskaps- kommitténs förslag. Sveriges redareför- ening föreslog en differentiering av värnpliktsutbildningen för sjömän av innebörd, att vissa sjömän skulle ge— nomgå särskild militärutbildning för yrkessjömän, vissa utbildas helt för ör- logsflottan och vissa befrias från all mi- litärutbildning så länge de kvarstod i yr- ket. Enligt Rederiföreningen för mind- re fartyg borde för dem som fullgjort sju års tjänst i handelsflottan ingen ytterli- gare värnpliktsutbildning förekomma.

Chefen för handelsdepartementet för- klarade sig sedermera anse, att betän- kandet av år 1958 rörande handelsflot— tans beredskap ej borde läggas till grund för proposition i ämnet ( prop. 1961: 1 , bil. 12, s. 3).

Vid ungefär samma tidpunkt uppdrog Kungl. Maj:t åt överbefälhavaren att förutsättningslöst undersöka huruvida vissa luftvärnspjäser, vilka angivits kun- na utan kostnad ställas till handelsflot- tans förfogande, borde utnyttjas inom totalförsvaret och i så fall för vilka än- damål de lämpligen borde avses. —— Un- dersökningen redovisades av överbefäl— havaren med skrivelse den 12 november 1962. Däri förklarade överbefälhavaren, att han med hänsyn till gjorda utred- ningar angående de aktuella pjäsernas

verkansmöjligheter icke kunde tillstyr- ka, att handelsfartyg bestyckades med dessa pjäser annat än såsom en nödfalls- utväg under krig. Han föreslog, att ett visst antal av de aktuella pjäserna skul— le användas för speciella uppgifter inom krigsmakten samt att av återstoden pjä- serna m/36 skulle förrådshållas för even- tuell bestyckning av handelsfartyg un- der krig. Däremot borde 20 mm pjäser icke komma i fråga för sistnämnda än- damål. -— Kungl. Maj :,t godkände genom beslut den 6 maj 1964 överbefälhavarens förslag till disposition av ifrågavarande pjäser.

I detta sammanhang må nämnas, att överbefälhavaren den 12 november 2962 avgav remissyttrande över en framställ- ning av de ombordanställdas organisa- tioner om åtgärder avseende handelsfar- tygens skydd under krig. överbefälha- varen hävdade häri, att underlag nu fö- relåg för slutligt övervägande om beslut i dessa frågor. Han framhöll, att åtgär- der bland annat av psykologiska skäl vore angelägna med hänsyn till att skyddsåtgärder numera förberetts på så gott som alla områden av vårt totalför- svar. I fråga om personal och utbildning borde härvid, i sammandrag återgivet, gälla följande.

En stor del av yrkessjömännen borde liksom hittills vid inskrivningen tilldelas flottan. Dessa sjömän kommer vid sin tjänstgöring ombord på flottans fartyg att bibringas utbildning i passiva skyddsåt- gärder. Denna utbildning är i de flesta av— seenden av värde även inom handelsflot- tan. Ca 500 sjömanshusinskrivna värn- pliktiga av flottans årskontingent borde uttas för särskild utbildning i fartygs- skydd i huvudsak enligt 1954 års utred- nings förslag. Tjänstgöringsgången borde inpassas till utbildningsrytmen i stort inom flottan. De äldre luftvärnspjäsernas begränsade prestanda i förening med de diskutabla praktiska förutsättningarna att inom handelsflottan vid mobilisering sam- manföra pjäserna med sådana besättnings- män som genomgått luftvärnsutbildning, motiverade icke att utbildningstid ochkost-

nader avsågs för luftvärnsutbildning av samtliga till särskild fartygsskyddsutbildf ning uttagna värnpliktiga. Antalet värn- pliktiga, som årligen uttas till särskild fartygsskyddsutbildning, borde anpassas till flottans bemanningsplaner. Maximalt borde antalet dock uppgå till ca 500 per år.

Efter genomgången särskild fartygs— skyddsutbildning borde fortsatt tjänst- göringsskyldighet jämlikt värnpliktslagen åligga de värnpliktiga. Viss yrkesutövning i fred borde icke få innebära fullgjord tjänstgöringsskyldighet jämlikt värnplikts- lagen. Värnpliktstekniskt borde yrkessjö- männen jämställas med uppskovspersona- len och sålunda vara skyldiga tillhöra det värnpliktiga hemvärnet (driftvärnet). Det erinras vidare om att uppskovsvärn- pliktiga icke för närvarande inkallas till repetitionsövning så länge uppskovsanled- ningen kvarstår.

Värnpliktiga yrkessjömän med kvar- stående tjänstgöringsskyldighet i fred bor- de meddelas erforderlig driftvärnsut- bildning enligt de principer som angivits i 1954 års utrednings betänkande I rörande utbildning av uppskovsvärnpliktiga. Till sådan utbildning borde även frivilliga kun- na anslutas. Besättningar på fartyg, som avses bestyckas, borde härvid bibringas viss luftvärnsutbildning. Utbildningen borde bedrivas med utnyttjande av mari- nens utbildningsresurser.

överbefälhavaren uttalade, att de av honom föreslagna åtgärderna torde dra väsentligt mindre merkostnader än för- slaget av 1954 års utredning.

Kungl. Maj :t har sedermera överläm— nat ärendet om åtgärder avseende han- delsfartygens skydd till 1965 års för- svarsutredning för att övervägas vid fullgörande av det till utredningen läm- nade uppdraget.

2.'Värnpliktsntredningens överväganden och förslag

Värnpliktsutredningen vill erinra om att när frågan om fartygsskyddsutbild- ning år 1958 aktualiserades, så förutsat- tes att ett väsentligt moment i denna skulle vara vapenutbildning, nämligen utbildning i luftvärnstjänst. Sedermera

har i diskussionen av dessa frågor luft- värnsutbildningen kommit alltmer i bak- grunden närmast till följd av att be- styckning av handelsfartyg med luft— värnspjäser kommit att framstå som allt mindre ändamålsenlig samtidigt som huvudvikten lagts vid utbildning i pas- siva skyddsåtgärder. Sådan utbildning är närbesläktad med verkskyddsuthild- ning, som är att hänföra till civilförsva- rets verksamhetsområde. Om det sålun- da ursprungligen fanns goda skäl för att med hänsyn till att fråga var om va- penutbildningen låta fartygsskydds- utbildningen ske med stöd av värnplikts— lagen, så har skälen härför avsevärt för- svagats genom att utbildningen givits annan karaktär. Värnpliktsutredningen finner för sin del det med nuvarande utgångspunkter vara ur principiell syn- punkt tveksamt om värnpliktslagen bör användas såsom ett instrument med vars hjälp utbildning för civilförsvarsända- mål meddelas. Om denna utbildning ges en tämligen begränsad omfattning och icke tillåtes påverka tjänstgöringsskyl- dighetens omfattning, synes man dock kunna bortse från de nämnda principi- ella betänkligheterna.

Med hänsyn till förenämnda uppdrag till 1965 års försvarsutredning vill värn- pliktsutredningen icke framlägga förslag om att införa fartygsskyddsutbildning i samband med grundutbildningen för vissa sjömanshusinskrivna värnpliktiga vid flottan. Utredningens förslag till nytt grundutbildningssystem vid flottan in- rymmer emellertid en möjlighet att i be- gränsad omfattning meddela sådan ut- bildning.

Den av utredningen nämnda möjlig- heten till anordnande av fartygsskydds- utbildning har följande innebörd. Inom ramen för samma tjänstgöringstid för grundutbildning, som gäller för övriga värnpliktiga vid flottan kan fartygs- skyddsutbildning ges åt sådana sjömans-

husinskrivna värnpliktiga som tjänstgör på isbrytare och sjömätningsfartyg. Ut- bildningen skulle härvid gälla ca 400 av flottans sjömanshusinskrivna värnplik- tiga, d. v. s. ungefär det antal som på sin tid föreslogs av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov. Isbrytningssäsongen infaller normalt under tiden december—maj och sjömät- ningssäsongen under tiden mitten av april—mitten av oktober. För persona- len på isbrytare och sjömätningsfartyg tillkommer dessutom tid för rustning och provturer samt avrustning av far- tygen. Bemanning erfordras för varde— ra verksamhetsgrenen under sju till åtta månader per år beroende på isförhållan— dena. Av utredningen idet föregående fö- reslagen tid för de värnpliktigas sjötjänst- göring utgör åtta och en halv till nio må- nader. I denna tid kan väl inrymmas tid för isbrytning och sjömätning under ur issynpunkt normala är. Den härför icke utnyttjade tiden en till två månader —— kan utnyttjas bland annat för särskild utbildning i passiva skyddsåtgärder för handelsflottan. Det är att märka att längden av denna tid icke kan bestäm- mas på förhand utan är beroende av hur isförhållandena utvecklas. Det kan icke uteslutas att vissa är mycket litet tid står :till förfogande. Tiden kan icke helt utnyttjas för fartygsskyddsutbildning utan måste också användas för att full- följa den för krigsmakten likformiga all- mänmilitära utbildningen.

En fartygsskyddsutbildning av angi— vet slag skulle dra vissa kostnader, hu- vudsakligen för att anställa dels civil varvspersonal för att utföra sådana ar- beten vid översyner av isbrytare och sjömätningsfartyg som eljest utföres av de värnpliktiga som tjänstgör på dessa fartyg, dels vissa kostnader för instruk- törer och utbildningsmateriel. Dessa se- nare kostnader skulle uppskattningsvis kunna uppgå till 0,2 milj. kronor för år.

_ Vad överbefälhavaren i sitt före— nämnda yttrande den 12 november 1962 anfört om den fortsatta tjänstgörings— skyldigheten för värnpliktiga, som ge- nomgått fartygsskyddsutbildning, vill värnpliktsutrednigen biträda.

Om särskild fartygsskyddsutbildning

ej kommer till stånd, bör ifrågavarande värnpliktiga, liksom nu sker, tas i an- språk för isbrytarnas och sjömätnings— fartygens materiella underhåll vid varv jämsides med att kompletterande all- mänmilitär utbildning bedrivs.

KAPITEL 20

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. m. vid flottan

1. Chefens för marinen bedömanden

Chefen för marinen har i anslutning till att inom marinstaben utförts beräk— ningar av kostnaderna för ett genom- förande av värnpliktsutredningens för- slag (jfr kap. 34) bedömt vilka för- stärkningar av utbildningsresurser m. m. som för flottans del blir erforder- liga vid genomförandet. Chefen för ma- rinen har härvid ansett att i första hand erfordras vissa personalförstärkningar, viss ökning av medelsanvisningen för övningar och fartygsunderhåll samt viss anskaffning av mark m. rn.

Värnpliktsutredningens förslag inne- bär en avsevärd utökning av repeti- tionsutbildningen vid flottan, vilket an- setts påkalla vissa personalförslärk- ningar för utbildningens bedrivande m. m. Den samtidigt föreslagna förkort- ningen av grundutbildningen medför ej en minskning av behovet av utbild- ningspersonal, bland annat beroende på att utbildningskontingenten sam- tidigt ökar. Chefen för marinen har be- dömt att ett genomförande av utred- ningens förslag påkallar en utökning av utbildningspersonalen vid de blivande örlogsbasstaberna med sammanlagt 8 kompaniofficenare och 8 underoffice- rare, fördelade på de olika örlogsbassta- berna. Personalen avses för planlägg- ning och genomförande av repetitions- utbildningen.

Inom örlogsflottans centrala trupp- register anses den intensifierade repe-

titionsutbildningen komma att öka ar- betsbelastningen. Chefen för marinen har bedömt att för att möta denna be- lastningsökning erfordras en personal- förstärkning om 4 flaggunderofficerare, 2 högbåtsmän och 4 biträden.

Den föreslagna utökade repetitions- utbildningen gör det därjämte enligt chefen för marinen nödvändigt att an- ställa ytterligare sammanlagt 8 förråds- arbetare vid de olika örlogsbaserna för iordningställande och återställande av mobiliseringsförråden.

Av medel för övningar och fartygs- underhåll beräknas under övningsan- slaget vid ett genomförande av värn- pliktsutredningens förslag, enligt inom marinstaben gjorda beräkningar, upp- komma vad gäller grundutbildningen en merkostnad om 0,6 milj. kronor, av- seende dels kostnader för allmänmilitär utbildning, vilken får större omfattning än vad den nu har, dels kostnader för förbandsutbildning av vissa förband _— kustbevakningsförband och basförband —— i landorganisationen. För genomfö- rande av den föreslagna repetitionsut- bildningen erfordras, enligt inom ma- rinstaben gjorda beräkningar, under övningsansl-aget 1,4 milj. kronor. Den största delen av dessa kostnader, 0.8 milj. kronor, avser kostnader för krigs- förbandsövningar med fartygsbesätt- ningar; hänsyn har härvid tagits till att övningskostnaderna minskar genom att halva kustflottan föreslagits vara ovill- korligt depåförlagd under sex månader

av året. Återstående kostnader avser fzrämst krigsförbandsövningar med land- förband och utökad inhyrning av hjälp- fartyg. Sammanlagt skulle enligt dessa beräkningar under övningsanslaget för flottans del erfordras en medelförstärk- [ning med ca 2 milj. kronor för år räk- mat.

Ur underhållssynpunkt bedöms den av värnpliktsutredningen föreslagna principen för fredsrustningar av fartyg i stort innebära följande. Sjöexpeditio- nens längd, omkring ett och ett halvt år, medför att stridsfartygens översyns- perioder inträffar med ett och ett halvt års mellanrum i stället somlnu med ett års mellanrum. Under..en tid av tre .år kommer således enligt utredningens för- slag två årsöversyner i stället för i prin- cip tre enligt nuvarande ordning. Teo- retiskt skulle detta innebära, att över- synskostnaderna per år enligt utred- ningens förslag skulle bli lägre. Samti- digt torde emellertid genom det ökade intervallet mellan översynerna mate— rielens förslitning öka. Det bedöms där- för sannolikt att de nu berörda kost- nadsminskningarna och kostnadsök- ningarna kommer att balansera varand- ra. Kostnaderna för större översyner —— generalöversyner -—— bedöms bli desam- ma som enligt nuvarande planering. De av värnpliktsutredningen föreslagna krigsförbandsövningarna bedöms icke medföra någon ökning av fartygsunder— hållskostnaderna i förhållande till de hittills bedrivna marina krigsövningar- na.

Sammanfattningsvis bedöms att nå- gon väsentlig eller angivbar kostnads- förändring icke kan väntas inträda i förhållande till nuvarande ordning vad gäller fartygsmaterielens underhåll.

Erfarenhetsunderlag för beräkning av uppkommande kostnader under under- hållsanslaget vid övning av flottans landförband saknas. Efter jämförelse

med ungefär likvärdiga förband vid kustartilleriet har de årliga kostnader— na bedömts öka med 0,5 milj. kronor.

Sammanlagt skulle enligt angivna be- räkningar för övningar och fartygsun- derhåll erfordras 2,5 milj. kronor.

För att genomföra den föreslagna all- mänmilitära utbildningen erfordras en- ligt chefen för marinen anskaffning av mark och utförande av vissa anlägg- ningar. Kostnaderna härför vilka till sin storlek är beroende av markdisposi- tionerna i Karlskronaområdet _- kan icke för närvarande anges.

2. Värnpliktsutredningens överväganden

Värnpliktsutredningen har icke haft möj- lighet atti detalj bedömabehovet av de nu ifrågasatta förstärkningarna av re- surserna för utbildning m. m. Utred- ningen har i stället sökt att allmänt be- döma i vad mån av marinchefen för- ordade förstärkningsåtgärder kan anses rimliga mot bakgrund av föreslagna för— ändringar av utbildningen och bilda en av utgångspunkterna för en överslagsvis gjord totalsummering av kostnaderna för förslagets genomförande.

Rörande behovet av ytterligare per- sonal vill värnpliktsutredningen fram- hålla att ett införande i större omfatt- ning vid flottan av repetitionsutbild- ning i och för sig, särskilt under ett uppbyggnadsskede, kommer att med- föra en viss ökning av arbetsbördan trots att grundutbildningen samtidigt förkortas.

Utredningen finner sig utan att i de— talj ha granskat marinchefeus beräk- ningar av behovet av ytterligare perso- nal, med i det följande nämnt undantag, böra godta dessa beräkningar. Utred- ningen har emellertid icke haft möjlig- het att undersöka huruvida nu förelig- gande nya behov kan tillgodoses genom omdispositioner av aktiv personal nu

sysselsatt inom verksamhetsområden som icke direkt berörs av utredningens förslag. Utredningen räknar med att denna fråga kommer att närmare be- handlas av pågående utredning rörande befälsordningen vid marinen.

Den av marinchefen angivna förstärk- ningen av örlogsflottans truppregister anser utredningen efter studium av verksamheten vid ifrågavarande trupp- register — bör kunna begränsas till en underofficer, ett underbefäl och ett bi- träde.

Sammanfattningsvis lägger utred- ningen som grund för sina kostnadsbe- räkningar följande personalförstärk- ning, nämligen åtta kompaniofficerare, nio underofficerare, ett underbefäl, ett biträde samt åtta förrådsarbetare, var-

vid dock behovet av nämnd militär per- sonal möjligen kan tillgodoses genom omdisposition av nu befintlig personal.

Marinchefens övriga bedömningar av resursbehovet har utredningen funnit sig böra godta såsom underlag för sina inledningsvis berörda kostnadsberäk- ningar.

En sammanställning av de kostnads— ändringar som för marinens del föran- leds dels av nu ifrågavarande förstärk- ningsåtgärder till den del utredningen funn-it dem böra beaktas vid kostnads— beräkningarna, dels av föreslagna änd- ringar i fråga om utbildningstidens längd, värnpliktsförm-ånernas storlek m. m. lämnas i kapitel 34.

AVDELNING VI

Värnpliktsutbildningen vid marinen: kustartilleriet

. fll Inu .. 'n'-Dil JL: .

.1! mkr- ["-:en- ,!'/ark— '.ZL'HN .ru-tta— » "_|-al hudut- ' &ka

KAPITEL 21

Utgångspunkter för överväganden rörande Värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet

leedning

Värnpliktsutredningen har, efter redo- visning av direktiven för utredningen, i betänkandets avdelning 11 redogjort för vissa i huvudsak givna omständig- heter av betydelse för värnpliktsutbild- ningen och anfört synpunkter på hur dessa-kan inverka på utbildningens. ut- formning. Med utgångspunkt. bland an- nat häri har värnpliktsutredningen vi- dare iv avdelningIlI angivit vissa. all- männa riktlinjer som bör eftersträvas att följa vid utformningen av värnplikts- utbildningen vid de olika försvarsgre- narna.

Utöver de angivna för krigsmakten i huvudsak gemensamma förutsättningar- n'a för. värnpliktsutbildningens ordnan- de föreligger förde olika försvarsgre— narna förutsättningar som följer av för- svarsgrenens särskilda uppgifter .i krig och fred .samt dess organisation härför. ,

I detta kapitel kommer -— efter en re- dovisning av kustartilleriets. uppgifter och organisation* sådana .dessa med ut- gångspunkt i nu gällande försvarsbeslut kan beräknas föreligga omkring år 1971 det nuvarande utbildningssystemet vid kustartilleriet att beskrivas och granskas mot bakgrund av dei avdel- ning III angivna allmänna riktlinjerna.

2. Kustartilleriets uppgifter

Kustartilleristridskrafternas uppgifter i krig är att självständigt eller i samver-

kan främst med förband ur armén och flottan försvara särskilt betydelsefulla kustområden, skydda viktiga hamnar samt " skydda och nu derstödja' "sjöstrids— krafterna och medverka .i skyddet av sjöförbindelserna. '- Verksamheten vid kustartilleriet i fred har till uppg1ftx att förse krigsorgay nisationen med utbildad personal .—-- fast anställd .öch. värnpliktig —— .samt med erforderlig materiel. En ytterligare uppgift är att förbereda. och- genomföra mobilisering av-krigsorganisationens en- hetenDessutom skall upprätthållas en viss insatsberedskap. -

3. Organisationen K rigsorganwaflonen

Kustartilleristridskrafterna kan efter si- na uppgifter beskrivas som Sjöfrontsför- band, luftvärnsförband och markstrids— förband. Sjöfrontsförbanden består av fast och rörligt artilleri,. fasta och rör— liga robotförband, minförband och spa- ningsförband. Luftvärnsförbanden ut- görs av automatkanonförband. Mark- stridsförbanden består av kustjägar— och närförsvarsförband. Härtill kommer stabs— och underhållsförband. Huvuddelen av de nämnda förbanden är i krigsorganisationen sammanförda till spärrbataljoner eller spärrkompani- er. Vid sidan härav finnes kustjägarkom— panier, minutläggningsdivisioner m.m.

Spärrbataljoner, spärrkompanier, kust- jägarkompanier m. 111. kan i sin tur bilda kustartilleribrigader.

Sammansättningen av kustartilleriets krigsförband är avpassad efter uppgif- terna och de lokala förhållandena, vilka växlar. De uppgifter om sammansättning m. ni. som lämnas i det följande är där- för att betrakta som exempel från vilka betydande avvikelser kan förekomma.

Uppgiften för spärrbataljon är att för- svara inlopp eller farvattensförträng- ning-ar. I en sådan bataljon kan ingå exempelvis ett tungt fast batteri, två lät- ta fasta batterier, ett lätt robotförband, tre minspärrtroppar, en kustspanings- radarstation samt, ur armén, ett värn- kompani och, ur flottan, kustbevak- ningsenheter. Batteriernas huvud— uppgift är att bekämpa sjömål. Eld för- bereds även mot mål på land, bland an- nat som understöd åt angränsande armé- förband. Robotförbandet bekämpar i första hand sjömål men kan även använ- das för direktbeskjutning av landmål, exempelvis pansarfordon som landsatts. Minspärrtropparna ansvarar för kon- trollerbara mineringar, där minor utlö- ses på elektrisk väg om fientliga fartyg passerar. Kustspaningsradarstationen har i första hand till uppgift att tidigt inrapportera fientliga företag.

Spärrkompani har samma slags upp- gifter som spärrbataljon men dessa är av mindre omfattning och förbandets storlek därför mindre.

Kustjägarkompani avses för spaning, för övervakning och för 'anfall i skär- gårdsterräng, särskilt för att avvärja in- filtration i områden till vilkas försvar i ett utgångsläge större styrkor icke kun- nat avdelas.

Minutläggningsdivision avses för ut- läggning och komplettering av kontrol- lerbara mineringar. Bland uppgifterna kan även ingå utläggning av marina hinder m.m. I minutläggningsdivision

ingår minutläggningsfartyg, minarbets- båtar m.m. Särskild röjdykarpersonal finns vid divisionen.

Kustartilleribrigad har i regel till upp- gift att försvara ett större skärgårdsom- råde med flera genomgående farleder. Brigaden kan bestå exempelvis av två spärrbataljoner och ett spärrkompani som försvarar var sitt inlopp, ett rörligt spärrförband som kan sättas in beroen- de på läget, ett luftvärnskompani, ett kustjägarkompani avsett främst för an- fall inom brigadens område och en cykelskyttebataljon ur armén för såväl försvarsuppgifter som begränsade an— fallsuppgifter.

Fredsorganisationen

Utbildningen vid kustartilleriet sker vid fem fredstruppförband regementen och kårer — samt vid vissa skolor. Ka- paciteten hos dessa är avpassad efter värnpliktskontingentens storlek.

Utbildningen är i viss utsträckning centraliserad för att möjliggöra en ur vissa synpunkter rationell utbildnings- organisation. Exempel härpå är att i det närmaste all radarutbildning är koncen- trerad till Göteborg och att mekaniker- utbildningen är förlagd till Karlskrona.

Utbildningsorganisationen vid ett kust- artilleriregemente omfattar exempelvis två bataljoner, bestående bland annat av batterier eller minutläggningsdivi- sioner samt skolor för inom kustartille- riet centraliserad utbildning, exempel- vis av kustjägare. Frågan om befälssta- terna vid kustartilleriet är för närva- rande under utredning och läget beträf- fande dessa vid den tidpunkt —— om- kring år 1971 — som redogörelsen i övrigt avser är därför osäkert.

Personalbehov och krigsplaceringsnor— mer

För att på lång sikt tillgodose behovet av personal till kustartilleriets krigsor-

___i.

gzanisation och behovet av handräckning i fred erfordras en årlig utbildningskon- tiingent av omkring 2700 värnpliktiga. I denna styrka är inräknad vad som er- fordras för rekrytering av aktiv perso- nal. Kontingentens storlek medger att erforderlig personalreserv (mobilise- rings- och personalersättningsreserv) kan skapas, d.v.s. den personalreserv som fordras för att möjliggöra en riktig krigsplacering av personalen i fred, för att täcka sjukavgångar m. m. vid mobili- sering och för att i krig ersätta strids- förluster.

Den nämnda utbildningskontingenten fördelas genomsnittligt på kategorier, på sätt framgår av tabell 21: 1.

Flertalet av de värnpliktiga vid kust- artilleriet är bortsett från den tid de står i personalersättningsreserv krigs- placerade vid samma slag av förband under hela Värnpliktstiden. Däremot är kustjägare som har fysiskt särskilt krävande uppgifter krigsplacerade i

Tabell 21:]. Kustartilleriets årliga värn- pliktskontingent omkring år 1971 enligt vad som torde följa av 1963 års försvars- beslut samt kontingentens genomsnittliga fördelning på värnpliktskategorier

. Antal Kategori värnpliktiga Värnpliktiga i allmänhet utom i handräckningstjänst ..... 1 430 Värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst ...... 360 Värnpliktiga uttagna för un- derbefälsutbildning ....... 600 Värnpliktiga uttagna för ut- bildning i specialtjänst. . . . 70 Värnpliktiga uttagna för un- derofficersutbildning ...... 2401 Summa 2 700

1 Utbildning till värnpliktig officer genom- gås efter frivilligt åtagande. För att krigs- organisationens behov skall tillgodoses, ford- ras att 80 av de 240 underofficersuttagna värnpliktiga genomgår sådan utbildning, inbe— gripet de värnpliktiga som utbildas till fast an- ställda officerare.

befattning som sådana endast under åtta år. De omkrigsplaceras senare till annat förband, vilket de sedan tillhör under återstoden av Värnpliktstiden. På mot- svarande sätt avses de värnpliktiga vid övriga rörliga förband vara krigsplace- rade i dessa under 18 år, varefter de om- krigsplaceras till annan del av organi— sationen.

4. Nuvarande utbildningssystem De värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet för utbildning Den i värnpliktslagen angivna utbild— ningstiden för de värnpliktiga vid kust- artilleriet överensstämmer med den som gäller för arméns värnpliktiga (jfr kap. 10), dock att viss avvikelse gäller ifråga om möjligheten till mindre förkortning- ar av utbildningstiden. I sistnämnda hänseende gäller för kustartilleriet att Konungen äger förord- na om minskning av tiden för tjänstgö- ring i vissa fall. Härvid må bland annat tjänstgöringstiden —— dock icke tid för repetitionsövningar och befälsövningar _— förkortas med högst sju dagar. Här- utöver må tiden för första tjänstgöring- en förkortas med högst 14 dagar.

Värnpliktslagens nu ifrågavarande be- stämmelser har tillämpats på följande sätt.

Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficers- och officersutbildning har i princip helt tagits i anspråk.

Grundutbildningen har ofta förkor- tats med någon eller några dagar för att vinna bättre anpassning av tjänstgö- ringstiden till kalendern. Hittills har grundutbildningen för de värnpliktiga i allmänhet avslutats omkring den 20 ok- tober; grundutbildningen för dessa värnpliktiga har utöver redan nämnd förkortning regelbundet förkortats med

14 dagar till 290 dagar för att utbild- ningen ej skall påbörjas förrän efter trettondedag jul.

För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärn- pliktiga och värnpliktiga uttagna för ut- bildning i' specialtjänst liksom också i fråga om dessa värnpliktigas utbildning i övrigt torde få hänvisas till kapitel 29. I återstoden av avdelning VI behandlas därför dessa värnpliktigas förhållanden icke alls eller endast i förbigående.

Grundutbildningen Målsättningen för utbildningen av de värnpliktiga är allmänt att skapa an- svarskänsla. och självdisciplin Och att getden psykiska och fysiska motstånds- kraft som ger den. värnpliktige förut- sättningar att uthärda påfrestningarna under krig -och vid övningar .under krigsliknande förhålla-uden. Målsättning- en,.i»övrigt innebär, att den värnpliktige skall ges sådana kunskaper och färdig- heter att han kan krigsplaceras i avsedd befattning senast vid grundutbildninga ens .slut. * Kustartilleriets utbildning har ansetts höra, med :undantag för det inledande skedet, genomföras då tillgång finns till öppet vatten. Med hänsyn härtill sker för närvarande inryckning på hösten och vintern. Utbildningen kulminerar under-sensommaren, då större samöv- ningar" kan ske med flottan och då till- lämpade artilleriskjutningar av tillräck- lig omfattning kan genomföras sedan aktuella områden efter .semestersäsong- ens slut i större utsträckning blir dispo- nibla för övningar. Härvid påbörjar som tidigare nämnts de värnpliktiga i all- mänhet sin grundutbildning strax efter trettondedagen och avslutar den i slu— tet. av oktober. De underbefälsvärnplik- tiga påbörjar utbildningen i november och— avslutar den någon vecka före de

värnpliktiga i allmänhet påföljande höst. Grundutbildningen för de under- officersuttagna är förlagd ungefär som vid armén och avslutas i augusti. Utbild- ningen till värnpliktig officer sker all— tid på vinterlinje och avslutas i febru- ari. Alla nu nämnda kategorier avslu- tar således sin grundutbildning vid oli- ka tidpunkter. Det anförda åskådliggö- res i bild 21: 1. Härutöver har ett mind— re antal underbefälsuttagna studenter av studiesociala skäl fått påbörja sin grundutbildning i juni och avsluta den påföljande vår.

Grundutbildningen för huvuddelen av värnpliktskontingenten är. indelad i fyra kurser. För de värnpliktiga i allmänhet har kurserna följande huvudsakliga in— nehåll. — ,

Första kursen omfattar något mer än fem veckor och ger den värnpliktige en grundläggande allmän soldatutbildningi Hans konditionsträning påbörjas.

Andra kursen omfattar 22 veckor. Un- der denna är de värnpliktiga uppdela- de på olika huvudtjänsterf Under kursen meddelas grundläggande befattningsut— bildning. Under senare delen 'av denna kurs förflyttas i allmänhet utbildning» en, liksom också förläggnin-gen, för fler- talet värnpliktiga till 5. k. ytterförlägg- ning, exempelvis ett kustbatteri i ytter— skärgården, och sker där i huvudsak till grundutbildningens slut. ' '

Tredje kursen, som varar tre veckor, ägnas huvudsakligen åt formell för— bandsutbildning. _ "

Fjärde kursen är av sju veckors längd. Huvuddelen'av tiden. ägnas åt tillämpad förbandsutbildning som kalminer'ar med en större samövning i vilken bland annat iiregel även deltar repetitions- övande krigsförband ur kustartilleriet, med dem samverkande eller dem under.- ställda repetitionsövande krigsförband ur armén samt förband ur flottan.

Utbildningen till värnpliktig officer

KATEGORI mmm/ar ÅR1 ÄR 2 Årö

VÄQNELlKTIGA | ALLMANHET

ZQO 524

UNDERBEFÄLSUT— WMA VARNPumeA UNDEROFFILERS' UITAGNA VARNPLimoA

OFF ! (ERS- UYTAGNA VÄRNFU KleA

450 450+180

7/1 2940

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

sker vid en för kustartilleriet gemen- sam kadettskola.

Under grundutbildningen äger öv- ningsuppehåll rum på sätt framgår av tabell 21: 2.

Repetitionsatbildningen

Nuvarande repetitionsutbildningssystem omfattar övningar med krigsförbanden —— repetitionsövningar med anslutande, inledande befälsövningar och öv- ningar med visst befäl vid krigsförban- den särskilda befälsövningar.

De flesta värnpliktiga genomför tre repetitionsövningar med sex års mellan- rum. Den sista övningen kan komma att bli förskjuten för viss personal och in- nebära omskolning.

Syftet med repetitionsövningen är främst att träna och samträna krigsför- banden så att de är fullt användbara omedelbart efter mobilisering. Tiden ägnas därför i största möjliga utsträck— ning åt förbandsutbildning. Under de avslutande övningarna sker i regel en större samövning med flottan och med

Tabell 21: 2 Nuvarande övningsuppehåll under grundutbildningen för värnpliktiga vid

kustartilleriet Kategori Antal dagar Tidpunkt Värnpliktiga i allmänhet 7 I anslutning till påsk m. fl. helger 14 Under juli 21 Underbefälsuttagna 1 Under hösten första året 17 J ul- och nyårshelgen 14 Under juli 32 Underofficersuttagna 7 Under hösten första året 17 Jul- och nyårshelgen 14 Under juli andra året 38 Officersuttagna 38 I likhet med underofficersuttagna 17 Vid jul- och nyårshelgen andra året (under kadettskolan) 55

förband ur övriga försvarsgrenar. Be- fattningsutbildningen begränsas till att omfatta det minimum av repetition och utbildning på nytillkommen materiel som krävs för att den värnpliktige skall kunna lösa de väsentligaste uppgifterna som är förenade med befattningen. Värnpliktiga krigsplacerade i befatt- ning för officer eller underofficer full- gör två särskilda befälsövningar. Dessa är inplacerade mellan krigsförbandets repetitionsövningar. Syftet med den sär- skilda befälsövningen är att samöva krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbef-attning. Utbildningen inriktas i första hand på att öka be- fälets allmänna militära kunnande och förmåga att fullgöra ålagda befälsupp- gifter i det egna krigsförbandet. Vid förband med särskilt komplicerad ma- teriel syftar övningarna även till att höja färdigheten att handha materielen. Utbildningen genomförs i huvudsak i form av grupparbeten, studier av tak- tiska exempel, krigsspel och fältövning— ar, varvid övning i ordergivning ägnas särskild uppmärksamhet. Studiebesök anordnas vid krigsförbandets mobilise- ringsplatser och grupperingsplatser en— ligt krigsplanläggningen. Repetitionsövningarna genomförs i regel under september och oktober. öv- ningarna har förlagts till denna tid på året dels därför att väderleksförhållan- dena i september och början av okto— ber i allmänhet är gynnsamma för artil- leriskjutningar, dels därför att skärgår- den då är tämligen fri från småbåtstra- fik m.m., dels ock därför att samöv- ningsmöjligheterna med förband ur öv- riga delar av krigsmakten då är goda. Systemet innebär, att grundutbildnings- kontingentens slutövningar och repeti- tionsövningarna sker samtidigt, varige- nom de särskilt för repetitionsövningar- na med högre staber erforderliga större enheterna kunnat organiseras. —— De sär—

skilda befälsövningarna genomförs i re- gel under sommaren.

5. Granskning av nuvarande utbildningssy- stem. Behovet av förbättringar

Värnpliktsutredningen granskar i det följande översiktligt det nuvarande ut- bildningssystemet mot bakgrund av de allmänna riktlinjer som utredningen i avdelning III angivit för utformningen för de olika försvarsgrenarnas del av ett framtida värnpliktssystem. Som un- derlag för granskningen har på sätt närmare utvecklas i kapitel 1, före- legat främst utredningens egna studier på fältet ävensom utbildningsbestäm- melser, utbildningsplaner, utbildnings- rapporter samt rapporter från kustartil- leriets egen försöksverksamhet.

Till möjligheterna att vid förekom- mande olikheter få till stånd föränd- ringar av nuvarande utbildning åter- kommes i nästföljande två kapitel.

Grundutbildningen

De förhållanden som i avdelning IV angivits för armén är i stor utsträck- ning för handen också för kustartille- riets del. Kustartilleriets grundutbild- ning måste emellertid, med hänsyn till behovet av att samöva inom marinen och att öva skjutning mot sjömål, in- passas under året på ett annat sätt än grundutbildningen vid arméns huvud— del; bland annat härigenom blir pro- blemen i några hänseenden andra. Också för kustartilleriets del avser den mest framträdande bristen i det nuvarande systemet det värnpliktiga be- fälets utbildning. En förbättring av denna utbildning bör ske genom att befälseleverna under den avslutande de- len av grundutbildningen för värnplik- tiga i allmänhet ges tillfälle att utöva befäl över förband som till styrka och sammansättning svarar mot de förband

eleverna som befäl senare skall leda inom krigsorganisationen. Behov av så- dan utbildning _ som utredningen be- nämner grundläggande krigsförbands- utbildning föreligger för alla katego- rier värnpliktigt befäl. För att en grund- läggande krigsförhandsutbildning skall komma till stånd krävs att de befäls- värnpliktiga har hunnit inhämta till- räckliga kunskaper när slutskedet för de värnpliktiga i allmänhet börjar. Nu- varande utbildningssystem vid kustartil- leriet ansluter i stort till denna tanke men vissa mindre, ehuru besvärande olikheter i fråga om utryckningstid- punkterna för olika kategorier förelig- ger.

Liksom vid armén är vid kustartille- riet rekryteringen av värnpliktiga offi- cerare —— vilken grundas på frivillighet —— alltför liten. Detta medför att plu- tonerna och däremot svarande andra enheter varken under krigsförhållanden eller under fredsutbildningen vid repe- titionsövningarna kommer att ledas av chefer med erforderlig kompetens, vil- ket på samma sätt som angivits för ar- mén i flera hänseenden medför stora olägenheter. Utredningen har i det före- gående förordat att rekryteringen till värnpliktig officer alltjämt skall ske på frivillighetens grund. Det är därför angeläget att utforma utbildningen till värnpliktig officer så att ifrågavarande rekrytering främjas.

Utredningen har i avdelning III för- ordat, att med hänsyn till krigets krav de värnpliktiga i hela krigsmakten skall meddelas en likformig allmänmi— litär utbildning av visst innehåll och viss omfattning. Denna skall ha till syf- te att sätta den värnpliktige i stånd att i alla lägen skydda sig, bjuda aktivt motstånd och bistå sina kamrater. _ Kustartilleriets nuvarande utbildnings- system tillgodoser i huvudsak de behov som angivits i fråga om sådan utbild-

ning. Utbildningen av vissa värnplik— tiga, exempelvis båtgastar, måste dock utvidgas härutinnan.

Utredningen har hävdat att av stu— diesociala skäl grundutbildningen så långt möjligt borde påbörjas först efter maj månads utgång ett år och avslu- tas senast med augusti månads utgång påföljande år. Grundutbildningens nuvarande längd för flertalet värnplik- tiga vid kustartilleriet är i och för sig sådan att den medger att nämnda krav tillgodoses ehuru för de blivande värn- pliktiga officerarna utbildningen är längre. Nuvarande utbildning är dock utom för de underofficersuttagna in- passad på ett ur studiesocial synpunkt olämpligt sätt med utryckning först un- der senhösten för värnpliktiga i allmän- het och underbefälsuttagna värnpliktiga. Helst borde i ett framtida system all ut- bildning vara avslutad till den 1 sep- tember men med hänsyn till de sär- skild-a utbildningsbetingelserna för kust- artilleriet (jfr punkten 4) måste det emellertid övervägas att överskrida denna tidpunkt; motsvarande förhål— landen föreligger som tidigare nämnts för flottan. För att härvid den önsk- värda grundläggande krigsförbandsut- bildningen skall komma till stånd måste grundutbildningen för de underofficers- uttagna avslutas samtidigt som för öv- riga värnpliktiga, vilket, om utbildning- en skall avslutas under september, för de underofficersvärnpliktiga innebär en ur studiesocial synpunkt något mindre gynnsam lösning än den nuvarande augustiutryckningen.

Repetitionsutbildningen

Krigsförbandens användbarhet bestäms bland annat av användbarheten hos de enskilda individer _— befäl och meniga som bildar förbanden. Användbar- heten påverkas vidare av den grad av samträning som förbanden har. Det sy-

stem för repetitionsövningar i krigsför- band som infördes vid kustartilleriet år 1952 har inneburit ett väsentligt framsteg, eftersom det därigenom blivit möjligt att i fred samträna krigsför- banden. De särskilda befälsövningar som tillkom år 1960 har inneburit en ytterligare förbättring, framför allt för användbarheten av den enskilde befatt- ningshavaren.

Värnpliktsutredningen har —- som an- ges i avdelning III dock funnit det nödvändigt att repetitionsutbildningen ytterligare effektiviseras, i första hand genom oftare ålerkommande övningar med krigsförbanden. Härvid har för- ordats att förbanden övas i fyraårs— rytm.

Orsakerna till att krigsförbanden bör övas oftare än vad nu sker är såsom i avdelning III utvecklats främst följande. En fortlöpande omsättning av personal sker i krigsförbanden till följd av flytt— ningar, dödsfall etc.; härigenom kom- mer antalet samtränade värnpliktiga i

förbanden att nedgå. Taktik, organisa- tion och utrustning ändras successivt, vilket medför ett behov av att anpassa personalens utbildning till dessa för- ändringar. Även med hänsyn till glöms— kefaktorn synes erfarenhetsmässigt nu- varande intervall för långt.

Vid förband med särskilt kvalifice- rade uppgifter hedöms enbart övning vart fjärde år med hela förbandet vara

otillräckligt. Krigsförbandsövningarna bör därför såsom angivits i avdel- ning III kompletteras med mellan- liggande särskild övning för befäl i nyckelbefattning. Vid förband med sär- skilt komplicerad stridsteknik och ut— rustning bör övningen utökas till att om- fatta även annan personal i befattningar som är för förbandets funktion väsent- liga.

Slutligen har utredningen i avdelning III förordat införande av en vid samt- liga försvarsgrenar helt ny typ av öv- ning, nämligen mobiliseringsövning.

KAPITEL 22

Grundutbildningen vid kustartilleriet

1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen

Som underlag för bedömning av be- hovet av utbildningstid och möjlighe- terna att ytterligare differentiera grund- utbildningens längd har inom marin- staben åt värnpliktsutredningen utförts en analys av behovet av befattningsut- bildning och förbandsutbildning för värnpliktiga i allmänhet och under- befälsuttagna värnpliktiga. I analysen har hänsyn tagits till inom utredningen gjorda överväganden rörande en för alla värnpliktiga inom krigsmakten lik- formig allmänmilitär utbildning.

Vid utformningen av grundutbildning- en vid kustartilleriet har vidare viss ledning kunnat hämtas från de försök beträffande grundutbildningen som an- ordnats vid armén (jfr kap. 11).

2. Riktlinjer för utformningen av grundut- bildningen

Utbildningsmål

I kapitel 9 har utredningen anfört, att grundutbildningen bör ha till mål att ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid dennas slut är krigs- placeringsbar i den eller de befattning- ar för vilka han utbildas.

För att detta mål skall kunna nås krävs att den värnpliktige utbildas för att lösa sina uppgifter enskilt och i för- hand under förhållanden som så nära

W ua 20—514534

som möjligt svarar mot dem han kan komma att ställas inför i krig.

En förutsättning för att utbild- ningsmålen skall nås är att den värnpliktiges fysiska kondition kan byggas upp så att han förmår uthärda ett liv i fält under hårda fysiska och psykiska påfrestningar. Vidare måste utbildningen bedrivas på sådant sätt att den värnpliktige får tilltro till sin egen och befälets förmåga att lösa förelagda uppgifter och får förståelse för försvarets uppgift i samhället.

Förbandsutbildningen måste ges en sådan omfattning att förbanden kan lösa vanligen förekommande uppgifter med tillräcklig snabbhet, säkerhet och precision. Vid bedömningen av dess omfattning måste stor hänsyn tas till det tidigare nämnda behovet av prak- tisk truppföringsutbildning för det värnpliktiga befälet. I detta samman- hang måste dock framhållas att även det fast anställda befälet måste ges tillfälle till truppföring i tillräcklig utsträckning så att det får erforderlig rutin för sina uppgifter inom krigsorga- nisationen.

Värnpliktsutredningensundersökning— ar rörande behovet av förbandsutbild- ning visar att denna bör sträcka sig upp till bataljonsnivån. Det är på batal- jonens förmåga att lösa sina uppgifter som högre förbands effekt väsentli- gen vilar. Det räcker sålunda ej, att exempelvis batteri-er sammansvetsas

inom sig och sinsemellan. De måste även vara väl övade i samverkan med i bataljonen ingående övriga förband. Stabs- och underhållsförbanden i ba- taljonen måste ha tillräcklig övning i att betjäna bataljonen i dess helhet. -—— Det är att märka, att bataljonsbegrep- pet vid kustartilleriet har en något an- nan innebörd än vid armén. Bataljonen vid kustartilleriet är nämligen i större utsträckning än vid armén sammansatt för att genomföra strid utan stöd av nu- derstödsförband ur brigad. Samverkans- utbildningen vid kustartilleriet bör där- för i högre grad än vid armén ske inom bataljonen.

Utbildningens uppläggning i stort övningsgrenar. För att nå de uppställ- da målen fordras att den värnpliktige ges ett tillräckligt mått av allmänmili- tär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning be- nämner utredningen sammanfattande enskild utbildning.

Den allmänmilitära utbildningen har behandlats i kapitel 9. Av detta fram- går att den bör ge det mått av kunska- per, som fordras av varje soldat oav— sett vilken befattning han bekläder.Iden- na utbildning, som utredningen funnit böra vara likformig för all krigsmaktens personal, bör den värnpliktige främst läras att försvara sig själv och platsen för verksamheten, att söka skydd mot stridsmedel av olika slag samt att ge sig själv och sina kamrater första hjälpen vid stridsskada.

Befattningsutbildningen bör omfatta den enskilda utbildning i övrigt som fordras för att den värnpliktige skall kunna lösa sin uppgift i förbandet. I befattningsutbildningen inryms bland annat befälsutbildning. Det är att märka att förmågan att lösa uppgifter i be- fattningen i betydande grad vidareut-

vecklas under förbandsutbildningen. Med befattningsutbildning avses här emellertid endast den enskilda utbild- ning, som sker i form av särskilda öv- ningspass fristående från förbandsut- bildningen.

Förbandsutbildningen bör som nu in- delas i formell och tillämpad utbildning. Den formella utbildningen bör syfta till att inlära taktiskt och tekniskt riktiga förfaringssätt genom övningar vars för— lopp i förväg är känt för befäl och trupp. Förmågan att lösa uppgiften på ett riktigt sätt prövas och vidareut- vecklas genom tillämpade övningar där förloppet är okänt för det övade för— bandet.

Utbildningsgång. Förbandsutbildning- en bör påbörjas så tidigt som möjligt så att de värnpliktiga befälselever och övriga — tidigt förstår sin upp- gift i förbandet. Härigenom ter sig ut- bildningen meningsfylld för den enskil- de och intresset stimuleras. Den väsent- liga fördelen vinns också, att de under den skolmässiga delen av befälsutbild- ningen förvärvade kunskaperna tidigt kan tillämpas praktiskt i form av öv- ningar med trupp.

Under den skolmässiga delen av be- fattningsutbildningen bör befälselever- na efter noggranna förberedelser i form av reglementsstudium, krigsspel och genomgångar i terrängen ——- under avgränsade moment övas med trupp i de befattningar till vilka de utbildas. De praktiska övningarna bör ske med ökad intensitet och svårighetsgrad un- der den tid som närmast föregår den grundläggande krigsförbandsutbildning- en.

Den grundläggande krigsförbandsut- bildningen (GKU), bör omfatta de sista månaderna av utbildningen för Vär-m. pliktiga i allmänhet. Senast vid början av denna utbildning sammanförs de värnpliktiga av olika kategorier och ut-

bildningslinjer till förband som så nära som möjligt överensstämmer med krigs- organisationens. Utbildningen härun- der bör omfatta främst förbandsutbild- ning av tillämpad karaktär med in- sprängda moment av befattningsutbild— ning för att fullständiga denna och hela tiden bibehålla de enskilda färdig- heterna på en tillräckligt hög nivå.

Under sista delen av GKU-skedet bör genomföras en avslutande tillämpnings- övning av omkring en veckas längd. Denna bör utgöra ett slutprov för öv- ningsförbanden.

Grundutbildningen vid kustartilleriet får som av det anförda framgår samm-a principiella uppbyggnad som vid ar- mén.

Den under GKU-skedet skapade sam- träningen bör komma krigsorganisatio- nen tillgodo genom att övningsförban- dens batterier eller motsvarande enhe- ter överförs med så långt möjligt oför— ändrad personalsammansättning till krigsorganisationen; möjligheterna här- till är emellertid vid kustartilleriet täm— ligen begränsade.

3. Grundutbildningens längd: Behovsberäk- ningar och vissa slutsatser Beräkningsgrunder Allmänt. Som tidigare redovisats har utvecklingen på det militära området under de senaste årtiondena skett i snabb takt. Detta måste få återverkningar på utbildningen genom att nya utbildnings— Lehov för både befäl och meniga till- kommer. Resurserna för utbildningen är emellertid så begränsade att en myc- ket långt driven hushållning måste ske. Eör utbildningen innebär härvid de ekonomiska resurserna icke samma pro- blem som befälstillgången. Den nuva— rinde befälskadern är hårt utnyttjad. Förutsättningar saknas för närvarande för att bedöma om befälskadern vid

kustartilleriet kan utökas utöver de ramar som nu gäller; särskild utred- ning rörande befälsordningen vid mari- nen pågår. En utbildningsverksamhet väsentligt större än den nuvarande har därför för utredningen varit ett icke tänkbart alternativ. För utredningen har problemet i stället varit att söka klar- lägga i vilka fall det är möjligt att med fasthållande av gällande målsättning i stort för utbildningen beskära eller slopa utbildning för att åstadkomma utrymme för annan numera nödvändig utbildning. Som riktlinje har utredning- en valt att i första hand tillgodose be- hovet av utbildning för befäl och be— fälselever, därnäst för värnpliktiga i allmänhet i nyckelbefattningar och sist för övriga värnpliktiga.

Värnpliktsutredningen har såsom ti- digare anförts mot ovanstående bak- grund gjort en undersökning rörande utbildningsbehovet för de viktigaste he- fattningarna i kustartilleriets krigsor— ganisation.

Reservtid. De bedömningar beträffan- de reservtid som redovisats för grund- utbildningen vid armén har utredningen ansett tillämpliga även för kustartille- riets grundutbildning.

Av normalveckans 48 timmar bör således i genomsnitt avses 38—40 tim- mar för utbildning som detaljberäknats för övningsgrenar och ämnen samt därutöver 2 timmar vardera för fysisk träning och inre tjänst. Återstående 5 timmar bör utgöra reservtid. Detta in- nebär att ca 10 procent avsätts för re- servtid mot nu 18—20 procent.

Beräkningar av utbildningsbehov. Så- som inledningsvis anmälts, har fram- räknats behovet av befattnings— och för— bandsutbildning för värnpliktiga i all— mänhet och värnpliktiga uttagna för un- derbefälsutbildning vid kustartilleriet.

Det viktigaste utgångsvärdet vid be- räkning av behov av utbildningstid är

de uppgifter förbanden skall kunna lösa i krig och de krav dessa ställer i utbildningshänseende. Värnpliktsutred- ningen har sökt klarlägga dessa krav. Detta har skett i form dels av en all- män målsättning för förbanden, dels i form av en särskild målsättning omfat- tande vissa viktiga förbandsfunktioner, som är väsentliga för förbandets krigs- användbarhet. Behovet av förbandsut- bildning har härletts ur dessa målsätt- ningar. Kraven på förbanden i fråga om snabbhet och precision ger i sin tur underlag för bedömning av behovet av befattningsutbildning. Som underlag för beräkningar på detta område har utarbetats arbetsbeskrivningar. Dessa har legat till grund för urvalet av äm- nen och för avvägning av utbildnings- målen i varje ämne. De kunskaper och färdigheter som inhämtas genom den allmänmilitära utbildningen har ute- slutits vid beräkning .av befattnings- utbildningen. Med ledning av utbild- ningsmålen har minimibehovet av ut- bildning för varje övningsgren bestämts så noggrant som möjligt.

Redovisning av beräkningarna. De beräkningar rörande grundutbildning- ens längd som redovisas under denna punkt avser nettoutbildningstid, vari in- ryms egentlig utbildningstid jämte re- servtid och som uttrycks i utbildnings- dagar. Den totala utbildningstiden (tjänstgöringstiden) kan, vid ett givet antal utbildningsdagar, växla beroende på dels hur utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som här- vid innefattas, dels det antal dagar som avses för övningsuppehåll. Tjänstgö- ringstidens längd behandlas i punkten 5, sedan ställning tagits till hur utbild- ningen bör inpassas under året.

Ett utdrag av utredningens beräk- mingsresultat redovisas i bilaga 12.

Värnpliktiga i allmänhet Utredningen har funnit det möjligt att,

på grundval av de gjorda beräkning- arna av utbildningsbehovet, uppdela de värnpliktiga i allmänhet vid kust- artilleriet i två grupper efter deras be- hov av utbildningstid. En sådan upp- delning bör enligt utredningens me- ning av besparingsskäl ske.

Till en grupp har utredningen hän- fört värnpliktiga avsedda för befatt- ningar, som kräver särskild yrkesskick- lighet och därför längre utbildningstid än övriga, nämligen befattningar för flertalet värnpliktiga vid rörliga enheter ävensom mätare, eldledningsmän, ro- botpersonal, signalister, mekaniker m. fl. vid övriga enheter. Nettoutbild- ningstiden för ifrågavarande personal är beräknad till mellan 1 750 och 1 950 timmar. Utredningen har som normal- värde för dessa värnpliktiga valt 1 816 timmar eller 227 utbildningsdagar om åtta timmar. Dessa värnpliktiga, som utredningen benämner värnpliktiga Fl, omfattar ca 800 värnpliktiga av den årliga grundutbildningskontingenten.

Till en andra grupp, som utredningen benämner värnpliktiga G, har hänförts övriga värnpliktiga i allmänhet, utgö— rande ca 630 värnpliktiga av den år- liga kontingenten. Dessa beräknas be- höva en nettoutbildningstid av 1530 till 1 700 timmar. Utredningen har som utgångspunkt för de fortsatta övervä- ganden-a valt som normalvärde 1600 timmar, utgörande 200 utbildningsda- gar om åtta timmar.

Den närmare fördelningen av menig- befattningarna på kategorierna F och G framgår av bilaga 13.

Slutligen må erinras om att förhållan- dena för de värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst behandlas i ka- pitel 29.

Underbefälsuttagna värnpliktiga Underbefälet avses främst för befatt-

1 Beträffande valet av bokstavsbeteckning torde få hänvisas till kapitel 11.

ningar som chef eller i vissa fall chefs ställföreträdare för grupp, pjäsavdel- ning, radiostation, växelstation eller motsvarande enhet. För att kunna lösa ifrågavarande uppgifter måste därför avsedda värnpliktiga bibringas dels vil- ja och förmåga att ta ansvar som befäl över enheten samt att fatta och genom- driva de beslut som följer härav även då enheten ges självständig uppgift, dels förmåga att föra enheten och att utbilda denna i den omfattning som är nödvändig för truppföringen, dels ock de väsentligaste av de kunskaper och färdigheter som erfordras för soldaten i enheten.

De allmänna principer som utred— ningen följt vid bedömningen av utbild- ningsbehovet för arméns underbefäl (kap. 11, punkten 3) har i stor utsträck- ning tillämpats också beträffande kust- artilleriets underbefäl. Enligt de på detta sätt utförda beräkningarna rörande behovet av nettoutbildningstid behövs för det övervägande antalet underbe- fälsbefattningar en nettoutbildningstid av omkring 2000 timmar, vilket mot- svarar 250 utbildningsdagar om åtta timmar. Utredningen lägger med bän- syn härtill ett värde av 250 utbildnings- dagar till grund för de fortsatta över— vägandena.

L'nderofficersuttagna värnpliktiga

De värnpliktiga underofficerarna avses vid kustartilleriet som chefer för trop- par eller motsvarande enheter, exem- pelvis pjäsavdelningar (vid tungt rörligt artilleri). De avses således —— i motsats till vad fallet är vid armén i regel icke för ställföreträdarbefattningar. För att kunna lösa de med ifrågavarande be— fattningar förenade uppgifterna måste de bland annat bibringas sådan utbild- ning i truppföring att de har god för- måga att föra självständigt, eller inom batteri eller motsvarande förband, upp- trädande tropp eller motsvarande för-

hand under strid eller annan verksam- het.

Efter förslag av 1948 års värnplikts- kommitté bestämdes utbildningstiden för värnpliktiga, som uttagits för under- officersutbildning, till 15 månader, vil- ket innebar omkring 345 utbildnings- dagar. Senare granskade 1954 års be- fälsutredning grundutbildningen vid ar— mén och kom till den slutsatsen att un- derofficersutbildningen borde med höjd målsättning kunna inrymmas inom en oförändrad ram av 15 månader.

Värnpliktsutredningen har funnit att effekten av utbildningen även vid kust- artilleriet bör kunna höjas främst ge- nom att samordningen av utbildningen mellan olika skeden ägnas särskild upp- märksamhet.

Grundutbildning måste som tidigare anförts ge de blivande underofficerarna väsentligt ökad förmåga att föra trupp under krigsliknande förhållanden och att genomföra den kompletterande ut- bildning som är förutsatt att äga rum vid mobilisering och i fält. Dessa fär- digheter kan endast förvärvas och be- fästas genom att eleverna under en till- räckligt lång, sammanhängande period är placerade i befattningar som mot- svarar dem, i vilka de avses senare krigsplaceras. Detta bör ske vid för- band som så långt det är möjligt har en sammansättning överensstämmande med krigsorganisationen, d. v. 5. vid förband under grundläggande krigsför- bandsutbildning. Strävan bör vara att under hela denna tid låta eleverna bi- behålla sin placering. Byte bör ske en- dast om antalet övningsavdelningar är för litet för att ge alla befälseleverna stadigvarande placering eller om elev icke visat sig vuxen uppgiften och be- döms sakna utvecklingsmöjligheter.

Det är av betydelse att ansvarsför— hållandet mellan det aktiva utbildnings- befälet å ena sidan och befälseleverna å andra sidan blir entydigt. Det bör

regleras så att utbildningsbefälet under GKU-skedet ges ansvaret för utbild- ningsresultatet avseende såväl befäls- eleverna som truppen. Detta innebär att utbildningsbefälet skall handleda be- fälseleverna vid planläggning av kom- mande övningar, följa övningarna och meddela synpunkter på hur dessa ge- nomförts. Värnpliktsutredningen vill framhålla betydelsen av att handled- ningen av eleverna sker på ett grann- laga sätt så att elevernas initiativkraft, självständighet och arbetsglädje stimu- leras och så att ansvarsförhållandena alltid är klara.

För att den grundläggande krigsför- bandsutbildningen skall kunna ge till- räckligt utbyte och härvid bland annat ge eleverna det självförtroende de be- höver måste eleverna vara väl förbered- da för sina uppgifter genom föregående skolmässig utbildning. De måste sålunda ha en god personlig färdighet, förvärvad genom allmänmilitär utbildning och be- fattningsutbildning. I befattningsutbild- ning för värnpliktig underofficer måste ingå del av den befattningsutbildning som ges värnpliktiga i den viktigaste be- fattningen i den enhet vederbörande avses utöva befälet över. Det viktigaste är emellertid att befattningsutbildning- en tidigt inriktas på befälsuppgifterna. Utbildningen i taktik, stridsteknik, truppföring och trupputbildning får därmed en central betydelse. Denna ut- bildning bör påbörjas innan allmänmi- litär utbildning och befattningsut- bildning avseende den personliga fär- digheten slutförts.

Utbildningen i trupputbildning bör bestå av skolmässig del med insprängd praktisk tillämpning samt en fristående praktisk del som genomförs under GKU- skedet.

Värnpliktsutredningens beräkningar ger vid handen att det med den angivna uppläggningen av utbildningen är möj—

ligt att inrymma den inom samma antal utbildningsdagar som nu, nämligen 345.

Officersuttagna värnpliktiga

De värnpliktiga officerarna avses krigs— placeras som chefer för plutoner och därmed jämförbara enheter, exempel- vis eldledningsavdelningar, mätstations- troppar, vissa luftvärnstroppar, min— spärrtroppar och fartyg. För att kun- na lösa de med nämnda befattningar förenade uppgifterna måste de bland annat bibringas sådan utbildning i truppföring att de har god förmåga att föra självständigt eller inom batteri el- ler motsvarande förband uppträdande pluton eller därmed jämförbar enhet.

Vid. beräkning av behovet av utbild- ningstid för denna kategori bör beaktas att eleverna under sin underofficersut— bildning, när denna upplagts på sätt utredningen angivit i det föregående, bör ha bibragts kunskaper och färdig- heter som står på högre nivå än vad som är möjligt med nuvarande ordning för utbildningens bedrivande. Detta beror främst på tillkomsten av den grundläggande krigsförbandsutbildning- en (GKU). Det skede med möjligheter till växling mellan teoretisk utbildning och praktisk tillämpning som föregår GKU innebär också en höjning av ele- vernas användbarhet. Sammanfattnings- vis kan förutsättas att eleverna med den angivna förutbildningen vid kadett— skolans början såväl kunskapsmässigt som erfarenhetsmässigt torde stå på en högre nivå än nu.

Värnpliktsutredningen anser, att be- hovet av praktisk befälsutövning såväl vad gäller truppföring som trupputbild— ning är tillgodosett genom tillkomsten av GKU-skedet i underofficersutbild- ningen. Någon ytterligare trupptjänst bedöms därför icke nödvändig under vidareutbildningen till värnpliktig of- ficer.

Värnpliktsutredningen har tidigare framhållit betydelsen av en nära sam- ordning av underofficers- och officers- utbildningen samt i anslutning härtill uttalat att förbättringar härvidlag bör kunna åstadkommas. Bland annat tor- de en del av den elementära utbildning som nu genomförs på kadettskolorna kunna genomföras i tillräcklig omfatt- ning redan under underofficersutbild- ningen med tidsvinst som följd.

Med utgångspunkt i vad ovan anförts har utredningen bedömt det vara möj- ligt att begränsa utbildningen under kadettskolan till allenast ett skolmässigt skede om tre månader. Den totala ut- bildningstiden för ifrågavarande värn- pliktiga skulle härigenom begränsas från 21 till omkring 18 månader. ' Utredningen har i kapitel 9 förutsatt, att uttagningen för utbildning till värn- pliktig officer även i framtiden —— trots att ifrågavarande rekrytering bland an- nat för kustartilleriets del hittills varit otillräcklig skall ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Utred- ningen bedömer, att den föreslagna för- kortningen av tiden för officersutbild- ningen kommer att förbättra möjlig- heterna att rekrytera ett tillräckligt an- tal värnpliktiga officerare.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis har utredningen beträffande behovet av grundutbildning, utryckt i antal utbildningsdagar, kom- mit till följande slutsatser.

De värnpliktiga i allmänhet bort- sett från de handräckningsvärnpliktiga _— bör uppdelas efter omfattningen av behovet av grundutbildning i två grup- per, benämnda värnpliktiga F och G. Värnpliktiga F har härvid enligt be— räkningarna ett utbildningsbehov som svarar ungefär mot den nuvarande ut- bildningstiden för de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet medan

för värnpliktiga G en icke obetydlig be- gränsning kunnat ske. De underbefäls- uttagna beräknas ha ett något större utbildningsbehov än vad som kan till- godoses inom ramen för den nuvarande utbildningstiden. De underofficersuttag- na värnpliktiga har enligt beräkningar- na ett utbildningsbehov som svarar mot den nuvarande längden på grundutbild- ningen. De officersuttagna värnpliktigas utbildningsbehov bedöms vara av den omfattningen att det, efter de omlägg- ningar som föreslås ske av utbildningen, kan tillgodoses med en utbildningstid som är omkring tre månader kortare än den nuvarande.

4. Grundutbildningens inpassning under året Utbildningen utom utbildningen till värnpliktig officer Inpassningen under året av grundut- bildningen för huvuddelen av de värn- pliktiga undersöktes senast av 1948 års värnpliktskommitté. För kustartilleriets del föreslog kommittén den nu gällande ordningen med inryckning för huvud- delen i början av januari och uttryck— ning i oktober. Värnpliktsutredningen har mot bak- grund av de ändrade förhållanden som inträtt eller bedöms komma att inträda i fråga om den militära utbildningen, det civila utbildningsväsendet m. m. prövat frågan om grundutbildningens inpassning under året. En väsentlig förutsättning har härvid varit att en för samtliga värnpliktskategorier gemensam grundläggande krigsförbandsutbildning måste komma till stånd, innebärande bland annat att de värnpliktiga av alla kategorier med undantag för officers- uttagna värnpliktiga avslutar sin grund- utbildning samtidigt i motsats till vad fallet nu är. Utredningen har vid sina överväganden ansett att för huvudde- len av de värnpliktiga vid kustartille-

riet i första hand borde beaktas följan- de förhållanden, nämligen betingelser- na för grundutbildningen, betingelserna för repetitionsutbildningen samt stu- diesociala förhållanden.

Vad gäller betingelserna för grund- utbildningen skulle det för den enskilda utbildningens bedrivande vara gynnsamt om denna kunde påbörjas under en tid på året då väderleks-, väglags- och ljus- förhållanden år goda och avslutas un- der en årstid som i nämnda avseenden ställer större krav på de värnpliktiga. För kustartilleriets del är det emeller- tid av stor vikt med hänsyn till utbild- ningseffekten att grundutbildningens av- slutande förbandsövningar omfattande bland annat betydelsefulla artilleri- skjutningar -- genomförs under en tid på året när inga dimmor eller i övrigt svå- ra väderleksförhållanden i allmänhet uppträder. Ej heller bör de avslutande övningarna pågå under tid som inne- fattar semestersäsongen i skärgården. Som den med dessa utgångspunkter mest fördelaktiga tidpunkten för grund- utbildningens avslutande ter sig må— nadsskiftet september—oktober. Avslu- tas grundutbildningen då, måste den för värnpliktiga G inledas i januari och för övriga värnpliktiga före jul. Utredning- en bedömer att en sådan inpassning i stort är den ur grundutbildningens syn- punkt lämpligaste. För en sådan inpass- ning talar också den omständigheten att kustartilleriets nuvarande utbild- ningsorganisation är uppbyggd för att grundutbildningen skall bedrivas med en inpassning under året som i stort svarar mot den nyss angivna. Exem- pelvis har utbildningsanordningar an- skaffats för att underlätta enskild ut- bildning under mindre gynnsamma väderleksförhållanden.

För ett litet antal värnpliktiga, bland annat avsedda som övningstrupp för kustartilleriets skjutskola, behöver

grundutbildningen kunna inpassas på annat sätt än det nu för huvuddelen av de värnpliktiga angivna.

I fråga om betingelserna för repeti- tionsutbildningen må först erinras om följande. De hittillsvarande repetitionsöv- ningarna har varit förlagda till hösten med inryckning ca en månad före det att åldersklassen aVSlutat sin grundut- bildning. Motivet för att på detta sätt bedriva grundutbildning och repe- titionsutbildning samtidigt har främst varit önskemålet att med åldersklas— sens hjälp åstadkomma tillräckligt sto- ra övningsenheter, vilket i viss mån varit en nödvändighet då repetitions- övningarna anordnats i sexårsrytm. Skälet till att repetitionsövningarna för- lagts till hösten har varit att denna årstid varit den lämpligaste med hänsyn till behovet av samövningar med övriga delar av marinens organisation. — Övas i stället såsom utredningen föreslagit krigsförbanden vart fjärde år, kommer den årligen övade styrkan av krigsför- band vid kustartilleriet att vara så stor att övningsenheter av lämplig storlek kan skapas enbart av krigsförband. Något behov av att låta grundutbild- ningens avslutningsmånad sammanfalla med krigsförbandsövningspenioden fö- religger således icke i det av utredning- en föreslagna utbildningssystemet. Det kommer tvärtom att vara till fördel om så icke blir fallet, ty då kan yrkesbefälet lättare ianspråktas under krigsförbands— övningarna, vilket är önskvärt särskilt i början av krigsförbandsövningarna med hänsyn till att den övade styrkan blir större än vad hittills varit fallet. För att nödvändig samövning inom marinen skall kunna äga rum bör krigs- förbandsövningarna för flertalet kust- artilleriförband anordnas under hösten, närmast under tiden mitten av septem— ber—mitten av oktober. Skall krigsför- bandsövningarna bli meningsfyllda, får

de icke anordnas alltför sent under hös- ten, när stormar och dimma hindrar målfartygen och äventyrar säkerheten. Enligt utredningens mening bör krigs- förbandsövningarna av nämnda skäl vid kustartilleriet vara avslutade till den 15 oktober. Som en följd av detta bör grundutbildningen, förutsatt att krigs- förbandsövningsperioden omfattar ca en månad, avslutas i mitten av september.

Utredningen har i det föregående be- träffande de studiesociala förhållande- na uttalat, att den militära grundutbild- ningen så långt möjligt borde påbörjas först efter maj månads utgång ett år och avslutas senast med augusti mån-ads utgång påföljande år. Med hänsyn här- till borde grundutbildningen för de värnpliktiga avslutas till den 1 septem- ber. En sådan ordning skulle innebära att den avslutande utbildningen för samtliga värnpliktiga skulle äga rum under semestersäsongen i skärgården, vilket medför att de avslutande tillämp- ningsövningarna får en mindre rea- listisk prägel till allvarligt men för hela utbildningsresultatet. En sådan ordning skulle vidare innebära att värnpliktiga G måste påbörja sin grundutbildning vid en mycket ogynnsam tidpunkt, näm- ligen strax före jul; eljest kan nämligen i utbildningstiden icke inrymmas de 200 utbildningsdagar varav behov före- ligger för dessa värnpliktiga (jfr punk- ten 3). Om grundutbildningens avslut- ning förskjuts från den 1 september till mitten av september kan däremot ett effektivt avslutningsskede erhållas samtidigt som värnpliktiga G kan ges i det närmaste det antal utbildnings- dagar som utredningen beräknat vara erforderligt utan att fördenskull behöva påbörja grundutbildningen före jul. En viss studiesocial olägenhet är dock för- enad med att grundutbildningen pågår in i september. För ett mindre antal värnpliktiga innebär detta en något

mindre förmånlig lösning än den nu— varande, för det stora flertalet innebär det dock en betydlig förbättring. Utredningen vill sammanfatta det an- förda sålunda. Det är fördelaktigast att —— såsom nu sker _ avsluta grundutbild- ningen vid kustartilleriet under hösten. Härvid bör _ i motsats till vad nu sker —— huvuddelen av de värnpliktiga av- sluta grundutbildningen samtidigt. Av flera skäl, främst behovet av samöv- ning inom marinen och önskemålet om drägliga väderleksbetingelser, bör krigs— förbandsövningarna för kustartilleriets del i princip vara avslutade till den 15 oktober. De bör vidare av belastnings- skäl vara förlagda till tiden efter det åldersklassens grundutbildning avslu- tats. Åldersklassens grundutbildning hör av denna anledning vara avslutad i mitten av september. Att aVSluta grund- utbildningen efter augusti månads ut- gång är å andra sidan ur studiesocial synpunkt en nackdel; utredningen be— dömer emellertid att så är ofrånkomligt om erforderligt resultat skall nås under grundutbildningens avslutande skede. Härtill kommer att grundutbildningen för värnpliktiga G icke kan inpassas på ett ur olika synpunkter rimligt sätt, om icke en del av september tas i anspråk för grundutbildningen. Utredningen be- dömer att de väsentligaste militära och civila behoven kan tillgodoses om grundutbildningen avslutas icke senare än den 15 september. Värnpliktsutredningen föreslär, under åberopande av det tidigare anförda, att grundutbildningen för huvuddelen av de värnpliktiga av alla kategorier vid kust- artilleriet anordnas så, att den —— efter att från början av juli ha skett i form av grundläggande krigsförbandsutbild- ning avslutas senast den 15 septem- ber, bortsett från kadettskolan för bli- vande värnpliktiga officerare vilken får förläggas efter nämnda tidpunkt.

För ett litet antal värnpliktiga förutsätts grundutbildningen kunna inpassas på annat sätt än nu angivits.

Skall grundutbildningen avslutas den 15 september innebär detta att de olika värnpliktskategorierna bör påbörja sin grundutbildning vid följande tider, näm- ligen värnpliktiga G i början av janu- ari, värnpliktiga F i slutet av novem— ber, underbefälsuttagna värnpliktiga i mitten av oktober samt underofficers- och officersuttagna värnpliktiga i juni närmast föregående år. Den närmare tidpunkten för grundutbildningens bör— jan blir bland annat beroende på om— fattningen av de under utbildningen in- lagda övningsuppehållen.

Utbildningen till värnpliktig officer Vid inpassningen under året av de tre månader, som utbildningen till värn- pliktig officer omfattar utöver tiden för underofficersutbildningen, synes två alternativ kunna övervägas. Antingen kan utbildningen fortsätta, när övriga värnpliktiga avslutar sin grundutbild- ning den 15 september och således på- gå till jul, eller också kan utbildningen avbrytas den 15 september och full- följas under tre månader nästkommande sommar, närmast under tiden juni—— augusti. Värnpliktsutredningen vill av belastningsskäl och av utbildningsor- ganisatoriska skäl för närvarande för- orda det förstnämnda alternativet. Det- ta alternativ innebär emellertid studie- sociala nackdelar, som enligt utredning— ens mening kan inverka ofördelaktigt på tillströmningen av värnpliktiga till den frivilliga officersutbildningen. Med hänsyn till dessa borde enligt utred- ningens mening, så snart förhållandena bedöms medge detta, en övergång ske till det alternativ, i vilket utbildningen avbryts den 15 september och fullföljs nästkommande sommar. Lämpligen syns frågan böra underkastas förnyad

prövning, då ställning tas till frågan om befälsordningen vid marinen, varom ut- redning nu pågår. Vid en sådan förnyad prövning bör även övervägas vilka möj— ligheter som då kan föreligga att låta den värnpliktige välja mellan de två alternativen.

Utredningen föreslår således att grundutbildningen av blivande värn- pliktiga officerare, i vart fall tills vida- re, fortsätter efter det att övriga värn- pliktiga avslutar sin grundutbildning omkring den 15 september och fortgår till omkring den 15 december. Utred- ningen föreslår vidare att frågan om att förlägga de tre sista månaderna av de blivande värnpliktiga officerarnas grundutbildning till tiden juni—augusti året efter det grundutbildningen i öv- rigt avslutas framdeles upptas till för- nyad prövning.

5. Grundutbildningens längd: Förslag övningsuppehåll

Uthildningstidens längd påverkas _— förutom av antalet utbildningsdagar, under utbildningstiden infallande sön- och helgdagar m. m. också av läng- den på de övningsuppehåll som info- gas i utbildningen.

övningsuppehållen vid helger bör vid kustartilleriet enligt utredningens mening i princip endast omfatta de di- rekta helgdagarna. Undantag härifrån torde få göras för jul- och nyårshelgen. För närvarande har de värnpliktiga i genomsnitt 17 dagars uppehåll i öv- ningarna över denna helg. Av bered- skapsskäl kan det i framtiden möjligen bli nödvändigt att dela värnpliktsstyr- kan, så att en del har uppehåll över julhelgen under det att den andra de- len har uppehåll över nyårshelgen. En uppdelning av värnpliktskontingenten av andra skäl i två omgångar om varde- ra med ca 10 dagars övningsuppehåll bedöms icke realistiskt, enär menings-

fylld utbildning knappast går att be-_ driva med kvarvarande kontingent. Ut- re-dningen föreslår därför att nuvarande ordning med 17 dagars ledighet vid jul och nyår bibehålles för dem som icke gezs särskilda beredskapsuppgifter.

Behovet av övningsuppehåll i övrigt hänför sig till sommaren. Utredningen vill härvid med hänsyn till kustartille- riets speciella förhållanden föreslå ett övningsuppehåll av samma längd som för närvarande, d. v. s. om ca 14 dagars längd. För de värnpliktiga som genom- går underofficersutbildning bör såsom hittills varit fallet sommaruppehållet omfatta första året sju dagar och andra året 14 dagar.

Inverkan av föreslagen inpassning m. m. på grundutbildningens längd Utredningen har tidigare angivit att behovet av utbildningstid för värn- pliktiga G utgör 200 utbildningsdagar ävensom att under dessa värnpliktigas utbildning borde anordnas ett övnings- uppehåll under sommaren om 14 dagar. Med dessa utgångspunkter kommer, om de värnpliktiga påbörjar grundutbild- ningen omedelbart efter trettondedagen och avslutar den i september, under tjänstgöringstiden att infalla åtta helg- dagar och tjänstefria dagar (långfreda- gen, påskaftonen, annandag påsk, första maj, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommaraftonen och midsom- mardagen) samt 35 söndagar. Samman- lagt kommer därför för värnpliktiga G att erfordras en tjänstgöringstid om 257 dagar. Med denna tjänstgöringstid skul- le grundutbildningen för dessa värn- pliktiga avslutas först omkring den 21 september.

Utredningen har emellertid som framgår av det föregående funnit det nödvändigt av studiesociala skäl att låta grundutbildningen avslutas icke senare än den 15 september. Om värn-

pliktiga G med denna förutsättning skall erhålla tillräckligt antal utbildningsda- gar måste antingen sommarövningsuppe- hållet förkortas med en vecka eller också grundutbildningen påbörjas före jul. Ut- redningen har emellertid icke ansett sig böra förorda något av dessa alterna- tiv utan föreslår i stället _ bland annat med hänsyn till önskvärdheten av att kunna i ökad omfattning bereda den aktiva personalen semester under som- maren —— att bruttoutbildningstiden för- kortas en vecka, varvid utbildningen kan påbörjas efter trettondedagen och avslutas icke senare än den 15 septem- ber.

Utredningen har tidigare angivit be- hovet av utbildningstid för värnpliktiga F till 227 utbildningsdagar. Utredning- en har vidare angivit, att under dessa värnpliktigas utbildning borde anordnas ett övningsuppehåll under sommaren om 14 dagar. Med dessa utgångspunk- ter kommer, om de värnpliktiga såsom förutsatts skall avsluta grundutbildning- en under september, densamma att be- höva påbörjas före jul. Under utbild- ningen måste därför anordnas ett öv- ningsuppehåll vid jul och nyår, vilket i enlighet med vad som tidigare föror- dats bör omfatta 17 dagar. Eftersom i tjänstgöringstiden med angivna förut- sättningar även måste inrymmas de åtta helgdagar och tjänstefria dagar som in- rymdes i tjänstgöringstiden för värn- pliktiga G ävensom 38 söndagar, skulle för värnpliktiga F erfordras 304 tjänst- göringsdagar. Med hänsyn till angelä- genheten av att så långt möjligt be- gränsa belastningen i antal tjänstgö- ringsdagar har emellertid utredningen funnit sig böra förorda en begränsning av nu ifrågavarande tjänstgöringstid till 300 dagar. Med utryckning från grundutbildningen omkring den 15 sep- tember skulle härvid inryckning till denna ske omkring den 19 november.

Utredningen har tidigare angivit att behovet av utbildningstid för de under- befälsuttagna värnpliktiga utgör 250 ut- bildningsdagar samt att under dessa värnpliktigas utbildning borde anord- nas ett övningsuppehåll under som- maren om 14 dagar. Med dessa utgångs- punkter kommer, om de värnpliktiga såsom förutsatts skall avsluta grundut- bildningen under september, densamma att behöva påbörjas före jul. Under ut- bildningen måste därför också anordnas ett övningsuppehåll vid jul och nyår, vilket i enlighet med vad som tidigare förordats bör omfatta 17 dagar. Efter- som i tjänstgöringstiden med angivna förutsättningar även måste inrymmas de åtta helgdagar och tjänstefria da- gar som inrymdes i tjänstgöringstiden för värnpliktiga G jämte allhelgona- dagen ävensom 44 söndagar kommer för de underbefälsuttagna värnpliktiga att erfordras sammanlagt 334 tjänstgörings- dagar. Om grunduthildningen skall av- slutas omkring den 15 september, måste den härvid påbörjas omkring den 16 oktober.

Krigsförbandsövningarna vid kustar- tilleriet avses äga rum huvudsakligen under tiden närmast efter grundutbild- ningens slut omkring den 15 september. Dessa övningar kommer, även om den inledande utbildningen för befälet och vissa meniga delvis förläggs till tiden före grundutbildningens slut, att beläg- ga utbildningsorganisationen fram emot mitten av oktober. Enligt utredningens nyss återgivna beräkningar skulle de underbefälsuttagna värnpliktiga påbör- ja sin grundutbildning omkring den 16 oktober. Härvid skulle den paus i ut- bildningsarbetet för den aktiva perso— nalen, som ur flera synpunkter är önsk- värd, bli ingen eller mycket liten. För att under alla förhållanden tillför- säkra den aktiva personalen åtminstone något uppehåll i utbildningsverksam-

heten, bör enligt utredningens mening d-e underbefälsuttagna värnpliktigas tjänstgöring förkortas fyra dagar till 330 dagar, varvid ifrågavarande värn- pliktiga skulle påbörja grundutbild- ningen omkring den 20 oktober.

Utredningen har tidigare angivit att behovet av utbildningstid för de under- officersuttagna värnpliktiga utgör 345 utbildningsdagar samt att under dessa värnpliktigas utbildningstid borde an— ordnas två övningsuppehåll under som- maren samt ett övningsuppehåll vid jul och nyår om sammanlagt 38 dagar. Eftersom i tjänstgöringstiden med an- givna förutsättningar måste inrymmas de nio helgdagar och tjänstefria dagar som inrymts i tjänstgöringstiden för de underbefälsuttagna värnpliktiga även- som 58 söndagar kommer för de under— officersuttagna värnpliktiga att erford— ras sammanlagt 450 tjänstgöringsdagar. Om grundutbildningen skall avslutas till den 15 september måste härvid inryck- ning ske den 21 juni föregående år. Det är emellertid mindre lämpligt att på- börja grundutbildningen under eller strax före midsomm-arhelgen. Utred- ningen föreslår därför att grundutbild- ningen för ifrågavarande kategori i vissa fall skall kunnas förkortas och på- börjas först omedelbart efter midsom- mar.

Behovet av utbildningstid för de officersuttagna värnpliktiga utöver er— forderlig tid för underofficersutbild- ning påverkas principiellt icke av om utbildningen inpassas på det ena eller det andra av de två alternativ för in- passningen som angivits i det föregåen- de.

Förslag till utbildningslider Utredningen föreslår, att den nuvarande gruppen värnpliktiga i allmänhet, från- sett de handräckningsvärnpliktiga, vid kustartilleriet delas i två grupper, värn-

plliktiga G och värnpliktiga F, efter de värnpliktigas behov av grundutbildning.

Utredningen föreslår vidare, att grundutbildningen för de värnpliktiga vid kustartilleriet skall omfatta

för värnpliktiga G 251 dagar, inne- bärande en minskning med 39 dagar av den tid som nu tillämpas för de värnpliktiga i allmänhet,

för värnpliktiga F 300 dagar, inne- bärande en utökning med tio dagar av den tid som nu tillämpas för de värnpliktiga i allmänhet,

för underbefälsuttagna värnpliktiga 330 dagar, innebärande en utökning av nu gällande tid med sex dagar,

för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar eller samma tid som nu gäl- ler samt

för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar, innebärande en minskning av nu tillämpad tid med 90 dagar.

Det grundutbildningssystem som er- hålles med nu angivna utbildningstider och tidigare föreslagen inpassning un- der året av utbildningen åskådliggöres i bild 22: 1.

6. Anpassningen av den fast anställda persona- lens tjänstgöring till föreslagen grund- utbildning, m.m. Utbildningen av de blivande aktiva offi— cerarna påverkas i princip icke av de framlagda förslagen till ändring av öv- riga värnpliktigas grundutbildning, vil- ket sammanhänger med att förstnämnda utbildning till större delen är skild från övrig värnpliktsutbildning.

Utbildningen till aktivt underbefäl och aktiv underofficer påverkas i prin- cip icke av utredningsförslaget.

Utbildningen såsom aktivt befäl på- verkas av att den truppfria tiden vid utbildningsförbanden enligt utrednings- förslaget minskas, varigenom utrymmet för skolmässig fortsatt befälsutbildning i någon mån begränsas. Å andra sidan ökar genom tillkomsten av den grund- läggande krigsförbandsutbildningen möjligheterna till tillämpad befälsutbild- ning. Enligt utredningens mening sker härigenom totalt sett en förbättring av förutsättningarna för den fortsatta be- fälsutbildningen.

Utbildningen till reservofficer bör, såvitt gäller de 18 första månaderna av

Bild 22: 1. Grundutbildningens inpassning m. 111. vid kustartilleriet enligt värnpliktsutredningens

förslag KATEGORI ANTALWR Am ÄR z vimguxneu % 1/7 1% ALLMÄNHET G 255 1% '—"_ F 500 »Tmoeasssöuur- "mmm/t 550 id:läåSÄFlLERS' VÄRNPumeA 450 317532" 450+qo vmuvumoA

leRYGKNING OMEDELBART EFTER MIDSOHMAR

Anm. ln- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

utbildningen, enligt utredningens me- ning närmare anslutas till utbildningen till värnpliktig officer främst i syfte att bredda reservofficersrekryteringen; det-

ta innebär i förhällande till nuläget att vissa smärre olikheter i utbildningen under de 18 första månaderna mellan de två kategorierna undanröjs.

KAPITEL 23

Repetitionsutbildningen vid kustartilleriet

1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen

På värnpliktsutredningens initiativ har följande prov och försök anordnats för att ge underlag för överväganden rörande utformningen av ett framtida system för repetitionsutbildningen vid kustartilleriet.

Under åren 1962 och 1963 genomför- des omfattande prov med repetitions— övande värnpliktiga vid krigsförband av olika typer för att utröna i vilken omfattning kunskaper ifråga om ma- terielens handhavande m. m. kvar- stod från föregående utbildningstillfälle. Jämförande prov genomfördes vid för- band under grundutbildning.

Under nämnda år genomfördes för- sök med repetitionsövning om tre och fyra veckors längd samt med därtill an- slutande befälsövning av olika längd för underbefäl samt för underofficer och officer. I försöken deltog krigsförband med en sammanlagd personalstyrka om ca 2000 man. Prov avseende enskild ut- bildning och förbandsutbildning genom- fördes i början och i slutet av övningen för att kontrollera hur förbandens an- vändbarhet utvecklades. Som jämförelse genomfördes motsvarande prov i vad gäl- ler personlig färdighet vid krigsförband som genomförde repetitionsövning en- ligt nuvarande ordning. Sammanlagt genomförde förband med en personal- styrka om ca 500 man dessa prov.

En skriftlig enkät genomfördes vid

flera av de ovan angivna repetitions- övande förbanden. Sammanlagt ca 500 värnpliktiga deltog i denna, varvid de bland annat fick redovisa sin upp- fattning rörande sin egen och sitt för— bands användbarhet, lämplig upplägg- ning av befäls— och repetitionsövning, intervallet mellan övningarna, övnings- längden m. m.

Slutligen genomfördes vid samtliga försöksförhand prov i syfte att utröna möjligheterna att ytterligare förkorta den tid som åtgår för förbandens av- rustning.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitions- utbildningen

Utbildningsmål

Som framgår av kapitel 9 bör repe- titionsutbildningen i vad avser den en- skilde värnpliktige syfta till att denne, under hela den tid han är disponibel för krigsplacering, skall vara fullt an- vändbar i den eller de befattningar för vilka han utbildats under grundutbild— ningen. Detta gäller även i de fall or- ganisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Re— petitionsutbildningen skall också med- ge omskolning i samband med byte av krigsbefattning. Repetitionsutbildningen skall i vad avser krigsförbanden säkerställa att dessa alltid är så samtränade att de är

användbara omedelbart efter mobili- sering.

Uppbyggnad

Uppbyggnaden i stort av repetitions- utbildningen redovisas i kapitel 9. Av detta framgår att repetitionsutbildning- en bör omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliserings- övningar.

I kapitel 9 anges att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering bör övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år. Krigsförbandsövningarna bör komplet- teras för de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna med mellan- liggande särskilda övningar, som an— tingen avser enbart befäl i viktigare befattningar eller såväl befäl som me- nig personal i nyckelbefattningar. Mo— biliseringsövningarna kan antingen av- se enstaka befattningshavare med sär- skilt viktiga uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med särskilt höga krav på mobiliseringsberedskap.

Värnpliktsutredningens förslag inne- bär att den enskilde bör åläggas full- göra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobiliseringsövningar, varvid dock åläggandet i fråga om särskilda öv- ningar k-an begränsas om den värn- pliktige icke under hela sin värnplikts— tid avses vara krigsplacerad i förband som skall fullgöra särskild övning.

3. Krigsförbandsövning Utbildningsmål Krigsförbandsövningarna bör, som framgår av kapitel 9, syfta till att öva den i ett förband krigsplacerade per- sonalen —— aktiv personal, reservper- sonal och värnpliktiga —— enskilt och i förhand så att förbandet ständigt in- till dess det övas på nytt är användbart omedelbart efter mobilisering.

Möjligheterna att nå det angivna syf- tet är väsentligen beroende på den grad av samträning som kan åstad- kommas. Härav följer att krigsförbands- övningarna främst bör omfatta för- bandsutbildning. Därutöver bör öv- ningarna inrymma det minimum av enskild utbildning som behövs för att befattningshavarna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet.

Övningslängd för flertalet värnpliktiga i förbanden Samband mellan intervall och öv- ningslängd. Den nuvarande längden på repetitionsövningarna, 30 dagar, får ses mot den bakgrunden att de värnplik- tiga avsetts skola fullgöra tre repeti- tionsövningar med sex till nio års mellanrum för den enskilde. Förutsätt- ningarna för en avvägning av övnings— längden i ett system med flera och ofta- re återkommande övningar blir andra. Återkommer övningarna oftare, bi- behålls nämligen färdigheter och kun— skaper bättre från en krigsförbandsöv- ning till den närmast följande. Härige— nom minskas behovet av repetition vid övningarna. Minskas intervallet mellan övningarna, kommer vidare en större del än nu av förbanden att bestå av tidigare samtränad personal. Det blir då lättare att samträna förbanden på nytt. Dessa omständigheter talar för att övningarna kan göras kortare i ett system med oftare återkommande krigsförbandsövningar. Å andra sidan har, som tidigare framhållits, kraven ökat främst på förbandens förmåga att snabbt och med precision lösa sina uppgifter. Härigenom minskar möjlig- heterna -att reducera den enskilda öv- ningens längd även om övningstillfäl- lena blir flera.

Tid för övning i mobilisering. Nu— varande repetitionsövningar inleds med en övning i mobilisering i den utsträck-

ning så är möjligt främst med hänsyn till kostnaderna. övningen i mobilise- ring är av stort värde såväl från ut- bildningssynpunkt som från psykolo- gisk synpunkt. Personalen får lära sig var och hur förbandet avses mobili— seras, vilket är en grundförutsättning för att vår i fred hempermitterade krigsmakt skall kunna fungera i krig. Samtidigt vinns den psykologiska för- delen att övningen redan från början blir verklighetsbetonad.

övningen bör, där så är möjligt, ges formen av ett förbandsprov (jfr kap. 9, avsnitt D).

Genom att förbandsutbildningen på angivet sätt inleds tidigt, kommer också den för förbandets funktion väsentliga förbandsandan och samträningen att återvinnas och befästas tidigare än el- jest. Värnpliktsutredningen föreslår av anförda skäl, att krigsförbandsövning i den utsträckning förhållandena det medger inleds med övning i mobilise- ring. Erfarenheten visar, att för denna åtgår i genomsnitt en dag, inrycknings- dagen oräknad.

Tid för enskild utbildning. Utveck— lingen på det tekniska området har med- fört, att handhavandet av utrustning som handvapen, radiomateriel m. ni. har förenklats. Utbildningstiden, fram- förallt när det gäller att vidmakthålla tidigare kunskaper och färdigheter, kan därför förkortas. Å andra sidan blir en del av den organisationsbestämman- de och mest betydelsefulla materielen allt mer komplicerad. Även om inter- vallet mellan krigsförbandsövningarna blir mindre än mellan de hittillsvaran- de repetitionsövningarna, kommer där- för att krävas viss repetition, ehuru den- na torde kräva mindre tid än nu. Tid bör även stå till förfogande för utbild— ning med nytillkommen materiel, för markstridsutbildning samt för utbild- ning i skydd och sjukvård. En beräk-

ning av behovet av tid för sådan repeti- tion vid kustartilleriförband med litet omskolningsbehov ger vid handen att härför .skulle åtgå omkring två dagar.

Det kan emellertid enligt utredning- ens mening uppstå behov av ytterligare tid för enskild utbildning av personal i vissa befattningar. Exempel på be— fattningar, för vilka sådan ytterligare utbildning kan erfordras, är bilmekani- ker, vissa motorförare, robotskytt, ro- boteldledningsman, sjukvårdare, radio- signalist, kryptobiträde och växeltelefo- nist.

Därjämte kommer även i framtiden för vissa värnpliktiga behov av om- skolning att finnas. Den härför nöd- vändiga enskilda utbildningen kräver utbildningsdagar utöver de nämnda två.

De beräkningar som värnpliktsutred- ningen mot denna bakgrund utfört av- seende de värnpliktiga som behöver mer utbildning än genomsnittet visar att härför i medeltal åtta dagar er- fordras, inbegripet tidigare nämnda två dagar. Detta innebär att berörda värn- pliktiga behöver inkallas sju dagar före övriga, varvid räknas med att en dag är söndag. Denna tid kan synas kort för personal som omskolas till ny befattning. Utredningen vill emeller- tid framhålla att kompletterande enskild utbildning bör ske även under den första delen av förbandsutbildningen som också kommer att innefatta om- skolning. Beräkningarna visar att årligen högst 500 meniga är i behov av ifrågava- rande längre utbildning. Fördelningen av dessa meniga på befattningar kan växla något år från år, bland annat beroende på krigsorganisatoriska förändringar. Det bör därför uppdras åt chefen för marinen att inom en ram av 500 man årligen bestämma vilka menigbefatt— ningar som med hänsyn till behovet av enskild utbildning bör ges längre krigs- förbandsövning än övriga. Variationer

förekommer i nu berört utbildnings- behov. Förlängningen av krigsförbands- övningen bör därför omfatta högst sju dagar och kortare tid uttas i den mån så är möjligt. Varje värnpliktig måste, inom den nämnda styrkeramen, kunna åläggas fullgöra en på angivet sätt för- längd krigsförbandsövning.

Tid för förbandsutbildning. Ifråga- varande utbildning uppdelas på en för- beredande förbandsutbildning avseende främst stridsteknik m. m., som övas inom bataljons ram, samt en avslutan- de tillämpningsövning (krigsövning). Den förstnämnda utbildningen har er- farenhetsmässigt visat sig kräva ca sex dagar under det att den senare i all- mänhet bör få en längd av minst fem dagar om övningen skall ge tillräckligt utbyte.

Vissa förband, främst de rörliga en- heterna, måste bedriva delar av eller he- la sin förbandsutbildning inom sådana områden att tidskrävande till- och från- transporter blir nödvändiga. Ett be— hov av ytterligare övningsdagar för dessa förbands meniga värnpliktiga uppstår därvid. Utredningen har beräk- nat detta behov till tre dagar. Det antal meniga värnpliktiga som varje år kom- mer att vara i behov av denna längre förbandsutbildning beräknar utredning- en till ca 1 000. Chefen för marinen bör därför bemyndigas att inom nämnda ram angiva de förband vid vilka de me- niga värnpliktiga bör åläggas sådan förlängd utbildning. Förlängningen bör ifrågakomma endast för sådana värn- pliktiga som icke av andra skäl skall fullgöra längre krigsförbandsövning än flertalet värnpliktiga.

Reservtid och tid för avrustning. Utredningen bedömer det nödvändigt med en dag för förberedelser inför den avslutande tillämpningsövningen. Den— na tid redovisas här som reservtid.

Värnpliktsutredningen vill ifråga om

avrustningen framhålla följande. Det är med hänsyn till mobiliseringsbered— skapen och av ekonomiska skäl nödvän- digt att förbandens personal vid öv- ningens slut iordningställer materielen för förrådsförvaring så att denna är fullt funktionsduglig vid utryckningen. Tillräcklig tid måste därför avsättas för denna verksamhet. Det bör i detta sammanhang framhållas att detta iord- ningställande av materielen måste ses som ett viktigt led i utbildningen. Här- under befästs kunskaperna rörande ma- terielens funktionering och skötsel var- jämte förmågan att upptäcka och av- hjälpa fel uppövas. Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet förband bör kunna genomföras på i genomsnitt två dagar. Vid vissa förband med myc— ket enkel utrustning kan tiden ned- bringas under denna tid. Värnplikts- utredningen tar emellertid tiden två dagar för avrustning som en av utgångs- punkterna vid beräkningen av krigs- förbandsövningens längd. I den mån tiden kan ytterligare begränsas, bör den inbesparade tiden utnyttjas som re- servtid, vilken måste bedömas som mycket knappt tilltagen. Krävs mer än två dagar för avrustning måste tiden

Tabell 23:1. Behov av tid för krigsför—

bandsövning för meniga värnpliktiga vid kustartilleriet enligt värnpliktsutredning- ens beräkningar

Verksamhet Dagar Övning i mobilisering .......... 1 Enskild utbildning (flertalet) . . . 2 Förbandsutbildning: före krigsövning ............ 6 krigsövning ................ 5 Reservtid .................... 1 Avrustning ................... 2 Söndag (tjänstefri) ............ 1 Summa 18

för annan utbildning beskäras i mot- svarande mån.

Sammanställning av behovet m. m. En sammanställning av det nu redovi- sade behovet av utbildningstid ger, på sätt framgår av tabell 23: 1, vid han- den att sammanlagt 18 dagar normalt erfordras för genomförande av en krigsförbandsövning med huvuddelen av de meniga värnpliktiga i ett för- hand. In- och utryckningsdagar är här- vid frånräknade.

Därjämte föreligger ett behov av högst sju dagars förlängning av krigs- förbandsövningen för högst 500 me- niga värnpliktiga som är i behov av längre enskild utbildning.

Slutligen erfordras årligen för högst 1 000 meniga , som eljest skulle ha full- gjort krigsförbandsövning om 18 da- gar, en förlängning om tre dagar med hänsyn till behovet av tid för vissa transporter.

Med en övningslängd om 18 dagar kan inryckningen ske på en måndag och ut— ryckningen på en lördag; utredningen anser att övningarna i regel hör för— läggas på detta sätt.

övningslängd för förbandens befäl I nuvarande utbildningssystem före- gås repetitionsövningen av en befäls- övning om tio dagar, i vilken huvudde- len av det värnpliktiga befälet deltar. Av värnpliktsutredningen initierade försök och gjorda studier har givit vid handen att det är erforderligt att på motsvarande sätt inleda krigsförbands- övningen med viss utbildning, i vilken endast befälet deltar. Beträffande be- hovet av tid för denna inledande be— fälsutbildning samt utbildningens in- nehåll torde få hänvisas till vad värn- pliktsutredningen anfört vid behand- lingen av motsvarande fråga vid ar- mén. Den inledande utbildningen för befälet bör i enlighet härmed i viss ut-

sträckning vara av olika längd för olika hefälskategorier; den bör härvid för underbefäl omfatta sju dagar och för underofficerare och officerare fjorton dagar. Den sammanlagda längden på krigsförbandsövningen blir därför för underbefäl 25 dagar samt för under- officerare och officerare 32 dagar.

Om de meniga värnpliktiga vid vissa förband på sätt tidigare angivits får krigsförbandsövningen förlängd med högst tre dagar utöver 18 dagar för att möjliggöra vissa förflyttningar, för- längs den period under vilken utbild- ning bedrivs med det samlade förban- det. Härvid bör, för att undvika en ut— ökning av befälets tjänstgöringsskyldig— het, den inledande befälsövningen för- kortas i motsvarande mån. För befälet vid berörda förband blir därvid den sammanlagda övningslängden alltjämt 25 eller 32 dagar.

Tjänstgöring för efterarbete efter övning Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för förbandets av- rustning vid krigsförbandsövningens slut bör batterichef och batterikvarter- mästare och häremot svarande befatt- ningshavare samt befäl avdelat som ma- terielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan förbandet i övrigt ryckt ut. Denna tjänstgöring böri den mån ifrågavaran- de befattningar bestrids av värnpliktiga, av truppregistreringsmyndigheten kun— na åläggas ifrågavarande värnpliktiga i samband med inkallelse till krigsför- bandsövning.

Inpassningen under året av övningarna På sätt utvecklats i närmast föregå- ende kapitel (punkten 4) bör krigs- förbandsövningarna vid kustartilleriet i första hand anordnas på hösten efter grundutbildningens slut. De bör inle- das omkring den 15 september och

under alla förhållanden vara avslutade till den 15 oktober. Bland annat för att tillgodose uppkommande behov av in- satsberedskap bör emellertid möjlighet föreligga att öva krigsförband vid annan tid under året än den nu nämnda.

Antalet övande värnpliktiga Med nuvarande system genomför ca 6 000 man årligen repetitionsövning vid kustartilleriet. Med det av värn- pliktsutredningen föreslagna systemet med fyraårsintervall kommer årligen ca 10000 man att genomföra krigsför— bandsövning.

Antalet] övande värnpliktiga i det föreslagna systemet har beräknats med utgångspunkt i att ett fåtal förband lik- som i nuvarande system undantas från krigsförbandsövning. Dessa förband är utvalda med hänsyn till att kraven på omedelbar krigsanvändbarhet för för- banden är lägre än genomsnittligt. Däremot måste de värnpliktiga i dessa förband bibehållas vid användbarheten i befattningen. De bör därför fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband i motsvarande befattningar, som blir vakanta exempelvis genom anstånd el- ler på grund av brist på inkallelsebar personal. Förteckning över förband som bör undantas från krigsförbandsövning redovisas i hemlig bilaga (bilaga H 2).

Sammanfattning

Värnpliktsutredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för värnplik- tiga vid kustartilleriet anordnas på följande sätt.

Krigsförbandsövning ges i regel en längd av, för värnpliktiga i menighefatt- ningar 18 dagar, för värnpliktiga i un- derbefälsbefattningar 25 dagar och för värnpliktiga i undero-fficers- och offi- cersbefattningar 32 dagar. Från an- ;givna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har ett sär-

skilt stort behov av befattningsutbild- ning, kan till ett antal av högst 500 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värn- pliktiga, vilka tillhör förband som un- der krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka eljest sko- lat fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan till ett antal av högst 1 000 årligen fullgöra krigsförbandsöv- ning som med högst tre dagar över- stiger angiven tid om 18 dagar. Slut- ligen kan vissa, i det föregående .an- givna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för avvecklingsarbete efter krigsförbandsövning fullgöra krigsför- bandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 25 eller 32 dagar. — Med nu föreslagen tjänstgö- ringsskyldighet kan krigsförbandsöv— ningen för ett förband ges den upp— byggnad som framgår av bild 23: 1.

Bild 23: 1. Krigsförbandsövnings längd vid kust- artilleriet enligt värnpliktsulredningens förslag

18 DAGAR

namn VÄRNPUKTIGÅ 1 MENIbBEFATTNleAK

x::

_ 25 MAR _ VARNPLIKTIGA l UNDERBEFÅLSBEFMTNINGAR om VARN- PUKTIGA | VISSA MENIOBEFATrNINeARy

&" ...--_,__.....-._

.. 52 DAGAR VARNPLIKTIGA [ OFFIEERS'OCH UNDEROFHCERSBEFATTNINÖÅR

1 Förlängning med högst tre dagar vid för- hand som skall genomföra längre förflytt- ningar. Beräknas heröra högst 1 000 man/år. * För meniga med behov av längre befatt- ningsutbildning än genomsnittet må förläng— ning ske med högst sju dagar till högst 25 dagar. Avser högst 500 man/år. ” Batterichef, kvartermästare och mate- rielredogörare kan av truppregistreringsmyn- digheten åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver eljest gällande tid om 32 respektive 25 dagar för avveckling efter övning.

Den värnpliktige är skyldig delta i högst fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbanden övas med undan- tag av enstaka, särskilt angivna för- hand vilka över huvudtaget icke övas —- vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån.

Förslaget innebär, att årligen om- kring 10 000 värnpliktiga fullgör krigs- förbandsövning vid kustartilleriet.

4. Särskild övning

Som framgår av kapitel 9 bör sär- skild övning inriktad på utbildning av befälet syfta till att hos det viktigaste befälet vid de förband på vilka de största kraven ställs vidmakthålla och vidareutveckla förmågan att leda för- banden på ett faktiskt och stridstek- niskt riktigt sätt och att omsätta detta kunnande i entydiga order. Särskild övning inriktad på utbildning av hu- vuddelen av personalen i ett viktigare förband bör i första hand syfta till att samträna personalen i stridstekniskt handhavande av materielen. Sistnämn— da form av särskild övning har av- setts förekomma vid förband som har särskilt komplicerad stridsteknik eller komplicerad och svårskött materiel.

Av belastnings- och kostnadsskäl räk- nar utredningen med att de särskilda övningarna vid kustartilleriet i huvud- sak måste begränsas till .att omfatta värnpliktiga i underofficers- och of- ficersbefattningar. Å andra sidan räk- nar utredningen med att särskild övning i denna form blir nödvändig att ge- nomföra vid i stort sett samtliga kust- artilleriförband med hänsyn till krigs- organisationens struktur.

Med hänsyn till att de värnpliktiga tid kustartilleriet i stor utsträckning är krigsplacerade i samma typ av förband under hela sin värnpliktstid skulle här- vid i princip erfordras att den värn-

pliktige hade skyldighet att fullgöra lika många särskilda övningar som krigsförbandsövningar, d. v. s. fem. Utredningen har här ansett sig kunna välja mellan att låta den värnpliktige fullgöra antingen fem övningar envar om en vecka eller tre övningar envar om två veckor. Möjligheten av fem särskilda övningar, envar om två veckor, har utredningen däremot icke ansett sig, av hänsyn till belastningen på den enskilde värnpliktige, böra närmare överväga.

Ett system med fem enveckasövning- ar ger en mot krigsplaceringsförhållan- dena för flertalet förband svarande jämn fördelning av övningsskyldighe- ten över hela Värnpliktstiden. Den en- skilda övningen blir emellertid så kort att den för vissa förband särskilt de rörliga —— icke kan inrymma allt det utbildningsstoff främst av taktik som det är angeläget att behandla i ett sam- manhang. Ett system med tre tvåvec- korsövningar ger däremot möjlighet till detta. Ett sådant system ger också möjlighet att för de rörliga förbanden ——— som visserligen är en mindre del av kustartilleriet men som är betydelse- fulla och som är särskilt utbildnings- krävande _ avse en större andel av den sammanlagda volymen ' särskilda övningar; detta möjliggöres av att des- sa förband i regel är sammansatta av yngre värnpliktiga som ännu icke full— gjort all dem åvilande skyldighet i fråga om särskilda övningar. Av praktiska skäl bör de särskilda övningarna obe- roende av vilket system som väljs vara av lika längd inom hela kustartilleriet.

Utredningen bedömer det system där den värnpliktige är skyldig fullgöra tre särskilda övningar vara det mest fördelaktiga och förordar detta. öv- ningslängden bör härvid i enlighet med de principer som redovisats i kapitel 9 anges till elva dagar.

De särskilda övningarna enligt nu förordat system bör bedrivas enligt föl- jande ordning. Eftersom det i flertalet fall inom kustartilleriet icke är möjligt att utpeka en särskild övning såsom mindre betydelsefull än övriga, bör för varje krigsförbands del särskild öv- ning anordnas i varje tidsmellanrum mellan förbandets krigsförbandsövning- ar. I sådan särskild övning bör delta all vid förbandet krigsplacerad stam- och reservpersonal samt de värnpliktiga underofficerare och officerare vid för- bandet, som ej tidigare fullgjort tre sär- skilda övningar. Ett litet antal värnplik— tiga i menig— och underbefälsbefattning- ar bör också kunna delta i övningen un- der samma förutsättning som de värn-' pliktiga underofficerarna och officerar- na. Med den angivna ordningen kommer en stor andel av det krigsplacerade befä- let i underofficers- och officersbefatt- ning att vid mobilisering ha varit 'i tjänst'inom de närmast föregående två åren. Vid de rörliga förbanden kommer läget härvidlag att vara särskilt gynn- samt. '

Synpunkter på särskild övnings inne- håll i stort har lämnats i kapitel 9.

Övningarna hör av studiesociala skäl genomföras under sommarmånaderna".

Med nuvarande system för särskilda befälsövningar kan på längre sikt varje år ca 250 underofficerare och officerare genomföra sådan övning. Värnpliktsut- redningens förslag innebär att samman— lagt ca 450 man genomför särskild öv- ning, fördelade på ca 350 befäl och ca 100 meniga.

Värnpliktsutredningen föreslår, un- der hänvisning till det anförda, att vid kustartilleriet skall anordnas särskilda övningar, företrädesvis för underofffi- cerare och officerare men i någon ut- sträckning även för underbefäl och me- niga samt att |övningarnas antal för de värnpliktiga skall vara högst tre, envar om elva dagar.

5. Mobiliseringsövning . . Av det i kapitel 9 anförda framgår, att det enligt värnpliktsutredningens me- ning bör eftersträvas att vid behov kom- plettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövningar och särskilda övningar med en speciell typ av övning nämligen mobiliserings- övning. Sådan har angivits kunna an- ordnas antingen i form av mobiliserings— genomgång eller i form av mönstrings- övning. Övningarnas syfte, innehåll och utformning liksom med övningarna sam- manhängande tjänstgöringsskyldighet för den värnpliktige har beskrivits när-' mare i kapitel 9. ' Förbandens mobilisering måste kun- naigenomföras snabbt och säkert.- Den för mobiliseringen ansvariga persona; len måste med hänsyn härtill fortlö- pande övas och delges ändringar i mo- biliseringens organisation och förfaran- dena vid denna. Den personal varom här är fråga är vid kustartilleriet batte- richef (motsvarande), batterikva'rter- mästare (motsvarande), mobiliserings- förberedare (med ersättare) och mot- tagningsförrättare (med ersättare). Den- na personal bör i enlighet med de all- männa riktlinjer som angetts i kapitel 9" vartannat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Det räk- nas med att batterichef och batterikvar- termästare' även i de fall de utgörs av värnpliktiga i stor utsträckning vart- annat år fullgör antingen krigsförbands— övning eller särskild övning. Mobilise- ringsförberedare och mottagningsför- rättare är emellertid i många fall befattningshavare som icke kommer att fullgöra särskild övning. Det före- ligger således i någon män för batteri- chef och batterikvartermästare men framför allt för mobiliseringsförbereda- re och mottagningsförrättare vid kust— artilleriet ett behov av mobiliserings- genomgång. I de fall mobiliseringsplat-

Serna är så belägna att dylik genomgång icke låter sig genomföras under en dag, bör eftersträvas att krigsplacera fast an- ställd personal i berörda befattningar.

Mönstringsövning avses vid armén förekomma endast vid vissa förband som icke fullgör särskild övning. De förband vid kustartilleriet däremot för vilka mönstringsövning skulle kun- na vara aktuell —- vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider _— ge- nomför i princip särskild övning. Den- na ersätter i vissa hänseenden mönst- ringsövning; behovet av sådan övning är därför för kustartilleriets del mindre framträdande. För att bland annat få till stånd en fortlöpande kontroll av mobiliseringsapparaten bör emellertid för kustartilleriförband med särskilt korta mobiliseringstider vid. enstaka tillfällen anordnas mönstringsövning. Härvid bör särskild övning icke anord- nas för förbandet under aktuell fyra- årsperiod.

Den personalstyrka som årligen skul- le genomföra mobiliseringsövningar i ett utbildningssystem av angivet slag redovisas i särskild hemlig samm-anställ- ning (bilaga H 2).

Värnpliktsutredningen föreslår, un- der hänvisning till det nu anförda, att vid kustartilleriet skall anordnas mo- biliseringsövningar i form av mobili— seringsgenomgångar och mönstringsöv- ningar med den närmare utformning m. m. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av nyss angivna bilaga.

6. Utbildningsgången för den värnpliktige

Yid kustartilleriet är den värnplik- tige i motsats till vad fallet är vid armén och flottan i de flesta fall un- der hela sin värnpliktstid krigsplacerad isamma typ av krigsförband. Värnplik- tig som ursprungligen krigsplacerats i rörligt förband omkrigsplaceras dock

efter ett antal år till fast förband. Re- petitionsutbildningssystemet enligt ut- redningens förslag är i stort sett lik—a utformat för alla typer av kustartilleri- förband. Med hänsyn till dessa förhål— landen innebär det för förbanden före- slagna repetitionsutbildningssystemet normalt för den värnpliktige den ut— bildningsgång som framgår av bild 23: 2. Åtskilliga avvikelser från den an- givna normala utbildningsgången måste emellertid förekomma; sådana kommer att bli nödvändiga bland annat för att tillgodose kravet på lokal rekrytering. Den värnpliktige kommer i de flesta fall att på sätt bilden utvisar full- göra fem krigsförbandsövningar i det förband, vari han ursprungligen krigs- placerats. De tre särskilda övningar, som den värnpliktige skall fullgöra, skall inträffa i tidsmellanrummet mel- lan krigsförbandsövningarna. Eftersom för den värnpliktige antalet sådana mellanrum är fler än antalet särskilda övningar, får emellertid överlämnas till de militära myndigheterna att efter be- dömande av de aktuella utbildningsbe- hoven avgöra i vilka tidsmellanrum som den värnpliktige bör fullgöra sär- skild övning. I de fall den värnpliktige ursprungligen krigsplacerats i kustjä- garförhand fullgörs de två första krigs- förbandsövningarna och, i förekomman- de fall, de två första särskilda övningar- na i sådant förband samt återstoden i fasta förband. Värnpliktig ursprungli- gen krigsplacerad i annat rörligt för- band fullgör i regel fyra krigsförbands- övningar och, i förekommande fall, tre särskilda övningar i sådant för- hand samt en krigsförbandsövning i fast förband. För den värnpliktige kan härutöver tillkomma högst fem mo- biliseringsövningar som, i förekomman- de fall, i regel inträffar ungefär mitt i tidsmellanrummet mellan krigsförbands- övningarna i sådana fall då den värn- pliktige ej fullgör särskild övning.

Bild 23: 2. Gången av repetitionsutbildningen för värnpliktiga vid kustartilleriet enligt värnpliktsutred- ningens förslag. (Exempel)

20. Åk VÄRNPLIKTIGA vo .,,Ä, KRIGSFÖRBAND &???fo K K 5 K 3 _5_ K 9, in Si D i [] ::.-”)i n') _ZÄR _WT—J Mg

K KRIGSFÖWDSÖVNINO $ memo ämne

1 Alternativ inpassning av särskild övning

D UTBILDNING FÖR FÖRMNDBTS DEFA-L OCH [VISSA FALL

MENIÖ NVUELFERSDNÅL

' mumsa rös HELT Fönuuo

Anm. För ett mindre antal värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar.

7. Anpassningen av den fast anställda persona- lens tjänstgöring till före-lagen repetitione- utbildning

Den aktiva personalen måste delta i den föreslagna repetitionsutbildningen främst genom att, i överensstämmelse med vad som närmare utvecklats i ka- pitel 9, tjänstgöra i sin krigsbefattning då det krigsförband vederbörande till- hör genomför krigsförbandsövning, sär- skild övning och mobiliseringsövning.

Även reservpersonalen måste i full utsträckning delta i all repetitionsut- bildning som genomförs vid de krigs- förband, där personalen är krigsplace- rad. För att detta skall kunna genomfö- ras fordras att en anpassning sker av nuvarande bestämmelser för reservper- sonalens tjänstgöring ungefär på det sätt utredningen i detalj angivit beträffande armen. Det synes lämpligen böra upp- dras åt chefen för marinen att företa en översyn av ifrågavarande bestämmelser och framlägga härav föranledda förslag.

KAPITEL 24

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. 111. vid kustartilleriet

1. Chefens för marinen bedömanden

Chefen för marinen har —— i anslutning till att inom marinstaben utförts be- räkningar av kostnaderna för ett ge- nomförande av värnpliktsutredningens förslag (jfr kap. 34) bedömt vilka förstärkningar av utbildningsresurser m. in. som för kustartilleriets del blir erforderliga vid genomförandet. Chefen för marinen har härvid ansett att i förs- ta hand erfordras vissa personalför- stärkningar samt viss ökning av me- delsanvisningen för övningar och far- tygsunderhåll m. 111.

Enligt chefens för marinen bedöm- manden erfordras för repetitionsutbild- ningsverksamheten vissa personalför- stärkningar. För att planera samt för att delta i ledandet av krigsförbands- övningar och särskilda övningar er- fordras enligt marinchefen en repeti— tionsövningsdetalj inom regements— och kårstabemas utbildningsavdelningar, för vilket ändamål bör tillkomma fem kaptener och fem förvaltare. För mot- svarande uppgifter vid vart och ett av de två största kustartilleriförsvaren an— ses ytterligare en beställning för en kap- ten erforderlig.

Den ökade repetitionsutbildningsvo- lymen medför enligt chefen för marinen ökade ledningsproblem och arbetsupp— gifter för kustartilleriförsvarens förvalt- ningar. För att tillgodose dessa behov erfordras enligt marinchefen ytterligare fem kaptener, tio underofficerare och tre underbefäl. Därjämte erfordras av

civil arbetskraft 42 icke-ordinarie tjäns- temän, varav 16 förrådsförmän m. fl., 14 förrådsmän och 12 biträden, samt 23 kollektivavtals-anställda arbetare.

Slutligen erfordras enligt marinche- fens bedömande en förstärkning av marinstabens sektion IV med två kap- tener, varav en vid sektionens utbild- ningsavdelning och en vid dess krigs- organisationsavdelning och två under- officerare också vid nyssnämnda avdel- ningar.

Enligt marinchefens bedömande er- fordras vidare anvisande av ytterligare medel för övningar och fartygsunder- håll m. m. Under övningsanslaget be- döms sålunda vid ett genomförande av utredningens förslag en ytterligare me- delsanvisning om ca 0,9 milj. kronor bli erforderlig, huvudsakligen avseende kostnader för ammunition under repe- titionsutbildningen. För materielunder- håll anses ytterligare 0,7 milj. kronor erforderliga, avseende repetitionsut- bildningsverksamheten.

Sammanlagt skulle enligt angivna be- räkningar för övningar och fartygs- underhåll erfordras 1,6 milj. kronor.

2. Värnpliktsutredningens överväganden Värnpliktsutredningen har icke haft möjlighet att i detalj bedöma behovet av de nu ifrågasatta förstärknuingarna av resurserna för utbildning m. m. Ut- redningen har i stället sökt att allmänt bedöma i vad mån av marinchefen för-

ordade förstärkningsåtgärder kan anses rimliga mot bakgrund av föreslagna för- ändringar av utbildningen och kan tas som en av utgångspunkterna för en överslagsvis gjord totalsummering av kostnaderna för förslagets genomför- ande.

Rörande behovet av ytterligare per— sonal vill värnpliktsutredningen fram— hålla att den föreslagna vidgningen av repetitionsutbildningens omfattning trots de samtidiga förkortningarna av grundutbildningen kommer att något öka arbetsbörda-n. Utredningen bedö- mer emellertid utan att i detalj ha granskat marinchefeus beräkningar av behovet av ytterligare personal böna räkna med en betydligt mindre ökning än vad marinchefen ansett erforderlig. Utredningen har härvid bortsett från att den icke haft möjlighet att under- söka huruvida efter nämnd reduktion kvarstående behov kan tillgodoses ge- nom omdispositioner av aktiv personal, som nu är sysselsatt inom verksamhets- områden som icke direkt berörs av utred- ningens förslag. Utredningen räknar med att möjligheterna härvidlag kom- mer att närmare behandlas av pågående utredning rörande befälsordningen vid marinen.

Vad gäller frågan om förstärkning av utbildningsavdelningarna vid förban- den vill utredningen erinra om att vid armén hittills i allmänhet en kapten i den numera inrättade centrala instruk- törsgruppen avdelats för planläggning av repetitionsutbildningen. Utredning- en räknar i kostnadsberäkningshänse- ende med motsvarande förstärkning för kustartilleriet.

För kustartilleriförsvarens staber finner utredningen sig i kostnadsberäk- ningshänseende icke böra räkna med någon personalförstärkning.

Frågan om förstärkning av kustartil— leriförsvarens tygförvaltningar är myc- -

ket svår att bedöma utan tillgång till detaljerade organisationsundersökning- ar eller erfarenheter av en intensivare repetitionsutbildning. I avvaktan här- på anser sig utredningen icke höra i kostnadsberäkningshänseende räkna med större förstärkning än tre kaptener och fem underofficerare.

I fråga om militär personal för ma- rinstabens sektion IV räknar utredning- en för sin del i kostnadsberäkningshän- seende icke med någon förstärkning.

Av civil icke-ordinarie tjänstemanna- personal räknar utredningen för sin del i kostnadsberäkningshänseende endast med en ökning med elva biträden (var- av ett för marinstabens sektion IV, krigsorganisationsavdelningen) och en tekniker (stansoperatör). Behovet av förrådsmän har härvid förutsatts till- godosett genom en förstärkning av den kollektivavtalsanställd'a personvalen. För- stärkningen har utredningen i kost- nadsberäkningarna upptagit till sam- manlagt 37 personer. Vissa underhålls— åtgärder har därvid förutsatts skola köpas; medel måste då beräknas här- för.

San'imanfattningsvis lägger utred- ningen som grund för sina kostnadsbe- räkningar följande personalförstärk- ningar, nämligen åtta kaptener, fem un- derofficerare, en tekniker (stansopera- tör), elva biträden och 37 kollektivav- talsanställda befattningshavare, varvid dock behovet av nämnd militär perso- nal möjligen kan tillgodoses genom om- dispositioner =av nu befintlig personal.

Marinchefens övriga bedömningar av resursbehovet har utredningen funnit sig böra godta såsom underlag för sina inledningsvis berörda kostnadsberäk— ningar.

En sammanställning av de kostnads- ändringar som för marinens del föran- leds dels av nu ifrågavarande förstärk-

ningsåtgärder till den del utredningen funnit dem böra beaktas vid kostnads- beräkningarna, dels av föreslagna änd-

ringar i fråga om utbildningstidens längd, värnpliktsförmånernas storlek 111. m. lämnas i kapitel 34.

Mmmmm "in trauma.? in'uHaMHmivr aim—ifrågasätt ändringar Mr mdrtle'uåf'ummdi 'till FNL" ut! en nlgrlugtpulnklrrnn for 2.1 överslagsvis glx—Jul l'rt-llnLtT—mtnin; är IsaIrina-dern». m.- förnlaglil". gta-mams- IHJ". ' Ilijnmdc mv L'H'l fu' 'Jr'. -; _llLfrl'l ] "r

pmm] vill 'l'llrnrhliimulrh '1lr ;. n. fri" '- hålla all den [tsunamin till niugm ul. repetitiuuaulbudrzbigem uumJnutm trala de. natutldlyy. förkortningarna ar WMQUUHWEH hmmm 11.1". 131113". få." urbetlbfmiurv. T'trl'tlrnlngtt! bedfi— Mr emellertid uthn ut! J detalj 'rm mic-|! maritimt-hm; hH'illll'll'rtl'ulF 11?

'In ud Wll'tth fen mum ”(until-tm. readme-sw har bir—dd imam: Mn "ali ull-n teh: han möjligher ut under. bi!!! lamb HJu eller nämnd wduhiw Mättande behov han ungas"...- ur- 1 nu uni-Mm mittens-r av ekilv pewmnnl. ..u III ur 59 Heli!" inom varimmhe?» MME]! lmn Lulu [lin-H 'lmrörs av ur.-nd)

milt m ulrnurr. behandlas av påminde Wing närande hitlisnrdnluo'eu vid merhus.'

MVM gin-:? mm .19 thi-ametist; ns '--FMtn|—våunjngnmn vid förbu- Hall. utredningen erinra ma att vid lil-min hltllm | 1”than om kapten i ' '.mumrl tid”.-uk mun-Mm lunta-ult— mwltp'pen ut!—slut: fbr pllnligpping " ','—Mitenwlblldnillael. U'h'sdntul- ' l'i Film" i kost:!nvinlwrilknlnylnhllnm— - de'-lund maila:-unde försurning ;" .mummm-m m- kml'm'tittm-ittmwnmus staber militum M.; i lta-lundmät— . .. sec-nde teh bara räkna med - pumwltårstirhuiag.

»; n'om thundering nr mau-im '. - "lll- !ygthwsltnimr ir myn-

BG-lllrlz't av vttnrligurf pur-on" bom” HM! med en'brlu'dligl mindre Moln;

!] förelag, UerhlflllHl'ltl rFlllzgtar ' att mölllghneml hlva—jlu kum—_

=... .zälsäan'u' |år 'liw "maailmaa? . .; möh!"bw'rlä'uwli'a1ntfiiiiaTifdiääizt Eh ').r. nutida—tum u. Lala. " .Mfléåfr'ihmi ":*—,T» i

fram:-;.it-ufr'nut I ninnuam ' ** r '.'_ .trq 'llir [_an u» S.t” ? " - ”n?n?" '"I 'N: 1 '. *AIJ'J '.'). Inurl är;] ' '=' __ | .. .".-|.r '_'-"x".. rl !" * |. ', I'V nu r '.)lrl'ul'nh ' sl ' ' '.'u fly”, ' -* ”innan—'.'— » -. m., ,..Has .'. . .c." .rk'ldnp ,' r .” .»L,._— ItihiLir'i liithjfnlnlt .

. Inland. a_jrtltll .hnttlgwh'u' .'v'v'h' ha" .::. Hi!-w. n F'Hl'i'm' "fh'n elvn ..lri'uidm U'.”— n'ldlun * . Hu,/or .b...”.arvM'iVIJI-ellf'lllgl'h'| och '. u..-—niker .z'l'uuu.|_tn.rlhlrl. Hfhuvel . n?n-rådman hur härvid för-muut JJ-wmw—tl genom. en lönlurkmng m» t' - tm lektiuwr-ls-nutqllch person-Joan. ? "'%';-temp:: utredning.-n ! Jewi— *1"n av larm "man upptagit lill

Il" .nlnrl 37 nummer. WW! underiuli*-

'_'J'J få!" sin ". . . l .. liv.!

_|—

1.»| *.ln'l'nl'dm'hu'nrl

...7 u.?

hrn—

gym

'.lg. Ahl Il. r hlrle föl—Ulanhu 311111 v"._'||1: '"!"11" ”lån—.fr lli 'imrk'i-uull 1 1 'I ,'I

&. Wm. Lt— Å'lll uj,-faim [lime ull. '.t— nlnn . um Hmm! för—sina kram": .m- rlkn'uugar f llande permudförsunk- emma-. nuntie-r» Min kaplan-r, tem U_u d:rnHImr-irf, rn tekniker (dt-nnap-Wa- lm». elr... loltrndrn och 37 nonan-_m- "mf-...min! Es tu—rr-ttnruulmvsrc. varvid" duell. be.:rn'el w rqunml mlhlär per—o- ull” tmlill'm-rl linn ”Hmmm.! Hmmm n!!-|— titwminww av nu brflntlla Imrwnnl.

Mal'lnrlud r.. ärr—ig! lmcll'mmlnghl' u'v har uti-nrlulugun funnit Iym's p(rénru sa;-tum underlag för Mig.: # träl-dn kosta.. cl thc—fuk—

rfum allah-.nu ! 'kh': Inlr-llllr.;+.x-1—_ nin-mr.

Fin unuumuumlnlng nu de kostnad;- lm-lrinm if'l'l't för marinen» (lvl förut!— lu'i'. IJWEIIt fu ml ifrhguca'nnld': förstäl'k'

AVDELNING VII

Värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

KAPITEL 25

Utgångspunkter för överväganden rörande värnplikts- utbildningen Vid flygvapnet

]. Inledning

Värnpliktsutredningen har, efter redo- visning av meddelade direktiv för ut- redningen, i betänkandets avdelning 11 redogjort för vissa i huvudsak givna omständigheter av betydelse för värn- pliktsutbildningen, såsom krigets änd— rade karaktär, gällande försvarsbeslut, krigsmaktens personal, utvecklingen på skolans och arbetsmarknadens fält m. m. samt anfört synpunkter på hur dessa omständigheter kan inverka på utbild- ningens utformning. Utgående bland annat härifrån har värnpliktsutredning- en i avdelning III angivit vissa allmän- na riktlinjer som enligt utredningens mening bör eftersträvas att följa då utredningen utformar värnpliktsutbild- ningen vid de olika försvarsgrenarna.

Utöver de angivna förutsättningarna för värnpliktsutbildningens ordnande, vilka i allt väsentligt är gemensamma för hela krigsmakten, föreligger för de olika försvarsgrenarna förutsättningar som följer av försvarsgrenens särskilda uppgifter i krig och fred samt dess orga- nisation härför.

I detta kapitel kommer efter en redovisning av flygvapnets uppgifter och organisation samt de särskilda för— hållanden som påverkar värnpliktsut- bildningen vid flygvapnet det nu- varande utbildningssystemet vid flyg- vapnet att beskrivas och granskas mot

bakgrund av de i avdelning III angivna allmänna riktlinjerna.

2. Flygvapnets uppgifter

Flygvapenförbandens uppgift i krig är främst att delta i försvaret mot en inva- sion av vårt land genom luftförsvar med jaktflyg och luftvärnsrobotförband, ge— nom insats av attackflyg mot fiendens anfallsstyrkor och underhållslinjer m. m. samt genom utförande av strategisk och taktisk spaning med spaningsflyg och i viss utsträckning fasta radarstationer. Därjämte skall flygvapnet för tillgodo— seende av hela krigsmaktens behov dels med transportflyg utföra flygtranspor- ter, dels medverka i 'radiakskyddet, dels svara för luftbevakning och lämna total- försvaret i övrigt uppgifter om luftläget.

Flygvapnets uppgift i fred är i första hand att genom att utbilda personal och genom att anskaffa och underhålla m.a- teriel skapa förutsättningar för att ge— nom mobilisering kunna sätta en mot krigsuppgiftcrna svarande organisation på krigsfot. Förberedelserna skall här- vid sikta till att flygvapnets krigsför- band skall liksom övriga krigsförband inom krigsmakten vara användbara omedelbart efter mobilisering men i största möjliga omfattning även under pågående mobilisering. Därjämte skall flygvapnet ständigt upprätthålla viss insatsberedskap med bland annat fly-

gande förband, basförband samt strids- lednings- och luftbevakningsförband.

3. Organisationen

Krigsorganisationen Planläggningen av flygvapnets krigs- organisation omkring år 1971 — det år, vars förhållanden utredningen på sätt angivits i avdelning III tagit som ut- gångspunkt för sina förslag grundas på 1963 års försvarsbeslut.

Stommen bland flygvapnets anfalls- förband kommer är 1971 alltjämt att ut- göras av bemannade flygplan, organisa- toriskt sammanhållna i krigsflygförband (divisioner). Krigsflygförbanden kom- mer såsom hittills att utgöras av attack- förband, jaktförband och spaningsför- band.

För att krigsflygförbanden skall kun- na verka är det en förutsättning att till- gång finnes till dels en basorganisation, dels en stridslednings- och luftbevak- ningsorganisation. Av de olika flygsla- gen är främst jaktflyget beroende av till- gång till en stridslednings- och luft- bevakningsorganisation.

Antalet krigsflygplan torde i början av 1970-talet vara mindre än nu. Viss osäkerhet föreligger emellertid om minskningens storlek och därmed också om krigsorganisationens storlek.

Krigsflygförbandens personal utgörs för närvarande till sin huvuddel av ut- bildade officerare, fältflygare och flyg- navigatörer i tjänst vid vederbörande förband. Övrig bemanning sker med ele— ver under utbildning, reservpersonal samt fältflygare och flygnavigatörer som så nyligen lämnat fast anställning att de alltjämt är krigsdugliga som förare eller navigatörer. De nämnda f. d. fält- flygarna och flygnavigatörerna redo- visas som värnpliktiga; andra värnplik- tiga ingår icke i krigsflygförbanden.

I framtiden skall enligt ett av flyg- vapenchefen framlagt förslag rörande rekrytering, utbildning m. in. av strids- flygare till vilket Kungl. Maj:t ännu icke tagit ställning _ i stort sett endast aktiv personal vara krigsplacerad i krigsflygförbanden.

Luftvärnsrobotförbanden har till upp- gift att med robotar bekämpa mål främst inom de övre höjdskikt, där jaktflygets verkan är begränsad. Organisationen är för närvarande under uppbyggnad. Med hänsyn till robotens typ av engångs- vapen och att tillgången inom landet är starkt begränsad gör sig speciella synpunkter gällande i fråga om dessa förbands övriga materiel och behov av personal i fred och krig. Materielen är av hög kvalitet. Den fordrar noggrann skötsel och vård. _ Personalen utgöres till förhållandevis stor del av fast an- ställd personal. Värnpliktiga placeras i befattningarna vaktmanskap tillika bil- förare, robotmekaniker, elektromekani- ker och expeditionsbiträde.

För betjäning —— klargöring, laddning, skydd, reparation m. m. _ av flygplan fordras en basorganisation. Denna skall utan att eftersätta säkerheten snabbt kunna klargöra landande flygplan för nytt uppdrag. Den stora möjlighet till operativ rörlighet som flygplanens pres- tanda i sig ger måste kunna utnyttjas genom ett vitt utbrett bassystem. Under senare tid har de i fred fullt utbyggda huvudbaserna kompletterats med ett sy- stem av reservvägbaser. Dessa har ska- pats genom mindre förändringar av rak- sträckor på större landsvägar. Genom dessa vägbaser åstadkommes en ökad flexibilitet hos bassystemet samtidigt som sårbarheten minskas. Den ökade ut- spridning som blir följden av denna ut- veckling ställer emellertid stora krav på den markorganisation som skall beman- na bassystemet.

Antalet krigsbaser kommer i början av 1970-talet att vara större än nu.

En krigsbas betjänas av en basbatal— jon. Det från verkanssynpunkt vikti- gaste förbandet i bataljonen är stations- kompaniet.

De mest kvalificerade tekniska och administrativa befattningarna i stations- kompaniet besätts med fast anställd per- sonal. Till övervägande delen utgöres kompaniets värnpliktiga av mekaniker: flygplanmekaniker, vapenmekaniker och elektromekaniker. Av sådana befattning- ar inom återstoden av bataljonen som är så talrika eller är av den art att de påverkar värnpliktssystemet kan näm— nas bilförare/vaktmanskap, intendentur— och sjukvårdspersonal samt specialarbe- lare i flygfältarbetskompaniet.

Uppgiften i det aktiva luftförsvaret för stridslednings- och luftbevaknings- organisationen är under överblickbar tid liksom för närvarande att samla in- formationer om läget i luftrummet över och omkring vårt land, bearbeta dessa informationer för beslut om insats av luftförsvarsmedel och leda flygplan eller luftvärnsrobotar till kontakt med fienden.

Informationerna insamlas av främst olika slags radarstationer och av luft- bevakningsstationer (optisk luftbevak— ning).

En radarstation är i princip konstrue— rad för att nå bästa prestanda inom ett visst verksamhetsområde. I ett luftbe— vakningssystem, som skall kunna förse luftförsvaret med all den erforderliga informationen, krävs därför ett flertal radarstationer för olika ändamål, till exempel fjärrspaning, högspaning, låg- spaning, höjdmätning, identifiering, flygsäkerhet m. m. _ Den värnpliktiga personalen vid dessa radarstationer ut- göres huvudsakligast av radarobserva- törer.

Den nuvarande optiska luftbevakning- en torde i stort komma att bibehållas. Den består främst av luftbevakningssta— tioner fördelade över hela riket. Dess uppgift är att komplettera radarstatio- nernas informationer om läget i luften på låg höjd och utgöra reserv om radar- station upphör att fungera. —— Vid en stor del av luftbevakningsstationerna kommer besättningen liksom hittills att utgöras av kvinnlig krigsfrivillig perso- nal. Värnpliktiga placeras vid luftbevak- ningsstationer belägna exempelvis på öar och utefter gränserna samt i övrigt där det bedömes mindre lämpligt att placera kvinnlig personal.

Luftbevakningens informationer ström- mar in till luftförsvarets ledningscen— traler för att där bearbetas genom ma- skinell databehandling. Resultatet pre— senteras för ledningspersonalen _ stridsledarna —— som skall leda luftför- svarsinsatserna mot fienden. Den kartläggning av luftläget, som äger rum i centralerna, är av stort intresse för hela vårt totala försvar. I organisatio- nens uppgifter ingår nämligen bland annat också att meddela luftförsvars- orientering (LUFOH) till såväl militära som civila myndigheter samt att följa och rapportera kärnvapenexplosioner och därav bildat radioaktivt nedfall. ,— I centralernas operativa delar placeras i mer krävande befattningar värnplik- tiga av kategorien radarobservatör me- dan övriga befattningar besättes av värnpliktiga, på vilka ställs samma kva- lifikationskrav som på nuvarande grup- pen luftbevakningsm-anskap. I, vissa centra-ler ingår också i stor omfattning kvinnlig krigsfrivillig personal.

I flygvapnets krigsorganisation ingå- ende övriga förband m. m. omfattar bland annat högre staber med stabs— kompanier, transportflygförband, sam- bandsförband och Väderstationer. I des—

sa enheter placeras värnpliktiga i en rad olika befattningar.

Fredsorgan isationen

De i krigsorganisationen ingående för- banden har för närvarande i avsevärt större omfattning än inom övriga för- svarsgrenar sina direkta motsvarigheter i fredsorganisationen i form av stående enheter eller kaderförband. Sålunda motsvaras krigsorganisationens krigs- flygförband av fredsorganisationens ehuru med vissa personella begräns- ningar. Basbataljonens ledning och stationskompani har också i princip sina personellt begränsade motsvarig- heter i fredsorganisationen, nämligen i de flesta fall baskompaniets stab och stationsavdelning. För staber samt stridslednings- och luftbevakningsor- ganisationen är fallet detsamma; den optiska luftbevakningen har dock ingen fredstida motsvarighet.

Utbildningen vid flygvapnet sker vid flygflottiljer och vid vissa skolförband.

Flottiljen är i de flesta fall under en chef indelad i stab, divisioner, baskom- panier och specialkompani. Vid sektor— flottilj tillkommer stridslednings- och luftbevakningsförband. Specialkompa- niet svarar främst för allmänmilitär ut— bildning och grundläggande yrkesut- bildning av flottiljens värnpliktiga. För de värnpliktigas utbildning inom denna organisation redogöres i det följande (punkten 5).

Skolförbandens organisation växlar. Till dessa är förlagd viss grundläggande utbildning och specialutbildning. Så ut- bildas exempelvis värnpliktiga radar- observatörer vid Roslagens flygkår och värnpliktiga väderleksbiträden vid flyg- vapnets väderskola. Andra värnpliktiga utbildas vid flygvapnets markstrids- skola, tekniska skola och signalskola. Den grundläggande flygutbildningen av fast anställd personal är förlagd till krigsflygskolan.

För att tillgodose det av långsikts— beredskapen betingade kravet att kunna utbilda flygande förband i fred, hålls en större basorganisation och i viss mån också stridsledningsorganisation än vad som erfordras för att omsätta värn- pliktsbefattningarna i krigsorganisatio— nens bas- och stridsledningsförband. Den sålunda uppbyggda organisationen gör det också möjligt att hålla flygande personal, flygplan m. m. i sådan fort- löpande tjänst att mobiliseringsbered- skapens krav tillgodoses. Organisationen gör det slutligen möjligt för flygvapnet att hålla viss insatsberedskap; organisa- tionen har i vissa avseenden utformats för att tillgodose insatsberedskapens krav. De angivna förhållandena har på- verkat icke blott det antal värnpliktiga som tilldelats flygvapnet utan också grundutbildningens längd för dessa lik- som utbildningens inpassning under året.

Personalbehov och krigs- placeringsnormer Enligt underlaget för 1963 års försvars- beslut skall antalet värnpliktiga under grundutbildning vid flygvapnet år 1971 uppgå till högst 7650, inklusive värn- pliktiga som erfordras för rekrytering av fast anställd personal m. fl.

Det angivna antalet värnpliktiga är för flygvapnet bestämt av vad som er- fordras för att fortlöpande kunna driva verksamheten i fred. Det antal värn— pliktiga som erfordras för att omsätta flygvapnets krigsorganisation är _— så— som också är fallet i nu gällande orga- nisation lägre.

Värnpliktskontingenten beräknas i början av 1970-talet, vid fortsatt till- lämpning av 1963 års försvarsbeslut och utan ändring av utbildningsorganisatio— nen, bestå av 7250 värnpliktiga i all- mänhet (innefattande även underbefäl) , 60 underofficersuttagna värnpliktiga, 30 i specialtjänst uttagna värnpliktiga

samt 310 värnpliktiga avsedda att utbil- das till befattningar på aktiv stat eller i reserv (utom tekniker, vilka i regel rekryteras bland övriga värnpliktiga).

De värnpliktiga vid flygvapnet för— delas vid grundutbildningen på befatt- ningar i huvudsak med utgångspunkt i fredsorganisationens behov. I fredsorga- nisationen är proportionerna mellan olika slag av befattningar helt andra än i krigsorganisationen. Därför har för sådana befattningar i krigsorganisatio- nen, till vilka från fredsorganisationen årligen överförs ett stort antal utbilda- de värnpliktiga, krigsplaceringstiderna kunnat sättas lågt medan för sådana be- fattningar där få värnpliktiga erfordras i fred men ett förhållandevis stort an- tal i krig långa krigsplaceringstider till- lämpats. I fråga om vissa befattningar i krigsorganisationen har behovet tillgo- dosetts genom omskolning av värnplik— tiga med annan grundutbildning. Det anförda har medfört att normerna för krigsplacering av värnpliktiga kommit att vara mycket skiftande, beroende på befattningarnas art samt mobiliserings- organis'atuionens sammansättning och storlek vid skilda flottiljer. Normerna får ses mot bakgrund av att repetitions- utbildning vid flygvapnet hittills före— kommit i förhållandevis begränsad om- fattning på grund av att de värnpliktiga i regel varit skyldiga att delta i sådan utbildning endast under sammanlagt 30 dagar. Nämnda begränsning har påver— kat möjligheterna att bibehålla perso- nalens krigsanvändbarhet under längre tid.

4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

De i det föregående nämnda särskilda förhållandena vid flygvapnet som hit— tills påverkat värnpliktsutbildningen är utbildningen av den flygande persona— len, mobiliseringsberedskapen i fråga om flygande förband och viss teletek-

nisk materiel samt upprätthållande av insatsberedskapen.

Utbildningen av den flygande personalen Nuvarande förhållanden. Den flygande personalen utgörs för närvarande av flygförare, nämligen officerare i flyg- tjänst och fältflygare, samt flygnaviga— törer, avsedda för tjänstgöring i krigs- flygplan. Härtill kommer äldre flyg- förarpersonal som används som förare av transportflygplan.

Utbildningen till officer i flygtjänst börjar med grundläggande flygutbild- ning (GFU) vid krigsflygskolan under tio månader. Härvid lär sig eleverna att flyga skolflygplan. Efter GFU placeras eleverna vid olika förband under 15 månader för grundläggande flygslags- utbildning (GFSU). Denna utbildning börjar med ett tre-fyra månaders typ- inflygningsskede (TIS) för utbildning på aktuellt krigsflygplan medan åter- stående del av GFSU ägnas åt operativ flygutbildning, d. v. s. eleverna utbildas i luftstrid, skjutning, bombfällning o. s. v. Denna utbildning sker vid divi- sion (skoldivision) vid flottilj. Då GFSU är avslutad, krigsplaceras eleverna som flygförare på krigsflygplan. Utbildning- en fortsätter sedan med ettårig officers- kurs.

Fältflygare genomgår _ i vissa fall efter föregående annan utbildning GFU vid krigsflygskolan. Utbildningen, som omfattar även soldat- och befäls- utbildning, har en längd av ca tio måna- der. Efter GFU vidtar TIS och GFSU. Fältflygarna är kontraktsanställda och slutar sin anställning vid kontrakts— tidens utgång i den mån denna icke för- längts eller de dessförinnan uttagits till annan utbildning (officer, underofficer eller trafikledare).

Blivande flygnavigatörer uttas bland sådana GFU—elever som icke visat sig lämpade att fullfölja utbildning till flyg—

förare men som önskar anställning och är lämpliga för utbildning till naviga- törer.

För den personal som genomgått flyg- förarutbildning av det slag som förut angivits följer sedan i första hand fort- satt flygslagsutbildning (FFSU). Denna Sker vid division (övningsdivision) vid flottilj. Det är framförallt vid dessa di— visioner som flygvapnets fredstida in- satskraft är tillfinnandes. Utbildningen omfattar ett visst antal flygtimmar år- ligen.

För den personal som icke är krigs- placerad som förare av krigsflygplan sker den vidmakthållande flygutbild— ningen i form av allmän flygträning (AFT).

Den belastning på utbildningsorga- nisationen som utbildningen av den fly- gande personalen innebär beror till sin storlek bland annat på flygverksam- hetens omfattning, som i sin tur beror på behovet av flygtid.

Beräkningarna av behovet av flygtid grundas på normer för vad flygförare på olika utbildningsståndpunkter m. m. erfordrar i årlig flygtid. Nu gällande normer är fastställda av chefen för flyg- vapnet och år 1952 godtagna av Kungl. Maj:t. Enligt normerna är den årliga flygtiden på krigsflygplan för huvud- delen av flygvapnets förare 150 timmar. Den är för fältflygare som bedriver ci- vilanställningsutbildning begränsad till 110 timmar. Det i förväg beräknade ut— taget av flygtid tar Kungl. Maj:t årligen ställning till vid anmälan i statsverks- propositionen av anslaget Drift och un- derhåll av flygmateriel m. rn.

Det planerade flygtidsuttaget har un- der senare år uppgått till omkring 160 000 timmar för år. Det faktiska ut- taget har under senare år i regel under- stigit det i förväg beräknade flygtids- behovet.

Utredningen har undersökt hur flyg—

tidsuttaget fördelar sig på årets måna- der. Det har härvid visat sig att uttaget har varit ojämnt med i allmänhet lägre belastning under juli, november, decem- ber och januari samt högre belastning under augusti och september och i nå- gon mån även mars och juni. Förhållandena i början av 1970-talet. Chefen för flygvapnet har i skrivelse den 31 januari 1963 till chefen för för- svarsdepartementet redovisat de när- mare konsekvenserna av 1963 års för- svarsbeslut vad gäller antalet förhand och flygplan. Under hand har flygva- penchefen till värnpliktsutredningen angivit konsekvenserna vad gäller flyg— tidsnormer, antal förare och totalt ut- tag av flygtid. Flygvapenchefens beräk- ningar grundas på den förutsättningen att ett av honom framlagt förslag om övergång till ett system med långtids- tjänstgörande flygförare vinner bifall. I fråga om flygtidsnormerna räknar che— fen för flygvapnet med att för huvud- delen av förarna på krigsflygplan sänka tiden (för FFSU) från 150 till 140 flyg- timmar/år. Det sammanlagda flygtids- uttaget fram till år 1970 och de när- maste åren därefter beräknas bli i hu- vudsak oförändrat jämfört med år 1964. I sammanhanget må erinras om att en särskild utredningsman tillkallats för att utreda frågan om allmän flygträning. I framtiden kommer enligt chefen för flygvapnet flygtidsuttaget att bli jäm- nare fördelat under året på grund av dels att man övergår till ny utbildnings- gång för flygförarpersonal, som innebär att nuvarande begränsade FFSU om 110 timmar/år ersätts med fullständig FFSU om 140 timmar/år, dels att övergången från dagjaktflygplan (J 29, J 34) till all- vädersjaktflygplan (J 32, J 35) minskar beroendet av dagsljus och väder. I ut- jämnande riktning verkar enligt chefen för flygvapnet också det förhållandet att verksamheten vid flygvapnets skolor

i fortsättningen kommer att så långt det är möjligt fördelas jämnt över hela året. Sammanlagt beräknas flygtidsutta- get omkring år 1971 uppgå till 160000 timmar eller ungefär till samma antal som för närvarande.

På värnpliktsutredningens fråga om hur jämnt flygtidsuttaget måste vara för den enskilde flygföraren har chefen för flygvapnet anfört i huvudsak följande, avseende förhållanden såväl nu som un- der de närmast kommande åren.

Flygtidsuttaget för den enskilde flyg— föraren bör vara så jämnt fördelat som möjligt under året. Uppehåll av längre var- aktighet (längre än en vecka) bör und- vikas, då det nedsätter flygförarens skick— lighet och flygtrim och därmed påverkar flygsäkerheten i icke acceptabel utsträck— ning. Uppehåll i flygtjänsten vid semester och helger är ofrånkomliga. Dessa uppehåll innebär dock att övningarna måste till- rättaläggas med hänsyn till den minskade flygtrimmen vid flygförarens återkomst i tjänst samt att flygsäkerheten måste ägnas skärpt uppmärksamhet. Tilldelningen av flygtid per flygförare är med hänsyn till uppställt utbildningsmål lågt tilltaget och kan accepteras endast under förutsättning att den utnyttjas effektivt och rationellt. Det senare är möjligt endast genom jämnt uttag utan större uppehåll. Det ovan sagda gäller självfallet i ännu högre grad beträf- fande hela förband.

Värnpliktsutredningen lägger de av flygvapenchefen lämnade uppgifterna om det framtida flygtidsuttaget till grund för sina fortsatta överväganden. Utredningen vill dock fästa uppmärk- samheten på tre faktorer som kan kom- ma att ändra de angivna värdena, näm- ligen ovissheten om den framtida flyg— förarorganisationen och om den allmän- na flygträningens framtida omfattning samt, indirekt, osäkerheten om det framtida flygplanantalet. Utredningen återkommer i nästföljande kapitel nå- got till konsekvenserna för utredning— ens del av ändringar av nämnda fak- torer.

Mobiliseringsberedskapen för flygande förband och teleteknisk materiel

Flygvapnet är starkt beroende av tek- niskt komplicerad materiel och måste ställa höga krav på materielens kvalitet. Detta gäller dels de alltmer komplice- rade och dyra vapenbärarna — flyg- planen dels den synnerligen omfat- tande teletekniska materiel inom strids- lednings- och luftbevakningsorganisa- tionen utan vars hjälp flygplanen icke kan föras mot målet. Ett motsvarande förhållande föreligger i fråga om en del av den personal som har att betjäna ifrågavarande materiel; framför allt gäller detta den flygande personalen.

Ifrågavarande materiel och personal är av utbildningsskäl i stort sett i daglig tjänst. De flygande förbanden —— flyg- plan och besättningar —— är sålunda i stor utsträckning fortlöpande sysselsatta i flygtjänst för utbildning antingen av grundläggande eller av vidmakthållande slag. Radarstationer och stridslednings— centraler erfordras för flygförbandens taktiska utbildning i luften vid strids- ledning och övervakning.

Det är emellertid att märka att även om utbildningsskäl icke nödvändiggjorde en tjänst av mer kontinuerligt slag så skulle likväl sådan tjänst i stor utsträckning vara nödvändig för att säkerställa att den viktigaste materielen skall fungera omedelbart efter mobilisering eller re- dan under pågående mobilisering. Erfa- renheter från övningar och kontroll av beredskap har enligt uppgift visat, att framför allt den aktuella teletekniska materielen måste vara i drift fortlöpan- de för att icke fel och tidsödande klar- göring skall omintetgöra möjligheterna att hålla erforderliga mobiliserings- och beredskapstider. Motsvarande företeelse i fråga om den flygande personalen be- lyses av det nyss återgivna uttalandet om flygförarnas trim vid återinträde i tjänst efter semester.

Någon principiell ändring inom över- skådlig framtid av nämnda förhållande synes icke sannolik. Det har dock upp— givits, att allteftersom äldre, teleteknisk materiel utbytes mot modernare och mer komplicerad en viss ökning av kra- ven på att materielen hålls i drift kan komma att ske.

Insatsberedskapen Hittillsvarande förhållanden. Organisa- tionen inom flygvapnet kännetecknas som nämnts under punkten 3 av täm— ligen stor överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation. Flyg-, bas-, luftbevaknings- och stridslednings- förband liksom staber finns sålunda till- gängliga redan i fred även om den per— sonella och materiella tillgången icke svarar mot krigsorganisationens krav på kvantitativ omfattning och uthållig- het. Denna organisation har tillkommit bland annat för att möjliggöra upprätt- hållande av en hög insatsberedskap.

Beredskap möjliggöres främst genom att den kvalificerade personalen till större delen är fast anställd och i aktiv tjänst samt att materielen i huvudsak är i daglig tjänst. Den omedelbara insats- beredskapen är emellertid beroende av tillgång till värnpliktig personal så till- vida att en viss styrka ständigt behövs tillhands vid sidan av den aktiva per- sonalen för att insats skall kunna göras. Detta förhållande har varit en avgöran- de orsak till den övergång som skett till fyra inryckningsomgångar årligen för de värnpliktiga.

Av det tidigare anförda framgår att den för flygvapnet gällande organisa- tionen i många stycken kan motiveras med hänvisning till behovet av en or- ganisation för utbildning av flygande personal och för upprätthållande av per- sonell och materiell mobiliseringsbered- skap och vilken organisation är obero- ende av vilka krav som ställs på flyg-

vapnet i fråga om insatsberedskap. En- ligt utredningens mening är därför den insatsberedskap flygvapnet kan prestera i stor utsträckning att se såsom ett utfall av den verksamhet som under alla förhållanden är nödvändig för att tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen.

Förhållandena i början av 1970-talet. Överbefälhavaren har, utgående från 1963 års försvarsbeslut, under hand del- givit värnpliktsutredningen sina allmän- na önskemål i fråga om den framtida insatsberedskapen vid flygvapnet. Dessa önskemål har avsett en insatsberedskap som icke på ett avgörande sätt skilt sig från den som erhållits med nuvarande system.

50111

5. Nuvarande utbildningssystem

De värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet för utbildning Värnpliktig i allmänhet tilldelad flyg- vapnet är enligt värnpliktslagen skyldig tjänstgöra 394 dagar, att enligt Konung- ens bestämmande fullgöras med en förs- ta tjänstgöring om lägst 304 dagar samt högst fyra repetitionsövningar envar om 30 eller 15 dagar. Underofficersut- tagen värnpliktig tilldelad flygvapnet är enligt värnpliktslagen skyldig tjänst— göra under sammanlagt högst 540 dagar. Den som uttagits för utbildning till värnpliktig officer är skyldig att här- utöver fullgöra fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar; uttagning för sådan utbildning må ske endast efter den värnpliktiges medgivande.

Enligt värnpliktslagen gäller härut- över för flygvapnet tilldelade värnplik- tiga i fråga om befälsövningar följande. _ Värnpliktig som genomgått befäls- utbildning eller, utan att ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom befäl må enligt de närmare bestämmel- ser Konungen meddelar kunna åläggas

alt, utöver ovan nämnd tjänstgöring i anslutning till honom åliggande repeti- tionsövning fullgöra befälsövning om- fattande tio dagar eller, om repetitions- övningen omfattar 15 dagar, fem dagar. H Värnpliktig, vilken genomgått under- officers- eller officersutbildning eller, utan att ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom underofficer eller officer, må enligt de närmare bestäm- melser Konungen meddelar kunna åläg- gas att utöver nyssnämnda befälsöv- ningar fullgöra två särskilda befälsöv- ningar, envar om 15 dagar.

Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst är skyldiga fullgöra soldat- och befälsutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring under 394 dagar samt fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar.

Värnpliktslagen ger inga särskilda be- stämmelser om utbildningstid för bli— vande värnpliktigt underbefäl vid flyg- vapnet.

Konungen äger förordna om minsk— ning av tiden för tjänstgöringen i vissa fall. Härvid må bland annat tjänstgö- ringstiden _ dock icke tid för repeti- tionsövningar och befälsövningar _ för- kortas med högst sju dagar.

För närvarande tillämpas de angivna bestämmelserna på följande sätt.

Huvuddelen av de värnpliktiga i all- mänhet fullgör första tjänstgöring under 364 dagar samt en eller två repetitions- övningar under sammanlagt 30 dagar. Luftbevakningsmanskap fullgör första tjänstgöring om 304 dagar och fyra re- petitionsövningar om 30 eller 15 dagar. Värnpliktiga i ekonomitjänst fullgör hela värnpliktstjänstgöringen om 394 dagar i en följd.

Värnpliktig i luftbevaknin-gstjänst, som under sammanlagt minst 15 dagar frivilligt deltagit i tillämpningsövning inom luftförsvaret, må enligt ämbets-

skrivelse den 8 mars 1957 tillgodoräkna denna tjänstgöring såsom under lika lång tid fullgjord författningsenlig repe- titionsövning.

Under grundutbildningens gång ut- väljs bland värnpliktiga, som uppfyller kraven för kvalificerade befattningar, vissa som förordnas till vieekorpral och korpral. Avsikten härmed är att till- godose krigsorganisationens behov av underbefäl samt att under utbildningens gång stimulera den värnpliktige till ökad personlig insats. Sålunda förord- nad värnpliktig blir skyldig att delta i befälsövning i den mån han är krigs- placerad i befälsbefattning.

Värnpliktiga uttagna för underoffi- cersutbildning fullgör första tjänstgö- ring under 450 dagar med återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre omgångar om vardera 30 dagar. Härtill kommer sammanlagt 60 dagar för befälsövningar och särskilda befälsövningar.

Uttagning för utbildning till värnplik- tig officer har under senare år ej ägt rum vid flygvapnet.

Tjänstgöringstiden för grundutbild- ning har i allmänhet förkortats några dagar för att vinna bättre anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern.

För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärn- pliktiga och för utbildning i special- tjänst uttagna värnpliktiga torde få hän— visas till kapitel 29. Dessa värnplikts- kategoriers förhållanden behandlas i återstoden av avdelning VII endast i vissa avseenden. '

Grundutbildningen Utbildningssystemet i stort. Tidigare in- ryckte huvuddelen av flygvapnets värn- pliktiga i två omgångar årligen. Härvid utbildades de värnpliktiga centralt inom flottiljen under ca fem veckor bland annat i markstrid och överfördes sedan till baskompanierna för fortsatt utbild-

ning. Tillgången på värnpliktiga vid baskompanierna kom härvid att variera under året.

Från och med hösten 1961 inrycker huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i fyra omgångar per år. Övergång till det nya systemet gjordes främst för att få tillgång på yrkesutbildade värnpliktiga att medverka vid upprätthållande under hela året av en jämn insatsberedskap, för att mer effektivt utnyttja utbild- ningsorganisationen och för att möjlig- göra ett mer rationellt flygtidsuttag till fördel för de flygande förbandens ut- bildning och beredskap. Den närmare inpassningen under året av de fyra in- ryckningsomgångar på vilka flertalet värnpliktiga i allmänhet är fördelade framgår av bild 25: 1. För värnpliktiga radarobservatörer, omkring 500 värn- pliktiga för år, är utbildningen fördelad på sex inryckningsomgång'ar.

Systemet medger under hela året en jämn tillgång vid baskompanierna om ca tre fjärdedelar av hela årsantalet värnpliktiga som avses för detta än- damål. Tiden för första skedet med den grundläggande utbildningen kunde vid övergången till kvartalssystem för- dubblas till mellan elva och tolv veckor, varigenom huvuddelen av markstrids- utbildningen och hela den grundläggan- de yrkesutbildningen kunnat förläggas

till detta första skede. Detta har enligt den ansvariga myndighetens uppfatt- ning ökat den värnpliktiges personella beredskap i förhållande till tidigare sy- stem. Samtidigt kan den värnpliktige tidigare än förut delta i fältmässiga för— bandsövningar.

Utbildningens mål. Det allmänna ut— bildningsmålet för värnpliktiga i all- mänhet under grundutbildning är föl- jande.

De värnpliktiga skall under utbildningen bibringas en fast disciplin. De skall ges en sådan psykisk och fysisk fostran, som ska- par ansvarskänsla och plikttrohet samt stärker deras självtillit. De skall bibringas förståelse för sambandet mellan vårt lands frihet och den enskildes försvarsvilja.

Genom militärutbildning skall de värn- pliktiga bibringas sådana kunskaper och färdigheter att de kan medverka i mark- försvar och verkskydd.

Genom yrkesutbildning och praktisk yr— kestjänst skall de värnpliktiga bibringas sådana kunskaper och färdigheter i veder- börliga fackbefattningar, att de i krig kan lösa sina uppgifter inom flygvapnets staber och förband. Under utbildningstiden skall de värnpliktiga dessutom fylla en betydelse- full arbetsuppgift inom flygvapnets freds- organisation, sammanhängande med ut- bildningen av annan personal och bered- skapskrav.

Målet för den utbildning i markför- svar, som ingår i militärutbildningen, är preciserat till bland annat förmåga

Bild 25: 1. Grundutbildningens nuvarande inpassning m. m. för flertalet värnpliktiga i allmänhet vid

flygvapnet UTBILDNINGS- ANTAL 'u_" OMGÅNG DAGAR ÅR1 ÅR 2 15/2 12/2 1 361 L J "75 7/5 2 364 L 16/a I 38 3 362 L 1 8/11 411 4 360 !

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

att genomföra aktivt försvar av mot— ståndsnästen (arbetsplatser m. ni.) så- som enskilda soldater inom grupp (plu- ton). Målet för den nämnda verkskydds- utbildningen är att ge god förmåga att vidta personliga skyddsåtgärder mot ABC-stridsmedel och förmåga att under befäls ledning vidta för förbandet ge- mensamma åtgärder för skydd mot flyg, ABC-stridsmedel och brand samt för fältarbeten. Utbildningsmålen i militär— utbildningen skall i huvudsak vara upp— nådda efter omkring elva veckor.

Som exempel på mål för yrkesutbild- ningen kan nämnas att en värnpliktig mekaniker efter omkring elva veckors utbildning skall kunna godkännas som andre hjälpmekaniker på flottiljens egen krigsflygplantyp. För en värnpliktig flygplanmekaniker innebär godkännan- det som andre hjälpmekaniker att han vid enklare service på flygplan får ut- föra ett antal åtgärder »positioner» _ på eget ansvar men under ledning av fast anställd tekniker. Efter ytterligare tio veckor skall den värnpliktige kunna godkännas som förste hjälpmekaniker, d. v. s. kunna utföra ytterligare service på flottiljens krigsflygplan. Vid utbild- ningens slut skall den värnpliktige kun- na vidta vissa åtgärder även på tre and— ra flygplantyper. Flygplanmekanikern

skall vid utbildningens slut, ifråga om flottiljens krigsflygplan, även kunna ut— föra de åtgärder som ankommer på vapenmekaniker. Utbildningen och den praktiska yrkestjänsten avses ge de värnpliktiga flygplanmekanikerna sådan rutin att de i krig kan tjänstgöra som mekaniker och självständigt utföra så kallad A- och B—service, d. v. s. klar- göring av flygplan tankning, ladd- ning och funktionskontroll i anslut— ning till flygpass.

Utbildningens innehåll. Huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i allmänhet utbildas lokalt vid respektive flottiljer. Till förfogande för utbildningen står härvid omkring '2 100 utbildningstim- mar, motsvarande omkring 47 effektiva utbildningsveckor. Fördelningen i stort av denna tid på militärutbildning, grundläggande yrkesutbildning m. m. och på olika utbildningsskeden framgår av tabell 25: 1.

Avvägningen mellan de olika skedena har gjorts så, att huvuddelen av militär- utbildningen genomförs under första skedet, medan andra skedet i princip endast omfattar utbildning för att vid- makthålla förvärv-ade färdigheter.

Av yrkesutbildningen inrymmes den grundläggande delen under första ske— det medan den fortsatta utbildningen

Tabell 25: 1. Nuvarande fördelning av utbildningstiden för flertalet värnpliktiga i allmänhet vid flygvapnet

Utbildningstid i timmar Utbildning m. m. Första Andra Summa skedet skedet

Militärutbildning ............... 300 150 450 Grundläggande yrkesutbildning. . 190 190 Fortsatt yrkesutbildning och prak-

tisk yrkestjänst .............. — 1 370 1 370 Reserv ....................... 30 75 105

Summa 520 1 595 2 115

Anm. Utöver i tabellen redovisad tid, vilken motsvarar 45 tim- mar per utbildningsvecka, tillkommer tid för inre tjänst.

samt praktisk yrkestjänst dominerar andra skedet. Inom ramen för den prak- tiska yrkestjänsten äger formell och till- lämpad förbandsutbildning rum.

Det är främst kravet på omfattningen av militärutbildningen och den grund- läggande yrkesutbildningen som bestämt tidslängden av första skedet till omkring 11,5 veckor och därmed antalet inryck- ningsomgångar till fyra per år.

Utbildningstiden för militärutbild- ningen, 450 timmar, fördelar sig på oli- ka övningsgrenar på sätt framgår av tabell 25: 2.

Inom militärutbildningen överväger den enskilda utbildningen och upptar ungefär dubbelt så lång tid som för- bandsutbildningen.

Avvägningen mellan formell och till- lämpad utbildning är sådan att den for- mella utbildningen överväger. Tillämp- ningsövningar och den del av övrig ut- bildning, som normalt bedrivs i tilläm- pad form, ianspråktar tillsammans un- gefär 20 procent av den totala utbild- ningstiden för militärutbildning.

I fråga om yrkesutbildningen och den praktiska yrkestjänsten har det tidigare framgått att av tillgänglig utbildnings- tid normalt 190 timmar avses för grund- läggande yrkesutbildning medan åter- stående tid ägnas åt fortsatt yrkesut- bildning och praktisk yrkestjänst. Inne- hållet i den grundläggande yrkesutbild-

ningen varierar från yrkesgren till yr- kesgren.

Hela den grundläggande yrkesutbild- ningen, d. v. 3. första skedets 190 tim— mar, är i princip att betrakta som en- skild formell utbildning. Den fortsatta yrkesutbildningen och den praktiska yrkestjänsten under andra skedet kan närmast anses vara enskild utbildning i »förbandsram» (exempelvis i klargö— ringslag). Detta skede börjar innan den värnpliktige är färdig med sin enskilda yrkesutbildning.

För de värnpliktiga som under andra skedet är placerade vid basförband be- drives sedan år 1964 inom ramen för den fortsatta yrkesutbildningen bas- tjänstutbildning enligt särskild plan. Bastjänstutbildning innebär utbildning inom olika bastjänstgrenar och krigsbas- förband med huvudsyfte att under för- hållanden som råder vid flygbas under mobilisering och krig tillämpa de kun— skaper och färdigheter som inlärts i samband med den grundläggande och fortsatta utbildningen.

Bastjänstutbildningens mål är att lära den enskilde att fullgöra sina uppgifter i krigsbefattning inom basbataljon och att lära de olika förbanden inom bas- bataljon att fullgöra dem i krig åvilande uppgifter.

Bastjänstutbildningen meddelas såsom enskild utbildning och förbandsutbild-

Tabell 25: 2. Nuvarande fördelning av tiden för militärut- bildning för flygvapnets värnpliktiga på övningsgrenar

Ungefärligt antal timmar Övningsgren .. Forsta Andra skedet skedet Summa Allmän soldatutbildning ........ 52 84 136 Markförsvarsutbildning ......... 1 92 24 216 Verkskyddsutbildnlng .......... 56 6 62 Tillämpningsövning ............ 36 36 Summa 300 1 50 450

ning, varvid den senare avser basbatal- jon (reducerad) eller delar därav.

För bastjänstutbildning avdelas under andra skedet maximalt 140 timmar be- roende på den värnpliktiges befattning inom basbataljonen. Omfattningen idet enskilda fallet bestäms av de övningar som skall genomföras enligt anvisning- arna för bastjänstutbildningen. För vissa kategorier fordras totalt endast ca 30 timmar medan framförallt för värnplik- tiga i stationskompani den maximala tiden måste utnyttjas. I angiven tid in- räknas icke tid för alla tillämpnings- övningar inom flottilj, sektor och eska- der, under vilka basbataljon (delar där— av) har övningsorganiserats.

Bastjänstutbildningen bedrivs i lämp- lig stegringsföljd, i princip först som erforderlig enskild utbildning inom re- spektive bastjänstgren, därefter som för- bandsutbildning inom krigskompaniets (motsvarande) ram inom de olika bas- tjänstgrenarna, och slutligen som för— bandsutbildning avseende krigsbataljon. Den värnpliktiga personalen skall med» delas enskild utbildning och erforderlig del av den förbandsutbildning, som be- drivs inom krigskompaniets ram, före tidpunkten för krigsplacering. Utbild- ningen skall bedrivas så att krigsplace- ring kan ske efter sex månaders grund- utbildning, d. v. 5. efter tre månader av andra skedet.

Vad som är att betrakta som för- bandsutbildning omfattar för basförban- den, sedan bastjänstutbildningen kom- mit till stånd, följande. För det första ingår i bastjänstutbildningen ett icke obetydligt mått av formell och tillämpad förbandsutbildning. För det andra om- fattar förbandsutbildningen ytterligare tillämpad förbandsutbildning under en period om ca två veckor varje kvartal. Denna period förläggs till slutet av tjänstgöringstiden för den äldsta värn- pliktsomgången i förbandet. Den en-

skilde värnpliktige kommer följaktligen att delta häri under tre perioder. Ut- bildningen under en sådan period om- fattar främst verksamheten i klargö- ringsområde, ammunitions- och driv- medelsförsörjning samt fältarbeten och försvar av näste och arbetsplats. För det tredje gäller att hela verksamheten un- der andra skedet i princip bedrivs så- som ett lagarbete, varigenom den värn— pliktige får en betydande rutin i den del av verksamheten som direkt sam- manhänger med de tekniska arbetsupp- gifterna. Förbandsutbildningen vid stridslednings- och luftbevakningsför- banden samt vid övriga förband har i princip en uppbyggnad motsvarande den för basförbanden angivna. Verk- samheten under fredsutbildningen vid stridslednings— och luftbevakningsför- banden har oftast större överensstäm- melse med funktionen i krig vad gäller tjänstgöringsplats och metodik än vid basförbanden. Behov av särskild utbild- ning, motsvarande bastjänstutbildning- en, har därför icke ansetts föreligga för dessa förbands del.

övningsuppehåll. De värnpliktiga i allmänhet erhåller under grundutbild- ningen övningsuppehåll med samman- lagt omkring 35 dagar. Härav avser 14 dagar sommaruppehåll, ca 17 dagar up- pehåll vid jul och nyår samt högst fyra dagar uppehåll vid annan tid under året.

Utbildningens organisation. Huvud- delen av flygvapnets värnpliktiga i all- mänhet utbildas lokalt vid respektive flottiljer.

Centralisering .av den grundläggande utbildningen har i princip skett för de yrkesgrenar, där antingen utbildningens kvalificerade natur bedömts fordra cen- tral utbildning och/eller där antalet värnpliktiga per flottilj varit så lågt att en centralisering bedömts göra utbild- ningen mera rationell. Sådan centrali-

serad utbildning sker för exempelvis radarobservatörer, robotmekaniker och väderbiträden.

Under första skedet sker utbildningen centralt inom flottiljen vid specialkom- paniet medan under andra skedet ut- bildningen sker vid de olika baskompa- nierna eller vid övriga tjänsteställen.

Befälsutbildning. Utbildningen av un— derbefäl sker inom ramen för samma tid för grundutbildning som gäller för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet och sker i nära anslutning till dessa värn- pliktigas utbildning. Utbildningen av de underofficersuttagna värnpliktiga sker i huvudsak helt skilt från nyssnämnda utbildning. En närmare redogörelse för nuvarande befälsutbildning lämnas i nästföljande kapitel.

Repetitionsutbildninge—n

Skyldigheten för de värnpliktiga vid flygvapnet att fullgöra repetitionsövning har som framgått av kapitel 2 växlat. För värnpliktiga som utbildades under åren 1941—1948 omfattade den 90 da- gar, för dem som utbildades åren 1948— 1951 förelåg överhuvudtaget ingen sådan skyldighet och för värnpliktiga som ut- bildats därefter har den i det övervägan- de antalet fall varit 30 dagar vid behov fördelade på två övningar.

De nämnda växlingarna i tjänstgö- ringsskyldighetens omfattning har för- svårat en systematisk repetitionsutbild- ning vid flygvapnet.

Repetitionsövning används numera antingen för tjänstgöring i krigsbefatt— ning eller för omskolning till ny krigs— befattning.

Vid större övningar då förband upp- satts enligt krigsorganisationen har värnpliktiga i mycket stor utsträckning måst lånas från andra förband. De värn- pliktiga har visserligen fått öva i sin krigsbefattning men sällan i rätt för- band och har härigenom icke fått till-

fälle att med sina krigsplacerade kam— rater sammansvetsas till ett krigsför- band.

För värnpliktiga, som skall tjänstgöra i krigsbefattning, organiseras utbild- ningen i princip såsom för värnpliktiga, som fullgör grundutbildning. Vid repe- titionsövning av 30 dagars längd inne— bär detta att grundläggande utbildning (repetition och komplettering) normalt sker centralt inom flottiljen under ca en fjärdedel av tjänstgöringstiden, me- dan återstående tid utnyttjas för tilläm- pad yrkestjänst i krigsbefattning vid respektive kompani eller motsvarande enhet. Normalt äger utbildningen rum i samband med större tillämpningsöv- ning.

För värnpliktiga, som skall omskolas, sker utbildningen antingen centralt vid utbildningsanstalt eller en viss flottilj eller decentraliserat till respektive flot- tiljer. Härvid eftersträvas en begräns- ning av omskolningskursernas längd till 15 dagar för att medge att resterande repetitionsuthildningstid —— 15 dagar för större delen av flygvapnets värnplik- tiga skall kunna ske i form av del— tagande i större övningi den nya krigs- befattningen. Systemet har icke medgi- vit, att den värnpliktige alltid kunnat fullgöra repetitionsövning i det för- hand, som han varit krigsplacerad vid.

Inkallelserna skiftar till omfattning och tidpunkt år från är, antingen med hänsyn till tidpunkten för större öv- ningar eller med hänsyn till lämpliga tider för omskolningskurser vid respek- tive flottilj. Större tillämpningsövningar som flygvapenövning och eskaderövning förlägges i allmänhet till vår eller höst beroende på utbildningsrytmen vid flyg- förbanden.

Antalet värnpliktiga inkallade till re— petitionsutbildning har i allmänhet ut- gjort ca 2 500 värnpliktiga årligen, dock att de år då flygvapenövning ägt rum

antalet stigit till ca 5 000. Vid anslags- äskanden synes man dock i regel ha räknat med mer omfattande inkallelser. Exempelvis räknades för budgetåren 1962/63 och 1963/64 med ca 220 000 tjänstgöringsdagar för dylik verksam- het, för budgetåret 1964/65 med 87 000 dagar och för budgetåret 1965/66 med 156 000 dagar.

'6. Granskning av nuvarande utbildnings- system. Behovet av förbättringar

Värnpliktsutredningen granskar i det följande översiktligt det nuvarande ut- bildningssystemet mot bakgrund av de allmänna riktlinjer som utredningen i avdelning III angivit så långt möjligt böra följas för de olika försvarsgrenar- nas del vid utformningen av ett fram- tida värnpliktssystem. Som underlag för granskningen har, på sätt närmare ut- vecklas i kapitel 1, förelegat främst ut- redningens egna studier på fältet innefattande bland annat intervjuer med personal ur alla kategorier —— utbild- ningsbestämmelser, utbildningsplaner och utbildningsrapporter. I det följande redovisas framför allt de punkter där behov av förbättringar visat sig före- ligga.

Grundutbildningen

Värnpliktsutredningen har i det före- gående förordat att med hänsyn till kri— gets krav de värnpliktiga inom hela krigsmakten skall meddelas en likformig allmänmilitär utbildning av visst inne- håll och omfattning. Denna skall ha till syfte att sätta den värnpliktige i stånd att i alla lägen skydda sig och bistå kamrater under svåra yttre förhållanden samt att försvara sig själv och den enhet där han verkar. Enligt nu gällande utbildningsbestämmelser för de värn- pliktiga vid flygvapnet skall de värn- pliktiga erhålla allmänmilitär utbild-

ning av ungefär den sammanlagda om- fattning som utredningen i det före- gående angivit men med någon annan fördelning av timantalet på utbildnings- grenar. Denna utbildning är enligt be- stämmelserna förlagd till både första och andra skedena. Utredningen har emellertid funnit, att värnpliktiga vid några flottiljer under andra skedets ut- bildning ej erhållit all den markstrids- utbildning som bestämmelserna anger. Därjämte har utredningen kommit till den uppfattningen att de värnpliktigas kunskaper på hithörande område i en del fall varit alltför skolmässiga och alltför litet befästa genom upprepad praktisk tillämpning. Det är således an- geläget att genomföra en viss omfördel- ning av innehållet i flygvapnets nuva- rande allmänmilitära utbildning, vidare att söka skapa reella förutsättningar för att planlagd utbildning också kommer till stånd, samt slutligen att tillse att den tillämpade delen av utbildningen ges tillräcklig omfattning.

Utredningen har hävdat, att av studie- sociala skäl mer än två studieterminer icke bör tas i anspråk av den värnplik- tige för militär grundutbildning. —— Grundutbildningens nuvarande längd för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet är i och för sig sådan att den medger att nämnda krav kan tillgodoses. Vä- sentligen är emellertid detta en fråga om när under året tjänstgöringen in- passas. Med nuvarande inrycknings- tider för de flesta värnpliktiga vid flyg- vapnet, nämligen i mitten av månaderna februari, maj, augusti och november, kommer vid 364 dagars grundutbildning och den inpassning under året av den civila skolutbildningen som man i fram- tiden har att räkna med att tas i an- språk tid som helt eller delvis omfattar tre, tre, två och tre studieterminer. Nu- varande inpassning är således ur studie- social synpunkt mindre lämplig.

Enligt utredningens mening vore det i och för sig önskvärt att grundutbild- ningen för alla värnpliktiga vid flyg- vapnet för framtiden ordnades så att den i motsats till vad nu är fallet tog i anspråk tid inrymmande högst två stu- dieterminer. Därest så icke låter sig göra, med hänsyn till de speciella för- hållandena vid flygvapnet, bör i vart fall eftersträvas att för en betydande del av de värnpliktiga vid flygvapnet ordna utbildningen på angivet sätt och att vid de värnpliktigas fördelning på inryck- ningsomgångar m. m. beakta den enskil- des studieförhållanden. För att kunna möta det framtida behovet hos de värn- pliktiga av studiesocialt anpassad ut- bildning bör härvid enligt utredningens bedömanden _ vilka gjorts mot bak- grund av i kapitel 7 redovisade progno— ser beträffande antalet gymnasieutbil- dade minst hälften av värnplikts- kontingenten ha sin utbildning inpassad under året på ett studiesocialt lämpligt sätt.

Repetitionsu[bildningen

Värnpliktsutredningen har i avdelning III anfört, att det inom nuvarande värn- pliktssystem icke är möjligt att utnyttja vissa överskott av värnpliktiga tillhö— rande flottan och flygvapnet för att täc- ka brister inom övriga delar av försva- ret. Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet efter grund- utbildningens slut har skyldighet att fullgöra ytterligare tjänstgöring av till- räcklig omfattning kan personalen då eller senare överföras i fredstid till ar- mén eller kustartilleriet och där om- skolas för nya uppgifter. Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värn- pliktstillgångar motiverar sålunda en- ligt utredningen att samtliga värnplik- tiga inom krigsmakten åläggs en i hu— vudsak likvärdig repetitionsövnings— skyldighet och att denna skyldighet

fullgöres successivt under värnplikts— tiden med ungefär samma intervall in- om olika försvarsgrenar. Därjämte mås- te, för att överföring skall vara möjlig, samtliga värnpliktiga bibringas vissa likformiga allmänmilitära kunskaper oavsett inom vilken försvarsgren de grundutbildats. Från dessa utgångs— punkter förordas att flygvapnets årliga värnpliktskontingent bör delas upp i två delar, varav en del (del A) avses för omsättning av krigsorganisationen, var— vid den värnpliktige förutsättes vara krigsplaceringsbar till och med 47 års ålder, och en del (del B) avses för vid- makthållande av fredsorganisationen och efter grundutbildningens slut dis- poneras på det för hela försvaret lämp— ligaste sättet.

Det nyss återgivna systemet innebär, att de tidigare återgivna normerna för krigsplacering av värnpliktiga vid flyg- vapnet ändras, så att den värnpliktige utnyttjas i krigsorganisationen avsevärt längre än nu i många fall sker. Systemet förutsätter, att den allmänmilitära ut- bildningen vid flygvapnet ges ett något ändrat innehåll; detta har tidigare be— rörts. övervägandena rörande repeti- tionsutbildningens utformning måste ske mot den sålunda angivna bakgrun- den.

Värnpliktsutredningen har i avdel- ning III, under hänvisning till att med hänsyn till krigets krav någon tid för kompletterande utbildning efter mobili- sering icke kunde påräknas, anfört att de värnpliktiga inom hela krigsmakten måste ges en sådan repetitionsutbildning att de kan bibehållas vid krigsanvänd— barhet under hela värnpliktstiden, d. v. 5. under omkring 27 år. Detta för— hållande fordrar att den värnpliktige under nämnda tid deltar i flera övning- ar och att dessa övningar var för sig har en viss minsta längd. Den för flertalet

av de värnpliktiga vid flygvapnet för närvarande gällande omfattningen av repetitionsövningsskyldigheten, sam- manlagt 30 dagar, medger emellertid icke en vidmakthållande utbildning av tillräcklig omfattning även om ansprå— ken på den enskilda övningens längd sättes lågt. Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller repeti- tionsutbildning måste därför utökas. Utredningen har vidare i avdelning Ill under hänvisning till det nämnda kravet på krigsanvändbarhet omedel- bart efter mobilisering anfört, att det bör eftersträvas att låta repetitionsut- bildningen inom hela krigsmakten ske i form av övningar i krigsförband, be- nämnda krigsförbandsövningar. Härvid har förordats att förbanden övas i fyra- årsrytm. Härtill må endast erinras om att den nuvarande repetitionsövnings-

verksamheten vid flygvapnet icke sker i sådan form utan i form av tillfälligt organiserade övningsförband och att en radikal omläggning härvidlag därför måste ske.

Vid förband med särskilt kvalificera— de uppgifter bedöms enbart övning vart fjärde är otillräcklig. Komplettering av systemet måste därför såsom angivits i avdelning III —— ske med mellanlig- gande särskild övning för befäl i nyckel- befattning. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik och utrustning bör övningen utökas till att omfatta även menig personal i för förbandets funktion väsentliga befattningar.

Slutligen har utredningen i avdelning III förordat införande vid samtliga för- svarsgrenar av en helt ny typ av övning, mobiliseringsövning.

KAPITEL 26

Grundutbildningen vid flygvapnet

1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen

Medan utredningens arbete pågått har vissa väsentliga reformer ägt rum av grundutbildningen vid flygvapnet. Så- lunda övergick man år 1961 från att utbilda de värnpliktiga med fördelning på fyra i stället för som tidigare två om- gångar varje år. Vidare har under år 1964 tillkommit en fastare plan av den fortlöpande bastjänstutbildningen. Er- farenheterna från den förstnämnda re- formen har utredningen kunnat utnytt- ja, medan tillräckliga erfarenheter av den nya bastjänstutbildningen icke före- legat.

Vid beräkningen av utbildningsbeho- vet för vissa värnpliktiga, vars behov av grundutbildning bestäms i huvud- sak endast av den värnpliktiges eget utbildningsbehov för krigsbefattning har ledning kunnat hämtas från utred- ningens motsvarande beräkningar be- träffande armén. Vad gäller robotför— banden har härvid beaktats de tekniska olikheter som i vissa avseenden förelig- ger mellan arméns och flygvapnets ro- botförband.

2. Riktlinjer för utformningen av grund- utbildningen

Utbildningsmål I kapitel 9 har utredningen anfört att grundutbildningen bör ha till mål att

ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid grundutbildningens

slut är krigsplaceringsbar i den eller de befattningar för vilka han utbildas.

För att detta mål skall kunna nås, måste den värnpliktige utbildas att lösa sina uppgifter enskilt och i förhand under förhållanden som så nära som möjligt svarar mot dem han kan komma att ställas inför i krig. Därvid mäste uppmärksammas även de krav som ställs på förmågan att medverka i yt- försvaret.

Utbildningsorganisationens principiella uppbyggnad

Syftet med grundutbildningen vid flyg- vapnet är icke blott att ge den värn- pliktige sådan utbildning att han kan krigsplaceras utan också, i de flesta fall, att ge möjlighet att med de värnpliktiga kontinuerligt vidmakthålla en organisa— tion för utbildning av annan personal och att upprätthålla mobiliseringsbered- skap och insatsberedskap.

De två sistnämnda syftena —— att kunna bilda en utbildningsorganisation och att kunna upprätthålla viss bered— skap har hittills på ett avgörande sätt påverkat utbildningens uppbygg- nad vid flygvapnet. Utbildningsorgani- sationens utseende är i sin tur bestäm- mande för flygvapnets behov av värn- pliktiga i fred. Detta behov överstiger enligt utredningens bedömande avse- värt det antal värnpliktiga som erford- ras för att omsätta krigsorganisationen, vartill återkommes i det följande.

Av den i föregående kapitel lämnade

redogörelsen för de krav som ställs av flygutbildningen och av mobilise- rings— och insatsberedskapen framgår, att det icke nu är anledning att räkna med några större förändringar i dessa hänseenden men att förutsättningarna härvidlag är något osäkra.

Nuvarande organisation för att till- godose dessa krav innebär vad gäller baskompaniema, såsom framgår av re- dogörelsen i föregående kapitel, att dessa var tredje månad tillförs ett antal värnpliktiga som tidigare erhållit tre månaders utbildning vid specialkom— pani. Varje baskompani kommer alltså att innehålla värnpliktiga på tre olika utbildningsnivåer, nämligen med tre till fem månaders, med sex till åtta måna— ders och lned nio till elva månaders tidigare utbildning.

Enligt utredningens mening ger detta utbildningssystem i vissa hänseenden stora fördelar. Sålunda ges de flygande förbanden härigenom möjligheter att fördela sin flygverksamhet tämligen jämnt över hela året, vilket för denna utbildning ansetts vara nödvändigt. Systemet ger goda möjligheter att ut- bilda den värnpliktige att verka såsom medlem i ett förband genom att all ut- bildning sker inom förbandsram från och med den fjärde månaden. Där- jämte erhålles en jämn belastning på specialkompaniet, vilket gör det möj- ligt att rationellt utnyttja detta kompa- nis instruktörspers'onal. Slutligen ger denna organisation, som i stor ut- sträckning innebär att ett för krigsorga- nisationen väsentligt förband kan di- rekt övergå från freds- till krigsorgani- sation, goda förutsättningar för att hålla en hög mobiliserings- och insats- beredskap.

Å andra sidan medför det tillämpade systemet viss nackdel för värnplikts- utbildningen. Eftersom baskompaniet består av värnpliktiga på olika utbild-

ningsnivåer, uppkommer nämligen svå- righeter att anordna de värnpliktigas utbildning så att den innebär en suc— cessiv stegring av utbildningens svå- righetsgrad under hela utbildnings- tiden, varigenom förbandsutbildningen försvåras.

Värnpliktsutredningen finner sig, med hänsyn till vad chefen för flygvapnet anfört om betydelsen av jämn tillgång till baspersonal och till vad överbefäl- havaren anfört om insatsberedskapen, böra räkna med att utbildningsorgani— sationen vid flygvapnet i stort sett skall ha nuvarande principiella uppbyggnad under överblickbar framtid.

För att tillgodose de i det föregående angivna kraven som ställs av flygut- bildningen och av mobiliserings- och insatsberedskapen har hittills tagits i anspråk ett visst antal värnpliktiga un- der i allmänhet ca nio månader räknat från den tidpunkt då vederbörande efter första skedets grundläggande ut- bildning överförts från specialkompani till baskompani. Baskompaniets tillgång till värnpliktiga under fortsatt yrkes- utbildning och i praktisk yrkestjänst, för helt år räknat, har alltså utgjort tre fjärdedelar av det antal värnpliktiga som årligen tilldelats kompaniet. önske- målet har hittills varit att få denna till- gång i princip fördelad jämnt över hela året. Den hittillsvarande utbild- ningsorganisationen har tillgodosett detta önskemål.

Även om med hänsyn till den fly- gande personalen det föreligger ett ge- nerellt önskemål om att ha en jämn tillgång till värnpliktiga vid baskompa- niet, så är det ostridigt att under delar av året flygverksamheten har mindre omfattning än under året i öv- rigt. I den mån nedgången i flygverk- samhetens omfattning beror på orsaker som icke kunnat helt förutses, så är möjligheterna att utnyttja nedgångarna

för beskärningar av basorganisationen tämligen små. I den mån däremot ned- gången kan förutses — exempelvis där- för att den beror på semestrar eller hel- ger —— synes vissa möjligheter föreligga till beskärningar. De perioder, under vilka på angivet sätt en minskning kan ske av värnpliktsstyrkan, är korta. De kan därför enligt utredningens bedö- mande icke utnyttjas för att minska värnpliktskontingentens storlek utan endast för att i vissa fall något förkorta utbildningstidens längd.

Baskompaniernas fredsuppgifter om- fattar emellertid som tidigare nämnts också upprätthållande av viss mobili— serings- och insatsberedskap. Enligt värnpliktsutredningens mening innebär en mindre uttunning i baskompanier- nas personalstyrka under semesterpe— riod och större helger i enlighet med vad som nyss anförts ingen påtaglig förändring av möjligheterna att upp— rätthålla ifrågavarande beredskap.

Den nuvarande fredsorganisationen av stridsledningen och luftbevakningen samt av flygvapnets övriga enheter mot- svarar till sina principer den som an- givits för baskompanierna. De synpunk- ter utredningen anfört om basorganisa- tionen är i allt väsentligt tillämpliga också på nu ifrågavarande delar av flygvapnet. Dock bör observeras, att behovet av personal för stridsledning och luftbevakning obetydligt eller icke alls nedgår under perioder av liten flygverksamhet.

I fråga om personalbehovet för strids- ledningen och luftbevakningen är vida- re att märka följande. Flygvapnet kom— mer i början av 1970-talet att ha till- förts bland annat ny materiel för cen- traler och radarstationer. Krigsorgani- sationens behov av personal för den- na materiel är i huvudsak klarlagt me- dan behovet av årlig tilldelning av värn- pliktiga för att i fred hålla materielen

i drift ännu är osäkert med avseende på sin storlek. Detta sammanhänger med den grad av överensstämmelse som måste föreligga mellan fredsorganisa- tion och krigsorganisation. Hithörande förhållanden påverkas av stridsled- ningsorganens tekniska utformning, av flygförbandens behov av stridsledning för sin utbildning samt av insatsbered- skapskrav. Dessa problem har under värnpliktsutredningens arbete utretts inom flygvapnet. Såvitt värnpliktsut- redningen kan finna medger de av ut- redningen beräknade fredsbehoven av värnpliktiga att stridsledningsorganisa— tionen i fredstid kan ges av chefen för flygvapnet åsyftad omfattning.

Vid sin beräkning av storleken på flygvapnets värnpliktskontingent har värnpliktsutredningen funnit sig böra utgå från nuvarande organisation av baskompanier m. fl. enheter men med anpassning av enheternas antal till det läge som beräknas råda omkring år 1971 med en organisation enligt 1963 års försvarsbeslut. Härvid har utred— ningen kommit fram till att behovet av värnpliktiga vid nämnda tidpunkt är sammanlagt ca 7650 värnpliktiga för år, inbegripet personal för rekryte— ring av samtliga kategorier fast anställ- da. Denna siffra överensstämmer med den i underlaget för 1963 års för- svarsbeslut för flygvapnet angivna (jfr kap. 5). Siffran är som framgår av re- dovisningen av förutsättningarna för densamma på vissa angivna punkter osäker (jfr vad som tidigare anförts om utbildningen av den flygande persona- len och om ny materiel till stridsled- ningen och luftbevakningen).

I beräkningarna har i princip räk- nats med nuvarande fördelning av ar- betsuppgifterna i fred mellan värn- pliktig personal och annan personal.

Antalet 7650 fördelar sig på värn—

Tabell 26:1 Med utgångspunkt i 1963 års försvarsbeslut beräknad fördelning omkring år 1971 av flygvapnets värnpliktskontin— gent på värnpliktskategorier

. Antal Kategori värnpliktiga Värnpliktiga i allmänhet utom i handräcknings- tjänst samt underbefäl. 6 3401

Värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst. . . 900 Värnpliktiga uttagna för utbildning i special— tjänst ................ 30 Värnpliktiga uttagna för underofficersutbildning 703 Blivande aktiv personal och reservofficerare. . . . 310s Summa 7650

1 Varav ca 720 för utbildning till underbefäl. 2Ett antal underofficersuttagna värnplik- tiga vidareutbildas till värnpliktiga officerare. Behovet härav utgör 10 per år. * Utom tekniker, som i allmänhet rekryteras bland dem som eljest fullgjort värnpliktsut- bildning vid flygvapnet. pliktskategorier på sätt framgår av ta- bell 26: 1, varvid bör beaktas att i freds- organisationen gränsen mellan befatt- ningar som bör bestridas av handräck- ningsvärnpliktiga och sådana som bör bestridas av andra värnpliktiga är nå- got obestämd. Av det nämnda antalet värnpliktiga kommer ca två tredjedelar att tjänstgö- ra i basorganisationen och återstoden inom övriga verksamhetsområden. Den angivna siffran för blivande stampersonal och reservofficerare av- ser närmast det antal värnpliktiga som ur behovssynpunkt erfordras för att omsätta organisationen. Antalet av- gångar under utbildningen är på vissa linjer förhållandevis stort. Det krävs därför att ett större antal elever på— börjar utbildningen än vad tabellen anger. De under utbildningen avgångna eleverna överförs till annan utbildning inom flygvapnet eller till annan för-

svarsgren. Antalet värnpliktiga på de sistnämnda utbildningsområdena måste därför i princip från början vara nå— got lägre än vad behovet anger så att utrymme föreligger för att motta de överförda värnpliktiga.

Utredningen har i föregående kapi— tel (punkten 4) framhållit, att fredsor- ganisationens behov av personal bland annat beror på flygutbildningens om- fattning och att denna i sin tur beror på det framtida flygplanantalet, den framtida flygförarorganisationen och den allmänna flygträningens omfattning i framtiden, allt faktorer i fråga om vil- ka viss osäkerhet föreligger.

Allmänt vill utredningen anföra föl- jande om effekten på fredsorganisatio- nen av förändringar i dessa faktorer. Sådana förändringar av dessa faktorer som medför mindre nedgångar i flyg- tidsuttaget men inga ändringar av an- talet baskompanier torde i regel icke få någon effekt på personalbehovet vid baskompanierna; däremot torde de på- verka storleken av den tid som kan dis- poneras för annan utbildning än den som sammanhänger med de värnplikti- gas dagliga medverkan under andra ske- det vid utbildningen av den flygande personalen. Större ändringar av flyg- tidsuttagets sammanlagda storlek får sannolikt till resultat att antalet baskom- panier och därmed också behovet av värnpliktiga ändras. Samtidigt kommer sannolikt också belastningen på det enskilda kompaniet att ändras; i vilken riktning denna förändring kommer att gå kan icke nu anges. Det bör emeller- tid beaktas, att ändringen av antalet baskompanier i huvudsak bestämmes av krigsorganisationens omfattning, främst med avseende på flygande för- hand, och icke av flygtidsuttagets stor- lek. Av det anförda torde framgå, att ändringarna i fredsbehovet av värn- pliktiga icke med hjälp av någon enkel

formel kan härledas ur ändringar i flygtidsuttag och krigsorganisation utan vid varje tillfälle måste bedömas med hänsyn till den kombination av utgångs— värden som då föreligger. Det torde därför, då ändringar av ifrågavarande utgångsvärden sker, också böra upp- märksammas hur därvid fredsorgani- sationens behov av värnpliktiga kom- mer att påverkas.

Övervägandena om behovet av värn- pliktiga har i det föregående gjorts med den förutsättningen att tillgången på yrkesanställd personal av olika slag va- rit given och att skillnaden mellan be— hov i fred av personal och tillgång i fred på yrkesanställd personal skolat tillgodoses av värnpliktiga under grundutbildning.

Sammanfattningsvis vill utredningen utgå från, under hänvisning till de krav som ställs på utbildningen av den fly- gande personalen samt av mobiliserings- beredskapen och insatsberedskapen, att utbildningsorganisationen vid flygvap- net under överblickbar framtid i stort sett skall ha nuvarande principiella uppbyggnad. Utredningen har funnit sig böra räkna med ungefär samma stor- lek på den årliga värnpliktskontingen- ten vid flygvapnet som anges i under- laget för 1963 års försvarsbeslut, näm- ligen 7 650. Utredningen framhåller vi- dare att det underlag varpå beräkning- arna grundats på vissa angivna punkter är osäkert.

3. Grundutbildningens längd Flertalet värnpliktiga i allmänhet Utredningen har i det föregående fun— nit sig för flygvapnet böra godta en så- dan uppbyggnad av de värnpliktigas grundutbildning som i princip svarar mot den nuvarande. Denna uppbyggnad

har på ett avgörande sätt bestämts av syftet att med de värnpliktigas hjälp kunna bilda en utbildningsorganisation som kan tjäna utbildningen av personal inom flygvapnet och upprätthålla viss beredskap. Den sålunda godtagna upp- byggnaden innebär att huvuddelen av de värnpliktiga under ca tre månader, utbildningens första skede, genomgår en skolmässigt organiserad utbildning vid specialkompani och därefter under ca nio månader, utbildningens andra ske- de, tjänstgör vid baskompani eller mot— svarande enhet.

Den värnpliktiges tjänstgöring under första skedet, bör såsom också nu är fallet, inriktas uteslutande på den värn- pliktiges egen utbildning.

Vid basförbanden bör de värnplik- tigas tjänstgöring under andra skedet, såsom också hittills skett, tjäna flera syften. För det första bör tjänstgöring- en ge den värnpliktige den ytterligare utbildning av olika slag som erfordras för att denne senast vid grundutbild- ningens slut skall vara krigsplacerings— bar. För det andra bör tjänstgöringen göra det möjligt att vidmakthålla den utbildningsorganisation som erfordras för utbildning av främst den flygande personalen. För det tredje skall tjänst- göringen sätta flygvapnet i stånd att upprätthålla erforderlig mobiliserings- och insatsberedskap.

Syftet att upprätthålla viss mobilise- rings- och insatsberedskap kräver i all- mänhet ingen särskild insats av tjänst- göringstid utan kan i regel tillgodoses inom ramen för den verksamhet i öv- rigt som under alla förhållanden måste bedrivas under andra skedet.

Syftena att under andra skedet ut- bilda den värnpliktige för hans krigs- befattning och vidmakthålla en utbild- ningsorganisation kan delvis tillgodo- ses utan att något konkurrensförhål— lande uppkommer. Samtidigt som den

värnpliktige ges den praktiska erfaren- het och den rutin i befattningen som utbildningen under första skedet aldrig kan ge, utför han en värdefull insats vid utbildningen av den flygande per- sonalen. Syftena kan emellertid icke helt tillgodoses samtidigt. Sålunda er- fordrar den värnpliktige under andra skedet åtskillig utbildning som icke sammanfaller med hans medverkan vid utbildningen av den flygande persona- len, exempelvis utbildning i markstrid. Vidare när så småningom den värn- pliktige, inom ramen för sin insats vid utbildningen av den flygande persona— len, en punkt där det tillskott av prak- tiska erfarenheter och rutin som erhål- les vid ytterligare sådan tjänstgöring i mindre grad än tidigare ökar den värn- pliktiges krigsanvändbarhet. Följaktli- gen uppkommer inom ramen för den tjänstgöringstid som står till förfogan- de under andra skedet en viss konkur- rens mellan ifrågavarande två syften. Härvid leder önskemålet att under and— ra skedet tidigt och i så jämn omfatt- ning som möjligt få disponera den värnpliktige för medverkan vid utbild— ningen av flygande personal till att den värnpliktiges egen utbildning, även om denna är av förhållandevis begränsad omfattning, likväl i princip måste för- delas över hela andra skedet. Utredningens uppfattning rörande det sätt på vilket värnpliktsutbildningen bör genomföras under andra skedet överensstämmer med den som kommit till uttryck i bestämmelserna för den bastjänstutbildning som, enligt vad ti- digare angivits, nyligen införts. En följd av det sätt på vilket den värnplik- tige tas i anspråk för utbildningen av den flygande personalen och motsva- rande verksamhet är att hans övriga utbildning målmedvetet måste drivas vidare under hela andra skedet för att han vid utryckningen skall kunna ha

uppnått erforderlig allsidig förmåga i avsedd krigsbefattning.

Det anförda är enligt utredningens mening tillämpligt också på de värn- pliktiga inom stridslednings- och luft- bevakningsorganisationen. Inom denna sker emellertid konkurrensen om ut— bildningstiden främst mellan den värn- pliktiges egen utbildning och tjänstgö— ring för insatsberedskapens upprätthål- lande; utbildningen av den flygande personalen och den aktiva personalen i stridslednings— och luftbevakningsorga- nisationen kan i regel bli tillgodosedd inom ramen för sistnämnda tjänstgö- ring.

Utbildningsinnehållet i grundutbild- ningen har av utredningen fördelats på allmänmilitär utbildning, befattnings— utbildning och förbandsutbildning (jfr kap. 9). Härtill kommer tid för dels den verksamhet som sammanhänger med behovet att vidmakthålla utbild- ningsorganisationen och att upprätthål- la viss heredskap, dels inre tjänst och fysisk träning.

Med allmänmilitär utbildning avses den för krigsmakten likformiga allmän- militära utbildning som skall ge den värnpliktige en fast grund av försvars- vilja, disciplin och initiativförmåga, dels förmåga att ta hand om sig själv och bistå andra under svåra yttre för- hållanden, dels förmåga att ensam och i samverkan med andra —— aktivt och till det yttersta försvara sig själv och den enhet där han verkar.

I kapitel 9 har närmare redogjorts för det av utredningen utarbetade för- slaget till en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Utbildnings- innehållet enligt förslaget omfattar 390 utbildningstimmar netto. Utredningen har framhållit att denna utbildning bör spridas över hela utbildningstiden men att huvuddelen bör förläggas till den tidigare delen av grundutbildningen.

I förhållande till den motsvarande ut- bildning som nu bedrivs och för vilken redogjorts i föregående kapitel innebär förslaget i utbildningsomfattning intet ytterligare behov av utbildningstid. Förslaget innebär däremot en omför- delning av tid mellan olika utbildnings— grenar.

Utredningen föreslår, utgående från att de värnpliktigas tjänstgöring i regel skall beräknas efter 48 timmar för vec- ka (tid för inre tjänst inräknad) mot för närvarande vid flygvapnet 45 tim- mar för vecka (tid för inre tjänst oräk- nad), att av den erforderliga utbild- ningstiden ca 275 timmar förlägges till första skedet samt återstående utbild- ning till andra skedet.

För att kunna åstadkomma ett bättre utbildningsresultat än det hittillsvaran- de och utnyttja flottiljernas instruk- törskapacitet för allmänmilitär utbild- ning bättre bör i fråga om andra ske- det en annan uppläggning av utbildning inom flottiljen eftersträvas. Utbildning- en under andra skedet bör omfatta — sedan ca 275 timmar använts för all— mänmilitär utbildning under första ske- det —— ytterligare 115 timmar, vilket motsvarar ungefär tre till fyra timmar för vecka. Ifrågavarande utbildning un- der andra skedet bör i allmänhet för- läggas till övningspass som friställts från annan tjänst. Sådant friställande kan ske genom att flygutbildningen i viss utsträckning skall bedrivas under mörker. I detta sammanhang må näm- nas att utredningen räknar med att inre tjänst och fysisk träning i allmänhet skall bedrivas på lördag förmiddag och under kvällspass.

Det bör eftersträvas att låta en del av den allmänmilitära utbildningen un- der andra skedet avsc det samlade bas- kompaniet eller motsvarande enhet så- som förband. I denna utbildning bör härvid delta även den aktiva persona— len.

Med befattningsuibildning (yrkesut- bildning) avser värnpliktsutredningen i fråga om flygvapnet dels den utbild- ning som erfordras utöver viss allmän- militär utbildning för att den värn— pliktige skall kunna placeras vid bas- kompani eller motsvarande enhet, dels den utbildning som därefter erfordras för att de vid den grundläggande be- fattningsutbildningen meddelade kun- skaperna skall bli väl befästa.

Såsom hittills bör befattningsutbild- ningen bedrivas under första skedet i mer skolmässig form och under andra skedet inom ramen för ett förband (bas- kompani etc.).

Befattningsutbildningen under första skedet bör såsom hittills syfta till att ge den värnpliktige den utbildning som erfordras för att han skall kunna pla— ceras vid baskompani eller motsvarande enhet. Timantalet härför bör såsom nu i regel vara 190 timmar. Målet för den- na utbildning för den största gruppen värnpliktiga, flygplanmekanikerna, bör såsom hittills vara att bli godkänd som andre hjälpmekaniker på flottiljens egen flygplantyp. Utredningen har funnit befattningsutbildningen under första skedet i stort vara ändamålsen- lig och föreslår att den i stort bedrivs enligt hittillsvarande riktlinjer.

Befattningsutbildningen under andra skedet i fråga om flygplanmekaniker bör syfta till att ge den värnpliktige flygplanmekanikern förmåga att i krig tjänstgöra som förste hjälpmekaniker och självständigt utföra A- och B-ser- vice. Den systematisering som skett ny- ligen av bastjänstutbildningen under andra skedet är enligt utredningens me- ning ändamålsenlig och förutsåttes bi- behållen.

Med förbandsutbildning avser utred- ningen beträffande flygvapnet dcn ut- bildning inom förbandsram som tar sikte på att formellt och tillämpat all- sidigt öva förbandet i dess uppgifter

under krig. All den utbildning som äger rum sedan den värnpliktige överförts till baskompani eller motsvarande be- tecknas således ej såsom förbandsut- bildning.

Under andra skedet av utbildningen är såväl den allmänmilitära utbildning— en som befattningsutbildningen och för- bandsutbildningen integrerade i var- andra genom den utbildningsorganisa- tion vari den värnpliktige inpassas från och med andra skedets början.

Enligt nuvarande ordning omfattar förbandsutbildningen, förutom utbild- ning av formell natur i anslutning till medverkan vid utbildningen av den fly- gande personalen, även tillämpad ut- bildning företrädesvis förlagd till en period om ca två veckor varje kvartal. Det är enligt utredningens mening önsk- värt och möjligt att ytterligare vid- ga omfattningen av ifrågavarande till- lämpade utbildning och utredningen anser att en sådan vidgning bör komma till stånd.

Av verksamheten under andra skedet utgörs en icke obetydlig del av tjänst- göring för utbildningsorganisationens vidmakthållande m. m. för att säker- ställa att av statsmakterna beslutad verksamhet kan genomföras (jfr härom

punkten 2). Att dra en klar gräns mel- lan tjänstgöring som avser de värnplik- tigas egen utbildning och vad som av- ser nu ifrågavarande verksamhet låter sig som framgår av det tidigare anför- da icke göras. I icke ringa utsträck- ning har denna verksamhet i beräk- ningshänsecnde karaktär av restpost. Om nämligen lång tid avses för egent- lig värnpliktsutbildning kan nu ifråga- varande behov tillgodoses utan att sär- skild tid avses härför; vid motsatt för- hållande måste förhållandevis mycket tid påföras denna verksamhet.

Under såväl första som andra skedet tillkommer tid för inre tjänst och fy- sisk träning. Utredningen har beräknat behovet av tid härför till fyra timmar per vecka. För denna verksamhet torde i allmänhet som redan nämnts böra av- ses lördag förmiddag och kvällspass.

Slutligen räknar utredningen med att ett oförändrat timantal, ca 100, avses för reservtid. Denna avses bland annat sä- kerställa att den allmänmilitära utbild— ningen under andra skedet skall kunna genomföras även om, på grund av flyg- utbildningens krav, omläggningar av öv- rig utbildning måste ske.

Sammanställes vad i det föregående anförts rörande utbildningstiden m. m.

Tabell 26: 2. Utbildningstiden och dess fördelning för flertalet värnpliktiga i allmänhet vid flygvapnet enligt värnpliktsutredningens förslag

(jfr tabell 25: 1)

Utbildningstid i timmar Utbildning m. m. Första skedet Andra skedet Summa För krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning ........................ 275 115 390 Skolmässig befattningsutbildning ...... 190 —— 190 Befattningsutbildning i förbandsram och förbandsutbildning ävensom tjänst- göring för utbildningsorganisationens vidmakthållande m. m .............. _ 1 370 1 370 Inre tjänst och fysisk träning ......... 45 140 185 Reserv ............................. 30 75 105 Summa 540 1 700 2 240

för flertalet värnpliktiga i allmänhet er- hålles för dessa en utbildningstid av ca 2 240 timmar, fördelade på sätt framgår av tabell 26: 2. Denna tid motsvarar 280 utbildningsdagar om åtta timmar. Med utgångspunkt härifrån räknar utredning- en med att utbildningstiden för nu ifrå- gavarande värnpliktiga, vilka utredning- en benämner värnpliktiga E1, i allmän— het skall, inräknat tid för övningsuppe- håll m. m. vara 364 dagar.

Vissa värnpliktiga i allmänhet Vissa värnpliktiga medverkar som ti- digare nämnts icke i upprätthållandet av den utbildningsorganisation för vil- ken tidigare redogjorts. Utbildningsti- dens längd för dessa värnpliktiga kan därför avvägas på samma sätt som ut- redningen gjort beträffande exempelvis armén, nämligen efter de värnpliktigas eget behov av utbildning.

I det organisationsunderlag som ut- redningen haft att arbeta med utgöres dessa värnpliktiga av två små grupper, nämligen sjukvårdare och kockar, till- sammans omkring 100 värnpliktiga år- ligen.

Utredningen har bedömt dessa värn- pliktsgruppers utbildningsbehov efter de grunder som tillämpats för armén och kustartilleriet. I enlighet härmed har behovet av utbildningstid bedömts för sjukvårdare till 300 dagar och för kockar till 255 dagar. Utbildningstiden bör avvägas att svara mot nämnda be- hov. Utredningen betecknar generellt de värnpliktiga vid flygvapnet som ges en grundutbildning om 300 dagar som värnpliktiga F och de som ges en ut- bildning om 255 dagar som värnplik- tiga G.

Enligt vad värnpliktsutredningen er- farit från 1962 års försvarssjukvårds- utredning har man inom denna över- vägt föreslå att förlägga utbildningen av flygvapnets sjukvårdare till armén.

Vad värnpliktsutredningen förordat om utbildningstiden för dessa värnpliktiga synes underlätta en sådan centralise— ring.

Skulle i framtiden även för andra grupper av värnpliktiga vid flygvapnet uppkomma den situationen att de ej er- fordras för utbildningsorganisationens upprätthållande bör deras behov av ut- bildningstid bedömas på motsvarande sätt.

Behovet av utbildningstid för värn— pliktiga i luftvärnsrobotförband kan enligt utredningens mening i huvudsak härledas ur de värnpliktigas eget behov av utbildning. Inom ramen för denna tid kan även vissa behov av beredskap m.m. tillgodoses. Utredningen räknar med att ifrågavarande värnpliktiga som till en del utgörs av teknisk personal och till en del av vaktmanskap m.fl. hänförs till värnpliktiga F och ges en grundutbildning om 300 dagar.

Ytterligare synpunkter på utbildning- en av ifrågavarande personal lämnas i hemlig bilaga (bilaga H4).

Underbefälsuttagna värnpliktiga

De till antalet största grupperna av be- fattningar för värnpliktigt underbefäl i flygvapnets krigsorganisation utgörs i basbataljon av befattningar för förste hjälpmekaniker i klargöringslag, för gruppchef i transportpluton eller i vaktpluton, för kompanichefsbiträde för kommissarie m.fl., i stridslednings- och qutbevakningsförband av befatt- ningar för chef för luftbevakningssta- tion och chefsobservatör vid radarsta— tion samt i övriga förband av befatt- ningar för expeditions— och kryptobi— träden.

För att kunna lösa de uppgifter som är förenade med underbefälsbefattning- arna måste den värnpliktige besitta-föl—

IBeträffande valet av bokstavsbeteckning torde få hänvisas till kapitel 11.

jande, som därför enligt utredningens mening bör anges såsom mål för under- befälsutbildningen.

(1) Vilja och förmåga att ta ansvar som befäl över grupp, patrull, luftbe- vakningsstation etc. samt att fatta och genomdriva de beslut som följer härav även då egen enhet saknar samband med högre chef.

(2) Förmåga att leda gruppens, patrullens, luftbevakningsstationens verksamhet etc. och att härvid också kunna meddela erforderlig enklare ut- bildning som är nödvändig för verk- samhetens genomförande såväl då en- heten uppträder inom ramen för när- mast högre förband som beträffande underhållsförband, vaktgrupp och luft- bevakningsstation då den uppträder självständigt.

(3) Väl inhämtade sådana kunskaper och väl inövade sådana färdigheter som erfordras av soldaten inom vederbör- lig enhet.

Vad utredningen sålunda förordat överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller.

Den nuvarande underbefälsutbild- ningen vid flottilj omfattar i fråga om befälsföring inom ramen för samma tjänstgöringstid som för icke underbe- fälsutbildade värnpliktiga i allmänhet, dels praktisk utbildning i förbandsram under andra skedet, dels en kortare mer teoretisk utbildning om ca 20 timmar. För underbefälsutbildning uttas såda- na värnpliktiga som under den tidigare utbildningen Visat sig lämpliga.

Underbefälsutbildningen bör enligt värnpliktsutredningens mening bedri- vas dels i form av särskilt anordnad skolmässig befälsutbildning, dels såsom praktisk befälsutbildning i aktuell be- fattning vid baskompani eller motsva- rande enhet under handledning och övervakning av instruktör, chef eller förman.

I den särskilt anordnade underbe- fälsutbildningen vid flottilj bör —— så- som hittills skett —— tyngdpunkten för- läggas till den allmänna befälsföringen och till förmågan att leda verksamhe- ten vid eget förband till den del verk— samheten avser markstriden och vad därmed sammanhänger. Värnpliktsut- redningen föreslår, att den särskilt an- ordnade underbefälsutbildningen vid flottilj vidgas till att omfatta 30 tim- mar. Utbildningen bör i regel genomgås efter sex till nio månaders tjänstgöring så att ytterligare tid finnes kvar för tjänstgöring i underbefälsbefattningen.

Den praktiska underbefälsutbildning- en bör avse tillämpning av de i den särskilda utbildningen inhämtade kun- skaperna. Den bör vidare omfatta grundläggande och tillämpad utbildning avseende dels förmågan att leda verk- samheten vid grupp, arbetslag, avlös- ning eller motsvarande, till den del verksamheten avser den tekniska och operativa tjänsten, dels att ytterligare befästa och utveckla hos det blivande underbefälet de kunskaper och färdig- heter som erfordras av alla soldater inom vederbörandes enhet. Utredningen anser, att förutsättningarna för denna utbildning under det jämförelsevis långa andra skedet är goda. Möjligheterna fö- religger därunder att bedriva en i viss mån individuell utbildning av de väm- pliktiga, framför allt vad gäller under- befälsutbildning. I förhållande till nulä- get bör härvid en mer påtaglig syste- matisering av denna del av underbe- fälsutbildningen komma till stånd. De väsentligaste delarna härav bör genom- gås under senare delen av andra skedet. Ifrågavarande praktiska underbefäls- utbildning utgör enligt utredningens mening en betydelsefull fortlöpande uppgift för den aktiva personalen.

Värnpliktiga avsedda för utbildning till kommissarier erfordras icke för att

i fred vidmakthålla utbildningsorgani- sationen utan kan utbildas med sikte endast på att kunna placeras i krigs— organisationen. Deras utbildningstid kan därför _ i likhet med vad som un- der föregående punkt angavs för exem- pelvis sjukvårdare —— bestämmas med utgångspunkt i enbart deras eget behov av utbildning. Utredningen har funnit en utbildningstid av 330 dagar vara behövlig, eller ungefär samma tid som föreslagits för motsvarande värnplikti- ga vid armén.

För närvarande utbildas till underbe— fäl vid flygvapnet vissa värnpliktiga i allmänhet efter urval under pågående grundutbildning och med hänsyn till under utbildningen ådagalagda ledar- egenskaper och lämplighet i övrigt. Grundutbildningen förlängs härvid icke. _— Enligt värnpliktsutredningens me- ning är den nuvarande ordningen även för framtiden för flygvapnets del i de flesta fall den lämpligaste.

Uttagningen bör dock icke som nu är fallet vara beroende av den värn- pliktiges medgivande härtill. Det an- givna förfarandet förutsätter att vid in- skrivningen tillses att bland flygvap- iets värnpliktiga i allmänhet ingår be- fälslämpliga värnpliktiga 'i en omfatt- ning som svarar mot krigsorganisatio- nens behov; omkring en tiondel av de värnpliktiga i allmänhet skulle härvid behöva vara befälslämpliga. Kommis- sarier bör dock i motsats till övrigt un- derbefäl vid flygvapnet tas ut redan vid inskrivningen, eftersom deras tjänstgö- ringslängd avviker från övriga värn- pliktigas vid flygvapnet. Utredningen återkommer till uttagningsfrågan i det följande (kap. 30).

Grundutbildningen för det helt över- vägande antalet blivande underbefäl bör med den angivna uttagningsformen sammanfalla med den för värnpliktiga E angivna. För blivande kommissarier

bör grundutbildning omfatta 330 da- gar.

Underofficersuttagna värnpliktiga

Värnpliktsutredningen har i det före- gående konstaterat, att den militära ut- vecklingen ställer ökade krav på det värnpliktiga befälet. Detta gäller även de befattningar vid flygvapnet som av- ses skola bestridas av värnpliktiga un- derofficerare. Utbildningen av detta be- fäl måste anpassas efter de ökade kra- ven.

Värnpliktiga underofficerare krigs- placeras i befattningar som stabsunder- officer, radiakassistent, biträdande vakthavande officer i kommandocen- tral och vissa trafikledare (»trafikleda- re vid fältet»). Målet för utbildningen av värnpliktiga till dessa befattningar anges i gällande bestämmelser i huvud- sak sålunda.

Stabsunderofficer: förmåga att i krig tjänstgöra som stabsunderofficer vid kom— pani ingående i basförband samt i fred som biträdande stabsunderofficer vid bas- och specialkompani.

Radinkassistent: förmåga att i krig tjänst- göra som chef för avlösning i radiakcentral i sektor och eskaderstah och i fred som in- struktör i ABC-skydd.

Biträdande vakthavande officer: förmåga att under krig och i fred tjänstgöra som biträdande vakthavande officer i komman- docentral vid flygbas, som vakthavande of- ficer under perioder med låg belastning samt i fred som trafikledarhiträde och som biträdande instruktör vid militär— och yr- kesutbildning.

Utbildningsmålet för nämnda trafik- ledare ansluter i huvudsak till för bi- trädande vakthavande officer angivna.

Värnpliktsutredningen har för sin del icke funnit anledning att föreslå någon ändring i sak i fråga om nämnda ut- bildningsmål.

Den nuvarande utbildningen av de underofficersuttagna värnpliktiga om- fattar, såsom framgår av den i föregå-

cnde kapitel lämnade redogörelsen, en grundläggande militär- och befälsut- bildning uuder 90 dagar, bedriven cen- tralt vid en flottilj, ävensom i de flesta fall dels fortsatt militär- och befälsut- bildning samt grundläggande befatt- ningsutbildning under sammanlagt 90 dagar, bedrivna centralt vid flottilj es- kadervis eller för hela flygvapnet, dels praktisk bcfattningstjänst under 270 dagar, bedriven vid den flottilj den värnpliktige tillhör. Sistnämnda tjänst- göring innefattar bland annat trupp- tjänst vid specialkompani. För radiak- assistenter omfattar utbildningen, ut- över den grundläggande militär- och be- fälsutbildningen om 90 dagar, omkring 210 dagar av centralt anordnad mili- tär-, befäls- och yrkesutbildning samt 60 dagar praktisk tjänstgöring vid flot- tilj. Den sammanlagda grundutbild— ningstiden blir i enlighet med det an- förda för samtliga 450 dagar. Värnpliktsutredningen finner icke an- ledning att föreslå några ändringar av innehållet i den centralt bedrivna ut- bildningen av de underofficersvärn- pliktiga. I fråga om den praktiska ut— bildningen vid flottilj av dessa värn- pliktiga vill utredningen peka på de svårigheter som är förenade med att, med föreliggande tillgång på stambefäl, under så lång tid som 270 dagar hela tiden kunna ge meningsfylld utbildning åt en utbildningskontingent som icke vid någon flottilj överstiger tio elever. Samtidigt vill utredningen understryka att de goda möjligheter som denna pe- riod erbjuder till praktisk tjänstgöring i krigsbefattning är av största värde för att bibringa ifrågavarande värnplikti- ga rutin. Detta är särskilt betydelsefullt för de värnpliktiga som utbildas till bi- trädande vakthavande officer i kom- mandocentral och trafikledare vid fäl- tet. Enligt utredningens mening är det önskvärt att det kommer till stånd en

effektivisering av den praktiska ut— bildningen vid flottilj. Med stöd av de erfarenheter utredningen gjort av den hittills bedrivna underofficersutbild- ningen anser utredningen att det är möjligt att något förkorta den praktiska utbildningen utan att samtidigt sänka utbildningsmålen. Utredningen räknar med, att ifrågavarande utbildning mins- kas med 30 dagar till 240 dagar. Den sammanlagda grundutbildningstiden för de underofficersuttagna värnplikti- ga bör samtidigt minskas till 420 da- gar.

Officersuttagna värnpliktiga

Under senare år har någon utbildning till värnpliktig officer icke ägt rum vid flygvapnet. Genomförda Organisations- ändringar har dock medfört behov av sådan utbildning för vissa befattningar i basförband. Värnpliktsutredningen föreslår därför, att sådan utbildning an- ordnas. Utbildningen bör avse befatt- ningarna som vakthavande officer i kommandocentral och andre basbatal- jonsadjutant.

Uttagning för sådan utbildning förut- sätts såsom närmare utvecklats i kapi- tel 9 skola ske endast i de fall den värn- pliktige lämnar sitt medgivande här- till.

Utbildningen till värnpliktig officer bör bygga på underofficersutbildning, genomgången på utbildningslinjerna stabsunderofficer och biträdande vakt- havande officer i kommandocentral. Utbildningen bör därutöver innehålla dels en teoretisk utbildning, kadettsko- la, om 60 dagar, förlagd exempelvis till flygkadettskolan, dels därefter en prak- tisk utbildning vid krigsorganiserad bas och vid flottilj. Utredningen före- slår, under åberopande av det anförda, att tiden för utbildning av värnpliktig officer vid flygvapnet bestämmes till 90 dagar utöver tiden för underofficers-

utbildning eller till sammanlagt 510 da— gar.

Utredningen vill beträffande officers- utbildningen framhålla, att det, för år räknat, ringa antal värnpliktiga office- rare som behöver utbildas medför att utbildningen ifråga knappast kan an- ordnas varje år.

Sammanfattning

Värnpliktsutredningen föreslår, att den nuvarande gruppen värnpliktiga i all- mänhet vid flygvapnet, frånsett de handräckningsvärnpliktiga, delas i tre grupper medolikalånggrundutbildning. De värnpliktiga betecknas härvid som värnpliktiga E, värnpliktiga F eller värnpliktiga G. Antalet värnpliktiga F och G är litet. Grundutbildningen före- slås omfatta för värnpliktiga E 364 da- gar, för värnpliktiga F 300 dagar och för värnpliktiga G 255 dagar.

Utredningen föreslår vidare att be- hovet av underbefäl i de flesta fall skall tillgodoses genom uttagning under grundutbildningens gång bland de värnpliktiga E samt i ett litet antal fall genom uttagning till underbefälsutbild- ning redan vid inskrivningen. Utbild- ningstiden föreslås i förstnämnda fall vara 364 dagar, d. v. s. samma som för värnpliktiga E, och i sistnämnda fall 330 dagar.

Utredningen föreslår än vidare, att utbildningstiden för de underofficersut- tagna värnpliktiga skall utgöra 420 da- gar och för de officersuttagna värn- pliktiga därutöver 90 dagar.

Vid en jämförelse med nuvarande grundutbildning innebär förslaget för det övervägande antalet värnpliktiga ingen förändring av grundutbildningens längd och för övriga värnpliktiga _— värnpliktiga F och G, några underbe- fälsuttagna värnpliktiga samt de under- officersuttagna värnpliktiga —— en för- kortning om 30—109 dagar. Någon mot-

svarighet till den föreslagna officersut- bildningen föreligger icke för närva» rande.

4. Grundutbildningens inpassning under året

Förutsättningarna för att inpassa grund- utbildningen under året skiljer sig av- sevärt beträffande å ena sidan de värn- pliktiga som i enlighet med vad som tidigare anförts medverkar vid upprätt- hållande av utbildningsorganisationen m.m. och som utgör flertalet av de värnpliktiga vid flygvapnet och å and- ra sidan de värnpliktiga vars utbildning i huvudsak kan utformas med utgångs- punkt i de värnpliktigas eget behov av utbildning. Den förstnämnda gruppen omfattar värnpliktiga E och de värn— pliktiga som underbefälsuttas under på- gående grundutbildning. Den andra gruppen innefattar övriga värnplikti—

ga.

Flertalet värnpliktiga Den nuvarande inpassningen av grund- utbildningen för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet infördes år 1961. Den karaktäriseras av att de värnpliktiga in- rycker i fyra ungefär lika stora om- gångar under året. Inryckningen sker härvid ungefär i mitten av varje ka- lenderkvartal och utryckningen ett år senare.

Tämligen kort tid har förflutit se- dan beslut fattades om att införa nuva- rande ordning med fyra inrycknings— omgångar. Sedan beslutet fattades har emellertid, som framgår av den i ka- pitel 7 lämnade redogörelsen, utveck- lingen av den civila skolutbildningen skett mycket hastigt och större klarhet har vunnits om gymnasiets framtida omfattning. Anledning finns därför att ånyo överväga frågan om inpassningen av grundutbildningen för flygvapnets värnpliktiga. Förutsättningarna är här- vid bland annat att huvuddelen av de

värnpliktiga skall ha en grundutbild— ning av omkring ett år, att inryckning- en för dessa skall ske kvartalsvis och att tjänstgöringen för dessa i regel skall vara sammanhängan de; härigenom kommer vissa med inpassningen för- enade problem i fråga om exempelvis belastningen på utbildningsorganisatio- nen och arbetsmarknadens behov att bli av mindre betydelse än vad som eljest varit fallet.

Värnpliktsutredningen har därför an- sett sig böra undersöka om en ur stu- diesocial synpunkt bättre inpassning av grundutbildningen kan nås samt vilka konsekvenser en dylik inpassning med— för i fråga om utbildningens ändamåls— enliga bedrivande, beredskapen och ar- betsmarknaden.

Vid utredningens överväganden av frågan om inpassningen av grundutbild- ningen vid armén ägnades stor upp— märksamhet åt möjligheterna att, ge- nom lämplig inpassning av grundut- bildningen, underlätta anordnandet av krigsförbandsövningar. Med den inled- ningsvis angivna förutsättningen för flygvapnet, nämligen att grundutbild— ningen skall ha en längd av ca tolv må- nader, föreligger icke motsvarande möj- lighet att genom förskjutningar av in- ryckningstidpunkterna skapa för krigs- förbandsövningar lämpliga luckor i be- läggningen på förbanden. Den belast- ning på utbildningsorganisationerna som krigsförbandsövningarna innebär lämnas därför i detta sammanhang åsido.

Värnpliktsutredningen har funnit den hittillsvarande inpassningen av grundutbildningen vara i övrigt ända- målsenlig utom i ett hänseende. En in- ryckningsomgång erhåller nämligen ett övningsuppehåll (juluppehållet) endast ca fem veckor före utryckningen, vilket ur pedagogisk synpunkt icke är helt lyckligt.

Studiesociala förhållanden. Den nu- varande inpassningen innebär, att en- dast en inryckningsomgång den med inryckning och utryckning under au- gusti _— inkräktar på mindre än tre studieterminer för den värnpliktige och därmed kan anses förmånlig från stu- diesocial synpunkt enligt de grunder för bedömningen av denna fråga som utredningen tidigare angivit. övriga omgångar däremot inkräktar på tre stu- dieterminer och bedöms därför av ut- redningen såsom ur studiesocial syn- punkt olämpliga.

Värnpliktsutredningen har i det fö- regående visat att krigsmakten — och således även flygvapnet — till följd av den starka utvecklingen av det ci- vila skolväsendet har att emotse en kraftig ökning av antalet gymnasieut- bildade bland de underbefälsvärnplik- tiga och bland de värnpliktiga i all- mänhet och att därför ökad hänsyn till studiesociala skäl måste tas i framti- den. Av denna anledning vore det önsk- värt att vid flygvapnet inpassa åtmins- tone två inryckningsomgångar så att de skulle vara lämpliga för sådana gym- nasieutbildade värnpliktiga som avser att fortsätta sina studier vid universi- tet och högskolor. Så kan ske endast om en sådan omgång rycker in den 1 juni och en den 1 september; därvid måste emellertid en tredje omgång ryc- ka in den 1 december, vilket med tanke på att juluppehållet då är strax före- stående måste anses avgjort olämpligt. Om man i stället senarelägger inryck— ningen ca sex veckor (till början av ett kalenderkvartal), når man att för de värnpliktiga tillhörande två inryck- ningsomgångar behöver ianspråktas tid inrymmande högst två studieterminer. I ett av dessa fall tillhör dock de ian- språktagna terminerna olika läsår, vil- ket är mindre gynnsamt.

Utbildningens ändamålsenliga bedri-

vande. Den nuvarande organisationen av värnpliktsutbildningen vid flygvap- net har tillkommit bland annat för att möjliggöra ett över året jämnt fördelat flygtidsuttag. Uttaget är emellertid, som framgår av den i föregående kapitel lämnade redogörelsen, icke jämnt för- delat över året utan nedgår under vis- sa månader. Det kan i vissa fall förutses när nedgångarna skall inträffa, i andra fall är detta icke möjligt. Det är ange- läget att söka utnyttja de förutsebara nedgångarna för att därunder minska antalet i tjänst varande värnpliktiga vid flygvapnet. De nedgångar som det synes möjligt att härvid i första hand utnyttja är de som infaller under julen och under semesterperioden.

Om man på sätt angivits i det före- gående flyttar inryckningstidpunkterna till början av kalenderkvartalen kan ti- den för grundutbildningen för en in- ryckningsomgång —— ca 1 400 värnplik- tiga —— förkortas med omkring tre vec- kor. Detta gäller dock icke de värn- pliktiga i stridslednings- och luftbevak— ningstjänst med hänsyn till behovet i fråga om dessa värnpliktiga av konti- nuerlig tjänstgöring. Utryckningen för förstnämnda värnpliktiga skulle härvid ske omkring den 20 december. —— Med den nu föreslagna förläggningen av in- ryckningstidpunkterna kan en liknan- de besparing göras i anslutning till se- mesterperioden för den omgång som skall rycka ut under sommaren. Efter- som de värnpliktiga vid flygvapnets alla flottiljer har samma inryckningstid- punkter _ vilket värnpliktsutredningen funnit vara en lämplig ordning — men flottiljerna av beredskapsskäl har olika semesterperioder kan en förkortning av utbildningstiden för ifrågavarande inryckningsomgång ske endast vid vis- sa flottiljer. —— En beskärning av ut— bildningstiden på angivet sätt skulle en- ligt utredningens beräkningar medföra

en besparing för år av ca 30 000 tjänst— göringsdagar.

Beredskapen. För möjligheterna att. upprätthålla beredskapen, närmast då insats- och mobiliseringsberedskapen, innebär själva förskjutningen av inryck- ningstidpunkterna ingen förändring. Den ifrågasatta förkortningen av utbild- ningstiden för vissa inryckningsom— gångar medför under de tidsperioder den sker någon nedgång i uthålligheten hos basorganisationen; organisationens momentana kapacitet ändras dock icke— nämnvärt i förhållande till nuläget.

Arbetsmarknaden. Den samlade till— gången av arbetskraft under olika delar av året påverkas _ då grundutbildning- en har ett års längd och inryckningen sker i flera omgångar fördelade över året knappast av förskjutningar av inryckningstidpunkterna, i vart fall icke när varje omgång icke är större än 1 400 man. Den i det föregående an- givna, ur studiesocial synpunkt lämp- liga inpassningen i förening med viss avkortning vid julen och vid semester- perioden medför dock ett litet tillskott till arbetsmarknaden. Nyttan ur arbets- marknadssynpunkt med den angivna utryckningen omkring den 20 decem— ber får dock icke överdrivas, eftersom näringslivet vid just denna tidpunkt kan ha svårt att tillgodogöra sig arbets- kraft. Sistnämnda förhållande kan för den enskilde värnpliktige stundom in- nebära en direkt olägenhet. För att be- gränsa dessa bör på samma sätt som föreslagits för flottan (kap. 16, punkten 7) öppnas möjlighet för den värnplik- tige att fullgöra frivillig tjänstgöring över årsskiftet.

Sammanfattning och förslag. Den ifrågasatta förskjutningen av inryck— ningarna till början av varje kvartal ger ur studiesocial synpunkt den fördelen i förhållande till nuvarande ordning att endast halva antalet värnpliktiga vid

flygvapnet behöver ianspråktas för grundutbildning under tid innefattan- de mer än två studieterminer. De studie— sociala förhållandena påverkas icke av om möjligheten att förkorta grundut- bildningen för vissa inryckningsom- gångar utnyttjas. —— För utbildningens ändamålsenliga bedrivande innebär förskjutningen inga större förändring— ar. Vissa icke obetydliga besparingar kan emellertid göras om möjligheten att förkorta grundutbildningen för vis- sa inryckningsomgångar utnyttjas. En förskjutning på föreslaget sätt av in— ryckningstidpunkterna förändrar -i hu— vudsak icke insats— och mobiliserings- beredskapen.

Utredningen finner för sin del att en förskjutning till kalenderkvartalens bör- jan av inryckningstidpunkterna ur stu- diesocial synpunkt och ur besparings— synpunkt ger icke obetydliga fördelar. Vissa nackdelar ur arbetsmarknadssyn- punkt kan dock uppkomma. För den enskilde värnpliktige kan anställnings— frågan vid decemberutryckning erbjuda ett visst problem. Enligt utredningens mening är här den studiesociala frågan och frågan om arbetsmöjligheterna för den enskilde värnpliktige vid decem-

berutryckning de faktorer som främst skall vägas mot varandra. I avvägning- en mellan dessa faktorer, har utred- ningen funnit sig böra såväl med hän- syn till samhällets som den enskildes intresse lägga största vikt vid att så långt detta är möjligt anordna ut- bildningen så att den icke inkräktar på en tredje studietermin.

Utredningen föreslår under åbero- pande av det anförda, att inryckningen för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet sker i början av varje kalenderkvartal. Utredningen föreslår vidare, att utbild- ningstiden för de värnpliktiga i allmän— het tillhörande vissa inryckningsom- gångar må, för att nå en bättre an- passning till semester- och juluppehåll, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande ge- nerellt förkortas med högst 21 dagar. Den angivna inpassningen i stort åskåd- liggöres på bild 26: 1.

Med den föreslagna inpassningen av grundutbildningen för flertalet värn- pliktiga bör längre övningsuppehåll så- som hittills anordnas vid jul och nyår sa-mt under sommaren, i sistnämnda fall omfattande två veckor. För vissa inryckningsomgångar kan härvid, som tidigare anförts, i stället för ett av dessa

Bild 26: 1. Grundutbildningens inpassning m. m. för flertalet av de värnpliktiga i allmänhet vid flyg- vapnet enligl värnpliktsutredningens förslag

urslwmnas- ANTAL OMGÅNG DAGAR ÅR 1 ÅR 2 räl1 ”A: 1 347 2 362 3 361 4 363

[::] ekuuotiieemoe SKOLMÄSSIG UTBILDNINB

marsm- UTBILDNING inom Föasmns mn

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

uppehåll ges en förkortning av grund- utbildningen.

Vissa mindre grupper värnpliktiga Utbildningen av sjukvårdare och koc- kar bör inpassas enligt flygvapenche- fens närmare bestämmande på ett sätt som tillgodoser av utredningen angivna studiesociala önskemål. Inryckningen synes kunna ske i anslutning till lämp- lig inryckningsomgång vid flygvapnet, eller eventuellt vad gäller sjukvårdarna, vid armén.

Utbildningen av robotpersonalen bör åtminstone för omkring hälften av de värnpliktiga vara inpassad på ett ur studiesocial synpunkt lämpligt sätt. Vid fördelningen av värnpliktiga till dessa förband på inryckningsomgångar bör de värnpliktigas individuella studiepla- ner beaktas så att studiesociala olägen- heter undviks.

Inpassningen i stort under året av så- väl de underofficersuttagnas som de of— ficersuttagnas grundutbildning kan gö- ras tämligen oberoende av övrig verk- samhet vid flygvapnet och av klimat- förhållandena. Följaktligen är möjlig- heterna att vid inpassningen ta hänsyn till värnpliktssociala skäl, särskilt stu- dieskäl, goda.

Utredningen föreslår att de underof- ficersuttagna värnpliktiga, såsom nu sker, påbörjar sin grundutbildning i början av juni. Grundutbildningen kom- mer då, till följd av den föreslagna för- kortningen härav, att avslutas något ti- digare än nu sker eller i början av au- gusti påföljande år.

Officersutbildningen föreslås äga rum under tiden juni—augusti. Den bör äga rum året efter underofficersutbildning- ens avslutande eller, om nämnda år ing- en officersutbildning anordnas, två år efter underofficersutbildningens avslu- tande. —— Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har, då den före—

kommit vid flygvapnet, sedan år 1950 skett under pågående utbildning och ef— ter det att den värnpliktige förklarat sig villig genomgå sådan utbildning. Några aktuella erfarenheter av möjlig- heterna att vid flygvapnet rekrytera till- räckligt antal officerare vid en sådan form för uttagning föreligger icke. Värnpliktsutredningen bedömer emel— lertid att den föreslagna inpassningen av officersutbildningen liksom också den i det föregående föreslagna läng- den på utbildningen är ur studiesocial synpunkt mycket ändamålsenliga och därför ökar förutsättningarna för att få en såväl kvalitativt som kvantitativt till- räcklig rekrytering på frivillighetens vag.

5. Synpunkter på grundutbildningens bedrivande

Den för flygvapnet här förordade ut- bildningsorganisationen medför som ti- digare framhållits vissa olägenheter för värnpliktsutbildningen. Dessa beror på att det under andra utbildningsskedet blir svårt —— såsom också nu är fallet — att i vissa avseenden anordna utbild- ningen så att den innebär en ur peda- gogisk synpunkt önskvärd successiv stegring under hela utbildningstiden av utbildningens svårighetsgrad.

Framför allt föreligger de nämnda svårigheterna i fråga om utbildningen av det samlade förbandet. Vissa för— bandsövningar måste upprepas med några månaders mellanrum utan att för- denskull övningarnas svårighetsgrad höjts för alla deltagande värnpliktiga. Sålunda måste exempelvis vissa övning- ar i försvar mot kuppanfall upprepas varje kvartal, sedan baskompaniets eller motsvarande enhets värnpliktiga per- sonal delvis förnyats. Till följd härav kan den enskilde värnpliktige komma att delta i en sådan övning vid tre till-

fällen. Dock måste härvid beaktas, att den värnpliktige i många fall vid ett senare övningstillfälle bestrider en mer kvalificerad befattning än vid tidigare tillfälle. Dessutom innebär återkom- mande övningar av här angivet slag en nödvändig höjning av flygvapnets be- redskapskraft.

I fråga om den enskilda utbildningen kan olägenheterna med den förordade utbildningsorganisationen begränsas genom att tillgången på instruktörsper- sonal tekniker m.fl. vid baskom- panierna samt stridslednings- och luft- bevakningsförbanden är jämförelsevis stor i förhållande till det antal värn- pliktiga som där utbildas, vilket ger förutsättningar för att låta den enskil- da utbildningen av de värnpliktiga un- der andra skedet ske tämligen indivi- duellt. Detta är med hänsyn till möj- ligheterna att stegra utbildningens svå- righetsgrad en avgjord fördel men stäl- ler i sin tur stora krav dels på instruk- törspersonalens planläggning av sitt ut- bildningsarhete så att utbildningen blir systematisk, dels på redovisningen av hur utbildningen fortskrider för varje värnpliktig så att det faktiska utbild- ningsläget ständigt kan Överblickas. Nu tillämpad ordning härför synes utred- ningen ändamålsenlig.

Utredningen har i föregående kapi- tel nämnt, att den funnit att de värn- pliktiga vid några flottiljer under and- ra utbildningsskedet ej erhållit all den markstridsutbildning som gällande be- stämmelser föreskriver. Anledningen härtill har uppgivits vara brist på aktivt befäl tillhörande kategorien trupput- bildare, avsaknad av lämplig utbild- ningsterräng och ett tidvis ökat behov av medverkan av de värnpliktiga vid utbildningen av den flygande perso- nalen.

Tillgången på aktivt befäl tillhöran-

de kategorien trupputbildare är för när- varande sådan, att vakanserna vid för- banden uppgår till 25—50 procent av antalet beställningar för sådan personal. Enligt gjorda uppskattningar av fram- tida rekrytering och avgång kan emel— lertid dessa vakanser, i varje fall teo- retiskt, vara fyllda i början av 1970- talet. _ Värnpliktsutredningen vill här- till framhålla, att vissa av den mili- tära arbetstidsberedningen på sin tid gjorda undersökningar knappast tyder på att belastningen på denna personal— grupp varit särskilt stor. Utredningen bedömer, att sedan man helt kunnat tillvarata de erfarenheter av noggrann arbetsplanering, som den numera till- lämpade militära arbetstidsregleringen givit, en avsevärd höjning av utnyttjan- degraden på denna personal skall kun- na ske till båtnad för markstridsut- bildningen -av de värnpliktiga. För att säkerställa en effektiv kont—innerlig ut- bildning av den aktiva personalen i dessa hänseenden synes dock viss för- stärkning av utbildarpersonalen böra övervägas.

Tillgången på för markstridsutbild- ning lämplig övningsterräng med dit- hörande övningsanläggningar är olika vid olika förband. Några flottiljer har goda anläggningar medan andra däre- mot har sådana på tämligen långt av- stånd och dessutom delar dem med andra förband. Ett par förband saknar i stort sett tillgång till lämplig övnings- terräng. Svårigheter att med hänsyn till övningsterrängen organisera denna ut- bildning föreligger främst vid de för- hand som måste dela övningsterräng med andra förband eller helt saknar sådan. Svårigheterna beror dels på att dispositionen av gemensamma anlägg- ningar måste planeras på lång sikt och därför icke alltid kan utnyttjas om flottiljens utbildningsprogram hastigt måste omläggas, exempelvis till följd

av dåligt flygväder, dels på att de långa tiderna för transport till och från öv- ningsterrängen ger olägenheter. _— Ut- redningen vill för sin del härtill fram- hålla, att utredningens förslag beträf- fande den allmänmilitära utbildningen under andra skedet knappast medför några nya anspråk på övningsterräng. Det blir emellertid enligt utredningens förslag av större betydelse än tidigare att allmänmilitär utbildning verkligen kommer till stånd under andra skedet i avsedd omfattning. '

Det torde ligga i framför allt bas- tjänstens natur att den företer tämligen starka växlingar i intensiteten. Å andra sidan måste beaktas att den värnplik- tige tjänstgör vid baskompaniet under en tid av icke mindre än nio måna- der. Under denna tidrymd bör enligt utredningens mening uppkomna belast- ningsvariationer kunna utjämnas utom i rena undantagsfall, varigenom såväl utbildningen av den flygande perso- nalen som den allmänmilitära utbild- ningen av baspersonalen kan bli väl tillgodosedd.

Sammanfattningsvis vill utredningen anföra följande. De av utredningen för- ordade principerna för disposition av krigsmaktens värnpliktstillgångar för- utsätter, att krigsmaktens samtliga värnpliktiga under sin grundutbildning har bibragts en likformig allmänmilitär utbildning. Olägenheter av en eftersatt allmänmilitär utbildning kan med de förordade principerna för disposition av krigsmaktens personaltillgångar, komma att drabba helt andra förband inom krigsmakten än det vid vilket de värnpliktiga .erhållit sin grundutbild- ning. Varken baskompanichefer eller chefer för andra utbildningsförband har därför i det framtida systemet sak- lig kompetens att i vidare bemärkelse väga den allmänmilitära utbildningen mot den värnpliktsutbildning som de i

övrigt har att svara för. Följaktligen måste den allmänmilitära utbildningen under grundutbildningen drivas med sådan kraft att de värnpliktiga under alla förhållanden verkligen når avsedd standard härvidlag.

Den allmänmilitära utbildningen un- der andra skedet sköts i princip av sär- skilda instruktörer, tillhörande katego- rien trupputbildare. Enligt värnplikts- utredningens mening är det emellertid angeläget, att även de värnpliktigas or- dinarie befäl deltar i främst den all- mänmilitära utbildning under ifråga- varande skede som avser tillämpad ut- bildning i förband. Härför talar två skäl. För det första ger denna utbild— ning den tekniska stampersonalen möj— lighet att få fortlöpande övning i att föra trupp under förhållanden, närbe— släktade med dem som råder under krig. Denna personal är i krig för— bandschefer och skall som sådana kun— na leda sina förband också under nu nämnda förhållanden. Fortlöpande öv- ning torde vara nödvändig härför. För det andra bidrar en sådan ordning till att hos den värnpliktige öka känslan av att han är medlem i ett av befäl och meniga fast sammansatt förband för vars funktion förbandets chef i alla av— seenden har ett odelat ansvar; härige- nom stärks disciplinen och utbildnings- resultatet förbättras. En förutsättning för att den angivna ordningen skall komma till stånd är emellertid att den aktiva militära och civilmilitära per— sonalen själv erhållit och erhåller skol- ning härvidlag.

6. Inverkan av'föreslagen grundutbildning på utbildningen av den blivande fast anställda personalen

Rekrytering av blivande underbefäl på aktiv stat sker företrädesvis bland värn-

pliktiga som fullbordat sin grundut- bildning som värnpliktiga. Utbildning- en till aktiv tjänst av denna personal påverkas icke av vad utredningen före- slagit rörande grundutbildningen. Däre- mot torde möjligheterna att för aktiv tjänst rekrytera lämpliga värnpliktiga öka genom att enligt utredningens för- slag vid inskrivningen skall tillses att flygvapnet tilldelas ett visst antal värn- pliktiga lämpliga såsom underbefäl. Be- hovet av tilldelning av underbefäls- lämpliga värnpliktiga kan något påver- kas härav.

Utbildningen av övrig blivande aktiv personal sker skild från värnpliktsut- bildningen och påverkas icke av utred- ningens förslag, bortsett från vad som sammanhänger med flygförarutbild- ningen och som utförligt behandlats i det föregående.

Utbildningen till reservofficer sker enligt nu gällande ordning skild från utbildningen av övriga värnpliktiga och påverkas icke av vad utredningen före- slagit rörande utbildningen av dessa värnpliktiga.

KAPITEL 27

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet

1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen

Genomförda försök och prov Efter förslag av värnpliktsutredningen har bland annat följande prov och för- sök anordnats för att ge underlag för överväganden rörande utformningen av ett framtida system för repetitionsut- bildning vid flygvapnet. Vid försöken och proven har eftersträvats att så långt möjligt skapa förutsättningar liknande dem som föreligger i ett system med repetitionsutbildning i krigsförband; detta har dock på flera punkter icke varit möjligt att genomföra.

Under år 1962 genomfördes försök vid en repetitionsövande basbataljon med differentierad längd på övningen för icke befälsuttagna värnpliktiga. Härvid omfattade övningen 20 dagar för vissa värnpliktiga i teknisk befattning samt 13 dagar för övriga. Försöket syf- tade till att belysa dels möjligheten och lämpligheten av att differentiera krigs- förbandsövnings längd för olika grup- per icke befälsuttagna värnpliktiga, dels frågan om vilket intervall mellan öv- ningstillfällena som erfordrades för oli- ka enheter i basbataljonen.

Under år 1963 genomfördes prov med värnpliktiga i klargöringspluton vid en basbataljon under repetitionsövning. Proven avsåg de värnpliktigas och klar- göringslagens förmåga vid repetitions- övnings början och senare under öv- ningen i fråga om klargöring av flyg-

plan. Syftet med proven var att belysa dels prestationsförmågan hos värnplik- tiga som erhållit utbildning tre år tidi- gare, dels möjligheterna att i krigsför- bandsövningarna mera systematiskt in- lägga prov.

Under år 1963 genomfördes försök med en till sju dagar förkortad repeti- tionsövning för klargörings- och ammu- nitionsplutonerna i en basbataljons sta- tionskompani. Syftet med försöket var att belysa dels möjligheterna att med en kort övning förbättra det tekniska kunnandet hos nyckelförbandet i bas- bataljonen, nämligen stationskompaniet, dels användningen av vissa prov.

Nya krigsplaceringsnormer Flygvapnets nuvarande krigsplacerings— normer har redovisats i kapitel 25. Des— sa normer får ses mot bakgrund av att hittills tillgänglig tid för repetitionsut- bildning icke möjliggjort krigsplacering under längre tid vid ett och samma krigsförband. Värnpliktsutredningen har funnit sig böra överväga krigspla- ceringsnormerna vid flygvapnet lik- som utredningen gjort beträffande flot- tan —— bland annat i syfte att klarlägga hur den värnpliktiges repetitionsutbild- ning med hänsyn härtill mera i detalj bör utformas. Utredningen har vid sina överväganden funnit följande allmänna normer för krigsplacering vid vissa av flygvapnets typförband vara lämpliga. Utredningens fortsatta överväganden

grundas på förutsättningen att dessa normer tillämpas.

Inom basbataljonen är stationskom- paniet den viktigaste enheten för betjä- ning av de flygande förbanden. Denna underavdelnings behov bör vara avgö- rande vid bestämmande av principerna för personalomsättningen inom batal- jonen.

Stationskompaniets befattningar för värnpliktiga kan indelas i två huvud— grupper. Till den första hänföres be— fattningar där kravet på att den värn- pliktige under sin fredsutbildning tjänstgjort i samma slags befattning är ovillkorligt, exempelvis vissa flygplan- mekaniker (»f1ygplanmekaniker, krigs— flygplan»). Till den andra gruppen hän- förs befattningar som kan rekryteras genom omskolning av värnpliktiga till- hörande den förstnämnda gruppen, exempelvis materielmekaniker. Med denna ordning räknar utredningen med att krigsplaceringstiden vid stations- kompaniet, inklusive tid i personalre- serv, skall maximalt uppgå till tio år och i regel utgöra åtta år. Efter denna tid överförs den värnpliktige i samband med omskolning till befattning inom skyddskompaniet, intendenturkompani- et eller flygfältsarbetskompaniet.

Inom basbataljonen utom stations- kompaniet kan en uppdelning mot- svarande den vid stationskompaniet göras av befattningar som måste be- sättas av värnpliktiga som grund- utbildats härtill och befattningar som kan besättas med omskolade värn- pliktiga. I fråga om det förstnämnda slaget av befattningar, varpå som exem- pel kan nämnas befattningar för tele- fonist och sjukvårdare, räknar utred- ningen med en krigsplaceringstid av ca 15 år. Denna tid överensstämmer i prin- cip med krigsplaceringstiden för lik— nande kategorier vid vissa armé- och kustartilleriförband. Flertalet befatt-

ningar inom bataljonens skyddskompa- ni, intendenturkompani och flygfältsar- betskompani kan som nämnts besättas med värnpliktiga som omskolats efter tidigare placering i stationskompani. Inom dessa enheter kan den värnplik- tige i princip utnyttjas till värnplikts- tidens slut.

Med utnyttjande av grundmaterial som erhållits från flygstaben har utred— ningen funnit att fördelningen av be— fattningar i en basbataljon är sådan att en basbataljon på här beskrivet sätt kan rekryteras med ett årligt tillskott av värnpliktiga som motsvarar krigs- organisationens årliga omsättningsbe- hov. Personalen kan härvid utnyttjas hela Värnpliktstiden inom samma bas— bataljon. Denna åldersspridning möjlig- gör att lokalrekryteringen kan väsent- ligt förbättras jämfört med nuläget.

Det nu anförda belyses ytterligare i särskild hemlig sammanställning (bi- laga H 3).

Inom stridslednings- och luftbevak- ningsorganisationen har utredningen funnit att principer liknande dem för basförbanden kan tillämpas. De mest betydelsefulla befattningarna, radarob- servatörerna samt motsvarande perso- nal inom ledningscentralerna och vid radarstationerna, kräver den kortaste krigsplaceringstiden. Utredningen räk- nar med att de värnpliktiga under högst sex år är krigsplacerade i sådan befatt- ning. Därefter överförs ifrågavarande värnpliktiga i samband med omskolning till luftbevakningskompani. Härvid av- ses de värnpliktiga i de flesta fall under ca fyra år vara placerade i vissa led- ningsorgan och därefter vid luftbevak- ningsstationer och andra bevaknings— enheter.

Vid övriga förband bör tillämpas nor- mer motsvarande de tidigare angivna. Härvid bör luftvärnsrobotförbanden i princip likställas med stationskompani;

omskolningen till ny befattning måste härvid avse befattning vid annat slag av förband än luftvärnsrobotförband.

Det av utredningen beräknade års- behovet av värnpliktiga för att med des- sa normer omsätta krigsorganisationen understiger väsentligt fredsorganisatio- nens behov. Eftersom fredsverksamhe- tens behov måste täckas, uppkommer ett personalöverskott av utbildade värn- pliktiga, vilket på sätt angivits i kapi- tel 9 (avsnitt B) i princip bör kunna utnyttjas inom annan del av krigsmak- ten direkt efter grundutbildningens slut utan att någon repetitionsutbildnings- skyldighet förbrukats inom flygvapnet. Lokala ojämnheter i krigsorganisatio- nens sammansättning kan emellertid föranleda smärre avvikelser från denna huvudprincip.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitions- utbildningen

Utbildningsmål

Som framgår av kapitel 9 bör repeti- tionsutbildningen i vad avser den en- skilde värnpliktige syfta till att denne under hela den tid han är disponibel för krigsplacering skall vara krigspla- ceringsbar i den eller de befattningar för vilka han grundutbildats. Detta gäl- ler även i de fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall också medge omskolning i sam- band med omkrigsplacering till annan befattning.

Repetitionsutbildningen skall i vad avser krigsförbanden säkerställa att des- sa alltid är så samtränade att de är användbara omedelbart efter mobilise- ring.

Uppbyggnad i stort

Uppbyggnaden i stort av repetitionsut- bildningssystemet har redovisats i kapi—

tel 9. Av detta framgår, att repetitions- utbildningen bör omfatta krigsför- bandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

I kapitel 9 anges, att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering bör övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år. Krigsförbandsövningarna bör komplet- teras för de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna med mellan- liggande särskilda övningar, som an- tingen avser enbart befäl i viktigare be- fattningar eller såväl befäl som menig personal i nyckelbefattningar. Mobili- seringsövningarna kan antingen avse enstaka befattningshavare med särskilt viktiga uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med särskilt höga krav på mobiliseringsberedskap.

Värnpliktsutredningens förslag inne- bär, att den enskilde åläggs fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobiliseringsövningar, varvid dock åläggandet i fråga om särskilda övning- ar kan begränsas om den värnpliktige icke under hela sin värnpliktstid avses vara krigsplacerad i förband som skall fullgöra särskild övning.

3. Krigsförbandsövning Utbildningsmål

Krigsförbandsövningarna bör som nämnts syfta till att öva den i förban- den krigsplacerade personalen —— aktiv personal, reservpersonal och värnplik— tiga enskilt och i förhand så att för- bandet ständigt intill dess det övas på nytt är funktionsdugligt omedelbart ef- ter mobilisering.

Möjligheterna att uppfylla de krav målsättningen ställer är till stor del be— roende av i vilken omfattning samträ- ning kan åstadkommas. Härav följer, att en väsentlig del av krigsförbandsövning-

en bör omfatta förbandsutbildning. Därutöver måste övningen inrymma så- dan cnskild utbildning som är nödvän- dig för att de enskilda befattningsha- varna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet.

Övningslängd för flertalet värnpliktiga i förbanden För samtliga förbandstyper gäller, att utbildning av enskilda befattningsha- vare och smärre enheter i sitt formel- la skede kan äga rum vid flottilj eller skola. För att personalen skall få den lokalkännedom, som är nödvändig för att tillförsäkra krigsduglighet omedel- bart vid mobilisering, måste emellertid förbandet i allmänhet övas på sin krigs— grupperingsplats. Möjligheterna att göra detta är goda eftersom flertalet förband inom flygvapnet vilka har att betjäna krigsflygförband är av stationär karak- tär och knutna till permanenta anlägg- ningar.

Krigsförbandsövning bör i överens- stämmelse med vad som anförts i kapi- tel 9 normalt inledas med en övning i mobilisering omfattande inryckning, utrustning och organisering enligt gäl- lande planer. Bakgrunden till övningen i mobilisering är för flygvapenförban- dens del icke blott att förbanden skall kunna mobilisera inom föreskriven tid utan också att förbanden redan under pågående mobilisering skall kunna be- tjäna de flygande förbanden. Vid öv- ningen måste krävas att det övade för- bandet eller uppsatt del därav skall vara i verksamhet i avsedd omfattning inom fastställd mobiliseringstid. Under detta skede av krigsförbandsövningen bör verklighetstrogna störningar sättas in. Resultatet av verksamheten under förs- ta delen av övningen ger en kontroll på förbandens förmåga att hålla fast— ställd mobiliseringstid och ger därjämte underlag för jämkningar av innehållet

455 i den därpå följande formella utbild- ningen med hänsyn till de värnpliktigas faktiska kunskapsnivå.

Kravet på effektiv användning av öv- ningen för egentlig utbildning fram- tvingar åtgärder i syfte att nedbringa tiden för avrustning. Samtidigt får av mobiliseringsskäl ej göras avkall på materielvårdens kvalitet; använd mate- riel som hämtats ur mobiliseringsförråd måste då övningen avslutas vara fullt krigsanvändbar. Detta krav medför för flygvapnets del vid en övergång till ett system med repetitionsutbildning i krigsförband problem vad gäller de värnpliktigas personliga utrustning, vil- ken till följd av tvätt, översyn m.m. icke åter disponeras i mobiliserings— förråd förrän efter flera veckor eller månader. Med hänsyn härtill påkallas viss utrustningsanskaffning, varom yt- terligare i nästföljande kapitel.

För basbataljonen vars förhållan- den måste tillmätas särskild betydelse vid utformningen av ett repetitionsut- bildningssystem för flygvapnet kan tidsåtgången för övningen i mobilise- ring jämte organiserandet av basen och därtill anslutande övningar beräknas till en och en halv dag. Tiden för ma— terielvård och avrustning torde icke kunna sättas lägre än till två dagar.

Det centrala förbandet inom basbatal- jonen är stationskompaniet. Stations- kompaniets huvuduppgift är att betjäna flygande förband. Befattningsutbildning och formell förbandsutbildning avseen- de den med betjäningen av flygförban— den direkt förenade verksamheten mås- te därför ges tillräckligt utrymme. Ut- redningen bedömer, att för de först- nämnda slagen av utbildning erfordras — utöver vad som inryms i verksamhe— ten vid organiserandet av basen —- tre och en halv dagar eller sammanlagt ca 30 timmar, varav för organisations- och materielkunskap ca 10 timmar, för ge-

nomgång och kunskapskontroll i fråga om säkerhetsföreskrifter ca 4 timmar samt för instruktionsmässig övning i materielens tekniska handhavande jäm- te prov i ämnet ca 16 timmar. Utbild- ningen innefattar härvid formell för— bandsutbildning i högst klargöringslag eller motsvarande enhet. Därjämte måste tid disponeras för repetition av de allmänmilitära färdigheterna och för markstridsutbildning i högst grupp. Ut- redningen bedömer, att härför erford- ras omkring tre utbildningsdagar eller sammanlagt 24 timmar, varav huvud- delen för strid (14 timmar) och åter— stoden för skydd (5 timmar), skjutning (3 timmar) samt fältarbeten (2 tim- mar).

Det anförda avser stationskompaniet. Basbataljonens övriga kompanier och plutoner har som huvuduppgift under- hålls- och stödfunktioner. Härigenom kan man icke lika klart som för sta- tionskompaniets vidkommande till ti- den skilja mellan formell utbildning och tillämpad övning i förband. För basens verksamhet fordras nämligen omedelbart vid krigsförbandsövningens början bevakning, transporter, förpläg- nad, drivmedelsdistribution, sambands- tjänst m.m. Denna praktiskt präglade verksamhet, som bedrivs i mer eller mindre tillämpad form vad gäller ren yrkestjänst, ställer stora krav på plan- läggning av den instruktionsmässigt be- drivna utbildningen. Det blir nämligen svårt att samla sådana grupper värn- pliktiga som har uppgifter i den kon- tinuerligt pågående verksamheten vid basen till utbildningsenheter av lämp- lig storlek. Problemet kommer att bli särskilt märkbart under den formella repetitionsutbildningen i markstrid så- väl enskilt som i grupp. Verksamheten vid dessa enheter måste vidare anpas- sas till de krav som tjänsten vid sta- tionskompaniet ställer. — Utbildningen

vid nu ifrågavarande enheter bör inle- das med formell övning enskilt och i förband för att senare kunna tillämpas i allt större enheter. Med hänsyn till den knappa tid som står till förfogande måste utbildningen koncentreras till det för stridsinsatsen väsentligaste.

Vid stabskompaniets underavdelning- ar måste främst följande bli föremål för utbildning och övning. Vid kommando- centralen som direkt leder verksam- heten vid basen —— bör när flygning icke pågår, spel genomföras för att öva per— sonalen i användning av rätt termino— logi, snabb markering samt ordergiv— ning. Vid dessa spel bör alla befattning- ar vara besatta, även de som besätts med personal från vid basen gruppera- de luftvärns- och värnförband. I spelen bör inläggas situationer som tvingar al- la befattningshavare i centralen till im- provisationer. Vid signalplutonen bör övas upprättande av förbindelser, fel— sökning och utnyttjande av alternativa sambandsmöjligheter såväl vid huvud— bas som reservbas.

Yrkestjänsten vid intendenturkompa- niet övas genom att transporter och förplägnad på grund av verksamhetens behov härav måste tillhandahållas ome- delbart sedan basen organiserats. Vid förplägnadstropparna bör härutöver bland annat ske fortlöpande övervak- ning, kontroll och handledning i fråga om verksamheten samt övning i distri— bution vid störningar i verksamheten. Vid drivmedelstroppen bör utöver re— petition av renlighetskrav på flygdriv— medel även övas organisering av driv— medelstjänsten vid skador på basförråd och omläggning till reservbas. Utred- ningen bedömer att svårighet föreligger att ge hela den i krigsorganisationen ingående transportplutonen menings- fylld utbildning under krigsförbands— övningen, med hänsyn till att transport- behovet är mindre i fred än i krig. På

grund härav bör enligt utredningens mening del av denna pluton undantas från deltagande i krigsförbandsövning.

Sjukvårdsplutonen bör övas i att upp- rätta förbandsplats i alternativa rikt- ningar inom basområdet samt har dess- utom att meddela rutinmässig sjukvård åt basens personal. Plutonens personal bör vidare medverka vid utbildning av basbataljonens övriga personal i om- händertagande av skadade.

Skyddskompaniet har sådana upp- gifter att så gott som hela krigsför- bandsövningen bör utnyttjas för mark- stridsutbildning med skyddstjänst.

I fråga om flygfältsarbetskompaniet gäller i utpräglad grad vad som tidigare angivits i fråga om del av transport- plutonen, nämligen att svårigheter fö- religger att ge huvuddelen av förbandet meningsfylld utbildning. Detta samman- hänger bland annat med att förbandet i fred icke disponerar all den maskinut- rustning varmed verksamheten skall be- drivas vid mobilisering och krig. Utred- ningen räknar därför med att, på i prin- cip samma sätt som beträffande trans- portplutonen, endast mindre delar av detta förband skall delta i krigsför- bandsövningen.

Utredningen utgår ifrån att för nu behandlad utbildning vid basbataljo- nens enheter utom stationskompaniet och skyddskompaniet erfordras om- kring tre dagars utbildning. Härtill kommer erforderlig tid för markstrids- utbildning, omkring tre dagar. Vid skyddskompaniet beräknas behovet av markstridsutbildning till ca sex dagar.

Krigsförbandsövningen för basbatal- jonen bör i enlighet med de allmänna riktlinjer för vilka tidigare redogjorts omfatta en längre tillämpningsövning. Det är önskvärt att tillämpningsövning- en föregås av ett skede av formella för- bandsövningar i kompani och bataljon. Dessa övningar bör främst avse förban-

dets verksamhet då denna utsätts för sådana slag av störningar som kan för- utses i krig, exempelvis då omgruppe- ring till reservvägbas måste ske på grund av betydande skador på basen, då omdispositioner av personal måste ske till följd av stora personalförluster i förbandet, då till följd av anfall mot basen av marktrupp särskilda åtgärder häremot måste vidtas eller då rädd- nings- och röjningsstyrkor måste orga- niseras efter kärnvapenanfall mot ba- sen. Utredningen har räknat med att önskvärd formell förbandsutbildning i nu nämnda hänseenden vilken ut- bildning är förhållandevis tidskrävan- de —— skulle erfordra tre utbildnings— dagar, varav två för utbildning i kom- pani och en för utbildning i bataljon. Härvid kan dock utbildningen i batal- jon icke utsträckas att omfatta alla de nämnda momenten.

Den tillämpningsövning som skall in- gå i krigsförbandsövningen bör i regel anslutas till sådan övning där inom en större ram hela försvarssystemet övas, exempelvis sektor-, eskader- eller flyg- vapenövning. Dessa övningar måste då utformas med beaktande av att basba- taljon under krigsförbandsövning skall medverka. Krigsförbandsövningen kan också genomföras såsom enbart basöv- ning, varvid dock medverkan av flyg- förband såsom betjäningsobjekt är nöd- vändig. I tillämpningsövningen hör bland annat ingå moment motsvarande de flesta av de moment som utredning- en nyss angivit böra övas under krigs- förbandsövningens skede av formell förbandsutbildning. Utredningen bedö- mer att för basförbandets del en till- lämpningsövning av i genomsnitt fyra dagars längd skall vara tillfyllest.

En sammanställning av de nu redo- visade utbildningsbehoven ger, på sätt framgår av tabell 27: 1 (alternativ I), vid handen att för stationskompaniets

del skulle erfordras 18 dagar för flerta- let värnpliktiga i förbandet för att ge- nomföra en krigsförbandsövning. En- ligt utredningens mening borde därför Övningen i princip ha denna längd. Emellertid har utredningen kommit till den uppfattningen att det främst med hänsyn till belastningen på utbildnings- organisationen och möjligheterna för närvarande och under överblickbar framtid att driva övrig utbildning in- om flygvapnet är angeläget att söka förkorta övningen något i förhållande härtill. Utredningen har härvid ansett sig böra räkna med att krigsförbands- övningen begränsas till att omfatta en- dast 15 dagar, in— och utryckningsdagar oräknade. Härvid bör eftersträvas att inrymma formell förbandsutbildning i kompani och bataljon så långt det är möjligt i övrig utbildning utan att i detta sammanhang räknas särskild tid härför. Härigenom skulle i stort sett tillgodoses de utbildningsbehov som i tabell 27: 1 upptagits under alternativ II.

För övriga i basbataljonen ingående enheter har utredningen som framgår

Tabell 27: 1. Behov av tid för krigsför-

bandsövning vid basbataljon (stationskom- pani ) ur flygvapnet enligt värnpliktsutred— ningens beräkningar

Dagar Verksamhet alt. I alt. II Övning i mobilisering (orga- nisering av basen, betjäning av flygförband) (inryck— ningsdag ej medräknad). . . 1,5 1,5 Yrkesutbildning ........... 3,5 3,5 Markstridsutbildning ....... 3 3 Formell förbandsutbildning. . 3 Tillämpad krigsövning ..... 4 4 Avrustning (utryckningsdag ej medräknad) ........... 2 2 Söndag (tjänstefri) ......... 1 1 Summa 18 15

av det anförda bedömt behovet av egentlig utbildningstid och tid för att betjäna andra enheter, särskilt stations- kompaniet, inom bataljonen tillsam- mantaget vara av i huvudsak samma omfattning som för stationskompaniet. Också dessa enheter omfattas emeller- tid av den angivna förkortningen av krigsförbandsövningen till 15 dagar.

En krigsförbandsövning av 15 dagars längd tillgodoser icke det i kapitel 9 angivna önskemålet om att övningen borde ha en längd om 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar. Detta är en nackdel, som emellertid med hänsyn till de tidigare angivna omständigheterna icke kunnat undvikas.

Utredningen vill framhålla, att det icke kan uteslutas att erfarenheterna av övningarna kommer att ge vid han- den att övningen ofrånkomligen måste omfatta 18 dagar. Förnyade övervägan- den rörande dispositionen av flygvap- nets utbildningsresurser och av voly- men tjänstgöringsdagar får då göras. Värnpliktslagen bör därför lämna möj- lighet att låta övningen omfatta 18 da- gar.

Vid stridslednings- och luftbevak- ningsförbanden bör övningen ges olika längd vid å ena sidan ledningscentral och radarstation samt å andra sidan luftbevakningskompani.

Krigsförbandsövning för lednings- central och radarstation bör i stort byggas upp på samma sätt som motsva- rande övning vid basbataljon. Med led- ning av bland annat de erfarenheter som hittills gjorts vid repetitionsöv- ningar om 15 dagars längd för värn- pliktiga vid dylika enheter kan utbild- ningsbehovet för denna personal beräk- nas till sammanlagt 15 dagar, fördelade på sätt framgår av tabell 27: 2.

Utredningen föreslår att krigsför- bandsövningen för dessa förband —— med avvikelse från de längder på öv-

Tabell 27:2. Behov av tid för krigsför— bandsövning vid ledningscentral och radar— station ur flygvapnet enligt värnpliktsut- redningens beräkningar

Verksamhet Dagar Övning i mobilisering (organise-

ring av förbandet)

(endast inryckningsdagen). . . . —— Luftbevakningstjänst .......... 6 Markstridsutbildning .......... 3 Tillämpad krigsövning ......... 4 Avrustning (utryckningsdag ej

medräknad) ................ 1 Söndag (tjänstefri) ............ 1

, Summa 15

ningarna som förordats i avdelning III _ ges en längd av 15 dagar.

Vid luftbevakningskompani — vilket, vad gäller värnpliktiga, nästan helt re- kryteras genom omskolning av personal som tidigare tjänstgjort vid lednings- cenxtraler och radarstationer kommer utbildningsbehovet för den enskilde värnpliktige att växla beroende på om han redan är omskolad eller icke. —— För personal under omskolning erford— ras dels en till flottiljen förlagd omskol- ningskurs, dels en till luftbevaknings- kompani förlagd tillämpad utbildning. Behovet av utbildningstid fördelar sig ungefär lika på de två ändamålen. Med ledning av de erfarenheter som sedan lång tid föreligger av dylik utbildning, vill utredningen bedöma behovet av ut- bildningstid till 15 dagar. Övningarna bör därför ges denna längd. För den i luftbevakningstjänst tidigare utbilda- de personalen svarar utbildningsbeho- vet mot den senare delen av den nyss- nämnda utbildningen om 15 dagar. öv- ningens längd bör vara omkring hälften av denna tid. De flesta av ifrågavaran- de värnpliktiga är krigsplacerade i för- hand i vilka krigsfrivillig personal in- går i stor utsträckning. Denna personal måste företrädesvis övas under lörda- gar och söndagar. Övningar med hela

luftbevakningskompaniet måste därför också förläggas till denna tid. I vissa fall bör med hänsyn härtill en del av den värnpliktiga luftbevakningsperso- nalens utbildning kunna förläggas till dessa dagar. Av varje övning bör därför två dagar efter flottiljchefs be— stämmande få fullgöras vid annan tid än den egentliga krigsförbandsövning- en för att möjliggöra deltagande i de tillämpningsövningar om ett till två dygn som vid flygvapnet periodvis återkommer under hela året. Övnings- skyldigheten för dessa värnpliktiga bör omfatta sex eller åtta dagar för varje krigsförbandsövning, varav i sistnämn- da fall två dagar får ianspråktas vid an- nan tid än då återstoden av övningen fullgöres.

Vid övriga förband robotförband, vissa sambandsförband och staber m. m. —- bör krigsförbandsövningen ges sam- ma längd som för flertalet förhand vid flygvapnet, nämligen 15 dagar.

övningslängd för visst befäl Syftet med separat inledande utbildning av krigsförbandens befäl vid krigsför- bandsövning är att ge befälet den kom- pletterande utbildning och förberedelse som fordras för att befälet skall kunna leda och medverka vid utbildningen av sitt förband under den efterföljande de- len av övningen.

Personalen i de viktigaste av flyg- vapnets krigsförband utgörs till förhål- landevis stor del av aktiv personal. Till- gången härpå är av statsmakterna an- passad efter de speciella önskemål i fråga om beredskap som föreligger be- träffande flygvapnet och efter verksam- heten vid den fortlöpande utbildningen av krigsförband. Många viktiga befatt- ningar i flygvapnets krigsorganisation, främst i basförband samt i stridsled- nings- och luftbevakningsenheter, be- sätts dock med reservofficerare samt

värnpliktiga officerare och underoffi- cerare.

Om en mobilisering måste genomfö- ras samtidigt som kuppanfall pågår kommer stora krav att ställas på det värnpliktiga befälets förmåga att ome- delbart verka vid mobiliseringen och ta ansvar för sin trupp. Befälet måste därför få ingående kunskaper om gäl- lande planer och ges den erfarenhet och rutin som krävs för att verksamhe- ten vid förbanden skall kunna ledas på ett riktigt sätt. Övningar måste läggas upp så att befälet ställs inför nödvän- digheten att självständigt i stor ut- sträckning fatta beslut och ta ansvar.

Den värdefullaste delen av befälsut- bildningen erhålls under tillämpnings- skedet vid krigsförbandsövning. Utby- tet av förbandsövningarna blir emeller- tid avsevärt större om det värnpliktiga befälet före den egentliga krigsför- bandsutbildningen bereds tillfälle att direkt förbereda sig för denna. Varje krigsförbandsövning bör därför inle- das av en befälsövning förlagd till ti— den innan flertalet av de värnpliktiga inrycker. Fordringarna på befälet är dock olika. Behovet av tid för ut— bildning och förberedelser för officer och underofficer är uppenbar med hän- syn till deras kvalificerade uppgifter i förbanden. Också för vissa underbe- fälsbefattningar föreligger ett påtagligt behov av dylik utbildning. Detta gäller sådana underbefälsbefattningar som har i befälshänseende mer kvalificerad be- fattning, exempelvis vaktplutonchefs ställföreträdare, drivmedelsplutonchefs ställföreträdare, transportplutonchefs ställföreträdare och stationskompani- chefsbiträde. Dylika underbefäl åter- finnes främst i basbataljonen. För andra underbefäl —— exempelvis underbefäl i ett basförbands klargöringslag är en sådan separat förutbildning av mind- re betydelse, eftersom utbildningen av

detta underbefäl i stor utsträckning krä— ver hela lagets medverkan för att bli meningsfylld. Utredningen räknar där- för med att inledande befälsövning skall förekomma för officerare, underoffice- rare och vissa underbefäl.

Längden av den inledande befälsöv— ningen bör bestämmas under hänsyns- tagande till främst det förhållandet att de krigsförband som de värnpliktiga tillhör i allmänhet har en förhållande— vis stor andel stampersonal. Detta ger krigsförbanden särskild stadga och gör- att det bör gå snabbare än eljest att ut— bilda det värnpliktiga befälet. På grund” härav räknar värnpliktsutredningen med att en inledande befälsövning om sju dagar skall vara tillfyllest för all den personal som angivits erfordra så- dan utbildning. Krigsförbandsövning- ens sammanlagda längd skulle härvid bli för den i den inledande befälsöv- ningen deltagande personalen följande, nämligen vid basbataljon, centraler och radarstationer 22 dagar samt vid luft— bevakningskompanier 13 eller 15 dagar.

Tjänstgöring för efterarbete efter övning

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för avrustningen efter krigsförbandsövningens slut bör kom— panichef och stabsunderofficer även i de fall de är värnpliktiga samt Värn- pliktigt befäl avdelat som materiel- redogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan övriga värnpliktiga vid förbandet utryckt. Denna tjänstgöring hör av truppregi- streringsmyndigheten kunna åläggas angiven personal i samband med inkal- lelse till krigsförbandsövning. Behovet av dylik tjänstgöring för värnpliktiga är vid flygvapnet förhållandevis begrän- sat med hänsyn till att de aktuella befattningarna vid flertalet förband i

stor utsträckning bestrids av fast a'n- ställd personal.

Inpassningen under året av övningarna Krigsförbandsövningarna vid flygvap- net bör fördelas på två ungefär lika stora omgångar. Den ena av dessa om- gångar bör genomföra sina övningar under våren, i första hand under tiden mars—april med hänsyn till utbild— ningsrytmen inom flygvapnet i övrigt. Den andra omgången bör genomföra si- na övningar under tiden september— oktober, då större övningar inom flyg- vapnet eller inom krigsmakten normalt anordnas. Bland annat för att tillgodose uppkommande önskemål om högre in- satsberedskap bör emellertid möjlighet föreligga att öva krigsförband vid and- ra tider än de nu nämnda.

Antalet övande värnpliktiga För närvarande genomför 2500—5000 man årligen repetitionsövning vid flyg- vapnet. Den övningsskyldighet som åvi- lar flygvapnets värnpliktiga medger emellertid övning av ett större antal värnpliktiga.

Med det av värnpliktsutredningen fö— reslagna utbildningssystemet i vilket krigsförbanden övas vart fjärde år kom- mer årligen ca 9000 värnpliktiga att genomföra krigsförbandsövning. Av dessa värnpliktiga tillhör huvuddelen basförband, en mindre del stridsled- nings- och luftbevakningsförband samt ett litet antal övriga förband.

Vid beräkningen av det angivna an- talet övande värnpliktiga har räknats med att vissa enheter som tidigare nämnts undantas från krigsförbandsöv- ning. Till följd av att vissa enheter un- dantas kommer de värnpliktiga vid bas— bataljonerna genomsnittligt icke att full- göra samtliga fem krigsförbandsövning- ar som eljest vore erforderliga utan en- dast omkring fyra sådana övningar. För-

teckning över förband och delar av för- hand som bör undantas från krigsför- bandsövning redovisas i hemlig bilaga (bilaga H 2).

Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för värnplik- tiga vid flygvapnet anordnas på följan- de sätt.

Krigsförbandsövning vid basbataljon har en längd av, för meniga värnplik- tiga och för flertalet värnpliktiga i un- derbefälsbefattning 15 dagar samt för värnpliktiga i vissa underbefälsbe— fattningar och i underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigs- förbandsövning vid stridslednings- och luftbevakningsförband har vid lednings- centraler och radarstationer samt då omskolning sker till optisk luftbevak- ning en längd av, för värnpliktiga i be- fattning för menig eller underbefäl 15 dagar samt för värnpliktiga i under- officers— och officersbefattning 22 da- gar. Krigsförbandsövning vid luftbevak- ningskompani utom då omskolning till optisk luftbevakning sker har en längd av, för värnpliktiga i befattning för me- nig eller underbefäl sex eller åtta dagar samt för värnpliktig i underofficers- och officersbefattning 13 eller 15 dagar. Av nämnda 8 eller 15 dagar må två dagar ianspråktas för utbildning anord- nad vid annan tidpunkt än övrig del av krigsförbandsövningen. Krigsför- bandsövning vid flygvapnets övriga för- hand, som skall genomföra krigsför- bandsövning, anordnas såsom vid bas- bataljon. Slutligen kan vid samtliga förband vissa, i det föregående angivna värnpliktiga i befälsbefattningar åläg- gas att för avvecklingsarbete efter krigs— förbandsövning fullgöra krigsförbands- övning som med högst två dagar över- stiger angivna tider om 13, 15 eller 22 dagar. Med nu föreslagen tjänstgö-

ringsskyldighet kan krigsförbandsöv- ningen för ett förband ges den uppbygg- nad vid olika förbandstyper som fram- går av bild 27: 1.

Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem krigsförbandsövning- ar.

Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller de- lar av förband, övas vart fjärde år med

Bild 27: 1. Krigsförbandsövnings längd vid flyg— vapnet enligt värnpliktsutredningens förslag a) Basförband m. fl.

15 dagar

Värnpliktiga. ] menigbefattningar och [vissa underbefälsbefattningar

22 dagar d 1) " I'kt' ' fears-,undero icers— och vissa. un er- Vflberj'ååb' fågor ff '

.--.-.a

1 Kompanichef, stabsunderofficer och ma— terielredogörare kan av truppregistreringsmyn- digheten åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver eljest gällande tid om 22 eller 15 dagar för avveckling efter övning.

b) Lu/lbevakningskompani (utom vid omskol- ning)

(—8 dagar ,

Vämpliktiqa. i underbefäts- 2] och menig— befattningar

|5 dagar ""*: Värnpliktiga injicera-och under» 1) : offlcersbefattnlngnr | i

1 Kompanichef, stabsunderofficer och ma- terielredogörare kan av truppregistreringsmyn— digheten åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver eljest gällande tid om 15 eller 8 dagar för avveckling efter övning. 2 Två dagar kan förläggas till annan tid än i anslutning till krigsförbandsövningens huvud— del, exempelvis till veckoslut då övning an— ordnas även för andra förband.

möjlighet till tillfälliga mindre avvikel- ser härifrån.

Förslaget innebär, att årligen om- kring 9000 värnpliktiga fullgör krigs- förbandsövning vid flygvapnet.

4. Särskild övning

Som framgår av kapitel 9 bör särskild övning inriktad på utbildning av befä- let syfta till att hos det viktigaste befä- let vid de förband på vilka de största kraven ställs vidmakthålla och vidare- utveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstekniskt rik- tigt sätt och att omsätta detta kun- nande i entydiga order. Särskild öv- ning inriktad på utbildning av hu- vuddelen av personalen i ett viktigare förband bör i första hand syfta till att samträna personalen i stridstekniskt handhavande av materielen. Sistnämn— da form av särskild övning har avsetts förekomma vid förband som har särskilt komplicerad stridsteknik eller kompli- cerad och svårskött materiel.

Taktik och stridsteknik liksom orga- nisation och utrustning förändras inom flygvapnet tämligen snabbt. Personalen i flygvapnets krigsorganisation måste ständigt vara beredd att, trots de fort- gående förändringarna, redan under mobilisering göra en effektiv insats. Denna insats ställer i många fall från första stund krav på stor snabbhet och precision i utförandet. Med hänsyn här- till är det enligt utredningens mening nödvändigt att i stort sett alla förband vid flygvapnet som genomför krigsför— bandsövning också genomför särskild övning.

Flertalet förband. Förändringarna i fråga om taktik, stridsteknik, organisa- tion och annan utrustning än flygplan påverkar framför allt det värnpliktiga befälets verksamhet. Särskild övning bör med hänsyn härtill vid de flesta

%

förbanden kunna begränsas till att om- fatta visst värnpliktigt befäl. Belast- nings- och kostnadsskäl gör en sådan begränsning högst angelägen.

Med hänsyn till att de värnpliktiga vid flygvapnet i stor utsträckning, sär- skilt inom basorganisationen, är krigs- placerade i samma typ av förband un- der hela sin värnpliktstid skulle härvid i princip erfordras att den värnpliktige hade skyldighet att fullgöra lika många särskilda övningar som krigsförbands- övningar, d.v.s. fem. Utredningen har här liksom vid kustartilleriet ansett sig kunna välja mellan att låta den värn- pliktige fullgöra antingen fem övning— ar envar om en vecka eller tre övningar envar om två veckor. Utredningen har härvid ansett att, eftersom det av öv- ningarna berörda värnpliktiga befälet i de flesta fall infogas i en kader med relativt talrik aktiv personal, det är möjligt att ge en utbildning av tillräck- lig omfattning också med den kortare typen av övning. Utredningen vill där— för förorda en övningsskyldighet om fem övningar envar om en vecka såsom den lämpligaste. Övningslängden bör härvid i enlighet med de principer som redovisats i kapitel 9 anges till fyra dagar, in- och utryckningsdagar från— räknade.

De nuvarande särskilda befälsövning- arna omfattar personal placerad i be- fattning för officer och underofficer. Det är emellertid angeläget att på mot- svarande sätt som föreslagits i fråga om inledande befälsövning värnpliktigt underbefäl i särskilt viktiga befatt- ningar också deltar i övningen så att alla för verksamheten väsentliga befäls- befattningar samtidigt kan övas. Dylika underbefälsbefattningar finns främst vid basbataljonen.

Utbildningen vid övningarna kan an- slutas till vid flygvapnet eljest före- kommande övningar i tillämpad form

av större eller mindre omfattning un— der vilka det samlade systemet flyg- förband, basförband, stridsledningsor— gan —— övas. Dessa olika förband och enheter krigsorganiseras härvid så långt möjligt med materiel och personal för att motsvara avsedd krigsfunktion. Vid sådana övningstillfällen uppstår behov av värnpliktigt befäl för att öva väsent- liga delar av systemet. Vid basförband erfordras till exempel värnpliktigt be— fäl i kommandocentral varifrån den operativa tjänsten på basen leds. Lik- nande befattningar återfinns vid luft- bevaknings- och stridsledningsförband. övningarnas längd varierar från ett till flera dygn, varvid övningsförbanden uppsätts i övrigt av enbart fast anställd personal och utbildade värnpliktiga ur åldersklassen. Övningar av detta slag har under senare år bedrivits vid strids- lednings- och luftbevakningsförband. Vid basförband har övningar av detta slag hittills endast kunnat fullgöras av icke i tjänst varande värnpliktiga un- der frivillig tjänstgöring. Värnpliktigt befäl har härvid med korta mellanrum givits möjlighet att tjänstgöra i sin krigsbefattning en eller flera dagar. Även om förbandet i sin helhet icke varit organiserat har de väsentligaste funktionerna i försvarssystemet kunnat övas. Erfarenheterna från denna typ av befälsövning är goda. Det värnpliktiga befäl som deltagit har härigenom kun- nat bibehålla sina färdigheter på en nivå som tillgodoser kravet på krigs— duglighet.

Utbildningen vid de särskilda öv- ningarna bör också ske i form av del— tagande i de orienteringar samt mobi— liserings- och krigsspel som kontinuer- ligt bedrivs vid flottiljerna med krigs- förbandets fast anställda personal. Här- vid kan de värnpliktiga delges eventuel- la ändringar i basering eller uppgift, närmare lära känna övrigt befäl och

aktivt delta i spel där förbandets olika funktioner belyses. Denna möjlighet till vidmakthållande och aktualisering av tidigare erhållna kunskaper bedöms ha stor betydelse. Utbildningen bör härvid ske inom krigsförbandets ram.

Enligt utredningens mening är båda dessa övningsformer av stort värde. Det är förenat med organisatoriska svårig- heter att utforma en kort övning så att den inrymmer båda slagen av utbild- ning. Utredningen vill därför förorda att då så ur utbildningssynpunkt är lämpligt särskild övning, efter frivil- ligt åtagande från den värnpliktiges sida, får uppdelas på två övningstill- fällen.

Vissa förband. Luftvärnsrobotförban- dens materiel är av den komplicerade art att det är nödvändigt att genom- föra särskild övning med deltagande av större delen av dessa förbands per- sonal. I och för sig synes vissa skäl tala för att för denna typ av förband avse en övning om elva dagar. Antalet för- hand är emellertid, relativt sett, tämli- gen begränsat. Då det, ej minst med hänsyn till värnpliktstekniska förhål- landen, är önskvärt med så stor likfor- mighet som möjligt, vill utredningen fö- reslå att försöksvis särskilda övningar även för dessa förband skall omfatta fyra dagar. Om sådan övning ej ger tillfredsställande resultat bör en om- disposition göras av de tjugo dagar som utredningen för flygvapnets del avsatt för särskild övning. Exempelvis skulle dessa vid robotförbanden — i vilka de värnpliktiga icke torde komma att vara krigsplacerade under hela sin värnpliktstid — kunna fördelas på två tillfällen om vardera tio dagar.

Förändringarna av flygvapnets flyg- materiel sker successivt. Förändringar- na berör främst den flygande persona- len —— som i detta sammanhang kan läm- nas åsido samt nyckelförbandet i

basbataljonen, stationskompaniet. Inom stationskompaniet är det främst klargö- rings- och ammunitionsplutonerna som berörs av förändringarna. Vid mobilise- ring kan man alltid påräkna att den aktiva personalen i stationskompaniet samt den del av kompaniet som utgörs av värnpliktiga ur den inneliggande årsklassen är utbildad att handha den aktuella flygplantypen. Har icke nyli— gen by-te av flygplantyp skett är vid mo- bilisering också övrig del av stations- kompaniet utbildad härför. Om nyligen byte av flygplantyp skett, kan läget vara ett annat. Visserligen torde myndighe- terna komma att sträva efter att an— passa tidpunkten för krigsförbandsöv- ning efter flygplanbytena så att behov av särskild övning mellan de ordinarie krigsförbandsövningarna icke uppkom- mer. Det torde emellertid icke alltid bli möjligt att samordna dessa två fak- torer. Härvid blir det, om icke använd— barheten under och omedelbart efter mobilisering hos basförbandet skall nedgå under omställningstiden, nödvän- digt med ett extra övningstillfälle för del av stationskompaniet för omskol- ning av personalen till den nya mate- rielen.

Med hänsyn till det särskilda syftet med denna övning bör utbildningen helt inriktas på den nya materielen och dess tekniska handhavande. Också för dylik övning bedöms en övningslängd om fyra dagar, in- och utryckningsda— gar oräknade, vara tillfyllest.

I särskild övning vid stationskompa— ni behöver den värnpliktige deltaga endast en gång med hänsyn till att per— sonalen i stationskompani omsätts täm- ligen snabbt. Värnpliktig personal som varit krigsplacerad i stationskompani kommer i regel icke att senare krigs- placeras i befattning i vilken det blir aktuellt med deltagande i särskild öv- ning för visst värnpliktigt befäl.

Utredningen har räknat med att öv- ning av nu ifrågavarande slag blir er- forderlig endast för ett mindre antal värnpliktiga, krigsplacerade i stations- kompani.

De särskilda övningarna bör av stu- diesociala skäl om möjligt anordnas un- der sommaren. Med hänsyn till att öv— ningarna icke överstiger en veckas längd och således ur studiesocial syn- punkt får anses innebära ett ganska li- tet avbräck bör dock övningarna, om detta ur den militära utbildningens syn- punkt är angeläget, kunna anordnas även under annan tid av året.

Med nuvarande system för särskilda befälsövningar genomför vid flygvap- net årligen ca 140 underofficerare och officerare sådan övning. Med det av värnpliktsutredningen angivna systemet kommer sammanlagt ca 800 värnplik- tiga årligen att genomföra särskild öv- ning.

Värnpliktsutredningen föreslår sam- manfattningsvis följande. Vid flygvap- net skall anordnas särskilda övningar för flertalet krigsförband. Övningarna skall inpassas i tidsmellanrummet mel— lan förbandens krigsförbandsövningar. I övningarna skall delta underoffice- rare och officerare samt vissa under- befäl i förbandet eller, vid luftvärns- robotförband, större delen av den värn— pliktiga personalen. Härtill kan komma särskild övning för vissa värnpliktiga, främst underbefäl och meniga, i sta- tionskompani, vilken övning anordnas vid vissa, sparsamt förekommande till- fällen. Övningen skall för all deltagan- de personal ha en längd av fyra dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig del- ta i högst fem särskilda övningar. För luftvärnsrobotförbandens del bör fram- deles en ändrad fördelning av den för särskilda övningar disponibla tiden kunna övervägas.

5. Mobiliseringsövning

Som av det i kapitel 9 anförda framgår, bör enligt utredningens mening efter- strävas att vid behov komplettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövningar och särskil— da övningar med en speciell typ av öv- ningar. Dessa har angivits kunna an- ordnas antingen i form av mobilise- ringsgenomgång eller i form av mönst— ringsövning. Rörande övningarnas syf- te, innehåll och utformning ävensom den med övningarna sammanhängande tjänstgöringsskyldigheten för den värn- pliktige torde få hänvisas till nämnda kapitel.

Inom flygvapnet föreligger samma behov som inom övriga försvarsgrenar av att säkert och snabbt kunna genom- föra förbandens mobilisering. För att en tillfredsställande grad av säkerhet i detta hänseende skall nås, måste i fred den ansvariga personalen fortlöpande övas och delges ändringar i organisa- tion och förfaranden. Även om flygvap— nets förband i allmänhet har tillgång till fast anställd personal att leda mobi- liseringen, är förbanden på grund av stor utspridning dock beroende av med— verkan från viss värnpliktig personal. Den personal, varom här är fråga, utgö— res för flygvapnets del av kompanichef och motsvarande befattningshavare, stabsunderofficer och motsvarande be- fattningshavare samt mobiliseringsför- beredare och mottagningsförrättare med ersättare. Denna personal bör i enlighet med de allmänna riktlinjer som angi- vits i kapitel 9 vartannat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. I fråga om flygvapnets samtliga krigs- förband kan i enlighet med vad som anförts tidigare i detta kapitel räknas med att kompanichef, stabsunderofficer och motsvarande befattningshavare me- dan de är krigsplacerade i befattning

regel vartannat år fullgör antingen krigsförbandsövning eller särskild öv- ning. Motsvarande gäller för mobilise- ringsförberedare och mottagningsförrät- tare i den mån de är placerade i be- fattning för officer, underofficer eller vissa befattningar för underbefäl. I re- gel föreligger för denna personal där- för ej behov av särskilt övningstill- fälle; i vissa fall kan behov dock upp- komma, exempelvis vid omorganisatio- ner. Mobiliseringsförberedare och sär- skilt mottagningsförrättare är emeller- tid i många fall befattningshavare som icke kommer att fullgöra särskild öv- ning. Följaktligen föreligger för flyg- vapnets del beträffande dessa värnplik- tiga ett bestämt behov av speciella öv- ningstillfällen för mobiliseringsgenom- gång.

Mönstringsövning avses vid armén fö- rekomma endast vid vissa förband som icke fullgör särskild övning. De förband vid flygvapnet däremot för vilka mönst— ringsövning skulle kunna vara aktuell _ vissa förband med särskilt korta mobili- seringstider genomför i princip sär- skild övning. Denna ersätter i vissa hänseenden mönstringsövning. Behovet av sådan övning är därför för flygvap- nets del mindre framträdande. För att bland annat få till stånd en fortlöpande kontroll av mobiliseringsapparaten bör emellertid för flygvapenförband med särskilt korta mobiliseringstider vid en- staka tillfällen anordnas mönstringsöv- ning. Härvid hör särskild övning icke anordnas för förbandet under aktuell fyraårsperiod.

Den personalstyrka som årligen skul- le komma att genomföra mobiliserings- övning vid genomförande av ett öv- ningssystem av angivet slag redovisas i särskild hemlig sammanställning (bi— laga H 2).

Värnpliktsutredningen föreslår, un- der hänvisning till det anförda, att vid

flygvapnet skall anordnas mobilise- ringsövningar i form av mobiliserings- genomgångar och mönstringsövningar med den utformning m.m. som fram— går av nyss angiven bilaga.

6. Utbildningsgången för den värnpliktige Utredningens förslag förutsätter, att den värnpliktige i bastjänst vid flygvapnet i de flesta fall under hela sin värnplikts— tid är krigsplacerad i samma typ av krigsförband, d.v.s. basbataljon, men att han normalt omkrigsplaceras inom bataljonen efter ett antal år från exem- pelvis stationskompani till exempelvis intendenturkompani. Den värnpliktige i stridslednings- och luftbevaknings- tjänst vid flygvapnet förutsätts på mot— svarande sätt omkrigsplacerad efter ett antal år från befattning i ledningscen— tral eller radarstation till befattning i luftbevakningskompani. Repetitionsut- bildningen är enligt utredningens för- slag i huvudsak lika utformad för de i basbataljonerna ingående enheterna, ehuru med vissa avvikelser beträffan- de stationskompaniet, transportplutonen och flygfältsarbetskompaniet. I fråga om stridslednings- och luftbevakningsför— banden är utbildningen olika utformad för å ena sidan ledningscentraler och ra- darstationer och å andra sidan luftbe- vakningskompaniet. Med hänsyn till dessa förhållanden innebär det föreslag- na repetitionsutbildningssystemet i prin- cip den utbildningsgång för den värn- pliktige som framgår av bild 27 : 2. Åtskil- liga avvikelser från den angivna utbild- ningsgången måste emellertid förekom— ma. En betydelsefull avvikelse som kom- mer att ske vid basförbanden är _ be- roende på att vissa delar av basbatal- jonen, i vilka företrädesvis ingår äldre värnpliktiga, kommer att fullgöra krigs— förbandsövning med reducerad styrka —— att de värnpliktiga i basförbanden

Bild 27: 2. Gången av repetitionsutbildningen för värnpliktiga vid flygvapnet enligt värnpliktsutred— ningens förslag (exempel)

20 ÅR VÄRNPLIKTIGA : 47ÄR SBASBATALJDN PERSONALRESERV K 5 K K K 5 K 5 FLER- TALET HÄRUUH H init! R"(ÄR 3,15»;th LUFTBEVAKNINGSKOMPANI PERSONALRESERV M K K 5 K lNDRE ANTAL in/HUHUEUE ZÄR , ZÄR , 4 ÄR

K KRIESFÖRBANDSÖVNNG

S sÄRsxlm ömma

|:] övume FÖR Föeuunas BEFÄL om | mm mu. mama

NYCKELPERSONAL

. övmuwz FÖR nm FÖRHAND

1 Efter viss tid i personalreserv sker omskolning till annan befattning. Anm. För ett mindre antal värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar.

i genomsnitt endast kommer att full- göra omkring fyra krigsförbandsöv- ningar. Avvikelser kommer också vid alla slag av förband att behöva göras bland annat för att tillgodose kraven på lokal rekrytering.

Av bilden framgår att den värnplik- tige i bastjänst normalt fullgör samtliga ifrågakommande krigsförbandsövning- ar och särskilda övningar på ett likfor— migt sätt medan den värnpliktige i stridslednings- och luftbevakningstjänst i regel fullgör en krigsförbandsövning och, i förekommande fall, en särskild övning vid ledningscentral eller radar- station samt fyra krigsförbandsövning- ar och fyra särskilda övningar vid luft- bevakningskompani. För den värnplik- tige kan härutöver tillkomma högst fem mobiliseringsövningar som, i förekom- mande fall, i regel inträffar i tidsmel-

lanrummet mellan krigsförbandsövning- arna i sådana fall då den värnpliktige ej fullgör särskild övning.

7. Anpassningen av den fast anställda persona- lens tjänstgöring till föreslagen repetitions- utbildning Den aktiva personalen måste medverka i den föreslagna repetitionsutbildningen främst genom att, i överensstämmelse med vad som närmare utvecklats i ka- pitel 9, tjänstgöra i sin krigsbefattning då det krigsförband vederbörande till- hör genomför krigsförbandsövning, sär- skild övning och mobiliseringsövning. Vid repetitionsutbildningen, i första hand vid krigsförbandsövningarna, måste vid flygvapenförbanden fördel- ningen av arbetsuppgifterna mellan oli— ka grupper av aktiv personal ske efter

krigsmässiga grunder så att också den aktiva personalen ges den allsidiga ru- tin som krigsbefattningen fordrar av sin innehavare. Det anförda innebär bland annat att viss civilmilitär perso- nal, i första hand tekniker och mästare, under övningen i egenskap av förbands- chefer måste svara för sina förbands verksamhet också i de hänseenden som icke är av teknisk eller motsvarande art.

Även reservpersonalen måste i full ut- sträckning delta i den repetitionsutbild-

ning som genomförs av de krigsförband vari personalen är krigsplacerad. För att detta skall kunna genomföras er- fordras att en anpassning sker av nu- varande bestämmelser för personalens tjänstgöring på sätt motsvarande det som utredningen i detalj angivit be- träffande armén. Det synes lämpligen böra uppdras åt chefen för flygvapnet att företa en översyn av ifrågavarande bestämmelser och framlägga härav fö- ranledda förslag.

KAPITEL 28

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. 111. vid flygvapnet

]. Chefens för flygvapnet bedömanden

Chefen för flygvapnet har —— i anslut- ning till att inom flygstaben utförts vis- sa beräkningar av kostnaderna för ett genomförande av värnpliktsutredning— ens förslag (jfr kap. 34) _ bedömt vilka förstärkningar av utbildningsresurser m.m. som för flygvapnets del blir er- forderliga vid genomförandet. Chefen för flygvapnet har härvid ansett att i första hand erfordras vissa personalför- stärkningar, viss ökning av medelsanvis- ningen för övningar samt vissa anskaff- ningar av materiel m. m.

Utredningens förslag till repetitions- utbildning genom övning av krigsför- band innebär enligt flygvapenchefen jämfört med nuläget en sådan ökning av den årliga utbildningsvolymen att vissa personalförstärkningar blir erfor- derliga. Särskilt utbildningen av bas— förbandens värnpliktiga i markstrids- tjänst ställer härvid krav. Enligt che- fen för flygvapnet bör därför vid envar av flygvapnets flottiljer förstärkning ske med en underofficer och två underbefäl i trupputbildartjänst eller med samman- lagt 17 underofficerare och 34 under- befäl.

Vidare erfordras enligt flygvapenche— fen för officersutbildning av värnplik- tiga en officer som kurschef och en så- som förste lärare. Dessa bör medverka även under underofficersutbildningen vid respektive flottiljer.

Det ökade antal förband som enligt utredningens förslag kommer att övas årligen, anses öka arbetsbelastningen på flygvapendelarna av de blivande regio- nala ledningsorganen. Flygvapenchefen förutsätter dock att ett sådant behov tages upp till bedömning i annat sam- manhang. Den största arbetsbelastning- en vid flottiljerna bedömes komma att uppstå inom tjänstegrenen bastjänst. Med hänsyn härtill bör enligt flygvapen- chefens mening flottiljstabens basavdel- ning förstärkas med en löjtnant; sam- manlagt erfordras härför 17 löjtnanter.

Utredningens förslag syftar bland an- nat till bättre personalekonomi vid värnpliktigas krigsplacering och över- föring av flygvapnets överskott till and- ra försvarsgrenar. För att nå åsyftat re- sultat i dessa hänseenden bör enligt flygvapenchefen varje flottiljs mobili- seringsavdelning tillföras en förvalta- re. Denne bör dessutom ansvara för for- donsanskaffningen till övningarna i an- slutning till nuvarande uppgifter vid av- delningens fordonsdetalj. Sammanlagt skulle härvid erfordras 17 förvaltare.

Repetitionsutbildning med mobilise- ringsövning vid krigsgrupperingsplats medför extra arbete med att iordning- ställa mobiliseringsförråd före och ef- ter övning. För detta bedömer flygva- penchefen att sammanlagt kommer att erfordras ytterligare ca 45 arbetsmåna- der för förrådsarbetare.

Flygvapenchefen bedömer att medels-

anvisningen för övningar vid ett ge- nomförande av utredningens förslag be- höver ökas med ca 1 milj. kronor.

Enligt utredningens förslag skall krigsförbandsövning så långt möjligt in- ledas med en övning i mobilisering. För att en sådan skall kunna genomföras er- fordras enligt flygvapenchefen vissa materielanskaffningar. Används nämli- gen förbandets ordinarie intendenturut- rustning anses denna efter övningen be- höva tvättas och repareras. Under den långa tid som erfordras härför nedgår förbandets mobiliseringsberedskap. Flygvapenchefen räknar därför med att varje flottilj tilldelas ett buffertförråd av intendenturutrustning motsvarande behovet för ca en basbataljon. Denna utrustning lägges ut på mobiliserings- pl-ats och används av förbandet under repetitionsutbildningen. Kostnaderna för anskaffningen beräknas till ca 11 milj. kronor.

Utredningens förslag syftar också till intensifierad utbildning i markstrids- tjänst såväl under grundutbildningen som vid repetitionsutbildning i krigs- förband. För att uppfylla dessa krav er- fordras enligt flygvapenchefen en upp- rustning av vissa skjutbanor vid flottilj- flygplatserna och utbyggnad av övnings- anordningar nästen och eldexercis- banor —— vid flygbaserna. För denna upprustning beräknas kostnaderna till ca 2,7 milj. kronor.

2._.Vämpliktsutredningens överväganden

Värnpliktsutredningen har icke haft möjlighet att i detalj bedöma behovet av de nu ifrågasatta förstärkningarna av. resurserna för utbildning m. m. Ut- redningen har i stället sökt att allmänt bedöma i vad mån av flygvapenchefen förordade förstärkningsåtgärder kan an- ses rimliga mot bakgrund av föreslagna förändringar av utbildningen och kan tas som en av utgångspunkterna för en

överslagsvis gjord totalsummering av kostnaderna för förslagets genomföran- de.

Värnpliktsutredningens förslag förut- sätter en intensifiering av markstridsut- bildningen vid flygvapnet. Flygvapen- chefen har med hänsyn härtill förordat

.en kraftig förstärkning av trupputbildar— personalen, närmast för repetitionsut- bildningsändamål. En sådan förstärk— ning synes icke utredningen lämplig med hänsyn till att föreliggande behov är förhållandevis kortvariga några veckor varje år. Utredningen anser att ifrågavarande behov i stället, på sätt i huvudsak skett inom armén, får tillgo- doses genom omdispositioner av perso— nal under den aktuella tiden. Bland an- nat synes härvid kunna ianspråktas per- sonal och elever vid exempelvis trupp- utbildarskolan samt stabsunderofficera- re m. fl. Däremot bedömer utredningen angeläget med en generell förstärkning av trupputbildarkadern med hänsyn ta- gen ej blott till repetitionsutbildningens behov utan även till markstridsutbild- ningen över huvud taget och av denna ej minst den del som innefattar fortlö- pande utbildning av den fast anställda personalen. Utredningen räknar därför i sina kostnadsberäkningar med att 17 trupputbildare (underbefäl) tillkommer.

Behovet under ca tre månader varje eller vartannat år av två officerare för utbildning av blivande värnpliktiga of- ficerare förutsätter utredningen tillgo- dosett genom kommendering av perso- nal, exempelvis av lärarpersonal eller elever från militärhögskolan.

Behovet av förstärkning för repeti- tionsutbildningsändamål av flottiljer- nas bas-avdelningar bedömer utred- ningen, med hänsyn till vid flygvapnet föreliggande nära överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation, va- ra tämligen litet. Utredningen räknar icke med någon förstärkning härvidlag.

Personaldetaljerna vid flottiljerna bör enligt utredningens mening tillföras var- dera ytterligare en befattningshavare; härför synes kunna avses civila tjänste- män, biträden eller äldre militär per- sonal (underofficerare eller underbe- fäl). Sammanlagt beräknar utredningen härför 17 befattningar.

I fråga om föreslagna materielanskaff- ningar synes vid beräkningen av kostna- derna för genomförande av utredning— ens förslag vissa begränsningar kunna göras. Behov föreligger av skjutbanor oberoende av vilka förslag värnpliktsut- redningen framlägger; kostnaderna för dessa bör därför icke belasta utrednings- förslaget. Kostnaderna för intendentur- materielanskaffning förefaller på mot- svarande sätt något högt beräknade. Ut- redningen upptar med hänsyn härtill i sina kostnadssammanställningar, utan

att närmare ingå på de olika delposterna i flygvapenchefens beräkningar, för an- skaffningar ett lägre belopp. Häremot svarande årskostnad har utredningen upptagit till 1 milj. kronor årligen.

Flygvapenchefens övriga bedömning— ar av resursbehovet har utredningen funnit sig böra godta såsom underlag för sina inledningsvis berörda kostnads- beräkningar.

En sammanställning av de kostnads- ändringar som för flygvapnets del för- anleds dels av nu ifrågavarande för- stärkningsåtgärder till den del utred- ningen funnit dem böra beaktas vid kostnadsberäkningarna, dels av föreslag- na ändringar i fråga om utbildningsti- dens längd, värnpliktsförmånernas stor- lek m. m. lämnas i kapitel 34.

AVDELNING VIII

Särskilda frågor

KAPITEL 29

Utbildning m.m. av särskilda grupper värnpliktiga

A. Uttagning och utbildning av värn- pliktiga i specialtjänst

l. Hittillsvarande förhållanden

Genom ändring år 1905 (prop. 97, LU 54, rskr 133) av 1901 års värnpliktslag in- fördes särskilda bestämmelser om värn- pliktstjänstgöringen för värnpliktiga med viss högre utbildning av särskild betydelse för krigsmakten. Enligt dessa bestämmelser fick medicine kandida- ter och tandläkare möjlighet att fullgö- ra två eller flera repetitionsövningar i en följd. Denna möjlighet betraktades som en förmån för de studerande men det förutsattes samtidigt att de medici— ne studerandes tjänstgöring borde för- läggas så att den bibragte verderböran— de insikter och färdigheter i de speciel- la ämnen som kunde vara erforderliga för den blivande militärläkaren. Tand- läkarna avsågs på motsvarande sätt ut— nyttjas i sjukvårdstjänst.

De särskilda bestämmelserna gjordes sedermera successivt tillämpliga på fler grupper värnpliktiga och omfattade en- ligt 1936 års värnpliktslag förutom lä— kare och tandläkare jämväl apotekare, veterinärer och ingenjörer ävensom så- dana värnpliktiga i övrigt som idkade studier i sådana ämnen, att hans insik— ter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten. Därjämte skulle gälla att vederbörandes insikter bleve bättre till- godogjorda "genom värnpliktstjänstgö— ringens fullgörande i annan ordning än den vanliga. Alltjämt var de särskilda

bestämmelserna tillämpliga endast på högskoleutbildade eller därmed jämför- bara värnpliktiga. Utbildningstidens sammanlagda längd motsvarade i stort sett den för övriga studenter och lik- ställda gällande.

1941 års värnpliktslag medförde i sak inga principiella ändringar beträffande ifrågavarande grupp värnpliktiga. I lag- texten återfanns dock icke det tidigare uttalandet om att vederbörandes insikter skulle anses bliva bättre tillgodogjorda genom värnpliktstjänstgöringens fullgö- rande i annan ordning.

Enligt 1941 års försvarsutredning skulle som framgår av den tidigare läm- nade redogörelsen (kap. 2, avsnitt C) uttagning av nu ifrågavarande slag _— ut- tagning för utbildning i specialtjänst —- ske främst med hänsyn till studiein- riktning och omfatta uttagning för ut— bildning till, vid armén läkare, tandlä— kare, apotekare, veterinär, fälttygtekni- ker (avsedd att vid mobilisering tjänst— göra som arméingenjör) och krigskas- sör, vid flottan ingenjör, kemist, inten- dent, läkare, tandläkare och artilleritek- niker (tygtekniker) samt vid flygvapnet biträdande ingenjör. Utbildningstiden skulle vara högst 450 dagar av mera grundläggande utbildning samt högst 180 dagar för fortsatt utbildning; för biträdande ingenjör vid flygvapnet var dock den sammanlagda tiden högst 540 dagar.

Den sammanlagda tjänstgöringstiden om 630 dagar överensstämde med den

som gällde för de underofficersuttagna värnpliktiga och översteg den för värn- pliktiga i allmänhet gällande med 180 dagar.

Försvarsutredningen anförde allmänt rörande tjänstgöringstidens längd för de i specialtjänst uttagna följande.

Av det anförda framgår, att i specialtjänst uttagna värnpliktiga böra åläggas 6 måna- ders tjänstgöring utöver den, som föreslagits för huvuddelen av de värnpliktiga. De kom- ma sålunda icke att i likhet med en del av de i befälstjänst uttagna åläggas extra tjänstgöring av sammanlagt 12 månader. Flertalet av de värnpliktiga i specialtjänst komma emellertid att få sin tjänstgöring utsträckt över hela värnpliktstiden, vilket i och för sig måste betraktas som oförmån- ligt. Då å andra sidan deras extra tjänst- göring endast är hälften så lång som den, som kan ifrågakomma för värnpliktiga i befälstjänst, till vilken kategori flertalet av dem säkerligen eljest skulle komma att hänföras, synes icke någon orättvisa där- igenom ske.

Som exempel på hur denna tid skulle kunna disponeras angav försvarsutred— ningen följande, avseende läkare: Soldat- och befälsutbildning:

rekrytskola ................ 180 dagar befälsutbildning ............ 90 » Fackutbildning:

fackutbildningskurs ........ 90 »

tjänstgöring vid kirurgisk avd. 90 » Facktjänstgöring, fördelad på

högst sex omgångar under hela Värnpliktstiden .............. 180 »

Summa 630 dagar

En jämförelse mellan denna tidsför- delning och den för de underofficers— uttagna samtidigt föreslagna visar föl- jande.

Underofficersuttagna värnpliktiga fullgör soldat- och befälsutbildning om 540 dagar vartill kommer 90 dagars re- petitionsutbildning; totalt 630 dagar. Specialtjänstuttagna värnpliktiga full- gör 270 dagars soldat- och befälsutbild- ning vartill kommer 180 dagars fackut— bildning och 180 dagars facktjänstgö- ring; totalt 630 dagar.

Till de kategorier värnpliktiga som kunde uttas för utbildning i special- tjänst fogades år 1943 (jfr prop. 7) yt- terligare två, nämligen dels ingenjörer även om de ej var högskoleutbildade, dels värnpliktiga med teknisk yrkesut» bildning.

Åren 1947 och 1948 beslöts att för— korta utbildningstiden generellt för alla värnpliktiga med sammanlagt 90 dagar, d.v.s. för de underofficersuttagna och de specialtjänstuttagna värnpliktiga till sammanlagt högst 540 dagar. Förkort- ningen drabbade för de underofficers- uttagnas del soldat- och befälsutbild- ningen och avsågs för de specialtjänst- uttagnas del drabba, såvitt nu kan utlä- sas, främst facktjänstgöringen. —— Seder- mera förlängdes för de underofficers- uttagnas del utbildningen vid två till- fällen. Sålunda tillkom för dessa värn- pliktiga år 1952 sammanlagt 30 dagar för befälsövningar samt är 1960 ytterli— gare 30 dagar för särskilda befälsöv- ningar. De specialtjänstuttagnas utbild- ningstid har däremot med visst undan- tag i fråga om läkare förblivit oföränd- rad, 540 dagar.

I samband med 1950 års värnplikts- beslut gjordes uttalanden av innebörd, att det i fortsättningen skulle få ankom- ma på Kungl. Maj:t att ta ställning till frågan om införande av nya kategorier värnpliktiga att uttas för utbildning i specialtjänst m.m. (jfr kap. 2, avsnitt D).

Till de för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga utgick ursprungli- gen inga värnpliktspremier. År 1958 he- slöts emellertid att till dessa värnplik— tiga skulle utgå viss premie i form av tjänstgöringspremie. Beräkningsgrunden härför avvek från den för övriga värn- pliktspremier gällande (jfr kap. 31).

Tjänstgöringsförhållandena för vissa grupper av värnpliktiga, som uttas för specialtjänst, har under senare år varit

föremål för särskilda utredningar och ställningstaganden. Sålunda har stats- makterna i anslutning till frågan om organisationen av krigsmaktens perso- nalvård tagit ställning till de värnplik— tiga personalvårdsassistenternas utbild- ning och tjänstgöring ( prop. 1950: 110 , p. 1, jfr även försvarets personalvårds— utrednings betänkande nr V). Vidare har statsmakterna år 1963 fattat beslut om de värnpliktiga läkarnas utbildning (jfr prop. 1963: 62 ) . Frågan om de värn- pliktiga tandläkarnas utbildning har behandlats av 1959 års besparingsutred- ning för försvaret ( SOU 1962:23 ) och kommer att på nytt behandlas av för- svarets tandvårdsberedning, som tillsat- tes år 1964.

Gällande värnpliktslag innehåller (27 få 1 mom. D) följande bestämmelser om den ifrågavarande gruppen värnpliktiga.

D. För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres sannolikt, kom— mer att idka studier antingen för utbild- ning till ingenjör eller ock, vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läro- anstalt, för utbildning till läkare, tandlä- kare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna va- ra till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som fullbordat eller påbör- jat teknisk yrkesutbildning av den art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, skola följande särskilda bestämmelser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt, förordna, att enligt de närmare bestämmelser Ko- nungen meddelar den under A. angivna tjänstgöringen om trehundranittiofyra da- gar skall, med rätt i förekommande fall till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras med dels soldat— och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels ock fackut— bildning och facktjänstgöring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier så- lunda förordnats, må, där så anses påkal- lat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erfor— derliga insikter, åläggas att därutöver full- göra fortsatt tjänstgöring under högst ett—

hundrafyrtiosex dagar. Den fortsatta tjänst- göringen skall kunna i omgångar fördelas på hela Värnpliktstiden.

Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de stu- dieprov eller förvärvat den yrkesutbildning Konungen bestämmer, skall den värnplik— tige enligt vad Konungen föreskriver full- göra den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf cl- jest åligger honom; och räknas därvid ge— nomgången soldat- eller befälsutbildning honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

I inskrivningsförordningen (68 5) an- ges att nämnda värnpliktiga uttas för utbildning i specialtjänst.

Antalet värnpliktskategorier för vilka uttagning för utbildning i specialtjänst förekommer är numera tämligen stort, omkring ett tjugotal vid vardera armén och marinen och ett tiotal vid flygvap- net. Närmare uppgifter härom kan utlä- sas av bilagd sammanställning (bilaga 16). Uttagning på grundval av enbart teknisk yrkesutbildning äger för närva- rande icke rum.

Den av Kungl. Maj:t i kommandoväg för dessa fastställda utbildningstiden är för samtliga kategorier, med undantag för läkare, 540 dagar. För läkare är ut- bildningstiden numera 420 dagar. För läkarna gäller därjämte, att de värn- pliktiga läkare som icke erfordras för krigsmaktens krigsorganisation efter ge- nomgången soldat- och befälsutbildning om ca 185 dagar överförs för tjänstgö- ring inom den civila krigssjukvården.

2. Anmälda behov

Enligt av försvarsgrenscheferna till värnpliktsutredningen lämnade uppgif- ter är omkring år 1970 det årliga rekry- teringsbehovet av värnpliktiga i special- tjänst sammanlagt ca 1 100, fördelade på försvarsgrenar m. m. samt huvud- grupper av befattningar på sätt framgår

Tabell 29: 1. Årligt organisatoriskt behov av värnpliktiga uttagna för utbildning i spe— cialtjänst enligt beräkningar av försvarsgremchefema

Försvarsgren Armén Marinen Flygvapnet Typer av Kust- befattningar Flottanl artilleriet Medicinalpersonal ................ 399 56 10 Ingenjörer och tekniker .......... 249 113 70 10 Övriga (tolkar, personalvårdsassi- stenter m. fl.) .................. 154 37 —- 34 802 206 70 54 ___—,.— 276 1 132

1 Inkl. för marinen gemensam personal.

av tabell 29: 1. Den angivna siffran av- ser det behov som organisationen er- fordrar av utbildad personal. Eftersom beroende på ändrad studieinriktning m.m. åtskilliga värnpliktiga som utta— gits för utbildning i specialtjänst seder- mera får sin uttagning ändrad, krävs att till utbildningen från början uttas ett icke obetydligt större antal värnplik- tiga än det tidigare nämnda.

I fråga om antal utbildningslinjer och antalet värnpliktiga överensstämmer det föreslagna i stort sett med vad som nu gäller.

3. Prineipöverväganden och förslag till provisoriska anpassningsåtgärder

Inledning

Den nu för krigsmakten föreliggande möjligheten att, med stöd av de särskil- da bestämmelserna i 27 å 1 mom. D värnpliktslagen, låta vissa grupper av värnpliktiga fullgöra sin värnplikt i särskild ordning innebär fördelar så- väl för det civila samhället som för krigsmakten, ej minst då det gäller att på ett effektivt sätt samordna civil och militär kvalificerad utbild- ning. Detta gäller trots att den till- lämpsade tjänstgöringsordningen oftast

för dessa värnpliktiga inneburit en av- vikelse i förhållande till vad som gällt för övriga värnpliktiga. Värnpliktsut- redningen finner, att behov alltjämt föreligger av sådana särskilda bestäm- melser för vissa grupper värnpliktiga angående tjänstgöringens fullgörande.

Sedan utredningen sålunda tagit den ståndpunkten att uttagning av värnplik— tiga för utbildning i specialtjänst bör förekomma även i framtiden, vill utred- ningen i detta sammanhang i huvudsak begränsa sig till att ange vissa allmänna principer som enligt utredningens me- ning bör vara vägledande vid utform- ningen av de specialtjänstuttagna värn- pliktigas utbildning. Ett slutligt förslag rörande dessa värnpliktigas utbildning avser utredningen att framlägga senare till behandling. Vidare vill utredningen,. i avvaktan på ett sådant slutligt förslag, framlägga förslag till hur de special- tjänstuttagna värnpliktigas tjänstgöring och utbildning provisoriskt bör anpas- sas till övriga av utredningen nu fram- lagda förslag.

Allmänna principer Uttagning för utbildning i specialtjänst bör enligt utredningens mening före—

komma endast för sådana grupper värn- pliktiga, i fråga om vilka fördelarna med en särskild tjänstgöringsordning är så stora att de överväger de nackdelar som är förenade med en tjänstgörings- ordning som avviker från den för fler- talet värnpliktiga gällande.

För att en grupp värnpliktiga som av- ses skola utbildas till viss typ av befatt- ning skall uttas med användning av be- stämmelserna om uttagning för utbild- ning i specialtjänst bör enligt utred- ningens mening i princip följande för- hållanden föreligga för gruppen.

1. Värnpliktsutbildningen, närmast den del därav som avser befattningsut- bildning, skall bygga på kvalificerad yr— keskunskap som de värnpliktiga förvär- vat eller väntas förvärva och som är av särskilt värde för krigsmakten. Här- vid aVSes kunskaper som —— i likhet med vad som nu gäller —— förvärvats el- ler avses skola förvärvas antingen ge- nom studier vid universitet eller hög- skola eller vid ingenjörsutbildning även om denna icke skett vid högskola. Ut- redningen åsyftar vidare kunskaper för- värvade vid utbildning som kan anses svara häremot, varvid med hänsyn till den utveckling på undervisningsområ- det som skett och kan väntas ske fler utbildningsvägar än hittills bör komma i fråga. Däremot anser utredningen att behov ej föreligger av att bibehålla nu- varande möjlighet till uttagning i spe- cialtjänst enbart på grundval av teknisk yrkesutbildning.

2. Antalet värnpliktiga som uttas till specialtjänst bör direkt svara mot krigs- maktens behov enligt fastställd organi- sation. Det skall alltså icke föreligga nå- gon rätt för värnpliktig med viss studie- inriktning att bli uttagen för utbildning i specialtjänst. I fråga om läkare är här- vid att märka att behovet inom hela totalförsvaret måste beaktas och att det- ta behov inom överskådlig tid kommer

att överstiga tillgången. Utredningen vill i detta sammanhang nämna att den räk- nar med att uttagningen av meniga och underbefäl med särskilt lång grundut- bildning samt underofficers- och spe- cialtjänstuttagna värnpliktiga skall reg— leras inom en gemensam ram för anta- let uttagna.

3. Den tjänstgöring som kan anses svara mot övriga värnpliktigas grund— utbildning skall i allmänhet fullgöras i särskild ordning. Denna ordning skall dels tjäna till ett bättre utnyttjande av den värnpliktiges ovan angivna kunska- per, dels om möjligt — genom lämplig inpassning i tiden av värnpliktstjänst- göringen — underlätta för den värnplik- tige att förvärva dessa kunskaper.

Utgående från de angivna riktlinjer- na räknar utredningen med att vissa grupper värnpliktiga som nu uttas för utbildning i specialtjänst i fortsättning- en icke bör uttas på detta sätt. Utred— ningen föreslår sålunda — såsom också kan utläsas av den tidigare lämnade re— dogörelsen för flottans värnpliktssystem att de värnpliktiga vid flottan som nu uttas i specialtjänst för utbildning till elektrotekniker, teletekniker, maskin- tekniker och kryptotekniker i fortsätt— ningen uttas på annat sätt med hänsyn till att deras tjänstgöring lämpligen icke bör fullgöras i särskild ordning. Det för marinen i tabell 29: 1 upptagna antalet värnpliktiga nedgår härvid med om- kring 110.

Utredningen vill icke utesluta möj- ligheten av att den vid den genomgång av utbildningen för de skilda grupperna av specialtjänstuttagna värnpliktiga som avses skola ske framdeles kan finna an- ledning att föra över ytterligare värn— pliktsgrupper från specialtjänstkatego- rien till andra kategorier eller omvänt. Det synes bland annat kunna ifrågasät- tas om icke härvid vissa nu special- tjänstuttagna värnpliktiga i fortsättning-

en skulle uttas som värnpliktiga i all- mänhet, ehuru med i vissa fall lång grundutbildning (jfr värnpliktiga E vid flottan).

Utbildningen av de i specialtjänst ut- tagna bör liksom för övriga värnplikti- ga i princip omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Med grundut- bildning förstås då den utbildning, vid vars slut den värnpliktige senast är fullt krigsanvändbar (jfr kap. 9).

Allmänt torde gälla att de möjlighe- ter till begränsningar av den samman- lagda utbildningstiden som föreligger till följd av att man delvis kan bygga på den värnpliktiges civila utbildning i allt väsentligt är att finna under grundutbildningen. Under repetitionsut- bildningen skall nämligen den special— tjänstuttagne värnpliktige liksom övri- ga värnpliktiga delta i utbildningen av ett krigsförband. Vid sådan utbildning måste praktiskt taget alla befattnings— havare delta för att övningen skall ge full effekt. För detta fall saknas därför anledning att för de specialtjänstuttagna värnpliktiga ha tjänstgöringsförhållan- den som i princip avviker från övriga värnpliktigas.

I grundutbildningen av den special- tjänstuttagne värnpliktige bör eller mås- te ingå några moment som är i huvud- sak oberoende av den befattning i krigs- organisationen för vilken den värnplik- tige avses. Sålunda måste i grundutbild- ningen av samtliga nu ifrågavarande värnpliktiga ingå, av skäl som utred- ningen närmare utvecklat i kapitel 9, den tidigare behandlade för krigsmak- ten likformiga zallmänmilitära utbild- ningen. I förhållande till nuläget torde detta för flertalet specialtjänstuttagna värnpliktiga icke innebära någon änd- ring. I grundutbildningen måste vidare ingå förbandsutbildning under tilläm- pade former, främst i avsikt att ge den

värnpliktige erforderlig miljöutbildning. Den värnpliktige kan nämligen icke an- ses vara krigsplaceringsbar om han helt saknar erfarenhet av den miljö i vilken han vid en mobilisering genast skall kunna verka.

Behovet av grundutbildning torde icke gå att ange generellt för samtliga grupper specialtjänstuttagna. Det synes utredningen som om hittills när praktiskt taget samtliga grupper special- tjänstuttagna givits en lika lång utbild- ningstid — denna omständighet föga be- aktats. Utredningen avser att för envar av de nu förekommande grupperna av specialtjänstuttagna värnpliktiga —— med undantag beträffande de tidigare nämn- da specialtjänstuttagna vid flottan som förutsätts uttagna till annan utbildning än i specialtjänst — närmare undersöka behovet av tid för grundutbildning med beaktande av de värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kvalifika- tioner. Bestämmelser för de olika grup- pernas tjänstgöring synes liksom hit- tills höra meddelas av Kungl. Maj:t.

Repetitionsutbildningen av de spe- cialtjänstuttagna värnpliktiga bör i prin- cip omfatta deltagande i samma repeti- tionsutbildning som avses för övriga värnpliktiga. I de allra flesta fall torde härvid tjänstgöringens längd vid varje övning böra motsvara den för värn- pliktiga officerare och underofficerare gällande. Behovet av tid för repetitions- utbildning vill utredningen i princip an- ge till den tid som erfordras för delta— gande i fem krigsförbandsövningar om vardera högst 32 dagar och tre särskil- da övningar om vardera högst 11 dagar eller till sammanlagt högst 193 dagar. Behov av att engagera specialtjänstut- tagna värnpliktiga i mobiliseringsöv- ningar synes däremot knappast normalt föreligga.

Det bör i detta sammanhang beaktas att det i fråga om många specialtjänst-

uttagna värnpliktiga för repetition och fortbildning föreligger ett behov av centralt bedriven befattningsutbildning som mera sällan föreligger beträffande andra värnpliktiga. Detta beror på dels att vederbörandes behov av befattnings- utbildning är av kvalificerat slag, dels att de ifrågavarande värnpliktigas antal vid ett krigsförband oftast är för litet för att medge lokalt bedriven befatt- ningsutbildning. Om den centralt anord- nade utbildningen skall kunna ske i an- slutning till en krigsförbandsövning vilket i och för sig förefaller värnplikts- utredningen lämpligt, förutsatt att detta icke sker under så lång tid att det sam- lade krigsförbandets utbildning härige— nom blir hämmad _— kräver detta där- jämte att ett större antal krigsförband samtidigt fullgör krigsförbandsövning. Sistnämnda förutsättning är icke alltid för handen. För de specialtjänstuttagna värnpliktiga föreligger därför ett sär— skilt behov av övningstillfällen för att kunna delta i centraliserad befattnings— utbildning.

Såsom riktpunkt för kommande för— slag bör gälla att det sammanlagda an- talet tjänstgöringsdagar för hela kate— gorien specialtjänstuttagna värnpliktiga icke ökas i förhållande till nuläget.

Värnpliktiga som inskrivits enligt nu gällande eller äldre bestämmelser bör icke genom en ny utbildningsordning få längden av sin tjänstgöringsskyldig- het ändrad.

För de specialtjänstuttagna värnplik- tiga gäller för närvarande särskilda reg— ler i fråga om värnpliktspremier. Med den tjänstgöringsordning som utred- ningen i enlighet med vad nyss anförts förutsatt för dessa värnpliktiga och som i princip ansluter till den för övriga värnpliktiga gällande saknas enligt ut— redningens mening anledning att i pre- miehänseende behandla dessa värnplik- tiga annorlunda än övriga. Utredningen

återkommer härtill i det följande (kap. 31).

Provisoriska anpassningsåtgärder I avvaktan på att slutligt förslag fram- läggs rörande de specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning bör inom ra- men för nu gällande bestämmelser i värnpliktslagen en anpassning ske av dessa värnpliktigas utbildning. I första hand hör härvid tillses att ifrågavaran- de värnpliktiga så långt möjligt får sin tjänstgöring anpassad så att de övas samtidigt med övrig personal i de krigs- förband, vari de är krigsplacerade, och i den krigsbefattning till vilken veder- börandes särskilda uttagning och ut- bildning syftat. För att detta skall kun— na genomföras måste de så långt möjligt övas vid minst lika många tillfällen som övriga värnpliktiga.

Rörande möjligheterna att genomföra en anpassning av angivet slag må föl- jande framhållas.

För vissa specialtjänstuttagna vär'n- pliktiga ——- liksom för åtskilliga andra värnpliktiga föreligger i och för sig ett mindre behov av tid för repetitions- utbildning än de omkring 200 dagar som angivits i det föregående. Exempelvis kommer vid armén många av ifrågava- rande värnpliktiga icke att vara aktu— ella för att delta i tre särskilda övning- ar. Vid flygvapnet kommer full repeti- tionsutbildningsskyldighet endast att ianspråkta (5 X 22 + 5 x 4 =) 130 da- gar. Detta förhållande kommer att un- derlätta anpassningen till det nya syste- met.

För de värnpliktiga läkarna och per- sonalvårdsassistenterna —— vars ut— bildningsförhållanden såsom tidigare nämnts nyligen varit föremål för stats— makternas ställningstaganden _— är i de nu gällande planerna avsatt en kortare tid än 193 dagar för utbildning av repe- titionskaraktär (omkring 130 dagar

resp. 145 dagar). Värnpliktsutredning- en vill med hänsyn härtill icke räkna med någon ändring av utbildningsför- hållandena för dessa kategoriers del. Möjlighet för dessa värnpliktiga att del- ta i främst tillräckligt antal krigsför- bandsövningar synes emellertid för exempelvis personalvårdsassistenternas del kunna skapas genom att inkalla ve- derbörande till något kortare övningar än som i allmänhet förutsatts skola ifrå- gakomma för de specialtjänstuttagna värnpliktiga.

B. Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga

1. Nuvarande förhållanden

Begreppet handräckningsvärnpliktiga

Med stöd av besiktningskungörelsen (1951: 645) och det av försvarets sjuk- vårdsstyrelse utfärdade besiktningsreg- lementet hänförs vid läkarbesiktning enligt inskrivningsförordningen de värnpliktiga efte-r kroppsbeskaffenhet och allmänt hälsotillstånd till olika be- siktningsgrupper. Härvid hänförs såda- na värnpliktiga som är dugliga till krigs- tjänst vid samtliga försvarsgrenar och truppslag eller är dugliga till krigstjänst men mindre lämpliga vid viss försvars- gren eller visst truppslag till besikt- ningsgrupperna 1 och 2. Värnpliktiga som är dugliga till krigstjänst i begrän- sad omfattning och är användbara en— dast i vissa befattningar ifält (ombord) hänförs till besiktningsgruppen 3. Värn- pliktiga dugliga till krigstjänst i väsent- ligt begränsad omfattning och som ej är användbara i fält (ombord) hänförs till besiktningsgruppen 4. Värnpliktiga som är odugliga till krigstjänst till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestå— ende kroppslig svaghet eller annan dy- lik orsak hänförs till besiktningsgrup- pen O. Värnpliktiga som vid inskriv—

ningen befunnits tillfälligt odugliga till avsedd tjänst hänförs till besiktnings- gruppen T.

Av de värnpliktiga som hänförts till besiktningsgrupperna 3 och 4 kommer de allra flesta att tillhöra kategorien värnpliktiga i allmänhet medan, vid ar- mén och kustartilleriet, ett förhållande- vis litet antal värnpliktiga hänförda till besiktningsgrupp 3 uttas för underoffi- cersutbildning och ges en kvalificerad utbildning till stabsbiträden. Ur besikt— ningsgrupperna 3 och 4 uttas därjämte värnpliktiga för utbildning i special- tjänst, beroende på vederbörandes skol- utbildning och avsedda fortsatta stu- dier.

De flesta värnpliktiga tillhörande be- siktningsgrupperna 3 och 4 avses för handräckningstjänst medan sådana med god skolunderbyggnad så långt möjligt uttas för utbildning i stabstjänst eller yrkestjänst m.m. respektive antecknas som lämpliga för utbildning i fackbe- fattning. Av de handräckningsvärnplik- tiga är en mindre del krigsplacerade. Av de i stabstjänst och yrkestjänst uttagna är den övervägande delen krigsplace— rade.

Tjänstgöringsskyldigheten i fred Värnpliktslagen anger inga särskild-a be— stämmelser om tjänstgöringsskyldighe- ten för värnpliktiga avsedda för hand- räckningstjänst utan tjänstgöringsskyl- digheten omfattar sammanlagt 394 da- gar såsom för övriga värnpliktiga i all- mänhet. Förhållandet är detsamma för de i expeditionstjänst uttagna.

Rörande sättet för tjänstgöringens fullgörande meddelas bestämmelser i kommandoväg.

Tjänstgöringens anordnande Grundutbildningen. Vid armén påbörjar de handräckningsvärnpliktiga liksom flertalet övriga värnpliktiga i allmän-

het sin grundutbildning i mitten av maj. Den värnpliktige genomgår härvid först fyra veckors grundläggande militärut- bildning och placeras därefter i hand- räckningstjänst. Under tiden för sist- nämnda tjänstgöring skall den värnplik- tige genomgå fortsatt militär utbildning under ca 4 timmar per vecka. Huvud- delen av de värnpliktiga i handräck— ningstjänst som uttagits härför vid in- skrivningen eller under grundutbild- ningens gång fullgör hela sin tjänst- göringsskyldighet, (304 + 3 X 30 =) 394 dagar. i en följd medan mindre del full- gör endast en eller två repetitionsöv- ningar i direkt anslutning till grundut- bildningen.

Vid flottan ske—r inryckningen av de värnpliktiga som vid inskrivningen ut- tagits för handräckningstjänst i två om- gångar, varav en i mars och en i maj. Dessa värnpliktiga placeras efter fem veckors rekrytkurs i handräckningsbe- tattningar. Under tiden för denna pla- cering skall viss fortsatt utbildning äga rum. Samtliga handräckningsvärnplik— tiga fullgör liksom övriga värnpliktiga i allmänhet vid flottan sin tjänstgöring i en följd.

Vid kustartilleriet sker inryckning av de värnpliktiga som vid inskrivningen uttagits för handräckningstjänst två gånger om året, nämligen i april och november. Ifrågavarande värnpliktiga genomgår tre veckors rekrytkurs och placeras därefter i handräckningstjänst. Under tiden härför sker viss fortsatt ut- bildning. Praktiskt taget alla handräck— ningsvärnpliktiga fullgör tjänstgörings- skyldigheten i en följd.

Vid flygvapnet sker inryckningen för de vid inskrivningen i handräcknings- tjänst uttagna liksom för flertalet övriga värnpliktiga vid flygvapnet fyra gånger om året. Utbildningen inleds med en rekrytkurs om ett par månaders längd, varefter placering i handräckningstjänst

sker. Under tiden härför skall. den värn- pliktige genomgå viss fortsatt utbild- ning. Tjänstgöringsskyldigheten tas för samtliga värnpliktiga ut i en följd.

Repetitionsutbildningen. Handräck— ningsvärnpliktig med kvarstående tjänst- göringsskyldighet kan fullgöra denna

a) såsom repetitionsövning i krigsför- band, förutsatt att den värnpliktige är krigsplacerad

b) i handräckningstjänst i anslutning till repetitionsövningar

c) arbete som yrkesman vid så kalla- de effektiviseringsarbeten.

För tjänstgöring enligt a) gäller sam- ma bestämmelser som för övriga värn- pliktiga som fullgör repetitionsövning.

Tjänstgöring enligt b) och c) fullgö- res i perioder av samma längd som repe— titionsövning, d. v. s. 30 dagar eller vid flygvapnet även 15 dagar. Kungl. Maj:t har vidare föreskrivit, att handräck- ningsvärnpliktig från och med det ka- lenderår under vilket kan uppnår 35 års ålder tills vidare får inkallas endast under förutsättning att han är krigspla- cerad vid enhet som skall fullgöra repe— titionsövning i krigsförband.

Enligt gällande utbildningsbestämmel- ser för armén och kustartilleriet skall den handräckningsvärnpliktige under repetitionsövning om möjligt ges viss militär utbildning avsedd att bland an- nat ge den färdighet och den förmåga som krävs för att kunna bevaka skydds- föremål.

2. Problem beträu'ande de handräcknings- värnpliktiga

Även om en allmän översyn av värn— pliktssystemet icke hade skett, förelig- ger enligt värnpliktsutredningens me— ning vissa särskilda förhållanden be- träffande de handräckningsvärnpliktiga som för dessa värnpliktigas del gjort en översyn av tjänstgöringsförhållanden

m.m. aktuell. Utredningen åsyftar här- vid främst följande.

' De handräckningsvärnpliktiga skiljer sig från övriga Värnpliktiga i allmän- het genom att de utvalts på diskvalifice— rande grunder, det vill säga de ifråga- varande värnpliktiga fyller på en eller flera punkter icke de krav som i allmän- het måste ställas på den som i krig skall tjänstgöra i fält eller ombord. Denna grund för urvalet kan lätt medföra att den handräckningsvärnpliktiges själv- känsla rubbas. Vidare kan övriga värn— pliktigas inställning till de handräck- ningsvärnpliktiga inverka negativt lik- som också arten av de arbetsuppgifter den värnpliktige sätts att fullgöra. Allt- eftersom till följd av samhällsutveck— lingen individernas anspråk på sig själ- va och sina arbetsuppgifter stiger ökar risken för att de handräckningsvärn- pliktiga kommer att uppleva sin ställ— ning som svår.

Åtskilliga av de arbetsuppgifter för vil- ka i dag användes handräckningsvärn- pliktiga är okvalificerat, lätt kroppsar- bete. Allteftersom antalet värnpliktiga med kvalificerad praktisk eller teoretisk utbildning ökar blir det allt svårare att för befintliga arbetsuppgifter finna handräckningsvärnpliktiga som icke fin— ner att deras civila kvalifikationer är större än vad som svarar mot de civilt präglade arbetsuppgifter vilka de sätts att fullgöra. Den ökande omfattning i vilken värnpliktiga uttas till expedi- tionstjänst i stället för att placeras i handräckningstjänst är ett försök att be- gränsa olägenheterna härvidlag.

De normer efter vilka behovet av hand-räckningsvärnpliktiga vid förband, staber m.m. beräknas är grundade på organisationsundersökningar och över— väganden som kan ligga åtskilliga år tillbaka i tiden. Sedan dess kan förhål- landena enligt vad utredningen funnit ha ändrats på flera områden av betydel-

se i detta sammanhang. Organisation och verksamhet inom krigsmakten har sålunda omlagts på flera punkter. I vis— sa fall har personalbehovet härigenom ändrats. Nya typer av arbetsbesparandc maskiner har framkommit som ävenle- des kan medföra ändrade personalbehov.

Dessa förhållanden kan påverka be- hovsbedömningarna i icke ringa ut- sträckning.

Vissa pågående utredningar kan kom— ma att påverka de handräckningsvärn- pliktigas förhållanden. Vid av 1964 års försvarskostnadsutredning nu bedrivna försök med kostnadsredovisning vid 10- kala enheter har framtagits underlag för studier av hur de totala resurserna, bland annat de handräckningsvärnplik- tiga, bör utnyttjas. Detta kan leda till att andra metoder än användning av hand- räckningsvärnpliktiga kan visa sig mer fördelaktiga rent ekonomiskt när det gäller att tillgodose föreliggande behov. Försöken kan också leda till en om- värdering av vilka behov som över hu— vud taget bör tillgodoses. Vidare kan på- gående utredning om en förbättring av inskrivningsväsendet leda till att av me- dicinska skäl antalet värnpliktiga i de nuvarande besiktningsgrupperna 3, 4 och O och därmed indirekt antalet handräckningsvärnpliktiga kommer att successivt ändras.

Värnpliktsutredningens förslag röran- de värnpliktsutbildningens anordnande för flertalet värnpliktiga påkallar här- utöver vissa ändringar beträffande dc handräckningsvärnpliktiga. Således är anledning att ändra omfattningen av de— ras allmänmilitära utbildning så att den så långt möjligt svarar mot den för krigsmaktens övriga värnpliktiga likfor— miga allmänmilitära utbildning som ut— redningen beskrivit i kapitel 9. Vidare bör de handräckningsvärnpliktigas grundutbildning inpassas under året så

att den så långt möjligt tillgodoser stu- diesociala krav; fullgörandet av vissa repetitionsövningar i direkt anslutning till grundutbildning—en ger här särskilda problem. Ytterligare måste tillses att det temporära behov av handräckningsvärn- pliktiga som uppkommer då repetitions- utbildning i krigsförband anordnas, blir tillgodosett också med den vidgade om- fattning repetitionsutbildningen i all— mänhet får enligt utredningens förslag. Slutligen måste tillses att de handräck- ningsvärnpliktigas tjänstgöringsförhål— landen till sina allmänna principer så långt möjligt, och lämpligt anslutes till vad som föreslås för övriga värnplik- tiga, exempelvis vad gäller krigsför- bandsövnings. längd. Ett skäl härför är att ett betydande antal värnpliktiga ef- ter att längre eller kortare tid ha varit hänförda till besiktningsgrupperna 1 eller 2 efter. ny läkarbesiktninghänförs till besiktningsgrupperna 3 eller 4.

3. Förslag till provisorisk reglering av tjänstgöringen

För att allsidigt angripa problemen kring de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring fordras att man behandlar icke blott frågan om tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga utan också be- handlar frågan om de handräcknings— värnpliktigas arbetsuppgifter. Sistnämn- da fråga sammanhänger i sin tur nära med frågan om stabs- och förvaltnings- tjänstens allmänna organisation. Ett ut- redningsarbete som utsträcks att omfat- ta även behovet i stort av handräck- ningsvärnpliktiga ligger utanför värn- pliktsutredningens uppdrag. Utredning— en hed'ömer det å andra sidan angelä- get att en sådan utredning kommer till stånd och föreslår att så sker antingen genom att en särskild utredning tillkal- las för ändamålet eller genom att sär- skilt uppdrag lämnas till värnpliktsut—

redningen. Väljes sistnämnda lösning, måste värnpliktsutredningen tillföras ytterligare experter, bland annat ur statskontoret.

En utredning av nu angivet slag kan beräknas bli tidskrävande. Det blir där- för nödvändigt att för de handräck- ningsvärnpliktiga, i avvaktan på resul- tatet av utredningen, vidta vissa provi— soriska åtgärder föranledda av över.- gången till ett nytt värnpliktsutbild- ningssystem inom krigsmakten i övrigt.

Värnpliktsutredningen utgår härvid från att arbetsuppgifterna för de hand- räckningsvärnpliktiga tills vidare är av i huvudsak oförändrad omfattning, bort— sett från viss mindre ökning föranledd av att repetitionsutbildningen inom he- la krigsmakten får större omfattning. Med hänsyn härtill bör en provisorisk reglering sikta till att volymen tjänstgö— ringsdagar för de handräckningsvärn— pliktiga i huvudsak förblir oförändrad.

Utredningen räknar därjämte tills vi- dare icke med någon nämnvärd föränd-

ring av innehållet i den inledande ut- bildningen för de handräckningsvärn- pliktiga. Utredningen utgår vidare från att den tidigare nämnda 35-årsgränsen för inkallande av värnpliktiga i hand— räckningstjänst tills vidare bibehålles. Däremot bör tjänstgöringstidens längd m.m. anpassas till vad som föreslagits för övriga värnpliktiga. För att volymen tjänstgöringsdagar härvid icke skall öka, krävs vissa provisoriska begräns- ningsåtgärder i fråga om skyldigheten att fullgöra repetitionsutbildning.

Slutligen bör vid inpassningen under året av grundutbildningen och därtill anslutande tjänstgöring så långt möjligt studiesociala hänsyn tas.

Utredningen föreslår att värnpliktiga vid armén och kustartilleriet som vid in- skrivningen avses för handräcknings- tjänst i likhet med värnpliktiga F skall

fullgöra en grundutbildning om 300 da- gar samt därutöver en repetitionsutbild- ning om sammanlagt (5 x 18 =) 90 da- gar. Tjänstgöringen skulle därvid i allt komma att uppgå till 390 dagar eller fyra dagar mindre än enligt nuvarande ordning. Förslaget innebär, att ifråga- varande värnpliktigas tjänstgörings— skyldighet blir större än den som före- slås för flertalet värnpliktiga G. Utred- ningen vill framhålla att beräkningarna av utbildningstidens längd för övriga värnpliktiga bygger på den förutsätt- ningen att handräckning erhålles i minst nuvarande omfattning.

Utredningen föreslår vidare att värn— pliktiga F och E samt befälsuttagna värnpliktiga vid armén eller kustartille- riet som under grundutbildningen över— förs till handräckningstjänst ges samma tjänstgöringsskyldighet som den nyss angivna, d. v. s. 390 dagar.

För värnpliktiga G som under grund- utbildningen överförs till handräck- ningstjänst föreslås tjänstgöringsskyldig- heten omfatta 243—255 dagars grundut- bildning samt (5 >( 18 =) 90 dagars re- petitionsutbildning eller sammanlagt 333—345 dagar mot 394 dagar enligt nuvarande ordning.

Vid flottan föreslås alla värnpliktiga som vid inskrivningen avses för eller under grundutbildningen överförts till handräckningstjänst fullgöra en grund- utbildning i likhet med värnpliktiga G om 320 dagar samt därutöver en repe- titionsutbildning om (4 X 18 =) 72 da- gar eller sammanlagt 392 dagar. Detta innebär två dagar mindre än enligt nu- varande ordning.

Utredningen föreslår att vid flygvap— net sådana värnpliktiga som vid inskriv- ningen avses för handräckningstjänst ges en grundutbildning om 364 dagar i likhet med flertalet övriga värnplik-

tiga och en repetitionsutbildning om (2 )( 15 =) 30 dagar eller sammanlagt 394 dagar, innebärande samma tjänst- göringsskyldighet som nu. Motsvarande bör gälla värnpliktig E som under grundutbildningen överförs till hand- räckningstjänst.

De fåtaliga värnpliktiga F och G vid flygvapnet som under grundutbildning- en överförs till handräckningstjänst bör fullfölja grundutbildningen om 300 re- spektive 255 dagar samt därutöver full- göra (5 x 15 =) 75 dagars repetitions- utbildning. Förslaget innebär en sam- manlagd tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar för värnpliktig inskriven som värnpliktig F och 330 dagar för värn- pliktig inskriven som värnpliktig G mot för närvarande en sammanlagd tjänst- göringsskyldighet om 394 dagar.

Värnpliktig vid samtliga försvarsgre- nar som överförs till handräcknings- tjänst sedan grundutbildningen avslu- tats föreslås få behålla den tjänstgö— ringsskyldighet i antal övningar för repetitionsutbildning som eljest skulle ha ålegat honom. Övningslängden bör härvid vara den för flertalet övriga värnpliktiga vid försvarsgrenen gäl- lande.

De handräckningsvärnpliktiga före— slås, i likhet med vad som nu är fallet, i samband med inkallelse till grundut- bildningen kunna åläggas att fullgöra repetitionsutbildningen —— helt eller del- vis — i direkt anslutning till grundut- bildningen. I det fall överföring skett under grundutbildningen bör sådant åläggande endast kunna ske efter frivil- ligt åtagande av den värnpliktige.

Angivna begränsningar vid samtliga försvarsgrenar av repetitionsutbildning- ens omfattning synes böra ske genom i administrativ ordning meddelade be- stämmelser.

C. Utbildning av uppskovsvärnpliktiga

1. Hittillsvarande förhållanden Uppskovsinstitutet Med uppskovsvärnpliktiga menas här sådana värnpliktiga som med stöd av uppskovskungörelsen (SFS 1959: 146) åtnjuter krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelade uppskov, d. v. s. befrielse un- der beredskapstillstånd och under krig från inkallelse till tjänstgöring jämlikt 28 5 värnpliktslagen.

De krigstjänstgöringsfria utgörs av vissa värnpliktiga som på grund av in- nehav av bestämd befattning eller be— stämt uppdrag —— exempelvis såsom le- damot av riksdagen — är befriade från inkallelse till tjänstgöring enligt 28 5 värnpliktslagen.

Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, vars verksamhet oundgängligen måste upprätthållas under beredskaps— tillstånd eller krig. Under krig kan Kungl. Maj:t med omedelbar verkan upphäva uppskovets giltighet. Uppskov kan redan vid planläggningen i freds- tid i vissa fall vara begränsad till 30 dagar efter krigsutbrott (månadsupp- skov). Uppskov får inte meddelas i stör- re omfattning än som ovillkorligen er- fordras för verksamhetens bedrivande. Kungl. Maj:t bestämmer i princip det högsta antal uppskov som får meddelas. Uppskov skall i första hand meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig som är i begränsad omfattning duglig till krigstjänst. Som huvudregel gäller att värnpliktig, yngre än 35 är icke ifråga- kommer för uppskov. Undantag här- ifrån utgör bland annat vissa kommu— nikationsverk, där lägre ålder medges. Uppskov skall omedelbart hävas, när anledning till uppskov icke längre före- ligger, exempelvis då uppskovsvärnplik- tig byter anställning.

I uppskovskungörelsen fördelas de värnpliktiga som meddelats uppskov på fyra uppskovsgrupper, I—IV. Uppskovs- grupp I omfattar de centrala verken inom statsförvaltningen, i den mån de icke är kommunikationsverk eller hän- förliga till uppskovsgrupp III, samt riksdagens verk. Uppskovsgrupp II om- fattar kommunikationsverken. Upp- skovsgrupp III omfattar länsstyrelserna (överståthållarämbetet), civilförsvaret utom civilförsvarsstyrelsen, verken inom den kommunala förvaltningen, ar- betsblockorganisationen inom jordbru— ket samt den av länsstyrelse administre- rade civila transportorganisationen. Uppskovsgrupp IV omfattar övriga verk. Med verk förstås härvid bland annat även enskilda företag.

Gemensamt för ovannämnda katego- rier är, att de vid mobilisering inte dis- poneras för krigstjänstgöring i militära förband i överensstämmelse med den militära utbildning de erhållit. Så länge orsaken till detta förhållande består, kan de ej heller i fredstid krigsplaceras vid förband. När uppskovet hävs, är de åter disponibla för krigsplacering.

Av nu nämnda kategorier utgör de uppskovsvärnpliktiga omkring 95 pro- cent. Grupperna krigstjänstgöringsfria och uppskovsgrupp I är tämligen små medan uppskovsgrupperna II—IV är av jämförbar storleksordning och innefat— tar det stora flertalet. Närmare uppgift om antalet uppskovsvärnpliktiga och dessas fördelning på de nämnda grup- perna lämnas i bilaga H 6.

Det värnpliktiga hemvärnet Enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän (jfr kap. 2, avsnitt D) är vissa värnpliktiga med uppskov m.fl. vid beredskapstill- stånd eller krig skyldiga att fullgöra tjänstgöring i hemvärnet jämlikt 28 5

värnpliktslagen. Denna skyldighet avser följande personal, nämligen dels värn- pliktiga och vid krigsmakten fast an- ställda, vilka erhållit uppskov eller an- nan befrielse enligt uppskovskungörel- sen, dels värnpliktiga och vid krigsmak— ten fast anställda, vilka krigsplacerats i civila befattningar utanför krigsmakten. Skyldigheten gäller icke vapenfria väm- pliktiga.

Tjänstgöringen enligt ovan fullgörs vid allmänna hemvärnet eller driftvär- net. I det första fallet fullgörs tjänsten vid den egna anläggningen eller arbets- platsen och, då stridsläg-et så fordrar, även utanför densamma för ortens för- svar. I det andra fallet fullgörs tjänst- göringen vid den egna anläggningen el- ler arbetsplatsen. I intetdera fallet får den värnpliktige utan tvingande skäl beordras tjänstgöra under sådan tid, att han hindras fullgöra sina civila ar- betsuppgifter.

De värnpliktiga hemvärnsmännen övas icke i fred annat än efter frivilligt åtagande.

Sammanställning rörande antalet värnpliktiga hemvärnsmän och drift- hemvärnsmän redovisas i bilaga H 6.

Chefen för armén har sedermera ut- färdat bestämmelser om värnpliktiga hemvärnsmäns infogande i hemvärns- organisationen samt värnpliktigt hem- värn. Häri föreskrivs, att följande per- soner icke skall tas i anspråk för tjänst i det värnpliktiga hemvärnet under be- redskapstillstånd och krig, nämligen

a) personer som i sitt civila arbete utför beväpnad tjänst och vars folkrätts- liga ställning i krig är reglerad så, att de har rätt att ingripa mot rikets fien- der (polisen, civilförsvarets personal i ordnings- och bevakningstjänst) ;

b) "personer, som i fred antagits i fri- villiga hemvärnet;

c) personer, som befunnits inte höra

ingå i hemvärnet eller som för kortare tid, exempelvis skördearbete, tillfälligt ställts till det civila samhällets förfogan- de.

De värnpliktiga hemvärnsmännen in» går vid beredskapstillstånd eller krigs- tillstånd i hemvärnet antingen såsom förstärkning till redan befintliga hem- värnsförband eller bildar nya förband.

De värnpliktiga hemvärnsmännen in- fogas i hemvärnet på sådant sätt, att ar- betsmarknads- och civilförsvarsintres- sen tillgodoses i största möjliga utsträck- ning. De värnpliktigas arbete bör störas så litet som möjligt. Av arbetsmarknads- styrelsen anbefalld omflyttning av ar- betskraft får inte hindras. De värnplik— tiga hemvärnsmännen skall kunna lösa uppgifter inom såväl hemvärnet som civilförsvaret. Där så är nödvändigt, kan företagens verkskydd. Varje värnpliktig värnpliktiga hemvärnsmän även ingå i hemvärnsman skall kunna delta i för- svaret av den anläggning, där han är anställd. Utlämning av utrustning till enskilda får ske endast under bered— skapstillstånd eller krig och vid frivil— ligt anordnad utbildning.

Utbildningen av de uppskovsvärnplik- tiga De typer av militär utbildning, av vilka behov kan tänkas föreligga för de upp- skovsvärnpliktigas del, torde främst va- ra följande, nämligen

utbildning syftande till att den värn— pliktige vid behov kan medverka i det fria kriget,

utbildning som vidmakthåller den värnpliktiges militära färdigheter så att han, om uppskovet återkallas, ånyo kan krigsplaceras i militärt förband, samt

utbildning som har betydelse för lö— sande av de arbetsuppgifter som föran— lett meddelande av uppskov, exempel— vis utbildning i försvar av arbetsplats.

De två först angivna typerna av ut-

bildning är aktuella i fråga om samtliga uppskovsvärnpliktiga. Av det sistnämn- da slaget av utbildning föreligger där- emot icke behov för alla uppskovsvärn- pliktiga; exempelvis har de uppskovs- värnpliktiga, som tillhör civilförsvaret, i vissa fall för sin uppgift intet behov av militär utbildning.

De uppskovsvärnpliktiga fullgjorde enligt den ordning som gällde närmast efter det andra världskrigets slut repe— titionsövningar i samma utsträckning som andra värnpliktiga. Från år 1950, då repetitionsövningarna började bedri- vas i krigsförband (jfr kap. 2), inkal- lades härvid de uppskovsvärnpliktiga —— som ju icke var krigsplacerade vid något förband till lämpligt krigsför- band. Ett syfte var härvid att vid behov bringa det övade förbandets styrka upp till krigsstyrka. Ett annat syfte var att vidmakthålla de värnpliktigas militära kunskaper. Det förekom också, att sär- skilda repetitionsövningsförband, sam- mansatta uteslutande av uppskovsvärn- pliktiga, inkallades och övades. År 1954 beslöts emellertid att av besparings— skäl. undanta uppskovsvärnpliktiga från repetitionsövning (jfr kap. 2). Beslutet föranledde ingen ändring av värnplikts- lagen.

De uppskovsvärnpliktiga som tillhör civilförsvaret erhåller utbildning här- för. Denna utbildning meddelas med stöd av civilförsvarslagen.

Frågan om de uppskovsvärnpliktiga eller i vart fall vissa av dessa under ti- den för uppskovet skulle erhålla militär utbildning har därefter varit föremål för behandling. av 1954 års utredning rö- rande" totalförsvarets personalbehov. Denna utredning föreslog (jfr kap. 6) år 1955 att uppskovsvärnpliktiga m.fl. 1 det fall de tillhörde armén eller kust- artilleriet skulle vid 42 års ålder genom- gå en 23 dagars driftvärnsutbildning. Denna skulle anordnas vid en särskild

för ändamålet organiserad utbildnings- anstalt med en personal av storleksord- ningen 150 personer. 5 100—5 900 man skulle årligen utbildas. Vid remissbe— handlingen av förslaget var meningarna delade men övervägande kritiska. Utred- ningens nämnda förslag har ännu icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj :ts sida.

2. Öva-väganden och förslag

Värnpliktsutredningen anser sig böra granska behovet av utbildning för de uppskovsvärnpliktiga med avseende på tidigare redovisade tre fall _— deltagan- de i fria kriget, förnyad krigsplacering i militärt förband sedan uppskov åter- kallats samt militära åtgärder för att lösa nppskovsuppgiften. 1954 års utred- ning rörande totalförsvarets personal- behov behandlade som nämnts endast det sistnämnda fallet. . Utbildning avsedd att stärka den värn- pliktiges förmåga att delta i det "fria kriget bör ha ett innehåll som till sin inriktning svarar mot den föreslagna, för krigsmakten likformiga allmänmili- tära utbildningen (jfr kap. 9) samt där- utöver utbildning direkt syftande till uppgiften exempelvis utbildning i för- störingsarbeten. I fråga om utbildning— ens längd vill utredningen framhålla att den del som omfattar den allmänmili- tära utbildningen endast fordrar kort repetition eftersom kunskaperna — om utredningens förslag genomförs —— in- lärts under grundutbildningen. En viss nyutbildning blir emellertid ofrånkom— lig men å andra sidan erfordras ej den samträning i större förband som förut- sätts under krigsförbandsövningarna. Utredningen räknar med att en övning avseende fria kriget bör kunna be- gränsas till två veckor för meniga, före- gången av ytterligare en veckas övning för underbefäl och två veckors övning

för officerare och underofficerare. L't- redningen bedömer att även denna typ av övning bör genomföras vart fjärde år. Övningen bör tillgodoräknas såsom fullgjord krigsförbandsövning. övning- en bör sålunda få uttas inom ramen för de fem krigsförbandsövningar som en- ligt utredningens mening bör åläggas den enskilde värnpliktige.

Den utbildning som tar sikte på att den värnpliktige åter krigsplaceras i militärt förband bör omfatta dels all— mänmilitär utbildning av nyss angiven art, dels i anslutning därtill befattnings- utbildning och förbandsutbildning. Be- stämmandet av de slag av befattningsut— bildning och förbandsutbildning på vil- ken utbildningsverksamheten bör inrik- tas vållar emellertid svårigheter. Många uppskovsvärnpliktiga befinner sig näm- ligen i den ålder att de står i begrepp att överföras från fältförband till perso- nalersättningsreserv eller står i denna reserv medan befattningsutbildningen borde sikta framåt mot den uppgift den värnpliktige kan komma att få i lokal- försvarsförband. Vilken denna uppgift blir, kan å andra sidan icke anges förrän just då krigsplacering i lokalförsvars- förbandet skall ske. Övningen bör med hänsyn härtill begränsas till att omfatta allmänmilitär utbildning samt förbands— utbildning av allmängiltig karaktär. Frekvensen på övningar av ifrågava- rande slag bör bli densamma som för krigsförband, d.v. s. vart fjärde år. Längden på övningen bör bli densam- ma som ovan angiven övning avseende fria kriget.

Utbildning syftande till militära in- satser i anslutning till uppskovsuppgif— ten måste i stor utsträckning utformas under hänsynstagande till arten av den totalförsva-rsverksamhet, i vilken den uppskovsvärnpliktige skall sysselsättas. I utbildningsprogrammet torde i allmän- het böra inrymmas dels liksom i de

föregående två fallen utbildning mot- svarande den för krigsmakten likfor- miga allmänmilitära utbildningen, dels utbildning som direkt anknyter till upp- skovsuppgiften. En sådan övning, i det följande benämnd hemvärnsövning, bör med hänsyn till det ringa utbildnings- omfånget kunna genomföras på elva da- gar för värnpliktiga placerade i befäls— befattning samt på fyra dagar för öv- riga, allt under förutsättning att öv- ningarna genomförs vart fjärde år. Öv- ningen förutsätts bli tillgodoräknad som fullgjord krigsförbandsövning.

Värnpliktsutredningen vill bedöma angelägenheten av att få till stånd an- givna slag av utbildning samt resurser- na härför på följande sätt.

En utbildning för det fria kriget och för att förbereda för ny krigsplacering medför emellertid en avsevärd belast- ning på utbildningsorganisationen. Den- na organisation kommer, om utredning— ens övriga förslag genomförs, att hårt belastas. Värnpliktsutredningen kan där- för icke förorda att utbildningsorgani- sationen belastas även med en utbild— ning av nu ifrågasatt omfattning. Värn- pliktsutredningen ser sig därför trots behovet — icke kunna föreslå, att en dylik utbildning införs. Den sålunda gjorda prioriteringen av utbildningsbe- hoven överensstämmer med den som gjordes redan år 1954, då beslutet fatta- des att i besparingssyfte icke längre in- kalla de uppskovsvärnpliktiga till repe- titionsövningar.

Skyldighet att fullgöra repetitionsöv- ning bör emellertid föreligga för den uppskovsvärnpliktige liksom för varje annan värnpliktig. Inom ramen för dis- ponibla medel bör militär myndighet kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga för att i övade krigsförband täcka lokala brister på i fredstid inkallelsebar perso- nal. Härigenom kan i vissa fall de övan- de förbandens personalstyrka bringas

till sådan nivå att övningens syfte sä- kerställs. Samtidigt kan vissa uppskovs- värnpliktiga bibringas en i och för sig önskvärd repetitionsutbildning. Sär- skilda medel behöver icke avses för här avsedda inkallelser, eftersom de utgör ersättning för andra inkallelser för vilka medel redan är beräknade. Värnpliktiga krigsplacerade i civilförsvarets undsätt— ningskårer bör dock undantas från in— kallelse.

När det slutligen gäller sådan militär utbildning av de uppskovsvärnpliktiga som har betydelse för lösande av de uppskovsgrundande arbetsuppgifterna skiftar behovet med arbetsuppgifterna. Utredningen har emellertid funnit, att för stora delar av det värnpliktiga hem- värnet uppgifterna är så betydelsefulla, att det i och för sig är mycket önskvärt att de fredstida åtgärder som vidtagits med avseende på personaltilldelning och utrustning till detta kompletteras med fredstida utbildning av personalen. Ut- redningen har också kommit till den uppfattningen att även en tämligen be- gränsad insats på detta område skulle avsevärt öka det värnpliktiga hemvär- nets effekt. Utredningen har fördenskull utfört en detaljstudie av hur en sådan utbildning skulle kunna anordnas. —— Enligt ett på grundval av denna studie utarbetat utkast till utbildningssystem

skulle för värnpliktiga hemvärnsmän i förhand med särskilt betydelsefulla upp- gifter anordnas hemvärnsövning. Enligt utkastet skulle för sådan övning årli- gen tas i anspråk ca 7 000 man och ca 35 000 tjänstgöringsdagar. _— Enligt ut- redningens mening måste emellertid behovet av förbättringar för försvars— grenarnas tidigare behandlade krigs— förband tillgodoses i första hand. De av utredningen föreslagna åtgärderna för sådana förbättringar kommer att an- stränga krigsmaktens resurser hårt. Värnpliktsutredningen anser att de an- givna övningarna för det värnpliktiga hemvärnet bör anordnas först sedan det av utredningen föreslagna utbild- ningssystemet i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Utredningens nu framlagda förslag innefattar därför icke anordnande av dylika övningar. I det föreslagna utbildningssystemet bör emellertid framdeles kunna infogas så- dana. Den av utredningen förordade ly- delsen av värnpliktslagen ger också möj- lighet härtill. Härvid bör inom nämen för totalt tillgängliga resurser här ak- tuell utbildning vägas mot annan utbild- ning med hänsyn till möjligheten att nå största effekt, sammantaget sett, av sy- stemet i fråga om långsiktig beredskap, mobiliseringsberedskap och insatsbe- redskap.

KAPITEL 30

Urval och redovisning av Värnpliktiga

1. Inledning

Genom uttagning för viss utbildning och tilldelning till försvarsgren, trupp- slag och (eller) förband utväljes de värnpliktiga för utbildning till skilda uppgifter inom krigsmaktens organisa- tion. De personaltillgångar, som skall utnyttjas för organisationen, måste kun- na överblickas; härför erfordras olika redovisningstekniska åtgärder. Urvals- verksamhet och redovisning är såle- des medel för att kunna'fören'a å ena sidan organisationens krav i fråga om personalen och å andra sidan befolk- ningsunderlagets förutsättningar och utbildningsverksamhetens praktiska möjligheter.

Hithörande frågor behandlas för när- varande av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning.' Värn- pliktsutredningen har tidigare (kap. 6) under hänvisning härtill uttalat, att den som en av förutsättningarna för sina överväganden räknar med att ifrågava— rande verksamhet allmänt kommer att effektiviseras.

De av värnpliktsutredningen fram- lagda förslagen rörande utbildningen får till följd att kraven på urvalsverk- samheten och personalredovisningen i vissa hänseenden ändras. Av denna an- ledning har värnpliktsutredningen fun- nit sig böra behandla vissa hithörande spörsmål.

2. Urvalsverksamheten

Uttagning till befälsutbildning Enligt den år 1941 antagna ordningen för värnplikten ålades varje inskriven

värnpliktig en sammanlagd tjänstgö- ringsskyldighet i fred om 450 dagar, för det stora flertalet uppdelad på dels en. första tjänstgöring om 360 dagar, dels. två repetitionsövningar och en efterut- bildningsövning om vardera 30 dagar. Efter utbildningens påbörjande kunde därtill lämpade värnpliktiga uttas till un- derofficers- och officersutbildning. Den- na uttagning innebar, att tiden för den grundläggande utbildningen utsträcktes från 360 dagar till 540 respektive 720 dagar. Sådan uttagning skulle ske av inskrivningsnämnd på förslag av för- bandschef senast tre månader före den förlängda utbildningens början. Även ut- tagning för viss annan utbildning sked- de för det stora flertalet värnpliktiga ef— ter första tjänstgöringens påbörjande. Vid inskrivningen antecknades till led- ning för utbildningsmyndigheterna den bedömning som gjorts av den värnplik— tiges lämplighet för viss utbildning. Ett uttagningssystem, där på angivet sätt den värnpliktiges lämplighet för viss tjänst kan prövas under längre tid före uttagningen, är i vissa hänseenden överlägset ett system med prövning en- bart vid inskrivningen. Erfarenheterna från åren närmast efter beredskapsti- dens slut år 1945 visade emellertid som framgår av den i kapitel 2 lämnade redogörelsen — att de presumtiva un— derofficers- och officerseleverna ofta medvetet åstadkom ett sämre utbild— ningsresultat under den första delen av utbildningen för att undslippa ut— tagning till den längre tjänstgöringen. Dessa förhållanden ledde till att år 1950

bestämdes att underofficersuttagning skulle ske tvångsvis vid inskrivningen medan officersuttagning skulle ske en- dast efter den värnpliktiges medgivan— de vid inskrivningen eller under pågåen- de utbildning. Då år 1952 även det värnpliktiga underbefälet ålades längre tjänstgöringsskyldighet än de värnplik- tiga i allmänhet, stadgades även för dessa att tvångsvis befälsuttagning fick ske endast vid inskrivningen och att ef- ter inryckningen befälsuttagning en- dast fick ske med den värnpliktiges medgivande. Genom 1952 års ändring av värnpliktslagen ökades kraven på urvalsverksamheten vid inskrivningen, särskilt i fråga om bedömningen av be- fälslämpligheten. Prövningsverksamhe- ten fick till följd härav utökas, vilket kom att särskilt beröra de psykologiska proven.

Såsom framgår av utredningens i det föregående framlagda förslag avses be— fälsuttagning som medför en förlängd grundutbildning i flertalet fall såsom hittills ske oberoende av om den värn- pliktige är villig genomgå sådan utbild- ning eller icke. Uttagningen har härvid förutsatts skola såsom hittills ske vid inskrivningen. Utbildningstiderna för olika kategorier befäl är beräknade utifrån den förutsättningen att befäls- utbildningen i större utsträckning än vad hittills varit fallet redan från bör- jan inriktats mot de slutliga utbild— ningsmålen. Kraven på att övnings- avdelningarna är homogent samman- satta skärps härigenom. Även med nu gällande värnpliktssystem skulle en för- bättring av metoderna för befälsuttag— ning vid inskrivningen varit påkallad. Värnpliktsutredningens förslag medför emellertid att kraven accentueras.

I fråga om uttagning för utbildning till värnpliktig officer har utredningen i avdelning III anfört, att av det skäl som åberopades då den tidigare obligato-

riska uttagningen till denna utbildning slopades, nämligen den påtagliga risken för s. k. maskning, utredningen icke är beredd att nu föreslå att sådan ut- tagning åter införes. Av utredningen i avdelningarna IV—VII framlagda för- slag rörande de olik-a försvarsgrenarna bygger också på att uttagningen för utbildning till värnpliktig officer sker endast efter frivilligt åtagande från den värnpliktiges sida.

En allmän bakgrund till de nämnda övervägandena om officersuttagningen har varit att det icke, enligt vad utred- ningen inhämtat från militärpsykolo- giska institutet, inom överskådlig tid torde kunna skapas urvalsmetoder som gör det möjligt att så säkert fastställa befälsegenskaperna hos den värnpliktige att uttagning för utbildning till officer kan ske redan vid inskrivningen. Ut- tagningen för utbildning till värnpliktig officer måste därför i huvudsak ske ef- ter inryckningen.

Befälsuttagning som icke medför för- längd grundutbildning i förhållande till övriga värnpliktiga på samma utbild- ningslinje har i det föregående före- slagits skola ske under pågående grund— utbildning beträffande vissa underbe- fäl vid flottan och flygvapnet (jfr kap. 16 och 26). Härvid är det av organisato- riska skäl icke lämpligt att, såsom nu är fallet, låta detta bli beroende av om den enskilde förklarar sig villig att genomgå utbildningen eller ej. Ut— redningen föreslår därför, att uttag- ningen skall kunna ske oberoende av den värnpliktiges medgivande. _ Att uttagningen sker först under pågående utbildning medför icke att befälslämp- ligheten hos de värnpliktiga tilldelade flottan och flygvapnet kan helt lämnas åsido vid inskrivningen. Det måste näm- ligen vid inskrivningen säkerställas att den värnpliktskontingent som tilldelas flottan och flygvapnet innehåller en mot

årsbehovet svarande andel underbefäls- lämpade värnpliktiga.

Det anförda ger tillsammantaget enligt värnpliktsutredningens mening icke vid handen att utredningens förslag till ut- bildningens anordnande medför att prövningsverksamheten vid inskriv- ningsförrättningen vad gäller befälsut- tagningen behöver effektiviseras i högre grad än som eljest kan vara påkallat.

Uttagning till övrig utbildning Enligt nu gällande ordning har alla värnpliktiga som icke uttagits för be- fälsutbildning lika lång grundutbild- ning inom varje försvarsgren. Fördel- ningen av de värnpliktiga på utbild- ningslinjer kan därför i de allra flesta fall ske sedan de värnpliktiga påbörjat grundutbildningen. Ett efter inskriv- ningsväsendets nuvarande kapacitet nöj- aktigt urvalsunderlag för förbanden åstadkommes genom anvisningar från centrala värnpliktsbyrån till inskriv- ningscheferna. Härvid anges den andel värnpliktiga med viss kompetens, exem- pelvis innehav av körkort, som bör ingå i de olika förbandens inskrivningskon- tingenter. I de fall dock, då den avsedda militära utbildningen förutsätter sär- skilda förkunskaper, sker vid inskriv- ningen uttagning i exempelvis yrkes- tjänst. I fråga om de hittillsvarande ekonomivärnpliktiga är önskemålen om yrkestillhörighet långt specificerade för att möjliggöra bedömning av vederbö— randes användbarhet.

Den utbildningstid, som värnpliktsut- redningen föreslagit för olika värn- pliktskategorier, förutsätter i många fall särskilda civila kunskaper hos den värnpliktige. Detta förhållande gäller sådana värnpliktiga som vid inskriv- ningen uttas för utbildning i special— tjänst och yrkestjänst. Det gäller emel- lertid även sådana värnpliktiga som efter utbildningens början uttas för vissa

utbildningslinjer. Härvid kan fordras exempelvis innehav av körkort eller förkunskaper motsvarande yrkesskola. Utredningen har vid utarbetandet av sina förslag haft att utgå från den ut- veckling inom det civila skolsystemet som för närvarande kan förutses (jfr kap. 7). I vissa väsentliga avseenden, exempelvis rörande yrkesskolutbild- ningens framtida inriktning och omfatt- ning, kan återverkningarna på militär uttagning och utbildning icke bedömas med större mått av säkerhet. Några väsentliga ändringar av kraven på ur- valsverksamheten härvidlag synes ut- redningens förslag icke ge anledning till.

De av värnpliktsutredningen i det fö- regående framlagda förslagen att inom försvarsgrenarna differentiera tjänst- göringens längd för värnpliktiga av- sedda för menigbefattningar innebär att de värnpliktiga i allmänhet utom de handräckningsvärnpliktiga fördelats på två eller tre kategorier (F och G resp. E, F och G) inom försvarsgrenarna efter längden på grundutbildningen. Det bör beaktas, att längden på grundutbild— ningen kan bero icke blott på den värn— pliktiges eget utbildningsbehov utan också på att den värnpliktiges närvaro erfordras för att annan verksamhet skall kunna bedrivas. Rörande de övervägan- den som legat bakom utredningens val av beteckningar på de olika kategorier— na torde få hänvisas till kapitel 11. — Den föreslagna fördelningen av de värn- pliktiga på kategorier bör enligt utred- ningens mening icke vara fastlåst för lång tid. Uppkommer nya angelägna ut- bildningsbehov bör det vara möjligt att efter förnyat övervägande ändra be- fattningarnas fördelning på kategorier. Dylika förändringar bör ske inom ra— men för ett oförändrat totalt antal tjänst— göringsdagar för värnpliktiga. Det kan

också i takt med att det civila skolsyste- met utbygges i fråga om sådan utbild- ning som kan direkt nyttjas i den mili- tära utbildningen bli anledning att om- pröva fördelningen.

I detta sammanhang må erinras om att underbefälsuttagning i nuvarande system understundom tillgripits, särskilt inom flottan, för att erforderlig längd på tjänstgöringstiden skulle erhållas utan att fördenskull de befattningar som ifrå- gavarande underbefälsuttagna värnplik- tiga avsetts för varit förenade med be- fälsutövning. Utredningens i det före- gående framlagda förs-lag innebär ett försök dels att dra en gräns mellan befälsbefattningar och andra befattning- .ar som i och för sig kan kräva lika lång tid för grundutbildning, dels att begränsa befälsuttagningen till att avse endast det förra slaget av befattningar. Härvid har vissa värnpliktiga radiote- legrafister bedömts erfordra en utbild- ning av ungefär samma längd som de underofficersuttagna värnpliktiga.

Den föreslagna differentieringen av utbildningstidens längd påverkar kra— Ven på urvalsverksamheten. Eftersom differentieringen medför, att vissa värn- pliktiga i allmänhet —— de med särskilt utbildningskrävande befattningar måste påbörja sin utbildning före övriga värnpliktiga i allmänhet, så måste de ut- tas redan vid inskrivningen. Ett pröv- ningssystem, som härvid säkerställer att den uttagna personalen kommer att motsvara de krav utbildningen ställer, måste stå till inskrivningsmyndigheter- nas förfogande. Utredningen vill i detta sammanhang peka på de speciella krav som ställs på värnpliktiga avsedda för de i egentlig mening stridande befatt- ningarna vid anfallsförbanden. Värn- pliktsutredningens förslag att ytterligare differentiera tjänstgöringstider och in- ryckningstider ökar således kraven på prövningsverksamheten vid inskriv-

ningen. Enligt vad värnpliktsutredning— en inhämtat från militärpsykologiska institutet bedöms det möjligt att skapa sådana metoder för prövningen av de värnpliktiga att en ur psykologisk syn- punkt tillfredsställande uttagning av här avsedda värnpliktiga går att genom- föra redan vid inskrivningen. Motsva- rande gäller prövningen i fysiskt avse- ende enligt vad utredningen erfarit efter kontakt med militärmedicinska under- sökningscentralen. På vilket sätt dessa utökade prövningar bör inrymmas i in- skrivningsförrättningen torde få bedö- mas av 1964 års inskrivnings- och per- sonalrevdovisningsutredn—ing i samband med dess utredning av hela inskriv- ningsverksamheten.

Imkrivningsdldern

De två sänkningar av inskrivningsåldern för de värnpliktiga som skett efter det andra världskrigets slut har vidtagits av kvantitativa skäl. Den första sänk- ningen som företogs år 1949 och som innebar en sänkning från 20 år till 19 år, aVSåg att motverka den nedgång i värnpliktstillgången som föranleddes av de då små årsklasserna. Den andra sänkningen, som beslöts år 1954 och innebar en sänkning av inskrivnings- åldern till 18 år, hade härutöver till syfte att förebygga att framdeles utbild- ningskontingenten till följd av de senare växande årsklasserna skulle bli större än vad utbildningskapaciteten medgav. Ändringarna beslöts under noggrant be- aktande av frågans medicinska, sociala med flera aspekter.

Av den i kapitel 6 lämnade redogö- relsen framgår, att 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov år 1961 föreslog att inskrivningsåldern för de värnpliktiga mot slutet av 1960- talet skulle höjas från nuvarande 18 år till 19 år. Motivet härför var att utred- ningen dels ansåg att ur olika för urva-

let betydelsefulla synpunkter en sådan höjning var önskvärd, dels bedömde att det ur kvantitativ synpunkt var möj— ligt att genomföra den. Föredragande departementschefen förklarade sig emel- lertid vid anmälan av frågan, i avvaktan på värnpliktsutredningens förslag, icke vara beredd att ta ställning härtill.

Sedan statsmakterna år 1954 senast tog ställning till denna fråga har förut- sättningarna för en bedömning delvis ändrats och kan förutses komma att ändras. Således har förhållandena inom skolväsendet ändrats. Vidare föreligger numera omfattande medicinska erfaren- heter av inskrivning av värnpliktiga vid 18 års ålder. Än vidare kan den kvantitativa delen av frågan bedömas med utgångspunkt i senare befolknings- prognoser och nu aktuell krigsorganisa- tion. Slutligen påverkas frågan i någon mån av de förslag till värnpliktsutbild- ningens anordnande som värnpliktsut- redningen i det föregående framlagt.

En allmän förutsättning för bedöm- ningen av frågan är att värnpliktskon- tingenten i enlighet med försvarsbeslu- tet omfattar omkring 50000 man årli- gen, att alla till krigstjänst dugliga värn- pliktiga skall utbildas och att värn- pliktsålderns övre gräns icke ändras. Därmed är i stort ålderssammansätt- ningen på den årliga utbildningskontin- genten bestämd.

Utvecklingen på skolområdet. Som framgår av redogörelsen i kapitel 8 kan i början av 1970-talet närmare 30 pro- cent av en årsklass väntas ha genom- gått gymnasium, närmare 20 procent fackskola och omkring 30 procent yr- kesskola. Endast en mindre del av de värnpliktiga kommer i 18-årsåldern att ha erfarenhet av praktisk yrkesutöv- ning. Detta förhållande talar i och för sig med hänsyn till urvalsmöjligheterna för att inskrivningsåldern bör höjas.

Det nya gymnasiet innebär, att ele-

verna i regel kommer att vara 19 år eller, vid den tekniska linjen, i vissa fall 20 år när gymnasiestudierna avslu- tas. Om inskrivning sker vid 19 års ålder, kan i de flesta fall värnplikts- utbildningen påbörjas tidigast vid 20 års ålder, vilket särskilt ur gymnasie- elevernas synpunkt i vissa fall är se— nare än vad som med hänsyn till fort- satta studier är önskvärt. Studiesociala skäl talar således för inskrivning vid 18 års ålder. Om en generell höjning sker av inskrivningsåldern till 19 år, hör av nyss angivna skäl förtidsinskriv— ning kunna ske i varje fall av gymnasis- ter som avser att efter genomgånget gymnasium fortsätta sina studier; här- igenom skulle underlättas för dessa värnpliktiga att få genomgå den mili- tära grundutbildningen före de fort- satta studiernas början. Motsvarande kan bli aktuellt även för vissa andra värnpliktiga. — Om en större andel av de värnpliktiga begär anstånd med att påbörja grundutbildningen till dess de avslutat sin fortsatta teoretiska utbild- ning, kommer krigsorganisationens års- behov av värnpliktiga att öka. Detta beror på att de värnpliktiga som haft sådant anstånd kommer att vara till- gängliga för krigsplacering under ett mindre antal år än som förutsatts i värnpliktsutredningens behovsberäk- ningar. Detta talar principiellt för att grundutbildningen genomföres direkt efter gymnasiet för flertalet värnplik- tiga, som avser bedriva högre studier.

Fackskolans elever avslutar i många fall sin utbildning vid 18 års ålder. För denna grupp torde yrkesinriktningen i allmänhet kunna förväntas vara klar vid denna tidpunkt. Å andra sidan har åtskilliga fackskoleelever vid denna tid icke slutfört sina fackskolestudier. Slut- betyg från dessa studier föreligger såle- des icke, varför bedömningen av deras militära användbarhet blir något osäker.

Anledning att av urvalsskäl höja in- skrivningsåldern kan därför föreligga för en del av dessa värnpliktiga.

Den del av åldersklassen som väljer vi- dareutbildning vid yrkesskola efter grundskolan kommer att ha växlande ålder vid vidareutbildningens slut. Ål- dern beror både på yrkesskolutbild- ningens längd och på längden av even- tuell praktik mellan grundskola och yrkesskola. Det synes emellertid kunna antas, att flertalet av dessa värnpliktiga i 18—årsåldern antingen genomgått yr— kesskola eller genomfört så stor del av utbildningen att yrkesinriktningen står klar. Å andra sidan torde en del av dessa värnpliktiga vid 18 års ålder ännu icke ha slutfört sin yrkesutbild- ning, varigenom bedömningen av veder- börandes militära användbarhet kan bli något osäker. Inskrivningen torde med hänsyn härtill ur urvalssynpunkt i många men långt ifrån alla fall kunna ske under senare delen av det år under vilket vederbörande fyller 18 år.

Medicinska erfarenheter. Från medi- cinsk synpunkt är inskrivning vid 19 års ålder att föredra. Erfarenheterna från den senaste tioårsperioden — un- der vilken inskrivning skett under se— nare delen av det år den värnpliktige fyllt 18 år _— visar emellertid, att det övervägande antalet värnpliktiga kunnat genomgå värnpliktsutbildningen redan i 19-årsåldern utan att medicinska olä- genheter härav kunnat påvisas. I vissa fall har något års anstånd med grund- utbildningen måst ges värnpliktiga som visat sig vara fysiskt sent utvecklade. Denna möjlighet kommer att kvarstå, om nuvarande inskrivningsålder bibe— hålls. Underlaget att i förväg bedöma fysisk status hos sent utvecklade in- skrivningsskyldiga torde vidare komma att förbättras i takt med utbyggnaden av den civila hälsokontrollen under skol- tiden.

Kvantitativa frågor. I fråga om ut- bildningskontingentens storlek må erin- ras om att denna enligt statsmakternas beslut under en följd av år hållits täm- ligen konstant trots kraftigt växlande storlek på åldersklasserna och att detta möjliggjonts genom att man samman- satt utbildningskontingenten ur flera ål— dersklasser samtidigt. Som inlednings- vis nämnts har inskrivningsåldern suc— cessivt sänkts för att kunna åstadkomma denna anpassning mellan årsbehov och tillgång på värnpliktiga lämpade att genomgå grundutbildning.

Vid remissbehandlingen av 1954 års u-trednings rörande totalförsvarets per- sonalbehov huvudbetänkande hävdades, att _— om inskrivningsåldern såsom ut- redningen föreslagit höjdes till 19 år _ en återgång till inskrivning vid 18 års ålder skulle bli nödvändig omkring mitten av 1970-talet för att erforderlig utbildningskontingent då skulle kunna vidmakthållas. Värnpliktsutredningen har från centrala värnpliktsbyrån in- hämtat statistiskt material, grundat på statistiska centralbyråns befolknings- prognoser, varur följande kunnat utlä- sas. Antalet inskrivningsskyldiga under 19704alet kan väntas bli i huvudsak det som 1954 års utredning räknade med, dock att en mindre ökning kan inträda till följd av att invandringsöverskottet på senare år visat sig vara större än vad som kunde förutses under senare delen av 1950-talet. Om denna tendens blir bestående, kan under de närmaste 15 åren genomsnittligt för år mängden nyinskrivna, för utbildning lämpade värnpliktiga väntas bli av samma storleksordning som krigsmaktens ut- bildningskontingent. Den tillgång på inkallelsebara, ännu icke utbildade värnpliktiga, som under 1960-talet suc- cessivt byggts upp inom krigsmak- tens olika truppregister, gör det här-. vid möjligt att höja inskrivningsål-

dem till 19 år. Om i stället inskriv- ningsåldern hålles oförändrad, kan nämnda tillgång komma att bestå under 1970-talet. Sistnämnda förhållande skul— le ge de utbildande myndigheterna stör- re möjlighet både att sammansätta ut- bildningskontingenten efter krigsför- bandens lokalrekryteringskrav och att i högre grad än eljest tillmötesgå den enskildes önskemål att till tiden sam- ordna värnpliktsutbildning och civil yrkesutbildning. Detta finner värnplikts- utredningen vara fördelaktigt.

Centrala värnpliktsbyrån har på värnpliktsutredningens anmodan under- sökt möjligheterna att inkalla samtliga gymnasieelever till värnpliktstjänstgö— ring direkt efter gymnasiestudiernas slut. Undersökningen ger vid handen, att detta icke låter sig göra, eftersom utbildningskontingenten måste vara rätt sammansatt med hänsyn till för- bandsutbildningens behov. Vissa av de gymnasieutbildade värnpliktiga mås— te därför påbörja sin värnpliktsutbild- ning först ett år senare. I vissa fall kan gymnasieutbildade värnpliktiga lika väl som andra värnpliktiga komma att på- börja grundutbildningen vid 21 års ål— der. Detta är ofta till nackdel för den enskilde oberoende av civil utbildnings- inriktning. Den värnpliktige kan nödgas avbryta en påbörjad yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning, något som ofta inträffade före år 1949 då inskrivning ägde rum vid 20 års ålder. Med den nu- mera tillämpade maximeringen av ut— bildningskontingentens storlek kan detta icke undvikas.

Det framtida systemet för värnplikts- utbildningen. Det har för värnpliktsut- redningen varit angeläget att på olika sätt kompensera de värnpliktiga som fullgör den mest krävande utbildningen, nämligen de underofficersuttagna och de officersuttagna värnpliktiga. Bland annat har härvid åsyftats att främja

rekryteringen till värnpliktig officer. Enligt utredningens mening bör den möjlighet som visat sig föreligga att låta en del värnpliktiga påbörja sin grund- utbildning redan vid 19 års ålder ut- nyttjas för nämnda värnpliktiga. En förutsättning härför är att inskrivning av dessa sker under det år då de fyller 18 år.

Värnpliktsutredningen finner sam- manfattningsvis att det är önskvärt att ur urvalssynpunkt höja inskrivnings— åldern till 19 år och att det ur kvantita— tiv synpunkt är möjligt att genomföra en sådan höjning. Å andra sidan är det — för att möjliggöra för de gymnasieut- bildade, underofficersuttagna värnplik- tiga att påbörja sin militära grundut- bildning direkt efter gymnasiestudier- nas slut vilket utredningens tidigare förslag förutsätter önskvärt att in— skriva dessa värnpliktiga under hösten den sista årskursen i gymnasiet, det vill säga i regel vid 18 års ålder. Detta kan åvägabringas antingen genom för- tidsinskrivning, det vill säga göras be- roende av de värnpliktigas önskemål eller genom att vissa värnpliktiga åläggs att inskriva sig vid 18 års ålder. Beho— vet av att säkerställa en för urvalet vid inskrivningen nödvändig kvalitet hos de värnpliktiga gör att man icke får bli beroende av om den värnpliktige själv tar initiativ till inskrivning under det år han fyller 18 år eller icke. De värn- pliktiga bör därför åläggas skyldighet att på kallelse av inskrivningsmyndig— het inställa sig till inskrivning det år de fyller 18 år. Till sådan inskrivning torde komma att kallas minst en tredje- del av värnpliktskontingenten. Övriga bör inskrivas under det år de fyller 19 år eller senare om särskilda skäl föranleder därtill. Inskrivning senare än vid 19 års ålder bör _i princip ske endast om grundutbildningens påbörjan-

de för den värnpliktige icke härigenom uppskjuts. Exempelvis bör sådan senare- läggning av inskrivningen kunna ske i fall då den värnpliktige beräknas av- sluta gymnasiestudierna först det år han fyller 21 år. En förutsättning för senare- läggning av inskrivningen bör vidare vara att möjligheterna att bedöma den värnpliktiges militära användbarhet ökas genom »senareläggningen. Det är självfallet att underofficersuttagning skall ske även bland dem som skrivs in vii 19 års ålder; grundutbildningen kan emellertid då påbörjas tidigast vid 20 års ålder. Genom det föreslagna syste— met kommer de nu förefintliga svag- heterna med en i vissa fall tämligen lång tid mellan inskrivningen och tjänst- göringens påbörjande att minskas. _ Värnpliktsutredningen föreslår således att de värnpliktiga alltjämt skall vara skyldiga att inskriva sig under det år de fyller 18 år men att vid denna ålder en— dast inskrivs en del av årsklassen, l'rimst sådana Värnpliktiga som slutfört eller som beräknas påföljande är slut- föra sina gymnasiestudier eller andra studier som kan bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt sådana som anmäler avsikt att söka anställning som yrkesbefäl vid krigs- makten. Övriga värnpliktiga inskrivs un- de." det år de fyller 19 år.

3. Redovisning m. m.

Reiovisning

Av värnpliktsutredningen i det före- gående framlagda förslag torde icke på- kalla några ändringar av principerna för redovisning av de värnpliktiga. Det bör dock framhållas, att värdet med vissa av de av värnpliktsutredningen framlagda förslagen ökar om personal- redovisningen —— liksom personalför— valzningen i övrigt —— förbättras. Exem— pelvis är detta en förutsättning för att

man helt skall kunna utnyttja de möj- ligheter till överföring av värnpliktiga som utredningen, jämte annat, velat öppna genom införandet dels av den för krigsmakten likformiga allmänmi- litära utbildningen, dels av ett likartat repetitionsutbildningssystem inom samt- liga försvarsgrenar. En sådan förbätt- ring kan också ge vissa möjligheter att begränsa befattningsutbildningen under repetitionsutbildningen genom bättre utnyttjande av civila kunskaper (jfr kap. 9, avsnitt B).

Tilldelning och tillhörighet

Enligt värnpliktslagen skall de värn- pliktiga enligt grunder som Kungl. Maj:t bestämmer tilldelas armén, marinen eller flygvapnet ävensom — vid armén _ truppslag eller truppslag och tjänst samt —— vid marinen — flottan eller kustartilleriet. I de fall Kungl. Maj:t bestämmer skall de värnpliktiga tillde- las förband. Enligt lagen gäller vidare, att där ej Kungl. Maj:t annorlunda för- ordnar tillhör värnpliktig under hela Värnpliktstiden den försvarsgren, det truppslag och det förband som han bli- vit tilldelad samt, om han ej tilldelats förband, det förband som erhåller sina värnpliktiga från det inskrivningsområ- de eller del därav, där den värnpliktige är kyrkobokförd.

Värnpliktslagens nyssnämnda bestäm- melser innebär, att de flesta värnplik- tiga är tilldelade truppslag. Tillhörig- heten tiII förband inom truppslaget reg- leras automatiskt genom kyrkobokfö- ringsorten. Bestämmelserna har tillkom- mit för att krigsorganisationen skall kunna rekryteras lokalt. Flyttar den värnpliktige långt från förbandets re— kryteringsområde, överförs han auto- matiskt till ett närmare beläget förband inom truppslaget. Värnpliktig, som vid inskrivningen tilldelats förband, bibe— håller däremot sin tillhörighet oberoen—

de av bostadsort. Sådan tilldelning till förband sker i fråga om officers-, un— derofficers-, specialtjänst-, stabstjänst- och yrkestjänstuvttagna värnpliktiga. Den har sin grund i den brist som rådde vid lagens tillblivelse — och i många fall alltjämt råder —— på värnpliktiga med särskilda kvalifikationer. Genom 1956 års inskrivningsförordning har emellertid möjlighet öppnats att i vissa fall bibehålla förbandstillhörigheten även på värnpliktiga tilldelade trupp- slag, varigenom truppregistreringsmyn- digheter inom områden med hög ut- flyttning kan behålla sina värnpliktiga, tills krigsorganisationen hunnit anpas- sas till befolkningsunderlaget. Indelningen av landet i inskrivnings- områden skedde i ett läge, då mobi- en delvis annan utformning än nu. Mo- biliseringsplatserna för en stor del av krigsorganisationen låg tämligen nära fredsförbanden. Med denna utgångs» punkt var inskrivningsområdena i all- mänhet lämpligt utformade, i varje fall vad beträffar infanteriet. Under de se- naste 15 åren har mobiliseringsorgani- sationen starkt decentnaliserats. Begrep— pet lokal rekrytering har därmed kom- mit att få en annan innebörd. Man efter- strävar numera att lokalt avpassa mobi- liseringsorganisationen vid armén hade liseringsorganisationen efter befolk- ningsunderlag, uttagningsmöjligheter be- träffande fordon m. 111. Detta medför, att gränserna mellan inskrivningsom- rådena i många fall kommer att sönder- stycka de naturliga rekryteringsområ- dena för krigsförbanden. Dessa svaghe—

ter i nuvarande tillhörighetsregler bör undanröjas. Värnpliktslagens tillhörig- hetsregler skapar icke ringa utsträck- ning en samhörighet mellan förband och bygd. Denna samhörighet bör alltjämt bestå. Dess form bör emellertid anpassas till utvecklingen. Förbättrade möjlighe- ter bör skapas för att anpassa tilldelning och tillhörighet till samtliga förelig— gande lokala behov av värnpliktiga, mi- litära och civila.

Värnpliktsutredningen vill vidare, utifrån de synpunkter utredningen har att företräda, ifrågasätta om reglerna för tilldelning till förband av värnplik- tiga numera är i alla hänseenden ända— målsenliga. Reglerna tillkom i ett läge med brist på värnpliktiga av vissa slag; förhållandena härvidlag har numera på många punkter ändrats. Särskilt bör enligt utredningens mening uppmärk- sammas förhållandena inom flygvapnet, där yrkestjänstuttagna värnpliktiga fö- rekommer talrikt. En begränsning av yrkestjänstuttagningen vid flygvapnet skulle både underlätta personaltjänsten i fredstid och möjliggöra en bättre lo- kalrekrytering.

Värnpliktsutredningens i föregående delar av betänkandet framlagda förslag påkallar inga ändringar av nu berörda bestämmelser om tilldelning och till- hörighet. Utredningen förutsätter att de här anförda synpunkterna på dessa be- stämmelser avser frågor som kommer att övervägas ytterligare av 1964 års inskrivnings- och personalredovisnings- utredning; värnpliktsutredningen fram- lägger därför inga förslag i dessa frågor.

KAPITEL 31

De värnpliktigas ekonomiska förmåner m. m.

1. Nuvarande ekonomiska förmåner översikt över förmånssystemet

Enligt värnpliktsavlöningskungörelsen (SFS 1958: 485, senast ändr. 1963: 242) utgår till de värnpliktiga under tjänst— göring i huvudsak följande förmåner, nämligen penningbidrag, förplägnad el- ler ersättning därför, ett visst antal fria resor, traktamentsersättning, inkvarte- ring eller ersättning därför, fria persed- lar, premier för utbildning eller tjänst- göring samt utryckningsbidrag. Härut- över innehåller kungörelsen bestämmel- ser om sjukvård och begravn—ingshjälp till de värnpliktiga samt vissa övriga förmåner och särskilda ersättningar för bland annat visst slag av tjänstgöring.

Enligt militärersättningsförordningen (SFS 1954: 460) utgår efter avslut-ad tjänstgöring ersättning för sjukvårds- kostnader m. m. i anledning av sjukdom eller skada som den värnpliktige ådragit sig under militärtjän-stgöring och som lämnat kvarstående men.

Enligt kungörelsen angående grupp- livförsäkring åt värnpliktiga m. fl. (SFS 1963: 243) är den värnpliktige, i likhet med arbetstagare i statens tjänst, grupp- livförsäkrad.

Enligt kungörelsen angående lån från värnpliktslånefonden (SFS 1945: 494, ändr. 1960:241) kan s. k. värnplikts- lån utges dels till värnpliktig som helt eller delvis undergått utbildning till värnpliktig officer eller till reservoffi- cer, dels ock till värnpliktig som efter

den 30 juni 1945 skadats till följd av olycksfall eller annorledes ådragit sig sjukdom under militärtjänstgöring. Se- dan numera nytt system för allmänt studiesocialt stöd införts, kommer ut— givande av värnpliktslån att upphöra med utgången av år 1965.

För att under den värnpliktiges tjänst- göring trygga hans familjs försörjning eller för att upprätthålla den värnplik- tiges rörelse om han är näringsidkare kan den värnpliktige erhålla familje- bidrag enligt bestämmelserna i familje- bidragsförfattningarna (SFS 1960:152 och 153). Familjebidrag kan utgå i föl- jande former, nämligen familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbi- drag samt begravningsbidrag. Familje— bidraget avser icke att kompensera det bortfall av civila inkomster som den värnpliktige i regel får vidkännas under värnpliktstjänstgöringen utan endast att garantera den värnpliktiges familjemed- lemmar skäligt uppehälle. Familjebi- drag utgår — oberoende av bidragsfor— men —— i princip efter behovsprövning.

Utöver de förenämnda ersättningarna och bidragen förekommer även vissa andra former av ekonomiskt stöd åt de värnpliktiga såsom exempelvis ersätt- ningsfyllnad i vissa fall till sjukpen- ning eller livränta i anledning av kroppsskada ådragen under militär- tjänstgöring, bidrag ur anslagsposten Särskild hjälpverksamhet till förmån för de värnpliktiga och deras familjer, bi- drag från stiftelsen Kungafonden Med

folket för fosterlandet samt lån och bi— drag av särskilt anvisade medel till värn— pliktiga i brådskande fall.

Storleken m. m. av vissa förmåner Penningbidrag. Under tiden för före- skriven tjänstgöring erhåller den väm- pliktige penningbidrag. Penningbidra- get utgår sedan den 1 juli 1963 med föl— jande belopp för dag räknat.1

Menig som fullgjort mindre än

304 tjänstgöringsdagar ...... 4:— Annan menig, vicekorpral, 2. kl.

sjöman .................... 5: 50 Korpral ...................... 7: _— Furir ........................ 8: — Överfurir, rustmästare ........ 8: 75 Sergeant .................... 9: 75 Fänrik, fanjunkare ............ 12: — Löjtnant, förvaltare .......... 14: 50 Kapten och högre ............ 17: 50

Penningbidraget har närmast karak- tären av bidrag för täckande av den värnpliktiges utgifter för personlig hy- gien, förströelse m. m., och utgör såle- des en form av traktamente under den värnpliktiges vistelse utom hemmet. För att i mån av behov täcka ofrånkomliga utgifter för uppehälle etc. för den väm- pliktiges familjemedlemmar utgår här- utöver som tidigare nämnts familje- bidrag.

Huvuddelen av de värnpliktiga i 'all- mänhet —— som för närvarande fullgör en första tjänstgöring om 304 dagar _— åtnjuter under första tjänstgöringen penningbidrag med lägsta utgående be- lopp, 4 kr. för dag, men kommer under repetitionsövningarna i åtnjutande av ett bidrag om 5 kr. 50 öre för dag. Be- fälsuttagna värnpliktiga erhåller där— emot, i mån av meddelade förordnan- den i tjänstegrader (jfr punkten 2), hög- re penningbidrag än 4 kr. redan innan 304 dagar fullgjorts av första tjänst— göringen. Vissa värnpliktiga i allmänhet som fullgör en första tjänstgöring eller

tjänstgöring i en följd om mer än 304 dagar erhåller det nämnda penning- bidraget om 5 kr. 50 öre efter 304 dagars tjänstgöring.

Fria resor. Den värnpliktige äger un— der första tjänstgöring eller däremot svarande tjänstgöring i en följd vid le— dighet åtnjuta fem fria resor till hemor- ten. Han äger därjämte under tjänstgö- ring som fullgöres i direkt anslutning till första tjänstgöring, under återståen— de del av tjänstgöring i en följd och un- der annan tjänstgöring åtnjuta en fri resa till hemorten för varje hel period om två månader som tjänstgöringen av- ser.

Utbildningspremie. Till värnpliktig som vid armén och kustartilleriet ge- nomgått grundutbildning till befäl utgår ntbildningspremie med i huvudsak föl- jande belopp. Värnpliktig som, utan att vara uttagen härför, genomgått underbe- fälsutbildning (grundutbildningstid 304 dagar) erhåller en premie om 150 kr. Värnpliktig som uttagits för och genom- gått underbefälsutbildning (grundut- bildningstid 324 dagar) erhåller en pre- mie om 300 kr. Värnpliktig som uttagits för och genomgått underofficersutbild- ning (grundutbildningstid 450 dagar) erhåller en premie om 2000 kr. Värn— pliktig som uttagits för officersutbild- ning och genomgått kadettskola (grund- utbildningstid 630 dagar) erhåller ut- över underofficerspremien en premie om 4 000 kr.

Vid armén erhåller därutöver värn- pliktig som är antagen för utbildning till reservofficer och som efter utbild- ning till värnpliktig officer genomgått reservofficerskurserna I och II (om sam-

1 Tidigare utgick penningbidraget med ett lägsta belopp av 50 öre för dag under åren 1915—1941, 1 kr. för dag under åren 1941— 1948, 1 kr. 50 öre för dag under åren 1948— 1952, 2 kr. 50 öre för dag under åren 1952— 1959 och 2 kr. 75 öre för dag under åren 1959 —-1963.

manlagt 170 dagar jämte obligatorisk trupptjänst om 30 dagar) 4000 kr. för envar av kurserna.

Premie för genomgången underbefäls- utbildning utgår icke till underofficers- och officersuttagen värnpliktig. Där- emot erhåller den till värnpliktig offi- cer utbildade såväl underofficers- som officersutbildningspremie och en värn- pliktig officer har således efter avslutad grundutbildning erhållit premier med sam-manlagt (2 000 + 4 000 =) 6 000 kr. Ifrågavarande premie utgår numera även till den som avser att vinna anställ— ning som officer på aktiv stat. På mot- svarande sätt har den, som utbildats till reservofficer vid armén, efter av- slutad grundutbildning erhållit pre- mier med sammanlagt (6 000 + 4 000 + 4 000 =) 14 000 kr.

Premier till värnpliktiga vid flottan och flygvapnet utgår efter liknande grunder, varvid dock är att märka att den sammanlagda tjänstgöringsskyldig— heten där helt eller till större del än vid armén och kustartilleriet tas ut i en följd. Sålunda utgår underbefälspremie om 300 kr. vid flottan efter en tjänst- göring i en följd om (324 + 120 =) 444 dagar. Bestämmelser rörande utbild- ningspremier för annan utbildning vid flottan och flygvapnet än den nämnda finns intagna i 27 % värnpliktsavlönings- kungörelsen, vartill torde få hänvisas.

Ett villkor för erhållande av utbild— ningspremie är att den värnpliktige med godkännande vitsord genomgått den ut— bildning som premien avser.

Tjänstgöringspremie. Till värnpliktig som uttagits för viss utbildning och full- gjort längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet men ej blivit berättigad till erhållande av utbildningspremie utgår tjänstgöringspremie. Tjänstgöringspre- mie utgår således icke jämsides med ut- bildningspremie. Tjänstgöringspremie utgår i första hand till tre grupper värn-

pliktiga, nämligen befälsuttagna värn- pliktiga som icke blivit godkända vid "genomgången befälsutbildning, special- tjänstuttagna värnpliktiga och värnplik- tiga som fullgör särskild befälsövning.

Tjänstgöringspremien till den först- nämnda gruppen värnpliktiga utgår med 150 kr. för varje hel premieberättigan- de tjänstgöringsperiod om 20 dagar, var- med tjänstgöringen överstiger för värn- pliktiga i allmänhet föreskriven tjänst- göringstid, vid armén och kustartille- riet 304 dagar samt vid flottan och flyg- vapnet 394 dagar. De belopp som i en- lighet med det anförda kan komma att utgå till vid inskrivningen befälsuttagen som icke blivit berättigad till utbild— ningspremie är för nnderbefälsuttagen värnpliktig (grundutbildningstid 324 dagar) 150 kr., för underofficersuttagen värnpliktig (grundutbildningstid 450 dagar) högst 1 050 kr. och för officers- uttagen värnpliktig (grundutbildnings— tid 180 dagar utöver tid för underoffi- cersutbildning) högst 1 350 kr.

Premie till värnpliktig, uttagen för utbildning i specialtjänst utgår enligt nyss nämnda beräkningsgrunder men endast för tjänstgöring utöver 394 dagar.

Om motivet för premien till de spe- cialtjänstuttagna må anföras följande. I den ordning för värnpliktsutbildning— en som skapades år 1941 erhöll de spe- cialtjänstuttagna inga som helst pre- mier. Anledningen härtill torde ha va- rit att man med hänsyn till det sätt på vilket tjänstgöringen för denna katego- ri värnpliktiga utformats —— deras miliå tära utbildning förlades i största möj- liga utsträckning så att den" skulle kun- na fullgöras under studiefria sommarmå- nader eller, om detta icke var möjligt, likväl så att tjänstgöringen skulle med- föra minsta möjliga avbräck i studierna —— icke ansett skäl föreligga att tiller- känna de specialtjänstuttagna" premie i likhet med de underofficers- eller offi-

cersutbildade värnpliktiga. Avsikten med premierna var nämligen att under- lätta återgången till civil verksamhet för värnpliktiga som erhållit förlängd militärutbildning. —— Förslag om infö- rande av premier för de specialtjänst- uttagna värnpliktiga framlades av 1948 års värnpliktskommitté men biträddes icke av statsmakterna (jfr prop. 1950: 224, s. 78). — 1954 års värnpliktsav- löningsutredning framlade år 1957 yt- terligare förslag härom. Utredningen anförde bland annat, att det icke blott var de till befälsutbildning uttagna värnpliktiga utan även de specialtjänst- uttagna värnpliktiga som fullgjorde längre tjänstgöring än värnpliktiga i all- mänhet. Med hänsyn till angelägenheten av att åstadkomma en så långt möjligt rättvis utjämning av värnpliktstjänstgö- ringens olägenheter förordade utred- ningen, att —— på sätt tidigare skett för de befälsuttagna — premie infördes även för de specialtjänstuttagna. Enligt utred- ningen borde premierna utgöra kompen- sation för den längre tjänstgöringstiden för befälsutbildade, underlätta återgång- en till civil verksamhet samt väcka in- tresse för den förlängda tjänstgöringen. Dessa syften skulle enligt utredningen tillgodoses på skilda sätt. Underlättandet av återgången till civil verksamhet skul- le tillgodoses genom ett av utredningen föreslaget utryckningsbidrag under det att övriga syften skulle tillgodoses ge- nom skilda slag av premier. Härvid bor- de till de värnpliktskategorier, till vil- ka i dåläget utgick premie för genom- gången utbildning, utgå utbildningspre- mie. För utbekommande av denna pre- mie borde undantagslöst krävas godkän- nande vitsord för genomgången utbild- ning. Till övriga värnpliktiga med läng- re tjänstgöringstid än värnpliktiga i all- mänhet och till vilka utbildningspremie ej utgick borde enligt utredningen utgå tjänstgöringspremie. Något villkor om

godkännande vitsord för genomgången utbildning skulle inte uppställas för er— hållande av tjänstgöringspremie. Till de specialtjänstuttagna värnpliktiga skulle i enlighet härmed utgå tjänstgöringspre- mie. Statsmakterna godtog vad utred- ningen föreslagit om tjänstgöringspre- mie till de specialtjänstuttagna (jfr prop. 1958: 110).

Till värnpliktig som fullgjort särskild befälsövning utgår tjänstgöringspremie om 500 kr.

En översikt över förändringarna i stort av värnpliktspremierna under åren 1942—1965 lämnas i särskild samman— ställning (bilaga 17).

Utryckningsbidrag. Utryckningsbi— drag utgår vid utryckningen med 200 kr. till värnpliktig som tjänstgjort minst 180 dagar i följd. Har den värnpliktige på grund av sjukdom eller skada icke kunna-t tjänstgöra sådan tid eller har för värnpliktig som avses i 27 5 1 mom. A eller B värnpliktslagen första tjänst- göringen av militära utbildningsskäl uppdelats i kortare perioder, utgår ut- ryckningsbidrag efter en sammanlagd tjänstgöringstid om 180 dagar. Utryck- ningsbidr—aget utgår endast en gång till varje värnpliktig.

Ersättning enligt militärersättnings- förordningen. Ersättning enligt militär- ersättningsförordningen utgår i form av sjukpenning eller livränta enligt i hu- vudsak samma regler, som gäller vid yrkesskada i civilt arbete.

Värnpliktslån. Värnpliktslån är ränte- fritt och utgår med högst 5 000 kr. för yrkesutbildning eller för utövande av yrke eller näring, allt under förutsätt- ning att befälsutbildningen eller _ vad angår militärskadad _ skadan eller sjukdomen uppenbarligen bidragit till att framkalla eller öka det föreliggande lånebehovet. Denna långivning skall i princip upphöra med utgången av år 1965.

Familjebidragsförmäner. Familjepen— nings maximibelopp utgör i kronor för dag följande belopp, nämligen

för hustru m. fl. ................ 9: —— för barn under 16 år ............ 4: 15 för annan familjemedlem över 16

år .......................... 4: 70

Bostadsbidrag utgår med högst belopp motsvarande den inkallades kostnader för förhyrd bostad eller bostad i egen fastighet samt i förekommande fall för kostnader för egen uppvärmning av bostad.

Ifrågavarande belopp reduceras efter behovsprövning med hänsyn till de in- komster som den värnpliktiges famil- jemedlemmar uppbär under värnplikts- tjänstgöringen.

Näringsbidrag utgår dels för upprätt- hållande av rörelse, dels för täckande av kostnader för under värnpliktstjänst- göringen nedlagd rörelse.

Sjukbidrag utgår i mån av behov för vård av familjemedlemmar för belopp, som icke ersättes i annan ordning (för- säkringskassa e. d.).

Begravningsbidrag utgår med vissa belopp vid familjemedlemmars frånfälle under inkallelsen.

Familjebidragsförmånernas storlek i ett par konkreta fall framgår av följan- le exempel.

Exempel 1. Det antages att värnpliktig är löntagare, att han har familj om hustru och två minderåriga barn, att hans bostads- kostnader för modern lägenhet utgör 250 kr. för månad och att den värnpliktige eller hans familjemedlemmar icke åtnjuter in- komster, som skall inverka reducerande på familjebidragsbehovet.

Familjebidraget blir härvid, räknat för månad om 30 dagar, följande:

Familjepenning .......... 519 kr. Bostadsbidrag 250 »

Summa familjebidrag 769 kr.

Exempel 2. Det antages att den värnplik- tige har eget företag, att han har familj och hostadskostnader såsom i föregående ex- empel, att rörelsens avkastning under mili-

tål-tjänstgöringen utgör 1 000 kr. för månad (enligt den s. k. tolftedelningsmetoden med utgångspunkt från företagets normala av- kastning för kalenderår) enär fullgod er- sättare anskaffats för den värnpliktige, att ersättarens lön utgör 1200 kr. för månad och att detta befunnits vara skälig ersätt— ning för ifrågavarande arbetsuppgifter. På grund härav beräknas under tjänstgörings- tiden uppstå underskott i företaget med '(1200—-—1 000 =) 200 kr. för månad.

Familjebidraget blir med de angivna för— utsättningarna, räknat för månad om 30 dagar, följande: Nåringsbidrag (motsvarande under-

skottet på rörelsen) ............ 200 kr. Familjepenning och bostadsbidrag

såsom i det föregående exemplet 769 »

Summa familjebidrag 969 kr.

Av de här närmare behandlade värn- pliktsförmånerna beskattas endast fa- miljebidrag i form av näringsbidrag så- som inkomst.

Värnpliktsförmånerna penningbidrag, premier, utryckningsbidrag och familje- penning har hittills varit fasta till sina belopp i den meningen att, när pris- utvecklingen kunnat motivera en höj— ning av förmånerna, statsmakterna haft att överväga om tillräckliga motiv för höjning förelegat Och med vilket belopp en höjning skulle ske. Sådana beslut har icke fattats årligen, vilket medfört en viss eftersläpning i fråga om nu nämnda förmåner. Motsvarande gäller ersättning enligt milivtärersättningsförordningen. Däremot har det i familjebidraget in— gående bostadsbidraget fortlöpande an— passats efter prisutvecklingen genom att dess belopp bestämts att motsvara de verkliga bostadskostnaderna.

2. Nuläget beträffande några med värnplikts- förmånerna sammanhängande förhållanden

Värnpliktsförmånerna och rätten till studiemedel

I studiemedelsförordningen (SFS 1964: 401) stadgas beträffande rätt till stu-

diemedel (11 &) bland annat följande. Studiemedelsbelopp skall minskas med viss del av den studerandes inkomst för terminen som överstiger viss pro- cent av det s. k. basbeloppet. Såsom den studerandes inkomst räknas den inkomst som han kan antas komma att åtnjuta under terminen eller terminer- na. Värdet av naturaförmåner skall upp— skattas efter regler, som fastställs av Kungl. Maj:t. Slutligen föreskrivs att studiemedel och allmänt barnbidrag icke skall anses såsom inkomst.

Av det sagda torde följa att värn- pliktsförmåner i form av penning- bidrag och premier samt naturaförmå- ner i form av fri kost och logi anses som inkomst och därför påverkar stor- leken av studiemedelsbeloppet.

överbefälhavaren har i skrivelse den 21 januari 1965 till Kungl. Maj:t hem- ställt om sådan ändring av studiemedels- bestämmelserna att de värnpliktigas för— måner helt undantas vid behovspröv- ningen av studiemedlen.

Principerna för förordnande av värn- pliktiga i tjänstegrad m. m.

Bestämmelserna om förordnande av värnpliktiga i tjänstegrad, tjänsteklass eller tjänstegrupp är av betydelse ur främst två synpunkter. För det första medför innehavet av tjänstegrad för den värnpliktige vissa skyldigheter. Detta är grunden för att man över hu- vud taget har ett system, där den väm- pliktiges ställning i organisationen markeras genom en grad. Graden blir ytterst ett hjälpmedel för den väm- pliktige vid fullgörandet av de skyldig- heter i befälshänseende som han åläggs. För det andra medför innehavet av hög- re grad för den värnpliktige vissa för— måner, exempelvis högre penning- bidrag.

Förordnande av värnpliktiga regleras genom de i kungl. brev den 29 oktober

1943 meddelade grundläggande be— stämmelserna rörande förordnande av värnpliktig personal i tjänstegrad eller tjänsteklass samt på ifrågavarande be- stämmelser grundade, i kommandoväg försvarsgrensvis utfärdade tillämp- ningsföreskrifter. Enligt bestämmelserna kan värnpliktig personal med erforder- lig utbildning och övriga kvalifikationer förordnas till värnpliktig officer, un- derofficer eller underbefäl eller, för ci- vilmilitär personal, i häremot svarande tjänsteklass.

Enligt tillämpningsföreskrifterna ford- ras för förordnande till värnpliktigt befäl i stort att den värnpliktige skall ha blivit godkänd i befälsutbildning an- tingen under första tjänstgöring eller i senare fullgjord frivillig utbildning. En ytterligare förutsättning för för- ordnande är att den värnpliktige äger lämplighet för krigsplacering såsom he- fäl och erforderlig fältduglighet.

De nuvarande bestämmelserna inne- bär att befälsuttagen värnpliktig redan under pågående grundutbildning för- ordnas såsom befäl, dock i regel i lägre grad än som svarar mot den befattning vartill hans utbildning siktar. Vid ar- mén förordnas sålunda underofficers— uttagen värnpliktig succ-essivt till korp- ral efter 7 månader, till furir efter 15 månader och till sergeant i samband med inryckning till den första repeti— tionsövningen.

Förordnande utfärdas enligt tillämp- ningsföreskrifterna för ett visst antal år, för tiden från en repetitionsövning till nästkommande eller för hela den återstående Värnpliktstiden. Förordnan- deperi-odernas längd varierar mellan de olika försvarsgrenarna, framför allt skiljer sig tillämpningsföreskrifterna för flottan härutinnan från föreskrifter- na för övriga delar av krigsmakten. Bestämmelserna innebär bland annat att en värnpliktig som förordnats i en grad,

som svarar mot den utbildning han er- hållit, så småningom — om han ej full- gör frivillig befälsutbildning -— kom- mer att förordnas i en lägre grad (jfr härom betr. armén SOU 1959: 23, s. 311 f.). Vid tillkomsten år 1960 av de särskilda befälsövningarna för officerare och underofficerare ändrades förord- nandebestämmelserna för värnpliktiga som deltagit i dessa övningar i syfte att i större utsträckning bibehålla sådana värnpliktiga i innehavd grad (jfr TLB 1962, s. 197).

I ett till överbefälhavaren den 15 mars 1963 avgivet betänkande angående förordnande- och konstitueringsbestäm- melser för krigsmakten m. ni. har den av överbefälhavaren tillkallade 1961 års förordnandeutredning sammanfattnings- vis anfört följande.

På grund av de väsentliga skillnaderna mellan försvarsgrenarna i vad avser tjänst- göringstidens uppdelning i omgångar ooh tidens indelning i kurser, skeden, skolor m. in. bör enligt förordnandeutredningens mening icke —— såsom ifrågasatts — direkt tillämpbara förordnande— och konstitue- ringsföreskrifter gemensamma för krigs- makten fastställas. Däremot bör vissa grundläggande bestämmelser vara gemen- samma; de bör utfärdas av Kungl. Maj:t. Förslag till bestämmelser framläggs. De tillämpningsföreskrifter för försvarsgrenar- na, som följer av nämnda grundläggande bestämmelser, bör enligt utredningen utar- betas efter anvisningar av överbefälhavaren för att få största möjliga inbördes överens- stämmelse.

Ett förordnande skall enligt förordnan— deutredningen såsom hittills varit fallet vara ett uttryck för att vederbörande be— sitter de kunskaper och den kompetens som erfordras för krigsplacering i befattning som enligt mobiliseringstabeller är förenad med den tjänstegrad, tjänsteklass eller tjänstegrupp i vilken förordnandet sker. Förordnande i högre grad bör enligt utred- ningen såsom hittills ske efter hand under utbildningens gång. För uppnående av största möjliga enhetlighet mellan försvars- grenarnas förordnandegång föreslås att, i

motsats till vad nu är fallet, vissa tidpunk- ter anges, när förordnande till viss tjänste- grad tidigast må äga rum under grund- och repetitionsutbildning. Utredningen föreslår vissa tidpunkter härvidlag, vilka valts så att de i möjlig mån överensstämmer med indelningen av utbildningstiden för re- spektive kategorier i skeden, kurser eller skolor.

Förordnande föreslås ungefär såsom för närvarande skola meddelas att gälla tills vidare längst intill värnpliktstidens utgång eller i övrigt till tidpunkt när vederbörande icke längre besitter för ianspråktagande inom krigsmakten erforderliga kvalifika- tioner. Förordnande skall kunna återkallas då kompetens för krigsplacering i viss be- fattning ej längre föreligger. Utredningen anser att därvid förordnande icke såsom nu sker automatiskt skall ske i tjänstegrad närmast under den tidigare innehavda utan föreslår att, om nytt förordnande skall ske, detsamma skall meddelas i tjänstegrad som motsvarar kompetens för krigsplacering.

överbefälhavaren har med eget, i hu- vudsak tillstyrkande yttrande den 8 juli 1964 överlämnat förordnandeutredning- ens förslag 'till Kungl. Maj:t. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

3. Allmänna överväganden rörande de ekono- miska förmånerna

Behovet av förändringar av värnplikts- förmånerna Det framstår såsom mycket betydelse- fullt, att till den värnpliktige under hans värnpliktstjänstgöring utgår så- dana ekonomiska förmåner att hans uppoffringar begränsas så långt möjligt till den personliga insatsen och icke utsträcks att omfatta också betydande ekonomiska uppoffringar. Härför talar olika skäl. Sålunda framstår det såsom ur allmänna synpunkter skäligt att den som av samhället ålägges en skyldighet av värnpliktens natur av samhället också kompenseras härför. Vidare är för att hos den värnpliktige skapa en positiv inställning till värnpliktstjänstgöringen av betydelse att den värnpliktige ges skäliga ekonomiska förmåner. En sådan

positiv inställning hos den värnpliktige är ur utbildningssynpunkt en tillgång, då den avsevärt kan förbättra utbild- ningsresultatet.

Den allmänna nivån på de ekonomis— ka förmånerna till de värnpliktiga höj— des avsevärt i samband med 1963 års försvarsbeslut. Härvid höjdes penning- hidraget med ca 40 procent, premierna med ca 60 procent och familjepenning- en med ca 25 procent totalt sett. Vidare ökades antalet fria resor för de värn- pliktiga och infördes en grupplivförsäk- ring. Genom beslut den 30 juni 1965 har uppdragits åt 1965 års försvarsutred- ning att särskilt pröva frågan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Med hänsyn härtill har 1960 års värnpliktsutredning anse-tt sig icke böra närmare ingå på en bedömning av den allmänna förmånsnivån.

Ett genomförande utav de av värn- pliktsutredningen i det föregående fram— lagda förslagen rörande tjänstgöringen nödvändiggör emellertid vissa ändring- ar, delvis av principiell art, av nuva- rande förmåner. Beträffande grundut- bildningen uppkommer främst frågan om hur den ökade differentieringen av utbildningstidens längd skall återverka på förmånerna. Bibehållandet av den frivilliga rekryteringen av värnpliktiga officerare påkallar därjämte, mot bak- grund av hittillsvarande rekryterings- resultat och med hänsyn till föreslagen ändring av utbildningstidens längd, överväganden rörande förmånerna till berörda värnpliktiga. Också beträffande repetitionsutbildningen uppkommer frä— gan om den ökade differentieringens in- verkan på förmånerna, här dock när- mast differentieringen i antalet övning- ar och icke den enskilda övningens längd, som ju redan nu i viss utsträck- ning är olika för olika värnpliktskate- gorier. Därtill kommer för repetitions- utbildningens del spörsmålet om icke

det för flertalet värnpliktiga obe- roende av differentieringen ökade an- talet av övningar bör generellt kom- penseras.

Förmånerna under grundutbildningen Huvudproblemet i fråga om förmånerna. under grundutbildningen är som nämnts. hur förmånerna skall anpassas till den ökade differentiering av grundutbild— ningens längd som utredningen föresla-» git i det föregående. Utredningen vill härvid först erinra om att den hittills. i stor utsträckning använda metoden att avbalansera lång grundutbildning för en värnpliktig med att ålägga veder— börande kort eller ingen repetitions- utbildning enligt utredningsförslaget frångås. Förmånerna under grundut- bildningen bör därför alltså avvägas uteslutande med hänsyn till tjänstgö— ringsförhållandena under grundutbild- ningen.

Ett förmånsslag som ligger nära till hands att använda för att möta den ökade differentieringen är premier. Hit- tills har dessa nyttjats huvudsakligen då den värnpliktiges grundutbildning till följd av befälsuttagning blivit längre än för övriga värnpliktiga. Med utred- ningens förslag kommer emellertid även vissa icke befälsuttagna värnpliktiga att få längre grund-utbildning än andra. Premiesystemet är beprövat och en ut- vidgning av detsamma att gälla äVen andra värnpliktiga med längre grund- utbildning torde — om tills vidare bort— ses från kostnaderna kunna genom— föras utan svårighet.

Ett annat förmånsslag som skulle kun— na ifrågakomma för att kompensera för differentieringen är penningbidraget. Detta skulle därvid kunna användas så att exempelvis en menig värnpliktig med 364 dagars grundutbildning skulle, för den tid varmed hans tjänstgörings- tid överstiger säg 300 dagar erhålla ett

förhöjt penningbidrag. Motsvarande differentiering skulle behöva ske för envar av de olika befälsgraderna. Med en sådan ordning erhålles en automatisk anpassning av ersättningens storlek till de talrika variationer ifråga om utbild- ningstidens längd som avses förekom- ma.

Utredningen finner för sin del det lämpligast att kompensera för den ökade differentieringen under grundutbild- ningen genom att utvidga användningen av premier. Premierna bör härvid i större utsträckning än nu beräknas med utgångspunkt i dagsbelopp, så att en smidig anpassning av premiebelop- pens storlek kan ske till olika förekom- mande längder på grundutbildningen.

Vid avvägningen av de av differenti- eringen beroende förmånerna finner sig utredningen böra utgå från en grundut- bildningstid av 300 dagar såsom normal. Motivet härför är främst att denna längd enligt utredningens förslag är den van- ligast förekommande längden på grund- utbildningen och att denna tid nära an- sluter till den för närvarande vanligaste längden på grundutbildningen.

Den föreslagna förkortningen av grundutbildningen till mindre än 300 dagar för vissa värnpliktiga anser ut- redningen icke böra påverka andra för- måner än de fria resorna.

Förmånerna under repetitions- utbildningen Utredningsförslaget i fråga om repe- titionsutbildningen innebär som nämnts att för den värnpliktige det samman- lagda antalet övningar under repeti- tionsutbildningen ökar. Samtidigt ökar för krigsmakten som helhet det sam- manlagda antalet tjänstgöringsdagar för sådan utbildning. Förslaget innebär vi- dare en ökad differentiering -— särskilt bland underbefäl och meniga — av an- talet övningar.

Värnpliktsutredningen har bedömt att den föreslagna ökningen av repetitions- utbildningens omfattning innehär en icke ringa belastning på den enskilde värnpliktige. Denna ökning uppväges i regel icke för den enskildes del av att hans grundutbildning i vissa fall för- kortas. Hans normala inkomster och därmed inkomstbortfallet för honom under repetitionsutbildning blir nämli- gen i de flesta fall större under repe- titionsutbildningen än under grundut- bildningen samtidigt som i många fall hans försörjningsskyldighet har ökat i förhållande till vad fallet var under grundutbildningen.

De förmåner av nu redan befintliga förmånsslag som utredningen ansett när- mast böra utnyttjas för en kompensa- tion för en allmänt ökad repetitionsut- bildningsbörda har varit familjepenning och penningbidrag. Eftersom en kom- pensation av sådant slag bör vara av generell natur, har anledning däremot icke ansetts föreligga att närmare över- väga användning av premier för detta ändamål. Utredningen har emellertid även övervägt om icke familjebidraget skulle kunna för de värnpliktiga under repetitionsutbildning ersättas med ett nytt slag av förmån, närmast anslutan- de till sjukpenningförmånerna enligt den allmänna sjukförsäkringen.

De två systemen familjebidrag och sjukpenning skiljer sig i förmånshän- seende framför allt däri att familje- bidraget utgår efter behovsprövning, medan sjukpenningen utgår, bortsett från ett mindre barntillägg, i relation till inkomsten, dock att sjukförsäkrings— förmånerna icke påverkas av inkomsten i den mån denna överstiger 21 000 kr. — Jämföres storleken av utgående för- måner i de två systemen finner man dock att det nuvarande familjebidrags- systemet bättre än den allmänna sjuk- försäkringen når dem som bäst behöver

ett ekonomiskt bidrag till sin försörj— ning exempelvis värnpliktiga familje- försörjare med små inkomster, flera barn och relativt betydande hyreskost- n-ad. —— Familjebidragen bekostas helt av skattemedel. Kostnaderna för sjuk- försäkringen betalas av den enskilde och arbetsgivaren; fördelningen av kostna- derna för sjukförsäkringen är emeller- tid under utredning. Jämföres kostna- derna för de två systemen, så finner man att förmåner motsvarande sjukförsäk- ringsförmånerna till alla värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning skulle dra en årskostnad av ca 70 milj. kr. mot ca 26 milj. kr. för familjebidrag vid samma antal tjänstgöringsdagar för re- petitionsutbildning. —— Skulle man välja att för de värnpliktiga som fullgör repe- titionsutbildning införa ett förmåns- system av sjukförsäkringens typ, skulle man sannolikt likväl för de värnpliktiga under grundutbildning av kostnadsskäl tvingas behåll—a familjebidragssystemet.

Värnpliktsutredningen har med sär- skilt beaktande av barn'familjernas intressen funnit sig böra räkna med att förmånsförbättringen åvägabringas främst genom en viss förhöjning av fa- miljepenningen.

Försvarets civilförvaltning har i skri- velse den 21 maj 1965 till Kungl. Maj:t föreslagit, att en höjning av familjepen- ningen med 20 procent skall ske. Av höjningen har ämbetsverket, efter jäm- förelse med indextalet för livsmedel i konsumentprisindex, hänfört 15 pro- centenheter till penningvärdets fall se- dan nu utgående belopp fastställdes och 5 procentenheter till den standardhöj- ning som ämbetsverket ansett bör kom- ma de värnpliktiga till del. —— Värn- pliktsutredningen anser för sin del att en höjning av angiven storlek av familje- penningen i och för sig är skälig redan med nuvarande utbildningssystem. Ult- redningen vill emellertid framhålla, att

ett genomförande av utredningem för— slag till utbildningens anordnande gör den föreslagna höjningen än mer ange— lägen. Utredningen förut-sätter därför vid sina fortsatta överväganden, att den av civilförvaltn'ingen föreslagna höj- ningen kommer till stånd.

En höjning av familjepenningen skul— le komma att utgöra ett icke oväsent- ligt tillskott till de värnpliktiga och och deras familjer. Höjningen kommer emellertid icke alla värnpliktiga un- der repetitionsutbildningen till del, ef- tersom familjebidrag utgår endast till omkring 60 procent av dessa värnplik- tiga. Höjningen innebär därför knappast den av utredningen eftersträvade gene- rella kompensationen för de ökade re- petitionsutbildningsbördorna. I sam- manhanget bör för övrigt beaktas att vid en höjning av familjebidraget det knap- past är möjligt att göra åtskillnad mel- lan grundutbildnings— och repetitionsut- bildningsvärnpliktiga på så sätt att fa- miljepenningbeloppen skulle höjas en- dast för de senare eftersom familje— bidraget i princip bygger på behovs- prövning. Den eftersträvade generella kompensationen kan däremot nås genom en höjning av penningbidraget för värn- pliktiga under repetitionsutbildning. Utredningen räknar därför med en så- dan höjning vid sidan av den förut- satta höjningen av familjebidraget.

Utredningens i det föregående fram- lagda förslag inrymmer även differenti- ering mellan olika värnpliktiga av repe- titionsutbildningens omfattning. Exem- pelvis skall endast ett mindre antal värnpliktiga normalt fullgöra särskilda övningar. I förhållande till nuläget in- nebär utredningsförslaget i differen- tieringshänseende den skillnaden att även vissa underbefäl och meniga kom- mer att fullgöra särskild övning. Utred- ningen anser, att vad som främst bör

beaktas vid avvägningen av kompensa— tionen är antalet övningar men däremot icke övningarnas längd. Detta överens- stämmer med nuvarande ordning enligt vilken premie utgår till deltagare i särskild befälsövning men icke till del- tagare i inledande befälsövning.

Enligt utredningens mening bör kom- pensation också i fortsättningen grundas på den angivna principen. Såsom nor- malfall, med utgångspunkt från vilket differentieringen beräknas, bör härvid väljas det fall att vederbörande fullgör fem krigsförbandsövningar. Vad som alltså återstår att i differentieringshän- seende kompensera är särskilda öv- ningar och mobiliseringsövningar. Kom— pensationen bör liksom hittills utgå i form av premier.

4. Förslag rörande de olika förmånsslagen Penningbidrag

För närvarande kommer huvuddelen av de värnpliktiga, vilkas grundutbildning omfattar högst 304 dagar, i åtnjutande av högre penningbidrag först under re- petitionsutbildningen. De meniga värn- pliktiga däremot som fullgör grundut- bildning om mer än 304 dagar och sam- tidigt har ingen eller tämligen ringa re— petitionsutbildningsskyldighet, såsom fallet är exempelvis vid flottan, erhål- ler däremot penningbidragsförhöjning redan under grundutbildningen. Värnpliktsutredningens förslag röran- de de värnpliktigas grundutbildning innebär väsentliga ändringar av nuva- rande tider för grundutbildningen. Sam— tidigt upphör den hittillsvarande faktis- ka sammankopplingen av tid för grund- utbildning och tid för repetitionsut- bildning. Förslaget innebär således att den föreslagna differentieringen av grundutbildningens längd icke som nu avbalanseras så, att värnpliktig i all- mänhet som åtnjuter lång grundutbild-

ning i stället erhåller kort eller ingen repetitionsutbildning. Differentieringen av grundutbildningstidens längd kan en- ligt utredningens förslag därför, när det gäller bördorna på den enskilde värnpliktige, betraktas för sig utan hän—- synstagande till vederbörandes skyldig- het att fullgöra repetitionsutbildning. Utredningen har som nämnts stannat för att se en grundutbildning av 300 dagars längd såsom det normala då det gäller att bedöma vad som är mindre- eller merutbildning.

Det skulle i och för sig kunna över—- vägas att — ungefär på sätt nu sker _ höja lägsta penningbidraget efter full— gjorda omkring 300 dagars grundutbild- ning. Enligt utredningens mening är emellertid, den nuvarande höjningen efter 304 dagars tjänstgöring i första hand avsedd som en förmån för de värnpliktiga som fullgör repetitionsut— bildning och mindre tillkommen för den minoritet bland de värnpliktiga som har en tjänstgöringsordning med mer än 304 dagars grundutbildning. Utredning- en har som tidigare nämnts utgått från att differentieringen av grundutbild- ningstidens längd skall kompenseras ge- nom premier. Det synes därför icke föreligga anledning att, vid sidan härav, också ha ett högre penningbidrag för menig som fullgjort mer än 300 dagars tjänstgöring. Utredningen föreslår där- för att penningbidraget till värnplik- tiga av alla kategorier, såväl värnplik— tiga i allmänhet som befälsuttagna — de senare dock endast i den mån de icke förordnats i tjänstegrad _— under hela tiden för grundutbildningen, utgår med nuvarande lägsta belopp 4 kr. för dag.

I fråga om penningbidraget under re— petitionsutbildning har utredningen med beaktande av att varje höjning av pen- ningbidragsbeloppen medför avsevärda kostnader _ i nuläget innebär en kro— nas förhöjninng av penningbidraget för

repetitionsövande en kostnadsökning av i runt tal 3 milj kr. —— sökt framta ett med hänsyn till såväl kostnaderna som den avsedda ekonomiska effekten för de värnpliktigas del avpassat belopp. Ut- redningen har funnit sig böra stanna för att föreslå att nu utgående penning- bidrag höjes med 2 kr. 50 öre för dag under all repetitionsutbildning.

Den föreslagna höjningen innebär att penningbidraget under repetitionsut- bildning kommer att utgöra i kronor för dag följande belopp, nämligen

för menig, vice korpral, 2. klass

sjöman .................... 8: _ för korpral .................. 9: 50 för furir .................... 10:50 för överfurir, rustmästare ...... 11: 25 för sergeant .................. 12: 25 för fänrik, fanjunkare ........ 14: 50 för löjtnant, förvaltare ........ 17:— för kapten och högre .......... 20: _

De föreslagna ändringarna av pen- ningbidragen föranleder en kostnads- ökning med omkring 7,6 milj. kronor, varav belöper på armén omkring 6,7 milj. kronor och på marinen omkring 0,9 milj. kronor. För flygvapnets del uppkommer inga merkostnader efter- som besparingarna under grundutbild- ningen till följd av att penningbidraget hela tiden bibehålles vid 4 kr. här väger tungt.

Familjepenning

Försvarets civilförvaltnings i det före- gående redovisade förslag till höjning av familjepenningen innebär, att fa- miljepenningens belopp för de tre fa- miljemedlemskategorierna skulle komma att utgöra i kronor för dag följande be- lopp, nämligen

för hustru m. fl. .............. för barn under 16 år .......... 4: 80 för annan familjemedlem över

16 år ...................... 5: 65

Utfallet av en höjning av familjepen- ningen till angivna belopp i några typ- fall blir följande.

En värnpliktig med en månadsinkomst av före skatt 1200 kr. och efter skatt 940 kr.. med en bostadskostnad för månad av 200 kr. samt med familj om hustru och ett barn erhåller enligt nuvarande bestämmel- ser i familjebidrag högst ca 595 kr. för 30 dagar räknat. Enligt civilförvaltningens för— slag kommer den värnpliktige att få ett ca 79 kr. högre familjebidrag eller högst ca 673 kr. för motsvarande tid. — Om den värnpliktiges familj i stället omfattar hust- ru och tre barn höjs enligt förslaget famil- jebidraget, vid i övrigt lika förutsättningar, från ca 843 kr. med 129 kr. till ca 972 kr.

En värnpliktig med en månadsinkomst av före skatt 2 500 kr. och efter skatt 1 788 kr., med en bostadskostnad för månad av 350 kr. samt med familj om hustru och ett barn erhåller enligt nuvarande bestämmel— ser familjebidrag högst ca 744 kr. för 30 dagar räknat. Enligt civilförvaltningens för- slag kommer den värnpliktige att få ett ca 79 kr. högre familjebidrag eller högst ca 823 kr. för motsvarande tid. -— Om den värnpliktiges familj i stället omfattar hus- tru och tre barn höjs enligt förslaget fa- miljebidraget, vid i övrigt lika förutsätt— ningar, från 993 kr. med ca 129 kr. till ca 1 122 kr.

Vid en bedömning av frågan om hur de ekonomiska förhållandena för den värnpliktige och hans familj påverkas under den tid då den värnpliktige full— gör krigsförbandsövning bör emellertid enligt utredningen-s mening beaktas icke blott familjebidraget utan även pen- ningbidraget. Visserligen är penning- bidraget avsett att bland annat utgöra ett slags traktamente, vilket skulle tala för att det lämnades utanför vid en jäm- förelse. Å andra sidan erhåller den värn- pliktige en rad naturaförmåner, som vid en sådan jämförelse icke kommer att beaktas. Härjämte måste även beaktas att den av utredningen i det föregående föreslagia penningbidragshöjningen haft till syfte just att förbättra den all- männa ekonomiska situationen för den värnpliktige och hans familj. Utredning-

en anser sig med hänvisning till det an— förda ha fog för att i jämförelsen ta med även penningbidraget.

För de tidigare angivna fyra fallen skulle vid en sådan jämförelse erhållas följande.

I det första fallet (månadsinkomst efter skatt 940 kr., hustru och ett barn) skulle enligt förslagen erhållas ett familjebidrag om ca 673 kr. och ett penningbidrag om 240 kr. eller ett sammanlagt bidrag om ca 913 kr. Det sammanlagda bidraget kom- mer härvid att understiga den normala må- nadsinkomsten efter skatt med ca 27 kr. I det andra fallet (månadsinkomst efter skatt 940 kr., hustru och tre barn) skulle enligt förslagen erhållas ett familjebidrag om ca 972 kr. och ett penningbidrag om 240 kr. eller samanlagt ca 1212 kr. Det sam— manlagda bidraget kommer härvid att över- stiga den normala mänadsinkomsten efter skatt med ca 272 kr.

I det tredje fallet (månadsinkomst efter skatt 1 788 kr., hustru och ett barn) skulle enligt förslagen erhållas ett familjebidrag om ca 823 kr. och ett penningbidrag om 240 kr. eller ett sammanlagt bidrag om ca 1063 kr. Det sammanlagda bidraget kommer här- 'vid att understiga den normala månadsin- komsten efter skatt med ca 725 kr. — I det fjärde fallet (månadsinkomst efter skatt 1 788 kr., hustru och tre barn) skulle enligt förslagen erhållas ett familjebidrag om ca 1 122 kr. och ett penningbidrag om 240 kr. eller sammanlagt ca 1 368 kr. Det samman- lagda bidraget kommer härvid att understi- ga den normala månadsinkomsten med ca 420 kr.

Ytterligare exempel på utfallet läm- nas i särskild sammanställning (bilaga 8). .

Det angivna avser som nämnts krigs- förbandsövningarna. För den del av repetitionsutbildningen som utgöres av särskilda övningar och mobiliserings- övningar tillkommer av förmåner även premier på sätt närmare utvecklas i det följande.

Med utgångspunkt i nuvarande nor- mer för kostnadsberäkning av familje- bidrag skulle kostnaderna för familje-

33—514534

penning enligt civilförvaltningens höj- ningsförslag _— vid det av utredningen föreslagna uttaget av tjänstgöringsdagar — öka med ca 7,2 milj. kronor för år.

Premier

Under grundutbildningen. Utredning— en har i det föregående förutsatt att differentieringen ifråga om utbildnings— tidens längd under grundutbildningen skulle kompenseras uteslutande genom premier.

Det nuvarande premiesystemet omfat- tar dels utbildningspremie, dels tjänst- göringspremie. Utbildningspremien tor- de få ses som den huvudsakliga premie- formen medan tj—änstgöringspremien till- kommit såsom kompensation för längre tjänstgöringstid i vissa fall då utbild- ningspremie ej utgår. Även tjänstgö- ringspremien är för närvarande i stort sett knuten till uttagning till viss utbild- ning. Villkoret för erhållande av pre- mien ifråga är att den värnpliktige icke blivit berättigad till utbildningspremie. Den värnpliktige kan exempelvis på grund av sjukdom eller av annan anled- ning ha blivit underkänd i utbildningen vid dess avslutande eller red-an på ett relativt tidigt stadium ha bliv-it skild från densamma.

Utredningen föreslår, att systemet i stort utformas så att tjänstgöringspre- mie i fortsättningen utgår oberoende av uttagning till befälsutbildning. Den föreslås tillkomma alla värnpliktiga som har att fullgöra grundutbildning om mer än 300 dagar. Denna premie skall för i första hand de befälsuttagna värn- pliktigas del kompletteras med en ut- bildningspremie. De befälsuttagna m. fl. kommer i enlighet härmed att erhålla dels såsom övriga värnpliktiga med längre grundutbildning en tjänstgörings- premie, dels i egenskap av befälsuttag- na eller värnpliktiga uttagna för viss annan utbildning en utbildningspremie.

För närvarande utgår tjänstgörings- premie med 150 kr. för varje period om 20 dagar av viss mertjänstgöring. Den utgår med några få undantag endast till vissa befälsuttagna värnpliktiga. Nu- varande tjänstgöringspremie torde ha fastställts till sitt belopp med utgångs- punkt i storleken av utbildningspre- mien. Utbildningspremie utgår såsom nämnts till underbefälsutbildad med 324 dagars tjänstgöring med 300 kr.; tjänstgöringspremien för motsvarande tid utgör 150 kr. (1. v. s. halva beloppet av utbildningspremien. När tjänstgö- ringspremie, såsom föreslagits, i fort- sättningen skall utgå till samtliga värn- pliktiga som fullgör mertjäns-tgöring och ej endast till de befälsuttagna, finns ej anledning att avväga den i relation till nu utgående utbildningspremier. Utred- ningen föreslår, att premien beräknas efter 3 kr. för dag utöver 300 dagar. Den ej befälsuttagne värnpliktige kommer därvid för tjänstgöring utöver 300 dagar att erhålla inberäknat penningbidraget en dagsersättning med 7 kr. för dag mot i nuläget för tjänstgöring utöver 304 dagar 5 kr. 50 öre för dag. Utredningen föreslår vid-are — i syfte att undvika tröskelpr—oblem at-t tjänstgöringspre- mie beräknas för dag i stället för som nu för hel period om 20 dagar. Utbetal- ningen bör liksom nu ske i samband med tjänstgöringens avslutande.

För närvarande utgår såsom nämnts utbildningspremie till befälsutbildade värnpliktiga med varierande belopp, av- passade efter utbildningens kvalitet och utbildningstidens längd. Exempelvis er- håller vid armén den underbefälsuttag- ne med 324 dagars tjänstgöringstid en utbildningspremie om 300 kr., den un- derofficersuttagne med 450 dagars tjänstgöring en sådan premie om 2 000 kr. och den officersuttagne med 630 da— gars tjänstgöringstid, utöver underof— ficerspremien, 4 000 kr.

Utredningen har vid sina övervägan- den av med vilka belopp utbildningspre— mier i fortsättningen bör utgå vid av utredningen föreslagen utbildningsgång för de befälsuttagna :av olika kategorier i stort tagit såsom utgångspunkt de nu- varande premiebeloppen. Vidare har hänsyn tagits till att tjänstgöringspre— mie föreslagits skola i fortsättningen utgå även till de befälsuttagna.

Beträffande de underbefälsutbildade, som föreslagits få en tjänstgöringstid om 330—364 dagar, har ansetts att ut- bildningspremien lämpligen bör utgå med ett enhetligt belopp om 250 kr. Med en utbildningspremie av denna storlek och med den tidigare föreslagna tjänstgöringspremien kommer en un— derbefälsutbildad värnpliktig med 330 dagars grundutbildning att erhålla en sammanlagd premiesumma om (30 x 3 + 250 :) 340 kr. Om utbildningen om- fattar 364 dagar blir premiesumman i stället (64 x 3 + 250 =) 442 kr.

Underofficersutbildningen kommer enligt utredningens förslag att omfatta för värnpliktiga vid armén 450 dagar, för värnpliktiga vid marinen 450 da— gar eller, i vissa fall vid flottan, 364 dagar samt för värnpliktiga vid fly,,- vapnet 420 dagar.

För att för de underofficers- och of- ficersuttagnas del nå enhetlighet i fråga om premiebeloppens storlek i relation till utbildningstidens varierande längd har utredningen funnit lämpligt att —— såsom skett i fråga om tjänstgörings- premien _— framräkna ett visst dags— belopp med vilket utbildningspremie för här ifrågavarande befälsutbildning skall utgå för tjänstgöring utöver 300 dagar.

En uppdelning av för närvarande ut- gående premiebelopp för underoffi- cersutbildning på nuvarande antal på utbildningen belöpande tjänstgörings- dagar utöver 300 dagar ger ett dagsbe-

lopp av ca 13 kr. Med beaktande av att den underofficersuttagne värnpliktige under sin utbildningstid avses även sko— la erhålla tjänstgöringspremie med 3 kr. för dag har utredningen funnit sig böra föreslå att utbildningspremie för underofficersutbildning skall utgå med 10 kr. 50 öre för dag. Den underoffi- cersutbildade skulle således utöver pen- ningbidrag erhålla 13 kr. 50 öre för dag för tjänstgöring utöver 300 dagar, vilket innebär att han i premier sammanlagt skulle utfå vid en grundutbildning om 450 dagar (150 x 3 + 150 )( 10:50 :) 2 025 kr. Omfattar utbildningen 420 da- gar blir premiernas summa (120 x 3 + 120 x 10: 50 :) 1 620 kr. och om utbild- ningen omfattar endast 364 dagar (64 x 3 + 64 )( 10:50 :) 864 kr. För under- officersutbildade vid flygvapnet blir härvid premiebeloppet, 1 620 kr., något lägre än det nu utgående vilket emeller- tid bör ses mot bakgrund av att tjänst- göringstiden förkortats med en månad i förhållande till nuläget.

Nu utgående utbildningspremie för utbildning till värnpliktig officer, 4 000 kr., ger uppdelad på nuvarande antal på officersutbildningen belöpande tjänst- göringsdagar ett dagsbelopp av ca 22 kr. Om man framräknar officersutbildnings- premien med utgångspunkt i detta dags- belopp skulle officersutbildningen, som föreslås i fortsättningen skola om- fatta 90 dagar, berättiga till ett pre— miebelopp om 2250 kr., tjänstgörings- premien om 3 kr. för dag inräknad. Enligt värnpliktsutredningens mening hör av rekryteringsskäl räknas med ett avsevärt högre dagsbelopp för utbild- ningspremie till de officersutbildade. Utredningen har, med utgångspunkt i den sammanlagda premiesumma som ansetts skälig, funnit att premien för utbildning till värnpliktig officer bör grundas på ett dagsbelopp av 53 kr. Pre- mierna för officersutbildning, inräknat

tjänstgöringspremien, skulle enligt här angivna beräkningsgrunder komma att för en utbildningstid omfattande 90 da- gar utgöra (90 x 3 + 90 x 53 =) 5 040 kr.

En värnpliktig som fullgör underoffi- cersutbildning under 450 dagar samt därefter officersutbildning skulle såle- des totalt erhålla (2 025 + 5 040 =) 7 065 kr. Den som fullgör underofficersutbild- ning under 420 dagar samt därefter officersutbildning skulle på motsvaran- de sätt erhålla 6 660 kr.

För ett litet antal värnpliktiga, icke avsedda för underofficers- eller offi— cersbefattningar har i det föregående (se kap. 16 ang. värnpliktiga E) före- slagits att grundutbildningen skall ges en längd som ungefär motsvarar den som samtidigt föreslagits för underoffi- cersuttagna värnpliktiga. Till nu ifråga- varande värnpliktiga bör utgå tjänst— göringspremie såsom för övriga värn— pliktiga samt en särskild utbildnings- premie om 8 kr. för dag för tjänstgöring utöver 300 dagar eller vid 450 dagars grundutbildning sammanlagt 1650 kr.

För värnpliktig vid armén som ge- nomgått både reservofficerskurserna I och II, vilket sker efter genomgången utbildning till värnpliktig officer, ut- gör den nuvarande premiesumman 8 000 kr. Fördelas denna på utbildningstiden utom tid för obligatorisk trupptjänst blir premien för dag 47 kr. Värnplikts- utredningen föreslår att utbildningspre- mierna för denna utbildning —— som föreslås skola få ungefär oförändrad omfattning _ skall utgå med samma belopp för dag som vid utbildning till värnpliktig officer, d. v. 5. med 53 kr. för dag eller med sammanlagt 9 010 kr. Den som vid armén genomgått fullständig grundutbildning till reservofficer kom- mer härigenom att sammanlagt i pre— mier ha lyft (7 065 + 170 x 3 + 9 010 =) 16 585 kr.

Utredningen vill påpeka att den kraf- tiga höjning av officersutbildningspre- mierna per dag räknat som förslaget innebär påkallar särskilda övervägan— den i fråga om de värnpliktiga som vid övergången till det nya utbildningssyste- met är under utbildning till värnpliktiga officerare.

Enligt utredningens mening är det skäligt att i principiell överensstämmel- se med nuvarande ordning räkna med någon form av särskild ersättning till värnpliktiga som deltagit i utbildning för vilken utbildningspremie kan utgå men som icke blivit godkända härvid. Utredningen föreslår att dessa värn- pliktiga tilldelas ett tjänstgöringspre- mietillägg om 2 kr. för dag för tid var- med vederbörandes grundutbildning överst-iger 364 dagar.

Utredningens förslag till premier är framlagt med den förutsättningen att utryckningsbidrag utgår efter hittills- varande grunder.

Under repetitionsutbildningen. För närvarande utgår premie med 500 kr. till den som fullgör särskild befälsöv- ning. Andra premier utgår icke under repetitionsutbildning.

Av vad som anförts i det föregående framgår att utredningen anser att i framtiden premier under repetitionsut- bildning bör utgå dels vid särskild öv- ning, dels vid mobiliseringsövning.

Enligt utredningens förslag kommer särskilda övningar »— som till sin art närmast motsvarar nuvarande särskilda befälsövningar — att anordnas i betyd- ligt större omfattning än hittillsva- rande särskilda befälsövningar. Enligt förslaget skall övningarna kunna ha en längd av fyra eller elva dagar, in- och utryckningsdagar oräknade. I övningar- na kommer enligt förslaget att kunna delta såväl meniga värnpliktiga som be- fäl av alla kategorier. Övningarna kom- mer att för alla deltagande i hög grad få

karaktär av utbildning för krigsbefatt- ning. Enligt utredningens mening bör som nämnts även i fortsättningen pre- mie utgå till alla värnpliktiga som del- tar i övningar av här avsett slag. Med hänsyn till att övningarna främst skall tjäna såsom utbildning för de deltagande värnpliktiga finner utredningen lämp- ligt att ifrågavarande premie utgår i form av utbildningspremie mot i nuläget tjänstgöringspremie. Utbildningspre- mien bör enligt utredningens mening utgå med belopp av nuvarande storlek, 500 kr., för övning som omfattar elva dagar. Utbildningspremierna för de kortare övningarna bör beräknas i un- gefärlig proportion härtill och med hän- syn tagen icke blott till tjänstgöringsda- garna utan även till in— och utrycknings- dagarna. Premien för särskild övning om fyra dagar föreslås i enlighet härmed ut- gå med 228 kr. I det fall att, såsom före- slagits för flygvapnets del, särskild öv- ning om fyra dagar med den värnplikti- ges medgivande uppdelas i två övningar, envar om två dagar, bör för envar av dessa övningar utgå en premie om 152 kr.

Utredningen vill framhålla, att redan i nuvarande system premierna till värn- pliktig som deltar i särskild övning har den storleken att den värnpliktige måste under övningen avstå från en tämligen hög inkomst från civil verksamhet för att göra någon ekonomisk förlust. Om han utöver premierna också uppbär familjebidrag gör han sålunda för när— varande en ekonomisk förlust först då den civila inkomst han i huvudsak av- står från uppgår till mellan 4000 och 5000 kr. för månad. Med de av utred- ningen föreslagna förmånsförbättring— arna kommer denna gräns att höjas till något över 5 000 kr.

De av utredningen föreslagna mobili- seringsövningarna har avsetts omfatta en dag men kan i vissa fall utsträckas

till två dagar. I regel erfordras icke särskilda in- och utryckningsdagar. Ut- redningen har föreslagit att beräkning- en av antalet tjänstgöringsdagar för mo- biliseringsövning i form av mönstrings- övning skall ske på särskilt sätt (kap. 9, avsnitt D, punkten 5) vad gäller tjänst- göringsskyldigheten. -— Vad i det före- gående anförts om premiernas storlek under särskild övning bör i princip till- lämpas också för mobiliseringsövningar. Utredningen föreslår i enlighet härmed att för sådan övning skall till alla däri deltagande värnpliktiga utgå en premie om, för övning om en dag 38 kr., för övning om två dagar 76 kr. och för öv- ning om tre dagar 114 kr., varvid i an- talet dagar inräknats såväl tjänstgörings- dagar som förekommande in— och ut- ryckningsdagar. Dagarna bör & förmåns- hänseende i övrigt beräknas på normalt sätt och icke på det särskilda sätt som används vid beräkningen av tjänstgö- ringsskyldigheten.

De specialtjänstuttagna värnpliktiga. De specialtjänstuttagnas tjänstgöring sker för närvarande enligt en särskild ordning, som bland annat innebär att tjänstgöringen fördelas över hela värn- pliktstiden utan att någon bestämd gräns dras mellan grundutbildning och repetitionsutbildning. Till de special- tjänstuttagna värnpliktiga utgår för när- varande endast tjänstgöringspremier. Dessa utgår för tjänstgöring utöver 394 dagar. Det maximala belopp som härvid kan utgå är 1 050 kr. _— Värn- pliktsutredningen har i det föregående (kap. 29) såsom önskvärd för dessa värnpliktigas tjänstgöring angivit en ordning som närmare ansluter till den som gäller för övriga värnpliktiga. Här- vid har räknats med en uppdelning av tjänstgöringen på grundutbildning och repetitionsutbildning. Med dessa förut- sättningar saknas enligt värnpliktsut- redningens mening anledning till sär-

skilda premiebestämmelser för dessa värnpliktiga. I enlighet härmed hör till dessa värnpliktiga under grundutbild- ningen för tid över 300 dagar utgå tjänstgöringspremie med 3 kr. för dag. Därjämte bör med hänsyn till den kva— lificerade utbildning, varom här i re- gel är fråga, utgå utbildningspremie enligt de grunder som gäller för de un- derofficersuttagna, d. v. s. med 10 kr. 50 öre för dag för tid varmed grundut- bildning överstiger 300 dagar. Under repetitionsutbildning bör premier utgå såsom för övriga värnpliktiga, d. v. 5. vid särskilda övningar och mobilise- ringsövningar. Premierna utgår härvid oberoende av befattning. Vid en grund- utbildning om exempelvis 350 dagar skulle härvid utgå en premiesumma om tillhopa (50 x 3 + 50 )( 10:50 :) 675 kr. För varje särskild övning bör till- komma utbildwningspremie såsom för övriga värnpliktiga. En ändring av pre- miesystemet på nu ifrågavarande punk- ter bör emellertid ske först i samband med prövningen av ett kommande slut- ligt förslag rörande berörda värnplik- tigas utbildning.

Kostnadsökningen orsakad av änd- ringarna i premiesystemet beräknas, med den av utredningen föreslagna om- fattningen och längden av utbildningen, bli för grundutbildningen ca 3,6 milj. kronor och för repetitionsutbildningen ca 1,8 milj. kronor eller tillsammans 5,4 milj. kronor. Av sistnämnda summa be- löper på armén ca 3,5 milj. kronor, på marinen ca 0,5 milj. kronor och på flygvapnet ca 1,4 milj. kronor.

Fria resor

För närvarande äger som "tidigare nämnts den värnpliktige åtnjuta-fria: re- sor i en omfattning som svarar' mot ungefär en resa per två månaders tjänst- göring. Utredningen framlägger'fö'r-f'sin

del — under erinran om att som nämnts uppdrag lämnats åt 1965 års försvarsut- redning att pröva hithörande frågor — inga förslag till ändring av denna av- vägning.

Kostnader

Kostnadsökningarna till följd av de av värnpliktsutredningen föreslagna för— bättringarna av förmånerna till de värn— pliktiga blir, räknat i förhållande till vad oförändrade förmåner inneburit i det nya utbildningssystemet, för pen- ningbidrag omkring 7,6 milj. kronor och för premier omkring 5,4 milj. kronor eller sammanlagt 13 milj. kronor. Här- till kommer kostnaderna, omkring 7,2 milj. kronor, för den av försvarets ci- vilförvaltning föreslagna höjningen av familjepenningen.

Kostnadsökningen med anledning av de av värnpliktsutredningen framlagda förslagen fördelar sig med 10,2 milj. kronor på armén, med 1,4 milj. kronor på marinen och med 1,4 milj. kronor på flygvapnet. Kostnadsökningen med anledning av civilförvaltningens förslag fördelar sig med 5,4 milj. kronor på armén, med 1,0 milj. kronor på mari- nen och med 0,8 milj. kronor på flyg- vapnet.

Av den tidigare lämnade redogörel- sen framgår, att värnpliktsförmånerna hittills i stor utsträckning varit fasta till sina belopp, vilket genom prisut- vecklingen tidvis medfört en värdeför- sämring av förmånerna. — Värnplikts- utredningen vill för sin del ifrågasätta huruvida icke vissa av de nu aktuella värnpliktsförmånerna skulle kunna gö- ras mer värdebeständiga genom någon form av indexreglering. En prövning av frågan synes exempelvis kunna ske i anslutning till behandlingen av de för- slag som 1965 års försvarsutredning kan

komma att framlägga rörande värn- pliktsförmånerna.

5. Överväganden och vissa förslag beträffande några med värnpliktsförmånerna samman- hängande förhållanden

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att enligt nu gällande be- stämmelser —— erhållna värnpliktsför- måner påverkar rätten till studiemedel och att framställning gjorts i syfte att få till stånd en ändring härvidlag. —— Värn- pliktsutredningen vill för sin del kraf- tigt understryka betydelsen av att en sådan ändring av bestämmelserna kom- mer till stånd att värnpliktsförmånerna i detta sammanhang icke skall anses som inkomst. Framför allt gäller detta i fråga om premierna. Syftet med det militära premiesystemet kommer eljest delvis att förfelas.

Vad gäller förordnande i tjänstegrad, tjänsteklass eller tjänstegrupp av värn- pliktig under grundutbildningen vill värnpliktsutredningen framhålla, att de av 1961 års förordnandeutredning före- slagna tidpunkterna när förordnande må ske torde behöva anpassas på vissa punkter efter den föreslagna nya ut- bildningsordningen. Värnpliktsutred- ningen bedömer, att en dylik anpassning kan ske inom ramen för en oförändrad kostnad.

Vad gäller förordnande under repe- titionsutbildning vill värnpliktsutred- ningen anföra att det nya systemet med' oftare återkommande övningar ger nya förutsättningar för förordnandena. Genom att övningarna återkommer oftare kom- mer sålunda befälet att bättre bibehålla sina kunskaper. Med utgångspunkt i det- ta förhållande synes det utredningen lämpligt att den tid som förflyter efter grundutbildningens slut innan den värnpliktige förordnas i lägre tjänste- grad förlänges. De som deltagit i sär- skild övning bör vidare i större ut-

sträckning än andra värnpliktiga bibe— hållas i innehavd grad. Utredningen vill här endast anmäla sin allmänna uppfattning i denna fråga och avser att återkomma härtill i samband med be- handlingen i ett kommande betänkande av frivilligutbildningen.

Även om enligt utredningens uppfatt- ning det så långt möjligt bör eftersträ- vas att bibehålla de befälsvärnpliktiga .i innehavda grader torde dock få godtas att om icke repetitionsutbildning full— gjorts tillräckligt ofta förordnande sker i lägre grad. Det torde emellertid i fram- tiden bli aktuellt med förordnanden i lägre grad också av annan anledning än att lång tid förflutit sedan grundut- bildningen genomgicks. I framtiden tor- de nämligen omplaceringar av värn- pliktiga mellan förband och mellan försvarsgrenar bli allt vanligare. Ut- redningen har sökt att anpassa utbild- ningen till denna utveckling genom att i det föregående föreslå införande av en för alla värnpliktiga inom krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Den- na bedöms avsevärt underlätta ompla- ceringen av en enskild soldat. Den är däremot i många fall helt otillräcklig som grund för att omplacera en be- fälsutbildad värnpliktig till befälsbe- fattning vid förband som till sin art

starkt avviker från det för vilket ve- derbörande ursprungligen utbildades. Ett avförordnande kan i sådana fall bli nödvändigt. Den värnpliktige, som för- utsätts redan under grundutbildningen ha tilldelats någon form av dis-tink- tionstecken utmärkande att han genom— går eller genomgått befälsutbildning, bör vid avförordna-ndet få behålla detta tecken.

I detta sammanhang vill utredningen — i anslutning till vad som berörts i kapitel 9 —— allmänt understryka bety- delsen av att utmärkelsetecken av ifrå- gavarande slag kommer till vidgad an- vändning såsom en värdefull form av uppmuntran såväl vid befälsutbildning som annan kvalificerad utbildning. Ut- redningen finner det lämpligt att åt de militära myndigheterna uppdras att när- mare överväga dessa frågor och fram- lägga de förslag som övervägandena kan ge anledning till.

Slutligen må i detta sammanhang er- inras om att värnpliktsutredningen ti- digare (kap. 9, avsnitt B, punkten 1) framhållit dels att förbättringar av för- läggningslokalerna utgör en standard- höjning för de värnpliktiga jämförbar med exempelvis en höjning av penning- bidraget, dels att det är betydelsefullt att förbättringar härvidlag kommer till stånd.

KAPITEL 32

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

l. Överväganden rörande grundutbildningen

Vid övergången till grundutbildning en- ligt den nya ordningen erfordras bland annat att de värnpliktiga inskrivits på sådant sätt att en differentierad utbild- ningstid för olika grupper värnpliktiga i allmänhet möjliggöres eller i vart fall att möjlighet föreligger att före inkal- lelsen uppdela de värnpliktiga som av- ses för menigbefattning i kategorier med olika lång utbildningstid. Vidare fordras att vissa andra åtgärder vidta- gits, exempelvis utfärdande av nya ut- bildningsanvisningar och viss skolning av det aktiva befälet. Slutligen måste beaktas tidpunkten för övergång till en ny ordning för repetitionsutbildningen. Frågan om inskrivningen bör bedömas på samma sätt vid samtliga försvarsgre- nar. Övriga förhållanden bör bedömas med hänsyn till de särskilda förhållan- dena vid de olika försvarsgrenarna.

Utredningens överväganden rörande övergången till ett nytt utbildningssys— tem har gjorts med den förutsättningen att statsmakterna fattar beslut härom våren 1966.

Inskrivningsförrättning grundad på en ändrad värnpliktslag kan anordnas tidigast hösten 1966. Vid denna tid kom- mer emellertid någon förändring av in- skrivningsförfarandet ännu icke att ha skett och urvalet av värnpliktiga till de olika kategorierna värnpliktiga i all- mänhet måste därför ske med använd— ning av hittillsvarande inskrivnings-

och urvalsmetodik, varför vissa effekt— begränsande faktorer till en början kan göra sig gällande.

Av år 1966 inskriven kontingent kan en mindre del beräknas påbörja grund- utbildningen år 1967, medan huvudde— len påbörjar utbildningen åren 1968 och 1969. Fram till och med budgetåret 1968/69 kommer utbildningskontingen— ten att delvis bestå av värnpliktiga som inskrivits före år 1966 på sätt framgår— av tabell 32: 1.

Budgetåren 1966/67 och 1969/70 bil-- dar två gränser. Under det förstnämnda består utbildningskontingenten nästan helt av värnpliktiga inskrivna med stöd av nu gällande värnpliktslag. Grundut- bildning under detta år bör icke bedri— vas enligt värnpliktsutredningens för-- slag, utom möjligen vid flygvapnet där i övervägande antalet fall de värnplikti— gas grundutbildning förutsätts bli av oförändrad längd. Under budgetåret 1969/70 utgörs värnpliktskontingenten i huvudsak av värnpliktiga som inskri— vits med stöd av en ändrad värnplikts» lag, varför från och med detta år ut— bildningen kan organiseras helt i enlig— het med värnpliktsutredningens förslag. Även äldre värnpliktiga inskrivna enligt nu gällande värnpliktslag, vilka erhållit anstånd med grundutbildningen bör därför detta år fullgöra grundutbild- ning enligt den ändrade värnpliktslagen. Under de båda mellanliggande åren krävs särskilda övergångsåtgärder för att grundutbildningen skall kunna be—

Tabell 32:1. Utbildningskontingentens ungefärliga sammansättning under budgetåren 1966/67—1970/71 med avseende på de i kontingenten ingående värnpliktigas

inskrivningsår Budgetår1

Inskriv- 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 ningsår2 1963 ................ 13 %s 1964 ................ 75 %a 30 % 1965 ................ 12 % 57 % 42 %= 1966 ................ 13 % 44 % 55 %= 1967 ................ 14 % 30 % 65 %” 1968 ................ 15 % 20 % 1969 ................ 15 %

Summa 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %

1 I vissa fall åsyftas i stället för budgetår det mot angivet budgetår närmast svarande utbild-

ningsåret.

2 Åren 1963—1965 har inskrivning skett enligt nu gällande värnpliktslag; åren 1966 och senare sker inskrivning med stöd av en ändrad värnpliktslag. 3 Häri ingår även äldre värnpliktiga som haft anstånd, exempelvis för studier.

drivas enligt föreslagen ordning. Förut- sättningarna är härvid något olika inom försvarsgrenarna.

lnom armén kommer enligt utred— ningens förslag de underbefälsuttagna att i regel åläggas en något längre grundutbildning —— om högst 345 dagar »— än vad som nu är fallet. De under- befälsuttagna hör till och med utbild- ningsåret 1968/69 fullgöra 324 dagars grundutbildning. En mindre grupp me— niga (kategori E) skall enligt värnplikts- utredningens förslag fullgöra högst 345 dagars grundutbildning. Flertalet av ifrågavarande värnpliktiga är nu under— befälsuttagna. Under utbildningsåret 1967/68 bör den framtida kategorien E fullgöra en grundutbildning som svarar mot nu gällande uttagning, d.v.s. för huvuddelen om 324 dagar. Under på- följande år torde kategori E kunna sam- mansättas av år 1966 inskrivna värn— pliktiga; utbildningen kan då bedrivas enligt värnpliktsutredningens riktlinjer. För övriga värnpliktiga i allmänhet

inom armén innebär utredningens för- slag oförändrad eller förkortad längd på grundutbildningen. Förekommande avkortning bör kunna ske för värnplik- tiga som inskrivits före år 1966. Den uppdelning på utbildningslinjer som före inryckning nu sker genom utbild— ningsmyndigheternas försorg, bör utfö— ras bland samtliga vid truppregistre- ringsmyndighet för inkallelse disponibla värnpliktiga. Denna urvalsverksamhet bör bilda grunden för uppdelning av de meniga i kategorierna F och G. Redan vid inskrivningarna hösten 1965 har en— ligt vad utredningen erfarit, inom ramen för nu gällande inskrivningsbestämmel— ser, vidtagits åtgärder som underlättar en sådan uppdelning. En grundutbild— ning inom armén i huvudsak organise— rad enligt värnpliktsutredningens för— slag torde mot bakgrund av här fram— förda synpunkter kunna påbörjas från och med utbildningsåret 1967/68. Inom armén erfordras vidarekom— pletterande utbildningsanvisningar. Pro— blemen härvidlag bedöms icke vara av

sådan omfattning att de ger anledning att lägga övergången senare än nyss- nämnda utbildningsår 1967/68.

En övergång vid nämnda tidpunkt kan förenas med vad utredningen i det följande föreslår rörande övergång till ett nytt repetitionsutbildningssystem vid armén. Den gör det också möjligt att anpassa tidpunkterna för grundut- bildningens början till den senarelägg— ning av tidpunkten för avslutningen av det sista läsåret i gymnasiet, som kom- mer att ske från och med år 1969.

Enligt utredningens mening bör där— för övergången till nytt grundutbild- ningssystem ske från och med utbild- ningsåret 1967/68.

Inom flottan kan in- och utrycknings- tiderna successivt anpassas till den före- slagna ordningen. Den nya bemannings- gruppen C kan organiseras under utbild- ningsåret 1967/68. I jämförelse med nu gällande ordning kommer den föreslag- na grundutbildningen att bli kortare för samtliga underbefälsuttagna och meni- ga värnpliktiga vid flottan. Hinder syns därför enligt värnpliktsutredningens me- ning icke föreligga att avkorta grund— utbildningen för värnpliktiga inskriv- na enligt nuvarande regler. Värnplikts- utbildningen inom flottan skulle således från och med utbildningsåret 1967/68 kunna bedrivas i huvudsak enligt ut- redningens förslag. Vissa avsteg kan dock bli nödvändiga bland annat med hänsyn till löpande materielunderhålls- planer. Exempelvis kan vissa underbe- fälsuttagna värnpliktiga liksom hittills komma att tjänstgöra i befattningar, som enligt utredningens förslag bör besättas med icke befälsuttagna värnpliktiga men med samma tjänstgöringsskyldig- het som de underbefälsuttagna. Enahan- da förhållande kommer — om än i mindre utsträckning _ att råda under det påföljande utbildningsåret.

Den ändrade utformningen av grund-

utbildningen vid flottan medför att kompletterande utbildningsbestämmel- ser måste utarbetas. Vidare måste för omläggningen erforderlig utbildning ges åt den aktiva instruktörspersonalen. Ut- redningen bedömer, att nämnda åtgär- der medhinns före det nämnda utbild- ningsåret 1967/68.

En övergång från och med utbild— ningsåret 1967/68 låter sig också för- ena med vad utredningen i det följande föreslår rörande införande av ett nytt repetitionsutbildningssystem vid flottan.

Enligt utredningens mening bör där— för övergången ske från och med ut— bildningsåret 1967/68.

Omläggningen av grundutbildningen inom kustartilleriet torde kunna följa i huvudsak samma tidsplan som inom armén. Med hänsyn till olikheterna i in- ryckningstider mellan armén och kust— artilleriet bör emellertid enligt utred- ningens mening vissa åtgärder beträf- fande utbildningens inpassning under året övervägas redan från och med den utbildningsomgång som hösten 1966 vid kustartilleriet påbörjar sin grundutbild- ning.

Vid flygvapnet kan från inskrivnings- teknisk synpunkt den föreslagna ord- ningen tillämpas i full omfattning med början under utbildningsåret 1967/68. Vissa ändringar av utbildningsbestäm- melserna för grundutbildningen m.m. erfordras också men torde medhinnas före nyssnämnda utbildningsår. Över- gången till ett nytt repetitionsutbild- ningssystem påverkar i detta samman- hang knappast grundutbildningens orga- nisation. Denna torde icke heller i nämnvärd grad komma att påverkas av erforderliga ändringar i utbildningspla- nerna för det aktiva befälet. Även om full effekt torde uppnås först på sikt, bör enligt utredningens mening det nya utbildningssystemet kunna tillämpas från och med utbildningsåret 1967/68.

Övergången synes tekniskt lämpligen böra genomföras på det sättet att grund- utbildningens längd något förkortas för ett par inryckningsomgångar samtidigt som en tidigareläggning sker av inryck- ningen för den närmast efterföljande omgången.

2. Överväganden rörande repetitions- utbildningen

Krigsförbandsövningarna

För övergången till den nya ordning— en för repetitionsutbildningen erfordras bland annat vissa ålägganden av skyl- dighet att fullgöra sådan utbildning för värnpliktiga grundutbildade enligt den nuvarande ordningen. Vidare måste vid- tas vissa andra åtgärder såsom utfär- dande av nya utbildningsanvisningar och viss skolning av det aktiva befälet. Därjämte måste beaktas när övergången till den nya ordningen för grundutbild- ningen sker.

Enligt det nu gällande systemet för repetitionsutbildningen vid armén in- faller den första repetitionsövningen för den värnpliktige icke ett bestämt antal år efter grundutbildningens slut. Detta beror på att krigsförbanden av olika skäl måste bestå av värnpliktiga ur fle- ra årsklasser. Härvid uppkommande in- dividuella avvikelser i fråga om ålders- läge, då repetitionsövningarna fullgörs, kommer i princip .att bestå under hela Värnpliktstiden. Det av utredningen fö- reslagna utbildningssystemet är upp- byggt på samma sätt.

Det behov av tjänstgöringsskyldighet i fråga om krigsförbandsövningar som en- ligt värnpliktsutredningens förslag kom- mer att genomsnittligt föreligga i olika ålderslägen för flertalet av de värnplik— tiga åskådliggöres i bild 32: 1.

Det närmare sambandet mellan de värnpliktigas ålder och behovet av tjänstgöringsdagar för icke befälsutbil- dade värnpliktiga enligt nu gällande

Bild 32: 1. Schematisk genomsnittlig fördelning under värnpliktstiden av den värnpliktiges krigs— förbandsövningar m. m. enligt av värnpliktsutredningen för armén föreslaget system

ÄLDER ').pÄR 215 50

55 40 4? 41

mangemo Miu

UlBlLQNlNG

gkiesrökwus— OVNINGAR [ERFORUERLIG : [

ATERSTÄENDE . pinsamma-””j— ” + 54 SKYLDIGHET ! |

3 knmsmemue | sammma

' PLACERING IPERSONALRESERV

1 Vid infanteriet och pansartrupperna är krigsplaceringstiden i fältförbanden kortare och vid övriga truppslag längre än det genomsnitt bilden anger.

Tabell 32: 2. Genomsnittligt erforderlig skyldighet ( i dagar) för vissa värnpliktiga i olika åldrar vid armén att fullgöra krigs- förbandsövning vid genomförande av värn- pliktsutredningens förslag m.m.

Behov av tjänst— göringsskyldighet År 1951 (i dagar) för värn- ålagd pliktiga avsedda tjänst— tör flertalet menig- görings— befattningar enligt skyldig- h t f" Åldersgrupp .. värn- män:;- (år) nu gal- pliktsut- rande lande d . ål d ordning re mng- ers- betr ens for- grupp re eti— slag betr. (SFS tioåsöv- krigsför- 1951: . bandsöv- 195) ningar ningar 23 eller yngre 90 90 90 24—25 90 72 90 26—27 60 72 90 28—31 60 54 601 32—33 30 54 60 34—37 30 36 60 38—41 30 18 30 42—47 0 0 O

1 28-åringar 90 dagar

ordning och enligt utredningens förslag belyses för arméns del i bilaga 19. I bi- lagan redovisas vidare den repetitions— övningsskyldighet som genom lag den 11 maj 1951 (nr 195) ålades arméns värnpliktiga. En sammanfattning av bi— lagan återfinns i tabell 32: 2.

Då statsmakterna införde det nuva- rande repetitionsövningssystemet, åla- des som framgår av tabellen flertalet av de olika åldersgrupperna redan grund- utbildade värnpliktiga en repetitionsöv- ning mer än vad som teoretiskt skulle krävas för att vidmakthålla ett genom- fört krigsförbandsövningssystem med sexårsintervall. Till följd härav har nu- varande repetitionsövningssystem kun- nat genomföras, trots att grundutbild- ningskontingenten under 1950-talet va- rit väsentligt mindre än behovet. Det av värnpliktsutredningens förslag för- anledda behovet av tjänstgöringsskyl-

dighet är i intet fall högre och i flertalet åldersgrupper lägre än vad de värn- pliktiga blev ålagda genom den nämnda lagen av år 1951. —— Då statsmakterna år 1960 beslöt införa de särskilda be- fälsövningarna om sammanlagt 30 dagar för värnpliktiga underofficerare och of- ficerare, ålades samtliga ifrågavarande värnpliktiga —— oberoende av ålder —— tjänstgöringsskyldighet härför i full om- fattning, d.v.s. avsevärt mer än vad som erfordrades för att vidmakthålla ett genomfört system.

På anmodan av värnpliktsutredning- en har centrala värnpliktsbyrån under- sökt tillgången vid utgången av år 1963 på tjänstgöringsskyldighet bland arméns. värnpliktiga. Härvid befanns genom— snittligt föreligga den tjänstgöringsskyl— dighet, som framgår av tabell 32: 3.

Tabellen visar att behovet av tjänst- göringsskyldighet för krigsförbandsöv- ningar inom olika åldersgrupper, då ut— redningens förslag genomförts, icke på- tagligt skiljer sig från den sammanlagda repetitionsövningsskyldighet som med nuvarande bestämmelser åvilar arméns värnpliktiga vid utgången av år 1963.

Tabell 32:53. Genomsnittlig återstående skyldighet att fullgöra repetitionsövningar bland arméns värnpliktiga vid utgången av år 1963 enligt gjord undersökning m.m.

Behov av . . tjänstgörings— Genog'ftgitthgt skyldighet (i dagar) för Ålders- återstående krigsförbands- grupp övningar för (år) flertalet värn- pliktiga i all- repeti- tjänst- mänhet, då tions- görings— utredningens övningar dagar förslag genomförts 22 eller yngre 3 90 90 23—32 2—3 60—90 54—90 33—40 1—2 30—60 36F54 41—47 0—1 0—30 0—18

Förutsättningar syns därför föreligga att smidigt anpassa nu gällande ordning till utredningens förslag.

Från och med utbildningsåret 1967/68 kan grundutbildningen anordnas enligt utredningens förslag. Under detta år bör repetitionsövningarna tidsmässigt kunna inpassas under året enligt den framtida ordningen. Eftersom proble- men vid utbildningsmyndigheterna tor- de komma att bli stora under omställ- ningen, bedömer utredningen det vara olämpligt att samtidigt öka antalet öva- de krigsförband. Därmed bör anstå till budgetåret 1968/69. Teoretiskt kan man budgetåret 1968/69 inkalla en krigsför- bandsövningskontingent om ca 120000 man. övergången till fyraårsintervaller föreslås emellertid ske successivt under budgetåren 1968/69—1971/72, så att en krigsförbandsövningskontingent om ca 120 000 man uppnås från och med bud- getåret 1972/73. Organisatoriskt kan ut- bildningssystemet då anses vara genom- fört. Den kvalitetsmässiga innebörden av utredningens förslag är emellertid till alla delar en realitet först omkring fyra år senare, när varje krigsförband ge— nomfört två krigsförbandsövningar med ett intervall om fyra år.

Sådana faktorer som utfärdande av nya utbildningsbestämmelser och om- skolning av det aktiva befälet kommer inom armén i detta sammanhang att i mindre grad påverka tidsförhållandena, eftersom erfarenheterna från det nuva- rande repetitionsövningssystemet i stor utsträckning kan utnyttjas.

Värnpliktsutredningens förslag att av- korta den enskilda krigsförbandsövning- ens längd för flertalet värnpliktiga från 30 till 18 dagar förutsätter att interval- let mellan övningarna minskas från sex till fyra år. I konsekvens härmed borde för det enskilda krigsförbandet 18-da— garsövning införas först när övningsin- tervallet minskats till fyra år. En sådan

ordning skulle emellertid komplicera ut- bildningsorganisationen under över- gångsperioden. Värnpliktsutredningen förordar därför, att krigsförbandsöv- ningarna avkortas till i princip 18 da- gar redan från och med år 1967. Utred- ningen är medveten om att övergångs— perioden av denna anledning medför en viss nedgång i krigsförbandens utbild- ningsstandard (jfr även bilaga H 5). Övergångsperioden bör från denna syn— punkt göras kort. De 12 dagar som »in- besparas», varje gång den enskilde full- gör 18 dagars repetitionsövning, kom— mer att i viss män för den enskilde värnpliktige uppvägas av det ökade an- tal krigsförbandsövningar som det före- slagna utbildningssystemet kräver av honom.

Utredningen har, under antagande att 1966 års vårriksdag fattar principbeslut om en värnpliktsreform, övervägt om förkortningen av repetitionsövningarna skulle kunna ske redan hösten 1966. Mot en sådan förkortning talar visserligen det förhållandet att inkallelseorder är utsända och detaljplaner utarbetade före ett riksdagsbeslut. Det är emellertid av ekonomiska och psykologiska skäl an- geläget att en förkortning kommer till stånd så fort som möjligt efter ett riks- dagsbeslut. Enligt utredningens mening bör därför vid frågans fortsatta hand- läggning beaktas möjligheten att genom en alternativ planläggning hålla frågan om en sådan förkortning öppen till dess ett riksdagsbeslut i ärendet kan före- ligga.

Genomförandet av värnpliktsutred- ningens förslag erbjuder inom flottan andra problem än som i det föregående angivits i fråga om armén. Det stora flertalet av flottans värnpliktiga fullgör nu all fredstjänstgöring i en följd; repe- titionsövningsskyldighet föreligger där— för endast för ett förhållandevis litet antal av flottans värnpliktiga. Det ge-

nomsnittliga behovet av krigsförbands- övningar för värnpliktiga i olika ålders- lägen efter grundutbildningen, som upp- kommer vid ett genomförande av värn- pliktsutredningens förslag, är i huvud- sak detsamma som vid armén vad gäl- ler antalet övningar och övningarnas infallande under Värnpliktstiden. Tjänst- göringsskyldigheten i antal dagar avvi- ker emellertid beroende på att längden på krigsförbandsövningarna vid flot- tan i vissa fall avviker från den vid armén.

Förutsätter man, att grundutbildning- en är omlagd från och med utbildnings- året 1967/68, måste härtill anpassade krigsförbandsövningar i viss utsträck- ning kunna anordnas första gången hösten 1967, varvid tjänstgöringsskyl— digheten för deltagande värnpliktiga förutsätts reglerad genom en år 1966 ändrad värnpliktslag. Om flottans krigs— organisation skulle övas enbart med värnpliktiga grundutbildade enligt den ordning som föreslås av värnpliktsut- redningen, skulle ca 20 år förflyta in- nan alla krigsförband hade övats. Ett så långt dröjsmål kan med bibehållna krav på långsiktig beredskap icke godtas.

Enligt det grundutbildningssystem för flottan, som värnpliktsutredningen före- slagit i kapitel 16, kommer besättning— arna på i medeltal en sjättedel av stam- stridsfartygen att förnyas varje år. In- föres grundutbildningssystemet under utbildningsåret 1967/68, är besättning— arna på samtliga stamstridsfartyg för- nyade år 1974. Påföljande år kan samt- liga besättningar ha samövats under krigsförbandsövning. År 1975 kommer således samtliga värnpliktiga vid dessa enheter att vara grundutbildade och re- petitionsutbildade enligt den nya ord- ningen.

Principiellt bör således krigsför- bandsövningssystemet vid stamstridsfar- tygen införas i den takt som nya besätt-

ningar hinner grundutbildas. Under de första åren då nuvarande grundutbild- ning avkortas kan det dock i vissa fall! bli nödvändigt att till krigsförbandsöv- ning på stamstridsfartygen inkalla värn— pliktiga grundutbildade enligt gällande ordning. Endast ett mindre antal värn— pliktiga kan komma att beröras härav. Parallellt med att stamstridsfartygens besättningar förnyas, bör krigsförbands- övningssystemet för hjälpfartygen och landförbanden utbyggas. För detta än- damål måste utnyttjas personal, som är utbildad enligt nu gällande ordning. Ur lednings- och samövningssynpunkt bör krigsförbandsövningssystemet utbyggas parallellt för å ena sidan hjälpfartygen och landförbanden och å andra sidan stamstridsfartygen. Detta är särskilt be- tydelsefullt för de mindre fartygstyper— na såsom motortorpedbåtar och minsve- pare, vilka för krigsmässig utbildning är beroende av tillgång till omgruppe— ringsbara basorgan. Av denna anledning måste under perioden 1967—1975, då systemets uppbyggnad sker minst en krigsförbandsövning kunna uttas av var- je värnpliktig, som är krigsplacerad. Då krigsförbandsövningssystemet inom flottan är uppbyggt omkring år 1975, bör den skyldighet att fullgöra krigsför— bandsövningar som framgår av tabell 32: 4 disponeras för att systemet fram- gent skall kunna vidmakthållas.

Tabell 32: 4 visar, att de värnpliktiga som är grundutbildade före år 1967 i vissa fall skulle behöva fullgöra fyra krigsförbandsövningar. Detta innebär emellertid icke att en tjänstgöringsskyl- dighet av denna omfattning skulle be- höva åläggas någon värnpliktig utöver den tid han fullgjort jämlikt nu gällan— de bestämmelser. Genom kungl. brev den 4 december 1964 har nämligen che— fen för marinen bemyndigats uppdela nuvarande tjänstgöring i en följd om 444 eller 394 dagar så .att del av tiden

Tabell 32: 4. Genomsnittligt erforderlig skyldighet för värnpliktiga i olika åldrar vid flottan att fullgöra krigsförbandsövning vid genomförande av värnpliktsutredningens

förslag Läge år 1975, då systemet är Läge år 1969, då systemets uppbyggt uppbyggnad börjars Åldersgrupp (år) Åtfrsååegdf låt;,"ddelen av Åldersgruppens Erforderligt er or er g ersgruppen ålder antal krigsför- antal krigsför- grundutbildad (år) ban dsövnin ar bandsövningar' (år) g 22 eller yngre ........ 5 1974 (161) (5) 23—26 .............. 4 1973—1970 (17 —20*) (5) 27—30 .............. 3 1969—1965 21*—243 4 31—35 .............. 2 1964—1960 25 —293 3 36—40 .............. 1 1959—1956 30 —343 2 41—47 .............. 0 1955—1949 35——41a 1

1 Utbildade med stöd av nya värnpliktslagsbestämmelser. * Utbildade med stöd av nuvarande värnpliktslagsbestämmelser modifierade med stöd av kungl. brev den 4 dec. 1964. * Utbildade med stöd av nuvarande värnpliktslagsbestämmelser. * Längden av varje övning för olika utbildningskategorier framgår av kap. 18. 5 Här bortses från dessförinnan bedriven försöksverksamhet.

kan fullgöras som två övningar vardera om högst 32 och högst 25 dagar. Enligt värnpliktsutredningens mening bör en- dast sådana värnpliktiga, vars tjänstgö- ringsskyldighet uppdelats med stöd av nämnda kungl. brev ifrågakomma för sammanlagt högst fyra krigsförbands- övningar under återstoden av värn- pliktstiden. Däremot kan det av vissa åldersgrupper, såsom tabell 32: 4 visar, komma att erfordras skyldighet att full- göra tre krigsförbandsövningar utöver tidigare fullgjord tjänstgöring.

För den enskilde kan ett tillskott till tjänstgöringsskyldigheten av angiven omfattning synas betungande. Värn- pliktsutredningen vill emellertid erinra om att statsmakterna år 1951, då repe- titionsövningar i krigsförband börjat in- föras vid armén, bedömde det nödvän- digt ålägga värnpliktiga i olika ålders- grupper en tjänstgöringsskyldighet som svarade mot det nya utbildningssyste— mets krav, vilket för vissa kategorier värnpliktiga innebar en betydligt stör- re ökning av tjänstgöringsskyldigheten än den som värnpliktsutredningen nu

bedömer vara ofrånkomlig. Som exem— pel kan nämnas värnpliktiga födda åren 1920—1923. Dessa, som tidigare hade fullgjort 360 dagars första tjänstgöring och minst 180 dagars beredskapstjänst, ålades år 1951 två eller i vissa fall tre repetitionsövningar. På liknande sätt fick de krigsorganisatoriska kraven trä- da i förgrunden, då statsmakterna beslöt om införande av befälsövningar år 1952 och särskilda befälsövningar år 1960. Exempelvis ålades i sistnämnda fall samtliga värnpliktiga underofficerare och officerare oberoende av ålder full skyldighet att delta i särskilda befäls— övningar. Ett visst åläggande av ytter- ligare tjänstgöringsskyldighet för fler— talet vid flottan utbildade värnpliktiga, vilket värnpliktsutredningen funnit av krigsorganisatoriska skäl ofrånkomligt, innebär således icke något principiellt nytt.

För flottan uppstår vid övergången till det av utredningen föreslagna syste- met betydande utbildningsorganisatoris- ka omställningsproblem. Då repetitions- övningar i krigsförband infördes vid

armén, bestod arméns krigsorganisation i icke ringa grad av personal som under krigsåren förvärvat god vana att upp- träda i krigsförband. Flotta-ns på hjälp- fartyg och i landförband krigsplacerade värnpliktiga saknar i princip motsva- rande erfarenheter. Krigsförbandsöv- ningar för sjögående förband torde på många punkter förete likheter i organi— satoriskt hänseende med övningar med de i fredstid för grundutbildning rusta- de enheterna. Genomförandet av värn— pliktsutredningens förslag vid dessa förbandstyper torde därför kunna ske i relativt snabb takt. Krigsförbandsöv- ningar för landförbanden innebär där- emot nya problem både för det aktiva befälet och de värnpliktiga. Uppbyggna- den måste i detta fall ta längre tid och bör därför påbörjas så snart som möj- ligt. Detta kan i begränsad omfattning ske med stöd av Kungl. Maj:ts förenämn- da beslut den 4 december 1964.

Krigsförbandsövningsomgång av full omfattning bör årligen övas från och med budgetåret 1971/72. Samtliga flot- tans krigsförband kommer härigenom att vara övade vid utgången av budget- året 1974/75. Under budgetåren 1967/68 ——1970/71 bör metoderna för krigsför- bandsutbildning successivt utvecklas. Vissa enheter kan under perioden utbil— das i krigsförband. Krigsplaceringarna inom hela flottans krigsorganisation bör samtidigt överses, så att de enskilda krigsförbanden inom landorganisatio- nen successivt bringas att innehålla värnpliktiga i ett stort antal ålderslägen. Härigenom kan uppnås den av utred- ningen avsedda förbättrade lokalrekry- teringen.

Vad som i det föregående anförts be- träffande armén äger i princip giltighet också beträffande kustartilleriet. Den återstående tjänstgöringsskyldigheten vid utgången av år 1963 hos kustartille- riets värnpliktiga är dock enligt vad

den av centrala värnpliktsbyrån gjorda undersökningen utvisar något jämnare fördelad på åldersgrupperna än inom

armén. Avvikelserna från det inom ar- mén föreliggande läget är emellertid så obetydliga att de saknar praktisk bety- delse när värnpliktsutredningens för- slag skall genomföras vid kustartilleriet.

Inom kustartilleriet bör med hänsyn till det anförda krigsförbandsövnings- systemet principiellt genomföras på samma sätt som angivits för armén. Kraven på samövning av marinstrids- krafterna inom de olika militärområde- na kan emellertid föranleda särskilda hänsynstaganden.

De värnpliktstekniska övergångspro- blemen inom flygvapnet är närbesläkta- de. med dem inom flottan. För flertalet av flygvapnets värnpliktiga i de aktu- ella ålderslägena återstår emellertid minst en repetitionsövning att fullgöra. Vidare torde grundutbildningen kunna avkortas med några veckor för den sista kontingenten som grundutbildas enligt nu gällande ordning. Dessa förhållanden gör att för de redan grundutbildade värnpliktiga en något mindre kvarstå- ende tjänstgöringsskyldighet behöver utmätas än för flottans värnpliktiga.

Inom flygvapnet har utbildningsmyn- digheterna genom nuvarande repeti- tionsövningar förvärvat erfarenhet som underlättar genomförandet av föreslaget krigsförbandsövningssystem. För flyg- vapnets del ligger problemen mera på det organisatoriska planet. Av samma skäl som anförts beträffande armén bör den större belastningen påläggas orga- nisationen successivt. Möjligheterna att få till stånd nödvändiga förbättringar av utbildningsbetingelserna vid vissa förband, vilka erfordras oberoende av värnpliktsutredningens förslag, kan även väntas inverka på den takt med vilken krigsförbandsövningssystemet kan genomföras.

Inom flygvapnet måste liksom inom flottan metoderna för krigsförbandsut- bildningen utvecklas successivt innan krigsförbandsövningskontingent av full storlek inkallas. Under budgetåren 1966/ 437 och 1967/68 bör metoderna närmare utvecklas genom att repetitionsutbild- ningen sker i ungefär nuvarande om- fattning men bedrivs enbart i krigsför- band. Krigsplaceringarna bör paral- lellt härmed överses så att ökad ål- dersspridning i krigsförbanden åstad- kommes. Med början år 1968 bör anta- let repetitionsövande krigsförband suc— cessivt ökas så att hel omgång uppnås fyra år senare, (1. v. 5. under budgetåret 1971/72. Genomförandet av utredning— ens förslag inom flygvapnet kommer således att tidsmässigt nära överens- stämma med övergången inom övriga försvarsgrenar. Detta är fördelaktigt ur samövningssynpunkt.

I detta sammanhang vill utredningen framhålla betydelsen av att hänförandet av de enskilda krigsförbanden till olika årsgrupper (a, b, c o.s.v enligt nuva- rande ordning) sker under hänsynsta- gande till behovet av samövning — ock- så mellan förband ur skilda försvarsgre- nar —— inom och mellan olika militär- områden.

I fråga om de handräckningsvärnplik- tiga inom alla försvarsgrenar är repeti- tionsutbildningsförhållandena i regel andra än för övriga värnpliktiga. De handräckningsvärnpliktiga är i de flesta fall icke krigsplacerade. Många av dem fullgör all skyldighet i fråga om repeti— tionsövningar i direkt anslutning till grundutbildningen. Att då ett nytt ut- bildningssystem införes ålägga redan grundutbildade värnpliktiga av ifråga- varande slag skyldighet att fullgöra krigsförbandsövning med ledning av de- ras levnadsålder skulle därför i ett icke

ringa antal fall leda till att den värn- pliktige skulle komma att fullgöra ända till tre övningar mer än den som grund- utbildats enligt den nya ordningen. Ojämnheter av nämnda slag kan undan- tagsvis förekomma beträffande andra värnpliktiga än handräckningsvärnplik- tiga; de måste emellertid godtas för att den värnpliktiges krigsförband skall kunna övas på ett ändamålsenligt sätt. För de handräckningsvärnpliktiga där; emot skulle ojämnheten i viss mån sät- tas i system; det skulle härvid i regel ej kunna hävdas att den vore nödvändig för att ett visst krigsförband skulle kun— na ges ändamålsenlig övning. Med hän- syn härtill bör enligt värnpliktsutred— ningens mening en begränsning av den övergångsvis ålagda skyldigheten för de handräckningsvärnpliktiga ske så att den i regel icke blir av större samman- lagd omfattning än vad som på lång sikt blir fallet i det nya utbildningssystemet. Detta syfte synes kunna nås om de handräckningsvärnpliktiga i viss omfatt- ning får tillgodoräkna sig tidigare full- gjorda repetitionsövningar m. m. Lämp- ligen skulle härvid skyldigheten för de redan grundutbildade handräcknings- värnpliktiga, inom ramen för den skyl- dighet som åläggs alla redan grundut- bildade värnpliktiga, begränsas så att den som fullgjort tre repetitionsövning- ar icke åläggs att fullgöra någon krigs- förbandsövning, den som fullgjort två repetitionsövningar åläggs högst en krigsförbandsövning samt den som full- gjort en repetitionsövning högst tre krigsförbandsövningar. Med värnpliktig som fullgjort tre repetitionsövningar skulle härvid likställas den som full- gjort tjänstgöring i en följd vid flottan.

Utredningen har sammanfattningsvis funnit, att då föreslaget krigsförbands- övningssystem börjar genomföras bud- getåret 1967/68 erfordras inom försvars-

Tabell 32: 5. Av värnpliktsutredningen beräknad övergångsvis från och med 1 juli 1966 erforderlig skyldighet att fullgöra krigsförbandsövningar

Erforderligt antal krigsförbandsövningar! för värnpliktiga tillhörande Värnpliktiga födda år amfåiå'äjiämt flottan flygvapnet

1947 eller senare ............ 5 5 5 1946—1943 ................ 5 (42) 55 (40) 4 (32) 1942—1939 ................ 4 (33) 3 3 1938—1936 ................ 3 2 3 1935—1933 ................ 3 (23) 2 2 1932—1929 ................ 2 1 2 (13) 1928—1925 ................ 1 1 1 1924 eller tidigare .......... 14 0 14

Anm. Inom ramen för angivet behov räknas med viss ytterligare begränsning i fråga om de handräckningsvärnpliktiga

1 Övningens längd för skilda kategorier värnpliktiga framgår av kap. 12, 19, 23 och 27. Om en repetitionsövning redan fullgjorts före år 1966. 3 Om två repetitionsövningar redan fullgjorts före år 1966. * Om en repetitionsövning återstår. 5 Avser endast värnpliktiga som år 1966 ännu ej påbörjat grundutbildning. 5 Avser värnpliktiga vars tjänstgöring uppdelats med stöd av kungl. brev 4 dec. 1964; övriga värnpliktiga fullgör tre krigsförbandsövningar.

grenarna hos de redan grundutbildade värnpliktiga den skyldighet att fullgöra krigsförbandsövningar som framgår av tabell 32: 5.

De särskilda övningarna

För närvarande föreligger utom vid flot- tan för värnpliktiga underofficerare och officerare skyldighet att fullgöra två särskilda befälsövningar om tillhopa 30 dagar. Dessa övningar har införts ge- nom riksdagsbeslut år 1960. Beträffan- de många av de värnpliktiga har skyl- digheten att fullgöra sådan övning ännu ej tagits i anspråk. — Någon motsvaran- de tjänstgöringsskyldighet föreligger icke för underbefäl och meniga.

Vid övergången till ett nytt utbild- ningssystem hör vad gäller sådana sär- skilda övningar vid armén i vilka del— tar endast underofficerare och officera- re en förkortning från 15 dagar till 11 dagar genomföras så snart beslut fattats

om genomförande av ett nytt utbild- ningssystem. Införandet av särskilda övningar i övrigt bör göras helt beroen— de av den takt i vilken krigsförbanden överförs till den nya rytmen för krigs- förbandsövningarna. De särskilda öv— ningarna vid armén avses i första hand förekomma vid förband sammansatta av yngre värnpliktiga. Utredningen föror— dar att för genomförande av den nya utbildningsordningen skyldigheten att fullgöra särskilda övningar åläggs redan grundutbildade värnpliktiga på samma sätt som utredningen angivit beträffan- de krigsförbandsövningarna, d.v.s. att skyldighetens omfattning göres bero— ende av den värnpliktiges ålder och ytterst av krigsorganisationens krav på den värnpliktige i olika ålderslägen. Detta är ett annat förfarande än det som tillämpades år 1960 då nuvarande sär- skilda befälsövningar infördes och då alla värnpliktiga av berörda kategorier

oberoende av ålder ålades tjänstgörings- skyldighet av full omfattning. Den nu förordade metoden medför däremot för de redan grundutbildade värnpliktiga, utom de yngsta, en viss begränsning av skyldigheten och innebär därigenom ett visst hänsynstagande till redan fullgjor- da särskilda befälsövningar, vilket ut- redningen bedömt vara en fördel. Tjänst- göringsskyldigheten avses som hittills tas i anspråk endast i fråga om krigs- placerad personal. Den på angivet sätt av utredningen beräknade erforderliga tjänstgöringsskyldigheten framgår av tabell 32: 6. Av tabellen framgår, att i förhållande till nuläget för de yngre värnpliktiga sker någon utökning av tjänstgöringsskyldigheten i dagar räk- nat och för de äldre någon minskning, allt i genomsnitt sett.

I fråga om sådana särskilda övningar i vilka skall delta även underbefäl och meniga blir läget ett annat. Av belast— ningsskäl torde dessa under uppbygg- naden av övningssystemet för krigsför- banden — d.v.s. fram till budgetåret 1971/72 — kunna anordnas endast i form av försöksutbildning. För att ge- nomföra denna utbildning, som i prin— cip avser förband sammansatta av yng- re värnpliktiga, anser utredningen det tillfyllest att utnyttja endast sådana värnpliktiga som erhållit grundutbild- ning enligt den nya ordningen. Särskil- da övergångsålägganden erfordras där- för icke.

I fråga om flottan har föreslagits in- förande av särskilda övningar för offi- cerare, i första hand yngre sådana. Verksamhet med sådana övningar bör påbörjas i samma takt som övergången sker till det nya krigsförbandsövnings- systemet. För genomförande härav bör värnpliktiga grundutbildade enligt hit— tills gällande ordning åläggas tjänstgö- ringsskyldighet i fråga om särskilda öv- ningar i en omfattning motsvarande

Tabell 3.2: 6. Av värnpliktsutredningen be- räknad överga'ngsvis från och med den 1 juli 1966 erforderlig skyldighet för värn- pliktiga underofficerare och officerare vid armén att fullgöra särskild övning

Exempel på återstående A t 1 . Särgkialda skyldighet Värnpliktiga övningar at:;ågågr a födda år (anteajlllidgatgar) befälsövning . enligt nu utredningen gällande ordning 1943 eller sena- re ......... 3 (33)1 2 (30) 1942—1936. . . 2 (22) 1—2 (15—30) 1935—1931. . . 1 (11) 1—2 (15—30) 1930 eller tidi- gare ....... 0 1—2 (15—30)

1 2 (22) om en övning ti digare fullgjorts.

den som anges i tabell 32: 6. Det bör beaktas att flottans värnpliktiga för närvarande icke är skyldiga att full- göra särskilda övningar; vad som anges i tabellens sista kolumn är således icke tillämpligt i detta fall.

Eftersom utredningen föreslår (kap. 33) att i värnpliktslagen även de värn- pliktiga underofficerarna vid flottan skall åläggas skyldighet att fullgöra sär- skild övning, ehuru sådan övning icke för närvarande avses anordnad för des- sas del, bör även dessa värnpliktiga om- fattas av nu ifrågavarande övergångs- bestämmelse.

För kustartilleriet gör sig enligt ut— redningens mening i övergångshänse- ende gällande i stort sett samma syn- punkter som anförts i fråga om armén.

För de värnpliktiga underofficerarna och officerarna vid flygvapnet gör sig något andra förhållanden gällande än för motsvarande värnpliktiga vid ar- mén. Detta beror på att vid flygvapnet de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet vad gäller särskilda övningar avses nor- malt skola tas i anspråk med jämn för—

delning över hela Värnpliktstiden me- dan vid armén övningarna i första hand avses för de värnpliktiga i fält— förbanden, d.v.s. i regel de yngre värnpliktiga. övningarna enligt utred- ningens förslag är fler men kortare och det sammanlagda antalet tjänstgörings- dagar för sådana övningar är mindre än enligt den nuvarande ordningen. — För det begränsade antal underbefäls- värnpliktiga som avses delta i samma övningar som underofficerarna och offi- cerarna erfordras i princip samma tjänstgöringsskyldighet som för dessa. Varje åläggande av sådan skyldighet på redan utbildade värnpliktiga innebär emellertid här en utökning av skyldig— heten.

För att de särskilda övningarna skall kunna successivt utbyggas och senast från och med budgetåret 1971/72 fort- löpande bedrivas i avsedd omfattning bör de tidigare nämnda värnpliktskate— gorierna åläggas den tjänstgöringsskyl— dighet som framgår av tabell 32: 7, in- nebärande för underofficerare och offi- cerare i de flesta fall en minskning och för ifrågakommande underbefäl en ut- ökning av tjänstgöringsskyldigheten mätt i antal tjänstgöringsdagar.

I särskild övning avsedd för omskol- ning av stationskompanis huvuddel för betjänande av ny flygplantyp kommer att delta endast krigsplacerade yngre värnpliktiga. Utredningen anser att uppkommande omskolningsbehov under övergången till en ny utbildningsord- ning bör kunna samordnas med krigs— förbandsövningssystemets utbyggnad. Utredningen anser det med hänsyn till nämnda förhållanden icke nödvändigt med någon övergångsvis ålagd skyldig- het för personal tillhörande av övning- arna berörda enheter.

Mobiliseringsövningarna Införandet av mobiliseringsövningar av

Tabell 32: 7. Av värnpliktsutredningen be- räknad .övergångsvis från och med 1 juli 1966 erforderlig skyldighet för vissa under— befäl samt för underofficerare och officerare vid flygvapnet att fullgöra särskild övning

Exempel på återstående Antal skyldighet för .. . underofficer sarskilda och officer Värnpliktiga övningar tt full öra födda år (antal dagar) a särskigld enligt befälsövnin utredningen enligt nu g gällande ordning 1944 eller sena- re ......... 5 (20) 2 (30) 1943—1941. . . 4 (16) 2 (30) 1940—1934. .. 3 (12) 1 (15) 1933—1930. .. 2 ( 8) 1 (15) 1929—1927 1 ( 4) 1 (15)

olika slag bör anknytas till den takt, i vilken krigsförbandsövningar enligt ny ordning införes vid de olika försvars- grenarna. De bör första gången anord— nas budgetåret 1967/68. Mönstringsöv- ning för förband som avses genomföra sådant slag av övning bör anordnas först sedan förbandet vid krigsförbandsöv- ning förberetts härför.

Lagtekniska möjligheter bör skapas att anordna mobiliseringsövningar ock- så för de redan grundutbildade värn- pliktiga som med hänsyn till sin krigs- placering behöver delta i sådana, un- gefär på sätt skedde då de särskilda befälsövningarna infördes år 1960.

3. Förslag Grundutbildningen

Värnpliktsutredningen föreslår, att — med beaktande av begränsningarna hos det nuvarande inskrivningsväsendet — inskrivningarna från och med hösten 1966 anordnas med utgångspunkt i det av utredningen föreslagna grundutbild— ningssystemet.

Utredningen föreslår, att grundutbild- ningen anordnas enligt den av utred- ningen angivna ordningen med början under år 1967 med de modifieringar som betingas av att vissa värnpliktiga inskrivna enligt gällande ordning icke bör få sin grundutbildning förlängd.

Repetitionsutbildningen Krigsförbandsövningarna. Värnpliktsut- redningen föreslår, att övergången till den föreslagna ordningen för krigsför- bandsövningarnas bedrivande påbörjas vid samtliga försvarsgrenar under år 1967, dock att en förkortning av repeti- tionsövningarna (krigsförbandsövning- arna) sker så snart som möjligt efter ett riksdagsbeslut om nytt utbildnings- system, eventuellt redan från hösten 1966 och eljest från och med år 1967. Krigsförbandsövningar bör bedrivas i full omfattning vid armén och kustartil- leriet från och med budgetåret 1972/73 samt vid flottan och flygvapnet från och med budgetåret 1971/72.

Utredningen föreslår vidare att för genomförande av övergången till det nya utbildningssystemet redan grundut- bildade värnpliktiga övergångsvis åläggs den skyldighet att fullgöra krigsför- bandsövningar som motsvarar i tabell 32:5 angivet behov. Med ett sådant åläggande löses även frågan om den tredje repetitionsövningen för vissa ar- méns värnpliktiga som avslutade sin grundutbildning år 1951 och därvid fullgjorde 30 dagars extra tjänstgöring i anslutning till grundutbildningen (jfr kap. 2, avsnitt D, punkt 6).

De särskilda övningarna. Värnplikts- utredningen föreslår i fråga om armén och kustartilleriet att de nuvarande sär— skilda befälsövningarna så snart sig göra låter efter det beslut fattats om ge— nomförande av ett nytt utbildnings- system omvandlas till övning om 11 dagar.

Utredningen föreslår vidare, att de särskilda övningarna i de fall de avses genomförda som befälsövningar för un- derofficerare och officerare anordnas med en frekvens som anpassas efter ve- derbörande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. Utredningen föreslår att för genomförande härav redan grundutbildade värnpliktiga underoffi- cerare och officerare åläggs den skyl- dighet att fullgöra särskild övning som motsvarar i tabell 3216 angivet behov.

I fråga om särskilda övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga än de nyss nämnda, räknar utredningen med en försöksverksamhet i begränsad skala till och med budgetåret 1970/71. Därefter skall dessa övningar bedrivas i full omfattning. Någon övergångsvis ålagd tjänstgöringsskyldighet för nu grundutbildade värnpliktiga föreslås icke av utredningen för dessa övningar.

Utredningen föreslår, att vid flottan de särskilda övningarna anordnas från och med budgetåret 1967/68. För genom- förande härav föreslår utredningen åläg- gande övergångsvis av en tjänstgörings- skyldighet för underofficerare och offi- cerare motsvarande den som i tabell 32: 6 angivits som behov.

Utredningen föreslår, att vid flygvap- net de för visst befäl avsedda särskilda övningarna anordnas i begränsad om— fattning från och med budgetåret 1967/ 68 och i full omfattning från påföljande budgetår. För genomförande härav före- slår utredningen åläggande övergångs- vis av den tjänstgöringsskyldighet för tidigare grundutbildade underbefäl, un— derofficerare och officerare som mot- svarar i tabell 32: 7 angivet behov.

Utredningen föreslår vidare, att sär- skild övning avsedd för omskolning av stationskompanis huvuddel för betjä- nande av ny flygplantyp anordnas vid behov från och med budgetåret 1968/69. Utredningen föreslår icke någon över-

gångsvis ålagd tjänstgöringsskyldighet beträffande särskild övning för därav berörda värnpliktiga.

Mobiliseringsövningarna. Värnplikts- utredningen föreslår, att mobiliserings- övningar av olika slag skall kunna an— ordnas från och med budgetåret 1967/ 68. För genomförande härav föreslår utredningen åläggande av tjänstgörings- skyldighet för tidigare grundutbildade värnpliktiga av samma omfattning som gäller för värnpliktiga grundutbildade enligt utredningens förslag.

Med underbefäl, underofficerare och officerare bör i övergångsbeståmmelser- na för repetitionsutbildningen avses

värnpliktiga, placerade i mot nämnda kategorier svarande befattningar.

För de handräckningsvärnpliktiga bör — bortsett från de provisoriska anord- ningar som föreslagits i kapitel 29 ske vissa ytterligare begränsningar av repetitionsutbildningen, vilka närmare redovisats under punkten 2.

Frågan om övergången för de i spe- cialtjänst uttagna värnpliktiga har nå— got berörts i kapitel 29 och torde få be- handlas ytterligare då slutligt förslag framläggs rörande dessa värnpliktigas tjänstgöring.

KAPITEL 33

Värnpliktslagen

l. Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om längden av de värnpliktigas utbildningstid finns upp- tagna i värnpliktslagen den 30 decem- ber 1941 och huvudsakligen i 275 1 mom. lagen.

Reglerna är för värnpliktiga i allmän- het och för underbefälsuttagnva så utfor- made att där anges ett bestämt dagantal för första tjänstgöringen eller tjänst- göringen i en följd samt antalet repeti- tionsövningar med ett bestämt dagantal för varje övning. För flygvapnet före- ligger här en avvikelse genom att ut— bildningstiden inom ramen för ett fast- ställt dagantal enligt Konungens be- stämmande kan uppdelas i första tjänst- göring och repetitionsövningar. För un- derofficers- och officersuttagna värn- pliktiga användes en annan teknik. Så- lunda finns för arméns och kustartille- riets underofficersuttagna fastställt ett högsta dagantal för första tjänstgöring- en och för den fortsatta tjänstgöringen, vartill kommer tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. För flottans och flygvapnets underofficersuttagna finns ett högsta dagantal angivet för hela tjänstgöringen. De officersuttagna har utöver den för underofficersuttagna gäl- lande tjänstgöringstiden en högsta tjänstgöringsskyldighet av 180 dagar. Befälsövningarna och de särskilda be- fälsövningarna har en i lagen fastslagen längd. De värnpliktiga, vilka uttagits för utbildning i specialtjänst, har en fastställd tjänstgöring om 394 dagar

samt därutöver en fortsatt tjänstgöring om högst 146 dagar. Vissa särbestäm- melser finns för sådana värnpliktiga tilldelade flottan som har viss sjöbefäls- utbildning.

Slutligen bör här anmärkas att tjänst- göringstiden för sådana värnpliktiga, vilka tidigare haft militär eller civil- militär fast anställning vid krigsmak- ten, regleras i inskrivningsförordningen.

2. Förslag

Som framgår av de tidigare kapit— len föreslår utredningen att utbildnings- tiden för de värnpliktiga i ökad ut- sträckning differentieras. Skiljaktighe- ter i utbildningstidens längd föreligger i förslaget icke blott — som nu _— mel- lan värnpliktiga i allmänhet och befäls— uttagna värnpliktiga utan även mellan skilda grupper av de värnpliktiga som i dag hänförs till värnpliktiga i allmän- het.

En förutsättning för att helt kunna utnyttja de fördelar en differentiering av angivet slag erbjuder är att bestäm— melserna i värnpliktslagen byggs upp efter ett annat system än som nu gäller. Utbildningstiden bör sålunda lagtek- niskt uppdelas i en grundutbildnings- del och en repetitionsutbildningsdel, vilka bör behandlas var för sig. För de skilda delarna bör anges ett högsta och, vad gäller grundutbildningen, ett lägsta dagantal såsom gränser för tjänst- göringsskyldigheten för de olika värn—

536 pliktskategorierna. Vidare bör högsta antalet övningstillfällen fastslås i lagen. Enligt utredningens uppfattning ger ett sådant system betydligt bättre möjlig- heter till en anpassning av övningstiden till vad som verkligen motsvarar beho- vet för de olika kategorierna värnplik- tiga. Med detta sätt att ange tjänstgö- ringsskyldigheten i värnpliktslagen kan man också undvika att lagen blir fylld av detaljer och därför svåröverskådlig. Emellertid erfordras det att systemet ges erforderlig stadga, så att godtycke vid tillämpningen förebyggs. Enligt ut— redningens uppfattning bör därför Kungl. Maj:t i särskild kungörelse fast- ställa dels det exakta dagantalet och an- talet övningstillfällen för de skilda ka- tegorierna värnpliktiga tillhörande oli- ka slag av förband, dels antalet värn- pliktiga, som skall hänföras till kate- gorierna. Beträffande grundutbildning— en bör en precisering av antalet värn- pliktiga lämpligen ske genom angivande av andelen för varje särskild kategori av åldersklassen. När det gäller repeti- tionsutbildningen är det även här nöd— vändigt med en precisering av antalet värnpliktiga. Denna kan emellertid icke ske med utgångspunkt i åldersklassens storlek utan bör i stället uttryckas som andel av den sammanlagda fältstyrkan hos de varje år övade krigsförbanden. Kungörelsen förutsätts komma att ändras förhållandevis ofta för att fort— löpande en anpassning skall kunna ske av utbildningen till ändringar i krigs— organisationen och till ändringar i be- dömningen av angelägenheten av olika slag av utbildning. Såsom en allmän förutsättning för sådana ändringar bör gälla att det totala antalet tjänstgörings- dagar för värnpliktiga icke ökas genom ändringen. I detta sammanhang må er- inras om att utredningsförslaget ger ock- så försvarsgrenschef vissa möjligheter att inom en given ram fortlöpande an-

passa de värnpliktigas tjänstgöring ef— ter de aktuella behoven.

Det av utredningen föreslagna repeti- tionsutbildningssystemet är ett system för utbildning i första hand av krigs-V förband och icke av enskilda värnplik- tiga. Värnpliktslagen måste å andra si— dan främst reglera de enskilda värn- pliktigas tjänstgöringsskyldighet. För-— bandens övningsbehov uppgår icke all- tid till vad som svarar mot den genom-' snittliga tjänstgöringsskyldighet som för de värnpliktigas del är önskvärd, bero— ende på exempelvis att en truppregi- streringsmyndighet har ovanligt stora. värnpliktstillgångar eller att vissa för-' hand har ett förhållandevis litet öv-V ningsbehov. Tjänstgöringsskyldigheten vad gäller repetitionsutbildning bör med hänsyn härtill som ovan sagts ges ka-— raktären av maximiskyldighet, vilken i många fall icke kommer att helt ian- språktas. I sammanhanget må nämnas. att nuvarande system vad gäller antalet repetitionsövningar i viss utsträckning fungerar på detta sätt.

3. Specialmotivering

Utredningens förslag till ändringar i; värnpliktslagen redovisas i bilaga 20. Utredningen har inskränkt sig till att föreslå ändringar som är betingade av utredningens förslag om ändrad tjänst- göringsskyldighet. Ändringarna kom-' mer därför endast att beröra 6 5, 14 5 1 mom. och 27 5 1 mom. värnpliktsla- gen.

6 5 värnpliktslagen Denna paragraf innehåller bestämmelser om de värnpliktigas uttagning och till- delning. Bland annat föreskrivs, att un- derofficers- eller underbefälsuttagning. utan den värnpliktiges medgivande med visst undantag icke får ske senare än vid: inskrivningen. Enligt nu gällande be—

stämmelser om utbildningstid innebär en sådan uttagning förlängd tjänstgö- ring. Utredningens förslag innebär emellertid att vissa kategorier icke be- fälsuttagna värnpliktiga kommer att få lika lång eller längre tjänstgöring än vissa befälsuttagna. Det bör därför före- ligga möjlighet att utan den värnplik- tiges medgivande utta denne för be- fälsutbildning även senare än vid in- skrivningen under förutsättning att hans grundutbildningstid icke därigenom blir längre än för den kategori han ti- digare tillhört. Utredningen har funnit att bestämmelsen att värnpliktig av vis— sa sociala skäl icke bör uttas för under- officersutbildning, bör utsträckas att gälla även sådan värnpliktig som enligt utredningens förslag skall kunna åläg- gas förlängd grundutbildning.

Paragrafen innehåller vidare bestäm- melser om de värnpliktigas tilldelning till försvarsgren och, i vissa fall, trupp- slag och förband m. m. Utredningens förslag förutsätter en större rörlighet än nu i dispositionen av de värnplik- tiga mellan försvarsgrenarna. Erforder- liga bestämmelser härför synes kunna såsom nu meddelas av Kungl. Maj:t in- om ramen för bestämmelserna härom i värnpliktslagen.

14 5 1 mom. värnpliktslagen

Detta moment innehåller i gällande värnpliktslag bestämmelser om skyldig- het för den värnpliktige att personli- gen inställa sig vid inskrivningsförrätt- ning. Sådan skyldighet föreligger för den värnpliktige det år han fyller 18 år. Konungen kan förordna om undan- tag från bestämmelsen om personlig inställelse. Då utredningen funnit att en del värnpliktiga bör inskrivas först det år de fyller 19 år har i förslaget angivits att den värnpliktige är skyldig inställa sig tidigast det år han fyller 18 ar.

27 5 1 mom. värnpliktslagen Vissa befattningar för vilka krävs lång utbildningstid har i momentet beteck- nats som kvalificerade eller särskilt kva- lificerade befattningar.

A. Under A. upptas bestämmelser om grundutbildningen för underbefälsuttag- na och icke befälsuttagna värnpliktiga. Grundutbildningstidens längd är för dessa värnpliktigas del angiven med en lägsta och en högsta gräns för dag- antalet. Vad beträffar flygvapnets värn- pliktiga finns dessutom angivet ett un- dantag så att man kan för vissa värn- pliktiga underskrida den angivna lägsta gränsen. Det hade naturligtvis varit möjligt att i stället sänka den lägsta gränsen med de 85 dagar, varmed man enligt förslaget kan underskrida den- lägsta gränsen. En sådan åtgärd hade emellertid blivit missvisande, då undan— taget endast berör ett ringa antal värn- pliktiga exempelvis kockar och sjuk— vårdare.

Vid angivande i lagförslaget av undre gräns för antalet tjänstgöringsdagar har då så befunnits lämpligt skett en av— rundning till närmast hela tiotal dagar-

Värnpliktiga för vars utbildningstid nuvarande värnpliktslag icke anger sär— skilda regler har hittills vanligen be— tecknats som värnpliktiga i allmänhet. Utredningen har i sina förslag i det föregående använt detta uttryck såsom ett samlande begrepp för värnpliktiga avsedda för olika menigbefattningar. I lagförslaget betecknas dessa värnplik— tiga, vad gäller grundutbildningen, som värnpliktiga uttagna för utbildning i befattningar avsedda för meniga.

I sista stycket införes ett nytt be— grepp, förlängd grundutbildning. Ut— redningen har funnit att vissa icke be— fälsuttagna värnpliktiga är i behov av längre grundutbildning än övriga värn— pliktiga. Den grupp som nu är aktuell

är sådana värnpliktiga vid flottan som uttagits för krigsplacering som radio— telegrafister och som icke tidigare har sådan utbildning. Då ytterligare behov av förlängd grundutbildning för värn- pliktiga kan uppkomrha har utredning- en funnit att bestämmelsen bör ges den allmänna formuleringen som förslaget innehåller.

B. För underofficers- och officersut- tagna värnpliktiga har grundutbild- ningstiden angivits med en högsta gräns. Någon lägsta gräns har utred- ningen icke funnit nödvändigt ange. Utbildningstiden bör i varje fall icke kunna sättas lägre än den för andra värnpliktiga under A. a)-c) angivna högsta gränsen. Det fastställda tillägget om högst 90 dagar för officersuttagna skall kunna påläggas endast den verk— liga grundutbildningstiden för motsvar— ande kategori underofficersuttagna.

C. Trots att bestämmelserna under A. ger stora möjligheter till en smidig inpassning under året av grundutbild- ningstiden, kan det icke helt undvikas att utbildningstidens slut kan komma att sammanfalla med en eller flera helgdagar. För att slippa hålla de värn- pliktiga kvar i tjänst över en sådan helg, varunder tiden icke kan utnyttjas för utbildning i någon större utsträck— ning, bör möjlighet skapas att avkorta även den minsta tiden med högst sju dagar.

D. Repetitionsutbildningen regleras under D.-F.

Under D. är upptaget bestämmelser för krigsförbandsövningarna. För samt- liga värnpliktiga gäller att högst fem krigsförbandsövningar skall fullgöras. (övningarnas längd och därmed den .sammanlagda tjänstgöringstiden växlar med befattning, förband m. m. Tjänst- göringstiden är i lagen beräknad med den utgångspunkten att den värnplik- tige under hela Värnpliktstiden är pla—

cerad i samma befattning. Många värn- pliktiga kommer emellertid som tidigare nämnts att omplaceras till annan be- fattning. Överföring mellan truppslag, vapengrenar och försvarsgrenar förut- sätts komma att ske. Härvid bör tjänst- göringsskyldigheten beräknas efter de bestämmelser som gäller för den befatt- ning i vilken vederbörande vid varje särskilt tillfälle blivit placerad. De i be— stämmelserna angivna tiderna är vad som maximalt kan åläggas en värnplik- tig. För flertalet värnpliktiga kommer den faktiska tjänstgöringstiden icke att uppnå maximigränsen.

Vad som här angetts torde kräva en översyn av nuvarande registreringstek— niska bestämmelser m. m. Med hänsyn till nu pågående utredning rörande in— skrivning och redovisning av värnplik- tiga finner sig dock icke utredningen böra framlägga preciserade förslag i dessa frågor.

Möjlighet har skapats att förlänga krigsförbandsövning för värnpliktig, vilken skall tjänstgöra såsom kompani- chef eller kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning —— exempelvis chef för självständig pluton — eller så- som materielredogörare. Avsikten är att sådan värnpliktig för utrustning eller avrustning skall kunna åläggas tjänst- göra två dagar i anslutning till krigs- förbandsövning.

Beträffande krigsförbandsövningar- nas längd har utredningen funnit det angeläget att ange ett högsta dagan- tal om 34 dagar.

E. Bestämmelserna för särskilda öv- ningar är uppbyggda på samma sätt som för krigsförbandsövningarna. De särskilda övningarna skall främst avse värnpliktiga placerade i underofficers- eller officersbefattningar. Utredningen har dock funnit att behov av särskilda övningar därutöver föreligger för vik- tigare personal i befattningar för un-

derbefäl och meniga i ett litet antal förband.

Särskilda övningar avses som nämnts i kapitel 18 tills vidare icke skola an- ordnas för värnpliktiga underofficerare vid flottan. Med hänsyn till önskvärd- heten av att dylika övningar skall kun- na anordnas så snart resurserna medger detta inbegriper lagtexten även de värn- pliktiga underofficerarna.

F. Under F. redovisas mobiliserings- övningar. Dessa övningar skall omfatta en eller två dagar. Vid dessa övningar skall utöver själva övningsdagarna icke tillkomma in— och utryckningsdagar, så- som fallet är ifråga om andra former av tjänstgöring. En erinran härom bör intas i inskrivningsförordningen.

Vad som tidigare anförts under D. rö- rande tillgodoräknande av tjänstgöring i samband med omplacering synes i till— lämpliga delar även böra gälla särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

G. Bestämmelserna under G. motsva- rar helt de i nuvarande bestämmelser under D. upptagna reglerna för värn- pliktiga uttagna för utbildning i spe- cialtjänst. I texten har endast gjorts de ändringar som är betingade av den ändrade uppbyggnaden av bestämmel- serna i momentet beträffande tjänstgö- ringstider för andra värnpliktiga.

H. Här ges grunden för den närmare reglering av tjänstgöringstiderna, som skall ske i en särskild kungörelse. Möj- ligheten att göra undantag från den tjänstgöringsordning momentet före- skriver behövs med hänsyn till bland annat handräckningsvärnpliktiga och värnpliktiga till övningstrupper.

övergångsregler

De nya bestämmelserna skall äga till- lämpning på de värnpliktiga som in- skrivits enligt de nya bestämmelserna samt på sådana värnpliktiga som inskri- vits enligt nu gällande bestämmelser

men erhållit eller erhåller anstånd med första tjänstgöringens påbörjande intill budgetåret 1969/70 (jfr tabell 32: 1). För att ett genomförande av det nya syste- met icke skall ta för lång tid, måste man emellertid vad gäller repetitions- utbildningen såsom framgår av kapitel 32 skapa särskilda övergångsbestämmel- ser. Värnpliktiga som icke omfattas av de nya bestämmelserna, bör genom övergångsbestämmelserna åläggas att fullgöra repetitionsutbildning av en om- fattning som står i proportion till den återstående tid, under vilken de kan er- fordras i krigsorganisationen.

4. Tjänstgöringens omfattning för den enskilde värnpliktige

Den i lagen angivna maximala tjänst- göringsskyldigheten kommer i det före- slagna systemet genomsnittligt att tas i anspråk i betydligt mindre utsträckning än i det nuvarande. En sammanställning av tjänstgöringens genomsnittliga om- fattning för de värnpliktiga enligt för- slaget har skett i tabell 33: 1.

För det föreslagna systemets del avses i tabell 33: 1 den tjänstgöring som fullgöres av de flesta värnpliktiga. Från härför an- givna typvärden kan åtskilliga avvikelser för mindre delar av personalstyrkan äga rum såväl uppåt som nedåt. Av avvikelser uppåt må nämnas följande.

Samtliga försvarsgrenar. För alla i ta- bellen upptagna värnpliktiga kan tillkomma fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar. För värnpliktiga i under- befäls—, underofficers— och officersbefatt— ningar kan tillkomma en förlängning av krigsförbandsövningarna för avvecklings- arbeten med sammanlagt högst tio dagar.

Armén. För värnpliktiga G och F kan tillkomma dels viss förlängning av krigs- förbandsövningarna med sammanlagt högst 35 dagar, dels högst tre särskilda övningar om sammanlagt högst 33 dagar. För under- befäl kan tillkomma högst tre särskilda övningar om sammanlagt högst 33 dagar. För underofficerare och officerare samt värnpliktiga E kan tillkomma ytterligare en särskild övning (utöver de två varmed räknats i tabellen) om högst elva dagar.

Tabell 33:1. Tjänstgöringens genomsnittliga omfattning för de värnpliktiga enligt värn- pliktsutredningens förslag samt den ändring förslaget innebär i förhållande till nu-

varande system

Kategori under grundutbildningen Häggs; g åigääggg- Summa Armén Värnpliktiga G ............................ 255 (— 49) 90 (i 0) 345 (_ 49) F ............................ 300 (— 4) 90 (:l: 0) 390 (— 4) E ............................ 332 (+ 28) 147 (+ 57) 479 (+ 85) Underbefäl ................................ 332 (+ 8) 125 (+ 5) 457 (+ 13) Underofficerare ............................ 450 (:|; 0) 182 (+ 32) 632 (+ 32) ' Officerare ................................. 540 (_ 90) 182 (+ 32) 722 (+ 58) Flottan Värnpliktiga G ............................ 320 (— 74) 86 (+ 86) 406 (+ 12) F ............................ 364 (— 80) 86 (+ 86) 450 (+ 6) E ............................ 450 (+ 6) 100 (+ 100) 550 (+ 106) Underbetäl ................................ 364 (— 80) 114 (+ 114) 478 (+ 34) Underofficerare ............................ 450 (:|; 0) 160 (+ 70) 610 (+ 70) Officerare ................................. 540 (— 90) 193 (+ 103) 733 (+ 13) Kustartilleriet ' Värnpliktiga G ............................ 251 (— 39) 90 (:$: 0) 341 (_ 39) F ............................ 300 (+ 10) 90 (;t 0) 390 (+ 10) Underbefäl ................................ 330 (+ 6) 125 (+ 5) 455 (+ 11) Underofficerare ............................ 450 (:|; 0) 193 (+ 43) 643 (+ 43) Officerare ................................. 540 (_ 90) 193 (+ 43) 733 (— 47) Flygvapnet Värnpliktiga G ............................ 255 (— 109) 60 (+ 30) 315 (— 79) F ............................ 300 (— 64) 60 (+ 30) 360 (— 34) E ............................ 364 (i 0) 60 (+ 30) 424 (+ 30) Underbefäl ................................ 364 (+ 0) 60 (+ 20) 424 (+ 20) Underofficerare ............................ 420 (— 30) 130 (_ 20) 550 (— 50) Officerare1 ................................. 510 (_ 120) 130 (_ 20) 640 (— 140)

1 Någon utbildning äger för närvarande icke rum. Anm. Sammanställningen omfattar icke handräckningsvärnpliktiga och i specialtjänst uttagna

värnpliktiga.

Flottan. För flottan har som framgår av det tidigare anförda (kap. 18) räknats med att i genomsnitt endast fyra krigsförbands- övningar behöver fullgöras av de värn- pliktiga. För värnpliktiga G, F och E samt för underbefäl kan därför tillkomma en femte krigsförbandsövning (utöver de fyra varmed räknats i tabellen) om högst 18 dagar eller, för underbefäl, 25 dagar; värn- pliktiga i underofficers- och officersbefatt- ningar kommer däremot normalt att full- göra fem krigsförbandsövningar omfattande det samm-anlagda dagantal som upptagits i tabellen. För värnpliktiga F på stam— stridsfartyg kan två krigsförbandsövningar förlängas med sammanlagt högst 14 dagar.

Kustartilleriet. För värnpliktiga G och F kan tillkomma dels viss förlängning av krigsförbandsövningarna med sammanlagt högst 35 dagar, dels högst tre särskilda övningar om sammanlagt högst 33 dagar.

För underbefäl kan tillkomma högst tre särskilda övningar om sammanlagt högst 33 dagar.

Flygvapnet. För flygvapnet har som fram- går av det tidigare anförda (kap. 27) räk— nats med att i genomsnitt endast fyra krigsförbandsövningar behöver fullgöras av de värnpliktiga. För värnpliktiga G, F och E samt underbefäl kan med hänsyn härtill tillkomma en femte krigsförbandsövning (utöver de fyra varmed räknats i tabellen) ; underofficerare och officerare kommer där- emot normalt att fullgöra fem krigsför— bandsövningar omfattande det samman— lagda dagantal som upptagits i tabellen. För värnpliktiga F och underbefäl kan till— komma högst fem särskilda övningar om sammanlagt högst 20 dagar. För värnplikti- ga E kan tillkomma en särskild övning om fyra dagar.

KAPITEL 34-

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

1. Kostnader under fjärde huvudtiteln m. m. Beräkningsgrunder

Syftet med kostnadsberäkningarna har varit att jämföra kostnaderna för det av värnpliktsutredningen föreslagna värn- pliktssystemet med kostnaderna för nu- varande värnpliktssystem.

För att få en rättvisande jämförelse till stånd har kostnaderna för nuvaran- de system på vissa punkter beräknats på annat sätt än om fråga varit att ange de faktiska kostnader som för närvarande torde uppstå. Av sådana avvikelser må nämnas följande.

a) Kostnaderna för premier m. m. till värnpliktiga som genomgått utbildning till värnpliktig officer vid armén har i nuvarande system beräknats som om tillräckligt antal värnpliktiga genomgår sådan utbildning, vilket nu icke är fal- let.

b) Repetitionsövningsverksamhetens omfattning vid kustartilleriet har anta- gits vara den som på lång sikt är möjlig att genomföra med de värnpliktstillgång- ar som nu gällande värnpliktslag ger; denna omfattning är något mindre än den hittillsvarande som delvis grundats på de övergångsbestämmelser om repe— titionsövningsskyldigheten som medde- lades år 1952.

På motsvarande sätt har förfarits i fråga om armén och kustartilleriet med de särskilda befälsövningar, om vars införande beslut fattades år 1960.

c) Den nuvarande repetitionsövnings- verksamheten vid flygvapnet är för när- varande mindre än vad den med gäl— lande värnpliktslag på lång sikt kan va- ra, bland annat beroende på vissa be— gränsningar som i slutet av 1940-talet gjordes i fråga om repetitionsövnings- skyldigheten för de årsklasser som då genomgick grundutbildning. Som ut- gångspunkt för utredningens beräkning- ar har valts en repetitionsövningsvolym som framräknats ur den på lång sikt befintliga repetitionsövningsskyldighe- ten.

(1) Eftersom beräkningarna avser lä- get i början av 1970-talet har värnplikts- kontingentens storlek vid samtliga för- svarsgrenar antagits vara den som då, enligt underlaget för 1963 års försvars- beslut, skall föreligga och som i vissa fall är något större än den nuvarande. Vidare har bortsetts från tillfälliga änd- ringar i värnpliktskontingentens storlek.

e) I beräkningarna har bortsetts från den möjlighet att förkorta grundutbild- ningen med i genomsnitt tre och en halv dag som tillkom år 1960 efter förslag av befälsutredningen. Så har också skett vid beräkningen av kostnaderna för det föreslagna systemet.

Kostnaderna för föreslaget system av- ser vad gäller de löpande kostnaderna det läge då värnpliktsutbildningen per— sonellt sett nått full omfattning enligt förslaget.

Med de angivna beräkningsnormerna

Tabell 34:1. Tjänstgöringsdagar för värnpliktiga enligt av värnpliktsutredningen före— slaget system samt ändringar i förhållande till nuvarande system (teoretiska värden)

(i tusental dagar)

Tjänstgöringsdagai In- och ut— Försvarsgren . . rycknings- Giund— Repetitions- utbildning utbildning summa dagar Armén .......................... 11.373 (—690) 2.681 (+176) 14.054 (—514) 342 (+109) Marinen: Flottan ....................... 1.300 (— 81) 142 (+105) 1.442 (+ 24) 19(+ 13) Kustartilleriet ................. 860 (— 15) 228 (+ 49) 1.088(+ 34) 27(+ 9) Flygvapnet ...................... 2.781 (_— 40) 134 (— 10) 2.915(— 50) 38(+ 1) Summa 16.314 (—826) 3.185 (+320) 19.499 (—506) 426 (+132) ,

kan belastningen mätt i tjänstgörings- dagar för värnpliktiga anges till, i nu- varande system ca 20,0 milj. dagar och i föreslaget system ca 19,5 milj. dagar. Detta innebär att enligt förslaget antalet tjänstgöringsdagar skulle minska med ca 0,5 milj. Samtidigt ökar emellertid antalet in- och utryckningsdagar med ca 130000. Den närmare sammansätt- ningen av dessa antalssiffror framgår av tabell 34: 1.

För uppgifter om fördelningen av dagantalet för repetitionsutbildning på olika slag av sådan utbildning torde få hänvisas till särskild sammanställning (bilaga H 2).

Kostnadsberäkningarna av förslaget grundas i icke ringa utsträckning på hit- tills använda schabloner för beräkning- ar av vissa kostnader. Schablonerna har emellertid granskats innan de tillämpats på det föreslagna systemet för kontroll av att de förutsättningar på vilka scha- blonerna bygger icke ändrats.

Kostnaderna är beräknade i prisläget maj 1964, dock att löneläget i vissa fall hänförts till första halvåret 1965.

Detaljberäkningarna av kostnaderna är i stor utsträckning, efter anvisningar från utredningen, utförda inom för— svarsgrensstaberna.

Vissa av försvarsgrenscheferna i sam-

band härmed gjorda bedömningar av behovet av förstärkning av vissa utbild— ningsresurser vid försvarsgrenarna har tidigare redovisats liksom också vissa av utredningen i anslutning härtill gjorda överväganden som föranlett utredningen att i vissa fall räkna med lägre kostna— der än vad fö-rsvarsgrenscheferna gjort. I de i det följande redovisade beräk- ningarna har hänsyn tagits härtill.

Armén

Kostnaderna för avlöningar till värn- pliktiga m. fl. kommer vad gäller grund— utbildningen att i stort sett vara oför- ändrade genom att det minskade antalet tjänstgöringsdagar motsvaras av ändra— de utbildningspremier och ökade tjänst- göringspremier medan kostnaderna vad gäller repetitionsutbildningen beräknas öka med 10,7 milj. kronor främst på grund av föreslagen höjning av pen— ningbidrag och premier.

De i huvudsak tjänstgöringsdagsbero— ende kostnaderna under arméns anslag, bortsett från de nyss behandlade värn— pliktsavlöningarna, kommer att minska med sammanlagt 3,1 milj. kronor. Av minskningen avser 1,4 milj. kronor kost- naderna för mathållning och återstoden, 1,7 milj. kronor, bland annat kostnader— na för sjukvård och beklädnad.

Enligt beräkningarna kommer kostna-

derna för avlöningar till aktiv personal m. fl. att öka med 2,0 milj. kronor bero- ende på vissa av de i kapitel 14 (punk- ten 2) nämnda personalökningarna; kostnaderna för övriga personalförstärk- ningar är inräknade i de i det följande upptagna kostnaderna för övningar m. m.

I fråga om kostnaderna för övningar, utbildningsammunition, utbildningsma- teriel och tygmaterielunderhåll räknar utredningen, på sätt angivits i kapitel 14, med en ökning med 21 milj. kronor.

Vissa i kapitel 14 närmare behandla- de engångskostnader om sammanlagt ca 53 milj. kronor har utredningen förde- lat på en sjuårsperiod, varvid på varje år belöper genomsnittligt ca 7,5 milj. kronor.

Tillsammantaget beräknas därför un- der arméns anslag uppkomma en mer- kostnad för år räknat om ca 38,1 milj. kronor.

Härtill kommer arméns andelar av de gemensamma anslagen till familjebidrag och reseersättningar till värnpliktiga m.fl., vilka beräknas komma att öka med 0,8 milj. kronor respektive 1,6 milj. kronor.

På armén belöpande årliga merkost— nader vid ett genomförande av utred- ningens förslag skulle därför utgöra ca 40,5 milj. kronor.

Marinen

VärnpIiktsavlöningsanslaget beräknas öka med 1,2 milj. kronor, varav belö- per på flottan 0,4 milj. kronor och på kustartilleriet 0,8 milj. kronor.

Under övriga tjänstgöringsdagsbero- ende anslag beräknas uppkomma mer- kostnader om sammanlagt ca 0,7 milj. kronor, varav belöpande på flottan 0,3 milj. kronor och på kustartilleriet 0,4 milj. kronor.

Under anslaget till avlöningar till ak- tiv personal m.fl. uppkommer för flot—

tans del en merkostnad om ca 0,6 milj. kronor för i kapitel 20 (punkten 2) nämnda förstärkningar av ordinarie och icke-ordinarie personal för repeti- tionsutbildningen. För kustartilleriets del uppkommer under anslaget till följd av de i kapitel 24 (punkten 2) nämnda förstärkningarna av den ordinarie och icke-ordinarie personalen en merkost- nad om ca 1,0 milj. kronor. Sammanlagt ökar således utgifterna under anslaget med 1,6 milj. kronor.

Under arbetaravlöningsanslaget upp- kommer för anställning av den personal som angivits i kapitlen 20 (punkten 2) och 24 (punkten 2) en merkostnad av 0,7 milj. kronor, varav 0,2 milj. kronor avser flottan och 0,5 milj. kronor kust- artilleriet.

För övningar och fartygsunderhåll er- fordras på sätt närmare angivits i ka- pitlen 20 och 24 en ytterligare medels- anvisning om 4,1 milj. kronor, varav belöper på flottan 2,5 milj. kronor och på kustartilleriet 1,6 milj. kronor.

Tillsammantaget skulle därför under marinens anslag uppkomma en merkost- nad om 8,3 milj. kronor, varav 4 milj. kronor avseende flottan och 4,3 milj. kronor kustartilleriet.

Härtill kommer marinens andel av de gemensamma anslagen till familjebidrag och reseersättningar till värnpliktiga m. fl., vilken ökar med 1,2 milj. kronor respektive 0,2 milj. kronor, varav 0,9 milj. kronor avseende flottan och 0,5 milj. kronor kustartilleriet.

Därjämte kan bedömas uppkomma vissa kostnader för markanskaffning i Karlskronaområdet; kostnaderna här— för har dock icke kunnat bedömas (jfr kap. 20).

På marinen belöpande merkostnader vid ett genomförande av utredningens förslag skulle därför utgöra 9,7 milj. kronor bortsett från kostnaderna för den nämnda markanskaffningen. Härav

avser hälften flottan och hälften kust— artilleriet.

Utöver nu nämnda kostnader kommer kostnaderna för ett genomförande av den villkorliga depåförläggning av vis- sa fartyg och den handelsfartygsskydds— utbildning som icke direkt samman- hänger med utredningens förslag i öv— rigt och som utredningen ansett i vissa avseenden böra bedömas i annat sam- manhang. De årliga kostnaderna härför har uppskattats till 7 milj. kronor res— pektive 0,2 milj. kronor.

Flygvapnet

Enligt beräkningarna uppkommer de största förändringarna under anslaget till avlöningar m.m. till värnpliktiga. Vad gäller grundutbildningen kommer härvid utgifterna under detta anslag för penningbidrag å ena sidan att mins- ka till följd av dels att antalet tjänstgö— ringsdagar minskar, dels att nuvarande höjning av penningbidraget till meniga värnpliktiga efter 304 dagars tjänstgö- ring ersätts med en tjänstgöringspremie samt å andra sidan att öka till följd av den vidgade användningen av premier och vissa höjningar av nu utgående pre- miebelopp. Sammanlagt kommer därför nettoutgiften, vad gäller grundutbild- ningen, under detta anslag att öka med 0,5 milj. kronor. Vad gäller repetitions- utbildningen uppkommer en ökning om ca 0,3 milj. kronor till följd av höjda penningbidrag och premier. Samman- lagt ökar medelsbehovet under anslaget med ca 0,8 milj. kronor.

De tjänstgöringsdagsberoende kostna- derna beräknas till följd av den punkt- vis förkortade grundutbildningen ned- gå med sammanlagt 0,5 milj. kronor, främst avseende mathållning och be- klädnad.

I fråga om anslaget till avlöningar till aktiv personal m. fl. uppkommer en kostnadsökning om ca 0,5 milj. kronor,

föranledd främst av att i kapitel 28 (punkten 2) nämnda 34 befattningsha- vare anställes. Kostnaderna för arbetar- avlöningar ökar med 0,1 milj. kronor, avseende ökad anställning av förråds- personal.

Övningsanslaget behöver ökas med ca 1,0 milj. kronor på sätt angivits i kapi- tel 28. Utgifterna under anslaget till drift och underhåll av flygmateriel m.m. beräknas öka med 0,2 milj. kro- nor främst till följd av ökade kostnader för motorfordonsunderhåll. Kostnader— na under anslaget till anskaffning av flygmateriel m.m. beräknas något öka på grund av anskaffning av handvapen- ammunition. Viss kostnadsökning för anskaffning av blindammunition (för laddning av flygplan) har utredningen ansett under alla förhållanden erforder- lig; kostnaderna härför har därför ej medtagits här.

I övrigt beräknas några större kost- nadsändringar icke uppkomma under flygvapnets anslag.

Härtill uppkommer behov av vissa i kapitel 28 närmare redovisade materiel— anskaffningar, vilka utredningen be- dömt motsvara en årlig kostnad om 1 milj. kronor.

Tillsammantaget skulle därför under flygvapnets anslag uppkomma en mer- kostnad om 3,1 milj. kronor för år.

Härtill kommer flygvapnets andel av de gemensamma anslagen till familje- bidrag och reseersättningar till värn- pliktiga m. fl. För familjebidragens del sker i huvudsak icke någon ändring me- dan för reseersättningarnas del en ök- ning sker med 0,2 milj. kronor.

På flygvapnet belöpande merkostna— der vid ett genomförande av utredning- ens förslag skulle därför utgöra 3,3 mil- kronor för år.

Sammanlagda kostnader

Som tidigare anförts föreligger svårig—

heter att med säkerhet ange vilkaiav beräknade framtida kostnadsändringar för försvarsgrenarnas verksamhet i fred som är att anse som en följd av att det av värnpliktsutredningen föreslagna ut- bildningssystemet genomförs. Med hän- syn härtill väljer utredningen att för- dela de bedömda kostnadsändringarna för en reformerad värnpliktsutbildning på två huvudgrupper.

Den första gruppen omfattar härvid de kostnadsändringar som direkt kan hänföras till utredningens förslag, i hu- vudsak omfattande sådana som är nära beroende av antalet tjänstgöringsdagar, exempelvis kostnader för penningbi- drag, familjebidrag och mathållning. Kostnadsändringar innebär en merkost— nad om sammanlagt ca 15 milj. kronor årligen. Beloppet utgör nettot bland an- nat av en kostnadsökning om ca 13 milj. kronor för förbättring av värnpliktsför— månerna och av kostnadsökningar för en intensifiering av utbildningen och en utökning av repetitionsutbildningen samt av vissa kostnadsminskningar föranledda av att antalet tjänstgörings— dagar nedgår.

Den andra huvudgruppen omfattar kostnadsändringar som utan att vara tjänstgöringsdagsberoende likväl har ett samband med utredningsförslaget men i fråga om vilka svårigheter föreligger att ange storleken beroende på att de in- går i större kostnadskomplex, inom vil- ka kostnadsändringarna icke alltid kan utan vidare hänföras till antingen ut- redningsförslaget eller andra orsaker (jfr även kap. 14). Utredningen upp- skattar, under framhållande av osäker- heten i uppskattningen, att inom den andra huvudgruppen uppkommer mer— kostnader om sammanlagt ca 40 milj. kronor för år. Härav avser ca 5 milj. kronor löner under avlöningsanslag, ca 26 milj. kronor andra löpande kostnader och ca 9 milj. kronor årskostnader för

vissa! engångsanskaffningar, då dessa" fördelas på *lämpligt antal år. Härtill kommer kostnader för viss markanskaff— ning i Karlskrona, vilka icke kunnat be- dömas.

I nu angivna kostnader är icke inräk- nade förenämnda kostnader för villkor- lig depåförläggning av vissa fartyg och för viss handelsfartygsskyddsutbildning sam-t ej heller kostnaderna, ca 7 milj. kronor, för den av försvarets civilför- valtning föreslagna höjningen av famil- jebidraget (jfr kap. 31).

Under de första åren av övergången till det nya utbildningssystemet kommer kostnaderna att vara lägre än i det ut- byggda systemet till följd av att för- kortningarna av grundutbildningen och av de enskilda, i repetitionsutbildningen ingående övningarnas längd genomförs snabbare än ökningen av antalet i repe- titionsutbildningen deltagande värnplik- tiga.

Vid kostnadsberäkningarnas genomfö— rande har utredningens förslag bedömts medföra ett behov av att anställa ytter- ligare omkring 500 personer på sätt när- mare framgär av tabell 3412. De 162 befattningar som i tabellen upptagits för militär personal eller civil tjänsteman— napersonal är av den arten att de enligt utredningens mening kan bestridas av äldre, militär personal. Utredningen vill framhålla att den angivna personalök- ningen bör genomföras successivt med fördelning på flera år.

Värnpliktsutredningen har i kapitel 5 anfört att kostnaderna för att genomföra en reform av värnpliktsutbildningen i princip är av sådant slag att de bör be: stridas inom den kostnadsram som gäl- lande försvarsbeslnt uppdrar. Enligt'uté redningens mening är den föreslagna utbildningsreformen av den" betydelsen för krigsmaktens allmänna krigsduglig— het att den bör ges hög prioritet vid fördelningen ”av krigsmaktens resurser och beredas utrymme inom den genom

Tabell 34:2. Av värnpliktsutredningen uppskattat behov av utökning av den heltids— anställda personalen vid ett genomförande av utredningens förslag (kostnadsberäkning—

underlag)

| Personalkategori Armén Marinen Flygvapnet Tillhopa Militär personal .................. 1) 31 17 *) 48 Militär personal”) eller civil tjänste-j mannapersonal .................. 145 — 17 162 Civil tjänstemannapersonal ........ 100 13 113 Civil arbetarpersonal ............. 150 45 4 199

Summa 395 89 37 522

1) Möjligheterna att tillgodose ifrågavarande behov genom omdisposition av nu befintlig per- sonal har icke kunnat överblickas av värnpliktsutredningen. '-') 16 kompaniofiicerare, 14 underofficerare, 18 underbefäl. 3) Underofficerare och underbefäl. Anm. Behovet av civil tjänstemannapersonal vilket främst avser skrivbiträdespersonal samt arbetarpersonal kan i viss utsträckning tillgodoses genom skrivmånader resp. arbetar- månader.

1963 års försvarsbeslut angivna kost- nadsramen. Det må framhållas, att i de kostnadsberäkningar som låg till grund för nu gällande försvarsbeslut vissa me- del var avsatta för en reform av värn- pliktsutbildningen. I sammanhanget må nämnas för att belysa den bedömda angelägenhetsgraden hos en värnplikts— utbildningsreform av ungefär det slag utredningen föreslår —— att överbefälha- varen i sin år 1965 överlämnade utred- ning om det militära försvarets fortsatta utveckling (ÖB 65) inrymt med visst undantag kostnaderna för en sådan re— form såväl i alternativet »3 600» som i alternativet »3 460». Det senare alter- nativet motsvarar en snävare kostnads- ram än den vilken nu gällande försvars- beslut avser.

2. Några samhällsekonomiska aspekter

Enligt de för utredningen meddelade di— rektiven (kap. 1) bör eftersträvas att få till stånd någon minskning av det sam- manlagda antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. De av utredningen fram- lagda förslagen innebär som tidigare redovisats härvidlag för grundutbild— ningen en minskning med omkring 800 000 och för repetitionsutbildning-

en en ökning med omkring 300 000 tjänstgöringsdagar eller sammanlagt för hela värnpliktsutbildningen en minsk- ning med omkring en halv miljon tjänst- göringsdagar. Det i direktiven angivna önskemålet _ som bland annat torde vara samhällsekonomiskt betingat —— är således uppfyllt.

Nämnda minskning av antalet tjänst- göringsdagar i det föreslagna utbild- ningssystemet minskar belastningen på samhällsekonomien. I samma riktning verkar också den omständigheten att re- petitionsutbildningen enligt förslaget in— nebär kortare övningar än de nuvaran- de liksom också det förhållandet att de föreslagna övningarna bättre än de nu- varande kan ansluta till arbetsveckan.

Å andra sidan är att beakta att såsom nämnts antalet tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning ökar med ca 300 000. Repetitionsutbildning får anses belasta samhällsekonomien mer än en motsvarande volym grundutbildning. Ef- fekten av de förut angivna belastnings- minskande förhållandena begränsas här- igenom. Vidare bör beaktas, att enligt förslaget antalet in- och utryckningsda- gar vilket ej är inräknat i tidigare nämnda dagantal _ ökar med drygt

100 000, huvudsakligen på grund av in- tensifierad repetitionsutbildning. Också detta begränsar effekten av minskning- en av totala antalet tjänstgöringsdagar.

I detta sammanhang bör därjämte er- inras om att utredningsförslaget förut- sätter en utökning av den yrkesanställ- da personalen.

Det bör därutöver beaktas att den fö- reslagna utformningen och inpassningen av värnpliktsutbildningen är så studie- anpassad att belastningen på det civila

utbildningsväsendet torde komma att begränsas. Därigenom torde indirekt an- talet produktiva år, ej minst för de kva- lificerat utbildade, också komma att öka.

Tillsammantaget synes de angivna för- ändringarna innebära att belastningen på samhällsekonomien minskar elle-r möjligen förblir oförändrad. Värnplikts- utbildningens roll i stort i samhällseko- nomien (jfr kap. 7) kommer därmed att i huvudsak förbli den nuvarande.

Mu i)? nam». %! allt-lan.: nh

' : . _ * i ' ”mangden”: r. r ' ' . _, ' .» :J'Hmfw vi; ' ' i —' Ä: » :: _. .u "!= [JH-A'HIJIIB

ll'ål'fll ! . ' A , . .. .

L,. 4).-. |! " nu.-1 ld-

AVDELNING IX

Sammanfattning m.m.

KAPITEL 3 5

Översiktlig jämförelse mellan uppställda önskemål och framlagda förslag

1. Inledning Värnpliktsutredningen har i det föregå- ende redovisat förutsättningarna för en reform av värnpliktsutbildningen, gäl- lande bland annat de resurser som kan påräknas för verksamheten ävensom de önskemål i fråga om värnpliktsutbild- ningen som det ur olika synpunkter an- setts önskvärt att tillgodose. Efter över- väganden av önskemålen har utredning— en i avdelning III av betänkandet an- givit vissa allmänna riktlinjer som ut- redningen ansett sig böra följa vid ut- formningen av värnpliktsutbildningen vid försvarsgrenarna. I avdelningarna IV—VIII av betän- kandet har utredningen därefter sökt att, utgående från de allmänna riktlin- jerna, utforma värnpliktsutbildningen vid de olika försvarsgrenarna liksom också att anpassa värnpliktsförmåner m.m. härefter. Såsom kun-de förutses har härvid de allmänn-a riktlinjerna icke gått att tillämpa fullt ut på alla verk- samhetsområden; 'i många fall har där- för förnyade avvägningar mellan olika önskemål måst göras.

De gjord—a avvägning-arna —— såväl de som legat bakom de allmänna riktlin- jerna som de som måst företas vid för- söken att tillämpa riktlinjerna i kon- kreta lösningar har i några fall måst göras från den förutsättningen att olika militära önskemål stått emot varandra. I andra fall har militära önskemål stått mot civila. I några fall har också olika civila önskemål stått emot varandra.

Som exempel på önskemål som var-it svåra att tillgodose samtidigt kan näm- n-as följande. Möjligheterna att tillgodo- se långsiktsberedskapen begränsas, om stora ökningar sker i fråga om i-nsats- beredskapen. Möjligheterna att förbätt— ra utbildningen begränsas av det i di- rektiven angivna önskemålet att uttaget av tjänstgöringsdagar skall om möjligt minskas. Önskemålet att den militära utbildningen under året med hänsyn till klimatförhållandena står i vissa fall i motsats till vad som studiesocialt och arbetsmarknadsmässigt är önskvärt. De studiesociala önskemålen att få grund- utbildningen inpassad efter studieter- minsindelningen är icke helt förenliga med arbetsmarknadens önskemål om ut- ryckning under våren.

I det följande erinras om de viktigaste av de önskemål som utredningen haft att tillgodose och göres en summering av hur dessa önskemål kunnat tillgodoses i de förslag som framlagts beträffande värnpliktsutbildningen vid de olika för- svarsgrenarna m.m. Härvid må fram— hållas att på de flesta punkter förelig— ger ett orsakssammanhang mellan de resultat som kunnat uppnås och de re- surser som stått till förfogande; detta orsakssammanhang analyseras ej här.

2. Vissa förutsättningar för utformningen av ett framtida värnpliktssystem

Inledningsvis må vid en jämförelse med de utgångspunkter utredningen haft för

sit-t arbete (kap. 1, avd. II) erinras om att utredningsförslagets innebörd med avseende på volymen tjänstgöringsdagar samt kostnaderna vid redovisning här- av i kapitel 34 också jämförts med de förutsättningar i dessa hänseenden som angivits i kapitlen 1 och 5.

Värnpliktstillgångarna

Enligt underlaget till gällande försvars— beslut (jfr kap. 5) skall antalet värn- pliktiga som påbörjar sin militära grund- utbildning. år 1971 utgöra 50200. Den- na siffra svarar också i stort sett mot de tillgångar av värnpliktiga som kommer att föreligga under det närmaste de— cenniet. .

Värnpliktsutredningens huvudförslag förutsätter att nyss nämnda antal ökas med 300 till 50500; ökningen avser närmast flottan. Utredningen bedömer att tillgången på värnpliktiga medger en sådan mindre ökning.

Härtill kommer ett villkorligt behov av värnpliktiga vid flottan vid en even- tuell ökning av depåförläggning av stridsfartyg; utredningen har upptagit detta behov till högst ca 200 värnplikti- ga per år (jfr kap. 17). Värnpliktsut- redningen bedömer att tillgången på värnpliktiga medger även denna ök- ning.

Arbetsmarknadsförhållanden

Från arbetsmarknadshåll har förelegat preciserade önskemål om inpassningen av grundutbildningen under året, när- mast innebärande att grundutbildningen icke borde avslutas under de egentliga vintermånaderna december—februari (jfr kap. 7). I nuvarande system är så fallet med ca 2 500 värnpliktiga. Enligt utredningens förslag kommer av de drygt 50000 värnpliktiga som årligen avslutar sin grundutbildning omkring 3 000 man —— i huvudsak bestående av bemanningsgruppen B vid flottan och

en inryckningsomgång vid flygvapnet att göra detta; utryckningen sker härvid för de allra flesta värnpliktiga strax före jul. Utredningen anser sig härmed i stort sett ha tillgodosett angi- vet önskemål. För sådana värnpliktiga som utrycker strax före jul och för vil- ka svårigheter uppkommer att erhålla ny anställning har utredningen föresla- git vissa särskilda åtgärder (se härom kap. 16).

Som lämplig tid ur arbetsmarknads- synpunkt för fullgörande av repeti— tionsutbildningen har angivits måna- derna november, december, januari, februari och mars. Med utredningens förslag kommer endast en viss del av det årliga antalet krigsförband främst sådana ur armén att fullgöra krigsförbandsövning eller särskild öv— ning under denna tid och då främst un- der vintern. Övrig för arbetsmarknaden lämplig tid är icke lämplig från utbild- ningssynpunkt med hänsyn till väder- leks- och ljusförhållanden. En väsentlig" del av krigsförbandsövningarna kommer i stället att vid samtliga försvarsgrenar vara förlagda till hösten och i viss mån våren, varvid goda utbildningsbetingel- ser för repetitionsutbildning erhålles, bland annat med hänsyn till den inpass- ning som grundutbildningen erhållit och som på ett avgörande sätt bestämts av hänsyn till det civila utbildningsvä— sendet.

Utredningsförslaget innebär vidare, i anslutning till de önskemål som ut- tryckts från arbetsmarknadshåll, att re— petitionsutbildningen i flertalet fall kan anslutas till kalenderveckan med inryck- ning på en måndag och utryckning på en lördag.

Studiesociala förhållanden

I de allmänna riktlinjerna (kap. 9, av— snitt C) har såsom en riktpunkt angi- vits att ingen värnplikt-ig borde, annat

än efter frivilligt åtagande, tas i anspråk för militär grundutbildning under läng- re tid än som inrymmer högst två stu- dieterminer.

Skall detta önskemål tillgodoses, kan grundutbildningen, bortsett från utbild- ning som genomgås efter frivilligt åta- gande, icke vara längre än 15 må— nader. De av utredningen föreslagna utbildningstiderna för grundutbildning överstiger icke, om man bortser från utbildning som genomgås endast efter frivilligt åtagande, denna längd.

För att tillgodose det först angivna önskemålet måste därjämte utbildning- en vara lämpligt inpassad under året. Enligt utredningens förslag kommer grundutbildningen för drygt 46000 värnpliktiga av den till omkring 50 000 värnpliktiga uppgående årskontingen- ten att vara inpassad på ett .sätt som i huvudsak tillgodoser de angivna studie— sociala önskemålen. För återstående omkring 3500 värnpliktiga har detta däremot ej visat sig möjligt och i fråga om dessa värnpliktiga har därför sär- skilda överväganden måst göras.

För omkring 35 000 av nämnda drygt 46 000 värnpliktiga har det lyckats att inplacera utbildningen under den ur studiesocial synpunkt mest fördelaktiga tiden, nämligen mellan den 1 juni ett år och den 31 augusti påföljande år. För omkring 2900 av de 46000 värnplik- tiga har tjänstgöringen förlagts mellan två kalenderårsskiften med utryckning före årsskiftet. Så sker med huvudde- len, närmare 1 300 man, av bemannings- gruppen B vid flottan och en inryck- ningsomgång om ca 1 600 man vid flyg- vapnet. För omkring 8 200 av de 46 000 värnpliktiga kommer utryckning icke som önskvärt vore att ske senast den 31 augusti utan under första hälften av september. Utbildningen är inpassad på dett-a sätt för ca 4500 man tillhö- rande arméns övningstrupper m.fl., ca

1 100 man tillhörande flottans beman— ningsgrupp A och ca 2600 man utgö- rande i stort sett hela utbildningskon- tingenten vid kustartilleriet. —— De två sist angivna lösningarna av grundut- bildningens inpassning under året tor— de för de flesta värnpliktiga som avser att bedriva högre studier vara mindre lämpliga än den som utredningen före- slår för flertalet värnpliktiga. Vid vissa studieinriktningar får olägenheterna med denna inpassning anses vara små. Vid inskrivningen och framför allt vid de militära myndigheternas fördelning av de värnpliktiga på inryckningsom— gångar måste därför studieförhållan- dena förvärnpliktiga söm kan komma. i fråga för här aktuell utbildning närma— re granskas. Utredningen anser sig med denna lösning ha i allt väsentligt till- godosett de studiesociala önskemålen.

I det 'antal värnpliktiga, ca 3 500, vars tjänstgöring icke över huvudtaget an- sluter 'till någon terminsindelning in- går vid flottan underofficerarna i be- manningsgruppen B och en del av be— manningsgruppen C., sammanlagt ca 300 man, samt vid flygvapnet två inryck— ningsomgångar utgörande sammanlagt ca 3200 man. Inpassningen av tjänst— göringen för de nämnda värnpliktiga vid flottan torde i de flesta fall vara olämplig ur studiesynpunkt. Samma är förhållandet med den inryckningsom— gång vid flygvapnet som påbörjar sin grundutbildning i april. Den omgång" däremot som påbörjar grundutbildning—- en i slutet av september torde vara olämplig för många men passar väl till. exempelvis den nuvarande inpassningen av de tekniska högskolornas läroår. Ifråga om dessa värnpliktiga bör på sätt nyss anförts vid inskrivning och fördelning av de värnpliktiga studie-4 förhållandena för de värnpliktiga grans— kas; granskningen blir för dessa värn— pliktiga av särskild betydelse. Utred—

ningen anser sig härmed också för des- sa värnpliktiga ha i allt väsentligt till— godosett de studiesociala önskemålen.

Utredningen vill framhålla att den nu angivna studiesociala anpassningen har kunnat ske endast genom åtgärder som i vissa. fall medför att i och för sig angelägna militära krav icke till alla delar kunnat tillgodoses. Detta gäl- ler bland annat grundutbildningen vid armén av värn—pliktigt underbefäl och värnpliktiga underofficerare och likaså grundutbildningen vid kustartilleriet av de flesta värnpliktiga.

3. Vissa tidigare gjorda allmänna överväganden

Differentieringen av utbildningstidens längd Utredningen har tidigare framhållit att de begränsade resurser som stod till förfogande för utbildningen gjorde det angeläget att genom omdispositioner av dessa söka utnyttja resurserna om möj- ligt bättre än nu samt anvisat vägar härför. Bland annat har härvid räknats med en utvidgad differentiering av ut- bildningstidens längd.

Differentieringen kan ske på olika sätt: mellan befäl och meniga inom en försvarsgren, mellan olika grupper me- niga inom en försvarsgren och mellan samma kategorier värnpliktiga vid olika försvarsgrenar. Ur den enskilde värn- pliktiges synpunkt är av särskilt intresse spännvidden mellan tjänstgöringsskyl- digheterna för olika värnpliktskatego— rier.

I nuvarande system har en differen— tiering skett mellan å ena sidan värn— pliktiga i allmänhet och å andra sidan befälsuttagna värnpliktiga av olika slag. Utredningens förslag innebär vad gäller differentiering-arna av tjänstgörings- skyldigheten mellan nu nämnda katego- rier värnpliktiga i princip inga föränd- ringar. Spännvidden mellan tjänstgö-

ringsskyldigheterna för de olika katego- rierna ändras dock något.

För närvarande har samtliga värn- pliktiga som icke är uttagna för befäls- utbildning eller utbildning i special- tjänst l-ik'a lång sammanlagd utbildnings- tid inom hel-a krigsmakten. Enligt ut- redningens förslag kommer denna inom samtliga försvarsgrenar stora grupp värnpliktiga att delas i två eller flera med sinsemellan olika lång utbildnings- tid. Häri ligger en principiell nyhet i ut- redningens förslag. Också mellan olika försvarsgrenar kommer i motsats till vad nu är fallet att föreligga olikheter mellan likartade grupper icke befäls- uttagna värnpliktiga.

Nu föreligger för de befälsvärnplik- tiga vi3s olikhet i utbildningstid mellan försvarsgrenarna. Denna kommer enligt utredningens förslag att öka.

"Sammanfattningsvis innebär således utredningens förslag att differentiering- en —— sedd såsom olikheten mellan tjäns- göringsskyldigheterna för olika värn- pliktiga —— ökar dels inom försvarsgre- narna såväl mellan befäl och meniga som mellan de menig-a, dels mellan för- svarsgrenarna.

En ökning av differentieringen av utbildningstidens längd skulle i och för sig av några värnpliktiga kunna. upp- fattas såsom en orättvisa. Riskerna för att differentieringen skall uppfattas på detta sätt begränsas dock enligt utred- ningens mening av följande förhållan- den. E'tt klart motiv kan redovisas för den föreslagna differentieringen, näm- ligen att den varit en nödvändig förut- sättning för att väsentliga förbättringar av utbildningen skulle kunna komma till stånd utan en avsevärd utökning av krigsmaktens resurser. Vidare har den ökade differentieringen gjort det möj- ligt att i större utsträckning avpassa ut- taget av tid efter behovet av utbildning. Slutligen tillgodoses genom särskilda

värnpliktsförmåner de värnpliktiga som till följd av differentieringen ålägges förhållandevis lång utbildning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser värnpliktsutredningen att ur den enskildes synpunkt inga berättigade in- vändningar bör kunna resas mot utred- ningsförslaget i denna del.

4. Grundutbildningen För krigsmakten likformig allmänmili- tär utbildning I avdelning III har utredningen _— i syf- te både att öka de värnpliktigas möjlig- heter till försvar -i alla lägen och att un— derlätta omplaceringen av värnpliktiga från ett förband till ett annat -— före- slagit att i all värnpliktsutbildning skul- le inrymmas en för hela krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning om ca 400 timmar. Det sålunda angivna Önske-målet har kunnat tillgodoses vid samtliga försvarsgrenar. Ifrågavarande utbildningsvolym har utan särskilda åt- gärder kunnat inpassas i utbildnings- programmet vid armén och kustartille- riet. Det har vid flygvapnet krävt viss omläggning av utbildningen på detta område och vid flottan en betydlig ut- vidgning av hithörande utbildning.

Befälsutbildningen I avdelning III har utredningen funnit det nödvändigt _ i syfte att förbättra det värnpliktiga befälets förmåga att ut- öva befäl —— att under grundutbildning- en ge de blivande cheferna under en längre sammanhängande period tillfälle att leda och ansvara för förband som till storlek och sammansättning liknar de förband vederbörande skall föra i krig.

Utredningen bedömer att vad gäller armén det angivna önskemålet i huvud- sak tillgodoses genom framlagd-a för- slag.

För underbefälet kommer i det fram-

lagda förslaget enligt alternativet vår- utryckning möjligheterna att ge de un- derbefälsuttagna den förutbildning som behövs före de första utbildningsavsnit- ten att nedgå i den mån utryckningen sker tidigare än den 30 april. Sådan ti- digare utryckning bedöms dock bli nöd- vändig endast för ett tämligen litet an- tal förband. I alternativet sommar-ut- ryckning föreligger däremot icke des- sa olägenheter liksom ej heller i höst- utryckningsalternativet.

Grundutbildningen till värnpliktig un- derofficer kommer genom den föreslag- na ordningen i allt väsentligt att mot- svara de uppställda önskemålen. Detta result-at har emellertid kunnat nås en— dast genom den föreslagna, i och för sig icke önskvärda delningen av un- derofficersutbildningen.

I grundutbildningen till värnpliktig officer inryms —— under tiden för under- officersutbildningen —— praktisk trupp- tjänst. Utredningen har med hänsyn härtill ansett det möjligt att ur den egentliga officersutbildningen utesluta sådan tjänstgöring. Härigenom kan den förkortning av officersutbildningen som utredningen av rekryteringsskäl ansett nödvändig åstadkommas. Utredningen räknar därför med att utbildningen till värnpliktig officer —— trots den före- slagna förkortningen -— skall kunna motsvara de krav som uppgiften ställer.

I sammanhanget må framhållas att vissa krigsförband utbildas först i sam— band med omskolning under repetitions- utbildning; så är fallet exempelvis med vissa underhållsförba—nd. Möjligheterna till angiven principiell uppbyggnad av den praktiska befälsutbildningen under grundutbildningen är därmed i dessa fall begränsade.

Vid flottan kommer enligt utredning- ens förslag tjänstgöringen för den sjö— tjänstgörande personalen att väl anslu- ta till de huvudlinjer för befälsutbild-

ningens anordnande som inledningsvis angivits. Genom den föreslagna över- föringen av viss personal från special- tjänstuttagning till befälsuttagning torde också bättre garantier vinnas att det blivande befälet besitter befälslämplig- het. För landtjänstgörande befäl, som redan under grundutbildningen utb—il— d'as direkt för krigsplacering i landför- band innebär den föreslagna perioden av tillämpad utbildning under tredje kvartalet möjlighet att förverkliga det inledningsvis angivna önskemålet om praktisk trupptjänst under tillämpade former. '

Vid kustartilleriet svarar det fram- lagda förslaget mot ,de inledningsvis an— givna önskemålen, varvid beträffande möjligheterna att bedriva utbildningav värnpliktiga officerare föreligger sam- ma förhållande som nyss angivits för ar- mén. ' . Vid flygvapnet kommer underbefäls- utbildningen enligt utredningens för- slag att, vad gäller de tekniska färdig— heterna, väl svara mot vad som inled— ningsvis anförts. Den tillämpade ut- bildningen bedömer utredningen ihu- vudsak svara mot de inledningsvis an- givna önskemålen. Utbildningen av värnpliktiga underofficerare och offi- cerare enligt förslaget kan däremot en- dast i vissa avseenden anses svara mot de angivna önskemålen, beroende på att de förband vari denna personal är krigsplacerad i stor utsträckning rekry- teras med personal som omskolats i samband med repetitionsutbildningen och därför svårligen kan organiseras under grundutbildningen, i vart fall ic- ke till en styrka som svarar mot krigs- organisationens. Den olägenheten kan — liksom fallet är med de tidigare nämnda underhållsförbanden vid ar- mén —— icke undvikas med nuvarande uppbyggnad av krigsorganisationen.

Utbildning i mobilisering Utredningen har i avdelning III anfört att i grundutbildningen av de värnplik- tiga borde särskilt för befälet inrym- mas utbildning i mobilisering. I de av utredningen framlagda förslagen för de olika försvarsgrenarna har tid avsatts för denna verksamhet vid utbildning— en av värnpliktiga underofficerare och officerare. Utredningen har därjämte förutsatt att i övrig utbildning anknyt- ning ofta skall ske till de förhållanden som råder vid mobilisering. Härigenom bedömer utredningen att problemen kring mobiliseringen skall bli i erfor- derlig utsträckning belysta redan under grundutbildningen.

5. Repetitionsutbildningen Samträningen av förbanden

I fråga om repetitionsutbil—dningen har utredningen i kapitel 9 angivit att re— petitionsutbildningen i princip borde ske i krigsförband och att krigsförban- den inom alla försvarsgrenar borde övas vart fjärde år, i vissa fall med yt- terligare övning däremellan. Härvid har också behovet av viss likformig— het i repetitionsutbildningssystemet in- om krigsmakten understrukits. De av ut— redningen för de olika försvarsgrenarna framlagda förslagen härvidlag bygger samtliga på att övningarna i krigsför— band i princip skall anordnas på nämnt sätt; enligt utredningens mening har en- hetlighet i detta hänseende kunnat nås utan mera väsentligt eftersättande på någon punkt av önskemålen inom de en- skilda försvarsgrenarna.

Av gjorda avsteg från nämnda princip må nämnas att utredningen undantagit helt eller delvis från genomförande av krigsförbandsövning ett mindre antal förband. Avstegen har betingats dels av

ekonomiska skäl i vidsträckt mening, dels av svårigheten att på ett menings- fyllt sätt öva vissa förband. Utredning- en bedömer att avstegen icke väsentligt påverkar krigsmaktens möjligheter att verka i krig, särskilt icke i ett krigs be- gynnclseskede.

De värnpliktigas färdigheter i krigsbe- fattningen Den nyssnämnda intensifieringen av re- petitionsutbildningsverksamheten kom- mer också enligt utredningens mening i huvudsak att ge den förbättring av de värnpliktigas färdigheter i krigsbefatt- ningen som utredningen i avdelning III kapitel 9 angivit som nödvändig.

De avsteg som i angivet avseende gjorts innebär främst att personal krigs- placerad i vissa slag av förband, som nyss nämnts, icke övas. Härtill kommer att värnpliktiga under den tid de utgör personalreserv eller har uppskov övas endast i undantagsfall. Utredningen be- dömer att dessa inskränkningar inne- bär nackdelar ur användbarhetssyn- punkt men att de totalt sett icke för- sämrar krigsmaktens förmåga att lösa uppgifterna omedelbart efter mobilise- ring.

Utbildning för tillgodoseende av mobili- seringsberedskapen Utredningen har i kapitel 9 framhållit att mobiliseringsberedskapen borde för- bättras, vad gäller utbildningen, genom att i ännu större utsträckning än hit— tills skett anordna övningar i mobili- sering i anslutning till krigsförbands- övningarna; en förutsättning härför är att repetitionsutbil-dningen sker i krigs- förband. Utredningen har vidare i ka- pitel 9 framhållit som önskvärt att vid samtliga försvarsgrenar mobiliserings— beredskapen förbättrades genom infö- rande av särskilda mobiliseringsövning-

ar. Slutligen har utredningen i detta sammanhang angivit att en prövning av rustningsnormerna för flottans far- tyg tedde sig som angelägen.

De av utredningen i avdelningarna IV—VII framlagda förslagen rörande krigsförbandsövningar, särskilda öv- ningar och mobiliseringsövningar till- godoser i allt väsentligt de angivna öns- kemålen i fråga om utbildningen. Till- komsten av särskilda övningar minskar härvid i flera fall behovet av speciella mobiliseringsövningar. I fråga om rust— ningsvolymen för flottans fartyg in- rymmer utredningens förslag en möjlig- het, såvitt ankommer på värnpliktsut- bildningen, till ökning härav genom s. k. villkorlig depåförläggning av vis- sa fartyg, vilken skulle höja fartygens mobiliseringsberedskap.

6. Insatsberedskapen och utbildningssystemet

Inledningsvis må erinras om att det all- männa kravet från överbefälhavaren rö- rande insatsberedskapen i framtiden, så- dant detta krav angavs med utgångs— punkt i det gällande försvarsbeslutet, var att den hittillsvarande insatsbered- skapen i stort icke borde försämras och helst något förbättra-s.

Det av utredningen framlagda försla- get innebär i fråga om insatsberedska- pen, vad gäller grundutbildningen vid armén för huvuddelen av förbanden ing- en betydande förändring av insatsbe- redskapen, dock att en vis förstärkning sker genom att förbanden under grund- utbildningens slutskede är mer krigs- mässigt organiserade än nu är fallet. Genom att utredningens förslag inrym- mer möjlighet att förlägga utbildning- en för vissa delar av armén till andra tider än för huvuddelen, föreligger där- jämte liksom hittills möjlighet att kun- na disponera insatsberedda arméför-

band under grundutbildning även som- martid. Den föreslagna repetitionsut- bildningen ger genom att antalet var— je år övade krigsförband blir fler — ehuru övningarna blir kortare _ en större möjlighet att anpassa tillgången på insatsberedda förband efter tillfälli— ga behov. Tillkomsten av mobiliserings- övningarna förbättrar främst mobilise- ringsberedskapen men kan i form av mönstringsövningar efter inkallelse ock- så vid behov inom betydelsefulla områ- den momentant avsevärt höja insatsbe- redskapen. Tillsammantaget finner ut- redningen att dess förslag beträffande armén innebär en viss förbättring av möjligheterna att åstadkomma insats- beredskap.

För flottan innebär förslaget, att till- gången på insatsberedda fartyg och sjö- gående förband under grundutbildning och repetitionsutbildning sammanlagt nedgår något och ges en något ändrad fördelning under året. Tillgången på kustbevaknings- och basförband kom- mer under vissa delar av året att öka. Tillsammantaget innebär enligt utred- ningens mening förslaget ej några stör— re ändringar av flottans möjligheter att upprätthålla insatsberedskap.

För kustartilleriet innebär förslaget att grundutbildningskontingenten ge- nom den grundläggande krigsförbands- utbildningen ges en fastare organisa- tion än nu. Insatsberedskapsvärdet hos denna under sommaren kommer därför att öka. Förkortningen av grundutbild- ning bedöms ej ha nämnvärd betydelse för insatsberedskapen. Genom att an- talet övade krigsförband blir större för år räknat, ökas ehuru i begränsad utsträckning möjligheterna att anpassa tillgången på insatsberedda styrkor ef- ter tillfälliga behov. Tillsammantaget innebär enligt utredningens mening för- slaget någon förbättring av insatsbered- skapen vid kustartilleriet.

Vid flygvapnet kommer för grundut- bildningens del tillgången på basperso- nal, i den mån denna utgörs av värn- pliktiga, att något nedgå under vissa, kortare perioder av året. Tillgången på tillfälligt krigsorganiserade bas— och stridsledningsförband kommer däremot att öka till såväl antal som kapaci- tet. Tillgången på insatsberedda flyg- förband påverkas icke av utredningens förslag. Tillsammantaget kommer enligt förslaget insatsberedskapen vid flygvap- net att bibehållas såsom nu.

Mobiliseringsövningar tillkommer, förutom som nämnts vid armén, även vid marinen och flygvapnet och ökar i någon mån möjligheterna att höja in- satsberedskapen vid dessa försvarsgre— nar; betydelsen av dessa övningar får dock anses vara förhållandevis mindre vid sistnämnda försvarsgrenar än vid armén.

En närmare redogörelse för de för- ändringar i tillgången på insatsberedda styrkor som förslaget innebär lämnas i särskild sammanställning (bilaga Hö).

För krigsmakten som helhet kommer enligt värnpliktsutre-dningens bedöman— de genom de framlagda förslagen möj- ligheterna att förfoga över insatsbered— da styrkor att något förbättras. Utred- ningen finner det för insatsberedska- pen vara av särskild betydelse att syste- met ger såväl volyms— som tidsmässigt större anpassbarhet än tidigare ord— ning. Härtill bidrar ej minst den före- slagna reformeringen av repetitionsut- bildningsverksamheten.

Värnpliktsutredningen vill som sin sammanfattande bedömning av de re- sultat som med det framlagda förslaget bör kunna uppnås ange följande.

Den långsiktiga beredskapen höjs på- tagligt. Utredningen fäster härvid sär— skild vikt vid följande. Grundutbild-

ningen av det värnpliktiga befälet kom- mer att förbättras. Samtliga värnplik- tiga kommer att såsom en grund cr- hålla en för hela krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Repetitions- utbildningssystemet vid armén och kust- artilleriet kommer att intensifieras ge- nom oftare återkommande övningar. Repctitionsutbildning i krigsförband kommer att införas också vid de delar av krigsmakten flottan och flygvap- net där sådan hittills ej förekommit. övningsintensiteten kommer härvid att motsvara den som föreslagits för ar- mén och kustartilleriet. Utredningen bedömer att med föreslaget utbildnings- system krigsförbanden inom samtliga försvarsgrenar kommer att få en till— räckligt god användbarhet omedelbart efter mobilisering.

Genom den allmänna intensifiering— en av repetitionsutbildningen liksom ge- nom vissa särskilda åtgärder av täm- ligen begränsad omfattning — främst tillkomsten av de speciella mobilise- ringsövningarna —— förbättras mobilise— ringsberedskapen väsentligt.

Möjligheterna att vid behov höja in- satsberedskapen ökas.

De angivna förbättringarna har kun-

nat nås med iakttagande av de ekono- miska gränser som gällande försvarsbe- slut uppdrar liksom också i huvudsak med den värnpliktsstyrka under grund- utbildning som försvarsbeslutet förut- sätter. För att kunna nå angivna mål med föreliggande resurser har sträng hushållning måst ske; bland annat har en differentiering av utbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet blivit nödvändig.

Förslagen till förbättringar har ut- formats under beaktande av samhälls- ekonomiska och arbetsmarknadsmässi- ga synpunkter. Detta kommer till ut- tryck i en minskning av det totala an- talet tjänstgöringsdagar och en förkort- ning av de i repetitionsutbildningen in— gående övningarnas längd. Mycket stor hänsyn har vid förslagens utformning tagits till studiesociala förhållanden, vilket främst kommer till uttryck i den inpassning under året av grundutbild- ningen som föreslås för de flesta värn- pliktiga. De värnpliktssociala hänsyn som tagits har bland annat kommit till uttryck i förslagen till förbättringar av värnpliktsförmånerna under repetitions- utbildningen.

KAPITEL 36

Sammanfattning

A. Direktiven m.m. (Kapitel 1) I direktiven för värnpliktsutredningen anförs, att det hittillsvarande värn- pliktsutbildningssystemet vid armén och kustartilleriet med repetitionsövningar i krigsförband samt med befälsövningar visat sig vara av stort värde icke minst med hänsyn till att vår beredskap byg- ger på snabb mobilisering och omedel- bar funktionsduglighet av förbanden. Erfarenheterna visar emellertid, heter det vidare, på behovet av reformer. Också andra skäl talar emellertid enligt direktiven för en översyn av de värn- pliktigas utbildningstid och dennas för- delning. Bland annat bör härvid beaktas utvecklingen på det militära området under de senaste åren, kraven på en ef- fektiv beredskap —— varvid kuppbered- skapen särskilt nämns — utvecklingen inom samhällslivet i övrigt främst på skolväsendets och yrkesutbildningens område, den demografiska utvecklingen samt samhällsekonomiska och stats- finansiella aspekter.

Direktiven anger vidare, att vid ut- formningen av förslaget bör eftersträvas att få till stånd någon minskning av det årliga totala antalet tjänstgöringsdagar. Som ett medel att under nämnda förut- sättning tillgodose nytillkomna utbild- ningsbehov anvisas i första hand en yt- terligare differentiering av utbildnings- tidens längd mellan olika grupper värn— pliktiga. Därvid bör även uppmärksam-

mas de värnpliktssociala konsekvenser- na av en sådan differentiering, exempel- vis med avseende på värnpliktslönen m. m.

B. Utvecklingen intill nuvarande tid

1. Värnpliktens utveckling i Sverige (Kapitel 2)

Här må endast kort erinras om att nu- varande system för utbildning och ut- nyttjande av de värnpliktiga i flera hän- seenden alltjämt är grundat på 1941 års värnpliktsbeslut. Bland de viktigare för- bättringar som skett av systemet sedan år 1941 kan nämnas införandet av repe- titionsövningar i krigsförband vid ar- mén år 1950 och vid kustartilleriet år 1952, tillkomsten av befälsövningar i anslutning till repetitionsövning år 1952 samt tillkomsten av särskilda befäls- övningar år 1960.

2. Nuvarande värnpliktssystem Nuvarande värnpliktsutbildning består i stort av grundutbildning1 och i flertalet fall repetitionsutbildningl. Grundutbildningens syfte är att ut- bilda den värnpliktige enskilt och i för— hand så att han senast vid utryckningen kan krigsplaceras i den befattning han utbildas till. Repetitionsutbildningens syfte är att

1 För definition härav, se kapitel 1, avsnitt

vidmakthålla och fortlöpande moderni- sera de under grundutbildningen för- värvade kunskaperna och färdigheterna samt att vid behov möjliggöra omskol- ning till ny befattning.

Armén (Del av kapitel 10)

Den nuvarande grundutbildningen vid armén är av följande längd för olika kategorier värnpliktiga, nämligen för värnpliktiga i allmänhet 304 dagar, för underbefälsuttagna värnpliktiga 324 da- gar, för underofficersuttagna värnplik- tiga 450 dagar och för officersuttagna värnpliktiga 630 dagar. För värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst - gäller särskilda bestämmelser.

Uttagning till officersutbildning sker sedan år 1950 efter frivilligt åtagande bland de till underofficersutbildning ut— tagna. Övrig uttagning sker oberoende av om den värnpliktige är villig genom- gå utbildningen eller ej.

Vid arméns huvuddel påbörjar de värnpliktiga grundutbildningen under våren eller sommaren (jfr bild-2.10: 1). Denna inpassning är vald för att ge för utbildningen lämpligaste klimatförhål- landen. Möjligheterna att genomföra grundläggande utbildning med gott re- sultat är störst under sommaren. Under hösten och vintern, då förbandsutbild- ning upptar största delen av tiden, är det möjligt att för denna utnyttja ter- räng utanför militära övningsområden. Inpassningen möjliggör vinterutbildning enskilt och i förhand. Utbildningen av- slutas för flertalet värnpliktiga i mars. —— Underofficersuttagna värnpliktiga fortsätter, sedan övriga värnpliktiga av- slutat sin grundutbildning, utbildningen under ytterligare fem månader. Offi- cersuttagna värnpliktiga genomgår ef- ter plutonchefsskolan en_kadettskola om sex månader med alternativt vinteri el-

ler sommarlinje. Sommarlinjen kan va- ra uppdelad på två somrar.

För mindre del av armén _— vissa öv- ningstrupper m. m. —— är utbildningen inpassad på annat sätt, beroende på att behovet av övningstrupp för arméns centrala skolor är störst under somma— ren. Övningstrupperna måste då kunna genomföra övningar i förband. Detta leder till att flertalet övningstrupper måste påbörja grundutbildningen under senhösten och avsluta den på sensom— maren eller-förhösten påföljande år.

Andra tider förekommer för smärre styrkor.

Nuvarande system för repetitionsut- bildning vid armén omfattar repetitions- övningar med anslutande befälsövningar samt sär-skilda befälsövningar.

Övningsskyldigheten för den värn- pliktige framgår av tabell 36: 1.

Repetitionsövningar med anslutande befälsövningar genomförs i krigsför— band. Förbanden övas vart sjätte år.

Särskilda befälsövningar genomförs vid. fältförband.

Tabell 36: 1. Nuvarande omfattning vid armén av den värnpliktiges skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning

Repeti- tionsöv— Särskild ning med befäls-. Värnplikts- anslutan— övning Summa grupp de befäls- (övningar (dagar) . övning och (övningar dagar) och dagar) Menig ..... 3 x 30 —— 90 Unclerbefäl1 3 x 40 _— . 120 * Underoff.1 3 x 40 2 x 15 150” Officer1 ... 3 x 40 2 x 15 150

1 Dels värnpliktig som utbildats för sådan befattning, dels värnpliktig som utan att ha

' utbildats för befattningen likväl krigsplacerats

i densamma.

Marinen: Flottan (Del av kapitel 15)

Den nuvarande grundutbildningen vid flottan är av följande längd för o1ika kategorier värnpliktiga, nämligen för värnpliktiga i allmänhet 394 dagar, "för underbefälsuttagna värnpliktiga 444 da— gar, för underofficerSuttagna värnplik- tiga 450 dagar och för officersuttagna värnpliktiga 630'dagar. För vissa värn- pliktiga med civil sjöbefälsutbildning liksom för värnpliktiga uttagna för ut- bildning i specialtjänst gäller särskilda bestämmelser.

Utbildningstiden är principiellt så an- " ordnad att de värnpliktiga efter'till- räckligt lång skolmässig utbildning'i land skall kunna tjänstgöra ett år' 1' följd på fartyg. ' ' Uttagning till officersutbildning är fri- villig. övrig uttagning sker med tvång.

Uthildningsköntingenten är uppdelad i två sinsemellan tidsförskjutna om- gångar — bemanningsgrupperna A och B (jfr bild 15: 2) —— för att stridsdug— liga enheter skall kunna stå till förfo- gande året om samt med hänsyn till belastningen på utbildningsorganisatio- nen.

Bemanningsgruppen A bemannar de större stridsfartygen. På dessa sker be- sättningsbyte i mitten av oktober. Be— manningsgruppen B bemannar de mind- re stridsfartygen. Dessa fartyg byter be- sättning i februari.

En viss tidsförskjutning sker även vid besättningsbytena inom bemannings- grupperna så att fartygen icke byter hela värnpliktsbesättningen samtidigt. Systemet medger att varje rustat fartyg kan bedriva övningar kontinuerligt un- der hela året.

Repetitionsövningar eller däremot svarande utbildning förekommer endast för värnpliktiga officerare "och under-

officerare med normalt 90 dagar för- delade på tre övningar samt för tidigare aktivt befäl av alla grader. Särskilda befälsövningar förekommer ej.

Marinen: Kustartilleriet (Del av kapitel 20)

Den nuvarande grundutbildningen vid kustartilleriet är av samma längd som den vid armén, dock att utbildnings- tiden'för'värnpliktiga i allmänhet för- kortats"till"290 dagar för att på ett lämp- ligt sätt kunna inpassa utbildningen av dessa värnpliktigaimed hänsyn till jul-, nyårs-OCh trett'ondedagshelgerna. Kustartilleriets grundutbildning mås- te; med undantåg'för det inledande ske-

det, äga rum då tillgång finns till öppet

vatten. Utbildningen bör 'för att möjlig- 'göra samövningar med flottan kulmi-

nera på s'énsommaren och förhö'sten. Med 'liänsyii härtill påbörjas" grundut- bildningen på hösten och vintern samt avslutas påföljande sensommar eller höst (jfr bild 21:1).

Systemet för repetitionsutbildning omfattar repetitionsövningar med all- sluta'nde befälsövningar samt särskilda befälsövningar av samma längd och an-

'tal som vid armén.

Flygvapnet (Del av kapitel 25)

Den nuvarande grundutbildningen vid flygvapnet är av följande längd för oli- ka kategorier värnpliktiga, nämligen för flertalet värnpliktiga i allmänhet 364 dagar, för ett litet antal värnpliktiga i allmänhet (sådana i luftbevaknings- tjänst) 304 dagar samt för underoffi- cersuttagna värnpliktiga 450 dagar. Be- hovet av underbefäl tillgodoses genom att vissa värnpliktiga i allmänhet inom ramen för den utbildningstid som eljest gäller för värnpliktiga i allmänhet ut-

bildas till underbefäl. Möjlighet till ut- tagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga officerare föreligger; någon sådan uttagning har dock icke ägt rum under senare år. För värnplik— tiga uttagna för utbildning i special- tjänst gäller särskilda bestämmelser.

Flertalet av de värnpliktiga år för— delade på fyra sinsemellan tidsförskjut- na, ungefär lika stora utbildningsom- gångar (jfr bild 25: 1). Härigenom 'till- godoses ett önskemål om jämn tillgång på yrkesutbildade värnpliktiga under hela året. En sådan tillgång är en för- utsättning för en rationell utbildning av den flygande personalen, vilken utbild- ning är av avgörande bety delse för flyg- vapnets användbarhet. Samtidigt till- godoses ett behov av ständigt insats- beredda styrkör.

Den nuvarande repetitionsutbildning- en vid flygvapnet omfattar repetitions- övningar med anslutande befälsövning— ar samt särskilda befälsövningar

övningarna genomförs ej i krigsför- band. . ' ' '

övningsskyldigheten för den värn- pliktige framgår av tabell 36: 2. Tabel- len a'vser värnpliktiga som påbörjat första tjänstgöring vid flygvapnet efter den 1 februari 1952.

3. Påtalade brister i nuvarande värnplikts- utbildning m.m.

(Kapitel 3)

Det nuvarande värnpliktsutbildnings- systemet har i många hänseenden an- setts vara ändamålsenligt. Det har emel- lertid gjorts gällande att systemet — främst med hänsyn till, den utveckling som skett och kunde förväntas ske på det militära området -— vore i behov av förbättringar i olika avseenden. De mi- litära myndigheterna har härvid i an- slutning till redovisning under åren 1960—1962 äv konkreta förslag till för- bättringar-bland annat framhållit föl- jande, som sedermera beroende på de ytterligare undersökningar och över- väganden'som ägt rum'li anslutning till värnpliktsutredningens"arbete dock i flera hänseenden modifierats.

För arméns del har härvid behovan— setts föreligga främst av förbättrad .be— fälsutbildning och av att repetitions- övningarna för det enskilda krigsför- bandet skulle anordnas oftare än vart sjätte år.

För flottans del har önskemål före- legat om att förkorta rustningstiderna för vissa fartyg genom att förlägga far- tygen rustade men endast delvis beman-

Tabell _36: 2. Nuvarande omfattning vid flygvapnet av den värn- pliktiges skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning

Rep etitionsövning Sååå??? .. . med anslutande . . Summa Varnphkts grupp b efälsövning (60531: ggar (dagar) (ovmngar och dagar) och dagar) Menig: i luftbevakningstjänst 2>( 30 + 2x 15 . 90 i annan tjänst1 ...... 1 x 30 eller 2 X 15 _ — 30 Underbefäl' .......... 1 X 40 40 UnderofficerI ......... 3 x 40 2 x 15 150

1 Det helt övervägande antalet meniga. ' Dels värnpliktig som utbildats för sådan befattning, dels värn- pliktig som utan att ha utbildats för befattningen likväl krigsplace- rats i densamma.

nade 1 depå och att införa repetitions- övningar för såväl fartyg som landför- band.

För flygvapnets del har önskemålen främst avsett att få till stånd ett utbild- ningssystem, i vilket repetitionsövning— arna i motsats till vad nu är fallet ge- nomförs i krigsförband.

De angivna önskemålen har givit upp- hov till vissa inom försvarsgrensstaber- na utarbetade, preliminära utkast med förslag till förbättringsåtgärder, i hu- vudsak uppgjorda med förutsättningen att den sammanlagda volymen tjänst- göringsdagar icke skulle ökas.

C. Vissa förutsättningar för utform- ningen av den framtida värnplikts- utbildningen

l. Krigets ändrade kanktlr

(Kapitel 4)

Kriget har främst genom utnyttjande av den moderna tekniken ändrat karaktär i två väsentliga hänseenden.

För det första har kriget fråri'att mh- gare huvudsakligen ha varit en'kamp mellan väpnade styrkor kommit att om- fatta även övriga delar av samhället. Krigshandlingar kan härvid komma att riktas icke blott mot de egentlig-a stri— dande förbanden utan även mot krigs- maktens staber och underhållsorgan samt mot civila objekt, exempelvis för- sörjnings— och produktio'nsapparaten.

Det har också kommit att föras med nya " vapen, i vissa fall sådana avsevärt kraf- tigare eller med helt andra verkningar än man tidigare räknat med. Exempel härpå är atomstridsmedel, kemiska stridsmedel och psykologiska strids- medel. Kriget har genom den angivna utvecklingen blivit totalt.

För det andra har den militära kraft- mätningen till lands från att tidigare ha skett inom tämligen begränsade krigs-

skådeplatser kommit att utsträckas till ytor som omfattar hela stater eller vä— sentliga delar därav. Samtidigt har det blivit möjligt att inleda och utkämpa striden allt snabbare. Möjligheterna till kuppanfall har ökat.

Det totala kriget ställer enligt värn— pliktsutredningens mening ytterligare krav på krigsmakten i två hänseenden som det ankommer på utredningen att beakta. Krigsmakten måste för det förs— ta vara beredd att i sin militära verk- samhet motstå de nya stridsmedel som kan komma att insättas. Härav föranlett behov av utbildning, exempelvis i fråga om skydd mot atomstridsmedel, måste tillgodoses. Krigsmakten måste för det andra kunna insätta militära förband _— exempelvis fältarbetsförband och sjuk— vårdsförband _ för att lösa rent civila uppgifter, exempelvis sådana som nor- malt "ankommer på civilförsvaret att lösa. Utredningen bedömer emellertid att särskild utbildning för att läsa dessa uppgifter icke: är nödvändig.

Den ändrade karaktären hos den mi- litära krigföringen får enligt utredning- en konsekvenser för ”värnpliktsutbild- ningen. ' 3'

"Utvecklingen mot en strid över ytan och det snabbare tempot i striden med- för sålunda att högre krav måste ställas på befälets förmåga såväl när det gäller att fatta beslut som när det gäller att, även under'svåra förhållanden, genom—

' fdriva besluten.

Utvecklingen mot en strid över ytan medför vidare att alla förband, obero— ende av art, måste kunna ingå som de- lar av ytförsvaret. Alla värnpliktiga måste därför få en sådan militär utbild— ning som sätter dem i stånd att effektivt medverka härvid.

Det snabbare tempot i striden medför att de enskilda befattningshavarna mås— te kunna lösa sina uppgifter med större snabbhet och precision än tidigare.

Motsvarande gäller också förbanden, vilket framför allt ställer krav på att förbanden fortlöpande är väl samträ— nade.

Den ökade risken för ett snabbt krigs- öppnande medför slutligen att större vikt måste läggas vid att både de en- skilda och förbanden har god förmåga att genomföra en mobilisering snabbt.

2. 1963 års försvarsbeslut (Kapitel 5)

Värnpliktsutredningen bygger sina över- väganden om en reform av värnplikts- utbildningen på den organisatoriska grund, som 1963 års försvarsbeslut ger.

Försvarsbeslutet avser i första hand budgetåren 1963/67. Anskaffningsverk- samheten för tiden därefter skall emel- lertid tills vidare inriktas på ett sätt som ansluter till den kostnadsram för försvaret som gällt under perioden 1963/ 67. En reform av värnpliktsutbildning- en kan i full omfattning bli genomförd först efter nämnda period och bör en- ligt utredningens mening bli bestående åtminstone fram emot slutet av 1970- talet. Den bör således ha en mera lång- siktig prägel än försvarsbesluten och måste därför utformas så att den vid behov kan anpassas till andra kostnads- ramar för försvaret än den nu gällande.

I fråga om försvarsbeslutets innehåll pekar utredningen bland annat på föl- jande förhållanden.

Försvarsbeslutet innebär i huvudsak ingen förändring av krigsmaktens struk- tur och storlek utan en fortsatt utveck- ling och modernisering efter linjer som tidigare följts. En förutsättning för krigsmaktens verksamhet skall alltjämt vara en allmän värnplikt där alla vapen- föra ges vapenutbildning. Några avse- värda ändringar i fråga om de krav krigsmakten måste ställa på de värn- pliktigas antal medför försvarsbeslutet

icke. Beträffande de. värnpliktigas ut— bildning har eftersträvats en omlägg- ning av utbildningssystemet som i högre grad än tidigare säkerställer förbandens krigsanvändbarhet omedelbart efter mo- bilisering. ,.

I förarbetena till försvarsbeslutet äg- nades stor uppmärksamhet åt den grundsyn på beredskapen, som ansågs böra prägla krigsmaktens utformning i framtiden. I detta sammanhang har bland annat innebörden av de fredstida beredskapsformerna långsiktig bered- skap, mobiliseringsberedskap, insats- beredskap, ineidentheredskap och kupp- försvarsberedskap behandlats. I den or- ganisation av försvaret, som försvars— beslutet tar sikte på, skall grunden i beredskapssystemet utgöras av hög lång- siktig beredskap och mobiliseringsbe- redskap. Insatsberedskapen avses skola upprätthållas inom ramen för en utbild- ningsverksamhet, som främst är avpas- sad med hänsyn till den långsiktiga be- redskapen. Riskerna för ett kuppartat inlett anfall bedöms dock efter hand öka och det har därför ansetts önskvärt att insatsberedskapen förbättras i vart fall om så kan ske utan men för den långsiktiga beredskapen.

3. Krigsmakten behov och tillgångar av värnpliktiga, m.m.

(Kapitel 6)

Behov. Tillgångar. Förvaltning 1954 års utredning rörande totalförsva- rets personalbehov har tidigare vid jämförelse mellan totalförsvarets till- gångar och behov av värnpliktiga—kom- mit till den slutsatsen att tillgångarna på utbildade värnpliktiga år knappa i förhållande till behoven och att denna situation bedöms bli rådande under överskådlig tid. Orsaken till denna knapphet är att antalet 18-åringar under senare delen av 1940-talet och under

1950-talet varit litet. Värnpliktsutred- ningen har vid sina bedömningar av frågan _— varvid bland annat hänsyn tagits till personalbehoven i den krigs— organisation som 1963 års försvarsbeslut möjliggör i början av 1970-talet och till nya befolkningsprognoser — funnit att den nämnda slutsatsen alltjämt äger gil- tighet. Utredningen har härvid på vissa punkter modifierat normerna för beräk— ningen av personalreservens storlek. Värnpliktsutredningen fäster upp— märksamheten på följande förhållande. Krigsmaktens tillgångar och behov av värnpliktiga påverkas av statsmakternas tidigare beslut, att den årliga kontingen— ten av värnpliktiga under grundutbild- ning skall hållas i huvudsak konstant vid omkring 50 000 värnpliktiga för år trots att antalet årligen inskrivna värn— pliktiga växlar kraftigt beroende på för- ändringar iifödelsetalen. För att hålla utbildningsköntingenten i huvudsak konstant har —" Sedan 1950-talets bör- jan —' använts den metoden atttutbild- ningskontingenten s'ammansatts av värn- pliktiga ur flera årsklasser. De'stora års- klasserna 18-åringar under 1960-talets mitt medför härvid, att medelåldern bland de värnpliktiga som & fullgör grundutbildning kommer att de när- maste åren stiga med omkring elt_år. Sålunda kommer antalet värnpliktiga i åldern 21 år och äldre, som för när- varande utgör 10—15 procent uv ut- bildningskontingenten, att i början av 1970-talet ha 'ökat till 60—70 procent av denna. ' Enligt nu gällande ordning bestäms arméns och kustartilleriets årliga grund- utbildningskontingent i huvudsak av krigsorganisationens omsättningsbehov. Flottans och'flygvapnets årskontingent av värnpliktiga har icke samma mate- matiska samband med krigsorganisatio- nens omsättningsbehov utan överstiger detta. Förhållandet beror på att de värn—

pliktiga vid flottan och flygvapnet un- der sin grundutbildning -— främst för att möjliggöra utbildning av aktiv per— sonal samt för att upprätthålla mobili- serings- och insatsberedskap _ också tillgodoser behov av personal för drift och underhåll samt bemannar fartyg och vissa lednings— och underrättelse- organ. Med denna ordning uppkommer en förhållandevis stor personalreserv vid flottan och flygvapnet. Denna reserv kan för närvarande icke som önskvärt vore inkallas för omskolning och där- efter ianspråktas för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten eller för att tillgodose behovet av uppskovs— personal för totalförsvaret. Det är där- för enligt utredningens mening önsk- värt att ett nytt utbildningssystem ut- formas så, att bättre möjligheter att till- varata denna personalreserv åstadkom— mes.

Mot bakgrund av bland annat att möj— ligheterna i ett nytt utbildningssystem till överföringar av värnpliktiga mellan olika" försvarsgrenar bör bli större, före- slår utredningen att den ordningen in— förs, att Kungl. Maj:t fastställer de per- sonalramar, inom vilka försvarsgrenar- nas krigsorganisation i stort skall ut- formas liksom också de normer efter vilka personalreservens storlek bör be- räknas. ' Slutligen räknar utredningen som en av'förutsättningarna för sina övervägan— den att inskrivnings- oeh'personalredo- visningsverksamheten kommer att som en följd av nu pågående utredning här- om effektiviseras.

Pcrsonalavgångar under fred i krigs- förbanden

I ett system med repetitionsövningar i krigsförband är det för att systemet skall ge avsett resultat nödvändigt att under fred i så stor utsträckning som möjligt hålla krigsförbandens personal-

uppsättning oförändrad mellan de till- fällen då förbanden planenligt skall om- sättas. Emellertid förekommer i stor ut- sträckning en av personalavgångar för- anledd, icke önskvärd omsättning i krigsförbanden vid andra tidpunkter. Utredningen har närmare undersökt om- fattningen av nämnda avgångar och kommit till den slutsatsen att dessa är av så stor omfattning att krigsförbanden mot senare delen av den tidrymd som förflyter mellan två övningstillfällen för ett förband svårligen kan uppfylla kravet att vara krigsanvändbara omedel- bart efter en mobilisering.

Personalavgångar i krigsförbanden förekommer även i anslutning till repe- titionsövningarna, bland annat till följd av att värnpliktiga meddelas anstånd med repetitionsövnings fullgörande. Av- gångarna på grund av anstånd är av be- tydande omfattning. De påverkar men- ligt utbildningsresultatet vid repetitions- övningarna och medför icke önskvärda omkrigsplaceringar av värnpliktiga. Ut— redningen anser, att, med hänsyn till de militära behoven, andelen anstånd i framtiden bör begränsas (jfr även när- mast följande punkt samt avsnitt D, punkt 4)_.

4. Förhållandena på vissa civila samhälls- områden (Kapitel 7) Värnpliktssystemet måste utformas un- der hänsynstagande till förhållandena inom de civila sektorerna av samhället. De sektorer som härvid påkallar största uppmärksamhet är samhällsekonomien, arbetsmarknaden och utbildningsväsen- det.

*.51

Samhällsekonomien och värnplikts- systemet *

Av samhällsekonomiska förhållanden målpekas på följande. Värnpliktsutbild-

ningen tar för närvarande i anspråk värnpliktiga som, om man tar hänsyn till hur lång tid de tjänstgör, motsvarar ca 1,5 procent av antalet personer i arbetskraften. Under det närmaste de- cenniet torde någon ökning ske av ar- betskraften i landet. Om antalet tjänst- göringsdagar för värnpliktiga minskas eller bibehålls oförändrat så kommer därför förhållandet mellan arbetskraf- tens storlek i antal personer och tjänst- göringsvolymen för värnpliktiga att ut- vecklas till arbetskraftens fördel.

Arbetsmarknaden

Ur arbetsmarknadens synpunkt är värn- pliktsutbildningen av intresse _— om man utgår från att den sammanlagda tjänstgöringsvolymen är ungefär given _ främst vad gäller grundutbildningens och repetitionsutbildningens inpassning under året samt anstånden med repeti- tionsövning.

Olika grenar av näringslivet har själv- fallet olika ö'nskemål beträffande in- passningen. Enligt arbetsmarknadssty- relsen är det emellertid totalt sett ange- läget att utryckning från grundutbild— ning icke sker under de. egentliga vin- termånaderna december, januari och februari. För repetitionsutbildningens del är från arbetsmarknadssynpunkt månaderna november (i de flesta fall), december, januari, februari och mars lämpligast för övning. Värnpliktsutred- ningen tar detta förhållande som en ut— gångspunkt vid sidan av andra vid bea dömningen av inpassningsfrågan.

Beträffande anstånden med repeti- tionsutbildning må först erinras om att, som tidigare nämnts, de hittillsvarande stora personalavgångarna till följd av anstånd skapat stora svårigheter för repetitionsutbildningen. I ett reformerat system för värnpliktsutbildningen er- fordras i stort sett oberoende av hur systemet-utformas, att antalet anstånd

minskar. En minskning av anståndens antal synes kunna ske på flera vägar. Sålunda torde en förkortning av den enskilda övningens längd kunna bidra härtill. Vidare bör en skärpning av hit- tills tillämpad praxis vid beviljande av anstånd kunna begränsa anståndens an- tal. Slutligen synes en minskning av an- ståndens omfattning kunna nås om in- ställningen till anstånden hos många värnpliktiga kunde ändras. För att få till stånd en sådan synes en systematisk upplysning böra ges de värnpliktiga och deras arbetsgivare om de olägenheter för krigsmakten och för övriga värn- pliktiga (och i vissa fall också dessas arbetsgivare) som är förenade med an- stånden.

Det civila utbildningsväsendet Utvecklingen av utbildningsväsendet är från värnpliktsutbildningens synpunkt av betydelse i flera hänseenden. Sålun- da är den civila utbildningens innehåll av intresse. Genom den pågående expan- sionen av det civila utbildningsväsendet kommer allmänbildningen och vanan att tillägna sig undervisning att öka hos de värnpliktiga liksom även tillgången på värnpliktiga med för krigsmakten direkt användbara kunskaper. Detta kommer att underlätta värnpliktsutbild- ningen men ställer samtidigt i vissa hän- seenden större krav på det värnpliktiga befälet. De pedagogiska metoderna in- om krigsmakten måste därjämte anpas- sas till att de värnpliktiga genom den nya skolan kommer att vara vana vid andra undervisningsformer än tidigare. ”'Vidare är utvecklingen av elevantalet vid vissa skolor av betydelse med hän- syn till möjligheterna att inpassa värn- pliktstjänstgöring och studier på lämp- ligt sätt i förhållande till varandra. An- talet värnpliktiga med gymnasiekompe— tens har under senare år kraftigt ökat och kommer att ytterligare öka. Detta

medför, att åtskilliga värnpliktiga som fullbordat gymnasiestudier i framtiden icke -— med hänsyn till utbildnings- kontingentens ålderssammansättning _ kommer att kunna påbörja sin militära grundutbildning omedelbart efter gym- nasiestudiernas slut. Vidare medför ök- ningen av antalet gymnasieutbildade värnpliktiga att ett stort antal sådana värnpliktiga kommer att avses för ut- bildning till underbefäl eller meniga och ej endast som tidigare i huvudsak till underofficerare. Sådana värnplikti- ga kommer att återfinnas inom samtli- ga försvarsgrenar. Härav följer, att i framtiden den militära grundutbildning- en vid samtliga försvarsgrenar också för underbefäl och värnpliktiga i all- mänhet bör inpassas under året med beaktande av studiesociala skäl.

I fråga om inpassningen av den mili- tära grundutbildningen i förhållande till läsåret erbjuder gymnasiet vissa pro- blem. Flertalet årskurser i det nya gym- nasiet skall icke utan tvingande skäl av- slutas senare än den 10 juni. Emellertid avses undervisningen bland annat i sista årskursen av gymnasiet skola avslutas omkring en vecka tidigare än övriga årskurser. Med hänsyn härtill finner ut- redningen det böra eftersträvas att i framtiden så långt möjligt undvika att såsom nu sker låta de värnpliktiga i tämligen stor utsträckning påbörja sin militära grundutbildning redan under maj månad.

Också förhållandena vid universitet och högskolor är av betydelse vid in- passningen under året av den militära grundutbildningen. Med hänsyn till un- dervisningens uppläggning vid dessa läroanstalter bör grundutbildningen om- möjligt ej påbörjas under maj månad. Vidare bör grundutbildningen av hän- syn till universitetens och högskolornas förhållanden icke avslutas senare än under augusti. Det torde dock, trots vis-

sa studiesociala nackdelar härmed, få godtas att utbildningen i vissa fall på- går in i första hälften av september. För universitetens och högskolornas del är därjämte frågan om avbrott i studierna för fullgörande av militär repetitions- utbildning av betydelse. Det måste här beaktas, att ett fast uppbyggt system med repetitionsutbildning i krigsför- band ställer det kravet, att nämnda stu- dier i största möjliga utsträckning mås- te anordnas så, att ett avbrott i studier- na under några veckor ej medför en oproportionerlig förlängning av studie-_ tiden.

Utredningen anför, att vad den i det föregående uttalat om anstånd av ar— betsmarknadsskäl i stor utsträckning bör tillämpas även i fråga om anstånd motiverade av studieskäl.

D. Principiella överväganden rörande värnpliktsutbildningens utformning i framtiden

l. Vimpliktssystemets villkor (Kapitel 8) Bakgrunden till det svenska värnplikts- systemet utgörs av det förhållandet, att den svenska krigsmakten för att till- godose de kvantitativa behoven måste bygga på den allmänna värnpliktens grund och att krigsmakten i huvudsak givits formen av en i huvudsak »hem- permitterad» krigsmakt, vars mobilise- ring skyddas av i fred insatsberedda styrkor. De antalsmässiga behoven nöd- vändiggör vidare att de värnpliktiga är så utbildade att de under hela den 27- åriga Värnpliktstiden är användbara omedelbart efter mobilisering. Värnpliktssystemet ger enligt värn- pliktsutredningens mening goda möjlig- heter till ett gott personurval. Å andra sidan ställer värnpliktssystemet också krav på krigsmaktens utformning. I det-

ta sammanhang framhåller utredningen nödvändigheten av dels att taktik, mate- riel och krigsorganisation görs enkla och lätta att väl inlära, dels att ändring- arna i fråga om dessa icke blir alltför ofta återkommande.

2. Allmänna riktlinjer för utformningen av värnpliktsutbildningen: Vissa grundläggande» frågor (Kapitel 9, avsnitten A och B)

Riktpunkt i tiden Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt i de förhållanden som kan väntas föreligga omkring år 1971, exempelvis i fråga om krigsorganisatio— nens storlek enligt 1963 års försvars— beslut m. m. Samtidigt har beaktats att utbildningssystemet måste vara så upp- byggt, att det utan principiell omgestalt- ning kan anpassas till förhållandena, även efter nämnda tidpunkt.

Behov och resurser I framtiden kan i åtskilliga hänseenden förutses större krav på de värnpliktiga-. än vad som hittills varit fallet.

Resurserna för att tillgodose nämnda större krav är begränsade. Den för krigsmakten gällande kostnadsramen sätter en gräns. Krigsmaktens tillgångar ifråga om fast anställd personal sätter en annan gräns som främst gäller till- gången på utbildningsbefäl. Slutligen har i direktiven för värnpliktsutred- ningen angivits en ytterligare gräns, då däri anförts att utredningen här efter- sträva att något minska det totala utta- get av tjänstgöringsdagar för de värn- pliktiga.

Utredningen har följaktligen haft att söka tillgodose de större kraven icke genom att tillföra ytterligare resurser utan genom att disponera de nu till- gängliga på ett, om möjligt, lämpligare sätt än nu. De möjligheter som finns är

att ytterligare differentiera utbildnings— tidens längd, att effektivisera utbild- ningen samt att fördela utbildningstiden mellan grundutbildning och repetitions- utbildning på ett om möjligt bättre sätt än nu.

Det är enligt utredningens mening självklart, att man i fortsättningen lik— som hittills måste räkna med en diffe- rentiering av utbildningstidens längd mellan olika kategorier värnpliktiga.

En differentiering kan ge fördelar genom att krigsmaktens resurser kan kraftsamlas till de områden, där utbild- ningsbehovet bedöms vara störst. Emel— lertid är också nackdelar förenade med en differentiering av utbildningstiden om den drivs över en viss gräns, d. v. s. i den mån utbildningstiderna icke stan— dardiseras till några få nivåer.

Möjligheterna att differentiera utbild- ningstidens längd efter den värnplik- tiges eget utbildningsbehov begränsas i de fall utbildningstidens längd är bero- ende även av andra faktorer såsom in- satsberedskapens upprätthållande eller utbildningen av andra än den värnplik- tige själv.

I den mån en begränsning av diffe- rentieringen sker till ett fåtal nivåer bör den också kunna ske inom kate- gorin värnpliktiga i allmänhet, där nu alla värnpliktiga har lika lång samman- lagd utbildningstid.

, Differentiering av den sammanlagda utbildningstidens längd mellan olika försvarsgrenar —, d. v. 5. olika samman- lagd längd på utbildningstiden för värn— pliktiga som tillhör samma värnplikts— kategori men olika försvarsgrenar _— förekommer för närvarande i någon ut- sträckning. De fördelar med en diffe- rentiering som tidigare angivits vara förenade med en differentiering före- ligger också vid en differentiering i det— ta fall. Några nackdelar av organisato- risk eller annan art synes icke vara för-

enade härmed. Det bör därför eftersträ— vas att i större utsträckning än vad som nu sker differentiera den sammanlagda utbildningstidens längd mellan olika försvarsgrenar, förutsatt att olikheter i behov av utbildningstid eller dylikt kan ge anledning härtill.

Vad som här anförts är i princip till- lämpligt såväl på grundutbildning som repetitionsutbildning.

En effektivisering av utbildningen kan ske genom att man inom ramen för en given tjänstgöringstid lyckas inrym- ma fler utbildningstimmar än tidigare. Det bedöms möjligt, att här på vissa punkter effektivisera utbildningssyste— met.

Utbildningen kan också effektiviseras genom att bedrivas med bättre resurser personellt och materiellt. Härvidlag sy— nes man för framtiden, trots behov, icke kunna räkna med någon påtaglig utök- ning annat än i fråga om viss utbild— ningsmateriel samt. övnings- och skjut- fält.

De värnpliktigas inställning till ut- bildningen är .nu i allmänhet positiv., vilket är av betydelse för utbildningens effektivitet. Ytterligare åtgärder härvid- lag synes dock önskvärda, exempelvis intensifiering av undervisningen i sko- lan om försvaret som samhällsfunktion.

Ett led i effektiviseringen _är att ur utbildningen utrensa allt som icke är helt oumbärligt. Ett visst utrymme för sådana ändringar av utbildningens inne- håll bedöms föreligga.

. Genom de nämnda slagen av effektivi- serande åtgärder tillsammantagna hör de nya utbildningsbehov som anmälts kunna tillgodoses utan att utbildnings- tiden behöver förlängas i motsvarande mån.

. Utredningen erinrar om att fördel- ningen av den sammanlagda utbild— ningstiden _meIIan grundutbildning och repetitionsutbildning nu vid armén och

kustartilleriet för exempelvis de värn- pliktiga i allmänhet är den att omkring en fjärdedel av tiden avser repetitions- utbildning. Motsvarande andel är vid flygvapnet mindre än en tiondedel och vid flottan ingen.

Framkomna anspråk på grundutbild— ningen gäller bland annat mer utbild- ning för vissa värnpliktiga. Behovet av utbildningstid härför bör tillgodoses ge- nom ytterligare differentiering av ut- bildningstidens längd, varvid förläng- ningarna bör göras mindre än förkort- ningarna. Anspråken på repetitionsut- bildningen gäller främst fler övnings— tillfällen. Anspråken torde vid armén och kustartilleriet i huvudsak men icke helt kunna tillgodoses genom att varje övning göres kortare än nu. Vid flyg- vapnet och särskilt vid flottan måste repetitionsutbildningen för den enskilde icke obetydligt ökas.

Sammanfattningsvis bör man därför räkna med att i framtiden repetitions- utbildningen ianspråktar en större an- del av den sammanlagda utbildnings- tiden än hittills. Andelen torde härvid öka särskilt vid flottan.

Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte Utbildningssystemet bör i framtiden liksom nu omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Den senare skall möjliggöra att de under grundutbild- ningen förvärvade kunskaperna vid- makthålls och utvecklas.

' Grundutbildningen. Våra tillgångar på utbildade värnpliktiga är som nämnts begränsade. De unga värnpliktiga måste därför så snart 'som möjligt göras krigs— placeringsbara. Den utbildning som er- fordras härför kan således icke till nå- gon del uppskjutas till repetitionsut- bildningen. Vidare gäller att krigsmak- ten icke kan påräkna någon tid för kom- pletterande utbildning efter mobilise—

ring. Härav följer, att utbildningssyste- met måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar omedel- bart efter mobilisering. Grundutbild- ningen måste i första hand tillgodose dessa krav.

Grundutbildningen måste därjämte i många fall också ge möjlighet att med de värnpliktiga bilda en sådan övnings- organisation att andra än den värnplik— tige —— exempelvis aktiv personal eller blivande värnpliktigt befäl _ erhåller den övning som erfordras för att veder- börande skall kunna fullgöra sina upp- gifter i krig.

De angivna två huvudsyftena med grundutbildningen av den värnpliktige hänför sig till den långsiktiga beredska- pen. Därjämte kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att vid utformningen av grundutbildningen tillgodose även mobiliseringsber'edskapens och insats- beredskapens krav. Eftersom resurserna för utbildningen i princip är oföränd— rade, blir härvid i regel fråga Om att försvaga den långsiktiga beredskapen, exempelvis genom att förlägga viss ut'- bildning till tid under året som från ut— bildningssynpunkt är mindre gynnsam.

Repetitionsutbildningen. Repetitions- utbildningen för den enskilde värnplik- tige måste liksom grundutbildningen präglas av det förhållandet att våra tillgångar av värnpliktiga år knappa. Knappheten tar" sig bland annat det ut- trycket att i framtiden som nu i princip alla värnpliktiga även de äldsta '—— vid krig måste tas i anspråk. Detta inne- bär att det måste tillses att i framtiden alla värnpliktiga i utbildningshänseen- de bibehålles vid krigsanvändbarhet un- der hela värnpliktstiden till och med 47 års ålder. Följaktligen måste i framtiden i princip samtliga värnpliktiga erhålla repetitionsutbildning.

Dessutom måste, av samma skäl som nyss angivits för grundutbildningen, re-

petitionsutbildningssystemet vara så ut- format att den enskilde värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mobi- lisering.

Repetitionsutbildningen hör bland an- nat hålla den värnpliktige fullt använd- bar i den eller de befattningar för vilka han utbildats under grundutbildningen även i de fall organisationen ändras el- ler ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall dessutom medge sådan omskolning att den värnpliktige därefter är fullt krigsplaceringsbar i befattning —— ex- empelvis i förband sammansatt av äldre värnpliktiga _ som är artskild från den han utbildats för under grundutbild- ningen.

För krigsförbanden gör sig, liksom fallet var för den enskilde värnpliktige, kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering starkt gällande.

Repetitionsutbildningen har hittills vid armén och kustartilleriet främst be— drivits i form av repetitionsövningar i krigsförband. Motivet för att anordna repetitionsövningar i denna form angavs av 1948 års värnpliktskommitté då den— na föreslog införande vid armén av re- petitionsövningar i krigsförband vara dels att krigsförbanden blev bättre sam- mansvetsade till stridsdugliga enheter och att man därför vid mobilisering kunde omedelbart påräkna ett tillfreds- ställande mått av stridsduglighet, dels att inkallelse och inryckning vid repe- titionsövningen kunde utföras som en verklighetsbetonad mobiliseringsövning, dels att ur beredskapssynpunkt det vore avsevärt värdefullare att under repeti- tionsövning ha samlade ett antal krigs- förband med ordinarie krigssamman- sättning än improviserade utbildnings- förband av värnpliktiga ur en viss å]- dersklass.

Det framstår för värnpliktsutredning- en som uppenbart att värnpliktskom-

mitténs uttalande av år 1948 numera är helt tillämpligt även på flottan och flyg- vapnet. Det är därför angeläget att repe- titionsutbildningen vid flottan och flyg- vapnet kommer att i princip ske i krigs- förband.

Överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet Genom nuvarande utbildningssystem uppkommer som tidigare nämnts en för- hållandevis stor personalreserv vid flot— tan och flygvapnet. Denna reserv kan för närvarande icke utnyttjas för att täcka brister inom övriga delar av krigs- makten eller för att tillgodose behovet av uppskovspersonal för totalförsvaret eftersom den har ingen eller endast liten återstående tjänstgöringsskyldighet.

Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet efter grundutbild- ningens slut hade skyldighet att fullgöra ytterligare tjänstgöring kunde persona- len då eller senare överföras till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter exempelvis inom under- hållsförbanden och lokalförsvaret. Kra- vet på ett rationellt utnyttjande av lan- dets värnpliktstillgångar motiverar där- för, jämte annat, att samtliga värnplik- tiga åläggs en i huvudsak likvärdig re- petitionsutbildningsskyldighet och att denna skyldighet fullgöres successivt under Värnpliktstiden med ungefär sam- ma intervall inom krigsmaktens olika försvarsgrenar.

Om de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet åläggs en repetitionsutbild- ningsskyldighet som ungefär svarar mot den som åläggs övriga värnpliktiga varom utredningen i annat sammanhang framlägger förslag —— aktualiseras enligt utredningens mening frågan om viss uppdelning av den årliga värnpliktskon— tingenten för grundutbildning vid flot- tan och flygvapnet. Envar av kontingen- terna skulle härvid uppdelas i två delar.

varav den ena delen avses vara krigs- placerad vid flottan eller flygvapnet un- der den övervägande delen av sin värn- pliktstid och i övrigt utgöra nödvändig personalreserv där medan den andra delen efter grundutbildningens slut av- ses disponeras på det för hela försvaret lämpligaste sättet. Utredningens förslag till utbildningens anordnande förutsät- ter att en sådan uppdelning äger rum.

3. Allmänna riktlinjer för utformningen av värnpliktsutbildningen: Grundutbildningen (Kapitel 9. avsnitt C) Behovet av förbättringar. Vägar att till- godose detta behov De områden där från långsiktsbered- skapssynpunkt behovet av förbättringar av grundutbildningen gör sig särskilt gällande, avser enligt utredningens me- ning främst befälsutövningen och för- mågan att i alla lägen kunna bjuda mot- stånd. Mobiliseringsberedskapen måste för- bättras genom att vissa moment i grund- utbildningen tillförs.

Insatsberedskapskravens redovisas i det följande.

inflytande

Framtidens krigföring kommer att ställa ökade krav på befälet och befäls- utövningen på alla nivåer. Den större ut- spridningen och den ökade risken för att högre chefer slås ut medför att be- fälet måste utbildas så att det i högre grad än nu kan handla självständigt men likväl 'i ledningens anda. Detta innebär, att befälet måste ges grundligare kun- skaper om hur striden skall föras och större förmåga att under svåra förhål- "landen i alla hänseenden 'leda och an- svara för sitt förband.. Sistnämnda för- måga kan icke förvärvas enbart genom teoretiska studier. Den måste i stor ut- sträckning förvårvas under långvarig praktisk befälsutövning under krigslik- nande förhållanden.

Erfarenheterna från repetitionsöv- ningarna vid armén och kustartilleriet visar klart, att främst det krigsplacerade värnpliktiga befälet icke haft tillräckligt god förmåga att handha och ansvara för trupp liksom att öva trupp och ge den kompletterande utbildning. Bristerna har ådagalagts trots att det värnpliktiga befälet visat en positiv vilja och en lojal strävan att åstadkomma ett gott resultat. Svagheterna kommer att framstå än-tyd- ligare om de jämförs med de framtida kraven. Av värnpliktsutredningen be— drivna omfattande fältstudier och ge- nomförda prov bestyrker det anförda.

De angivna bristerna kan i stor ut- sträckning föras tillbaka till svagheter i den grundläggande utbildningen. Det är emellertid också påtagligt att den praktiska befälsföringsförmåga som för- värvats under grundutbildningen ned- går under den långa tid som nu förfly- ter' mellan repetitionsövningarna; Det är därför nödvändigt att förbättra möj- ligheterna till praktisk befälsutövning främst under grundutbildningen.

Eftersom bristerna i stor utsträckning beror på att befälet har för liten befäls- rutin, bör förbättringarna av befälsut- övningsmöjligheterna främst syfta till att skapa sådan rutin. Förbättringen bör främst åstadkommas genom att de bli— vande cheferna vid den grundläggande utbildningen under en*längre, samman- hängande period ges —tillfälle att leda och ansvara för förband.

Stridshandlingarna kan numera som tidigare nämntsfltillufölj'd av transport- teknikens utveckling snabbt och redan i inledningsskedet' 5av ett krig komma att beröra stora delar av vårt land. För— svaret -'niåste "därför genomföras som ett = försvar av ytan. I ett sådant försvar

måste alla slag av förband, även under- hållsförband,-'basförband m. fl. vara be- redda att medverka. Varje värnpliktig måste därför ha förmåga att i alla lägen

försvara sig och sin arbetsplats, skydda sig och lämna kamrater en första hjälp.

För närvarande finns vid försvars— grenarna inga enhetliga- normer för ut- bildningen av de värnpliktiga i detta avseende. Utbildningen har skiftat till sitt innehåll. Ett för krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll lik- formigt minimiprogram för detta led i [värnpliktsutbildningen bör därför fast- ställas.

Särskild ntbildning rörande verksam- heten under mobilisering meddelas un- der grundutbildningen för närvarande endasti begränsad utsträckning; ifrå- gavarande utbildning bör förstärkas.

Grundutbildningens linnehåll

Utredningen anser att värnpliktsutbild- ningen innehållsmässigt bör byggas upp kring tre komponenter, nämligen all- mänmilitär utbildning, likformig (för alla värnpliktiga-inom krigsmakten, be— fattningsutbildning och förbandsutbild- ning. . -

Den allmänmilitära utbildningenbör, enligt av utredningen gjorda beräkning- ar, omfatta 390 timmar, fördelade på sätt framgår av tabell 9: 2. Den ifråga- varande utbildningen bör inrymmas i utbildningsprogrammet förgrundutbild- ningen av samtliga värnpliktiga inom krigsmakten. Den förutsätts komma att i regel fördelas över större delen av grundutbildningen. ehuru med tyngd- punkten förlagd till början av denna.

Befattningsutbildningen — varav ut- redningen, i vissa fall, betecknar delar som yrkesutbildning skall syfta till att ge den värnpliktige det mått av per- sonlig färdighet, som krävs i den eller de befattningar, för vilka han utbildas. För de värnpliktiga som utbildas till befäl, utgörs en viktig del av befatt- ningsutbildningen av den skolmässiga befälsutbildningen.

Utredningen finner det böra eftersträ— vas att befattningsutbildningen utformas så att de värnpliktiga får förmåga att bekläda flera olika befattningar i för- banden i syfte att öka förbandens strids- uthållighet.

Därjämte bör, enligt utredningens mening, i befälets befattningsutbildning inrymmas ytterligare utbildning i mo- bilisering.

Med förbandsutbildning menar utred- ningen uthildning av befäl och meniga i förhand med styrka och sammansätt— ning som så nära som möjligt överens- stämmer med krigsorganisationens. För de värnpliktiga som utbildas till befäl utgörs en viktig del av förbandsutbild- ningen av praktiskt förande av förband av nyss nämnt slag under formella och tillämpade övningar.

Förbandsutbildningen syftar till att ge befäl och meniga vanan att lösa de uppgifter som ankommer på dem i deras befattningar under hänsyntagande till ,den verksamhet som i övrigt bedrivs

inom förbandet och trots de påfrest- ningar som individen utsätts för i fält. Förbandsutbildningen skall bedrivas så att det senast vid slutet av grundutbild- ningen är möjligt att med de värnplik- tiga bilda förband som kan lösa sina uppgifter med den snabbhet och pre— cision som erfordras i krig.

Utredningen anser att grundutbild- ningen av de värnpliktiga tidigt bör organiseras så att den i så stor omfatt— ning som möjligt bedrivs inom ramen för ett fast organiserat övningsförband. Detta bör ske utan att man avvaktar att befattningsutbildningen slutförts. Inom ramen för denna organisation hör bland annat bedrivas fortsatt befälsutbildning. Mot slutet av utbildningen bör alla värn- pliktiga vara placerade i förhand av nu nämnt slag i befattningar som svara mot deras avsedda krigsbefattning. Värn-

pliktsutredningen benämner utbildning— en under sistnämnda skede grundläg— gande krigsförbandsutbildning (GKU).

Grundutbildningens längd

Allmänt. Utbildningstidens längd bör —— såsom man också hittills sökt att göra i första hand bestämmas med hänsyn till vilket mått av utbildning som måste ges den värnpliktige för att denne skall bli krigsanvändbar. Det är dock i vissa fall nödvändigt att ta i anspråk längre tid för att kunna bedriva utbildning av annan personal —— aktiv personal, re- servpersonal och värnpliktiga —— eller för att kunna upprätthålla insatsbered- skap. I fråga om de handräckningsvärn- pliktiga är härvid att beakta att de värn- pliktigas eget utbildningsbehov kräver en jämförelsevis kort tid; till sin huvud- del måste tiden i stället bestämmas av krigsmaktens arbetskraftsbehov för att bedriva utbildning av övrig. personal och av tillgången på för handräckning lämpliga värnpliktiga.

Då det framräknade utbildningsbeho- vet uttryckt i timmar skall omsättas i tid fö'r'grundutbildning är det av bety- delse vilket antal tjänstgöringsdagar för vecka som de *värnpliktiga skall full- göra. Med hänsyn till framkomna öns- kemål om' allmänt införande av tjänst- göringsfria lördagar för de värnpliktiga har utredningen därför, såsom närmare utvecklas i det följande, särskilt upp- märksammat frågan om utbildningsvec- kans längd.

Av sociala skäl bör som riktpunkt för utformningen av värnpliktsutbildningen gälla, att tid inrymmande högst två stu- dieterminer skall tas'i anspråk av den värnpliktige för hans militära grundut- bildning, bortsett från tjänstgöring som sker efter frivilligt åtagande. Så är icke alltid fallet i nuvarande system. Den angivna riktpunkten bör gälla icke blott

när grundutbildningens längd avvägs utan också och kanske främst vid in- passningen under året av grundutbild- ningen. Det anförda aktualiserar bland annat frågan om frivillighet eller tvång vid uttagningen för utbildning till värn- pliktig officer;

Ulbildningsveckans längd för de värn- pliktiga under grundutbildningen. För närvarande har under grundutbildning- en vid krigsmakten de värnpliktiga i princip en tjänstgöringstid för utbild- ning om 48 timmar för Vecka, fördelade på sex tjänstgöringsdagar. Härtill har kommit tid för vakttjänst och bered- skapstjänst, vilken tid fördelats på samt- liga veckodagar, även söndagar.. Under senare år har inom större delen av krigsmakten lördagarna under tre som- marmånader gjorts tjänstefria genom överföring av tid till annan del av ut- bildningsåret att där tas- ut i samband med tillämpningsövningar. _

Röster har 'höjts för att de värnplik- tigas tjänstgöring skulle anordnas så att under grundutbildningen samtliga lör— dagar gjordes tjänstefria för de värn- pliktiga. ' '

Utredningen framhåller härtill, att den värnpliktiges tjänstgöring under grundutbildningen icke får likställas med en civil anställning vid en bedöm- ning av tjänstgöringstider, ekonomiska förmåner etc. Olikheter i fråga om syfte med verksamheten, varaktigheten — av densamma och rättsgrunden för den gör att direkta jämförelser knappast kan läggas till grund för förslag om föränd- ringar. Den värnpliktiges förhållanden är specifika och måste därför bedömas för sig.

Utredningen har övervägt möjlighe- terna såväl att inom veckan omfördela nuvarande antal tjänstgöringstimmar från sex dagar (måndag—lördag) till en- dast fem dagar (måndag—fredag), som

att frilägga lördagen genom att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnpliktiga. Utredningen avvisar, under åberopande av pedago- giska skäl och hänsynen till vissa värn- -pliktiga, tanken på en omfördelning av nuvarande antal tjänstgöringstimmar för vecka. Utredningen avvisar också tan- ken på en minskning av antalet tjänst— göringstimmar för vecka med hänvis- ning till att en sådan minskning skulle påkalla en förlängning av grundutbild- ningstiden, för flertalet värnpliktiga, med i det närmaste fyra veckor. Utbild- ningen bör därför enligt utredningens mening bygga på att de värnpliktiga lik- som hittills i princip normalt tjänstgör sex dagar i veckan.

Frivillighet eller tvång vid officers— uttagningen? För närvarande är uttag- ningen till underofficersutbildning ob- ligatorisk medan uttagningen till den därpå följande utbildningen till värn— pliktig officer får ske endast om den värnpliktige lämnar sitt medgivande härtill.

Skälet till bestämmelserna att uttag- ning till officersutbildning får ske efter den värnpliktiges medgivande har'varit att den tidigare tillämpade tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägen- heter i form av så kallad maskning un- der utbildningen.

_Det skäl som på sin tid föranledde övergång till uttagning på frivillighetens grund synes utredningen alltjämt giltigt. ' Denna form för uttagningen bör därför bibehållas. Rekryteringen,*som på vissa håll varit svag, bör emellertid stimule— ras genom premier och genom att ut- bildningen i tiden anpassas till civila studier. Visar det sig att framdeles —— exempelvis efteren försöksperiod om fyra år dessa åtgärder ej ger en till- fredställande rekrytering, torde frågan om tvångsvis uttagning ånyo få upptas till behandling.

Grundutbildningens inpassning i tiden

Grundutbildningen bör i första hand inpassas så, att utbildningsresultatet blir det bästa möjliga, d. v. 5. med till- godoseende av den långsiktiga bered- skapen. I vissa fall kan ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före lång- siktsberedskapen.

De förhållanden som med avseende på utbildningsresultatet främst måste beaktas vid inpassningen av grundut— bildningen är klimatförhållandena, be— lastningen på utbildningsorganisationen, möjligheterna att påilämpligt sätt in— passa utbildningen, med hänsyn till stör- re helger samt slutligen samövningsmöj- ligheterna. Faktorernas betydelse väx- lar från försvarsgren till försvarsgren liksom mellan olika vapen- och trupp- slag.

Grundutbildningen av de värnpliktiga kan .emellertid icke utformas uteslutan— de med hänsyn till de militära kraven utan hänsyn måste tas också till civila önskemål, framför allt från undervis- ning och arbetsmarknad.

Som framgår av det föregående före- ligger med hänsyn till utvecklingen på det civila skolväsendets område anled-

ning att räkna med att de gymnasie- utbildade värnpliktiga i framtiden blir så många .att. de kommer att talrikt åter- finnas i alla värnpliktskategorier vid alla försvarsgrenar. Med hänsyn härtill bör vid utformningen av värnplikts- utbildningen eftersträvas att låta all grundutbildning av värnpliktiga utfor— mas på ett studiesocialt godtagbart sätt. Redan tidigare har uttalats, att den obligatoriska. grundutbildningen icke hör av den; värnpliktige ta i anspråk mer tid än som inrymmer högst två stu- dieterminer. .— För att tillgodose dessa principönskemål bör eftersträvas att låta grundutbildningen så långt möjligt dels påbörjas först efter maj månads ut-

gång ett är, dels avslutas senast med augusti månads utgång påföljande år. Vissa avsteg från det nämnda blir dock nödvändiga. Vad sålunda förordats in- nebär i huvudsak, att mycket stor hän- syn tagits till de studiesociala förhål- landena och att det till följd härav blir avsevärt svårare att anordna den mili- tära grundutbildningen på ett ändamåls- enligt sätt. ' ' Arbetsmarknadens önskemål i fråga om tidpunkterna för in- och utryckning är delvis andra än skolans. Det synes emellertid som om, när det gäller grund-_ utbildningen, skolhänsynen hör till-

mätas större betydelse, bland annat där-_

för att ifråga om de studerande i viss mån föreligger ett »tröskelproblem»: ett par månaders inkräktande på en studie—

termin kan medföra att ett helt studieår_ går förlorat.

4. Allthänna riktlinjeruför utformningen av värnpliktsutbildnin'gent 'Repditlohsutlnld- nih'gen "' "' " ' " (Kapitel 9, avsnitt D) — f" 3 11?” l " ..' Behovet av forbattringar Vdgör 'att_ till'- godose dietid behöv '

Från långmktsberedskapssynpunkt krävs, enligt utredningens mening, framförallt att repet1txonsutb1ldn1ngen förbättras så, att den ger större säkerhet än nu för att kr1dsforbanden vid mobilisering skall vara samtränade. Dessutom måste repe- titionsutbildningen utformas så att den

värnpliktige bättre bibehåller sina fär- digheter i krigsbefattningen än vad som nu är möjligt.

Från mobiliseringsberedskapens syn- punkt gör sig kravet gällande att kunna mobilisera ännu snabbare än nu. _

Beträffande insatsberedskapskraven hänvisas till det följande. '

Samträning av förbanden. _Ett för- bands användbarhet bestäms främst av befälets förmåga att leda förbandet Samt

av den utsträckning i vilken förbandet —— befäl och meniga är samtränat för sin uppgift. Samträningen, kan endast skapas genom att den krigsplacerade. personalen övas tillsammans och till- räckligt ofta under repetitionsövningar i krigsförband.

Som tidigare nämnts bör i framtiden repetitionsutbildning i krigsförband an— ordnas även vid flottan och flygvapnet.

Erfarenheterna från nuvarande repe- titionsövningar i de fall där dessa öv- ningar bedrivits i krigsförband visar att personalomsättningen i förbanden un- der den tid som nu förflyter mellan två repetitionsövningar successivt blir myc- ket stor. Detta medför, att samträningen inom förbandet i stor utsträckning går förlorad.

Ett __system för repetitionsövningar i krigsförband måste vara så utformat att ständigt tillräcklig andel av samtränad_ personal finns i förbanden under tiden mellan repetitionsövningarna. Det är svårt att ange någon bestämd gräns för hur stor denna andel bör vara.1948 års varnphktskomm1tte, som framlade för- slaget pm införande av repetitionsöv- ningar i kri sförband vid armén, ansåg att personalutbytet inom ett förband icke borde överstiga 35 procent av för- bandets styrka. Bland annat med hän- syn härtill föreslog kommitten att krigs- förbanden skulle övas vart s åtta år. De undersökningar rörande utbytet av pe_r- sonal som varnplxktsutredmngen låtit företa (jfr kap. 6, avsnitt B) visar att det årliga utbytet av värnpliktig perso- nal är större än man tidigare räknat med. Utbytet av personal under en s_ex- årsperiod uppgår ofta till över hälften av förbandets styrka; '

Utredningen anser, att för ått begränv sa det årliga personalutbytet bland ari-_ nat anståndsfrekvensen bör sänkas. Ut— redningen föreslår i detta hänseende såsom_ en riktpunkt en nivå som_ _xx_1_ed ca

en tredjedel understiger den som före- legat de senaste åren. Utredningen har härvid beaktat att övningarna i det före- slagna repetitionsutbildningssystemet blir kortare än i det nuvarande. Även om bland annat nu angiven åtgärd vid- tas, så kommer likväl vad gäller 0111- krigsplaceringarna att kvarstå ett behov av att öva krigsförbanden oftare än vad nu sker.

Utredningen anser sammanfattnings- vis att stommen i repetitionsutbildning- en liksom i nuvarande system bör ut- göras av övningar med krigsförband, av utredningen benämnda krigsförbands- övningar, samt att dessa övningar bör återkomma oftare än de nuvarande re— petitionsövningarna vid armén och kust- artilleriet.

De värnpliktigas färdigheter i krigs- befattningar. Det hastigare tempot i stri— den medför att den enskilde måste kun- na fullgöra sina åligganden med större snabbhet och precision än tidigare.

Erfarenheterna från hittills bedrivna repetitionsövningar visar bland annat att de under utbildningen förvärvade färdigheterna delvis hinner falla i glömska med nuvarande tidsmellanrum mellan övningarna. Härtill kommer det förhållandet, att de värnpliktigas färdig- heter icke kan anpassas tillräckligt snabbt till den militära utvecklingen, sådan denna kommer till uttryck i för- ändringar av taktik, organisation och utrustning.

Med hänsyn till dessa erfarenheter måste de under grundutbildningen för- värvade färdigheterna bibehållas och fortlöpande aktualiseras genom oftare återkommande repetition och komplet— terande utbildning under den återstå- ende värnpliktstiden. Betydelsen av att krigsförbandsövningarna återkommer oftare än nuvarande repetitionsövning- ar framhävs härigenom ytterligare.

Utbildning för tillgodoseende av mo-

biliseringsberedskapen. Krigsorganisa- tionen består av förband som mobili- seras. Som nämnts ökar riskerna för överraskande anfall. Detta medför, att mobilisering kan komma att ske sam- tidigt som strid pågår, d. v. 5. under svåra yttre förhållanden. Personalen måste därför i framtiden vara bättre förberedd än nu för verksamheten un- der mobilisering.

Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad Krigsförbandsövningarnas frekvens. Krigsförbandsövningarnas frekvens bör enligt värnpliktsutredningens mening bestämmas främst med hänsyn till an- talet omkrigsplaceringar i krigsförban- den, ändringarna i taktik, organisation och utrustning, glömskefaktorn samt ar- ten av de uppgifter som åvilar förban- det.

Vad först frekvensen av omkrigspla- ceringar beträffar är den beroende av fortlöpande avgångar på grund av byte av bostadsort, av dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, organisatoris- ka skäl m. m. ävensom av förändringar som sammanhänger med inkallelse till repetitionsutbildning såsom tillfällig sjukdom, beviljade anstånd m. m.

Utredningen räknar som nämnts med att de årliga avgångarna i framtiden måste begränsas. Utredningen anser emellertid att en väsentlig förbättring av den genomsnittliga samträningsnivån i krigsförbanden kan nås endast genom en förkortning av tidsmellanrummet mellan övningarna.

Frekvensen av ändringar i taktik, or- ganisation och utrustning är självfallet växlande. Erfarenheter sedan lång tid tillbaka visar emellertid, att genomgri- pande omläggningar av de grundläggan- de taktiska föreskrifterna och av orga- nisationen i de normgivande förbanden blir aktuella minst en gång inom varje

tioårsperiod. Förändringar av olika slag sker fortlöpande även om ej alla för- band blir berörda. Från denna synpunkt vore det önskvärt, att krigsförbanden inkallades en kort tid varje år för att därmed säkerställa att kunskaper och färdigheter ständigt vore aktuella. Det är i varje fall icke längre försvarbart att låta intervallet, såsom nu är fallet, om- fatta mer än ett halvt årtionde.

För de värnpliktigas förmåga att vid mobilisering kunna lösa sina uppgifter är vidare glömskefaktorn av betydelse, oaktat svårigheter föreligger att bestäm- ma när och i vilken omfattning glöms— kan på ett avgörande sätt gör sig gäl— lande.

Av betydelse för övningsfrekvensen är slutligen arten av de uppgifter som åvilar olika slag av krigsförband. Alla krigsförband skall vara krigsanvänd- bara omedelbart efter mobilisering. För att så skall kunna ske kräves olika ut- bildningsinsatser vid olika förband. Vid sådana förband som är utrustade med komplicerad materiel eller som har att tillämpa komplicerade förfaringssätt är behovet av återkommande övningar stort särskilt om förbandens uppgifter är sådana att deras verksamhet med full effekt måste fungera från första stund. Arten av verksamheten hos andra förband är däremot sådan att något längre intervall kan godtas. Särskilt gäl- ler detta vissa transport- och arbetsför- band.

Krigsförbanden inom hela krigsmak- ten skall ständigt vara så beredda, att de efter mobilisering omedelbart kan användas mot styrkor av stormaktsstan— dard. Detta krav kan som nämnts upp- fyllas, endast om förbanden inkallas väsentligt oftare än vad hittills varit fal- let vid armén och kustartilleriet. Från ren krigsberedskapssynpunkt är önske- målet — om man särskilt uppmärksam— mar övningsbehovet för befälet och

värnpliktiga i nyckelbefattningar _— att inkallelse sker varje eller vartannat år. Att årligen öva så stor del av krigsorga— nisationen får av flera skäl anses oge- nomförbart. Utredningen har därför sökt finna en lösning som både är prak- tiskt genomförbar och samtidigt icke innebär avkall på de väsentligaste kra- ven i fråga om förbandens krigsanvänd- barhet.

I nuvarande utbildningssystem är för vissa typer av förband i tidsmellanrum- met mellan två övningar i krigsförband inpassade ett ytterligare slag av övning, särskild befälsövning. Den särskilda be- fälsövningen innebär, att en differentie- ring av utbildningen skett så att den personal vars kunskaper betyder mest generellt sett för förbandets effekt, näm- ligen officerare och underofficerare, övas ytterligare. Som ett led i övningar- nas anpassning till behovet bör också ses det förhållandet att övningarna i första hand utnyttjas för personal krigs- placerad vid de förband på vilka i krig de största kraven kommer att ställas. _ En utvidgad användning av denna eller liknande typ av övning anser värn- pliktsutredningen vara ett ändamåls- enligt sätt att tillgodose behoven hos viss personal av ofta återkommande övningar för en del befattningshavare utan att samtidigt den för krigsmakten gemensamma krigsförb-andsövningsfre— kvensen ökas. Utredningen bedömer därför behovet av övningsfrekvens för krigsförbandsövningarnas del med den förutsättningen att krigsförbandsövning- arna i många fall skall kompletteras med mellanliggande övningar för vissa av förbandens befattningshavare, främst befäl men även andra. Utredningen be- nämner dylika övningar särskilda öv- ningar.

Utredningen bedömer att ett system med fyraårsintervall mellan krigsför— bandsövningarna kompletterat med sär-

skilda övningar i, mitten av varje fyra- årsperiod skulle kunna tillförsäkra för- banden och de värnpliktiga erforderlig krigsanvändbarhet.

För huvuddelenav de värnpliktiga innebär ett system av nu angivet slag en tjänstgöringsskyldighet om fem krigs- förbandsövningar. En mindre del, främst personal i underofficers- och officers- befattning, skulle därutöver behöva åläggas ett likastort antal särskilda öv- ningar, d. v. s., fem..

Det är angeläget._.att ytterligare. be- gränsa kostnaderna och belastningen på utbildningsorganisationen. Utredningen har därför funnit sig böra räknamed att, i varje fall under den tid som kan överblickas, så långt möjligt låta de sär-4 skilda övningarna begränsas till i första hand personal vid de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna. System i stort för repetitionsutbild- ning. I enlighet med vad som utvecklats i det föregående bör stommen i repetis- tionsutbildningen utgöras av krigsför- bandsövningar, vilka för_varje förband i princip bör återkomma vart fjärde år. Ett samband föreligger mellan krigs- förbandsövningarnas frekvens och längd. Utredningen har efter granskning av frågan ur olika synpunkter kommit till den uppfattningen, att övningarna kan göras kortare i ett system med flera krigsförbandsövningar. Övningslängden blir bland annatberoende av förban- dets art; att av.utbildningsskäl ha lika långa krigsförbandsövningar inom'hela krigsmakten ärqenligt utredningens me- ning icke nödvändigt. .-Krigsförbandsövningarna bör som nämnts komplet-teras med ett system av särskildaövningar inlagda i tidsmellan- rummeny —_ mellan, _.'. krigsförbandsövning- arna. — jllfa'ågavarande övningar bör, beroende på .fögbandgts art, ges olika omfattning. Övningen bör kunna omfatta helt för-

hand eller väsentlig del därav, exempel- visbefälet.

Mobiliseringen av krigsmaktens för- hand kan som nämnts i ogynnsamt fall komma att anbefallas först då ett anfall inletts eller så kort tid dessförinnan att mobilisering måste slutföras under krig. Mobiliseringsförberedelserna måste med hänsyn härtill ägnas ökad uppmärk- samhet. Personalen måste bättre än nu vara förberedd och övad för att genom- föra mobilisering. —Ett system med oftare återkommande övningar _ i form av krigsförbandsövningar och särskilda öv- ningar —— kommer otvivelaktigt att inne— bära en beaktansvärd förbättring i detta hänseende. För en mycket liten, men betydelsefull-del av krigsorganisationen __ personal och förband med särskilt betydelsefulla. uppgifter i mobiliserings- skedet _— erfordras enligt utredningens bedömande dock komplettering med speciella mobiliseringsövningar. De bör kunna göras korta. Övningarna bör vara av, två slag, nämligen mobiliserings— genomgång och mönstringsövning.

Den personalsom är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands mobi- lisering —_ ett fåtal befattningshavare i varje förband bör regelbundet ge- nomgå sina uppgifter. Detta bör i första hand ske inom ramen för krigsförbands— övningar och särskilda övningar. I den mån den värnpliktige icke fullgör sådana övningar tillräckligt ofta _— minst unge- fär vartannat år —- hör han delta i sepa— rat anordnad mobiliseringsgenomgång.

Ett mindre antal förband, som”: är sär- skilt viktiga för att avvärja kuppanfall och för skydd av mobiliseringen, måste kunna mobilisera inom några timmar. En väsentlig förutsättning härför är att de erhåller ytterligare övning i snabb mobilisering utöver vad de kan erhålla vid krigsförbandsövning. De bör- därför genomföra mönstringsövningar om nå- got dygn, utgörande komplement till öv-

ningarna i mobilisering vid krigsför- bandsövning.

Krigsförbandsövningarna Krigsförbandsövningarna bör i enlighet med vad som tidigare anförts syfta till att öva den i ett krigsförband krigspla- cerade personalen — aktiv personal, reservpcrsonal och värnpliktiga en- skilt och i förband så att förbandet intill dess det övas på nytt är användbart omedelbart efter mobilisering.

Inom hela krigsmakten bör som nämnts all repetitionsutbildning grun- das på att krigsförbanden genomför sina krigsförbandsövningar vart fjärde år.

För närvarande deltar icke all krigs- placerad personal i repetitionsutbild- ningen i krigsförband. För att ända- målet med krigsförbandsövningarna skall tillgodoses bör emellertid i öv- ningarna delta den personal —— aktiv personal, reservpersonal och värnplik- tiga — som är krigsplacerad vid förban- det. Detta innebär bland annat att verk- samheten vid militära staber, skolor och förvaltningar måste organiseras så att den aktiva personalen utan undantag kan delta i krigsförbandsövning med det förband vederbörande är krigsplacerad vid och att tjänstgöringsskyldigheten för reservpersonalen ordnas i enlighet här- med.

För närvarande inkallas av ekono- miska skäl icke de-uppskovsvärnplik- tiga till fullgörande av repetitionsutbild- ning. Så bör i regel icke heller ske i fortsättningen. Skyldighet för den upp- skovsvärnpliktige att delta i sådan ut- bildning bör i och för sig alltjämt före— ligga. Denna skyldighet bör få utnyttjas dels i vissa fall för fyllande av vakanser, dels eventuellt framdeles för särskild utbildning av vissa uppskovsvärnplik- tiga; ' . . Hittills bedrivna repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kustartil-

leriet har i regel omfattat främst för- bandsutbildning samt det minimum av enskild utbildning som erfordrats. Re— petitionsövningen för befäl har föregåtts av en befälsövning, vilken ägnats åt dels utbildning i taktik, organisation m. m., 'dels direkta förberedelser för befälets medverkan i den efterföljande repeti- tionsövningen.

Utredningen anser att krigsförbands- övningarna bör byggas upp kring sam- ma huvudmoment som de hittillsvaran- de repetitionsövningarna i krigsförband jämte inledande befälsövningar.

Vid utformningen av den inledande övningen för befälet bör eftersträvas att låta den del av utbildningen som direkt tar sikte på befälets medverkan i den efterföljande krigsförbandsövningen få större utrymme än hittills så att det värnpliktiga befälet ges förmåga att bära det större ansvar för krigsförbandets utbildning som de i framtiden måste åläggas.

Krigsförbandsövningarnas längd bör avpassas efter behovet med en differen- tiering så långt det är praktiskt möjligt av övningarnas längd efter förbandets behov.

Genom att övningarna återkommer oftare än de hittillsvarande repetitions- övningarna bör av utbildningsmässiga skäl, som nämnts, den enskilda övning- ens längd kunna minskas. Eftersom 'det antal krigsförbandsövningar vari den enskilde värnpliktige har att delta kom- mer att öka, framstår det också från sociala synpunkter som angeläget att en sådan förkortning sker. Utredningen an— ser, att i framtiden icke av någon värn- pliktig bör tas i anspråk mer än fem veckor för varje övning mot för när- varande i det närmaste sex.

De meniga värnpliktigas behov av be- fattningsutbildning växlar beroende—på olika befuttningars sinsemellan skiftan- de svårighetsgrad. Värnpliktiga i all-

mänhet, som handhar särskilt svårskött materiel, behöver längre tid för repeti- tion än annan personal. Motsvarande förhållande gäller personal som under krigsförbandsövning måste omskolas till ny befattning. En differentiering av längden på krigsförbandsövningen bör därför eftersträvas i syfte att ge perso- nal med behov av längre befattningsut- bildning än genomsnittet längre krigs- förbandsövning än övriga. Vid sådana större tillämpningsövningar eller eljest då för vissa förband ifrågakommer tids- krävande transporter bör vid sådana förband övningen för de värnpliktiga som har den minsta övningslängden kunna få förlängas högst tre dagar för att den egentliga utbildningstiden till följd av transporterna ej skall beskäras alltför mycket. Härigenom kan genom- snittslängden för övningarna sättas läg- re än som eljest varit möjligt.

För närvarande måste kompanichef och kvartermästare eller motsvarande befattningshavare samt sådan personal vilken skall tjänstgöra som materielre- dogörare få sin repetitionsövning sena- relagd en eller två dagar i förhållan- de till förbandet i övrigt för att under en eller två dagar efter förbandets ut- ryckning avveckla verksamheten. Det är emellertid icke ändamålsenligt att sådan personal inrycker till övningen efter övrig befälspersonal. Därför bör kompanichef, kvartermästare och befäl som utsetts som materielredogörare kunna åläggas att kvarstanna i tjänst högst två dagar efter krigsförbandets utryckning för att slutföra avvecklingen av övningen.

För att bland annat begränsa till minsta möjliga det bortfall av arbets- kraft för näringslivet som krigsför— bandsövningarna medför anser utred- ningen att i så stor utsträckning som möjligt krigsförbandsövningens längd

bör bestämmas till i stort sett jämna veckor och att låta in- och utryckning ske i början respektive slutet av en vecka. lnryckning bör i de flesta fall ske en måndag och utryckning en lör- dag. övningslängden i tjänstgörings- dagar blir härvid 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar, in- och utryckningsdagar oräk- nade.

De särskilda övningarna

De särskilda övningarna bör som tidi- gare nämnts kunna ges olika inriktning och härvid avse antingen befälet —— främst underofficerare och officerare —— eller huvuddelen av personalen i ett vik- tigare förband eller underavdelning därav.

De särskilda övningarna bör vara ett komplement till krigsförbandsövning- arna.

Särskild övning inriktad på utbild- ning av befälet bör syfta till att hos det viktigare befälet vid de förband på vilka de största kraven ställs vidmakthålla och vidareutveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstek— niskt riktigt sätt och att omsätta detta kunnande i entydiga order.

Särskild Övning inriktad på utbild- ning av huvuddelen av personal i ett viktigare förband eller underavdelning därav bör i första hand syfta till att vid vissa förband samträna den viktigare personalen, befäl och meniga, i tekniskt handhavande av materielen. Den bör förekomma för sådana förband som har så komplicerad stridsteknik (eller där- emot svarande verksamhet) och sådan teknisk utrustning att det icke är till- räckligt att till den kompletterande ut- bildningen inkalla enbart det viktigare befälet.

Intervallet för de särskilda övningar- na bör vara samma som för krigsför- bandsövningarna, d. v. s. fyra år. De

särskilda övningarna bör så långt möj- ligt förläggas till tidpunkt mitt emellan förbandets krigsförbandsövningar.

De särskilda övningarna bör såsom nu sker med de särskilda befälsövning- arna genomföras inom krigsförbandets ram.

Användningen av särskild övning av- seende huvuddelen av ett förband för- utsätts begränsad till ett tämligen litet antal, särskilt betydelsefulla förband. För de flesta förband, för vilka övning utöver krigsförbandsövningarna erford- ras, bör därför räknas med att övningen sker ungefär såsom hittills vid ar— mén och kustartilleriet —— i form av sär- skild befälsövning.

De nuvarande särskilda befälsövning- arna har en längd av 15 dagar. Längden av den föreslagna särskilda övningen bör anpassas efter behovet. En differen— tiering av övningens längd med hänsyn till förbandets art kan därför bli aktu- ell. Övningen bör däremot vara av sam- ma längd för all deltagande personal vid ett förband. Övningarna bör ha en längd av antingen en eller två veckor, motsvarande fyra eller elva tjänstgö- ringsdagar.

Mobiliseringsövningarna Mobiliseringsövning bör som nämnts vara antingen mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. Mobiliserings— övningarna har ingen motsvarighet i nuvarande utbildningssystem; dock har på frivillighetens grund anordnats mo- biliseringsgenomgångar. Mobiliseringsgenomgång. Nyckelper- sonalen vid mobilisering bör vart annat år på platsen gå igenom sina mobilise- ringsuppgifter. Detta bör i första hand ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning. Mobilise- ringsgenomgången bör i princip inpas- sas med hänsyn till dessa övningar så

att det förstnämnda önskemålet tillgodo- ses.

Mobiliseringsgenomgång bör omfatta högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad.

Mobiliseringsgenomgång bör bestå av genomgång av förbandets mobiliserings- handlingar, studium av förbandets mo- biliseringsplats, mobiliseringsförråd m. m.

Mönstringsövning. Förutsättningen för värnpliktsutredningens överväganden rörande denna utbildning är följande. Flertalet förband med uppgifter i detta sammanhang är strängt lokalrekryte- rade. De är vid armén lokalförsvarsför- band som huvudsakligen består av äldre värnpliktiga. Förbanden genomför icke särskild övning. För närvarande för- varas i princip såväl gemensam mate- riel som personlig utrustning för krigs- förbandens behov i mobiliseringsförråd i regel anordnade kompanivis. De mili- tära myndigheterna har övervägt att i viss omfattning söka få till stånd en ordning enligt vilken personalen vid ett begränsat antal förband skulle för- vara sin personliga utrustning, bland annat handvapen med ett förstahands— behov av ammunition samt uniform, i hemmet.

Enligt utredningens mening bör de militära myndigheterna kunna bemyn- digas att lämna ut utrustning till per- sonalen vid nu ifrågavarande förband. Utrustning förutsättes härvid icke skola utlämnas om den värnpliktige reser in- vändning mot att förvara densamma. Utredningen förutsätter, att före sådant utlämnande samråd sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämplig- heten av att i det enskilda fallet utlämna eldhandvapen och ammunition.

Vad gäller utbildningen av dessa för- hand har utredningen räknat med att de skall genomföra krigsförbandsövning

584 i vanlig ordning. Däremellan bör för- banden såsom mönstringsövning full- göra viss utbildning som sammanhänger med förbandets speciella stridsuppgif- ter.

Syftet med mönstringsövningen bör vara att vid förband med särskilt korta mobiliseringstider öva att snabbt ge- nomföra en mobilisering och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa stridsuppgifter eller motsvarande upp- gifter. _

Mönstringsövning bör i regel genom- föras en gång i mellanrummet mellan två på varandra följande krigsförbands- övningar. Antalet övade förband förut- sätts bli tämligen litet.

Mönstringsövning bör också kunna anbefallas vid annan tidpunkt för att vid behov snabbt kunna höja insats- beredskapen. I sådana fall bör kunna ifrågakomma att beroende på läget ta i anspråk andra för mönstringsövning av- sedda förband än de som står i tur för inkallelse under året.

Övningen bör ha en längd av högst 24 timmar, tid för in- och utryckning inräknad. Övningen bör få utsträckas till 48 timmar om den anbefallts för att snabbt höja insatsberedskapen. Den nor- mala tiden för övningens längd _ 24 timmar —- är beräknad bland annat un- der förutsättning att den tidigare nämn- da utrustningen är utlämnad till de värnpliktiga. 24 timmar har härvid an- setts som en dag. i Det bör eftersträvas att med bibe- hållande av övningens syfte —' i stor utsträckning förlägga mobiliseringsöv- ningar'na till veckosluten.

Till mönstringsövning bör endast kunna inkallas personal i förband, som uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad i» förväg om att den kan komma att inkallas till mönstringsöv— ning. '

Inkallelse innebär, att inställelse skall

ske snarast. Åtgärder skall vara vid- tagna så att personal som icke bör delta i övningen med hänsyn till civil anställ- ning —— till exempel pågående jour- tjänst — familjeförhållanden eller sjuk- dom undantas från inkallelse eller hem- förlovas utan omgång.

Mönstringsövningen bör omfatta bland annat alarmering, samling, utlämning av viss gemensam utrustning exempelvis understödsvapen, intagande av strids- gruppering och i samband därmed kort tillämpningsmoment.

Beslut om genomförande av mönst- ringsövningar bör fattas av Kungl. Maj:t. TjänstgöringsskyIdighetens omfatt-

ning. Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliserings- övningar föreslås bestämda till fem öv- ningstillfällen om tillsammans högst åtta dagar, beräknade på sätt i det före- gående angivits.

5. Allmånna riktlinjer för utformningen av värnpliktsutbildningen: Insatsberedskapen och utbildningssystemet (Kapitel 9, avsnitt E)

Krigsmakten uppbyggd enligt gällande försvarsbeslut avser i första hand att tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen medan insatsberedskapen satts i andra hand .(jfr kap. 5). Beträffande de krav på in-

satsberedskap, som 'mot bakgrund av denna avvägning i stort, krigsmakten skall tillgodose har överbefälhavaren i underlaget till 1963 års försvarsbeslut angivit bland annat följande. I fråga om insatsberedskap bör ställas större krav på flygstridskrafterna och vissa delar av marinstridskrafterna än på armé- stridskrafterna. Allmänt sett är det ett önskemål att insatsberedskapen förbätt- ras i den mån detta kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. Läggs

tyngdpunkten i verksamheten" på lång- siktig beredskap och mobiliseringsbe— redskap fordras att förmågan till snab- ba bere'dskapshöjningar är god och att sådana också kommer till stånd under perioder av stor politisk spänning. Det valda systemet ställer stora krav på underrättelsetjänstens effektivitet.

Enligt utredningens mening kan be- hovet av insatsberedda styrkor inom en på angivet sätt uppbyggd krigsmakt till- godoses på olika sätt. Vad som är lämp- ligaste sätt beror bland annat på beho- vets art.

Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt åter- kommande, exempelvis behov av viss luftbevakning och behov av enheter som kan hävda rikets gränser vid gräns- kränkningar. Dessa behov, som kan skifta med årstiderna, kan förutses täm- ligen lång tid i förväg. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska lägets växlingar och kan betraktas som till- fälliga. Behoven i sådant hänseende måste tillgodoses med kort varsel.

För att tillgodose de ständiga eller ständigt återkommande” behoven kan ifrågakomma att använda antingen för- band under grundutbildning eller för— band under repetitionsutbildning. Vil- ken lösning som bör väljas, får avgöras från fall till fall. Det vill härvid före- falla utredningen som om det i allmän- het vore fördelaktigare att tillgodose insatsberedskapsbehoven med' förband under grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid av året som sådana förband framför allt vid armén och kustartilleriet '— kan vara disponibla måste emellertid även förband under repetitionsutbildning utnyttjas för" att tillgodose insatsberedskapen.

Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan hur de mera till- fälliga insatsberedskapsbehoven hör till- godoses främst avseende vid den om-

ständigheten, att det svenska värnplikts- systemet i fred väsentligen är ett system för att utbilda värnpliktiga. Utredning- en anser med hänsyn härtill att i prin- cip den mest logiska och riktiga lös- ningen av frågan om insatsberedda styr- kor vid tillfälligt uppkommande behov är att inkalla värnpliktiga till fullgöran- de av beredskapsövning enligt 27 & 2. mom. värnpliktslagen. Sådana övningar utgör emellertid en extra belastning. Vid behov av mindre eller kortvarigare behov av förstärkningar bör därför insatsberedskapen tillgodoses genom smärre omläggningar inom ramen för utbildningssystemet, främst ändrad för- delning i tiden av krigsförbandens re- petitionsutbildning och anordnande av mobiliseringsövningar.

E. Värnpliktsutbildningen vid armén

l. Behovet av förbättringar (Del av kapitel 10)

De förbättringar av värnpliktsutbild- ningen vid armén som värnpliktsut- redningen anser vara särskilt ange- lägna är i huvudsak följande. Det värn- pliktiga befälets utbildning behöver för- bättras främst vad gäller den prak- tiska truppföringsutbildningen under tillämpade former. Härvid ser utred- ningen som en väsentlig uppgift att tids- mässigt söka samordna grundutbild- ningen av de underofficersuttagna värnpliktiga med övrig utbildning så att ifrågavarande värnpliktiga erhåller ett tillräckligt utbildningsförsteg före den tillämpade utbildningens början. Vidare anser utredningen det angeläget att utforma utbildningen till värnplik- tig officer på sådant sätt att rekrytering till denna utbildning —— som genomgås efter frivilligt åtagande —— stimuleras. I fråga om repetitionsutbildningen utgår utredningen från att övningarna av de

samlade krigsförbanden skall anordnas oftare än vad hittills varit fallet och att dessa övningar skall kompletteras med särskilda övningar och mobilise- ringsövningar.

Utredningen anser därjämte att de tidigare nämnda studiesociala önske— målen bör utöva ett stort inflytande på utbildningens utformning.

2. Grundutbildningens omfattning (Kapitel 11)

Utbildningsmål Rörande de av utredningen angivna ut- bildningsmålen må här endast nämnas att förbandsutbildningen enligt utred— ningen måste kraftsamlas till batal- jonsnivån. Utredningen understryker emellertid att samövning också måste komma till stånd mellan de i brigader- na ingående enheterna.

Utbildningens uppläggning i stort Utredningen förordar, att förbandsut- bildningen påbörjas så tidigt som möj- ligt, bland annat med hänsyn till de för- delar detta innebär för befälsutbild- ningen. Den sista delen av utbildningen för de värnpliktiga i allmänhet Aavses omfatta förbandsutbildning av tilläm- pad karaktär i form av grundläggande krigsförbandsutbildning (GKU). I den- na bör övriga värnpliktskategorier de]- ta. Härunder placeras befälseleverna som chefer i de befattningar för vilka de utbildas. I krigsförbandvsutbildning- en bör inrymmas bland annat tillämp- ningsövningar men även komplettering av den enskilda utbildningen och den formella förbandsutbildningen.

Grundutbildningens längd

Utredningen har sökt att klarlägga i vilka fall det varit möjligt att, med fasthållande av gällande målsättning i stort för utbildningen, beskära eller

slopa nu bedriven utbildning för att skapa utrymme för annan utbildning som utvecklingen gjort mer väsentlig. Utredningen har i sådant syfte detalj- studerat utbildningsbehovet för de vik- tigaste befattningarna i arméns krigs- organisation.

Resultatet av utredningens beräk- ningar av behovet av utbildningsdagar för flertalet värnpliktiga vid armén un- der grundutbildning har sanunanfattats i den tidigare återgivna tabellen 11:1, till vilken torde få hänvisas.

Det angivna beräkningsresultatet in- nebär bland annat följande.

Utredningen har funnit det möjligt att fördela de värnpliktiga i allmänhet vid armén —— med bortseende från de handräckningsvärnpliktig'a —— på tre grupper med sinsemellan olika lång grundutbildningstid. Härvid ges en grupp värnpliktiga, benämnda värn- pliktiga G, omkring 35 utbildnings— dagar mindre än nuvarande värnplik- tiga i allmänhet, en grupp värnpliktiga, benämnda värnpliktiga F, ungefär sam- ma behov av utbildningsdagar som de nuvarande värnpliktiga i allmänhet och en liten grupp värnpliktiga, be- nämnda värnpliktiga E, behov av ca 40 utbildningsdagar mer än nuvarande värnpliktiga i allmänhet. För sistnämn- da värnpliktiga hör av utbildningsor— ganisatoriska skäl dock antalet utbild— ningsdagar slutligt beräknas till samma som för de underbefälsuttagna värn- pliktiga.

För de underbefälsuttagna värnplik- tiga räknar utredningen med att beho— vet av utbildningsdagar med omkring 25 överstiger det antal som erhålls i nu- vanande utbildningssystem.

I fråga om de underofficersuttagna värnpliktiga räknar utredningen med att såsom hittills utbildningsmålet mås— te avse kompetens såsom plutonchefs ställföreträdare. Utredningen ser som

väsentligt, att denna utbildning i fram— tiden, dels tidigt inriktas på befäls- uppgifterna på den avsedda befälsnivån, dels får omfatta ett avsevärt mått av praktisk trupptjänst under tillämpade former.

Beträffande utbildningen till värn- pliktig officer har utredningen kommit till den uppfattningen att för att en till- fredsställande rekrytering av värnplik- tiga officerare skall kunna- komma till stånd det är nödvändigt att söka för- korta tiden för officersutbildningen från 180 till 90 dagar, varigenom den kan inrymmas under sommaren mellan två studieterminer. Utredningen anser att uppställda utbildningsmål kan nås även om en sådan förkortning genom- förs. En förutsättning härför är att den föreslagna förbättringen av den prak- tiska underofficersutbildningen kom- mer till stånd, varigenom officersele- verna då officersutbildningen börjar har ett bättre utgångsläge än vad nuvaran— de ordning medger.

3. Repetitionsutbildningens omfattning (Kapitel 12)

Repetitionsutbildningen vid armén bör i enlighet med de allmänna riktlinjerna omfatta krigsförbandsövningar, särskil- da övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning Utredningen föreslår, att krigsförbands- övningarna för de värnpliktiga vid ar- mén anordnas på följande sätt. Krigsförbanden med undantag för av enstaka, särskilt angivna förband, övas vart fjärde år med möjlighet till till— fälliga mindre avvikelser härifrån. Krigsförbandsövningarna har i regel en längd »av, för de meniga värnplik- tiga 18 dagar, för värnpliktiga i under- befälsbefattningar 25 dagar, och för värnpliktiga i underofficers- och offi- cersbefattningar 32 dagar. Från angiv-

na tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst 9 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigs- förbandsövning oundgängligen måste företa längre och därmed tidskrävande förflyttningar och som eljest skolat full- göra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan vidare till ett antal av högst 10 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger an- given tid om 18 dagar. Slutligen kan ett fåtal särskilt angivna värnpliktiga i be- fälsbefattningar åläggas att för avveck— ling efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 25 eller 32 dagar.

Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsövning- ar.

Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värnpliktiga fullgör krigsför— bandsövning vid armén.

Särskild övning

De förband som har de mest krävande uppgifterna fältförbanden ——bedöms icke nå tillräcklig användbarhet enbart med krigsförbandsövningar vart fjärde år. Utredningen föreslår därför att för dessa förbands befäl i nyckelbefattning __ officerare och underofficerare tillkommer särskild övning om två vec— kor i mellanrummet mellan krigsför- bandsövningarna. Vid förband med sär- skilt komplicerad stridsteknik eller ut- rustning måste den särskilda övningen även omfatta övrigt befäl samt menig personal i nyckelbefattning. Den senare typen av övning bör exempelvis genom- föras av vissa staber och sambands- förband samt stridsvagnsförband.

Övningen föreslås för all deltagande personal få en längd om elva dagar-.

Den värnpliktige förslås bli ålagd att fullgöra högst tre särskilda övningar.

Förslaget innebär att årligen 12000 värnpliktiga fullgör särskild övning vid armén.

Mobiliseringsövning Som tidigare angivits bör mobiliserings— övning bestå av mobiliseringsgenom- gång eller mönstringsövning.

Nyckelpersonal vid mobilisering t. ex. kompanichef och kompanikvartermäs- tare bör inkallas en dag vartannat år till mobiliseringsgenomgång, i de fall de icke är inkallade till krigsförbands- övning eller särskild övning, för att gå igenom sina uppgifter vid mobilisering.

Ett mindre antal förband med sär- skilt korta mobiliseringstider behöver övning i att genomföra mobilisering ut- över vad som sker under krigsförbands- övning. Detta bör ske i form av mönst- ringsövning inlagd i mellanrummet mellan två krigsförbandsövningar. Den bör kunna genomföras under i regel högst 24 timmar.

Värnpliktsutredningen föreslår sam- manfattningsvis att vid armén skall anordnas mobiliseringsövningar i form av ' mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den närmare utformning 'm.—m. som framgår av ka- pitel 9- och till den omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga.

4. Inpassning under året av utbildningen m. m. (Kapitel 13)

Värnpliktsutredningen har efter gransk- ning av flera alternativ för grundut— bildningens inpassning under året i framtiden funnit skäl närmare över- väga tre sådana. Gemensamt för dem är att grundutbildningen — till skillnad från nuvarande system —— är så an-

passad tidsmässigt att förband samman— satta av värnpliktiga ur alla kategorier kan organiseras och samövas under de sista månaderna av grundutbildningen för åldersklassens huvuddel i form av den grundläggande krigsförbandsut- bildningen (GKU). I den utsträckning det är möjligt från organisatorisk syn- punkt bör de under grundutbildningen samtränade utbildningsförbanden över- föras ograverade till krigsorganisa- tionen. Gemensamt är vidare att officers- utbildningen genomförs sommartid vid kadettskola, varvid den nuvarande vin- terlinjen vid kadettskola slopas.

Alternativet vårutryckning

Alternativet innebär i stort (jfr bild 13:1) en senareläggning en månad i förhållande till nuvarande utbildning för åldersklassens huvuddel. Senare- läggningen är betingad av att de under- befälsuttagna värnpliktiga av studieso- ciala skäl icke bör påbörja grundutbild— ningen före den 1 juni. Utbildningen för de underbefälsuttagna och värnpliktiga E blir något kortare än vad som mot- svarar det som utredningen beräknat föreligga för dessa värnpliktiga.

Grundutbildningen för de underof— ficersuttagna förutsätts uppdelad på två perioder för att de med tillräcklig för- utbildning skall kunna verka under GKU-skedet i de befattningar de utbil- das till samtidigt som tid inrymmande högst två studieterminer tas i anspråk. De värnpliktiga som så önskar förut— sätts dock i den utsträckning det är or- ganisatoriskt möjligt få genomföra tjänstgöringen i en följd, varvid dock utbildningen inkräktar på mer än två studieterminer.

De officersuttagna värnpliktiga kan genomgå kadettskola »— omfattande ti- den juni—augusti _.omedelbart efter avsluta-nde av underofficersutbildning- en.

På vissa platser kan tjällossningen under april utgöra ett så allvarligt hin- der för utbildningen, att utryckning för de underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E, F och G bör tidiga- reläggas högst en månad så att utbild- ningen k'an avslutas innan tjällossning- en blir ett för stort hinder för ut— bildningen. Inryckningstidpunkten för värnpliktiga F ochG kan tidigareläggas i motsvarande mån. För underbefälsut- tagna värnpliktiga och värnpliktiga E måste grundutbildningen emellertid då i motsvarande mån förkortas —— med de svagheter detta innebär —— eftersom eljest inryckning skulle ske före 'den 1 juni. En tidigareläggning synes också förnuftig i de fall påsken infaller i' slu- tet av april. De militära'myndigheterna bör få, efter bedömning av föreliggan- de, aktuella utbildningsbetingelser, av- göra från fall till fall i vad mån ut- bildning skall bedrivas under- april; varvid förutsätts att skilda förband kan ges olika utryckningstider. En utgångs- punkt bör emellertid vara, att tidsskill- naden mellan förbanden i fråga om grundutbildningens inpassning under året uppgår till högst en månad.

Alternativet sommarutryckning Alternativet innebär (jfr bild 13: 2) att grundutbildningen kan genomföras i en följd för alla kategorier värnpliktiga utom de officersuttagna. Det är möjligt att ge underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E utbildning av er- forderlig längd, så när som på fyra da- gar. Utbildningen för de officersuttagna är av studiesociala skäl uppdelad på två perioder.

Alternativet höstutryckning Alternativet innebär (jfr bild 13:13) liksom alternativet sommarutryckning att grundutbildningen för alla katego- rier värnpliktiga utom de officersuttag-

na kan genomföras i-en följd och att erforderlig längd på utbildningen kan tas ut för underbefälsuttagna värnplik- tiga och värnpliktiga E. Utrycknings- tidpunkten är vald bland annat .med hänsyn till att inryckning för värnplik- tiga G bör ske efter trettondedagen.

överväganden och förslag Alternativet vårutryckning bedöms i stort trots” vissa nackdelar ge de bästa utbildningsbetingelserna. Utbildningen börjar då det är varmt och ljust. Detta ger hög effekt åt den inledande enskil— da utbildningen. Förbandsutbildningen, som dominerar verksamheten under hösten och vintern kan frånsett april månad på vissa platser— ges tillräcklig rörelsefrihet genom att det—- är möjligt att i. viss utsträckning utnyttja civil mark efter skörden och då marken är tjälad. Vinterutbildningen får tillräck- lig omfattning och kommer vid lämplig tidpunkt. Alternativet bedöms ge de bästa betingelserna för frivillig rekry- tering till utbildning till värnpliktig officer.. Alternativet sommarutryckning är or- ganisatoriskt sett enklare än alternatii— vet vårutryckning och ger tillräcklig ut- bildning förwunderbefälet och värnplik— tiga E. Det torde också vara bättre från studiesocial-synpunkt eftersom de un- derofficersuttagnas tjänstgöring alltid blir sammanhängande. Alternativets all- varligaste nackdel är att förbandsut- bildning måste bedrivas under våren och försommaren då tjällossning och besådd.mark begränsar rörelsefriheten. Möjligheterna att med godtagbart resul- tat -genomföra utbildning vid denna tid och att bemästra nackdelarna kan ut—: rönas först efter omfattande försöks- verksamhet under ett antal år. Sådana försök bör anordnas med hänsyn till de fördelar alternativet rymmer. Alternativet höstutryckning har som

främsta nackdel att vinterutbildning i förhand icke kan medhinnas. Alterna- tivet bör dock tillämpas vid vissa öv- ningstrupper till centrala skolor, som för sin befälsutbildning behöver trupp som kan uppträda i förband under som- maren.

Genom att kombinera alternativen kan tillgången på insatsberedda för- hand under året varieras. En avvägning bör här ske av de militära myndighe- terna mellan kraven på långsiktig be- redskap och insatsberedskap.

Värnpliktsutredningen föreslår, med utgångspunkt i de övervägda allema- ti-ven, att de värnpliktigas tjänstgöring för grundutbildning skall vid armén omfatta, för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värnpliktiga E och underbefälsut- tagna värnpliktiga — i de särskilda fall grundutbildningen icke förkortas i en- lighet med vad i det följande anges —— 332—345 dagar, för underofficersuttag- na värnpliktiga 450 dagar samt för of- ficersuttagna värnpliktiga, utöver tiden för underofficersutbildningen, 90 da- gar. Förslaget rörande omfattningen av de värnpliktigas tjänstgöring för repetitionsutbildning har tidigare åter- givits.

Värnpliktsutredningen föreslår vi- dare, att värnpliktsutbildningen vid armén skall inpassas under året på föl- jande sätt (jfr bild 13: 4).

Vid flertalet förband inpassas grund- utbildningen så, att de flesta värnplik- tiga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång, d.v. s. i enlighet med alternativet vårutryckning. Utbild- ningen kan dock, om påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk. Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hinder för utbildningen un- der april och senare delen av mars,

vid enstaka förband läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker sådan tidigareläggning, förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna i motsvarande mån till lägst 302 dagar. -— Krigsför- bandsövningarna fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en våromgång och en vinteromgång. Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas försöksvis under en begränsad period grundutbildningen så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 20 juni, d. v. s. i enlighet med alternativet sommarutryckning. -— Krigsförbandsövningarna vid dessa för- hand fördelas i huvudsak på en höst- omgång och en vinteromgång. Det nu angivna systemet bör prövas parallellt med det tidigare angivna under fyra år, varefter möjligheten av att skapa en i huvudsak enhetlig årsinpassning för arméns förband (utom vissa övnings- trupper m. m.) på nytt får bedömas. Vid vissa övningstrupper m.fl. för— band inpassas grundutbildningen under året så att flertalet värnpliktiga av- slutar denna omkring den 9 september, (1. v. s. i enlighet med alternativet höst-

utryckning. —— Krigsförbandsövningar vid dessa förband fördelas på två höst- omgångar.

Vid några få förband inpassas grund- utbildningen på annat sätt.

F. Värnpliktsutbildningen vid marinen: Flottan

l. Behovet av förbättringar (Del av kapitel 15)

De förbättringar av värnpliktsutbild- ningen vid flottan som värnpliktsutred- ningen har ansett vara särskilt ange- lägna har framför allt varit att få till stånd repetitionsutbildning i krigsför— band för flertalet fartyg och förband.

De tidigare nämnda studiesociala hän- synen har utredningen därjämte ansett böra ges större inflytande på utbild- ningens utformning än vad hittills varit fallet.

2. Grundutbildningen (Kapitel 16)

Ulbildningsfidens längd

Utredningen har vid sina överväganden "av möjligheterna att anordna utbild- ningen kunnat utgå från den nya rutin för verksamheten vid kustflottan som tillkommit under utredningens med- verkan och som numera tillämpas. Ge- nom denna har i förhållande till tidi— gare fler timmar varje vecka kunnat avses för egentlig utbildning. Det har härvid visat sig möjligt förkorta den nuvarande tiden för utbildning ombord från tolv till ca nio månader utan sänk- ning av utbildningsmålen och med in- rymmande av mer tid än tidigare för allmänmilitär utbildning.

Utredningen har detaljstuderat beho- vet av utbildningstid för de värnplik- tiga i sjötjänst. Härvid har bland annat beaktats det behov av för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning som tidigare berörts. De erhållna tiderna ut- tryckta i utbildningstimmar har med beaktande av det antal utbildningstim- mar för vecka som står till buds enligt den angivna rutinen för tjänsten om- bord på kustflottan omräknats till brut- toutbildningstid för sjötjänstgörande värnpliktiga. Enligt de härvid fram- komna resultaten, som sammanställda framgår av den tidigare återgivna tabell 1625, förkortas grundutbildningen för de flesta av värnpliktskategorierna i så- dan tjänst och särskilt de kategorier som innefattar många värnpliktiga här- vid med två till tre månader. Utred- ningen föreslår, att de sålunda framräk— nade tiderna skall utgöra grundutbild-

ningens längd för de värnpliktiga i sjö- tjänst vid flottan. I enlighet härmed skulle grundutbildningen omfatta för värnpliktiga G 320 dagar, för värnplik- tiga F 364 dagar, för värnpliktiga E 450 dagar, för underbefälsuttagna värnplik- tiga 364 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga som avlagt sjökaptens—eller sjöingenjörsexamen 364 dagar, för övri- ga underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värn- pliktiga 90 dagar utöver tiden för un- derofficersutbildningen.

Utredningen föreslår vidare att ut- bildningstiden för de landtjänstgörande värnpliktiga. skall vara av samma längd som för de sjötjänstgörande.

Utbildningens uppbyggnad

Utredningen föreslår att de värnplik- tiga i en tlartygsbesättning i princip på- mönstrar och avmönstrar fartyget sam- tidigt oberoende av vilken värnplikts- kategori de värnpliktiga tillhör. Däre- mot måste de värnpliktiga, eftersom be— hovet av utbildning i land före på- mönstringen växlar kraftigt mellan olika värnpliktskategorier, påbörja grundut- bildningen vid olika tidpunkter. Värn- pliktiga med olika inryckningstider men avsedda att samtidigt utbildas ombord på ett och samma fartyg eller grupp av fartyg anses tillhöra samma beman- ningsgrupp. De värnpliktigas inordnan- de i bemanningsgrupp belyses av den tidigare återgivna bilden 16: 4. Utredningen föreslår, att utbildnings- systemet byggs upp med fartygsbesätt- ningarna i huvudsak indelade i tre be- manningsgrupper med sinsemellan för- skjutna in- och utryckningstider. Här- igenom skapas förutsättningar för att bedriva utbildning av den aktiva per- sonalen för att hålla erforderlig rust- ningsvolym och för att upprätthålla viss insatsberedskap. Bemanningsgrup- perna benämns A, B och C. De föreslås

inpassade under året på sätt, framgår av bild 16: 10. Härtill kommer en fjärde bemanningsgrupp, D, för isbrytarbesätt- ningarna.

Utbildningsbesättningar för flertalet stridsfartyg sammansätts ur beman- ningsgrupperna A och B. Härvid sam,- manförs bemanningsgrupperna till vad i utredningen benämnes en sjöexpedif tion, sammansatt aven bemanningsgrupp B och en efterföljande bemanningsgrupp A. Eftersom tiden ombordför varje be- manningsgrupp omfattar nio ,mänader kommer en sjöexpedition att,,omfatta ca 18 månader. För, det aktiva, befälet bör tjänstgöringen ombord vara av minst denna längd.

Vissa smärre starkt isberoende fartyg, bemannade endast, ur bemanningsgrup- pen B, föreslås rustade endast för nio månaders expedition.

Bemanningsgruppen C, avses för be— manning av vissa vintertid ovillkorligt depåförlagda fartyg (se härom; även nästföljande punkt), för bemanning av långresefartyg och för tjänst vid bas- och- kustbevakningsförband. _Genom be- manningsgruppen C __sker under, SOmma- ren och hösten en tillfällig ökning av antalet värnpliktiga under grundutbild- ning, varigenom rustning möjliggörs av bas- och kustbevakningsförband. ,Där- igenom kan årliga övningar under krigs- liknande förhållanden anordnas med så mångavärnpliktiga och så stora de- lar av flottan som möjligt.

3. Fartygsrustningarna ifred och värn- pliktskontingentens storlek (Kapitel 17) Värnpliktsutredningen bedömer att såsom hittills omkring en tredjedel av stridsfartygen bör vara mstade för.att den, långsiktiga personella beredskapen —— utbildningen skallkunna tillgodo- ses och samordnas med behovet av tek-

nisk omsättning av fartygsmaterielen. Enligt utredningens mening skall de rus- tade fartygen mellan sjöexpeditionerna ha reducerade besättningar, d.v.s. be- finna sig i vad utredningen benämnt ovillkorlig depåförläggning. '

Därjämte har utredningen bedömt det i och för sig önskvärt skapta möjlighet att rusta vissa ytterligare fartyg, som nu är avrustade, och förlägga dessa i de- på med reducerade besättningar. Utred— ningen har benämnt detta villkorlig de- påförläggning. Syftet med denna skulle vara att förbättra främst mobiliserings- beredskapen men även insatsberedska- pen. En sådan ökning av rustningsvoly- men —— som alltså icke är nödvändig för ett genomförande av utredningens förslag till utbildningssystem —— ställer emellertid krav på ytterligare medel. Utredningen har därför funnit sig böra beakta ifrågavarande behov endast i det hänseendet att utredningen uppmärk- sammar personalbehovet härför vid be- räkningen av flottans behov av värn- pliktiga.

Utredningen har räknat med att dess förslag fordrar att flottan för grundut- bildning tilldelas 3 650 värnpliktiga för är, vilket innebär 300 värnpliktiga nier än vad som förutsatts i underlaget till 1963 års försvarsbeslut. Härtill kommer det antal värnpliktiga uppskattnings— vis högst omkring 200 som erfordras för. en eventuell villkorlig depåförlägg- ning av vissa fartyg.

4. Repetitionsutbildningexi: (Kapitel 18) ' . Repetmonsutblldnlngen vid flottan bör i enlighet med de allmänna riktlinjerna omfatta krigsförbandsövningar, särskil- da övningar och mobiliseringsövningar.

Med hänsyn till att- vid införande mera allmänt av repetitionsutbildning vid flottan förutsättningarna för krigs-

15

placering av de värnpliktiga ändras har värnpliktsutredningen funnit anledning att överväga vilka krigsplaceringsnor- mer som i framtiden bör tillämpas vid flottan. De slutsatser, vartill utredningen härvid kommit, ligger till grund för ut- redningens förslag rörande repetitions- utbildningens anordnande i detalj.

Krigsförbandsövning Utredningen föreslår att krigsförbands- övningar med värnpliktiga krigsplace- rade ombord på stamstridsfartyg an- ordnas enligt följande ordning.

Högst två krigsförbandsövningar ut- tas av de värnpliktiga under den tid de är krigsplacerade på sådant fartyg, var— vid den första övningen äger rum ett, högst två är efter sjöexpeditionens av- slutande och den andra tre, högst fyra år efter den första övningen.

övningen omfattar 32 dagar för värn- pliktiga officerare och underofficerare, värnpliktiga uttagna i specialtjänst, värnpliktigt underbefäl samt för högst en tredjedel enligt chefens för ma- rinen bestämmande —» av i kvalificera- de befattningar ombord krigsplacerade värnpliktiga E och F. Den första vec- kan av utbildningen avses härvid för skolning i land och övrig tid för ut- bildning ombord. För övriga meniga värnpliktiga omfattar övningen 25 da- gar, som helt utnyttjas för utbildning ombord.

Den andra övningen för värnpliktiga krigsplacerade på depåförlagda strids- fartyg med hög materiell beredskap ut- byts mot delövningar. Dessa delöv— ningar uttas antingen som högst fyra delövningar envar om fyra dagars längd under vart och ett av fyra på varandra följande år eller som högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum. Det slutliga valet mellan fyra— och elvadagarsövningar bör anstå till dess tillräckliga erfarenheter kunnat

samlas från sådana övningar. Delöv- ning skall vara lika lång för alla kate— gorier värnpliktiga och bedrivas helt ombord.

Krigsförbandsövningar med övriga fartyg föreslår utredningen anordnade på följande sätt.

Övningsintervallet för förbanden-s del är fyra år.

Krigsförbandsövning omfattar för värnpliktig officer och underofficer samt värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst 32 dagar, varav de första 14 dagarna utgör inledande befälsöv- ning i land och återstående tid ut- bildning ombord, för värnpliktigt un— derbefäl 25 dagar, varav de första sju dagarna utgör inledande befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord samt för meniga värnpliktiga 18 dagar under vilka utbildningen be— drivs helt ombord. För hjälpfartyg som kan disponeras endast under kortare tid eller icke alls anpassas utbildningen härefter på sätt utredningen närmare angivit i kapitel 18.

Utredningen föreslår, att krigsför- bandsövning för flottans Iandförband anordnas i fyraårsintervall och omfat— tar för officerare, underofficerare och specialtjänstuttagna 32 dagar, för un- derbefäl 25 dagar och för meniga 18 dagar. Från krigsförbandsövning bör härvid undantas vissa förband som svårligen kan eller ej behöver övas i fred.

Den värnpliktige skall vara skyldig att fullgöra högst fem krigsförbands— övningar. Beroende på att vissa av flot- tans förband, förträdesvis sammansatta av äldre värnpliktiga, icke kommer att genomföra krigsförbandsövning, så be— räknas emellertid de värnpliktiga vid flottan i genomsnitt icke komma att full- göra mer än omkring fyra krigsför- bandsövningar.

Enligt utredningens mening måste

krigsförbandsövning vid flottan nor- malt anordnas samtidigt för de fartyg, baser och kustbevakningsförband som i krig är grupperade inom ett visst om- råde. Krigsförbandsövningarna föreslås i första hand anordnade under tiden omkring den 15 september _ den 15 oktober. Mindre förband och enskilda fartyg föreslås skola övas även under andra delar av året, i första hand under återstående del av fjärde kvartalet.

Förslaget innebär att årligen omkring 6000 värnpliktiga fullgör krigsför- bandsövning vid flottan.

Särskilda övningar De fartyg och förband som har de mest krävande uppgifterna bedöms icke kun- na bibehållas vid tillräcklig användbar- het enbart med krigsförbandsövningar vart fjärde år. Utredningen föreslår därför, att för stamstridsfartyg, hjälp— fartyg och vissalandförband anordnas särskild övning. Deltagandet här före- slås i vart fall tills vidare begränsat till officerare.För stamträngfartyg samt återstående landförband räknar utred— ningen icke med sådan. övning. . övningen föreslås för aH deltagande personal få en längd av elva dagar. Den värnpliktige föreslås bli ålagd att fullgöra högst tre särskilda övningar. Förslaget innebär, att årligen om— kring 400 värnpliktiga fullgör särskild övning vid flottan.

Mobiliseringsövning

Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flottan föreligger ett behov av sam- ma slag som vid armén av mobilise- ringsövning ehuru antalet härav be- rörda värnpliktiga är förhållandevis mindre vid flottan. Utredningen före- slår, att vid flottan skall anordnas mo- biliseringsövningar i form av mobilise- ringsgenomgångar och mönstringsöv— ningar med denpnärmare utformning

m. 111. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av sär—4 skild hemlig bilaga.

5. F artygsskyddsutbildning och yrkessjömän- nens värnpliktsutbildning (Kapitel 19) Frågan om särskild utbildning i aktivt och passivt försvar av handelsfartyg har under senare år varit föremål för flera utredningar. Frågan har delvis sammankopplats med frågan om yrkes- sjömännens värnpliktsutbildning. Utredningen erinrar att när sist- nämnda fråga ursprungligen aktualise- rades så förutsattes att ett väsentligt moment i utbildningen skulle vara viss vapenutbildning, nämligen utbildning i luftvärnstjänst. Sedermera har önske- målen kommit att inriktas på passiva skyddsåtgärder, närmast av verkskydds- natur. Med hänsyn till att chefen för försvarsdepartementet lämnat 1965 års försvarsutredning i uppdrag att över- väga vissa åtgärder rörande handelsfar- tygs skydd framlägger värnpliktsutred- ningen inga förslag i frågan. Utred- ningens förslag till nytt grundutbild- ningssystem vid flottan inrymmer emel- lertid möjlighet att i begränsad omfatt- ning meddela fartygsskyddsutbildning utöver vad som erfordras för örlogsflot- tans behov. Denna utbildning skulle här- vid ske inom ramen för samma, tjänst- göringsskyldighet som åvilar andra mot- svarande värnpliktiga som icke är yr- kessjömän.

G. Värnpliktsutbildningen vid marinen: Kustartilleriet

1. _Behovet av förbättringar (Del av kapitel 21)

De förbättringar av värnpliktsutbild- ningen vid kustartilleriet som värn-

pliktsutredningen ansett vara särskilt angelägna har i huvudsak varit följan- de. Det värnpliktiga befälets utbildning har ansetts erfordra en förbättring vad gäller den praktiska truppföringsutbild- ningen under tillämpade former. Vidare har det ansetts angeläget att utforma ut- bildningen till värnpliktig officer på sådant sätt att rekrytering till denna ut- bildning som genomgås efter frivil- ligt åtagande— främjas. I fråga om re- petitionsutbildningen har utredningen utgått från att övningarna av de samla- de krigsförbanden skall anordnas ofta- re än vad hittills varit fallet och att dessa övningar skall kompletteras med särskilda övningar och mobiliserings- övningar.

De tidigare nämnda studiesociala önskemålen har därjämte ansetts böra utöva ett stort inflytande på utbild- ningens utformning.

2. Grundutbildningen (Kapitel 22)

Utbildningens uppläggning i stort Utredningen förordar, att förbandsut— bildningen påbörjas så tidigt som möj- ligt, bland annat med hänsyn till de fördelar detta innebär för befälsutbild- ningen. Den sista delen av utbildningen för de värnpliktiga i allmänhet avses omfatta förbandsutbildning av tilläm- pad karaktär i form av grundläggande krigsförbandsutbildning (GKU). I den— na bör övriga värnpliktskategorier del— ta. Under denna krigsförbandsutbild- ning bör inrymmas bland-annat tillämp— ningsövningar samt komplettering av den enskilda utbildningen och för— bandsutbildningen.

Grundutbildningens längd

Utredningen har sökt att klarlägga i vilka fall det varit möjligt att, med fasthållande av gällande målsättning i

stort för utbildningen, beskära eller slopa nu bedriven utbildning för att skapa utrymme för annan utbildning som nödvändiggjorts av utvecklingen. Utredningen har- i sådant syfte detalj- studerat utbildningsbehovet för de vik- tigaste värnpliktsbefattningarna i kust- artilleriets krigsorganisation i vad gäl— ler underbefäl och värnpliktiga i all- mänhet.

Utredningen föreslår, att den nuva- rande gruppen värnpliktiga i allmän— het, frånsett de handräckningsvärnplik- tiga, delas i två grupper, benämnda värnpliktiga G och värnpliktiga F, efter de värnpliktigas behov av grundutbild- ning.

Utredningen föreslår vidare _— med beaktande av bland annat den inpass— ning under året av utbildningen som föreslås att grundutbildningen för de värnpliktiga vid kustartilleriet skall omfatta för värnpliktiga G 251 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för un—_ derbefälsuttagna värnpliktiga 330 da- gar, för underofficersuttagna värnplik- tiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga, utöver tiden för under— officersutbildningen, 90 dagar.

Grundutbildningens året.

inpassning under

Värnpliktsutredningen! föreslår att grundutbildningen för huvuddelen av de värnpliktiga av alla kategorier vid kustartilleriet anordn'as så, att den _ efter att från början av juli ha skett i form av grundläggande krigsförbands- utbildning avslutas senast den -15 september, med undantag för kadett- skolan för blivande värnpliktiga 'office— rare vilken förläggs efter nämnda tid- punkt. Härvid kommer de olika värn- pliktskategorierna attpaborja sm grund- utbildning vid följande tidev'r, nämligen värnpliktiga G i början. av januari,, värnpliktiga E i slutet_avunjo'ylernber, un—

derbefälsuttagnla värnpliktiga i mitten av oktober samt underofficers- och offi- cersuttagna värnpliktiga i juni närmast föregående år (jfr bild 22: 1). För ett litet antal värnpliktiga förutsätts grund- utbildningen kunna inpassas på annat sätt.

Utredningen föreslår vidare att grund- utbildningen av blivande värnpliktiga officerare, i vart fall tills vidare, fort- sätter efter det att övriga värnpliktiga avslutar sin grundutbildning omkring den 15 september och fortgår till om- kring den 15 december. Utredningen föreslår dock att frågan om att förlägga de tre sista månaderna av de blivande värnpliktiga officerarnas grundutbild— ning till tiden juni—augusti året efter det grundutbildningen i övrigt avslutats framdeles upptas till prövning.

4. Repetitioneutbildningen (Kapitel 23)

Repetitionsutbildningen vid kustartil- leriet bör i enlighet med de allmänna riktlinjerna omfatta krigsförbandsöv- ningar, särskilda övningar och mobili- seringsövningar.

Krigsförbandsövning Utredningen föreslår, att krigsförbands- övningarna för de värnpliktiga vid kust- artilleriet anordnas på följande sätt. Krigsförbanden med undantag för en- staka, särskilt angivna förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfäl- liga mindre avvikelser härifrån. Krigsförbandsövningarna har i regel en längd av, för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbefäls- befattningar 25 dagar och för värnplik— tiga i underofficers— och officersbefatt— ningar 32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värn— pliktiga, som har särskilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett an-

tal av högst 500 årligen fullgöra krigs- förbandsövning som med högst sju da- gar överstiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör för- band vilket under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och som eljest skolat fullgöra krigsförbandsöv- ning om 18 dagar, kan vidare till ett antal av högst 1000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger angiven tid om 18 da- gar. Slutligen kan ett fåtal särskillt an- givna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för avveckling efter krigs— förbandsövning fullgöra krigsförbands- övning som med högst två dagar över- stiger angivna tider om 25 eller 32

dagar.

Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsöv- ningar.

Krigsförbandsövningen föreslås hu- vudsakligen bli förlagd till hösten sedan åldersklassomgängen ryckt ut.

Förslaget innebär att årligen omkring 10 000 värnpliktiga fullgör krigsför- bandsövning vid kustartilleriet.

Särskild övning

Eftersom det i flertalet fall inom kustar- tilleriet med hänsyn till krigsorganisa- tionens struktur icke är möjligt att ut- peka en särskild övning såsom mindre betydelsefull än övriga, bör för varje krigsförbands del särskild övning an- ordnas i varje tidsmellanrum mellan förbandet-s krigsförbandsövningar. I så- dan särskild övning bör delta de värn- pliktiga officerare och underofficerare vid förbandet, som ej tidigare fullgjort tre särskilda övningar, samt ett litet an- tal underbefäl och meniga. Med en sådan ordning kommer en stor andel av det krigsplacerade befälet i officers- och underofficersbefattning att vid mobili— sering ha varit i tjänst inom de närmast föregående två åren.

Övningen föreslås för all deltagande personal få en längd av elva dagar och i huvudsak förläggas till sommarhalv- året.

Förslaget innebär att årligen omkring 450 värnpliktiga fullgör särskild övning vid kustartilleriet.

.lIobiIiseringsövning Värnpliktsutredningen har bedömt att vid kustartilleriet föreligger ett behov av ungefär samma slag som vid armén av mobilise-ringsövningar, ehuru antalet värnpliktiga som bör beröras därav är förhållandevis mindre vid kustartille- riet, särskilt vad avser mönstrings- övningar. Utredningen föreslår, att vid kustartilleriet skall anordnas mobilise- ringsövningar i form av mobiliserings- genomgångar och mönstringsövningar med den utformning 111. 111. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga.

H. Värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

1. Behovet av förbättringar (Del av kapitel 25)

I fråga om grundutbildningen har värn- pliktsutredningen icke ansett behov fö— religga av större omläggningar. De för- bättringar av grundutbildningen som ansetts angelägna har avsett att så långt möjligt inpassa grundutbildningen på ett ur studiesocial synpunkt lämpligare sätt än nu och att ge den tillämpade ut- bildningen något större utrymme än hittills.

Huvudönskemålet i fråga om flygvap- nets värnpliktsutbildning har varit att få till stånd en sådan omläggning av re- petitionsutbildningen att densamma i fortsättningen skall genomföras i krigs- förband i stället för i tillfälligt samman- satta övningsförband.

2. Grundutbildningen '

(Kapitel 26)

Utbildningens uppläggning i stort Utredningen föreslår, under hänvisning till de krav som utbildningen av den flygande persona-len samt insatsbered- skapen och mobiliseringsberedskapen ställer, att utbildningsorganisationen vid flygvapnet i stort sett skall bibe- hållas vid nuvarande principiella upp- byggnad. I detta sammanhang precise- rar utredningen de förutsättningar i frå- ga om flygtidsuttag m.m., under vilka utredningens nämnda förslag framlagts.

Grundutbildningens längd

Den av utredningen godtagna uppbygg- naden av utbildningsorganisationen in- nebär, att flertalet värnpliktiga i all- mänhet under ca tre månader genom- går en skolmässigt organiserad utbild- ning vid speci-alkompani och därefter under ca nio månader tjänstgör vid baskompani eller motsvarande enhet. Utredningen föreslår i enlighet här- med att grundutbildningen för dessa värnpliktiga skall såsom hittills ges en längd av 364 dagar. _

För de tämligen få värnpliktiga i all- mänhet som icke inordnas i den tidiga- re nämnda utbildningsorganisationen bör enligt utredningen utbildningstiden i motsats till vad som nu är fallet bestäm- mas med hänsyn endast till de värn- pliktigas eget utbildningsbehov.

Utredningen föreslår att grundutbild- ningen för dessa värnpliktiga skall vara av 255 eller 300 dagars längd, beroende på de värnpliktigas eget behov av ut- bildning på ifrågakommande utbild- ningslinje. . ,

Utredningen föreslår, att krigsorga- nisationens behov av underbefäl unge- fär på sätt nu sker skall tillgodoses ge- nom att vissa värnpliktiga i allmänhet

med 364 dagars grundutbildning utan förlängning av denna under— pågående utbildning uttas för underbefälsutbild- ning.

Ett fåtal underbefäl kommissarier —— föreslås uttagna redan vid inskriv- ningen. De bör ges en grundutbildning av 330 dagars längd.

Utbildningstiden för de underoffi— cersuttagna föreslås genom en begräns- ning av tiden för praktisk tjänstgöring minskad från nuvarande 450 till 420 (la- gar.

Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har under senare är icke före— kommit vid flygvapnet. Utredningen före- slår, att med hänsyn till krigsorganisa- tionens behov sådan utbildning skall komma till stånd. Den föreslås omfatta 90 dagar utöver tiden för underofficers— utbildningen.

Grundutbildningens inpassning under året i ' För närvarande är flertalet värnpliktiga fördelade på fyra ungefär lika stora in- ryckningsomgångar, av vilka en påbör- jar grundutbildningen i mitten av varje kalenderkvartal. Utredningen föreslår, att främst av studiesociala skäl en för- skjutning av inr'yckningstidpunkten med omkring sex veckor till början av ett ka- lenderkvartal äger rum. Den angivna in- passningen ger också möjlighet till be- sparingar genom att utbildningen i vissa fall då kan förkortas med sammanlagt högst 214 dagar,_ nämligen för den om- gång som avslutar sin grundutbildning vid årsskiftet samt i en del fall för den omgång som avslutar sin grundutbild- ning under sommaren. Grundutbildningen för övriga värn— pliktiga föreslås inpassad så att den i huvudsak tillgodoser de studiesociala önskemålen. » i

3. Repetitionsutbildningen (Kapitel 27)

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet bör i enlighet med de allmänna riktlin— jernta omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliserings- övningar.

Med hänsyn till att tidigare nämnda nya principer för dispositionen av värnpliktsöverskottet vid flygvapnet lik- som också införande av repetitionsut- bildning i krigsförband vid flygvapnet ändrar förutsättningarna för krigspla- cering av de värnpliktiga har värn- pliktsutredningen funnit anledning att —»-— liksom utredningen gjort beträffande flottan _— överväga vilka krigsplace— ringsnormer som i framtiden hör till- lämpas vid flygvapnet. De slutsatser, vartill utredningen härvid kommit, lig- ger till grund för utredningens förslag rörande repetitionsutbildningens ord- nande i detalj.

Ix'rigsförbandsövning

Utredningen föreslår, att krigsförbands- övningarna för värnpliktiga vid flygvap— net anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller de- lar av förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvi- kelser härifrån.

Krigsförbandsövning vid basbataljon har en längd av, för meniga värnplik- tiga och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning 15 dagar samt för värnpliktiga i vissa underbefälsbefatt- ningar och i underofficers- och offi- cersbefattning 22 dagar. Krigsförbands- övning vid stridslednings- och luftbe- vakningsförband har vid ledningscen- traler och radarstationer samt då om- skolning sker till optisk luftbevakning

en längd av, för värnpliktiga i befatt- ning för menig eller underbefäl 15 da— gar samt för värnpliktiga i underoffi- cers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid luftbevak— ningskompani utom då omskolning till optisk luftbevakning sker har en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl 6 eller 8 dagar samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning 13 eller 15 dagar. Krigsförbandsövning vid flygvapnets övriga förband, som [skall genomföra krigsförbandsövning, anordnas i prin— cip såsom vid basbataljon.

Slutligen kan vid samtliga förband ett fåtal särskilt angivna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för av- vecklingsarbete efter krigsförbandsöv- ning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger an— givna tider om 13, 15 eller 22 dagar.

Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsöv- ningar.

Krigsförbandsövningarna vid flyg- vapnet, som enligt utredningens mening årligen bör fördelas på två ungefär lika stora omgångar, föreslås genomföras av den ena omgången under våren med hänsyn till utbildningsrytmen inom flygvapnet i övrigt samt av den andra omgången under hösten, då större öv- ningar inom flygvapnet eller inom krigsmakten normalt anordnas.

Förslaget innebär, att årligen om- kring 9000 värnpliktiga fullgör krigs- förbandsövning vid flygvapnet.

Särskild övning Med hänsyn till att såväl taktik och stridsteknik som organisation och ut- rustning förändras tämligen snabbt in- om flygvapnet måste personalen i flyg— vapnets krigsorganisation ständigt vara beredd att genast efter mobilisering

eller redan under densamma göra en effektiv insats, som i många fall från första stund ställer krav på stor snabb— het och precision i utförandet.På grund härav är det enligt utredningens me- ning nödvändigt att i stort sett alla för- hand vid flygvapnet som genomför krigsförbandsövning också genomför särskild övning.

Värnpliktsutredningen föreslår där- för att vid flygvapnet anordnas särskil- da övningar för flertalet krigsförband. övningarna bör inpassas i tidsmellan- rummet mellan förbandens krigsför- bandsövningar. I övningarna bör delta underofficerare och offic'enare samt vis- sa underbefäl i förbandet: eller, vid luft- värnsrobotförband, större delen av den värnpliktiga personalen. Härtill kan komma vid behov anordnad särskild övning för flertalet värnpliktiga i sta- tionskompani.

Övningen bör för all deltagande per- sonal ha en längd av fyra dagar och om möjligt anordnas under sommaren, vil- ket dock icke bör utesluta förläggning till annan tid av året om detta ur den militära utbildningens synpunkt är an- geläget. '

Förslaget innebär att omkring 800 värnpliktiga årligen kommer att genom- föra särskild övning vid flygvapnet.

Mobiliseringsövning

Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flygvapnet föreligger ett behov av ungefär samma slag som vid armén av mobiliseringsövning ehuru antalet värn- pliktiga som bör beröras härav är för- hållandevis mindre vid flygvapnet sär- skilt vad avser mönstringsövningar. Utredningen föreslår, [att vid flygvapnet skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den utform- ning m. ni. »som framgår av kapitel 9 och

till den omfattning som framgår av sär- skild hemlig bilaga.

I. Särskilda frågor

1. Utbildning m. ni. av särskilda grupper värnpliktiga (Kapitel 29) Uttagning och utbildning av värnplik- tiga i specialtjänst Värnpliktslagen ger för värnpliktiga som idkar eller avser idka studier an— tingen för utbildning till ingenjör eller akademiska eller motsvarande studier i sådana ämnen att deras insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten särskilda bestämmelser om värnplikts- tjänstgöringen, att tillämpas i fall då Konungen så finner lämpligt. Tjänst- göringens längd omfattar härvid sam- manlagt högst 540 dagar, fördelade på dels soldat- och befälsutbildning, eller enbart soldatutbildning, dels fackut- bildning och facktjänstgöring, dels ock fortsatt tjänstgöring.

Enligt de allmänna principerna bör de specialuttagn-a-s utbildning _— i likhet

med övriga värnpliktigas —— bestå av grundutbildning och repetitionsutbild- ning.

Grundutbildningen's längd bör enligt utredningens mening avvägas för olika grupper bland annat under hänsynsta- gande till de värnpliktigas genom civil yrkesutbildning förvärvade kompetens.

Repetitionsutbildningens omfattning bör enligt utredningens mening bestäm- mas på samma sätt som för övriga värn- pliktiga. Den bör i huvudsak ske i an- slutning till krigsförbandens utbildning.

Såsom riktpunkt för kommande för- slag bör gälla att det sammanlagda an- talet tjänstgöringsdagar för alla katego- rier specialtjänstuttagna värnpliktiga icke ökas.

Den angivna tiden om 540 dagar har

för samtliga berörda värnpliktsgrupper, utom för läkare, helt tagits i anspråk.

Värnpliktsutredningen finner för sin del att behov alltjämt föreligger av sär- skilda bestämmelser för vissa grupper värnpliktiga angående tjänstgöringens fullgörande. Utredningen begränsar sig emellertid för närvarande att i fråga om dessa värnpliktiga ange de princi- per som bör vara vägledande vid ut- formningen av dessa värnpliktigas tjänstgöring samt att ange hur ifråga- varande värnpliktigas tjänstgöring pro- visoriskt bör anpassas till övriga av ut- redningen nu framlagda förslag.

I avvaktan på att slutligt förslag framläggs rörande de specialtjänstut— tagna värnpliktigas utbildning föreslår utredningen att inom ramen för nu gäl- lande bestämmelser i värnpliktslagen en anpassning sker av dessa värnplikti- gas utbildning, i första hand så att ifrå- gavarande värnpliktiga kommer att övas samtidigt med övrig personal i de krigs- förband, vari de är krigsplacerade, och i den krigsbefattning till vilken veder— börande särskilda uttagning och utbild- ning syftat.

Utbildning och tjänstgöring för hand- räckningsvärnplilctiga m. fl. Flertalet av de värnpliktiga som med hänsyn till kroppsbeskaffenheten är lämpliga till krigstjänst i begränsad el- ler väsentligt begränsad omfattning av- ses för handräckningstjänst.Dessa värn- pliktiga är skyldiga att fullgöra tjänst- göring av samma längd som övriga värnpliktiga i allmänhet, d. v. s. 394 da- gar. Tjänstgöringen fullgörs emellertid på särskilt sätt, innebärande att de värnpliktiga påbörjar utbildningen i huvudsak vid tidpunkt som gäller fler- talet värnpliktiga och att de efter två till fem veckors grundläggande militär- utbildning placeras i handräcknings- tjänst. Under den sistnämnda tjänstgö-

ringen skall den värnpliktige genomgå viss fortsatt militärutbildning. Flertalet värnpliktiga i handräckningstjänst full- gör hela sin tjänstgöring—394 dagar— i en följd. Ett mindre antal värnpliktiga vid armén och kustartilleriet fullgör däremot, i direkt anslutning till grund- utbildningen, endast en eller två repeti- tionsövningar eller sammanlagt 334 el- ler 364 dagar. Kvarstående tjänstgö- ringsskyldighet, omfattande 60 eller 30 dagar, fullgörs senare. Handräcknings- värnpliktiga med kvarstående tjänstgö— ringsskyldighet kan fullgöra denna på sätt som motsvarar repetitionsövning för övriga värnpliktiga. Härvid kan tjänstgöringen fullgöras såsom repeti- tionsövning i krigsförband, därest den värnpliktige är krigsplacerad, i hand- räckningstjänst för att biträda vid re- petitionsövning eller i arbete soul yr- kesman vid så kallade effektiviserings- arbeten.

Även om en allmän översyn av värn- pliktssystemet icke hade skett, före- ligger enligt värnpliktsutredningens mening vissa särskilda förhållande—n be- träffande de handräckningsvärnpliktiga som för dessa värnpliktigas del gör en översyn av tjänstgöringsförhållanden m. m. aktuell.

För att allsidigt angripa problemen kring de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring fordras enligt utredningens mening att man behandlar icke blott frågan om tjänstgöringstidens längd utan också frågan om de handräck- ningsvärnpliktigas av främst stabs- och förvaltningstjänstens organisation be- roende arbetsuppgifter. Ett utrednings- arbete som utsträckes att omfatta även behovet i stort av de handräcknings- värnpliktigas arbetsinsatser ligger emel- lertid utanför värnpliktsutredningens uppdrag. Utredningen bedömer det å andra sidan angeläget-att en sådan ut- redning kommer till stånd. En dylik

kan» emellertid beräknas bli tidskrävan- de, varför det blir nödvändigt att för de handräckningsvärnpliktiga i avvak- tan på resultatet av en utredning, vidta vissa provisoriska åtgärder anslutande till föreslagna ändringar av värnplikts- utbildningen inom krigsmakten i övrigt. Värnpliktsutredningen utgår härvid från att såväl arbetsuppgifterna för de hand- räckningsvärnpliktiga som innehållet i utbildningen tills vidare förblir i hu— vudsak oförändrade. En provisorisk reglering bör med hänsyn härtill sikta till att volymen tjänstgöringsdagar för de handräckningsvärnpliktiga i huvud- sak förblir oförändrad. Däremot bör tjänstgöringstidens längd m. m. proviso- riskt anpassas till vad som föreslagits för övriga värnpliktiga. Utredningen fö- reslår därför att tjänstgöringsskyldig- heten för värnpliktiga som vid inskriv- ningen avsetts för handräckningstjänst tills vidare ges högst samma längd som nu gäller, d.v.s. 394 dagar. För värn- pliktiga som efter tjänstgöringens på— börjande överföres till handräcknings- tjänst föreslås regler— enligt vilka tjänst- göringsskyldigheten göres beroende av den kategori den värnpliktige tillhörde före överföringen.

Utbildning av uppskovsvärnpliktiga Med uppskovsvärnpliktig menas sådan värnpliktig som med stöd av uppskovs— kungörelsen (SFS 1959: 146) åtnjuter krigstjänstgöringsfrihet eller är med- delad uppskov, d. v. .s. befrielse under beredskapstillstånd och under krig från inkallelse till tjänstgöring jämlikt 28 & värnpliktslagen. Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, företag 111. m. vars verksamhet oundgängligen måste upp- rätthållas under beredskapstillstånd och krig. Uppskov skall i första hand meddelas äldre värnpliktig eller väm— pliktig som i begränsad omfattning är duglig till krigstjänst. Som huvudregel

gäller att värnpliktig yngre än 35 är icke ifrågakommer för uppskov.

Under åren närmast efter andra världskriget fullgjorde de uppskovs- värnpliktiga repetitionsövningar i sam- ma utsträckning som andra värnplikti- ga. Från år 1951 då repetitionsövningar började bedrivas i krigsförband in- kallades härvid de uppskovsvärnplik- tiga till lämpligt sådant förband. Ett syfte därmed var att fylla förekomman- de vakanser och därigenom bringa det övande förbandet till full fältstyrka. Ett annat syfte var att vidmakthålla även de uppskovsvärnpliktigas militära kun- skaper. År 1954 beslöts av besparings- skäl att de uppskovsvärnpliktiga icke skulle inkallas till repetitionsövning. Påföljande år framlade 1954 års utred- ning rörande totalförsvarets personal— behov förslag att uppskovsvärnplikti- ga tillhörande armén och kustartilleriet skulle ges viss driftvärnsutbildning. Förslaget har ännu icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. '

Värnpliktsutredningen anser att be- hov av utbildning för de uppskovsvärn— pliktiga i och för sig föreligger. Sådan utbildning skulle bland annat tjäna till att sätta de värnpliktiga i stånd att del- ta i fria kriget. Den skulle vidare kun— na underlätta förnyad krigsplacering av de värnpliktiga i militärt förband se- dan uppskov återkallats. Den skulle slutligen kunna tjäna till att sätta de värnpliktiga i stånd att vidta sådana militära åtgärder, främst inom det värnpliktiga hemvärnets ram, som er- fordras för att lösa uppskovsuppgiften.

Värnpliktsutredningen anser att av re- sursskäl endast utbildning av sistnämn- da slag, d.v.s. utbildning för hemvärns- uppgifter och motsvarande uppgifter, kan övervägas. Utredningen bedömer det emellertid möjligt att införa obliga- torisk utbildning för det värnpliktiga hemvärnet först sedan det av utred-

ningen föreslagna utbildningssystemet i övrigt blivit genomfört och vunnit stad- ga. Frågan om sådan utbildning får då vägas mot andra behov. Värnpliktsutredningen förutsätter, att skyldighet att fullgöra repetitionsut- bildning bör föreligga för uppskovs- värnpliktiga liksom för andra värnplik- tiga. Utredningen föreslår, att inom ra- men för disponibla medel militär myn- dighet skall kunna inkalla uppskovs- värnpliktiga för att täcka under övning eljest föreliggande personalbrister i övande krigsförband. De övande för- bandens styrka kan i vissa fall här- igenom bringas i sådan nivå vatt övning- ens syfte säkerställs samtidigt som del- tagande uppskovsvärnpliktiga bibringas en i och för sig önskvärd utbildning.

2. Urval och redovisning'av värnpliktiga Värnpliktsutredningen anser, att de förslag utredningen framlagt rörande utbildningen icke medför att pröv- ningsverksamheten vid inskrivnings— förrättningen vad gäller befälsuttagna behöver effektiviseras i högre grad än som eljest varit påkallat. Däremot med- för den av utredningen föreslagna dif- ferentieringen av utbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmän- het vissa krav på urvalsverksamheten. Enligt vad utredningen inhämtat före— ligger metodmässiga förutsättningar för att genomföra sådana förbättringar av urvalet. Utredningen anser att det får bedömas av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning hur er- forderliga utökade prövningar skall in— rymmas i inskrivningsförrättningen. Rörande inskrivningsåldern för de värnpliktiga har utredningen kommit till den uppfattningen att det ur urvals— synpunkt är önskvärt .att höja inskriv- ningsåldern från nuvarande 18 år till 19 år och att det ur kvantitativ syn- punkt är möjligt att genomföra en så—

dan höjning. Å andra sidan är det- bland annat av studiesociala skäl önskvärt att inskriva vissa värnpliktiga redan vid 18 års ålder. Utredningen föreslår, att för att så långt möjligt tillgodose båda des- sa önskemål de värnpliktiga alltjämt skall vara skyldiga att inskriva sig under det är de fyller 18 år men att vid denna ålder endast inskrivs en del av årsklas- sen, främst sådana värnpliktiga som slutfört eller som beräknas påföljande år slutföna sina gymnasiestudier eller andra studier som kan bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt sådana som anmäler av- sikt att söka anställning som yrkesbefäl vid krigsmakten. övriga värnpliktiga inskrivs under det år de fyller 19 år.

Av värnpliktsutredningen framlagda förslag påkallar enligt utredningens be- dömande icke några ändringar av principerna för redovisning av de värn- pliktiga. I detta sammanhang ifrågasät- ter utredningen vissa ändringar av 'till- delnings— och tillhörighetsreglerna för de värnpliktiga men förutsätter'att frå— gorna kommer att ytterligare övervägas av inskrivnings- och personalredovis— ningsutredningen.

3. De värnpliktigas ekonomiska förmåner (Kapitel 31) Till den värnpliktige utgår i anledning av värnpliktstjänstgöringen en rad eko- nomiska förmåner. Av kontanta sådana förmåner kan i detta sammanhang näm- nas penningbidrag, vilket utgår under tjänstgöringen, samt värnpliktspremier, som kan utgå vid tjänstgöringens slut till värnpliktig som genomgått befäls- utbildning eller tjänstgjort längre tid än värnpliktiga i allmänhet. Premier utgår även till deltagare i de särskilda befälsövningarna. För att under den värnpliktiges tjänstgöring trygga hans familjs försörjning eller för att upp- rätthålla hans rörelse om han är egen

företagare kan - familjebidrag utgå, främst i form av familjepenning, bo- stadsbidrag och näringsbidrag.

Till 1965 års försvarsutredning har lämnats uppdrag att särskilt pröva frå- gan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Värnpliktsutred- ningen har med hänsyn härtill icke an- sett sig ha anledning att gå närmare in på en prövning av dessa frågor. Ett ge— nomförande av de reformer som beskri- vits i det föregående _ fnamför allt den ökade differentieringen och den större vikt som lagts vid repetitionsut- bildningen medför emellertid ett be- hov av ändringar av vissa av de nuva- rande förmånerna

Försvarets civilförvaltning har våren 1965 framlagt förslag bland annat om en höjning av familjepenningens maximibe- lopp med 20 procent. Utredningens överväganden rörande värnpliktsför- månernas form och storlek har skett med den förutsättningen att förslaget om höjning av familjepenningen vinner statsmakternas bifall.

För närvarande avbalanseras för de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet i viss mån en lång grundutbildning med kort eller ingen repetitionsutbildning. Ett framtida värnpliktssystem :av tidi- gare angiven art medger endast i liten utsträckning en sådan avhalansering. Följaktligen måste förmånerna under grundutbildningen avvägas olika värn- pliktiga emellan uteslutande med hän- syn till tjänstgöringsförhållandena un- der grundutbildningen.

Utredningen förordar att, för att kompensera värnpliktiga med lång grundutbildning, premiesystemet utvid- gas till att omfatta även vissa värnplik- tiga i allmänhet. Vid avvägningen av de av differentieringen beroende förmå— nerna har utredningen som utgångs- punkt valt den för närvarande vanligas- te längden på' grundutbildningen, näm—

ligen 30,4,(lagar jämkad till 300 dagar, vilken tid således i detta sammanhang anses som normal. .

Utredningen föreslår, att till samtliga värnpliktiga oberoende av kategori som fullgör längre grundutbildning skall för tid varmed grundutbildningen översti- ger 300 dagar utgå en tjänstgörings- premie om tre kronor för dag. Beloppet har avvägts med den förutsättningen att penningbidraget till värnpliktigai all- mänhet under grundutbildning skall i motsats till vad nu är fallet utgöra fyra kronor för dag även för tid varmed grundutbildningen överstiger 304 da- gar.

För flertalet befälsuttagna värnplikti- ga i fråga om vilkas grundutbild- ningstid utredningen i allmänhet icke föreslagit några större förändringar — har utredningen vid premieavvägning- en eftersträvat att få en sammanlagd premiesumma som i huvudsak ansluter till den nuvarande. Utredningen före- slår, att till värnpliktiga som genom- gått underbefälsutbildning skall utgå utöver tjänstgöringspremie en utbild- ningspremie om 250 kr. Utredningen föreslår vidare, att till värnpliktiga som genomgått underofficersutbildning skall utgå, utöver tjänstgöringspremien, en utbildningspremie om tio kronor 50 öre för dag, varmed utbildningstiden över- stiger 300 dagar. Vid 450 dagars utbild- ning kommer härvid den sammanlag- da premiesumman att utgöra 2025 kr. I fråga om de officersutbildade för vilka tiden för den egentliga officers- utbildningen förkortas från 180 dagar till 90 .dagar _— föreslås av rekryte- ringsskäl trots denna förkortning att utbildningspremien för officersutbild- ningen utöver tiden för underofficersut- bildningen skall utgå med 53 kr. för (lag. Härigenom kommer tjänstgörings- och utbildningspremierna för en med tre månader förkortad officersutbildning

att sammanlagt uppgå till 5 040 kr. eller omkring 1 000- kr. mer än vad nu är fallet. Premiesumman för dag räknat för den tid officersutbildningen omfat- tarkommer att mer än fördubblas. Sam- manlagt kommer sålunda premien att uppgå .till (2 025 + 5040 =) 7 065 kro- nor.

I fråga om repetitionsu[bildningen in- nebär det föreslagna utbildningssyste- met, att antalet övningar för den värn- pliktige blir fler. Det sammanlagda an- talet dagar som den värnpliktige är skyldig att fullgöra repetitionsutbild- ning ökar i vissa fall. Antalet övning-ar som kommer att tas ut blir olika för olika värnpliktiga. Det bör med hänsyn härtill eftersträvas att få till stånd dels en mer allmän kompensation till de värnpliktiga för ökad repetitionsöv- ningsskyldighet, dels en kompensation till sådana värnpliktiga som ålägges ett särskilt stort antal övningar.

Den allmänna kompensationen bör lämnas i den formen att penningbidraget till de värnpliktiga under repetitionsut- bildning höjes samt att den i familje- bidraget ingående familjepenningen hö- jes. Utredningen föreslår härvid, att penningbidraget höjs med två kronor 50 öre per dag. Därjämte förutsätts fa- miljepenningens maximibelopp, i en- lighet med civilförvaltningens förslag, höjt med 20 procent. — Den särskilda kompensationen bör avse deltagare i de särskilda övningarna och mobilise- ringsövningarna och utgå i form av premier, avpassade efter övningens längd. Per dag räknat bör beloppet hö— jas något i förhållande till nuvarande premier för särskild befälsövning. Det föreslås utgå för särskild övning om elva dagar med 500 kr. och för sådan om fyra dagar med 228 kr. samt för mobiliseringsövning om en, två eller tre dagar med 38 kr., 76 kr. respektive 114 kr., varvid i sistnämnda fall i antalet

dagar inräknats såväl tjänstgöringsda- gar som förekommande in- och utryck— ningsdagar.

Utredningen ifrågasätter om icke vis- sa av de nu aktuella värnpliktsförmå- nerna skulle kunna göras mer värde— beständiga genom någon form av in- dexreglering.

Utredningen understryker i föreva- rande sammanhang betydelsen av att en ändring av bestämmelserna rörande studiemedel sker i syfte att undvika att vämpliktsförmånerna vid bedöm- ning av rätten härtill skall anses som inkomst.

Utredningen berör vidare vissa frä- gor rörande förordnande av värnplikti- ga i tjänstegrad och föreslår i anslut- ning härtill att åt de militära myndig— heterna uppdras att överväga frågan om en vidgad användning av utmärkelse- tecken till värnpliktiga för genomgång— en utbildning m. m.

Utredningen understryker slutligen betydelsen av att en förbättring av de värnpliktigas förläggningslokaler sker.

4. Övergången till det föreslagna utbildnings- systemet

(Kapitel 32) Grundutbildningen

Värnpliktsutredningen föreslår, .att —— med beaktande av begränsningarna hos det nuvarande inskrivningsväsendet inskrivningarna från och med hösten 1966 anordnas med utgångspunkt i det av utredningen föreslagna grundutbild- ningssystemet.

Utredningen förslår vidare,att grund- utbildningen anordnas enligt den av ut- redningen föreslagna ordningen i lm- vudsak med början under år 1967.

chetitionsutbiIdningen Krigsförbandsövningarna. Värnplikts- utredningen förslår, att övergången till den föreslagna ordningen för krigsför-

bandsövningarnas bedrivande påbörjas vid samtliga försvarsgrenar under år 1967, dock att en förkortning av repeti- tionsövningarna (krigsförbandsövning- arna) sker så snart som möjligt efter ett riksdagsbeslut om nytt utbildningssys- tem. Den ökade belastningen bör på- föras utbildningsorganisationen succes- sivt. Krigsförbandsövningar bör bedri- vas i full omfattning vid armén och kustartilleriet från och med budgetåret 1972/73 samt vid flottan och flygvapnet från och med budgetåret 1971/72.

Då år 1950 vid armén infördes repeti- tionsövningar i krigsförband, var det nödvändigt att genom särskild lag ålägga äldre värnpliktiga tjänstgörings- skyldighet som gjorde det möjligt för dessa att delta i övningarna. Motsvaran- d'e åtgärd erfordras i viss omfattning även nu. Vid armén och kustartille- riet innebär en sådan åtgärd för det stora flertalet en omvandling av re- dan föreliggande skyldighet från exem— pelvis tre övningar om vardera 30 da- gar till fem övningar om vardera 18 dagar. Förändringarna av den sam- manlagda tjänstgöringsskyldigheten för det övervägande antalet värnpliktiga blir således jämförelsevis små. Inom flottan blir förhållandena annorlunda, beroende på att det övervägande antalet värnpliktiga där för närvarande saknar återstående tjänstgöringsskyldighet i fred. Om repetitionsutbildningssyste— met vid flottan skulle baseras på endast värnpliktiga, som grundutbildats enligt den nya ordningen, skulle ca 20 år för- flyta innan flottans krigsförband kunde övas på åsyftat sätt. Flottans redan grundutbildade värnpliktiga måste där- för åläggas en icke obetydlig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning. Inom flygvapnet är problemet likartat, ehuru behovet av extra åläggande blir mindre, beroende dels på att det sammanlagda behovet av tjänstgöringsskyldighet är

något mindre, dels på att redan nu dis- poneras viss tjänstgöringsskyldighet.

Utredningen föreslår, med nu nämn- da utgångspunkter, att för genomföran— de av övergången till det nya utbild- ningssystemet redan grundutbildade värnpliktiga övergångsvis ålägges skyl- dighet att fullgöra krigsförbandsöv- ningar som motsvarar i tabell 32: 5 an- givet behov.

De särskilda övningarna. Värnplikts- utredningen föreslår i fråga om armén och kustartilleriet att de nuvarande särskilda befälsövningarna så snart sig göra låter efter det beslut fattats om genomförande av ett nytt utbildnings- system förkortas från 15 till 11 dagar.

Utredningen föreslår vidare, att de särskilda övningarna i de fall de avses genomförda som befälsövningar för un- derofficerare och officerare anordnas med en frekvens som anpassas efter ve- derbörande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. Utredningen föreslår att för genomförande härav redan grundutbildade värnpliktiga underof- ficerare och officerare åläggs den skyl- dighet att fullgöra särskild övning som motsvarar det av utredningen i tabell 32: 6 angivna behovet.

I fråga om särskilda övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga än de nyss nämnda, räknar utredningen med en försöksverksamhet i begränsad skala till och med budgetåret 1970/71. Därefter skall dessa övningar bedrivas i full omfattning. Någon övergångsvis ålagd tjänstgöringsskyldighet för nu grund- utbildade värnpliktiga föreslås icke av utredningen för dessa övningar.

Utredningen föreslår, att vid flottan de särskilda övningarna anordnas från och med budgetåret 1967/68. För genom- förande härav föreslår utredningen åläg- gande övergångsvis av en tjänstgö- ringsskyldighet. för redan grundutbilda- de underofficerare och officerare mot-

svarande den som i tabell 32: 6 angivits såsom behov.

Utredningen föreslår, att vid flygvap- net de för visst befäl avsedd-a särskilda övningarna anordnas i begränsad om- fattning från och med budgetåret 1967/ 68 och i full omfattning från påföljande budgetår.För genomförande härav före- slår utredningen åläggande övergångs- vis av den tjänstgöringsskyldighet för tidigare grundutbildade underbefäl, un- derofficerare och officerare som mot- svarar i tabell 32: 7 angivet behov.

Utredningen föreslår vidare, att sär- skild övning avsedd för omskolning av stationskompanis huvuddel anordnas vid behov från och med budgetåret 1968/69. Utredningen föreslår icke nå- gon övergångsvis ålagd tjänstgörings- skyldighet beträffande särskild Övning för därav berörda värnpliktiga.

Mobiliseringsövningama. Värnplikts- utredningen föreslår, att mobiliserings- övningar av olika slag; skall kunna anord- nas från och med budgetåret 1967/68. För genomförande härav föreslår utred- ningen åläggande övergångsvis av tjänst- göringsskyldighet för tidigare grundut- bildade värnpliktiga av samma omfatt- ning som gäller för värnpliktiga grund- utbildade enligt utredningens förslag.

5. Värnpliktslagen (Kapitel 33) Utredningens förslag om värnpliktsut- bildningen föranleder ändringar i värn— pliktslagen den 30 december 1941. Ut- redningen föreslår att tjänstgörings- skyldigheten uppdelas i grundutbild- ning och repetitionsuthildning. I lag- bestämmelserna anges med hänsyn till den differentiering av övningstiden som utredningen föreslår en högsta och, så- vitt rör grundutbildningen, även en lägsta gräns för tjänstgöringsskyldighe- ten. Vidare anges i lagtexten det största

antalet övningstillfällen som får före- komma för de olika typerna av repeti- tionsutbildning och det högsta daganta- let för varje övningstillfälle.

Den exakta regleringen av övningsti- den för de skilda grupperna av värn- pliktiga skall ske i en särskild kun- görelse. I kungörelsen skall därjämte fastslås, hur stort antal värnpliktiga som får uttas till varje grupp. Denna närmare reglering är nödvändig för att ge systemet erforderlig stadga och för att undvika godtycke vid tillämpningen.

6. Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag (Kapitel 34) En utgångspunkt vid beräkningen av de kostnader under fjärde huvudtiteln som uppkommer vid ett genomförande av värnpliktsutredningens förslag är den ändring som sker i antalet tjänstgörings- dagar för värnpliktiga. Förslaget inne- bär härvidlag en minskning med sam- manlagt ca 800000 tjänstgöringsdagar för grundutbildning och en ökning med ca 300 000 tjänstgöringsdagar för repe- titionsutbildning eller netto en minsk- ning med ca 500 000 tjänstgöringsdagar. Kostnaderna för ett genomförande av utredningens förslag — vilka i vissa fall är svåra att avgränsa -— har utred- ningen uppskattat till dels ca 15 milj. kronor för år utgörande i huvudsak tjänstgöringsdagsberoende kostnader, främst för värnpliktsavlöningar, som di- rekt kan hänföras till utredningens för- slag, dels ca 40 milj. kronor för år ut- görande kostnader som väl har ett sam- band med utredningens förslag men där kostnadens storlek icke alltid kan di- rekt härledas ur förslaget. Av sistnämn- da belopp avser ca 5 milj. kronor löner under avlöningsanslag, ca 26 milj. kro— nor andra löpande kostnader och ca 9 milj. kronor årskostnader för vissa en-

gångsanskaffningar, då dessa fördelas på lämpligt antal år.

Förslagets genomförande påkallar att en utökning sker av den yrkesanställda personalen inom krigsmakten med drygt 500 personer, varav ca 200 arbetare, ca 275 civila tjänstemän eller äldre under- officerare och underbefäl samt ca 50 underbefäl, underofficerare och kom- paniofficerare på aktiv stat. I fråga om sistnämnda behov anges emellertid att möjligheterna att på vissa punkter till- godose detsamma genom omdispositio- ner av personal icke kunnat överblic- kas av utredningen.

Utredningen anser, att uppkommande merkostnader i princip är av sådant slag att de bör inrymmas inom den för krigsmakten enligt 1963 års försvarsbe— slut fastställda kostnadsramen och att en reform av värnpliktsutbildningen är av den angelägenhetsgraden att så bör ske.

Utredningen bedömer att de föreslag- na förändringarna ur samhällsekono- misk synpunkt innebär att belastning- en på samhällsekonomien minskar el- ler möjligen förblir oförändrad. Utred- ningen har härvid i första hand beak- tat den tidigare nämnda minskning av antalet tjänstgöringsdagar för värnplik— tiga som förslaget innebär.

Utredningen har i kapitel 35 gjort en översiktlig jämförelse mellan upp- ställda önskemål och framlagda för- slag. Utredningen bedömer i anslutning härtill de framlagda förslagen samman- tagna på följande sätt. Befäl och meniga får en sådan utbildning och samträning att krigsförbanden blir tillräckligt an- vändbara omedelbart efter mobilisering. Mobiliseringsberedskapen förbättras vä— sentligt. Möjlighet ges att vid behov höja insatsberedskapen.

Mull .'ah ';1ötu mit» _J'loilér, Muut!

'in'wl ! Amini->— l—wpmml Lehman- ?."B' #5". 1.1” ung.: juh—51311 samman

» "!qu Minden,—qg,

.'|_l| utg. mli'rbnn tt».

i | . ['(u'. hmmm m Hmm,, _uJ tj "ftw WW?! bör.- qmmfioztwu

. .”W'tw'.

'_,_.m .

. n' email:. nu u; 'Mina 13 mn uthålliga nasal-1 .16, att muo'ui

» " ww

mitä gyn

i”? Wiman ålämhbåq tomat 'l'ilaitm'ln. Mät-*"”?

- mmm: 451 ifs-å we mi läst.—eb ”Muntliga: (11513le ,;gobgw ' ' '"'1». '! l (1 _mmgååm

BILAGOR

:. , ' '. ' " . ,A ...LJ'jL-jl-

BILAGA 1

Förteckning över yttranden, som efter remiss avgivits av 1960 års värnpliktsutredning

]. Yttranden till Kungl. Maj:t

Dag för yttrande Angående

29/3 1962 Försvarets personalvårdsutrednings betänkande V angående utbildning i personalvård m. m. 1719 1962 Framställning av chefen för armén angående fria resor och övnings— uppehåll för värnpliktiga uttagna för underofficersutbildning. 30/10 1962 Framställning av chefen för marinen angående försök med uppdelad tjänstgöring för vissa värnpliktiga vid flottan. 30/5 1963 Framställning av överbefälhavaren angående kompensation till värn- pliktiga för extraordinära tjänsteförhållanden. 30/9 1963 Framställning av chefen för flygvapnet angående tillskapandet av be— ställningar för sju överfurirer i Ao 11 avsedda för vaktchefer. 11/2 1964 Gymnasieutredningens betänkanden Ett nytt gymnasium (SOU 1963: 42) och Läroplan för gymnasiet (SOU 1963: 43). 11/2 1964 Fackskoleutredningens betänkande Fackskolan (SOU 1963: 50). 20111 1964 Framställning av överbefälhavaren angående uppdelad tjänstgöring för vissa värnpliktiga vid flottan. 11/1 1965 1962 års utrednings angående sjuksköterskeuthildningen betänkande Sjuksköterskeutbildningen I. Grundutbildning (SOU 1964: 45). 28/6 1965 1963 års universitets— och högskolekommittés betänkande Utbygg— naden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader. I. (SOU 1965:11) jämte II. Specialutredningar (SOU 1965: 12).

2. Yttranden till chefen för försvarsdepartementet

Dag för yttrande Angående

27/4 1962 Utredningens rörande utbildning av värnpliktiga läkare m. m. betän- kande Läkaren i totalförsvaret (SOU 1961: 23). 16/10 1962 1959 års besparingsutrednings för försvaret betänkande Försvarets tandvård (SOU 1962: 23). 28,/9 1964 1962 års försvarssjukvårdsutrednings betänkande I. Krigsmaktens för- bandssjukvård (SOU 1964: 20).

3. Yttrande till riksdagens stalsutskott Dag för yttrande Angående

28/9 1964 Motioner om överförande av jordbrukare m. fl. till lokala försvarsför- band.

BILAGA 2

Värnplikten m.m. i vissa främmande länder

1. Olika vägar att rekrytera militär personal Personal till en krigsmakt kan rekryte- ras i första hand genom att medborgar— na åläggs skyldighet att fullgöra mili- tärtjänst, värnplikt, eller genom att per- sonal anställes på frivillighetens grund, värvning. Syftet med såväl värnplikten som värvningen är ytterst att tillgodose personalbehovet i krig. För att detta skall kunna ske effektivt kräves att per- sonalen redan i fred ianspråktas för ut- bildning för krigsuppgiften. Ianspråk- tagande i fred kan i vissa fall dessutom ske för andra syften än utbildning, främst för att hålla stående styrkor. Värnplikten kan ha skiftande inne— börd. Den kan sålunda, då den tilläm- pas vidsträckt, innebära att alla värn- pliktiga har skyldighet att tjänstgöra så- väl i krig som i fred. Den kan i andra fall vara sådan att vissa medborgare är undantagna från de med värnplikten förenade skyldigheterna (kategoriklyv- ning). Den kan slutligen innebära den ordningen att man i första hand bygger på frivilligt tjänstgörande personal men att man, vid brist på frivilliga, tar i anspråk värnpliktiga till det antal som erfordras för att nå erforderlig perso- nalstyrka. Med värvning menar värnpliktsutred- ningen en ordning, innebärande att personalen rekryteras på frivillighetens väg och att denna personal under nå- gon icke alltför obetydlig del av sin tjänstetid är ständigt tjänstgörande, -d. v. s. yrkesmilitär.

Vid sidan av de nämnda två huvud- formerna för rekrytering kan förekom- ma rekrytering av frivilliga till befatt- ningar, för vilka utbildning i huvudsak sker på fritid, exempelvis i Sverige be- fattning som hemvärnsmän. På detta sätt rekryterad personal förekommer i flertalet krigsmakter men utnyttjas i de flesta fall blott för mindre krävande uppgifter.

Krigsmakterna i de industrialiserade länderna använder vanligen de nämn- da formerna för rekrytering parallellt. Härvid kommer i regel de värnpliktiga att utgöra en, i vart fall i krigsorganisa- tionen, kvantitativt dominerande del. Den personella karaktären hos en sådan krigsmakt beror främst på hur de värn- pliktiga utnyttjas. Av särskilt intresse är härvid om organisationen i huvud- sak endast omfattar styrkor som mo- biliseras eller om den därjämte också omfattar stående styrkor, avsedda för insatsberedskapens upprätthållande. En annan skiljelinje går mellan organisa- tioner som vid mobilisering tar i anspråk ett stort antal av de utbilda- de, hemförlovade åldersklasserna och sådana som vid mobilisering tar i anspråk ett mindre antal sådana ål- dersklasser; i det förstnämnda fallet uppkommer ett stort behov av särskilda åtgärder för att hos den värnpliktige under hela hans värnpliktstid bibehålla de under grundutbildningen bibragta kunskaperna. Slutligen påverkas värn-

pliktskrigsmaktens karaktär av tillgång- en inom krigsmakten på värvad perso- nal. Vid ringa tillgång på sådan perso- nal måste värnpliktiga användas också i utbildningsmässigt krävande befatt- ningar, medan vid stor tillgång på vår- vad personal det icke är nödvändigt att avse de värnpliktiga för annat än de ut- bildningsmässigt minst krävande befatt- ningarna.

Som exempel på länder, i vars krigs- makter värnpliktiga ingår som en do— minerande del och som i huvudsak byg- ger endast på mobiliserade styrkor, må nämnas Sverige, Finland och Schweiz. Som exempel på länder, i vars krigs- makter värnpliktiga ingår som en do- minerande del men som bygger på så- väl stående styrkor och styrkor som mobiliseras, må nämnas Norge, Dan- mark, Västtyskland och Förenta stater- na. Värnpliktsinslaget är härvid starka- re i Norge och Danmark än i Västtysk- land och Förenta staterna.

På enbart värvning byggda krigsmak- ter förekommer i de industrialiserade länderna tämligen sparsamt.

Som exempel på länder, som grundar sin rekrytering av militär personal en- bart på värvning, må nämnas Storbri- tannien.

Enbart värnplikt förekommer, såvitt värnpliktsutredningen kunnat finna, icke som rekryteringsgrund i något av de industrialiserade länderna.

2. Förhållandena i några länder1

Finland

Finlands krigsmakt omfattar i fred om- kring 42 000 man, varav omkring 34 000 man tillhör armén och kustartilleriet, omkring 4500 man tillhör flottan och omkring 3000 man tillhör flygvapnet. I krig organiseras förbanden till sin hu- vuddel av en särskild territoriell orga- nisation (militärdistrikt) dock med

ianspråktagande av en del av utbild- ningsorganisationens befäl _ och en- dast till en mindre del av de utbildan- de förbanden. Frivilliga organisationer motsvarande hemvärn, lottarörelse m. m. finns numera inte.

Krigsorganisationen sammansätts av en mycket liten andel fast anställd per- sonal, särskilt inom armén, och en myc— ket stor andel värnpliktiga.

Varje manlig medborgare i åldern 17 —60 år är värnpliktig. Under tiden in- till grundutbildningen — vilken i regel fullgörs vid 20 års ålder —— tillhör den värnpliktige lantvärnet. Efter avslutad grundutbildning överförs den värnplik- tige till reserven, vilken underofficera- re och meniga — från och med år 1963 tillhör till och med 50 (tidigare 45) års ålder. Därefter överförs den värn- pliktige till lantvärnets första kategori för återstående värnpliktstid.

Grundutbildningen omfattar _— från och med år 1963 — för meniga värn- pliktiga 240 dagar samt för värnpliktiga som utbildas till officerare eller under- officerare eller för specialuppgifter, ex- empelvis signalister, sjukvårdspersonal, stridsvagnsbesättningar med flera, 330 dagar. Värnpliktiga uttagna till fall— skärmsjägare fullgör tjänstgöring under 350 dagar. Högst en tredjedel av års— klassen får uttas för förlängd tjänstgö- ring.

Värnpliktiga tillhörande reserven kan inkallas till repetitionsövningar, of- ficerare under högst 100 dagar, under- officerare och tekniker under högst 75 dagar samt meniga under högst 40 da- gar.

Repetitionsövningarnas längd varie- rar mellan 6 och 25 dagar. För värn- pliktiga officerare omfattar de vanligt- vis 25 dagar och för underofficerare och tekniker 14 dagar. De olika kate-

1 Redogörelsen avser, om ej annat sägs, läget vid utgången av år 1963.

gorierna värnpliktiga, befäl och meni- ga, bildar härvid s. k. reservövningsen— heter.

lnryckning till grundutbildning vid armén äger rum tre gånger årligen. Det inledande skedet av grundutbildningen vid armén och kustartilleriet omfattar omkring 10 veckor för alla värnplik- tiga. Detta inledande skede har samma omfattning för samtliga värnpliktiga.

Efter det inledande skedet av grund- utbildningen om 10 veckor följer för värnpliktiga, avsedda för menigbefatt- ningar dels en specialutbildningsperiod, dels en kommenderingsperiod. Under sistnämnda period fullgöres bland an- nat vakt— och handräckningstjänst vid depåer. Nämnda två perioder omfattar sammanlagt 17 veckor. Därefter följer en avslutande repetitions- och krigsöv- ningsperiod under 7 veckor. Härunder förekommer bland annat skjutningar med understödsvapen, tillämpningsöv- ningar i förband m. m. I de härunder bedrivna övningarna deltar även värn- pliktiga ur en senare inryckningsom- gång, vilket innebär att varje värnplik- tig under sin grundutbildning deltar i två repetitions- och krigsövningar.

För underofficersutbildning uttagna värnpliktiga vid armén kommenderas efter den nämnda inledande delen av grundutbildningen om 10 veckor som elever vid truppförbandens underoffi- cersskolor, där utbildningen pågår un- der 16 veckor. Kustartilleriet har en för truppslaget gemensam underofficers- skola. Utbildningsmålet är att bibringa eleverna sådana färdigheter att de efter genomgången skolutbildning under åter- stående tjänstgöringstid vid sina för- band skall kunna leda grupp i strid eller fungera i de specialbefattningar, för vil- ka de utbildats. De får vidare tjänstgöra såsom biträdande instruktörer vid för- banden. Vissa elever kvarstannar som biträdande instruktörer vid underoffi-

cersskolorna. De värnpliktiga erhålla efter underofficersskolans avslutande korprals eller undersergeants (furirs) grad. Värnpliktiga som genomgått un- derofficersutbildning och efter avslutad underofficerskurs befunnits lämpliga till reservofficersutbildning kommende- ras, efter en veckas tjänstgöring som gruppchefer, som elever till särskilda reservofficerskurser, vilka pågår under 14 veckor. Utbildningsmålet är att ele- verna efter avslutad utbildning skall kunna tjänstgöra i första hand i pluton- chefsbefattning. Efter officerskursens avslutande återgår eleverna till sina truppförband, vid vilka de under åter- stående tid tjänstgör i officersaspirants grad. Tjänstgöringen är avsedd att ut- veckla elevernas praktiska ledaregen— skaper. Efter avslutad grundutbildning befordras officersaspiranterna till fän- rikar och överförs till reserven. Värnpliktiga vid flottan inrycker till grundutbildning två gånger årligen. Denna utbildning omfattar 240 eller 330 dagar, beroende på utbildningslinje. Det inledande skedet av grundutbildningen omfattar samma tid som för värnplik- tiga vid armén. Underofficersutbildade värnpliktiga tjänstgör såsom chefer på mindre båtar, maskin- och signalunder- officerare m. m. Reservofficerarnas ut- bildning skcr vid sjökrigsskola. lnryckning till grundutbildning vid flygvapnet äger rum tre gånger årligen. Grundutbildningen för meniga värn— pliktiga vid flygvapnet omfattar 240 da- gar. Det inledande skedet av grundut- bildningen pågår under 10 veckor, var- efter följer specialkurser under 3—14 veckor. De värnpliktiga används där- efter hland annat i luftbevaknings-, un- derhålls-, radar- och mättjänst m. m. Flygplansförare och underofficersuttag- na värnpliktiga i övrigt, för vilka första tjänstgöringen omfattar 330 dagar, ut- bildas vid luftkrigsskolan. Flygvapnets

reservofficerare fullgör grundutbildning om 330 dagar vid flygvapnets officers- kurs. Uttagning till officers-, flyg- och underoffiCersutbildning vid flygvapnet kan endast ske efter ansökan härom.

Schweiz

Den schweiziska krigsmakten bygger i mycket stor utsträckning på värnplik- tiga. Den i fred ständigt tjänstgörande militära personalen är antalsmässigt sett jämförelsevis ringa. Den omfattar om- kring 550 officerare och underofficera- re tjänstgörande vid högre staber samt såsom instruktörer vid bland annat re- krytskolorna. Härutöver finns vid flygvapnet, befästningsanläggningar och förråd m. m. ständigt tjänstgörande an- nan personal till ett betydande antal. Med hänsyn till den knappa tillgången på aktiv militär personal måste följakt- ligen såväl i krigsorganisationen som i utbildningsorganisationen ett stort an- tal även mycket kvalificerade befatt- ningar — exempelvis som bataljonschef och regementschef — bestridas av icke aktiv personal. Administrationen i fredstid handhas i stor utsträckning av de icke aktiva förbandscheferna som vid sidan av sin civila verksamhet här— vid har att upplägga övningar, regi- strera personal m.m.

Varje manlig medborgare är värn- pliktig mellan 20 och 50 års ålder. Mel- lan 50 och 60 års ålder tillhör den värn- pliktige civilförsvaret. Tjänstetiden är fördelad på tre uppbåd. Första uppbå- det, värnpliktiga i åldern 20—32 år, av- ses för de rörliga stridskrafterna. Andra uppbådet, värnpliktiga i åldern 33—42 år, är avsett för stridsuppgifter under huvudsakligen stationära förhållanden. Värnpliktiga i åldern 43—50 år tillhör ett tredje uppbåd som får bilda styrkor, ej primärt avsedda för stridsuppgifter. Värnpliktiga officerare lämnar först vid uppnådda 55 år värnpliktsåldern. Den

som på grund av medicinska skäl fri- kallas från militärtjänstgöring fullgör» sin försvarsplikt genom att erlägga” en särskild försvarsskatt. '

Den värnpliktige'påbörjar det år han fyller 20 'är sin grundutbildning, rekryt- skolan, vilken pågår under ca 17 vec-' kor. Han genomgår härunder grundläg- gande soldat- och fackteknisk utbild- ning. Vid rekrytskolans slut krigsplace- ras den värnpliktige vid det förband som han i fortsättningen kommer att tillhöra och tjänstgöra vid.

Med början nästföljande år fullgör den värnpliktige under den tid han in- går i första uppbådet åtta repetitions- övningar i krigsförband, envar övning om 20 dagar. Krigsförbandet övas här- vid varje år och den värnpliktige varje eller vart annat år. Under sin tid i and- ra uppbådet fullgör han sedermera yt- terligare två eller tre repetitionsövning- ar om sammanlagt ca 40 dagar. Under återstående värnpliktstid fullgör han yt- terligare en repetitionsövning om 13 da- gar eller två om 6 dagar. Den egentliga värnpliktstjänstgöringen för meniga om- fattar således totalt ca elva månader. Härutöver deltar den värnpliktige un- der hela värnpliktstiden i årligen åter- kommande endagsinspektioner och öv- ningsskjutningar.

Uttagningen av värnpliktiga till be— fälsutbildning sker efter urval under utbildningen. Värnpliktig som uttagits härför genomgår året efter avslutad re- krytskola under fyra veckor underof- ficersskola och utbildas där till grupp- chef. Vid samma års rekrytskola tjänst- gör han därefter i gruppchefsbefattning. Om han därvid visar sig lämplig för vidare befälsutbildning, får han näst- följande år genomgå en 17 veckors of- ficerskurs, varefter han vid det årets rekrytskola tjänstgör såsom utbildnings- befäl och plutonchef. Han har därvid officers grad. Sedermera följer för där-

till lämpliga ytterligare utbildning till och tjänstgöring i högre officersbefatt- ningar. Den sammanlagda tjänstgörings- skyldigheten för de befälsutbildade värnpliktiga utgör för underbefäl ca 460 dagar, för underofficerare ca 690 dagar, för subalternofficerare ca 890 dagar och för kaptener ca 1 080 dagar. Med de i uttagningshänseende mycket goda möjligheter som värnpliktssys- temet ger kan krigsmakten för de kvali- ficerade befälsbefattningarna disponera de därför bäst lämpade individerna. Ofta är personer i ledande befattningar inom den civila sektorn också militära chefer.

Norge Den norska krigsmaktens fredsorgani- sation omfattar totalt ca 36000 man, varav ca 18 000 man tillhör armén, ca 8 000 man marinen och ca 10 000 man flygvapnet. Personalen är delvis orga- niserad i stående styrkor.

Det norska försvaret bygger i likhet med övriga nordiska länders till huvud- saklig del på värnplikt. Antalet värva- de underbefäl och meniga utgör om- kring 1 000 man.

Varje manlig norsk medborgare är värnpliktig från och med det år under vilket han fyller 20 år till och med det år, varunder han uppnår 44 års ålder. Vid krig eller krigsfara är alla tjänst- dugliga män som inte tillhör linjen eller lokalförsvaret värnpliktiga från 18 till och med 55 års ålder.

Intill år 1964 tillämpad utbildnings- ordning. Tiden för grundutbildningen har varierat under tiden efter andra världskriget. Således var tjänstgörings— tiden nio månader under slutet av 1940- talet för att i samband med upprättan- det av den s. k. Tysklandsbrigaden ökas till 10 månader och för vissa kategorier värnpliktiga till 12—14 månader. Un- der åren 1951—1953 utgjorde tjänstgö-

ringstiden 12 månader och under åren 1954—1963 16 månader. Den år 1954 gjorda förlängningen av tjänstgörings- tiden föranleddes bland annat av önske- målet att kunna hålla vissa stående för- hand.

Värnpliktiga tilldelade armén, kust- artilleriet och luftvärnsartilleriet hade enligt intill år 1964 gällande bestämmel— ser att utöver en första tjänstgöring om 16 månader fullgöra vissa repetitions- övningar, nämligen värnpliktiga vid ar- mén fyra övningar, envar om 21 dagar, under vart annat av de efter avslutad första tjänstgöring följande åtta åren, samt värnpliktiga vid kustartilleriet och luftvärnsartilleriet tre övningar, envar om 21 dagar. Möjligheten att inkalla värnpliktiga vid sistnämnda två vapen— slag utnyttjades emellertid mera sällan. Repetitionsövningarna fullgjordes vid fältförband.

Värnpliktiga tilldelade flottan och luftförsvaret (ej kustartilleriet och luft— värnsartilleriet) —— som fullgjorde förs- ta tjänstgöring om 18 månader hade normalt inte att fullgöra repetitionsöv- ningar.

För vissa äldre värnpliktiga _— i ål- dern 30—40 år förekom även repeti- tionsövningar av kortare varaktighet, sju—tolv dagar, i form av lokala öv- ningar ungefär vart sjätte år.

lnryckning till grundutbildning ägde rum vid armén och kustartilleriet tre gånger årligen samt vid flottan och luft- försvaret fyra gånger årligen.

Grundutbildningen inleddes för värn- pliktiga vid armén och luftvärnsartille- riet med en centraliserad rekrytutbild- ning om fyra månader, varefter de me- niga värnpliktiga fullgjorde återstående tjänstgöring vid krigsmaktens stående förband. För underbefälsutbildning ut- tagna värnpliktiga genomgick efter re- krytskolan underbefälsutbildning som pågick omkring åtta månader, varefter

de under återstående tjänstgöringstid, fyra månader, tjänstgjorde i underbe- fälsbefattningar såsom biträdande in- struktörer.

De värnpliktiga vid flottan och kust- artilleriet fullgjorde rekrytutbildning under tre till fyra månader, varefter huvuddelen överfördes till tjänstgöring ombord på fartyg, landbaser eller be- fästningar. Därtill lämpade värnplik- tiga uttogs efter rekrytskolan för spe- cialutbildning om två till sex månader vid flottans vapenskolor. Av de värn— pliktiga vid rekrytskolorna uttogs ett visst antal för underbefälsutbildning som pågick under ca tre månader. Ef- ter avslutad utbildning tjänstgjorde dessa värnpliktiga som biträdande in- struktörer.

Värnpliktiga meniga vid luftförsvaret som tilldelats flygvapnet genomgick grundläggande soldatutbildning under tre månader vid någon av flygvapnets rekrytskolor, varefter huvuddelen ge- nomgick specialutbildning under en till tre månader. Efter sistnämnda utbild- ning fullgjordes återstående tjänstgö- ring vid bland annat flygflottiljer. Värn- pliktiga som uttagits till befälsutbild- ning genomgick efter grundläggande ut- bildning specialutbildning om totalt ca sex månader, omfattande bland annat viss befälsutbildning. Därefter följde facktjänstgöring samt ytterligare be- fälsutbildning. Efter avslutad utbildning tjänstgjorde de värnpliktiga i underbe- fälsbefattningar, huvudsakligen som in- struktörer.

Numera tillämpad utbildningsord— ning. På grund av ökande årsklasser den årliga värnpliktskontingenten, som tidigare omfattat cirka 20 000— 22 000 man, kommer enligt gjorda be- räkningar att under perioden 1963—— 1976 omfatta i genomsnitt 28 000 man —— har man av statsfinansiella skäl m.m. beslutat att från och med år 1964 av-

korta tiden för de värnpliktigas grund- utbildning. Grundutbildningen för värn- pliktiga tilldelade armén, kustartilleriet och luftvärnsartilleriet skall således om- fatta tolv månader. För värnpliktiga till- delade flottan och luftförsvaret (ej kustartilleriet och luftvärnsartilleriet) skall grundutbildningen omfatta 15 månader.

Meniga värnpliktiga vid armén kom- mer enligt den nya utbildningsordning— en att först genomgå rekrytutbildning under tre månader samt därefter un- der en ytterligare tremånadersperiod (avdelningsperioden) utbildning i för- hand. Under återstående tjänstgörings- tid (beredskapsperioden) kommer fler- talet meniga att få tjänstgöra vid de stående styrkorna i Nord-Norge. Mot- svarande avkortningar i förhållande till vad som tidigare gällt av rekrytutbild- ning och utbildningsperioder har skett vid de övriga vapenslagen.

Värnpliktiga vid armén, kustartille- riet och luftvärnsartilleriet är skyldiga att fullgöra fem eller sex repetitions- övningar. Av dessa fullgörs fyra om vardera 21 dagar _ vid fältförband eller motsvarande förband och en eller två om vardera 7—12 dagar _— vid 10— kalförsvarsförband. Vid flottan och flygvapnet förekommer inte repetitions- övningar. Repetitionsövningarnas om- fattning bestäms av statsmakterna från år till år.

Det avses att utöver de värnpliktiga som årligen inkallas till tolv månaders grundutbildning vid armén, årligen in- kalla omkring 3 000 man ur värnplikts- kontingenten _— överskottspersonal till en tre månaders rekrytutbildning. Dessa värnpliktiga fördelas därefter till lokalförsvaret. De fullgör där sederme- ra ett visst antal repetitionsövningar så att den sammanlagda tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga blir av samma omfattning som för övriga värnplik-

tiga, vilka fullgör första tjänstgöring i vanlig ordning.

Danmark

Den danska krigsmakten omfattar i fred totalt ca 49 000 man, fördelade med 33 000 man på armén, 7 000 man på flot- tan och 8400 man på flygvapnet. Hu— vuddelen av denna personal är orga— niserad i stående styrkor.

Personalbehovet såväl i krig som fred tillgodoses med fast anställd personal _ varav en del, för närvarande om- kring 7 500 man, är korttidsanställd _ och med värnpliktiga.

År 1960 beslöts av politiska snarare än militära skäl att efterhand förkorta grundutbildningen för vissa värnplik- tiga från 16 månader till i första hand 14 månader och att minska den årliga värnpliktskontingentens storlek. För att kompensera härigenom uppkommande personella brister i försvarsorganisa- tionen har skapats ett system med re— krytering av frivillig personal till för- svaret, den så kallade konstapelordning- en. Förkortningen av tjänstgöringstiden för berörda värnpliktiga är avsedd att ske i takt med rekryteringen av frivil- lig personal. Man har räknat med ett sammanlagt behov av omkring 11000 frivilliga i underbefäls- och manskaps- graderna, varav för armén ca 4 700, för marinen ca 3000 och flygvapnet ca 3300 man. Hittills har rekryteringen utfallit så att armén tillförts ca 2700 man och marinen ca 1 700 man. Flyg- vapnet har fyllt sitt rekryteringsbehov. Armén har i motsats till övriga försvars- grenar haft svårigheter att rekrytera frivilliga i tillräckligt antal. Att anta- let värvade vid marinen visar en rela- tivt låg siffra sammanhänger med att rekryteringsbemyndigandet sedermera sänkts till att omfatta högst 2 150 man.

Varje dansk medborgare i åldern 20—

32 år är värnpliktig. Hittills har alla värnpliktiga erhållit utbildning i fred men värnpliktssystemet inrymmer, vid god tillgång på värnpliktiga, möjlighet till kategoriklyvning. Värnpliktig över- förs efter utträdet ur värnpliktsåldern till hemvärnet i vilket han har skyldig- het kvarstå till 50 års ålder. Tidpunk- ten för överförandet kan variera med hänsyn till huru länge vederbörande kvarstår i sitt förbands mobiliserings- reserv. Hemvärnsbefäl kvarstår i tjänst till 60 alternativt 67 års ålder.

Vid armén omfattar grundutbildning- en för huvuddelen av de meniga värn- pliktiga 16 månader. För värnpliktiga tilldelade pansar— och signaltrupperna har på grund av god rekrytering av fri- villiga till dessa truppslag tiden för grundutbildning avkortats till 14 må- nader. De befälsuttagna värnpliktiga fullgör grundutbildning under 18—24 månader. Utöver grundutbildningen kan de värnpliktiga inkallas dels till re- petitionsövningar under sammanlagt 60 eller för befälsuttagna 70, dagar inom nio år från första tjänstgöringens på- börjande, dels till mobiliseringsövning- ar av kortare varaktighet. Repetitions- övningarna sker i krigsförband. För- banden och den värnpliktige övas här- vid vart tredje år.

lnryckning till värnpliktstjänstgöring sker fyra gånger per år.

Tjänstgöringen inleds med rekrytut— bildning under fyra månader, varefter de värnpliktiga överförs till de stående styrkorna, vid vilka återstående delen av tjänstgöringen fullgörs. Tidigare till- lämpades ett system, enligt vilket de värnpliktiga efter fyra månaders re- krytutbildning ersatte utryckande per- sonal vid de stående styrkorna. Det nu tillämpade systemet innebär att enhe- ter av lämplig storlek vid infanteriet kompanier _ sammanhålls under hela tjänstgöringstiden och efter fyra må-

naders rekrytutbildning ersätter ut- ryckande enheter.

Grundutbildningen för meniga vid marinen omfattar totalt 14 månader. Den inleds med en grundläggande ut- bildning under två månader, varefter de värnpliktiga fördelas för fortsatt ut- bildning ombord på fartyg eller vid landbaser och kustförsvarsanläggning- ar. De värnpliktiga ingår under åter- stående tjänstgöringstid i de stående styrkorna. Repetitionsövningar före- kommer inte vid marinen.

De värnpliktiga tilldelade flygvapnet, vilkas grundutbildning numera omfattar 14 månader, genomgår inledningsvis grundläggande militär utbildning under ca tre månader vid någon av flygvap- nets rekrytskolor. Efter avslutad grund- läggande utbildning fördelas de värn- pliktiga så att de som uttagits till sta- tionstjänst överförs till någon av flyg- flottiljerna under det att övriga ge— nomgår en specialutbildning under en till tre månader och därefter överförs till någon av flygvapnets Olika basor- ganisationer. Repetitionsövningar före- kommer inte vid flygvapnet.

Värnpliktiga kan frivilligt eller tvångsvis genomgå befälsutbildning. Be- fälseleverna vid armén uttas för under- befälsutbildning vid antingen korprals- skola eller sergeantskola under sex må- nader. Den som genomgått korprals- skolan kan också, om han befinnes lämplig därtill, därefter antas som elev vid sergeantskolan. Efter avslutad ut— bildning överförs vederbörande till nå- got av regementena och tjänstgör i korp- rals eller sergeants (furirs) grad såsom gruppchef, plutonchefs ställföreträdare etc. Grundutbildningen omfattar för korpraler 18 månader och för sergean- ter 24 månader. Vid övriga försvarsgre- nar förekommer inte någon motsvaran- de befälsutbildning.

Värnpliktiga kan vid inskrivningen

även uttas för tjänstgöring i civilför— svaret, där grundutbildningen är av samma längd som vid armén. Den ci— vilförsvarspliktige tillhör civilförsvaret intill 40 års ålder. Med de ökande ål- dersklasserna kommer allt flera värn- pliktiga att uttas för civilförsvarstjänst.

Västtyskland

I fred omfattar den västtyska krigsmak- ten ca 420000 man, varav ca 266000 man tillhörande armén (ca 31 800 man ingår i territorialförsvaret), ca 28800 man tillhörande marinen och ca 93 400 man tillhörande flygvapnet. Huvudde- len av personalen är organiserad i stående styrkor. I personellt hänseen- de bygger den västtyska försvarsmak- ten på en kombination av värvning och allmän värnplikt. Den värvade perso- nalen utgörs dels av yrkesmilitär, dels av frivilliga, som bundit sig för viss tids anställning vid krigsmakten. Av försvarsmaktens totala personalstyrka i fred utgörs omkring två tredjedelar av värvad personal av nämnda kategorier samt återstoden av värnpliktiga.

Av värnpliktiga som avslutat sin grundutbildning finns en reserv som omfattar omkring 400000 man. Denna är för närvarande att betrakta som en ren personalreserv men avsikten är att bilda en reservorganisation inom territorialförsvaret, till vilken efter hand reserven tillhöriga värnpliktiga skall överföras.

Varje manlig medborgare i åldern 18—60 år är värnpliktig. Han är här- under skyldig att i fredstid fullgöra dels första tjänstgöring, dels repeti- tionsövningar. Härutöver kan den värn- pliktige delta i viss frivillig utbildning under den tid han tillhör reserven, det vill säga till uppnådda 45 års ålder. För närvarande uttas av hela årsklassen värnpliktiga endast omkring 115000, motsvarande ca 53 procent, till första

tjänstgöring. Den årliga antagningen till frivillig tidsbunden anställning vid krigsmakten omfattar omkring 92000 man. Härutöver uttas — efter frivillig anmälan — omkring 6 000 man till of— ficers- och reservofficersutbildning.

Grundutbildningen omfattar sedan år 1961 för huvuddelen av de värnplikti- ga 18 (tidigare 12) månader men kan för vissa kategorier, framförallt sådana som tillhör äldre årsklasser och som icke tidigare inkallats till tjänstgöring, förkortas.

Grundutbildningen inleds med en grundläggande soldatutbildning under tre månader, mestadels förlagd till sär- skilda utbildningskompanier inom för- banden. Härefter överförs den värnplik- tige till fältförband för vidare utbild- ning under återstående tjänstgöringstid, 15 månader.

Den totala tiden för repetitionsöv- ningarna skall för meniga värnpliktiga utgöra högst nio månader, uppdelade på flera tjänstgöringsperioder om var- dera fyra veckor. Repetitionsövningar- na skall ha fullgjorts senast det år, var- under den värnpliktige uppnår 35 års ålder. För närvarande förekommer emellertid icke några repetitionsövning- ar för huvuddelen av de värnpliktiga utan endast för vissa specialister.

Bland de värnpliktiga uttas under ti- den för grundutbildningen ett visst an- tal för utbildning till reservunderoffice- rare. De sålunda uttagna genomgår un- der en tid av två månader, förlagd till trettonde och fjortonde månaderna av grundutbildningen, gruppchefsutbild— ning. De befordras efter genomgången utbildning till reservunderofficersaspi- ranter och tjänstgör som gruppchefer. Efter avslutad grundutbildning beford- ras de till underofficerare i reserven och tjänstgör i denna befattning under eventuellt förekommande repetitions- övningar. Vidare förekommer uttag-

ning för utbildning till reservofficerare. Ifrågavarande värnpliktiga genomgår vid slutet av första tjänstgöringsåret gruppchefsutbildning varefter de antas som reservofficersaspiranter och be— fordras till fanjunkare i reserven. Här- efter genomgår de under grundutbild- ningens trettonde till femtonde måna- der en fänrikskurs, varefter de tjänst- gör som plutonchefer eller plutonchefs ställföreträdare. Hemförlovning sker samtidigt med övriga värnpliktiga. Ef- ter att ha fullgjort repetitionsövningar under sammanlagt tre månaders tid be- fordras de till löjtnanter i reserven. Des- sa officerare i reserven har skyldighet att före uppnådd 35 års ålder fullgöra repetitionsövningar om totalt 18 måna- der. Repetitionsövningarna fullgörs van- ligtvis vartannat år.

Värnpliktiga kan också i stället för att fullgöra grundutbildning i vanlig ordning inkallas till eller frivilligt an- mäla sig för en kortare utbildning om- fattande tre månaders grundläggande utbildning åtföljd av tre månaders vi- dareutbildning. Målet för denna utbild- ning är att göra vederbörande värnplik- tiga användbara för viss tjänstgöring i territorialförsvaret.

Förenta staterna Den amerikanska krigsmakten omfattar i fred totalt omkring 2,7 miljoner man, fördelade med ca 975000 man på ar- mén, ca 665000 man på flottan, ca 865000 man på flygvapnet och ca 190000 man på den i förhållande till övriga försvarsgrenar fristående marin- kåren. En del av krigsmaktens personal befinner sig under grundläggande ut- bildning men huvuddelen ingår i krigs- organiserade stäende styrkor förlagda i hemlandet och utomlands, främst i Europa. Härtill kommer ca 450 000 man tillhörande nationalgardet (Army Na- tional Guard och Air Force National

Guard) organiserat av delstaterna och avsett i huvudsak för hemlandets för- svar. I fred organiseras endast för kor- tare perioder några förband ur natio- nalgardet. Under ett skede av 1950-talet, då den amerikanska strategien grunda- des främst på omedelbar vedergällning med kärnvapen, skedde en minskning av de personalkrävande konventionella styrkorna. Tendensen synes emellertid numera vara att öka de konventionella styrkorna.

Personalen inom krigsmakten med undantag för nationalgardet utgörs i fred till omkring 90 procent av fast an- ställda i alla grader. Endast inom armén förekommer utöver den fast anställda personalen värnpliktiga (omkring 175 000 man). Förband sammansatta av endast värnpliktiga förekommer inte. I krig kompletteras personalen genom inkallelse av värnpliktiga och f. d. vär- vade. Ca 275000 av de i fred icke tjänstgörande värnpliktiga år organise- rade i arméreserven (Army Reserve), som svarar för viss vidmakthållande ut- bildning.

Varje amerikansk medborgare i ål- dern 181/2—26 år, som inte lider av fysiska eller psykiska defekter, är skyl- dig att under minst sex år stå till krigs- maktens förfogande och härunder dels genomgå militär utbildning, varierande från sex månader till två år, dels till- höra —— i flesta fall utan tjänstgörings— skyldighet någon reservkår. Tilldel- ning och uttagning sker vid inskriv- ningen. Eftersom krigsmaktens behov av värnpliktiga _— i september 1963 omkring 13 600 man i månaden —— vida understiger tillgången på värnpliktiga _omkring 120 000 man i månaden in- skrivs —— frikallas åtskilliga värnplikti— ga från tjänstgöring eller beviljas an- stånd. Härvidlag har presidenten vid- sträckta befogenheter att meddela be- stämmelser.

Den värnpliktige har viss valfrihet inom ramen för fem huvudalternativ (a)—e) nedan) när det gäller att full- göra sin försvarsplikt och hänsyn tas till hans civila förhållanden, pågående yrkesutbildning, anställning etc.

a) Den som väljer att låta värva sig kan när han fyllt 17 år anmäla sig till frivillig tjänstgöring vid önskad för- svarsgren. Kontraktstiden är vanligen fyra år men möjlighet finns att Välja kortare eller längre anställningsperiod. Kontraktsanställning är den enda möj- ligheten för den värnpliktige att välja vilken försvarsgren han vill tillhöra. Tjänstgöring enligt de andra alternati- ven fullgörs uteslutande vid armén el— ler nationalgardet. Flottan, flyget och marinkåren har icke haft några nämn- värda svårigheter att värvningsvägen fylla sitt personalbehov. Däremot måste armén i viss utsträckning fylla sitt per- sonalbehov med värnpliktiga. Mellan en fjärdedel och hälften av de värvade brukar förlänga sina anställningskon- trakt efter första anställningsperiodens slut. Omkring 80 procent av de värvade binder sig vid andra periodens utgång för fortsatt anställning till uppnådd pensionsålder. Av de värnpliktiga som uttas för utbildning väljer omkring 5 procent att låta värva sig vid armén.

b) Den värnpliktige som uttagits för utbildning kan välja att genomgå en sex månaders soldatutbildning (intensive training), varefter han under de följan- de två åren tillhör en första reserv (ready reserve) med skyldighet att del- ta i viss repetitionsutbildning. Härefter inträder han i en andra reserv (standby reserve) i vilken han kvarstår omkring fem år utan tjänstgöringsskyldighet. Första tjänstgöringen påbörjas vanligt- vis i 22—årsåldern.

c) Den värnpliktige som uttagits för utbildning kan vidare välja att genom- gå militärutbildning under tre till sex

månader och därefter inträda i natio- nalgardets första reserv. Hans tid i re- serven omfattar då sju till åtta år.

d) Den värnpliktige som uttagits för utbildning kan även välja att genomgå en sex månaders grundläggande mili- tärutbildning, varefter han överförs till första reserven i vilken han kvarstår 51/2—7 1/2 år. Under hela tiden i re- serven har han skyldighet att dels delta i varje vecka återkommande övningar (weekly drills) 48 gånger årligen, dels delta i en sammanhängande tvåveckors- övning varje år. Trots det betungande övningsprogrammet begär många värn- pliktiga som uttagits för utbildning att få tjänstgöra på detta sätt. Relativt få uttas emellertid härtill. Den som utta- gits till denna tjänstgöring men under- låter att inställa sig vid föreskrivna öv- ningar, beordras att fullgöra två års tjänstgöring vid armén.

e) Den som inte väljer något av före- nämnda alternativ uttas till två års tjänstgöring vid armén. Efter avslutad tjänstgöring överförs den värnpliktige till reserven i vilken han kvarstår under återstoden av Värnpliktstiden. Tjänstgö- ringen enligt detta alternativ påbörjas med en allmän grundläggande ubild- ning, likformig för alla truppslagen, un- der ca åtta veckor. Härefter följer un- der sex till åtta veckor truppslagsut- bildning, varefter de rekryter (fillers), som bedöms under återstående tjänst- göringstid skola kvarstå som meniga, överförs till de stående förbanden. De rekryter som under nämnda utbild- ningsperioder bedömts lämpade som be- fäl, i första hand gruppchefer, genom- går i stället härefter under sex till åtta veckor gruppchefsskola. De överförs därefter till de stående förbanden, där de under återstående tid tjänstgör som gruppchefer med sergeants grad. Rekry- ter som anses lämpade som plutonchefer genomgår utöver förenämnd utbildning

en reservofficerskurs under fem måna- der. De tjänstgör därefter i de stående förbanden som plutonchefer med löjt- nants grad.

Storbritannien

Den brittiska krigsmakten omfattar i fred omkring 430 000 man, varav ca 180 000 man tillhörande Regular Army, ca 96000 man tillhörande flottan och ca 138 000 man tillhörande flygvapnet. Huvuddelen av ifrågavarande personal är organiserad såsom stående styrkor. Territorial Army, i krig avsedd i första hand för hemlandets försvar och upp- byggd i huvudsak på frivillig rekryte- ring har i fred en personalstyrka av ca 123 000 man.

Arméns, flottans och flygvapnets per- sonalbehov tillgodoses i fred uteslutan- de genom värvning. Den vanliga kon— traktstiden vid värvning är nio år. I krig kompletteras den värvade persona- len med f.d. värvad personal. Under en övergångstid, intill 1 juli 1966, dispo- neras därjämte en personalreserv av värnpliktiga.

I krigsmakten ingår härutöver Army General Reserve med en personalstyrka av ca 500000 man, Army Emergency Reserve om ca 122 000 man, Territorial Army Reserve som beräknas komma att uppgå till 15 000 man, Naval and Marine Reserve om ca 115 000 man och Royal Air Forces Reserve om ca 37 000 man. Personal till dessa reservstyrkor rekry- teras av frivilliga.

Det nu tillämpade rekryteringssyste- met är det för den brittiska krigsmak- ten traditionella. Värnplikt har dock förekommit; den har emellertid tillgri- pits endast i hotande lägen (åren 1916 och 1939). Efter första världskrigets slut avskaffades värnplikten snabbt. Efter andra världskriget bestod värn— plikten ända till år 1963.

Den år 1939 införda värnplikten av- såg från början endast män i åldern 18 till 45 år men utsträcktes under kri— get att i viss omfattning även avse kvin- nor.

Under senare delen av perioden 1939—1963 uttogs av de årligen inskriv- na, som utgjorde omkring 250 000 man, omkring 70 procent till tjänstgöring.

Under nyssnämnda tid omfattade grundutbildningen för samtliga värn- pliktiga som inkallades till utbildning en tid av två år. Härtill kom skyldighet för den värnpliktige att därefter till- höra reserven under ytterligare tre och ett halvt år. Under den tid som den värnpliktige tillhörde reserven (van- ligtvis arméns eller territorialarméns) kunde han åläggas att fullgöra tjänst- göring antingen under 60 dagar i en följd eller i tre omgångar, envar om 21 dagar under loppet av tre på varandra följande år. Tiden för reservtjänstgö- ringen nedsattes genom beslut år 1955 till att omfatta sammanlagt endast 20 dagar för flertalet meniga värnpliktiga. I stället för att övergå till reserven efter avslutad första tjänstgöring kunde den värnpliktige välja att fullgöra frivillig

tjänstgöring, företrädesvis i territorial— armén.

Den värnpliktige kunde under grund- utbildningen bli uttagen till befälsut- bildning och hade därvid att genomgå instruktörs- och Specialkurser av varie- rande omfattning. Vederbörande be- fordrades efter genomgången utbild- ning till underbefäl eller underofficer. Värnpliktiga uttogs jämväl för utbild- ning till värnpliktiga officerare. De ha- de då regelmässigt före inryckningen till grundutbildning erhållit premilitär utbildning vid s.k. Cadet schools. Under grundutbildningen genomgick de officerskadettskola under sex månader, varefter de befordrades till värnpliktiga officerare. Det värnpliktiga befäl som efter avslutad grundutbildning tog an— ställning i territorialarmén erhöll viss vidareutbildning vid kvälls- och vecko- slutskurser. I fredstid tjänstgjorde de värnpliktiga officerarna som pluton- chefer i den stående armén och de värn- pliktiga i underofficers- eller underbe- fälsgraderna som gruppchefer och ställföreträdande gruppchefer. I krigs- tid placerades det värnpliktiga befälet i reservarmén.

BILAGA 3

Innehållet i av värnpliktsutredningen föreslagen, för alla värnpliktiga

inom krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning

Ämne Allmän soldatutbildning

Medborgarundervisning ...............................

Soldalundervisning

Militära organisations- och ordningsbestämmelser ...... Soldatorientering .................................. Säkerhetstjänst ................................... F örsvarsupplysning ................................

Exercis

Exercis utan vapen och utrustning ................... Exercis med vapen och utrustning ...................

Fältutbildning

Terrängtjänst

Förevisningsövningar .............................. Skydd mot insyn och eld ........................... Eldställning ...................................... Stridsförflyttning .................................. Orienteringsövningar ............................... För-läggning .........................................

Skydd

Skydd mot flyg ................................... Skydd mot marktrupp ............................. Skydd mot ABC-stridsmedel ........................

Fältarbelen

Maskeringsarbeten ................................. Befästningsarbeten ................................ Förstöringsarbeten ................................. Minarbeten .......................................

Underhållsijänsl

Förplägnadstjänst ................................. Sj ukvårdstjänst .............. . ....................

Markstridsutbildning Vapentjänst

Materielkunskap, vård och kontroll .................. Eldhandgrepp ..................................... Förberedande Skjututbildning ....................... Mål- och avståndsbestämning ....................... Skolskjutning ..................................... Fältskjutning ..................................... Eldgivning och eldexercis inom grupps ram ...........

Strid

Närstrid .......................................... Stridsgruppering .................................. Strid i grupp (försvar och anfall) ....................

............. 36 ............. 20 ............. 12

............. 16 ............. 8 ............. 2 ............. 12

............. 12 ............. 18

............. 4 ............. 4 ............. 4 ............. 6 8

............. 2 ............. 18 ............. 28

3 7 ............. 6 6 2

............. 26

AIP—NOD

............. 18 ............. 6 ............. 48

Summa

12

38

46

10

48

22

84

Antal timmar

80

154

156 390

BILAGA 4

Förteckning över verksamhet som i värnpliktsutredningens beräkningar av behovet av utbildningstid vid armén hänförts till reservtid

Kompletterande utbildning då erforder- ligt resultat ej uppnås på ordinarie tid Utrustning, avrustning, tvättbyten Läkarundersökningar

L'rvalsprov och annan urvalsverksamhet Vakttjänst och brandtjänst samt utbild- ning härför1

Handräckning (på tjänstetid) Högtidlighållanden och förberedelser härför (korum,regementets dag_1n.m.)

Kompanichefsgenomgångar

F—örevisningar (vid studiebesök och för- svarsutställningar) Funktionärstjänst (exempelvis vid täv- lingar och försvarsutställningar)

Räddningstjänst och skogsbrandsläck- ning

Omflyttningar i samband med omorga— nisation, repetitionsutbildning m. m.

1 Tillkommer utöver vad som nu hänförs till reservtid.

BILAGA 5

Exempel på sådana användbarhetskategorier för värnpliktiga vid armén som bör sammanföras till befattningar med ensartad

befattningsutbildning

Med * anges användbarhet som även i framtiden fordrar viss specialutbildning utan att där- för hindra fri krigsplacering inom befattningen. Användbarheten anges enligt Användbarhetsta- heller för armén.

Avses täcka följande användbarhetskategorier Befattning Användbarhet Huvudtjänst Beteck- ning Infanteriet Skyttesoldat Automatgevärsskytt Skyttetjänst 3111 » , pansarskyddspluton » 3137 » , skyddsutbildning » 3133 Kulsprutepistolskytt » 3116 » , pansarskyddspluton » 3138 » , sjukvårdsman* » 3155 » , » , pansar- skyddspluton » 3139 » , skyddsutbildning » 3134 Ordonnans, skyddsutbildning » 3147 Prickskytt » 3118 Spanings- och observationsman » _ Skytt, lätt kulsprute- Kulsprutetjänst 3326 Stormpionjär, automatgevärsskytt Stormpionjärtjänst 3631 » , kulsprutepistolskytt » 3636 » » , skyddsutbildning » 3637 » , sjukvårdsman"| » 3639 Pansar- värnssoldat Granatgevärsskytt (avståndsmätare) Närpansarvärns- tjänst 3656 » , cykelordonnans » 3657 Skytt, pansarvärnskanon » 3676 » , (observatör, laddare, ammunitions- man), pansarvärnskanon » 3675 » , pansarvärnskanon, sjukvårdsman* » » , pansarvärnskanon, hjultraktorförare (terrängbilförare) » Trossoldat Ammunitionsman, bilförare Motortjänst 3934 » , hj ultraktorförare » 3944 » , terrängbilförare » 3936 Bilförare, personbil » 3931 Drivmedelsman » 3986

Befattning

Avser täcka följande användbarhetskategorier

.. Beteck— Anvandbarhet Huvudtjanst ning Drivmedelsman, bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförarc) Motortjänst 3987 Agoskolagarc, bilförare Reparationstjänst 4832 » , hjultraktorförarc » 4833 Pionjär Pionjär, kulsprutepistolskytt Pionjärtjänst 3616 » , » , bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare) » 3617 » , kulsprutepistolskytt, skyddsutbild- ning » 3618 » , sjukvårdsman* » 3619 Kock Kock Intendenturtjänst 4583 » , bil(lijultraktor)förare » 4584 Bilförare (terrängbilförare, lijultraktorförare), reservkock Motortjänst 3962 Telegrafist Telegrafist Signaltjänst 4011 » , bilförare (terrängbilförare, hjul- traktorförare)* » 4012 Telefonist Linjeman, lätt kabel- Signaltjänst, 4036 » » , hjultraktorförare* » 4039 » » , bilförare* » 4037 Telefonist » 4031 » , bilförare (terrängbilförare, hjul- traktorförare)* . » 4032 ISB-man ISB-man, bilförare (terrängbilförare, hjul- traktorförare) Teknisk tjänst 3721 ISB-man, motorcykelordonnans* » 3722 Skyddsman Skyddsman Teknisk tjänst 3711 » , bilförare (terrängbilförare, hjul- traktorförare)* » 3712 Eldled— Eldledningssignalist, (8 cm grk ) Granatkastartjänst 3423 ningssigna- » , (12 cm grk) » 3433 list » , sjukvårdsman (8 cm grk) » 3424 » , (12 cm grk)* » 3424 » , hjultraktorförarc* » Granat— Servisman, (8 cm grk) Granatkastartjänst 3426 kastarser- » , (12 cm grk) » 3436 visman » , hjultraktorförare (8 cm grk) » 3429 » , » (12 cm grk) » 3439 » , sjukvårdsman (8 cm grk)* » 3418 » , » (12 cm grk)* » 3418 » , skyddsutbildning (8 cm grk) » 3446 » , » (17 cm grk) » 3446 Spanings— Spaningsman Skyttetjänst 3151 man » , skyddsutbildning » 3152 » , sjukvardsman* » 3159 Motorcykel- Motorcykelordonnans Motortjänst 3902

ordonnans

Avses täcka följande användbarhetskategorier Befattning _ Användbarhet Huvudtjänst Beteck- ning

Bandvagns- Bandvagnsförare Motortjänst 3963 förare

Anspanns— Anspannsman, ammunitionsutbildning Anspannstjänst 3825

man » , hovslagare* » 3824

Minhund- Minhundförare Övrig tjänst 4714

förare Dressyrman » 471 1 Bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare),

minhundutbildning » 3933 Motorcykelordonnans, minhundutbildning » 3943 Sjuk- Sjukbärare Sjukvårdstjänst 4621 vårdare » , bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare)* » 4624 Sjukvårdarc » 4611 » , bilförare (terrängbilförare, » 4612

hjultraktorförare)*

Mekaniker Bandvagnsmekaniker* Reparationstjänst 4829 Cykelmekaniker, bilförare* » 4822 Traktormekaniker* » 481 7 Signalmekaniker* » 4848

Artilleriet Servisman Servisman, ej riktare Pjästjänst 3434 » , » » , luftvärnskulspruteut- bildning » 3424 » , » » , motorskötare » 3427 » , » » , hj ultraktorförare* » 3416 » , » » ,terrängbilförare* » 3415 » » ,terrängdragbilförarc* » 3435 Bilförare, servisman, ej riktare ammunitions- ' man Motortjänst 3934

Riktare Servisman, riktare Pj ästjänst 3421

Terrängbil- Terrängbilförare, servisman, ej riktare,

och ammunitionsman Motortjänst 3933 hjultraktor- Bilförare, (hjultraktorförare), servisman, ej förare riktare, ammunitionsman » 3934 Terrängbilförare , reservtelefonist » 3944 Bilförare, (hjultraktorförare), » » 3938

Bandtrak— Bandtraktorförare, bilförare Motortjänst 3953 torförare

Telefonist Telefonist Signaltjänst 4021

» med telefonväxelutbildning » 4023 » bilförare (terrängbilförare, hjul— traktorförare)* » 4022 Bilförare (hjultraktorförare), reservtelefonist* Motortjänst 3932

Telegrafist Telegrafist Signaltjänst 4011

Batteri— Befälstjänst, batteriplatsbiträde Bplatstjänst 3223 platsbiträde

Avses täcka följande användbarhetskategorier

Befattning Användbarhet Huvudtjänst Beteck- ning Närskydds- Kulsprutegevärsskytt, skydds— ocli minut- inan bildning, bilförare (terrängbilförare, hjul- traktorförare) Närskyddstjänst 3132 Kulsprutepistolskytt, skydds— och minut- . bildning » 3133 Kulsprutepistolskytt, skydds- och ininut- bildning, bilförare (terrängbilförare, hjul- traktorförare)* » 3134 Kock Kock Intendenturtjänst 4583 » , bilförare (lijultraktorförare) » 4584 Motorcykel— Motorcykelordonnans Motortjänst 3902 ordonnans Bandvagns— Bandvagnsförare, bandvagn 202 Motortjänst 3993 förare Förare pan- Förare, pansarbandvagii 301 Pansarskytte- 3565 sarband- tjänst vagn Radarman Radarman, PE -49 Radartjänst 3625 » , PE -49, (terräng)bilförare* » 3626 Underrät- Underrättelsebiträde Underrättelse- 4214 telsebiträde tjänst » , bilförare (traktorförare)* » 4215 » , fotografiutbildning » 4213 Fältmätare Fältmätare Fältmätartjänst 4221 » , bil(hjultraktor)förare* » 4222 Ljudmätare Ljudinätare, lätt ljudmätavdelning Ljudmättjänst 4237 (lätt tjänst) » , » » , (terräng)bil- - förare* » 4238 Ljudmätare Ljudmätare, tung ljudmätavdelning Ljudmättjänst 4207 (tung tjänst) » » » , (terräng)bil- » 4208

förare*

BILAGA 6

Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grund- utbildning av värnpliktiga i allmänhet i vissa befattningar i arméns

krigsorganisation (Utdrag) In/(interiel Befattning1 Övningsgren m. m. Skytte- 132232?— Tross— Pion'är Ko k Telegra- Telefo- råga; soldat soldat ] c fist nist g soldat man För krigsmak- ten likformig allmänmilitär utbildning ..... 390 390 390 390 390 390 390 390 Befattnings- utbildning ..... 396 364 364 232 420 549 494 507 Förbandsut- bildning 716 716 458 586 358 568 568 636 varav: i och inom kompani ..... (516) (516) (258) (386) (158) (368) (368) (436) i bataljon ..... (200) (200) (200) (200) (200) (200) (200) (200) Summa 1 502 1 470 1 212 1 208 1 168 1 507 1 452 1 533 Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst .. (2 tim/vecka) 342 333 219 270 270 342 333 351 Reserv 10 % (5 tim/vecka) Sammanlagt behov ...... 1 844 1 803 1 491 1 478 1 438 1 849 1 785 1 884 Sammanlagt behov i ut- bildningsdagar 231 d. 226 d. 187 d. 185 d. 180 d. 232 d. 224 d. 236 d. Föreslagen värnpliktskate- gori ........... F F G G G F F F

* Innefattar användbarhetskategorier enligt exempel i bilaga 5.

Pansarlrupperna

Övningsgren m. m.

Befattning

Stridsvagnspersonal

Förare

Skytt

Laddare

Pansar-

skytte- soldat

Stormkanonpersonal Pansar- Pansar— Tele-

Förare

Skytt

värns- värnsro- Laddare soldat botsoldat grafist

Telefo- nist

För krigsmakten likformig allmänmili— tärutbildning.................... Befattningsutbildning. Förbandsutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . varav: iochinom kompani.............. ibataljon.......................

Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) Reserv 10 % (5 tim/vecka)

Sammanlagtbehov................. Sammanlagt behov i utbildningsdagar

Föreslagen värnpliktskategori. . . . . . . .

390 440 818

(586) (232)

390 440 818

(586) (232)

390 440 818

(586) (232)

390 404 754

(522) (232)

390 332 732

(556) (176)

390 332 732

(556) (176)

390 390 390 390 332 455 586 769 732 607 542 336

(556) (375) (430) (104) (176) (232) (112 ) (232)

390 675 336

(104) (232)

1 648

378

1 648

378

1 648

378

1 548

351

1 454

333

1 454

333

1 454 1 452 1 518 1 495

333 333 342 342

1 401

2 026 254 d. 2 026 254 d. 2 026 254 d. 1 899 238 d. 1 787 224 d. 1 787 224 d. 1 787 1 785 1 860 1 837 224 d. 224 d. 233 d. 230 d. 1 716 215 d.

Artilleriet Befattning , _ Batteri— . _ Servis- Terräng— plats- .. _ Motor- Övmngsgle" '"'m' man Rik- bil-(hjul- Tele- Tele- tillika skNäfls_ Kock cykel— utom tare traktor-) fonist grafist under- åar! ordon- riktare förare rättelse- nans biträde För krigsmakten lik- formig allmänmili- tär utbildning ...... 390 390 390 390 390 390 390 390 390 Befattningsutbildning . 260 344 399 400 606 654 394 334 354 Förbandsutbildning .. 620 716 620 716 484 684 556 620 620 varav: i och inom batteri . . (212) (212) (212) (212) (172) (180) (212) (212) (212) i division .......... (408) (504) (408) (504) (312) (504) (344) (408) (408) Summa 1 270 1 450 1 409 1 506 1 480 1 728 1 340 1 344 1 364 Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim lvecka) 288 333 324 342 333 396 306 306 306 Reserv 10 % (5 tim/vecka) Sammanlagt behov. . . 1 558 1 783 1 733 1 848 1 813 2124 1 646 1 650 1 670 Sammanlagt behov i utbildningsdagar . .. 195 d. 223 d. 217 d. 231 d. 227 d. 266 d. 206 d. 207 d 209 d. Föreslagen värnplikts- kategori ........... G F F F F E G G G

Luftvärnet

Befattning

. Bil— Övnin sdrcn m. m. SerVIS- Eldled— " _ - g 0 man nings- 5:23?” Kock Tele- Tele— CMEZFJF stgåds- Radar- Vakt- Robot- (pjäs fonist1 grafist y .. m / 48) man traktor- donnans matare förare

man man man

För krigsmakten likformig allmänmili-

tär utbildning. . . . . . . . . . . . . . . . 390 390 390 390 390 390 390 390 390 390 390 Befattningsutbildning. . . . . . . . . . . . . . . 242 389 274 338 511 575 337 410 467 242 467 Förbandsutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . 652 652 652 472 561 512 561 652 580 652 580

varav: ioch inom kompani..... (440) (440) (440) (260) (349) (300) (349) (440) (368) (440) (368)

ibataljon........................ (212) (212) (212) (212) (212) (212) (212) (212) (212) (212) (212)

Summa 1 284 1 431 1 316 1 200 1 462 1 477 1 288 1 452 1 437 1 284 1 437

Fysisk träning (2 tim/vecka) Ing gaia” 288 324 297 270 333 333 297 333 324 288 324 Reserv 10 % (5 tim/vecka)

Sammanlagt behov. . . . . . . . . . . . . . . .. 1 572 1 755 1 613 1 470 1 795 1 810 1 585 1 785 1 761 1 572 1 761 Sammanlagt behov i utbildningsdagar 197 d. 220 d. 202 d. 184 d. 225 d. 227 d. 199 d. 223 d. 221 d. 197 d. 221 d. Föreslagen värnpliktskategori . . . . . . . . G F G G F F G F F G F

* Även observationsman

Ingenjörtrupperna Befattning Övningsgren m. m. Rekog- Motor- Band- Ingen- Motor— Tele- . .. nose— . cykelor— Kock . Bilforare traktor- jorsoldat ringsman skotare donnans fonist förare För krigsmakten lik- formig allmänmilitär utbildning ......... 390 390 390 390 390 390 390 390 Befattningsutbildning 252 688 543 435 436 664 254 437 Förbandsutbildning .. 774 412 546 396 376 464 560 542 varav: i och inom kompani (614) (252) (386) (236) (216) (304) (400) (382) i bataljon .......... (160) (160) (160) (160) (160) (160) (160) (160) Summa 1 416 1 490 1 479 1 221 1 202 1 518 1 204 1 369 Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) 324 342 342 279 270 342 270 315 Reserv 10 % (5 tim/vecka) Sammanlagt behov. .. 1 740 1 832 1 821 1 500 1 472 1 860 1 474 1 684 Sammanlagt behov i utbildningsdagar. . . 218 d. 229 d. 228 d. 188 d. 184 d. 235 d. 185 d 211 d. Föreslagen värnplikts- kategori ........... F F F G G F G G Signaltrupperna Befattning Övnin s ren m.m. - _ Fjärr- - _ ._ g g Tele- Rad") Trådsta- skrifts- Linje- ”3le Bilfö- MW” _ . telefo- . lank- cykelor- Kock grafist nlst tionsman expedi- man man rare donnans tör För krigsmakten likfor- mig allmänmilitär ut- utbildning ........... 390 390 390 390 390 390 390 390 390 Befattningsutbildning. . . 584 301 469 448 294 344 374 355 338 Förbandsutbildning 588 588 564 472 560 560 560 440 470 varav: ioch inom kompani .. (428) (428) (404) (312) (400) (400) (400) (280) (310) i bataljon ............ (160) (160) (160) (160) (160) (160) (160) (160) (160) Summa 1 562 1 279 1 423 1 310 1 244 1 294 1 324 1 185 1 198 Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst _ (2 tim/vecka) 360 288 324 297 297 279 297 210 270 Reserv 10 % (5 tim/vecka) Sammanlagt behov ..... 1 922 1 567 1 747 1 607 1 541 1 591 1 621 1 455 1 468 Sammanlagt behov i ut- bildningsdagar ....... 241 d. 196 d. 219 d. 201 d. 191 d. 199 d. 203 d. 182 d. 184 d. Föreslagen värnplikts— kategori ............. F G F G G G G G G

Trängtrupperna Befattning Övningsgren m. m. Trgåsåårt' Telegrafist Telefonist Trafiksoldat

För krigsmakten likformig allmän-

militär utbildning .............. 390 390 390 390 Befattningsutbildning ............. 442 531 478 536 Förbandsutbildning .............. 464 464 464 464

varav: i och inom kompani ............. (264) (264) (264) (264) i bataljon ...................... (200) (200) (200) (200)

Summa 1 296 1 385 1 332 1 390

Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) 297 315 306 315 Reserv 10 "(, (5 tim/vecka) Sammanlagt behov ............... 1 593 1 700 1 638 1 705 Sammanlagt behov i utbildnings-

dagar ......................... 200 d. 213 d. 205 d. 214 d. Föreslagen värnpliktskategori ...... G F G F

BILAGA 7

Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid armén på kategorierna E, F och G

gspunkt : nu planerad organisati)

Befattningarna innefattar användbar- hetskategorier enligt bilaga 5.

Värnpliktiga E Pansartru p perna Servismanskap i värnskanonvagn)

stridsvagn (pansar-

Artilleriet Bplats-, tillika underrättelsebiträde

Värnpliktiga F

Samtliga truppslag Pansarbandvagnförare Pansarbandvagnskytt Bärgningsman

Mekaniker Sjukvårdare (sjukbärare) ISB-man (skyddsman) i ISB-pluton och ISB-grupp

Stabsbiträdespersonal (kryptobiträde, sambandsbiträde, stabsbiträde, tek— niskt biträde m. fl.)

Telefonist 'l'elegrafist

Infanteriet, kavalleriet och pansartrup- perna Jägare

Pansarskyttesoldat Pansarvärnsrobotsoldat Pansarvärnssoldat Skyttesoldat Spaningsman

Artilleriet

Fältmätare Ljudmätare Radarman

Riktare

Servismanskap i bandkanonvagn Terrängbil- och hjnltraktorförare

Luftvärnet Avståndsmätare Eldledningsman Observationsman Radarman Robotman

Ingen jörtrup perna Ingenjörsoldat Rekognoseringsman Motorskötare

Signaltrupperna Trådstationsman

Trängtrupperna Trafiksoldat

Värnpliktiga G Övriga icke befälsuttagna värnpliktiga Exempel:

Samtliga truppslag

Bandtraktorförare Bandvagnsförare Kock

Bilförare 'l'crrängbilförare (ej vid artilleriet) Hjultraktorförare (d:o)

Infanteriet Pionjär Granatkastarservisman Anspannsman Minhundförare Trossoldat

Artilleriet

Servisman (ej riktare) Närskyddsman

Servisman Vaktman

Ingenjörtrupperna Motorredskapsförare

Signaltrupperna Fjärrskriftexpeditör Radiotelefonist Linjeman Radiolänkman

Trängtrupperna Transportsoldat

AV Värnpliktsutredningen beräknat behov av tid itimmar för grund- utbildning av underbefälsuttagna värnpliktiga i Vissa befattningar i arméns krigsorganisation

Pan- In en— .. "Trifipåslag, I f t . t sar- A till . t Luft- jår- Signal- VIK—ing— )0 a ning n an erie trup- r erie värnet trup- trupperna än?; perna perna p . Pan- . ... ... . . Grupp- . , Skyt- Plon— sar Sig- PJas— Pjas- Ingen- Giupp— Radio- chef Ovmngs- te- jär- k tt _ nal- avdel- avdel- jör- chef länk- trans- gren, grupp- grupp- åriippe under- nings- nings- grupp- (tele- grupp- port amne ' —- ' ' chef chef chef betal chef chef chef grafi) chef tjänst I 1: Soldatundervisning 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 Truppföring (grunder) ........ 26 26 26 26 26 26 26 26 26 26 Terrängtjänst ..... 28 28 28 28 28 28 28 28 28 28 Marsch ........... 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 Föriäggning ....... 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 Underrättelsetjänst 14 14 14 14 14 14 14 14 14 14 Skydd ........... 32 32 32 32 32 32 32 32 32 32 Samband ......... — — —— 96 —— —— —— 96 96 10 Stabstjänst ....... 18 18 18 18 18 18 18 18 18 18 Fältarbeten ....... 20 192 20 20 20 20 154 20 20 20 Undcrhällstjänst m. m. ......... — — _— —— —— —— 188 Vapentjänst ...... 22 12 22 12 12 12 12 12 12 12 Pjästjänst (motsvarande) . . . _— —- — — 34 30 —— —» — — Motortjänst ....... 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 Strid ............. 52 28 64 28 28 28 28 28 28 28 Summa 250 388 262 | 312 | 250 | 246 | 350 312 312 414 I]: Behov av enskild utbildning (ut- över ovan redo- visad) och av för- bandsutbildningI 1 502 1 208 1548 1 506 1 450 1 284 1 416 1 562 1 294 1 296 111: Fysiskträninga (2 tim/vecka) Inre tjänst” .. (2 tim/vecka) 396 360 414 414 381 351 405 432 369 387 Reserv 10 % (5 tim/vecka) Sammanlagt behov 2148 1956 2224 2 232 2 087 1 881 2 171 2 306 1 975 2097 Sammanlagt behov i utbildnings— dagar .......... 269 d. 245 d. 278 d. 279 d. 261 d. 235 d. 272 d. 288 d. 247 d. 262 d.

1 Erforderligt timantal utöver det för värnpliktig på motsvarande utbildningslinje angivna. * Utbildningen bör i största möjliga utsträckning bedrivas som en integration av befäls- och annan utbildning. 3 Innefattande utbildning i ledande av fysisk träning respektive inre tjänst.

BILAGA 9

Befattningar för meniga värnpliktiga vid armén i vilka de värnpliktiga med hänsyn till behovet av befattningsutbildning bör fullgöra längre krigsförbandsövning än 18 dagar

(Exempel med utgångspunkt i nu planerad organisation)

Eldledningsman (luftvärnet) Elektriker (alla truppslag) ISB-man (d:o) Mekaniker (d:o)

Pansarbandvagnsförare (pansartrupper- na och artilleriet) Pansarbandvagnsskytt (d:o)

Radarman (luftvärnet) Robotman (d:o) Servismanskap i bandkanon (artilleriet) Servismanskap i stridsvagn, pansar- värnskanonvagn, infanterikanonvagn, stormartillerivagn samt till värnkanon (pansartrupperna)

Sjukbärare (alla truppslag) Sjukvårdare (d:o) Skyddsman (d:o) Stabsbiträdespersonal (sambandsbiträ- de, kryptobiträde, sambandsexpedi- tionsbiträde, stabsbiträde, tekniskt bi- träde) (d:o) Telefonist (d:o) Telegrafist (d:o) Trådstationsman (signaltrupperna) Växeltelefonist (d:o)

BILAGA 10

Organisationen av den fredsrustade kustflottan

=»—

, CHEFEN FÖR KUSTFLOTTAN Stabsfovtqg JAGARFLDTI'ILJ FREGATT FLOTTiLJ UBÄTSFLOTTILJ Tillika övningsförband D::pa- Burgnin __ .. . 9) Jogor- Torpedbäts— for aspiranter och kadetter furigq fartyg division division 541"quin | i " E_i ...-.*- -—'& Fregattdivision Minsvtpar— Ubåts- Ubåis— ) division dwnsnon divusion l'l unil— .— _A— n MiNRÖJNlNGSAVDELNING smesmarve "*"fäi"*"95”0"?'i MinTWWSlWU MOTORTORPEDBÄTSDIVISION TRÄNGDIVISION 2 mmsvcpardivnsioncr 5 minsvepardlvismner ...ha- allt

BILAGA 11

Av arbetsgrupp inom marinstaben i samverkan med värnpliktsutred-i ningen beräknat behov av nettoutbildningstid för Vissa värnpliktiga: vid flottan *

1. Värnpliktiga i sjötjänst

. _ Utbildningstid (i timmar)

Befattning Fartygstyp Allmän- Befatt- .. , ! militär : ._-nings— 555335?" .Summa utbildning utbildning 3 -

Meniga " ' ' Ammunitionsman ........ Jagare ' 390 "392 193 975" Maskinman .............. » 390 . 378 138 906 Underhefäl och meniga ' _ Signalmatros ............ » 1390 : ' 940 145 1 475 Artillerimatros ........... » ' 390 _ , 70.0" ' 141 1 231 Radarmatros ............ » 390" ' 746 145 1 281 Ubåtsjaktmatros ......... Fregatt 390 622 129 1 141 Fartygselektriker ......... Jagare 390 645 138 1 173 Artillerihantverkare ...... » 390 766 153 1 309 Ekonomiman ............ » 390 494 90 974 Expeditionsbiträde ....... Stabsfartyg 390 431 180 1 001 Skeppskock .............. Jagare 390 644 90 1 124 Motorman ............... Minsvepare 390 883 112 1 385 Ubåtsmatros ............ Ubåt 390 826 39 1 255 Torpedhantverkare ....... » 390 840 39 1 269 Telehantverkare1 ......... Jagare 390 1 028 138 1 556 Radiotelegrafist1 ......... » 390 1 565 138 2 093 Underofficerare Fartygschef ............. Bevakningsbåt 390 1 365 277 2 032 Ångmaskinist2 ........... Jagare 390 658 138 1 186 Eldledningstekniker'? ...... » 390 1 043 118 1 551 Elektromaskinist3 ........ Motortorpedbåt 390 1 053 124 1 567 Torpedmästare3 .......... Ubåt 390 1 453 39 1 882 Officerare Fartygschef ............. Minsvepare 390 1 373 320 2 083

1 Utan tillräckliga civila förkunskaper. Värnpliktig som avlagt sjöingenjörsexamen. 3 För närvarande uttagna för utbildning i specialtjänst.

Utbildningstid (i timmar)

Befattning F örbandstyp Allmän- Befatt- .. militär nings- 535333?" Summa utbildning utbildning g

Underbefäl Radarmatros ............ Kustbevakning 390 638 * 72+1 v 11 100+1 v Basmatros ............... Bas 390 '660 434 31 484 Röjdykare ............... Bas, minsvepare 390 21 107 49 :1 546 Attackdykare ............ Bas, ubåt 390 1 691 3 v 2 081 + 3 v Helikoptermekaniker ..... Bas 390 999 42 v .1 389+2 v Underofficerare Chef kustbevakningsstation Kustbevakning 390 1 218 ' 72+ 1 v 11 680+1 v Basstyrman ............. Bas 390 =*731 434 .1 555 Kryptotekniker5 ......... Stab 390 1 039 472+ 1 v 41 501 + 1 v Telemästares ............. Kustbevakning 390 1 237 172+ 1 v 11 699+1 v Officerare Stridsledningsofficer ...... Kustbevakniug 390 1 115 172+ 1 v 11 577 + 1 v Signalofficer ............. Stab 390 .1 036+ 6 v 72+ 1 v 41 498 +7 v Chef kustspaningsradar-

station ................ Kustbevakning 390 1 234 172+ 1 v 11 696+ 1 v Miningenjör' ............. Bas 390 1 123 72 41 585

1 Härutöver erfordras tid för praktisk tjänstgöring och beredskapstjänst. * Därav 391 timmar (15 veckor) ombord. Tid ej beräknad för trupputbildning. * Härtill kommer tid för praktisk tjänstgöring vid förband. * För närvarande uttagna för utbildning i specialtjänst.

BILAGA 12

Exempel på schema för tjänsten ombord på jagare under gångvecka

Exemplet är utarbetat med utgångs- punkt i den sedan år 1964 tillämpade schemamässiga arbetsordningen (»ruti- non») vid kustflottan och därpå grun-

MG

dat schema för genomsnittsvecka (jfr kap. 16).

Tiderna i exemplet avviker något från genomsnittsveckans med hänsyn till ut- spisningsförhållandena ombord.

Mitte Tait ONHMB HIENGFHHMG mann

2.1oo 7/

iio' 1600 15no 1400 15 ” ,1.._ 110'-f.1*. 10 "_- Oivo—_” ano—nupuéi H..—n- bli.—gu- i...-uu nuo-ull

_ ureitwms " ] ANNAN VERKSAMHET

% EVENTUELL UYBILDNINO

------- VAKY FÖRFÅNGNiN6(AVLÖSNlNG)

Utbildning Annan verksamhet Yakttj änst

,

2' ,5—27,5 tim. 15,0 » 6,0 »

Summa 46,5—48,5 tim.

BILAGA 13

Fördelning till kategorier av befattningar för flottans värnpliktiga under grundutbildningen

Beträffande befattningar avsedda att bestridas av i specialtjänst uttagna värnpliktiga hänvisas

till kap. 29

Värn- Värn-

plikts- plikts- Befattningstyp kategori Befattningstyp kategori Värnpliktiga meniga och värnpliktigt Maskinavdelningen underbefäl Yrkesutbildade: Däcksau delningen Eldare .......... _. ................ F, ubcf

Motorman ............ . ............ »

Y ,. k e s 11 t bild a d e: Fartygselektriker .................. » Artillerimatros .................... F, ubef. FJdledmngselektriker """"""" »

. _; leåtsmotorman .................. » Eldledmngsmatros ................ » Heliko termekaniker Signalmatros (även vid marinens p """""""

kustbevakning) ................. » -".lcke yrkesutbildade: Radar matros (även Vid marinens Maskinman oberoende av yrkesgren, kustbevaknmg). - - - - ' -_ ----- ; - - - - " bland annat på civila kunskaper ut- UbåtSJaktmatros (även v1d marin ens ; tagna, t "ex. svetsare, grovplåtsla- kustbevakning OCh helikOPteTfÖr' gare och rörmokare .............. G band) ......................... . _— Ubåtsmatros ..................... - ?!anMerksavdelnzngen Minmatros ....................... Svepmatros ...................... ""- * Yrkesutbildade Militärpolis ....................... Radiotelegraflst ................. E, F, ubef Bashevakningsmatros .............. » Artillerihantverkare ............... F, ubef Röjdyk are. ....................... F, uber. ..Torpedhantverkare ................ » Attackdykare ..................... ubef ' Skeppshantverkare ................ » .Telehantverkarc .................. » Icke yrkesutbildade: . Väderleksbiträde..; ............... F Matros oberoende av yrkesgren _____ _ "» Tecknare ......................... F Bilförare ........................ F Icke yrkesutbildade eller i begrän- sad utsträckning yrkesutbildade: Ekonomiaudelnzngen Hantverkare oberoende, av yrkesgren, Yrkesutbilda de:

Sjukvårdare ...................... F, ubef Kock ............................ » Ekonomiman (matlagningskunnig) . . F Expeditionshiträde ................ F Skrivbiträde ...................... F Musikman ........................ F Förrådsman ...................... F

Icke yrkesutbildade: Ekonomiman oberoende av yrkesgren G

1 Vissa av befattningarna kan ilandtjänst besättas med hanaräckningsvärnpliktiga.

bland annat på ”civila kunskaper uttagna, t. ex. fotografer, skrädda— re, skomakare, målare, motorcykel- förare och bilmekaniker .......... G

Värnpliktiga underofficerare

Styrman ......................... uoff

Konstapel, krigskassör, kvartermäs— tare ..........................

Maskinist

Mästare ](teknisk tjänst) ..........

Kryptotekniker ...................

v'vu

Värnpliktiga officerare

Sjöofficer ........................ off

BILAGA 1 4

Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grund- utbildning av värnpliktiga i allmänhet i vissa befattningar i kustartilleriets krigsorganisation

(Utdrag)

Tung sjöfrontsartilleritjänst

Tung sjöfrontsartilleritjänst (rörlig)

(fast)

Övningsgre" m" m' . Mätare Eldled- Mätare Eldled- Pjas- R1k- . . . . . man tare (mbas- mngs— Plasman letare (mbas- nmgs-

radar) man radar) man

För krigsmakten lik- formig allmänmilitär utbildning ......... 390 390 390 390 390 390 390 390

Befattningsutbild-

ning .............. 346 355 478 420 386 386 498 399 Förbandsutbildning 632 632 632 632 712 712 712 712

varav inom batteri (396) (396) (396) (396) (454) (454) (454) (454) inom bataljon.. . . (236) (236) (236) (236) (258) (258) (258) (258)

Summa 1 368 1 377 1 500 1 442 1 488 1 488 1 600 1 501

Fysisk träning

(2 tim/vecka) Inre tjänst

(2 tim/vecka) 315 315 342 333 342 342 344 342 Reserv 10 %

(5 tim/vecka)

Sammanlagt behov. 1 683 1 692 1 842 1 775 1 830 1 830 1 944 1 843

Sammanlagt behov i utbildningsdagar. . . 210 d. 211 d. 230 d. 222 d. 228 d. 228 d. 243 d. 230 d. Föreslagen värn- pliktskategori ...... G G F F F F F F

BILAGA 15

Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet på kategorierna F och G

(Utgångspunkt : nu planerad organisation)

Värnpliktiga F Tung sjöfrontsartillcritjänst (fast)

Eldledningsman Mätare (inbas och radar)

Tung sjöfrontsartilleritjänst (rörlig) Eldledningsman

Mätare (inbas och radar) Pjäsman Riktare

Lätt artilleritjänst

Eldledningsman (luftvärn) Pjäsman (d:o) Riktare (d:o) Robotman

Robotskytt

Signaltjänst Linjesignalist Optisk signalist Radarman Stabssignalist

M arks tri ds t jänsf N ärförsvarsman

S jukvårdstjänst Sjukvårdare

Kustrobottjänst Eldledningsman

Mätare Robotman

Motortjänst

Motorförare, dragterrängbil » , lastterrängbil » , motorcykel » , grävmaskin

VärnpliktigaG Tung sjöfrontsartilleritjänst (fast) Pjäsman

Riktare

Lätt artilleritjänst

Eldledningsman (sjöfrontsartilleri) Pjäsman (d:o)

Riktare (d:o)

Mintja'nst Båtgast

Minör

Intendenturtjänst

Kock

Motortjänst Bilförare Maskintjänst Motorskötare

BILAGA 16

Utbildningslinjer m.m. för värnpliktiga, för vilka försvarsgrenschef föreslagit uttagning för utbildning i specialtjänst

I förteckningen upptas endast sådana befattningar till vilka uttagning normalt sker redan vid inskrivningen

Armén

Nu befintliga utbildningslinjer

Apotekare Bearbetningstekniker Forskningstekniker

Fototekniker Instrumenttekniker Kontroll- och signalskyddstekniker Läkare och tandläkare (för befattningar som läkare, läkarassistent och tand- läkare) Personalvårdsassistent

Pjästekniker

Radartekniker

Radiomättekniker Robottekniker

Signaltekniker Skyddstekniker Tolk Tygtekniker

Veterinär

Föreslagna nya utbildningslinjer Telegrafist (vissa) (f.n. underofficers- uttagen) Trafikbearbetare uttagen)

(i. n. underofficers-

Förslaget innebär i förhållande till nuläget den ändringen att uttagning för utbildning i specialtjänst icke skall ske i fråga om psykolog samt tolk (fo- nist).

Marinen: Flottan och för marinen gemensam

personal

Nu befintliga utbildningslinjer Artilleri- eller torpedingenjör

Elektroingenjör

Intendent

Maskiningenjör Miningenjör Skeppsbyggnadsingenjör Skyddsingenjör Teleingenjör Läkare och tandläkare (för befattningar som läkare, läkarassistent och tand- läkare) Elektrotekniker') Maskinteknikerl) Teleteknikerl) Kryptoteknikerl)

Personalvårdsassistent (utbildas vid ar- mén) Tolk (d:o)

Föreslagen ny utbildningslinje Kontroll— och signalskyddstekniker (att utbildas vid armén)

Marinen: Kustartilleriet

Nu befintliga utbildningslinjer Instrumenttekniker Maskintekniker

1 Föreslås av värnpliktsutredningen skola i fortsättningen uttas till underofficersutbild- ning.

Pjästekniker (artilleriingenjör) Radartekniker (teleingenjör) Robottekniker (robotingenjör) Signaltekniker Skyddstekniker (skyddsingenjör)

Föreslagen ny utbildningslinje Mintekniker (miningenjör)

Nuvarande utbildningslinjer Biträdande meteorolog Fototolk Läkare (utbildas vid armén) Personalvårdsassistent (d:o) Radaringenjör Robotingenjör Tolk (utbildas vid armén)

Föreslagen ny utbildningslinje Kontroll- och signalskyddstekniker (att utbildas vid armén)

Utvecklingen i stort av värnpliktspremierna

BILAGA 17

(Belopp i kronor)

åren 1942—1965

A. U ibildningspremier

Värnpliktig som genomgått un- derbefälsutbildning (jfr 27 ä 1 mom. a) värnpliktsavlö- ningskung.)...............

Värnpliktig som vid armén och marinen uttagits för och ge— nomgått underbefälsutbild- ning (jfr 27 5 1 mom. b) värnpliktsavlöningskung.) . .

Värnpliktig som uttagits för och genomgått underofficers- utbildning............... Värnpliktig som uttagits för officersutbildning och ge- nomgått kadettskola. . . . . .

Reservofficersaspirant 1 flyg- förartjänst vid flygvapnet som genomgått utbildningtill och med grundläggande flyg- slagsutbildning. . . . . . . . . . . .

Reservofficersaspirant i mark- tjänst vid flygvapnet som ge- nomgått reservofficerskurs. .

(forts. nästa sida)

Prop. 1 942: 297 (rskr. 375) Prop. 1944: 149 (rskr. 274) Prop. 1946: 346 (rskr. 526) Prop. 1949: 202 (rskr. 215) Prop. 1952: 1 (rskr. 4) Prop. 1958: B 1 (rskr. B 83) Prop. 1960: 109 (rskr. 290) Prop. 1963: 110 (rskr. 266)

250

1 250

250

500

1 500

500

1 000 2 000

1 000

Premierna blev skattefria

100 200

1 200 2 400

4 000 1 800

100 200

1 200 2 400

4 000 1 800

100

1 200 2 400

4 000 1 800

150 300

2 000 4 000

6 500 3 000

(forts. från föregående sida)

Reservofficersaspirant i flyg- förartjänst vid flygvapnet som genomgått fortsatt flyg- slagsutbildning och reserv-

officerskurs..............

Värnpliktig som är antagen för utbildning till reservofficer och som efter utbildning till värnpliktig officer genom- gått reservofficerskurs I . . . .

D:o reservofficerskurs Il. . . . .

B. Tfänslgöringspremier

Vissa värnpliktiga som fullgjort hel premieberättigande tjänstgöringsperiod1 . . . . . . .

Värnpliktig som fullgjort sär- skild befälsövning. . . . . . . . .

Prop. 1942: 297 (rskr. 375) Prop. 1944: 149 (rskr. 274) Prop. 1946: 346 (rskr. 526) Prop. Prop. Prop. Prop. 1949:202 1952: 1 1958: B 1 1960:109 (rskr. 215) (rskr. 4) (rskr. B 83) (rskr. 290)

Prop. 1963: 110 (rskr. 266)

1 250 1 500 3 000 5 000 5 000 5 000

_ 2 500 — —— 2 500 100 1 00

250

8 000

4 000 4 000

150 500

1 Premien utgår i första hand till hefä uttagen värnpliktig. Premien kan icke utgå jämsides med utbildningspremie.

lsuttagen värnpliktig som icke blivit godk

tjänstgöringen överstiger den för värnpliktiga i allmänhet gällande.

änd vid genomgången befälsutbildning samt till specialtjänst- Den utgår för varje hel tjänstgöringsperiod om 20 dagar, varmed

BILAGA 18

Jämförelse mellan å ena sidan månadsinkomst efter skatt i olika in-

komstlägen och å andra sidan bidrag enligt försvarets civilförvalt- nings och värnpliktsutredningens förslag till värnpliktig som fullgör krigsförbandsövning

Familjepenningens belopp har i tablån enligt civilförvaltningens förslag höjts med 20 % och penningbidraget under repetitionsutbildning enligt värnpliktsutredningens förslag med 2 kr. 50 öre för dag. I tabellen intagna belopp avser en tid av 30 dagar; för de flesta underbefälsvärnplik- tiga och värnpliktiga i allmänhet är dock övningen enligt utredningens förslag kortare än 30 dagar.

Förutsättningar Bidrag Skillnad mellan Månads- summa bidrag och Månads- Bostads- Antal inkomst Familje- Penning- Summa månadsinkomst inkomst kostnad b , bidrag1 bidrag2 bidrag efter skatt arn efter skatt (kr ) (kr.) (kr.) (kr.) (kr.) (kr.) (kr.) ' 800 150 1 651 623 240 863 +212 800 150 3 651 922 240 1 162 +511 1 000 150 1 795 623 240 863 + 68 1 000 150 3 795 922 240 1 162 +367 1 200 200 1 940 673 240 913 27 1 200 200 3 940 972 240 1 212 +272 1 500 250 1 1 160 723 240 963 ——197 1 500 250 3 1 160 1 022 240 1 262 +102 2 000 300 1 1 498 773 240 1 013 ——485 2 000 300 3 1 498 1 072 240 1 312 —186 2 500 350 1 1 788 823 240 1 063 —725 2 500 350 3 1 788 1 122 240 1 368 ——420

1 Omfattande familjepenning och bostadsbidrag. 2 Avser menig; för exempelvis sergeant blir penningbidraget 127 kr. 50 öre större.

BILAGA 19

Erforderlig skyldighet förvissa värnpliktiga i olika åldrar vid armén att fullgöra krigsförbandsövning vid genomförande av

värnpliktsutredningens förslag m.m.

Behov av tjänstgöringsskyldighet (i dagar) för värnpliktiga avsedda för flertalet _

menigbefattningar enligt gårilååslsfäåidgåånfså

Levnadsår nu gällande ordning värnpliktsutredning- motsvarande ålders-

beträffande repeti- ens förslag beträffande klass (SFS 1951:195)

tionsövningar krigsförbandsövningar 20 ............... 90 90 90 21 ............... 90 90—72 90 22 ............... 90—60 90—72 90 23 ............... 90—60 90—72 90 24 ............... 90—60 72 90 25 ............... 90—60 72—54 90 26 ............... 60 72—54 90 27 ............... 60 72—54 90 28 ............... 60—30 54 90 29 ............... 60—30 54 60 30 ............... 60—30 54 60 31 ............... 60—30 54—36 60 32 ............... 30 54—36 60 33 ............... 30 54—36 60 34 ............... 30 36 60 35 ............... 30 36—18 60 36 ............... 30—0 36—1 8 60 37 ............... 30—0 36—18 60 38 ............... 30—0 18 30 39 ............... 30—0 18—0 30 40 ............... 30—0 18—0 30 41 ............... 30—0 18—0 30 42 ............... 0 0 0 43 ............... 0 0 0 44—47 ............... 0 O O Anmärkning:

1. Då två siffror anges, exempelvis 60—30, avser den högre siffran det fallet att den värn- pliktige icke fullgjort den repetitionsövning eller krigsförbandsövning som genomsnittligt in- faller under ifrågavarande period och den lägre siffran det fallet att den värnpliktige redan gjort detta. De fall då endast en siffra anges avser åldersgrupper, inom vilka samtliga värn— pliktiga genomsnittligt bör ha att fullgöra det angivna dagantalet.

2. De i de två mellersta kolumnerna angivna behoven är ej direkt jämförbara med vad som anges i sista kolumnen; de två förstnämnda kolumnerna avser förhållandena då krigsförbands— övningssystemet är genomfört medan 1951 års författning avsåg behovet då övergången till ett

nytt system påbörjades.

BILAGA 20

Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 g, 14 5 1 mom. och 27 5 1 mom.- värnpliktslagen den 30 december 1941 "

6 %.

])e värnpliktiga skola enligt grunder, som bestämmas av Konungen, tilldelas armén, marinen eller flygvapnet även- som vid armén _ truppslag eller truppslag och tjänst samt —— vid mari- nen_ —— flottan eller kustartilleriet. I de fall Konungen bestämmer skola de värnpliktiga tilldelas förband.

Värnpliktig uttages för utbildning till viss befattning.

Uttagning för officersutbildning må ske endast efter den värnpliktiges med- givande. Sådwan uttagning sker vid in- skrivning eller därefter. . _

Annan uttagning må ske även utan medgivande av den värnpliktige. Uttag- ning efter den värnpliktiges, medgivan- de må ske vid inskrivningen eller där- efter. Uttagning utan medgivande av den värnpliktige skall ske i samband med den värnpliktiges inskrivning eller därefter under förutsättning att grund- utbildningen icke därigenom förlänges.

Om uttagning av värnpliktig för sär- skild tjänstgöring eller utbildning i an- dra avseenden förordnar Konungen.

Vid tilldelning eller uttagning skall tillses, att envar värnpliktig såvitt möj— ligt får fullgöra den tjänstgöring och undergå den utbildning, för vilken han befinnes lämpligast. Där så kan ske, skall hänsyn tagas till den värnplikti- ges önskemål. Visar värnpliktig, som vid inskrivningen befunnits äga förut- sättningar för utbildning 'till Linder- officer eller till befattning, för vilken

erfordras förlängd grundutbildning, att undergående av sådan utbildning skulle för honom eller av hans arbete beroen- de nära anhöriga medföra särskilt svår-a olägenheter, hör han ej uttagas för _så- dan utbildning. '

14 5. .- 1. Värnpliktig är, där ej Konungen för särskilda fall annorlunda förordnar, skyldig att personligen inställa sig vid: inskrivningsförrättning tidigast det år han .fyller aderton år. Den .som förvärv: var svenskt medborgarskap först sedan han inträtt i värnpliktsåldern är skylw dig inställa sig vid inskrivningsförrätt— ning det år som infaller näst efter det han förvärvat medborgarskapet. Rörande skyldigheten för värnpliktig att, när fråga uppstår om ändringi hans värnpliktsförhållanden, inställa sig vid inskrivningsförrättning förord- nar Konungen.

27 5.

1. De värnpliktigas utbildningstid För de värnpliktigas utbildningstid sko- la följande bestämmelser gälla. A. Värnpliktig, som uttagits för utbildå ning i befattning avsedd för menig eller underbefäl, är skyldig att för grundut— bildning tjänstgöra följande antal da- gar, nämligen:

a) värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet lägst tvåhundrafyrtio och högst trehundrafyrtiofem dagar,

b) värnpliktig tilldelad flottan lägst trehundratjugo och högst trehundrasex- tiofyra dagar; samt

0) värnpliktig tilldelad flygvapnet lägst trehundrafyrtio och högst tre- hundrasextiofyra dagar, dock att mins- ta tiden för vissa värnpliktiga må mins- kas med högst åttiofem dagar.

Värnpliktiga som avses under a) _ c) och som skall undergå utbildning för krigsplacering i särskilt kvalifice- rad befattning må åläggas att utöver den där angivna längsta tiden fullgöra förlängd grundutbildning, varvid den sammanlagda tiden för grundutbild— ningen och den förlängda grundutbild- ningen må uppgå till högst fyrahundra— femtio dagar.

B. För underofficers- eller officers- utbildning uttagna värnpliktiga äro skyldiga att enligt de närmare bestäm- melser Konungen meddelar för grund- utbildning tjänstgöra, underofficersut- tagna högst fyrahundrafemtio dagar och officersuttagna ytterligare därutöver högst nittio dagar.

C. Konungen äger med hänsyn till tjänstgöringstidens förläggning förord- na om minskning av de i punkten A. an- givna minsta tiderna för grundutbild- ningen med högst sju dagar.

D. Värnpliktig är skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, om- fattande

-a) för värnpliktig vid armén och kustartilleriet i

underofficers— eller officersbefatt— ning sammanlagt högst etthundrasextio dagar,

underbefälsbefattning kvalificerad befattning sammanlagt hög-st etthundratjugofem dagar, samt

annan befattning sammanlagt högst etthundrafem dagar;

eller annan

b) för värnpliktig vid flottan i underofficers— eller officersbefatt-

ning sammanlagt högst etthundrasextio dagar,

underbefälsbefattning med undantag av sådan på stamstridsfartyg samman— lagt högst etthundratjugofem dagar,

underbefälsbefattning eller annan kvalificerad befattning på stamstrids- fartyg sammanlagt högst etthundrasex— tio dagar,

annan befattning på stamstridsfartyg sannnanlagt högst etthundratjugofem dagar, samt

annan befattning i övrigt sammanlagt högst nittio dagar;

0) för värnpliktig vid flygvapnet i underofficers-, officers- eller kvalifi- cerad underbefälsbefattning samman- lagt högst etthundratjugofem dagar, samt

annan befattning sammanlagt högst nittio dagar.

Konungen äger förordna att en krigs- förbandsövning för värnpliktig vid flot- tan, krigsplacerad på stamstridsfartyg, må uppdelas i högst fyra delövningar.

Utöver tidigare för krigsförbandsöv- ningar angivna sammanlagda högsta antalet dagar må värnpliktig, som skall tjänstgöra såsom kompanichef, kompa- nikvartermästare eller i motsvarande befattning samt såsom materielredo- görare, åläggas att i anslutning till så- dan övning tjänstgöra sammanlagt högst tio dagar.

Krigsförbandsövning högst trettiofyra dagar.

må omfatta

E. Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning må åläggas fullgöra

a) värnpliktig vid armén eller mari- nen tre särskilda övningar om samman- lagt trettiotre dagar samt

b) värnpliktig vid flygvapnet fem särskilda övningar om sammanlagt tju— go dagar.

Konungen äger föreskriva att vissa andra värnpliktiga vid armén, kust-

artilleriet och flygvapnet än som avses under a) och b) må åläggas fullgöra så- vitt rör armén och kustartilleriet tre särskilda övningar om sammanlagt tret- tiotre dagar samt såvitt rör flygvapnet fem särskilda övningar om sammanlagt tjugo dagar.

Särskild övning må omfatta högst el- va dagar.

F. Värnpliktig som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförandet av förbandets mobi- lisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd att kun-na genomföras på avsevärt korta- re tid än huvuddelen av krigsmaktens förband, må åläggas fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.

G. För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres san- nolikt, kommer att idka studier anting- en för utbildning till ingenjör eller ock, vid högskola eller annan därmed jäm- förlig högre läroanstalt, för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värn- pliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den vart, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, skola i stället för bestämmelserna i A. _— F. följande särskilda bestämmel- ser gälla.

Värnpliktig som nu sagts skall full- göra tjänstgöring om trehundranittio- fyra dagar. Tjänstgöringen skall enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar, med rätt i förekommande

fall till avbrott under viss tid för stu- diernas eller yrkesutbildningens full- följande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatut— bildning, dels ock fackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktig, beträffan- de vilken på grund av studier sålunda förordnats, må där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning er- forderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundrafyrtiosex dagar. Den fortsatta tjänstgöringen skall i om- gångar fördelas på hela Värnpliktstiden.

Har ej värnpliktig som i första styc- ket sägs före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, av- lagt de studieprov eller förvärvat den yrkesutbildning, Konungen bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Ko- nungen föreskriver fullgöra den tjänst- göring, som på grund av bestämmelser- na ovan i denna paragraf eljest åligger honom; och räknas därvid genomgån- gen soldat— eller befälsutbildning ho- nom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

H. Inom ramen för de i detta mo- ment angivna tiderna bestämmer Ko— nungen om tjänstgöringstiden för de skilda kategorierna värnpliktiga. l tjänstgöringen skola inräknas tider för vederbörligen anbefalldaa övningsuppe- håll. Konungen äger bestämma att tjänstgöringen skall fullgöras i annan ordning än i detta moment sågs. Tjänst- göringen för grundutbildning skall ta- ga sin början före utgången av tredje året efter inskrivningsåret.

Rättelser:

Sid. 128, bilden Sid. 387, bilden

står skall stå »1966» »1969» »255» »251 »15/9» »16/9»

tå'14?|_ "in? =»; "# telia??? "MM [lir 41th "a" _ t', vån."; muahh-mama”? alla :||-.nu? M:

"_"; ' Mn dai-då:? f.ö? ?mu rawmih 1,1 avhängigt ha? ?fhafnsaetw mn , ":|-|||"de Hm; vi. vill?. anfahltdlaalum Jan lgn'h'u'äzrfam:|—n_ :||"| ':."' ' ftwb' labb.-www": II"-$& ||||f| Aihbifhd» "magna—Wi |||| ': mmm-||: .utläiiamti? gummi-'my!» & !aktnawtrw .|':—|-:"'-|" = i'hle|.s_—1ftlt|.|2= *|| maria än naällir |ts| ,| » ' ni?—t' ?.?ngqu » Mus fl,». iafl? em ',P,,im|h'|c3=|t_||f':_.I-1, "3 r:»,wi |.Hr':'h'i|"| _"|_"|i»"."_'|.'..-aii'_"|_|':7'|'i . ,"||||||.'," Mbhthlumm. Jim mutan-mh -_ .— ". * , "| '#'! "Vi” %lÅHtll'léunhu-Jitdom l|.|f|:w'rn |||?» i!0.!"'l'||i|"|höl hiv". '? _ _, :amtmäb !!!: »:lf'p: i? ,nlåia—m "nätta—|||: 'i': salu.!)tijlml h_f? alwu' - ._ "" "filial? | wti—:||", ';|- att " i!).zhal 515339? | hit?—:|| '_::':n='»": .|'_ mf? | J:: mit :. -mxivl'rvt|htmmtij-i 1215???” mm :||:! |-||'||:—»; HJ U'M'A' "it mm?-gta"? "||! trumma"? |va a:l'h |; avrätta. oömma slav! lui,zalabwt mad-'ta". ni'uutjzt |tv|i|:':'| |? 1" ).i'iö , "kan i nm.; gimäqznm; 1|'."|||-|_""— mammon??? ||". .::-mm:":

Lgit nat? n:o»agmwmm atta»; in? ||| '? fa. ,,Em "|| :||||1.|lh|l', ||| m,m:JF' |,,'m_| (aulf'iufn'iml tmgm'lujilårtä'ti" måfå"? tgulisrinniu. -. _;,'— | '?Mua we'll» vnrrqaibl'gté (ihr mgt' " | ' | | |sad|_m1t'mton| ”Minimalt-n fnh'm'dlii'il mu? ',Qit—Äl'iqir, .

|i| |namn anrättning? nam-sma" mil?. wmg mm he,-.- "iglidtfå' .-—| ”ig..

" "Friman,! Taralita—Skam? gigant JLgäit-m '1 ill-Lit: a_— in 'th'; u!: _||||ml'.. . xt vi. hmm |år? mani-läg ' ',:l'ao' traffa nöjnegni lli! Hti'f” MM”? | &,»th WTB"? ai? ' mitä bum-mis" in; "it:. '"'a-nllw' " ”:||"| åänilä'! ##!me aaiirfilidfr» m.? N|.)»: uri'm'i ,Fiih'mraiélml well???" Hightaeumy witty nasiaiuqn Unmmltm- buggimubit ”Raf ha "bog |lt'if man. '...',qänmii mmbåe & tar-;t "'"" _ ' '" ',lu'ltöiin"'|"i'|l.t|1£mitr lm BTH? |. "'i'” |?" »|- 'if .'.lifsa', —. .a ||"? "';|ch dignar H" mamman.! maan ,ieinrgnswmams "&an wait-9 tuhmulhnt nu: IOB'"|**VÖ* iråml-lwll'wabnätt då!!! "'u331il't'iv't|: in; i'm us"]. :|. pniuht' (Juha-i'll "'??— ,,.£3älliémli? rankingen—I kiiiiiln' inzih£'| "U| m.;—1-.-|n'z.||.l ' - rl" |)??th amaliäwd' .etmla- urgawmmäjl näsa.?!»irttm'im-sd 'in'l hitt—tå.; "' " i: Mitinjimlun »n tail-täthäb'å'r' Åntuniilvmf :! _KÅ11|.|Å_'IÖ(I.:_ _

"|||miintclatd [ut'-:i datum/$& |.de '-|||" _ _||... _ ||7fäs|igiiw linh- mm!-mm:"?!"afasi-115114 al;..im ..'va ”'Ö'” '|agii|a .lu' (mn? in attain" '.'.xi maintriu aiillinhl'mm ",,-5 —,_,',.1' '

. _a”)! |aqii|t|t|qth|b||nla mit méeti'iösv' målad tfn:;

348111 rm qmm'mu mf"? HS...? nh mm "man.-j..)

utkom.—i diarium/|||" |:] Yu law;. ysöu|||r:u;:|".. b'l'n

|”! !].lula. ...—L"».nirie -' engang ' ' (' FJ.!" .t'

ÖÖM." ' ””$-'let" '

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965

Transportekonomisk forskning i Norden. Enkelte mellomrlksveger mellom Norge og Sve- rige. . Forskning al international politik.

Aim-asiatiske studier i Norden. . Utbildning av sjukhusadmlnistratörer i Norden. . Nordisk iorsknlngskonierens lHelsingiors.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965

Systemisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedemeentet

Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 1. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kag. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. . 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Del 4. Kap. 7, 8. 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt över- gångsbestlimmelserna. [34] Del 5. Förslaget till riksdagsordning. [37]

Råttegdngshjälp. [13]

Godtrosförvärv av lösöre. [14] Faitställlalnlde av faderskapet till barn utom ökten- s ap. Fax-tygs befälhavare. Gemensamt haveri och dilpasch. Ansvarsbestammelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Åndringari ensittarlagen in. in. [26] Penslonsstiftelser II. [41]

thafåttningsfrdgan och det kommunala sambandet. Radioansvarighetslag. [58] Mönsterskydd. [61] Riksdagens justitieombudsmän. [64] Kontinentalsockeln. [66]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]

Försvarsdepartemtentet

Soldathemsverksamheten. [52] Värnplikten. [68]

Socialdepartementet

Tandvårdsförsäkring. [4]

Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24] Hälso— och socialvdrdens centrala administration. [49] Mentalsjukhusens personalogganisation. Del II. Mdl- sättning och utformning. [ ] Barn på anstalt. [55] Samordnad rehabilitering. Del 8. Rehabiliteringsin- satser i näringslivet. [57] Vissa pensionsfrågor. [62] Hemarbete och servicekontakter. [65]

Kommunikationsdepartementet

Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i sam- hällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige 1. Bakgrund och förutsättningar. programfragor. Organisations- och finansierings- frågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisning-verksam- het. Forskningsfragor. [21]

Vä. ken. [38] Ny terhet i trafik. [35] Körkortet och trafikutblldningen. [42] Statens trafikverk. [43] Radiolag. [461 Statens viigverk. [47] Arbetstid och arbetsinspektlon för vägtrafiken. [48

Finansdepartementet Måttenheter. [5] Uppbördsfragor. [28] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28]

Ecklesiastikdepartementet

Antikvitetskollegiet. [10]

1963 års universitets- och högskolekommitté 1. Ut- båggnaden av universitet och högskolor. Lokalise- r g och kostnader I. [11] 2. Utbyggnaden av uni- versitet och högskolor. Lokalisering och kostna— der II. Specialutrednlngar. [12] De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. [15] 1960 års lärarutbildningssakkunniga III. 1. Studie- planer för lärarutbildning. [25] 2. Lärarutbildning- en IV: 1. [29] 3. Lärarutbildningen IV: 2. [30] 4. Specialundersökningar om lärarutbildning V. [81] Fackutbildning i automatisk databehandling. [56] Kyrklig beredskap. [59] Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola. [GU] Lokaler för ungdomsverksamhet. [63]

Jordbruksdepartementot

Ny jordförvärvslag. [16] 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska jord- bruksprodukternas distributions- och marginalför— hållanden. [27] Stöd at hästaveln. [44] Skoglig yrkesutbildning. I. [67]

Handelsdepartementet

Sveriges släktnamn 1965. [36] Beredskap mot oljeskador. [45]

Inrikesdepartementet

Kommunalröttskommitten VI. Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. [6] VH. Kommu- nala bolag. [40] Praktik- och feriearbetsförmedling. [7]

Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [32]

Affärstldsutrednlngen. 1. Affärstiderna. Del I. Motiv och lagförslag. [38] 2. Affarstiderna. Del II. Kon- sumentundersökning. [89] Gemensamma bostadsförmedlingar. [51] Polisutbildningen. [53]