SOU 1969:7
Kungörelseannonsering
Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1967 har departementschefen för utredning av frågan om vidgad samhälls- information m.m. tillkallat följande sak- kunniga, nämligen landshövdingen Per Eckerberg, tillika ordförande, direktören Erik Braunerhielm, kanslirådet Bengt Den- nis, kanslirådet Åke Fors, pressombudsman- nen Manfred Nilsson och chefredaktören, numera ledamoten av riksdagens andra kammare, Olle Svensson. Den 29 mars 1968 utökades de sakkunniga med förste forsk- ningssekreteraren Ursula Wallberg.
De sakkunniga har antagit namnet in- formationsutredningen.
Departementschefen har förordnat föl- jande personer att såsom experter biträda utredningen, nämligen den 1 september 1967 byrådirektören Anders Bauer, den 8 januari 1968 f.d. överdirektören Erik Montell och den 6 juni 1968 informationschefen Len- nart Edström.
Vidare förordnade departementschefen den 25 september 1967 direktören James Brade till huvudsekreterare och den 29 mars 1968 fil. kand. Carl-Johan Jargenius till biträ- dande sekreterare hos utredningen.
I direktiven för utredningen uttalas bl.a. att hinder inte bör möta att utredningsarbe- tet bedrivs etappvis med förslag till delre- former.
Informationsutredningen får härmed överlämna sitt första betänkande, vilket behandlar frågan om kungörelseannonse- ring. Betänkandet är väsentligen utarbetat av experten Montell.
Stockholm den 20 mars 1969.
Per Eckerberg Erik Braunerhielm Åke F ors
Olle S vensson
Bengt Dennis Manfred Nilsson Ursula Wallberg / James Brade
5. Aktuella målgrupper
Den principiella bestämningen av ändamå— let med kungörelseannonseringen har oftast inte stått klar för lagstiftaren när han utfor- mat de regler för sådan annonsering som införts i de skilda författningssamman- hangen. Någon förutgående systematisering har inte förekommit och någon garanti för att kungörelseannonseringen utformats en- hetligt för principith likartade situationer har därför inte varit möjlig. Den individuel— la författningsskrivaren har slumpmässigt gjort vissa jämförelser och utformat de ak- tuella bestämmelserna mera >>på känn».
När informationsutredningen funnit sin uppgift vara att åstadkomma ett mera en- hetligt system för kungörelseannonseringen, har utredningen sökt uppdela avnämarna av denna information i vissa s.k. målgrupper. För att få en målgruppering som skulle kunna läggas till grund för ett system för kungörelsannonsering har det varit ange- läget att låta kriterierna på målgrupperna peka fram mot de media som sannolikt bör komma till användning för att nå de olika grupperna.
I den enkät beträffande kungörelseannon- sering som utredningen gjorde sommaren 1968 upplyste utredningen att en arbets- grupp inom utredningen sökt fastställa de huvudsakliga målgrupperna och därvid kommit till följande resultat:
1. De medborgare som har ekonomiskt in- tresse av domstolars och myndigheters indi- viduella beslut eller besked. Inom denna mål-
grupp kan följande undergrupper urskiljas:
&) Sådana fall som har lokalt begränsade ändamål.
b) Sådana fall där ändamålet uppenbart är riksomfattande.
c) Sådana fall där ändamålet har såväl lokal- som rikskaraktär.
d) Sådana fall där intressenterna är en »ex- klusiv» grupp vars information kan till- godoses över specialpublikationer. 11. De medborgare som behöver få del av myndighets besked eller beslut för att kunna utöva resp. fullgöra vissa medborgerliga rät- tigheter och skyldigheter. III. De medborgare som i andra fall än de under II avsedda har något s.a.s. ideellt in- tresse att bevaka.
Flertalet myndigheter, korporationer och institutioner som besvarat enkäten förkla- rade att de inte hade någon erinran mot förslaget till målgruppsbestämning. Föga överraskande för utredningen framställde emellertid ett antal remissinstanser mer el- ler mindre långtgående invändningar mot grupperingen. Från flera håll påpekades att de högfrekventa tillkännagivandena om lediga tjänster endast med svårighet kan inordnas i någon av de angivna grupperna. Enligt ett flertal domstolar förhåller det sig på samma sätt när det gäller delgivning med enskild person i tviste- eller brott- mål ( 33 kap. RB ). Från andra håll ut- talas att det inte är meningsfullt att skapa särskilda grupper av de måttligt frekventa situationer som utgör grupperna II och III i utredningens förslag.
I några enkätsvar görs försök till helt nya målgrupperingar. En av hovrätterna finner det sålunda lämpligt att göra en in- delning efter adressatens uppehållsort och »sakens» lokala anknytning enligt följande uppställning:
I. Annons som skall nå en eller flera adressa- ter i hela riket och vars föremål saknar lokal anknytning. 11. Annons som skall nå adressater i hela ri- ket och vars föremål har lokal anknytning. III. Annons som skall nå adressater i hela ri- ket i och för deras verksamhet (pågående eller tilltänkta) inom lokalt begränsat område. IV. Annons som skall nå en >>exklusiv» grupp av adressater.
Några myndigheter (två länsstyrelser och en underrätt) föreslår indelning i endast två målgrupper. Förslagen är sinsemel- lan likartade. De kan exemplifieras med den ena länsstyrelsens förslag om två grup- per, nämligen den grupp som genom egen aktivitet och av egna individuella önske- mål söker information eller som bör nås genom delgivningar (fiktivt eller ej) och en annan grupp som myndigheterna vill nå för att uppnå viss aktivitet (eller pas- sivitet).
Utredningen
Målgrupperingen kan ske enligt olika me- toder. Sålunda kan
A. adressaternas geografiska spridning få vara avgörande, B. sakens geografiska anknytning få av- göra, C. sakens natur i övrigt (ekonomiskt eller ideellt intresse; meddelande som rör en- skild persons rätt resp. avses komma till allmän kännedom) ges inflytande på målgrupperingen.
Eftersom kungörelseannonseringen syftar till att göra domstolars och myndigheters beslut kända för ett antal personer — från en enda exempelvis vid delgivning en- ligt 33 kap. 12 & RB och till ett mycket stort antal exempelvis i fråga om tid och plats för allmänna val — syns den
med A betecknade metoden böra väsent- ligen tillämpas för bestämning av målgrup- perna. Från metod C torde i detta samman— hang kunna bortses. Metod B kan i viss mån komplettera metod A. Såsom tidigare nämnts bör vidare för den målgruppering det här gäller hänsyn tas till de media för kungörelseannonsering som kan vara till- gängliga och lämpliga.
Utredningen finner med hänsyn till det anförda att målgrupperna för kungörelse- annonsering kan bestämmas på följande sätt:
Sådana grupper som med hänsyn till det ämne beslutet avser eller eljest har en i allt väsentligt lokal anknytning.
. Sådana grupper vars medlemmar sanno-
likt har en relativt jämn spridning över landet. Hit räknas också enstaka per- son som domstol eller myndighet ge- nom kungörelseannonsering vill nå kon- takt med. Sådana grupper där sannolikheten talar för att ett relativt stort antal medlem- mar är lokaliserade till viss ort eller visst område men där ett antal kan återfin- nas var som helst i landet. . De >>exklusiva>> grupper vilkas informa- tion kan tillgodoses över specialpubli- kationer.
Som exempel på målgrupperna under I., vilka torde få benämnas lokala målgrup- per, kan anföras intressenterna i kommu- nala planfrågor och i frågor om fiske- vårdsområden och yrkestrafik med bil samt personer som har intresse av tid och plats för domstolars sammanträden. Uppenbar- ligen kan bland intressenterna i viss kom- munal planfråga finnas personer som är bosatta på annan ort. Man får emellertid då utgå från att de håller sådan kontakt med utvecklingen på den ort till vilken frå- gan är lokaliserad att lokalt bekantgörande är tillräckligt.
Målgrupperna under Z., i det följande benämnda nationella målgrupper, kan exemplifieras med personer som kan ha konkret intresse av ärenden om omyndig-
förklaring, fordringspreskription eller kal- lelse på okända borgenärer. Självfallet kan det invändas att ett enskilt ärende om 0- myndigförklaring kan ha enbart lokalt in- tresse nämligen för det fall att det gäller —— såsom en domstol som besvarat enkäten uttrycker det -— en person i »små ekono- miska förhållanden». Ur kungörelseannon- seringens synpunkt kan emellertid skillnad inte göras mellan olika individuella situa- tioner inom ramen för en och samma mål- ngPP-
Målgrupperna under 3., vilka kan be- tecknas blandade, är utan tvekan de mest frekventa. Som exempel kan nämnas grup- per som är intresserade av ärenden om ak- tiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar, av andra ärenden enligt vat- tenlagen än sådana som har rent lokalt intresse, av ärenden om vissa äktenskaps- förord och om boskillnad samt av kon- kursärenden.
Det mest typiska exemplet på målgrup- per under 4., de s.k. exklusiva målgrup- perna, är intressenter i patentärenden.
Gränsen mellan grupperna 3 och 4 är emellertid flytande. I regel torde exempel- vis registreringar i handels- och förenings- registren vara av intresse huvudsakligen för vissa avgränsade kategorier inom en ort eller region, såsom advokater, banker och företag, vilka har speciell anledning att be- vaka förändringar i fråga om juridiska per- soners eller andra näringsidkares rättsför- hållanden. I dylika fall är det inte utan vi- dare givet att kungörelsen måste nå en ma- joritet eller ens ett stort antal av ortens in- vånare. Intressenterna kan tvärtom vara va- na att själva söka upplysning i ett bestämt lokalt eller regionalt pressorgan. Såsom framgår av vad som senare sägs i 9 kap. har dock grunden för en sådan bestämning varit mycket omdiskuterad och ofta fram- stått som godtycklig.
Media för kungörelseannonsering
Ändrade förutsättningar
I 2 kap. har framhållits att två krav ställs på kungörelseannonseringen, nämligen att den skall vara effektiv och att den skall kunna genomföras till rimliga kostnader. Kravet på effektivitet innebär —— såsom redan angivits i 2 kap. — att innehållet i kungörelseannonseringen verkligen när de fysiska och juridiska personer som har behov av att känna till detta. Ur rättssä- kerhetens synpunkt är effektiviteten hos kungörelseannonseringen av väsentlig be- tydelse.
Under de ganska okomplicerade för- hållanden som rådde i vårt samhälle ända till för ungefär 100 år sedan beredde det inga större svårigheter att förena de båda kraven effektivitet och kostnadsbillighet. För lokalt tillkännagivande var då upp- läsning i kyrkan och anslag på domsto- lens/myndighetens anslagstavla fullgoda medier. I fråga om landsomfattande tillkän- nagivanden gällde detsamma annonsering i Post- och Inrikes Tidningar, som på den tiden hade relativt stor spridning, uppbu- ren såsom denna var av intresseväckande artiklar i kulturella och politiska ämnen. För de ganska väl avpassade regionala områden som länen då alltjämt utgjorde skedde tillkännagivandena med fördel ge- nom att de infördes i länskungörelserna.
Under de senaste 100 åren har avsevär- da förändringar skett i de förhållanden
som är av betydelse för kungörelseannon- seringen. Post- och Inrikes Tidningar har blivit nästan uteslutande ett organ för le- gala annonser med ringa spridning. Dags- press och annan periodisk press har ökat starkt i omfattning och betydelse. Radio/ TV och andra för kungörelseannonsering möjliga media har tillkommit. Även män- niskornas egna attityder, vanor och bete- endemönster har förändrats.
Kommunikationsbehovet också i form av kungörelseannonsering har under den- na period starkt ökat. Eftersom tillgodose- endet av detta behov skett utan egentlig systematisering har floran av media blivit vildvuxen.
Nuvarande media
För att en person som behöver få känne- dom om visst domstols- eller myndighets- beslut verkligen skall få sådan kännedom är givetvis den personliga delgivningen med honom av beslutet den mest effektiva for- men och den måste därför vara den pri- mära.
Såsom substitut för denna form av del- givning och för att åstadkomma ett all- mängörande av den innebörd som anges i 2 kap. är — såvitt framgår av den i bilaga 3 redovisade undersökningen — följande media särskilt angivna i författning, näm- ligen
A. för landsomfattande kungörelseannon- sering:
. Post- och Inrikes Tidningar. . Specialpublikationer, t.ex. i fråga om patent, släktnamn, sjöfynd. . Centrala register, exempelvis äktenskaps- registret. . Anslag på centralmyndighets tavla.
anslags-
B. för regional och lokal kungörelse- annonsering:
. Ortstidning. . Kungörande ikyrka. . Anslag på domstols/myndighets an- slagstavla. . Länskungörelserna.
. Anslag på kommuns anslagstavla. Anslag på annan lämplig plats i kom- munen. . Kungörelse >>på lämpligt sätt», >>på än- damålsenligt sätt» o.dyl.
Av nämnda media är mera sällan bara ett enda anbefallt. Oftast föreskrivs i de sär- skilda författningsbestämmelserna använd- ning av kombination av media. Såsom fram- går av underbilaga 3:2 är kombinationerna talrika och — tillkomna som de är för olika situationer, vid vitt skilda tidpunk- ter och utan mera påfallande systemati- sering — påtagligt skiljaktiga sinsemellan.
Utöver de sålunda vid undersökningen konstaterade mediaslagen är även Radio/ TV i begränsad omfattning ett medium för kungörelseannonsering. Detta är för- fattningsbestämt i vissa för landet ytterst allvarliga situationer. Sålunda föreskrivs i 1 & första stycket beredskapskungörelsen den 3 juni 1960 (nr 515) att Kungl. Maj:ts kungörelse om förordnande om beredskaps- tillstånd skall »bringas till allmän känne- dom genom rundradio (ljudradio och te- levision) och på annat lämpligt sätt». En- ligt 2 g andra stycket samma kungörelse skall vidare meddelande om beredskaps- larm lämnas —— utöver på civilförsvarets alarmeringsanläggningar — i »rundradio och på annat lämpligt sätt».
Under normala förhållanden skall _ enligt gällande avtal mellan svenska sta- ten och Sveriges Radio AB om program- verksamheten —— bolaget på begäran av statlig myndighet låta sända meddelanden som är av vikt för allmänheten. Den ak- tuella kungörelseannonseringen i Radio/ TV sker huvudsakligen dels i varningssyfte, exempelvis. vid förändring av fyrtjänsten, utmärkning av vrak, drivande minor (detta sammanfattas i begreppet >>lotsmeddelan- den»), vid tjällossning eller andra trafik- svårigheter på väg samt »skjutvarningar», dels i vissa mer eller mindre accentuerade nödsituationer av enskild eller allmän art, såsom polisefterlysningar, Sjöräddningens meddelanden om försvunna båtar o.dyl. samt meddelanden om större skogsbrän- der och andra naturkatastrofer. — Lokala meddelanden av nämnda slag skall i första hand läsas i regionalradion. En del lokala meddelanden, t.ex. olika slags varnings- meddelanden med lokal räckvidd, läses både i regionalradion och över riksnätet.
Utredningens förslag
Innan'utredningen ger sig på uppgiften att söka röja upp i denna djungel av me- dia och mediakombinationer och att fö- reslå en systematisering av föreskrifterna om kungörelseannonsering har utredning- en funnit angeläget undersöka om i relativt sen tid uppslag till nya media framkom- mit och i så fall om något av dessa bör med fördel kunna infogas i arsenalen.
Sådana uppslag har förekommit. I radions barndom på 1930-talet fästes sålunda stora förhoppningar vid det me- dium som numera representeras av Radio/ TV även för ifrågavarande ändamål (se Fahlbeck, Förvaltningsrättsliga studier, 1938, sid. 259 ff). Tanken att Radio/TV skulle få användas för kungörelseannon- sering var väl inte helt ny ens när uppsla- get gavs men väl idén om frekvensen av en möjlig sådan användning. Numera kan sägas att hur stor användning man än kan ha och få av dessa massmedia för sam-
hällsinformation i vidsträckt bemärkelse de likväl endast sparsamt kommer att få ut- nyttjas för kungörelseannonsering.
Ett nytt uppslag lämnades otvivelaktigt av besvärssakkunniga när dessa i sitt be- tänkande »Lag om förvaltningsförfaran- det» (SOU 1964:27) föreslog att s.k. an- slagsdelgivning av handling i förvaltnings- ärende skulle ske genom att >>handlingen — — — anslås å lämplig postanstalts an- slagstavla». Mot detta förslag riktades stark kritik av ett flertal remissinstanser. Försla- get har inte föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Inte heller i övrigt har några använd- bara alternativ till eller kompletteringar av nuvarande media för kungörelseannonse- ring föreslagits. Utredningen anser också att anledning saknas att ytterligare söka efter alternativ och komplement som alla måste vara mindre närliggande i förhållan- de till ändamålet än de media som redan nu är föreskrivna.
En huvuduppgift för utredningen blir då att åstadkomma en genomgång av befintliga media. Utgångspunkten härför måste vara de s.k. målgrupperna för kungörelsean- nonsering, vilka enligt utredningens upp- fattning bör beskrivas på det sätt som skett i närmast föregående kapitel. För att tillgodose de behov av kungörelsedelgivning och allmängörande — för innebörden av dessa begrepp hänvisas till 2 kap. — som finns hos dessa målgrupper är katalogen över befintliga media inte bara tillräcklig. Den innehåller också en del media som antingen är överflödiga eller av utveck- lingen gjorts mindre ägnade för ändamålet. Det gäller att väga dessa mot de samhäl- leliga kostnader de förorsakar. Men inte bara detta. Man måste även uppmärksamma de risker ur rättssäkerhetssynpunkt det in- nebär att för vissa rättsinstitut kungörelse- annonseringen sker på ett sätt och för andra institut på helt andra sätt i en mycket rik och föga rationell variation.
Detta resonemang leder fram till ett försök att bland befintliga media välja ut ett litet antal som vart för sig eller i vissa
kombinationer täcker de särskilda mål- gruppernas behov på ett för normalfallet tillfredsställande sätt. Dessa ,media skall vara författningsbestämda. Härutöver kan finnas media som är lämpliga såsom kom- plement i vissa individuella situationer. Det skall framgent som hittills vara domstolen/ myndigheten obetaget att använda sådant medium när särskilda skäl finns härför. Detta skall emellertid vara inte endast en rättighet utan också en skyldighet om kost- naderna kan betraktas som rimliga. Dessa media skall dock inte vara bestämda i författning.
Utifrån angivna synpunkter har utred- ningen granskat den nuvarande uppsätt- ningen av media och sökt åstadkomma ett system för mediavalet för framtiden. Detta bygger självfallet på behovet med hänsyn till de i 5 kap. redovisade målgrupperna av media med landsomfattande resp. lokal räckvidd. Det syftar även till att minska antalet särskilda media som är föreskriv- na i författning och därmed är obligato- riska. För varje kungörelsesituation bör ett eller flera sådana obligatoriska media vara bestämda. De media som domstol/ myndighet skall skönsmässigt utan författ- ningsföreskrift kunna använda såsom komplement till obligatoriska media be- nämner utredningen »stödjande».
Utredningen har härvid kommit fram till följande
System när det gäller media för kungörelseannon- sering: I. Obligatoriska media
A. med generell användning:
1) Post- och Inrikes Tidningar för s.k. nationella och — jämte me- dium A. 2) — blandade målgrup- per 2) ortstidningar för s.k. lokala och — jämte medium A. 1) — blan- dade målgrupper
B. för speciella situationer: 1) specialpublikationer för s.k. ex- klusiva målgrupper, exempelvis vid patentärenden
2) domstols/myndighets anslagstavla för kungörande av tjänst och and- ra »inre förvaltningsärenden» 3) kommuns anslagstavla för vissa kungörelser enligt vallagarna, kom- munallagen, lagen om försam- lingsstyrelse och landstingslagen 4) Radio/TV för exceptionella situa- tioner, exempelvis försvarsbered- skap 5) vissa centrala och regionala regis- ter, exempelvis äktenskapsregistret
II. Stödjande media:
1) domstols/myndighets iandra anslagstavla fall än
2) kommuns anslagstavla under I. B. 3) Radio/TV nämnda 4) >>annat lämpligt sätt»
Närmare argumentering för och kommentar till förslaget
Utredningen skall i det närmast följande mera i detalj motivera den värdering av befintliga media som innefattas i eller be- rörs av utredningens förslag till system.
Granskning av förslaget visar till en början att två slag av media uteslutits. Detta gäller kungörande i kyrka och läns- kungörelserna.
Skälet till uteslutningen av kyrkokungö- randet är att det numera är helt otidsen- ligt och att det — såsom tidigare vid flera tillfällen omnämnts — inom justitiede- partementet pågår ett arbete som innebär att detta kungörande generellt skall er- sättas med annat medium.
Förslaget att utesluta länskungörelserna kräver däremot en ganska utförlig moti- vering. Utgivningen av dessa kungörelser regleras genom Kungl. Maj:ts kungörelse i ämnet den 23 oktober 1915 (nr 421; ändr. 425/1928, 232/1935 och 316/1942). Denna författning hade föregåtts av en sakkunnig- utredning (tryckt betänkande 17 oktober 1914). Utredningen var föranledd av de starkt stigande kostnaderna för länskun- görelserna. Den resulterade i förslag att tillkännagivanden i ett flertal angivna äm-
nen skulle uteslutas ur länskungörelserna, eftersom intagande där var obehövligt el- ler ändamålslöst. Utredningsresultatet som remissbehandlades lades till grund för nämnda författning. En genomgång av för- fattningen i nu gällande lydelse och av 1967 års länskungörelser för en större länsstyrelse ger, närmast ur kungörelse- annonseringens synpunkt, följande erfa- renheter:
Länskungörelserna utges av länsstyrelserna och är en kombination av författningssamling för länen och medium för regional och lokal kungörelseannonsering. Landskanslierna står för de avgjort flesta kungörelserna, medan landskontoren endast har ett begränsat an- tal.
Kungörelserna delas upp på en A- och en B-serie beroende på om kostnaderna skall be- stridas av länsstyrelserna (anslaget till publi- kationstryck) eller av kommun, bolag, för- ening eller enskild person som föranlett kun- görelsens införande. Till varje årgång upprät- tas ett alfabetiskt register.
Typiska kungörelser i landskansliets A-se- rie är sådana om civilförsvaret, fiske- och jaktstadgor, naturvård, vägväsendet, biltrafik- taxor, hyresreglering, fastighetsredovisning, indelning i valdistrikt, kommunala styrelsers och nämnders sammansättning m.m.
Bland B-kungörelser vilkas kostnader bestrids av kommuner märks lokala ordnings- och hälsovårdsföreskrifter och sotningstaxor.
Av föreningar bekostade länskungörelser är t.ex. ändring i styrelser för vägföreningar och vägsamfälligheter.
En av de mera frekventa grupperna i läns- kungörelserna avser exekutiva auktioner. Kost- naden bestrids av medel som inflyter vid auk— tionen. Kungörelser om försäljningstillstånd för utlänningar betalas av tillståndssökanden.
Landskontorets A-serie innehåller bl.a. taxe- ringsärenden och B—serien kungörelser om åbo- rätt.
Totalt kostade länskungörelserna för hela landet under budgetåret 1967/68 staten nära en halv miljon kronor. För kommunerna upp- gick motsvarande siffra till drygt 30000 kro- nor, för bolag och föreningar ca 10000 kro— nor och för enskilda personer ca 40000 kro- nor.
Länskungörelserna trycks i några hundra exemplar och distribueras kostnadsfritt till domstolar, polischefer, vissa kommunala sty- relser och nämnder och pastorsämbeten samt de myndigheter och tjänstemän i övrigt som länsstyrelsen bestämmer.
För andra finns möjligheten att prenume-
rera men detta sker i mycket liten utsträck- ning, ett eller annat lO-tal per län.
I de handlingar som bifogades utred- ningens enkät sommaren 1968 fanns ett ut- talande av utredningens sekretariat att läns- kungörelserna syntes föga användbara för kungörelseannonsering och därför borde utmönstras för detta ändamål. Fem länssty- relser och två hovrätter anmälde avvikan- de mening, åtminstone någon med den fel- aktiga uppfattningen att fullständig ned- läggning ifrågasatts. En av länsstyrelserna hade en längre argumentering för sin upp- fattning. Den gick ut på att >>en till inne- hållet omarbetad och nydanad länskungö- relse» borde på länsplanet vara en mot- svarighet till Posttidningen på riksplanet. ] motsats till berörda länsstyrelser och hov- rätter anser en annan länsstyrelse att i länskungörelserna bara bör intas kungö- relser av mera generell natur såsom »stad- gar, ordningar och taxor» m.m. däremot inte kungörelser om exekutiva auktioner o.dyl.
Vid vägning för och emot bibehållande av länskungörelserna i detta sammanhang har utredningen fäst särskilt avseende vid att sådana beslut eller besked som blir före- mål för kungörelseannonsering numera når allmänheten betydligt effektivare genom annonsering i ortstidning än genom in- förande i länskungörelserna. Man bör vi- dare i förenklingssyfte sträva efter att minska mediaslagen. Med hänsyn härtill har utredningen stannat för att föreslå att kungörelseannonsering — vartill utred- ningen efter samråd med utredningen om författningspublicering inte räknar kom- munala generella bestämmelser som fast- ställs av länsstyrelsen, t.ex. lokala livs- medelsföreskrifter — inte skall obligato- riskt ske i länskungörelserna. Om länssty- relse i något fall skulle finna särskilt an- geläget att för ändamålet använda läns- kungörelserna bör detta vara länsstyrelsen obetaget enligt punkt 11. 4) förslaget till system.
Utredningen angrep härefter mediakom- plexet utifrån frågeställningen vilka media
måste med nödvändighet bibehållas för att syftet med kungörelseannonseringen skall uppnås. De i 5 kap. av utredningen under 1—3 slutligt angivna målgrupperna, de s.k. nationella, lokala och blandade mål- grupperna — alltså det alldeles övervägan- de antalet målgrupper med också den ojäm- förligt största frekvensen — förutsätter media som ger godtagbar spridning av kun- skapen om beslutet (beskedet), antingen riksomfattande eller lokalt-regionalt eller bådadera.
Det enda centrala medier för sist angiv- na ändamål, för s.a.s. generell kungörelse- annonsering är för närvarande Post- och Inrikes Tidningar. Flerfaldiga gånger har ifrågasatts att Posttidningen bör försvinna. Av de härför anförda skälen må i första hand nämnas tidningens obetydliga upp- laga. I juni 1968 var abonnenternas antal 3 100, varav nära 3/4 var myndigheter, in- stitutioner och företag. Samma månad sål- des något lOO-tal lösnummer. Till den ne- gativa inställningen till tidningen från många håll har säkert också bidragit dess föga tidsenliga typografiska utformning och dess ohanterliga format. Vid närmare eftertanke syns dock de anförda skälen för nedläggning inte bärkraftiga.
Med hänsyn till den bestämning av mål- grupperna för ,kungörelseannonsering som skett i 5 kap. är ett riksomfattande me- dium ofrånkomligt. Valet måste härvid stå mellan annonsering i tidning som är spridd över hela landet och Radio/TV. Sistnämnda medium är varken särskilt ägnat eller tillgängligt för s.k. generell kungö- relseannonsering. Då återstår endast an- nonsering i dagstidning och annonseringen bör normalt begräsas till en enda sådan tid- ning. Om annan tidning än Posttidningen skulle ifrågakomma bör valet stå mellan det fåtal tidningar av morgontidningarnas karaktär som har betydande spridning i hela riket.
Vid sin vägning av skälen för och emot de olika möjliga lösningarna har utredning- en stannat för att det för den centrala generella kungörelseannonseringen alltjämt
behövs en officiell tidning. Endast härige- nom skapas garanti för att så långt det står i mänsklig förmåga alla tillkännagi- vanden som författningsenligt skall införas i tidningen verkligen blir fullständigt och korrekt införda där.
Att under sådana förhållanden lägga ner Post- och Inrikes Tidningar och samtidigt skapa en ny officiell tidning syns föga ge- nomtänkt. Post- och Inrikes Tidningar är med sina 324 år på nacken sannolikt värl- dens äldsta levande tidning. Detta bör vara en fin PR-sak för vår urgamla rättstradi- tion och därför bör tidningen få behålla sitt namn, i dagligt tal framgent som hit- tills förkortat till Posttidningen. Däremot bör Post- och Inrikes Tidningar omgestal- tas för att kunna bättre tjäna kungörelse- annonseringens ändamål. Till denna fråga återkommer utredningen i nästa kapitel.
För regional och lokal, generell kungö— relseannonsering är ortstidning det ojäm- förligt bästa mediet. Detta är så självklart att varje argumentering är överflödig. Med den utveckling ortspressen numera fått kan genom annonsering i en enda ortstidning eller i en kombination av ortstidningar en kungörelse »bringas till allmän kännedom», d.v.s. nå en uppenbar majoritet av med- borgare i alla samhällsgrupper. Utredningen har därför stannat vid att föreslå ortstid- ningar såsom enda mediet för generell kun- görelseannonsering på regional-lokal nivå.
I nästa kapitel kommer utredningen att utveckla detta förslag i syfte att genom annonsering i ortstidningar nå angivna ef- fekt.
Vad härefter angår det medium som be- nämns specialpublikationer i det tidigare föreslagna systemet av media för kungö- relseannonsering skall det enligt förslaget vara obligatoriskt. Det korresponderar med målgrupperna under 4. i utredningens slut- liga förslag i 5 kap. vilka målgrupper där beskrivs som de >>exklusiva>> grupper vil- kas inforrnation kan tillgodoses över special- publikationer. Detta kan förefalla som en beskrivning i cirkel och fordrar en närmare utläggning.
Publikationer av detta slag finns i syn- nerhet inom patent— och registreringsver- kets ämbetsområde. Patentverket har hit- tills utgett eller kostnadsmässigt bidragit till utgivning av följande publikationer:
]. Beträffande patent
a) De s.k. patentskrifterna, varmed av- ses beskrivningar till meddelade pa- tent jämte erforderliga bilagor
b) »Svensk tidskrift för industriellt rätts- skydd», vilken utkommer som bilaga till en del av tidskriftens »Industriell teknik» upplaga
c) »Register till patent meddelade av Kungl. patent- och registreringsver- ket» (jämte namnregister 583 sid. år 1965)
2. »Samling av anmälningar till aktiebo- lagsregistret och andra företagsregister» vilken publiceras a) såsom veckobilaga till Posttidningen
(nr 52 år 1967 nära 50 sid., nr 20 år 1968 drygt 75 sid.)
b) såsom en månatlig utgåva, vilken er- hålls genom sammanhäftning av _de fyra eller fem veckopublikationerna med tillägg av ett alfabetiskt register (oktobernumret 1967 har 76 sid. alfa- betiskt register + 391 sid. text)
3. »Registreringstidning för varumärken» (stencilerad)
4. »Tidning för kungörelser om släktnamn» (stencilerad)
Den 1 jan. 1968 då den gamla patent- lagstiftningen ersattes med en helt ny,iinter- nordiskt samarbete tillkommen lagstiftning skedde också betydelsefulla förändringar beträffande kungörelseannonseringen. Tidi- gare publicering i Posttidningen upphörde helt och »Svensk tidskrift för industriellt rättsskydd» och »Register till patent» slopa- des. Allt kungörande beträffande patent sker hädanefter i en enda av patentverket utgiven publikation, vilken i stället blir be- tydligt fullständigare och därmed omfångs- rikare än de tidigare. Äldre kungörelseför- farande tillämpas dock övergångsvis be- träffande ansökningar som gjorts före den 1 jan. 1968.
Veckohäftet beträffande anmälningar till aktiebolagsregistret m.m. är av stor bety- delse för affärsbankernas notariatavdel- ningar och andra kreditupplysningsföretag. Månadshäftet däremot förefaller värdelöst. Utarbetandet av alfabetiska registret är dyrbart och så tidsödande att häftet kan distribueras först fyra månader efter kun- görandet i Posttidningen. Det är därför inaktuellt redan vid mottagandet. Firma- utredningen uttalar i sitt betänkande >>Fir- maskydd» (SOU 1967z35) att detta häfte numera saknar egentlig betydelse (sid. 300). Patentverket har i sitt svar med anledning av remiss av betänkandet uttalat samma uppfattning.
Beträffande varumärken skedde tidigare kungörande även i Posttidningen. Detta slopades emellertid därför att intressenterna är en så begränsad krets att de ansågs kunna på ett betryggande sätt nås genom varumärkestidningen. Utvecklingen här är alltså densamma som den aktuella föränd- ringen beträffande kungörande i patentären- den.
I fråga om mönster (design) sker f.n. pu- bliceringen endast genom korta kungörelser i Posttidningen om beviljade mönsterre- gistreringar. Mönsterskyddsutredningen an- för i sitt betänkande »Mönsterskydd» (SOU 1965:61) att kungörandet av ansökningar m.m. bör ske i en särskild av registrerings- myndigheten utgiven periodisk tidskrift, helst en separat sådan (sid. 274). Den nya lagstiftningen om patent har i många av- seenden varit normgivande för förslaget till ny lag om mönster. Betänkandet har ännu inte lagts till grund för proposition.
Vad angår släktnamnsärendena förekom tidigare ingen offentlig kungörelseannonse- ring. Det bekantgörande som då skedde ombesörjdes formlöst av dagspressen med hjälp av IT. Nuvarande ordning tillkom genom 1963 års namnlag och namnkungö- relse och innebär att släktnamnsansökning- arna kungörs i Posttidningen i regel var- annan fredag och att samtidigt patentver- kets tidning för kungörelser om släktnamn utkommer. Den sistnämnda tidningen når inte någon större krets. Antalet exemplar är
begränsat och tillställs endast ett mindre antal personer som direkt berörs av namn- ansökningarna. Kungörandet i Posttidningen utgör grunden för det invändningsförfaran- de i namnärenden som införts i och med namnlagen från den 1 jan. 1964.
En annan specialpublikation som i någon mån används för kungörelseannonsering är den av sjöfartsstyrelsen utgivna »Under- rättelser för sjöfarande». Huvudsyftet med denna är information om faktiska förhål- landen och aktuella bestämmelser i nau- tiska frågor. Enligt underbilaga 3:1 skall sjöfynd kungöras i denna publikation men inte endast där utan också i Posttidningen och ortstidning.
När informationsutredningen skall ta ställning till nämnda specialpublikationer såsom media för kungörelseannonsering bör skillnad göras mellan följande tre slag av publikationer, nämligen 1) det där publi- kationen utgör exklusivt medium, 2) det där publikationen närmast är en sådan teknisk utbyggnad av mediet annonsering i Post- tidningen att detta blir praktiskt mera an- vändbart och 3) det där publikationen kompletterar annat medium.
Den första gruppen exemplifieras främst — och sannolikt enbart — med befintliga publikationer om patent och om varumär- ken och med den tilltänkta publikationen om mönster. Målgrupperna för information om förfaranden enligt författningarna om patent, varumärken och mönster har det gemensamt att de normalt anlitar service- organ på respektive områden (patentbyråer m.fl.) för att göra ansökningar och i övrigt bevaka deras rätt. Dessa målgrupper är nu- merärt begränsade men återfinns ofta på en internationell marknad. De värden vilka är beroende av fullgod information har ofta avsevärd storlek och betydelsefullt är att informationen är uttömmande. Allt detta sammantaget gör att specialpublikationer av detta slag är både ett lämpligt och ett till- räckligt medium.
Den nyssnämnda gruppen 2) avser inte specialpublikationer i verklig mening. Skol- exemplet är dels den veckobilaga till Post-
tidningen varigenom kungörelse sker om de anteckningar som under den sista veckan gjorts i en rad olika bolags- och förenings- register, dels det sammanfattande månads- häftet i samma ämnen. Såsom redan tidi- gare uttalats är veckobilagan av stor prak- tisk betydelse och bör bibehållas såsom en form av annonsering i Posttidningen. Må- nadshäftet däremot saknar betydelse och bör försvinna.
Av exemplen på grupp 3), d.v.s. sådana specialpublikationer som kompletterar obli- gatoriska media, syns släktnamnstidningen på intet sätt ha motsvarat förväntningarna vid sin tillkomst 1964. Den har obetydlig spridning och någon anledning anta att en specialpublikation på detta område skulle fylla någon uppgift finns enligtutredningens uppfattning inte. Släktnamnstidningen bör därför upphöra. —— »Underrättelser för sjöfarande» och andra liknande publika- tioner, tillkomna för väsentligen andra än- damål än kungörelseannonsering, bör inte vara något obligatoriskt medium för så- dan annonsering. Om vederbörande myn- dighet skulle finna särskilda skäl föreligga för viss kungörelseannonsering i angiven publikation bör den få anlitas såsom »stöd- jande» medium enligt punkt II. 4) i förslaget till mediasystem.
Vad härefter angår kungörelseannonse- ring genom anslag på domstols/myndighets anslagstavla eller på kommuns anslagstavla vill utredningen anföra följande.
Förstnämnda grupp av anslag är ett se- dan mycket länge använt medium. Anslag på kommuntavla däremot är av ganska sent datum. De domstolar, myndigheter, organi- sationer m.fl. till vilka utredningen rikta- de sin tidigare omtalade enkät sommaren 1968 har i sina svar livligt debatterat den- na fråga. Ett skäl härtill är att det från ut- redningskansliets sida i enkäten uttalats att anslag på domstols-/myndighetstavla borde kunna borttagas som medium i andra än s.k. inre förvaltningsärenden och eventuellt ersättas med ökad användning av kommun- tavla.
Några tillfrågade domstolar delar visser—
ligen den i enkäten uttalade uppfattningen att anslag på rättens tavla numera är ett medium för kungörelseannonsering med mycket begränsad räckvidd. Flera domsto- lar kan dock inte godta förslaget att mediet skall nästan helt avskaffas. Skånska hov- rätten formulerar skälen för bibehållande trots den ringa effekten sålunda:
Utvecklingen går alltmer mot att särskilda tingsställen dras in och att samtliga förhand- lingar hålls i anslutning till kanslilokalerna. Härigenom får anslag på kanslitavla räckvidd till alla de enskilda som på grund av för- handling inför rätten besöker lokalerna. Kanslitavlorna är vidare ägnade att lämna in- formation till vissa specialistgrupper, t.ex. ad- vokater, som i sin yrkesverksamhet kan ver- ka för att informationen når vederbörlig in- tressent. Med hänsyn till denna grundläggande informationsverkan, till de förhållandevis obe- tydliga kostnader som är förenade med detta informationsmedium och till det naturliga i att domstolskungörelser finns anbragta hos domstolen, där ytterligare upplysningar i sa- ken kan inhämtas, ställer sig hovrätten av- visande till tanken att generellt avskaffa kans- litavlorna som informationsmedium för in- dividuella tillkännagivanden. Kanslitavlorna torde dock huvudsakligen böra användas som komplement till annonsering i lokalpress.
Från några håll tilläggs att anslag på rättens/myndighetens tavla är lämpligt när tillkännagivandet har aktualitet under lång- re tid.
Nedre norrländska hovrätten uttalar att om man strävar efter ett verkligt allmänt bekantgörande kungörelse genom anslag torde vara en föga ändamålsenlig publice- ringsmetod och ha ett ringa värde. Att helt undvara publicering genom anslag lärer dock —- fortsätter hovrätten —- inte låta sig göra. I vissa fall måste nämligen vissa rätts- verkningar knytas till delgivningen eller kungörandet av myndighets beslut eller åt- gärd. Det är då av vikt att en sådan del- givningsform väljs som kan utgöra en säker och lätt fastställbar utgångspunkt för be- räkning av besvärs- och andra fatalietider. —— Några länsstyrelser har samma uppfatt- ning.
I enkäten ifrågasatt ökad användning av anslag på kommuntavla avvisas eller i
varje fall kritiseras i många enkätsvar, främst sådana från domstolar. De instan- ser som ägnar uppslaget positivt intresse anser att ökad användning av kommuntavla bör kunna ifrågakomma i följande fall, nämligen dels när det beslut som skall be- kantgöras har stort kommunalt intresse, exempelvis avser större fastighetsreglerings- företag eller större förrättning enligt lagen om enskilda vägar, dels när det eljest är behövligt fästa allmänhetens särskilda upp- märksamhet på innehållet i viss kungörelse, dels när en kungörelse är särskilt omfattan- de och dess fullständiga annonsering därför är särskilt kostsam, dels ock när tillkänna- givandet har aktualitet under längre tid- rymd.
Av de skäl som anförs mot en ökad an- vändning av kommuntavlan må följande återges. Utredningskansliet hade i sina ut- talanden i enkäten fäst alltför stort avseen- de vid de formellt-juridiska aspekterna, en- ligt vilka kungörelseannonseringen oftast vore ett surrogat för personlig delgivning och emellanåt rent av en juridisk fiktion. Vidare skulle även med en stark syste- matisering av kungörelseannonseringen ge- nom anslag på kommuntavla dessa tavlor inte räcka till. Denna otillräcklighet skulle bli mera påtaglig ju större kommunen är och ju livligare den ekonomiska aktivite- ten är i kommunen. Med ökande kommun- storlek skulle anslag på kommuntavlan nå en relativt sett allt mindre del av allmän— heten. En riktig hantering av kommun- tavlorna skulle också medföra betydande kostnader och besvär. — Svenska kommun- förbundet finner att kommunens anslags- tavla bör vara förbehållen kommunala kun- görelser och meddelanden. En utvidgning av kommuntavlans användning till bekant- göranden av annan än individuell natur i sådan verksamhet för vilken kommunen har ansvar borde dock i princip kunna med- ges. Man finge dock ha klart för sig att ett sådant utvidgat kungörelseförfarande endast har en begränsad effekt och därför är från kungörandesynpunkt av mindre intresse. Enligt förbundets mening vore det bäst om kommunerna själva får bestäm-
ma i vilken utsträckning kommunens an- slagstavla skall användas för annonsering utöver vad som redan är lagligen föreskrivet. — Svenska landstingsförbundet anser att de kommunala anslagstavlorna inte bör an- vändas för andra meddelanden än dem in- tressentkretsen väntar sig att finna där,d.v.s. så gott som undantagslöst endast de i lag föreskrivna. Om frekvensen av tavlornas funktion som forum för annonser av även andra slag skulle öka, torde enligt förbun- dets uppfattning syftet bakom lagbestäm- melserna om anslag av vissa grupper av meddelanden motverkas.
Det i enkäten, skisserade möjliga ut- bytet av domstols-/myndighetstavla mot kommuntavla vann ingen större anslut- ning från de tillfrågades sida. Ganska be- lysande för den negativa inställningen är följande uttalande av Svea hovrätt:
I flertalet domsagor torde anslag på rättens anslagstavla läsas endast av ett ringa antal därav direkt intresserade personer. Den effekt som uppnås med sådana anslag torde därför som regel vara obetydlig. Emellertid kan det knappast förväntas att man genom att ersät- ta anslag på rättens anslagstavla med sådant anslag på kommuns anslagstavla skulle nå en bättre effekt. I de fall anslag av kungörelse närmast har karaktären av juridisk fiktion —- t.ex. av delgivning enligt 33 kap. 12 & rättegångsbalken— synes en form av anslag böra ersättas av en annan av samma natur endast om särskilda skäl talar därför.
Informationsutredningen finner inte till- räckligt starka skäl föreligga för att bibe- hålla domstols/myndighets anslagstavla så- som obligatoriskt medium i andra fall än i ärenden om tjänstetillsättning och för att bekantgöra expeditionstider, domstolars sammanträden o.dyl., s.k. inre förvaltnings- ärenden. Skälen till denna uppfattning är den bristande effektiviteten hos detta me- dium och strävan att minska antalet obli- gatoriska media.
Från några enkätsinstansers sida har som skäl för att bibehålla denna publicerings- form framhållits att man därmed har en säker och lätt fastställbar utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalieti-
der. Liknande uppfattning anförs av den ovan i 3 kap. omtalade arbetsgrupp inom justitiedepartementet som i september 1968 avgivit en promemoria med förslag till del- givningslag m.m., varöver utredningen av- givit yttrande den 4 december 1968 (bilaga 4 till betänkandet). Arbetsgruppen finner i promemorian sålunda (sid. 22) att man vid kungörelsedelgivning har att välja mel- lan delgivning genom anslag —— enligt grup- pens förslag anslag på kommuntavla — och delgivning genom annonsering i pres- sen. Med hänsyn bl.a. till att delgivning så ofta bildar utgångspunkt för beräkning av fatalietider torde man — fortsätter ar- betsgruppen — låta uppsättandet av anslag bli det konstitutiva elementet i delgivningen i nu avsedda fall.
Informationsutredningen har i denna frå- ga den uppfattning som i det följande an— ges.
Båda de angivna formerna av kungörelse- delgivning förutsätter aktivitet. Denna inne- fattar vid delgivning genom anslag uppsätt— ning av anslaget, noggrann notering av da- gen härför och nedtagning när ifrågakom- mande fatalietid gått till ända. Dessa åtgär- der verkställs vid anslag på rättens/myn- dighetens tavla av den tjänsteman som hand- lägger målet (ärendet) och vid anslag på kommuntavla av nämnda tjänsteman och den kommunala s.k. anslagsförrättaren i visst samspel. Kungörelsedelgivning genom annonsering i pressen förutsätter också ett samspel, nämligen mellan handläggande tjänstemannen och vederbörligt pressorgan.
Det sammanhållande ansvaret för att kun- görelsedelgivningen sker i laga ordning och för fastställandet av utgångspunkten för beräkning av besvärs- och andra fata- lietider tillkommer i båda fallen den hand- läggande tjänstemannen. Utgångspunkten är i ena fallet dagen för anslaget, i det andra dagen för annonseringen. Möjligen bereder annonseringsformen emellanåt något mera bestyr för tjänstemannen men skillnaden är i varje fall obetydlig. Ur säkerhetssyn- punkt finner utredningen de båda kungö- relseformerna fullt likvärdiga. Besvärs- och andra fatalietider är alltså enligt utred-
ningens mening inget skäl för att bibehål- la anslag på rättens, myndighetens eller kommuns anslagstavla såsom mera generellt obligatoriskt medium.
Om domstolen/myndigheten för särskilt fall, exempelvis med hänsyn till angelä- genheten av att tillkännagivandet är aktuellt under längre tid, finner att anslag på rät- tens/myndighetens tavla bör ske, är detta möjligt enligt punkt II. 1) i utredningsför- slaget.
Vad angår primärkommuns (församlings) anslagstavla skall anslag på denna ske om framläggande av röstlängd för gransk- ning och om allmänna val enligt bestäm- melser i vallagarna samt om fullmäktige— sammanträde m.m. enligt bestämmelser i kommunallagen (lagen om församlingssty- relse). På kommuntavlan skall också anslås kungörelse om fastställelse av lokal hälso- vårdsordning, lokal ordningsstadga och kommunal brandordning samt av skydds— område för grundvattentillgång. Enligt landstingslagen skall anslag om landstings- möte och protokolljustering ske på lands- tingskommunens anslagstavla.
Med utredningen om författningspubli- cering har —— såsom nämnts förut i det- ta kapitel — informationsutredningen överenskommit att kommunala, av länssty- relsen fastställda bestämmelser av generell natur, exempelvis nyssnämnda lokala häl- sovårdsordningar m.fl., inte skall räknas till kungörelseannonsering. Informations- utredningen tar därför ingen ställning till om kungörelse i sådana ämnen även fram- deles bör anslås på kommuntavla.
Beträffande de olika kommuntavlornas användning såsom medium för kungörel- seannonsering enligt de relativt sent med- delade bestämmelserna härom i vallagarna, kommunallagen , lagen om församlingssty- relse och landstingslagen har utredningen inte funnit anledning föreslå ändring. Med hänsyn till vad skilda enkätinstanser an- fört i ämnet föreslår utredningen däremot ingen utökning av kommuntavlornas an- vändning såsom obligatoriska media. Om domstol/myndighet för visst fall skulle
finna särskilt angeläget få använda kom- muntavla för kungörelseannonsering bör detta vara möjligt enligt punkt II. 2) i ut- redningsförslaget, om vederbörlig kommun lämnar medgivande härtill.
Nuvarande användning av Radio/TV såsom medium för kungörelseannonsering har utförligt redovisats i det föregående. Den enda situation då Radio/TV är för- fattningsbestämt obligatoriskt medium är vid beredskapstiilstånd och beredskapslarm. Utredningen ifrågasätter givetvis ingen änd- ring i denna del.
Värdet av Radio/TV för kungörelsean- nonsering ligger främst i den snabbhet var— med meddelanden med dess hjälp när all— mänheten. För normala förhållanden är detta särskilt betydelsefullt när meddelan- det har varningskaraktär och i vissa nödsi- tuationer. Utredningen har vid granskning av Radio/TV:s insatser ur denna synpunkt funnit att de motsvarat de anspråk man rimligen kan ställa, också med hänsyn ta— gen till Radio/TV:s centrala uppgifter. Ef— tersom Radio/TV i sitt agerande på detta område smidigt anpassat sin service till ändrade förutsättningar både i fråga om skiftningar på behovssidan och beträffande sina egna ökade resurser, vågar utredning- en förutsätta att Radio/TV även framgent skall stå till förfogande såsom värdefullt stödjande medium för kungörelseannonse- ring utan att detta behöver inskrivas i för- fattning.
För fullständighetens skull har utredning- en såsom obligatoriska media för speciella situationer i sitt förslag upptagit vissa re- gionala och centrala register. Såsom exem- pel har utredningen härvid angivit äkten- skapsregistret. Andra exempel är centralt aktiebolagsregister, regionalt förenings- och handelsregister. Till belysning av vad det här gäller vill utredningen ge följande summariska beskrivning av det av statistiska centralbyrån förda äktenskapsregistret:
I samband med att nya giftermålsbalken år 1921 sattes i kraft bestämdes att detta regis— ter skulle uppläggas för anteckning om äk-
tenskapsförord (6—7 000 per år, ökande ten- dens), boskillnad (5—600), hemskillnad (ca 12000) och äktenskapsskillnad (mindre årligt antal än hemskillnad) samt om ingivna bodel- ningshandlingar. Äktenskapsregistret tjänar fle- ra syften. Det är dels underlag för viss statis- tik och detta är skälet till att det ligger kvar i centralbyrån även sedan denna blivit ett renod- lat statistikproducerande verk, dels källa för en omfattande informations- och serviceverksam- het. Dessutom sköter äktenskapsregistret avi- sering av pastorsämbetena vid äktenskaps- skillnad och av försäkringskassorna vid hem- skillnad. Informationssökande är både kre- ditupplysningsföretag och privatpersoner.
Beträffande äktenskapsförord som avser gåva mellan trolovade eller makar och i fråga om boskillnad och ingivna bodelningshandlingar skall utöver anteckning i äktenskapsregistret kungörelse också ske i Posttidningen och ortstidning. I fråga om övriga äktenskaps- förord samt hem— och äktenskapsskillnad sker tillkännagivande enbart genom anteckning i äktenskapsregistret.
Uppläggning och ajourhållande av dessa register och tillhandahållande av upplys- ningar från dem är inte kungörelseannon- sering i egentlig mening. Användningen av denna servicemöjlighet förutsätter känne— dom om dess existens och aktivitet från den fysiska eller juridiska persons sida som be- höver upplysning. Men om dessa förutsätt- ningar är uppfyllda är registren både lättill- gängliga och värdefulla upplysningskällor, ettvart på sitt rättsområde. Ur de synpunk- ter utredningen i detta sammanhang har att bevaka finner utredningen därför att de bör bibehållas.
Vad slutligen angår de s.k. stödjande media under huvudpunkt II. i förslaget har argumentering för och kommentar till förslaget i dessa delar lämnats i olika sam- manhang i det föregående.
Förslaget innebär att det när särskilda skäl föreligger skall finnas inte bara möj- lighet utan även skyldighet för domstolen/ myndigheten att ta ställning till frågan om komplettering av ett eller flera obliga- toriska media med »stödjande» media. Här- vid skall avvägning ske mellan effektivi- tets- och kostnadsaspekterna.
I_ detta sammanhang torde den kungö- relseannonsering som har den ojämförligt
största omfattningen, nämligen annonse— ringen för rekrytering till och för tillsättning av befattningar i offentlig tjänst, få i kort- het beröras. Den obligatoriska kungörel- seformen, fastställd i statstjänstemannastad- gan m.fl. författningar, är som regel annon- sering i Posttidningen. Även om Tidningar— nas Telegrambyrå tillhandahåller dagstid- ningarna ett material i fråga om lediga statliga och kommunala tjänster som helt grundar sig på platsannonseringen i Post- tidningen och dagstidningarna ofta utnytt- jar detta material för notiser i ämnet, är detta uppenbarligen inte ett tillräckligt ef- fektivt hjälpmedel för en progressiv perso- nalpolitik. Särskilt när det gäller tillsätt- ning av tjänster som hos innehavaren för- utsätter speciell kompetens måste även and- ra åtgärder vidtagas.
Det väsentliga vid tillkännagivande av förevarande slag är inte att det när största möjliga antal odifferentierade samhällsmed- lemmar utan att det när så många presum- tiva sökande med erforderlig kompetens som möjligt. Den offentliga arbetsförmed- lingen skall utnyttjas för ändamålet. Denna i förening med en vidgad annonsering an— litas redan nu och dessa båda media kom- mer säkerligen i framtiden att få ytterligare ökad användning.
Vad gäller annonsering i syfte att nå största möjliga antal lämpliga och intres- serade sökande sker sådan i de dagstid- ningar av rikskaraktär och större ortstid- ningar som man vet platssökande läser, i facktidskrifter, i föreningspress, i särskilda platstidskrifter o.dyl. Ur saklig synpunkt ställs den fordran på sådan annonsering att den skall vara Välplanerad och rationell. An- nonseringen i Posttidningen bör bibehållas eftersom den konstituerar utgångspunkten för ansökningstiden. Annan tidningsannon— sering bör såsom hittills inte vara.författ- ningsreglerad. Den är klart hänförlig till de stödjande media som betecknas >>annat lämpligt sätt» i utredningens förslag.
En annan sak är att medelsanvisningen för sådan kungörelseannonsering som är ett betydelsefullt led i en rationell och
progressiv personalpolitik ofta är otillräck- lig för de särskilda myndigheterna. In— formationsutredningen finner viss medels- förstärkning för ändamålet erforderlig och återkommer härtill i 7 kap.
Sammanfattning
Utredningen sammanfattar sina förslag i mediafrågan sålunda.
Utredningen förutsätter såsom självklart att delgivning av domstols/myndighets be- slut skall så långt detta är praktiskt möjligt vara personlig. Denna delgivningsform bör alltså fortfarande vara primär och grund- läggande.
Såsom substitut för personlig delgivning och när det gäller s.k. allmängörande före- slår utredningen att för generell använd- ning endast två obligatoriska media skall finnas, nämligen Posttidningen och ortstid- ningar. Vidare föreslår utredningen att för speciella situationer vissa obligatoriska me- dia alltjämt skall finnas, antingen såsom enda medium eller såsom komplement till de obligatoriska med generell användning.
Slutligen föreslår utredningen rätt och skyldighet för domstolar/myndigheter att överväga användning av s.k. stödjande me- dia.
Närmare utformning av de föreslagna generella obligatoriska media
I närmast föregående kapitel har informa- tionsutredningen föreslagit att för generell användning i framtiden endast två obliga- toriska media för kungörelseannonsering skall finnas, nämligen centralt Post- och In- rikes Tidningar och regionalt-lokalt orts- tidningar. Utredningen vill nu närmare ut- veckla sina synpunkter på dessa båda media.
Post- och Inrikes Tidningar
l 6 kap. har den fullständiga argumente- ringen redovisats för utredningens förslag att Post- och Inrikes Tidningar bör fort- sätta att fungera som landets officiella tid- ning för central kungörelseannonsering och att den bör behålla sitt namn. Däremot fann utredningen att tidningen borde omge- staltas för att kunna bättre tjäna kungö- relseannonseringens ändamål. Utredningen återkommer nu till denna fråga.
I 1 kap. har omnämnts det särskilda upp- drag som Kungl. Maj:t genom beslut den 13 oktober 1967 gav utredningen och som av- ser frågan om Post- och Inrikes Tidningars format och typografiska utformning och därmed sammanhängande problem.
I sitt remissyttrande den 9 augusti 1968 över promemoria om statsliggare och regle- ringsbrev anförde utredningen följande: För att åstadkomma en större spridning av denna tidning (Posttidningen) och även för att utnyttja den som ett av medierna för samhällsinformation har utredningen
preliminärt övervägt om inte tidningen bor- de tillföras sammanfattande översikter be- träffande det aktuella läget och den sanno- lika utvecklingen inom betydelsefulla sam- hällsavsnitt.
Med hänsyn till det anförda har utred- ningen funnit nödvändigt att genom utom- stående konsult separat undersökning kan verkställas angående
a. tidningens nuvarande funktion inkl. eventuella önskemål om moderniseringar i fråga om typografi, bättre annonsutform- ning, utökning med redaktionella översik- ter och informationsmaterial; denna under- sökning sker genom informella intervjuer med ett begränsat antal personer bland nu- varande och andra tänkta abonnentkatego— rier;
b. vilka andra tidningar av samma karak- tär som den moderniserade Posttidningen, som möjligen redan nu existerar, och i så fall skillnader i innehåll och syfte samt slutligen synpunkter på behovet av en ut- vecklad och förbättrad Posttidning i rela- tion härtill;
c. förslag till marknadsföring av en mo- derniserad tidning i gamla och nya abon- nentkategorier:
d. förslag till innehållsdummy med av- seende på annonsavdelning och redaktio- nellt material; till e. förslag typografisk utformning
(layout);
f. förslag till företagskalkyl för Post- och Inrikes tidningar i dess nya utformning.
Resultatet av undersökningen under punk- terna a. och b. måste först redovisas och bedömas innan ställning tas till den fort- satta undersökningen, skisserad under punk- terna c.——f.
Sedan chefen för justitiedepartementet ge- nom beslut den 30 december 1968 på framställning av utredningen anvisat medel för undersökningen under a. och b. har den- na påbörjats. Eftersom den kommer att kräva ytterligare tid har utredningen inte ansett att dess resultat bör avvaktas innan utredningens betänkande om kungörelse- annonsering avges.
Frågan om huvudmannaskapet för och därmed utgivaren av Post- och Inrikes Tid- ningar i omformat skick är inte betydelse- lös. Man kan tänka sig Svenska akademien såsom hittills eller överflyttning till annat organ. Enligt en delundersökning om Post- och Inrikes Tidningars juridiska status som utredningen verkställt är sådan överflytt- ning ur juridisk synpunkt möjlig.
Utredningen återkommer till denna frå- ga liksom till frågan om Post- och Inrikes Tidningars utformning i ett senare betän- kande.
Ortstidningar
I 6 kap. föreslår utredningen att ortstid- ningar i framtiden skall vara det enda obli- gatoriska mediet för generell kungörelsean- nonsering på regional-lokal nivå. Som skäl härför har utredningen anfört att med den utveckling ortspressen numera fått kan ge- nom annonsering i en enda ortstidning eller i en kombination av ortstidningar en kun- görelse »bringas till allmän känedom», dvs. nå en uppenbar majoritet av medborgare i alla samhällsgrupper. Frågan om den lokala dagspressens (ortspressens) roll vid kungö- relseannonseringen är emellertid inte allde- les enkel. Den har flera aspekter.
Den första är antydd i den angivna korta argumenteringen för utredningens förslag och gäller i vilken omfattning ortspressen bör utnyttjas för att man skall nå det syfte
som kungörelseannonseringen skall tjäna aktuellt och för överblickbar framtid. Nära förbunden härmed är frågan om författ- ningsbestämmelserna är så utformade att de möjliggör att nämnda reella syfte uppnås. Detta frågekomplex avser effektivitetsas- pekten på kungörelseannonseringen.
Utredningen hari sin enkät ställt följande fråga:
Anser Ni att kungörelseannonseringen i lokal dagspress (ortspress) bör i princip vara så ut- lagd på aktuella tidningar att man genom så- dan annonsering når en klar majoritet av ortens eller regionens invånare? Om icke, var vän- lig ange skälen för Er ståndpunkt.
Denna fråga har av majoriteten instan- ser besvarats med »Självklart», »Ja» eller annan kort instämmande formulering.
Vad gäller annonsering av lediga tjäns- ter har en statlig centralmyndighet påpekat att man härvid måste söka nå kategorier som är lämpliga för och intresserade av tjänsterna, inte en majoritet av invånarna i visst geografiskt område. Annonseringen måste därför i dessa fall ske i sådana organ som nämnda kategorier kan förutsättas läsa. Detta kan gälla dagstidningar av rikskarak- tär, andra större dagstidningar, fack- och föreningspress och särskilda platstidskrifter.
Ett antal instanser förklarar att den i frågan angivna principen redan nu tilläm- pas i praktiken. Detta gäller några läns- styrelser, några landsting och en underrätt.
Ett betydligt större antal instanser fram- håller emellertid att denna i och för sig önskvärda princip inte kunnat genomföras. Ibland lägger författningsbestämmelsernas utformning hinder i vägen. Det mera all- mänt angivna skälet för att principens an- vändning måste begränsas är emellertid kostnadshänsyn.
Härmed är vi inne på den andra domi- nerande aspekten på tidningsannonseringen, nämligen kostnadssynpunkten.
Kostnaderna måste givetvis ägnas tillbör— lig uppmärksamhet vare sig de skall bestri— das av enskilda sökande o.dyl. eller kost— naderna faller på det allmänna — staten, landsting eller primärkommun. Men av na—
turliga skäl är kostnadsfrågan betydligt känsligare i det förra fallet än i det senare. I mycket grova drag fördelar sig kostna— derna mellan enskilda intressenter och det allmänna hos de skilda grupperna av pro- ducenter av kungörelseannonsering på föl— jande sätt:
1. Hos länsstyrelserna är kungörelseannon- sering av registreringar i handels- och för- eningsregistren en tungt vägande post. För bud- getåret 1967/68 uppgick kostnaderna för detta ändamål till 1015 000 kronor, varav 240000 kronor avsåg annonsering i Posttidningen och 775000 kronor annonsering i ortspress. För ändamålet finns under X ht upptaget ett för- slagsanslag till Särskilda kostnader för för- enings- m.fl. register. I princip skall emeller- tid statens kostnader helt täckas av sökan- dena. Detta sker genom att avgift för registre- ringen uttas samtidigt med att registrering söks. Avgifterna tillförs viss inkomsttitel under rub- riken Uppbörd i statens verksamhet och upp- gick för budgetåret 1967/68 till 985000 kro- nor. Av övrig kungörelseannonsering som om- besörjes av länsstyrelserna bekostas huvudde- len av staten, antingen från anslagsposten till övriga expenser för eget behov under länssty- relsernas expensanslag (främst platsannonser) eller från länsstyrelsernas anslag till publika- tionstryck (avser den s.k. A-serien i länskun- görelserna). Nämnda båda slag av kostnader uppgick 1967/68 till ca 535000 resp. 480000 kronor. Trots utredningens försök att beträf- fande länskungörelserna avgränsa kostnader- na för kungörelseannonsering från kostnader för andra tillkännagivanden är det sannolikt att sistnämnda belopp delvis avser sådana till- kännagivanden. Av länsstyrelser vidtagen men av kommuner, av bolag och ekonomiska föreningar samt av enskilda personer bekostad kungörelseannon- sering i tidningar betingade för 1967/68 sam- manlagda kostnader av resp. 7 000, 30 000 och drygt 200000 kronor. Av dessa belopp avsåg resp. 6000, 28000 och 175000 kronor orts- press och återstoderna Posttidningen. Mot— svarande kostnader för B-serien i länskungö- relserna var resp. 35000, 10000 och 40000 kronor.
2. Hos landstingen är kungörelseannonsering- en väsentligen av två slag. Det ena avser till- sättning av tjänster och det andra tid och plats för landstingssammanträden, justering av pro- tokoll o.dyl. Det förstnämnda slaget av an- nonsering är det ur kostnadssynpunkt domine- rande.
3. Vad gäller primärkommunerna är förhål— landena likartade med vad nyss sagts i fråga om landstingen. Kanske kan annonseringen av sammanträden o.dyl. väga relativt sett något tyngre hos primärkommunerna än hos lands- tingen.
4. De centrala statsmyndighetcrnas annonse- ring avser väsentligen rekrytering av personal och tillsättning av tjänster. Ett mindre antal sådana myndigheter har viss annan kungörel- seannonsering i lokala dagstidningar men om- fattningen härav är som regel mycket blyg- sam. Undantag härifrån är i första hand patent- och registreringsverket med sin omfattande annonsering i Posttidningen av registreringar i aktiebolagsregistret och av patentärenden (sist- nämnda bortfaller successivt). Ett annat un- dantag är lantmäteristyrelscn, som för hela lantmäteristaten för år 1967 redovisar en sam- manlagd annonseringskostnad i ortspress av 100000 kronor. Alla dessa kostnader bestrids ytterst av annan än staten.
5. Under-domstolarna slutligen har en rela- tivt omfattande kungörelseannonsering. Till den del annonseringen inte avser personal- rekrytering och tjänstetillsättning bekostas den i allt väsentligt av enskilda sökande och par- ter. För år 1967 uppgick dessa kostnader hos den största underrätten till 100000 kronor och hos en medelstor till 5—6 000 kronor av vilka belopp ungefär % avsåg annonsering i orts- press.
I sin enkät har utredningen anhållit att de tillfrågade instanserna skulle uppskatta kostnaderna för sin kungörelseannonsering i lokal dagspress under 1967 under förut- sättning att annonseringen skett enligt de principer som angivits i svaret på den fråga som refererats i början av detta kapitelav- snitt. Eftersom upplysning om de fak- tiska kostnaderna för 1967 begärts i en tidi- gare fråga var avsikten att en direkt jäm- förelse skulle kunna göras.
Tyvärr har den aktuella frågan blivit myc- ket ofullständigt besvarad. De instanser som rätt uppfattat frågan och sökt ge ut- redningen ett vägledande svar kan indelas i två grupper. Den ena utgörs av de instan- ser som redan nu tillämpar principen och för Vilka någon ny kostnadssiffra inte skall anges. Den andra gruppen för vilken prin- cipens tillämpning skulle innebära en mer
eller mindre kraftig ökning av den lokala annonseringen uppger ökningen till lägst några 1000-tal kronor, högst 350000 kro- nor (den största länsstyrelsen).
Utredningen har varit angelägen få en mera konkret uppfattning om effektiviteten av länsstyrelsernas nuvarande kungörelse- annonsering i ortstidningar. Om det härvid skulle visa sig att brister föreligger har ut- redningen vidare velat undersöka vilka åt- gärder i form av bl. a. utökad annonsering som skulle behövas för att det syfte som avses med kungörelseannonseringen skall* bli uppfyllt. På grund härav har utredningen gjort en undersökning i nämnda båda av- seenden beträffande tre länsstyrelser, näm- ligen länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge och Kopparbergs län.
En utförlig beskrivning av undersökning- ens uppläggning, genomförande och resultat lämnas i bilaga 5. Här vill utredningen be- gränsa sig till följande sammanfattning av undersökningsresultaten.
Till en början kan konstateras att man är mer återhållsam dvs. annonserar i färre tid- ningar då kostnaderna för införandet skall be- stridas av enskilda eller föreningar, företag e. d. än om kostnaderna slutligt faller på sta- ten. Så till exempel införs i allmänhet över- exekutorsärenden och trafikärenden (tillstånd till beställningstrafik med bil) endast i en tid- ning i respektive kommun. I Kopparbergs län annonseras trafikärendena i en och samma tidning för hela länet, emedan denna tidning erbjuder ett specialpris för dessa annonser, betydligt under marknadspris.
I de fall då annonserna införs i endast en tidning, blir den maximalt möjliga sprid- ningen densamma som den mest spridda tid- ningens på orten, dvs. i allmänhet mellan 50 och 80 exemplar per 100 hushåll. Förvånans- värt ofta utnyttjas dock inte den spridnings- mässigt fördelaktigaste tidningen. Orsakerna till detta kan vara flera. Tidningarnas upplagor ändras. Vissa tidningar försvinner, vilket or- sakar kraftiga variationer för de kvarvarande. Kommunsammanslagningar och strukturföränd— ringar kan även orsaka ändringar i läsarnas tid- ningsval.
Annonser som avser anmälningar till för- enings- och handelsregistren och omfattar or- ter i hela länet införes nu av de flesta läns- styrelser i endast en dagstidning, utkommande i residensstaden oavsett den är spridd över
hela länet eller inte. Spridningen i utgivnings- orten (residensstaden) blir då ofta mellan hälf- ten och tre fjärdedelar av hushållen. Den minskar successivt, normalt i förhållande till ökningen av avståndet från utgivningsorten. I vissa kommuner i länet kan förhållandet vara det att tidningen överhuvudtaget inte distri- bueras eftersom annan ortspress utges där.
I de fall då flera tidningar används som kungörelseorgan, t. ex. vid planfrågor, blir givetvis spridningstalen högre. Även här finns många exempel på val av tidningar vilkas spridning inom det aktuella området vida överträffas av andra. I några fall annonseras i tidningar vilka helt saknar spridning inom den kommun vilken annonserna berör. I åtskil- liga fall uppnår man dock spridningstal på mellan 80 och 100 per 100 hushåll och även däröver. Exempel finns där ända upp till sex tidningar används och att dessa ger en sprid- ning på över 130 exemplar per 100 hushåll.
Bristerna i tidningsvalet vid kungörelsean- nonsering har många orsaker. Författningsbe- stämmelser försvårar emellanåt tidningsvalet. Ekonomiska skäl är givetvis en annan bety- delsefull orsak till att spridningen blir otill- räcklig i många fall. Den heterogena tidnings- strukturen i olika kommuner och de ständiga förändringarna gör tidningsvalet komplicerat. I vissa ärenden använder sig länsstyrelserna av samma tidningar som kommunerna. Nu an- vänds ofta införingsplaner som är 10-tals år gamla. Detta orsakar tidningsval som eljest skulle vara oförklarliga. Med samma ekono- miska förutsättningar som för närvarande skulle åtskilligt kunna vinnas, om samtliga föreskrifter om tidningsval sågs över och an- passades till nu rådande förhållanden.
Vidare bör observeras att vissa specialavtal mellan tidningar och statliga myndigheter fö- rekommer. I samband med utredningens ar- bete har ett flertal olika typer påträffats. Det är icke ovanligt att statliga och kommunala kungörelser har ett lägre pris än annonser i övrigt. En variant är att ett fast pris betydligt under marknadspriset enligt annonstaxan åsätts en viss typ av kungörelseannonscr oavsett an- nonsens storlek. Ett annat är att flera tid- ningar inför annonsen, medan myndigheten endast betalar för införandet i en tidning. In- täkten fördelas sedan mellan tidningarna. På- minnande om detta är då tidningar, vilka helt förbigås vid kungörelseannonsering, utan er- sättning inför kungörelseannonser vilka varit införda i andra tidningar.
Till belysning av vilket avseende man måste fästa vid en stegring av de kostna- der som skall bestridas av enskilda sökan— de må en redogörelse lämnas för behand-
lingen av ärendet om den senaste höjningen år 1967 av avgifterna för registreringar i handels- och föreningsregistren.
Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag hade riksrevi- sionsverket gjort en utredning av frågan och presenterat resultaten i en promemoria i äm- net den 28 mars 1967. I promemorian konsta- teras att då gällande avgifter fastställts av Kungl. Maj:t 1963. Dessa utgjorde när det gällde handelsregistret 25 kr vid förstagångs- anmälan av firma av enskild näringsidkare, 30 kr vid sådan anmälan av handelsbolag och 25 kr vid annat slag av anmälan. Beträffande föreningsregistret var avgiften 100 kr vid an- sökan om registrering, flyttning av styrelsens säte och ändring av firma samt 40 kr vid andra slag av registreringar. Ändringen 1963 gjordes sedan nettoutgifterna under tre år över- stigit nettoinkomsterna med ung. 100000 kro- nor per år och innebar en relativt kraftig ök- ning av avgifterna. Budgctåret närmast efter höjningen — 1963/64 — gav ett överskott på 50000 kr och för budgetåret därefter balanse- rade inkomster och utgifter men det sista bud- getåret före utredningen — 1965 / 66 —— uppstod åter ett underskott i storleksordningen 70000 kr. Ungefär halva antalet länsstyrelser uppvi- sade överskott. övriga underskott. De största underskotten med sammanlagt 67000 kr hade två länsstyrelser vilka oavsett författningsbe- stämmelserna annonserat i två ortstidningar.
Riksrevisionsverkets förslag syftar till att säkra statsverket mot fortsatt underskott, trots stigande annonskostnader. I förenklingssyfte och för att underlätta kontrollen föreslog ver- ket att från och med den 1 juli 1967 enhetlig avgift skulle utgå med 35 kr för handelsregist- ret och 60 kr för föreningsregistret. Vid ut- sträckt giltighetstid utöver ett budgetår före- slogs uppjustering med 10 % för varje tillkom— mande år.
Vid remissbehandlingen av ärendet ställde sig många handelskamrar som i sammanhanget får anses närmast representera sökandena mer eller mindre kritiska till förslaget. Två handels- kamrar avstyrkte, den ena med hänsyn till det stora underskottet för en av de länsstyrelser som annonserat i två ortstidningar och den andra kammaren under åberopande av möjlig- heterna till kostnadsbegränsningar. En han- delskammare tillstyrkte en mindre höjning. Några handelskamrar anförde principiell er- inran mot att vissa registreringssökande fick bidraga till att täcka kostnaderna för registre- ringar begärda av andra sökande. Dessa olä- genheter fann man dock övervägas av de praktiska fördelarna. Ganska genomgående åberopade handelskamrarna sannolikheten för att firmautredningen i sitt väntade betänkande skulle föreslå begränsning av kungörandet av
anmälningar till handelsregistret (något som dock inte skedde). Kungl. Maj:ts beslut inne- har att avgifterna för registrering skulle från och med budgetåret 1967/ 68 utgöra 40 kr vad gäller handelsregistret och 70 kr beträffande föreningsregistret. Någon 10 %-ig årlig ök- ning föreskrevs inte.
Utredningen
För de målgrupper för kungörelseannonse- ring som har i allt väsentligt eller till be- tydande del lokal anknytning är enligt ut- redningens förslag annonsering i lokal dags- press (ortspress) det generella obligatoriska mediet.
I förslaget talas om ortstidningar och ut- redningen anser att denna korta, uttrycks- fulla beteckning framdeles skall ersätta den flora av språkliga varianter som nu an- vänds.
Ortstidning är enligt utredningens upp- fattning liktydigt med lokal dagstidning. Att redan begreppet dagstidning är svårt att definiera visar 1967 års pressutredning i sin behandling därav i betänkandet »Dags- pressens situation» (SOU 1968: 48), sid. 8—9 och 47—48.
Pressutredningen konstaterar att i veten- skapliga sammanhang en ganska snäv dags- tidningsdefinition börjat tillämpas. Denna skulle innebära att en dagstidning är en publikation som för läsaren utgör den pri- mära nyhets— och inforrnationskällan inte bara i fråga om lokala förhållanden utan även om företeelser i landet i övrigt och i utlandet. Detta skulle i sin tur medföra att endast tidningar som utkommer 3—7 dagar i veckan kan betecknas som dagstidningar.
Pressutredningen finner denna definition alltför snäv för sina ändamål. Uppenbar- ligen måste — anför pressutredningen — till utredningens intresseområde också räk- nas de nyhetstidningar som har en starkt lokal prägel (och alltså utelämnar riks- och utrikesnyheter) liksom de publikationer som — med mindre tonvikt på lokal nyhets- förmedling — koncentrerar sig på informa- tion om den rikspolitiska och utrikespoli- tiska händelseutvecklingen.
Med utgångspunkt från den definition
statsmakterna i förordningarna om allmän varuskatt resp. mervärdeskatt (SFS 1959: 507 och 1968: 430) givit dagstidningsbegrep- pet har pressutredningen medräknat även l—2-dagarstidningar av dagspresskaraktär.
Avgörande för gränsdragningen mellan dagstidningar och andra publikationer bör enligt pressutredningen vara att de först- nämnda är inriktade på reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minst ett nummer i veckan.
Vid redovisning av resultaten av sina un- dersökningar om dagspressens roll bland massmedierna konstaterar pressutredningen en tydlig arbetsfördelning mellan dagstid- ningarna. Härom anför pressutredningen följande.
Storstädernas morgontidningar fyller i större utsträckning än andra dagstidningar en opi- nionsbildande funktion (med hög läsfrekvens för ledare, bokrecensioner och filmrecensio- ner) samt en riks- och utrikespolitiskt infor- mativ funktion. Storstädernas kvällstidningar synes fylla andra informationsbehov (idrotts- nyheter har exempelvis förhållandevis höga läsvärden) samt en underhållningsfunktion. Landsortstidningarna synes i fråga om infor- mation fylla företrädesvis lokala informations- behov. De har en betydelsefull >>instrumentell funktion», dvs. att de ger informationer av direkt nytta för läsarens arbete eller fritid.
Informationsutredningen kan i allt väsent- ligt ansluta sig till pressutredningens defi- nition av dagstidningsbegreppet. Mediet för regional och lokal kungörelseannonsering skall emellertid enligt informationsutred- ningens förslag ytterligare bestämmas till lokal dagstidning eller, vilket är avsett att vara detsamma, ortstidning. Detta begrepp kan ges olika innebörd. Ursprungligen av- sågs med ortstidning direkt enligt ordaly- delsen tidning som utges på orten. Tid— ningspressen har emellertid undergått och undergår alltjämt strukturförändring. Den- na i förening med ändamålet med kungö- relseannonseringen gör att vid bestämning om viss dagstidning bör betraktas som orts- tidning för ifrågavarande ort eller område hänsyn numera måste tas även till tidning- ens spridning inom orten eller området.
Praktiska hänsyn gör emellertid att man härvid inte bör eller kan gå hur långt som helst. Utredningen finner exempelvis att Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet bör ur kungörelseannonseringens synpunkt betraktas som ortstidningar inte bara för Stockholms stad utan också för Storstock- holmsområdet. Däremot bör så inte ske för kommuner utanför detta område, även om spridningen där är relativt stor. Samma princip bör gälla alla riksspridda storstads- tidningar med morgon- eller kvällsutgiv- ning, s. k. rikstidningar.
Klart är att det emellanåt kan bereda vissa svårigheter att bestämma hur långt ut från rikstidningarnas utgivningsorter deras karaktär av ortstidning i den betydelse bc- greppet här används — för tillgodoseende av lokalt informationsbehov — skall sträc- ka sig. Att man härvid ofta måste bortse från administrativa gränser syns uppen— bart. Informationsutredningen finner att det med utgångspunkt från det sagda bör ankomma på producenterna av kungörelse- annonsering — länsstyrelser, centrala stats- myndigheter, domstolar m. fl. — att be- stämma vilka riksspridda dagstidningar som i olika kungörelsesammanhang skall vara ortstidningar.
För en tillfredsställande kungörelsean- nonsering kan det inte anses tillräckligt att man genom ortspress täcker ett antal hus- håll som representerar blott och bart en majoritet av ortens eller områdets invånare. Ambitionen bör vara att kungörelseannon- seringen i ortstidningar varieras så att den når ut till en klar majoritet bland skilda grupper av samhällsmedlemmar.
Detta kan få till resultat att i en ort eller ett område där annonsering i två eller fler dagstidningar skulle ge en spridning av kungörelsen på sist angivet sätt annon- sering av sådan omfattning bör förekom- ma. Även för sådant fall att en tidning har en spridning som täcker mer än 50 % av antalet hushåll inom området och ytter- ligare en eller fler tidningar har relativt betydande spridning och denna uppenbar- ligen avser andra hushåll än dem som
täcks av förstnämnda tidning bör annonse- ring i alla tidningarna ske.
Vad gäller tillkännagivandet av lediga tjänster är -— såsom redan framgått av redogörelsen härför i 6 kap. — detta delvis ordnat på annat sätt än vad gäller kungö- relseannonsering i allmänhet. Obligatoriska media är anslag i myndighetens lokal, an- mälan till den offentliga arbetsförmedlingen och — beträffande mellangrads- och högre tjänster —- annonsering i Posttidningen. Dessa media är föreskrivna i första hand i rättssäkerhetens intresse. Härtill kommer annonsering i riksspridd dagspress, fack- och föreningspress o.dyl. enligt en mycket fri bedömning av myndigheten. Avgörande hänsyn tillägges i detta sammanhang myn— dighetens intresse av att få en så stor krets av kvalificerade sökande att välja bland som möjligt. Denna platsannonsering bör bibehållas och vid behov utbyggas. Eftersom frågan om fullgod personalrekrytering är av avgörande betydelse för en rationell statlig verksamhet bör kostnadshänsyn i princip inte få lägga hinder i vägen för en sådan utbyggnad. Härtill återkommer ut- redningen i det följande.
Sammanfattningsvis kan sägas att vid lo- kal kungörelseannonsering denna ur effek- tivitetssynpunkt bör utsträckas att avse de ortstidningar —— med den av utredningen angivna innebörden av detta begrepp — vil- kas spridning täcker en klar majoritet av medborgarna i orten eller området inte ba- ra lotalt utan även inom skilda samhälls- grupper. Normalt innebär detta i prakti- ken att kungörelseannonsering bör ske i samtliga ortstidningar som har en sprid- ning av någon betydenhet.
Emellanåt anser sig domstolar och andra myndigheter redan nu handla enligt denna norm. Detta kan ha olika förklaringar. Antingen är i enstaka fall en enda tidning på angivet sätt klart dominerande inom spridningsområdet. Eller också annonserar myndigheterna —— så långt det är författ- ningsmässigt medgivet — i de ortstidningar som ger en ur nyssnämnda synpunkter god-
tagbar spridning. Självfallet söker myndig- heten även i dessa fall beakta de kosltzads- mässiga aspekterna.
Såsom framgår av den tidigare refere- rade undersökningen beträffande länsstyrel- serna i Jönköpings, Blekinge och Koppar- bergs län bör viss ökning av annonseringens effektivitet kunna åstadkommas redan inom ramen för nuvarande kostnader. Medlet härför är ett rationellt tidningsval. Under- sökningen visar nämligen att vid valet av media i form av ortstidningar tillräcklig hänsyn inte tas till strukturella och andra förändringar på tidningsmarknaden och till den 'snabba utveckling i övrigt som vårt samhälle undergår och som påverkar med- borgarnas tidningsval.
Med hänsyn till det anförda bör myn- digheternas planer för införing av kungö- relseannonser i ortstidningar ofta revideras till överensstämmelse med den aktuella situationen. Sådan revidering bör ske åt- minstone vartannat år. Det bästa under- laget för planrevisionen är publikationen >>Dagspressens detaljspridning» som Tid- ningsstatistik AB årligen utger.
Även vid ett rationellt tidningsval med- för utredningens förslag till systematisering och effektivisering av kungörelseannonse- ringen obestridligen ökade kostnader i vad förslaget innebär vidgad annonsering i orts- tidningar.
Kostnaderna för annonseringen bestrids dels av det allmänna, dels av enskilda. Hos de två största grupperna av producenter av kungörelseannonsering, nämligen länsstyrel- serna och underdomstolarna, är-huvudde- len av länsstyrelseannonserna bortsett från annonsering för handels- och förenings- registren betald av staten och de allra flesta domstolsannonserna betalda av enskilda.
Länsstyrelsernas sammanlagda kostnad för annonsering i andra tidningar än Post- tidningen uppgick budgetåret 1967/68 till cirka 1,5 mkr. Härav avsåg 800000 kro- nor annonser om registreringar i handels- och föreningsregistren. Av återstoden 700000 kronor torde 300000 kronor avse personalrekrytering och tjänstetillsättning,
200000 kronor annan kungörelseannonse- ring bekostad av staten och 200000 kro- nor annan kungörelseannonsering bekostad av enskilda. — Under valår får man här- utöver räkna med ytterligare kostnad av 5—600 000 kronor. Efter röstkortens in- förande och genombrott kan emellertid den hittillsvarande formen av valkungö- relser ifrågasättas.
Underdomstolarnas annonsering i andra tidningar än Posttidningen torde 1967 ha kostat cirka 400000 kronor, varav högst 100000 kronor avsåg personalrekrytering och tjänstetillsättning och drygt 300000 kronor av enskilda bekostad kungörelsean- nonsering.
Vad skulle då en kungörelseannonsering i ortstidningar kosta om den motsvarade den effektivitet hos annonseringen som i det föregående angivits som angelägen? Är vi- dare den ifrågakommande kostnadsökning- en godtagbar och hur bör den fördelas mel- lan staten, å ena sidan, och enskilda par- ter och sökande å den andra?
Vid sin granskning av enkätsvaren, sina kontakter i övrigt med representanter för myndigheter och för pressen och den tidi- gare refererade urvalsundersökningen be- träffande tre länsstyrelser har utredningen erfarit, att den aktuella faktiska kungörel- seannonseringen i ortstidningar inte skiljer sig alltför mycket från den i det föregående såsom angelägen betecknade. Man får här- vid självfallet bortse från annonsering för handels- och föreningsregistren, eftersom sådan annonsering i författning är begrän- sad till endast en tidning.
Det syns som om sistnämnda begräns— ning beträffande ett relativt sett mycket om- fattande annonseringsområde kan ha på- verkat uppfattningen på de håll som in- tresserat sig för frågan om kungörelsean- nonsering i den riktningen att samma åter- hållsamhet skulle karakterisera även annan annonsering i ortspress. Eventuell sådan uppfattning är såsom nyss anförts delvis fel- aktig. En annan sak är att återhållsamhet iakttagits av kostnadsskäl, i första hand be- träffande annonsering som bekostats av en-
skilda men även i fråga om den av det all- männa bekostade annonseringen.
I den mera ingående undersökningen beträffande länsstyrelsernas kungörelsean- nonsering i tre län finns siffermaterial som gör det möjligt att beräkna kostnadssteg- ringen vid en ökning av annonseringen i ortstidning till en nivå som kan betraktas som tillfredsställande. Som beräkningsgrund har härvid tagits — utan att detta får upp- fattas som ett förslag av utredningen —— att annonsen införs i alla de ortstidningar i vederbörligt kommunblock som där har en spridning av minst 5 exemplar per 100 hushåll. Ordinarie annonstaxa har till- lämpats. Beräkningarna har hänförts till två stora grupper av annonser som länssty— relserna tar befattning med. Den ena av- ser införingar i förenings- och handelsre- gistren och beräkningarna har skett med utgångspunkt från att den hittillsvarande i princip enda annonsen för hela länet ersätts med annonser för de skilda delarna av länet med hänsyn till de orter där för- eningarna och bolagen (jämställda enskilda näringsidkare) bedriver sin verksamhet. Den andra gruppen avser alla övriga officiella annonser som införs genom länsstyrelserna utom platsannonser, som uppenbarligen inte kan kostnadsberäknas i detta sammanhang, och annonser i fråga om beställningstrafik med bil beträffande vilka utredningen i det följande starkt ifrågasätter att de skall för- svinna.
Undersökningen av kostnaderna ger det resultatet att kostnaderna för förenings- och handelsregistren ökar med ca 150 % i Jönköpings län och med inte mindre än 330 % i Kopparbergs län. På grund av den ovanligt differentierade tidningsmarknaden i sistnämnda län kan kostnadsökningen för det länet inte vara normerande för hela landet. Utredningen räknar dock med att den genomsnittliga kostnadsökningen är drygt 200 %. Beträffande andra annonser än sådana som avser förenings- och han- delsregistren däremot stannar kostnadsök- ningen vid 40—50 % för båda länen.
Mycket grovt uppskattat torde den ifrå- gasatta effektivitetshöjningen medföra ——
bortsett från platsannonser och handels- och föreningsregistren —— en ökning av kost- naderna för annonsering i ortspress i stor- leksordningen 50 %. Detta skulle innebära ca 100000 kronor för staten och nära 400000 kronor för kommuner, enskilda m. fl. Kostnadsökningen för staten kom- mer att mer än väl motsvaras av den kost- nadsminskning utredningens förslag beträf- fande länskungörelserna innebär. För kom- muner, enskilda m. fl. skulle bifall till det- ta förslag medföra bortfall av kostnader av 80—90 000 kronor. Härtill kommer de kostnadsminskningar av svårbestämbar men ingalunda obetydlig storleksordning som utredningens förslag i nästföljande kapitel innebär.
Detta hindrar emellertid inte att för en enskild person kungörelsekostnaderna i en given situation kan undergå nära nog en tredubbling — från exempelvis 50 till in- emot 150 kronor. Även om detta kommer att bli fallet endast i rena undantagsfall kan det ändock föranleda tveksamhet. Utred- ningen har övervägt om man skulle kun- na låta den överskjutande kostnaden ut- över för den eller de annonser som nu är föreskrivna eller eljest vedertagna falla på staten. Redan på grund av svårigheten att administrera ett sådant förfarande och där- med kostnaderna härför har utredningen avstått från att framlägga förslag i detta avseende.
Med hänsyn till det fåtal situationer un- der en persons levnad då kungörelseannon- sering kan bli aktuell, möjligheten till be- frielse från kostnaden i vissa fall (fri rät- tegång) och den relativt måttliga kostnad det även efter en ökning gäller, å ena sidan, och angelägenheten av att kungörelsean- nonseringen ges rimlig effektivitet å den andra finner utredningen inte att kostnads- hänsyn vad gäller enskilda personer påkal- lar jämkning av utredningens uppfattning i fråga om annonseringen i ortstidningar.
Beträffande annonseringen för personal- rekrytering och tjänstetillsättning innebär utredningens förslag inga principiella för- ändringar.
Utredningen har emellertid erfarit att en tillfredsställande sådan annonsering inte sällan hindras av otillräcklig medelstilldel- ning. Eftersom frågan om fullgod personal- rekrytering är av avgörande betydelse för en rationell statlig verksamhet bör kost- nadshänsyn inte få lägga hinder i vägen för den utökning av platsannonseringen som kan vara nödvändig. Utredningen har ingen närmare uppfattning vilka medelstillskott det här gäller för de särskilda myndighe- terna. Dessa bör i petitasammanhang göra hemställan i sådant avseende.
Vad slutligen angår annonsering av regist- reringar i handels- och föreningsregistren föreskriver nuvarande författningsbestäm- melser att sådan annonsering skall ske en- dast i en, på närmare angivet sätt bestämd ortstidning. Godtagande av utredningens förslag skulle innebära att registreringsav- gifterna, vilka skall ge täckning också för den av utredningens förslag oberörda an- nonseringen i Posttidningen och 3/5 av kostnaden för tryckning av det 5. k. må- nadshäftet, skulle behöva ökas med unge- fär 150 %. Detta skulle betyda att avgif- terna kommer att stiga från 40 till 100 kro- nor beträffande handelsregistret och från 70 till 175 kronor beträffande förenings- registret.
En'helt annan fråga är om det vid en genomgång både ur materiell och formell synpunkt av ifrågavarande författningar kan befinnas nödvändigt att kungörelseannonse- ringen även framdeles skall avse alla de slag av registreringar för vilka den f.n. är föreskriven. Denna fråga kommer att i ett större sammanhang beröras i 9 kap.
Vad här sagts ger emellertid inte infor- mationsutredningen anledning frångå sin principiella ståndpunkt att kostnadshänsyn inte bör hindra en kungörelseannonsering i ortstidningar av den omfattning som ut- redningen funnit ur effektivitetssynpunkt angelägen.
Åtgärder för effektivare tidningsannonsering
Även om de åtgärder som anges i ovan- stående rubrik kanske inte tillhör de centra- laste spörsmålen vid en utredning av insti— tutet kungörelseannonsering, ligger det dock nära till hands att undersöka om kungörel- serna är ur kvalitativ synpunkt tillfredsstäl- lande. Detta innebär att de är utformade så att de är relativt lätta att uppmärksam- ma och att förstå av folk i allmänhet, å ena sidan, och att deras bekantgörande, främst genom tidningsannonsering, drar rim- liga kostnader å den andra.
Dessa aspekter har, såvitt utredningen känner till, lagts på kungörelseannonsering- en vid två tillfällen under senare tid. Det ena är JO:s i 4 kap. ovan summariskt refe- rerade årsberättelse 1944, sid. 131-2. Tidi- gare statens sakrevisions i samma kapitel delvis återgivna utredning den 25 april 1960 är det andra tillfället.
JO gör i nämnda berättelse under rubri- ken >>Olämplig avfattning av kungörelser» följande uttalande:
Vad angår kungörelsers avfattning har jag vid granskning av i Post- och Inrikes Tid- ningar införda kungörelser funnit, att avfatt- ningen ofta är för vidlyftig. Dessutom är det ganska vanligt, att två eller flera kungörelser utfärdas angående förhållanden, som lämpligen kan offentliggöras genom en kungörelse. Kun- görelsekostnaderna nedbringas givetvis högst väsentligt, om exempelvis vid omyndigförkla- ring av flera personer besluten sammanförs i en enda kungörelse. Ofta har emellertid ut-
färdats en kungörelse beträffande var och en av de omyndigförklarade. En och annan gång har jag iakttagit, att sedan domaren beviljat boskillnad och makarna i samband därmed till häradsrätten ingivit bodelningshandling, två kungörelser samtidigt utfärdats, den ena om boskillnadsdomen och den andra om bodel- ningshandlingens ingivande, båda kungörelser- na undertecknade av domaren, i det senare fallet på häradsrättens vägnar. Ett dylikt till- vägagångssätt är uppenbart förkastligt ur spar- samhetssynpunkt.
Likaledes måste det anses leda till en onö- dig fördyring av kostnaderna att över tillkän- nagivanden, varom här är fråga, utsätta ordet »Kungörelse». Detta gäller särskilt beträffande annonsering i Posttidningen. Ej sällan — och detta även då »Kungörelse» utsatts —— heter det, att rättens eller domarens beslut »härmed kungöres» eller »varder härmed kungjort», vil- ket syns mig helt obehövligt. Detsamma gäl- ler om den vanliga formuleringen, att rätten eller domaren »genom beslut» eller »genom utslag» viss dag förklarat en person omyndig eller dömt till boskillnad o. s. v.
Vad underskriften angår, syns det olämp- ligt att, såsom ofta för att icke säga i de flesta fall sker, underteckna så, att först utsät- tas ort och dag för kungörelsens utfärdande, därefter på nästa rad »På häradsrättcns (råd- husrättens) vägnarz» och så på en tredje rad domarens namn. I en del dylika av mig obser- verade fall har å en fjärde rad utsatts domarens ämbetsställning, t.ex. »Häradshövding». En sådan vidlyftig underskrift upptager vanligen lika många eller flera rader än själva kungö- relsen. Det torde vara tillfyllest, om kungö- relsen undertecknas antingen med >>Häradsrät- ten» respektive »Rådhusrätten» eller med do- marens namn. I varje fall bör tillses, att under- skriften i tryck ej kommer att upptaga mer än
en rad. Däremot syns det mig vara att gå väl långt i sparsamhet att, såsom stundom före— kommer, icke förse kungörelsen med någon som helst underskrift.
JO slutar med det principuttalande som återgivits på sid. 22 i detta betänkande.
Sakrevisionens angivna utredning var för- anledd av 1957 års riksdagsrevisorers för- slag för att förbilliga den statliga annonse- ringen. Sakrevisionen uttalade under rubri- ken >>Anvisningar för annonseringen» föl- jande:
Av stor betydelse för annonsekonomin är — såsom riksdagsrevisorerna också framhållit — att annonserna erhåller en godtagbar utform— ning såväl innehållsmässigt som annonstek- niskt. I dessa hänseenden har vid den upp- följning av annonseringen, vilken ingått som ett led i sakrevisionens utredning, påtagliga brister i vissa fall kunnat konstateras. Upp- märksamhetsvärdet hos annonser har under- stundom varit ringa, oaktat deras format till- låtit en god utformning i detta hänseende, an- nonser har varit onödigt utrymmeskrävande, flera annonser i samma tidning av samma slag samt från samma myndighet har icke sam— manförts, annonsernas placering har varit onö- digt dyrbar etc. Sakrevisionen har därför fun- nit behov föreligga av särskilda anvisningar. Dylika anvisningar har därför utarbetats och i broschyrform utgivits av sakrevisionen och statens upplysningsbyrå.
Anvisningarna ifråga bifogas (här uteläm- nade). De har begränsats till att avse den annonsverksamhet, som är mest vanlig inom flertalet statliga verk och institutioner, dvs. plats— och kungörelseannonseringen. I anvis- ningarna har, bland annat, införts exempel på »samlingsannonser», där flera separata annon- ser av samma slag och avseende samma myn- dighet sammanförts till en enda annons. Exem- pel har vidare givits på utformning av sepa- rata annonser — såväl plats- som kungörelse- annonser — med avsevärt uppmärksamhets- värde inom ett begränsat annonsutrymme. I anvisningarna har dessutom lämnats vissa all- mängiltiga synpunkter på annonsplaneringen. Bl.a. har framhållits betydelsen av — främst ur effektivitetssynpunkt — att de myndigheter, som har en mera omfattande annonsering, så- vitt möjligt låter annonsfrågorna handläggas av en och samma befattningshavare; en tanke- gång som även framförts av riksdagsreviso- rerna.
Av allt att döma har anvisningarna i avse- värd grad beaktats av myndigheter m.fl. och sålunda redan medverkat till en sänkning av annonskostnaderna.
I detta sammanhang skall erinras om re- dovisningen på sid. 21 i betänkandet dels av Kungl. Maj:ts uppdrag den 30 juni 1960 åt statens sakrevision, numera riksrevisions- verket, att vidta vissa åtgärder beträffande statsverkets annonsering, dels hur detta upp- drag fullgörs.
Vad informationsutredningen själv beträf- far gjorde utredningen vid den genomgång av Posttidningen, Dagens Nyheter och sju ortstidningar som redovisas i 1 och 3 kap. vissa erfarenheter i fråga om kungörelse- annonsernas utformning. Dessa föranledde utredningen att i enkäten sommaren 1968 ställa följande differentierade fråga (Bil. 1, fråga 9):
Bör för att nedbringa kostnaderna och/eller för att underlätta för läsaren att hitta och för- stå tidningsannons som är av intresse för denne viss systematisering av annonseringen åstad- kommas? Exempel härpå är:
a) Annonser i samma ämne införs under ge- mensam rubrik.
b) Annonserna avfattas enligt fastställda for- mulär och uppställningar med hänsyn tagen till utprövad läsbarhet och möjlighet att väcka uppmärksamhet. Annonserna i rikstidningen (Posttidningen) bearbetas på sådant sätt att annonser från olika domstolar (myndigheter) med samma innehåll sammanarbetas till en enda gemen- sam annons.
När Ni uttalar Er uppfattning i denna fråga, ange vänligen skälen härför.
Frågeställningen väckte tydligen stort in- tresse hos enkätinstanserna.
Allmänt kan sägas att flertalet enkätin- stanser är klart positivt inställda till att på olika sätt förbättra möjligheterna att upp- märksamma och att läsa och förstå kungö- relseannonserna.
Såsom ett mera principiellt svar på frå- gan framhåller svenska landstingsförbundet att det måste anses väsentligt viktigare att en annons når den läsekrets den är avsedd för än att den genom en mindre kostsam utformning, kanske på undanskymd plats, går en stor del av läsekretsen förbi. Förbun- det påpekar vidare att frågans formulering förutsätter att läsaren i syfte att hitta en viss annons också söker efter denna. Det
aktiva handlandet är alltså mera lagt på läsaren än på annonsören, exempelvis vid platsannonsering. Lika vanligt är säkert att annonsören söker nå en viss grupp utan att denna på förhand är medveten om att an- nonsen är införd i viss tidning. Man måste noga skilja mellan dessa båda annonsgrup- per och förstå att de inte följer samma riktlinjer i fråga om utseende och place- ring. Kraven på annonsens förmåga att väcka uppmärksamhet måste enligt förbun- dets mening utan tvekan sättas högre inom den senare annonsgruppen.
En redovisning av svaren, separat för delfrågorna a)——c) följer nu.
Förslaget under a) i utredningens fråga får genomgående ett positivt mottagande.
En länsstyrelse finner väsentligt att kun- görelser alltid placeras på bestämd plats i tidningen. Beträffande större kommuner an- förs liknande synpunkter av svenska kom- munförbundet. För mindre kommuner med relativt liten annonsfrekvens kan det enligt förbundets uppfattning framstå som effek- tivare om annonserna införs antingen un— der särskild rubrik avseende ämnet ifråga eller samlas för flera kommuner under den gemensamma rubriken »Kommunala med- delanden» eller liknande.
Flera instanser påpekar — i likhet med JO i sin berättelse 1944 — att rubriken »Kungörelse» är onödig men framhåller samtidigt vikten av att det ämnesområde som annonsen gäller framgår av rubriken. En stor underrätt gör följande uttalande i ämnet:
Rubriken torde mer än som nu sker kunna användas som blickfång och för information. Nu skrivs »Kungörelse» som rubrik på annon- ser av skiftande innehåll. I tidningen (i varje fall Dagens Nyheter) förs de sålunda rubri- cerade kungörelserna dessutom in under tid- ningens egen huvudrubrik »Kungörelser». För- slagsvis bör de separata annonserna få rubri- ker som anger innehållet eller eljest befriar läsaren från att ge sig i kast med själva kun— görelsetexten för att få veta om den är av in- tresse för honom.
Underrätten illustrerar förslagen med ett antal exempel.
En annan större underrätt uttalar att ge— mensam rubrik som >>Äktenskapsförord», »Konkurser» o.dyl. bör underlätta för lä— sarna att hitta visst slag av kungörelser och i någon mån verka förbilligande på annon- seringen.
Landets största underrätt framhåller att varje myndighet bör kunna samordna sin annonsering bättre, så att text som är ge- mensam i flera samtidiga kungörelser före- kommer endast en gång. Kungörelser om lantmäteriförrättningar och om vattendom- stols sammanträden är exempel.
Även förslaget under b) tillstyrks av det stora flertalet instanser. En statlig central myndighet anser dock inte att formulär skall fastställas och påbjudas för obligatorisk an- vändning. Det skulle nämligen störa den nödvändiga flexibiliteten.
En länsstyrelse meddelar att kungörelse- annonserna oftast följer en för varje ären- degrupp sedan länge tillämpad »mall». Om dessa mallar uppfyller moderna anspråk på läsbarhet och möjlighet att väcka reklam- mässig uppmärksamhet kan — fortsätter länsstyrelsen — måhända i vissa fall ifråga- sättas. Några överväganden på denna punkt har inte gjorts av länsstyrelsen. — En an- nan länsstyrelse uttalar att förbättringar bör kunna åstadkommas i syfte att ge kungö- relseannonserna ett enkelt och klart språk och en lämplig typografisk utformning. Där— vid finner länsstyrelsen mest rationellt om det på centralt håll kunde utarbetas typ- exempel för de vanligaste kungörelsefallen. — Signifikativt för ett antal remissinstansers uppfattning är uttalandet av ett landsting att annonsen måste avfattas på ett språk som förstås av den tidningsläsande allmän- heten.
En stor underrätt anser det vara ett själv- klart önskemål att kungörelserna får en »mer njutbar och lättfattlig utformning». Man bör sålunda om möjligt frigöra sig från bundenheten av tung lagtext, som del- vis bara trycks av i kungörelserna.
En annan underrätt finner att nuvarande avfattning av kungörelseannonserna ofta är bristfällig såtillvida att varken den dom-
stol som utfärdat kungörelsen eller målets (ärendets) art framhävs på ett iögonenfal- lande sätt.
En hovrätt som biträder förslaget utveck- lar sina skäl härför sålunda:
Genom en systematisering av annonsernas innehåll och genom användande av lämplig typografi torde mycket kunna göras för att underlätta för läsaren att ta del av olika kun- görelser. Redan en kortfattad genomgång av olika slag av kungörelser i Posttidningen visar behovet av sådana åtgärder. Hur annonserna närmare bör utformas och i vilken utsträck- ning olika annonser med likartat innehåll bör sammanföras torde lämpligast kunna besvaras av expertis.
Vad angår förslaget under 0) biträdes detta i sak av så gott som alla remissin- stanser som uttalat sig i ämnet. Betänksam- het anförs dock från vissa håll med hän- syn till att garanti måste finnas för att sammanarbetningen till gemensam annons sker på ett helt korrekt sätt. Kompetensen hos det organ som gör sammanarbetningen måste alltså vara betryggande.
En hovrätt som är klart positivt inställd till förslaget gör följande uttalande:
Alternativet c) kan utformas som uppställ- ningar i tabellform för varje ämnesområde med systematisering inom varje tabell efter domstolarnas officiella inbördes ordning. För- delen med detta alternativ, som kan innebära avsevärda kostnadsbesparingar, är inte minst att annonseringen blir avsevärt mycket mer lättläst. Risken att läsaren förbiser en annons bland många likartade är betydligt större än att han förbiser en uppgift i en systematiserad uppställning. Risken för uppgifternas oriktiga återgivning är inte större än enligt nuvarande system.
Liknande uppfattning i fråga om förde- lar — både ur överskådlighets- och kost- nadssynpunkt — av att uppställa kungö- relseannonser i tabellform anförs av en länsstyrelse och ett antal underrätter.
Den från flera håll uttalade uppfatt- ningen om det ofrånkomliga i att samman- arbetningen sker på ett helt tillfredsstäl- lande sätt kan exemplifieras med Stock- holms rådhusrätts uttalande i ämnet. Råd- husrätten finner att förslaget måste före-
gås av en noggrann undersökning av hur detta skall gå till i praktiken, så att inte fel uppstår när materialet redigeras. En central expedition med personal som handlar under tjänsteansvar finner rådhusrätten vara en tänkbar lösning.
Utredningen
I det föregående har framhållits att utred- ningen inte ansett sig kunna underlåta att göra vissa uttalanden i fråga om kungö- relseannonsernas utformning. Eftersom den- na fråga inte kan betraktas såsom central med hänsyn till' utredningsuppdraget be- gränsar utredningen sin behandling därav till vissa förslag om fortsatt aktivitet på om- rådet.
För att kungörelseannonseringen skall på ett fullgott sätt fylla sin uppgift är det själv- fallet inte tillräckligt med ett optimalt val av de media och mediakombinationer som skall framföra beskedet till dem som har ett berättigat intresse av att få del av det. När bekantgörandet sker i tidningsannon- sens form —— och det är ju det allra vanli- gaste — fordras ytterligare att annonsen genom sin placering och utformning upp- märksammas av intressenterna och är för dem så lättillgänglig som möjligt.
Ur synpunkten att annonsen skall upp- märksammas av dem som berörs av den är givetvis annonsens plats och sammanhanget för övrigt i vilket den införs av största be- tydelse. Utredningen bortser härvid från det spaltutrymme som annonsen erhåller, eftersom de vanliga s.k. legala annonserna knappast kan eller bör beredas någon flexi- bilitet ur den synpunkten. Det torde emel- lertid i allmänhet förhålla sig så att ett flertal separata annonser i samma ämne inte har samma förmåga att tilldra sig uppmärk- samhet som en enda sammanfattande an- nons, trots att den sistnämnda upptar betyd- ligt mindre spaltutrymme än de enskilda annonserna tillsammans.
Säkert ligger det mycket i svenska lands- tingsförbundets påpekande att man ur an-
nonseringssynpunkt måste skilja mellan si- tuationer med större eller mindre uppmärk- samhet och spontan aktivitet från läsarnas- konsumenternas sida och att man måste rätta annonseringen därefter. Såsom exem- pel på en situation med betydande konsu- mentaktivitet och därmed mindre behov att göra annonsen s.a.s. uppsökande nämner förbundet platsannonserna. Detta kan vara riktigt till en del. Till en annan del är det inte riktigt.
Det senare gäller de numera helt nor- mala situationer där den offentliga arbets- givaren såsom ett led i en aktiv personal- politik annonserar efter kvalificerad arbets- kraft på vilken tillgången är knapp. Här gäl- ler det att nå inte bara arbetslösa och om- bytessökande utan även sådana för tjäns- ten lämpliga som inte aktuellt avser att byta anställning och därför inte är observanta beträffande annonseringen. Här kan det ut- rymme som bereds annonsen, dess utstyr- sel och placering vara av väsentlig bety- delse. Generellt kan sägas att den offent- liga platsannonseringen bör följa samma regler som en Välplanerad och i övrigt ra- tionell sådan annonsering i allmänhet.
Vad gäller legal annonsering i övrigt bor- de denna ur placerings-, rubricerings- och liknande synpunkt inte bereda några större problem när det gäller införing i Posttid- ningen som f.n. väsentligen är ett organ för officiell annonsering. Härtill återkommer utredningen.
Beträffande kungörelseannonsering i orts- tidningarna däremot är variationerna och därmed svårigheterna att systematisera stör- re. Vid utredningens genomgång av ett an- tal ortstidm'ngar har framkommit att kun- görelseannonserna ofta varvats med privata annonser under sådana av tidningen satta, odifferentierade rubriker som »Kungörel- ser», >>Meddelanden_>>, »Sammanträden» eller »Tillkännagivanden». Om särskilda >>orts- sidor» finns i tidningen har kungörelsean- nonser hänförliga till orten införts på dessa sidor. Sålunda har små legala annonser inte sällan kommit helt i skymundan av braskande annonser om fläskkorv, eldnings- olja, skönhetsmedel och bingo.
Svenska kommunförbundet har för kom- munsektorn funnit det vara till fördel om kommunernas annonser — när det gäller större kommuner — införs under en sam- lingsrubrik med kommunnamnet, eventuellt kommunens vapen som vinjett och helst på fast plats i tidningen. För mindre kom- muner kunde det vara effektivare att an- tingen ge varje annons en ämnesbeskrivan- de rubrik eller samla flera kommuners an- nonser under exempelvis samlingsrubriken »Kommunala meddelanden».
Kommunförbundets uppfattning skulle med fördel kunna tjäna som vägledning i många statliga sammanhang. Väsentligt är under alla förhållanden att de statliga myn- digheterna inte behandlar dessa frågor slent- rianmässigt. Redan annonsens placering i tidningen och rubriksättningen är av stor betydelse för att annonseringes syfte skall ha någon utsikt att bli uppfyllt. Dessa frå- gor kräver därför återkommande uppmärk- samhet från annonsörens sida.
I fråga om lämplig placering av legala an- nonser kan något generellt uttalande inte göras. Frågan måste bedömas med hän- syn till den lokala situationen. Utredningen är förvissad om att de särskilda tidningar- na är öppna för konstruktiva resonemang i detta avseende.
Vad gäller rubriksättningen utdömde JO redan för 25 år sedan ordet »Kungörelse» såsom rubrik. Ändock användes alltjämt denna meningslösa rubrik i betydligt mer än hälften av alla kungörelseannonser, bort- sett från platsannonserna. Denna rubrik bör omgående ersättas med en rubrik som i största korthet anger det ämne som behand- las i annonsen. Härigenom skulle rubriken verkligen tjäna det dubbla syftet att vara blickfång och ge information. Detta betyder för läsaren att han snabbt kan få en all- män uppfattning om annonsen har intresse för honom eller inte.
Härifrån är steget inte långt till själva annonstextens utformning. Det förhåller sig säkerligen oftast så att annonserna alltjämt
uppsätts efter »mallar» som utformades vid ifrågavarande lagstiftnings tillkomst och i nära anslutning till en tung och för folk i allmänhet ganska svårläst lagtext.
Idealet för kungörelseannonsen är själv- fallet att den skall vara å ena sidan klar och entydig och å andra lätt att läsa och begripa. Nuvarande annonsering fyller alls inte den senare delen av denna koncentre- rade kravspecifikation. Därom är alla över- ens. För att annonseringen bättre skall fylla sitt syftemål måste en förändring åstad- kommas i denna del.
De statliga centrala myndigheterna bör själva, eventuellt med hjälp av annonstek- nisk expertis, kunna åstadkomma en mera lättfattlig utformning av sina annonser.
För de regionala och lokala myndighe- terna och domstolarna däremot syns både ur effektivitetssynpunkt och av samhälls- ekonomiska hänsyn en systematisering med angivet syfte böra ske av de mera frekventa annonsernas innehåll. Denna systematisering bör lämpligen utföras av statsdepartemen- tens rättsavdelningar i nära samarbete med dels företrädare för de myndigheter (dom- stolar) som skall producera annonserna, dels annonsteknisk expertis.
Vad gäller det i utredningsenkäten fram- förda förslaget att till en gemensam annons sammanföra annonser med samma inne- håll men från olika myndigheter (domsto- lar) har detta i praktiken intresse endast för den riksomfattande publiceringen i Post- tidningen. Förslaget fick ett i sak mycket positivt mottagande av enkätinstanserna. Ut- redningen anser att det bör successivt ge- nomföras.
Ytterligt angeläget är härvid att garan- tier skapas för att inga fel begås vid redi— geringen av den gemensamma annonsen. Utredningen finner därför välbetänkt att —— åtminstone till en början —— sådant sam- manförande sker endast beträffande an— nonser som till sitt innehåll blivit stan- dardiserade i enlighet med utredningens förslag härtill. Vidare bör redigeringen ske av en härför lämplig tjänsteman i justitie- departementet. Denna tjänsteman bör för
detta ändamål ha sin arbetsplats på Post- tidningens redaktion. Vid behov har tjänste- mannen lätt tillgång till kvalificerad exper- tis i sitt eget departement.
I detta sammanhang vill utredningen ut- tala att samtidig kungörelseannonsering i skilda ärenden (mål) men med samma inne— håll som verkställs av en och samma myn- dighet (domstol) självfallet bör ske genom en enda annons. Enligt både enkätinstansers och utredningens erfarenhet sker detta inte alltid trots JO:s påpekande härom 1944. Ett exempel härpå som dock inte får i allt- för hög grad generaliseras är resultatet i den delen av den särskilda undersökningen beträffande Jönköpings, Blekinge och Kop- parbergs län. I ett av dessa län infördes mot enhetspris i samma tidningsnummer fyra likadana annonser om beställningstra— fik med bil och i samma tidning 3 dagar senare ytterligare tre sådana annonser. Om dessa sammanförts till en enda annons och denna debiterats normalpris hade den sam— manförda annonsen betingat betydligt lägre kostnad än de sju särskilda annonserna trots att enhetspriset på dessa var avsevärt redu— cerat. Utredningen föreslår att Kungl. Maj:t utfärdar cirkulär i ämnet till statsmyndig— heterna.
Åtgärder i enlighet med förslagen i detta kapitel kommer att medföra både en ef- fektivisering av kungörelseannonseringen och en inte obetydlig minskning av kost- naderna för annonseringen i de särskilda tidningarna. Det sistnämnda är inte minst betydelsefullt därför att utredningens för- slag i 6 och 7 kap. innebär annonsering i ett större antal ortstidningar än för närva- rande.
För att konkretisera utredningsförslagen i detta kapitel har utredningen efter veder- börligt medgivande uppdragit åt annonstek- nisk expertis att utarbeta exempel på kun- görelseannonser o. dyl. i vissa typiska situa- tioner. Expertrapporten fogas som bilaga 6 till betänkandet.
Uppslag och förslag till förändringar beträffande kungörelseannonsering
I enkäten gjordes tre frågor som avser för- ändringar i ena eller andra riktningen be- träffande kungörelseannonseringen. Frågor- na fick nr 11, 12 och 14 (se Bilaga 1) och har följande lydelse:
ll. Bör kungörelseannonsering i någon form införas i vissa situationer där sådan nu inte är föreskriven, exempelvis vid fastställelse av vissa kommunala taxor?
Vid jakande svar var vänlig ange situatio- nerna, de media för kungörelseannonsering som Ni anser böra användas samt skälen till Er uppfattning.
12. Hur ställer Ni Er till den i PM 2 väckta frågan att skilda företagsformer (aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar) bör när det gäller kungörelseannonsering behandlas på inbördes samma sätt? Om Ni biträder denna uppfattning bör då annonseringen ske både i Posttidningen och i lokal dagspress (ortspress)? 14. Känner Ni till någon situation där kun- görelseannonsering är föreskriven men enligt Er uppfattning inte är nödvändig? Vid jakan- de svar angiv vänligen situationen och skälet till Er uppfattning.
Tyvärr hade frågan nr 11 om eventuellt behov av ytterligare kungörelseannonsering fått en utformning som visade sig ganska kraftigt ledande. Svaren korn sålunda att i stor omfattning handla om bekantgörande av skilda slag av taxor. Ett flertal länssty- relser och landsting anser sålunda att beslut om nya eller ändrade taxor bör annonseras. Viss oenighet föreligger dock vilka slag av taxor detta skall gälla och vad annonsering—
en skall avse. I sistnämnda del finner en länsstyrelse tillräckligt med bekantgörande att viss taxa fastställts och att man kan ta del av det närmare innehållet på exempel- vis kommunalkontoret. Ett landsting utta- lar att i synnerhet taxeändringar bör annon- seras. Därigenom kan bakgrunden till änd- ringen anges och därmed onödig irritation bland invånarna undvikas.
En hovrätt framhåller lämpligheten av att kungörelseannonsering sker om tull- avgifter och införselbestämmelser för va- ror som av allmänheten ofta införs till riket samt om fridlysnings- och frednings- bestämmelser av intresse för en stor del av allmänheten, exempelvis beträffande blommor, djur och markområden.
Svenska tidningsutgivareföreningen gör på denna punkt ett mera allmänt uttalande att det på en rad områden föreligger behov av att genom skilda annonsmedia (dags-, vecko- och facktidningar etc.) öka infor- mationen till medborgarna.
Även några detaljfrågor berörs i en- kätsvaren. Sålunda anser två underrätter att beslut om omyndigförklaring bör kungöras inte bara i Posttidningen utan även i orts- tidningar. En tredje underrätt finner an- märkningsvärt att lösöreköp enligt 1845 års förordning med nuvarande bestämmelser inte blir föremål för något kungörande i tidning utan offentliggörs enbart genom uppläsning i kyrka och anslag hos domsto- len. -
Frågan nr 14 om möjligheterna att be- gränsa den författningsbestämda kungörel- seannonseringen väckte tydligen större in- tresse hos enkätinstanserna. Följande upp- räkning som dock inte är uttömmande i svarsmaterialet ger en uppfattning om sva- rens spridning.
l. Kungörelse i kyrka bör antingen bort- falla eller ersättas med annat medium (en un- derrätt).
2. Annons i Posttidningen enligt 33 kap. 125 RB (kungörelsedelgivning) är utan prak- tisk betydelse eftersom annonser i ortspress är tillräckliga (en hovrätt, två underrätter).
3. 2095 utsökningslagen (förtida anslag om beslut om utmätning m.m.) bör upphävas (tre länsstyrelser).
4. Annonsering 3 gånger i Posttidningen vid kallelse på okända borgenärer bör minskas till 1 gång (två hovrätter). Detsamma bör gälla vid vinstutdelning i vissa fall och vid fusion enligt aktiebolagslagen.
5. Svenska bankföreningen anser att en del kungörelser enligt aktiebolagslagen kan slo- pas.
6. Patent- och registreringsverket anser att »månadshäftet» beträffande registreringar bör slopas.
7. En hovrätt går in på presumtionsbestäm— melserna i 204 & aktiebolagslagen .
8. Förändringar i handels- och förenings- registren bör inte annonseras eftersom allmän- heten ändock måste vända sig till länsstyrel- sen för upplysning (en länsstyrelse).
9. Kungörelse om ägodelningsrätts samman- träden är i regel onödig (en underrätt). 10. Systematisk genomgång av konkursla- gen bör kunna medföra väsentlig begränsning av kungörelseannonseringen enligt denna lag (en hovrätt).
ll. Arvskungörelserna förefaller meningslösa (en underrätt).
12. Beträffande arvskungörclser ifrågasätter en annan underrätt om annonsering bör ske när arvets värde endast obetydligt överstiger annonskostnaden. Det uppslaget lämnas att dessa annonser sammanförs till vissa dagar på året. 13. En hovrätt ifrågasätter om annons beträf- fande vanvård av grav verkligen behöver infö- ras i Posttidningen och om det inte kan räcka med annons i ortstidning. Samma fråga ställs beträffande bestämmelserna i namnlagen i re- lationen Posttidningen/Släktnamnstidningen (en underrätt). 14. Kungörelseannonsering enligt vattenla- gen bör kunna begränsas (en underrätt). 15. Länsstyrelsen landsting och statliga cen-
trala myndigheter framför ett flertal idéer be- träffande platsannonsering.
Till frågan nr 12 —— om skilda företags- former bör ur synpunkten av registrering och därmed kungörelseannonsering behand— las på samma sätt — blev enkätinstansernas inställning mycket delad. Av länsstyrelserna är 1/3 positiva, 1/3 negativa och 1/3 ut- talar ingen åsikt. De negativt inställda åbe- ropar att firmautredningen så sent som 1967 tagit avstånd från centralisering och att detta skett på materiella skäl.
Utredningen Den författningsbestämda kungörelsean- nonseringen har såsom framhållits i 3 kap. utformats vid skilda tidpunkter. Detta har som regel skett i anslutning till att de ma- teriella författningsföreskrifterna tillkom— mit. Av dessa och andra i 3 kap. redovi- sade skäl är institutet kungörelseannonse- ring oenhetligt. Det är differentierat på ett sätt som inte är betingat av de materiella reglerna i de särskilda författningarna, av de aktuella målgrupperna och av de vid varje tidpunkt tillgängliga media som är lämpliga för kungörelseannonsering.
Något system för utformning av regler om kungörelseannonsering har inte funnits och finns alltjämt inte. Det är därför inte att förvåna att på frågan om förändringar bör vidtas ett ganska stort antal enkätin- stanser pekar på angelägenheten av att så sker men att dessa påpekanden begrän- sas till ganska allmänt hållna uppslag.
Uppslagen går i olika riktningar. Klart är att den snabba utveckling som numera sker inom näringslivet och sam- hällslivet i övrigt ger anledning till ny eller förändrad lagstiftning. Resultaten av de nya eller ändrade lagbestämmelsernas till- lämpning kan sedan i sin tur behöva del- ges berörda personer genom kungörelsean- nonsering. Detta behov av vidgad använd- ning av institutet kungörelseannonsering be- aktas normalt vid författningsskrivningen.
Några mera påtagliga brister vad gäller institutets frekvens har med hänsyn till det sist sagda knappast framkommit.
De av utredningskansliet såsom exempel nämnda taxebesluten liksom de härmed av en hovrätt i viss mån likställda besluten om tullavgifter, införselföreskrifter samt frid- lysnings- och fredningsbestämmelser är en- ligt utredningens uppfattning knappast ob- jekt för kungörelseannonsering. Snarare är deras bekantgörande led i en samhällsin- formation. Detsamma gäller klart innehål- let i Tidningsutgivareföreningens uttalande.
Om de kvantitativa bristerna alltså före- faller mycket måttliga syns den uppfattning- en vara ganska utbredd att onödig eller i varje fall alltför omfattande kungörelse— annonsering är föreskriven i författning. Ett flertal uppslag till begränsningar i detta avseende anmäls.
Närmare utredning beträffande dessa si- tuationer och utarbetade förslag till änd- ringar har emellertid inte presterats. Detta är ganska naturligt med hänsyn till att be- stämmelserna om kungörelseannonsering närmast är en funktion av de materiella författningsreglerna. En förutsättning för utarbetade förslag är alltså en säker upp- fattning om relationen till de materiella bestämmelserna, om det tidsläge för vilket annonseringsbestämmelserna utformats och om de förändringar i det ena och andra av- seendet som inträffat. Detta kan exempli- fieras med det förslag till likabehandling av skilda företagsformer som utrednings- kansliet framförde i enkäten och det mot- tagande förslaget fick av enkätinstanserna.
De särskilda författningsbestämmelserna om kungörelseannonsering räknas säkerli- gen i många hundratal, kanske i ett eller annat tusental. Deras tillämpning svänger mellan mycket stor frekvens, exempelvis enligt bestämmelser i bolags- och förenings- lagstiftningen och konkurslagen , å ena si- dan, och ytterligt få fall, exempelvis enligt föreskrifter om sådana ålderdomliga men alltjämt befintliga institut som lösöreköp och om s.k. ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp å den andra.
För en sanering och systematisering av kungörelseannonseringen i enlighet med ut- redningens förslag syns två utvägar möj-
liga. Antingen sker en metodisk uppsök- ning av samtliga författningsbestämmelser och en revision av dessa med tillämpning av utredningens förslag till systematisering. Eller också underkastas även bestämmelser- na om kungörelseannonsering en seriös be- handling i samband med den genomgripan- de översyn som skilda författningskomplex av och till blir föremål för. Såsom exem— pel på sådana författningskomplex som just nu är aktuella kan från justitiedepar- tementets område nämnas aktiebolags-, ex- propriations-, gruvrätts-, förmynderskaps- och vattenlagstiftningen.
Både med hänsyn till sin sammansätt- ning och av andra skäl anser informations- utredningen inte lämpligt att utredningen själv verkställer en detaljrevision enligt det förstnämnda alternativet. Oavsett detta vill utredningen förorda att det andra alterna- tivet väljs. Den främsta anledningen härtill är att även det första alternativet kräver omfattande överväganden i fråga om de materiella rättsregler av vilka kungörelse- annonseringen i varje särskilt fall är ett ut- flöde. Vidare kommer erfarenhetsmässigt de författningskomplex som innehåller be— stämmelser om kungörelseannonsering med mera frekvent användning att med rela- tivt korta tidsintervall bli föremål för ge- nomgripande översyn.
Även om utredningen inte är beredd att verkställa någon detaljrevision av föreskrif- terna om kungörelseannonsering har den dock under utredningens gång träffat på några situationer där förutsättningarna för förändringar syns klara. Påpekandena här- om i det följande får emellertid närmast betraktas som uppslag som kan behöva yt- terligare bearbetas.
Dessa uppslag avser den s.k. släktnamns- tidningen, det 5. k. månadshäftet beträffan- de anmälningar till bolags- och förenings- registret, kungörelser om beställningstrafik med bil och det upprepade kungörandet i Posttidningen vid kallelse på okända bor- genärer.
Vad gäller den av patent- och registre- ringsverket utgivna släktnamnstidningen har
utredningen redan i 6 kap. föreslagit att denna tidning bör nedläggas och anfört skälen för sin uppfattning (sid. 34 f).
Även den »Samling av anmälningar till aktiebolagsregistret och andra företagsre- gister» som utges månadsvis av patent- och registreringsverket har behandlats i 6 kap. (sid. 33 och 34). När utredningen föreslår att utgivningen av denna samling skall upp-. höra är utredningen medveten om att 205 å aktiebolagslagen med sina föreskrifter om bl. a. viss presumtion samtidigt måste revi- deras.
Enligt 9å 1940 års yrkestrafikförordning skall vid ansökan om tillstånd till beställ- ningstrafik länsstyrelsen genom tillkännagi- vande i >>på förhand bestämd tidning» be- reda trafikföretag och andra tillfälle att yttra sig. Denna bestämmelse kvarstår från en tid då den yrkesmässiga biltrafiken var strängt reglerad i syfte att tillstånden skul— le motsvaras av klart uttalat behov. Bety- dande inslag av konkurrensbegränsning låg alltså i den tidigare tillståndsgivningen. I samband med den liberalisering av den yrkesmässiga biltrafiken som nu sker etapp- vis har Kungl. Maj:t den 17 december 1965 och den 10 maj 1968 meddelat tillstånds- givningsmyndigheterna -— numera länssty- relserna — följande föreskrifter för be- handlingen av ärenden om sådan beställ- ningstrafik för godsbefordran som efter den 1 juli 1966 alltjämt är underkastad prövning av trafikens behövlighet: En årlig ökning med tjugo procent av den samlade lastförmågan hos fordon, för vilka tillstånd till dylik trafik föreligger efter behovs- och lämplighetsprövning eller enbart lämplig- hetsprövning, skall vara normerande vid tillståndsgivningen. — Inom de i Kungl. Maj:ts beslut angivna jämförelseområdena har de årliga ansökningarna sammantagna normalt avsett en volym som legat klart under den såsom riktpunkt angivna pro- centsatsen. De facto har alltså fullständig liberalisering skett på detta område. Det bör därför övervägas om inte den i 95 förordningen föreskrivna annonseringen bör upphöra.
Vad angår kallelse på okända borgenärer
föreskrivs i 11 % 1862 års förordning i äm- net att offentlig stämning på borgenärerna skall kungöras tre gånger i Posttidningen. Utredningen kan inte finna att upprepning- en av kungörandet ökar effekten ur rätts— säkerhetssynpunkt så mycket att den rätt- färdigar kostnadsökningen. Inte ens med den ytterligare spridning av Posttidningen som utredningens kommande förslag i den- na del kan medföra syns angiven upprep- ning av annonseringen böra bibehållas. Även i aktiebolagslagen (68 och 174 åå) och i lagen om ekonomiska föreningar (97 &) finns likartade regler om upprepat kungörande i tidning.
Utöver nu gjorda påpekanden vill ut- redningen framföra ett ändringsförslag som utredningen finner så angeläget att det sna- rast bör genomföras. Detta förslag avser kungörande av införingar i handels- och föreningsregistren enligt 1887 års lag angå- ende handelsregister m.m. och 1951 års lag om ekonomiska föreningar.
Båda slagen av kungörande skall ske i Posttidningen och därutöver i en ortstid- ning som beskrivs på olika sätt i de båda lagarna.
I 4å 1887 års lag stadgas: Om anmälan avser rörelse i stad skall kungörelse infö- ras i tidning som utges i den staden eller om flera tidningar där utges i den av dessa där allmänna påbud för staden vanligen meddelas. Utges inte tidning i staden eller avser anmälan rörelse på landet skall kun- görelsen införas i den tidning i länets resi- densstad där allmänna påbud för denna stad vanligen meddelas.
1951 års lag innehåller bestämmelsen, att kungörelsen skall införas i tidning utgiven i den stad där länsstyrelsen har sitt säte eller, om flera tidningar där utges, i den av dessa där allmänna påbud för staden vanligen meddelas (104 5).
Innebörden av dessa båda ålderdomliga bestämmelser — föreskrifterna i 1951 års lag är såsom omnämnts i 3 kap. överflytta- de i helt oförändrad form från äldre lag— stiftning — är åtminstone i ett avseende klar. Annonsering skall ske i en enda tid-
ning. Den närmare bestämningen av denna tidning vilken bestämning ägnas stor möda i lagtexten är skiljaktig de båda lagarna emellan. Allt kungörande enligt förenings- lagen skall ske i den tidning i residenssta- den där »allmänna påbud för staden van- ligen meddelas». Samma gäller principiellt enligt lagen om handelsregister. Där är dock det undantaget föreskrivet att om an- mälan avser rörelse i stad och tidning finns i den staden kungörelsen skall ske i denna tidning och vid val mellan flera tidningar i den i vilken »allmänna påbud för staden vanligen meddelas».
Eftersom residensstaden och tyngdpunk- ten av ett läns näringsliv inte alltid sam- manfaller kan resultatet av angivna för- fattningsbestämmelser bli ganska underliga. En ekonomisk förening som har sin verk— samhet förlagd till exempelvis Lidköping skall sålunda vid förändring i sin status figurera i officiell annons endast i tidning i residensstaden Mariestad. Däremot skall kungörande i motsvarande situation beträf- fande ett handelsbolag (jämställd enskild näringsidkare) i Lidköping bara ske i tid- ning därstädes.
Utredningen föreslår att en översyn av ifrågavarande lagbestämmelser snarast ge- nomföres i syfte att bedöma frågorna om den författningsbestämda registreringen på detta område har lämplig omfattning och om vissa slag av registreringar kan uteslu- tas från kungörande. Befinnes det angelä- get att registreringar i handels- och för- eningsregistren bringas till en större all- mänhets kännedom bör utredningens sy- stemförslag tillämpas. Formellt innebär det- ta att de nuvarande bestämmelserna ersätts med stadganden av innebörd att kungöran- det skall ske >>såväl i allmänna tidningarna som ock i ortstidning». Ortstidningsbegrep- pet bör då ges den innebörd och kungörel- seannonsering i ortstidning den omfattning som utredningen föreslagit i 7 kap.
Sammanfattning
Den genomgång av det svenska rättssyste- met som informationsutredningen gjort vad gäller institutet kungörelseannonsering har resulterat i två väsentliga negativa erfaren- heter.
Den ena är att institutet har en utform- ning som präglas av en oenhetlighet som inte är betingad av aktuella målgrupper och media. Det saknar med andra ord den systematik som brukar känneteckna andra svenska rättsinstitut.
Den andra negativa erfarenheten av ge- nomgången är att den ur rättssäkerhetens synpunkt angelägna effektiviteten hos kun- görelseannonseringen inte är tillfredsstäl- lande. Denna generella värdering måste givetvis förses med reservationen att situa- tioner finns där ingen berättigad anmärk- ning kan riktas mot institutet ur effektivi- tetssynpunkt. Skälen till de sist angivna bristerna hos institutet är dels att de me- dia som anges i de särskilda författningarna inte längre är adekvata, dels att dessa me- dia — främst av kostnadshänsyn — inte i tillräcklig omfattning utnyttjas.
Utredningen har också fått det intrycket att kungörelseannonseringen både vid sin författningsmässiga utformning och vid sin praktiska användning mera fått tjäna for- mellt-juridiska syften — att skapa lätt be- stämbara utgångspunkter för besvärs- och andra fatalietider och att vara underlag för vissa presumtioner —— än fått fullgöra sin centrala reella uppgift. Denna är och måste
förbli att för intressenterna bekantgöra kon- kreta beslut i domstols- och förvaltnings- sammanhang. De formellt-juridiska verk- ningarna måste ses som appendix till detta centrala ändamål och inte tvärtom.
Utifrån dessa i största korthet angivna erfarenheter och uppfattningar har utred- ningen utarbetat det system för kungörelse- annonsering som utredningen presenterat och kommenterat i 6 kap. Central plats i detta system intar tidningsannonseringen: för riksomfattande bekantgörande i Post- och Inrikes Tidningar och för regionalt- lokalt bekantgörande i ortstidningar. Övriga i systemet angivna media, nämligen special- publikationer, anslag på myndighets/dom- stols eller kommuns anslagstavla. Radio/ TV och »annat lämpligt sätt», är avsedda för speciella situationer. Sistnämnda me- dia är antingen exklusiva, med uteslutning av alla andra eller stödjande till de gene— rellt obligatoriska media.
Av hittillsvarande media för kungörelse- annonsering skall enligt förslaget kungö- rande i kyrka och länskungörelserna inte längre användas.
Särskild uppmärksamhet ägnas mediet annonsering i ortstidning. Anledningen här- till är att detta medium är det ojämförligt mest effektiva när det gäller att tillgodose det konkreta syftet med kungörelseannonse-
ringen. Efter en ingående behandling av frågan kommer utredningen i 7 kap. till den slutsatsen att den regionala-lokala kungö- relseannonseringen ur effektivitetssynpunkt bör utsträckas att avse de ortstidningar vil- kas spridning täcker en klar majoritet av medborgarna i orten eller området inte bara totalt utan även inom skilda samhällsgrup- per. Utredningen finner att kostnadshän- syn inte bör lägga hinder i vägen för denna effektivisering av institutet.
Utredningen har alltså framlagt ett prin- cipförslag till systematisering och förbätt- ring i övrigt av kungörelseannonseringen. Frågans vidare behandling bör enligt ut- redningens uppfattning ske på följande sätt.
Kungl. Maj:t och riksdagen tar ställning till förslaget. Om förslaget godtas oför- ändrat eller med viss jämkning sker i en- lighet härmed antingen en metodisk ge- nomgång av samtliga författningsbestäm- melser om kungörelseannonsering eller ock- så en justering av sådana bestämmelser i samband med de översyner skilda lagkom- plex kontinuerligt underkastas. Utredningen förordar det senare alternativet av skäl som anges i 9 kap.
Emellertid föreslår utredningen med en motivering som också redovisas i 9 kap. att föreskrifterna om kungörelseannonse- ring vad gäller handelsbolag (jämställda enskilda näringsidkare) och ekonomiska för- eningar snarast revideras mot bakgrund av utredningens principförslag. För några andra situationer som likaledes är angivna i 9 kap. ger utredningen uppslag till för- ändringar som ganska omgående bör kun- na vidtas.
I 7 kap. görs vissa uppskattningar av vad en utökning enligt principförslaget av den statliga kungörelseannonseringen i orts- tidningar — bortsett från förenings— och handelsregister-, plats- och valannonsering — skulle kosta. Dessa uppskattningar vilka endast kan ge en uppfattning om storleks- ordningen innebär kostnadsökning med un- gefär 50 % och kan sammanfattas sålun- da:
för staten hos länsstyrelser från 200 000 till 300 000 kr. för kommuner, bolag och enskilda hos länsstyrelser (väsentligen enskilda) från 200 000 till 300 000 kr. hos domstolar från 300 000 till 500 000 kr. hos centrala förvaltningsmyndigheter från 150 000 till 200 000 kr.
För enskilda personer finns särredovis- ning endast beträffande länsstyrelsernas an- nonsering. Kostnaden härför beräknas en- ligt ovan stiga med nära 100000 kronor.
För hittills behandlade annonser skulle alltså kostnadsökningen bli cirka (l,3—O,85 mkr) 500 000 kronor.
Annonseringen i ortstidningar av regist- reringar i handels- och föreningsregistren kostar f.n. cirka 800 000 kronor per år. Ut- redningen räknar med en kostnadsökning av ungefär 200 % om den föreslagna över- synen av lagstiftningen om dessa register skulle ge till resultat att annonseringsfrek- vensen blir oförändrad och att utredning- ens principförslag tillämpas. Detta innebär en ökning av annonskostnaderna i orts- press från 0,8 till 2,4 mkr eller med 1,6 mkr. Dessa kostnader bestrids av sökan- dena, alltså av bolag och andra närings- idkare.
För platsannonseringen föreslås ingen principiell ändring men förutses ett allmänt behov av både kvantitativ utökning och kvalitativ förbättring. Härför erforderliga penningmedel måste stå till myndigheternas förfogande.
Nämnda kostnadsökningar för annonse- ring balanseras delvis av vissa kostnads- minskningar. Om enligt utredningens för- slag länskungörelserna inte längre kommer att användas för kungörelseannonsering in- nebär detta sålunda en kostnadsbesparing av ett par hundratusen kronor för staten och innemot 100000 kronor för kommu- ner, bolag och enskilda.
Slutligen har utredningen i 8 kap. be- handlat frågan om åtgärder i syfte att för kungörelseannonsering öka tidningsannon-
seringens effektivitet och minska dess kost- nader. Förslagen som avser annonseringen både i Posttidningen och i ortstidningar be- rör annonsernas rubriksättning, utformning och placering, sammanförande av annon- ser i samma ämne m. m. Den slutliga ut- formningen av dessa förslag bör enligt ut- redningens uppfattning verkställas av stats- departementens rättsavdelningar och cent— rala statsmyndigheter i samverkan med representanter för kungörelseproducenter och annonsteknisk expertis.
Frågor i informationsutredningens enkät den 8 maj 1968 om kungörelseannonsering
Är de i det föregående angivna mål— grupperna fullständigt angivna och rationellt avgränsade från varandra? Vid nekande svar på fråga 1 var vän- lig ange förändring i och tillägg till målgrupperingen och skälen härtill. . Är de angivna medierna för kungörel-
seannonsering tillräckliga och lämpli- ga?
Vid nekande svar på fråga 3 var god ange Er uppfattning i mediafrågan och skälen härför. Vilken praxis har Ni under de senaste tre åren haft vid fördelningen av kun- görelseannonseringen på skilda lokala dagstidningar (ortstidningar)? Var vänlig ange kostnaden för Er kun- görelseannonsering för år 1967, varvid kostnaden bör fördelas dels på Posttid- ningen, dels på envar namngiven orts- tidning i vilken kungörelseannonsering förekommit under året. Anser Ni att kungörelseannonseringen i lokal dagspress (ortspress) bör i prin- cip vara så utlagd på aktuella tidning- ar att man genom sådan annonsering når en klar majoritet av ortens eller regionens invånare? Om icke, var vän- lig ange skälen för Er ståndpunkt. Var vänlig uppskatta kostnaderna för Er kungörelseannonsering i lokal dags- press (ortspress) under 1967 med till- lämpning av de principer Ni angivit under punkt 7.
9.
10.
11.
Bör för att nedbringa kostnaderna och/
eller för att underlätta för läsaren att hitta och förstå tidningsannons som är av intresse för denne viss systematise- ring av annonseringen åstadkommas?
Exempel härpå är:
a) Annonser i samma ämne införs un- der gemensam rubrik.
b) Annonserna avfattas enligt fast- ställda formulär och uppställningar med hänsyn tagen till utprövad läs- barhet och möjlighet att väcka upp- märksamhet.
c) Annonserna i rikstidningen (Post- tidningen) bearbetas på sådant sätt att annonser från olika domstolar (myndigheter) med samma innehåll sammanarbetas till en enda gemen- sam annons. När Ni uttalar Er uppfattning i denna fråga, ange vänligen skälen härför. Bör annonsering i lokal dagspress (orts- press) i vissa fall kompletteras med an- slag på kommunens anslagstavla? Hur långt bör man i så fall gå? Ange vänli- gen skälen till Er uppfattning i dessa båda frågor. Bör kungörelseannonsering i någon form införas i vissa situationer där
sådan nu inte är föreskriven, exem- pelvis vid fastställelse av vissa kom- munala taxor?
Vid jakande svar var vänlig ange situationerna, de media för kungörel-
seannonsering som Ni anser böra an- vändas samt skälen till Er uppfattning. . Hur ställer Ni Er till den i PM 21 väck- ta frågan att skilda företagsformer (ak- tiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar) bör när det gäller kungö— relseannonsering behandlas på inbördes samma sätt?
Om Ni biträder denna uppfattning bör då annonseringen ske både i Post- tidningen och i lokal dagspress (orts- press)? . Har Ni eljest några synpunkter på in- nehållet i PM 1 och 21 eller uttalandena ovan i denna missivskrivelse? Om så är fallet ge vänligen en utförlig mo- tivering för Er uppfattning. . Känner Ni till någon situation där kun— görelseannonsering är föreskriven men enligt Er uppfattning inte är nödvän- dig? Vid jakande svar angiv vänligen situationen och skälet till Er uppfatt- ning.
1 Arbetspapper som upprättats av utredning- ens sekretariat och bifogats enkäten.
Informationsutredningen har över UD sökt erhålla vissa upplysningar om institutet kungörelseannonsering i ett antal västeuro- peiska länder. Då utredningen redan från början förstått att det skulle bli svårt för tillfrågade instanser att lämna differentie- rad information, begränsade utredningen sin enkät att avse följande två frågor:
1. Huvudsakliga media för kungörelsean- nonsering i vederbörligt land.
2. Väsentliga kriterier för användning av varje särskilt medium.
Trots den gjorda begränsningen är resul- tatet av undersökningen magert.
Svar som mer eller mindre fullständigt täcker de gjorda frågorna har kommit från England, Finland, Frankrike, Holland, Nor- ge och Förbundsrepubliken Tyskland. Nå- gon offentlig utredning av institutet syns inte ha förekommit i något av dessa län- der. Delvis är svaren knapphändiga och allmänt hållna.
England
Kungörelseformerna syns vara lika många och disparata i engelsk som i svensk rätt.
I vissa fall kan domstolarna välja det sätt för tillkännagivande som kan beräknas få bästa verkan. Denna frihet för domsto- larna att själva välja media utnyttjas dock föga progressivt.
Det Viktigaste och vanligaste sättet är
Kungörelseannonsering i vissa andra länder
annonsering i den officiella tidningen The London Gazette. Den innehåller kungörel- ser inom de flesta rättsområden. Genom annonsering i detta organ anses kungörelse- plikten i allmänhet vara fullgjord. På grund av upplagans relativa litenhet är resultatet emellertid fiktivt.
Bland övriga kungörelseformer märks uppläsning eller anslag i kyrka i vissa fa- miljerättsliga ärenden, annonsering i 10- kala tidningar Vid exempelvis expropriation. förfarande med anslag på platsen vid in- förande av speciella trafikbestämmelser el- ler — inom näringsrätten — vid tillstånd att exempelvis driva viss verksamhet i den aktuella lokalen eller före rivning av bygg- nad etc.
Annonsering i speciella publikationer som t.ex. i Sverige beträffande patenträtt tycks inte förekomma. För säkra upplysningar härom skulle emellertid ett flertal ministe- rier först behöva tillfrågas.
Beträffande fastighetsrätt anses särskild annonsering i de flesta fall inte nödvändig. Vad som införs i fastighetsregistret (land charges register) skall redan genom infö— randet anses vara kungjort.
Finland
De föreskrifter i lagar och förordningar om kungörande som finns i Finland, företer mycket stora likheter med vad som finns i Sverige.
Självfallet skall delgivning av beslut va- ra personlig så långt detta är möjligt. De media som används antingen som surrogat för personlig delgivning eller för allmän- görande är >>allmänna tidningarna», även benämnd officiella tidningen, ortstidning- ar, kommuns och domstols anslagstavla, kungörande i kyrka samt specialpublika- tioner.
Allmänna tidningarna utnyttjas för kun- görelseannonsering ungefär på samma sätt som i Sverige. En tendens är dock att man i finsk lagstiftning föreskriver upprepade införanden i större utsträckning än i svensk. Så till exempel skall kungörelse om omyn— digförklaring, skeppsfynd (sjöfynd), rätts- lig åtgärd för att hindra fordringspreskrip- tion samt vissa åtgärder vid konkurs samt- liga införas tre gånger i allmänna tidning— arna. I ett register till allmänna tidningarna införes i januari varje år samtliga under föregående år i publikationen intagna upp- gifter om äktenskapsförord.
Kungörelsernas införande i ortstidning sker i ungefär samma utsträckning i Fin- land som i Sverige. Exempel på när så sker i Finland men ej i Sverige är när nytt släktnamn beviljats. Exempel på det mot- satta är förfarandet vid vilandeförklarad lagfart. I stort sett synes dock detta me- dium tillämpas på ett mycket likartat sätt i Finland jämfört med i Sverige.
Anslagstavlor, såväl domstols som kom- muns används, såsom det framgår av till— gängligt material, i likartad utsträckning i de bägge länderna.
Ett exempel på kungörande i kyrka är kungörande av försäljning av utmätt lös egendom, vilket sker i försäljningsortens kyrka.
Någon motsvarighet till införande av kun- görelser i länskungörelser synes ej tilläm- pas i Finland.
Vad beträffar specialpublikationer är en- ligt uppgift kungörelsestadgandena i den nya svenska patentlagen identiska med dem i den finska motsvarigheten.
Centralt finns en statlig tidning, le Jour- nal Officiel de la République Francaise. I dess huvudedition införs lagar och förord- ningar, statschefens och premiärministerns beslut samt betydelsefulla cirkulär, beslut och meddelanden från ministerierna. Tid— ningens ledning utger dessutom ett stort antal publikationer i skilda ämnen av all- mänt intresse.
Föreskrifter som meddelas av prefekter och märer bekantgörs i officiella eller ad- ministrativa tidskrifter eller återges vid be— hov i ortspress eller tillkännages indivi- duellt. I varje kommun bestämmer mären de platser där lagar och andra offentliga handlingar skall anslås.
De allmänna domstolarnas beslut tillkän- nages i allmänhet genom delgivning med berörda parter. Högsta domstolens och statsrådets domar publiceras dock systema- tiskt i särskilda tidskrifter eller samlingar. Övriga domar offentliggörs endast genom eventuell publicering i dagspressen eller i juridiska specialtidskrifter. I vissa fall sker särskilt bekantgörande, nämligen när domstols beslut kan angå tredje man. Föl- jande exempel härpå må anföras. Domar som innebär rättslig reglering för en gäl- denär antecknas i Registre du Commerce och kungörs dels i Bulletin Officiel des Annonces Commerciales (varom mera ne- dan) och i den ortstidning där legala an- nonser införs. Domstolsavgöranden om rätt till fast egendom kungörs obligatoriskt av Bureau des Hypotheques. Beslut om skils- mässa anslås på domstolens anslagstavla och införes i en av ortens tidningar.
Vad gäller industriell äganderätt är pub- licering av patent, varumärken, mönster och modeller föreskriven i lag. Den verkställs *ge- nom kungörande i Bulletin Officiel de la Propriété Industrielle, vilken utges av l'In- stitut National de la Propriété Industrielle.
Meddelanden från le Registre du Com- merce om vissa försäljningar, insatser och bemyndiganden, om konkurser etc. införs i den tidigare nämnda Bulletin Officiel des Annonces Commerciales som är en bilaga
till Journal Officiel. En annan bilaga är Bulletin des Annonces Légales Obligatoi- res vari publiceras upplysningar om till- komst av och förändringar beträffande bo- lag på handelns område.
Holland
Regeringsbeslut som inte har författnings- karaktär men ändock anses vara av in- tresse för allmänheten, exempelvis om kom- munal expropriation och om stiftelseur- kund för aktiebolag, publiceras i en central officiell tidning, Nederlandse Staatscourant.
Regionala föreskrifter vilka innehåller regler som berör allmänheten publiceras i ortspress som godkänts för sådan publice- ring. Kommunala föreskrifter som medför straff om de överträds, t.ex. parkeringsfö- reskrifter, finns tillgängliga i tre månader i stadshuset (kommunalkontoret). Samtidigt bekantgörs dessa genom annons.
Domstolsbeslut som anses vara av intres- se för tredje part publiceras i Nederlandse Staatscourant eller i lokalpress eller på bådadera sätten. Besluten avser förmynder- skap, konkurser, äktenskapsskillnad etc.
Det finns också ett stort antal register på starkt varierande områden, vilka hålls tillgängliga för allmänheten.
Exempel härpå är fastighetsregister, i vil- ket överlåtelse av äganderätt och upplåtelse av andra rättigheter till fast egendom an- tecknas, äktenskapsregister, företagsregister och fartygsregister.
Norge
I redovisningen för förhållandena i Norge är det mycket svårt att urskilja de åtgärder som närmast motsvarar det svenska insti- tutet kungörelseannonsering. Följande kan dock nämnas.
Centralt utges en statlig kungörelsetid- ning, Norsk Lysningsblad. I denna kan alla slag av kungörelser från offentlig myn- dighet införas. Enligt vissa författningar är införande av kungörelser i tidningen
obligatoriskt. Utannonseringen av lediga statstjänster skall normalt ske i tidningen.
Media för regionalt och lokalt kungö- rande är beslutets tillhandahållande eller dess anslående hos myndigheten (domsto- len) och/eller annonsering i en eller flera tidningar »som er allminnelig lest i distrik- tet».
Patent- och varumärkesansökningar ut- läggs till allmän granskning. Kungörelse härom och om patentmyndighetens beslut i dessa ärenden kungörs i Norsk Tidend for Det Industrielle Rettsvern.
Ett stort antal register i skilda ämnen finns givetvis och är helt eller delvis till- gängliga för allmänheten. Exempel härpå är fastighets—, fartygs-, äktenskaps-, firma- och föreningsregistren. Rapporter om an- mälningar till vissa av dessa register utges med olika tidsintervaller.
Den norska Radio-TV skall enligt sina grundläggande bestämmelser stå till »dis- posisjon for statsmyndighetene til sending av meddelelser av interesse for staten». Det- ta avser också vissa slag av kungörelsean- nonsering och — enligt den norska radio- chefens mening — i en omfattning som knappast har motsvarighet på något annat håll. Större utrymme för »meldingtjenste» finns uppenbarligen i lokalradion än i riks- radion.
Den norska förvaltningskommittén uttalar i sitt betänkande den 13 mars 1958 (s. 234) att bestämmelserna om underrättelse till parter och intressenter är mycket brist- fälliga i norsk förvaltningsrätt. Enligt kom- mitténs uppfattning hänger detta delvis ihop med att den norska förvaltningen är ganska formfri. Bristen på positiva bestämmelser syns heller inte ha vållat någon särskild olägenhet. Främsta förklaringen härtill är enligt kommittén att myndigheterna i praxis har rätt att själva bestämma bästa sättet för bekantgörande. För förvaltningsområdet finner dock kommittén viktigt ur rätts- säkerhetens synpunkt att enskilda rättssub- jekt nöjaktigt känner till sin situation när det gäller beslut som grundar rättigheter och förpliktelser för vederbörande.
Uppgifter har endast kunnat erhållas om kungörelseannonsering på federal nivå. Enligt lagen den 17 maj 1950 om »Bekannt- machungen» skall för förbundsrepubliken finnas en enda tidning för officiella med- delanden, benämnd Bundesanzeiger. I denna införs förvaltningsbeslut i allmänhet, med- delanden om förkomna värdepapper och vissa upplysningar om aktiebolags verk- samhet.
Inom civilprocessen sker den offentliga delgivningen genom anslag på rättens tav- la. Innehåller dokumentet en kallelse skall dessutom utdrag därav införas i Bundes- anzeiger. Rätten kan bestämma att utdraget skall införas även i andra tidningar och flera gånger. !
För att få en uppfattning om hur kungö- relseannonseringen kan fördela sig på skil- da rättsområden och vilken frekvens an— nonseringen kan ha inom dessa områden har en begränsad genomgång skett av det officiella annonsorganet — Post- och In- rikes Tidningar, i lagtext benämnt allmänna tidningarna — och landets största annons- organ, Dagens Nyheter (DN) samt sju orts- tidningar, nämligen Arbetet , Barometern, Göteborgs-Posten (GP), Norrländska Social- demokraten (NSD), Sundsvalls Tidning (ST), Östersunds-Posten (ÖP) och Östgöta Correspondenten (ÖC). Genomgången har endast avsett veckan 19—25 november 1967, d.v.s. en högst ordinär arbetsvecka. — I syfte att pröva om annonseringen i Post- tidningen för nämnda vecka var till inne- håll och frekvens normerande för sådan annonsering i allmänhet har motsvarande genomgång skett av Posttidningen för en vanlig arbetsvecka på våren. Därvid har valts veckan 13—18 maj 1968.
De författningsbestämmelser på grund av vilka införande skett av kungörelsean- nonser i nämnda tidningar under angivna tider har granskats. I samband härmed har summarisk genomgång av berörda för- fattningar skett för att utröna om dessa även kan innehålla andra bestämmelser om kungörelseannonsering.
Resultaten av undersökningen redovisas i Underbilaga 3:1. Där anges sålunda in- nehållet i bestämmelserna angående när och
Stickprovsundersökning i fråga om kungörelse-
hur annonsering skall ske och —— i vissa fall — rättsverkningarna av sådan annon- sering. Vidare anges andra föreskrivna for- mer för bekantgörande som emellanåt skall användas jämte annonsering. Om annonse- ring skett ifrågavarande vecka (veckor) i Posttidningen och/eller annan undersökt tidning har detta noterats efter den refe- rerade författningsbestämmelsen, för Post- tidningen två tal med plustecken emellan. Trots att någon annonsering av allmän- na val inte skett under ifrågavarande pe- rioder har bestämmelserna härom refere- rats.
Det framgår av Underbilaga 3:1 att redan i det begränsade material som framkom- mit vid genomgången spridningen av kun- görelseannonseringen på skilda rättsområ- den är betydande.
Det har därför befunnits ändamålsen— ligt att fördela materialet på följande 12 rättsområden:
]. Allmän ordning 2. Familjerätt 3. Fastighetsrätt 4. Immaterialrätt 5. Näringsrätt 6. Obligationsrätt 7. Processrätt 8. Stats- och kommunalrätt 9. Socialrätt 10. Tjänstemannarätt 11. Utsöknings- och konkursrätt 12. Vatten- och vägrätt
Under dessa veckor har kungörelseannon- sering skett enligt vissa författningsbestäm- melser ingen eller någon enstaka gång, enligt andra bestämmelser ett antal gånger och enligt åter andra bestämmelser ett stort antal gånger.
En granskning av innehållet i Under- bilaga 3:1 visar också att ett flertal kom- binationer av media för bekantgörande —— annonsering, särskilda publikationer, an- slag, uppläsning i kyrkan —— finns före- skrivna i de olika sammanhangen. Dessa skilda kombinationer har sammanfattats i Underbilaga 3:2.
Underbilaga 3: 1
1 Allmän ordning
Enligt lagen 9/6 1967 (nr 420) om flytt- ning av fordon i vissa fall får fordon flyttas om det är uppställt så att fara för trafikolycka föreligger och under vissa and- ra förutsättningar. Ägaren skall underrättas snarast möjligt. Om fordonet förts till sär- skild uppställningsplats och ägaren inte kunnat anträffas, skall polismyndigheten utan dröjsmål kungöra flyttningen i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt (6 5). Polismyndigheten skall också vidta de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra under- rättelse möjlig. — Enligt 2 & SFS 421 /67 skall, om inte omedelbar flyttning måste ske, skriftligt meddelande fästas på fordo- net mcd anmaning till ägaren att senast viss dag flytta det. Är ägaren känd skall avskrift av meddelandet snarast tillställas honom. I 10 & stadgas vidare, att kungörelse får ske genom att samtliga flyttningar un- der en kalendervecka tillkännages gemen- samt i tidning inom orten snarast möjligt under nästa vecka. Kungörelse som införs i tidning skall samtidigt anslås hos polis- myndigheten.
DN ] kung., som avsåg veckan 12—18 nov. 67.
Enligt lagen 22/4 1938 om hittegods och tillämpningskung. 2/ 12 1938 skall 1) fyn- det kungöras på lämpligt sätt (l å andra
st. lagen), vilket innebär anslag på lämp- liga platser, annonsering i en eller flera ortstidningar eller på annat ändamålsenligt sätt (6 5 första stycket tillämpningskung.) 2) försäljning ske på offentlig auktion (2 5 andra st. lagen, 8 % tillämpningskung.)
Ingen kung. enligt 1), NSD 1 kung. enligt 2).
2 Familjerätt
Enligt 8 kap. 11 & giftermålsbalken skall rätten skicka avskrift av ingivet äktenskaps- förord till statistiska centralbyrån för in- förande i äktenskapsregistret. Om äkten- skapsförordet gäller gåva mellan trolova- de eller mellan makar skall kungörelse också införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.
Allm. tidn. 20 + 5 kung., DN 2 kung., Barometern 1 kung., ST l kung.
Enligt 15 kap. 21 % giftermålsbalken skall när ansökan om boskillnad inkom- mit och när boskillnad beviljats kungörel- se genom rättens eller domarens försorg införas i allmänna tidningarna och tid- ning inom orten. Underrättelse skall ock- så insändas till äktenskapsregistret.
Allm. tidn. 19 + 17 kung., kung., NSD 2 kung.
Enligt 13 kap. 15 % giftermålsbalken skall anmälan om att bodelningshandling in- givits till rätten ofördröjligen göras till äk- tenskapsregistret samt kungörelse införas i
DNl
allmänna tidningarna och tidning inom or- ten. Allm. tidn. 0 + 3 kung.
Enligt 20 kap. 23 & föräldrabalken skall omyndigförklaring och hävande av sådan förklaring ofördröjligen genom rättens för— sorg kungöras i allmänna tidningarna.
Allm. tidn. 30 + 22 kung.
1 16 kap. 1—3 %% ärvdabalken föreskri- ves, att i följande situationer arvfall (tes- tamentsförotdnande) ofördröjligen skall kungöras i allmänna tidningarna med an- maning att göra rätten till arv (testamente) gällande inom fem år från dag då kungö- relsen var införd, nämligen 1. då känd arvtagare är på okänd ort,
2. då det inte kan utrönas om arvinge finns,
3. då testamentstagare är okänd eller vis- tas på okänd ort. Allm. tidn. 5 + 14 kung.
3. Fastighetsrätt
Kungörelse om vilandeförklarad lagfart in- föres enligt 10 5 andra stycket 1875 års lag- fartsförordning en gång i allmänna tid- ningarna och i tidning inom orten som be— stämts av inskrivningsdomaren. När det gäller egendom på landet skall kungörelsen också uppläsas tre gånger i kyrkan för den församling där egendomen är belägen. Om inte klander å fånget instämts inom tre år efter sista kungörandet kan under vissa ytterligare villkor lagfart beviljas. Kun- görelsen utfärdas av inskrivningsdomaren men annonseringen och uppläsningen i kyrkan sker genom lagfartssökandens för- sorg. Allm. tidn. 3 + 2 kung.
Underrättelse till möjligen befintliga okän- da sakägare sker enligt 23% lagen 12/5 1917 om expropriation genom att kungö- relse om målet snarast möjligt uppläses i kyrkan för den församling där fastigheten är belägen och införes i allmänna tidningar- na och tidning inom orten. Anteckning sker också i fastighets- eller inteckningsboken.
Allm. tidn. 1 + 5 kung. Om vid fördelning av expropriationser- sättning innehavare av fordran som skall utgå ur ersättningen är okänd, skall enligt 57 & tredje stycket länsstyrelsen kungöra dagen för fördelningssammanträdet på sätt i 23 % sägs.
Ingen aktuell kung. Kungörelse på samma sätt föreskrivs ock- så i 575 fjärde stycket och 59å andra stycket.
Ingen aktuell kung.
Enligt 3 kap. 1 & 1926 års jorddelnings- lag skall kungörelse om första samman- träde för laga skifte minst 14 dagar i förväg uppläsas i kyrkan och »där sär- skilda förhållanden därtill föranleda» in- föras i en eller flera av ortens tidningar. Dessutom skall kända sakägare få särskild kallelse med posten.
Ingen aktuell kung.
Vad nyss sagts betr. laga skifte gäller vid förrättning enligt ensittarlagen 18/6 1925 med tillägg att kungörelsen i sådant fall alltid skall införas i ortstidning (6 & andra stycket).
Ingen aktuell kung. I 6 % tredje stycket ensittarlagen stadgas att om marken är samfälld för flera än 10 fastigheter kan i visst fall personlig underrättelse ersättas med kungörelse som införs »förutom i tidning inom orten jäm— väl i allmänna tidningarna».
Allm. tidn. 1 + 1 kung. Vid fördelning av löseskilling enligt en- sittarlagen skall, om fordringshavare är okänd, kallelse införas i allmänna tidning— arna och tidning inom orten (14 å andra stycket).
lngen aktuell kung.
I lagen 29/ 5 1931 om avstyckat eller av- söndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet stadgas:
att kallelse för fördelning av nedsatt be- lopp skall, där fordringshavare är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten (9 &) — Allm. tidn. 1 + 0 kung.
och att — där område avstyckas från mark som är samfälld för flera än 10 fas- tigheter och där detta område besväras av inteckning i stamfastigheten —— inteck- ningsansvaret kan upphöra efter kungörelse; sådan kungörelse skall införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten och uppläsas i kyrkan och anslås i socken- eller rådstuga eller på annan lämplig plats inom kommunen (17 å). —- Allm. tidn. 0 + 2 kung.
Förslag till planer enligt byggnadslag- stiftningen, exempelvis stadsplan, skall en- ligt 17 å byggnadsstadgan 30/12 1959 ut- ställas till granskning och kungörelse här- om skall ske i den eller de tidningar i vilka kommunala meddelanden för orten införs. Vissa individuella underrättelser är också föreskrivna. Se även 23, 25, 30 och 34 åå.
DN 2 kung. Förbud mot nybyggnad utan särskilt tillstånd skall enligt 24 % delges genom kun- görelse i den eller de tidningar i vilka kommunala meddelanden för orten intas el- ler på annat lämpligt sätt (personlig un- derrättelse om markägarnas antal är be- gränsat). Se även 54 och 83 åå.
DN 1 kung., Arbetet 3 kung., Barometern 1 kung., GP 4 kung., NSD 2 kung., ÖP 2 kung. ÖC 1 kung.
Enligt 3 & tredje st. lagen 13/6 1921 om förvaltning av bysamfälligheter m.m. Skall i vissa fall kallelse till sammanträde dels uppläsas i kyrkan, dels införas i en eller fle- ra tidningar i orten.
NSD 1 kung., ST 1 kung.
4. Immaterialrätt
Enligt 1884 års patentförordning, som den 1 januari 1968 ersatts av patentlagen1/12 1967 (nr 837) —— de äldre bestämmelserna om kungörande tillämpas dock övergångs- vis beträffande ansökningar som gjorts före den 1/1 1968 —— skulle kungörelse införas i allmänna tidningarna
dels vid ansökning om patent (7 & första stycket) — allm. tidn. 1 + 1 kung. som avsåg ca 200 resp. 15 ansökningar,
dels vid beslut varigenom patent medde- lats (7 å sjätte stycket) — allm. tidn. 1 + 1 kung. som avsåg ca 170 resp. 200 beslut,
dels ock vid slutbehandling av tidigare kungjorda ansökningar utan att patent meddelats (7 & sjunde stycket) — allm. tidn. 1 + 0 kung. vilken förstnämnda av- såg ca 75 ansökningar.
Av större intresse i detta sammanhang är givetvis den nya patentlagstiftningen, vil- ken som sagt gäller från den 1/1 1968.
Enligt 21 & patentlagen (SFS 837/1967) skall patent- och registreringsverket >>ut- lägga» patentansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med in- vändning mot ansökningen. Utläggningen skall kungöras. Invändning skall göras inom tre månader från kungörelsedagen. Se även 33 och 35 åå. Kungörelse om att handlingarna i patentärenden även i andra sammanhang är tillgängliga för allmänhe- ten skall också utfärdas (22 & fjärde styc- ket). Se även 35, 36 och 60 åå.
När patentansökning bifallits och beslu— tet vunnit laga kraft, skall detta kungö— ras. Även lagakraftvunnet beslut om av- skrivning av eller avslag på patentansökan skall kungöras (26 å).
Meddelat patent antecknas i patentre- gistret som förs av patentverket (27 5).
Ansökan om s.k. återupprättande av pa- tent och lagakraftvunnet beslut i anledning av sådan ansökan skall kungöras (51 och 55 55).
Patents upphörande skall kungöras (55 å).
Patenthavare som inte har hemvist här i riket skall enligt 71 å ha ett här bosatt ombud. Om han inte har sådant ombud och hans fullständiga adress inte är an- tecknad i patentregistret, må handling del- givas honom genom anslag i patenverkets lokal och kungörelse i allmänna tidningar- na.
I tillämpningskungörelsen (SFS 838/ 1967) till patentlagen stadgas i 7 % att envar kan mot föreskriven avgift erhålla tryckt exemplar av förteckning över inkomna pa- tentansökningar som upprättas veckovis och i 53 & att kungörelser i patentärenden införs i en av patentverket utgiven publikation.
Enligt lagen 18/10 1963 om gravrätt m.m. skall vid vanvård där gravrättsinne— havare ej är känd eller vistas på okänd ort föreläggande att sätta gravplatsen i stånd kungöras en gång i allmänna tid- ningarna och tidning inom orten (10 å).
Gravrätten kan förverkas ett år efter kungörandet.
Allm. tidn. 0 + 1 kung. Vidare har 6 + 1 kungörelser om att gravbrev förkommit varit införda i all- männa tidningarna och 2 kungörelser i DN. Ovisst är på grund av vilket författ- ningsrum kungörandet skett.
I varje fall inte jämlikt lagen 8/4 1927 om dödande av förkommen handling som i 6 & innehåller bestämmelse om offentlig stämning som anslås i rättens kansli och in— förs i allmänna tidningarna och »där rät- ten prövar lämpligt» i tidning inom orten. Införandet i allmänna tidningarna sker i första numret varje kvartal.
Allm. tidn. 450 kung. 1/7 68 och 540 kung. 1/10 68 (några av dessa — från de största domstolarna — avsåg ett antal sär- skilda ärenden). — ST 1 kung., ÖP 1 kung.
Enligt 32 & namnlagen11/10 1963 och 1 & namnkungörelsen samma dag skall ansökning om nytt släktnamn kungöras dels i allmänna tidningarna, dels i en av patentverket utgiven tidning för kungö- relser om släktnamn; invändning inom en månad efter kungörandet.
Allm. tidn. 1 + 0 kung., vilken först- nämnda avsåg ca 60 ansökningar.
Enligt 15 och 19 55 naturvårdslagen 11/ 12 1964 och 10 & naturvårdskung. samma dag skall innan visst förordnande meddelas kungörelse i ämnet införas i tidning med spridning inom orten eller tillkännages på annat lämpligt sätt.
GP 1 kung.
5. Näringsrätt
Aktiebolagslagen innehåller ett stort antal föreskrifter om kungörande genom annon-
sering eller på annat sätt. Nedan anges de viktigaste föreskrifterna.
Vid bolags bildande skall stiftarna låta införa stiftelsekungörelsen i allmänna tid- ningarna och tidning inom den ort där bo- lagets styrelse skall ha sitt säte (15 å). — Allm. tidn. 35 + 27 kung., ÖC 1 kung.
Kallelse till konstituerande stämma skall av stiftarna dels två veckor före stämman kungöras på sätt i 15 % sägs, dels skrift- ligen tillställas varje aktieägare som i teck- ningslistan angivit postadress (21 å). —— Ingen aktuell kung.
Vid beslut om aktiekapitalets ökning skall styrelsen och verkställande direktören dels låta införa kungörelse om ökningsbeslutet på sätt i 15 % sägs, dels ofördröjligen i re- kommenderat brev underrätta varje aktie— ägare om vars postadress upplysning utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan in- hämtas (54 å). — Allm. tidn. 28 + 40 kung., DN 4 kung., NSD 1 kung.
Vissa beslut om nedsättning av aktieka- pitalet förutsätter rättens tillstånd. Härvid skall kallelse av okända borgenärer ske. Kallelsen skall kungöras i enlighet med bestämmelserna i 1862 års förordning om tioårig preskription och om kallelse ä 0- kända borgenärer (67 å; betr. förordning- en se nedan). — Allm. tidn. 1 + 0 kung.
Vid ansökan om rättens tillstånd till vinstutdelning i vissa fall och vid kallelse i samband härmed av borgenärer, såväl kända som okända, skall kallelsen anslås i rättens kansli tre månader före inställel- sedagen och kungöras i allmänna tidningar- na tre gånger (68 å). —— Ingen aktuell kung. *
Kallelse till bolagsstämma på annan tid än som bestämts i bolagsordningen skall senast två veckor före stämman dels kun- göras på sätt i 15 ?) sägs, dels med pos- ten tillställas varje i aktieboken införd ak- tieägare, om vars postadress uppgift kan utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas (123 å). — Allm. tidn. 1+11 kung.
Vederbörlig domstol skall pröva ansö- kan av styrelseledamot m.fl. eller anmälan av patentverket (bristande balansräkning)
om aktiebolag skall träda i likvidation. Kallelse till domstolsförhandling skall ge- nom rättens försorg kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom den ort där bolagets styrelse skall ha sitt säte minst två och högst fyra månader före inställelseda- gen (143 och 144 55). —— Allm. tidn. 5 + 0 kung., DN ] kung., Barometern 1 kung., öC 1 kung.
Vid fusion och vid kallelse i samband härmed av borgenärer, både kända och okända, skall kallelsen anslås i rättens kansli sex månader före inställelsedagen och kun- göras i allmänna tidningarna tre gånger (174 5). —— Allm. tidn. 3 + 3 kung.
Slutligen föreskrives (202 5), att anteck- ning som införes i eller avföres ur aktie— bolagsregistret skall genom registrerings- myndighetens (patentverkets) försorg oför- dröjligen kungöras i allmänna tidningarna. I anslutning härtill stadgas, att en sam- ling för hela riket av vad sålunda kungjorts skall genom det allmännas försorg beford- ras till trycket och översändas till varje domstol, länsstyrelse och överexekutor.
Enligt KK 21/11 1924 (nr 504, ändr. 574/ 1955) skall registreringsmyndigheten (patentverket) snarast före utgången av veckan näst efter anteckning i aktiebolags- registret insända kungörelse härom till all- männa tidningarna. — Ett mycket stort antal kungörelser (67 + 50 sidor) i vecko- bilagan till Posttidningen de undersökta vec- korna. — Vidare skall patentverket utge samlingarna av vad sålunda kungjorts i ett sammanhang och detta skall ske häf- tesvis en gång i månaden. Varje häfte förses med alfabetiskt register.
Kostnaderna för bl.a. kungörandet av registreringarna och utgivningen av sam— lingarna bestrids genom avgifter från sö- kandebolagen (KK 19/ 12 1947 om aktiebo- lagsregistrets förande m.m.).
I 204 % aktiebolagslagen anges ändamålet med registrering och kungörande. Där sägs
å ena sidan att vad som införts i aktie- bolagsregistret och kungjorts i allmänna tidningarna skall anses ha kommit till tred- je mans kännedom där ej av omständighe- terna framgår att han varken ägde eller bort
och å andra sidan att före kungörandet förhållande som blivit eller bort bli infört i registret inte kan med laga verkan åbero- pas mot annan än den som visas ha igt vetskap därom.
Enligt 225 & aktiebolagslagen bör, där kungörelse skall ske i tidning inom viss art sådan tidning väljas som genom sin sprid- ning är ägnad att bringa kungörelsen till allmän kännedom.
Anmaning att utbyta aktier vid äventyr av de nya aktiernas försäljning på offenzlig auktion enligt förordn. 23/10 1914 om sad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas grundar sig antagligen på någon best. i aktiebolagslagen. — Alm. tidn. 0 + 1 kung.
Bestämmelser om kungörelseannonserng som är likartade med men enklare än dem i aktiebolagslagen finns i lagen 1/6 1951 om ekonomiska föreningar. Där stadgas,
dels i 72 % tredje stycket och 74 & förs- ta stycket att när fråga uppkommit att förening skall träda i likvidation rätten resp. länsstyrelsen skall införa vissa kan- görelser i allmänna tidningarna och tidning inom den ort där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
dels i 97 % att vid fusion rätten skall kalla både kända och okända borgenärer genom att anslå kallelsen i rättens kansli sex månader före inställelsedagen samt ge- nom att kungöra kallelsen tre gånger i all- männa tidningarna och tidning inom orten,
dels ock i 104 % att införing i förenings- registret skall genom länsstyrelsens försorg kungöras i allmänna tidningarna och i tidning i residensstaden eller om flera tid- ningar där utges i den av dessa där all- männa påbud för staden vanligen meddelas. I allm. tidn. var införda 3 + 8 separata kung. och ett stort antal (8 + 10 sidor) i veckobilagan. DN 5 kung., vilka avsåg ett mycket stort antal noteringar i förenings- registret. Arbetet 1 kung., ÖC 1 kung.
Den i redogörelsen för bestämmelserna i aktiebolagslagen angivna KK 504/1924 avser i tillämpliga delar också ekonomiska
föreningar. Sökanden har att erlägga av- gift för registrering och dess kungörande enligt KK 30/6 1952 om förande av regis- ter för ekonomiska föreningar m.m. Se- naste avgiftshöjning år 1967.
Ändamålet med kungörelseannonseringen anges i 105 % på likartat sätt som i 204 & aktiebolagslagen . Bestämmande är dock här kungörande i ortstidning, enligt aktiebolags- lagen kungörande i allmänna tidningarna.
I lagen 13/ 7 1887 angående handelsregis- ter m.m. stadgas att länsstyrelsen skall _i egenskap av registreringsmyndighet oför- dröjligen låta kungöra innehållet i anmälan som intas i registret i allmänna tidningar- na samt — om anmälan avser rörelse i stad —— i tidning som utges i den staden eller om flera tidningar där utges i den av dessa där allmänna påbud för staden van- ligen meddelas. Utges inte tidning i staden eller avser anmälan rörelse på landet skall kungörelsen införas i den tidning i länets residensstad där allmänna påbud för den- na stad vanligen meddelas (4 ?g).
Allm. tidn. 21 +12 sidor i veckobilagan, DN 3 kung., som avsåg ett mycket stort antal anmälningar. 1 kung. i envar av Arbe- tet, Barometern, ST, ÖP och ÖC.
Den i redogörelsen för bestämmelserna i aktiebolagslagen angivna KK 504/1924 avser i tillämpliga delar också handelsre— gister. Sökanden har att erlägga avgift för registrering och dess kungörande enligt KK 4/11 1887 om handelsregistrens fö— rande m.m. Senaste avgiftshöjning år 1967.
Ändamålet med kungörelseannonsering- en anges i 7 å på samma sätt som i 105 & lagen om ekonomiska föreningar.
Enligt 8 och 11 %% lagen 30/9 1904 om samäganderätt skall av rätten förordnad god man på lämpligt sätt kungöra försälj- ning av samfällt gods på offentlig auk- tion.
NSD 1 kung.
Enligt 62 & rusdrycksförsäljningsförord- ningen 26/5 1954 skall beslut om årsut- skänkning kungöras i den eller de tid-
ningar inom orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. GP 2 kung.
Enligt bestämmelser i 1891 års sjölag har kungörelseannonser av två olika slag varit införda i allmänna tidningarna (den mycket omfattande sjölagen ej genomgång- en i övrigt), nämligen ]. Enligt 21 &: Vid överlåtelse av lott
i fartyg som är infört i fartygsregistret skall sjöfartsstyrelsen ofördröjligen låta i allmänna tidningarna kungöra överlå- telsen. Sedan sådant kungörande skett skall överlåtelsen anses ha kommit till tredje mans kännedom, där ej av om- ständigheterna framgår att han varken haft eller bort ha kunskap därom. — Allm. tidn. 1 + 0 kung. . Enligt 217 5 (ny lydelse SFS 48/1967): När dispasch begäres skall dispaschö- ren snarast möjligt på ändamålsenligt sätt och i den omfattning han anser behövlig anmana dem som har del i haveriet att framställa sina yrkanden m.m. Kungörelse om anmaningen skall införas i allmänna tidningarna, om det ej är uppenbart att okänd haverideläga- re inte finns. —— Allm. tidn. 1 + 1 kung.
Hamntaxa skall enligt 1 & KK 21/4 1950 (nr 152) fastställas av sjöfartsstyrel— sen. Enligt 21 5 skall ansökan härom inges till länsstyrelsen. Genom länsstyrelsens för— sorg skall på sökandens bekostnad tillkän- nagivande om framställningen införas i all— männa tidningarna och tidning i orten. Härvid skall utsättas viss tid inom vilken erinringar mot framställningen må göras.
Allm. tidn. ] + 1 kung.
Enligt 3 5 lagen 2/4 1918 med vissa bestämmelser om sjöfynd skall tullförvalt- ningen låta införa kungörelse om bärg- ning i allmänna tidningarna, i de av sjö- fartsstyrelsen utgivna »Underrättelser för sjöfarande» och i tidning inom orten. Äga- ren till det bärgade godset skall inom viss tid från kungörandet i allmänna tidning-
arna anmäla sig hos tullförvaltningen. Se även 5 &. Allm. tidn. 1 + 0 kung.
10 å andra stycket gruvlagen 3/6 1938 ålägger bergmästaren att inom viss tid sända meddelande om mutsedel och dess innehåll till allmänna tidningarna och tid- ning i orten för meddelandets införande däri.
Allm. tidn. 3 + 0 kung. Enligt 61 5 skall kallelse till gruvstämma införas i allmänna tidningarna och tidning i orten, därest namn och adress på någon av delägarna saknas.
Allm. tidn. ] + 0 kung. Gruvlagen i övrigt är inte genomgången.
I 31 & lagen 5/5 1960 om fiskevårds- områden stadgas: Om beslut som länsstyrelse meddelar angår så många att personlig del- givning ej lämpligen kan ske, skall med- delande om beslutet på statsverkets bekost- nad införas i en eller flera tidningar inom orten. Se även 18 å andra stycket.
DN 1 kung., NSD 1 kung.
Enligt 9 % 1940 'års yrkestrafikförord- ning skall vid ansökan om tillstånd till beställningstrafik länsstyrelsen genom till— kännagivande i på förhand bestämd tid- ning bereda trafikföretag och andra till— fälle att yttra sig.
DN 2 kung., varav den ena avsåg ett flertal ansökningar, ST 1 kung., ÖP 2 kung., ÖC 1 kung.
Enligt 4 & tredje st. K. M:ts stadga 20/ 11 1964 om notarius publicus skall under- rättelse om förordnande införas i allmän- na tidningarna, länskungörelserna och tid- ning i orten.
Allm. tidn. 0 + 1 kung.
6. Obligationsrätt
KF 4/3 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer innehåller bestämmelser om kungörelseannonsering i två avseenden.
I 1 & andra och tredje styckena stadgas
sålunda: Om risk för preskription förelig- ger därför att gäldenären inte kunnat an- träffas, skall borgenären ange fordringen hos domstol eller överexekutor och låta bevis införas i allmänna tidningarna; för- summelse att bevaka fordran innebär ju förlust av talan (preskription).
Allm. tidn. 1 + 0 kung. Vid kallelse av okända borgenärer skall enligt 11 & rätten utfärda >>offentlig stäm- ning å dessa att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, giva sina fordringar skriftligen eller muntligen an». Stämningen anslås i rättens kansli och kungöres tre gånger i allmänna tidningarna. Utmätnings- mannen i orten och alla inländska borgenä- rer underrättas om stämningen.
Uraktlåter okänd borgenär att angiva sin fordran, >>have sin talan förlorat mot gäl- denär som ej visas ha före inställelsedagen erhållit vetskap om fordringens tillvaro» (12 å)-
Allm. tidn. 26 + 42 kung., av vilka några avser två eller flera kallelser.
Länsstyrelses förordnande av särskild för- rättningsman för protester enligt Växel- och checklagarna skall kungöras i allmänna tid- ningarna, länskungörelserna och tidning i orten (SFS 680/1964).
Allm. tidn. 1 + ] kung.
7. Processrätt
33 kap. rättegångsbalken har rubriken >>Om inlaga i rättegång och om delgivning». I 12 & nämnda kap. stadgas: Har den som sökes för delgivning varken inom eller utom riket känt hemvist och kan ej heller upplysning vinnas, var han uppehåller sig, förordne rätten, att handlingen skall anslås å en för allmänheten tillgänglig plats i dess kansli samt meddelande därom införas i allmänna tidningarna och, om det kan antagas därigenom komma till den söktes kännedom, även i annan tidning.
Allm. tidn. 0 + 12 kung. Samma gäller om den sökte har känt hemvist inom riket och han ej träffas samt upplysning ej heller kan vinnas var han
uppehåller sig. Finner rätten skäl därtill må den i stället förordna, att handlingen i slutet kuvert skall avlämnas i den söktes hemvist eller, om så ej kan ske, fästas å hans husdörr.
Allm. tidn. ] + 0 kung. I 16 5 första stycket stadgas vidare: Äro delägarna i byalag flera än tio, må del- givning med byalaget ske genom att styrkt avskrift av handlingen överlämnas till en av delägarna att vara tillgänglig för dem alla samt handlingen därefter, med under- rättelse vilken av delägarna bekommit av- skriften, uppläses i församlingens kyrka och anslås å en för allmänheten tillgänglig plats i rättens kansli.
8. Stats- och kommunalrätt
I lagen 26/11 1920 om val till riksdagen stadgas dels i 41 & att kungörelse varom i 40 & förmäles (anmärkning mot röst- längd m.m.) skall anslås på kommunens anslagstavla och där så kan ske införas i ortstidningar, dels i 56 ä 5 att av läns- styrelsen utfärdad kungörelse om val till andra kammaren skall anslås på kommu- nens anslagstavlor och införas i ortstid- ningar. Före lagändring 30/3 1962 (nr 71) skulle båda dessa slag av kungörelser upp- läsas i kyrkorna i stället för anslås på kommuntavlor.
Kommunala vallagen 6/6 1930 hänvisar i 9 & beträffande röstlängd för kommunal- val till motsvarande bestämmelser i lagen om val till riksdagen. I 20 & kommunala vallagen stadgas, att kungörelse om val av landstingsmän, kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige skall anslås på kom- munernas anslagstavlor och införas i orts- tidningar.
Inga kungörelser enligt vallagarna de undersökta veckorna.
Enligt 14 ä 1 mom. kommunallagen 18/ 12 1953 skall kungörelse om fullmäktige- sammanträde (tid och ställe för sammanträ- det och de ärenden som därvid skall be- handlas) anslås på kommunens anslags- tavla och, därest fullmäktige så beslutat,
jämväl annorstädes. Kungörelsen skall del- givas envar fullmäktig. Därjämte skall till- kännagivande om tid och ställe för sam- manträdet samt, därest fullmäktige så be- stämt, om de ärenden som skall behandlas införas i en eller flera ortstidningar. Ut- förliga bestämmelser ges härom. — Mot- svarande bestämmelser gäller för kyrko- fullmäktigsammanträde (175 1 mom. la- gen 2/ 6 1961 om församlingsstyrelse).
DN 5 kung., Arbetet 16 kung., Barome- tern 7 kung., GP 15 kung., NSD 2 kung., ST 2 kung., ÖC 4 kung.
I 20 ä 1 mom. landstingslagen 14/5 1954 ges likartade bestämmelser för kungörelse om landstingsmöte. Enligt 34 5 skall pro— tokolljustering m.m. tillkännagivas på lands- tingskommunens anslagstavla och genom kungörelse i de tidningar i vilka kungörelse om landstingsmöte införs.
Inga aktuella kungörelser.
9. Socialrätt
I lagen 24/ 3 1938 om understödsföreningar förekommer kungörelseannonsering bara i ett fall nämligen vid likvidation och upp- lösning enligt 46 å. Rätten eller domaren utfärdar kungörelse om gjord ansökan här— om med uppgift om prövningsdagen och låter införa kungörelsen i allmänna tid- ningarna och i tidning inom orten. Om kallelse av okända borgenärer vid likvi- dation se 55 ä 1 mom.
Allm. tidn. 1 + 0 kung. Skäl till denna återhållsamhet med kun- görande är antagligen den aktiva tillsyn som enligt lagen skall utövas av försäkringsin- spektionen (arbetsmarknadsstyrelsen i frå- ga om erk. arbetslöshetskassor).
Betydelsefulla data skall införas i under- stödsföreningsregistret, som förs av till- synsmyndigheten. Mot den, som inhämtat kännedom om vad registret beträffande visst förhållande innehåller å den tid var- om fråga är, kan ändring i samma förhål- lande icke med laga verkan åberopas, med mindre han visas ha ägt vetskap om änd- ringen (76 å).
Enligt 10 13” första stycket och 11 & stats- tiänstemannastadgan 3/ 12 1965 skall tjänst som tillsätts av Kungl. Maj:t och mellan- grads- och högre tjänster som tillsätts av myndighet kungöras ledig i allmänna tid- ningarna eller, efter medgivande av Kungl. Maj:t, annan publikation. Kungörelsen an- slås också i myndighetens lokal.
Detta är de mest frekventa annönserna i allm. tidn. De undersökta veckorna var 169 + 196 sådana annonser införda, av vilka många avsåg två eller flera tjänster.
Förslag i tjänstetillsättningsärende skall enligt 10 å andra stycket endast anslås i myndighetens lokal men 3 + 5 kung. härom har ändock varit införda i allm. tidn.
Myndighets beslut om tjänstetillsättning skall enligt 12 och 13 55 endast anslås men ändock har inte mindre än 21 + 24 kung. härom under de båda veckorna va- rit införda i allm. tidn.
11. Utsöknings- och konkursrätt
Enligt 101 & utsökningslagen skall kun- görelse om tid och plats för auktion på utmätt fast egendom införas i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auktions- dagen och intagas i länskungörelserna. Auk- tionen skall även kungöras i tidning inom orten minst 14 dagar före auktionsdagen och i övrigt utlysas på lämpligt sätt. För viss ort kan vara förordnat att auktion skall kungöras på särskilt sätt.
Rättsägare skall även så långt möjligt underrättas genom rekommenderade brev (103 % andra stycket). Se även 105 &.
Allm. tidn. 15 + 20 kung., DN 6 kung., Barometern 5 kung., GP 2 kung., NSD 2 kung.
Skall utmätt lös egendom säljas kungörs tid och ställe för auktionen i tidning inom orten och på sätt som i övrigt finnes lämp- ligt. Finns för viss ort förordnat att auk- tion skall kungöras på särskilt sätt skall det också lända till efterrrättelse (90 å). Kungörelse om försäljning av fartyg eller av gods i fartyg eller luftfartyg skall jämväl
införas i allmänna tidningarna (91 & tred- je och fjärde styckena). Kända sakägare skall i sistnämnda fall dessutom under- rättas per post.
Inga aktuella kung. Ansökning om vräkning enligt 192 & må ej bifallas innan »vederparten lämnats tillfälle att därå svara» (195 5).
Allm. tidn. 1 + 2 kung.
Konkurslagen innehåller ett flertal be- stämmelser om kungörelseannonsering. Sålunda stadgas i 19 & att konkursdoma- ren genast efter beslut om egendomsavträ- de skall utfärda kungörelse därom, om tid och plats för första borgenärssammanträde och om den eller de ortstidningar — dock högst två — i vilka kungörelser om kon- kursen skall införas.
Enligt 20 5 skall kungörelsen ofördröjli- gen anslås i rättens kansli samt genast eller nästa postdag avsändas till allmänna tid- ningarna och ortstidning(ar).
Liknande kungörelseförfarande föreskrivs i 27 & (»beneficium»), 85 & (arvode), 98 & (gäldenärs underhåll i visst fall), 111 & (ef- terbevakning), 129 & (utdelningsförslag), 130 & (utdelningsklander), 149 5 (nedlägg- ning av konkurs), 164 & (ackordsförslag i visst fall), 176 % (borgenärssammanträden) och 186 & (»fattigkonkurs»).
Skilda slag av konkursärenden: allm. tidn. 100 + 90 kung., DN 8 kung., Ba- rometern 3 kung., NSD 1 kung., ST 3 kung., ÖP 1 kung., ÖC 2 kung.
Lagen 13/5 1921 om ackordsförhand- ling utan konkurs innehåller i 8, 18, 24, 41, 42 och 44 åå bestämmelser om likartade kungörelseförfaranden som enligt konkurs— lagen.
Allm. tidn. 3 + 1 kung., DN 1 kung.
12. Vatten- och vågrätt
Enligt 11 kap. 32 ff %% vattenlagen skall kungörelse genom vattenrättsdomarens för- sorg inom 10 dagar införas i en eller flera av ortens tidningar och —— om fråga ej allenast är om företag enligt 7 kap. (dik- ning etc.) eller 8 kap. (avloppsvatten) —
i allmänna tidningarna. I kungörelsen skall angivas i vilken eller Vilka tidningar inom orten senare meddelanden till parterna skall införas. Bekantgörande skall också ske ge- nom postförsändelser till sakägare. (Vat- tenlagen inte fullständigt genomgången.)
Allm. tidn. 5 + 5 kung., DN 3 kung., Arbetet 3 kung., GP 3 kung., NSD 2 kung., ST 4 kung., ÖP 3 kung., ÖC 1 kung.
Enligt 80 % fjärde st. och 93 & första st. lagen 3/9 1939 om enskilda vägar skall olika åtgärder betr. vägförening kungöras genom uppläsning i kyrkan, införing i ortstidning och översändning till byggnads- nämnden.
Arbetet 1 kung., ÖP 1 kung. Enligt lagen 30/6 1943 om allmänna vägar och vägstadgan samma dag har kungörelse om arbetsplan för vägbyggnad införts i NSD 1 kung., och i ÖC 2 kung.
Underbilaga 3: 2
Kombinationer av media för kungörelse- annonsering
I. Enbart allm. tidn.
1 Omyndigförklaring 2 Vissa arvfall (16 kap. 1—3 %% ÄB) 3 21 & sjölagen 4 Avbrytande av fordringspreskription
II. Allm. tidn. + ortstidn.(ar)
Vilandelagfart i stad Ensittarlagen i vissa fall Befriande från ansvar för inteckning (fördeln. av nedsatt belopp i vissa fall) Förverkande av gravrätt Dödande av förkommen handling (orts- tidn. om rätten finner lämpligt) 15, 21, 54, 123, 143 0. 144 && aktiebo- lagslagen 72 o. 74 åå lag om ekonomiska förening- ar H amntaxa Gruvlagen 10 Lag om understödsföreningar 11 Vattenlagen (ej dikning el. avloppsvat- ten)
III. Allm. tidn. + publikation
1 Gamla patentförordn. 2 Namnlagen 3 202 & aktiebolagslagen
IV. Allm. tidn. + ortstidn. + publ.
] Äktenskapsförord gm gåva mellan tro-
lov. el. makar (äktenskapsreg) Boskillnad. o. bodelning (äktenskaps- reg.) 104 & lag om ekonomiska föreningar (tidn. i residensstaden el. om flera där allm. påbud meddelas) 4 5 lag om handelsregister (tidn. i stad där rörelsen idkas el. om flera där allm. påbud meddelas; om ingen tidn. i stad el. på landet, tidn. i residenssta- den)
Siöfynd (underrättelser för sjöfarande)
. Allm. tidn. + anslag rättens kansli
68 0. 174 55 aktiebolagslagen (3 ggr allm.tidn.) Kallelse av okända borgenärer (3 ggr)
VI. Allm. tidn. + ortstidn. + anslag rättens kansli
Fusion av ekonomiska föreningar 33 kap. RB (inlaga; under Vissa vill- kor annan tidn. än allm. tidn.) Konkurslagen Lagen om ackordsförhandl. utan kon- kurs
VII. Allm. tidn. + ortstidn. + uppläsning
kyrkan
1 Vilandelagfart på landet 2 Okända sakägare enl. lagen
expropriations-
VIII. Allm. tidn. + ortstidn. + uppläsning kyrkan + anslag socken— el. rådstuga el. annan Iämpl. plats i kommunen
Befriande från ansvar för inteckning (mark samfälld för fler än 10 fastighe- ter)
IX. Alltn. tidn. + länskung. + ortstidn.
Särskild förrättningsman för växelpro- tester Förordn. av notarius publicus
. Allm. tidn. + länskung. + ortstidn. + annat lämpl. sätt
Exekutiv auktion på fast egendom
XI. Allm. tidn. + anslag hos myndighet
1 Ledigförklaring av tjänst enligt tjänste- mannastadgan (annan publikation än allm. tidn. efter KM:ts medgivande) Utrikes patenthavare utan ombud här i landet
XII. Ändamålsenligt sätt + allm. tidn.
(villkorat) 1 217 & sjölagen
XIII. Enbart register el. publikation 1 Äktenskapsförord skapsreg.) 2 Patentärenden i allmänhet enligt nya la- gen
som regel (äkten-
XIV. Enbart en el. flera ortstidningar
Stadsplan — byggnadsförbud F iskevårdsområden Yrkestrafikförordningen Årsutskänkning
Dikning o. avloppsvatten enl. vattenlagen
XV. Ortstidn. + anslag polismyndighet
] Flyttning av fordon
1 Allmänna val 2 Fullmäktigesammanträden 3 Justering av landstingsprotokoll
XVII. Ortstidn. + uppläsning kyrkan
] Laga skifte (ortstidn. vid särskilda för— håll.) Ensittarförrättning i allmänhet Sammanträde vid förvaltning av by— samfällighet Åtgärder betr. vägförening
XVIII. Ortstidn. + annat lämpligt sätt
1 Exekutiv auktion på lös egendom (om det gäller fartyg o.dyl. även allm. tidn.)
XIX. Ortstidn. el. annat lämpligt sätt
1 Hittegods 2 Förordn. enl. naturvårdslagen
XX. Upplåsning kyrkan + anslag rättens kansli
1 Delgivning med byalag (33 kap. RB)
XXI. Anslag hos myndighet
1 Förslag och beslut om tjänstetillsätt- ning
XXII. Kungör. på lämpligt sätt
1 Försäljn. enl. lag om samäganderätt
Bilaga 4 Informationsutredningens utlåtande 4 dec. 1968
över förslag till delgivningslag m. m.
Enligt sina direktiv har informationsutred— ningen visst utredningsuppdrag i fråga om s.k. kungörelseannonsering. Vad som inne- fattas i detta begrepp är — såvitt utred- ningen känner till — inte auktoritativt an- givet. Enligt utredningens egen begrepps- bestämning, vilken i svaren på en omfattan- de enkät sommaren 1968 inte föranlett in- vändning från något håll, avses med kun- görelseannonsering bekantgörande av dom- stols eller annan myndighets beslut eller besked inte bara genom annonsering i tidning utan även genom andra lämpliga media. Ändamålet skulle härvid antingen vara att i vissa situationer ersätta person- lig delgivning eller också allmängörande med den betydelse justitiedepartementets arbetsgrupp givit detta ord.
I direktiven för infomationsutredningen uttalas i samband med frågan om domsto- lars och myndigheters officiella kungörelse- annonser, att utredningen bör undersöka närmare på vilka områden och i vilka si- tuationer annonsering lämpligen bör använ- das och vilka riktlinjer som skall gälla vid valet mellan annonsering och annan form för tillkännagivande. Med hänsyn härtill och till att någon principiell och systema— tiserande behandling av institutet kungörel- seannonsering tidigare inte skett har ut- redningen uppfattat sitt uppdrag i denna del så att det avser institutet i hela dess vidd, alltså även dess funktion som sub- stitut för personlig delgivning. Detta så
mycket mer som någon skarp gräns mellan delgivningsfunktionen och funktionen för allmängörande inte kan dragas.
När utredningen erfor att en arbetsgrupp inom justitiedepartementet bearbetade dels frågan om att för kungörelseannonsering er— sätta kungörande i kyrka med anslag på kommuns anslagstavla, dels frågan om en delgivningslag för mera generell tillämp- ning både inom rättsväsende och förvalt- ning tog utredningens expert Montell under hand kontakt med företrädare för arbets- gruppen. Därvid lämnade Montell besked om informationsutredningens tolkning av sitt uppdrag. Han hemställde också under hand att arbetsgruppens förslag i nämnda båda avseenden skulle för yttrande remitte- ras till utredningen.
Först genom innehållet i förevarande promemoria erfar utredningen att arbets- gruppens förslag att utbyta kungörande i kyrka mot anslagskungörelse, varvid när- mast anslag på kommuntavla borde ifråga- komma, lagts till grund för lagrådsremiss redan den 10 maj 1968, remiss till kyrko- mötet den 28 juni 1968 och proposition den 18 oktober 1968, nr 151. Informations- utredningens undersökning beträffande kun- görelseannonsering har nu fortskridit så långt att utredningen i sin verksamhetsbe- rättelse för 1968 uttalat att betänkande i ämnet bör kunna avges under första kvar- talet 1969.
I fråga om detaljer är utredningen ännu
inte beredd att ange definitiva ståndpunkts- taganden. Så mycket kan emellertid ut— redningen redan på detta stadium uttala att den kommit till den uppfattningen att användningen av kommuns anslagstavla så- som medium för kungörelseannonsering inte bör utsträckas till att avse andra än kom- munala ändamål. I det val mellan delgiv- ning genom anslag och delgivning genom annonsering i pressen varom arbetsgrup- pen talar på sid. 22—23 i remitterade pro- memorian har gruppen på anförda skäl stannat för att föreslå att uppsättandet av anslag skall bli det konstitutiva elementet i delgivningen i nu avsedda fall. Informa- tionsutredningen har kommit till tvärt mot- satt uppfattning.
Skälen härtill är flerfaldiga. I detta sam- manhang torde utredningen endast få an- föra vad i utredningens tidigare omnämnda enkät från skilda håll, däribland Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsför- bundet och flera hovrätter, anförts om den bristande effektiviteten av anslag på kommuns anslagstavla. De båda förbun— den syns därtill föga positivt inställda till att kommuntavlorna skall belastas med kungörelser som inte har direkt samband med den kommunala verksamheten.
Vad gäller relationen mellan de närmast ifrågasatta delgivningsformernas — anslag på tavla och annonsering i pressen — ef- fektivitet och kostnadsbillighet uttalar ar- betsgruppen att delgivning genom annonse- ring i pressen torde vara en någorlunda effektiv delgivningsmetod, åtminstone un- der vissa förhållanden, men att den stäl- ler sig tämligen dyrbar. Informationsut- redningen kan inte utan vidare vitsorda att denna form av delgivning ur samhälls- ekonomisk synpunkt är mer kostnadskrä- vande än delgivning genom anslag. Den noggranna skötseln av anslagstavlorna in- nebär nämligen relativt betydande kostna- der, vare sig arvode utgår till de s.k. an- slagsförrättarna eller inte och oavsett om kommunernas utgifter för sådant arvode er- sätts helt eller delvis av staten. Vad slutligen angår arbetsgruppens uttalande (sid. 22 nederst) att delgivning ofta bildar utgångs-
punkt för beräkning av fatalietider, vilket är ovedersägligt, kan utredningen inte fin- na att detta skulle vara ett skäl för att föredra anslag på tavla framför annonse- ring i pressen. Detta kommer utredningen att vidare utveckla i sitt betänkande.
Med hänsyn till det anförda föreslår in- formationsutredningen att dess betänkande om offentlig kungörelseannonsering avvak- tas innan ställning tas till dels arbets- gruppens remitterade förslag i vad det avser delgivning genom anslag, dels det medium som bör ersätta bekantgörande genom kun— görande i kyrka.
Bilaga 5 Undersökning beträffande annonseringens
effektivitet och kostnader i tre län.
I anslutning till det genom enkäten insam- lade materialet har utredningen varit ange— lägen få en mer konkret uppfattning om effektiviteten av länsstyrelsernas nuvarande kungörelseannonsering i ortstidningar. Om det härvid skulle visa sig att brister före- ligger har utredningen vidare velat under— söka vilka åtgärder i form av bl. a. utökad annonsering som skulle behövas för att det syfte som avses med kungörelseannon- seringen skall bli uppfyllt.
Med hänsyn till det omfattande arbete varje länsstyrelse skulle behöva ägna en mer detaljerad genomgång av sitt interna material kompletterades enkäten enbart hos tre länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Blekinge län hade redan från början kompletterat sina uppgifter med en lista över de tidningar som använ- des i olika kommuner vid kungörelsean- nonsering inom 4 olika kungörelseområ- den, dock utan angivande av annonskost— nad.
Denna förteckning bearbetades och illu- strerades med kartor enligt spridningssiff- ror i TS” detaljspridning (Tidningsstatistik AB) för vart och ett av de fyra ämnesom- rådena. Härutöver sammanställdes slutligen som jämförelse en spridningskarta över lä- net vid användande av samtliga ortstid- ningar med spridning inom respektive kom- munblock ( underbilaga 5: I ).
För att även kunna göra vissa kostnads- bedömningar av olika annonseringsalterna-
tiv kontaktades länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län angående möjlighe- terna att framställa ett mer detaljerat ma- terial med annonsbelopp redovisade för kommuner, tidningar och typ av kungörel- seannons m. m.
Följande fyra frågor ställdes:
1. Hur fördelas kungörelseannonseringen i kronor per tidning?
2. Om en kungörelseannons om anmäl- ningar till handels- och föreningsregist- ren omfattar orter, som är spridda över hela länet, kan den i så fall delas upp geografiskt efter varje enskild tidnings spridningsområde? . I vilka läns- och ortstidningar annonse- rar länsstyrelsen när resp. kungörelse avser en viss kommun? (På bif. tabell över samtliga kommuner inom länet anges för varje kungörelsegrupp vilken eller vilka tidningar som används.) . Till vilket annonsbelopp skulle länssty- relsen själv uppskatta kostnaden om alla kungörelser infördes i samtliga dags- tidningar, som har spridning i var och en av de kommuner respektive kungö- relseannons avsåg? (TS' kommunredo- visning av tidningarnas spridning bifo- gas.)
Båda länsstyrelserna tillmötesgick utred- ningen med svar på frågorna inklusive de- taljuppgifter enligt de till frågorna 1 och 3 fogade tabelluppställningarna.
Nuvarande annonsbelopp
Beräknat annonsbelopp enl. nya spridningsprinciper
P&IT Ämnesområde tkr
Ortst Summa P&IT Ortst Summa tkr tkr tkr tkr
]. Jönköpings län Handels- och föreningsregistren Index
Övrig kungörelseannonsering Index
Totalsumma Index
2. Kopparbergs län Handels— och föreningsregistren Index
Övrig kungörelseannonsering Index
Totalsumma Index
På utredningens fråga nr 2 om geogra- fisk uppdelning av kungörelseannonser om anmälningar till förenings- och handels- registren skulle kunna ske efter varje tid- nings individuella spridning svarade båda länsstyrelserna ja.
Den fjärde frågan om hur mycket kost- naderna för kungörelseannonseringen be- räknades öka om annonseringen skedde i samtliga ortstidningar med spridning i be- rörda kommuner besvarade länsstyrelsen i
Jönköpings län med 56 %, dvs. ökning från 80 000 kr till 125 000 kr.
Kopparbergs län med 200 %, dvs. ökning från 78 000 kr till 233 000 kr.
De båda länsstyrelsernas kostnadsredo- visning avsåg följande sex kungörelsegrup- per: överexekutorsärenden, trafikärenden, handels- och föreningsregistren, planfrågor (stadsplan, naturvård), allmänna och en- skilda vägar samt övriga ärenden.
Utredningen har bearbetat de båda läns- styrelsernas detaljuppgifter enligt frågorna 1 och 3 och därvid kommit fram till ovan- stående mycket preliminära kalkyl beträf-
fande kostnadernas förändringar vid an- nonsering i de områden och bland de mål- grupper kungörelseannonseringen berör.
I de båda fallen har hänsyn icke tagits till kungörelseannonsering om beställnings— trafik (se betänkandet, 9 kap. s. 57) men till möjligheterna till geografiska uppdel- ningar.
Dessa kalkyler skiljer sig "från de beräk- ningar länsstyrelserna själva gjort.
Att kalkylen för Jönköpings län ligger över länsstyrelsens egen uppskattning torde bl.a. bero på att utredningen räknat med ordinarie annonspriser, vilket innebär slo- pande av den speciella prisreduktion läns- styrelsen tidigare haft hos Jönköpingstid- ningarna. Vissa av länsstyrelsens kungö- relseannonser har nämligen införts i samt- liga tre dagliga Jönköpingstidningar till en tidnings pris, dvs. t.ex. kr 1:— i stället för 1: 90 per spaltmillimeter. Anledningen till överenskommelsen har varit att i vissa fall bestämmelserna för kungörelseannon- sering medger annonsering endast i en tid- ning.
Skillnaden i Kopparbergs län mellan ut-
redningens kalkyl och länsstyrelsens upp- skattning torde bl.a. bero på den geogra- fiska uppdelningen av kungörelseannonserna efter tidningarnas spridning. Att kostnads- ökningen enligt båda beräkningarna blir större i Kopparbergs län än i Jönköpings län beror huvudsakligen på att det förra länet är mer försett med länsspridda tid— ningar än det senare där tidningarnas sprid- ning är mer begränsad till lokala områden.
Det bör dock understrykas att kostnads- kalkylerna är bristfälliga med hänsyn till underlagets beskaffenhet. Det har nämligen inte varit möjligt att i efterhand rekon- struera kungörelseannonseringen i detalj, dvs. innehållet i-- varje annons, ämnes- område, geografisk bestämning etc. Därför har det inte gått att kalkylera varje annons för sig med hänsyn till vad dess införande kostat enligt gällande principer och vad den skulle kostat om den införts i samtliga tid- ningar med spridning i det berörda områ— det. Kalkylen baseras på en skattning av kostnaderna per kungörelsegrupp när tid- ningsvalet sker efter spridningsförhållanden kommunvis.
Ett något noggrannare försök har dock gjorts beträffande förenings- och handels- registren, vilket redovisas i underbilaga 5: 2.
Detta ger till resultat att kostnaderna för registreringsannonseringen skulle öka iJön- köpings län med 145 % och i Kopparbergs län med 326 %. Sistnämnda procentsats motsvarar nära nog exakt den ovan fram- räknade 328 %. Siffran för Jönköpings län ligger däremot lägre. Med hänsyn till att beräkningen i underbilagan 5: 2 grundar sig på ett faktiskt om än ganska litet material har utredningen funnit den mest trovärdig och använt den i betänkandet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län medde- lade i sitt svar att en gammal specialöver- enskommelse fanns avtalad med en av tid- ningarna i Falun om ett enhetspris av kr 20: — på kungörelseannonser i ärenden om beställningstrafik. Även om kungörelser om beställningstrafik med nuvarande tillstyrk- ningsförfarande torde vara obehövliga kan
utredningen dock påvisa ett exempel där ett till synes fördelaktigt avtal kan utnytt- jas på olika sätt.
I detta fall annonserar länsstyrelsen i Kopparbergs län varje ansökan om beställ- ningstrafik separat medan länsstyrelsen i Stockholms län samlar flera ansökningar i samma annons. I underbilaga 5: 3 ges en illustration, som visar skillnaden mellan separata kungörelseannonser och samlings— annons för beställningstrafik.
Om de separata annonserna förts sam- man till en samlingsannons skulle totalkost- naden blivit lägre än det avtalade enhets- priset t.o.m. om länsstyrelsen betalat ordi- narie millimeterpris.
Detta exempel ger en antydan om möj- ligheterna till kostnadsbesparingar vid kun- görelseannonsering till förmån för det bre- dare val av mediakanaler, som generellt rekommenderas i betänkandet.
UNDERBILA GA 5: I
Spridningskartor över länsstyrelsens annon— sering i Blekinge län inom fyra olika kun— görelsegrupper 1967.
Underlaget består av en plan för införande av länsstyrelsens kungörelser i ortstidning- ar. I denna anges för varje kommun vilken eller vilka tidningar som skall användas för olika typer av kungörelseannonser. Inga annonskostnader finns redovisade i denna undersökning.
På kartan över Blekinge har markerats spridning av de olika typerna av kungörel- seannonsering, dvs. spridning i antal tid- ningsexemplar per 100 hushåll. Med sprid- ning menas den fysiska distributionen av tidningarna och alltså inte andel, som obser- verat annonserna. Centralorten har skiljts från det övriga kommunblocket. Central- ortens spridningsstruktur skiljer sig ofta markant från omlandets, medan inom om— landet skillnaderna i allmänhet är mindre.
Karta A. Överexekutorsärenden, huvudsakli- gen exekutiva auktioner. I Ronneby stad annonseras dessa ärenden i Ronneby-Pos- ten med endast 12 ex/100 hh, och i Karls-
söwasaotze ,'
B. Trahkärenden
söw sseoee % rå
Spridning i exemplar per 100 hushåll 0—20 20—40 40—60 60—80
123 13
80—100 100—
% &
» O . . &&?&Wåäéåå 00 00000043 0...» åa.... . oo % ;
11 å
SOLVESBORG
SÖLVESBORG,
E. Samtliga läns- och ortstidningar inom Blekinge län
Spridning i exemplar per 100 hush
hamn i Karlshamns Allehanda med 27 ex/ 100 hh i Karlshamns omland. Karta B. Trafikärenden, huvudsakligen an— sökningar om beställningstrafik. I Olof- ströms kommunblock annonseras dessa ärenden i Karlshamns Allehanda, vilken endast har en spridning av 12 ex/100 hh inom kommunblocket. Karta C. Ändringar i förenings- rn. fl. regis- ter. Här är man bunden i lagstiftning att annonsera i tidning som utges på or- ten eller i residensstaden, alltså endast en tidning. Man har valt den tidning i länet som har största upplagan, dvs. Ble- kinge Läns Tidning. Karta D. Övriga ärenden annonseras i två tidningar. Sydöstra Sveriges Dagblad an- vänds genomgående i hela länet komplet- terad med ytterligare en tidning, i all— mänhet den tidning som utges i orten vilken omfattas av annonsen. Lägsta täck- ning är 54 ex/100 hh. Karta E. Kartan visar den hushållssprid- ning som skulle erhållas med utnyttjande av samtliga ortstidningar inom länet. (Några smålandstidningar har liten sprid- ning inom Blekinge, men dessa har ej medtagits.)
Vid val av tidning har det hittills i de flesta fall kommit att bli den tidning som har den största spridningen inom områ- det. I några fall har dock tidning som ut- givits på orten valts, trots att en annan tid- ning har större spridning. Ronneby-Posten och Karlshamns Allehanda har valts trots att länstidningarna har större spridning på dessa tidningars utgivningsorter.
Som helhet kan man konstatera att läns- styrelsen använder samtliga inom länet ut- kommande tidningar i fråga om kungörelse- annonsering. Ett'urval sker dock från fall till fall. Endast i samband med allmänna val förekommer införande i samtliga tid- ningar av samma annons.
UNDERBILAGA 5: 2
Försök till uppskattning av kostnader för kungörelseannonsering om anmälningar till
förenings- och handelsregistren i Jönkö- pings och Kopparbergs län.
För att få en uppfattning om vilka kost— nadsökningar som skulle uppstå, om kun- görelseannoserna angående anmälningar till förenings— och handelsregistren skulle infö- ras i samtliga ortstidningar som har en viss spridning i den kommun som omfattas av annonsen i stället för som nu sker i en tid- ning inom varje län, har följande beräkning- ar gjorts.
Beräkningarna har utförts på dels sex annonser från Jönköpings län dels på fem annonser från Kopparbergs län. Urvalet av dessa exempel har inte gjorts med krav på statistisk representativitet.
Följande förfaringssätt har använts. De nuvarande annonserna, som i allmänhet omfattat ett eller ett par tiotal anmälning- ar, har uppdelats på kommuner. På så sätt har för varje annonstillfälle erhållits dels antalet anmälningar dels det spaltutrymme dessa krävt per kommun. Till detta utrym- me har sedan lagts erforderligt utrymme för inledande text och underskrift. Vidare har ett förslag till införingsplan för annon- serna utarbetats. Denna upptar för respek- tive kommun samtliga de ortstidningar vil- ka enligt TS-publikationen >>Dagspressens detaljspridning 1969», uppnått en spridning av minst 5 exemplar per 100 hushåll. På så sätt har mellan en och sju tidningar an- vänts (medianantalet tidningar per kommun blir i Jönköpings län 3 och i Kopparbergs län 4). Därefter har de priser annonserna betingat framräknats i enlighet med de pri- ser som finns upptagna i »Svensk Annons- taxa 1969».
Den sålunda framräknade skillnaden i annonskostnad jämfört med den tidigare Visar ökning med 145 % för de sex annon- serna från Jönköpings län (från 2598 kr till 6370 kr), och med 326 % för de fem annonserna från Kopparbergs län (från 1685 kr till 7182 kr). De anmälningar som enbart avsett upphörda eller ombildade firmor har lämnats utanför beräkningarna.
Att ökningen blivit så mycket större i Kopparbergs län jämfört med Jönköpings
län beror alltså på att ett större antal tid- ningar kommit till användning i varje sär- skilt fall i det förra länet. Bland annat ut- nyttjas i Kopparbergs län enligt beräk- ningarna en l-dagarstidning av dagspress— karaktär, vilket ej gjorts i Jönköpings län, trots att det finns en sådan. Detta har sin orsak i att den i Kopparbergs län utkom- mande 1-dagarstidningens spridning redo- visas av Tidningsstatistik AB (TS) medan motsvarande uppgifter saknas beträffande 1-dagarstidningen i Jönköpings län. Dessa TS—siffror är nödvändiga som underlag för att införingsplaner skall kunna göras upp enligt detta system. Vidare förekommer i Jönköpings län ett omfattande system med samannonseringspriser mellan flera tid- ningar, vilket avsevärt förbilligar annonse- ringen.
Slutligen redovisas i form av ett konkret exempel (fig. 1) den metod enligt vilken beräkningarna skett. I fig. 2 och 3 redo- visas spridningsutfallet i kommunblocken i Kopparbergs län vid nuvarande annonsering i endast en tidning respektive i samtliga ortstidningar med individuell spridning av lägst 5 exemplar per 100 hushåll.
Tillkännagivanden
I Kopparbergs läns förenings- register har den 31 december 1968 intagits följande anmäl— ningar:
styrolsen för Templet 269 Trygghcts Byggnadsförening it. 1). a., som har sitt säte i Avesta, utgöres numera av Hans Gottfrid Karlström, Aina Jo- hansson, Lilly Jonsson. Kent Eriksson och Per Ekblad. ordi— narie ledamöter, alla i Avesta. Föreningens firma tecknas, för— utom av styrelsen såsom sådan, av Gottfrid Karlström och Aina Johansson gemensamt;
länsstyrelsen i Kopparbergs län har den 31 december 1968 mot- tagit ekonomisk plan för HSB:s I Hedemora Bostadsrättsförening Räfsan, vars styrelse har sitt sä- te i Hedemora;
den 21 oktober 1968 antogos stadgar för Vallerås Vattenled- ningsförening ek.för. Ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art är att åt sina medlemmar mot årlig avgift till- handahålla vatten för hushålls- ändamål, för att därigenom främja medlemmarnas ekono- miska intressen. Styrelsen har sitt säte i Malungs kommun och föreningens postadress är box 1433, Malung. Räkenskapsår är kalenderår. Styrelsens samman- sättning är följande: Pell Ivar Daniel Eriksson, Erik Uno Finn- ström och Eric Bengtsson, ordi— narie ledamöter samt Nissjers Anders Gunnar Persson och Skol Birger Erik Larsson, supplean— ter, alla i Malungs kommun. Fö- reningens firma tecknas av sty- relseledamöterna gemensamt;
i styrelsen för Föreningen Barns Jaktvårdssällskap u.p. a., som har sitt säte i Falun, har till ordinarie ledamot i stället för Helmer Gustavsson invalts Karl Arnberg i Falun;
i styrelsen för Ludvika jord- brukskassa, som har sitt säte i Ludvika, har till ordinarie le- damot i stället för Gösta Wall- bom invalts Lennart Danielsson i Grangärde kommun. Styrelse- suppleanter äro numera Stig Wilhelmsson och Stig Arne Persson, båda i Ludvika. För- eningens firma tecknas. förutom av styrelsen såsom sådan, av Hjalmar Salomonsson, kamrer Anita Wallbom, Grangärde kommun, och fru Karin Larsson, Ludvika, två i förening.
LÄNSSTYRELSEN
Som exempel redovisas här beräkningarna för en av de i undersökningen ingående annonserna från Kopparbergs län.
Annonsens nuvarande volym är 249 spalt- mm. I annonsen ingår notiser angående fem anmälningar till föreningsregistret. I detta skick infördes annonsen i endast Fa- lu-Kuriren.
Om nu dessa fem notiser i stället skulle införas i den eller de ortstidningar som har en spridning av minst 5 hushåll per 100 i den kommun notisen avser, adderas till notisens spaltutrymme ett generellt till- lägg av 15 mm för varje införande, varefter antalet mm multipliceras med tidningar- nas sammanlagda mm-pris.
Den första notisen från Avesta i annonsen till vänster blir då den införes i ortstid- ningarna 44 + 15 mm = 59 mm. Den skall enligt ovan införas i samtliga ortstidningar som i Avesta har en spridning av minst 5 exemplar per 100 hushåll enligt >>Dagspres- sens detaljspridning 1969», dvs. Avesta Tid- ning — Avesta-Posten, Dala-Demokraten samt Falu-Kuriren. Det sammanlagda mm- priset för dessa tre tidningar är enligt »Svensk Annonstaxa 1969» 280 öre. Annon- sen kommer alltså att kosta 59 ggr 280 dvs. 165: 20 kr.
Nu kostar annonsen i sin helhet 236: 55 kr införd i endast en tidning. Införing i de tidningar som har spridning i de kommu- ner annonsen berör enligt ovan angiven princip inkl. uppdelning i mindre annonser kostar i detta fall 1 055: 75 kr eller 346 % mer än f. n.
Spridning i exemplar per 100 hushåll
0—20 20——4O 40—60
IZI El
60—80
Spridning i antal tidningsexemplar per 100 hushåll och kommunblock i Kopparbergs län vid nuvarande annonsering av förenings- och handelsregistren i endast en tidning.
80—100 100—
& &
Fig 3 Kopparbergs län
Spridning vid utnyttjande av samtliga orts- tidningar vilka har en spridning av minst 5 tidningsexemplar per 100 hushåll.
Det får observeras att eftersom redovisningen här sker på kommunblock, så framgår ej den exakta spridningen i de enskilda kommunerna. Denna avviker dock i allmänhet ej särskilt mycket från genomsnittet i kommunblocket.
Spridning i exemplar per 100 hushåll 0—20 20—40 40—60 60—80 80—100
El D Såå
UNDERBILAGA 5: 3
Skiljaktig teknik för kungörelseannonsering av ansökningar om beställningstrafik med bil.
leNGORELSE Följande sökande har anhållit om tillstlind till yrkesmässig trafik enligt följande med an- givna stationsorter Beställningen-lik (ör (oda- belordran
inom Botkyrka kommun Tumba Åkeri & Ex ross AB. Tumba. en bil 5. kg (utökn med en bil) inom Djursholm Ake G Johansson. Täby. en bil 6.320 kg (övert av för Sven- Axei Karlsson där medd tst) inom Järfälla kommun E G Krister Pettersson. Xalihi—ili. en bil 14.000 kg (utökn med en bil) inom Märsta kommun Sture Gustafsson. Märsta. en bil 7.320 kg (lastökn) inom Rimbo kommun S_i'ninge Bilirakt AB. Syninge. tre bilar jämte påhängsvagn" vardera 23.800 kg (även. av tid utlandstst lör Uli Larson. Li- dingöl inom Stockholm Atlas Express AB. Stockholm. två bilar 5.000 kg (lastökn) och 5.560 kg (nytt tst) Curt B Axelsson. Huddinge. en bil 5.000 kg (även av för Len- nart Carlsson där medd tst) Erik I Berg. Stockholm. en bil 5.0(1) kg (utökn rn en bil) Mats H G Th Berggren. Stock- holm. en bil 6.000 kg (övert av för Axel Elfgren där medd tat) N Folke Maureii. Johanneshov. en bil 6.000 kg (utökn na en bil) Gustav Olsson. Johanneshov. en bil 6.490 kg (övert av för Hans Hansson där medd tat) Göran l—I V Aberg. Vendelsö. en bil 8.200 kg (nytt tst) ' inom Södertälja Kaj Pedersen Hjorth. Södertäl- je. bil med påhängsvagn 25.030 kg (övert av för Fredrik Hjorth där medd tat) Transportbolaäet i Södertälje. fyra bilar 6.80 . 8.000. 8.000 och 9.000 kg Jämte tre alipv 5.000. 16.000 och 15.000 kg (laetökn och förlilngn) inom Turinge kommun Sture Lindh. Nykvarn. en bi! med släpvagn 28.000 kg (utöka med en kombination) inom Tyresö kommun Nils-Göran Haugmo. Tyresö. en bil 9.00) kg (nytt ut) inom Täby Bengt ! G Flodhman. Roslags- Nishy. en bil 12.000 kg (utöka med en bil) Carl Arthur Högberg. Täby, en bil 13.000 kg (lastökn) inom Värmdö kommun Anders Leif Johansson. Hem- mestavik. r. bil 13.500 kg (last- ökn) inom östhamuar Greta Jansson. östhammar. ett traktorråg 19.000 kg iutö'sn med en kombination) inom Österåkers kommun Folke Albert Valter Andersson. Åkersberga. en bil 3.540 ka (övert av för Henry Andersson där medd tst) Uthyrningsröreise Automo Biluthyrning AB. Stockholm. med personbilar (förlängt tst) Med anledning härav beredas trafikföretag. sammanslutning— nr av utövare av yrkesmässig tralik samt andra inom länet. vilka ärendena kan ang! tillfäl- le att inom nio dagar iran den- na dag yttra sig över ansök- ningarna. Stockholm iväg» och trafik- sektionen den 5 september 1968. LÄNSSTYRELSEN
Mora Lastbilcentral AB, Mora har anhållit om förlängt tillstånd att till och med den 30 juni 197l bedriva beställningstrafik för godsbefordran med en därstädes stationerad lastbil lastande 7.000 kg. .
Erinran mot ansökningen må göras inom 8 dagar härefter hos länsstyrelsen, där ansöknings- handlingama förvaras.
Falun i landskansliet den 1 november 1968.
LÄNSSTYRELSEN
Alf Nygren, Sundborn, har an- hållit om tillstånd att övertaga den av framlidne Manfred Ers- son från Hosjö, bedrivna be- ställningstrafiken för godsbe- fordran med en i Hosjö statio- nerad bil lastande högst 7.000 kg samt utbyta lastbilen mot en an- nan lastbil, vars maximilast uppgår till 9.000 kg.
Erinran mot ansökningen må göras inom 8 dagar härefter hos länsstyrelsen, där ansöknings— handlingama förvaras.
Falun 1 landskansliet *den 1 november 1968.
LÄNSSTYRELSEN.
Sune Engström. Smedjebacken, har anhållit om tillstånd dels att i av honom bedriven beställ- ningstrafik för godsbefordran utbyta en släpvagn med en maximilast av 11.000 kg mot en annan släpvagn, vars maximilast uppgår till 10000 kg. dels ock att insätta ytterligare en bil med en maximilast av högst 9.000 kg.
Erinran mot ansökningen må göras inom 8 dagar härefter hos länsstyrelsen, där ansöknings— handlingama förvaras.
Falun i landskanSliet den 1 november 1968.
LÄNSSTYRELSEN.
Olle Leijon, Dala-Floda, har anhållit om tillstånd att bedriva beställningstrafik för personbe- fordran med en därstädes sta- tionerad buss för befordran av högst 17 passagerare.
Erinran mot ansökningen må göras inom 8 dagar härefter hos länsstyrelsen, där ansöknings— handlingama förvaras.
Falun i landskansliet dfn 1 november 1968.
LÄNSSTYRELSEN.
Jan-Erik Haga. Svärdsjö. har anhållit om tillstånd att bedriva beställningstrafik för godsbe- fordran med en i Falun statio— nerad lastbil lastande 8.000 kg.
Erinran mot ansökningen må göras inom 8 dagar härefter hos länsstyrelsen, där ansöknings- handlingama förvaras.
Falun i landskansliet den 4 november 1968.
LÄNSSTYRELSEN
Stig Andersson, Falun, har an- hållit om tillstånd att i av ho- nom bedriven beställningstrafik för godsbefordran utbyta en släpvagn med en maximilast av 10.000 kg mot en annan släp- vagn, vars maximiiast uppgår till 30.000 kg.
Erinran mot ansökningen må göras inom 8 dagar härefter hos länsstyrelsen, där ansöknings- handlingama förvaras.
Falun i landskansliet den 4 november 1968.
LÄNSSTYRELSEN
___—___-
Östen Mix, Stora Skedvi, har anhållit om tillstånd att övertaga den av Gösta Johansson, Hede- mora, bedrivna beställningstra— fiken för godsbefordran med en i Nordansjö, Hedemora stad sta- tionerad lastbil jämte släpvagn lastande 35.000 kg.
Erinan mot ansökningen må göras inom 8 dagar härefter hos länsstyrelsen, där ansöknings— handlingarna förvaras.
Falun i landskansliet den 4 november 1968.
LÄNSSTYRELSEN
___—___—
Bilaga 6.
Rapport i fråga om utformning m. m. av
kungörelseannonser i dagspressen
På uppdrag av Informationsutredningen har AB Ervaco granskat den nuvarande kungörelseannonseringen i Posttidningen och dagspressen, speciellt då ortspressen. I syfte att öka annonsernas observationsvär- de (förmåga att väcka uppmärksamhet), överskådlighet och läsbarhet har gransk- ningen särskilt avsett placering i annons- spalterna, rubricering, formulering och formgivning.
Vi har bearbetat ett antal annonser som hämtats ur Posttidningen och som normalt införs med samma lydelse i dagspressen. Några exempel bifogas denna rapport. (Underbilagor 6: 1—6.)
Placering och rubricering
De officiella annonserna placeras i dags- pressen mycket spridda i tidningen. Spe- ciellt gäller detta ortspressen, där de inte sällan hänföres till de s.k. ortssidorna, samt kvällspressen där de blandas med an— nonser av helt annan typ. Att hänföra kungörelseannonser till ortssidor har sina fördelar ur uppmärksamhetssynpunkt men ger dem begränsad räckvidd.
Om man jämställer officiella annonser med privata legala annonser som lysningar, förlovningar, dödsfall, så förekommer de senare som regel på samlad plats i tidning- en. Man borde kunna förfara på samma sätt med officiella annonser.
Vårt förslag är att offentlig annonsering
av denna typ sammanföres till en bestämd plats i tidningen, under rubriken >>0ffi- ciellt».
Ett undantag från denna regel kan vara exekutiva auktioner. Här konkurrerar det allmänna med privata auktionsförrättare, vars annonser har stora format och säl- jande formuleringar. Det kan därför vara på sin plats att överväga en mera kraft- full annonsering också för exekutiva auk- tioner. (Underbilaga 6: 5.)
En parallell finns på platsannonssidan där det allmänna också konkurrerar med det privata näringslivet om den bästa ar- betskraften.
En koncentration av offentlig kungörelse- annonsering, också sammanträden med full- mäktige m.m., kan föra med sig att läs- intresset och kännedomen om hur det of- fentliga livet arbetar kommer att öka.
På orter och i tidningar, där officiella annonser inte är så vanliga, kan man tänka sig att spara icke tidsbundna annonser till en dag i veckan.
Annonserna bör normalt förses med rubrik. Syftemålet härmed är att väcka uppmärksamhet och ge vägledning.
Formulering och formgivning
Formgivningen av annonserna är mycket skiftande. Ibland utnyttjas mycket små stil- grader, utan mellanrum mellan rader eller stycken och utan mellanrubriker eller an-
nat som kan underlätta läsningen. Ibland sätts annonserna upp med stora grader och dessutom mellanrum mellan både ra- der och stycken, vilket inte alltid ökar läs- barheten men däremot kostnaden.
För att få en gemensam behandling av såväl formulerings- som placeringsfrågor föreslås att varje myndighet som annon- serar ofta, och som alltså kommer upp i en stor volym, utser en enda person som viss del av sin tid handlägger dessa ärenden, alltså en slags reklamchef.
Myndigheter och officiella institutioner borde också kunna begära ökad service från pressens sida. Man kan jämföra med den service som näringslivet får genom tid- ningarnas annonsavdelningar. Denna ser- vice omfattar både formulering och form- givning.
Beträffande formuleringarna torde det inte möta några större svårigheter att ge- nom samarbete mellan jurister och stilister/ journalister finna vägar till enklare och lättförståeligare kungörelseannonser.
Handledning med typografiska regler
Till ledning för såväl beställare som tid— ningar föreslår vi att en manual utarbetas. Ett utkast härtill bifogas denna rapport. (Underbilaga 6: 7.)
Avsikten med denna manual, >>Handled- ning med typografiska anvisningar för offi- ciella kungörelseannonser», är att få ett lätthanterligt och arbetsbesparande instru- ment för att ge de officiella kungörelse- annonserna en gemensam, karakteristisk utformning, som befrämjar läsbarheten, ökar observationsvärdet och intresset i all- mänhet.
Tillsammans med en modernare och enk- lare verbal utformning av annonserna (un— derbilagor 6: 1—6) torde denna enhetliga formgivning i hög grad bidra till bättre kommunikation mellan myndigheter och allmänhet.
Handledningen är avsedd att gå ut till samtliga parter, som beställer annonsering av detta slag, samt till tidningarnas annons- avdelningar och officiner. Med hjälp av tydliga anvisningar visar handledningen hur man bygger upp annonserna. Endast en kliché förekommer, allt övrigt kan ut— föras med tidningens typografiska material. I handledningen finns också exempel på hur man kan sammanföra annonser av liknande innehåll, t. ex. konkurser.
Som en komplettering till handledningen föreslår vi ett lösblad, som tjänstgör som mall vid varje annonsbeställning. Denna mall följer med varje manuskript. Den ger samma typografiska anvisningar som finns i handledningen. Mallen bör tryckas på ett gult papper, så att det är lätt att skilja från manusmaterialet.
Åtgärden motiveras av tidningarnas högt uppdrivna arbetstakt och knappa tidsmar— ginaler.
Vid utformningen av de gemensamma riktlinjerna och de slutliga typografiska reglerna föreslås ett samarbete mellan myn- digheterna och tidningarnas gemensamma organisation, TU. En överenskommelse på denna nivå torde vara nödvändig för att lösa dessa frågor snabbt och effektivt.
Stockholm den 14 mars 1969
AB ERVACO
Annons i Posttidningen 113/68 under »Övriga legala annonser»
Att sydöstra Hälsinglands domsagas hä— radsrätt efter ansökan denna dag dömt till boskillnad mellan plåtslagarmästaren Stig Olof Westlund och hans hustru Eva Kristina Westlund, född Westlund, Vågbrovägen 19, 820 31 Norrala, samt att till häradsrätten ingivits mellan makarna Westlund upprättad bo- delningshandling, kungöres härmed. Söderhamn, tingshuset, den 14.5.1968.
Häradsrätten
Kommentar
Förslag till rubricering och ändrad formulering
Boskillnad och bodelning — Westlund
Efter ansökan den 14.5 1968 har Sydöstra Hälsinglands domsagas häradsrätt samma dag dömt till boskillnad mellan plåtslagar- mästaren Stig Olof Westlund och hans hustru Eva Kristina Westlund, född West- lund, Vågbrovägen 19, 820 31 Norrala.
Bodelningshandling har samtidigt ingi— vits till häradsrätten.
Alternativ till text
Plåtslagarmästaren Stig Olof Westlund, och hans hustru Eva Kristina Westlund, född Westlund, Vågbrovägen 19, 82031 Norrala, har den 14.5 1968 ansökt om boskillnad hos Sydöstra Hälsinglands dom- sagas häradsrätt. Samtidigt har bodelnings- handling ingivits.
Häradsrätten har samma dag beviljat bo- skillnad.
Genom att redan i rubriken införa namn, vinner man den fördelen att alla de som har intresse av transaktionen mellan makarna lättare identifierar dem. För övrigt har
meningarna gjorts kortare.
Annons i Posttidningen Ill/68 under »Arvskungörelser»
Enligt en denna dag vid Södersysslets domsagas häradsrätt inregistrerad boupp- teckning efter änkefru Betty Blixt, född Gustavsson, från Björbyn, Svanskogs församling och kommun, har arv till— fallit den avlidnas å okänd ort i Ameri- kas Förenta Stater vistande. son Anders Bertil Eriksson. Den bortovarande anma- nas, att vid äventyr av arvsrättens för- lust inom fem år från den dag denna kungörelse varit införd i allmänna tid- ningarna, göra sin rätt till arvet gällan- de genom att antingen tillträda arvet eller ock anmäla anspråk därpå hos den för honom förordnade godemannen, lant- brukaren Karl Ström, Mo, Movik, 66200 Åmål, eller hos var dödsbodelägare, som tillträtt arvet, eller ock, om skifte ej skett, hos den som sitter i kvarlåtenska- pen. Anmälan må ock göras hos härads- rätten eller hos domaren i Södersysslets domsaga, postadress Box 21, 66100 Säff- le. '
Säffle den 9 maj 1968.
På häradsrättens vägnar: Elsa Pettersson
Kommentar
Förslag till rubricering och ändrad formulering
Arv efter Betty Blixt i Svanskog
Enligt en den 9.5 1968 inregistrerad bo- uppteckning efter änkefru Betty Blixt, född Gustavsson, från Björbyn, Svanskog, har arv tillfallit den avlidnas son Anders Ber- til Eriksson. Han vistas på okänd ort i Amerikas Förenta Stater.
För att inte förlora arvsrätten skall An- ders Bertil Eriksson inom fem år från den dag denna annons varit införd, göra sin rätt till arvet gällande.
Detta sker genom att han antingen till- träder arvet eller anmäler anspråk på arvet hos sin godeman, lantbrukare Karl Ström, Mo, Movik, 62200 Åmål, eller hos varje dödsbodelägare som tillträtt arvet, eller, om skifte inte ägt rum, hos den som har boet i sin besittning. Anmälan kan också ske hos häradsrätten eller hos domaren i domsagan.
Södersysslets domsagas häradsrätt
Box 21, 660 00 Säffle
Texten har formulerats enklare och man kan göra den lättare tillgänglig genom att rensa den från sådana uttryck som »Vistande son», >>bortovarande>>, >>anmanas>> o.s.v. I övrigt frågas, om alla de olika möjligheterna att få del av arvet behöver upprepas. Trots att så inte är föreskrivet i lag bör annonsen införas också i svensk-amerikansk eller amerikansk tidning om man har anledning räkna med att underrättelsen därigenom kan komma till Anders Bertil Erikssons kännedom.
Annons i Posttidningen 241/68 under »Stämningar och bevakningar»
Till underrättelse för okända sakägare kungöres, att Norra Roslags domsagas ex- propriationsdomstol den 17 oktober 1968 utfärdat stämning i mål mellan statens vattenfallsverk, kärande, och Gimo Aktie- bolag. svarande, angående expropriation för kraftledningsservitut å fastigheterna Österbol 2: 3 och 3: 3 i Faringe socken samt Rungarn 4: 27, Bladåkersby 624, 6: 5, 6: 10, 6:11, 6:13, 6:15, 6:16 och 6: 17 i Bladåkers socken. Vattenfallsver— ket har hemställt att domstolen faststäl— ler överenskommelse om expropriationser- sättningen samt förordnar att nedsätt- ning av ersättningen ej behöver äga rum.
Ex pro pri ationsdomstolen
Kommentar
Förslag till rubricering och ändrad formulering
K ra ftledningsservitut i F aringe och Bladåker
Okända sakägare underrättas härmed, att Norra Roslags domsagas exproprioations- domstol den 17.10 1968 utfärdat stämning i mål mellan statens vattenfallsverk, kä- rande, och Gimo Aktiebolag, svarande, angående expropriation för kraftlednings- servitut.
Servitutet avser fastigheterna Österbol 2: 3 och 3: 3 i Faringe socken samt Run- garn 4:27, Bladåkersby 6: 4, 6: 5, 6:10, 6:11, 6: 13, 6: 15, 6: 16 och 6: 17 i Blad- åkers socken.
Vattenfallsverket har begärt att domsto- len skall dels fastställa en överenskommelse som träffats om storleken av den ersätt- ning som skall utgå för expropriationen, dels besluta att denna ersättning inte skall behöva deponeras hos länsstyrelsen.
Expro priationsdomstol en.
Rubriken har gjorts ortsanknuten. Meningarna har styckats, texten blir lättare att läsa.
Ur Posttidningen 110/68
Kungörelse
Sedan Luleå hamndirektion ansökt om fastställelse av dels förslag till förnyad och i vissa avseenden ändrad hamntaxa för Luleå att gälla från och med den 1 januari 1969 tills vidare intill utgången av år 1971, dels ock förslag till förnyad taxa å avgifter för fartyg, som begagna farleden förbi Finnklipporna eller ge- nom Tjuvholmssundet samt Sandöleden, att gälla under samma tid, lämnas härige- nom vederbörande intressenter tillfälle att senast den 31 maj 1968 till länssty- relsen inkomma med erinringar i ärendet.
Handlingarna i ärendet hålles under ti- den tillgängliga å länsstyrelsen, plane- ringssektionen.
Luleå i landskansliet den 9 maj 1968. Länsstyrelsen
Kommentar
Förslag till rubricering och ändrad formulering
Ändrad hamntaxa i Luleå m. m.
Luleå hamndirektion har begärt fastställel- se av 1) förslag till ändrad hamntaxa för Luleå 2) förslag till taxa för fartyg som begagnar farleden förbi Finnklipporna eller genom Tjuvholmssundet samt Sandöleden.
Taxorna skall gälla 1.1 1969—31.12 1971. Erinringar mot taxeförslagen skall vara länsstyrelsen tillhanda senast den 31.5 1968. Handlingarna finns tillgängliga på länssty- relsens planeringssektion.
Länsstyrelsen i Luleå
Den ursprungliga annonsens formulering kan sannolikt med behållning endast läsas av lagkloka med vana vid texter av detta slag. Onödiga vändningar är >>förnyad och i vissa avseenden ändrad». En uppdelning iavdelningar underlättar överblicken. Uttrycket >>vederbörande intressenter» kan utgå. Det är självklart att endast >>intres- senterna» hör av sig.
Annons i Posttidningen 109/68 under »Auktioner»
Vid exekutiv auktion, som förrättas å kommunalkontoret i Södra Vi tisdagen den 11 juni 1968 med början klockan 11.00, utbjudes till försäljning fastigheten Vi 31: 3 i Södra Vi socken.
Lagfart å fastigheten har senast bevil- jats för Sven Carlsson och ingår fastighe- ten i dennes konkursbo.
Fastigheten, som är belägen i Södra Vi samhälle, har en areal av 1.205 kvadrat- meter; tomten består en en välskött träd- gård med gräsmattor, ett 10-tal fruktträd samt köksträdgård.
Å fastigheten finns ett år 1959 uppfört affärs- och bostadshus, i två våningar, av gasbetong, reveterat, på cementhålsten, un- der tegeltak. Bottenvåningen, vari tidiga- re bedrivits specerihandel, rymmer affärs- lokal, lagerutrymme, kontor och kylrum; övre våningen inrymmer bostadslägenhet om fyra rum och kök med elspis och kyl- skåp, hall, balkong, badrum och wc; under huset finnes källare, innehållande hobby— rum, tvättstuga, pannrum, wc och garage; oinrett vindsutrymme finnes därjämte; vatten- och avloppsledningarna är anslutna till kommunalt nät; uppvärmning sker medelst centralvärmeanläggning (oljeeld- ning).
Fastigheten, som för år 1967 taxerats till 78.000 kronor — varav byggnadsvärde 76.200 kronor och markvärde 1.800 kronor — har av vederbörande utmätningsman saluvärderats till 90.000 kronor.
Den, som har fordran, varför fastig- heten häftar eller för vilken han eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen el- ler har annan rätt, som här vid auktionen iakttagas, äger att därvid bevaka sin rätt.
Kalmar i landskansliet den 9 maj 1968. Länsstyrelsen
Kommentar
Förslag till rubricering och ändrad formulering
Exekutiv auktion iSödra Vi
Exekutiv auktion hålles på kommunalkon- toret i Södra Vi tisdagen den 11.6 1968 med början kl 11.00. Härvid utbjudes till försäljning fastigheten Vi 31: 3 i Södra Vi socken.
Sven Carlsson har lagfart på fastig- heten. Den ingår i hans konkursbo.
Fastigheten ligger i Södra Vi samhälle och har en areal av 1205 kvm. Tomten är Välskött med ett tiotal fruktträd, köksträd- gård och gräsmattor.
På fastigheten finns ett affärs- och bo— stadshus i två våningar, uppfört 1951. Bygg- nadsmaterial är reveterad gasbetong. Grund av cementhålsten. Tegeltak.
I bottenvåningen har tidigare bedrivits specerihandel och här finns affärs-, kon- tors- och lagerutrymmen samt kylrum. Övre våningen är en lägenhet om fyra rum och kök samt hall och balkong. Den har mo- derna bekvämligheter. I källaren finns hob— byrum, tvättstuga, garage och andra eko- nomiutrymmen. Vindsutrymmet är oinrett. Kommunalt vatten och avlopp. Oljeeld- ning.
Fastigheten är för år 1967 taxerad till 78 000 kronor varav 76 200 kronor är bygg— nadsvärde och 1 800 kronor markvärde. Ut- mätningsmannen har saluvärderat fastighe- ten till 90 000 kronor.
Borgenär äger vid auktionen bevaka den rätt han har på grund av fordran, för vil- ken fastigheten häftar eller för Vilken han eljest äger få betalt ur köpeskillingen eller för vilken han har annan rätt, som bör vid auktionen iakttagas.
Länsstyrelsen i Kalmar
Genom att dela upp ingressen i ett par meningar vinner man i överskådlighet. Vissa formuleringar som »dennes», »belägen i» kan ersättas med >>hans» och >>ligger i». Upp- räkningen av fastighetens utrymmen och utrustning är onödigt detaljerad och föreslås förkortad.
Man kan naturligtvis göra dessa annonser mera »säljande». Auktioner i allmänhet ut- annonseras ofta över stort spaltutrymme och med lockande erbjudanden. Det är tvek- samt om ett sådant textanslag passar för exekutiva auktioner.
En mindre fältundersökning beträffande formulering och format kan vara på sin plats.
Ur Posttidningen 110/68 under »Konkursärenden»
Kungörelse Fröken Ann-Sofi Strömkvist, Hudiksvall, med firma Sofinett,
har på grund av en den 9 maj 1968 gjord ansökan samma dag försatts i konkurs vid Norra Hälsinglands domsagas härads— rätt. Första borgenärssammanträdet i konkursen, å vilket bland annat förval- tarval äger rum, har utsatts att hållas in- för konkursdomaren i domsagan å tings- huset i Hudiksvall torsdagen den 6 juni 1968 klockan 10.00. Bevakningar i två ex- emplar bör vara ingivna eller genom bud inlämnade eller med posten inkomna till konkursdomaren senast den 27 juni 1968.
Kungörelser om konkursen skall införas i Hudiksvalls-Tidningen.
Konkursdomarens postadress är: 103, 824 01 Hudiksvall.
Hudiksvall den 9 maj 1968.
Konkursdomaren
Box
Kommentar
Förslag till rubricering och ändrad formulering KONKURSER Hudiksvall Efter ansökan den 9.5 1968 har Ann-Sofi Strömkvist med firma Sofinett samma dag försatts i konkurs vid Norra Hälsinglands domsagas häradsrätt. Första borgenärssam- manträdet med bl. a. val av förvaltare hålls i tingshuset Hudiksvall torsdagen den 6.6 1968 klockan 10.00. Bevakningar i två ex- emplar bör har kommit konkursdomaren tillhanda senast den 27.6 1968.
Kungörelser om konkursen skall införas i Hudiksvalls-Tidningen.
Konkursdomaren
Box 103, 824 01 Hudiksvall
Formuleringarna i konkursannonserna är ofta invecklade, tex »på grund av denna dag ingiven ansökan», >>har utsatts att hållas», »bevakningar bör vara ingivna eller genom bud inlämnade eller med posten inkomna». I ovanstående exempel har förenklingar före-
slagits.
Om en och samma häradsrätt samma dag meddelat flera konkursbeslut föreslås en sammanföring av konkursannonserna under gemensam rubrik och ingress enligt följande. (Texten är fingerad.):
S amman föring av konkursannonser KONKURSER
Sollentuna och Färentunas domsagas häradsrätt
Konkursdomaren har den 9.5 1968 för- satt följande personer/ bolag i konkurs. Be- vakningar i två exemplar bör ha kommit konkursdomaren tillhanda senast 27.6 1968.1 Konkursdomarens adress är: Box 5551, 123 45 Stockholm. Tel. 08/12 34 56.
Första borgenärssammanträde med bla
val av förvaltare i konkursen hålls i tings- huset Haga, nedannämnda dagar. Sollentuna
Carl Skåning med firma Lantbruksproduk- ter, Bruksgatan 11, Sollentuna, enligt an- sökan 9/5. Första borgenärssammanträde torsdagen den 6.6 1968 klockan 10.00.
Norrviken Tureberg
OSV
1 Observera dock att bevakningstiden kan enligt 19 & tredje stycket konkurslagen utgöra minst 4 och högst 10 veckor.
Ideutkasl till den på sid. 96 omnämnda manualen
HANDL'. EDNING
med typografiska anvisningar för officiella kungörelseannonser
| 9 69
ORlGlNAL TYPOGRAFISK MAL FÖR KLICHé. * ' %
I-spolt kucnå
OFFICIELLT
"RKU—SBI uku— Bunn
& pl Få] _ U _ & O
rAmuuenÄn
chummöaono
MELNIMG
2—3 -4 God:
Muu-få Sp. Mlidg OP FICIELLT- mnnxnusriwo m —— 4 to 0. '———_———— munnneenpq'futk " :* ____._________ .p—————— vg,,_ ___—W LÄNGSNIIBRN Manösmoz— 5? lv” ' ___—_— W—'J*—* WG" ”"'" mansnamn-rm __ L W __ _ Plason.- mnemo 'w —— —————— ___..._._..___.__— . LÄNS-TYRlLuN munen "Jus AMGn—mn"— sx. Aun-nomen puss-Mana MM” mös—uu mm rmuuenhv'r ___—___— man: |].th human—Parhams) ___,__.___, _ MIR mus—no madam __ _— rönmmcs - Reals-rna» —
"namne
:. spalt m_s—4 Spelt
&
Kiicué KLICHE GAH)" hit/':. ft.. CIELLT OFFICIELLT E ' , mmm-Lam _— ” ”'"" - ' __" boman ;: ffgåoununsmfäg m:;— _ .:. m .P- /' um b'ntlfö ___—___— ————————— '” f'"*———————— can-:).GVEM. u ut; men... ————————— :tgzånil wu— :::—itu: " " _ = P. f_m . 6p vnuém ___—___— m ., —-v ——--————————— _ ÄN. » » — aint-wo—uulu &_ ”|" ' " " *— mnuaon mn : _" M ___—”___— M _ '_'". ___—' vunnen!" Mu,— _ ruvnumÅ-n _ - —— ”'"" Mamas-mao _. . .____ On!-__ _ MIM mal.—An ___—___. _ _ . ___— :önmmcs- -——— :: '_"_'___"'___ nanm-19 ___—f_— ”KL—"G ' "MI—”o : ___—T_— .—————————' ZL: :. ; :'_ ___—=. —-—-————:—5 i l l l
Nordisk udredningsserie (Nu) 1969
Kronologisk förteckning
1. Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete.
3. Nordforsks miljövårdsutredning.
4. Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister.
Statens offentliga utredningar 1969
Systematisk förteckning
Juctltlodopartomntlt blind skolk—n. [1]
Kommunikatlomdopmmnntot Ny slö-rumla; rs]
Utbildnlngodapurtomontn Om mmm lf Me.- [21
Givildnp-rtomdntut Ott-milen :|!an mm. [5]
'N'-L. _.r. __g_*-
..
' # "."” udi—C;