SOU 1970:63

Svensk krigsmaterielexport

Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet

Genom beslut den 27 juni 1969 bemyndi- gade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepar— tementet att tillkalla högst åtta sakkunniga med uppgift att utreda riktlinjerna för svensk export av krigsmateriel.

Med stöd av detta bemyndigande tillkal- lade departementschefen den 9 juli 1969 såsom sakkunniga landshövdingen Gösta Elfving, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens första kammare Olle Dahlén, Allan Hernelius, Yngve Möller och Nils Erik Wååg samt ledamöterna av riksdagens andra kammare Astrid Bergegren, Stig Jo- sefson och Valter Kristenson. Till sekrete- rare åt de sakkunniga förordnades samma dag departementssekreteraren i handelsdo- partementet Jan Hellström. Den 16 januari 1970 förordnades hovrättsfiskalen Olov Hertzman, näringsfrihetsrådet, till biträdan- de sekreterare.

Utredningen har antagit benämningen krigsmaterielexportutredningen.

Enligt beslut den 4 september 1969 över- lämnade chefen för handelsdepartementet till utredningen en från svenska sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet inkommen skrivelse den 28 mars 1969 om export av krigsmateriel m. m.

Under utredningens arbete har kontakt upprätthållits med tjänstemän i utrikes-, för- svars- och handelsdepartementen och med tjänstemän vid ett flertal myndigheter och organisationer, nämligen arbetsmarknadssty- relsen, civilförsvarsstyrelsen, försvarets forsk— ningsanstalt, försvarets materielverk, för- svarsstaben, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Sveriges industriförbund och Sven-

ska metallindustriarbetareförbundet samt med representanter för ett antal enskilda företag.

Utrikesrådet Hans Blix, utrikesdeparte- mentet, har på utredningens begäran ut- arbetat en promemoria om vissa grundläg- gande folkrättsliga aspekter på export av krigsmateriel.

För bedömningar av den arbetsmarknads- politiska betydelsen av krigsmaterielexporten har statistiska centralbyrån och arbetsmark- nadsstyrelsen till utredningen överlämnat visst för ändamålet framtaget material.

Utredningen har anordnat en särskild de- batt kring krigsmaterielexporten mellan ge- neraldirektören Gunn-ar Svärd och filosofie licentiaten Nordal Åkerman i syfte att få olika ståndpunkter i exportfrågan belysta. Diskussionen, som inspelats på band, finns redovisad i bilaga 1.

Utredningen har företagit studiebesök vid några industriföretag som tillverkar krigs- materiel.

Efter slutfört uppdrag får utredningen härmed överlämna sitt betänkande, kallat Svensk krigsmaterielexport.

Stockholm i oktober 1970.

Gösta Elfving Olle Dahlén Stig Josefson Yngve Möller

Astrid Bergegren Allan Hernelius Valter Kristenson Nils Erik Wååg

/Jan Hellström

Olov Hertzman

.__ .__.h ' u.-.—...,l

ånfl'fl' ll'm! Jål'Jt't—LTÄI JP. _Lllål'

"'"" izjv

";R'i'tt

.qu1

|- |__ |"||"', ' - ' | |

låg 'i': __ht'lut'ät' "Vi'énll init Tf |t'..l.. ”|||. "" |.- wil '__'|.|t__g || _'|_flt_t':)t'..:]_£'1.|..tttttljl_1d'l "':'!ng r fal/'.' .'u|'z uvl _ '.._.__ | ' hålrnjutlk 41:53!!wa all-. N' 'I |||-| blu .'|||_'3.l' _ mål;—.__ wa "åt?—dålniläu'l ill.. .| . '|a1'||_r|.-,|. -|i'| ”151511? '-l-t' " '- ;. ._l'oiwtutugh | w: | .:|.| ||)

| ..! l

tttHr'tt" '&'t'ill'i |Em mll'ln' mud' |||th '|r|.' bön Det-t']?— ' .,':_f||"_.-__ '_'-'mul' "uf "fri?"! nutsdtw l_"!|?_1!9i1|l'1. Jb '.':1_l|1"-|.'| mtflifitjt'l [HMI' L'gåttlr'l).r.=..u tt H- l. '_f_"r'|'lt;""""'"""" ||| .'."||t..'lttlllfr:.d ' .itlltl 'tu'wu' '|"'.CI. _'__tl|'.,.._' _;11qmtlnzf' Mamut - '|'_|.—t.-||_:_:_I_" _"':|Q|____.l_ W&W "tr; lltjl"! u'|'t"|_'_ .cUthL' ! nL' ”'i'—'" _ *JF'm'äjguawy |. ...and/SWM |I"|t'). ::lit'l'fi .t 'l=£1 ' ..?—E "I—"?"! || |1_'.l_1m1ätl_b_i' .. ' '_nu' med | '.i'l'f mu.» tl '- "uFqul'tlclu sta'- 'u'w' "51 in??? ”glänta-a'. tft-- 'ngwuil'dn J'- | Bing! '—" " .lulf' -' ÖJ]|.TJI:I:M'”['|'Q'I'1I1RIEJIJ -:'|'.l; _ ' ||u'_|||'|'|'||_ ht | |rr :.,e—.|J.._||:-|z||.| |—||.|_|_.||.n WRC:-95.113 'n'-lukt.] .41'135. lMl' =(J'."'flb"lf. l'q' UY |__”._'___ |Tlr.l|ll__tt " __.W£_J'tlt|."" _.ll't'|'l .t'l.' ||.” .l'll' |_|ll

" _|

#wlifrmm = ) __I'ti_l_t|'ttl'.. I'_'t

'-.|l.|'t'l"1:l-. of: , |||-Eminem _. - " __—-'r.|.l -.|.| |||-:| år:-dub ' _ ' ' &frrHQ [t' !.t-Jl : ' Mhz)" I ä' räkna-ll ||

1. Utredningens direktiv

I det yttrande till statsrådsprotokollet den 27 juni 1969, varmed chefen för handels- departementet motiverade sin hemställan om tillkallande av särskilda sakkunniga med uppgift att utreda riktlinjerna för svensk export av krigsmateriel, anfördes följande.

Enligt kungörelse den 25 november 1949 (nr 614, ändrad senast 1966: 531) får krigs- materiel inte utan tillstånd utföras till utrikes ort. Chefen för handelsdepartementet kan för särskilt fall meddela utförseltillstånd. Avser ärendet utförsel i större omfattning eller är det eljest av större vikt, skall frågan underställas Kungl. Maj:t.

Vad som förstås med krigsmateriel såvitt gäller utförsel ur riket framgår av en till kun- görelsen som bilaga fogad förteckning.

Kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. regleras i förordningen den 20 juni 1935 (nr 395, ändrad senast 1964: 108). Kontrollen enligt förordningen innebär att för tillverkning av krigsmateriel fordras ett av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd och att tillsyn utövas över rörelse som bedrivs med sådant tillstånd. Sta- tens fabriker, verkstäder och förråd är undan- tagna från tillämpningen av förordningen. Vi— dare innefattar förordningen bestämmelser att tillstånd att bedriva tillverkning av krigsmate- riel inte får, såvitt det inte är fråga om till- verkning i endast ringa omfattning, meddelas annan än svensk medborgare, svenskt handels- bolag, däri ej finns utländsk bolagsman, eller svenskt aktiebolag, vars aktier är ställda till viss man och i vars bolagsordning intagits för- behåll som avses i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) 'om vissa inskränkningar i rätten att för- värva' fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Tillstånd meddelas tills vidare och kan återkallas när skäl föreligger.

I förordningen har även intagits bemyndi- gande för Kungl. Maj:t att meddela vissa be- stämmelser rörande försäljning, utbjudande el- ler tillhandahållande i övrigt av krigsmateriel.

Tillämpningsföreskrifter till förordningen har meddelats genom kungörelse den 25 november 1949 (nr 615, ändrad senast 1966: 532). Vad som är att anse som krigsmateriel såvitt gäller tillverkning och försäljning slås inte fast i för- ordningen. Denna fråga prövas av Kungl. Maj:t. Detta har kommit till uttryck genom ett stad- gande i tillämpningskungörelsen att samma va- ror som faller under gällande exportförbud, med vissa undantag, är underkastade tillverknings- kontroll.

Den i tillverkningsförordningen avsedda kontrollen över tillverkning av krigsmateriel ut- övas enligt bestämmelse i tillämpningskungörel- sen av krigsmaterielinspektionen inom handels- departementet, som även har att bereda de frå- gor om exporttillstånd av krigsmateriel som underställs departementschefen eller Kungl. Maj:t.

I ett interpellationssvar i första kammaren den 25 april 1956 anförde statsministern bl. a. att den svenska krigsmaterieltillverkningen i vissa sektioner är högt utvecklad. En betingelse för dess höga standard är otvivelaktigt, att en betydande tillverkning sker för export. Om krigsmaterielproduktionen skulle inskränkas till vad som erfordras för svenska behov, kunde den inte hållas på tillnärmelsevis samma tek- niska nivå som för närvarande. Det brukade, anförde statsministern, framhållas särskilt från militärt håll att en omfattande inhemsk krigs- materielproduktion är av stor betydelse ur beredskapssynpunkt.

I svaret nämndes vidare att de svenska stats- makterna hittills inte ansett sig böra undvika de politiska olägenheterna av krigsmaterielexport genom att intaga den radikala ståndpunkten,

att ingen export bör tillåtas eller att tillverk- ningen bör starkt begränsas. De militära, bered- skapsmässiga skälen för en betydande inhemsk produktion hade härvid varit bestämmande i högre grad än de ekonomiska och handelspoli- tiska skälen. Skälen till att export medgavs var desamma som nyss anförts i fråga om krigs- materielindustrin över huvud.

I svaret angavs även de riktlinjer som fort- farande gäller för export av krigsmateriel näm— ligen att den svenska regeringen i allmänhet har tillämpat principen att över huvud vägra liccn- ser för export till stater, som för tillfället är in- vecklade i akuta internationella konflikter eller i vilka inbördeskrig är rådande eller där det internationella eller interna läget är så hotande, att fara för oroligheter eller krig föreligger. Någon skillnad har sålunda inte gjorts mellan den ena eller andra sidan i ett konfliktläge vid prövning av licensansökningar. Statsministern anförde också att den exportpolitik som Sverige följer på krigsmaterielområdet torde vara strängare än den som i allmänhet tillämpas av andra länder.

Under senare år har riktlinjerna för den svenska krigsmaterielexporten vid ett flertal till- fällen varit föremål för diskussion i riksdagen. Från regeringens sida har därvid anförts att de av statsministern i interpellationssvaret 1956 redovisade riktlinjerna alltjämt tillämpas.

Frågan om en utredning angående riktlinjer- na för svensk export av krigsmateriel har tagits upp vid årets riksdag i ett antal motioner (I: 1 och II: 1, 1:52 och 11:58, I: 248 och II: 286, I: 402 och II: 466).

Utrikesutskottet har i sitt av riksdagen god- kända utlåtande (UU 1969: 3, rskr 225) över motionerna föreslagit utredning angående rikt- linjerna för svensk export av krigsmateriel. I sitt utlåtande förordar utskottet inledningsvis att principerna för den svenska krigsmaterielexpor- ten görs till föremål för en förutsättningslös och allsidig prövning av en parlamentarisk utred- ning. I detta sammanhang påpekas att det i ett stort antal länder finns befrielserörelser som ofta ser sig tvingade att använda väpnat våld i sin kamp mot de styrande diktaturregering- arna. En viktig faktor i förändringarna i den internationella politiska miljön är vidare ned- rustningssträvandena inom FN och Sveriges medverkan i dessa.

Enligt utskottet är det vidare angeläget att undersöka vilken betydelse som vapenexporten har för det svenska försvaret och dess inverkan på försvarskostnaderna. Av stort intresse i detta sammanhang är frågan i vilken utsträckning export av krigsmateriel kan reducera kostna— derna för det svenska försvaret, bl. a. genom att forsknings- och utvecklingskostnader kan slås ut på ett större antal producerade enheter. En annan fråga av betydelse är enligt utskottet

huruvida export av krigsmateriel är angelägen för att skapa garantier för att den svenska pro- duktionen är kvalitativt likvärdig med den utländska.

Betydelsen av kontroll över krigsmaterieltill- verkningen och -exporten behöver inte motive- ras närmare. Särskilt exporten av krigsmateriel är ofta förknippad med sådana problem av politisk art att en prövning från statens sida framstår som nödvändig.

Tillkomsten av ett flertal nya stater sedan år 1956 har lett till svåra avvägningsproblem i fråga om vapenexporten. Dessa nya stater, i allmänhet utvecklingsländer utan nämnvärda militära resurser, har naturligen anspråk på att inte bli diskriminerade i den internationella va- penhandeln. Härtill kommer dock att dessa stater ofta upplever starka interna motsätt- ningar. Eftersom deras institutionella uppbygg- nad i många fall är bräcklig kan en ökning av deras militära potential öka riskerna för väp- nade konflikter inom eller mellan staterna. Även om ingen FN-rekommendation föreligger och även om länderna kan erhålla vapenleve- ranser från andra stater kan Sverige ha anled- ning att iaktta en restriktiv hållning när det gäller vapenexport till dessa länder. Olika stater kan emellertid med visst berättigande hävda att de, i sina legitima strävanden att bygga upp ett försvar, helst vill placera sina inköp i länder av Sveriges typ, som är obundna av allianser. En sådan försvarsuppbyggnad kan även bidra till att befästa dessa staters nationella oberoende. Framför allt har problem skapats av svårig- heterna att bedöma om det internationella eller interna läget är så hotande »att fara för orolig- heter eller krig föreligger». Konflikter har ofta utbrutit mycket hastigt. Det informationsunder- lag som de svenska statsmakterna har till sitt förfogande är inte alltid tillräckligt för en be- dömning av situationen i det konkreta fallet. Även begreppet >>fara för oroligheter» är svårt att praktiskt tillämpa. Illegalt väpnade grupper kan tillfälligt verka i ett land ehuru landets stabilitet i huvudsak bevaras och riskerna för spridning av sådana konflikter förefaller obe— tydliga.

De vapensystem som utvecklas för svenska krigsmaktens behov blir genom den snabba tekniska utvecklingen allt mer invecklade och kostsamma. Samtidigt minskar den tid under vilken vapensystemen är operativt användbara. Den internationella ekonomiska integrationen medför en ökad utrikeshandel och en större internationell arbetsfördelning. Det ökade be- roendet av utrikeshandeln gäller även den in- hemska krigsmaterielindustrin. Även i produk- ter av inhemskt ursprung måste i ökad omfatt- ning ingå komponenter av utländsk tillverkning. Tillsammans medför dessa faktorer att försva- ret i större utsträckning än tidigare är beroende

av import för att kunna bibehålla den mate- riella modernitetsgrad som anses behövlig. En hård strypning av svensk krigsmaterielexport kan verka ogynnsamt på möjligheterna att möta dessa importbehov.

De möjligheter som finns att i fredstid in- köpa krigsmateriel från utlandet kan avsevärt reduceras i en krissituation. Det är därför nöd- vändigt att en tillfredsställande beredskap finns för att trygga en rimlig materielförsörjning i ett avspärrningsläge genom leveranser från in- hemsk industri. Sålunda kan bl.a. behov fin- nas av att en viss överkapacitet upprätthålls på vissa områden inom den svenska krigsmateriel- industrin. I den mån svenska försvaret i freds- tid icke kan garantera hela avsättningen av dessa produkter blir export av marginella kvan- titeter ett naturligt alternativ.

Den restriktivitet som tillämpningen av de år 1956 deklarerade principerna kräver har under åren skärpts. Vid prövning av licens- ansökningar har sålunda ett växande antal dik- taturstater undantagits från export. Även om regeringen sökt tillämpa klara principer vid bedömningen av dessa frågor har det visat sig att förhållandena ofta är sådana att mycket svåra avvägningsfrågor aktualiseras.

Mot denna bakgrund, och i enlighet med vad riksdagen förordat, finner jag det motiverat att den svenska exporten av krigsmateriel blir före- mål för en parlamentarisk utredning. Pröv- ningen bör vara förutsättningslös. Utredningen bör som grund för sina överväganden kartlägga och belysa de av utrikesutskottet angivna för- hållandena och frågorna. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och utmynna i förslag till riktlinjer för export av krigsmateriel.

2. Gällande författningsbestämmelser om tillverkning

och export av krigsmateriel m. 111.

2.1. Inledning

1 Sverige har alltsedan första världskriget förbud rätt mot export av krigsmateriel. Bestämmelser härom intogs i kungörelsen (1918z411) angående förbud mot utförsel från riket av vissa varor. Från detta för- bud ägde Kungl. Maj:t medge licens och förbudets uppgift var väsentligen att möj- liggöra en viss kontroll över exporten av ifrågavarande materiel. Kungörelsen av år 1918 ersattes den 1 januari 1931 av en ny författning1 vilken huvudsakligen innebar en anpassning i ämnet till den från och med år 1930 gällande tulltaxan med statis- tisk varuförteckning. Gällande bestämmel— ser om export av krigsmateriel återfinns i kungörelsen (1949: 614, ändrad senast 1969: 465) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, den s.k. utför- selkungörelsen. Tillverkningen av krigsmateriel i Sverige är sedan år 1935 underkastad statlig kon- troll. Bestämmelser avseende tillverkning och försäljning av krigsmateriel finns i för- ordningen (1935: 395, ändrad senast 1964: 108) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m., den s.k. tillverknings- förordningen. Bakgrunden till denna för- ordning är att söka i internationella strä— vanden att ernå kontroll inte endast över utrikeshandeln med krigsmateriel — vilket åsyftades med en på initiativ av Nationer— nas Förbund år 1925 utarbetad konvention

rörande kontroll av den internationella han- deln med vapen, ammunition och krigsma- teriel (se 4.2) —— utan jämväl över till- verkningen av krigsmateriel, främst för att förebygga skadliga verkningar av sådan produktion genom enskilda företag. —— Till— lämpningsföreskrifter till tillverkningsför- ordningen har meddelats genom en särskild kungörelse (1949: 615, ändrad senast 1966: 532), den s. k. tillverkningskungörelsen.

2.2. Tillverkningsförardningen

Vad inledningsvis gäller tillverkning av krigsmateriel fordras enligt tillverkningsför- ordningen tillstånd av Kungl. Maj:t. Sta- tens fabriker, verkstäder och förråd är undantagna från tillämpningen av förord- ningen.

Om det ej är fråga om tillverkning i en- dast ringa omfattning, får tillstånd inte meddelas annan än svensk medborgare, svenskt handelsbolag, däri ej finns utländsk bolagsman, eller svenskt aktiebolag, vars ak- tier är ställda till viss man och i vars bo- lagsordning intagits förbehåll, som avses i 2 5 lagen (1916:156) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Till— stånd meddelas tills vidare. När skäl före- ligger kan det återkallas.

* Kungörelsen (1930: 437) angående förbud mot utförsel från riket av vissa varor.

Tillverkning av krigsmateriel skall enligt tillverkningsförordningen vara underkastad kontroll. Kontrollen utövas enligt bestäm- melse i tillverkningskungörelsen av krigs- materielinspektionen inom handelsdeparte— mentet.

Enligt tillverkningsförordningen åligger det tillverkare av krigsmateriel att enligt vissa närmare föreskrifter till kontrollmyn— digheten avlämna på tro och heder avgiven deklaration rörande av honom bedriven till- verkning av krigsmateriel. Krigsmaterieltill- verkare har vidare att hålla sina handels- böcker tillgängliga för kontrollmyndigheten. Det åligger vidare tillverkare att för tillsyn bereda myndigheten tillträde till fabrik där tillverkning av krigsmateriel bedrivs, även- som att meddela alla av myndigheten be- gärda upplysningar angående beställningar, tillverkningen och därmed sammanhängan- de förhållanden.

I tillverkningsförordningen har intagits ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att med- dela vissa bestämmelser rörande försäljning, utbjudande eller tillhandahållande i övrigt av krigsmateriel. Med stöd härav har i kungörelsen intagits en bestämmelse att krigsmateriel eller uppfinning därav eller metod för framställning av sådan materiel inte utan Kungl. Maj:ts tillstånd får av till- verkare eller för tillverkares eller annan innehavares räkning försäljas, utbjudas eller tillhandahållas åt någon inom riket eller i utlandet. Detta gäller dock inte om krigs- materiel, uppfinning eller metod tillhanda— hålls åt svensk statlig myndighet eller till— verkare, som- enligt tillverkningsförordning— en erhållit tillstånd att tillverka krigsmate- riel av ifrågavarande slag. Det gäller ej hel- ler om tillhandahållandet avser krigsmate- riel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av svenska staten eller tillverkare som erhållit tillverkningstillstånd. Om det är fråga om handel med skjutvapen, ammu- nition eller annan explosiv vara gäller sär- skilda bestämmelser i vapenförordningen och förordningen om explosiva varor (se 2.9.2 och 2.9.3).

Med krigsmateriel förstås i tillverknings— förordningen samma varor som är under-

kastade exportförbud enligt utförselkungö- relsen, dock med vissa undantag. I stort sett är det fråga om den materiel som upp- tagits i en till utförselkungörelsen fogad förteckning, vilken berörs närmare under 2.4.

Utanför tillverkningsförordningens tillämp- ningsområde faller emellertid sådan skydds- materiel som avses i gasskyddsmaterielförord- ningen (se 2.9.1). Till undantagen hör också för militärt bruk utformade kameror, för mi- litärt bruk utformade apparater för fototyd- ning och utvärdering av flygfotografier samt speciella delar till sådana kameror och appa- rater. Undantagna är vidare maskiner, verk- tyg, utrustningar särskilt utformade för till- verkning, underhåll och kontroll av samt för- sök med annan materiel upptagen i den vid utförselkungörelsen fogade förteckningen.

2.3. Utförselkungörelsen

Enligt utförselkungörelsen får krigsmateriel inte utan tillstånd utföras till utrikes ort. Utförseltillstånd meddelas för särskilt fall av chefen för handelsdepartementet. Avser ärendet utförsel i större omfattning eller om det eljest är av större vikt skall frågan underställas Kungl. Maj:t.

Vissa särskilda bestämmelser gäller i en del fall för skjut- och jaktvapen m. m. Utan särskilt tillstånd får sålunda enskild person för personligt bruk utföra skjutvapen, som han enligt vapenförordningen (3 5) är bc- r'a'ttigad att inneha, ävensom erforderlig till vapnet hörande ammunition. Om Skytteför- bund eller därtill ansluten Skytteförening, som avses i 9 & vapenförordningen, ämnar delta i en utom riket anordnad tävling eller övning och för medlems räkning vill söka tillstånd att utföra härför avsett vapen eller ammunition gäller vidare att sådant tillstånd kan meddelas av länsstyrelse. Slut- ligen innehåller utförselkungörelsen en ne- dan i samband med vapenförordningen (2.9.2) närmare berörd bestämmelse om rätt att under vissa förutsättningar återut- föra från de nordiska länderna införda jakt- och tävlingsskjutvapen.

2.4. Begreppet krigsmateriel i utförselkungörelsen

Med krigsmateriel förstås i utförselkungö- relsen sådana varor som är upptagna i en som bilaga vid kungörelsen fogad förteck- ning. Undantagen från tillämpningen av kungörelsens bestämmelser är dock materiel som tillverkats före år 1860.

Medan i föregångaren till 1949 års ut- förselkungörelse uppräkningen av de varu- slag som utförselförbudet innefattade. följ- de den i då gällande tulltaxa intagna sta- tistiska varuförteckningen, var krigsmaterie- len enligt den ursprungliga förteckningen i kungörelsen från år 1949 indelad i fyra hu- vudgrupper. Dessa utgjordes av: vapen, materiel för eldledning och signalering m. m., ammunitionsmateriel samt övrig krigsmateriel. Denna förteckning har där- efter ändrats år 1966 och år 1969. Den gäl- lande förteckningen kan i stort indelas i följande grupper ]) vapen (stridsmedel) 2) anordningar för vapnens etc. betjänande och hantering 3) ammunition 4) anordningar för vapnens etc. framföran- de till önskad plats för verkan (vapen- bärare) 5) anordningar för vapnens etc. effektiva insättande 6) utrustningar för tillverkning, underhåll och kontroll av vapen, stridsmedel etc.

7) vissa skyddsmedel

8) diverse.

Vid den omarbetning av förteckningen över krigsmateriel som gjordes år 1966 och som trädde i kraft den 1 januari 1967 an- sågs det lämpligast att bibehålla den dittills tillämpade metoden att genom rätt allmänt hållna formuleringar definiera vilken ma- teriel som var att anse som krigsmateriel. Avsikten var att dessa definitioner närmast skulle vara vägledande för fastställande i varje enskilt fall om en vara borde klassi- ficeras som krigsmateriel eller ej. Det be- dömdes vidare av olika skäl tveksamt om en mera utförlig förteckning över krigsma— teriel borde göras. Ett av skälen härtill var

att den snabba tekniska utvecklingen skulle haft till följd att en sådan förteckning efter mycket kort tid blivit föråldrad. Även vid en regelbunden granskning av den skulle det vara omöjligt att gardera sig mot att gränsfall skulle uppstå vid den praktiska tillämpningen av bestämmelserna. I sam- band med det arbete som resulterade i nu gällande förteckning över krigsmateriel granskades motsvarande listor som tilläm— pades av Amerikas förenta stater, Belgien, Danmark, Frankrike, Norge, Schweiz, Stor- britannien och Förbundsrepubliken Tysk- land. Det förslag till förteckning som där- vid gjordes byggde i mycket stor utsträck— ning på de belgiska och danska förteck- ningarna. Förslaget fastställdes med en del smärre ändringar. Ett tillägg gjordes år 1969 enligt vilket även flygplan av typ MFI 9 och delar till sådana flygplan skulle utgöra krigsmateriel.

Förteckningen har nu följande utseende.

[. Handeldvapen, kulsprutor m.m.

a) Pistoler, revolvrar, gevär, karbiner, kul- sprutor, kulsprutegevär och kulsprutepistoler. Undantag: slätborrade hagelgevär samt såda- na skjutvapen som icke äro underkastade be- stämmelserna i vapenförordningen.

b) Bajonetter.

c) Speciella delar till materiel under a).

2. Artilleripjäser, granatkastare,

m. "1.

eldsprutor

a) Artilleripjäser, såsom kanoner, haubitser och mörsare samt granatkastare och pansarvärns- vapen inbegripet granatgevär och pansarskott. b) Eldsprutor samt för militärt bruk utforma- de anordningar för utskjutning av pyroteknisk materiel och rökmateriel. 0) För militärt bruk utformade anordningar och utrustningar för hantering och uppställ- ning av materiel under a) och b).

d) Speciella delar till materiel under a)—c).

3. A mmunition

a) Ammunition till materiel under 1 och 2. b) Speciella delar till materiel under a).

4. Robotar, bomber, raketer, torpeder m.m.

a) Robotar, bomber, raketer, torpeder, land- och sjöminor samt handgranater.

b) För militärt bruk utformade apparater och andra anordningar för hantering, kontroll, ar-

mering, utskjutning, utläggning, lokalisering, röjning, svepning, desarmering eller spräng- ning av materiel under a).

e) Speciella delar till materiel under a) och b).

5. Materiel för stridslednirtg m.m.

a) Apparater och andra anordningar för stridsledning och eldledning samt för styrning av robotar.

b) För militärt bruk utformade avståndsmä- tare, positionsangivare, höjdmätare och mål- sökare.

c) För militärt bruk utformade elektroniska, gyroskopiska, akustiska och optiska anord- ningar för riktning.

d) För militärt bruk utformade televisions- apparater för riktning och plattformar därtill. e) Bombsikten och kalkylatorer för bombsik- ten samt för militärt bruk utformade periskop. f) Speciella delar till materiel under a)—e).

6. ABC-stridsmedel m. m.

a) Radioaktiva, biologiska och kemiska strids- medel.

b) Apparater och andra anordningar för sprid- ning av ABC-stridsmedel.

c) Utrustningar för upptäckande och identi- fiering av samt till skydd mot ABC-stridsme- del. (1) Speciella delar till materiel under a)—c).

7. Sprängämnen m.m.

a) Sprängämnen, krut och tändmedel för ma- teriel under 3, 4 och 6.

b) För militärt bruk utformade sprängladd- ningar och tändmedel till sådan materiel.

c) För militärt bruk utformad pyroteknisk materiel och rökmateriel.

d) Drivmedel för robotar, raketer och torpe- der.

e) Gelatineringsmedel för framställning av brandmedel.

8. Fartyg m.m.

a) För militärt bruk utformade fartyg och båtar.

b) Ackumulatorer för ubåtar.

c) Ubåts- och torpednät.

d) För militärt bruk utformade apparater och andra anordningar för lokalisering av föremål under vatten.

e) Speciella delar och tillbehör till materiel under a)—d).

9. Luftfartyg m. m.

a) För militärt bruk utformade luftfartyg och rymdfartyg. b) Motorer för materiel under a).

c) För militärt bruk utformade markutrust- ningar för hantering och betjäning av materiel under a). (1) För militärt bruk utformade G-dräkter, tryckdräkter, flyghjälmar, syrgasutrustningar, utrustningar för övertrycksandning, fallskär- mar samt katapulter och andra utskjutnings- anordningar för räddning av personal.

e) Specialutrustningar för flygburen trupp.

f) Speciella delar och tillbehör till materiel under a)—e).

g) Flygplan av typ MFI 9 och delar till så- dana flygplan.

10. Fordon

a) Stridsvagnar.

b) Bestyckade eller pansrade fordon samt for- don med anordningar för vapen och andra stridsmedel.

c) Pansartåg.

d) För militärt bruk utformade bandfordon. e) För militärt bruk utformade amfibiefor- don.

f) Övriga för militärt bruk utformade fordon och transportmedel för förflyttning av materiel upptagen i denna förteckning.

g) Speciella delar till materiel under a)——f).

11. F otomaleriel

a) För militärt bruk utformade kameror.

b) För militärt bruk utformade apparater för fototydning och utvärdering av flygfotografier. c) Speciella delar till materiel under a) och b).

12. Hjälmar m.m.

a) För militärt bruk utformade hjälmar och skottsäkra klädespersedlar. b) Speciella delar till materiel under a).

13. Materiel för infraröd strålning

a) För militärt bruk utformade apparater och andra anordningar för infraröd strålning. b) Speciella delar till materiel under a).

14. Materiel för dykning m.m.

a) För militärt bruk utformade apparater och andra anordningar för dykning och förflytt- ning under vattnet.

b) Speciella delar till materiel under a).

15. Strålkastare

a) För militärt bruk utformade strålkastare. b) Speciella delar till materiel under a). 16. Bro- och överskeppningsmateriel

För militärt bruk utformad bro- och över- skeppningsmateriel.

a) För militärt bruk utformade undertrycks- kammare, i vilka kunna åstadkommas förhål— landen som motsvara dem som förekomma på höjder av minst 23000 m över havsytan i avseende på temperatur, tryck, strålning och fuktighet.

b) Speciella delar och tillbehör till materiel under a).

18. Apparater för låga arbetstemperaturer

a) För militärt bruk utformade apparater, med vilka låga arbetstemperaturer (—1300C eller lägre) kunna åstadkommas för elektrisk, magnetisk eller elektronisk utrustning.

b) För militärt bruk utformade elektriska, magnetiska eller elektroniska apparater och ledare avsedda att arbeta i lägre temperatur än —1300C.

c) Speciella delar och tillbehör till materiel under a) och b).

19. Apparater för mätning av ljudets hastig— het i vatten

a) För militärt bruk utformade apparater för mätning och registrering av ljudets hastighet i vatten.

b) Speciella delar till materiel under a).

20. Elektronisk materiel

För militärt bruk utformad elektronisk ma- teriel ej förut upptagen i denna förteckning.

21. Övningsmateriel

a) För militärt bruk utformad materiel för utbildning i handhavande av materiel uppta- gen i denna förteckning.

b) Speciella delar till materiel under a).

22. Maskiner, verktyg m.m.

a) Maskiner, verktyg och utrustningar sär- skilt utformade för tillverkning, underhåll och kontroll av samt försök med annan i denna förteckning upptagen materiel.

b) Speciella delar och tillbehör till materiel under a)

Den i förteckningen använda bestäm- ningen för militärt bruk utformade anger, att materielen med hänsyn till sin militära användning skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt att den påtag- ligt avviker från motsvarande civila matc- riel. Bestämningarna speciella delar till och speciella tillbehör till anger, att materielen icke skall ha civil användning utan vara

särskilt konstruerad eller ändrad för att in- fogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.

2.5. Administrativ handläggning

Som nämnts ovan kan tillstånd till export av krigsmateriel jämlikt utförselkungörel- sen meddelas av chefen för handelsdepar- tementet. Avser ansökan om tillstånd en leverans i större omfattning — enligt praxis räknas här med högre värde än 0,5 milj. kr. — eller är frågan om exporttillstånd av principiell natur, underställs ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Övriga ärenden avgörs av krigsmaterielinspektören enligt bemyndigan— de. Enligt de utförselbevis som utfärdas läm- nas vederbörande tillstånd att, utan hinder av gällande exportförbud, före viss tidpunkt — regelmässigt tre månader efter bevisets utfärdande — ur riket till visst land utföra i beviset angiven materiel under villkor att beviset vid utförseltillfället företes för tull- myndigheten. Antalet utförselärenden under 1969 var ca 1 260. Av dessa avgjordes 62 av Kungl. Maj:t.

Innan ett företag inleder förhandlingar om exportförsäljning av krigsmateriel till ett visst land kontaktas i allmänhet krigs- nraterielinspektörcn under hand för erhål— lande av upplysningar om möjligheterna till sådan export. För företagen är det näm- ligen av naturliga skäl angeläget att, på ett så tidigt stadium som möjligt före under— tecknandet av ett leveransåtagande, klarhet nås om förutsättningarna att erhålla export- licens. Därmed förhindras onödiga kostna- der. Vidare kan företagen därmed undvika att göra åtaganden som senare visar sig omöjliga att infria. Beträffande ärenden av större ekonomisk räckvidd eller där fråga är om export till länder som präglas av politisk instabilitet, tas underhandskontak- ten med krigsmaterielinspektören på ett mycket tidigt stadium.

Då en underhandsförfrågan görs hos krigsmaterielinspektören, inhämtas som re— gel yttrande från utrikesdepartementet och i vissa fall från försvarsdepartementet och

försvarsstaben. Yttrande från de sistnämnda myndigheterna inhämtas som regel endast när fråga är om export av varuslag som eventuellt kan vara föremål för militära sekretessbcstämmclser. Ärendet föredras därefter för chefen för handelsdepartemen- tet som antingen fattar beslut eller hän- skjuter frågan till Kungl. Maj:ts prövning.

Det svar som företaget erhåller är an- tingen klart negativt eller ocksä brukar meddelas att statsmakterna vid förevarande tidpunkt inte ser något hinder för vidare engagemang, men att ett slutligt avgörande inte kan fattas förrän en formell ansökan om exporttillstånd inlämnas.

I vissa fall kan krigsmaterielinspektören direkt vid kontakttillfället med ovannämn- da reservation tillstyrka företagets fortsatta engagemang eller avråda från ytterligare bearbetning av projektet. Detta förfarande tillämpas huvudsakligen avseende ärenden av mindre ekonomiskt värde samt i sådana fall där export till ett visst land erfaren- hetsmässigt inte under några omständighe- ter kan komma i fråga.

I fråga om ärenden av stor ekonomisk räckvidd tas, nästan utan undantag, för— nyad kontakt med krigsmaterielinspektören innan företaget undertecknar ett leverans- avtal med köparen. Redan vid den första kontakten förekommer att inspektören för— ordar ett sådant förfarande. Detta före— kommer även när det gäller ärenden av mindre ekonomisk betydelse. Ärendet be- handlas därvid på samma sätt som före- gående gång sedan eventuella komplette- ringar gjorts.

Försäljning från Sverige av krigsmateriel sker i princip endast till statliga myndighe- ter eller ombud för dessa i andra länder. Dock försäljs jakt- och sportvapen samt ammunition till sådana vapen till privata kunder. I ett interpellationssvar i riksdagens andra kammare den 17 februari 1961 fram— höll chefen för handelsdepartementet bl.a. följande.

I samband med licensgivning för export av krigsmateriel uppkommer tekniskt ofta svår- lösliga frågor om kontroll av att försåld ma- teriel kommer det i exportlicensen angivna

mottagarlandet tillhanda. Detta beror bl. a. på att olika länder tillämpar mycket skilda be- stämmelser i fråga om införsel av krigsma- teriel. I vissa fall uppträder vederbörande mi— litära myndighet direkt såsom köpare men i andra fall sker upphandlingen exempelvis genom en industri i landet i fråga eller genom ett förmedlande företag. Försäljningsförhand- lingarna mellan tillverkaren (säljaren) och kö- paren sker ofta genom förmedling av tredje man. Andra omständigheter som försvårar kontrollen är att transporten i regel ordnas av en eller flera speditionsfirmor och ombe- sörjas av olika transportföretag såsom rederier, flygbolag etc. Vid beviljande av exportlicens söker myndigheterna givetvis att erhålla bästa möjliga garanti för att materiel ej genom åt- gärd av mellanhänder eller på annat sätt skall hamna i annat land eller hos annan motta- gare än som avsetts vid licensgivningen. Ett uttryck för denna strävan är bl.a. att endast välkända firmor och personer godtages av ve- derbörande myndigheter vid försäljningen.

Erfarenheten har emellertid givit vid han- den att det ej sällan är mycket svårt att utöva betryggande kontroll av samtliga vid en utför- sel uppgivna omständigheter och av de trans- aktioner från olika företags sida som äger samband med utförseln. Myndigheterna söker givetvis att på grundval av gjorda erfarenhe- ter fortlöpande effektivisera kontrollen och an- passa den till de växlande förhållanden, som råder på detta område.

Till övervägande del utgörs de export- ärenden som inkommer till krigsmateriel- inspektören av frågor som varken har större ekonomisk betydelse eller är av principiell natur. I dessa fall inges en framställning om exporttillstånd utan att kontakt i för- väg tagits med krigsmaterielinspektören. Den materiel som det i de flesta fall då gäl- ler utgörs av enstaka vapen, i allmänhet för jakt- och sportändamål, ammunition till så— dana vapen samt krut och sprängämnen i begränsade poster som levereras till fasta kunder.

Till sist i detta sammanhang skall något beröras hur de från handelsdepartementet för yttrande överlämnade ärendena om ex- port av krigsmateriel handläggs inom ut- rikesdepartementet. I första hand bereds dessa ärenden av chefen för andra politiska byrån som är föredragande för chefen för politiska avdelningen. Underlag för bedöm- ning av om export bör få äga rum i ett kon-

kret fall är i första hand de rapporter som sammanställs av de svenska utlandsmyn- digheterna i respektive länder. Ärendena föredras regelmässigt för utrikesministern som i yttrande till handelsdepartementet till- eller avstyrker ansökan om exporttillstånd i det aktuella fallet. I ärenden där det före- faller alldeles klart att ansökan om export- tillstånd kan tillstyrkas, fattas beslut om yttrande på lägre nivå. Det bör framhållas att det inom utrikesdepartementet i varje enskilt fall bedöms huruvida utrikespolitiska förutsättningar för vapenexport till det ak- tuella landet föreligger. Ett beviljat tillstånd för export till ett land vid ett visst tillfälle är således inte att anse som prejudicerande för framtiden. De politiska förhållandena i ett land kan ju ibland snabbt ändras.

2.6 Konstimtianell kontroll

Den konstitutionella kontrollen över krigs- materielexporten utövas av riksdagen ge- nom dess konstitutionsutskott. Utskottets kontroll vilken äger rum när utskottet så begär, görs i form av en genomgång av den statistik över krigsmaterielexporten, som upprättas inom krigsmaterielinspektionen. Föredragning för utskottet görs av krigs- materielinspektören som även får besvara eventuella frågor från utskottets ledamöter. Utskottets granskning avser i princip en- dast av Kungl. Maj:t fattade beslut rörande tillstånd till utförsel av krigsmateriel. De beslut av här avsett slag som handelsminis- tern fattat i egenskap av departementschef anses konstitutionsutskottet dock enligt praxis kunna granska. Vid granskningen har utskottet tillgång till samtliga handlingar i ärendena inbegripet sådana handlingar som är av hemlig natur. Beträffande de av Kungl. Maj:t fattade besluten kan såväl juridisk som politisk ansvarighet utkrävas.

I den mån utskottet gör något uttalande ankommer det därefter på riksdagen att ta ställning till granskningens resultat och eventuellt rikta anmärkningar mot ärende- nas handläggning.

Några särskilda straffbestämmelser finns inte intagna i utförselkungörelsen. Utförsel av krigsmateriel som sker utan tillstånd straffas enligt lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling. Kontrollen av att ex- portörer av krigsmateriel verkligen har till— stånd till utförsel utövas närmast av tull- verket som i varje enskilt fall fordrar att giltigt exporttillstånd uppvisas, innan utför- sel av krigsmateriel får äga rum.

Förbudet i tillverkningsförordningen att utan tillstånd tillverka krigsmateriel samt förbudet i tillverkningskungörelsen att utan tillstånd tillhandahålla krigsmateriel, upp- finning därav eller metod för framställning av sådan materiel är sanktionerade genom straffbestämmelser i respektive författning. Brott mot dessa bestämmelser får endast åtalas av allmän åklagare efter anmälan eller medgivande av krigsmaterielinspektio- nen. Inspektionen utövar i övrigt kontroll genom utfärdande av anvisningar, inhäm- tande av upplysningar från tillverkare, be- sök hos företagen och granskning av före- tagens deklarationer över beställd och till- verkad krigsmateriel.

2.8 Sekretessbeslämmelser

I Sveriges officiella statistik över utrikes- handeln lämnas vissa uppgifter om export av krigsmateriel. På grund av att frågor om export av sådan materiel kan avse Sve- riges förhållande till främmande makt, den svenska krigsmaktens verksamhet eller en- skilda företags affärshemligheter är de när— mare förhållandena rörande dessa ärenden ofta hemligstämplade. Den legala grunden för hemligstämplingen finns främst i 3, 4 och 21 55 lagen (1937: 249) om inskränk- ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, den s.k. sekretesslagen. Förord- nande enligt 21 5 sekretesslagen om sekre- tess för handlingar i ärenden rörande kon- troll över tillverkning av eller handel med krigsmateriel eller gasskyddsmateriel har meddelats genom 2 5 punkt 23 kungörelsen

(1939: 7) med förordnanden på civilförvalt- ningens område jämlikt sekretesslagen.

2.9. Andra författningar av intresse för u!redningsuppdraget

Vid sidan av ovan berörda författningar, angående tillverkning och export av krigs- materiel återfinns bestämmelser av visst in- tresse i detta sammanhang i förordningen (1939: 174, ändrad 19602425) angående till- verkning, införsel och försäljning av gas- skyddsmateriel, vapenförordningen (1949: 340) och förordningen (1949: 341) om ex— plosiva varor. Uppmärksammas skall även lagen (1946: 722) med särskilda bestämmel- ser om uppfinningar av betydelse för för- svaret. den s. k. försvarsuppfinningslagen.

2.9.1 Gasskyddsmalerielförordningen och tillämpningskungörelsen till denna förord- ning (1939: 175, ändrad 1942:937) innehål- ler bestämmelser om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel. Be- stämmelserna är ej tillämpliga på tillverk- ning etc. för försvarsväsendets räkning. I förordningen skils mellan gasskyddsma- teriel av första och andra klassen. Till förs- ta klassen hör främst gasmasker mot strids- gas och filtreringsapparater för gasskydds- rum. Till andra klassen hör viss annan ma— teriel som avser att tjäna vissa uppräknade ändamål såsom beredande av kroppsligt skydd mot stridsgas. Tillverkning av gas- skyddsmateriel av första klassen får ej be- drivas utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Till- verkningen skall stå under kontroll av krigsmaterielinspektionen. Införsel till riket av gasskyddsmateriel av första klassen får ej ske utan tillstånd av krigsmaterielinspek- tionen. Försäljning av gasskyddsmateriel får endast ske efter anmälan till krigsmateriel- inspektionen och såsom gasskyddsmateriel får ej saluföras annan vara än sådan som blivit godkänd av inspektionen.

2.9.2 I vapenförordningen finns bestäm— melser om förvärv och innehav av skjut-

vapen och ammunition, om handel med skjutvapen samt om införsel till riket och i vissa fall återutförsel av skjutvapen och ammunition.

Vapenförordningen äger ej tillämpning å kronan. Om tillverkning av skjutvapen och ammunition hänvisar förordningen till vad som gäller beträffande tillverkning av krigs- materiel. Utöver vad i förordningen stad- gats skall i fråga om ammunition, som till- lika är att hänföra till explosiv vara, gälla vad därom är föreskrivet i förordningen om explosiva varor.

Med skjutvapen förstås i förordningen dels vapen, med vilka kulor, hagel eller andra projektiler kan utskjutas medelst krutladdning eller annat drivmedel, dels sådana apparater eller anordningar, vilka beträffande verkan och ändamål är jäm- förliga med vapen som nyss nämnts, såsom eldsprutor och apparater för spridande av tår- eller giftgaser eller annat ämne med likartad verkan. Vad i förordningen stad- gas om skjutvapen gäller även bl.a. vissa lösa delar till dessa. Vapenförordningens be— stämmelser gäller ej skjutvapen tillverkade före år 1860.

Med ammunition förstås i förordningen dels patroner och projektiler, avsedda för sådana handvapen, å vilka förordningen äger tillämpning, vare sig projektilerna är massiva eller fyllda med sprängämne eller annat ämne, dels tändhattar och andra tänd- medel, avsedda för ammunition som nu sagts.

Enligt vapenförordningen krävs för för- värv eller innehav av skjutvapen och ammu— nition tillstånd av polismyndighet. Tillstånd kan som regel meddelas endast enskild per- son. Enligt 9 5 vapenförordningen kan emellertid tillstånd även beviljas vissa skyt— teförbund och till dessa anslutna föreningar.

Den som vill idka handel med skjutva- pen har att söka tillstånd därtill hos läns— styrelsen i det län, där rörelsen skall utövas. För att möjliggöra en fortlöpande kontroll av försäljningsverksamheten har handlande att föra anteckningar över inköpta och för- sålda skjutvapen i särskilda inköps— och försäljningsböcker.

För införsel till riket av skjutvapen och ammunition krävs särskilt "tillstånd. Om rätt för tillverkare och handlande att till riket införa ammunition gäller dock vad därom stadgas i förordningen om explosiva varor. Tillståndsgivande myndighet är läns— styrelse. Utan särskilt tillstånd får enskild person införa skjutvapen, som han enligt vapenförordningen är berättigad att inneha för personligt bruk, ävensom ammunition som behörigen förvärvats här i riket. Mot- svarande gäller för de i 9 & vapenförord- ningen avsedda skyttesammanslutningarna. Utan särskilt tillstånd får vidare enligt när- mare bestämmelser meddelade av general- tullstyrelsen, medborgare i de nordiska län- derna därifrån utföra sedvanliga jakt- och tävlingsskjutvapen med tillhörande ammu- nition för tillfällig användning i Sverige. I utförselkungörelsen finns en häremot sva- rande bestämmelse att jakt- och tävlings- skjutvapen med tillhörande ammunition som införts i enlighet med denna bestämmelse i vapenförordningen också får återutföras från riket.

2.9.3 Förordningen om explosiva varor in- nehåller föreskrifter om bl.a. tillverkning av och handel med samt innehav och im- port av explosiva varor. Föreskrifterna äger endast i den mån Kungl. Maj:t förordnar tillämpning på försvarets fabriker, verkstä- der, forskningsanstalter och förråd samt kronan tillhöriga explosiva varor avsedda för försvarets behov. Med explosiva varor förstås i förord- ningen varor, som består av eller innehål- ler explosiva eller pyrotekniska ämnen. De omfattar bl. a. sprängämnen, krut och ammunition. I allmänhet får endast såda- na explosiva varor, som blivit godkända av kommerskollegium tillverkas eller innehas inom riket eller hit införas. För tillverkning av explosiva varor er- fordras i regel tillstånd av vederbörande länsstyrelse. Om tillverkningen skall avse explosiv vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, kan länsstyrelsen inte bevilja tillstånd åt annan än den som erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd enligt tillverknings- förordningen. Kommerskollegium avgör, efter samråd med krigsmaterielinspektionen, huruvida explosiv vara skall anses som mi- litär explosiv vara.

I fråga om handel med explosiva varor gäller, att polismyndighets tillstånd erfordras för verksamheten. Utan hinder härav må dock i allmänhet den som erhållit tillstånd att tillverka explosiv vara av visst slag för- sälja samma vara såsom färdig handels- vara. Över gjorda inköp och försäljningar är handlande skyldig att föra anteckningar i inköps- och försäljningsbok.

För innehav av explosiv vara erfordras särskilt tillstånd. Det ankommer i allmän- het på polismyndighet att meddela tillstånd. Såsom militär betecknad explosiv vara får med undantag, som kommerskollegium ef- ter samråd med krigsmaterielinspektionen bestämmer, inte förvärvas eller innehas av annan än kronan eller den som erhållit till- stånd att tillverka sådan vara.

Vad slutligen angår importen av explo- siva varor gäller att tillverkare och hand- lande är oförhindrade att till riket införa varor, som de erhållit tillstånd att tillverka eller med vilka de äger rätt att idka han- del. I övrigt får godkänd explosiv vara inte införas utan särskilt tillstånd av länsstyrel- se. Explosiv vara, som inte godkänts av kommerskollegium, får införas till riket en- dast efter särskilt tillstånd av kommerskol- legium.

2.9.4 Försvarsuppfinningslagen trädde i kraft den 1 januari 1947 och ersatte en äldre lag från år 1942 med särskilda be- stämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m.m. Försvarsuppfinningslagen gällde ur- sprungligen t. o. m. den 31 december 1959. Dess giltighetstid har därefter successivt för- längts för kortare perioder. För närvarande gäller den t.o.m. den 31 december 1970. Enligt 1 5 första stycket försvarsupp- finningslagen gäller förbud mot offentlig- görande av uppfinning som har särskilt av- seende på krigsmateriel och tillkommit i

Sverige eller tillhör någon som är bosatt här. Sådan uppfinning får inte heller göras till föremål för ansökan om patent eller annan skyddsrätt i främmande stat eller eljest yppas. Förbud mot offentliggörande och yppande gäller enligt andra stycket i samma lagrum även när i Sverige hemligt patent söks på annan uppfinning som har särskilt avseende på krigsmateriel. Vad som skall förstås med krigsmateriel bestämmer Kungl. Maj:t, och regler därom finns i en särskild författning.1

Enligt försvarsuppfinningslagen skall alla till patent- och registreringsverket inkomna patcntansökningar och därtill hörande handlingar hållas tillgängliga för en särskild granskningsmyndighet, granskningsnämnden för försvarsuppfinningar. Finner nämnden att uppfinning som avses i l 5 första styc- ket är av sådan betydelse för försvaret att den alltjämt bör hemlighållas, skall nämn- den utan dröjsmål meddela beslut därom. Är det fråga om uppfinning som hemlig- hålls enligt 1 5 andra stycket, skall nämnden överlämna ärendet till Kungl. Maj:t för prövning av frågan om fortsatt hemlighål- lande. Så länge förbud enligt 1 & gäller, skall ansökan om patent inte offentliggöras enligt patentlagen. Det innebär att patent- ansökningen inte som i normala fall utläggs eller eljest hålls tillgänglig för allmänheten.

Beträffande varje uppfinning av särskild betydelse för försvaret kan Kungl. Maj:t föreskriva, att uppfinningen får utnyttjas för statens räkning eller av annan som Kungl. Maj:t bestämmer, dvs. ett slags tvångslicens. Om uppfinningen har särskilt avseende på krigsmateriel har staten tiller- känts en längre gående rätt, nämligen att expropriera hela rätten till uppfinningen.

Hemligt patent meddelas på sådan upp- finning som avses i 1 5 och som är av sär- skild betydelse för försvaret. Kungl. Maj:t äger sålunda föreskriva, att vissa bestäm- melser i patentlagen inte skall tillämpas på patentansökningen. Det innebär att ansök- ningen handläggs hemligt hos patentmyn— digheten. Skillnaden mot den normala be- handlingen framträder när prövningsförfa- randet kommit därhän att ansökningen

skulle ha utlagts eller eljest hållits tillgäng- lig för allmänheten. Dessa åtgärder före— kommer inte, utan patent meddelas genast och bevis utfärdas därom. Alla handlingar till akten förvaras hemligt även sedan pa- tent beviljats. Patentet förs in i ett särskilt register som inte är tillgängligt för allmän- heten.

Försvarsuppfinningslagen har varit före- mål för översyn av en arbetsgrupp som den 8 april 1969 till justitieministern överläm- nade en promemoria med förslag till ny lag om försvarsuppfinningar m.m. (stencil Ju 1969: 12).

Frågan om bibehållandet av systemet med hemliga patent på försvarsuppfinningar har behandlats som en huvudfråga vid över- synsarbetet. Sammanfattningsvis uttalar ar- betsgruppen att utvecklingen efter år 1942 gått i sådan riktning att numera övervägan- de skäl talar för att institutet hemligt pa- tent ersätts med ett system som i princip innebär att patentansökningen sekretessbe- läggs och vilandeförklaras till dess uppfin— ningen inte längre behöver hållas hemlig.

I utredningsgruppens uppdrag ingick också att överväga vad som skall förstås med krigsmateriel när det gäller försvars- uppfinningar. Det konstateras att termen krigsmateriel även förekommer i andra för- fattningar än den till försvarsuppfinnings- lagen knutna kungörelsen. Arbetsgruppen anför i anslutning härtill:

Det ligger i sakens natur att krigsmateriel- begreppet måste bli beroende av ändamålet med de bestämmelser i vilka termen ingår. Innebörden i begreppet måste bestämmas med hänsyn till den praktiska tillärnpningens krav och med beaktande av att det ges en omfatt- ning som motsvarar reglernas syfte. Det mås- te likväl anses otillfredsställande att samma term inte skall ha samma innebörd i de olika författningarna. Det är otvivelaktigt önskvärt att krigsmaterielbegreppet bestäms i så få för- fattningar som möjligt. När det gäller begrep- pet krigsmateriel enligt försvarsuppfinningsla— gen bör detta enligt utredningsgruppens me- ning lämpligen ges samma innebörd som i

] Kungörelsen (1946: 765) ang. vad med krigs- materiel skall förstås enligt lagen den 29 no- vember 1946 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret.

1949 års utförselkungörelse. Den i bilageför- teckningen upptagna materielen motsvarar kraven på en klar avgränsning i förhållande till andra varuslag och har en, såvitt utred- ningsgruppen kunnat bedöma, lämplig och än- damålsenlig omfattning. Man torde också kun- na utgå från att förteckningen genom en kon- tinuerlig översyn täcker eventuella nya ut- vecklingslinjer inom krigsmaterielområdet. Den författningstekniska anknytningen till utförsel- kungörelsen bör ske i en särskild tillämpnings- författning till försvarsuppfinningslagen.

På grundval av sina överväganden har arbetsgruppen lagt fram förslag till bl.a. ny lag om försvarsuppfinningar och kungö- relse om vad som är krigsmateriel enligt nämnda lag.

3. Utländsk lagstiftning

För fullgörande av sitt uppdrag har utred- ningen ansett det vara av värde att ha kän- nedom om reglerna för krigsmaterielexport i vissa andra länder. Genom utrikesdeparte- mentet har utredningen därför låtit inför- skaffa uppgifter i detta hänseende vad gäl- ler Finland, Norge, Danmark, Förbundsre- publiken Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Österrike, Italien, Stor- britannien, Kanada, Amerikas förenta stater (USA) och Japan. Det har visat sig inte vara möjligt att få några upplysningar i här ak- tuellt hänseende angående förhållandena i Sovjetunionen. Det torde inte heller finnas förutsättningar att få upplysningar härom såvitt gäller övriga öststater.

På grundval av de uppgifter som stått att få har följande sammanställning utarbetats.

Inledningsvis skall nämnas att alla Atlant- paktsstater (utom Island) tillsammans med Japan samverkar i ett särskilt kontrollutskott Co-ordinating Committee (COCOM), för att övervaka export av strategiskt viktiga varor till länder i Östeuropa.

3.1 Finland

Enligt gällande finsk lagstiftning fordras statsrådets eller i vissa fall försvarsministe- riets tillstånd att exportera skjutvapen och skjutförnödenheter av alla slag. Utförsel av krigsförnödenheter är särskilt reglerad ge-

nom en lag av den 14 oktober 1938 och en förordning av samma datum enligt vilka till- stånd till utförsel av krigsförnödenheter från landet ges av statsrådet eller, när det är fråga om ringa export, av försvarsministe- riet.

Vid bestämmande av begreppen krigsför- nödenheter eller -materiel tillämpas den defi- nition som används i Finlands fredsfördrag. Det kan nämnas, att utförsel av krigsmate- riel inte förbjuds i fredsfördraget.

Ärenden angående utförseltillstånd för skjutvapen och skjutförnödenheter föredra- ges i statsrådet av ministeriet för inrikes- ärendena. I fråga om krigsförnödenheter sker föredragningen av försvarsministeriet, varvid på förhand inhämtas utlåtande av ministeriet för utrikesärendena. För export fordras dessutom exportkontrollan—mälan.

Rekommendationer som syftar till förbud mot export av krigsmateriel, vapen och skjutförnödenheter och som baserar sig på FN:s säkerhetsråds resolutioner föredrages i varje enskilt fall för statsrådet av ministe- riet för utrikesärendena. Dylika beslut om export har, i enlighet med säkerhetsrådets rekommendation, fattats i fråga om Syd- afrika, Rhodesia och Portugal.

Vad beträffar den praxis, som följts i ex— portfrågor, gäller att export inte tillåts — förutom till de länder, för vilka exportför- bud är utfärdat — till krisområden, dvs. till länder, där väpnad konflikt råder.

De grundläggande bestämmelserna om ex- port av krigsmateriel återfinns i lagen den 9 juni 1961 om skjutvapen och ammunition m. m. Enligt denna lag skall den som vill ut- föra skjutvapen, vapendelar eller ammuni- tion inneha tillstånd från vederbörande de- partement. Det ankommer på handelsdepar- tementet att avgöra ansökningar om tillstånd till utförsel i förvärvssyfte av skjutvapen, va- pendelar eller ammunition. Handelsdeparte- mentet har utfärdat närmare bestämmelser om sådan utförsel. Däri föreskrivs bl. a. att med utförsel i förvärvssyfte av skjutvapen, vapendelar och ammunition skall förstås ut- försel, som företas av den som driver han- del med skjutvapen, vapendelar och ammu- nition eller som tillverkar dessa produkter för försäljning. Bestämmelserna fastslår vi- dare bl. a., att handelsdepartementet kan be- gära förklaring från köparen eller vederbö- rande myndighet i införsellandet, att re- export inte skall äga rum; departementet kan även begära sådana andra upplysningar som förhållandena i ett visst fall påkallar.

Någon definition av begreppet krigsmate- riel har ej nedlagts i norsk författning. Det skall enligt uppgift ej heller föreligga något faktiskt behov av en sådan definition, bl.a. mot bakgrunden av att man i praktiken har att göra blott med två exportörer av krigs— materiel. För re-export krävs alltid export- licens.

Som nämnts ankommer det på handelsde- partementet att utfärda licens för utförsel i förvärvssyfte av skjutvapen, vapendelar och ammunition. Detta sker emellertid i intimt samråd med utrikesdepartementet, på vilket det ankommer att ingående värdera de ut- rikes- och inrikespolitiska förhållandena i mottagarlandet. Beträffande den praxis som tillämpas vid meddelande av exportlicens kan man tala om allmänt expartförbud och speciellt exportförbud. Det förstnämnda gäl- ler dels länder med vilka Norge ej upprätt- håller diplomatiska förbindelser, dels de län- der som inte tillhör det s.k. exportfriliste— området (Albanien, Bulgarien, Kina, Mon- goliet, Nordkorea, Nordvietnam, Polen, Ru-

mänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ungern samt Östtyskland). Avgörandet i ärenden rörande licens för export av krigs- materiel hänskjuts i många fall, med mindre det rör sig om »rutinärenden», till rege- ringen.

Användningen av de speciella exportför- buden baserar sig på olika uttalanden av stortinget. Den 12 april 1935 —— i samband med det spanska inbördeskriget —— uttalade stortinget sålunda, att export av vapen och ammunition skall endast tillåtas till stater, som ej befinner sig i inbördeskrig eller krig, med mindre Nationernas Förbunds behöriga organ förklarat kriget vara legalt försvars- krig. Export får endast äga rum till legala regeringar. — Dåvarande statsministern för- klarade i stortinget den 11 mars 1959, att det vid beslut om att meddela exporttill- stånd skall läggas avgörande vikt vid de ut- rikespolitiska värderingarna, och huvudsyn— punkten bör vara att Norge ej skall tillåta försäljning av vapen och ammunition till områden, där det råder krig eller krig hotar eller till stater där det råder inbördeskrig. Samma dag fastslog stortinget att man god- tagit den förklaring statsministern avgett på regeringens vägnar. Stortinget ville även starkt understryka, att exporten av vapen och ammunition från Norge bara må ske efter en ingående värdering av de utrikes- och inrikespolitiska förhållandena i vederbö- rande område. Denna värdering måste enligt stortingets mening vara avgörande för om export skall äga rum.

3.3 Danmark

Enligt den danska vapenlagen är det förbju- det att utan justitieministerns tillstånd i varje särskilt fall utföra 1) vapen av alla slag utom jaktvapen, 2) ammunition med undan- tag av ammunition till jaktvapen, 3) mate- riel till land-, sjö- eller luftkrig, 4) maskiner, instrument, apparater och andra produk- tionsmedel, som till övervägande del an— vänds för framställning eller underhåll av vapen, ammunition eller krigsmateriel samt delar och tillbehör till sådana produktions—

medel samt 5) sprängämnen, inbegripet krut, samt råmateriel till framställning därav.

Enligt en särskild kungörelse är det vidare förbjudet att utan justitieministerns tillstånd utföra jaktvapen och ammunition därtill. Detta förbud gäller dock ej utförsel till Finland, Island, Norge och Sverige, av hand- vapen för jaktbruk med tillhörande ammuni- tion (jfr 2.9.2).

I samband med ansökan skall exportören lämna upplysning till vem i utlandet leve- rans skall ske samt avge en skriftlig förkla- ring att varupartiet endast kommer att sän- das till denne adressat. I vissa fall — be- roende på vapenleveransens art och till vil- ket land leverans skall ske — fordras in- köpscertifikat för varupartiet som skall vara utställt av myndighet i importlandet och gälla för mottagaren. I så fall får exportö— ren förbinda sig att avkräva mottagaren ett av myndigheterna i importlandet utställt be- vis (delivery verification) som visar att va- rupartiet underkastats importlandets be- stämmelser för utrikeshandel. I vissa fall fordras särskilda förklaringar från myndig- heterna i importlandet innan tillstånd med- delas. En sådan förklaring kan exempelvis gå ut på att vapenpartiet är avsett för bruk i importlandet och inte kommer att expor- teras vidare.

Innan utförseltillstånd meddelas inhämtar justitieministern normalt yttrande från ut- rikesministeriet.

Vid behandling av ansökningar om utför- seltillstånd företas i varje enskilt fall en kon- kret värdering på basis av samtliga förelig- gande upplysningar om förhållandena i och omkring mottagarlandet vid den tidpunkt då saken föreligger för avgörande. Huvudprin- cipen är härvid att tillstånd inte ges för ut- försel till land som är indraget i krigshand- lingar eller till områden där förhållandena är så oroliga att det kan befaras att de ut- vecklar sig till krig.

3.4. Förbundsrepubliken Tyskland

De grundläggande bestämmelserna om fram- ställning av och handel med vapen för mili—

tärt bruk återfinns i artikel 26: 2 i Förbunds- republikens författning, vari föreskrivs att förbundsregeringens godkännande alltid måste inhämtas.

Närmare bestämmelser om kontroll av pro- duktion och försäljning av vapen (till skill- nad från militär materiel i vidare mening, se nedan) lämnas i vapenkontrollagen, Kriegswaffenkontrollgesetz.

Export av sådana varor som, utan att vara klassificerade som vapen enligt Kriegswaf- fenkontrollgesetz' vapenförteckning likväl kan komma till militär användning, regleras i utrikeshandelslagen, Aussenwirtschaftsge- setz.

Riktlinjer för förbud mot export av vapen och annan militärt användbar materiel an- ges i ett par bestämmelser i Kriegswaffen- kontrollgesetz respektive Aussenwirtschafts- gesetz. Enligt den förra bestämmelsen kan exporttillstånd alltid vägras, i synnerhet när det finns anledning antaga att vapenexport skulle strida mot Förbundsrepublikens in- tresse av vänskapliga förbindelser med andra länder. Exportförbud skall meddelas när det finns risk för att utförda vapen kan komma till användning »bei einer friedenstörenden Handlung», särskilt vid angreppskrig, eller när Förbundsrepublikens folkrättsliga för- pliktelser skulle äventyras, eller när den som sökt exporttillstånd inte anses pålitlig. En- ligt definitionerna i Aussenwirtschaftsgesetz kan vidare export av militärt betydelsefulla varor hindras till skydd för Förbundsrepu- blikens säkerhet, eller för att förhindra att »folkens fredliga sammanlevnad» eller För- bundsrepublikens utländska förbindelser störs.

Försvarsministeriet handlägger frågor om statlig export. Vid dylik export tar förbunds- dagens utrikes- och budgetutskott ställning efter yttrande från utrikesministeriet. Vid kommersiell export av vapen eller annan militär materiel lämnas erforderliga tillstånd av ekonomiministeriet sedan yttrande inhäm- tats från utrikesministeriet. Detta är därmed den myndighet där de båda lagarnas allmänt hållna exportförbudsbestämmelser tolkas.

Förbundsregeringen har enligt uppgift all-

tid intagit en restriktiv inställning till tysk export av krigsmateriel. Ett absolut förbud har utfärdats mot export av krigsmateriel till Portugal, Sydafrika och Rhodesia jämte till alla kommunistiska stater. Att ansök- ningar om export till stater som befinner sig i krig eller krigsliknande tillstånd utan vida- re avslås framgår redan av de ovan nämnda lagbestämmelserna. Vid prövning av förut- sättningarna för export till övriga länder ställer regeringen kravet att det i köparlan- det skall råda »geordnete innerstaatliche Verhältnisse», och att landet inte får tillhöra ett oroligt område, »Spannungsgebiet». Även om risken för plötsliga konflikter och oro- ligheter kan vara stor också i vissa utveck- lingsländer där till synes lugna förhållanden råder kan vapenexport till sådana länder tillåtas. Enligt tysk uppfattning bör man därvidlag följa principen att varje suverän stat skall ha rätt till självförsvar och man vill därför inte sätta sig emot leverans av åt- minstone grundutrustning till ett sådant lands försvar.

Största återhållsamhet visas vad beträffar länder där gerillaverksamhet eller andra inre oroligheter förekommer. Exporttillstånd till ett sådant land är dock inte uteslutet. Det kommer vid prövningen an på vilket sta- dium oroligheterna befinner sig i.

3.5. Nederländerna

Det grundläggande dokumentet vid reglering av export av krigsmateriel från Nederlän- derna är COCOM:s lista (se inledningen till detta kapitel) som i sin helhet tillämpas av de holländska myndigheterna. vilka emeller- tid utvidgat densamma att gälla även begag- nade flygplan.

Om exporten avser något av de länder som samarbetar i COCOM-gruppen beviljas inte exporttillstånd förrän mottagarlandet utfärdat ett importcertifikat och därmed övertagit ansvaret för varans slutliga destina- tion. Om produkten skall exporteras till ett land som inte tillhör COCOM-gruppen sker i varje enskilt fall en individuell prövning i samarbete med tullmyndigheterna samt ut-

rikes- och försvarsministerierna. Denna prövning sker enligt riktlinjer som i stort sett synes överensstämma med de i Sverige tillämpade. Export av krigsmateriel till krig- förande länder eller till »unga» länder med en instabil inrikespolitisk situation undviks i princip. FN-resolutionerna rörande förbud mot krigsmaterielexport till Sydafrika, Rho- desia och Portugal tillämpas enligt upp- gift strikt. Det slutliga beslutet rörande ex- porttillstånd för varor på embargolistan fat- tas av ekonomiministeriet.

3.6. Belgien

Export av krigsmateriel faller under 1962 års lag angående import, export och transi- tering av varor. Enligt denna lag kan rege- ringen reglera import, export och transite- ring av varor genom bl. a. licensförfarande i numera fyra speciella fall nämligen, 1) för att ta tillvara för landet vitala ekonomiska intressen, 2) om landets inre eller yttre sä- kerhet så kräver, 3) för att garantera upp- fyllandet av internationella avtal m.m. av ekonomisk eller säkerhetspolitisk natur även- som beslut eller rekommendationer av inter- nationella eller överstatliga organisationer samt 4) för att »upprätthålla respekten för av civiliserade stater erkända allmänna prin- ciper av rättslig och humanitär karaktär». Det fjärde fallet infördes efter en viss inci- dent i samband med inbördeskriget i Nige- ria.

En av utrikes-, jordbruks- och ekonomi- ministerierna år 1965 gemensamt utfärdad förordning angående licenser vid export från Belgien-Luxemburg innehåller bestämmelser om vilka varor som skall vara underkastade licenstvång. Hit hör bl. a. krigsmateriel som upptagits i en särskild »strategisk lista».

Beträffande den administrativa handlägg- ningen gäller att ansökan om exportlicens skall lämnas in till Office Central des Con- tingents et Licences som är underställd eko- nomiministeriet. Exportlicenser för vapen beviljas endast efter yttrande från utrikes- ministeriet. Vid leveranser till ett konfliktom- råde liksom vid leveranser 1 större omfatt-

ning skall ansökan underställas utrikesminis- tern personligen.

Vad gäller de riktlinjer som tillämpas vid prövning av ansökningar om krigsmateriel- export har inhämtats att endast ansökningar om export till regeringar godkänns. Ansök- ningar vari exilregeringar, s.k. befrielserö- relser eller privatpersoner uppges som mot- tagare avslås alltid. För länderna i södra Afrika tillämpas i enlighet med FN:s beslut totalt embargo. Tillstånd vägras vidare för export av krigsmateriel till länder som be- finner sig i krig. Något generellt vapenem- bargo för s.k. konfliktzoner upprätthålls emellertid ej. För neutrala stater eller väst- länder gäller att potentiella konfliktanled- ningar eller ett lands auktoritära politiska struktur i och för sig ej anses diskrimine- rande. Några garantier mot den belgiska krigsmaterielens vidareförsäljning till andra länder avkrävs i princip ej.

3.7 Frankrike

De grundläggande bestämmelserna angående tillverkning av och handel med krigsmate- riel återfinns i två författningar av år 1936 resp. år 1939. Enligt bestämmelserna måste den som ämnar tillverka eller bedriva handel med krigsmateriel dels göra en anmälan härom till prefekten i vederbörande departe- ment, dels inhämta särskilt tillstånd av för- svarsministern. Tillstånd krävs dock inte i sådana fall, där verksamheten är föranledd av statliga beställningar. I 1939 års författ- ning har bestämmelser intagits som möjlig- gör en ingående och fortlöpande kontroll av berörda företag. Kontrollen utövas av den försvarsministern underställda krigsmateriel- inspektionen.

För export och import av krigsmateriel krävs tillstånd av finansministern. Vad be- träffar ansökningar angående export skall yttrande inhämtas från en särskild kommis- sion, i vilken ingår representanter för fi- nans-, försvars- och utrikesministrarna. Kommissionen har att — i samband med prövningen av ifrågavarande ärenden — ange de allmänna riktlinjer som bör följas

vid tillståndsgivningen och i anslutning där- till även överväga i vilken utsträckning till- verkning för export bör medges. Några när- mare upplysningar om dessa riktlinjer har inte kunnat erhållas.

Vad beträffar de formella förutsättning- arna för att kunna erhålla tillstånd till ex- port gäller bl.a. att vederbörande tidigare måste ha fått tillstånd att tillverka eller driva handel med krigsmateriel. Före utförseln måste exportören avge en försäkran till myn- digheterna på skeppningsorten att materie- len inte — vare sig genom honom själv eller någon mellanhand — kommer att exporteras till annat land än det som angetts i ansök- ningen. Att så inte sker skall kontrolleras av vederbörande franska konsulära myndighe- ter i utlandet.

3.8. Schweiz

Enligt en bestämmelse i Schweiz” Bundes- verfassung får utförsel av krigsmateriel ba- ra ske efter tillstånd av förbundsstaten. Det ankommer på förbundsrådet att meddela närmare tillämpningsföreskrifter härom lik— som att fastställa vad för slags materiel som skall falla under författningsbestämmelser- nas tillämpning.

Huvudprincipen vid beviljande av krigs- materielexport är att endast länder kan komma ifråga där krigshandlingar inte på- går eller beträffande vilka antaganden inte föreligger att materielen kommer att använ- das för angreppskrig.

Någon fullständig listning av länder som är godkända eller till vilka export ej får ske har ej gjorts. Embargofrågan avgörs från fall till fall i anslutning till förfrågan från vederbörande fabrikant om export.

För följande länder föreligger för närva- rande exportförbud av krigsmateriel. Euro- pa: Grekland, Turkiet, Cypern; Afrika: För- enade Arabrepubliken, Sudan (övriga stater i Arabförbundet ej aktuella, men torde drab- bas av exportförbud i händelse av ansökan), Sydafrika, Rhodesia, Nigeria, Zambia, Tan- zania, Niger, Gabon, Dahomey, Angola, Mocambique, Guinea, Portugisiska Guinea,

Kongo, Kinshasa; Asien: Israel (Arabförbun- det, se ovan. Motsvarande torde gälla Viet- nam och Korea).

För USA gäller att export tillåts endast under förutsättning att materielen inte an- vänds i samband med pågående krigsenga- gemang. Export kan exempelvis ske till för- band i Europa, om garantier lämnas att ma- terielen inte vidarebefordras.

Ovanstående förteckning innebär således inte att där ej upptagna länder automatiskt skulle vara frigivna för export. Antingen har för sådana länder bedömning skett att embargo ej är erforderligt eller har någon ansökan om exporttillstånd för landet i frå- ga ej ingetts. Ett försök att erhålla upplys- ning om de länder för vilka exporttillstånd har lämnats har ej lyckats. Motiveringen varför sådana uppgifter inte kan utlämnas är att en sådan förteckning i praktiken är mycket kortsiktigt gällande. Enligt uppgift föreligger inte några ansökningar för export bl.a. till Sovjetunionen, de europeiska öst- staterna, Kina eller Kuba.

3.9. Österrike

Den grundläggande österrikiska författning- en beträffande export av krigsmateriel ut- görs av en av de tyska myndigheterna under senare 1930-talet införd lagstiftning. Enligt denna är inrikesministeriet huvudmyndighet vid handläggning av ärenden beträffande export av krigsmateriel. I lagen återfinns en numera ofullständig lista över vad som av- ses med krigsmateriel. Inrikesministeriet in— hämtar i exportlicensärenden alltid yttrande från utrikes- och försvarsministerierna, vil- ka kan inlägga veto.

Handeln med krigsmateriel regleras enligt uppgift av tre principer, en folkrättslig, en neutralitetspolitisk och en FN-politisk.

Österrike är folkrättsligt bundet av 1955 års statsfördrag. Enligt detta får Österrike inte framställa krigsmateriel av tysk kon- struktion. Vidare har landet åtagit sig att tillsammans med andra världskrigets alliera- de garantera att Tyskland inte blir i tillfälle

att utanför tyskt territorium vidta åtgärder för återupprustning.

Såsom ständigt neutral stat anser sig Öster- rike inte kunna exportera krigsmateriel till vad som betecknas som krisområden. Till Mellersta Östern och Nigeria äger exempel- vis någon export av krigsmateriel inte rum. För bedömning av frågan om ett land vid en given tidpunkt skall anses tillhöra sådant område uppges inga närmare riktlinjer vara fastslagna, utan ärendena bedöms och avgörs från fall till fall. Även om i fall av export till orosområde något neutralitetspolitiskt problem inte skulle vara direkt för handen är man snarast böjd att vägra exporttillstånd. Vad angår Latinamerika betraktas dock de ofta återkommande lokala oroligheterna där- städes så svåra att förutse och överblicka att man vid bedömningen av licensansökningar snarare är böjd att inta en generös hållning.

Vägledande för den österrikiska politiken för export av krigsmateriel är givetvis även FN:s beslut, såsom exempelvis beträffande Rhodesia.

3.10. Italien

Krigsmateriel ingår i den lista som anger vilka varor som inte får föras ut från Italien utan särskild licens. Tillståndsärendena handläggs inom utrikeshandelsministeriet.

För beredning av ärenden om medgivan- de till export av strategiska varor, däribland krigsmateriel finns en särskild kommitté med representanter även för utrikes-, fi- nans-, försvars- och industriministerierna.

Tillståndsgivningen uppges av vederbö- rande ske med stor försiktighet och omsorg samt under iakttagande av tillämpliga FN- resolutioner. Inga tillstånd ges för leverans till områden där regelrätta krigshändelser äger rum eller som över huvud taget kan betecknas som oroshärdar.

3.1 l Storbritannien

Board of Trade har genom Import, Export and Customs Powers (Defence) Act 1939

ålagts kontrollen över viss export. Med den- na lag som grundval har år 1967 utfärdats en författning, The Export of Goods (Con- trol) Order 1967, med restriktioner och förbud mot export av bl. a. vapen. Författ- ningen innehåller en lista med uppgift om vad som är att hänföra till flygmateriel, va- pen och militär materiel. För export av så- dana varor krävs exportlicens. För export av varor som inte direkt kan hänföras till den— na förteckning kan ändå krävas licens om Board of Trade får kännedom om den pla- nerade exporten och anser att den kan tän- kas få militär betydelse. Sålunda kan t. ex. export av transportfordon som utan större svårighet kan omändras till fordon för mili- tärt bruk underkastas samma regler som varor i förteckningen.

Vissa generella regler för vapenexport återfinns i Strategic Goods Control Order 1967, som utarbetats under hänsynstagande till COCOM-avtalet (se inledningen till dett-a kapitel).

Vid prövning av ansökningar om licens deltar försvarsministeriet, utrikes- och sam— väldesministeriet, finansministeriet, teknolo— giministeriet och eventuellt andra berörda ministerier. Prövning sker först i den s.k. Arms Working Party eller, vid oenighet in- om gruppen, av Strategic Export Committee eller i sista hand av regeringen.

3.12. Kanada

De grundläggande kanadensiska författnings- bestämmelserna rörande export av krigsma- teriel återfinns i Export and Import Permits Act. Denna lag lämnar regeringen vittgåen— de befogenheter att reglera såväl export som import och är sålunda en allmän fullmakts- Iag, som går långt utöver exporten av krigs- materiel. I fråga om exporten äger regering- en rätt att upprätta en Export Control List i syfte att a) kontrollera att vapen och an- nan krigsmateriel samt varor som bedöms kunna ingå i krigsmaterielproduktion eller ha strategisk betydelse inte exporteras till utlandet där de kan skada landets säkerhet, b) garantera ett mellanstatligt avtal eller äta-

gande eller c) tillförsäkra landet en tillfreds- ställande försörjning av dylika varor för för— svarets eller andra behov. På grundval av detta bemyndigande har regeringen från tid till annan utfärdat listor över exportkon- trollerade varor.

Exportlicensärenden handläggs i handels- och industriministeriet och i samråd med utrikesministeriet. Då varje ansökan enligt inhämtade uppgifter måste godkännas av ut— rikesministeriet ligger det reella avgörandet i sistnämnda ministerium.

Något offentligt material är inte tillgång- ligt rörande de riktlinjer som faktiskt tilläm- pas vid exportlicensiering av krigsmateriel och strategiska varor. Det skall emellertid erinras om att Kanada ingår i två allians- system, Atlantpakten och NORAD (North American Air Defence). De krigsmaterielle- veranser, som härleder sig från dessa båda försvarsallianser regleras enligt särskilda av- tal och förpliktelser. Vidare gäller att Kana- da sedan år 1945 haft olika försvarsproduk- tionsavtal (Defence Production Sharing Agreements) med USA, i korthet innebäran- de att Kanadas och USA:s försvarsproduk- tion integrerats och planeras för hela den nordamerikanska marknadens behov.

3.13 USA

USA:s lagstiftning angående export av krigsmateriel är komplicerad och svåröver- blickbar. En del av proceduren kring krigs- materielexporten är vidare skyddad för of- fentlig insyn. Man skiljer mellan export från enskilda och från regeringen (commercial exports resp. governmental exports). I det senare fallet sker exporten i form av försälj- ning eller bistånd.

De typer av materiel som kommer ifråga är dels ren krigsmateriel, som finns upptagen på en Munition List, dels materiel som i sig ej är att betrakta som krigsmateriel men som genom förändring kan få strategisk betydel- se (t.ex. datamaskiner och vissa transport- medel). Denna senare typ av materiel finns upptagen —-— tillsammans med andra civila

varuslag för vilka exportlicens erfordras — på en Commodity Control List.

Frågor om export av krigsmateriel hand- has av utrikesdepartementet och försvarsde- partementet rörande materiel upptagen på Munition List och av handelsdepartementet beträffande materiel upptagen på Commo- dity Control List.

Samtliga former av krigsmaterielexport är underkastade vissa gemensamma bestäm- melser. 1969 års Export Administration Act gcr sålunda presidenten rätt att begränsa eller förbjuda export till vissa länder av vis- sa för de senares militära potential viktiga varor. 1951 års Mutual Defense Assistance Control Act (Battle Act) innehåller en be- stämmelse om embargo på skeppningar från USA av strategiskt viktig krigsmateriel till stater som hotar USA:s säkerhet (bland dem Sovjetunionen och av detta land dominera- de stater). Något militärt, ekonomiskt eller finansiellt bistånd skall enligt en annan be- stämmelse ej utgå till länder som ej tilläm- par en liknande embargopolitik mot kom- munistländer.

Bestämmelserna angående kontroll av »commercial exports» återfinns i 1954 års Mutual Security Act samt i Code of Fede- ral Regulations. Huvudprinciperna i denna lagstiftning bygger dels på licenstvång, dels på registreringstvång. Syftet härmed är att förhindra att enskilda personer och företag företar handlingar som kan strida mot USA:s nationella intressen. Presidenten har befogenhet att utöva en fortlöpande kontroll av tillverkning, export och import av krigs- materiel. Presidentens kontrollbefogenheter har delegerats till utrikesministern som i sin tur har att samråda med andra berörda myndigheter. Särskilt gäller att försvarsmi- nistern skall samtycka till frågor rörande vilka varuslag som är att betrakta som krigs- materiel. Underkastade registreringsskyldig- het är »every person who engages in the business of manufacturing, exporting or im- porting any arms, ammunition or imple- ments of war, including technical data relat- ing thereto».

Kontrollen över vapenhandeln utövas av Office of Munitions Control (OMC), som

lyder under utrikesdepartementet. OMC är uppdelat på två enheter, en licensbeviljande och en, som handhar koordineringen av kon- trollpolitiken med andra myndigheter.

Den krigsmateriel som är underkastad ex- portkontroll finns upptagen i den ovan be- rörda Munition List. Materiel som ej längre anses militärt betydelsefull, men ändå har viss militär anknytning, avförs från Muni- tion List och kontrollen av sådan materiel övergår till handelsdepartementet.

Bestämmelserna om vilken »commercial export» som är förbjuden överensstämmer med de principer som allmänt gäller. Sålun- da förbjuds export till kommunistländerna och vidare till »any other area where the shipment of Munition List articles would not be in furtherance of world peace and the security and foreign policy of the United States».

Det skall slutligen nämnas att om expor- ten sker via en amerikansk myndighet (any department or agency of the US Govern- ment) det ej krävs någon licens från OMC. De regler som gäller försäljning av krigs- materiel via den amerikanska regeringen återfinns i 1968 års Foreign Military Sales Act. Reglerna för militärt bistånd finns i 1961 års Foreign Assistance Act. Syftet med dessa regler — som i stora drag överens- stämmer med dem som gäller för försälj- ning av krigsmateriel — är att hjälpa sva- gare länder att motstå kommunistisk ex- pansion.

3.14. Japan

Export av krigsmateriel från Japan är un- derkastad statlig kontroll. Den legala grun- den härför återfinns i ett stadgande i lagen om kontroll av bl.a. utrikeshandeln enligt vilken regeringen kan besluta att export av vissa varor eller export till vissa områden ej får ske utan särskilt tillstånd av ministern för internationell handel och industri. Så- dant tillstånd krävs för export av krigsma- teriel. Ministern kan om han bedömer det erforderligt knyta villkor till ett lämnat till- stånd. Med krigsmateriel i detta samman-

hang avses vissa i en särskild lista närmare angivna varor.

Beträffande den praxis som följs gäller att tillstånd ej lämnas för export av krigs- materiel till kommunistländer. Tillstånd för krigsmaterielexport lämnas ej heller till om- råden beträffande vilka FN:s säkerhetsråd antagit resolutioner med uppmaningar till medlemsländerna att avhålla sig från krigs- materielexport. Ej heller medges export av krigsmateriel, för direkt användning av trup- per i strid, till länder som är inblandade i internationella väpnade konflikter eller till länder som kan förväntas bli inblandade i sådana konflikter.

4. Neutralitetsrättsliga och andra folkrättsliga regler

för krigsmaterielexportl

De restriktioner med avseende på krigsma- terielexport som måste iakttas på grund av neutralitet gäller endast under krig, efter- som neutralitetsrättens regler över huvud ta- get endast blir tillämpliga då krig föreligger. Skyldighet att avstå från krigsmaterielexport kan dessutom tänkas uppkomma genom åtaganden i internationella avtal eller följa av en stats förpliktelser såsom medlem i en internationell organisation. Sådana skyldig- heter behöver inte ha något med neutralitet att göra. Tvärtom kan t.ex. för en FN- medlem skyldighet uppkomma att efter be- slut av säkerhetsrådet hindra krigsmateriel- export till en utpekad angripare och ge bi- stånd åt en angripen stat. I sådant fall måste den valda neutralitetslinjen t.o.m. överges till förmån för en internationell solidaritets- linje. Ansträngningar har vid skilda tillfällen gjorts för att nå internationella överenskom— melser som reglerar handeln med krigsmate- riel. De har emellertid hittills varit resultat- lösa.

4.l Neutralitetsrättsliga restriktioner

De grundläggande reglerna om vilka restrik- tioner en neutral stat måste iaktta beträf- fande krigsmaterielexport till krigförande stater framgår av 1907 års Haagkonventio- ner (1910: 153). Den V:e konventionen angående neutrala makters och personers

rättigheter och förpliktelser under ett lant- krig stipulerar i Art. 7:

En neutral makt är icke pliktig att förhindra utförsel eller genomförsel för den ena eller andra krigförande partens räkning av vapen, ammunition och över huvud taget allt som kan vara till gagn för en armé eller flotta.

Art. 9 lyder vidare:

Alla de av en neutral makt vidtagna åtgärder till inskränkning eller förbud i de hänseenden, som omförmälas i artiklarna 7 och 8, skola av densamma likformigt tillämpas gentemot de krigförande.

Den XIII:e Haagkonventionen, angående neutrala makters rättigheter och skyldighe- ter i händelse av sjökrig stipulerar i art. 6:

Varje överlämnande under vilken som helst form, direkt eller indirekt, av krigsfartyg, am- munition och något som helst slag av krigs- materiel från neutral makt till krigförande är förbjudet.

Artikel 7 av samma konvention lyder:

Neutral stat är icke förpliktad att hindra utförsel eller genomförsel för någon av de krigförandes räkning av vapen, ammunition och i allmänhet av något, som kan komma till användning för armén eller flottan.

' Här behandlas endast de rättsliga reglerna för export av krigsmateriel, ej de politiska riktlinjer som en stat kan finna lämpliga att följa.

Innebörden av de citerade reglerna kan sägas vara följande.

Skyldigheten att iaktta de stipulerade för- buden och restriktionerna inträder i och med krigsutbrottet. De måste tillämpas från denna tidpunkt gentemot alla krigförande.

Den neutrala staten själv får inte över- låta krigsmateriel till någon krigförande, vare sig mot vederlag på kommersiell bas eller som gåva. Förbudet gäller inte bara centrala statsorgan utan också organisatio- ner och företag, eventuellt organiserade som privaträttsliga personer, i vilka den neutrala staten deltar eller utövar kontroll. Det gäller både direkta och indirekta transaktioner. Överlåtande av krigsmateriel till krigförande på omvägar strider alltså mot neutraliteten, där den neutrala staten inser eller bort inse att ett sådant överlåtande kommer till stånd.

Termen »krigsmateriel» är inte entydig. I Art. 7 av den Vze konventionen talas om »vapen, ammunition och över huvud taget allt som kan vara till gagn för en armé eller flotta.» I Art. 6 av den XIII:e konventionen nämns i stället »krigsfartyg, ammunition och något som helst slag av krigsmateriel. » En tolkning som framförts är att begräns- ningen för den neutrala staten själv gäller materiel som uteslutande eller åtminstone huvudsakligen har militärt ändamål. Födo- ämnen och vanliga konsumentartiklar skulle falla utanför. Olja och vissa metaller skulle däremot vara täckta av förbudet.

Den neutrala staten har ingen skyldighet att kontrollera eller förbjuda sina medbor- gares handel och sjöfart med och export av krigsmateriel till krigförande stater. Om den väljer att ej förbjuda sådan handel är denna på intet sätt brottslig. En annan sak är att krigförande parter är i sin fulla rätt att in- gripa mot kontrabandstrafik på internatio- nellt eller fientligt område och exempelvis uppbringa fartyg med last av krigsmateriel. Exporten sker med denna risk.

Det torde emellertid ofta framstå som en klok eller nödvändig försiktighetsåtgärd för en neutral stat att reglera eller helt förbjuda krigsmaterielexport till krigförande. En krig- förande som anser att en sådan export har

negativa konsekvenser kan annars tänkas be- nägen att vidta motåtgärder eller rentav öppna fientligheter mot den neutrala staten. Restriktioner eller förbud måste tillämpas likformigt med avseende på de krigförande. De måste alltså införas och upphävas sam- tidigt. De bör ej heller ändras under krigets lopp utom då vitala intressen kräver det.

Förbud av här avsett slag har i praxis ofta utfärdats av neutrala stater. Det gäller både under det första och det andra världskriget. Det kan anmärkas att USA, i andra världs- krigets inledningsskede, medan landet ännu var neutralt, upphävde de exportförbud för krigsmateriel som förut gällt. Till att börja med följdes i stället den s. k. cash and carry principen, som innebar att godset måste byta ägare redan i USA och att det måste trans- porteras på icke-amerikanska båtar. Så små- ningom övergavs denna attityd och direkt stöd gavs.

Som framgått gäller ett totalt förbud för krigsmaterielexport den neutrala staten själv och enheter som den kontrollerar, medan något förbud ej behöver gälla motsvarande export från fysiska eller juridiska personer utanför den statliga ramen. Konsekvensen härav blir bl. a. att all export omöjliggörs från länder där hela produktionsapparaten eller hela den krigsmaterielproducerande ap- paraten ligger i statlig hand, medan motsva- rande export ej behöver hindras i länder med privat struktur på krigsmaterielindustrien. I den mån förbud faktiskt införs för krigs- materielexport från den neutrala statens pri- vata sektor, föreligger dock inte någon skill- nad.

4.2 Rättsliga restriktioner utan samband med neutralitet

Under Nationernas Förbunds tid gjordes be- tydande ansträngningar att nå överenskom- melse om kontroll av den internationella vapenhandeln. Dessa resulterade i en kon- vention av den 17 juni 1925. Dess syfte var emellertid inte att förbjuda vapenexport — utom export av stridsmedel som var folk-

rättsligt förbjudna _ utan främst att före- bygga utförsel av krigsmateriel till andra än statliga myndigheter eller av sådana myndig- heter godkända enskilda mottagare och att säkra viss publicitet beträffande krigsmate- rielexporten. Konventionen, som också på- bjöd att de krigsmaterielproducerande sta- terna skulle införa licensförfarande för sin export av sådan materiel, undertecknades av Sverige och godkändes av riksdagen men ratificerades ej och trädde aldrig i kraft (se prop. 1935: 89). Ej heller ledde de an- strängningar som gjordes under första hälf- ten av 1930-talet inom ramen för Nationer- nas Förbunds nedrustningsarbete till att några internationellrättsliga förpliktelser ge- nomfördes med avseende på krigsmateriel- exporten.

Även i FN har förslag framställts om kontroll av den internationella vapenhan- deln. Under den 23:e sessionen med general- församlingen (1968) föreslog Danmark att generalsekreteraren skulle anmodas utröna medlemsregeringarnas inställning beträffan- de a) ett åtagande att hos generalsekretera- ren registrera all import och export av kon- ventionella vapen, ammunition och övrig krigsmateriel, b) att bemyndiga generalsek- reteraren att samla och regelbundet publi- cera uppgifter om överföringar av vapen, ammunition och övrig krigsmateriel samt c) praktiska åtgärder att vidta i detta syfte.

Den danske delegaten anförde att ett of- fentliggörande av upplysningar om vapen— handel kunde leda till ökat förtroende mel— lan stater och, gradvis, till minskning av handeln. Avsikten var emellertid ej att in- gripa i vapenköp avsedda för staternas rätt- mätiga försvarsintressen.

Liksom vid Nationernas Förbunds ned- rustningskonferens år 1925 reste de icke- vapenproducerande länderna invändningar som gick ut på att förslagen skulle binda de små och svaga men lämna orört det verkliga problemet med stormakternas arse- naler. Inför den starka kritiken drevs för- slaget aldrig till votering.

Någon generell konvention som nu gäller och som förpliktar staterna till att iaktta

restriktivitet i fredstid beträffande export av krigsmateriel föreligger inte och staterna har alltså förblivit rättsligt oförhindrade att till- låta och själva utföra sådan export. Den inskränkning som de flesta länder praktise- rar redan i fredstid — ibland i samförstånd och samarbete inom vissa grupperingar så- som COCOM — har sålunda införts på politiska bevekelsegrunder. Endast på ett speciellt område, nämligen beträffande kärn- vapen, har genom icke-spridningsavtalet, en överenskommelse kommit till stånd som har utsikt att leda till en allmänt omfattad rätts- lig förpliktelse att hindra export ägnad att bistå en icke-kärnvapenmakt att skaffa sig detta vapen.

Medlemmarna i FN är förpliktade enligt stadgan att efterkomma beslut av säkerhets- rådet. Församlingens resolutioner är där- emot endast i undantagsfall bindande. Även säkerhetsrådet kan välja att anta resolutio— ner i rekommendationsform.

FN:s säkerhetsråd och generalförsamling har i en rad fall uppmanat medlemmarna att avstå från och hindra vapenexport till ut— pekade länder. Det tidigaste av dessa fall synes ha varit i greklandsfrågan vid general- församlingens 4:e session (1949). I en reso- lution uppmanades alla medlemmar att av- bryta direkta eller indirekta sändningar av vapen till Albanien och Bulgarien så länge inte något kompetent FN-organ konstaterat att dessa stater upphört med illegal hjälp till de grekiska partisanerna.

En politiskt än mer brännbar resolution antogs av församlingen i maj år 1951 _— un— der koreakriget — då medlemmarna bl.a. uppmanades vidta en rad åtgärder som syf— tade till att förhindra export av vapen och krigsmateriel till Kina.

I en följd av resolutioner har generalför— samlingen uppmanat medlemmarna att inte ge Sydafrika något stöd i form av vapen eller krigsmateriel så länge landet tillämpar apartheidpolitik.

Församlingen har även anbefallt medlem- marna att avstå från krigsmaterielexport till Portugal, exempelvis år 1966 under 21:a ses- sionen, då man uppmanade alla stater och

framför allt Portugals allierade i NATO att bl. a. vidta alla erforderliga åtgärder för att förhindra försäljning och leverans av vapen och militär utrustning till Portugal och att stoppa leverans till Portugal av utrustning och materiel för tillverkning eller underhåll av vapen och ammunition.

Fastän man på svenskt håll ansett det ligga utanför FN:s generalförsamlings kom- petens att anta resolutioner som anbefaller ekonomiska sanktioner —— och uppfattat det- ta som en säkerhetsrådets uppgift — har inga invändningar på sådan grund rests mot församlingens uppmaningar om icke-export av krigsmateriel. Dessa är emellertid rätts- ligt att uppfatta såsom rekommendationer.

Även säkerhetsrådet har antagit en rad esolutioner rörande krigsmaterielexport till Sydafrika och Portugal. Rådet har i dessa fall medvetet avstått från att ge resolutio- nerna formen av bindande beslut. De är allt- så endast rekommendationer. I en resolution av den 7 augusti 1963 uppmanade rådet alla stater att omedelbart upphöra med att sälja eller leverera vapen, ammunition av alla slag och militära fordon till Sydafrika. En ny resolution den 4 december utvidgade uppmaningen att gälla också försäljning och leverans av utrustning och materiel för till- verkning och underhåll av vapen och am- munition i Sydafrika. Dessa uppmaningar bekräftades av rådet i en resolution av den 18 juni 1964. I ett anförande under 1969 års generalförsamling ifrågasattes från svensk sida om rådet ej borde skärpa detta embargo och möjligen göra det obligatoriskt, därest det befanns ha kringgåtts.

Rådet antog den 31 juli 1963 en resolu- tion i vilken alla stater uppmanades avhålla sig från att lämna Portugal något som helst bistånd, som gjorde det möjligt för landet att fortsätta sitt undertryckande av folken i områdena under dess förvaltning. Staterna skulle också vidta alla åtgärder för att för- hindra försäljning och tillförsel av vapen och militär utrustning för detta ändamål till den portugisiska regeringen. En resolution av den 11 december samma år upprepade maningen. Den 23 november 1965 upp-

repades ånyo uppmaningen från den 31 juli 1963, med tillägget att staterna inte heller skulle förse Portugal med utrustning eller materiel för tillverkning och underhåll av vapen och ammunition som skulle användas i områdena under portugisisk förvaltning. Det bör uppmärksammas att rådsresolutio— nerna beträffande Portugal inte generellt manar till exportstopp på krigsmateriel till detta land utan avser sådan krigsmateriel som hjälper Portugal i dess gerillabekäm- pande verksamhet i Afrika. Distinktionen torde ha underlättat resolutionernas anta- gande i säkerhetsrådet.

Endast beträffande Rhodesia har säker— hetsrådet antagit bindande resolutioner med uppmaning till medlemmarna att hindra all verksamhet som främjar tillförsel av vapen, ammunition, militära flygplan och fordon m.m. Detta skedde den 16 december 1966. Som komplettering bl. a. härtill fattade sä- kerhetsrådet genom resolution den 29 maj 1968 för medlemsstaterna bindande beslut om vissa ytterligare sanktioner mot Rho- desia.

politiska frågor

I utredningsuppdraget ingår bl.a. att mot varandra väga de synpunkter av utrikes-, försvars- och arbetsmarknadspolitisk karak- tär som gör sig gällande. Nedan behandlas de frågor inom de nämnda områdena som utredningen ansett böra belysas närmare. Den redovisning som utredningen ger i det följande grundar sig dels på vad som an- förts i den allmänna debatten, dels på syn- punkter och åsikter som framförts inför ut- redningen. Utredningens överväganden och förslag återfinns i kap. 6.

5.1 Utrikespolitiska frågor 5.1.1 Den svenska neutralitetspolitiken

I ett regeringsanförande i riksdagens utrikes- debatt den 21 mars 1968 nämndes rörande den svenska neutralitetspolitiken bl. a. föl- jande.

Sveriges utrikespolitik har, som bekant, be- skrivits som alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i händelse av krig. Genom att inte ansluta till något av stormaktsblocken har vi velat minska risken för vårt land att indragas i en eventuell stormaktskonflikt. Riksdagen ut- talade härom 1956:

»Ingen tvekan råder vare sig inom eller utom landet, om de svenska statsmakternas föresats att fasthålla vid deras självvalda poli- tik att icke genom anslutning till något av stor- maktsblocken förminska möjligheten för värt

5 Utrikes-, försvars- och arbetsmarknads-

land att icke indragas i en eventuell stormakts- konflikt. Denna politik är på alla håll väl känd. Den har rönt växande förståelse och respekt.»

Syftet, neutralitet i krig, har efter hand i den politiska terminologin ytterligare markerats med att vår utrikespolitik getts beteckningen neutralitetspolitik. Denna beteckning får nu— mera anses som allmänt vedertagen för att be— skriva Sveriges utrikespolitik redan i fredstid. Den utesluter — i motsats till andra termer — varje tvetydighet beträffande syftet med vår politik.

1 ett interpellationssvar i riksdagen den 24 november 1959 gav statsministern föl- jande karakteristik.

Neutralitetspolitiken innebär, att vi eftersträ- var fördelen av att kunna undgå att omedelbart dras in i ett framtida världskrig. Den medför emellertid också förpliktelser och krav på fast- het och konsekvens hos sina företrädare. Neu- tralitetspolitiken förutsätter, att omvärlden kan hysa förtroende för vår vilja att orubbligt hålla fast vid den valda utrikespolitiska linjen. Den får inte göras beroende av tillfälliga faktorer utan måste vara ett uttryck för ett varaktigt program. Man skall kunna lita på våra för- säkringar att alliansfriheten i fred innebär, att vi i händelse av krig skall hävda neutraliteten. Neutralitetspolitiken får icke skapa vare sig misstro hos någon stormakt eller förväntningar hos någon annan stormakt om avsteg från den valda handlingslinjen. Den medger icke hand— lingsfrihet i den meningen att Sverige, efter utbrottet av ett stormaktskrig kan utan att vara angripet, välja att ens i ett kritiskt läge under yttre tryck inträda på någon av de krigföran- des sida.

Under rubriken »Neutraliteten som prak- tisk politik i dagens värld» höll utrikesminis- tern den 11 mars 1965 inför Paasikivisam- fundet ett anförande. Därvid framhölls bl. a.

Vi vet alla, att många stater i dagens värld strävar att tillämpa neutralitetspolitik och att tolkningen av en sådan politiks innebörd och förpliktelser i någon mån varierar. Den sträng- aste tolkningen företräder väl Schweiz, som funnit medlemskap i Förenta Nationerna oförenligt med sin neutralitet. Formellt är det ju också riktigt, att ett sådant medlemskap innebär en principiell inskränkning i neutrali- tetspolitiken, eftersom en medlemsstat inte kan undandraga sig deltagande i militära aktioner, om vilka stormakterna i FN:s säkerhetsråd är ense. I praktiken har dock denna inskränkning inte hittills medfört några svårigheter för neu- trala stater som är FN-medlemmar. Sverige har för sin del funnit neutralitetspolitiken fullt förenlig med aktivt stöd åt Förenta Natio- nerna. Vi är angelägna om att kunna komplet- tera våra strävanden att bevara det egna lan- dets fred med sådana insatser som även ett litet land kan göra inom världsorganisationens ram för att bidra till fredens bevarande i allmänhet.

Sveriges neutralitetspolitik skiljer sig också från flera andra neutrala staters genom att den varken är nedlagd i vår författning eller i något slag av fördrag med utomstående makter. Det är en historiskt framvuxen politik som vi själva valt och som vi, teoretiskt sett, skulle kunna överge utan att tillfråga andra stater. Man kan ställa frågan om denna obundenhet innebär någon risk för att neutralitetslinjen ligger mindre fast än i stater med garanterad eller fördragsbunden neutralitet. Mot förmo- danden att detta skulle vara fallet står emeller- tid att neutralitetstraditionen är så starkt för- ankrad i vår historia och i folkopinionen, att varje försök att frångå den skulle möta ett överväldigande motstånd. I de fall då enstaka svenska politiker lekt med tankar som fram- stått som svårförenliga med neutralitetslinjen, har de snabbt funnit, att sådana framstötar inte haft några utsikter till framgång. Enighet råder mellan alla de demokratiska partierna i Sve- rige om huvudlinjerna i vår utrikespolitik lik- som om att denna politik måste stödjas av ett starkt försvar. Vi betraktar det som en stor till- gång för vårt land, att dess utrikes- och för- svarspolitik har en säker grund i folkopinionen och bärs upp av en stark inrikespolitisk sam- manhållning.

Den handlingsfrihet som neutralitetspolitik i svensk version kan sägas innebära, har natur- ligtvis sina bestämda gränser. Ingen stat kan

bedriva en utrikespolitik som inte tar hänsyn till de reella maktförhållandena i världen i övrigt och i dess geografiska närhet. Sverige är en liten stat med begränsade militära resur- ser, och vi saknar både vilja och förmåga att påverka maktbalansen i stort. Vi är medvetna om att andra stater lika väl som vi själva måste anpassa sin utrikespolitiks utformning till den egna nationens fundamentala säker— hetsintressen. Eftersom Sverige är en del av Norden, har vi ett starkt intresse av att stabili- teten i det nordiska området bevaras. Samtidigt utgör vi en del av det högindustrialiserade Väst- europa och har ett intensivt ekonomiskt ut- byte med de västliga staterna. Vi finner det angeläget att medverka i den fortsatta utveck- lingen av det ekonomiska samarbetet mellan dessa stater. Jämsides därmed finner vi det önskvärt att de ekonomiska förbindelserna mellan Västeuropa och Östeuropa utvecklas, inte minst därför att sådana förbindelser kan motverka den tragiska splittring som vår världsdel blivit utsatt för.

Utrikesministern anförde vidare.

Som jag tidigare framhållit, kan en politik betecknad som neutralitetspolitik, få varierande utformning. Den ståndpunkt som många av de nya staterna i Asien och Afrika företräder, skiljer sig i flera avseenden från den svenska. Redan deras val av beteckningar för den egna politiken antyder skillnaderna. Det är sålunda vanligt, att de kallar sig »neutralistiska». I den mån begreppet »neutralism» innebär, att veder- börande stat skulle vara förpliktad till något slags ideologisk neutralitet, kan det självfallet inte tillämpas på ett land som Sverige, med vår fasta förankring i den västerländska demo- kratins ideer. Om »neutralism» betyder, att man i princip anser alla militärallianser vara av ondo och vill förmå andra stater att bli neutrala, kan Sverige inte heller betecknas som »neutralistiskt». Vi har ingen ambition att på- verka andra staters allianspolitik eller att fram- häva den svenska politiken som förebildlig för andra. De många länder som efter andra världskriget frigjort sig från kolonialismens sys- tern, har sina historiska förutsättningar för att de slagit in på en >>neutralistisk» linje. För detta har vi i Sverige förståelse. Men hur starkt vi än sympatiserar med kolonialfolkens fri- görelse, kan vi inte finna, att Sverige har skäl att ansluta sig till sådana politiska riktlinjer som är resultat av dessa länders speciella problem.

I ett av riksdagen godkänt utlåtande (1968: 12) över motioner angående riktlin- jerna för utrikespolitiken anförde utrikesut- skottet bl. a. följande.

Uttryckssätten vid en beskrivning av rikt- linjerna för den svenska utrikespolitiken kan ha skiftat något under årens lopp. Ibland har man talat om alliansfrihet, ibland om neutrali— tetspolitik. Syftet med den av de svenska stats- makterna valda utrikespolitiken är, såsom det uttrycktes av utrikesutskottet år 1956, »att icke genom anslutning till något av stormaktsbloc- ken förminska möjligheten för vårt land att icke indragas i en eventuell stormaktskonflikt». De demokratiska partierna sluter nu liksom tidigare upp bakom denna politik. Genom strä- vandena att uppnå internationella överenskom- melser på nedrustningsområdet samt övriga engagemang i FN och andra internationella organ liksom genom egna svenska bistånds- insatser har den svenska utrikespolitiken på senare år i växande omfattning även fått solidariteten med andra folk som riktlinje. Denna solidaritetspolitik understöds av en sam- lad svensk opinion.

5.l.2 Internationella nedrustnings- strävanden

I den internationella debatten har allt star- kare önskemål framförts om någon form av kontroll av den internationella handeln med konventionella vapen. Förslag om sådan kontroll har på senare tid varit föremål för diskussion ett flertal gånger inom FN. De kontrollåtgärder som därvid debatterats har framför allt gällt regionala avtal som samt— liga länder inom en viss geografisk region skulle förbinda sig att delta i. Avtalen skulle innehålla bestämmelser om en reglering av handeln med vapen, särskilt högt kvalifice- rade sådana, och annan krigsmateriel. Sam- tidigt som mycket stora vinster i form av ökad avspänning och frigjorda ekonomiska resurser kunde göras härigenom, är de med en överenskommelse förknippade politiska problemen svårbemästrade.

Sålunda lade Malta vid FN:s generalför- samlings tjugonde möte år 1965 i det första politiska utskottet fram ett resolutionsför- slag i vilket lS-nationskommittén för ned- rustning anmodades att överväga frågan om överföringen mellan stater genom handel eller annorledes, av vapen, ammunition och annan krigsmateriel, i syfte att underställa generalförsamlingen förslag om upprättande

av ett system för publicitet härom genom FN. Resolutionsförslaget avslogs emellertid.

I den allmänna debatten vid generalför- samlingens tjugoandra möte år 1967 fram- höll den dåvarande danske statsministern Krag att man borde sträva efter en inter- nationell överenskommelse om begränsning av handeln med konventionella vapen. Nå- got resolutionsförslag lades emellertid aldrig fram.

Som berörts under kap. 4 (se 4.2) behand- lades problemet ånyo vid generalförsam- lingens tjugotredje möte år 1968. Vid detta möte föreslog Danmark, Island, Malta och Norge att församlingen skulle anmoda FN:s generalsekreterare att utröna medlemsrege- ringarnas inställning beträffande bl.a. ett åtagande att hos generalsekreteraren registre- ra all import och export av konventionella vapen, ammunition och övrig krigsmateriel.

Förslaget mötte emellertid en så kraftig kritik från framför allt vissa u-länder och de östeuropeiska länderna att det ej gjordes till föremål för omröstning. Kritiken gick i allmänhet ut på att förslaget, om det ge- nomfördes, skulle binda de små och svaga staterna och inte minst folk som kämpade för sin frihet. Det var vidare orealistiskt att tro att staterna skulle vara beredda att i gemen avslöja hur mycket vapen de mottog och varifrån dessa härrörde. Förslagsstäl- larna föreföll att ställa sig på deras sida som ville dominera de svaga staterna. Ned- rustningsarbetet borde i stället inriktas på att förmå stormakterna att minska sina enorma lager av massförstörelsevapen. Man ville ej ansluta sig till förslag som bidrog till att dra uppmärksamheten från de väsentliga nedrustningsproblemen och som närmast innebar en kontroll över småstaterna av de stora staterna. Endast om ett registrerings- förslag också omfattade produktionen av vapen och annan krigsmateriel, därmed bin- dande även de militärt/ industriellt utveckla- de staterna, vore det av intresse. Vidare på- talades den möjliga diskrimineringen mellan allierade och alliansfria stater. Förslaget kunde leda till en faktisk försämring av ut- vecklingsländernas säkerhet. Även om det-

samma i sin nuvarande utformning ej före- föll särskilt långtgående var det själva den grundläggande bakomliggande uppfattningen som var felaktig ur dessa länders synpunkt. Kritiken utmynnade genomgående i en väd— jan till förslagsställarna att dra tillbaka för— slaget.

Vid 1969 års generalförsamling tog man — som nämnts i 4.2 — från svensk sida upp frågan om insyn i vapenhandeln i vad avser Sydafrika. Trots att säkerhetsrådet rekommenderat att all export av vapen eller militär utrustning till nämnda land skall upphöra är det ett känt faktum att sådan förekommer. Från svensk sida yrkades där- för på att FN:s generalsekreterare skulle sammanställa och offentliggöra statistik över sådan vapentillförsel.

Vid nedrustningskommitténs förhandling- ar i Genéve har man inte närmare behand- lat handeln med konventionella vapen. Dock har den kanadensiske delegaten flera gånger berört problemet. Vidare har frågan om vapenhandeln från svensk sida upptagits i ett anförande vid årets session. Man på— talade därvid denna handels stigande om- fattning och tendenserna till politisk domi- nans från leverantörländernas sida. En re- glering av vapenhandeln skulle till en bör— jan förmodligen få ske på regional basis, men problemets generella aspekter borde kunna diskuteras av nedrustningskommittén.

Det svenska uttalandet kommenterades av ett antal stater, varvid vissa av de obundna medlemmarna underströk att inskränkning i vapenhandeln skulle ytterligare öka bristen på balans mellan de vapenproducerande län— derna och övriga stater. Slutsatsen av dis- kussionen blev att politiskt underlag för närvarande saknas i nedrustningskommittén för sakbehandling av frågan.

Nedrustningskommitténs verksamhet har väsentligen koncentrerats till frågor rörande kärnvapen och till möjligheterna att begrän- sa dessas utprovning, tillverkning och an- vändning. Skälen härför är lätta att ange: inga andra vapen har tillnärmelsevis samma förstörelseförmåga; redan prov med kärn- vapen kan innebära hälsorisker för invå-

narna i stora områden; medan innehavet av kärnvapen idag är begränsat till ett litet an- tal stater, kan den tekniska och ekonomiska utvecklingen inom ett eller annat årtionde ge ett betydligt större antal stater möjlig- heter att själva tillverka kärnvapen; slutligen synes kapprustningen mellan stormakterna på kärnvapenområdet endast kunna hejdas genom olika former av överenskommelser dem emellan.

I samband med nedrustningskommitténs tillkomst lade både Amerikas förenta stater och Sovjetunionen fram planer för en all- män och fullständig nedrustning. Det stod emellertid redan från början klart att det här var fråga om en närmast utopisk mål- sättning och att det för praktiska framsteg erfordrades ett mera realistiskt tillvägagångs- sätt. Man började därför tala om »partiella» nedrustningsåtgärder.

De viktigaste resultaten som uppnåtts vid dessa förhandlingar är det i augusti 1963 ingångna begränsade provstoppsavtalet och det i januari 1968 träffade icke-spridnings- avtalet.

Vid 1969 års generalförsamling uppdrogs åt nedrustningskommittén att jämsides med förhandlingarna om partiella åtgärder ut- arbeta ett fullständigt nedrustningsprogram som skulle syfta till allmän och fullständig nedrustning. F.n. pågår arbetet med att ut- forma detta program och man inriktar sig därvid på att formulera programmet så att det kan utgöra realistiska riktlinjer för det fortsatta arbetet.

Det har i den allmänna debatten i Sverige framhållits att vårt lands vapenexport be— gränsar våra möjligheter att delta, ta initia- tiv och i övrigt agera vid de internationella nedrustningsförhandlingarna. Mot detta har anförts att den svenska ifrågavarande expor- ten är så ringa vid en internationell jäm— förelse att några svårigheter i angivet av- seende inte gjort sig gällande eller kan be- faras framdeles.

5.1.3 Allmänna synpunkter

Neutralitetspolitiken har i den allmänna svenska debatten ansetts fordra att Sverige

inte exporterar krigsmateriel till internatio— nella konfliktområden. Det har vidare fram— hållits att Sveriges möjligheter att inom FN arbeta för fredlig lösning av konflikter sannolikt skulle kompliceras, om export av krigsmateriel förekom till områden där län- der råkat i konflikt med varandra.

Vidare anges det vara ett utrikespolitiskt intresse att utformningen av reglerna för en svensk krigsmaterielexport är sådan att den- na export ej bidrar till att skärpa motsätt- ningar inom ett land eller mellan länder.

Svensk krigsmateriel, har det framhållits, bör heller inte exporteras till länder där den kan antas komma till användning för att undertrycka mänskliga rättigheter enligt FN- stadgan.

I diskussionen har stundom framförts principiella synpunkter på frågan om neu— trala länders krigsmaterielexport till framför allt nya stater. I ett uttalande den 10 decem- ber 1968 berörde utrikesministern detta spörsmål och anförde bl. a.

Stater som inte har egen vapenindustri häv- dar att de, för att kunna fullfölja sina legi- tima strävanden att bygga upp ett försvar, helst vill placera sina inköp i obundna länder av Sveriges typ. När vi vägrar sälja dem krigs- materiel måste de vända sig till andra leveran- törer, vilket i praktiken oftast betyder stormak- terna. Följden av en restriktiv attityd för Sve- riges och liknande länders del kan enligt deras mening bli att vi spelar i händerna på stormak- terna.

5.2 Försvar-spo/itiska frågor

Med de utgångspunkter som här används kan en huvudlinje i Sveriges utrikespolitik sägas vara alliansfrihet i fred syftande till neutra- litet i krig. Detta syfte förutsätter att vi kan skapa tilltro till vår vilja och förmåga att i händelse av krig hävda neutraliteten. Denna tilltro måste i sin tur baseras på att Sverige har ett tillräckligt starkt försvar.

I ett interpellationssvar den 10 december 1965 framhöll chefen för handelsdeparte- mentet bl.a. betydelsen för vår krigsmate- rielindustri av att möjligheter finns för ex- port. Han anförde därvid.

Med den utrikes- och försvarspolitik vi föl- jer är det av utomordentlig vikt, inte minst ur beredskapssynpunkt, att vi äger en egen väl utbyggd och tekniskt förstklassig krigsmateriel- industri. För att den skall kunna behålla och utveckla sin höga standard behöver, av flera skäl, utrymme ges för export.

Ett viktigt skäl ligger i tillgången till ut- ländska erfarenheter och konstruktioner. Vi importerar materiel för vårt försvar. Vi gör det bl.a. därför att ett inhemskt framtagande av viss materiel, vissa komponenter eller delar till vår egen tillverkning av försvarsmateriel skulle ställa oproportionerligt stora krav på våra re- surser bl.a. beträffande konstruktions- och ut- vecklingsarbete. Men för att kunna köpa bästa möjliga materiel kan vi också behöva sälja. Som säljare kan vi få del av utländska erfaren— heter på ett helt annat sätt än som enbart köpare.

Som exportprodukter är den materiel vi säl- jer också utsatt för en konkurrens som på många områden är synnerligen hård och som därigenom skärper kvalitetskraven. Handeln med krigsmateriel utgör därvid inget undantag från vad som gäller för övrig handel.

Ytterligare ett skäl, som jag emellertid inte vill tillmäta avgörande betydelse, är att vi ge- nom export kan minska kostnaderna för pro- duktionen av materiel för vårt eget försvar.

Det är av största vikt att kunna hålla vår krigsmaterielindustri på en hög teknisk nivå. Exporten gör det därvid lättare för oss att få del av forskningsresultaten och följa utveck- lingen i utlandet. Den hjälper oss också att få sådan sakkunskap att vi vid köp av krigsmate- riel kan göra verkligt fullgoda bedömningar.

Flera skäl talar sålunda för att en viss ex- port upprätthålls. Något behov av stöd t.ex. genom exportkrediter eller exportkreditgaran- tier föreligger inte.

Utöver vad som nämnts ovan rörande vikten av att vi har en väl utbyggd och förstklassig krigsmaterielindustri och att ut- rymme ges för export för att den skall kun- na bevara och utveckla sin höga standard kan även följande anföras.

Sveriges deltagande i de internationella strävandena att frigöra handeln har med- fört att vår utrikeshandel ökat. Dessa strä- vanden har bl. a. resulterat i tullfrihet för industrivaror mellan EFTA-länderna och inom ramen för den s.k. Kennedyronden i betydande tullsänkningar inom industrivaru- området mellan övriga viktigare handels-

länder. Till följd härav har i den interna- tionella handeln konkurrensen för dessa varugrupper skärpts i påtaglig grad. Detta har för krigsmaterielindustriens del i många fall inneburit ett större beroende av impor- terade varor. Konkurrensen torde vidare ha medfört fördelar för svenska försvaret, ef- tersom den inhemska krigsmaterielindu- striens konkurrensförmåga ökat genom det nämnda ekonomiska samarbetet.

Den svenska krigsmaterielindustriens kon- kurrenskraft kan även sägas ha befrämjats av den politik som förs i Sverige på upp- handlingsområdet. Försvarets upphandling görs i princip hos de företag som kan till- handahålla den fördelaktigaste kombinatio- nen av priser, prestanda och leveranstider. Av bl. a. säkerhets- och sysselsättningspoli- tiska skäl anses det dock ibland önskvärt att upphandling görs i Sverige. De nämnda skä— len kan i sådana fall inte tillåtas sätta kon- kurrensen ur spel i alltför stor utsträckning eftersom _— enligt vad som sagts i ovan nämnda interpellationssvar -— detta skulle ställa alltför stora krav på våra resurser. Om ett svenskt anbud således ställer sig alltför kostsamt i förhållande till ett utländskt, tor- de det sistnämnda antas även om detta med- för vissa nackdelar från beredskapssyn- punkt

En annan omständighet av betydelse för det svenska försvaret är att svensk vapen- export även bidrar till att höja krigsmateriel- industriens konkurrensförmåga. Detta kan exemplifieras genom att det blir möjligt att slå ut utvecklingskostnaderna och andra till- verkningskostnader på ett större antal pro- ducerade enheter. Det har t.ex. förekom- mit att svensk industri själv stått för en viss andel av utvecklingskostnaderna på grund av att export bedömts möjlig. Försvaret be- höver då inte ensamt svara för dessa kost— nader.

Som exempel på hur tillverkningskostna- derna kan bli lägre genom tillverkning i längre serier kan anföras att lägre priser torde erhållas vid inköp av större kvantite- ter av halvfabrikat som erfordras för till- verkningen etc. Ett annat exempel är att

kostnader för investeringar i byggnader, maskiner, verktyg, utbildning av arbetskraft m.m. kan fördelas på ett större antal pro- ducerade enheter. Ytterligare en fördel torde ligga i att företagens resurser kan utnyttjas på ett mera företagsekonomiskt riktigt sätt, så att beläggningen inom företagen hålls på en jämn nivå. Detta har inverkan på t. ex. förräntningen av nedlagt kapital, sysselsätt- ningen och förvaltandet av uppnådd teknisk nivå.

För att våra möjligheter att få tillgång till bästa möjliga utrustning skall kunna tas till vara är det enligt denna uppfattning nöd- vändigt att vi exporterar krigsmateriel. Det krävs därvid också av oss att vi har en väl- utrustad och kvalificerad forsknings- och ut- vecklingsorganisation så att vi kan anses vara kompetenta köpare. Vår höga militär- teknologiska kompetens torde göra det lät- tare för 05s att få köpa bästa möjliga mate- riel. Det kan även göras gällande, när fråga är om import av vapen, att våra möjligheter att på ett tidigt stadium få inblick i och påverka utformningen av ett nytt utländskt vapensystem i en riktning som svarar mot våra behov likaså är avhängiga av vårt mi- litärteknologiska kunnande.

I ett litet land med begränsade ekonomi- ska och personella resurser blir det succes- sivt svårare att täcka breda fält inom tek- nologien. Den alltmer avancerade tekniken resulterar i krav på en långtgående speciali- sering. Denna behöver då kompenseras ge- nom ökat handelsutbyte med andra länder. Förhållandet gäller generellt men är särskilt utpräglat inom försvarssektorn, eftersom de moderna vapensystemen tenderar att bli allt mer invecklade och kostsamma.

På liknande sätt ökar — genom export- möjligheten som ofta även innebär delgiv- ning av resultat av eget studie-, forsknings- och utvecklingsarbete till köparen — våra möjligheter att erhålla tillgång till motsva- rande utländska erfarenheter. Vi kan där- igenom, som chefen för handelsdepartemen- tet framhöll i det ovan citerade interpella- tionssvaret, följa utvecklingen i utlandet, vil— ket är av stor betydelse inte minst när det

gäller att vid eventuella inköp göra riktiga värderingar av en produkt.

Det har även framhållits att export av krigsmateriel som utrangerats av svenska försvaret medför minskade faktiska för- svarskostnader.

I detta sammanhang brukar också näm- nas att vi inom landet inte har något indu- striföretag som är helt inriktat på tillverk- ning av krigsmateriel. Dock finns fortfaran- de vissa industrier som till betydande del är sysselsatta med sådan tillverkning.

Enligt vad som framhållits inför utred- ningen kan krigsmaterielexporten i vissa sammanhang medföra olägenheter för för— svaret. Det har exempelvis anförts att stora exportbeställningar kan oförmånligt påverka takten för leveranser till försvaret. Det har vidare sagts att ett åtagande att genomföra en stor exportleverans kan innebära att en utbyggnad av industrien måste göras. Sedan leveransen fullgjorts kan en viss överkapaci- tet finnas som föranleder krav om att beställningar görs inom landet. Exportleve- ranser medför undantagsvis att försvaret un- der kortare tid ställer personal och materiel till förfogande. Den omständigheten att kännedomen om viss svensk militär teknik och organisation genom export förs utanför landets gränser, kan vara till nackdel för försvaret.

Krigsmaterielexportens direkta betydelse för landets betalningsbalans är ringa.

Därest de hittills tillämpade restriktioner- na liberaliserades eller helt togs bort, skulle detta däremot i motsvarande grad ha en po- sitiv inverkan på betalningsbalansen. Den goodwill i utlandet som kommit oss till del på grund av den internationellt höga tekniska nivå som bl.a. svensk flygindustri uppnått, har troligen inneburit att intresset för sven- ska produkter över huvud taget stigit.

Rörande storleken av den svenska im- porten av krigsmateriel kan, beroende på att tillfredsställande statistiskt material här- om saknas, några säkra siffror inte anges. Importen kan t. ex. anges som en andel av försvarets beställningar. De totala materiel- inköpen för försvarets räkning har under de

senaste åren uppgått till i genomsnitt drygt 2 miljarder kr. per år. Detta belopp inne- fattar emellertid även annan materiel än krigsmateriel eller komponenter avsedda att ingå i sådan materiel. Av de totala årliga materielinköpen beräknas lO % eller ca 200 milj. kr. utgöra direkta beställningar från utlandet.

Om även svenska företags inköp från underleverantörer i utlandet räknas med, torde den totala importandelen komma att överskrida 20 % av den årliga beställnings- volymen vilket innebär, att importsiffran skulle uppgå till ca 400 milj. kr. Även med beaktande av att den för försvarets räkning importerade materielen i stor utsträckning utgörs av andra varor än krigsmateriel och komponenter därtill, kan dock på goda grunder antas att Sveriges import av sådan materiel är betydligt större än landets mot- svarande export.

Vid framtagning av militära produkter avsedda för export kan därvid gjorda erfa- renheter vara till nytta från samhällsekono- misk synpunkt genom att kostnaderna för det svenska försvaret härigenom blir lägre vid anskaffande av samma eller liknande produkt.

Tidigare har berörts den betydelse krigs- materielexporten kan ha när det gäller att på rätt sätt utnyttja företagens resurser. Ut- över vad därvid sagts torde även kunna göras gällande att exportbeställningar under vissa förhållanden har gynnsamma effekter på samhällsekonomien. Vid sysselsättnings- svårigheter som betingas av läget på hem- mamarknaden medför exportbeställningar att konjunkturen stimuleras och sysselsätt- ningen bevaras. Detta gäller även givetvis inom krigsmaterielindustrien.

5.3 Arbetsmarknadspolitiska frågor

Enligt tillverkningsförordningen fordras, som framgått av 2.2, för tillverkning av krigsmateriel tillstånd av Kungl. Maj:t. Så- dan tillverkning skall vidare enligt samma förordning vara underkastad kontroll. Kon-

trollen utövas, enligt tillämpningsföreskrif— terna till förordningen, av krigsmaterielin- spektionen inom handelsdepartementet.

Antalet företag som har tillstånd att till- verka krigsmateriel uppgår f.n. till om- kring 125. Av dessa bedrev år 1968 ca 80 tillverkning av krigsmateriel och ett 25-tal av dem exporterade samma år vapen för ungefär 156 milj. kr. År 1969 exporterade 14 företag krigsmateriel för ca 160 milj. kr.

För att i någon mån belysa sysselsätt- ningsfrågorna har utredningen låtit göra vissa beräkningar. Därvid har från statis- tiska centralbyrån inhämtats uppgifter om antal anställda samt om totala produktions- värden. Detta material har sedan bearbe- tats inom arbetsmarknadsstyrelsen, som till utredningen överlämnat sitt arbetsresultat med särskilt angivande av produktionsvär- den för krigsmateriel och den andel därav som exporterats.

Det skall framhållas att de använda be- räkningsmetoderna ger anledning till för- siktighet vid bedömningar som grundas på resultaten av beräkningarna. Närmast kan de anses vara uppskattningar. De ger dock en uppfattning om problemets storlek. En statistisk osäkerhetsfaktor är att exporten varierar avsevärt år från år när det gäller fördelningen inbördes mellan de exporte— rande företagen. Den totala krigsmateriel- exporten har däremot under de senaste åren varit relativt konstant. Genomsnittligt upp- gick den åren 1965—1969 till ca 162 milj. kr. årligen.

Totalt har 65 av de ca 80 företag som tillverkade krigsmateriel år 1968 under- sökts. För resterande företag har antingen tillverkningen bedömts som ringa eller har erforderliga data ej kunnat erhållas. De så- lunda erhållna uppgifterna redovisas i det följande.

Vid de undersökta företagen uppgick an- talet anställda totalt till omkring 90000 personer. Andelen därav direkt sysselsatta med tillverkning av krigsmateriel har be- räknats utgöra inemot 20 000 personer. Det fakturerade värdet av krigsmaterielproduk- tionen var drygt 1,5 miljard kr. Den andel av de anställda som sysslade med produk-

tion för export motsvarade enligt beräk- ningarna 2 000 årsanställda.

Det kan vara av intresse att undersöka krigsmaterielexportens storlek inom de en- skilda företagen i förhållande till värdet av deras försäljning. Det visar sig att de totalt största företagen inte har den största an- delen av krigsmaterielexporten. Av de un— dersökta 65 företagen exporterade 17 krigs— materiel. I tre fall uppgick andelen av krigs- materielexporten till omkring 30 % och däröver räknat på det totala försäljnings- värdet vid resp. företag. Dessa företags sammanlagda försäljningsvärde utgjorde knappt 0,4 % av de undersökta företagens totala försäljningsvärde. Av de tre företa- gen svarade ett för över 85 % av dessa företags sammanlagda försäljningsvärde och för nästan 80 % av värdet av exporterad krigsmateriel för de tre företagen. Detta företags personalstyrka utgjorde nästan 90 % av totalantalet anställda vid de tre före- tagen.

Vidare överstiger värdet av krigsmateriel- exporten det undersökta året i förhållande till det totala försäljningsvärdet 10 % i en- dast ytterligare tre fall vad gäller privata företag. Medräknas även statliga företag blir antalet fyra. I intet av dessa fyra fall överstiger dock exportandelen 15 %. De fyra företagens sammanlagda försäljnings- värde utgjorde drygt 8 % av de under- sökta företagens totala försäljningsvärde. Även i dessa fall är ett av de fyra företa- gen relativt dominerande och svarar för över 70 % av dessa fyra företags totalan- tal anställda, totala försäljningsvärden och totala värden av exporterad krigsmateriel.

I det erhållna materialet har inte fördel- ningen mellan tillverkare och underleveran- törer vad gäller tillverkning och handel med vapen kunnat redovisas närmare. Det- ta förhållande torde dock inte i någon stör- re utsträckning inverka på de gjorda beräk- ningarna. Det kan emellertid nämnas att underleverantörernas andel av krigsmate- rieltillverkningen uppgick till 9—10 % av dess totala värde.

Det är inte möjligt att med ledning av dessa uppgifter dra några definitiva slut-

satser om vilken betydelse ökning eller minskning av exporten skulle få för syssel- sättningen. Ökning resp. minskning av ex- porten kan ge större positiva resp. negativa utslag än vad en proportionell beräknings- metod ger vid handen. Vad som klart fram- går, både av de lämnade uppgifterna och den allmänna bild som den geografiska för- delningen av krigsmaterielindustrien ger, är att verkningarna av en förändring i exporten skulle göra sig gällande med mycket olika kraft i olika delar av landet. Det finns på några platser krigsmaterieltillverkande indu- strier som intar en dominerande position i sin ort. Det är självklart att ökning, minsk- ning eller ett totalstopp i exporten från dessa industrier skulle få mycket stor betydelse för dessa orter och den omgivande regio- nen. Vid ett totalstopp skulle verkningarna bli ytterst allvarliga. Redan en avsevärd minskning av exporten skulle leda till svåra omställningskriser. Å andra sidan skulle en ökning av exporten givetvis innebära stegrad sysselsättning. Från arbetstagarsidan har framhållits att man där inte gärna ser att krav på ökning av krigsmaterielexpor- ten används såsom argument för ökad sys- selsättning; annan produktion är därvid att föredra. Däremot är, har det sagts inför utredningen, omfattningen av nuvarande ex- port i detta avseende att anse såsom unge- färligen lämplig från sysselsättningssyn— punkt.

Från företagarhåll har framhållits att det, beroende på ojämnheten i beställningarna från svenska försvaret, skulle vara önsk— värt att kunna motverka eventuella svackor i sysselsättningen med export av krigsma— teriel. Om villkoren för vapenexport skärps ytterligare blir enligt samma källor dessa problem än större.

6. Överväganden och förslag

6.1. Allmänna överväganden

Sveriges totalexport uppgick åren 1965— 1969 genomsnittligt till 24,2 miljarder kr. årligen. Härav svarade krigsmaterielexpor- ten för ca 162 milj. kr. per år eller knappt 0,7 % av den totala exporten. Krigsmateriel- exporten är således av mycket liten omfatt- ning i jämförelse med totalexporten. Den to- tala världsexporten av krigsmateriel uppgick enligt de senaste tillgängliga siffrorna, som avser år 1967, till mellan 28 och 31 miljar- der kr. Sveriges andel av denna handel ut- gjorde samma år endast ca 0,5 %. Av världsexporten av krigsmateriel svarade Amerikas förenta stater och Sovjetunionen år 1967 tillsammans för mer än 70 %. De fyra största krigsmaterielexportörernas för- säljning uppgick år 1968 uppskattningsvis till följande belopp: Amerikas förenta stater 11,3 miljarder, Sovjetunionen 10,3 miljarder, Frankrike 2,6 miljarder och Storbritannien 2,0 miljarder kr.

Såsom framgår av redovisningen i kap. 5 under avsnittet om försvarspolitiska frågor (se 5.2) förefaller Sveriges samlade import av krigsmateriel och komponenter därtill va- ra större än motsvarande export.

Den svenska exporten av krigsmateriel har diskuterats i skilda sammanhang under de senaste åren. Olika synpunkter har där- vid framförts. I allmänhet har diskussioner- na lett till slutsatsen att viss export även fortsättningsvis bör få förekomma. Röster

har dock höjts för ett fullständigt förbud mot krigsmaterielexport. Utredningen åter- ger som bilaga en bandad dialog mellan före- trädare för dessa båda uppfattningar. Där- emot har veterligt ingen röst höjts för att helt frige exporten. Utredningen anser sig också i fortsättningen kunna bortse från en så extrem ståndpunkt. De båda förstnämnda alternativen — begränsad och kontrollerad export eller totalt exportförbud — synes däremot kunna övervägas.

Det bör först framhållas att enligt utred— ningens mening problemen kring krigsma- terielexporten måste bedömas i samband med försvarsfrågan i hela dess vidd. Den svenska neutralitetspolitiken — alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig — för- utsätter att parter i en konflikt har tilltro till vår förmåga och vilja att stå utanför den ak- tuella konflikten. Denna tilltro förutsätter att Sverige har ett tillräckligt starkt försvar. Härom råder vidsträckt enighet i svensk folkopinion.

Det är då av betydelse att vi inom landet vidmakthåller industriella resurser för mili- tär produktion. En fortsatt alliansfri och obunden politik underlättas, om vi i fråga om väsentlig materiel kan vara oberoende av utländska leverantörer. I ett litet land med begränsade ekonomiska och personella resurser blir det emellertid successivt svårare att täcka breda fält inom teknologien. Den alltmer avancerade tekniken resulterar i krav på en långtgående specialisering. Den-

na behöver då kompenseras genom ökat handelsutbyte med andra länder. Förhållan- det gäller generellt men är särskilt utpräglat inom försvarssektorn, eftersom de moderna vapensystemen tenderar att bli allt mer in- vecklade och kostsamma. Detta innebär att vi bl. a. måste importera viss krigsmateriel liksom vissa komponenter eller delar till vår egen tillverkning av krigsmateriel.

För att vi skall kunna få tillgång till ut- ländska erfarenheter, konstruktioner och komponenter måste vi dock vara beredda att till andra länder delge resultat av vårt eget studie-, forsknings- och utvecklingsar- bete. Det är då nödvändigt att en viss ex- port av krigsmateriel tillåts. Genom export- möjligheten kan vi vidare följa utvecklingen i utlandet vilket är av stor betydelse, inte minst när det gäller att vid eventuella inköp göra riktiga värderingar av ett vapensystem eller dess detaljer.

Genom den hårda konkurrensen på ex— portmarknaden skärps kvalitetskraven på vå- ra produkter. Vi blir därigenom tvungna att ha en välutrustad och kvalificerad forsk- nings— och utvecklingsorganisation vilket också krävs av oss för att vi skall kunna uppträda som kompetenta köpare. Vår höga militärteknologiska kompetens torde göra det lättare för oss att få köpa bästa möjliga materiel. Det kan även göras gällande, när fråga är om import av krigsmateriel, att vå- ra möjligheter att på ett tidigt stadium få inblick i och påverka utformningen av ett nytt utländskt vapensystem i en riktning, som svarar mot våra behov, likaså är av- hängiga av vårt militärteknologiska kunnan- de.

Utredningen anser därför i princip att viss krigsmaterielexport gagnar svenska försvars- intressen och av denna anledning även i fort- sättningen bör få förekomma. Denna export synes dock endast få ske under dels starkt aktgivande på de utrikespolitiska, ofta snabbt växlande förhållandena, dels strikt kontroll från statsmakternas sida. Exporten bör där- för även i fortsättningen ges karaktären av undantag från en huvudregel, som förbjuder export av krigsmateriel. Denna konstruktion

möjliggör en stark begränsning av undan- tagen.

Gällande bestämmelser om export av krigsmateriel återfinns i utförselkungörelsen (se 2.3). Den härvid grundläggande bestäm- melsen om utförselförbud från landet av krigsmateriel har varit i kraft alltsedan förs- ta världskriget. Utredningen har inte funnit anledning föreslå att denna bestämmelse ändras.

Emellertid kan varje export av krigsmate- riel — om än aldrig så begränsad — inne- bära avvägningsproblem ur utrikespolitisk synpunkt.

Statsministern angav i ett interpellations- svar den 25 april 1956 de riktlinjer som fortfarande gäller för export av krigsmate- riel, nämligen att den svenska regeringen i allmänhet har tillämpat principen att över huvud vägra licenser för export till stater som för tillfället är invecklade i akuta inter- nationella konflikter eller i vilka inbördes- krig är rådande eller där det internationella eller interna läget är så hotande, att fara för oroligheter eller krig föreligger. Någon skill- nad har sålunda inte gjorts mellan den ena eller den andra sidan i ett konfliktläge vid prövning av licensansökningar, framhöll statsministern vidare.

Utrikesutskottet anförde i sitt av riksda— gen godkända yttrande (1969: 3) över .mo- tioner vid 1969 års riksdag om utredning av riktlinjerna för svensk export av krigsma- teriel bl. a. att även om den faktiska tillämp- ningen av gällande principer för vapenex- port har skärpts på senare tid, kan det vara motiverat att undersöka om inte ändrade ut- rikespolitiska förhållanden påkallar en granskning av dessa principer. Visserligen synes riskerna för militära konflikter mellan de båda stormaktsblocken ha minskat. Sam- tidigt har emellertid nya konflikthärdar upp- stått inom de militära allianssystemen samt på andra håll i världen, t. ex. i och mellan u-länderna. I ett stort antal länder finns vidare enligt utskottet befrielserörelser som ofta ser sig tvingade att använda väpnat våld i sin kamp mot de styrande diktatur- regeringarna.

Utredningen ansluter sig till huvudlinjer-

na i interpellationssvaret från år 1956. Vad beträffar de i utskottsutlåtandet från år 1969 berörda befrielserörelserna, finner ut- redningen det i och för sig förståeligt att förslag om svensk krigsmaterielexport till vissa dylika rörelser ibland kommer upp i den allmänna debatten. Argument som an- förts för export av krigsmateriel till sådana rörelser är bl. a. att de i många fall riktar sig mot regimer som väl förtjänar att störtas och att det är olyckligt att rörelser av detta slag hänvisas till att anskaffa krigsmateriel från länder som söker säkra sig politiskt in- flytande.

Avgörande skäl talar emellertid emot svensk krigsmaterielexport till dessa rörel- ser. En sådan export skulle stå i strid med den grundläggande princip som hittills följts och som innebär att export inte tillåtits till orosområden. Ytterligare kan emellertid föl- jande sägas: redan att avgöra vilka rörelser som är >>befrielserörelser» reser stora svå- righeter. Någon enighet föreligger inte sta- terna emellan om vad som är en »befrielse- rörelse», en »kontrarevolutionär rörelse», en »terroriströrelse» eller en »politisk mot- ståndsrörelse». Varje stöd utifrån — utom rent humanitärt — till någon sådan rörelse har hittills ansetts strida mot principen att ingen stat har rätt att ingripa i en annan stats inre angelägenheter. Att nu införa un- dantag till förmån för »befrielserörelser» skulle allvarligt underminera principen, då enighet inte föreligger om vilka rörelser det giiller. Ett sådant undantag skulle öppna vi- da möjligheter för stater att försvara brott mot principen under åberopande av att den exporterade krigsmaterielen är avsedd som bistånd åt »befrielserörelser».

I Sverige har riksdagen godkänt ett av statsutskottet avgivet utlåtande (1969: 82), i vilket angetts vissa grundläggande riktlinjer för svenskt stöd till befrielserörelser och i vilket bl. a. understmkits den grundläggande principen att ingen stat har rätt att ingripa i en annan stats inre angelägenheter. Hävdan- det av principen har i internationella sam- manhang framför allt kommit ifrån de mind- re staterna, särskilt i Latinamerika och Af— rika. Det är också främst de mindre staterna

som har ett långsiktigt och betydande in- tresse av att den upprätthålls i full utsträck- ning. En sanktionering av krigsmaterielex— port till vad som på svensk sida skulle be- traktas som »befrielserörelser» i etablerade stater skulle otvivelaktigt kränka principen och undergräva våra egna möjligheter att hävda den.

Även följande synpunkt kan anföras i detta sammanhang: av neutralitetsrättsliga och neutralitetspolitiska grunder är krigs- materielexport utesluten till länder som är i krig. Fastän neutralitet i formell bemärkelse endast föreligger vid krig och inte vid inre väpnade konflikter, skulle inblandning i så— dana konflikter genom export av krigsmate- riel till endera parten i dem stå i dålig sam- klang med neutralitetspolitiken och med det konsekventa svenska stödet åt fredlig lösning av konflikter. Sådana inre väpnade konflik- ter kan också riskera att eskalera till att bli internationella, varvid neutralitetsprinciper- na blir direkt tillämpliga. Även i fall där så inte sker kan inre väpnade konflikter — ibland med fruktansvärda konsekvenser —— förlängas, försvåras och förstoras genom tillförsel utifrån av krigsmateriel.

Av ovan anförda skäl förordar utredning- en att man inte frångår den hittills tilläm- pade principen att endast etablerade staters av vårt land erkända regeringar eller deras ombud skall kunna uppträd-a som köpare.

Utredningen anser sig böra framhålla att de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska överväganden som återgivits i kap. 5 (se 5.2 och 5.3) verkar såsom en förstärkning av argumenteringen för en viss begränsad ex- port men inte bör uppfattas såsom enbart i och för sig avgörande. Det har dock bl. a. vid samråden med representanter för arbets- marknadens parter framgått att nackdelarna av ojämnheten i beställningarna från det svenska försvaret skulle kunna motverkas om tillgång funnes till exportorder. Ett be— gränsat antal orter med ett-företags domi— nans kommer här speciellt in i bilden. Sys- selsättningsfrågan berörs närmare i det föl- jande (se 6.4).

Av betydelse är att i fred upprätthålla en tillfredsställande beredskap för att kunna

trygga behoven i ett avspärrningsläge. Detta leder till önskemål om en viss överkapacitet i fred inom landets egen krigsmaterielindu- stri, vilket kan anses styrka behovet av en begränsad fredstida export.

En restriktiv attityd av Sverige och lik- nande länder vad gäller export till framför allt nya stater skulle, såsom framhållits i kap. 5 i fråga om de utrikespolitiska frågor- na (se 5.1.3), kunna bidra till att dessa blev i högre grad beroende av stormakterna. Så- dana staters beroende av stormakterna skul- le i vissa situationer kunna bli mindre om de finge köpa krigsmateriel från obundna länder av Sveriges typ. Det är emellertid in- te troligt att svensk krigsmaterielexport till ett land skulle kunna få en sådan omfatt- ning att den fick avgörande betydelse för dess försvarsstyrka och därmed dess inte- gritet.

I den internationella debatten har starka önskemål framförts om någon form av kon- troll av den internationella handeln med konventionella vapen. På senare tid har för- slag om sådan kontroll diskuterats inom FN ett flertal gånger. Diskussionerna har dock inte lett till något resultat (se 5.1.2).

Vid de internationella nedrustningsför- handlingarna i Geneve har intresset huvud- sakligen inriktats på frågor rörande kärnva- pen och till möjligheterna att begränsa des- sas utprovning, tillverkning och användning. En av orsakerna härtill är att inga andra va- pen har tillnärmelsevis samma förstörelse- förmåga, en annan är att kapprustningen mellan stormakterna på kärnvapenområdet endast synes kunna stoppas upp genom olika former av överenskommelser mellan dem (se 5.1.2).

De viktigaste resultaten av detta arbete är det i augusti 1963 ingångna begränsade provstoppsavtalet och det i januari 1968 träffade icke-spridningsavtalet.

I den offentliga debatten i Sverige har an- förts att svensk krigsmaterielexport begrän- sar våra möjligheter att delta, ta initiativ och i övrigt agera vid de internationella nedrust- ningsförhandlingarna. Detta har bemötts med påståendet att Sveriges internationellt sett mycket begränsade export av krigsmate-

riel inte har medfört eller kan väntas med- föra några svårigheter i detta sammanhang.

Enligt utredningens mening visar erfaren— heten att svensk krigsmaterielexport inte be- gränsar Sveriges möjligheter att aktivt delta vid nedrustningsförhandlingarna i FN:s regi i Geneve och verka för att de uppställda målen nås. Det har inte heller visat sig att svensk export av krigsmateriel utgör hinder för Sverige att aktivt stödja förslag om kon- troll av handeln med konventionella vapen av den typ som framförts inom FN.

Vid beviljande av licens för export av krigsmateriel uppstår inte sällan svårigheter av teknisk natur när det gäller kontroll av att den exporterade materielen når fram till det land som angetts i exportlicensen. Myn- digheterna söker givetvis vid licensgivningen erhålla bästa möjliga garanti för att materie- len kommer till det avsedda landet. Detta kommer bl.a. till uttryck genom att i prin- cip endast statliga myndigheter eller av sta- ter auktoriserade vapenimportörer godtas av vederbörande myndigheter vid försäljningen. Det är dock mycket svårt att på ett betryg- gande sätt kontrollera samtliga lämnade upp- gifter i samband med en utförsel. På grund- val av gjorda erfarenheter har en fortlöpan- de effektivisering skett av denna kontroll. Enligt utredningen synes f. n. inte behov föreligga att införa ytterligare kontrollåtgär- der på detta område.

6.2. Förslag till riktlinjer

Den nu tillämpade ordningen för beviljande av exportlicenser angående ärenden av rela— tivt stor räckvidd eller där fråga är om ex— porttillstånd av principiell natur synes enligt vad utredningen erfarit vid sina kontakter med exportindustrien vara behäftad med vissa svagheter. För erhållande av upplys- ningar om möjligheterna till export av krigs- materiel i sådana fall kontaktas i allmänhet krigsmaterielinspektören under hand, innan ett företag inleder förhandlingar om export- försäljning av sådan materiel. Företagen kan med nuvarande ordning av naturliga skäl inte redan på ett förberedande stadium bin-

da sig för hårt i förhandlingar om export- försäljning. Det är av vikt, har det framhål- lits, att klarhet nås om förutsättningarna att erhålla exportlicens på ett så tidigt stadium som möjligt före slutandet av ett exportav- tal. Åtaganden som senare kan visa sig omöj- liga att infria liksom onödiga kostnader und- viks härigenom.

Sedan krigsmaterielinspektionen inhämtat eventuella erforderliga yttranden i ett ak- tuellt exportärende föredrar krigsmaterielin- spektören ärendet för chefen för handelsde- partementet. Härefter meddelas — genom formellt beslut eller ej —— att f. n. kan eller kan inte export av krigsmateriel ske till visst land. Därvid framhålls dock att situa- tionen kan vara ändrad vid tidpunkten för leverans. Ett tidigare meddelat tillstånd kan i sådant fall återkallas. Detta är naturligtvis otillfredsställande för exportföretagen. För dessa måste det i många fall — speciellt vad gäller försäljning till utomeuropeiska länder — innebära stora risker att sluta avtal om export av krigsmateriel då frågan om exporttillstånd kan avgöras först kort tid före leverans. En ytterligare komplice- rande faktor är att denna osäkerhet även inverkar oförmånligt på företagens möjlig- heter till långtidsplanering. Eftersom Sverige måste upprätthålla sin neutralitet kan denna olägenhet enligt utredningen inte helt undan- röjas.

Ett sätt att i viss utsträckning minska nämnda svårigheter skulle enligt utredning- en vara att ange mera preciserade riktlinjer för export av krigsmateriel än statsministerns interpellationssvar år 1956 till vilket hänvis- ning vanligen brukar göras. I det följande föreslår utredningen vissa sådana precise— ringar. Dessa bör ange vissa grunder som kan föranleda totalt exportförbud, inskränk- ning i eller särskild försiktighet vid licens- givningen. Det bör därvid uppmärksammas att viss ovillkorlig inskränkning i krigsma- terielexport måste iakttas på grundval av internationella avtal (såsom icke-spridnings- avtalet), beslut i FN:s säkerhetsråd samt folkrättsliga regler som stadgar förbud mot export från en neutral stat under krig.

Utöver nyssnämnda fall då det föreligger

ovillkorlig förpliktelse att avstå från eller inskränka krigsmaterielexporten skulle exem- pelvis följande hinder kunna anges: krigs- handlingar, internationell spänning som be- rör ett visst land eller en region, inre väp- nade oroligheter, undantagstillstånd.

Utredningen anser det dock väsentligt att flexibilitet finns vid licensgivningen även om nämnda kriterier föreligger, så att man, allt efter situationens krav, kan välja mellan olika möjligheter.

Som exempel på fall där flexibilitet bör kunna tillämpas vid licensgivningen kan nämnas följande.

a. Export av viss materiel tillåts -— t. ex. sådan av utpräglad försvarskaraktär eller jaktvapen (om det är klart att de inte lämp— ligen kan användas i inbördes strider). Här- vid synes en bedömning behöva göras i var- je enskilt fall huruvida ett vapen är av ut- präglad försvarskaraktär. Kustartilleri, anti- ubåtsrobotar, elektronisk materiel för bevak- ning av kust och luftrum är exempel på va- pen av sistnämnda typ.

b. Export tillåts inom viss begränsad ram — t. ex. för att avsluta leveranser enligt ti- digare beställningar. Självfallet måste här- vid särskild försiktighet iakttas vid bedöm- ning av situationen i det aktuella landet.

Nu gällande tillämpning av licensgivning— en har lett till att hela Afrika kommit att omfattas av totalt exportförbud. Skälet här- till har varit att hela kontinenten ansetts ut- göra ett internationellt spänningsområde el- ler att inre väpnade oroligheter eller risk för sådana förelegat.

I fråga om krigsmaterielexport till afri- kanska länder har Schweiz, som i stort till- lämpar samma riktlinjer för beviljande av exporttillstånd som Sverige, bl.a. utfärdat totalförbud för export till ett stort antal län- der i Afrika. En förteckning över dessa län- der redovisas i kap. 3 (se 3.8). Förteckning— en innebär inte att där ej upptagna länder automatiskt skulle vara frigivna för export. Antingen har bedömning avseende sådana länder visat att totalt exportförbud inte är erforderligt eller har någon ansökan om ex- porttillstånd för landet i fråga inte ingetts. Den schweiziska tillämpningen av principer-

tia ger en antydan om problemets svårig- hetsgrad.

Det är visserligen riktigt att förhållandena varierar från land till land och att det kan finnas ett legitimt intresse hos vissa stater att inköpa krigsmateriel från länder av den typ Sverige representerar. Utredningen an- ser dock att bedömning, huruvida export av krigsmateriel skall få ske till länder av nämnda slag, måste liksom tidigare göras från fall till fall och från tid till tid och inte bestämmas generellt för en hel kontinent. Ett skäl som talar för ett sådant tillvägagångs- sätt är att förhållandena i länder av denna typ kan skifta mycket snabbt.

I nästkommande avsnitt (se 6.3) föreslår utredningen att en rådgivande nämnd till- sätts. Utredningen förutsätter att denna nämnd i samarbete med de beslutande in- stanserna skall söka ytterligare precisera riktlinjerna för krigsmaterielexporten.

Ett speciellt problem utgör garantier för obruten leverans av svensk krigsmateriel en- ligt ingångna kontrakt samt för leverans av reservdelar till sådan materiel. Dylika garan- tier är särskilt aktuella i samband med för- säljning av kompletta vapensystem. En be- dömning från fall till fall är även här sanno- likt nödvändig. Myndigheterna torde i före- kommande fall behöva avge förklaring om att avtalade leveranser kommer att täckas av exportlicenser så länge inte den svenska neu- tralitetspolitiken och internationella förplik- telser lägger hinder i vägen. Sådana förkla- ringar har avgetts vid ett par tillfällen.

Ytterligare en omständighet som enligt ut- redningen torde uppmärksammas i detta sammanhang är att ett tidigare fattat beslut om ett undantagslöst exportförbud till ett visst land bör omprövas när förhållandena så medger. Detta sker också f. n. En svårig- het i detta avseende är dock att tillförlitliga uppgifter om ändring av förhållandena i ett visst land hittills inte alltid erhållits med önskvärd snabbhet.

6.3. Rådgivande nämnd

Ärenden om export av krigsmateriel inne- håller ofta uppgifter och beslutsgrunder som

inte kan vara offentliga i alla delar. Som en följd härav kan den allmänna debatten om enskilda ärenden bli ofullständig och missvi- sande eftersom den inte kan baseras på full- ständig faktaredovisning. Samtidigt är det av stor vikt att beslut i dessa ärenden är före- mål för fortlöpande kontroll och insyn.

Den konstitutionella kontrollen över krigs- materielexporten utövas, såsom redovisas i avsnittet i kap. 2 (se 2.6), av riksdagen ge- nom dess konstitutionsutskott. Utskottets granskning görs som regel en gång om året. Därvid har utskottet tillgång till samtliga ak- ter, innefattande även hemligstämplade handlingar. Detta instrument för kontroll av krigsmaterielexporten torde emellertid enligt utredningens åsikt inte vara ur alla synpunk- ter tillräckligt effektivt, främst på grund av att granskningen har formen av en efter— handskontroll med ibland relativt lång efter- släpning i tiden. Även den omständigheten att utskottet vid sin granskning rimligtvis in- te kan gå genom allt material under den ak- tuella perioden utan får genom stickprov bilda sig en uppfattning om ärendenas hand- läggning är värd att nämnas i samman- hanget.

Utredningen utgår från att konstitutions- utskottets granskning även fortsättningsvis principiellt förblir en efterhandsgranskning. Vill man öka den allmänna insynen i denna typ av ärenden och göra denna insyn ak- tuell, blir det nödvändigt att söka andra in- strument härför än de hittills tillgängliga.

Utredningen föreslår därför att en rådgi- vande nämnd, sammansatt av medborgerliga förtroendemän, tillsätts för att på ett tidigt stadium följa ärendenas handläggning och ge uttryck för sin uppfattning innan beslut fattas.

Nämnden bör enligt utredningens mening ha parlamentarisk karaktär och utses av Kungl. Maj:t bland för uppdraget särskilt skickade ledamöter av riksdagen. Inrättandet av nämnden torde kunna ske genom beslut av Kungl. Maj:t i likhet med vad som skett vid tillkomsten av andra rådgivande organ av liknande karaktär. Av praktiska skäl sy- nes antalet ledamöter böra begränsas till högst sju, men det är angeläget att inom

denna ram det parlamentariska läget avspeg- las på ett sätt, som stärker det demokratiska samhällets förtroende för beslutsprocessen.

Nämndens sammansättning, antalet leda— möter, ordförandeskapet, sammanträdestät- heten och allmänna riktlinjer för nämndens verksamhet m. m. bör regler-as genom en in- struktion för nämnden som fastställs av Kungl. Maj:t. Ordföranden bör utses av Kungl. Maj:t. Nämnden bör sammanträda minst en gång i kvartalet.

Enligt utredningens åsikt bör nämnden va- ra knuten till handelsdepartementet med uppgift att efter föredragning av krigsmate- rielinspektören diskutera mera betydelsefulla ärenden och yttra sig innan beslut fattas. Särskilt bör nämnden följa handläggningen av och ge råd i ärenden, som avgörs av Kungl. Maj:t. Nämnden bör kunna avge ytt- randen såväl på eget initiativ som vid an— fordran.

Enligt utförselkungörelsens bestämmelser om utförsel av krigsmateriel kan, som fram- hållits i kap. 2 (se 2.3), utförseltillstånd för särskilt fall meddelas av chefen för handels- departementet eller efter bemyndigande av denne, av krigsmaterielinspektören. Avser ärendet utförsel i större omfattning eller om det eljest är av större vikt skall frågan un- derställas Kungl. Maj:t. Enligt praxis anses leveranser av högre värde än 0,5 milj. kr. ut- göra utförsel i större omfattning. Övriga ärenden avgörs av krigsmaterielinspektören. Av samtliga utförselärenden år 1969 som uppgick till ca 1 260, avgjordes 62 av Kungl. Maj:t.

Tidigare har nämnts att yttrande som re- gel inhämtas från utrikesdepartementet be- träffande de utrikespolitiska förutsättningar- na för export i ärenden av större ekonomisk räckvidd eller när frågan gäller export till länder som präglas av politisk instabilitet. Inom utrikesdepartementet bereds därvid i första hand dessa ärenden av chefen för po- litiska avdelningen. Underlag för bedöm- ning av om export bör få äga rum i ett konkret fall är i första hand de rapporter som sammanställs av de svenska utlands— myndigheterna i resp. länder. Ärendena fö- redras regelmässigt för utrikesministern som

i yttrande till handelsdepartementet till- eller avstyrker ansökan om exporttillstånd i det aktuella fallet. I ärenden där det förefaller alldeles klart att ansökan om exporttillstånd kan tillstyrkas fattas beslut om yttrande på lägre nivå.

Det synes utredningen synnerligen ange- läget att den parlamentariska rådgivande nämnden vid sin handläggning av ärendena äger tillgång till hela det underlag för be- dömningen som står den beslutande instan- sen till buds liksom att detta underlag över huvud taget är så aktuellt och genomlyst som möjligt. Vidare bör nämnden ha möjlig- het att ta del av samtliga ärenden, som be— rör krigsmaterielexporten, sålunda även de som avgörs av chefen för handelsdeparte- mentet eller krigsmaterielinspektören. Det synes dock utredningen opraktiskt att nämn- den skulle ta del i t. ex. alla exportärenden av rutinkaraktär. Den enligt praxis gällande gränsen för utförsel i större omfattning bör höjas till 1 milj. kr. i stället för nuvarande 0,5 milj. kr. Härmed skulle yttranden från nämnden, i ärenden som i övrigt inte kan anses vara av politiskt ömtålig natur kunna begränsas till sådana som värdemässigt över— stiger nyssnämnda gräns. Denna gränsdrag- ning kommer då också att gälla med av- seende på vilka ärenden som skall under- ställas Kungl. Maj:ts prövning.

6.4. Sysselsättningsfrågan

Utredningen fäster uppmärksamhet vid det förhållandet att på orter där krigsmateriel- tillverkande industrier intar en dominerande position kan redan en mindre skärpning i exportpolitiken få svåra följder för syssel- sättningen. Ett undantagslöst förbud mot ex- port av krigsmateriel skulle på dessa orter leda till ytterst allvarliga konsekvenser. För landet i dess helhet har problemet emeller— tid begränsad räckvidd. Detta framgår av den redogörelse som lämnas i kap. 5 (se 5.3) om de arbetsmarknadspolitiska följderna av eventuell skärpning av exportpolitiken. Av denna redovisning framgår att antalet direkt sysselsatta med tillverkning för export av

krigsmateriel motsvarar ca 2 000 årsanställ- da i hela landet. Antalet personer som indi- rekt berörs är givetvis betydligt större. I av- saknad av bättre material och metoder har de åberopade beräkningarna baserats på vad som närmast kan anses vara uppskattningar, men de torde ge en uppfattning om den ungefärliga storleken av den personal som skulle omedelbart beröras av åtgärder i be- gränsande syfte. Mera svåröverskådliga är däremot de indirekta verkningar som sanno- likt skulle uppstå. Som framgår av kap. 5 (se 5.2) har exempelvis den goodwill i ut- landet som kommit oss till del på grund av den höga tekniska nivån inom bl. a. svensk flygindustri troligen inneburit att intresset för svenska produkter över huvud taget sti- git. En skärpning av exportpolitiken skulle kunna medföra att vår teknik inte kunde hålla samma höga utvecklingstakt som nu. Detta skulle i sin tur kunna inverka negativt på avsättningsmöjligheterna för våra varor och därmed även på sysselsättningen.

6.5. Synpunkter på begreppet krigsmateriel

I fråga om begreppet krigsmateriel vill ut- redningen härnedan framhålla följande.

Med krigsmateriel förstås i utförselkun- görelsen sådana varor som är upptagna i en som bilaga vid kungörelsen fogad förteck- ning (se 2.4). (Undantagen från tillämpning— en av kungörelsens bestämmelser är dock materiel som tillverkats före år 1860).

Medan i föregångaren till 1949 års utför- selkungörelse uppräkningen av de varuslag som utförselförbudet innefattade, följde den i då gällande tulltaxa intagna statistiska varu- förteckningen, var krigsmaterielen enligt den ursprungliga förteckningen i kungörelsen från år 1949 indelad i fyra huvudgrupper. Dessa utgjordes av: vapen, materiel för eld- ledning och signalering rn. m., ammunitions- materiel samt övrig krigsmateriel. Denna förteckning har därefter ändrats år 1966 och .1969.

Den gällande förteckningen kan beskrivas enligt följande. Stridsmedel (vapen och va-

penbärare), krut och sprängämnen samt stridsledningsutrustningar ingår som grund— stenar i förteckningen. Dessa varugrupper beräknas ha uteslutande militär användning. Härutöver omfattar förteckningen varuslag som har direkt anknytning till nämnda stridsmedel och som är erforderliga för stridsmedlens utnyttjande. Dessa har inte nödvändigtvis enbart militär användning utan kan även förekomma på den civila marknaden. Principerna för huruvida ett sådant varuslag skall betraktas som krigs- materiel eller ej har uttalats i inledningen till förteckningen. Där anges att materielen med hänsyn till sin militära användning skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. Kungörelsen an- ger här begreppet »för militärt bruk utfor- made». Förteckningen omfattar vidare be- stämningarna »speciella delar till» och »spe- ciella tillbehör till» som anger att materielen inte skall ha civil användning utan vara sär- skilt konstruerad eller ändrad för att infogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.

Vid den omarbetning av förteckningen över krigsmateriel som gjordes år 1966 och som trädde i kraft den 1 januari 1967 an- sågs det lämpligast att bibehålla den dittills tillämpade metoden att genom rätt allmänt hållna formuleringar definiera vilken mate- riel som var att anse som krigsmateriel. Av- sikten var att dessa definitioner närmast skulle vara vägledande för fastställande i varje enskilt fall om en vara borde klassifi- ceras som krigsmateriel eller ej. Det be— dömdes vidare av olika skäl tveksamt om en mera utförlig förteckning över krigsmate- riel borde göras. Ett av skälen härtill var att den snabba tekniska utvecklingen skulle haft till följd att en sådan förteckning efter myc- ket kort tid blivit föråldrad. Även vid en re- gelbunden granskning av den skulle det vara omöjligt att gardera sig mot att gränsfall skulle uppstå vid den praktiska tillämpning- en av bestämmelserna. I samband med det arbete som resulterade i nu gällande för- teckning över krigsmateriel granskades mot- svarande listor som tillämpades av Amerikas förenta stater, Belgien, Danmark, Frankrike,

Norge, Schweiz, Storbritannien och För- lvundsrepubliken Tyskland. Det förslag till förteckning som därvid gjordes byggde i mycket stor utsträckning på de belgiska och danska förteckningarna. Förslaget fastställ- des med en del smärre ändringar genom 1966 års kungörelse. Ett tillägg till kungö- relsen gjordes år 1969 enligt vilket även flygplan av typ MFI 9 och delar till sådana flygplan skulle utgöra krigsmateriel.

Av vad ovan anförts framgår att det nu- varande systemet med mera allmänna defi- nitioner av krigsmateriel upptagna i en sär- skild förteckning har den fördelen att för- teckningen kan kvarstå oförändrad under längre tid. Trots dess allmänt hållna form lämnar förteckningen relativt uttömmande definitioner på vilka varuslag som princi- piellt bör hänföras till begreppet krigsmate- riel.

Utredningen finner den metod efter vilken förteckningen över krigsmateriel har gjorts upp i väsentliga delar lämplig. Med hänsyn till teknikens snabba utveckling synes emel- lertid behov föreligga att hålla förteckning- en så aktuell som möjligt. I det följande lämnar utredningen synpunkter i anslutning härtill. Det bör liksom hittills ankomma på krigsmaterielinspektören att framlägga för- slag till sådana justeringar av förteckningen som påkallas av utvecklingen.

På grund av den allmänna karaktär som förteckningen trots allt har, är det oundvik- ligt att vissa ställningstaganden i ärenden av- seende varuslag i förteckningens gränsom- råden blir synnerligen grannlaga. Detta gäl— ler i särskilt hög grad beträffande militär materiel som är likartad med civil materiel. Det bör åligga krigsmaterielinspektören att som hittills från fall till fall granska upp- kommande frågor i detta hänseende och ge- nom uttalanden avgöra klassificeringen.

I motionerna 1:402 och 11: 466 vid 1969 års riksdag har föreslagits att jämkningar i förteckningen över krigsmateriel bör göras, så att t. ex. produkter som i försäljningssta- diet kan anses som civila varor men som lätt kan omändras för militärt bruk av kö- paren, även kommer att klassificeras som krigsmateriel. Med denna definition skulle

ett stort antal produkter som praktiskt taget uteslutande har civil användning komma att anses som krigsmateriel. En sådan ut- vidgning av krigsmaterielbegreppet skulle innebära ett stort ingrepp i den civila expor- ten. Fördelen därmed skulle vara att export av ett fåtal produkter som skulle kunna få militär användning stoppades. Utredningen anser dock att denna effekt inte står i rimlig proportion till de nackdelar som måste bli följden av en sådan omfattande utvidgning av krigsmaterielbegreppet.

Vid närmare granskning av nu gällande förteckning över krigsmateriel har vissa överväganden gjorts som framgår nedan. Dessa bör tas i beaktande vid den överar- betning av förteckningen som enligt utred- ningen bör göras. Huvudlinjerna i förteck- ningen bör därvid fortfarande gälla. Even- tuella ändringar bör vidare övervägas i belys- ning av gjorda erfarenheter.

Som tidigare redovisats är materiel som tillverkats före år 1860 undantagen från till- lämpningen av kungörelsens bestämmelser. Skjutvapen tillverkade före nämnda år är li- kaledes undantagna från vapenförordningens (se 2.9.2) bestämmelser. Enligt utredningen talar starka skäl för att materiel som tillver- kats före sekelskiftet bör utgå ur förteck- ningen över krigsmateriel. Det förefaller sannolikt att sådan materiel endast kan vara av intresse för museer och enskilda samlare.

Jaktammunition för kulvapen —- även i fråga om sådana kalibrar som används för militärt ändamål — skiljer sig från ammuni- tion för militärt bruk i allmänhet därigenom att kulan endast i undantagsfall är helmant- lad. Helmantlad ammunition är jämlikt Haag-överenskommelsen av år 1899 regel för militär ammunition. Det kan ifrågasättas om inte jaktammunition för kulvapen med ej fullmantlad kula därför borde jämställas med hagelgevärsammunition och utgå ur krigsmaterielförteckningen. I vissa länder bl.a. Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland är även jakt- och sportvapen för kula undantagna utförselkontroll. Utredning- en vill dock inte förorda detta. I avsnittet med förslag till riktlinjer för exporten (se 6.2) har utredningen framfört vissa syn-

punkter angående tillämpningen av denna bestämmelse.

Slätborrade hagelgevär bör emellertid lik- som nu inte utgöra krigsmateriel. Sådana gevär torde knappast komma till användning vid inre oroligheter eller konflikter mellan länder.

Utrustning för upptäckande och identifie- ring av samt till skydd mot ABC-stridsmedel utgör en särskild punkt i förteckningen över krigsmateriel. Denna typ av materiel är av- sedd för personskydd. Visserligen anskaffas dylik skyddsutrustning för militära förbands räkning i form av gasmasker, indikeringsut- rustningar för upptäckande av stridsgas och radioaktiv strålning samt vidare sanerings- utrustningar mot dylika stridsmedel. Identisk materiel synes dock i ökande grad infogas i det allmänna civilskyddet. Vid en omarbet- ning av förteckningen över krigsmateriel torde med hänsyn till nämnda förhållanden särskilt övervägas om sådan utrustning i fortsättningen skall betecknas som krigsma- teriel.

Vapenbärare för vapens framförande på marken, i vattnet eller i luften till avsedd plats för verkan utgör ett viktigt område av krigsmaterielbegreppet. Enligt nuvarande be- stämmelser skall ett transportmedel — for- donet, fartyget, flygplanet — för att klassi- ficeras som krigsmateriel vara konstruerat eller ändrat så att ett däri monterat vapen är integrerat med transportmedlet. Det mås- te alltså finnas speciella anordningar på for- donet etc. för ett vapens fastsättning och hantering, utrustning för ammunitionsmat- ning etc. Först då är transportmedlet en vapenbärare i dess egentliga bemärkelse.

Vapenbärare är i regel konstruerade efter militära specifikationer varvid stor hänsyn tas till de krav på underlag, stabilitet, lätt- rörlighet, skydd etc. som olika vapen ställer. Civila transportmedel kan även byggas om eller ges sådan-a tillsatsinredningar att de hjälpligt kan tjänstgöra som vapenbärare. Om en sådan ombyggnad eller ändring görs anses transportmedlet i fråga vara krigsma- teriel.

Som krigsmateriel klassificeras f.n. också de särskilda transportmedel för krigsmateriel

som utformats för militärt bruk. Detta gäller specialfordon för tyngre materiel såsom stridsvagnar, radarstationer, krigsbroar.

Alla transportmedel anses enligt förteck- ningen inte utgöra krigsmateriel. Utredning- en finner angeläget att betona vikten av den- na gränsdragning. Alla typer av transport- medel kan användas för förflyttning av stridsmedel och beväpnad trupp. Enligt ut- redningens uppfattning bör transportmedel klassificeras som krigsmateriel endast under den förutsättningen att en för vapens insät- tande nödvändig ombyggnad eller föränd- ring skett.

Regeringen beslutade sommaren 1969 att flygplan av typ MFI 9 och delar till sådana flygplan skulle anses som krigsmateriel. Det- ta innebär ett av särskilda skäl föranlett en- staka undantag från ovan beskrivna gräns- dragning mellan krigsmateriel och icke krigsmateriel. Vid en överarbetning av för- teckningen bör därför, anser utredningen, dessa flygplan och delar därtill utgå ur denna.

För militärt bruk utformad bro- och över- skeppningsmateriel finns vidare upptagen som en särskild punkt i förteckningen. Det kan här nämnas att monteringsbara broar som ursprungligen tillverkats för försvarets räkning och därvid bedömts som krigsmate- riel även visat sig lämpliga som katastrof- broar för civilt bruk. Vid en översyn av förteckningen över krigsmateriel bör ifråga- sättas om dessa broar skall betecknas som krigsmateriel.

Den allmänt hållna punkten om elektro— nisk materiel kan enligt utredningens åsikt utgå ur förteckningen efter eventuella kom- pletteringar inom övriga materielgrupper. Frågan om datorer skall betraktas som krigs- materiel torde vidare böra bedömas — som numera sker — utifrån huvudregeln i för- teckningen över krigsmateriel att materielen »skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel».

Tillämpligheten av nyssnämnda huvudre- gel i fråga om viss övningsmateriel torde även böra särskilt övervägas vid en översyn av förteckningen.

Som tidigare anförts har förteckningen över krigsmateriel getts en relativt allmän karaktär. Utredningen har funnit denna form riktig i beaktande av att viss stadga i författningen bör eftersträvas trots de snabba tekniska förändringar som sker på hithöran- de område. Det framstår emellertid också som önskvärt att en förteckning över krigs- materiel som är underkastad utförselförbud ges den pregnans som är möjlig så att otyd- ligheter i görligaste mån undviks.

6.6. Administrativ handläggning

Handläggningen av ärenden angående un- dantag från utförselförbudet av krigsmate- riel flyttades genom beslut den 28 maj 1946 över till krigsmaterielinspektionen inom han- delsdepartementet. Tidigare hade dessa ären- den handlagts på en av handelsdepartemen- tets dåvarande byråer.

Från olika håll har föreslagits att ifråga- varande ärenden borde förläggas till anting- en utrikesdepartementet eller försvarsdepar- tementet. Som skäl för en överflyttning till utrikesdepartementet har anförts att ärende- na rörande krigsmaterielexporten ofta utgör utrikespolitiskt känsliga frågor. Som motive- ring för att föra över handläggningen till försvarsdepartementet har bl. a. åberopats sambandet mellan dessa ärenden och för- svarsdepartementets uppgift att handlägga ärenden rörande det militära försvaret.

Som tidigare nämnts inhämtar krigsmate- rielinspektionen vid handläggning av export- ärendena i vissa fall yttranden från utrikes- departementet och försvarsdepartementet. Därmed ges möjlighet för dessa departement att framföra sina speciella synpunkter.

Utredningen anser för sin del att ansvaret för dessa ärenden liksom tidigare bör vila på handelsdepartementet, som bl. a. handhar ärenden rörande in- och utrikes handel. Av praktiska skäl synes det vidare lämpligt att man bibehåller den nuvarande ordningen in- nebärande att ärendena handläggs av krigs- materielinspektionen inom sistnämnda de- partement.

Vad angår de personella resurserna inom

krigsmaterielinspektionen anser utredningen att omfattningen av de nuvarande arbets- uppgifterna inom inspektionen, nämligen be- redning och handläggning av dels ärenden angående kontroll av krigsmaterieltillverk- ningen, och dels ärenden om utförsel av krigsmateriel, inte ger anledning till några förändringar.

6.7. Försäljning av tillverkningslicenser för krigsmateriel m. m.

Frågan om möjligheterna att reglera försälj- ningen till utländsk köpare av tillverknings- licenser, uppfinningar och produktionsmeto- der avseende krigsmateriel samt svenska fö- retags medverkan i övrigt på olika sätt vid tillverkning av krigsmateriel utomlands över— vägdes av 1956 års krigsmaterielutredning. Denna utredning föreslog därvid bl. a. att försäljning, utbjudande eller annat tillhan- dahållande utomlands inte utan tillstånd av Kungl. Maj:t skulle få ske av uppfinning av krigsmateriel eller beskrivningar, ritningar eller andra tekniska underlag rörande krigs- materiel eller förfarande för dess tillverk- ning. Förslagen från 1956 års utredning ledde emellertid inte till någon lagstiftning.

Utredningen har diskuterat frågan om en sådan reglering med olika företrädare för krigsmaterielproducerande företag. Det har då framkommit att man från företagens sida inte anser att några problem f.n. är för handen i denna fråga. Trots att någon for- mell skyldighet därtill inte föreligger kon— taktas krigsmaterielinspektören i ärenden av detta slag av det berörda exportföretaget, in- nan eventuell försäljning äger rum. Enligt vad utredningen inhämtat har företagen där- vid följt de råd som krigsmaterielinspektören meddelat om lämpligheten av att försäljning sker eller inte sker till visst land. Redan det- ta synes skapa goda förutsättningar att lösa problemen i detta sammanhang. Utredning- en anser detta samarbete vara tillfredsstäl- lande ur kontrollsynpunkt, särskilt som det synes fungera bra. En skärpning av lagstift- ningen torde således enligt utredningen inte fylla något praktiskt ändamål och bör därför inte heller vidtagas.

Debatt kring krigsmaterielexporten

Krigsmaterielexportutredningen anordnade den 19 maj 1970 en diskussion i Riksdags- huset mellan generaldirektör Gunnar Svärd och fil.lic. Nordal Åkerman i syfte att få olika ståndpunkter i exportfrågan belysta. Diskussionen, som leddes av utredningens ordförande, landshövding Gösta Elfving, bandades och har utredigerats i samråd med debattörerna. Deltagarna anges härnedan med sina efternamnsinitialer.

E: Deltagarna liksom lyssnarna hälsas väl— komna till detta samtal kring krigsmateriel— exportens principer och utformning. Jag överlämnar först ordet till generaldirektör Svärd.

S: De moraliska värderingar som brukar anföras när man diskuterar export av krigs- materiel, uttrycker nästan alltid principiella värderingar och ståndpunkter som hur re- spektabla de än i och för sig är knappast en- ligt min mening hör hemma i det här sam- manhanget. Om våld är ofrånkomligt som ett slags politikens yttersta argument eller inte, om man har moralisk rätt att möta våld med våld eller hot om våld med hot om våld är frågeställningar som för många människor är avgörande. En ställning i de avgörande frågorna måste emellertid tas i ett mycket vidare sammanhang än när man diskuterar om vårt land bör ha en krigs— materielexport eller ej. Jag tror alltså att hela diskussionen skulle tjäna på om man

uttryckte dessa moraliska värderingar i de sammanhang där de hör hemma.

Å: Jag kan inte se att det i och för sig finns någon tvingande nödvändighet att dis- kutera vår allmänna försvarspolitik samti- digt som vi diskuterar vapenexporten. De går att diskutera var för sig även om de naturligtvis på många sätt hör ihop. Jag vill inledningsvis påstå att krigsmaterielexporten strider mot de målsättningar som vi har satt upp för vår utrikespolitik: den minskar kraf- tigt vårt oberoende, den ökar rustningarna i världen. Båda sakerna strider mot den mål- sättning vi har, som lyder att vi skall för- söka hålla oss alliansfria i fred och neutrala i krig samt att befrämja fredens utveckling i världen. Dessutom: den här exporten för- sätter oss också i en rad komprometterande situationer, inte minst moraliskt kompromet- terande situationer, som kraftigt bidrar till att minska vår förmåga att agera i de inter- nationella organ där vi sedan länge gjort mycket betydande insatser.

Jag tror att skall man diskutera vapen- handelns motiv så måste man först konsta- tera på vilket sätt vi har betett oss under de senaste åren. I uttalanden av representan- ter från statsmaktens sida i denna fråga skiner det igenom resonemangen ett uppen- bart dåligt samvete för den politik vi har bedrivit — och av goda skäl. Det finns ock- så från detta håll en klar inkonsekvens och inkongruens i argumentationen. Låt mig därför börja med att nämna några exempel

på de komprometterande situationer varom jag talade tidigare.

Det är ju så att den svenska vapenexpor- ten behandlas inte på något speciellt sätt i internationella översikter över den allmänna vapenhandeln. Det är inte så att man i så- dana översikter har en speciell mellanrubrik där det t.ex. står »Den moraliske vapen- handlaren: Sverige», »Export med förhin- der», eller någonting i den stilen. Herrar Svärd. Wallenberg och Mileikowsky får un- gefär samma behandling som herrar Henry Kuss och Samuel Cummings — och jag tror med all rätt. Man kan konstatera att vi un- der efterkrigstiden har exporterat krigsmate- riel till Frankrike under kriget i Algeriet, till Portugal medan striderna pågick i An- gola, till Spanien när det var oroligheter där, till USA trots dess inblandning i olika krig över hela världen, till Indien och Paki- stan trots deras blodiga gränsstrider, till Thailand trots dess deltagande i Korea- kriget, till Burma trots inbördeskriget och gränsstriderna med Thailand, till Malaysia 1963—1964 trots kriget med Indonesien, till Etiopien trots gränsstridigheterna med Somalia. Vi har sålt militär elektronisk ut- rustning till Sydafrika och Spanien, vi har sålt Vampires till diktatorn Trujillo i Do- minikanska republiken, vi har sålt en hel rad attackplan till oroshärdar över hela värl- den. Och dessa vapen har onekligen kom- mit till användning. I kriget 1956 mellan Israel och Egypten flög tjugofem israeliska Mustanger mot eld av egyptiska Boforska- noner och det finns många andra liknande exempel. Utgångspunkten i denna diskussion är därför given: när vi säljer de här vapnen så köps de i avsikt att användas i krig. Alla länder tror sig ju — sannolikt ofta upprik- tigt — syssla med rustningar endast i defen- sivt syfte.

S: Det är väl alldeles uppenbart att alla länder rustar upp sin försvarsmakt i defen- sivt syfte. Det är väl också uppenbart, som jag inledningsvis sa, att man kan komma i de situationer när det framstår som nöd- vändigt att välja det i och för sig fruktans- värda alternativet att använda sin försvars- makt. Att förneka detta och att därav dra

några slutsatser om det moraliskt förkastliga i en vapenexport, det är ju att tillåta sig en brist på realism, att se bort ifrån den värld där vi lever och drömma sig hän till en värld där vi allihop skulle vilja leva. Det är väl knappast ifrån en sådan drömvärlds krav som vi kan diskutera vapenexport eller icke vapenexport. Utan vad vi har att göra det är att fixera den verklighet i vilken vi lever och att ifrån den utgångspunkten be- döma vad vi skall göra eller inte göra. Den långa lista som här räknades upp tänker jag inte ge mig in i. Jag skall bara säga att jag inte alls tror att de som har ansvaret för detta, i sista hand den svenska regeringen, känner sig ha något dåligt samvete. Men om vi inte hade medverkat t. ex. i vapenexpor- ten till Finland under vinterkriget eller med- verkat när det gäller export av vapen till Danmark och Norge i slutet av andra världs- kriget, då skulle åtminstone jag haft dåligt samvete.

Påståendet att den svenska utrikespoliti- ken skulle komprometteras av en vapen- export är så vitt jag förstår också det lika orealistiskt. Det sker ingen export av krigs- materiel i Sverige som på något vis är för- enad med politiska villkor. Den skiljer sig därvidlag ifrån vapenexport från ett flertal av stormakterna. Vi knyter inte samman något krav på politiskt inflytande med be— viljandet av licenser för vapenexport. Det är en väsentlig skillnad att komma ihåg.

Att vi skulle vara förhindrade att med- verka i strävandena efter att begränsa värl- dens rustningar därför att vi har en vapen- export är ärligt talat ett ganska orimligt på- stående. De svenska exportkvantiteterna är inte ens marginella när det gäller världens krigspotential. Våra köpare är suveräna och etablerade regeringar. Vi har inga möjlig- heter att påverka dessa regeringars beslut att skaffa försvarsmateriel. Vi vet bara att om inte vi levererar den materiel de anser sig be- höva, så finns det andra som levererar. I ex- ceptionell grad är när det gäller krigsmate- riel köparen suverän. Det förekommer inga impulsköp av krigsmateriel, utan vad som sker är resultatet av politiska beslut fattade av ansvariga politiska instanser. Om man

driver den tes som herr Åkerman här gör, så innebär den alltså att vi skulle sitta här och åtminstone i vissa fall göra en suverä- nitetsbegränsning för främmande regeringar. Det förefaller mig som om detta skulle vara rätt svårt att förena med den respekt som man är skyldig varje regering.

Låt mig sedan bara tillägga att jag vet inte om, att vi har kommit i några kom- prometterande situationer, som på något sätt skulle ha minskat våra möjligheter att agera i internationella sammanhang, därför att vi har en vapenexport som kanske går upp till hundra miljoner kronor om året. Det är någonting för mig helt okänt, och det är för mig fullständigt obegripligt att någonting sådant skulle kunna inträffa.

Å: Ja, här lämnades ju ett par eller flera argument som vad jag förstår visar på just den typ av inkongruens i argumentationen som jag tidigare talade om. Jag skall komma in på det lite senare, men jag vill redan här konstatera att generaldirektör Svärd blandar ihop två saker. Det är väl alldeles klart att den svenska vapenexporten kan, även om den är av ganska blygsamma dimensio- ner, ändå försätta oss i komprometterande situationer. Det finns ingenting som princi- piellt förhindrar en sådan situation. Vi kan i och för sig exportera för bara låt oss säga femtiotusen kronor och ändå hamna i nå- gonting som är mycket obehagligt. Jag vill som exempel nämna det vapenfaktori som vi var med om att bygga i Egypten för en 20 år sedan och som hade ganska små di- mensioner men onekligen försatte oss i en ganska komprometterande situation. I alla fall föreföll statsminister Erlander ha svårt att bemöta kritiken när han sökte göra detta i riksdagen 1956.

Nej, det är mycket riktigt att vi inte har några villkor för vår export till andra län- der. Och samtidigt hävdar man ju ibland från statsmaktens sida att man har sådan god kontakt med de länder som köper de här vapnen att dessa tar kontakt med oss, gör förfrågningar hos oss, innan de reexpor- terar materielen. Samtidigt är det ett faktum att svenska vapen uppträder på en hel rad platser i världen dit vi aldrig primärt har

exporterat dem. Över denna reexportering har vi, som generaldirektör Svärd och jag tydligen är överens om, ingen som helst kontroll och redan detta leder oss in i en serie av situationer, där vi bär ett ansvar men där vi inte har något inflytande. Låt mig också påpeka att de situationer jag räk- nade upp gällde fall där man entydigt kan tala om krigsmateriel, alltså materiel som av krigsmaterielinspektören klassats som krigs- materiel. Då skall man komma ihåg att det som faller under denna beteckning bara är sådana saker som alldeles uppenbart är tänkta att användas i krig. Man räknar inte in sådana saker, som t.ex. flygplan, som väldigt snabbt kan förvandlas till krigsma- teriel — vissa övnings- och sportplan har denna karaktär och vi har ju exempel på vad detta leder till. Under Biafra-kriget vi- sade det sig att det civila planet MFI 9 upp- trädde som krigsplan på den ena sidan och detta föranledde en reklassificering. Dess- utom är det så att vi kan sägas bidra till upprustningen i världen och till vissa krigs- ansträngningar också genom delar av vår som civil karaktäriserade vapenexport. Jag tänker då på de civila flygplansmotorer som vi levererar till ett speciellt företag i USA för att detta företag inte hinner med sina normala civila åtaganden på grund av sina mycket stora beställningar till Vietnam-kri- gets bedrivande. Sverige bidrar därmed in- direkt till USA:s attackkrig i Vietnam.

När vi på detta sätt sänder vapen till olika regimer så är ju inte detta så som ge- neraldirektör Svärd söker få det till, ett handlande som inte kan bedömas utifrån moraliska synpunkter. När vi skickar vapen till ett land så tar vi ställning för detta lands regim. Är det stridigheter i landet så har vi tagit ställning mot de grupper i landet som eventuellt vill befria sig från en förtryckar— regim. Jag är inte mycket benägen för att tillgripa auktoriteter, men jag vill göra det i det här fallet och hänvisa till ett uttalande av utrikesminister Torsten Nilsson vid ett möte med Stockholms arbetarkommuns sty- relse den 10 december 1968, där han enligt min mening ger ett mycket starkt argument för att avbryta exporten över huvud taget.

Han påpekar där, att vissa länder ju har den karaktären att man från en dag till en annan inte vet om regimen sitter och om det eventuellt kan bli uppror. Om vissa and- ra länder kan man säga att där råder ett förrädiskt lugn som bara beror på att regi- men är effektiv och att det egentligen bara är fråga om ett instabilt modus Vivendi. Därför riskerar vi alltid att bryta mot vår princip om förbud mot export till oroliga områden.

Mot bakgrund av min lista på fall där vi har exporterat vapen vilka direkt har an- vänts i krigssyfte finns bara ett alternativ: vi har i det föregående antingen inte följt våra principer eller så har kunskaperna hos de personer som handhar frågorna om vår vapenexport inte varit tillfyllest. För hur kan det annars komma sig att man så sent som 1966 ansåg Venezuela vara ett land dit export mycket väl kunde förekomma? Jag hänvisar i detta stycke till ett uttalande av handelsminister Lange i andra kammaren 1966. Hur kan det komma sig att man över huvud taget ansåg att USA var ett land dit export borde kunna få förekomma? Vi hade ju vapenexport dit åtminstone fram till 1966, vilket år vi exporterade för 4,6 miljoner. Jag vill påstå, att USA under hela efterkrigs- tiden varit involverat i något krig någon- stans i världen. Jag ställer frågan: har vi för dåliga kunskaper, dvs. har de befattnings— havare som det här gäller, för dåliga kun- skaper, upplever de ett stort problem här eftersom de inte har klara och enkla prin- ciper att gå efter utan ständigt tvingas till svåra avvägningar, eller är det så att vi helt cyniskt har hållit oss med en uppsättning principer som vi i det praktiska arbetet inte alls har följt?

S: Det är helt enkelt ingetdera av dem. Jag har det bestämda intrycket att de män- niskor som fäller de omdömen som ligger bakom beslut när det gäller beviljandet av licenser för krigsmaterielexport är mycket väl underrättade och jag har också det in- trycket att de principer som finns, tillämpas strikt i det här landet. Man kan naturligtvis alltid plocka fram enstaka exempel där nå- gonting har inträffat som ingen hade kunnat

räkna med. Det händer på alla områden, det händer också på det här. Men det väsentliga är att den krigsmaterielexport som verkligen betyder någonting för Sverige den går inte till stater av det uppräknade slaget. Den går till så att säga etablerade regeringar, den går till länder där man kan lita på åtagandet att krigsmaterielexporten inte reexporteras. De mycket enstaka olycksfall som har in- träffat i det sammanhanget är undantag och ingenting annat än undantag. Man kan inte göra om principerna, man kan inte ändra en politik, därför att det råkar hända ett olycksfall. Jag upprepar: det finns inte nå- gon anledning för mig att ge mig in i de olika konkreta lösryckta exempel som herr Åkerman här har presterat. Sådana exempel har förekommit och förekommer oavbrutet, men de säger ingenting väsentligt om den, vågar jag påstå, utomordentligt seriösa verk- samhet som krigsmaterielexporten är och måste vara. Det är alltså inte problemet som herr Åkerman sysslar med här, de problem som vi skulle diskutera, utan det är lösryckta fall där någonting har råkat gå på sned och detta sätt att diskutera kan ju ha sina för- delar i vissa sammanhang, men så vitt jag förstår inte om man vill komma fram till någonting som liknar förnuftiga riktlinjer för en verksamhet.

Jag kan parentetiskt säga att påståendena att den fabrik, mycket begränsade fabrik, för tillverkning av kulsprutepistoler som etablerades för tjugo år sedan i Egypten skulle ha försatt oss i komprometterande si- tuationer, verkar en smula egendomligt för den som själv har upplevt hur motståndaren dvs. Israel har pekat på en hög erövrade kulsprutepistoler av det slaget och smålett litet och sagt: »Den där kommer visst från den fabrik som ni gav licens för en gång i tiden», och sedan ytterligare smålett. Särskilt komprometterande var inte situationen det kan jag försäkra herr Åkerman.

Men låt oss återvända till själva huvud- frågan: Är innebörden av herr Åkermans ståndpunkt att han vill förbjuda varje form av export av krigsmateriel?

Å : Jag skall strax mycket klart ge ett svar på den frågan i den mån jag inte redan har

gjort det. Man kan ju fråga sig hur många undantag som egentligen behövs innan man har skapat en regel. Och det lär väl knap- past vara något olycksfall i arbetet, när man exporterar Vampires till diktatorn Trujillo via en ökänd vapenhandlare som Samuel Cummings. Men jag skall nu lämna de kon— kreta fallen; jag tror dock icke de har varit oväsentliga, för det gäller verkligen att kon- statera hur vi har betett oss innan man börjar diskutera varför vi har gjort det och hur vi skall bete oss i fortsättningen. Jag vill emel— lertid understryka en sak och det är att Svc- rige så till vida ligger efter andra länder ifråga om kontrollmöjligheter eftersom vi i det här landet tillåter ett omfattande för- köpsarbete, försäljningsdriver, kontakttagan- de osv. på mycket omfattande basis innan licens beviljas. Vi har t. ex. för inte så allde- les lång tid sedan sett en försäljningsdrive i Latinamerika. Detta förekommer inte i and- ra länder, där är tågordningen den omvända. I Sverige har vi ibland kommit i den situa- tionen att kontraktet är uppgjort och det egentligen bara är namnteckningarna som saknas då man i sista stund slänger in en an- sökan till handelsdepartementet. Jag tycker, att man måste vara ganska naiv om man fö- reställer sig att detta förarbete inte skulle ha något som helst inflytande på tillstånds- givningen. För här kommer ju in ett han— delsekonomiskt motiv som visserligen är obetydligt i förhållande till totala exporten, men som i sig naturligtvis representerar ett visst intresse. Jag kan inte se någon anled— ning till varför vi i detta hänseende måste ligga efter de andra länderna.

Det finns tre typer av argument som bru- kar anföras till förmån för en fortsatt vapen- export. Det är för det första att den ökar vårt oberoende. Tanken är att vi visar vår styrka genom att demonstrera tekniskt ut— märkta vapen. Jag tror dock att det är över- drivet att föreställa sig att inte utlandet kan få en uppfattning om vår tekniska förmåga utan att direkt fysiskt behöva plocka sönder vapnen. Det kunde väl till nöds kanske räc- ka med en militärdemonstration vid vilken olika länders militärattachéer var närvaran- de. Jag föreställer mig att upplysningarna

om tekniska framgångar i olika länder är väl kända för respektive lands försvarsmak- ter. Och om det gäller att demonstrera styr- ka —— hur kommer det sig då att vi ensidigt handlar med NATO-länder och diverse and- ra länder, däremot nästan inte alls med War- szawapaktsländer? Om vi skall visa vårt oberoende och vår styrka — varför visar vi den då bara mot dem som vi i praktiken på intet sätt tänker att försvara oss mot i ett krigstillfälle? Hela den svenska försvars- makten är, det tror jag man realistiskt måste erkänna, uppbyggd efter förutsättning att anfallet kommer österifrån, men det är alltså inte mot det hållet vi demonstrerar vår styr- ka. Hur kan det komma sig?

För det andra säger man att vi kan själva bara vinna teknisk kunskap om vi upprätt- håller en viss export och en betydligt större import. Det brukar ju vanligen vara så i af- färslivet att man måste köpa för att få sälja — här skulle det alltså vara tvärtom. Jag bestrider inte att det kan vara på det sättet, det är möjligt att så är fallet och det är nå- gonting som i så fall särskiljer den här branschen från andra likartade. Ändå har jag intrycket av att det här argumentet om svå- righeterna att uppnå teknisk kunskap före- faller överdrivet. Och ett argument som direkt talar emot detta påstående är ju när man från statsmaktens sida säger att restrik- tiviteten vid tills-tåndsgivningen kraftigt ökat under de senaste åren, samtidigt som man påstår att tillgången till kvalificerad teknisk information också har ökat. Ja, är båda de här påståendena riktiga, så måste man ju dra den slutsatsen att exporten ingenting har att göra med förvärvandet av denna infor- mation.

S: Jag vill nu först och främst korrigera en uppfattning som tydligen herr Åkerman har, nämligen den att en begäran om export- licens skulle vara en formalitet, att man alltså skulle starta en marknadsföring som jag kallar det, och därefter kunna utgå mer eller mindre från att man skulle få licensen. Situationen är snarast den motsatta och just Sydamerika är ett utmärkt exempel på hur man trots att det hade förekommit vissa son- deringar, kontakter hade tagits, vägrade li-

censcr för export. Samma rent förutsätt- ningslösa behandling, ur denna synpunkt förutsättningslösa behandling, är regel när det gäller licenser för krigsmaterielexport.

Herr Åkerman lovade att återkomma till sin ståndpunkt och det är ju rätt väsentligt att det sker, så att vi får en utgångspunkt för någonting som kan likna ett menings- utbyte.

Jag hävdar alldeles bestämt att våra möj- ligheter att stärka vårt oberoende har ett samband med utrymme för en krigsmateriel— export. Det är inte på något sätt på det viset att denna krigsmaterielexport skulle vara en styrkedemonstration. Jag har över huvud ta- get inte hört den synpunkten tidigare. Det är helt enkelt så att för det första är import och export två delar av samma sak. De hänger på detta område, liksom på alla andra områden, ihop helt enkelt. Vi är i det läget att vi tillåter, och med glädje tillåter, fri konkurrens när det gäller att förse det svenska försvaret med materiel, också ut- ländsk konkurrens. För att denna konkur- rens skall kunna spela för fullt, så måste vi ha en möjlighet till export och detta av två skäl. Det ena skälet är detta att vi inte kan räkna med att få köpa om vi inte är beredda att sälja. Det är ingalunda något som är all- deles säreget för krigsmateriel. Detsamma gäller på en lång rad områden, där det är fråga om komplicerad och sofistikerad tek- niskt högt utvecklad materiel. Det är i själva verket den upplevelse man numera oftare och oftare har i alla internationella samman- hang. Jag har tidigare sysslat med försvars- materielexport, jag sysslar nu med helt and- ra ting. Men jag upplever i det här avseen- det precis samma reaktion ifrån inte minst de stora länderna ute i världen. Om vi inte är beredda att ställa någon-ting till förfogan- de, kan vi inte heller göra anspråk på att få någonting. Framför allt inte tekniskt, fram— för allt inte när det gäller de kontakter mel- lan experter av olika slag som är en förut- sättning för effektivitet i vårt näringsliv och för att vi skall få kvalitet på de ting vi pro- ducerar _ också inom krigsmaterielsektorn. Den andra omständigheten som kommer in det är helt enkelt att om man skulle förbjuda

export av krigsmateriel så skulle det innebä- ra att de svenska konkurrenterna om en för- svarsbeställning skulle befinna sig, eller åt- minstone riskera att befinna sig, i underläge. De skulle ha andra konkurrensvillkor än de utländska konkurrenterna och det är särde- les väsentligt när det gäller materiel med höga utvecklingskostnader, där seriens längd är avgörande för möjligheterna att betala ut- vecklingskostnaderna utan att priserna blir orimligt höga. Detta är ju en enkel företags- ekonomisk regel som gäller för all typ av materiel som är tekniskt kvalificerad, tek- niskt komplicerad, och därtill kommer den omständigheten att över huvud taget de långa seriernas ekonomi gäller på det här området som på alla andra områden. Det är följakt- ligen bara stormakterna som har en tillräck- ligt stor hemmamarknad för att kunna nå de långa seriernas ekonomi i sin produktion av försvarsmateriel. Skulle vi avstängas ifrån alla möjligheter till specialisering och till att utnyttja specialiseringens fördelar, så skulle den svenska försvarsindustrien komma i ett utomordentligt prekärt läge och vi skulle med all sannolikhet behöva väsentligt vidga vår import av försvarsmateriel, under förut- sättning att de politiskt ansvariga vidhåller de krav på försvarskraft som här i demokra- tisk ordning har beslutats.

Det skulle innebära, med andra ord, att vi skulle då avstå från att exportera krigs- materiel, i huvudsak av några slags moralis- ka skäl, men samtidigt skulle vi intensifiera våra ansträngningar att tubba andra att ex- portera krigsmateriel, vilket ju så vitt jag kan förstå ur moralisk synpunkt inte är ett så särdeles förstklassigt sätt att agera.

Den tekniska kunskapen det här gäller den är internationell. Det märkliga som in- träffar på det här området är att de tekniska nivåerna om man förutsätter fria rörelser över gränserna för kunskap att dessa tek- niska nivåer så att Säga ligger i ungefär sam- ma höjd och därför är de kontakter, de nära kontakter, som tekniker och produktionstek- niker kan ha på det här området av alldeles avgörande vikt för kvaliteten på den svenska försvarsmaterielen, och för våra möjligheter att hävda det svenska försvarets utsikter att

nå en tillräcklig kraft för något så när be- gränsade pengar.

Å: Att jag inte omedelbart deklarerar en speciell ståndpunkt i den här frågan beror på att saken inte är fullt så enkel som herr Svärd gärna vill ha den till. Det finns fak- tiskt utifrån mina förutsättningar en del oli— ka förslag och alternativ man kan komma med. Därför dröjer jag ännu en liten stund med just det resonemanget.

Det är uppenbart att olika företrädare för statsmakterna har olika synpunkter på vad som är viktiga argument till förmån för krigsmaterielexporten. Det råder en klar skillnad här, eftersom herr Svärd mycket starkt betonar det ekonomiska argumentet, vilket av diverse andra företrädare som t. ex. handelsminister Lange explicit tonas ner och anses som i det närmaste negligerbart. Vad är det för siffror vi talar om egentligen? Ja, det är alltså en export på i år ca 160 mil- joner kronor, men det är väl kanske också större summor. Jag fick intrycket av herr Svärds senaste anförande att slutar vi med export så skulle också importen drabbas och kanske skulle den totala förlusten komma att hamna betydligt högre. Jag vill säga re- dan här att jag betraktar den utgiften som fullt acceptabel med tanke på de mycket stora försvarskostnader vi redan har. Vår formella försvarsutgift ligger på 5 miljarder och den reella betydligt högre. 160 miljoner eller 300 miljoner eller 500 miljoner eller vad det kan röra sig om tycker jag inte är en orimlig summa, om det innebär att en avbruten export ger den fördelen att Sverige kan agera internationellt utan att ha den stämpeln på sig att bete sig på ett sätt inom de internationella organen, där man kräver fred och nedrustning, och på ett helt annat sätt när det gäller vapenhandeln. Fortsätter vi vapenexporten, måste vi sluta upp med att framställa oss själva som speciellt mora- liska när det gäller vårt allmänna utrikes- politiska handlande. Det går inte i längden att agera dygdemönster på dagen och mör- dare på natten. Något slags samband måste det finnas mellan ens olika beteenden.

Det tredje av de argument jag tidigare nämnde som ofta förekommande i debatten

har för representanter från statsmaktens si- da spelat stor roll i bemötandet av den kri- tik mot exporten som har kommit från den politiska vänstern. Man säger då att om inte vi exporterar till de underutvecklade länder- na så gör vi dem mer beroende av de olika allianssystemen och ibland säger man rent ut att vi skulle göra dem mer beroende av USA. Mot det påståendet kan ju då riktas det argument som redan herr Svärd har va- rit inne på, nämligen att om inte vi exporte- rar så gör någon annan det. Dessutom: vår exportvolym är så obetydlig att även om vi fortsätter denna så måste också andra län- der komma med i bilden. Vår export har inte den dimensionen att den kan ersätta USA:s. Vidare måste man konstatera att vår export ju faktiskt inte går till de under- utvecklade länderna utom i ganska obetyd- lig utsträckning. Jag har inte räknat på _pro- centsiffrorna här men den alldeles avgöran- de exporten sker ju till länder som Schweiz och NATO-länder som t. ex. Norge och England. Det är även på det sättet att de underutvecklade länderna är de som i första hand faller under den beteckning som ute- sluter export till områden där oroligheter kan förväntas. Man säger sig, eller åtmin- stone gör handelsminister Lange det, att Sverige inte vill vara vapensmed åt utlandet och ännu mindre åt något speciellt land. Också det är alltså ett argument som direkt står i strid med påståendet att vår vapen- export bl.a. motiveras av önskemålet om att bistå de underutvecklade länderna i de- ras kamp för oberoende.

S: Vår export av krigsmateriel till de un- derutvecklade länderna är mycket begrän- sad, främst utav det skälet att flertalet av dessa länder tyvärr känner sig mer eller mindre bundna till någon stormakt eller någon stormaktsallians. Det är dessutom så att de underutvecklade länderna, om man nu använder detta som ett samlingsbegrepp, ofta befinner sig i områden över vilka kon- flikthot mer eller mindre permanent ligger. Men det avgörande både för dessa och fram- för allt för andra länder av typ Österrike, Schweiz för att bara nämna några exempel, det är att så länge vi är kvar på marknaden

så har de ett alternativ till att repliera på nå- gon av stormakterna eller någon av stor- maktsallianserna. De har alltså en möjlighet att köpa försvarsmateriel om vilken man vet att den inte är infekterad av något slags politiska villkor. Och det som är intressant det är att denna omständighet tycks väga tyngre och tyngre, tycks bli mer och mer väsentlig för de presumtiva kunderna till svenska vapen. Vad som är särdeles intres- sant det är att samtidigt som de hårda bind- ningarna inom t. ex. NATO-alliansen har upphört, så har de olika NATO-länderna visat ett påfallande intresse för att skaffa sig försvarsmateriel utanför NATO-allian- sen och då också i Sverige. Jag kan inte se att vi på detta sätt på något vis skulle bidra till att öka spänningen i världen, alldeles tvärtom. Vi medverkar såvitt jag förstår tvärtom genom att ställa alternativ till förfo- gande, till möjligheter för en avspänning, till en mindre hård bindning inom de olika allianserna.

Att vi inte har sålt någonting att tala om till någon av öststaterna har en mycket en- kel förklaring. Det har inte funnits något in- tresse i öststaterna för att köpa i vårt land. I alla fall inte som jag vet.

Men jag återkommer sedan till det på nytt uppdykta påståendet att våra möjligheter att agera i internationella sammanhang skul- le ha minskat på grund av den svenska va- penexporten. Realiteterna motsäger ju detta. Inte har våra möjligheter att agera interna- tionellt under 60—talet blivit mindre än de tidigare var. Och under denna tid så har vi följt de principer för krigsmaterielexporten som i olika sammanhang är redovisade. Är det verkligen någon som tror att Alva Myr- dals möjligheter att driva en aktiv nedrust- ningslinje skulle på något sätt vara begrän- sad av den svenska vapenexporten? Är det någon som över huvud taget har upplevt att det argumentet skulle ha betytt någonting i de faktiska och sakliga diskussionerna i det- ta utomordentligt komplicerade ämne? Om så skulle vara förhållandet vilka länder i världen skulle då kunna delta i en diskussion om nedrustning. Ja, inte skulle Sovjet kunna göra det, Sovjet som i hög grad har intensi-

fierat sin export av krigsmateriel under efter- krigstiden, inte skulle Förenta staterna kun- na göra det, inte skulle Frankrike kunna göra det, inte skulle Storbritannien kunna göra det. Ja, vilket land eller vilka länder skulle över huvud taget kunna delta i det in- ternationella samarbetet om herr Åkermans uppgift vore riktig.

Jag återkommer sedan ännu en gång till de moraliska argument som dyker upp hela tiden. Herr Åkerman, är det mera moraliskt förkastligt att exportera krigsmateriel själv än att tubba andra till att exportera krigs- materiel? Låt mig uttrycka saken som jag gjort i någo-t annat sammanhang. Är det så att inbrott är förkastligt, men häleri är en utomordentlig, moraliskt föredömlig insats?

Å: Vad betyder tubba i detta samman- hang?

S: Locka, betyder det. Jag är ledsen att jag använde katekesens gamla uttryck.

Å: Jag menar: vad betyder det praktiskt? S: Om vi riktar en förfrågan till Storbri- tannien om inköp av det ena eller det andra eller om vi riktar en förfrågan till Frankrike om inköp av artilleripjäser så måste vi väl i rimlighetens namn medverka till att frans- män respektive engelsmän exporterar vapen.

Å: Jodå, men skillnaden är ju som jag har påpekat några gånger att Frankrike och England och de andra stater som nämndes inte för den sortens moraliska argument på tal i världspolitiken som Sverige ständigt gör. Om herr Svärd tycker att det är fel- aktigt så borde han rikta kritiken på litet annat håll.

S: Förlåt, då måste jag helt ha missupp- fattat situationen. Något mer »moraliskt» än en brittisk utrikespolitiker idag kan jag inte föreställa mig.

Å: Jag betraktar det som självklart att Sveriges anseende får sig en törn av vår vapenhandel. När herr Svärd drar upp den andra sidans synpunkter på det här, Sovjets synpunkter, så undviker han karaktäristiskt nog att ta ställning till hur de betraktar vår reella vapenhandel. Herr Svärd uppehåller sig uteslutande vid dessa teoretiska förhål- landen -— t. ex. att vi erbjuder ett alternativ för u-länderna — men faktum kvarstår: vi

exporterar nästan ingenting till u-länderna, alltså är vi tydligen inte något så intressant alternativ.

Om vi då går ner till realiteter igen, dit jag gärna vill komma, så frågar jag mig hur Warszawapakts—länderna måste betrakta vår intima handel med NATO-sidan. Jag har svårt att föreställa mig något annat än att de måste få uppfattningen att vi i realiteten är en integrerad om än icke formell med- lem av NATO-alliansen. För detta talar ju inte bara exporten utan också den omfat- tande importen som gör att den ena sidan, den ena av de två stora försvarsallianserna i världen, noga känner strukturen på hela vårt försvarssystem. När man konstaterar att vapenhandeln knappast kan sägas ligga helt i linje med våra utrikespolitiska strävan- den, att vi tillför den samlade vapenpoolen mer materiel och därmed bär ett ansvar för den upprustning i världen om vilken vi ofta talar i så föraktfulla ordalag, då måste man fråga sig om det finns några starka motiv som väger upp detta handlande. Jag kan inte se att några sådana starka motiv existe- rar. Det enda som vad jag kan finna är ett någorlunda starkt argument är det ekono- miska och det har, som sagt, framträdande representanter för statsmakten ansett vara ett ointressant argument.

Som jag ser det finns det tre alternativ till den nuvarande krigsmaterielexporten. Det första är att låta den fortgå som hittills. Un— der den huvudrubriken finns det diverse un- derrubriker. Man kan t. ex. exportera uteslu- tande till mer eller mindre neutrala länder. Man kan tänka sig att införa ytterligare kva- lifikationer. Som självklart betraktar jag där- vid att man till krigsmateriel räknar viss export av know-how, fabriksbyggande, hjälp med utvinnande av strategiska råvaror; bi- stånd vid uppbyggnad av diverse vapen- system osv. För det andra kan man in- rikta exporten helt på herr Svärds sköte- barn, nämligen de underutvecklade länderna, men även befrielserörelser i olika kolonier, den svagare parten i vissa krig osv. Samt för det tredje kan man tänka sig att helt avbryta exporten. Jag tror att det främst är två krav man måste ha i den här frågan. Vi

måste söka få en linje som är både moraliskt försvarlig och står i samklang med de utri- kespolitiska strävandena i stort, samt är praktiskt hanterlig. Den nuvarande exporten fyller inget av dessa krav. En inriktning på bara s.k. behövande mottagare fyller det moraliska kravet men knappast det prak- tiska. Däremot fyller det tredje alternativet, en strypning av exporten, båda kraven. Jag finner det därför från min ståndpunkt sett klart att vi bör avsluta vår krigsmateriel- export.

S: Nåja, då har vi alltså fått en slutstånd— punkt som naturligtvis låter sig diskuteras.

Men innan jag ger mig in på det så no- terar jag bara att mig veterligt har Warsza- wapaktens länder icke på något sätt ifråga- satt att den svenska utrikespolitiska linjen skulle skadas av den omständigheten att vi exporterar vapen. Det är någonting för mig helt okänt och jag tror inte att det går att anföra några auktoritativa uttalanden av det slaget.

Jag konstaterar också att påståendena om att vår internationella aktivitetsmöjlighet skulle begränsas av vapenexporten är ett i alla avseenden helt obevisat påstående.

Om vi nu skulle gå på den linjen att vi skall förbjuda all export av krigsmateriel så får vi naturligtvis vara beredda och dra konsekvenserna av detta. Man kan då först uppehålla sig vid de rent ekonomiska ome- delbara konsekvenserna och man skall där vara medveten om, att den export som före- kommer ifrån vårt land, det är en export av vad företagsekonomerna kallar svansen på en serie. Det är alltså den del av serien som är nödvändig, därför att man skall kunna fördela utvecklingskostnaderna på en till- räckligt stor kvantitet, därför att man skall kunna utnyttja den inlämingsprocess som föregår varje produktion av kvalificerad krigsmateriel som är nödvändig, därför att man skall kunna bereda den möjlighet att hålla en jämn sysselsättning som de delvis rätt ryckiga svenska försvarsbeställningarna inte ger.

Jag konstaterar att man får ta dessa kon- sekvenser, jag konstaterar att man därmed också förklarar sig beredd att ta väsentligt

stigande försvarskostnader, och man gör det utan att vara säker på att man efter en viss tid kan hålla den tekniska nivå på den svenska produktionen som är en förutsätt- ning för att den svenska försvarsmaterielen skall vara konkurrenskraftig, om den mot förmodan skulle behöva komma till använd- ning. Man skärmar medvetet av sig ifrån den internationella utvecklingen, bryter med- vetet kontakterna mellan forskare, tekniker, produktionstekniker. Man ställer sig utanför hela den utveckling som sker på detta om— råde liksom på alla andra områden och där är det väsentligast att komma ihåg att det numera icke går att isolera den militärtek- niska utvecklingen från teknisk utveckling över huvud taget. Det är värt att notera att de s.k. spin-off-effekterna av den militär- tekniska utvecklingen är utomordentligt be- tydande och är av stor vikt för hela vår tek- niska nivå i det här landet. Också den kon- sekvensen är man tydligen beredd att ta.

Men det finns ytterligare en ståndpunkt, en synpunkt i det hela, och det är att man inte heller är beredd att skapa förutsätt— ningarna för den beredskap, som är en för- utsättning för att vår försvarsmakt i skärpta internationella lägen skall kunna få den ma- terieltillförsel som den då behöver. Erfaren- hetsmässigt vet vi att kraven på leveranser från försvarsindustrierna stiger mycket snabbt när ett internationellt läge skärps. Vi vet — också erfarenhetsmässigt — att då minskar möjligheterna att importera och de minskar mycket, mycket snabbt. Den enda möjligheten som vi har att i ett sådant läge kunna svara upp mot de anspråk som ställs på den svenska försvarsindustrien, det är att vi i normala tider, om jag nu använder det uttrycket, håller en överkapacitet i vår för- svarsindustri, en medveten överkapacitet. Man skall inte göra sig några illusioner och tro att detta kan ske i form av skuggfabri- ker, att detta kan ske genom att man lägger industrianläggningar i malpåse. Sådant fun- gerar helt enkelt inte, i alla fall inte med tillräcklig snabbhet. Vad vi behöver vapen— exporten för också, är för att vettigt utnyttja den överkapacitet i förhållande till den svenska efterfrågan som vi är tvingade att

hålla av försvarspolitiska skäl. Också från den möjligheten avstår man. Varför avstår man? Jo, därför att man gör moraliska vär- deringar som, det upprepar jag, i och för sig är respektabla men som borde göras i ett vidare sammanhang.

Den givna konsekvensen av ståndpunkten att vi inte skall ha någon vapenexport är ett krav på total och allmän nedrustning, och det kravet kan man ställa, men man skall vara bra blåögd om man kan tro att det kravet skulle leda till några resultat inom överskådlig tid. Alltså nödgas jag tyvärr till slut säga att hela ståndpunkten, att vi skulle avstå från all form av krigsmaterielexport är verklighetsfrämmande, den är under- byggd av ett önsketänkande, den är ekono- miskt ohållbar, den för till konsekvenser som när man diskuterar dem teoretiskt, det kan vara möjligt att acceptera, men som kanske blir en smula besvärligare, om man skall acceptera dem också i praktiken.

Å: Får jag till slut bara klargöra att kra- vet om total nedrustning på intet sätt logisk-t följer av kravet på avbrytande av vår va- penexport. Jag har flera gånger hävdat att denna vår krigsmaterielexport binder oss till en av de två stora försvarsallianserna i världen. Därmed minskar vårt oberoende, därmed förbereder vi åt det svenska folket i ett krigstillfälle ett attackkrig från den andra alliansens sida.

S: Hur det kan binda oss vid en militär- allians att vi exporterar pansarvärnsvapen till Storbritannien, det är för mig helt obe- gripligt. Jag är inte medveten om, trots att jag har svarat för den exporten, varken att kunden har ställt några som helst villkor eller några som helst krav eller att kunden har några som helst möjligheter att ställa några som helst villkor eller några som helst krav.

E: Samtalet hittills har i övervägande grad rört sig om huruvida vi skall ha en krigsmaterielexport eller inte. I den frågan har generaldirektör Svärd hävdat att det på de åberopade grunderna bör finnas en så- dan export och fil.lic. Åkerman har mot det svarat att med de skäl han har anfört så borde landet upphöra med krigsmateriel-

exporten. Det skulle nu vara av värde att få några synpunkter på hur kontrollen av en export skulle vara utformad för den hän- delse Sverige kommer att fortsätta att ha en export av det slaget, och där kanske ordet i första hand skulle gå till licentiat Åkerman.

Å: Ja, som jag sa så tror jag att det finns lite olika möjligheter här. Fortgår exporten i stora drag såsom den har gjorts hittills, så föreställer jag mig att det finns en del saker som ändå går att göra innanför den ramen och det är för det första att vidga begreppet krigsmateriel till att gälla inte minst bistånd vid uppbyggnad av fabriker, vapensystem och dylikt, samt bistånd vid utvinnandet av strategiska råvaror och annat. Därtill kan man diskutera en länderprioritering eller att utesluta vissa områden i världen som alla är överens om är mer eller mindre kroniskt inflammerade. Och det innebär att man av inte bara moraliska skäl, herr Svärd, utan också av politiskt hanterliga, politiskt prak- tiska skäl i första hand borde inrikta sig på de neutrala länderna, i andra hand — men det är ett mycket sämre alternativ —— på att exportera uteslutande till utvecklade indu- striländer med stort mått av stabilitet, samt dessutom, och det villkoret gäller båda av de två fallen, i lika hög grad till politiskt olika områden i världen. Säljer man en viss mängd till NATO-alliansens länder bör man sälja ungefär lika mycket till Warszawapaktsal- liansens länder och om man som herr Svärd konstaterar att det från den sidan inte har visats något intresse så är det en synpunkt som jag väl i alla fall tills vidare vill vänta med att göra till min. Jag vill gärna se lite bevis för att det verkligen är så och för det andra vill jag då ställa frågan: Har man ge- nomfört någon slags säljaktivitet på den si- dan, på det sätt som man har gjort på NATO-alliansens sida? Den andra möjlig- heten är att vi omändrar exporten till att gälla mottagare som eventuellt har svårt att få vapen på annat sätt, och som i den mån de får vapen kanske får köpa dem till dy- rare priser än de kunde göra hos oss. Det gäller befrielserörelser, svagare parten i krig, länder som är utsatta för blockader, osv. Det är de två alternativ som jag vill

diskutera innanför den nuvarande expertens ram.

S: Jag tror att det utkast till direktiv som herr Åkerman här har konstruerat skulle, om det accepteras, leda till fullständigt ohåll- bara situationer för den svenska regeringen. Jag föreställer mig t. ex. att tanken att man skulle liksom dela upp länderna mer eller mindre en gång för alla, i tillåtna och inte tillåtna, är orimlig, därför att det oavbrutet händer saker och ting, och det händer blixt- snabbt.

Jag skulle vilja slå fast att den första principen för svensk krigsmaterielexport som jag tycker man bör återupprepa och skärpa är att uppgörelser om export endast får gö- ras med regeringar eller med regeringsagen— turer av skilda slag. Varje uppluckring på det området skulle kunna leda till kon- sekvenser som är svåröverskådliga och dess- utom ytterligt riskabla. Det är för mig av alldeles avgörande vikt att vårt land och våra försvarsindustrier inte kommer in i den grupp vapenhandlare som gör mer eller mindre tillfälliga affärer, som visserligen håller på att försvinna ur bilden men som ändå fortfarande kan agera. Och enda sättet att garantera detär, menar jag, att den enda acceptabla motparten är en etablerad rege— ring. Man får ta konsekvenserna av det.

Sedan kan jag inte förstå annat än att om östländerna hade haft intresse av svenska vapen så skulle de ha anmält detta intresse, och eftersom jag varit i branschen i åtskil- liga år och aldrig hört talas om något för- bindande intresse från den sidan så har jag dragit den slutsatsen att man inte anser sig kunna komponera in svenska vapensystem i de vapen— och militärsystem som är upp- byggda inom Warszawapakten och som up- penbarligen är hårt integrerade mellan de olika Warszawapakts-länderna och i synner— het mellan dem och Sovjet. Jag vet inte att det har gjorts några försök i större skala att etablera marknadskontakter med öststaterna och detta helt enkelt av det skälet att i alla fall på det här området, men sannolikt ock- så på de flesta andra, så är det tämligen ut- siktslöst att försöka etablera kontakt om inte initiativet tas av öststaterna.

Vad det sedan gäller tanken att vidga be- greppet krigsmateriel så noterar jag först att den svenska listan över krigsmateriel är, in- ternationellt sett, ytterst omfattande och att de svenska reglerna när det gäller att defi- niera vad som är krigsmateriel är hårdare än kanske någon annanstans. Tanken att man skulle rycka in också tekniskt know- how och vad som därmed sammanhänger är helt enkelt omöjligt att realisera. Det går inte att stoppa ett utbyte av synpunkter och erfarenheter och kunskaper, lika litet som det går att lägga tull på sådant, och därför tror jag att varje sådan tanke är tämligen meningslös, liksom tanken att vidga begrep- pet krigsmateriel till allting som kan vara av betydelse för förandet av ett krig, därför att då finns det egentligen ingen gräns. Vi skall ju ändå komma ihåg t. ex. att olja är en förutsättning för ett modernt krig. Vi kan gå mycket, mycket längre och säga att prak- tiskt taget alla råvaror är nödvändiga för det motstånd eller de anfall som man gör. Jag tror alltså att därvidlag är den metod vi har i landet här att räkna upp, vad som är krigsmateriel med en ren uppräknings- metod, är den enda möjligheten, och att det måste hålla sig till vad som enligt vedertagna begrepp är krigsmateriel är för mig också lika klart.

Å: Jag är helt medveten om att de poli- tiska områdena i världen förändras och det är ingenting som hindrar att vi då också för- ändrar vår praktiska politik. Det förekom- mer — och det är ju även herr Svärds upp- fattning, liksom det också var utrikesminis- ter Nilssons uppfattning som jag citerade — att dessa förändringar sker som blixtsnabba skeenden. Ja, då leder det till slutsatsen att vi verkligen inte kan exportera någonstans utan att hamna i situationer där våra vapen används i krigssituationer, vilket vi enligt våra principer säger oss vilja undvika. Det är den självklara slutsats jag drar. Sedan tycker jag inte att man som herr Svärd be— höver röra sig alldeles uppe i teoriernas värld och helt förneka möjligheten av att diskutera vissa mellanformer, att säga att det skulle vara alldeles uteslutet att förhindra bistånd t. ex. för utvinnande av strategiska

råvaror. Det måste naturligtvis vara möjligt, det finns inga stora praktiska problem när det gäller att förhindra en upprepning av Cabora Bassa-affären. Och jag tror att det sker bäst genom att begreppet krigsmateriel utvidgas liksom man genom fortsättning av den där uppräkningsmetoden mycket väl kan räkna in vissa typer av flygplan och annan materiel som visserligen är civil, men lätt kan förvandlas till krigsmateriel. Jag vill till slut klargöra att i de tre alternativ som jag har skisserat det där rör sig för mig om en skala med en ökande grad av acceptans. En mycket väsentlig kommentar till de tre alter- nativen är naturligtvis att vi inte får expor- tera till tänkbara konfliktområden. Det dri- ver oss att exportera bara till etablerade re- gimer. Samtidigt vore det helt orimligt att så stödja de länder som i diverse konflikter världen över tenderar att vara de starkare parterna. Det skulle vara en direkt u-lands— fientlig politik som vi bör akta oss för. Men i saxen mellan de här olika synpunkterna så kan jag inte finna annat än att det prak- tiskt mest hanterliga vore att strypa expor- ten och att ta på sig de kostnader som detta innebär.

E: En kort slutreplik från generaldirektör Svärd.

S: Jag kan bara säga att det har kommit fram en synpunkt här, inte alldeles riktigt motiverad, men som det kan vara värt att fästa uppmärksamheten vid.. Det kunde va- ra en stor fördel för bägge sidor både den politiska sidan och för försvarsindustrierna, om det kunde skapas en möjlighet att få ett slags förhandsbesked, inte absolut bindande under alla förhållanden, men ett slags för- handsbesked, om en viss marknad och möj- ligheterna att bearbeta den marknaden med något så när betydande utsikter att när bearbetningen eventuellt är slutförd få licen- ser för export på den marknaden. Liksom jag tror att man får ta upp till allvarlig diskussion någon teknik genom vilken man låter löpande kontrakt annat än under myc- ket extraordinära omständigheter fullföljas.

Å : Avstod.

E: Jag ber att på utredningens vägnar få tacka herrarna för överläggningen som har gett en provkarta på olika ståndpunkter för och emot i detta stora komplex.

Litteraturförteckning

Böcker, uppsatser, artiklar

Castrén, E., The Present Law of War and Neutrality, Helsingfors 1954.

Edelslam, A., Nedmstningsfrågan, Dagsläge och framtidsperspektiv, Strategisk Bulletin, Utrikespolitiska institutet 1968: 4. Frank, L. A., The Arms Trade in International Relations, New York 1969. Gerdin, S., Försvarsindustrin och den tekniska och ekonomiska utvecklingen, Kungl. Krigs— vetenskapsakademiens handlingar och tid- skrift 1967: 9. Gihl, T., Folkrätt under krig och neutralitet, Stockholm 1943. Greenspan, M., The Modern Law of Land Wel- fare, Berkeley 1959. Hackworlh, G., Digest of International Law, vol. VII, Washington 1943. Lange, G.. Brännpunkter i handelspolitiken, Partistyrelsens uttalande om handelspolitiken, Socialdemokratiska partistyrelsens informa- tionstjänst 1969: 2. Lind, J., Svensk försvarsmaterielförsörjning, Försvarets forskningsanstalt, stencil 1968. Ljung, O., Anskaffning av försvarsmateriel, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handling- ar och tidskrift 1968: 8. Oppenheim, L., International Law, vol. II, 7th ed. by Lauterpacht, London 1952. SIPRI, SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) Yearbook of World Ar- maments and Disarmament, Uppsala 1969. Stone, J., Legal Controls of International Con- flict, London 1954.

Thayer, G., The War Business, The Internatio- nal Trade in Armaments, New York 1969. Utrikesdepartementet, Förenta Nationernas ge- neralförsamling 1964——1965, Stockholm 1966. Ulrikesdepartementet, Förenta Nationernas ge-

neralförsamling 1967, Stockholm 1968.

Utrikesdcpartemelttet, Förenta Nationernas ge- neralförsamling 1968, Stockholm 1969. Utrikesdeparlementet. Förenta Nationernas ge- neralförsamling 1969, Stockholm 1970. U trikesdepartementet, Utrikesfrågor 195 9, Stockholm 1960. U trikesdeparlementer, Utrikesfrågor 1961 , Stockholm 1962. U trikesdepartemenlet, Utrikesfrågor 1965 , Stockholm 1966. U trikesdepartementet, Utrikesfrågor 1968,

Stockholm 1969. Westman, B., Pressdebatten om den svenska vapenexporten, seminarieuppsats i statskun- skap, Uppsala 1967.

Statliga utredningar m. m.

Handelsdepartementct 1959, Betänkande med förslag till viss utvidgad statlig kontroll å krigsmaterielområdet, stencil. Handelsdepartementet 1966: ], Promemoria rö- rande krigsmateriel vid utförsel och tillverk- ning, stencil. Handelsdeparlementet, Föreskrifter och anvis- ningar för tillverkare och försäljare av krigs- materiel, fastställda av krigsmaterielinspek- tionen inom handelsdepartementet (1967). Handelsdepartementel, Sammanställning över krigsmaterielinspektörens uttalanden med an- ledning av förfrågningar rörande vad som är att anse som krigsmateriel enligt utförsel- kungörelsen (SFS 1966: 531), krigsmateriel- inspektionen nr 41 /1969, stencil. Justitiedepartementet 1969: 12, Promemoria med förslag till ny lag om försvarsuppfin- ningar rn. m., stencil. SOU 1966: 56, Svensk säkerhetspolitik, förut- sättningar och inriktning. SOU 1968: 4, Handläggningen av säkerhetsfrå- gor.

SOU 1968:10, Säkerhetspolitik och försvarsut- gifter. SOU 1970: 19, Svensk FN-lag. Statistiska centralbyrån, Månadsstatistik över utrikeshandeln (SOS) 1965: 12, Stockholm 1966. Statistiska centralbyrån, utrikeshandeln (SOS) 1967. Statistiska centralbyrån, utrikeshandeln (SOS) 1968. Statistiska centralbyrån, Utrikeshandel 1968, månadsstatistik —— december (SOS), Stock- holm 1969. Statistiska centralbyrån, Utrikeshandel 1969, månadsstatistik — december (SOS), Stock- holm l970. Svensk författningssamling ÖB-svaret 67, Öppen version av överbefälhava- rens svar till 1965 års försvarsutredning.

Månadsstatistik över 1966:12, Stockholm

Månadsstatistik över 1967: 12, Stockholm

Propositioner

1935: 89 med förslag till förordning om kon- troll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. 1949:160 med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen av krigs- materiel m. rn.

Riksdagsmotioner och utskottsutlåtanden

Motioner 1969: [:[ (II:1) herr Björk m.fl., angående riktlinjer för svensk export av krigsmateriel. 1969: I: 52 (II: 58) av herr Hermansson m.fl., angående principerna för export av krigsma- teriel, m. m. 1969: I: 248 (Il: 286) av fru Segerstedt Wiberg och herr Tistad, angående principerna för export av krigsmateriel. 1969: 1:402 ([I: 466) av herr Sörenson och herr Peterson, Eric, om vidgning av krigsmateriel- inspektionens befogenheter, m. m.

Konstitutionsutskottets memorial

1965: 27 angående granskning av de i statsrådet förda protokollen (bestämmelserna om krigs- materielexport).

Statsutskottets utlåtanden

1969: 82 i anledning av Kungl. Maj:ts i stats- verkspropositionen framlagda förslag angåen- de det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner.

U trikesutskottets utlåtanden

1968:12 i anledning av motioner angående riktlinjerna för utrikespolitiken.

1969: 3 i anledning av motioner angående rikt— linjer för svensk export av krigsmateriel, m.m.

.h- 5 NOV 1970

Nordisk udredningsserie (Nu) 1970

Kronologisk förteckning

(D m—IQUI th—i

. Samordnad utbyggnadsplanering inom Nordal. . Uddannelses- og torskningssporgsmål.

. Provelosladelse.

.La cooperation internordique en matiéres écono-

miques et culturelles. . Nordisk gränsvegion miljövård och urbanisering. . Konsumentundervisning i skolan. . Marking av brann- og helselarlige stoffet. . Nordisk trafiksäkerhetskonlerens i Stockholm 20—21

april 1970. . Innstilling om harmonisering av skoleordningene ide

nordiske land.

Statens offentliga utredningar '1 970

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Grundlegierednin en. 1._Rik.edegegrupperne - Regeringe- bildningen. [16] Ersättare fårrikadageledarnötema. [17] 3. Ållrn me val på våren ? [27] Svensk FN-leg. 19]

Militära meft'oc disciflinmedel. [31] Polisen [samhället. 3 ]

Hemtöraeljning. [35 . Revision av vattenlagen, [40]

Gruvråttdig sp'eciellegsttftni'ng. [45] Skydd mot avlyssning. [47] Svensk författningeeamling. [48] Trefiknykterhetsbrott. [61]

Föreversdepartementot

Vårnplikutjånstgöringens"civila meritvärde. [121 Forskning »för försvarsektorn. [54]

Socialdopertementet

Livsmeddeetadgekommittén. 1. Ny livsmedelsstedge m.m. Del I. Förslag och motiv. [6] 2. Ny livemedelsetadga m.m. Del II. Bilagor. [1] _ 1 ' Folktandvårdens utbv'ggen'deoch reglering. [11] Yrkesekadeföreäkrin ene finansiering. [49] _ Ersättning vid vissa : ,ukvårdande åtgärder och Sjukresor. [56] Naåtotikemiesbruk hon inekrivningeekyldiga 1968/1969. [5

Kommunikotionsdepertementet

Snöakomn — tordonet och föraren. ][9] Körkort och körkorwregietrerlng. [26

Finensdepartementet

Upphmdling av byggnader. Del 2. Administrationen. [18] Undemödsföreninger. [23] Aeyirettoner, möjligheter och ekattemoral. [25] Tjanmöring'ebetyg. [28] Decentrelieering av statlig verksamhet. [29] Stordriiteiördelar inom industriproduktionen. [30] Kilometerbeekettning. [36]

vereyn IV vissa punkttkatter. [37] Förtrolig iöretegeinfonnetion och börehandel. [38] Utbetalning ev kommunalskatt. [62] '

Utbildningsdepertementet

Om net och kyrka. [2]

Yrkesutbildninysberedningen. 1. ,Reformered lärarutbildr nin . [4] 2." rkesteknisk högskoleutbildniln . [8] 3. Visa me icinsk och farmaceutiskyrkes'utbildningEBO] 4.Yrkes- utbildning och arbetsliv. [58]

Fria läromedel., [10]

*Kompeteneutredninglen V. Behörighet - Meritvärdering . S dieprognoe. ,Specie undersökningar av kompetenetr ' 20 Vi :1 Vågar till högre utbildning. Behörighet och :C 21 Vl:2 Vå er till högre, utbildning. Organisation" och I ntormation. .65] Pedagogisk utbildning och forskning. [22] Sexuelkunekapan på grundekolen'e' låg- och melle

stadier. [39] _

Språkundersökningblandi finländske hem och ungdomar Sverige. [44]

Jordbruksdepertementet

Stetli stöd till fiskehamnen [5] Dletri oterinårernee tjänetgor'rngeiörhållenden, m.m. [

Hendele'depertementet

Rationell bensinhandel. [24] Om lotterier. [62] Svensk krigsmaterielexport. [63]

In'rlkeedepertementet

Expertgruppen tor regional utrednjn everkeamhet (ER 1. Balanserad regional utveckling. [3 2. Urbe'nieerin Sverige. Bila edell till Balansen regional utvecklingli 3. Regionale onomisk utveckling. ilegedel II till Bale serad regional utveckling. [15] . Medel tor styrning av byggnadsverkeernheten. [33] Svenska folket-inkomster. [34]

Ungdom - Bostad. [43] _

Den äldre arbetskraften inom byggnadeinduetrin. [46]

Civlldepertementet Berne utemiljö. [1]

Indunridepartomentet S1vgriges energitönörjning. Energipolltik och organiutlo

Slgmarbeteutredningen. 1. Företag och Samhälle. Del Forelag med motiv- samt bilagor. [41] 2. Företag .. Samhälle. Del 2. Heerings med företrädare för nmhäl agan, företag, löntagerorgenieetioner,politiske panier m. Mellenevenek gruvindustri. 55] TEKO-utrednin en. 1. T_E (i)—industrierna Inför 70-tal Del I. Analys, s utsataer. förslag. [59] 2. TEKO-induetri inför 70-telet. Del ll. Bilagor. [60]