1. Inledning. A. Direktiven . B. Utredningsarbetets bedrivande . C. Betänkandets disposition m.m.

..

1. 2.

Dispositionen Några terminologiska frågor

AVD. I. UTVECKLINGEN INTILL NUVARANDE TID

Värnpliktens utvecklingiSvcrige . . . . . . . . .

A. Förhållandena under äldre tid . B. Förhållandena under åren 1901—1941 .

1. 2. 3. 4.

1901 års härordning 1914 års härordning 1925 års härordning . 1936 års härordning

C. 1941 års värnpliktsbeslut.

1. . . Utformningen av de värnpliktigas fredstjänstgöring

D.

Försvarsorganisatorisk bakgrund.

Viktigare, intill år 1965 gjorda ändringen i 1941 års värnpliktslag

. Krigsorganisatorisk bakgrund . . Beslut åren 1947—1949 om provisoriska förkortningar av ut-

bildningstiden m.m.

.Beslut åren 1949 och 1954 0111 tidigare påbörjande av första

tjänstgöringen m.m. . 1950 års beslut om införande av 1cpet1tionsovnmgar i krigsför-

band m.m.

. 1951 års kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och drifts-

värnsmän . 1951 års beslut om beredskapshöjningar och om provismisk be-

fälsövning m. m.

. 1952 års beslut om förlängning av utbildningstiden för värnplik-

tiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga m.m. . Vissa beslut åren 1953—1957 om mindre ändringar av utbild-

ningstidens längd m.m. . Beslut år 1954 om repetitionsövningar för uppskovsvärnpliktigå . 1956 års beslut om inställande av repetitionsövningarna under

budgetåret 1956 /57

15 15 18 21 21 23

27

27 28 28 29 30 32 33 33 34 40 40

41 41

42

• Sida 6
•  Original

Kap. 3.

Kap. 4.

Kap. 5.

Kap. 6.

Kap. 7.

11. Vissa är 1956 och senare vidtagna åtgärder för effektivisering av värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

12. 1960 års beslut om särskilda befälsövningar m.m. . .

13. Beslut år 1960 om införande vid flyg vapnet av s.k. kvartalssy— stem . . .

14. Vissa beslut åren 1960—1963 om försök med förkortade repeti— tionsövningar . . . . . . . . . .

Pätalade brister i nuvarande värnpliklsulbildning. F ramlagda reformför- slag 1. Påtalade brister i nuva1ande värnpliktsutbildning. 2. Framlagda reformförslag. .

AVD. II. VISSA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UTFORMNING- EN AV DEN FRAMTIDA VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN

Krigets ändrade karaktär

1. Det totala kriget . . 2. Den militära krigföringens ändrade karaktär 3. Värnpliktsutredningens synpunkter

1963 års försvarsbeslut . . . . . . . . . . . . . 1. Några av utgångspunkterna vid bestämmande av försvarsut- gifterna för budgetåren 1963/67 . 2. Försvarsbeslutets innebörd i vissa hänseenden 3. Värnpliktsutredningens synpunkter

Krigsmaktens behov och tillgångar av värnpliktiga, m. In. A. Behov. Tillgångar. Förvaltning . 1. Inledning 2. Behov och tillgångar av värnpliktiga. 3. Inriktning och ledning av totalförsvarets personaltjäust. 4. Värnpliktsutredningens synpunkter . B. Personalavgångarna under fred i krigsförbanden 1. Inledning 2. Personalavgångarna under tiden mellan två repetitionsövningar 3. Personalavgångarna i samband med repetitionsövning 4. Värnpliktsutredningens överväganden och slutsatser .

Förhållandena på vissa civila samhällsområden A. Samhällsekonomien och värnpliktssystemet. 1. Allmänna förutsättningar 2. Värnpliktsutredningens synpunkter B. Arbetsmarknaden 1. Förändringen i jordbrukets arbetskraftsförhållanden sedan om- kring år 1950 . 2. Arbetsmarknadens önskemål om inpassningen i tiden av grund- utbildning och repetitionsutbildning . 3. Anstånd med värnpliktstjänstgöring, sett ur arbetsmarknads— synpunkt.

62

64

64 65

83 83 84 89 90 93 93 94 96 100

102 102 102 105 106 106 108

110

• Sida 7
•  Original

Kap. 8.

Kap. 9.

Kap. 10.

4. Värnpliktsutredningens synpunkter C. Det civila utbildningsväsendet . . Grundskolan . Gymnasiet . Fackskolan . . Yrkesundervisningen . . Universiteten och högskolorna 6. Postgymnasial fackutbildning. 7. Värnpliktsutredningens synpunkter

påme

CH

AVD. III. PRINCIPIELLA ÖVERVÄGANDEN RÖRANDE VÄRNPLIKTSUTBILDNINGENS UTFORMNING I FRAM- TIDEN

Värnpliktssystemels villkor

1. Yttre förutsättningar . 2. Värnpliktssystemets möjligheter och begränsningar. 3. Värnpliktssystemet och den civila delen av samhället.

Allmänna riktlinjer för utformningen av den framtida värnpliktsutbild-

ningen

A. Inledning .

B. Allmänna överväganden 1. Behov och resurser .

2. Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte. 3. Överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet.

C. Grundutbildningen . . 1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov . 2. Grundutbildningens innehåll . . . . .

3. Grundutbildningens längd. . . 4. Grundutbildningens inpassning i tiden D. Repetitionsutbildningen . . 1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov . 2. Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad .

3. Krigsförbandsövningarna . 4. De särskilda övningarna 5. Mobiliseringsövningarna .

E. Insatsberedskapen och utbildningssystemet . . 1. Allmänna önskemål beträffande insatsberedskapen . 2. Vägar att tillgodose önskemålen om insatsberedskap .

AVD. IV. VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN VID ARMEN

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsulbildningen vid armén

O%&-hack?

Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsut— bildningen. . Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen . . Krigsförbandsövning.

. Särskild övning . Mobiliseringsövning

. Utbildningsgången för den värnpliktige

Kap. 13. Inpassningen under året av värnpliktsutbildningen vid armén m. m.

Kap. 14.

Kap. 15.

&IOGOTÄODMH

oo

. Utbildningens omfattning enligt kapitlen 11 och 12 . Riktlinjer vid val av inpassning under året av utbildningen . . Tänkbara alternativ för utbildningens inpassning under året. . Alternativet vårutryckning (V) . Alternativet sommarutryckning (S). . Alternativet höstutryckning (H). . Granskning av redovisade alternativ för utbildningens inpassning under ål et . Förslag till system.. . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring m. m. till föreslagen värnpliktsutbildning.

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbild- ning m.m. vid arme'n .

1. 2.

Chefens för armén bedömanden . Värnpliktsutredningens överväganden

AVD. V. VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN VID MARINEN:

FLOTTAN

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid flottan

1. . . 2. Flottans uppgifter 3. 4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsuthildningen

0501

Inledning Organisationen

vid flottan

. Nuvarande utbildningssystem . . Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av för—

bättringar

211 211 214

226

226 227 227 236 237 238

240 240 241 243 243 248 251

253 260

268

268 270

273 273 273 273

• Sida 9
•  Original

Kap. 16.

Kap. 17.

Kap. 18.

Kap. 19.

Kap. 20.

Kap. 21.

Grundutbildningen vid flottan.

1. Särskilda undersökningar och försök .

. Indelning och uttagning av värnpliktiga .

. Grundutbildningens längd för värnpliktiga 1 sjötjänst . Grundutbildningens längd för värnpliktiga 1 flottans landförband . Grundutbildningens inpassning under året

. Grundutbildningssystemets konstruktion .

. Synpunkter på grundutbildningens bedrivande . . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen grundutbildning, m.m.

£!!th

mqa:

Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

1. Fartygsrustningarna 1 fred . 2. Värnpliktskontingentens storlek och sammansättning

Repetitionsutbildningen vid flottan

. Inledning

. Riktlinjer för utformningen av 1epet1t1onsutbildnmgen . Krigsförbandsövning: Stamstridsfartyg. . Krigsförbandsövning: Övriga fartyg . Krigsförbandsövning: Landförband. . Krigsförbandsövning: Gemensamma frågor

. Särskild övning . . . . . . . . . Mobiliseringsövning . . . .

. Utbildningsgången för den värnpliktige. . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning .

OCDWNICZUWÅQOMH

Fartygsskyddsutbildning och yrkessfömännens värnpliktsutbildning .

1. Tidigare utredningar och förslag m.m. 2. Värnpliktsutredningens överväganden och förslag

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbild— ning m.m. vid flottan . . . . .

1. Chefens för marinen bedömanden .

2. Värnpliktsutredningens överväganden

AVD. VI. VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN VID MARINEN: KUSTARTILLERIET

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet 1. Inledning . . Kustartilleriets uppgifter . Organisationen . . . Nuvarande utbildningssystem . . . Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av för- bättringar

MÅWIO

300 300 305 308 318 320 328 331

336

338

338 343

347

347 349 350 357 359 360 362 363 364

377 377 377 377 379

• Sida 10
•  Original

Kap. 22. Grundutbildningen vid kustartilleriet

1.

COM

cam->

Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbild— ningen . . Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen. . . Grundutbildningens längd. Behovsberäkningar och vissa slut—

satser . Grundutbildningens inpassning under året . . Grundutbildningens längd: Förslag . . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till

föreslagen grundutbildning, m.m.

Kap. 23. Repetitionsutbildningen vid kustartilleriet

1.

Qaf-Råvik?

Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsut- bildningen . Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen .

. Krigsförbandsövning. . Särskild övning . . Mobiliseringsövning

. Utbildningsgången för den värnpliktige . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till

föreslagen repetitionsutbildning .

Kap. 24. Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbild- ning m.m. vid kustartilleriet .

1. 2.

Chefens för marinen bedömanden Värnpliktsutredningens överväganden .

AVD. VII. VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN VID FLYGVAPNET

Kap. 25. Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid flygvapnet .

1. 2. Flygvapnets uppgifter 3. 4. Särskilda förhållanden som påvelkar värnpliktsutbildningen vid

5 6

Inledning Organisationen

flygvapnet

. Nuvarande utbildningssystem . . Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av för-

bättringar

Kap. 26. Grundutbildningen vid flygvapnet.

1.

muut—ww

Visst underlag för utformningen av 'den framtida grundutbild- ningen

. Riktlinjer för utformningen av gi undutbildningen. . Grundutbildningens längd . Grundutbildningens inpassning under året . Synpunkter på grundutbildningens bedrivande . Inverkan av förslagen grundutbildning på utbildningen av den blivande fast anställda personalen.

385 385

387 391 394

397

399

399 399 400 405 406 407

408

409

409 409

415 415 415 416

• Sida 11
•  Original

Kap. 27.

Kap. 28.

Kap. 29.

Kap. 30.

Kap. 31.

Kap. 32.

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet . . . . . . . . . . 1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitions— utbildningen

. Riktlinjer för utformningen av repetitlonsutblldnmgen

. Krigsförbandsövning. . Särskild övning . . Mobiliseringsövning

. Utbildningsgången för den värnpliktige. . Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning.

xIOäCJIJÄCDIQ

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbild- ning m.m. vid flygvapnet . . .

1. Chefens för flygvapnet bedömanden .

2. Värnpliktsutredningens överväganden .

AVD. VIII. SÄRSKILDA FRÅGOR

Utbildning m.m. av särskilda grupper värnpliktiga . . A. Uttagning och utbildning av Värnpliktiga" 1 specialtjänst 1. Hittillsvarande förhållanden. . . 2. Anmälda behov . 3. Principöverväganden och förslag till provisoriska anpassnings- åtgärdel . B. Utbildning och tjänstgöring för handracknlngsvarnpllktlga 1. Nuvarande förhållanden . . 2. Problem beträffande de handrackmngsvarnphktiGa 3. Förslag till pl ovisorisk reglering av tjänstgöringen . C. Utbildning av uppskovsvärnpliktiga 1. Hittillsvarande förhållanden . 2. Överväganden och förslag

Urval och redovisning av värnpliktiga . 1. Inledning 2. Urvalsverksamheten . 3. Redovisning m. 111.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner m.m. .

1. Nuvarande ekonomiska förmåner . . . .

2. Nuläget beträffande några med värnpliktsförmånerna samman- hängande förhållanden .

3. Allmänna överväganden rörande de ekonomiska förmånerna.

4. Förslag rörande de olika förmånsslagen

5. Överväganden och vissa förslag beträffande några med värn— pliktsförmånerna sammanhängande förhållanden.

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

1. Överväganden rörande grundutbildningen. 2. Överväganden rörande repetitionsutbildningen 3. Förslag.

11 452

452 454 454 462 465 466

467

469

469 470

475 475 475 477

478 482 482 483 485 487 487 489

492

492 492 499

501 501

505 507 511

518

520 520 523 532

• Sida 12
•  Original

Kap. 33.

Kap. 34.

Kap. 35.

Kap. 36.

Bilaga

Bilaga Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Värnpliktslagen......................

1. Gällande bestämmelser .

2. Förslag.

3. Specialmotivering .

4. Tjänstgöringens omfattning föi den enskilde värnpliktige

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag . 1. Kostnader under fjärde huvudtiteln m.m. 2. Några samhällsekonomiska aspekter .

AVD. IX. SAMMANFATTNING M. M.

Översiktlig jämförelse mellan uppställda önskemål och framlagda förslag 1. Inledning. 2. Vissa förutsättningar för utformningen av ett fl amtida värn-

pliktssystem. .

. Vissa tidigare gjorda allmänna öve1väganden .

. Grundutbildningen.

. Repetitionsutbildningen .

. Insatsberedskapen och utbildningssystemet.

GUI—ÄCAJ

Sammanfattning .

BILAGOR

. Förteckning över yttranden, som efter remiss avgivits av 1960 års värnpliktsutredning .

. Värnplikten 111.111. i vissa främmande länder . . . . .

3. Innehållet i av värnpliktsutredningen föreslagen, för alla värnplik-

CD

tiga inom krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning .

. Förteckning över verksamhet som i värnpliktsutredningens beräk- ningar av behovet av utbildningstid vid armén hänförts till reserv-

. Exempel på sådana användbarhetskategorier för värnpliktiga vid armén som bör sammanföras till befattningar med ensartad befatt- ningsutbildning .

. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid itimmar för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet i vissa befattningar i arméns krigsorganisation .

. Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid armén på kategorierna E, F och G

. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av underbefälsuttagna värnpliktiga i vissa befatt- ningar i arméns krigsorganisation .

. Befattningar för meniga värnpliktiga vid armén, i vilka de värn— pliktiga med hänsyn till behovet av befattningsutbildning bör full— göra längre krigsförbandsövning än 18 dagar . . . . . .

535 535 535 536 539

541 541 546

611 612

624

625

626

630

636

638

639

• Sida 13
•  Original

Bilaga 10. Bilaga 11.

Bilaga 12. Bilaga 13.

Bilaga 14.

Bilaga 15. Bilaga 16.

Bilaga 17. Bilaga 18.

Bilaga 19.

Bilaga 20.

Organisationen av den fredsrustade kustflottan . Av arbetsgrupp inom marinstaben i samverkan med värnpliktsut- redningen beräknat behov av nettoutbildningstid för vissa värn- pliktiga vid flottan .

Exempel på schema för tjänsten ombord på jagare under gångvecka Fördelning till kategorier av befattningar för flottans värnpliktiga under grundutbildningen . Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet i Vissa befattningar i kustartilleriets krigsorganisation . Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid kust— artilleriet på kategorierna F och G . Uthildningslinjer m.m. för värnpliktiga, för vilka försvarsgrens- chef föreslagit uttagning för utbildning i specialtjänst . Utvecklingen i stort av värnpliktspremierna åren 1942—1965 .

:

Jämförelse mellan a ena sidan månadsinkomst efter skatt i olika inkomstlägen och å andra sidan bidrag enligt försvarets civilför— valtnings och värnpliktsutredningens förslag till värnpliktig som fullgör krigsförbandsövning Erforderlig skyldighet för vissa värnpliktiga i olika åldrar vid armén att fullgöra krigsförbandsövning vid genomförande av värnplikts— utredningens förslag m.m. Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 5, 14 5 1 mom. och 27 5 1 mom. värnpliktslagen den 30 decembei 1941. . . . .

641 643

644

646

647 649

651

• Sida 14
•  Original

. _ _ . _ .n-l '- |l| ,| .. .:l .L1.lm . ,'I-m' m.: ':' IldleleLll | | | .l' ' . |. =.- ;_ ,. | | . " _ |"l * . | 1 'I. " >|I | | 1| . "i.” , 1 . ' | ,. | .—'- | ., | |. | | | , | | || :* |" || m . |. | . ' '|* | | _ :| A, .. w : |

• Sida 15
•  Original

KAPITEL 1

Inledning

A. Direktiven

Kungl. Maj:t bemyndigade den 14 ok- tober 1960 chefen för försvarsdeparte- mentet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa utredning rörande värnplikts- utbildningen m. 111. samt att avgiva av utredningen betingade förslag. Vid an- mälan av ärendet anförde departements-' chefen följande.

Det svenska militära försvaret bygger på allmän värnplikt. Härav följer att var- je värnpliktig måste givas viss utbildning för att kunna fullgöra sina uppgifter inom krigsmakten. Utbildningen måste vara an- paSSad till de krav som ställes på krigsmak— ten.

Nuvarande system för de värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning på olika tjänstgöringsperioder är vid samt- liga försvarsgrenar att återföra till prin- cipbesluten under andra världskriget. Be- tydande förändringar har dock i olika av- seenden gjorts. Sålunda genomfördes 1948 en generell avkortning av tjänstgörings— tiden med 90 dagar. De förutvarande års- klassvisa repetitionsövningarna utbyttes 1950 mot repetitionsövningar i krigsför— band vid armén och kustartilleriet, vilken omläggning föreslagits av 1948 års värn- pliktskommitté (SOU 1949: 46). En generell förstärkning av utbildningstiden med 20 dagar föreslogs av 1949 års gruppchefsut- redning och genomfördes 1952. Utbildning— en av värnpliktigt befäl förbättrades genom beslut 1952 och 1960, i det sistnämnda fallet med införandet av två 15-dagars öv— ningar för värnpliktiga som uttagits till officers- eller underofficersutbildning, vil- ket föreslogs av 1954 års befälsutredning. För att ekonomiskt täcka de ökade utgifter dessa två nya övningar föranleder beslöts 1960 »— på förslag av befälsutredningen -—

en förkortning av första tjänstgöringen för samtliga värnpliktiga vid armén med högst 7 dagar genom anpassning av in- och utryckningsdagarna efter sön- och helg- dagar.

Värnpliktssystemet i sin nuvarande ut— formning har prövats i omkring ett decen- nium. Möjligheter förefinns alltså nu att på grundval av gjorda erfarenheter göra en hållfast bedömning av systemets effektivi- tet. Ur militär synpunkt har de krigsför- bandsvisa repetitionsövningarna och de sär— skilda befälsövningarna visat sig vara av stort värde, inte minst med hänsyn till att vår beredskap — i avsaknad på stående styrkor _ bygger på snabb mobilisering och omedelbar funktionsduglighet av för— banden. Erfarenheterna visar emellertid på behov av reformer. Redan av denna an- ledning synes det angeläget med en över- syn av de värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning. Men även ur andra syn— punkter hör en allsidig översyn göras. Här- vid bör bl. a. följande förhållanden beak- tas.

Den snabba utvecklingen på det militära området under de senaste åren, främst i fråga om teknik och taktik, har i vissa av- seenden varit omvälvande och medfört kon- sekvenser av principiell innebörd. Utveck— lingen har även inneburit att totalförsva— rets behov och problem mera kommit i för- grunden. Kraven på en effektiv beredskap måste vidare uppmärksammas. Utveckling- en inom samhällslivet i övrigt, främst på skolväsendets och yrkesutbildningens om- råde, kan även vara av betydelse i sam— manhanget. Den demografiska utvecklingen med fortsatt urbanisering och stark flytt- ningsfrekvens, inte minst bland ungdomen, påverkar också problemställningen.

Härtill kommer den samhällsekonomiska utvecklingen och problematiken vid starkt expanderande näringsliv. Uppgiften att sta- digvarande ernå effektivast möjliga utnytt-

• Sida 16
•  Original

jande av tillgänglig arbetskraft är i flera avseenden av grundläggande betydelse. För den enskilde är detta helt naturligt för- hållandet, men det gäller även för sam— hället som sådant. När den enskilde värn- pliktige får underkasta sig den obligato- riska militärutbildningen följer därav inte endast personliga, främst ekonomiska, upp- offringar, utan dessutom sker ett bortfall av en eljest möjlig arbetsinsats i produk— tionslivet. Vid övervägande av militärut- bildningens längd är det ofrånkomligt att beakta detta samband. Härtill kommer självfallet de statsfinansiella aspekterna.

En allsidig utredning hör med hänsyn till det anförda nu företas beträffande den to- tala utbildningstiden för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar samt i fråga om den lämpligaste uppdelningen av denna tjänstgöringstid på grundutbildning och fortsatt utbildning. Riktpunkten måste vara att med beaktande av väsentliga samhälls- ekonomiska, statsfinansiella och sociala fak- torer åstadkomma den utformning av värn- pliktssystemet som bäst tjänar värt för— svar. Det förutsättes att vid utformningen av förekommande förslag någon minskning av det årliga totala antalet tjänstgörings— dag-ar eftersträvas. Samtidigt måste erfor— derlig anpassning av utbildningen ske med hänsyn till de förändrade förhållandena inom olika områden, som här berörs.

Vid utredningen bör gjorda erfarenheter och föreliggande utredningsmaterial av vikt utnyttjas. I fråga om sådant material kan här nämnas 1959 års besparingsutrednings för försvaret betänkande I och remissytt- randena över detta, förberedande utredning- ar verkställda inom respektive försvars- grensledningar, undersökningar utförda av 1954 års utredning rörande totalförsva- rets personalbehov, vilka kan tjäna som grundval vid utredningsarbetet, samt erfa- renheterna från den försöksvis anordnade förkortningen av repetitionsövningarna för vissa kategorier värnpliktiga.

Utredningen har att behandla de ökade kraven på förbättrad utbildning för viss värnpliktig personal med främst tekniskt mera avancerade uppgifter än tidigare, vil- ka krav bland annat måste ses mot bak- grunden av angelägenheten av att de mate- riella investeringarna i försvaret ge fullt utbyte. Om det vid utredningen visar sig nödvändigt att tillgodose krav av nämnd art genom förlängd utbildning för berörda grupper, måste utredningen söka åstad— komma kostnadsmässigt utrymme härför

genom erforderlig förkortning av utbild- ningstiden för andra grupper värnpliktiga. som ålägges mindre utbildningskrävandc uppgifter. En ökad differentiering av ut— bildningstiden kan alltså visa sig ofrånkom- lig. Som maximal ram vid utformningen av förslag i detta hänseende bör sättas det to- tala uttaget av tjänstgöringsdagar sådant detta följer av underlaget till principbeslu- tet vid 1958 års B-riksdag beträffande stor— leken av värnpliktskontingenterna. En viss minskning av detta dagantal kan dock krävas vid full kostnadskompensation för den ifrågasatta förlängningen av tjänstgö- ringen för vissa grupper av värnpliktiga. I första hand bör härvid undersökas om genom ändrad förläggning av tiden för första tjänstgöring liksom av övningsuppe- hållen för någon mera betydande del av de värnpliktiga, antalet utbildningsfria dagar kan minskas och således en förkortning av den totala tjänstgöringstiden kan vinnas utan menlig inverkan på utbildningseffek- ten. Vidare bör undersökas om genom ytter- ligare koncentration av utbildningen någon förkortning av förekommande repetitions- övningar kan vinnas.

Utredningen har vidare att överväga hu— ruvida en för ändamålet gjord uppdelning av första tjänstgöringen i olika kontingen- ter kan bättre än vad som nu är fallet till- godose de betydelsefulla kraven på förstärkt kuppberedskap, vilket 1959 års besparings- utredning för försvaret uttalat sig för och till vilket de militära myndigheterna i princip anslutit sig.

I anslutning till problem beträffande grundutbildning och fortsatt utbildning bör särskild belysning ske av möjligheterna till ökad samordning mellan försvarsgrenarna i fråga om utbildning liksom mellan för- svarsmakten och andra delar av totalför— svaret. De speciella problemen rörande Oln- skolning bör i detta sammanhang också upptagas till behandling, varvid lämpligen de uppgifter. som ålagts den nu tills vidare vilande 1952 års värnpliktsutredning, över- flyttas på här aktuella utredning.

Möjligheterna att med hänsyn till total- försvarets behov samordna hemvärnets och de frivilliga försvarsorganisationernas ut- bildning och verksamhet i förhållande till ordinarie utbildning av värnpliktspersonal bör belysas.

Vidare skall utredningen i förekomman— de förslag inrymma de värnpliktssociala konsekvenserna av dessa med speciell hän- syn till eventuell differentiering av utbild—

• Sida 17
•  Original

ningstiden för olika kategorier. Härvid sy- nes i första hand kunna ifrågakomma dif- ferentiering av värnpliktslönen liksom ut- byggnad av premiesystemet.

Utredningen bör belysa konsekvenserna av förekommande förslag med avseende å inskrivningsväsendet, de värnpliktigas ut- tagning och redovisning m. ln.

Den i direktiven nämnda 1952 års värnpliktsutredning hade till uppgift att utreda behovet av omskolning i sam- band med överförande av värnpliktiga från flottan och flygvapnet till armén samt därmed sammanhängande spörs- mål ävensom avgiva de förslag, vilka av utredningen föranleddes. I samband med tillkallandet av nämnda utredning an- förde departementschefen ytterligare bland annat följande.

Utredningen bör ha till syfte att fram- lägga förslag till lösning av frågan om be— hovet av omskolning i samband med värn— pliktigas överförande från flottan och flyg- vapnet till armén och möjligheterna att be- reda utrymme för sådan omskolning. Här- vid bör närmare undersökas, huruvida dy- lik omskolning kan rymmas inom ramen av de i proposition till innevarande års riksdag angående förslag till lag om änd- ring i värnpliktslagen föreslagna ändrade utbildningstiderna för värnpliktiga vid flot— tan och flygvapnet. I detta syfte bör utred- ningen studera planläggningen för utbild- ningen vid marinen och flygvapnet samt sättet för utbildningens bedrivande vid nämnda försvarsgrenar ävensom undersöka armén härav berörande problem. Utredning- en bör vara förutsättningslös.

1952 års värnpliktsutredning avgav den 30 juni 1955 betänkande rörande utbildning av värnpliktiga vid flygvap- net och därmed sammanhängande frå- gor (stencilera-t). Häri föreslogs en rad åtgärder för att förbättra värnpliktsut- bildningen vid flygvapnet, främst den allmänmilitära men även den yrkestek- niska utbildningen. I fråga om omskol- ning i samband med värnpliktigas över- förande från flottan och flygvapnet till armén anförde utredningen att dess un- dersökningar visat att denna fråga bor-

de ses som ett totalförsvarsproblem. Ut- redningen ansåg sig därför icke kunna framlägga förslag avseende härmed sam- manhängande personalorganisatoriska problem, innan definitiva beslut förelåg beträffande den framtida omfattningen av försvarsgrenarnas krigsorganisatio- ner och personalreserver samt säkrare hållpunkter vunnits rörande det perso- nella behovet inom totalförsvaret i öv— rigt. Sistnämnda spörsmål vore föremål för närmare undersökning av 1954 års utredning rörande de värnpliktigas ut— nyttjande i det totala försvaret. Sedan nämnda betänkande hade av- givits och intill dess utredningens upp- gifter överfördes på 1960 års värnplikts- utredning, vilade utredningens arbete.

Utöver vad som framgår »av direktiven har 1960 års värnpliktsutredning —— med hänsyn till av chefen för försvars- departementet gjorda uttalanden vid an— mälan av vissa propositioner -— haft att särskilt beakta de försök med förkor- tade repetitionsövningar som anordnats under budgetåret 1961/62—1963/64 (jfr prop. 1961: 1, bil. 6, s. 28; prop. 1962: 28, s. 7 och prop. 1963: 16, s. 5).

Genom skilda beslut den 23 mars 1961 samt den 6 april och den 28 juni 1962 har Kungl. Maj:t till utredningen överlämnat följande framställningar för att tagas under övervägande eller vara tillgängliga vid fullgörandet av det till utredningen lämnade uppdraget, näm- ligen

en till chefen för försvarsdepartemen- tet ställd, den 18 augusti 1960 dagteck- nad skrift av Sveriges socialdemokra- tiska ungdomsförbund angående vissa värnpliktsfrågor jämte visst yttrande häröver i vad gäller i skriften angivna frågor om penningbidrag och familje- bidrag,

en till chefen för försvarsdepartemen-

• Sida 18
•  Original

tet ställd den 23 mars 1960 dagtecknad skrift av Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt angående utrycknings- bidrag till värnpliktiga samt

en av chefen för försvarsstaben med, bland annat, eget yttrande den 23 mars 1962 överlämnad, till Kungl. Maj:t ställd skrift av värnpliktige 400306—195 En- nerfelt m. fl. rörande utbildningspre- mier till värnpliktiga tolkar ävensom ett i anslutning härtill av försvarsstabs- chefen framlagt förslag om översyn av reglerna om premier till värnpliktiga.

B. Utredningsarbetets bedrivande

Inom utredningen har arbetsuppgifterna i stort fördelats sålunda. Utrednings- mannen, experterna Borgquist och Syn- nergren samt sekreteraren och biträ- dande sekreteraren Bjule har bildat en central arbetsgrupp. I denna har under utredningens slutskede också ingått ex- perten Lugn. Experterna Brant-Lun— din, Lindén och Larsson har under ut- redningsarbetets tidigare skeden till stor del gemensamt utfört detaljstudier av bestämda områden, omfattande dels beredskap, dels ock allmänmilitär ut- bildning; härvid har på vissa punkter samarbete skett med försvarsgrenssta- berna. Under utredningsarbetets senare del har en betydande del av arbetet be- drivits inom tre arbetsgrupper, en för armén, bestående av Brant-Lundin samt experterna Hörnquist och Lugn, en för marinen, bestående av Lindén, experten Renberg och biträdande sekre- teraren Bjule samt en för flygvapnet be- stående av Larsson, Hörnquist, experter- na Smedler och Bennegård samt sekrete- raren. Hörnquist och Renberg har delvis gemensamt bedrivit intensivstudier på fältet av vissa delar av värnpliktsutbild- ningen. Härvid har kaptenen i luftvär— nets reserv M. G. Gustafsson under en

kortare tid av chefen för armén ställts till utredningens förfogande. Experten Bergelin har biträtt i frågor rörande civilförsvaret, experten Ljunggren i lag- tekniska frågor, Smedler — utöver vad tidigare nämnts — i frågor rörande personalplanering m. m., experten Hedman i vissa frågor rörande utbild- ningen vid flottan samt experten Jans- son i frågor beträffande personalredo- visning m. in. Frågor rörande de värn- pliktigas sociala förmåner har beretts av biträdande sekreteraren Nystedt. Utredningsarbetet har bedrivits bland annat genom att försvarsstaben och för- svarsgrensstaberna genom föredragning- ar och överlämnande av skrifligt mate- rial lämnat utredningen uppgifter rö- rande beredskapen, krigsorganisatio- nens uppbyggnad, värnpliktsutbildning- ens nuvarande organisation rn. m. lik- som rörande inom staberna gjorda ut— redningar om ändringar av värnplikts- utbildningen. Ytterligare uppgifter i de förstnämnda ämnena, särskilt beredska- pen, har lämnats vid föredragningar ordnade genom försorg av militärbefäl- havarna i I., VI. och VII. militärområ- dena, cheferna för marinkommando Syd, kustflottan och Gotlands kustartil— leriförsvar samt chefen för 2. flygeska— dern ävensom av försvarsområdesbefäl- havarna för Kristianstads, Karlskrona och Kalix försvarsområden. Vidare har speciella frågor belysts vid föredrag- ningar som lämnats av militärpsykolo- giska institutet, skolöverstyrelsen, civil- försvarsstyrelsen och tjänstemän vid ar- betsmarknadsstyrelsen. Utredningen har vidare överlagt med rikshemvärnscbe- fen, universitetskanslern, 1959 års be- sparingsutredning för försvaret, gym- nasieutredningen, 1962 års försvars- sjukvårdsutredning, 1964 års inskriv- nings- och personalredovisningsutred- ning samt 1964 års utredning rörande vapenfria värnpliktiga. Utredningen har

• Sida 19
•  Original

haft kontakter med vissa sammanslut— ningar vars medlemmar berörs av utred- ningens förslag, nämligen Svenska offi- ccrsförbundet, Svenska underofficers- förbundet, Försvarsväsendets underbe- fälsförbund, Centralförbundet för be- fälsutbildning, Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund, Svenska flottans reservofficersförbund, Kustartilleriets reservofficersförbund, Svenska reservunderofficersförbundet, Värnpliktiga officerares riksförbund, Värnpliktiga underofficerares riksför- bund, Sveriges förenade studentkårer, Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges Lantbruksförbund. Utredningen har slutligen vid flera av Centralförbun- det Folk och Försvar för ändamålet ord- nade konferenser diskuterat värnplikts- problemen med företrädare för de fyra demokratiska partiernas ungdomsför- bund och företrädare för Sveriges för— enade studentkårer.

Förutom att utredningen sålunda in— hämtat uppgifter hos centrala och vissa regionala organ har utredningen också i stor omfattning bedrivit studier genom besök vid förband (häri inbegripet far- tyg) och skolor. Metodiken har härvid i princip varit följande. De för verk- samheten gällande utbildningsplanerna och utbildningsanvisningarna har ge- nomgåtts. Värnpliktsutbildning av olika slag _— grundläggande utbildning och tillämpningsövningar under första tjänstgöring, utbildningen vid pluton- chefsskolor och kadettskolor samt repe- titionsövningar och befälsövningar —— har följts. Samtal har ägt rum med för- bands- och skolchefer samt med utbild- ningsbefäl av olika kategorier om erfa- renheter och resultat av utbildningen liksom med värnpliktiga av olika kate- gorier. Vid några förband har nämnda samtal kompletterats med skriftliga in- tervjuer. Vid andra förband har, efter förslag av utredningen, skett en dag-

boksmässig kartläggning av det inkalla- de befälets verksamhet under repeti- tionsövningarna. Vid flottan har under längre period gjorts en dagboksmässig kartläggning och redovisning av hela ut— bildningen ombord på flottans fartyg. Utbildningsrapporter från förbands- och skolchefer samt regionala chefer liksom rapporter från försök och prov har stu- derats. I några fall har förbanden efter framställning av utredningen överläm- nat kompletteringar till dessa. —— Vid besöken ute på fältet har utredningen särskilt uppmärksammat sådana för- sök och prov som de militära myndig- heterna anordnat och till vilka i några fall utredningen tagit initiativet. En del av dessa försök har möjliggjorts genom särskilda bestämmelser, som Kungl. Maj:t i vissa fall efter framställning av utredningen meddelat (kungl. brev den 26 februari 1960, SFS 1961: 98, SFS 1962: 52 samt SFS 1963: 36). Bland för- söken — som i flertalet fall varit förena- de med prov — må nämnas följande, nämligen försök med 20 dagars repe— titionsövningar vid vissa förband med stationära uppgifter (år 1961), försök med 25 dagars repetitionsövningar (åren 1961 och 1962), försök med 19 dagars repetitionsövningar vid armén (år 1962) och vid kustartilleriet (åren 1962 och 1963), försök med differentierade befälsövningar vid kustartilleriet (åren 1962 och 1963), försök med en veckas särskild hefälsövning vid armén (år 1963), försök med repetitionsövningar i reducerade krigsförband vid flygvap- net (år 1963), försök rörande grupp- chefsutbildningen vid armén (år 1963) samt försök rörande allmänmilitär ut— bildning vid flottan (år 1963). Bland proven må nämnas prov med återinlär— ningen hos radarobservatörer vid flyg- vapnet (år 1963). För en närmare redo- görelse för försöksmetodik och för- söksresultat vid vissa av försöken torde

• Sida 20
•  Original

få hänvisas till avdelningarna IV—VII i betänkandet. —— I flertalet fall har stu- dierna på fältet skett på det sättet att företrädare för utredningen vid ett el- ler ett par tillfällen besökt vederbörligt förband. Några verksamhetsområden har emellertid blivit föremål för omfat- tande studier av mer kontinuerligt slag genom särskilt avdelade experter. Sist- nämnda studier pågick med vissa av- brott under tiden den 1 juli 1961—den 31 oktober 1963. Dessa studier omfatta- de följande ämnen, nämligen utbildning— en av vissa övningstrupper, möjligheter- na till en för försvaret likformig all- mänmilitär utbildning, utbildningen av värnpliktiga vid flottan, grundutbild- ningens längd vid kustartilleriet spe- ciellt vid fasta enheter, utbildningen av värnpliktiga till vissa speciella befatt— ningar, repetitionsövningarna särskilt härvid anordnade försök, förkortning av utbildningstiden för vissa värnplik- tiga samt militär— och yrkesutbildning- en av vissa större värnpliktskategorier vid flygvapnet.

Företrädare för utredningen har un- der arbetets gång besökt följande chefer, förband, skolor och institutioner inom krigsmakten utöver de tidigare angivna, nämligen

vid armén

militärbefälhavarn-a i II., III., IV och V. militärområdena, Svea livgarde, Värmlands regemente, Livregementets grenadjärer, Livgrenadjärregementet, Jämtlands fältjägarregemente, Norra Smålands regemente, Dalregementet, Hälsinge regemente, Hallands regemen- te, Bohusläns regemente, Norrbottens regemente, Västernorrlands regemente, Livgardesskvadronen med Stockholms stabskompani, samtliga pansarregemen- ten, Svea artilleriregemente, dåvarande Göta artilleriregemente, Wendes artille- riregemente, Norrlands artillerirege-

mente, Smålands artilleriregemente,Got- lands artillerikår, Bergslagens artilleri- regemente, Roslagens luftvärnsregemen- te, Skånska luftvärnsregementet, Sunds- valls luftvärnskår, Göta luftvärnsrege- mente, Göta ingenjörregemente, Bodens ingenjörkär, samtliga signalregementen, Norrlands signalbataljon, samtliga träng- regementen, infanteriets stridsskola, pansartruppskolan, artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan, arméns underoffi— cersskola och centrala värnpliktsbyrån;

vid marinen

chefen för marinkommando Väst, Norrlands kustartilleriförsvar, Stock— holms kustartilleriförsvar, Blekinge kustartilleriförsvar och Göteborgs kust- artilleriförsvar,

Berga örlogsskolor, Karlskrona ör- logsskolor och dåvarande chefen för flottans underofficerare, underbefäl och meniga,

samtliga kustartilleriregementen och kustartillerikårer samt kustartilleriets skjutskola,

de i kustflottan ingående kryssaren Göta Lejon, jagarna Småland, Hälsing- land, östergötland, Halland, Söderman- land och Gästrikland, fregatterna öland, Magne, Munin och Malmö, ubåtarna Uttern och Gripen, 4. och 11. motortor- pedbåtsdivisionerna samt 212., 214. och 412. minsvepardivisionerna;

vid flygvapnet Västmanlands flygflottilj, Roslagens flygkår, Östgöta flygflottilj, Jämtlands flygflottilj, krigsflygskolan, Svea flyg- kår, Göta flygflottilj, Skånska flygflottil- jen, Bråvalla flygflottilj, Hälsinge flyg- flottilj, Blekinge flygflottilj, Södertörns flygflottilj och Norrbottens flygflottilj.

Vidare har utredningsarbetet omfattat besök i utlandet för studium av olika ty- per av värnpliktsutbildning m. m. Så- lunda besökte ovannämnda centrala ar-

• Sida 21
•  Original

betsgrupp den 4—den 6 juni 1962 Dan- mark. Vidare besökte utredningsmannen samt Borgquist, Synnergren och Bjule den 18—den 20 juni 1962 Norge. Ytter- ligare besökte utredningsmanncn, Borg- quist, Renberg, Synnergren och Bjule den 29 november—den 5 december 1962 Schweiz. Utredningsmannen, Brant— Lundin, sekreteraren och Bjule besökte den 14—den 17 januari 1963 Finland. Ett ytterligare besök i Schweiz företogs av Borgquist, Synnergren och sekrete— raren den 14—den 16 maj 1963. Slutli— gen företog utredningsmannen, Borg— quist och Brant—Lundin ett besök i Stor- britannien den 3—den 7 februari 1964.

Intervjuundersökningar har utförts vid vissa repetitionsövningsförband vid Svea livgarde, Dalregementet, Smålands artilleriregemente, Norrlands artilleri- regemente, Sundsvalls luftvärnskår och Vaxholms kustartilleriregemente.

Slutligen har utredningen efter remiss avgivit ett antal utlåtanden till Kungl. Maj:t, chefen för försvarsdepartemen- tet eller riksdagens statsutskott. Förteck- ning över dessa är såsom bilaga (Bilaga 1) fogad till betänkandet.

C. Betänkandets disposition m.m.

u|;+|

" ÄWumg'lid" |år” WEM:! nuwr

• Sida 25
•  Original

AVDELNING I

Utvecklingen intill nuvarande tid

• Sida 26
•  Original

• Sida 27
•  Original

KAPITEL 2

Värnpliktens utveckling i Sverige

Den i det följande lämnade redogörelsen för värnpliktens utveckling i Sverige avser i första hand tjänstetiden och ut- bildningstiden för de värnpliktiga. Med hänsyn till att värnpliktstid (tjänste- tid) och utbildningstid i huvudsak be- stämts med hänsyn till de avsedda upp- gifterna för de värnpliktiga i krigsor- ganisationen, omfattar redogörelsen även huvuddragen av försvarsorganisa- tionen, speciellt krigsorganisationen. Särskilt uppmärksammas härvid frågan om hur många årsklasser som avsetts skola ianspråktagas vid mobilisering.

A. Förhållandena under äldre tid1

År 1812 infördes den allmänna bevä- ringsinrättningen. Denna betraktades till en början huvudsakligen såsom en utväg att skaffa ersättningsmanskap till den stående, av indelta och värvade trupper sammansatta hären. Bevärings- institutionen tillämpades även för sjö- försvaret. 1812 års beslut innebar att flertalet svenska män blev skyldiga att deltaga häri från och med fyllda 20 år till och med fyllda 25 år, d. v. 5. under fem år. Var och en hade möjlighet att lega tjänstbar karl i sitt ställe. I anslut- ning härtill bestämdes övningstiden för de värnpliktiga till tolv dagar. 1847—1848 års riksdag gav i anslut- ning till sin behandling av ett Kungl. Maj:ts förslag att förlänga utbildnings- tiden för beväringsmanskapet — vilket förslag icke bifölls — uttryck för en för-

ändrad uppfattning om beväringens an- vändning och betydelse, innebärande att beväringen ansågs som en del av hären och icke blott såsom ersättningsman- skap. Organisationsformen »stam och beväring» vilken sedermera genomgick åtskilliga härordningsförslag och slutli- gen fastslogs i 1892 års förbättrade här- ordning leder sålunda sitt ursprung från 1847—1848 års riksdag.

Vid 1856—1858 års riksdag beslöts att beväringens utbildningstid skulle ut- sträckas till 30 dagar, fördelade på två år.

År 1860 beslöts att all lega under fredstid skulle upphöra samt att i stället beväringen mot erläggande av viss avgift skulle befrias från utbildning i fred (fri- köp). Rätten för beväringen till friköp och lega borttogs år 1872.

År 1885 beslöts att utsträcka värn- pliktstiden till tolv år, varav sex år i beväringen och sex år i den landstorm som man samtidigt beslöt att inrätta. Utbildningstiden utsträcktes samtidigt till 42 dagar.

År 1887 beslöts att sätta flottans båts- manshåll på vakans och i stället inrätta en värvad stam.

År 1892 antog riksdagen den s. k. för- bättrade härordningen. I organisato- riskt hänseende innebar denna en ut- ökning av antalet förband, en förstoring av vissa förband och en indelning av

1 För en utförligare redogörelse för dessa för- hållanden torde få hänvisas till Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvars- väsende (SOU 1923: 15).

• Sida 28
•  Original

hären i arméfördelningar. Värnpliktsti- den utsträcktes till sammanlagt 20 år, varav åtta i beväringens första uppbåd, fyra i dess andra och åtta år i landstor- men. Utbildningstiden bestämdes till 90 dagar, vilka i allmänhet skulle fördelas på två år.

B. Förhållandena under åren 1901—1941

1. 1901 års härordning

Den av 1901 års riksdag antagna här- ordningen (prop. 1901z25 särsk. utsk. nr 1 ut]. 11 och mem. 12, rskr. 120; värn- pliktslag den 14 juni 1901, nr 58) inne- bar en fullständig ombildning av armé— organisationen. Sålunda avskaffades in- delningsverket helt och den indelta och värvade truppen utbyttes mot en av vo— lontärer bildad fast manskapskader, hu— vudsakligen bestående av underbefäl och meniga, avsedda att utbildas till be- fäl. Härjämte förlängdes övningstiden för de värnpliktiga.

Enligt härordningen skulle fälthären i krig bland annat bestå av sex fullstän- diga arméfördelningar och en kavalleri- fördelning.

För sjöförsvaret möjliggjorde härord- ningen att ett antal fartyg vore rustade under större delen av året, varigenom flottans krigsberedskap höjdes. Vidare skulle organiseras ett särskilt kustartil- leri.

Värnpliktstiden omfattade såsom tidi- gare tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 21 år till och med det år han fyllde 40 år, eller samman- lagt 20 år. Under denna tid skulle den värnpliktige tillhöra beväringcns första uppbåd i åtta år, dess andra uppbåd i fyra år och landstormen i åtta år. I krig skulle dock endast behovet avgöra värn- pliktstidens längd.

Utbildningstiden för de värnpliktiga hade en längd av 240—365 dagar, förde- lade mellan första tjänstgöring och repe- titionsövningar i huvudsak på sätt fram- går av följande sammanställning (tabell 2: 1).

Repetitionsövningarna skulle, på sätt närmare angavs i lagen, fullgöras under andra—femte värnpliktsåret, d. v. s. till tiden inom första uppbådet.

Genom ändring år 1905 (prop. 97, LU 54, rskr. 133) av 1901 års värnpliktslag infördes särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnplikti—

TabeIl 2:1. Ulbildningstidens längd och fördelning enligt 1901 års värnpliktslag

Repetitions- (regements)- Första tjåinst— övning Sammanlagd göring re- .. . krytskola) Längd per tjanåtgormg (dagar) Antal övning ( agar) (dagar) 1 Infanteriet, positionsartilleriet, fäst- ningsartilleriet, fästningsingenjör- trupperna och trängen ........... 150 3 30 240 ¹ Kavalleriet, fältartilleriet, fältingen- jör— och fälttelegraftrupperna. . . . 281 2 42 365 Flottan: sjömanshusinskrivna värnpliktiga 300 — — 300 värnpliktiga i fästningstjänst. . . . 258 1 42 300 övriga ........................ 200 1 100 300

1 Här ochi det följande användes nuvarande benämningar på detta truppslag.

• Sida 29
•  Original

ga med viss högre utbildning av särskild betydelse för krigsmakten. Enligt dessa bestämmelser fick medicine kandidater och tandläkare möjlighet att fullgöra två eller flera repetitionsövningar i en följd. I detta kapitel redovisas förhållan- dena för dessa värnpliktiga endast kort- fattat; för en något utförligare redogö- relse torde få hänvisas till kapitel 29.

2. 1914 års härordning

Enligt 1914 års härordning (prop. 1914: 58 och 60, särsk. utsk. nr 1 ut]. 28, rskr. 1; värnpliktslag den 17 september 1914, nr 202) avsåg man att vid mobilisering samtidigt uppsätta förutom linjeförband och deras depåer jämväl reservtrupper i stor omfattning. Vidare innebar här- ordningen en avsevärd förlängning av utbildningstiden och införande av värn- pliktskategorierna studenter och lik- ställda samt underbefäl och fackmän. Vad lantförsvaret beträffar lämnades linjeorganisationen i stort sett oföränd- rad. Fälthären skulle sålunda i krig be-

stå av sex linjearme'fördelningar och en kavallerifördelning. Därjämte skulle vid varje infanteriregemente vid mobilise- ring uppsättas tre reservbataljoner, vil- ket för infanteriet innebar en fördubb— ling av fredsstyrkan. Då även special- truppslagen skulle uppsätta reservfor- mationer, skulle krigshären uppgå till en styrka motsvarande sammanlagt tolv arméfördelningar. För att kunna erhålla den erforderliga styrkan för såväl linje- som reservtrupper utökades antalet års- klasser i beväringen.

För flottans vidkommande skulle mo- biliseringsbehovet av värnpliktiga fyllas genom inskrivning av samma antal värn- pliktiga som dittills. Kustartilleriet skul- le utökas.

Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 20 år till och med det år han fyllde 42 år, eller sammanlagt 23 år, vilket inne- bar en viss utökning. Under denna tid tillhörde den värnpliktige beväringens första uppbåd i elva är, dess andra upp- båd i fyra år och landstormen i åtta år.

Tabell 2:2. Utbildningstidens längd1 och fördelning enligt 1914 års värnpliktslag utom för studenter och likställda

Repetitions-(regements-) Första tj änst— övning Sammanlagd göring tjänstgöring (dagar) Längd per öv- (dagar) Antal ning (dagar) Infanteriet: Underbetäl och fackmän ........ 310 3 30 400 Övriga ........................ 250 3 30 340 Kavalleriet, fältartilleriet och posi— tionsartilleriet ................. 281 2 42 365 Fästningsartilleriet och ingenjör- trupperna ..................... 295 2 35 365 Trängen och intendenturtrupperna: Underbefäl och fackmän ........ 275 3 30 365 Övriga vid trängen ............ ,150 ”3 30 240 Övriga vid intendenturtrupperna. 210 1 30 240 Flottan ......................... alt j360 —- _- 360 ' 260 1 100 360 Kustartilleriet ................... 323 1 42 365

1 Exkl. tid för reservtruppövning och landstormsövning. ” Värnpliktiga i sjukvårdstjänst fullgjorde en första tjänstgöring om 180 dagar samt två

• Sida 30
•  Original

l krig skulle dock endast behovet avgöra värnpliktstidens längd.

Vad värnpliktslagen betecknade så— som utbildningstiden för de värnplikti- ga hade utom för studenter och likställ- da en längd av 240—400 dagar. Dessa tider fördelade sig mellan första tjänst— göring och repetitionsövningar på sätt framgår av s-ammanställningen i tabell 2: 2.

Studenter och likställda skulle tjänst- göra, vid hären 485 dagar och vid mari- nen 500 dagar. Tjänstgöringen kunde i vissa fall innefatta en eller två repeti- tions- (regements-)övningar. Sådan nu nämnd värnpliktig som bedrev, eller kunde väntas bedriva studier till läkare, tandläkare, veterinär eller mariningen- jör eller eljest studier i sådana ämnen att hans insikter kunde väntas vara till särskilt gagn för krigsmakten, kunde enligt Kungl. Maj:ts närmare bestäm- mande, med rätt till avbrott för studie- kursens fullgörande, fullgöra tjänstgö- ringen med dels militärutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring, varvid den värnpliktige kunde åtnjuta högst 45 dagars minskning av tjänstgö- ringstiden.

Repetitionsövning skulle icke i något fall fullgöras efter utgången av femte värnpliktsåret.

För vapenför värnpliktig infördes härutöver en reservtruppövning

vid infanteriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen och intendenturtruppena i högst 15 dagar under nionde eller tionde värnpliktsåret samt

vid kavalleriet, fältartilleriet, posi- tionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna i högst 25 dagar under femte eller sjätte värnpliktsåret.

För värnpliktig, som tillhörde land- stormen, infördes en landstormsövning om fem dagar.

Sedermera beslöts en tämligen kraftig

förkortning av utbildningstidens längd (jfr SFS 1919: 642).

3. 1925 års härordning

I stort sett innebar 1925 års härordning (prop. 1925: 50, första särsk. utsk. utl. 1 och mem. 3, rskr. 310; värnplikts— lag den 12 juni 1925, nr 337) följande. De aktiva officers—, underofficers- och manskapskadrarna skulle starkt beskä— ras. I samband därmed skulle vissa truppförband vid armén indras. Den fredstjänstgöran de värnpliktsstyrkan be- gränsades till ett fixerat antal genom att vissa till krigstjänst dugliga värn- pliktiga frikallades eller befriades från värnpliktens fullgörande i fred (kate- goriklyvning). Utbildningstiden för de värnpliktiga förkortades. Reduceringar- na drabbade armén och kustartilleriet i väsentligt högre grad än flottan. Flyg- vapnet blev genom beslutet självständig försvarsgren. Dess organisation för— stärktes väsentligt.

Arméns krigsorganisation skulle om- fatta fyra arméfördelningar samt vissa andra förband. Härjämte kunde under viss tid framåt med anlitande av äldre årsklasser värnpliktiga och till över- gångsstat överförd personal organiseras två reservfördelningar. Den aktiva ka- dern begränsades till det för förvalt— ningen och utbildningen i fred ound- gängligen erforderliga. Behovet av befäl i övrigt vid mobilisering skulle tillgodo- ses enligt samma grunder som tidigare. För arméns krigsorganisation räknades med att ianspråktaga i första hand elva årsklasser samt såsom personalersätt- ning och reservtrupper fyra årsklasser. För landstormen avsågs åtta årsklasser.

För flottans krigsorganisation räkna- des med den befintliga fartygsmaterie- len. För beräkning av personalbehovet vid mobilisering skulle följande linje— indelning och därmed sammanhängande

• Sida 31
•  Original

Tabell 2:3. Utbildningstidens längd för huvuddelen av de värnpliktiga uttagna till lin- jetjänst enligt 1925 års uärnpliktslag

Första Repetitionsövningar Sammanlagd tjänstgöring .. .. tjänstgöring (dagar) Antal lågååååååä' (dagar) Infanteriet: Underbefäl eller fackmän ........ 150 3 25 225 Övriga ........................ 90 2 25 140 Kavalleriet, artilleriet och ingenjör- trupperna ..................... 140 2 30 200 Trängtrupperna och intendentur- trupperna: Underbefäl och fackmän ........ 175 2 25 225 Övriga ........................ 1115 11 25 140 Flottan ......................... 2200 — — 200 Kustartilleriet ................... 170 1 30 200 Flygvapnet ...................... a200 —— — 200

1 Värnpliktig i sjukvårdstjänst fullgjorde en första tjänstgöring om 90 dagar och 2 repetitions-

övningar. 3 Kunde i vissa fall delas i två omgångar. 3 Kunde delas i två omgångar.

bemanningsbestämmelser tillämpas för fartygen:

1. linjen, för vilken erforderlig stam- bemanning enligt gällande besättnings- listor fanns upptagen å stat, omfattade kustflottans örlogsfartyg samt lokalstyr- kornas undervattensbåtar.

2. linjen, för vilken endast reducerad stambemanning fanns upptagen å stat, omfattade lokalstyrkornas örlogsfartyg utom undervattensbåtar. Bemanningen skulle vid mobilisering utfyllas med re- servpersonal och värnpliktiga.

3. linjen omfattade hjälpfartyg och samtliga övriga örlogsfartyg (förlagda i materielreserv), avsedda att, i den mån så ske kunde, bemannas med er- sättningspersonal jämte i övrigt före- fintlig eller nytillkommen personal eller att eljest ersätta skadade eller förlorade fartyg.

Sjöförsvarets behov av stampersonal vid mobilisering borde sålunda vara grundläggande för personalbehovet i fred.

För det flygvapen, som organiserades genom nämnda försvarsbeslut, räknades

med en årskontingent av något över 900 värnpliktiga. Detta antal var bestämt med hänsyn till nödvändigheten av att flygutbildningen bedrevs under hela året.

Värnpliktstidens längd och fördelning på beväringens uppbåd och landstormen förblev oförändrad.

De vapenföra värnpliktiga uttogs till linjetjänst eller till ersättningsreserven.

Utbildningstiden hade för beväringens värnpliktiga uttagna till linjetjänst och icke tillhörande gruppen studenter och likställda en längd av 140—225 dagar, fördelade på sätt framgår av samman— ställningen i tabell 2: 3.

Studenter och likställda skulle tjänst- göra sammanlagt 260 dagar. Tjänstgö- ringen kunde i vissa fall fördelas på om— gångar och kunde i vissa fall innefatta även en repetitionsövnin-g. Sådan nu nämnd värnpliktig som bedrev eller kunde väntas bedriva studier till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär eller in- genjör eller eljest studier i sådana äm— nen att hans insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten kunde,

• Sida 32
•  Original

med rätt till avbrott för studiekursens fullgörande fullgöra tjänstgöringen med dels militärutbildning, dels fackutbild- ning och facktjänstgöring.

Repetitionsövningen skulle icke i nå- got fall fullgöras efter utgången av fjär- de värnpliktsåret.

Till ersättningsreserven uttagen värn— pliktig skulle fullgöra tjänst under sam- manlagt högst 140 dagar; denna tjänst fullgjordes, i förekommande fall, i hand- räckningstjänst.

Reservtruppövning och landstormsöv- ning, vilka funnits enligt 1914 års värn- pliktslag, avskaffades.

04.1936 års härordning

Den försvarsorganisation, varom beslut fattades år 1936 (prop. 1936: 225, särsk. utsk. ut]. 1 och mem. 4, rskr. 327; värn- pliktslag den 30 juni 1936, nr 443), inne- bar en viss utbyggnad, huvudsakligen genom en väsentlig utökning av flyg- vapnet. Kategoriklyvningens princip bi- behölls men vissa ändringar i systemet härför vidtogs.

Arméns krigsorganisation skulle be- stå av sex arméfördelningar samt vissa andra förband. För arméns krigsorga— nisation räknades med att huvudsakli- gen tretton årsklasser stod till förfogan- dc. För landstormen avsågs elva års— klasser.

Flottan skulle i huvudsak bibehållas vid den gällande organisationen. Kustar- tilleriet utvidgades såväl i fråga om per- sonal som beträffande materiel.

Flygvapnets organisation innebar en avsevärd utvidgning ävensom en väsent- lig förbättring i kvalitativt avseende. Värnpliktiga skulle icke utbildas i flyg- tjänst utan borde huvudsakligen använ- das i marktjänst.

Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 20 år till och med det år han fyllde 45

år1 eller sammanlagt 26 år,1 vilket in- nebar någon utökning. Under denna tid skulle den värnpliktige tillhöra bevä- ringen i 15 år och landstormen i elva år. Den indelning av beväringen i upp- båd, som tidigare funnits, avskaffades. I krig skulle endast behovet avgöra värnpliktstidens längd.

Vapenföra värnpliktiga uttogs som ti- digare antingen till linjetjänst eller till ersättningsreserven.

Utbildningstiden för huvuddelen av de till linjetjänst uttagna utgjorde 175— 225 dagar, fördelade mellan första tjänst— göring och repetitionsövningar i huvud- sak på sätt framgår av följande sam- manställning (tabell 2: 4). I förhållande till tidigare innebar reformen en viss förlängning av infanteriets tjänstgörings- tid och en överföring av tid från repe- titionsövningar till första tjänstgöring.

Studenter och likställda skulle i lik- het med tidigare tjänstgöra sammanlagt 260 dagar. Den särskilda tjänstgörings— formen för sådan värnpliktig som be- drev eller kunde väntas bedriva studier i sådana ämnen att hans insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten bibehölls i huvudsak oförändrad.

Repetitionsövningar skulle icke i nå- got fall fullgöras efter utgången av tred— je året efter inskrivningsåret.

Till ersättningsreserven _— vilken av- sågs skola användas för handräcknings- göromål — eller till han dräckningstjänst uttagen värnpliktig skulle fullgöra tjänst under sammanlagt 180 dagar.

Huvuddelen av de värnpliktiga i all- mänhet skulle före utgången av andra året efter inträdet i landstormen full— göra en landstormsrepetitionsövning om fem dagar samt studenter och likställda, till underbefäl och fackmän uttagna

1 Genom beslut år 1940 (prop. 1940: 284, LZU 42, rskr. 383; SFS 1940: 511) förlängdes värn— pliktstiden för den värnpliktige till och med det år han fyllde 46 är samtidigt som an— talet år i beväringen ökades till 16.

• Sida 33
•  Original

Tabell 2:41. Utbildningstidens längd för huvuddelen av de värnpliktiga uttagna till linje—

tjänst enligt 1936 års värnpliktslag

Första Repetitionsövningar Sammanlagd tjänstgöring .. .. _ tjänstgöring (dagar) Antal låggååågåg (dagar) Infanteriet, trängtrupperna och in- tendenturtrupperna: Underbefäl och fackmän ........ 175 2 25 225 Övriga ........................ 150 1 25 175 Kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrup- perna och signaltrupperna ....... 170 1 30 200 Flottan ......................... 1200 -— — 200 Kustartilleriet ................... 170 1 30 200 Flygvapnet ...................... 1210 — —— 210

1 Kunde i vissa fall uppdelas i två omgångar.

ävensom vissa andra värnpliktiga en landstormsbefälsövning om tolv dagar.

C. 1941 års värnpliktsbeslut

Efter förslag av 1941 års försvarsutred- ning beslöts år 1941 den reform av värn— plikten och värnpliktsutbildningen som i flera väsentliga hänseenden alltjämt präglar vårt värnpliktssystem (prome- moria den 4 okt. 1941 av försvarsutred- ningen; prop. 1941: 318, sammansatta stats- och andra lagutskzs utl. 6, rskr. 507; värnpliktslag den 30 december 1941, nr 967). Bland viktigare ändringar, som sedan år 1941 skett i systemet, må näm- nas införande av repetitionsövningar i krigsförband, av befälsövningar i an- slutning till repetitionsövning samt av särskilda befälsövningar. Närmare redo- görelse för dessa ändringar lämnas i det följande (avsnitt D).

' ämnet;? 'a': månd-.fr" ,:ädf ||r.,'..,.|. '_ . _.”| mm......» .. .. » ååå.»f..1_.|:' .v_. .'.t. . '

thu?" Öh.-J", 1_ '|',” |. ' Hål- 'lt'llt '.'"! (35.5... '=' tl ". |.'. ..'.lh" .,_ ..., - 51 "(Eq-1.93"? lui "|. -.'.-.' WWW" 'It-T'- "!låw'"; "* =."! |"u",'J|' "1. .'|.'. ååårrl: inåt N:: .G '.- a'..|| .[' '.?fh', ”drill .. . .|1||...'..u._|.! ..'_ f.'|" . '_.=z|_|.|._f.e'f'|'lf'_' ',' | ä' '.!”?!i E' " "HW'U'A '”'Wl-df'd'l. 3341 'U, '" _,3 t',"._'|'.f|" '_'|*i|| life äll'ltil! ' [Im ,n... |.|'1'l".-|"|" H""|_'I"'.st"|"'l' "'|l'|"'.i!;|1|'."'|.L:|"' ';'Ät;t1|'"q| .] "'; :.—. .7111'. ._ |lå1'lo' ':'-häll ".:..F'lg. ,....H""-', in.»_ .*?. . '.na' . H..- ;. _, ._ |: PC ...?-):? ',.Mån'l' — | . . -'||| '!IlJ—T'J-l 'll-i'i'u

älim !#qule 'J'"|' . '."; ');" _q'f|l.l|:'|| > i. Y.!) ..|"'_' ., EH _Ulll .Ltl' 'HJb If!!_"]','.' *'-'.". " '

r' ”mögla "åå-IML: Il; "'t—p)»..nrfcd :I' .|'|*.'— '.--.JP. . ”A!-l.. ML.-||":- . |”... I-Ä.','-'.|.'. *., . ..:Huu'mm...» .. 1_ ". '. ' .. ,..u. ' .' in...... ...,...m 'r- 'm' urå'ål'f'tr'. ”mu .'ll' _|"'| '.' ..'.1. ."|',' ";."'Ä"' ”."" ,."!'—.4.ll'f*.'i|.' "llitf. .h'Ö'Iletilylsul'l lil” | » Mac '$!»th "ä'-."" &? _»..r' cd': # "||-ih weather... 1.3.1... pharma n.. fl.. w..."! ... QUIUIEHHU. ,Hl'il' "Hi.—"— '. . . .l' .'l| Huru-"..' | f.'..'..p'l'.!J—J_å"."å.'lf1'(.hé '|.".'|l'. InN' .'I.",l. n...: .'.: | ,...: .'lt'tå AE,-..': ff'.-.l.'a;||,'|.,|1r..||" tta..å'..|I|1'.ll'l'5f.ET*.'||" 'JllI'EP. |__) ""1' dig...»; "» *5'1.'-'!..'*1(_:|.-." |..". ." ”g..-l." lla! -.|."."å' le.-..'.Jtlrl' artär | -,." t'..." ._| |'.' . .— ..

','|_|r'Lu.| (Ab.:— .||_..u:4.1i':'15_ " |"u'l'.—..kII.-I .|!.,.1I!J.4'L.."'....| ..'.j1 ':.,, plåt-rät: Pl..-:...J'li—J'F-ioeil ......L'. ”singeln"... .. ..' ..f... . '” '|"'| .|.. " .' .__'_'_4||.|.|||||' 'l'Li]I_| 1E£|H151I4fl|4||.li1'-z- | Jåh'll 'å'", ..-'|u...l ”i... å-utmnr'wlutu .:th .'.-Jmf.” ""'"”w'lr _Jl'ålf! n. . www.wiwp |: er.. l.:ljf'n'm'. -. '.',f'ir|| =

|IIII|I

' ' Euh'å'då'l'ikf'" ”|, _ "LÖ'I' .'Eå'llljtf' 451595. 'tl. '.? |...'|I"I','.|'..|l| ..'. '.Ill': "...så-n' $'W.1f:"l”"'f|"4aft£—W1M .El'hhh'ltwt .;j|.Sjg';;ll._uu|_ .|||_i!E'|l.I_T'i1.l_u|f'ElI 'igyE'JL'Jf u ..' .'. |[|-||.._;|,|I . ”"* "WWW"? ' i!!!” ' ”'.' | 'H'i'ifå- tilltal? t.f.." aula-wait , magen...—3? —* * ......|....- ngn». nur. unga.. _. gnället-Filt 'I'E'te—Clqulåhu få. på,, 'llutdt annat..—.] m..-ur. [E.-, ?...")!an " :Hf'låd'u .—"-i.|'|'r|F1"'||' åt.]..d 144113!er Målilla.-.,. I.,. ' =» ,.f|".å_,|.r."- :...: _öf'l' __|,,'|, |_ deumblul !Jaitqo .'.sl: Ahl-.: 'i'b!|f|'I|l'mÅ*;_."'.f|' .'2|..#.Jn|uif' ' "': '. ' . . .|'.'7.' klädnad-unma- , ' .| __| || .||. .| -

lle'..1str;llJ1tI$-'b'yii1|a= Milittld' 'Em laulauu'n'c'. alla" HIM? %&?»Mww hl... ...— Jll HI 1.3.1 .N-

• Sida 69
•  Original

AVDELNING II

Vissa förutsättningar för utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen

• Sida 70
•  Original

!.

• Sida 71
•  Original

KAPITEL 4.

Krigets ändrade karaktär

Kriget har främst genom utnyttjande av den moderna tekniken ändrat karak- tär i två väsentliga hänseenden.

För det första har kriget från att ti- digare huvudsakligen ha varit en kamp mellan väpnade styrkor kommit att om- fatta även övriga delar av samhället. Det har också kommit att föras med nya vapen, i vissa fall sådana avsevärt kraftigare eller med helt andra verk- ningar än man tidigare räknat med. En utveckling i denna riktning kunde skön- jas redan under det första världskriget. Kriget har härigenom blivit totalt.

För det andra har den militära kraft- mätningen till lands från att tidigare ha skett inom tämligen begränsade krigsskådeplatser kommit att utsträc— kas till ytor som omfattar hela sta- ter eller väsentliga delar därav. Sam- tidigt har det blivit möjligt att inleda och utkämpa striden allt snabbare. Ut- vecklingen i dessa hänseenden har i stor utsträckning ägt rum under tiden efter andra världskriget.

I. Det totala kriget

Det totala kriget innebär att hela sam- hället direkt berörs av kriget till följd av att allt fler objekt kommit att bli mål för bekämpningen. Sålunda kan krigs- handlingarna riktas, förutom mot de egentliga stridande förbanden, bland annat mot krigsmaktens staber och un- derhållsförband, mot civil ledning, mot försörjnings- och produktionsappara-

ten — exempelvis järnvägsknutpunkter, kraftverk, industrier, oljeförråd, han- delsfartyg och hamnar.

Det totala kriget har i stor utsträck— ning möjliggjorts genom den utveckling som skett av fjärrvapnen, d. v. s. flyg och robotar. Bland de nya vapnen med avse- värt kraftigare eller med helt andra verkningar än man tidigare räknat med märks atomstridsmedel samt biologiska och kemiska stridsmedel. Vidare må nämnas sabotage, ofta i viss omfattning inlett redan före ett krigsutbrott. Hit hör även den nutida propagandatekni- ken, som gör det möjligt, bland annat genom användning av massmedia, att angripa motståndsviljan. Industrialise- ringen, handelns alltmer internationel- la karaktär samt försörjningens beroen- de av kommunikationerna har ökat de ekonomiska betvingelsemetodernas ef- fekt.

Det totala kriget möts med ett totalt försvar, som omspänner nationens alla resurser. För vårt lands del har prin- cipen om ett totalt försvar bland annat kommit till uttryck i den av statsmak- terna godtagna målsättningen för to— talförsvaret, vilken målsättning redo- visas i närmast följande kapitel.

2. Den militära krigföringen: ändrade karaktär

1954 års befälsutredning har i sitt i juli 1959 avgivna betänkande Arméns befäl (SOU 1959:23) lämnat en redogörelse

• Sida 72
•  Original

för de ändringar i krigets karaktär som ägt rum främst under och efter andra världskriget eller som kan väntas i framtiden. Värnpliktsutredningen kan för sin del ansluta sig till den grund- uppfattning som befälsutredningen här- vidlag givit uttryck för och bygger där- för i stor utsträckning den följande be- skrivningen på den redovisning som lämnats i nämnda betänkande.

De grundläggande vetenskapliga idéer, upptäckter och uppfinningar som utgjort grunden för den militärtekniska utvecklingen har varit kända under re- lativt lång tid men det har först under senare tid blivit möjligt att överblicka de faktiska och praktiska följderna här- av. Utvecklingen har varit av avgörande betydelse framför allt i tre hänseenden, nämligen ifråga om vapenverkan, trans- portmedel och teleteknik. Härom anför- de befälsutredningen bland annat föl- jande.

Vad gäller vapenverkan må erinras om att redan de konventionella medlen genom- gått en snabb utveckling både vad det gäl- ler vapenmedel och vapenbärare. Av epok- görande innebörd har emellertid tillkoms— ten av atomstridsladdningar och robotar varit. Robotvapnen har, vid sidan av redan existerande bombflygplan, öppnat möjlig- heterna att med stor precision och mång- dubbel ljudhastighet till förut oanade av— stånd utsträcka den tunga eldkraften. Atom- stridsmedlen innebar redan inom bomber av Hiroshima-typ ett mångtusenfaldigande av den sprängverkan, som varit möjlig att utveckla i en enda laddning. Den force- rade utvecklingen på detta område har se- dan genom tillkomsten av vätebombsladd— ningar inneburit, att sprängverkan i en punkt har kunnat miljontaldigas. Samti— digt har en vidareutveckling nedåt skett av de först utexperimenterade uranladd- ningarna. Härigenom har atomvapen av mindre verkan tillskapats; vapen, som lå- ter sig inordnas i ett avgränsat taktiskt skeende och som ej synes ge större trans- port- eller underhållsproblem än redan existerande konventionella understödsva- pen, såsom exempelvis artilleridivisioner och tunga granatkastarförband. Ur organi-

satoriska synpunkter kan alltså dessa »lät— ta» atomvapen betecknas som konventionel- la. Möjligheterna att med dem i lokala stridshandlingar punktvis och genom en enda laddning utveckla vapenverkan, som är månghundra— eller mångtusenfaldig jäm- fört med andra existerande understödsmc- del, innebär dock, verkansmässigt sett, re— volutionerande konsekvenser. Det är känt, att vissa länder redan tillfört sina strids- krafter förband, uppbyggda med dessa tak— tiska atomvapen som kärna.

Även på transportteknikens område har utvecklingen skett med en alltmer accele- rerande hastighet. Redan under andra världskriget minskade i hög grad strids- rörelsernas hundenhet till landsvägs- och järnvägssystem genom tillkomsten av avan- cerade terrängfordon av olika slag. På sjö- transporternas område har erfarenheterna från de gjorda stora överskeppningsaktio- nerna lett fram till skapandet av över- skeppningsfarkoster av helt ny typ. Deras sjövärdighet, hastighet och skydd har höjts på ett avgörande sätt. De ökar i hög grad möjligheterna att oberoende av hamnar och andra konstbyggnader genomföra land- sättningsoperationer mot kustområden, som tidigare ansetts omöjliga att utnyttja för dylika företag.

På flygteknikens område har en kraftig utbyggnad skett av de lufttransportorgani- sationer, som upprättades redan under andra världskriget. Ansenliga styrkor med tung utrustning och underhåll kan härige- nom synnerligen snabbt förflyttas över sto- ra avstånd. Dessa flygförband är dock alltfort beroende av konsthyggda start- och landningsbanor. Detta gäller däremot ej de samtidigt utvecklade helikopterför- banden. Tillkomsten av de senare förban- den innebär måhända det i dessa avseenden mest revolutionerande. Överförande av stora styrkor och materiel till snart sagt varje punkt inom ett för anfall aktuellt område kan åstadkommas, oavsett tillgång till start- och landningsbanor, likaså under— hållstransporter av skilda slag.

Utvecklingen inom teletekniken har till dels varit förutsättningen för den förut relaterade omvälvningen inom vapenteknik och transportsystem, till dels ytterligare fulländat densamma. Robotar och andra vapenbärare har försetts med högkompli- cerade styrsystem; strategisk teleteknisk övervakning över stora områden har kun- nat etableras, och för stridsledning på

• Sida 73
•  Original

fjärr— och näravstånd har alltmer kvalifi- cerad och oöm apparatur framtagits.

Den angivna utvecklingen inom mili- tärtekniken har på ett avgörande sätt påverkat såväl strategiska som taktisk-a förhållanden. Befälsutredningen utveck- lade detta på följande sätt.

För ej lång tid sedan begränsade de mi- litärgeografiska jämte här i övrigt rele— vanta förhållandena de inom ett land som Sverige troliga förstahandsmålen för an- fall, till ett fåtal områden. Dessa kunde beräknas utgöra endast en mindre del av landets totala yta. En klar skillnad kunde under dessa tidsperioder anses föreligga mellan krigsskådeplats och hemort. En för- skjutning i dessa förhållanden inleddes i första hand genom luftvapnens möjligheter att med spaning och bomber verka mot ett lands hela yta. Stridshandlingar, som kun- de antagas komma att i utgångslägena engagera arméstridskrafter, var dock allt— fort knutna till ett fåtal mindre områden. Betydelsefulla förändringar härvidlag med- förde tillkomsten av lufttransporterad trupp och fallskärmstrupp. Vissa områden i hjär- tat av ett land kunde härigenom också kom- ma i farozonen. Genom utvecklingen av överskeppningstekniken och dess hjälpme- del har därefter efter hand ej blott enstaka kustavsnitt utan praktiskt taget hela kust- linjen förts in i riskzonen. Av avgörande betydelse har slutligen blivit tillkomsten av de nämnda kvalificerade lufttransport- förhanden av hög modernitet. Man har kom- mit till ett läge, där praktiskt taget alla delar av ett lands yta synes bli möjliga som förstahandsmål för lantmilitära eller kombinerade anfallsoperationer. Ehuru det torde stå tydligt, att ingen angripare behö— ver för resultats nående insätta samtidiga anfall på alla militärt viktiga punkter inom ett stort område, har dock sålunda den mi- litärtekniska utvecklingen givit honom möj- ligheter att med stor sannolikhet utöva ett latent hot mot hela ytan samtidigt. Jäm- sides härmed har också möjligheterna till förbindelseförstöring i stor skala genom konventionell bombning eller genom robot— skjutning vuxit. Svårigheterna för en för- svarare att omdirigera och omdisponera sina stridskrafter ökar starkt och omöjlig- görs ibland helt.

Inom de delar av ytan, som utsatts för anfall, måste mången gång försvaret både upptagas och i vissa fall även genomföras

med endast de stridskrafter, som från bör- jan är tillfinnandes inom det lokala om- rådet, vare sig dessa stridskrafter indel- ningsmässigt tillhör gruppen fältförband, lokalförsvarsförband eller annat slag av förband eller är att hänföra till det ena eller det andra truppslaget. Vid angrepp av dylik karaktär synes vidare gränserna mellan begreppen krigsskådeplats respektive hemort komma att alltmera utsuddas. Inom de olika lokala områdena kommer att i ökad omfattning krävas en effektiv och realistisk samordning ej blott av de egent- liga militära formationernas ur armé, ma— rin och flygvapnet verksamhet utan även av alla andra grenar av totalförsvaret.

Konsekvenserna av den angivna ut- vecklingen i fråga om kraven på de mi- litära cheferna på olika nivåer angav befälsutredningen sålunda.

De moderna transportmedlen och robot- vapnen har sålunda strategiskt fört hela landets yta inom riskzonen för anfall och ökat farorna för svårbemästrade förbindel- seförstöringar. Uppgifterna att svara för lokal ledning i stort ökar kraven på den lokala ledningens kvalitet. Men även den enskilda stridshandlingen såsom sådan och den taktiska verksamhet, som där måste utvecklas, har fått sina villkor genomgri- pande förändrade under de senaste åren. Riskerna för lokal verkan av nämnda tak- tiska atomstridsladdningar framtvingar en synnerligt stor utspridning av de enskilda delarna av stridskrafterna. Storleken av en enskild del, som sammanhållen kan uppträda, nedgår snabbt. Där man i går kunde räkna med brigader, står i dag batal- joner och i morgon måhända kompanier. De klassiska reglerna om kraftsamling blir del- vis omöjliga att tillämpa. Genom att stora mellanrum måste upprätthållas mellan de enskilda enheterna, stiger möjligheterna och riskerna för infiltration. Helikopterför- hand kan utsträcka den infiltrerande verk- samheten på djupet. Från att striden — i stort sett — har förts mot och längs linjer har den även lokalt sett kommit att avse ytor. Det linjära taktiska skeendet har av— lösts av ett cirkulärt, ytmässigt, där be— greppet front är svävande och där motstån- daren i många fall kan vara att förvänta snart sagt var som helst och i vilken rikt- ning som helst.

Det blir sålunda ej endast uppgifterna att i stort leda stridskrafterna inom de olika

• Sida 74
•  Original

delarna av landet, som avsevärt komplice— rats genom de omvälvande förändringar, vilka nu berörts. Även uppgifterna för de många enskilda cheferna inom ett lokalt avsnitt stiger avsevärt i svårighetsgrad på grund av de nya genomgripande villkoren för stridens förande. De vitt utspridda de— larna av ett förband måste inom ramen för en enhetligt syftande plan bringas att på rätta tider och på rätta platser komma till verkan. Den tunga eldkraft, som momen- tant kan ställas till en lägre chefs dispo- sition och som rent materiellt mången gång kan representera investeringar på tiotals miljoner kronor, måste inom en snäv tidsram kunna maximalt utnyttjas. Men därutöver kommer uppgifterna mången gång att för dessa chefer också innebära, att de med de mest enkla materiella till- gångar och genom improvisationer skall kunna möta de förvirrade lägen, som kan uppstå, ej minst genom en motståndares tillgång till atomstridsmedel av olika ver— kansgrad och för infiltration lämpliga luft- transportmedel. Effektiv samverkan måste kunna etableras med hemvärn och övriga delar av totalförsvaret. På alla, chefer som trupp, ställes allt större krav att av egen kraft kunna förflytta sig och verka under primitiva villkor, i svår terräng och under pressande klimatiska förhållanden. För- utom att uppgifterna ställer allt större krav på teknisk och framför allt taktisk skicklig— het, ökar stridens nya drag också kraven på fysisk uthållighet. Kraven på uthållighet gäller emellertid i ännu högre grad den psykiska stabiliteten.

Vad särskilt gäller krigföringen på och under vattnet har under tiden efter

andra världskrigets slut — i de hän- seenden som närmast är av intresse ur svensk synpunkt _ icke skett några

genomgripande förändringar utöver vad som följer av det föregående. Sjökrig- föringen kännetecknas alltjämt av snab- ba och överraskande fr-amstötar med fartyg från skyddade baser. Vissa för- ändringar av det taktiska uppträdandet följer emellertid med inriktningen mot en flotta med mindre fartygsenheter —-— och därmed ökat basberoende — och med den ökade betydelsen av under- vattenskrigföring. Den ökade vapenver-

kan har vidare medfört, att fartygen när de befinner sig i baserna måste spridas mer än tidigare varigenom be- hovet av närskydd för de krigsförtöjda fartygen ökar.

Vad särskilt gäller flygkrigföringen må i detta sammanhang endast fram- hållas, att hastigheten på krigsflygpla- nen kraftigt ökat. Detta har medfört att på många punkter numera endast minuter eller i vissa fall sekunder står till förfogande för att vidta erforder— liga åtgärder mot anflygande fientligt flyg. Någon tid för att närmare över- väga vilka åtgärder som skall vidtas eller hur de skall vidtas finns därför i många fall icke. Till följd härav ställs numera större krav på snabbheten i handlandet hos stridslednings- och luft- bevakningsorgan, flygande förband, flygbasförband samt luftvärnsenheter vid alla försvarsgrenar. Personalen i dessa förband måste därför —— även i de fall uppgifterna syns enkla och täm- ligen lätta -att hjälpligt inlära —— stän- digt besitta mycket väl befästa kun- skaper som sätter den i stånd att re— dan medan en mobilisering pågår lösa sina uppgifter med stor snabbhet.

Möjligheterna till kuppanfall har ökat påtagligt, främst till följd av den tek- niska utvecklingen. Förutsättningarna härför utvecklades av befälsutredningen på följande sätt.

De stegrade svårigheter, som den mili— tärtekniska utvecklingen medfört, synes gö- ra sig i lika mån gällande vare sig ett krig utbryter efter en lång period av stegrad spänning med möjligheter till omställning och förberedelser eller kommer blixtsnabbt och kuppartat. Men möjligheterna att ge- nomföra kuppartade anfall har dock på- tagligt och på ett avgörande sätt stegrats just genom den tekniska utvecklingen. Till- gång till atomladdningar, framförda av robotar eller överljudsplan, möjliggör för- bindelse- och basbekämpning inom mycket korta tidsperioder. »Uppmjukningsskeden» kan nedbringas från månader och veckor till enstaka dygn. Transportmedlens snabb—

• Sida 75
•  Original

het och relativa oömhet möjliggör teoretiskt sett omedelbar insats mot praktiskt taget vilken plats som helst inom aktuella om- råden. Tillgång till atomstridsmedel inne- bär möjlighet för de sålunda landsätta eller inträngande styrkorna att utveckla en 10- kal maximal eldverkan utan insats av ett motsvarande röjande styrkeuppbäd.

Men även den allmänna politiska utveck— lingen cfter andra världskrigets slut har enligt många bedömares uppfattning med- fört ökade risker för snabba krigsutbrott utöver dem som den snabba tekniska ut- vecklingen i sig själv medfört. Framför allt bedömes härvid riskerna för lokala aktioner ha ökat. Sådana lokala aktioner åter, anses i princip komma att bygga på eller framtvinga kuppartat insatta anfall för att uppnå sådana fait accompli-resultat, vars verkningar den anfallande har möjlig— heter att politiskt och militärt avgränsa.

Medan så sent som vid tiden för andra världskriget det alltjämt kunde räknas med frister i veckor för att åstadkomma en successiv uppladdning och omställning till krigsfot av ett lands försvarsstyrkor, måste samma frister numera i vissa lägen räknas i dagar eller i ogynnsamma fall i bråkdelar av dygn. På samma sätt har tidsmargina- len mellan den tidpunkt, då full öppen mobilisering genomförts och opera- tioner i full skala inom vissa avsnitt skall kunna upptas, krympt från veckor till dagar eller till bråkdelar av ett dygn. Kraven synes i sådana fall entydiga. Stridskrafterna måste efter varsel på mycket kort tid kunna göras stridsbe- redda och snabbt dirigeras till hotade områden, där de omedelbart måste kun- na uppta strid.

3. Värnpliktsutredningens synpunkter De i det föregående beskrivna förhållan- dena beträffande krigets ändrade ka- raktär påverkar på ett avgörande sätt värnpliktsutredningens arbetsområde såväl indirekt som direkt. Den indirekta påverkan på arbetsområdet sker bland annat genom 1963 års försvarsbeslut,

som redovisas i det följande, och där- på grundade ställningstaganden i fråga om krigsorganisation, personalbehov och beredskap. I den mån de först nämnda förhållandena sålunda redan fått påverka försvarsbeslutet och därav föranledda ställningstaganden, saknas anledning för värnpliktsutredningen att närmare uppehålla sig vid dern. Värn- pliktsutredningen vill däremot här be- handla förhållandena i den mån de direkt påverkar utredningens arbete.

Det totala kriget ställer enligt värn- pliktsutredningens mening krav på krigsmakten i följande två hänseenden, som det ankommer på utredningen att beakta.

Krigsmakten måste för det första vara beredd att i sin militära verksamhet motstå de nya stridsmedel som kan komma att insättas. Organisation och materiel måste anpassas härefter liksom utbildningen av fast anställda och värn- pliktiga. Utbildning ges redan i dag de värnpliktiga i fråga om skydd mot atom- stridsmedel, kemiska stridsmedel (strids- gaser) och psykologiska stridsmedel. Ut- bildningsbehovet härvidlag måste beak- tas då det sammanlagda behovet av ut- bildningstid för de värnpliktiga bedöms.

I detta sammanhang bör erinras om att en del av den utbildning, som läm- nas inom krigsmakten och som avses tillgodose krigsmaktens behov, också kan bli till nytta om den värnpliktige senare kommer att verka inom något annat område av totalförsvaret än det rent militära. Exempelvis underlättar värnpliktsutbildningen för verk och in- dustrier att utan alltför omfattande ut- bildningsåtgärder med uppskovsperso- nal och överåriga organisera driftvärn (som dock är en del av krigsmakten) till verksamhetens skydd. Värnpliktsut- bildningen gör det också möjligt att med tämligen begränsade utbildningsinsatser

• Sida 76
•  Original

organisera civilförsvarsenheter av upp- skovspersonal och överåriga med lämp- lig militärutbildning. Också såsom själv- skyddsutbildning är värnpliktsutbild- ningen av värde.

Krigsmakten måste för det andra vara beredd att insätta militära förband —-— främst fältarbets-, sambands-, trafik-, transport— och sjukvårdsförband —— för att lösa rent civila uppgifter, exempel- vis sådana som normalt ankommer på civilförsvaret att lösa. Härför torde i regel icke krävas särskild utbildning utöver vad som fordras för att kunna lösa de rent militära uppgifterna. Det skulle också vara svårt att ordna sådan utbildning med hänsyn till att man knappast kan förutse vilka civila upp- gifter förbanden kan komma att få. I sammanhanget bör erinras om att det totala kriget medfört att på många ci- vila verksamhetsområden man numera vidtagit omfattande förberedelser för att kunna lösa sina uppgifter i krig, vilket förhållande tenderar att minska behovet av insatser från krigsmakten på civila verksamhetsområden.

Den ändrade karaktären hos den militära krigföringen ställer i de hän- seenden som värnpliktsutredningen di- rekt har att beakta bland annat föl- jande krav, avseende befälet, de en- skilda meniga oberoende av befattning samt förbanden.

Utvecklingen mot en strid över ytan och det snabbare tempot i striden med- för att högre krav måste ställas på befä- lets förmåga att — ofta självständigt — fatta beslut och att omsätta dessa i korta och entydiga order. Förbanden kommer genom stridens karaktär att utsättas för större påfrestningar. Detta får till följd att ökade krav ställs på befälets förmåga att trots svåra för- hållanden genomdriva nödvändiga be- slut. Det sagda gäller enligt värnplikts-

utredningens mening befäl på alla ni- våer och inom alla försvarsgrenar.

Utvecklingen mot en strid över ytan medför vidare att alla förband, även underhålls- och basförband m. fl., obe- roende av försvarsgren måste kunna ingå som delar i ytförsvaret. Härvid måste förbanden kunna bevaka och för- svara tilldelat område. Alla värnpliktiga måste därför kunna försvara sig själva och sitt förband, skydda sig mot fien— dens stridsmedel exempelvis med hjälp av maskering och befästningsarbeten och lämna första hjälpen vid stridsska— (lor.

Som en följd av det snabbare tempot i striden måste de enskilda befattnings— havarna kunna lösa sina uppgifter med större snabbhet och precision än tidi- gare. Många förband utnyttjar kompli- cerad materiel, som ofta utgör kom- ponenter i större system — exempelvis stridslednings- och vapensystem —— där systemens funktion i väsentlig grad är beroende av en enskild befattningsha- vares förmåga att handha sin kompo- nent. — Stridseffekten hos ett förband är dock icke beroende enbart av de en- skildas kunnande utan också av gra- den av samträning i förbandet. Sam- träningen har bland annat sin betydelse för snabbheten och precisionen. Numera föreliggande krav på snabbhet och pre- cision kan endast tillgodoses genom att individerna efter tillräcklig enskild ut- bildning samtränas i förhand under icke alltför kort tid. Förvärvade färdigheter måste, sedan grunden lagts, också bibe- hållas under hela krigsplaceringstiden.

Den ökade risken för ett snabbt krigs- öppnande medför att det blir av större vikt än tidigare att både de enskilda och förbanden har god förmåga att ge- nomföra en mobilisering snabbt. En sådan snabb mobilisering måste kunna genomföras också i det fall att strider pågår samtidigt med mobiliseringen.

• Sida 77
•  Original

KAPITEL 5

1963 års försvarsbeslut1

överbefälhavaren framlade i januari 1962 ett förslag till riktlinjer för krigs- maktens fortsatta utveckling, kallat ÖB 62, innefattande bland annat förslag till framtida kostnadsram för verksamhe- ten. Förslaget togs under övervägande av 1962 års försvarskommitté, som se- dermera —— efter en utredning om vissa alternativa kostnadsramar —— redovisa- de sina överväganden och förslag till försvarets framtida utformning i be- tänkandet Försvarskostnaderna 1963/67 (SOU 1963:5). Kungl. Maj:t framlade härefter i propositionen 1963: 108 vissa på betänkandet grundade förslag. Vad i propositionen föreslagits föranledde ej erinran från riksdagen (SU 113, rskr. 265).

1. Några av utgångspunkterna vid bestämman- de av försvarsutgifterna för budgetåren 1963/67

Målsättningar för totalförsvaret och för krigsmakten

I anslutning till försvarsbeslutet angavs definierade uppgifter — målsättningar — för totalförsvaret och för krigs- makten.

Härvid angavs såsom allmän målsätt- ning för totalförsvaret följande.

Totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevarande. Totalförsvaret måste där— för snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Det skall ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets fri- het och vår motståndskraft mot påtryck— ningar.

är det krigsmaktens uppgift att möta det- ta och förhindra att svenskt territorium besätts.

Civilförsvarets huvuduppgift är att skyd- da befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vi- daste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. Det psykologiska försvarets uppgift är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och motståndsanda.

Sjukvård, socialvård, polisväsendet, kom— munikationer och annan samhällelig verk- samhet anpassas med hänsyn till inrikt— ningen av de samlade försvarsansträng- ningarna.

Totalförsvarets olika delar samverkar och understödjer varandra så, att största försvarseffekt ernås.

Såsom målsättning för krigsmakten angavs (prop. 1964z110, SU 197, rskr. 217) följande.

Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att anfall mot Sverige ford- rar så stora resurser och tar så lång tid att de fördelar, som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda insatserna.

Invasionsförsvar skall vara krigsmak- tens viktigaste uppgift. Krigsmakten skall i det längsta kunna förhindra att en an- gripare får fast fot på svensk mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.

Krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd invasion över havet eller landgränsen samt i samband därmed in-

1 Redogörelsen är begränsad till de delar av försvarsbeslutet som är av särskilt intresse för värnpliktsutbildningen.

• Sida 78
•  Original

satta luftlandsättningsföretag och samti- digt upprätthålla ett segt försvar mot and— ra invasionsföretag. Bevakning och försvar mot mindre företag skall kunna organise- ras inom landet i dess helhet.

Varje vapenför svensk, som icke är bun- den av andra viktiga uppgifter inom total— försvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet.

Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningen tryggas. Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande anfall.

Krigsmakten skall kunna avvisa kränk- ningar av vårt territorium i fredstid samt under krig mellan främmande makter var- under Sverige är neutralt.

Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt oberoende av förändringar i det militärpolitiska läget.

Krigsmakten skall samverka med total- försvarets övriga grenar i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Beredskapen

överbefälhavaren angav i ÖB 62 sin uppfattning om de krav på beredskap av olika slag som måste ställas på krigs- makten liksom hur dessa krav kunde tillgodoses och hur de påverkat ut— formningen av överbefälhavarens för- slag.

Inledningsvis lämnades därvid vissa definitioner, varvid de viktigaste be- redskapsformerna i fred angavs vara följande:

långsiktig beredskap, vars syfte är att fortlöpande hålla krigsmaktens personella och materiella resurser på en kvalitativt och kvantitativt så hög nivå, att det inte blir nödvändigt med några väsentliga kom- pletteringar vid och efter mobilisering,

mobiliseringsberedskap, vars syfte är att krigsförbanden skall kunna mobilisera snabbt och säkert, samt

insatsberedskap, vars syfte är att strids- dugliga förband skall finnas disponibla för insats efter det militärpolitiska lägets krav. Dessa förband kan ingå i fredsorgani- sationen — eller i övrigt vara under ordi- narie utbildning — eller utgöras av en- heter, som inkallats på. grund av lägets skärpning.

Dessa definitioner har senare kom- pletterats med följande begrepp som hänför sig till krigsmaktens insatsbe- redskap i fred:

I fred erfordras förband med uppgift att fastställa, hindra och beivra kränkningar av svenskt territorium — incidentbered- skap.

Det militärpolitiska läget kan snabbt skärpas. I ogynnsammaste fall kan strid påfordras utan förvarning. Innan mobili- sering hunnit genomföras måste fredsor- ganisationens resurser kunna utnyttjas för att möta kuppanfall — kuppförsuarsbe- redskap.

Överbefälhavaren anförde vidare, att den största krigsrisken för vårt lands del bedömdes vara att vi blev indragna i en storkonflikt; det bedömdes som sannolikt att en sådan icke skulle börja helt överraskande. En strategisk kupp mot vårt land bedömdes däremot mindre sannolik. Viss — om än kort —— tid för beredskapshöjande åtgärder bedömdes därför föreligga. Vårt land hade, med hänsyn till sin situation, icke samma behov som stormaktsbloc- ken av insatsberedskap med omfattan— de stridskrafter med hög stridsbered- skap. Däremot måste den svenska krigs- makten ha förmåga till stor kraftut- veckling under ett krigs inledande ske- de. Detta kunde enligt överbefälhava- ren endast uppnås om både den lång- siktiga beredskapen och mobiliserings- beredskapen var höga. Den långsiktiga beredskapen måste därför vara sådan att krigsförbanden kunde lösa sina upp- gifter omedelbart efter mobilisering. Det var emellertid ett önskemål att in- satsberedskapen förbättrades. Detta fick dock icke ske på sådant sätt, att krigs— maktens kvantitet eller kvalitet oför- månligt påverkades. Det fick heller icke oförmånligt påverka möjligheterna att upprätthålla den operativa målsättning— en eller äventyra nödvändiga förbätt- ringar av långsikts- och mobiliserings-

• Sida 79
•  Original

beredskapen. I första hand borde må- let vara att inom ramen för en effektiv utbildningsverksamhet nå en så hög in— satsberedskap som möjligt. Insatsbered- da styrkor — avvägda efter det militär- politiska lägets krav —— borde enligt överbefälhavaren kunna möta överras— kande anfall och skydda mobiliseringen av krigsmaktens huvuddel.

Varken försvarskommittén eller stats- makterna gjorde några preciserade ut- talanden i denna fråga.

2. Försvarsbeslutets innebörd i vissa hänseenden

Varaktighet m. m. Försvarsbeslutet av år 1963 fastställer den totala kostnadsramen för det mili- tära försvaret för fyraårsperioden 1963/67. Det har emellertid förutsatts att, för kontinuitetens bevarande, pla- nering sker också för tiden därefter.

Huvudsyftet med kostnadsramen för det militära försvaret är att åstadkom— ma ett rationellt utnyttjande av för- svarsanslagen enligt en långsiktig pla- nering. Ramen har därför utsträckts att omfatta i princip alla utgifter för det militära försvaret och regler har ut- formats beträffande i vilka fall medels— anvisning bör ske utanför försvarets kostnadsram.

Den antagna kostnadsramen ansågs möjliggöra en fortsatt kvalitativ för- stärkning av krigsmakten i fråga om såväl eldkraft och rörlighet som mot- ståndskraft. Krigsorganisationens om- fattning skulle komma att begränsas främst i sådana fall där kvalitetskraven måst sättas särskilt höga och kostnads- utvecklingen till följd därav nödvän- diggjorde ett efter hand något minskat antal enheter.

I den nya kostnadsramen avsågs bland annat vissa medel för förbättrade avlö— ningsförmåner åt de värnpliktiga.

Beträffande frågan om effektivisering av värnpliktssystemet och därmed sammanhängande problem framhöll försvarskommittén att den icke kun- nat beakta kostnadskonsekvenserna av kommande förslag i ämnet av 1960 års värnpliktsutredning. Kommittén utgick emellertid från att förslagen skulle prövas av statsmakterna i sedvanlig ordning. I den mån förslagen innebar ändrade fredsuppgifter för krigsmak- ten förutsatte kommittén, att prövning- en skedde med utgångspunkt i de av kommittén angivna riktlinjerna för reg- lering av kostnadsramen med hänsyn till besparingar eller nya uppgifter. — Uttalandet berördes icke vid statsmak- ternas behandling av ärendet.

Stridskrafternas utveckling m. m. Stridskrafternas avsedda utveckling vid det kostnadsalternativ, till vilket för— svarsbeslutet närmast anslöt, kan i kort— het anges sålunda.

Krigsmaktens struktur och storlek skulle i huvudsak icke ändras och krigsmakten skulle utvecklas och fort- löpande moderniseras efter linjer som tidigare följts. Åsyftade förändringar innehar för arméns vidkommande i hu— vudsak att några brigader skulle om- organiseras för tjänst uteslutande i Öv- re Norrland, norrlandsbrigader, och utrustas med bandvagnar. Vidare skulle pansarbrigaderna vidareutvecklas. Band- gående och långskjutande kanonartille- ri skulle införas. Hemvärnsförbandens kvalitet skulle ökas. För marinen inne- har utvecklingen att vapensystem med ett litet antal dyra enheter ersattes av små lättrörliga eller väl skyddade en- heter, såsom motortorpedbåtar, motor- kanonbåtar och lätta tornbatterier. För att kunna bibehålla den totala effekten skulle eftersträvas ökad kvantitet. En ökning av antalet rustade stridsfartyg skulle eftersträvas främst under de ti-

• Sida 80
•  Original

der på året då möjligheterna för inva— sion bedömdes goda. Kustrobotförband skulle införas som ersättning för vissa äldre tunga batterier och fortsatt an- skaffning ske av lätta tornbatterier. Vi- dareutveckling mot ökad rörlighet i för- svaret av skärgårdsområden och far- vattensförträngningar skulle ske genom att rörliga spärrförband och kustjägar- kompanier uppsattes. För flygvapnets del inriktades flygplananskaffningen mot ett enhetsflygplan. Anskaffningen av luftvärnsrobotsystemet »Bloodhound II» skulle fullföljas. Attackflyget diffe— rentierades. Den pågående utbyggnaden av stridsledningssystemet, Stril 60, skul- le fullföljas. Utbyggnaden av bassyste- met skulle fortsätta.

Bland de reduceringar i förhållande till öB 62, som enligt överbefälhavaren blev nödvändiga vid den godtagna kost— nadsramen, må nämnas vissa som av- såg tillämnade förbättringar av bered- skapen.

Personella förhållanden m. m. I fråga om de av kostnadsramarna be- tingade personella förhållandena anför- des i ÖB 62 bland annat följande, i sammandrag återgivna allmänna syn- punkter.

Den värnpliktiga personal som årligen utbildas vid armén och kustartilleriet ut- nyttjas för krigsorganisationen under hela Värnpliktstiden. Flottans och flygvapnets årsbehov av värnpliktiga bestäms av freds- bebovet, som är något större än krigsorga- nisationens årliga omsättningsbehov. En högre insatsberedskap blir härigenom möj- lig. Detta system får emellertid till följd att ett visst överskott på äldre värnplik— tiga uppstår i förhållande till behovet för krigsorganisationen inom flottan och flyg— vapnet. Mot bakgrunden av den minskade totala tillgången på värnpliktiga år det angeläget, att tjänstgöringsordningen för flygvapnets och flottans värnpliktiga, så långt det är möjligt, får en sådan inrikt- ning att personalen efter omskolning kan

utnyttjas för andra uppgifter inom krigs- makten eller för civilförsvarets undsätt- ningskårer under den återstående delen av Värnpliktstiden. Förberedande undersök- ningar visar att en viss omläggning av ut- bildningssystemet är möjligt inom flottan.

Antalet värnpliktiga som är disponibla för första tjänstgöring, kommer att öka successivt under 1960-talets första hälft. Därefter kommer åldersklassernas storlek att minska fram till 1980. Den sänkning av inskrivningsåldern till 18 år, som besluta- des av 1954 års riksdag, har gett de mili- tära myndigheterna möjlighet att inkalla den årliga utbildningskontingenten bland värnpliktiga ur två åldersklasser. Detta system gör att utbildningskontingenten på längre sikt kan hållas konstant, trots att åldersklassernas storlek varierar.

Den tekniska utvecklingen kommer att ställa ökade kvalitativa krav på krigsmak- tens personal. För vissa kategorier värn- pliktiga kan det därför bli nödvändigt med en något förlängd militär utbildningstid.

Försvarskommittén anförde härtill, att inom den valda kostnadsramen be- hovet av personal var något mindre än i öB 62 men att minskningen i behovet av värnpliktig personal dock icke var av den storleksordningen att den på- verkade principerna för värnplikts- systemet. Kommittén uttalade vidare, att förändringarna i arméns krigsorgani- sation mellan de olika kostnadsramarna innebar i stort ett utbyte av vissa av de mest kostnadskrävande förbanden mot mindre kostnadskrävande. Årsbe- hovet av värnpliktiga påverkades icke nämnvärt härav. Behovet av värnplik- tiga vid flottan sammanhängde främst med rustningsvolymen i fred. Minsk- ningarna i flottans krigsorganisation påverkade endast i ringa utsträckning årsbehovet av värnpliktiga. Organisa- tionsminskningarna inom flygvapnet inverkade huvudsakligen på årskon- tingenten mot slutet av och efter pla- neringsperioden.

Vid den kostnadsram varpå försvars- beslutet grundas borde enligt överbe- fälhavaren årligen inkallas till grund-

• Sida 81
•  Original

Tabell 5: 1. Årlig kontingent av värnpliktiga under grundutbildning i det kostnads— alternativ varpå 1963 års försvarsbeslut grundas

Budgetår Försvarsgren Fr. 0. m. 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 Armén .......................... 36 200 36 500 36 500 36 500 Marinen ......................... 5 850 5 900 6 000 6 050 Flygvapnet ...................... 7 450 7 500 7 600 7 650 Summa 49 500 49 900 50 100 50 200 |

utbildning de utbildningskontingenter som framgår av tabell 5: 1.

De nämnda uttalandena föranledde inga erinringar från statsmakternas sida.

3. Vämpliktsutredningens synpunkter

1963 års försvarsbeslut innebär i hu- vudsak ingen förändring av krigsmak- tens struktur och storlek utan en fort- satt utveckling och modernisering efter linjer som tidigare följts. En förutsätt- ning för krigsmaktens verksamhet skall alltjämt vara en allmän värnplikt där alla vapenföra ges vapenutbildning (jfr målsättningen för krigsmakten). Några radikala ändringar i fråga om de krav krigsmakten måste ställa på de värn- pliktigas antal eller utbildning medför försvarsbeslutet icke. För samtliga för- svarsgrenar skall emellertid eftersträ- vas en omläggning av utbildningssyste- met som i högre grad än tidigare säker- ställer förbandens krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering. — För— svarsbeslutet avser i första hand bud- getåren 1963/67. Anskaffningsverksam- heten för tiden därefter skall emeller- tid tills vidare inriktas på ett sätt som ansluter till den kostnadsram som gällt under förstnämnda period.

Av värnpliktsutredningen framlagda förslag kan börja genomföras tidigast mot slutet av den angivna perioden

1963/67. I full omfattning kan emeller- tid framlagda förslag bli genomförda först efter nämnda period. Förslagen måste till sin natur vara sådana att därav föranledda åtgärder i väsentliga delar kan bli bestående åtminstone fram emot slutet av 1970—talet, d. v. s. flera år efter den tidrymd som planläggning- en av anskaffningsverksamheten avser. Utredningen finner sig i fråga om så- dana åtgärder som avses genomföras under tiden för försvarsbeslutets giltig- het böra anpassa sig till de allmänna förutsättningar för krigsmaktens verk- samhet som försvarsbeslutet ger och som i det föregående i korthet angivits. Utredningen har emellertid även i frå- ga om sådana förslag vilkas genomfö- rande i tiden ligger efter utgången av perioden 1963/67 funnit sig böra utgå från de för ifrågavarande period gäl- lande förutsättningarna. Härvid har ut- redningen i kostnadshänseende utgått från den nivå som enligt vad nyss sagts gäller för anskaffningsverksamhetens inriktning.

I fråga om kostnadsramen har i för- svarskommitténs betänkande gjorts ett särskilt, i det föregående återgivet ut- talande avseende kostnaderna för för- slag som kunde komma att framläggas av värnpliktsutredningen. Värnplikts- utredningen tolkar uttalandet så, att kostnaderna för en reform av värn- pliktsutbildningen i huvudsak måste reg—

• Sida 82
•  Original

leras inom den antagna kostnadsramen för krigsmakten. Värnpliktsutredningen har i samband med 1962 års försvars— uppgörelse från försvarsstaben under hand inhämtat uppgifter om vilka kost- nader vid de olika försvarsgrenarna

som är inräknade i bland annat den kostnadsram, som försvarsbeslutet av- ser. Enligt dessa uppgifter har i denna ram inrymts vissa kostnader för effek- tivisering av värnpliktssystemet.

• Sida 83
•  Original

KAPITEL 6

Krigsmaktens behov och tillgångar av värnpliktiga, m. 111.

A. Behov. Tillgångar. Förvaltning

50. V

40 xx

30

ze

lc

C 0 o 1 2 3 1 S 6 Att FÄLTFÖRBAND --------------- LOKALFÖRSVARSFÖRBAND

— — — — — ruvÄ som ENLIGT lm ins vÄRuruxrsthiTTé ICKE BORDE UNDEQSKRIDAS Anm. 1. Andelen är räknad i procent av för- bandets fältstyrka.

2. År 0 är det år då förbandet senast genom- förde repetitionsövning.

utläsas orsakerna till avgångarna i för- banden. Utredningen har därför sökt att med utgångspunkt i centrala värn- pliktsbyråns statistik, särskilt gjorda undersökningar m. m. belysa avgång— arnas fördelning på orsaker.

Årliga avgångar på grund av döds- fall, frikallelse till följd av odugligför- klaring, nedgruppering (överföring till handräckningstjänst) och uppskov finns redovisade i statistik förd av centrala värnpliktsbyrån. Med utgångs- punkt härifrån synes schematiskt efter korrigeringar i syfte att undvika vissa dubbelräkningar m. m. avgångarna av

dessa orsaker vid ett krigsförband till- sammans kunna bedömas uppgå till någon eller några procent per år.

Värnpliktsutredningen har vidare gjort stickprovsundersökningar vid vissa truppregistreringsmyndigheter rörande bland annat de avgångar som orsakas av organisatoriska förhållan— den. exempelvis avgångar på grund av utträde ur värnpliktsåldern, organisa- toriska förändringar i förbanden och bristande tjänstgöringsskyldighet hos den värnpliktige. Undersökningarna ty— der på att dessa avgångar tillsammans skulle vara av storleksordningen 5 pro— cent för år.

Vad slutligen gäller avgångar på grund av flyttning, d. v. 5. avgångar till följd av att de värnpliktiga byter bostadsort och därmed enligt gällande bestämmelser tilldelas annat förband, organiserat närmare den nya bostads- orten, har dessa efter hand ökat. Av- gångarnias omfattning beror bland annat på hur stränga krav man ställer på att krigsförbanden skall vara lokalt rekry- terade. Hittills synes dessa krav ha va- rit strängare vid armén än vid övriga försvarsgrenar.

Den inrikes flyttningen av män i värnpliktig ålder, sådan den redovisats av statistiska centralbyrån, framgår av tabell 6: 1.

Av tabellen kan bland annat utläsas att flyttningen i de lägre åldrarna — ur arméns synpunkt fältförbandsåld— rarna -—— är väsentligt mer omfattande än i de högre — lokalförsvarsförbands- åldrarna.

Flyttningen mellan län torde nära överensstämma med flyttningen mellan inskrivningsområden. Dessa flyttningar leder i de flesta fall vid armén till om- krigsplacering. Detta gäller — på grund av kravet på lokalrekrytering —— i många men ingalunda alla fall även de värn-

• Sida 96
•  Original

Tabell 6: 1. Flyttande män i viss ålder är 1963 i procent av antalet män i samma ålder vid början av år 1963

Antal flyttande män (i %) mellan

Åldersgrupp församlingar

län men ej mellan län 20—24 7,2 14,8 25—29 7,3 15,2 30—34 4,6 9,7 35—39 3,1 6,5 40—44 2,2 4,7 45—49 1,5 3,5 20—49 4,3 8,9 20—34 6,4 13,3 35—49 2,3 4,9 20—39 5,6 11,6 40—49 1,9 4,1

pliktiga som enligt inskrivningsförord- ningen är tilldelade visst förband, exempelvis underofficerare och office- rare. I vilken utsträckning flyttning mellan församlingar leder till omkrigs- placering beror bland annat på stor- leken av förbandets rekryteringsom— råde. Antar man att en femtedel av flytt— ningarna inom inskrivningsområdet le- der till omkrigsplacering, skulle det anförda innebära att den omplacerings- frekvens som är föranledd av flyttning för män i värnpliktig ålder, d. v. s. 20—47 år, skulle ligga mellan (5,6 + 0,2 x 11,6 = ) 8,0 procent och (4,3 + 0,2 )( 8,9 =) 6,1 procent, (1. v. 5. vara av storleksordningen 7 procent.

I fältförbanden är avgångarna på grund av dödsfall, nedgruppering, odug- ligförklaring, uppskov, åldersskäl och bristande tjänstgöringsskyldighet mind- re än genomsnittet medan å andra si- dan avgången på grund av flyttning är större. Genomsnittligt för samtliga för- hand vill det förefalla som avgångarna på grund av flyttning är av ungefär sam— ma storleksordning som övriga avgångs- orsaker tillsammans.

3. Personalavgångarna i samband med repetitionsövning

Värnpliktsutredningen har närmare undersökt avgångarna i samband med repetitionsövning. Undersökningen har omfattat dels bearbetning av statistik sammanställd av centrala värnplikts- byrån och arbetsmarknadsstyrelsen, dels bearbetning av statistik grundad på truppregistreringsmyndigheternas kon- tinuerliga rapportering till arméstaben av personalavgångarna i samband med repetitionsövningarna, dels en av värn- pliktsutredningen gjord särskild studie av avgångarna i samband med repeti— tionsövning vid vissa förband. Centrala värnpliktsbyråns statistik omfattar an- stånd vid samtliga truppregistrerings- myndigheter vid armén under år 1961 utom en. Arbetsmarknadsstyrelsens sta- tistik avser inom styrelsen under senare år handlagda anståndsärenden. Statisti- ken från arméstaben omfattar samtliga förband som inom armén genomfört repetitionsövning åren 1959 och 1963. Totalt inkallad styrka uppgick härvid vardera året till drygt 80 000 värnplik- tiga. Den särskilda studien — som gällt förband ur armén — har avsett dels an- ståndens fördelning på olika värnplikts- kategorier, dels hur anstånden varit fördelade på åberopade skäl för an- ståndsansökan. Studien omfattade om- kring en sjättedel av de till repetitions- övning inkallade under första halvåret 1962. Den omfattade all personal (11 106 man) vid vissa förband (elva bataljo- ner eller motsvarande, en brigadstab m. m. samt tre kompanier), som utvalts i syfte att få undersökningen så repre- sentativ som möjligt för förhållandena inom hela armén. Studien företer dock brister ifråga om representativiteten. Framför allt begränsningen till ett halv- år gör att det säsongmässigt växlande anståndsbehovet främst inom jordbru- ket blir ofullständigt belyst; armésta-

• Sida 97
•  Original

bens nyssnämnda statistik ger dock möjligheter att jämföra olika kalender- halvår med varandra. Vidare är geogra- fiskt Norrland något överrepresenterat.

Orsakerna till avgångarna vid in- kallelse till och genomförande av krigs— förbandsövning har hänförts till _ utöver vissa orsaker såsom frikallelse och nedgruppering vilka behandlats under närmast föregående punkt —— föl- jande, nämligen

av militär myndighet eller Kungl. Maj:t bifallen ansökan om anstånd med fullgörande av viss repetitionsövning,

tillfällig sjukdom eller skada som omöjliggör deltagande i den aktuella repetitionsövningen, eller

annan orsak, exempelvis att veder- börande erhållit uppskov efter det in- kallelseorder utsänts, rest utrikes eller befinner sig på fartyg, ej inställt sig till tjänstgöring eller på grund av byte av bostadsort efter det inkallelseorder ut- sänts avses omregistreras till annan truppregistreringsmyndighet.

Avgångar till följd av anstånd Centrala värnpliktsbyråns statistik för år 1961 visar, att av det under hela är 1961 till repetitionsövning inkallade1 antalet värnpliktiga vid armén, 91 274, ansökte 17 991 eller 19,7 procent om anstånd. Anstånd beviljades för 11 745 värnpliktiga eller för 12,9 procent av antalet till repetitionsövning inkallade. Detta innebär, att omkring 65 procent av antalet ansökningar bifölls. Beslut om bifall meddelades i omkring hälften av dessa fall av truppregistreringsmyn- digheten, i en tredjedel av fallen av chefen för armén och i en sjättedel av fallen av Kungl. Maj:t. Antalet beviljade anstånd var relativt sett något större vid höstomgången än vid vinter- och våromgångarna. Signaltrupperna hade högre och luftvärnet lägre anstånds-

frekvens än övriga truppslag. De an- förda siffrorna bedöms inom arméled- ningen vara representativa för förhål— landena inom armén vid slutet av 1950- talet och början av 1960-talet.

Syftet med bearbetningen av den hos arméstaben tillgängliga statistiken av- seende åren 1959 och 1963 har varit att jämföra anståndens m. m. fördel— ning dels mellan första och andra ka- lenderhalvåret, dels mellan fältförband och lokalförsvarsförband ävensom att bedöma utvecklingstendensen. —- Armé- stabens statistik anger antalet avgång- ar i förhållande till den inkallade styr- kan men däremot icke antalet ingivna anståndsansökningar. Den till krigsför- bandsövning inkallade styrkan var år 1959 85 041 värnpliktiga och år 1963 82 630 värnpliktiga, vilket ut- gör 112 respektive 114 procent av för— bandens fältstyrka. Avgångarna till följd av anstånd har i genomsnitt varit för år 1959 10,3 procent och för år 1963 13,1 procent av inkallat antal värn- pliktiga. Motsvarande delsiffror för första och andra kalenderhalvåren var år 1959 9,4 procent och 11,1 procent samt är 1963 11,4 procent och 14,0 pro- cent. Någon nämnvärd skillnad i an- ståndsfrekvens mellan fält- och lokal- försvarsförband synes icke ha förele- gat.

Värnpliktsutredningens förenämnda studie för första halvåret 1962 av an- ståndens fördelning på olika personal- kategorier omfattade icke blott de värn- pliktiga utan även övriga, i berörda förband krigsplacerade befattningsha- vare. Resultatet av studien framgår av följande sammanställning (tabell 6:2) över antalet sökta och antalet beviljade anstånd i förhållande till antalet in-

1 För att kunna öva förbanden med 85 pro— cent av fältstyrkan måste erfarenhetsmässigt inkallelse utgå till personal motsvarande om- kring 120 procent av fältstyrkan.

• Sida 98
•  Original

Tabell 6: 2. Fördelningen på personalka- tegorier av anståndsansökningar och be- viljade anstånd under första halvåret 1962

Källa: Av värnpliktsutredningen utförd

undersökning Sökta Beviljade anstånd i % anstånd i % 1331? av inkallad av inkallad g styrka inom styrka inom varje kategori varje kategori Officerare ..... 18,1 13,4 Under- officerare. . . . 34,3 25,6 Underbefäl. . . . 20,9 14,9 Meniga ........ 12,2 8,0 Samtliga kategorier . . . 15,8 10,9

kallade med fördelning på officerare, underofficerare, underbefäl och me- niga.

Kategorierna underofficerare och un— derbefäl bestod praktiskt taget uteslu- tande, kategorien meniga helt av värn- pliktiga. Officerskategorien innehöll förutom de värnpliktiga officerarna ett fåtal aktiva och några reservofficerare. Anstånden hade dock begärts huvud- sakligen av de värnpliktiga officerarna.

Studien visade en något lägre ansök- ningsfrekvens (15,8 %) och en något lägre anståndsfrekvens (10,9 %) än centrala värnpliktsbyråns i det före- gående nämnda statistik för det när-

mast föregående hela året (19,7 %, 12,9 %) samt en något lägre anstånds- frekvens än arméstabens statistik för år 1963 (13,1 %).

Av sammanställningen framgår, att den avgjort största avgångsfrekvensen förelåg bland underofficerarna. Var fjärde inkallad underofficer meddela- des sålunda anstånd. Inom de övriga kategorierna var avgångarna sådana att var sjätte eller sjunde underbefäl, var sjunde eller åttonde officer och var tolfte eller trettonde menig som inkal- lades erhöll anstånd med sin tjänstgö- ring. Avgångarna till följd av anstånd var således störst bland befälet.

Värnpliktsutredningens studie om- fattade även de skäl, som de anstånds- sökande anfört för sina ansökningar. Enligt studien fördelade sig avgångar- na härvid på sätt framgår av tabell 6: 3.

De anförda totalsiffrorna visar, att i över hälften av fallen, eller (10,5+ 46,6 :) 57,1 procent av dessa, anförts arbetsmarknadsskäl. En knapp femte- del härav var att hänföra till jordbruks- skäl. Av de återstående orsakerna ut- gjorde studieskälen omkring en tredje- del av hela ansökningsvolymen samt sociala skäl mindre än en sjundedel av hela volymen. De meniga anförde i större utsträckning än befälet jord-

Tabell 6: 3. Fördelningen under första halvåret 1962 av anståndsansökningarna vid repetitionsövning på anförda skäl

Källa: Av värnpliktsutredningen utförd undersökning

Andel (i %) av det sammanlagda antalet ansökningar vid olika, för anstånd anförda skäl . Arbetsmarknads— Ej angivet Personalkategon sk äl Sociala av trupp- Studier skäl registre— Summa

Jord- Annat ringsmyn— bruksskäl digheten Befäl .................... 5,7 42,8 46,1 4,6 0,8 100,0 Meniga ................... 14,8 50,0 25,5 9,2 0,5 100,0 Befäl och meniga tillhopa. .. 10,5 46,6 35,2 7,0 0,7 100,0

• Sida 99
•  Original

bruksskäl och sociala skäl. Andra ar- betsmarknadsskäl än jordbruksskäl an- fördes av de meniga i något större ut- sträckning än av befälet. Studieskäl an- fördes av befälet i dubbelt så stor ut- sträckning som av de meniga.

Arméstabens statistiska material från åren 1959 och 1963 samt centrala värn- pliktsbyråns statistik från år 1961 visar under den period från vilken undersök- ningar föreligger en stegring av av— gångarna till följd av anstånd, från 10,4 procent år 1959 till 12,9 procent år 1961 och 13,1 procent år 1963.

Avgångar till följd av annan orsak än anstånd

Underlaget för att bedöma andra av- gångsanledningar än anstånd utgöres dels av den särskilda studien av förhål— landena vid vissa krigsförband under första halvåret 1962, dels av armésta- bens statistiska material. Antalet värn- pliktiga som avgick till följd av andra orsaker än odugligförklaring och ned- gruppering — vilka avgångsorsaker be- handlats under närmast föregående punkt —— samt anstånd utgjorde 10,4 procent av antalet inkallade. Hur de avgångna fördelade sig inom kategorier- na befäl och meniga på avgångsorsaker enligt den särskilda studien framgår av tabell 6: 4.

Arméstabens statistik från åren 1959 och 1963 visar likartade siffror (sam- manlagt 10,1 resp. 9,9 procent). Fält- förbanden låg härvid någon procenten— het under genomsnittet och lokalför- svarsförbanden någon procentenhet över.

Av det under denna punkt anförda framgår, att avgångarna i samband med inkallelse till och genomförande av re- petitionsövning uppgår till drygt 10 procent till följd av anstånd och till ca 10 procent till följd av övriga orsaker (utom odugligförklaring och nedgrup- pering) eller till sammanlagt kanske 20 procent eller något mer av inkallad styrka.

Anstånden har till följd att man an— tingen tvingas repetitionsöva förban- den med avsevärda vakanser i befäls- befattningarna eller också, i den mån så är möjligt, låna motsvarande befatt- ningshavare från annat krigsförband eller personalersättningsreserv. Anstån- den medför därvid olägenheter oberoen— de av vilken utväg som tillgripes.

Avgångarna till följd av anstånd är särskilt besvärande därför att de i för- hållandevis större utsträckning gäller befäl än meniga; anstånd är ungefär dubbelt så vanligt bland befäl som bland meniga.

Det bör påpekas, att de beskrivna för— hållandena till en betydande del är ett

Tabell 6: 4. Avgångar första halvåret 1962 vid repetitionsöv- ning lill följd av annan orsak än anstånd

Källa: Av värnpliktsutredningen gjord undersökning

Tillfällig sjukdom eller ”få?/" Zink ' O 0 Kategori skada ] A) av inkallad Summa

| inkallad st rka inom

styrka inom v I? kate o i

varje kategori a ]e g r Befäl ................... 4,9 3,9 8,8 Meniga .................. 8,1 3,1 11,2 Befäl och meniga tillhopa . 7,0 3,4 10,4

• Sida 100
•  Original

fredsproblem. Vid mobilisering sker nämligen praktiskt taget inga avgångar till följd av anstånd.

Sammanfattningsvis finner värn- pliktsutredningen att, i huvudsak obe- roende av vilka ändringar av repeti- tionsutbildningssystemet som värn— pliktsutredningen kan komma att före- slå, så måste det relativa antalet anstånd

• Sida 115
•  Original

begränsas. Ett verksamt medel härför torde vara att förkorta den enskilda re- petitionsövningens längd; detta finner sig utredningen böra beakta vid sina senare överväganden av dessa övning- ars längd. En begränsning av anstånd- ens antal synes vidare böra ske genom att en något strängare praxis införes vid prövningen av bland annat de ansök- ningar om anstånd som motiverats med arbetsmarknadsskäl. Slutligen synes en begränsning av anståndens omfattning också kunna nås om en systematisk upplysning ges de värnpliktiga och de- ras arbetsgivare om de olägenheter för krigsmakten och för övriga värnpliktiga (och i vissa fall dessas arbetsgivare) som är förenade med anstånden. Ett preciserat förslag rörande minskningen av det relativa antalet anstånd fram- läggs _ sedan även de av studieskäl betingade anstånden granskats _ i kapi- tel 9.

C. Det civila utbildningsväsendet

Ur värnpliktsutbildningens synpunkt är förhållandena inom det civila utbild- ningsväsendet av betydelse i två av- seenden. För det första bildar innehål- let i den civila skolutbildningen i stor utsträckning den grund på vilken värn- pliktsutbildningen skall bygga. Detta gäller såväl den civila allmänbildande undervisningen som den civila under- visning som tar sikte på att meddela fackkunskaper. För det andra måste den läsårsindelning och den studiegång som tillämpas i de civila studierna be- aktas, så snart fråga är om studier som normalt bedrivs av 19-åringar och äld- re, så att kollisionerna i inpassnings- hänseende mellan studier och värn- pliktstjänstgöring blir så få som möj- ligt.

l. Grundskolan

Statsmakterna beslöt år 1962 att suc- cessivt införa en obligatorisk skola som till utformningen avsevärt skilde sig från den tidigare folkskolan. Skolan be- nämnes grundskolan. Den allmänna övergången till grundskola påbörjades den 1 juli 1962 och skall vara helt ge- nomförd med läsåret 1972/73. Bland an- nat realskolan skall successivt avveck- las i samband med grundskolans infö- rande.

Målet för grundskolan är att i sam— arbete med hemmen främja elevernas allsidiga utveckling samt därvid med- dela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter. .

Ett väsentligt drag i den nya skolan är dess starka inriktning på personlig- hetsfostran. Målet för denna fostran är att främja elevernas personliga mog- nad till en fri, självständig och harmo- nisk människa, vuxen att bära det an- svar ett demokratiskt samhälle ålägger den enskilde medborgaren. I begreppet fostran inbegripes då icke blott själva undervisningen och dess innehåll utan alla de skiftande möjligheter till påver- kan på individen, som skolarbetet och skollivet i alla dess yttringar erbjuder. Arbetsmetodiskt innebär detta att skol- arbetet skall präglas av en självstän- dig och rikt varierad elevaktivitet ge- nom alla stadier. I fria arbetssituatio- ner, där eleverna ges möjlighet att ak— tivt deltaga i utformningen av den eg- na utbildningen, skall skolan söka vän— ja eleverna att _ allt efter förmåga _ enskilt eller i samarbete med andra lösa ansvarsuppgifter.

Skolplikten i grundskolan omfattar nio år, i regel från och med sju års ål- der till och med sexton års ålder.

Grundskolan organiseras på tre sta- dier, låg-, mellan- och högstadiet, varje

• Sida 116
•  Original

stadium omfattande tre läsår. Grund— skolan är examensfri.

Eleverna skall i regel fullgöra sitt nionde år i grundskolan men enstaka elever, vilkas yrkesiplaner icke kan an- ses bli tillgodosedda i utbildningen inom de olika linjerna i årskurs 9, kan få fullgöra sitt nionde skolår i yrkes— skola, hos hantverkare eller företagare i övrigt.

På lågstadiet förekommer till en bör- jan icke någon markerad ämnesuppdel- ning och läro- och övningsämnen gri- per in i varandra. Det centrala i fär- dighetsträningen är övning i att tala, läsa, skriva och räkna. Manuella syssel- sättningar ansluter till den övriga un- dervisningen.

En mera markerad ämnesuppdelning inträder på mellanstadiet. Inövandet av färdigheterna i att tala, läsa, skriva och räkna fortsättes. Den allmänorienteran- de undervisningen vidgas. Engelska språket införes i årskurs 4. Omkring hälften av tiden upptas av svenska, ma- ttematik och engelska. Undervisning sker i de så kallade orienteringsämne— na, kristendomskunskap, samhällskun- skap, historia, geografi och naturkun- skap. Till nämnda undervisning anslu- ter ämnena teckning, slöjd, musik och gymnastik.

På högstadiet tillkommer flera nya ämnen, inordnade i ett fast tillvalssys- tem. I årskurs 8 är praktisk yrkesori- entering obligatorisk för alla elever. Under den praktiska yrkesorientering- en får eleverna erfarenhet från praktik- platser och kan bilda sig en uppfatt— ning om sina förutsättningar inom visst yrke. Yrkesorienteringen är ett led i skolans fostrande verksamhet och ger kunskap om samhälle och näringsliv. Den allmänorienterande undervisning- en fortsåttes och vidgas på högstadiet och anpassas i större utsträckning efter elevernas individuella förutsättningar.

2. Gymnasiet Gymnasiets allmänna organisation Statsmakterna beslöt år 1964 efter för- slag i propositionen 1964zl71 en ge- nomgripande reform'av gymnasiet. Be- slutet innebar i huvudsak följande. Gymnasiet skall ha fem linjer, näm- ligen en humanistisk, en samhällsveten- skaplig, en ekonomisk, en naturveten- skaplig och en teknisk. Det räknas med att antalet gymnasieutbildade med eko- nomisk eller teknisk inriktning i fram- tiden kommer att utgöra en större an- del av hela antalet gymnasieutbildade än för närvarande och omkring år 1970 uppgå till sammanlagt 40_50 procent av det totala antalet gymnasieutbildade. Gymnasiet skall bygga på grundskolan. Det räknas med att vid sidan av gym- nasiet kommer att finnas andra gymna- siala skolformer _ fackskolan och yr- kesskolan _ vilka också bygger på grundskolan.

Undervisningen avser ge eleverna dels varierande specialförberedelser med hänsyn till elevernas yrkes- eller studie- inriktning, dels kommunikationsfär- digheter i form av gedigna kunskaper i svenska och moderna språk samt vis- sa matematiska färdigheter, bland annat i statistik, dels allmänna studie— och arbetstekniska färdigheter, dels ock samhällsorientering, teknisk och natur- vetenskaplig orientering samt övrig kul- turell orientering, jämte ett historiskt och i vissa fall framåtblickande per- spektiv på sistnämnda frågor.

Härutöver skall gymnasiet ha en per- sonlighetsutvecklande uppgift.

Gymnasiet skall vara treårigt. Den tekniska linjen skall dock vara fyra- årig. Genomgång av tekniskt gymna- sium leder till ingenjörskompetens. Ele-' ver inom gymnasiets tekniska linje som önskar gå vidare till universitet och högskolor skall avgå ett år före gymna-

• Sida 117
•  Original

siestudiernas avslutning, d. v. 5. efter tre år.

Det räknas med att genomsnittsåldern på de elever som avslutar sina studier vid gymnasiet utom på den tekniska linjen kommer att vara 19 år, innebä- rande en sänkning med omkring ett år.

Den nya ordningen skall genomföras från och med läsåret 1966/67.

Elevantalet

Medan år 1946 antalet studentexamina var omkring 5100 årligen, utgörande omkring 5 procent av antalet 20-åring- ar, hade antalet är 1955 ökat till om- kring 7 500 årligen, utgörande ca 9 pro— cent av antalet 20-åringar och 1963 till 15 000 årligen, utgörande ca 12 procent av antalet 20-åringar. Av sistnämnda antal var omkring 42 procent kvinnor.

För framtiden räknas med en fort— satt ökning av antalet gymnasiestude- rande. I förenämnda proposition räk- nas med att omkring år 1970 aven årskull omkring 30 procent kommer att tas in i gymnasium. Detta skul- le, såvitt värnpliktsutredningen kun- nat finna, leda till _ om man antar avgången under studierna till 10 pro- cent _ att omkring år 1972 kanske 27 procent av 19-åringarna har genomgått gymnasium. För tiden därefter har icke gjorts några motsvarande uttalanden; gymnasieutredningen (se SOU 1963: 42) räknade dock med att ungdomens efterfrågan på gymnasieutbildning och avnämarnas efterfrågan på gymnasie- utbildade skulle komma att ytterligare öka.

Läsårets inpassning Hittillsvarande förhållanden. Statsmak- terna har sedan gammalt sökt tillgodo- se de studerandes intresse av att få tid- punkten för inryckning till första tjänst- göringen så inpassad att den icke skulle inkräkta på det avslutande läsåret i

3 117 gymnasiet. lnryckningstidpnnkten iför- lades till tiden efter studentexamens av- läggande. Intill år 1942 förorsakade det— ta icke några problem urimilitär syn- punkt dels emedan antalet studenter var relativt litet, dels emedan studen- terna sammanfördes till särskilda för— band och där genomgick befälsutbild- ning.

Efter den omläggning av värnplikts— utbildningen som skedde år 1942 och vilken för studenternas vidkommande in- nebar att deras tidigare särskilda befäls- utbildning borttogs, bibehöll likväl stu- denterna förmånen av inryckning efter studentexamens avläggande.Vissa provi- soriska åtgärder vidtogs visserligen un- der krigsåren, bland annat en uppdelning av studentexamen, varigenom vissa abi— turienter avlade studentexamen tidiga- re än övriga. Ifrågavarande provisorier, som föranleddes av militära krav och avsåg att möjliggöra en något så när samtidig inryckning av de värnpliktiga som skulle genomgå utbildning till be- fäl, borttogs sedermera och inryck- ningstidpunkten för studenterna anpas- sades efter skolårets normala avslut- ning. Den år 1952 beslutade förläng— ningen av värnpliktsutbildningen inne— bar för de underbefälsuttagna värnplik- tiga bland annat att inryckningen till första tjänstgöringen under åren 1952 _1954 förlades till början av maj. För att de' studenter som uttagits för under— befälsutbildning _ vilket vid denna tid var ett litet antal — icke skulle behöva spoliera sista läsåret, uppsköts inryck- ningen till första tjänstgöring för deras vidkommande till året efter studentexa- men, vilket kom att innebära olägenhe- ter bland annat med hänsyn till deras fortsatta studier. För att eliminera des- sa olägenheter beslöts år 1955 att- den muntliga studentexamensperiodens börL jan skulle tidigareläggas, varjämte" de underbefälsuttagna abittu'ienterna . be—

• Sida 118
•  Original

reddes tillfälle att avlägga studentexa- men i en tidigare omgång. Vidare till- delades de i möjligaste mån utbild- ningsenheter med senare inrycknings— tid. Härigenom möjliggjordes för ordi- narie elever vid de allmänna lärover- ken att inrycka till värnpliktstjänst- göring studentexamensåret. Denna ord- ning bibehölls även under åren 1956—— 1957, ehuru då den tidigare examens- omgången för underbefälsuttagna abi- turienter borttogs. Från och med år 1958 gällde att den senaste tidpunkt, då de underbefälsuttagna abiturienter- na skulle kunna avlägga studentexamen, skulle vara den 12 maj. Inryckningen försköts samtidigt till den 13 maj. Här- igenom underlättades för de underbe- fälsuttagna studenterna att påbörja värnpliktstjänstgöringen samma år som studentexamen avlagts. Genom en sam- vma år beslutad ändring i värnpliktsla- gen kunde de underbefälsuttagna vid armén vidare få tiden för första tjänst- göringen minskad med högst sju da— gar. "Förkortningen av tjänstgöringsti- den kunde uttagas i form av senarelägg— ning av inryckningstidpunkten, varige- nom nåddes bättre överensstämmelse mellan tidpunkterna för avläggande av kvalificerad studentexamen vid civila läroanstalter och inryckning till första tjänstgöring.

Den framtida inpassningen. l propo- sitionen 19641171 uttalade'ecklesiastik- ministern att flertalet årskurser icke utan. tvingande skäl borde avslutas se- nare än den 10 juni. Samtidigt uttalade han emellertid att, med hänsyn till de manliga elever som skall påbörja värn- pliktstjänstgöring, undervisningen i sista årskursen i fackskolan och gym- nasiet borde kunna avslutas omkring en vecka tidigare än i övriga årskurser. Departementschefen anförde vidare, att han icke var beredd att förorda de me- ra radikala förändringar av läsårets pla-

cering som sannolikt erfordrades för att tillgodose främst de värnpliktiga som uttas till underbefälsutbildning vid armén.

3. Fackskolan

1962 års riksdag beslöt att införa en med gymnasiet sidoordnad skolform, benämnd fackskolan. 1964 års riksdag fattade ytterligare beslut rörande fack- skolan (jfr prop. 1964:117). Facksko- lan skall vara helt utbyggd omkring år 1970.

Fackskolan är en frivillig, tvåårig, examensfri skola byggande på grund- skolan. Fackskolan är uppdelad på tre linjer, nämligen den sociala, den eko- nomiska och den tekniska. Inom den tekniska linjen förekommer fyra gre- nar, en maskinteknisk, en elteknisk, en byggteknisk och en kemiteknisk med viss ytterligare specialisering inom den eltekniska grenen och den byggteknis- ka grenen.

Fackskolan skall bland annat främja utvecklingen av elevernas personlighet, ge dem arbets- och studieträning, ut- veckla deras färdigheter i språk och matematik, ge vidgad och fördjupad orientering om samhället samt om den tekniska och vetenskapliga utveckling- cn. Fackskolan skall ge en utbildning på s. k. mellannivå och i undervisning- en ge större utrymme åt praktiska kon- kreta tillämpningar på bekostnad av en längre driven systematik. De tre fack- skolelinjerna utgör tillsammans en rela- tivt enhetlig skolform med en kärna av ämnen gemensamma för alla elever.

Fackskolans läsår skall, såsom vid flertalet övriga skolformer, omfatta 39 veckor med avslutning i regel icke se- nare än den 10 juni med det undantag som nämnts under punkten 2.

De allmänna riktlinjerna för det inre

• Sida 119
•  Original

arbetet ansluter till grundskolans med den anpassning i tillämpningen, som det högre åldersstadiet fordrar. Särskild vikt läggs vid studieteknisk träning, varvid eleven ges tillfälle att tillämpa och utveckla sin arbetsteknik på upp- gifter som successivt ställer större krav på hans förmåga i olika avseenden.

Fackskolan skall ge eleverna kompe- tens för fortsatt utbildning av allmän eller yrkesutbildande art eller för di- rekta uppgifter i arbetslivet. Den socia- la linjens huvudsakliga avnämare synes kunna bli bland annat sociala, vårdan- de samt vissa arbetsledande yrken. Den ekonomiska linjen kommer att ge ut- bildning för blivande sekreterare och korrespondenter, inköps- och försälj- ningspersonal samt yrken med allmänt kamerala uppgifter inom den offentli- ga och den enskilda sektorn. Av elever- na på den tekniska linjen kommer en del att vidareutbilda sig genom fortsat- ta högre studier under det att andra kommer att ägna sig åt verksamhet el- ler vidare utbildning inom jordbruk, sjöfart, kommunikationer etc. En stor del av eleverna kommer att ägna sig åt verksamhet på nivån teknisk assistent.

För inträde i den tekniska linjens andra årskurs fordras ett års praktik. Elevernas ålder vid avslutad fackskola 'blir således i allmänhet 18 år vid den sociala och den ekonomiska facksko- lan och 19 år vid den tekniska facksko— lan. Fackskolan ingår som en del i det gymnasiala skolsystemet vid sidan av det egentliga gymnasiet och yrkessko- lan. Övergång mellan de olika skolfor- merna skall därför kunna ske.

Det skall vid planeringen för den .samlade skolorganisationen beräknas att ca 20 procent av årskullen söker sig till fackskola. Detta torde innebära att värnpliktsutredningen kan räkna med .att i början av 1970-talet något under 20 procent av de värnpliktiga i krigs—

maktens grundutbildningskontingent ge- nomgått fackskola. Det har ansetts, att en lämplig fördelning av eleverna på fackskolans olika former år 1970 vore: den sociala fackskolan omkring hälf- ten av eleverna samt den ekonomiska fackskolan och den tekniska fackskolan vardera omkring en fjärdedel av elev- antalet.

6. Postgynmuial fackutbildning

Vid sidan av den på gymnasium byg- gande utbildningen vid universitet och högskolor finns en rad utbildningsvä- gar med i allmänhet mera bestämd yr- kesinriktning.

Exempel på sådan utbildning utgör klasslärarutbildning, utbildning till be- fattningar i social verksamhet, post- assistent- och postexpeditörsutbildning, kammarskrivarutbildning, teleassistent- utbildning, stations- och kontorsskriva- reutbildning, journalistutbildning samt reklamutbildning.

Antalet manliga elever som påbörjar dylika slag av utbildning kan för tiden omkring år 1970 uppskattas till sam- manlagt närmare 2 000 per år, motsva- rande ca 4 procent av en årskull män.

Ifrågavarande utbildning är, enligt vad som framgår av en av värnplikts- utredningen gjord undersökning, i all-

• Sida 126
•  Original

mänhet av relativt kort varaktighet, i regel ej längre än två år (klasslärarut- bildningen två och ett halvt år) . Imånga fall torde det vara möjligt att avsluta ifrågavarande studier före värnplikts- utbildningens början, i andra fall icke.

Läsåret vid ifrågavarande utbildning ansluter enligt vad som framgår av nämnda undersökning ofta tämligen nära till det som gäller för övriga skol- former. Sålunda uppträder det problem beträffande höstterminens början, som tidigare anmälts beträffande universi- teten och högskolorna.

Möjligheterna att utan avsevärt av- bräck göra kortare avbrott i studier av nu ifrågavarande slag, exempelvis för att kunna fullgöra repetitionsutbildning, bedöms i vissa fall vara relativt begrän- sade beroende på att utbildningen ofta i stor utsträckning är av tämligen kort varaktighet.

7. Värnpliktsutredningens synpunkter

Utvecklingen på undervisningens om- råde är för värnpliktsutredningen av intresse i flera hänseenden.

För det första är den civila utbild- ningens innehåll av betydelse för värn- pliktsutbildningen.

För allmänbildningen hos samtliga värnpliktiga innebär grundskolans till- komst en betydelsefull höjning. Å ena sidan gör denna höjning det lättare att meddela teoretisk undervisning till de värnpliktiga. Å andra sidan ställs större krav på bland annat det värnpliktiga befälet. De värnpliktiga i befälsställ- ning kan nämligen i framtiden icke — som tidigare ofta varit fallet _— grunda sin befälsauktoritet på att de har en högre allmänbildning än truppen. Be- fälsauktoriteten hos det värnpliktiga be- fälet måste därför i framtiden i ökad utsträckning grundas på systematisk ut- bildning i befälsföring och på militärt

kunnande i övrigt. Därjämte medför den vidgade tillströmningen till gym- nasier, fackskolor och andra skolfor- mer som bygger på grundskolan att proportionsvis fler värnpliktiga än nu kommer att ha en relativt kvalificerad allmänbildande utbildning bakom sig vid grundutbildningens början. Också detta verkar i den riktning som nyss angivits, nämligen mot att befälsaukto- riteten måste grundas på andra ting än tidigare.

Tillkomsten av grundskolan innebär emellertid icke blott-att allmänbild- ningsnivån höjs hos de värnpliktiga. Den innebär därjämte, att de värnplik- tiga i framtiden kommer att ha större vana än vad de värnpliktiga nu i all- mänhet besitter att själva tillägna sig kunskaper och att kritiskt granska den undervisning som meddelas dem. De kommer också att vara mer inriktade på att aktivt medverka i undervis- ningens utformning. En sådan aktiv men samtidigt kritisk inställning hos de värnpliktiga är självfallet en utom- ordentlig tillgång för krigsmakten. För att krigsmakten skall kunna tillgodo- göra sig denna tillgång fordras emeller- tid en viss omställning av utbildnings- metoderna inom krigsmakten, så att dessa svarar mot de angivna, delvis nya förutsättningarna hos de värnpliktiga.

Expansionen på den civila utbild- ningens område innebär vidare, att krigsmakten får tillgång till fler värn- pliktiga med goda kunskaper i sådana speciella ämnen som kan vara av be- tydelse för krigsmakten. Särskilt är här frågan om tekniska ämnen. Detta är av väsentlig betydelse då det gäller att inom en rimlig utbildningstid hinna ut- bilda värnpliktiga till vissa kvalifice- rade befattningar. För att dessa mera speciella kunskaper skall kunna till- varatas hos krigsmakten fordras dock ett väl utvecklat inskrivningsväsen som

• Sida 127
•  Original

kan tillvarata de personella resurser- na och möjliggöra en lämplig fördel- ning av dessa. Därjämte fordras, att den fortlöpande redovisningen av de värnpliktiga är sådan att kunskaper som förvärvas efter grundutbildningens slut blir bekanta för de militära myn- digheterna. Förutsättningarna för en förbättring av inskrivningen och per- sonalredovisningen har berörts i när- mast föregående kapitel.

För att kunna bedöma möjligheterna att till tiden inpassa värnpliktstjänst— göring och studier på ett lämpligt sätt i förhållande till varandra är utveck- lingen av elevantalet vid vissa skolor av särskilt intresse. Särskilt knyter sig härvid intresset till gymnasierna efter- som en stor del av gymnasiets elever tor- de komma att avse att bedriva akademiska studier, vilka också måste till tiden in- passas på ett lämpligt sätt i förhållande till värnpliktsutbildningen. Dylika stu- diesociala hänsyn måste tas till samt- liga gymneasieutbildade värnpliktiga eftersom det torde vara svårt att i för- väg avgöra med säkerhet vilka gymna- sieutbildade värnpliktiga som kommer att bedriva högre studier.

Genom skilda beslut under åren 1949, 1950 och 1954 har statsmakterna på sätt närmare redovisats i det föregående (kap. 2) 'av olika skäl vidtagit åtgärder för att hålla den årliga utbildningskon- tingenten värnpliktiga vid krigsmakten konstant. Den fortlöpande minskning av åldersklassernas storlek som inträd- de vid slutet av 1940-talet och som på- gått under hela 1950-talet gjorde det nödvändigt att under denna tid sam- mansätta utbildningskontingenten av värnpliktiga ur flera åldersklasser. För att möjliggöra detta ändrades inskriv- ningsåldern för de värnpliktiga från tidigare 20 år först till 19 och sedermera (år 1954) till 18 år. Utbildningskon- tingenten vid armén har således under

senare år bestått av såväl 19-åringar som 20-åringar och 21-åringar. Hittills har emellertid huvuddelen av de värnplik- tiga som fullbordat gymnasiestudier kunnat beredas den förmånen att de, oberoende av levnadsålder, fått påbörja sin militära grundutbildning samma år som de avslutat sina gymnasiestudier. Att detta varit möjligt sammanhänger dels med att antalet gymnasieutbildade intill senare tid utgjort en relativt liten del av antalet män i 20-årsåldern, dels med att studentexamen avlagts redan under april eller tidigare delen av maj. —--- 1963 års försvarsbeslut (se kap. 5) förutsätter, att utbildningskontingenten också i fortsättningen hålles konstant. Med hänsyn till att årskullarna omkring 20 år blir större under det närmast fö- restående decenniet, blir det emellertid då aktuellt att sammansätta värnplikts- kontingenten av 20-åringar och 21-åring- ar, d.v.s. en höjning av genomsnittsål- dern inom den maximerade utbildnings- kontingenten kommer att ske. —-— Antalet värnpliktiga med gymnasiekompetens kommer som redan nämnts att kraftigt öka under det närmaste decenniet. Där- jämte räknas med att genomsnittsåldern på eleverna när de lämnar gymnasiet kommer att sjunka från 20 till 19 år. —- Till följd härav kommer den nuvaran- de förmånen för de gymnasieutbildade värnpliktiga i fråga om tidpunkten för påbörjan av den militära grundutbild- ningen icke att kunna bibehållas för he- la denna grupp värnpliktiga. Åtskilliga värnpliktiga som fullbordat gymnasie- studier kommer därför, till följd av des- sa tidigare fattade beslut, i framtiden icke att kunna påbörja sin militära grundutbildning omedelbart efter gym- nasiestudiernas slut, oberoende av vid vilken tidpunkt under våren som sista läsåret i gymnasiet i framtiden kommer att avslutas.

ökningen av antalet gymnasieutbilda-

• Sida 128
•  Original

Bild 7: 1. Andelen gymnasieutbildade bland de värnpliktiga och andelen värnpliktiga som uttas för kvalificerad befälsutbildning och utbildning i specialtjänst

(schematisk framställning)

Andel (i%) av krigsmaktens utbildningskontingent

30

. I. ' _

u ' ' r". ., _. 20 _ . , nu " ' , 10 (_...--..--..---.--- -.---.. .--- ..-. ---.-- ..--..---.--..--..--..--. 0 RSS HS"! 1151 Hbl 1965 H65 1461 1466 1971

__ HITTILLSVARANDE Fömiumo: -—-_._-— PROWDS ... .. ........ munen VÄRNPLIKTIGA sou agronom FÖR KVAuFlcm

BEFÄLSUTBILDNING OCH UTBILDNING ! SPECIALTJÄNST

de bland de värnpliktiga har också en an- nan följd. Antalet gymnasieutbildade bland de värnpliktiga under grundutbild- ning kan år 1971, om man utgår från vad som anförts i förenämnda proposi- tion 1964:171, bland annat i fråga om könsfördelningen bland de gymnasieut- bildade, kunna anges till omkring 25 pro- cent. Av dessa kommer en del att liksom hittills tas ut för utbildning till officer eller underofficer eller för utbildning i specialtjänst. Även andra värnpliktiga kan dock såsom hittills tas ut härtill." Behovet av värnpliktiga till dessa kvali- ficerade befattningar — vilket behov i allt väsentligt bestäms av krigsorganisa- tionen — är dock under överblickbar tid tämligen konstant, omkring 4500 värnpliktiga för år. Även om man antar att till dessa befattningar togs uteslu- tande gymnasieutbildade, skulle likväl återstå ett stort antal gymnasieutbilda- de, närmare 20 procent av hela värn- pliktskontingenten, vilka skall fördelas på samtliga försvarsgrenar och uttas till underbefäl eller värnpliktiga i allmän-

het. Den angivna utvecklingen åskådlig- göres schematiskt i bild 7: 1.

Av det anförda följer, att i framtiden den militära grundutbildningen också för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga i allmänhet måste inpassas under året med beaktande av studieso- ciala skäl.

Den stora ökningen av antalet stude- rande vid universitet och högskolor medför att det blir fler studerande som kommer att erfara nackdelen för de fortsatta studierna av det tidigare nämnda förhållandet att den militära grundutbildningen ej kan få fullgöras i direkt anslutning till gymnasiestudier- nas slut. Ökningen innebär också, att fler studerande kommer att beröras av repetitionsutbildningen.

I fråga om inpassningen under året av läsåret i förhållande till den militära grundutbildningens börja-n erbjuder självfallet grundskolan intet problem.

I fråga om gymnasiet är förutsätt- ningarna numera klarlagda. Gy'rnnasiets sista läsår kommer att avslutas så

• Sida 129
•  Original

att inryckningen till militär grundut- bildning utan att störa nämnda läsår kan förläggas till början av juni. Med hänsyn härtill finner utredningen det böra eftersträvas att i framtiden så långt möjligt undvika att såsom nu sker låta de värnpliktiga i tämligen stor utsträck- ning påbörja siwn grundutbildning redan under maj månad. Om inryckningen i något fall måste förläggas till en tidiga- re tidpunkt än som är förenlig härmed, får detta därför ske i den formen att den värnpliktige får vänta ett år med att påbörja sin militära utbildning; att den värnpliktige även av andra skäl kan få vänta härmed framgår av den förut lämnade redogörelsen för utbildnings- kontingentens fördelning på åldersklas- ser.

Beträffande fackskolan bör beaktas att eleverna på de sociala och ekono- miska linjerna i regel avslutar sina stu- dier redan vid 18 års ålder; intet in- passningsproblem uppkommer därför för deras del. På den tekniska linjen däremot kan eleverna bli något äldre. Det kan vara ett önskemål att dessa elever kan få påbörja sin värnplikts- tjänstgöring samma år som studierna avslutas. Det måste emellertid framhål— las, att det som regel för dessa elever är mindre angeläget att så sker än vad fallet för de gymnasieutbildade är, eftersom de fackskoleutbildade som re- gel i de flesta fall icke efter avslutad värnpliktsutbildning skall fortsätta med högre studier.

För yrkesskolornas del torde situa- tionen vad beträffar den grundläggande utbildningen i stort sett överensstämma med fackskolans, medan den för yrkes- utbildningen efter gymnasium och fack- skola kan medföra vissa problem. För vissa äldre elever kan dock svårigheter uppkomma även inom den grundläggan- de yrkesutbildningen. De till den särskil- da utredningen rörande yrkesutbildning-

ens uppgifter, innehåll och organisa- tion lämnade direktiven med det däri gjorda uttalandet om kortare utbildning i yrkesskola synes ge anvisning om en lämplig väg för att i framtiden i stor ut— sträckning undvika konflikter härut— inn-an. Så länge icke statsmakterna tagit ställning i denna fråga, torde emellertid »mera preciserade slutsatser för värn- pliktsutbildningens del icke kunna dras.

I fråga om universiteten och hög— skolorna är först att beakta tidpunkter- na för höstterminens början och vår- terminens slut. — För de värnpliktiga som bedrivit akademiska studier före eller under den militära grundutbild- ningen är främst av intresse de tid- punkter då vårterminen slutar och då inryckning till grundutbildning skall ske. För värnpliktsutredningen har här förelegat en särskild svårighet därige- nom att vårterminen, såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, icke slutar samtidigt vid alla läroanstalter. Det har också för utredningen förelegat den svårigheten att all militär grundut- bildning icke lämpligen påbörjas sam- tidigt. Utredningen har emellertid, med beaktande av främst de kvantitativt största civila och militära kategorierna som berörs av spörsmålet, funnit sig böra ta som riktpunkt att om möjligt icke låta militär grundutbildning på- börjas förrän i juni förutsatt att man finner att den överhuvudtaget bör bör- ja, såsom för närvarande är fallet, på våren eller försommaren. — När det gäller höstterminens början finner sig utredningen böra eftersträva att låta så- dan militär grundutbildning som skall avslutas under hösten ta i anspråk au- gusti men däremot icke september må- nad. September månad skulle därige- nom bli fri för studier. Å'andra sidan synes böra fordras, att kurser av olika slag vid universitet och högskolor i re- gel icke påbörja-s redan under augusti.

• Sida 130
•  Original

Emelleer torde det enligt utredning- ens bedömande bl—i omöjligt att låta all militär grundutbildning avslutas under augusti. Bland annat måste grundutbild- ningen vid» vissa förhand av militära skäl sannolikt såsom hittills fortgå in i sep- tember, varvid dock enligt utredning- ens mening bör räknas med den 15 sep- tember som senaste dag för dennas av- slutande. Enligt utredningens mening bör man. också genom visst hänsyns- tagande till av den värnpliktige utta- lade studieavsikter vid fördelningen av de värnpliktiga på förband och inryck- ningsomgångar söka begränsa kollisio- nerna mellan studier och värnpliktsut- bildning. I fråga om den i det föregående re- dovisade postgymnasiala fackutbild- ningen är i första hand att märka att den avser ett tämligen begränsat elev— antal, fördelat på en rad olika skolfor- mer. Läsåret vid dessa skolformer an- sluter enligt vad utredningen funnit i stort till övriga skolformer. Utredning- en har med hänsyn härtill bedömt att den —— därest avvikelser från sedvan— ligt läsår förekommer —- icke-särskilt kan beakta detta vid utformningen av sitt förslag. Hänsyn till härav föranled- de särskilda behov får i stället tas ge- nom att, så långt möjligt, de värnplikti- gas studieavsikter beaktas vid tilldel- ningen av de värnpliktiga till försvars- gren m. m.

I fråga om universiteten och högsko- lorna är vidare att beakta möjligheterna till kortare avbrott i studierna för del- tagande i militär repetitionsutbild- ning. Det svenska värnpliktssystemet förutsätter, att den' värnpliktige skall delta i repetitionsövningarna med det krigsförband, vid vilket han är krigs- placerad. Dylika övningar måste i fram- tiden liksom hittills ofta, efter hänsyns- tagande till en. rad militära och civila faktorer exempelvis sådana. av utrikes-

politisk art, anordnas vid sådana tid— punkter under året som icke på ett ur studiesynpunkt lämpligt sätt ansluter till de olika akademiska läroåren. Ut- redningen kan därför icke finna annat än att de akademiska studierna i prin- cip måste anordnas så, att möjlighet föreligger till avbrott däri för deltagan— de under några veckor i militär repeti- tionsutbildning utan att fördenskull den enskilde får en oproportionerligt för- längd. studietid. Det vill förefalla ut— redningen som om vad gäller de högre studierna också andra skäl nödvändig- gör en sådan ordning, exempelvis hän— synstagande till den som är frånvarané de från studierna några veckor på grund av sjukdom eller andra tvingan— de skäl.

Vad sålunda anförts om möjligheter- na till kortare avbrott i de akademiska studierna är i princip tillämpligt ock- så i fråga om yrkesutbildning och post- gymnasial fackutbildning.

Även om på angivet sätt undervis— ningen vid universitet och högskolor m.fl. utbildningsanstalter i princip or- ganiseras så att vissa kortare avbrott i studierna icke medför en oproportio— nerlig förlängning av studietiden, är det emellertid uppenbart att i många fall den militära repetitionsutbildningen för den enskilde studerande kan kom- ma att infalla på en för studierna sär— skilt olämplig tidpunkt. I sådana fall måste, såsom också hittills skett, an- stånd lämnas. Utredningen har under avsnittet B (punkten 4) angivit vissa skäl varför en relativ begränsning av antalet av arbetsmarknadsskäl lämnade anstånd med repetitionsutbildning måste komma till stånd; dessa skäl är i huvudsak tillämpliga också i frå-ga om de anståndsbehov som föranledes av studieskäl. Härtill kommer vad utred— ningen utvecklat i närmast föregående stycke rörande studiernas uppläggning.

• Sida 131
•  Original

Slutsatsen måste därför även för de av studier betingande anstånden med repe- titionsutbildning bli att en relativ minskning av dessa måste komma till stånd. Ett preciserat förslag här- utinnan framläggs i kapitel 9 (av- snitt D).

Slutligen vill värnpliktsutredningen framhålla, att åtskilliga av de nu berörda

svårigheterna i fråga om de akademiska studierna synes kunna undanröjas vid en övergång till ett treterminssystem av den typ, där två terminer varje år an- vänds för studier och en termin för an- nan verksamhet. Ur militär synpunkt lämpliga dagar för början av termin skulle därvid vara den 1 januari, den 1 maj och den 1 september.

• Sida 132
•  Original

_ _ ett". gul.-om . ...'. q.. ; Linne-LI , quam '; .' ' . ." * H...-. Fil—",ZÅ'ÅL. ;åw'vz: ;, i:;umji'r

..

Jil—(blur; * ""—.|.='*a_-..r.|=tl_" (_... s...—!.; quäeg'fgä- ju.., .- '. = -._ www.”. '." lrp

fi**a? ifran” ' . (lif-$"" vi ut'mr' trumu'm ..mlåi n'

dig'. *kl* _ 1-u;;.:_1:.r._ * nu fl.:...rqm r.: .9 (f" [Lskmqighla '

. bundna--3 n.;t—n— amma.; 5".an ;.aum v.mjsdmm | . .

__LLign. 74:51!” ju., zjt. g...—1

• Sida 133
•  Original

AVDELNING Ill

Principiella överväganden rörande värnpliktsutbildningens

utformning i framtiden

• Sida 134
•  Original

• Sida 135
•  Original

KAPITEL ..

Värnpliktssystemets villkor

1. Ytu'e förutsättningar

I många främmande stater utgör den yrkesmilitära personalen ett väsentligt inslag i försvarsorganisationen. Detta inslag är i regel betydligt större än i Sverige. Om —— såsom i regel sker _— den yrkesmilitära personalen komplet— teras med värnpliktiga, har dessa i många fall en jämfört med svenska förhållanden betydligt längre tjänstgö— ringstid som ofta bestämts med tanke på att det skall bli möjligt att hålla s 'rkor av stående karaktär. Å andra sidan är de styrkor som man räknar med att därutöver vid behov mobili- sera tämligen små i förhållande till folkmängden, om man jämför med svenska förhållanden. Den härvidlag utomlands gjorda avvägningen rörande behovet av stridskrafter får emellertid ses mot bakgrund av att många av de "berörda staterna är anslutna till ett maktblock med förpliktelser till öm- sesidigt bistånd med stridskrafter av olika slag. Stridskrat'ter från nera "län- der kan redan i fred vara samman— dragna och insatsberedda i ett av de länder som är anslutet till blocket. I andra fall kan snabb överföring av stridskrafter eller understöd i annan" form vara förberedd vid krigsutbrott eller då sådant bedöms förestående. För svensk det föreligger vid en jämförelse med de utländska förhål- landena bland annat två olikheter i fråga om förutsättningarna att särskilt beakta. För det första kan vi icke byg-

ga våra planer på antagandet att vi i krig kan få bistånd i olika former av andra länders stridskrafter. För det andra har vårt land i förhållande till folkmängden en större yta.'Bessa om- ständigheter ställer särskilda krav p vår krigsmakt. .

Kraven i personellt hänseende påver- kas av krigföringens ändrade karak- tär såsom angivits i kapitel 4. Inva- sionstekniken förbättras efterhand. På marken blir stridskrafterna allt mind- re beroende av vägar genom att me— kaniseringen ökar liksom också möj- ligheterna att sända trupp och förnö- denheter genom luften. Samtidigt inne- bär utvecklingen på det marina området bland annat att landstigningsfartyg av olika slag blir allt mindre beroende av hamnar. lmftlandsättningar kan ge- nomföras i anslutning till markopera- tioner men också såsom självständiga företag djupt inne i landet. Genom transportlekni'kens utveckling kan så- ledes ett anfall redan från början träffa vitt skilda och stora delar av landet och få formen av ett ytanfall. Ett sådant måste mötas av ett hållfast och slag- kraftigt ytförsvar, berett att ta upp strid överallt i landet.

Dessa förhållanden får till följd att den svenska krigsmakten, för att till- godose de kvantitativa behoven, måste bygga på den allmänna värnplikten och 'ha formen av en i fred »hempermit'te— rad» krigsmakt, vars mobiliSeri-n'g skyd— das av 'i fred insatsberedda 'är-indre

• Sida 136
•  Original

styrkor. För att krigsmakten skall kun- na mobilisera tillräckligt stora styrkor måste den kunna ianspråkta alla va- penföra män, som icke binds för andra nödvändiga uppgifter i totalförsvaret. Dess—a värnpliktiga måste vara så utbil— dade att de genomgående under hela Värnpliktstiden är användbara omedel- bart efter mobilisering. Värnpliktsutred- ningen vill i detta sammanhang fram- hålla, att bärutöver försvaret även i framtiden måste förfoga över frivilliga i ett vitt förgrenat hemvärn; betydel— sen av detta synes öka. Därutöver er- fordras ett ytterligare tillskott av fri- villig personal, icke minst kvinnlig så- dan.

Sammanfattningsvis utred- ningen följande. På de områden där ti- den för utbildningen av värnpliktiga i allmänhet i huvudsak bestäms av de värnpliktigas eget behov av utbildning bör en differentiering av utbildningsti- den inom en försvarsgren eftersträvas även för värnpliktiga i allmänhet. En förutsättning bör härvid vara att ut- bildningstiderna koncentreras till någ- ra få nivåer inom varje försvarsgren. På de områden där utbildningens längd påverkas väsentligt av vissa and- ra faktorer — främst utbildningen av annan personal eller insatsberedska-

finner

pens upprätthållande — räknar utred— ningen med differentiering inom en försvarsgren endast på de punkter där skillnader i eget utbildningsbehov hos de värnpliktiga i allmänhet kan omsät- tas i differentiering av utbildningsti- den. En differentiering av den samman- lagda utbildningstidens längd mellan olika försvarsgrenar har utredningen likaledes funnit lämplig om olikheter i behov av utbildningstid eller dylikt ger anledning härtill.

Effektivisering av utbildningen Effektivisering av utbildning kan ske genom att man inom ramen för en given tjänstgöringstid lyckas inrymma mer nettoutbildningstid än tidigare. Den kan också effektiviseras genom att bedri- vas med bättre resurser och genom att de värnpliktigas inställning till utbild- ningen blir mer positiv. Den kan slut- ligen ske därigenom att utbildnings— programmet ändras så att utbildningen bättre än tidigare svarar mot de fak- tiska behoven. Dessa frågor har alltse- dan slutet av 1940-talet ägnats stor uppmärksamhet såväl av de militära myndigheterna som av särskilt tillkal— lade utredningar, exempelvis grupp- chefsutredningen (beträffande armén) och 1952 års värnpliktsutredning (be- träffande flygvapnet).

Tillgången på tid för egentlig utbild- ning. Värnpliktsutredningen vill under- stryka betydelsen av att de värnplikti- gas tjänstgöring fullt utnyttjas för me- ningsfylld verksamhet. Härför talar psykologiska skäl liksom också det sto- ra behovet av utbildning. Dessa frågor måste därför också i framtiden fort- löpande följas med största uppmärksam- het.

I detta sammanhang vill utredningen nämna att väsentliga tidsvinster till för— män för utbildningen skett genom en omläggning år 1964 av kustflottans ar-

• Sida 145
•  Original

betsrutin för tjänsten ombord. Denna omläggning, vartill värnpliktsutred- ningen medverkat, bildar en av förut- sättningarna för utredningens komman- de förslag rörande flottan.

Värnpliktsutredningen vill framhålla, att begreppet effektiv utbildning för den enskilde värnpliktige kan ha vä- sentligt olika innebörd när det gäller enskild utbildning och när det gäller förbandsutbildning. Den enskilda ut- bildningen av de värnpliktiga är i all- mänhet av sådant slag att den, rätt be- driven, medför att samtliga deltagande värnpliktiga hela tiden är fullt syssel- satta. Förbandsutbildningen innebär däremot ofta att en del värnpliktiga — särskilt sådana som tjänstgör i befäls- befattning _— är fullt sysselsatta me- dan andra värnpliktiga — exempelvis pjäsmanskap vid fältartilleriet eller me- kanikerpersonal vid basbataljon _— icke är det. Till en del är dylika ojämnhe- ter i utbildningsintensiteten mellan oli- ka värnpliktiga ofrånkomliga under förbandsutbildningen. Utredningen vill emellertid understryka vikten av att under förbandsutbildningen pauser i huvudverksamheten för vissa värnplik— tiga så långt möjligt utnyttjas för kom- pletterande utbildning. Denna väsent- liga fråga sammanhänger på ett avgö- rande sätt med tillgången på aktiv instruktörspersonal.

Slutligen vill utredningen i detta sam- manhang något beröra det i utbildnings- bestämmelserna för försvarsgrenarna förekommande begreppet »reservtid». Under denna rubrik redovisas i utbild- ningsbestämmelserna bland annat åf- skillig nödvändig och förutsedd verk- samhet såsom läkarundersökningar, vissa genomgångar, handräckning m. m. Därjämte avses reservtiden ge en mar- ginal för att möta oförutsedda händel- ser med hänsyn till att de timtal som bestämts för de olika övningsgrenarna

är rena nettotider utan marginaler. Er- farenhetsmässigt är den i utbildnings- planerna angivna reservtiden i och för sig icke för rikligt tilltagen. Å andra sidan inrymmes under reservtiden mycket litet av den verksamhet som siktar till bestämda utbildningsmål. Värnpliktsutredningen finner för sin del, vid en bedömning av på vilka punkter besparingar av utbildningstid kan göras, sig böra räkna med att re- servtiden är en av de punkter där ut— redningen försvarsgrensvis har anled- ning att göra särskilda överväganden. Möjligen kan härvid det sammanlagda behovet av utbildningstid bli lägre än vad eljest blivit fallet. Särskilt synes härvid böra uppmärksammas möjlighe- terna att genom att öka tillgången på servicepersonal (handräckningsvärn- pliktiga, civilanställda m. fl.) minska ianspråktagandet av vapenföra värn- pliktiga för verksamhet av service- el- ler underhållskaraktär.

Resurserna för utbildningen. Utbild- ningens effektivitet beror bland annat på tillgången till utbildningsbefäl och av utbildningsbefälets kvalitet. De an- talsmässiga behoven av utbildningsper- sonal är på de flesta områden noga kartlagda och antalet för sådan perso- nal upptagna stater torde i allmänhet svara mot de behov som hittills före- legat i vart fall vad gäller grundutbild- ningen. Emellertid har på vissa områden förelegat vakanser bland utbildarperso- nalen, vilka på många håll varit av be- svärande omfattning. Utbildningen av de värnpliktiga har trots dessa vakan- ser kunnat genomföras. Vakanserna har emellertid medfört dels att utbildarna i många fall pressats hårdare än som på lång sikt får anses vara lämpligt, dels att utbildningsresultatet i många fall blivit lägre än vad de blivit om ut- bildarkadern varit fulltalig. Enligt ut- redningens mening bör därför vid ut-

• Sida 146
•  Original

formningen av värnpliktssystemet be- aktas, att värnpliktsutbildningen om möjligt icke anordnas på sådant sätt att detta medför mindre goda arbetsförhål- landen för utbildarpersonalen, varige- nom rekryteringen av sådan personal kan försvåras. -— I fråga om utbildar- personalens allmänna kvalitet är i och för sig intet att erinra. Den tidigare nämnda, på vissa punkter numerärt sva- ga rekryteringen som nu tar sig ut- tryck i vakanser för emellertid med sig att utbildarpersonal i större utsträck- ning än eljest ställs inför uppgifter, i fråga om vilka de hunnit förvärva mind- re rutin än som varit önskvärt. Det kan också förekomma att de ställs inför uppgifter som de icke över huvud ta- get är kvalificerade för. Härigenom kan utbildningens kvalitet nedgå. Utredningen vill här fästa uppmärk- samheten på de möjligheter till tillfäl- liga förstärkningar av de aktiva befäls- kadrarna som — också i ett läge utan vakanser — frivillig tjänstgöring av re— servbefäl och värnpliktigt befäl erbju- der. Under sommaren synes möjlighe- terna att erhålla ett sådant befälstill- skott av universitets- och högskolestu— derande vara goda. Tillskottet kan för- bättra möjligheterna att, utan sänkning av den avsedda effekten på värnplikts- utbildningen, ge den aktiva utbildar— personalen sommarsemester. Utbildningens effektivitet är också beroende av att tillgång finnes till än- damålsenlig utbildningsmateriel och lämpliga utbildningsanordningar i till- räcklig mängd. Enl—igt utredningens upp- fattning är tillgången härvidlag i all- mänhet god. Detta gäller bland annat de audiovisuella hjälpmedlen. Emellertid är det enligt utredningens mening möj- ligtatt på några områden nå vissa effek- tivitetsförbättringar. Utredningen anser exempelvis att man genom ökad använd-

ning av simulatorer i viss utbildning _— exempelvis av stridsvagnsbesättning- ar _ skulle kunna höja effekten på nu- varande utbildning. Allmänt sett finner sig utredningen därför böra räkna med att man genom ökad anskaffning av ytterligare utbildningsanordningar —— som delvis dock är av tämligen dyrbart slag —- skall kunna på vissa punkter förbättra framför allt kvaliteten av nu- varande utbildning. En viss effektivi- tetshöjning bör härigenom kunna nås. Väsentliga förutsättningar särskilt för den tillämpade utbildningen är god till- gång till drivmedel och ammunition. De hittills gjorda erfarenheterna ger, när— mast vid handen att ett icke ovanligt förhållande är att utbildningsverksam- heten måste begränsas på ett ur effekti- vitetssynpunkt olämpligt sätt till följd av knappa tillgångar av nu nämnt slag. Det måste emellertid i sammanhanget ihågkommas att utgifterna för nu nämn- da ändamål kan uppgå till avsevärda be- lopp. De ekonomiska möjligheterna blir därför i här berörda avseenden ofta gränssättande för möjligheten att uppnå effektiva utbildningsresultat. Utredningen vill vidare framhålla den betydelse för effektiviteten i utbildning- en som tillgång på gymnastiksalar och utbildningshallar utgör. Särskilt de sist- nämnda kan verksamt bidra till att höja denna effektivitet. Tillgången på dy- lika byggnader är emellertid för närva- rande ganska ojämn, i det att sådana förband vilkas etablissement uppförts under och efter beredskapsåren stund- -om saknar tillgång till endera slaget av

byggnader. —— Samtidigt måste under- strykas att huvuddelen av utbild- ningen under alla förhållanden måste ske utomhus och under ansträngande förhållanden. För att utbildningen un- der dylika omständigheter skall ge full effekt, krävs att förläggningsutrymmena

• Sida 147
•  Original

för de värnpliktiga år av sådan stan- dard att de ger de värnpliktiga goda möjligheter till vila och rekreation samt till upprätthållande av en god person- lig hygien. Betydelsen av goda lokal- förhållanden härvidlag tilltar alltefter- som, till följd av stegringen av bostads- standarden i landet, den allmänna upp- fattningen av vad som är rimlig standard i nämnda hänseenden förskjutes. Den nu- varande förläggningsstandarden är all— mänt sett enligt utredningens uppfatt- ning icke särskilt hög; vid en del för- hand är den låg. Mot bakgrund av den allmänna standardutveckling, som är att emotse, framstår det såsom sannolikt att anspråken på förläggningslokalernas kvalitet kommer att ytterligare stiga. — Värnpliktsutredningen vill för sin del, utan att framlägga några konkreta för- slag i ämnet, allmänt understryka be— tydelsen av att förbättringar kommer till stånd både i fråga om utbildnings- lokaler och förläggningslokaler. Det är självfallet, att förbättringar av förlägg- ningslokalerna också innebär en stan- dardhöjning för de värnpliktiga, järn- förbar med exempelvis en höjning av penningbidraget.

Effekten av utbildningen är i väsent- lig grad beroende på tillgången på öv- nings- och skjutfält med lämplig be- skaffenhet och lämpligt läge. Disponeras tillräckliga områden, kan övningarna genomföras på ett taktiskt och pedago- giskt riktigt sätt och det är möjligt att samtidigt öva flera avdelningar vilket bland annat minskar väntetiderna. Ut- bildningen underlättas om vägarna inom de disponerade områdena är hållfasta och utbyggda i tillräcklig utsträckning. Risken för rubbningar i verksamheten och därmed förenade tidsförluster mins- kar, om terrängen är dränerad och i öv- rigt lättframkomlig. Av betydelse är också att fälten ligger nära truppens

förläggningsp-lats så att minsta möjliga tid och kostnader tas i anspråk för för- flyttning mellan förläggnings— och öv- ningsplats. — Under senare år har vid armén beaktansvärda utvidgningar skett av vissa övnings- och skjutfält. Fälten motsvarar trots detta vid vissa förband, särskilt pansarförband, icke de krav som numera ställs och ytterligare utvidg- ningar planeras. Sådana kan dock ske endast på lång sikt. Någon väsentlig ut- ökning utöver planerna torde icke vara möjlig. Vid marinen torde övnings- och skjutfälten i stort svara mot nuvarande behov. Vid flygvapnet saknar några flot- tiljer lämplig terräng för övning i mark- strid. Utredningen bedömer att utvidg- ningar av övnings- och skjutfälten kan ge betydande förbättringar i utbild- ningsförhållanden-a vid vissa förband men att man härigenom icke generellt kan begränsa behovet av utbildningstid.

Utredningen har övervägt om man ge- nom användning i större omfattning av programmerad undervisning skulle kun- na effektivisera utbildningen så att ut- bildningstiden kunde förkortas eller till en del friställ—as för att tillgodose nytill- komna angelägna utbildningsbehov. Hvit- tills inom det militära utbildningsarbe- tet gjorda erfarenheter av sådan under- visning —— delvis av försökskaraktär _ tyder på att den kan vara av värde vid befattnlingsutbildningen av vissa värn- pliktiga. Den synes bland annat med fördel kunna användas för viss repe- tition i inledningsskedet av en repeti— tionsutbildningsperiod. Person-alresur- serna torde emellertid icke för närva- ran-de förslå för att framställa program i större skala. Utredningen anser sig därför böra räkna med den program- merade undervisningen som en tillgång på ett mindre antal begränsade avsnitt men anser sig icke kunna räkna med att, med hjälp av programmerad under-

• Sida 148
•  Original

visning, kunna göra några generella tidsbesparingar. Det är emellertid av betydelse att utvecklingen på detta om- råde noga följs och att försöksverk- samheten fortsättes.

De värnpliktigas inställning till ut- bildningen m. m. Effekten av värnplikts- utbildningen k-an ökas om de värnplik— tiga bibringas en positiv inställning till utbildningen. Vad nyss anförts om de värnpliktigas förläggningsstandard bör beaktas också ur nu ifrågavarande syn- punkt. Även andra slag av förmåner till de värnpliktiga kan verka i sådan rikt- ning. Detta gäller icke blott förmåner av ekonomisk natur såsom premier och fria resor utan även andra slag av för- måner såsom utmärkelsetecken, extra ledighet m. in. En positiv inställning till utbildningen kan vidare främjas hos de värnpliktiga om ändamålet med utbild- ningen klargörs. Härvid är fråga om dels att meddela en allmän försvarsupp- lysning — utöver den som skall medde— las i skolan —— för att klargöra syftet med bland annat värnpliktstjänstgöring- en, dels att fortlöpande orientera de värnpliktiga om ändamålet med olika i utbildningen ingående moment. I detta sammanhang må också framhållas, att om värnpliktsutbildningen -i stor ut- sträckning bedrivs i förband, så erhålls en »helhetsutbildning» av de värnplik- tiga som är gynnsam för utbildnings- effekten, bland annat därför att den ger en värdefull motivation för utbildning- en. Slutligen kan en positiv inställning till utbildningen främjas hos de värn- pliktiga genom att utbildningen bedrivs på ett pedagogiskt riktigt sätt, bland annat med hänsynstagande till de de]— vis nya förutsättningar som föreligger beträffande de värnpliktigas tidigare er- farenheter av undervisning (jfr kap. 7). — Ehuru enligt värnpliktsutredningens mening i den hittills bedrivna utbild- ningen de omständigheter för vilka här

redogjorts i stor utsträckning beaktas, finner utredningen det angeläget med ytterligare förbättringar härvidlag. Ut- redningen anser emellertid att dessa för- bättringar icke kan ge så stor effektök- ning att behovet av utbildningstid på grund härav minskar nämnvärt.

Under en lång följd av år har man inom krigsmakten bland annat i utbild- ningseffektiviserande syfte sökt att till- godose principen »rätt man på rätt plats». — Vad gäller tillämpningen av denna princip på de värnpliktiga som genomgår grundutbildning anser utred— ningen att man hittills kommit relativt långt. Särskild utredning pågår om yt- terligar-e förbättringar (jfr kap. 6). Värnpliktsutredningen räknar emeller- tid med att de vinster som härvidlag kan göras i allmänhet icke kan bli av den arten att de påverkar behovet av utbildningstid. —— Vad däremot gäl- ler den tillämpning av principen »rätt man på rätt plats» som avser värnplik- tiga som avslutat sin grundutbildning föreligger enligt utredningens mening mer påtagliga vinster att göra. Den nu- varande registreringen av förändringar- na i fråga om de värnpliktigas civila yrkeskunskaper m. m. är bristfällig. Ge— nom förbättringar på detta område sy- nes emellertid det bli möjligt att höja utbildningsresultatet under repetitions— utbildningen och förbättra förbandens kvalitet. Vissa psykologiska fördel—ar torde också vara att vinna med en sådan ordning. Det bör också bli möjligt att i vissa fall begränsa befattningsutbild- ningen under repetitionsutbildningen. De vinster i fråga om utbildningstid som kan göras genom en sådan förbätt- ring är knappast generella, eftersom det endast är i ett mindre antal befattningar som civila yrkeskunskaper kan nyttig- göras och där dessa bör äga företräde framför tidigare meddelad grundut- bildning vid krigsmakten. Värnpliktsut-

mm-—m..- . _ .- ...—_. ...-..-.......-._._____. __._ 4.

• Sida 149
•  Original

redningen finner sig dock böra räkna med att för vissa befattningar här kan komma att föreligga en effektiviserings- möjlighet under repetitionsutbildning- en; denna torde emellertid vara sådan att den snarare ger bättre kvalitet på befattningskunskaperna än möjligheter till kortare utbildningstid eftersom be- fattningsutbildningen under alla för- hållanden måste ges ett ganska litet utrymme under repetitionsutbildningen, då huvuddelen av tiden måste ägnas åt stridsutbildning i förband.

Ändringar av utbildningens innehåll. När det gäller möjligheterna att bättre anpassa utbildningens innehåll till före- liggande behov vill värnpliktsutredning- en peka på följande förhållanden, som kan göra effektiviseringar i nu aktuell bemärkelse möjliga.

Utvecklingen inom det civila skolvä— sendet gör att de värnpliktiga i fram- tiden i genomsnitt kommer att vid in- ryckningen till grundutbildningen vara bättre rustade än nu. Deras allmänna kunskapsnivå och deras vana att till- ägna sig undervisning kommer på sätt tidigare (kap. 7) angivits att vara större. Tillgången på värnpliktiga med goda tekniska förkunskaper kommer att stiga. Den militära utbildningen måste anpassas till dessa förbättrade förutsätt— ningar hos de värnpliktiga. Härigenom bör utbildningstid kunna friställas för att tillgodose nytillkomna utbildnings- behov och för att bättre tillgodose redan befintliga.

Nuvarande program för utbildningen av de värnpliktiga bygger alltjämt, främst vid utbildning av befäl, i stor ut— sträckning på en stegvis genomförd ut- bildning, där den värnpliktige flera gång- er på olika utbildningsnivåer återkom- mer i samma ämne. Under de senaste åren har emellertid bedrivits försöks- verksamhet inom armén, avseende en kraftsamling till tiden av inlärandet av

det väsentligaste av de kunskaper och färdigheter som erfordras för att kunna lösa en viss typ av uppgift, exempelvis anfall ur marschgruppering. En stor del av utbildningstiden har härvid in- delats i månadslånga utbildningsavsnitt, vart och ett ägnat åt en viss typ av upp- gift. I varje avsnitt har ingått såväl en-j skild utbildning som förbandsutbild- ning. Enligt utredningens mening är detta i de flesta fall en bättre utbild- ningsmetod än den stegvisa. Särskilt i befälsutbildningen torde genom avsnitts- utbildningen vinster kunna göras, om utbildningen redan från början inrik- tas på befälsuppgiften på sådant sätt att onödiga upprepningar undviks.

Nu gjorda konstateranden förringar icke betydelsen av under utbildningen systematiskt planerade och genomförda repetitioner av inlärningsstoffet. Såda- na förblir nödvändiga inom all utbild- ningsverksamhet som vill vara effektiv. De skärper däremot kraven att utbild- ningen koncentreras till de för striden väsentliga kunskaperna och färdighe— terna så att vad som ifrågakommer för utbildning också väl innötes.

Sammanfattning. Värnpliktsutred- ningen bedömer, att de i det föregåen- de angivna åtgärderna tillsammantag— na ger ett beaktansvärt utrymme för effektivisering av värnpliktsutbildning- en vid försvarsgrenarna. Till en del är härvid fråga om åtgärder som kommer att förbättra kvaliteten på utbildnings— resultatet, till en del om åtgärder söm begränsar behovet av utbildningstid.'Ut— redningen räknar med att genom åt; gärder av sistnämnda slag det skall vara möjligt att vid utformningen av värn- pliktsutbildningen på olika punkter 'be- gränsa utbildningstidens längd i för—' hållande till vad 'som eljest varitl'nöd- vändigt. _.

Värnpliktsutredningen vill även i'de'tta' sammanhang understryka att'möjligliek

• Sida 150
•  Original

terna att genomföra här avsedda effek- tiviseringar i hög grad är beroende av god kvalitet hos den aktiva utbildarper- sonalen.

2. Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte

Utbildningssystemet bör liksom nu om- fatta grundutbildning och repetitions— utbildning. Den senare skall medge att de under grundutbildningen förvärvade kunskaperna vidmakthålls och utveck- las liksom också att omskolning till an— nan, för äldre värnpliktiga avsedd be— fattning kan ske.

Grundutbildningen

Av den tidigare framställningen (kap. 6) kan utläsas, att våra tillgångar på värnpliktiga i krig kommer att vara be— gränsade. De unga värnpliktiga måste därför så snart som möjligt göras krigs- placeringsbara; den utbildning som er- fordras härför kan således icke til-l nå- gon del uppskjutas till repetitionsut- bildningen.

I framställningen av krigets ändrade kanaktär (kap. 4) har angivits att krigsmakten icke kan påräkna någon tid för kompletterande utbildning efter mobilisering. Härav följer, att utbild- ningssystemet måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mobilisering. Detta tor- de följa även av det gällande försvars- beslutet (jfr kap. 5).

Grundutbildning måste ske med hän- syn till det anförda och i första hand syfta till att ge den värnpliktige så- dan utbildning att han senast vid grund- utbildningens slut är fullt användbar för krigsplacering i den eller de befatt- ningar för vilka han utbildats. Härvid måSte' den värnpliktige besitta god för-

måga att verka icke blott såsom en— skild utan också såsom medlem i ett förband.

Grundutbildningen måste därjämte i många fall också ge möjlighet att bilda en sådan övningsorganisation att andra än den värnpliktige själv — i första hand aktiv personval eller andra värn- pliktiga, exempelvis blivande värnplik- tigt befäl —— erhåller den övning som erfordras för att vederbörande skall kun— na fullgöra sina uppgifter i krig. Detta förhållande kan stundom leda till att ut- bildningstiden för den värnpliktige blir längre än om denna tid avvägts endast med hänsyn till den värnpliktiges eget behov av utbildning.

De angivna två huvudsyftena med grundutbildningen av den värnpliktige hänför sig till den långsiktiga beredska- pen. Härav följer att grundutbildning- en i regel bör anordnas så, exempelvis vad gäller inpassningen under året, att betingelserna för ett gott utbildnings- resultat blir så gynnsamma som möjligt. Därjämte kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att vid utformningen av grundutbildningen tillgodose även mo- biliseringsberedskapens och insatsbe- redskapens krav. Eftersom resurserna för utbildningen i princip är oföränd— rade, blir härvid i regel konsekvensen en försvagning av den långsiktiga be- redskapen, exempelvis därigenom att viss utbildning kommer att förläggas till tid under året som ur utbildnings- synpunkt är mindre gynnsam.

Av det anförda följer, att de förband i vår krigsmakt som sammansätts av värnpliktiga under grundutbildning i de flesta fall bör ses som utbildningsför- band och icke som delar av krigsorga- nisationen. I en del fall bildar dock personalen _— aktiva och värnpliktiga —— i en enhet under grundutbildning till- sammans stommen i ett bestämt förband i krigsorganisationen.

• Sida 151
•  Original

Repetitionsutbildningen

Repetitionsutbildningen för den enskil- de värnpliktige måste liksom grundut- bildningen präglas av det förhållandet att våra tillgångar av värnpliktiga är knappa. Knappheten tar sig bland annat det uttrycket att i framtiden liksom hit- tills i princip alla värnpliktiga — även de äldsta —— måste tas i anspråk vid mo- bilisering. Detta innebär att det måste tillses att i framtiden alla värnpliktiga i utbildningshänseende bibehålles vid krigsanvändbarhet under hela. värn- pliktstiden. Följaktligen måste i fram- tiden i princip samtliga värn-pliktiga er- hålla repetitionsutbildning.

Därjämte måste, av samma skäl som nyss angivits för grundutbildningen, repetitionsutbildningssystemet vara så utformat att den enskilde värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mo- bilisering.

Med hänsyn till det anförda bör repe- titionsutbildningen beträffande den en- skilde värnpliktige syfta till att ge denne sådan utbildning att han under hela den tid han är disponibel för krigspla- cering —— vilket för de flesta värnplik- tiga är omkring 27 år _— skall vara fullt krigsanvändbar. Han skall härvid vara fullt användbar i den eller de befatt- ningar för vilka han utbildats under grundutbildningen även i de fall orga- nisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repeti- tionsutbildningen skall dessutom medge sådan omskolning att den värnpliktige därefter är fullt krigsplaceringsbar i befattning som är artskild från den han utbildats för under grundutbildningen. Denna omskolning skall bland annat kunna ske i samband med krigsplace- ring i förband, som sammansätts av äld— re värnpliktiga".

För krigsförbanden gör sig, liksom fallet var för den enskilde värnpliktige,

kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering starkt gällande.

Repetitionsutbildningen har hittills vid armén och kustartilleriet främst be— drivits i form av repetitionsövningar i krigsförband. Motivet för att anordna repetitionsövningar i denna form an— gavs — i sammandrag återgivet —— på följande sätt av 1948 års värnplikts- kommitté då denna föreslog införande vid armén av repetitionsövningar i krigsförband.

Genom att krigsförbanden inkallas till repetitionsövningar med den för vederbör- ligt förband enligt krigsplanläggningen gäl- lande sammansättningen blir förbanden bättre sammansvetsade till stridsdugliga enheter än vid något annat system. De en- skilda individerna lär känna varandra och blir övade i de befattningar och tillsam— mans med kamrater som vederbörande kommer att ha i händelse av krig. Härige- nom utvecklas samhörighetskänslan och förbandet finner sin speciella arbetsform. Övningarna äger rum under stridsmässiga förhållanden, varje man lär känna sin plats och sin uppgift. Vid mobilisering kan man därför omedelbart påräkna ett tillfredsstäl- lande mått av stridsduglighet.

Vid krigsförbandsvis anordnade repeti- tionsövningar kan vidare inkallelsen och inryckningen utföras såsom en verklig- hetsbetonad mobiliseringsövning. Härige- nom blir mobiliseringsapparaten prövad och intrimmad vilket är till fördel för en eventuell mobiliserings snabba och säkra genomförande.

Ur beredskapssynpunkt slutligen är det avsevärt värdefullare att under repetitions- övning ha samlade ett antal krigsförband med ordinarie krigssammansättning än im- proviserade utbildningsförband av värn- pliktiga ur en viss åldersklass.

Sedan detta uttalande gjordes har för- hållandena något ändrats. Kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mo- bilisering framstår numera som än mera betydelsefullt än är 1948. Numera ford- ras vidare mer av snabbhet och preci- sion i h-andlandet liksom också av för- måga hos befälet på alla nivåer att själv- ständigt verka i ledningens anda. Vid

• Sida 152
•  Original

flottan och flygvapnet har den icke ständigt tjänstgörande delen av krigs— organisationen — exempelvis baserna som huvudsakligen bemannas med värn- pliktiga _— vuxit. De värnpliktiga har också kommit att avses för allt viktigare befattningar i krigsorganisationen. Vi- dare bör i detta sammanhang framhållas att behovet av att öva krigsförbanden beror icke endast på de värnpliktigas övningsbehov. Åtskilligt aktiv personal inom alla försvarsgrenar är nämligen i fred normalt sysselsatt med uppgifter som är relativt avlägsna från vederbö- randes krigsuppgifter; denna personal har ett behov av återkommande övning- ar i krigsbefattningen. Med hänsyn här- till framstår det för värnpliktsutred- ningen som uppenbart att värnplikts- kommitténs uttalande av år 1948 nume- ra är helt tillämpligt även på flottan och flygvapnet. Det framstår därför som angeläget att repetitionsutbildningen vid flottan och flygvapnet kommer att i princip ske i krigsförband.

Enligt de av statsmakterna numera godtagna principerna för militärbefäl- havares verksamhet (jfr prop. 1964: 109) skall denne i framtiden som pri— mär uppgift ha operativt krigsförbere- delsearbete och förbandsproduktion, främst sådana delar därav som hänger nära samman med krigsförberedelsear- betet, för förband ur alla försvarsgre- nar. Sistnämnda verksamhet synes fram- för allt beröra utbildningen av de krigs- organiserade förbanden. _— Såvitt värn- pliktsutredningen kan finna gör den nya ansvarsfördelningen i militär högre re- gional instans det önskvärt att utbild- ningen av de krigsorganiserade förban- den så långt möjligt anordnas efter lik- artade principer vid olika försvarsgre- nar. Härigenom torde nämligen lättare kunna anordnas sådana övningar med deltagande av förband ur mer än en försvarsgren som tjänar till att samöva

förband med krigsuppgifter inom sam- ma operationsområde. Därjämte torde allmänt den regionala planläggningen av den tillämpade förbandsutbildningen främjas av en sådan ordning.

Med hänsyn till det anförda bör syf- tet 1ned repetitionsutbildningen för krigsförbanden inom hela krigsmakten vara att hålla den däri krigsplacerade personalen så samtränad att förban- det under hela tiden mellan två övnings— tillfällen är fullt användbart vid mo— bilisering utan kompletterande utbild- ning.

3. Överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet Enligt nu gällande ordning bestäms arméns och kustartilleriets årliga ut— bildningskontingent av krigsorganisa- tionens omsättningsbehov. Flottans och flygvapnets årskontingent av värnplik- tiga har icke samma matematiska sam- band lned krigsorganisationen utan överstiger omsättningsbehovet. Detta förhållande beror på att de värnplik- tiga vid flottan och flygvapnet under sin grundutbildning också tillgodoser behov av personal för drift och under- håll, för bemanning av vissa lednings- och underrättelseorgan samt för far- tygsbesättningar i en omfattning som i första hand är bestämd av den aktiva personalens behov av utbildning. Med denna ordning uppkommer, som fram- går av kapitel 6, en förhållandevis stor personalreserv vid flottan och flygvap- net, vilken för närvarande icke kan utnyttjas för att täcka brister inom öv- riga delar av krigsmakten eller för att tillgodose behovet av uppskovspersonal för totalförsvaret.

Olägenheterna med nuvarande system skulle undwanröjas om den årliga till- delningen av värnpliktiga till flottan och flygvapnet begränsades till att sva—

• Sida 153
•  Original

ra mot krigsorganisationens omsätt- ningsbehov eller om den för krigsor- ganisationen ej erforderliga personalen ålades skyldighet att fullgöra ytterli- gare tjänstgöring (repetitionsutbild- ning). Den kunde i så fall överföras i fredstid till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter, exempelvis inom underhållsförbanden och lokalförsvaret.

Möjligheterna att begränsa värnplikts- kontingenten vid flottan och flygvapnet En möjlighet att begränsa värnplikts- kontingentens storlek vid flottan och flygvapnet skulle vara att med yrkes- anställd personal helt ersätta det mer- behov fredsorganisationen har jämfört med krigsorganisationens behov. Ett så- dant alternativ har påtagliga fördelar i flera avseenden. Yrkesanställd perso- nal, som under en lång följd av år kan verka i samma fredsbefattning, kan väntas vara mer rutinerad än värnplikti- ga. Då dessa senare måste nyutbildas varje år, ianspråktas vid användning av värnpliktiga i regel proportionsvis fler arbetsdagar för utbildning än om långtidstjänstgörande yrkesanställda an- vänds för motsvarande ändamål. Å and- ra sidan föreligger stora svårigheter att rekrytera stampersonal redan av nu- varande omfattning; att flerdubbla stamkaderns storlek bedöms omöjligt särskilt med beaktande av att hela ök- ningen av kadern måste reserveras för mindre kvalificerade uppgifter än vad den nuvarande yrkesanställda persona- len fullgör. Värnpliktsutredningen har vid sina överväganden kommit till den uppfattningen att yrkesanställning för att tillgodose fredsorganisationens mer— behov i förhållande till krigsorganisa- tionens omsättningsbehov i allmänhet icke är en framkomlig väg att lösa pro— blemet. Detta utesluter emellertid icke att sådana värnpliktiga, som företrädes-

vis fullgör fredsbetonade uppgifter, i viss utsträckning kan ersättas med yr- kesanställd personal. Utredningen är icke beredd att nu förorda någon prin— cipiellt ny ordning härvidlag bland an- nat beroende på att utredningen ännu icke tagit ställning till frågan om de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring.

Ett annat alternativ att avsevärt minska årsbehovet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet är att väsent- ligt förlänga tjänstgöringsskyldigheten för den enskilde. Följande schematiska exempel må belysa detta alternativ. An- tag att flygvapnets fredsorganisation kräver 6 000 befattningar för värnplik- tiga, varav 3 000 svarar mot krigsorga- nisationens omsättningsbehov. För när- varande fullgöres 9 X 6 000 = 54 000 »produktionsmånader» årligen av värn- pliktiga. Om denna produktionsvolym skall fullgöras av 3 000 värnpliktiga måste varje värnpliktig fullgöra 18 »pro- duktionsmånader». Antar man att tjänst- göringen måste inledas med tre måna- ders enskild utbildning, leder exemplet fram till att nuvarande 12 månaders grundutbildning för värnpliktiga i all- mänhet måste förlängas med 9 måna- der. Härtill kommer repetitionsutbild- ning för att säkerställa krigsförban- dens funktionsduglighet. Exemplet är hypotetiskt. Även med verkliga siffer- värden kommer emellertid förlängning- en av tjänstgöringen för den enskilde att bli betydande. Alternativet — som enligt förutsättningen icke har ett di- rekt samband med den värnpliktiges ut- bildning för hans uppgifter i krig — har bedömts medföra så stora olägen- heter för den enskilde att det har för- kastats av värnpliktsutredningen.

Utan att i detta sammanhang ha tagit slutlig ståndpunkt till frågorna om hur lång grundutbildningen vid flottan och flygvapnet bör vara eller om fredsbe- hovet av värnpliktiga därstädes något

• Sida 154
•  Original

kan minskas finner sig utredningen som förutsättning för sina fortsatta överväganden böra räkna med att flot- tans och flygvapnets värnpliktskontin- gent även framgent kommer att i större eller mindre omfattning överstiga krigs- organisationens årsomsättningsbehov av värnpliktiga. Detaljredovisningar av dessa frågor lämnas i avdelningarna V och VII.

Dispositionsmöjligheter för uppkom- mande personalöverskott vid flottan och flygvapnet Om man, med ledning av vad som nyss anförts, finner sig böra räkna med att ett årligt överskott av värnpliktiga icke kan undvikas efter grundutbild- ningen av de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet uppkommer frågan om dispositionen av nämnda överskott. För närvarande disponeras de värn- pliktiga i huvudsak på det sättet att de efter grundutbildningens slut är krigs- placerade i flottan eller flygvapnet un- der i allmänhet fem till femton år och därefter överförs till personalreserv som, när Värnpliktstiden omfattar om- kring 27 år, därför blir mycket stor. Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet efter grund- utbildningens slut hade skyldighet att fullgöra ytterligare tjänstgöring (repe- titionsutbildning) kunde personalen som inledningsvis nämnts då eller se- nare överföras i fredstid till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter exempelvis inom underhålls- förbanden och lokalförsvaret. Omvänt kunde värnpliktiga tillhörande armén och kustartilleriet överföras till flottan och flygvapnet, exempelvis för ian- språktagande vid mobilisering av civila transportmedel och arbetsredskap jäm- te betjänande personal. — Det personal- tillskott, som armén och kustartilleriet kunde erhålla genom överföring skulle

göra det möjligt att vid dessa vapen- grenar medge en större andel av det totala antalet uppskov än 1954 års ut- redning rörande totalförsvarets perso- nalbehov räknade med (jfr kap. 6). Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar därför enligt utredningens mening, att samtliga värnpliktiga åläggs en i hu- vudsak likvärdig repetitionsutbildnings— skyldighet och att denna skyldighet wav- ses fullgjord successivt under värn- pliktstiden med ungefär samma inter- vall inom krigsmaktens olika försvars- grenar. Därjämte är det önskvärt att, för att underlätta en omskolning, samt- liga värnpliktiga bibringas en utbild- ning som ger vissa likformiga allmän- militära kunskaper oavsett inom vilken försvarsgren grundutbildningen ägt rum.

Som av det följande kommer att fram- gå talar emellertid även andra skäl än de nu nämnda för att repetitionsutbild- ningsskyldigheten ges tämligen likar- tat utseende för alla värnpliktiga inom krigsmakten. Utredningens förslag för de olika försvarsgrenarna innebär så- dan skyldighet. Det finns därför an- ledning att i detta sammanhang ta ställ— ning till dispositionen av de värnplikti- ga vid flottan och flygvapnet efter av- slutad grundutbildning under det an- tagandet 'att samtliga är ålagda en re- petitionsutbildningsskyldighet av en omfattning som svarar mot vad som åläggs övriga värnpliktiga inom krigs- makten.

Värnpliktsutredningen har med un- derlag från marin- och flygstaberna granskat krigsorganisationens behov av å ena sidan befattningar som från krigsorganisatorisk synpunkt måste rek- ryteras med värnpliktiga som under sin grundutbildning utbildats till dessa be- fattningar och å andra sidan befatt— ningar som kan rekryteras med värn- pliktiga som efter avslutad grundutbild-

• Sida 155
•  Original

ning omskolas till ifrågavarande befatt- ningar. Utredningen har därvid funnit, att krigsorganisationen inom flottan och flygvapnet i och för sig skulle kunna helt rekryteras med en årlig utbild- ningskontingent som svarar mot krigs- organisationens teoretiska årsomsätt- ningsbehov om de värnpliktiga utnytt- jas under hela sin värnpliktstid. Skillna- den mellan fredsorganisationens års- behov och detta teoretiska behov kan besättas av personal, vars kvalifika- tioner och bostadsort uteslutande kan bestämmas med hänsyn till uppgifterna inom fredsorganisationen. Utredningen anser det sålunda konstaterade förhål- landet vara betydelsefullt, särskilt vid fördelningen av de inskrivningsskyldiga inom områden med stor krigsorganisa- tion i förhållande till personaltillgång- arna. Med hänsyn till nämnda förhål- landen föreslår värnpliktsutredningen, att flottans och flygvapnets årliga värn- pliktskontingent för grundutbildning i samband med inskrivningen uppdelas i två delar, här benämnda A och B. Delen A skall härvid omfatta värnplik- tiga, som uppfyller de krigsorganisa— toriska kvalifikationskraven vid flottan och flygvapnet, och till sin storlek mot- svara krigsorganisationens årliga om-

sättningsbehov på liknande sätt som gäller för armén och kustartilleriet. De- len B utgör återstoden av grundutbild- ningskontingenten och skall efter grund- utbildningens slut disponeras på det sätt som efter bedömning i varje särskilt fall befinnes vara det för försvaret lämpligaste. I första hand bör väm- pliktig tillhörande B-delen utnyttjas för uppkommande behov inom den för- svarsgren de tillhör i utbyte mot värn- pliktig ursprungligen tillhörande A-de- len. Värnpliktiga ur B-delen kan emel- lertid också utnyttjas för att motverka snedbelastning i fråga om civila behov av värnpliktiga varigenom den lokala rekryteringen vid armé- eller kustartil- leriförbanden i vissa fall kan förbättras. Efter grundutbildningens slut kommer det i det enskilda fallet att vara av mindre betydelse om vederbörande vid inskrivningen hänförts till A- eller B- delen. Uppdelningen för bland annat med sig att kraven på de värnpliktiga i fråga om yrke, egenskaper och bo- stadsort blir olika beroende på om de tillhör delen A eller delen B. De nämn- da olikheterna framgår närmare av exemplet i tabell 9:1, som närmast av- ser värnpliktiga som grundutbildats vid

flygvapnet.

Tabell 9: 1. Principiell sammansättning och användning av flygvapnets årliga värnpliktskontingent

Fredsorganisationens årsbehov

A.

För krigsorganisationens omsätt- ning (krigsplaceringsbarhet intill 47 år, vid behov efter omskolning)

B. För fredsorganisationens återstående behov

Kraven i fråga om yrke samt fy- siska och psykiska egenskaper härleds ur krigsorganisationen

Krav föreligger på lokal rekry- tering .

Kraven i fråga om yrke samt— fysiska och psykiska egen- skaper häi'leds ur fredsorga- nisationen

Krav föreligger ej på lokal re- krytering

Avkall på [flygvapnets disposi- » tionsrätt kan göras kort tid efter grundutbildningen

• Sida 156
•  Original

Proportionerna mellan A och B vari- erar regionalt beroende på mobilise- ringsorganisationens dislokation. Efter grundutbildningens slut bör inom ett område tillgängligt antal värnpliktiga disponeras enligt riktlinjer utfärdade av militärbefälhavare. B-delen torde vid inskrivningen få uttas företrädesvis inom de tätbefolkade delarna av lan- det, d . v. s. inom samma områden som civilförsvarets undsättningskårer rekry- teras. Ett visst organisatoriskt regionalt samband mellan krigsmakt och civil- försvar kan härigenom uppnås.

Det får förutsättas att vid omplace- ring av värnpliktiga ur B-delen de fy- siska och psykiska krav som ställs av den nya krigsbefattningen beaktas lik- som också föreliggande krav på lokal rekrytering.

I B-delen vid flottan och flygvapnet bör ingå ett betydande antal sjömans- husinskrivna värnpliktiga. Många av dessa kan efter grundutbildningen inte krigsplaceras inom någon del av krigs- makten till följd av sin civila yrkesut- övning. Erfarenheten visar emellertid, att ifrågavarande värnpliktiga i bety- dande omfattning söker sig anställning- ar i land vid 25—35 års ålder. De kan därefter bli en tillgång för flottans krigsorganisation i högre grad än för krigsmakten i övrigt och vid flottan ersätta vissa värnpliktiga som under grundutbildningen hänförts till A-delen. De sjömanshusinskrivna ej disponibla värnpliktiga bör därför, om man i fram- tiden får till stånd en central eller re- gional registrering av värnpliktiga, kvarstå i eller överföras till flottans truppregister efter grundutbildningen. Den relativa storleken av A-delen i flot- tans inskrivningskontingent bör icke få påverkas av här beskrivet krigsplace- ringsförfarande.

Utredningen lägger förslaget om upp- delning av värnpliktskontingenten vid

flottan och flygvapnet som grund för sina fortsatta överväganden av värn- pliktsutbildningssystemet.

C. Grundutbildningen

1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodo- se detta behov

De områden där från långsiktsbered- skapssynpunkt enligt utredningens me- ning behovet av förbättringar av grund- utbildningen gör sig särskilt gällande är befälsutövningen och förmågan att i alla lägen kunna bjuda motstånd.

Från mobiliseringsberedskapens syn— punkt synes nödvändigt att tillföra vissa moment i grundutbildningen.

För närvarande tillgodoses viss in- satsberedskap genom förband under grundutbildning eller under repetitions— utbildning. På detta område är det en- ligt överbefälhavarens bedömande, vil- ket inhämtats av utredningen, angeläget med vissa förstärkningar (jfr avsnitt E).

Befälsutövningen

Den tidigare angivna utvecklingen av krigets karaktär har enligt utredning- ens mening framför allt dcn innebörden att ökade krav kommer att ställas på be- fälet och befälsutövningen på alla ni— våer.

Till följd av den större utspridningen och den ökade risken för att högre che- fer slås ut, måste befälet utbildas så att det i högre grad än nu kan handla själv- ständigt men likväl i ledningens anda. Detta innebär, att befälet måste ges. grundligare kunskaper om hur striden avses föras i stort. och det egna förban- dets inordnande i denna.

Stridens ökade våldsamhet kommer att Öka de psykiska påfrestningarna på såväl befäl som trupp. Befälet måste därför ges en sådan utbildning och för- ståelse för psykologiska problem vid

• Sida 157
•  Original

strid att det självt kan stå emot dessa påfrestningar. Det måste emellertid ock- så kunna hålla stridsviljan uppe hos de underlydande. Förmågan härtill kan en- dast i ringa grad förvärvas under teore— tiska studier. Den kan vinnas först om de teoretiska kunskaperna levandegörs under långvarig praktisk befälsutövning under krigsliknande förhållanden. Stridens hastigare tempo och större rörlighet kommer att höja kraven på att chefer kan sätta in sina förband i strid snabbt och med precision. Detta ställer ökade krav på befälets kunskaper men framförallt på befälets förmåga att fö- ra truppen på ett taktiskt riktigt sätt. Erfarenheterna från nuvarande repe- titionsövningar vid armén och kustar- tilleriet visar klart, att främst det krigs— placerade värnpliktiga befälet icke haft tillräckligt god förmåga att handha och ansvara för trupp liksom att öva trupp och ge den kompletterande utbildning. Av utredningen bedrivna fältstudier be- styrker det anförda. Bristerna har ådalagts trots att det värnpliktiga befä- let visat en positiv vilja och en lojal strävan att åstadkomma ett gott resul- tat. I framtiden torde, med de större krav som ställs på befälet, bristerna komma att framstå än tydligare. Bristerna i fråga om förmågan att handha och leda trupp är framför allt en brist på rutin. Detta har till följd att rutinuppgifterna tar opropor- tionerligt mycket tid och kraft i an- språk på bekostnad av andra för stri- den väsentliga uppgifter. Exempel på typiska brister hos värnpliktsbefälet är följande. .a) Osäkerhet i att ge och genomdriva order. lb) Bristande förutseende såväl vad gäl- ler taktiskt handlande som omhän- dertagande av truppen. .c) Svårighet att bedöma och rätt ut- nyttja truppens prestationsförmåga.

d) Benägenhet att efterge för striden avgörande disciplinära krav.

e) Bristande förmåga att uppleva och och ta befälsansvar, d. v. s. svårig- het att så associera sig med befäls- uppgiften att den stimulerar till ini- tiativ och handling även utan order. Bristerna i det värnpliktiga befälets förmåga att själva öva och utbilda eget krigsförband har man sökt att komma till rätta med genom att vid befälsöv- ningarna särskilt inrikta sig på det in- kallade befälets förmåga i trupputbild- ning och härvid särskilt uppmärksamma planläggning, rekognosering och andra övningsförberedelser av direkt betydelse för de efterföljande övningarna. Dessa har trots goda förberedelser ofta ej gett önskat resultat. Svagheterna hos befälet kommer till uttryck i bristfälliga kun- skaper i de ämnen vederbörande skall lära ut, bristande praktisk pedagogisk färdighet (exempelvis beträffande lek- tionens organisation, logiska uppbygg- nad, koncentration och åskådlighet), svårighet att fånga och stimulera trup- pen för uppgiften och — särskilt vad gäller det yngre befälet — svårighet att psykologiskt rätt möta äldre trupp. Svagheterna måste främst tillskrivas be- fälets brist på rutin i denna typ av trupputbildning.

Bristerna i fråga om befälets förmåga medför flera olägenheter. 1 första hand kommer självfallet det förhållandet att de befälsvärnpliktiga icke kan lösa si- na uppgifter i krig. Detta är enligt värn- pliktsutredningens mening ytterst all- varligt och ett tillräckligt skäl att noga överväga befälsutbildningsfrågan. Där- till kommer vissa indirekta verkningar av detta förhållande, vilka också måste tillmätas stor betydelse. Bristande be- fälsförmåga hos det värnpliktiga befälet medför att repetitionsutbildningen av övriga värnpliktiga — vilken utbild- ning i stor utsträckning måste hand-

• Sida 158
•  Original

has av det värnpliktiga befälet självt — blir dålig. Bristande befälsförmåga hos det värnpliktiga befälet försvagar vi- dare tilltron hos de meniga värnplik- tiga till det egna förbandets och krigs- maktens möjligheter att i krig med ut- sikt till framgång ta upp striden med en motståndare och ökar därmed ytterli— gare den reella svagheten. Bristande befälsförmåga hos det värnpliktiga be- fälet kan slutligen lätt leda till att an- dan i förbanden blir dålig och till att en allmänt negativ inställning till för- svaret uppkommer.

Den bristande tilltron till det värn- pliktiga befälets förmåga belyses av en av militärpsykologiska institutet utförd attitydundersökning med vissa infante- ri- och pansarförband under repeti- tionsövningarna hösten 1961 (institutets rapport nr 22). Denna undersökning gav bland annat följande vid handen.

De underlydandes tilltro till förmågan hos det egna kompaniets underofficerare och officerare att lösa sina uppgifter i krig var begränsad. Sålunda anförde en— dast en tredjedel (32 procent) av de värn- pliktiga att de trodde att »alla» eller »de flesta» av deras underofficerare och office— rare skulle klara sina uppgifter i krig me- dan 37 procent angav att »ganska få» eller >inga» skulle göra det. Detta resultat. —- som stöds av andra liknande undersökningar —— tyder alltså på att bland svarspersonema finns ett ganska utbrett tvivel på att nämn- da befäl skulle klara sina uppgifter i krig. Tidigare, i nyssnämnda rapport återgiv- na resultat från år 1958 utförda undersök- ningar tyder på att de icke aktiva under- officerarna och officerarna själva i ej ringa utsträckning (15—28 procent) ansåg sin förmåga till truppföring och trupputbild— ning vara »inte särskilt god» eller »dålig». Den inledningsvis nämnda undersökningen visar också att även om soldaterna tvivlar på att ett befäl kan klara sina krigsuppgif- ter, så orsakar detta icke i och för sig att de alltid »ogillar» befälet i fråga så mycket att de säger sig vilja byta befäl.

De angivna bristerna kan enligt utred- ningens mening i stor utsträckning fö-

ras tillbaka till svagheter i den grund- läggande utbildningen. Det är emeller- tid också påtagligt att den befälsförings- förmåga som förvärvats under grundut— bildningen nedgår under den långa tid som nu förflyter mellan repetitionsöv- ningarna, I sistnämnda hänseende är emellertid att beakta, att de särskilda befälsövningar, som infördes år 1960, inneburit en betydelsefull förbättring av möjligheterna att vidmakthålla och aktualisera den mer teoretiska delen av befälets kunskaper; de har däremot icke gett de möjligheter till praktisk Ibe- fälsutövning som behövs.

Värnpliktsutredningen finner, under hänvisning till det anförda, att det är nödvändigt att förbättra möjligheterna till praktisk befälsutövning främst un- der grundutbildningen.

Eftersom bristerna i stor utsträckning beror på att befälet har för liten befäls- rutin, bör förbättringarna av befälsutöv- ningsmöjligheterna främst syfta till att skapa sådan rutin. Enligt utredningens mening bör förbättringen främst fås till stånd därigenom att de blivande chefer- na vid den grundläggande utbildningen under en längre, sammanhängande pe- riod ges tillfälle att leda och ansvara för förband som till storlek och sammansätt- ning liknar de förband vederbörande skall föra i krig. Perioden bör vara så lång att de blivande cheferna får till- räcklig förmåga att leda sina förband i sådana situationer som kan väntas uppkomma i krig. Perioden bör i första hand förläggas till sådan tid, under vil- ken huvudsakligen bedrivs tillämpad ut- bildning.

Förmågan att i alla lägen kunna bjuda motstånd *

I framställningen av krigets ändrade ka- raktär (kap. 5) har angetts, att strids- handlingarna till följd av transporttek-

• Sida 159
•  Original

nikens utveckling snabbt och redan i inledningsskedet av ett krig kan kom- ma att beröra stora delar av vårt land och att försvaret därför måste organise- ras som ett försvar av ytan. I ett sådant försvar måste alla slag av förband, även underhållsförband, basförband m. fl., vara beredda att medverka. Av det an- förda följer, att varje värnpliktig mås- te ha förmåga att ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre för- hållanden samt förmåga att ensam och i samverkan med andra aktivt och till det yttersta försvara sig själv och den enhet där han verkar. Skall den värn- pliktige kunna göra insatser av det- ta slag, måste han därjämte besitta försvarsvilja, disciplin och initiativför- måga. ,

För närvarande finnes vid försvars- grenarna inga enhetliga normer för ut- bildningen av de värnpliktiga i nyss- nämnt avseende. Sådan utbildning upp- tas nu i_ungefär den omfattning utred- ningen finner rimlig på utbildningspla- uerna för arméns, flygvapnets och hu- vuddelen av kustartilleriets värnplikti- ga; flottans och vissa kustartilleriets värnpliktiga skall enligt planerna ges sådan utbildning i mindre omfattning.

Enligt utredningens mening kan för värnpliktsutbildningen i nu nämnt av- seende uppställas vissa krav som bör uppfyllas vid utbildningen av de värn- pliktiga inom krigsmakten oberoende av den värnpliktiges befattning och för- bandstillhörighet. Ett för krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll likformigt minimiprogram för detta led i värnpliktsutbildningen bör därför fastställas.

En likformig utbildning av nu ifråga- varande slag är av betydelse även ur en annan synpunkt än den nyss angivna. Utredningen har nämligen tidigare i detta kapitel anfört att de värnpliktiga som grundutbildats vid flottan och flyg—

vapnet men som icke erfordras för att omsätta flottans och flygvapnets krigs- organisation hör till ett icke ringa an- tal överföras till armén och kustartille- riet. För att en sådan överföring skall kunna ske, fordras att de överförda värnpliktiga besitter viss förmåga i markstrid såsom grund för en omskol- ning. En lägsta nivå för denna förmåga bör anges, så att förutsättningarna för omskolningen är fixerade. Detta bör ske inom ramen för nyssnämnda mini- miprogram.

Utbildning i mobilisering

Ehuru vissa delar av krigsmakten i fred är organiserade på ett sätt som nära an- sluter till krigsorganisationen _ exem- pelvis flygande förband och delar av bevakningsorganisationen — så består krigsorganisationen i princip av för- hand som mobiliseras. Som framgått av det föregående (kap. 4) ökar riskerna för överraskande anfall. Ehuru visserli- gen mobiliseringen i gynnsamt fall kan ske före ett krigsutbrott, så medför dock utvecklingen att de tekniska möjlighe- terna för en angripare att genomföra ett kuppanfall efter hand ökar. Angri- parens förberedelser före ett sådant an- fall kan vara svåra att upptäcka. Man måste därför räkna med möjligheten att mobilisering kan komma att anbefallas först då ett anfall inletts eller så kort tid dessförinnan att mobilisering mås- te slutföras under krig. Detta innebär att mobilisering kan kom-ma att genom- föras under mycket svåra förhållanden. Det är därför nödvändigt, att mobilise- ringsförberedelserna ägnas ökad upp— märksamhet. Personalen måste bättre än nu vara förberedd för verksamheten under mobilisering. Detta gäller såväl den enskildes handlande före inställel- sen till mobiliseringsplatsen som för- bandets verksamhet därstädes. Exempel-

• Sida 160
•  Original

vis måste strid i anslutning till mobi- liseringen kunna utföras.

Det bör beaktas, att en förutsättning för att man, på sätt skett i det gällande försvarsbeslutet, i första hand inriktar försvarsansträngningarna på den lång- siktiga beredskapen och icke på insats- beredskapen är att man har en sådan mobiliseringsberedskap att de icke mo- biliserade men utbildade och samträ- nade förbanden genom mobilisering snabbt kan omvandlas till stridsbered- da styrkor. Å andra sidan bör beaktas, att en i och för sig god mobiliserings- beredskap är av ringa värde, om krigs- förbanden icke är så utbildade och sam- tränade att de kan lösa sina uppgifter omedelbart efter mobilisering.

Särskild utbildning rörande verksam- heten under mobilisering meddelas un- der grundutbildningen för närvarande endast i begränsad utsträckning och härvid främst till blivande befäl.

Värnpliktsutredningen bedömer det med hänsyn till vad som inledningsvis anförts nödvändigt att, särskilt för befä- let, redan under grundutbildningen in- rymma utbildning avseende mobilise- ringsförfarandet.

En dylik utbildning i mobilisering bör avse icke blott den del av mobilisering- en som avser inmönstring, utrustning etc. utan även den utbildning av det mo— biliserade förbandet som — om förhål- landena så medger — därefter bör äga rum. En grundutbildning av befälet på detta område kan avsevärt underlätta för det värnpliktiga befälet att vid repe- titionsutbildning ta ansvar för utbild- ningen av krigsförbanden; utbildning- en bör utformas bland annat med "hän- syn till detta. Slutligen bör i mobilise- ringsutbildningen ingå strid eller mot- svarande verksamhet under pågående mobilisering.

Värnpliktsutredningen finner således, att under de fortsatta övervägande-

na bör eftersträvas att i grundutbild- ningen inrymma utbildning i mobilise— ring i enlighet med det anförda.

veckoarbetstiden förkortas på' samma sätt som för personalen inom den cen- trala civila förvaltningen, d. v s. under tiden april—september 'med eftergivan- de av fyra och en halv timmes vecko— arbetstid om omständigheterna det till- låter. !

Röster har höjts för att de värnplik- tigas tjänstgöring skulle anordnas, så att under grundutbildningen samtliga lör- dagar gjordes tjänstefria för de värn- pliktiga. Som motiv härför har anförts att en sådan ändring skulle sätta de värnpliktiga i stånd att i större ut- sträckning än nu utnyttja veckosluten för hemresa eller annan rekreation. Det har också gjorts gällande att en_ dylik ordning skulle underlätta genomföran- det av arbetstidsregleringen för den an- ställda militära personalen.

Värnpliktsutredningen vill för egen del först framhålla att den värnplikti- ges tjänstgöring under grundutbildning- en icke får likställas med en'civil an- ställning vid en bedömning av tjänstgö- ringstider, ekonomiska förmåner etc. Olikheter i fråga om syfte med verk- samheten, varaktigheten av densamma och rättsgrunden för den gör att direk- ta jämförelscr knappast kan läggas till grund för förslag om förändringar. De värnpliktigas förhållanden är. specifika och måste bedömas för sig.

Allmänt må erinras om att det före- ligger .en bestämd tendens i riktning mot allt större krav på god insats- och mobiliseringsberedskap. Detta innebär att man i framtiden i större utsträck— ning än tidigare synes få räkna med att många värnpliktiga också på lördagar och söndagar måste befinna sig i för- läggningens omedelbara närhet. Även om man skulle ge de värnpliktiga fria lördagar i större utsträckning-äntidiga- re skett, så torde —— såvitt värnpliktsut- redningen kunnat finna — i framtiden ett'större antal värnpliktiga än tidigare

med' viss regelbundenhet få' fullgöra be'—' redskaps'tjä'n'st över veckoåluten. . .

Utredningen vill först behandla' det fallet att, i syfte att tillgodose de värn- pliktigas egna intressen, man vill göra lördagen tjänstefri för flertalet värn- pliktiga. . . .:

Härvid hör till' en "början undersökas huruvida det är möjligt att inom vec- kan omfördela nuvarande antal tjänst- göringstimmar- från sex dagar (måndag f-lördag) till endast fem dagar (mån-; dag—fredag). — En omfördelning .av nämnt slag ökar kraftigt belastningen påden värnpliktige under veckans öv- riga tjänstgöringsdagar. Enligt värn-, pliktsutredningens bedömning skulle med den redan rådande belastningen under dagarna måndag—fredag en så— dan belastningsökning försämra det sammanlagda utbildningsresultatet. ——,. Sett ur de värnpliktigas synpunkt vill det förefalla som om resultatet av en omfördelning av tjänstgöringstid från lördag till måndag—fredag icke skulle bli enbart positivt. För sådana värn- pliktiga som får möjlighet att under ett. veckoslut besöka hemmet synes den angivna ordningen kunna innebära en viss fördel. För sådana värnpliktiga däremot som på grund av långa resvä— gar endast undantagsvis kan utnyttja den tjänstefria lördagen för hemresa, synes fördelen mindre eller obefintlig. Sistnämnda grupp värnpliktiga — somI blir allt större — torde redan nu hår- dare än övriga värnpliktiga få känna på olägenheterna av värnpliktstjänstgö- ringen och det vill förefalla som om. denna grupp värnpliktiga lätt kan kom— ma att uppleva de långa veckosluten på garnisonsorten som en ytterligare bör.- da. — Värnpliktsutredningen finner därför att någon omfördelning av tid från lördag till måndag—fredag icke. kan förordas. Utredningen räknar dare-; mot med att den femdagarsvecka som

• Sida 166
•  Original

[66 nu, på grund av speCiella omständig- heter, tillämpas på vissa områden sär- skilt vid flottan måste bibehållas trots därmed förknippade nackdelar. Värnpliktsutredningen vill därefter belysa möjligheterna att frilägga lörda- gen genom att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnpliktiga. Längden av den värnplik- tiges första tjänstgöring, mätt i tjänst- göringsdagar, bestäms i flertalet fall i princip med utgångspunkt i ett beräk- nat behov av utbildningstimmar som sedan omräknas till tjänstgöringsdagar. Detta innebär, att en förkortning av tjänstgöringstiden för vecka automa- tiskt leder till längre första tjänstgö- ring mätt i tjänstgöringsdagar. Emeller- tid får detta betraktelsesätt anses vara alltför schablonmässigt, Det kan sålun- da med visst fog göras gällande att ut- bytet per utbildningstimme blir större om det sammanlagda antalet utbild- ningstimmar för vecka minskar. Enligt värnpliktsutredningens mening kan det— ta motivera att den totala utbildnings- tiden förlängs med något färre timmar än vad som svarar mot förkortningen per vecka. I stort sett måste dock be- skärningen av antalet tjänstgöringstim- mar för vecka motsvaras av ett utökat antal tjänstgöringsdagar. Utgår man exempelvis från en tjänstgöringstid av 300 dagar (ca 43 veckor), skulle härvid erfordras en förlängning av denna tid med i det närmaste fyra veckor,1 mot- svarande 1—1,5 milj. tjänstgöringsda- gar. — En dylik förlängning av grund- utbildningen är ur pedagogisk synpunkt närmast en fördel. Den ökar emellertid avsevärt de organisatoriska problemen. Exempelvis skulle vid armén, där tjänstgöringens längd i vissa fall med hänsyn till helger, klimatförhållanden och de civila skolornas läsår är ytterst svår att ändra, i flertalet fall icke bli möjligt att samtidigt tillgodose önske-

målen att grundutbildningen skall på- börjas efter skolans slut på våren och avslutas före tjällossningen påföljan- de senvinter (jfr avd. IV). Det blir också svårare att inpassa de värnplik- tigas tjänstgöring mellan skolornas och högskolornas läsår. — För de flesta värnpliktiga måste, enligt värnpliktsut- redningens mening, en sådan ökning av fritiden i förening med en förläng- ning av grundutbildningen tillsamman- taget te sig som en försämring för de- ras personliga del. — Också ur sam- hällsekonomisk synpunkt förefaller en ordning av angivet slag innebära en nackdel genom att den medför en icke lycklig ytterligare belastning. — Värn- pliktsutredningen kan icke heller för- orda den nu angivna utvägen. Betraktas frågan ur den fast anställ- da personalens synpunkt så är det up- penbart, att tjänstgöringsfrihet för de värnpliktiga under lördagar skulle göra det möjligt att i större utsträckning än eljest förlägga femdagarsveckan för den fast anställda personalen så att lörda- gen blir tjänstefri. Emellertid torde man också för denna personal i fram- tiden få räkna med ökad beredskaps- tjänst över veckosluten. Bortses dock härifrån skulle förändringen i stort få den innebörden att antalet fria lörda- gar för den fast anställda personalen skulle ändras från två lördagar av fyra till samtliga lördagar. Värnpliktsutred- ningen anser icke att den vinst detta skulle innebära, uppväger de avsevär- da nackdelar som är förenade med ett friläggande av samtliga lördagar. I det- ta sammanhang må anmärkas att till den aktiva personalen utgår viss extra er- sättning för lördagstjänstgöring.

1 Tjänstgöringstiden på lördagar antas vara 4 timmar. Minskningen av antalet timmar för vecka innebär att (43 x 4 =) 172 timmar, d. v. s. i det närmaste fyra veckor, måste tas ut som en förlängning av första tjänstgöringen.

• Sida 167
•  Original

Sammanfattningsvis vill värnplikts- utredningen icke förorda att lördagen generellt görs tjänstefri för de väm- pliktiga. Utredningens förslag till ut- bildningens anordnande vid de olika försvarsgrenarna bör därför bygga på att de värnpliktiga _— utom de som tjänstgör på flottans fartyg ——- såsom hittills normalt tjänstgör sex dagar för vecka.

Frivillighet eller tvång vid officersut- tagningen?

För närvarande är uttagningen till un- derofficersutbildning, som omfattar högst 450 dagar, obligatorisk medan ut- tagningen till den därpå följande ut- bildningen till värnpliktig officer, om- fattande ytterligare 180 dagar, får ske endast om den värnpliktige åtar sig att genomgå utbildningen.

Skälet till bestämmelsen att uttag— ning till officersutbildning får ske först efter frivilligt åtagande har varit att den tidigare tillämpade tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägen- heter. Dessa berodde på att vid uttag- ning efter grundutbildningens påbör- jande till förlängd utbildning s. k. maskning visade sig uppkomma. Denna inverkade menligt på utbildningsresul- tatet (jfr kap. 2). För att undgå denna övergick man till uttagning vid inskriv- ningen. Uttagning för utbildning till värnpliktig officer ansågs emellertid, med då föreliggande uttagningsmetoder, icke kunna genomföras med tillräcklig grad av säkerhet redan vid inskriv- ning. Uttagningen måste därför ske un- der utbildningens gång. För att und- vika att maskning skulle uppkomma, bestämdes att uttagningen endast fick ske efter frivilligt åtagande.

Under senare år har emellertid till- strömningen till den frivilliga officers—

utbildningen varit oroväckande låg för arméns och kustartilleriets del, särskilt vid vissa av arméns truppslag. Det har därför ifrågasatts att officersuttagning— en i fortsättningen skulle ske oberoen- de av om den värnpliktige är villig ge- nomgå utbildningen eller ej.

Värnpliktsutredningen har från mi- litärpsykologiska institutet inhämtat att det alltjämt anses icke genomförbart att med rimlig grad av säkerhet verkställa uttagning av värnpliktiga till officers- utbildning redan vid inskrivningen. Följaktligen måste, såvitt utredningen kan finna, officersuttagningen även un- der överblickbar framtid ske under på- gående utbildning. Värnpliktsutred- ningen vill därför av det skäl som an- fördes då den tidigare obligatoriska ut- tagningen slopades, nämligen den på- tagliga risken för maskning, icke nu föreslå att uttagningen för utbildning till värnpliktig officer åter skall bli obligatorisk.

En rekrytering av tillräcklig omfatt- ning till ifrågavarande utbildning är emellertid av avgörande betydelse för särskilt arméns och kustartilleriets krigsduglighet. Det bör därför efter- strävas, att utforma utbildningen så att rekryteringen främjas, exempelvis ge- nom att den värnpliktige belastas så li- tet som möjligt _— särskilt med avse- ende på universitets- och högskolestu- dier _ av officersutbildningen samt ge- nom att lämpligt avvägda premier ut- går till de värnpliktiga som genomgår denna utbildning. Enligt utredningens mening måste härvid frågan om en lämplig inpassning under året av offi- cersutbildningen tillmätas särskild be— tydelse. Visar det sig framdeles -— exempelvis efter en försöksperiod om fyra år — att dessa åtgärder ej ger en tillfredsställande rekrytering, torde frå— gan om tvångsvis uttagning ånyo få upptas till prövning.

• Sida 168
•  Original

4. Grundutbildningens inpassning i tiden. , De allmänna riktlinjer för avvägningen mellan olika beredskapsformer som in- nefattas i 1963.års försvarsbeslut bör tillämpas även vid grundutbildningens inpassning i tiden. I enlighet-härmed bör denna utbildning i första hand -in- passas så, att utbildningsresultatet blir det bästa'möjliga, d. v. 5. med tillgodo- seende av den långsiktiga beredskapen. Helt i linje härmed ligger att vissa.för— hand som i fred erfordras för .utbild— ningen av främst det aktiva befälet (öv- ningstrupper) kan få sin utbildning in— placerad på ett: sätt som är lämpligt för uppgiften som övningstrupp men mind- re lämpligt med hänsyn till de värn- pliktigas vegen utbildning. I vissa fall kan emellertid ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före långsiktsbered- skapen (jfr avsnitt E). , I det föregående (punkten 2) har än- givits såsom en riktpunkt att i grund— utbildningen bör ingåen grundläggan- de krigsförbandsutbildning. För att möj- liggöra en dylik utbildning bör efter- strävas att, inom varje försvarsgren-och truppslag, förbandsutbildningen för olika, grupper värnpliktiga samordnas så; att för den grundläggande krigsför- bandsutbildningen lämpliga övningsför- band kan organiseras under senare de- len av grundutbildningen.

De förhållanden som med avseende på utbildningsresultatet främst måste beaktas vid inpassningen av grundut— bildningen är klimatförhållandena, be- lastningen på" utbildningsorganisatio— nen, möjligheterna. att på lämpligt sätt inpassa utbildningen med hänsyn till större helger- samt slutligen samövnings- möjligheterna. — Klimatet har bland annatföljande inverkan på utbildnings— betingelserna. Det är i regel ur militär synpunkt fördelaktigt att förlägga den första delen av grundutbildningen till

den" varmare delen av året". Dessutom underlättar detta förde värnpliktiga att göra omställningen från civilt till militärt. Förbandsutbildning av den typ som förekommer vid armén be- drivs i regel bäst vintertid på grund av de större möjligheterna att då röra förbanden fritt. För vissa förband, i vars utbildning ingår skjutning med bland annat luftvärnspjäser, är en för— del att ha utbildningen så inpassad att skjutning med pjäser kan utföras under en årstid då vädret i allmänhet är gynn— samt härför,'d. v. s. i första hand tiden maj—september. För sjögående förband bör tillämpad utbildning icke anordnas under den tid av året som isen normalt ligger, (1. v. s. tiden januari—mars. För marinen är det angeläget att få avsluta grundutbildningen med tillämpningsöv— ningar efter semestersäsongens slut i skärgården. —» I fråga om belastningen på utbi]dningsorganisationen ärframför allt av betydelse att tillse att inpass- ningen blir sådan att dubbelbeläggning så långt möjligt undviks vid utbild- ningsförbanden. Dubbelbeläggning kan uppkomma bland annat genom att grundutbildning och repetitionsutbild- ning pågår samtidigt eller genom att vissa värnpliktiga fullgör längre grund- utbildning än ett—år. Andra förhållan- denwsom ur belastningssynpunkt bör beaktas är önskvärdheten av att bereda den fast anställda militära personalen sommarsemester i så stor utsträckning som möjligt och samtidigt bibehålla en hög utbildningseffekt; ivsammanhanget bör- beaktas att de militära skolorna — försvaretsläroverk m. fl. — i stor ut- sträckning har sin undervisning förlagd till vinterhalvåret och att till följd här- av eleverna vid dessa skolor i regel under sommaren utgör en förstärkning till övrig uthildarpersonal. —— Helger- na, framför allt julen, medför svårig- heter vid inpassningen av grundutbild—

• Sida 169
•  Original

ningen främst därför att "'ett långt uppe- håll, exempelvis vid en helg, är olämp— ligt att infoga—i utbildningen strax efter grundutbildningens början eller strax före dess slut. Julen ger härvid särskilda svårigheter, eftersom ett uppehåll under julen i många fall måste bli långt (upp till 17 dagar). Påsken ger svårigheter främst genom att den infaller vid olika tidpunkter under olika år. — Slut"- ligen måste vid inpassningen av grund- utbildning tillses att möjligheter erhål- les till erforderlig samövning med för- band ur andra truppslag. — Av' det an- förda framgår, att några för krigsmak- ten generella riktlinjer knappast kan uppställas för grundutbildningens in- passning, bedömd med avseende på ut- bildningsresultatet.

Grundutbildningen av de värnpliktiga kan emellertid icke inpassas under året blott med hänsyn till de militära kraven utan hänsyn måste tas också till civila önskemål, framför allt från undervis- ning och arbetsmarknad.

Som framgår av det föregående (kap. 7) föreligger med hänsyn till utveck- lingen på det civila skolväsendets om- råde anledning att räkna med att gym— nasieutbildade värnpliktiga i framtiden blir så många att de kommer "att talrikt återfinnas i alla värnpliktskategorier vid alla försvarsgrenar. Med hänsyn till detta förhållande bör enligt värnplikts- utredningens mening vid utredningens utformning av värnpliktsutbildningen vid försvarsgrenarna eftersträvas att låta grundutbildning av samtliga värn- pliktiga inpassas ' på ett studiesocialt godtagbart sätt. Redan tidigare (punk- ten 3) har uttalats att den obligatoriska grundutbildningen icke hör av den värnpliktige iansp'råkta mer "än högst två studieterminer. För att "tillgodose dessa principönskemål "bör enligt värn- pliktsutredningens mening vid inpass- ningen av grundutbildningen eftersträa

v'ås att av skäl som redovisats i kapitel 7 låta denna så långt möjligt dels på- börjas först efter maj månads utgång'ett är, dels av'slutas senast med augusti må- nads utgång påföljande år. En sådan ordning innebär att mycket stor hänsyn tas till de studiesociala förhållandena och att det till följd härav blir avsevärt svårare att anordna den militära grund- utbildningen på ett ändamålsenligt sätt.

Från arbetsmarknadshåll har fram- förts synpunkter på grundutbildningens inpassning i tiden som avviker härifrån. Värnpliktsutredningen har för sin del ansett att de studiesociala hänsynen böra tillmätas en betydligt större tyngd, dels därför att de värnpliktiga som be- driver studier är en mycket stor och för samhället betydelsefull grupp, dels ock därför att ifråga om de studerande i viss mån föreligger ett »tröskelpro— blem»: ett par månaders inkräktande på en studietermin kan medföra att ett helt studieår går förlorat.

D. Repetitionsutbildningen

1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodo- se: detta behov

Vad som från långsiktsberedskapssyn- punkt framför allt erfordras av förbätt— ring av repetitionsutbildningen är en— ligt värnpliktsutredningens mening att den måste ge bättre förutsättningar än hittills för att krigsförbanden vid mo- bilisering skall vara samtränade. Dära jämte är det nödvändigt att repetitions— utbildningen utformas så att den värn— pliktige bättre bibehåller sina färdighe- ter i krigsbefattningen än vad som är möjligt med nuvarande repetitionsut— bildningssystem. -

Från mobiliserin-gsberedskapens syn- punkt gör sig kravet gällande att kunna mobil—iSera ännu snabbare än nu 'och att kunna göra detta också under svåra förhållanden. ' - ' "i

• Sida 170
•  Original

För närvarande tillgodoses viss in- satsberedskap genom förband under grundutbildningen eller under repeti- tionsutbildning. På detta område är det enligt överbefälhavarens bedömande, vilket inhämtats av utredningen, ange- läget med vissa förstärkningar (jfr av- snitt E).

Samträningen av förbanden Ett förbands användbarhet bestäms främst av befälets förmåga att leda för- bandet samt av den utsträckning i vil- ken förbandet —- befäl och meniga _— är utbildat och samtränat för sin upp— gift. Samträningen måste vara tvåfaldig. Den måste bestå av en samträning av personal och underavdelningar inom förbandet. Den bör också bestå av sam- träning med andra förband som för- bandet enligt gällande pluaner skall ver- ka tillsammans med.

Samträningen kan endast säkerställas genom att den krigsplacerade persona- len övas tillsammans och tillräckligt ofta under repetitionsutbildning i krigsför- band.

Värnpliktsutredningen har i det före- gående (avsnitt B) funnit -att de motiv som på sin tid föranledde införande vid armén och sedermera också vid kust- artilleriet av repetitionsövningar i krigs- förband numera är helt tillämpliga även på flottan och flygvapnet och att det därför är angeläget att repetitionsutbild- ning i krigsförband anordnas även vid flottan och flygvapnet. Först härigenom skapas förutsättningar för att alla delar av krigsmakten skall kunna användas med utsikt till framgång omedelbart efter mobilisering. De motiv som för- anlett tillskapandet av krigsmaktens nya regionala ledningsorganisation talar också som tidigare nämnts för att ut- bildningssystemet för krigsförbanden görs något så när likformigt inom hela krigsmakten.

Erfarenheterna från nuvarande repe- titionsövningar i de fall där dessa öv- ningar bedrivits i krigsförband visar att personalomsättningen i förbanden under den tid som nu förflyter mel- lan två repetitionsövningar successivt blir mycket stor. Detta medför, att sam- träningen inom förbandet i stor ut- sträckning går förlorad. Erfarenheten visar också att ett dylikt förband först efter det viss tid förflutit under en re- petitionsövning når upp till den sam- träningsnivå som svarar mot kravet på omedelbar krigsanvändbarhet.

Ett system för repetitionsutbildning i krigsförband måste vara utformat så att ständigt tillräcklig andel av samträ- nad personal finns i förbanden under tiden mellan repetitionsövningarna. Det är svårt att ange någon bestämd gräns för hur stor denna andel bör vara. Den torde kunna variera något mellan olika förbandstyper beroende på vilka upp- gifter de är avsedda för. 1948 års värn- pliktskommitté, som framlade förslaget om införande av repetitionsövningar i krigsförband, antog som utgångsvärde att en ungefärlig övre gräns för utbyte inom ett förband borde ligga vid 35 procent av förbandets styrka ( SOU 1949:46, s. 48 ). Detta föranledde kom- mittén att föreslå att krigsförbanden skulle övas vart sjätte år. Denna bedöm- ning av vad som är tolerabelt bortfall syns rimlig med hänsyn till krigserfa- renheterna rörande avgångarnas inver- kan på förbandens förmåga att lösa sina uppgifter i strid. Även värnpliktsutred- ningen vill därför lägga detta värde som grund för sina överväganden.

Personalutbytet och frekvensen av omkrigsplaceringar i ett förband är be- roende av dels fortlöpande personalav- gångar, främst till följd av dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, or- ganisatoriska skäl, byte av bostadsort m. m., dels avgångar som sammanhäng-

• Sida 171
•  Original

er med förhållandena vid själva inkal- lelsetillfället, exempelvis tillfällig sjuk- dom och beviljade anstånd med fullgö- rande av repetitionsövning. En närmare redogörelse för hittills gjorda erfaren- heter beträffande personalavgångarna i krigsförbanden har lämnats i kapitel 6 (avsnitt B). Härav framgår att hittills vid arméns förband de fortlöpande av- gångarna uppgått till ca en tiondedel varje år av förbandens fältstyrka och avgångarna i samband med repetitions— övning till ca en femtedel av förbandens fältstyrka. De fortlöpande avgångarna har således varit större än man tidigare räknat med.

Nu ifrågavarande problem kan som utredningen i kapitel 6 angivit i huvud- sak bemästras om krigsförbanden övas tillräckligt ofta. Å andra sidan är myc- ket ofta återkommande övningar i hög grad belastande för den enskilde, för den militära organisationen och för samhället i övrigt. I första hand bör därför användas andra mindre resurs- krävande metoder för att motverka per- son—albortfallet i krigsförbanden.

I syfte att nå en begränsning av nämnt slag bör utgångsläget för att skapa och bibehålla ett väl samtränat krigsförband förbättras genom att ett övningssystem väljes som medger att krigsförbanden varje gång övas med en styrka som så nära som möjligt överensstämmer med full fältstyrka.

Vidare bör de årliga avgångarna i förbanden så långt möjligt begränsas genom en minskning av de omkrigspla- ceringar som föranleds av organisato- riska skäl och i någon mån uppskov; utredningen har angivit sina önskemål härvidlag i kapitel 6.

Slutligen bör, för begränsning av bort- fallet, anståndsfrekvensen sänkas. Ut- redningen har i kapitel 6 som påverk- bara faktorer i vad gäller anstånd och anståndsbehov angivit tiden på året då

övningen genomförs, övningens längd, övningarnas allmänna frekvens, be- stämmelserna för meddelande av an- stånd och tillämpningen av dessa be- stämmelser. Utredningen har i kapitel 7 (avsnitten B och C) närmare behand- lat anstånden med hänsyn till civila behov och önskemål samt härvid be- dömt att förutsättningar föreligger att tillgodose behoven i skälig utsträck- ning och samtidigt minska andelen an- stånd. Utredningen finner sig med be- aktande av samtliga nu nämnda fakto- rer böra räkna med att anstånd med krigsförbandsövning i fortsättningen skall lämnas i en genomsnittlig omfatt- ning som icke överstiger nio procent av de övande förbandens fältstyrka. Som jämförelse må nämnas att under senare är antalet meddelade anstånd uppgått till ca 14 procent av fältstyr- kan. Utredningen har härvid bedömt frågan med beaktande av de tider på året då övning genomförs, de övnings- längder och den övningsfrekvens, varom förslag framläggs först i det följande.

Även om de sålunda förordade åt- gärderna genomförs så kommer likväl omkrigsplaceringarna att ge upphov till ett behov av att öva krigsförbanden of- tare än vad nu sker.

De angivna förhållandena i fråga om personalutbytet gäller armén. Om inom hela krigsmakten krigsförbanden i fort- sättningen rekryteras i största möjliga utsträckning lokalt och om ett system med repetitionsutbildning i krigsför- band införs, är emellertid det anförda tillämpligt på alla försvarsgrenar.

Det är av avgörande betydelse, att förbandens samträning bibehålls på en högre nivå än nuvarande system vid ar- mén och kustartilleriet medger. Detta kan endast ske genom att förbanden övas med kortare tidsmellanrum än nu. Värnpliktsutredningen är därför av den bestämda uppfattningen, att införandet

• Sida 172
•  Original

172 inom" hela krigsmakten av. ett" "system med tätare repetitionsutbildning än vad som nu förekommer vid armén och kust- artilleriet är den väSentligaste förbätt- ringen som krävs på långsiktsberedska— pens område. ' Värnpliktsutredningen finner; med hänsyn till det anförda, att 'stommen'i repetitionsutbildningen inom krigsmak- ten — liksom i nuvarande system vid armén och kustartilleriet _ hör utgöras av övningar med krigsförband, i det följande benämnda krigsförbandsöv- ningar. Dessa övningar bör återkomma oftare än de nuvarande repetitionsöv- ningarna vid armén och kustartilleriet.

De värnpliktigas färdigheter i krigsbe- fattningen . Det allt hastigare tempo, vari striden bedöms komma att föras, medför i re- gel att den enskilde måste kunna hand- ha sin materiel och i övrigt fullgöra sina åligganden med större snabbhet och pre- cision än tidigare, d. v. 5. ha säkra-re färdigheter i sin befattning. Erfarenheterna från hittills bedrivna repetitionsövningar visar bland. annat följande. De under utbildningen förvär- vade färdigheterna hinner delvis falla 'i glömska med nuvarande tidsmellanrum mellan övning-arna. Härtill kommer det förhållandet, att de värnpliktigas fär- digheter icke kan hållas anpassade till den militära utvecklingen, sådan denna kommer till uttryck i förändringar av taktik, organisation och utrustning. De angivna förhållandena medför bland an- nat att möjligheterna minskar att ta ut den effekt av förbandet som materielen i och-för sig medgenDärutöver bör be'- akt-as att vetskapen om att många för- ändringar hunnit äga rum sedan före— gående utbildningstillfälle hos det värn- pliktiga befälet skapar osäkerhet om -i vi—lken'utsträckning tidigare inlärda fär-

digheter alltjämt är tillämpliga. Denna osäkerhet har ofta visat sig vara till men för det värnpliktiga befälets be- fälsutövning. '

De nämnda bristerna bör avhjälpas på följande sätt. Grundutbildningen för det värnpl'iktiga'befälet bör förbättras i en- lighet med vad Som tidigare anförts i första hand i syfte att' under grundut- bildningen ge befälet sådan befälsru'— tin att vederbörandes befälsföring i stort icke påverkas av osäkerhet i fråga om detaljer. Vidare bör de under grund- utbildningen förvärvade färdigheterna bibehållas på en hög nivå och fortlöpan- de aktualiseras genom tätare återkom- mande repetition och kompletterande utbildning under den återstående värn- pliktstiden. Den redan i föregående av- snitt påpekade betydelsen av att krigs- förbandsövnin'garna återkommer oftare än nuvarande repetitionsövningar fram- hävs härigenom ytterligare.

Utbildning för tillgodoseende av mobiliseringsberedskapen

Värnpliktsutredningen behandlar i frå- ga om mobiliseringsberedskapen endast dennas krav på utbildningen utom vad gäller flottan, för vilken också vissa ma- teriella förhållanden berörs. '

Betydelsen av en god mobiliserings— beredskap har belysts vid behandlingen av grundutbildningen (avsnitt C). De förhållanden som föranledde utredning- en att lägga vikt vid utbildning i mo- bilisering under grundutbildningen är av ännu större betydelse för repetitionsp utbildningen och ställer på denna bety- dande krav.

Således bör all personal vid krigsför— bandsövningarna ges utbildning i mo- bilisering. För närvarande sker detta i viss utsträckning genom att krigsför— banden i samband med inryckning till repetitionsövning övas i att genomföra mobilisering. Denna' utbildning bör full-

• Sida 173
•  Original

ständigas och om möjligt omfatta alla förband. ,

För närvarande kan den del av nyc- kelpersonalen för förbandens mobili- sering som är värnpliktig. åläggas att gå igenom sina mobiliseringsuppgifter |al- lenast vid ordinarie repetitionsutbild- ning. Sex år kan därvid förflyta mellan varje genomgång. Annan inkallelse av denna personal för genomgång av mo- biliseringsuppgifterna kan ske endast efter frivilligt åtagande. Erfarenheten visar, att man icke på frivillighetens väg kan få tillräckligt deltagande i sådana genomgångar. Detta är en brist i nu- varande mobiliseringsberedskap. Värn- pliktsutredningen finner det nödvändigt att, utöver de genomgångar som kan ske i anslutning till krigsförbandens ut- bildning, ifrågavarande nyckelpersonal vid behov kan åläggas att vid annat till- fälle gå igenom sina uppgifter.. _. Ett mindre antal förband, som är sär- skilt viktiga föratt avvärja kuppanfall och för skydd av mobiliseringen, torde —. på sätt närmare kommer att redo- visas under punkten 5..— i en nära framtid komma att få mobiliserings- tider som uppgår till några få timmar. Dessa snabbmobiliseraude förband mås-_ te ges särskilt kvalificerad utbildning i mobilisering. Repetition och övning i mobilisering erfordras i betydligt stör- re omfattning vid dessa förband än vid andra förband med längre mobilise- ringstider. Ifrågavarande utbildning bör i_ första hand meddelas vid ordinarie krigsförbandsövning. Härutöver förelig-. ger emellertid behov för dessa förbands del av övningar av. speciell karaktär di- rekt inriktade på att öva den snabba mobiliseringen. Dessa övningar bör kun- na göras korta.

Vad särskilt gäller flottan vill utred- ningen framhålla, att införande av öv- ningar av repetitionsövningsnatur även för stridsfartyg kommer att medföra en.

högre. personell mobiliseringsberedskap; än vad som svarar mot den för fartygen nu tillämpade beredskapsförläggn-ingen. Denna högre beredskap bedömer utred- ningen vara nödvändig. Om samtidigt den nu för vissa fartygstyper tillämpa- de beredskapsförläggningen bibehålls, kommer en motsvarande materiell mo- biliseringsberedskap ej att vara för han- den. Enligt utredningens mening ter sig därför en prövning även av rust- ningsnormerna för flottans fartyg som angelägen.

Sammanfattning och slutsatser I enlighet med vad som utvecklats i det föregående bör stommen i repetitionsut- bildningen utgöras av krigsförbandsöv- ningar. Dessa bör som nämnts för varje förband i princip återkomma vart fjär- de år.

Utredningen har funnit att vissa för- band måste övas oftare än vart fjärde är beroende på att de har särskilt svåra uppgifter eller svårskött materiel. Sam- ma förhållanden gäller förband där kra- ven är särskilt höga på användbarhet omedelbart efter mobilisering. Det är icke möjligt av utbildningstekniska, eko- nomiska och sociala skäl att tillgodose kravet på mycket ofta återkommande övningstillfällen enbart med krigsför- bandsövningar. Belastningen skulle då bli för stor. Utredningen föreslår där- för att systemet med krigsförbandsöv- ningar kompletteras med ett system av särskilda övningar som läggs in i tids- mellanrummen mellan krigsförbandsöv- ningarna.

De förband, som behöver särskilda övningar, kan ha olika karaktär. Fråga kan vara om förband som har behov av mellanliggande övning med deltagan- de av befälet — främst underofficerare och officerare — ungefär på sätt sker i de nuvarande särskilda befälsövning- arna. Fråga kan också vara om för- band som har behov av övning med deltagande av hela förbandet eller vä- sentlig del därav.

I det föregående har påvisats behovet av att personalen bättre än nu är för— beredd och övad för att genomföra mo— bilisering. Ett system med oftare åter-

kommande övningar —— krigsförbands- övningar och särskilda övningar — kommer otvivelaktigt att innebära en beaktansvärd förbättring i detta hän- seende. För en mycket liten, men he- tydelsefull del av krigsorganisationen —— personal och förband med särskilt betydelsefulla uppgifter i mobiliserings- skedet — erfordras dock komplettering med mobiliseringsövningar. Dessa öv- ningar bör kunna göras korta. Övning- arna bör vara av två slag, nämligen mobiliseringsgenomgång och mönst- ringsövning.

Den personal som är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands mobili— sering — ett fåtal befattningshavare i varje förband —— bör regelbundet ge- nomgå sina härmed förenade uppgifter. Detta bör i första hand ske inom ramen för krigsförbandsövningar och särskilda övningar. I den mån den värnpliktige icke fullgör sådana övningar tillräck- ligt ofta _— minst ungefär vartannat år —- bör han delta i separat anordnad mobiliseringsgenomgång.

Ett mindre antal förband, som är särskilt viktiga för att avvärja kuppan- fall och för skydd av mobiliseringen, torde i en nära framtid komma att få mycket korta mobiliseringstider. En väsentlig förutsättning härför är att de erhåller ytterligare övning i snabb mo- bilisering utöver vad de kan erhålla vid krigsförbandsövning. De bör där- för genomföra mönstringsövningar, ut- görande komplement till övningarna i mobilisering vid krigsförbandsövning.

5. Mobiliseringsövningama

Mobiliseringsövning bör som nämnts vara antingen mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. Mobiliserings- övningarna har ingen motsvarighet i nuvarande utbildningssystem; dock har på frivillighetens grund anordnats mo- biliseringsgenomgångar.

Mobiliseringsgenomgäng För syftet med mobiliseringsgenom- gången har redogjorts tidigare.

Till mobiliseringsgenomgång bör få inkallas kompanichef (motsvarande befattningshavare) , kompanikvarter- mästare (motsvarande befattningshava- re), mobiliseringsförberedare (med er- sättare) och mottagningsförrättare (med ersättare). Härvid förutsätts att vederbörande bor så nära mobilise-

• Sida 188
•  Original

ringsplatsen att han beräknas kunna delta i mobiliseringsarbetet under det första dygnet räknat från den tidpunkt då mobilisering anbefalls.

I princip bör den nämnda personalen vart annat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Detta bör i förs- ta hand ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning. Mobiliseringsgenomgången inpassas med hänsyn till dessa övningar så att det förstnämnda önskemålet tillgodoses. Mobiliseringsgenomgång bör emellertid härutöver kunna beordras att äga rum vid annan tidpunkt, till exempel vid ändring av mobiliseringsplats.

Mobiliseringsgenomgång bör genom- föras på tid som mobiliseringsmyndig- heten bestämmer. Den bör omfatta högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad.

Mobiliseringsgenomgång bör bestå av genomgång av förbandets mobiliserings- handlingar, studium av förbandets mo— biliseringsplats och mobiliseringsför- råd. I samband härmed bör den avsed- da gången vid mobilisering genomgås. Möjligheterna att anordna utbildning under mobiliseringsskedet —— främst i skjutning — bör klarläggas. Strids— el- ler arbetsuppgifterna under mobilise- ringsskedet bör genomgås.

Mobiliseringsgenomgång bör kunna anordnas även efter frivilligt åtagande närmast för att få till stånd dylik ge- nomgång även i luckorna mellan de obligatoriska genomgångarna.

Mönstringsövning Organisationen av vissa förband. För närvarande förvaras i princip all ut- rustning för krigsförbandens behov _— såväl gemensam materiel som person- lig utrustning —— i mobiliseringsförråd i regel anordnade kompanivis.

Enligt vad värnpliktsutredningen un— der hand underrättats om har inom för- svarsstaben övervägts att i viss omfatt-

ning söka få till stånd en ordning en- ligt vilken personalen vid ett begränsat antal förband skulle i hemmet förvara sin personliga utrustning, bland annat handvapen med ett förstahandsbehov av ammunition samt uniform. De för- hand varom här är fråga utgörs av för— hand, som bland annat är avsedda för försvar av platser av särskild betydelse i inledningsskedet av ett kuppanfall och som med hänsyn härtill måste kunna mobilisera inom några timmar. Flerta- let förband med uppgifter i detta sam— manhang är strängt lokalrekryterade; de är vid armén lokalförsvarsförband. De består huvudsakligen av äldre värn— pliktiga. Flertalet förband är av så— dan typ att de icke avses genomföra särskild övning.

Organisationen av nämnda förband är delvis en fråga som ligger utanför värnpliktsutredningens uppgifter att ta ställning till. På utredningen torde framförallt ankomma att ta ställning till frågan om det är skäligt och lämp— ligt att ålägga värnpliktiga att förvara utrustning, bland annat handvapen. i hemmet.

För den värnpliktige innebär ett dy- likt åläggande vissa besvär med vård och tillsyn av materielen ävensom ett ekonomiskt ansvar för densamma. En— ligt värnpliktsutredningcns mening är olägenheterna härav i de flesta fall måttliga; redan nu förvarar exempelvis hemvärnsmännen sin utrustning på det— ta sätt. Det är emellertid uppenbart att i en del fall —— beroende på bostads— förhållanden, förvaringsmöjligheter och familjeförhållanden — särskilt förva— ringen av handvapen i bostaden kan vara en betydande olägenhet för den värnpliktige. Enligt värnpliktsutred- ningens mening bör med hänsyn härtill den värnpliktige icke åläggas såsom skyldighet att förvara sin utrustning i hemmet. Däremot bör man enligt ut- redningens mening kunna bemyndiga

• Sida 189
•  Original

de militära myndigheterna att lämna ut utrustning till personalen vid nu ifrågavarande förband. Utrustning för- utsättes härvid icke skola utlämnas om den värnpliktige reser invändning mot att förvara densamma. Värnpliktsutred- ningen förutsätter, att före sådant ut- lämnande samråd sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämp- ligheten av att i det enskilda fallet ut— lämna eldhandvapen och ammunition. Om så av säkerhetsskäl anses nödvän- digt, kan det övervägas att förvara va- pen och ammunition på annan plats än i hemmen, exempelvis grupp- eller plu- tonsvis i anslutning till avsedda strids- ställningar eller vid samlingsplats.

Utbildningen av förbanden. Organise— ras förhand av angivet slag, bör de en- ligt utredningens mening fullgöra krigsförbandsövning i vanlig ordning. Däremellan bör förbanden såsom mönst- ringsövning fullgöra viss utbildning :som sammanhänger med förbandets speciella stridsuppgifter.

Syftet med mönstringsövningen bör vara att vid förband med särskilt korta mobiliseringstider öva att snabbt ge- nomföra en mobilisering och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa .stridsuppgifter eller motsvarande upp- _gifter.

Mönstringsövning bör i regel genom- föras en gång i mellanrummet mellan 'två på varandra följande krigsförbands- vövningar. Detta innebär, att i genom- .snitt en fjärdedel av antalet förhand av ovan angiven typ övas årligen. An- talet övade förband förutsätts bli täm- ligen litet.

Mönstringsövning bör också kunna anbefallas vid annan tidpunkt för att vid behov snabbt kunna höja insatsbe— redskapen, till exempel i ett läge då det kan antas att ett beslut om bered- skapsövning eller mobilisering är nära förestående eller —— vilket synes vara -ett mera sannolikt fall — ovisshet fö-

religger om behovet av att, med hän- syn till den utrikespolitiska händelse- utvecklingen, inkalla värnpliktiga till beredskapsövning eller krigstjänstgö- ring. I sådana fall bör kunna ifråga- komma att beroende på läget ta 1 an— språk andra för mönstringsövning av— sedda förband än de som står i tur för inkallelse under året. Vid behov bör härvid alla förband som är avsedda för mönstringsövning under en fyraårs- period få inkallas.

övningen bör ha en längd av högst 24 timmar, tid för in- och utryckning inräknad. Detta innebär till exempel att personalen kan vara i tjänst från klockan 12 en dag till samma tidpunkt påföljande dag. övningen bör få ut- sträckas till 48 timmar om den anbe— fallts för att snabbt höja insatsbered- skapen. En sådan förlängning bedöms nödvändig för att säkerställa bered- skapstäckningen och ge rådrum för slutligt beslut om åtgärder med hänsyn till lägets krav. —— Det bör beaktas att den normala tiden för'övningens längd, 24 timmar, är beräknad bland annat under förutsättning att den tidigare nämnda utrustningen är utlämnad till de värnpliktiga. Är så icke fallet, måste övningen förlängas.

Det bör eftersträvas att — med bibe- hållande av övningens syfte _ i stor utsträckning förlägga mobiliseringsöv- ningarna till veckosluten.

Till mönstringsövning bör endast kunna inkallas personal i förband, som uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad i förväg om att den kan kom- ma att inkallas till mönstringsövning. Härvid hör bland annat lämnas upplys- ning om hur vederbörande skall förfara vid sjukdom eller annat giltigt förfall. Den värnpliktige skall ha rättighet att i förväg meddela närmaste anhörig och arbetsgivaren om att han tillhör för- hand, vilket kan komma att övas på nu angivet sätt.

• Sida 190
•  Original

Den värnpliktiges skyldighet att del- ta i övning av nu ifrågavarande slag innebär givetvis icke någon inskränk- ning i hans möjligheter att, när inkal- lelse till övning icke skett, vid varje tidpunkt själv bestämma sin vistelseort.

Inkallelse innebär, att inställelse skall ske snarast. Inkallelse sker i form av post-, bud- eller teleinkallelse. Åtgärder skall vara vidtagna så att personal som icke bör delta i övningen med hänsyn till civil anställning —— till exempel på- gående jourtjänst — familjeförhållan— den eller sjukdom undantas från inkal- lelse eller hemförlovas utan omgång. Den som icke inställt sig till övning skall avkrävas intyg om anledningen till uteblivandet.

Mönstringsövningen bör omfatta alar- mering, samling, utlämning av viss ge- mensam utrustning exempelvis under- stödsvapen, intagande av stridsgrup- pering och i samband därmed kort till- lämpningsmoment. Efter detta bör skjutning äga rum och utlämnad utrust- ning kontrolleras samt vid behov komp- letteras.

Mönstringsövning kommer, som av det anförda framgår, att till syfte och genomförande likna de larmövningar som sedan lång tid tillbaka anordnats vid hemvärnet.

Mönstringsövning bör genomföras ef- ter en plan, som årligen fastställs av Kungl. Maj:t i kommandoväg. Beslut om avvikelser från planen måste själv- fallet också fattas av Kungl. Maj:t. Pla— nen bör omfatta förteckning över för- hand som avses övas, ungefärliga tid- punkter härför samt platser för öv- ning.

Omfattningen av den värnpliktiges skyl— dighet att fullgöra mobiliseringsövning För att tillgodose det angivna syftet med mobiliseringsgenomgången, nämli- gen att möjliggöra att mobiliserings-

uppgifterna genomgås ungefär vart an— nat år, skulle för en värnpliktig som ej deltar i särskild övning eller mönst- ringsövning erfordras fem övningstill- fällen om vardera en dag.

För att tillgodose syftet med mönst- ringsövningarna skulle likaledes er- fordras fem övningstillfällen om nor- malt vardera en dag men i vissa fall två dagar. Härvid har 24 (48) timmars övning i en följd betraktats som en dag (två dagar), även om timmarna är för- delade på fler kalenderdygn. Samman- lagt skulle alltså för mönstringsövning- ar i och för sig erfordras att den värn- pliktige var skyldig tjänstgöra tio da— gar. Utredningen anser sig dock, med hänsyn till att norm-albehovet utgör en- dast fem dagar, böra begränsa den sam- manlagda tjänstgöringsskyldigheten för mönstringsövningar till högst åtta da- gar.

Värnpliktiga som deltar i mönstrings- övning kan som framgår av det tidigare anförda i regel ej ifrågakomma för mo- biliseringsgenomgång. Tjänstgörings- skyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliseringsövningar föreslås därför bestämd till fem övningstillfällen om tillsammans högst åtta dagar — be- räknade på sätt i det föregående an- givits — varav högst fem dagar får tas i anspråk för mobiliseringsgenomgång.

E. Insatsberedskapen och utbildnings- systemet

1. Allmänna önskemål beträffande insats- beredskapen

Krigsmakten uppbyggd enligt gällande försvarsbeslut avser i första hand att till- godose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen medan in- satsberedskapen satts i andra hand (jfr kap. 5). De krav på insatsbered- skap som, mot bakgrund av denna avväg-

• Sida 191
•  Original

.;qu

ning i stort, krigsmakten skall tillgodo- se har av överbefälhavaren i underlaget till 1963 års försvarsbeslut allmänt an- givits på i huvudsak följande sätt.

lnsatsberedskapen bör kunna anpassas efter hur snabbt de olika förbanden eller stridsmedlen beräknas behöva insättas vid ett angrepp mot oss. Den högsta insatsbe- redskapen måste gälla för luftförsvarsmed- len, eftersom angrepp genom luften kan komma först och särskilt snabbt. Mindre snabbt krävs insats av till exempel mark- stridskrafternas huvuddel, eftersom större invasionsföretag kan genomföras först ef- ter vissa angreppsförberedelser. I fråga om insatsberedskap bör det därför ställas högre krav på flygstridskrafterna och vissa delar av marinstridskrafterna än på arméstrids- krafterna.

Bedömningarna av risken för mer eller mindre överraskande krigsutbrott är i vis- sa avseenden osäkra. Allmänt sett är det därför ett önskemål att insatsberedskapen förbättras i den mån detta kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. ln— satsbcredda styrkor —— avvägda efter det militärpolitiska lägets krav — bör kunna möta Överraskande anfall och skydda mo- biliseringen av krigsmaktens huvuddel.

En i och för sig önskvärd insatsbered- skap i fredstid måste för vårt lands del av ekonomiska skäl ersättas med förmåga till snabba beredskapshöjningar i skärpta lä- gen. En ofrånkomlig förutsättning för att ett beredskapssystem av detta slag skall kunna fungera är att statsledningen vid be— hov snabbt -— och även på tämligen svaga indikationer — fattar beslut om att skär— pa beredskapen. I annat fall rubbas själva grunden för systemets effektivitet. I högre grad än tidigare måste vi vänja oss vid att betrakta tillfälliga beredskapshöjande åtgärder som normala företeelser under pe— rioder av stor politisk spänning. Detta är en följd av det svenska, på allmän värn- plikt byggda beredskapssystemets utform- ning.

Genom att krigsmaktens beredskap grun- das på en hög långsiktig beredskap och en hög mobiliseringsberedskap i förening med stor förmåga till snabba höjningar av in- satsberedskapen, blir dock kraven stora på underrättelsetjänstens effektivitet.

Värnpliktsutredningen har med före- trädare för överbefälhavaren haft en

rad överläggningar i syfte att på olika punkter få preciserat innebörden av föreliggande önskemål om insatsbered— skap, exempelvis med avseende på styrkornas storlek, sammansättning, ut- bildningsnivå, dislokation och färdig— hållning till tiden och beträffande sam- bandet mellan de ganska skiftande önskemålen i fråga om kraven på olika försvarsgrenar.

Värnpliktsutredningen tolkar vad som anförts i förarbetena till gällande för— svarsbeslut och vid de nämnda över— läggningarna med företrädare för över— befälhavaren så att, med de resurser som gällande försvarsbeslut ställer till förfogande, önskemålen rörande insats— beredskapen i stort karakteriseras av att inga väsentliga minskningar bör ske i förhållande till nuläget och att någon förbättring är önskvärd.1

2. Vägar att tillgodose önskemålen om insatsberedskap

Värnpliktsutredningen vill först med kraft understryka det förhållandet att den svenska krigsmaktens uppbyggnad enligt gällande försvarsbeslut innebär att den största vikten lagts vid att kun- na vidmakthålla en tillräckligt omfat— tande, väl utbildad och snabbt mobili- serbar krigsorganisation medan i gen— gäld inom de totala resursernas ram mindre utrymme kunnat ges kontinuer- ligt insatsberedda styrkor. Krigsmak— ten i fred är alltså i första hand en organisation för utbildning och mobili- sering eller, med andra ord, uppbyg— gandet av långsiktsberedskapen och mo- biliseringsberedskapen har prioriterats.

Behovet av insatsberedda styrkor in— om ramen för en på detta sätt upp-

1 I sammanhanget må nämnas att vad som anförs i överbefälhavarens i maj 1965 avläm— nade utredning om det militära försvarets fortsatta utveckling — ÖB 65 — i princip icke innebär några ändringar härutinnan.

• Sida 192
•  Original

byggd krigsmakt kan tillgodoses på olika sätt. Vad som är lämpligaste sätt beror bland annat på behovets art.

Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt åter- kommande, exempelvis behov av viss luftbevakning och behov av enheter som kan hävda rikets gränser vid gräns- kränkningar. Dessa behov, som kan skifta med årstiderna, kan förutses tämligen lång tid i förväg. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska lä- gets växlingar och kan betraktas som tillfälliga. Behoven i sådant hänseende måste kunna tillgodoses med kort var- sel.

För att tillgodose de nämnda, ständi- ga eller ständigt återkommande be- hoven kan ifrågakomma att använda an- tingen förband under grundutbildning eller förband under repetitionsutbild- ning. Vilken lösning som bör väljas bör avgöras från fall till fall. De synpunk- ter som främst gör sig gällande vid en avvägning av nämnt slag är följande.

Först kan frågan ses ur insatsbered- skapens synpunkt. Med användning av förband under grundutbildning för in- satsberedskapens upprätthållande krävs i allmänhet att ett mindre antal enhe- ter behöver bindas för uppgiften än om beredskapstäckningen skall ske med förband under repetitionsutbildning. Att vidmakthålla en mer kontinuerlig insatstäckning med förband under re- petitionsutbildning kräver nämligen att ett stort antal krigsförband engageras i sådan verksamhet. Om en bataljon un- der grundutbildning vid armén anses ge beredskapstäckning under exempel- vis de fyra sista månaderna av grund- utbildningen så måste för att erhålla motsvarande täckning med förband un- der repetitionsutbildning varje är ca sex bataljoner ur krigsorganisationen avses härför, förutsatt att krigsförbands-

övningarna med hela förband omfattar tre veckor. Om krigsförbanden övas vart fjärde år, måste därför ca 24 bataljoner ur krigsorganisationen avses för denna uppgift. Det fortlöpande utbytet av krigsförband med beredskapsuppgifter som således måste ske om beredskapen skall tillgodoses med förband under re- petitionsutbildning kan verka försva- gande på insatskraften. Insatskraften hos det enskilda grundutbildningsför- bandet torde å andra sidan vara ojämn. Den ökas givetvis i samma mån som under utbildningen färdigheterna hos enskilda förband stegras och befästes. Vidare må framhållas att tillgången på aktivt befäl vid grundutbildningsförban- den är större än vid krigsförband under repetitionsutbildning. Också hos repe- titionsutbildningsförbanden kan varia- tioner i insatskraften förekomma med hänsyn till utbildningsnivån; utredv ningen bedömer emellertid att utrym- met för sådana variationer är mindre än vid grundutbildningsförbanden om man bortser från det fall att omskol- ning skall äga rum. Därtill kommer att organisation, numerär och utrustning hos repetitionsutbildningsförbanden i allt väsentligt överensstämmer med de för krig avsedda förhållandena medan hos grundutbildningsförbanden resur- serna i dessa avseenden i vissa fall kan vara större och i andra fall mindre. Till- sammantaget finner utredningen att några avgörande skillnader i fråga om insatskraft icke kan bedömas föreligga mellan grundutbildnings— och repeti- tionsutbildningsförband.

För mobiliseringsberedskapen kan användning av grundutbildningsförband för mera fortvarig beredskapstäckning —- om icke särskilda anstalter träffas — medföra den avgjorda nackdelen att, om förbanden i ett kritiskt läge blir bundna av beredskaps- eller stridsupp- gifter, mobiliseringen försvåras för de

• Sida 193
•  Original

egentliga krigsförbanden till följd av att aktivt befäl och viktig materiel'är ianspråktagen vid beredskapsförban- den. Om man i stället använder repeti- tionsutbildningsförband urtkrigsorgani- sationen för beredskapsuppgifter för- svåras icke en eventuell mobilisering av övriga krigsförband. .Ur mobilise- ringsberedskapens synpunkt är det där- för avgjort mer fördelaktigt att för nu ifrågavarande beredskapsuppgifter an- vända krigsförband under repetitionsut- bildning. Om en nära överensstämmelse finns mellan freds- och krigsorganisa- tion utjämnas emellertid skillnaderna härvidlag mellan grundutbildningsför- band och repetitionsutbildningsförband.

Ålagda beredskapsuppgifter kan in- verka på utbildningen och därmed på den långsiktiga beredskapen såväl vad gäller grundutbildningsförband som re- petitionsutbildningsförband på det sät- tet att man kan tvingas att för utbild- ningen välja en årstid och en terräng som ur utbildningssynpunkt är ofördel- aktig och som därför kan försämra ut- bildningsresultatet. För repetitionsut- bildningsförbanden gäller därutöver att beredskapsuppgifter kan medföra att inriktningen av utbildningen på för- bandets direkta krigsuppgift försvåras därigenom att andra krigsförband med vilka samövning bör ske ofta icke kan övas samtidigt eller att utbildning- en måste förläggas till ett område som icke direkt ansluter till förbandets krigsuppgift. Härtill medverkar det för- hållandet att krigsförbandsövningarna är korta, vilket i och för sig förutsätter att utbildningsbetingelserna är gynn- samma för att utbildningsmålet skall kunna nås under övningen. Konsekven- för krigsorganisationens utbild- ningsstandard totalt sett av att krigs- förband används för beredskapsuppgif— ter kan bli stor, eftersom, som framgår av det inledningsvis anförda, ett stort

SGI]

antal .'.förhand ur krigsorganisationen måstei engageras för att en i och för sig tämligen begränsad uppgift skall kunna lösas fortvarigt. Utredningen finner det .för långsiktsberedskapen vara minst be- lastande att för fortvariga beredskaps- uppgifter i allmänhet använda förband .under grundutbildning.

Vid en sammanvägning av de anförda fördelarna och nackdelarna vill det före- falla utredningen som om det i allmän- het vore fördelaktigare att tillgodose in- satsberedskapsbehoven med förband under grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid. av året som sådana förband. —— framförallt gäller detta ar- mén och kustartilleriet — kan vara disponibla måste emellertid även för- .band under repetitionsövning utnytt- -jas för att tillgodose insatsberedskapen.

Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan hur de mera till- fälliga insatsberedskapsbehoven hör till- godoses främst avseende vid den om- ständigheten att det svenska värnplikts- systemet i fred väsentligen är ett system för att utbilda värnpliktiga. Då systemet utformades kunde emellertid icke bort- ses från att behov kunde uppkomma av att hålla krigsförband insatsberedda. Detta har avsetts skola ske genom utan- för utbildningssystemet liggande be- redskapsövningar.

Enligt 1941 års värnpliktslag kan värnpliktiga inkallas till beredskapsöv- ning (27 5 2 mom. värnpliktslagen; jfr härom betänkandets kap. 2). Denna ut- väg är —— vilket också framgick då värnpliktslagens bestämmelser härom skapades _ ett naturligt komplement till en grundutbildning som endast om- fattar ett år eller mindre. Beredskaps- övningen stör i princip icke repetitions- utbildningen av krigsförbanden. Styr- korna kan lätt avpassas efter det ak- tuella behovet. Ur samhällets och den

• Sida 194
•  Original

enskildes synpunkt är emellertid öv- ningarna självfallet en särskild belast- ning. Belastningen måste emellertid ses som priset för att man under normala tider icke håller större stående styrkor. Det kan, bland annat med hänsyn till den merbelastning för samhället som in- kallelser till beredskapsövning innebär, bli svårt att vid behov få till stånd ett beslut om dylika inkallelser vilket be- gränsar användbarheten av detta slag av övningar. Utredningen anser dock att beredskapsövning enligt 27 5 2 mom. värnpliktslagen är den i princip mest logiska och riktiga lösningen av tillfälligt uppkommande behov av in— satsberedskap.

Beredskapsövning innebär emellertid som nämnts en extra belastning och medför behöv av extraordinära åtgär- der. I många fall, då behov av mindre eller kortvarigare förstärkningar av in— satsberedskapen bedöms föreligga, är det därför i praktiken önskvärt att icke behöva tillgripa extra ålägganden. In- satsberedskapen bör då kunna tillgodo- ses genom smärre omläggningar inom

ramen för utbildningssystemet. Vad som härvidlag främst kommer i fråga är ändrad fördelning i tiden av krigs- förbandens repetitionsutbildning. De förändringar av utbildningsbetingelserna som härvid bör kunna godtas är att ett förband får fullgöra övning ett år ti- digare eller senare än det eljest skulle ha gjort eller få övning förlagd till an- nan tid på året än eljest. En bedöm- ning av nackdelar och fördel-ar totalt sett med en sådan omläggning får här- vid göras från fall till fall. Därjämte kan komma i fråga att anordna mönst- ringsövningar. Värnpliktsutredningen har utgått från att såsom redan nu är fallet den av Kungl. Maj:t utfärdade in- skrivningsförordningen skall innehålla föreskrifter om hur lång tid de värn- pliktiga skall erhålla inkallelseorder före avsedd inställelsetidpunkt. Denna tid bör emellertid liksom nu kunna un- derskridas då särskilda skäl föranleder därtill; behov av snabb höjning av in- satsberedskapen kan enligt utredningens mening vara ett sådant skäl.

• Sida 195
•  Original

AVDELNING IV

Värnpliktsutbildningen vid armén

• Sida 196
•  Original

___...c»_.E._,_Jl;.._..€_:,:?. ?, .."; .::.f;

"

ur?—u m..—U... W 2. _, _. , __

• Sida 197
•  Original

KAPITEL 10

Utgångspunkter för överväganden rörande Värnplikts- utbildningen vid armén

Sammanfattning. Arméstridskrafterna avses liksom nu även i framtiden bestå av fältförband, lokalförsvarsförband, etappförband, hemvärn och depåför— band. Förbanden ges en personell och materiell kvalitet som är noga avpassad till huvuduppgiften. Gemensamt för alla förband gäller emellertid att de skall kunna uppta strid, mot såväl skytte— som pansartrupp, vilket ställer krav på utbildning och utrustning härför.

Fredsorganisationen De i krigsorganisationen ingående för- banden ur armén har i mycket ringa omfattning sina direkta motsvarigheter i fredsorganisationen i form av stående enheter eller kaderförband. Fredsorga- nisationen har i stället utformats med tanke på uppgiften att utbilda och att kunna mobilisera förband för krigsor- ganisationen.

Utbildningen av värnpliktiga genom- förs vid ett femtiotal fredsförband _ regementen, kårer och bataljoner — samt vid vissa centrala skolor.

Fredsorganisationens utbildningska- pacitet är avpassad så att årligen kan utbildas den kontingent om 36 500 värn-

• Sida 200
•  Original

pliktiga, som erfordras för att vidmakt- hålla krigsorganisationen och tillgodose behovet i fred av handräckning.

För ett exempel på utbildningsorga- nisation och befälsstater för denna vid ett normalinfanteriregemente .torde få hänvisas till 1954 års befälsutrednings betänkande Arméns befäl (SOU 1959: 29, s. 169) . Avvikelser från den där föreslagå na och sedermera godtagna organisa- tionen kan förekomma beroende på de lokala förhållandena, exempelvis beträf- fande befälstillgången och krigsorgani- sationens behov av personal till olika befattningar. Frågan om befälsstaterna vid arméns specialtruppslag är för när- varande under prövning och läget be- träffande dessa vid den tidpunkt — omkring år 1971 —.+ som redogörelsen i övrigt avser är därför något osäkert.

Personalbehov och krigsplacerings- normer

För att på lång sikt tillgodo-sepersonal- behovet i arméns krigsorganisation och behovet av handräckning i fred erford- ras årligen för grundutbildning en kon- tingent av som nämnts 36 500 man, värnpliktiga för rekrytering av aktiv personal inräknade. Denna kontingent medger även, att den nödvändiga per- sonalreserven (mobiliseringsreserv och personalersättningsreserv) kan upprätt— hållas, d.v.s. den personalreserv som fordras för att möjliggöra en riktig krigsplacering av personalen i fred, för att täcka sjukavgångar "m. 111. vid mobi- lisering och för att i krig ersätta strids- förluster.

Utbildningskontingentens genomsnitt- liga fördelning på värnpliktskategorier framgår av tabell 10: 1.

1948 års v'ärripliktskommitté utgick från den normen för krigsplacering av de'värnpliktiga, att 15 årsklasser er- fordrades för att fylla behovet av per- sonal till fältförbanden och .till dessas

Tabell 10: 1. Arméns årliga värnplikts— kontingent omkring år 1971 enligt vad som följer av 1963 års försvarsbeslut samt kan- tingentens genomsnittliga fördelning på

värnpliktskategorier . Antal Knege" värnpliktiga Värnpliktiga i allmänhet . utom i handräckningstjänst.. 23 100 Värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst ........ 2 700 Värnpliktiga uttagna för un- derbefälsutbildning ......... 17 000 Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst. . . . 800 Värnpliktiga uttagna för un- - . derofficersutbildning ........ 22 900 Summa 36 500

1 Ett mindre antal värnpliktiga, som med hittills tillämpad ordning främst-på grund av behovet av utbildningstid skulle uttagits till underbefäl, har i tabellen hänförts till värnpliktiga i allmänhet (jfr kap. 11, punkten 3). ” Utbildning till värnpliktig officer genom- gås efter frivilligt åtagande. För att krigsorga- nisationens behov skall tillgodoses, fordras att 1000 av de 2900 underofficersuttagna värn— pliktiga genomgår sådan utbildning.

personalreserv. Behovetbedömdes lika för alla truppslag. '

Till följd av ändringar i krigsörgaå nisationen ianspråktar numera fältför- banden en mindre och lokalförsvarsför- banden en större andel än tidigare'a'v antalet värnpliktiga. Förändringen be- ror främst påatt, på grund av högre materielkostnader, andelen fältförband måst begränsas 'i förhållande till tidi- gare. I fältförbanden, vilka avses för de fysiskt mest krävande uppgifterna, be- räknas i framtiden liksom hittills i förs- ta hand de yngsta värnpliktiga placeras.— I genomsnitt erfordras som en följd av den angivna utvecklingen numera omå kring '13 av de'yngsta årsklasserna för att tillgodose fältförbandens behov av värnpliktiga. _ Vid "infanteriet och pansartrupperna organiseras de förband som bland. fältförbanden har "att utstå

• Sida 201
•  Original

de hårdaste fysiska påfrestningarna. Dessa förband har därför ett större behov av unga värnpliktiga än övriga fältförband. Det har ansetts angeläget att åstadkomma omkring två års för-

yngring av personalen i fältförbanden, i infanteriet och pansartrupperna. Det- ta för å andra sidan med sig att fält- förbanden ur övriga truppslag måste rekryteras ur i genomsnitt 16 årsklasser.

Det nu anförda har lett till följande krigsplaceringsnormer, vilka enligt av arm'éledningen utarbetade långsiktspla- ner skall genomföras. Vid i första hand infanteriet och pansartrupperna skall personalen i regel placeras i fältförband eller persönalreserv härför under de el- va första åren. Härvid erfordras i fram- tiden ett antal värnpliktiga motsvaran- de i genomsnitt ca åtta årsklasser för att fylla förbandens krigsstyrka medan öv- riga utgör personalreserv. Fältförban- den omsätts härvid således i åttaårs- rytm. Under återstående tid, 16 år, pla- ceras de värnpliktiga antingen i lokal- försvarsförband eller i etappförband. —— Vid övriga truppslag skall personalen placeras i fältförband eller personalre- serv härför under 16 år. En styrka mot- svarande i genomsnitt ca tolv ålders— klasser erfordras därvid för att fylla förbandens krigsstyrka. Övriga ingår i personalreserven. Fältförbanden inom dessa truppslag omsätts härvid—såledesi tolvårsrytm. Återstående del av tjänste- tiden, elva år, placeras de värnpliktiga i lokalförsvarsförband.

Värnpliktsutredningen lägger armé- ledningens nu angivna krigsplacerings- normer till grund för sina fortsatta överväganden.

Grundutbildningens omfattning vid armén

1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen

Under utbildningsåret 1962/63 genom- fördes prov avseende enskild utbildning med omkring 2000 värnpliktiga ur ar— méns samtliga truppslag. Proven avsåg att ge underlag för bedömning rörande behovet av utbildningstid och möjlighe- terna att fördela de värnpliktiga i all— mänhet på kategorier med sinsemellan olika lång grundutbildningstid.

Under utbildningsåren 1962/63 och 1963/64 genomfördes vid Livgrenadjär- regementet försök med gruppchefsut— bildning. Försöken syftade till att ge un- derlag för bedömning av hur de blivan- de gruppchefernas grundutbildning lämpligen borde anordnas bland annat för att möjliggöra tillräcklig Övning i truppföring.

Under utbildningsåren 1963/64 och 1964/65 har genomförts utbildningsme- todförsök omfattande hela åldersklas— sen vid truppförband inom II. och V. militärområdena. Syftet med försöken har bland annat varit att klarlägga möj- ligheterna att höja den totala effekten av förbandsutbildningen genom förbätt- rad samordning av befälsutbildning, övrig befattningsutbildning och för- bandsutbildning inom förbanden. Värn- pliktsutredningen har för sin del ge— nom dessa försök bland annat fått un- derlag för bedömning av de under- officers- och underbefälsuttagnas be— hov av praktisk truppföring och skol- mässig förberedelse dessförinnan.

Resultaten av de nämnda försöken har av arméstaben och värnpliktsutred- ningen sammanställts i ett antal över- sikter. Detta material har utgjort en vä- sentlig utgångspunkt för utredningens överväganden rörande grundutbildning- ens utformning.

2. Riktlinjer för utformningen av grund- utbildningen

Utbildningsmål

I kapitel 9 har utredningen anfört, att grundutbildningen bör ha till mål att ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid dennas slut är krigs- placeringsbar i den eller de befattningar för vilka han utbildas.

För att detta mål skall kunna nås krävs att den värnpliktige utbildas för att lösa sina uppgifter enskilt och i för- band under förhållanden som så nära som möjligt svarar mot dem han kan komma att ställas inför i krig. Icke minst måste uppmärksammas de krav som ställs vintertid, vilket bland annat erfarenheterna från beredskapstiden på- visat.

En viktig förutsättning för att utbild— ningsmålen skall nås är att den värn- pliktiges fysiska kondition kan byggas upp så att han förmår uthärda ett liv i fält under hårda fysiska och psykiska påfrestningar.

Vidare är det nödvändigt att utbild- ningen bedrivs på sådant sätt att den värnpliktige dels får tilltro till sin egen och befälets förmåga att lösa förelagda

• Sida 212
•  Original

uppgifter, dels får förståelse för för- svarets uppgifter.

Förbandsutbildningen måste ges en sådan omfattning att förbanden kan lösa vanligen förekommande uppgifter med tillräcklig snabbhet, säkerhet och pre— cision. Vid bedömningen av dess om- fattning måste väsentlig hänsyn tas till det tidigare påtalade starka behovet av praktisk truppföringsutbildning för det värnpliktiga befälet. I detta samman- hang måste dock framhållas att tillräck- liga övningstillfällen måste ges det fast anställda. befälet så att även detta får tillräcklig rutin för sina uppgifter inom krigsorganisationen.

Värnpliktsutredningens undersök- ningar av behovet av förbandsutbild- ning visar att denna utbildning måste kraftsamlas till bataljonsnivån. Det är på bataljonens förmåga att lösa sina uppgifter som brigadernas och övriga högre förbands effekt väsentligen vilar. Det är således icke tillräckligt, att exem- pelvis skyttekompanierna sammansvet- sas inom sig. De måste dessutom vara väl övade i samverkan med i bataljonen ingående understödsförband. Stabs- och underhållsförbanden i bataljonen måste ha tillräcklig övning i att betjäna batal- jonen i dess helhet.

— Bataljonen måste emellertid i de flesta taktiska lägen understödjas av förband som är direkt underställda brigadchef. Exempel på sådana förband är stridsF vagns- eller stormkanonförband och ar- tilleriförband. Detta innebär att flera samövningar av såväl formell som till— länipad karaktär måste genomföras med dessa förband. Det är vidare nödvändigt att bataljonens stabs- och underhållsför- band samövas med motsvarande förband på brigadnivån. I detta sammanhang vill värnpliktsutredningen framhålla att så— dan samövning är minst lika betydelse- full för de förband som skall verka på brigadnivån. För personal, som skall

krigsplaceras i brigadens ledningsorgan eller exempelvis i stormkanonkompani, artilleridivision, ingenjörbataljon eller underhållsbataljon blir förbandsutbild— ningen fullständig först om erforderligt antal samövningar genomförts med per— sonal i skytte- eller pansarbataljoner.

Utbildningens uppläggning i stort övningsgrenar. För att nå de uppställda målen fordras att den värnpliktige ges ett tillräckligt mått av allmänmilitär ut- bildning, befattningsutbildning och för- bandsutbildning. Allmänmilitär utbild- ning och befattningsutbildning benäm- ner utredningen sammanfattande en- skild utbildning.

Den allmänmilitära utbildningen har tidigare behandlats i kapitel 9. Av detta framgår att den bör ge det mått av kun- skaper, som fordras av varje soldat oav- sett vilken befattning han bekläder. I denna utbildning, som utredningen fun- nit böra vara likformig för all krigs- maktens personal, bör den värnpliktige främst läras att försvara sig själv och platsen för verksamheten, att söka skydd mot stridsmedel av olika slag samt att ge sig själv och sina kamrater första hjälpen vid stridsskada.

Befattningsutbildningen bör omfatta den enskilda utbildning i övrigt som fordras för att den värnpliktige skall kunna lösa sin uppgift i förbandet. I be- fattningsutbildningen inryms bland an- nat befälsutbildning. Det är att märka att förmågan att lösa uppgifter i befatt- ningen i betydande grad vidareutveck— las genom förbandsutbildningen.

Förbandsutbildningen bör som nu in- delas i formell och tillämpad utbild- ning. Den formella utbildningen bör syf- ta till att inlära taktiskt och tekniskt riktiga förfaringssätt genom övningar vars förlopp i förväg är känt för befäl och trupp. Förmågan att lösa uppgiften

• Sida 213
•  Original

på ett riktigt sätt prövas och vidareut- vecklas genom tillämpade övningar där förloppet är okänt för det övade för— bandet. I vissa fall kan det vara lämp- ligt att genomföra en förbandsövning som är formell för befälet eller visst be- fäl men tillämpad för övrig personal.

Utbildningsgång. Utbildningens prin- cipiella uppbyggnad enligt det system, som tillämpats vid de tidigare angivna utbildningsmetodförs'öken har i stort varit följande.

Utbildningen har inletts med huvud- delen av den allmänmilitära utbildning- en. Därefter har följt det minimum av befattningsutbildning, som krävs för att förbandsutbildningen skall kunna på- börjas.

Förbandsutbildningen har påbörjats så tidigt som möjligt, vilket bland an- nat gett fördelen att de värnpliktiga _ befälselever och övriga _ tidigt getts förutsättningar att förstå sin uppgift i förbandet. Härigenom har också utbild- ningen kunnat te sig meningsfylld för den enskilde och intresset har stimule- rats. Den väsentliga fördelen har ock- så vunnits, att de under den skolmäs- siga delen av befälsutbildningen för- värvade kunskaperna tidigt har kunnat tillämpas praktiskt i form av övningar med trupp.

Värnpliktsutredningen finner den un- der utbildningsmetodförsöken genom— förda utbildningsgången i stort ända- målsenlig. Utredningen finner att effek- ten av utbildningen med detta system höjs för befäl av alla kategorier liksom för befälselever och värnpliktiga i all- mänhet. Utbildningen bör därför i fram— tiden anordnas enligt detta system. Där- vid bör utbildningen utformas i huvud- sak på följande sätt.

Förbandsutbildningen bör inledas med ett antal 5. k. utbildningsavsnitt där väsentliga moment i förbandens strid och övrig verksamhet blir föremål för

utbildning i form av huvudsakligen fore mella övningar. Under ett utbildnings; avsnitt samordnas utbildningen i olika ämnen och byggs upp efter band inom ramen för en viss taktisk verksamhet. Dessa avsnitt bör —— indelade efter de taktiska huvuduppgifterna — omfatta marsch, skydd och förläggning, anfall, försvar samt avvärjnings- och fördröj- ningsstrid.

Under den skolmässiga delen av bee fattningsutbildningen bör befälselever- na efter noggranna förberedelser i form av reglementsstudium, krigsspel, genom- gångar i terrängen under avgränsade moment av utbildningsavsnitten övas i de befattningar till vilka de utbildas. De praktiska övningarna bör ske med ökad intensitet och svårighetsgrad under den tid som närmast föregår den grundläg- gande krigsförbandsuthildningen.

Den grundläggande krigsförbandsut— bildningen (GKU) bör omfatta de sista månaderna av utbildningen för värn— pliktiga i allmänhet. Senast vid början av denna utbildning sammanförs de värnpliktiga av olika kategorier och ut- bildningslinjer till förband som så nära som möjligt överensstämmer med krigs- organisationens. Utbildningen härunder bör främst omfatta förbandsutbildning av tillämpad karaktär med insprängda moment av befattningsutbildning för att fullständiga denna och hela tiden bibe- hålla de enskilda färdigheterna på en hög nivå. _ Under den sista delen av GKU-skedet bör genomföras en avslu- tande tillämpningsövning av omkring en veckas längd. Denna bör forma sig som ett slutprov för övningsförbanden. Därefter bör två till tre veckor stå till förfogande för att med erfarenheterna från tillämpningsövningen som grund komplettera den enskilda utbildningen och förbandsutbildningen främst på phi-' tons- och kompaninivån. Utredningen vill understryka betydelsen av att utbild-

• Sida 214
•  Original

ningen under den sistnämnda perioden bedrivs med hög intensitet; för att nå angivet syfte bör bland annat prov i tävlingsform genomföras.

Den främst under GKU-skedet skapa- de samträningen bör komma krigsorga— nisationen tillgodo. I den omfattning det från värnpliktstekniska och organisato- riska synpunkter är möjligt bör därför övningsförbandens kompanier eller mot— svarande förband överföras med oför- ändrad personalsammansättning till krigsorganisationen.

3. Grundutbildningens längd Beräkningsgrunder Allmänt. Som tidigare redovisats har ut- vecklingen på det militära området un- der de senaste årtiondena skett i en takt som tidigare icke bedömts möjlig. Huvuddelen av den militära verksam- heten är berörd. Följdverkningar är oundvikliga icke minst för utbildningen. Utvecklingen leder på många områden till nya utbildningsbehov för både befäl och meniga. Resurserna för utbildning- en såväl personellt som materiellt är emellertid så begränsade att en mycket långt driven hushållning måste ske. För utbildningen innebär härvid de ekono- miska resurserna tillnärmelsevis icke samma problem som befälstillgången. Den nuvarande befälskadern är hårt ut- nyttjad. Förutsättningar saknas för att inom rimlig tid utöka befälskadern ut— över de ramar som gäller enligt den nya befälsordningen för armén. En utbild- ningsverksamhet väsentligt större än den nuvarande är därför icke tänkbar. För värnpliktsutredningen har proble- met därför varit att söka klarlägga i vil- ka fall det är möjligt att med fasthållan— de av gällande målsättning i stort för ut- bildningen beskära moment av nu bedri- ven utbildning för att åstadkomma ut— rymme för annan utbildning som till

följd av utvecklingen blivit ofrånkom- lig. Som riktlinje har utredningen, med ledning av sina erfarenheter från fält- studier och försök, valt att i första hand tillgodose behovet av utbildning för be- fäl och befälselever, därnäst för värn- pliktiga i allmänhet i nyckelbefattningar och sist för övriga värnpliktiga; allt inom ramen för ett om möjligt minskat totalt antal tjänstgöringsdagar i förhål- lande till nuvarande system.

Värnpliktsutredningen har mot ovan- stående bakgrund gjort en undersökning rörande utbildningsbehovet för de vik- tigaste befattningarna i arméns krigs— organisation. Vid undersökningen har framförallt eftersträvats att mot bak- grunden av den bedömda framtida ut- vecklingen klarlägga vilken utbildning som är mest betydelsefull för förban— dens krigsanvändbarhet och att fast- ställa hur snäva säkerhetsmarginalerna kan göras i övriga avseenden.

Reservtid. Utöver det framräknade be- hovet av tid för övningsgrenar och äm— nen behövs erfarenhetsmässigt en viss reservtid. Denna bör vara så tilltagen att kompletterande utbildning kan ske i de fall erforderligt resultat icke upp- nås inom ordinarie tid, exempelvis på grund av oförutsedda fördröjande mo- ment såsom sjukdom eller ogynnsam vä- derlek. En viss tid erfordras dessutom för läkarundersökningar och handräck- ningstjänst m.m. Verksamhet som bör hänföras till reservtid redovisas i bila- ga 4.

1948 års värnpliktskommitte' räknade med 24 procents reservtid räknad på den totala utbildningstiden (tjänstgö- ringstiden). I reservtiden inräknades då även tid för inre tjänst. Avräknas tid för denna, återstår 20 procents reserv- tid. Gruppchefsutredningen räknade en- ligt det senare beräkningssättet med 18 procents reservtid.

De uppgifter som står till förfogande

• Sida 215
•  Original

rörande reservtidens utnyttjande tyder på stora skillnader mellan olika förband. Särskilt syns högvaktstjänst och funk- tionärstjänst vid större tävlingar ge höga värden. Bortses härifrån syns storleken ligga omkring de 20 procent som till- lämpats av tidigare utredningar.

Värnpliktsutredningen har mot bak- grunden av kraven på yttersta återhåll- samhet ifråga om utbildningstid räknat med att tiden för annan verksamhet än den på striden direkt syftande måste skäras ned utöver vad som nu sker. Ut- redningen är väl medveten om de många åtgärder som vidtagits för att rationali— sera utbildningen. Om det emellertid skall bli möjligt att förbättra befäls- och repetitionsutbildningen inom ramen för det antal tjänstgöringsdagar som står till förfogande, fordras dock en än längre gående rationalisering av utbildningens planläggning och genomförande.

I syfte att vinna tid för utbildning hör bland annat eftersträvas att minska om- fattningen av handräckningstjänsten för de värnpliktiga som utbildas för befatt- ningar i krigsorganisationen. Utredning- en är medveten om att grundförutsätt- ningen härför är att tillgången på band- räckning i övrigt är tillräcklig och att fredsdriften vid truppförbanden ytter- ligare rationaliseras. En beskärning av reservtiden förutsätter även att funktio- närstjänst vid tävlingar, försvarsutställ- ningar och motsvarande minskar i om- fattning. Sådan verksamhet bör före- komma på tjänstetid endast i de fall den kan inordnas som ett påvisbart, me- ningsfyllt led i den ordinarie utbild— ningen.

Av normalveckans 48 timmar bör i genomsnitt avses 38—40 timmar för ut- bildning som detaljberäknats för öv- ningsgrenar och ämnen samt därutöver "2 timmar vardera för fysisk träning och inre tjänst. Därmed återstår 5 timmar för den verksamhet i övrigt som hänförs

till reservtiden. Detta innebär att 10 pro- cent avsätts för reservtid mot nu 18—20 procent. Det måste i anslutning till det sagda beaktas att uppnåendet av de ut- bildningsmål som utredningen ställt för- utsätter tillgång till effektiv utbildnings- tid i den omfattning som redovisas. I samma mån som de värnpliktiga även i fortsättningen tas i anspråk utöver den reservtid som här angivits nedgår också de reella möjligheterna att nå de ställda målen. Betydelsen av en kvalificerad ut- bildningsledning i olika instanser fram- står med hänsyn härtill klart.

Redovisning av beräkningarna. De be- räkningar rörande grundutbildningens längd för viktigare befattningar inom krigsorganisationen som redovisas i det följande omfattar nettoutbildningstid, i vilken inryms egentlig utbildningstid jämte reservtid. Den totala tiden (tjänst- göringstiden) kan variera beroende på dels hur utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som härvid innefattas, dels det antal dagar som ian- språktas för övningsuppehåll. Tjänstgö- ringstidens längd redovisas i kapitel 13 i samband med granskning av olika al- ternativ för utbildningens inpassning under året.

Värnpliktiga i allmänhet Utbildningsmål m. m. Värnpliktsutred— ningen har med biträde av experter från arméstaben beräknat behovet av befatt— ningsutbildning och förbandsutbildning för de viktigare befattningarna i arméns krigsorganisation.

Arméns krigsorganisation innehåller för närvarande ett mycket stort antal be- fattningar bland annat beroende på att specialiseringen i utbildningen, som ti- digare angivits, drivits mycket långt. Enligt värnpliktsutredningens mening måste emellertid de värnpliktigas ut- bildning göras mångsidigare i sådan ut- sträckning att förbandens stridsuthållig-

• Sida 216
•  Original

het ökas. Detta medför i sin tur att många av de nuvarande befattningarna kan sammanslås. Detta bör avsevärt un- derlätta planläggningen och genomfö- randet av utbildningen samt personal- redovisningen. Ett led i beräkningsar- betet har varit att kartlägga vilka be- fattningar som kan sammanslås och ges samma utbildning. Exempel avseende infanteriet och artilleriet på samman- slagning av nuvarande befattningar till ett färre antal sådana lämnas i bilaga 5.

Det viktigaste utgångsvärdet vid be- räkning av behovet av utbildningstid är de uppgifter förbanden skall kunna lösa i krig och de krav dessa uppgifter stäl- ler i utbildningshänseende. Värnplikts- utredningen har sökt klarlägga dessa krav. Detta har skett i form dels av en allmän målsättning för förbanden, dels i form av en särskild målsättning om- fattande Vissa viktiga förbandsfunktio- ner, som är väsentliga för förbandets krigsanvändbarhet. Behovet av för— bandsutbildning har härletts ur dessa målsättningar. Kraven på förbanden i fråga om snabbhet och precision ger i sin tur underlag för bedömning av be- hovet av befattningsutbildning. Som un- derlag för beräkningar på detta område har utarbetats arbetsbeskrivningar. Des- sa har legat till grund för urvalet av äm- nen och för avvägning av utbildnings- målen i varje ämne. De kunskaper och färdigheter som inhämtats genom den allmänmilitära utbildningen har uteslu- tits vid beräkning av befattningsutbild- ningen. Med ledning av utbildningsmå- len har minimibehovet av utbildning för varje övningsgren bestämts så nog— grant som möjligt.

De undersökningar som utförts med den ovan angivna metodiken har lett till i vissa fall betydande omvärderingar av utbildningens innehåll och omfång. I bilaga 6 redovisas utdrag ur utredning— ens behovsberäkningar. De upptar det

framräknade behovet av allmänmiliär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning för värnpliktiga i allmänhet som utbildas för vissa av de viktigare befattningarna i arméns krigs— organisation.

Grundutbildningens längd. Som fram-— går av sammanställningen i bilaga 6 erfordras för ett stort antal befatt— ningar en utbildningstid som ligger mel- lan 180 och 210 utbildningsdagar om 8 timmar, varvid medelvärdet ligger vid omkring 195 dagar. Bortses från utbild- ningsbehovet för värnpliktiga avsedda. att ingå i stridsvagnsbesättningar, lig- ger utbildningsbehoven för återstående befattningar inom ramen 211_241 ut- bildningsdagar med medelvärdet något över 230 dagar. På en tredje nivå ligger stridsvagnsbesättningarna och viss per- sonal vid artilleriet för vilka utbild- ningsbehovet är 254 respektive 266 ut— bildningsdagar. Detta skulle innebära en möjlighet till differentering av kate- gorien värnpliktiga i allmänhet _ som. nu har en för hela kategorien lika lång. utbildningstid _ i tre grupper med sinsemellan olika långa utbildningstider. Värnpliktsutredningen är medveten om att en sådan differentiering i viss mån komplicerar planläggning och genom-» förande av utbildningen. Undersökning- ar visar emellertid att dessa svårigheter- kan bemästras. Det bör framhållas att den grupp som ligger på nivån 195 da— gar då ges kortare utbildningstid än nu, vilket innebär en motsvarande minsk— ning av belastningen på utbildningsor— ganisationen. Härigenom skapas en möj- lighet att inom ramen för nuvarande tillgång på utbildningsbefäl intensifiera befäls- och repetitionsutbildningen. Möj— ligheten att differentiera gruppen värn— pliktiga i allmänhet måste också tillva— ratas i syfte att frigöra tjänstgöringsda- gar och medel för att tillgodose övriga behov.

• Sida 217
•  Original

Värnpliktsutredningen har satt tids- nivån för var och en av de tre grupper- na bland annat med hänsyn till befatt- ningarnas betydelse och storleken av den årliga kontingent som behöver ut- bildas för dessa befattningar. För be- fattningar som kräver en utbildningstid utöver den valda nivån kommer möjlig- heterna att nå utbildningsmålen att be- gränsas medan å andra sidan ökade möjligheter kommer att föreligga för befattningar under genomsnittsnivån. Med hänsyn till den stora återhållsam- het beträffande avdelande av reservtid som utredningen på sätt som tidigare angetts funnit nödvändig är det angelä- get att avdelande av värnpliktiga för handräckningstjänst i den utsträckning det är möjligt sker bland dem för vilka behovet av utbildningstid ligger under den valda nivån.

De nu angivna principerna för en differentiering av utbildningstidens längd för de värnpliktiga i allmänhet bör enligt utredningens mening för de olika kategorierna värnpliktiga i allmän- het ges följande innebörd.

De värnpliktiga, som kan hänföras till gruppen med den kortaste utbildnings- tiden, omfattar något över 9 000 man av den årliga grundutbildningskontingen- ten. I denna grupp ingår främst värn- pliktiga avsedda för befattningar som icke har aktiv strid till huvuduppgift, exempelvis befattningar i trossar. Värn- pliktsutredningen bedömer att denna grupp, som av värnpliktsutredningen be- nämnes värnpliktig-a Gl bör ges en ut- bildningstid omfattande 195 utbildnings- dagar för att uppnå avsedda utbildnings- mål.

Till mellannivån hör bland annat hän- föras följande befattningar, som behö- ver något längre utbildning, nämligen skyttesoldat, pansarvärnssoldat, riktare vid artilleriet, eldledningsman och ra- darman vid luftvärnet, telegrafister, te-

lefonister, sjukvårdare och mekaniker. Det sammanlagda årliga antalet beräk- nas uppgå till ca 13400 man. Dessa värnpliktiga benämnes i det följande värnpliktiga F. För dem erfordras en utbildningstid som med stöd av de gjor- da beräkning-arna bör sättas till 233 ut- bildningsdagar.

Till den grupp som kräver den längsta tiden _ 254 respektive 266 utbildnings- dagar—bör hänföras förare,]addare och skytt i stridsvagn och motsvarande stridsfordon samt batteriplats— tillika underrättelsebiträden vid artilleriet. Värnpliktiga tillhörande denna katego- ri benämnes i det följande värnpliktiga E. De motsvarar ett årligt utbildnings- behov av omkring 650 värnpliktiga i allmänhet. Flertalet av dessa värnplik- tiga har, främst på grund av behovet av utbildningstid, hittills oegentligt utta- gits för utbildning till underbefäl. Som framgår av det följande har värnplikts- utredningen beräknat att de underbe— fälsuttagna värnpliktiga bör ges en ut— bildning som innefattar 270 utbildnings- dagar. Utredningen finner det lämpligt att av värnpliktstekniska skäl ge värn- pliktiga E samma tid som de underbe- fälsuttagna.

I bilaga 7 redovisas en sammanställ-

1 Värnpliktsutredningen använder som beteckning på de olika kategorierna värn- pliktiga i allmänhet vid samtliga försvars- grenar bokstäverna E, F, G och H. Härvid betecknar G i princip värnpliktiga med den vid försvarsgreneu kortaste tiden för grund— utbildning av värnpliktiga i allmänhet un- dantagandes handräckningsvärnpliktiga, F den därnäst kortaste tiden och E den längs— ta tiden härför samt H handräckningsvärn- pliktiga. Inom marinen har härvid flottan och kustartilleriet behandlats var för sig. Det anförda innebär bland annat följan- de. Värnpliktiga G vid en försvarsgren kan ha annan längd på grundutbildningen än värnpliktiga G vid en annan försvarsgren. Beteckningen anger icke något ensartat he— hov vid inskrivningen av kvalifikationsnivå hos den värnpliktige. Beteckningen åter- speglar icke längden på repetitionsutbild- ningen för den värnpliktige.

• Sida 218
•  Original

ning över fördelningen av befattningar på kategorierna E, F och G bland de värnpliktiga i allmänhet.

Slutligen må erinras om att förhål- landena för de värnpliktiga i allmänhet avsedda för handräckningstjänst be- handlas i kapitel 29.

Underbefälsuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Kraven på det värn- pliktiga underbefälet är i vissa avseen- den särpräglade från de krav som gäl- ler Övriga kategorier befäl. Den stän- diga närheten till den trupp som skall ledas, avsaknaden av mellanhänder för beslutens genomförande, medvetandet om att auktoriteten på detta plan måste grundas ej minst på chefens förmåga att bättre än övriga inom enheten behärska samma färdigheter som dessa är sådana faktorer som bidrar till att göra denna befälsposition särskilt påfrestande.

För att kunna lösa uppgifterna som underbefäl måste enligt värnpliktsut- redningens mening följande utbildnings- mål uppställas. Den underbefälsuttagne bör ha

(1) vilja och förmåga att ta ansvar som befäl över grupp samt att fatta och genomdriva de beslut som följer härav, även då gruppen ges självständig upp— gift,

(2) förmåga att föra grupp och att utbilda denna i den omfattning som är nödvändig för truppföringen,

(3) de väsentligaste av de kunskaper och färdigheter, som erfordras för sol— daten i gruppen.

Grundutbildningens längd. Vid be- dömningen av den utbildningstid som erfordras för att kunna bestrida befatt- ningar på gruppchefsnivå har värn- pliktsutredningen utnyttjat de detalje- rade undersökningar som utfördes år 1951 av 1949 års gruppchefsutredning. Dessa undersökningar har som tidigare nämnts kompletterats med försök och

prov som utförts på värnpliktsutred- ningens initiativ.

Behovet av tid för att inhämta de grundläggande kunskaperna och färdig- heterna som soldat inom den utbild- ningslinje, där underbefälet skall ver- ka, har kunnat fastställas med stöd av de utförda beräkningarna av behovet av allmänmilitär utbildning och befatt- ningsutbildning för värnpliktiga i all- mänhet. Undersökningarna visar, att de underbefälsuttagna i flertalet fall kan ges tillräcklig utbildning av detta slag med de tider som gäller för värnpliktiga i allmänhet. I några fall erfordras dock härför en mindre förlängning av tiden för befattningsutbildning. Samtidig grundläggande befälsutbildning kan del- vis inrymmas i tiden för allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning. Den minimitid som därutöver erfordras för grundläggande befälsutbildning, främst i form av truppföring och där- med sammanhängande trupputbildning, är något olika för olika kategorier un- derbefälsuttagna. Den tid, som beräk- nats för förbandsuthildning för värn- pliktiga i allmänhet, bedöms tillräcklig även för utbildning av underbefälet. Härvid har beaktats befälselevernas be- hov av praktisk övning i att föra trupp bestående av värnpliktiga i allmänhet.

Vid avvägningen av utbildningens längd måste också beaktas behovet av ntbildningsmässigt försteg i utbildning- en i förhållande till värnpliktiga i all- mänhet för att gynnsamma betingelser skall skapas för praktisk övning i att föra trupp.

Utredningen har genom de erfaren- heter som erhållits dels under besök vid förbanden, dels genom försöksverksam- heten funnit, att de underbefälsuttagna värnpliktiga måste ha ett så långt för- steg i utbildningen att de, innan den praktiska tillämpningen som befäl bör- jar, hinner få den på kunskap ökade

• Sida 219
•  Original

säkerhet som är en väsentlig förutsätt- ning för både viljan och förmågan att ta ansvar som befäl. Försteget kan säkrast skapas om dessa befälselever under hu- vuddelen av tiden utbildas vid särskilda kompanier eller avdelningar.

Under den tidigare delen av grund- utbildningen bör befälseleverna under tidsmässigt avgränsade moment övas i praktisk truppföring under förbandsut- bildning. Momenten bör genomföras in- om ramen för den tidigare nämnda s. k. avsnittsutbildningen.

Slutgiltig utplacering vid trupp bör ske först sedan eleverna vid särskilda gruppchefsskolor fått en sådan förut- bildning i form av skolmässig utbild- ning med praktisk tillämpning att de är fullt mogna för sina uppgifter. Denna tidpunkt kan variera något beroende på befattning. Utplacering bör dock i regel ske först vid GKU-skedets början.

Enligt värnpliktsutredningens beräk- ningar behövs för den största kategorien underbefälsuttagna — skyttegruppche— ferna — en utbildningstid om ca 270 utbildningsdagar om 8 timmar. För mot- svarande befattningshavare vid pansar- trupperna erfordras ytterligare 9 utbild- ningsdagar.

Utdrag ur värnpliktsutredningens be- räkningar gällande viktigare befattning— ar inom olika truppslag redovisas i bi— lagd sammanställning (bilaga 8).

En differentiering av utbildningsti- den mellan olika grupper underbefäls- uttagna värnpliktiga med något tiotal dagar ger enligt utredningens mening icke en vinst som svarar mot de utbild- ningsorganisatoriska nackdelar och de ökade befälsbehov som följer därav. Ut- redningen bedömer därför att nettout- bildningstiden för samtliga underbefäls- uttagna bör ligga på nivån 270 utbild— ningsdagar. Detta innebär i förhållande till nuvarande ordning en ökning med 25 utbildningsdagar.

Underofficersuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Värnpliktsutredningen har tidigare konstaterat, att den militä- ra utvecklingen ställer ökade krav på det värnpliktiga befälet. De befattningar, som bestrids av värnpliktigt befäl på plutonchefsnivån, är särskilt betydelse- fulla. Stor vikt måste därför läggas vid att utbildningen till dessa befattningar svarar mot de krav som kan komma att ställas i krig.

Nu gällande utbildningsmål i stort för värnpliktiga underofficerare angavs av 1954 års befälsutredning på följande sätt (SOU 1959: 23, s. 322):

Allmänt: —- eleverna skall utbildas att föra pluton i enklare lägen och att inom pluton lösa de uppgifter, som vanligen åvi— lar plutonchefs ställföreträdare. -— Initia- tiv och självverksamhet skall framma— nas. —

Truppföring: —— god förmåga att föra plu- ton i sluten ordning, under marsch, förlägg— ning och gruppering samt del av pluton, för- stärkt med understödsvapen under vanligen förekommande stridslägen. — Förmåga att föra pluton inom kompanis ram under van- ligen förekommande stridslägen. —— Någon förmåga att föra självständigt uppträdande pluton under vanligen förekommande stridslägen.

Enligt nuvarande ordning skall i be- fattning för plutonchef krigsplaceras värnpliktig officer medan i befattning för plutonchefs ställföreträdare, tropp- chef, kvartermästare och stabsunderof- ficer krigsplaceras värnpliktig under- officer.

De angivna utbildningsmålen för un- derofficerare avser, som framgår av texten, plutonchefs ställföreträdare. För övriga underofficersbefattningar blir ut- bildningsmålen varianter av ovanståen- de alltefter befattningarnas särart. De ligger dock i stort på ungefär samma nivå, vilket innebär att behovet av tid för skolmässig utbildning respektive praktisk trupptjänst blir nära överens- stämmande för alla underofficersbefatt— ningar.

• Sida 220
•  Original

Chefen för armén har i skrivelse den 15 juni 1964 till värnpliktsutredningen framhållit att plutonchefs ställföreträ- dare utan omgång måste kunna ersätta plutonchef och föra plutonen med sam- ma skicklighet som denne och att därför plutonchef och ställföreträdare till den- ne bör ha samma kompetens och där- med samma utbildning.

Värnpliktsutredningen delar i prin— cip arméchefens uppfattning i den nu aktuella frågan men vill framhålla föl— jande. Utbildning av det kvalificerade slag som arméchefen förutsatt måste som nu ske centralt vid kadettskola. För- slagets genomförande skulle därför för- utsätta en väsentlig utbyggnad av kadett- skolorna. Behovet av kvalificerade in- struktörer vid dessa skulle öka; beho- vet skulle kunna tillgodoses endast med motsvarande uttunning vid truppförban- den som följd. Värnpliktsutredningen bedömer det möjligt att genomföra en sådan utbyggnad först sedan personal- läget vid armén förbättrats väsentligt. Detta torde vara en fråga på mycket lång sikt. Värnpliktsutredningens upp- fattning är därför att, med hänsyn till de aktuella förutsättningarna, nuvaran- de skillnad i målsättning och utbildning för plutonchef och för plutonchefs ställ- företrädare tills vidare måste bibehållas. Strävan bör dock vara att inom ramen för målsättningen höja plutonchefs ställ- företrädares användbarhet främst ge- nom utökad övning i praktisk truppfö- ring.

Grundutbildningens längd och upp- byggnad. Erfarenheterna under de förs- ta beredskapsåren ledde fram till 1941 års riksdagsbeslut om 18 månaders grundutbildning för värnpliktiga under- officerare.

1948 års värnpliktskommitté gjorde förnyade undersökningar rörande mål- sättning och utbildningsbehov för denna värnpliktskategori. Med begränsad mål-

sättning för utbildningen av de under- officersuttagna värnpliktiga ansåg kom- mittén det vara möjligt att sänka utbild- ningstiden till 151/2—17 månader för denna kategori. Den kortare tiden, 151/2 månder, ansågs kunna godtas »utan att därigenom utbildningsresultatet skulle bli lidande i alltför hög grad». Kommit— tén fann det emellertid vara nödvän- digt att ta hänsyn till studieförhållan— dena vid universitet och högskolor. Re— sultatet blev en ytterligare reducering till ungefär 15 månader, vilket med nu- varande ordning ger omkring 345 ut- bildningsdagar.

1954 års befälsutredning granskade ingående grundutbildningen till värn— pliktig underofficer mot bakgrunden av utredningens bedömning av de krav ut— vecklingen väntades ställa i framtiden. Utredningen ansåg att utbildningen till underofficer borde kunna ges högre ef- fekt bland annat genom att bättre an- passa utbildningen efter elevernas in- tellektuella och fysiska kapacitet samt utvecklingsmöjligheter. Härigenom bor- de sådana tidsvinster kunna skapas att av utvecklingen betingad vidgning och förstärkning av utbildningsomfånget kunde inrymmas inom en oförändrad tidsram av 15 månader.

Värnpliktsutredningen har funnit, att de av befälsutredningen föreslagna för— bättringarna av grundutbildningen re- dan i viss utsträckning har beaktats. Effekten av utbildningen måste emel— lertid ytterligare höjas. Av särskilt in- tresse är härvid bland annat den tidi— gare berörda avsnittsutbildningen, där ett medvetet och metodiskt utnyttjande av växling mellan skolmässig och till— lämpad utbildning med de kvalificerade elever varom här är fråga synes erbjuda ökade möjligheter till en effekthöjning. En effektökning synes också kunna vin— nas genom att studiemetodiken i regle- mentskunskap och liknande ämnen i än

• Sida 221
•  Original

nenligt

högre grad än nu anslutes till den själv— verksamhetsteknik som kommer att kän- neteckna den civila skolans arbete, icke minst grundskolans högstadium och de gymnasiala skolformerna. Utredningen vill i detta sammanhang också hänvisa till vad 1954 års befälsutredning anfört härutinnan (SOU 1959: 23, s. 306 ff.). Grundutbildning måste som tidigare anförts ge de blivande underofficerarna väsentligt bättre förmåga att föra trupp under krigsliknande förhållanden och att genomföra den kompletterande ut- bildning som är förutsatt att äga rum vid mobilisering och i fält. En sådan förmåga kan endast förvärvas och befäs- tas genom att eleverna under en till- räckligt lång, sammanhängande period är placerade i de befattningar som mot- svarar dem, i vilka de senare avses krigsplaceras. Placeringen bör ske vid förband som så långt det är möjligt har en sammansättning överensstämmande med krigsorganisationen, d.v.s. vid förband under grundläggande krigsför- bandsutbildning. Strävan bör vara att under hela denna tid låta eleverna bi- 'behålla sin placering. Byte bör endast _ske om antalet övningsavdelningar är för litet för att ge alla befälseleverna stadigvarande placering eller om elev icke visat sig vuxen uppgiften och be- döms sakna utvecklingsmöjligheter. Till- räckligt antal övningsavdelningar bör värnpliktsutredningens beräk- ningar i regel finnas, eftersom såväl be- fälselevernas som de menigas antal be- .stämts av krigsorganisationens omsätt-

ningsbehov för vilket samma beräk- ningsgrunder gäller för såväl befäl som meniga. Värnpliktsutredningen vill i an-

.slutning härtill understryka att sådan

rekrytering av underofficersuttagna ut-

över krigsorganisationens behov som i

viss utsträckning ägt rum innebär olä- genheter såväl ur den enskildes som .samhällets synpunkt; den bör därför i

enlighet med 1960 års befälsbeslut i gör- lig mån undvikas.

Det är av stor betydelse att ansvars- förhållandet mellan det aktiva utbild- ningsbefälet å ena sidan och befälsele- verna å andra sidan blivit entydigt. Det bör regleras så att utbildningsbefälet under GKU-skedet ges ansvaret för ut- bildningsresultatet avseende såväl be- fälseleverna som truppen. Detta innebär att utbildningsbefälet skall handleda be- fälseleverna vid planläggning av kom- mande övningar, följa övningarna och meddela synpunkter på hur dessa ge- nomförts. Värnpliktsutredningen vill framhålla betydelsen av att handled- ningen av eleverna sker på ett grann- laga sätt så att elevernas initiativkraft, självständighet och arbetsglädje stimu- leras och så att ansvarsförhållandena alltid är klara. Värnpliktsutredningen vill härutinnan liksom i övrigt då det gäller allmänna principer vid utbild— ning av värnpliktigt befäl även hänvisa till vad som anförts av 1949 års grupp- chefsutredning ( SOU 1951:57, s. 89 —— 109).

För att den grundläggande krigsför— bandsutbildningen skall kunna ge till— räckligt utbyte och ge eleverna det själv- förtroende de behöver måste eleverna vara väl förberedda för sina uppgifter genom föregående skolmässig utbild- ning.

De måste ha en god personlig färdig- het förvärvad genom allmänmilitär ut- bildning och genom befattningsutbild— ning. I befattningsutbildning för värn- pliktig underofficer måste ingå del av den befattningsutbildning som ges värn- pliktiga i den viktigaste befattningen i den avdelning vederbörande avses ut- öva befälet över. Underofficer placerad som plutonchefs ställföreträdare vid skyttepluton måste exempelvis besitta personlig färdighet att handha pluto— nens vapen och stridsmedel i övrigt,

• Sida 222
•  Original

dels för att han skall veta hur de strids- tekniskt skall användas, dels för att han skall kunna handleda utbildning och kunna kontrollera de underlydande ifrå- ga om materielens skötsel och vård. Det viktigaste är emellertid att befatt- ningsutbildningen tidigt inriktas på be— fälsuppgifterna på plutonchefsnivån. Utbildningen i taktik, stridsteknik, truppföring och trupputbildning får därmed en central betydelse. Denna ut- bildning bör påbörjas innan den allmän- militära utbildningen och befattnings- utbildningen avseende den personliga färdigheten slutförts. Värnpliktsutredningen granskar i det följande behovet av utbildning för plu- tonchefs ställföreträdare vid skytteplu- ton. Utredningen är medveten om att vissa avvikelser ifråga om den tidsmäs- siga avvägningen mellan olika övnings- grenar och ämnen är nödvändiga ifråga om andra befattningar. Den principiella utbyggnaden av utbildningen blir dock i allt väsentligt densamma. Utbildningen i taktik, stridsteknik och truppföring bör i enlighet med mål- sättningen främst avse förstärkt plutons uppträdande inom kompanis ram samt dessutom i begränsad utsträckning själv- ständigt uppträdande pluton. Kompa- nis och bataljons uppträdande bör ge— nomgås i den utsträckning som behövs för att eleverna skall få tillräckligt un— derlag för att på plutonsnivån fatta riktiga beslut och omsätta dessa i order. Utbildningen bör som tidigare angivits genomföras i form av utbildningsavsnitt vardera omfattande väsentliga moment av förbandens strid. Genomförandet av dessa avsnitt bör vara tidsmässigt sam- ordnade för alla värnpliktskategorier inom ett truppförband. Härigenom kan befälselevernas skolmässiga utbildning inom ramen för avsnitten tillämpas praktiskt under anslutande truppfö-

ringsövningar vid övningsbataljon. Av- snitten bör principiellt genomföras på följande sätt. Med direkt syftning på kommande övning med övningsbataljon eller del därav sker reglementsstudium, som belyses genom krigsspel på läro- rummet. Övningen gås därefter igenom i aktuell terräng varvid eleverna får genomföra rekognoseringar och förbe- reda de order och åtgärder som kan komma att bli erforderliga. Övningen spelas därefter igenom i form av munt- lig stridsövning varvid bland annat or- dergivningen särskilt uppmärksammas. Särskilt viktiga moment förövas vid be- hov upprepade gånger med olika befäls- uppsättning och med eleverna som öv- ningstrupp. Härefter genomförs övning- en med övningsbataljonen eller del av denna, varvid eleverna omväxlande får tjänstgöra som plutonchef och pluton- chefs ställföreträdare. Elevernas verk- samhet följs noga av utbildningsbefälet varvid bland annat underlag erhålls för beslut om kommande placering under GKU-skedet. Efter övningen sker genom- gång och diskussion av erfarenheter och genomförs vid behov kompletterande utbildning.

Utbildningen i trupputbildning bör bestå av en skolmässig del med in- sprängd praktisk tillämpning samt en fristående praktisk del som genomförs under GKU-skedet. Utbildningen bör ge- nomföras i tre etapper. — Den första bör syfta till att inlära grunderna för trupputbildningen —— pedagogiken — och inöva metodiken vid enskild strids- utbildning. Tillämpning av kunskaperna sker under avgränsade moment vid trupp bestående av värnpliktiga i all- mänhet. — Det andra avsnittet bör syfta till att som direkt förberedelse för GKU- skedet lära in och tillämpa enklare mo- ment avseende stridsutbildning i grupp och pluton, varvid tillämpningsmomen-

• Sida 223
•  Original

tet även i detta fall genomförs på trupp bestående av värnpliktiga i allmänhet. — Det tredje avsnittet kan med fördel läggas in efter GKU-skedet. Det bör som direkt förberedelse för kommande krigs- placering och repetitionsutbildning syf- ta till att lära eleverna att organisera och genomföra utbildning vid krigsför— band såväl vid krigsförbandsövning som vid mobilisering och krig.

Övriga övningsgrenar och ämnen bör så långt det är möjligt inordnas som ett led i den avsnittsvisa förbandsutbild- ningen. Exempelvis bör övning i fält- arbeten avseende ledning av befäst- ningsarbeten inordnas i truppförings- utbildningen i försvar.

Värnpliktsutredningens beräkningar ger vid handen att det med den angivna uppläggningen av utbildningen är möj- ligt att inrymma den inom nuvarande tidsram, nämligen 345 utbildningsdagar. Värnpliktsutredningen bedömer med ledning av dessa beräkningar att elever- nas behov av förutbildning före GKU- skedet med nuvarande stegring i utbild- ningen är minst ca 11 månader. Det är önskvärt att ytterligare en månad står till förfogande. Möjligheterna att åstad- komma nödvändig tidsmässig samord— ning av de underofficersuttagnas utbild- ning med övriga värnpliktskategorier på sätt som här angivits granskas när- mare i kapitel 13.

Officersuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Värnpliktsutredningen finner att de utbildningsmål i stort för officersuttagna värnpliktiga som an— givits av 1954 års befälsutredning är lämpliga. De har följande lydelse (SOU 1959: 23, s. 322):

Allmänt: — eleverna skall utbildas till plutonchefer, som vid mobilisering kan in— gå i krigsdugliga förband. —

Truppföring: utbildningen skall ge god förmåga att föra självständigt eller inom kompani uppträdande pluton (motsv.) (till-

hörande egen utbildningslinje) under strid eller annan verksamhet. -—

Utbildningen till plutonchefs ställföre- trädare tar som tidigare redovisats främst sikte på att lära ut plutons upp— trädande inom kompanis ram. Utbild— ningen på detta område bör enligt värn- pliktsutredningens uppfattning i allt vä- sentligt ha hunnit inläras såväl teore- tiskt som praktiskt under underofficers- utbildningen. Självständig plutons upp- trädande behandlas däremot endast i begränsad utsträckning. Under vidare- utbildningen till värnpliktig officer bör därför kraftsamling ske till utbildning avseende chefskap för självständigt upp- trädande, förstärkt pluton. Detta fordrar i sin tur att utbildningen i samverkan med andra förband, främst tunga gra- natkastar-, artilleri-, stridsvagns- och stormkanonförband fullständigas. Lika- så måste plutonchefen vara väl förtro- gen med hur övriga understödsvapen inom bataljonen stridstekniskt skall ut- nyttjas. Uppgifterna är vidare av den arten att plutonchefen oundgängligen måste besitta vissa kunskaper i kompa- nis uppträdande och därmed samman- hängande orderteknik. Detta fordras även med tanke på att plutonchefen täm- ligen ofta — även om såväl kompani- chef som ställföreträdare finns — åläggs att tillfälligt föra kompani eller de] där- av. Utbildningen på plutonchefsskolan behandlar kompanichefskapets inne— börd främst i orienterande syfte. En viss vidareutbildning på detta område måste därför ske under officersutbild— ningen.

Grundutbildningens längd och upp- byggnad. Vidareutbildning till värnplik- tig officer sker som redovisats i kapitel 10 vid truppslagsvis anordnad kadett— skola. Utbildningens längd är för vin- terkadettskola genomsnittligt 138 utbild- ningsdagar, varav 93 dagar (794 tim-

• Sida 224
•  Original

mar) för den skolmässiga delen. Som- markadettskolan omfattar genomsnitt- ligt 126 utbildningsdagar', varav 90 da- gar (736 timmar)1 för den skolmässiga delen.

Vid beräkning av tiden bör beaktas att underofficersutbildningen enligt den uppläggning som förordats av värn— pliktsutredningen bör medföra att kun- skaperna och färdigheterna står på en delvis högre nivå än nu. Detta beror främst på tillkomsten av längre tids trupptjänst _ inom ramen för GKU — i befattning på plutonsnivån med där- av följande rutin i såväl truppföring och trupputbildning. Avsnittsutbildningen som avses föregå GKU-skedet med dess möjligheter till växling mellan teoretisk utbildning och praktisk tillämpning medför också en höjning av elevernas användbarhet. Sammanfattningsvis kan förutsättas att eleverna med den angiv- na förutbildningen vid kadettskolans början såväl kunskapsmässigt som er- farenhetsmässigt står på en högre nivå än nu.

Utredningen har tidigare framhållit, att i syfte att förbättra rekryteringen av värnpliktiga officerare förutsättningar- na för en förkortning av dessas utbild- ning borde allvarligt prövas. Utred- ningen bedömer, att om rekryteringen skall förbättras så bör, främst för att icke försena de värnpliktigas civila stu- dier, tidsramen för ifrågavarande utbild- ning icke överskrida tre månader utöver den tid den värnpliktige är bunden av underofficersutbildningen. Denna tids- ram kan mot bakgrunden av den nuva— rande, synas snäv. Utredningen har emellertid bedömt det vara av största vikt att förfoga över ett tillräckligt an- tal värnpliktiga officerare så att man icke nödgas att i stor omfattning i offi- cersbefattningar krigsplacera värnplik- tiga med endast underofficersutbildning. Med hänsyn härtill har utredningen fun- nit det vara nödvändigt att utforma ut-

bildningen till värnpliktig officer inom en tidsram av tre månader. Utredningen har härvid beaktat att nyssnämnda för- bättrade förutsättningar hos de värn- pliktiga då de påbörjar utbildningen till värnpliktig officer underlättar genom- förandet av den förkortning av utbild- ningstiden som en tremånadersutbild- ning innebär.

Värnpliktsutredningen anser att beho- vet av praktisk befälsutövning för de blivande värnpliktiga officerarna såväl vad gäller truppföring som trupputbild- ning bör vara i huvudsak tillgodosett ge- nom tillkomsten av GKU-skedet i under- officersutbildningen. Ytterligare trupp- tjänst, i och för sig önskvärd, bedöms ej oundgängligen nödvändig under vida- reutbildningen till värnpliktig officer. Däremot måste tidsmässigt avgränsade praktiska moment i praktisk truppfö- ring och trupputbildning även i fortsätt- ningen ingå som ett led i den skolmäs- siga utbildningen.

Värnpliktsutredningen har tidigare framhållit betydelsen av en nära sam- ordning av underofficers- och officers- utbildningen. Utredningen har kunnat konstatera att denna fråga har uppmärk- sammats av berörda myndigheter. Yt- terligare förbättringar bör emellertid kunna åstadkommas. Utredningen är av uppfattningen att en del av den elemen- tära utbildning som nu bedrivs på ka- dettskolorna torde kunna i erforderlig omfattning genomföras redan under un- derofficersutbildningen; härigenom kan en tidsvinst göras.

Under utbildningen vid kadettskolan bör en markerad kraftsamling ske till ämnena taktik, stridsteknik och trupp- föring främst avseende självständigt uppträdande, förstärkt pluton samt kom- pani under vanligen förekommande lä- gen. Därnäst bör komma trupputbild— ningen med syfte främst att öka färdig—

! Härvid har räknats med utbildnings- fria lördagar under tiden den 1 juni—den 31 augusti.

• Sida 225
•  Original

!

heterna i den stridsutbildning som kan förekomma vid krigsorganiserade för- hand. Övriga övningsgrenar och ämnen exempelvis underrättelsetjänst, skydd och fältarbeten bör så långt det är möj- ligt inordnas inom ramen för utbild- ningen i taktik, stridsteknik och trupp- föring. Grunderna bör ha inlärts under underofficersutbildningen. Utbildning- en under kadettskolan bör avse den tak— tiska och stridstekniska tillämpningen. Värnpliktsutredningen beräknar att minimibehovet av utbildning vid kadett- skola blir följande, nämligen i taktik, stridsteknik och truppföring 300 tim- mar, 1 trupputbildning 50 timmar samt i övriga övningsgrenar och ämnen 150 timmar eller tillhopa 500 timmar. Nämn— da timantal motsvarar ca 62 utbild- ningsdagar, envar om åtta timmar. Värnpliktsutredningens beräkningar ger således vid handen att utbildningen vid kadettskolan bör kunna begränsas till något över 60 utbildningsdagar var- vid förutsätts att den i enlighet med vad som ovan anförts endast omfattar skol- mässig utbildning. Detta innebär jämfört med nuvarande skolmässiga del av ka- dettskolan en beskärning med ca 25 ut- bildningsdagar. Värnpliktsutredningen bedömer likväl att de värnpliktiga offi- :erarna skall kunna ges en utbildning

som svarar mot de uppställda utbild- ningsmålen. Förutsättningen härför är emellertid att kadetterna vid kadettsko- lans början fått en utbildning med den inriktning och omfattning som tidigare angivits och att samordningen mellan underofficers- och officersutbildningen ytterligare förbättras.

Sammanfattning

Enligt de av värnpliktsutredningen i detta kapitel redovisade beräkningarna är behovet av utbildningsdagar för ar- méns värnpliktiga, med undantag för värnpliktiga uttagna för handräcknings- tjänst och för utbildning i specialtjänst, det antal utbildningsdagar som framgår av tabell 11: 1. Härvid har de värnplik— tiga i allmänhet fördelats på tre grup- per, varvid till en grupp sammanförts värnpliktiga med till sin omfattning lik- artade utbildningsbehov. Förutsättning— ar har härigenom skapats för en diffe- rentiering av grundutbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringstidens längd under grundutbildningen är beroende förutom av det nu behandlade behovet av utbild— ningsdagar också av hur utbildningen inpassas under året m.m. Sistnämnda fråga behandlas, med här redovisade be- räkningar som grund, i kapitel 13.

Tabell II:]. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av utbildningsdagar för flertalet värnpliktiga under grundutbildning vid armén m.m.

Behov av utbildningsdagar Antal

Kate ori värnpliktiga .. Skillnad i g per år Bgålgjat förhållande till nuläget

Värnpliktiga i allmänhet: G ............. 9 050 195 —34 F ............. 13400 233” + 4 E ............. 650 270 +125,+241 Underbefälsuttagna värnpliktiga ......... 7 000 270 +25 Underofficersuttagna värnpliktiga ........ 1 900 345 5: 0 Officersuttagna värnpliktiga ............. 1 000 407 —364

1 I de fall för befattningen tidigare avsetts underbefälsuttagen värnpliktig. ” I de fall för befattningen tidigare avsetts värnpliktig i allmänhet. 3 Jämfört med nuvarande kadettskolas sommarlinje. Sker jämförelsen med nuvarande kadett- skolas vinterlinje blir minskningen 76 utbildningsdagar. 15—514534

• Sida 226
•  Original

KAPITEL 12

Repetitionsutbildningens omfattning vid armén

1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen

På värnpliktsutredningens initiativ har följande prov och försök ägt rum för att ge underlag för överväganden röran- de utformningen av ett framtida system för repetitionsutbildningen vid armén.

Under åren 1962 och 1963 genomför- des omfattande prov med personal vid förband under repetitionsövning avse- ende kontroll av kvarstående kunskaper från föregående utbildningstillfälle ifrå- ga om materielens handhavande m.m. Proven ägde rum vid förband ur alla truppslag. Jämförande prov genomför- des vid förband under grundutbildning.

Under sommaren och hösten 1962 ge- nomfördes försök med repetitionsövning om tre veckor och differentierad längd på befälsövning (en till två veckor be- roende på befattningen). I försöken del- tog krigsförband ur alla truppslag med en sammanlagd personalstyrka om 4 000 man. Prov avseende enskild utbildning och förbandsutbildning genomfördes vid olika tidpunkter under övningen för att kontrollera hur förbandens använd- barhet utvecklades. Som jämförelse ge- nomfördes motsvarande prov vid krigs- förband som genomförde repetitionsöv- ning enligt nuvarande bestämmelser. Förband med en sammanlagd personal— styrka om 3 000 man genomförde dessa prov.

En skriftlig enkätundersökning ge- nomfördes vid flera av de förut angivna

förbanden. Sammanlagt deltog 600 inkal- lade värnpliktiga i befälsställningi den- na undersökning, varvid de bland annat fick redovisa sin uppfattning rörande sin egen och sitt förbands användbar- het, befäls— och repetitionsövningarnas uppläggning, intervaller mellan övning- ar liksom övningarnas längd m. m.

Vid vissa av försöksförbanden genom- fördes en dagboksmässig undersökning av det inkallade befälets verksamhet. Undersökningen syftade bland annat till att ge underlag för bedömning av det värnpliktiga befälets förmåga att föra trupp under strid och att utbilda denna. Undersökningen avsåg också att belysa ansvarsfördelningen mellan krigsplace- rat befäl och aktiva instruktörer vid ut- bildningen av krigsförbanden.

Försök med särskild befälsövning om en vecka genomfördes sommaren 1963 vid två krigsförband.

Våren 1964 genomfördes försök med repetitionsövning utan föregående be- fälsövning vid ett tungt granatkastar- kompani. Försöket genomfördes med ett förband, som fullgjort repetitionsövning ca tre år tidigare. Det avsåg att ge un- derlag för bedömning av ett förbands användbarhet omedelbart vid mobilise- ring i ett system med oftare återkom- mande övningar för krigsförbanden.

Resultaten av de nämnda försöken har av arméstaben och värnpliktsutred- ningen sammanställts i ett antal över- sikter. Detta material har lämnat vä- sentliga utgångsvärden för utredningens

• Sida 227
•  Original

överväganden rörande utformningen av systemet för repetitionsutbildning.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitions- utbildningen

Utbildningsmål

Som framgår av kapitel 9 bör repeti— tionsutbildningen i vad avser den en- skilde syfta till att han under hela den tid han är disponibel för krigsplace- ring skall vara krigsplaceringsbar i den eller de befattningar han utbildats till under grundutbildningen. Detta gäller även i de fall organisationen ändras el- ler ny materiel och nya förfarings- sätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall också medge omskolning i sam- band med omkrigsplacering till annan krigsbefattning. Repetitionsutbildningen skall i vad aVSer krigsförbanden säkerställa att de alltid är så samtränade att de är använd- bara omedelbart efter mobilisering.

Uppbyggnad i stort

Uppbyggnaden i stort av repetitionsut— bildningssystemet har redovisats i ka- pitel 9. Av detta framgår att repetitions- utbildningen bör omfatta krigsförbands- övningar, särskilda övningar och mobi- liseringsövningar.

I kapitel 9 anges att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart vid mobilisering bör övas i form av krigs- förbandsövning vart fjärde år. Krigsför- bandsövningarna bör för de förband som har de mest kvalificerade uppgifter- na kompletteras med mellanliggande särskilda övningar, som antingen avser enbart befäl i viktigare befattningar el- ler såväl befäl som menig personal i nyckelbefattningar. Mobiliseringsöv- ningar kan avse antingen viss personal med särskilt betydelsefulla uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med

särskilt höga krav på mobiliseringsbe- redskap.

Det beskrivna systemet innebär att den enskilde bör åläggas fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobi- liseringsövningar, varvid dock åläggan- det i fråga om särskilda övningar kan begränsas om den värnpliktige icke un- der hela sin värnpliktstid avses vara krigsplacerad i förband som skall full- göra särskild övning.

3. Krigsförbandsövning

Ufbildningsmål Krigsförbandsövningarna bör som nämnts syfta till att öva den i förban- den krigsplacerade personalen —— aktiv personal, reservpersonal och värnplik- tiga — enskilt och i förhand så att för— bandet ständigt intill dess det övas på nytt är användbart omedelbart efter mo- bilisering.

Möjligheterna att nå det angivna syf- tet beror på vilken grad av samträning som kan åstadkommas. Härav följer att en väsentlig del av krigsförbandsövning- en bör omfatta förbandsutbildning. Där- utöver bör övningen inrymma sådan enskild utbildning som är oundgängli- gen nödvändig för att befattningshavar- na skall kunna lösa sina uppgifter i för- bandet.

övningslängd för flertalet värnpliktiga i förbanden

Samband mellan intervall och övnings- Iängd. 1948 års värnpliktskommitté be- dömde, att längden av en repetitions- övning icke borde understiga 30 dagar, om ett godtagbart utbildningsresultat skulle kunna uppnås. Utgångspunkten för denna bedömning var, att de värn- pliktiga skulle inkallas till tre krigsför- bandsövningar med sex till nio års mel- lanrum för den enskilde. Andra utgångs-

• Sida 228
•  Original

värden måste, som anförts i kapitel 9, gälla vid en bedömning av övningarnas längd i ett system med flera och oftare återkommande övningar.

Återkommer övningarna oftare, bibe- hålls färdigheter och kunskaper bättre från en krigsförbandsövning till en an— nan. Härigenom minskas behovet av re- petition vid övningarna. Minskas inter- vallet mellan övningarna kommer un- der i övrigt lika förhållanden en större del av förbanden än nu att bestå av tidigare samtränad personal. Det blir då lättare att samträna förbanden på nytt. Detta talar för att övningarna kan göras kortare i ett system med oftare återkom- mande krigsförbandsövningar. Å andra sidan har, som tidigare framhållits, kra- ven ökat främst på förbandens förmåga att snabbt och med precision lösa sina uppgifter. Härigenom minskar möjlighe- terna att reducera den enskilda övning- ens längd även om övningstillfällena blir flera.

Nuvarande längd. Den nuvarande re-

petitionsövningens längd är 30 dagar; härtill kommer för befäl en anslutande befälsövning om 10 dagar. Utbildnings- tidens fördelning enligt nuvarande be- stämmelser framgår av tabell 12: 1.

Av tid, som är anslagen för fälttjänst- övningar, åtgår i regel två dagar för till- och fråntransporter. Den sammanlagda tiden för egentlig förbandsutbildning uppgår i regel till högst 16 dagar vid varje repetitionsövning.

Behov av tid för övning i mobilise- ring. I nuvarande system inleds repeti— tionsövning med övning i mobilisering i den utsträckning detta är möjligt främst med hänsyn till kostnaderna. Vid en sådan övning åtgår något längre tid för förbandets utrustning än om denna sker fredsmässigt vid kasern. Dessutom åtgår tid för förflyttning från mobilise- ringsplats till plats för efterföljande ut- bildning.

Värnpliktsutredningen bedömer, att en övning i mobilisering är av stort värde. Personalen får lära sig var och

Tabell 12: 1. Utbildningslidens fördelning vid repetitionsövning vid armén enligt nuvarande bestämmelser

Utbildningstidens ungefärliga fördelning i dagar för förband med Verksamhet litet stort omskolningsbehov omskolningsbehov lnryckning och utrustning, materielinspektion, lä- kar- och skärmbildsundersökning (inrycknings- dagen frånräknad) ........................... 2 2 Repetition och omskolning (enskilt och i grupp). . . 14 210 Förbandsutbildning t. o. m. bataljon ............. 10 6 Förbandsutbildning (fälttjänstövning) utanför ordi— narie förläggningsort i bataljon och högre förband under samverkan mellan olika truppslag (för- svarsgrenar) ................................ högst 38 högst 36 Genomgångar, avrustning, utryckning och reservtid (utryckningsdagen frånräknad) ................ 3 3 Söndagar (tjänstefria) .......................... 3 3 Summa 30 30

1 För förband med stora krav på god teknisk färdighet hos huvuddelen av personalen får ytterligare högst 3 dagar tas i anspråk. Tiden för förbandsutbildning (t. o. m. bataljon) minskas med motsvarande antal dagar. * För personal i specialtjänst och specialutbildning anslås härutöver ytterligare erforderlig tid. ” Transportdagar är inräknade.

• Sida 229
•  Original

hur förbandet avses mobiliseras, vilket är en grundförutsättning för att vår värnpliktsarmé skall kunna fungera. Samtidigt vinns den psykologiska för- delen att krigsförbandsövningen redan från början blir verklighetsbetonad, vil- ket bör öka förståelsen för övningen. Under övningen i mobilisering genom- Iörs inskjutning av vapen, utförs funk- tioneringskontroll av materielen samt repetition av dess handhavande. Detta ar väsentliga utbildningsmoment. Den förflyttning som i regel följer efter öv- ningen i mobilisering är ett viktigt led i förbandsutbildningen och en lämplig inledning av denna. Den bör få formen av ett inledande förbandsprov. Genom att förbandsutbildningen på detta sätt inleds tidigt kommer också den för för- bandets funktion väsentliga förbands- andan och förmågan till samverkan inom förbandet att kunna återvinnas och befästas tidigare än eljest. Krigsför- bandsövningen bör därför, på sätt hit- tills ofta varit fallet med repetitionsöv- ningen, inledas med övning i mobilise- ring. Erfarenheten visar att för denna åtgår i genomsnitt två dagar, inryck- ningsdagen inräknad.

Behov av tid för enskild utbildning och utbildning igrupp. Utvecklingen på det tekniska området har medfört, att handhavandet av utrustning som hand- vapen, minor och viss radiomateriel m.m. har förenklats. Tiden för repeti- tion, framförallt när det gäller att vid- makthålla tidigare kunskaper och fär- digheter i fråga om sådan utrustning, kan därför begränsas. Å andra sidan blir annan materiel, exempelvis viss tyngre vapenmateriel och teleteknisk materiel, alltmer komplicerad. Jämfört med nu- läget torde emellertid även i detta fall tiden för repetition något kunna mins- kas om intervallet mellan övningarna förkortas.

Tid bör även stå till förfogande för utbildning med ny materiel, för skjut-

Tabell 12: 2. Behov av tid för enskild ut— bildning vid litet omskolningsbehov under krigsförbandsövning vid armén (infante- riet) enligt värnpliktsutredningens

beräkningar . Tim- Övnmgsgren mar Exercis ........................ —— Övningar genomförs i form av korta pass i anslutning till andra öv- ningar. Särskild tid beräknas där- för icke för denna övningsgren Vapentjänst .................... 6

Materielkännedom, fältskjutning m.m. (Inskjutning förutsåttcs ha skett under övningen i mobilise- ring; stridsskjutning förutsätts ske under förbandsutbildningen.)

Skydd mot särskilda stridsmedel. . . . 2

Sjukvårdsljänst (första hjälpen vid stridsskada) ..................

Övrig utbildning ................. 6 Kompletterande utbildning på ev. nytillkommen materiel, genom- gångar m. m.

Summa 16

ning med handvapen och pjäser samt för utbildning i skydd mot särskilda stridsmedel. Utbildning i grupp bör där— emot, särskilt vad gäller infanteriet, med den stridsteknik som numera tillämpas i huvudsak kunna genomföras inom plu- tons ram.

En beräkning av minimibehovet för denna utbildning vid förband med litet omskolningsbehov redovisas i tabell 12: 2. Exemplet avser infanteriet. Ta- bellen redovisar det behov som finns ut- över den enskilda utbildning som kan inrymmas i övningen i mobilisering.

Omkring två dagar erfordras således vid infanteriet f-ör ifrågavarande utbild- ning under förutsättning att vissa mo- ment genomförts under övningen i mo- bilisering. I stort motsvarande tider gäl- ler för förband ur andra truppslag. Vid förband med särskilt utbildningskrävan- de uppgifter eller särskilt komplicerad

• Sida 230
•  Original

materiel blir det nödvändigt att väsent- ligt öka utrymmet för enskild utbild- ning av Värnpliktiga i vissa befattningar för meniga utöver vad sålunda angivits. Detta bör tillgodoses genom att denna personal ålägges att påbörja krigsför- bandsövningen erforderlig tid före öv- riga meniga. En ökning av tiden för en- skild utbildning på bekostnad av för- bandsutbildningen måste eljest ske; en sådan begränsning av förbandsutbild- ningen måstc emellertid, med hänsyn till kravet på samträning, undvikas.

Omskolning till ny befattning erford— ras i nuvarande system främst för per- sonal, som inkallas till tredje repeti- tionsövningen. Till denna kategori hör till exempel värnpliktiga, krigsplacera- de i etappbataljon och vid lokalförsva- rets underhållskompanier.

I nuläget måste huvuddelen av våra krigsförband med stort omskolnings- behov nyrekryteras före varje övning. Behovet av omskolning blir därigenom mycket omfattande varje gång förban- det inkallas. Ökas antalet övningstillfäl— len för den värnpliktige kommer emel- lertid, bland annat vid etappbataljon, genomgående att placeras personal med *flera kvarstående övningar. Härvid minskar svårigheterna med omskolning, eftersom då en del av den övade perso- nalstyrkan utbildats vid förbandet un- der tidigare krigsförbandsövning.

Vid etappbataljon, underhållskompa- ni och förhand av liknande typ bör pla— ceras civilt yrkeskunnig personal i be- fattningar som skall besättas med om- skolad personal. Härigenom kan de en- skildas omskolning begränsas till att hu- vudsakligen omfatta utbildning i den specifikt militära materielens handha- vande under det att tiden för »yrkesut- bildning» kan begränsas väsentligt. Att kunna förfara på detta sätt utgör ett exempel på värnpliktssystemets särskil- da möjligheter. De bör på allt sätt tas

till vara till förmån för stridsutbildning enskilt och i förband.

De beräkningar som värnpliktsutred- ningen mot denna bakgrund utfört avse— ende de värnpliktiga i menigbefattning- är som behöver mer utbildning än ge- nomsnittet visar, att i medeltal åtta da— gar erfordras för befattningsutbildning varvid tidigare nämnda två dagar inräk- nats. Detta innebär att berörda värnplik- tiga behöver inkallas sju dagar före övri- ga meniga, varvid räknas med att en dag är söndag. Denna tid är kort. .Utred- ningen vill emellertid framhålla att kom- pletterande enskild utbildning även sker inom ramen för den första delen av för- bandsutbildningen som således även den får formen av en omskolning. Detta gäl- ler icke minst vid etappbataljonen, där verksamheten i hög grad har formen av lagarbete.

Exempel på menigbefattningar som av angivna skäl bör ges längre krigs— förbandsövning lämnas i bilaga 8. Be- räkningar visar att av det varje år öva- de antalet meniga högst 9000 meniga eller ca 10 procent är i behov av sådan längre övning. Urvalet av befattningar- na för denna längre övning bör kunna varieras något år från år bland annat beroende på krigsorganisatoriska för- ändringar. Det bör uppdras åt chefen för armén att inom en ram av 9000 man fastställa vilka befattningar som med hänsyn till det aktuella behovet av enskild utbildning skall utväljas här- för. Den beräknade tiden är som tidi- gare angetts ett genomsnitt och varia- tioner kan förekomma. En veckas för- längning bör dock utgöra övre gräns. Kortare tid bör dock uttas om så är möjligt.

Behovet av förbandsutbildning. De från operativa synpunkter avgörande förbanden i arméns krigsorganisation är brigaderna. Möjligheter måste därför föreligga att genomföra samövning i bri-

• Sida 231
•  Original

__._ j _;

gad. Framförallt måste stabs-, sam- bands-, understöds- och underhållsför- banden i brigaden ges tillfälle till sam- verkan med skyttebataljoner och mot- svarande bataljoner.

Fördelningsstaberna kommer även i framtiden att vara betydelsefulla led- ningsorgan i arméns krigsorganisation. Erfarenheten visar klart att det icke är tillfyllest, om fördelningen skall kunna lösa sina uppgifter omedelbart vid mo- bilisering, att öva fördelningsstab med dess stabsförband enbart i form av stabstjänstövning. Det är nödvändigt att fördelningens ledningsorgan och de i fördelningen ingående förbanden (brigaderna m.m.) även får praktisk övning i form av fälttjänstövning i att uppträda i fördelning.

Övning i brigad bör omfatta minst sex dygn med tid för till- och fråntranspor- ter inräknad. Samma tid krävs för and- ra typer av förband exempelvis grupper av lokalförsvarsförband med styrka mot- svarande minst två bataljoner. Värn- pliktsutredningen bedömer att övningar av en storleksordning som kräver sex dygn måste genomföras av praktiskt ta- get alla förband som fullgör krigsför- bandsövning.

Övning i fördelning bedöms kräva sex till nio dygn med tid för till- och från- transporter inräknad. Den kortaste ti- den bedöms tillräcklig för förband som utbildas inom eller i omedelbar närhet av område där övning i fördelning skall ske, medan den längsta tiden behövs för förband som måste genomföra längre transporter.

Värnpliktsutredningen anser, att ut- bildningssystemet bör vara så utformat att möjligheter föreligger till övning i brigad eller motsvarande enhet vid var- je krigsförbandsövning. Fördelningsstab med stabsförband bör i genomsnitt få praktisk tillämpning i form av fält- tjänstövning varannan krigsförbandsöv-

ning, d. v. s. vart åttonde år. Mellanlig- gande krigsförbandsövning för fördel- ningsstaben och dess stabsförband bör genomföras i form av stabstjänstövning.

Den avslutande tillämpningsövningen måste föregås av förbandsutbildning, där främst stridstekniken inom bataljo- nen repeteras. Tiden härför måste med hänsyn till resurserna begränsas. Strä- van bör därför vara att redan från bör- jan driva utbildningen i bataljon. Detta får dock icke hindra att de lägre enhe- terna inom det vidare skeendets ram effektivt övas på sina särskilda avgrän- sade uppgifter. Härvid är att märka att ju mer det värnpliktiga befälet under grundutbildningen och under den i krigsförbandsövningen ingående befäls- övningen utbildats och övats att som ut- bildare repetera och öva underställd trupp, desto större bli förutsättningarna att i dessa stycken nå effekt. Av väsent- lig betydelse blir också att ett visst mi- nimiantal aktiva instruktörer står till förfogande.

Beräkningar visar, att det genomsnitt- ligt krävs minst fem dagars förbandsut— bildning i kompani och bataljon före avslutande övning i brigad eller fördel- ning. Ett exempel på disposition av ti- den för sådan utbildning vid skytteba- taljon redovisas i tabell 12: 3.

Cykelskyttebataljon har, som tidigare redovisats, i princip samma organisa- tion som skyttebataljon. Med hänsyn till uppgifterna principiellt sett kan för cykelskyttebataljon tiden för övning i anfallsstrid något begränsas men å and- ra sidan måste försvarsstriden med till- hörande fältarbeten ägnas mera tid än vid skyttebataljon. Tid för förbandsut- bildning till och med bataljon bedöms därför kräva samma tid som vid skytte. bataljon. Behovet av samträning med andra förband i en ram motsvarande brigads krävs även för cykelskyttebatal- jon. Vissa cykelskyttebataljoner är så-

• Sida 232
•  Original

Tabell 12:3. Exempel enligt värnpliktsut- redningen på fördelning av tid under krigs— förbandsövning för förbandsutbildning t.o.m. bataljon (skyttebataljon)

Övningsgren Dagar

Förbandsutbildning i pluton och kompani ................... Marsch- och stridsgruppering Självständigt uppträdande, för- stärkt kompanis strid (i före— kommande fall stridsskjut— ning)

lly2

Förbandsutbildning i bataljon. . . Bataljons marsch med tillämp- ningsmoment (inledande för-

bandsprov som avslutning på övning i mobilisering) Bataljons stridsgruppering Bataljons anfall ur marschgrup- pering Bataljons avvärjningsstrid

231/2

1 Härjämte en kvällsövning. ” Varav för sammanhängande övning minst två dagar med mellanliggande natt.

lunda enligt krigsplanläggningen under— ställda brigader och bör samövas med dessa. Behovet av förbandsutbildning ut- över bataljonsramen bör med anledning härav sättas till sex dygn, d. v. s. samma som för bataljon organisatoriskt ingåen- de i brigad. För värnförbanden är behovet av för— bandsutbildning över kompaninivån mindre än vid övriga förband, eftersom Värnförbanden är avsedda för stationära uppgifter och uppträder mera avgränsat. För att förbandsutbildningen skall bli meningsfylld, fordras emellertid att före och parallellt med den egentliga för- bandsutbildningen tid avsätts för kom- pletterande utbyggnad och iordningstäl- lande av de stridsställningar värnförban- den skall utnyttja. Värnpliktsutredning- en bedömer därför att även dessa för- hand kräver samma tid för förbandsut- bildning som fältförbanden och cykel— skyttebataljonerna, varvid i tiden inräk- nats med krigsuppgiften sammanhäng- ande fältarbeten.

Sammanfattningsvis är således mini— mibehovet av förbandsutbildning elva dagar vid övning som omfattar högst brigad eller förhand av motsvarande storlek samt elva till fjorton dagar om övningen även skall omfatta fälttjänst- övning i fördelning. Strävan bör vara att så långt det är möjligt begränsa an— talet dagar. En differentiering bör där- för ske av krigsförbandsövningens längd beroende på om avslutande tillämp- ningsövning skall ske i brigad eller för- delning. I de fall övning i fördelning skall ske krävs som tidigare angetts läng- re transporter föratt samla vissa av för- banden. För att möjliggöra transport av dessa utan beskärning av tiden för övrig utbildning bör krigsförbandsövning kun- na förlängas med högst tre dygn för de meniga värnpliktiga _ med visst un— dantag — som ingår i berörda förband.

En förlängning av övningen för befä— let bör av sociala skäl ej ske med hän” syn till att befälet under alla förhållan- den — såsom framgår av det följande — måste ges en tämligen lång övning. Ej heller bör ytterligare förlängning ske för meniga som med hänsyn till behov av enskild övning ålagts förlängning av krigsförbandsövning. Behovet av tid för transporter bör för nämnda kategorier tillgodoses genom motsvarande minsk- ning av tiden för övrig utbildning.

Beräkningar ger vid handen att högst 5000 man årligen behöver åläggas nu ifrågavarande förlängning.

Några förband kommer under krigs- förbandsövning, oberoende av om de skall delta i fälttjänstövning eller ej att såsom hittills varit fallet behöva företa till- och fråntransporter, vardera omfat- tande mer än ett dygn. Detta gäller dels förband som för att tillgodose insats- beredskapens behov övas långt från 1110- biliseringsplatsen, dels förband som av utbildningsskäl övas inom vissa områ- den, som är av intresse med hänsyn till

• Sida 233
•  Original

de uppgifter förbanden är avsedda för i krig. Härför bör tid avsättas på samma sätt som vid transporter till och från större fälttjänstövningar. Även i detta fall behövs förlängning för högst 5 000 man årligen.

Behov av reservtid och tid för avrust- ning. Erfarenheten visar, att det ound- gängligen behövs en dag för förberedel- ser före avslutande tillämpningsövning. Tiden erfordras för kompletterande ut- bildning, materielvård, materielkontroll och genomgångar. Denna tid redovisas i det följande som reservtid.

Mot organisationen av förbandens av- rustning har under en följd av år riktats en allvarlig och i många fall berättigad kritik. Arméledningen har under senare år ägnat särskild uppmärksamhet åt det- ta problem. En omfattande försöksverk- samhet har genomförts, vilken resulterat i förbättrade metoder för avrustning, innebärande tidsvinst och höjd kvalitet på materielvården. Teknisk utrustning härför har anskaffats i betydande ut- sträckning. Ytterligare tidsvinster av större betydelse bedöms icke för när- varande möjliga att nå.

Vid avrustningen är det med hänsyn till mobiliseringsberedskapen och av ekonomiska skäl nödvändigt att förban- dens personal iordningställer materie- len för förrådsförvaring så att materie- len är fullt funktionsduglig då persona- len utrycker. Tillräcklig tid måste där- för avsättas för denna verksamhet. Det bör i detta sammanhang framhållas, att materielvården vid avrustningen måste ses som ett viktigt led i utbildningen. Under denna befästs nämligen kunska- perna rörande materielens funktionering och skötsel. Förmågan att upptäcka och avhjälpa fel uppövas. Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet för— hand bör kunna genomföras på i ge- nomsnitt två, dygn utryckningsdagen frånräknad. Vid vissa förband med myc—

ket enkel utrustning kan tiden nedbring- as under denna tid, vid andra åter med mera komplicerad utrustning krävs yt- terligare tid. Värnpliktsutredningen läg- ger tiden två dygn som grund för sina beräkningar rörande krigsförbandsöv— ningens längd. I den mån tiden kan nedbringas, bör den inbesparade tiden utnyttjas som reservtid vilken i nyss angivna beräkningar är mycket knappt tilltagen. Krävs mer än två dygn, är det ofrånkomligt att tiden för annan utbild- ning beskäres i motsvarande mån.

Sammanställning av behovet. En sam- manställning av behovet av tid för krigs- förbandsövning för huvuddelen av per- sonalen återfinns i tabell 12: 4.

Värnpliktsutredningen föreslår med ledning av redovisade beräkningar att krigsförbandsövning vid armén för fler- talet av de meniga ges en längd av 18 dagar, in- och utryckningsdagar från- räknade.

Med en övningslängd av 18 dagar kan inryckning ske på en måndag och ut- ryckning på en lördag. Detta torde vara till fördel såväl för den enskilde som för näringslivet.

Härtill kommer i vissa fall högst sju dagars förlängning för årligen högst

Tabell 1.2: 4. Behov av tid för krigsför- bandsövning vid armén enligt värnplikts- utredningens beräkningar

Verksamhet Dagar Övning i mobilisering (inrycknings- dag ej medräknad) ............. 1 Enskild utbildning (flertalet befatt- ningar) ....................... 2 Förbandsutbildning: före avslutande tillämpningsöv- ning ....................... 5 avslutande tillämpningsövning (minsta behov) .............. 6 Reservtid ........... . .......... 1 Avrustning (utryckningsdag ej med— räknad) ...................... 2 Söndag (tj änstefri) ............... 1 Summa 18

• Sida 234
•  Original

9 000 meniga som är i särskilt behov av enskild utbildning. Dessa inrycker här- vid före flertalet av förbandets värn— pliktiga.

Som tidigare angivits erfordras årli- gen för högst 10 000 meniga förlängning av övningen från 18 dagar med högst tre dagar för att möjliggöra större fält— tjänstövningar m. fl. ändamål. I de fall menig är ålagd förlängning även med hänsyn till behovet av enskild utbild- ning förutsätts dock att övningens längd ej i något fall får uppgå till samman— lagt mer än 25 dagar.

Värnpliktsutredningen anser som nämnts att möjligheter skall föreligga att inom tidsramen för en krigsför- bandsövning genomföra övning i brigad eller motsvarande. Utredningen räknar härvid med att i vissa fall, exempelvis av beredskaps- eller belastningsskäl, vid ett enskilt fredsförband endast en batal- jon—i förekommande fall förstärkt med olika slag av understödjande enheter —— samtidigt kommer att vara under repe- titionsutbildning. Vid sådana omstän- digheter kan möjligheterna att samöva brigad eller högre förband bortfalla. Samtidigt ökar emellertid möjligheterna att höja effekten av den enskilda batal- jonens utbildning både genom att utbild- ningsramen är begränsad och genom att tillgången på övningsterräng, öv- ningsanläggningar och instruktörer per övande bataljon räknat stiger. Det ter sig som en väsentlig uppgift för de an- svariga myndigheterna att vid varje särskild tidpunkt avväga vilken utbild- ningsram som bäst tjänar syftet med krigsförbandsövningarna totalt sett.

övningslängd för förbandens befäl Värnpliktsutredningens studier och för- sök har entydigt påvisat behovet av att inleda krigsförbandsövningen med ut- bildning för befälet.

Den inledande befälsutbildningen bör främst syfta till direkta förberedelser

för den därefter följande delen av krigs- förbandsövningen och avse främst truppföring och trupputbildning. Öv- ningarna i truppföring bör utgöra en förberedelse för den kommande för- bandsutbildningen. Det krigsplacerade befälet måste i stor utsträckning själva leda utbildningen av sina förhand. Ak— tiva instruktörer kan nämligen i hu- vudsak endast avdelas för att leda den tillämpade förbandsutbildningen när det krigsplacerade befälet för sina för- band. Därför måste den inledande be- fälsutbildningen till väsentlig del om- fatta förberedelser för den kommande utbildningen. Utrymme måste också ges åt repetition och kompletterande utbild- ning beträffande förbandets materiel, bland annat eftersom dessa kunskaper måste ligga till grund för den komman- de utbildningsverksamheten.

Värnpliktsutredningen anser, att ge- nomförda prov och försök med krigs- förband har påvisat behovet av en i förhållande till nuvarande ordning tids- mässigt utökad befälsutbildning för be- fäl av alla kategorier. Värnpliktsutred- ningens behovsberäkningar ger vid han- den att en utökning av hefälsövningens längd till 14 dagar är motiverad. En sträng återhållsamhet är emellertid nöd- vändig dels med hänsyn till den begrän- sade tillgången på tjänstgöringsdagar, dels av sociala skäl. Utredningen före- slår därför en differentiering av befäls- övningens längd som innebär att värn- pliktiga krigsplacerade i befattning för underofficer och officer ges 14 dagars befälsutbildning medan befälsutbild— ningen för värnpliktiga krigsplacerade i underbefälsbefattning begränsas till sju dagar.

Tjänstgöring för efterarbete efter övning Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för avrustningen av krigsförbanden efter krigsförbandsöv- ningens slut bör kompanichef och kom-

• Sida 235
•  Original

panikvartermästare samt värnpliktigt befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan övriga värnpliktiga i förbandet utryckt. Med kompanichef bör härvid likställas chef för självstän- dig pluton eller motsvarande enhet. Denna tjänstgöring bör av truppregistre- ringsmyndighet kunna åläggas angiven personal i samband med inkallelse till krigsförbandsövning.

Antalet övande värnpliktiga Med nuvarande system genomför ca 75 000 man årligen repetitionsövning, varav ca två procent utgörs av hand— räckningsvärnpliktiga.

Med det av värnpliktsutredningen föreslagna systemet med fyraårsinter- vall kommer årligen ca 120000 man att genomföra krigsförbandsövning. Den övande personalen fördelar sig med ungefär hälften på fältförband och hälf- ten på lokalförsvars- och etappförband.

Det har vid beräkningen av den övan- de styrkans storlek förutsatts att ett mindre antal förband liksom i nuva- rande system undantas från krigsför— bandsövning. De är utvalda med hän- syn till att kraven på omedelbar krigs— användbarhet är mindre framträdande för dessa förband än för genomsnittet. Däremot måste de värnpliktiga i dessa förband bibehålla användbarheten i be- fattningen. De bör därför fullgöra krigs- förbandsövning vid andra förband i motsvarande befattningar som exempel- vis blir vakanta genom anstånd eller på grund av brist på personal med kvar- stående övningsskyldighet. Förteckning över förband som bör undantas redovi- sas i hemlig bilaga (bilaga H 2).

Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för värnplik- tiga vid armén anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av en- staka, särskilt angivna förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfäl— liga, mindre avvikelser härifrån.

Krigsförbandsövning har i regel en längd av, för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbe- fälsbefattningar 25 dagar och för värn- pliktiga i underofficers- och officersbe- fattningar 32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort be- hov av befattningsutbildning, till ett an- tal av högst 9 000 årligen kan fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven tid om 18 da- gar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsöv- ning skall företa längre förflyttning och som eljest skolat fullgöra krigsförbands- övning om 18 dagar, till ett antal av högst 10000 årligen kan vidare full— göra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan vissa i det föregående angivna värnpliktiga i be- fälsbefattningar åläggas att för avveck-

Bild 12: 1. Krigsförbandsövnings längd vid armén enligt värnpliktsutredningens förslag

1! DAGAR

FLERTALET virummeA 1 MENIbBEFATTNINGAK

x:

25 MAR " VÄRNPLI KTIGA ! UNDERBEFÄLSBEFATTNINGAR OCH VARN- PLIKTIGA | VISSA Mtuucsewrmnmky 3) .. ö?. DAGAR L VARNPLIKTIOÅ l OFFICERS'OCH UNDEROFFICERSBEFATTNINGÅR

1 Förlängning med högst tre dagar vid för- hand som skall genomföra längre förflytt- ningar. Avser högst 10 000 man/år. 2 För meniga med behov av längre befatt— ningsutbildning än genomsnittet må förläng- ning ske med högst sju dagar till högst 25 dagar. Avser högst 9 000 man/år. 3 Kompanichef, kvartermästare och ma- terielredogörare kan av truppregistreringsmyn- digheten åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver eljest gällande tid om 32 respektive 25 dagar för avveckling efter övning.

• Sida 236
•  Original

lingsarhete efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 25 eller 32 dagar. Det anförda åskåd- liggörs på bild 12: 1.

Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem krigsförbandsövningar.

Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värnpliktiga fullgör krigsför— bandsövning vid armén.

4. Särskild övning

Som framgår av kapitel 9 bör särskild övning som omfattar enbart befäl syfta till att vidmakthålla och vidareutveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstekniskt riktigt sätt och att omsätta detta kunnande i enty— diga order.

Särskild övning som omfattar såväl be- fäl som meniga i nyckelbefattningar bör syfta till samträning i stridstekniskt handhavande och utnyttjande av mate- rielen. För staber med stabsförband bör övningen främst syfta till träning i stabsarbete vilket innefattar övning i handhavande av stabs- och sambands- materiel.

Av arméns förband skall fältförban— den kunna lösa de mest kvalificerade stridsuppgifterna. Dessa förband har också mestadels den mest komplicera- de och svårskötta materielen. Värn- pliktsutredningen bedömer därför att fältförbanden är i oundgängligt behov av särskild övning mellan krigsför- bandsövningarna. Härutöver är det ett starkt önskemål med hänsyn till de av- sedda uppgifterna att cykelskyttebatal- jonernas mest kvalificerade personal genomför särskild övning. Det är emel- lertid nödvändigt att starkt begränsa an- talet deltagande förband såväl med hän- syn till belastningen på utbildningsor- ganisationen som med hänsyn till re- surserna i övrigt. Av denna anledning

föreslår värnpliktsutredningen att sär— skild övning anordnas endast för fält- förbanden. Ett begränsat antal fältför— band har enklare uppgifter än övriga. Dessa, som redovisas i hemlig bilaga (bi- laga H2), bör undantas från särskild övning.

Särskild övning med deltagande av såväl befäl som meniga i nyckelbefatt- ningar bör genomföras vid de förband som har särskilt komplicerad stridstek- nik eller komplicerad och svårskött materiel. Denna typ av övning bör ge- nomföras av fördelnings-, brigad- och artilleriregementsstaher med anslutna stabs- och sambandsförband, vid strids- vagnsförband och motsvarande förband samt vid bandkanon- och luftvärnsro- botförband. Härtill bör komma vissa sambandsförband av kvalificerat slag. Förteckning över förband som bör ge- nomföra denna typ av övning redovisas i nyssnämnda hemliga bilaga.

Med hänsyn till den tid under vilken den värnpliktige normalt är krigsplace- rad i nyssnämnda slag av förband er- fordras att han kan delta, vid infanteri- et och pansartrupperna i två och vid övriga truppslag i tre särskilda övning- ar. Den värnpliktiges skyldighet att full- göra särskild övning bör därför vid ar- mén avse tre övningar.

Särskild övning bör som tidigare an- givits inläggas mellan två krigsförbands— övningar. Detta innebär ett tidsavstånd av två år till såväl närmast föregående som närmast efterföljande krigsför- bandsövning. I nuvarande system är tidsavståndet mellan repetitionsövning och särskild befälsövning tre år. Värn- pliktsutredningen bedömer det möjligt med hänsyn till den föreslagna förkort- ningen av tidsavstånd att förkorta öv- ningens längd från nuvarande femton dagar till elva dagar, in- och utryck- ningsdagar oräknade. Härigenom vinns också den anpassningen till kalender-

• Sida 237
•  Original

veckan att inryckningen kan ske på en måndag med utryckningen på en lördag.

Med nuvarande system för särskilda befälsövningar genomför årligen ca 5 000 underofficerare och officerare så- dan övning. Värnpliktsutredningens för- slag innebär, att sammanlagt ca 12000 man årligen genomför särskild övning fördelade på ca 9000 befäl och 3000 meniga.

Värnpliktsutredningen föreslår sam- manfattningsvis följande. Vid armén skall anordnas särskilda övningar för förband med mera kvalificerade strids- uppgifter. övningarna skall inpassas i tidsmellanrummet mellan förbandets krigsförbandsövningar. I övningarna skall delta antingen underofficerare och officerare i ett förband eller också nämnda värnpliktiga jämte vissa, un— dantagsvis alla, underbefäl och meniga i förbandet. Övningen skall för all del- tagande personal ha en längd om elva dagar. Den värnpliktige skall vara skyl- dig att delta i högst tre sådana övningar.

Förslaget innebär att årligen omkring 12000 värnpliktiga fullgör särskild öv- ning vid armén.

5. Mobiliseringsövning

Av det i kapitel 9 anförda framgår, att det enligt värnpliktsutredningens me- ning bör eftersträvas att vid behov kom- plettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövning” och särskilda övningar med en speciell typ av övning, nämligen mobiliserings- övning. Sådan har angivits kunna an- ordnas antingen i form av mobilise- ringsgenomgång" eller i form av mönst- ringsövning. övningarnas syfte, innehåll- och utformning liksom med övningarna sammanhängande tjänstgöringsskyldig- het för den värnpliktige har beskrivits närmare i kapitel 9.

Förbandens mobilisering måste kunna

237 genomföras snabbt och säkert. Den för mobiliseringen ansvariga personalen måste med hänsyn härtill fortlöpande övas och delges ändringar i mobilise- ringens organisation och förfarandena vid denna. Den personal, varom här är fråga, utgörs vid armén av kompani- chef och motsvarande befattningsha- vare, kompanikvartermästare och mot- svarande befattningshavare samt mobi- liseringsförberedare med ersättare och mottagningsförrättare med ersättare. Denna personal bör i enlighet med de allmänna riktlinjer som angetts i kapi- tel 9 vartannat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. I fråga om arméns fältförband kan räknas med att kompanichef och kompanikvartermäs- tare vartannat år fullgör antingen krigs- förbandsövning eller särskild övning. I regel föreligger därför för denna perso- nal ej behov av särskilt övningstillfälle ehuru i vissa fall behov dock kan upp- komma exempelvis vid omorganisatio- ner. Mobiliseringsförberedare och mot- tagningsförrättare däremot är i många fall befattningshavare som icke kommer att fullgöra särskild övning. Följaktligen föreligger för arméns del ett bestämt be- hov av mobiliseringsgenomgång för den- na personal under tid för krigsplacering i fältförband. Lokalförsvars- och etapp- förbanden avses icke övas i form av särskild övning och för dessa förband erfordras således att för angiven perso- nal mobiliseringsgenomgång genomförs regelmässigt en gång i mellanrummet mellan krigsfö'rband'sövningarna.

Mönstringsövning bör vid armén ge- nomföras främst vid vissa lokalförsvars- förband med särskilt korta mobilise- ringstider. Den personalstyrka som år- ligen skulle komma att inkallas vid ge- nomförande av ett övningssystem av an- givet slag redovisas i särskild hemlig- sammanställning (bilaga HZ).

Värnpliktsutredningen föreslår, under

• Sida 238
•  Original

Bild 12: 2. Gången av repetitionsutbildningen för värnpliktiga vid armén enligt värnpliktsutred- ningens förslag (exempel)

zo Aa VÄRNPLIKTIGA | ”HÅR * FÄLTFÖRBAND 25553” LOKALFÖRSVARSFÖRBAND $$$?" namn E _v—I m PERsoNAL LpKALFÖRSVARS- PERSONAL- RESERV FORMND RESERV K 5 MINDRE [] ANTAL

K masrömuosövmus S SÄRSKILD övume

[:] urmmum FÖR röauunm aer/"u. out | mu FALL MENIG NYCKELPERSDNÅL mamma rött HELT rönemo

Anm. För ett mindre antal Värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar.

hänvisning till det nu anförda, att vid armén skall anordnas mobiliseringsöv- ningar i form av mobiliseringsgenom- gångar och mönstringsövningar med den närmare utformning m.m. som framgår av kapitel 9 och till den omfatt- ning som framgår av nyss angivna bi— laga.

6. Utbildningsgången för den värnpliktige

Den värnpliktige vid armén är under sin värnpliktstid i de flesta fall krigs- placerad i mer än en typ av krigsför- band. Han är härvid i regel först krigs- placerad i ett fältförband och omkrigs- placeras så småningom till ett lokalför- svarsförband eller ett etappförband. Re- petitionsutbildningen är enligt utred—

ningens förslag något olika utformad, vad gäller de särskilda övningarna och mobiliseringsövningarna, för olika ty- per av förband. Med hänsyn till dessa förhållanden innebär det föreslagna re- petitionsutbildningssystemet normalt den utbildningsgång för den värnplikti- ge som framgår av bild 12: 2. Åtskilliga avvikelser från den angivna normala ut- bildningsgången måste emellertid före- komma, bland annat för att tillgodose kraven på lokal rekrytering.

Av bilden framgår, att den värnplik- tige vid flertalet fältförband — omfat- tande främst förband ur infanteriet och pansartrupperna — normalt genomför två krigsförbandsövningar och, i före- kommande fall, två särskilda övningar. Vid övriga fältförband genomför den värnpliktige normalt tre krigsförbands-

• Sida 239
•  Original

övningar och, i förekommande fall, tre särskilda övningar. Återstående tre res- pektive två krigsförbandsövningar full- görs i båda fallen normalt i lokalför- svarsförband eller etappförband. För den värnpliktige kan härutöver tillkom-

ma högst fem mobiliseringsövningar som, i förekommande fall, i regel inträf- far ungefär mitt i tidsmellanrummet mel- lan krigsförbandsövningarna i sådana fall då den värnpliktige ej fullgör sär- skild övning.

• Sida 240
•  Original

KAPITEL 1 3

Inpassningen under året av värnpliktsutbildningen vid armén m.m.

KATEGORI %% AFN ÄR z ÄR 5 , _ 17/3 50/4 låt.??? 6 255

'- F 300

_MRÄEMWM & 532 VARNPLIKTIGA armar” 450 quneERsurrAw 450+10 VARNPUKI'IGA

FPCS Förberedande plutonchefsskola PCS Plutonchefsskola GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning

KADS Kadettskola

1 Utbildning antingen under sommaren är 1 eller våren år 2 enligt den värnpliktiges önskemål så långt detta organisatoriskt kan tillgodoses. Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

alternativet förutsätter är det möjligt att inrymma det antal utbildningsda- gar som värnpliktsutredningen bedömt erforderligt utom för underbefälsuttag- na värnpliktiga och värnpliktiga E. På grund av att inryckningen av hänsyn till de studerande icke bör läggas tidi- gare än den 1 juni kan för dessa av er— forderliga 270 utbildningsdagar endast 259 tas ut.

Den kalendariska inpassningen är vald så att inledande utbildning ge- nomförs då det är varmt och ljust, vil- ket ger de gynnsammaste betingelserna för denna utbildning.

Förbandsutbildning inleds under hös- ten efter det att skörden är bärgad och fullföljs under vintern då marken i större delen av landet är tjälad. Härav följer att förbandsutbildningen kan ge- nomföras i betydande utsträckning utanför övnings- och skjutfälten, vilket väsentligt underlättar genomförande av tillämpade övningar. Dessa övningar kulminerar före tjällossningen. Under

de sista veckorna av grundutbildning- en, då tjällossningen börjat i större de- len av landet, genomförs kompletteran- de enskild utbildning och förbandsut- bildning.

Utbildningen till utryckningen för åldersklassens huvuddel. Under som- maren och första delen av hösten ge- nomförs huvuddelen av den allmän- militära utbildningen och den del av befattningsutbildningen som måste ge- nomföras innan förbandsutbildning kan påbörjas.

Under hösten inleds förbandsutbild— ningen i de tidigare nämnda s.k. ut— bildningsavsnitten. Befälselever tjänst- gör under avgränsade moment av av- snittsutbildningen i befattningar för vilka de utbildas. Avsnittsutbildningen är i huvudsak slutförd vid utgången av januari månad. Detta innebär att ut- bildningsförbandens personal _ aktivt befäl, befälselever och värnpliktiga i allmänhet — genomfört främst formell förbandsutbildning i kompani och ha-

• Sida 245
•  Original

taljon avseende marsch, skydd och för- läggning, försvar, anfall samt avvärj- nings- och fördröjningsstrid. Formell förbandsutbildning avseende samver- kan med förband ur andra truppslag ingår i avsnitten. Inom ramen för ut- bildningsavsnitten bedrivs komplette- rande befattningsutbildning med direkt syftning på den stridstekniska verksam- het avsnittet omfattar. Under januari månad genomförs dessutom grundläg- gande vinterutbildning enskilt och i förhand.

Centraliserad utbildning avslutas före januari månads utgång, varefter elever- na återgår till de förband de tillhör.

Vid månadsskiftet januari—februari organiseras av alla kategorier värnplik- tiga förband, som så nära som möjligt till sin organisation och utrustning överensstämmer med krigsorganisatio- nens. Dessa förband kvarstår ständigt organiserade intill utryckningen av ål- dersklassens huvuddel.

Den grundläggande krigsförbandsut- bildningen genomförs under tiden den 1 februari—den 30 april. Under denna är de underofficersuttagna i princip placerade som plutonchefer, plutonchefs ställföreträdare, troppchefer och i andra befattningar de avses bekläda vid krigs- förband. Underbefälsuttagna är place- rade som gruppchefer, gruppchefs ställ- företrädare och i andra underbefälsbe— fattningar.

GKU-skedet består främst av tilläm- pad förbandsutbildning i kompani och bataljon (motsvarande). Förbandsut- bildning avseende samverkan med för- band ur andra truppslag fullföljs i form av tillämpningsmoment bland annat i brigadförband. Befattningsutbildningen fortsätts dels för att fullständiga ut- bildningen, dels för att befästa redan inlärda färdigheter. Härvid får befäls— eleverna tillfälle till övning i trupput- bildning av typ som avses förekomma

245 vid krigsförband. Före tjällossningens början genomförs tillämpningsövning om ca en veckas längd i regel inom brigads eller förstärkt bataljons ram. GKU-skedet avslutas som tidigare nämnts med en period av komplette- rande enskild utbildning och förbands? utbildning i pluton och kompani, bland annat i form av stridsskjutningar. Möjligheter till tidigareläggning av ulryckningstidpunkten för åldersklas- sens huvuddel. Utryckning den 30 april för huvuddelen av åldersklassen inne- bär att utbildningens slutskede under normala väderleksförhållanden i hu- vuddelen av landet kommer att infalla under tjällossningen. Värnpliktsutred- ningen bedömer att avsedd utbildning under denna tid i de flesta fall likväl kan genomföras med godtagbar effekt. På ett mindre antal platser kan emel— lertid tjällossningen denna tid vara ett så betydande hinder för utbildningen att utryckning bör ske tidigare än den 30 april. En tidigareläggning av utryck- ningen synes också förnuftig i de fall påsken infaller i slutet av april. Vid tidigareläggning måste emellertid beak- tas att inryckning som tidigare nämnts icke bör ske före den 1 juni. Tidigare— läggning med upp till omkring en må- nad kan ske för värnpliktiga i allmän- het tillhörande kategorierna F och G utan beskärning av antalet utbildnings- dagar, eftersom inryckning likväl ej kommer att ske före den 1 juni. Tidiå gareläggs utryckningen för underbe- fälsuttagna och värnpliktiga E, blir emellertid följden en motsvarande av— kortning av grundutbildningens längd eftersom inryckning som framhållits ej bör ske före den 1 juni. För underoffi- cersuttagna förutsätts ej heller någon» förändring av inryckningstidpunkten. En konsekvens av ovan angiven tidiga- reläggning blir emellertid att dessa värnpliktigas försteg i tid i förhållan-

• Sida 246
•  Original

de till övriga kategorier värnpliktiga minskar.

De militära myndigheterna bör efter bedömning av föreliggande, aktuella ut- bildningsbetingelser, få avgöra från fall till fall i vad mån utbildning skall bedrivas under april, varvid förutsätts att skilda förband kan ges olika utryck- ningstider. Utredningen förutsätter att restriktivitet iakttas då det gäller att på angivet sätt tidigarelägga utbildningen.

Den fortsatta utbildningen till värn- pliktig underofficer under maj månad. Utbildningen syftar till att bredda och fördjupa kunskaperna i taktik, strids- teknik och mobiliseringstjänst mot bak- grunden av genomförd trupptjänst. Dessutom övas eleverna i att planlägga utbildning vid krigsförband.

Vid slutet av underofficersutbild- ningen avgörs slutligt vilka av de un— derofficersuttagna som efter frivilligt åtagande bör få vidareutbildas till värn- pliktiga officerare vid kadettskola. Un- derlag för urvalet är härvid dels resul- tat av psykologiska prov, dels redovi— sade kunskaper och färdigheter vid ge- nomgången skolmässig utbildning och praktisk trupptjänstgöring.

Den fortsatta utbildningen till värn- pliktig officer. Kadettskola, truppslags- vis anordnad, genomgås under tiden juni—augusti. Denna omfattar som ti- digare nämnts till skillnad mot nuva- rande ordning endast skolmässig ut- bildning. Nuvarande vinterlinje och de- lade sommarlinje slopas.

Gången av utbildning till reservoffi- cer och tjänst såsom sådan redovisas i särskilt avsnitt.

Utbildning till aktivt underbefäl och aktiv underofficer. Utbildningen förut- sätts i princip ske enligt nuvarande ordning.

Utbildningen till aktiv officer. Utbild- ningen inleds med tre månaders för-

beredande plutonchefsskola tillsam- mans med övriga underofficersuttagna. Under denna sker urval bland annat grundat på resultat av psykologiska prov. Den fortsätter den 1 september vid truppslagsvis anordnad aspirant- skola som pågår till slutet av maj på- följande år, vilket innebär en tidigare- läggning av skolans början med ca fyra månader i förhållande till nuvarande ordning. Utbildningen efter denna tid- punkt bör inom ramen för nuvarande principiella ordning anpassas till den föreslagna rytmen för värnpliktsutbild— ningen.

Aspirant som ej fullföljer utbildning- en till aktiv officer avbryter efter 15 månader utbildningen i slutet av augus- ti andra året. Därvid fullgjord godkänd tjänst bedöms i princip kvalificera för krigsplacering i underofficersbefattning.

Den angivna utbildningsordningen skulle kunna utgöra en speciell och ur studiesocial synpunkt fördelaktig väg för utbildning till värnpliktig underof- ficer. Den skulle därför kunna tänkas dra till sig så många aspiranter utan allvarliga avsikter att bli officerare på aktiv stat att aspiranter med all— varliga sådana avsikter skulle kunna bli utestängda från aspirantskola. För att i någon mån begränsa tillströmningen av det förstnämnda slaget av aspiranter bör vederbörande därför före aspirant- skolans början avge förbindelse att ge- nomgå utbildning till värnpliktig offi- cer. Detta bör givetvis gälla även sådana värnpliktiga, som icke innehar studie- kompetens för utbildning till aktiv offi— cer men som genom prov visat sig äga förutsättningar för sådan utbildning. Kravet att teckna förbindelse kan med- föra att en och annan värnpliktig som överväger att utbilda sig till aktiv offi— cer möjligen komma att avstå från den- na utbildning. Utredningen bedömer

• Sida 247
•  Original

Tabell 13.-1 Övningsn'p'pehåll i alternativet 'vär'uzfyckhtng

. . Antal - . Kategori dagar Tidpunkt Värnpliktiga i allmänhet och under- 8 Sensommaren eller hösten befälsuttagna värnpliktiga 16 Jul- och nyårshelgen 24 Underofficersuttagna värnpliktiga 8 Sensommaren eller hösten (andra året) 16 Jul- och nyårshelgen 10 Efter den grundläggande krigsförbands- utbildningens slut 34 Officersuttagna värnpliktiga 34 I likhet med underofficersuttagna värn- pliktiga 8 Under kadettskolan 42

emellertid att den förordade ordningen är den som totalt sett ger de minsta nackdelarna.

Utbildningen till värnpliktig officer för nu ifrågavarande värnpliktiga sker vid kadettskola året efter aspirantsko— lans slut. Denna utbildning kan följas av utbildning till reservofficer.

Elev, som först under andra tjänst— göringsperioden förklarar sig villig att undergå utbildning till aktiv officer, bör kunna överföras till aspira'ntskola och därefter följa normal utbildnings- gång.

övningsuppehåll. Övningsuppehåll förutsätts inlagda enligt tabell 13: 1.

Övningsuppehållet under 'sensömma- ren eller hösten om 8 dagar förutsätts efter förslag av chefen för armén få förlängas till högst 15 dagar för 'att 'u'n— derlätta uttag av semester för den "ak- tiva personalen eller för att underlätta genomförande av krigsförbandsövning- ar. En prövning från förband till för- hand bör härvid ske. Om övningsuppe- håliet förlängs utöver åtta dagar-, milis- kas antalet utbildningsdagar i motsva- rande mån. En äVVägning bör därvid göras från fall till fall mellan tie olika

behoven i avsikt att inom ramen för tillgängliga resurser skapa gynnsam- maste sammanlagda effekt av grundut— bildning och repetitionsutbildning.

Repetitionsutbildningen I alternativet är krigsförbandsövning- arna för flertalet fältförband fördelade på en vinter— och en höstomgång. Fler- talet lokalförsvarsförband genomför krigsförbandsövning under våren. Krigsförbandsövning —— i regel batal-

jonsvis — förutsätts även kunna geno'm— föras på andra tider dels med hänsyn till belastningen på utbildningsorgani- sationen, dels för att tillgodose upp— kommande behov av kuppförSVarsför- band. Fördelningen av förbanden på höstomgång och vi'ntero'mgång förutsätts kunna avvägas sedan närmare erfaren- het vunnits av belastningsförhållanden m. m. i alternativet.

Genomförande av krigsförbandsöv- ning under våren "underlättas genom att övningen sker under 's. k. trappfi'itt uppehåll, vilket ger goda möjligheter att 'avdela såväl personella resurser som utbildningsanordningar m.m. till krigs- tai-banden.

• Sida 248
•  Original

För att underlätta krigsförbandsöv- ning under hösten förutsätts, som tidi- gare angetts, att övningsuppehållet för åldersklassen kan utökas från åtta till femton dagar. Kursverksamhet vid sko- lor för utbildning till aktivt befäl och för vidareutbildning av detta förutsätts- som nu påbörjas först efter höstens krigsförbandsövningar.

Förband som med hänsyn till sin krigsuppgift behöver öva tillsammans med marina förband och flygvapenför- band övas på de tider som kan komma att gälla för dessa.

Krigsförband, som organiseras i lan- dets södra delar men som är avsedda för krigsanvändning i Övre Norrland, har ett särskilt behov av att öva i Övre Norrland med hänsyn till de särpräglade förhållandena i denna landsdel. Värnpliktsutredningen finner det önskvärt med hänsyn till dessa för- bands krigsanvändbarhet att möjlighet föreligger att öva på detta sätt. I de fall så bedöms med hänsyn till de ak- tuella resurserna kunna ske, bör för- banden enligt utredningens mening först övas i mobilisering vid vederbör- lig mobiliseringsmyndighet och däref- ter genomföra övning i koncentrerings- transport till aktuellt område med in- lagda moment avseende de störningar som kan förekomma vid sådan trans— port. Efter genomförd övning bör åter- transport ske till mobiliseringsmyndig- heten med avrustning vid denna. Det bortfall av tid för annan utbildning, som transporterna medför, kan som redovisats i kapitel 12 kompenseras ge- nom förlängning med högst tre dagar av krigsförbandsövningen för de me— niga. Erforderliga instruktörer för ut- bildningen bör utgå ur den myndighet som eljest skulle ha haft utbildnings- ansvaret. -

En eventuell utspridning under åre av krigsförbandsövningarna för att för-

stärka insatsberedskapen under vissa tider av året förutsätts förberedd på samma sätt som nu sker.

De särskilda övningarna berör främst det värnpliktiga befälet, som i stor ut- sträckning torde bedriva civila studier. Övningarna förutsätts därför liksom för närvarande sker med de särskilda befälsövningarna genomföras främst under sommarmånaderna d.v.s. i up- pehållet mellan två akademiska läroår.

KATEGORI jag. ÄRi ÄRZ Äkö än att G 245 -———-n ? 500 attan.... E] 345 V NPLIKTIGA annemw 450 vs än mggggw isowo "

FPCS Förberedande plutonchefsskola PCS Plutonchefsskola GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning KADS Kadettskola

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

• Sida 252
•  Original

dels är kallt. En förutsättning för alter- nativets genomförande är därför att öv- ningshallar, vindskydd vid skjutbanor och liknande anordningar anskaffas i större utsträckning än vad som erford- ras vid övriga alternativ.

I södra Sverige kan endast enskild vinterutbildning medhinnas. I norra Sverige kan de inledande utbildningsav- snitten marsch, förläggning och skydd — samt dessutom någon utbild— ning i anfall i pluton och kompani ge- nomföras vintertid. Målsättningen be— träffande vinterutbildning förband kan icke uppnås i alternativet.

Förbandsutbildningen i övriga, tidi— gare beskrivna utbildningsavsnitt full- följs huvudsakligen under våren.

De underofficersuttagna värnpliktiga genomför till skillnad från vad fallet är i övriga alternativ den skolmässiga utbildningen i en följd.

GKU-skedet inleds i början av juni, från vilken tidpunkt de underofficers- uttagna varaktigt placeras i avsedda be- fattningar. De underbefälsuttagna på- börjar om möjligt sin trupptjänst tidi-

i

gare. Centraliserad utbildning avslutas före GKU-ske'dets början. Liksom i öv— riga alternativ består skedet huvudsak- ligen av tillämpad förbandsutbildning i kompani och bataljon samt någon ut- bildning i briga-d. Dessutom genomförs komplettera-nde befattningsutbildning. Skedet avslutas med en tillämpnings- övning, i regel i förstärkt bataljon, om ca en veckas längd.

Den fortsatta utbildningen till värn— pliktig officer. Utbildningen genomförs vid truppslagsvis anordnad kadettskola påföljande år under tiden juni—augusti. Även i detta alternativ förutsätts såle- des att nuvarande vinterlinje och dela- de sommarlinje vid kadettskola slopas.

Anpassning av utbildning till reserv— officer och tjänstgöringen som sådan redovisas i särskild punkt.

Utbildningen till aktivt underbefäl och aktiv underofficer. Utbildning för- utsätts i princip ske enligt nu gällande ordning.

Utbildningen till aktiv officer. Ut— bildningsgången förutsättes vara sam— ma som enligt nuvarande ordning.

Tabell 13:33 Övningsuppehåll i alternativet höstutryckning

. Antal . Kategori dagar Tidpunkt Värnpliktiga G 8 Sommaren 8 Värnpliktiga E och F samt underbe- 16 Jul- och nyårshelgen fälsuttagna värnpliktiga 8 Sommaren 24 Underofficersuttagna värnpliktiga 8 Sensommaren eller hösten 16 Jul— och nyårshelgen 8 Sommaren (andra året) 32 Officersuttagna värnpliktiga 32 I likhet med underofficersuttagna värn- pliktiga 8 Under kadettskolan 40

• Sida 253
•  Original

Möjligheterna till en logiskt stegrad trupptjänstgöringspraktik blir dock be- gränsade.

Övningsuppehåll. övningsuppehåll förutsätts inlagda på sätt framgår av tabell 13: 3.

Repetitionsutbildningen.

Inpassning under året. Krigsförbands- Aövningarna genomförs med flertalet av förbanden fördelade på vinter- och höstomgångar.

I vinteromgång ingår främst förband som är avsedda för krigsanvändning i Norrland och därigenom är i särskilt behov av vinterutbildning.

Flertalet av övriga förband är förde— lade på två höstomgångar. För den första av dessa omgångar sker inryck- ning för personal i officers- och under- officersbefattningar efter åldersklas- sens utryckning. Utryckning för krigs- förbanden sker omkring den 15 okto- ber. Den andra omgången följer däref- ter med utryckning omkring den 20 no- vember. Den förra omgången som är den större av de två omfattar främst fältförband och med dem närmast sam- verkande lokalförsvars- och etappför- band. Den senare omfattar främst lo- kalförsvarstörband.

Vissa förband som har krigsuppgif- ter i Övre Norrland förutsätts liksom i övriga alternativ efter transport till 'Övre Norrland genomföra övningen i

denna del av landet. Liksom i övriga alternativ förutsätts .att krigsförbandsövningar — i regel ba- taljonsvis — kan äga rum på andra ti- der av hänsyn till belastning och in-

satsberedskap.

Förband som behöver samövning med marina förband och flygvapenför- band övas på tider som kan komma ;att gälla för dessa.

Särskild övning genomförs såsom i

övriga alternativ företrädesvis under sommaren.

Alternativet är bland annat uppbyggt med hänsyn till att flertalet krigsför- band skall övas under hösten i uppe- hållet mellan två åldcrsklassers utbild- ning, vilket underlättar avdelande av instruktörer, utbildningsanordningar m. m. till krigsförbanden denna tid.

7. Granskning av redovisade alternativ för utbildningens inpassning under året

Värnpliktsutredningen granskar och jämför alternativen i följande avseen- den, nämligen

a) betingelser för den enskilda utbild- ningen, d.v.s. allmänmilitär utbild- ning och befattningsutbildning,

b) betingelser för förbandsutbildning- en,

c) betingelser för vinterutbildningen,

d) betingelser för repetitionsutbild- ningen,

e) den aktiva personalens arbetsför- hållanden,

f) rekryteringen av värnpliktiga offi- cerare och aktivt befäl,

g) utbildningen till aktivt befäl,

h) studiesociala förhållanden samt

i) arbetsmarknaden.

Vid granskningen används de för— kortade beteckningar för alternativen som tidigare redovisats vid redogörel- sen av alternativen, d.v.s. alternativ V, alternativ S och alternativ H.

Betingelser för den enskilda utbild- ningen Under det inledande skedet av denna utbildning skall soldaten bland annat lära sig grunderna i vapentjänst och terrängtjänst. Vapentjänsten liksom den grundläggande befattningsutbild- ningen består till stor del av övningar utomhus av stationär karaktär. Beting- elserna för denna utbildning är bäst

• Sida 254
•  Original

under våren, sommaren och den första delen av hösten då det är jämförelse— vis varmt och dessutom ljust under en stor del av dygnet. Det bör i detta sam— manhang framhållas att särskilt den grundläggande Skjututbildningen krä- ver god tillgång till skjutbanor. Dessa kan utnyttjas i den största omfattningen under den ljusa delen av året. Terräng— tjänsten bör genomföras under samma årstider eftersom grunderna härvidlag bäst kan inläras under barmarkförhäl- landen och då marken är grävbar.

Alternativet V är ur ifrågavarande synpunkter gynnsamt för alla katego- rier värnpliktiga.

I alternativet S är betingelserna för enskild utbildning gynnsamma för alla kategorier utom för värnpliktiga G. Ef- ter en närmare jämförelse med den ut- bildning som nu genomförs med unge- fär motsvarande tidsinpassning, bedö— mer dock värnpliktsutredningen att ett godtagbart resultat utan särskilda åtgär— der kan åstadkommas i Mellan- och Sydsverige för denna kategori. I Nord- sverige krävs däremot en viss utbygg- nad bland annat av övningshallar och skjutbanor om ett godtagbart resultat skall kunna nås inom de tider som re— dovisas i beräkningarna av utbildnings- tidens längd. Vidare bör observeras att i Nordsverige förutom kylan och mörk- ret även snön försvårar den inledande utbildningen.

Alternativet H är med hänsyn till be- handlade förhållanden minst gynnsamt. En utbyggnad av övningshallar och skjutbanor måste förutsättas även i Mellan- och Sydsverige i detta alterna- tiv. Snöförhållandena är i högre grad än i alternativet S ett försvårande mo- ment. Det blir i detta alternativ nöd— vändigt att inleda grundutbildningen med vinterutbildning och att till våren spara viss del av terrängtjänsten och vissa andra grundläggande övningar

som oundgängligen kräver barmark. Detta är mindre gynnsamt från peda- gogisk synpunkt.

Alternativen kan från nu angivna synpunkter ges följande rangordning varvid det mest fördelaktiga anges först, nämligen V, S och H. Härvid bedöms det första alternativet kunna ge gott resultat och de två senare kunna ge ett i huvudsak godtagbart resultat un- der förutsättning att vissa anordningar för utbildning inomhus m. m. byggs ut— över nu gällande planer.

Betingelser för förbandsutbildningen

Förbandsutbildningen kan som fram- gått av den föregående redogörelsen uppdelas i två delar, nämligen avsnitts— utbildningen och GKU-skedet.

Avsnittsutbildningen är till större de- len formell, vilket gör att övningarna kan genomföras inom förhållandevis små områden. De kan därför i flertalet fall med gott resultat genomföras på övningsfält. Vid övningar i bataljon el— ler motsvarande förband kan dock yt- terligare terräng behöva tas i anspråk exempelvis för utgångsgruppering vid övningens början och för förflyttning till stridsområde.

GKU-skedet omfattar huvudsakligen tillämpade övningar. Vid dessa måste chefer på olika nivåer kunna ges till- räcklig handlingsfrihet då det gäller att fatta och genomföra beslut, vil-ket krä- ver större områden än vad befintliga övnings- och skjutfält representerar. Därtill kommer att truppen måste få er- forderlig övning i att i okänd terräng genomföra snabba förflyttningar och omgrupperingar. Övningarna under GKU-skedet måste därför till stor del förläggas utanför övnings- och skjut— fält och till mark som icke är kronans.

I tabell 13:4 redovisas hur värn- pliktsutredningen bedömer möjlighe- terna i stort att bedriva tillämpad för-

• Sida 255
•  Original

Tabell 1314 Bedömning av. möjligheterna att genomföra tillämpad förbandsutbildning under grundutbildningen med hänsyn till markförhällandena

Militär- Slag av för- Mars område bandlsiiriltbild- Jan. Febr. Första Andra April Maj .] um J ull Aug. g hälften hälften

V I. Kompani 1 1 1 1 2 1—2 1 1 1 Bataljon 1 1 1 1 2—3 2 1—2 1—2 1—2

11. Kompani 1 1 1 1 2—3 1—2 1—2 1 1 Batalj on 1 1 1 2 3 2—3 2 1—2 1—2 V. Kompani 1 1 1 2 2 1—2 1—2 1 1 Bataljon 1 1 1 2 2—3 2 1—2 1—2 1—2 IV. Kompani 1 1 1 2 2 1 1 1 1 Bataljon 1 1 1 2 2—3 2 1—2 1—2 1—2 111. Kompani 1 1 1 2— 2—3 1 1 1 1 Bataljon 1 1 1 2—3 3 2 2 1—2 1—2 I. Kompani 1 1 1 1 1—2 1 1 1 1 Bataljon 1 1 1 2—3 1—2 2 2 1—2 1—2 VII. Kompani 1 1 1 1 1—2 1 1 1 1 Bataljon 1 1 1 1 2 1—2 1—2 1—2 1—2

Markering: 1. Utbildningen bedöms kunna genomföras med god effekt.

2. D:o med godtagbar effekt. 3. Utbildningen bedöms ej möjlig att genomföra med godtagbar effekt. Anm. Bedömningen är gjord med hänsyn till tillgången på övningsfält år 1965 liksom dessas beskaffenhet, exempelvis ifråga om vägar och dränering detta år. Betingelserna kan i viss mån förbättras efter utvidgning av övningsfält, efter ut- byggnad och förstärkning av vägar, samt efter dränering m. m.

bandsutbildning i kompani och batal- jon under i alternativen aktuella må- nader för GKU-skedet.

Möjligheter att bedriva utbildning i brigad föreligger enligt värnpliktsut- redningens mening i huvudsak i såda- na fall där i tabell 13:41 för bataljon markering skett med 1 eller 1—2.

AV tabellen framgår bland annat föl- jande. Betingelserna för förbandsutbild- ning är bäst under tiden januari—mit— ten av mars. De är minst gynnsamma under april, då tjällossningen kulmine- rar i hela landet utom i de nordligaste delarna. En förbättring sker under maj och juni. Under sommaren är markens och vägnätets bärighet god, men rörel- sefriheten begränsas av besådd mark.

En jämförelse mellan alternativen ur

nu ifrågavarande synpunkt ger vid han- den att alternativet V trots de mindre gynnsamma betingelserna under april och i vissa fall under senare delen av mars, totalt sett är bäst såväl med hän- syn till befälets möjligheter att få rea- listisk övning i truppföring som med hänsyn till effekten av utbildningen i övrigt.

Alternativet S har den nackdelen att förbandsutbildningen inleds under vin- terförhållanden, vilket medför att ut- bildningen måste anpassas till den kor— ta förutbildning och därmed ringa härdning som truppen — särskilt värn- pliktiga G — har. Vidare hämmas för— bandsutbildningen under början av GKU-skedet genom tjällossningen, och efter denna genom att marken delvis

• Sida 256
•  Original

är besådd. För att utbildningen skall kunna ge ett godtagbart resultat fordras därför en kostnadskrävande utökning av övningsfälten och förstärknings- arbeten på dessa väsentligt utöver vad som förutsatts i nu gällande planer.

I alternativet H infaller tjällossning- en under början av avsnittsutbildning- en. I avsnittsutbildningen är tämligen långa perioder av befattningsutbildning inrymda. Det bör vara möjligt att in- foga denna befattningsutbildning så att den i viss utsträckning sker under den tid då tjällossningen utgör det största hindret för förbandsutbildningen. Häri- genom kan olägenheterna för utbild- ningen av tjällossningen minskas. Hu- vuddelen av förbandsutbildningen kom- mer dock i detta alternativ att genom- föras under tid då rörelsefriheten be- gränsas till följd av att fälten är be- sådda. Alternativet bedöms därför för att ge godtagbart utbildningsresultat kräva en större utökning av övnings- fälten än vad som fordras i alternati- ven V och S. Alternativen kan med hän- syn till förbandsutbildningen samman- fattningsvis ges ordningen V, S och H, varvid alternativet V är det för för- bandsutbildningen mest fördelaktiga.

Betingelser för vinterutbildningen

Vinterutbildningen bör ge den enskilde sådan utbildning att han får förmåga att motstå de särskilda påfrestningar, som möter under fältförhållanden vin- tertid, och så att han trots påfrestning- arna kan verka i sin befattning inom förbandets ram.

Värnpliktiga vid förband som avses krigsanvändas i Norrland är i särskilt behov av vinterutbildning. övriga värnpliktiga måste emellertid också ge— nomgå sådan, dels eftersom vintrarna vissa år är stränga även i andra delar av landet, dels eftersom förbanden måste vara allsidigt användbara. Be—

roende på lägets växlingar kan exem- pelvis förband avsedda att i första hand operera i Sydsverige behöva omgrup- peras till Norrland.

För att vinterutbildningen skall ge ett fullgott resultat fordras att ett visst mått av enskild utbildning och för— bandsutbildning dessförinnan genom- förts under barmarkförhållanden. Vi- dare måstc de värnpliktiga ha hunnit förvärva viss kondition och härdning. De svårigheter som de värnpliktiga och förbanden ställs inför under vinterut- bildningen blir eljest så stora att det blir nödvändigt att sänka kraven på prestationer till en nivå som ligger un— der den som kan väntas i krig. Detta medför att varken enskilda eller för- hand blir rustade att uthärda fältför- hållanden vintertid.

Alternativet V bedöms ge den bästa vinterutbildningen. Härnäst kommer alternativet S. Detta är emellertid be- tydligt sämre dels eftersom förutbild- ningen före vinterperioden blir korta- re än i alternativet V, dels genom att endast begränsad förbandsutbildning hinner genomföras under vinterförhål- landen. Alternativet H bedöms i sin tur betydligt sämre än alternativet S.

Värnpliktsutredningen bedömer sam- manfattningsvis att alternativet V bör ge en fullt godtagbar vinterutbildning. Det är tveksamt om alternativet S kan anses godtagbart. Alternativet H be— döms otillräckligt.

Betingelser för repetitionsutbildningen I det följande granskas närmast repeti— tionsutbildningens inverkan på grund- utbildningen. Strävan bör vara att ska- pa en sådan anpassning att båda slagen av utbildning kan genomföras med hög effekt. Detta kräver bland annat att till- gången av instruktörer, utbildningsan- ordningar och skjutfält är tillräcklig.

I fråga om grundutbildningen har re-

• Sida 257
•  Original

dovisats vissa krav som denna utbild- ning bör uppfylla från militära och ci- vila synpunkter. Detta medför en be- gränsning av antalet valmöjligheter i fråga om grundutbildningens inpass- ning under året. Under repetitionsut- bildningen är det nödvändigt att i be- tydande utsträckning öva högre för- hand, nämligen brigad och fördelning. Det bör som tidigare angivits eftersträ- vas att genomföra tillämpningsövning- arna inom områden för avsedd krigsan- vändning. Kronan icke tillhörig mark mäste därmed disponeras. Detta kan som tidigare angivits ske förhållande- vis lätt under vintern då marken är tjä- lad och under hösten då skörden är in- tagen. Förband, som kan övas i mindre ram och som icke har så stora krav på rörelsefrihet, bör kunna övas under an— nan tid. Även ifråga om repetitionsut- bildningen är således valmöjligheterna för flertalet förband begränsade.

Värnpliktsutredningen bedömer al- ternativet H bäst från ifrågavarande synpunkter eftersom endast vinterom- gångens krigsförbandsövningar behöver genomföras samtidigt som grundutbild— ning pågår. Övriga krigsförbandsöv- ningar bör kunna genomföras under hösten under en i huvudsak truppfri period.

Därnäst ur lämplighetssynpunkt kom- mer alternativet S i vilket det är möjligt att öva en omgång krigsförband innan värnpliktiga G påbörjat sin grundutbildning. Vinteromgång måste emellertid liksom i övriga alternativ ge- nomföras då hela åldersklassen är i tjänst.

Alternativet V har den nackdelen att huvuddelen av repetitionsutbildnings- förbanden, fördelade på en vinter- och en höstomgång, måste övas då ålders— klassen i sin helhet är i tjänst, vilket är ogynnsamt ur belastningssynpunkt. Möjlighet skall dock som tidigare

nämnts föreligga att genom förlängning till 15 dagar av åldersklassens övnings— uppehåll till en del lätta belastningen under hösten. I alternativet kan ett be- gränsat antal förband, främst lokalför- svarsförband som har mindre behov av rörelsefrihet och därför kan övas under våren, genomföra krigsförbandsövning under truppfri period.

Alternativen lämplighetsgraderas sam- manfattningsvis från dessa synpunkter i ordning H, S och V.

Den aktiva personalens arbetsförhållan- den Inledningsvis vill värnpliktsutredning- en framhålla att goda arbetsförhållan- den är den viktigaste förutsättningen för en god rekrytering av aktivt befäl. God tillgång på aktivt befäl är i sin tur en grundförutsättning för att .utbild- ningssystemet skall ge avsedd effekt.

Befälet z' utbildningstjänst. Värn- pliktsutredningen har vid sina studier vid truppförbanden kunnat konstatera att u'tbildningsbefälet framförallt är i behov av att få rediga arbetsförhållan- den. Täta växlingar mellan arbetsupp- gifterna måste exempelvis undvikas. En ordning där befälet kan bibehålla sam- ma uppgift un-der ett utbildningsår mås- te eftersträvas.

Alternativen S och H bedöms ge bätt- re arbetsförhållanden för utbildningsbe- fälet än alternativet V. Gemensamt har de fördelen att utbildningen sker i en följd för de underofficersuttagna värn- pliktiga, vilket är arbetsbesparande. I alternativet S och i viss mån i alterna- tivet V kan semestrarna för stor del av personalen tas ut innan grundutbild- ningen för åldersklassens huvuddel på- börjats, vilket underlättar arbetsplane- ringen. I alternativet H måste semester tas ut under GKU-skedet. I alternativen H och S störs grundutbildningen mind— re av repetitionsutbildning än i alter-

• Sida 258
•  Original

nativet V. I detta senare hänseende är alternativet H gynnsammast.

I alternativet V är grundutbildningen uppdelad för de underofficersuttagna värnpliktiga med dubbelbeläggning un- der semesterperioden som följd.

Alternativen bör lämplighetsgraderas i ordningen S och H, som anses i hu- vudsak likvärdiga, samt V.

Befälet i förvaltningstjänst. Värn- pliktsutredningen vill framhålla att samtliga alternativ bedömes innebära en merbelastning för befälet i förvalt- ningsorganisationen i förhållande till nuläget främst beroende på den ökade omfattningen av repetitionsutbildning- en. Åtgärder för att bemästra denna merbelastning förutsätts erforderliga oavsett vilket alternativ som väljs. Be- hov av förstärkning av förvaltningsor- ganisationen redovisas i kapitel 14.

Rekryteringen av värnpliktiga office- rare och aktivt befäl Tidigare har anförts att god tillgång främst på aktivt befäl är en grundförut— sättning för att utbildningen skall kun- na ge god effekt. Rekryteringen av detta måste därför ägnas särskild uppmärk- samhet. I detta sammanhang bör där- jämte beaktas att uttagning för utbild- ning till värnpliktig officer förutsätts ske på frivillighetens väg. Rekryteringen till värnpliktig officer. Samtliga alternativ innebär att kadett- skola skall genomgås under sommaren, d.v.s. i uppehållet mellan två akade- miska läroår. Detta innebär en betydlig förbättring av rekryteringsbctingelserna i förhållande till nuläget. Dessutom för- utsätts en höjning av premierna (se vi- dare kap. 31), vilket också bedöms öka rekryteringskraften. Erfarenheten visar, att i vissa fall de värnpliktiga betrak- tar ett uppehåll mellan underofficersut- bildningens slut och kadettskolan som en nackdel. Ett antal elever återtar på

grund av civila engagemang under up- pehållet sin anmälan till utbildning till värnpliktig officer. Från denna syn- punkt ter sig alternativet V fördelakti— gare, eftersom det innebär att vidare- utbildningen till värnpliktig officer sker i omedelbar anslutning till under- officersutbildningen och innan ett nytt akademiskt läroår påbörjas. Å andra sidan innebär alternativet V med den delade underofficersutbildningen ett årslångt avbrott i de akademiska stu- dierna, vilket kan kräva kompletteran- de studier under sommaren efter det underofficersutbildningen avslutats. Detta kan minska rekryteringskraften i alternativet V. Värnpliktsutredningen anser sig därför icke kunna ge bestämt förord åt något av alternativen från denna synpunkt.

Rekryteringen till aktiv officer. Re- krytering bör kunna ske såväl före påbörjandet av värnpliktsutbildningen som under denna. Möjligheten att välja officersbanan bör stå öppen så länge som möjligt under utbildningens gång. Omvänt bör det vara möjligt att utan förlust av studietid ge dem som önskar avbryta utbildning till aktiv officer möjlighet att genomgå utbildning till värnpliktig officer och sedermera till reservofficer.

Sett från dessa synpunkter bedöms alternativen S och H gynnsammast, ef— tersom utbildningen för den väsentli— gaste rekryteringskällan — de underof- ficersuttagna — sker i en följd vilket innebär att de kan utgöra en rekryte- ringskälla under hela grundutbildning- en. Alternativet V har den nackdelen att de underofficersuttagna efter de första tre månaderna lämnar militär- tjänsten och till huvuddelen bortfaller som rekryteringskälla. Den tid, under vilken val av officersbanan bör ske, blir således mycket kort. Det är dock möj- ligt för de underofficersvärnpliktiga att

• Sida 259
•  Original

välja den aktiva officersbanan även un— der andra tjänstgöringsperioden. Be- tingelserna för rekrytering är emeller— tid då mindre gynnsamma eftersom många under uppehållet mellan tjänst— göringsperioderna torde ha påbörjat ci- vil yrkesutbildning. Alternativet V be- döms dock trots nackdelarna ge godtag- bara betingelser för rekrytering.

Värnpliktsutredningen vill samman- fattningsvis lämplighetsgradera alterna- tiven i ordningen S och H, vilka får anses likvärdiga, samt V. De förra al- ternativen bedöms ge goda betingelser, det sistnämnda godtagbara.

Rekrytering till aktivt befäl i övrigt m.m. Värnpliktsutredningen bedömer att betingelserna för rekrytering av ak— tivt underhefäl och aktiva underoffi- cerare blir i stort sett likvärdiga i de granskade alternativen.

Utbildningen till aktivt befäl

Vad gäller möjligheterna att, inom ra- men för nu gällande ordning för ut- bildning till aktiv officer, inpassa aspi- ranternas utbildning till åldersklassens synes alternativet V gynnsammare än alternativen S och H.

Vad gäller utbildningen till aktivt un- derbefäl och aktiv underofficer kan de tre alternativen anses likvärdiga.

Studiesociala förhållanden

För den militära grundutbildningen bör enligt värnpliktsutredningens tidigare redovisade uppfattning tas i anspråk tid som inbegriper högst två studieter- miner. Ett klart önskemål från den stu- derande ungdomen är att den får ge- nomföra grundutbildningen snarast möjligt efter det studierna avslutats vid gymnasium. Värnpliktsutredningen måste i sistnämnda fråga dock fram- hålla att det med hänsyn till ålders—

klassernas storlek och det stora antalet gymnasieutbildade i viss utsträckning blir nödvändigt att _ oavsett vilket alternativ som väljs och vilka förslag värnpliktsutredningen i övrigt framläg— ger — låta studerande vänta med på- börjandet av militärtjänsten ett år efter det de lämnat gymnasiet. De underoffi- cersuttagna värnpliktiga bör dock i all- mänhet beredas möjlighet att påbörja värnpliktsutbildningen omedelbart efter gymnasiestudiernas slut.

Värnpliktsutredningen bedömer alter- nativet S gynnsammast från studieso- cial synpunkt eftersom grundutbild- ningen bland annat för de underoffi- cersuttagna värnpliktiga genomförs i en följd och utan att tiderna den 1 juni och den 1 september överskrids. Här- efter bör sättas alternativet H som lika- ledes innebär sammanhängande grund- utbildning för de underofficersuttagna värnpliktiga men där emellertid den nackdelen uppstår att utryckning sker något efter den 1 september. Alternati- vet V bedöms mindre gynnsamt än öv- riga alternativ eftersom tjänstgöringen för de underofficersuttagna värnplikti- ga är uppdelad i två perioder.

Arbetsmarknaden

Värnpliktsutredningen bedömer alter- nativen i stort likvärdiga från arbets- marknadssynpunkt såväl i fråga om grundutbildning som repetitionsutbild- ning. Det bör dock observeras att alter- nativet S innebär att huvuddelen av ål- dersklassen rycker ut omedelbart före semesterperioden, vilket kan påfördra åtgärder för att säkerställa att de ut— ryckande vinner anställning snarast ef— ter utryckningen.

Sammanställning av granskningen Resultatet av den gjorda granskningen har sammanställts i tabell 13: 5.

• Sida 260
•  Original

Tabell 13: 5. Sammanställning av granskning av tänkbara alternativ för grundutbild- ningens inpassning under året

Lämplighetsgradering (1=mest lämpligt o. s. v.)

Anm. beträffande de fall

Betingelser för repetitionsutbildning 3 Den aktiva personalens arbetsför- hållanden 3 Inverkan på rekryteringen till värnpliktig officer I hu till aktiv officer 3 till aktivt befäl i övrigt Inverkan på utbildningen

till aktiv officer 1 till aktivt befäl i övrigt Studiesociala förhållanden 3 Arbetsmarknaden

Område i vilka godtagbart resultat V S H bedöms icke kunna uppnås Betingelser för enskild utbildning 1 2 3 Betingelser för förbandsutbildning 1 2 3 Betingelser för vinterutbildning 1 21 3” 1 Tveksamt om resultatet

vudsak likvärdiga

1 I huvudsak likvärdiga

I huvudsak likvärdiga

| I I huvudsak likvärdiga

blir godtagbart ”Ej godtagbart resultat

1 1

1

2 2 1 2

8. Förslag till system Värnpliktsutredningen vill inlednings- vis framhålla att samtliga granskade al- ternativ för grundutbildningens inpass- ning under året innebär betydande för— ändringar i förhållande till nuvarande ordning. Bedriven försöksverksamhet har endast kunnat omfatta delar av systemet medan det däremot icke varit möjligt att pröva ett helt system för att klarlägga den samlade effekten av detta. Framför allt vad gäller verkan av att utbildningen inpassas under året på det ena eller det andra sättet föreligger svå- righet, med det bedömningsunderlag som hittills kunnat skapas, att ge något av inpassningsalternativen ett helt be- stämt förord. Med hänsyn härtill bör en övergång till ett nytt utbildnings— system inledas med en försöksperiod, varunder det nya systemet i funktion prövas i olika inpassningsalternativ. Med ledning av erfarenheterna från för- söken bör sedan slutligt bestämmas på

vilka sätt utbildningen skall inpassas under året.

Alternativet V

Alternativet innehåller nackdelarna att grundutbildningens avslutande del sker under tjällossningen. Utbildningen kom- pliceras genom att den för de underof- ficersuttagna är uppdelad på två perio- der, vilket också är en studiesoeial nackdel. Det är vidare ogynnsamt att huvuddelen av repetitionsutbildningen måste genomföras samtidigt som grund- utbildningen pågår. Alternativet inne- håller emellertid de väsentliga fördelar- na att betingelserna för enskild utbild- ning och för huvuddelen av förbands- utbildningen blir goda med hänsyn till klimatförhållanden. Av betydelse är vi- dare att vinterutbildning kan ske med god effekt. Värnpliktsutredningen fin- ner, med det bedömningsunderlag som nu föreligger, att alternativet bör ge den högsta totala effekten av värn- pliktsutbildningen och föreslår därför

• Sida 261
•  Original

att det tillämpas vid arméns huvuddel.

Värnpliktsutredningen har funnit, att uppdelningen av de underofficersuttag- nas grundutbildning från militär syn- punkt är förenad med problem _— bland annat av utbildningsteknisk och orga- nisatorisk art -— vars konsekvenser är särskilt svåra att överblicka innan systemet i sin helhet prövats under tillräckligt lång tid. Härtill kommer svårigheterna ur studiesynpunkt och svårigheterna med avseende på rekry- tering av aktiva officerare. Värnplikts— utredningen anser att de underofficers- uttagnas utbildning med hänsyn härtill bör ägnas särskild uppmärksamhet av de militära myndigheterna vid en till- lämpning av alternativet. Det bör härvid ankomma på de ansvariga myndigheter- na att när närmare erfarenheter vunnits till Kungl. Maj:t avge förslag till eventu— ellt erforderliga anpassningar av syste- met. Som underlag härför bör viss fort- satt försöksverksamhet även kunna ifrå- gakomma.

Alternativet S

Alternativet S är organisatoriskt sett enklare än alternativet V och ger längre utbildning för underbefälet och värn- pliktiga E. Det är också bättre från studiesocial synpunkt eftersom de nu- derofficersuttagnas tjänstgöring alltid blir. sammanhängande. Alternativets allvarligaste nackdel är att förbandsut- bildning måste bedrivas under våren och försommaren, då.tjällossning och besådd mark begränsar rörelsefriheten. Möjligheterna att bemästra nackdelarna och med godtagbart resultat genomföra utbildning vid denna tid kan utrönas först efter omfattande försöksverksam- het under ett antal. år. Sådana försök bör anordnas med hänsyn till de förde- lar alternativet rymmer.

Om försöken visar att den totala ut- bildningseffekten kan bli densamma

som i alternativet V bör övervägas att tillämpa alternativet S för arméns hu- vuddel med hänsyn till alternativets fördelar för den fast anställda perso- nalens arbetsförhållanden och ur stu- diesocial synpunkt.

Försöken bör för att ge underlag för en allsidig bedömning av alternativet omfatta förband ur flera truppslag. Det är särskilt betydelsefullt att vid försö- ken söka fastställa om målsättningen för förbandsutbildningen i allmänhet under grundutbildningen kan uppfyllas och vilken effekt vinterutbildningen ger. För att skapa klarhet på detta om- råde erfordras att försöken kan genom- föras i bataljons ram och även omfatta samverkan mellan bataljoner och mot— svarande förband ur olika truppslag. Detta innebär dels att försöken bör om— fatta hela grundutbildningskontingen- ten vid berörda förband så att bataljo- ner kan organiseras, dels att försöks- förbanden bör vara förlagda så nära varandra att samverkansutbildning utan onödig tidsförlust kan genomföras. Det senare önskemålet bör tillgodoses genom att försöken i huvudsak omfat- tar förband inom ett och samma mili- tärområde. För att klarlägga vilket re- sultat som kan uppnås av vinterutbild- ning vid tillämpning av alternativet bör i försöken under alla förhållanden .de]— ta minst ett truppförband i Norrland.

Alternativet H

Alternativets väsentliga fördel är : att grundutbildning och repetitionsutbild- ning i betydande utsträckning kaniskil— jas till tiden, vilket ger rediga arbets- förhållanden. Alternativets allvailigaste nackdel är att behovet av vinte'ru'tliildi ning icke kan tillgodoses. -i= ' _" '

Alternativet bör trots de' nackdelar, som är förbundna med det,-tillämpas. vid övningstrupper för vissa-centrala skolor. Dessa behöver för sin' kursverk-

• Sida 262
•  Original

samhet övningstrupp som kan uppträ— da i förband under sommaren. Utöver Övningstrupper bör även vissa andra förband utbildas enligt alternativet för att tillgodose viss insatsberedskap un— der sommaren.

Övriga ntbildningsrytmer

Vissa smärre förband behöver utbildas i annan rytm än den hittills redovisade, exempelvis genom uppdelning av grundutbildningen på två perioder för all berörd personal. Exempel härpå är artilleriskjutskolans övningsdivision (ca 400 man) och infanteriets strids— skolas övningsbatteri (ca 120 man). Värnpliktsutredningen finner icke an- ledning att ange en lösning i detalj i detta hänseende. Det bör ankomma på chefen för armén att komplettera de här angivna riktlinjerna.

Insatsberedskap Värnpliktsutredningen finner det lämp- ligt att de militära myndigheterna fort- löpande gör en avvägning mellan kra- ven på långsiktig beredskap och insats- beredskap och vid behov föreslår Kungl. Maj:t erforderliga jämkningar av den här i stora drag redovisade lös- ningen. Detta bör ske inom ramen för de tre alternativ som bedömts tillämp- bara och som torde medge erforderlig handlingsfrihet varvid man dock vid varje särskilt tillfälle har att iaktta de förändringar beträffande uppbyggan- det av långsiktsberedskapen som kan inträffa genom förskjutning av övnings- rytmer etc.

Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att de värnpliktigas tjänstgöring för grundut- bildningen skall vid armén omfatta, för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värnplik-

tiga E och underbefälsuttagna värnplik- tiga — i de särskilda fall grundutbild- ningen icke förkortas i enlighet med vad i det följande anges — 332—345 dagar, för underofficersuttagna 450 dagar samt för officersuttagna, utöver tiden för un- derofficersutbildningen, 90 dagar. För— slag rörande omfattningen av de värn— pliktigas tjänstgöring för repetitions— utbildning har framlagts i närmast före- gående kapitel.

Utredningen föreslår vidare, att värn— pliktsutbildningen vid armén skall in- passa under året på följande sätt:

Vid flertalet förband inpassas grund- utbildningen så, att flertalet värnplikti- ga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång. Utbildningen kan dock, om påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk. Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hin- der för utbildningen under april och senare delen av mars, vid enstaka för- hand läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker tidigarelägg— ning, förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. Utredningen förutsätter att restriktivitet iakttas då det gäller att på angivet sätt tidigarelägga utbildningen. —— Krigsförbandsövningarna fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en vinteromgång och en våremgång.

Utredningen framhåller, att de militä- ra myndigheterna vid tillämpningen av detta alternativ måste särskilt uppmärk- samma de erfarenheter som görs i fråga om de underofficersuttagnas utbildning; vid behov bör de framlägga härav be- tingade förslag till anpassningar av sy- stemet.

Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas försöksvis under en begränsad period, förslagsvis fyra år,

• Sida 263
•  Original

Bild 13:4. Översikt av grundutbildningens inpassning under året vid armén enligt värnpliktsutred- ningens förslag

%) % 1/1 75 1/6 1/1 71 1/5 1/6 % 71 1/5 76 7? | l l l 1 I i l l I I [ ARMENS HUVUDOEL AlternativV [VPL6 ] VPLF , . ____ uaerwpte , *] UOFF+0FF 4) ! loan L—VALFRITT FÖRSÖKSVIS Alternativ 8

UBEF + VPL & UOFF + OFF

| OFF

VISSA ÖVNINGSTRUPPER MM Alternativ H

OFF

I I | l !

? GRuNDLÄeeANoE KRtbSFÖRMNDs—UTBILDMNG

grundutbildningen så att flertalet värn- pliktiga avslutar denna omkring den 20 juni. — Krigsförbandsövningarna vid dessa förband fördelas i huvudsak på en höstomgång och en vinterom- gång.

Det nu angivna systemet bör således prövas parallellt med det tidigare an- givna. Efter försökstiden bör möjlig- heten av att skapa en i huvudsak en- hetlig årsinpassning för huvuddelen av arméns förband på nytt bedömas.

Vid vissa övningstrupper m.fl. för- band inpassas grundutbildningen under året så att flertalet värnpliktiga avslu- tar denna omkring den 9 september. — Krigsförbandsövningarna vid dessa för- hand fördelas på två höstomgångar samt vid behov på en vinteromgång.

Vid några få förband inpassas grund— utbildningen på annat sätt.

Huvuddragen av vad utredningen an- fört rörande inpassningen under året av grundutbildningen åskådliggöres i bild 13: 4.

9. Anpassningen av den fast anställda perso- nalens tjänstgöring m.m. till föreslagen värnpliktsutbildning

Allmänt

Den föreslagna grundutbildningen på- kallar viss anpassning av utbildningen till aktiv befattningshavare, vilket ti- digare har berörts i detta kapitel. Den föreslagna repetitionsutbildningen på- fordrar av den aktiva personalen främst, i överensstämmelse med vad som när-

• Sida 264
•  Original

mare utvecklats i kapiel 9, tjänstgö- ring i krigsbefattning då det krigsför- band vederbörande tillhör genomför krigsförbandsövning, särskild övning och mobiliseringsövning.

Beträffande reservpersonalen erford- ras för reservofficerarnas del särskilda överväganden både vad gäller utbild- ningen till reservofficer och vad gäller tjänstgöringen som reservofficer.

Utbildningen till reservofficer Gången av utbildning till reservofficer har senast granskats av 1954 års befäls- utredning. Erfarenheterna från det av befälsutredningen föreslagna systemet är ännu begränsade. Värnpliktsutred- ningen bedömer dock med ledning av genomförda studier att systemet väl mot- svarar de framtida kraven. Reservoffi- cersutbildningen bör därför även i fram- tiden genomföras med kadettskoleut— bildningen som grund och därefter om- fatta två reservofficerskurser och mel- lanliggande tjänstgöring i krigsbefatt- ning. Av reservofficerskurserna omfat— tar enligt nuvarande ordning den första 90 dagar och den andra 80 dagar. Vissa justeringar av systemets detaljutform- ning bör ske dels med hänsyn till änd- rad belastning vid de skolor vid vilka utbildningen skall organiseras, dels för att förbättra betingelserna för rekryte-, ringen.

Reservofficerskurs bör för att under- lätta deltagande anordnas i huvudsak endast under tiden juni—augusti. Erfa- renheterna från de nuvarande kurserna visar att elevernas kunskaper vid kur— sernas början är tämligen ojämna,.vil— ket innebär att de första veckorna bland annat av denna anledning till väsent- lig del måste ägnas åt repetition av det som inlärts under närmast före- gående utbildning. Värnpliktsutredning- en bedömer att erforderlig repetition av , dessa kunskaper i huvudsak kan

åstadkommas genom självstudier grun- dade på lämpliga studieanvisningar, kompendier m. m. Reservofficerskurs bör därför inledas med ett kompendie— skede av ca tio dagars längd. Detta bör valfritt kunna genomföras antingen på hemorten eller vid skola där reservoffi- cerskurser anordnas, varigenom veder— börande ges möjlighet att förlägga del av studierna till tid som är för honom tjänligast. I det senare fallet förutsätts att lärarpersonalens medverkan begrän- sas till några rekapitulerande föreläs- ningar i viktigare ämnen och till studie— vägledning.

Under kompendieskedet studerar ele— verna reglementen m. in. enligt av sko- lan utarbetade anvisningar liksom sär- skilt utarbetade kompendier med direkt syftning på kommande kurs. Kunska- perna kontrolleras vid skriftligt prov omedelbart efter kompendieskedets slut. Godkänt prov bör utgöra en av förut- sättningarna för att utbildningspremie skall utgå. Genom nu föreslagen ordning ges eleverna såsom nämnts möjlighet till större valfrihet beträffande studier- nas förläggning samtidigt som lärarper- sonalen vid skolorna under viss tid blir mindre bunden av schemalagd verksam- het. Den första reservofficerskursen, re— servofficerskurs I, bör genomgås vid skola, där kadettutbildning äger rum. Den andra reservofficerskursen, reserv- officerskurs II, bör för att ge erforder— ligt utbyte genomföras där tillgång finns till övningstrupp och terräng för kvali—_ ficerade stridsskjutningar. Den senare kursen bör därför liksom nu genomfö— ras vid stridsskola eller motsvarande in- stitution. Kurserna bör ges en längd av 90 respektive 80 tjänstgöringsdagar var-- av ca tio inom varje kurs får utgöra kompendieskede. Den trupptjänstgöring om 30 dagar, som enligt gällande be— stämmelser nu ingår i utbildningen till reservofficer, blir genom den av utred—

• Sida 265
•  Original

ÄR Au Jan Fcbr Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec

1 [Tusan—une ILL VARN-

2' [ PCS I PLlKTIG OFFICER

3

4

5

6 7 ;t:—

sxomässie urmmmue

TRUPPTJÄNSTGÖRING FPCS FÖRBEREDANDE auroucuerssxom PCS PLUTONCHEFSSKOLA GKU GRUNDLÄÖGANDE mussröaemosumtuums

1 Kompendieskede

ningen föreslagna inpassningen av ut- bildningen ej längre erforderlig. Utred- ningen vill alltså föreslå att utbildning- en till reservofficer förkortas från 200 till 170 dagar varav sammanlagt ca 20 dagar må kunna disponeras för studier i hemorten.

Det är nödvändigt att tjänstgöring i krigsbefattning sker mellan reservoffi- cerskurserna så att eleverna vid den senare mera kvalificerade kursen har erfarenheterna från en sådan tjänstgö- ring som bakgrund till de fortsatta stu- dierna. Tjänstgöringen bör för att ge bästa utbyte fullgöras i form av krigs- förbandsövning. Värnpliktsutredningen är emellertid medveten om att det i vis- sa fall kan bli svårt med hänsyn till

KA DS KADETTSKOLA

ROK RESERVOFFICERSKURS

KFÖ KRteSFöRBANDSÖVNtNG

krigsplaceringen att inpassa krigsför-. bandsövning i mellanrummet mellan kurserna. Särskild övning bör därför också undantagsvis och efter särskild prövning kunna godtas som förbere- delse för reservofficerskurs II.

Gången av den föreslagna utbildning- en till reservofficer åskådliggöres i bild 13: 5.

Tjänstgöringen som reservofficer Reservofficeren är i flertalet fall krigs- placerad som kompanichef eller i befatt- ning på motsvarande nivå, exempelvis i stab. Dessa befattningar ställer större krav på förberedelser vid repetitions- utbildning än befattningar för värnplik— tigt befäl. Sålunda krävs längre tid för

• Sida 266
•  Original

förberedelser dels med hänsyn till stridsuppgifterna som sådana, dels med hänsyn till reservofficerares större an- svar för utbildning och annan verksam- het under repetitionsutbildningen. Re- servofficerare bör därför regelmässigt vara i tjänst viss tid före värnpliktsbe- fälet. Med hänsyn till reservofficerarnas civila yrkesverksamhet bör strävan vara att begränsa tiden för förberedelserna så mycket som möjligt. Också i detta fall bör möjligheterna att i hemorten förbereda de uppgifter som väntar un- der repetitionstjänstgöringen tillvaratas.

Tjänstgöring under krigsförbandsöv- ning. Värnpliktsutredningen bedömer att reservofficerares förberedelse före krigsförbandsövning i regel bör uppde- las på två omgångar.

Den första omgången bör omfatta tre dagar, varvid förutsätts att inryckning sker på morgonen den första dagen och utryckning på kvällen den tredje da- gen. Denna omgång bör infalla tidigast ca en månad före befälsövningens bör- jan och närmast syfta till att ge veder- börande bataljonschef eller motsvaran- de chef tillfälle att orientera underly- dande fast anställd befälspersonal, bland annat reservofficerarna, om den före- stående övningen, att utdela uppgifter, exempelvis avseende övningar under krigsförbandsövningen som respektive befäl skall leda och att ge befälet till- fälle till rekognosceringar i övnings— terräng etc. Efter denna inledande om- gång sker för reservofficerarnas vid— kommande i hemorten planläggning och övriga förberedelser.

Den andra omgången bör likaledes omfatta tre dagar inlagda omedelbart före det kvalificerade värnpliktsbefälets inryckning till krigsförbandsövning. Detta innebär inryckning en fredags- morgon, om inryckning för värnplikts- befälet sker en måndag. Under denna omgång redovisas uppgifterna, vidtas eventuella rättelser och kompletteringar

samt genomförs förberedelser i övrigt för den förestående krigsförbandsöv- ningen. Dessutom bör räknas med att rescrvofficeren efter de värnpliktigas utryckning kvarstannar ytterligare två dagar för förbandens avveckling m. m. i likhet med vad som angivits för värn- pliktiga med motsvarande uppgifter. — Sammanlagt bör sålunda krigsförbands- övningen för reservofficeren omfatta (3+3+32+2=) 40 dagar.

Tjänstgöring under särskild övning. Förberedelserna för särskild övning bör enligt värnpliktsutredningens uppfatt- ning kunna ske i omedelbar anslutning till övningen. Värnpliktsutredningen be- dömer att reservofficerens tjänstgöring i anslutning till i repetitionsutbildnings- systemet ingående särskild övning bör omfatta 15 dagar.

Tjänstgöring under mobiliseringsöv- ning. För tjänstgöring vid mobiliserings- övning — mönstringsövning eller mobi- liseringsgenomgång _ bör för varje tjänstgöringsperiod avdelas fem dagar. Med hänsyn till mönstringsövningarnas speciella karaktär torde systemet kom- ma att innebära att i vissa fall reserv- officeren ej behöver fullgöra samtliga fem dagar. Utredningen förutsätter här- vid, att i sådant fall likväl vid tjänst- göringsperiodens utgång tjänstgöring i här berört avseende skall betraktas som till alla delar fullgjord.

I tabell 13: 6 redovisas ett exempel på gången av tjänstgöringen som reserv- officer enligt värnpliktsutredningens förslag.

De i det föregående föreslagna föränd- ringarna beträffande utbildningen till reservofficer och av reservofficerarnas tjänstgöring torde kräva översyn av gäl- lande bestämmelser för denna utbild- ning. Det bör i samband härmed upp— dras åt respektive försvarsgrenschefer att inkomma med detaljerade förslag att tjäna som underlag för sådan över- syn.

• Sida 267
•  Original

Tabell 13: 6. Exempel å ijänsigöringsgång för reservofficer vid armén vid ett genomförande av den av värnpliktsutredningen

föreslagna repetitionsutbildningen

Tj änstgöring Levnadsår Art Antal dagar Första ijänslgöringsperioden

26 Krigsförbandsövning .............. 40 28 Särskild övning ................... 15 30 Krigsförbandsövning .............. 40 32 Särskild Övning ................... 15 34 Krigsförbandsövning .............. 40 36 Särskild övning ................... 15

— Mobiliseringsövningar ............. 5

1 70

* Andra tjänstgöringsperioden

38 Kurs ............................ 25 40 Krigsförbandsövning .............. 40 42 Kurs + särskild övning (motsvarande) 20 (5 + 15) 44 Krigsförbandsövning .............. 40 46 Kurs + särskild övning (motsvarande) 20 (5 + 15) — Mobiliseringsövningar ............. 5

1 50

Anm. Krigsförbandsövning uppdelas i två omgångar, med 3 dagar i den första och 37 dagar i den andra. Kurs i samband med särskild övning kan alternativt fullgöras vid tidigare tidpunkt samma år.

• Sida 268
•  Original

KAPITEL 14-

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. 111. vid armén

1. Chefens för armén bedömanden

Chefen för armén har —— i anslutning till att inom arméstaben utförts beräk- ningar av kostnaderna för ett genom- förande av värnpliktsutredningens för- slag (jfr kap. 34) — bedömt vilka för- stärkningar av utbildningsresurser m. ni. som för arméns del blir erforderliga vid genomförandet. Chefen för armén har härvid ansett att i första hand erford- ras vissa personalförstärkningar, viss ökning av medelsanvisningen för öv- ningar m. fl. ändamål samt vissa ma- terielanskaffningar m. m.

Kraven på stabs- och förvaltnings- tjänsten beräknas enligt arméchefen öka främst genom att flera krigsförband årligen genomför repetitionsutbildning. Bland annat ökar härvid arbetsbelast- ningen på förbandens personaldetaljer samt tyg- och intendenturavdelningar. Vissa personalförstärkningar blir här- igenom enligt arméchefen nödvändiga.

Chefen för armén anser att med hän- syn till den ökade materielhantering som blir en följd av ett genomförande av utredningsförslaget behövs förstärk— ning med biträden åt vissa tyg- och in- tendenturförrådsförvaltare vid trupp- förband och försvarsområden. Sam- manlagt skulle härför erfordras, enligt inom arméstaben gjorda beräkningar, omkring 120 befattningar för underof- ficer eller civil befattningshavare.

Med hänsyn till ökade krav på för- rådstjånsten och ett mer omfattande planläggningsarbete vid truppförband

och försvarsområdsstaber anses vidare, enligt inom arméstaben utförda beräk- ningar, ca 150 förrådsarbetare och ca 100 biträden för skriv- och kontors- göromål erforderliga.

Konsekvenserna för personalredovis- ningen av utredningens förslag är be- roende av hur inskrivnings- och per- sonalredovisningsväsendet utformas i framtiden. Med nuvarande system som grund skulle enligt arméchefen vid truppregistreringsmyndigheterna vid ett genomförande av utredningens förslag erfordras biträde åt personalregistra- torn, främst beroende på ökningen av den personalstyrka som årligen genom- går repetitionsutbildning, av storleks- ordningen 25 befattningar för rustmäs- tare eller överfurir eller för civil be- fattningshavare.

Enligt arméchefens beräkningar skul- le medelsanvisningen för övningar m.fl. ändamål vid ett genomförande av ut- redningens förslag behöva ökas på föl- jande sätt. Den årliga medelsanvisning- en under övningsanslaget bör öka med 8 milj. kronor, var-av 5 milj. kronor för grundutbildningen och 3 milj. kronor för repetitionsutbildningen. De årliga anslagen till utbildningsammunition bör öka med sammanlagt 9 milj. kronor, varav 6 milj. kronor för grundutbild- ningen och 3 milj. kronor för repeti- tionsutbildningen. Härtill kommer ut- bildningsmateriel för grundutbildning— en till en årlig merkostnad av 1 milj. kronor. Den årliga medelsanvisningen för underhåll av tygmateriel behöver

• Sida 269
•  Original

öka med 9 milj. kronor, varav 3 milj. kronor för grundutbildningen och 6 milj. kronor för repetitionsutbildning- en. Beräknad ökning av nu ifrågava- rande årliga anslag utgör således enligt beräkningarna sammanlagt 27 milj. kronor, varav 15 milj. kronor för grund- utbildningen och 12 milj. kronor för repetitionsutbildningen.

Det av värnpliktsutredningen före- slagna systemet för repetitionsutbildning innebär allmänt att större materiel- mängder kommer att användas i ut- bildningsverksamheten. Chefen för ar- mén bedömer därför att det föreslagna repetitionsutbildningssystemet gör vis- sa materielanskaffningar av engångsna- tur nödvändiga.

Ett större antal motorfordon anses sålunda erforderliga med hänsyn till att antalet krigsförband som inkallas årligen ökar. Behovet av fordon under krigsförbandsövning täcks nu delvis ge- nom förhyrning av civila fordon. Det bedöms icke ekonomiskt fördelaktigt

'att tillgodose hela det framtida ökade

fordonsbehovet genom förhyrning. I stället bör anskaffas fler stvamfordon. Kostnaderna för engångsanskaffning av dessa beräknas enligt arméchefen upp- gå till 10 milj. kronor. Dessutom bedöms anskaffning av vissa garage till dessa fordon bli erforderliga till en kostnad av 1 milj. kronor.

Den utökade repetitionsutbildnings- verksamheten kräver enligt arméchefen vidare ökad tillgång på annan utbild- ningsmateriel, exempelvis eldlednings- materiel och sambandsmateriel. Den nuvarande utbildningsmaterielen är i betydande utsräckning materiel som lå- nats från krigsförbandens mobilise- ringsförråd. Län i ökad utsträckning från mohiliseringsförråden för att till- godose merbehoven under repetitions- utbildningen bör enligt arméchefen icke ske med hänsyn till mobiliserings- beredskapen. En nyanskaffning måste

därför ske. Denna beräknas enligt ar- méchefen kräva en kostnad av 10 milj. kronor.

Den nuvarande tillgången på bekläd- nadsmateriel för utbildningsverksam- heten är anpassad efter den styrka som nu genomför repetitionsutbildning. I ett nytt system måste enligt arméchefen användas fler uniformer, varvid bland annat omloppstiderna för tvätt har stor betydelse för dimensioneringen av be- hovet. Hur det ökade behovet skall till- godoses avses utredas i särskild ord- ning inom arméstaben. Chefen för ar- mén har beräkningsmässigt för tiden till och med budgetåret 1973/74 avsatt 16 milj. kronor för att täcka de nya behov som enligt arméchefen föranleds av den ökade årliga värnpliktsstyrkan under repetitionsutbildning. För tiden efter nämnda budgetår har härför avsatts ytterligare 4 milj. kronor.

För att möjliggöra effektiv krigsför- bandsutbildning under den korta repe- titionsutbildningen fordras enligt armé- chefen medel för iståndsättning och ut- byggnad av nuvarande läger vid öv- nings- och skjutfält samt för utbild- ningsanordningar. Kostnaderna härför har uppgivits för tiden till och med budgetåret 1973/74 till 16 milj. kronor.

Sammanlagt har arméchefen, i enlig- het med det anförda, räknat med mate- rielanskaffningar av engångsnatur samt iståndsättning och utbyggnad av nuva- rande läger till ett sammanlagt belopp av (10 + 1 + 10 + 16 + 16 =) 53 milj. kronor för tiden till och med budget- året 1973/74.

Från arméchefens sida har framhål- lits att svårigheter förelegat att närmare bestämma hur stor del av de framtida totala kostnaderna för arméns verksam- het som är att anse som merkostnader för ett utbildningssystem enligt värn— pliktsutredningens förslag. Detta gäller särskilt de merkostnader som upptagits

• Sida 270
•  Original

för övningar, underhåll, utbildnings- ammunition och utbildningsmateriel. I det föregående angivna merkostnader är sådana som arméchefen ansett kun- na hänföras till värnpliktsutredningens förslag. Härutöver tillkommer andra merkostnader under nämnda anslag, vilka emellertid arméchefen ej hänfört till värnpliktsutredningens förslag utan be- dömt böra belasta nuvarande system för det fall att detta förlängts till bud- getåret 1973/74. Härvid har dock ej be- aktats om det över huvud taget varit rimligt från effektivitetssynpunkt att göra en sådan förlängning. Jämförelsen har därför enligt arméchefen mest karaktären av ett hypotetiskt räkne- exempel.

Värnpliktsutbildningen vid marinen: flottan

• Sida 272
•  Original

• Sida 273
•  Original

I 1

KAPITEL 15

Utgångspunkter för överväganden rörande värnplikts-

utbildningen vid flottan

1. Inledning

Värnpliktsutredningen har efter redo- visning av meddelade direktiv för ut- redningen i betänkandets avdelning II redogjort för vissa i huvudsak givna omständigheter av betydelse för värn- pliktsutbildningen samt anfört syn- punkter på hur dessa omständigheter kan inverka på utbildningens utform— ning. Utgående bland annat härifrån har värnpliktsutredningen i avdelning III angivit vissa allmänna riktlinjer som bör eftersträvas att följa vid ut- formningen av värnpliktstitbildningen vid de olika försvarsgrenarna.

Utöver de angivna förutsättningarna för värnpliktsutbildningens ordnande, vilka i allt väsentligt är gemensamma för hela krigsmakten, föreligger för de olika försvarsgrenarna förutsättningar, som följer av försvarsgrenens särskilda uppgifter i krig och fred samt dess organisation härför.

I det följande kommer -— efter en redovisning av flottans uppgifter och organisation sådana dessa, med utgångs- punkt i 1963 års försvarsbeslut, kan väntas föreligga omkring år 1971 —— det nuvarande utbildningssystemet vid flot- tan att beskrivas och granskas mot bak- grund av de i avdelning III angivna all- männa riktlinjerna.

2. Flottans uppgifter

Uppgifterna i krig för förbanden ur flottan är främst invasionsförsvar och

sjöfartsskydd. Dessa uppgifter löses i samverkan med i första hand flyg- och kustartilleristridskrafter. *

Förbanden ur flottan medverkar i invasionsförsvaret genom att bekämpa fienden till sjöss och därvid förhindra eller försvåra överförande av strids- krafter och förnödenheter till svenskt territorium. Förbanden skall vidare hålla för krigets förande nödvändiga sjöförbindelser öppna och skydda kust— sjöfarten.

Flottans främsta uppgifter i fred är att utbilda personal för krigsorganisa- tionen och förse denna med materiel. I fredsorganisationen inryms en mobi- liseringsorganisation som har till upp— gift att förbereda och genomföra flot- tans mobilisering. Därjämte skall flot- tan i fred upprätthålla viss insatsbered- skap med fartygs- och kustbevaknings- förband.

Det åligger vidare flottan att i fred till huvuddelen bemanna de statliga is- brytar- och sjömätningsfartygen.

3. Organisationen K rigsorganisationen

Krigsorganisationens förband m.m. ur flottan utgörs _— förutom av centrala och regionala staber och förvaltningar _ av fartygsförband, basförband och kustbevakningsförband. Gemensamt med kustartilleriet mobiliserar flottan marinens helikopterförband.

Fartygsförband. Kärnan i flottans

• Sida 274
•  Original

fartygsförband utgörs av stridsfartyg. De avses under för utredningen aktuell tidsperiod bestå av jagare, fregatter, tor- pedbåtar, motortorpedbåtar, ubåtar, minsvepare och minfartyg. En förskjut- ning mot de mindre —— »lättare» — fartygstyperna bedöms komma att äga rum, varvid nya typer av fartyg, exem- pelvis kanonbåtar, kan komma att till- föras flottan. Stridsfartygen samman- sätts till fartygsförband med olika ope- rativa huvuduppgifter enligt följande exempel.

Jagarflottiljerna består av jagare och torpedbåtar främst avsedda för anfall. Samtliga i jagarflottiljerna ingående fartyg kan operera med höga farter, vilket medger stor rörlighet i krigfö- ringen. Deras vapenutrustning är avpas- sad så att förbanden skall kunna be— kämpa mål på, under och över havs- ytan.

Ubåtarna — som organiseras i ubåts- flottiljer —— opererar normalt nära fien- dens kuster eller inom särskilt hotade eller för anfall utsatta delar av den egna kusten. Ubåtarna kan med torpe- der anfalla såväl övervattensfartyg som andra ubåtar. De kan också fälla minor inom för egna övervattensfartyg oåt- komliga områden. De kan slutligen ut- föra spaning.

Ubåtsjaktförbanden är normalt sam- mansatta av fregatter och helikoptrar. Deras främsta uppgifter är att läges- bestämma och anfalla fientliga ubåtar. Ubåtsjaktförbanden är även lämpade för direkt skydd av egna sjötransporter.

Mineringsförband sammansätts av fartyg med stor minkapacitet — min- fartyg. Dessa avses främst användas då större mineringar skall utläggas eller kompletteras. Vid utläggning av mindre mineringar inom svåråtkomliga eller av fienden kontrollerade vattenområden, utnyttjas snabba mindre övervattens- fartyg eller ubåtar.

Minröjningsförbanden består av olika typer av minsvepare för oskadliggö— rande av de skilda mintyper som kan förekomma i hindrande, fientliga mine- ringar. I minröjningsarbetet deltar även helikoptrar och röjdykare.

Med trängfartyg avses sådana fartyg, som främst inom flottans basområden erfordras för fartygens försörjning med artilleriammunition, minor, torpeder, drivmedel, vatten och livsmedel etc.. samt fartyg avsedda för transport av sårade, bogsering, bärgnings- och verk- stadstjänst m.m. Trängflottan utgörs sålunda av en synnerligen heterogen grupp ofta specialinredda fartyg.

De viktigaste stridsfartygen utgörs av stamfartyg, d. v. s. av flottans i fred anskaffade fartyg. Vissa stridsfartyg i krigsorganisationen utgörs av hjälp- fartyg, d.v.s. fartyg ur handelsflottan som är uttagna att vid mobilisering ut- rustas för krigstjänst. Exempel på hjälpstridsfartyg är hjälpminsvepare och hjälpminfartyg. Av trängfartygen i krigsorganisationen är endast en mind- re del stamfartyg, övriga är hjälpfartyg. De statsägda isbrytar- och sjömätnings- fartygen kan jämställas med stamträng- fartyg. Innan hjälpfartygen kan tas i bruk för sina krigsuppgifter erfordras i vissa fall i fred förberedda ombyggna- der av fartygen.

Stridsfartygens besättningar utgörs till förhållandevis stor del av aktiv personal. Proportionerna mellan aktiv personal, reservpersonal och värnplik- tiga varierar mellan olika fartygstyper främst beroende på fartygens tekniska utformning och taktiska uppgifter. På vissa fartygstyper, exempelvis ubåtar, utgörs omkring hälften av besätt- ningarna av aktiv personal. På träng- fartygen däremot utgörs personalen nästan uteslutande av värnpliktiga.

Basförband. Vid flottans baser sker förrådskomplettering och reparations—

• Sida 275
•  Original

tjänst. Baserna skall ge fartygen skydd mellan operationer till sjöss. Basernas antal och geografiska läge är avpassade så, att flottans operationsfrihet skall kunna tryggas. Basområdena utbreds i många fall över en stor yta, vilket stäl- ler särskilda krav på underhållsorgani- sation och bevakning.

Baserna betjänas av basbataljoner, uppdelade på underhålls-, fartygsrepa- rations-, transport- och bevakningskam- panier. De viktigaste befattningarna be- strids med fast anställd personal. Till övervägande delen utgörs dock perso— nalen i basbataljonerna av värnpliktiga.

Kustbevakningsförband. Kustbevak- ningsförbanden har till uppgift att in- samla informationer om fartygs och luftfarkosters rörelser utanför våra kus- ter. De utgör därjämte lednings- och kontrollorgan för den egna sjöopera- tiva verksamheten. Kustbevakningsför- banden ingår i bevakningsområden som täcker hela kusten och viktigare in- landsfarvatten. Inom bevakningsområ— dena återfinns bland annat följande förbandstyper, nämligen kustradarsta- tioner, kustbevakningsstationer, kust— radiostationer, sjökontrollstationer, mi- litärledsstationer och marina hinder. Personalen i dessa förband utgörs till helt övervägande del av värnpliktiga.

Fredsorganisationen

Utbildningen i fred vid flottan bedrivs dels i land, dels ombord. Därvid med- delas i princip all personal, avsedd att sjökommenderas, före påmönstring viss grundläggande utbildning vid örlogsskola i land.

Skolutbildningen i land är koncentre- rad till Berga och Karlskrona örlogs- skolor samt för officersutbildning till Sjökrigsskolan.

Utbildningen ombord bedrivs främst vid kustflottan, som består av utbild- ningsförband med en sammansättning

som i möjlig utsträckning liknar krigs- förbandens. Normalt ingår i den freds- rustade kustflottan en jagarflottilj, en motortorpedbåtdivision, en fregattdivi- sion, en ubåtsflottilj, två minröjnings- flottiljer, en minsvepardivision (för ka- dettutbildning m.m.), ett minfartyg samt en avdelning trängfartyg, organi- serade på sätt framgår av bilaga 10.

Utbildning för landförbandens behov bedrivs även vid de i fred bemannade örlogsbaserna i Stockholm, Karlskrona och Göteborg, vid vissa örlogsdepåer samt vid fredsrustade kustbevaknings- förhand, främst kustradar— och kust- radiostationer.

Helikopterutbildning bedrivs gemen- samt med kustartilleriet vid två freds- rustade helikopterdivisioner.

En rad särskilda förhållanden på- verkar fredsverksamheten vid flottan och medför bland annat att flottans fartygsrustningar i fred måste vara större än vad som erfordras för att en— bart utbilda värnpliktiga för krigsorga- nisationens behov, på sätt närmare re- dovisas i kapitel 17. Nämnda förhållan- den påverkar också värnpliktsutbild- ningens bedrivande.

Personalbehov och krigsplaceringsnor— mer

Enligt underlaget för 1963 års för- svarsbeslut skall antalet värnpliktiga under grundutbildning vid marinen år 1971 uppgå till högst 6050, inklusive värnpliktiga som erfordras för rekryte— ring av fast anställd personal m.fl. Av antalet 6050 torde omkring 3350 ha avsetts för flottan och omkring 2700 för kustartilleriet.

Det angivna antalet värnpliktiga år för flottans del bestämt av vad som er- fordras för att fortlöpande kunna driva verksamheten i fred. Det antal värn- pliktiga som erfordras för att omsätta flottans krigsorganisation är lägre.

• Sida 276
•  Original

Tabell 15: 1. Flottans värnpliktskontingenl omkring år 1971, sådan kontingenten torde följa av 1963 års försvarsbeslut, samt kontingentens genomsnittliga fördelning på kategorier

Antal värnpliktiga Kategori Sammanlagt i sjötjänst i landtjänst Värnpliktiga i allmänhet utom i hand- räckningstjänst .................... 850 750 1 600 Värnpliktiga i allmänhet i handräck— ningstjänst ....................... —— 100 100 Underbefälsuttagna värnpliktiga ...... 800 300 1 100 Värnpliktiga uttagna för utbildning i 80 40 120 specialtjänst ...................... Underofficersuttagna värnpliktiga= 120 60 1180 Summa 1 850 1 250 3 100 För rekrytering av aktiv personal och reservpersonal ..................... 250 Totalt 3 350

1 Utbildningen till värnpliktig officer genomgås efter frivilligt åtagande. För att krigsorga- nisationens behov skall tillgodoses fordras att 40 av de 180 underofficersuttagna genomgår sådan utbildning. 3 Innefattande även underofficersutbildat sjöbefäl.

Den beräknade genomsnittliga fördel- ningen av värnpliktskontingenten på värnpliktskategorier omkring år 1971, vid fortsatt tillämpning av 1963 års försvarsbeslut och utan ändring av ut- bildningsorganisationen framgår av ta- bell 15: 1.

De normer som nu tillämpas för krigsplacering av värnpliktiga på flot- tans fartyg är relativt obestämda. Krigs- placeringen har i stor utsträckning skett från fall till fall med utgångs- punkt i de tillgångar som vid varje till- fälle förelegat. Härvid har man kunnat nå en genomsnittlig tid för krigsplace- ring ombord på fartyg av omkring sex år. Stora avvikelser har förelegat mel- lan olika värnpliktiga, beroende på be- fattning. Det har också ansetts, att för- utvarande aktiv personal kunnat bibe- hållas längre i befattning omhord än övriga värnpliktiga. I landorganisatio- nen har krigsplacerats en del av de värnpliktiga som icke varit krigsplace- rade ombord eller som icke längre er- fordrades för krigsplacering ombord. —

Normerna får ses mot bakgrund av att repetitionsutbildning vid flottan hittills förekommit i ganska ringa omfattning på grund av att de värnpliktiga i regel icke varit skyldiga delta i sådan utbild- ning. Avsaknaden av repetitionsutbild- ning har påverkat möjligheterna att bi- behålla personalens krigsanvändbarhet.

4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsutbildningen vid flottan

Stridsfartyget. Stridsfartygcts väsent- ligaste komponenter är så komplice— rade att en långt driven specialisering av utbildningen måste ske, om erfor- derliga kunskaper skall kunna inhäm— tas inom rimlig tid. En förhållandevis stor del av besättningarna utgörs av aktiv personal, som är under utbildning antingen till befäl med tjänst i elev- befattning, eller som befäl med place- ring som exempelvis fartygs- eller tjän- stegrenschef med eget utbildningsan- svar. Behovet av integrering av utbild- ningen såväl inom som mellan de olika

• Sida 277
•  Original

personalkategorierna blir därför omfat- tande.

Stridsfartygets utformning och ut- rustning bestämmer med snäva margi— naler besättningens kvalitativa och kvantitativa uppbyggnad, vilket med- för att utbildningen ombord är mycket känslig för förändringar i besättningens sammansättning. Utbildningen ombord påverkas därjämte i avsevärd grad av fartygets och materielens behov av kon- tinuerlig tillsyn och vård.

Kraven på den aktiva personalens ut- bildning i sjötjänst medför att fler stridsfartyg måste vara rustade i fred än vad som erfordras för att enbart ut- bilda värnpliktiga för krigsorganisatio- nens behov.

Insatsberedskap. Flottan upprätthål— ler nu viss kontinuerlig insatsberedskap med fartyg och kustbevakningsorgan. Detta har påverkat utbildningens in- passning under året och har som en förutsättning haft att utbildningen skett i omgångar med inbördes tidsförskjut- ning. Härigenom påverkas möjligheter- na att pedagogiskt lämpligt ordna ut- bildning och besättningsbyten. Den kontinuerliga insatsberedskapen med fartyg _ jämte isbrytnings- och sjömät- ningsverksamheten _ medför i sin tur behov av kontinuerlig verksamhet vid örlogsbaserna.

Överbefälhavaren har, utgående från 1963 års försvarsbeslut, under hand del— givit värnpliktsutredningen sina all- männa Önskemål i fråga om den fram- tida insatsberedskapen vid flottan. Des- sa önskemål har avsett en beredskap av en omfattning som icke på ett avgö- rande sätt skiljer sig från den som er- hålles i nuvarande system.

Centrala utbildningsanstaller. Beho—

vet av specialutbildning — vilken i många fall ställer krav på dyrbara ut- bildningsanordningar — har lett till

skapandet av centrala utbildningsan-

stalter, vilka för att utnyttjas ekono— miskt bör belastas någorlunda jämnt under utbildningsåret. Detta verkar i sin tur bindande på utbildningsom- gångarnas storlek, sammansättning och tidsmässiga inplacering.

Provverksamhet. Den fortlöpande ma- terielutvecklingen kräver en omfattande provverksamhet. Då denna i huvudsak måste utföras på kustflottans fredsrus- tade fartyg, påverkas utbildningen om- bord i ej ringa grad härav.

Isbrytning och sjömätning. Till flot- tans ordinarie verksamhet hör att till- godose det säsongbetonade behovet av personal för isbrytning och sjömät- ning. Härför erfordras årligen omkring 500 värnpliktiga under grundutbild- ning. Detta antal överstiger högst av- sevärt vad som krävs för att omsätta personalen i motsvarande krigsorgani- sation.

5. Nuvarande utbildningssystem

De värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet för utbildning Värnpliktig i allmänhet tilldelad flot- tan är enligt värnpliktslagen skyldig tjänstgöra 394 dagar, vilken tjänstgö- ring skall fullgöras i en följd. Under— befälsuttagen värnpliktig tilldelad flot- tan är skyldig tjänstgöra 444 dagar i en följd. Underofficersuttagen värnplik- tig tilldelad flottan är skyldig tjänstgöra under sammanlagt högst 540 dagar. Värnpliktig, som uttagits för officers- utbildning, är utöver tiden för under— officersutbildning skyldig tjänstgöra ytterligare högst 180 dagar; sådan ut- tagning må endast ske efter frivilligt åtagande.

För värnpliktig tilldelad flottan, vil- ken vid sjöbefälsskola avlagt sjökap- tens- eller sjöingenjörsexamen eller er- hållit avgångsbetyg från styrmans- eller maskinteknikerkurs ger värnpliktsla-

• Sida 278
•  Original

gen särskilda regler. Sådan värnpliktig är sålunda skyldig att, utöver den ovan angivna tiden om 394 dagar eller— om den värnpliktige före examens avläg- gande genomgått underbefälsutbildning — utöver den angivna tiden om 444 da— gar, i den ordning Kungl. Maj:t bestäm- mer fullgöra ytterligare tjänstgöring under en tid av 120 dagar. Värnplik- tig, vilken vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptensexamen eller erhållit av- gångsbetyg från styrmanskurs och med godkännande vitsord genomgått under- officersutbildning vid flottan, må enligt värnpliktslagen efter frivilligt åtagande genomgå officersutbildning omfattande ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst är skyldig fullgöra soldat- och befälsutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring under 394 dagar samt fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar.

Konungen äger förordna om minsk— ning av tiden för tjänstgöringen i vissa fall. Härvid må bland annat tjänstgö- ringstiden förkortas med högst sju da- gar.

De angivna bestämmelserna tilläm- pas på följande sätt.

Tiden för grundutbildningen har stundom förkortats med någon eller några dagar för att vinna bättre anpass- ning till kalendern.

Värnpliktiga uttagna för underoffi- cersutbildning fullgör första tjänstgö- ring under 450 dagar med återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre repeti- tionsövningar om vardera 30 dagar.

Värnpliktiga uttagna för officersut- bildning — vartill hittills i praktiken ifrågakommit endast värnpliktiga som genomgått viss utbildning vid Sjövärns- kåren —— genomgår en grundläggande utbildning under 630 dagar samt fullgör

tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.

För värnpliktigt sjöbefäl som avlagt examen före värnpliktstjänstgöringens början omfattar den nämnda tjänstgö- ringen om 394 dagar normalt under- officersutbildning och den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar två tjänst— göringsomgångar av repetitionsövnings- karaktär om vardera 60 dagar. För sjö— befäl som fullgjort 394 eller 444 dagars värnpliktstjänstgöring före sjöbefäls- examen utnyttjas den nämnda ytterli- gare tjänstgöringen om 120 dagar helt för underofficersutbildning. Denna full- görs i en följd.

För värnpliktigt underbefäl och för meniga vid flottan föreligger som fram- går av det anförda ingen allmän skyl- dighet att genomgå repetitionsutbild- ning. Sådan skyldighet föreligger emel- lertid i vissa speciella fall. Sålunda ålägger inskrivningsförordningen den som innehaft fast anställning vid krigs- makten med ständig tjänstgöring viss tjänstgöringsskyldighet; med stöd av dessa bestämmelser har vid flottan även värnpliktigt, f. d. aktivt underbefäl —— liksom övrigt f. d. aktivt befäl — ålagts repetitionsutbildning. Vidare ålägger Sjövärnskårens reglemente un- derbefäl och meniga tillhörande sjö- värnskåren viss skyldighet att delta i repetitionsutbildning.

För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärn- pliktiga och för utbildning i special- tjänst uttagna värnpliktiga torde få hänvisas till kapital 29. Dessa värn- pliktskategoriers förhållanden behand- las i återstoden av avdelning V endast i vissa avseenden. Detsamma är fallet med vissa värnpliktiga i allmänhet i flottans landorganisation med fredsupp- gifter som sammanfaller med eller grän- sar till de handräckningsvärnpliktigas.

• Sida 279
•  Original

Grundutbildningen

Utbildningssystemet i stort. Flottans nuvarande utbildningssystem bygger på principen att den sjökommenderade värnpliktige efter erforderlig skolut- bildning i land skall tjänstgöra ett år i följd ombord på fartyg.

Utbildningens mål och innehåll. Det allmänna målet för utbildningen av flottans värnpliktiga är att bland dem skapa en sådan anda, disciplin och yrkesskicklighet att de skall kunna lösa sina uppgifter under krig även under svåra förhållanden.

Utbildningen av några viktiga värn- pliktskategorier har följande innehåll. _— Utbildningen av de sjötjänstgörande underbefälsuttagna värnpliktiga omfat- tar bland annat en allmänmilitär ut— bildning, i huvudsak lika för alla flot- tans värnpliktiga och avsedd att i markstridshänseende ge den värnplik- tige förmåga att tjänstgöra som beväp- nad post ombord och i land samt någon förmåga att som menig uppträda i en skyttegrupp. Utbildningen omfattar vi- dare en yrkesutbildning, vars innehåll bestäms av den yrkesgren vid flottan som den värnpliktige tillhör. Ytterli- gare ingår i utbildningen sjömansut- bildning som syftar till att göra den värnpliktige förtrogen med de uppgif- ter som måste kunna lösas av envar be- sättningsmedlem på ett örlogsfartyg. Utbildningen ombord inleds normalt med tjänstegrensvis utbildning som syf- tar till att inlära ifrågakommande vapen- system, maskinanläggning etc. Därefter följer fartygsutbildning, syftande till att samöva de olika tjänstegrenarna så att besättningen blir i stånd att i alla hän- seenden ge fartyget full effekt, samt slutligen förbandsutbildning för att ge personalen förmåga att verka i av flera fartyg sammansatta förband. —— Utbild-

uppbyggnad för flottans sjötjänstgörande värnpliktiga. Utbildningens samband med det aktiva befälets utbildning ombord

Mål: Enligt krigets krav dugliga befatt- ningshavare, fartyg och förband Huvudsakliga ut- P orb an dsutbilonmg bildningsområ- den för aktiv per— Fartygsutbildning sonal under ut- bildning som be- fäl Tjänstegrensutbildning Huvudsakliga ut- ( Sjömansutbildning bildningsområ- den för värnplik— _ . . tiga samt aktiv Yrkesutblldnmg personal under utbildning till Allmänmilitär befäl [ utbildning

ningen av sjötjänstgörande värnpliktiga i allmänhet har samma innehåll utom det att yrkesutbildning i land i de flesta fall icke äger rum.

Utbildningen av de värnpliktiga är nära förenad med utbildningen av det aktiva befälet.

Utbildningens innehållsmässiga upp- byggnad och dennas samband med ut- bildningen ombord av det aktiva befä- let åskådliggöres i bild 15: 1.

Utbildningens organisation och ge- nomförande i stort. Huvuddelen av flot- tans värnpliktiga inleder sin militär- tjänst med en fem veckors rekrytkurs vid Karlskrona örlogsskolor. I samband härmed genomgår de värnpliktiga ock- så prov och uttagning till olika yrkes- grenar. De flesta värnpliktiga i allmän- het går efter avslutad rekrytkurs direkt till utbildning ombord eller till prak- tisk tjänst i land. Vissa värnpliktiga i allmänbet genomgår dock före den

• Sida 280
•  Original

pliktiga på olika slag av utbildning

(Innefattande även tid för inre tjänst m. rn.)

Värnpliktiga i allmänhet

Underbefälsuttagna värnpliktiga

Utbildning Rekryt-

kurs (timmar)

Yrkes- Praktisk Rekryt- Yrkes- Praktisk kurs tjänst kurs kurs tjänst (timmar) (veckor) (timmar) (timmar) (veckor)

Allmänmilitär utbildning vid skola i land ........................ 230 Befattningsutbildning vid skola i land ........................ —

Befattnings- och förbandsutbild- ning ombord eller i land ........ —

160 —— 230 I120

1200 _— — =180

1 Gäller endast ett fåtal värnpliktiga. ” Inkl. befälsutbildning. ” För värnpliktiga avsedda för vissa befattningar tillkommer 130 timmar.

praktiska tjänsten en befattningsutbild- ning om högst sex veckor vid skola i land (yrkeskurs). De underbefälsuttag- na genomgår före sjötjänsten eller pla- ceringen i landförband en yrkeskurs omfattande minst sex veckor vid skola i land.

Sedan nämnda förberedande utbild- ning avslutats följer under omkring tio till tolv månader den praktiska utbild- ningen ombord —— varom ytterligare i det följande — eller vid landförband.

Den närmare fördelningen av utbild- ningstiden för huvuddelen av de värn- pliktiga i det nuvarande systemet fram- går av tabell 15:2.

För att kunna upprätthålla en konti- nuerlig insatsberedskap och samtidigt någorlunda jämnt belasta utbildnings- organisationen i land har de värnplik— tiga uppdelats i omgångar — s. k. be- manningsgrupper — tidsförskjutna i förhållande till varandra.

Bemanningsgruppernas uppbyggnad och inplacering under året framgår i stort av bild 15:2.

Bemanningsgruppen A, som är den största, bemannar de större stridsfarty- gen (jagare, fregatter och ubåtar). Till

denna bemanningsgrupp är flottans övningsår knutet. Verksamheten om- bord börjar och slutar med det allmän- na besättningsbytet i mitten av oktober; stampersonal av olika kategorier går till utbildningsanstalter och staber i land och bemanningsgruppens under- befälsuttagna värnpliktiga hemförlovas. De underbefälsuttagna ersätts ombord med under året i juli månad inryckta värnpliktiga av samma kategori.

För att underlätta översynsarbeten och samtidigt garantera tillräcklig per- sonaltillgång ombord under tiden för yrkeskursen är utryckningen för värn- pliktiga i allmänhet lagd två månader senare än utryckningen för de under- befälsuttagna.

Utbildningsgången för värnpliktiga tillhörande bemanningsgruppen B är i princip densamma som för värnpliktiga tillhörande gruppen A men med besätt- ningsbyte i februari. Gruppen B be- mannar de mindre stridsfartygen samt trängfartygen.

övningsåret. Under fjärde och första kvartalen förläggs de A-bemannade far- tygen som regel till de olika marinkom- mandona. Fartygen genomgår då bland

• Sida 281
•  Original

5339;ij KATEGOR! Skå? ÄR1 ÄR 2 Åk 5 VÄRNRLIKTIGAI 3.1, '” W ALLMANHET UNDERBEFÄLS- +H

A UTTABNA immun VISSA SPEUALTJÄNST- 471 UTTAGNAVARNFUKPJM " 11/1 10/2. VARNELIKTlOAl $% ALLMÄNHET UNDERBEFÄLSUT— 444

B TAGNA VAleLlKHGA UNDERQFFILERSUT- 450 ' mansnamnet is/ 30,

4 'l

OEFICERSUTTAGNA 450.130 VARNPLlKTlGA

1 De befattningar för vilka dessa värnpliktiga avses, föreslås av -värnpliktsutredningen skola i fortsättningen bestridas av underofficersuttagna värnpliktiga.

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

annat årsöversyn vid örlogsvarven (ca fyra veckor per fartyg). Besättningen deltar i dessa arbeten. Resterande tid av vinterhalvåret utnyttjas'för utbild- ning av de olika tjänstegrenarna om- bord varvid fartygen under vissa perio— der går till sjöss för övning av bland annat officerare ur årets vapenofficers- kurs.

Bemanningsgruppen B bedriver öv— ningar i förband under fjärde kvartalet. Syftet härmed är främst att uppöva det under hösten nyembarkerade stambefä— let. Efter årsöversyn och byte av den värnpliktiga besättningen under mitten av första kvartalet påbörjas den grund- läggande utbildningen, som i princip löper på samma sätt som för beman- ningsgruppen A.

Andra kvartalet ägnar de båda be- manningsgrupperna åt vapenutbildning

under chefens för kustflottan ledning. Då samtränas fartygets olika tjänstegre- nar till en stridsenhet.

Under" tredje kvartalet "genomförs parallellt med fortsatt vapenutbildning en serie taktiska och operativa öv- ningar, som avslutas med höstens s.k. krigsövning. Tyngdpunkten i utbild- ningen under detta kvartal ligger på praktisk skolning av fartygs- och tjän- stegrenschefer.

Verksamheten i stort under övnings- året sådan den beskrivits framgår av tabell 15: 3.

Under grundutbildningen äger för den värnpliktige övningsuppehåll rum på sätt framgår av tabell 1524.

Repetitionsutbildningen

Av det tidigare anförda framgår, att skyldighet att fullgöra repetitionsutbild-

• Sida 282
•  Original

under övningsåret

Fjärde kvartalet Första kvartalet Andra kvartalet Tredje kvartalet