SOU 1970:49

Yrkesskadeförsäkringens finansiering

Till Statsrådet och Chefen för socialdepartementet ' *_ —

Genom beslut den 30 juni 1967 bemyndi- gade Kungl. Maj:t chefen för socialdeparte— mentet att tillkalla en sakkunnig för att ut- reda frågan om yrkesskadeförsäkringens fi- nansiering m.m. och att besluta om exper- ter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt den sakkunnige. Med stöd av detta be— myndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom utredningsman chefen för försäkringsrådet, generaldirektören Yng- ve Samuelsson.

Såsom experter åt utredningen förordnade departementschefen den 21 september 1967 överdirektören och chefen för arbetsmedi- cinska institutet Sven Forssman, ombuds- mannen hos Landsorganisationen i Sverige Olle Gunnarsson, avdelningsdirektören hos statistiska centralbyrån Sven J önhagen, byrå— direktören hos riksförsäkringsverket Ingvar Lindstål, direktörsassistenten i Svenska Arbetsgivareföreningen Inge Svensson, byrå- chefen i arbetarskyddsstyrelsen Rolf Wedler och direktören Gunnar Werner, Socialför- säkringsbolagens förening.

Utredningen antog benämningen Utred- ningen angående yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m.

Lindstål förordnades den 7 november 1967 att vara sekreterare i utredningen.

Sedan Lindstål erhållit begärt entledigan- de från uppdragen som expert och sekrete- rare, förordnades byrådirektören hos riks- försäkringsverket Ilmar Norman den 1 juni 1969 att vara expert och byrådirektören

hos riksförsäkringsverket Jarl-Erik Wallen- berg förordnades den 27 juni 1969 att vara utredningens sekreterare.

Socionom Sven F. Bengtson, Landsorga— nisationen, numera byråchef i riksförsäk- ringsverket, har den 29 oktober 1969 inträtt som expert efter Gunnarsson, som samtidigt på egen begäran entledigats från sitt upp— drag.

Det betänkande som härmed överlämnas innehåller förslag till ändrad finansierings- form för den obligatoriska yrkesskadeför— säkringen samt förslag till hur finansiering- en av kostnaderna för ökade åtgärder ägna- de att förebygga yrkesskador och annan ohälsa inom arbetsmiljön bör kunna ske via yrkesskadeförsäkringen genom bidrag från arbetsgivarna. Den andra i utredningsupp- draget ingående huvuduppgiften — hur den framtida yrkesskadestatistiken bör ut— formas — har i detta betänkande endast behandlats i den mån den kan anses ha samband med finansieringsfrågan.

För utredningens ståndpunktstagande i finansieringsfrågan har genom utnyttjande av riksförsäkringsverkets dataanlägg-ning framställts ett omfattande statistiskt mate- rial. För arbetet härmed har byrådirektören Lindstål svarat, och på grundval av detta material har byrådirektören Norman utfört de beräkningar som redovisas i kap. 7.

Det har ej ansetts erforderligt att med- ta detta material utöver vad som redovisas i betänkandet. En sammanställning av det

statistiska materialet bifogas dock separat. Det är utredningens avsikt att senare av- ge närmare förslag rörande statistikfrågans lösning. De av utredningens experter som deltagit i slutbehandlingen av detta betänkande, har biträtt de nu framlagda förslagen. Stockholm i september 1970.

Yngve Samuelsson / J-E. Wallenberg

2. Förslag till lag angående procentsat- sen för uttag av yrkesskadeavgift

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl ...........

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1 955 : 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. .

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkes- skada m. m. ..........

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdcsäkring av yr— kesskadelivräntor m. m. .....

7. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1959: 552) angående upphörd av vissa avgifter enligt la- gen om allmän försäkring m. m. . .

8. Förslag till förordning om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsver- kets fonder ..........

9. Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen (1954: 670) med sär- skilda bestämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeförsåkring å arbetstagare i statens tjänst 10. Förslag till kungörelse om upphä— vande av kungörelsen (1955: 596) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 17 juni 1955 (nr 469) an-

13

14

15

16

17

18

19

21

gående omreglering av vissa ersätt- ningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycks-

fall i arbete m. m ......... 22 11. Förslag till kungörelse om upphä-

vande av kungörelsen (1962: 511) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i

anledning av yrkesskada m.m. . . 23 12. Förslag till kungörelse om upphä-

vande av kungörelsen (1967: 925) angående tillägg som avses i lagen den 15 december 1967 (nr 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor

m.m .............. 24 13. Förslag till instruktion för statens

råd för arbetarskyddsforskning

m. m .............. 25 Kapitel 1 Inledning ......... 28 1.1 Inledande orientering ...... 28

1.2 Utredningens direktiv ..... 31 1.3 Utredningsarbetets uppläggning . 32

Kapitel 2 Finansiering och administration av yrkesskadeförsäkringen i Sverige

och vissa andra länder ..... 34 2.1 Sverige ............ 34 2.2 Vissa andra_länder ....... 37 Kapitel 3 Kapitalräckningssystem eller

fördelningsmetod ........ 42 3.1 Allmän orientering ....... 42 3.2 Avgiftsnivån vid en strikt övergång

till fördelningsmetod ...... 43

3.3. Analys av grundavgiftens utveck- ling 3.4 Analysresultat (diagram 1)

3.5 Försäkringsteknisk kommentar. . 3.6 Tilläggsavgift och avgiftstillägg. .

3.7 Slutsats angående strikt övergång till fördelningsmetod. .

3.8. Utredningens ståndpunktstagande

Kapitel 4 Riskgradering eller riskutjäm- ning 4.1 Utvecklingstrenden och nuläget . 4.2 Undersökning av riskutjämningens verkningar 4. 2.1 Fullständig riskutjämning 4.2.2 Minskning av antalet risk- klasser 42. 3 Sammanträngning av pre- miesatsskalan 4. 2.4 Riskgradering och statistik _4.2.5 Administrativa synpunkter. 4.3 Utredningens ståndpunktstagande

Kapitel 5 Yrkesskadeförsäkring och ar- betarskydd . . 5.1 Nuvarande ordning . 5.2 Förslag om arbetarskyddsavgift 5.3 Utredningens ståndpunktstagande

Kapitel 6 Yrkesskadeförsäkringens för- valtningskostnader 6.1 Nuvarande ordning

6.2. Utredningens ståndpunktstagande__

Kapitel 7 Finansieringsfrågans tekniska losning . . 7.1 Avgiftens underlag och samman-

. sättning ...........

7.2. Startnivå och utvecklingstakt

7.3 Avgiftsuttag för perioden 1972— 1976...

7.4 Frivillig försäkring .......

Kapitel 8 Särskilda spörsmål . . . 8.1 Självrisk 8.2 Utbyte av livränta mot engångsbe-

lopp . . . 8.3 Särskilda yrkesskadefonden . . . 8.4 Byggnadsforskningsavgiften . . .

Kapitel 9 Specialnwtivering till utred- ningens författningsförslag. . . .

43 45 46 47

48 48

51 51

52 52

55

55 56 56 57

61 61 61 62

96

68

68 70

73 74

76 76

77 78

79

9.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk- ring . . 9.2 Förslag till lag angående procent— satsen för uttag av yrkesskadeavgif t 9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän rn. 11. 9.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om för- säkring för olycksfall i arbete rn. m. 9.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkes— skada m.m. . . 9.6 Förslag till lag om ändring 1 lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. . . . . 9.7 Förslag till förordning om ändringi förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt la- gen om allmän försäkring m. m. . 9.8 Förslag till förordning om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkrings- verkets fonder .........

9.9 Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen (1954: 670) med sär— skilda bestämmelser om tillämp- ning av lagen om yrkesskadeförsäk- ring å arbetstagare i statens tjänst 9.10 Förslag till kungörelse om upphä- vande av kungörelsen (1955: 596) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 17 juni 1955 (nr 469) an- gående omreglering av vissa ersätt- ningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycks- fall i arbete m. m. 9.11 Förslag till kungörelse om upphä- vande av kungörelsen (1962: 511) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersätt- ningar i anledning av yrkesskada m. m. 9.12 Förslag till kungörelse om upphä- vande av kungörelsen (1967: 925) angående tillägg som avses i lagen den 15 december 1967 (nr 919) om värdesäkring av yrkesskadelivrän- tor m. m ............

80

81

81

81

81

81

82

82

83

82

83

83

9.13 Förslag till instruktion för statens råd för arbetarskyddsforskning m.m. ............

Kapitel 10 Sammanfattning .....

Bilaga

Arbetsmedicinska institutets promemo- ria angående aktuella forskningspro- jekt inom arbetsvetenskapen . 1 Inledning ............ II Projektförteckning ....... A. Arbetsmedicinska och arbetshygie-

niska projekt ..........

B. Arbetsfysiologiska projekt

C. Arbetspsykologiska projekt . . . . D. Vissa tvärvetenskapliga projekt . .

Vissa förkortningar: AFL = Lag om allmän försäkring FR = Försäkringsrådet

83

84

87 87 89

89 104 106 108

OL = Lag om försäkring för olycksfall i

arbete RFA = Riksförsäkringsanstalten RFV = Riksförsäkringsverket YF L = Lag om yrkesskadeförsäkring

Förslag till Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring dels att rubriken omedelbart före 38 5 skall vara »Försäkringens finansiering m.m.», dels att i 40 & ordet »försäkringsavgift» skall bytas ut mot »yrkesskadeavgift», dels att 3, 25, 38, 39, 41 och 48 åå skall ha nedan angivna lydelse.1

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 5. Varje arbetstagare —————— för yrkesskada. I den ———————————— hos annan. Kostnaden för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till omkostna— derna, genom försäkringsavgifter, som er- läggas av arbetsgivaren. I fall som avses i andra stycket anses den, som driver anstal- ten eller genom vilkens försorg undervis- ningen eljest anordnas, såsom arbetsgivare.

Kostnaden för försäkringen bestrides genom avgifter, som erläggas av arbets- givaren. I fall som avses i andra stycket anses den, som driver anstalten eller ge- nom vilkens försorg undervisningen eljest anordnas, såsom arbetsgivare.

25 &.

Är arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning eller på grund av egen utfästelse skyldig att vid yrkesskada ut- giva avlöning, pension eller annan ersätt- ning, som helt eller delvis utgör understöd på grund av skadan, eller skall sådant un- derstöd utgå från kassa eller pensionsin— rättning eller på grund av försäkring i an- nan försäkringsanstalt än som sägs i I 5, avdrages från ersättning enligt denna lag vad i anledning av skadan för motsvaran- de ändamål av arbetsgivaren, kassan eller pensionsinrättningen eller på grund av för- säkringen utgives för tid, under vilken

1 Senaste lydelse av 38, 39 och 48 55 1967: 916.

Är arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning skyldig att vid yrkes- skada utgiva avlöning, pension eller annan ersättning, som helt eller delvis utgör un- derstöd på grund av skadan, eller skall så- dant understöd utgå från kassa eller pen- sionsinrättning, avdrages från ersättning enligt denna lag vad i anledning av skadan för motsvarande ändamål av arbetsgiva- ren, kassan eller pensionsinrättningen ut- gives för tid, under vilken ersättningen ut— går. Är arbetsgivaren skyldig att utgiva understöd vid sjukdom och begravning, må avdrag härför göras från ersättning en-

(Nuvarande lydelse)

ersättningen utgår. Sådant avdrag må dock endast äga rum, om arbetsgivaren, på grund av understödet, enligt 38 5 andra stycket erhållit lindring i försäkringsavgif- ten, samt, ifråga om understöd från kassa eller pensionsinrättning eller på grund av försäkring, endast ske, om kostnaden för understödet till minst en tredjedel bestritts av arbetsgivaren, och ej ske med större belopp än som skäligen kan anses svara mot dennes bidrag. För understöd vid sjukdom och begravning, vilket utgives av arbetsgivaren, må, ändå att motsvarande lindring i försäkringsavgiften ej skett, av- drag göras, i fråga om understöd vid be- gravning dock med högst trehundra kro- nor; och äger arbetsgivaren utfå vad som på grund av sålunda utgivet understöd av— dragits från ersättningen enligt denna lag.

(Föreslagen lydelse) ligt denna lag, för understöd vid begrav- ning dock med högst trehundra kronor; och äger arbetsgivaren utfå vad som på grund av sålunda utgivet understöd avdra— gits från ersättningen enligt denna lag.

Såsom understöd —————— avdrags bestämmande. Avdrag må ————————— avsett understöd. Innehar eller —————— föranleda därtill. Understöd i —————— kommunal inkomstskatt. Finnas i ———————————— äga rum.

38 &.

Avgift för försäkringen skall av riks- försäkringsverket bestämmas till belopp, som med hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållan- den, under vilka det bedrives, efter försäk- ringstekniska grunder prövas vara erfor- derligt för att täcka den risk, som försäk- ringen avser.

År arbetsgivare, kassa, pensionsinrätt- ning eller försäkringsanstalt skyldig att ut- giva understöd, för vilket enligt 25 5 av- drag må göras, bestämmes försäkringsav- giften till det lägre belopp, som motsvarar den minskade försäkringsrisken. I fråga om annan arbetsgivare än staten må dock sådan lindring i försäkringsavgiften ej äga rum, med mindre arbetsgivaren begär det och, där så finnes erforderligt, för utgi— vande av understödet ställer säkerhet, som riksförsäkringsverket godkänner.

Användes arbetstagare till arbete av två eller flera arbetsgivare gemensamt, svara

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga yrkesskadeavgift.

Avgift utgår å summan av vad arbets— givaren under året utgivit till arbetstagare hos honom såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bo- stad. Värdet av dessa förmåner skall upp- skattas i enlighet med vad riksförsäkrings- verket föreskriver.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till ar- betstagare vars lön under året ej uppgått till trehundra kronor och ej heller till ar- betstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.

(Nuvarande lydelse) de för försiikringsavgiften en för alla och alla för en.

(Föreslagen lydelse)

39 &.

Såsom bidrag till bestridande av om- kostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet skall för varje försäkring till statsverket erläggas tilläggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till avdrag som sägs i 25 :$.

Övriga omkostnader för försäkringsrå— dets och riksförsäkringsverkets verksamhet bestridas av statsverket. I fråga om kost- naderna för förvaltningen av den i 41 5 omförmälda fonden gäller dock vad där- om är särskilt stadgat.

Yrkesskadeavgift skall utgå efter pro- centsats, som fastställes av Konungen med riksdagen. Procentsatsen skall vara så av- vägd att avgifterna förslå

dels, i förening med andra tillgängliga medel, till bestridande av ersättningar en- ligt denna lag och motsvarande äldre lag- stiftning jämte därtill knutna lagar angå- ende omreglering (1955:469), förhöjning (1962: 303) och värdesäkring (1967: 919) av vissa ersättningar ävensom till förvalt- ningskostnader och erforderlig fondering,

dels, enligt vad Konungen med riksda- gen förordnar, till bidrag till kostnader för forskning, utbildning och upplysning be- träffande arbetarskydd.

Vid beräkning av förvaltningskostnader skall hänsyn här tagas endast till omkost- naderna för försäkringsrådets och riksför— säkringsverkets verksamhet.

Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för viss följd av år, skall fattas före juni månads utgång året dessförinnan. Riksförsäkringsverket har att före utgången av näst sista året i den period, för vilken det senast beslutade avgiftsuttaget gäller, framlägga förslag till procentsats för näst- följande femårsperiod.

41 &.

Grunderna för beräkning av försäkrings- avgifter och premiereserv för försäkring— ar i riksförsäkringsverket bestämmas av Konungen.

Riksförsäkringsverkets beslut om försäk- rings- eller tilläggsavgifts belopp skall, även där beloppet bestämts provisoriskt, utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.

Angående debitering och uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkrings- verket samt om utbetalning till verket av

Riksförsäkringsverkets beslut om yrkes- skadeavgifts belopp skall, även där belop- pet bestämts provisoriskt utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efterrät- telse. Vinnes nedsättning i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.

Angående debitering och uppbörd av yrkesskadeavgifter samt om utbetalning till verket av dylika avgifter bestämmer

dylika avgifter bestämmer Konungen med riksdagen.

Försäkringsavgifterna skola ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.

Konungen med riksdagen.

Yrkesskadeavgifterna skola ingå till en fond som förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen. Ett belopp motsvarande den andel, som skall utgöra bidrag till kostnader för forsk- ning, utbildning och upplysning beträffan- de arbetarskydd, skall överföras till en särskild fond, som förvaltas enligt grun- der fastställda av Konungen.

48 å.

I övrigt skall vad i 3—41 samt 44 55 är stadgat om obligatorisk försäkring i till- lämpliga delar lända till efterrättelse be— träffande den frivilliga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om arbetsgiva- ren i stället avse försäkringstagaren.

Avgift för försäkringen skall bestämmas till belopp, som efter försäkringstekniska grunder prövas erforderligt för täckande av den risk försäkringen avser samt för- valtningskostnader.

Grunderna för beräkning av försäk- ringsavgifter och premiereserv för försäk- ringen fastställas av Konungen.

Försäkringsavgifterna skola ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.

I övrigt skall vad i 3—37 samt 41 och 44 åå är stadgat om obligatorisk försäk— ring i tillämpliga delar lända till efter- rättelse beträffande den frivilliga försäk- ringen; och skall därvid vad som sagts om arbetsgivaren i stället avse försäkrings— tagaren.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972 men äger, utom i fall som avses un- der 2. här nedan, ej tillämpning i fråga om skada som inträffat dessförinnan.

2. Den i 39 å stadgade yrkesskadeavgiften skall även täcka kostnader för omregle— ring, förhöjning och värdesäkring av ersättningar, som är att hänföra till skada som inträffat före lagens ikraftträdande, ävensom förvaltningskostnader avseende sådan skada.

3. Med Konungens medgivande äger riksförsäkringsverket i fall som avses i 38 å andra stycket i den äldre lydelsen övertaga arbetsgivares skyldighet att utge ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom, om arbetsgivaren begär det.

4. Av Konungen enligt 41 å i den äldre lydelsen fastställda försäkringstekniska grun- der skall, i den mån Konungen ej förordnar annorlunda, i förekommande fall alltjämt

tillämpas.

5 . Äldre bestämmelser i 40 & gäller fortfarande i fråga om frivillig försäkring. 6. Procentsatsen för yrkesskadeavgift för perioden 1972—1976 skall, utan särskilt för- slag av riksförsäkringsverket, fastställas före utgången av juni månad 1971.

Förslag till Lag angående procentsatsen för uttag av yrkesskadeavgift. Härigenom förordnas, att den i 39 5 första stycket lagen om yrkesskadeförsäkring omförmälda procentsatsen för uttag av yrkesskadeavgift skall för åren 1972—1976 vara

0,28 och att av denna tre tjugoåttondedelar skall utgöra bidrag till kostnader för forsk- ning, utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Härigenom förordnas, att 6 5 lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 5.1

Arbetsgivare är pliktig att till den för- säkringsinrättning, i vilken hos honom an— ställda äro obligatoriskt försäkrade jäm— likt lagen om yrkesskadeförsäkring, erläg— ga det tillägg till tidigare bestämd försäk- ringsavgift, som må föranledas av tillämp- ningen av denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift eller bidrag enligt 39 5 lagen om yrkesskade- försäkring icke erläggas.

Sistnämnda tilläggsavgift och bidrag avse att bestrida omkostnader för F R:s och Rfvs verksamhet. Sådan avgift eller bi- drag skall alltså icke utgå på grund av försäkring enligt krigsförsäkringslagen.

Arbetsgivare är pliktig att till riksför— säkringsverket erlägga det tillägg till tidi- gare bestämd yrkesskadeavgift, som må föranledas av tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1967: 917.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

Härigenom förordnas, att 14 5 lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersätt- ningar enligt 1agen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. ni. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 5.

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledde av bestämmel- serna i denna lag, åligger det annan ar- betsgivare än staten att erlägga proportio- nellt tillägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeförsäk- ring skola för året beräknas för honom.

Angående debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första stycket, skall tillämpas vad i sådant hänseende gäller rö- rande där omförmälda avgifter.

Den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag, skall bestridas genom den yrkesskadeav- gift, som jämlikt 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeförsäkring skall beräknas för arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande proportionellt tillägg för tid före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.

Härigenom förordnas, att 6 5 lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

65.

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmel- serna i denna lag, åligger det annan ar- betsgivare än staten att erlägga proportio- nellt tillägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeförsäk- ring skola för året beräknas för honom.

Angående debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första stycket skall till- lämpas vad i sådant hänseende gäller rö- rande där omförmälda avgifter.

Den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag, skall bestridas genom den yrkesskadeav- gift, som jämlikt 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeförsäkring skall beräknas för arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande proportionellt tillägg för tid före ikraftträdandet.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom förordnas, att 6 & lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivrän- tor m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 6 5.

Till bestridande av den kostnad för varje Den kostnad för varje kalenderår, som kalenderår, som föranledes av denna lag, föranledes av denna lag, skall bestridas åligger det annan arbetsgivare än staten genom den yrkesskadeavgift, som jämlikt att erlägga proportionellt tillägg till de av- 38 och 39 55 lagen om yrkesskadeförsäk- gifter som för året beräknas för honom ring skall beräknas för arbetsgivaren. enligt 38 och 39 55 lagen om yrkesskade- försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande proportionellt tillägg för tid före ikraftträdandet.

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

Härigenom förordnas, att 1 & förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lå.

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för obliga- torisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring jäm- te tilläggsavgift enligt 39 5 sistnämnda lag och avgiftstillägg jämlikt 14 5 lagen an- gående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m. ävensom avgift enligt förordningen angå- ende byggnadsforskningsavgift skall gälla vad nedan stadgas.

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring samt yrkesskadeavgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring ävensom avgift enligt förordningen angå- ende byggnadsforskningsavgift skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift jämte ————————— verket bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fort- farande beträffande avgift för tid före ikraftträdandet.

Förslag till

Förordning om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riks- försäkringsverkets fonder.

Härigenom förordnas i fråga om reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder dels att 11 & skall upphöra att gälla, dels att i 9 5 ordet >>yrkesskadeförsäkringsfond» eller böjningsform därav skall bytas ut mot »yrkesskadefond» eller motsvarande böjningsform, dels att 1 och 2 åå skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lå.

Folkpensioneringsfonden, riksförsäk- ringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond samt den fond, som avses i lagen om fri- villig statlig pensionsförsäkring, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fondfull- mäktige.

Folkpensioneringsfonden, riksförsäkrings- verkets yrkesskadefond, särskilda yrkes- skadefonden, fonden för frivillig försäk- ring samt den fond, som avses i 22 kap. lagen om allmän försäkring, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fondfullmäk- tige.

25.

Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av

avgifter för försäkringar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, lagen om yrkes- skadeförsäkring samt lagen om krigsför- säkring för sjömän m. fl.;

Yrkesskadefondens av

yrkesskadeavgift enligt 38 och 39 55 la- gen om yrkesskadeförsäkring, i den mån avgiften ei är avsedd att utgöra bidrag till kostnader för forskning, utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd, samt tillägg som må föranledas av tillämpning- en av lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

inkomster utgöras

återbetalda belopp —————— om yrkesskadeförsäkring; bötesmedel enligt ————————— i arbete; kapitalbelopp, som —————— sjukdom; samt räntor och annan avkastning. Yrkesskadeförsäkringsfondens utgöras av

utgifter

Yrkesskadefondens utgifter utgöras av

(Nuvarande lydelse) ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverket enligt förenämnda lagar och enligt lagen om för- säkring för vissa yrkessjukdomar;

ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverket enligt lagen om försäkring för olycksfall i ar— bete, lagen om försäkring för vissa yrkes— sjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, lagen om yrkesskadeförsäkring, lagen om krigsförsäkring för sjömän m.fl. ävensom kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar enligt dessa lagar;

ersättningar, som —————— åvilande ersättningsskyldighet; belopp, som av riksförsäkringsverket el- ler eljest återbetalas på grund av att för mycket influtit till verket i avgifter för för- säkringar enligt de i första stycket omför- mälda lagarna; samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan 1 3 eller 11 5 stadgas.

belopp, som av riksförsäkringsverket el- ler eljest återbetalas på grund av att för mycket influtit till verket i yrkesskade- avgift enligt vad i första stycket sägs;

belopp som skola utbetalas för bestri- dande av förvaltningskostnader enligt 39 5 andra stycket lagen om yrkesskadeförsäk- ring; samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 & stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1954: 670) med särskilda bestämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring å arbetstagare i statens tjänst.

Härigenom förordnas, att 3 & kungörelsen (1954: 670) med särskilda bestämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring å arbetstagare i statens tjänst skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 3 &.

De i 38 och 39 Så lagen om yrkesskade- Den i 38 5 lagen om yrkesskadeförsäk- försäkring stadgade försäkrings— och till- ring stadgade yrkesskadeavgiften skola ej läggsavgifterna skola ej erläggas för ar- erläggas för arbetstagare i statens tjänst. betstagare i statens tjänst. Staten har att svara för omkostnaderna

för försäkringsrådets och riksförsäkrings- verkets verksamhet såvitt angår försäk- ringen avseende arbetstagare i statens tjänst.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1972.

Förslag till

Kungörelse om upphävande av kungörelsen (1955: 596) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete 111. m.

Härigenom förordnas, att kungörelsen (1955: 596) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete skall upphöra att gälla med utgången av december 1971.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fort- farande beträffande avgiftstillägg för tid före ikraftträdandet.

I samband med ikraftträdandet skall medel, som tillgodoförts omregleringskassan men som ej tagits i anspråk, tillföras yrkesskadefonden. På grund av äldre bestämmelser senare inflytande medel skall även tillföras yrkesskadefonden, som också har att svara för utgifter som åvilat kassan.

Förslag till

Kungörelse om upphävande av kungörelsen (1962: 511) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.

Härigenom förordnas, att kungörelsen (1962: 511) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m. skall upphöra att gälla med utgången av december 1971.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fort- farande beträffande avgiftstillägg för tid före ikraftträdandet.

Förslag till

Kungörelse om upphävande av kungörelsen (1967: 925) angående tillägg som avses i lagen den 15 december 1967 (nr 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom förordnas, att kungörelsen (1967: 925) angående tillägg som avses i lagen den 15 december 1967 (nr 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. skall upphöra att gälla med utgången av december 1971.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fort- farande beträffande avgiftstillägg för tid före ikraftträdandet.

Förslag till Instruktion för statens råd för arbetarskyddsforskning m. m.

Inledande bestämmelser 1 &

Allmänna verksstadgan den 3 december 1965 (nr 600) skall, med undantag för 3 och 16 åå samt i övrigt på det sätt som följer av denna instruktion, tillämpas på statens råd för arbetarskyddsforskning m.m.

Med chefen förstås vid tillämpningen av 6—8 åå och 15 å första stycket sekreteraren och i övrigt ordföranden.

Uppgifter 2 &

Rådet har till uppgift att medelst bidrag från den i 41 å tredje stycket sista punkten lagen om yrkesskadeförsäkring avsedda fonden genom ekonomiskt stöd till forskning, utbildning och upplysning

dels motverka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad fysisk och psykisk ohälsa,

dels förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa, säkerhet, arbetsanpassning och arbetstillfredsställelse.

3 5

Bidrag till forskning skall särskilt tillgodose forskningsuppgifter, som kräver snabba och kraftiga insatser, samt stora och långsiktiga forskningsprojekt.

Forskningen skall främst vara inriktad på tillämpad forskning, där resultaten kan för- väntas få praktisk användning inom arbetslivet.

Bidrag till forskning får även avse att främja kontakt med internationell forskning för att därigenom underlätta utnyttjandet av utländska forskningsresultat.

Bidrag till utbildning skall främst avse utbildning av skyddsombud och kom- pletterande utbildning av personal inom företagshälsovården samt annan personal inom arbetarskyddets område.

Bidrag till u p p 1 y s nin g skall främst lämnas för brett upplagd upplysning riktad till stora persongrupper inom arbetslivet.

Bidrag får ej avse forskning, utbildning och upplysning av den art att det fram- står som en naturlig uppgift för staten att svara för verksamheten.

4 % Rådet skall tillse att beviljat bidrag kommer till avsedd användning samt draga för- sorg om att resultaten av den forskning som bedrives med stöd av bidrag från rådet offentliggöres på lämpligt sätt.

5 & Rådet skall varje år före den första april avge berättelse till Kungl. Maj:t om rådets verksamhet under det senaste kalenderåret.

Organisation 6 &

Rådet består av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden utses av Kungl. Maj:t. Chefen för arbetarskyddsstyrelsen och chefen för arbetsmedicinska institutet är självskrivna ledamöter. Övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t, två efter förslag av Svenska Arbetsgivareföreningen och två efter förslag av Landsorganisationen i Sverige.

För ordförande och ledamot som utses av Kungl. Maj:t skall finnas en i samma ord- ning utsedd ersättare.

Mandattiden för ordföranden och ledamot som utses av Kungl. Maj:t jämte ersättare för dem är högst 3 år.

Rådet utser inom sig vice ordförande. Om arvode och annan ersättning till ordförande, ledamot samt ersättare för dem för- ordnar Konungen.

7 & Hos rådet skall finnas en sekreterare. Denne förordnas av rådet liksom annan erfor- derlig personal. Rådet bestämmer löner och övriga anställningsvillkor för dessa. Rådet äger i mån av behov anlita experter och sakkunniga.

8 & Rådet sammanträder när ordföranden bestämmer det eller minst två ledamöter begär det.

9 %

Rådet är beslutfört när ordföranden och minst tre ledamöter är närvarande. Av ledamöterna skall minst en från vardera sidan företräda de förslagsgivande arbetsmark- nadsparterna. När ärende av större vikt handlägges, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara.

Som rådets beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röste- tal, den mening som ordföranden biträder.

Är ärende så brådskande att rådet icke hinner sammanträda för behandling av ären- det, avgöres detta genom meddelanden mellan ordföranden och minst tre ledamöter. Av dessa skall minst en från vardera sidan företräda arbetsmarknadsparterna. Beslut, som fattas enligt detta stycke, skall anmälas vid nästa sammanträde.

10 & I arbetsordningen eller genom särskilt beslut får överlämnas åt ordföranden eller sek- reteraren att avgöra ärende eller grupp av ärenden, som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på rådet.

115

Ärende avgöres efter föredragning, som ankommer på sekreteraren eller på särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges, att ärende som handlägges enligt 10 & avgöres utan föredragning.

Ordföranden får själv övertaga beredning och föredragning av ärende. Sekreteraren äger närvara när ärende föredrages av annan.

125

Ordföranden, sekreteraren eller efter beslut av ordföranden, annan tjänsteman äger infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos rådet.

135

Om någon, som närvarit vid handläggningen av ärende eller föredragning, har skilj- aktig mening skall denna antecknas.

Besvär

14 5 Mot rådets beslut i fråga om beviljande av bidrag får talan icke föras.

Övriga bestämmelser 15 &

Rådets tillgångar skall, i den mån de ej utnyttjas på i 3 % angivet sätt eller erfordras för bestridande av löpande utgifter, vara placerade å räntebärande räkning i riksbanken eller Sveriges Kreditbank.

16%

Utbetalningar från den i 41 & tredje stycket sista punkten lagen om yrkesskadeförsäk- ring avsedda fonden ombesörjes av riksförsäkringsverket, som även för fondens räken- skaper.

175

Bestämmelserna i 18 5 första stycket statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274) skall gälla den som innehar eller uppehåller tjänsten som sekreterare.

Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1972.

1. Inledning

1.1 Inledande orientering

Den i vårt land först gällande lagstiftningen, som gav skydd mot de ekonomiska följ— derna av skador som inträffat i arbetet, var 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbetet. Denna lag var i första rummet inte en försäkringslag utan huvudsakligen en lag om skyldighet för arbetsgivare, som utövade vissa i lagen närmare angivna verksamheter, att själv di- rekt utge ersättning till arbetstagare som skadades genom olycksfall i arbetet. Lagen gav emellertid arbetsgivaren möjlighet att, om han föredrog det, befria sig från denna ersättningsskyldighet genom att försäkra si- na arbetstagare i den då nyinrättade riks- försäkringsanstalten (RFA).

I enskild försäkringsverksamhet har sedan gammalt i allmänhet funnits ett betecknan— de drag av frivillighet för den presumtive försäkringstagaren både att välja, om han över huvud taget skall eller inte skall ta försäkring, och i förra fallet att välja mel— lan olika försäkringsgivare. En nära nog självklar följd härav har varit, att försäk- ringspremierna måste avvägas i så nära an- slutning som möjligt till storleken av den risk som den enskilde försäkringstagaren vill frigöra sig från och att han verkligen får garanti för att försäkringsgivarens åta— ganden för framtiden kommer att fullgöras. Detta innebär i sin tur, att premierna måste räcka till en viss kapitalavsättning för än-

damålet (kapitaltäckningssystem). På grund av frivilligheten skulle ju annars inte fin— nas garantier vare sig för försäkringstaga- ren att försäkringsinrättningens betalnings— förmåga skulle bestå eller för försäkringsgi— varen att försäkringsbeståndet skulle förbli så stort att betalningarna ändå kunde full- göras genom de premier som inflyter.

Efter detta mönster kom premierna att konstrueras i RFA. Avgifterna kom att be- stämmas så, att de även förslog till avsätt- ningar för framtida ersättningsanspråk. Vi— dare blev premiesatserna olika inom olika verksamheter och företag med hänsyn till arbetets farlighet och övriga omständigheter. Premierna blev m. a. o. riskgraderade.

Genom 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete (OL), som trädde i kraft vid ingången av år 1918, blev försäkringen som sådan till sitt väsentliga innehåll obli- gatorisk men samtidigt inrättades ett antal enskilda — ömsesidiga — försäkringsbolag, som vid sidan av RFA fick meddela försäk- ring. Arbetsgivaren fick frihet att välja för- säkringsinrättning. Det måste på grund här— av även då ha framstått som följdriktigt att premiesättningen i likhet med vad som gällde i annan enskild försäkringsverksam— het skulle ske efter försäkringstekniska grun- der och, analogivis, att detsamma också skulle gälla för RFA. Samma princip har även kommit till uttryck i den nu gällande lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkes- skadeförsäkning (YFL), som den 1 januari

1955 avlöste OL. Rätten för arbetsgivare att själv välja i vilken försäkringsinrätt- ning han önskade teckna försäkring för sina anställda mot skada i arbete kvarstod även i den nya lagen.

Samtidigt med att olycksfallsförsäkringen i fortskridande takt byggdes ut, hade ar- bete pågått med att få till stånd en allmän och obligatorisk sjukförsäkring, genom vil- ken för den stora gruppen förvärvsarbetan- de medborgare skydd skulle skapas även vid annan sjukdom än sådan som föranletts av någon i arbetet inträffad händelse. Detta arbete resulterade i 1947 års lag om all- män sjukförsäkring. Denna lag trädde dock ej i kraft förrän den 1 januari 1955, dvs. samtidigt med YFL. Försäkringen enligt denna lag samordnades med den nya, av allmänna sjukkassor administrerade obliga- toriska sjukförsäkringen. Samordningen, som alltjämt äger sin tillämpning, innebär att den sjuke även i yrkesskadefallen un- der de 90 första dagarna av sin sjukdom får — om man bortser från vissa speciella situationer — sin sjukhjälp enligt sjukför- säkringens regler och att hjälpen från yr- kesskadeförsäkringen träder in först sedan 90-dagarstiden gått till ända. Det kan an- märkas att härigenom en nedgång skedde med bortåt 90 procent av antalet ärenden administrerade av RFA och de ömsesidiga försäkringsbolagen. År 1955, dvs. det för- sta år då den allmänna sjukförsäkringen fungerade, anmäldes ca 135 000 yrkesskade- fall till de dåvarande sjukkassorna. Av dessa slutreglerades ca 117 000 fall av sjukkassor- na och bara ca 18 000 fall kom under yr— kesskadeförsäkringsinrättningarnas prövning. Situationen är i stort sett alltjämt densamma.

I finansieringshänseende kom den obliga- toriska sjukförsäkringen att bygga på andra principer än yrkesskadeförsäkringen. Den försäkrade fick här själv erlägga en avgift, som varierade beroende på i vilken tilläggs- sjukpenningklass den försäkrade med hän- syn till sin förvärvsinkomst placerades in. Både arbetsgivaren och staten fick också bidraga till försäkringens finansiering. För arbetsgivarens del beräknades bidraget kol- lektivt efter viss procent på den sammanlag-

da lön som arbetsgivaren utgett till sina an- ställda under ett kalenderår.

Grunden till vår folkpensionering lades med 1913 års lag om allmän pensionsför- säkring. Lagen omfattade praktiskt taget hela folket och avsåg att ge skydd vid ål- derdom och invaliditet oavsett om hjälp- behovet hängde samman med yrkesskada eller ej. I princip hade 1913 års lag ka- raktär av en renodlad försäkring, men den var kombinerad med understöd eller pen- sionstillägg av allmänna medel.

Folkpensioneringen förbättrades år 1935, då vi fick en lag om folkpensionering. Man släppte nu inte bara i lagens rubrik orden försäkring utan man övergav också försäk— ringsprincipen vid finansieringen av folkpen- sioneringen. I stället övergick man till att skattevägen av den aktiva befolkningen ta ut det belopp som fordrades för att finan- siera de löpande pensionerna.

Genom 1946 års lag om folkpensione- ring togs ytterligare ett steg mot målet att bereda alla medborgare rätt till pension ge- nom att bl. a. rätten till ålderspension gjor- des oberoende av inkomstprövning.

Redan innan folkpensioneringen trätt i kraft i den utformning den fick i 1946 års lag hade man påbörjat det utredningsarbete som så småningom ledde fram till den av 1959 års riksdag antagna lagen om för- säkring för allmän tilläggspension. Tillsam- mans med folkpensioneringen skulle tilläggs- pensioneringen tillförsäkra alla förvärvsar- betande rätt till ålders-, invalid- och famil- jepensionsskydd avvägt i förhållande till den tidigare förvärvsinkomsten. I likhet med folkpensioneringen finansierades den med enhetliga kollektiva avgifter och arbetsgiva- ren fick erlägga avgift efter en viss procent på av honom under ett kalenderår utbetalda löner till anställda, varjämte egna företagare hade att själva erlägga tilläggspensionsav— gift i form av egenavgift. De influtna av- gifterna ingick till en fond benämnd allmän- na pensionsfonden.

Reformarbetet på socialförsäkringsområ- det fortsatte och strävandena gick ut på att söka sammanföra de olika komponen-

tema i systemet så långt det var möjligt. Som resultat av dessa strävanden tillkom den nu gällande lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (AFL), som trädde i kraft den 1 januari 1963. I denna lag sammanfördes sjuk- och moderskaps- försäkringen, folkpensioneringen och till- läggspensioneringen till ett enhetligt lagverk. Yrkesskadeförsäkringen fick emellertid kvarstå som en fristående försäkring, men tanken var att denna försäkringsförmån skulle med tiden kunna på ett naturligt sätt infogas i det allmänna socialförsäkrings- systemet. För att undersöka hur detta skul- le kunna förverkligas tillsattes år 1961 en särskild utredning, yrkesskadeutredningen.

I direktiven för yrkesskadeutredningen framhölls bl.a. att, med hänsyn till att yrkesskadeförsäkringen förlorat i betydel- se först genom försäkringens samordning med den allmänna sjukförsäkringen och se— dermera genom tillkomsten av AFL med dess förtids-, efterlevande— och ålderspen- sioner, det kunde ifrågasättas om det för framtiden förelåg skäl att bibehålla en sär- skild yrkesskadeförsäkring. Enligt direkti- ven borde dock även i fortsättningen finnas ett särskilt försäkringsskydd för yrkesska- dor i någon form. Detta motiverades med att yrkesskadeförsäkringen ger ersättning i vissa situationer som inte täcks av den all- männa försäkringen.

År 1966 lade yrkesskadeutredningen fram ett betänkande med förslag till yrkes— skadelag m.m. (SOU 1966: 54). I huvud— sak innebar detta att det ekonomiska skyd— det vid yrkesskada infogades i den allmänna försäkringen, så att skyddet vid yrkesskada lämnades genom de allmänna trygghetsan- ordningarna, dvs. den allmänna försäkring- ens sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Någon fri— stående försäkring för yrkesskada skulle så- ledes ej finnas i fortsättningen. Förmåner- na vid yrkesskada skulle till sin typ bli desamma som vid andra skador och sjuk— domar och nivån på förmånerna skulle ock- så i princip bli densamma. I vissa hänseen— den skulle dock ersättningen vid yrkesskada beräknas efter förmånligare grunder, och

vid yrkesskada skulle, utöver de allmänna förmånerna, kunna utgå särskilda förmå- ner.

I fråga om finansieringen av yrkesskade- förmånerna föreslog utredningen, att kapi- taltäckningssystemet skulle överges för den inom den allmänna försäkringen tillämpade fördelningsmetoden. Vidare ansågs att man vid en integrering av yrkesskadeskyddet ej borde bibehålla rådande starkt differenti- erade premiesystem utan övergå till ett för samtliga näringsgrenar enhetligt — dvs. av olycksfallsrisken oberoende — premiesystem. Finansieringen av yrkesskadeskyddet före— slogs ske genom att arbetsgivarna varje år skulle till allmänna pensionsfonden erlägga en enhetlig yrkesskadeavgift. Denna skulle beräknas på samma avgiftsunderlag som arbetsgivarens avgift till försäkring för till- läggspension och utgå efter en av Kungl. Maj:t med riksdagen fastställd procentsats. Denna skulle vara så avvägd, att yrkesskade- avgifterna räckte till att bestrida utgifterna för tilläggspensionsförmånerna och de sär- skilda yrkesskadeförmånerna ävensom till förvaltningskostnaderna och erforderlig fondering. I anslutning till förslaget uttala—— de utredningen, att den inte förbisåg att det nuvarande omfattande statistikarbetet inom yrkesskadeförsäkringen, som enligt ut— redningens förslag skulle bli obehövligt för premiesättningsändamål, hade sin betydelse ur arbetarskyddssynpunkt. Yrkesskadeut- redningen ansåg emellertid att detta var ett följdspörsmål som fick tas upp i annat sammanhang.

I prop. 1967: 147 uttalade chefen för so- cialdepartementet att han på anförda skäl ansåg det lämpligast att tills vidare bibehål— la den nuvarande yrkesskadeförsäkringen, dock med vissa förbättringar av förmåner- na. Förbättringarna avsåg uppräkning och värdesäkring av äldre yrkesskadeförmåner samt värdesäkring av nytillkomna livräntor. Vidare infördes förmånligare grunder för bestämmande av yrkesskadeersättningarnas storlek. I fråga om försäkringens finansie— ring förordades ingen ändring. Det rådande kapitaltäckningssystemet med riskgraderade premier lämnades sålunda orubbat.

I administrativt hänseende innebar pro- positionen att de socialförsäkringsbolag, som ägt att meddela obligatorisk yrkesska- deförsäkring, inte skulle få meddela sådan försäkring efter utgången av år 1968 och att bolagens verksamhet skulle vara av- vecklad före utgången av år 1973.

Propositionen vann, såvitt nu är i fråga, riksdagens bifall (L2U 68, rskr 401).

1.2. Utredningens direktiv

Utred-ningens direktiv framgår av vad che- fen för socialdepartementet anförde till statsrådsprotokollet den 30 juni 1967 i samband med att departementschefen be- myndigades tillkalla en utredningsman för denna utredning. I direktiven erinras in- ledningsvis om att den obligatoriska yrkes— skadeförsäkringen finansieras med avgifter från arbetsgivarna. Avgifterna bestäms av de olika försäkringsinrättningarna efter för— säkringsmässiga grunder så att de kan antas täcka den risk, som försäkringen avser. Av- gifterna skall alltså förslå även till av- sättningar för framtida ersättningsanspråk. Avgifterna är olika inom olika verksamheter och företag med hänsyn till arbetets farlig- het och övriga omständigheter. Avgifter- na varierar också mellan de olika försäk- ringsinrättningarna. Fastställandet av avgif- terna enligt det nuvarande systemet förutsät- ter ett omfattande statistiskt material i frå- ga om yrkesskaderiskerna i olika verksam- heter. Denna statistik — som även har betydelse för arbetarskyddsverksamheten — framställs av RFV. Departementschefen hän- visar i fortsättningen till vad han uttalat i samband med remissen till lagrådet av det förslag till ändring i lagen om yrkes- skadeförsäkring som redovisas i prop. 1967: 147 och anför följande:

»I fråga om yrkesskadeskyddets finansiering framhöll jag vid lagrådsremisssen att en diffe- rentierad premiesättning av konkurrensskäl inte längre behövs när socialförsäkringsbolagen upp- hör och att en administrativ förenkling skulle kunna nås, om man går över till enhetsavgifter baserade på ett fördelningssystem. Å andra sidan har många remissinstanser framhållit det

nuvarande avgiftssystemets värde för att sti- mulera det förebyggande arbetarskyddet inom företagen. Likaså har behovet av den yrkesska- destatistik, som ligger till grund för nuvarande premiesättning, kraftigt understrukits. Vid lag- rådsremissen uttalade jag att fördelar och nack- delar med olika avgiftssystem liksom statistik- frågorna bör utredas närmare innan man tar ställning till frågan om en förändring. I vän- tan på sådan utredning förordade jag att nu— varande avgiftssystem behålls. Vidare anförde jag att arbetarskyddsfrågorna i anslutning till yrkesskadeförsäkringen bör behandlas vid den nyss nämnda utredningen om avgifts- och sta- tistikfrågorna och att man därvid bör pröva ett av Landsorganisationen i Sverige framfört förslag om en särskild arbetarskyddsavgift som tas ut i samband med yrkesskadeavgiften.

Jag föreslår, att en sakkunnig tillkallas med uppgift att utreda de nyss nämnda frågorna. Det lämpliga sättet för yrkesskadeförmånernas finansiering bör bedömas mot bakgrunden av vad de till lagrådet remitterade förslagen inne- håller om yrkesskadeförsäkringens utformning och administration.»

Departementschefen övergår härefter till frågan om yrkesskadestatistiken och uttalar i detta hänseende följande:

»Den av riksförsärkingsverket utarbetade sta- tistiken över yrkesskador är till innehåll och utformning i sina huvuddrag bestämd genom överväganden på grund av ett år 1955 framlagt förslag om sjukförsäkrings- och yrkesskadesta- tistiken, internationella rekommendationer, framställningar av arbetarskyddsverkets orga- nisationsutredning år 1960 samt överläggning- ar mellan riksförsäkringsverket och arbetar- skyddsstyrelsen år 1963. Riksförsäkringsverkets arbete med yrkesskadestatistiken, som sysselsät- ter inemot 40 personer, avser i första hand att belysa yrkesskadornas frekvens, beskaffenhet och orsaker. Resultatet härav redovisas i pub- likationen »Yrkesskador», som ges ut i se- rien Sveriges officiella statistik. Bland övriga av verket utarbetade statistiska redogörelser om yrkesskador och yrkesskadeförsäkring kan näm- nas »Kostnadsstatistik för yrkesskador», som närmast är avsedd att ge underlag för utar- betande av premietariffer för yrkesskadeförsäk- ringen, och den s.k. företagsstatistiken, dvs. statistik för belysande av yrkesskadeförhållan- dena hos enskilda stora företag. Denna sena- re statistik, som omfattar företag med minst 50 000 arbetstimmar för år räknat, tillhanda- hålls varje år arbetarskyddsverket för dess inspektionsverksamhet. Vidare kan nämnas att uppgifterna i det centrala företagsregistret, som förs hos statistiska centralbyrån och som är avsett att hållas aktuellt för olika statistiska än—

damål, i väsentliga avseenden förnyas årligen på grundval av uppgifter ur riksförsäkringsver- kets hålkortsregister över arbetsgivare och däri förekommande uppgifter om näringsgrenar m.m. Frågan om yrkesskadestatistikens fram- tida handhavande har alltså betydelse för flera statliga myndigheter. Arbetsmarknadens parter har också ett betydande intresse i denna fråga. Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande över yrkesskadeutredningens betänkande an- fört, att verkets befattning med denna statistik måhända skulle kunna motiveras med att verket kommer att ha tillsyn över yrkesskadeförsäk- ringen men att mot en sådan ordning talar att verket inte har något direkt behov av statistik, som främst är uppbyggd för att tjäna arbetar- skyddet. Verket ifrågasätter därför om inte ar- betarskyddsstyrelsen framdeles bör ha huvud- ansvaret för yrkesskadestatistiken. Vid utred- ningen bör prövas hur yrkesskadestatistiken i framtiden bör utformas och vem som bör svara för statistikproduktionen.»

I fråga om arbetarskyddet understryker departementschefen intresset av att yrkes— skadefrekvensen minskas genom att före- byggande åtgärder vidtas i största möj- liga utsträckning. Ett led i denna strävan är att intensifiera den arbetsmedicinska forsk- ningen, att skaffa utbildning för skyddsin- genjörer, yrkeshygieniker, företagsläkare m.fl. samt att sprida information kring arbetarskydd och arbetsmedicin. Departe- mentschefen erinrar om att överskottsmedel ur riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäk- ringsfond vid några tillfällen tagits i anspråk för sådana ändamål och att socialförsäk- ringsbolagen medverkat till en skadeföre- byggande informativ verksamhet och un- derstött forskningen. Enligt departements- chefens mening skulle det vara en tänk- bar väg att genom en särskild arbetarskydds- avgift öka förutsättningar för forskning, utbildning och information om arbetar- skyddsfrågorna. Vid utredningen bör ut- formningen av en sådan avgift, de ändamål som den bör tillgodose och formerna för dispositionen av de medel som inflyter ge- nom avgiften undersökas.

1.3. Utredningsarbetets uppläggning

I utredningsuppdraget ingår tre huvudupp- gifter. Den första är att pröva metoden

för den obligatoriska yrkesskadeförsäkring- ens finansiering, därvid utgångspunkten är att försäkringen även i fortsättningen skall finansieras genom avgifter som erläggs av arbetsgivarna. Utredningen skall anställa en jämförelse och mot varandra väga fördelar och nackdelar mellan å ena sidan det nu- varande riskgraderade, på kapitaltäcknings- princip baserade avgiftssystemet samt å andra sidan ett ej riskgraderat på fördel- ningsmetod baserat system. För det andra skall utredningen pröva huruvida i samband med den avgift som arbetsgivarna har att be- tala för yrkesskadeförsäkringen kan uttas en särskild arbetsgivaravgift för arbetarskydds- ändamål och hur frågan härom kan lösas. Slutligen har utredningen att pröva hur yr- kesskadestatistiken i framtiden bör utformas och vilken myndighet som bör svara för statistikproduktionen.

Mellan de olika i utredningsuppdraget in— gående uppgifterna föreligger ett nära sam- manhang. Ett avgiftssystem grundat på för— delningsmetod leder naturligt till ett system med ej riskgraderade premier, även om det i och för sig är tänkbart med ett riskgra- derat fördelningssystem eller ett ej riskgra- derat kapitaltäckningssystem. Ett avgiftsut— tag enligt fördelningsmetod — varigenom ett uppfyllande av livränteförpliktelserna i viss mån skjuts på framtiden — skapar större möjligheter att genomföra utredning- ens arbetsuppgift att via yrkesskadeförsäk- ringen ställa medel till arbetarskyddets för— fogande.

Frågan om enhetliga eller riskgraderade premier har samband både med arbetar- skyddsfrågan och statistikfrågan. Genom ett enhetligt premiesystem minskas behovet av den statistik som är erforderlig för premi— ernas differentiering. Ett enhetligt premie- system skulle därigenom medföra administ- rativa besparingar för yrkesskadeförsäkring- en. Det har vidare gjorts gällande att risk- graderade premier skulle utgöra ett incita- ment för arbetsgivarna att vidta åtgärder i arbetarskyddssyfte.

Med hänsyn till det samband som gäl- ler mellan de olika delarna av utrednings- uppdraget har utredningen ansett sig böra

bedriva utredningsarbetet så att utredningen, innan en mera ingående behandling av varje del för sig gjorts, företagit en över- sikt över hela utredningskomplexet. Det har därvid, såsom utredningen i ett senare sam- manhang kommer att vidareutveckla, visat sig att övergången till ej riskgraderade pre- mier inte har till följd att en yrkesskadesta- tistik motsvarande den vi nu har kan und- varas. Även om en utförlig statistik inte behövs för yrkesskadeförsäkringens del, be- hövs den ur andra synpunkter. Utredningen har därför funnit att frågan om yrkesskade- försäkringens finansiering kan lösas för sig i en första etapp och att frågan om den framtida yrkesskadestatistikens utformning och vilken myndighet som bör svara för statistikproduktionen kan lösas i ett senare sammanhang. Till dess kan nuvarande ord— ning i fråga om yrkesskadestatistiken bi- behållas.

I enlighet härmed har utredningen i detta betänkande inte ingått i någon närmare be- handling av frågan om yrkesskadestatisti- kens utformning och handhavande. Det nu redovisade utredningsuppdraget avser allt- så endast yrkesskadeförsäkringens finansie- ring och den i direktiven berörda frågan .om en arbetarskyddsavgift. I finansierings- hänseende har utredningen funnit den vä- sentligaste frågan vara om försäkringen skall finansieras enligt kapitaltäckningssys- tem eller fördelningsmetod, och utredning— .en har därför — efter en inledande redo- görelse för nuläget i fråga om yrkesskade- försäkringens finansiering i Sverige och vis- sa andra länder — tagit upp denna fråga till behandling först. Därefter har utred— ningen övergått till problemet om riskgra- dering eller riskutjämning vid försäkrings— premiernas bestämmande. I anslutning till dessa båda avsnitt har utredningen behand— lat frågan om arbetarskyddsavgiften. Ut- redningens ståndpunktstagande beträffande försäkringens finansiering har lett till att utredningen ansett sig böra ompröva hur det skall förfaras med försäkringens för— valtningskostnader.

Utredningen har lagt upp arbetet så, att utredningen först behandlar de olika pro-

blemen från mera allmänna synpunkter och därefter i ett särskilt avsnitt redogör för hur utredningen tänkt sig att dess förslag skall tekniskt genomföras.

Utredningens uppdrag avser, såsom fram— hållits, endast den obligatoriska yrkesskade- försäkringen. Utredningen har alltså enligt direktiven inte haft att gå in på den fri- villiga försäkringen. I samband med frågan om den obligatoriska försäkringens finansi- ering har emellertid utredningen kommit in på några spörsmål rörande den frivilliga försäkringen. Dessa har redovisats i kap. 7, dvs. det avsnitt som avser finansierings- frågans tekniska lösning.

Avslutningsvis vill utredningen framhålla att utredningen haft att utgå från nu gällan— de lagstiftning och att utredningen därför ej kunnat beakta i vad mån ett genomförande av det sakkunnigförslag angående yrkesska- deförsäkringens administration som fram- lagts i januari 1970 (Stencil 1970:1, So- cialdepartementet) kan påverka resultatet av utredningens överväganden.

2 Finansiering och administration av

yrkesskadeförsäkringen i Sverige och Vissa andra länder

2.1 Sverige

Såsom framgår av den inledande oriente- ringen administreras, sedan socialförsäk- ringsbolagen upphört att meddela försäk- ring, den obligatoriska yrkesskadeförsäkring- en numera helt av RFV.

Enligt YFL skall kostnaderna för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen för ar- betstagare hos andra arbetsgivare än sta- ten bestridas, med bidrag av statsmedel till omkostnaderna, genom försäkringsavgifter som erläggs av arbetsgivaren (3 5).

Avgiften skall av RFV bestämmas till be- lopp, som med hänsyn till arbetets farlig- het i allmänhet och till de särskilda för- hållanden, under vilka det bedrivs, efter försäkringstekniska grunder prövas vara er- forderligt för att täcka den risk som för- säkringen avser (38 Q 1 st.).

Det lagstadgade kravet på hänsyn till ar- betets farlighet i allmänhet vid avgiftens be- stämmande anses tillgodosett genom att av- giftens storlek görs beroende av vilken nä- ringsgren ett företag tillhör. Företagens klas- sificering efter näringsgren är sålunda av fundamental betydelse för avgifternas av- vägning.

Den nu tillämpade näringsgrensindelning— en omfattar totalt 135 olika näringsgrens- rubriker och utgör en på vissa punkter mo- difierad version av den av Förenta Natio- nerna år 1948 fastställda och år 1958 re- viderade internationella näringsgrensindel-

ningen, International Standard Industrial Classification of All Economic Activities (ISIC).

Alltsedan år 1960 använder sig RFV av ett mera schablonmässigt förfaringssätt vid dess praktiska tillämpning. Sålunda betrak- tas en arbetsgivares hela verksamhet vid av- giftsberäkningen i regel såsom en enhet och uppdelas alltså inte på de skilda verk— samhetsgrenar, som kan finnas representera- de, utan hänförs till en enda näringsgren. Därvid blir den huvudsakliga inriktningen av verksamheten bestämmande.

Företagens klassificering efter näringsgren skapar ett utgångsläge för debitering av en arbetsgivare med hänsyn till arbetets far- lighet i allmänhet inom den näringsgren hans företag tillhör. För åtskilliga olika nä- ringsgrenar kan, med hänsyn till föreliggan- de yrkesskaderisk, premiesatsen vara den- samma. Antalet procenttal är sålunda mind- re än antalet näringsgrenar. Sammanlagt förekommer för år 1969 endast 41 olika procenttal varierande från 0,05 till 1,35.

Vid avgiftens bestämmande skall hän- syn tas till de särskilda förhållanden under vilka arbetet bedrivs. Detta sker genom att de företag hos vilka riskförhållandena be- döms vara annorlunda än de för närings- grenen normala vid premiebestämning be- handlas fristående från näringsgrenen i öv- rigt. Vid denna s.k. specialtariffering beak- tas framför allt sådana avvikande riskför- hållanden som kunnat konstateras på sta-

tistisk väg. Detta förutsätter, att arbetsgiva- rens verksamhet är så stor, att slump- artade kastningar i en specialstatistik för hans företag kan anses nöjaktigt utjämnande.

På senare tid — särskilt under senaste decenniet — har specialtarifferingen allt mer avtagit. År 1954 specialtarifferades av RFA omkring 1200 arbetsgivare. För närvarande har endast ca 50 arbetsgivare en från sin näringsgren avvikande premie— sats. Deras sammanlagda avgift utgör i runt tal 15 % av den totala nettoavgiften till yrkesskadeförsäkringen.

Avgiften skall även bestämmas efter för- säkringsmässiga grunder så att den täcker den risk som försäkringen avser. Detta in- nebär att avgifterna för visst är även skall tillsammans motsvara ersättningskostnader- na för under just det året inträffade ska- dor, oavsett om ersättningarna utbetalas un- der det året eller senare. Avgiften skall så- ledes bl. a. täcka kapitalavsättningar som er- fordras för att utge sådana framtida er- sättningar som kan grundas på skadan.

Storleken av premieuttaget beror bl.a. av hur nära de försäkringstekniska grunder- na för beräkning av livräntornas kapital- värden (antaganden om dödlighet, reaktive- ringssannolikhet för invalider och omgiftes- frekvens för änkor samt om kapitalförränt- ning) överensstämmer med faktiska förhål- landen. Grunderna för beräkning av för- säkringsavgifter och premiereserv har med stöd av 41 & YFL fastställts av Kungl. Maj:t genom brev av den 21 januari 1955. Den där avsedda dödlighetsintensiteten är ett abstrakt mått på dödligheten. De an- givna reaktiveringssannolikheterna är be- stämda efter av RFA på sin tid gjorda reaktiveringsundersökningar. För änkors omgiftessannolikhet finns en särskild for- mel. Med begagnande av de fastställda grunderna har för den praktiska tillämp- ningen utarbetats tabeller över enhetskapi- talvärden och andra element som ingår i beräkningarna.

Enligt 38 ä 2 st. YFL föreligger under vissa villkor möjlighet för en arbetsgivare att erhålla s.k. lindring i försäkringsav-

giften. För närvarande finns ett mindre an- tal arbetsgivare, som på grund av egen ut- fästelse att vid yrkesskada utge understöd, motsvarande i lagen stadgade ersättningar, medgivits sådan lindring. Därvid har de helt befriats från avgiften, om utfästelsen avser all ersättning. De som har sådan to- tal självrisk är — bortsett från staten som inte heller betalar några avgifter enligt YFL — ett 20-tal städer och ett mindre antal andra stora arbetsgivare. Partiell självrisk. avseende läkarvård m.m., som berättigar till en viss nedsättning av avgiften, före- kommer likaså endast för ett fåtal arbets- givare. Tidigare har självrisk med åtföl- jande avgiftslindring praktiserats i avsevärt större omfattning, men intresset för saken har med tiden avtagit. Den partiella själv— risken för läkarvård har förlorat i betydel- se genom samordningen med den allmänna sjukförsäkringen.

Enligt 38 ä 2 st. YFL skall arbetsgivare, som önskar avgiftslindring, ställa säkerhet för utgivande av det understöd varmed lind- ringen motiveras. Detta sker vid total själv- risk genom deposition av värdehandlingar till ett belopp, motsvarande dels kapital- värdet av tillerkända livräntor och dels ett års försäkringsavgifter. Kommunala enhe- ter har dock befriats från depositionsskyl— dighet, och sådan skyldighet anses ej heller behövlig vid partiell självrisk. För varje ar- betsgivare, som på grund av självrisk utger livräntor, vare sig hans självriskförpliktelse för nytillkommande fall upphört eller ej, revideras förekommande depositionsbelopp vid varje årsskifte med hänsyn till de för- ändringar (dödsfall, reaktivering. åldersför- skjutningar m.m.) som under det senast förflutna året inträffat bla-nd hans livränte- tagare.

Utöver den avgift som enligt 38 5 1 st. YFL skall uttas av arbetsgivare — i fort- sättningen benämnd grundavgift — skall en— ligt 39 & såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för FR:s och RFV:s verk- samhet till statsverket erläggas en tilläggs- avgift, motsvarande 5 % av gmndavgiften beräknad utan hänsyn till avdrag föranledda

För uppräkning och förstärkning av äldre yrkesskadelivräntor samt värdesäkring såväl av dessa som nyare sådana m. ni. har arbets- givarna vidare att erlägga särskilda s. k. avgiftstillägg på grund av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete 111. m., lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa er- sättningar i anledning av yrkesskada m.m. och lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. Avgiftstilläggen påförs med en för varje år enhetligt be— stämd procent av den sammanlagda grund- och tilläggsavgiften, som för året skall be- räknas för arbetsgivaren. För år 1969 ut- gjorde procentsatsen för avgiftstillägget 28.

Bestämmelser om debitering och uppbörd av de för yrkesskadeförsäkringen utgående avgifterna och tilläggen finns i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa av- gifter enligt lagen om allmän försäkring rn. rn.

I förordningen stadgas att arbetsgivare, som under ett år utgett lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst 300 kr., är skyldig att nästföljande år före ja— nuari månads utgång eller i fråga om reda- re som har att redovisa sjömansskatt före februari månads utgång lämna uppgift (ar- betsgivaruppgift) till ledning för beräkning av avgiftsunderlag varpå avgift skall beräk- nas för honom. Uppgiften skall lämnas till den lokala skattemyndighet inom vars tjänst- göringsområde arbetsgivaren skall taxeras till statlig inkomstskatt. Då arbetsgivaren är redare, som redovisar sjömansskatt, skall uppgiften avlämnas till sjömansskattekon- toret. Sedan uppgiften förberedande grans- kats och kontrollerats hos skattemyndighe- ten, Översänds den till RFV för vidare be- arbetning.

Grundavgiften beräknas i proportion till under året av arbetsgivaren utgiven avlö- ningssumma efter eventuella avdrag för ar- betstagarens kostnader i anställningen. Löne- summan reduceras om lönen för en arbets- tagare, som arbetat hela året, skulle överstiga

71/2 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Då medräknas ej det överskju- tande beloppet. För arbetstagare, som enbart arbetat viss del av året, proportioneras lö— nen i förhållande till den arbetade tiden. Om någon arbetstagare uppburit lägre lön under året än 300 kr., medräknas ej heller denna. Den på nu angivet sätt reducerade avlöningssumman bildar det s.k. avgifts- underlaget, som läggs till grund för beräk- ning av grundavgiften.

Sedan arbetsgivaren näringsgrensklassifi- cerats eller i förekommande fall åsatts en premiesats anpassad till hans riskförhållan- den (specialtarifferats), sker på datamaski— nell väg uträkningen av såväl grundavgiften som tilläggsavgift och avgiftstillägg.

Avgiften till yrkesskadeförsäkringen ingår som en del i den s.k. arbetsgivaravgift som arbetsgivaren har att erlägga för sina anställda. Arbetsgivaravgiften innefattar även tilläggspensionsavgift, arbetsgivarbi- drag till sjukförsäkringen och — i förekom- mande fall — byggnadsforskningsavgift. Om arbetsgivaravgiften uppgår till högst 1000 kr. påförs arbetsgivaren avgiften i samband med slutlig skatt. RFV lämnar un- der september månad året näst efter utgifts- året vederbörande länsdatakontor i form av datamaskinellt framställt magnetband upp- gift om de arbetsgivaravgifter, som skall påföras. Verket äger för varje år från ve— derbörlig inkomsttitel i riksstaten tillgodo- föra sig ett belopp, motsvarande arbetsgi- varavgifternas summa minskad med vad som enligt av Kungl. Maj:t fastställda grun- der kan beräknas bli avskrivet på grund av bristande betalning. De skattedebiterade ar— betsgivaravgifterna ställs till verkets förfo- gande ungefär ett år efter utgiftsårets ut- gång. _

Om arbetsgivaravgiften överstiger 1000 kr., debiteras och utkrävs den genom RFV:s försorg. Arbetsgivaren tillställs särskild räk- ning på vilken de i arbetsgivaravgiften in- gående avgifterna till de olika socialförsäk- ringar-na är särskilt specificerade. Samtidigt påförs arbetsgivaren automatiskt för lö- pande utgiftsår en preliminär arbetsgivarav- gift, vilken i allmänhet grundar sig på sam-

ma avgiftsunderlag som legat till grund för den slutliga arbetsgivaravgiften. Hänsyn tas dock till den allmänna löneutvecklingen och arbetsgivarens egna uppgifter.

Enligt 41 & YFL skall grundavgifterna för yrkesskadeförsäkringen ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder som bestäms av Kungl. Maj:t med riksdagen. Fonden be- nämns riksförsäkringsverkets yrkesskade— försäkringsfond. I detta hänseende gällan- de bestämmelser finns i reglementet (19611265) angående förvaltningen av riks- försäkringsverkets fonder. Här anges bl.a. i vilka slag av tillgångar fondmedel får placeras. Över yrkesskadeförsäkringsfondens räkenskaper upprättas för varje kalenderår ett försäkringstekniskt bokslut.

Genom en betydande överränta, som länge varit rådande har en viss del av över- skottet i fonden kunnat utnyttjas för upp- läggning och förstärkning av en premieut- jämnings- och säkerhetsfond. Sistnämnda fond är avsedd för premieutjämning mellan olika skadeår med hänsyn till slumpvaria— tioner i skadefrekvens och ersättningskost- nader m.m. och skall vidare tjäna som buffert mot en likaledes slumpbetingad steg- ring av kommande livränteutgifter utöver vad som motsvarar redovisade reserver.

Från yrkesskadeförsäkringsfonden har i enlighet med Kungl. brev den 6 juni 1962 avskilts ett belopp av 5 milj. kr., vars avkastning skall användas för utbetalning av »ersättning enligt föreskrifter som må bliva av Kungl. Maj:t meddelade för varje sär- skilt fall». Härmed avses exceptionella och ömmande fall av personskada, som av nå- gon anledning bedömts inte kunna inran- geras under gällande ersättningsbestämmel- ser om yrkesskada men som ändå skäligen bör ersättas efter liknande grunder. Denna fond, kallad särskilda yrkesskadefonden, har inga från yrkesskadeförsäkringsfonden av- skilda tillgångar utan förvaltas tillsammans med denna och tillförs ränta motsvarande genomsnittsavkastningen på de gemensam- ma tillgångarna. Den har därigenom växt och uppgick vid utgången av 1969 till om-

kring 7 milj. kr. Några utbetalningar från fonden har hittills (juni 1970) inte gjorts.

De avgiftstillägg som arbetsgivare har att erlägga för uppräkning och förstärkning samt värdesäkring av livräntor inflyter till en särskild kassa benämnd omregleringskas- san. Denna kassa är helt fristående från såväl yrkesskadeförsäkringsfonden som so— cialförsäkringsbolagens motsvarande fonder och förvaltas av RFV. Behovet av att hålla dess medel avskilda har närmast betingats av socialförsäkringsbolagens existens som för- säkringsgivare. Bolagen skall nämligen del- ta i kassans utgifter och rekvirerar från denna de tillskott de behöver för utgående tillägg till sina livräntetagare.

Den femprocentiga tilläggsavgiften för bestridande av omkostnaderna för FR:s och RFV:s verksamhet inlevereras av RFV till statsverket där den redovisas under inkomst- titeln »Bidrag till riksförsäkringsverket och försäkringsrådet» .

2.2 Vissa andra länder

En granskning av finansieringsmetoderna för yrkesskadeförsäkringen i andra länder ger vid handen att man, när försäkringen handhas av privata försäkringsbolag, som regel har kapitaltäckningssystem och diffe- rentierade premier, medan i andra fall för- delningsmetoden äger tillämpning med eller utan premiedifferentiering.

Utredningen har ansett det vara av in- tresse att ge en kortfattad redogörelse för hur finansieringen är utformad på olika håll utomlands och lämnar i detta avsnitt upp— gifter härom. Utredningen reserverar sig för att uppgifter som utredningen inhämtat i vis— sa avseenden måhända ej är helt aktuella.

Vad först gäller förhållandena i våra nor- diska grannländer regleras i Danmark yr- kesskadeförsäkringen genom lag den 20 maj 1933 om försäkring mot följderna av olycks- fall (ulykkesforsikringsloven). I denna lag har efter utfärdandet skett åtskilliga för- ändringar, bl.a. genom lagar den 27 maj 1964 (nr 165) och den 4 juni 1965 (nr 214).

Försäkring tecknas i vissa av socialministern godkända försäkringsinrättningar f. n. 33 till antalet. Staten och kommunerna är fritagna från skyldigheten att teckna försäkring. Även vissa andra arbetsgivare kan fritas från denna skyldighet under förutsättning att de ställer säkerhet för att kunna upp- fylla sina förpliktelser i händelse av in- träffat olycksfall.

Försäkringsinrättningarna fastställer pre- mierna för de försäkringar som tecknats hos dem och uttar avgift av arbetsgivarna. Pre- miesättningen sker efter försäkringsmässiga principer på grundval av den enskilda verk- samhetens risk och under hänsynstagande till att premien måste räcka till en viss kapitalavsättning för livräntor. Till vägled- ning för försäkringsinrättningarna utarbetar Direktoratet for ulykkesforsikring i samråd med dessa en differentierad ulykkesforsik- ringsstatistik.

För att täcka beviljade livräntor skall för- säkringsinrättningarna avsätta en särskild reserv som beräknas efter de danska pen- sionsförsäkringsbolagens nettolivräntegrund- lag. Livräntereserven skall vara placerad i värdepapper. Vid beräkning av premierna är försäkringsinrättningarna underkastade en viss vinstbegränsning genom att i genom- snitt minst 3/4 av premieintäkten skall gå till att täcka ersättningar enligt lagen. Direk- toratet utövar kontroll över att detta villkor uppfylls. '

Staten bidrar till nedsättning av premien för sådana försäkringstagare som driver egen rörelse och vars årsinkomst vid taxe- ring till statlig inkomstskatt inte överstiger ett visst belopp. Vidare bidrar staten till utgifterna för uppreglering och tillägg till löpande livräntor, som "beviljats till följd av olycksfall som inträffat före den 1 april 1965. Staten svarar vidare för ersättningar för skadefall som inträffat i statens tjänst samt för skador inträffade under försök att rädda människoliv.

Till kostnaderna för direktoratets och ulykkesforsikringsrådets administration har försäkringsinrättningarna att lämna ett år- ligt bidrag, vilket försäkringsinrättningama i sin tur äger utta av försäkringstagarna.

Det bör här även nämnas att ett betän- kande avgivits i oktober 1969 om en reform av hela det danska socialsystemet, vilket även kommer att påverka den nuvarande olycksfallsförsäkringens administration och dess finansiering i fråga om den dagliga sjukhjälpen (sjukpenningen).

I Finland är enligt lagen den 20 augusti 1948 om olycksfallsförsäkring — ändrad bl.a. genom lag den 1 april 1966 — varje arbetsgivare skyldig att försäkra sina ar— betstagare mot olycksfall i arbete. Försäk— ring sker i något av de 25 försäkringsbo- lag som erhållit koncession att bedriva olycksfallsförsäkring. Staten samt vissa mindre arbetsgivare är befriade från för- säkringsplikt.

Olycksfall som inträffat i statens arbete ersätts av statsmedel. Skaderegleringen och utbetalning av ersättning sker av ett statligt organ, olycksfallsverket. Detta verk utbe- talar även ersättningar för olyckor som in- träffat i arbete åt arbetsgivare, som är un— dantagna från försäkringsplikt, eller i ar- bete hos arbetsgivare, som försummat sin försäkringsplikt. Av de sistnämnda återkrä— ver dock staten erlagda livränteersättningar intill en viss gräns för varje olycksfall.

Försäkringspremierna skall enligt lagen fastställas så, att de förslår till att täcka den försäkrade ansvarigheten samt till skäli- ga förvaltningskostnader. Grunderna för för— säkringspremier fastställs av social- och häl- sovårdsministeriet (f. d. socialministeriet).

I bolagens premiesatser har även beaktats en avgift som bolagen är pliktiga att årligen erlägga till staten för att användas till bl. a. höjningar .av utgående livräntor. Höjning- arna utbetalas av statsmedel.

I februari 1969 träffades mellan Arbetsgi- varnas i Finland Centralförbund och vissa centrala arbetstagarorganisationer överens- kommelse om bl. a. att till social- och hälso- vårdsministeriet göra framställning om utta- gande av en särskild avgift i samband med olycksfallsförsäkringspremierna. De medel som skulle inflyta genom en sådan avgift är avsedda att finansiera olycksfallsförebyg— gande verksamhet. Regeringen har sederme-

ra till riksdagen avlåtit en proposition i den— na fråga. I motiveringen till propositionen sägs meningen vara att de medel som in- flyter skall fördelas mellan olycksfallsskyd— det r. f., Institutet för arbetshygien och de försäkringsbolag som bedriver ett effektivt olycksfallsförebyggande arbete. Riksdagen har numera beslutat i enlighet med proposi- tionen.

I Norge gäller en mot YFL svarande lag om »yrkesskadetrygd», som trädde i kraft den 1 januari 1960 och vari sedermera vidtagits en del ändringar. Yrkesskadetryg- den administreras av Rikstrygdeverket med trygdekassorna, dvs. försäkringskassorna, som lokala organ.

Utgifter enligt den norska lagen finansie- ras genom premier, som erläggs av arbets- givarna. Särskilda regler gäller för fiskare och sjömän m.fl. Den årliga premieintäk- ten skall enligt f.n. gällande lag vara till- räcklig för att täcka kapitalvärdet av utgif- terna för de skadefall, som inträffat under året, samt sådana löpande utgifter för vilka kapitaltäckning ej finns. Premien skall ock- så täcka kostnaderna för försäkringens cen— trala administration samt utgifterna för »Ar- beidstilsynet og Arbeidsforskningsinstitutte- ne». Varje år överförs en promille av pre- mieintäkten till en dispositionsfond, varifrån bidrag kan lämnas bl. a. till arbeten för att förebygga yrkesskador. Intäkten skall också räcka till att gottgöra sjukförsäkringen för dess utgifter under den s.k. skadekuren dvs. den tid sjukbehandli—ng pågår.

Premierna beräknas f. n. enligt en av Kungl. Maj:t fastställd tariff, som upptar omkring 280 näringsgrupper, uppsorterade på sju riskklasser med särskild premiesats för varje klass. Premien utgår för varje en- skild arbetstagare med visst belopp per ka- lendervecka, som varierar mellan 60 öre och 9 kronor, beroende på riskklassen men obe- roende av lönens storlek och arbetstidens längd. För företag som vidtar särskilda åt- gärder i förebyggande syfte kan premien reduceras.

Debitering av avgift för varje arbetsgivare sker av den trygdekassa inom vars område

arbetsgivarens företag är beläget. Kassan avgör till vilken näringsgren företaget skall hänföras. I tveksamma fall tillfrågas Riks— trygdeverket. Genom detta avgörande blir också enligt tariffen fastställt, vilken risk- klass företaget tillhör. Arbetsgivaren påförs kvartalsvis i efterskott såväl avgift till yrkes— - skadeförsäkringen som avgift till sjukförsäk- ringen och kassan mottar också inbetal- ningarna från arbetsgivarna.

Trygdekassornas klassificering av företa- gen efter näringsgren läggs också till grund för Rikstrygdeverkets yrkesskadestatistik och den företagsstatistik, som utarbetas av Nor- ges statistiska centralbyrå.

Systemet för yrkesskadetrygdens finansie— ring har i Norge på senare år varit föremål för en livlig debatt. Vid införandet av lagen om folketrygd, som trädde i kraft 1 januari 1967, hade man förutsatt, att yrkesskadetryg- den skulle inkorporeras i folketrygden, men i avvaktan på utredning härom gjordes då endast vissa till den kommande samman- slagningen anpassade ändringar i lagen om yrkesskadetrygd. I propositionen till stor- tinget, som föregick denna lagändring, u-tta— lades angående finansieringen, att man vid inkorporeringen skulle pröva frågan huru- vida riskgraderingen borde fortsätta och om kapitaltäckningssystemet borde upprätt- hållas, men att man tills inkorporeringen ägde rum borde behålla den gälla.-nde finan- sieringsordningen för yrkesskadetrygden.

Sedermera framlades i Norge proposi- tion om inkorporering i folketrygden av sy— ketrygden, yrkesskadetrygden och arbeids- lpysetrygden, som bl. a. innehöll förslag om ny finansieringsform för yrkesskade- trygden. (»Ot. prp. nr 62/1968—69/ om lov om endringer i lov om folketrygd av den 17 juni 1966 og lov om endringer i lov om yrkesskadetrygd m.fl.»). Denna proposition blev dock av tekniska skäl ej föremål för behandling i stortinget men nytt motsvarande förslag framlades i feb- ruari 1970 (»Ot. prp. nr 42/1969—70/ om lov om endringer i lov om folketrygd av 17 juni 1966») som numera antagits av stortinget. Enligt den nya ordningen skall utgifterna för yrkesskador täckas genom en

arbetsgivaravgift, som beräknas på samma avgiftsunderlag, som avgiften till folketryg- den och med samma procentsats för alla ar- betsgivare. Merutgiftema för yrkesskador beräknas enhetligt till 0,2 %. Vidare före- slås, att yrkesskadetrygdens fondmedel över- förs till folketrygden och att utgifterna för »arbeidstilsynet» täcks av folketrygdens me- del.

Den föreslagna ändringen av finansie— ringssystemet för yrkesskadetrygden innebär från administrativ synpunkt en övergång från ett decentraliserat system till ett annat sådant. För närvarande är det som nämnts trygdekassorna som beräknar, debiterar och uppbär avgift till yrkesskadetrygden, men genom att avgiften infogas i folketrygdsav- giften överförs denna funktion till de 10- kala skattemyndigheterna, som reguljärt handhar debitering och uppbörd av folke- trygdsavgiften.

I propositionen förutsätts att yrkesskade- statistik i nödvändig omfattning skall ske även efter inkorporeringen av yrkesskade— trygden och att det nya finansieringssyste- met icke antas medföra några svårigheter härför.

Den nya ordningen träder i kraft den 1 januari 1971.

I England finns reglerna rörande yrkes- skadeförsäkringen i National Insurance Act av år 1946, som trädde i kraft den 1 januari 1948. Praktiskt taget hela befolkningen om- fattas av den allmänna socialförsäkringen. Alla betalar samma premier (flat-rate con- tributions) och alla åtnjuter samma förmå- ner (flat-rate benefits).

Premien till yrkesskadeförsäkringen är en del av den enhetspremie som arbetstagarna veckovis betalar till socialförsäkringen. Den är icke särskilt specificerad, men det beräk- nas budgetmässigt hur stor del av den sam- lade premien, som skall täcka yrkesskade- försäkringens utgifter.

Alla arbetstagare betalar utan hänsyn till inkomst i princip samma premie, dock nå- got högre för män än kvinnor. Arbetstagare under 18 år erlägger lägre premie. Även arbetsgivaren erlägger en premie till försäk-

ringen av i stort sett samma storlek som arbetstagarens. Härutöver tillskjuter staten medel.

Den del av premien, som är avsedd att täcka utgifterna till yrkesskadeförsäkringen, är således inte graderad efter olycksfalls- risken i den enskilda näringsgrenen. Arbets— givaren inbetalar sin och den anställdes pre- mie genom att köpa märken, som påsätts den anställdes försäkringskort. Arbetstaga- rens premie innehålls av arbetsgivaren i samband med löneutbetalning.

Vart femte år erhåller finans-departemen- tet en rapport om försäkringsfondens eko- nomiska ställning och premiernas lämpliga avvägning för att motsvara utbetalningarna. Rapporten skall liksom årliga rapporter om fondens ställning föreläggas parlamentet.

Den gällande yrkesskadeförsäkringen i Österrike regleras i den allmänna olycks- fallsförsäkringslagen av år 1955. Finansie- ringen sker genom avgifter som erläggs ute- slutande av arbetsgivarna. Egna företagare erlägger själva sin avgift. Finansieringen bygger på ett fördelningssystem som inne- bär, att de totala årliga avgifterna skall täcka under året utbetalda livräntor, kostnaderna för behandling av de skadade och deras yrkesanpassning, kostnaderna för att före- bygga olycksfall samt administrationskost- nadema. Avgifterna är icke riskgrader'ade utan uttas med viss procent på lön upp till en viss nivå som fastställs i den fede- rala socialförsäkringslagen . Procentsatsen är dock olika för arbetare och tjänstemän. För de senare är procentsatsen lägre. Av- giften erläggs för månadsavlönade per kalen- dermånad och för övriga per kalendervecka. Avgiften uttas på den medellön som an— ställd uppburit under avgiftsperioden. Själv— ständiga företagare erlägger en fast årlig egenavgift.

Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen administreras av en för hela landet gemena sam myndighet kallad den allmänna olycks- fallsförsäkringsinrättningen och av två and- ra myndigheter, nämligen jordbrukets och skogsbrukets socialförsäkringsinrättning samt de österrikiska järnvägarnas försäk—

Den allmänna olycksfallsförsäkringsin— rättningen består av en centralt ledande en— het med lokala kontor. Inrättningen befattar sig inte med debitering och uppbörd av av- gifter utan ägnar sig helt åt skadereglering, behandling av skadade, utbetalning av er- sättning och inspektion av företagens olycks- fallsförebyggande åtgärder. Debitering och uppbörd av avgifterna ombesörjs av sjuk- kassorna, som inlevererar avgifterna må— nadsvis till olycksfallsförsäkringsinrättning- en. För arbetsgivare inom jordbruket och skogsbruket anknyts yrkesskadeförsäkrings- avgiften till skatten så, att avgiften står i viss relation till denna och påförs av skattemyn- digheterna.

3. Kapitaltäckningssystem eller fördelningsmetod

Såsom framgår av den inledande oriente- ringen har ända fram till utgången av år 1968 den lagstiftning, som i vårt land ge- nomförts i syfte att skydda arbetstagarna och deras anhöriga mot de ekonomiska följ- derna av skador i arbetet, haft drag av fri— villighet. Detta har gjort det nödvändigt att man måste ha ett finansieringssystem, som garanterar att det vid varje tillfälle finns medel avsatta till att infria försäkringens för- pliktelser. Avgifterna måste alltså räcka till erforderlig fondering. I överensstämmelse härmed har försäkringen finansierats enligt den för frivillig försäkring traditionella ka- pitaltäckningsprincipen.

Efter beslut vid 1967 års riksdag medde— lar de ömsesidiga försäkringsbolagen inte yr- kesskadeförsäkring efter 1968 års utgång och bolagens försäkringsstoek överförs där- vid automatiskt till RFV. Härigenom har huvudmotivet för ett bibehållande av kapi- taltäckningssystemet bortfallit. Sedan för- säkringen koncentrerats till RFV för hela

näringslivet får nämligen det framtida eko- nomiska underlaget för livräntornas utbetal- ning även utan särskild kapitalbildning sam- ma bärkraft som näringslivet i dess helhet.

Yrkesskadeförsäkringen, som har en an— senlig tids hävd, ger ekonomisk hjälp bara i vissa speciella situationer. Under utveck— lingens gång har emellertid i vårt land ge- nomförts allmänna trygghetsanordningar — bestämmelserna härom nu samlade i AFL— med skydd för den enskilde mot de ekono— miska konsekvenserna av sjukdom eller ska— da, även när dessa inte har samband med en anställning. Härigenom har yrkesskadeför- säkringen förlorat sin tidigare dominerande ställning inom socialförsäkringssystemet. Under år 1969 var sålunda förhållandet det, att arbetsgivarnas samlade avgifter till yr— kesskadeförsäkringen uppgick till knappt 200 milj. kr. under det att arbetsgivarnas av- gifter till allmänna sjukförsäkringen och den allmänna försäkringens tilläggspension ut— gjorde i runt tal sammanlagt 7 600 milj. kr. Omräknat i procent motsvarar avgiften till yrkesskadeförsäkringen knappt 2,5 % av ar- betsgivarnas totala avgifter till socialförsäk- ringen.

I fråga om den allmänna tilläggspensione— ringens finansiering gäller fördelningsmetod. Kostnaderna för tillägsspensionerna för ett visst år uttas i princip från det årets arbets- givare. Även med en sådan metod har emel— lertid viss fondbildning ansetts önskvärd för att möta katastrofsituationer och även åstad- komma en viss utjämning mellan olika års- klasser av arbetsgivare. Det är rn. a. o. fråga om en modifierad fördelningsmetod. Av samhällsekonomiska skäl har omfattningen av fondbildningen getts långt större propor- tioner än som varit erforderligt vid en jäm— förelsevis renodlad fördelningsmetod.

Inom tilläggspensioneringen sker en an— passning av utgående pensioner till det ak— tuella basbeloppet, varigenom följsamhet till den allmänna prisnivån emås. De tillerkän- da ersättningarna behåller härigenom sin köpkraft.

När det gäller att säkerställa livräntornas värdebeständighet håller det nu inom yr- kesskadeförsäkringen tillämpade kapital-

täckningssystemet ej måttet. Prisutveckling- en har under årens lopp framtvingat upp- repade lagstiftningar om tillägg till yrkes- skadelivräntorna för att upprätthålla deras köpkraft. Här har man frångått kapitaltäck- ningsprincipen i det att de årliga kostna- derna för de beslutade tilläggen uttas av varje års arbetsgivare enligt fördelningsme- tod. Detta innebär således att vi inom yr- kesskadeförsäkringen inte tillämpar ett ren- odlat kapitaltäckningssystem utan har ett system, där grundersättningen enligt YFL uttas enligt kapitaltäckningssystem och för- höjningen av ersättningen enligt fördelnings- metod. Ett renodlat kapitaltäckningssystem kan inte heller i fortsättningen bli genom- förbart med hänsyn till tidigare genomförda engångsuppräkningar och den numera lag- stadgade värdesäkringen av utgående för— måner.

Om man har kapitaltäckningssystem blir premieuttagets storlek bl. a. beroende av hur nära de försäkringstekniska grunderna för beräkning av livräntornas kapitalvärden — dvs. antaganden om dödlighet och reaktive- ring för invalider, omgiftesfrekvens för änkor samt kapitalförräntning — överens- stämmer med faktiskt rådande förhållanden. Den reella förräntningen av försäkringsfon— den har länge varit avsevärt högre än enligt grunderna, likaså omgiftesfrekvensen, me- dan dödligheten har en påtaglig tendens att bli lägre än man antagit i grunderna. Reakti- veringsantagandena är numera sannolikt in- te realistiska, och en revision av RFV:s för- säkringstekniska grunder har länge varit av behovet påkallad. Men även om nya grun- der fastställs, måste utvecklingen följas och gjorda antaganden gång efter annan prövas om de ej skall bli föråldrade. Sådana anta— ganden beträffande åtskilliga faktorer i frå- ga om förhållanden långt fram i tiden blir obehövliga vid en fördelningsmetod.

Utredningens överväganden har resulterat i att det ej finns några mera vägande skäl att bibehålla det nuvarande kapitaltäck- ningssystemet inom yrkesskadeförsäkringen. Försäkringspremierna inom försäkringen bör därför, i likhet med vad som är fallet inom den allmänna tilläggspensioneringen,i

fortsättningen uttas enligt fördelningsmetod. I detta sammanhang kan förtjäna framhål- las att man i Norge, där utvecklingen på ifrågavarande område varit i stort sett den- samma som i Sverige, i år beslutat sig för att i fråga om yrkesskadeförsäkringen överge det nuvarande kapitaltäckningssystemet mot en på fördelningsmetod baserad finansie— ringsprincip.

En övergång till fördelningsmetod inne- bär finansiellt inga svårigheter, eftersom det i princip finns täckning för de inträffade livräntefallen. Ej heller synes en sådan över- gång utgöra något hinder för ett inlemman- de av yrkesskadeförsäkringen i den allmän- na försäkringen, ett spörsmål som väl ej kan anses ha förlorat sin aktualitet.

Utredningen vill emellertid ej förorda en strikt övergång till en fördelningsmetod. Vis- serligen bortfaller i sådant fall de praktiska problemen beträffande grundavgift och av- giftstillägg, eftersom man då med hjälp av faktiska kostnader och eventuella överskott från yrkesskadeförsäkringsfonden kan styra avgiftskurvan. En strikt övergång till för— delningsmetod skulle emellertid innebära att avgifterna i initialskedet skulle bli obetydli— ga och att avgifterna därefter skulle succes- sivt stiga till dess ett jämviktsläge uppnås långt fram i tiden. Utredningen anser det ej lämpligt att försäkringens finansiering i så- dan utsträckning skjuts på framtiden. En jämnare övergång underlättar vidare en lös- ning av frågan om en via yrkesskadeförsäk- ringen finansierad arbetarskyddsavgift.

En viss sänkning av den nuvarande ge- nomsnittliga avgiftsnivån kan vara motive— rad, främst med hänsyn till det rådande rän- teläget, men även med hänsyn till verk- ningarna av den av utredningen förordade reformen i fråga om ökat arbetarskydd ge- nom bidrag från arbetsgivarna. Denna extra insats från den nuvarande generationens si— da kan nämligen på längre sikt förväntas få en skadenedbringande effekt. Därför synes ett modifierat fördelningssystem vara att fö— redra. Detta innebär att avgiftsnivån vid själva övergången kommer att ligga mellan den i diagram 1 (sid 46) angivna kurvan B och linjen A och sedan följa en kurva,

som ger en lugnare avgiftsutveckling till en avgiftsnivå, som även långt fram i tiden un- derstiger den som följer enligt kapitaltäck— ningsprincipen. I kap. 7 redogörs närmare för hur ett sådant modifierat system bör utformas.

3.1. Allmän orientering

Finansieringen av vår nuvarande obligatoris- ka yrkesskadeförsäkring sker såsom nämnts enligt kapitaltäckningssystem. Detta inne- bär att de premier som inflyter för ett visst år skall täcka försäkringens utgifter för de yrkesskador som inträffat just det året. Eftersom en yrkesskadad vid invaliditet kan bli berättigad till livslång ersättning, måste premieintäkterna avpassas så att de medger erforderliga livränteutbetalningar för kom- mande år. Härför fordras en avsevärd fond- bildning. Beträffande den hittillsvarande olycksfalls- och yrkesskadeförsäkrin gen över— stiger denna f.n. 1300 milj.kr. och den beräknas öka med 70 a 80 milj. kr. per år under de närmaste åren. Fondavsättningen baseras på de föreskrifter som gäller det år yrkesskadan inträffar.

Genom att tillämpa kapitaltäckningssy— stemet har man låst fast medelstillgången vid de förmåner som nominellt fastställts det år fonderingen för skadefallet görs. Rät— tigheten saknar härigenom i princip värde- beständighet. För att kompensera de ska- dade för förmånernas framtida minskade värde krävs därför tillskott antingen från staten eller genom ytterligare utdebitering- ar från försäkringstagarna, dvs. arbetsgivar- na. Den senare metoden har kommit till an- vändning i vårt land. För uppräkning och förstärkning av äldre livräntor samt värde- säkring såväl av dessa som nyare sådana

m. m. uttas i enlighet härmed utöver grund- avgiften för varje kalenderår av arbetsgivar- na särskilda avgiftstillägg. Härom hänvisas till uppgifterna under 2.1.

I motsats till kapitaltäckningssystemet kän- netecknas en fördelningsmetod för försäk— ringens finansiering av att under visst är utgivna ersättningar skall fördelas mellan de under året verksamma arbetsgivarna, oavsett om de skador som föranlett dessa kostna— der inträffat under samma år eller tidigare. Detta system innebär bl. a., att arbetsgivar- na genom avgifter får betala löpande kost— nader för livräntor till följd av äldre skade- fall, inträffade under år då de kanske själva ej hade någon verksamhet. Å andra sidan skjuts finansieringen av livräntekostnaderna för deras egna skadefall på framtiden och får bäras av kommande årgångar av arbets— givare.

Fördelningsmetoden fordrar i princip inte någon fondbildning. Viss reservfondsupp- läggning bör dock ske för att man skall kun- na gardera sig för situationer med opropor— tionerliga påfrestningar på försäkringens ekonomi.

En skillnad mellan kapitaltäckningssyste— met och fördelningsmetoden som bör fram- hållas är att kapitaltäckningssystemet kräver en omfattande statistik och tvingar till anta- ganden beträffande dödlighet, reaktiverings- sannolikhet för invalider och omgiftesfrek- vens för änkor samt om kapitalförräntning

långt fram i tiden. Även fördelningsmeto- den förutsätter viss statistikföring. Denna statistik torde dock kunna inskränkas till att främst tjäna den aktuella situationen och dess närmaste framtid och kan därför ges jämförelsevis små proportioner.

I detta sammanhang bör slutligen på- pekas att de förut omnämnda avgiftstilläg— gen, som är avsedda att finansiera ersätt- ningsförhöjningar o. d., debiteras enligt för— delningsmetod, ehuru de till sin inbördes storlek är bundna vid de enligt kapitaltäck— ningssystemet beräknade grund- och tilläggs- avgifterna. Beträffande utgående livräntor råder alltså f.n. det förhållandet att de till viss del är finansierade enligt kapitaltäck- ningssystem och till viss del enligt fördel- ningsmetod.

3.2 Avgiftsnivån vid en strikt övergång till fördelningsmetod

En strikt övergång från ett fullt utbyggt kapitaltäckningssytem till en renodlad för- delningsmetod skulle — om över-gången startar med omedelbar verkan för avgifter- na för visst år — innebära, att grundavgif— terna för detta första år blir helt obetyd- liga i förhållande till vad som skulle utgå enligt kapitaltäckningssystemet. Därefter skulle avgifterna, under i övrigt oföränd- rade förhållanden, först så småningom år efter år stiga för att omsider efter många års förlopp bli lika stora som enligt ka- pitaltäckningssystemet. Att märka är emel- lertid dessutom att avgifterna enligt för- delningsmetod därefter skulle komma att ytterligare stiga under årens lopp för att slutligen stanna på en högre nivå. än en- ligt kapitaltäckningssystemet.

Detta förhållande har sin förklaring i att, om avgifterna enligt fördelningsmetod i bör- jan är lägre än enligt kapitaltäckningssys- tem, så måste de nödvändigtvis längre fram bli högre, eftersom kostnaderna i det långa loppet förr eller senare måste till fullo betalas. Principerna är med andra ord så till vida full-t ekvivalenta, att totalkostnader- na för arbetsgivarkollektivet på längre sikt blir desamma i båda fallen, ehuru kostna—

den vid fördelningsmetod skjuts på fram— tiden. Vid ett kapitaltäckningssystem fon- deras en del av arbetsgivarnas avgifter för framtida livräntebetalningar, varvid räntan på fonderade medel bidrar till dessa fram- tida kostnader. Med en fördelningsmetod däremot får arbetsgivarna behålla den an- nars för fondering avsedda delen av av- gifterna; och de kan därigenom själva till- godogöra sig ränta därpå, vilket i princip kompenserar den stegring av avgifterna ut- över kapitaltäckningsnivå som så småning- om inträder.

3.3 Analys av grundavgiftens utveckling

En systemomläggning i fråga om yrkesska- deförsäkringens finansiering innebär, att grundavgifterna för varje kalenderår efter omläggningen skall täcka under året utgiv- na ersättningar enligt YFL för skador, som inträffar fr.o.m. det första året för vilket fördelningsmetoden skall tillämpas. För ti- digare inträffade skadefall skall ersättning- arna däremot täckas av upplagda reserver, och de bör således ej få inverka på för- delningsavgiftens storlek. Detta medför, att kostnaderna under de närmaste åren efter en omläggning och särskilt under det första året blir ytterligt små både i förhållande till vad som under året utbetalas totalt för samtliga skador, således även för skador som inträffat före omläggningen, och i för- hållande till vad som kan komma att utgå i framtiden för de skador som inträffar efter omläggningen.

Beträffande de ersättningsformer, som brukar betecknas som engångsersättningar, nämligen ersättning för läkarvård o.d., sjukpenning och begravningshjälp, gäller enligt RFV:s statistiska bokföring, att vad som utbetalas under ett visst år till mindre än en tredjedel brukar avse under året in- träffade skadefall. Resten avser tidigare ska- dor. Man kan emellertid vid en systemom— läggning räkna med att redan efter ett fåtal år ersättningar av detta slag för skador före övergångsåret har sjunkit till ett obetydligt värde och att de engångsersättningar under ett år, som skulle bekostas genom fördel-

ningsavgifterna, nått en under oförändrade förutsättningar stabil nivå.

Annorlunda blir förhållandet med livrän- torna eftersom deras utbetalning kan sträc- ka sig över mansåldrar.

För att få ett grepp om hur livräntekost- naderna kan komma att ändras under åren efter en systemomläggning, görs här en del förenklade antaganden i syfte att renodla den inverkan, som följer enbart av system- omläggningen som sådan utan hänsyn till andra faktorer.

I fråga om invaliditetsfallen antas till en början att frekvensen av skadefall, som för- anleder invalidlivränta, ej nämnvärt föränd- ras under den följd av år som kommer i fråga.

Vidare bortses från de komplikationer som består i att en viss tid brukar förflyta från det skadan inträffat till livräntans bör- jan och att livränta under det första ka— lenderåret i allmänhet ej föranleder utbe- talning för hela året. Dessa omständighe- ter — som dock beaktas i de slutliga kal— kylerna — drar ner livräntekostnaderna i början, särskilt under första året men har försvinnande betydelse i det långa loppet, något som här är väsentligt.

Antalet livräntetagare som tillkommer varje år beteknas med 1. De kvarstår ej al- la under det därpå följande året. En del har försvunnit ur beståndet genom dödsfall el- ler av annan anledning. Antalet kvarvarande betecknas med 11. Antalet kvarvarande and— ra året efter livräntas begynnelseår beteck- nas lg, under tredje året med 13 osv.

Efter en övergång till fördelningsmetod skall avgiften för första året täcka livränte— utbetalningar till ! livräntetagare. Under andra året skall livränta betalas dels till de då tillkomna [ livräntetagarna och dels till de 11 som kvarstår från första året, alltså till I+ 11 livräntetagare. Under tredje året skall livränta utgå dels till de I, som då blir livräntetagare, dels till de 11 kvarva- rande av de som blev livräntetagare and- ra året och slutligen till de 12 kvarvarande av de som blev livräntetagare första året. således till I + 11 + 12 livräntetagare osv. Summan av livräntor, som årligen skall be-

kostas av fördelningsavgifterna, stiger på detta sätt är efter år under en lång tid mot ett gränsvärde som uppnås när alla, som blev livräntetagare första året, försvunnit ur beståndet, dvs. efter en tid som svarar mot den längsta återstående livslängden för de som första året blev invalider och som inte lämnat beståndet av annan anledning än dödsfall. Därefter blir sammanlagda anta- let livräntor, som årligen skall utbetalas, under angivna förutsättningar praktiskt ta- get oförändrat år från år.

Den sannolika återstående livslängden be— ror främst av livräntetagarens ålder vid liv- räntans början. För personer som blir liv- räntetagare vid relativt unga år dröjer det jämförelsevis lång tid, innan de årliga ut- betalningar som skall täckas av avgifter- na med fördelningsmetod stigit till så stort belopp, som enligt kapitaltäckningssystemet skulle behöva avsättas för livräntor till un- der ett enda år tillkomna invalider i sådan ålder, och ännu mycket längre tid, innan det tidigare omnämnda slutliga stationära högre kostnadsläget uppnåtts. För äldre liv— räntedebutanter blir båda dessa tidsperioder i motsvarande mån kortare. Vill man un- dersöka förloppet för ett empiriskt bland- bestånd med olika begynnelseåldrar måste man därför ta hänsyn till åldersfördelning— en bland de som blir livräntetagare till följd av skadefall under ett och samma kalender- år och beräkna den genomsnittliga tillväxt— takten i detta blandbestånd. Denna ålders— fördelning varierar visserligen från det ena året till det andra men det har vid under- sökning av en följd av år inte kunnat på— visas någon bestämd utvecklingstendens i detta hänseende, varför i den efterföljande kalkylen antagits en med åren oförändrad åldersfördelning, som överensstämmer med den för årsföljdema genomsnittliga.

Den sannolika återstående livslängden är också beroende av livräntetagarens kön, ef- tersom dödligheten är lägre för kvinnor än för män. Vid en fullständig analys av till- växtförloppet för invalidlivräntornas antal har man dessutom att ta hänsyn till invali- dernas reaktiveringssannolikhet.

Motsvarande överväganden kan också gö—

ras för efterlevande som tillerkänts livränta. Beträffande änkorna och därmed jämställ— da har man härvid även att räkna med om- giftesfrekvensen och livräntans förvandling till engångsbelopp vid omgifte, och beträf- fande barn måste man beakta avgångstakten i beståndet på grund av att de uppnår 19- års åldern.

En värdering av samtliga dessa faktorers inverkan har gjorts för olika kategorier av livräntetagare med stöd av tillgängligt s-ta— tistiskt material och med användande av de försäkringstekniska grunder angående dödlighet, reaktivering etc., som gäller för verksamheten i RFV, dit ju numera alla nya skador hänförs.

Men det man ytterst vill komma åt för att bedöma systemomläggningens ekonomis- ka effekt är inte stegringen av antalet cr- sättningstagare i och för sig utan utveck- lingen av de årliga ersättningskostnader som skall täckas av avgifterna enligt fördel- ningsmetoden. Dessa kostnader beror ej blott av antalet ersättningstagare utan även av ersättningsbestämmelserna, löneutveck- lingen m. m. Beträffande ersättningsbestäm— melserna kan man ur räknemässig syn- vinkel knappast göra något annat antagan- de än att de kommer att förbli oförändra— de under hela den tidrymd som bedömning- en avser. I fråga om löneutvecklingen och den därav beroende utvecklingen av spe- ciellt livräntornas begynnelsevärden har i första bedömningsomgången antagits, att dessa i allmänhet inte kommer att vare sig stiga eller falla utan förbli på nuvarande nivå. Denna nivå har beräknats genom en för ändamålet särskilt gjord statistisk un- dersökning av de på senare tid beviljade individuella livräntebeloppens storlek och fördelning efter ålder, kön osv. inom RFV. I fråga om invaliderna påverkas därvid beräkningarna av fördelningen efter invali— ditetsgrad, vilken också antagits förbli täm- ligen oförändrad.

Från dessa förutsättningar har för olika ersättningsformer beräknats, hur de årliga utgifterna kan förväntas stiga fr.o.m. det år en fördelningsmetod beträffande avgifts- uttaget skall börja verka. Utgifterna för var-

je ersättningsform och varje år har därvid angetts i procent av vad som för motsva— rande ändamål skolat utgå för det årets ska- dor enligt kapitaltäckningssystemet. De er— hållna resultaten har därefter sammanvägts med begagnande av följande fördelning mellan årskostnaderna enligt nuvarande fi- nansieringssystem för resp. ersättningsfor— mer vid full försäkring — en fördelning som grundar sig bl.a. på bedömningen i sam- band med att RFV:s premietariff för år 1969 utarbetats.

Engångskostnader

Läkarvård o.d. 3,1 % Begravningshjälp 0,3 % Sjukpenning o.d. 14,9 % 18,3 % Kapitalvärde av invalidlivräntor

Manliga invalider 49,6 % Kvinnliga invalider 6,8 % 56,4 % Kapitalvärde av dödsfallslivräntor

Änkor m. ti. inkl. en-

gångsbelopp vid omgifte 20, 7 % Änklingar 0,0 % Barn 4 6/ Föräldrar 0, 0 % 25,3 % Summa 100 %

Beträffande engångskostnaderna har upp— skattningsvis räknats med att för skador, in- träffade visst år, 30 % utbetalas under ska- deåret, 40 % under året därpå, 20 % un- der andra året och 10 % under tredje året efter skadeåret. Utbyte av livränta mot ka- pital har antagits komma att ske i så liten omfattning, att hänsyn därtill ej behöver tas i detta sammanhang.

3.4. Analysresultat (diagram ])

Slutresultatet av samtliga dessa beräkningar är sammanfattat i efterföljande diagram 1. Utefter den horisontella axeln i detta dia- gram har avsatts antalet år från den tid- punkt, då kapitaltäckningssystemet tänks bli ersatt med ett fördelningssystem. Den paral- lellt med denna axel dragna linjen A re- presenterar den som oförändrad antagna år- liga kostnadsnivån enligt kapitaltäcknings- system och har på den vertikala axeln mar— kerats med 100 %. Den från nollpunkten

o/e |50 D _ F 5— _ E G— IOO / // A_ 50— ” | | | | | | | | | | | | | 0 5 m |5 20 25 50 35 40 145 50 55 se 55 70 7sar Diagram 1.

utgående och sedan stigande kurvan, be- tecknad med B, representerar utveckling- en från nämnda tidpunkt av de årliga kost- naderna enligt fördelningsmetod, därvid dessa kostnader räknats i procent av års- kostnaderna enligt kapitaltäckningssystemet. Man ser att fördelningskostnaderna, som i början är mycket låga, ständigt stiger de första åren tämligen snabbt men efter hand som åren går allt långsammare för att så småningom efter ca 65 års förlopp stanna på en nivå, som med ungefär 40 % över- stiger kapitaltäekningsnivån. Kurvan passe- rar sistnämnda nivå efter ungefär 22 år. Un- der tiden dessförinnan är således fördel— ningskostnaderna lägre än kapitaltäcknings- kostnaderna, sedan högre, med tiden be- tydligt högre. Förloppet av kurvan B mot- svarar de genomsnittliga förhållandena för hela näringslivet. Ett liknande diagram kan givetvis utarbetas för olika delar därav, t. ex. olika näringsgrenar eller riskklasser, och kurvan kan då få olika brant förlopp och olika slutnivå, beroende på varierande risk— oeh löneförhållanden, åldersfördelning bland de anställda rn. m.

3.5. Försäkringrteknisk kommentar

Beträffande de rent försäkringstekniska grunder som diagrammet bygger på kan nämnas följande. I vad mån det använda dödlighetsantagandet (R 32) för så lång tid framöver som det här gäller kan komma att återspegla det faktiska förloppet är, lik— som för varje annat dödlighetsantagande, omöjligt att förutsäga. Vid antagen lägre dödlighet kommer livräntornas avveckling att gå långsammare, och kurvan B skulle då rätteligen ligga högre än enligt figuren om inte dödlighetsgrunderna för kapitalvär- desberäkningarna också ändras i enlighet med en sådan utveckling.

Mera betänkligt är dock det ränteanta— gande som använts vid beräkningarna. De av RFV för framtida livräntebetalningar avsatta fonderna har under en längre tid förräntats efter en avsevärt högre procent— sats än den i grunderna antagna 21/2 %. Ju högre den faktiska ränteavkastningen är, desto lägre kapital skulle rätteligen behöva avsättas, eftersom räntan i princip skall bi— dra till att betalningarna fullgörs. Men om

man antar att ränteavkastningen endast kom- mer att bli 21/2 %, så blir kapitalavsätt- ningarna för livräntorna beräknade till ett häremot svarande högre värde, som till följd av den bättre faktiska förräntningen kom- mer att överstiga vad som med måttliga anspråk på säkerhet för oförutsedda ränte- fluktuationer kunde fordras. Yrkesskade- försäkringsfonden (tidigare olycksfallsför— säkringsfonden) har under de senaste 50 åren haft en genomsnittsförräntning av om- kring 4 %. Tack vare uppkommen överränta har RFV (RFA) i många år som regel kun— nat hålla en lägre premienivå än vad som skulle behövas, om beräkningsräntan 21/2 % vore realistisk.

Sådan premienedsättning har emellertid av försiktighetsskäl beslutats endast för ett år i taget, ett förfaringssätt som ehuru stöt— vis verkande dock i det långa loppet, om he- la överräntan utnyttjas, torde ha en effekt någorlunda likvärdig med den som skulle nås, om livräntornas kapitalvärden och där- med premierna bestämts efter en verklighets- trogen räntesats. De årliga kostnaderna en- ligt fördel—ningsmetod — som är oberoende av något ränteantagande — skulle, om de räknas i procent av motsvarande verkliga kostnader enligt kapitaltäckningssystemet, bli högre än vad som framgår av diagram- met, dvs. kurvan B skulle, orn kostnadsni- vån enligt sistnämnda system räknades me— ra realistiskt än enligt gällande grunder, rätteligen behöva höjas något ovanför sitt där tecknade läge.

3.6. Tilläggmvgift och avgiftstillägg

Linjen A och kurvan B representarer to- tala kostnaderna för grundersättningen en- ligt YFL:s ersättningsbestämmelser och där- med den genomsnittliga grundavgiften för arbetsgivarna, om denna avgift antas följ- samt ansluta sig till kostnaderna. Men där— till kommer dels tilläggsavgift för administ— rationskostnader och dels avgiftstillägg för omreglering, förhöjning och värdesäkring av livräntor.

Tilläggsavgiften, som f. n. utgör 5 % av grundavgiften, skulle vid oförändrade för-

hållanden tillsammans med denna höja av- giftsnivån till det läge som i diagram l markeras av den horisontella linjen C. Om man vid en övergång till fördelningsmetod önskar att tilläggsavgiften skall motsvara ett lika stort påslag i kronor räknat som en- ligt kapitaltäckningssystemet, så skulle man komma till en avgiftsnivå, som stiger en- ligt kurvan D i stället för kurvan B.

Avgiftstillägget kan anses bestå av två delar, motsvarande två slag av tilläggser— sättningar. Det ena avseende tillägg som beslutats före en systemomläggning för då kända livräntor och det andra de värde- säkringstillägg som beslutas därefter dels för dessa livräntor och dels för nytillkom- na livräntor. Kostnaderna för tilläggen av det förstnämnda slaget avtar med åren på ett sätt som åtminstone i princip kan be- räknas utifrån kända förhållanden. Om man antar att dessa kostnader vid tidpunkten för systemomläggningen utgör 25 % av grundavgiftens och tilläggsavgiftens sam- manlagda belopp — f.n. är procentsiffran 28 — så skulle de tillsammans med sist- nämnda båda avgifter vid en tänkt fortsatt tillämpning av kapitaltäckningssystemet mo- tivera en bruttoavgift, som enligt en grov uppskattning skulle avta med åren såsom kurvan E utvisar, och vid en strikt över- gång till fördelningsmetod skulle efter ett lika stort påslag på fördelningsavgiften den- na växa utefter kurvan F.

Hur stor den sistnämnda delen av av- giftstillägget kan komma att bli är ovisst. Man vet bara att den kommer att stiga i takt med en stegring av den allmänna pris- nivån. Denna föranleder emellertid ej blott kostnadsökning för redan beslutade livrän- tor utan även en stegring av nya livräntors begynnelsevärden i takt med löneutveck- ling och basbeloppsförhöjningar och den har även en höjande effekt på engångskost- naderna. Kostnadsökningarna för besluta— de livräntor belastar omregleringskassan me— dan de övriga kostnadsstegringarna belastar yrkesskadeförsäkringsfonden, men i detta sammanhang finns inte någon anledning skilja dessa slag av ökningar åt. Tillsam- mans ger kostnadsökningarna upphov till

en avgiftsökning som, lagrad på de förut angivna, resulterar i totalavgifter, som kom- mer att ligga ovanför kurvorna E och F.

3.7. Slutsats angående strikt övergång till fördelningsmetod

Den föregående redogörelsen ger vid han- den att en oförmedlad övergång från kapi- taltäckningssystem till fördelningsmetod skulle innebära att försäkringsavgifterna skulle brant sjunka från nuvarande nivå till en låg bottennivå. »Fallhöjden» skulle bli lika med hela grundavgiften. Därefter skul- le avgiftsbelastningen stiga och småningom passera den nuvarande avgiftsnivån och stanna på en nivå som ligger över nivån en- ligt kapitaltäckningssystemet. Att märka är dock att vid denna slutsats avgifterna till yrkesskadeförsäkringen har setts helt isole- rade från arbetsgivarnas avgifter till social- försäkringen i övrigt. I ett större samman- hang blir verkningarna betydligt mindre ac- centuerade.

4 Riskgradering eller riskutjämning

4.1. Utvecklingstrenden och nuläget

Principen att avgiften enligt YFL skall be— stämmas med hänsyn till den risk försäk- ringen avser har sin primära betydelse när det gäller att bestämma den grundavgift som skall täcka de i lagen fastställda er— sättningarna. Med risk menas här den rent ekonomiska risken, som försäkringen iklä- der sig och som beror ej blott på yrkesskade- frekvensen i och för sig eller invaliditets- och dödsfallsfrekvensen som sådan utan även på löneförhållandena, skadans svår- hetsgrad m. rn. Vid riskgraderingen delas nä— ringslivet upp i olika näringsgrenar. För var- je näringsgren fastställs en premiesats, som anger hur många procent eller promille som skall tas ut i grundavgift.

Kravet på differentiering anses alltså till- godosett genom att avgiften görs beroende av vilken näringsgren företaget tillhör på så sätt, att avgifterna för företag tillhörande en och samma näringsgren i möjligaste mån till- sammans motsvarar kostnaderna för yrkes- skadorna inom just denna näringsgren. Hän- syn tas inte till hur yrkesskaderisken inom näringsgrenen varierar mellan olika företag eller, inom samma företag, mellan de an- ställdas individualyrken. Varje arbetsgivare får erlägga avgift efter den genomsnittliga risken inom näringsgrenen.

.Inom en och samma näringsgren och även inom ett och samma företag kan det emel- lertid råda en betydande skillnad mellan ar—

betstagama i riskhänseende. Det kunde då synas följdriktigt att avväga avgifterna med hänsyn till de anställdas yrkestillhörighet el— ler huvudsakliga sysselsättning. Ett sådant förfaringssätt har också tidigare i vissa fall tillämpats av RFA, särskilt då det gällt av- giftsberäkningar för »mindre» arbetsgivare, dvs. arbetsgivare med mindre än fem års- anställda.

I fråga om andra, dvs. »större» arbetsgi- vare, tillämpade RFA under åren 1918— 1955 en näringsgrensindelning med relativt långt gående uppspaltning enligt ett system, som innehöll 20 huvudgrupper, indelade i tillsammans 99 undergrupper, vilka i sin tur var uppdelade i sammanlagt omkring 600 olika specialgrupper. En och samma ar- betsgivares verksamhet delades ofta upp på olika näringsgrenar för att man därigenom skulle få så bra anpassning som möjligt av hans avgift till riskförhållandena.

År 1955 ersattes detta klassificeringssys- tem av en ny mera sammandragen närings- grensindelning. Det nya systemet bestod av 38 huvudgrupper, 129 undergrupper och 201 specialgrupper. Det anslöt sig till den indelning, som alltsedan år 1940 använts i den svenska folkräkningen, samt överens- stämde beträffande huvud- och undergrup- per med internationella rekommendationer.

Nu gällande näringsgrensindelning kom till år 1960. Den används för både större och mindre arbetsgivare samt bygger i allt väsentligt på den av Förenta Nationerna år

1948 fastställda och år 1958 reviderade in- ternationella näringsgrensindelningen, Inter- national Standard Industrial Classification of All Economic Activities (ISIC). Härige- nom skedde en ytterligare stark nedskär- ning av antalet klasser i schemat. Den upp— tar endast nio huvudgrupper och 44 under- grupper. De senare är i vissa fall uppdelade i två eller flera specialgrupper till ett antal av 107. Totalt omfattar indelningen 135 specificerade grupper. Inom dessa finns 41 olika premiesatser.

Jämsides med förenklingarna i den grund- läggande klassifikationen av näringslivet — i synnerhet i samband med den senaste om— läggningen — övergick man till ett radikalt förändrat, mera schablonmässigt förfarings- sätt vid dess praktiska tillämpning. RFV föl- jer numera den principen, att en arbetsgi- vares hela verksamhet vid avgiftsberäkning i regel skall betraktas såsom en enhet och således inte såsom tidigare delas upp på skilda verksamhetsgrenar utan hänförs till en enda näringsgren. Därvid blir den hu- vudsakliga inriktningen av verksamheten be- stämmande.

Utvecklingen har sålunda gått i riktning mot en allt lägre grad av specifikation i den näringsgrensindelning av företagen som ut— gör en förutsättning för försäkringsavgif- tens avvägning med hänsyn till yrkesskade- risken.

YFL:s bestämmelse, att vid avgiftens be— stämmande hänsyn även skall tas till de sär- skilda förhållanden under vilka arbetet be- drivs, har medfört att vissa arbetsgivare spe- cialtarifferats, dvs. åsatts en premiesats som avviker från premiesatsen för den närings- gren till vilken arbetsgivaren klassats. I RFA:s tidigare verksamhet tillämpades spe- cialtariffering i stor utsträckning. Antalet specialtarifferade arbetsgivare har emellertid successivt gått ner och omfattar numera en- dast ca 50.

4.2 Undersökning av riskutjämningens verk— ningar

En systematisk undersökning av riskutjäm- ningens verkningar har ej kunnat genomfö-

ras för år 1969 på grund av att fullständigt debiteringsunderlag för det året ännu ej fär- digställts under det utredningsarbetet pågått. Ett studium av verkningarna har emellertid utförts på grundval av RFV:s i datateknisk form utarbetade material för debitering av definitiva avgifter för obligatorisk försäk- ring år 1966, dvs. det senaste år för vilket komplett material i detta skick föreligger.

Sedan år 1966 har dock förutsättningar- na för avgiftsberäkningen ändrats. Löneta- ket var för det året 22 000 kr. men har se— dan höjts till 7 1/2 gånger basbeloppet vilket inneburit 41 250 kr. för år 1967, 42 750 kr. för år 1968 och 43 500 kr. för år 1969. Oavsett detta har också de faktiska lönerna stigit. Ersättningsförmånerna har också ökat avsevärt. På grund av lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. har dessutom avgiftstillägget, som för år 1966 endast var 16 % av grundavgiften jämte tilläggsavgiften fastställts till 28 % för år 1969.

Alla dessa förändringar förrycker jämför— barheten mellan åren 1966 och 1969 men i stort sett kan väl sägas, att de ökningar och sänkningar av arbetsgivarnas avgifter, som en omräkning av 1969 års avgifter ef- ter en enhetlig premiesats skulle medföra, kan antas bli större än de motsvarande änd— ringar, som i det följande redovisats för år 1966. Dessutom har socialförsäkringsbola— gens försäkringsbestånd överförts till RFV. Dessa bolagsförsäkringar omfattar, totalt sett, många stora och högriskiga företag. Överflyttningen av dessa försäkringar till RFV kan antas medföra en högre allmän premienivå för det sammanslagna försäk- ringsklientelet än den för RFV:s försäkrings- stock år 1966.

4.2.1. Fullständig riskutjämning

Av det använda debiteringsmaterialet för år 1966 kan inhämtas, att av de arbetsgivare som hade försäkring i RFV — i runt tal 276 000 — omkring 160 000 eller 58 % på- förts avgift efter en bruttopremiesats, som är lägre än genomsnittet för året. Detta ge- nomsnitt var 0,244 % . Dessa 160 000 före-

tag skulle således fått en högre avgift, om den uträknats efter medelpremiesats, me- dan de återstående 116000 skulle fått en sänkning. Den sålunda uppkommande för- skjutningen skulle utgöra 17,4 milj. kr. av den totala avgiftssumman på 54,3 milj. kr.

Storleken av en höjning resp. sänkning för ett enskilt företag beror bl. a. på hur mycket den tillämpade premiesatsen avvi- ker från den genomsnittliga. För de före— tag, som debiterats efter premiesatser mel- lan 0,05 och 0,2 och vilkas andel uppgår till omkring 143 000 eller 51,7 % av samt— liga företag, skulle avgiftshöjningarna i kro- nor räknat variera kring ett medelvärde av storleksordningen 100 år 150 kr. Enskilda företag skulle kunnat få både mindre och större höjning än detta medelvärde bero— ende på bl. a. företagets storlek. Relativt sett skulle höjningarna för denna majoritet av företag i allmänhet ha varierat mellan ca 100 och ca 300 % av den riskgraderade av- giften. För de mera högriskiga företag, som vid riskutjämnad premiesättning skulle få avgiften sänkt, gäller att de återstående, uppgående till omkring 86 000 eller 31 % av samtliga, vid tillämpning av genomsnitts- premie skulle fått en sänkning varierande i medeltal mellan 50 och 80 %. Detta mot— svarar i kronor räknat mellan i allmänhet några hundratal och upp till tiotusental eller i några få extrema fall hundratusental kro- nor. Det rör sig då om mycket stora företag.

Undersökningen visar även i vad mån förekomsten av höjningar resp. sänkningar vid en omräkning efter medelpremiesats skulle bli olika bland stora och små före- tag på olika premienivåer (risknivåer). Här- vid framgår, att för företag på en viss pre- mienivå den genomsnittliga ändringen per företag inom olika storleksklasser företer avsevärda avvikelser från medelvärdet på premienivån. Beträffande höjningarna har nyss konstaterats, att sistnämnda medelvär- de för omkring 143 000 företag är ungefär 100 åt 150 kr., men bland dessa företag finns ett antal större företag, som skulle få sina avgifter höjda med flera tiotusentals kronor och en del stora företag som skulle få en höjning med i medeltal ända inemot

200 000 kr. Även sänkningannas medelvär- den för olika storleksklasser företer en stark spridning. För ett mindre antal stora före- tag överstiger sänkningen 100 000 kr. och i vissa fall 200 000 kr. eller 300 000 kr.

Ur undersökningsmaterialet framgår även hur höjningar och sänkningar fördelar sig mellan företag av olika storleksklass oav- sett närmare specifikation efter premiesats. Beträffande den lägsta storleksklassen, dvs. den som omfattar företag med högst 2 000 årsarbetstimmar — motsvarande drygt en årsarbetare — företer denna mindre antal höjningar än sänkningar, medan inom övri- ga storleksklasser antalet företag, som skul- le få höjd premie, i allmänhet är mer än dubbelt så stort som det antal som skulle få avgiften sänkt.

Slutligen har också undersökts hur en riskutjämning skulle verka inom olika bran- scher. Som framgår av den i detta avsnitt redovisade tabellen, skulle en omräkning till enhetspremie för näringsgrenar med extremt låg yrkesskaderisk innebära relativt stora höjningar vid en omräkning efter medel- premiesats. Som exempel på sådana nä- ringsgrenar kan nämnas finansföretag, ad- ministrativ och kameral verksamhet, samt hälso- och sjukvård. Särskilt högriskiga nä- ringsgrenar, vilka alltså skulle få en större premiesänkning, är framför allt gruvindu- stri, sjöfart, stuveri, byggnadsverksamhet, träindustri av olika slag samt järn- och stål- verk.

Undersökningen har således gett till re- sultat, att ett fullständigt frångående av risk— graderingen i premiesättning skulle överlag för flertalet arbetsgivare — för alla dem vars premiesats inte ligger vid genomsnittsnivån — innebära ändringar som i vissa fall skulle medföra höjningar och i andra fall sänk- ningar av de avgifter som nu tas ut. För något mer än hälften (58 %) av arbetsgi- varna skulle en höjning ske. Att märka är dock att av de ca 160 000 arbetsgivare, som skulle drabbas av avgiftshöjningar, endast. drygt 2 % skulle erhålla årliga avgiftsök- ningar överstigande 500 kr. per företag. Samtliga mindre företag kan vidare hänföras till den övervägande majoritet som i kro—

Nedanstående tabell anger ändringi avgiftsbeloppet (inkl. tilläggsavgift och avgiftstillägg) för obliga- torisk yrkesskadeförsäkring i RFV år 1966, som en omräkning efter medelpremiesatsen (0,244 %) skulle medföra i genomsnitt för företag inom vissa näringsgrenar.

Antal arbetsgivare inom näringsgrenen

Avgiftsänd-

ring i kronor Storleksklass i arbetstimmar per 1 000 Näringsgren arbetstimmar —2 000 2—5 000 5—10 000 Totalt administration 20 7 5 7 30 juridisk verks. 20 140 373 149 739 fast.förmedling 19 145 190 62 463 undervisning 19 1 816 491 323 3 038 kameral verksamhet 19 221 294 176 833 kontor m. m. för sjöfart 18 35 48 33 190 religionsvård 17 1 675 2 156 794 5 127 bibliotek 0. museer 16 69 39 8 144 tekn. konsultverks. 16 472 765 535 2 638 urmakeri 15 60 259 62 395 vetenskap]. verksamhet 15 131 45 17 242 flygplans fabr. 14 5 3 5 17 trikåfabrik 13 14 22 27 150 konfektionsindustri 12 568 534 303 2 129 övr. elektroindustri 12 128 260 126 642 instrumentfabr. 12 12 28 24 118 finansföretag 12 198 184 154 743 hälso- o. sjukvård 12 1 141 2 629 751 5 194 fotogr.- o. opt. industri 11 3 23 7 41 guld- 0. silvervarufabr. 11 40 89 58 245 partihandel 11 1 607 3 026 1 990 9 411 detaljhandel 11 8 172 14 077 6 812 33 321 fotoatelje' 11 113 330 167 705 bageri o. konditori 10 352 797 728 2 710 cykel- o. motorcykelfabr. 10 127 321 62 527 friser- o. Skönhetssalong 10 1 221 3 402 1 138 6 134 övrig sömnadsindustri 9 42 51 37 196 lättare maskinindustri 9 82 188 127 592 restaurang o. kafé 9 1 057 1 404 765 4 111 hotell m. m. 9 396 503 315 1 688 grafisk industri 8 104 253 244 1 035 trädgårdsskötsel 6 1 298 913 306 2 754 glasbruk 5 2 13 12 58 petroleum- 0. kolind. 9— 1 1 2 8 tegelbruk 10— 11 12 6 57 kvarnindustri 11— 111 112 7 236 gummiindustri 11— 2 5 5 31 jordbruk 13— 16 647 12 786 731 30 172 pappersbruk 14—— 3 5 3 42 möbelindustri 16— 139 243 159 841 jord- o. stenförädling 17— 183 260 188 962 kem.tekn. industri 23— 8 17 15 88 tyngre manufakt.ind. 23— 123 148 108 629 husbyggnad 23— 15 271 2 309 1 207 20 738 övrigt jordbruk 26— 457 137 54 688 sågv. o. trävarufabr. 27— 1 045 734 491 3 188 lådfabrikation 27— 26 26 23 96 godsbiltratik 31— 3 050 4 214 1 592 10 139 väg-, vatten— 0. linjebyggn. 41— 746 266 168 1 522 sjöfart 56— 27 59 49 258 stenbrott, ler- o. sandtag 60— 36 92 60 316 stuveri 70— 3 2 3 25 sjöfart utan sjöm.skatt 73— 92 65 33 211 järnmalmsgruvor 98— — 2 1 5 övr. malmgruvor 118— 1 —— — 4 54 SOU 1970: 49

nor räknat skulle få mycket måttfulla år- liga avgiftshöjningar varierande mellan ing- en avgiftshöjning alls och upp till 500 kr. allt efter antalet årsanställda inom resp. fö- retag.

4.2.2. Minskning av antalet riskklasser

Mellan alternativet att helt avskaffa riskgra- deringen i premierna och alternativet att bi— behålla den nuvarande differentieringen oförändrad finns flera mellanlägen. Ett så- dant är att minska antalet riskklasser. Om man utgår ifrån att någon form av risk— gradering bör bibehållas men att den nu- varande är alltför mycket differentierad och om man vill mildra den effekt som en total premieutjämning får, så är detta det när— maste alternativet. För varje företag skulle då premiesatsen ej behöva ändras mera än vad som svarar mot dess avvikelse från premiesatsen för den riskklass företaget kan anses tillhöra.

Ett sådant arrangemang kan tänkas ge— nomfört på flera olika sätt med i stort sett likartade verkningar för arbetsgivarna. Man kan t.ex. uppdela premiesatsskalan i ett fåtal intervall och låta alla företag med premiesats inom ett sådant intervall få den- na ändrad till medelpremiesatsen inom in— tervallet. En studie av avgiftsändringarnas storlek vid en sådan systemförändri—ng har gjorts på 1966 års debiteringsmaterial för arbetsgivare med försäkring i RFV. En upp- delning har gjorts i tio och fem intervall.

Avgiftsändringarna skulle, helt naturligt, i allmänhet ej bli fullt så stora som om man helt slopar riskgradering. Ändringarna blir större, om man nedbringar antalet riskklas- ser till fem än om man nöjer sig med att reducera dem till tio. Även i sistnämnda fall erhålls stora förändringar för flera grup- per av arbetsgivare.

4.2.3. Sammanträngning av premiesatsska— lan

En annan metod att utjämna skillnaden i premiesättningen är att man, med avvikel- se från den strängt försäkringsmässiga risk-

graderingsprincipen men ändå med bibehål- lande av en viss gradering, minskar på den nuvarande spännvidden i premiesatsskalan. Härigenom skulle de arbetsgivare, som nu har höga premier, få betala något mindre än vad som svarar mot den beräknade ris- ken och de som har låga premier något mera. En sådan anordning är, tekniskt sett, lätt att genomföra. Diagram 2, som likale- des bygger på RFV:s debiteringsmaterial för år 1966, är avsett att åskådliggöra hur det lämpligen skulle kunna tillgå. Premiesats- skalan är där för enkelhetens skull indelad i fem intervall med en bredd av 3 0/oo var- dera. I varje intervall har markerats en pre- miesats, som mycket nära ansluter sig till den medelpremie, efter vilken alla företag som har sin premiesats inom intervallet, skulle ha debiterats vid en utjämning dem emellan. Siffrorna på den högra lodräta ska- lan anger till vilka värden dessa standard- premiesatser skulle transformeras, om ska- lan sammanpressas till hälften med bibehål- landet av kravet på att totalmedelpremiesat- sen 2,44 0/00 inte skall ändras, dvs. att totala premieuttaget skall bli oförändrat. Premiesatserna, som enligt detta diagram före transformationen varierade från 1,4 till 14 0/00, kommer efter denna att ha sitt lägsta värde vid 1,9 och sitt högsta vid 8,2 0/00- Man observerar, att eftersom totalme- delpremiesatsen ligger mycket lågt på ska-

0/00 IS—

Diagram 2.

lan, så kommer transformationen att med- föra stora sänkningar aV de höga premie- satserna men å andra sidan relativt små förändringar i höjande eller sänkande rikt- ning av de låga. Denna sneda effekt skulle dock antagligen bli något mindre marke— rad, om man medräknar socialförsäkrings- bolagens f. d. försäkringstagare, eftersom bland dem finns många risktyngda industri— er, som skulle förhöja genomsnittsvärdet.

Sammanpressningen av premiesatsskalan kan göras mer eller mindre stark än den hopträngning till hälften, som diagrammet utvisar, och resultatet kan då avläsas utef- ter en skala, som tänks ligga parallellt på större eller mindre avstånd från den lodräta skalan.

På detta sätt är det även möjligt att ge- nomföra en successiv övergång till enhets- premie under en följd av år. Om spännvid- den nämligen minskas mellan premiesatser— na varje år med exempelvis 20 % av den ursprungliga, så skulle ett sådant slutre- sultat uppnås det femte året.

4.2.4. Riskgradering och statistik

I samband med tillkomsten av OL fick RFA i uppdrag av Kungl. Maj:t att utarbeta den i Sveriges officiella statistik ingående årli- ga berättelsen »Olyeksfall i arbete». Denna statistik gavs en sådan form, att den dels kunde utnyttjas till att fastställa försäkrings— avgifter inom olika yrkesgrupper och dels kunde lämna anvisning för åtgärder ägna- de att minska olycksfallsrisken. Under en lång följd av år kom premiesättningsmotivet emellertid att vara dominerande.

Genom ratificeringen 1949 av Interna- tionella arbetsorganisationens konvention nr 81 förband sig Sverige att redovisa statistis- ka uppgifter rörande olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Detta åtagande ansågs för Sveriges del uppfyllt genom den av RFA utgivna olycksfallsstatistiken.

Sedan år 1955 har denna statistik blivit mer inriktad på arbetarskyddets behov och är numera till sitt innehåll och utform- ning anpassad bl.a. till önskemål av ar- betarskyddsstyrelsen och till internationella

Den näringsgrensindelning av arbetsgi— varna, som är nödvändig för premiesättning inom ett differentierat avgiftssystem, tjänar inte bara premiesättningsändamål utan har även andra viktiga funktioner att fylla. Den spelar nämligen även en väsentlig roll för den officiella yrkesskadestatistik, som Sve- rige utfäst sig att redovisa och som är av- sedd huvudsakligen för arbetarskyddsända- mål. Näringsgrensindelningen utgör också utgångsmaterial för uppläggning och årlig förnyelse av det hos statistiska centralby- rån förda företagsregistret. Vad gäller nä— ringsgrensindelningen för nyssnämnda ända- mål, liksom även ovan beskrivna statistik över olycksfall i arbetet, tillkommer frågan om en övergång till den under 1969 fastställ- da nya svenska näringsgrensstandarden, SNI. SNI-standarden är intimt knuten till den senaste under 1968 av FN fastställda revisionen av den internationella närings— grensindelningen, ISIC, genom att den in— ternationella indelningen direkt motsvarar näringsgrenarna på de grövre indelningsni— våerna i SNI. Den reviderade ISIC av 1968 resp. nya SNI medför delvis omfattande ändringar i den för premieberäkningarna och olycksfallsstatistiken nu tillämpade nä- ringsgrensindelningen. För att tillgodose sta— tistikens behov har RFV parallellt med den gällande indelningen för avgiftsberäkningar- na fr.o.m. 1968 års uppgifter infört en näringsgrensklassificering enligt femställigt kodnummer i SNI (totalt 9 näringar, 33 nä— ringsområden, 79 huvudgrupper, 185 grup— per oeh 329 femsiffriga undergrupper). Det— ta har medfört en ökad arbetsbelastning in— om RFV.

4.2.5. Administrativa synpunkter

Vid en analys av vilka administrativa vins— ter som skulle följa av en övergång till en- hetliga premier är det följande funktioner. som vid en första bedömning kommer i fråga, nämligen 1) näringsgrensklassifice- ringen av företagen, 2) näringsgrensklassi— ficeringen av yrkesskadorna, 3) utarbetan- det av kostnadsstatistik, 4) utarbetandet av

premietariffer, 5) specialtarifferingen, 6) premiesättningen av de enskilda företagen och 7) debiteringen av avgifterna.

På hemställan av utredningen har inom RFV gjorts en undersökning vad en över- gång till enhetliga premier skulle innebära för verkets del. Undersökningen visar föl— jande. RFV:s nuvarande årliga kostnad för framställning av yrkesskadestatistik kan be- räknas till omkring 1,0 milj. kr. Koncentra- tionen av allt primärmaterial till RFV, se- dan socialförsäkringsbolagen upphört att meddela försäkring, har haft med sig vissa administrativa förenklingar. Å andra sidan måste hänsyn tas till att en del förberedan— de arbetsmoment, som hittills utförts av bolagen, kommer att överflyttas på RFV. Enligt verkets bedömning torde man där- för vid oförändrad ambitionsnivå för sta- tistikframställning — bortsett från en obe- tydlig automatisk förenkling av kostnads- statistiken — behöva räkna med att bola- gens upphörande medför en något steg— rad kostnad.

Med utgångspunkt från att näringsgrens- klassificeringen t.v. skall bibehållas i sin nuvarande form hänför sig de kostnads- besparingar, som en övergång till enhets- premie skulle kunna medföra, främst till kostnadsstatistiken. Verkets årliga utgift för denna, som uppgår till f. n. drygt 50 000 kr., skulle således komma att bortfalla. Om i samband med att differentieringen slopas även specialtarifferingen borttas, skulle det- ta medföra en ytterligare kostnadsbespa- ring på omkring 60 000 kr.

Arbetet med premiesättning, uträkning och debitering av avgifterna för de enskil- da arbetsgivarna är rent datamaskinella arbetsoperationer. Kostnaderna för dessa påverkas ej nämnvärt av om man har en riskgradering eller ej.

4.3. Utredningens ståndpunktstagande

I fråga om försäkringens finansiering gäl- ler enligt YFL, att försäkringsavgiften skall bestämmas till belopp som med hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det be-

drivs, efter försäkringstekniska grunder prö- vas vara erforderligt för att täcka den risk som försäkringen avser. Bestämmelsen här- om har getts den tillämpningen, att man alltefter de olika företagens art placerat in dem i olika näringsgrenar. Nuvarande in- delning omfattar 135 specificerade grupper, för vilka det totalt finns 41 olika premie- satser varierande från 0,05—1,35 %. Na- turligen kan yrkesskaderisken inom en nä- ringsgren variera mellan olika företag och olika slags arbeten. Härtill tas dock ingen hänsyn, utan arbetsgivaren får erlägga av- gift efter den genomsnittliga risken inom näringsgrenen. Bestämmelsen om att hänsyn skall tas till de särskilda förhållanden, un- der vilka arbetet bedrivs, har lett till att vissa arbetsgivare blivit specialtarifferade, vilket innebär att de fått en premiesats som avviker från näringsgrenens i övrigt.

Då den obligatoriska yrkesskadeförsäk- ringen startade var premiesättning efter risk- graderat mönster ett utpräglat gruppintres— se för arbetsgivare av olika kategorier. Den tillämpade branschindelningen vid premie- sättningen kom emellertid inte att uppbyg- gas direkt med tanke på riskgradering inom yrkesskadeförsäkringen, utan den torde i första hand ha varit avsedd att tillämpas i andra sammanhang av ekonomisk aktivi- tet. Detta har haft till följd, att det inom en och samma näringsgren kan finnas fö- retag med vitt skilda yrkesskaderisker och vidare att näringsgrenar, som enligt indel— ningsgrunderna är helt avskilda, kan ha lika stor yrkesskaderisk sinsemellan. Dessutom finns det dels näringsgrenar som i fråga om arbetskraftens omfattning måste anses väl små för en någorlunda säker riskbedömning och dels mycket stora grupper, som med fördel skulle kunna uppdelas på olika risk- områden. Klassificeringssystemet i dess grundläggande skick uppfyller med andra ord inte de antydda homogenitets- och stor- lekskraven.

I samband med en omläggning av debi- teringssystemet år 1960 övergick RFV vid debitering av yrkesskadeavgiften till ett me- ra sammanträngt klassificeringsschema med ett mindre antal större enheter. Detta med-

förde en ur riskgraderingssynpunkt många gånger ogynnsam omlagring av tidigare an- vända gruppbeteckningar. Dessutom tilläm- pas det nya schemat på ett mera schablon- mässigt sätt, i det att man övergick till principen att en arbetsgivares hela verksam- het vid avgiftsberäkningen skulle betraktas som en enhet och hänföras till en enda nä- ringsgren med den huvudsakliga inriktning- en av företagets verksamhet såsom utslags- givande. Dessa klassificeringsmetoder har i stort sett förenklat debiteringsrutinen men har också i ej ringa mån försvårat den in- dividuella premiesättningen. Det rådande debiteringssystemet gör det därför inte möj- ligt att fördela yrkesskadekostnaderna på ett sätt som för den enskilde arbetsgivaren eller ens i genomsnitt för en enskild nä- ringsgren ger ett adekvat uttryck för den risk försäkringen avser. Systemets utform- ning har tvärtom influerats av ett flertal praktiska hänsyn som verkat i utjämnande riktning. Man kan alltså konstatera, att risk— graderingen i sitt nuvarande skick är ofull- ständig.

Man kan också fråga sig huruvida — i det komplex av ömsesidigt beroende som föreligger inom olika grenar av näringsli- vet — det kan anses motiverat, att höga kostnader för yrkesskador inom en viss näringsgren endast angår denna näringsgren isolerad från alla andra. Är det inte tvärtom rimligt att anta, att kostnaderna inom en bransch på grund av de samband som rå- der inom olika grenar av produktionen mer eller mindre återverkar på andra branschers ekonomiska villkor? Det är därför ingen orimlighet att de höga skadekostnaderna delas av en större krets av avgiftspliktiga än vad som nu är fallet.

Den nuvarande finansieringsmetoden kom till uttryck redan i OL — antagen år 1916 — och det ansågs då som en helt självklar sak, att varje näringsgren skulle betala i förhållande till den risk som beräknades föreligga inom näringsgrenen.

När YFL kom till ifrågasattes inte nå- gon ändring i detta hänseende.

Under utvecklingens gång, framför allt

under senare år, har emellertid skett bety- dande förändringar i fråga om såväl so- cialförsäkringssystemet i stort som beträf- fande yrkesskadeförsäkringen.

Genom 1954 års lagstiftning skedde en samordning mellan yrkesskadeförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen. Sam- ordningen innebär, att den skadade även vid yrkesskada under de första 90 dagarna av sjukdomen får i princip sin sjukhjälp från sjukförsäkringen. Inom denna sker ingen riskgradering motsvarande den som före- kommer inom yrkesskadeförsäkringen, utan arbetsgivarna får betala enhetligt bestämda procentuella bidrag. Samordningen medför— de siffermässigt sett att den ojämförligt stör- sta delen av yrkesskadefallen slutreglera- des inom sjukförsäkringens ram och alltså enligt en metod för premiesättningen som avviker från yrkesskadeförsäkringens.

Enligt statsmakternas beslut meddelar de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen inte yr- kesskadeförsäkring efter 1968 års utgång, och bolagens försäkringsbestånd och bola- gens övriga ersättningsförpliktelser skall före utgången av år 1973 ha överförts på RFV. Enbart den omständigheten att yrkesska— deförsäkringen koncentrerats till en statlig inrättning utgör naturligtvis ej något av- görande skäl för att riskgraderingen skall slopas. Genom att det ej föreligger någon konkurrens mellan olika försäkringsinrätt- ningar undanröjs emellertid en av grun- derna för ett differentierat premiesystem.

Yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringssystemet har under årens lopp helt förändrats. Detta gäller inte bara förmånssidan utan även i avgiftshänseende. Inom yrkesskadeförsäkringen varierar så- som nämnts premiesatsen för grundavgiften från 0,05 till 1,35 % av avgiftsunderlaget. Om hänsyn även tas till den femprocenti- ga tilläggsavgiften för försäkringens om— kostnader och till avgiftstillägget, blir för år 1969 motsvarande bruttopremiesatser 0,07 resp. 1,81 %. Härmed bör jämföras, att inom försäkringen för tilläggspension avgiften utgår efter en enhetlig skala med en procentsats som för femårsperioden 1970—1974 utgör resp. 10, 10,25, 10,50,

10,75 och 11,00. _;

Arbetsgivarnas bidrag till sjukförsäkring: en utgör f.n. 2,9 % av det löneunderlag varpå denna avgift skall beräknas.

Yrkesskadeförsäkringsavgifterna har för år 1969 i genomsnitt varit ungefär 0,30 % av samma löneunderlag som gäller för be- räkning av arbetsgivarbidraget till sjukför- säkringen. Om man för jämförelses skull baserar avgiften till tilläggspensioneringen på motsvarande löneunderlag som gäller för sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkring— en, skulle premiesatsen till tilläggspensione- ringen för år 1969 uppgå till 7 %. Tyd- ligt är att arbetsgivarnas totala utlägg för yrkesskadeförsäkringen endast utgör en mycket liten del av vad de har att betala för den allmänna sjukförsäkringen och till- läggspcnsioneringen tillsammans.

Den samlade bruttoavgiften till yrkesska— deförsäkringen uppgår till knappt 200 milj. kr. per år under det att år 1969 inkomna avgifter till den allmänna sjukförsäkringen och till den allmänna försäkringens tilläggs- pension utgjorde 1 950 resp. 5 650 milj. kr., dvs. sammanlagt 7 600 milj. kr.

Omräknat i procent motsvarar avgifter- na till yrkesskadeförsäkringen endast ca 2,5 % av arbetsgivarnas totala avgifter för socialförsäkringen.

Det har gjorts gällande att en övergång till ett enhetligt premiesystem skulle medfö- ra betydande förenklingar i fråga om för- säkringens administration. Så skulle också onekligen bli fallet, om man håller sig en- bart till yrkesskadeförsäkringen. Vid en ana- lys av vilka administrativa vinster som skulle kunna ernås genom en övergång till enhet- liga premier, kan man emellertid ej bara ta hänsyn till dess verkan för ett visst organ inom statsförvaltningen utan även till dess sammanlagda effekt på alla de delar av för- valtningen som kan beröras därav. En när- mare undersökning av hithörande problem visar att större delen av de funktioner som ifrågakommer vid den nuvarande premie- sättningen ändå av andra skäl måste bibe- hållas främst med tanke på yrkesskadestatis- tikens betydelse för arbetarskyddet och sta- tistiska centralbyråns företagsregister samt

även med hänsyn till Sveriges internationel- la åtaganden på detta område. Utredning- en har i detta betänkande inte närmare gått in på yrkesskadestatistikens framtida ut- formning och vem som bör svara för sta- tistikproduktionen. Till dess frågan härom lösts bör RFV t.v. svara för statistikpro— duktionen och liksom hittills tillhandahålla behövliga data för det centrala företagsre- gistret. Detta innebär, att RFV har att fort- farande näringsgrensindela arbetsgivarna, fast detta inte är nödvändigt ur premiesätt— ningssynpunkt om differentieringen slopas. Ett beslut ifråga om premiesystemet bör dock medföra att en klassificering enligt två olika indelningar (se sid. 56) kan upp— höra och en fortsatt näringsgrensindelning ske enligt den senaste internationella resp. svenska standarden på området. Utredningen anser sig kunna konstatera att en övergång till enhetspremier under alla omständigheter medför att några av de nu— varande funktionerna kan begränsas. Häri- genom uppstår viss kostnadsminskning även om den är av relativt underordnad storlek.

Vid övervägande av de förhållanden för vilka nu redovisats har utredningen kommit till den uppfattningen, att en övergång till ett system med enhetspremier bör genom- föras om inte några påtagliga skäl pekar i en annan riktning.

Här är att ta hänsyn till frågan om det nuvarande avgiftssystemets värde för att stimulera det förebyggande arbetarskyddet inom företaget. I detta hänseende vill ut— redningen ifrågasätta, om verkligen möjlig- heten att få den tariffenliga premiesatsen för en viss näringsgren nedsatt stimulerar en arbetsgivare inom denna näringsgren att införa kanske kostnadskrävande skyddsan- ordningar. Snarare är det väl möjligheten att för det egna företaget få en i förhållan— de till andra företag i samma bransch för- månlig premiesättning som har en dylik sti- mulans. Det skulle med andra ord vara spe— cialtarifferingens effekt i denna riktning som i första rummet är av betydelse. Un- der de senare åren har emellertid såsom framgår av den tidigare framställningen an— talet arbetsgivare som specialtarifferats oav-

Utredningen anser emellertid helt allmänt att man inte bör överskatta premiedifferen— tieringens betydelse som stimulerande fak- tor för ett bra arbetarskydd. I dagens sam- hälle bidrar en rad andra faktorer till att företagen — även efter ett slopande av dif- ferentierade premier — kan förväntas upp— rätthålla ett gott arbetarskydd. Samhällshän- syn och hänsyn till de anställda samt trycket från dessa verkar i sådan riktning. Vidare torde arbetsgivarna ha betydande intresse att begränsa de förluster som olycksfall i arbetet eller yrkessjukdomar kan åsamka en arbetsgivare i form av materiella skador och driftsavbrott. Utredningen vill också peka på den möjlighet till förbättrat ar- betarskydd som skapas om man realiserar det i 5 kap. redovisade förslaget om ekono— miskt bidrag från arbetsgivarnas sida till be- tydligt ökade insatser på arbetarskyddets område. Utredningen anser därför, att en riskutjämning ej bör möta betänkligheter ur arbetarskyddssynpunkt.

Man har också pekat på att den omför- delning av premieuttaget som följer av en övergång till enhetspremier skulle föranle- da att något över hälften av alla arbetsgiva- re, dvs. alla de som för närvarande har ett premieuttag som understiger det genom- snittliga uttaget, skulle få opåkallade upp- justeringar av avgiften, medan andra, dvs. de högriskiga företagen skulle få en ej motiverad premienedsättning. Utredningen anser emellertid att den i detta avsnitt redo- visade undersökningen i detta hänseende ej bör verka avhållande. För majoriteten av de mindre företagen skulle avgiftshöjning- en i kronor räknat bli ganska måttlig eller 100 å 200 upp till 500 kr. per år.

Utredningens undersökning har också ta- git sikte på att genom en minskning av antalet nuvarande riskklasser eller genom en sammanträngning av premiesatsskalan be- gränsa den effekt som en fullständig riskut— jämning innebär. Enligt utredningens me- ning har dock en sådan lösning inga bety- dande fördelar framför det nuvarande sys- temet. Valet bör stå mellan att bibehålla detta — möjligen med någon justering där-

av — eller att övergå till ett system med en— hetliga premier. Utredningen förordar det sistnämnda alternativet.

En sådan lösning innebär inte någon re- volutionerande nyhet. Som framgår av re- dogörelsen för utländska förhållanden till- lämpas på vissa håll utomlands enhetlig premiesättning inom yrkesskadeförsäkring- en. I Norge övergår man vid 1971 års in- gång till ett sådant finansieringssystem.

5. Yrkesskadeförsäkring och arbetarskydd

5.1. Nuvarande ordning

De försäkringsavgifter, som arbetsgivarna är skyldiga att betala enligt YFL, skall ingå till en fond, som förvaltas enligt grun— der vilka bestäms av Kungl. Maj:t med riksdagen. Bestämmelserna angående denna fond finns i reglementet (1961:265) an- gående förvaltningen av riksförsäkringsver- kets fonder. Fonden — kallad yrkesskade- försäkringsfonden — är naturligtvis i första hand till för att utgöra medel genom vilka skadeersättningarna skall betalas. Reglemen- tet lämnar emellertid utrymme för att fon— den tas i anspråk även för att bekosta åt- gärder inom det förebyggande arbetarskyd- det. Enligt 11 & reglementet äger nämligen Kungl. Maj:t besluta att — om fondens till— gångar vid försäkringsteknisk utredning så medger med hänsyn till de förpliktelser som åligger fonden — viss mindre del av denna används för att bekosta åtgärder, ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intresse före- bygga förlust eller nedsättning av arbets- förmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade. Dessa medel ställs till RFV:s förfogande att disponeras enligt de närma- re bestämmelser som Kungl. Maj:t medde- lar.

Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t vid olika tillfällen ställt me- del till förfogande för olika arbetarskydds— ändamål. Om man begränsar sig till de se- nare åren har sålunda bl. a. arbetarskydd—s-

styrelsen år 1966 fått 100000 kr. för att täcka kostnader för utredning av buller- problem inom industrin. Arbetsgruppen för dvamm- och bullerbekämpning har fått 250000 för utvecklings- och upplysnings- arbete i syfte att minska risken för silikos inom stenindustrin. De senaste bidragen från fonden har utbetalats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 april 1970, då RFV bemyndigades att från fon- den utbetala 150000 kr. till Föreningen för Arbetarskydd för upprustning av för- eningens verksamhet, 50000 kr. till Sve- riges Mekanförbunds Standardcentral för ut- redningar om bullerbekämpning i fråga om träbearbetningsmaskiner, 50 000 kr. till Ar— betsgruppen för damm- och bullerbekämp— ning inom stenindustrin för fortsatt utveck- lingsarbete för att förebygga silikos inom denna industri, 15 000 kr. till Jordbrukets skyddspropaganda för upplysningsverksam- het om arbetarskydd samt 284000 kr. till arbetsmedicinska institutet för dels utveck- ling av metodik för teknisk-hygienisk kart- läggning av yrkesskaderisker på arbetsplat— ser i fråga om förekomst av gaser och damm, dels kartläggning av asbestproble- mets omfattning i Sverige och dels under- sökning av svetsningens hälsorisker.

5 .2 Förslag om arbetarskyddsavgift

Såsom framgår av den inledande oriente— ringen framlade yrkesskadeutredningen år

1966 ett betänkande med förslag till yrkes— skadelag m.m. Detta förslag skulle, om det genomförts, ha inneburit en genomgripan- de omgestaltning av yrkesskadeförsäkring- en och bl.a. inneburit en övergång till en- hetligt bestämda premier som i sin tur skul- le medfört att det nuvarande statistikarbe- tet inom yrkesskadeförsäkringen blivit obe- hövligt för premiesättningsändamål. Vida- re innebar förslaget regler om hur en tidi— gare av statsmakterna beslutad avveckling av de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen skulle genomföras.

Vid remissbehandlingen av utrednings- förslaget uppehöll sig flera remissinstanser vid frågan om det differentierade avgifts- systemets betydelse för det förebyggande ar- betarskyddet. Ett sådant system förutsät— ter nämligen en detaljerad statistik i fråga om yrkesskadorna, och denna statistik ger vägledning om hur det förhåller sig inom näringslivet när det gäller att avgöra var arbetarskyddets insatser skall sättas in. Landsorganisationen betonade också att so- cialförsäkringsbolagen bedrivit en skade- förebyggande verksamhet som varit av in- formativ karaktär men även forskningsmäs- sigt varit av betydelse ur medicinsk och teknisk skyddssynpunkt. För att råda bot för de negativa följderna för arbetarskyd- det som kunde uppstå, om utredningsförsla- get godtogs, ansåg LO att det var nödvän- digt med kompenserande, förebyggande åt- gärder. LO yrkade därför :att, i likhet med vad som är fallet i andra länder, i vårt land en särskild arbetarskyddsavgift skulle tas ut av företagen över socialförsäkringen.

Föredragande departementschefen uttala- de i prop. 1967: 147 — genom vilken bl. a. ett förslag till lag om ändring i YFL un— derställdes riksdagens prövning -— att det av LO framförda förslaget om en särskild ar- betarskyddsavgift borde prövas i samband med den utredning om avgifts— och statis- tikfrågorna avseende yrkesskadeförsäkring- en som departementschefen avsåg erhålla Kungl. Maj:ts bemyndigande att besluta om.

I direktiven för denna utredning under- stryks intresset av att yrkesskadefrekvensen minskas genom att förebyggande åtgärder

vidtas i största möjliga utsträckning. Ett led i denna strävan är att intensifiera den ar- betsmedicinska forskningen, att skapa ut- bildning av skyddsingenjörer, yrkeshygieni- ker, företagsläkare rn. fl. samt att sprida in- formation kring arbetarskydd och arbets- medicin. Det kunde vara en tänkbar väg att genom en särskild arbetarskyddsavgift öka förutsättningar för forskning, utbild— ning och information om arbetarskyddsfrå- gorna. Vid utredningen borde utformningen av en sådan avgift, de ändamål som den bör tillgodose och formerna för dispositio- nen av de medel som inflyter genom avgif— ten undersökas.

5 .3 Utredningens ståndpunktstagande

En skada som drabbar en arbetstagare i ar- betet kan vara betingad av många orsaker. I ett ej ringa antal fall kan skadan vara att anse som yrkesskada, dvs. sådan skada som avses i YFL. Skadan kan då vara an- tingen en olycksfallsskada, dvs. ha sitt upp— hov i ett olycksfall i arbetet. Den kan också vara en genom arbetet ådragen sjukdom, en yrkessjukdom. Det är här fråga om vis- sa bestämda skador eller sjukdomar som avgränsats från andra skador och sjukdo- mar genom lagbestämmelserna och den praxis som utbildats i lagtillämpningen. Yr- kesskadorna avspeglar sig i vår officiella statistik, och yrkesskadestatistiken är ett be- tydelsefullt instrument för verksamheten in- om arbetarskyddet.

År 1967 anmäldes 135 000 yrkesskador. Av dessa hade ca 400 dödlig utgång och ca 2 200 drabbades av invaliditet i lägre eller högre grad.

Inom statistiken är antalsmässigt olycks- fallsskadorna helt dominerande, medan an- talet fall av yrkessjukdomar är ringa. Detta betyder dock inte, att förhållandena när det gäller yrkessjukdomsrisker skulle vara tillfredsställande. Gjorda undersökningar vi- sar nämligen att antalet anmälda yrkesska- dor inte speglar den reella risksituationen. Och härtill kommer att det vid sidan av de ersättningsgilla yrkessjukdomarna finns en med arbetsförhållandena sammanhäng-

ande ohälsa som kan vara lika nedbry— tande för arbetstagaren som en yrkesska- da. Det kan här röra sig om t.ex. sjuk- domar, som äger samband med ofysiolo— giska arbetsförhållanden, drag, buller och eksemrisker. En stor del av sjukfrånvaron på arbetsplatserna beror utan tvivel på sjuk- domar som har sådant samband. Hur stor del vet vi inte mycket om. Men flera un- dersökningar visar att miljöförhålylanden av denna typ är mycket utbredda.

När frågan om en yrkesskadeavgift disku- terades i samband med att yrkesskadeuta' redningens förslag till yrkesskadelag behand- lades var det — helt naturligt — de rena yr— kesskadorna som tilldrog sig intresset. Att döma av ordalagen i direktiven för den ut- redning som nu redovisats förefaller det närmast som om förhållandet skulle vara detsamma när direktiven utformades.

I takt med den tekniska utvecklingen och rationaliseringen har emellertid arbe— tarskyddets ansvar växt ut. Från att ur- sprungligen varit inriktat på att förebygga rena yrkesskador har nu — bl.a. till följd av ökade kunskaper om yrkeshygien, ar- betsmedicin m.m. — området för arbetar— skyddet vidgats till att omfatta en mer to— tal syn på samband mellan olika faktorer i arbetsmiljön och deras hälsomässiga konse- kvenser. Det har i betydande grad blivit en angelägenhet för arbetarskyddet att beakta arbetstagarens hela hälsosituation.

Av den offentliga debatten och vad i övrigt på senare tid framkommit rörande arbetarskydd och arbetsmiljö har utredning- en kommit fram till att det är synnerligen angeläget att arbetarskyddet — detta begrepp taget i vidsträckt bemärkelse —— får betydligt ökade resurser. Mellan yrkesskadeförsäk- ringen och arbetarskyddet råder ett nära samband. Det förefaller sannolikt att ar- betsmiljön och de allmänna förhållandena på arbetsplatsen i övrigt i varje fall indi- rekt kan ge upphov till eller medverka till uppkomsten av yrkesskador. Och även om ökade insatser på arbetarskyddets område naturligen har sitt egentliga och största vär- de från rent humanitär synpunkt, bör ar- betsgivarna ha intresse av att arbetstagar-

nas hälsa förbättras och sjukdomsfrekvensen sjunker med bl. a. minskade försäkringspre- mier och andra kostnader som följd. Gi— vetvis är det inte möjligt att förutse, huru— vida de insatta åtgärderna verkligen kommer att ge praktiska resultat. Utredningen räk- nar emellertid med att så skall bli fallet.

Utredningen förordar därför, att det via yrkesskadeförsäkringen skapas ökade möj- ligheter att lämna ekonomiskt bidrag till kostnader för forskning, utbildning och upplysning på arbetarskyddets område. Syf— temålet bör härvid vara att motverka upp— komsten ej blott av yrkesskador utan även av annan av arbetsmiljön betingad fysisk och psykisk ohälsa samt dessutom att få till stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vil- ken arbetstagarnas hälsa, säkerhet, arbets- anpassning och arbetstillfredsställelse kom- mer att främjas.

När det gäller att dra upp den yttre ra- men kring den här avsedda verksamhe— ten bör den principiella utgångspunkten va- ra, att de medel som ställs till förfogan- de inte skall användas för uppgifter som lig- ger inom olika myndigheters och institu- tioners ordinarie verksamhet. För dessa bör kostnaden täckas av deras budget. Utred- ningens förslag får, om det genomförs, gi- vetvis inte tas till intäkt för en beskärning av de ordinarie riksstatsanvisningarna.

Utredningen är medveten om att det i praktiken kan bli svårt att avgöra vilken aktivitet som bör bekostas i den ena eller andra ordningen. Dessa svårigheter torde dock kunna begränsas genom att man strikt håller sig till den nyssnämnda principen och genom att det organ som skall ha att besluta om medlens användning får en där- för lämpad sammansättning.

Utredningen anser sig ej böra i detalj ingå på hur tillgängliga medel bör använ- das inom de olika aktiviteterna. Utredning- en vill emellertid dra upp följande rikt- linjer.

Vad först angår forskningen bör denna vara praktiskt inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat i industrin och andra delar av näringslivet, särskilt så att resultat som utarbetats i laboratorier

prövas i praktisk verksamhet och eventuellt modifieras för praktisk tillämpning. Här kan ofta försöksverksamhet på olika arbetsplat- ser komma ifråga. Forskningen bör vara in- riktad på uppgifter, som kräver snabba och kraftiga insatser, samt stora och långsikti- ga projekt. Forskningsuppdrag som har karaktär av grundforskning bör ej få fi- nansieras i denna ordning.

Arbetsmedicinska institutet har utarbe- tat en översikt över forskningsobjekt som kan bli aktuella under den närmaste fem- årsperioden. Översikten är redovisad i en bilaga till betänkandet.

I fråga om utbildningen erinrar utred- ningen om att arbetsmedicinska institutet — vars chef biträtt utredningen som expert — till chefen för socialdepartementet över— lämnat en den 14 maj 1970 dagtecknad utredningsrapport om utbildningen i före- tagshälsovård vid institutet. I denna rapport behandlas frågan om hur företagsläkare och företagssköterskor, skyddsingenjörer och andra tekniker, ergonomipersonal samt ar- betshygieniker bör utbildas och hur utbild— ningen bör finansieras.

Av rapporten framgår bl. a. att den före- slagna speciella företagsläkarutbildningen skall omfatta dels minst sex månaders prak- tisk tjänstgöring och dels två månaders teo- retisk kurs vid institutet. För skyddsingen— jörernas del innebär förslaget att de, för— utom att fullgöra viss tids praktisk tjänstgö- ring, också skall genomgå två månaders teoretisk kurs vid institutet.

Beträffande frågan om hur utbildningen av de personkategorier som behandlas i rap- porten skall finansieras förordar institutet, att elevavgift inte skall tas ut vid någon av institutets kurser. Vidare förutsätts att alla, som under utbildningstiden står i ett an- ställningsförhållande, får avlöningsförrnåner från arbetsgivaren. Ett antal nya tjänster förutsätts inrättade. Blivande företagsläkare och skyddsingenjörer, som under utbildning— en inte har något anställningsförhållande att falla tillbaka på, föreslås under den teo- retiska kursen vid institutet få uppbära sti- pendier av statsmedel med högst 1500 kr. per månad. För övriga anses finansierings—

frågan böra lösas genom studiebidrag och praktikantersättning från landstingen eller genom statliga studiemedel.

Utredningen vill för egen del uttala föl— jande. De medel, som via yrkesskadeför- säkringen kan ställas till arbetarskyddets för- fogande, bör inte få utnyttjas för grundut- bildning med olika skolformer eller liknan- de samt ej heller för den grundläggande fortbildningen av företagsläkare och före- tagssköterskor, skyddsingenjörer och andra tekniker, ergonomipersonal och arbctshygie— niker. Utredningen delar alltså arbetsmedi- cinska institutets uppfattning. Utredningen är dock något tveksam om inte det samlade arbetsgivarkollektivet via yrkesskadeförsäk— ringen bör svara för kostnaden för den grundläggande teoretiska fortbildningen av företagsläkare, skyddsingenjörer, före- tagssköterskor och ergonomipersonal, en kostnad som totalt torde uppgå till ca 0,8 milj.kr per år. Utredningens experter har ej velat biträda ett förslag i denna riktning. Med hänsyn härtill och då de principiella konsekvenserna synes svåröverskådliga vill utredningen ej förorda att man frångår in- stitutets förslag.

Däremot bör enligt utredningens uppfatt— ning medel kunna ställas till förfogande för kompletterande fortutbildning av olika yr- keskategorier inom företagshälsovården och arbetarskyddet i övrigt. Särskilt viktigt fin— ner utredningen vara, att utbildningsfrågan avseende skyddsombuden — såväl när det gäller grundutbildning som beträffande kon- tinuerlig fortutbildning — ägnas stor upp— märksamhet. Här torde finnas utrymme för betydande och kapitalkrävande insatser.

Vad angår upplysningar bör kostnaden för en brett upplagd information om ar- betarskydd, i den bemärkelse detta begrepp tagits här, kunna falla inom ramen för en arbetarskyddsavgift. Informationen bör kun— na ske med anlitande av olika former av massmedia och bör rikta sig mot stora per— songrupper inom arbetslivet. Informationen bör ha en lättfattlig och populär utform- ning.

En annan aktivitet som också bör kun- na tjäna som ett verksamt medel mot upp-

komsten av yrkesskador och annan av ar- betsmiljön betingad ohälsa kan vara period- vis återkommande arbetarskyddskampanjer. Erfarenheten visar att dessa, för att få nå- gon effekt, drar betydande kostnader. Ett annat exempel på medelsbehov som bör kunna täckas är en ytterligare upprustning av tidskriften »Arbetsmiljö» — utgiven av Föreningen för Arbetarskydd — så att tid— skriften på ett ännu bättre sätt skall kunna tillgodose det informationsbehov som finns över en bred skala från skyddsombud till olika personalkategorier inom företagshälso- vården.

Det är av naturliga skäl svårt att med säkerhet fastställa hur mycket pengar som årligen behövs för de avsedda aktiviteterna. Många faktorer är ovissa, inte minst till- gången på forsknings- och annan personal. Av utredningen gjorda överslagsberäkningar tyder emellertid på att det önskvärda årliga medelsbehovet skulle uppgå till i runt tal 20 milj. kr.

Enligt utredningens mening är det mindre lämpligt att successivt bygga upp en fond vars avkastning skulle täcka det beräknade årliga behovet. Härför skulle krävas en ka- pitalanhopning av betydande mått. Detta skulle innebära att man får vänta alltför länge, innan fonden vuxit till sådan storlek att ränteavkastningen förmår täcka behoven.

Utredningen förordar istället en lösning som gör det möjligt att redan från början täcka det för begynnelseåret beräknade lö- pande behovet. Detta kan ske genom att arbetsgivarna samtidigt med att de årligen erlägger premier för själva yrkesskadeför- säkringen får betala en på visst sätt kon- struerad avgift som motsvarar arbetarskyd- dets beräknade årliga medelsbehov i enlig— het med vad tidigare angivits. I den mån medlen inte förbrukas under året, får de fonderas till det nästkommande året. Genom att arbetarskyddsavgiften, på sätt närmare framgår av kap. 7., sammankopplas med försäkringsavgiften blir dess storlek automa- tiskt föremål för omprövning med jämna mellanrum.

De medel som via yrkesskadeförsäkring— en skall få användas för arbetarskyddsän-

damål bör sammanföras i en särskild fond. Denna bör förvaltas av en styrelse, som skall ha att bestämma om medlens använd- ning och fördelning. Styrelsen bör bestå av en ordförande och sex ledamöter. Kungl. Maj:t utser ordförande och fyra ledamöter, två efter förslag av Svenska Arbetsgivare— föreningen och två efter förslag av Lands- organisationen. De båda återstående leda- möterna bör utgöras av chefen för arbe- tarskyddsstyrelsen och chefen för arbetsme— dicinska institutet, vilka alltså föreslås bli självskrivna ledamöter i styrelsen.

Organet bör byggas upp efter mönster av de statliga forskningsråden. Det bör allt- så inte i egen regi driva någon forsknings-, utbildnings- och upplysningsverksamhet utan endast anvisa medel för olika projekt. Ad— ministrationen kan härigenom ges en be- gränsad omfattning.

6. Yrkesskadeförsäkringens förvaltningskostnader

Bestämmelserna om en femprocentig till- ]äggsavgift såsom bidrag till den obligato- riska yrkesskadeförsäkringens förvaltnings- kostnader går tillbaka till år 1916 då de — delvis efter utländskt mönster — infördes i OL. De har hela tiden gällt oförändrade.

Med hänsyn till de förändringar som un- der utvecklingens gång skett beträffande för- säkringens administration och omkostnader anser utredningen tiden nu vara inne att ompröva tilläggsavgiftens storlek och kon— struktion. En sådan omprövning föranleds också av utredningens förslag beträffande försäkringsförmånernas finansiering.

Att efter en övergång till fördelningsme- tod för finansieringen bibehålla det nuva— rande systemet med ett procentuellt påslag på grundavgiften synes utredningen mindre lämpligt. En sådan anknytning skulle näm- ligen innebära att vid en höjning av grund-

avgiften även tilläggsavgiften skulle stiga utan att någon stegring av förvaltningskost- naderna därför behövde föreligga. En lämp— ligare lösning synes utredningen vara att — såsom kommer att närmare framgå av kap. 7 — låta avgiften för förvaltningskostnaderna bestämmas med utgångspunkt från det av- giftsunderlag, som f.n. tillämpas när det gäller att bestämma försäkringsavgiften in- om yrkesskadeförsäkringen, och få utgöra en procentuell andel därav.

Utredningen har — efter mönster av vad som annars sker inom RFV, när förvalt- ningskostnaderna inom den allmänna för- säkringen skall fördelas — gjort en uppskatt- ning av yrkesskadeförsäkringens andel i RFV:s avlöningskonto budgetåret 1969/ 70 och funnit denna kunna beräknas till 8,80 milj. kr. i 1968 års löner. Motsvarande kost— nader för FR kan beräknas till 1,18 milj. kr. Efter uppräkning av kostnaderna till 1970 års lönenivå för såväl RFV som FR och efter ett lönekostnadspålägg om 23 % för sociala förmåner anser utredningen att yrkesskadeförsäkringens avlöningskostnader i nuvarande läge kan beräknas till totalt ca 13 milj. kr. per år.

Yrkesskadeförsäkringens andel i RFV:s omkostnadsanslag för budgetåret 1969/ 70 uppskattar utredningen till ca 0,65 milj. kr. och FR:s omkostnadsanslag för det budget- året beräknar utredningen till ca 0,08 milj. kr. Efter uppräkning i 1970 års kostandsni- vå kan anslagen beräknas till sammanlagt 0,74 milj. kr.

Yrkesskadeförsäkringens totala förvalt- ningskostnader för år 1970 skulle i enlighet härmed kunna uppskattas till i runt tal 14 milj. kr. Av detta belopp kan 75 % beräk- nas avse försäkringen av arbetstagare som ej är i statens tjänst, dvs. fall där tilläggsavgift f. n. utgår.

I nuläget inbringar tilläggsavgiften, såsom nämnts, ca 8 milj. kr. Detta motsvarar ca 60 % av yrkesskadeförsäkringens totala för- valtningskostnader och 75 ?>. 80 % av de förvaltningskostnader som ej är att hänföra till statlig verksamhet.

Utredningen kan ej finna något bärande skäl för att yrkesskadeförsäkringens för— valtningskostnader endast till viss del skall täckas av arbetsgivarna utan anser att des- sa kostnader bör helt avgiftsfinansieras i överensstämmelse med vad som sker inom bl.a. försäkringen för allmän tilläggspen- sion. Detta bör naturligen bara gälla om— kostnaderna för försäkringen såvitt angår arbetstagare som är i enskild tjänst. Det kan nämligen ej anses rimligt att de privata arbetsgivarna skall svara för förvaltnings- kostnaderna beträffande stats- och militär- skadorna. Arbetsgivarnas bidrag bör inflyta till den fond till vilken försäkringsavgifterna i övrigt inflyter. Från fonden får sedan medel uttas för att täcka arbetsgivarnas an- del i de faktiska förvaltningskostnaderna.

För statens arbetstagare bör kostnaderna bestridas av statsmedel utom ramen för för- säkringen.

Eftersom staten nu har att svara för om— kostnaderna för yrkesskadeförsäkringen så- vitt angår FR:s och RFV:s verksamhet, i den mån kostnaderna ej täcks av tilläggs— avgiften, skulle ett genomförande av utred- ningens förslag innebära en viss kostnads- besparing för staten. Om man utgår från de här gjorda kalkylerna, skulle nämligen staten i fortsättningen ha att svara för ca 3,5 milj. kr. av de årliga förvaltningskost— naderna under det att nu av totalkostna- derna ca 6 milj. kr. faller på staten.

För den tekniska lösningen av utredning- ens förslag i denna del hänvisas till kap. 7.

6.1. Nuvarande ordning

Såsom bidrag till bestridande av omkost- naderna för FR:s och RFV:s verksamhet skall enligt YFL för varje försäkring erläg- gas tilläggsavgift motsvarande 5 % av för- säkringsavgiften dvs. försäkringens grundav- gift. Övriga omkostnader för FR:s och RFV:s verksamhet bestrids av statsverket.

Den sammanlagda tilläggsavgiften under ett år tillför f.n. statskassan i runt tal 8 milj. kr.

7. Finansieringsfrågans tekniska lösning

Grundavgiftens utveckling vid övergång till ett strikt fördelningssystem framgår av kur- van B i den i diagram 1 (sid. 46) återgivna modellen för fördelningsavgifterna i förhål- lande till kapitaltäckningsavgifterna. Det är att understryka att kurvan konstruerats med utgångspunkt från den kostnadsspridning som rådde inom RFV:s försäkringsbestånd före de fr.o.m. år 1968 gällande ersätt- ningsbestämmelserna samt — vad ännu vik- tigare är — att därvid förutsatts ett statiskt läge beträffande såväl inkomst, penningvär- de som skadefrekvens. Genom presentation av ifrågavarande modell vill utredningen så— ledes ej försöka återge grundavgiftens ut- veckling i absoluta tal räknat. Kurvan skall enbart klargöra, att varje sparmoment som uppstår, dvs. varje avgiftsuttag som genom ett modifierat fördelningssystem görs ovan- för kurvan B, kommer att nedpressa kur- vans nivå i ett fullfunktionsstadium. Kur- van, som förutom nämnda förutsättningar utgår från de för RFV:s del gällande för- säkringstekniska grunderna för reservberäk- ning, kan därjämte skapa en uppfattning om inverkan av olika förväntade avvikelser från de ursprungligen uppsatta normerna. Emedan sådana ej kan förutsättas uppträda renodlade utan i kombination med varandra, bör resultaten studeras med erforderlig för- siktighet. Inverkan av ränteavkastningens avvikelse från beräkningsräntan framgår av tabell 1.

En garanterad årlig ränteavkastning på 5 % skulle i ett f. ö. statiskt läge tillåta en sänkning av den försäkringstekniska grund- premien med ca 20 %. Denna vinstmargi-

Avgiftsuttag i % av premien Ränteavkast- enligt kapital—

Antal år med fondtillgångar, ningi % i mot- dvs. innan av-

täcknings- sats till beräk- giftsuttaget system ningsräntan på skall höjas (= linjen A) 2,5 % till kurvan B 60 4 24 60 5 26 70 4 35 70 5 40 80 4 55 80 5 —

nal krymper något till följd av att en del av den presumerade överräntan åtgår för täckande av den dödlighetsförlust (under- dödlighet) som uppstår vid tillämpning av RFV:s dödlighetsantaganden (dödlighetsta- bell R 32). RFV:s premiesättningspolitik förs redan nu under iakttagande av före- kommande nettoöverränta (överränta — un- derdödlighet). Den aktuella grundavgiften, som för år 1970 uppgår till i genomsnitt O,21—0,22 %, understiger till följd därav med ca 10 % den försäkringstekniska av— giften på ca 0,24 %.

Övergången till ett strikt fördelningssy- stem medför att ersättningsansvaret beträf- fande nytillkommande skadefall framskjuts. I motsats till kapitaltäckningssystemet kvar— står vid försäkringsformens upphörande be- hovet att en mansålder framåt uppbringa medel för fullföljande av ersättningsförplik- telserna. Emedan yrkesskadeförsäkringen numera helt bedrivs i statlig regi och kan förutsättas upphöra enbart i den bemärkel- sen att den integreras i det allmänna social- försäkringssystemet, torde betänkligheter av detta slag i och för sig ej behöva förekom— ma. Sådant betraktelsesätt har också utgjort en av stödjepunkterna för utredningens ställ- ningstagande rörande övergången till för- delningsmetod. Utredningen har emellertid ansett, att systemskiftets ändamål eller pri- mära vinningsmoment ej får vara en avse- värd avgiftssänkning under tiden närmast efter övergången. Genom att anpassa av- giftsuttaget till utbetalningskurvan — kur- van B — slopar man helt det till kapitaltäck- ningspremien hörande sparmomentet och

låter den slutliga avgiftsnivån enligt model- len med 40 % överstiga nyssnämnda pre- mie (: linjen A).

Övergången till fördelningsmetod skall i första hand ha till syfte att undanröja de formella begränsningar, som sammanhänger med en strikt försäkringsteknisk upplägg— ning. Fördelningsmetoden skall inom en viss ram möjliggöra avgiftsuttagets anpassning till de rådande förhållandena. I inlednings- fasen avses härmed primärt de marknads- ekonomiska faktorerna, såsom ränteläget. Dock bör även andra förhållanden, såsom extra insatser på arbetarskyddets eller ar- betsmiljövårdens område, kunna ge utslag i den aktuella premiesättningspolitiken.

Ovannämnda syften kan anses bli upp- nådda även vid bibehållande av kapitaltäck- ningssystemet under förutsättning att kra- vet på full reservavsättning uppmjukas. Så- som tidigare framhållits tillåter ett sådant modifierat kapitaltäckningssystem emeller- tid ej den fonduppläggning som utredning— en mera långsiktigt eftersträvar.

Arbetarskyddsbidraget i enlighet med det av utredningen framförda förslaget återfinns endast indirekt på skadeförebyggandets om- råde. Bidraget är därmed åtminstone på kor— tare sikt att betrakta som en extra insats från arbetsgivarnas sida och inte som en i ekonomiskt syfte tillkommande omdirige- ring av avgiftsmedel. Vid bedömningen av startnivån för grundavgiften har utredning- en dock inte helt ansett sig kunna bortse från arbetarskyddsbidragets återverkningar på skadefrekvensen.

Utredningen har efter utförda kalkyler kommit fram till att startnivån för grund- avgiften bör ligga i närheten av 70 % av den genomsnittliga avgiften vid kapitaltäck- ningssystem. Utredningen vill därmed i in- ledningsskedet lämna tillräcklig marginal för olika faktorers inverkan på avgiftsbehovet. Utredningen räknar dock ej med att denna avgiftssänkning kan hållas på längre sikt, detta även om de mera konkreta faktorerna, såsom det för tillfället rådande ränteläget, kombineras med mera visionära sådana, så- som den extra satsningens återverkan på skadefrekvensen.

För undvikande av alltför stor framskjut- ning av ersättningsansvaret bör således av- giftshöjningen snart aktualiseras. I och med att avgiftsomprövning ej sker kontinuerligt, dvs. årligen, kommer avgiftsuttaget i mot- sats tiil fördelningskurvan B att stiga trapp- stegsvis. Med start på 70 %-nivån och för- utsatt framtida uppräkning kommer den modifierade fördelningsavgiften att i upp— nått fullfunktionsstadium ligga mellan lin- jen A (100 %) och kurvan B (140 %).

Vid sidan om de yttre faktorernas inver- kan har man vid avgiftssättningen att be- akta den totala fondekonomin efter den tänkta sammanslagningen av de tre olika fondtyperna. En start på alltför låg nivå, som snabbt måste kompenseras genom bety- dande avgiftsuppräkningar, skulle begränsa möjligheterna till en mera långsiktig plane- ring och endast medföra ryckigheter i av- giftssättningen.

Angående takten för avgiftsuppräkningen kan några direkta normer ej anges. Vad be- träffar målsättningen i allmänhet så kan möjligen uttalas, att i inledningsfasen en fondbildning motsvarande omkring 80 % av den försäkringstekniska nettoreserven bör eftersträvas. Denna grånssättning blir så- som i flera sammanhang framhållits dock helt avhängig av de varierande yttre och inre förutsättningarna. Fondbildningen på längre sikt, som förutsätter en med modifie- rad fördelningsavgift förenlig buffertfond, kan därjämte påverkas av yrkesskadeför- säkringens ställning i förhållande till de öv- riga socialförsäkringsgrenarna - främst till- läggspensioneringen — och där bedriven fondpolitik.

Vad i föregående stycke samt tidigare antytts om det kvarstående behovet av re- servberäkningen måste anses stå i motsats- förhållande till fördelningsprincipen. Det kan accepteras, att sådan beräkning blir ett direkt hjälpmedel vid omprövning av av- giftsbehovet särskilt som yrkesskadeförsäk- ringen trots nyligen tillkomna förmånsför- bättringar är att betrakta som en utbyggd försäkringsform. Likaså är förutsättningen för bedrivandet av frivillig yrkesskadeför- säkring att försäkringstagarnas ekonomiska

intressen mera individuellt beaktas. Detta måste ske dels genom fortsatt kapitaltek- nisk premiesättning och framräkning, dels genom fortsatt riskgradering även om det sistnämnda kan utföras i mera förenklad form än för närvarande. Försäkringsteknis— ka beräkningsgrunder är erforderliga även för fastställande av kapitalvärdet vid utbyte av utgående livränteförmån mot engångs- belopp. Motsatsförhållandet skulle därmed koncentreras till den löpande redovisningen och därtill knutna frågekomplex. Där kan nämnas behovet att försäkringstekniskt fast- ställa storleken av ersättningsåtagandena hänförliga till självrisk eller skadestånds— skyldighet. Även om sistnämnda förpliktel- ser till följd av genomförd-a eller förväntade lagändringar får övergångskaraktär, blir av- vecklingsperioden mycket lång. Utredning- en förutsätter således ej att ersättningsför— pliktelserna uppkomna genom tidigare själv- riskåtaganden måste inlösas hos RFV. Där- emot bör möjlighet till sådant friköp före— ligga.

Införandet aV fördelningsmetoden samt sammanslagningen av de nuvarande och till- kommande fondenheterna innebär, att fond- redovisningen formellt får en annan inne— börd än i ett kapitaltäckningssystem. Vad tidigare framförts om en mera långsiktig övergång är att hänföra till utredningens uppfattning om beräkningen av avgiftsbeho- vet och kan ej hindra en automatisk om- läggning av fondredovisningens karaktär.

Reservberäkningen blir i princip en sär- skild beräkning vid sidan om den ordinarie årsredovisningen och aktualiseras därjämte endast vart femte år. En kontinuerlig för- säkringsteknisk redovisning utgör emeller- tid en mycket värdefull komplettering av underlaget för avgiftsomprövningen. Till följd av sådant latent behov på redovis- ningssidan kan utredningen i anslutning till vad tidigare anförts om viss principiell fri- het för RFV:s del i fonduppläggningen fö- reslå, att samtidigt som det formella kra- vet beträffande försäkringsteknisk reservbe- räkning upphör bevakningen av fondstäli— ningen t.v. ändå kompletteras med en för— säkringsteknisk beräkning — gärna ingående

Avgifter—utbetalningar

Är i milj. kr. Fondbildningi milj. kr. i=0 i=2 i=4 i=0 i=2 i=4 r=0 r=0 r=2 r=0 r=0 r=2 1976 4—56 4—63 -t7z 420 440 465 1981 —+19 —r31 -t53 655 730 845 1986 ——13 4— 1 4—37 740 895 1180 1991 __41 ——28 4—26 680 930 1490

i=årlig inkomstökning i % r=årlig reallöneökning i %

i årsredovisningen _ som enligt RFV:s be- dömning blir lämpligt anpassad till rådande omständigheter.

Återkommande till de försäkringstekniska beräkningsgrunderna förutsätter utredning— en i första hand, att de i 16 % YFL åbero- pade utbytesgrunderna fortfarande blir till- lämpliga. Därjämte bör de i 41 53" YFL i dess nuvarande lydelse åberopade premie- och reservberäkningsgrunderna fortfarande vara tillämpliga i erforderliga sammanhang. Ut- redningen har ej behandlat frågan om even— tuell översyn av desamma.

Avgiftsuttaget, utbetalningarna och där- med fondbildningen blir i kronor räknat i hög grad påverkade av löne- och prisutveck— lingen. Vid antagande om en fortlöpande 70 %-ig täckning av nettokostnaderna, som för startåret 1972 förutsätts uppgå till 175 milj.kr., har på sätt framgår av tabell 2 alternativa framräkningar utförts.

Till följd av att den i ersättningssamman— hang förekommande inkomstmaximeringen till 5 basbelopp oftast omräknas till s.k. ersättningsunderlag, maximerat till 3,75 bas— belopp, blir särskilt den framräkning som förutsätter reallöneökning tämligen osäker. Beräkningens syfte har också enbart varit att påvisa att den trappstegsvis tänkta upp— räkningen av avgiftsuttaget blir .applicerad på en kurva som efter översättning till kron- tal får ett helt annat förlopp än den statiska fördelningskurvan B. I detta sammanhang bör framhållas, att avgiftsuppräkningen av— ser kostnadstäckningsgraden och ej det pro— centuella avgiftsuttaget.

7.1. Avgiftens underlag och sammansättning

För att täcka till YFL hänförlig ersättnings— kostnad har RFV att enligt kapitaltäck— ningsmetod utta en till arbetets farlighet anpassad försäkringsavgift. RFV har beslu- tat, att denna riskgraderade avgift skall ut- göra procentuell andel av liknande avgifts- underlag varpå arbetsgivaravgiften till sjuk- försäkringen utgår. Avgiftsunderlaget påver- kas således av inkomst upp till 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet, ehuru inkomst överstigande 5 gånger bas- beloppet i princip ej beaktas i ersättnings- sammanhang. Utredningen har bedömt den administrativa fördelen med fortsatt till- lämpning av samma övre debiteringsgräns som för arbetsgivaravgifterna enligt AFL vara så avsevärd att utredningen ansett sig kunna bortse från den antydda diskrepen- sen. Förhållandet inom tilläggspensionering- en, där avgiftsunderlaget är begränsat till den pensionsgrundande inkomsten, är ej heller jämförbart då det sammanhänger med behovet att ej avgiftsbelasta inkomster med ingen eller endast obetydlig ersättningsrätt. Avgiftsunderlaget bör därför enligt utred- ningens mening på angivet sätt bestämmas iYFL.

Vid sidan om försäkringsavgiften — grund- avgiften — har arbetsgivaren att bidra till bestridande av omkostnaderna genom att erlägga tilläggsavgiften på 5 % av försäk- ringsavgiften. Därjämte åligger det arbets-

givaren att genom s.k. avgiftstillägg täcka kostnaden hänförlig till uppräkning och vår- desäkring av grundförmånen enligt YFL eller motsvarande äldre lagstiftning. Finan- sieringen av uppräkningsdelen sker i motsats till grundförmånen ej kapitaltekniskt. RFV fastställer i stället med hänsyn till årets förväntade utbetalningar av uppräkningsde- lar det procentuella avgiftstillägg, varmed summan av försäkringsavgiften och tilläggs- avgiften skall uppräknas. Som redovisnings- konto för ifrågavarande avgiftsmedel funge- rar en särskild omregleringskassa.

Uttag av nuvarande typ av bruttoavgift möjliggör således reservbildning endast be- träffande grundförmånen. Utredningens för- slag om övergång till modifierat fördel- ningssystem — och genom riskgraderingens slopande till enhetspremie -— har framkom- mit utan att grundtanken om det nuvaran- de åtskiljandet av grundavgiften och av- giftstillägget helt övergivits. Det förutsätts således att yrkesskadeförsäkringsfonden vid bedömning av avgiftsbehovet ej automatiskt skall tolkas som medelsreservation även för inträffade eller förväntade uppräkningar och värdesäkringar. Med hänsyn till fondens hit- tillsvarande uppbyggnad men även av rent praktiska skäl synes det i stället vara rik— tigare, att ifrågavarande kostnader perio- diseras till tidpunkten för utbetalningen. I och med att sambandet mellan de olika av- giftsdelama börjar konkretiseras och den avsedda fondbildningen utformas bör dock

Vad här sagts om viss övergångsperiod torde framkalla frågan om utredningens för- slag om fördelningsmetod inte är avsett att åtföljas av reservberäkningens avskaffande. Svaret blir närmast att så länge som yrkes- skadeförsäkringen intar en särställning i det eljest integrerade socialförsäkringssystemet, är reservberäkningen det mätinstrument som närmast ligger till hands för att följa varia- tionen i försäkringens ekonomiska lönsam- het. Fondtillgångarnas formella innebörd en- ligt fördelningsmetod behandlas utförligare under punkt 2 nedan.

Angående den praktiska fondförvaltning- en vill utredningen utan att direkt föreslå en för RFV:s del bindande metod uttala följande. Övergången till fördelningsmetod i avgiftsuttag samt det likaså närliggande övertagandet av socialförsäkringsbolagens försäkringsbestånd skapar för RFV:s de] tre olika fondtyper. Av vad tidigare anförts framgår, att utvecklingen av de under ka- pitaltäckningstid uppkomna fondenheterna direkt skall inverka på den framtida pre- miesättningen. För att på effektivaste sätt kunna utnyttja sina olika fondtillgångar bör emellertid RFV snarast möjligt övergå till en helt enhetlig fondförvaltning. De därvid uppkommande administrativa och ekono- miska vinsterna bör således få företräde framför de fördelar på redovisnings- och bedömningssidan som sammanhänger med framtida fonddifferentiering.

Såsom antytts kan den införda värdesäk— ringen på längre sikt väntas medföra ett mera konstant förhållande mellan brutto- och grundavgifterna och därmed underlätta styrningen av såväl avgiftsuttaget som fond— bildningen. I inledningsskedet skall det mo— difierade fördelningssystemet dock applice- ras enbart på grundavgiften för att där bli ett medel för effektiv anpassning av avgif- ten till olika marknadsekonomiska faktorer, i första hand överränta. Övergången till för- delningsmetod skall samtidigt bli ett medel för skapande av utrymme för insatser på skadeförebyggandets område.

Såsom grundavgiften och dess ompröv- ning här beskrivits kan det ligga nära till

hands att betrakta den som modifierad ka— pitaltäckningsavgift. Det måste därför åter understrykas, att reservberäkningen blir en- bart ett hjälpmedel intill dess karaktären av den framtida buffertfonden och därmed den avsedda distinktionen i förhållande till ka- pitaltäckningsmetoden börjar framträda. Li- kaså måste framhållas, att den nya försäk- ringsavgiftens övergångsvisa uppdelning på grundavgift, förvaltningsavgift och uppräk— ningsavgift blir enbart fiktiv. Samtidigt som omregleringskassans mindre tillgångar — po- sitiva eller negativa sådana — inarbetas i yr- kesskadeförsäkringsfonden skall alltså en ge— mensam avgift som även innehåller förvalt— ningskostnadsdelen — härom utförligare i nästa stycke — tillföras yrkesskadeförsäk- ringsfonden. Fonden fungerar därefter själv som en fiktiv omregleringskassa.

Den nya försäkringsavgiften skall inklu- dera ett tillägg som enligt utredningens upp- fattning bör täcka hela den del av yrkes— skadesidans förvaltningskostnad som ej är hänförlig till statsskador eller dylikt. Enligt modellen skall ej heller denna avgiftsdel särskiljas utan tillföras yrkesskadeförsäk- ringsfonden. Fonden har därefter att kon- tinuerligt bestrida nämnda förvaltningskost- nadsdel. Den tekniska lösningen kan lämp- ligast ordnas på liknande sätt som för All— männa pensionsfondens del.

Utredningen förutsätter vidare att i den nya yrkesskadeavgiften vid sidan om för- säkringsavgiften — motsvarande nuvarande bruttoavgift — ingår även ett arbetarskydds- bidrag. I motsats till försäkringsavgiftens in- terna och enbart fiktiva uppdelning måste här en klar skiljelinje förekomma då medel motsvarande ifrågavarande avgiftsdel skall tillföras en för ändamålet särskilt upprät- tad fond. Detta bidrag med sitt skadeföre- byggande syfte har av utredningen ansetts stå så nära yrkesskadeförsäkringens ersätt- ningsdel att det i viss mån har påverkat framräkningen av försäkringsavgiften. Ut- redningen finner det därför motiverat, att bi- draget tillsammans med försäkringsavgiften bildar en ny gemensam avgift — yrkesska- deavgift — med här angiven uppdelning.

Övergången till ett modifierat fördelnings-

system inte bara skapar möjlighet till utan närmast motiverar att avgiften fastställs för en längre period än ett år i taget. Med hän- syn till att erhållna erfarenheter om fond- utvecklingen rn. ni. ändå tämligen snart bör påverka avgiftsuttaget samt att särskilt i in— ledningsskedet uppräknings- och förvalt— ningsavgifterna ej bör börja avvika allt— för mycket från de faktiska kostnaderna med märkbar efterreglering som följd får avgiftsterminen dock ej bli alltför lång. Ut- redningen har kommit fram till att en om- prövning vart femte år bör vara en lämplig avvägning mellan behovet av ett förutsebart avgiftsuttag samt behovet av översynen av detsamma. Terminens längd har ansetts lämplig även för arbetarskyddsbidragets del. I fråga om sistnämnda avgiftsdel har ut- redningen intagit ställningen, att avgiftsvo- lymen skall i stort sett fastställas redan i in- ledningsskedet i då gällande penningvärde. Den automatik som är inbyggd i en i pro- centtal av avgiftsunderlaget uttryckt avgift utgör på längre sikt dock ej någon garanti mot en förskjutning i avgiftsuttaget. Hänsyn är också att ta till svårigheten att i förväg kostnadsberäkna den insatsnivå som efter— strävats.

Beslut om yrkesskadeavgiftens storlek och uppdelning på försäkringsdel och arbetar- skyddsdel bör fattas av Kungl. Maj:t med riksdagen efter förslag av RFV. Liksom bi- draget till arbetarskyddet blir ju även den modifierade fördelningsavgiften en avväg— ningsfråga till vilken entydiga omprövnings- normer ej kan utfärdas. För att i möjligaste mån låta den faktiska utvecklingen styra avgiftsomprövningen bör RFV tillåtas att vänta med att inkomma med förslaget intill utgången av det näst sista år för vilket av- giften tidigare fastställts. Beslut måste då fattas under påföljande vårriksdag.

I detta sammanhang har övervägts frågan om sammankoppling av omprövningstermi- nerna för yrkesskade- och tilläggspensions- avgifterna. En gemensam omprövning har att beakta de angivna avgifternas av var- andra oberoende ställningar i det nuvaran- de socialförsäkringssystemet och kan ej hel- ler anses leda till någon administrativ vinst,

bl. a. blir beräkningsmetodikerna helt av- vikande. Viss svårighet skulle i stället upp- stå till följd av att nästa förslag om uttags- procenten till ATP skall avlämnas före ut- gången av år 1972 och omfatta perioden 1975—1979. Koordinationen skulle därjäm- te medföra, att beräkningen av yrkesskade- avgiften genomgående skulle grundas på ett år äldre material än det som det ovan före- slagna tidsschemat skulle medge.

7.3. Avgiftsuttag för perioden 1972—1976

Höjningar av pris- och lönenivåerna gör kalkylen möjligen något osäker vad beträf- far avgiftsunderlaget och ersättningskostna— derna var för sig, men då det är fråga om två sammanhängande faktorer blir resulta- tet ändå acceptabelt. Utredningen räknar med att avgiftsunderlaget efter självriskens upphörande — se härom kap. 8.1 — stiger till omkring 72 000 milj. kr. under år 1971 samtidigt som kapitalvärdet av till året hän- förliga skadeersättningar enligt YFL uppgår till närmare 175 milj. kr. För erhållande av 70 %—ig täckning av ifrågavarande kostnad erfordras ett uttag på

0,70 - 175

100' 72000

%:mm%.

Den så framräknade grundavgiften på 0,17 % utgör likaså 70 % av den för år 1970 sammanvägningsvis erhållna försäk- ringstekniska avgiften på 0,24 % .

Det femprocentiga bidraget till förvalt— ningskostnaderna motsvarar f.n. 0,011 % av avgiftsunderlaget och täcker därvid om- kring 75 % av de förvaltningskostnader på 10,5 milj. kr som enligt den under kap. 6 (sid. 66) återgivna beräkningen bör täckas genom arbetsgivaravgifterna. Övergången till heltäckningsprincipen förutsätter därmed ett till 0,015 % avrundat avgiftsuttag.

Den för perioden föreslagna uttagspro- centen förutsätter, att förvaltningskostnader- na under perioden ej avviker från ett an- taget kostnadsförlopp. Detta innebär visser— ligen, att vid tillfälligt stor uppgång av för- valtningskostnaderna fondens medel skulle få tagas i anspråk i större utsträckning än

beräknats. Utredningen förutsätter emeller- tid, att fondens medel inte skall behöva ta- gas i anspråk vid en sådan tillfälligt stor uppgång av förvaltningskostnaderna som ex- empelvis en omlokalisering av en myndig— het innebär utan att kostnader av detta och liknande slag skall bestridas i annan ordning.

Kostnaden för uppräkning och värdesäk- ring av förmåner enligt YFL eller motsva- rande äldre lagstiftning har, dels med hän- syn till att de i olika omgångar utförda en— gångsuppräkningarna ligger relativt nära till— baka i tiden, dels med hänsyn till den märk— bara basbeloppsuppgång som redan inträf— fat eller är att förvänta under åren 1970—71 , ännu ej nått den stabilisering som så små- ningom torde börja framträda. För år 1971, då basbeloppet kan väntas stiga till 6600 kr., kan kostnaderna beräknas till ca 51 milj.kr. sedan hänsyn tagits till att bas- beloppsuppgången till viss del sker först i mars 1971. Vid konstant basbelopp minskar den nuvarande uppräkningskostnaden med 4—5 % per år. För att täcka uppräknings- kostnaderna erfordras vid starten ett av-

- 51 giftsuttag på 0,07%( = 100 .m%)_

Utslaget på femårsperioden 1972—76 kan uttagsbehovet vid en mera normal basbe— loppsutveckling dock ej väntas överstiga 0,065 %.

Uttaget för den nya yrkesskadeavgiftens försäkringsdel bör för inledningsperioden 1972—76 med stöd av ovanstående beräk- ningar fastställas till 0,25 % (: 0,170 % + 0,015 % + 0,065 %). Avgiften skall om- prövas efter fem år. Man torde dock redan nu med viss säkerhet kunna förutsätta, att ett avgiftsuttag på 0,25 % enligt utredning- ens syn på erforderlig fondbildning blir bär- kraftigt under en längre period.

Förutom försäkringsavgiften skall uttas medel för arbetarskydd. Kostnaderna för därmed avsedda ändamål har i dagens pen- ningvärde uppskattats till omkring 20 milj. kr. för är motsvarande ett avgiftsuttag på 0,03 %. Det sammanlagda årliga avgiftsut- taget blir då för startperioden 1972—76

Tabell 3. Genomsnitt- Enhetlig y."- lig yrkesska- kesskadea'z- deförsäk- gift för pe- ringsavgift rioden 1972 Avgiftstyp för år 1970 —1976 o/ o/ 10 /() Al Grundavgift 0,22 0,1701 2. Förvaltnings— kostnads- tillägg 0,011 0,0151 3. Värdesäk— ringstillägg 0,065 0,0651 A1—3. Försäkrings- avgift, brutto 0,29—0,30 0,25 B Arbetar- skyddsbi- drag _ 0,03 A+B Totalavgift O,29—0,30 0,28

1 Fiktiv andel av yrkesskadeavgiftens för- säkringsdel.

0,28 % (= 0,25 % + 0,03 %). Av yrkesska— deavgiften skall för denna period 3/28 fast- ställas som bidrag till arbetarskydd i dess angivna innebörd, medan återstoden på 25/ 28 utan särskild uppdelning skall utgöra försäkringsavgift. Det kan framhållas, att den nya yrkesskadeavgiften trots tillkomsten av arbetarskyddsdelen och utökningen av förvaltningskostnadstäckningen understiger den för år 1970 gällande genomsnittliga bruttoavgiften på 0,29—0,30 %.

En jämförande översikt av utredningens förslag i denna del har gjorts i ovanstående tabell 3.

7.4. Frivillig försäkring

I motsats till obligatorisk försäkring måste frivillig försäkring ha full kapitaltäckning för sina åtaganden. Likaså förutsätter för- säkringsformen en mera individuell, i förs- ta hand till skaderisk anknuten premiesätt- ning. Övergången till enhetspremie för den obligatoriska försäkringens del medför att den nuvarande näringsgrensvis upphgda kostnadsstatistiken upphör, varigenom nöj- ligheten till sådan premiedifferentiering be— gränsas. Enligt utredningens uppfattning bör RFV, som även i fortsättningen skall hind-

ha premiesättningen inom frivillig försäk- ring, kunna lösa detta genom införande av ett mera begränsat antal riskklasser och viss minskning av spännvidden i premiesätt- ningen.

Bidraget till förvaltningskostnaderna är liksom inom obligatorisk försäkring begrän- sat till den femprocentiga tilläggsavgiften. Utredningen anser, att även denna försäk- ringsform i princip helt bör stå för sina förvaltningskostnader. Fastställandet av de till frivillig försäkring hänförliga omkost- naderna måste delvis bli en avvägningsfrå- ga. Man torde dock kunna förutsätta, att heltäckningsprincipens införande föranleder en premiehöjning av storleksordningen 20 %, detta i den mån kostnaderna ej kan hänföras till äldre skadefall samt där ha täckning i eventuella överskottsmedel enligt nedanstående.

Beträffande frivillig försäkring enligt YFL — dvs. fr.o.m. år 1955 — föreligger särskild redovisning, ehuru dithörande med obligatorisk försäkring gemensamt förvalta— de medel ej direkt kan identifieras. Frivillig försäkring före år 1955 saknar även bok- föringsmässig särredovisning. En fortsatt ge- mensam fondförvaltning måste emellertid dels till följd av övergång till fördelnings- system inom obligatorisk försäkring, dels till följd av förestående fondsammanslag- ningar anses som mindre lämplig. Utred— ningen är samtidigt medveten om de praktis— ka svårigheter som sammanhänger med av- skiljandet av den frivilliga försäkringens till- gångar från den nuvarande yrkesskadeför- säkringsfondens övriga tillgångar. Komplika- tionerna tillstöter särskilt i samband med fastställandet av det eventuella överskott som efter de i olika etapper genomförda er- sättningsuppräkningarna fortfarande kan an- ses vara hänförligt till frivillig försäkring. I avvägning mot behovet att för framtiden skapa ett fungerbart redovisningssystem för- utsätter utredningen att utbrytningsfrågan även i avsaknad av exakta beräkningsun- derlag erhåller en snar lösning.

Vad här sagts om förvaltningskostnader hänförliga till äldre skadefall kan framkalla frågan om det är principiellt försvarbart att

tillämpa heltäckningsmetoden retroaktivt även om erforderliga överskottsmedel skul- le föreligga. I ett kapitaltäckningssystem måste de tidigare försäkringstagarna genom erläggande av tilläggsavgiften anses ha läm- nat ekonomisk gottgörelse för ifrågavarande kostnader. Liknande problem inom den ob- ligatoriska försäkringens område får en an— nan innebörd då såväl kontinuitets- som so- lidaritetstanken där på annat sätt måste be- aktas. Utredningens förslag om den prak- tiska tillämpningen av heltäckningsprinci- pen inom obligatorisk försäkring torde där- för ej behöva medföra betänkligheter av detta slag.

Angående frivillig försäkring måste ut- redningens förslag å andra sidan ses mot bakgrunden av den kapitaltekniska premie- sättningen. Det därvid föreliggande spar- momentet kommer att begränsa den tidi- gare antydda premieuppräkningen på 20 %. För att under övergångstiden undvika dub- belbetalning dels med föreliggande fondme- del, dels med inkommande, kapitaliserade förvaltningskostnadstillägg bör viss nedskriv- ning av nu löpande förvaltningskostnader ske. Sådan nedskrivningsdel har närmast att belasta löneanslaget. Problemets ekonomis- ka effekt måste samtidigt jämföras med vad tidigare anförts om avskiljande av fondmea del samt fastställande av löpande förvalt- ningskostnader.

8. Särskilda spörsmål

8.1. Självrisk

Som nämnts i kap. 1.1 finns ett antal ar- betsgivare hos RFV som på grund av egen utfästelse att vid yrkesskada utge under- stöd som motsvarar YFL:s ersättningar helt eller delvis befriats från skyldighet att er- lägga försäkringsavgift (38% 2 st. YFL). När hel befrielse föreligger — dvs. i fall då utfästelsen avser all ersättning enligt YFL — talar man om total självrisk, i andra fall om partiell självrisk. Sådan kan t. ex. avse sjuk- och läkarvårdsersättning. Arbetsgivare, som medgetts självrisk, är skyldig att, om ej RFV medger annat, hos verket deponera säkerhet som svarar mot riskåtagandet. Depositionsbelopp som avser livräntor blir vid varje årsskifte föremål för revision med hänsyn till de förändringar som under det senast förflutna året inträtt bland livräntetagarna. Detta innebär att liv— räntornas kapitalvärden måste omräknas ge- nom en separat arbetsoperation varje år. På grund av det relativt stora antalet äldre självrisktaganden, som upphört för nytill- kommande skadefall men fortfarande gäl- ler för tidigare fall, finns hos RFV f.n. inemot 600 livräntor av detta slag med ett sammanlagt depositionsbelopp av omkring 8 milj. kr. För arbetsgivare, som har sin självrisk kvar — dock ej kommuner — görs också vid årsskiftet för depositionsändamål en särskild förhandsuppskattning av arbets- givarens hypotetiska försäkringsavgift för

det kommande året. Senare måste en ut— räkning inom den reguljära debiteringsruti- nen av denna avgift göras, trots att grund- avgiften ej skall erläggas, ty den femprocen- tiga tilläggsavgiften liksom avgiftstillägget för livränteförhöjningar o.d. skall betalas även av självriskarbetsgivare.

Av det anförda torde framgå, att själv- riskarrangemanget långt ifrån förenklar ar- betet på försäkringssidan utan snarare utgör ett ganska besvärande bihang till den regul- jära verksamheten. Och på skadereglerings— sidan måste ungefärligen samma arbete ut— föras som om självrisk ej fanns, ty ersätt- ningarnas storlek bestäms av RFV, även om utbetalningarna görs av arbetsgivaren.

Av utvecklingen att döma torde arran- gemanget med självrisk numera ej ha någon nämnvärd betydelse för arbetsgivarna; och det förefaller som om systemet är moget för avveckling. Ett speciellt skäl för själv- riskens avskaffande föreligger vid en över- gång till fördelningsmetod vid yrkesskade- försäkringens finansiering.

De mot försäkringsavgiften svarande de- positionerna är avsedda att utgöra säkerhet för betalningen av ersättning för skador, som inträffar under det kommande försäk— ringsåret. Därvid väger livräntor till följd av dessa skador tyngst. Så länge avgiften beräknas enligt kapitaltäckningsprincipen ger den genomsnittligt sett täckning även för framtida livräntebetalningar. Men om denna princip överges och ett fördelnings—

system införs, ger avgiften inte full kapital— täckning. Detta innebär, att en mot avgiften svarande deposition ej är tillräcklig som för- säkringsmässig garanti för senare betalning- ar. Om självrisken skall bibehållas med nu gällande depositionsregler, så skulle för de- positionsändamål strängt taget en särskild avgift behöva uträknas enligt kapitaltäck— ningspn'ncipen för sjävriskarbetsgivarna, fastän fördelningsmetoden i övrigt tillämpas för beräkning av deras tilläggsavgift liksom för andra arbetsgivares avgifter.

Att märka är vidare att det ej är ute- slutet att bibehållandet av möjligheten till självrisk kunde komma att påverka premie- nivån inom försäkringen i höjande riktning genom att ett stort antal utpräglade lågrisk- företag skulle föredra att själva svara för lagens ersättningar.

Med hänsyn till det anförda vanser utred- ningen att självriskinstitutet bör avskaffas. Detta innebär i första rummet, att inga nya medgivanden om sådana särskilda för- säkringsvillkor lämnas och att löpande med- givanden sägs upp. Beträffande de livrän- tor, som arbetsgivaren alltjämt har att be- tala ut på grund av tidigare självriskåta- gande, bör arbetsgivaren få möjlighet att överlåta betalningsansvaret på RFV genom att arbetsgivaren inbetalar livräntans kapi- talvärde till verket. Den administrativt tyng- ande specialbehandlingen hos RFV för över- vakning av denna del av livräntebeståndet skulle därigenom kunna minska och större enhetlighet i administrationen vinnas. Många mottagare av sådana självrisklivrän- tor åtnjuter f.n. dessutom livräntetillägg från verkets omregleringskassa. Om själv- risklivräntorna inköptes hos RFV, skulle livräntetagaren vinna den fördelen att få bå- de denna och tillägget i en enda försändelse från samma utbetalare.

8.2 Utbyte av livränta mot engångsbelopp

Så länge livränteutbyte avser livränta, för vilken ett mot kapitalvärdet svarande be- lopp ingår i de försäkringstekniska reser- ver som upplagts i enlighet med kapital- täckningssystemet, medför utbytet blott en

avtappning av fonderna för vilken täckning redan finns. För livränta till följd av skada, som inträffat efter det man infört ett för- delningssystem med enbart partiell kapital- täckning, måste viss del av engångsbeloppet tas ur vad som egentligen är ämnat för lö- pande utgifter.

Med hänsyn emellertid till att det sam- manlagda värdet av de engångsbelopp som utges under ett år är så ringa — under år 1968 uppgick från RFV utbetalda kapital- belopp till drygt 700 000 kr. — kommer dock detta ej att märkbart påverka fondstyrning- en och avgiftssättningen. Några speciella ar- rangemang i detta hänseende är därför en- ligt utredningens mening ej erforderliga.

8.3. Särskilda yrkesskadefonden

Enligt beslut av 1962 års riksdag avskildes — såsom redan framhållits under kap. 1.1 — ett belopp av 5 milj. kr. från yrkes— skadeförsäkringsfonden till en särskild yr- kesskadefond vars avkastning skulle an- vändas i s.k. gränsfall, då lagreglerna inte medger att ersättning utgår men då det sy- nes skäligt att ersättning i annan form med- ges. Genom ränteavkastningar uppgår fon— dens medel f.n. till ca 7 milj. kr. Kungl. Maj:t beslutar om ersättning från fonden.

Trots att några medel hittills (juni 1970) ej utbetalats från fonden anser utredningen, att fonden ändå kan komma att fylla ett behov och att den därför bör bibehållas.

Den särskilda yrkesskadefonden har inga från yrkesskadeförsäkringsfonden avskilda medel utan förvaltas enligt Kungl. brev den 6 juni 1962 gemensamt med denna och till- förs ränta motsvarande genomsnittsavkast- ningen på de gemensamma tillgångarna.

En fortsatt gemensam fondförvaltning ef- ter övergång till fördelningssystem inom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen måste enligt utredningens uppfattning anses som mindre lämplig till följd av de fondsam- manslagningar som följer av det nya syste- met. För att framdeles få ett fungerbart re- dovisningssystem är det därför nödvändigt att den särskilda yrkesskadefondens bok- förda tillgångar avskiljs från den nuvaran-

de yrkesskadeförsäkringsfondens övriga till- gångar. Härigenom vinns även en rättvisare ränteavkastning för dessa medel.

Fonden skall således förvaltas särskild från den nya fondbildningen (yrkesskade- fonden) av fondfullmäktige för RFV:s fon— der.

8.4. Byggnadsforskningsavgiften

Vissa företagare inom byggnadsfacket har enligt förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsavgift skyldighet att er- lägga en särskild avgift till främjande av forsknings- och rationaliseringsverksamhet på området. Avgiften utgår med viss pro- centsats på de löner som arbetsgivare utger till arbetstagare, för vilka arbetsgivaren skall debiteras avgift enligt YFL och vilka vid debiteringen är att hänföra till vissa un- dergrupper inom näringsgrenen byggnads- industri. Avgiften påförs arbetsgivare av RFV i samband med debitering av avgift för den obligatoriska yrkesskadeförsäkring- en.

Som tidigare framhållits medför utred- ningens förslag att slopa systemet med dif- ferentierade premier efter skaderiskerna att näringsgrensindelningen ej längre är behöv- lig ur premiesättningssynpunkt. Härigenom skulle även förutsättningarna för debitering av byggnadsforskningsavgift genom RFV:s försorg ändras. Emellertid har utredningen ansett lämpligt att näringsgrensindelningen tills vidare bibehålls i oförändrad omfatt- ning för statistikändamål. I avvaktan på ut- redningens förslag om statistikfrågans fram- tida utformning föreligger således ej hin- der för att nuvarande debiteringsförfarande för byggnadsforskningsavgiften bibehålls..

9. Specialmotivering till utredningens

författningsförslag

Utredningens förslag innebär att arbetsgi- varna även i fortsättningen skall svara för försäkringens finansiering genom att betala försäkringsavgifter. De avgifter, som arbets- givarna har att erlägga om utredningens förslag genomförs, skall emellertid bestäm- mas så att försäkringen inte bara får me— del till att täcka försäkringsersättningarna och försäkringens förvaltningskostnader. Ar- betsgivarna skall nämligen också via för- säkringen betala en avgift som skall använ- das till ökade insatser på arbetarskyddets område. Den avgift som skall betalas — dvs. yrkesskadeavgiften — kommer alltså att bestå av två delar, en försäkringsdel och en arbetarskyddsdel.

De ändrade bestämmelserna om försäk- ringsdelens finansiering har sin givna plats i YFL. Att direkt i lagen fastställa en pro- centsats efter vilken avgiftsuttaget skall be- räknas — enligt mönster av arbetsgivares av- gift till sjukförsäkringen — har emellertid befunnits mindre lämpligt, då man i sådant fall skulle kunna invaggas i den tron att avgiften är anpassad till den faktiska kost— nadsnivån. I stället har utredningen valt att efter mönster av reglerna för avgift till tilläggspensioneringen endast ha avgiften de- finierad i lagen och låtit procentsatsen fast— ställas för viss tid genom särskild författ- ning.

Hur problemet om arbetarskyddsdelens

finansiering skall lösas rent lagtekniskt sett kan vara föremål för viss tvekan. Redan nu finns en särskild avgift — byggnadsforsk— ningsavgiften — som arbetsgivare, vilka be- driver byggnadsverksamhet, är skyldiga er- lägga till främjande av forsknings- och ra- tionaliseringsverksamhet inom byggnadsfac- ket. Denna avgift har »hängts upp» på yr- kesskadeförsäkringen, men bestämmelserna angående avgiften har sammanförts i en fri- stående författning.

Den avgiftsdel som avser arbetarskyddet är emellertid betydligt närmare förknippad med själva yrkesskadeförsäkringen än bygg- nadsforskningsavgiften. Den är avsedd att bidra till att risken för yrkesskador minskar och att arbetsmiljöförhållandena på arbets- platsen överlag främjas. Vidare innebär ut- redningens förslag att bidraget tekniskt sett inte framstår som en fristående avgift i det att den utgår som en i yrkesskadeavgiften integrenad del. Utredningen förordar därför att huvudbestämmelserna i detta hänseende förs in i YFL. De närmare bestämmelser- na om hur avgiftsdelen i fråga om arbetar- skyddet skall förvaltas och hur inflytande medel skall få användas bör däremot samlas i en särskild författning.

Ändringarna i YFL drar med sig ändring— ar i ett flertal författningar som grupperar sig kring denna lag.

9.1 Förslag till lag om ändring i lagen (] 95 4: 243) om yrkesskadeförsäkring

3å

Enligt utredningens förslag skall försäk- ringen svara för kostnaderna för FR:s och RFV:s befattning med försäkringen såvitt angår arbetstagare i enskild tjänst. Något omkostnadsbidrag av statsmedel skall alltså ej utgå. Denna paragraf föreslås ändrad i enlighet härmed.

Staten skall utom ramen för försäkringen svara för försäkringens förvaltningskostna- der då det gäller arbetstagare i statens tjänst. En bestämmelse härom föreslås införd i kungörelsen 1954: 670. Se punkt 10 nedan.

25å

Denna paragraf reglerar frågan om sam- manträffande av ersättning enligt YFL samt lön och pension. Vid sådant sammanträf- fande skall enligt paragrafen under vissa förutsättningar avdrag ske på försäkrings- sidan.

Reglerna i paragrafen, som i huvudsak oförändrade överförts från OL, beteckna- des vid tillkomsten av YFL — åtminstone när det gällde statens arbetstagare — såsom synnerligen svårtillgängliga. I avvaktan på en förväntad övergång till ett system enligt vilka erforderliga jämkningar skedde på löne- eller pensionssidan ansågs 0L:s be- stämmelser kunna bibehållas i sak.

Sådan övergång har numera skett i största utsträckning. I vissa fall finns dock fortfa- rande behov av lagregler som medger av- drag på yrkesskadeersättnin gen.

De ändringar i paragrafen som utredning- en föreslagit är direkt betingade av att ut- redningen förordat att lindring i försäk- ringsavgifter enligt 38 å »- s.k. självrisk — inte skall kunna förekomma i det föreslag- na nya finansieringssystemet. I övrigt har utredningen ej prövat paragrafens innehåll. Utredningen vill dock peka på att begrav- ningshjälp vid dödsfall till följd av yrkes- skada enligt 19 & YFL numera utgår med 20 % av basbeloppet vid ingången av döds- fallsåret.

Ändringen av första stycket i denna pa- ragraf sammanhänger med att försäkringen enligt utredningens förslag skall finansieras enligt fördelningsmetod och med en enhet- lig premie. Härom hänvisas till kap. 3 och 4.

Med hänsyn till att lindring i försäkrings- avgiften ej anses böra komma i fråga inom det nya finansieringssystemet, föreslås att nuvarande andra stycket utgår ur lagen.

Sista stycket i paragrafen rörande an- svarigheten för avgift ger uttryck för en re- gel som torde gälla även utan uttryckligt stadgande härom. Någon motsvarande be- stämmelse finns ej heller i AFL. Utred- ningen anser bestämmelsen överflödig och föreslår att den utgår.

395

Paragrafen innehåller i sin nya lydelse huvudsakligen bestämmelser om vilka er- sättningar och kostnader som skall täckas genom yrkesskadeavgiften.

Vad gäller FR:s och RFV:s förvaltnings- kostnader åsyftas naturligen bara den del av förvaltningskostnaderna som berör den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

I fråga om paragrafen hänvisas i övrigt till kap. 7.1. Utöver vad där sägs vill ut— redningen framhålla att det förslag till pre— miesats, som RFV har att upprätta vart femte är, bör göras i samråd med statens råd för .arbetarskyddsforskning m. rn.

415

För att beräkna försäkringspremier och premiereserv enligt kapitaltäckningsprinci- pen krävs särskilda försäkringstekniska grun- der. Då något sådant behov i princip inte föreligger vid finansiering enligt fördelnings- metod har det nuvarande första stycket i paragrafen fått utgå.

Av olika skäl — som närmare utvecklats i kap. 7.2 — har det ansetts nödvändigt att i vissa situationer under en lång övergångs- period ha tillgång till sådana grunder. I an- ledning härav har i övergångsbestämmelser- na under punkt 4 upptagits en regel om att

de nuvarande grunderna skall, i den mån Kungl. Maj:t ej förordnar annorlunda, i fö- rekommande fall äga fortsatt tillämpning.

48%

Se kap. 7.4. Ändringen i sista stycket sammanhänger med förslaget till ändring i 38 och 39 55.

Övergångsbestämmelserna

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. För de livräntor, som löper vid denna tidpunkt och som allt- så hänför sig till skador som inträffat dess- förinnan, finns ekonomisk täckning såvitt angår grundlivräntan. För omreglering, för- höjning och värdesäkring av dessa livräntor finns däremot ej någon kapitaltäckning. De årliga kostnaderna för dessa ersättningar täcks ju genom avgiftstilläggen, som är så anpassade att de enbart täcker de under året löpande kostnaderna härför. Som en följd av vad nu sagts är det nödvändigt att, så länge äldre livräntor utgår, den föreslag- na yrkesskadeavgiften måste täcka även kostnaderna för livräntor-nas framtida till- läggsförmåner. Sådana äldre livräntor med- för också vissa löpande förvaltningskostna- der efter de nya bestämmelsernas ikraft- trädande. Även dessa kostnader anser ut- redningen att yrkesskadeavgiften skall täcka. Bestämmelser i dessa hänseenden finns un- der punkt 2 i övergångsbestämmelserna.

Utredningens förslag att slopa självrisk- institutet innebär, som framgår av kap. 8.1. att inga nya sådanalmedgivanden får läm- nas och att löpande medgivanden sätts ur kraft den 1 januari 1972. Beträffande liv- räntor, som utbetalas fortlöpande av arbets- givare på grund av tidigare självriskför- pliktelser, anser utredningen att arbetsgiva- ren även efter självriskens upphörande skall svara för dessa. Utredningen har emellertid funnit lämpligt att sådan arbetsgivare får möjlighet att överlåta betalningsansvaret på RFV. Bestämmelse härom finns under punkt 3.

Den i punkt 5 upptagna föreskriften har föranletts av de jämkningar som föreslagits

Vad angår sista punkten, omfattar ut- redningens förslag även förslag till procent— sats för yrkesskadeavgiften för perioden 1972—1976. Något särskilt förslag av RFV behövs därför ej för begynnelseperioden.

9.2 Förslag till lag angående procentsatsen för uttag av yrkesskadeavgift

Utredningen har som mönster för detta lag- förslag haft lagen angående procentsatsen för avgiftsuttag till försäkringen för tilläggs- pension. Beträffande procentsatsens storlek hänvisas till kap. 7.3.

9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

65

Ändringen i första stycket torde ej be- höva kommenteras.

Med hänsyn till den föreslagna nya lydel- sen av 39 & YFL blir andra och tredje styckena ej tillämpliga i fortsättningen. Det föreslås därför att de utgår.

9.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i ar- bete m. m.

9.5 Förslag till lag om ändring i lagen (I962:303) om förhöjning av vissa ersätt- ningar i anledning av yrkesskada m. m.

9.6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1967:919 ) om värdesäkring av yrkesska- delivräntor m. m.

Kostnaderna för omreglering enligt lagen 1955: 469, förhöjning enligt lagen 1962: 303 och värdesäkring enligt lagen 1967: 919 ut- tas av arbetsgivarkollektivet för det år er- sättningarna avser (14 & omregleringslagen, 6 & förhöjningslagen och 6 & värdesäkrings- lagen). Avgiften utgår efter en av RFV före kalenderårets ingång fastställd uttagnings-

procent på de premier som vederbörande arbetsgivare jämlikt 38 och 39 åå YFL har att erlägga för året.

Ändringarna i dessa tre lagar betingas av att yrkesskadeavgiften föreslagits vara så avvägd att den skall förslå även till att be- strida ersättning som utgår enligt ifråga- varande lagar. Något särskilt avgiftstillägg skall således i fortsättningen ej utgå för om- reglering, förhöjning och värdesäkring av utgående yrkesskadeförmåner.

9.7 Förslag till förordning om ändring i för- ordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för- säkring m. m.

Den föreslagna ändringen i l 5 är föran- ledd av att nuvarande särskilda tilläggsav- gifter och avgiftstillägg inte kommer att tas ut i fortsättningen.

9.8 Förslag till förordning om ändring i reglementet (1961:265) angående förvalt- ningen av riksförsäkringsverkets fonder

lå

I paragrafens nya lydelse har den nuva- rande yrkesskadeförsäkringsfonden fått be- nämningen ändrad till »yrkesskadefond». Därigenom markeras att den nya fondens förmögenhetsmassa inte är densamma som yrkesskadeförsäkringsfondens. Till den nya fonden skall nämligen även inflyta dels me- del som tidigare tillkom den s. k. omregle- ringskassan dels medel avsedda att täcka försäkringens förvaltningskostnader och dels medel som av RFV övertagits av de ömse- sidiga socialförsäkringsbolagen i samband med att dessa upphört meddela yrkesskade— försäkring.

Som framgår av kap. 7 föreslår utred- ningen att den särskilda yrkesskadefondens och den frivilliga försäkringens medel bryts ut ur yrkesskadeförsäkringsfonden. Dessa särskilda fondmedel har därför an- setts i fortsättningen böra förvaltas som fristående fonder.

Då det ej längre kan anses aktuellt 11:11 till fondens inkomster hänföra de i para- grafens första stycke angivna avgifterna, upptas i styckets nya lydelse endast den nya yrkesskadeavgiften, till den del denna inte är avsedd för arbetarskyddsändamål, samt eventuella tillägg, som kan föranleCas av tillämpningen av lagen om krigsförsäk- ring för sjömän m. fl.

Vad gäller den nya fondens utgifter har, med hänsyn till att fonden även har att be- strida dels kostnader för omreglering, för- höjning och värdesäkring av utgående er- sättningar och dels förvaltningskostnader, dessa kostnader upptagits som utgifter för fonden.

Övriga ändringar i paragrafen är av for- mell natur.

115

Upphävandet av denna paragraf har an- setts motiverad sedan utredningen i sitt för- slag får anses ha tillgodosett arbetarskyd- dets behov av medel i annan ordning.

9.9 Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen ( 1954:670 ) med särskilda be- stämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring å arbetstagare i statens tjänst

35

Utredningen förordar att i samband med övergång till fördelningsmetod de fakziska förvaltningskostnaderna för försäkring av arbetstagare i enskild tjänst helt finansieras inom ramen för den föreslagna yrkesska- deavgiften. Utredningen har även ansett skäligt att staten i egenskap av arbetsgivare skall ha att svara för den del av förvalt- ningskostnaderna som hänför sig till arbets- tagare i statens tjänst. Då staten emellertid i egenskap av arbetsgivare ej är skyldig er- lägga yrkesskadeavgift, bör därför ifrågava- rande kostnader bestridas av statsrredel utom ramen för försäkringen.

9.10 Förslag till kungörelse om upphävande av kungörelsen (1955:596) med vissa före- skrifter i anledning av lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vis- sa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i ar— bete m. m.

9.11 Förslag till kungörelse om upphävande av kungörelsen (1962: 511) med vissa före- skrifter i anledning av lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.

9.12 Förslag till kungörelse om upphävande av kungörelsen (1967:925) angående tillägg som avses i lagen den 15 december 1967 (nr 919) om värdesäkring av yrkesskadeliv- räntor m. m.

Dessa tre kungörelser upptar närmare före— skrifter om uttagande av särskilda avgifts- tillägg för omreglering, förhöjning och vär- desäkring av yrkesskadeersättningar. I fort- sättningen kommer emellertid ej några av- giftstillägg att utgå. Kungörelserna skall upphöra att gälla.

Avgiftstilläggen tillgodoförs nu en sär- skild kassa (omregleringskassan). Efter det kungörelserna upphävts skall eventuella kvarvarande medel i denna kassa överföras till yrkesskadefonden liksom även de av- giftstillägg som debiteras efter förslagets ikraftträdande men hänför sig till tid dess- förinnan. Yrkesskadefonden kommer såle- des fortsättningsvis att även svara för ut- gifter som tidigare åvilat omregleringskas- san.

9.13 Förslag till instruktion för statens råd för arbetarskyddsforskning m. m.

Som framgår av den föreslagna lydelsen av 39 % YFL föreslås att en viss del av yrkes- skadeavgiften, som Kungl. Maj:t med riksda— gen närmare bestämmer, skall utgöra bidrag till kostnader för ökad forskning, utbild- ning och upplysning på arbetarskyddets om— råde. De för arbetarskyddet sålunda influt- na medlen har föreslagits böra sammanfö— ras i en särskild fond (41 5). För förvalt-

ningen av denna fond anser utredningen, att ett särskilt organ bör tillskapas som skall ha att bestämma om medlens användning och fördelning. Utredningen har därvid övervägt olika förslag till juridisk konstruk- tion av detta organ. Med hänsyn till orga- nets uppgifter och ändamål har utredning- en ansett mest lämpligt att detta får formen av ett statligt råd för arbetarskyddsforsk- ning m.m. efter mönster av de statliga forskningsråden.

Instruktionen för rådet har i vissa delar uppbyggts med instruktionen för statens råd för byggnadsforskning som förebild. I 2 och 3 åå belyses rådets uppgifter. Det torde härvidlag räcka med en hänvisning till kap. 6.

Genom att rådets huvudsakligaste uppgift föreslås vara att fördela bidrag till arbe- tarskyddet har rådet ansetts böra få en be- gränsad administration. Hur rådet i perso- nellt hänseende skall vara sammansatt och hur handläggningen bör tillgå regleras i 6— 13 åå.

Beträffande vad i 6 & stadgas rörande rå- dets sammansättning anser utredningen att vid förfall för de självskrivna ledamöterna deras ställföreträdare skall inträda i rådet.

Rörande befattningen som sekreterare varom föreskrivs i 7 _S, vill utredningen be- tona Vikten av att denna bör besättas med en högt kvalificerad arbetskraft. Härigenom kan behovet att anlita experter och sakkun- niga begränsas.

Utöver vad som stadgas i 15 & rörande placeringen av rådets tillgångar må följande nämnas.

Arbetsgivaravgift — vari yrkesskadeavgif- ten ingår som en delavgift — debiteras av RFV. I samband med att yrkesskadeavgift inflyter, bör den del av denna som för visst år är ämnad utgöra bidrag till arbetarskyd- det göras räntebärande genom att verket överför dessa medel till riksbanken eller Sveriges Kreditbank varifrån medel sedan kan uttas efter hand.

10. Sammanfattning

Det för yrkesskadeförsäkringen gällande fi- nansieringssystemet innebär, att grundavgif— ten till försäkringen — dvs. den avgift som är baserad på bestämmelserna i lagen om yrkesskadeförsäkring — beräknas efter kapi— taltekniska principer och att premierna är differentierade med grundavgifter varieran- de från 0,05 till 1,35 % av en på visst sätt beräknad lönesumma. Utöver grundavgiften utgår en tilläggsavgift och ett s.k. avgifts- tillägg. Tilläggsavgiften motsvarar fem pro- cent av grundavgiften och är avsedd såsom bidrag till omkostnaderna för FR:s och RFV:s verksamhet. Avgiftstillägget skall täc- ka kostnaderna för uppräkning och värde— säkring av grundförmånerna enligt yrkes- skadeförsäkringslagen eller motsvarande äld- re lagstiftning. Det utgår med en för varje år bestämd procent av grundavgiften jäm- te tilläggsavgiften. För år 1969 var procent- satsen 28, lika för alla arbetsgivare.

I betänkandet föreslås att reglerna för yrkesskadeförsäkringens finansiering ändras samt att via yrkesskadeförsäkringen medel ställs till förfogande för ökade åtgärder äg- nade att förebygga yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa. En sam— manfattning 'av betänkandet visar följande.

1. Finansieringen av yrkesskadeförsäk- ringen föreslås — i likhet med vad som gä—l- ler rörande finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen — skola ske genom fördelningsmetod. Avgifterna för ett visst år skall alltså i princip förslå enbart till

årets löpande utgifter för försäkringen. För- slaget innebär dock en modifierad form av fördelningsmetod såtillvida, att en viss kapitaltäckning av livräntorna under en längre tid framöver kommer att tillämpas. På sikt medför dock förslaget en automa- tisk övergång till ett renodlat fördelnings- system.

Möjligheten för arbetsgivare att i fort— sättningen erhålla självrisk, dvs. att själv direkt svara för ersättningen, anser utred- ningen ej fören—lig med den nya finansie- ringsmetoden och föreslås därför upphöra. Livräntor till följd av skada i arbetet, som inträffat före år 1972 och för vars fortlö— pande utbetalning arbetsgivaren alltjämt svarar på grund av tidigare självriskåtagan- de, bör kunna överlåtas på RFV om ar- betsgivaren önskar det.

2. Samtidigt med övergången till fördel— ningsmetod föreslås att det nuvarande dif— ferentierade premiesystemet ersätts av ett enhetligt premiesystem. Härmed upphör också den specialtariffering som nu tilläm- pas beträffande ett antal arbetsgivare. Ge- nom att enhetspremie införs blir närings- grensindelningen överflödig ur premiesätt- ningssynpunkt, men då denna behövs bl.a. för statistikändamål föreslås att den t.v. bibehålles i sin nuvarande form.

3. Tilläggsavgiften avseende försäkring— ens omkostnader föreslås skola upphöra. Den nya avgiften skall i stället inkludera ett tillägg som bör täcka hela den del av yrkes-

skadeförsäkringens förvaltningskostnad som hänför sig till omkostnaderna för FR:s och RFV:s verksamhet, dock ej beträffande s. k. stats- och militärskador. I överensstämmelse härmed skall staten, som visserligen ej är skyldig erlägga försäkringsavgift, svara för de förvaltningskostnader som hänför sig till nyssnämnda myndigheters handhavande av försäkringen då det gäller arbetstagare i sta- tens tjänst.

I den nya avgiften skall också avgiftstill- lägget inräknas. Den nya avgiften kommer således att motsvara den nuvarande brutto- avgiften.

4. Utöver den försäkringsmässigt betinga- de avgiften införs ett bidrag, som skall möj- liggöra ökade åtgärder ägnade att förebygga yrkesskador och annan av arbetsmiljön be— tingad ohälsa. Med hänsyn till att detta bi- drag med sitt skadeförebyggande syfte an- setts höra så nära samman med själva yr— kesskadeförsäkringen, föreslår utredningen att bidraget tillsammans med själva försäk- ringsdelen får bilda en gemensam avgift be- nämnd yrkesskadeavgift. Bidraget skall ut- göra en viss andel av yrkesskadeavgiften och överföras till en särskilt inrättad fond.

5. Enligt gjorda beräkningar bör yrkes- skadeavgiften för den närmaste femårspe- rioden efter förslagets ikraftträdande fast- ställas till 0,28 % att uttas på ett avgifts— underlag motsvarande det som f. n. gäller vid uttag av arbetsgivares avgift till den allmänna sjukförsäkringen. Av yrkesskade- avgiften skall för samma period tre tjugo— åttondedelar fastställas som bidrag till ar- betarskydd, vilket i nuvarande penningvärde uppskattas inbringa omkring 20 milj. kr. per år. Yrkesskadeavgiften skall omprövas vart femte år.

Yrkesskadeavgiftens försäkringsdel (25 / 28 för perioden 1972—1976) skall ingå till en fond, vilken skall omfatta även riksförsäk- ringsverkets nuvarande yrkesskadeförsäk- ringsfond och de medel som RFV övertar från de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen i samband med bolagens avveckling samt den s.k. omregleringskassan. Den nya fon- den har att, utöver uppgiften att svara för

ersättningar i anledning av inträffade yrkes- skador, kontinuerligt bestrida förvaltnings- kostnadsandelen såvitt angår skador i en- skild tjänst.

6. Den frivilliga försäkringens medel, vil- ka nu förvaltas gemensamt med den obliga- toriska försäkringens, skall brytas ut och förvaltas särskilt. Då den frivilliga försäk- ringen även i fortsättningen vid beräkning av premier skall tillämpa kapitaltäcknings— principen, bör den i fortsättningen svara för sina förvaltningskostnader.

7. Den s.k. särskilda yrkesskadefondens medel, som i likhet med den frivilliga för- säkringens medel förvaltas gemensamt med yrkesskadeförsäkringsfondens, anses även böra utbrytas och förval-tas särskilt.

8. Förslaget om bidrag för arbetarskydds— ändamål föranleder utredningen att föreslå, att ett särskilt organ benämnt »Statens råd för arbetarskyddsforskning m. m.» inrättas. Rådet skall ha till uppgift att genom me- del från den fond, till vilken bidraget skall inflyta, ekonomiskt stödja forskning, utbild- ning och upplysning beträffande arbetar— skydd i vidsträckt bemärkelse. Syftet är dels att motverka uppkomsten av yrkesska- dor och annan av arbetsmiljö betingad fy- sisk och psykisk ohälsa och dels att förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa, säkerhet, arbetsanpassning och arbetstill- fredsställelse.

Rådet föreslås bestå av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande och sex ledamöter med chefen för arbetarskyddsstyrelsen och che- fen för arbetsmedicinska institutet som själv- skrivna ledamöter. Övriga ledamöter skall utses av Kungl. Maj:t, två efter förslag av Svenska Arbetsgivareföreningen och två ef- ter förslag av Landsorganisationen. Mandat- tiden för ordföranden och de ej självskriv- na ledamöterna föreslås till högst tre år.

Hos rådet skall finnas en sekreterare och annan erforderlig personal. Rådet skall äga rätt att anlita experter och sakkunniga.

Fondens tillgångar skall, i den mån de ej går åt för att tillgodose fondens ändamål eller för att bestrida löpande utgifter, vara placerade på räntebärande räkning i riks- banken eller Sveriges Kreditbank. Riksför-

säkringsverket föreslås skola föra fondens räkenskaper samt ombesörja utbetalningar från fonden.

9. Utredningens förslag om en övergång till enhetspremier innebär givetvis en om- fördelning av premieuttaget så att de arbets— givare som för närvarande har premier som understiger medelpremien erhåller högre av- gifter medan de högriskiga företagen erhål- ler lägre avgifter. Den nya yrkesskadeavgif- ten kommer emellertid, trots tillkomsten av arbetarskyddsdelen och utökningen av för- valtningskostnadstäckningen, att understiga den för år 1970 gällande genomsnittliga bruttoavgiften på O,29—0,3O % . Genom att införa en yrkesskadeavgift som även skall täcka hela den del av yr- kesskadeförsäkringens förvaltningskostna— der, som hänför sig till omkostnaderna för FR:s och RFV:s verksamhet, dock ej beträf- fande s.k. stats- och militärskador, åstad- koms för statsverket en årlig kostnadsbespa- ring, som f.n. kan uppskattas till ca 2,5 milj. kr. Härtill kommer besparingar som hänför sig till att kostnadsstatistiken och specialtarifferingen föreslås slopade och som har beräknats till i runt tal 100 000 kr. per år. 10. Utredningen föreslår att en omlägg- ning av finansieringssystem sker fr. o. m. den 1 januari 1972. För att den nya yrkes- skadeavgiften skall kunna påföras första gången såsom preliminär avgift för år 1972 på den räkning beträffande arbetsgivarav- gift som skall tillställas arbetsgivare senast den 18 januari 1972 förutsätts, att beslut om förslagets genomförande fattas i så god tid under år 1971 att RFV hinner vidta de åtgärder som krävs i samband härmed.

Bilaga

Aktuella forskningsprojekt inom arbetsvetenskapen

Promemoria upprättad av arbetsmedicinska institutet

I Inledning

Arbetsforskningen har tidigare främst syss- lat med frågor om diagnostisering och be- handling samt förebyggande av sjukdomar, vilka orsakas av faktorer -— i första hand kemiska — i arbetsmiljön. Arbetsforskningen föll då väsentligen inom ramen för de disci- pliner vilka betecknas som arbetsmedicin och arbetshygien (teknisk arbetshygien). Ef— ter hand har arbetsforskningen kommit att inriktas även på arbetsbetingade funktions- nedsättningar av lägre grad än som vanli- gen benämns sjukdom, varmed arbetsfysio- login tillkommit. Med de moderna strävan— dena att för olika grupper av arbetstagare skapa och vidmakthålla högsta möjliga grad av ej endast fysiskt utan även psykiskt väl- befinnande har arbetspsykologin och arbets- psykiatrin blivit viktiga delar av den totala arbetsvetenskapen. På grund av särskilt den psykiska hälsans beroende av faktorer av so- cial art, liggande utanför arbetsplatsen, har arbetsforskningen nära lierat sig med socio- login. En viktig hjälpvetenskap är kemin och en annan statistiken.

Till miljöfaktorer som arbetsvetenskapen numera bevakar hör bl. a. yttre agentier av skilda slag: kemiska agentier — toxiska eller allergiframkallande gaser, lösningsme- del, metaller, plaster, damm m.m. - fysika— liska agentier — buller, termiska förhållan- den, belysning, joniserande strålning m.m. — samt biologiska agentier dvs. levande or-

ganismer. Vidare skall beaktas i vad mån arbetsplatsens och arbetsredskapens utform— ning och arbetets organisation anpassar sig efter individernas fysiologiska förutsättning— ar samt i vad mån olika faktorer av fysisk eller icke fysisk natur påverkar individer- nas mentala hälsa.

Målet för den systematisering av data om människan och arbetet, som arbetsve- tenskapen utgör, måste vara att ge under- lag för en anpassning mellan människan och arbetet, där tillvaratagandet av individernas behov förenar sig med önskemålet om en optimal arbetsinsats.

Sammanfattningsvis kan om den moder- na arbetsvetenskapen sägas att den inte som tidigare varit fallet är inskränkt till att syss— la med tämligen väl definierade yrkesska- dor orsakade av tämligen väl avgränsbara yttre agentier utan i stor utsträckning ställs inför mer svårbestämbara yttringar av hälso- rubbning och inför komplexa orsakssam- manhang där fysiska och psykiska fakto- rer, förhållanden inom och utanför arbets- platsen samt en mångfald av yttre agentier kan vara inblandade och på olika sätt på— verka varandra.

Av det sagda följer ock att arbetsveten- skapen i stor omfattning måste innefatta tvärvetenskapliga projekt, vilkas lösande fordrar samverkan mellan experter inom olika delar av medicin, naturvetenskap, tek— nik och humanistisk vetenskap.

I en inom arbetsmedicinska institutet år

1969 utarbetad katalog över forskningsproa jekt redovisas åtskilliga tvärvetenskapliga så- dana. Dessa har gruppera—ts efter undersök— ningsobjektens art: risker förenade med spe- ciella yrken eller arbetsprocesser, med olika former av arbetsorganisation, med den an— vända arbetskraftens beskaffenhet eller med särskilda branscher.

Beträffande speciella yrkesrisker är enligt den nämnda forskningskatalogen kombine— rade medicinska och tekniskt-hygieniska un- dersökningar ofta nödvändiga som under- lag för utarbetande av metoder för tidig diagnos av skadeeffekt och förslag till före- byggande åtgärder samt fastställande av hy- gieniska gränsvärden. Med hänsyn till att i vissa fall en arbetsprocess samtidigt kan medföra flera olika risker, t. ex. genom strålning, buller, rök, gaser, är det ofta mo- tiverat att allsidigt studera hela arbetsproces- sen, vilket fordrar engagerande av olika slag av sakkunskap. Vissa former av ar— betsorganisation med tänkbara verkningar på individernas hälsa, t. ex. skift— och natt-' arbete, förekommer inom många olika om- råden av arbetslivet. Det är av stor bety— delse att söka ställa i generell belysning de risker i hälsohänseende, som är förenade med sådana arbetsformer, särskilt från me— dicinska, fysiologiska och mentalhygienis- ka synpunkter. Vissa stora grupper av ar- betskraft, såsom medelålders och äldre ar- betskraft samt handikappade och friställda, bör undersökas med särskilt beaktande av de fysiologiska och mentala aspekterna. Till branscher som bör studeras hör dels sådana som omfattar stora personalgrupper vilka är utsatta för påtagliga yrkesrisker, dels så- dana där en pågående snabb teknisk utveck- ling medför mycket stora förändringar i frå- ga om arbetskrav, dels ock sådana där flera olika slag av yrkesrisker förekommer.

Arbetsvetenskapens betydelse har under senare år framhävts i olika sammanhang. Här må endast erinras om att universitets- kanslersämbetet i sina förslag till anslags- äskanden för budgetåret 1970/ 71 framhöll det arbetsvetenskapliga området som ett centralt forskningsfält, inrymmande inte blott trygghets- och säkerhetsfrågor utan

även frågor om verkningar av annat slag: medicinska, psykologiska och sociologiska. Ämbetets uttalande visade att en fast grund för att nå effekt på lång sikt av arbets- marknads- och socialpolitiska åtgärder mås— te formas av nya kunskaper på det arbets- vetenskapliga området.

Pnojekten i efterföljande förteckning är målinriktade. De innefattar undersökningar med teoretisk faktaredovisning samt under— sökningar angående uppföljningsåtgärder.

Till uppföljningsåtgärder hör bl. a. fast— ställande av hygieniska gränsvärden och to- leransgränser, framtagande av metoder för t. ex. teknisk elimination, för medicinsk an- ställningskontroll och för andra hälsoun— dersökningar samt för bedömning av ar— betskrav och arbetsanpassning, utarbetande av rekommendationer angående den lämp- liga ergonomiska utformningen av arbets— platser och arbetsmaskiner och angående företagshälsovårdens organisation samt ut— övande av eller deltagande i försöksverk- samhet på arbetsplatser.

Till uppföljningsåtgärder är även att räk- na information om forskningsresultat av- seende arbetsplatsproblem och därpå grun- dade rekommendationer m.m., riktad till myndigheter — främst organ på arbetar- skyddets område — samt till organisationer, företag, företagsledare och andra som har inflytande på arbetsplatsernas utformning eller eljest kan anses ha intresse av infor— mationen. Arbetsmedicinska institutet utger i detta syfte tre publikationsserier, nämli- gen AI—aktuellt som informerar pressen, en intresserad allmänhet samt myndigheter, ora ganisationer m. fl. om forskningsresultat och annan verksamhet av intresse, AI-rap- port som innehåller mer utförliga men över- siktliga redogörelser för verkställda under— sökningar av allmänt intresse samt den ve- tenskapliga tidskriften Studia laboris et salu— tis. I efterföljande förteckning är informa- tionsåtgärder i regel inte särskilt nämnda utan det förutsätts att angivna projekt nor- malt efterföljs av behövlig upplysning till intressentgrupper.

Några av de i förteckningen upptagna projekten har överförts från arbetsmedicins-

ka institutets forskningskatalog. Dessa pro- jekt är sådana som — med en begränsad successiv ökning av medelstilldelningen till institutets forskningsverksamhet över den statliga budgeten — inte kan beräknas — vid sidan av andra angelägna uppgifter — bli genomförda inom en så näraliggande tid som deras vikt får anses motivera. Det kan förutsättas att en del av dessa projekt, på grund av uppkommande omständigheter, blir aktualiserade mycket snabbt, liksom att i övrigt kan anmäla sig utredningsbehov som påkallar omedelbara åtgärder.

En del projekt redovisas översiktligt. Andra presenteras i mer utarbetad form med angivande av undersökningsplan. De flesta av de senare är hämtade från arbets— medicinska institutets forskningskatalog.

De förtecknade projekten är i första hand grupperade efter disciplintillhörighet. En del tvärvetenskapliga projekt har sammanförts efter disciplinredovisningen. Dessa projekt upptas — i anslutning till arbetsmedicinska institutets forskningskatalog — under rubri- kerna »Arbetsorganisation», »Personalgrup- per» och »Branscher». Därjämte behandlas som tvärvetenskaplig en utredning rörande metodiken vid hälsokontroll inom företags— hälsovården. Enär yrkesrisker och arbets- processer väsentligen bearbetas från arbets- medicinska och arbetshygieniska synpunk- ter, ingår undersökningarna härom bland de undersökningar som samlats under rubri- ken >>Arbetsmedicinska och arbetshygienis— ka projekt».

Kostnadsberäkning av projekten förekom- mer i regel beträffande projekt som över- förts från arbetsmedicinska institutets forsk- ningskatalog. Även i några andra fall har en — approximativ —— kostnadskalkyl gjorts. Projekt för vilka mer utarbetade planer inte finns är i regel inte kostnadsberäknade.

II Projektförteckning

A. Arbetsmedicinska och arbetshygieniska projekt

Beträffande de flesta av de sedan gammalt som skadeframkallande kända ämnen har

man numera en tämligen god kännedom om akuta skadeeffekter och om adekvat behand- ling. I fråga om ämnen som introducerats under senare tid är däremot kunskaperna bristfälliga. Vidare är vissa allmänna sam- manhang mycket ofullständigt kända. Detta gäller bl. a. problem angående vilka effek- ter som inträder vid samverkan mellan två eller flera ämnen som har tillfälle att på- verka organismen, varvid såväl en enkel summation av likartade effekter som för- stärkning, försvagning eller upphävande av effekt kan uppkomma. Ett annat problem som ofta återkommer vid studium av olika agentier är frågan om vilken effekt som in- träder vid långtidsexposition på en nivå som ej ger akut skada.

AA. Projekt rörande speciella agentier a. Gaser

1. Studier rörande koloxidförgiftning

Förbränningsmotorer i fordon och redskap liksom vissa industriella processer, t. ex. i järnverk, gjuterier, gruvor och gasverk, alst- rar olika gaser som kan ha toxisk effekt, bl. a. koloxid. Även eldstadsuppvärmning kan vara källa för koloxidbildning. I bl.a. gruvarbete samt vissa arbeten i järnverk och gjuterier utgör koloxiden en betydande för- giftningsrisk.

Koloxidens giftverkan betingas främst av dess egenskap att bindas till hemoglobinet på liknande sätt som syre. Hemoglobinets affinitet till koloxid är emellertid mångdub- belt större än dess affinitet till syre. Redan en koloxidkoncentration i inandningsluften understigande 0,1 volymprocent medför att ungefär halva mängden hemoglobin binds till koloxid. Koloxidens upptagning i krop- pen regleras — förutom av halten i inand- ningsluften — av bl. a. expositionens varak- tighet, lungventilationens storlek, syrgashal— ten i luften samt vissa individuella förhål— landen såsom blodvolym, lungornas diffu- sionskonstant m.m. Inhalerad koloxid av- lägsnas med utandningen. Samma faktorer som bestämmer upptagningen reglerar ut-

vädringen. Jämvikt mellan upptagning och utvädring nås vid en koloxidhalt i blodet som — övriga faktorer oräknade — stiger med inandningsluftens koloxidhalt.

Ehuru en inte obetydlig forskning an— gående koloxiden ägt rum under senare år har åtskilliga spörsmål inte fått sin lösning. Bl. a. nyare synpunkter på koloxidens för- giftningsmekanism gör en fortsatt forsk- ningsinsats starkt påkallad.

Till problem so—m bör rundersökas hör först den tekniska frågan om betingelser- na för koloxidens uppkomst i avgaser från motorer under skilda driftförhållanden. Vi- dare måste förgiftningsmekanismen ytterli- gare studeras, varvid av särskilt intresse är hur organismen reagerar under olika expo- sitionsförhållanden; ett studium av reak- tionsmekanismen vid å ena sidan en låg gashalt med så småningom ökande anoxi och å andra sidan en högre halt med snabb stegring till samma tillstånd skulle vara av stort värde. I anslutning härtill måste även andra komponenter i avgaserna beaktas; kombinationsverkningar spelar nämligen i detta sammanhang en stor roll.

2. Andra studier rörande förbrännings- avgasers skadeverkan

Som under föregående punkt nämnts ger förbränningsprocesser upphov till även and- ra gaser än koloxid; sålunda förekommer olika kolväten, aldehyder, ketoner m.m. Flera av de ämnen som ingår i avgaserna har stort medicinskt intresse, bl.a. sådana som kan ha cancerogen effekt t.ex. 3,4- benspyren. På senare tid gjorda undersök- ningar i norrländska gruvor har stärkt öns- kemålen om ett djupare inträngande i de problem som hänger samman med avgaser- nas biologiska verkningar.

Härvid bör bl.a. studeras verkningarna av skilda komponenter i avgaserna och av olika mängder av dessa komponenter, sär- skilt med beaktande av samverkanseffekter. Medicinska och tekniskt-arbetshygieniska undersökningar bör utföras på olika typer av arbetsplatser. Långtidsförsök på djur bör anställas med avgaser från olika slag av

bränslen. Då de biologiska verkningarna i hög grad är beroende av de kemiska och fysikaliska reaktioner som inträffar mellan de fasta, flytande och gasformiga faserna och mellan luftburna ämnen och katalytiskt verkande ytor samt av adsorptions— och absorptionsbetingelser, måste dessa förhål- landen ingående studeras.

3. Allmänna studier rörande kombinations- verkningar

Man har på senare tid fått vissa hållpunkter för att kombination av retande gaser med andra luftföroreningar kan framkalla effek- ter som inte varit väntade. Det är sålunda numera ganska klart att kombination av tobaksrökning med exposition för t. ex. nitrösa gaser eller svaveldioxid medför en förstärkt ogynnsam inverkan på andnings- organen. Det är sannolikt att, när retande gaser adsorberas till sotpartiklar eller andra partiklar i atmosfären, mönstret för ämne— nas inverkan ändras.

För erhållande av säkra besked rörande ovan angivna problem är det nödvändigt att göra epidemiologiska studier på stora grupper av exponerade med upprepade un- dersökningar. Expositionsförhållandena mås- te härvid noga följas. Av resultaten bör man så småningom kunna utläsa vilka ef- fekter som framkallas av olika agentier.

För de epidemiologiska studierna ford- ras en mobil enhet med resurser för fullgod röntgenundersökning, klinisk undersökning och lungfunktionsprövning samt för utred- ning av expositionsförhållanden (damm- provsuppsamling m.m.). Utrustningen blir dyrbar men kan tänkas brukad gemensamt av några yrkesmedicinska enheter, i varje fall till en början.

Vissa fundamentala problem kan stude- ras i djurförsök, t. ex. inverkan av kronisk exposition för olika retande gaser på flim- meraktiviteten i luftrören och den därmed sammanhängande sekrettransporten samt kombinationsverkningar. Utarbetad metodik finns för sådana studier, men studierna har inte utförts då de är mycket arbetskrävande.

4. Allmänna studier rörande långtids- effekter

Beträffande de numera vanligen förekom- mande retande gaserna är man tämligen allmänt ense om att en exposition omkring eller under det hygieniska gränsvärdet inte ger några skadeverkningar ens i det långa loppet. Detta har bestyrkts bl.a. genom ganska stora gruppundersökningar som verk- ställts vid karolinska institutets yrkeshygie— niska central. Emellertid torde finnas un— dantag. Så har t.ex. på allra sista tiden gjorts gällande att toluendiicycyanat, som vid exposition över det hygieniska gräns— värdet har en mycket kraftig primärirrite- rande verkan bl.a. på andningsorganens slemhinnor, vid upprepad exposition under det hygieniska gränsvärdet redan inom ett par år kan ge påtagliga och mätbara för- sämringar av vissa lungfunktioner. I fack— litteraturen har ock under senare år ökad uppmärksamhet ägnats åt frågor om kro— niska lungskador av icke—pneumokoniosna- tur, t. ex. kronisk bronkit och lungemfysem.

Det är givetvis inte alls uteslutet att nu mera sällan använda retande substanser el- ler nya sådana kan ha eller visa sig ha ef- fekter som uppträder efter en mera lång- varig, låggradig exposition. Det är ytterst angeläget att man närmare undersöker miss- tänkta sådana fall och — med tanke på den framtida utvecklingen — håller hela området under noggrann bevakning.

För studier av ifrågavarande problem fordras en omfattande fältorganisation som följer förhållandena vid olika industrier där exponerade grupper finns. Undersökningar av lungfunktionen måste upprepas med rela— tivt korta intervall och utföras kanske 3—4 gånger per år. Samtidigt eller eventuellt — beroende på omständigheterna — ännu tätare måste expositionsförhållandena rundersökas.

För de erforderliga medicinska under- sökningarna skulle det kunna tänkas möjligt att använda samma mobila enhet som vid de under 3. nämnda studierna. En teknisk- hygienisk patrull måste organiseras sepa- rat. Analysmetoder finns utarbetade och analysarbetet torde inte erbjuda några stör-

Om djurförsök hänvisas till vad som sagts under 3.

Även andra långtidseffekter av gaser, som vid exposition under det hygieniska gräns- värdet ej ger akut skada, 'är rubbningar av andningsfunktionen tänkbara, vare sig fråga är om en mera långvarig påverkan eller om en långsam skade-utveckling efter en mera tillfällig exposition. Här finns ett stort fält för medicinskt-tekniska undersökningar.

5 . Utveckling av analysmetodik

För verksamheten på det arbetsmedicinsk- arbetshygieniska fältet krävs en alltmer ut- vecklad analysmetodik vilken skall kunna täcka ett allt mer växande antal av analys- o—bjekt. Här fordras såväl selektiva, känsliga och snabba metoder för forskningsarbetet som rutinmässiga metoder avsedda för mät- ning på arbetsplatserna av olika luftförore- ningar i koncentrationsområdena för po- tentiella akuta och kroniska effekter, bl.a. den cancerogena verkan. Utarbetandet av sådana metoder är en angelägen uppgift.

b. Organiska lösningsmedel

1. Allmänna studier rörande organiska lösningsmedel

De organiska lösningsmedlen förångas täm- ligen snabbt i vanlig rumstemperatur. De skadeeffekter som i praktiken kommer i frå- ga hänför sig i stort sett till inandning av lösningsmedelsångorna.

De organiska lösningsmedlen har en om- fattande industriell användning vilket med- fört att expositionen för dessa medel blivit mycket utbredd inom många olika närings—' grenar. Även i hemmen förekommer nume- ra en mängd produkter som innehåller lös- ningsmedel av olika slag.

Gemensamt för alla de organiska lös- ningsmedlen är att de har en mer eller mind- re narkotiserande verkan. Exposition kan medföra berusningssymtom samt i svårare fall medvetslöshet och död. För det stora flertalet kommersiellt använda lösningsme-

del begränsar sig verkan till berusningsef— fekt, eventuellt förenad med viss lokal irri- tation i ögonens, näsans och luftvägarnas slemhinnor. Enstaka lösningsmedel såsom bensen, koltetraklorid, kolsvavla, metanol, kan utöver nämnda verkan orsaka allvariga organskador. Ett viktigt konstaterande är att lösningsmedlen kan ge problem inte en- dast på arbetsplatsen. Personer som i sitt arbete blivit »lösningsmedelsberusade» kan t.ex. som bilförare komma ut i trafiken, vilket särskilt vid rusningstid efter arbetets slut kan innebära betydande risker.

Med hänsyn till de allvarliga skador som lösningsmedlen kan medföra har man sökt begränsa användningen av en del av dem. De kan dock inte undvaras. Redan risken för allvarliga akuta skador gör en fortsatt forskning nödvändig. Härtill kommer att verkligt ingående kunskap om de hälsoris— ker som kan föreligga vid långvarig expo— sition för låga halter är mycket sparsam.

I enlighet med det anförda måste man inom en nära framtid ta upp lösningsme- delsproblemen till en ingående behandling. Området är stort och svårbearbetat. Man kan därför inte vänta sig att få all erfor— derlig kunskap genom en enda begränsad studie. Det blir i stället nödvändigt att ut- föra flera olika delstudier, varvid emeller- tid en detaljerad plan måste göras upp så att de olika delstudiernas resultat kan pas— sas in i ett större sammanhang.

En skiss till en dylik plan med en serie undersökningar lämnas här nedan.

1) Pålitlig kunskap inhämtas om jäm— viktskonstanterna mellan följande system

alveolarluft — blod

blod — olika krpppsvävnader, framför allt hjärnan, levern, njurarna.

Dessa data måste i första hand inför— skaffas genom djurförsök, ty endast vid så- dana har man tillgång till alla de olika or- gan vilka skall studeras genom analys. Ut- redning bör ske angående jämvikterna ef- ter kortvarig-höggradig exposition och ef- ter långvarig-låggradig exposition; i en del fall måste expositionen utsträckas i tiden så att ett jämviktsläge uppkommer där alltså — om ej ämnet nedbryts — ytterligare upp-

Ett särproblem är frågan om jämvikts- konstanterna ändras genom kronisk exposi— tion, dvs. om någon skillnad föreligger före och efter en tids exposition.

Då man har anledning förmoda att kons- tanterna kan vara mycket olika för olika lösningsmedel beroende på deras kemiska och fysikaliska egenskaper, måste under— sökningarna avse flera lösningsmedel.

Även blandningar måste studeras, enär man inte utan vidare kan anta att lösnings— medel inte inverkar på varandra. En ut— vädringskurva, som man har för koloxid, skulle kunna användas för expositionsbe- dömning i vissa fall. Man måste härvid studera förhållandena efter kortvarig—hög— gradig och efter långvarig-låggradig exposi— tion.

Försöken bör kompletteras med vissa funktionsstudier motsvarande vad som an- ges under 2).

Erforderliga kemiska analysmetoder har utarbetats under senare år.

Studier över lösningsmedlens omsättning i kroppen behövs. Här finns utsikt att på— visa metaboliter som kan ge möjlighet till kontroll såsom man nu har vid exposition för trikloretylen.

2) Då man inte från djurförsök kan dra direkta slutsatser angående den mänskliga organismens reaktion är det nödvändigt att även göra en del undersökningar på män— niska under strängt kontrollerade beting- elser, »laboratorieförsök». Sålunda bör re— lationen mellan halt i blod och halt i al— veolarluft studeras. Dessa studier bör inbe— gripa undersökning av hur förhållandena ter sig vid varierande tidpunkter efter det att expositionen avbrutits och efter det att lösningsmedlet avlägsnats ur kroppen. Ut- vädringsksurvans utseende efter kortvarig- höggradig och efter långvarig-låggradig ex— position bör undersökas. Utvädringshastig— heten för lösningsmedlen är visserligen stor men utvädringskurvor behövs för att ge möjlighet att bedöma expositionsgra-den med hjälp av prov på utandningsluften.

Denna serie av laboratorieförsök bör gö- ra det möjligt att komma fram till ett

3) I en annan serie av laboratorieförsök på människa skall man under noggrant kon- trollerade förhållanden studera hur olika expositionsgrader inverkar på det subjektiva välbefinnandet och på olika mätbara funk- tioner, i första hand psykologiska och neu- rofysiologiska variabler. Numera finns me- toder utarbetade och standardiserade, vilka kan tillämpas på dessa frågeställningar. Även vid denna försöksserie måste lösningsmed— len studeras dels var för sig, dels i vissa kombinationer. Det är också viktigt att ut- reda huruvida effekten Vid första-exposition är densamma som efter upprepade exposi— tioner under längre tid.

4) Efter hand som de i föregående punk- ter nämnda undersökningarna leder fram till kunskaper och metoder skall dessa till- lämpas under vanliga expositionsbetingel- ser. Man kan då ta ställning till olika prak- tiska frågor.

Den årliga kostnaden för undersökning— ar enligt 1)—3) är av storleksordningen 1 miljon kronor. Undersökningar måste pågå några år.

c. Metaller

1. Förgiftning genom tunga metaller

De tunga metallerna, t. ex. kvicksilver, kad- mium, bly och deras föreningar, kan åstad- komma allvarliga förgiftningar. Ämnena har fått ett accentuerat intresse med anledning av vissa internationella undersökningar an— gående deras förekomst i den yttre miljön.

I Sverige har utförts en del arbeten för att kartlägga de ifrågavarande ämnenas fö- rekomst i arbetsmiljön. En undersökning av sådan art har verkställts inom arbetar- skyddsverket med avseende å arbetstagare utsatta för blyexposition.

1) Vad angår framtida projekt med när— mast arbetshygienisk målsättning må näm— nas två som upptagits i arbetsmedicinska institutets forskningskatalog.

1) a) Det första av dessa projekt är be- tecknat »Exposition för tunga metaller i oli- ka arberslokaler». Vid projektet skall i för-

sta hand studeras arbetsprocesser på ut- valda arbetsplatser, där olika metallförening- är är aktuella. Möjligheterna att utarbeta riktvärden för enskilda arbetsplatser uti- från expositionsmönstret analyseras. En sammanfattande rapport skall lämnas an- gående förekomst, riskbedömning och fö- rebyggande åtgärder. För en grundläggan- de kartläggning bör avsättas en ingenjör och en laboratorieassistent under sex månader. Kostnaderna — inklusive utrustning, för- brukningsmaterial, resor och traktamenten (120 % av lönekostnaden) — uppskattas till ca 85 000 kronor.

Fortsatt undersökning skall diskuteras uti— från den grundläggande undersökningens re— sultat.

1) b) Det andra av projekten gäller ex- position för bly — samt 3,4-benspyren — i arbetslivet. De två nämnda ämnena har aktualiserats som undersökningsobjekt av den anledningen att de anses vara index på farliga luftföroreningar i den yttre miljön. Vid projektet skall undersökas uppträdande koncentrationer under olika förhållanden på ett antal arbetsplatser av olika slag. Ex- positionsmönstret fastställs för ett antal typ— arbeten och typarbetare. En sammanfattan- de rapport skall lämnas angående riskbe- dömning och förebyggande åtgärder. Arbe- te med kartläggning har pågått vid arbets medicinska institutet i begränsad omfatt- ning under några år. Det är emellertid vär- defullt om en intensivundersökning kan ge- nomföras inom näraliggande tid. För en så- dan intensivun-dersökning, avseende bly och 3,4-benspyren, fordras ett års arbete av en ingenjör och en laboratorieassistent. Kost- naden — inklusive utrustning etc. -— beräk— nas till ca 170 000 kronor.

2) De medicinska spörsmålen vid metall- förgiftningar är omfattande. Effekter kan drabba skilda organ och organsystem. Ej minst är här av betydelse skador på det centrala nervsystemet, ofta med invalidi- sering som följd. Lever och njurar är ut- satta organ. En annan påverkan som här kommer i fråga är eventuella genetiska ska- dor. Förgiftningsverkningarna synes i vä- sentlig grad bestämmas av hur ämnena

distribueras och upplagras i kroppen. Olika ämnen företer härutinnan skilda mönster. Beträffande förhållandet exposition/ effekt har man liksom i allmänhet eljest att räkna med både akuta skador, uppkomna vid en- gångsexposition, och skador -— ofta beståen— de — utvecklade vid långvarig exposition; det förekommer att engångsdos efter lång tid ger upphov till bestående skada.

Ehuru åtskilliga studier utförts rörande toxicitet och förgiftningsmekanism vid ex- position för tunga metaller, är området till stor del obearbetat. Väsentliga uppgifter för framtida medicinsk forskning föreligger alltså. Forskningen måste i huvudsak grun- da sig på djurförsök.

2. Förgiftning genom alkaliska jordmetaller: beryllium

Beryllium och dess föreningar är starkt gif- tiga — ofta med smygande verkan — vilket kan sammanhänga med berylliumatomens komplexbildningsförmåga.

I arbetsmedicinska institutets forsknings- katalog har tagits upp ett projekt rörande exposition för berylliumoxid inom mekanisk industri. Beryllium har efter andra världskri- get blivit en vanlig komponent i legering- ar av olika slag. Vid bearbetning sprids be- rylliumoxid som luftburet damm. Exposi- tionen innebär ofta allvarlig hälsorisk. Det ifrågavarande projektet skall inledas med en kartläggning rörande förekomst och an- vändning av berylliumhaltiga legeringar. Fältstudier skall genomföras på ett antal arbetsplatser. Överväganden skall ske an- gående möjligheterna och villkoren för en riskfri hantering. Bl. a. skall diskuteras ris- kernas beroende av bearbetningsmetoderna vid legeringarnas framställning. Kostnaden för projektet — löner till en ingenjör och en laboratorieassistent under sex månader samt utrustning m.m. — beräknas till ca 85 000 kronor.

3. Utveckling av analysmetodik

Tillfredsställande analysmetoder finns vä— sentligen endast beträffande bly. Det är

angeläget att analys-metodiken i fråga om övriga metaller utvecklas. Den metod som härvid kommer i fråga är atomabsorptions- metoden. Kostnaden för utvecklingsarbetet, vilket kan beräknas ta två år, uppskattas till ca 150000 kronor, vari ingår apparat- anskaffning för unge-fär halva beloppet.

d. Damm

1. Pneumokonioser

Mcd pneumokonioser förstås här av damm förorsakad lungfibros. Till denna sjukdoms- grupp hör bl. a. silikos och sjukdomar upp- kommande vid exposition för asbest. I det— ta sammanhang behandlas även byssinosen.

Silikosen orsakas av dam—m innehållande kvarts eller annan kristallin kiseldioxid. Sjukdomen är till sin karaktär en av de svå- raste yrkessjukdomarna. Verksamheter som berörs av denna yrkesrisk är bl. a. bergshan- tering, järn-, stål- och metallhantering, ke- ramisk industri och byggnadsindustri. Sjuk- domen har tidigare haft stor utbredning. Numera har riskerna i viss mån begränsats genom ändring av vissa arbetsprocesser och genom andra åtgärder med förebyggande verkan. De finns dock i stor utsträckning kvar och föranleder allvarliga problem framför allt på grund av att sjukdomen i svårare form inte kan botas.

Sedan en undersökning rörande dammför— hållandena i stort vid svenska arbetsplat— ser utförts 1964—1966, blev det genom att arbetsmarknadsverket ställde medel till för— fogande möjligt för arbetsmedicinska insti- tutet att igångsätta en mer omfattande kart— läggning. Vissa resultat härav har redan pu- blicerats (dammsituationen vid järngjuterier, dammsituationen i gruvor och dammsitua- tionen vid husbyggnad). Arbetet med den sistnämnda kartläggningen och övriga där- med sammanhängande åtgärder beräknas vara slutfört vid utgången av år 1970 efter att ha pågått under omkring två år. Kost- naden kan uppskattas till ca 3,5 miljoner kronor.

Asbest är benämningen på en mineral— grupp innehållande järn- och magnesiumsi-

likater men med i övrigt olika kemiska sammansättningar och egenskaper. Exposi- tionen för asbest kan enligt vad som tidigare varit känt ge upphov till en lungfibros, kallad asbestos, vilken väsentligen skiljer sig från silikosen. Asbestosen anses kunna bi— dra till uppkomst av cancer. Sjukdomen förekommer på arbetsplatser där mineralen bryts och där den kommer till användning för olika ändamål. På senare tid har man uppmärksammat en ny risk för yrkessjuk- dom vid inandning av asbestdamm. Denna sjukdom kan begränsa sig till en mindre ut- talad påverkan av lungfunktionen men sy— nes i vissa fall kunna kompliceras med elak- artad tumörväxt (mesoteliom). Genom ökan- de användning av asbesthaltiga material in— om t.ex. varvs- och byggnadsindustri har frågan om asbestexpositionen och dess verk- ningar fått ytterligare stegrad aktualitet. In— om arbetsmedicinska institutet har påbör- jats utredningsarbete avsett att kartlägga förekomsten av skilda asbesthaltiga mate- rial jämte riskerna för sjukdomsuppkomst.

Byssinosen (bomullsdammsjukan) är en åkomma som till en början yttrar sig i and— ningsbesvär under arbetsveckans första da- gar men som vid långvarig exposition anses kunna kompliceras med kroniska luftvägs- besvär. Den har tidigare varit känd från engelsk bomullsindustri. Under senare år har enstaka fall uppträtt även i Sverige. En— ligt vad som anförts i ett betänkande 1963 »Aktuell arbetsforskning», utarbetat av en av medicinska forskningsrådet tillsatt sub- kommitté, kan orsaker till förnyat uppträ- dande av sjukdomen vara, att den numera i stor utsträckning maskinplockade bomul- len innehåller mer sjukdomsalstrande för- oreningar än den tidigare handplockade och att produktionstakten inom bomullsindustrin ökats. Arbetsmedicinska institutet har nyli— gen påbörjat en omfattande undersökning rörande dammförekomsten inom svensk bomullsindustri, vars resultat skall kunna tjäna till ledning vid bedömning av risken för sjukdomsuppkomst. Också hälsounder— sökningar av personal inom bomullsindus- trin är planerade.

Hittills gjorda undersökningar rörande

pneumokonioserna har i stor utsträckning varit kartläggningsarbeten. Emellertid mås- te väsentliga frågor av rent medicinsk na— tur utredas. Vidare fordras utvecklingsarbe- te avseende åtgärder för elimination — häri inbegripet reducering — av dammförekomst.

1. a. Medicinska undersökningar

Även om man kan räkna med att frekven- sen av svårartade pneumokonioser kommer att minska genom vidtagande av adekvata åtgärder för elimination av dam'mförekomst kommer givetvis själva silikosproblematiken att kvarstå. Den kan antas även framåt förbli aktuell för ett mycket stort antal ar- betsplatser inom verksamheter, där expo- sition nu föreligger, och nya risker kan i framtiden uppkomma i andra sammanhang än nu kända.

Det måste därjämte beaktas att även and- ra faktorer än själva dammexpositionen spe— lar en stor roll för uppkomsten av en kraf- tig vävnadsreaktion i lungan vid exposition för mineraldammpartiklar. Vidare har man fortfarande otillräcklig kännedom om bl. a. vilka faktorer — kemiska och fysikaliska — som betingar den pneumokoniosframkallan- de egenskapen hos vissa 'mineralpartiklar. Vi vet t. ex. inte varför vissa amorfa typer av kiseldioxid inte ger någon silikosreak- tion medan vissa, dock icke alla, kristallina former av kiseldioxid har en mer eller mind- re kraftig silikosgen inverkan på vävnader— na.

Lungreaktionens karaktär »och omfattning efter en exposition för mineralpartiklar be- ror dels på partiklarnas silikosgena egen- skaper och dels på den tid under vilken partiklarna kan utöva sin verkan på lung- vävnaden. Bestämmande för den sistnämn- da faktorn är den hastighet med vilken par- tiklarna transporteras bort ur lungan, alltså lungans förmåga till självrening. Denna är enligt undersökningar, som utförts vid ka— rolinska sjukhusets yrkesmedicinska klinik de senaste åren, olika för olika typer av mi- neralpartiklar. Den kan vidare påverkas av olika faktorer inom individen.

Avtransporten från lungorna av inhale—

rade partiklar sker framför allt via and- ningsvägarna (bronkogen lungrening) och via lymfvägarna (lymfogen lungrening). Ka- paciteten hos lungreningsmekanismen sy- nes vara en faktor som i hög grad påverkar känsligheten för inhalerade partiklar. Ris- ken för utveckling av pneumokonios synes öka speciellt då den lymfogena lungrening- ens kapacitet överskrides. Faktorer som ned- sätter den lymfogena lungreningens kapaci- tet kan därför också förmodas öka indivi- dens känslighet för inhalerade dammpartik- lar. Experimentella undersökningar vid yr- kesmedicinska kliniken har visat att den lymfogena lungreningen, förutom av fakto— rer hos partiklar som partikelstorlek och ytaktivitet hos partiklarna, som i sin tur betingas av deras kemiska sammansättning och kristallstruktur, bl. a. påverkas av fak- torer inom individen, såsom endokrina va- riabler och faktorer knutna till det reticulo— endoteliala systemet, RES. Aktiviteten hos RES påverkas framför allt av inflammato- riska och immunologisk-a sjukdomstillstånd, vilket kan vara en bidragande förklaring till att sjukdomar som tuberkulos och reuma- toid artrit synes öka organismens känslighet för inhalerade dammpartiklar, såväl kvarts- partiklar som andra. Olika inflammatoriska tillstånd synes spela stor roll för utveckling- en av allvarligare sjukdomstillstånd vid den speciella pneumokoniosformen hos kolgru— vearbetare.

Forskning kring de i det föregående be— rörda faktorerna vid pneumokoniosernas uppkomst är synnerligen angelägen. Ett klarläggande av vissa grundläggande fakta måste komma att få stor betydelse för det pneumokoniosförebyggande arbetet i fram- tiden.

Vidarc behövs undersökningar över hur olika partiklar i en blandning påverkar var- andras inverkan på vävnaden; om man får en addition av effekten, en potentiering eller en hämning. Man måste därjämte in— gående studera ett annat viktigt förhållan- de, nämligen den effekt som adsorption av andra substanser på mineralpartiklar kan framkalla. Detta gäller t.ex. retande ga- ser och cancerframkallande ämnen. Den

yrkesmedicinska forskningen beträffande ovan angivna frågor måste utföras dels ex— perimentellt på vävnadskulturer och djur, dels kliniskt med noggrann utredning och uppföljning av patienter med pneumoko- nios, dels ock epidemiologiskt med under- sökningar av grupper som i olika utsträck- ning kan bli exponerade för olika slag av mineralpartiklar.

I djur- och cellkulturundersökningar kan man belysa den principiella effekten av oli— ka partikelslag och av blandningar av par— tiklar. Man kan också studera den princi- piella verkan av olika inomindividuella fak— torer: infektioner, endokrina förhållanden m.m. Immunologiska reaktioners betydelse kan studeras. Resultaten kan givetvis inte direkt överföras till människa men kan ge viktiga antydningar om förhållandena hos dammexponerade individer.

Kostnaden för undersökningen, vilken måste pågå under några år, kan beräknas till minst 250 000 kronor per år.

En ingående klinisk undersökning av pneumokoniosfall innefattar, förutom under- sökning av individen och de funktionsrubb— ningar, som hans sjukdom framkallar, ock- så en ingående utredning av de expositions- förhållanden, som lett till sjukdomens upp- komst, liksom alla de faktorer enligt ovan hos honom själv vilka kan ha bidragit till sjukdomsuppkomsten. En noggrann uppfölj- ning av förloppet med regelbundna kontrol- ler kan ge oss värdefull information om pneumokoniosernas biologiska natur och de faktorer som påverkar utvecklingen.

Kostnaden för den kliniska undersökning- en torde inte bli så stor. Det torde i huvud— sak röra sig om utgifter för resor och trak- tamenten samt ersättning för förlorad ar- betsförtjänst.

De epidemiologiska undersökningarna måste omfatta kliniska undersökningar och funktionsstudier samt en noggrann kvanti- tativ bedömning av expositionsförhållande- na. Endast på så sätt kan man i det långa loppet så småningom komma fram till vil- ken exposition som definitivt kan betrak- tas som acceptabel.

De epidemiologiska undersökningarna

kan dessutom ge annan, mycket väsentlig information. I en del fall anses expositio- nen för mineralpartiklar, ev. i samverkan med på deras yta adsorberade ämnen kunna ge upphov till funktionsförändringar i lung— orna med försämrade flödesförhållanden, ökad bronkitfrekvens m.m. Endast genom omfattande epidemiologiska undersökningar kan dessa frågeställningar slutgiltigt besva- ras. För närvarande dras otillåtliga slutsat- ser på små och ofullständigt undersökta ma- terial.

I fråga om planering och kostnader av- seende forskningsarbetet har beträffande den kliniska delen skisserats en plan för undersökning av alla fall av nyupptäckt si- likos på yrkesmedicinsk klinik, där man har tillgång till fullgoda röntgenundersöknings- anläggningar och möjlighet till bedömning av expositionsförhållandena samt kliniskt fysiologiska laboratorier, där en detaljerad lungfunktionsprövning kan ske. Den för- sta grundläggande undersökningen skulle se- dan fullföljas med regelbundna kontroll- undersökningar med t.ex. 2—3 års inter- vall. Man skulle då få en detaljerad upp- fattning om utvecklingen av sjukdomen och därtill kunna ge en adekvat invaliditets- bedömning, när sjukdomen nått sådan grad att lungfunktionen nedsättes. Individen skul— le då kunna jämföras med sig själv och in- te som idag med ett tänkt populationsme- delvärde.

Kostnaderna för den kliniska undersök- ningen skulle, i varje fall under de första 5—10 åren, inskränka sig till vårdkostna- den på kliniken under tiden för undersök- ningen samt sjukpenning under samma tid och resekostnadsersättning. Om materialet ökar i omfattning torde svårigheter med undersökningskapaciteten kunna uppkom- ma och ev. personalkostnader tillkomma.

För de epidemiologiska undersökningar- na fordras en mobil enhet med resurser för fullgod röntgenundersökning, klinisk un- dersökning och lungfunktionsprövning samt för utredning av expositionsförhållandena, dammprovsuppsamling m.m. För en så— dan utrustning, som blir dyrbar i anskaff- ning, måste man tänka sig att den utnytt-

jas av 2—3 yrkesmedicinska enheter gemen- samt, i varje fall till en början. Delvis kan den bli inkomstbringande genom att den också kan ta hand om de obligatoriska be- siktningar, som kan vara att utföra på de platser där grupper undersökes.

Samma utrustning kan användas för epi- demiologiska undersökningar över retande gaser.

Kostnaden för den epidemiologiska un- dersökningen i dess helhet kan skattas till 300 000 kronor i engångsutgift samt 600 000 kronor i årliga utgifter.

1. b. Tekniska undersökningar

Med hänsyn särskilt till att pneumokonio— serna i många fall — när sjukdomsproces- sen nått ett visst stadium — inte kan botas är de profylaktiska åtgärderna av synnerlig betydelse. Medicinskt sker profylaxen ge- nom anställningsundersökningar, varigenom kan förebyggas att personer, som på grund av någon fysisk åkomma eller nedsatt funk- tionsrubbning av något slag kan antas vara särskilt utsatta för sjukdomsrisk, anställs i det farliga arbetet, samt genom periodiska undersökningar varigenom möjliggörs att den som börjat visa sjukdomstecken kan tas bort från det farliga arbetet. Den vikti— gaste uppgiften i den förebyggande verk- samheten är emellertid tekniska åtgärder med syfte att så långt möjligt eliminera dammförekomst och dammexposition; här- med förmäler sig uppgiften att fortlöpande kontrollera dammförekomst.

På den tekniska sidan finns redan en del tekniskt lämpliga lösningar av eliminations- problemet vilka — i vart fall för större före- tag — också är ekonomiskt acceptabla. Ut— arbetandet av lösningar som åtminstone i enklare fall ger god elimination till kost- nader som svarar mot de mindre företagens resurser är emellertid en angelägen upp- gift. När det gäller tekniskt svårlösliga eli- minationsproblem, där man ännu inte nått fram till godtagbara metoder, är uppenbar— ligen en kvalificerad forskningsinsats nöd- vändig. Det är att märka att det ifrågava- rande utvecklingsarbetet är mycket omfat-

tande enär eliminationsmetoderna måste an- passa sig efter skiftande förhållanden inom olika industriella verksamheter och vid oli- ka arbetsprocesser samt följa med i den industriella utvecklingen; samarbete bör ske med berörda företag och med tillverkare av eliminationsanordningar.

Också på det analys- och mättekniska området fordras en omfattande forskning rörande metoder för laboratoriearbete och arbetsplatsundersökningar.

Vad angår speciella undersökningar är det nödvändigt att det stora silikosprojektet — kartläggning och eliminationsrekommen- dationer — uppföljes genom återkomman- de dammkontroll, typstudier på olika ar- betsplatser samt forskning och utveckling beträffande eliminationstekniska åtgärder. För detta ändamål måste mätingenjörer ut— bildas och analysmetodik utvecklas. Denna uppgift kräver två års arbete av tre ingen— jörer. Kostnaden — inklusive utgifter för utrustning m. m. — beräknas till ca 580 000 kronor.

I arbetsmedicinska institutets forsknings— katalog har som en särskild teknisk—arbets- hygienisk undersökning upptagits dammeli- mination i gjuterier. Denna undersökning avser att ge underlag för konkreta förslag till dammeli'mination vid vissa arbetsproces- ser. De största dammproblemen anges före- ligga vid sandberedning, rensning, uppslag- ning och städning. Alternativa teknologier skall prövas och kostnadsberäknas. För det- ta utvecklingsarbete bör enligt forsknings- katalogen avsättas inte allt för blygsamma resurser. Enligt nu gjord beräkning skulle projektet under ett år sysselsätta två ingen- jörer och två laboratorieassistenter. Kostna- den — inklusive utgifter för utrustning m. m. — uppgår till ca 380 000 kronor.

Enligt arbetsmedicinska institutets forsk- ningskatalog hör till asbestosproblemet som en uppgift av hög prioritet utarbetandet av en metod att kvantitativt bestämma de olika asbestmineralen i luftburet damm. Vi— dare bör analysmetodiken för bestämning av antalet fibrer med faskontrastmikroskopi genomarbetas och elektronscanningmikro- skopi prövas. Detta projekt, kombinerat

med en planerad medicinsk undersökning, har beräknats kosta ca 80 000 kronor.

Rörande dammexpositionen inom bom- ullsspinnerier anges i arbetsmedicinska in- stitutets forskningskatalog som önskvärt att institutet genom dammätningar vid vissa typföretag kontrollerar genomförandet av rekommenderade eliminationsåtgärder — vil- ka kontroller bör ske senast två år efter att företag erhållit undersökningsrapport — och att institutet leder utvecklingsarbetet be- träffande dammeliminatoriska åtgärder, ex- empelvis utnyttjande av vakuumledningar i stället för renblåsning med tryckluft, sa- nering av avfallsrensningen rn. m.

1. c. Utveckling av analysmetodik

Vid arbetsmedicinska institutet har metod- utveckling avseende analys av kvartsdamm bedrivits under många år. Arbetet har måst nedläggas av brist på medel. Det är nöd- vändigt att metodiken för bestämning av hälsofarliga mineral i damm från olika ar- betsplatser utvecklas och förbättras. För- utom kvarts finns i damm andra mineral av arbetsmedicinskt intresse, t. ex. asbest. Den metodik som härvid kommer i fråga är röntgendiffraktion. Utvecklingsarbetet bör ske inom arbetsmedicinska institutet, som bör vara det ledande organet på området och ha möjlighet att kontrollera andra la- boratoriers analyser. För ändamålet ford- ras en röntgendiffraktometri-utrustning, kost- nadsberäknad till ca 200 000 kronor.

2. Irritationseffekter på luftvägarna

Förutom lungfibros med respirationsinsuf- ficiens som följd kan damm ge upphov till åkommor med huvudsakligen irriterande effekt på luftvägarna. Stora personalgrup— per inom flera industrier är utsatta för så— dan risk. Enligt vad som framhålls i betän- kandet »Aktuell arbetsforskning» saknar man emellertid för närvarande tillräckliga kunskaper om verkan på lång sikt — t. ex. i form av emfysem — av exposition för irri— terande damm. Undersökningar bör utfö- ras härom med studium av exponerade per-

sonalgrupper och djurförsök. Ävenså kan höra utredas behovet av andningsskydd samt andningsskyddens inverkan på andningsar— bete och prestationsförmåga, åtminstone be- träffande personer med lungförändringar el- ler begynnande cardioarterioskleros.

e. Plaster

Rörande plasterna innehöll betänkandet »Aktuell arbetsforskning» följande.

Inom plastindustrin används ett stort an- tal kraftigt verkande gifter. Industrin sy— nes emellertid vara uppmärksam på detta, och några allvarliga sjukdomsepidemier tor- de ej ha rapporterats i vårt land. Med den tilltagande användningen av plaster under olika förhållanden förefaller det dock som om riskmoment kan uppträda i sådana sam- manhang, där de ej med rimlig grad av för— utseende kunnat beräknas. Här skall en— dast pekas på ett skadefall vid skotillverk- ning där penetration av triarylfosfat — som nyttjas som s. k. mjukgörare — från en som helt ofarlig betraktad galonväv misstänkts ha föranlett förlamning. Studier över detta ämnes utträde ur plast och dess passage in i kroppen genom huden har klar praktisk relevans. Undersökningarna måste inledas med analytiska utredningar över olika iso- merers förekomst och toxicitet, som för närvarande endast är fragmentariskt kända. Den enligt uppgift olika neurotoxiciteten av skilda arylfosfater måste särskilt upp- märksammas.

f . Nitro glykol

Nitroglykol — som är en oljeaktig vätska med hög flyktighet — används inom spräng- ämnesindustrin. Ämnet framkallar i första hand lättare akuta symtom som huvudvärk, kväljningar och yrsel. Nitroglykolen anses därutöver kunna ge upphov till anginösa besvär. Ett icke litet antal fall av plötslig död hos unga, tidigare friska nitroglykolar— betare i skilda länder har satts i samband med nitroglykol. Även i Sverige har döds- fall förekommit inom sprängämnesindustrin, vilka kan ha samband med nitroglykolexpo-

sition. Ehuru vissa undersökningar utförts och därpå grundade teorier framlagts an- gående uppkomsten av berörda yrkesska— dor är dock de etiologiska sammanhang- en alltjämt osäkra.

Inom arbetsmedicinska institutet har an— setts angeläget att yrkesriskerna vid nitro- glykolexposition utreds. I ett forskningspro- jekt härom, planerat att utföras av arbets- medicinska institutet i samarbete med yrkes- medicinska centralen i Örebro, avses att studera verkningsmekanismen vid sådan ex- position, att utveckla metodik för att på biologiskt material bestämma totalexpositio- nen av inandat och hudresorberat nitrogly- kol samt att utarbeta metodik för att vid personalanställning utsortera för förgiftning särskilt disponerad personal och vid hälso- undersökningar upptäcka begynnande skada på tidigt stadium.

g. Biocider

Biociderna — kemiska ämnen för bekämpan- de av skadliga organismer t. ex. skadein— sekter, ogräs, skadliga svampar — är till sin kemiska sammansättning mycket varie- rande; de kan vara t. ex. klorerade kolväten, organiska fosforföreningar, kvicksilverför- eningar, arsenikföreningar och fenoler. Var- je förening kan därjämte föreligga i olika s.k. formuleringar, dvs. i olika blandningar och i skiljaktiga proportioner; lösningsmed- len kan vara olika; biociderna kan vara ga- ser, vätskor eller fasta ämnen. På grund härav är antalet handelspreparat mycket stort. Bioeidema kan vidare skilja sig avse- värt till verkningssätt.

Yrkesmässig exposition för biocider kan förekomma vid tillverkningen — i Sverige importeras dock en stor mängd i färdigt skick — vid formulering, förpackning och distribuering av preparat till konsumenter- na samt vid den bekämpningsmässiga an- vändningen. Vissa exponerade arbetstagare kartläggs numera i samband med obligato- risk undervisning om riskmoment.

Viss forskning på biocidområdet har be- drivits vid yrkesmedicinska centralen vid karolinska sjukhuset och vid yrkesmedicin-

ska kliniken i Lund. Emellertid fordras in— om det vida fält av skaderisker som här fö- religger en kontinuerlig forskningsinsats.

Enär förekomsten av exposition för bioci- der endast delvis är utredd och då samban- det mellan sjukdom och biocidexposition ofta är svårt att fastställa medicinskt, fram- för allt när det gäller kroniska sjukdoms— tillstånd, fordras bl. a. kartläggning av bety- delsefulla expositionssituationer, gruppun- dersökningar för jämförelse mellan expone- rade grupper och normalmaterial — varvid avvikelser av medicinsk betydelse skulle kunna konstateras — kartläggning av visst sjukhusmaterial, studier rörande biociders förekomst och fördelning i samt utsöndring från den mänskliga organismen och funk— tionsrubbningar i samband därmed även- som forskning för utveckling av metoder för expositionsmätning, hälsokontroller och skyddsåtgärder samt för fastställande av hy— gieniska gränsvärden.

h. Hudretande substanser

Hudretande substanser har i våra dagar en stor betydelse inom arbetsmiljön. Antalet kemisk-tekniska preparat som här kommer i fråga är mycket stort.

Man skiljer mellan å ena sidan primärt verkande substanser, vilka framkallar skada hos alla människor under förutsättning att expositionen är av tillräcklig styrka och vil- ka utövar endast en lokal verkan, samt å andra sidan sensibiliserande ämnen vilka i små mängder ger upphov till överkänslig— hetsreaktioner hos vissa människor och vil- kas verkan inte är inskränkt till kontakt- stället, s.k. allergier. De primärt hudretande ämnena träffar normalt huden direkt men kan också nå huden via blod- och lymfba- nor. Sensibiliseringseffekten vid allergifram— kallande ämnen sker i det reticulo—endotelia- la systemet. Sedan huden blivit sensibilise- rad — vilket kan fordra upprepad kontakt — uppträder effekten — ett allergiskt kontakt- eksem — vid förnyad kontakt med ämnet.

De viktigaste primärt verkande ämnes- grupperna är alkali, tvättmedel, oljor och organiska lösningsmedel, t. ex. bensin, ben—

sen, trikloretylen, terpentin m.fl. Allergi- framkallande ämnen är vissa metaller — t.ex. krom, nickel, kvicksilver —, metalloi- der — arsenik, fluor, jod m. fl. — samt åt— skilliga organiska ämnen, t.ex. formalin, bensen, fenylamin.

Av särskilt forskningsintresse är de aller- giska kontakteksemen. Inom arbetsmedi— cinska institutet har utförts en kartläggning av kontaktallergenen i byggnadsindustrin. En undersökning pågår beträffande den fo— tografiska industrin. Den fortlöpande till- förseln inom industrin fordrar emellertid en ständig kontroll med kartläggningsarbe- ten inom olika yrkesområden och medicin— ska prövningar i anslutning därtill. På ett mera grundläggande plan ligger erforderlig forskning rörande uppkomst-mekanismen för arbetseksem, framför allt sensibiliserings- processen.

i. Ämnen framkallande immunologiska reaktioner i lungorna

För några år sedan klarlades i en serie un- dersökningar från England att den s.k. tröskdammlungan hör till gruppen immuno— logiska sjukdomar. Man påvisade att från vissa mikroorganismer härrörande äggvite- ämnen, vilka växer endast på hö med alka- lisk reaktion, dvs. på hö som lagrats dåligt torkat under våta somrar, i kroppen verkar som antigen och utlöser bildningen av anti- kroppar. När en ny exposition för antigenet sker utlöses en antigen—antikroppsreaktion, som leder till sjukdomssymtomen. Man har genom användande av testantigen kunnat påvisa förekomsten i blodet av antikroppar hos dem, som fått tröskdammlungsjukdo- men. Vidare har man kunnat påvisa an— tigen hos personer, som icke haft sjukdo- men. Dessa är givetvis i högsta grad mottag- liga men kan å andra sidan undgå manifest sjukdom genom att undvika ytterligare ex- position.

På allra sista tiden har påvisats liknan- de reaktioner av de enzymer som ingår i de 5. k. enzymtvättmedlen.

Detta är ett allmänt reaktionssätt, och man har anledning förmoda att en liknande reak-

tionsmekanism kan ligga bakom de lung- reaktioner, som beskrivits t. ex. hos perso- ner som är fågelodlare, som under vissa be- tingelser arbetar med paprika, som bearbe- tar lönnbark, och personer som i våra såg- verk får febrila episoder med lungsymtom under vissa betingelser. Vissa reaktioner har också beskrivits i samband med luftbefukt- ningsanläggningar. Trots att närmare de— taljer saknas kan icke uteslutas att fråga kan vara om reaktioner av liknande slag.

En forskningsplan har tidigare skisserats från yrkesmedicinska kliniken vid karolin- ska sjukhuset och vissa inledande studier har gjorts. Problemet är emellertid så kom— plext att det kräver samarbete mellan ett flertal olika specialister, för att resultat skall kunna nås någorlunda snabbt. Det krävs lämplig apparatur för insamling av de ak- tuella mikroorganismerna samt för odling och typbestämning. Metodiken finns utar- betad vid försvarets forskningsanstalt, som har utlovat samarbete. Undersökningen fordrar vidare en mobil patrull. Samarbe- te behövs med en immunolog för att man skall kunna noga följa och bedöma de im- munologiska reaktionerna. Immunologisk undersökning måste utföras på personer som insjuknar och på sådana arbetskamra- ter i samma miljö som ej insjuknar. Epide— miologisk undersökning skall ske.

Allt talar för att utredningar av detta slag kan ge information om sjukdomsreak- tioner, som hittills varit oförklarade eller där man avvisat samband med arbetet.

j. Buller

Upprepad exposition för buller av en viss styrka ger så småningom upphov till per- manent nedsättning av hörselförmågan, bul- lerdövhet. Härvid sker en destruktion av vissa strukturer i innerörat.

Yrkesbetingade bullerskador finner man t. ex. hos plåtslagare, varvsarbetare, gjuteri- arbetare, textilarbetare, maskinsnickare, gruvarbetare, cementarbetare m. fl. Måttliga bullerskador är mycket frekventa inom den vanliga verkstadsindustrin. Även traktor- och lastbilskörning kan ge hörselskada.

Efter planläggning i samarbete med verk- stadsföreningen och 'metallindustriarbetare- förbundet har inom arbetsmedicinska in— stitutet igångsatts kartläggning av inom verk— stadsindustrin vanliga arbetsprocesser och maskintyper som ger upphov till slagbuller (intermittent buller). Härvid skall studeras slagbullrets intensitet och frekvens samt dess inverkan på hörselorganen. Hörselun- dersökningarna är avsedda att utföras i samarbete med Stockholms stads hörsel- vårdscentral.

Som av det ovan anförda framgår före- kommer buller inom skilda yrken. I arbets- medicinska institutets forskningskatalog har såsom ett specialprojekt tagits upp en un- dersökning av buller i gjuterier. Enligt vad som härvid anförs synes bullret förvärras i takt med ökad pågående mekanisering. Någ- ra eliminationstekniska åtgärder av mer systematisk natur har ännu inte introduce- rats. I projektet skall ingå en fältunder- sökning för kartläggning av bullerspektrum och bullerbildning. Möjligheten att hindra uppkomst och minska spridningen av bul- ler skall studeras dels i gjuterier under au- tentiska förhållanden, dels vid modellför- sök. För detta projekt fordras två ingenjö— rer och en laboratorieassistent under ett år. Kostnaden — inklusive utrustning m.m. — beräknas till ca 300 000 kronor.

AB. Projekt rörande arbetsprocesser

a. Svetsning

Svetsningen är en av de arbetsprocesser som kan medföra flera yrkesrisker; här kommer i fråga strålning, rök, gaser, buller. Nya svetstekniker utvecklas fortgående och mås— te undersökas med avseende å hälsorisk. Ävenså måste studier tas upp beträffan- de en del äldre metoder, som visserligen vid tidigare undersökningar inte visat sig föranleda skada under sedvanliga arbets- förhållanden men där förnyad utredning är påkallad med hänsyn till att man nu kan kontrollera personal med mycket längre ex- positionstid än tidigare undersökt. Kombine- rade anbetsmedicinsk-tekniska studier bör

utföras för bedömning av hälsorisker, utar- betande av riktlinjer för förebyggande åtgår- der och fastställande av hygieniska gräns- värden.

I arbetsmedicinska institutets forsknings- katalog har redovisats ett projekt rörande plasmasvetsning. Vid sådan svetsning före- kommer höga temperaturer, energirik strål- ning och kraftigt buller. Säkert underlag för bedömning av hälsoriskerna saknas. Pu- blicerade uppgifter är motstridiga. Projek- tet genomförs i första hand genom fältstu- dier, vari ingår bestämning av de gaser och ångor som bildas (kväveoxider, ozon) samt strålnings— och bullerspektrum under olika arbetsförhållanden. Tekniskt förebyggande åtgärder samt metoder att mäta och utvär- dera hälsoriskerna på de enskilda arbets— platserna skall föreslås. Kostnaden — löner till en ingenjör och en laboratorieassistent under sex månader samt utrustning m.m. — beräknas till ca 85 000 kronor.

Ett annat projekt i katalogen rör basiska elektroder vid svetsning. Sverige intar en internationellt ledande ställning när det gäl- ler tillverkning av basiska elektroder. Nya medicinska rön aktualiserar en omprövning av rekommenderade hygieniska gränsvärden för svetsrök från sådana elektroder. Arbe— tet genomförs i första hand i form av fält- studier på olika arbetsplatser där skilda ty- per av svetsning — från manuell till automa— tisk — förekommer. Riskanalys görs, för- slag framläggs till förebyggande åtgärder och metoder utarbetas för beräkning av hy- gieniska gränsvärden vid individuella ar- betsplatser. Kostnaden — löner till en ingen- jör och en laboratorieassistent under sex månader samt utrustning m.m. — beräk- nas till ca 200 000 kronor.

b. Måleriarbete

Genom måleriyrkets tekniska utveckling, bl.a. tillkomsten av nya substanser i fär- ger och förtunningar, har de arbetshygie- niska riskerna vid måleriarbetet ändrats. Betydande klagomål föreligger på arbets- platserna.

Här fordras en allmän utredning vid vil—

ken beaktas såväl arbetsmedicinska och tek- niska som psykologiska och sociologiska faktorer.

I arbetsmedicinska institutets forsknings- katalog har som ett inledande projekt ta- gits upp en undersökning avsedd att kvan- tifiera riskerna vid byggnadsmåleri. En ex- positionsundersökning skall ske — begrän- sad till 20—40 arbetsplatser — med mätning av exposition för i första hand lösningsme- delsångor men även för buller, belysning och damm m.m. Metodik rörande provtag- ning för gaskromatografisk analys utpro- vas. Kostnaden för detta inledande projekt — löner till fyra ingenjörer under ett år samt utrustning m.m. — beräknas till ca 400 000 kronor.

AC. Särskilda tekniskt-arbetshygieniska pro- jekt

I det följande redovisade projekt är hämta- de från arbetsmedicinska institutets forsk— ningskatalog. Projekten avser i stort sett forskning angående mät- och provtagnings- metodik för arbetsplatser jämte bearbet- ning och lagring av stora mätserier samt uppläggning av mallar för arbetshygieniska undersökningar. Vidare tas ett projekt av utbildningskaraktär upp.

a. Analys- och mätmetoder för arbetshygie- niska undersökningar

Avsedd publicering av en inom arbetsme- dicinska institutet utarbetad lista över hy— gieniska gränsvärden väcker spörsmålet om vilka mätmetoder för arbetsplatskontroll m.m. som bör användas. Rekommendatio— ner bör meddelas angående lämpliga så- dana metoder, angivande såväl de enklas- te som även mer avancerade metoder för mätning på arbetsplatsen och för uttagning av prov vilka skall analyseras vid institu- tion. Det nu ifrågavarande projektet är av- sett att organiseras som en genomgång av befintliga metoder samt prövning av aktuel- la metoder i samband med fältundersök- ningar och vid vissa särskilda företag. Kost- naden för projektet — löner till en ingen-

jör och en laboratorieassistent under ett år samt utrustning m.m. — beräknas till ca 170 000 kronor.

b. Bestämning av body-burden genom luft- mätningar

Bestämningen av body-burden är av funda- mental betydelse för arbetshygienisk kon- troll på arbetsplatserna. En uppfattning om body-burden kan endast i ett fåtal fall åstad- kommas med biokemiska metoder. För fler- talet ämnen är det nödvändigt att med hjälp av luftmätningar kontrollera att tole- rabelt värde inte överskrids. Ifrågavarande projekt är avsett att genomföras som en teknisk-statistisk undersökning av exposi- tionsmönstren på ett antal typarbetsplat— ser. På statistisk-matematisk väg undersöks villkoren för en adekvat provtagning av luftburna ämnen. Mätvärdenas säkerhet be- stäms. Villkoren för att man med tillfreds- ställande säkerhet skall kunna hålla sig un— der ett kritiskt body-burden-värde fastställs. Kostnaden för projektet — löner till en ingenjör och ett laboratoriebiträde under ett år samt utrustning m.m. — beräknas till ca 170 000 kronor.

c. Statistiska hjälpmedel vid arbetsplatsun- dersökningar m. m.

]. Kartläggning av yrkesrisker avseende ga- ser och damm

Vid arbetsmedicinska institutet pågår för närvarande arbete med att utveckla meto— dik för teknisk—hygienisk kartläggning av yrkesrisker på arbetsplatser beträffande fö- rekomst av gaser och damm med beaktan— de av hur halterna varierar vid olika tider på dagen och vid olika moment i arbetspro- cessen samt hur halterna ligger i förhållan- de till hygieniska gränsvärden. För utvär- dering av det stora antal mätningar som måste utföras krävs också omfattande be- arbetning med datamaskin.

Metodiken vid kartläggningarna fordrar ett omfattande forskningsarbete. En spe- ciell undersökning är planerad vilken skall

begränsa sig till ett fåtal företag, där ett antal typarbetsplatser studeras med hän- syn till förekomst av bl.a. koloxid, svavel— dioxid, sot och damm, cancerogena ämnen, vissa tunga metaller. Kostnaden för projek- tet uppskattas till ca 80 000 kronor.

2. Uppläggning av provtagningar inom ar- betsmiljön samt bearbetning och lagring av stora mätserier

I det förebyggande arbete som enligt före- tagshälsovårdsutredningens nyligen avläm- nade betänkande skall utföras inom före- tagshälsovården spelar undersökningar på arbetsplatserna en stor roll. En säker diagnos på arbetsmiljön förutsätter möjlighet att ta representativa prov och snabbt bearbeta sto- ra mätserier ävensom att centralt lagra re- sultaten för återkommande specialbearbet- ningar t.ex. branschvis. Det nu ifrågava- rande projektet är avsett att i huvudsak ut- föras som fältundersökningar, varvid resul- tat från stationära provplatser ställs mot resultat från mobila provplatser. Vidare ut- arbetas förslag till central bearbetning och lagring i dataanläggning av olika slags ar- betshygieniska mätvärden. Kostnaden — lö- ner till en ingenjör och en laboratorieas- sistent under två år samt utrustning m.m. — beräknas till ca 350 000 kronor.

d. Utarbetande av mallar och checklistor

För arbetshygieniker som inte har tillräck- ligt lång erfarenhet är mallar och checklis- tor värdefulla hjälpmedel. Mallar bör fin- nas för både grundläggande undersökning- ar och rutinkontroller. De bör ställas upp på sådant sätt att resultaten möjliggör sta— tistisk bearbetning, jämförelser mellan oli- ka företag och olika branscher samt data- behandling. De resultat som finns vid ar— betsmedicinska institutets tekniska avdel- ning och som kontinuerligt erhålls från på- gående undersökningar avses böra bearbe- tas med nyssnämnda målsättning. Kostna- den för utförandet av detta arbete — löner till en ingenjör och en statistiker under 6 månader — beräknas till ca 40 000 kron—or.

e. Utvecklingsarbete rörande yrkesinspek- tionens arbetshygieniska verksamhet

I utbyggnaden av företagshälsovården kom- mer en inte ringa medverkan från yrkes— inspektionen att behövas. Det ifrågavaran- de projektet avser utarbetande och tilläm- pande av en försöksplan för varje yrkes- inspektionsdistrikt rörande inspektionens medverkan i företagshälsovårdsarbetet. Re- sultatet skall redovisas i en plan för varje distrikt angivande behov av instrument och mätutrustning samt medverkan från arbets— medicinska institutet och yrkesmedicinska centraler. Kostnaden — löner till tre ingen- jörer under ett år samt utrustning m.m. — beräknas till ca 300 000 kronor.

B. Arbetsfysiologiska projekt

a. Fysiologisk och mekanisk arbetsbelast- ning

Fysiologisk och mekanisk arbetsbelastning förekommer i stor omfattning i arbetsli- vet. Forskningen på området inrymmer pro- blem som delvis är ganska ofullständigt be- arbetade.

1. Vibrationer

Bland personer sysselsatta med vibrerande verktyg, t.ex. tryckluftsdrivna borrar och mejslar, uppträder inte sällan besvärande kärlrubbningar och andra symtom i hän- derna. Företeelserna är förhållandevis litet utforskade med modern klinisk undersök- ningsmetodik. Under senare år skedda kart- läggningar inom några yrken har understru- kit problemens allvar. Förutom medicinska undersökningar av förmodat kraftigt expo- nerade arbetstagargrupper är studier av ska- domas uppkomstmekanism i förhållande till skilda fysikaliska faktorer hos vibrationer- na -— impedans, amplitud, frekvens — av stor betydelse, särskilt för det förebyggan- de arbetet. Kliniska undersökningar bör kombineras med en detaljerad redovisning av använda arbetsverktyg och deras tek- niska karakteristika. Inom arbetsmedicin-

ska institutet har planerats en undersökning över metoder för diagnostik av vibrations- skador, för vilken undersökning ett belopp av högst 188 000 kronor anvisats från yr— kesskadeförsäkringsfonden. Denna special- undersökning måste åtföljas av fortsatta stu- dier inom hela det ovan angivna ämnes- området.

En studie med praktisk tillämpning inom främst jord- och skogsbruk, som pågår och som beräknas pågå de närmaste åren, be— handlar lågfrekventa helkroppsvibrationer och deras inverkan på reglagemanövrering.

2. Smärttillstånd i övre extremiteterna

I 1963 års betänkande »Aktuell arbetsforsk- ning» framhålls att patienter med smärttill- stånd av förmodad arbetsbetingad beskaf— fenhet i stor utsträckning förekommer på yrkesmedicinska sjukhusavdelningar och or- topediska polikliniker. I många fall kan or- ganiska förändringar av icke arbetsbetingad natur påvisas, medan i andra fall förekom- mande förändringar syncs ha ett påtagligt samband med yrket. Vidare finns patien- ter utan iakttagbara förändringar men för vilka arbetet torde spela roll för uppkomst av smärta. Vår kännedom om dessa rela- tioner är mycket ofullständig. Hur olika yrkesgrupper är representerade bland sjuk- domsfallen är ej heller känt. Även frågan om i vilken utsträckning särskilda arbets- moment får göras ansvariga för symtomen är otillräckligt studerad. I betänkandet fö- reslås en inventering av sjukhusmaterial för utredning av antydda frågeställningar. En sådan skulle kunna ske på Södersjukhuset i Stockholm som har en omfattande polikli— nisk verksamhet från ett upptagningsområ— de med skiftande industrier.

En inventering av angivet slag bör komma till stånd. Den skulle sannolikt få stor be- tydelse vid bedömningen av fall, där ar- betet kan tänkas vara orsak till sjukdom, samt kunna möjliggöra förebyggande åtgär- der inom industrin.

Även dessa besvär beröres i 1963 års be— tänkande om arbetsforskning. Ryggbesvä- ren har under senare år visat en tendens att öka bland befolkningen. Inom yrken där ar— betsställningar och arbetsrörelser medför särskilda påfrestningar har ryggbesvär blivit en vanlig arbetshindrande faktor. I olika sammanhang har propagerats för ökad trä— ning med syfte att förebygga besvär. Emel- lertid är det ännu i många avseenden oklart i vad mån och på vad sätt man kan nå en sådan effekt. Med hänsyn till det anförda är det starkt motiverat att en grundläggan- de kartläggning genomförs rörande före- komsten av hållningsbesvär och om de oli- ka arbetsställningar och arbetsrörelser som är vanliga på berörda arbetsplatser. Tera- pifrågor kan också vara av betydelse i det- ta sammanhang. En dylik undersökning har påbörjats av »Bygghälsan».

4. Besvär i samband med kontorsarbete

Den tilltagande mekaniseringen inom kon- torsarbetet i förening med forcerad arbets- takt har medfört påfrestningar av olika slag. I flertalet fall av arbetsbetingade sjuk- domar bland det ifrågavarande klientelet kan orsaken sökas i ofysiologiska arbetsställ- ningar och ensidiga, tvångsstyrda arbetsmo- ment. Även ogynnsamma belysningsförhål- landen förekommer. Enstaka undersökning- ar t. ex. av stansoperatriser har visat otill- fredsställande arbetsbetingelser. Kontorsmil- jön bör bli föremål för en allsidig utredning med särskild hänsyn till arbetsfysiologiska krav på maskinutrustning, belysning m.m.

b. Klinisk arbetsfysiologi

Vid kartläggning och experimentella stu- dier rörande inverkan av olika agentier fö- rekommer ofta kliniskt arbetsfysiologiska problem. Ett viktigt sådant gäller lungven- tilationens betydelse för retentionen av in- andat damm av olika typ. Ett flertal and- ra problem »finns att ta upp beträffande cirkulations- och andningsfunktion vid ar-

Det finns ett stort behov av att närmare undersöka cirkulationsbelastningen vid olika arbetsformer, t. ex. armarbete. Vidare är det angeläget att studera metoder för registre- ring av arbets-EKG samt diagnos- och pro- gnosvärdet härav. Ett annat angeläget pro- jekt är en undersökning beträffande fysisk träning. Den syftar till att analysera trän- barheten hos vuxna med hänsyn till kön och ålder samt att titrera ut den minimiträning som krävs för mätbar träningseffekt. Studier pågår även över rörelseanalyser med hjälp av EMG för att få fram definitioner av lämpliga rörelseområden och rörelseförlopp vid såväl lättare som tyngre arbeten.

c. Miljöfysiologi

Inom detta område finns många speciella projekt avseende inverkan av temperatur, luftrörelser och luftfuktighet, belysning m. m.

d. Tolerausgränser för energetisk belastning

En väsentlig uppgift inom arbetsfysiologin är att bestämma var människans tolerans- gränser för energetisk belastning går samt hur dessa gränser varierar dels med ar- bete och miljö, arbetets tidsfördelning, kli- mat, arbetande muskelmassa m.m., dels med olika personvariabler t.ex. antropo- metriska karakteristika, ålder, kön, tränings- grad. Dessa frågor har stor betydelse såväl för rekryteringen till ett visst arbete som för anpassningen i arbetet med hänsyn till arbetsintensitet, lämplig tids—fördelning av ar- betet, återhämtningstid m.m. De undersök- ningar, som arbetsmedicinska institutets fy- siologiska avdelning — tidigare arbetsfysio- logiska institutet — utfört på en mångfald ar- betsplatser inom skilda företagstyper har gett en god kartläggning av förhållandena på undersökta platser. Samtidigt har åt- skilliga problem kommit fram, vilka krä- ver kvalificerade undersökningar. Man kan vänta att sådana problem alltid kommer att finnas i en föränderlig teknisk miljö.

För ett antal år sedan utförde en arbetsgrupp inom personaladministrativa rådet en om- fattande undersökning beträffande mänsk- liga faktorer vid olycksfall i arbete. Härvid och vid senare undersökningar har fram- kommit att dessa faktorer behöver studeras ytterligare. Bl.a. har ökad olycksfallsfre- kvens i skogsarbete aktualiserat problemet. I samarbete med andra institutioner har arbetsmedicinska institutet påbörjat en un- dersökning på området, vilken syftar till att utarbeta en generell metodik för studiet av olycksfallsrisker och ge underlag för ett handlingsprogram, närmast beträffande skogsarbete. Kostnaden för denna undersök- ning beräknas till ca 800 000 kronor.

Emellertid bör denna forskning utvidgas i olika riktningar. Av särskild betydelse är att ta upp experimentella studier med EMG etc. över det motoriska svaret på olika sen- soriska risksignaler.

f. Yrkesklassificering

I överensstämmelse med vad som uttala- des i 1963 års betänkande om aktuell ar- betsforskning har man anledning understry— ka den stora betydelsen av att skilda yrken klassificeras efter de påfrestningar de med- för för organismen. Elementära data för en sådan klassificering av stressfaktorer sak- nas emellertid. En intensivundersökning rö- rande möjligheterna till objektiv registre- ring av parametrar skulle därför vara av stort värde. Klassificeringen måste omfatta alla relevanta fysiologiska, psykologiska och arbetsmedicinska förhållanden, i första hand de fysiologiska.

C. Arbetspsykologiska projekt

Vid bedömning av människan i arbete är det beträffande såväl arbetskrav som ar- betsanpassning av stor betydelse att bedöm- ningen även innefattar de psykiska aspek- terna. I samspelet mellan människan och arbetet ingår som väsentliga faktorer sådana förhållanden som individens lämplighet med

hänsyn till psykiska egenskaper för viss sys— selsättning, den psykiska anpassningen i vunnen sysselsättning, trötthets- och stress— fenomen i arbetet samt den subjektiva upp— levelsen i dess helhet av allt det som sam— manhänger med arbetet. Ett uppmärksam— mande av dessa problem är desto mer an- geläget som de psykiska faktorernas roll i arbetslivet ökas allteftersom automation och annan rationalisering inom näringslivet fort— skrider, varjämte ändringar i fråga om ar- betskraftens sammansättning kan framkalla särskilda anpassningssvårigheter. För den arbetspsykologiska forskningen föreligger här en mångfald arbetsuppgifter.

a. Arbetskrav, arbetsförmåga och arbets- placering

Vid många större företag sker numera ar- betsplacering på grundval av å ena sidan analyser av arbetskrav (och risker) vid oli- ka sysselsättningar — vilka analyser kan ut- formas till graderade »arbetskravsprofiler» — och å andra sidan bedömning av arbets- förmågan hos de personer som skall pla— ceras med eventuellt upprättande av en gra- derad »kapacitetsprofil». Syftet är att i var- je enskilt fall nå största möjliga grad av överensstämmelse mellan arbetskrav och ar— betsförmåga.

Det väsentliga problemet vid denna verk- samhet är hur väl och fullständigt man kan definiera arbetskraven och de däremot svarande individuella förutsättningarna. Flertalet fysiska och miljöbetingade arbets- krav kan kvantitativt bestämmas med god exakthet. Den fysiska arbetsförmågan hos individerna kan i många avseenden analy— seras genom kombination av kliniska iaktta- gelser och olika funktionsprov. I fråga om de psykiska variablerna — med bakomlig- gande fysiologiska betingelser — är bedöm- ningen svårare. I en del fall kan krav och kapacitet mätas i vad avser de fysiologiska funktionerna, t. ex. beträffande syn och hör- sel, medan det däremot är svårt att på för- hand bedöma huruvida och i vad mån t. ex. vissa belysningsförhållanden eller buller kan komma att hos den enskilde ge upphov

till trötthet, huvudvärk, hörselskada eller verkningar av psykisk eller psykosomatisk natur. Särskilt stora är svårigheterna att bedöma verkningar av sistnämnda slag. Si— tuationer där sådana verkningar är aktuel- lä uppkommer ofta när fråga är om arbets- ledarskap, annat ansvarsfullt arbete eller vis- sa typer av ackordsarbete.

När det gäller forskningsbehovet möter i första hand uppgiften att få underlag för en realistisk värdering av krav och arbetsför- måga. Det har i praktiken visat sig att man i vissa fall överskattar individernas kapaci- tet, medan man i andra fall driver arbets— kravet för högt t.ex. genom förbiseende av faktorer som kan underlätta utförandet av en given totalprestation. Också beträf- fande krav och kapacitet som ligger på det psykiska planet är detta balansproblem ak- tuellt. På området behövs ytterligare forsk- ning där läkarbedömningen kollationeras mot reaktionerna i den praktiska arbetssi- tuationen.

Det är också angeläget att man vidareut- vecklar metoderna för detaljerad gradering av arbetskrav och söker åstadkomma, så långt detta är möjligt, standardiserade defi- nitioner och mätmetoder för människa och arbete.

Särskilt beträffande de psykiska fakto- rerna är inom metodiken intervjuundersök- ningar av stor betydelse. Vissa avancerade frågemetoder har utarbetats, t. ex. den s. k. criticalincident-tekniken. Det är viktigt att man prövar mer generella arbetspsykologis- ka klassificeringsmetoder.

Metodutvecklingen kräver försöksverk- samhet, där laboratoriemässigt funna me- toder prövas i kontakt med klienter och ar- betsmarknadsorgan m.fl. I en försöksverk- samhet bör givetvis ingå uppföljning för kontroll av i vad mån prognoser beträffan— de arbetsförmågan stämmer med den sena- re verkligheten.

Avslutningsvis må påpekas att nya ar- betskrav och risker ständigt framkommer i arbetslivet, samtidigt som gamla arbetskrav och risker kan försvinna eller förstärkas. En fortlöpande forskning på ifrågavarande område fordras därför.

b. Subjektiv arbetsupplevelse och stress

Det är ett mål — med hänsyn till nutida värderingar i samhället — att yrkesarbe- tets förutsättningar är sådana att de ar- betande kan uppleva arbetet som något po- sitivt vilket ger tillfredsställelse. Bekant är att en dylik positiv inställning kan saknas i trots av att arbetsförhållandena tekniskt och medicinskt är välordnade.

Det kan antas att mer än en fjärdedel av befolkningen i arbetsföra åldrar lider av psykisk ömtålighet. Hos personer av denna läggning kan även små obehag på arbets- platsen leda till det fysiska och psykiska spänningstillstånd som benämnes stress. Vid större psykiska påfrestningar kan givetvis även andra personer drabbas härav. Det är troligt att stress i vissa fall kan leda till uppkomst av organiska sjukdomar, t. ex. vissa former av magsår, högt blodtryck, astma.

Våra kunskaper angående uppkomst och utveckling av otillfredsställelse i arbetet och stegringen härav till stress är ofullständiga. Här finns ett stort fält för psykologisk—so- ciologisk forskning.

Relationen mellan ifrågavarande effek- ter och objektivt fastställbara data bör när- mare studeras. Frekvensen på olika arbets- platser av allvarligare psykiska störningar bör utredas. Man bör vidare söka klarlägga vilka tidigsymtom på effekterna som upp- kommer och vilka utlösande faktorer som är av praktisk betydelse. Metodiskt kommer angivna undersökningar i stor utsträckning att ske genom systematiska intervjuer. Det är en uppgift att experimentera med olika frågemetoder och andra mättekniska instru- ment samt att med hjälp av statistiska för- faranden kontrollera tillförlitligheten av så- dana instrument. Vissa undersökningar an— gående den individuella stresstoleransen har utförts men bör föras vidare. Praktiskt an- vändbara metoder för stresstoleransbestäm- ning bör utarbetas.

Den berörda forskningen fordrar omfat- tande undersökningar på arbetsplatser. La- boratoriemässigt funna mätmetoder m.m. bör prövas ipraktiskt arbete.

Strukturförändringarna inom näringslivet har nödvändiggjort omskolning av arbets— kraft i betydande omfattning. En uppgift för den arbetspsykologiska forskningen är här att _ på basis av olika bakgrundsdata t. ex. begåvningstyp, tidigare yrkesutbildning och sysselsättning, ålder, kön — pröva me- toder för bedömning av omskolningsförut- sättningar och utbildningsresultat. Åtskilli— ga delstudier på detta område har utförts av arbetsmedicinska institutet med anslagsme- del som ställts till förfogande av skolöver- styrelsen.

Fortsatt forskning på området är behöv- lig. Målet för sådan forskning bör vara att få information som kan leda till effek- tivare planering av omskolningen, särskilt med hänsyn till personurval och yrkesinrikt- ning.

D. Vissa tvärvetenskapliga projekt

a. Arbetsorganisation: skift- och nattarbete

Skift- och nattarbete medför enligt många undersökningar en betydande trötthets—upp— levelse samt enligt vissa undersökningar en del nervösa symtom och symtom från mag- tarmkanalen. En del undersökningar har gjorts över hur dessa negativa effekter av arbetet skall kunna elimineras. På grund av den tilltagande automationen inom industrin torde man i Sverige liksom annorstädes ha att räkna med att skift- och nattarbete kom- mer att bli allt vanligare. Det är därför angeläget att ta upp ytterligare studier i ämnet. Det rör sig här om ett problem- komplex som måste undersökas från bl. a. medicinska, fysiologiska och psykologisk- sociologiska synpunkter.

I. arbetsmedicinska institutets forsknings- katalog har tagits upp ett projekt angående undersökning av hälsotillstånd och trivsel vid olika typer av skift— och nattarbete. I projektet —— vars resultat skall läggas till grund för planering av en slutlig forsk- ningsuppläggning — ingår: 1) intervju-under- sökning beträffande arbetsförhållanden, bo—

stadsförhållanden, hälsotillstånd och trivsel, varvid skall jämföras reaktionen på olika typer av skiftarbete under olika sociala för- hållanden, 2) undersökning rörande vaken- hetsgrad och funktionsberedskap under oli— ka tider av dygnet i samband med skiftar- bete, 3) undersökning rörande katekolamin- utsöndringen under arbete och vila vid olika skiftperioder under dygnet, varvid skall utrönas om samma arbete är mer belastan- de på natten än på dagen, 4) planering av morbiditetsundersökning, 5) om möjligt viss mortalitetsundersökning, 6) djurexpcrimen- tella undersökningar över vissa fundamen— tala problem, t. ex. skillnader mellan skift- byte framåt och bakåt, inverkan av korta skiftperioder m. rn. Datainsamlingen för pro- jektet beräknas komma att ske under 2—3 år och bearbetning, i varje fall till en bör- jan, successivt. Kostnaden för projektet har uppskattats till ca 5 miljoner kronor.

b. Personalgrupper

Vissa gemensamma sysselsättningsproblem föreligger beträffande de — delvis med var— andra sammanfallande — grupper av ar- betskraft som utgörs av medelålders och äldre, handikappade och friställda.

Problem av intresse är hur prestations- förmåga och subjektiv anpassning resp. — efter friställning — återanpassning i arbete varierar inom dessa grupper, vilka beting— elserna är för deras inpassning och utnytt- jande i arbetslivet och vilka åtgärder som bör vidtas för att främja tillvaratagandet av denna arbetskraft.

I fråga om subjektiv anpassning visar ut- förda undersökningar i stort sett en genom- gående tendens till ökad positiv inställning för olika attitydmått med ökande ålder, samtidigt som dock fysisk påfrestning och psykisk belastning upplevs starkare; presta- tionsförmågan sjunker i stort sett med sti— gande ålder. En specialundersökning om den subjektiva uppfattningen hos LO-medlem- mar av arbetsplatsens miljöproblem visar en nedgång av besvärsfrekvensen, vilken börjar efter trettioårsåldem. Det finns en ten-dens att friställningsperioder blir längre

med stigande ålder. I vad mån återgång till arbete sker påverkas dock även av andra faktorer. Att handikapp, som ej häng- er samman med ålder, i vissa fall kan va- ra arbetshindrande är uppenbart.

Vad angår speciella forskningsuppgifter må följande nämnas.

En forskningsuppgift av intresse är att utreda vilka orsakerna kan vara till den diskrepans i fråga om de äldres subjektiva anpassning till arbetet vilken antytts i det föregående. Fortsatta undersökningar röran- de orsakerna till konstaterad nedgång av frekvensen subjektivt upplevda besvär ef- ter trettioårsåldern, skulle också vara av värde.

Inom arbetsmedicinska institutet har, som tidigare anförts, utförts vissa studier röran- de omskolning av friställd arbetskraft, var- vid man särskilt beaktat medelålders och äldre friställda. Fortsatta undersökningar med syfte att ge hållpunkter för effektive- ring av omskolningsverksamheten, och un- derlättande i övrigt av arbetsanpassningen är påkallade. Forskning på utbildningsom— rådet bör även lämpligen omfatta omskol- ning och utbildning för anställd arbetskraft med syfte att successivt anpassa denna ef- ter ändrade arbetsuppgifter, särskilt i den mån ändringar motiveras med hänsyn till åldersfaktorn.

Vid arbetsmedicinska institutet har in- letts en undersökning rörande vissa andra friställningsproblem, avseende bl. a. hur se— lektionen sker vid friställning, vilka fysiska och psykiska egenskaper som är av bety- delse för återinträde i arbetslivet samt hur den påfrestning, som friställning eller ho- tande sådan utgör, påverkar hälsa och ar— betsförmåga. Man avser att genom under- sökningen få information som kan leda till lämpliga åtgärder för att främja återinpass- ning i arbetslivet av långvarigt friställda. Undersökningsprojektets omfattning och nödvändigheten att i olika hänseenden följa upp undersökningsresultaten gör en särskild medelstilldelning önskvärd.

Erfarenheterna från företag med högt utvecklad företagshälsovård ger vid han- den att en adekvat företagshälsovård i för-

ening med konsekvent beaktande i den tek— niska planeringen av ergonomiska synpunk- ter leder till att flertalet betingat arbetsfö- ra kan sysselsättas på ett både för indivi- den och för produktionen lämpligt sätt. Ty- värr förekommer systematiskt uppbyggd ål- dersergonomisk verksamhet endast i myc- ket ringa omfattning i vårt land. Huruvida och i vad mån utvidgning av verksamheten skall kunna ske torde i hög grad vara be- roende av fortsatta forskningsinsatser på ergonomins område. Här bör ske en ge- nomgång av olika yrken och sysselsättning- ar med hänsyn till behov av och förutsätt— ningar för åldersergonomiska åtgärder, fast- ställande av ergonomiska riktvärden och framläggande i övrigt av huvudlinjer för ergonomisk verksamhet.

Förverkligandet av ett utvecklat ergono- miskt program kräver vidare att näringsli- vet tillförs ett betydande antal befattnings— havare med kvalificerad specialutbildning på området. Sådan utbildning meddelas för närvarande i begränsad omfattning vid ar- betsmedicinska institutet.

c. Branscher

l. Lantbruk och skogsbruk

Det moderna lantbruks- och skogsarbetet befinner sig i en period av rationalisering och mekanisering som redan starkt ändrat arbetskrav och yrkesrisker. Beträffande skogsbruket räknar man med att på 1970- talet 80 % av personalen kommer att ar- beta i maskinförarhytter och endast 20 % på marken. Vidare har användningen inom jordbruk och skogsbruk av toxiska substan- ser ökat. Förhållandena närmar sig alltmer industrins.

Ehuru någon översiktlig plan över det arbetsvetenskapliga forskningsbehovet med avseende är jordbruk och skogsbruk ej ut-_ arbetats är det uppenbart att här förelig- ger ett omfattande forskningsfält som krä- ver stor resurstilldelning.

Som några aktuella projekt kan följande nämnas:

1) I arbetsmedicinska institutets forsk-

ningskatalog har tagits upp ett projekt »Iordbrukets och skogsbrukets arbetshygie- niska problem». Enligt projektbeskrivning- en skall expositionen för kemiska, fysika- liska och biologiska agentier studeras i en »industrial hygiene survey». 100—200 ar- betsställen i mellersta och norra Sverige, representativa för jordbruk m.m. av olika storlek och mekaniseringsgrad, skall under- sökas. Detta projekt är närmast av teknisk art. Kompletterande undersökningar från ergonomisk och arbetsfysiologisk synpunkt skall ske (ang. undersökning inom lantbru- ket se nedan under punkt 2) ).

Kostnaden för det tekniska projektet — löner till tre ingenjörer och två laboratorie— assistenter under ett år samt utrustning m. m. _ beräknas till ca 500 000 kronor.

2) I arbetsmedicinska institutets forsk- ningskatalog har redovisats ett projekt rö- rande ergonomisk och arbetsfysiologisk un- dersökning av lantbruksarbete. Projektet skall komplettera en vid socialmedicinska institutionen i Lund utförd socialmedicinsk och socialpsykologisk undersökning och skall verkställas i samarbete med nämnda institution. Den vid arbetsmedicinska insti- tutet planerade undersökningen avser att skaffa fram information för utarbetande av riktlinjer för företagshälsovård i modernt lantbruksarbete, särskilt utformningen av traktorer och maskinförarhytter.

3) Inom jordbruket kan allergier fram- kallas av bl.a. mjöl och mjölförbättrings- medel (astma och hösnuva), av ämnen i konstgödsel och insektsdödande medel (ek- sem) samt av svampar (hudåkommor). Des- sa allergier är ännu ofullständigt kända till sin utbredning, särskilt de eksemgivande allergierna, och uppkomstmekanismen be— träffande bl.a. mjölnarastman är i väsentli- ga avseenden outforskad. De mycket van- liga svampsjukdomarna medför immunitets- förhållanden som hos människan endast är i ringa grad utredda. Närmare studier av alla dessa problem bör ske, varvid även veterinär sakkunskap kan behöva medver- ka.

4) På skogsbrukets område har arbets— medicinska institutet utfört en undersök—

ning .av 500 skogsarbetare beträffande häl— sotillstånd, arbetsförmåga och arbetsanpass— ning. Denna undersökning har kostat ca 400 000 kronor.

Undersökningen är avsedd att åtföljas av olika specialstudier avseende bl. a. problem rörande vibrationer, särskilt med hänsyn till tidigdiagnos, mätning av skador, fast- ställande av farlig exposition och av hygie- niska gränsvärden. Vidare skall den mänsk- liga faktorn vid olycksfall i arbetet stude- ras. Slutligen skall riktlinjer för en ut- byggd företagshälsovård inom skogsbruket utarbetas.

2. Småföretag

Enligt allmän erfarenhet är arbetsplatshy- gienen i småföretag ofta otillfredsställandc eller av låg standard, medan å andra sidan mentalhälsovårdsproblemen är enklare och trivseln i arbetet större än inom stora före- tagsenheter.

I arbetsmedicinska institutets forsknings- katalog har tagits upp en allmän undersök- ning rörande små företag. En mera utar- betad plan föreligger beträffande företags— hälsovårdens tekniska problem vid småfö— retag. Vidare upptar katalogen några spe- cialstudier på området. De större under- sökningarna och några av specialstudierna redovisas nedan. Därjämte skall nämnas verksamhet inom 5. k. fältområden.

1) Den allmänna småföretagsundersök- ningen, vilken väsentligen är av arbetsmedi- cinsk, arbetsfysiologisk och teknisk art, av- ser en teknisk-hygienisk kartläggning av fy- sikaliska och kemiska faktorer vid ett an- tal småföretag inom samtliga branscher jäm- te en samtidigt utförd studie över arbets- kraven och arbetsplatsernas ergonomi samt en medicinsk undersökning av de anställdas hälsa. Genom undersökningen vill man få fram information om vilka speciella pro- blem som finns vid småföretag och i vilka avseenden dessa avviker från förhållandena vid stora företag inom samma branscher. In- formationen skall vara till ledning vid utar- betande av riktlinjer för en adekvat företags— hälsovård.

2) Projektet om företagshälsovårdens tek- niska problem vid småföretag syftar till att kartlägga miljöfaktorernas och arbetsfakto— rernas betydelse i små företag och att stäl— la dem i relation till tidigare vunna erfa— renheter från stora företag. En fältunder— sökning skall genomföras omfattande ca 800, på ett fyrtiotal branscher fördelade fö- retag med mindre än 50 anställda. Resulta- ten skall redovisas fortlöpande i form av företagsrapporter från varje undersökt före— tag. För varje bransch sammanställs en branschrapport med generella slutsatser och rekommendationer. Resursmässigt fordrar projektet på personalsidan en biträdande projektledare och tio mätingenjörer under två år; därjämte fordras tre mobila mätut— rustningar. Kostnaden beräknas till ca 2,5 miljoner kronor. Räknat per anställd blir kostnaden 100—150 kronor. En förberedan- de undersökning har påbörjats.

3) Arbetsmedicinska institutet har inlett överläggningar med vissa industriorter an- gående inrättande av s.k. fältområden, dvs. företagshälsovårdscentraler för grupper av små och medelstora företag. Här skall in- stitutet följa de dagliga problemen vid vis- sa arbetsplatser, delta i företagshälsovår- den, utöva metodstudium under praktiska förhållanden och pröva resultat som kom- mit fram i laboratoriearbetet; fältområde skall också kunna användas för undervis— ning. Information om verksamhetens resul- tat skall lämnas arbetsmarknadsorgan och organisationer m.fl. För verksamheten krävs personal utöver den som nu finns vid arbetsmedicinska institutet.

4) Ett i arbetsmedicinska institutets forsk- ningskatalog upptaget projekt angående ar- betshygieniska problem inom garage och bilverkstäder avser undersökning av expo- sitionen för motorernas avgaser, golvens nedslitningsprodukter, lösningsmedel, svets- förfaranden m.m. Vid arbetsplatsundersök- ningarna skall i största möjliga utsträck- ning användas kontinuerligt registrerande instrument. Förslag till arbetshygienisk kon- troll utarbetas. Kostnaden — löner till fyra ingenjörer under två månader samt utrust- ning m. m. — beräknas till ca 70 000 kronor.

5) I arbetsmedicinska institutets forsk— ningskatalog har tagits upp ett projekt om oljor som arbetshygieniskt problem inom verkstadsindustrin. Projektet är i princip av allmän karaktär men är planerat att utföras främst vid små företag. Det motiveras med att oljor och oljeemulsioner har stor använd- ning för kylning, skärning, smörjning och liknande arbetsoperationer inom verkstads- industrin och att — allt efter oljans samman- sättning, arbetsoperationernas sluttempera- tur, återvinningsförfarande m.m. — olika sönderdelningsprodukter uppstår för vilka arbetarna exponeras. Undersökningen av— ser att kartlägga förekomst och användning av paraffinbas- och aromatbasoljor. Förslag till eliminationstekniska åtgärder skall läggas fram. Kostnaden — löner till en ingenjör och en laboratorieassistent under ett år samt utrustning m.m. — beräknas till ca 170000 kronor.

6) I arbetsmedicinska institutets forsk- ningskatalog har tagits upp ett projekt om krav på intagsluftens kvalitet i arbetsloka— ler. Projektet, som framför allt avser små företag, motiveras med att den alltmer för— orenade utomhusluften i tätortsområdena aktualiserat skärpta krav på filtrering av intagsluft till arbetslokaler av olika slag. Vid projektet skall klarläggas vilka förorening- ar som är mest aktuella i Stockholms centra— la delar och de krav på filter som bör upp— ställas med hänsyn härtill. Mätningar av utomhusluften och analys av filter från ventilationsanläggningar i Stockholms cen- trala delar skall utföras. Eliminationstek— nisk rapport samt förslag till kriterier och utformning av ventilationsanläggningar skall utarbetas. Undersökningar i begränsad skala har pågått under ett par år. Det ifrågava— rande projektet skall vara en avslutande in- tensivundersökning. Kostnaden — för löner till en ingenjör och en laboratorieassistent under tre måna-der samt utrustning m.m. —- beräknas till ca 35 000 kronor.

7) I arbetsmedicinska institutets forsk- ningskatalog har tagits upp ett projekt om tekniska åtgärder för att minska drag inom verkstadsindustrin. Projektet, som främst avser små företag, motiveras med att drag—

förhållanden utgör ett av de ämnen som man vanligast förfrågar sig om hos insti- tutets tekniska avdelning. Vid olika typer av företag skall fältmätningar ske och sam— bandet mellan klagomål och objektivt mät- bara indikationer på drag fastställas. Olika eliminationstekniska åtgärder för att minska dragkänslan prövas. Kostnaden — för löner till en ingenjör och en laboratorieassistent under ett år samt utrustning m.m. — be- räknas till ca 200 000 kronor.

3 . Färgindustrin

I arbetsmedicinska institutets forskningska- talog har tagits upp ett projekt om arbets- hygieniska problem inom färgindustrin. Färgindustrin har betydande arbetshygie- niska problem: plaster, lösningsmedel, joni- serande strålning, statisk elektricitet, damm m.m. förekommer. Projektet avser att ge grund för förebyggande åtgärder. Arbets— platsundersökningar utförs, varvid de in- gående ämnenas struktur, användning och bearbetning kartläggs. Riskerna analyseras. Förebyggande åtgärder prövas och samman- fattas i rekommendationer. Kostnader —- lö— ner till en ingenjör och en laboratorieassis- tent under ett år samt utrustning m.m. — beräknas till ca 200 000 kronor.

4. Stuveribranschen

Stuveriyrket befinner sig i en period av snabb förändring genom mekanisering och genom införande av nya lastningsmetoder, t. ex. vid containertrafiken. Stuveriarbetet har sedan åtskilliga år karakteriserats av en mycket hög olycksfallsfrekvens. Inom ar- betsmedicinska institutet har utförts en all- sidig undersökning av arbetskrav och yrkes- risker, och ett fyrtiotal typarbeten som täc- ker större delen av stuveriarbetet har detalj- analyserats. Ett antal stuveriarbetare har undersökts med avseende å hälsotillstånd och arbetsförmåga.

Den utförda undersökningen är avsedd att i vissa hänseenden kompletteras. Ge- nom en socialmedicinsk undersökning av- ses att få information till ledning vid utar—

betande av riktlinjer för en till stuveriar- betet speciellt anpassad företagshälsoviårJ. En undersökning rörande de mänskliga fal- torerna vid olycksfall skall utföras, särsklt med hänsyn till analys av olycksfallstill- bud; denna undersökning skall utföras pi- rallellt med förut omförmäld undersökning rörande olycksfall i skogsbruket.

d. Hälsokontrollmetodik inom företags- hälsovården

Sedan en del år pågår försöksverksamhet avseende hälsokontroller i samhällets regi. Syftet härmed är framför allt att få fram en lämplig metodik för sådana hälsounder- sökningar i stor skala, där användning-en av tekniska hjälpmedel möjliggör att stora be- folkningsgrupper kontrolleras med en be- gränsad insats av kvalificerad personal. Be- tydelsen av hälsokontroller är att man där- med kan få möjlighet att i tid upptäcka viktiga behandlingsbara sjukdomar.

Inom förctagshälsovården utgör hälsokon- troller ett väsentligt inslag. Riktade hälso- kontroller används för uppföljning av vis- sa yrkesrisker, för diagnostisering eller ute- slutning av vissa andra välavgränsade sjuk— domstillstånd och för undersökning av spcq ciellt utsatta grupper. Förekommande indi- viduella hälsokontroller syftar till en bro- dare inventering av de anställdas hälsotill— stånd och kan även inbegripa deras subjek- tiva anpassning till arbetet. Företagshälso- vårdens hälsokontroller har alltså delvis ett annat syfte än de samhälleliga. Det är där- för och med hänsyn till hälsokontrollernas stora betydelse inom företagshälsovårdcn starkt motiverat att metodiken vid dessa hälsokontroller tas upp till en särskild, all— sidig utredning. Det kan väl tänkas att er— farenheterna av en med genomarbetad me- todik rustad hälsokontrollverksamhet inom företagshälsovården kan bli till ledning vid lösning av motsvarande problem inom den offentliga, hälsovården. Det bör uppmärk- sammas att företagshälsovårdens klientel kan följas under lång tid.

;.,'l| _' r .5'

:|. ( -| II .I . |

_a”. -' af.-"mull *är-..» "...i”? HIN. Tlf."?

.! .3'

_ I—I'lllil ."'I ..

'.._I . |__." "IJ; __.lllgvl' L "

'-' 'tt---..yl|*v'l .. ';';-.fr.- ('i'.. [ . _ ' p'.Ii."l"- .Jl.k|'_q_...l.'—'_

_._'/'.-.-. ” . l

"(ei.-__ Mu r—g-HHH ".*?. in l" irl:

.. '" ilj-f ujlkLk'H'lr'lltåuq Ph "| .l"_l.', 5:5- dima! ;t .r"-”- "W

* "|:

Nordisk udredningsserie (Nu) 1970

Kronologisk förteckning

QUI Puh).-

. Samordnad utbyggnadsplanering inom Nordel. . Uddannelses- og forskningssporgsmål. . Provelosladelse. La coopération internordique en matiéres écono— miques et culturelles. . Nordisk gränsregion miljövård och urbanisering. . Konsumentundervisning i skolan.

Statens offentliga utredningar 1970

Systematisk förteckning

..l ustltledepartementet

Grundlegberednin'en. 1. Riksdagsgruppeme ' Regerings- _bildnjngen. [1.6] g. Ersättare för riksdagsledemöterna. [17.] 3. Allmänna val på våren—? [27] Svenek'FN-Isg. [19 Militära straff och disciflinmedel. [31] Polisen i samhället. [3 ] Hemförsälining. [35] Revision av vattenlagen. [40] Gruvrättslig speciallegstiftning. [45] Skydd mot avlyssning. [47] Svensk författningssamling. [48]

Försvarsdepartementet Värnpliktstiånetgöringens civila meritvärde. [12]

socla'ldepartementet

leamedeleetedgekommittén. 1. Ny llvemedelestedge m.m. Del !. Förslag och motiv. [612 Ny llvamedelsetadga m.m. Del ll. Bilagor. [7] Folktandvårdens utbyggande och reglering. [11] Yrkesskadeförsäkringens Hnensiering. [49]

Kommunlkatlonedepertementet

Snöakotern - fordonet "och" föraren. [S] Körkort och körkortsragistrering. [26]

Flnansdeparteme'ntet

Upphandllzgev byggnader. Del 2. Administrationen. [18] Understöd reningar. [23] Aepirationer, möjligheter och ekattem'oral. [25] Tjänstgöringsbetyg. [28]

Decentrelieering av statlig verksamhet. [29] Stordriftsfördelar inom industriproduktionen. [30] Kilometerbeaksttning. [36] Översyn av vissa punktskatter. [37] Förtrolig företagsinforma'tion och börshandel. [38]

Utbildningadepartementet

Om stat och kyrka. [2] . Yrkesutbildninisberedningen. 1. Reformerad lärarutbild- nlng. [4] 2. Yr eetekniek högskoleu'tblldning. [8] Frle läromedel. [10] Kompeteneutredningen V. Behörighet, meritvärderlng, studie rognos. Specielundersökninger av kompetensfrågor. [20 FUtkommer senare.) VI. Vågar till högre utbildning.

Pedagogisk utbildning och-forskning. [22] Sexualkunskapen på grundskolans låg- och mellan- stadier. [39] _ _ Språkuridersökning bland finländska barn och ungdomari Sverige. [44]

Jordbrukedepartementot Statligt man fiskehamnen [51

"Hand'eledepartementet

Rationell beneinhandel. [24]

'lnrlkeedepartementot

Expertgruppen för regional utredningsverkee'mhet (ERU) 1. Balanserad regions utveckling. [3] 2. Urbenieen'n eni Sverige. Bilegedell till Belaneera regional utveckling. 14] 3. Regionalekonomisk utveckling. Bilsgedel II till Balen- sarad regional utveckling. [15] _

Medel för styrning av byggnadsverksamheten. [33] Svenska folkets inkomster. [34] '

Ungdom - Bostad. [43] _

Den äldre arbetskraften inom byggnadsindustrin. [46]

Civildepartementet Barne utemiljö. [1]

Induetridepartementet Sålårlges energiföreörjning. Energlpolitik och organisation.

amarbateutredningen. 1. Företag och Samhälle. Del 1. Förslag med motiv samt bilagor. [412 2. Företag och Samhälle. Del 2. Hearings med företrä are för samhälls— få?!» företag, löntagarorganisetioner, politiska panier _m. fl.

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnaa nummeri den kronologiska förteckningen. K L Beckmann Tryckerier AB 1970 ALLF 1'04 2_013_